Bostadskollektiva kommitténs betänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

_x<„ A STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955:8 Socialdepartementet

TVÄTT BOSTADSKOLLEKTIVA KOMMITTÉNS BETÄNKANDE III

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1955 Kronologisk förteckning

1. Lag om jordjrukskasserörelsen m. m. Kihlström. 160 s. Jo. 2. Stöd åt den mindre och medelstora skeppsfarten. Idun. 280 s. H. 3 o. 4. Nordiskx post- och teletaxor. Idun. 37 s. U. 5. Prissättningei på jordbruksprodukter. Bilaga 1. Marcus. 101 i. Jo. 6. Vattenvården. Hseggström. 133 s. J o . 7. Det mindre j>rdbrukets möjligheter att u p p n å bättre lönsamhet. Btrlingska Boktryckeriet, Lund. 402 s. J o . 8. Tvätt. Kihlström. 368 s. S.

Anm. Om särsuld tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det dejarteraent, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. -« ecklesiastikdepartementet, J o . — jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955:8 Socialdepartementet

TVÄTT BOSTADSKOLLEKTIVA KOMMITTÉNS BETÄNKANDE III

EMIL

KIHLSTRÖMS

TRYCKERI

STOCKHOLM

\SÉJt

1955 AB

Innehållsförteckning

Betänkandedel Skrivelse till Statsrådet

7 Inledning

9 Kap.

1. Textilförbrukning

och textilutveckling

Kap.

2. Tvättbehov, intervaller mellan tvättarna, tvättntrustning . . . . Tvättbehovet s. 17 — Intervaller mellan stortvättarna s. 18 — De olika tvättformerna och tvättutrustningen s. 21 — Handtvätt s. 22 — Hemtvättmaskiner s. 23 — Maskinuitrustade fastighetstvättstugor s. 23 — Andelstvättar, av det allmänna understödda centralsjälvtvätterier och inlämningstvätterier s. 24 — Kommersiella tvättföretag s. 25 — Institutionstvätterier s. 25 — Sammanfattning s. 26.

17 Kap.

3. Tvättvanorna

27 Kap.

i. Reformarbetet pä tvättfrégans område Tvättfrågan blir ett samhällsproblem s. 32 —• 1947 års betänkande om Kollektiv tvätt s. 35 — Remissyttranden över Kollektiv tvätt s. 37 — 1948 års riksdagsbehandling s. 38 — Statsunderstöd åt kollektiva tvätterier 1949—53 s. 39 — Erfarenheter och debatt s. 41.

Kap.

5. Förbrukning av tid och pengar vid olika tvättformer 49 Allmänna förutsättningar fur kommitténs tvättundersökning s. 49 — TvättKodsets sammansättning s. 50 — Tvätthygicn s. 51 — Tvättvikten s. 52 — fördelningen av årstvätten s. 52 — Olika undorsökta tvättformer s. 55 — Hur lång tid tar hela årstvätten för hand? s. 5(5 — Hur mycket kan maskinerna förkorta arbetstiden? s. 58 — Efterbehandlingen s. 64 — Energiförbrukningen vid tvätt s. 65 — Kostnaderna vid olika tvättformer s. 66 — Kostnaderna vid inlämningstvätt s. 70 — Sammanfattning s. 71.

Kap.

6. Val mellan ivättformer Hemtvätten s. 78 — Fastighetstvättstuga s. 82 — Centralsjälvtvätteri s. 83 — Inlämningstvätten s. 84.

74 Kap.

7. Tvättformer vid olika bebyggelsetyper Landsbygd och egnahemsområden s. 88 — Större tätorter, hyreshusbebyggelse s. 92 — Tvätten i äldre bostadsområden s. 95 — Sammanfattning s. 97.

88 Kap.

8. Statliga åtgärder för att lösa hushällens tvättproblem . . . . . Författningar rörande tvättfinansieringen och deras tillämpning s. 99 — 1939 års kungörelse s. 99 — 1948 års kungörelse s. 100 — Tillämpningen av 1948 års kungörelse s. 101. — Finansieringen av tvättstugor genom bostadskrediter s. 102 — Kommitténs förslag s. 103 — Bostadskrediter s. 104 — Flerfamiljshus s. 104 — Egnahem s. 104 — Tvätterilån s. 105 — Höj-

förr och nu

ning av belåningsgränserna för kollektiva tvätterier s. 105 — Kommunal borgen s. 105 — Amorteringstid och räntefot s. 106 — Subventioner s. 106 — Tvättcirkel s. 107 — Fristående enskilda tvätterier s. 109 — Författningsförslag och medelsbehov s. 110. Kap.

9. Lokala och centrala organisationsfrågor Lokala organ s. 111 — Länsorgan s. 112 — Den centrala tillsynsmyndigheten s. 113 — Arbetsuppgifter och personalsammansättning vid tvätterisektionen s. 116 — Kommitténs förslag s. 116.

111 Kap. 10. Forskning, upplysning och utbildning, samordningsfrågor . . . .118 Centrala forskningsorgan å tvättområdet s. 118 — Behovet av intensifiering och samordning av forskningen s. 121 — Vidgning av HFI:s verksamhet s. 121 — Samordningsorgan hos Statens nämnd för byggnadsforskning s. 122 — Yrkesutbildningen s. 123.

Utredningsdel Kap. 11. Vad händer vid tvätt?

127 Allmän tvätteori s. 127 — Arbetsmomenten vid tvätt s. 128 — Förbehandling s. 128 — Blötning s. 129 — Tvättning (rengöring) s. 131 — Sköljning s. 135 — Avvattning s. 136 — Torkning s. 136 — Efterbehandling s. 137. Kap. 12. Tvättutrustningen 140 Utrustning för handtvätt s. 140 — Utrustning för maskintvätt s. 141 —• Typer av tvättmaskiner s. 142 — Maskiner för avvattning s. 145 — Jämförelse mellan tvätt med automatisk maskin och icke automatisk s. 148 — Utrustning för torkning s. 151 — Utrustning för efterbehandling s. 154. Kap. 13. Vattenfrågan 159 Kvalitetsfordringar på vatten för tvättändamål s. 159 — Vattenåtgång och vattenförsörjning s. 161. Kap. 14. Elkraftfrågan 103 Varmvattenbehov och anslutningseffekt s. 163 — Skyddsföreskrifter s. 165. Kap. 15. Tvättmedel

166 Kap. 10. Torkningsfrågan

170 Kap. 17. Textilslitaget Slitaget vid tvättning s. 176 — Riskerna vid varmmangling s. 177.

176 Kap. 18. Ekonomiska förutsättningar och faktorer vid gemensamhetstvätt 178 Efterfrågan pä olika tvättutföranden s. 178 — Beräkning av regionalt tvättbehov s. 181 —• Influensområden för olika tvättformer s. 182 — Tidsvariationer i efterfrågan på tvättservice s. 183 — Tidsfaktorns betydelse för allmänhet och företag s. 185 — Tiden för öppethållande per dygn s. 185 — Tvättidens längd s. 186 — Lämplig anläggningsstorlek och högt utnyttjande avgörande för kostnader och pris s. 188 — Exempel på samband mellan produktionsvolym och kostnader i ett självtvätteri s. 190.

Kap. 19. Självtvätt och självtvätterier Arbetsorganisation m. m. vid konventionella mindre tvättstugor s. 194 — Exempel på konventionell fastighetstvättstuga s. 195 — Exempel på konventionell centraltvättstuga för 40—50 landsbygdshushåll s. 196 —; Moderna snabbtvättstugor för fastigheter eller centraltvätt s. 199 — Över-

gångsformer mellan konventionella och moderna tvättstugor s. 201 — Arbetsorganisation m. m. vid konventionella större självtvätterier s. 202 — Exempel på konventionellt större självtvätteri med en kapacitet av 1.400 kg p r vecka s. 203 — Moderna snabbtvätterier för centralsjälvtvätt s. 205 — Övergångsformer mellan konventionella och m o d e r n a centralsjälvtvätterier s. 208.

Kap. 20. Kombinerade

självtvätterier

och i.nlämningstvältericr

209 Exempel på t v ä t t c e n t r u m med maskiner av mera traditionell t y p s. 210 — Exempel på t v ä t t c e n t r u m med medelstora a u t o m a t m a s k i n e r s. 216.

Kap. 21. Inlämnings tv ät t

219 Organisation av tvättarbetct s. 219 — Insortering, kontrollräkning och m ä r k n i n g s. 219 — Tvättning och i n t e r n a transporter s. 222 — Torkning och efterbehandling s. 223 — Utsortering, kontroll, debitering och emballering s. 223 — Exempel på inlämningstvätteri med utspridd behandling s. 224 — Exempel på inlämningstvätteri med samlad behandling s. 226 — Distribution, expedition, reklamationer, försäkringsfrågor s. 228 — Tvättkvaliteter och prissättning s. -— 232 — Gängse leveransutföranden s. 232 — Olika system för prissättning av inlämningstvätt s. 233 — Betalning efter tid s. 234 —• Styckeprissättning s. 234 — Viktprissättning s. 234 — Kombinerade prissystem — normalprissättningen av t v ä t t s. 235 — Aktuella åtgärder beträffande de kollektiva tvätteriernas prissättning s. 239 — Personalproblem s. 242 — Brist på duglig personal s. 242 — Ledaruppgifterna i ett tvätteri s. 246 — Delegation av ledaruppgifterna s. 249.

Kap. 22. Linneuthyrning

250 Att a n v ä n d a andras kläder s. 250 — Utländska erfarenheter och s y n p u n k ter på l i n n e u t h y r n i n g s. 252 — Den amerikanska branschens s t r u k t u r s. 252 — Erfarenheter ifråga om textilinvestering s. 253 — U t h y r n i n g s metoder och försäljningsargument inom amerikansk l i n n e u t h y r n i n g s. 253 — Möjliga utvecklingsvägar för svensk linneuthyrning s. 258.

Kap. 23. Kemtvätt

260 Vår hygien dålig beträffande gångkläder s. 260 — Vad menas med kemt v ä t t ? s. 261 — Hur arbetet går till i ett k e m t v ä t t e n s. 261 — Kemtvättning s. 262 — Fläckborttagning s. 262 — Vattentvättning s. 263 — Efterbehandling s. 264 — Exempel på h u r ett k e m t v ä t t e n kan u t f o r m a s s. 264 — Kemisk h e m t v ä t t s. 266 — De kommersiella kemtvätterierna i Sverige s. 268 — Exempel på säsongvariationer och räntabilitetsförhållanden s. 270 — Kemtvätt u t o m l a n d s s. 274 — Amerikansk kemtvätt s. 274 — Svenska utvecklingsmöjligheter s. 276.

Kap. 2b. Undersökning

av energiförbrukningen

vid tvätt

277 Energiförbrukningen vid h a n d t v ä t t s. 277 —• Energiförbrukningen vid m a skintvätt s. 278.

Kap. 25. Undersökning

av arbetstid

och kostnad

vid olika tvättformer

.

.

. 280

Ett specificerat tvättbehov grund för undersökningen s. 280 — Tvättbehovet fördelat på tvättillfällen u n d e r året s. 285 — Tvättgodsets s a m m a n sättning med h ä n s y n till t v ä t t b a r h e t och behandlingsmöjligheter s. 290 — Undersökta tvättformer s. 292 — Tidsåtgången vid t v ä t t a r b e t e t s. 293 — Kostnaderna för tvätten s. 302.

Kap. 26. Utbildning

av tvätteripersonal

Föreliggande utbildningsmöjligheter s. 319 — Synpunkter på utbildningen s. 322 — Förslag till åtgärder för att förbättra utbildningsförhållandena s. 326.

Bilagor Bil. 1. Bil. 2.

Bil. 3. Bil. 4.

Förslag till kungörelse angående statslån till kollektiva tvätterier m. m 327 Sammanställning av uppgifter avseende år 1949 och insamlade av Svenska Stadsförbundet angående löneförhållanden m. m. samt det ekonomiska resultatet i (halv-)kommunala tvätterier 334 Sammandrag av verksamhetsrapporter för åren 1949—51 från vissa till Svensk Andelstvätt anslutna föreningar 339 Bostadsstyrelsens redogörelse för erfarenheterna av den statliga stödverksamheten

340 Bibliografi

354 Sammanfattning av betänkandedelen

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Socialdepartementet

I den kungl. propositionen till 1948 års riksdag om understöd åt kollektiva tvätterier uttalade departementschefen, att sådana tvätterier hade sin givna plats bland gemensamhetsanläggningarna till stöd för hemarbetet. Frågan om organisationen av sådana gemensamhetsanläggningar samt om samordningen av olika stödformer torde göras till föremål för allsidig prövning och i avvaktan härå erhöll det 1948 beslutade understödet åt kollektiv tvätt försökskaraktär. Den 30 juni 1948 bemyndigade Kungl. Maj:t Chefen för socialdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för utredning rörande kollektiva anordningar inom bostadsområden m. m. Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen den 23 september 1948 dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, f. borgarrådet, fil. dr Yngve Larsson, rektor Ester Arfwedson, fru Rosa Dyring, dåvarande kommunalborgmästaren August Johnson, organisationschefen Sven Kypengren, arkitekten SAR Göran Sidenbladh samt fil. lic. fru Brita Åkerman Johansson, varjämte åt Larsson uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga har antagit benämningen Bostadskollektiva kommittén. Som huvudsekreterare i kommittén har fr. o. m. den 1 november 1948 till den 1 oktober 1953 tjänstgjort pol. mag. Göran Tegnér samt fr. o. m. den 12 oktober 1953 förste byråsekreteraren Olle Melin. Såsom sekreterare och utredningsman för föreliggande betänkande har kommittén anlitat byråsekreteraren i Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap Carl Henrik Galfve. I bostadskollektiva kommitténs uppdrag har ingått att bedöma förutsättningarna för olika slag av bostadskomplement, däribland tvätten, deras inbördes samordning, frågan om det allmännas understöd och formerna härför. I enlighet med departementschefens direktiv har utredningsarbetet grupperats kring vissa huvudsektorer av hushållsarbete och familjeliv, så-

8 som hemhjälp, klädvård och tvätt, matlagning och butiksservice, anordningar för barntillsyn, fritidslokaler, samt kollektivhus. Därvid har kommittén funnit det praktiskt att redovisa vissa av dessa utredningar i form av delbetänkanden. Sålunda har kommittén tidigare överlämnat ett betänkande om hemhjälpen (SOU 1952:38) samt ett betänkande om kollektivhus (SOU 1954:3). Förutom det betänkande om tvätt, som kommittén härmed överlämnar, samt ett ytterligare delbetänkande om samlingslokaler och fritidslokaler beräknar kommittén att i ett slutbetänkande kunna framlägga sina principiella och sammanfattande värderingar av de problem kommitténs uppdrag innefattar samt förslag till lösningar av de organisatoriska, finansiella och stadsplanemässiga frågor som har samband härmed. Det delbetänkande kommittén härmed överlämnar behandlar hushållens tvättproblem. I det osäkra läge vari dessa icke minst på grund av den flytande tekniska utvecklingen befinner sig, har kommittén funnit angeläget att söka utreda med tvätten sammanhängande förhållanden vare sig den sker inom eller utom hemmet, dess sammanhang med textilförrådets storlek, beskaffenhet och utvecklingstendenser samt de olika tekniska problem som anknyter härtill — detta för att klargöra de omständigheter, som kan betinga att arbetet med tvätten i större eller mindre omfattning mekaniseras och sammanförs till kollektiva anläggningar. För att härvid på ett mera överskådligt sätt kunna redovisa de omfattande och inte sällan komplicerade frågorna har kommittén funnit praktiskt att dela betänkandet i två avdelningar. Den första — betänkandedelen — innehåller en sammanfattning av de gjorda utredningarna, kommitténs bedömningar av de föreliggande problemen och deras lösning samt förslag till åtgärder från det allmännas sida. Viktiga, mera omfattande tekniska och ekonomiska utredningar, som varit grundläggande för kommitténs arbete och förslag, redovisas av kommitténs utredningsman, byråsekreteraren Galfve, i betänkandets andra del, utredningsdelen. För kommitténs räkning har, såsom i betänkandet redovisas, inom Hemmens Forskningsinstitut, i huvudsak under ledning av byråsekreteraren Galfve, utförts en jämförande studie av tidsåtgången och kostnaderna vid olika tvättformer. I betänkandets slutbehandling har deltagit samtliga ledamöter. Stockholm den 17 mars 1955. Yngve Ester Arfwedson Sven Kypengren

Larsson

Rosa Dy ring

Göran Sidenbladh

August

Johnson

Brita Åkerman Carl Henrik

Johansson Galfve

Inledning

Värdet av de svenska familjernas textilförråd kan uppskattas till omkring tio miljarder kronor. En vanlig svensk familj kan antas köpa textilier för i runt tal 1.300 kronor årligen. Nyanskaffningsvärdet av det familjens textilförråd som våttvättas kan beräknas till storleksordningen 4.000 kronor 1954. Vården av textilierna är en av hemmets viktigaste arbetsuppgifter; arbetet med tvätten är härvid särskilt krävande. I genomsnitt per år och person kan våttvätten av kläder här i landet för närvarande beräknas omfatta runt 130 kg. I fyraper sonsfamilj en omfattar tvätten alltså över 500 kg årligen. Om tvätten och efterbehandlingen — mangling och strykning — görs för hand, men med tillgång till pannmur för att värma vattnet, tar arbetet över 400 timmar per år motsvarande ungefär en 8-timmarsdag per vecka. Omkring en sjättedel av den tid som nedläggs på hushållsarbetet kan beräknas avse arbete sammanhängande med rengöring och efterbehandling av textilierna, där detta, såsom alltjämt är regeln, sker i hemmet och för hand. Att tvätta för hand är inte bara ett tidsödande utan också ett tungt arbete. Själva rengöringen — gnuggning, skölj ning och vridning — är utan tvekan ett av husmoderns tyngsta arbeten. Enligt utförda arbetsstudier har en tvätterska att prestera 50 % mera mekanisk energi per timme än t. ex. en metallarbetare eller möbelsnickare. De yttre arbetsförhållandena vid tvätten är därjämte, särskilt vintertid, i stor omfattning alltjämt högst otillfredsställande. Det tidsödande och tunga tvättarbetet har man i våra dagar försökt att på olika sätt underlätta. Först och främst strävar man att förse det utrymme där man tvättar med vatten och avlopp och därmed befria de tvättande från att lyfta och bära de stora vattenmängder som åtgår vid tvätt samt göra det möjligt för dem att hålla till inomhus i stället för i det fria, vid sjöar och vattendrag. Den mödosammaste delen av arbetet kan därtill betydligt underlättas och förkortas genom användningen av maskiner. Även för torkningen och efterbehandlingen kan arbetsbesparande maskinella anordningar komina till användning. Under de senaste decenniernas livliga diskussioner om tvätten och reformverksamheten på hemtvättens område

har huvudfrågan gällt på vad sätt de maskinella hjälpmedlen skall kunna ställas till hushållens förfogande. En mängd olika spörsmål gör sig härvid gällande: skall man maskintvätta hemma eller i kollektiva tvättstugor; skall man överhuvudtaget tvätta själv eller lämna bort tvätten till något inlämningstvätteri; behöver den befintliga kommersiella tvättindustrin kompletteras med tvätterier understödda av allmänna medel (andelstvätterier eller tvätterier direkt eller indirekt i kommunal regi); vilka är bäst, större eller mindre kollektiva tvättstugor; h u r spelar härvid bebyggelseförhållandena och bygdens sociala struktur in — allt detta blott som ett exempel på mångfalden av de problem, som måste sysselsätta den föreliggande utredningen. Innan här redogöres för reformarbetet hittills på tvättfrågans område, härvid vunna resultat samt kommitténs tvättundersökning och förslag torde böra erinras om vissa grundläggande fakta ifråga om de svenska textilförhållandena, klädvanorna och deras förändringar, omfattningen av hushållens tvättbehov, de olika tvättmöjligheter som står till deras förfogande, samt tvättvanorna och deras förändringar.

KAPITEL

1 Textilförbrukning och textilutveckling

Textilkonsumtionen är i vårt land högre än i de flesta andra länder. Härtill bidrar naturligtvis det nordiska klimatet, men en hög textilstandard är i vår kulturkrets tillika ett uttryck för välstånd: efter Förenta staterna delar Sverige med England, Holland, Schweiz, Kanada, Australien och Nya Zeeland de främsta platserna när det gäller textilkonsumtionen per invånare. Bomullsvarorna är i dessa genomsnittssiffror dominerande, därefter kommer ylle- och rayonvaror; tillsammans representerar dessa fibrer 90 % av förbrukningen. 1 De återstående 10 procenten fylls ut av lin, jute, hampa och natursilke samt av de nya syntetiska fibrerna, nylon, orlon, dacron m. fl. Om de senare saknas fullständiga statistiska uppgifter; dock torde Sverige även här vara ett av de ledande konsumtionsländerna i förhållande till invånarantal. Med hänsyn till tvättförfarandet är relationen mellan bomull och lin av särskilt intresse. Den dominerande delen av hushållens "linneförråd" utgörs numera av bomull: den svenska linkonsumtionen utgör endast runt en tiondel av bomullskonsumtionen. De svenska hushållens totala inköp av textilier uppgår till stora belopp. Textilutgifterna kan uppskattas till omkring 14 % av de totala utgifterna för privat konsumtion. Under senaste åren har de enligt konjunkturinstitutet haft ett årligt värde av storleksordningen tre miljarder kronor: År 1949 1950 1951 1952 1953 Miljoner kronor 2.741 2.911 3.208 3.389 3.360 1953 års belopp fördelar sig på 81 miljoner kronor garner, 403 miljoner tyger (diskvara), 1.511 miljoner konfektion, 599 miljoner trikåvaror, 106 miljoner hattar och mössor, 138 miljoner skrädderiarbete samt 522 miljoner kronor hemtextilier. Härtill kommer värdet av hushållens egen arbetsinsats ifråga om nytillverkning av kläder, främst sömnad och stickning. 2 i Dessa uppgifter hämtade ur publikationer av FAO (Food and Agriculture Organization of the United Nations), Commodity series. 2 En av Textil Information 1948 företagen gallupundersökning gav till resultat att den svenska kvinnan i medeltal skulle vara sysselsatt med nytillverkning (stickning och sömnad) av textilier 5 timmar per vecka. Denna siffra kan synas hög och måhända har förändringar inträffat sedan nämnda år. Under alla förhållanden kan man dock bl. a. med ledning av den omfattande mönsterförsäljningen samt försäljningen av tyger och stickgarn räkna med att hemtillverkningen är högst betydlig.

12 Även ur de enskilda hushållens synpunkt uppgår den årliga textilanskaffningen till stora belopp. Med ledning av bl. a. den årliga textiltillförseln efter kriget kan man approximativt uppskatta det i bruk varande totala textilförrådet i landet till ett anskaffningsvärde av storleksordningen tio miljarder kronor. Såväl totalutläggens storlek som de inbördes variationerna mellan de olika hushållstyperna är här av intresse. Av en för bostadskollektiva kommittén utförd specialbearbelning av socialstyrelsens levnadskoslnadsundersökning för 1952 framgår, att de genomsnittliga utgifterna för alla textilinköp för samtliga undersökta hushåll var 1.141 kronor. Man och hustru utan barn gav i genomsnitt ut 966 kronor, man och hustru med 1 barn 1.125 kronor, med 2 barn 1.317 kronor och med tre eller flera barn 1.380 kronor. Till jämförelse med dessa siffror kan nämnas att i socialstyrelsens levnadskostnadsindex för juni 1954 beräknas indexfamiljens årsutgift för textilier till 1.296 kronor. Härutöver tillkommer, som nyss framhållits, den ofta betydande hemtillverkningen av klädesplagg av olika slag. Arbetet med textilierna torde i många fall uppta så mycket som en tredjedel av husmoderns arbetstid inom hemmet, delad mellan sömnad och lagning å ena sidan, å den andra tvätten och allt vad därmed sammanhänger. Omfattningen av hemsömnaden framgår bl. a. av att hemmens konsumtion av bomullssytråd utgör 30 % av den totala konsumtionen av denna vara. Intresset för sykurser och efterfrågan på mönster har i Sverige liksom i andra länder på senare år starkt stegrats; den största mönsterfirman i landet sålde före kriget c:a 450.000 mönster årligen och var strax efter kriget uppe i c:a 3 milj. mönster, en siffra som sedan hållit sig. Det är tydligt att hemarbetet på detta område allmänt anses intressant och lockande, ofta även direkt lönande. Såsom framgår av socialstyrelsens siffror växer textilutgifterna naturligtvis icke proportionellt med familjens storlek: med stigande barnantal väljer m a n billigare varor, syr kläder hemma och låter barnen ärva syskonens kläder. Det är givetvis svårt att beräkna värdet av en familjs textilförråd eftersom de olika plaggen alltid befinner sig på olika stadier av nedslitning. Mängden av textilier av olika sort varierar också starkt från familj till familj. Tidigare var det t. ex. vanligt att de svenska hemmen ägde ett mycket stort linneförråd, som gjordes i ordning till bosättningen — numera brukar familjerna ha en mera blygsam linneutrustning vid giftermålet. Undersökningar av hemmens utrustning med sängkläder har visat att denna ofta är mindre och av sämre kvalitet än vad man ur hygienisk synpunkt och med hänsyn till de krav på komfort man nu ställer vill beteckna som en tillfredsställande standard. Andra undersökningar, gällande barnens klädförråd, visar att det ofta råder knapphet på sådana plagg scm underkläder, vilket kan vålla olägenheter både hygieniskt och ur arbe.s-

13 synpunkt. Att döma av dylika undersökningar torde alltså textilstandardens höjning främst gällt de större plaggen, framför allt konfektionskläderna. För den jämförande arbets- och kostnadsundersökning, som kommittén under medverkan av Hemmens Forskningsinstitut utfört på tvättområdet och som redovisas i kap. 5, har det textilförråd hos en vanlig fyrapersonersfamilj som våttvättas i detalj specificerats och värderats. Anskaffningsvärdet för denna begränsade del av klädförrådet — som sålunda bl. a. icke omfattar ytterplagg, kostymer och dräkter av ylle — var följande (prisläget november 1950) 1 : Anskaffningskostnad kronor

Personliga plagg: Manlig vuxen Kvinnlig vuxen Flicka 7 år Pojke 3 år

580: 90 1.038:40 474: — 306:80 Summa

Hushållstextilier Summa totalt

2.400:10 1.503:85 3.903: 95

Beträffande gångkläder för vuxna har inom svensk textilindustri beräknats att män över 18 år köper en ny kostym på 2% år och ett par udda byxor var 18:e månad. Kvinnor över 18 år köper en kappa på 2y2 år och en ny konfektionsklänning var 18:e månad (studiehäfte nr 4 från Textil Information). Till detta skall läggas beställningsskrädderi och alla de plagg som sys av sömmerskor och i hemmen. Dessa olika sifferexempel ger icke någon fullständig bild av de svenska hushållens textilvanor, men de visar vilka stora ekonomiska värden som nedlagts i hemmens textilier. Tillgängliga delundersökningar över t. ex. bäddutrustningen och barnklädersutrustningen visar å andra sidan, såsom nyss anmärkts, att det fortfarande råder textilt underskott i hemmen beträffande viktiga textilsorter. Man kan emellertid antaga, att flertalet svenska hem svarar för vården av letilier med ett nyanskaffningsvärde av mellan 1.000 och 2.000 kronor per familjemedlem. Inom vissa gränser kan vävnader av olika fibrer ersätta varandra. I vilken grad detta är möjligt beror — förutom på modeutvecklingen — på varornas tekniska egenskaper (hållbarhet, skrynkelhärdighet, tvättbarhet etc.) och naturligtvis på deras inbördes prisrelationer. Exempel på en dylik förskjutning är den starkt ökade förbrukningen av ray on som uppkom i i Socialstyrelsens levuadskostnadsindex v a r i december 1950 för kläder 200 och för hushållstextilier 237. Motsvarande värden j u n i 1954 v a r 233 resp. 271.

14 vårt land under andra världskrigets avspärrning (den dåtida cellullen) och som sedan förblivit bestående. Den inhemska tillverkningen av färdiga textilvaror vilar till övervägande del på import av råvaror, i viss grad även av halvfabrikat. Självförsörjningsgraden för garner och vävnader jämte trikå är i genomsnitt ungefär 80 %, med variationer för olika varuslag. För råmaterialen är självförsörjningsgraden k n a p p : för ull är den blott 2—3 %; den kvantitetsmässigt viktigaste råvaran, bomull, måste helt importeras; för rayon däremot täcker svensk produktion runt 60 % av behovet. De senaste decenniernas textilutveckling kännetecknas helt allmänt och frånsett de rent modebetonade förändringarna av en kraftig ökning av förbrukningen av trikå och konfektionskläder samt av konstfibrernas frammarsch. För närvarande är det kanske de nya fibermaterialen, som ur textilvårdssynpunkt är av största intresse; utvecklingen av dessa material gör det framtida läget på textilområdet ur tvätt- och klädvårdssynpunkter särskilt svårbedömbart. Det var textilindustrin, som på sin tid ledde industrialismens genombrott, men efter den första snabba utvecklingen uppvisade den icke några mera genomgripande tekniska nyheter. Samma råvaror och i princip samma metoder användes och samma slags produkter framställdes under en lång följd av år. Den maskinella utrustningen blev visserligen moderniserad, men helt nya principer på detta område har börjat tillämpas först under de senaste åren. Det är i stället den kemiska industrins utveckling som i våra dagar bidragit till att driva textilutvecklingen framåt — med påtaglig acceleration omkring sekelskiftet och särskilt under de senaste 10—15 åren. Nya fibermaterial och färgämnen samt medel att ge tyger krymp- och skrynkelfrihet, vattentäthet, mal- och eldsäkerhet har framkommit. Man skiljer vanligen mellan tre huvudtyper av fibrer, nämligen naturliga (hämtade i färdigbildat skick från växter eller djur, t. ex. bomull, lin, ull, silke), konstgjorda (tillverkade av i naturen förekommande material, t. ex. cellulosa) och syntetiska (framställda av enkla kemikalier). De båda sista typerna kan med ett gemensamt namn kallas konstfibrer. Genom konstfibrerna har en ny textilteknik möjliggjorts. Man har länge vetat hur silkesmasken spinner trådarna till sin kokong. Fibermaterialet pressas i flytande form ut genom en fin öppning och stelnar genast i luften till en tråd. Det låg nära till hands att av frän naturen hämtat råmaterial, cellulosa eller äggviteämnen, söka tillverka fibrer enligt samma teknik. Sådana fibrer, marknadsförda under ett flertal tillverkningsnamn, har, beroende på råvara och framställningssätt, starkt varierande egenskaper. Viskosrayon och kopparsilke framställs av cellulosa, andra fibrer av exempelvis cellulosaestrar, mjölkkasein, jordnötsproteiner, majsprotein samt

15 tång (alginsyra). Kunde den textilkunniga husmodern förr med hjälp av förstoringsglas räkna varptrådarna i en bomullsväv och bedöma varans kvalitet, så torde hon nu ha svårt att orientera sig i eller bedöma denna tillverkningsflora. När man lärde sig att i industriell skala förvandla organiska ämnen till plaster, grundade sig detta på metoder att ur enkla kemikalier framställa molekyler med tillräcklig längd för att kunna ge användbara fibrer. Dessa s. k. syntetiska fibrer utgöres av i trådform gjutna plaster. Ett stort antal syntetfibrer tillverkas n u i industriell skala. Kända handelsnamn är exempelvis nylon, orlon, perlon, dacron och glasfibrer. Möjligheterna att göra nya syntetiska fibrer anses vara stora, men troligen kan bara ett begränsat antal fylla de krav, som ställs på industriella fibrer. Tekniken går emellertid fort framåt. I Amerika har konsumtionen av konstfibrer vuxit till att omfatta 37 % av konsumtionen av naturfibrer (1950) — ännu 1918 var denna konsumtion praktiskt taget betydelselös. Över hela världen bedrivs intensiva forskningar för att få fram bättre och användbarare syntetfibrer och producenterna av naturfibrer sporras naturligen i sina ansträngningar att ge sina varor högre kvalitet. Många av de olika produkter, som under denna hastiga tekniska utveckling saluförts, har befunnit sig på experimentstadiet och vid användningen visat sig ha nya, ibland besvärliga egenskaper, särskilt när det gäller nedsmutsning och rengöring från smuts. För tvätterinäringen har de nya textilierna ofta medfört tekniska bekymmer. I Amerika där förbrukningen av syntetfibrer är större än här har tvättforskningen särskilt ägnat sig åt de syntetiska textilierna. Bland de konstfibermaterial, som blivit allmänt godtagna som goda textilprodukter, torde kunna framhållas rayon och acetat i olika former, likaså nylon. Nylon i exempelvis damstrumpor har inneburit standardhöjning och arbetsbesparing för kvinnorna. Nylon, orlon, o. s. v., riktigt utformat i underkläder, herrstrumpor, sytråd, klänningstyger, blustyger, trikå, slipstyger m. m. visar en god utveckling till funktionsdugligare och mera lättvårdade kläder. Likaså har man nått långt att av nylon och liknande konstfibrer göra användbara och ekonomiska herrskjortor, blusar och liknande plagg. Lovande resultat synes också föreligga med ylleliknande, tjockare vävnader, lämpade för kostymer och ytterplagg, ävenså pälsverk. Sänglinne av nylon har börjat tillverkas. Dessa nya, av syntetfibrer framställda textilier har, som nyss framhållits, visat sig äga särskilda egenskaper när det gäller nedsmutsning och rengöring. Ä ena sidan har vissa vävnader visat sig bli lättare smutsiga, beroende på att de lätt uppladdas med statisk elektricitet och attraherar stoft och damm; tekniska möjligheter till förbättringar i detta avseende lär emellertid föreligga. Å andra sidan är dessa textilier i regel lätta att tvätta: de torkar hastigt och behöver vanligen ingen efterbehandling i form

av strykning eller mangling. Kostymer, förfärdigade av ylleliknande vävnader av syntetiska fibrer, kan tvättas i vanligt vatten och återtar därefter sin form utan pressning. Den fortsatta utvecklingen ställer sålunda i utsikt ändringar i hushållens textilförråd som kan väsentligt förenkla tvättarbetet. Det är uppenbart, att textiliernas tvättegenskaper är av största betydelse för deras användningsvärde: ett högt inköpspris kan uppvägas av låga brukskostnader. Tvättkostnaderna under ett plaggs livslängd kan eljest vara lika stora eller större än anskaffningspriset. Kommersiell tvätt av en skjorta av naturfibrer kan under dess livslängd beräknas kosta åtminstone lika mycket som det kostat att köpa skjortan. Tvättkostnaderna för ett vanligt lakan kan under dess livslängd beräknas kosta 7—8 gånger inköpspriset. Efterfrågan på plagg av syntetiska fibrer, som är lätta att tvätta, icke behöver efterbehandlas och har lång livslängd, stimuleras naturligtvis, låt vara att de är relativt dyra i inköp, om man har svårt att få billig hjälp med tvätt, strykning och lagning. Utvecklingen på textilområdet k a n alltså medföra betydande förändringar av förutsättningarna för tvätt och anläggningar för tvätt i traditionella former. Tvättanläggningar med sina byggnader, ledningar och maskiner kräver givetvis avskrivningstider av viss längd, medan de vanliga textilierna i regeln omsätts på ett fåtal år. Textilutvecklingen manar följaktligen till en viss försiktighet vid investeringar i större, vanligt utrustade tvättanläggningar; i varje fall bör man genom snabba avskrivningar skapa garantier emot de risker för minskning av efterfrågan på tvättservice som textilutvecklingen kan medföra. För någon tioårsperiod framåt torde man emellertid, med hänsyn till befintliga förråd och trögheten vid förändringar av textilvanorna, i stort sett kunna räkna med relativt oförändrade textila förutsättningar för hushållstvätten. Ännu är naturfibrerna dominerande i de svenska hushållen. Men den textila utvecklingen ställer i utsikt avsevärda lättnader i hushållens tvättarbete samtidigt med en höjning av den hygieniska standarden — redan nu erbjuder nya textilier av syntetfibrer betydande möjligheter härtill. I detta sammanhang bör också framhållas de inånga ersättningsmaterial för textilier som på senare år framkommit såsom plastfolier till dukar, förhängen, regnkappor o. dyl., vävburna plaster såsom galon o.s.v. Även papper i form av servetter, dukar, handdukar, barnblöjor (cellstoff) o.s.v. ersätter i stigande omfattning textilt material. Det ligger i öppen dag, att forskning och konsumentupplysning ifråga om såväl textilierna som tvättekniken är av särskild betydelse inför den sålunda pågående textilutvecklingen och bör av det allmänna i erforderlig omfattning stödjas. De värden det här är fråga om såväl i textilier som i anordningar för tvätten är så stora, att även mindre felbedömningar kan medföra ekonomiska skadeverkningar av betydande räckvidd.

De tekniska frågeställningarna att tvätten också är ett socialt

kring tvätt och tuätlerier problem.

får inte skymma

bort

Arbetet

i de gamla inlämningstvätterierna

1 del moderna inlämningstvätteriet krävande maskiner.

var

slitsamt

underlättas

arbetet

mom yrket

var lågt

av effektiva

men

avlönat.

kapital-

KAPITEL

2 Tvättbehov, intervaller mellan tvättarna, tvättutrustning

Tvättbehovet Tvättbehovets storlek bestäms naturligen dels av anspråken på klädstandard och hygien, dels av de ekonomiska och tekniska möjligheterna att förverkliga dessa anspråk. Om klädstandarden är låg och tvättmöjligheterna dåliga eller alltför kostnadskrävande, så blir tvättmängderna helt naturligt rätt begränsade. Vill man å andra sidan upprätthålla en högre standard och därför skaffat sig nödig utrustning för lätt och billig tvätt, så bidrar de goda möjligheterna till att ytterligare öka anspråken och tvättkvantiteterna. Ett visst samband föreligger även mellan tvättmöjligheterna och textilförrådets storlek. Tvättar man som i gångna tiders svenska lanthushåll endast några få gånger om året, så behövs stora textilförråd. Har man, som de flesta amerikanska hushåll, bekväma maskinella möjligheter att tvätta varje vecka så behöver man icke längre lagra tvättkläder. Disponerar man stora textilförråd och goda förvaringsutrymmen kan man nöja sig med att tvätta sällan; har man ont om kläder eller är trångbodd måste man tvätta ofta. Allt efter standardkrav och materiella möjligheter varierar sålunda tvättgodsmängderna per person både totalt och per tvättillfälle: en sakkunnig anger det genomsnittliga behovet för en amerikansk fyrapersonersfamilj till 800 kg per år 1 , medan bostadskollektiva kommittén i sin senare i detta betänkande redovisade utredning av tids- och penningförbrukning vid olika tvättmetoder för en familj av man, hustru och två barn kommer till runt 530 kg per år. Dessa och här följande uppgifter avser vanlig s. k. våttvätt av hushållstextilier och personliga plagg. Kemisk tvätt av gångkläder och liknande ingår icke i dessa data; härför redogöres närmare i utredningsdelen. Jämfört med tidigare uppskattningar visar tvättbehovet här i landet med stigande allmän standard och ökade hygieniska krav en viss ökning. Den utredning, som låg till grund för 1939 års riksdagsbeslut om understöd i Professor Ann Aikin, Cornell University, Agricultural Experiment Station, Bulletin 847/1948. 2

18 åt andelstvättstugor på landsbygden (SOU 1939: 6), angav en tvättförbrukning av 6 kg per person och månad som en godtagbar genomsnittssiffra; i denna torde dock icke ha ingått veckotvätten i hemmet. I 1947 års betänkande om kollektiv tvätt uppgavs behovet för stortvättens del till 5 kg per person och månad och småtvätten till ungefär samma storleksordning (SOU 1947: 1). Även Hemmens Forskningsinstitut har uppskattat småtvätten till 60 kg per person och år. 1 1 enlighet härmed skulle alltså tvättmängden för en fyrapersonersfamilj under ett år uppgå till runt 480 kg. Slutligen har bostadskollcktiva kommittén, såsom nyss nämnts, efter en i detalj genomförd beräkning, som närmare redogöres för i ett följande kapitel, kommit till ett sammanlagt tvättbehov för en fyrapersonersfamilj av runt 530 kg per år eller något mer än 130 kg per person. Kraven på hygien skärps naturligtvis vid sjukdom etc. Statens sjukhusutredning av år 1943 redovisade sålunda i sitt betänkande V (SOU 1950: 23) för de mera lindrigt sjuka vid pensionsstyrelsens kuranstalter en tvättgodsförbrukning av 175 kg per patient/år. Barnsjukhusen åter redovisar 850 kg per patient/år. Sammanlagt synes det totala årliga tvättbehovet här i landet k u n n a uppskattas till runt 900.000 ton. ö k a d hygien i samband med en fortsatt allmän standardhöjning torde komina att medföra ett ökat tvättbehov; särskilt lär utvecklingen komma att gå i denna riktning om hemmens tvättmöjligheter förbättras. I motsatt riktning kan ändrade textilvanor och ökad användning av papper och plast komina att verka. Användningen av cellstoff har som bekant väsentligt minskat omfattningen av småbarnens tvättextilier.

Intervaller mellan stortvättarna De traditionella svenska tvätlvanorna, sådana de tidigare utbildat sig i anslutning till det äldre lanthushållets arbetsrytm, utmärkes av mycket glesa intervaller mellan stortvättarna. Tvätten måste samordnas med sådd, skörd, slakt och bak. Arbetet med jorden, husdjuren och maten var viktigast. Den besvärliga och tidsödande tvätten fick passas in vid lämpliga tidpunkter. Man hade inte tid att göra storbyk många gånger under året. Det är av intresse att se hur dessa vanor i viss mån fortlever även i våra dagar. Några undersökningar från mitten av 1930-talet synes antyda att mer än hälften av de svenska hushållen då tvättade mindre än fem gånger årligen. Utvecklingen går emellertid mot tätare stortvättar. Den ökade tillgången på maskinutrustade tvättstugor torde medverka härtill. Stortvätten går här väsentligt fortare och lättare än om den måste skötas för hand. Likaså k a n l HFI-meddelande nr 1, 1950.

19 d e t a n t a g a s , a t t t i l l g å n g e n p å v a r m v a t t e n och p å b a d r u m i b o s t ä d e r n a avsevärt ökat veckotvättens betydelse; i s a m m a riktning verkar tillgången p å n y a , l ä t t a r e t v ä t t b a r a t y p e r av u n d e r p l a g g . I d e t f ö l j a n d e s k a l l n å g r a l o k a l a u n d e r s ö k n i n g a r av t v ä t t i n t e r v a l l e r n a u n d e r 1940-talet å t e r g e s . I "Familjen, som växte ur sitt hem" (1941) uppges att av 176 undersökta hushåll i Stockholm hade 12 % stortvätt tre gånger per år, 41 % fyra gånger per år, 31 % sex och 6 % tolv gånger per år. 3 % hade stortvätt två gånger om året. Av Husmödrarnas Samarbetskommilté och Aktiv Hushållning verkställdes år 1944 en omfattande undersökning av arbetsförhållandena inom hemmen, särskilt i avseende å tvätten och tvättredskapen. Undersökningen som utfördes genom en rad kvinnoorganisationer omfattade tillsammans 2.483 hushåll, varav 1.733 från landsbygden, 572 från städer och köpingar (178 ej angivna o r t e r ) . Den ansågs mera representativ för landsbygdshushåll än för stadshushåll; de större städerna var glest företrädda. Jordbrukarhushåll och industriarbetarhushåll var väl representerade. Undersökningen ansågs visa, i jämförelse med tidigare undersökningar, en om ock svag tendens mot tätare förekommande tvättar. Av de undersökta landsbygdshushållen stortvättade 18 % mindre än fyra gånger om året, 24 % fyra gånger samt 24 % sex gånger om året. 29 % tvättade en gång per månad. Endast 5 % tvättade oftare än en gång per månad. I de m i n d r e städer som förekom i denna undersökning tvättade 8 % mindre än fyra gånger om året, 22 % fyra gånger om året, 37 % varannan månad, 30 % varje m å n a d och endast 3 % oftare än en gång i månaden. Vid den brett upplagda statistiska undersökning rörande stockholmsfamiljer som Stockholms stads statistiska kontor utförde 1945, var medeltalet faktiska tvättillfällen per kvartal i tvättstugorna 1,9 och medeltalet önskade tvättillfällen 2,3, d. v. s. husmödrarna önskade använda tvättstugorna oftare än vad de då fick, men dock icke fullt en gång i månaden. Genomsnittligt använde de 1,8 tvättdagar vid varje tvättillfälle och önskade i fortsättningen använda samma antal dagar. Spridningen i uppfattningen av önskningarna framgår av nedanstående tabell. I genomsnitt begagnades tvättstugorna av de familjer, som tvättade hemma, i det närmaste två gånger i kvartalet. Medeltalet tvättdagar per tillfälle uppgick till icke fullt 2. Materialets' fördelning visar, att 44 % av familjerna använde sig av tvättstugan endast en gång i kvartalet. De flesta (55 %) begagnade tvättstugan 2 dagar per tvättillfälle. De vanligaste kombinationerna var ett, respektive två tvättillfällen per kvartal med två tvättdagar varje gång. Dessa grupper omfattade 277 eller 44 % av fallen. De svar som i detta sammanhang gavs av egnahemsfamiljerna är av särskilt intresse. Dessa familjer hade möjlighet att disponera sina tvättstugor utan konkurrens och så ofta de ville, 25 % nöjde sig med ett tvättillfälle per kvartal, 17 % med två tvättillfällen, 45 % ville ha tre tvättillfällen och 13 % ville tvätta fyra eller flera gånger i kvartalet. 1945 års stockholmsundersökning återspeglar tvättvanor, som hängde nära samman med traditionen från bondesamhället. Endast 47 % av hushållen hade tillgång till tvättstuga med maskinell utrustning. I de nya delarna av storstaden förbättrades emellertid de maskinella tvättförhållandena mycket snabbt. I Edmund Dahlströms undersökning "Trivsel i Söderort" (1949—1950), som avsåg de nya stadsdelarna Hägerstensåsen och Hökmossen i Stockholm, hade närmare 85 % av husmödrarna tillgång till tvättmaskin och centrifug. 4 % av husmödrarna använde tvättstugan varannan vecka eller oftare,

20 Faktisk och önskad användning av tvättstugan enligt i Stockholm 1945.

Antal tillfällen dagar

1 2 3 4 o. flera . I allt Medeltal .

familjeundersökningen

Faktiska förhållanden

Önskemål om tillgång till tvättstugan

Antal familjer med vidstående antal

Antal familjer, som önskat vidstående antal

Tvättillfällen i tvättstugan per kvartal

Tvättdagar vid varje tillfälle

Tvättillfällen per kvartal

Tvättdagar vid varje tillfälle

Antal

Procent

Antal

Procent

Antal

Procent

Antal

Procent

279 206 115 32 632

44 32 18 5 100

220 348 57 7 632

35 55 9 1 100

188 158 175 48 569

33 28 31 8 100

213 285 64 7 569

37 50 11 1 100

1, 9

1, 8

2,3

1,8

5 % var tredje vecka, 45 % var fjärde eller var femte vecka, 24 % var sjätte eller sjunde, 18 % mera sällan och 5 % utnyttjade inte tvättstugan. 79 % av h u s m ö d r a r n a ansåg sig få använda tvättstugan tillräckligt ofta, 16 % ansåg sig ej få detta och 4 % hade ingen mening. Bland dem som fick utnyttja tvättstugan v a r a n n a n vecka eller oftare ansåg 100 % att man fick använda den tillräckligt ofta, bland dem som fick använda den var tredje vecka 95 9c, bland dem som fick använda den var fjärde eller femte 93 %, bland dem som fick använda den var sjätte eller sjunde 72 % och bland dem som fick använda den mera sällan 62 %. Var femte vecka föreföll sålunda vara minimigräns för en stor kategori husmödrars behov. 1947 gjorde HSB en undersökning angående tvättstugor i fastigheter som färdigställts under åren 1938 till 1946. Undersökningen gällde förhållandena hos 49 HSB-föreningar. Av dessa funnos 34 i landsortsstäder, 8 i Stockholm, 3 i Göteborg och 4 i Malmö. 20 av dessa fastighetstvättstugor betjänade fastigheter med mindre än 40 lägenheter, 13 stycken fastigheter med 40—80 lägenheter, 9 stycken fastigheter med 81—160 lägenheter och 7 stycken fastigheter med mera än 160 lägenheter. I 49 % av de undersökta fallen begagnades fastighetens tvättstuga av samtliga hyresgäster. Medeltalet tvättillfällen per familj och år var inom de 40 olika föreningarna följande: i nio föreningar 12 gånger om året (varje m å n a d ) , i tolv 8 gånger om året (var sjätte vecka), i nitton 6 gånger om året (varannan m å n a d ) , i tre 5 gånger om året (var tionde vecka), i fyra 4 gånger om året (var tredje m å n a d ) , i en 2 gånger om året (var sjätte m å n a d ) . Genomsnittliga antalet tvättillfällen per familj och år i olika orter var: Stockholms centrala stadsdelar 5,0, i Stockholms ytterområden 5,6, i Göteborg 6, i Malmö 6,5 samt i landsortsstäderna 7,8. Beträffande lämpliga intervaller mellan tvättarna föreslogs i 35 fall en månad, i 7 fall var sjätte vecka, i 4 fall v a r a n n a n månad. Genomsnittlig tvättid i maskintvättstugan i olika orter uppgick i Stockholm både i de centrala och ytterstadsdelarna till 0,6 dagar, i Göteborg, Malmö och övriga undersökta landsortsstäder till 1 dag.

21 Vad landsbygdens tvättvanor angår torde på många håll de långa intervallerna mellan tvättarna alltjämt vara förhärskande. Vid 1940-talets stora jordbruksutredning redovisades i samband med arbetsförhållandena vid det mindre jordbruket antalet stortvättar till 2—4 årligen som det vanliga på landsbygden. Representativa senare undersökningar av landsbygdsförhållandena saknas. Ehuru det tillgängliga materialet är rätt begränsat och i några fall också föga omfattande, synes särskilt några av de senare undersökningarna ge vid handen, att den ökade förekomsten av maskintvättstugor — såsom naturligt är — tenderar att minska ej blott den tid varje stortvätt tar, utan även intervallerna mellan stortvättarna.

De olika t v ä t t f o r m e r n a och t v ä t t u t r u s t n i n g e n Den första och viktigaste förutsättningen för tvätt är bekväm tillgång till lämpligt vatten, något som ännu saknas för ett mycket betydande antal hushåll här i landet (se närmare vatten- och avloppssakkunnigas betänkande, Vatten- och avloppsfrågan, SOU 1951: 26). Mer än en tredjedel av befolkningen saknar bostäder med anordningar för vatten och avlopp. Tillgången på gott vatten är ett primärt hygieniskt krav, lika viktigt för andra hemsysslor som för tvätten. Det torde kunna förutsättas att denna fråga kommer att lösas med stöd av den pågående planläggningen på området och de statsbidrag som utgår till vatten- och avloppsanläggningar, även om så betydande investeringar det här gäller naturligen måste spridas över en längre tidsperiod. Förbrukningen av vatten varierar avsevärt med olika tvättmetoder. Minst synes den vara i de helautomatiska medelstora maskinerna och i de stora industritvätteriernas maskiner med automatiserad sköljning. Kommittén hänvisar här till redogörelsen för vattenfrågan i utredningsdelen. Till vida övervägande del, enligt kommitténs uppskattning till ungefär 90 %, sköter de svenska hushållen själva sin tvätt, i bostaden eller dess grannskap, utomhus eller i särskilda tvättstugor. I viss omfattning har man härvid tillgång till maskinella hjälpmedel genom hemtvättmaskiner eller större eller mindre, maskinellt utrustade tvättstugor. 1 det följande skall en kort överblick lämnas av dessa olika tvättformer. Enligt gällande hälsovårdsstadga bör bostadslägenhet i stad eller på landet äga tillgång till tvättstuga och torkrum "i den mån så erfordras". I föreliggande förslag till ny hälsovårdsstadga (SOU 1953: 31) har denna regel skärpts genom utbyte av ordet "bör" mot "skall". Till motivering av bestämmelsen uttalade hälsovårdsstadgekommittén, att bestämmelsen icke innebär att tvättstuga och torkrum nödvändigtvis skall finnas i samma fastighet som bostaden. Om exempelvis en kommunal tvättstuga finns i närheten behövdes icke tvättstuga i fastigheten. Bestämmelsen ansågs ha

22 sin huvudsakliga betydelse för hyresfastigheter för flera familjer. Ägaren av ett enfamiljshus borde själv få bedöma behovet av tvättstuga och torkrum. Hälsovårdsstadgans här återgivna bestämmelse är givetvis främst vid nybebyggelse av betydelse; det torde även få förutsättas att vederbörande byggnadsnämnd uppmärksammar behovet av tvättstuga vid sådan mera genomgripande ombyggnad av äldre fastighet, som erfordrar byggnadslov. Är det t. ex. fråga om inredning av vind, som tidigare disponerats för tvättstuga eller torkrum, torde vederbörande byggnadsnämnd tillse att behovet av sådana utrymmen på annat sätt tillgodoses. Numera lär vid nybebyggelse i allmänhet även fordras att tvättstuga för ett större antal bostadslägenheter förses med lämplig maskinell utrustning. Den gällande bestämmelsen har emellertid icke tvingande karaktär och dess tillämpning torde ofta, åtminstone tidigare, ha varit osäker. I varje fall saknar man i äldre bebyggelse i stor omfattning tillgång till tvättstuga och det stora flertalet av dem som finnes torde vara av rätt primitiv art. Enligt den undersökning, år 1944 utförd av Husmödrarnas Samarbetskommitté och Aktiv Hushållning, vars resultat ifråga om tvättintervallerna tidigare i detta kapitel återgivits, använde sig uppgiftslämnarna till 70 % av tvättstuga vid stortvätt på sommaren, 76 % vid stortvätt på vintern; flertalet av de 1.558 tvättstugor, som undersökningen omfattade, angavs dock ha varit av primitiv art. Stadshushållen hade bättre tillgång till tvättstuga än landsbygdens hushåll, av vilka under sommaren väl en tredjedel tvättade utomhus och hälften härav utomhus även på vintern. Även i städernas äldre bebyggelse torde tillgången till tvättstuga ofta vara knapp och utrustningen alltjämt av primitiv art, såsom i den följande redogörelsen kommer att exemplifieras.

Handtvätt Handtvätten i städerna utföres i kök, badrum eller i fastighetstvättstugor. På landsbygden utföres småtvätt vanligen i bostäderna och stortvätt i ännu på många håll primitiva tvättstugor eller också, såsom nyss nämnts, utomhus även mitt i vintern. Med den bekvämare tillgången på varmvatten och badrum och överhuvudtaget med den väsentliga förbättringen av bostädernas sanitära utrustning samt genom tillkomsten av bättre tvättmedel torde handtvätten i hemmen ha fått ökad betydelse. Torkningen bereder ofta ett stort problem, särskilt vid kall eller fuktig väderlek. Tvätten torkas utomhus, inne i lägenheterna, på balkonger eller torkvindar och om värmepanna finns gärna i källaren. Aerotemperuppvärmda torkrum förekommer i viss mindre utsträckning i anslutning till städernas maskinutrustade fastighetstvättstugor. Torkningen i smålägenheterna bereder ofta särskilda svårigheter. Sker

torkningen i badrummen förutsätter detta god ventilation, vilket å andra sidan medför värmeförluster. I många fall anses det därför mindre önskvärt att tvätt och torkning av tvätt sker i badrummet, vars utrymme också ofta är för knappt tilltaget härför. I andra fall åter söker man planera och utrusta badrummet så att det blir lämpligt för tvätt: tvättstället tas till extra stort, särskild tvättho anordnas, om plats härför finnes, eller ock kan en lös tvättho hängas på badkaret, särskild torkhiss ovanför badkaret anordnas o. s. v. Omfattningen av tvätten för hand kan f. n. uppskattas till närmare 70 % av hushållens samlade tvättbehov.

Hemtvättmaskiner Efter kriget har hushållen i stigande omfattning skaffat egna tvättmaskiner. Denna maskinella insats kan uppskattas till f. n. ca 12 % av det totala tvättbehovet. Med stöd av bl. a. inom socialstyrelsen och Sveriges Grossistförbund gjorda beräkningar kan beståndet av hemtvättmaskiner uppskattas till bortåt 300.000 varav omkring hälften är importerade. 1 Huvuddelen av tillförseln synes ha ägt rum sedan 1950. Importen har huvudsakligen omfattat engelska och norska maskiner; dollarbristen har lagt hinder i vägen för import av amerikanska maskiner. Även tyska maskiner har på senare tid börjat uppträda på den svenska marknaden. Inom landet förekommer en alltmera betydande fabrikation av hemtvättmaskiner; nya typer framkommer ofta. Å andra sidan tillverkar många fabrikanter tämligen lika maskiner. Våren 1954 marknadsfördes enligt HFI 18 utländska och 47 svenska märken eller typer av hemtvättmaskiner. I avsevärd omfattning är hemtvättmaskinerna rätt små (1,5—2 kilos-maskiner) och knappast dimensionerade för att tvätta allt i ett hushåll förekommande tvättgods (se härom kommitténs tvättundersökning i ett senare kapitel); å andra sidan torde många användas av flera hushåll eller betjäna mycket stora hushåll.

Maskinutrustade fastighetstvättstugor Sådana tvättstugor förekommer vanligen i hus med tio eller flera lägenheter, vilka återigen i huvudsak är begränsade till orter med mer än 10.000 invånare. I Stockholm hade sålunda enligt 1945 års tidigare återgivna familjeundersökning praktiskt taget samtliga undersökta hushåll tillgång till tvättstuga, därav 47 % till tvättstuga med maskinell utrustning. Egnahemmen hade i regel egna tvättstugor men därav blott 13 % med maskinutrustning. Tvättstugeutrustningen i de hyreshus som undersökningen omfattade framgår av följande uppställning: i Slutet av 1954.

24 Tvättstugor

utan maskinell utrustning därav med torkrum med någon maskinell utrustning därav med tvättmaskin vridmaskin varmluftaggregat torkrum

Antal

509 Procent

52 135

14 48

398 428 295 430 981

41 44 30 44 100

Enligt Edmund Dahlströms undersökning 1949—1950 "Trivsel i Söderort", som redovisar förhållandena i Hägerstensåsen och några anslutande nya bostadsområden i Stockholms ytterområden, saknade blott 1 % av husmödrarna tvättstuga i fastigheten. Av dessa tvättstugor var 92 % utrustade med tvättmaskin och i större eller mindre omfattning med andra maskinella anordningar; 7 6 % hade förutom tvättmaskin och centrifug torkrum och mangel. Dessa relativt tillfredsställande förhållanden torde vara typiska för fastigheter i efter kriget nybyggda områden i de större städerna, i den mån fastighetstvättstugorna där icke ersatts med centraltvätterier. Avsevärt sämre är det med tillgången på maskinellt utrustade fastighetstvättstugor i äldre stadsdelar. Enligt en för Norrköping föreliggande statistik har sålunda mindre än 25 % av dess invånare tillgång till maskinutrustade fastighetstvättstugor. Liknande torde förhållandena vara i andra städers äldre bostadsområden. Kommittén uppskattar den andel av befolkningen, som har tillgång till maskinutrustade fastighetstvättstugor, till för närvarande runt 12 %. Alla familjer som har tillgång till fastighetstvättstugor utnyttjar dem emellertid icke. Enligt 1945 års familjeundersökning för Stockholm använde sig 29 % av hushållen icke av fastighetens tvättstuga; enligt Dahlströms undersökning av förhållandena på Hägerstensåsen utgjorde denna andel runt 5 %. Då hushållen med gängse organisation vanligen endast kan få disponera tvättstugorna med relativt långa tidsmellanrum är det sannolikt att handtvätten i lägenheterna är rätt betydande. Kommittén uppskattar den andel av tvättbehovet som tillgodoses genom maskinutrustade fastighetstvättstugor till runt 8 %.

Andelstvättar, av det allmänna understödda centralsjälvtvätterier och inlämning stv ätter ier I ett följande kapitel skall närmare redogöras för reformarbetet på tvättfrågans område. De statliga stödåtgärderna, inledda på 1930-talet, åsyftade i första hand att underlätta hushållstvätten på landsbygden. Med stat-

25 ligt understöd och även under kooperationens egid tillkom då åtskilliga andelstvättstugor. De statliga kreditåtgärderna vidgades väsentligt genom beslut av 1948 års riksdag. Med stöd av särskilda tvätterilån samt i än större omfattning av krediter inom den nya bostadspolitikens ram och på grund av direkta kommunala insatser har de kollektiva tvättstugorna kraftigt utvecklats sedan krigsslutet. För närvarande torde antalet kollektiva självtvättstugor och på icke kommersiell bas drivna inlämningstvätterier kunna uppskattas till runt 500, av vilka flertalet dock är små anläggningar. Statligt stöd till tvätterier har utgått till ca 175 anläggningar, av vilka något mer än hälften har en kapacitet som understiger 50 ton per år. Med stöd av bostadspolitikens kreditformer har därjämte åtskilliga större tvätterier tillkommit, byggda direkt av vederbörande kommun eller av kooperativa, allmännyttiga eller enskilda bostadsföretag. Exempelvis har Göteborgs stads bostadsaktiebolag sedan kriget uppfört fyra centraltvätterier med en sammanlagd kapacitet av över 1.000 ton årligen. I Stockholm driver bland andra det kommunala bostadsföretaget Svenska Bostäder fem tvätterier med tillsammans över 1.000 tons kapacitet. Liknande större anläggningar, för självtvätt, inlämningstvätt eller för båda driftformerna i kombination, har tillkommit i samband med stora bostadsbyggen i ett flertal andra, större och mindre städer. Sammanlagt kan de av det allmänna understödda tvätteriföretagen för självtvätt eller inlämningstvätt beräknas ha en kapacitet motsvarande 2—3 % av det totala tvättbehovet.

Kommersiella

tvättföretag

Sommanlagt torde i landet finnas r u n t 500 kommersiella inlämningstvätterier som utför vanlig vattentvätt (våttvätt). I huvudsak är tvätteriindustrins kapacitet koncentrerad till de största städerna. 150 utför även kemtvätt; ytterligare 150 företag utför enbart kemtvätt. Dessutom finns i runt tal 1.000 strykinrättningar och 250 mangelbodar, vilka icke själva tvättar, utan endast stryker och manglar. Den tvätt de tar emot lämnas vidare till större kommersiella tvätterier. För kemtvätten finns 500 pressinrättningar och särskilda inlämningsställen, delvis butiker direkt ägda av olika kemtvätterier. De kommersiella våttvätteriernas sammanlagda årskapacitet kan uppskattas till 30—35.000 ton tvättgods årligen, d. v. s. omkring 3—4 % av det sammanlagda tvättbehovet.

Institutionstvätterier Förutom de olika typer av tvättföretag, för vilka redogjorts här ovan, finns ca 300 s. k. institutionstvätterier, d. v. s. tvätterier som tvättar för

26 statliga eller kommunala institutioners behov. Några av dessa tvätterier har en betydande storlek. Tillsammans torde deras kapacitet motsvara 6 % av det totala tvättbehovet. Den samlade tvättgodsmängden vid enbart de statliga tvätterierna under budgetåret 1950/51 uppgick till ungefär 23.000 ton, varvid de militära tvätterierna svarade för 10.800 ton — därav försvarets fabriksstyrelse runt 7.000 ton — och statens sinnessjukhus 6.700 ton samt statens järnvägar 2.200 ton. De statliga institutionstvätterierna, till antalet 88, har inom inrikesdepartementet utretts av kommittén för sinnessjukvårdens utbyggande. I ett den 14 juni 1954 avgivet betänkande har kommittén redogjort för den statliga tvättverksamheten och dess nuvarande organisation och med utgångspunkt härifrån framlagt förslag till dess sammanförande till ett i bolagsform drivet företag. Denna samordning föreslås i huvudsak omfatta tvätten inom försvarsväsendet, sinnessjukvården och i viss omfattning även landstingens sjukhus. Centraliseringen avser däremot icke statens järnvägars rätt betydande tvätt, ej heller tvätten inom fångvården och liknande områden, där tvätten i viss mån användes för att bereda sysselsättning. Enligt utredningsresultaten är de statliga tvätterierna i stor omfattning föga moderna och i dåligt skick och saknar därmed möjligheter till en fullt rationell drift; undantag är främst vissa av försvarets tvättanläggningar. En jämförande granskning av tvättkostnaderna anses visa att dessa stå i omvänt förhållande till tvätteriets storlek. Ifråga om transportkostnaderna har utredningen visat att vid denna form av masstvättgods körsträckans längd icke spelar någon framträdande roll. Enligt den framlagda planen skall landet indelas i tolv uppsamlingsområden med ett centraltvätteri inom varje område jämväl med avdelning för kemisk tvätt. Besparingen på grund av den föreslagna samordningen beräknas enbart för vattentvätten bliva av storleksordningen 4 å 5 miljoner kronor årligen. Kapitalbehovet uppskattas i första hand till 20 miljoner kronor och i slutskedet, sedan planen i dess helhet genomförts, 58 miljoner kronor.

Sammanfattning Den svenska hushållstvätten grupperar sig sålunda enligt det föregående i huvudsak på följande tvättformer: till omkring 90 % sköter de svenska hushållen själva sin tvätt, till närmare 70 % för hand, i bostaden, utomhus eller i särskild tvättstuga. Till runt 8 % kan uppskattas den del av hushållstvätten som sker i maskinutrustade fastighetstvättstugor och till 2 % självtvätten i centraltvätterier. Hemtvättmaskinerna svarar enligt kommitténs uppskattning för ungefär 12 % av hushållens tvätt. I övrigt fördelas denna tvätt på kommersiella tvätterier och centraltvättar; ett betydande tvättarbete utföres även av de offentliga institutionstvätterierna (militären, statens järnvägar, sjukhus och liknande).

KAPITEL

3 Tvättvanorna förr och nu

I föregående kapitel har redogjorts för de svenska hushållens textilförråd, dess mängd och dess fördelning på olika slag av textilier, vilkas skilda kvaliteter ofta förutsätter olika förfaringssätt när det gäller att tvätta dem och hålla dem rena. Hur stort tvättbehovet är för hushållens textilförråd, h u r ofta m a n tvättar och vilken utrustning som härför står till förfogande har likaså i det föregående översiktligt angivits. Men tvättmetoderna bestäms icke enbart av hushållstvättens faktiska förutsättningar i olika bygder och skilda samhällsgrupper utan även av psykologiska faktorer. Mot praktiska och rationella synpunkter på tvättarbetet och dess organisation, betingade av en snabb teknisk utveckling av såväl textilier som tvättutrustning, bryter sig vanemässiga uppfattningar om vad som är rent, hur man bör tvätta och hur hushållens tvättarbete rätt bör ordnas. Långsamt upplöses, på detta liksom på andra områden av familjeliv och hemarbete, hävdvunna föreställningar; ärvda värderingar kring sammansättningen av hemmens textilförråd och dess skötsel försvinner, i den mån nya tekniska, sociala och ekonomiska betingelser för hemmens textilvård gör sig gällande. Såsom av redogörelsen i föregående kapitel framgår sker den svenska hushållstvätten, såvitt man av olika inventeringar av hemmens och tvättstugornas utrustning kan döma, till över två tredjedelar alltjämt för hand, även om de mekaniserade tvättmetoderna befinner sig i rask frammarsch. Alltjämt följer hushållens tvättarbete i betydande utsträckning lanthushållens äldre arbetsrytm då tvätten samlades till några få stortvättar under arbetsåret; oftare hade man icke tid till storbyk och allt det andra, med dåtida tekniska förutsättningar tidsödande och mödosamma arbetet med tvätten. Även i våra dagars tätortshushåll är tämligen långa intervaller mellan stortvättarna fortfarande en regel som blott långsamt förändras. Dessa tvättvanor betyder, att den smutsiga tvätten samlas och förvaras inom hushållen till stora och arbetskrävande tvättar som kan ta flera dagar i anspråk. Traditionellt ställs stora krav både på tvättens vithet och efterbehandlingen i form av strykning och mangling. Arbetsmetoderna och

28 den vanliga utrustningen för detta arbete har närmare beskrivits i utredningsdelen av detta betänkande. En åskådlig skildring har även lämnats i 1947 års betänkande om kollektiv tvätt: kläderna blötlägges, gnuggas, byks eller kokas, sköljes, vrides ur, torkas, lägges, manglas eller strykes; eventuellt klappas kläderna med klappträn i samband med skölj ningen (SOU 1947: 1, sid. 26—34). Hur primitiva och slitsamma de förhållanden kan vara under vilka dessa arbeten utförs har ofta skildrats. Inför den moderna maskintvättens framgångar får m a n icke glömma att tvätten ännu i dag på sina håll får ske utomhus vid bäckar och sjöstränder och vintertid sköljas i vakar på isen. Ännu för några årtionden sedan kunde man få se tvätterskor vid klappbryggor vid Kornhamnstorg i Stockholm eller under Norrströmskajen vid Arvfurstens palats. Icke utan skäl manade i slutet av förra århundradet en människovänlig författarinna till en populär handledning i hushållsarbete den goda husmodern att icke glömma att m u n t r a upp sina tvätthjälpar icke bara med en kopp kaffe utan gärna också — enligt tidens sed — med ett glas öl och en snaps. Liksom så mycket annat arbete i hem och hushåll hade tvättvanorna i det gamla Sverige ofta nästan en magisk hävd, ibland förenade med ordstäv av hemlig kraft: ända in på 1800-talet skulle i vissa bygder en särskild ramsa sägas vid första skopan lut över kläderna i bykkaret, annars kunde byken förtrollas; innan kläderna klappades skulle husmodern springa runt huset och slå klappträt i husknutarna, annars blev byken utan verkan; tog man på sig kläderna innan de var tillslätade genom kavling så kunde man bli sjuk; gastar kunde krypa in i kläderna, o. s. v. Allt sådant skrock tillhör en längesen försvunnen tid, men onekligen lever på inånga håll alltjämt ambitioner och föreställningar om textilförråd och tvätt, som knappast är rationellt grundade. Tvätten anses nu en gång böra vara ett h å r t arbete, som man inte får slarva ifrån sig. Då härom året en representant för textilrådet inför en husmoderskongress hänvisade till amerikanarnas vanor att använda omanglad tvätt, möttes h a n enligt tidningsrubrikerna med kongressens spontana och samfällda ogillande. Även en i och för sig rationell förenkling betraktas på många håll som "fusk". Det välfyllda linneskåpet med sina prydliga, vita, glansigt manglade textilier är alltjämt på många håll ett rättesnöre för tvättänkandet. Med omvälvningen på arbetsmarknaden, den billiga hemhjälpens försvinnande och den allmänna välståndshöjningen försvinner visserligen de mest primitiva metoderna för tvättarbetet, men traditionella värderingar dröjer alltjämt kvar och bidrar till att bestämma tvättvanorna. Modesynpunkterna på den personliga klädseln har visat sig lättare föränderliga och därmed tvättarbetet för dessa plagg. Stärksakernas, spetsarnas och volangernas tidevarv, då damerna gick omkring med fotsida stärkta spetsunderkjolar på smutsiga gator och herrarna använde hård-

29 stärkta skjortbröst och lösmanschetter ovanpå jägerskjortan — denna tid ä r förbi. De mera lättvättade och lättstrukna mjuka skjortorna och överhuvudtaget den ledigare klädseln har sammanfallit med väsentligt stegrade krav på den personliga hygienen. Den stigande bostadsstandarden, framför allt då det gäller utrustningen av kök och badrum, samt den allmännare insikten i vad renlighet betyder för hälsan har medfört stora förändringar. Upplysningen genom skolorna, skolbaden och gymnastiken, idrotten och sporten och icke minst militärtjänstens uppfostran till personlig hygien har bidragit till att väsentligt förbättra de personliga vanorna och höja kraven på de personliga textiliernas renhet. Nylonskjortan som sköljs upp och inte behöver strykas är ett exempel på modern rationalisering i textil- och tvätthänseende för att tillgodose kraven på snygghet och hygien. De traditionella svenska tvättvanorna håller visserligen på att förändras, men de spelar alltjämt en viktig roll även då det gäller formerna för tvättarbetets mekanisering. Vanan med glest förekommande, stora tvättar och hårt smutsade kläder dröjer sig, såsom tidigare anmärkts, i viss mån kvar också i de nutida stadshushållen. De maskinella fastighetstvättstugorna har i regel organiserats efter dessa tvättvanor, med stora maskiner, ofta tillgängliga endast med långa intervaller. Även om textilförråden i moderna hem inte längre är så stora och förvaringsutrymmena för smutsig tvätt i moderna smålägenheter ofta alltför knappa, så bidrar fastighetstvättstugans maskinutrustning till att linneförrådet användes längre och smutsas h å r t ; det behöver då också "hård" tvätt för att bli rent, och med de traditionella anspråken på prydlighet och vithet kommer starka och blekande tvättmedel att efterfrågas. Husmodern, som står belåten inför linneskåpets vita och glansiga lakan, glömmer lätt att i sängarna måhända ligger rätt solkiga lakan under överkasten. Det av modern tvättmedelsreklam understödda kravet på vithet på tvätten, på sitt sätt förklarlig då tvätten kokades eller byktes och vanligen torkades i solen, är ett exempel på en kvardröjande värdering av icke alltid lycklig betydelse för tvätten. De ofärgade bomullstextilierna lakan, handdukar, underkläder o. s. v. är i sig själva egentligen inte vita utan ofta från början gul- eller gråtoniga. Efter tillverkningen bleker man väven och får den därmed att se vit ut, men i användningen blir den lätt gul- eller gråtonig igen. Vid rätt utförd tvätt i tvål och vatten blir väven hygieniskt sett helt ren och denna metod är också för den senare användningen och vården av textilierna fullt tillfredsställande. Men väven är fortfarande svagt tonad, och då man vanligen vill få den att se vit ut så tillsättes blekmedel vid tvätten. Genom blåelse eller något av de nyare optiska vitmedlen kan man också färga tvätten så att den ser vitare ut. Tvätten blir därför icke bättre men blekningen kan, olämpligt utförd, avsevärt skada textilfibrerna (de optiska vitmedlen synes däremot vara indifferenta). Reklamen underblåser upp-

au fattningen att endast det som ser vitt ut är rent — "Vithet utan gräns" eller: "Jag trodde min mans skjortor var vita, ända tills jag fick se fru Anderssons handdukar, tvättade i X tvättmedel . . ." Likaså betingade av en vanemässig uppfattning hur prydlig tvätt skall se ut, men rationellt sett ofta likgiltiga är vissa metoder för efterbehandlingen. Tvätten brukar manglas, strykas och konstmässigt vikas även då det gäller plagg, såsom exempelvis underkläder, som vid användningen icke syns och genast åter blir skrynkliga. Det är av intresse att jämföra de äldre svenska tvättvanor som här skildrats med de amerikanska. Där byter man textilier oftare, har mindre tvättar och ställer lägre krav på efterbehandlingen. Denna skillnad är självfallet av betydelse både för textiliernas renhet och för tvätten. Enligt gängse vanor här i landet används t. ex. sänglakan runt en månad. De blir alltså till slut tämligen solkiga och måste kanske blekas för att åter bli så vita och fina som traditionen kräver. Låt vara att de härmed blir trevligare att bädda med de första dagarna, men åtminstone halva månaden sover man på rätt länge använda lakan. Varken hygienen eller textilierna far särskilt väl härav. Enligt amerikanska vanor byts lakan veckovis och de blir därför endast lättare smutsade. Då de därjämte brukar omedelbart tvättas, kan man använda sig av relativt låga vattentemperaturer, 50—60°, och alltså nöja sig med varmvatten från hushållets vanliga varmvattenberedare; tvättmaskinen behöver icke vara utrustad med någon särskild uppvärmningsanordning. Om man härmed icke får fram efter svenska begrepp helt vita lakan så blir tvätten i varje fall ren. Och genomsnittligt sover man enligt amerikansk sänghygien på endast 3—4 nätter använda lakan — en väsentligt högre standard än den svenska. Enligt de svenska vanorna har man ofta att göra med hårt smutsad och igengrodd tvätt, som fordrar höga vattentemperaturer och relativt lång tvättid. De höga temperaturerna förutsätter ofta särskilda, dyrbara anordningar ifråga om pannanläggning eller elektriska uppvärmningsanordningar i tvättmaskinen. I viss mån kvarlever det äldre lanthushållets tvättvanor även där tvätten sker i mekaniserad form. De amerikanska vanorna grundas på lång erfarenhet av maskintvätt i hemmen — 1951 beräknades bortåt 80 % av samtliga amerikanska hushåll ha egna hemtvättmaskiner. Tvätten sker veckovis eller oftare och det varma vattnet brukar kunna tas från hushållets eget system utan extra uppvärmningsanordningar. Det amerikanska hemmets textilförråd kan genomgående hållas litet: man kan investera i tvättmaskiner i stället för i linneförråd. Efterbehandlingen är också mycket enklart än enligt svenska tradition: kallmangling förekommer knappast ens i mellanvästerns svenskbygder. I stor omfattning klarar man sig genom att slättorka plaggen. Högre krav på efterbehandling tillgodoses genom strykning och varmmangling.

31 De relativt låga vattentemperaturer som kommer till användning vid tvätt i de amerikanska medelstora maskinerna har föranlett frågan huruvida man härvid har tillräckliga garantier för att tvätten blir sanitärt tillfredsställande, d. v. s. smittofri. Denna fråga har särskilt aktualiserats genom den starka utvecklingen av s. k. launderetter — tvättbutiker med medelstora maskiner, där olika hushåll efter varandra tvättar i en och samma maskin. Man kan emellertid inte på tvätten ställa kravet att den skall göra textilierna sterila, lika litet som detta krav kan gälla andra av det dagliga livets redskap och föremål. Ylle och kulört tvättas ju för övrigt i svalare vatten utan att några sanitära olägenheter därav försports. Vederbörande amerikanska hälsovårdsmyndigheter har också funnit att själva tvättprocessen med sin kombination av varmvatten, tvättmedel och skölj ningar gör kläderna tillräckligt rena, även om hänsyn tas till förekomsten av sjukdomsalstrande bakterier. Sammanfattningsvis synes kombinationen av täta tvättbyten, korta lagringstider av smutstvätt samt tätare och mindre hårda tvättar kunna medföra fördelar framför kombinationen av glesare tvättbyten, långa lagringstider för smutstvätt och sällan förekommande hårda tvättar. De olika tvättmetoderna påverkar även efterbehandlingen. Det må vara naturligt att fölen stortvätt på flera tiotal kilo hyra en mangel för efterbehandlingen, men det blir för omständligt att gå till mangelboden med relativt små mängder tvättgods. En förenkling av efterbehandlingen ter sig då som önskvärd. Självfallet utesluter icke de enklare arbetsmetoder som här antyds såsom praktiska och naturliga, att de finare, dyrbarare och ömtåligare textilier, som vid särskilda tillfällen används, tvättas med särskild omsorg. En fin linneduk bör givetvis icke tvättas enligt metoder som må vara lämpliga för vanliga bomullshanddukar, liksom det vore oekonomiskt att ge den stora massan av tvättgods samma dyrbara och omsorgsfulla tvätt som de ömtåligare textilierna. Dock, traditionerna från det välfyllda linneskåpet med sina vita, glansigt manglade textilier håller nu på att förblekna. Nyttosynpunkterna träder i förgrunden såväl när det gäller val av textila kvaliteter som tvättmetoderna.

K A P I T E L

4 Reformarbetet på tvättfrågans område

Tvättfrågan blir ett samhällsproblem Alltjämt tvättar — såsom av ovan lämnade redogörelse framgår — de svenska hushållen i stor utsträckning för hand, i många fall alltj ä m t blott med tillgång till knapphändig utrustning och primitiva redskap, ofta under obekväma och ohygieniska yttre förhållanden, utomhus eller i osunda tvättstugor. Tvätten sker ofta i form av glesa stortvättar, där enbart rengöringen kan ta upp till ett par dagar. Hur slitsamt, ja, ibland hälsovådligt detta arbete är för husmödrarna, på vilka arbetet med tvätten vanligen faller, har ofta påtalats. Det reformarbete på tvättfrågans område som sedan några årtionden pågår vill skapa bättre förutsättningar för denna den tyngsta delen av hushållsarbetet, främst genom mekanisering av själva rengöringsarbetet. Utvecklingen på arbetsmarknaden har understrukit vikten av lättnader i hemarbetet, genom rationalisering eller genom att flytta ut särskilda arbetsuppgifter från hemmen. 1 Det är naturligt att man härvid i främsta rummet uppmärksammat arbetet med tvätten, som i sina traditionella former, med den primitiva utrustning som vanligen står till buds, kräver så mycken arbetskraft. Den kvinnliga arbetsmarknaden expanderade starkt efter första världskriget. De ofta bättre betalda och i regeln lättare arbetsuppgifterna inom näringslivet attraherade självfallet arbetskraft som tidigare arbetat inom hemmen. Även som yrkesarbete var tvätten lågt värderad; inom de kommersiella tvätterierna är arbetslönerna alltjämt relativt lägre än inom de flesta andra arbetsområden. De ökade bördor som med denna utveckling fallit på husmödrarna -— av vilka ett stigande antal därtill har eget förvärvsarbete — har självfallet kraftigt bidragit till att öka behovet av en rationalisering av tvätten. Sedan länge har man genom mer eller mindre primitiva redskap och mekaniska anordningar sökt att underlätta tvättarbetet. Egentliga tvättmaskiner, drivna med ånga och senare med elektricitet, användes i vårt land först inom de stora institutionstvätterierna (sjukhus och liknande l Se k o m m i t t é n s betänkande om Hemhjälp SOU 1952: 38, sid. 9 f.

Fortfarande

(vättas i stor utsträckning

i omoderna

tvättstugor.

Tvättstugan från 1940-talet gav god hjälp med st or t våt len, men veckotvätten kvar i hemmen.

blev

Den lilla pulsatormaskinen är utformad för veckotvätt.

Handtvåtten är tidsödande — genvägar med rotborsten sliter textilierna.

Medelstor agitatormaskin tvätt som storlvätt.

för såväl vecko-

33 anstalter). Även de kommersiella tvätterierna i storstäderna började använda tvättmaskiner. Efter första världskriget började tvättstugorna i nybyggda fastigheter att förses med en viss maskinell utrustning, dock ofta handdriven. Ännu långt in på trettitalet var motordrivna tvättmaskiner för hushållsbruk rätt ovanliga. Vid denna tid började familjens och hemarbetets problem att tränga sig fram i den offentliga debatten. Betydelsen av undervisning, utbildning, forskning och upplysning ifråga om hushållsarbetet blev alltmera erkänt. Hushållningssällskapen började mera intressera sig för dessa områden, och särskilt torde hemkonsulenternas verksamhet ha varit av stor betydelse när det gällt att öka intresset för praktiska tvättstugor, som kunde minska den arbetsamma hemtvätten. Utredningarna i bostadsfrågan och den nya statliga bostadspolitiken bidrog givetvis också till att ge frågor om hushållsarbetets rationalisering en framskjuten plats i samhällsdebatten. Det var särskilt de otillfredsställande förhållandena på landsbygden, som gav anledning till åtgärder från det allmännas sida. Efter förslag av en år 1937 tillsatt utredning om de mindre jordbrukens arbetsförhållanden beviljade 1939 års riksdag medel för statsbidrag med i regel 25, högst 40 %, av anläggningskostnaderna för mindre kollektiva tvättstugor på landsbygden, drivna av andelsföreningar. Verksamheten skulle ha försökskaraktär. Intresset för att hjälpa jordbrukarhemmen med hushållstvätten tog sig även uttryck däri, att lån för anskaffande av tvättmaskiner från 1944 kunde erhållas i jordbrukets maskinlånefond; dessa lån utgick efter hushållningssällskapens prövning till enskild person eller sammanslutning av jordbrukare. Eventuellt kunde även andra än jordbrukare få deltaga i en sådan intressekrets för det fall deras antal icke översteg 20 % av hela antalet. Med 1948 års riksdagsbeslut om lån och understöd till kollektiv tvätt ansågs emellertid denna kreditform för anskaffning av tvättmaskiner onödig och upphörde (se nedan). Avsikten med 1939 års beslut var framför allt att underlätta arbetet för husmödrarna på de mindre jordbruken. Tvättstugorna skulle därför förses med relativt fullständig maskinell utrustning både för tvätt och efterbehandling —- ofta* förekommer varmmangel, däremot icke särskild strykavdelning. Det förutsattes att husmödrarna i regeln själva skulle sköta arbetet i tvättstugan. Undantagsvis kunde emellertid understöd åt inlämningstvätterier förekomma. F r a m till 1948 upptogs å riksstaten anslag till dessa tvättstugesubventioner med ett sammanlagt belopp av 950.000 kronor. Bidrag beviljades till ett hundratal anläggningar, vanligen med mindre del av kostnaderna än de som regel förutsatta 25 %. Vanligen var det fråga om mindre tvättstugor, ibland kombinerade med bastubad, mejerier eller med någon industri, någon gång även med brandstation eller samlingslokal. ••i

34 Anslaget förvaltades av egnahemsstyrelsen, som även utrustades med personal för plantekniskt projekteringsarbete. I samarbete med hushållningssällskapen, hemkonsulenterna och andra intresserade instiutioner drev egnahemsstyrelsen viss upplysningsverksamhet för att sprida intresset för rationalisering av hushållstvätten. Kooperativa förbundet hade redan tidigare på trettitalet börjat hjälpa sina medlemmar med att planlägga och organisera maskinellt utrustade tvättstugor, av förbundet belånade med upp till % av anläggningskostnaderna. År 1946 förvärvade förbundet en av de större industrierna för fabrikation av tvättmaskiner. Ett annat uttryck för det stigande intresset för tvättens rationalisering utgjorde den under ingenjörsvetenskapsakademiens egid år 1938 bildade föreningen Rationell Textiltvätt, vars företrädesvis industriella intressenter i denna form understödde utrednings-, forsknings- och upplysningsarbete på området. År 1946 tillkom Institutet för Tvätteknisk Forskning, som sedermera i viss utsträckning övertagit den förra, numera upphörda föreningens uppgifter. Knapphetsläget på olika områden under krigsåren ökade intresset för tvättfrågorna, särskilt med hänsyn till önskvärdheten av ett ekonomiskt utnyttjande av tvål och andra tvättmedel; den inom informationsstyrelsen, sedermera priskontrollnämnden verksamma institutionen Aktiv Hushållning bedrev en omfattande propaganda för rationell tvätt och utförde även för befolkningsutredningens räkning vissa undersökningar av tvättvanorna. Trettitalets utveckling i riktning mot maskinell tvätt hämmades emellertid i viss mån genom krigsårens avspärrning, framför allt genom att kontakterna med Amerika försvårades, där den maskinella tvättutvecklingen var livlig; några moderna hemtvättmaskiner fanns knappast ännu vid mitten av fyrtitalet i vårt land. Den inhemska industrin hade dock sedan länge på sitt program haft större tvättmaskiner, lämpade för institutionsoch kommersiella tvätterier. I stigande omfattning levererade den även liknande maskiner till de nya fastighetstvättstugorna och de andelstvätterier som växte upp ute i landet. Arbetet på att i kollektiva former av olika slag hjälpa hushållen med tvätten hade sålunda vid mitten av fyrtitalet, vanligen med stöd av bidrag enligt 1939 års riksdagsbeslut, givit till resultat en del maskinellt utrustade, mest för självtvätt avsedda andelstvättstugor på landsbygden. I tätorterna hade det ökade intresset för en rationalisering av hushållsarbetet och tekniskt bättre utrustning även för smålägenheterna redan tidigare medfört att man vid det nya bostadsbyggandet sökte tillgodose behovet av maskinella hjälpmedel också för tvätten. Främst vid de kooperativa, men även vid andra, enskilda eller med stöd av allmänna medel arbetande bostadsföretag erhöll fastighetstuättstugorna en god maskinutrustning; här och där tillkom även maskinutrustade tvättstugor i rent kommunal regi.

35 1947 å r s b e t ä n k a n d e om Kollektiv t v ä t t Inom 1941 års befolkningsutredning upptogs studiet av tvättfrågorna såsom ett led i utredningen om hemarbetets organisation. Dess arbete utmynnade i ett år 1946 avgivet betänkande med förslag om kollektiv tvätt (SOU 1947: 1). Detta betänkande avsåg, enligt vad utredningen uttalade, i första hand att ge en sammanställning av erfarenheterna och kunskaperna i tvättfrågan, och det framlagda materialet betecknades som en lämpliggrundval för en fortsatt diskussion om de vägar som borde följas för att nå en rationell lösning av hemmens tvättfråga, även om enighet givetvis förelåg ifråga om de förslag till finansiella stödåtgärder, som i betänkandet framlades. I utredningen betonas med styrka de stora inlämningstvätteriernas överlägsenhet över andra kollektiva tvättformer. Utförda kalkyler ansågs visa, att tvättpriserna genom stora, tekniskt rationella anläggningar skulle kunna nedbringas betydligt under den privata tvättindustrins nivå. Men dessa resultat förutsatte en rätt långt driven centralisering av tvätten. Den stora och komplicerade maskinparken, med tvättmaskiner, centrifuger, varmmanglar och strykmaskiner, krävde en j ä m n och hög beläggning för att ekonomiskt fullt komina till sin rätt, och sådana anläggningar förutsatte tillika väl kvalificerad arbetskraft och en högt uppdriven arbetstakt. Det bästa resultatet nåddes om tvätteriet helt sköttes av yrkeskunnig personal; om husmödrarna själva skulle hjälpa till, borde deras arbetsinsatser begränsas till enklare manuella sysslor, såsom att "slå ut" kläderna, sortera och transportera dem mellan de olika arbetsmomenten etc. Vid ett industriellt organiserat, stort inlämningstvätteri beräknades det pris som hushållen skulle behöva betala för tvätten icke behöva bli högre än i ett tvätteri där husmödrarna delvis själva deltog i arbetet. Av psykologiska skäl, med hänsyn till de gängse tvättvanorna, och på grund av de stora avstånden på landsbygden med dess ofta glesa och isolerade bebyggelse, ansåg sig utredningen emellertid icke kunna dra den enligt dess mening tekniskt-ekonomiskt riktiga slutsatsen av sina beräkningar, nämligen att praktiskt taget allt tvättarbete borde överföras till industriellt drivna tvätterier — även om erfarenheterna från de subventionerade kollektiva tvättstugorna på landsbygden ansågs visa tendenser till övergång från självtvätt till inlämningstvätt. Utredningen föreslog alltså understöd såväl åt mindre kollektiva självtvätterier som åt stora, regionalt planerade inlämningstvätterier. Även understöd åt blandade driftsformer, ehuru oekonomiska, ansågs få förekomma. Huvudvikten lades dock på inlämningstvätten: ett glest nät av relativt stora, industriellt organiserade tvätterier. Med hänsyn till att hushållen så småningom kunde väntas övergå från självtvätten borde icke alltför mycket pengar läggas ned på mindre självtvätterier; amorteringstiderna skulle här hållas korta. Utredningens förslag till subventioner och krediter — för den slutliga utformningen härav

36 skall senare närmare redogöras — gällde emellertid främst dessa mindre tvätterier, vilkas sämre ekonomiska förutsättningar ansågs motivera ett relativt kraftigare understöd. De centrala inlämningstvätterierna däremot skulle i första hand stödas med krediter, och sådana skulle i princip även kunna beviljas enskilda tvätteriföretag. Utredningen underströk betydelsen av att en fullständig regional planering av de kollektiva tvätterierna genomfördes för hela landet, grundad på lokala undersökningar. Denna regionalplanering borde samordnas med samhällsplaneringen i övrigt. Till ett samhällscentrum med anordningar för praktisk och kulturell service vore det naturligt att även förlägga de kollektiva självtvätterierna. För inlämningstvätteriernas del vore det tillräckligt med uppsamlingsställen för tvätten i samhällscentrum. Förutsättningen för statsunderstöd åt ett tvätteri borde vara att det kunde inordnas i en sammanfattande planering av alla de olika kollektiva bostadskomplement, som kunde bedömas bli erforderliga i orten: ett rationellt samband med en regional planläggning av tvätten borde vara ett obligatoriskt villkor för statligt understöd. Enligt ett av utredningen skisserat byggnadsprogram för den närmaste 1 O-årsperioden avsåg man att skaffa 50 % av hushållen ordnade tvättförhållanden. Av dessa ansågs ungefär 10 % ha sin tvättfråga relativt tillfredsställande löst. För de återstående 40 % av landets hushåll beräknades en sammanlagd investering i nya tvätterier av 210 miljoner vara erforderlig, varav 130 miljoner för självtvätterier och 80 miljoner för centrala inlämningstvätterier. Under den 10-årsperiod utbyggnadsplanen gällde uppskattades statens bidrag till 120 miljoner, varav hälften i stående, räntefria lån (subventioner). Under verksamhetens första år ansågs ett statsanslag av 2 miljoner komma att täcka efterfrågan. Den omfattande bidragsverksamhet utredningen föreslog betingade givetvis en betydande utvidgning av det statliga centralorgan, som skulle handha verksamheten. Dittills hade detta varit egnahemsstyrelsen, men för det fall ett bostadspolitiskt centralorgan inrättades, borde frågor om de kollektiva tvätterierna liksom övriga kollektiva bostadskomplement, främst samlingslokalerna, dit överflyttas. Så skedde även med tvättfrågorna efter bostadsstyrelsens tillkomst år 1948. Det statliga centralorganets verksamhet borde, enligt befolkningsutredningen, icke begränsas till prövning av inkommande projekt, bedömning av de ekonomiska stödåtgärderna samt kontroll av anläggningarna, utan därjämte innefatta en allmän upplysningsverksamhet, rådgivning, ekonomisk service och kontroll, samt tillika en detalj projektering av tvätterier efter uppdrag av de lokala intressenterna. En viktig uppgift för det centrala organet var givetvis att fullfölja arbetet på den regionala planläggningen i samarbete med länsstyrelserna. Upplysningsverksamheten borde liksom hittills anlita hemkonsulenterna. Såsom lokala organ för anläggning av kollektiva tvätterier tänkte sig befolk-

;57 ningsutredningen i första hand de kommunala myndigheterna, särskilt i städer och tätorter, medan åtminstone självtvätterierna på landsbygden liksom dittills ansågs komma att omhänderhas av andelsföreningar. För de stora centrala inlämningstvätterierna räknade man även med landstingen såsom huvudmän. I stort sett karakteriseras betänkandet om kollektiv tvätt av den starka betoningen av de stora, industriellt drivna inlämningstvätteriernas ekonomiska överlägsenhet och i anslutning härtill av den regionala planeringens betydelse — även om utredningen, med hänsyn till förhållandena sådana de i verkligheten var, också föreslog betydande understöd åt självtvätterier eller anläggningar för blandad drift. Det statliga stödet vidgades till att omfatta såväl tätorter som landsbygden. Mindre intresse ägnades åt tvätten i hemmen, detta oaktat man icke räknade med att, åtminstone till att börja med, mer än halva antalet hushåll skulle komma att omfattas av en kollektivisering av tvätten i den ena eller andra formen. Med den maskinella utrustning kommittén förutsatte och därmed sammanhängande långa intervaller mellan tvättarna skulle tydligen en avsevärd del av tvätten, även för de hushåll som var anslutna till kollektiva tvätterier, komma att stanna i hemmen. Utredningen omnämner i korthet hemtvättmaskiner eller "gnuggningsapparater" men anser dem alltför dyrbara, snart förslitna och på olika sätt olämpliga. Skulle tvättproblemet i samtliga svenska hushåll lösas med sådana maskiner så uppskattades den totala investeringskostnaden komma att gå löst på 800 miljoner kronor; detta alternativ fann man därför knappast realistiskt. Gynnsamma amerikanska erfarenheter av hemtvättmaskiner ansågs icke tilllämpliga på svenska förhållanden; dock medgav utredningen att tendensen till övergång till täta intervaller mellan tvättarna kunde tala till förmån för sådana maskiner.

Remissyttranden över Kollektiv t v ä t t I ett flertal remissvar uttalades att befolkningsutredningens förslag icke komme att avlasta hemmen från tvättarbetet i erforderlig utsträckning; utredningen borde, menade man, ha ägnat större uppmärksamhet åt frågan om praktiska och billiga hushållstvättmaskiner som viktiga komplement till den kollektiva tvätten. I denna riktning uttalade sig bland andra ett stort antal representativa kvinnoorganisationer, socialstyrelsen, socialvårdskommittén och Kooperativa förbundet. Flera remissinstanser ställde sig överhuvudtaget skeptiska eller avvisande till förslaget. Enligt Kooperativa förbundet borde statens stödåtgärder begränsas till mindre lokala tvättstugor, särskilt i glesbebyggda trakter. En centralisering, sådan som utredningen föreslagit, skulle för flertalet hushåll icke bidra till tvättproblemets lösning. För att verkligen hjälpa husmödrarna borde även tvättmöjlig-

38 heterna i hemmen förbättras och mindre, enklare utrustade kollektiva tvättstugor anläggas på så nära håll att husmödrarna själva kunde tvätta. Liknande synpunkter framfördes från åtskilliga andra håll. Å andra sidan uttalade inånga remissinstanser, länsstyrelser och hushållningssällskap, sympatier för frågans lösning genom stora inlämningstvättar, vilka särskilt för landsbygdens del ansågs vara den rätta formen för kollektiv tvätt. Bestämdast yttrade sig egnahemsstyrelsen i denna riktning; styrelsen fann att utredningen gått för långt i sitt förslag till subventioner åt självtvätterier. Vad de psykologiska skälen för denna tvättform angick så fann egnahemsstyrelsen dessa närmast bestå i ett sannolikt kortvarigt övergångsmotstånd från husmödrarnas sida gentemot inlämningstvätterier, ett motstånd som borde övervinnas genom upplysningsverksamhet och icke föranleda subventioner åt oekonomiska självtvätterier. I fråga om den föreslagna regionala planeringen uttalade åtskilliga instanser tvivel. Kooperativa förbundet fann en central övervakning och reglering av tvätteriernas lokalisering i och för sig ej erforderlig eller önskvärd; man borde icke förhindra fri konkurrens mellan olika tvätterier och företagsformer. Ett centralt organ torde enligt statens byggnadslånebyrås mening icke k u n n a lösa planeringsfrågan. Byggnadslånebyrån fann det ej heller rimligt att uppgöra regionplaner enbart med hänsyn till tvätterier; deras lokalisering borde utredas i samband med en mera allmän samhällsplanering. I fråga om det centrala tillsynsorganet mötte förslaget, att detta även skulle åtaga sig projektering av enskilda tvätterier, invändningar både från egnahemsstyrelsen och statens byggnadslånebyrå. Också Kooperativa förbundet framhöll, att ett övervakande statligt organ icke samtidigt borde uppträda som konsulterande.

1948 å r s riksdagsbehandling I den proposition, varmed befolkningsutredningens betänkande förelades 1948 års riksdag, hade hänsyn tagits till de principiella invändningar, som framkommit mot utredningsförslaget. Vederbörande departementschef motsatte sig visserligen icke tanken på regionalplanering av de kollektiva tvätterierna: tvätteriernas storlek borde anpassas till befolkningstätheten å orten, och de borde så fördelas, att de icke inkräktade på varandras verksamhet. Men hänsyn borde tagas, framhöll departementschefen, till varjehanda ortsintressen av speciell natur; vid planeringen borde man gå "ytterligt varsamt fram och i största utsträckning låta de lokala förhållandena inverka på planens utformning". Statsrådet avvisade alltså befolkningsutredningens förslag att en anläggnings inordnande i en regionplan skulle vara ett obligatoriskt villkor för erhållande av statslån. Förslaget att det statliga centralorganet skulle åta sig projektering av tvätterier avvisades

39 också. Den projekteringsverksamhet, som inom egnahemsstyrelsen bedrivits, borde visserligen icke omedelbart nedläggas men successivt avvecklas. Denna avveckling har under budgetåret 1950/51 genomförts. Det ekonomiska stödet åt kollektiva tvätterier, som nu utvidgades till att även gälla tätorterna, avsåg i första rummet att öppna bekväma lånemöjligheter för att täcka anläggningskostnaderna. Lån skulle enligt utredningens av kungl. maj :t tillstyrkta förslag kunna utgå med 80 % av anläggningskostnaderna, under förutsättning av kommunal insyn och kommunalt medinflytande. Som låntagare godtas alltså kommun eller landsting samt aktiebolag eller stiftelse med k o m m u n eller landsting som huvudintressenter, eller slutligen även en särskilt bildad ekonomisk förening, under förutsättning att vederbörande kommun är representerad i dess styrelse. Däremot avböjdes utredningens förslag om lån även till enskilda tvätterier. Räntan å tvätterilånen bestämdes till 3 % liksom å de statliga tertiärlånen, amorteringstiden till 20 år. Särskilda subventioner till kollektiva tvätterier, såsom utredningen föreslagit, skulle i allmänhet icke utgå. Endast i undantagsfall kunde särskilda omständigheter, såsom boende- och kommunikationsförhållanden, geografisk belägenhet eller betydande tekniska olägenheter av sådan art att de komme att göra tvättkostnaderna väsentligt högre än vad som kunde betraktas som normalt, motivera en subvention (främst mindre tvätterier på landsbygden). För subventionsbeloppet bestämdes en maximigräns av 20.000 kronor. Vad i den kungl. propositionen föreslogs bifölls av 1948 års riksdag. Riksdagen underströk därvid ytterligare de förbehåll som redan i propositionen gjorts emot utredningens allmänna ståndpunkt. Stödverksamheten borde, uttalade statsutskottet, även i fortsättningen erhålla karaktär av försöksverksamhet. Utskottet framhöll vidare särskilt att försöken även borde omfatta mindre kollektiva tvätterier. Ytterligare betonade utskottet departementschefens uttalande därom att man vid planeringen av tvätteriernas storlek och fördelning på olika områden borde ta hänsyn till ortsintressena och "gå ytterligt varsamt fram". Utskottet underströk härutöver behovet av instruktioner för dem som skulle handha tvättmaskiner och betonade vikten av att utbildningsfrågan för tvätteriernas personal ägnades ökad uppmärksamhet.

Statsunderstöd åt kollektiva tvätterier 1949—53 De kollektiva tvätterierna med andelsföreningar, kooperativa, enskilda eller allmännyttiga bostadsföretag eller kommuner såsom huvudmän, har efter år 1948 med stöd av statliga krediter i olika former och i nära samband med den statliga bostadspolitiken nått en rätt stor omfattning. Medan det sammanlagda antalet statsbidrag, som under åren 1939—1948 utläm-

40 näts av egnahemsstyrelsen, uppgick till ett hundratal, om sammanlagt runt 900.000 kronor, har antalet tvätterilån under budgetåret 1948/49—1953/54 uppgått till 73, men då dessa lån genomgående avsett större anläggningar än de andelstvättstugor på landsbygden, som den tidigare stödformen gällt, stiger det sammanlagda belopp som under de fem budgetåren 1948/49— 1953/54 anvisats för lån åt kollektiva tvätterier till 10.250.000 kronor. Sammanlagd godkänd anläggningskostnad för de 73 tvätterier som belånats under denna tid uppgår till 11.609.000. Endast i några enstaka fall har utöver amorteringslånen beviljats subventioner i form av stående räntefria lån, nämligen då det varit fråga om ur kommunikationssynpunkt obekvämt belägna tvätterier, där förutsättningar för mera ekonomiska anläggningsformer saknats. Kreditunderstöd till kollektiva tvätterier har även, och i större omfattning än de egentliga tvätterilånen, lämnats i samband med bostadsbelåning av den eller de fastigheter som tvättstugan avser att betjäna. Såsom omnämndes i 1948 års proposition om stöd åt kollektiv tvätt beviljas bostadslån för den del av anläggningen — även maskinutrustningen •— som anses motsvara den belånade fastighetens behov, alltså främst vanliga fastighetstvättstugor. Men även fristående tvättinrättningar, centraltvätterier, avsedda för ett större enhetligt bostadsområde, brukade, enligt vad i propositionen meddelas, belånas med bostadskrediter under förutsättning att kostnaderna icke bleve högre än om tvättbehovet tillgodosågs genom vanliga fastighetstvättstugor. Detaljerade sifferuppgifter å med bostadslån finansierade tvätterier föreligger icke; enligt uppskattning är emellertid, som nyss omnämnts dessa investeringar mera omfattande än de egentliga tvätterilånen. I ett följande kapitel skall närmare redogöras för gällande kreditformer och lånevillkor samt för de ändringar och utvidgningar av desamma som kommittén föreslår. Inom bostadsstyrelsens tvätterisektion följes även regionplaneringen för större inlämningstvätterier. Härvid har länen utgjort lämpliga arbetsenheter. Planeringsarbetet har i regeln handhafts av särskilda länskommittéer med representanter för olika länsorgan, såsom landsting, hushållningssällskap, länsbostadsnämnder. I flera fall har härvid mer eller mindre definitiva utkast till länsplaner för eventuellt inlämningstvätterier utarbetats. I allmänhet synes regionalplaneringen numera ha avstannat, men inventering av tvättbehoven, befintliga tvättmöjligheter och därpå grundad planering har ofta funnits vara av stort värde vid bedömningen av nya tvätteriers lämpliga lokalisering. Ifråga om tvätterisektionens verksamhet och erfarenheter må i övrigt hänvisas till de närmare redogörelser, som från bostadsstyrelsens sida lämnats kommittén, återgivna såsom bilaga till förevarande betänkande.

41 E r f a r e n h e t e r och debatt Det växande intresset för en mekanisering av hushållstvätten och de här ovan skildrade statliga stödåtgärderna för en utveckling i denna riktning har under de senaste årtiondena resulterat i tillkomsten av många nya kollektiva tvättstugor i olika former. Härvid har den nya bostadsbebyggelsen med stöd av statliga bostadskrediter varit av särskild betydelse. Även direkta kommunala insatser har på sina håll betytt mycket. De summariska uppgifter som i tidigare kapitel lämnats om kollektiva tvättstugor må här i vissa hänseenden fullständigas. Redan före de nutida tvättmaskinernas tid inrättades i en eller annan större stad genom kommunens försorg större tvättstugor med bekvämare utrustning för att skapa någon ersättning för obefintliga eller dåliga fastighetstvättstugor. År 1920 anordnades i gamla stadshuset vid Slussen i Stockholm en kollektiv tvättstuga, som — låt vara med viss förlust för kommunen — drevs fram till 1932, då det gamla palatset helt togs i anspråk för stadens museum. Den kommunala tvättstugan försvann — till mycken saknad för befolkningen särskilt i Gamla stan, där det enligt en år 1942 gjord räkning icke fanns mer än 25 tvättstugor, nödtorftigt tillräckliga blott för 235 familjer eller i runt tal 10 % av antalet hushåll i denna stadsdel med sin ålderdomliga bebyggelse! Äntligen kom 1946 en ersättning för den nedlagda tvättstugan till stånd, i en fastighet mitt i Gamla stan — den första, modernt utrustade kommunala kollektivtvätten i huvudstaden. Den har förblivit den enda kommunala tvättstugan i Stockholm. Ungefär samtidigt kom den första andelstvättstugan till stånd, i Bromma (Ängbytvätten). De centraltvätterier som tillgodoser tvättbehoven i de efter kriget byggda nya stadsdelarna i Stockholms ytterområden har fått formen dels av kommunalunderstödda andelstvättstugor, dels också numera av större centraltvätterier, byggda av de allmännyttiga bostadsföretag som svarat för huvudparten av bostadsproduktionen dessa år. Det antal hushåll, för vilka dessa tvättstugor är avsedda, rör sig mellan 500 upp till 1.500 och mera. Även de kooperativa bostadsföretagen, främst HSB, som redan tidigare i viss mån utfört en pionjärgärning i fråga om maskinellt utrustade fastighetstvättstugor, har fullföljt sina insatser på detta område. I ett år 1949 av en kommunal kommitté framlagt betänkande har skisserats en generalplan för utbyggande av ett nät av ett 40-tal centralsjälvtvättstugor över hela Stockholm, i gamla och nya stadsdelar, betjänande ungefär 750 hushåll vardera. Runt 10 % av stadens samtliga hushåll skulle därefter äga tillgång till maskintvätt, och man räknade då med att nya fastighetstvättstugor skulle bli överflödiga. Vid behandlingen av kommittéförslaget har enighet rått om vikten av ett fortsatt utbyggande av de kollektiva tvättstugorna; dock har gentemot kommitténs kalkyler framhållits värdet av de mindre, lättare tillgängliga fastighetstvättstugorna. Även inom Göteborgs kommunalförvaltning, som liksom i Stockholm

understött tillkomsten av kollektiva tvättstugor i efter kriget nytillkomna bostadsområden, har man planerat och avser att förse även de äldre stadsdelarna med centraltvätterier. Liknande har utvecklingen varit i övriga städer och tätorter. I allt större omfattning har fastighetstvättstugorna utrustats med tvättmaskiner och i många fall även med mekaniska anordningar för torkning och efterbehandling av tvätten. I efter kriget nybyggda stadsdelar torde det vara regeln att hushållen i den ena eller andra formen har tillgång till tvättmaskiner. Härvid har man i åtskilliga nya, av en och samma företagare enhetligt utbyggda bostadsområden liksom i Stockholm och Göteborg funnit det praktiskt att sammanföra fastighetstvättstugorna till större centraltvätterier, merendels avsedda ej blott för självtvätt utan även för inlämningstvätt. En rad sådana stora, delvis ganska omfattande centraltvätterier har sedan kriget byggts i flera av våra större städer: med sin fullständigare utrustning och yrkeskunniga personal gör de möjligt för hushållen att få både tvätten och efterbehandlingen snabbt utförd. Även dessa tvätterier är vanligen organiserade på så sätt att hushållen tvättar relativt stora kvantiteter tvätt åt gången. Också på landsbygden har de kollektiva tvättstugorna efter krigets slut blivit vanligare. På 1930-talet hade här, såsom tidigare omnämnts, en del oftast mindre andelstvättstugor kommit till stånd, gärna i anslutning till andelsmejerier; redan tidigare hade här och där i bruks- och industrisamhällen särskilda brukstvättstugor inrättats för arbetarna. Såsom exempel på en god utveckling av gemensamhetstvätterierna må anföras förhållandena i Kopparbergs län, där hemkonsulenten ägnat ett intresserat arbete åt denna sak (nedanstående data har lämnats av förre hemkonsulenten i länet). Efter krigets slut har inrättats ett hundratal gemensamhetstvätterier till anläggningskostnader som varierar mellan 15.000 och 450.000 kronor. I det förra fallet har man begränsat sig till att installera tvättmaskin och centrifug i befintlig bastuanläggning. Till att börja med tänkte man sig att husmödrarna själva skulle utföra hela arbetet utan någon fast anställd personal. Denna tanke övergavs emellertid snart. Erfarenheten visade, att det behövdes någon person som förstod sig på maskiner och textiltvätt och kunde leda arbetet på ett rationellt sätt. Tvättmästaren är för dessa tvättstugor en viktig person; andelstvätterierna, säger hemkonsulenten, står och faller med honom eller henne. Fyller icke tvättmästaren måttet, så råkar tvättstugan lätt i ekonomiska svårigheter. Hemkonsulenten understryker hur värdefullt det vore att ha tillgång till en både praktisk och teoretiskt kunnig tvättinstruktör som rådgivare för hela den omfattande verksamheten. Ungefär två tredjedelar av tvätten utgör självtvätt och tendensen går i riktning mot att husmödrarna själva utför arbetet. Tvättstugorna tar emellertid också emot inlämningstvätt, dels för husmödrar som på grund av ålder, sjukdom eller yrkesarbete inte kan sköta sin tvätt själva, dels också för offentliga institutioner såsom ålderdomshem och skolbarnsbespisningar.

43 Vid anläggandet av detta nät av gemensamhetstvätterier har man så till vida sökt följa en enhetlig plan, som tvättbehoven och den sannolika anslutningen noggrant undersökts i förväg så att icke tvättstugorna konkurrerar med varandra. I regel förläggs tvättstugan till handelscentra, där kommunikationerna strålar samman. Avstånden till tvättstugan bör naturligen inte vara för stora men transporterna anses numera icke vara något större problem då de flesta lantbrukare har tillgång till bil eller buss eller kan slå sig ihop med några grannar om en taxi. Arbetet på gemensamhetstvätteriernas utveckling började redan 1939, efter det första riksdagsbeslutet om understöd åt andelstvätterier. Hushållningssällskapet tog initiativet till den första maskintvättstugan och satte sedan i gång en upplysningsverksamhet, bland annat med stöd av två demonstrationsutrustningar som ambulerade från by till by, varvid husmödrarna under en tid av 1—2 månader fick pröva maskintvätten för att själva bilda sig en uppfattning om maskinerna. Av hundratalet gemensamhetstvättstugor i Kopparbergs län har 14 tillkommit med statens låneunderstöd; även vid en del andra har bostadsstyrelsens tvätteriscktion medverkat genom råd och information. Så gott som samtliga har fått kommunalt understöd. I allmänhet betraktar kommunalmännen det som en viktig uppgift att verka för tillkomsten av gemensamhetstvätterier. En kombination med bad och bastu har kunnat genomföras i ett tjugutal fall. Två tredjedelar av gemensamhetstvätterierna i länet är inrymda i nyuppförda byggnader, återstoden i ombyggda fastigheter som kunnat disponeras för ändamålet. Genom den utveckling varpå här ovan några exempel anförts har hushållen i viss omfattning kunnat beredas tillgång till maskinella hjälpmedel, goda lokaler, eventuellt också yrkeskunnig arbetskraft för tvätten — låt vara att detta alltjämt gäller blott en relativt liten del av det totala tvättbehovet. Utan tvivel utgör detta en bostadspolitisk insats av stort värde. Man må besinna vad detta betyder för husmodern i det stora flertal svenska hem, som icke har råd att anlita inlämningstvätterier eller leja tvätthjälp, i den mån sådan överhuvudtaget finns att få. I stället för att nödgas slita med tvätten för hand i något uthus eller i en gammaldags tvättkällare, ångande och dragig, sedan kanske bära de våta kläderna flera trappor upp till en primitiv torkvind och slutligen åter transportera den torkade tvätten till en mangelbod — i stället kan husmodern med tillgång till kollektivt tvätteri någon gång i månaden ge sig iväg till en ordentlig tvättlokal med praktiska och effektiva maskiner och där omedelbart få tvätten torkad och manglad, allt detta utan tungt och påfrestande kroppsarbete — om m a n frånser besväret, som visserligen kan vara stort nog, att transportera en stortvätt till och från centraltvättstugan. I många centraltvätterier har hus-] modern även tillfälle att få ta med och själv sköta om sin veckotvätt fori hand medan stortvätten pågår. I några nya bostadsområden med centraltvätterier har man i fastigheterna endast ordnat mindre handtvättstugor med någon tvättho eller annan enkel utrustning. I regeln torde handtvätten dock ske i lägenheterna, av vilka i varje fall de nya vanligen har badrum. Kanske än större betydelse

har maskintvättstugorna haft på landsbygden, i all synnerhet i de många jordbruksområden där akut brist på yngre kvinnlig arbetskraft råder. Den betydande standardhöjning ifråga om förutsättningarna för hushållsarbetet, som de kollektiva maskintvättstugorna sålunda medfört på många orter, förtjänar att kraftigt understrykas. Den får icke, såsom ibland i den offentliga debatten sker, undanskymmas av de dåliga driftsekonomiska erfarenheter, som varit förenade med vissa kollektiva tvätterier. Vid de enkäter ifråga om gemensamhetsanordningar för underlättande av hushållsarbetet, som kommittén företagit bland kommunala myndigheter, hemkonsulenter, lanthushållsskolor och olika kvinnoorganisationer har med kraft och enstämmighet — mot bakgrunden av de primitiva och otillfredsställande tvättförhållandena som alltjämt är regeln — framhållits hur viktigt det är att den påbörjade mekaniseringen av tvättarbetet fortsätter i lämpliga former. På få områden torde den nödtvungna begränsningen av byggen för gemensamma ändamål varit så kännbar som när det gällt hushållstvätten. Ifråga om de kollektiva tvättstugornas arbetsformer har meningarna däremot varit mera delade. Grundtanken i 1947 års betänkande om kollektiv tvätt, nämligen att de stora, industriellt drivna inlämningstvätterierna ger de bästa, ekonomiskt förmånligaste arbetsformerna, har mött många gensagor. I allmänhet torde utvecklingen icke ha följt denna linje. Övervägande synes hushållen föredra självtvätten. Utpräglad är denna tendens i tätorterna och naturligt nog särskilt i orter med mindre utvecklad kvinnlig arbetsmarknad, där alltså husmödrarna själva har tid att tvätta. Många andelstvättstugor i sådana orter har blivit icke bara viktiga arbetsplatser, utan också ställen där husmödrarna kan träffa vänner och bekanta under ett icke alltför påfrestande arbete. På inånga ställen har man ordnat med kaffekök i anslutning till tvätteriet, på sina håll också med en barnkammare för de småbarn som mödrarna icke kan lämna ensamma. Även i städer där ett relativt stort antal husmödrar är yrkesarbetande, såsom t. ex. i Stockholm, tenderar självtvätten att överväga inlämningstvätten i de kombinerade centraltvättarna. Tendensen är givetvis växlande. Inlämningstvätten dominerar naturligen i stadsdelar med hushåll i bättre ekonomiskt läge eller med starkt inslag av yrkesarbetande kvinnor. Likaså har från hemkonsulenterna i flera län särskilt för jordbruksbygdernas del framhållits önskvärdheten av stora centrala inlämningstvätterier, vid sidan av de mindre självtvättstugor som ansetts önskvärda i mera isolerade bygder. Behovet av kollektiva tvättstugor av den senare typen, eventuellt försedda med enklare utrustning, har med styrka understrukits från åtskilliga håll, särskilt från de nordliga länen: det gäller icke, framhåller man, att bygga tvätterier som genom storindustriell drift enligt de teoretiska kalkylerna kan antas komma att tvätta billigast, utan det gäller att skapa tvättmöjligheter för husmödrarna

45 som de trivs med och kan använda utan alltför långa, besvärliga och dyrbara transporter. Om självtvättens betydelse, vid sidan av inlämningstvätten, vittnar också de här ovan återgivna erfarenheterna från Kopparbergs län. Men samtidigt som man från detta håll betonat vikten av att när det gäller mindre isolerade bygder klara sig med enkla installationer i någon befintlig byggnad som kan stå till buds, framhålles också hur värdefullt det är med de fullständigare gemensamhetstvättstugorna (varmmangel), som kan hjälpa hushållen med efterbehandlingen. Överhuvud taget torde, vid bedömandet av de olika önskemål som framkommit ifråga om tvättformerna på landsbygden, hänsyn böra tas till att man här i regel saknat de valmöjligheter mellan självtvätt och inlämningstvätt som ofta står tätorternas hushåll till buds. En viss osäkerhet ifråga om tvättstugans kundunderlag och om driftsformerna har också, enligt erfarenheter som bl. a. bostadsstyrelsens tvätterisektion samlat, gjort sig gällande. Även i områden, som kan synas likvärdiga ur demografisk och ekonomisk synpunkt, kan tvältfrågan — framhåller tvätterisektionen — av psykologiska skäl kräva helt skilda lösningar. Erfarenheterna redan från det första driftsåret kan föranleda övergång från den ena driftsformen till den andra, med därav betingade ändringar av utrustningen. Sådana faktorer som företagets ledning och skötsel, förändrade tvättvanor, den tekniska utvecklingen och konjunkturförändringar kan relativt snabbt medföra ändrade krav på ett tvätteri. Om det av sådana skäl icke är möjligt att säkert bedöma storleken och driftsformen för en planerad kollektiv tvättstuga, söker bostadsstyrelsen naturligtvis att så långt ske kan begränsa den första investeringen och hålla möjligheterna för en successiv utvidgning och anpassning öppna. Möjligast flexibel planläggning måste enligt bostadsstyrelsens erfarenheter eftersträvas. Av kollektiva tvätterier av typen regionala storföretag har sedan 1948 endast två projekt, utformade enligt riktlinjerna i 1947 års betänkande om kollektiv tvätt, genomförts. Därvid har svårigheterna att lösa frågan om kapitalanskaffningen samt bristen på kvalificerad företagsledning varit påtagliga. Övergången från de traditionella tvättmetoderna till maskintvätt har på många håll väckt betänksamhet och motstånd, låt vara av övergående art. De hävdvunna, mödosamma arbetsmetoderna med kokning och rentav bykning, och med en omständlig efterbehandlig för att få tvätten riktigt vit och glansig anses ändå av många husmödrar vara de enda beprövade och riktigt tillförlitliga; mot maskinerna, vilkas arbetssätt man inte känner eller kan följa, har en naturlig misstänksamhet visats. Man menar, att maskinerna sliter tvätten för hårt och att tvätten ändå inte blir riktigt ren. Många är rädda för varmmangeln, som anses skada textilfibrerna och inte ge så blanka och fina dukar som de gamla stenskivemanglarna. Någon har rentav, i en debatt i Stockholmspressen i anledning av nya andelstvätt-

stugor, menat att tvätten varken blev vit eller fin i maskintvättstugan bykbaljan, rotborsten och kallmangeln gjorde ett bättre arbete! Vissa husmödrars negativa inställning till den kollektiva tvätten torde också bestämmas av en viss obenägenhet att visa tvätten för andra; man vill kanske också själv behandla den med den varsamhet som slitna plagg fordrar. I viss mån torde en sådan inställning här och där varit bestämmande för organisationen av arbetet i ett kollektivt tvätteri. I stort sett torde det dock här röra sig blott om ett övergående motstånd mot tvättens mekanisering. De driftsekonomiska erfarenheterna av de kollektiva tvätterierna är svåröverskådliga och kan särskilt på grund av ofullständig redovisning knappast bli föremål för någon enhetlig bedömning. I detta avseende må hänvisas till redogörelserna i utredningsdelen och bilagorna till detta betänkande. I allmänhet synes andelstvätterierna, mindre och större, visa tillfredsställande ekonomi: både på landsbygden och i små och stora tätorter har tvättstugor av denna enkla typ medfört betydande fördelar i form av arbetslättnader för husmödrarna till relativt rimliga kostnader. Likaså har de centraltvättar, som på senare år byggts av allmännyttiga bostadsföretag inom nya bostadsområden, vanligen kunnat skötas med tillfredsställande beläggning och godtagbart ekonomiskt resultat. Flera av de kommunala tvätterierna har däremot gått dåligt och orsakat ibland rätt betydande förluster. Några har också försålts eller utarrenderats till enskilda företagare eller statliga institutioner. Liknande missräkningar har andra stora centraltvätterier förorsakat: de driftsekonomiska kalkylerna har icke visat sig hållbara, anläggningskostnaderna har blivit för höga, likaså driftutgifterna, medan omsättningen icke blivit den beräknade. Följande faktorer, en eller flera i förening, torde ha medverkat till dessa dåliga resultat. I första hand har planläggningen ofta varit mindre väl genomtänkt såväl ifråga om maskintyper som uppställningen av maskinerna med hänsyn till den flytande drift som utan att hindras av tekniska "flaskhalsar" måste uppnås för att en industri av denna typ skall arbeta ekonomiskt effektivt. Sakkunniga och objektiva experter har icke i tillräcklig omfattning eller till äventyrs alltför sent anlitats. I några fall torde själva arbetet varit opraktiskt organiserat, med påföljd att tvätteriet krävt för stor personal och lönekostnaderna blivit för höga. Bristen på yrkeskunnig, väl utbildad arbetsledning torde ofta varit kännbar. Slutligen, och detta torde icke vara den minst viktiga faktorn, har tvätteriet icke på långt när fått den tillströmning av tvättgods från tvätteriets antagna influensområde, som man trott sig kunna räkna med. Objektiva marknadsundersökningar har icke föregått planläggningen. Såsom redan tidigare erinrats är hushållen oregelbundna och osäkra kunder när det gäller inlämningstvätt; många föredrar av ekonomiska och andra skäl att tvätta hemma n ä r

så k a n ske. Anslutningen från hushållen skiftar med årstider, konjunkturer och föränderliga textilvanor och påverkas givetvis lätt även av den bättre eller sämre service tvätteriet kan erbjuda. I viss omfattning har från början uteslutande för hushållstvätt planerade centraltvätterier också fått söka nya kunder i offentliga institutioner och enskilda företag och på detta sätt sökt balansera sin ekonomi. Hushållens tvätt med sina många olika plaggtyper, som skall märkas och sorteras och ofta måste behandlas på särskilt sätt, drar för ett inlämningstvätteri kostnader som begränsar kundkretsen till mera betalningskraftiga samhällsgrupper. Även dessa är naturligen i viss omfattning känsliga för konjunkturförsämringar då erfarenhetsmässigt inånga övergår till att tvätta hemma. Allmänhetens kvalitetsfordringar på den yrkesmässiga inlämningstvätten är också traditionellt större än när det gäller hemmatvättade plagg. Av dessa olika skäl har centraltvätterierna i allmänhet icke kunnat bidraga till den sänkning av tvättpriserna som är en förutsättning för att stödåtgärderna på tvättområdet också skall komma de grupper till godo, vilka socialt sett bäst behöver hjälp med tvätten och som nu ofta väljer att tvätta under primitivare förhållanden. Såväl om man betraktar saken från konsumenternas, de enskilda hushållens, synpunkt som om man ser den företagsekonomiskt, kan erfarenheterna knappast anses stödja det förord för stora industriella inlämningstvätterier som 1946 års utredning lämnade. Väl må det vara riktigt, att man i en mycket stor, maskinellt förstklassigt utrustad anläggning kan nå låga tvättkostnader — men dessa kan översättas till låga tvättpriser för konsumenterna allenast under förutsättning av ett fullt utnyttjande av anläggningens produktionskapacitet, d. v. s. en full, j ä m n och förblivande anslutning från tvätteriets kundunderlag. Olika skäl av teknisk, ekonomisk och för hushållstvättens del även av psykologisk art gör, såsom nyss framhållits, denna förutsättning osäker. Den snabba utvecklingen såväl beträffande maskiner och tvättmedel för hushållsbruk som, icke mindre, med avseende å textilierna kan medföra viktiga förskjutningar i de stora inlämningstvätteriernas tekniska och ekonomiska konkurrensförmåga. De betydande investeringar som ett sådant tvätteri drar måste alltså snabbt avskrivas. Jämsides med utvecklingen av gemensamhetstvätterierna och debatten om problemen i anknytning härtill har importen och tillverkningen av hemtvättmaskiner starkt ökats. De kollektiva tvättstugorna av olika slag, hittills vanligen utrustade med relativt stora maskiner, löser icke hushållens tvättfråga fullständigt. Organisationen och utrustningen av de kollektiva tvättstugorna har hittills brukat anpassas efter tvättvanorna med långa intervaller mellan tvättarna, som följaktligen kommer att omfatta betydande mängder tvättgods per gång och trots den maskinella hjälpen ta relativt stor del av dagen i anspråk. Tid och plats i tvättstugan måste därför

48 i regeln tingas långt i förväg. Med denna ordning för tvättarbetet är det klart att avlastningen från hemmen icke kan bli fullständig: ju längre intervaller mellan stortvättarna desto mera omfattande blir veckotvätten i hemmen. En betydande del av arbetet blir alltså kvar även inom de husåll, som har tillgång till på detta sätt maskinellt utrustade tvättstugor. Det underbetyg 1946 års utredning gav hemtvättmaskinerna såsom opraktiska och dyrbara "gnuggningsmaskiner" har icke av allmänheten godtagits. wSmåmaskinerna har tvärtom tillvunnit sig allmänt intresse. Många hushåll köper dem som hjälpapparater för veckotvätten men försöker också att använda dem till all tvätt. För det senare ändamålet har man goda erfarenheter av de medelstora maskinerna. Man sätter värde på att kunna tvätta själv och att göra detta när man har lust, i stället för att behöva gå hemifrån och passa i förväg utsatta tider. De ökade realinkomsterna, den höjda levnadsstandarden har också gett hushållen större möjligheter än förr att investera i hemmens utrustning. Vi har sålunda på senare år fått nya tvättformer, som bör prövas och jämföras med andra former för maskinell tvätt. Även om hushållens tvätt efter kriget i ökad omfattning sker maskinellt i hemmen eller i gemensamhetsanläggningar av olika typer, är bristen på möjligheterna härtill i de flesta landsändar alltjämt utpräglad. Alltjämt tvättar, såsom tidigare framhållits, det stora flertalet av de svenska hushållen för hand, ett slitsamt, ofta hälsovådligt arbete. Vid de enkäter bostadskollektiva kommittén företagit bland hemkonsulenterna, olika kvinnoorganisationer, lanthushållsskolor och kommunala myndigheter har också — såsom här ovan framhållits — tämligen enstämmigt påpekats det ofta trängande behovet av effektiva åtgärder för att hjälpa hemmen med tvätten. I några fall har man härvid sagt sig lita till uppgjorda planer till problemets lösning genom ett nät av inlämningstvätterier, men vanligen är det mindre, bekvämt belägna tvättstugor för självtvätt m a n vill ha. Med hänsyn både till nya tekniska och ekonomiska faktorer och till de psykologiska omständigheter, som tidigare knappast tillräckligt beaktats, torde en viss osäkerhet råda ifråga om värderingen av de olika tvättformer, som står hushållen till buds. För den här föreliggande utredningen h a r det följaktligen tett sig som en central uppgift att genom en förbehållslös undersökning av hushållens tidsförbrukning och kostnader vid olika former av maskintvätt, jämförda med den traditionella handtvätten, vinna större klarhet över dessa frågor och därmed också ett säkrare underlag för bedömande av de åtgärder, som från det allmännas sida kunna vara behövliga och lämpliga för att stödja tvättarbetet, eventuellt genom dess kollektivisering i den ena eller andra formen. För denna undersökning redogöres i följande kapitel.

KAPITEL

5 Förbrukning av tid och pengar vid olika tvättformer

För bedömningen av tvättfrågan är det givetvis av väsentlig betydelse att veta vad de olika tvättformerna betyder för hushållen ifråga om tidsåtgång och kostnader. Någon tidigare utredning som kunnat ge besked i dessa hänseenden finns icke. För att få fram de nödvändiga uppgifterna har kommittén därför låtit göra en omfattande jämförande undersökning av olika tvättformer: tvätt i hemmet för hand, eller med olika typer av hemtvättmaskiner, i fastighetstvättstuga, eller i centralsjälvtvätteri med där vanlig utrustning av maskiner och redskap, samt inlämningstvätt. Denna undersökning har skett i samarbete med Hemmens Forskningsinstitut. Riktlinjerna för undersökningen har uppdragits i samråd med institutet; detta har utfört det praktiska undersökningsarbetet; primärmaterialet har sedan inom kommittén bearbetats.

Allmänna förutsättningar för kommitténs t v ä t t u n d e r s ö k n i n g Undersökningen har skett under helt realistiska förutsättningar: man har sökt gå ut från hur hemmens tvätt i verkligheten går till. För varje tvättform har man tänkt sig in i hur arbetet inom hushållet anpassar sig efter tillgänglig utrustning och föreliggande tvättstugeorganisation. Undersökningen har gällt ett realistiskt sammansatt tvättgods med den rika differentiering av textila material, plaggtyper och plaggstorlekar, som är vanlig i en familj. Hänsyn har tagits till att olika plagg används och kommer till tvätt i olika omfattning och med olika mellantider. Som ram för undersökningen har valts en typfamilj på fyra personer, som antagits leva under »normala» förhållanden ifråga om bostad, textilförråd, arbetsorganisation i hemmet, hygien etc. Typhushållet beräknas vara bosatt i stad och bestå av man, hustru, en flicka på sju år och en pojke på tre år, mannen med icke särskilt smutsande arbete, hustrun hemarbetande. Bostaden antas omfatta två rum och kök med matvrå. Tvättförrådet har genom den valda familjetypen kommit att omfatta såväl plagg för vuxna som för barn i olika representativa åldrar. Typhushållet har beräknats ha den klädhygien och de snygghetsanspråk som är gängse. •i

50 Tvättfrekvensen är starkt varierande för olika plagg: vissa plagg tvättas regelbundet varje vecka eller månad, andra plagg endast någon eller ett par gånger per år; textil- och tvättvanor är olika under olika årstider. Undersökningen har därför utgått från att mäta förhållandena kring årstvätten i sin helhet, den minsta enhet som kan väljas om man vill ha ett rättvisande underlag för jämförelser mellan olika tvättformer. Inom årstvätten har antalet tvättillfällen fastställts med ledning av textilförrådets storlek och den antagna tvätthygienen samt med vederbörlig hänsyn till de allmänna tekniska förutsättningarna för de olika tvättformerna. Härmed har man kunnat specificera tvättmängden per tvättillfälle och även sammansättningen av tvättgodset ur behandlingssynpunkt, bland annat med hänsyn till plaggvikt, plaggstorlekar samt plaggens textila egenskaper ur tvättsynpunkt (vitt, kulört, ylle, extra ömtåligt e t c ) . För att få en rättvisande jämförelse i tidshänseende mellan de olika tvättformerna har allt arbete i samband med tvätten noggrant tidsstuderats, d. v. s. från och med det att de smutsiga plaggen hämtas ur smutstvättförrådet till och med att de rena plaggen läggs in i sina förvaringsutrymmen. Härvid är den verkliga arbetstidsåtgången naturligtvis i första hand av intresse. Av tidsstudierna, som likaså skett i realistiska former, har vanligen tre serier utförts, och medianvärdena härav har här redovisats. I den angivna tidsåtgången har inräknats väntetider upp till tre minuter. Tvättarbetet har vid tidsstudierna utförts av vant och fackkunnigt folk i realistisk arbetsmiljö och med rationellt utnyttjande av tillgänglig utrustning. Den redovisade tidsåtgången är sålunda ett uttryck för resultatet av vana husmödrars arbete. Kostnadsredovisningen har gjorts så fullständig som möjligt. Den upptar sålunda hushållets både direkta och indirekta kostnader i samband med tvätt, alltså även kostnader för t. ex. vatten och tvättstuga, som ofta ingår i hyran och på denna väg betalas av hushållet. Hushållets arbetsinsats har icke värderats i pengar utan redovisats separat; undersökningen redovisar alltså uppgift å dels erforderliga kontantutlägg, dels den tid det manuella arbetet tar vid en viss tvättform. I utredningsdelen (kap. 25) av detta betänkande lämnas en fylligare redogörelse i fråga om undersökningens både underlag och resultat på sådant sätt att det är möjligt för den som så vill att överslagsvis bedöma inverkan av olika ändringar av undersökningens förutsättningar. Det bör dock framhållas, att det viktiga i undersökningens värde ligger, väl att märka, inte i de absoluta siffrorna beträffande tvättmängder, tvättider och kostnader, utan i relationerna mellan dessa faktorer.

Tvättgodsets sammansättning Det redovisade tvättgodset omfattar samtliga textilier som hushållet kan antas våttvätta. Plaggtyper och antalet plagg har fastställts med stöd av

51 expertisen inom dåvarande Aktiv Hushållning och Hemmens Forskningsinstitut. Vägledande har härvid varit bl. a. Aktiv Hushållnings gallupundersökning om barnkläder, material från den s. k. garderobsutredningen, intensivundersökningar hos skolklasser samt samråd med beklädnadshandeln och tvätterier. De textila material och kvaliteter man räknat med är de som 1950 ansågs vanligen komma till användning av den valda typfamiljen. Varje plagg har specificerats med hänsyn till vikt, inköpskostnad (priser aktuella nov. 1950) och antal tvättar per år (tab. 34). Den använda uppdelningen i plagg och nomenklaturen har följt den för tvättprissättningen gängse. Förteckningen på plaggen illustrerar differentieringen av ett nutida hushålls textilförråd. De personliga plaggen visa stora variationer. Mannen har med den valda uppdelningen 26 typer av plagg, hustrun 35, treåringen 20 och sju-åringen 28 plaggtyper var. Härvid har smärre plagg medräknats; plagg av bomull och av ylle har räknats som skilda typer. Familjens s. k. hushållstextilier består dels av gemensamt använda textilier, såsom gardiner, draperier, mattor, dukar o. s. v., dels av sådana textilier som ingår i sängutrustning, handdukar o. dyl. Här förekommer 30 olika sorters textilier. Totala antalet plagg stiger till närmare 500, men det oaktat är textilförrådet enligt experternas mening snarare beräknat i underkant av vad som är vanligt. Drygt hälften (265) är personliga plagg, mer än en tredjedel av det totala antalet är enkla plagg som handdukar, näsdukar, lakan, servetter, tvättlappar o. dyl. I det antagna textilförrådet ingår endast plagg av konventionella material. Inköpskostnaden för textilförrådets personliga plagg uppgår till runt 2.400 kronor och för hushållstextilierna till runt 1.500 kronor (jfr uppgifterna om den allmänna textilförbrukningen i kap. 1 här ovan).

Tvätthygien När det gäller att bedöma hur ofta de olika plaggen byts och tvättas rör man sig givetvis på osäker mark. I samråd med expertisen har emellertid antagande gjorts för vart och ett av plaggen (tab. 34). Man har därvid räknat med att lakan för de vuxna byts en gång i månaden och att det förbrukas sammanlagt sex toalett- och tre kökshanddukar per vecka. Mannen tankes använda en vanlig vardagsskjorta med fast krage en hel vecka men därutöver byta skjorta 34 gånger om året, fördelade på högtids-, fin-, sportoch sommarskjortor, alltså i genomsnitt ett skjortbyte var fjärde eller femte dag. Hustrun tvättar nylonstrumpor två gånger i veckan och blusar 46 gånger om året o. s. v. Totala antalet plagg vid tvättarna under ett år ä r drygt 3.850, en siffra som i sin mån belyser omfattningen av arbetet att märka och sortera vid inlämningstvätt.

52 Tvättvikten Med utgångspunkt från textilförrådets sammansättning, de olika textiliernas vikt och antalet gånger de tvättas, kominer typhushållets sammanlagda tvätt att väga 527 kg: Summa tvättvikt per år kilo absoluta „ % tal

Personlig tvätt Manlig vuxen Kvinnlig vuxen Flicka 7 år Pojke 3 år Hushållstvätt

82 79 53 51

15 15 10 10

Summa 265 262 Summa totalt 527

50 50 100

Typfamiljens vuxna medlemmar har alltså ungefär 80 kg personlig tvätt var per år, barnen något över 50 kg. De gemensamt använda hushållstextilierna ingår i familjens sammanlagda årliga tvättvikt med ca 90 kg, de individuella med ca 170 kg. Fördelas hushållstextilierna j ä m n t på samtliga familjemedlemmar får man en sammanlagd tvättvikt per år för de vuxna på 145 kg, för barnen på 115 kg. Genomsnittsvikten tvättgods per person utgör alltså ca 130 kg per år. Ett fyrapersoners hushåll i en liten stadslägenhet, med den icke särskilt höga tvätthygien som här antagits och under i övrigt angivna förutsättningar har alltså en så ansenlig mängd tvättgods för våttvätt som närmare 530 kg per år eller runt 44 kg per månad.

Fördelningen av årstvätten Den totala årliga tvättmängd av 527 kg, som undersökningens typfamilj har att svara för, har tidsmässigt fördelats på olika tvättillfällen med hänsyn till antalet tvättbyten, textilförrådets storlek samt tvättformernas allmänna maskintekniska förutsättningar. Två huvudalternativ har härvid förekommit. I första hand har förutsatts att hushållet ordnar sin tvätt enligt mera gängse system med tvätt varje vecka av sådana personliga plagg som man byter ofta och inte äger större förråd av, tvätt varje månad av hushållstextilier och övrigt personligt tvättgods samt därutöver några gånger om året, ofta i anslutning till då aktuell månadstvätt, extra tvättar av sådana ting som inredningstextilier, filtar o. dyl. som vanligen inte tvättas så ofta. Tvättgodset fördelas alltså på veckotvättar, månadstvättar eller

-)••]

stortvättar — som även brukar avse den just då aktuella veckotvätten — samt extratvättar, här beräknade till ett antal av fyra under året. Varje veckotvätt kominer då att omfatta runt 2,5 kg och var och en av de tolv stortvättarna omkring 28 kg. De fyra extratvättarna omfattar sammanlagt 89 kg. På sätt framgår av den detaljerade redovisningen av undersökningen i utredningsdelen varierar tvättvikten något med årstiderna; på vintern används varmare och på sommaren lättare plagg. Skulle man ha stortvätt mindre ofta än här antagits — vilket ännu så länge inte är ovanligt — erfordras större textilförråd än som här räknats med. Variationer i den här antagna fördelningen av tvättgodset kan naturligtvis betingas av de valda tvättformerna (jämför uppställningen på sid. 55). Vid inlämningstvätt lämnar man vanligen endast bort månadstvätt och extratvätt, medan veckotvätten i regeln sker i hemmet. Enligt detta delalternativ får man alltså 52 veckotvättar i stället för 40 enligt det nyssnämnda huvudalternativet. Vid undersökningens andra huvudalternativ räknar man med att huvuddelen av all tvätt tvättas veckovis, antingen den tvättas i hemmet eller lämnas bort. Familjen antas alltså i regel icke spara på smutstvätt mer än en vecka utan då tvätta alla smutsiga plagg. De 52 veckotvättarna kommer härvid att omfatta genomsnittligt 8 å 9 kg per gång eller totalt 442 kg. Därtill kommer den glesare extratvätten. Tvättar man i maskin så bör fördelningen av tvättgodset på tvättillfällena också bestämmas av maskinens kapacitet. En större maskin förutsätter, för att kunna ekonomiskt utnyttjas, större tvättmängder per gång. Å andra sidan kan detta medföra behov av större textilförråd. Det är givetvis även opraktiskt och kanske ineffektivt eller förslitande att söka tvätta stora och relativt tunga textilier såsom t. ex. lakan i en liten maskin. Vidare är det enklare och billigare att tvätta en mycket liten tvätt för hand än att ta i anspråk en hel maskin. Relationerna mellan maskinstorleken och hushållets textilförråd och tvättvanor är följaktligen av stor betydelse. Fördelningen i tvätthänseende mellan vitt, kulört och ylle spelar härvid också en viss roll (se nedan). En undersökning i samarbete med HFI har visat i vilken utsträckning olika maskinstorlekar vid gängse utformning av maskinerna med hänsyn till resp. plaggs storlek o. dyl. är lämpliga för det förekommande tvättgodset (jfr anm. till tab. 35). Vid undersökningen har även beaktats vilka plagg som icke bör maskintvättas utan blott försiktigt handtvättas. Typfamiljens tvättgods fördelar sig på handtvätt och maskintvätt i maskiner av olika storlekar enligt följande tabell. Endast en mycket liten del (3 %) av tvättgodset — finare ylleplagg och damstrumpor — är numera så ömtålig att den helst bör tvättas för hand. Den minsta undersökta maskinstorleken — 2-kilosmaskinen — visar sig

54 soluta tal kg

% av totaltvätten

% av maskintvätten

—

3 97

— 100

5 Total tvättvikt per år 527 Därav: bör lämpligen handtvättas 18 kan lämpligen maskintvättas 509 Vid maskintvätt: kan lämpligen tvättas i en maskinstorlek av ca 2 kg 284 kan lämpligen tvättas i en maskinstorlek av ca 3—4 kg 484 erfordras en maskinstorlek av ca 7 kg eller större för 25

som framgår av ovanstående tabell inte rationell för tvätt av en betydande del (44 %) av maskintvättgodset; plaggen är för stora eller på annat sätt svårtvättade i maskinen. De stora maskinerna — 7 kg eller större — är visserligen lämpade för alla plagg och utmärkta för stortvättar men å andra sidan för stora för rationell och billig rengöring av små veckotvättar av, som i undersökningen, storleksordningen 2,5 kg. Den medelstora maskinen — för 3—4 kg tvätt åt gången — är funktionell för 95 % av hushållets maskintvättgods: den är tillräckligt stor för typhushållets alla tvättplagg utom t. ex. för större trasmattor, men inte för stor för att vara praktisk även för veckotvättarna. Tvättgodset måste vidare sorteras med hänsyn till dess olika tvättkvaliteter i vitt, kulört och ylle. Kulörta plagg kan fälla färg vid tvätten och måste tvättas på annat sätt än vittvätten. Ylle kan krympa om det tvättas i för varmt vatten, och det får inte heller tvättas så länge att det valkas. Vitt, kulört och ylle bör sålunda tvättas var för sig. I viss utsträckning kan dock gränserna här vara flytande. Ett kulört plagg kan vara färgäkta och tåla att tvättas vid högre temperatur. Är den vita tvätten inte så hårt smutsad, kan den bli ren redan vid den tvättning i lägre temperatur, som måste användas för kulört. Härav betingad fördelning av det antagna textilförrådet (se kap. 25. tabell 37) har tillämpats vid undersökningens tids- och kostnadsstudier. I sammandrag ser fördelningen ut på följande sätt: Absoluta tal kg

%

256 209 62

48 40 12

100 Vittvätt Kulörttvätt Ylletvätt Summa all tvätt

55 Olika undersökta tvättformer Undersökningen har avsett de här i landet vanliga tvättformerna, nämligen hemtvätt för hand eller i maskin, tvätt i maskinutrustad fastighetstvättstuga, tvätt i centralsjälvtvätteri med fullständigare utrustning, inneTabld 1. Undersökta tvättformer; arbetsutrustning och lokaler för arbetet; årstvätlen fördelad på tvättillfalien. Årstvätten fördelad på antal tvättillfällen samt var själva tvättningen utföres Undersökta tvättformer 40 veckotvättar

52 veckotvättar

12 månadstvättar

12 stortvättar

4 extratvättar

—

—

tvättstuga i källare

tvättstuga i källare

kök och badrum

— källare till eget hem

kök och badrum källare till eget hem

Tvätt i hemmet: 1) För hand. Jfr även 8 badrum 2) Med pulsatormaskin1 (typ P — 2 kg). Jfr 2

3) Med agitatormaskin1 källare till eget hem (typ A — 4 kg) 4) Med 1helautomatisk maskin (typ H — 4 kg)

kök2

kök

Tvätt i

fastighetstvättstuga : 5) Stortvätt o. extratvätt i cylindermaskin1 (typ C — 7 kg). Övrig veckotvätt för hand i

—

badrum Tvätt i centralsjälvtvätteri: 6) Stortvätt och extratvätt i cylindermaskiner1 (18 och 12 kg). Övrig veckotvätt för

inlämningstvätteri 3

8) Veckotvätten för hand i hemmet. Övrig tvätt

— 9) Veckotvätten i pulsatormaskin (typ P — 2 kg), övrig tvätt läm1

fastighetstvättstuga

centralsjälv- centralsjälvtvätteri tvätteri

badrum Inlämningstvätt : 7) All tvätt lämnas bort

fastighetstvättstuga

badrum

inlämningstvätteri

kök och badrum

inlämningstvätteri

—

inlämningstvätteri

Tekniskt nödvändig handtvätt utföres för hand. Nödvändig handtvätt utföres av praktiska skäl delvis i badrummet. 3 Med gängse prissättning på tvätt (normalprissättningen, januari 1954) blir det här billigast att lämna tvätten veckovis. 2

56 fattande torktumlare och varmmangel, samt kommersiell inlämningstvätt. Olika underalternativ — vilka synts antagliga och realistiska — av dessa huvudformer har, såsom av undersökningen framgår, därvid studerats; ytterligare kombinationer är naturligtvis tänkbara. För inlämningstvättens del har, såsom den fullständiga motsatsen till den vanliga handtvätten av all tvätt hemma, även upptagits alternativt att all tvätt, sålunda även all veckotvätt, lämnas bort, något som givetvis torde representera sällsynta undantagsfall. Arbetsutrustningen, lokalerna och fördelningen av tvätten vid de olika alternativen framgår av ovanstående tablå 1. Denna sammanställning redovisar emellertid endast själva rengöringsmomenten vid tvätten. Tvättarbetet innefattar därutöver torkning och efterbehandling; det grupperas alltså kring följande tre huvuduppgifter: en egentlig rengöring, då kläderna i vattenlösning utsätts för en kemisk och mekanisk bearbetning som avlägsnar smutsen, torkning, då fuktigheten avlägsnas från plaggen samt efterbehandling, då kläderna slätas till och vikes i förvaringsformat. Arbetsuppgifterna och arbetsgången enligt de olika tvättformerna illustreras av här vidstående tablå 2. Vid de enklare tvättformcrna utföres arbetet vanligen på skilda arbetsställen och tider: stortvätt i källaren ena dagen, torkning på gården eller på torkvind nästa dag och därefter mangling i en mangelinrättning när det passar samt strykning i bostaden, den senare ofta uppdelad på flera tillfällen vid större tvättar. Den maskinellt fullständiga utrustningen i den kollektiva tvättstugan, framför allt den som här kallas centralsj älvtvätteri, gör det möjligt att vid ett och samma tvättillfälle sköta både tvättning och torkning samt mangling av mangelplagg såsom lakan, dukar, handdukar o. dyl., vilket givetvis möjliggör betydande besparingar av tid och arbetskraft för efterbehandlingen. Såsom tablån visar måste i tvättarbetet inräknas också sådana moment som transporter mellan de olika arbetsplatserna, sortering och städning. Beroende på avståndet mellan hemmet och arbetsplatsen kan transporterna givetvis bli rätt mödosamma och tidskrävande.

Hur lång tid tar hela årstvätten för hand? Den bakgrund, mot vilken försöken att genom en mer eller mindre fullständig mekanisering av tvätten underlätta och förkorta arbetet måste bedömas, utgör givetvis den tvättform som alltjämt är den vanliga för det stora flertalet svenska hushåll, nämligen att sköta hela tvätten i hemmet och för hand. I första hand har alltså undersökningen avsett att klarlägga tidsåtgång och kostnader för denna tvättform. Sker typfamiljens hela tvätt på detta sätt, alltså veckotvätten i badrum-

57 Tablå

2. Arbetsuppgifter

och arbetsgång

för hushållet

3 b) Transporlering

3 c) Transportering

3 o) Transporlering 4 a o b) Tvättning i hemmet a) Enbart handtvätfning 7 a) Städning

b) Maskinlv. + nödv. handtv.

5) Tvättning i fastighetstvättstuga Maskinlvältning + nödvändig handlvättning

T

7 b) Städning

Bo) Transportering

vid olika

tvättformer.

16) Passning av tvältbud

6) Tvättning i centralsjälvtvätteri Maskintvättning + nödvändig handtvättning Torkning i Varmmanglorklumlare ling

17) Inlämningstvätt

7 c) Städning

8 b) Transportering

9 a o . b) Torkning + sortering o) Vanlig hängning 10 a) Transporterin 10 c) Transportering 11 a o. b) Etterbehandling i hemmet a) konventionell Slätvikning

Strykning

b) förenklad Hondmangl

12 a o. b) M a n g l i n g i b) Offentlig a) Fastighetsmangeltvättstugan inrättning på elektrisk stenskivemangel

rollräkning av och nota

20) Inplockning i förvaringsulrymmen

m e t , s t o r t v ä t t a r n a och e x t r a t v ä t t a r n a i k ä l l a r t v ä t t s t u g a m e d n o r m a l u t r u s t n i n g för h a n d t v ä t t , så v i s a r u n d e r s ö k n i n g s r e s u l t a t e t f ö l j a n d e t i d e r : Hopplockning av kläderna, sortering, transport etc. (mom. 1—3 a i tablå 2) Rengöring: blötläggning, gnuggning, sköljning, vridning (mom. 4 a) Städning efter tvätten (mom. 7 a) Transport till torkplats (mom. 8 a) Torkning: hängning, nedtagning, sortering (mom. 9 a) Transport (mom. 10 a) Efterbehandling: utslagning och läggning, mangling på bordsmangel, strykning, slätläggning och vikning (mom. 11 a) Eftertorkning, inplockning i förvaringsutrymmen (mom. 14 och 20) Summa

Tim.

Min.

16 156 5 3 33 2

58 32 58 28 27 56

194 4

34 54

58 Här är endast inräknad den egentliga arbetstiden, alltså icke den tid tvätten ligger i blöt eller hänger och torkar o. s. v. Enligt undersökningen tog det alltså en tid motsvarande drygt 52 åttatimmarsdagar för att sköta fyrapersonsfamiljens tvätt för hand. En sammanställning av tidsåtgången för huvudmomenten i tvättarbetet visar följande: .. . J

Absoluta tal tim. min.

%

Rengöring 156 32 37,4 Torkning 33 27 8,0 Efterbehandling 194 34 46,5 Sortering, hopplockning, transporter, städning etc. 34 5 8,1 Summa M8 38 100,0 Själva rengöringen tog således när den skedde utan maskin 156 timmar; om man också räknar med arbetet för att få kläderna torra åtgick 189 timmar, eller sammanlagt 45 % av arbetstiden. Efterbehandlingen tog drygt lika lång tid, eller 194 timmar, motsvarande 46 % av hela arbetstiden. Det är naturligt att arbetet på att underlätta tvätten i första hand har satts in på de mödosammaste arbetsmomenten, d. v. s. själva rengöringen av textilierna. Men gäller det att förkorta arbetstiden bör uppenbarligen lika stor uppmärksamhet ägnas efterbehandlingen. Endast i de kollektiva tvättstugor som utrustats med varmmangel har en mera effektiv rationalisering av efterbehandlingen kunnat ske. I de större kommersiella inlämningstvätterierna är även andra specialmaskiner för efterbehandlingen vanliga. Undersökningen räknar i fortsättningen med gängse metoder och utrustning för efterbehandlingen, alltså för tvätt i hemmet och fastighetstvättstugan med kallmangel, i central självtvätten med varmmangel.

Hur mycket kan maskinerna förkorta arbetstiden? För att spara arbete och tid prövar typfamiljen tre olika huvudformer för självtvätt med hjälp av maskin, nämligen tvätt med hemtvättmaskin, tvätt i fastighetstvättstuga och tvätt i centralsjälvtvätteri. Olika maskintyper för hemtvätt har härvid kommit till användning. Därjämte har undersökningen utrett vad det skulle ta för tid och kostnad om tvätten i större eller mindre utsträckning lämnades bort till ett kommersiellt inlämningstvätteri. Låt oss först jämföra undersökningsresultaten beträffande tidsåtgången vid handtvätt med den tid det tar att tvätta typfamiljens årliga tvättgods med hemtvättmaskin (se vidare tab. 3 och 38).* i Tidsstudierna beträffande rengöringen samt tvättarbetet i övrigt i denna utredning omfattar dels den tid under vilken effektivt arbete utföres, dels väntetider upp till 3 minuter. I den totala tidsåtgången har sålunda inte medräknats väntetider över 3 minu-

59 Tiden för själva rengöringsarbetet, som för hand tog 157 timmar årligen, kunde med en agitatormaskin (typ A, 4 kg) nedbringas med bortåt en fjärdedel, till 119 timmar, och med en helautomatisk medelstor tvättmaskin (typ H, 4 kg) med runt tre fjärdedelar, till 40 timmar. Vid undersökningen har även beräknats tidsåtgången för det fall att hela tvätten skulle skötas i hemmet med hjälp av en s. k. pulsatormaskin (typ P, 2 k g ) . Med denna blir arbetet behagligare och sannolikt mindre energikrävande än vid vanlig handtvätt, men arbetstiden kom i verkligheten rentav att förlängas, nämligen till 288 timmar. Orsaken till dessa skillnader ligger i maskinernas olika konstruktion och verkningssätt. Pulsatormaskinen, som tar högst 2 kg tvätt varje gång och är olämplig för större plagg, är tydligen icke konstruerad för de alternativ varom här är fråga, nämligen stortvätten, även om den vid småtvätt k a n vara arbetsbesparande. Vid stortvätt fordrar den många påfyllningar och tömningar, och den handdrivna vridmaskin den är försedd med kan lämpligen icke användas förrän tvättmomenten avslutats. Agitatormaskinen (typ A) tar större mängder tvättgods och dess eldrivna, svängbara vridmaskin kan användas medan tvätten pågår. Den helautomatiska maskinen fordrar utöver fyllning och tömning endast några få handgrepp och den behövliga arbetsinsatsen för varje omgång är här blott 6% min. Ur tidsbesparingssynpunkt är den helautomatiska maskinen alltså överlägsen. En jämförelse mellan tidsförbrukningen vid hemtvätt med eller utan hjälp av maskin, med tvätt i fastighetstvättstuga och i centralsjälvtvätteri ger de resultat som sammanställts i här bifogade tabellariska översikt (tab. 3 samt diagram 4). I centralsjälvtvätten tvättas, torkas och manglas (mangelgods) stortvätten och extratvätten i en följd och de olika arbetsmomenten täcker här delvis varandra. I tabellen har tiderna för de olika arbetsmomenten vid veckotvätt och stortvätt samt veckotvätt jämte extratvätt spaltats upp. Vid tvätt i fastighetstvättstuga var tidsvinsten för rengöring i förhållande till handtvätten betydande; härtill åtgick runt 84 timmar i jämförelse med handtvättens 157. Men maskintvätten i fastighetstvättstugan tog dock mer än dubbelt så lång tid som hemtvätten med helautomatisk maskin (40 t i m m a r ) . Orsaken är främst att i fastighetstvättstugan sker endast storoch extratvätten maskinellt, medan den mellanliggande veckotvätten utföres hemma och för hand. Stor- och extratvätten, som omfattar 423 av typfamiljens sammanlagt 527 kg tvättgods, tog i fastighetstvättstugan 37 timmar, medan veckotvättens 104 kg, vilken tvättas för hand, tog 47 timmar. Den maskinellt utrustade fastighetstvättstugan innebär alltså en betydande tidsbesparing i jämförelse med den vanliga handtvätten, men ter, utan det förutsattes att man under denna tid — exempelvis medan tvättmaskinen arbetar — utför annat arbete, som handtvätt o. s. v. Ju längre väntetiderna är, desto större möjligheter har man att avlägsna sig från maskinen och utföra annat arbete. Vid användande av helautomatisk maskin, som stänger av sig själv, har man möjlighet att helt lämna bostaden.

00 Tabell 3. Arbetstid

per år för typhushållet

vid U

Tvätt i h e m m e t

Arbetsmoment (jfr t a b l å sid. 57)

E n b a r t för hand (alt. 1 sid. 55)

Med hela utom. maski typ H (alt. 4 sid. 55)

absoluta tal

% av totala arbetstiden

Rengöring (resp. mom. 4 a o. b, 5, 6) : 40 veckotvättar stortvätt och extratvätt Summa all tvätt

46 t 55 m 109 t 37 m 156 t 32 m

11,2 26,2 37,4

40 t

Torkning (resp. mom. 9 a och del av G): 40 veckotvättar stortvätt och extratvätt Summa all tvätt

12 t 0 m 21 t 27 m 33 t 27 m

2,9 5,1 8,0

33 t 27 m

Efterbehandling (resp. mom. I l a , 1 2 a , och del av 6 ) : 40 veckotvättar stortvätt och extratvätt Summa all tvätt

57 t 54 m 136 t 40 m 194 t 34 m

13,8 32,7 46,5

194 t 34 m

Hopplockning, sortering, inplockning (mom. 1, 2 och 2 0 ) : 40 veckotvättar stortvätt och extratvätt Summa all tvätt

7 t 16 m 11 t 34 m 18 t 50 m

1,7 2,8 4,5

18 t 50 m

Transporter, städning, eftertorkning i hemmet (resp. mom. 3 a, b o. c, 7 a, b o. c, 8 a o. b, 10 a, b o d, 13 a o. 1 4 ) : 40 veckotvättar stortvätt och extratvätt Summa all tvätt

6 t 43 m 8 t 32 m 15 t 15 m

1,6 2,0 3,6

11 t 11 m

130 t 48 m 287 t 50 m 418 t 38 m

31,2 68,8 100

298 t

Summa

absoluta tal

2 m

arbetsinsats:

40 veckotvättar stortvätt och extratvätt Summa all tvätt tim. o. min.

4m

denna besparing skulle kunna bli väsentligt större om också veckotvätten kunde skötas maskinellt. Den vid undersökningen förutsatta arbetsgången i ett central själ vtvätteri är den i sådana tvätterier vanliga. Här tvättas, torkas och manglas stor- och extratvätten i ett sammanhang, vid ett och samma tvättillfälle. Liksom vid alternativet fastighetstvättstuga sker mellanliggande veckotvättar för hand i hemmet, med däremot svarande tidsåtgång. Centralsjälv-

61 olika utrustning t i fast.-hetstvättstug. ( a l t . 5 sid. 5 5 ) . t v ä t t o. e x t r a t v ä t t i idermaskin (typ C). veckotvätt för h a n d i hcmmc

(timmar

o.

minuter).

T v ä t t i c e n t r a l s j ä l v t v ä t t e r i (alt. 6 sid. 55). Rengöring, m a n g l i n g och t o r k n i n g av s t o r t v ä t t e n och e x t r a t v ä t t e n i c e n t r a l s j ä l v t v ä t t e r i . Övrig v e c k o t v ä t t för hand i hemmet. Därav All t v ä t t

s t o r t v ä t t a r och extratvättar

40 v e c k o t v ä t t a r % av totala arbetstiden

ibsoluta tal

6 t 5 5 ni C t 4 8 in 3 t //3 m

% av totala arbetstiden

absoluta tal

13,4 10,5

2 7 5 t 27 m varav 116 t 49 m veckotvätt

3,4 0,1

13 t 27

m

9,5

7 t 54 ni 8 t 13 in

16,5 39,4

>6 t

7 771

55,9

7 t 16 in 1 t 34 in

2,1 3,3

7 t 16 in 15 t 21 m

18 t 50 77i

5,4

22 t 37

6 t 43 in 1 t 45 in

1,9 3,4 5,3

iO t 48 m 9 t 47 m 50 t 35

m

% av totala arbetstiden

46 t 55 m

35,8

—

—

absoluta tal

% av totala arbetstiden

23,9

2 t 0 m 1 t 27 in

'8 t 28 771

absoluta tal

37,3 62,7 100

88,1

12 t

0 m

9,2

37,3

57 t 54 m

44,3

—

— —

• — •

7 t 16 m

5,6

— —

—

m

2,3 4,9 7,2

6 t 43 m 8 t 0 m

2,1 2,6

6 t 43 m

5,1

U

m

4,7

— —

— —

130 t 48 m 181 t 59 m

41,8 58,2 100

130 t 48 m

— —

— —

t A3

t 47 m

158 t 38 m varav 62 t 31 m i centralt v ä t t e r i e t och 96 t 7 in s t r y k n i n g m. m. i hemmet

87,2

15 t 21 m

8,4

•

•

52,8

—

—

8 t

34,4

0 m

4,4

—

—

181 t 59 m

—

—

tvätteriets utrustning (torktumlare, varmmangel) underlättar och förkortar i hög grad torkningen och efterbehandlingen av stor- och extratvätten. Den sammanlagda arbetsinsatsen för tvättningen, torkningen och manglingen drog alltså för denna del av tvätten blott 63 timmar. Men därmed är den icke färdig: det fordras ytterligare arbete med strykning i hemmet av en hel del av tvättgodset för att tvätten i färdigt skick skall få gängse standard; för detta ytterligare arbete åtgick 96 timmar. Sammanlagt tog

62 Diagram 4. Arbetstid

i timmar per år för typhushållet utrustning (jfr tabell 3).

vid tvätt med olika

Timmar 500

-|

Tväll i hemmet Enbart för hand (alt. 1 sid. 55)

450 Tvätt i centralsjälvivätteri (alt. 6 sid. 55). Rengöring, mangling och torkning av stortvätten och extratvätten i centralsjälvtvätteri. ö v r i g veckotvätt för hand i hemmet

Med helautom. maskin typ H (alt. 4 sid. 55)

Därav 400

-

-

-

40 veckotvättar

Stortvättar och extratvöttar

-

_

.

0 Rengöring, torkning, efterbehandling

Efterbehandling

Torkning

Övrigt

stor- och extratvätten i alternativet centralsjälvtvätt 159 timmar mot 196 i fastighetstvätt och 268 för hand i hemmet. Centralsjälvtvätten är genom torktumlare och varmmangel arbets- och tidsbesparande i jämförelse med fastighetstvätten. Liksom då det gällde fastighetstvättstugan måste det emellertid konstateras, att en ytterligare betydande tidsbesparing skulle kunna vinnas om hushållet även kunde få maskinell hjälp med veckotvätten. Följande siffror ur översiktstabellen belyser ytterligare dessa tidsjämförelser. Den tid som åtgick för rengöring, torkning och efterbehandling av årstvätten utgjorde vid alternativen Hemtvätt för hand (alt. 1, se tablån sid. 55) helautomatisk maskin (alt. 4) Fastighetstvätt (alt. 5) Centralsjälvtvätt (alt. 6)

385 timmar 268 » 313 » 275 »

63 Ifråga om dessa arbetsmoment av tvätten var alltså hemtvätten med helautomatisk maskin och tvätt i centralsjälvtvätteri de mest tidsbesparande, med något företräde för den helautomatiska hemtvätten. Den senare går snabbast därför att den även inbegriper veckotvätten. Centralsj älvtvättens tidsvinst är däremot främst betingad av att den icke blott tvättar utan även torkar och delvis manglar stor- och extratvätten. E n fullständig jämförelse måste emellertid även innefatta de övriga arbetsmomenten i tvättarbetet, nämligen transporter, sortering, städning o. s. v., som man icke kan komma ifrån. Tidsåtgången vid dessa alternativ har redovisats i den nyss återgivna sammanställningstabellen och i tab. 38 i utredningsdelen. Utsträckes jämförelsen även till dessa moment blir resultatet följande: Total arbetsinsats för typfamiljens årstvätt timmar per år

Hemtvätt för hand (alt. 1, se tablån sid. 55) helautomatisk maskin (alt. 4) Fastighetstvätt (alt. 5) Centralsjälvtvätt (alt. 6)

419 298 351 313

Tillägget av dessa arbetsmoment har av naturliga skäl något ökat tidsvinsten för den helautomatiska hemtvätten i jämförelse med övriga tvättalternativ. Tvättmaskinen är nämligen i detta fall lätt tillgänglig i hemmet, och det åtgår då naturligen icke samma tid som vid kollektiva tvättstugor för transporter, sortering och packning av tvättgodset. Vad centralsjälvtvätten angår kan givetvis transportlängden spela en större roll än som antagits vid här föreliggande undersökning. Tiden för transporten har här uppskattats till 15 min. i varje riktning mellan bostaden och tvätteriet. Vid dessa jämförelser må icke förbises, att det företräde i tidshänseende, som de utvisa för den helautomatiska hemtvättens del, i själva verket torde vara avsevärt större än vad som framgår av här återgivna siffror. Har man tvättmaskin hemma kan man nämligen tvätta när man vill och passa in tvätten när det är lämpligast med hänsyn till andra sysslor inom och utom hemmet. Är maskinen helautomatisk så sköter den sig därjämte praktiskt taget själv; sedan den väl blivit fylld och satt igång kan man lämna den och om man så vill uppskjuta torkning och efterbehandling till något annat lägligt tillfälle. Med denna tvättform är det alltså möjligt att sköta tvätten på samma sätt som många andra sysslor sammanhängande med klädvården, nämligen på tillfälligtvis lediga stunder. Man behöver icke, som regeln är vid kollektiva tvättstugor, i förväg planera sin arbetsdag samt tinga tid och plats för tvätten.

64 Efterbehandlingen Av hela den tid typfamiljens årstvätt för hand tog i anspråk, 419 timmar, åtgick ej mindre än 195 timmar eller 47 % till efterbehandlingen. Hit hör enligt vanliga normer mangling av mangelgodset på bordsmangel, slätläggning av trikå och ylle, strykning av sådana plagg som skall strykas och slutligen vikning av plaggen i vanligt förvaringsformat. Förkortas tiden för själva rengöringsarbetet med hjälp av maskiner, så blir tidsåtgången för efterbehandlingen relativt sett ännu mera framträdande. Den helautomatiska maskinen förkortade tiden för själva rengöringsarbetet med bortåt tre fjärdedelar och efterbehandlingstiden steg därmed till 65 % av den totala tidsåtgången för tvätten. Vill man i stället för att mangla hemma med handdriven bordsmangel hyra och själv utföra arbetet på en elektrisk stenskivemangel i en mangelbod, så ökar detta den totala arbetstiden i stället för att minska den. Mangling i hemmet på bordsmangel av typfamiljens mangelgods beräknas årligen ta 40 Vz timmar, mangling i en mangelinrättning med elektrisk stenskivemangel 42 timmar, och därtill kommer i det senare fallet tiden för transporten av tvättgodset till och från mangeln, uppskattad till sammanlagt 8 V2 timme (2 personer bär tvätten 8 min. i vardera riktningen). I Amerika tillämpas vid självtvätten enklare metoder för efterbehandlingen. Vad vi avser med mangling förekommer där egentligen endast i samband med inlämningstvätt och då i form av varmmangling; kallmangling synes vara sällsynt, om den överhuvudtaget förekommer. Vid hushållens självtvätt ersattes manglingen till en del av strykning, som övervägande utföres med handstrykjärn men i stigande utsträckning också med hjälp av moderna strykmaskiner för hushållsbruk. Därjämte tillämpas i betydande omfattning för större delen både av mangelgods och av strykgods och trikå s. k. släthängning, innebärande att plaggen hänges för torkning omsorgsfullare än vad hos oss är vanligt och efter torkningen endast slätas ut för hand i samband med vikningen för förvaringen. Vid på kommitténs uppdrag utförda studier av denna metodik anpassades den i riktning mot svenska vanor och utrustning såtillvida att dukarna Arbeistidsåtgången

vid konventionell

och förenklad

Konventionell efterbehandling

Torkning, sortering 33 tim. Efterbehandling (mangling, strykning, läggning, vikning) 195 »

Summa timmar 228 tim.

eflcrbehandling. l*f ^ T , * " ! . °Ch förenklad efterbehandling

49 tim. 146 » (därav mangling 7 tim.) 195 tim.

65 manglades. Därutöver ströks endast vissa viktigare plagg som blusar, skjortor och dylikt; övriga plagg, däribland lakan, örngott och handdukar, släthängdes (bild 16). Försöket att jämföra tiderna enligt detta något modifierade amerikanska system med den här i landet gängse efterbehandlingen har gett resultat enligt tabellen nedtill på föregående sida. Tidsbesparingen per år uppgick alltså till 33 timmar eller i genomsnitt 10 % av hela tvättiden för maskintvätt.

Energiförbrukningen vid t v ä t t Vid den här återgivna undersökningen har den arbetsbörda tvätten medför för hushållet, främst för husmodern, mätts genom tidsstudier av de olika arbetsmomenten. Siffrorna för arbetstiderna har använts för jämförelser mellan de olika tvättformerna. Även om denna metod torde vara den enda praktiskt möjliga får man naturligtvis icke förbise att samma tidsåtgång kan representera olika grader av besvär och kraftförbrukning. Redan tidigare har framhållits vilka värden den friare disposition av tvättarbetets olika moment, som hemtvätten, särskilt med hjälp av helautomatisk maskin, möjliggör. Av än större betydelse är emellertid olikheterna i energiåtgång vid olika tvättformer. I själva verket torde strävandena att ersätta den traditionella handtvätten med lämpliga former av maskintvätt mera avse att från husmödrarna avlasta det mödosamma och slitande arbetet än att minska hushållets tidsförbrukning för arbetet. Redan i inledningen av detta betänkande har erinrats därom, att en tvätterskas arbetsinsats qnligt företagna studier kräver 50 % mer energi per timme än en metallarbetares eller möbelsnickares. En i samarbete mellan Hemmens Forskningsinstitut och Gymnastiska Centralinstitutet år 1951 företagen undersökning — vars resultat mera detaljerat återges i utredningsdelen — har visat vilka betydande energibesparingar som övergången från handtvätt till maskintvätt innebär. De mest krävande momenten vid handtvätten innebär nära nog en sexdubbling av energiåtgången vid vila men kan vid användande av eldrivna tvättmaskiner minskas till hälften eller tredjedelen. Genom att arbetet därjämte går så mycket fortare, blir den sammanlagda energiåtgången vid användande av lämpliga maskintyper mindre än en tiondel av energiförbrukningen vid handtvätt. Dessa siffror understryker kraftigt vikten av sådana anordningar som gör det möjligt för alla svenska hushåll att ersätta handtvätten med maskintvätt: få åtgärder för att rationalisera hushållsarbetet är så viktiga som att ställa eldrivna tvättmaskiner till dess förfogande.

66 Tabell 5. Typhushållets

tvättkostnader

per å>

Tvätt i h e m m e t E n b a r t för h a n d (alt. 1 sid. 55)

Kostnadsfördelning

Med helautom. maskii Enkl. u t r u s t n . Kostn. Bättre utrustn. Kostn. typ H (alt. 4 sid. 55 f. tvättstugans u t r u s t - f. tvättstugans u t r u s t - Torkning på streck ning fördelad på 20 ning bäres av 1 hus- Mangling på bords hushåll. Torkning på håll. Torkning på mangel streck. Mangling på streck. Mangling på bordsmangel bordsmangel absoluta tal

%

absoluta tal

%

absoluta tal

%

Rengöringskostnader ... totalt därav avskrivning, o. r ä n t a

155:32 1:88

79,7 1,0

247:82 89:88

87,2 31,6

369:10 173:38

91,0 42,8

Torkningskostnader totalt d ä r a v avskrivning, o. r ä n t a

6:71 6:71

3,4 3,4

6:71 6:71

2,4 2,4

6:71 6:71

1,6 1,6

Efterbehandlingskostn. . totalt d ä r a v avskrivning, o. ränta

29:72 19:42

15,2 10,0

29:72 19:42

10,4 6,8

29:72 19:42

7,3 4,8

3:—

1,5

S u m m a kostnader totalt d ä r a v avskrivning, o. r ä n t a

194:75 28:01

100 14,4

2S4.-25 116:01

100 40,8

405:53 199:51

100 49,2

S:a kostn. pr kg (efter 527 kg)

0:37

därav avskrivning, o. r ä n t a

0:54

0:77

* Någon uppdelning av avgifterna till centraltvätteriet i drift- och kapitalkostnader h a r icke k u n n a t ske; beloppet kronor 16:13 ä r alltså icke j ä m f ö r b a r t med i tabellen för övriga alternativ angivna kostnader för avskrivning och r ä n t a

Kostnaderna vid olika tvättformer Jämte tidsstudierna har vid kommitténs tvättundersökning även kostnaderna att tvätta typfamiljens årstvätt vid olika tvättformer noggrant undersökts; för detaljerna må hänvisas till den utförliga redogörelsen i utredningsdelen (kap. 25, tab. 39). Vid bedömandet av kostnadssiffrorna måste beaktas att undersökningen sökt att redovisa de totala kostnaderna, alltså förutom den direkta förbrukningen av vatten, värme, elektricitet, tvättmedel o. dyk, ekonomiskt riktiga avskrivningar å använda maskiner och redskap. Även kapitalkostnaderna vid olika tvättformer har sålunda klarlagts. Kostnadssiffrorna inkludera därjämte sådana utlägg som brukar ingå i hyran, alltså exempelvis del av lokalhyra för tvättstuga, torkvind eller andra använda utrymmen samt kostnaden för det kall- och varmvatten som tas till tvätten ur kranarna i lägenheten. Denna metod är uppenbarligen nödvändig om man vill erhålla ett tillförlitligt jämförelsematerial mellan olika tvättformer, men de redovisade kostnaderna avviker sålunda ofta från vederbörande hushålls direkta utgifter för tvätten. När det gäller alterna-

67 rid olika tvättformer V ä t t i fast.-hetstvättituga (alt. 5 sid. 55). itortvätt o. e x t r a t v ä t t vättas i m a s k i n t y p ], torkas i t o r k r u m n e d aerotemper samt nanglas på stcnskiveTiangel. Övr. småtvätt f. h a n d i hemmet absoluta tal

%

169 :3b 17:76

55,2 5,8

73:69 7:44

24,0 2,4

56:11 24:81

18,3 8,1

7:50

2,4

306:6b 50:01

100 16,3

0:58

(kronor). Tvätt i centralsjälvtvätteri (alt. 6 sid. 55). Rengöring, torkning och mangling av stortvätten i centralsjälvtvätteri, övrig s m å t v ä t t för h a n d i h e m m e t

Därav All tvätt 40 veckotvättar absoluta tal

b07:lb varav 305:60 avgift till cent r a l t v ä t t e r i e t och 48:— transportkostnader

%

100 75,0

absoluta tal

%

30:23 3:12

—

—

0:78 0:78

— —

— —

absoluta tal

* i hemmet) 22:53 (strykning 12:23

11,8

— 407:** 16:13* 0:77

100 4,0

%

s t o r t v ä t t a r och e x t r a tvättar

ca h2:50 ca 10:— 0:41 (efter 104 kg)

—

353:60

ca 100 ca 23,5

ca 36b:50 ca 6:—

ca 100 ca 1,6

0:86 (efter 423 kg)

tivet centralsjälvtvätteri har kostnaderna baserats på avgifterna vid det erfarenhetsmässigt ekonomiskt välskötta och självbärande centralsjälvtvätteri där tidsstudierna utförts. Någon uppdelning av dessa avgifter å driH> och kapitalkostnader för tvätteriet har icke kunnat ske. Beräkningen av kostnaderna för inlämningstvätten har grundats på priskontrollnämndens normer och enligt den i januari 1954 gällande normalprissättningen. Ett sammandrag av typfamiljens årliga tvättkostnader vid olika tvättformer med särskild redovisning av kapital tjänsten (avskrivning och ränta) — där en sådan uppdelning kunnat ske — återges i ovanstående tab. 5 och följande diagram 6. Såsom tabellerna visar kan typfamiljens kostnader för tvätten, om husmodern eller annan familjemedlem själv handtvättar med vanliga enkla redskap, uppskattas till en storleksordning 200 kronor — 195 kronor om tvätten sker i en gammal fastighetstvättstuga där redskapen sambrukas av ett tjugotal hushåll och 232 kronor om endast ett hushåll använder utrustningen. Skaffar sig familjen något modernare redskap, rostfri tvätthö och blötvagn, så stiger årskostnaden till 284 kronor. Av dessa belopp utgör

C8 Diagram 6. Typhushållets

tvättkostnader per år vid olika (jfr tabell 5).

Tvätt i hemmet Kronor 500 - i

Enbart för hand (alt. 1 sid. 55) Enkl. ulrusln. Kostn. f. tvättstugans utrustning fördelad på 20 hushåll. Torkning på streck. Mangling på borasmangel

450 400 350

Bättre utrustn Kostn. f. tvättstugans utrustning bäres av 1 hushåll. Torkning på streck. Mangling på bords mangel

Med helautomatisk maskin typ H (alt. 4 s. 55). Torkning på streck. Mangling på bordsmangel

tvättformer

Tvätt i centralsjälvtvätteri (alt. 6 sid. 55). Rengöring, mangling och torkning av stortvötten och extratvätten i centralsjälvtvätteri. övrig veckotvätt för hand i hemmet All tvätt

Därav 40 veckotvättar

•I

Stortvättar och extratvättar

Strykning i hemmet * Transpor-

300 -\ Avgift till centraltvätten

250 200 150

-I

100 50 0

Rengöringskostnader

Torkningskostnader

Efterbehandlingskostnåder

Diverse kostnader

rengöringskostnaden den största delen, 80—87 %, av de totala kostnaderna. Av delkostnaderna för rengöringen förändras i nyssnämnda fall tvättmedelskostnaden (107: 25) samt kostnaden för vatten och värme (40: 69) naturligtvis inte av om man använder träbalja eller rostfritt. Kostnadsskillnaderna gäller i stället så gott som helt avskrivning och r ä n t a : annuiteten varierar här mellan kr. 1:88 för det billigaste kollektiva alternativet och kr. 89:88 för den bättre utrustningen brukad av en familj. Men skaffar sig typfamiljen en egen helautomatisk tvättmaskin så fördubblas årskostnaden för tvätten. Den stiger då enligt beräkningarna till 406 kronor, varav även i detta fall den största delen eller 91 % avser själva rengöringen. Vad som här kostar mera är givetvis maskinen, vilken i inköp och installation beräknats kosta 1.725 kronor. Annuiteten h ä r å har beräknats till kr. 173:38 eller 43 % av de totala kostnaderna. Härutöver kräver maskinen underhåll för 30 kronor årligen. Maskinen kräver högre kostnader i tvättmedel än den enkla handtvätten, runt 141 emot 107 kro-

69 nor, men sparar i stället vatten och värme i förhållande till handtvätten, 25 emot 41 kronor. Har hushållet färre medlemmar än den i undersökningen förutsatta typfamiljen och alltså mindre tvättgods, så stiger fasta kostnaderna per kg tvättgods starkt vid tvättformer som förutsätter att hushållet gör en avsevärd egen kapitalinsats, såsom fallet är vid hemtvätt med h ä r antagen utrustning. Vid större hushåll är naturligtvis förhållandet motsatt. Årskostnaderna för tvätten i en vanlig fastighetstvättstuga har beräknats till 307 kronor — alltså ungefär 100 kronor billigare än den helautomatiska hemtvätten och lika mycket dyrare än den enkla handtvätten. Häri ingår de egentliga rengöringskostnaderna med 170 kronor eller 55 % av totala kostnaderna. Denna del av kostnaden är alltså relativt lägre än vid de tidigare alternativen, givetvis beroende på att kapitalkostnaden kan fördelas på flera hushåll (här 20). Den uppgår därmed endast till kr. 17:76 emot 173:38 för automatmaskinen. Den använda 7 kg-maskinen visade sig gynnsam ifråga om tvättmedelsåtgången, kr. 88: 80, men relativt dyr ifråga om vatten, värme och elkraft, kr. 43: 28. Efterbehandlingen är av naturliga skäl avsevärt billigare för de båda undersökta alternativen av hemtvätt: torkning och efterbehandling sker h ä r på samma sätt och kostar lika mycket eller runt 36 kronor. Alternativet fastighetstvättstuga är däremot väsentligt dyrare: torkningen och efterbehandlingen kostar här tillsammans 130 kronor, varav 74 kronor för bekvämligheten att kunna torka inomhus och med värmetillförsel från aerotemper. Torkaggregatets värme- och elkostnad uppgick till 53 kronor. Att torka på vanligt enkelt sätt drar icke några värmekostnader. Den högre kostnaden för efterbehandlingen vid fastighetstvätten, 56 kronor emot 30 kronor vid hemtvätten, beror på att fastighetstvättstugan har en utrymmeskrävande, elektriskt driven stenskivemangel i stället för hemtvättens bordsmangel. Vill man hyra mangel i en mangelbod så blir detta ytterligare 30 kronor dyrare. Sköter man tvätten i ett centralsjälvtvätteri så kostar det typfamiljen 407 kronor eller ungefär lika mycket som hemtvätt med helautomatisk maskin. Av denna kostnad är 75 % eller runt 306 kronor avgifter till tvätteriet och 48 kronor eller 12 % transportkostnader, övriga kostnader utgörs av kostnaderna för veckotvätten i hemmet, 42 kronor, och för strykningen hemma av stortvätten, 12 kronor. Såsom härav framgår representerar omkring tre fjärdedelar av kostnaderna vid alternativet centralsjälvtvätt avgiften till tvätteriet; någon uppdelning ur tvätteriets synvinkel av denna post i drift- och kapitalkostnader har icke kunnat ske. Kapitalkostnaden för detta alternativ är följaktligen redovisad med ett obetydligt belopp, r u n t 16 kronor, avseende den utrustning som behövs för erforderligt hemarbete, medan motsvarande siffra för det i totalkostnadshänseende jämförliga alternativet helautomatisk hemtvätt stiger till omkring 200 kronor eller fyra gånger så mycket som i

70 alternativet tvätt i fastighetstvättstuga. Att alternativet automatisk maskintvätt hemma trots relativt låga driftskostnader blir så dyrt beror självfallet, såsom tidigare framhållits, på att kapitalkostnaden här måste bäras av en enda familj och icke som i andra undersökta alternativ fördelas på flera hushåll.

Kostnaderna vid inlämningstvätt Genom användande av maskiner kan man visserligen befria hushållet från det slitsammaste arbetet med tvätten men tvätten enligt här redovisade alternativ blir ändå ett rätt tidsödande arbete. Det ur tidssynpunkt bästa alternativet med maskintvätt och förenklad efterbehandling kan nedbringa tidsåtgången från handtvättens 419 timmar till 265 timmar, eller från 52 till 33 arbetsdagar. Vill man verkligen bli fri från arbetet med tvätten måste m a n lämna bort den till ett inlämningstvätteri. Man behöver då endast plocka ihop, sortera och räkna tvätten, sysslor som för typfamiljen beräknas ta en tid av i runt tal 19 timmar. Kostnaderna för denna effektiva tidsbesparing blir emellertid avsevärda. När typfamiljen lämnade hela sin årstvätt, 527 kg, till inlämningstvätteri för rengöring och fullständig efterbehandling, dvs. likvärdig med övriga huvudalternativ, så skulle detta enligt i Stockholm, januari 1954, gällande normalpris kosta 2.469 kronor. Att kostnaderna i detta fall blir så höga beror på att det tidskrävande, i stor utsträckning manuella arbetet med de personliga plaggen ställer sig relativt dyrt i inlämningstvätteriet. Detta alternativ torde emellertid få anses osannolikt; endast välsituerade hushåll utan barn torde lämna bort all sin tvätt. Om familjen begränsade inlämningstvätten till månads- och extratvätten och skötte veckotvätten själv hemma, så blev den sammanlagda tvättkostnaden 1.391 kronor, varav 1.338 till tvätteriet. Tidsåtgången steg då från 19 till 179 timmar. Även detta alternativ förutsätter att tvätteriet fick hand om en hel del personliga plagg som är dyra att behandla. Skulle en hemtvättmaskin av s. k. pulsatortyp (2 kg) användas för tvätten i hemmet enligt alternativet här ovan (all veckotvätt) så beräknades kostnaden stiga till 1.473 kronor, medan arbetstiden sjönk till 165 timmar. När större delen av tvätten tvättades hemma i pulsatormaskinen och inlämningstvätten begränsades till i pulsatormaskinen svårtvättade persedlar, såsom dukar, lakan och örngott, ca 130 kg, så beräknades kostnaderna för inlämningstvätten nedgå högst betydligt; men arbetsinsatsen för enbart rengöringen steg till det fyrdubbla. Användning av pulsatormaskinen för tvätt av sådan omfattning kan knappast anses rationellt och har därför icke medräknats bland de alternativ som i det följande jämföres.

71 Sammanfattning Den här lämnade sammanfattande överblicken av kommitténs tvättundersökning har klarlagt de besparingar i tid och pengar som en mekanisering av tvätten enligt vissa vanliga tvättformer möjliggör. En översiktlig framställning av tid och kostnader för de olika tvättformerna ger nedanstående diagram 7. De undersökta alternativen innebär ifråga om tid och kostnader följande:

Diagram 7. Jämförelse mellan arbetsinsats och kostnader för olika sökta tvättformer (se även tabell å sid. 72) Tidsåtgång per år för typfamiljens

Arbetstimmar 500

-i

-

-

-

under-

tvätt å 5 2 7 kg.

0 Hemtvätt för hand

0 Hemtvätt med helautomatisk tvättmaskin

Fastighetstvättstuga

j

Centralsjälvtvälteri

1 Inlämningstvätt, total

I

L— 1 500

-

-

: Årskostnad 1.500

-

-

2.500 _

för typfamiljens

tvätt ä 5 2 7 kg.

• ' '

•

'

Inlämnings tvätt, vanlig veckotvätt hemma för hand

Inlämningstvätt, vanlig veckotvätt hemma i pulsatormoskin

72 Tidsåtgång per år för typfamiljens tvätt å 527 kg timmar

Hemtvätt för hand 419 Hemtvätt med helautomatisk tvättmaskin 298 Fastighetstvättstuga 351 Centralsjälvtvätteri 313 Inlämningstvätt, total 19 Inlämningstvätt, vanlig veckotvätt hemma för hand 179 Inlämningstvätt, vanlig veckotvätt med pulsatormaskin 165

Årskostnad kronor

195 406 307 407 2.469 1.391 1.473

Dessa undersökningsresultat kan i all korthet sägas innebära att typfamiljen — om hänsyn icke tages till andra faktorer än de här behandlade — knappast skulle välja något av alternativen med inlämningstvätt då kostnaderna härför i regel vore för höga för en barnfamilj i det ekonomiska läge som här förutsatts. I valet mellan de övriga alternativen torde typfamiljen välja den helautomatiska hemtvätten om den sätter bekvämligheten och tidsvinsten i främsta rummet och disponerar kapital för maskinanskaffningen, fastighetstvätten om den vill tvätta billigt, utan kapitalinsats, och är beredd att acceptera något större tidsförbrukning och mera arbete, eller centralsjälvtvätten om den är beredd att betala lika mycket som för den helautomatiska hemtvätten, men utan kapitalinsats, och därjämte särskilt vill underlätta efterbehandlingen av mangelgodset (jfr vidstående diagram 8). Både i tidshänseende och med hänsyn till årskostnaderna är den automatiska hemtvätten och centralsj älvtvätten likställda; frånsett kapitalinvesteringen torde valet dem emellan bero på om familjen föredrar att kunna låta även veckotvätten gå i maskin och disponera sin tid friare, eller om den vill vinna tid med torkningen och efterbehandlingen av stortvätten och i stället sköta veckotvätten hemma. Så enkelt torde emellertid familjernas val av tvättform sällan ställa sig. Åtskilliga andra faktorer torde komina att inverka på valet — därest överhuvudtaget familjen har möjlighet att välja. Dessa andra förutsättningar och möjligheter för hushållstvättens rationalisering skall diskuteras i följande kapitel.

73 Diagram 8. Betydelsefulla faktorer tvättform.

vid valet av

Arbetstimmar Tidsåtgång

per år för typlamiljens

tvätt å 527

kg.

Transporter till o. från tvätteriet

Torkning m. m. i hemmet Torkning, efter behandling etc.

Torkning, efter"behandling. etc.

Strykning hemmet

100 Rengöring, torkning, mangling av stor tvätt ert

Rengöring i stortväfter

Rengöring av oit tve»

Rengöring av veckotvätten

Rengöring av veckotvätten

Hemtvätt med helautomatisk tvättmaskin (alt. 4 sid. 55)

Stortvätt i fastighetstvättstuga (maskintyp C), veckotvätt hemma för hand (alt. 5 sid. 55)

Stortvätt i centralsjälvtvätteri, veckotvätt hemma för hand (all. 6 sid. 55)

' Avskrivning och • ränta 6 tvättmaskin Avgift till centralsjälvlvätteriet

Ö v r i g a kostnader

Ö v r i g a kostnader Övrigt TrariSportkostnCidsr 400 ~

500 Kronor

Årskostnad

för lypfamiljens

tvätt å 527

kg.

KAPITEL

6 Val mellan tvättformer

De viktigaste, för fritt val av tvättform bestämmande faktorerna — arbetstid och kostnader — har i föregående kapitel översiktsmässigt utretts. I verkligheten kommer dessa faktorer på grund av skiftande förutsättningar att väga olika. Ett hushåll i knapp ekonomisk ställning men med god tillgång å egen arbetskraft, alltså i regeln med icke förvärvsarbetande husmoder, är naturligen benägen eller tvungen att föredra billigare, om än mera tidskrävande tvättformer. Är hushållets medlemmar däremot väsentligen upptagna av arbete utanför hemmet, så väger tidsbesparingen tyngre. Har familjen färre medlemmar än den här förutsatta fyrapersoners typfamiljen, växer tvättkostnaderna per kilo, plagg eller person rätt betydligt för tvättformer som kräver en större egen kapitalinsats; vid större familjer minskas givetvis kostnaderna på motsvarande sätt. Vid tätbebyggelse är även förutsättningarna för en kollektivisering av tvätten i olika former bättre, och därmed även möjligheten för hushållen att välja lämplig tvättform i regeln större än vid landsbygdens glesbebyggelse med sina större avstånd. Då den önskvärda lättnaden i hushållens tvättarbete genom hjälp av maskiner av ekonomiska skäl i regeln lättast nås genom gemensamt bruk av sådana hjälpmedel, alltså genom kollektiva tvättstugor i lämpliga former — för många hushåll torde detta inom överskådlig framtid vara den enda framkomliga vägen — har det för kommittén framstått som en huvuduppgift att finna praktiska och effektiva former för gemensamhetstvätterier, och då främst där förutsättningarna för hushållens tvättarbete för närvarande ofta är särskilt bristfälliga, nämligen dels vid glesbebyggelse, dels även inom äldre bostadsområden i tätorterna. Innan de olika tvättformerna här upptas till närmare diskussion må i korthet erinras om betydelsen av vissa elementära förutsättningar för ett rationellt tvättarbete. Grundläggande är tillgången på lämpligt v a t t e n . I betydande utsträckning är vatten- och avloppsfrågorna olösta i vårt land. Tillgången på vatten är ofta dålig; det är besvärligt att utan vattenledning få fram vattnet till den plats där man skall tvätta. Såsom förut anmärkts är emellertid

75 dessa frågor ingalunda av betydelse blott för tvätten, vars behov överskuggas av den allmänna arbetsbesparande och hygieniska betydelsen av vattenfrågornas lösning. Det torde kunna förutsättas att den upprustning på detta område, som med stöd av omfattande statliga utredningar och med betydande statsbidrag nu pågår, skall leda till resultat. När det gäller tillgång på vatten för maskinell tvätt är givetvis sådana maskiner, som är sparsamma vid sin vattenförbrukning, att föredra i de säkerligen alltjämt talrika fall då tillgången på vatten är knapp. De moderna maskiner, som centrifugerar i anslutning till varje skölj ning av tvättgodset, förbrukar genom möjligheten att minska antalet sköljningar vanligen mindre vatten än andra. I stora delar av vårt land är vattnet olämpligt hårt för tvåltvättmedel och avhärdningsmedel eller särskilda anordningar är nödvändiga för att göra vattnet tillräckligt mjukt. I kollektiva tvätterier kan med fördel installeras avhärdningsfilter. De nya syntetiska tvättmedlen, vilka inom vissa gränser fungerar oberoende av vattnets hårdhetsgrad, har numera i stor utsträckning kunnat minska även de privata hushållens avhärdningssvårigheter. U p p v ä r m n i n g e n a v v a t t n e t kan också innebära problem. De traditionella metoderna vid stortvätt r ä k n a r med en uppvärmning av vattnet till 80 å 90 grader, vilket vid hemtvätt vanligen sker i en bykgryta med särskild värmekälla (pannmur) eller i tvättmaskin med elektrisk uppvärmningsanordning. Tvättar man däremot på det sätt som är det naturliga då man använder medelstora tvättmaskiner, alltså med täta intervaller mellan tvättarna och mindre h å r t smutsat tvättgods, synes även vittvätten kunna ske vid lägre temperatur, 50 å 60 grader. Därmed kan man använda det varmvatten som värmes för vanligt hushållsbruk och som brukar tillhandahållas i hyreshusens varmvattenledningar. Detta kan förenkla och förbilliga tvätt och maskiner och även minska påfrestningen på elnätet. Den lägre tvättemperaturen är ju vanlig här i landet vid tvätt av kulörta textilier, som inte tål högre temperaturer. Även relativt hårt smutsad kulört tvätt blir ren vid detta förfarande. Ylle tvättas i än lägre temperatur, ca 35°. Tillgången på e l e k t r i s k k r a f t är väsentlig för varje form av tvättens mekanisering. På flera håll torde besvärligheter kunna uppstå genom att distributionsnäten icke dimensionerats för de belastningar som vissa tvättmaskiners anordningar för uppvärmningen av vatten kan medföra. Den ökade användningen av elkraft för olika ändamål inom hushållet och jordbruket torde emellertid, oberoende av hushållstvättens behov, medföra erforderliga förstärkningar av näten. Goda t v ä t t m e d e l är av största betydelse för den tid, det arbete och de kostnader som måste nedläggas på tvätten. Likaså är tvättmedlen delvis bestämmande för anspråken på vattnets mjukhet och temperatur; de inver-

76 kar även direkt på textilierna och tvättmaskinerna samt kan även för dem som hanterar tvätten vara mer eller mindre irriterande för huden. Den tekniska utvecklingen går här snabbt framåt. De nya syntetiska tvättmedlen varom nyss erinrats synes ställa i utsikt betydande förenklingar; genom att de kan användas även i avsevärt hårt vatten samt har god effekt även vid lägre temperaturer och vid mindre mekanisk bearbetning än vad som tidigare traditionellt använts. Antalet skölj ningar av tvätten synes också k u n n a minskas. Fortsatt forskning och utveckling på detta område är för hushållen av stort intresse. Andra faktorer av betydelse för tvättarbetet och dess former utgör de tekniska hjälpmedlen för tvätten och efterbehandlingen, tvättmaskiner, torkningsanordningar, mangel- och strykredskap o. s. v.; härtill återkommer kommittén senare. Vid val av tvättformer är e k o n o m i s k a s y n p u n k t e r givetvis bestämmande. Vad det kostar för det enskilda hushållet att tvätta hemma för hand är lätt att få fram, men så fort arbetet mekaniseras blir kostnadsberäkningarna, såsom framgår av den förut återgivna tvättundersökningen, mera komplicerade. Skaffar sig det enskilda hushållet egen tvättmaskin med tillhörande utrustning, måste hänsyn tas till, förutom driftskostnaderna, utgifterna för kapitalinvesteringen och därav betingade löpande fasta kostnader (annuitet, underhåll). Frågor om arbetsgången vid mekaniserad hemtvätt och därav betingade frågor om tvättutrymmet i eller vid bostaden, tvättmaskinens uppställning och anordningen av övriga tvättredskap, vatten- och avloppsledningar, värme- och krafttillförsel, o. dyl., innebär för hushållen en hel del problem. Så snart man övergår till en kollektivisering av tvättarbetet i en större eller mindre gemensamhetstvättstuga blir dessa tekniskt-ekonomiska frågor svårare att bedöma, samtidigt som deras betydelse ökar såväl då det gäller planläggning av tvättstugan som ifråga om dess drift. Såsom i utredningsdelen närmare belyses måste arbetsuppgifterna och arbetsgången i en kollektiv tvättstuga noggrant studeras, och sådana överväganden måste bestämma planlösningen både i stort och i detaljer, något som dessvärre icke alltid iakttages. Att till grund för planläggningen tillika måste läggas noggranna undersökningar av omfattningen och beskaffenheten av det tvättbehov som tvättstugan skall tillgodose är självklart. Bristande förutseende och otillförlitliga utredningar i dessa hänseenden leder lätt till misstag ifråga om utbud av tjänster och beträffande utrustning, dimensioner och planlösning av tvätteriet. Detta i sin tur kan resultera i dålig beläggning, en onödigt stor personal och dåliga ekonomiska resultat. Att vid bedömningen av tvättkostnaderna och det ekonomiska resultatet vid dylika anläggningar också hänsyn måste tas till samtliga kapitalkostnader, realistiska avskrivningstider o. s. v., är självfallet men torde i praktiken icke heller alltid iakttas. J u större den kollektiva tvättinrättningen är och ju högre dess kapital-

77 kostnader, desto viktigare är det givetvis att dessa kostnader kan slås ut på så stor tvättmängd som möjligt av anläggningens fulla kapacitet, d. v. s. att anläggningen optimalt utnyttjas. Då enskilda hushåll givetvis icke kan tvångsanslutas till anläggningen, är det för tvätterier av här ifrågavarande art, även om de drives i offentlig regi eller eljest tillkommit under det allm a n n a s medverkan, naturligt och ekonomiskt nödvändigt att genom vanlig försäljningsverksamhet reklamera för sina tjänster, differentiera prissättningen och på annat sätt söka värva kunder och därmed hålla produktionen hög. Alla dessa förhållanden, vilka närmare belyses i utredningsdelen, understryker behovet av sakkunskap och yrkesskicklighet vid planläggning och drift av de kollektiva tvätterierna. Det är en viktig uppgift för det allmänna att här sörja för upplysningen och främst för utbildningen av arbetsledare och övrig personal. J ä m t e tekniska faktorer och ekonomiska synpunkter är självfallet även textil- och tvättvanorna och den p s y k o l o g i s k a inställningen till hithörande frågor av stor betydelse. Det textilförråd, tillhörande en antagen typfamilj, som varit föremål för komitténs tvättundersökning, är sammansatt så som man på grundval av hushållsinventeringar och enkäter ansett sig kunna bedöma som normalt; det innehåller de plagg och det urval man kan vänta finna hos en svensk familj i de förutsatta yttre omständigheterna. Textilvanorna kan emellertid komma att ändras. Även om många hushåll alltjämt fasthåller vid traditionellt sammansatta utstyrslar och vanliga klädesplagg, tränger nya textilier i enklare utformning och av mera lättskött material in. I viss omfattning övergår man också till att använda papper, plastfolier och vävburen plast i stället för traditionella textilier (exempel: dukar, handdukar, gardiner, överdrag, näsdukar, cellstoff). Likaså är det väl möjligt, ja sannolikt att den »normala» tvätthygien, som vid undersökningen med ledning av uppgifter från olika enkäter förutsatts, kommer att förändras. Dessa och andra bedömningsfrågor om vad som skall anses som »rent», om förenklingar av de traditionella metoderna för efterbehandlingen m. m. har i tidigare kapitel diskuterats. Den arbetsbesparing som kan uppnås genom vissa sådana förenklingar har i tvättundersökningen redovisats. Slutligen och framför allt: för val av tvättformer är det sätt, varpå tvättarbetet inpassas i hushållets övriga sysslor, av betydelse. I de flesta svenska hushåll följer tvättvanorna alltjämt arbetsrytmen i gångna dagars lanthushåll, alltså stora tvättar och följaktligen lagring av stora kvantiteter vanligen hårt smutsad tvätt, som kräver grundligare metoder vid själva rengöringsarbetet. I ett tidigare avsnitt har dessa textil- och tvättvanor jämförts med motsvarande förhållanden i de amerikanska hushållen, där mekaniseringen av hemtvätten medfört att tvätten, också i jordbrukarhemmen, så gott som uteslutande sker veckovis. Vid användningen av medelstora tvättmaskiner borde det även hos oss vara naturligt att övergå

78 till väsentligt tätare och mindre tvättar. Om å andra sidan hushållen av hygieniska skäl eller på grund av textilförrådets knapphet eller måhända bostadens mindre förvaringsutrymmen vill övergå till tätare tvättar, så kommer också de tvättformer, som lättillgängliga medelstora maskiner erbjuder, att te sig som de mest praktiska. I det följande skall fördelar och olägenheter vid tvättundersökningen olika huvudalternativ av tvättformer belysas. I nästa kapitel skall kommittén söka ange vilka tvättformer som kan vara lämpliga vid olika bebyggelsetyper. I det följande kapitlet skall, efter redogörelse för gällande statsbidragsgrunder, förslag framläggas om vissa ändringar och utvidgningar av desamma i syfte att stödja nya former för kollektiv tvätt. För kommittén har härvid två synpunkter varit av särskild vikt. Den ena: tvättfrågans läge är dynamiskt. Den sannolika fortsatta höjningen av levnadsstandarden och familjeinkomstens köpkraft, de ökade kraven på komfort, den snabba tekniska utvecklingen ifråga om textilier, tvättmaskiner och tvättmedel gör det omöjligt att dra upp fasta, långtidsbundna organisationsformer för tvätten. Redan av dessa skäl har man anledning avvisa grundtanken i 1947 års betänkande om Kollektiv tvätt, som i varje fall på lång sikt sökte lösningen av hushållens tvättproblem genom ett omspännande nät av regionala, industriellt organiserade stortvätterier. En jämförelse mellan denna och den nu föreliggande utredningen visar för övrigt, att icke minst problemets tekniska förutsättningar under de gångna åren avsevärt ändrats — och utvecklingen går vidare. Å andra sidan understryker varje närmare granskning av tvättförhållandena, sådana de alltjämt gestaltar sig för det stora flertalet hushåll i vårt land, angelägenheten av snabba, praktiska och effektiva åtgärder för att underlätta hushållens tvättarbete. Alltjämt är tvätt för hand den dominerande tvättformen inom de svenska hushållen. Särskilt i det äldre bostadsbeståndet, såväl i städerna som på landsbygden, är tvättutrustningen dålig och medför därför en ofta orimlig arbetsbelastning för husmodern. Vid den betydande nyproduktion av bostäder som ägt rum i tätorterna efter krigsslutet har man visserligen i regel sökt ställa maskinutrustade tvättstugor till hushållens förfogande, men även om tvättbehoven härmed i stort sett kan tillgodoses bättre än tidigare, har flera av de nya kollektiva tvättstugorna mött ekonomiska svårigheter, och onekligen råder även viss osäkerhet ifråga om deras lämpliga utformning och utrustning.

Hemtvätten Som det närmast till hands liggande alternativet när det gäller att underlätta hushållens tunga och tidsödande manuella tvättarbete framstår självfallet egen tvättmaskin för varje hem. Kommitténs undersökningar h a r visat, att detta vid lämpligt maskinval kan vara den mest tids- och arbets-

79 besparande formen för självtvätt. De moderna helautomatiska, medelstora tvättmaskinerna med centrifugeringsmöjligheter har jämte andra hemtvättmaskiner av motsvarande storleksordning efter kriget fått en viss utbredning även i vårt land. De goda resultaten av denna typ av självtvätt är i viss mån en nyhet i den svenska tvättdebatten. De före kriget mera undantagsvis förekommande hemtvättmaskinerna kunde visserligen underlätta vissa delar av rengöringsarbetet men de medförde icke några större tidsvinster. 1947 års betänkande avvisade hemtvättmaskiner såsom oekonomiska och föga rationella. Även de för närvarande förekommande maskintyperna har rätt varierande egenskaper. Såsom av redogörelsen i det föregående och i utredningsdelen framgår, har vid kommitténs tvättundersökning — förutom den i arbetstidshänseende överlägsna helautomatiska maskinen — även prövats andra vanliga typer av hemtvättmaskiner och däribland en liten maskin av pulsatortyp, rymmande 2 kg tvätt. Denna maskintyp torde vara den f. n. vanligast förekommande på den svenska marknaden. Många hushåll torde köpa sådana, relativt billiga maskiner kanske i första hand med tanke på veckotvätten men ofta även för att använda den till all tvätt. För sådant ändamål befanns maskintypen emellertid vid undersökningen rätt opraktisk. Visserligen blir arbetet lättare och momentant mindre energikrävande men tvättiden blir längre. Såsom hjälpmaskin för veckotvätten innebär småmaskinen däremot, jämte lättnad i arbetet, viss tidsbesparing. De hushåll, som tvättar stortvätt i kollektiv tvättstuga eller skickar bort den till ett inlämningstvätteri, kan alltså ha viss nytta av en sådan småmaskin i hemmet. Den stora fördelen med att behålla tvätten hemma är självfallet den tidsmässiga smidigheten: arbetet kan utföras när helst det är lämpligt med hänsyn till andra sysslor, och familjens olika medlemmar kan var och en göra sin del av arbetet på tid som kan passa. Man behöver icke räkna med några transporter till och från eller väntan på andra i en kollektiv tvättstuga o.s.v. Dessa fördelar blir vid användning av en maskin med genomförd automatik särskilt framträdande. Endast några korta moment, vid inläggning och uttagning av tvättkläderna och vid tillsättning av tvättmedel, behöver någon syssla med maskinen. För övrigt sker rengöringen av kläderna utan någon arbetsinsats eller fordran på större tvättkunskaper och utan att maskinen måste passas: den stänger sig själv när tvättprocessen är genomförd. Genom att denna i den moderna medelstora automatmaskinen brukar avslutas med centrifugeringsvarv är de tvättade kläderna icke drypvåta utan färdiga att omedelbart hänga upp till torkning. Ju effektivare maskinen centrifugerar — väsentlig skillnad kan härutinnan föreligga mellan olika fabrikat — desto snabbare kan den efterföljande torkningen ske. Att rationalisera torkningen möter vid bibehållen hemtvätt svårigheter. Många hushåll i tättbebyggda områden har icke några möjligheter att torka

80 tvätten utomhus. Även de som har sådan möjlighet måste, beroende på klimat och väderlek, också ha möjlighet att torka tvätten inomhus. Torkning med särskilda uppvärmningsanordningar är emellertid, såsom tvättundersökningen visat, tämligen dyr. Vid de flesta bebyggelseformer använder man i pratiken också andra torkningsmöjligheter såsom vindar, garage, uthus, kök, badrum, balkonger etc. Användes medelstora hemtvättmaskiner så torde det vara naturligt for vederbörande hushåll att tvätta oftare, och man behöver då icke kunna torka stora mängder tvättkläder på en gång. Av kommittén i samarbete med HFI gjorda mindre försök har givit vid handen, att runt 4 kg tvättkläder kan hängas i ett vanligt badrum och torka över natten, om de är avvattnade genom den centrifugering som brukar avsluta tvättprocessen i en automatisk maskin. Huruvida erfarenheten från detta experiment kan ges allmängiltighet för olika landsdelar och årstider torde emellertid vara osäkert, och i varje fall ställer denna torkningsmetod särskilda krav på ventilationen i badrummet, en fråga som speciellt måste uppmärksammas i lägenheter med badrum utan direkt ventilation genom fönster. Frågan om möjligheten att påskynda torkningen i hemmen genom driftsbilliga, särskilda fläkt- eller eventuella värmeanordningar torde böra göras till föremål för vidare undersökningar. Vad efterbehandlingen angår har tvättundersökningen visat, att arbetet med bordsmangel i hemmet rentav kan göras något snabbare än kallmangling i mangelinrättning eller tvättstuga. Strykningen sker vid självtvätt vanligen för hand och i regeln inom bostaden. Moderna termostatstrykj ä r n underlättar här i betydande grad arbetet. Erfarenheter visar även att gängse arbetstid för handstrykning beträffande många plagg genom bättre arbetsmetodik kan minskas med mer än hälften. Energiförbrukningen vid strykning kan minskas genom att man sitter under arbetet. Huruvida strykmaskiner ur tids- och kostnadssynpunkt är rationella för vanliga hushåll torde böra ytterligare studeras. Både mangling och strykning kan emellertid ytterligare avsevärt förenklas om hushållen minskar sina anspråk på den färdiga tvättens utseende (släthängning). Nya textilmaterial, som icke fordrar efterbehandling, kan medföra än större arbetsbesparing. Så långt fördelarna med den rationaliserade hemtvätten. Bland dess nackdelar är i första rummet den, som överhuvudtaget är förenad med att tvätten behålles hemma, nämligen att den belastar hushållets egna medlemmar. Denna olägenhet framträder naturligen starkare i fråga om hushåll vars medlemmar i väsentlig omfattning har arbete utanför hemmet, dvs. främst familjer med yrkesarbetande husmoder, eller där av andra skäl tillgången på arbetskraft för hushållsarbete av detta slag är knapp (många småbarn, sjukdom eller liknande). Synpunkten gäller emellertid även vid andra former av självtvätt, alltså även vid gemensamhetstvätterier för självtvätt.

/ ett modernt

centrahjälvlvätteri

får husmödrarna

god hjälp med

stortvätten.

Tvättcentrum i USA. I launderetleavdelningen hyr kunden, allt efter tvättens storlek, en eller flera automatmaskiner. Självtvälteriet kombineras ofta med strykinrättning, kemtvätt, linneuthyrning etc.

7-kilos, icke automatisk cylindertvättmaskin av typ som använts vid kommitténs och HFI:s undersökning av fastighetstvätt.

Till höger medelstor hållsbruk.

helautomatisk

tvättmaskin;

till vänster

torktumlare

för

hus-

81 Av väsentligare räckvidd torde de ekonomiska invändningarna vara emot den form av mekaniserad hemtvätt som vid tvättundersökningen framstått som den i och för sig mest rationella. Den kräver för maskinanskaffningen en icke obetydlig kapitalutgift och med avskrivningen av denna blir årskostnaden för tvätten också relativt hög (dock icke högre än för centralsjälvtvätt enligt undersökningens alternativ). Många familjer torde därför med fog vara obenägna för denna tvättform. Att den nödvändiga kapitalinsatsen, 1.500—2.000 kronor för en god hemtvättmaskin, även starkare binder tvätten vid hemmet ligger i öppen dag, och därmed vinner också den första av de här framförda invändningarna i styrka. I samband härmed må en annan ekonomisk synpunkt, som ibland framförts beträffande den mekaniserade hemtvätten, beröras. Bortsett från kravet på det enskilda hushållets ekonomi har emot denna tvättform ur samhällsekonomisk synpunkt anmärkts, att dess investeringskostnader är högre än som erfordras vid andra (kollektiva) tvättformer och att de alltså innebär en onödig belastning av folkhushållet. Då de helautomatiska maskinerna hittills icke tillverkats i Sverige utan måste importeras, innebär de därjämte en belastning på betalningsbalansen, som kan anses onödig. Dessa invändningar kan kommittén visserligen icke finna vara av avgörande art. De hushåll, för vilka den maskinella hemtvätten är den mest rationella och praktiska formen för tvättarbetet, bör ha frihet att välja detta alternativ, även om hushållstvätten därmed skulle ställa något större anspråk på samhällets investeringssektor än vid tvättens kollektivisering. Vad angår hemtvättmaskinernas betydelse för betalningsbalansen kan denna invändning givetvis i särskilda lägen vara av betydelse. Men det finnes icke några skäl att antaga, att icke svensk företagsamhet på detta, liksom på många andra liknande områden, snart nog skall kunna tävla med utländsk industri. Ej heller torde det vara orealistiskt att räkna med att de nuvarande, här i landet förhållandevis höga priserna på hemtvättmaskiner, vilka grundar sig på en relativt föga omfattande försäljning per fabrikat, kan — genom teknisk-ekonomisk konkurrens om en vidgad köparmarknad — komma att avsevärt nedbringas. I nuvarande kostnadsläge och med nu tillgängliga tvättmaskinstyper torde man emellertid icke kunna räkna med att hushåll i lägre inkomstnivå i större utsträckning kommer att anse sig ha råd att skaffa rationella, medelstora hemtvättmaskiner. För hushåll i bättre inkomstlagen, och då främst bland dem som bor i enfamiljshus såväl i tätorterna som kanske framför allt på landsbygden, torde däremot denna tvättform ha utsikter till större spridning. Tekniska hinder torde även ofta möta mot installerande av sådana maskiner. I många flerfamiljshus torde det med nuvarande byggnadssätt vara helt olämpligt att i de enskilda lägenheterna installera här i landet förekommande medelstora hemtvättmaskiner med inbyggd centrifug vilka på grund «

82 av vibrationerna fordrar viss förankring i underlaget; utomlands försäljes emellertid numera maskiner som icke behöver dylik förankring. Maskinerna förutsätter vidare tillgång på tillräckligt hett vatten, och därest sådant tillhandahålles av fastigheten blott under den kalla årstiden eller eventuellt icke alls, fordras extra varmvattenberedare i bostaden.

Fastighetstvättstuga Den för ett antal hyreshushåll gemensamma fastighetstvättstugan är i städerna den tidigaste och alltjämt vanligaste formen av kollektivt organiserad tvätt. Även om det givetvis innebär en fördel att bostaden kan befrias från stortvätten, är de äldre fastighetstvättstugorna ofta osunda, primitivt utrustade och tungarbetade. Under 1930-talet började fastighetstvättstugorna i nya hyreshus att förses med maskinell utrustning, och detta torde numera vara regeln, i den mån icke tvättmöjligheterna samlas till ett större centraltvätten, gemensamt för ett helt bostadsområde. Fördelarna med den i kommitténs tvättundersökning närmare behandlade, maskinellt utrustade fastighetstvättstugan är framför allt dess låga kostnader: den är näst handtvätten den billigaste av de tvättformer som typfamiljen väljer mellan. De ekonomiska invändningar, som här ovan framförts emot den mekaniserade hemtvätten, har här icke någon giltighet: fastighetstvätten kräver icke någon nämnvärd kapitalinsats för det enskilda hushållets del, och genom det intensivare utnyttjandet av utrustningen i tvättstugan ter den sig allmänekonomiskt som mera rationell. Fastighetstvättstugan är även fördelaktigt nära hemmet: tvätten kräver icke några längre transporter och arbetet kan tillfälligt avbrytas för andra hemsysslor. Såsom fastighetstvättstugan vanligen är utrustad är denna tvättform å andra sidan endast lämplig för stortvätten, och den gängse storleken på maskinerna leder till relativt långa intervaller mellan tvättarna. Därav följer, att en ofta betydande mängd smutsade plagg tvättas i lägenheten eller i de särskilda handtvättstugor som undantagsvis anordnats. Veckotvätten, som icke kan ske maskinellt i fastighetstvättstugan, blir därmed tidsödande och besvärlig och den sammanlagda tvättiden för hela års tvätten också avsevärt längre än enligt alternativet helautomatiserad hemtvätt. Möjligheten att underlätta veckotvätten med hjälp av en helt liten hemtvättmaskin har här tidigare berörts. Ur tidssynpunkt har fastighetstvättstugan i traditionell form vidare den kända nackdelen, att arbetet bindes till en särskild, ofta långt i förväg bestämd tvättdag. Vid tvätt i äldre fastighetstvättstugor torkas tvätten vanligen å gård eller torkvind. Modernare fastighetstvättstugor är i viss utsträckning försedda med aerotemperutrustade torkrum. Några mera tidsbesparande anordningar

sa för torkning och efterbehandling av tvätten, såsom torktumlare och varmmangel, brukar däremot fastighetstvättstugorna vanligen icke erbjuda. Under några år har de därför i vissa nya hyresområden kommit något i skymundan och betraktats såsom mindre förmånliga än det större centraltvätteriet, utrustat med en fullständigare maskinpark och övervakat av särskild personal.

Centralsjälvtvätteri Nyare centraltvätterier av denna typ erbjuder genom sina moderna maskiner såväl för tvättning som för torkning och efterbehandling stora fördelar. Stora mängder tvättgods kan där behandlas snabbt, effektivt och fullständigt. Ifråga om tidsåtgång för årstvätten är denna tvättform praktiskt taget jämställd med den helautomatiska hemtvätten. En viktig skillnad i tidshänseende är att man vid hemtvätten helt fritt kan välja och disponera tiden för tvätten. Centraltvättens nackdelar ur hushållets synpunkt är utöver en viss tidsbundenhet de relativt längre transporterna samt, liksom i fastighetstvättstugan, att veckotvätten till största delen får ske för hand i hemmet. I kostnadshänseende är denna tvättform dyrare än tvätt i fastighetstvättstugan och jämställd med den helautomatiska hemtvätten. Någon kapitalinsats av de enskilda hushållen förutsätter den icke. Kostnadsbedömningen av ett större centraltvätten är dock osäker. Dess ekonomi tynges av två betydande, svårrörliga utgiftsposter, nämligen kapitalkostnaden och lönerna för en större eller mindre fast anställd personal. Att genom noggrann planering och arbetstekniska studier hålla dessa utgiftsposter så låga som möjligt i förhållande till tvätteriets avsedda kapacitet är vid denna tvättform en både svårare och för det ekonomiska resultatet viktigare uppgift än vid andra tvättformer. Av lika stor betydelse är, att tvätteriets kapacitet bestämmes efter en realistisk bedömning ay kundunderlaget: man når de relativt låga tvättkostnader, som tvätteriets maskinpark tekniskt möjliggör, endast vid hög belastning av anläggningen, dvs. vid ett läge då de samlade kostnaderna kan fördelas på en tvättmängd som ligger tvätteriets maximala kapacitet så nära som möjligt. Här fordras sålunda vid planläggningen såväl teknisk-ekonomisk sakkunskap som ett affärsmässigt gott omdöme, och dessa egenskaper är minst lika viktiga vid den löpande driften. Inte minst torde onödigt höga personalkostnader i flera fall bära ansvaret för att större offentliga tvätterier gått med förlust. Likaså torde erfarenheten ha visat vanskligheten av att tillförlitligt kunna beräkna ett stortvätteris kundunderlag. Av här angivna skäl är de verkliga tvättkostnaderna i större centraltvätterier ofta osäkra och svåra att bedöma. De kan också döljas genom otillräckliga avskrivningar eller genom tillskott av allmänna medel. Med hänsyn till de stora, delvis långtidsbundna investeringar som ett större tvätteri fordrar torde också den fram-

84 tida tekniska utvecklingen innebära större ekonomiska risker för dessa tvätterier än som är förenade med hemtvätten och fastighetstvättstugorna.

Inlämningstvätten Den klara fördelen med denna tvättform är att hushållet frånsett viss kontroll helt befrias från arbetet med tvätten. Om denna synpunkt vore den ensamt bestämmande, så skulle detta alternativ givetvis vara den rätta lösningen av hushållens tvättproblem. Hushåll med knapp tillgång å egen arbetskraft för hemarbetet använder sig naturligen i större eller mindre utsträckning av inlämningstvätt. Såsom tvättundersökningen visat är emellertid detta alternativ icke bara det mest tids- och arbetsbesparande utan också det avgjort dyraste, helt visst mycket dyrare än vad typfamiljen skulle ha råd med. De ekonomiska skälen för det stora flertalet hushåll att själva ta hand om sin tvätt, eventuellt i någon kollektiv form av maskintvätt, är sålunda mycket starka. Mindre än 5 % av hushållens tvätt kan uppskattas gå genom inlämningstvätterierna. Även i ett land med så utvecklad, relativt billig och bekväm kommersiell tvättservice som Förenta staterna har vid omfattande tvättvaneundersökningar befunnits att blott omkring en tredjedel av tätortshushållen använder sig av kommersiell tvätt i någon utsträckning. Av dessa kunder är blott en fjärdedel (1953 7 %) s. k. storkunder, dvs. sådana som har för vana att regelbundet sända tvätt till tvätteriet. Och icke ens dessa storkunder lämnar bort all tvätt; personliga plagg, underkläder o. dyl. tvättas hemma. Samma torde förhållandet vara här: endast enpersonshushåll eller andra hushåll som helt saknar arbetskraft för tvätten, eller hushåll i goda ekonomiska omständigheter torde reflektera på den totala inlämningstvätten. Veckotvätten och åtminstone en viss del av efterbehandilingen av stortvätten torde vanligen skötas hemma, även om man eljest anlitar inlämningstvätt i kommersiell eller allmän regi. Då själva rengöringen ostridigt kan utföras billigast i ett industriellt tvätteri med fullständig och modern utrustning, men inlämningstvätterierna ändå i praktiken har svårt att vinna terräng på bekostnad av andra tvättformer, så beror detta bland annat på att en så stor del av kostnaderna för inlämningstvätten betingas av det besvärliga och personalkrävande arbetet att sortera, märka, dirigera och kontrollera de individuella plaggen genom tvätteriets olika avdelningar och behandlingsprocesser samt på den manuella efterbehandlingen, t. ex. strykningen. Det är tydligt, att efterbehandlingen, särskilt strykningen, och tvätt av småplagg ofta är dyrare i industriell form och alltså kan löna sig som hemarbete. Att stortvätteriernas andra driftstekniska fördelar ofta icke gör sig gällande har tidigare berörts: olika omständigheter kan lägga hinder i vägen för ett optimalt utnyttjande av den kapital krävande anläggningens kapacitet.

85 Det ligger nära till hands att genom en lämplig uppdelning av arbetet med tvätten bättre kunna utnyttja inlämningstvätteriernas särskilda förutsättningar för billig tvätt, närmast genom e n k l a r e t v ä t t f o r m e r , som befriar tvätteriet från huvudparten av den besvärliga sorteringen och kontrolleringen etc. och som tillika överflyttar cfterbehandlingen till hemmet. På sina håll har även så skett: tvätten levereras endast tvättad och centrifugerad, eller tvättad och torkad, eller tvättad, torkad och lagd, till relativt låga priser. Ett än enklare sätt att utnyttja de industriella tvätteriernas goda maskinella förutsättningar är systemet med p å s t v ä 11, innebärande att hushållet lämnar en viss mängd enhetligt tvättgods som under hela rengöringsprocessen hålles samman i en nätpåse och naturligtvis levereras utan att tvätteriet utför någon efterbehandling. Inom kommittén har framkommit ett intressant uppslag att på liknande sätt utnyttja de stora, maskinellt synnerligen välutrustade i n s t it u t i o n s t v ä t t e r i e r , som finns här och där i landet, för hushållstvätten, i den mån sådana anläggningar disponerar outnyttjad kapacitet. Naturligen måste här systemet med påstvätt tillämpas. Även om man genom att i sådana former utnyttja de industriella stortvätteriernas kapacitet skulle kunna erhålla låga priser på den del av tvätten som beträffande både arbetsutförande och plaggsammansättning kan betecknas som nödvändighetstvätt, dvs. rengöring av de grövre vardagsplaggen, stannar cfterbehandlingen i hemmet. Antingen den nu omfattar mangling och strykning eller begränsas till släthängning, är cfterbehandlingen dock ett ganska tidsödande arbete. En tekniskt intressant, långtgående utväg att rationalisera hela tvättservicen inklusive cfterbehandlingen för hushållets stapeltextilier, främst lakan, örngott och handdukar, är s. k. l i n n e u t h y r n i n g . Denna har fått en viss utbredning utomlands, främst i Amerika och också börjat prövas här hemma. Såsom av den i utredningsdelen (kap. 22) lämnade redogörelsen framgår är linneuthyrningen en rätt känd och vanlig form när det gäller tvättservice för t. ex. restauranger, kontor, hotell o. dyl. Vissa stora institutionstvätterier, t. ex. Stockholms stads centraltvätt för stadens sjukhus, gör också sina »kunder» samma tjänst. I viss omfattning har några av våra kommersiella tvätterier utsträckt linneuthyrningen även till de enskilda hushållen. Fördelarna är uppenbara: hushållen befrias från att själva hålla något förråd av de persedlar som uthyrningen omfattar; man kan lätt tillgodose tillfälliga stora behov; man behöver icke vänta på sin tvätt o.s.v. Avgörande torde emellertid kostnaderna vara. Linneuthyrningen torde kunna ekononomiskt tävla med traditionell tvättservice endast under förutsättning ätt den senare också innebär täta byten, antagligen tätare än som torde vara regel i svenska hushåll. En annan svårighet innebär användningen av så-

86 dana persedlar inom uthyrningsförrådet, som så småningom ser slitna och icke fullt fräscha ut och därför icke gärna godtas av de enskilda hushållen.

Den prövning av de olika undersökta tvättformernas fördelar och olägenheter som här skett leder naturligen till frågan om icke kombinationer avolika tvättformer i inånga fall kan visa sig ge de bästa lösningarna. Den effektivt mekaniserade hemtvätten erbjuder stora fördelar i form av tidsbesparing och frihet att disponera tiden som man vill för tvätten, vidare — då hushåll som använder denna tvättform naturligen torde övergå till att tvätta ofta — fördelarna av mindre textilförråd, mindre utrymme för förvaring av smutsig tvätt, mindre utrymme för torkning o.s.v. Men denna tvättform ställer sig rätt dyr och belastar därjämte det enskilda hushållet med en rätt betydande investering. Installationen av sådana tvättmaskiner i flerfamiljshusens smålägenheter möter i varje fall för närvarande vissa tekniska hinder. I de kollektiva tvättstugorna åter kan tvätten bli billigare. Men hittills vanlig utrustning är avpassad för stortvättar; de förutsätter därför långa tvättintervaller, stora textil förråd och förvaring i hemmen av relativt stora mängder smutskläder. En betydande del av tvätten kommer vid dessa tvättformer att ingå i veckotvätten i hemmet, medan uppdelningen i stortvätt och veckotvätt vid rationaliserad hemtvätt däremot bortfaller. En kombination av de olika tvättformerna borde kunna förena den maskinella hemtvättens smidighet och förmåga att ta hand om all tvätt med den kollektiva tvättstugans ekonomiska fördel att fördela kapitalkostnaden på flera hushåll. Hushållen borde alltså i den kollektiva tvättstugan ha tillgång till medelstora tvättmaskiner. Installerar man moderna snabbtvättmaskiner tvättar dessa på hälften till fjärdedelen av den maskintid som erfordras vid de konventionella typerna. Genom att installera flera maskinenheter i samma tvättstuga ökar m a n även möjligheterna för hushållen att komina åt att tvätta så ofta och vid den tid det passar dem. Närheten till bostaden är av stort värde, men å andra sidan är det även önskvärt, att den kollektiva tvättstugan om möjligt omfattar så stort antal hushåll, att det är ekonomiskt försvarligt att utrusta den med goda, snabba, maskinella hjälpmedel även för torkning och efterbehandling, exempelvis torktumlare, enklare, lättskött strykmaskin eller mangel. Om den kollektiva tvättstugan organiseras på detta sätt är det sannolikt, att många hushåll skulle ändra sina tvättvanor, tvätta oftare och begagna maskinerna för all tvätt. Även sådana småhushåll, som sällan använder kollektiv tvättstuga därför att dess nu vanliga maskintyper förutsätter större tvättmängder än vad sådana hushåll rimligen sparar ihop, torde finna det praktiskt att använda på här föreslaget sätt utrustade kollektivtvättar. Har hushållet å andra sidan större mängder tvättgods kan detta

87 uppdelas på flera maskinfyllningar — vilket i och för sig kan vara en fördel då man därigenom kan skilja på tvättgods av olika textil beskaffenhet eller mer eller mindre smutsiga plagg: en del plagg fordrar längre tvättider och högre temperatur, andra och ömtåligare plagg bör ges en kortvarig behandling och tvättas vid lägre temperaturer. Även om kollektiva självtvättstugor av här antydd typ torde innebära lämpliga former för mekaniseringen av hushållstvätten, inte minst i tätorterna, torde alltjämt behov finnas av inlämningstvättens service, tillhandahållen av kommersiella tvätterier eller av centraltvätterier mer eller mindre i offentlig regi. Åtskilliga hushållstyper saknar åtminstone tidvis arbetskraft för tvätten, samtidigt som de kan ha råd att kosta på sig inlämningstvättens service, eventuellt i de billigare kombinationer som här tidigare antytts. Sådana hushåll är exempelvis stadshushåll där båda makarna har förvärsarbete, i viss omfattning även jordbrukshushåll, där i varje fall tidvis hushållets tillgång på arbetskraft är mycket knapp och där avstånden kan vara så långa, att det är alltför obekvämt för husmodern att ge sig av till en större kollektiv tvättstuga och där själv sköta tvätten. De helt enkla nya former för kollektiv självtvätt som kommittén i det följande föreslår kan komma att visa sig särskilt lämpliga och attraktiva på landsbygden och i egnahemsområden. Kommittén har även särskilt beaktat behovet av en upprustning av anordningarna för hushållstvätten i äldre tätortsbebyggelse genom lämpliga mindre gemensamhetstvätterier.

KAPITEL

Tvättformer vid olika

bebyggelsetyper

Landsbygd och egnahemsområden Debatten i tvättfrågan har på senare år särskilt gällt hyreshusfamiljernas tvättbehov; företrädesvis är det dessa behov, som i samband med expansionen av tätorternas bostadsområden varit föremål för åtgärder från det allmännas sida. Emellertid var det från början landsbygden som de statliga åtgärderna i tvättfrågan gällde, särskilt småbrukarhushållen, där tvättförhållandena ofta är primitiva och ovanligt arbetskrävande. Och alltj ä m t påkallar de tvättbehov, som lanthushållen och egnahemmen representerar, särskilt beaktande vid tvättfrågans behandling. Även om bostadsproduktionen efter kriget till vida övervägande grad avsett flerfamiljshus, bor alltjämt över hälften av de svenska hushållen i en- eller tvåfamiljshus och denna andel stiger på landsbygden till över 90 %. I det stora flertalet fall har lanthushållen och egnahemmen hittills ordnat sin tvättfråga individuellt, utan stöd av någon form av kollektiv tvätt. Även då det gäller att ersätta den traditionella handtvätten med maskinell tvätt torde många, kanske flertalet av dessa hushåll alltjämt vara hänvisade till eller föredraga att installera tvättmaskin och annan utrustning för att fortfarande utföra hela tvättarbetet hemma. Såväl vid nybyggnad av enfamiljshus som då det gäller att förbättra befintliga jordbrukarhem eller villafastigheter torde man ofta komina att söka installera egen tvättmaskin i kök, badrum eller tvättstuga. Många hushåll med behövliga ekonomiska förutsättningar torde välja denna väg, även om de i viss utsträckning därjämte anlitar inlämningstvätt. Huruvida det är riktigt, att — såsom ofta påstås — svensken har ett särskilt intresse och sinne för mekaniska anordningar och maskinell hjälp i arbetet både i hemmet och förvärvsarbetet må lämnas därhän; intresset för en rationalisering av arbetet i kök och hushåll med moderna tekniska hjälpmedel och många andra drag i dagens samhälle visar i varje fall, att även samhällets breda lager gärna använder familjeinkomstens köpkraft för sådana nyttoting varom här är fråga. Hur i sådana fall tvättarbetet i princip bör ordnas torde framgå av kommitténs tvättundersökning. Vill man nå en betydande tids- och arbetsbe-

89 sparing bör man skaffa en tvättmaskin av lämplig kapacitet, alltså av den typ som här kallas medelstor, hellre än en liten maskin, även om denna är betydligt billigare i inköp. Kommitténs undersökningar — redovisade jämväl i utredningsdelen — har tillika framhävt betydelsen av att hemmets arbetsplatser för tvättarbetet är väl ordnade och planlagda med hänsyn till en rationell arbetsgång. Särskilt viktigt är att lämpliga utrymmen finnes för uppställning av tvättmaskin och övriga tvättredskap samt för torkning och för efterbehandling. önskvärt är självfallet, att hänsyn till dessa krav tas redan vid byggnadens planlösning. Vid utformningen av grunderna för den statliga belåningen av egnahem torde hänsyn till dessa synpunkter böra tagas. Den kostnad, som hittills vid de statliga egnahemslånen beräknats för själva tvättutrustningen, 5 ä (500 kronor, motsvarar uppenbarligen icke en rationell hemtvättutrustning. Denna torde med nuvarande prisläge kosta omkring 2.000 kronor. Till frågan om den jämkning av de statliga lånegrunderna som härav kan betingas återkommer kommittén i följande kapitel angående formerna för den statliga krediten för hushållstvättens behov. Inför den ökning av maskinell hemtvätt, som enligt kommitténs mening är att förutse, framträder betydelsen av att denna del av hemarbetet blir föremål för en intensifierad forsknings- och informationsverksamhet så att de som projekterar, bygger eller moderniserar enfamiljshus skall kunna få sakkunniga råd hur arbetsplatsen för tvätten bäst skall placeras och utrustas. I ett följande kapitel kominer frågorna om forsknings- och upplysningsverksamhet att närmare behandlas. Många jordbrukare och egnahemsägare, som bygger nya eller förbättrar gamla bostäder, torde emellertid icke ha råd att skaffa egen tvättmaskin, som därtill ofta måste betalas vid en tidpunkt då andra nödvändiga utgifter för bostaden eller dess utrustning belastar hushållets budget. Även tekniska skäl kan resa hinder för att förse bostaden med en rationell tvättutrustning. Utrymmet i en äldre bostad kan vara för litet, vattentillgången kan vara dålig, elnätet för svagt eller dylikt. Många familjer, som skaffar sig en modern medelstor tvättmaskin, torde också snart finna, att den relativt dyrbara maskinens kapacitet ingalunda kan till fullo utnyttjas av blott ett hushåll; goda vänner och grannar torde också snart intressera sig för att få tvätta på detta lätta och intressanta sätt. Frågan om ett visst sambruk av maskinen, en kollektivisering av tvätten kommer naturligen snart att inställa sig. Såsom av redogörelser i andra avsnitt av detta betänkande framgår h a r större eller mindre kollektiva tvättstugor för självtvätt eller för inlämningstvätt i inånga bygder kommit till stånd, icke minst tack vare det upplysningsarbete som utövats av hushållningssällskapens hemkonsulenter. Utvecklingen av de kollektiva tvättstugorna möter dock ofta hinder, icke blott genom svårigheten att få byggnadstillstånd under åren efter kriget

00 utan även på grund av storleken av den kapitalinsats som en välutrustad kollektiv tvättanläggning, med sin byggnad och sina installationer förutsätter. De mångenstädes stora avstånden mellan den spridda bebyggelsen försvårar naturligtvis också tillkomsten av större tvättstugor. Befintliga kollektiva tvättstugor täcker därför endast en ringa del av tvättbehovet. Såsom tidigare i detta betänkande flera gånger framhållits, kan åtskilliga omständigheter, i främsta rummet osäkerheten ifråga om textilvanorna och den tekniska utvecklingen av maskiner och tvättmedel, även motivera en viss tveksamhet ifråga om investering av allmänna medel i större kapitalkrävande anläggningar, vilka förutsätter långa avskrivningstider. I varje fall talar i nuvarande övergångsskede många skäl för att anläggningarna för kollektiv självtvätt icke göras så stora. Visserligen kan, såsom tvättundersökningen visat, mycken tid och arbete sparas i en stor tvättstuga med varmmangel och andra redskap för torkning och efterbehandling, men mer än den hjälp varmmangeln ger kan möjligheten för hushållet betyda att vid relativt valfri tid få maskinell hjälp med all tvätt. En sådan hjälp får man bäst genom i förhållande till bostaden lättillgängliga tvättmaskiner. Som den naturligaste och i många fall bästa formen av kollektiv självtvätt ter sig alltså utvägen att några grannar gemensamt utnyttjar samma tvättmaskin, placerad hos en av dem. Denna form av kollektiv tvätt, här kallad tvättcirkel, kan utformas på olika sätt ifråga om organisation och ekonomi, allt efter föreliggande lokala och personliga förhållanden. Bestämmande för hur den gemensamma tvättstugan ordnas är t. ex. de olika bostädernas förutsättningar i form av utrymme och byggnadssätt, var och h u r u behovet av vatten och varmvatten mest praktiskt kan tillgodoses — helst givetvis från redan befintliga varmvattenanläggningar — hur tillsynen av maskinen bäst kan ordnas samt naturligtvis familjernas ekonomiska förutsättningar. Såsom av kommitténs tvättundersökning framgår (kap. 5) är en medelstor tvättmaskin den lämpliga för hushållens vanliga tvätt, företrädesvis i helautomatisk utformning. Den enklaste formen av en tvättcirkel bildar sig så att säga av sig självt, såsom ett slags grannhjälp: ett av hushållen äger maskinen och lånar ut den till en krets av grannar mot en avgift som täcker kostnaderna, däri inbegripna avskrivningar och ränta på nedlagt kapital. Torkningen däremot torde i regeln lämpligen ske i anslutning till bostaden. Eventuellt disponerar en tvättcirkel också någon slags mangel eller elektrisk strykmaskin. Grannarna får genom ett sådant samarbete fördelen av en lätt och billig tvätt; även för tvättstugans ägare blir tvätten billigare då grannarna hjälper honom att bära kapitalkostnaderna. Om intressenterna emellertid skulle finna denna form alltför fri, och om det till äventyrs är förenat med svårigheter för ett enda hushåll att svara för kapitalutgiften, så kan en fastare samverkan tänkas. Enklast är i så fall, att anläggningskostnaderna finansieras med ett lån, för vilket

91 samtliga i tvättcirkeln deltagande hushåll tecknar borgen. En tvättcirkel omfattar lämpligen minst fyra, högst tolv hushåll: den undre gränsen ter sig önskvärd med hänsyn till fördelningen av kapitalkostnaderna, den övre lordc bestämmas av lämpligheten ur arbets- och trevnadssynpunkt att begränsa tvättstugans användning till två hushåll per dag. Det sambruk, event, samägande av maskiner, varpå tvättcirkeln vilar, är numera icke så ovanligt på landsbygden inom andra områden, exempelvis då det gäller jordbruksmaskiner. Förslag ifråga om statliga lån till tvätlcirkelanläggningar framlägges i följande kapitel. Ordnas en tvättcirkel i andelsföreningens form liksom andra kollektiva tvättstugor, så möjliggör redan nu gällande lånebestämmelser statlig kredit för anläggningskostnaderna. Vid mera omfattande, tätare bebyggelse eller då eljest förutsättningar för en större kollektiv självtvättstuga föreligger har, såsom tidigare redogörelser visat, mera fullständigt utrustade tvättstugor ofta tillkommit och på ett gott sätt bidragit till att fylla bygdens behov av maskinella tvättmöjligheter. Kundunderlaget för sådana tvättstugor brukar ofta vara tillräckligt lör att tvättstugan även skall kunna utrustas med maskinella anordningar för torkning och cfterbehandling: aerotemperförsedda torkrum eller torktumlare och kanske varmmangel, något som naturligtvis är av stort värde. I regeln ar dessa tvättstugor utrustade med relativt stora tvättmaskiner och alltså avpassade för större tvättar och längre tvättintervaller, ävensom för de enstaka stora textilier som icke kan tvättas i mindre maskiner. I den mån de behöver kompletteras, utvidgas eller förnyas, synes de fördelar i form av snabbare och bekvämare behandling av all tvätt, som är förenade med de moderna medelstora maskinerna böra föranleda att man härvid särskilt överväger anskaffning av sådana maskiner. Genom den korta tvätttiden har dessa en relativt hög kapacitet, och möjligheten att fördela även en stor tvätt på flera maskiner medger en differentierad behandling av olika slag av textilier (kulört och vitt, ylle, hårt eller lättsmutsad t v ä t t ) . Gäller det nyanläggning av en kollektiv tvättstuga för något större kundunderlag än som lämpligen omfattas av en tvättcirkel, synes i första hand böra övervägas att utforma densamma såsom en enkel självtvättstuga utan särskild anställd personal, en typ av tvättstuga för vilken kommittén föreslår beteckningen tvättbutik. Dess utrustning torde från början böra omfatta medelstora tvättmaskiner, eventuellt även någon större maskin, därest tvättbehov och tvättgods sä påkallar samt, såsom nyss framhållits, gärna även särskilda torkanordningar samt mangel. Sådana, alltjämt relativt små tvättstugor torde icke behöva någon heltidsanställd personal — vars kostnader driften knappast kan bära — men någon kunnig person måste ha en viss löpande tillsyn av maskinerna och lokaler samt, om maskinerna icke utrustas med särskilda myntapparater, även ha hand om inkasseringen av tvättavgifterna. Lämpligen borde tillsynen samordnas med annan verk-

92 samhet, vilket icke bör möta större svårigheter då de modernt utrustade anläggningarna är hygieniska och kräver föga utrymme. Vid sådana kombinationer är tillgången till vatten, värme och avlopp naturligtvis av stor betydelse. Kombinationen kan gälla bad- eller bastuanläggning, mejeri, skola, samlingslokal, lanthandel, bensinstation, frisersalong e. dyl. Det trafikmässigt lämpliga läget är givetvis av särskild vikt. Den närmaste kundkretsen för en sådan tvättbutik är självfallet att finna bland hushållen i den tätort dit den förlagts. Men den kan även erbjuda kringliggande landsbygd stora fördelar. Med den numera allt vanligare förekomsten av motordrivna trafikmedel, bussar, bilar, traktorer och mopeder, torde det vara ganska lätt för en lantbrukare eller någon medlem av hans familj att då de far in till närmaste ort för att handla också ta med sig en eller flera maskinfyllningar tvättkläder, tvätta dem i tvättbutikens automatmaskiner — härför krävs inga egentliga tvättkunskaper — och möjligen där också sköta efterbehandlingen av tvätten. De begränsade krav å vederbörande hushållsmedlems tid som själva rengöringsarbetet ställer binder icke vederbörande vid tvättbutiken, utan medan tvätten pågår kan andra ärenden också uträttas. Är det fråga om veckotvätten, då man i regel torde ta de halvtorra kläderna med sig hem och där sköta efterbehandlingen, tar besöket i tvättbutiken än mindre tid. En kollektiv tvättstuga av denna art kan tänkas anlagd och driven som ett vanligt enskilt affärsföretag. Sannolikt torde den dock i regeln för sin tillkomst och drift vara beroende av en andelsförening eller en kommunal insats, och den organiseras då också i samma rättsliga former som de nuvarande andelstvättarna på landet eller i tätorter. Även på landsbygden bör det ankomma å kommunerna att följa utvecklingen å hushållstvättcns område och genom lämpliga åtgärder verka för tillkomsten av gemensamhetstvätterier där sådana behövs. Om kommunens medverkan genom borgen å tvätterilån talas i nästa kapitel.

Större tätorter, hyreshusbebyggelse Hushållens tvättarbete torde för närvarande inom sådan bebyggelse endast undanlagsvis eller blott delvis kunna mekaniseras med hjälp av hemtvättmaskiner. Det kräver utrymme och möter åtminstone för närvarande vissa tekniska svårigheter att installera en rationell hemtvättmaskin lämpad för all tvätt i hyreslägenheterna. En dylik maskin torde dessutom vara för kostnadskrävande för smålägenheternas hushåll; i varje fall ter sig någon lämplig form av gemensamhetstvätt ekonomiskt mindre betungande. Behovet av maskinell hjälp med tvätten i hyreshus bör alltså i regel tillgodoses genom gemensamhetstvättericr. I nya bostadsområden b r u k a r maskinellt utrustade kollektiva tvättstugor regelmässigt anordnas i den omfattning som svarar mot hushållens behov. Faslighetstvättstugorna er-

93 bjuder fördelen av kortare transportvägar och större frihet att disponera tiden för arbetet, och centraltvätterierna ger vanligen snabbare och effektivare hjälp vid torkning och efterbehandlingen. I båda fallen sker veckotvätten i hemmet. I sina olika former har moderna sådana tvättstugor kunnat ge hushållen en i regeln högt uppskattad hjälp vid tvätten. En viss osäkerhet ifråga om vilken typ, den större eller den mindre, som kan vara att föredraga, torde råda. Exempelvis har i Stockholm en generalplan framlagts för hushållstvättens kollektivisering genom ett nät av större centralsjälvtvättericr, jämväl avsedda för äldre bostadsområden. Olika meningar om vilken typ som ur ekonomisk synpunkt bör ges företräde har vid behandlingen av denna generalplan gjort sig gällande, beroende på den anslutning med vilken man ansett sig kunna räkna för den ena eller andra typen. Även i Göteborg har, såsom i utredningsdelen närmare skildrats, en intressant utredning framlagts, utmynnande i förslag om utbyggande av centraltvätterier till komplettering av de redan befintliga offentliga tvätterierna i nya bostadsområden. I allmänhet synes de närmare bostaden belägna, modernt utrustade fastighetstvättstagorna ur många synpunkter vara att föredraga: enligt kommitténs tvättundersökning torde de ekonomiskt vara de större centralsjälvtvätterierna överlägsna; de kräver icke någon särskilt anställd personal. Friheten i arbetet blir större för hushållen och närheten till bostaden har sitt givna värde. Dessa tvättstugor är emellertid i sin vanliga utformning utrustade med tämligen stora tvättmaskiner, vilka hushållen i regel icke kan disponera annat än med långa mellanrum och på i förväg tingade tvättdagar. Veckotvätten blir därför omfattande. Det ligger nära till hands att göra fastighetstvättstugorna effektivare genom att även utrusta dem med medelstora maskiner, företrädesvis helautomatiska, avpassade för all tvätt, ävensom rationella torkningsanordningar. Någon hastig omkastning av tvättvanorna inom det klientel som vant sig vid och anpassat sitt textilförråd efter den gängse tvättorganisationen bör man emellertid sannolikt inte räkna med. Även ekonomiska skäl talar givetvis för att den traditionella utrustningen i befintliga fastighetstvättstugor behålles så länge den är funktionsduglig. Det är dock önskvärt att den kompletteras med snabbt arbetande, medelstora maskiner, i vilka hushållen kan sköta veckotvätten. Samma synpunkter bör gälla vid de större centralsjälvtvätterierna, i vilka man redan nu på sina håll funnit lämpligt att också tillhandahålla maskiner för veckotvätt. Är det av lokala eller andra skäl icke möjligt eller lämpligt att ordna en bra fastighetstvättstuga, så kan lösningen sökas i form av en större, modernt utrustad tvättstuga gemensam för ett flertal fastigheter. Man bör därvid söka undgå att för tillsynen heltidsanställa särskild personal, vars kostnader vid små och medelstora anläggningar gör denna tvättform relativt

94 dyr. I stället bör man, såsom föreslagits för landsbygdens del, söka få till stånd en tuättbuiik i kombination med annan verksamhet. På landsbygden torde, såsom tidigare framhållits, kombinationer exempelvis med bad- eller bastuanläggning, lanthandel, mejeri, skola, bensinstation eller dylik verksamhet vara lämpliga. Icke heller i städerna synes dylika anordningar vara uteslutna. För befintliga strykinrättningar eller mangelbodar synes en kombination med en kollektiv tvättstuga av här antydd storlek innebära en näraliggande och naturlig utveckling. Kan icke en lösning i form av fastighetstvättstuga eller en mindre, med annan verksamhet kombinerad tvättbutik genomföras, så föreligger möjligheten att tillgodose hushållens behov av mekaniserad självtvätt genom helt fristående tvätterier, huvudsakligen utrustade med snabbt arbetande medelstora tvättmaskiner samt med torktumlare och ev. mangel (launder ett er). Av driftsekonomiska skäl bör sådana anläggningar ha en storleksordning av 12—24 maskiner; de förutsätter alltså ett rätt betydande kundunderlag (se utredningsdelen kap. 18). Gångavståndet inom en sådan anläggnings influensområde kan komma att uppgå till ett par hundra meter. Även om transportsvårigheterna icke är så stora, då de i regeln torde gälla små tvättar åt gången, så föreligger onekligen här en svårighet. Utomlands har denna ofta kunnat lösas genom små, hopfällbara shoppingvagnar av en typ som numera förekommer på sina håll även här i landet. Önskvärdheten att slå ut personal- och lokalkostnaderna på en så stor verksamhet som möjligt talar för att launderettens service även utvidgas till andra delar av tvättområdet. Den kan t. ex. göras till inlämningsställe för herrtvätt och kemtvätt och även förmedla linneuthyrning. Den kan växa ut till vad som skulle kunna kallas ett tvättcentrum och utrustad med modern stryk- och pressavdelning, kanske även med ett mindre kemtvätten, tillhandahålla all service på tvättområdet. Kemtvätten kompletteras naturligen gärna med enklare klädreparationer, konststoppning o. dyl. Man kommer sålunda fram till ett klddvårdscenlrum, som sannolikt skulle kunna göra goda tjänster och bli ett populärt inslag i traktens kollektiva service. Hur långt ett sådant företag lämpligen kan utsträcka sina tjänster må erfarenheten visa. En viss experimentverksamhet synes i varje fall vara avintresse och torde icke behöva kosta så mycket. Vilken av de här ovan i princip angivna formerna för tillgodoseende avhushållens tvättbehov som i verkligheten kan genomföras beror givetvis på växlande lokala förutsättningar; lösningen måste övervägas från fall till fall. Såvitt möjligt bör emellertid de mindre tvättstugorna, vilka icke kräver särskild personal, ges företräde. Fastighetstvättstugan representerar den billigaste lösningen: transportsvårigheterna är minst och valfriheten ifråga om tiden för tvättarbetet störst om man, såsom här förutsatts, övervägande använder sig av medelstora, snabbt arbetande automatmaskiner. Sådana maskiner kräver föga utrymme; de är lätta att flytta, och tvättstugans kapa-

05 citet kan alltså ändras efter kundunderlaget. Då investeringskostnaderna är relativt låga kan m a n tillåta sig en viss överkapacitet för att därmed kunna bereda de i tvätthänseende vanligen dåligt ställda hushåll det här är fråga om fördelen att icke behöva trängas med varandra eller behöva tinga tid för tvätten långt i förväg.

Tvätten i äldre bostadsområden De möjligheter till maskinell självtvätt, som gemcnsamhetstvätterier i olika former erbjuder tätorternas hyreshushåll, har emellertid hittills i huvudsak förverkligats blott i nya bostadsområden. Här är det i allmänhet rätt väl sörjt för stor tvätten. Vida sämre är i regeln förhållandena i ä 1 d r c h y r e s h u s o m r å d e n där smålägenheternas familjer endast undantagsvis har tillgång till maskinellt utrustade fastighetstvättstugor, än mera sällan till på rimligt avstånd belägna central tvätterier. Självfallet bör vid den sanering av äldre bostadsområden, som på många ställen torde vara förestående, behovet av kollektiva tvättanordningar undersökas och vid saneringens genomförande tillgodoses med tvättstugor av här förut beskrivna typer, främst fastighetstvättstugor. Men de stora regleringar och nybyggen som en genomgripande sanering vanligen innebär står på lång sikt, och det kan icke anses försvarligt att vänta med att tillgodose sådana äldre bostadsområdens tvättbehov ända tills saneringen kan genomföras, och detta desto mindre som det framför allt är här som behovet av förbättringar är trängande. Smålägenheterna i sådana områden — och dessa utgör här den större delen av bostadsbeståndet — är vanligen dåligt utrustade när det gäller badrum, köksinredning, varmvatten o. dyl. Enligt kommitténs mening är snabba och effektiva åtgärder för att här förbättra tvättförhållandena i hög grad av nöden. Vad det här gäller är främst att kunna bjuda hushållen de moderna tvättmaskinernas möjligheter att snabbt och billigt utföra det eljest tidsödande och mödosamma rengöringsarbetet, och dessa möjligheter bör gälla all tvätt, såväl stortvätt som veckotvätt. I hög grad önskvärt är därnäst att kunna ge hushållen tillgång till effektiva torkanordningar och mangel för att underlätta efterbehandlingen. Närmast till hands ligger givetvis, att en befintlig fastighetstvättstuga, torkvind eller annat lämpligt utrymme i fastigheten, med tillgång till varmvatten eller möjlighet till billig vattenuppvärmning med gas eller elektricitet, utrustas med någon eller några moderna, snabbt arbetande medelstora maskiner för gemensam användning av fastighetens hushåll. Finns det plats är det naturligtvis önskvärt även med torkanordningar (torktumlare) och mangel (strykmaskin). En väsentlig fördel med en fastighetstvättstuga är självfallet att organisationen är den enklast tänkbara och att några särskilda kostnader för personal o. dyl. därför icke uppstår.

9tS Kan av särskilda skäl, bristande utrymme eller dylikt, icke en tillfredsställande fastighetstvättstuga ordnas, så får man här, liksom i nya bostadsområden, söka tillgodose hushållens tvättbehov genom någon annan form av gemensamhetstvättstuga såsom en tvättbutik, eventuellt i kombination t. ex. med en mangelbod eller strykinrättning, eller genom en laundurette (tvättcentrum) av här ovan beskriven typ. Givetvis är det önskvärt, att den behövliga saneringen av tvättförhållandena i äldre fastigheter genomföres av vederbörande fastighetsägare, eventuellt i samverkan då det gäller en för flera fastigheter gemensam tvättstuga. Enligt hälsovårdsstadgan bör bostadslägenhet ha tillgång till tvättstuga (se ovan kap. 2), och denna bestämmelse torde vid nybebyggelse flerstädes numera så tillämpas, att tvättstugan skall vara utrustad med tvättmaskin. Att på grundval av denna bestämmelse ålägga vederbörande fastighetsägare att genomföra en modernisering av befintliga tvättstugor inom äldre bebyggelse och sålunda så att säga ge bestämmelsen en retroaktiv tillämpning, är icke rättsligen möjligt, men däremot torde en sådan upprustning av fastighetstvättstugorna kunna åstadkommas på grundval av fria överenskommelser mellan vederbörande fastighetsägare och hyresgäster. 1 Härvid bör beaktas, att om lösningen innebär, att hyresgästerna inom en fastighet kan hänvisas till en närbelägen modern tvättstuga och de tidigare för tvätten utnyttjade utrymmena alltså kan av vederbörande fastighetsägare disponeras på annat sätt och eventuellt uthyras, det även synes skäligt att fastighetsägaren ger någon ersättning för en sådan fördel. En sanering genom vederbörande fastighetsägares försorg skulle antagligen underlättas om möjlighet förelåge att förhyra erforderliga tvättmaskiner, för vilkas användning hyresgästerna kunde erlägga ersättning genom myntautomater. Någon särskild personal skulle icke i en sådan tvättstuga behövas. En sådan företagsform skulle även kunna medföra fördelen av en rationaliserad eftersyn av maskinerna. Någon säkerhet för att man på här antydda vägar skall kunna nå den önskvärda saneringen av tvättförhållandena i äldre bostadsområden föreligger emellertid icke. Det måste i sista hand ankomma på kommunen att undersöka förhållandena och ta de initiativ som kan bli nödvändiga för att åstadkomma lämpliga lösningar. Eventuellt kan kommunen medverka till en modernisering av fastighetstvättstugorna genom att själv anskaffa och hyra ut lämplig maskinell utrustning. Om lösningen måste sökas i form av en för flera fastigheter gemensam tvättstuga bör kommunen i sista hand svara för att en sådan kommer till stånd, även om driften — av skäl som i Lagberedningen framlade i juni 1952 förslag till lag om samfällighetsavtal. Två eller flera fastighetsägare skulle genom sådant avtal kunna överenskomma att nå<?ot för fastigheterna gemensamt ändamål skulle tillgodoses i samverkan. Såsom sådana gemensamma ändamål namnes bl. a. värmecentraler, tvättstugor samt vatten- och avloppsledningar.

Amerikansk

fastighetstvättstuga

med h-kilos automatiska

snabbtvättmaskiner.

IIFI slåthånger.

Torktumlare för

Torkning med aerotemper.

industribruk.

97 här ovan utvecklats —- lämpligen skötes av särskilt företag i kombination med annan verksamhet. Kommunen bör följaktligen i förhandling med vederbörande fastighetsägare utreda de föreliggande lokala förhållandena i syfte att nå fram till en allmän plan för tvättfrågans lämpliga lösning i stadsdelen. En sådan utredning måste naturligtvis även innefatta en inventering av möjliga lokaler för kollektiva tvättstugor. Dessa torde ofta kunna inrymmas i omedelbart från gatan tillgängliga utrymmen, t. ex. sådana souterränglokaler som brukar uthyras till småbutiker, mangel- och strykinrättningar, hantverkerier, lager o. dyl. Vid nybebyggelse av fastigheter inom äldre bostadsområden borde det ofta vara möjligt att så dimensionera nytillkommande fastighetstvättstugor, att de även kunna användas av hyresgäster inom det äldre fastighetsbeståndet vilka hittills saknat tillgång till maskinella tvättmöjligheter. Såsom här flera gånger tidigare betonats måste man vid en sådan planering framför allt söka nå en billig lösning: det gäller att skaffa ersättning för anordningar som visserligen i och för sig kan vara högst otillfredsställande, men som vederbörande hyresgäst betalar genom hyran och som alltså icke direkt kostar honom något. Avgifterna i den nya maskintvättstugan bör därför hållas så låga som möjligt. I främsta rummet är det själva rengöringsarbetet som hushållen behöver hjälp med. Efterfrågan på maskiner för torkningen och efterbehandlingen torde vara mindre, men om det är driftsekonomiskt möjligt bör även sådana maskinella anordningar ställas till förfogande för den som vill betala för dem. På något håll har man funnit lämpligt att komplettera kommunens bostadspolitiska organ med ett särskilt organ för planering av gemensamhetstvättstugorna inom kommunen, eventuellt även för driften av sådana tvättstugor, konstruerat i samma former som de vanliga allmännyttiga bostadsbolagen. Till frågan om kreditstöd åt kommunerna för tillkomsten av tvättstugor av här ifrågavarande art återkommer kommittén i följande kapitel.

Sammanfattning Den tekniska utvecklingen har förbättrat förutsättningarna för hushållen att sköta tvätten hemma och det synes även sannolikt att hushållen särskilt på landet och i egnahemsområden kommer att i ökad utsträckning anskaffa lämplig utrustning för hemtvätt. Behovet av maskinell hjälp med tvätten måste emellertid av ekonomiska skäl alltjämt i väsentlig utsträckning tillgodoses i form av gemensamhetstvättstugor, men dessa bör så utformas att de ger en mot den rationaliserade hemtvätten svarande smidighet. Detta önskemål synes kunna tillgodoses inom ramen för de här skisserade typerna av kollektiva tvättstu-

98 gor: Ivättcirkeln, fastighetstvättslugan, Ivättbutiken, som vid mera omfattande kundunderlag utvecklas till launderette och vidare till tvätlcentrum respektive klädvårdscentrum som erbjuder olika slag av service, inklusive inlämningstvätt på textilvårdens område. Gemensamt för de olika anläggningarna som här ovan företrädesvis rekommenderats är att de ger möjligheter till tvätt av relativt små mängder tvättgods och förutsattes vara så lättillgängliga att de kan användas för maskintvätt av all hushållstvätt, såväl stortvätten som veckotvätten. I syfte att vinna dessa fördelar har tyngdpunkten vid maskinutrustningen lagts på medelstora snabbt arbetande maskiner, även om givetvis större maskiner för särskilda uppgifter också kan göra nytta. De hushåll som alltjämt önskar tvätta större mängder tvättgods varje gång kan emellertid med fördel använda medelstora snabbtvättmaskiner, vilka genom uppdelningen av tvättgodset på ett flertal maskinfyllningar erbjuder möjlighet att använda olika tvättmetoder för olika slag av tvättgods. Den flytande utvecklingen såväl i avseende å textiliernas beskaffenhet som när det gäller maskiner och tvättmedel innebär stora osäkerhelsmoment. Den talar för återhållsamhet när det gäller stora och kostnadskrävande anläggningar. Den utveckling av gemensamhetstvättstugorna som här ovan förordats är även ur denna synpunkt lämplig. Den arbetar med relativt små och elastiska anläggningar. De förordade maskinenheterna är föga skrymmande, lätta att flytta och byta ut, ger genom snabbheten i arbetet hög kapacitet, kräver icke så stora investeringar och är följaktligen förenade med mindre ekonomiska risker.

KAPITEL

8 Statliga åtgärder för att lösa hushållens tvättproblem

Såsom tidigare framhållits kommer utvecklingen sannolikt att medföra väsentligt förbättrade maskinella förutsättningar för hemtvätten. En- och tvåfamiljshusen torde i en framtid ofta vara försedda med tvättmaskiner - — en utveckling som i viss mån kan underlättas därest här nedan framlagt förslag om ändrade beräkningsgrunder vid belåning av tvättutrustningen i egnahem beaktas. Starka ekonomiska skäl talar emellertid för att hushållens behov av maskinella hjälpmedel vid tvätten bör tillgodoses genom gemensamhetstvätterier av olika slag, genom tvättcirklar, genom nya och upprustning av gamla fastighetstvättstugor och även genom större eller mindre fristående anläggningar, kollektiva tvätterier av samma slag som dem vilka brukar finansieras genom statliga tvätterilån. Vissa ändringar och tilllägg i nu gällande lånebestämmelser synes härvid motiverade. Vid u t formningen av grunderna härför och vid bestämmelsernas tillämpning bör de resultat av kommitténs utredningar som i det föregående redovisats, vara vägledande. Tyngdpunkten bör sålunda läggas på mindre och medelstora tvättstugor, medan däremot återhållsamhet bör iakttagas när det gäller investeringar av allmänna medel i stora inlämningstvätterier.

Författningar rörande tvättfinansieringen och deras tillämpning 1939 års kungörelse På sätt som framgår av förut lämnad redogörelse (kap. 4) gällde de tidigare statliga åtgärderna för att underlätta övergången till maskinell tvätt i första rummet andelstvätterier på landsbygden; särskilt åsyftades hjälp åt det mindre jordbrukets hushåll. » Enligt 1939 års riksdagsbeslut utgick understödet i form av statsbidrag till andelstvätterier om 25, högst 40 % av kostnaderna. Bidraget h a d e formen av ett räntefritt lån, i regeln med borgen av föreningens styrelseledamöter. Frågan om lånets avskrivning eller återbetalning skulle upptagas till prövning inom en period av tio år från lånets beviljande; i regeln var det alltså fråga om subventioner.

100 Sådana bidrag har utgått till ett sammanlagt belopp av runt 900.000 kronor till 103 anläggningar, flertalet av ringa omfattning. En tredjedel av anläggningarna har inrymts i befintliga lokaler, vanligen nedlagda mejerier. Den vanligaste kombinationen, mer än hälften av hela antalet anläggningar, gäller bad. Endast i 35 fall har anläggningarna uteslutande avsett tvätt. Med undantag av de minsta anläggningarna synes flertalet av de understödda andelstvättarna vara försedda med varmmangel, dock icke strykavdelning. De bidragssökande föreningarna har nästan uteslutande varit s. k. tvättoch badföreningar. I något fall har en bygdegårdsförening fått bidrag, i andra fall föreningar bestående av kommuner eller av kommuner jämte industriföretag. Statsbidraget synes vanligen ha fyllt angelägna behov: flertalet anläggningar anges ha snart blivit överbelastade genom ökad anslutning. Statsbidraget synes vanligen ha varit villkoret för anläggningens tillkomst. Frågor om statsbidrag enligt 1939 års regler handlades av egnahemsstyrelsen efter yttrande av vederbörande egnahemsnämnd. Efter 1948 års omläggning av tvätterilånen har den centrala handläggningen av dessa ärenden övertagits av bostadsstyrelsen.

1948 års

kungörelse

Nu gällande bestämmelser (K. kung. 1948/566) om statslän till kollektiva tvätterier innehåller i huvudsak följande. Statslån må av bostadsstyrelsen utlämnas för anläggande, inköp, utvidgning eller modernisering av tvätteri. Lånet må utgå till kommun eller landsting, ekonomisk förening under förutsättning att minst en av styrelsens ledamöter stadgeenligt skall utses av vederbörande k o m m u n ; för mindre tvätterier må dock undantag medgivas från den kommunala representationen; samt aktiebolag eller stiftelse, där kommun eller landsting äger huvudparten av aktiekapitalet, eller där mer än hälften av styrelsens ledamöter utses av kommun eller landsting. Tvätterilån kan utgå med högst 80 % av den godkända kostnaden. Lånet förräntas med 3 %. Amorteringstiden utgör högst 20 å r ; tiden fastställcs med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Den första amorteringen brukar erläggas tidigast ett år efter halvårsskiftet närmast efter dagen för det slutliga lånebeslutet. I regeln förutsattes, att anläggningen bottenbelånas i fria marknaden, varigenom statslånet i motsvarande m å n reduceras. Vid belåningen plägar som godkänd kostnad räknas de normala investeringar som fordras för att företaget skall kunna starta i fullt driftsdugligt

101 skick, alltså förutom byggnader och maskiner även lös inredning, transportmedel och kontorsutrustning, däremot icke det rörelsekapital, som i varje fall erfordras för ett större inlämningstvätteri. Storleken härav uppskattas till minst 10 % av anläggningskostnaderna. Då fråga är om inlämningstvätteri brukar bostadsstyrelsen kräva ett redovisat rörelsekapital utöver de 20 % av investeringskostnaderna som ligger i toppen av anläggningen. Vanligtvis tillgodoses detta krav genom borgen av vederbörande kommuner. För lånet skall annan låntagare än kommun eller landsting ställa betryggande säkerhet, vanligen fastighetsinteckning samt, eventuellt, förlagsinteckning. Kan sådan säkerhet icke ställas brukar kommunal borgen krävas. Däremot har, i motsats till praxis vid 1939 års statsbidrag, personlig borgen av styrelseledamöter undvikits. Låneansökan ingives till länsbostadsnämnden; även hemkonsulenten skall beredas tillfälle yttra sig. Ansökningen avgöres av bostadsstyrelsen. Sedan preliminärt lånebeslut meddelats kan förskott på lånet utlämnas mot godtagbar säkerhet. J ä m t e amorteringslån av denna typ kan även i särskilda fall räntefritt stående lån beviljas. Om kommunikationsförhållanden, geografisk belägenhet eller andra särskilda omständigheter påverka tvätteriets utformning så att tvättkostnaderna bedömes komma att väsentligt överskrida vad som eljest kan betraktas som normalt, må bostadsstyrelsen medgiva att lån helt eller delvis skall vara räntefritt och stående; sådant medgivande — vilket avsågs i första hand komma att gälla smärre tvättanläggningar på landsbygden — må icke överstiga 20.000 kronor för en anläggning.

Tillämpningen

av 1948 års

kungörelse

Under de fem budgetåren 1949/50—1953/54 har för lån enligt 1948 års författning anslagits sammanlagt 9,5 miljoner kronor. Fram till 1 juli 1953 hade lån beviljats till 61 anläggningar, varav 23 självtvätterier, 29 kombinerade själv- och inlämningstvätterier och 9 enbart inlämningstvätterier, i samtliga fall i form av andelstvätterier eller rent kommunala företag. Den sammanlagda anläggningskostnaden för dessa tvätterier kan anslås till runt 10.250.000 kronor. Endast i några enstaka fall har bostadsstyrelsen med tillämpning av 1948 års kungörelse (§ 7 : 2 ) medgivit räntc- och amorteringsfrihet för beviljat lån. Ifråga om tolkningen av författningens bestämmelser härom har styrelsen i en med skrivelse till kungl. maj:t den 16 januari 1950 överlämnad promemoria, anmäld i den kungl. propositionen om bostadsförsörjningen för följande budgetår (1950/144) anfört bland annat följande. Subvention kan enligt författningen utgå blott om tvättkostnaderna antas väsentligt överskrida vad som eljest kan betraktas som normalt. Normala tvättkostnader kunde emellertid, enligt bostadsstyrelsen, med säkerhet på-

102 räknas endast vid rationellt dimensionerade och organiserade anläggningar med renodlad driftsform, inlämningstvätteri eller självtvätteri. Emellertid borde enligt styrelsens mening undantagsvis subvention kunna beviljas även till tvätterier med kombinerad driftsform. Fall kunde nämligen tänkas då ett inlämningstvätteri för ett större område visserligen kunde tänkas fylla tvättbehovet på ett rationellt sätt men då en sådan samordning, även om den ur geografiska och trafiktekniska skäl vore möjlig, dock av psykologiska, ekonomiska eller arbetsmarknadsskäl måste betraktas såsom för lång tid ogenomförbar. I sådana fall borde ett trängande tvättbehov icke få skjutas på framtiden. Subvention åt ett mindre tvätteri med kombinerad driftsform och avpassad för det lokala behovet, borde i sådana fall undantagsvis få förekomma. Likaså kunde subvention ifrågasättas för mindre anläggninga r som icke kunnat erhålla bottenlån i fria marknaden och sålunda måste r ä k n a med ett 20-årigt amorteringslån för samtliga 80 % av kostnaderna. Härvid kunde nämligen kapitaltjänsten medföra onormalt höga tvättpriser. Mot vad bostadsstyrelsen sålunda anförde hade departementschefen icke någon erinran: särskilt stöd borde kunna lämnas till mindre tvätterier, även o m dessa ur rent driftsekonomiska synpunkter vore underlägsna större anläggningar och det icke vore helt uteslutet att en rationell lösning av tvättfrågan framdeles vore möjlig. Hur finansieringen ordnats för tvätterier med lån enligt 1948 års kungörelse framgår för övrigt närmare av i bilaga till detta betänkande återgivet diagram.

Finansieringen av tvättstugor genom bostadskrediter I betydande omfattning har tvättstugor tillkommit även med stöd av .vanliga bostadskrediter. Några säkra siffror på den omfattning i vilken anläggningar för maskinell tvätt — i form av renodlade fastighetstvättstugor eller större centraltvättstugor — finansieras genom vanliga bostadskrediter finnes icke. Bostadsstyrelsens tvätterisektion har uppskattat omfattningen av denna del av bostadskrediterna under åren 1948—1951 till omkring 8 miljoner kronor. Den sammanlagda investeringen i kollektiva tvättstugor med stöd av bostadskrediterna anses vara större än de rena tvätterilånen. För finansieringen av dessa tvättstugor gäller alltså bland annat bostadspolitikens allmänna regler om belåningsgränser: 100 % för kommun och allmännyttigt bostadsföretag, 95% för kooperativt företag och 85, eventuellt 90 % för enskild företagare. Gällande bestämmelser för bostadsbelåningen förutsätter att bostäderna normalt skall vara utrustade med anordningar för tvätt. För flerfamiljshus förutsattes maskinell utrustning, medan man däremot vid belåning av enfamiljshus fortfarande synes utgå från att dessa normalt utrustas endast

103 med handtvättstuga. I anslutning till den enhetliga bebyggelsen av större områden genom något storföretag, vanligen kommun, kooperativt eller allmännyttigt företag, brukar fastighetstvättstugorna ofta sammanföras till centraltvätterier för ett större område, i något bostadshus, såsom fristående anläggning eller i kombination med panncentral. Sådana anläggningar belånas i samband med belåningen av bostadsprojektet i dess helhet, under förutsättning att tvätteriet är dimensionerat efter det beräknade tvättbehovet för hyresgästerna i vederbörande fastigheter. Denna lösning av hushållstvättens kreditfråga synes rationell och tillika administrativt sett enkel. För tätorternas del torde bostadslånen därmed bli den huvudsakliga kreditkällan för kollektiv tvätt. Har ett centraltvätten överkapacitet, dvs. kan det utom bostadsföretagets hyresgäster även betjäna hushåll i övrigt inom ett visst område, så tillämpar bostadsstyrelsen vid belåningen följande riktlinjer: 1) Själva tvätteriutrymmet jämte installation av värme, ventilations- och sanitärtekniska anordningar samt elektriska installationer inräknas i kostnaderna för bostadsprojektet och tertiärbelånas i samband med detta. 2) All maskinell utrustning jämte lös inredning (blötvagn, arbetsbord, sorteringsfack, inre transportanordningar o. dyl.) belånas enligt 1948 års kungörelse med tvätterilån. 3) Låntagare är härvid en särskilt bildad juridisk person för driften av tvätteriet, för så vitt icke detta drives i kommunal regi. 4) Kommunal borgen kräves för sådant tvätterilån om rörelsen icke bedrives i kommunal regi: fastighetsinteckning, lämnad som säkerhet för tertiärlån och underliggande kredit, kan ju icke då disponeras för belåning av den maskinella utrustningen. Med hänsyn till den oklara gränsen mellan fast och lös egendom anses icke förlagsinteckning utgöra »betryggande säkerhet» enligt 1948 års tvätterikungörelse. 5) Det särskilt bildade företaget för tvätteriet.s drift förhyr lokalerna av vederbörande bostadsföretag. För att icke eventuell förlust å tvätteriet skall i form av utebliven hyresbetalning drabba bostadsföretaget och därmed dess hyresgäster fordras kommunal borgen även för hyran å tvätterilokalen, så länge statslån för bostäderna kvarstår ogulden.

Kommitténs förslag Såsom av det föregående framgår finansieras kollektiva tvättanläggningar — förutom av kommunala kreditunderstöd, andelskapital eller andra enskilda medel — dels med lån enligt författningen angående statslån till kollektiva tvätterier, dels med vanliga bostadskrediter. I första hand ur administrativ synpunkt synes skäl föreligga att alltjämt bibehålla en egen kreditform för särskilda slag av tvätterier, men en viss jämkning av lånebestämmelserna i förenhetligande riktning synes motiverad.

104 Bostadskrediter Flerfamiljshus. Kommittén förutsätter, att finansieringen av tvättstugor i nya bostadsområden med övervägande flerfamiljshus sker genom anlitande av vanliga bostadskrediter, med de bestämmelser om belåningsgränser etc. som gäller eller kan komina att gälla. Om tvättstugan är dimensionerad efter hyresgästernas behov förutsattes sålunda ingen ändring av nu gällande bestämmelser. Inte heller, den praxis som tillämpas innebärande en uppspaltning av krediterna för det fall att anläggningen bedömes ha överkapacitet, föranleder någon principiell erinran från kommitténs sida. Till frågan om belåningsgränsen för tvätterilån till viss del av sådan anläggning återkommer kommittén i det avsnitt av detta kapitel som avser förslagen om ändringar och tillägg till författningen angående statliga lån till kollektiva tvätterier (sid. 327). Egnahem. När det gäller att fastställa belåningsvärdet för egnahemslån uppskattas tvättutrustningen till 5 å 600 kronor, vilket belopp från början ansetts motsvara följande utrustning: tvättgryta ( p a n n m u r ) , sköljbassäng, tvättbänk och golvtrall. Lokalutrymmet, rörinstallationen osv. ingår i kostnaden för själva byggnaden. Som helhet uppskattas en dylik tvättstuga med här angiven utrustning kosta omkring 2.000 kronor. Man har, såsom härav framgår, räknat med en helt enkel, traditionellt utrustad tvättstuga. Med hänsyn härtill kunde man möjligen befara att bostadsstyrelsens belåningspraxis skulle motverka egnahemsbyggarnas möjligheter att förse sina fastigheter med maskinell tvättutrustning. Belåningsvärdets anknytning till den nämnda tvättutrustningen får emellertid icke anses vara en anvisning om lämplig tvättutrustning för ett egnahem utan utgör i huvudsak endast en beräkningsgrund. Egnahemsbyggare, som föredrar att i stället för den angivna utrustningen förse sina fastigheter med t. ex. en medelstor tvättmaskin, kan, under i övrigt lika förutsättningar, räkna med att vid fastställande av belåningsvärdet få sig tillgodoräknat ett värde för tvättutrustningen, motsvarande vad han skulle ha fått om han installerat pannmur, sköljbassäng etc. Emellertid synes det önskvärt att egnahemsbyggarna stimuleras att skaffa rationell tvättutrustning, och kommittén vill därför föreslå, att man vid beräknande av belåningsvärdet för tvättutrustning godtar en höjning av den nuvarande gränsen från 5—600 kronor till 1.000 kronor. Egnahemsbyggaren kan då själv avgöra om han genom en ökning av den egna insatsen vill skaffa sig en medelstor tvättmaskin, eller om han endast anser sig kunna bekosta en traditionell, eventuellt något moderniserad utrustning av tvättstugan. Anordnas tvättutrymmet i direkt anslutning till och i samma plan som köket vill kommittén uttala önskemålet, att detta utrymme lika litet som en i källarplanet anordnad tvättstuga eller ett garage eller liknande lokaler vid prövningen av egnahemslånet inräknas i egnahemmets bostadsyta.

105 Tvätterilån Behov av särskilda tvätterilån föreligger alltjämt. Dels gäller dessa behovfristående tvättanläggningar i samband med nybyggda bostadsområden där tvätterict förutom för fastighetens eller bostadsområdets egna hyresgäster är avsett jämväl för en större grupp hushåll i grannskapet. Dels behövs tvätterilån för helt fristående anläggningar avsedda att betjäna enskilda hushåll oberoende av någon särskild fastighet. Till den förra kategorin hör centraltvätterier i nya bostadsmråden. Den senare omfattar tvättanläggningar såväl på landsbygden som i tätorterna. Särskild aktualitet får anläggandet av sådana tvätterier i äldre bostadsområden i tätorterna (se föregående kapitel).

Höjning av belåningsgränserna för kollektiva tvätterier Enligt de nuvarande lånevillkoren för tvätterilån är belåningsgränsen bestämd till högst 80 % av den godkända kostnaden. Några skäl varför belåningsgränsen för sådana tvätterier skall bestämmas snävare än då det gäller fastighetstvättstugor i tätorternas nybyggda bostadsområden torde emellertid icke föreligga. För andelstvättstugorna på landet torde kapitalanskaffningen snarare vara svårare än då det gäller tätorternas fastighetstvättstugor. Prisstegringen efter 1948 — dä de nuvarande lånegränserna bestämdes — har skärpt denna svårighet. Kommittén föreslår följaktligen, att lånegränserna för kollektiva tvättcrier av här angivna typer höjes och bestämmes enligt bostadskreditens regler. Liksom hittills torde få förutsättas att möjligheten att på skäliga villkor erhålla bottenlån i allmänna marknaden i första hand utnyttjas. Gäller det en centraltvätt, dimensionerad för ett större behov än som svarar mot bostadsområdet ifråga, så synes de av bostadsstyrelsen tillämpade formerna för tvättstugans belåning praktiska och lämpliga, med här föreslagen höjning av belåningsgränserna. Då fastighetsinteckning icke kan lämnas och förlagsinteckning i sådana fall icke anses erbjuda betryggande säkerhet, har bostadsstyrelsen brukat fordra kommunal borgen som säkerhet för lånet. Häremot torde icke något vara att invända. Till frågan om kreditgivning till fristående enskilda tvätterier återkommer kommittén i ett särskilt avsnitt i detta kapitel. Kommunal borgen. Utsträckes, såsom kommittén vill förorda, bostadskrediternas vanliga lånegränser även till att gälla tvätterilån till helt fristående företag synes emellertid böra fordras, att vederbörande kommun närmare intresserar sig i företaget än som hittills gällande författningsbestämmelser förutsätta — i praxis har visserligen ofta förekommit, att kommunal borgen i större eller mindre utsträckning utgjort förutsättning för det statliga tvätterilånet. När det gäller ett vanligt fristående tvätteri kan

106 visserligen fastighets- och förlagsinteckning lämnas och därmed större säkerhet för lånet erhållas än då det gäller lån till ett tvätteri som arbetar i förhyrd lokal, såsom fallet är när det gäller de »överdimensionerade» centraltvätterierna i nya bostadsområden. Denna säkerhet är emellertid icke av samma värde som när det gäller ett vanligt bostadshus — tvätteriet är inrett och utrustat för sitt speciella ändamål och den ekonomiska risken beror väsentligen av det sätt på vilket tvätteriets drift skötes. Om belåningsgränsen för den statliga krediten höjes i syfte att underlätta kapitalanskaffningen och i detta hänseende skapa jämställdhet mellan tätorternas fastighetstvättstugor och de fristående tvättstugorna, särskilt på landsbygden, synes det därför motiverat att kräva att inteckningssäkerheten förstärkes eller ersattes av kommunal borgen. Därmed engageras också kommunens intresse i företaget på ett sätt som kan vara gagneligt både för planläggningen och driften. I enlighet härmed synes bestämmelserna böra utformas. Amorteringstid och räntefot. Emot den för tvätterilånen stadgade amorteringstiden, högst 20 år, har kommittén icke någon erinran. Ej heller finnes enligt kommitténs mening skäl till ändring av räntefoten, 3 •%. Subventioner. Det understöd som enligt 1939 års kungörelse kunde utgå till andelstvätterier var konstruerat som ett rent bidrag, ett räntefritt stående lån som förutsattes framdeles i regeln komina att avskrivas. Möjligheten att i särskilda undantagsfall medge en sådan subvention har bibehållits enligt de år 1948 fastställda grunderna för tvätterilån. Ehuru regeln givetvis måste vara att vederbörande intressenter själva svara för sina tvättkostnader, bör subventionsmöjligheten enligt kommitténs mening bibehållas. Den har visserligen endast i några enstaka fall ansetts böra tillämpas, men såsom bland annat framgår av bostadsstyrelsens här ovan återgivna promemoria den 16 januari 1950 finnes otvivelaktigt fall, då ett rent understöd kan vara nödvändigt för att överhuvudtaget få rimliga tvättmöjligheter till stånd, exempelvis då det är fråga om en isolerad, avlägset belägen bebyggelse. Att, såsom bostadsstyrelsen förutsatt, sådant understöd även skall kunna utgå till tvätterier med kombinerad driftsform torde desto mindre möta någon erinran som, enligt vad erfarenheten visat, denna driftsform visat sig vara den vanligaste och på många håll mest eftersökta. Såsom skäl för understöd har bostadsstyrelsen även erinrat om att vissa mindre anläggningar kunna ha svårigheter med kapitalanskaffningen och att — därest i sådant fall något bottenlån icke kunnat anskaffas och tvätterilånet som måste amorteras på 20 år alltså utginge med belopp motsvarande 80 % av anläggningskostnaderna — annuiteterna kunde bli rätt betungande och onormalt höja tvättpriserna. Vid bifall till kommitténs förslag att höja belåningsgränserna i enlighet med vad som gäller för vanliga bostadskrediter kommer visserligen kapitalanskaffningen att underlättas, men skyldig-

107 heten att amortera lånet på högst 20 år kvarstår. Någon förlängning av denna amorteringstid — - vilket kunde te sig som den närmast till hands liggande utvägen i de fall hostadsstyrelsen åsyftat — kan kommittén icke tillstyrka, då åtskilliga omständigheter, främst den raska tekniska utvecklingen på tvättområdet, snarare talar för kortare avskrivningstider, särskilt med hänsyn till den maskinella utrustningen. Kommittén vill icke motsätta sig bostadsstyrelsens tanke att lånet även i fall sådana som de här angivna, i viss omfattning får betraktas som räntefritt och stående, dvs. som en ren subvention, även om skäl tala för stark återhållsamhet vid bedömningen av dylika frågor. Maximibeloppet för det stående lånet utgör enligt 1948 års kungörelse 20.000 kronor för en anläggning. Med hänsyn till penningvärdets fall under de gångna åren och i anslutning till de höjningar som därför skett av vissa bostadssubventioner — särskilt hänvisas till höjningen av den räntefria stående delen av egnahemslån - - synes detta maximibelopp nu böra höjas, förslagsvis till 30.000 kronor. Tvättcirkel. Såsom en enkel, lätt ordnad form för sambruk av tvättmaskiner i mindre skala har kommittén i föregående kapitel föreslagit en sådan samverkan i form av en s. k. tvättcirkel. Cirkeln torde kunna bestå av upp till 12 hushåll; kommittén föreslår att den undre gränsen ur belåningssynp u n k t sättes till fyra hushåll. För ett så litet gemensamhetstvätteri torde de mekaniska hjälpmedlen inskränkas till i regeln en modern, snabbt arbetande maskin (företrädesvis en medelstor helautomatisk), möjligen därtill en mangel och andra enklare redskap. Kostnaden för tvättmaskinen och dess installation kan för närvarande beräknas till bortåt 2.000 kronor. Beroende på lokalförhållandena, tillgång till vatten, avlopp, värme och elektrisk ström m. m. torde man böra räkna med en anläggningskostnad som i regeln icke torde överstiga 5.000 kronor eller, vid något större medlemsantal av cirkeln, 8.000 kronor. Ur belåningssynpunkt vill kommittén betrakta den senaste siffran såsom en maximigräns. Går man därutöver, så blir det fråga om en verklig kollektiv tvättstuga, och i sådant fall torde formen av andelsförening böra väljas. Kommittén föreslår, alt denna lösning av hushållens tvättproblem, som ofta torde vara särskilt lämplig på landsbygden och inom egnahemsområden, stödes genom en särskild kreditform, vid vars utformning det kreditstöd som nu utgår till sambruk och samägande av jordbruksmaskiner synts kommittén kunna tjäna som mönster (kungl. kung. 1948 nr 380 med däri senare företagna ändringar). Sådana lån utlämnas av hushållningssällskap till enskild person eller sammanslutning. För lånet gäller en maximigräns av 80 % av maskinens köpeskilling. Lånet utgår enligt en fast räntefot icke understigande medelräntan för statens belåning av obligationer under nästföregående budgetår, med tillägg av 1/4 %. Amorteringstiden utgör minst fem, högst åtta år. T

108 särskilda fall kan lånets återbetalning efterskänkas intill en femtedel av lånets ursprungliga belopp. För lånet skall ställas betryggande säkerhet. Som sådan säkerhet godtages borgen av de lantbrukare som ämnar använda maskinen. Lånet skall uppsägas till omedelbar återbetalning bland annat om låntagaren bryter mot lånevillkoren, om han försäljer eller förstör maskinen, eller om maskinhållaren för användningen av maskinen betingar sig avgifter som hushållningssällskapet finner oskäliga. Kommittén föreslår, att lån utlämnas även till anskaffande och installation av tvättutrustning för gemensamt bruk av en tvättcirkel. Lånet utgår med högst 90 % av anläggningskostnaden, dock högst 7.000 kronor. Lånet bör amorteras på fem, högst åtta år med jämn annuitet. Räntan bör liksom å tvätterilånen utgå med 3 %. Den årliga annuiteten rör sig i sådant fall mellan 21,84, respektive 14,25 % av det ursprungliga lånebeloppet. För lånet bör gälla enklast möjliga former. Tvättcirkeln behöver sålunda icke enligt kommitténs mening organiseras i form av en ekonomisk förening. En av cirkelns medlemmar bör stå som låntagare och vara ansvarig för skötseln av anläggningen. Som säkerhet för lånet bör de övriga medlemmarna av tvättcirkeln teckna borgen. Till närmare motivering härav må anföras följande. Redan nu gällande författning om statligt stöd åt kollektiva tvätterier medger att lån utlämnas även till helt små anläggningar. 1 I själva verket anger författningen icke någon undre gräns, även om föredragande departementschefen synes ha förutsatt, att det statliga stödet skulle stimulera till anläggande av tvätterier med avsevärt större kapacitet än tvättcirkelns (K. prop, nr 130/1948, sid. 15 f.). Nuvarande låneformer skulle emellertid kräva, att tvättcirkeln organiserades som till exempel ekonomisk förening. Kommittén har övervägt, huruvida krav i den vägen skulle böra ställas på en tvättcirkel, speciellt med hänsyn till att man på det sättet automatiskt skulle få en reglering av rättsförhållandet mellan tvättcirkelns medlemmar. Anledning finnes dock befara att de formaliteter som är förknippade med bildande och inregistrerande av ekonomisk förening, bolag e. dyl. skulle verka hämmande när det gäller anordnandet av tvättcirklar. Lånets ringa storlek — högst 7.000 kronor — utgör i och för sig ett skäl för att lånevillkoren utformas så enkelt som möjligt. Frågan om medlemmarnas inbördes rättsförhållande, om deras rätt att använda tvättutrustningen och deras skyldighet att dela kostnaderna, om förfaringssättet när t. ex. en medlem avflyttar från orten eller av annat i Enligt uppgift från bostadsstyrelsens tvätterisektion har numera, inom ramen för författningen om kollektiva tvätterier, försök gjorts med mindre anläggningar. Sålunda har i en Norrlandskommun 15—20 hushåll organiserat sig som en andelsförening och erhållit lån för ett självtvätteri. Tvätteriet, som är inrymt i ett nyuppfört egnahem, har följande utrustning: 1 12 kg-tvättmaskin, 1 centrifug, 1 tvättho, 2 blötvagnar, 1 torkaggregat, 1 kallmangel. Belåningssiffran är 7.700 kronor.

109 skäl icke längre önskar kvarstå, samt om hur det skall tillgå då en tvättcirkel upplöses osv., bör emellertid redan från början fastställas. En möjlighet vore att lånevillkoren innehölle föreskrifter härom. Syftet med förslaget om statligt stöd till tvättcirklar är emellertid att skapa en möjligast enkel låneform, ägnad att utan alltför stora formaliteter möjliggöra för ett antal närboende att ordna sin tvättfråga. Med hänsyn härtill har kommittén strävat att utforma villkoren för lånet så litet komplicerade som möjligt. Den utväg kommittén vill rekommendera är att det långivande organet låter utarbeta råd och anvisningar, eventuellt normalstadgar för tvättcirklar, till ledning för medlemmarna i tvättcirkeln då de från början skall reglera cirkelns inre förhållanden. Verksamheten bör handhavas av länsbostadsnämnderna, vilka vid prövning av låneärendena bör samråda med hushållningssällskapets hemkonsulent. Lån bör beviljas endast under förutsättning att den eller de maskiner, till vars förvärvande lånet är avsett att användas, befinnes lämpliga för ändamålet, vidare att köpeskillingen för maskinen prövas skälig, samt slutligen att i övrigt sådana omständigheter föreligger, att den gemensamma maskinanvändningen kan antagas bli till gagn för de hushåll, vilka avses skola deltaga i denna. Lånet skall av länsbostadsnämnden kunna uppsägas helt eller delvis, om låntagaren visar försumlighet att erlägga föreskrivna räntor och amorteringar, om inköpt maskin avyttras, utmätes eller blir obrukbar, om tvättcirkeln upplöses eller eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren med hänsyn till det med lånet avsedda syftet uppenbarligen icke längre bör tillgodonjuta lånet.

Fristående enskilda tvätterier Vad angår helt fristående tvätterier, anlagda och drivna av enskild företagare, utan samband med bostadsexploatering, synes icke några skäl föreligga att frångå den ståndpunkt statsmakterna 1948 intog, då befolkningsutredningens förslag om statslån även till sådana företag avvisades. Tvätterier av denna typ torde böra finansieras genom vanliga kommersiella krediter; i förekommande fall torde även statlig kreditgaranti kunna ifrågakomraa enligt de numera av statsmakterna antagna bestämmelserna rörande statlig garanti för lån till hantverk och småindustrier (SFS 1954/409, kreditförmedlare är företagareföreningen i vederbörande län). Skulle härutöver tillskott av allmänna medel i form av tvätterilån lämnas, så förutsätter detta bestämmelser om insyn och kontroll, som torde vara svår att organisera och kunna medföra besvärligheter. Därest av sociala skäl behov föreligger av gemensamhetstvättstuga lär icke några svårigheter föreligga att under komunal ledning eller genom någon andelsförening skapa en företagsform, som är lämplig med hänsyn till planläggning, drift och kontroll, och att härvid även utnyttja det enskilda företagarintresse som kan förefinnas.

110 Författningsförslag och medelsbehov Med här angivna ändringar föreslår kommittén att låneverksamheten fortsätter enligt de grunder som 1918 års författning anger och med beaktande vid prövningen av låneansökningar, av de riktlinjer för gemensamhetstvätteriernas utveckling som i detta betänkande angivits. Förslag till de ändringar av 1948 års författning angående statslån till kollektiva tvätterier, som föranledes av kommitténs här ovan utvecklade ståndpunkt, fogas såsom bilaga till detta betänkande. Den föreslagna höjningen av belåningsgränserna torde förutsätta viss ökning av de anslag som å riksstaten ställes till förfogande för tvätterilån. Därjämte torde vid bifall till kommitténs i detta betänkande framförda förslag medel böra beräknas till tvättcirkellån. Del bör ankomma å bostadsstyrelsen att närmare beräkna hur, i den aktuella situationen, kommitténs förslag kan komma att påverka beräkningen av behövliga anslag till tvätterilån resp. tvättcirkellån.

KAPITEL

9 Lokala och centrala organisationsfrågor

Lokala organ Företagsformen för de kollektiva tvättstugor som erhöll statsbidrag enligt 1939 års grunder var den ekonomiska föreningen, andelsföreningen. Alltj ä m t torde andelsföreningen vara det vanliga organet på landsbygden för att hjälpa hemmen med maskinell tvätt i gemensamhetsanläggningar. Enligt de nu gällande, år 1948 fastställda grunderna för statslån till kollektiva tvätterier är det vederbörande kommun som främst företräder det lokala intresset; såsom företagare namnes av författningen kommun eller landsting, bolag eller stiftelse där kommun eller landsting har ett dominerande inflytande. Är företagsformen ekonomisk förening skall kommunen vara representerad i dess styrelse. Kommunen framstår alltså här såsom det ansvariga lokala organet då det gäller att ordna kollektiva maskintvättstugor till hushållens tjänst. I praxis har det kommunala ansvaret än tydligare gjort sig gällande. Den utveckling av de kollektiva tvättstugorna som på senare år ägt rum i tätorterna har skett i samband med den kommunala bostadspolitiken. I främsta rummet är det direkt eller indirekt dess organ som framträtt såsom företagare på tvättområdet. Även i de fall då kollektiva tvättstugor i nya bostadsområden anlagts och drives av andelsföreningar är dessa i regeln beroende av kommunalt stöd i form av borgen eller direkta lån, markupplåtelser o. dyl.; därjämte är kommunen, såsom nyss nämnts, författningsenligt representerad i föreningsstyrelsen. Även gemensamhetstvättarna på landsbygden har i väsentlig omfattning kunnat räkna med kommunalt stöd. Exempelvis i Kopparbergs län, vars nät av kollektiva tvättstugor i ett föregående kapitel skildrats, har kommunerna ofta utfäst sig att bidraga till kapitalanskaffningen med dubbla beloppet av det kapital som kan anskaffas genom andelsteckning. Enligt de riktlinjer för utvecklingen på tvättområdet som i det föregående angivits såsom sannolika och lämpliga torde tvättutrustningen i ökad omfattning komma att ordnas i direkt anslutning till bostaden eller fastigheten. Större kollektiva tvätterier i samband med nybebyggelse kommer alltså att i mindre omfattning kräva insatser från det allmännas sida. Emellertid

112 måste såväl byggnadsnämnden som det kommunala organet för bostadsplaneringen givetvis tillse att det är väl sörjt för tvätten i anslutning till nya bostadsområden, vilken form härför vederbörande byggherre än funnit lämpligt att välja. Om byggnadsnämndens uppgift att vid nybebyggelse övervaka tillämpningen av hälsovårdsstadgans föreskrift om tillgång till tvättstuga och torkrum för bostadslägenhet har talats i tidigare kapitel (kap. 2). Och i den mån kommunen direkt eller såsom förmedlare av bostadslån är engagerad i byggandet står omsorgen om goda möjligheter för hushållens tvätt helt naturligt i paritet med omsorgen om andra anordningar inom och utom bostäderna, avsedda att rationalisera hemarbetet. Goda anordningar för tvätt måste vid nybebyggelse anses som självklara komplement till bostäderna, vilket bör beaktas av byggherrar, låneförmediare och långivare. När det gäller att förbättra tvättförhållandcna för hushåll i äldre bostäder såväl på landsbygden som framför allt i tätorterna, måste en betydligt vidgad kommunal verksamhet och kraftigare initiativ än hittills förutsättas för all hjälpa hushållen med tvättfrågans lösning. De former härför som i det föregående skisserats och förordats innebär i jämförelse med tidigare planer betydande förenkling och ökad smidighet. Kommittén förutsätter därför att det i framtiden skall gå lättare än hittills att ge familjer som bor i äldre bostäder fullgoda möjligheter till tvätt.. I de fall större kollektiva tvättstugor befinnes utgöra den lämpliga lösningen av hushållens tvättproblem torde det kommunala stöd som kan vara erforderligt ges formen av lån, borgen, markupplåtelse eller dylikt åt vederbörande företagare, andelsförening, bostadsbolag eller stiftelse. En nära anknytning till fastigheternas och de enskilda hushållens intresse för tvättstugan utgör en väsentlig förutsättning för dess framgång. Den direkta kommunala företagsformen torde därför icke i första hand komma ifråga. Närmast bör det kommunala ansvaret för tvättfrågorna åvila de organ som inom kommunen företräder de bostadspolitiska intressena, alltså i regel kommunalnämnden och drätselkammaren. Författningen angående statslån till kollektiva tvätterier torde med de ändringar som kommittén föreslår ge möjligheter till statligt och kommunalt stöd i den utsträckning sådant kan vara önskvärt.

Länsorgan 1948 års författning anger förutom primärkommun landsting såsom eventuell intressent i kollektiva tvättstugor. Landstingens befattning med dessa frågor torde ha begränsat sig till att de i vissa län tagit initiativet till eller deltagit i regionplaneringen av kollektiva tvätterier. I övrigt har det på länsplanet varit vederbörande länsstyrelse samt framför allt hushållningssällskapets hemkonsulent, länsbostadsnämnden och eventuellt fria

113 organisationer som varit verksamma vid utredningar av tvättbehovet och arbetat för tillkomsten av gemensamhetstvätterier. I några län torde det planeringsarbete och den upplysningsverksamhet som främst hemkonsulenterna bedrivit ha varit av väsentlig betydelse för gemensamhetstvätteriernas utveckling. Enligt gällande författning skall länsbostadsnämnden och hemkonsulenten avge yttrande över låneansökningar, vilka sedermera prövas och avgöras av bostadsstyrelsen. I viss omfattning, nämligen i fråga om mindre tvätterier och s. k. tvättcirklar, synes emellertid skäl föreligga att efter lämplig övergångstid delegera beslutanderätten till länsbostadsnämnden (se nedan). Länsbostadsnämnden och hemkonsulenten bör härutöver utöva en upplysande och rådgivande verksamhet i nära samråd med bostadsstyrelsen och dess tvätterisektion. Även om arbetet å den av 1947 års utredning om kollektiv tvätt förordade regionala planeringen av gemensamhetstvätterier icke torde haft någon större praktisk betydelse ifråga om det nät av stora centrala inlämningstvätterier, med vars tillkomst utredningen räknade, så synes det däremot på flera håll ha varit av värde genom att klarlägga tvättbehoven och därtill anknyta utredningar om större och mindre kollektiva tvättstugor såsom självtvätterier eller tvätterier med kombinerad driftsform. Undersökningar och planläggning av sådan art kan alltjämt utföras av de nyss nämnda länsinstanserna, i samråd med vederbörande kommuner och övriga intresserade institutioner. Liksom hittills bör tvätterilånen i regel prövas och avgöras av bostadsstyrelsen; länsbostadsnämndens och hemkonsulentens uppgift bör vara att förberedande pröva och yttra sig över låneansökningar. Såsom nyss framhållits torde emellertid beslutanderätten i fråga om lån till s. k. tvättcirklar i den administrativa förenklingens intresse kunna delegeras till länsbostadsnämnden, sedan erfarenheter av denna företagsform samlats och en viss praxis stadgat sig. Efter en övergångstid av något år — varunder sådana frågor alltjämt avgöras av bostadsstyrelsen — bör det ankomma å Kungl. Maj:t att ompröva frågan om en delegation av beslutanderätten till länsbostadsnämnderna. Befinnes en sådan överflyttning böra äga rum, torde denna i den enhetliga bedömningens intresse även böra gälla de mindre, kollektiva tvätterierna.

Den centrala tillsynsmyndigheten Bostadsstyrelsen är den myndighet som närmast har att ta befattning med frågor som gäller bostädernas försörjning med anordningar för hushållens tvätt liksom med dessas utrustning för hemarbetet över huvud taget, och särskilt med gemensamhetstvätterier. Tvätterifrågorna handlägges 8

114 inom styrelsen närmast av den tvätterisektion som ingår i styrelsens tekniska byrå. Inom tvätterisektionen förbereds bostadsstyrelsens beslut i anledning av ansökningar om lån enligt författningen om lån till kollektiva tvätterier, likaså handlägges här remisser av ansökningar om byggnadstillstånd för tvätterier, vilka arbetsmarknadsstyrelsen brukar behandla i samråd med bostadsstyrelsen. Prövningen av låneärenden förutsätter givetvis ofta rätt ingående utredningar av de underställda projekten. Härtill anknyter sig vissa mera allmänna utredningsuppgifter, i främsta rummet rörande de erfarenheter som kan vinnas vid redan befintliga, större och mindre gemensamhetstvätterier. Frågor gällande sådana gemensamhetstvätterier, som ingår i bostadsprojekt för vilka ansökan om statligt tertiärlån behandlas av bostadsstyrelsen, ägnas icke inom tvätterisektionen någon mera ingående prövning. Enligt kommitténs mening bör tvätterisektionen ges vidgade uppgifter inom ramen för bostadsstyrelsens verksamhet: sektionen bör ta befattning icke blott med de kollektiva tvätterier som finansieras med tvätterilån enligt 1948 års kungörelse, utan även med motsvarande anordningar i samband med bostadsbebyggelse belånad med statliga bostadskrediter, överhuvud taget bör å tvätterisektionen ankomma granskningen av anordningar för hushållens tvätt i de bostadsprojekt bostadsstyrelsen har att pröva. Med dessa ytterligare uppgifter följer att sektionen även bör ha en i motsvarande mån vidgad utredande och rådgivande verksamhet. Självfallet bör sektionen härvid grunda sitt arbete ej blott på egna erfarenheter utan även på de resultat som kan vinnas vid det utrednings- och forskningsarbete å tvättområdet som bedrivs inom andra institutioner och som med hänsyn till den snabba tvättekniska utvecklingen är av särskild vikt. Till närmare belysning av de uppgifter som bör ankomma å bostadsstyrelsen och dess tvätterisektion må anföras följande. I första hand har tvätterisektionen att pröva de löpande ärendena, ansökningar om lån, respektive byggnadstillstånd. Detta påkallar en byggnadsteknisk granskning samt prövning av den föreslagna maskinutrustningen. Prövningen måste utom byggnad, maskiner och installation även gälla driften och arbetsgången vid den planerade anläggningen samt de driftsekonomiska kalkylerna. Liksom vid annan långivande verksamhet bör en eventuell långivnings bärighet prövas. I denna prövning ingår även frågan om omfattningen av efterfrågan å de tjänster som tvättstugan erbjuder: dess influensområde och antagliga kundunderlag måste bedömas. Med den tekniska och ekonomiska prövningen följer vissa administrativa uppgifter, nämligen de nödvändiga kontakterna med den sökande, med vederbörande kommunala myndigheter, länsbostadsnämnd och hemkonsulent. Av mera formell natur är den juridiska prövning som låneansökningarna måste underkastas; dessa spörsmål ankommer på bostadsstyrelsens lånebyrå. Jämte dessa löpande ärenden ankommer å tvätterisektionen en viss ut-

115 redande, kontrollerande och konsulterande verksamhet i tekniska och ekonomiska spörsmål vid i drift varande kollektiva tvätterier. Detta förutsätter att tvätterisektionen även har tillfälle att närmare följa verksamheten vid befintliga tvätterier, att studera resultaten därav, lämpligen i form av löpande statistiska sammanfattningar av väsentliga driftsekonomiska data. I särskilda fall torde sådana undersökningar påkalla besök på platsen för iakttagelser och rådgivning. I övervakningen bör ingå sådana uppgifter som granskning av ekonomisk statistik, rådgivning rörande driften samt vid anskaffande av dugliga föreståndarkrafter till tvätterierna. Ehuru den projekterings verksamhet, som tidigare utövats av egnahemsstyrelsen och sedermera av bostadsstyrelsens tvätterisektion, enligt statsmakternas beslut numera är avvecklad, har principskisser med teknisktekonomiska kalkyler av tvätterier av olika storlek visat sig vara av värde. Gäller det mera omfattande och tidskrävande utredningar rörande enstaka, projekterade eller i gång varande tvätterianläggningar torde tvätterisektionen ofta kunna anlita utomstående sakkunniga, ställda till förfogande av eller förmedlade genom exempelvis Industriförbundets industribyrå eller Kooperativa förbundets tvättavdelning. Kostnaderna härför bör gäldas av respektive tvätterier i den mån det icke gäller särskilt beslutade experimentanläggningar för vilka föreligger forskningsanslag. De uppgifter att ge råd och upplysningar, att utöva en allmänt informerande verksamhet, i viss mån propaganda, i förhållande till gemensamhetstvätterier inom eller utom bostadspolitikens ram som bör ankomma å bostadsstyrelsens tvätterisektion förutsätter icke blott att sektionen på sätt här skildrats står i nära kontakt med och kritiskt kan tillgodogöra sig erfarenheterna från befintliga tvätterier utan även att sektionen har tillfälle att genom direkta kontakter och facklitteraturen följa den allmänna tekniska och ekonomiska utvecklingen på hushållstvättens område. Att härvid! kontakterna med andra offentliga och enskilda institutioner, som är verksamma på detta område, är av särskild betydelse har redan framhållits; till därmed sammanhängande frågor återkommer kommittén i följande kapitel. Tvätterisektionen bör så utrustas att den kan fungera som en informationscentral i alla spörsmål av betydelse för gemensamhetstvätterierna, tilltjänst i främsta rummet för de kommunala myndigheterna och i allmänhet för de bostadsföretag, fastighetsägare och sammanslutningar, för vilka a n läggningen och förvaltningen av hushållstvättens bostadskomplement ä r av betydelse. En stimulerande och uppslagsgivande, en sakkunnigt u p p lysande och rådgivande verksamhet, riktad till de skilda lokala organ och företag som ha att aktivt hjälpa till med att lösa hushållens tvättproblen» och ej minst till den stora allmänheten, är en uppgift av särskild vikt, fram:för allt med hänsyn till alla de nya problem den tekniska utvecklingen på tvättområdet för med sig. Redan för de uppgifter som nu ankommer å tvätterisektionen är dess per-

116 sonal för knapp. Vid flera tillfällen har bostadsstyrelsen med hänvisning särskilt till de utredningsuppgifter som nu måste eftersättas hemställt om förstärkningar. Även kommittén har i framställning till socialdepartementet den 6 oktober 1949 framfört samma synpunkter och framlagt förslag om vissa personalförstärkningar.

Arbetsuppgifter och p e r s o n a l s a m m a n s ä t t n i n g vid tvätterisektionen F r å n den 1 juli 1953 är personalsammansättningen å bostadsstyrelsens tvätterisektion följande: 1 förste byråingenjör i Ce 29 (chef för sektionen) 1 förste byråingenjör i Ce 27 3 ingenjörer i högst Cg 21 1 kanslibiträde i Ce 11 Sektionens nuvarande arbetsuppgifter kan, enligt vad från sektionen meddelats, uppdelas i två grupper, nämligen dels sådana som direkt följer den författningsenligt reglerade låneverksamheten och dels sådana som erfordras för att ge ett fast underlag för det fortsatta arbetet. Åtskilliga uppgifter, som åvilar tvätterisektionen eller som bör tillkomma den, har icke kunnat fullgöras på grund av brist på personal. Sektionens nuvarande personalstyrka kan knappast medhinna annat än de rent löpande ärendena. Följden har blivit att för den statliga stödverksamheten på förevarande område väsentliga arbetsuppgifter måst eftersättas. Någon mera omfattande konsulenlverksamhet har således icke kunnat bedrivas. Än mindre har undersökningar om erfarenheterna av resultaten i de olika tvätterierna, sammansättningen av det klientel som utnyttjar tvätterierna etc. kunnat genomföras. Vissa utredningar har visserligen påbörjats angående den statliga stödverksamhetens verkningar samt om de tekniska och ekonomiska konsekvenserna med hänsyn till tvätteriernas driftsform och storlek, men dessa utredningar har allvarligt eftersatts på grund av bristen på personal.

K o m m i t t é n s förslag Kommittén finner det angeläget, att tvätterisektionen erhåller den personalförstärkning som erfordras för att den skall kunna medhinna ej blott de utredningsuppgifter och den kontroll av statsunderstödda tvätterier som hittills måst eftersättas samt de nya uppgifter som befattningen med gemensamhetstvätterier finansierade med bostadslån betingar, utan även de här ovan angivna allmänna uppgifterna såsom utrednings- och informationsorgan ifråga om gemensamhetstvätterier för hushållens behov. Detta måste förutsätta en betydande förstärkning av sektionens personal, redan nu i knappaste laget. Tillväxten av antalet granskningsärenden på-

117 kallar en motsvarande personalökning. Placeringen å lönestat av sektionens personal måste övervägas jämväl med hänsyn till vunna erfarenheter av uppgifternas art och omfattning. Det torde ankomma å bostadsstyrelsen att n ä r m a r e bedöma dessa personalfrågor. Såsom särskilt viktigt har för kommittén framstått, att sektionen så förstärkes, att den, i enlighet med vad här ovan anförts, kan fungera som ett informerande och rådgivande organ, främst i förhållande till de kommunala bostadsmyndigheterna, de stora bostadsföretagarna, kooperativa, allmännyttiga och enskilda, samt ej mindre länsbostadsnämnder och hemkonsulenter. För dessa uppgifter har sektionen bl. a. behov av en härför särskilt lämpad befattningshavare med den ingående kännedom om hushållsarbetets problem med hänsyn till tvätten, som en hushållsteknisk grundutbildning lämnar; denna befattningshavare bör vidare ha erfarenhet av och förmåga att bedöma planeringen av särskilt mindre gemensamhetstvätterier. Befattningshavarens uppgifter inom tvätterisektionen torde väsentligen böra bestå i att efter anvisningar av sektionens chef uppehålla kontakterna med länsbostadsnämnder och hemkonsulenter, med kommunala myndigheter och företag i och för konsultationer samt givetvis också för ömsesidigt utbyte av erfarenheter ifråga om samhälleliga åtgärder för underlättande av hushållens tvätt. Likaså bör å denna befattningshavare särskilt ankomma att biträda i den allmänt informerande och vägledande uppgift som enligt vad ovan framhållits bör ankomma å tvätterisektionen. Med hänsyn till uppgifternas art och omfattning föreslås befattningen inrättad i lönegrad 27 med beteckningen tvättkonsulent. Då konsulenten bör ha tillfälle att under en stor del av året vistas på resor måste medel härför beräknas i bostadsstyrelsens anslag för tjänsteresor.

K A P I T E L

10 Forskning, upplysning och utbildning, samordningsfrågor

Centrala forskningsorgan å tvättområdet Frågor av betydelse för hushållens tvättproblem handlägges även på andra håll inom statsförvaltningen än inom bostadsstyrelscn, ävensom hos fristående institutioner. Flera forskningsorgan har tvättfrågor på sitt program. Vid de statliga och kommunala institutionstvätterierna, liksom vid de stora bostadsföretagen, samlas erfarenheter och bedrives utredningar av betydelse för här föreliggande arbetsuppgifter. F r ä m s t är att nämna Hemmens Forskningsinstitut (HFI), bland vilkas studieuppgifter hushållens tvätt utgör en av de viktigaste. HFI:s medverkan vid kommitténs undersökning av tid och kostnader vid olika tvättformer har varit av väsentlig betydelse för den här föreliggande utredningen. I det föregående har även omnämnts de undersökningar om olika tvättmaskiner och tvättredskap som utföres inom HFI. överhuvudtaget omfattar institutets arbetsprogram olika tekniska och ekonomiska frågor i samband med hushållens tvättarbete, bland dessa även frågor om bostadens planlösning med hänsyn till tvätten inom hemmet. 1 Även för den upplysningsverksamhet på detta område som riktar sig till den stora allmänheten är HFI efter den nyligen genomförda sammanslagningen med Aktiv Hushållning det lämpliga organet. HFI:s arbetsprogram gäller främst tvättarbetet i hemmen, men det lämnar enligt sakens natur även underlag för bedömande av olika kollektiva tvättformer. Forskningsverksamhet inom textiltvättens område bedrives vidare av Institutet för Tvätteknisk Forskning (IT). Detta institut, bildat år 1946, är i viss mån en fortsättning av den tidigare Föreningen för Rationell Textiltvätt. Institutets medlemmar utgöres av ett antal kommersiella tvätterier samt vissa statliga och kommunala institutionstvätterier. Verksamheten omfattar dels viss grundforskning angående olika textiliers förhållande under tvättprocessen, tvätt- och blekmedel m. m., dels, och framför allt, kontrolli Efter framställning den 11 februari 1954 — varöver även bland annat bostadskollektiva kommittén avgivit remissyttrande — har HFI numera erhållit ett anslag å 150.000 kronor i och för omfattande undersökningar angående olika typer av tvättmaskiner, rationalisering av efterbehandlingen av tvätten, planering och inredning av bostadens tvättutrymmen, jämväl med hänsyn till torkningen m. m.

119 och konsultverksamhet för de anslutna tvätteriernas räkning, främst i syfte att utröna tvättprocessernas inverkan a textiliernas hållbarhet och utseende. IT har under sin verksamhetstid från år 1947 som statliga bidragsmedel genom statens tekniska forskningsråd erhållit 49.000 kronor, alltså genomsnittligt för år ca 6.000 kronor. I övrigt har institutet haft att finansiera sin verksamhet genom avgifter från sina intressenter, ca 20.000 kronor för år. Institutet publicerar årligen de erhållna forskningsresultaten i »Meddelanden», som i första hand tillställes intressenterna. Den vid olika institutioner bedrivna textilforskningcn innefattar även frågor om textiliers förhållande vid tvätt. Härvid är att nämna Svenska lextilforskningsinstitutet i Göteborg, Institutet för tillämpad textilforskning i Göteborg och Norrköping. Textilinstitutet i Borås samt Lennings textiltekniska institut i Norrköping. Vid de stora statliga och kommunala institutionstvätterierna samlas givetvis erfarenheter och utföres tvättckniska undersökningar av betydelse också för bedömande av hushållstvättens problem. Särskilt må här nämnas Försvarets fabriksstyrelses tvätt- och reparationsanstalt i Lövsta, landets största tvättindustri, Stockholms sjukhusdirektions centraltvätt samt centraltvättinrättningen vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, ävensom åtskilliga andra stora militära och civila institutionstvätterier (fångvården, statens järnvägar, hospital, sjukhus och andra anstalter). Erfarenheter av värde samlas vidare även inom de stora bostadsbyggande företagen, såsom HSB, Riksbyggen och de kommunala bostadsbolag, vilka medverkat vid tillkomsten av större eller mindre gemensamhetstvätterier för av dem bebyggda bostadsområden. Av enskilda större sammanslutningar av betydelse för arbetet på tvättens rationalisering må nämnas Kooperativa förbundet, inom vilket en särskild avdelning utövar konsulterande och projekterande verksamhet, samt Sveriges tvätteriidkareförbund, en år 1940 bildad sammanslutning av flertalet större kommersiella tvätterier här i landet. I viss omfattning har Industriförbundets industribyrå anlitats av kommunala, andelsägda och privata tvättcrier för konsultation i tekniska, framför allt driftstekniska och arbetsorganisatoriska frågor. Även bostadsstyrelsens tvätterisektion har i några fall trätt i samarbete med industribyrån när det gällt att bedöma organisationen, arbetsgången och driftsekonomin vid stora inlämningstvätterier, därvid industribyråns sakkunskap och erfarenheter ifråga om arbetsorganisation vitsordats ha varit av stort värde. Bland de institutioner, som för framtiden måste tillmätas särskild betydelse för hushållens tvättproblem, må nämnas den år 1953 inrättade Statens nämnd för byggnadsforskning. Dess uppgifter, avseende byggnadsverksamhetens rationalisering och förbilligande, bör, enligt den kungl. propositionen om nämndens inrättande, innefatta »planering av såväl byggnader som samhällen både ur kvalitativa och ekonomiska synpunkter». Såsom

120 syfte härför har angivits »att få dels bättre bostäder, dvs. bostäder som på ett riktigare sätt än de nuvarande är anpassade efter tidens sociala, tekniska och ekonomiska förutsättningar, och dels billigare bostäder, dvs. bostäder som är billigare i hyra och kräver minsta möjliga arbetskraft för hemmets skötsel». 1 Då tvätten är en viktig och arbetskrävande del av hemarbetet måste det anses vara en väsentlig uppgift för bostadsforskningen att klarlägga hur bostaden lämpligen bör ordnas och utrustas för att tvätten skall kunna utföras på ett rationellt sätt, i bostaden eller eventuellt i en för flera hushåll gemensam tvättstuga. Sådana frågor måste följaktligen intaga en framträdande plats på arbetsprogrammet för statens nämnd för byggnadsforskning. Hit hör exempelvis frågor om bostadens, respektive fastighetens planläggning och utrustning för den tvätt som där kan äga rum, berörande bland annat kök, badrum, ventilations- och torkningsanordningar, utrymmen och anordningar för efterbehandlingen av tvätten, såväl i egnahem som i hyreshus, såväl i den enskilda lägenheten som i gemensamma tvättstugor för hushållens behov. Nämnden består av 13 av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter jämte chefen för nämndens kansli. I nämnden skall ingå representanter för forskning, för socialdepartementet, för de statliga myndigheter och institutioner som handlägger byggnadsfrågor, alltså främst bostadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen, för arbetsmarknadens parter samt för kooperativa och enskilda institutioner och företag. Att nämnden i sin verksamhet bör söka nära kontakt med intressenterna inom byggnads- och bostadsområdet har vid dess inrättande särskilt understrukits. Såsom särskilt viktigt har framhållits, att nämnden finner lämpliga former för intimt samarbete med bostadsstyrelsen ifråga om den upplysningsverksamhet, som enligt instruktionen för bostadsstyrelsen skall bedrivas inom dess teknisk-ekonomiska byrå, liksom med byggnadsstyrelsen angående forskningen på samhällsbyggandets område. Nämnden disponerar för sin verksamhet den på avgifter å byggnadsverksamheten grundade fonden för byggnadsforskning, vars inkomster för budgetåret 1954/55 beräknats till 2,3 miljoner kronor, samt ett statligt anslag som för samma budgetår uppgår till 400.000 kronor. Den av nämnden understödda forskningen bedrives dels av enskilda forskare, dels och oftast i samarbete med redan befintliga institutioner, i senare fallet vanligen i form av gemensamt bildade utskott för särskilda forskningsuppgifter. Sådana specialutskott h a r inrättats exempelvis för frågor rörande byggnaders uppvärmning, för golv, målning, puts osv. Golvutskottet består sålunda av sakkunniga från HFI, byggnadsstyrelsen o. a. j ä m t e av nämnden tillsatta fackmän, sammanlagt sju personer, vilka vid i Se k. prop. 163/1953, sid. 8, 10, 21, 23 samt 38 ff.

121 behov med sig kan adjungera särskilda sakkunniga. Medel för utskottets verksamhet — personal och omkostnader — avdelas från nämndens allmänna inkomstposter. HFI har fått rätt att hos golvutskottet utföra provningar mot en speciell taxa, i princip utskottets självkostnadcr.

Behovet av intensifiering och samordning av forskningen Såsom denna översikt visar pågår på flera håll utrednings- och forskningsarbeten inom tvättområdet, dels av mera teoretisk art, dels med direkt tillämpning på praktiska tvättproblem. I den flytande utveckling, vari tvättområdet på grund av föränderliga tekniska och ekonomiska faktorer för närvarande befinner sig, blir bedömningen av dess problem ofta osäker och kräver därför en fortlöpande kvalificerad forskning. De tekniska hjälpmedlen utvecklas och förnyas, och därmed förskjutes tillämpningen av olika tvättformer. Nya tvättmedel, som ständigt framkommer, är av stor betydelse för tvättens underlättande, särskilt med hänsyn till vattnets temperatur och hårdhetsgrad. Metoderna för efterbehandlingen lämnar plats för förenklingar och rationaliseringar. Nya textila material kan förändra fort s ä t t n i n g a r n a för tvättarbetet, i förenklande eller måhända i komplicerande riktning. På olika sätt kan tvättproblemen inverka på bostadens planlösning, på kökets och badrummets inredning, på torkningsanordningar, ventilation osv. De stora ekonomiska värden i textilförråd och tvätt det här gäller understryker vikten av att allmänhet och myndigheter får så god vägledning som möjligt när det gäller investeringar på tvättområdet. De utredningar som på olika håll pågår kan visa sig vara av stor betydelse för planeringen av hushållstvätten och bestämmande av tvättformerna i olika bygder. Skall man kunna bedöma exempelvis den lämpligaste gränsdragningen mellan hemtvätt och gemensamhetstvätt, mellan självtvätt och inlämningstvätt, lokalisering och dimensionering av kollektiva tvättstugor, deras maskinella utrustning, driftsformer o.s.v., så måste man vara väl orienterad i de bestämmande tekniska och ekonomiska faktorerna, vilka på olika sätt och i olika instanser är föremål för utredning och forskning. Detta mångsidiga och på olika organ specialiserade forskningsarbete bör enligt kommitténs mening i vissa hänseenden intensifieras och samordnas i syfte att ge en så god vägledning som möjligt för arbetet å tvättens rationalisering.

Vidgning av H F I : s verksamhet Fortlöpande studier bör bedrivas av hushållens vanor och behov ifråga om tvätten. Genom den av kommittén jämte HFI gjorda undersökningen har vissa för tvätten väsentliga fakta framkommit rörande sammansättningen av hemmens textilförråd, tvättens samband med de hygieniska va-

norna och de praktiska möjligheterna för de i hushållet arbetande att utnyttja utrustning för tvätt med olika teknisk utformning och på olika sätt samplanerad med bostäderna. Att denna undersökning var bunden vid vissa antagna förutsättningar har tidigare understrukits: olika hushåll har olika behov och också skilda uppfattningar av vad som anses bekvämt, hygieniskt, ekonomiskt godtagbart osv. Fortsatta och vidgade studier kring hemmens tvättproblem är nödvändiga för att vägleda det allmännas handlande på tvättområdet. Sådana studier har naturligen sin tyngdpunkt hos HFI. Kommittén vill understryka angelägenheten av att HFI erhåller fortsatta och vidgade möjligheter att fullfölja dessa uppgifter, liksom de mera tekniskt betonade tvättutredningar som institutet i samarbete med andra institutioner bedriver.

S a m o r d n i n g s o r g a n hos S t a t e n s n ä m n d för byggnadsforskning Kommittén har i det föregående flera gånger framhållit vikten av att byggnads- och bostadsforskningen jämväl upptar frågor av betydelse för hushållens tvättarbete. Såsom av den tidigare redogörelsen framgår finnes numera genom tillkomsten av statens nämnd för byggnadsforskning ett särskilt organ för utredning av sådana, bostadsforskningen tillhörande frågor. Kommittén föreslår, att nämnden på sitt arbetsprogram även upptar de spörsmål rörande såväl bostadsområdenas som byggnadens och bostadens planläggning och utrustning, som betingas av hushållens tvättbehov. Genom sin ställning och sina nära kontakter med husbyggnadsområdets intressenter, de stora byggande företagen samt de centrala verken för bostadspolitiken och samhällsplaneringen, är nämnden särskilt ägnad att upptaga och samordna forskningsuppgifter på detta område. Liksom när det gäller andra fackligt betonade spörsmål torde utredningsarbetet böra ske genom ett gemensamt bildat utskott. I detta tvåttutskott torde böra ingå representanter främst för de båda organ som ha att ta befattning med hushållstvätten och med gemensamhetstvätterier för hushållstvättens behov, nämligen bostadsstyrelsen och HFI, vidare representanter för textilforskningen och för fackkunskapen ifråga om maskiner och andra tekniska hjälpmedel vid tvätten. Dessutom bör i tvättutskottet ingå personer med förtrogenhet med hushållens praktiska tvättproblem i olika bygder. Ett dylikt tvättutskott inom statens nämnd för byggnadsforskning bör få möjlighet att genomföra sådana tekniskt och ekonomiskt betonade undersökningar som i nuvarande läge kan befinnas önskvärda för att ytterligare klargöra riktlinjerna för tvättplaneringen. Utskottet torde vidare samordna på olika håll bedriven forskning samt tillgodogöra sig erfarenheterna från skilda typer av tvättanläggningar. Härvid är de anläggningar av i viss mån »y typ, som kommittén förordat, av särskilt intresse. •>

123 Resultatet av denna samordnade forskning till de byggande företagens och allmänhetens tjänst synes även vara av särskilt värde för bostadsstyrelsen och dess tvätterisektion i dess uppgift att vid bostadspolitikens praktiska tillämpning söka befrämja en förnuftig utveckling av formerna för hushallens tvätt. Styrelsen kan genom samarbete med tvättutskottet lättare hålla kontakt med den tekniska utvecklingen och de tekniska möjligheterna och därmed också ge allmänheten och de byggande organen så god vägledning som möjligt ifråga om investeringar på tvättområdet.

Yrkesutbildningen I tidigare avsnitt har kommittén haft anledning att peka på den bristande tillgången på kvalificerad personal för ledningen särskilt av större gemcnsamhetstvätterier. De mindre tillfredsställande resultat, som några större kollektiva inlämningstvätterier uppvisat, anses ofta ha varit beroende på bristande sakkunskap både vid tvätteriets planläggning och vid driftsledningen. Bostadsstyrelscns tvätterisektion har på grund av sina erfarenheter även ansett sig böra upptaga frågan om förbättrad yrkesutbildning på sitt arbetsprogram, I utredningsdelen redogöres närmare för de utbildningsmöjligheter, som för närvarande står till buds, samt för de olika förslag till utveckling av desamma som framlagts, främst av befolkningsutredningen i betänkandet Kollektiv tvätt. I anslutning till gemensamhctstvätteriernas erfarenheter vill kommittén starkt understryka vikten av en intensifierad utbildning, främst av tvätteriföreståndare och verkmästare (tvättmästare). Vid denna utbildning torde ökad vikt böra läggas på de administrativa och ekonomiska ämnena, på arbetsledning och företagsekonomi. Lämpligt synes även vara, att, såsom från de kommersiella tvätteriernas sida föreslagits, eleverna växelvis med den teoretiska utbildningen finge arbeta i större moderna, välorganiserade tvätterier för att lära känna såväl den moderna maskintvätten som även organisationen av arbetet inom ett stort inlämningstvätteri. Kommittén vill härutöver föreslå, att kortare instruktionskurser, närmast avsedda att handleda husmödrar och personalen vid mindre gemensamhetstvätterier i rationella tvättmetoder och användningen av nya tekniska hjälpmedel vid tvätten, anordnas, eventuellt med stöd av yrkesskolornas utrustning och personal. Kurser av liknande art och omfattning har tidigare anordnats genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg. Kommittén förutsätter, att frågan om en intensifierad yrkesutbildning med beaktande av vad här framhållits göres till föremål för övervägande och åtgärder från överstyrelsen för yrkesutbildning efter samråd med olika berörda statliga myndigheter, förutom bostadsstyrelsens tvätterisektion och HFI, de stora offentliga institutionstvätterierna, samt med den kommersiella tvättens samorganisation.

UTREDNINGSDEL

KAPITEL

11 Vad händer vid tvätt?

I betänkandet Kollektiv tvätt 1 lämnades 1947 en översikt beträffande då kända förhållanden angående textiltvättens kemiska och fysikaliska processer. Statens sjukhusutredning har sedermera — i det i maj 1950 avgivna betänkandet angående »Verksamheten vid sjukhustvätterierna och möjligheterna att rationalisera densamma» (SOU 1950:23) — ur teoretiska och särskilt industriella synpunkter grundligt och utförligt redogjort för området. Sedan utgivandet av det sistnämnda betänkandet har skett en utveckling och framkommit nya erfarenheter särskilt beträffande syntetiska tvättmedel samt nya maskintyper. Här skall i korthet ges en översikt över den grundläggande tvätteorin med hänsyn tagen till dessa nya erfarenheter.

Allmän tvätteori Textiltvättning avser att från textilierna avlägsna de föroreningar, som tillförts dem under användningen eller på annat sätt, samt innefattar även att efter rengöringen genom tillslätning eller andra förfaranden ge textilpersedlarna önskat bruksutseende och form. Rengöringen utföres enligt nu gängse metoder genom att i en tvättvätska lösgöra eller lösa smutsen från textilfibrerna, föra ut smutsen i vätskan och hålla den uppslammad i denna tills den avlägsnas genom sköljning. De föroreningar, som vid tvättningen skall avlägsnas från textilfibrerna, varierar både till art och mängd beroende på hur plaggen smutsats. Viss smuts kan vara löslig i enbart vatten. För andra föroreningar fordras tillsats till vattnet av tvättmedel. Tvättmedlen har följande egenskaper. Ämnen såsom tvål, såpa och syntetiska ytaktiva ämnen åstadkommer, att tvättlösningen lättare tränger in i textilierna, löser fettartad smuts, uppladdar olöslig smuts och textilfibrer så att dessa kan separeras och håller sedan den olösliga smutsen finfördelad i tvättlösningen. Alkali såsom soda, metasilikat, fosfater eller natronlut bidrar till ökad tvättverkan genom förstärkt uppladdning av smutspar1

avgivet av 1941 års befolkningsutredning (SOU 1947:1).

128 tiklar och textilfibrer samt löser vissa i enbart vatten olösliga föroreningar och neutraliserar i egensgap av bas i smutsen förekommande syror. Vid tvättning användes vanligen även blekmedel och optiska vitmedel. Vatten är, frånsett kemisk tvätt, det medium i vilket rengöringens kemiska och fysikaliska processer äger rum. Vattnets egen förmåga att väta textilfibrerna och delvis lösa smuts ökas starkt genom ovan nämnda tillsatser av tvål m. m. och alkalier. Tvättverkan påskyndas vanligen genom uppvärmning och genom mekanisk bearbetning (omröring etc.) av textilierna i tvättvätskan. Följande faktorer anses främst inverka på tvättresultatet: smutsens och fibrernas art, tvättvätskans smutsborttagande och smutsbärande förmåga samt eventuella blekningseffekt.

Arbetsmomenten vid tvätt Tvättning omfattar normalt följande arbetsmoment: Förbehandling, varvid plaggen iordningställes så att tvätt kan genomföras med minsta möjliga skadeverkningar. Blötning i vatten eller utspädd vattenlösning av alkali. Tuättning (rengöring) i lösning av vatten och tvättmedel under mekanisk påverkan. Sköljning, varvid tvättmedlet och under tvättningen utlösta eller uppslammade föroreningar avlägsnas. Avvatining, varvid en stor del av vattnet i plaggen avlägsnas. Torkning, varvid efter önskan all eller så gott som all fukt avgår samt slutligen Efterbehandling, som avser att ge plaggen önskat utseende och form. De olika arbetsmomenten utföres vanligen på olika sätt beroende på om man tvättar för hand eller i maskin. Olika typer av maskiner arbetar också på olika sätt. Olika slags textilier erfordrar ofta skilda metoder eller förfaranden. Vittvätt (ofärgade bomulls- eller linnevävnader) är sålunda mindre känslig för högre tvättemperaturer, medan däremot kulörttvätt på grund av fällningsrisken bör tvättas i lägre. Ylle tål endast att tvättas i ännu lägre temperaturer och är på grund av risken för valkning känslig för mekanisk bearbetning. Linnevävnader bör t. ex. inte manglas och strykas vid lika höga temperaturer som bomull, och konstfibrer har högst varierande reaktioner vid tvättbehandling.

Förbehandling Förbehandlingen har till uppgift att iordningställa och förbehandla de i en aktuell tvätt ingående olika plaggen så att den egentliga tvättningen

129 (rengöringen) kan genomföras med minsta skadeverkningar mot textilierna och samtidigt på minst arbetskrävande och mest ekonomiska sätt. Plaggen bör därför sorteras. Detta sker vanligen med hänsyn till olika textilslags (ylle-, bomulls-, rayonvävnader etc.) påverkan ifråga om hållfasthetsnedsättning, krympning och avfärgning vid olika vattentemperaturer. Sortering brukar även ske efter smutsighetsgrad så att inte ett mycket smutsigt plagg kommer att fläcka ett mera rent eller att inte ett mera lätt smutsat plagg behöver lika hård tvättbehandling som ett mera kraftigt smutsat. Särskilt ömtåliga plagg som t. ex. tunna gardiner eller fina underkläder tål heller inte lika långa gångtider i en tvättmaskin som mera robusta plagg. Plaggen behöver också ofta en förberedande rengöring före själva tvätten. Fickor o. d. bör tömmas och borstas ur. För att på ett plagg inte behöva bruka mer våld mot fibrer och vävnad än vad plaggets allmänna smutsighet kräver vid den egentliga tvättningen — eller för alt då kunna nöja sig med mera enkla och ekonomiska tvättmetoder — kan det vara mycket lämpligt att som förbehandling utföra en viss fläckborttagning, t.ex. bestryka smutsränder på kragar och manschetter med något organiskt lösningsmedel (ex. trikloretylén) eller en koncentrerad tvättmedelslösning. Dylik förberedande fläckborttagning synes bli allt mer vanlig inom såväl våttvättsom kemtvättindustrierna (prespotting). En hel del plagg är även försedda med metallspännen och liknande som måste tagas bort innan de vattenbehandlas. Är förbehandlingen ofullständig blir tvättresultatet inte tillfredsställande eller måste man vid själva tvättningen »tillgripa större våld än nöden kräver». Det senare innebär att textilierna blir onödigt slitna eller skadade och kan även innebära att tvätten blir onödigt arbetsam eller dyr. Värdet av förbehandling framträder särskilt vid de moderna förenklade tvättmetoderna vid relativt låga vattentemperaturer.

B löt ning Blötning i vatten har till ändamål att lösa sådana föroreningar, som är vattenlösliga eller av sådan beskaffenhet att de lösgöras och uppslammas i vatten. Genom att tillsätta en mindre mängd alkali (ev. syntetiskt tvättmedel) till blötvattnet kan man öka vattnets vätningsförmåga, vilket är av särskild betydelse när det gäller fetthaltiga kläder. För att vid handtvätt eller tvätt i konventionella tvättmaskiner största möjliga del av föroreningarna skall avlägsnas med blötvattnet, bör mängden härav i förhållande till kläderna vara relativt stor eller ca 6 å 7 gånger tvättgodsets vikt. En betydande mängd vatten, i medeltal ca 2% gånger tvättgodsets vikt, kvarhålles nämligen i kläderna och därmed även en motsvarande mängd smuts, som är löst eller uppslammad i vattnet. I moderna 9

130 hemtvätt- eller industrimaskiner, som är omställbara för eentrifugering, kan man genom att lägga in ett kort centrifugeringsmoment efter blötningen avlägsna en betydande del av det smutsiga vatten, som vanligen bindes i kläderna. Vid blötläggning i moderna maskiner föreligger sålunda möjlighet att totalt använda mindre vatten. Blötning av kläderna äger vanligen rum i sköljbassäng, blötvagn, badkar, balja eller maskin. Tiden för blötningen bör variera i förhållande till klädernas smutsighet samt de olika textilfibrernas känslighet för väta. Blötning sker vanligen i vatten med högst rumstemperatur. Handvarmt vatten (ca 32—35°) ger emellertid snabbare resultat. Varmt eller hett vatten går inte att använda, eftersom de äggviteämnen som finns i smutsen koagulerar vid dessa temperaturer. Har äggviteämnena en gång stelnat är de synnerligen svåra att få bort från textilierna. Till blötläggningsvattnet tillsättes vanligen, av skäl som redovisats ovan, alkali antingen i form av rena kemikalier eller i form av paketerade blötningsmedel. Det är i första hand vittvätten, som blötlägges med tillsats av blötningsmedel. Ordinärt smutsad vittvätt brukar vid konventionell handtvätt blötläggas i minst tre timmar, och det är vanligt, att hårt smutsad tvätt läggs i blöt kvällen före och sköljes efter blötläggningen. Blötning på detta sätt belägger en tvättstuga avsevärd tid. Beklamen för de moderna syntetiska tvättmedlen anger att vid tvättning med dessa någon egentlig blöläggning inte behöver äga rum. Kulörta kläder bör blötläggas och tvättas så, att färgerna förändras så litet som möjligt. Kläder med dålig färgäkthet bör inte blötläggas och tvättas tillsammans med andra kläder. Är plagget mönstrat, riskerar man att färgerna slår i varandra eller »blöder». För att minska risken för »blödning» skall kulörta kläder blötläggas och tvättas så hastigt som möjligt. Vid blötläggning före handtvätt, bör de kulörta plaggen blötläggas endast under 15—30 minuter. Ylle kan blötläggas i ett par timmars tid om färgerna tillåter det. Det är av stort praktiskt värde för hushållen att vid förnyelse av textilförrådet kunna välja färgäkta plagg. I de konventionella cylindertvättmaskinerna, som är vanliga i svenska fastighets- och centraltvättstugor, kan man på grund av den genomströmning av kläderna som sker i maskinerna avsevärt förkorta blötningstiden. Blötningstiden vid dylik »rörlig blötläggning» kan förkortas till ca 10 minuter — en betydelsefull tidsvinst, när det gäller att låta många hushåll disponera tvättstugorna. Även vid denna rörliga blötning bör, om tvätten är mycket smutsad, tillsättas blötningsmedel. Kulörta kläder bör inte utsättas för rörlig blötning fullt lika lång tid som vittvätt. I moderna helautomatiska snabbtvättmaskiner för hushållsbruk är för den i Sverige mest vanliga typen blötläggningstiden 9% minut. I den kommersiella varianten av samma maskin kombineras blötningen med en första tvättning, »förtvätt», i 32—38° vatten under en tid av totalt 6 minuter.

131. I de stora kommersiella eller institutionella industritvättmaskinerna blötlägger man exempelvis tämligen hårt smutsade vita bomullskläder i maskin under 10 minuter vid en vattentemperatur av 20—25°. I högmoderna industrimaskiner har blötningstiden kunnat nedbringas till tre minuter.

Tvättning

(rengöring)

Tvättningen (rengöringen) sker vanligen i varmt vatten tillsatt ined' tvättmedel. Det varma vattnet underlättar upplösningen av smutsen. Vattentemperaturen avpassas efter textilfibrernas värmekänslighet och graden av smutsighet. Tvättmedlen medför, att vissa i enbart vatten olösliga föroreningar, särskilt vid mekanisk bearbetning av kläderna i tvättmedelslösningen, lätt lösgöras och uppslammas. Vid handtvätt uppvärms, kokas eller bykes vanligen större tvättar i bykgryta eller pannmur. Plaggen gnuggas på tvättbräda i balja eller handtvättho eller kramas för hand i exempelvis tvättställ eller handfat. För att få bort smutsen från särskilt hårt smutsade ställen tillgrips ofta borste med för textilfibrerna skadlig verkan. Många olika uppfattningar föreligger om hur vittvätt för hand bör gå till. Vilket invecklat, arbetskrävande och även för textilierna riskfyllt arbete det här kan vara fråga om framgår av följande fyra exempel. Det första är hämtat från Textil Informations studiehäfte nr 2 (år 1950h som är utarbetat i samarbete med Institutet för Tvätteknisk Forskning: ». ..Man bör använda lågtemperaturtvål i en lösning med ca 3—5 gr tvålflingor per liter vatten. Lösningen värms till ca 40° Celsius. Därefter gnuggas kläderna i lösningen möt tvättbräde. Lägg upp kläderna på bockar. Skulle tvålskummet gå ner har lösningen blivit mättad med smuts, och man bör göra en ny. Hur mycket tvållösning, som behövs för en viss mängd tvätt, beror på hur smutsig den är och' kan inte bestämmas på förhand. Man bör dock räkna med ca 2—3 1 pr kg tvätt. Tvättar man med såpa, brukar man ofta stryka såpa direkt på särskilt smutsiga ställen. Man kan i stället använda lågtemperaturtvål. Rotborsten bör bannlysas ur tvättstugorna, eftersom den nöter kläderna onödigt hårt. Man kan minska arbetet med gnuggningen genom att bereda tvättlösningen i bykgrytan och utom tvålen sätta till V-i gr lutpulver eller 1—2 gr kalcinerad soda pr kg kläder. Man bör använda högtemperaturtvål, ca 5—6 gr tvålflingor pr kg kläder. Kläderna läggs i och lutcn värms sakta upp till ca 80—90° Celsius, temperaturen bibehålls i ca 10 minuter. Tvätten rörs hela tiden om med en träkäpp. Lösningen får svalna till ca 40—45° Celsius, därefter gnuggas kläderna i luten; Vanligtvis måste man sätta till ytterligare tvål för att få tillräckligt skum. Några fördelar utöver det minskade arbetet med gnuggningen erbjuder denna metod inteJ Kokning. Luten bereds av 1 gr lutpulver eller ca 4—G gr kalcinerad soda i 8 I vatten pr kg torra kläder. Tvätten läggs ner i grytan och det hela värms upp till ca 90° Celsius, temperaturen bibehålls i ca 10 minuter. Tvätten bör hela tiden röras om med en omålad träkäpp e. d. Det kan annars bli för hett i botten på grytan ...» Vittvätt med lösning av tvättpulver. ». . . Särskilt smutsiga ställen måste oftast gnuggas med tvål- eller såplösning antingen före eller efter upphettningen. Tvätt-.

132 pulver åtföljs för det mesta av en bruksanvisning . . . Var noga med att inte ta mer tvättpulver, än vad som anges på förpackningen. Vid upphettningen bör man använda så mycket vatten, att kläderna kan röras om fritt i grytan. Oförtenta koppargrytor bör inte användas, eftersom perboratblekmedlen (tvättpulvren innehåller vanligen sådana) tillsammans med koppar lätt kan åstadkomma skador på kläderna. Temperaturen bör för bomull inte gå över ca 90° Celsius och för linne ca 80° Celsius, om kläderna inte är så smutsiga, att de kräver starkare värme. Sedan man kommit upp i 90 eller 80° Celsius håller man den temperaturen i 10 m i n u t e r . . . » D e t a n d r a r å d e t ä r h ä m t a t f r å n a n v i s n i n g a r n a p å p a k e t e t till ett av land e t s m e s t s å l d a v i t t v ä t t m e d e l av k o n v e n t i o n e l l t y p : ».. . Tappa upp kallt vatten i grytan och gör det mjukt med »X». Rör ut »Y» i litet kallt vatten och häll lösningen i grytan. Lägg i kläderna utan att packa och värm upp långsamt. Låt sjuda i 15 min. utan lock. Rör om då och då . . . För vanlig hushållstvätt räcker detta paket till 60—90 1 vatten. Vid lättare smutsad tvätt, t. ex. »en-natts-tvätt» kan det räcka ända till 150 liter . . .» D e t t r e d j e e x e m p l e t gäller d e n g a m l a m e t o d e n b y k n i n g , s o m f o r t f a r a n d e p å s i n a h å l l p l ä d e r a s för. Det ä r h ä m t a t u r » E k o n o m i s k h e m t v ä t t » u t g i v e n a v S k a t t e b e t a l a r n a s F ö r e n i n g 1948: »Endast vita kläder bestående av växtfibrer byks. Bäst sker detta på gammaldags sätt i ett bykkar. I brist på sådant kan kläderna också uppvärmas i gryta och då till högst 90°. Visar sig kläderna vara rena efter förvärmning med påföljande gnuggning, behöver de ej ytterligare bykas, men det kan under alla förhållanden vara lämpligt att göra detta emellanåt för att hålla kläderna vita. Vid bykningen läggs flaskor, träklossar e. d. i botten på bykkaret runt omkring tapphålet. Detta sker för att hindra kläderna att under bykningens gång sugas med ut genom tapphålet och därmed h i n d r a luten att avrinna. Asklut har dagen före beretts enligt beskrivningen å sid. 9. I brist på aska används lutpulver (följ noga bruksanvisningen på b u r k e n ) . Den vid lutberedningen använda askpåsen läggs i botten på karet, som kläds med ett p a r grova lakan. Så varvas kläderna ner — poröst hoplagda och något vridna. I botten läggs de smutsigaste plaggen, de finare plaggen, såsom dukar och servetter i mitten osv. De olika lagren bör läggas i k r y s s : på så sätt rinner luten lättare genom kläderna. Var noga med att inga plagg med osäkra färger kommer med i bykkaret. Luten hälls första gången kall över kläderna, tappas av, slås andra gången varm, tredje gången het och fjärde gången kokande över karet. Luten tappas av, uppvärmes till kokpunkten, slås över, tappas av osv., ända tills luten, som tappas från karet, omedelbart kokar upp, när den kommer i grytan. Banden på bykkaret känns då heta runtom. Har karet tapp och ej en kran, vilket är mera praktiskt, så var försiktig med tappen. Tag ur den uppifrån och inte underifrån. Eljest b r ä n n e r man sig lätt, när den heta luten rinner ut. Slå sedan ett par grytor kokande mjukt eller mjukgjort vatten över kläderna. Bykningen möjliggör en mycket god och skonsam behandling av kläderna. De blir lagom uppvärmda, uppvärmningen går sakta och luften kommer endast åt det översta tvättlagret. Visserligen tar detta förfaringssätt litet längre tid, men det uppvägs av alla fördelarna.»

133 Det fjärde rådet är hämtat ur en broschyr (1954) rörande ett av de mest sålda av de nya syntetiska tvättmedlen. Här står kort och gott för stortvätt i gryta: »Lägg kläderna i badvarm Z-lösning. Låt dem ligga i 15—20 minuter. Värm upp och låt sjuda en kvart. Skölj två gånger i rikligt med vatten.» De tvättråd, som här har återgivits kan anses höra till de mest kvalificerade. Bedömer man dem ur en husmors synvinkel, så synes det första invecklat. Det andra, som är föredömligt för att vara på ett tvättmedelspaket, lämnar emellertid många frågor obesvarade. Det tredje stämmer inte med tid och arbetsmöjligheter. Det fjärde är så revolutionerande nytt — utan blötläggning och med bära två sköljningar — att många husmödrar helt säkert ställer sig frågande. Den här beskrivna vittvätten är enklast. Tvätt av kulörta plagg, ylle, rayon och alla de nya syntetiska fibrerna medför ökade riskmoment och erfordrar andra arbetsmetoder, som här endast delvis och i korthet kan beröras. Vid tvättning av kulörttvätt bör man inte använda tvättpulver, som innehåller blekmedel — man vill ju inte ha någon blekverkan på plaggen. Även om vissa blekmedel i tvättpulver aktiveras först vid högre temperaturer än som vanligen användes vid kulörttvätt finns det ju ej skäl att till ingen nytta kosta på dylika. Med hänsyn till fällningsrisken bör man inte tvätta kulörta plagg i högre temperaturer än ca 40—50° vatten. Plaggen bör endast lindrigt gnuggas och kramas. Skjortkragar, handlinningar och dylikt måste ofta tvålas in särskilt för att bli rena. Handtvätt av ylle bör ske i högst 25—35° varm lösning av lågtemperaturtvål eller ylletvättpulver. Plaggen bör endast kramas ett par gånger, och helst ligga stilla i tvättvattnet någon minut mellan varje gång. Man kramar egentligen endast för att tvättvätskan skall strömma igenom vävnaden. Vid tvättning av rayon bör man vara särskilt försiktig, eftersom rayon förlorar en hel del av sin hållfasthet, när det blir vått. Rayon tvättas på samma sätt som ylle men tål temperaturer uppåt 50°. övriga konstfibrer har starkt varierande tvättegenskaper. Då man maskintvättar vita bomulls- eller linnekläder i konventionell (icke automatisk) cylindertvättmaskin, utföres vanligen hela tvättprocessen (blötning, tvättning och sköljning) utan att maskinen stannas mellan de olika operationerna. Vid de erforderliga urtappningarna under tvättprocessen får vattnet rinna av under 1—2 minuter, varefter urtappningskranen stängs och nytt vatten tappas på. För att visa hur pass komplicerad även denna konventionella maskintvätt är för husmodern, återges här nedan ett tvättrecept, även det utarbetat av Textil Information (studiehäfte nr 2 år 1950) i samarbete med Institutet för Tvätteknisk Forskning. •• :

!• ».. . Ca 1% 1 fatten pr kg kläder tappas i maskinen. Därefter tillsätts ca 5—8 gr flingor av högtemperaturtvål + ca 1 gr lutpulver eller ca 3 gr kalcinerad soda (upplöst och utspätt i ca 5 1 vatten) pr kg kläder. Tvättlösningen uppvärms till ca 80° C. Värms tvättmaskinen med gas eller elektricitet bör uppvärmningstiden vara högst 30^—40 minuter, därefter avtappas bykluten. Värms maskinen med ånga, bör tiden för uppvärmningen till ca 80° C vara ca 20 minuter, varefter denna temperatur bibehålls ytterligare ca 10 minuter. Är kläderna mycket smutsiga kan det vara fördelaktigt att byka ännu en gång, med samma vattenmängd men endast halva mängden tvättmedel. Denna andra byklut uppvärms ganska hastigt (man spar tid och värme genom att tappa på varmt vatten) till ca 80—90° C, varefter den avtappas ...» • En motsvarande anvisning, men med användande av ett av de mest sålda å\ de nya syntetiska tvättmedlen, är följande (ur broschyr av år 1954): »Lägg de torra kläderna i maskinen, fyll på kallt vatten och kör så att kläderna blir ordentligt blöta. Reglera sedan vattenmängden så att denna når ca 2 cm över vattenståndsmärket. Z löddrar kraftigt, varför det är lämpligt att tillsätta pulvret i ett par omgångar. Slå först i halva den mängd som anges här nedan. Slå på värmen och kör maskinen tills 85 grader uppnåtts. Stäng av värmen. Tillsätt resterande mängd Z och låt maskinen gå ytterligare 15 minuter...» Vid dessa former av maskintvätt föreligger vissa riskmoment. Det är härvid emellertid inte maskinerna som sådana, som skadar tvätten, då de vanligen, när de ar tillverkade av välkända fabrikanter och är någorlunda moderna, numera är väl konstruktivt genomtänkta och utförda. Det är i stället människan bakom maskinen — husmodern eller den anställda tvättpersonalen. För dem är det inte alltid självklart, att maskinen måste passas ännu mera noga än tvättgrytan. Det duger vanligen inte att låta maskinen gå 10 minuter för länge eller att låta värmen gå upp för högt. Det är också olämpligt att överdosera tvättmedel eller att tvätta med för starka medel. Det framhålls ofta att husmödrarna är maskinrädda och att särskilt den äldre generationen har svårt att sätta sig in i hur nödvändigt det är att vara noga i tids-, temperatur- och doseringshänseende. Den moderna tekniken har emellertid medfört möjligheter att på ett mera säkert sätt behärska tvättprocesserna. Genom att förse tvättmaskinerna med automater, som reglerar alla processerna sedan maskinen en gång fyllts med kläder och startats, kan man med ofta betydande tidsvinst genomföra maskintvätten — och härvid även använda komplicerade, mera effektiva processer — utan att särskild kunnighet eller passning fordras från husmoderns sida eller arbetspersonalen i ett tvätteri. Genom automatiseringen vinner både husmodern och tvätteriet avsevärt med tid. Sedan kläderna lagts in i maskinen behöver de ingen övervakning. Maskinen stänger sig själv när kläderna är färdigbehandlade. Själva tvättningstiden i en automatisk hemtvättmaskin brukar vara av storleksordningen 10—12 minuter. I de konventionella stora industrimaskinerna tvättar man exempelvis

135 lättare smutsade vita bomulls- och linnekläder under en tid av 30 minuter i en maximitemperatur av 80° och med en tillsats av natriumhydroxid och högtemperaturtvål. Hårdare smutsad tvätt tvättas under samma tid vid 90°, och mycket hårt smutsad dylik tvätt får exempelvis två tvättar i vardera 20 minuter, den första vid en temperatur av 65—70°, och den andra vid 85—90°. Även syntetiska tvättmedel används. Ultramoderna industrimaskiner uppnår emellertid mycket goda resultat med t. ex. två tvättar om endast Qy2 respektive 7 minuters längd.

Sköljning Efter tvättningen avtappas tvättluten. En del av densamma stannar dock kvar bunden i kläderna och måste sköljas bort. En effektiv sköljning är nödvändig för att avlägsna smuts och eventuella kalktvålar ur det vatten som finns kvar i kläderna ända tills det slutligen avdunstar vid torkningen. Har man i samband med sköljningen inte andra avvattningsmöjlighcter för kläderna än avrinning över exempelvis en s. k. tvättbock eller i en maskin, erfordras ett flertal olika sköljvatten, vanligen 5—6. Genom att införa en effektivare avvattning mellan de olika sköljningarna antingen genom vridning i vridmaskin eller genom centrifugering, kan man minska antalet sköljvatten till ungefär hälften. Vid en känd amerikansk hemtvättundersökning 1 konstaterades att bland husmödrar, som använde konventionell agitatormaskin kombinerad med vridmaskin, inga husmödrar bytte sköljvatten mer än två gånger, och att tre femtedelar av husmödrarna inte bytte sköljvatten alls. I de amerikanska hushållsvanorna förekommer ett betydligt färre antal sköljningar än vad våra tvättekniker vanligen ansett önskvärt för våra förhållanden och vid anlitandet av konventionella tvättmedel. Lätt smutsade plagg, mjukt vatten, minskade krav på vithet samt inte minst användandet av lämpliga syntetiska tvättmedel torde minska behovet av sköljning. I en broschyr för ett av de här i landet mest sålda nya syntetiska tvättmedlen skrivs (1954): »Att man klarar sig med två sköljningar — i vissa fall med en — beror på, att alla ingredienser i Z är lättlösliga i vatten, även i kallt, i motsats till tvåltvättmedlen. Efter två sköljningar har man som regel sköljt bort den smutsiga tvättlösningen. Det lödder som eventuellt finns kvar beror på att det behövs så mikroskopiska mängder Z för att lödder ska uppstå. Det är inget Ni behöver vara orolig för. Z innehåller ingenting som kan förorsaka eftergulning eller andra obehag. Eftersom Z inte bildar några kalktvålar behöver Ni inte göra sköljvattnet mjukt...» De tvättmaskiner, som är omställbara för centrifugering, har i skölji Professor Ann Aikin, Cornell University, Agricultural Experiment Station, Bulletin nr 847, augusti 1948.

136 ningshänseende betydande företräden. Exempelvis den helautomatiska typ för hushållsbruk, som är allmännast här i landet, har tre stycken sköljningar om vardera 4y 2 minut, och efter varje sköljning sker avtappning under iy 2 minut i samband med centrifugering. Vid centrifugeringen avlägsnas en stor del av det vatten, som annars skulle stannat kvar i kläderna och innehållit tvättlut och smuts. I en kommersiell variant av samma maskin avsedd för tvättbutiker och liknande sker en sköljning mellan en första och andra tvättning och efter den andra tvättningen ytterligare tre sköljningar. I samband med sköljningarna förekommer även här centrifugeringsmoment. I de stora konventionella industrimaskinerna utföres vanligen 5—6 sköljningar. Varje sköljning brukar där ta ca 2 minuter. I ultramoderna industrimaskiner har man exempelvis med gott resultat kunnat nöja sig med 4 sköljningar. Beträffande temperaturerna på sköljvattnet varierar uppfattningarna. En del sköljer genomgående med tillförsel av endast kallt vatten. De första vattnen får emellertid härvid en viss uppvärmning genom den värme som är magasinerad i tvättgodset omedelbart efter tvättningen i hett vatten. Använder man för mycket vatten till första sköljningen är det vid konventionella tvättmedel risk för att tvättmedel och smuts fälls ut. De nya syntetiska medlen uppges ha bättre egenskaper härutinnan. Fabrikanter av dylika medel t. o. m. råder kunderna att skölja i riklig mängd vatten. I tvättindustrin, där man av kostnadsskäl vanligen arbetar med avhärdat vatten, brukar ofta göras en ansyrning av sista sköljvattnet. Ansyrningen neutraliserar den tvål och alkali, som eventuellt finns kvar i kläderna och som skulle kunna göra dem gula.

Avvattning Avvattningen av kläderna har till uppgift att dels göra de drypande våta kälderna lättare att hantera under det fortsatta arbetet, dels — genom att avlägsna så mycket vatten som möjligt — göra den efterföljande torkningen snabbare och, när denna sker med särskilt uppvärmd luft, även billigare. Avvattningen kan utföras genom vridning för hand eller vridning i vridmaskin, där kläderna får en del av vattnet urpressat mellan roterande valsar, vanligen av gummi. Avvattning kan även ske genom pressning i en s. k. trycktork. Avvattningen sker emellertid effektivast i en centrifug, i vilken en del av vatteninnehållet i tvättgodset slungas bort.

Torkning Torkningen har till uppgift att göra kläderna så torra, att de antingen kan läggas in i förvaringsutrymmena utan att få fuktskador (mögel m. m.)

137 eller tas i direkt bruk utan obehag. Torkningen är emellertid i många fall inte själva slutbehandlingen av tvättgodset utan den åtföljes i stor utsträckning av en tillslätande s. k. efterbehandling. Denna senare sker vanligen under samverkan av värme, fukt och tryck. Torkning som utföres mera omedelbart före dylik efterbehandling har närmast till uppgift att få så mycket fuktighet avdunstad från kläderna, att efterbehandlingen kan ske utan allt för stor (tidsödande och kostsam) värmeförlust från exempelvis ett strykjärn. På moderna varmmanglar sker torkningsprocessen direkt efter centrifugeringen samtidigt med tillslätningen. Fortfarande torkas den mesta tvätten i landet utomhus på streck. Vid dålig väderlek och vintertid försöker man torka inomhus — exempelvis i uthus, vindsutrymmen, pannrum, garage, kök och badrum. I de större städernas hyreshus samt i centraltvättstugorna finns inte sällan särskilda torkrum utrustade med torkaggregat, s. k. aerotemper, som i princip består av en elektriskt eller av ånga upphettad värmeslinga från vilken varmluft fläktas över kläderna. Dylika anordningar kan varieras på olika sätt. För industriell torkning av tvätt användes förutom varmmanglar s. k. torktumlare. En dylik kan beskrivas som en roterande cylinder i vilken tvättgodset genomblåses av varmluft. Mindre dylika finns även för fastighetstvättstugor och hushållsbruk. All artificiell torkning av kläder har gemensamt, att torkningsprocesserna är värmekrävande och sålunda relativt dyrbara. Torkningen är att anse som ett av hushållens större tvättproblem och behandlas i det följande mera ingående i avsnittet »torkningsfrågan».

Efterbehandling Efterbehandlingen av tvättgodset har till uppgift att ge plaggen önskat utseende och form och att i görligaste mån återge vävnaderna deras ursprungliga struktur. Efterbehandlingens omfattning och utförande är till stor del beroende på de individuella kraven på »textiltrivsel». Man kan i många fall uppnå en tillfredsställande grad av efterbehandling genom enbart släthängning. Härmed menas att man hänger upp plaggen så att de får ett så naturligt eller lämpligt fall som möjligt, samtidigt för hand slätar ut dem och sedan helt enkelt låter plaggen torka sig släta. Ett numera vanligt exempel på dylik efterbehandling är slättorkning av nylonskjortor på en vanlig klädgalge. De kommersiella moderna kemtvätterierna använder sig av liknande teknik, när de efterbehandlar exempelvis klänningar på en av varmluft uppblåst tygdocka, s. k. torkdocka, eller thromb. Utomlands och särskilt i Amerika löser man i hemmen i betydande utsträckning efterbehandlingsproblemet för plagg som lakan och handdukar genom att endast släthänga dessa. Efterbehandling av s. k. slätgods, dvs. främst lakan, handdukar, dukar

138 och örngott, utföres här i landet vanligen i manglar. Olika typer förekommer. I hemmen, i vissa tvättstugor och i äldre tvätterier används i stor utsträckning s. k. kallmanglar. Tillslätningen sker i princip genom att tvättgodset under tryck pressas mellan valsar. I moderna tvätterier sker torkningen och manglingen samtidigt i s. k. varmmanglar. I dessa är valsarna eller det s. k. mangelbordet upphettade. Fasonerade plagg kan helt naturligt vanligen inte tillslätas på önskvärt sätt mellan mangelvalsar. För denna mera komplicerade tillslätning använder hushållen allmänt strykjärn. De elektriskt uppvärmda strykjärnen dominerar så gott som helt den svenska marknaden. I stor utsträckning har hemmen börjat anskaffa termostatreglerade strykjärn, som är inställbara för olika temperaturer, lämpliga för olika textilier. Inom tvätteriindustrin har man numera i hög grad ersatt handstrykning med pressning i s. k. strykpressar. En strykpress består i princip av ett undre fast strykbord och en rörlig uppvärmd pressplatta, manövrerad antingen manuellt eller vanligen med tryckluft. Pressar för en mängd olika specialändamål — särskilda skjort- eller rockaggregat etc. — finns i marknaden. Inom tvättindustrin kan för slätgods i en del fall pressning ställa sig fördelaktigare än mangling. Plagg som lämpar sig väl för pressning är exempelvis servietter. Det förekommer t. o. m. utomlands att lakan pressas. För hushållsbruk finns även strykmaskiner av olika slag. En del har liknande konstruktion som de nyssnämnda strykpressarna. Andra liknar mera en varmmangel. Erfarenhetsmässigt, även bekräftat av denna utrednings tidsstudier, är efterbehandlingen ett av de mest tidskrävande arbetena i samband med tvätten. Strykning samt konventionell mangling på bordsmangel i hemmet av typfamiljens tvätt tog 194 timmar eller 47 % av hela tiden för tvättarbetet vid handtvätt. Rätt oväntat visade det sig att man inte vann någon tid på att i stället för att använda bordsmangel mangla på en stenskivemangel i en mangelinrältning. Arbetet med stenskivemangeln tog i stället en dryg timma mer och dessutom tillkom transporterna. Det ble\ även dyrare att hyra mangel än att hålla sig med egen bordsmangel. Utseendet blev dock konventionellt sett något elegantare vid mangling på stenskivemangeln. Vid en av HFI i början av 1948 företagen undersökning av amerikanska hemtvättförhållanden 1 konstaterades betydande skillnader i förhållande till vårt land, inte minst beträffande efterbehandlingsmetoder. Skillnaderna förelåg icke hos de kommersiella tvätterierna, som i bägge länderna efterbehandlar våttvätten enligt ungefär samma metoder, dvs. pressning och varmmangling. De amerikanska hemmen däremot efterbehandlar lakan, 1

HFI-Meddelanden nr 1, 1950.

139 örngott, handdukar, dukar och liknande — vad vi kallar för mangclplagg — helt annorlunda än svenska hem. Kallmanglar — trävals- (bords-) eller stenskivemanglar — synes vara helt obefintliga även i svenskbygderna. I stället stryker man helt eller delvis lakanen för hand eller nöjer sig med att hänga dem så att de torkar någorlunda släta, viker dem därefter och lägger dem i linneskåpet, så att de genom sin egen tyngd plattas till. En amerikansk undersökning från år 1951 1 uppger att av de amerikanska hemtvättande tätortshushållen endast 62 % bryr sig om att stryka sina lakan. 42 % av dessa stryker fullständigt och 20 % upptill och nedtill. Resten nöjer sig tydligen med slättorkning. HFI har som framgår av kap. 5 i betänkandedelen för kommitténs räkning studerat vad det i tidshänseendc skulle innebära att släthänga och slätlägga typfamiljens lakan, örngott och handdukar på amerikanskt sätt. Genom på detta sätt förenklad efterbehandling kunde den årliga arbetstiden för typfamiljens tvätt minskas med cirka 33 tim. Arbetsförfarandet är relativt enkelt och resultatet förvånansvärt gott. Den vanligen förekommande amerikanska metoden att med strykjärn för hand stryka stora plagg som lakan synes vid en ytlig bedömning vara mindre rationell. Vid några jämförande försök med kallmangling, som för kommitténs räkning utförts vid lanthushållsskolan i Osby, har det emellertid visat sig att det med likvärdigt resultat i fråga om utseende går något fortare att för hand och med vanligt strykjärn stryka ett lakan än att mangla det i en stenskivemangel. Dessa svenska tidsstudier förklarar i sin mån den här berörda amerikanska tvättutvecklingen. De tider som framkommit vid kommitténs utredningar visar att hemtvätt i en helautomatisk tvättmaskin i förening med förenklad efterbehandling går snabbare än någon annan tvättform, där husmodern själv utför arbetet — alltså även snabbare än tvätt i centralsjäl vtvätteri utrustat med varmmangel. Det finns goda möjligheter att genom metodstudier av efterbehandlingsarbetet och med hjälp av moderna undervisningsmedel minska den gängse tiden för efterbehandlingen. Strykning av en skjorta tar exempelvis för de flesta husmödrar omkring 15 min. Genom att utföra arbetet metodiskt kan enligt gjorda undersökningar strykningstiden minskas till omkring 5 min. Enligt amerikanska erfarenheter kan liknande tidsvinster göras vid en betydande del av förekommande olika plagg. En av de snabbast verkande och samtidigt billigaste utvägarna att minska hemmens tvättarbetstid finns i att metodisera och rationalisera efterbehandlingen.

i Utförd York.

för American I n s t i t u t e of Laundering av Psychological Corporation, New-

KAPITEL

12 Tvättutrustningen

Industrimaskinerna för tvätt är utförligt beskrivna i det 1950 utkomna betänkandet angående verksamheten vid sjukhustvätterierna (SOU 1950: 23). Tekniska data för ett stort antal hushållsmaskiner avses att inom kort lämnas i en publikation från HFI. Följande redogörelse har därför kunnat begränsas till en allmän orienterande översikt, dock med särskild hänsyn till exempelvis vissa tekniska faktorer av betydelse för ett intensivt och ekonomiskt utnyttjande av fastighetstvättstugor och centraltvätterier, erforderlig utrustning och kostnader vid olika former av tvätt i hem och fastighetstvättstugor etc.

Utrustning för handtvätt Den erforderliga utrustningen för handtvätt hänger nära samman med bostadsförhållandena. I en modern bostad med varmvatten året runt, rostfri diskho i köket och rymligt tvättställ i badrummet har man inga större utrustningsbekymmer för småtvätten. Vill man tvätta större plagg i hemmet, kan man både blöta och skölja dem i badkaret och även använda handduschen. I det helt omoderna hemmet, som saknar vattenledniug och avlopp och ännu mindre har bekväm och god tillgång på varmvatten, är småtvätten ett helt annat tekniskt problem. Vid tvättning av hårt smutsad stortvätt utan hjälp av maskin tvingas man att ta höga vattentemperaturer till hjälp. Vattenuppvärmningen sker härvid vanligen i en s. k. pannmur. Nedanstående tabell visar utrustning och anskaffningskostnader vid bandtvätt i fastighetstvättstuga eller i hemmet. Behovet av utrustning varierar naturligtvis med om man önskar kunna tvätta all tvätt eller endast småtvätt. Utrustningen kan givetvis också variera starkt i fråga om fullständighet och ändamålsenlighet. En mindre fullständig utrustning erfordrar ibland större arbetsinsats och medför ofta sämre arbetstrivsel men är i gengäld billigare i anskaffning. Tabellen anger två anskaffningsalternativ. Utrustningen kan även variera ifråga om kvalitet och livslängd. En p a n n -

141 Tabell

9. Utrustning

vid handlvätl

i fastighetslväitstuga

Utrustning

Badkar Balja, 70 1, trä Blötvagn, 240 1, rostfri (ers. ev. med badkar eller motsvarande) Tvättho, rostfri (ers. ev. av balja, tvättställ eller diskbänk) Tvättställ P a n n m u r , 100 1, rostfri Hink, rostfri Måttsats Tvättbock Tvättbräda Tvättång Tvättbänk Trall

eller

i

hemmet.

Ungefärligt Erforderlig utrustning vid inköpspris stortvätt o. sommaren småtvätt småtvätt 1952 st st kr/st i)

27::50 294: 252:

Summa ungefärligt inköpspris för samtlig utrustning Summa ungefärligt inköpspris för med • markerad utrustning

i)

210 27: 50 1 50 20 7 2 75 60 Kr. Kr.

36:

976:50 370:50

l Inköpskostnaden härav bör ej belasta tvätten. m u r a v g j u t j ä r n eller en h i n k av e m a l j ä r billigare i a n s k a f f n i n g än m o t s v a r a n d e r o s t f r i a . J ä r n g r y t a n r o s t a r å a n d r a s i d a n och e m a l j h i n k e n h a r vid flitig och u t s a t t a n v ä n d n i n g i n t e så s t o r livslängd. H ä r h a r u p p t a g i t s r o s t f r i a r e d s k a p för vilka m a n k a n r ä k n a m e d en l å n g l i v s l ä n g d . T a b e l l e n s exempel utgör underlag lör kostnadsundersökningen i kap. 25.

Utrustning för maskintvätt M a s k i n e r eller r e d s k a p finns k o n s t r u e r a d e för a t t u t f ö r a eller u n d e r l ä t t a p r a k t i s k t t a g e t alla vid t v ä t t f ö r e k o m m a n d e a r b e t s m o m e n t . F ö r de o m f a t t a n d e och för h u s h å l l e n s ä r s k i l t b e s v ä r l i g a a r b e t s m o m e n t e n ä r int r e s s e t a t t få m a s k i n e l l h j ä l p h e l t n a t u r l i g t s ä r s k i l t s t o r t ; p å d e s s a o m r å d e n ligger ä v e n t y n g d e n ifråga o m f ö r e k o m m a n d e t y p e r o c h a n t a l av m a s k i n e r . H ä r u t ö v e r är e m e l l e r t i d t v ä t t i n d u s t r i n — för a t t m i n s k a k o s t n a d e r n a för sitt m a n u e l l a a r b e t e — i h ö g g r a d i n t r e s s e r a d av s p e c i a l m a s k i n e r . M a s k i n e r för f ö r b e h a n d l i n g ( m ä r k n i n g , s o r t e r i n g , f l ä c k b o r t t a g n i n g etc.) f ö r e k o m m e r e n d a s t vid m e r a i n d u s t r i e l l t v ä t t . M o m e n t e n b l ö t n i n g , t v ä t t n i n g ( r e n g ö r i n g ) och s k ö l j n i n g b r u k a r k u n n a

142 utföras i en och samma maskin. Denna egentliga tvättmaskin är den vanligaste formen för maskinell tvätthjälp. Avvattningen kan ske med särskilda maskiner (ex. centrifuger) eller redskap (ex. vridmaskiner). Dessa kan vara fristående eller sammanbyggda med själva tvättmaskinen. Tvättmaskinen kan även vara så utformad att den kan avvattna (ex. genom centrifugering). Maskinell torkning sker vanligen med hjälp av fristående maskiner eller apparater (torktumlare, torkfläktar) eller också kombineras torkning och efterbehandling (ex. varmmanglar, pressar). Från 1953 saluföres i USA en maskin som i en följd utför samtliga arbetsmoment, från blötning t.o.m. torkning. Efterbehandlingen sker i hushållen vanligen med hjälp av enkla redskap (strykjärn, handmanglar), medan det för tvättindustrin ofta är lönande med komplicerade maskiner för ändamålet (pressaggregat, större varmmanglar e t c ) . Tvättmaskinernas funktioner regleras f. n. huvudsakligen manuellt. Allt vanligare har emellertid blivit att man förser maskinerna med automater som reglerar antingen en del av processerna (halvautomatiska maskiner) eller hela processerna (helautomatiska maskiner). Härmed vinner man inte bara arbetstid utan kan även säkrare utföra komplicerade processer.

Typer av

tvättmaskiner

Under årens lopp har tvättmaskinernas konstruktion växlat avsevärt. Inom tvättindustrin begagnas numera så gott som uteslutande s. k. cylindertvättmaskiner (även kallade kaskadmaskiner). Motsvarande gäller för fasttighets- och centraltvätt. Konstruktionen återfinnes även hos vissa hemtvättmaskiner. Den anses vara den mest skonsamma mot tvättgodset. Maskinen består av en fast yttertrumma samt en roterande perforerad inn e r t r u m m a i vilken tvättgodset lägges. Cylindern är horisontellt lagrad och drivs runt av en elektrisk motor. För att ernå största möjliga omrörning av kläderna, är innertrumman försedd med medbringare, s. k. valkar, vilka under rotationen lyfter upp kläderna ur tvättluten. För att förhindra att tvättkläderna snor ihop sig under rotationen anordnas maskinerna vanligen för s. k. reverserande gång, dvs. innertrumman roterar 2—8 varv å t ena hållet, varefter den vänder och utför lika inånga varv åt andra hållet osv. Kapaciteten på cylindertvättmaskinerna varierar från iy2 kg torr tvätt per omgång för minsta typ av hushållsmaskin upp till 400—500 kg i tvättindustrins ej helt ovanliga stora maskiner. Arbetsmomenten regleras manuellt eller med hjälp av automater. Det senare är ofta fallet vid större industrimaskiner. Helautomatiska hushållsmaskiner tillverkas ännu ej ä * landet men importeras. Dylika tillverkas i utlandet, bl. a. i England, Danmark, USA och Tyskland.

143 Principskisser

(hjlinderlvättmaskin

av

Agitatormaskin

hushållstvättmaskiner

Pulsatormaskin med vridmaskin

För hushållsbruk förekommer även andra konstruktioner av tvättmaskiner. Den internationellt sett mest vanliga typen av hemtvättmaskiner är ' den s. k. agitatortvättmaskinen (även propeller- eller omrörarmaskin). Maskinen är utformad som en gryta, i vilken en s. k. agitator eller propeller för tvättkläderna fram och åter i tvättluten. Agitatorn utgöres av fenor eller blad fastade på en axel, som kan vara lagrad horisontellt eller vertikalt. Den varierar avsevärt i storlek, utformning och bladarrangemang samt går under skilda fabriksbenämningar. Kapaciteten för maskiner av denna typ ligger vanligen mellan Sy2—6 kg torr tvätt per omgång. Helautomatiska maskiner av denna typ torde knappast ha försålts här i landet. I USA har de emellertid under senaste år blivit vanliga. Av en i februari 1954 redovisad amerikansk undersökning av 24 olika märken helautomatiska hushållsmaskiner var 20 st. av agitatortyp. 1 Av vissa amerikanska uttalanden att döma synes agitatorkonstruktionen beträffande hushållsmaskiner måhända ha särskilt god tvätteffekt. Cylinderkonstruktionen anses å andra sidan generellt vara mera skonsam mot tvättgodset än agitatorn. Några moderna undersökningar i dessa hänseenden är emellertid icke kända. Under de senaste åren har tillkommit en ny typ av hemtvättmaskin, den s. k. pulsatormaskinen. Genom sin relativa prisbillighet torde den f. n. vara den mest sålda maskintypen i landet. Konstruktionen är tekniskt sett enkel. I sidan eller botten av en upprättstående behållare har placerats en med mycket hög hastighet roterande skiva försedd med valkar, vilka vid rotationen sätter vattnet i kraftig rörelse. Pulsatortvättmaskinerna har vanligen en kapacitet av 1%—2 kg tvättgods per omgång men förekommer även i något större utförande. Automatiskt reglerade pulsatormaskiner torde icke förekomma. 1

Consumer Reports, febr. 1954, jfr även HFI-Meddelanden nr 1/1950.

144 Större Större cylindermaskiner industribruk

12 kg, s.k. »open end»-tup Stora

för

kollektivt

tvättmaskiner eller

2b kg

iO kg

industrimaskiner

100 kg

MO kg, S

fack

Utöver dessa mera allmänt förekommande konstruktioner finns en mångfald andra, vilka ur tvättsynpunkt vanligen visat sig vara mindre lyckade. Försök har sålunda gjorts att tvätta med luftströmmar genom kläderna och liknande. Intressantare är försök att tvätta med hjälp av vibrationer eller t. o. m. så höga svängningar som ultraljud. Enligt engelska och amerikanska källor synes ultraljudstvätten vara teoretiskt löst, men en ekonomiskt praktisk tillämpning synes vid de höga frekvenser som nämnts vara svår. Tankegången är, att man med hjälp av ultraljud via tvättvätskan skulle kunna sätta smutspartiklarna i vibration, så att de lösgör sig från textilfibrerna och kan uppslammas i vätskan. Problemet synes emellertid här också vara — förutom en prisbillig svängningskälla — att vibrationerna inte skall bli sådana att textilfibrerna vibrerar isär eller att omgivningen i övrigt tar skada. Forskningen på ultraljudsområdet är emellertid omfattande. En utveckling i riktning ultraljudstvätt synes inte utesluten. I industrimaskinerna sker vattenuppvärmningen vanligen med ånga. I bostadshus kan varmvattnet tas från fastighetens varmvattensystem, från fristående varmvattenberedare eller pannmur eller ock erhållas genom upphettning av själva maskinerna. Dylik uppvärmning sker vid maskiner för fastighetstvättstugor och motsvarande eller för hushållsbruk med elektricitet, gas eller fasta bränslen. Vedeldning är i detta sammanhang rätt

145 obekväm, och gaseldning begränsas till städer med gasverk. Eluppvärmningen kan lokalt medföra vissa problem. En del tvättmaskiner kräver nämligen så hög effekt — ofta onödigt hög — att de kan medföra alltför stor belastning på vissa befintliga äldre ledningsnät, särskilt om dylika maskiner anslutes i större antal. Detta kan lokalt medföra en del oangenäma ekonomiska överraskningar i form av strafftaxor och liknande. Möjligheterna att installera tvättmaskin i bostad eller andra utrymmen är beroende på anslutningsmöjligheterna till vatten, värme, elektrisk kraft och avlopp samt även av den tilltänkta lokalens möjlighet att tåla de vibrationer och påfrestningar, som maskinen eventuellt kan medföra. Sålunda kan det vara ogörligt eller mindre lämpligt att i hyresfastigheter installera större hemtvättmaskiner i respektive lägenheter, speciellt om maskinen måste gjutas fast vid betongfundament och liknande. Under alla förhållanden torde hyresvärdens tillåtelse behöva inhämtas, innan dylik maskininstallation kan ske. Den tekniska utvecklingen går dock i den riktningen att maskinerna blir alltmer vibrationsfria. I nyssnämnda amerikanska rapport av år 1954 behövde ingen av de prövade 24 helautomatiska hemtvättmaskinerna särskilda fästanordningar i underlaget. Sveriges fastighetsägareförbund har uttalat sig för att hyresvärdarna inte kan motsätta sig installationer av mindre tvättmaskiner i badrum och kök. Några exempel på erforderlig utrustning vid maskintvätt i hemmet eller i fastighetstvättstuga, jämte anskaffningskostnaderna härför (1952), framgår av omstående tabell. De angivna kostnaderna utgör underlag för undersökningen i kap. 25.

Maskiner för avvattning Avvattning efter maskintvätten kan ske i hand- eller motordrivna vridmaskiner, genom pressning i s. k. trycktork, eller genom centrifugering i särskilda eller med själva tvättmaskinen kombinerade centrifuger. Vridmaskiner förekommer fristående eller fastsatta på tvättmaskin. De motordrivna får sin kraft från tvättmaskinsmotorn. Maskinen brukar ha två roterande gummivalsar mellan vilka tvättkläderna vrids, dvs. får en del av vatteninnehållet urpressat. En del vridmaskiner har automatiska anordningar, som utjämnar tryck för tjocka och tunna vävnader. Å andra finns skruvanordningar för reglering av valstrycket. På en del maskintyper kan vridmaskinen svängas i förhållande till själva tvättmaskinen och på så sätt användas över ett bredvid stående skölj kar. Vridmaskinerna är relativt effektiva men å andra sidan kan ömtåliga textilfibrer, knappar och dylikt relativt lätt ta skada — dock knappast mer i en modern vridmaskin än i en modern mangel. Det är viktigt att maskindrivna vridmaskiner är försedda med betryggande säkerhetsanordningar för person och kläder. I Amerika har man drivit säkerhetsbestämKi

146 Tabell 10. Utrustning

vid maskinlvätt

i hemmet

eller

fastighetslvättstuga.

Erforderlig utrustning vid

Utrustning

Tvättkapacitet per tvättomgång Kg

Helautomatisk tvättmamaskin som även centrifugerar (med fundament) 4 Agitatormaskin med motordriven vridmaskin . 4 Pulsatormaskin med handvridmaskin 1,5—2 Cylindertvättmaskin omställbar även för centrifugering (med fundament) Blötvagn, 240 1 rostfri (ers. ev. m. badkar el. motsv.) Tvättho, rostfri (ers. ev. av balja, tvättställ el. diskbänk) Tvättställ Hink, rostfri Måttsats Tvättbänk

Ungefär- tvättning tvättning tvättning ligt in- i kök med i källare tvättning i fastigi kök elköpspris helauto- till eget hetstvättsomma- matisk hem med ler bad- stuga med rum med ren 1952 agitator- pulsator- cylindertvätttvätttvättmaskin maskin maskin maskin st st Kr/st st st

1.575:— 900: 550:—

2.000:-

Summa ungefärligt inköpspris för samtlig utrustning Summa ungefärligt inköpspris för med * markerad utrustning

294:252:— i

27:50 1:50 75:— Kr.

1.576:50 1.522:50 579:—

Kr.

976:50

2.050:

i Inköpskostnaderna härav bör ej belasta tvätten.

melserna mycket långt i dessa hänseenden. Här i landet förekommer årligen att personer, i synnerhet barn, får in armarna mellan valsarna (liknande risker finns vid mangling). På senare år har det börjat komma s. k. trycktorkar i marknaden. Trycktorken består av en behållare med en påse av gummi eller liknande material i vilken kläderna läggs. På hydraulisk väg — vanligen med hjälp av vattenledningsnätets tryck — kläms påsen ihop, varvid vattnet pressas ut. Här i landet förekommande trycktorkar är för sin effektivitet beroende av tillräckligt vattenledningstryck. Metoden är troligen relativt skonsam mot tvättgodset.

147 Centrifuger

tillverkas

i ett flertal

utföranden

och

180 kg

35 kg

6 kg

storlekar

Den mest effektiva avvattningen erhålles i s. k. centrifuger. Det är också uteslutande centrifuger som används inom tvättindustrin. Centrifugen består av en perforerad cylinder i vilken tvättgodset placeras. Cylindern är i fristående centrifuger vertikalt lagrad i en yttre mantel. Moderna mindre cylinder- eller agitatortvättmaskiner finns som är direkt omställbara för centrifugering, varvid den horisontellt eller vertikalt lagrade innertrumman också tjänstgör som centrifug. Medelst en elektrisk motor bringas cylindern eller t r u m m a n i kraftig rotation, varvid genom centrifugal kraften en del av vatteninnehållet i tvättgodset slungas bort. Avvattningens effektivitet beror på rotationshastigheten, cylinderdiametern och i viss mån kor 1 tiden. Man kan icke genom förlängd centrifugeringstid uppväga lägre rotationshastighet. Olika typer av centrifuger får därför avsevärt olika effekU Detta är av stor praktisk betydelse för den efterföljande torkningen. Tabell 11. Effekt

av olika

avvattningsförfaranden. Undersökt tvättgods (vikt i g r a m ) Toaletthandduk

Frottéhandduk

Herrskjorta

Summa.

(390

1.745 Lakan

Torrvikt Vikt efter avvattning genom: Handvridning Vridmaskin, handdriven på tvättmaskin Trycktork kopplad på vatten ledning med 3 kilo vattentryck Centrifug med 400 varv i minu ten i helautomatisk 4 kilos tvätt maskin Fristående centrifug med 1.450 varv i minuten och 6-kilo kapacitet

148 Fristående centrifuger av god konstruktion lämpliga för exempelvis fastighetstvättstugor kostar ca 1.000 kr. En viss bild av effekten vid olika avvattningsförfaranden erhålles av i tabell 11 angivna värden från en preliminär undersökning utförd av HFI.

Jämförelse

mellan

tvätt med automatisk

maskin

och icke

automatisk

Tvätt i en konventionell, helt manuellt reglerad maskin fordrar förutom fyllning och tömning av tvättgodset ett stort antal handgrepp för själva skötseln av maskinen. Maskinen skall fyllas med än varmt, än kallt vatten till rätta nivåer, tvättmedel skall tillsättas, värme skall kopplas på och maskinen skall startas och stannas. För dessa maskiner, som är de här i landet vanligen förekommande i fastighets- och centraltvättstugor, erfordras, som visas i nedanstående diagram, ett 40-tal omställningar av olika reglage. För att rätt kunna utföra dessa omställningar måste den som tvättar — vanligen husmodern — hålla reda på tid, vattenstånd och vattentemperaturer. Är man icke noggrann i dessa hänseenden, riskerar man att tvättgodset skadas. Tvättningstiden tar i en dylik maskin mellan 1,5—2 timmar. Under större delen av denna tid är husmodern bunden att vara i närheten av maskinen. Under ca 40 minuter är man helt bunden av maskinen; under den övriga tiden kan man utföra annat arbete som t. ex. handtvätt. Inom tvättindustrin, där arbetskraften mera påtagligt måste värderas i pengar, förser man i allt mer ökad utsträckning tvättmaskinerna med automater, som på rätt tid omställer rörsystemets ventiler, reglerar värme osv. Vid mindre utländska — t. ex. amerikanska, engelska eller danska — • automatiska tvättmaskiner avsedda för hushållsbruk eller för offentliga s.k. jsnabbtvätterier har man gått ett steg längre. Man har inte enbart försett i maskinerna med en automat, som reglerar tid, vatten och värme, utan •även konstruerat tvättmaskinens behållare, så att den kan bringas upp i hög rotationshastighet och tjänstgöra som centrifug. Härigenom vinner man för det första att man kan centrifugera direkt och utan en besvärlig • omflyttning till en separat centrifug. Det bör dock framhållas att avvattjningen i en dylik kombinerad tvättmaskin och centrifug vanligen inte blir lika fullständig som i en fristående centrifug. Olika fabrikat av kombiner a d e maskiner har enligt kända data vid centrifugering en rotationshastigh e t varierande mellan 350 och 1.200 varv i minuten. Behövlig avvattningseffekt vid centrifugering står i nära relation till hur den efterföljande torkn i n g e n utföres. Höga hastigheter vid centrifugering påverkar givetvis maskinkonstruktionerna. ; Av särskilt intresse vid dessa kombinerade maskintyper är emellertid, som omnämnts i avsnitten om blötning och skölj ning, att man vid avtapp-

149 Diagram

12. Exempel på tvåttschema och erforderligt manuellt automatiska och icke automatiska tvättmaskiner.

arbete vid

Helautomatisk

cylindertvättmaskin som även centrifugerar Kommersiell modell för Hushållsmodell snabbtvätterier

Konventionell icke automatisk cylindertvättmaskin med gas- eller eluppvärmning av typ, som vanligen förekommer i fastighetstvättstuga etc.

Minuter O Tvättning vid konstant

•

•

temperatur

1 Igångsättning rr

Påfyllning

IgAflgMttnJng meskin

i Tvättmedel tillsattes •

votten

Blctningsmedel tillsattes

i-

Blötlöggning

1. Skäliimg • • Avtappning vatten' •

Börja påfyllning votten 1

•

Sluta påfyllning vatten 1

Påfytln. o. sköljning Avtappning

Etc.

•

Etc.

o. centr.

Igångsättning moskir

Påfyllning •

•

votten

15-

Tvättmedel tillsattes

2. S'.o!;nlr.j

2. Skolning •

Tvättmedel tillsatte»

10-

Avtappning

•

?. Skottning • Etc.

(im

(IM)

20-

Etc.

3. Sköljning (grvndligf ' •

Etc.

• Etc. 3. Sköljning •

Etc.

•

Etc.

Avtappning

Påfyllning

• Etc. 4. Skötjntng •

Etc.

•

Etc.

»1 -t. Sköljning

(grundlig)

vatten

1. Sköljt-ting

30-

Avtappning vatten o. centrifugering Påfyllning votten ?. Sköljning

• Etc. 5. Sköljning •

votten

Etc.

• Etc. • Etc. 6 . Sköljning • Stanna maskin • Avtappning vörten' • Stänga ovtoppningslcran •

Därefter överflyttning av tvöttgodsel till separcl centrifug

Avtappning votten O. centrifugering Påfyllning votten • = Manuellt arbete 3.

Sköljning

Avtappning

votten

Centrifugering

Centrifuge ring undefS—15

mm.

Utskakning

Innebär här reglering av kronor och vattennivå tomt vid viwa påfyllningtmomenl öven vattentemperatur.

ningen av blötnings- och skölj vattnen kan inlägga eentrifugeringsmoment, som avlägsar en betydande del av det smutsvatten, som vid vanlig avrinning skulle stannat kvar bundet i kläderna. Genom dessa eentrifugeringsmoment kan man få fram en god tvätt på relativt kort tid — enligt diagrammet 49Va min. — och med relativt liten vattenförbrukning (denna maskin finns på den svenska m a r k n a d e n ) . Tidigare omtalade amerikanska undersökning av februari 1954 anger att flertalet amerikanska maskiner numera hade en tvättid av totalt 30—35 min.

1*50 • Vid kommersiell tvätt är det av ekonomiskt intresse att nedbringa maskintiderna per tvättomgång så mycket som möjligt. Detta har man varit starkt medveten om i de kommersiella snabbtvätteriernas hemland Amerika. De tvättmaskiner, som där hyrs ut till allmänheten, arbetar sedan länge vanligen med en tvättcykel på omkring 30 minuter. En dylik avkortad tvättid har man uppnått t. ex. genom att lägga in två tvättmoment i stället för ett — se högra kolumnen i diagrammet. Den första tvätten sker härvid i en temperatur av 32—38° och under en tid av 6 min. Därefter sker en lätt skölj ning samt avtappning kombinerad med centrifugering. Tvättmedel tillsätts och en andra tvätt sker under 101/2 min. vid en temperatur av 71°. Därefter sker sköljningar i varmvatten med successivt sjunkande temperatur. Genom ett dylikt förfarande uppnår man en acceptabel tvätt till ett rimligt pris. Dessa problem behandlas kalkylmässigt i ett följande avsnitt. Tidigare har man på sina håll inom tvättindustrin ansett, att man vid så korta maskintider icke skulle kunna utföra en tillräckligt god tvätt. Numera har man emellertid både i Amerika och i Europa i nykonstruerade maskiner för den egentliga tvättindustrin börjat använda korta tvättider. 1 Amerika förekommer tvättcyklar på 25 minuter. I den nya holländska maskinkonstruktionen »Speedmaster», som tilldragit sig stort intresse i fackkretsar, tar tvättprocessen 32l/2 minuter (enligt rapport från det holländska tvättforskningsinstitutet). Tvättresultatet intygas vara mist lika gott som vid 62 minuters tvättning i en annan maskintyp, tillverkad av samma fabrikant. I själva verket synes bättre resultat ha nåtts med »Specdmaster»-maskinen både i fråga om hållfasthetsnedsättning och vithet. Tvättschemat för denna industriella maskin är följande: Blötläggning . 3 minuter Första tvättningen Qy2 » Andra tvättningen 7 » Första sköljningen 2 » Andra sköljningen (blekmedel tillsättes) .... -i » Tredje sköljningen 2 » Fjärde sköljningen 2 » Avtappning av baden, varje bad 1 minut, 6X1 6 » Totalt 32 M» minuter Ett slående exempel på vad automatiken innebär får man om man mera ingående jämför husmoderns arbetsinsats i de tre olika tvättschemana i diagram 12. Vid den icke automatiserade maskintypen skall husmodern först fylla maskinen med vatten av lagom temperatur till rätt nivå, stänga påfyllningskranen, tillsätta blötläggningsmedel och starta maskinen. Efter drygt

151 tio minuter skall hon tappa ur skölj vattnet, fylla på nytt och varmt vatten till rätt nivå, slå på värme och tillsätta tvättmedel. Under den följande långa tvättnings- och uppvärmningsperioden skall husmodern passa tvätttemperaturen och slå av värmen när temperaturen blivit tillräckligt hög. Sedan tvättningen försiggått tillräckligt länge, men inte för länge, skall avtappning ske av tvättluten och påfyllning ske av första sköljvattnet, som skall vara varmt. Vattenståndet skall passas och i första sköljningen skall det vara särskilt litet sköljvatten. Sedan skall första sköljvattnet avtappas och samma sköljprocesser upprepas ytterligare 5 gånger. Det fordras tydligen kunskaper både om hur man skall förfara och en viss rutin för att klara detta arbete. Vid en helautomatisk tvättmaskin har husmodern (vid en typ som förekommer i Sverige) att lägga in kläderna i maskinen, starta maskinen och tillsätta blötningsmedel. Efter 13y 2 minuter stannar denna typ av maskin automatiskt. Den skall då startas igen och tvättmedel tillsättas (maskiner finns som även tillsätter tvättmedel). Husmodern behöver sedan inte befatta sig med maskinens skötsel förrän maskinen stannar och kläderna kan tas ut centrifugerade. Vid den kommersiella modellen för snabbtvätterier består arbetsinsatsen i att först fylla maskinen. Vid dessa typer startar man sedan själv maskinen genom att lägga ett mynt i en myntautomat och slå till en kontakt. Vid andra typer startas maskinen av tvätteriets personal, som även brukar tillsätta tvättmedel vid de två tvättmomenten. Husmodern har sedan endast att tömma maskinen, när tvätten är färdig. Har hon mycket tvätt kan hon hyra flera maskiner samtidigt. Möjligheten att automatisera tvättprocesserna synes vara av stort värde ur tids-, arbets-, säkerhets- och ekonomiska synpunkter. Utrustning för torkning Som tidigare omnämnts torkas fortfarande största delen av allt tvättgods i landet på klädstreck i det fria eller inomhus. Utrustningen härför är enkel och prisbillig. Som underlag för kommitténs kostnadsundersökning användes exempelvis följande data. Tabell

Utrustning

Klädkorg Klädnypor Klädstreck, plastöverdraget

13.

Ungefärligt inköpspris sommaren 1952 Kr/st

Erforderlig utrustning vid småtvätl st

stortvätt o. småtvätt st

14:— 2:50/gross 1:15/5 m

% gross 10 ra

1 2 gross 50 m

Kr

3:55

30:50

152 Torkanordningar

Torktumlare för fastighetstvättstugor etc, 6 kg

Industriell inmlare,

tork 18 kg

Torkdocka uppblåst med v ar inluft

Modernare hyresfastigheter är inte sällan utrustade med torkrum försedda med torkaggregat, s. k. aerotemper, från vilket varmluft fläktas över kläderna. Dessa aggregat är emellertid relativt dyrbara i drift. Man uppnår dock betydande fördelar i fråga om oberoende av väderlek, kort torktid, minskad risk för nedsmutsning och i viss mån minskad risk för skadegörelse av textilierna. För industriell torkning av tvätt användes förutom varmmanglar och strykpressar s. k. torktumlare. Mindre dylika finns även för hushållsbruk eller fastighetstvättstugor. Torktumlaren består av en roterande perforerad trumma, som är innesluten i ett yttre hölje. I maskinen finns ett värmebatteri — som kan vara matat av ånga, elektricitet eller gas — och en fläkt, som suger varmluft genom trumman och däri befintligt tvättgods, samt blåser ut den fuktmättade luften i det fria. Detta torkningssätt som gör kläderna mjuka och porösa har allt mer vunnit insteg. Torkningsproceduren kan i de industriella torktumlarna och efter effektiv avvattning begränsas till omkring 20 minuter. Exempelvis kostar en svensk elektrisk torktumlare lämplig för fastighetstvättstugor och liknande 2.900 kr. i inköp; elkostnaden för torkning uppgår till ca 6 öre per kilo tvätt (efter 8 öre per k W h ) . Värmeåtgången (och elkostnaden) hänger nära samman med hur effektivt avvattningen innan torkningen skett och hur torktumlarens kapacitet utnyttjas. De tillkommande fasta kostnaderna för torktumlaren hänger givetvis samman med i vilken utsträckning tumlaren tages i anspråk. På sina håll kan en anslutning till det elektriska nätet innebära liknande svårigheter och kostnader som de för eluppvärmda tvättmaskiner (se även kap. 14, elkraftfrågan). I torktumlare for hushållsbruk synes torkningen ta väsentligt längre tid. En aktuell amerikansk undersökning anger att av 33 prövade olika fabrikat eller typer de flesta behövde en timma eller något mindre för att utföra

iså torkningen. 1 Den snabbaste torkade på något mindre än 50 minuter. Ett par behövde upp emot 1 y2 timme. Provet företogs med tvättgods bestående av bomullsplagg. Torrvikten på tvätten var vid försöken 8 pounds (3,6 kg) och vikten på den våta tvätten före torkningen 16 pounds (7,2 kg). Några svenska undersökningar angående torktumlare för hushållsbruk finns icke tillgängliga. 1953 presenterades av ett amerikanskt företag en helt ny tvättmaskinskonstruktion för hushållsbruk. Det är en helautomatisk maskin som i en följd i samma behållare kan utföra processerna blötning, tvättning, sköljning, avvattning och torkning. Maskinen kan även ge det inkommande! varmvattnet viss tillskottsvärme; för den fuktiga luften från torkningen erfordras ingen särskild ventilation enär fuktigheten kondenseras och avtappas genom vattenavloppet. Maskinen kräver en golvyta av endast 9 2 x 7 3 cm samt är 98 cm hög. Priset i Amerika uppges till 500 $ (ca 2.575 k r . ) . Denna tekniska utvecklingstendens är mycket intressant. Consumers Union, som granskat maskinen, anger emellertid att maskinen visserligen; blir 18—70 $ billigare i anskaffning än en separat tvättmaskin jämte e n separat torktumlare, men i detta fall har de separata aggregaten högre kapacitet. De kan tvätta och torka tre tvättomgångar på 3 timmar mot 5 tim-i mar i den kombinerade maskinen. Den extra uppvärmningen av tvättvattnet anses inte ha någon förstärkt tvättverkan och kondenseringen av torkångorna kräver ca 115 liter kallvatten per omgång. För vissa ömtåliga plagg användes inom tvättindustrin dessutom tork-: ning i varmluftsskåp, som eventuellt är försedda med s. k. kulisser (tork-i h ä s t a r ) . I skåpen cirkulerar fläktdriven, uppvärmd luft. Den fuktmättade luften utblåses och ersattes med friskluft. Efter effektiv centrifugering kan torkning i torkskåp ske på ca 30 minuter. För torkning av gardiner användes vid större industriella tvättanläggningar i vissa fall s. k. gardintrumma. Denna är en cylinder med relativt stor diameter, som uppvärmes med ånga och som kan fås att rotera. Gardinerna spanns över t r u m m a n och det är lätt att sträcka ut gardinerna till önskat mått. Torkningen sker sedan snabbt. I den kemiska tvättindustrin torkar man klänningar och liknande på av varmluft uppblåsta, efter kroppen formade tygballonger — torkdockor.. Industriellt brukar även strumpor torkas uppträdda på uppvärmda metallformar. .). Specialmaskiner av olika slag är i allmänhet rätt dyrbara i anskaffnings Särskilt vid tvätt i något mindre skala finns skäl att ingående överväga om specialmaskinen kommer att utnyttjas så mycket, att den är värd anskaffningskostnaden, erforderligt golvutrymme och installation. Torkningsmöjligheterna för hemmen hänger nära samman med bostädernas utformning. Denna fråga behandlas i ett följande avnitt (kap. 16). 1

Consumer Reports, febr. 1954, publ. av Consumers Union of U.S., New York. iH •

154 U t r u s t n i n g för ef ter behandlingBehövlig utrustning vid strykning och mangling i hemmet samt anskaffningskostnaderna härför framgår av nedanstående exempel. Detta utgör även underlag för kostnadsundersökningen i kap. 25. Tabell 1A. Ungefärligt inköpspris sommaren 1952 Kr/st

Utrustning

Vid strykning Strykjärn med termostat Strvkjärnssladdhållarc Strykbräda Ärmbräda Strykbädd Stryklakan Pressduk Stänkkork Svamp Summa ungefärligt inköpspris Vid mangling Bordsmangel Summa ungefärligt inköpspris

Erforderlig utrustning vid småtvätt st

stortvätt o. småtvätt st

Kr.

84:35

84:35

83:—

—

1 Kr.

—

83:—

49:— 1:75 22:50 2:90 3:50 2:50 1:25 0:25 0:70 ...

Ett modernt elstrykjärn utrustat med termostatreglering av temperaturen är till synes relativt dyrbart i anskaffning. Det har å andra sidan ett stort praktiskt värde i hushållsarbetet. Man skulle dock kunna tro, att ett strykj ä r n tekniskt är ett så pass enkelt redskap, att utformningen av detsamma inte skulle behöva möta större svårigheter och att de olika fabrikaten sinsemellan skulle vara relativt jämbördiga. Så är emellertid till synes inte fallet. Amerikanska undersökningar visar att betydande skillnader föreligger mellan olika fabrikat beträffande såväl funktion som livslängd, känslighet för yttre skadegörelser och ur säkerhetssynpunkt. 1 Med hänsyn till arbetskostnaderna använder man inom tvättindustrin i allt mindre utsträckning handstrykning, utan i stället pressar av olika slag. Dylika förekommer även för hushållsbruk. En strykpress består i princip av två plattor, en undre och en övre, av vilka den ena eller båda är uppvärmda — i industrin vanligen med högtrycksånga, i mindre företag ibland med gas eller elektricitet. Det sistnämnda tillämpas vid hushållsbruk. Den ena plattan brukar vanligen vara klädd med filt (padding) och duk och den andra kan vara blankslipad. På den undre plattan placeras de plagg som 1

Redovisade i bl. a. HFI-Mcddelanden nr 1/1950.

155 Hushållspressar

Strykmaskin

med roterande vals

Strykpress

skall behandlas, varefter den övre plattan nedfälles samt pressas h å r t mot plaggen — medelst tryckluft eller för hand — så att de blir släta och torra. Genom olika utformning av plattorna kan man få dem lämpade för olika plagg. Arbetet är vid tvättindustrins tryckluftspressar föga ansträngande och inskränker sig strängt taget till plaggens uppläggning och utslätning. Då torkningen i samband med pressningen alltid tar en viss tid, söker man i tvättindustrin, för att minska arbetskostnaderna, att ställa upp pressarna i grupper om minst två för varje arbetare, varvid den ena pressen betjänas medan plaggen torkar i den andra. Man har numera utexperimenterat och konstruerat grupper av specialpressar för exempelvis skjortpressning och rockpressning. Dylika grupper betjänas vanligen av 2 å 3 arbetare och går under benämningen skjortaggregat, rockaggregat osv. I dylika aggregat kan plaggen i allmänhet pressas helt färdiga utan efterstrykning. Arbetskostnaderna blir låga vid ett dylikt aggregat, men i gengäld blir maskinkostnaderna mycket höga i förhållande till kostnaderna för exempelvis handstrykjärn eller enkla pressar. Det erfordras en icke obetydlig minimiefterfrågan för att det skall löna sig att anskaffa dylika specialaggregat. Strykpressar (strykmaskiner) för hushållsbruk, vilka även kan vara utformade med roterande vals som en strykmangel, kostar allt efter utförandet ca 400—1.000 kr. På sina håll har det visat sig gå väl att även kollektivt använda dylika i fastighetstvättstugor och liknande. Det kan dock bli nödvändigt att hushållen får hålla sig med egen skyddsduk, enär denna vid ovarsamhet lätt kan svedas eller smutsas. Strömkostnaden per timme för en dylik strykmaskin kan beräknas uppgå till ca 16 öre (efter 8 öre pr kWh).

156 Indusiripressar

Av varmmanglar förekommer f. n. två skilda typer, varmbordsmanglar (som även kallas strykmanglar) samt cylinderångmanglar — de senare helt för industribruk. Cylinderångmangeln har en stor roterande vals eller cylinder, som uppvärmes med ånga. Mot cylindern löper klädda tryckvalsar. Mangelgodset följer med den maskindrivna cylindern runt, varvid tryckvalsarna pressar godset mot denna, så att det blir slätt. Varmbordsmangeln eller strykinangeln består i princip av ett skålformat, blankslipat bord eller tråg, samt en i detta löpande klädd tryckvals, vilken som regel är perforerad och försedd med utsugningsanordning. Mangclbordet är uppvärmt, vanligen med ånga. Kläderna inmatas mellan den maskindrivna, roterande valsen och tråget samt släpas över det senare. Härigenom torkas de samtidigt som plaggen sträckas och pressas släta mellan valsen och bordet. Borden kan variera i antal från 1—12. De; enkla strykmanglarria för hushållsbruk är eluppvärmda och sakna utsugning, / i De kallmanglar, som förekommer i hushållen och i fastighets- och cen-

157 Manglar

Kallvalsmangel

Cylinderångmangel

tralsjälvtvättstugor, är av två typer, kallvalsmanglar och stenskivemanglar. Det finns både hand- och maskindrivna modeller. Kallvalsmangeln består av två eller flera trävalsar, vilka med fjäderanordning pressas mot varandra. Tvättgodset rullas vanligen med hjälp av en s. k. mangelduk upp på ena valsen och utsattes därvid för stark pressning samtidigt som det sträckes. Vid stenskivemangeln erhålles presstrycket av en stenfylld »kista» eller en stenplatta med slät undersida, vilken kan föras fram och tillbaka över ett underbord med polerad stenskiva. Tvättgodset rullas upp på trävalsar, som läggs in mellan kistan och bordet. Stenskivemangeln är betydligt mer utrymmeskrävande än kallvalsmangeln. Den allmänna uppfattningen tycks vara att stenskivemangeln gör ett vackrare arbete. Till fram emot senaste sekelskiftet var kavling av tvättkläderna med hjälp av kavelbräde och kavelstång vanlig på den svenska landsbygden. Denna metod anses ha varit relativt oskadlig för tvättgodset. Under 1800talcts senare del kom stenskivemanglar i bruk, först i städerna och på

158 de större herrgårdarna. De mekaniska kallvalsmanglarna började få allmän spridning under detta sekel. Trots det stora antalet svenskättlingar i Amerika förekommer så vitt bekant icke kallmanglar där. Kallmanglarna blev dock mera vanliga här i landet först sedan huvuddelen av emigrationen till Amerika ägt rum.

KAPITEL

13 Vattenfrågan

Kvalitetsfordringar på vatten för tvättändamål Vatten är, som det förekommer i naturen, icke en kemiskt ren produkt, utan innehåller alltid en större eller mindre del lösta ämnen, eventuellt även förorenat av uppslammade partiklar och bakterier. Ju renare ett vatten är, desto lämpligare för tvätt. Ur tvättsynpunkt särskilt ogynnsamma föreningar är lösta kalcium- och magnesiumsalter samt j ä r n och manganföreningar. Vatten, som innehåller större mängder kalcium- eller magnesiumsalter, kallas hårt vatten. Hårdheten brukar mätas i s. k. tyska hårdhetsgrader (dH). En hårdhetsgrad motsvarar förekomst av hårdhetsbildare ekvivalent med 10 mg kalciumoxid per liter vatten. Vatten brukar benämnas mjukt, då det håller mindre än 4—5 dH. Vid tvättning med tvål i hårt vatten omsätter sig hårdhetsbildarna med tvålen, varvid alstras kalcium- resp. magnesiumtvålar. Dessa är mycket svårlösta i vatten. Ytterligare tvål förbrukas, dels för att hålla den uppkomna fällningen uppslammad, dels även för klädernas rengöring. Vid den efter tvättningen följande sköljningen utspädes tvållösningen av det hårda skölj vattnet, och mera tvål förbrukas för utfällning av hårdhetsbildarna i sköljvattnet. Slutligen kan den kvarvarande tvålmängden kanske bli otillräcklig för att hålla kalcium- och magnesiumtvålarna uppslammade. Dessa utfällas då på tvättkläderna tillsammans med kvarvarande uppslammad smuts. Sådana av kalcium- och magnesiumtvålar impregnerade kläder får efter upprepade tvättningar en alltmera grå eller grågul färgton. De kan dessutom verka irriterande på huden, vid användingen förorsaka klåda etc. Handdukar inmängda med kalktvål är svåra att torka sig med, och lakan med kalktvålsavlagringar ger inte samma friska lukt och samma behagliga känsla som riktigt rena lakan. Vid tvätt i hårt vatten med tvål förbrukas alltså avsevärda kvantiteter tvål utan någon som helst tvättnytta. Ett gram av kalk- och magnesiumföreningarna »äter upp» 12—20 gram tvål, som sålunda inte får någon tvättverkan. Vid tvättning av en månadstvätt i vatten med »endast» 4—5 graders hårdhet kan tvålförstöringen uppgå till ett par kronors värde.

160 För att undvika kalktvålen och dess skadeverkningar finns tre utvägar: att tvätta i naturligt mjukt vatten; att avhärda hårt vatten; eller att tvätta med tvättmedel som inte ger fällningar med hårdhetsbildarna i hårt vatten. Regnvatten är ett naturligt mjukt vatten. Även vatten i sjöar, bäckar osv. — ytvatten — är som regel mjukt. Grundvatten är däremot ofta så hårt, att det är olämpligt för tvätt med tvål tvättmedel utan föregående avhärdning. På landsbygd och inom egnahemsområden på orter, där grundvattnet i sig själv är hårt, kan man med relativt enkla och billiga medel •—• vridbara rör som leder regnvattnet från stuprännan till vattenbehållare utanför huset eller nere i källaren — på ett billigt sätt lösa hemtvättens behov av mjukt tvättvatten. Den andra metoden att undvika kalktvålar är att vid tvättningen använda sig av avhärdat vatten. Hårt vatten kan göras mjukt på olika sätt: genom att det passerar ett avhärdningsfilter; genom utfällning av kalk och magnesium; eller genom att hårdheten så att säga binds i vattnet. I ett avhärdningsfilter får vattnet passera genom en massa, som upptar vattnets kalcium- respektive magnesiumjoner i utbyte mot natriumjoner; vattnet kommer därmed att innehålla natriumsalter. Filtret regenereras med en koksaltlösning och återföres härigenom till sitt ursprungliga tillstånd och kan åter användas till vattenavhärdning. Vatten avhärdat på detta sätt bör inte användas till de sista sköljningarna, eftersom det lämnar bikarbonat kvar i kläderna. Vid strykning och varmmangling sönderdelas bikarbonat till soda, som gör kläderna gula och även eljest kan skada dem. Man bör därför ansyra det sista skölj vattnet (lämpligen med ättiksyra) eller skölja i icke avhärdat vatten. Ett eget avhärdningsfilter för ett medelstort hushåll betingar en anskaffningskostnad av ca 700—1.000 kr., vilket är en dryg engångskostnad för de flesta hushåll. För gemensamhetsanläggningar betalar sig avhärdningsfilter genom tvålinbesparingen vanligen mycket snabbt. Vattnets kalcium- eller magnesiumsalter har en tvåfaldig verkan. Behåller man dem uppstår kalktvålar. Tar man bort dem, så skadas lätt vattenledningsnätet. Mjukt vatten medför avsevärt ökad rostbildning. När man under senaste kriget hade svårt att ersätta de kommunala vattenledningsrören skärpte man på många håll vattnets hårdhet några grader. Vid utfällningsmetoden använder man vanligen kalcinerad soda, kristalsoda, trifosfat eller andra paketerade och färdigblandade blötningsmedel. I samtliga fall bortskaffas kalcium- och magnesiumsalterna i form av en fällning, som sjunker till botten, om vattnet får stå orört tillräckligt länge. För att utfällningen skall ske någorlunda snabbt skall vattnet helst vara varmt och man bör försöka avlägsna fällningen ur vattnet. Utan att få kalkfällningar kan man mjukgöra vatten med omedelbar

161 verkan genom att använda komplexbildare, t. ex. natriumhexametafosfat (metafosfal, hexametafosfat). Det är emellertid relativt dyrbart. Den tredje och ur många synpunkter mest intressanta metoden att undvika kalktvål är att använda tvättmedel, som inte ger förening (kalktvålar) med kalcium- och magneciumsalterna. Dylika egenskaper, till en viss gräns — vanligen ca 10 dH har de s. k. syntetiska tvättmedlen, som består av en ytaktiv del, innehållande t. ex. alkylarylsulfonat, fettalkoholsulfat eller polyetylenoxidföreningar, och därj ä m t e tillsatsmedel såsom t. ex. polyfosfater och karboximetylcellulosa (CMC) för att öka den smutsbärande förmågan. Den väsentligaste svårigheten vid framställning av syntetiska vittvättmedel har varit, att dessa icke haft tillräcklig smutsbärande förmåga. (Med smutsbärande förmåga menas, att smutsen hålls svävande i tvättlösningen och inte avsätter sig på kläderna.) Genom ovan nämnda tillsatser av fosfater och CMC syns man nu ha kommit så långt i fråga om fulländning, att de beträffande tvättegenskaperna är fullt erkända som goda tvättmedel för såväl hushållen som tvättindustrin. Sammanfattningsvis är det önskvärt att för tvättändamål använda ett så rent och mjukt vatten som möjligt, exempelvis regnvatten. Om tillgängligt vatten är hårt kan avhärdning ske antingen i filter eller med hjälp av kemikalier. De nya syntetiska tvättmedlen visar en till synes god utväg att kringgå hårdhetsproblemet.

V a t t e n å t g å n g och vattenförsörjning Helt otillfredsställande även ur hushållstvättens synpunkt är att ett betydande antal hushåll fortfarande icke har anslutning till vattenledningsnät. Vattenförsörjningen som helhet har ingående behandlats av 1946 års vatten- och avloppssakkunniga i det 1951 avgivna betänkandet Vatten- och avloppsfrågan (SOU 1951:26) .Med stöd av uppgifter från 1945 års bostadsräkning beräknades i betänkandet den befolkning, vars bostäder icke är försedda med både vatten och avlopp till 2,5 miljoner eller 37 % av hela befolkningen. Som belysande för vattenförhållandena anförde utredningen, att enligt bostadsstyrelsens statistik för år 1949 4.400 (eller 38 %) av 11.500 under året nyuppförda bostadsfastigheter saknade anslutning till vattenledningsnät. Bekväm tillgång på lämpligt vatten är av primär betydelse inte bara för rationell hemtvätt utan i minst lika hög grad för matlagning, disk, annan rengöring, personlig hygien osv. Det nyss anförda betänkandet uppställde som mål att vattenfrågan inom en tidrymd av 20 år borde lösas för all bebyggelse som nu saknar vattenanordningar och som behöver sådana. Investeringskostnaderna härför under 20-årsperioden beräknades av de sakkunniga till 175 miljoner kr. per år. 11

162 Hushållens vattenfråga måste lösas, oavsett tvätten förlägges till hemmet eller e j . På orter med extremt dåliga vattenförhållanden kan man dock möjligen nödgas räkna med att stortvätten i viss utsträckning skickas till ort med god vattenförsörjning. Det är mycket svårt att ge normer för vattenförbrukningen per kg tvättgods. Förbrukningen kan variera inom rätt vida gränser beroende på nedsmutsning, tvättmetoder, maskintyper m. m. Vid den undersökning av olika tvättformer som HFI utfört för kommitténs räkning — och vid vilken man blötlade, tvättade och sköljde enligt vedertagna regler — var den genomsnittliga vattenåtgången följande: Handtvätt Tvätt i 2 kilos pulsatormaskin » » 4 » agitatormaskin » » 4 » helautomatisk cylindermaskin » » 7 » cylindermaskin

61 liter per kilo tvätt 76 •— » — 69 —»— 36 42

—»— —»—

En vederhäftig amerikansk hemtvättundersökning från 1946 uppger 12,4 liter per kilo tvätt vid gängse tvättförfaranden i konventionella agitatorhemtvättmaskiner. 1 Den låga vattenförbrukningen per kilo beror på de amerikanska tvättvanorna med ofta återkommande tvättar av relativt lätt smutsat tvättgods, utnyttjandet av samma tvättlut för mer än en tvättomgång och få (1—2) sköljningar av tvätten. För moderna helautomatiska tvättmaskiner anger en annan amerikansk källa från 19541 en vattenåtgång av ca 19 liter per kilo tvätt. Kollektiv Tvätt uppgav på sin tid 40—60 liter vid handtvätt och beroende på smutsighetsgrad 40—80 liter vid industritvätt. Statens Sjukhusutredning angav i SOU 1950:23 en erfarenhetsmässig vattenförbrukning av 50—80 liter per kg behandlat tvättgods i anläggningar med handmanövrerade maskiner och vid tvättmaskiner med automatiserad sköljning 30—35 liter. Denna siffra har emellertid enligt sjukhusutredningen underskridits exempelvis vid Gentral-Tvätteriet vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, som 1944—46 förbrukade respektive 28,3, 28,9 och 25,8 liter vatten per kg tvättgods. Sammanfattningsvis kan beträffande vattenåtgången för tvätt konstateras, att denna kan i förhållande till vid äldre tvättmetoder väsentligt minskas genom moderna såväl hushålls- som industritvättmaskiner. Vattenbehovet för tvätt är emellertid endast en mindre del av det totala vattenbehovet och vattenförsörjningen måste under alla förhållanden lösas.

1 Ann Aikin, Family Laundry pratices and costs, Cornell University, Bulletin 847, 1948. 1 Consumer Reports, febr. 1954, publ. av Consumers Union US., New York.

KAPITEL

14 Elkraftfrågan

Vid småtvätt kan man med fördel använda varmvatten ur varmvatten^ kranarna i de moderna hyreslägenheterna eller egnahemmen, och i omoderna lägenheter kan man, om än med ett visst hesvär, koka de relativt små varmvattenmängder som är erforderliga för ändamålet. För stortvätten blir varmvattenbehovet emellertid av en helt annan storleksordning. I kapitel 3 i betänkandedelen har diskuterats de ur hygienisk synpunkt erforderliga vattentemperaturerna vid tvätt. Som härav framgår varierar tvättvanorna och anspråken på vattentemperaturer högst avsevärt. De hushåll som har tillgång till pannmur kan med hjälp härav åstadkommd höga vattentemperaturer, upp till kokning, medan däremot de hushåll som bor i hyreshuslägenheter eller liknande, vanligen får nöja sig med vattentemperaturer från ledningsnätet om högst ca 80°. Under vissa perioder •— sommarmånaderna eller i samband med bränsleransoriering — tillhanda* håller vissa fastigheter överhuvudtaget ej varmvatten. För att tillfredsställa de tvättvanor och tvättmetoder, vid vilka man önskar arbeta med höga vattentemperaturer, eventuellt kokning, har man h ä r i landet i betydande utsträckning försett tvättmaskinerna med elektriska uppvärmningsanordningar. Detta har den fördelen att maskinerna kan användas i lägenheter och utrymmen, där varmvatten annars inte finns tillgängligt eller är svårt att ordna på annat sätt. Det har varit en naturlig strävan från maskinfabrikanternas sida att genom värmeelement med hög effekt i görligaste mån minska uppvärmningstiden. Emellertid har man därvid inte sällan gått till överdrifter, så att element på ända upp till 10 eller 14 kilowatt blivit installerade i maskinerna. Hög anslutningseffekt medför visserligen snabbare uppvärmning men denna fördel måste köpas med ökade installationskostnader och i regel även ökade strömkostnader, ö k a d anslutningseffekt höjer nämligen belastningen ej blott i bostadens eget ledningsnät utan samtidigt även i strömleverantörens matande nät. Härigenom kan spänningen sjunka till förfång för alla abonnenter, anslutna till samma matarledning; ofta medför detta ett omedelbart behov av ledningsförstärkning. Särskilt på landsbygden med spridd bebyggelse och långa ledningar kan en okontrollerad anslutning av

164 tvättmaskiner (inkl. torktumlare etc.) med hög värmeeffekt medföra ogynnsamma störningar i driften innan näten hinner förstärkas. Detta gäller naturligtvis för alla effektkrävande maskiner och apparater, ej enbart tvättmaskiner, men det är viktigt, att de som står i begrepp att installera tvättmaskiner med högre effekt än några få kilowatt först sätter sig i förbindelse med kraftleverantören för att få reda på dennes villkor för anslutningen. De svenska kraftleverantörerna och kraftdistributörerna samt deras centrala sammanslutningar, exempelvis Elverksföreningen och Fera, ägnar för närvarande dessa anslutningsfrågor stor uppmärksamhet. Principiellt synes man här intaga den ståndpunkten att distributören såvitt möjligt icke skall vägra anslutning även av relativt effektkrävande belastningsobjekt, men att en skälig del av kostnaden för nödvändiga nätförstärkningar och för anspråken på en ökad andel av strömleverantörens leveransförmåga bör bäras av den, som förorsakat den. Detta sker i praktiken genom uttagning av en engångsavgift och genom en ökning i de årliga fasta avgifterna i strömtarifferna. Någon risk för att vi nu eller i framtiden inte skulle ha tillräckliga kraftresurser för att kunna tillfredsställa hushållens behov av elkraft för elspisar, tvättmaskiner och andra arbetsbesparande hushållsapparater föreligger enligt bestämda uttalanden från elkrafthåll icke. Elkraftutredningen avgav i januari 1953 en särutredning med förslag till provisoriska statliga åtgärder för att underlätta en upprustning av de elektriska distributionsnäten på landsbygden. Den totalt erforderliga upprustningen för landsbygdens elkraftförsörjning beräknas draga en kostnad av storleksordningen 400 miljoner kr. hänfört till nu rådande förhållanden. Angelägenheten av upprustning anses icke överallt vara lika stor och de erforderliga arbetenas utförande kan därför i betydande grad utsträckas, kanske under 10 å 20 år. Elkraftutredningen har genom sina undersökningar konstaterat att allvarliga brister råder inom landsbygdens elkraftförsörjning, särskilt där kraftdistributionen handhas av de mindre, lokala distributionsföretagen. Då dessa har händ om en förhållandevis stor del av distributionen — en tredjedel av landsbygdskonsumenterna får sin ström från distributionsföretag med mindre än 500 förbrukare vardera, ett konsumentunderlag som knappast kan ge företagen inom denna verksamhetsgren tillräcklig ekonomisk bärighet — är det uppenbart, att upprustningsfrågan har vidsträckt betydelse. Nätens övefföringsförmåga är på många håll så ringa, att den utgör ett direkt hinder för en fortsatt rationalisering genom ökad elanvändning inom exempelvis jordbruken och landsbygdshushållen. En ur eldistributionssynpunkt bättre lösning av elektrisk vattenuppvärmning för tvätt är den fristående vattenvärmaren. En dylik har vanligen ett lågt effektbehov — någon kW. Detta arrangemang medför samtidigt den fördelen, att man utan större extra kostnader kan få varmvatten

165 även till andra tappningsställen inom hushållet, såsom t. ex. till badkar och till kök. Tycker m a n att det blir för dyrt att hålla varmvatten jämt, kan man ha varmvattenberedaren inkopplad endast ett par dagar i veckan och därmed hålla nere strömkostnaden. Såvitt man nu kan bedöma kommer anslutningskostnaden för tvättmaskiner med stora elektriska värmeelement att vid svaga nät bli så hög, att lösningen med separat varmvattenberedare där säkerligen kommer att bli billigare. I detta sammanhang kan nämnas, att i Amerika — med den där utomordentligt stora förekomsten av hemtvättmaskiner — denna utredning veterligt icke förekommer någon maskintyp med elektrisk uppvärmning av själva maskinen såsom i Sverige. 1 Användandet av elektricitet i fuktiga rum medför som bekant icke obetydliga riskmoment, om ej särskilda skyddsåtgärder vidtagits. I badrum är risken för elektriska olycksfall särskilt stor på grund av fukten och de många kranar och andra jordförbundna föremål, som finns där. Vanliga vägguttag får därför icke finnas i badrum. Flyttbar tvättmaskin får emellertid numera användas i badrum, men endast om den är försedd med speciell stickpropp, som passar till ett speciellt vägguttag godkänt för uppsättning i badrum. Tvättmaskinen måste vara både S-märkt och Fi-märkt och dessutom ha en skylt, som anger, att den är godkänd för användning i bad-r rum. Tvättmaskiner, som icke uppfyller dessa villkor — och det gäller för. närvarande i regel maskiner med elektriskt värmeelement — måste vara fast anslutna till installationen i badrummet och kan således inte förvaras på annan plats, när de inte användas. Flyttbara tvättmaskiner för hushållsbruk är från och med den 1 januari 1954 underkastade provningstvång för S-märkning. Det är angeläget att ett intimt samarbete förefinnes emellan kraftdistributörer och tvättforskning och tvättmaskinstillverkare. Fera har vidtagit initiativ i detta hänseende. Det är också av betydande konsumentintresse att effektiv konsumentupplysning gör det möjligt för allmänheten att bättre bedöma lämplig apparat- och maskinanskaffning.

1 Under 1953 har i USA framkommit en specialmaskin, som ger det utifrån tillförda varmvattnet en viss tillskottsvärme. Enligt undersökningsrapport från Consumers Union i Consumer Reports, febr. 1954, medför emellertid denna anordning ingen förhöjd tvätt; verkan. -

K A P I T E L

15 Tvättmedel

De tvättmedel som vanligtvis användes vid hemtvätt, är tvål i fast form eller flingor, såpa, alkali såsom soda (kalcinerad eller kristallsoda) eller lutpulver (natriumhydroxid eller kaustik soda) samt färdigblandade tvättpulver på tvålbas eller syntetisk bas. Därutöver användes tvättkemikalier såsom blekmedel, Optiska vitmedel och ibland även blåelse. Av tvättmedel begär man i första hand att de under tvättningen skall lösgöra och avlägsna förekommande smuts från textilfibrerna samt även förhindra att smutsen under skölj ningen på nytt fastnar i tyget. Tvättmedlens egenskap att lösgöra och avlägsna smuts benämnes dess smutsborttagände förmåga; egenskapen att förhindra att smutsen på nytt fastnar kalläs smutsbärande förmåga. Av tvättvål och tvålflingor förekommer i huvudsak två typer nämligen s. k. lågtemperaturtvål och höglemperaturtvål. Lågtemperaturtvålen har sin största tvättningsförmåga upp till ca 50°. Högtemperaturtvålen har sin gynnsammaste tvättverkan i temperaturer vid ca 50—90°. Paketerade tvättmedel innehåller vanligen båda tvåltyperna. Alkalis uppgift är att inom vissa gränser öka tvålens tvättförmåga och att neutralisera vissa sura föroreningar på tvätten. Användes för stor alkalikoncentration, riskerar man fibermaterialet, särskilt vid hög tvättemperatur. Därjämte nedsättes tvålens smutbärande förmåga. Följande alkalier är vanligast vid tvättning: kaustik soda (natriumhydroxid), kalcinerad eller vattenfri soda (natriumkarbonat), natriummctasilikat, natriumhexametafosfat, trinatriumfosfat och ammoniak. Vid den gamla metoden bykning med asklut är pottaska (kaliumkarbonat) det verksamma alkalit. I tvättpulver ingår med varierande sammansättning tvålblandningar eller syntetiska tvättmedel 1 olika slag av alkali, icke sällan blekmedel samt numera ofta ljusåterkastande medel. De s. k. självverkande tvättpulvren innehåller relativt avsevärda kvantiteter blekmedel, i regel natriumperborat, vanligen upp till 10 % av vikten. i Exempelvis ytaktiva medel såsom alkylarylsulfonat, fettalkoholsulfat eller polyetylenoxidföreningar förstärkta med polyfosfater eller karboximetylcellulosa (CMC) för att öka den smutsborttagandc och smutsbärande förmågan.

167 Blekmedlen ökar tvättens vithet genom att bleka svårtvättad smuts, så att denna blir mindre synlig. I regel innebär blekningen ej en bättre rengöring utan endast att kvarvarande smuts ej syns. Blekningen medför emellertid alltid en mer eller mindre stor nedsättning av textiliernas hållbarhet. Exempelvis vid den s. k. perborattvättmetoden, som under 1952 erhöll en betydande publicitet, tillsattes stora kvantiteter blekmedel, som blekte smutsen men endast bristfälligt tog bort den. Blekningen erhölls på en avsevärd bekostnad av textiliernas hållbarhet. 1 Hos de nu vanliga självverkande tvättpulvren av ansedda fabrikat är emellertid blekningens inverkan på vävens hållfasthet nedbringad till ett minimum. Finare duktyg och andra dyrbara textilier av linne bör dock i regel icke tvättas i dessa blekande tvättmedel. Det är mera ekonomiskt att minska kraven på en bländande vithet. Är man angelägen om att linneförrädet skall räcka länge, bör man inte använda blekande tvättmedel mer än vid var fjärde eller femte tvätt. Den kokning av kläderna, som i allmänhet föreskrives i fabrikanternas bruksanvisningar, kan medföra skadegörelse på tvättgodset. Påskriften »fritt från klor» betyder inte att tvättmedlet år fritt från blekmedel. I de moderna tvättpulvren ingår optiska vitmedel — ljusåtcrkastande medel — som jämte blekmedlen, ger tvätten ett vitare utseende. Vitmedlet läster på textilfibrerna och förvandlar en del av den icke synliga strålningen av solljuset till synligt violett ljus. I dagsljus ger detta intryck av att kläderna är mycket vita. Ljusåtcrkastande medel går i tvättmedelsreklamen under olika fantasinamn. De sammansatta syntetiska tvättpulvren har en god rengörande verkan även i hårt vatten (upp till ca 10 d H ) ; på det betydande antal orter, där vattnets hårdhet ligger under denna gräns behöver sålunda ingen avhärdning ske. Vid användandet av de moderna fabrikat, som nu marknadsförs av välkända svenska tillverkare, erfordras ingen blötläggning före tvätten och sköljningarna kan reduceras till en å två i riklig mängd vatten. Några av de nya medlen har i viss utsträckning vållat eksem o. dyl. bland allergiskt känsliga personer. Ofta torde vissa människor vara allergiska för i Flera dagstidningar gav i början på 1952 pcrborattvättrecept. För metoden lämnades följande anvisningar. För tvättning av 2 kilo kläder löses 60 gr natriumperborat och 200 gr tvålflingor i litet hett vatten. Lösningen hälles i 16 liter hett vatten och däri nedlägges tvättkläderna. Efter omrörning får det hela stå orört i 2% timme vid vittvätt (1 timme vid kulört). Därefter sköljes kläderna noga och många gånger. Metodens fördelar ansågs vara, att den var i ringa grad arbetskrävande och att den gjorde kläderna mycket rena och vita. Vid av Institutet för Tvätteknisk Forskning utförda försök (Statens upplysningsbyrås meddelande nr 22/1952) visade att perborattvätten medförde en stark blekningseffekt med mycket ringa tvättverkan. Vid hållfasthetsundersökning av vanlig blekt bomullsväv, som tvättats 10 gånger på dylikt sätt, visade det sig, att avslitningskraften hos väven minskades med 35 % genom de 10 tvättningarna. Som jämförelse kan nämnas att vid hundra tvättningar av dylik bomullsväv i maskin med 5 gr tvål och 1 gr natriumhydroxid nedsätts hållfastheten med ca 15 c/c. Försöken visade att den omtalade perborattvättmetoden medförde en klädförstöring som är många gånger (i exemplet 23 gånger) större än den hållfasthetsnedsättning som åtföljer en vanlig normal, rationellt genomförd tvättning.

168 nya produkter av denna typ; så är även fallet med konventionella tvättpulver. Vissa tvättmaskiner kan någon gång kärva vid användandet av syntetiska medel, som inte bildar kalktvålar med smörjande effekt. Detta är vanligen en lätt avhjälpt maskinteknisk fråga. Så vitt man kan se underlättar de syntetiska tvättmedlen tvättarbetet i hög grad. Goda tvättmedel försedda med varudeklarationer och med goda tvättråd på förpackningarna är till stor hjälp för konsumenterna. Enligt marknadsundersökningar omfattade hushållens köp av tvättmedel vid slutet av år 1954 till 60 % syntetiska medel, övergången från tvåltvättmedel till syntetiska tvättmedel har huvudsakligen skett under åren 1953—1954. Även om tvål och alkali i lös vikt är något billigare i inköp än tvättpulver, är dock ett paketerat tvättmedel att anse som mera behändigt — inte minst i anskaffning. Vid inköp av odeklarerad tvål föreligger även osäkerhetsmoment. Kostnadsskillnaderna för ett känt tvättmedel och tvål och alkali framgår av nedanstående tabell, hämtad ur tidskriften Vi husmödrar, september 1951: Tvätt medelskoslnad Smutsighetsgrad tvättgodset Hårt Lätt En-nattstvätt

på

för 10 liter

vattenlösning.

Persil

Kostnad öre

i| „ . . „ . Tvålflingor

Kalcinerad soda

Kostnad öre

1% dl 1 dl 3 % msk

24,8 16,5 10

3 dl 2 dl 1 dl + 1 msk

2VZ msk 1% msk 1 msk

19,3 13 7,7

Inom tvättindustrin arbetar man i viss mån med andra tvättmedel än i hushållen. Man använder inte såpa eller tvättpulver utan huvudsakligen tvål, syntetiska tvättmedel, alkali och blekmedel samt vissa andra preparat. Tvålen tillverkar man vid större anläggningar inte sällan själv. Det finns numera lämpliga apparater härför. För att bryta ner äggviteämnena i exempelvis smutsränder på kragar eller blodfläckar, använder man ibland enzymtvättmedel (huvudsakligen bukspottkörtelpreparat). Även stärkelseoch fettnedbrytande enzymer användes. Sedan gammalt används här i landet avsevärda kvantiteter såpa. Såpan är så tillvida släkt med tvålen, att de båda består av fettsyrors alkalisalter. Natriumsalterna kallas tvål och kaliumsalterna kallas såpa. Såpan har inga fördelar framför tvålen ur tvättningssynpunkt. Den är heller inte särskilt billig. Tvål och såpas värde bedöms vanligen efter dess fettsyrehalt, som bör vara möjligast hög. I tvättindustrin användes vanligen tvålflingor med minst ca 80 % fettsyra eller tvålblock med ca 65 % fettsyra. God kvalitet på såpa håller ca 40 % fettsyrehalt. Många husmödrar tror fortfarande att grön såpa är bättre än gul såpa. För att tillfredsställa deras önskningar nödgas fabrikanterna färga den gula produkten grön. Detta med den gröna såpan är rätt typiskt för många husmödrars brist-

169 fälliga kunskaper om tvättmedel. Husmödrarna riskerar inte sällan sitt dyrbara tvättgods med tvättmedel, som de egentligen inte vet mycket om. Tillverkningar av mindre väl ansedda fabrikat har ofta varit direkt olämpliga för kläderna, fast det först visat sig efter ett antal tvättar. Konsumentupplysningen på området har dominerats av reklam, som framhållit vitheten som det väsentliga. Men det i realiteten viktiga är, att kläderna blir rena utan att slitas för hårt. Förbrukningen av tvättmedel för våttvätt kan beräknas ha ett bruttovärde (detaljhandelsvärde) av storleksordningen 150 milj. kronor per år.

KAPITEL

16 Torkningsfrågan

För att torka tvätt — dvs. avdunsta i tvättkläderna förefintligt vatten — erfordras värme. Ur värmesynpunkt billigast blir härvid att använda den naturliga värmen i solstrålning och friskluft. Andra former för direkt eller indirekt uppvärmning — torkrum med aerotemper, torktumlare, varmmangel, rumsvärmen i bostadsrum, kök, badrum o.s.v. — blir mer eller mindre kostnadskrävande. Värme- och elkostnaden för torkning av den av HFI och kommittén undersökta typfamilj ens årstvätt i ett aerotemperutrustat torkrum i en fastighetstvättstuga uppgick exempelvis till 53 kr. När, som i denna utredning förutsattes, 20 hushåll delar kostnaderna för en fastighetstvättstuga, blir den totala tolkningskostnaden inklusive värme, avskrivningar, lokalhyra osv. per familj 74 kr. mot 7 vid vanlig strecktorkning utomhus eller 17 kr. vid torkning å torkvind i hyreshus. Skulle endast en familj äga torkaggregatet, bleve årskostnaden, frånsett lokalhyran, omkring 150 kr. högre. Flertalet hushåll i landet torkar vanligen utomhus eller, om så inte är möjligt, inomhus och då helst under tillförsel av friskluft från fönster eller ventiler. Vid inomhustorkningen blir det dock särskilt under den kallare årstiden mer eller mindre rumsuppvärmningen, som indirekt får stå för torkningskostnaderna. På grund av de för enskilda hushåll höga anskaffningskostnaderna för förekommande torkaggregat samt de även förhållandevis höga driftskostnaderna blir de mekaniska torkanordningarna ännu så länge i huvudsak begränsade till gemensamhetsanläggningar. Inom tvättindustrin — där arbetslönerna helt överväger värmekostnaderna — har man funnit det fördelaktigt med mekaniska torkningsanordningar. För enskilda hushåll inom egnahemsbebyggelse och på landsbygden, där man vanligen vid hemtvätt har god möjlighet att hänga tvätt utomhus, synes denna naturliga torkningsform vara den med hänsyn till kostnader och övriga faktorer mest ändamålsenliga. Under regnperioder och den kallare delen av vintern försvåras emellertid torkningen även här. Vid dylik bebyggelse är det dock ofta möjligt att när vädret så kräver torka i uthus,

171 garage och liknande. Genom effektivare avvattning i moderna tvättmaskiner försedda med centrifuger eller i fristående centrifuger underlättas torkningen, och genom att tvätta mindre kvantiteter åt gången kan man även få inomhusutrymmet att räcka bättre till. Inom de större städernas hyreshusbebyggelsc är torkningsproblemet betydligt besvärligare att lösa enkelt och billigt. Ofta varken kan eller får man torka tvätt utomhus; större risk föreligger dessutom för nedsmutsning av sot och rök, ävenså ökad risk för tillgrepp. I äldre stadsbebyggelse torkar man dock vanligen på hyreshusens gårdar; något bättre är, trots trapporna, torkvindarna. I modern stadsbebyggelse är fastighetstvättstugorna ofta moderniserade med särskilda torkrum, försedda med acrotemper. Dessa torkrum kan dock vanligen endast disponeras för stortvätt, och det vore även helt oekonomiskt att torka småtvätt på detta sätt. I en trång våning och särskilt för en familj med småbarn blir inomhustorkningcn av veckotvätten en besvärlig och otrivsam procedur. Har man inte badrum eller balkong och är det många trappor ned till gården, blir det vanligen kökel — med sitt eventuella matos — som får tjäna som torkplats, vilket naturligtvis är störande för kökets övriga funktioner och överhuvudtaget vantrivsamt. I modernare stadsvåningar torkas veckotvätten i stor utsträckning i badrummet, då vanligen upphängd över badkaret. När, som ofta är fallet, evakueringen i ett badrum är mindre effektiv, blir torkningstiden så pass lång. att tvätten på ett otrivsamt sätt belamrar badrummet eller rent av förhindrar badkarets användning. Torkningstidens längd är även avhängig hur effektivt kläderna avvattnats innan torkningen. Då man ju vanligen endast använder badkaret helt få timmar per dygn, ligger det nära till hands att söka genom effektivare avvattning göra det möjligt att hinna torka tvätten under den tid man inte använder själva badkaret. Några närmare undersökningar av dessa för gängse bostadsvanor praktiskt betydelsefulla förhållanden är emellertid inte kända. För här föreliggande utredning har det endast varit möjligt att utföra en mindre och högst preliminär undersökning. HFI har för kommittén undersökt hur lång tid det tar att torka tvätt i ett normalbadrum efter det att tvätten avvattnats enligt gängse metoder. Avtikten med undersökningen var dels att konstatera vilken form av avvattning som erfordras för att få tvätt torr i ett badrum mellan ca kl. 10—11 på kvällen och ca 7 på morgonen — den tid då badrummet vanligen inte användes för bad — dels att göra en jämförelse av olika avvattningsformers effektivitet i detta hänseende. Det resultat som redovisas här nedan är endast preliminärt och närmast avsett som exempel på vilka för hushållen, bostadsbyggarna och maskinfabrikanterna synbarligen värdefulla riktlinjer som kan erhållas ur dylika undersökningar. De avvattningsmetoder som undersökts har varit: 1) handvridning 1!) pressning: trycktork kopplad på vattenledning med 3 kilo vattenttryck 3> vridning: handdriven vridmaskin på tvättmaskin

172 4) centrifugering med 400 varv i minuten i en helautomatisk tvättmaskin med 4 kg kapacitet 5) centrifugering med 1.450 varv i minuten i fristående centrifug med 6 kg kapacitet. Tvättgodset vid undersökningen bestod av vittvätt med en torrvikt av 4 kilo. Ur tvättgodset uttogs fyra stycken provplagg vilka särskilt studerades — ett lakan, en toaletthandduk, en frottéhandduk och en herrskjorta. Badrummet låg i en relativt nybyggd fastighet. Volymen på badrummet var ca 8 m3. Badrummet var icke försett med fönster. Inredningen var badkar, tvättställ och wc-stol jämte en torkhiss. Badrummets ventilation var ordnad på följande sätt. Luftintaget satt ovanför dörren och »friskluften» kom från lägenheten. Luftuttaget satt på motstående vägg och var försett med tallriksventil med en diameter av 150 mm. Evakueringen påverkades av en central evakueringsfläkt i fastigheten. Värmeelement fanns i badrummet men var endast påsläppt under 1% tim. av torkningsprovet. Hisställningen på vilken tvätten hängdes hade måtten 60 cm X 90 cm (i fyrkant). Den hade 7 längsgående stänger med ett avstånd av 10 cm mellan stängerna. Provtagningen tillgick på följande sätt: För varje avvattningsmetod gjordes tre försök. Under torktiden vägdes de fyra provplaggen varje halvtimme. Dessutom mättes luftfuktigheten och temperaturen i badrummet. Försöken avbröts då plaggen betraktades som stryktorra. De höll då ca 58 gram vatten per 100 gram tvätt. Resultat av undersökningen: De fyra provplaggcn blev vid handvridning stryktorra efter en torkningstid av 9% timmar, medan däremot hela provtvätten blev stryktorr först efter 14 timmar. Anledningen till att provplaggen blev fortare torra torde vara, att de flyttades under torkningsproceduren från torkställningen ned till vågen och åter en gång varje halvtimme, samt möjligen att de hängde något friare än de övriga plaggen, eftersom det var nödvändigt att lätt kunna komma åt dem under provets gång. De kurvor som är dragna på vidstående diagram visar resultatet sedan all tvätten avvattnats med handvridning. På kurvorna har sedan införts hur mycket man sparar i torktid genom att använda en effektivare avvattningsmetod. De framkomna värdena från denna preliminära undersökning visar svårigterna att hinna torka tvätt i ett badrum som detta under den del av dygnet, som badrummet inte behöver utnyttjas, alltså mellan ca 10—11 på kvällen och ca 6—7 på morgonen (7—9 t i m m a r ) . Det är endast avvattning med fristående centrifug — torkningen tar 6V2 timme — som i den prövade typen av badrum ger det resultat man önskar — att tvätten torkar medan man sover. Det är dock kanske möjligt att genom att kombinera en effektiv avvattning med någon billig form av Häktning av plaggen under perioder av torkningen — ev. i förening med en förstärkt vädring av badrummet (ex. badrumsfönster) — åstadkomma det önskade resultatet. Evakuerar man emellertid ett badrum mera kraftigt, bör man räkna med att värme kan dras från lägenheten och att här kan uppstå en kostnad. Av försöket framgår även, att det i ett badrum av angiven typ och med beskrivna torkanordningar knappast är möjligt att torka mer än ungefär 4 kg tvätt åt gången. Detta förhållande understryker vad som i övrigt fram-

173 Diagram 15. Torkningsförsök i badrum. Torktider efter olika avvattningsmetoder. Torkningskurvor för olika sorters tvättgods. g vatten pr )00 g tvättgod»

1) Handvridet 2) Trycktork, 3 kg tryck i vattenledning 3) Handdriven vridmaskin 4) Centrifug, 400 varv/min 5) Centrifug, 1.450 varv/min

hela pfovtvötlen tooie-tthanddck

14 tim — 13 12 12 6

g vatten pr 100 g tvättgods

1)0

98.5 M.7

174 kommit i utredningens kapitel 5: att maskinstorleken för en hemtvättmaskin vid veckovis tvättning av all tvätt med fördel kan hålla sig omkring 3—4 kg. Exempelvis i en del amerikanska hushåll med mycket tvättgods tvättas — för att få bekväm plats för torkningen och för att få in tvättarbetet i den löpande hushållsrutinen — t. o. m. varje dag. Vid tillgång på tvättmaskin som effektivt avvattnar tvätten och badrum med tillfredsställande evakuering behöver inte badrumstorkning under natten bli ett direkt störande moment i hemtrivseln. Torkning av hemtvätten är inte bara ett besvärligt problem i och för sig. Den är även omgärdad av en serie förbud. Dit hör exempelvis förbud från enskilda fastighetsägare eller bostadsföreningar att hänga tvätt till tork på balkonger eller att vädra sängkläder och hänga tvätt utanför fastigheten. Man anser att det inte är trevligt att se tvätt hängande — särskilt inte på den »representativa» sidan av husen. Under de senaste åren har det dock förekommit vissa tendenser att flytta balkongen från den hävdvunna platsen utanför finrummet till kökssidan. Man har här inte bara tänkt på att det är lämpligt och bekvämt att kunna torka tvätten i nära anslutning till köket. Även ur andra synpunkter gör balkongen största nytta i nära anslutning till köket, husmoderns arbetsplats under större delen av dagen. Ovillkorliga förbud mot att torka tvätt i badrum eller på balkonger är vanligen föga realistiska. Har man inte andra lättillgängliga och billiga torkningsmöjligheter är det för hushållen naturligt och nödvändigt att hänga tvätt i badrum och kök eller på balkonger, där ofta de bästa vädringsmöjligheterna finns. De nyare husens torkrum i källaren i anslutning till fastighetstvättstugan är konstruerade för stortvätten, och man kan eller får inte när som helst gå dit ned och hänga småbarnstvätt och annat. Det skulle emellertid, där det elektriska nätet så tillåter, vara lätt att i hyreshus inmontera för allmänt bruk lättillgängliga torktumlare lämpade även för veckotvätt — men kostnaderna blir särskilt vid mindre hyreshus så pass betydande att många hushåll torde föredra de naturliga torkningsmöjligheterna. 1 En torktumlare har emellertid frånsett kostnaderna ovedersägliga fördelar: man blir oberoende av vädret och en husmor sparas från mycket av det arbete som är förenat med hängning av tvätt. Kan man placera torkmaskinen bredvid tvättmaskinen, helst så nära den egna bostaden som möjligt, slipper man dessutom större delen av arbetet med att släpa tunga tvättkorgar. Det har framkastats tanken att i hyreshus ordna gemensamma torkskåp eller torktumlare för veckotvätt exempelvis i varje eller varannan våning. l Vid en fastighet med 20 hushåll kan den fasta kostnaden (avskrivning, ränta, reparationer, golvhyra) för torktumlaren heräknas till storleksordningen 30:— kr per hushåll/år och elkostnaden till ca 6 öre per kg tvätt (jfr. kap. 12). Vid en fastighet med i0 hushåll hlir den fasta kostnaden per hushåll ungefärligen fördubblad.

175 Gemensamma torkanordningar kan dock medföra komplikationer; kanske vill en husmor torka fintvätt i torkskåpet medan en annan samtidigt vill torka regnvåta, mer eller mindre smutsiga arbetskläder eller barnkläder. Torkutrymmen måste hållas rena och luktfria; smutsiga plagg får inte torkas i torktumlare. Karakteristiskt för hela torkningsfrågan är den stora bristen på faktiska data angående de olika faktorernas tekniska och ekonomiska inflytelser. Här föreligger arbetsmässigt och ekonomiskt viktiga forskningsuppgifter.

KAPITEL

17 Textilslitaget

Det är en mycket vanlig uppfattning, att tvätt och särskilt maskintvätt sliter kläderna hårt. Vid den år 1943 företagna familjeundersökningen i Stockholm gjorde 32 % av samtliga självtvättande husmödrar gällande att tvätten far illa om den lämnas bort. Många anser fortfarande att maskinerna sliter textilierna hårdare än när tvättningen utföres för hand. Varmmanglarna har på sina håll utsatts för stark kritik. Vidare synes det vara en rätt spridd uppfattning att de tvättmedel, som användes i tvätterierna, »fräter sönder» textilmaterialet.

Slitaget vid tvättning Tvättar man för länge och i för höga temperaturer samt med för stor tillsats av alkalier eller blekmedel (t. ex. natriumperborat), skadas tvätten, antingen den tvättas i en bykgryta eller i en tvättmaskin. Tvättar man i en oförtent bykgryta av koppar eller i en tvättmaskin av samma material, kan tvätten också få s. k. katalysskador. Bearbetar man smutsiga limningar och kragar med borste, gnuggar man hårdhänt tvätten på en tvättbräda med vassa kanter eller tvättar man i en maskin som är dåligt tillverkad (t. ex. med inte avrundade kanter eller bristfälligt borttagna svetsfogar), kan tvätten helt säkert erhålla betydande mekaniska skador både vid handarbete och i maskin. Lägger man tvätt i blöt i en rostig järngryta eller i en tvättmaskin, där emaljen blivit bortslagen så att järnet kommit i dagen, får tvätten i båda fallen lätt rostskador. Vid tvätt förekommer också manuellt orsakade skador. Tar man exempelvis, när man drar upp en skjorta ur sköljkaret, vårdslöst tag i endast skjortärmen, kan den lätt rivas upp i ärmhålan, där den ofta är försvagad av den dagliga nötningen och kontakten med armsvetten. På grund av allt vatten, som finns i fibrerna, väger den blöta skjortan ett par gånger mer än vanligt, och den större egna tyngden bidrar till risken för sönderdragning. En del fibrer, särskilt rayon, försvagas dessutom i fuktigt tillstånd. Samma manuella skadegörelse som vid handtvätt kan också ske, om man

177 inte är försiktig, när man tömmer en tvättmaskin eller en centrifug; i en tvättmaskin och en centrifug både snor sig och packar sig kläderna mer än vid handtvätt. Det finns också sådana skador, som vållas av att en vårdslös tvättare låter t. ex. en skjortärm komma i kläm i maskinens lucka, när han stänger den och sedan utan att märka detta sätter igång maskinen. Bortser man emellertid från skador orsakade av bristande upplysning eller vårdslöshet kan man med stöd av erfarenheten med rätt stor säkerhet säga, att rätt utförd maskintvätt i moderna maskiner inte sliter kläderna mer än rätt utförd hemtvätt för hand.

Riskerna vid v a r m m a n g l i n g Beträffande de ibland anförda riskerna vid varmmangling gäller följande. På samma sätt som ifråga om tvättmaskiner finns både äldre och modernare typer av manglar i bruk. Äldre typer har inte alltid varit goda. Av de moderna manglarna fordrar man emellertid, att de är så utrustade, att man med relativt stor säkerhet kan reglera arbetstemperaturerna. Som jämförelse kan nämnas, att vid strykning med ett vanligt strykjärn arbetar man ofta med betydligt högre temperaturer än vad som någonsin förekommer i en varmmangel. Så länge man lägger de hygieniska, funktionella och textilvårdande synpunkterna på manglingen, är varmmangling en relativt billig och mycket tidbesparande samt hygienisk (bidrar till sterilisering) metod att samtidigt torka och tillsläta tvättgods. All textilexpertis synes anse, att rätt utförd varmmangling är mera skonsam mot mangelgodset än kallmanglingen med dess skarpa veck. En annan fråga beträffande mangclgodset gäller utseendet. Många husmödrar håller styvt på den glans, som särskilt linneväv får vid mangling i kallmanglar. Det blir inte vid varmmangling samma blanka, styva, nästan läderartade känsla i t. ex. en duk eller serviett som vid kallmangling. Det finns emellertid, om så anses önskvärt, möjlighet att ernå högre glans vid varmmangling genom att vid sista sköljningen efter tvätten tillsätta särskilt »glansmedel». Om varmmanglat hushållslinne luktar dåligt, nästan härsket, beror detta inte på manglingen utan på de använda tvättmetodcrna. Det är kalktvålar, som kanske har samlats under många år, som genom varmmanglingen börjat lukta. Om man i stället kallmanglar, finns kalktvålarna där i precis samma utsträckning. Den dåliga lukten bör betraktas som en varning, att i nästa tvätt försöka frigöra de gamla kalktvålsavlagringarna genom lämplig tvättning.

KAPITEL

18 Ekonomiska förutsättningar och faktorer vid gemensamhetstvätt

Efterfrågan på olika tvättutföranden Olika familjehushålls textilanskaffning varierar naturligen med hushållens storlek och sammansättning (kön och ålder) samt inkomstförhållanden. Textilförhållandena förskjutes även efter yrken; kontorsanställda förbrukar exempelvis mera skjortor och mindre blåställ än verkstadsarbetare. Textilvanorna ansluter sig även till de förekommande allmänna skillnaderna i levnadsförhållanden mellan land och stad; för att lämna lägenheten måste t. ex. husmodern i staden »klä sig», medan husmodern på landet kan gå »hemmaklädd» i större utsträckning. Textilmodets växlingar iakttas också olika av olika grupper och inom skilda landsdelar. Olika hushållstyper har sålunda i fråga om storlek och sammansättning ofta rätt varierande textilförråd i bruk. Beroende på ålder, yrke, bostadsort m. m. smutsas naturligen dessa kläder olika fort och olika intensivt. Allt efter de olika hushållstypernas varierande anspråk på renlighet och hygien föreligger efter varierande tid och grad av nedsmutsning behov av rengöring. Att dessa tvättbehov kan variera starkt i storlekshänseende mellan olika hushållstyper och även lätt kan förändras eller förskjutas i tidshänseende står självklart. I jämförelse med andra viktiga behov — gällande exempelvis mat, bostäder, uppvärmning, kläder — är emellertid behovet av tvätt mera elastiskt. Blir det för dyrbart eller besvärligt i förhållande till andra nödvändigheter att få önskade tvättbyten, utsträckes vanligen tiden mellan tvättbytena. Ifråga om tvätt föreligger faktiskt betydande marginaler beträffande såväl anspråken å hygien som å den snygghet den sociala prestigen anses kräva; byte av exempelvis vit skjorta varje dag kan lätt förskjutas till byte av kulört var fjärde. I andra länder finns exempel på stora tvättföretag, som tvingats inställa driften av dylika anledningar. Å andra sidan kan lättillgängliga och billiga tvättmöjligheter komma att starkt öka tvättgodsmängderna. Exempel härpå är de amerikanska vanorna med byten av lakan en gång i veckan mot här i landet vanligen en gång i månaden. Ekonomiskt måste tvättbranschen betraktas som starkt konjunkturkänslig. Detta beror inte enbart på möjligheterna för allmänheten att förändra

179 och förskjuta behoven utan även på hushållens möjligheter att själva utföra varierande delar av arbetet. I goda tider och vid högre familjeinkomster anlitar hushållen erfarenhetsmässigt i större utsträckning hjälp med tvättarbetet. Hjälpen kan bestå av inlämningstvätt eller egna hemtvättmaskiner. Vid dåliga tider eller i lägre inkomstgrupper kan man så gott som alltid, visserligen ofta under primitiva och slitsamma former, på något sätt tvätta själv och för hand. Efterfrågan på tvättservice baseras som all liknande efterfrågan mindre på fastlåsta behov än på allmänhetens köpkraft och näringslivets eller kollektiva företags utbud i fråga om tvättservice. Såsom framgår av kap. 3 torde i runt tal 90 % av all tvätt utföras av hushållen själva, därav närmare 70 % för hand, ca 12 % i hemtvättmaskiner, omkring 8 % i maskinutrustade fastighetstvättstugor och ungefär 2 % i centraltvätterier. Som inlämningstvätt till kommersiella tvätterier sändes ca 4 % av all tvätt. Hushållens kostnader vid olika tvättformer varierar i motsvarande grad. För utredningens typfamilj kostade den primitiva handtvätten i genomsnitt per kilo, fullt färdig, 37 öre, tvätt i maskinutrustad fastighetstvättstuga 58 öre, i centralsjälvtvätteri 77 öre och med egen helautomatisk tvättmaskin 77 öre per kilo. Skulle hushållet ha lämnat all sin tvätt till ett inlämningstvätteri så skulle tvätten i genomsnitt ha kostat kr. 4:68 per kilo; för fullt färdiga utföranden varierar inlämningspriserna (som framgår av tablå 25) för olika plaggtyper från 1:07 till 9:60 eller mer per kilo. Såsom tidigare i denna utredning framhållits, föreligger ett stort otillfredsställt behov av maskinell tvätthjälp här i landet. Det gäller emellertid att tillgodose detta behov till kostnader som ter sig godtagbara för det stora flertalet hushåll — många inlämningstvätteriers och även centraltvätteriers kapacitet är icke så utnyttjad som man med hänsyn till deras influensområden kunde ha anledning att vänta. Sannolikt torde flertalet hushåll i kostnadshänseende icke vilja sträcka sig mycket längre än som motsvarar kostnaderna för typfamiljen vid vanlig maskinell fastighetstvätt eller vid användning av en relativt billig, liten hemtvättmaskin (ca 60 öre per kilo); dessa tvättformer ger emellertid icke, såsom framgår av undersökningen i kap. 5, hjälp med all tvätt, dvs. både stortvätten och småtvätten. Man torde emellertid ha anledning antaga att med den fortskridande tekniskt-ekonomiska utvecklingen en bättre anpassning kommer att äga rum mellan köpkraft och tillgång till effektiva maskinella tvättformer. Exempelvis i Förenta staterna kostar goda hemtvättmaskiner i förhållande tilt köpkraften blott hälften av vad de kostar här, och liknande är förhållandena i avseende å viktiga delar av inlämningstvätten. Där har både den maskinella hem tvätten och inlämningstvätten följaktligen en väsentligt större frekvens än här. Antalet hushåll med egen effektiv hemtvättmaskin beräknas till 80 % av samtliga och närmare 10 % av tätortshushållen är regelbundna s. k. storkunder hos inlämningstvätterierna. Dessa storkunder sän-

180 der all hushållstvätt men inte underkläder, strumpor, sidenblusar o. dyl. Därutöver har launderetterna en omfattande kundkrets. Den amerikanska tvättmekaniseringen anses nu vara så långt driven att man beträffande hemtvättmaskiner talar om marknadens mättnad och risker för en försäljningskris (Fortune, mars 1954). Möjligheterna att köpa tvättservice — tvättmaskiner, inlämningstvätt osv. — är, som tidigare framhållits, naturligtvis inte jämnt fördelade inom ett samhälle. Köpkraften begränsas av de varierande inkomsterna samt av nödvändigheten av att täcka andra be,hov. Startar man ett kommersiellt företag, ligger det ofta affärsmässigt sett naturligt till hands, att man koncentrerar sina utbud på och anpassar sin service efter ett mera köpkraftigt fåtal. Så torde i stor utsträckning vara fallet vid kommersiell tvätteridrift inom och utom landet. Motsvarande föreligger även beträffande särskilt dyrare hushållsmaskiner. Liknande tankegångar har man på sina håll omedvetet varit inne på, här man här i landet planerat samhällsstödda tvättföretag. Man har menat, att så länge vi starkt underdimensionerar anläggningarna i förhållande till det totala tvättbehovet, är det ingen risk att vi startar inlämningstvätterier inriktade på en mera omfattande »finbehandling». Följden härav blir emellertid, att man i konkurrens med de kommersiella tvättföretagen närmast förbättrar tvättförhållandena för de mera köpkraftiga hushållen, medan däremot det stora flertalet mindre köpkraftiga inom tvätteriets räjong fortfarande inte har råd att använda sig av dylik tvättservice. I flera fall har faktiskt efterfrågan — även vid förlustbringande priser — inte motsvarat vad anläggningen planerats för. En serie amerikanska marknadsundersökningar efter kriget tyder på att inom länder tillhörande vår kulturkrets för närvarande knappast mer än 10 % av hushållen anser sig ha ekonomisk möjlighet att överlåta huvuddelen av sina tvättbesvär på yrkesmässiga företag. Bestämmande för den samhällsstödda tvätteriverksamheten måste vara den sociala nyttan: man måste försöka tillhandahålla tvättservice till en kostnad som ligger inom räckhåll för de breda lagren i samhället och deras ekonomiska möjligheter. Hjälpen till hushållen måste i främsta rummet gälla tvättning och centrifugcring, ävensom lämpliga anordningar för torkningen, eventuellt i förening med mangling (varmmangel). Denna service kan med lämplig utrustning och lämplig organisation av tvätteriet, såsom på andra ställen i denna utredning visas, också tillhandahållas till kostnader som är godtagbara också för de lägre inkomstgrupperna i samhället. Självfallet bör ett samhällsunderstött tvätteri vid tillräcklig efterfrågan härutöver kunna tillhandahålla finare tvättutföranden och mera komplicerad efterbehandling, men endast mot ett affärsmässigt riktigt pris, så att icke kostnaderna för sådana mera komplicerade arbeten belastar nödvändighetstvätten (se synpunkterna på prissättning i kap. 21).

181 Den billigaste tvättbehandlingen vid ett gemensamhetstvätteri är centrifugerad tvätt. Tvätten är efter centrifugeringen visserligen fortfarande halvfuktig men kan transporteras i lämpligt emballage. För hushåll, som har möjlighet att torka själva, är detta det billigaste sättet att få maskinell tvätthjälp. För många hushåll är emellertid också torkningen ett problem, särskilt för dem, som inte har möjlighet att torka på gårdar, balkonger eller torkvindar och som bor i trånga lägenheter utan tillfredsställande uppvärmnings- och ventilationsmöjligheter. Vid fuktig väderlek eller stark kyla är torkning utomhus även tidsödande och besvärlig. Maskintorkning av tvätt måste därför i stor utsträckning betraktas som en nödvändig form av tvättservice. Ofta torde denna torkning lämpligen kunna ske i samband med mangling på varmmangel. Här angiven tvättservice är den för hushållen angelägnaste. Efterbehandlingen kan däremot i avsevärd omfattning förenklas, Kostnaderna för den finare efterbehandlingen må alltså icke, såsom nyss framhållits, belasta nödvändighetstvätten. Att exempelvis subventionera kallmangling i ett gemensamhetstvätteri är icke motiverat, då, såsom framgår av tidigare redovisad utredning (kap. 5), årskostnaderna för egen bordsmangel är låga och tidsskillnaden i användningen obetydlig. Vid bestämmande av priserna för mera komplicerad efterbehandling bör även beaktas önskvärdheten av korta avskrivningstider å maskiner och redskap, med hänsyn till de större variationer i efterfrågan, som ändrade textilvanor eller konjunkturer kan medföra. Såsom exempel på en företagsform med kombinerad service må hänvisas till det tvättcentrum för vilket närmare redogöres i kap. 20.

Beräkning av regionalt tvättbehov Vid planeringen av tvätterier, startade av andelsföreningar och kommuner, har inte så sällan misstag skett, exempelvis i form av överdimensionering eller felavvägd serviceinriktning. Helt säkert skulle i betydande utsträckning felplaneringar kunnat undvikas, om en mera noggrann analys hade gjorts av tvättefterfrågan, innan man började bygga. Särskilt när m a n står i begrepp att investera mycket stora belopp i ett tvätteri och erfaren-, heten visar, att under första driftsåret betydande förluster kan förekomma, synes det vara ekonomiskt motiverat att kosta på relativt grundliga marknadsundersökningar. En marknadsanalys bör naturligen först konstatera, hur många hushåll 1 inom den aktuella räjongen — det eventuella tvätteriets influensområde — som redan har sina tvättförhållanden tillfredsställande lösta. Man bör även räkna med att de hushåll, som redan disponerar fastighetstvättstugor eller hemtvättmaskiner, vid en eventuell övergång till annan bättre tvättform

182 inte bara blir belastade med den direkta merkostnaden för den nya bättre servicen utan även av bestående fasta kostnader för den tidigare befintliga utrustningen. Inte längre behövliga hemtvättmaskiner kan man kanske sälja, men det är ofta svårare att kunna disponera fastighetstvättstugor för andra ändamål. Det antal hushåll, som konstateras vara i allmänt behov av att få sina tvättförhållanden verkligt förbättrade, bör analyseras beträffande köpkraft och behovsgraden av service. Som här tidigare framhållits bör det allmännas strävanden på tvättområdet i första hand gälla de breda lagrens behov. I en hel del fall — särskilt vid okomplicerade tvättformer och mera ensartat hushållsunderlag — kan man nöja sig med mera schematiska undersökningar och allmänna närmevärden. Ofta och främst vid större, mera komplicerade eller nya typer av anläggningar bör man emellertid söka få ett mera utförligt analysunderlag, baserat på stickprovsundersökningar inom det aktuella området. Det synes angeläget att dylika undersökningar kommer till stånd för aktuella nyanläggningar. Frågan om härvid lämpliga undersökningsmetoder torde böra övervägas av bostadsstyrelsen eventuellt i samråd med nämnden för bostadsforskning och den vid statistiska centralbyrån nyinrättade marknadsundersökningsorganisationen. Influensområden för olika tvättformer När exempelvis en husmor skall göra de vardagliga matinköpen, går hon i våra dagars tätorter erfarenhetsmässigt inte gärna längre än ett eller annat hundratal meter för att nå en butik. Liknande förhållanden gäller naturligtvis även tvätterier. Det synes sannolikt att de nya formerna av centraltvätterier, där husmödrarna skall vara i tillfälle att själva tvätta sin veckotvätt, inte bör beräknas ha större influensradie än den för livsmedelsbutik. Husmödrarna kan inte allmänt väntas vilja gå mer än 200—250 m, i undantagsfall kanske 300 m för att få sin veckotvätt tvättad. Centralsjälvtvätteri för veckotvätt bör, med iakttagande av dessa avstånd, helst ligga mitt i samhället och då gärna i anslutning till butikscentrum eller möjligen till lekplats eller dylikt, så att husmodern kan utföra sin veckotvätt i anslutning till andra ärenden, såsom matinköp eller eventuellt när hon följer barnen till lekplatsen. Liknande erfarenheter föreligger från utlandet. Enligt förekommande amerikansk uppfattning bör tvätteriet inte gärna ligga längre bort än 180 m (200 fot), men man anser samtidigt, att har självtvätteriet så många maskiner att husmodern kan få all sin tvätt utförd på en gång, är hon vanligen beredd att gå något längre. Statistik från det stora bostadsområdet Parkchester utanför New York visar att besöksfrekvensen minskar starkt med avståndet; av invånarna i samma kvarter som ett centralsjälvtvätteri använde sig 50 % av tvätteriet; av boende i närmast runt liggande kvarter 30 %; i nästa kvartersring 15 % samt av längre bort boende endast 2 %.

183 Finns goda parkeringsplatser i anslutning till centraltjälvtvätteri för veckotvätt, kan naturligtvis tänkas att även längre bort boende hushåll, som disponerar bil eller annat lämpligt fordon, använder sig av tvätteriet. Organiseras och utrustas tvätteriet på sådant sätt (jfr kap. 7) att veckotvätten lätt kan samordnas med inköp, raster i skolor e t c , kan även en del rätt avlägset boende hushåll, särskilt på landsbygden, sannolikt vara intresserade av dylik service. Detta intresse upphör dock naturligen lätt, om man får andra, bostaden mera närbelägna, bra tvättmöjligheter. De avlägset boende måste alltid betraktas som ett osäkert kundunderlag. Större centralsjälvtvätterier, utrustade med exempelvis varmmanglar, har erfarenhetsmässigt inom tätorter attraktionsförmåga för stortvätt även vid större influensradier än 200—300 m. Man får härvid dock inte förbise, att det är både tungt och tidsödande för husmödrar att dra barnvagn, cykel, sparkstötting eller kärra med bortåt 30 kg tvätt exempelvis en halv eller hel kilometer; bil underlättar naturligtvis transportbesvären högst betydligt. Även om det helt säkert finns hushåll, som vill färdas flera kilometer — kanske mil — för att besöka ett väl utrustat centralsjälvtvätteri, torde det dock i allmänhet endast vara fråga om en mindre del av hushållen inom dessa avstånd. Stortvätten tar i sig själv relativt lång tid och många husmödrar kan inte vara borta från hemmet alltför länge. Dessutom tillkommer den tid transporterna tar samt de eventuella transportkostnaderna. Vid alltför långa avstånd kommer tiden och kostnaderna för transporten att uppväga den nytta hushållen har av centralsjälvtvätt (jfr kap. 5) och hushållen kommer med all sannolikhet att söka sig tvättmöjligheter på närmare håll. Utredningen vill framhålla, att vad som här angives som ungefärliga influensområden för stortvätt och veckotvätt bör betraktas som tendens och icke som allmängiltig regel. Särskilt när det gäller större investeringar bör i de lokala fallen noggranna undersökningar göras angående den tillämnade anläggningens attraktion på de kringboende. Inte minst bör uppmärksammas möjlig eventuell konkurrens från andra tvättformer och då inte minst från maskinell hemtvätt, tvättcirklar (jfr kap. 7), fastighetstvättstugor etc.

Tidsvariationer i efterfrågan på tvättservice Som allmänt bekant varierar efterfrågan på varor och tjänster ofta betydligt i tidshänseende. Efterfrågan kan variera mellan olika timmar under dagen, olika dagar i veckan, olika delar av månaden och olika säsonger under året. Det finns en mångfald exempel. På morgnar och eftermiddagar är bussar och spårvagnar överfyllda. Fredagar och lördagar är det köer i livsmedelsbutikerna och kring månadsskiftena framför postluckorna. I juli månad är semesterställena fullbelagda.

184 Liknande tidsvariationer förekommer beträffande allmänhetens önskemål att få tvätta. Hemmafruarna vill inte gärna tvätta på morgonen, då de skall skicka iväg barnen till skolan; inte heller vid lunchtid, då de behöver äta själva eller ställa i ordning för barn eller make. De önskar naturligtvis inte tvätta vid den tid de skall förbereda middagen eller under middagstiden. En förvärsarbetande husmor utan barn har bäst tid att tvätta, sedan hon kommit hem från arbetet och fått middagen undanstökad, eller möjligen tidigt på morgonen innan hon går till arbetet. Tvättönskemålen varierar också med veckodagarna. Sedan gammalt vill man helst göra undan tvätten i början på veckan. Måndagen är den vanligaste tvättdagen, därnäst kommer tisdag och onsdag. Strykningen sker, när kläderna är torra, vilket följdriktigt i de flesta fall inte blir förrän framemot torsdagen. Fredag och lördag är inga populära tvättdagar. Då gör man uppköp och förbereder söndagen. Sommarlördagar önskar man gärna komma iväg ut till landet, så fort maken kommit hem från arbetet. Helst vill man givetvis undvika att tvätta på vilodagen. Förvärvsarbetande husmödrar, som sitter mycket illa till i tidshänseende, blir emellertid inte sällan tvungna att tvätta på lördagar och söndagar. Sådana behov bör man givetvis försöka tillgodose, men de får inte tolkas så, att många hushåll verkligen vill tvätta på lördagar och söndagar. Med de olika årstiderna varierar också tvättbehovet. Som belyses i kap. 25 har tvättgodset olika sammansättning under den varmare och den kallare årstiden. Under sommaren tar också flertalet tätortshushåll ut sin semester, och efterfrågan på tvättservice minskar ofta mycket m a r k a n t på hemorten under denna tid. I anslutning till de stora helgerna är man vanligen heller inte så angelägen att få tvätta, åtminstone när det gäller att tvätta själv. Dessa av tids- och trivselfaktorer framkallade efterfrågevariationer berör både nödvändighetstvätten och fintvätten. Beträffande den icke nödvändighetsbetonade tvätten skärper dessutom ekonomiska skäl förhållandena. Som belyses i kap. 23 om kemtvätt, är säsongvariationerna exempelvis på detta område synnerligen avsevärda. Under månaderna december och januari är — sannolikt beroende på utgiftsstegringen vid julen och årsskiftet — efterfrågan på kemtvätt vanligen lägst under året. Även november och februari är på detta område ofta dåliga månader. Efterfrågan är sedan störst i mars, april och maj, då man vill ha rena och fina vårkläder och helt enkelt »måste» kosta på sig tvätten. Om man bortser från en mindre ökning under augusti och september, då det är efterfrågan på rena höstoch vinterkläder, sjunker sedan efterfrågan på kemtvätt stadigt under året. Som tidigare framhållits varierar efterfrågan på fintvättservice även med konjunkturerna. Vid dåliga tider är det lätt att minska sina tvättpretentioner.

185 Dessa olika variationer i tidshänseende medför, att maskinerna i ett gemensamhetstvätteri icke kan utnyttjas 100 %-igt; knappast ens om tvätterierna vitformas som inlämningstvätterier med månadsstora buffertlager av smutskläder. Ur driftsekonomisk synvinkel är dylika buffertlager förklarliga, men långa leveranstider är med hänsyn till hushållens berättigade krav på tvättservice och god textilvård förkastliga. En vecka för hushållstvätt är mera godtagbart för konsumenterna. I självtvätterierna lagrar man ju inte tvättgods — genom att införa förutbeställning av tvättider söker man i stället »lagra kunder». I både självtvätterier och inlämningstvätterier har man vissa möjligheter att »kapa topparna» i efterfrågan genom att periodvis ha öppet längre tid på dagen e^er arbeta på övertid. Däremot är det ett betydligt svårare problem att »fylla dalarna». Tidsvariationerna i efterfrågan är av största betydelse för det pris, som ett tvätteri kan tillämpa gentemot allmänheten. Vid genomsnittligt låg efterfrågan måste ju de betydande fasta kostnaderna i företaget slås ut på ett relativt fåtal kunder, medan det vid hög efterfrågan i stället blir många, som gemensamt bär kostnaderna. I det följande kommer att exemplifieras vad dylika utnyttjandevariationer gör i kostnadshänseende. Genom målmedveten försäljningspolitik finns det möjligheter att utj ämna efterfrågevariationerna.

Tidsfaktorns betydelse för allmänhet och företag Tiden för öppethållande

per

dygn

Vanlig butikstid här i landet är vardagar kl. 9—18 och lördagar kl. 9—17. De flesta industrier börjar och slutar någon timme tidigare. Många husmödrar — särskilt de som är förvärvsarbetande på heltid eller de som har mycket små barn — har svårt att göra sig fria för att tvätta i ett centraltvätten under denna tid. Det är ett ofta uttalat önskemål, att gemensamhetstvätterierna för självtvätt borde ge allmänheten en bättre tvättservice genom att i större utsträckning vara öppna även på kvällarna. Möjligheterna till kvällsservice är givetvis beroende på de lokala förhållandena — på den totala efterfrågan att få tvätta på dylik tid och på möjligheterna att anskaffa och kostnaderna för arbetskraft. Vid mera personalkrävande anläggningar måste man troligen ofta begränsa kvällsservicen till någon enstaka kväll i veckan. Vid en ur skötselsynpunkt okomplicerad anläggning, såsom en launderette eller tvättbutik, är emellertid det manuella arbetet så enkelt, att någon särskild svårighet knappast behöver föreligga att skaffa personal* som är villig och lämplig att även på kvällstid se till dylika anläggningar. Så länge kostnaderna för arbetskraften inte blir orimliga, innebär det längre öppethållandet per dygn inte bara en bättre service åt hushållen utan ofta även ett ekonomiskt bättre utnyttjande av teknisk utrustning och lokaler och därmed en sänkning av kostnaderna. •

186 En ur servicesynpunkter eftersträvandsvärd butikstid för, ett centraltvätten synes vara vardagar kl. 8—21 och lördagar kl. 8—15 (ev. 17). Detta innebär 13 resp. 7 (ev. 9) timmar per dag och inalles 72 (ev. 74) timmar per arbetsvecka.

T vät t idens längd Kalkylmässigt är det ju vanligen så att ju snabbare man kan få en och samma maskin att utföra ett visst arbete, till desto lägre pris kan man sälja det utförda arbetet. Är exempelvis vid uthyrning av tvättmaskin de tidsbundna kostnaderna 3 kr per timme måste de, om tvättcykeln (den tid maskinen tvättar) och övrigt arbete uppgår till denna tid, belasta kunden med 3 kr. Kan tvättcykeln och betjäningstiden minskas till totalt 40 min., blir de tidsbundna kostnaderna under samma förutsättningar endast 2 kr och priset kan sålunda bli 1 kr billigare. Utomlands har maskintiderna i de moderna snabbtvätterierna av launderettetyp pressats i denna riktning. De i launderetterna från början använda maskinerna var, som framgår av kap. 19, hushållsmaskiner. Dessa maskiner hade och har fortfarande i viss utsträckning för hushållsbruk en tvättcykel av omkring 45—50 min. Inklusive tid för fyllning och tömning av maskinen i lugn takt samt den spilltid man bör räkna med i dylika sammanhang, får dessa hushållsmaskiner en kapacitet av ca 4 kg tvätt per timme. Av ekonomiska skäl, men även ur servicesynpunkt, betraktades emellertid denna kapacitet som otillfredsställande vid offentlig maskinuthyrning. Tvättschemat ändrades därför som tidigare beskrivits i kap. 12 så att maskinerna kunde utföra tvättningen på ca 30 min. Inklusive fyllning och tömning blev maskinkapaciteten ca 6 kg per timme. Härmed blev launderetterna ekonomiskt sett mera konkurrenskraftiga än förut i förhållande till fastighetstvättstugor och enskilda hushålls hemtvättmaskiner. Många husmödrar ville heller inte gärna vänta bortåt en timme på att få sin tvätt tvättad. När tvättcykeln ändrades till 30 min. fick husmodern mera lagom tid på sig att utföra andra ärenden i butiker i närheten av snabbtvätteriet eller att ta en vilopaus. Vidstående tabell 16 exemplifierar totalkapacitetens förändringar per vecka för snabbtvätteri utrustat med 4 kilos maskiner och vid varierande antal maskiner, tvättcykel och antal driftstimmar per vecka. Därutöver visar tabellen produktionens storlek vid en praktisk utnyttjandegrad av totalkapaciteten med 70 %. Som utförligare beröres i det följande kan man inte beräkna att ett snabbtvätteris — eller annat självtvätteris — samtliga maskiner, om nu inte anläggningen är kraftigt underdimensionerad, skall kunna utnyttjas till sin fulla kapacitet under hela dagen. En utnyttjandegrad av 70 % av ett snabbtvätteris maskinpark är ett amerikanskt och engelskt erfarenhetsvärde, som med ledning av svenska erfa-

187 Tabell 16. Tvättkapacitet per vecka för K kilos snabb t vät t maskiner vid varierande antal maskiner, tvättcykel, antal driftstimmar per vecka samt uinytt jandeg rad. P r a k t i s k kapacitet Tvättkapacitet per Maskinerna till- Totalkapacitet per per vecka vid 70 maskin och t i m - gängliga för tvätt 2 Antal % u t n y t t j a n d e av vecka maskiner me1 totalkapaciteten kilo timmar/vecka ton ton 1 1 1 1

4 4 6 6

53 72 53 72

0,212 0,288 0,318 0,4 3 2

0,148 0,202 0,223 0,802

2 2 2 2

4 4 6 6

53 72 53 72

0,424 0,5 7 6 0,6 3 6 0,864

0,296 0,404 0,446 0,604

3 3 3 3

4 4 6 6

53 72 53 72

0,6 86 0,864 0,95 4 1,296

0,4 44 0,606 0,669 0,906

4 4 4 4

4 4 6 6

53 72 53 72

0,848 1,152 1,272 1,728

0,592 0,808 0,892 1,208

8 8 8 8

4 4 6 6

53 72 53 72

1,696 2,304 2,544 3,456

1,184 1,616 1,784 2,416

12 12 12 12

4 4 6 6

53 72 53 72

2,544 3,4 5 6 3,816 5,184

1,776 2,424 2,6 76 3,624

16 16 16 16

4 4 6 6

53 72 53 72

3,392 4,608 5,088 6,912

2,368 3,232 3,568 4,832

20 20 20 20

4 4 6 6

53 72 53 72

4,240 5,760 6,360 8,640

2,960 4,040 4,460 6,040

24 24 24 24

4 4 6 6

53 72 53 72

5,088 6,912 7,632 10,368

3,552 4,848 5,352 7,248

i 4 kilo vid maskintid 50 min. och fyllning, tömning, spilltid 10 min., 6 » » » 30 » » x> » » 10 » - Måndagar—fredagar kl. 9—18, lördagar kl. 9—17 = 53 d r i f t s t i m m a r » » 8—21, » » 8—15 = 72 »

188 renheter i andra sammanhang även torde kunna ha berättigande som närmevärde vid svensk planering. Av tabellen framgår även de möjligheter som står till buds att vid exempelvis en fastighetstvättstuga utrustad med en enstaka snabbtvättmaskin genom förkortad tvättcykel och några timmars längre öppethållande per dygn öka den praktiska kapaciteten till det dubbla.

Lämplig anläggningsstorlek och högt utnyttjande avgörande för kostnader och pris När man vid planeringen av ett nytt tvätteri har bedömt det sannolika influensområdets tvältefterfrågan och även bestämt platsen där tvätterilokalen lämpligen bör och kan förläggas, gäller det att söka utforma anläggningen så att den både funktionellt och ekonomiskt kan tillgodose allmänhetens behov. Det är härvid av största vikt att söka ge anläggningen optimal storlek i förhållande till behovet. Underdimensionerar man anläggningen, tillgodoser man inte efterfrågan på orten och tillgodogör sig inte heller den mera omfattande driftens, stordriftens, möjliga ekonomiska fördelar. Överdimensionerar man å andra sidan anläggningen i förhållande till den faktiska blivande beläggningen, kommer tvättpriset att belastas av onödigt höga fasta och halvfasta kostnader. Dessa planeringsfrågor är komplicerade och naturligtvis beroende av de lokala förhållandena. Utredningen exemplifierar i det följande problemet med ett schematiskt exempel gällande ett snabbtvätteri och berör frågan ytterligare i kap. 23 om kemtvätt. Utöver personalen har ett modernt tvätteri maskiner av olika slag och med varierande avverkningsförmåga per timme. Beroende på hur många och hur långa skift personalen effektivt arbetar och hur många timmar man effektivt utnyttjar maskinerna får man en varierande produktion per dygn. Genom att sätta in ett större eller mindre antal produktionsenheter påverkar man tvätterianläggningens kapacitet under den tid företaget är öppet per dygn. I ett mera fullständigt tvätteri förekommer vanligen ett flertal olika maskintyper och maskinstorlekar. Det finns egentliga tvättmaskiner av varierande storlek i fråga om maskinfyllnad per tvättomgång samt arbetshastighet, centrifuger av olika storlek och med olika varvtal, torktumlare av olika storlek och torkningsförmåga, pressar till olika ändamål och med varierande utformning för arbetsresultat och snabbhet, varmmanglar med olika bredd och manglingshastighet osv. Vid planeringen av ett dylikt tvätteri gäller det naturligen inte enbart att beräkna anläggningens maximala kapacitet utan även att söka avpassa de olika maskinenheterna inbördes så att inga stockningar uppstår på grund av bristande kapacitet -— »flaskhalsar» — vid någon maskin eller otillräcklig personal; produktionen skall kunna flyta smidigt genom anläggningen. Samtidigt bör, i den mån anläggningens fasta kostnader ökas, i princip inte någon enhet ha onödig

189 överkapacitet i förhållande till de övriga. En dylik planering och avvägning för ett större tvättcri är ett svårbemästrat och komplicerat arbete som fordrar specialkunskaper. Planläggningen av dylika mera komplicerade tvätterier bör i de särskilda fallen utföras av experter. Utredningen ger i följande kapitel några typexempel på hur dylika anläggningar kan utformas. Ifråga om små, mera enhetligt utrustade anläggningar av typ fastighetstvättstugor eller offentliga snabbtvätterier är det däremot enklare att göra erforderliga avvägningar och kalkyler avseende maskiner, lokal och personal, kostnadsuppdelning etc. Då dylika, med snabbtvättmaskiner utrustade tvätterier synes vara en god möjlighet att avlasta hushållen från de mest besvärliga delarna av tvättbehovet, har utredningen funnit lämpligt att här — dels som allmänt exempel, dels till ledning vid lokal planering — närmare belysa de driftsekonomiska faktorerna vid ett med snabbtvättmaskiner utrustat företag av launderettetyp (tablå 17). Samma ekonomiska faktorer gör sig naturligtvis gällande även vid komplicerade anläggningar. I tablån anges i kol. 2 efterfrågan på maskinuthyrning kl. 8—21 inom ett fiktivt snabbtvätteris influensområde, sådan den kan antas variera under dagens lopp. Omedelbart på morgonen torde föreligga ett starkt tvättbehov motsvarande 16 maskiners kapacitet (kol. 1). Efterfrågan stegras fram till kl. 11 (28 maskiner). Vid Il-tiden minskar behovet på grund av att husmödrarna önskar förbereda skolbarnens eller sin egen lunch. Under lunchtid kl. 12—13 kan efterfrågan antas avsevärt sjunka (8 maskiner) och stegras sedan åter fram till kl. 14—15 (20 maskiner). Därefter beräknas den sjunka i samband med förberedelser för middagen. Kl. 17 börjar de yrkeskategorier återkomma, som tidigare under dagen varit verksamma i sina arbeten. De ensamstående har nu tillfälle att klara av sin tvätt och i barnfamiljerna är endera maken i tillfälle att gå och tvätta, melan den andra passar barnen. Efterfrågan beräknas nå en ny kulmen kl. 19—20 på kvällen och minskar sedan fram emot kl. 21. Under förutsättning att anläggningen är utrustad med 28 maskiner blir vid nämnda efterfrågan totalproduktionen under dagen 1.440 kg (kol. 3). Som framgår av kol. 2 är emellertid maskinkapaciteten högst ojämnt utnyttjad. De fyra första maskinerna har teoretiskt — vilket är viktigt ur kalkylsynpunkt — producerat 78 kg var (kol. 5) medan de 4 sista endast utnyttjats för 12 kg var (kol. 5). I praktiken kan ju alla maskinerna ha använts lika och i genomsnitt producerat i runt tal 50 kg var (kol. 6). Den ojämna efterfrågan (kol. 2) i exemplet och det åtföljande dåliga utnyttjandet av särskilt maskinerna 20—28 (med en gränsprodukt av endast 96 + 48 kg enligt kol. 4) tyder på att anläggningen företagsekonomiskt sett kanske skulle vinna på att skära ned antalet maskiner. I detta fall är emellertid maskinerna relativt billiga (2.500 kr per m a s k i n ) . Den totala kapitalräntan för 28 maskiner uppgår efter 4 % (utan hänsyn till värdeminskning och däremot svarande avskrivning) till 9:33 kr per dag (kol. 8) och

i- 2 »a

£ «< 00 l>

o c05 ° E

O0 " * t» t^

Oi "

o. to g C 5

•S "g g

+ ! +++

o, a

i Jo

•j

t-

>

t. fto gt o o 03

lB O M f l M l > CS O »-i 00 O CO i-H t » i n o o o o o s o j » C N N r t C N H r i r i

•£

CM C l * Ti H O co co c i

o

O N 1-1

O

M ej ••

S si

-3*3

M Ti W

Si* a

^ «

°Äi - .c°- B •-

E-

.. ^5

X X X

X X X

X X X

X X K

X X X

X X X

X

X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

K K

X X

X X X

X Kl X

X X X

X X X

X X X

ort

O

CO

5J

•0

y

c M

Ji

tu

fa

OI

OS T

Bi x > C

X X

*

X X X

5 •d & u

X

h«

2 2 srt g

> g • ^ «

-

eft ets

g

ej

••

>

sö '•

rt

T'*

.

=0 g

c« .ts h

CA

K B . <u

g rt « g

2 « rt C

nC

s| as s x -

t » n i * r «

•% srt i;IM|M r o <" — s t o T3 - r o

»i -a

c is £ 3 £ II 2 2 II S ; 2 5 .J. is c ft c 2

i—i

X X X

X X X

X X

X X X

rt srt

c ^

X X X X X X

X X X

«->

C/2

«

"

N ^ i O C O w

s

5 6

_

. c g

rt £

t

<—( X

ft taw

X X

& •<u u *— 52 5 Sj

r t H i H H t N N C N

XX % H

K5 H X X X

<U

. e

CC

Ji .5 k * •o "-~a •a v r^ <*-^ IU, ft, v

K

•*-t

.rt rt "> .eu i3 g -«

^ %) "M

I

rt

— '

•§ 3 g »:

<U

^

Cl

>C|

srt r ? ! r t C > cu > C t ; -O . . ^ a C "T -v c OJ °

fe/)

. M -^

Pi

' 5 g G

*"~°rt "2

• * CO <* » CM O OJ 00 O CJ OS •># » CO H M « ^

jrro

^

C

CM

C —

rtOlO»COr< Ca «T CO O C75 O C35 CO H T i T-( T-l

o b

cc X X X

X X X

J,

sä

(N X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

r-H

K

X X X

X X X

X X X

K K X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

>

t o ^

—H g'* 2 o

T-"

O

bfl t «

srt ocj _ , ,

X X X X X X

X X X

•* >

^en Cb O rt B , r t

C» O CM CS r f CO O t > ifl N r> M Tf CO Ti OJ ca CO CO CO

M i f O O ^ C S M O l O O ^ C O l d ) ' * T I n T I C l CM Cl

eo ** "^

C55

T3 _ j

2 J*

3s ST

i*

S

COI TJ< 00 • * to Cl o HCNC0003 0 ' * CO O 00 n CJ CO - ^

191 per tvättomgång i genomsnitt till 2,6 öre (kol. 16) vilket är lågt i förhållande till övriga självkostnader. En ur servicesynpunkter önskvärd hög maskinkapacitet betyder sålunda i ett fall som detta inte avskräckande räntekostnader. Ett större antal maskiner och en momentant mera omfattande kundtillströmning fordrar emellertid större lokaler och installation än en anläggning med ett mindre antal maskiner och kunder. De fasta kostnaderna för lokal, installation och inventarier ökar i exemplet (kol. 7) språngvis med antalet maskiner. För 8 maskiner beräknas kostnaden härför till 25 kr per dag (efter 7.500 k r / å r ) , t. o. m. 20 maskiner 30 kr per dag (9.000 k r / å r ) och för 28 maskiner 35 kr per dag (10.500 k r / å r ) . Hälften härav beräknas utgöra hyra och hälften avskrivningar på installation och inventarier. Då kostnaden som nämnts ökar språngvis, förskjutes självkostnaden per tvättomgång (kol. 15) icke j ä m n t i förhållande till produktionens omfattning. Den är i exemplet lägst (9,3 öre; kol. 15) vid anläggning med 20 maskiner och en totalprodukt av 324 tvättomgångar per dag (kol. 14). Ur lokalkostnadssynpunkt skulle sålunda enligt exemplet en anläggning för 20 maskiner vara att föredraga. Även behovet av personal ökar språngvis. I exemplet (kol. 9) erfordras en personal bestående av 1 biträde jämte avlösare för att sköta upp till 12 maskiner, för 24 maskiner erfordras 2 biträden och avlösare och för 28 maskiner tillkommer viss extrahjälp. Självkostnaderna per tvättomgång (kol. 17) blir givetvis icke heller här jämnt glidande i förhållande till produktionens omfattning. Vid exemplets anläggningar med 12 och 24 maskiner och med en totalprodukt av 222 resp. 348 tvättomgångar per dag (kol. 14) är kostnaden för arbetskraft lägst (23,4 resp. 29,3 öre; kol. 17). Ur arbetskostnadssynpunkt skulle enligt exemplet sålunda anläggningar om 12 eller 24 maskiner vara särskilt lämpliga. Kostnaderna för förslitning (avskrivning) och reparationer av maskinerna blir naturligen närmast beroende av hur lång tid resp. maskiner körs. Förstöring eller värdeminskning genom »tidens tand» är mindre aktuell i denna typ av tvätterier. Det är därför berättigat att självkostnaden för avskrivning och reparationer av maskiner beräknas vara konstant per maskinomgång (kol. 18). Den angivna kostnaden 0:50 kr (kol. 10) innebär att en maskin är avskriven efter 5.000 maskinomgångar. I själva verket torde en snabbtvättmaskin med hygglig omvårdnad kunna hålla betydligt längre. Kostnaderna för tvättmedel, vatten, värme och elektricitet är naturligtvis även de närmast beroende av antalet maskinomgångar, dvs. hur mycket kläder som tvättas. De har i exemplet uppskattats till 25 öre per kg (kol. 11), varav för värme 10 öre, vatten 2 öre, elkraft 1 öre och tvättmedel 12 öre. Per tvättomgång om 4 kg blir kostnaden 1 kr (kol. 19). Vid en summering av delkostnaderna i kol. 15 till 19 visar det sig att en anläggning med 12 maskiner och en totalprodukt av 222 tvättomgångar

192 (kol. 14) får den lägsta självkostnaden per tvättomgång (188,7 öre; kol. 20). Näst lägst (191,7 öre; föreligger vid 24 maskiner med 348 tvättomgångar. En ca 10 öre högre självkostnad (200,5 öre; kol. 20) än dessa lägsta ger alternativet 16 maskiner och 276 tvättomgångar; det är närmast de högre lönekostnaderna (kol. 17) men även lokalkostnaderna som här inverkar. Dessa siffror exemplifierar hur angeläget det är ur kostnadssynpunkt att dels göra en anläggning lagom stor, dels inbördes avväga och anpassa de olika delarna av en anläggning till varandra. Det är naturligtvis ur servicesynpunkt även av vikt att i görligaste mån utforma en anläggning som kan tillgodose efterfrågan. Den i exemplet ur kostnadssynpunkter gynnsamma anläggningen för 12 maskiner räcker som synes inte på långt när till för exemplets totala efterfrågan (kol. 2). 2 anläggningar om 12 maskiner skulle var för sig inte få samma totalprodukt och utnyttjande av de fasta kostnaderna som i exemplet och sålunda få väsentligt högre självkostnader. En anläggning med 24 maskiner tillgodoser däremot väl exemplets efterfrågan och får samtidigt låga självkostnader. Genom den högre omsättningen får också denna anläggningsstorlek den största absoluta vinsten (28:88 kr per dag; kol. 21) vid ett tvättpris av 2 kr per tvättomgång om 4 kg. Goda absoluta vinster ger även exemplets alternativ 12 och 20 maskiner. Kraftig förlust (39:39 kr per dag; kol. 21) ger alternativet 4 maskiner trots 100 %-igt utnyttjande av maskinerna; det visar, som utredningen framhåller på annan plats, att en helt liten tvättbutik icke kan ha heltidsanställd personal eller dyrbarare lokal. För att denna lilla anläggning skall gå ihop fordras enligt exemplet ett tvättpris av drygt 2:50 per omgång (kol. 20). Anläggningarna med 8 resp. 16 maskiner visar enligt exemplet förluster på ca 1:50 per dag, vilket understryker ytterligare vikten av lämpligt dimensionerade och utformade anläggningar. Resultaten av detta schematiska exempel baseras som tidigare nämnts på en efterfrågan och produktion som fördelar sig enligt kol. 2. Varje 4-grupp av maskiner har per dag (kl. 8—21) en total kapacitet av 78 tvättoingångar. Med stigande antal maskiner blir gapet mellan den totala kapaciteten och utnyttjandet av densamma enligt exemplets efterfrågan allt större; utnyttjandegraden sjunker. För 4 och 8 maskiner är den 100 %, 12 maskiner 96 %, 16 maskiner 88 %, 20 maskiner 83 %, 24 maskiner 74 % och 28 maskiner 67 %. I realiteten kan naturligtvis inte i ett självtvätteri av denna typ utnyttjandegraden gärna bli så hög som 90—100 %; det blir obekvämt för hushållen med tvättiderna och de söker sig andra tvättutvägar. Härmed blir även tvättkostnaderna för dessa alternativ högre än vad det schematiska exemplet utvisar. Vid amerikanska och engelska launderetter är utnyttjandegraden erfarenhetsmässigt ca 70 %. Det schematiska exemplet visar tydligt, hur ekonomiskt viktigt det är att försöka fylla de icke utnyttjade delarna av en anläggnings produktionsförmåga med inkomstbringande arbete. Då anläggningens fasta kostnader,

193 som i exemplet, redan är täckta av initialproduktionen, ger de eventuella produktionsökningarna en god vinst. För att åstadkomma ökningen i efterfrågan och produktion kan på känt sätt en del av denna större marginal behöva delas med de aktuella kunderna (rabattering — differentierad prissättning) eller användas för reklam. Förutsättningen för ett målmedvetet och effektivt dylikt arbete är naturligtvis att tvätteriet har tillräckligt överskådlig och i tidshänseende aktuell ekonomisk statistik.

KAPITEL

19 Självtvätt o c h självtvätterier

Arbetsorganisation m. m. vid konventionella mindre tvättstugor Tvättarbetet (blötning, tvättning, sköljning osv.) i ett litet självtvätteri — antingen det är en fastighetstvättstuga i ett hyreshus eller en centraltvättstuga för flera hyresfastigheter eller landsbygdshushåll — brukar utföras med hjälp av sådana redskap och relativt enkla maskiner och på sätt som beskrivits i tidigare avsnitt. I fråga om utrustning varierar dessa tvättstugor mellan primitiva handtvättstugor, utrustade med baljor och pannmurar, till mera fullständiga anläggningar, med tvättmaskiner, centrifuger, torkrum eller torktumlare samt manglar. Tvättstugornas varmvattenbehov tillgodoser man i modernare hyreshus ofta genom centralvärmeanläggningarna. Vid glesbebyggelse försöker man även inte sällan förbilliga och förenkla centraltvättstugans försörjning med värme, vatten, avlopp, kraft, fastighetsunderhåll, tillsyn etc. genom att ansluta tvättstugan till mejeri eller liknande företag. En fristående tvättstuga erfordrar särskild varmvattens- och avloppsinstallation och kan därmed bli rätt kostnadskrävande. För de tvättande erfordras i det senare fallet vanligen också toalettrum och kapprum, vilket inte är nödvändigt., när man tvättar inom den egna fastigheten. I dessa olika mindre tvättstugor utför och svarar hushållen själva tor hela arbetet. Tvättstugan disponeras av varje hushåll vanligen en hel dag eller ett helt dygn åt gången, så att kläderna traditionsenligt kan läggas i blöt kvällen innan själva tvättningen. I en del modernare tvättstugoi får hushållen endast disponera maskinerna en halv dag åt gången, och för att möjliggöra en konventionell blötläggning över natt, brukar det då inte sällan finnas låsbara sköljvagnar. Turordningen att få använda fastighetstvättstugorna brukar uppgöras av hyresvärdarna, ofta per år. De enskilda hushållen blir på så sätt bundna vid bestämda tvättdagar långt i förväg. I viss utsträckning kan naturligtvis inbördes byten äga rum. Vid centraltvättstugor får vanligen hushållen själva tinga tid i förväg. Är efterfrågan stor måste även här tvättdagen fixeras långt i förväg. Eftersom varje hushåll upptar tvättstugan så lång tid varje gång, måste

195 det, när många hushåll använder samma tvättstuga, bli långa intervaller — en a två månader — mellan återkommande tvättillfällen. Hushållen kan inte få hjälp med veckotvättarna och betydande mängder både rena plagg och smutskläder måste lagras. Husmödrarna rår sig emellertid själva vid arbetet i dessa konventionella tvättstugor — vilket brukar i hög grad uppskattas. De kan arbeta i den takt de vill, ta de pauser de vill och om avståndet till bostaden det medger, gå ifrån tvätten för att laga mat, se till barnen osv. I den mån centraltvättstugan blir belägen på större avstånd från den egna bostaden uppkommer transportproblem och svårigheter, genom att man måste lämna hemmet för flera timmar åt gången. Denna viktiga fråga —- gemensamhetstvätteriernas influensområden — har tidigare behandlats. Särskilt på landsbygden är denna fråga ofta avgörande för formerna att lösa tvättproblemen. För användningen av de små självtvättstugorna betalar hushållen efter varierande system. Vid fastighetstvätt betalas vanligen kostnaderna för lokal och maskiner indirekt genom bostadshyran. Samtliga hyresgäster får sålunda bidra härtill antingen de använder sig av tvättstugan eller ej. För värme, vatten och elkraft betalar man ibland direkt efter fasta taxor, ibland efter mätaravläsning, eller också genom polettautomater som t. ex. för gas. Ibland ingår även en del av de senare kostnaderna i bostadshyran. För att få utnyttja en centralsjälvtvättstuga kan man t. ex. få betaia en viss avgift per dag eller en föreningsavgift kombinerad med dagavgift. Flera olika system förekommer. I de något större självtvätterierna betalar hushållen ofta tvätten med ett fast pris per omgång i tvättmaskinen. Härigenom sporras hushållen att effektivt utnyttja maskinerna. I denna kostnad per maskinomgång brukar även ingå kostnaden för mangel etc.

Exempel

på konventionell

fastighetstvättstuga

Omstående planritning (sid. 196) visar hur tvättstugor, torkrum och mangelrum brukar ordnas i hyreshus här i landet och enligt konventionell uppfattning av tvättarbetets organisation. Tvättstugan är enligt ritningen utformad för heldagstvätt (varje hushåll disponerar tvättstugan en hel dag) och innehåller 1 tvättmaskin (vanlig storlek är 12—24 kg), 1 centrifug, 1 handtvättbalja, 2 blötvagnar (vid halvdagstvätt brukar tillkomma 2 ytterligare blötvagnar ev. särskilt blötläggningsrum), 1 spjälbänk, 1 trall och 1 klädblock. Varmvatten erhålles från fastighetens värmeanläggning. Exempel på kalkyl för en fastighetstvättstuga framgår av kommitténs i samarbete med HF1 utförda kostnadsutredning (kap. 25). På detta sätt utformade tvättstugor är anpassade efter och binder i sin tur den tvättradition — stora, hårt smutsade, sällan förekommande tvättar — som utförligt diskuterats i kap. 3 i betänkandedelen. Utformningen

196 Typritning

18. Konventionell

fastighetstvättstuga.

i Ttrötlmoskin

" -f

II

II 300

"

*

Jf-

och arbetets organisation förhindrar att tvättstugan används för tätare och mindre tvättar.

Exempel på konventionell centraltvättstuga för 40—50 landsbygdshushåll Följande typritning till en självtvättstuga (sid. 197) är utarbetad av bostadsstyrelsens tvätterisektion. Det är för övrigt den minsta anläggning i sitt slag, som sektionen anser försvarligt att bygga. Den är utformad för konventionella stortvättar och försedd med tvättmaskin, centrifug, torkrum och stenskivemangel. I den mån anslutna hushåll nöjer sig med stortvätt på bestämd veckodag ungefär en gång varje halvannan månad, kan anläggningen vid rimligt intensivt utnyttjande varje söckendag (25 per månad varav 4 lördagar) betjäna ca 40—50 hushåll. Erforderlig tvättid per hushåll och gång är ca 8 timmar, varav ca 2 tim. för maskintvättning inkl. fyllning och tömning, i/2 tim. för centrifugering, 2 tim. för torkning och ca Sy2 tim. för mangling. För att arbetet med en stortvätt skall kunna medhinnas inom denna tid erfordras dock att två personer deltar i arbetet åtminstone under en del

197 Typritning

19. Självtvätteri

för åO—50

hushåll

lO.l m

i a: 4f

•

5 Handtvätt

i

Centrifug

Bränsle

Tvättmaskin

Torkrum

a Ponna] Stenskivemongel

te

Kl -

^^ Hydrofor

ill

I

le

Förråd Vikning

an

djoal. ii

i

ro

Vindfång

Förråd

ir

Skala 1 : 100 Inv. vfa — 55 m'

av manglingen. För att 40—50 hushåll skall kunna använda tvätteriet en gång per iy2 månad fordras att tvätteriet vissa dagar betjänar mer än ett hushåll per dag. Om två hushåll samarbetar i lokalen, k a n de börja att tvätta med ca 3 timmars mellanrum. Två hushåll kan naturligtvis i vissa fall även tänkas tvätta helt tillsammans och hjälpas åt med arbetet. Vill hushållen tvätta helt var för sig kan man organisera arbetet i ett tidigt och ett sent skift eller saxa arbetet mellan dagarna. En skiftgång som börjar kl. 6 på morgonen och slutar kl. 14 eller börjar kl. 14 och slutar kl. 22 pä kvällen är dock troligen mindre tilltalande för många hushåll. En saxning i form av tvättning och torkning ena kvällen samt mangling nästa morgon torde i många fall föredragas men medför vid långa avstånd nackdelen av dubbla resor. På landsbygden synes det ofta vara svårt att inom ett mera närliggande område finna tillräckligt många hushåll villiga att mera bindande ansluta sig till en dylik tvättstuga. Bostadsstyrelsens tvätterisektion räknar för dylika anläggningar med att influensområdet längs busslinjer kan sträcka sig upp till ca 1 mil och i övrigt till ca 5 k m från anläggningen. Disponerar m a n inte redan lämplig lokal (helst försedd med tillräcklig värme- och vatteninstallation) måste vid nuvarande kostnadsnivå en tvättstuga som denna i förhållande till nyttan bli relativt dyr både i anskaffning och drift. Nedanstående kalkyl för anläggningen h a r uppgjorts av bostadsstyrelsen för kommitténs räkning 1954.

198 Anläggningskalkyl för självtvälleri för 40—50 Beräknad byggnadskostnad (55 m 2 invändig yta, 224 m 3 ) Uppskattad tomtkostnad

hushåll. 24.000:-— 2.000:— 26.000:—

Uppskattade V.V.S.-installationer » el.-installationer Beräknad maskinkostnad: 1 tvättmaskin 20 kg 1 centrifug 11 kg 1 stenskivemangel 1 torkaggregat 2 handtvätthoar 1 blötvagn Beräknad inredning

14.000:— 2.500:—

16.500:—-

9.500:— 1.000:— 10.500:— Summa anläggningskostnad

53.000:—

P e r h u s h å l l sett b l i r a n l ä g g n i n g s k o s t n a d e n vid n y b y g g n a d a l l t s å r ä t t h ö g : vid a n s l u t n i n g a v 40 h u s h å l l 1.325 kr., vid 50 h u s h å l l 1.060 k r . p e r h u s h å l l . Även d r i f t k o s t n a d e r n a blir, vid j ä m f ö r e l s e m e d de k o s t n a d e r s o m föreligger för a n d r a t v ä t t f o r m e r enligt k o m m i t t é n s och H F I : s u t r e d n i n g a r , r e l a t i v t höga. Bostadsstyrelsen h a r uppgjort nedanstående preliminära driftskalkyl för a n l ä g g n i n g e n ( 1 9 5 4 ) . Preliminär driftskalkyl Kapacitet 10.000 k g / å r Byggnadskostnad Tomtkostnad

för självtvätteri

för 40—50

hushåll.

24.000:— 2.000:—

26.000:—

V.V.S.-installationer El.-installationer

14.000:— 2.500:—

16.500:—

Maskinkostnad Inredning

9.500:— 1.000:—

10.500:—

Anläggningskostnad Fasta kostnader per år Kapitalkostnader Underhåll av fastighet Fastighetsskatt, brandförsäkring Lön till föreståndare

53.000:—

Fasta kostnader öre/kg tvätt Rörliga kostnader per år Tvättmedel (6 öre) Bränslekostnad (10 öre) El. energi (2 öre) Underhåll av maskiner Förbrukningsartiklar (1,5 öre)

4.670:— 46,7 600:— 1.000:— 200:— 290:— 150:—

Rörliga kostnader öre/kg tvätt Summa självkostnad öre/kg

2.240:— 22,4 69,1

3.730:— 120:— 220:— 600 :-—

199 Den angivna självkostnaden 69,1 öre/kg tvätt är emellertid inte direkt jämförbar med denna utrednings i kap. 5 angivna värden: 37 öre/kg vid handtvätt; 58 öre ; kg vid tvätt i maskinutrustad fastighetstvättstuga; 77 öre/kg vid tvätt i större centrals jälvtvätteri och 77 öre/kg vid tvätt i helautomatisk hemtvättmaskin. De senare värdena är nämligen beräknade för både stortvätt och veckotvätt, och i beräkningarna ingår — till skillnad från nyss angivna 69 öre — i alternativet centralsjälvtvätteri förekommande transportkostnader och i samtliga alternativ även kostnaderna för efterbehandling (strykning) i hemmet. Vissa värden i den här återgivna preliminära kalkylen är förhållandevis låga. Exempelvis den angivna kostnaden för tvättmedel — 6 öre per kilo tvätt — förutsätter samköp utan administrationskostnader av tvål och alkali. Kommitténs och HPI:s undersökningar enligt kap. 25 visar en tvättmedelskostnad vid jämförbar fastighetstvätt av ca 17 öre/kg tvätt.

Moderna s n a b b t v ä t t s t u g o r för fastigheter eller centraltvätt På sina håll utomlands och särskilt i Amerika och Canada, där tvättvanorna utvecklats till genomgående tvätt veckovis av relativt små kvantiteter tvättgods åt gången, har tvättstugorna fått en därefter lämpad utformning. Tvättstugorna förses med — i proportion till berörda hushåll — lämpligt antal mindre helautomatiska tvättmaskiner av i mekaniskt hänseende förstärkt hushållstyp. Tvättkapaciteten per maskin är vanligen ca 4 kg per tvättomgång och maskintiden varierar mellan ca 30 och 50 min. per tvättomgång. Den totala tvättkapaciteten för en dylik tvättstuga utrustad med ett par maskiner blir i förhållande till den traditionella svenska anläggningen mycket hög per vecka. Kapaciteten per 4 kilos-maskin och vecka belyses av följande exempel: Tid då det kan vara lägligt för hyresgästerna att k u n n a utnyttja en snabbtvättstuga i fastigheten Måndagar —fredagar kl. 7—21

Lördagar kl. 7—19

Summa t i m mar/vecka

81 Tvättkapacitet per m a skin och timme

Totalkapacitet

P r a k t i s k kapacitet vid 70 % u t n y t t jandegrad

kg

kg/vecka

kg/vecka

324 486

227 340

{

4 62

i Maskintid 50 min. och fyllning, tömning, spilltid 10 min. per tvättning. - Maskintid 30 min. och fyllning, tömning, spilltid 10 min. per tvättning.

En fastighet med 100 boende har ett totalt tvättbehov per vecka av ca 250 kg. Enligt exemplet kan en tvättmaskin mycket väl tillgodose detta behov. Installerar man i stället två eller tre maskiner — vilket här inte har så stor betydelse i kostnadshänseende — blir tvättstugan lättare att anpassa ef-

200 ter behoven, både beträffande kapacitet och tid. Systemet medger att hyresgästerna inte enbart har fördelen av att kunna tvätta veckovis utan även, beroende på antalet maskiner och hushåll, på relativt valfri dag och tid och även flera maskinomgångar (sorteringar) samtidigt, om så önskas. Möjligheter till mera valfri tvättid, även på kvällarna, är ur servicesynpunkt av stor betydelse inte minst för de förvärvsarbetande husmödrarna och för de ensamstående. De inte minst ur kostnadssynpunkt viktiga problemen i samband med tvättkapacitet och utnyttjande har belysts i ett föregående avsnitt. Bild nr 15 visar en interiör från en amerikansk fastighetstvättstuga. Förutom tvättmaskiner och ev. handtvätthoar kan de vara utrustade med fristående centrifug, torktumlare och även strykmaskin. Behovet av särskild centrifug är beroende på den använda tvättmaskinens egen centrifugeringsförmåga (olika fabrikat har rotationshastigheter varierande mellan ca 350 och 1.200 varv/min.) samt torkningsmöjligheterna i bostäderna. Problemen är här i stort sett desamma som tidigare behandlats i samband med hemtvätten. Tvättmaskinerna i de amerikanska fastighetstvättstugorna är i stor utsträckning försedda med myntautomater. Hushållen betalar för det antal maskinomgångar de vill hyra — ett till synes rättvisare system, än att låta hela eller övervägande delen av tvättkostnaderna indirekt, via bostadshyrorna, belasta samtliga hyresgäster med sinsemellan ofta avsevärt varierande tvättbehov och -vanor. I Amerika äges ofta dessa maskiner inte av fastighetsägaren, utan av särskilda maskinuthyrningsföretag. Ett dylikt företag inköper ett stort antal enhetliga maskiner samt avtalar med fastighetsägare att få installera dessa maskiner i lämpliga källarutrymmen. Fastighetsägarna ställer mot ersättning förutom lokaler även varm- och kallvatten till förfogande. Maskinuthyrningsföretaget installerar så många maskiner som visar sig behövligt för respektive fastigheters tvättbehov samt instruerar husmödrarna i maskinernas användning. Systemet besparar otvivelaktigt fastighetsägarna en hel del besvär. Maskinerna synes genom dylik massanskaffning bli förhållandevis billiga i inköp, och underhållet av maskinerna kan naturligtvis bli betydligt billigare för maskinuthyrningsföretagen än för fastighetsägarna. Ett maskinuthyrningsföretag av någorlunda storleksordning har särskilt anställd arbetskraft, som regelbundet går över maskinerna. Om några större reparationer behöver utföras, så bytes hela maskinen ut och hushållen behöver inte stå utan maskin under reparationstiden. Snabbtvättstugor av denna typ är naturligtvis inte bundna till enbart städernas hyresfastigheter. Liknande små tvättstugor kan mycket väl ordnas centralt inom exempelvis områden med villabebyggelse. För att kunna hålla ett lågt uthyrningspris för maskinerna bör de då emellertid beträffande värme, vatten och avlopp helst anknytas till annan anläggning med lämpliga anordningar härför. Uthyrningspriset kan ej heller bära särskilt hel-

201 tidsanställd arbetskraft för nödvändig tillsyn. Även härför är det lämpligt med anknytning till annan verksamhet. Tänkbara företagsformer till vilka centraltvättstugor av denna typ kan anslutas inom villabebyggelse är exempelvis lanthandel, mejeri, garage-bensinstation, teknisk butik etc., även skola, samlingslokal och brandstation. Det kan nämnas att i USA installerats dylika maskiner i snabbköpsbutiker för livsmedel. Av intresse är även, att amerikanska industriföretag inom bl. a. verkstadsindustrin, med ett större antal kvinnliga anställda, som ett led i personalvården på sina håll installerat snabbtvättmaskiner i fabrikslokalerna. De anställda får ledigt under arbetstid för att använda maskinerna till medhavd veckotvätt. Hur stora hushållens tvättkostnader blir vid dylik snabbtvätt är helt naturligt i hög grad beroende på hur tvätten organiseras. En viss ledning kan siffrorna från HFI:s och kommitténs kostnadsundersökning ge (kap. 5). Rengöringen av typfamiljens årstvätt kostade enligt denna vid alternativ egen helautomatisk tvättmaskin 369:10 (70 öre7kg) och härav uppgick kapitalkostnaden (avskrivning och ränta) till 173:38 (33 öre/kg). Vid kollektivt bruk minskar kapitalkostnaden betydligt, men samtidigt tillkommer kostnader för tillsyn, lokal etc.

övergångsformer mellan konventionella och moderna tvättstugor I ett betydande antal hyresfastigheter i städerna finns fastighetstvättstugor av konventionell typ för stortvätt. Maskinerna i dessa tvättstugor är vanligen inte på långt när utslitna. Likaledes kan de på landsbygden befintliga centraltvättstugornas konventionella maskiner ofta göra god tjänst i många år till. Man bör även räkna med att många, särskilt äldre hushåll, som är inkörda i tvättrutinen med stora, sällan återkommande tvättar, har svårt att kasta om till att tvätta mindre kvantiteter och oftare, med hjälp av medelstora automatiska maskiner — en tvättform som enligt kommitténs undersökningar är den mest tidsbesparande och även ekonomiskt fördelaktiga. Ekonomiska skäl och gängse tvättvanor kan därför göra det lämpligt att på många håll behålla de befintliga tvättstugorna med traditionell utrustning, åtminstone så länge den senare är funktionsduglig. Dessa konventionella tvättstugor kan emellertid med fördel kompletteras med medelstora, helst automatiska maskiner i vilka hushållen kan tvätta veckotvätten. Veckotvättmaskinerna bör då placeras utanför själva stortvättstugan, så att hushållen kan använda dem oberoende av denna. Även vid nybyggnad av centraltvältstuga kan det på sina håll tänkas lämpligt att tillgodose olika tvättvanor och att göra övergången mellan tvättvanorna mera smidig genom att installera såväl medelstora (ca 4-kilos) som något större (exempelvis 12eller 18-kilos) maskiner.

202 Arbetsorganisation m. m. vid konventionella s t ö r r e s j ä l v t v ä t t e r i e r I ett större centralsjälvtvätteri blir husmoderns arbetsinsats vanligen mer intensivt koncentrerad än i den mindre tvättstugan. En dylik större anläggning har så stora fasta kostnader för maskinutrustning, lokaler, installation och fast anställd personal, att man för att kunna hålla rimliga priser allmänt söker utnyttja anläggningen intensivt och få tvättgodset genom tvätteriet så snabbt de maskinella resurserna tillåter. Sortering av tvätten samt renborstning av fickor o. dyl. utföres redan i hemmet. Hushållen får vanligen hyra rätten att under viss fastställd tid disponera erforderliga tvättmaskiner, vilkas fastställda kapacitet, exempelvis 12, 18 eller 24 kg per omgång och fack inte får överskridas, enär rengöringseffekten då avtager. Hushållen måste därmed ha kännedom om vikten på sina tvättar. För ändamålet brukar ibland särskilda vikttabeller utdelas. I tvätteriet tömmer husmodern vanligen själv tvättgodset i maskinerna, som sedan brukar skötas av anställd personal (blötning, dosering av tvättmedel, tvättning och sköljning). Under tiden som maskinerna arbetar kan husmodern disponera en tvättho för handtvätten, dvs. de plagg, vilka t. ex. på grund av färgfällning o. dyl. är mindre lämpade att tvättas tillsammans med andra plagg i tvättmaskinen. Efter ungefär en timme är maskintvätten färdig att överflyttas till centrifugerna. Inom en del anläggningar utföres även denna överflyttning, som är ett ganska tungt arbete — packningen av centrifugerna måste för övrigt vanligen göras omsorgsfullt — av anställd personal. I andra tvätterier får husmödrarna utföra detta arbete själva. Efter centrifugeringen får emellertid husmödrarna som regel själva ta hand om tvätten och då först »slå ut» den. Utslagningen innebär att kläderna skakas ut och lägges lämpligt för bestyckning av varmmanglarna eller torktumlarna. På varmmanglarna får mangelgodset en sista uttorkning samtidigt som det strykes. De kläder, som inte är lämpliga för mangling, torkas i torktumlare. Det uppges att mangelgodset f. n. utgör omkring 75 % av tvättgodset i centralsjälvtvätterierna. Detta varierar dock mellan olika landsdelar och naturligtvis mellan olika hushåll. Vid utslagningen bör gärna två husmödrar hjälpas åt, vilket gör arbetet lättare och bekvämare. I en del anläggningar har man anställda bestyckare för manglingen, i andra får husmödrarna själva mata manglarna. Detta är i och för sig icke något tungt arbete, men det fordrar en viss vana och stor snabbhet, om mangelns valsar skall utnyttjas effektivt. I större anläggningar h a r man därför ibland ansett det ekonomiskt fördelaktigt, att manglarna betjänas av anställd personal. Ett effektivare utnyttjande av mangeln kan i vissa fall väl betala de för ändamålet anställdas löner. Om mangeln matas av anställd personal, uttager, lägger och viker husmödrarna tvätten. I annat fall sam-

203 arbetar olika tvättande och delar upp arbetet sinsemellan. Eventuellt kan man vänta med att lägga och vika tills en hel tvätt är manglad. Vid de tidsstudier av centralsjälvtvätt som redovisas i kap. 5 tog hela arbetet i tvätteriet per stortvätt 3 timmar och 46 minuter. Vid varje månadstvätt hyrdes en 18-kilosmaskin å 1 0 : — k r . och en 12-kilos å 7:— kr. Hyran för handtvättho var 1:10. Arbetet med stortvätten kan i en välorganiserad dylik anläggning enligt HFI:s och kommitténs tidsstudier utföras mer än tre gånger fortare än i en mindre konventionell tvättstuga utan torktumlare och varmmangel. Å andra sidan måste man ta hänsyn till de vanligen genomsnittligt längre transporttiderna till större anläggningar.

Exempel på konventionellt större självtvätteri kapacitet au 1A00 kg pr vecka

med en

Följande typritning till ett större självtvätteri (sid. 204) är utarbetad av bostadsstyrelsens tvätterisektion. Det är den minsta anläggning som sektionen anser rimligen kan utrustas med varmmangel. Vid 50 timmars drift per vecka kan produceras ca 1.400 kg torkat eller manglat tvättgods. Kapaciteten motsvarar ca 1.000 personers stortvättbehov. Genom den mera fullständiga maskinella utrustningen ger denna typ av anläggning särskilt god hjälp med stortvätten. För att underlätta den s. k. handtvätt som brukar utföras i samband med stortvätt finns några 2-kilos småmaskiner. Anläggningen är emellertid inte ordnad för att kunna ta hand om regelbunden veckotvätt. Bostadsstyrelsens tvätterisektion anser med stöd av sin erfarenhet, att en sådan anläggning kan ha ett influensområde med en radie på upp till en halv mil. Inom många tätorter torde influensområdet för mera omfattande anslutning dock vara betydligt mindre. Räknar man rent hypotetiskt med att kanske 25 % av befolkningsunderlaget regelbundet anser sig ha möjlighet (tid och råd) att utnyttja ett dylikt centralsjälvtvätteri, erfordras en folkmängd på ca 4.000 personer inom influensområdet för att tvätteriet skall bli helt utnyttjat. Denna typ av tvätteri blir därmed i huvudsak förbehållen de större tätorterna i landet. Det torde anses rimligt, att hushållen vid denna anläggningsform får beställa tid ca 14 dagar i förväg. Nedanstående anskaffningskalkyl för anläggningen har 1954 uppgjorts av bostadsstyrelsen för kommitténs räkning. Exempel på realistiska tvättavgifter vid en väl skött och utnyttjad självtvättanläggning, som lämnar tillfredsställande ekonomiskt driftsresultat, är de i kap. 5 nämnda från HFI:s och kommitténs kostnadsundersökning. För tvätt av 423 kg tvätt får man där betala 305:60, vilket motsvarar 72 öre pr kg. Transportkostnaderna är icke inräknade häri; ej heller strykningskostnaderna i hemmet.

01 CM JC

B

£ I \ \

o

\ s s

\

\ \

mos

O J* N

205 Anläggningskostnad

för självtvätteri

(kapacitet

ca 1A00 kg per

vecka),

Beräknad byggnadskostnad (120 m2 invändig yta, 720 m3) Uppskattad tomtkostnad

58.000 4.000

62.000:—

Uppskattade V.V.S.-installationer » el.-installationer Beräknad maskinkostnad: 1 tvättmaskin 35 kg 2 fack 2 tvättmaskiner 10 kg 3 tvättmaskiner 2 kg 1 centrifug 30 kg 1 centrifug 11 kg 1 torktumlare 950/900 1 varmbordsmangel 500/2000 1 våg 1 lutberedare 3 handtvätthoar 4 blötvagnar 2 torkkulisser 1 torkaggregat Beräknad inredning

39.000 8.000

47.000:—

42.000:— 5.000:—

47.000:—

Summa anläggningskostnad kronor

156.000:—

Investeringskostnaden per hushåll — storleksordningen 150 kr. per hushållsmedlem och 600 kr. för en fyrapersonersfamilj — är vid denna anläggningstyp endast ungefär hälften av motsvarande kostnad vid den tidigare redovisade, mindre centraltvättstugan. Utrustningen med torktumlare och varmmangel i den större anläggningstypen löser vid systemet med stortvättar den besvärligaste delen av torkningsproblemet. Den här skisserade anläggningen är emellertid i likhet med den tidigare, mindre, icke utformad eller lämpad för regelbunden veckotvätt.

Moderna snabbtvätterier för centralsjälvtvätt Utomlands — särskilt i Amerika och England — har under de senaste åren uppstått ett stort antal snabbtvätterier för självbetjäning, s. k. launderetter, laundromats etc., utrustade med batterier av (12—20 st., ev. fler) helautomatiska tvättmaskiner av i mekaniskt hänseende förstärkt hushållstyp. Denna företagsform som började med en enstaka anläggning i New York 1946, synes särskilt i ursprungslandet ha medfört en utveckling, som inneburit liknande omvärderingar på tvätteriområdet som självbetjäningsbutikerna här i landet på livsmedelsområdet. År 1946 inrättade en fabrikant av helautomatiska hemtvättmaskiner den första snabbtvättbutiken. Den var från början inte avsedd att bli ett publikt

206 tvätteri i egentlig mening, utan var närmast tänkt som en utställningslokal för företagets maskiner. De amerikanska tvättmaskinsfabrikanterna hade under andra världskriget i stor utsträckning varit engagerade för tillverkning av krigsmateriel. Under sin omställning till full fredsproduktion kunde de till en början icke på långt när tillgodose hemmens under kriget starkt ackumulerade efterfrågan på nya hemtvättmaskiner. I stället för att låta de första exemplaren av sin nykonstruerade maskin helt försvinna i den stora köparskaran, placerade nyssnämnda fabrikant i reklam- och demonstrationssyfte något tiotal i en butik, där allmänheten mot en mindre avgift fick använda dem. Åtgärden blev en stor framgång inte bara som reklam utan som företagsform och launderetter har fått en även efter amerikanska förhållanden rekordsnabb spridning. Orsakerna till denna utveckling är av betydande praktiskt intresse även för svensk del. De renodlade snabbtvätterierna synes till en början i USA ha givit det då mest tilltalande utbudet på tvättmarknaden för tätortshushåll, som förutom att tvätta för hand hade att välja mellan att skaffa en egen hemtvättmaskin eller använda kommersiell inlämningstvätt (de dittills gängse amerikanska tvättformerna), men vilka hushåll av kostnadseller andra skäl drog sig för dessa tvättformer. Så länge det endast fanns få launderetter kunde dessa tillämpa en prissättning, som endast låg något under kostnaderna vid egen hemtvättmaskin eller priset vid inlämningstvätt. Branschen fick även rykte om sig att vara synnerligen lönande och en mängd nya företag etablerades. De konventionella inlämningstvätterierna förlorade kunder och öppnade, för att behålla sin marknad, själva launderetter. På sina håll uppstod därmed en överkapacitet av maskiner och anläggningar i förhållande till efterfrågan och en priskonkurrens satte in. Denna förstärktes av att snabbtvättstugor började installeras i hyresfastigheter. De senare hade ofta lägre lokalkostnader och behövde heller inte personal för ständig tillsyn. För att launderetterna skulle bära sig under dessa svårare ekonomiska förutsättningar, måste de dryga kostnadsposterna för personal och lokaler slås ut på vidgad verksamhet. Det låg härvid nära till hands att knyta an till andra verksamhetsgrenar på tvättområdet. Där så lokalt varit lämpligare, har emellertid anknytning även skett till helt andra verksamhetsområden. I slutet av 1949 fanns i USA redan 5.000 launderetter, utrustade med maskiner av olika fabrikat. Den nya företagsformen möttes till en början av hård konkurrens via reklam och propaganda från de kommersiella inlämningstvätterierna och dess organisationer. Men även dessa inlämningstvätterier började i stigande utsträckning kombinera sina inlämningsställen för våttvätt och kemtvätt med launderetter. De launderetter, som från början startade som renodlade självtvätterier, har i sin tur i icke ringa grad kombinerats med strykinrättningar och även med mindre, men väl utrustade inlämningstvätterier för våttvätt och kemtvätt. En del h y r

207 även ut linne till allmänheten. Bild nr 10 visar en dylik kombinerad anläggning. Den numera i USA ofta förekommande kombinationen av självtvätt och olika former av inlämningstvätt innebär för konsumenterna en värdefull koncentration av valfri tvättservice av olika grader. Dylika kombinerade företagsformer behandlas mera utförligt i följande avsnitt. En renodlad amerikansk launderette är vanligen utrustad med 20—24 tvättmaskiner, ett par fristående centrifuger samt ett par torktumlare. Antalet tvättmaskiner kan givetvis variera och rätta avvägningen av maskinantalet är naturligtvis beroende på efterfrågan. De driftsekonomiska förhållandena vid en launderette har exemplifierats närmare i kap. 18. De helautomatiska maskiner av förstärkt hushållstyp som används i launderetter har här tidigare beskrivits å sid. 150. Den korta tvättiden — ca 30 minuter — som är den vanliga i exempelvis amerikanska och engelska snabbtvätterier, är av väsentlig betydelse för ett rimligt tvättpris. Ur servicesynpunkt är även den korta tvättiden värdefull för hushållen. På de drygt 25 minuter som husmodern kan vara ifrån maskinen, har hon lagom tid att t. ex. handla i en bredvidliggande snabbköpsbutik. De flesta amerikanska snabbtvätterier har bekväma sittplatser för dem som väntar, och det finns ofta en läskedrycks- eller kanske kaffeautomat i lokalen. Launderettesystemet har från Amerika börjat sprida sig till Europa och då kanske främst till England. I detta land finns för närvarande över 500 anläggningar. Den äldsta etablerades 1949 och lämpliga företagsstorlekar har visat sig vara 20 respektive 12 maskiner. Både i England och USA hyser man den bestämda uppfattningen, att en launderette eller launderettedelen av ett tvättcentrum av kostnadsskäl bör drivas som självservice och inte som inlämningstvätt, dvs. anställd personal skall inte ta emot tvätt och fylla maskiner. I Norge har emellertid i Oslo startats flera launderetter, som drivs som ett slags inlämningstvätterier och även i Stockholm och Hälsingborg har ett par försök gjorts i liknande riktning. Som framgår av exemplet (sid. 190) i det tidigare avsnittet om driftsekonomi, är emellertid kostnaderna per maskinomgång sett för arbetskraft 10—20 gånger högre än för kapitalkostnaden å maskinerna. Prissättningen vid dessa norska och svenska anläggningar blir därför relativt hög. De svenska företagen synes begära mellan 3 och 4 kr. per maskinomgång om 4 kg. Den svenska utvecklingen av sådan tvättservice har hittills också blivit blygsam. Härtill har säkerligen bidragit svårigheter ifråga om tvättgodsets hårda nedsmutsning med följdverkan på maskintider och vattentemperaturer. En viss växelverkan kan rent allmänt sägas föreligga mellan hårt smutsad tvätt och höga tvättpriser. I nyssnämnda kalkylexempel (sid. 190 i avsnittet om driftsekonomi) räknas hypotetiskt med en prisnivå av 2 kr. per maskinomgång om 4 kg tvätt i en launderette. Det torde vara ett pris av denna storleksordning som erfordras, om launderettetvätt även här i landet skall kunna på längre sikt

208 konkurrera med fastighetstvättstugor eller motsvarande, utrustade med automatiska snabbtvättmaskiner. Själva tvättningsarbetet i en egen helautomatisk maskin kostade typfamiljen vid HFI:s och kommitténs undersökning 70 öre/kg (2:80 per 4 k g ) ; härav uppgick kapitalkostnaden till 33 öre/kg (1:32 per 4 kg). Dessa siffror belyser i någon mån de konkurrensförhållanden som kan beräknas påverka utvecklingen.

övergångsformer mellan konventionella och moderna centralsjälvtvätterier I likhet med vad som framhållits beträffande de mindre gemensamhetstvättstugorna, fastighetstvättstugor e t c , finns det på olika håll i landet konventionellt utrustade större centralsjälvtvätterier, som har maskinutrustning som kan göra god tjänst många år till. Många, framför allt äldre hushåll har svårt att ställa om sina vanor och särskilt på landsbygden torde det även fortfarande finnas hushåll, som ännu har så stora linneförråd, att systemet med relativt sällan återkommande tvättar passar dessa familjer bra. Liksom fastighetstvättstugorna torde sådana större självtvätterier med traditionell utrustning ofta med fördel kunna kompletteras med medelstora automatiska maskiner i vilka de mera närboende kan tvätta veckovis och de som kommer längre bort ifrån för att tvätta traditionell stortvätt, även kan få maskinell hjälp till samtidigt medförd veckotvätt. För i nya bostadsområden i gång varande självtvätterier kommer möjligen efterfrågan på tvättmöjligheter i de medelstora maskinerna att stiga hastigt på bekostnad av de större maskinerna för självtvätt. I sådana fall torde de större maskinerna inom dessa tvätterier kunna utnyttjas för lämpliga former av inlämningstvätt, eventuellt för institutioner eller privata företag med tvättbehov.

KAPITEL

20 Kombinerade självtvätterier och inlämningstvätterier

Redan tidigt i andelstvättstugeverksamheten började föreståndarna för dessa, vanligen helt små självtvättanläggningar att ta emot inlämningstvätt, som de själva utförde under den tid då anläggningen inte utnyttjades av husmödrarna. Det var ungkarlstvätt eller tvätt från hushåll som inte hade tid att deltaga i arbetet. Denna service innebar i stor utsträckning en naturlig delinkomst eller inkomstförbättring för föreståndarna. När efterfrågan på denna ofta rätt prisbilliga inlämningstvätt steg, anställdes särskild personal för att hjälpa till med arbetet. Anläggningarna var dock ofta inte lämpade för en dylik verksamhet och redan betänkandet Kollektiv tvätt konstaterade, att »inom tvätterierna har alltså i stor utsträckning själv- och inlämningstvätt kommit att blandas om varann, vilket menligt påverkat arbetsorganisationen inom anläggningarna och därigenom det ekonomiska resultatet». Uppenbart är det av betydande serviceintresse för allmänheten, att man i ett samhälle lätt äger tillgång till både självtvätt och inlämningstvätt, gärna i samma lokal. För att få kvalificerad tillsyn och rådgivning för självtvätt i större skala, kan det i många fall också vara nödvändigt att skapa ett ekonomiskt underlag härför, genom att kombinera självtvättanläggningen med en inlämningstvätt, som kan bära en kanske större del av föreståndarekostnaderna. Olika system av kombinerad självtvätt och inlämningstvätt har prövats. Sedan länge har man försökt att låta anställd personal och husmödrar arbeta sida vid sida. Husmödrarna kan emellertid vid denna organisationsform inte uppnå samma arbetsintensitet som den fast anställda personalen, och man riskerar att arbetet kommer i otakt med åtföljande ogynnsamt utnyttjande och kostnadsökningar. Ett annat system är, att man låter husmödrarna komma till tvätteriet vissa dagar i veckan och andra dagar driver tvätteriet med anställd personal. I den mån tillgång finns på arbetskraft som är intresserad av dylik deltidsanställning, är arrangemanget tillämpligt. Skall emellertid fridagarna kompenseras genom längre arbetsdagar, är systemet både ur de anställdas synpunkt och möjlig effektiv prestationsförmåga att anse som otillfredsställande. 11

210 Både här i landet och utomlands synes man numera allmänt ha kommit till den uppfattningen, att om självtvätt och inlämningstvätt skall bedrivas samtidigt och i anslutning till varandra, så bör arbetet i princip uppdelas på skilda avdelningar och utan gemensam maskinpark. Undantag härifrån är dock t. ex. om man kan ordna skiftgång och tvätta inlämningstvätt med hjälp av självtvättens maskiner vid exempelvis ett tidigt morgonskift eller ett sent kvällsskift. Skiftgång torde dock med hänsyn till personaltillgång och arbetskostnader vanligen endast vara möjlig med sådan tvätt, som kräver förhållandevis ringa arbetsinsats i tvätteriet, exempelvis påstvätt. I det följande visas två exempel på kombinerade anläggningar. Kvalificerade dylika anläggningar i vilka eller genom vilkas förmedling allmänheten har möjlighet att få en mera omfattande tvättservice — självtvätt och olika former av inlämningstvätt — har kommittén valt att kalla tvättcentrum. Kombineras dessa anläggningar även med möjlighet till hjälp med reparationer, ev. enklare ändringar av kläder, inlämning av konststoppning, och även skolagning e t c , kan dylika tvättcentra tänkas utvecklas till betydelsefulla centra för textil- och klädvård.

Exempel på tvättcentrum med maskiner av mera traditionell typ I Göteborg har sedan länge förslag förelegat om kommunala åtgärder på tvättområdet. Man har konstaterat att behovet av lämpliga anläggningar för att underlätta tvättarbetet är stort. I staden fanns den 1 januari 1951 ca 121.600 hushåll. Räknat efter trepersonershushåll med runt 400 kg tvätt per år (jfr kap. 2) skulle det totala tvättbehovet inom staden sålunda utgöra 48.000 ton per år. Däri är ej inräknat tvätten från sjukhus, regementen och andra allmänna inrättningar. Enligt utredningar, som stadsarkitektkontoret i Göteborg företagit, beräknas att ca 9.000 ton tvättgods per år tvättas i handelstvätterier, moderna tvättstugor i bostadshus och i andelstvätterier. Återstoden avverkas i omoderna tvättstugor eller i hemmen. Under senare år har byggts en centraltvättstuga i norra Guldhedsområdet, en andelstvättstuga i Tranered och fyra centraltvätterier uppförda av stadens bostadsaktiebolag i Torpa, Högsbo, södra Guldheden och Kyrkbyn. Dessa tvätteriers sammanlagda årskapacitet är 1.370 ton. De är visserligen uppförda i nyare bostadsområden, men betjänar samtidigt även vissa delar av intilliggande äldre sådana. De kommunala myndigheterna i Göteborg har ansett uppenbart, att tvättfrågan inte kan lösas på en gång för staden i sin helhet, utan att detta måste ske etappvis. Läget på arbets- och penningmarknaden har heller inte medgett en snabb utbyggnad av erforderliga tvättstugor. Man har under dessa förhållanden ansett, att man i första hand bör inrikta sig på att snarast få till stånd en ytterligare tvättanläggning i en stadsdel, där behovet av en sådan är mest framträdande. På erfarenheterna

211 från denna anläggning tänker man bygga vidare. Det har befunnits lämpligt att förlägga detta tvätteri till stadsdelen Stigberget, som är tätbefolkad och i stor utsträckning bebyggd med äldre fastigheter, där i många fall moderna bekvämligheter saknas. Göteborgs stadsfullmäktige har i augusti 1953 beslutat att här bygga en sådan anläggning. Denna är intressant inte bara ur tvättsynpunkt. Till samma fastighet har förlagts en samlingslokal för 180 personer. Stor brist föreligger även på sådana lokaler inom området. Utöver samlingslokalen, som är försedd med en mindre scen, finns ett sammanträdesrum för 20 personer och en mindre lokal och toilett för lekverksamheten på den intilliggande lekplatsen. Hit skall sålunda till en och samma fastighet centraliseras olika bostadskollektiva anordningar; härvid torde lekplatsen även kunna tjäna som barnparkering för tvättande husmödrar. På uppdrag av fastighetskontoret i Göteborg har Kooperativa förbundets arkitektkontor i Stockholm uppgjort skissförslag (se sid. 212) och beräkningar. Nedanstående beskrivning av tvätteriet är hämtad ur Göteborgs stadsfullmäktiges handlingar i ärendet (nr 417/1953). »Det sist uppgjorda skissförslaget till tvätteri i Stigberget, som ändrats och kompletterats i april 1951, innebär, att en byggnad, innehållande tvätterilokaler i bottenvåningen och samlingslokaler i den inredda vindsvåningen, skall uppföras utmed Skepparegatan inom den södra delen av 11 kv. Ararat, sammanbyggd med blivande byggnad för bostads- och handelsändamål öster därom. Som framgår av bilagda ritningar, innehåller denna byggnads källarvåning förutom erforderliga utrymmen för värmepannor, bränsle, apparater och förråd även utrymmen för omklädningsrum för såväl husmödrar som personal, matrum och toiletter. Inom den nordvästra delen av byggnaden skall även inrymmas en mindre lokal och toilett för lekverksamheten på den intilliggande lekplatsen, vars utläggning beslutats av stadsfullmäktige den 11 oktober 1951 (§ 7) och pågår. Tvätteriet i bottenvåningen har sin entré från Skepparegatan, där även föreslagits en lastkaj. Maskinuppställningen inom lokalerna har planerats så, att olika avdelningar bildas för tvättning, laundrett, mangling samt strykning och pressning. Utmed brandmur mot blivande byggnad öster därom har föreslagits förråd för smutstvätt och ren tvätt samt expedition, intill vilken finnes plats för vägning och förråd av tvättmedel. Entrén till samlingslokalen i byggnadens övervåning har förlagts till husets sydvästra hörn från den allmänna platsen därstädes. Reservtrappa planeras i det nordöstra hörnet av byggnaden. Samlingslokalerna utgöras av en samlingssal för c:a 180 personer och sammanträdesrum för c:a 20 personer med pentry och förråd samt rum för föredragshållare. I samband med nämnda skissförslag till tvättstuga i Stigberget har Kooperativa förbundets värme- och tvättavdelning den 17 april 1950 upprättat bilagda beskrivning av samt preliminär drift- och räntabilitetskalkyl för självtvätteriet. Häri anföres bl. a., att olika kvinnoorganisationer uttalade, då de kollektiva maskintvätterierna började byggas i vårt land, att rengöring, torkning och mangling av textilgodset var den viktigaste uppgiften för andelstvätterierna. Däremot kunde strykning med fördel ske hemma. På denna tid utfördes allt strykarbete för hand. Då husmödrarna kommit i kontakt med maskintvätten och funnit fördelarna därav, skedde i vissa fall en relativt snar övergång till inlämningstvätt. Detta har bl. a. ofta skett i typiska industrisamhällen, där många husmödrar haft förvärvsarbete.

212 Ritning 21. Skissförslag Ull Ivätteri i Stigberget, januari 1955. (Obs. reviderat i förhållande till beskrivningen i Göteborgs stadsfullmäktiges handlingar).

:F=T

"F^rl

o D m

n

S Ic

i „j

n

X-CZZ

E

alektant

•HP*

(3

r" ""

Kvinnlig personal ]

Vormbo dsmqngcl

d

Ml

Om u>

f e

l

Q

[

-,

4 Fti£L_jiJ3

:nn

213 Utvecklingen i samhällen av mera tjänstemannakaraktär har däremot i regel visat en stegrad efterfrågan på självtvätt, sannolikt beroende på tidsvinsten av en sådan. Den planerade anläggningen syftar till att bereda invånarna i Stigbergets bostadsområde möjlighet att på ett tidsenligt sätt kunna få rengjort sitt hushållslinne. I en självtvättavdelning kunna husmödrarna själva under sakkunnig ledning utföra sitt tvättarbete. Inlämningstvätt skall däremot icke utföras i anläggningen. För sådan bör man nämligen hava tillgång till relativt stora tvätterier, lör att den skall bliva ekonomisk. Arbetskostnaden uppgår nämligen här till ungefär hälften av den totala kostnaden, varför det är av största betydelse, alt de mekaniska hjälpmedlen kunna utnyttjas i största möjliga utsträckning. Ä andra sidan måste en sådan anläggning vara av viss storleksordning, för att de mekaniska hjälpmedlen skola löna sig. Vad Masthugget beträffar, torde naturliga förutsättningar saknas för ett större inlämningstvätteri. I beskrivningen framhålles vidare, att det synes vara ändamålsenligt, när ett större inlämningstvätteri finnes i Guldheden, att dessa anläggningar samordnas beträffande inlämningstvätten på så sätt, att självtvätteriet i Stigberget även får utgöra ett distributionsorgan för kringliggande bostadsområde för inlämningstvätt till den större anläggningen i Guldheden. För den skull hava särskilda utrymmen föreslagits för förvaring av rena och smutsiga kläder. Om icke denna möjlighet till samordning funnits, skulle det varit nödvändigt att uppföra en s. k. kombinerad anläggning, vilket innebär, att självtvätt skall förekomma under vissa dagar och inlämningstvätt under andra dagar. Den kombinerade driften medför emellertid vissa nackdelar särskilt ur organisationssynpunkt. Självtvätteriet föreslås utrustat dels med gängse maskiner för rengöring av den s. k. vittvätten, dels en särskild avdelning (laundrett) för tvättning av kulörta kläder, den s. k. veckotvätten, och dels en särskild strykavdelning. Vid hittills utförda kollektiva tvätterier har maskinutrustningen ej särskilt avpassats för rengöringen av veckotvätten. Detta har medfört, att husmödrarna tvättat dessa plagg i hemmen, i badrummen eller i köken. I Stigberget kommer i laundretten alt finnas speciellt avpassade 6-kg:s tvättmaskiner, vilka ge möjlighet till rengöring av den kulörta tvätten. Vidare har där föreslagits centrifuger och torkanordningar för samma ändamål. Då tillgången av strykgods under senare tid ökat på ett markant sätt vid rena självtvätterier, har plats föreslagits för en maskinell strykavdelning. Särskilt har behovet av strykning av herrskjortor framträtt, vilket sannolikt sammanhänger med den ändringen i levnadsvanor, som inträffat under 1940-talet, då husmödrarna i allt större utsträckning ägnat sig åt förvärvsarbete. Den tekniska utvecklingen har även framskapat strykpressar, som giva ett gott arbetsresultat även vid hög avverkningsförmåga. I de i beskrivningen senare intagna kalkylerna är dock utrustningen i strykavdelningen ej medräknad, enär det förutsatts, att strykpressarna skola anbringas först, sedan det visat sig, att behov föreligger härav. Med hänsyn till den storlek av självtvätteri, som visat goda ekonomiska resultat på andra platser i landet, har för Stigbergets del valts ett tvätteri med en kapacitet av c:a 175 ton per år. Detta motsvarar c:a 25 % av den normala tvättförbrukningen i Stigbergets bostadsområde, som rymmer c:a 3.400 hushåll, vid en normal tvättförbrukning av c:a 200 kg per normalfamilj och år. 1 Den föreslagna byggnaden har en bottenyta av c:a 340 m 2 och en volym av ca 3.420 m', av vilka c:a 1.900 m;! disponeras för tvätteriet. • 1

Anm.: Härmed åsyftas stortvätt fur en familj på ca 3 personer.

214 Beträffande tvätteriets organisation anföres i ovannämnda beskrivning, att husmodern, som själv deltager i tvättarbetet, utför inläggning och uttagning ur tvättmaskin, centrifug, torktumlare och varmmangel, utslagning av tvätt efter centrifugering, vikning efter varmmangling och tumling samt inpackning i eget emballage och transporten mellan de olika maskinerna. Tvätteriets personal skall utföra blötning, dosering av tvättmedel, tvättning och sköljning. Sortering av tvätten samt renborstning av ficksömmar och dylikt utföres i hemmet och om möjligt även sorteringen på något av följande sätt: a) vitt eller kulört, b) linne eller bomull, c) vitt efter smutsighetsgrad och d) handtvätt. Tvätten väges, innan tvättarbetet påbörjas. På grund av praktiska skäl h y r husmodern disponeringsrätten under fastställd tid till erforderliga tvättmaskiner, vilkas fastställda kapacitet av 12—18 resp. 24 kg per omgång och fack icke får överskridas, enär rengöringseffekten då avtager. Detta system förutsätter, att husmödrarna hava kännedom om vikten hos sina tvättar, vilket de i regel hava lärt sig efter några sådana, särskilt om viktlistor utdelas. Samtidigt som maskintvättningen pågår, kan en handtvättho disponeras för tvättning av smärre plagg, vilka t. ex. på grund av färgfällningar och dylikt äro mindre lämpade att tvättas tillsammans med andra plagg i tvättmaskinen. Varmmangel av den typ, som h ä r föreslagits, förutsätter samarbete mellan dem, som tvätta samtidigt. Arbetet uppdelas då på så sätt, att olika personer samtidigt slå ut tvätten, sköta inmatning, uttagningen och hopvikningen. Laundretten är förlagd och utrustad så, att den kan utnyttjas oberoende av övriga avdelningar. I densamma finnes 6-kg:s tvättmaskiner, i vilka kläderna tvättas och sköljas. Vidare finnas centrifug, handtvätthoar och torkanordning. Kooperativa förbundets värme- och tvättavdelning har enligt ovan i samband med nu relaterad beskrivning även avlämnat en preliminär drifts- och räntabilitetskalkyl. Med hänsyn till de sedan dess ändrade byggnadskostnaderna har kontoret den 10 december 1952 erhållit en ny sådan, som h ä r bilägges. Byggnadskostnaderna beräknas i denna till 493.000 kronor, varav 379.000 kronor hänföra sig till tvätteriet och 114.000 kronor till samlingslokalerna. Häri ingå ej kostnaderna för tomt, maskinutrustning för strykavdelning eller stomkomplettering för samlingslokaler. Ej heller äro ev. investeringsavgifter medräknade. I kostnaderna ingår däremot maskinutrustning med 67.000 kronor. Driftkostnaderna för tvätteriet hava av samma företag beräknats till 100.500 kronor, varav 70.800 kronor äro att hänföra till fasta kostnader såsom amortering av byggnad och maskiner, reparationer, försäkringar och fast personal samt 29.700 kronor till rörliga kostnader såsom förbrukning av vatten, elektricitet, gas, tvättmedel, diverse förbrukningsartiklar m. m. Härtill kommer tomträttsavgälden, som av fastighetskontoret preliminärt beräknats till 1.000 kronor per år, varav 570 k r o n o r äro att hänföra till tvätteriet och 430 kronor till samlingslokalen. Driftkostnaderna för tvätteriet beräknas sålunda till 101.070 kronor per år. Kooperativa förbundets värme- och tvättavdelning har beräknat de årliga inkomsterna av Ivätteriet till 107.120 kronor, varför enligt dessa beräkningar skulle uppstå en vinst av 6.050 kronor per år. Kontoret h a r under hand låtit drätselkammarens första avdelnings husbyggnadskontor taga del av ifrågavarande ritningar samt berörda anläggnings- och driftkostnader. I samråd med husbyggnadskontoret har följande tablåer uppgjorts, utvisande dels anläggningskostnaderna, uppdelade på tvätteriet och samlingslokalerna, och dels driftkostnaderna för såväl tvätteriet som samlingslokaler. Beträffande de förstnämnda driftkostnaderna h a r samråd skett med Göteborgs stads bostadsaktiebolags tvättjänst och vad angår de senare med styrelsen för stadens samlingslokaler.

215 Beräknade

anläggningskostnader.

Byggmästeriarbeten och målning Värme- och sanitära installationer samt ventilationsan-

Administration, kontroll, diverse och oförutsett Kronor Byggnad, maskiner och inventarier

Summa kronor

Tvätteri

Samlingslokaler

178.000: —

124.000:—

95.000 — 16.000 — 14.000 — 30.000 — 333.000 —

15.000 3.000 8.000 16.000 166.000 —

67.000 —

400.000 —

195.000 —

•

—

•

Hela anläggningen beräknas således kosta totalt 595.000 kronor. I sistnämnda belopp är emellertid även inräknat kostnaderna för stomkomplettering och oljeeldningsanläggning, administrationskostnader under byggnadstiden samt kostnader för inventarier i samlingslokalen, som icke upptagits i de av Kooperativa förbundets arkitektkontor beräknade beloppen. I övrigt överensstämma i stort sett de båda kalkylerna. Av sistnämnda kostnader hänföra sig 499.000 kronor till uppförandet av själva byggnaden, 67.000 kronor till maskinell utrustning i tvätteriet och 29.000 kronor till inventarier i samlingslokalen. Husbyggnadskontoret har även beräknat de årliga kostnaderna för tvätteriet resp. samlingslokalen enligt nedanstående: Driftkalkyl för tvätteriet. Inkomster: Maskinhyror vid 280 dagars användningstid. Maskinerna beräknas utnyttjas i medeltal 4,5 gånger per dag. 3 st. 6 kg:s Launderette-maskiner å 4 kronor per gång 1 st. 12 kg:s, 1 st. 18 kg:s och 4 st. 24 kg:s vittvättmaskiner å 8, 10 resp. 13 kronor per gång Extra handtvätt i samband med självtvätt Distribution av inlämningstvätt Kronor Utgifter: Tomträttsavgäld Ränta och amortering av kostnaden för byggnadsstommen 3 % %; 60 års avskrivning; 200.000:— Ränta och amortering av kostnaden för stomkomplettering (skiljeväggar, golvbeläggningar, fast i n r e d n i n g ) , 3 % % ; 10 års avskrivning; 100.000:— Ränta och amortering av kostnaden för maskiner samt för vissa installationsanläggningar för dessa 3 % %; 10 års avskrivning; 100.000:— Reparationer, försäkringar Löner för fast personal Fastighetsskatt

15.120:— 88.200 1.300 2.500 107.120 570 8.500

5.600 12.200 6.700 37.000 1.750

216 Avgifter till renhållningsverket; sotning Elström Tvättmedel och kemikalier Vatten Bränsle Expenser, reklamationer Diverse förbrukningsartiklar

gaturenhållning

och

snökörning; 1.000 1.800 7.000 1.800 13.000 3.500 2.600 Kronor

Sammandrag: Inkomster Utgifter Kalkylerad vinst per år

103.020 107.120: 103.020:

Kronor

4.100:

Som framgår av kalkylen, har räknats med en avgift av 4 kronor per gång för användandet av en 6 kg:s maskin för kulört tvätt. För 12, 18 och 24 kg:s maskinerna för vittvätt har räknats med avgifter om 8, 10 resp. 13 kronor per gång. Tvätteriet beräknas komma att hålla öppet från kl. 7 till omkring kl. 17 under 280 dagar per år. Maskinerna förutsattes bliva utnyttjade 1.260 gånger per år (84 % ) . Enligt uppgift varierar användningsgraden från lägst 1.000 (67 %) till högst 1.500 gånger per år för jämförbara tvätterier med samma öppethållningstider. Den senast angivna siffran motsvarar konstant och full sysselsättning av maskinerna. Annuiteterna har räknats efter en räntesats av 3 % % eller i det närmaste den räntesats, som man för närvarande h a r att räkna med för stadens lån. Driftkalkylen visar vid ovan gjorda antagande en vinst av c:a 4.000 kronor per år, motsvarande c:a 2,3 öre per kg. tvätt eller 3,8 % på beräknad omsättning av c:a 107.000 kronor. Undersöker man hur driftresultatet skulle ställa sig, om man gör det pessimistiska antagandet, att utnyttjandegraden blir samma som den, med vilken det hittills minst utnyttjade av de omkring 50 nu i gång varande tvätterierna arbetar, som redovisar sina verksamhetsresultat till Svensk Andelstvätt, kommer man fram till en årlig förlust av c:a 10.000 kronor. Räknar man å andra sidan med samma utnyttjandegrad, som vid det hittills mest utnyttjade tvätteriet blir den räknemässiga årsvinsten c:a 18.000 kronor. Enligt sakkunskapen synes verksamhetsresultaten för vid under samma antagande projekterade tvätterier i avgörande grad bliva beroende av ledningens kvalifikationer. Som framgår av kalkylerna, har räknats med en avskrivningstid på byggnadsstommen såväl för tvätteriet som för samlingslokalerna av 60 år. Detta kan diskuteras. Räknar man med 30 års avskrivningstid -— vilket synes vara normalt för byggnader, innehållande enbart tvätterilokaler — försämras årsresultatet för tvätteriet med c:a 2.000 kronor . . .»

Exempel på tvättcentrum med medelstora automatmaskiner I a m e r i k a n s k a i n k ö p s c e n t r u m — ofta intill d e s t o r a s n a b b k ö p s b u t i k e r n a för l i v s m e d e l , s u p e r m a r k e t s — h a r u n d e r de s e n a s t e å r e n p å m å n g a h å l l u t v e c k l a t s tvättcentrum med självtvättavdelningar (launderetter) utrustade

217 Typritning

22. Tvättcentrum (launderette, strykinrättning, för kemtvätt, linneuthyrning).

inlämningsställe

U.5m

B

6 kg 12 kg

Torktumlare

Tvättmaskiner

Tool.

t

6 kg

12 kg 4 kg snabbtvättmaskiner

3 Centrifuger

•

a

•

Omkl. f. personal

0 Toal.

Tvättförråd m. m.

Förråd

U

Kapprum

D

M

tr

CL •

snabbtvätt-

/ \ \y>

Centrifug

(fkg)

Stärkning

• o • •

na

^k^Centrifug' < \\/

•

4kg

O :T D S\

j—[snabb-

O

J [tvättI—. maskiner

\ /

•

maskineri

'

'

u

Expedition

n =0=F Smutstv. vit Ikem.

Linne i i

i< i"

i i

TU Universalaggregat

Inlämning

XT Kem. tvätt

Väntplats

u

Skala I: 100 Inv. yta c:a 170 m1

Vindfång

^i J

218 med ett antal ca 4 kilos snabbtvättande automatmaskiner (tvätten tar ca 30 min.) samt avdelningar för inlämningstvätt huvudsakligen i form av modernt utrustade strykinrättningar och mindre kemtvätterier (bild nr 10). De senare avdelningarna arbetar med leveranstider på vanligen ett dygn eller mindre. Omstående idéskiss (sid. 217) till ett tvättcentrum har utarbetats av bostadsstyrelsens tvätterisektion med ledning av kommitténs från Amerika hämtade erfarenheter. Den är elt exempel på hur ett mindre tvättcentrum kan tänkas anordnas. Förutom 20 st. snabbtvättmaskiner, 4 centrifugcr och 2 torktumlare inrymmer det en effektiv strykinrättning, som i särskilda något större maskiner även kan tvätta 120 kg per dag. Därutöver är det ordnat som inlämningsställe för kemtvätt samt för linneuthyrning. Launderetteavdelningen har en förhållandevis mycket hög tvättkapacitet. Vid en affärstid, måndagar—fredagar kl. 8—21 och lördagar 8—15, blir totalkapaciteten under dessa 72 veckotimmar för de 20 maskinerna 8,64 ton. Vid 70 % utnyttjande av totalkapaciteten blir tvättgodsmängden 6,04 ton per vecka eller ett ton per dag. Ekonomiska frågor i samband med drift och utnyttjande av dylika anläggningar har tidigare diskuterats i kap. 18 och 19.

KAPITEL

21 Inlämningstvätt

Organisation av t v ä t t a r b e t e t Begreppet inlämningstvätt innebär att tvättgodset lämnas till ett tvätteri, som med anställd personal, utan arbetsinsats från kundernas sida ombesörjer önskad behandling. Själva tvättprocesserna blötläggning, tvättning, sköljning, torkning och efterbehandling sker härvid i princip på samma sätt som i ett maskinutrustat självtvätteri. Men eftersom inte hushållen själva är med och håller reda på sina plagg, tillkommer vid inlämningstvätt en serie sorteringar, kontroller, transporter och administrativa arbeten. Vid inlämningstvätt distribueras tvättgodset i betydande omfattning genom tvättföretagets försorg till och från kundernas bostäder. Ett mera centralt beläget inlämningstvätteri brukar också ha en direkt ansluten butik för leverans över disk till och från allmänheten. Större tvätterier har inte sällan ett flertal inlämningsställen (butikskedjor). Ibland sker allmänhetens kontakt med tvätteriet via självständiga stryk- eller mangelinrättningar, som låter tvätteriet utföra tvättningen och kanske själva sköter efterbehandlingen. Utöver tvätt- och efterbehandlingsprocesserna tillkommer sålunda vanligen i ett inlämningstvätteri: hämtning eller mottagning från kunderna, insortering, vägning, kontrollräkning och märkning (därefter tvättprocesserna) samt utsortering, kontroll, debitering, emballering och hemsändning eller utlämning.

Insortering, kontrollräkning och märkning Arbetet med insortering, kontrollräkning och märkning, som är en inledning till tvättgodsets förflyttning mellan de olika arbetsställena och processerna i tvätteriet, brukar organiseras enligt någon av följande huvudprinciper: 1. Man söker i möjligaste mån hålla ihop varje kunds tvättparti, exempelvis genom att tvätta i individuella småmaskiner eller i stora maskiner uppdelade i individuella småfack eller i nätpåsar i stora maskiner (samlad tvättbehandling).

220 2. Man märker varje plagg. På så sätt möjliggöres även en för olika plaggtyper mera specialiserad behandling i olika maskiner (utspridd behandling). Det förekommer även kombinationer mellan 1 och 2, exempelvis att man försöker att utan märkning hålla ihop ur arbetssynpunkt mera okomplicerade eller likartade plagg och endast märker plagg som fordrar specialbehandling. Insorteringen, kontrollräkningen och märkningen måste utföras manuellt. Samma är förhållandet med kontrollen under arbetets gång och utsorteringen och kontrollräkningen vid tvättarbetets slut. Arbetet fordrar vaken och tillförlitlig personal. Det blir därför förenat med förhållandevis höga kostnader. Intressanta utvecklingsförhållanden föreligger beträffande dessa arbetsmoment. Så länge inlämningstvätten utfördes under helt hantverksbetonade former och man behandlade varje kunds tvätt för sig, var det ingen särskild svårighet att hålla samman respektive kunders tvättgods. Arbetskraften var dessutom så billig och textilierna så förhållandevis dyra, att man hade alla skäl att noga hålla reda på uppdragsgivarnas plagg. När sedan dessa hantverkstvätterier utvecklades, och det blev nödvändigt att samtidigt hålla reda på ett större antal kunders olika plagg, föll det sig naturligt — så länge arbetskraften var billig — att märka varje plagg. Detta utfördes t. ex. på ett effektivt och billigt sätt genom att för hand med synål fästa olikfärgade trådar i plaggen — en färgkombination för varje tvättparti. När sedan arbetskraften började bli väsentligt dyrare — för vår del i början av 40-talet — låg det nära till hands att indela de då populära stora industrimaskinerna i småfack och minska märkningen genom att tvätta varje kunds tvätt för sig i ett dylikt fack. Genom att hålla ihop dessa tvättar under den följande efterbehandlingen, som förutom manglingen till stor del skedde manuellt med strykjärn, gick det relativt väl att undvika alltför omfattande märkning. När sedan specialmaskiner av olika slag, t. ex. skjortpressar, började komma i marknaden, blev emellertid genom dessa efterbehandlingen i sin tur så pass förbilligad, att det fanns all anledning att söka dela upp efterbehandlingen på olika produktionslinjer med specialmaskiner. Utvecklingen i denna riktning blev särskilt markant i Amerika under senare delen av 1930-talet och andra världskriget och har även satt betydande spår i svensk tvättplanering. De tvättindustriella arbetslönerna var emellertid i detta utvecklingsskede så pass höga, att det var angeläget att få fram en ny form av märkning, som var relativt billig att utföra och lätt att använda samtidigt som den var betryggande effektiv. Den borde heller inte behöva avlägsnas efter slutbehandlingen och helst även kunna användas flera gångar för samma kund. Dessa anspråk uppfylldes av den s. k. osynliga märkningen. Meto-

221 Industriella

Utskakningsmaskin

för lakan

Vikmaskin för lakan

specialmaskiner

Utskakningstumlare

Vikbord för skjortor

Vikmaskin för handdukar

den innebär i princip att man stämplar plaggen med ett kundnummer, och härvid använder stämpelfärg (märkbläck), som endast är synligt i ultraviolett ljus. Den tvätteriform som så framkommit — utomlands under 30- och 40talet och här i landet under senare hälften av 40-talet — d. v. s. stora tvätterier med produktionen uppspaltad på olika avdelningar och en mångfald specialmaskiner, har tekniskt sett nått mycket långt. Betänkandet Kollektiv tvätt lämnar en relativt omfattande bild av detta utvecklingsläge. Dylika större tvätterier har emellertid i praktiken ofta haft svårt att bli tillräckligt konkurrenskraftiga gentemot de mera enkla tvättformerna, särskilt de där hushållen utför en del av arbetet själva. Ett dylikt tvätteri med komplicerad organisation ställer stora krav på ledningen och fordrar en relativt jämn bemanning med specialutbildad arbetskraft för att produktionen skall flyta genom anläggningen utan stockningar. På grund av den konjunkturbetonade efterfrågan på olika tvätlutföranden och även av den knappa tillgången på arbetskraft, har det även i den mekaniserade tvättindustriens föregångsland, Amerika, efter andra världskrigets slut varit svårt att driva dylika företag ekonomiskt tillfredsställande. De svenska inlämningstvätteriernas svårigheter att konkurrera i prishänseende med andra tvättformer framgår av kostnadsundersökningen i kap. 5. En tydlig tendens föreligger nu i Amerika att söka undvika sådana produktionsformer som kräver omfattande märkning, sortering och interna transporter. Inom en del amerikanska stortvätterier h a r man gått så långt,

222 att man i stället för att sprida en kunds tvättgods på olika specialavdelningar, utformar i produktionshänseende självständiga, kompletta småtvätterier inom de befintliga lokalerna. En dylik liten enhet är utformad för att snabbt kunna utföra ett komplett arbete utan att plaggen behöver märkas i större utsträckning. Utformningen av ett dylikt mindre inlämningstvätteri synes vara av betydande intresse även för svensk planering. En närmare redogörelse för en dylik anläggning lämnas i det följande (sid. 226). Amerikanska idéer föreligger även att, om man av någon anledning i stället för flera filialer vill anlägga ett samlat större tvätteri på en plats, man successivt skulle bygga upp detta med byggklotsar av dylika självständiga enheter. Vid säsongvariationer eller konjunkturförändringar skulle man kunna öppna eller stänga lämpligt antal enheter. Kontrollräkningen av den inkommande tvätten är även den tidskrävande och som allt direkt handskande med smutskläder en mindre angenäm och eftersträvad sysselsättning. För att underlätta den jämförande granskningen med kundernas följesedlar — tvättnotor — brukar större tvätterier hålla sina kunder med lätt ifyllbara formulär. Härmed ger man även kunderna en tidsbesparande service. Då det inte sällan händer att kundernas tvättnotor och antalet medsända plagg inte överensstämmer, är kontrollräkningen behövlig. Enbart den invägning av tvättpartierna, som vanligen brukar äga rum, ger ingen bild av antalet plagg. En del tvätterier har emellertid funnit att kostnaderna för kontrollräkningen är så pass höga, att det vanligen lönar sig att lita på kundernas uppgifter och hellre betala de kunder som klagar. Det senare systemet ställer naturligtvis högre krav på företagsledningen beträffande kundkännedom och personalkontroll.

Tvättning och interna transporter Sedan tvättgodset insorterats och ev. kontrollräknats och märkts förs godset till tvättavdelningen för blötläggning, tvättning, sköljning och centrifugering. Transporten sköts vanligen manuellt med hjälp av vagnar eller hjulförsedda bord men i större anläggningar sker den även med bandtransportörer och liknande. Är tvätteriet uppdelat på flera våningsplan användes anordningar för nedstörtning, paternosterverk, kedjetransportörer o. dyl. Tvättarbetet utföres i tvättmaskiner av varierande storlekar. Vid moderna anläggningar, där tvättmaskinerna är försedda med automatik, inskränker sig det manuella arbetet till fyllning och tömning av tvättmaskinerna samt inställning av för tvättgodset lämpligt tvättschema. Moderna typer av automatanordningar arbetar med lätt utbytbara hålkort för olika tvättschema. Från tvättmaskinerna transporteras tvättgodset i t. ex. vagnar, för handkraft eller med hjälp av transportanordningar som t. ex. telferbanor till

223 centrifugerna. I det senare fallet användes ibland urlyftbara korgar som transportbehållare.

Torkning

och

centrifug-

efterbehandling

Plagg som skall manglas, såsom lakan, örngott och handdukar, sändes därefter till mangelavdelningen. I större företag finns ibland så kallade utslagningsmaskiner, som skakar ut — »slår ut» — plaggen innan manglingen. Det finns även s. k. stacknings- och vikningsmaskiner, som tar emot plaggen efter manglingen. Dessa senare fordrar dock i storlekshänseende standardiserade plagg. De svenska husmödrarnas linneförråd är emellertid ännu så länge föga standardiserat. Plagg, som inte går till mangling, t. ex. underkläder, torkas i torktumlare eller pressas i strykpressar. ömtåliga plagg torkas i torkskåp eventuellt försedda med torkkulisser. För torkning och samtidig efterbehandling avgardiner och liknande kan användas gardin (torknings) trummor eller spännramar. Strumpor torkas ofta på metalläster vilka genomblåsas med varmluft. Strykgodset sändes antingen från centrifugerna direkt eller via torktumlare till press- och strykavdelningen. Strykpressar förekommer i en mångfald modeller för olika ändamål och plagg. De används i rationella tvätterier för så gott som allt »strykarbete». Strykning för hand förekommer i dylika företag huvudsakligen endast för s. k. efterputsning — i den mån så erfordras — av pressat arbete samt för vissa mera komplicerade arbeten. Ett väl rustat tvätteri har också ett eller flera skjortaggregat, bestående av specialpressar för skjortans olika delar. Liknande specialaggregat finns för arbetsrockar och overaller, som kan utgöra en betydelsefull del av ett tvätteris tvättgods. Vid större tvätterier används särskilda näsdukspressar och i samband med strykningen förekommer stärkningsapparater, glättningsapparater m. m.

Utsortering,

kontroll,

debitering

och

emballering

Sedan plaggen fått den avsedda behandlingen transporteras de till utsorteringen. Här gäller det att återsamla varje kunds tvättgods och kontrollera — jämföra med följesedeln — att samtliga inräknade plagg återfinnes. Vanligen brukar någon form av hyllor, uppdelade i mindre fack, användas vid arbetet. I större tvätterier är det för att kunna hålla reda på plaggen nödvändigt att arbeta i s. k. »håll» eller grupper, vilket innebär att ett visst antal kunders tvätt sammanhålles som en enhet från insorteringen till färdigpake-

224 teringen. Med hänsyn till utsorteringen anses det förmånligt med tämligen små håll omfattande 20—40 tvättpartier. Olika system förekommer. I samband med utsorteringen och kontrollräkningen inspekteras att plaggen är ordentligt behandlade. Renheten brukar även granskas i samband med efterbehandlingen. En del tvätterier syr före efterbehandlingen i felande knappar och lagar ev. även andra småskador. Beträffande mindre väl rengjorda plagg finns det erfarna tvättekniker som anser, att det har förfarits fel i tvätteriet om inte någon eller ett par procent av plaggen behöver underkastas s. k. omtvätt. Skulle det bli en högre procent omtvätt har det allmänt slarvats med tvättningen, och skulle det bli en lägre procent har det lagts ned för mycket tid, kostnader och arbete på den totala mängden tvättgods. Beträffande utsorteringen kan liknande synpunkter framläggas. Det är exempelvis billigare att ersätta en saknad näsduk, som kostar en krona, än att låta en arbetare, som kostar kr. 3:50 i timmen, leta en halvtimme efter plagget. Prissättning och utskrivning av räkning sker ofta i samband med eller efter utsortering, utvägning och kontrollräkning. Den kan även ske redan vid insorteringen och erforderliga följesedlar och räkning kan utskrivas samtidigt med hjälp av något kopiesystem. Debiteringen har här i landet fr. o. m. 1947 till början av 1954 varit reglerad av en utav priskontrollnämnden utarbetad s. k. normalprislista. En effektiv och samtidigt ur kostnadssynpunkt riktig tvättprissättning tillhör de svåraste tvätteriproblemen; denna fråga behandlas utförligt i ett senare avsnitt. Som emballage vid hemtransporter till kunden är det vanligt att man använder tvätteriet tillhöriga trälådor eller boxar, som lätt kan staplas i bilar. Även om man använder sig av lådor, är det rätt vanligt, att det finare strykgodset slås in i papper för sig. Efter emballeringen är tvättgodset klart för leverans. Inlämningstvätten kräver, som framgår av ovanstående — till skillnad från självtvätten — en betydande arbetsapparat från företagssidan för sortering, dirigering, kontroll och distribution. Dessa utöver tvättprocesserna tillkommande arbetsprocedurer erfordrar arbetskraft, lokalutrymme och utrustning. Den mera komplicerade verksamheten erfordrar också rätt betydande administration. Å andra sidan kan i ett inlämningstvätteri maskinparken vanligen utnyttjas mera effektivt än i ett självtvätteri.

Exempel på inlämningstvätteri med utspridd behandling Följande typritning till ett inlämningstvätteri (sid. 225) är utarbetad av bostadsstyrelsens tvätterisektion. Den är utformad enligt svenska erfaren-

225 Typritning

23. Inlämningstvätteri,

kapacitet

ca 750 kg Idag

26.8 m

Skala 1:100 Inv. yta 375 m

heter och efter här gängse metoder ifråga om sortering, individuell märkning, behandlingen utspridd på olika avdelningar osv. Anläggningen har en tvättkapacitet av 750 kg per 8 timmars arbetsdag. Mangelkapaciteten är minst 600 kg/dag och torktumlarnas kapacitet ca 350 kg/dag. För anläggningar av detta slag b r u k a r räknas med 270 arbetsdagar per år och den totala årskapaciteten blir härmed ca 200 ton. Det föreligger emellertid säsongvariationer i efterfrågan på tvätt och därmed risk att anläggningens kapacitet blir ojämnt (ev. inte helt) utnyttjad under året. Topparna i efterfrågan går vid tillgång på arbetskraft att bemästra med övertid eller skiftgång. Minskad efterfrågan försöker man att i någon mån utjämna med ett lager av smutstvätt. Denna anläggning är beräknad att ha ca en veckas produktion i lager. Personalstyrkan beräknas till n ä r m a r e 20 vid enskift. Anläggningskostnaden är, som framgår av följande uppställning, 400.000 kr. Kalkylen har utarbetats av bostadsstyrelsens tvätterisektion 1954.

226 Anläggningskostnad (kapacitet

för ca 750

inlämningstvätteri kg/dag)

Beräknad byggnadskostnad (377 m 2 invändig yta 2.600 m 3 ) Uppskattad tomtkostnad

175.000:— 6.000:—

181.000:

Uppskattade V.V.S.-installationer » el.-installationer

110.000:— 16.000:—

126.000:

Beräknad maskinkostnad: 1 tvättmaskin 72 kg i 2 fack 1 » 35 kg 2 » 20 kg 1 » 4 kg 1 centrifug 45 kg 1 » 30 kg 2 torktumlare 950/900 1 varmbordsmangel 500/3200/2 2 torkkulisser 2 m 2 » 2,5 m 4 blötvagnar 1 handtvättho 2 märkmaskiner 1 våg 1 torkaggregat 1 kombinerat skjort- och universalpressaggregat 1 ärm form are 1 strumptork (6 ben) 2 lutberedare Beräknad inredning

83.000:— 10.000:—

93.000:—

Summa anläggningskostnad kronor

400.000:—

Exempel

på inlämning

stvätter

i med

samlad

behandling

F ö r a t t u n d v i k a det k o s t s a m m a m ä r k n i n g s - och s o r t e r i n g s a r b e t e t h a r m a n i USA, s o m n y s s o m t a l a t s , p å s e n a r e å r b ö r j a t ö v e r g å till i p r o d u k t i o n s h ä n s e e n d e n k o m p l e t t a s m å a n l ä g g n i n g a r , d ä r m a n m e d viss o r g a n i s a t i o n k a n u n d v i k a f r a m f ö r allt m e r a t i d s ö d a n d e s o r t e r i n g s - och k o n t r o l l a r b e t e . E t t s å d a n t t v ä t t e r i k a n a r b e t a dels s o m ett s j ä l v s t ä n d i g t företag dels ingå s o m »byggklots» i en s t ö r r e a n l ä g g n i n g . E t t d y l i k t t v ä t t e r i k a n givetvis u t f o r m a s p å olika s ä t t . F ö l j a n d e e x e m p e l 1 ä r b a s e r a t p å f ö r h å l l a n d e n a vid C r o w n L a u n d r y i I n d i a n a p o l i s . D e t t a tvätt e r i ä r u t r u s t a t m e d 8 st. 9-kilos t v ä t t m a s k i n e r , 5 c e n t r i f u g e r , 4 t o r k t u m l a r e , 1 v a r m m a n g e l , 1 »tvåflickors» s k j o r t a g g r e g a t , 1 n ä s d u k s p r e s s och 3 u n i v e r s a l p r e s s a g g r e g a t ( p e r s p e k t i v s k i s s å sid. 2 2 7 ) . F ö r u t o m a r b e t s l e d n i n g och p e r s o n a l för y t t r e d i s t r i b u t i o n e r f o r d r a r t v ä t 1

Ur Starchroom Laundry J o u r n a l 1949.

227 Fig. 2U. Perspektivskiss

över inlämningstvätteri

i. Insorteringsbord 2. Tvättavdelning 3. Torktumlare i. Varmmangel

för s. k. samlad

behandling

5. Näsdukspress 6 o. 7. Universalpressar 8. Skjortaggrcgat 9. Emballering

teriet 14 arbetare. Arbetskapaciteten är 14 kundpartier på upp till ca 9 kg var i timmen, dvs. totalt ca 125 kg i timmen eller ca 1.000 kg per arbetsdag. Denna typ av anläggning betraktas i Amerika ur arbetssynpunkt som mycket effektiv. Den ifrågavarande anläggningens intensiva men samtidigt smidiga arbetsorganisation är ett intressant exempel på vad i Amerika anses erfordras av konkurrenskraftig tvätteridrift. Det är därför av värde att här mera ingående beskriva arbetsgången. Arbetet går till på följande sätt: En arbetare för från smutsförrådet varje kunds tvättpaket i en korg till insorteraren. Insorteraren flyttar tvättgodset från korgen till sitt kombinerade invägnings- och sorteringsbord. Innan han (hon) öppnar paketet kontrolleras vikt och distributionsdistrikt. Det märkningssystem som tillämpas är mycket enkelt. Varje kunds tvättparti tilldelas en numrerad märksats. Märksatsen består av en tygpåse med 10 märknålar och 3 klädmärken — allt bärande samma nummer. Märksatsen följer tvättpartiet (kundpartiet) genom hela behandlingen. Insorteraren sorterar partiet i två grupper. All vit eller svagt kulört bomull — inklusive eventuella skjortor, som märks med nål — läggs i en liten vagn. Svårbehandlade plagg märks med nål och läggs åt sidan samt får vila tills en grupp — här 6 kundpartier — insorterats. Tvätteriet har endast en maskinlvättare. Denne sköter sju stycken av de åtta 9-kilos tvättmaskinerna, som är utrustade med halvautomatiska kontroller, och tre av centrifugerna, som är försedda med tidkontroll. Med denna utrustning kan han tvätta och centrifugera all vittvätt i gruppen och ha flera kundpartier i arbete samtidigt. Varje kundparti är emellertid hela tiden åtskilt för sig i egen maskin. Det tvättschema som används omfattar 28 minuter. Maskintvättaren utför själv all fyllning, tömning och centrifugering och har en kapacitet av 14 kundpartier per timme. Insorteraren tvättar (med hjälp av den åttonde tvättmaskinen) och centrifugerar (med fjärde centrifugen) det ömtåliga godset. Detta sker för 6 kunder (en grupp) i taget. Endast två uppdelningar — ljusa och mörka plagg — förekommer vid denna tvätt. Insorterarens arbetskvot är att sortera 14 kundpartier per timme och att tvätta de ömtåliga plaggen i dessa. De halvautomatiska kontrollerna på tvättmaskinerna varskor maskintvättaren, när tvättmedel behöver fyllas på. Varje maskins tvättmedel förvaras omedelbart till höger om maskinen. Vittvätten sker vid 60° C. Eftersom även ljusa, kulörta

228 plagg tvättas tillsammans med vita, anses detta böra vara maximitemperatur. I dessa maskiner användes blekmedel. Maskintvättaren tömmer tvättgodset från centrifugerna i små vagnar — en för varje kundparti. Vagnarna flyttas så till en tredje arbetare. De ömtåliga nålmärkta plaggen — som tvättats av insorteraren — har av denne lagts i en vagn med sex avdelningar, en för varje kundparti. Den tredje arbetaren i tvätteriet har fyra torktumlare, av vilka en användes kall som utslagningsmaskin. Varje kundparti behandlas i utslagningstumlaren under tre minuter. Efter utslagningen töms tumlarens innehåll åter i vagnen. Det arbete som skall torkas i en uppvärmd torktumlare sorteras ut. Övriga plagg skickas till nästa arbetare. Den fjärde arbetaren ställer i ordning och sorterar de olika plaggen för varierande efterbehandling. Uppsortering sker på mangelgods, näsdukar, skjortor och övriga gångplagg. Då detta arbete inte tar all tid, lägger fjärde arbetaren också de torkade plaggen från torktumlaren. Den femte tvättarbetaren är ansvarig för att stärka alla plagg som behöver stärkning. Förutom stärkutrustning disponeras en centrifug helt för arbetet. Den sjätte arbetaren pressar alla näsdukar. Hon använder en konventionell näsdukspress. Hon hjälper också till att vika torkat arbete och hjälper i övrigt arbetaren nr fyra. Sistnämnda tre anställda är rörliga i sitt inbördes arbete. Tillsammans utför de inte bara sina beskrivna förstahandsuppgifter utan har också till uppgift att lägga och, om nödvändigt, vika de färdigmanglade plaggen. En av dessa arbetare kan också rycka in och sköta en universalpress, om pressavdelningen skulle bli efter med sitt arbete. När varje kundparti är helt klart för efterbehandling har det under hand blivit överflyttat till en ny och annan typ av vagn. Denna är utformad som en fyrkantig, lådliknande ställning med tre hyllor. Vagnen används uteslutande för ett kundparti åt gången och följer detta tills det är helt färdigbehandlat och klart för emballering. Varje efterbehandlare tar sitt arbete från vagnen, färdigbehandlar det och lägger det omedelbart tillbaka på samma vagn. För utslagningen av mangelgodset används ett uppdelat bord. Avbalkningen gör det möjligt att arbeta med två kundpartier åt gången. Två arbetare utför allt mangelarbete. Kundpartiet är nu klart för skjortpressningen. Från den nyssnämnda vagnen tas de fuktiga ostrukna skjortorna från en »fuktig hylla» och de färdiga skjortorna läggs på hylla för färdigt arbete. För skjortstrykningen användes ett standard »tvåflickors» skjortpressaggregat. Alla skjortor märktes, som tidigare nämnts, vid insorteringen med numrerade nålar som extra säkerhetsåtgärd. Sista arbetsdetaljen vid efterbehandlingen är pressningen av gångkläder. Principen är h ä r att en och samma arbetare utför allt dylikt arbete för ett och samma kundparti. Till slut viker en fjortonde arbetare gångplaggen och emballerar kundpartiet. Denne arbetare kontrollerar märksatsen och ser till att alla nålar och märken h a r kommit tillbaka. Det inslagna paketet placeras i en låda. Samma arbetare, som kom med det smutsiga godset, hämtar det rena för distribution genom utkörarna. Distribution, expedition, reklamationer,

försäkringsfrågor

Distribution Vid självtvätt t r a n s p o r t e r a r h u s h å l l e n i regel själva sin t v ä t t till och f r å n t v ä t t s t u g a n eller c e n t r a l s j ä l v t v ä t t e r i e t . T r a n s p o r t e n t a r viss tid och o m

229 kommunikationsmedel behöver anlitas, får hushållet vidkännas transportkostnader (jfr kap. 25). Är tvätteriet så beläget, att man kan kombinera tvätten med andra ärenden, som t. ex. matinköp, uppnår man naturligen fördelar både ifråga om total tidsåtgång och ev. resekostnader. Vid vissa former av inlämningstvätt lämnar och hämtar hushållen vanligen också själva sin tvätt. Man besöker t. ex. en strykinrättning eller annat inlämningsställe för tvätt på vägen till eller från arbetet. I städerna har man ofta möjlighet att välja ett inlämningsställe som ligger nära antingen arbetsplatsen eller bostaden eller t. ex. där man byter buss eller spårvagn. Denna distributionsform är vanligen rationell och billig för stora grupper konsumenter. Får man förhinder att hämta sin tvätt den bestämda dagen, kan man i allmänhet vänta till nästa dag o. s. v. Denna form av distribution är dock bekväm för konsumenten endast när det inte gäller att bära för stora vikter. Måste man själv bära sin tvätt, särskilt något längre avstånd, är det givet bekvämare med tämligen små tvättvikter åt gången, dvs. att lämna bort tvätt relativt ofta. Det växande innehavet av egna motorfordon, främst bilar, gör det emellertid möjligt för allt flera hushåll att på ett helt annat sätt än tidigare själva bekvämt transportera även större tvättar. Förutsättningen härför är dock parkeringsplatser i nära anslutning till tvätteriet eller inlämningsstället. I länder med mera allmänt bilinnehav såsom USA och Canada utformas nya inlämningstvätterier i stor utsträckning som s. k. drive-in-laundries och förläggs i likhet med bensinstationer vid tätorternas infarts- och huvudleder. Vid större tvättvikter och då kunden bor mera avlägset från inlämningstvätteriet samt inte själv disponerar lämpligt transportmedel, är det naturligen bekvämast för kunden att få tvätten hämtad och hemlransporterad. 1 och med att ett hushåll påyrkar denna service, uppstår emellertid en serie kostnader om vilkas verkliga storlek allmänheten vanligen har en rätt liten uppfattning. Risken för felbedömningar ökas också av att affärsföretag i olika branscher — antingen de tar ut hemsändningsavgifter eller ej — ofta låter diskförsäljningen subventionera distributionen. Då distributionsfrågorna ofta berörs i de lokala debatterna om tvättens lösning, synes skäl föreligga att här översiktsmässigt belysa problemet. I och med att kunden ringer tvätteriet och ber att det skall hämta tvätt tas naturligtvis betald tid i anspråk på tvätteriets orderkontor. När sedan bilen börjar sätta sig i rörelse för att hämta tvättpaketet, börjar i figurlig bemärkelse en taxameter att räkna tills bilen kommer fram till adressen. Hushållen är i allmänhet själva helt försiktiga med sina utlägg för hyrbilar, men är vanligen omedvetna om att liknande kostnader uppstår, när de vill ha sin tvätt hemsänd. Kan större delen av körkostnaden slås ut på ett flertal hem, blir kostnaden per kund givetvis lägre, men måste utköraren göra en avstickare till en avlägset bosatt ensam kund eller göra en extrakörning i ett brådskande

230 fall kommer en förhållandevis hög kostnad att drabba dessa enstaka kundsändningar. Dylika kostnader vill i allmänhet dessa kunder sällan själva vidkännas; de slås ofta ut på alla kunder och driver så de i och för sig vanligen rätt ansenliga >normala» distributionskostnaderna i höjden. Kostnaderna per kund är direkt avhängiga av hur lång tid distributionen lar och hur lång den särskilda körsträckan blir för varje kund. Är godset särskilt tungt eller skrymmande måste hänsyn tas härtill. En kostnad av i runt tal 10 kr. per timme torde, om körsträckan under denna tid uppgår till högst 1 mil, f. n. kunna tjäna som ett visst närmevärde. I denna ungefärliga timkostnad ingår då chaufförens timlön samt alla fasta och rörliga kostnader för bilen. Kostnaderna varierar givetvis med löner och biltyper. Vid tvättdistribution bör, såsom vid distribution inom andra områden med liknande godsstruktur, kostnaderna vanligen beräknas icke per kilo utan per sändning. Det kostar i stort sett lika mycket att skicka hem en enstaka skjorta, vägande ett kvarts kilo, som en mindre tvätt på exempelvis 5 kilo. Endast om vikten på de enskilda sändningarna blir så stor att utköraren för att kunna transportera det antal sändningar, som han i tidshänseende hinner med under ett arbetspass, behöver en större bil eller en medhjälpare, spelar vikten in. Vikten är dock, när det gäller hushållstvätt, av underordnad betydelse i förhållande till den tid varje sändning tar. Kan man inom ett litet samhälle ordna tvättdistribution med hjälp av exempelvis fritidsarbetande skolungdom och paketcykel, kan kostnaden per sändning bli låg, men använder man yrkesarbetande arbetskraft och motorfordon, bör man även vid rationell distribution räkna med att kostnaden blir relativt hög. Vanliga kostnader för bildistribution av tvätt synes för närvarande vara 1:50 — 2 kr per sändning, vilket innebär 3 — 4 kr för hämtning och hemsändning av en tvätt. Denna kostnad kan med all säkerhet sänkas vid mycket rationell distribution inom gynnsamma områden, men å andra sidan uppges att tvätteriföretag, särskilt inom den kemiska tvätten belastas av betydligt högre distributionskostnader. Sättet att rationalisera distributionen är naturligtvis även på tvättområdet att söka samordna de olika kundbesöken och transporterna, så att man uppnår minsta möjliga genomsnittliga tidsutdräkt och körsträcka per kund. För att uppnå detta fordras att distributionen organiseras och fortlöpande övervakas och ledes av kvalificerad arbetskraft. Innan ett kollektivt tvätteri lägger sig till med en egen distributionsapparat, synes man böra noga överväga om det inte finns andra möjligheter att lösa distributionen. Till en början torde det ofta vara billigare att låta ett yrkesmässigt distributionsförelag handha transporterna. Under alla förhållanden bör det vara av stort värde att i ett tidigt skede konsultera distributionsteknisk sakkunskap och ev. söka knyta dylik till exempelvis tvätteriföreningens styrelse.

231 Expedition I självtvätteriet räcker det vanligen med att kunden får ett kassakvitto på maskinhyran. I visssa fall betalar man i. en myntautomat som reglerar eltillförseln. Expeditionskostnaderna i ett dylikt företag är naturligen helt små. I det enkla hantverksföretaget, där ägaren själv har det omedelbara överinseendet över hela verksamheten, räcker det vanligen med att kunden betalar vad som står skrivet på paketet eller den enkla tvätlnotan — pengarna går direkt i kassaapparaten eller kassalådan. Även här blir expeditionskostnaderna rätt låga. I det större inlämningstvätteriet måste emellertid vidtagas en serie konl rollåtgärder till skydd för kunden och företaget. Värdet av de inlämnade textilierna är ju åtskilligt högre än vad tvättservicen kostar. Den manuella arbetskraften är även så kostsam att det för att spara arbetstid är nödvändigt att använda rätt omfattande blankettmaterial samt kontorsmaskiner. Varje kundparti, antingen det är litet eller stort, fordrar vanligen en sats följesedlar och räkningar. Kundens namn och adress måste noga noteras, oberoende av tvättens storlek. Ungefär samma arbete krävs av bokföring och kassa för en stor eller liten tvätt. Fem handdukar eller tjugofem tar ungefär samma utrymme i sorterings- och förvaringsfacken. En skjorta och fem skjortor kräver ungefär samma mängd emballage. Det förekommer också en hel del telefonsamtal mellan ett tvätteri och kunderna. Dessa samtal rör mera sällan sändningens kvantitet men väl sändningen såsom sådan. Alla dessa kostnader och administrationen i övrigt medför att varje kundparti oavsett sin storlek belastas med en viss fast kostnad. Dessa kostnader synes så pass betydande, att man på sina håll — särskilt utomlands — tillämpar särskilda expeditionsavgifter för att gardera företaget mot förluster vid småleveranser.

Reklamationer Även i ett helt välskött inlämningstvätteri går det knappast att undvika, att Ivättskador uppstår eller att plagg kommer bort. Ett inlämningslvätteri måste därför i sina kalkyler räkna med att få betala icke obetydliga ersättningar. Utredningen disponerar inga säkra värden över skadeersättningarnas storlek här i landet. Uppgifter från inlämningstvätterier drivna av ett större bostadsföretag utvisar emellertid storleksordningen 1 % av omsättningen. Skadeersättningarna tillhör de mest ömtåliga problemen för ett tvätteri. Ett tvätteris goodwill är i hög grad beroende av att allmänheten känner sig rättvist behandlad av företaget. Flera framgångsrika företagare på tvättområdet både i Sverige och utomlands anser, att en liberal politik ifråga om utbetalning av skadeersättningar är av stort försäljningsvärde för företaget; det betraktas, med andra ord, som förhållandevis låg reklamkostnad.

232 Å andra sidan förekommer ofta i ett tvätteriföretag skador, som inte är tvättskador, utan som är beroende av att ett plagg t. ex. varit så tunnslitet, att det inte tålt normal tvättning. Plagget kan också — vilket inte är ovanligt —• före tvätten ha erhållit mindre synliga skärskador av rakblad eller frätskador av badrumskemikalier t. ex. vätesuperoxid. Det är naturligtvis angeläget, att de kollektiva tvätterierna har kunskap om hur dylika skador yttrar sig och kan samarbeta med allmänheten i dessa hänseenden. Skulle tvekan och tvist om skadan uppstå, finns det vanligen möjlighet att hänskjuta ett bedömande av skadan till exempelvis statens provningsanstalt eller ett textiltekniskt laboratorium. Sveriges Tvätteriidkareförbund har tillsammans med husmodersrepresentanter bildat opartiska reklamationsnämnder till vilka tvister i tvättfrågor kan hänskjutas. Det synes önskvärt att det i samarbete mellan bl. a. Hemmens Forskningsinstitut, bostadsstyrelsens tvätterisektion, tvättmedelsindustrien samt textilindustrien utarbetades broschyrer och planschverk angående textilskador. Dessa trycksaker borde kunna rekvireras av berörda tvätteriföretag och övriga intresserade samt utdelas till kunder och skolor, anslås i lokalerna osv. Liknande mindre trycksaker har tidigare utarbetats på privata initiativ, men synes icke ha fått tillräcklig, allmän spridning.

Försäkringsfrågor I ett inlämningstvätteri förvaras vanligen mycket stora textilvärden. Tvätteriet är ansvarigt för dessa med hänsyn till exempelvis brand och stöld. Dylik skada innebär inte bara direkt åverkan eller förlust. Sorteringen av stora mängder vid en olycka sammanblandad tvätt är ett kostsamt, ofta nästan omöjligt företag. Därutöver tillkommer kostnader för driftsavbrott osv. Dylika risker är föremål för försäkringsföretagens uppmärksamhet, och bolagen står till tjänst med upplysningar om försäkringsformer. Generellt får ett inlämningstvätteri med stort tvättgodslager räkna med betydligt högre försäkringskostnader än ett självtvätteri, där ingen tvätt lagras.

Tvättkvaliteter och prissättning Gängse leveransutföranden Minsta tvättarbete, som är praktiskt möjligt att leverera från ett inlämningstvätteri, är »centrifugerad tvätt». Plaggen leveraras vid detta utförande i halvfuktigt tillstånd. Nästa steg i utförande är »torkat», varvid plaggen levereras torra men utan någon som helst tillslätning. Slätar tvätteriet efter torkningen även ut plaggen för hand och viker dem i nödvändigt transportformat, blir leveransutförandet »torkat och lagt». För genom mangling tillslätat s. k. mangelgods (lakan, örngott, dukar e t c ) , är det minst arbetade utförandet »slätmanglat och lagt»; plaggen viks härvid en-

233 dast i nödvändigt transportformat. Utföres manglingen mera omsorgsfullt och viks plaggen så att de direkt och på konventionellt sätt passar för linneskåpen, blir leveransutförandet »varm- eller kallmanglat och vikt». Plagg, som behandlas i strykpressar, »pressas och vikes». Ovannämnda leveransutföranden kan rubriceras som nödvändighetstvätt — vardagsutföranden som tillfredsställer flertalet hushåll. Ställer man större krav på tvättens utseende, förekommer sådana leveransutföranden som »manglat och finvikt», »pressat, ef t er put sat och finvikt», »finstruket och finvikt» samt »dampat fångat) och finvikt». Leveransutseendet på dessa olika kvaliteter samt relationerna i prishänseende dem emellan framgår av följande uppställning (tablå 25) baserad på de bestämmelser, som i januari 1954 gällde för den av priskontrollnämnden fastställda normalprissättningen. Denna normalprissättning på vattentvätt tillkom år 1947 och upphörde i februari 1954; under resten av 1954 uppges inga väsentliga förändringar ha skett i tvätteriernas prissättning.

Olika system för prissättning av inlämningstvätt Det tvättgods, som kommer till tvätterierna, är — som tidigare påvisats — mycket oenhetligt. Det tvätt- och efterbehandlingsarbete, som behöver och kan utföras varierar också i hög grad. Prissättningen blir därmed ett problem. Enhetspriser t. ex. per kilo blir lätt avskräckande höga för de kunder som endast vill lämna bort enklare tvättgods, medan tvätteriet för sin del kommer att förlora på de kunder som huvudsakligen sänder svårbehandlade plagg. En i förhållande till utfört arbete helt avpassad, i alla hänseenden någorlunda rättvis prissättning kan å andra sidan knappast undgå att bli debiteringstekniskt tämligen komplicerad. Prissättningens utformning är emellertid helt naturligt av primär betydelse både för allmänhet och företag. Relativt låga priser utgör en förutsättning för att flertalet hushåll skall anse sig ha möjlighet att använda inlämningstvätt. Endast en populär prissättning torde som regel i tider med hårdare konkurrens från andra tvättformer kunna hålla efterfrågan på inlämningstvättens service hög, med åtföljande gynnsam inverkan på företagens utnyttjandegrad och kostnader. Tvättprissättningen har ofta debatterats. Allmänheten har svårt att förstå att t. ex. småplagg, som är relativt lättbehandlade i hemmet, ofta blir dyra att lämna bort. Å andra sidan är man här i landet sedan gammalt van att de större standardplaggen, lakan e t c , som ofta är otympliga att tvätta i bostaden, skall vara relativt billiga att lämna bort. Problemet kompliceras av att betydande skillnader föreligger mellan hantverksföretagens och de större industriella tvätteriernas faktiska kostnader för olika delar av tvättarbetet.

234 Då utvecklingen har blivit sådan, att många av de kollektiva tvätterierna torde komma att ta sin prissättning under omprövning, synes det vara av betydelse att här närmare beröra olika prissättningssystem.

Betalning efter

tid

Så länge som hushållen kunnat leja tvätterskor att komma och utföra Ivättarbetet har betalningen vanligen utgått efter en enkel tidsberäkning; ursprungligen per gång eller med dagspenning och numera, i den mån dylik tvätthjälp fortfarande förekommer, vanligen efter timlön. Med den uppdelning av tvättarbetet på ett flertal moment och anställda, som inom tvättindustrien är vanlig, förekommer numera ytterst sällan timdebitering gentemot kunderna. När så enstaka gånger sker, är det i regel för tidsödande specialarbeten.

Styckeprissättning Då de primitiva och hantverksbetonade tvätterierna uppstod, var de till en början endast en stationär motsvarighet till den ambulerande tvätthjälpen. Strävan blev också här att söka få betalt för den tid det tog att utföra arbetet. Då det i allmänhet var ensamstående — ungkarlar — som blev kunder, lämnades vanligen blott enstaka eller några få plagg in åt gången. Därmed blev den naturliga prissättningen för dessa företag en styckeprissättning baserad på mer eller mindre medvetna »tidsstudier». Eftersom det vanligen endast var några få personer, som arbetade i varje hantverksföretag, blev prissättningen beroende på den personliga yrkesskickligheten. Styckepriserna varierade också starkt mellan olika företag. Konkurrensen i prishänseende grundades i icke ringa utsträckning på den individuella prestationsförmågan. När hantverksföretagen blev större och flera personer började utföra samma arbete inom varje företag, blev helt naturligt inte den individuella snabbheten och uthålligheten lika stor hos samtliga de arbetande. De tidigare tillämpade priserna hade emellertid fått en viss hävd, och det var svårt att ändra dem i förhållande till en gemensam medelprcstation.

Viktprissättning När tvätterinäringen alltmer industrialiserades och arbetet med distribution, märkning, sortering, efterbehandling m. m. slogs ut på ett flertal händer, blev det naturligen allt svårare att göra en prissättning som verkligen motsvarade kostnaderna i de enskilda fallen. Både industrin och tvätthantverkare tillgrep i stor utsträckning utvägen att ta betalt efter vikt med ett generellt kilopris — ett system som emellertid, så fort det gäller mera

235 oenhetligt tvättgods, drabbar kundkretsen olika och innebär ett osäkert och varierande netto för företagaren.

Kombinerade prissystem — normalprissättningen av tvätt Moderna arbetsstudie- och kostnadsberäkningsmetoder har emellertid gjort det möjligt att genom värdering av de olika arbetsmomenten få fram mera realistiska priser för skilda plaggtyper och utföranden. Den prissättning, som fortfarande förekommer inom tvättindustrin — inte bara i Sverige utan även i många andra länder — är emellertid i stor utsträckning inte baserad på dylika lidsstudier utan på pristraditioner från hantverket. Att så är fallet beror delvis på att den moderna kostnadsberäkningstekniken är så pass ny, men inte minst på att hantverks- och industriformerna på tvättområdet fortfarande lever bredvid varandra. Under goda konjunkturer har det rent kommersiellt drivna, industriella tvätteriet, om dess kapacitet är fullt utnyttjad, helt naturligt icke någon anledning att gå under hantverkspriserna, även om detta — med hänsyn till de reella kostnaderna vid industriell drift — skulle vara möjligt särskilt beträffande mera enhetligt masstvättgods. Å andra sidan har det industriella företaget — med dess väsentliga direkta och indirekta kostnader för organisation och administration — inte sällan svårt att konkurrera med hantverkets billiga arbetsmöjligheter för helt små tvättar med mera oenhetliga plagg. De här i landet åren 1948—1954 gällande normalpriserna på våttvätt är ett exempel på traditionella hantverkspriser, som kommit att gälla både hantverket och industrin. När det år 1947 på grund av kraftiga lönerörelser var ofrånkomligt att tvätterinäringen fick en viss priskompensation, visade det sig svårt för priskontrollnämnden att kunna medge branschen någon generell, procentuell prisförhöjning, eftersom nästan vartenda tvätteriföretag åtminstone i någon detalj hade sitt eget prissättningssystem. Härtill kom att industriföretagen i många hänseenden tillämpade högre priser än hantverket. Som exempel på vilka prisdifferenser som förelåg kan nämnas, att priset på en och samma tvätt mellan olika företag och orter kunde variera med upp till 300 %. Den samlade produktionskapaciteten var också ojämnt fördelad på olika företagsformer. I exempelvis Stockholm kunde man beräkna att ca 80 % av själva rengöringskapaciteten låg på de 10 största företagen, medan däremot de övriga omkring 600 företagen (huvudsakligen stryk- och mangelinrättningar men även rätt många småtvätterier) genom sitt stora antal och företagarnas-personalens ofta långa arbetsdag hade en mycket stark ställning i fråga om strykning och mangling. Både tvätterinäringens representanter och priskontrollnämnden stod här inför ett pristekniskt dilemma. Vårt lands tvätteriindustri hade då heller inte allmänt nått så långt, att man kunde prestera på arbetsstudier grun-

236 Tvättningen och cenlrifugeringen av det dustriella masslvättgodsct kan göras till föga arb et skruvande, billig process. Det sorteringen och efterbehandlingen av de dividuella plaggen som blir dyrbar.

inen ur in-

dade detalj kalkyler. Priskontrollnämndens uppgift var att se till, att allmänheten fick låga tvättpriser och samtidigt ge tvätterinäringen en kompensation för lönehöjningarna. Lösningen blev att priskontrollnämnden gjorde en åtskillnad mellan nödvändighetstvätt och fintvätt, liknande den som diskuteras i olika sammanhang i detta betänkande. För den nödvändighetstvätt som bedömdes vara svårare att utföra i hemmen, t. ex. lakan och liknande plagg, ställde nämnden krav på lägsta möjliga prisnivå. Eftersom de många stryk- och mangelinrättningarna genomsnittligt vanligen tilllämpade lägre priser än industrin på dessa tjänster, blev resultatet av förhandlingarna att många av industriföretagen blev tvungna att sänka sina priser på dessa tjänster. Industrin blev i stället i tillfälle att kompensera sig härför och för lönehöjningarna och andra kostnadsökningar genom att prisnivån höjdes på fintvätten. När normalprissättningen genomfördes 1947 stod det klart, att den i väsentliga hänseenden och i stort sett var ett uttryck för gängse genomsnittspriser i en starkt hantverksbetonad bransch och inte ett uttryck för

237 tekniskt riktiga priser i en rationaliserad tvättindustri. I de skönjbara rationaliseringsmöjligheterna låg naturligtvis ur allmänhetens synvinkel en förhoppning om lägre tvättpriscr än de hantverksbetonade normalpriserna. Prisutvecklingen har emellertid inte gått i denna riktning. I stort sett tilllämpas fortfarande 1947 års normalpriser, men ökade med generella procenttillägg. Denna prissättning av industriell tvätt är inte säregen för vårt land. Även i Amerika — som är föregångslandet då det gäller att analysera tvätterinäringens ekonomiska problem — fortlever på många håll samma förhållanden, trots att den kommersiella tvätten där i förhållande till köpkraften arbetar med lägre prisnivå än här i landet. En initierad artikel i »Good Housekeeping», december 1947, som livligt kommenterats i den amerikanska fackpressen, framhåller att de genomsnittliga amerikanska inlämningstvätterierna gör förluster på sådana plagg som t. ex. strumpor, näsdukar, servetter samt barn- och damplagg. De kan ta skadan igen på skjortor och mangelgods som lakan. Artikeln framhåller, att de inbördes priserna på alla dessa plagg ursprungligen sattes slumpartat, och att tvätteriidkaren nu tror, med rätt eller orätt, att hans kunder inte kommer att finna sig i en utjämning. Artikeln konstaterar: »Om det mesta av Ert tvättgods består av mangelgods betalar Ni säkert för mycket, men om det mesta av det är andra gångkläder än skjortor, har Ni antagligen vunnit på handeln». Sistnämnda citat kan också sägas karakterisera prisförhållandena hos icke så få svenska tvätterier tiden innan normalprissättningen. När priskontrollnämnden 1947 hade att ta ställning till tvättprissättningen studerade man de prissättningssystem som fanns inom och utom landet. I mitten på 40-talet prissattes i Sverige den s. k. blandade hushållstvätten — dvs. tvätt som kunde innehålla alla i ett hushåll förekommande slag av plagg såväl personliga plagg som inredningstextilier etc. — vanligen antingen med ett generellt kilopris, som utgick oavsett om plagginnehållet var svårbehandlat eller ej, eller med kilopris för mangelplaggen och styckepriser för gångplaggen. Ävenledes tillämpades på sina håll kombinationen kilopris för mangelplaggen och timpris för strykning av gångkläderna samt ett system med kilopris för hela hushållstvätten jämte olika plaggtillägg för gångplaggen. Dessutom förekom på några håll att enbart styckepriser tillämpades för hela hushållstvätten. Av nämnda prissättningssystem för blandad hushållstvätt utmönstrades vid normalprissättningen såväl det generella kilopriset som timpriset för strykning av gångkläderna, enär de ansågs mindre väl lämpade för en rättvis prissättning. Systemet »kilopriser å mangelplaggen och styckepriser å gångplaggen» ansågs även ha nackdelar bl. a. med hänsyn till att styckepriserna å gångkläderna icke skulle bli fallande, om de medföljde en större tvättsändning. Företagsekonomiskt ansågs det nämligen önskvärt, att större tvättar uppmuntrades med billigare pris, enär kostnaderna för distribution

238 och administration inom vissa gränser är förhållandevis lägre pr kilo vid en större tvätt än vid en mindre. Även den tilltalande enkla metoden att för hushållstvätt i likhet med för s. k. herrtvätt tillämpa styckepriser för alla plagg, syntes olämplig, bl. a. med hänsyn till att mangeltvättens pris — med dåvarande maskintekniska utrustning i tvätterierna — ansågs ha större samband med tvättens storlek (vikt) än antalet plagg. En större mangeltvätt skulle sålunda med enbart styckepriser ej erhålla tekniskt riktigt pris ej heller premieras, om inte styckepriserna gjordes fallande för olika vikts- eller krontalsgrupper. Etl rabatteringssystem, som debiteringstekniskt skulle kunna möjliggöra detta, ansågs emellertid komma att möta för stora svårigheter, enär då gängse, på dåvarande tekniska resurser baserade styckepriser på mangelplagg tålde kraftigare rabattering än styckepriserna på gångplagg. Dessutom skulle vid ett system med enbart styckepriser en mindre tvättinrättning för mangeltvätt behöva skriva ut en omfattande räkning i stället för exempelvis skicka tillbaka kundens tvättnota avprickad jämte en enkel räkning av typen: 18 kilo å 1 k r / k g . Med hänsyn till dessa olika omständigheter fann priskontrollnämnden, att en lämplig och praktiskt tillämpbar metod vore ett system, som för »herrtvätt» bibehöll tidigare sedvanliga prissättning per styck och som för »hushållstvätt» bibehöll den för mangelplaggen sedvanliga kiloprissättningen samt även medgav plaggtillägg för i »blandad hushållstvätt» ingående gångplagg och mera arbetskrävande andra plagg. Hushållstvätten erhöll ett generellt grundpris per kilo och därutöver allt efter behandlingen olika pristillägg per kilo eller styck. Principen för dessa tillägg blev att utöver kostnaden för efterbehandlingen av respektive plagg skulle tilläggen gälla: speciella omkostnader för exempelvis särskild tvättbehandling av starkt fällande plagg; handtvätt av ömtåliga plagg; plagg såsom blöjor, vilka kräver särskild behandling och är obehagliga för personalen; förhållandevis stora arbetskostnader för små (lätta) plagg såsom näsdukar, mindre teservetter, grytlappar o. dyl., vilka är praktiskt taget lika dyra att märka, räkna, dirigera och sortera som stora (tyngre) plagg; onormalt höga ersättningsrisker vid dyrbara plagg av siden och liknande. Redan vid utarbetandet av normalpriserna hystes, som tidigare nämnts, vissa förhoppningar att en rationaliserad tvättindustri så småningom skulle gå ifrån och förbilliga de hantverksmässiga priserna. Det var även bekant, att utomlands hade konstruerats debiteringsmaskiner, som snabbt räknade och skrev ut specificerade tvätträkningar. Priskontrollnämnden förklarade sig beredd att om exempelvis införandet av dylika maskiner så gjorde lämpligt, företa ändringar i prissättningssystemet. Några framställningar från företagarsidan i denna riktning synes emellertid icke ha skett. Den allmänna kostnadsutvecklingen har medfört att tvättpriserna 1947—1954 höjts med generellt 18 % i dyraste prisområde, i övriga prisområden något mer.

239 Priserna ligger pä inlämningstvätt på en nivå, som i praktiken innebär att endast en begränsad del av hushållen — och då huvudsakligen endast för en del av sitt tvättgods — använder sig av inlämningstvätt. Inte sällan möter man i detta sammanhang uttalanden att tvättpriserna i Sverige är höga i förhållande till utlandet. Nominellt torde så även vara fallet, men tar man hänsyn till variationerna i allmänhetens köpkraft samt levnadskostnaderna i övrigt ställer sig de svenska priserna icke lika höga. Aktuella åtgärder beträffande de kollektiva tvätleriernas prissättning. Prissättningen av tvätt är så viktig både för allmänheten och företagen, att inte minst de tvätterier, som startats med samhällsstöd, bör noggrant överväga prisfrågan. Då de tillämpade normalpriserna i betydande utsträckning icke torde vara de tekniskt riktiga för ett modernt drivet tvätteriföretag, finns det anledning för de samhällsstödda tvätteriföretagen att ompröva sin prissättning. Eftersom därmed sammanhängande tidsstudie- och kalkylarbete är komplicerat och kostnadskrävande, synes det lämpligt att underlätta de olika tvätteriernas prissättningsarbete genom att det rådgivande organet för gemensamhetstvätterierna — bostadsstyrelsens tvätterisektion — beredes möjlighet att centralt närmare utreda de normala tekniska behandlingskostnaderna för olika plagg och utföranden. Tablå 25. Exempel

på förekommande kvaliteter och priser på tvätt. (Januari 195k)

inlämnings-

Benämningar på förekommande tvättjänster samt leveransutföranden enligt priskonlrollnämndens meddelande nr 975.

Pris per kg beräknat efter priskontrollnämndens maximiprislistor 975, 103b och 1392. Priset beräknat för Stockholm. För övriga prisområden varierar priserna med ned till ca 25 % lägre priser.

Eventuellt erforderlig ytterligare behandling i hemmet innan plaggen kan tagas i bruk.

CENTMFUGERAD IIUSHÅLLSTVÄTT: »Centrifugerat utförande innebär, att plaggen efter tvättningen endast centrifugeras. Plaggen levereras sålunda i vått tillstånd.»

79 öre/kg. Behandlingsformen ä r avsedd allenast för plagg, som l ä m p a r sig för gemensam tvättbehandling i maskin. I de fall då vikten av dylik tvätt understiger 15 kg, må trots detta uttagas priset för en vikt av 15 kg.

Torkning samt önskad efterbehandling måste utföras i hemmet.

TORKAD HUSHÅLLSTVÄTT: »Torkat utförande innebär, att plaggen efter tvättningen endast torkas.»

88%*öre/kg. Behandlingsformen är avsedd allenast för plagg, som l ä m p a r sig för gem e n s a m tvättbehandling i maskin. I de fall då vikten av dylik tvätt understiger 15 kg, må trots detta u t t a g a s priset för en vikt av 15 kg.

önskad efterbehandling måste utföras i h e m m e t .

Q

* Den o j ä m n a prissättningen beroende på att procentuella tillägg skett på de u r s p r u n g liga normalpriserna.

240 BLANDAD HUSHÅLLSTVÄTT: »Härmed avses, att tvätten kan innehålla alla i ett h u s håll förekommande slag av plagg, såväl mangelplagg som andra plagg, vilket medför att tvättning och efterbehandling m å s t e lämpas efter de olika plaggens beskaffenhet.»

Prissättningen sker efter följande regler: 1) Ett grundpris per kg u t t a ges för hela tvätten. Detta uppgår för en tvätt med en vikt fr. o. m. 5 men u n d e r 15 kg till 8 8 % * öre/kg fr. o. m. 15 men u n d e r 40 kg till 82V2* öre/kg. fr. o. m. 40 kg till 77 öre/kg (All tvätt under 5 kg åsätts särskilda styckepriser) 2) Pristillägg med visst belopp per kg får göras för i tvätten ingående mangelplagg (mangeltillägg) enl. nedan. 3) Pristillägg med visst belopp per plagg får göras för vissa plagg (plaggtillägg). Se nedan och i tab. 40. Exempel på vad blandad h u s hållstvätt genomsnittligt kan kosta per kilo med grundpris och tillägg inräknade redovisas i kap. 25 för en 4 personers typfamilj. När all tvätt lämnades bort uppgick kostnaden till i genomsnitt kr. 4:68/kg. När enbart m å nads- och e x t r a t v ä t t e n l ä m nades bort blev genomsnittspriset för i n l ä m n i n g s t v ä t t e n kr. 3 : 41/kg.

Se nedan.

TORKAT OCH LAGT: »Torkat och lagt utförande innebär, att plaggen efter lorkningen slätas ut och vikas i de format, som äro nödvändiga för transporten.»

Plaggtillägg per styck utöver grundpriset med exempelvis för skjortor 29%* öre/st näsdukar 6 » underbenkläder, korta 12 » Inklusive grundpriset motsvarar detta ett ungegfärligt totalt kilopris av för skjortor 2:06 k r / k g näsdukar 5:86 » underbenkläder, korta 2:08 »

Enligt gängse sedvänjor b r u k a r skjortorna strykas och vanligen även näsdukärna. Underbenkläderna användes däremot ofta ostrukna.

SLÄTMANGLAT OCH LAGT: För i tvätten ingående mangFör »vardagsplagg» anses »Slätmanglat och lagt utföelplagg får utöver grundpridenna enklare form av rande innebär, att plaggen set göras ett mangeltillägg mangling ofta v a r a fullt efter slätmangling endast viav 18 öre/kg, vilket i n n e b ä r tillräcklig, kas i de format, som äro ett totalpris av kr. 1: 07/kg. nödvändiga för transporten. Slätmangling användes endast för s. k. mangelplagg, såsom lakan, örngott, servetter, d u k a r , handdukar, # dammhanddukar, skynken, tygpåsar och andra för behandling i mangel lämpade plagg.» * Den o j ä m n a prissättningen beroende på att procentuella tillägg skett på de u r s p r u n g liga n o r m a l p r i s e r n a .

241 VARM- ELLER KALLMANGLAT OCH VIKT: »Varm- eller kallmanglat och vikt utförande innebär, att plaggen efter väl utförd mangling vikas med noggrannhet i för plaggen sedvanliga format. Mangling användes endast för s. k. mangel plagg.»

För i tvätten ingående mangelplagg får utöver grundpriset göras ett mangeltillägg av 35 % öre/kg, vilket innebär ett totalpris av kr. 1:24 /kg.

Fullt färdigt och motsvarar gängse kvalitetsanspråk.

PRESSAT OCH VIKT: Pressat och vikt utförande innebär, att plaggen maskinpressas och vikas utan särskild efterputsning. Med pressning jämställes mindre noggrann strykning.»

Plaggtillägg per styck utöver grundpriset med exempelvis för skjortor 88%* öre/st näsdukar 9%* » underbenkläder, korta 35%* » Inklusive grundpriset motsvarar detta ett ungefärligt kilopris av för skjortor 4:43 kr/kg näsdukar 8:77 » underbcnkläder, korta 4:44 »

Fullt färdigt för vardagsbruk. Skjortorna är måhända — vid hög personlig standard — inte perfekta som finplagg. Liknande blir förhållandet om näsdukarna används som ficknäsdukar. För underbenkläderna fyller utförandet mer än väl normala anspråk på »finish». Pressat och vikt synes vanligen icke debiteras av tvätterierna, utan utför dessa merendels finbehandling enligt nedan.

FINBEHANDLING: »Finbehandling innebär, att plaggen, på för varje särskild plaggsort sedvanligt sätt, behandlas enligt något av nedanstående utföranden: Manglat och finvikt utförande innebär, att plaggen efter väl utförd mangling omsorgsfullt vikas och valsas eller pressas samt att finare spetsar strykas ut och att band krusas eller finstrykas.

Plaggtillägg per styck utöver grundpriset med exempelvis för skjortor 112 öre/st näsdukar 10%* » underbenkläder, korta 55%* » Inklusive grundpriset motsvarar detta ett ungefärligt kilopris av för skjortor 5:37 kr/kg näsdukar 9:60 » underbenkläder, korta 6:44 »

Bästa möjliga leveransutförande vid inlämningstvätt.

Pressat, efterputsat och finoikt utförande innebär, att plaggen maskinpressas, efterputsas och omsorgsfullt vikas. Finstruket och finoikt utförande innebär, att plaggen omsorgsfullt strykas och vikas. Dampat (ångat) och finvikt utförande innebär uppångning av tvättplagget, så att vävnaden återfår sin struktur, jämte omsorgsfull vikning av plagget.»

* Den ojämna prissättningen beroende på att procentuella tillägg skett på de ursprungliga normalpriserna. 16

242 Personalproblem Det är allmänt omvittnat att de driftstekniska och ekonomiska svårigheterna vid många av de kollektiva tvätterierna i stor utsträckning är att återföra till bristen på duglig personal och främst företagsledare och förmän. I befolkningsutredningens betänkande 1947 om kollektiv tvätt framhölls bland annat följande: »Om ett tvälteri skall kunna drivas på ett tillfredsställande sätt med hänsyn till tvättekniskt förfarande och ekonomiskt resultat måste det stå under kvalificerad ledning. Lika viktigt är även att förmän och arbetare har goda yrkeskunskaper. För närvarande råder stor brist på alla dessa personalkategorier. Denna brist på fackkunnig personal har inte bara gjort sig kännbar vid landets andelstvätlerier utan även vid de privata tvätterierna. Om de föreslagna åtgärderna till underlättande av hushållens tvättarbete genom snabbt utbyggande av ett betydande antal nya tvätterier skall ha någon mening, är det därför nödvändigt att effektiva åtgärder omedelbart vidtagas för rekrytering och skolning av erfoderlig personal » I statsutskottets utlåtande nr 91/1948 angående stödverksamheten till tvätterier uttalades: » . . . I den män antalet maskinellt utrustade tvätterianläggningar stiger är erfoderligt, att utbildningsfrågan ägnas ökad uppmärksamhet . . . . » Den utbildning, som därefter bedrivits i relativt blygsam skala, har emellertid icke givit önskat resultat. I Sjukhusutredningens betänkande av 1950 angående verksamheten vid sjukhustvätterierna och möjligheterna att rationalisera densamma underströks ytterligare » . . . att de av befolkningsutredningen uppdragna riktlinjerna för utbildningens framtida ordnande förtjäna att allvarligt beaktas . . . » Utredningen framhöll att utbildningsbehovet var mest trängande med avseende å arbetsledarpersonalen. Utbildningen av denna borde enligt utredningens mening kunna göras mer effektiv än för närvarande. Detta ansågs gälla såväl den reguljära undervisningen som fortbildninskurserna. Betänkandet fortsatte vidare: » . . . Vad angår frågan om de krav, som bör ställas på driftsledarna vid större tvätterier, vill utredningen framhålla, att behovet av väl utbildad personal i ledande ställning inom tvätteriindustrin för närvarande är starkt framträdande. Det är därför av vikt att utbildningsfrågan för driftsledarna löses. Härför bör i första hand uppläggas en plan för undervisningen . . . . » SJLikhusutredningens förslag har emellertid icke medfört några effektiva åtgärder. 1950 gjorde bostadskollektiva kommittén en enkät bland berörda organisationer beträffande tvätteripersonalen. Svenska fabriksarbetareförbundet angav i sitt svar härå (april 1950) bl. a. följande:

243 ». . . U n d e r 30-talet voro lönerna för arbetarna inom tvättbranschen bland de lägsta i landet. En van maskintvättare betalades 1935 i Stockholm enligt då gällande avtal kr. 1:— per timma och en kvalificerad strykerska kr. 0:80. Inom den lägsta dyrortsgruppen utgjorde motsvarande timlöner kr. 0:75 resp. kr. 0:45. För icke kvalificerade arbetare var timlönen 5 och 10 öre lägre. 1939 hade timlönerna i Stockholm stigit till för maskintvättare k r . l : 1 0 och för strykerska kr. 0:85 och motsvarande löner i lägsta dyrortsgrupp till kr. 0:85 resp.,kr. 0:50. Anledningen till det synnerligen låga löneläget inom branschen under 30-talet var en alltför osund konkurrens mellan företagen. Självkostnadskalkyler förekom inte utan priset fastställdes i. allmänhet efter den regeln att det skulle vara lägre än konkurrentens. De kunder, som tillämpade anbudsförfarandet, kunde därför ofta få tvätt utförd för ett pris, som understeg företagets självkostnader. Förlusten kompenserades om raöjligt genom att ett högre pris togs ut av de små kunderna. Den ökade efterfrågan på arbetskraft efter krigets utbrott medförde att arbetarna inom tvättbranschen i stor utsträckning sökte sig över till industrier med bättre löneläge och detta var i synnerhet fallet med de kvalificerade arbetarna, vilka helt naturligt voro mest missnöjda med betalningen. Den knapphet på arbetskraft, som varit rådande under 40-talet, har åstadkommit att löneläget beträffande icke kvalificerade arbetare bättre än förut motsvarar det inom den allmänna fabriksindustrin . . . . . . Genom att arbetet vid de större företagen under de senaste åren delvis ackordsatts har arbetarna beretts möjlighet till högre inkomst än tidlönen. Vid de företag där arbetet utföres mot tidlön, till vilka b'l. a. flertalet andelstvätterier kan hänföras, är inkomsten för arbetarna dock synnerligen otillfredsställande. I fråga om de kvalificerade arbetarna mied särskild utbildning eller lång praktik, h a r löneutvecklingen varit mindre gynnsam än för de övriga. Den merbetalning en manlig maskintvättare eller pressare kan erhålla efter 3 års praktik utgör enligt gällande riksavtal (april 1950) 7 öre per timme och en strykerska betalas vid speciellt kvalificerat strykningsarbete ett tillägg med 10 öre per timme, dock endast i de fall arbetet utföres mot tidlön. De kvalificerade arbetarna ha ej heller samma möjlighet att genom ackordsarbete öka sin inkomst på grund av att deras arbete i regel inte anses lämpligt att ackordsätta . . . Under 30-talets senare del var tillgången på arbetskraft god och trots det låga löneläget var det inga svårigheter för företagen att erhålla den arbetskraft som behövdes. Lönevillkoren verkade dock så att den bästa arbetskraften inte sökte sig till tvättbranschen. Arbetet ansågs för övrigt 'simpelt'. Beteckningen 'inrättning' eller 'anstalt' kanske också i någon mån verkade skrämmande. Den ändring av förhållandena på den svenska arbetsmarknaden som inträdde vid 40-talets början medförde för tvältbranschens vidkommande rent katastrofala verkningar. Man ville inte från arbetsgivarnas sida inse nödvändigheten av att följa med i den löneutveckling som prisstegringar och ökad efterfrågan på arbetskraft orsakade. Följden härav blev, som förut nämnts, att arbetarna sökte sig till andra industrier. Företagarna konstaterade, fast väl sent, att ovana arbetare blevo dyrare än bättre betalda men vana arbetare. En förbättring av förhållandena inträdde under 40-talets senare del. Högre löner och i viss utsräckning möjlighet till bättre inkomst genom ackordsarbete h a r gjort det lättare för företagen att erhålla i synnerhet okvalificerad arbetskraft. Kvalificerade arbetare står dock knappast att få. De företag, som den senaste tiden startat inom tvättbranschen och som i de flesta fall äro andelstvätterier, ha sålunda haft stora svårigheter att erhålla van arbetskraft

244 : Den kommande utvecklingen beträffande löner och tillgång på arbetskraft inom tvättbranschen blir i stort sett naturligtvis beroende av förhållandena på arbetsmarknaden i övrigt. Under förutsättning att inga större förändringar på arbetsmarknaden inträffar, vill förbundet som sin uppfattning om de närmaste årens arbetskraftsförhållanden inom tvättbranschen framhålla följande: För att tvättarbetet skall kunna utföras på ett ur alla synpunkter tillfredsställande sätt, är det nödvändigt att det inom branschen finns en van och för det kvalificerade arbetet väl utbildad arbetarekår. Arbetarna måste knytas fastare till branschen genom att lönenivån avsevärt höjes, såväl ifråga om tidlöner som ackordsförtjänster. De kvalificerade arbetarnas löner bör ökas, varigenom större intresse kan påräknas från arbetarnas sida, för att kosta på sig erforderlig utbildning. De nämnda villkoren för en dylik önskvärd gynnsam utveckling torde inte kunna uppfyllas inom den närmaste femårsperioden, beroende på motståndet från den privata verksamheten inom branschen. Förbundet räknar sålunda med att de nuvarande svårigheterna att tillgodose tvättbranschens behov av van arbetskraft kommer att bestå under denna period . . . » Svenska tvättföreståndareföreningen f r a m f ö r d e i sitt e n k ä t s v a r till bos l a d s k o l l e k t i v a k o m m i t t é n (juli 1950) f ö l j a n d e s y n p u n k t e r : » . . . Då tvättutbildningen är relativt ung, fanns ej tillräckligt med utbildad personal att få till dessa inrättningar. Vanligtvis betalades föreståndarna mycket dåligt. Anledningen var nog den, att dels stod yrket lågt och dels att föreningarna ej ansåg sig ha råd att betala ordentliga löner, därför att andelsägarna skulle få sin tvätt så billig som möjligt. Det var då en kvarleva, att tvätt inte skulle kosta något. Föreningarna anställde en ansvarskännande man eller kvinna från hemtrakten. I mitten av 1940-talet började Kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning särskilt intressera sig för andels- och handelstvätteriernas föreståndare. Det anordnades 14 dagars kurser för dem, som voro föreståndarinnor. På grund av bristen på tvättföreståndarc anordnades 5 månaders kurser på olika platser i landet. Efter dessa snabbkurser kunde våra tre ansedda tvättskolor knappast få elever. Jag vill påpeka, att dessa korta kurser h a r sänkt yrket och gjort det svårare för vår förening att sätta som krav på medlemmarna enhetlig utbildning. I och med denna olikhet i utbildning och löner är det väl knappast konstigt om ungdomen ställer sig tvekande inför val av dylikt yrke. Det märks också vid tvättskolorna. De yngre är inte intresserade av y r k e t . . . . » I kompletterande skrivelse i maj 1952 anfördes: » . . . Orsaken till att tvättföreståndarnas löner hålles nere, beror på den korta utbildningstiden samt de låga kvalifikationsfordringarna, som ställs på inträdessökandena till tvättskolorna». Sveriges

Tvätteriidkareförbund

y t t r a d e till k o m m i t t é n

(augusti

1950):

» . . . B r i s t e n är kännbar beträffande samtliga arbetare, men framför allt är behovet av tvättföreståndare och i övrigt fackutbildad personal mycket s t o r t . . . » F ö r e n i n g e n Svensk

andelstvätt

anförde som svar på enkäten

(oktober

1950): » . . . Bristen på lämpliga föreståndare och föreståndarinnor har gjort, att dessa kommit upp i ett ganska högt löneläge. Tillgången på sådan arbetskraft har emellertid något förbättrats men även under de närmaste åren torde det bli brist p å

245 lämpliga ledarekrafter för större, mera industriellt betonade kollektiva tvätterier. Detta bl. a. beroende på att saknaden av sådana tvätterier hittills icke möjliggjort någon praktisk utbildning . . . » Svaren på bostadskollektiva kommitténs enkät understryker starkt behovet av utbildning på tvättområdet. Sedan enkäten har under senaste år genom svårigheterna för andra näringsgrenar tillgången på kvinnlig arbetskraft till tvätterierna förbättrats, men bristen på dugliga företagsledare och förmän är fortfarande högst allvarlig. B&stctdsstyrelsen har i oktober 1952 till kommittén framfört: »En påtaglig brist på sakkunnig driftsledning vid flera av de statsbelånade anläggningarna har konstaterats föreligga. Detta förhållande beror på att personal med önskvärda kvalifikationer överhuvudtaget icke kan uppbringas. Det är ätt antaga, att särskilda åtgärder inom snar framtid måste vidtagas på bostadsstyrclsens initiativ för kursverksamhet, som kan främja specialutbildningen av personal, avsedd att komma att förestå driften vid de större tvätterierna. Utan att f. n. kunna prestera direkta siffermässiga belägg torde man våga påståendet att de kollektiva tvätteriernas resultat — liksom all teknisk ekonomisk företagsamhet — i hög grad är beroende av ledningens kvalifikationer. Erfarenheten beträffande de kollektiva tvätterierna tycks också peka på att anläggningar med till synes goda driftsekonomiska förutsättningar — ett tillräckligt tvättunderlag, rimliga kapitalkostnader etc. — uppvisar dåligt resultat, om föreståndaren icke uppfyller de krav som rimligen kan ställas på teoretisk och praktisk utbildning parad med praktiskt handlag för uppgiften. Omvänt kan anläggningar med till synes dåliga förutsättningar uppvisa goda resultat, därför att föreståndaren besitter nämnda egenskaper. Givetvis spelar härvid också inställningen och förmågan hos den ansvariga ledningen — styrelsen — en icke oväsentlig roll.» Bostadsstyrelsen har vidare efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning under 1952 gjort en rundfråga rörande föreståndarnas kvalifikationer och anställningsförhållanden till de tvätterier som erhållit statsbidrag eller statslån samt även till ett antal kommunala tvätterier. Enkäten gav det, mot bakgrunden av den icke ringa kursverksamhet som dock förekommer i landet (jfr kap. 26 om utbildning), anmärkningsvärda resultatet att över hälften av föreståndarna vid de kollektiva tvälterierna helt saknar teoretisk tvätlutbildning och mindre än en fjärdedel har genomgått föreståndarkurs. Som beklagligt faktum anför bostadsstyrelsen, att ett sjunkande intresse för utbildningskurserna inom tvätteriyrket under senaste år har kunnat konstateras. Styrelsen finner vidare, att en utbildning, differentierad i ungefärlig överensstämmelse med vad befolkningsutredningen på sin tid föreslagit, vara önskvärd och ändamålsenlig. Dessa uppgifter pekar på vikten av att säkra tillgången på duglig personal och härav främst föreståndare åt de allmännyttiga tvätterierna. Behovet av snabba åtgärder för effektiv utbildning av dylik pesonal är påtaglig. I kap. 26 lämnar utredningen allmänna synpunkter på denna utbildnings ordnande.

246 Ledaruppgifterna i ett tvätteri Utbildningen av tvätteriledare skall givetvis förutom ett allmänt kunskapsunderlag inriktas på konkreta, aktuella uppgifter. Då här i landet — såvitt denna utredning känner till — icke tidigare analyserats förekommande lcdaruppgifter vid ett större tvätteri, må dessa här i korthet beröras. Som underlag har utredningen disponerat organisationsplanen för ett välkänt amerikanskt större tvätteri. Snarliknande organisation torde förefinnas hos de största svenska privata tvätterierna. Ehuru dylika storföretag knappast avses byggas med samhällsstöd är den återgivna arbetsorganisationen av betydande intresse. Även i ett relativt litet tvätteri förekommer i stort sett samma arbetsuppgifter. I det lilla tvätteriet kan visserligen en del av uppgifterna delegeras på utomstående — utredningen återkommer nedan härtill — men huvuddelen av ledarverksamheten faller på föreståndaren. De ledande uppgifterna är enligt organisationsplanen följande. Verkställande direktören har som företagschef ansvaret för företagets ledning och utveckling. Han beslutar i samråd med sin styrelse företagets kurs ifråga om produktions- och försäljningspoletik. Han följer den nationella och lokala utvecklingen i branschen genom kontakt med bransch- och näringsorganisationer samt myndigheter. Företagets möjligheter att skaffa kapital för fortsatt expansion hänger inte sällan nära samman med chefens anseende i fråga om personlig duglighet. Under sig har direktören i detta exempel ett antal specialister, som var för sig svarar för olika grenar av företagets verksamhet. Driftschefen för våttvätteriet svarar för den tvättekniska behandlingen av all våttvätt, som kommer in till företaget. Hans uppgift är att se till att tvättgodset löper genom produktionen på ur tvättsynpunkt effektivaste, mest skonsamma, snabba och billiga sätt. Av driftschefen fordras, att han är en god pådrivande arbetsledare och en god organisatör. Vid sin sida har han en biträdande driftschef. Denne får ofta arbeta hårt med alt utbilda och träna de anställda, hålla produktionstakten hög och helst driva upp den ännu högre. Utom goda tvätt- och textiltekniska kunskaper fordras av honom också god arbetsledar- och utbildarfönmåga. Driftschefen för kemtvätt har på sin avdelning motsvarande funktioner som chefen för våtlvättavdelningen. Då inom kemtvätten vanligen behandlas ännu mer ömtåliga plagg än dnom våttvätten, fordras det av honom särskilt omfattande kunskaper på textilområdet samt i kemtvättens speciella kemi. Det exemplifierade företaget är av den storleksordningen, att det kan hålla sig med en egen teknisk expert, en överingenjör. Denne ansvarar i nära samarbete med driflscheferna för företagets maskintekniska planering. Ett stortvätteri har en mycket komplicerad och dyrbar maskinpark samt en omfattande värmeoch elinstallation. Denna maskinpark fordrar en tekniskt sakkunnigt ledd skötsel. Driftsavbrott är mycket kostsamma för företaget, varför det ofta är nödvändigt att snabbt själv nattetid kunna utföra nödvändiga reparationer. Samtidigt är kostnaderna för manuell arbetskraft i ett tvätteri så höga, att möjligheterna till maskintekniska förbättringar måste noga övervakas. En av överingenjörens viktigaste uppgifter är att stå i nära kontakt med den in- och utländska maskin-

247 industrien och tillvarata alla de tekniska utvecklingsmöjligheter, som är ekonomiskt riktiga för företaget. Med stöd av sitt teoretiska kunnande hjälper överingenjören driftscheferna med att begränsa kostnaderna för tvättmedel, värme osv. samt att lägga upp arbetsstudier. Försäljningschefens allmänna uppgift är att genom olika försäljningstekniska metoder söka åstadkomma, att tvättgods strömmar in till tvätteriet vid sådana tidpunkter och i sådan utsträckning att tvätteriets kapacitet blir utnyttjad så mycket som möjligt. Försäljningschefen skapar företagets ansikte mot allmänheten. Hans arbetsmetoder är reklam i olika former. I detta företag har försäljningschefen en biträdande försäljningschef till hjälp. Enligt organisationsplanen svarar denne närmast för utkörarnas ledning. I Amerika kör inte utkörarna och hämtar tvätt endast efter telefonorder. De h a r vanligen bestämda körrutter och återkommer till samma adresser vid bestämd tid varje vecka. De utför ett regelrätt försäljningsarbete och bearbetar systematiskt de hushåll, som finns i en fastighet samt försöker att få in så mycket tvättgods som möjligt inom sitt område. Deras lön utgår också vanligen till en del på provisionsbasis. I Amerika har vanligen (5—8 utkörare en egen ruttförman eller som i detta fall biträdande försäljningschef. Chefsbiträdet följer med ruttmännen på deras bilar, vägleder dem, talar med kunderna, klarar upp missförstånd och försöker på allt sätt hjälpa utkörarna att göra ett bättre arbete och därmed skaffa dem och företaget bättre inkomster. Utom sitt biträde har försäljningschefen också en stab av mera underordnade medhjälpare. Det finns en kontorist för försäljningsstatistik, som statistiskt dag för dag övervakar försäljningen vid de olika körrutterna och jämför resultaten med motsvarande dag föregående vecka, månad, år osv. Ser något ut att vara galet, slås larm till försäljningschefen. Försäljningskontrollen h a r ett ingående samarbete med den kamerala avdelningen och företagets telefonförsäljare. Telefonförsäljaren lyder också under försäljningschefen. Genom telefonsamtal med nyinflyttade eller andra lämpliga kundobjekt t. ex. nyblivna mammor söker telefonförsäljaren värva nya kunder åt företaget. Är det så att statistiken visar, att en kund har lämnat företaget (det är mycket allmänt med kundregisterkort även i små amerikanska tvätterier), ringer telefonförsäljaren upp och försöker få den f. d. kunden att återvända. Telefonen anses som ett av tvätteriföretagets viktigaste kommunikationsmedel med allmänheten. Det är därför synnerligen angeläget, att den röst som kunden först möter, när den ringer upp företaget, är angenäm, kunnig och väldrillad. Därför sorterar också växeltelefonisten under försäljningschefen, som svarar för hennes utbildning. Förutom bemötandet i telefonen och kontakten med utkörarna samt företagets tidningsreklam, bestämmes i mycket kundernas uppfattning av företaget genom utseendet på företagets bilar. Smutsiga och ovårdade bilar ger inte något intryck av att tvätteriet kan tvätta så särskilt rent och väl. Därför sorterar också bilarnas omvårdnad under försäljningschefen. Genom att bilarna lyder under försäljningcbefen, har denne också lättare att få sina idéer beträffande reklamen på fordonen att slå igenom. För den kamerala skötseln av företaget svarar företagets kamrer. Han beslutar självständigt i sådana ekonomiska frågor, som inte behöver underställas direktören, leder arbetet med bokslut och ekonomisk statistik samt utreder besvärliga deklarations- och skattefrågor. Han utför — eller bevakar ur ekonomisk synpunkt —- i samråd med driftscheferna och överingenjören företagets inköp av driftsförnödenheter och maskiner samt annan utrustning. Genom att utverka och bevaka rabatter kan han spara avsevärt åt företaget.

248 Som biträde med de besvärliga och ofta mycket tidsödande personalfrågorna har kamrern i detta exempel en särskild personalassistent. Denne handlägger rutinarbetet i samband med anställningar och avsked, sjukdom och olycksfall semestrar, skatter, avlöningar osv. Ett tvättföretag av någorlunda storleksordning kan knappast undvika att fit en rätt omfattande korrespondens och annat skrivarbete. Det är räkningar till kunder som har konto, ursäkter för eventuella missöden, uppgiftslämning tili myndigheter, branschorganisationer m. m. Det är slöseri med dyrbar arbetskraft — som skall användas till bättre — om företagets högavlönade tekniker eller försäljningsexpertis sätter sig själva att maskinskriva brev. Därför har förttaget en snabb och duktig kontorist-sekreterare, som har förmåga att avläst;', respektive chefer och deras medhjälpare en stor del av skrivarbetet. För det omfattande bokföringsarbete, som är absolut nödvändigt för att man skall kunna få ett någorlunda fast grepp om kostnaderna i ett tvätteri, har företaget en särskild bokförare som samtidigt är kassör. Möjligheterna att kontrollera inkomstsidan i ett tvätteri är baserad på en tillförlitlig kontroll och sammanställning av försäljningsnotorna. I ett litet tvätteri uppgår försäljningsnotorna till 10.000-tals per år och i ett större till 100.000-tals eller flera. Ett effektivt dylikt arbete är tidsödande, och i detta fall svarar under kamrern en särskild kontrollant au försäljningnotor för detta arbete. Denne kontrollant reviderar genom sitt arbete utkörarnas redovisning" till företaget och ger samtidigt genom sina sammanställningar ett underlag till företagets försäljningsstatistik. För det relativt enkla lunchrum, som det exemplifierade företaget driver för sina anställda, finns ett särskilt mässbiträde. Genom att låta mässbiträdet sortera under kamrern, vinner man möjligheten att hålla lunchrummet i mera ekonomiskt fasta tyglar. Direkt u n d e r direktören för företaget finns i exemplet också en inspektör. Denne kan i viss mån betraktas som: kundernas ombudsman hos företaget. När driftscheferna anstränger sig alt tvätta så fort och så billigt som möjligt och försäljningschefen att få in så mycket tvättgods som möjligt, är den självständige inspektören företagets samvete, som kontrollerar att tvätten inte får för låg kvalitet och att försäljningschefen inte lovar för mycket. Under sig h a r inspektören — vars uppgifter gör honom mycket rörlig inom och utom företaget och sålunda gör honom svår att omedelbart träffa för upprörda och missbelåtna kunder — en per telefon alltid anträffbar särskild kundservicetjänsteman. Kundservicetjänstemannen har till uppgift att ta emot allmänhetens klagomål antingen det nu gäller skador, bortkomna plagg eller försenade leveranser. Kundservicetjänslemannen är den specialskoladc, förstående och välvilligt lyssnande instans, där de otåliga kunderna får prata av sig sina bekymmer. Sedan har kundservicetjänstemannen som uppgift att lägga problemen till rätta och med hjälp av inspektören se till att skaderegleringar görs, och att återupprepningar i görligaste mån förhindras. D e n o r g a n i s a t i o n s p l a n , som h ä r b e s k r i v i t s , a n s e s i A m e r i k a v a r a föred ö m l i g . Även o m vi h ä r i l a n d e t k n a p p a s t k o m m e r a t t m e d statligt stöd b y g g a k o l l e k t i v a t v ä t t e r i företag, som b e h ö v e r en lika stor stal) s o m den b e s k r i v n a , k v a r s t å r d o c k p r a k t i s k t t a g e t a l l a de b e s k r i v n a f u n k t i o n e r n a — fast givetvis i m i n d r e s k a l a och ofta m o d i f i e r a d e — ä v e n vid drift a v s v e n s k a i n l ä m n i n g s t v ä t t e r i e r m e d b a r a n å g r a a n s t ä l l d a a r b e t a r e . De l e d a n d e

249 funktionerna kvarstår men måste fördelas på några få och ofta enbart en person.

Delegation av ledaruppgifterna En någorlunda riktig organisation av ledningen är en given förutsättning för att ett inlämningstvätteri skall kunna drivas på så effektivt sätt, att det medger för allmänheten rimliga tvättpriser. Även i ett mindre andelstvätleri kan vissa ledande funktioner delegeras från tvättchefen till andra. Det kamerala ekonomiska överinseendet kan exempelvis handläggas som särskilt uppdrag av någon ekonomiskt erfaren och affärskunnig person inom föreningens styrelse. Samtidigt kan bokföringen läggas på någon bokföringsbyrå med särskild erfarenhet av tvätterier t. ex. de som drivas av Sveriges Lantbruksförbund i samarbete med flertalet hushållningssällskap. Den tekniska långtidsplaneringen kan till en del ombesörjas av de centrala tvätteriorganen i samarbete med tvättmaskinindustrin och tidstudiearbetet kan utföras genom t. ex. Industriförbundets industribyrå eller Kooperativa Förbundets tvättavdelning. Å andra sidan får tvätterichefen inte vara okunnig på dessa områden, och det är givetvis nödvändigt, att han behärskar de tvättekniska, företagsekonomiska och försäljningstekniska faktorer, som påverkar företagets driftsresultat. Samtidigt måste han vara utbildad att ha god hand med underlydande personal och inte minst med kunderna. En gynnsam drift av inlämningstvätterier är givetvis avhängig av tillgången på kompetenta tvätterichefer. Till frågan om utbildningen av tvälteripersonal, däri inbegripet även de ledande krafterna, återkommer utredningen i ett följande kapitel.

KaA P I T E L

22 Linneuthyrning

Sedan relativt länge har här i landet — huvudsakligen i de största städerna och i begränsad utsträckning — förekommit linneuthyrning. Vanligen har det rört sig om okomplicerade plagg som handdukar för kontor och affärer, rakservetter till frisörer samt dukar till restauranger och även till privathem för festligheter. Under senare år har uthyrts skyddsrockar och även — fast i liten utsträckning — sänglinne. Flertalet företag i branschen är små — några har startat som en bisyssla och med ett par dussin handdukar som kapital. Under de senaste åren har emellertid ett par företag nått en sådan omfattning, att de kan inrangeras bland de mera betydelsefulla inom svensk tvätterinäring. Utomlands och särskilt i Amerika har linneuthyrningen tagit betydande proportioner. Ungefär 300 milj. dollar av den amerikanska våttvättnäringens miljarddollaromsättning uppskattas falla på företag, som helt eller delvis ägnar sig åt linneuthyrning. Uthyrningen riktar sig i USA till skillnad från i vårt land i betydande utsträckning även till hemmen. Man erbjuder i USA husmödrarna att till för amerikansk standard mycket fördelaktigt pris hyra erforderligt sänglinne, duktyger och handdukar. Under de senaste åren har emellertid hushållsservicen fått en viss spridning även hos oss. I exempelvis Stockholm går det att per 14 dagar få hyra — fritt hemburet — en sats linne, omfattande två lakan, ett örngott och I vä handdukar för kr 3:50 och i Örebro uthyr ett företag motsvarande linne lör kr 2:50 vid leverans över disk (1954). Enligt vid årsskiftet 1953/54 gällande normalprissättning var enbart tvättpriset för dessa plagg i Stockholm (efter kilopris kr 1:05 + 18 %) kr 2:17. För motsvarande plagg var, som framgår av vidstående tabell 26, det amerikanska uthyrningspriset i april 1952 68 cents eller efter nuvarande kurs (1 $ = kr 5:18) kr 3:52. Vid denna prisjämförelse bör man naturligtvis som vid andra jämförelser med amerikanska förhållanden ta hänsyn till de betydande skillnaderna i köpkraft. Att använda andras kläder När i diskussioner i tvättfrågan framhålles, att linneuthyrning kan vara en lämplig utväg att lösa en del av tvättproblemet, möts inte sällan detta

10 CO

-°

&

>> ^« ^ »^aj

CO .

<N * » ö C • . M II ' ~ • J eS ' I a

gång 0:30 Tork

3 *s n C/3 «S

• < *

Cd

o

O

•

u

8.3 CD ° C 3

S5

i £ 2-33

öl 111 6/3 if5

6?! o

O

oe T *

in © CO 1-1

o

o

o

T-l ©

© ©

o ©

Ti

o

El i Torktum 2 lare: Maskin El Strykmaskin : Maskin

£3 c «

Tvättmaskin Maskin Tvål

_ Cl »-> — Md c

00 © CJ

.. o

o

|2

Ö

>U 2 ös o

"" ,äj «J co > , fl >>TJ . q

t- . Q

b

l,

L,

Tj< © lO 0 0

©

©

w

T-<

l^-

:cj

CN r » © t»

CN >

:

CN

"* O irt 0 0

TH t^-

5N

^H

O

«N

CN • *

© ©

CO 00

•*

©

CN

m oo

co eo te ©

©

SN

©

O

CN CO

,

tc<w3j£55ja 2 M

C * -CS

t~

W

? ©

C

a» L i"

SiJ

SN CO

•**

i-, 0)

r-c

CN CO

T3

.5=*

O

o

o

eS S

CN

O eo

CO O

o co

o co

©

o

o

C

o

•

*

• > *

* 5

Od

v

*-*

-'

[A

O

M

er

•a

Si IS

o

a M

k

£

> a

H cC3^

u 1

61)

n5 o

"* —<

linimum 0 pound

O to

CO

o r, £C

a

-o 0 0

3,97 kg)

•a

't< to

™

^^,

to

QJ to

c 3 e

>

'vättpris :20per ound 2:28 kr/k

*•>

:cS

<—'

r-< ©

*«

R

W

H

© ©

© ©

© CO

-* © lO 00

rj< © l O TH

CN

CN

©

ö Cd

CN CO

II

£3 C i> > .X5 •& 3

^

© ©

CN

CN

O Cd

CN » f l

oo

CN

»O l^-

Ift CN

•* © m oo

© LO CN ©

©

«N

• > *

O

CO F -

(0

CO

CN CO

OO CN

00 ©

00 <M

00 CM

00 OJ

IM rf

O

o

C

o

©

©

©

©

©

O

o

o

CN

-+

CN

00 ©

00 CO

© *f

O

<* o

© CN

O

O

©1

©

©

©

^^

^-^

SN

ningsetaget inens the eek»

^^ ©

©

©

©

r^

CN

LO T-l

to

T-l

CN CO

o

•<*

©

Ti

Ti

ed

t^

o

o

o

o

©

©

©

©

©

^

o o

o *#

o o

o CN

© LO

© l-O

© ©

© **

© CN

© CN

O

TH

©

CO

CN

©

- *

Cd

TH

C

2 J3 * 5

i

J, ^ a 2 ••o £ .-/:-

.*

fl o

F- T» 1-1

©

O* O

^^

fl ^

r«. i >

to

m

©

CN

to

OJ

r-»

^^

fl

a

u CJ

. "

05 O

ti Q J3 "M

CS

a

SM

CN

-+

"*

T-

CN

T-l

«#

«*

< 00-

CS

c

-o •ö C CS

O bo

J* eS _)

C u O

cC3 •fl

c3

oa

U CS

CS

2 CS

ed

0 X

o ed

p

e

fl

-

a

fl, cs

^ 3

o -_

S sed 3 ? "5£ Tj t. CS K

> H

O 02

5 c/3

"B c CS

*-•

«t-i

£ S

SJ •» 2

cs

:0

CS

CÄ

be to cS

u

«

C

t i

t-

i

S S e 3 »o

°*3 .. to

"

.£ > T J c Ä to c •&r t- s«d

CO

-s a«

^

<fl3

:0

m

©

-:cSi CJ a ^

rrådct e institute ar)

S eg

• * CO

^^

55 ! 2 ^ J 2 i

(—s

•* o Lffl 0 0

00 rH

•"•

.S e T3 h J ' B fi-5

^^ TjlO

to CO

o

CS

252 inlägg med att det är olustigt att ligga på andras lakan. De tveksamma finner det dock oreflekterat helt i sin ordning att sova på hotell- eller sjukhuslakan. I vårt dagliga liv är det av olika skäl i betydande utsträckning helt naturligt, och befunnet bra och bekvämt, att begagna kollektivt använda kläder. En del arbetskläder är så svårtvättade för hushållen, att berörda industriföretag som en löneförmån ofta håller sina arbetare med rena dylika. Exempel härpå är arbetskläder åt bilmekaniker, målare och sötare. Av hygieniska skäl brukar exempelvis sjukhuspersonal och de som arbetar i livsmedelsindustrien förses med överdragskläder. Sjukhuspatienterna erhåller av såväl hygieniska som sociala skäl både kläder och sängutruslning. För att ernå en prydlig uniformitet utrustar ofta t. ex. specialaffärer sina anställda med arbetskläder. Av serviceskäl är det helt naturligt att hotell, sovvagnar och restauranger håller gästerna med respektive sänglinne och handdukar samt duktyger och servetter. För våra värnpliktiga utsträckes det kollektiva klädbruket även till underkläder; en beklädnadsförmån som vanligen flertalet utnyttjar. Kollektiv klädanvändning är redan så allmän på inånga områden, att man vågar tro, att förekommande affekter mot linneförhyrning för hushållsbruk i realiteten inte bör vara alltför djupt rotade.

Utländska erfarenheter och synpunkter på linneuthyrning Då, som tidigare angivits, de svenska erfarenheterna av linneuthyrning i större skala inte är så omfattande, finns det anledning att här i korthet redogöra för vad de utländska föregångsmännen på området, amerikanarna, betraktar som mera fundamentalt för verksamheten. Parantetiskt bör här kanske nämnas, att det internationellt vedertagna ordet »linneuthyrning> är oegentligt så tillvida, att det är huvudsakligen bomullsplagg man hyr ut. Den amerikanska branschens struktur Linneuthyrning anses vara den mest lönsamma grenen av amerikansk tvättindustri och har dragit till sig framstående företagsledare och avsevärt kapital. I de större städerna har utvecklingen gått mot sammanslagna storföretag. Den amerikanska verksamheten anses domineras av ett hundratal företagare. Både vertikal och horisontell integration eftersträvas av storföretagen. Horisontellt äger moderföretaget olika linneuthyrningsföretag med vanligen olika firmabeteckningar. Vart och ett av dessa specialicerar sig på olika verksamhetsfält som exempelvis frisörer eller restauranger. Många av dessa delföretag har från början varit oberoende småföretag men fångats upp av de större. Vertikalt arbetar storföretagaren vanligen i tre plan. Först driver man en bomullskonfektion, som köper ofta specialtillverkad metervara direkt från fabrikanterna och sedan

syr upp denna till olika plagg. Sedan har man ett större tvätteri, där tvätten för de egna företagen och eventuellt andra tvättas och efterbehandlas. Dessa tvätterier är genomgående mycket modernt utrustade med automatiska maskiner med hög avverkningsförmåga. Slutligen har man linneuthyrningsfirmorna, som har den direkta kontakten med kunderna. Varje företag i såväl det horisontella som det vertikala ledet är ett så tillvida självständigt företag, att det är avsett att i sig självt vara vinstgivande. Följande specialföretag och verksamhetsområden är vanliga i Amerika: Uthyrning av industrikläder. Företagstypen förser målare, automobilmekaniker, anställda vid bensinstationer, snickare, maskinister och andra manliga och kvinnliga industriarbetare i olika branscher med skyddskläder och uniformer av olika typer. Företag som förser frisörer och skönhetssalonger med handdukar av olika slag, frisörrockar, rakservetter osv. Linneuthyrning till restauranger, livsmedelsaffärer osv. Denna typ av företag hyr ut borddukar, servetter, kökshanddukar och disktrasor samt skyddskläder för de anställda inom dessa företag. Handduksuthyrning till kontor. De amerikanska handduksuthyrarna brukar också tillhandahålla tvål, hårborstar, kammar, toalettspeglar osv. åt kunderna. Hushållslinneuthyrning. Till privathushåll hyr man ut lakan, örngott, bad-, toalett- och kökshanddukar, borddukar osv. För att tillmötesgå de amerikanska hushållens höga textilkrav tillhandahåller man exempelvis handdukar i olika mönster och färger. Uthyrning sker även till mindre hotell och pensionat. De större amerikanska hotellen har ofta egna tvätterier. Slutligen finns en form av service, som hyr ut puistrasor till industriföretag. Branschmännen i USA håller styvt på att ett och samma uthyrningsföretag (delföretag) icke skall splittra sig på för många olika uthyrningsformer utan om möjligt begränsa sig till en av ovannämnda verksamhetsgrenar. Erfarenheter

ifråga om

textilinveslering

Den amerikanska industrien räknar för sin del med att man behöver vanligen 20 $ men ofta upp till 40 $ investering av klädesplagg för att kunna få in 1 $ per vecka i hyra. Den högre nivån gäller vid uthyrning av prima, icke slitna eller lagade och i anskaffning dyrbarare plagg. Man räknar även allmänt med att det behövs ett förråd av inalles tre plagg för att kunna hyra ut ett plagg. Av dessa användes ett plagg, ett är i tvätteriet och ett tredje i reserv hos kunden eller på uthyrningsföretagets hyllor. Har man möjlighet att tvätta mycket snabbt, har regelbundna kundleveranser och en verkligt finslipad organisation, kan man enligt amerikansk uppfattning möjligen begränsa totalinnehavet till 2x/2 plagg per uthyrt plagg. Uthyrningsmetoder linneuthyrning

och försäljningsargument

inom

amerikansk

Genomgående behöver ingen säkerhet lämnas av kunderna för de hyrda plaggen. Kunden behöver enligt amerikansk uppfattning heller inte betala någon egentlig hyra för själva plaggen, eftersom de priser som man betalar

254 vid förhyrningen är lägre än vad de amerikanska hushållstvätterierna debiterar för enbart tvättning av kundens egna plagg — jämför siffrorna i tidigare redovisad tabell 26. Kunderna behöver dessutom inte placera något eget kapital i linne. Genomsnittsfamiljen sparar härigenom — fortfarande enligt linneuthyrarnas uppfattning — ett icke föraktligt antal dollar per år genom att slippa nyanskaffa lakan, örngott etc. Det uppstår heller inte något slitage på det linne som kunden redan äger. Finare plagg, t. ex. borddukar, kan sparas för högtidliga tillfällen. För en ung familj, som skall bosätta sig, försvinner också en stor del av problemet att anskaffa linneutstyrseln. Man blir även obunden av ett vanligt tvätteris leveranstider. Får man oväntade gäster, eller skulle någon familjemedlem bli sjuk, så att man plötsligt behöver flera plagg än vanligt, behöver man endast gå till linneuthyrningsbutiken och förse sig med ett nytt förråd av rent linne. Man behöver heller inte passa något tvättbud utan man kan besöka linneuthyrarens affär på den tid man själv vill. De amerikanska linneuthyrarna sammanfattar kundens vinst med att kunden sparar tid, pengar, kapitalinvestering och besvär. Då som tidigare framhållits de svenska erfarenheterna av linneuthyrning är begränsade, finns det skäl att här n ä r m a r e ta del av den erfarenhet som föreligger och granska den praxis som utvecklats inom amerikansk linneuthyrning gentemot kunderna: 1. Ingen säkerhet behöver lämnas av kunderna. Möjligheten av att de uthyrda textilierna försvinner är härvid ett av de stora riskmomenten. Helt naturligt inträffar förluster för företagen. En del människor flyttar och andra stjäl tvättvaror med berått mod. Många plagg fläckas ned, slits sönder eller skadas genom vårdslös användning. När en amerikansk kund hyr hushållslinne för en hyra av exempelvis 1 $, lämnar den ofta affären med plagg till ett värde av ungefär 30 $ (ca 150 kr.). Antag att man ville avkräva denna kund säkerhet. Skulle man då begära en deposition av 30 $, blir det i Amerika — och antagligen även i Sverige — mycket svårt för många kunder att ta uthyrningsföretagets tjänster i anspråk. Begränsar man sig till att endast begära 10 $ i deposition, skulle även detta belopp vara väl stort för många kategorier; dessutom skulle denna mindre deposition kunna locka folk att ta hand om och eventuellt göra sig av med det förhyrda godset. De skulle kunna tro att den lämnade säkerheten var beräknad efter det verkliga värdet för företaget. Oärliga kunder kan man i viss utsträckning komma åt genom domstolsförfarande, men i kalkylerna måste man under alla förhållanden räkna med att vissa förluster kommer att förekomma. De flesta människor är emellertid i alla fall ärliga, men många är slarviga eller vårdslösa. Det är exempelvis inte ovanligt att hotellgäster använder handdukarna till att putsa skor med.

255 2. / princip ingen minimikvantitet eller minimiavgift vid uthyrningen. Särskilt ensamstående och små familjer med små våningar skulle enligt amerikansk uppfattning få svårt att använda sig av linneuthyrning, om de var tvungna att hyra minst ett visst antal plagg per gång. Även en bestämd minimikostnad skulle utestänga många kunder. Amerikanarna anser dock, att i den mån bildistribution sker hem till kunderna, kan det vara nödvändigt att fastställa ett minimibelopp per sändning. 3. Kunderna bör själva hämta linnet och betala kontant. Detta system betraktas helt naturligt som det bästa och billigaste distributionssättet. Utöver personalen i butikerna anses det ibland vara nödvändigt med en centralt inom företaget anställd inspektör, som kan söka upp kunderna och utreda och klara upp eventuella mellanhavanden. 4. Tvättgodset skall uthyras per vecka. Omsättningen betraktas som hörnstenen för det affärsmässiga resultatet av amerikansk linneuthyrningsverksamhet. Om linnet inte regelbundet bytes ut varje vecka, kommer föletagen att med tillämpade priser och kalkyler gå med förlust. När en kund börjar anlita servicen, får kunden vanligen ett tvåveckors förråd av hushållslinne med en kontrakterad överenskommelse att använda eller betala för användandet av minst hälften av kvantiteten varje vecka. Använder kunden inte tvättgodset, får kunden ändå betala enligt denna rytm. Skulle förbrukningsintervallerna sträckas till det dubbla — två veckor — måste kalkylerna göras om, och priserna antagligen inte på samma sätt som nu appellera till den amerikanska allmänheten. I det amerikanska folkets tvättvanor ingår emellertid i stor utsträckning lakansbyte en gång i veckan, medan våra vanor — som tidigare redogjorts för i kap. 3 — är byte en gång per månad. För planerandet av en eventuell svensk uthyrningsverksamhet kan det vara av betydande intresse att kalkylmässigt se de ungefärliga kostnadsvariationerna om tvättbytet vid linneförhyrningen sker per vecka eller per månad. Dock torde det knappast vara möjligt att på kortare tid förändra våra gängse svenska lakansbytesvanor från en månad till en vecka. Visserligen byter man på våra sjukhus de långliggande patienternas sänglinne varje vecka, men — som tidigare nämnts — har textiluthyrningsföretagen i Stockholm och Örebro gjort en kompromiss genom att uthyra sitt linne per fjorton dagar. Följande tabell 27 ger exempel på h u r man på grundval av bland annat tvättkostnads- och slitageerfarenheter från stora svenska institutionstvätterier kan tänka sig, att kostnaderna skulle kunna bli vid svensk uthyrning av lakan. De angivna delkostnaderna varierar givetvis med de lokala resurserna och bör ej tas som intäkt för att det generellt är möjligt att få arbetet utfört för dessa priser. Tvättkostnader och textilslitage stämmer emellertid som sagt väl med liknande svenska erfarenheter och den procentuella kostnadsfördelningen vid byte veckovis med amerikanska uppgifter (se tabell 28). Vid byte varje vecka skulle lakanet enligt kalkylen approxima-

256 Tabell 27. Kostnader

för linneuthyrning

vid varierande

ulhyrningstider.

Kostnads- Approximativa kostnader (öre) vid utEnbart fördel- hyrning av 1 st lakan med t v ä t t b y t e tvättkostnad ning vid för eget byte var 3 var 4 lakan var 14 varje veckovecka vecka öre dag vecka vis

Kostnadsbärare

% Textilier tor) Tvätt

(slitage,

rän25 45 20 5 5

Summa öre (100 %)

17.5 1 31,5 14,0 3,5 3,5"

35,0 2 31,5 a 14,0 3,5 7,0:i

52,5 2 31,5= 14,0 3,5 10,5 3

70,02 31,5 3 14,0 3,5 14,0 s

Lakanet väger 700 gr. Tvättpris 1:24 k r / k g '

70,0

91,0

112,0

133,0

87,0 5

Anm.: 1 Motsvarar en avskrivning pä ca 70 bruksveckor per lakan och en k a p i t a l r ä n t a av 5 %/år å 30 kr (ca 3 l a k a n ) . - ökade tvättkostnader för h å r d a r e smutsad tvätt h a r h ä r u p p s k a t t a t s m o t s v a r a s av minskad tvättförslitning vid färre tvättar. :J Motsvarar vid oförändrad totalomsättning en k o n s t a n t årsvinst av 6 % å insatt kapital ( h ä r 30 kr = ca 3 l a k a n ) . • För Stockholm gällande n o r m a l p r i s för manglad h u s h å l l s t v ä t t j a n u a r i 1954. ' Härtill kommer hushållets kostnader för förslitning av eget linne.

tivt beräknas kunna kosta 70 öre i hyra, vid byte var fjortonde dag 91 öre, vid byte var tredje vecka 112 öre och var fjärde vecka 133 öre. Att enbart låta tvätta ett eget dylikt lakan kostar 87 öre. Till det senare priset kommer indirekt hushållets kostnader för förslitning av eget linne. Vid tvättbyte varje vecka blir det med kalkylens förutsättningar givetvis betydligt billigare att hyra linnet än att själv bekosta tvättning och slitage. Skulle linneuthyrningsföretaget i likhet med vad som är fallet i Amerika endast erbjuda förhyrning per vecka, ställer sig däremot kostnaderna ofördelaktiga för hushållet, om hushållet tycker att det räcker med tvättbyte varje månad. Hyran skulle i det senare fallet med utgångspunkt av kalkylen bli efter veckopris kr 2:80, medan en månads användning av hushållets eget lakan fortfarande skulle kosta 87 öre (i tvättning) + textilförslitning. Detta förtydligande av kostnadsförhållandena visar bristerna i tidigare refererade amerikanska försäljningsargument, att linneuthyrning är den absolut billigaste formen av tvättservice. Billigheten står i relation till hur ofta man byter. Av ovan redovisade utkast till en svensk kalkyl vågar man dock dra slutsatsen, att för våra förhållanden skulle priset kunna bli fullt tilltalande även vid en för oss mera realistisk bytesperiod om 14 dagar.

257 Tabell 28. Genomsnittlig kostnadsfördelning i % av bruttoomsättningen år 19W vid 26 amerikanska linneiithyrningsföretag med egna tvätterier. (Enligt Linen Supply Association of America, tabellen efter »the Laundry Industry» av Fred de Armond, New York 1950.) % Återanskaffning av linne 23,24 Tvättkostnad: Direkt arbete 22,74 Tvättförnödenheter 4,94 Värme — kraft 4,49 Hyra 2,42 Maskinkostnader 3,26 Indirekta tvättkostnader 4,49 42,34 Distribution: Utkörares löner och provisioner Distributionsmedel och driftskostnader härför Övriga distributionskostnader

8,05 2,09 3,17

13,31

Försäljning Kontor Administration

2,07 3,85 6,31

Summa kostnader (inkluderande chefslön och avskrivningar) Vinst

91,12 8,88 100,00

5. Låga priser och låga omkostnader. Den amerikanska linneuthyrningsindustrien betraktar även som axiom, att det för tillräcklig anslutning och omsättning är nödvändigt med en låg prisnivå. Till de amerikanska erfarenheterna hör även att man utnyttjar affärsbiträdena i de olika distributionsbutikerna för sortering av det inkomna smutsiga tvättgodset. På så sätt kan man skära ned de produktiva arbetskostnaderna. Man söker även inte sällan begränsa de fasta kostnaderna för uthyrningsbutikerna genom att förutom linneuthyrning där även ta emot exempelvis kemtvätt eller herrtvätt. 6. Differentierad uthyrning. Man minskar även textilkostnaderna genom en marknadsuppdelning på oklanderliga respektive lagade plagg. Det tvättgods, som vid starten av ett linneuthyrningsföretag är nytt, fint och rent, är kanske tre kvarts år senare allvarligt förslitet. Många av lakanen är lagade och lappade, och en hel del handdukar bär spår, som inte helt går att tvätta bort, av läppstift, skokräm etc. De ursprungliga kunderna kommer att vägra att ta emot dylikt tvättgods. För att anskaffningskostnaderna för hushållslinnet inte skall bli för höga och ej totalt gå alltför mycket över 20 % av bruttoomsättningen (jfr tabell 28), anser man det i Amerika nödvändigt att skaffa en andrahandsmarknad för linneuthyrning. I amerikanska städer med accentuerad standardskillnad mellan olika stadsdelar kan man finna en dylik i en stadsdel med lägre anspråk. Annars söker man att hyra 17

258 ut de lappade och ej fullt fräscha plaggen till enklare hotell, uthyrare av möblerade rum o. s. v. 7. Rationell tvättning av uthyrningslinnet. Eftersom uthyrningslinnet kan standardiseras både till format och kvalitet, är det tekniskt möjligt att utföra arbetet till relativt sett mycket låga kostnader. I moderna, snabbgående manglar kan man avverka betydande mängder lakan och handdukar per timme, och manglarna kan, eftersom man arbetar med standardiserade plagg, förses med vikningsmaskiner. Sorterings- och märkningskostnaderna bortfaller så gott som helt, och härigenom sparar man betydande arbetskostnader.

Möjliga utvecklingsvägar för svensk linneuthyrning För att här i landet kunna förverkliga linneuthyrning till en prisnivå, som kan appellera till en större del av allmänheten, torde det vara nödvändigt att uthyrningen bedrives i förhållandevis stor skala. Verksamheten måste under alla förhållanden ledas av personal med omfattande erfarenhet av anskaffning och vård av textilier, och tvättningen bör för att få önskvärt låga kostnader ske i tvätterier utrustade med den starkt automatiserade maskinpark, som är särskilt lämplig för ändamålet. Erfarenhet och resurser av detta slag torde med några få undantag knappast finnas hos de nuvarande kollektivtvätterierna. Inom konsumentkooperationen föreligger sedan några år intresse för linneuthyrning och den tidigare relaterade verksamheten i Örebro är ett kooperativt initiativ. Utöver den kommersiella tvätteriindustrin bedriver de statliga institutionstvätterierna, speciellt de stora centrala sjukhustvätterierna, en verksamhet som ligger mycket nära det rationella linneuthyrningsföretaget. De stora sjukhustvätterierna upphandlar och vårdar betydande textilkvantiteter och är samtidigt utrustade för en rationell tvättning av desamma. Inom kommittén har väckts tanken att dylika större statliga eller kommunala institutionstvätterier skulle på kvälls- eller nattskift kunna utnyttjas för främst själva tvättarbetet i samband med en eventuell linneuthyrning. De större av institutionstvätterierna är, som tidigare sagts, även synnerligen kompetenta att handha anskaffning och skötsel av dylika linneförråd. Administration och distribution av linneuthyrning till allmänheten bör emellertid nog ske genom särskilda företag. För att de låga kostnaderna för tvättarbetet i institutionstvätterierna i stort sett skall kunna bibehållas 1 får i princip ingenting ändras i deras nuvarande rationella arbetsförfarande. Institutionstvätterierna torde f. n. i l Sjukhusdirektionens centraltvätt i Stockholm hade exempelvis 1951 en genomsnittlig kostnad av 41,74 öre per kg tvättad, manglad och vikt tvätt; härav 11,74 öre för tvätten, 27,70 öre för manglingen samt 2,30 öre i administrations- och verkstadskostnader. Kassationskostnaden av förslitet tvättgods utgjorde under året 20,02 öre per kg tvättgods.

259 regel för eget bruk arbeta med enskift. Till detta enskift synes det i flera fall vara möjligt att för exempelvis linneuthyrning lägga till antingen ett kvällsskift på ca fem timmar eller eventuellt ett nattskift. Enligt gällande arbetstidsbestämmelser får kvinnlig arbetskraft tjänstgöra mellan kl. 05 och 22. Erfarenheter från ett stort statligt institutionstvätteri i Stockholmstrakten visar att ingen svårighet förelegat att få kvinnlig personal till dylikt kvällsskift, t. ex. hemmafruar, som velat ha inkomst några kvällar i veckan. Under ett kvällsskift kan man sålunda som brukligt vid dagskiftet använda kvinnor för mangelarbetet. Linneuthyrningstvätten bör i princip antagligen icke blandas ihop med institutionstvätteriets övriga tvätt. Den kan t. ex. tillföras tvätteriet på eftermiddagen och gå därifrån på morgonen. Institu 7 tionstvätteriet är vanligen endast utformat för att hålla reda på mycket stora tvättgodspartier och bör helst inte belästas med några sorteringsarbeten. Distributionen till allmänheten kan tänkas ordnad genom ett särskilt distributionsföretag som samtidigt äger linnet. Anskaffningen och vården — lagningen — av linnet torde med fördel kunna anförtros till institutionstvätteriets experter. Dessa torde i vissa hänseenden kunna beräknas utföra1 även dessa uppgifter inom ramen för tidigare arbete; i vissa fall kan de erfordra förstärkning med assistenter, biträdespersonal etc. Med hänsyn till det betydande kapital i form av textilier, som måste investeras i ett linneuthyrningsföretag av någorlunda omfattning, bör all verksamhet på området och inte minst nyetableringar planeras och övervägas särskilt omsorgsfullt. Sålunda bör vara klarlagt vilka möjligheter som finns att vid eventuellt lokalt misslyckande kunna disponera textilinnehavet for annan verksamhet.

KAPITEL

23 Kemtvätt

Vår hygien dålig beträffande gångkläder Särskilt gångkläder, men även andra plagg av ylle, vissa ömtåliga konstfibrer och icke färgäkta bomull eller linne kan utan att skadas icke alls eller endast med iakttagande av speciella försiktighetsåtgärder tvättas i vatten. De vanligaste rengöringsmetoderna för dylika plagg är i stället piskning, skakning, borstning, vädring och dammsugning. Effektiviteten av dessa senare är dock begränsad. En hel del smuts stannar kvar i kläderna. Vill man ha denna avlägsnad måste speciella tvättmetoder, som inte skadar textilierna, tillgripas. Dessa brukar sammanfattas i begreppet kemtvätt. Dylik tvätt utföres i regel av särskilda kemtvätterier. Flertalet kemtvätterier här i landet har tillkommit under de senaste årtiondena. Företagen har till övervägande del koncentrerat sig på de större städerna. Den yrkesmässiga kemtvätten har hos oss i förhållande till andra länder med hög textilstandard fått en relativt liten spridning. Enligt en år 1944 av Institutet för marknadsundersökningar företagen utredning hade i Stockholm 33 % i socialgrupp I, 46 % i socialgrupp II och 64 % i socialgrupp III aldrig använt sig av kemtvätt. Socialstyrelsens levnadskostnadsundersökning för 1948 visade att tätortshushåll hade ett genomsnittligt utlägg för kemisk tvätt och färgning av kr. 1 4 : — per hushåll och år; i realiteten motsvarande att man kemtvättade något mer än 1 plagg per familj och år. Motsvarande preliminära värden från levnadskostnadsundersökningen 1952 är för tätortshushåll 22:— kr och för hela landet 20:— kr per hushåll och år, d. v. s. hushållen kemtvättar i genomsnitt knappt två plagg per år. En övervägande del av de svenska gångkläderna tvättas över huvud taget inte under sin livslängd. Till jämförelse kan nämnas att den genomsnittliga amerikanska stadsarbetarfamiljen kemtvättar 17 plagg per år. 1 Mera välsituerade amerikanska familjer kemtvättar 75—100 plagg per år. Att den kemiska tvätten ännu icke nått större spridning här i landet torde även kunna återföras på den jämförelsevis höga prissättning som tillämpas av de svenska företagen. Bl. a. 1941 års befolkningsutredning och i U.S. Department of Labor, 1947, City Worker's Family Budget.

261 Kooperativa Förbundet har gjort uttalanden i denna riktning. Beträffande priser kan nämnas, att för kvalitetsarbete är för närvarande de svenska kemtvättpriserna nominellt ungefär dubbelt så höga som de amerikanska. Med hänsyn tagen till köpkraften blir prisskillnaden ännu större. Den förhållandevis ringa omfattningen av kemtvätt hos oss beror dock icke enbart på tradition och höga priser. Det är allmänt känt och även omvittnat av branschens egna organisationer, att på sina håll brister förekommer beträffande det utförda arbetets kvalitet. Detta medför en viss osäkerhet eller misstro från allmänhetens sida. Det har, särskilt tidigare, även mött stora praktiska svårigheter att vid tvättskador göra sin rätt gällande mot mindre nogräknade företagare. Dessa senare förhållanden har dock förbättrats betydligt, sedan Sveriges Tvätteriidkareförbund i samarbete med Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund i de största städerna upprättat skiljenämnder för tvättskador. Till dessa kan allmänheten och även företagarna vända sig vid tvister i tvättärenden. Även de tidvis långa leveranstiderna — under våren inte sällan omkring en månad — gör det ofta svårt för dem som inte har så stora klädförråd att vara av med plaggen.

Vad menas med k e m t v ä t t ? Med kemtvättning förstås tvättekniskt i första hand tvättning med fettlösande medel, exempelvis bensin eller trikloretylen. I samband med avfettningen bortsköljes de lösgjorda smutspartiklarna. Den smuts, som icke går bort härvid, försöker man avlägsna genom särskild fläckborttagning och eventuell försiktig tvättning med vatten och vattenlösningar. På senare år har man även börjat förstärka den organiska kemtvättvätskan (bensin etc.) med vatten och emulgeringsmedel (som möjliggör blandning av vätskorna) samt lämpligt tvättmedel. Kemtvätten utföres i regel i särskilda inlämningstvätterier. Enklare former av kemtvätt utföres även i hemmen. Några självtvatterier för kemtvätt är inte kända och torde med hänsyn till brand- och förgiftningsriskerna vara ett både tekniskt och ekonomiskt relativt svårlöst problem.

Hur arbetet går till i ett kemtvätten När plaggen kommer till kemtvätteriet, sker först märkning. Därefter inspekteras plaggen. Fickor och veck dammsugs eller borstas. Skärpspännen, plastknappar och andra tillbehör, som kan skadas eller skada, avlägsnas. Plagg som verkar att ha fläckar, som kan "bita sig fast" vid den vanliga kemtvätten, eller plagg som är av extra ömtåligt tyg, sorteras undan. Ylleplagg och silkeplagg delas före tvätten vanligen upp i skilda partier. Dessa kan i sin tur sorteras ytterligare med hänsyn till kulör, smutsighet etc.

262 Specialmaskiner

Kemtoällmaskiner

Spottingbord

för

an olika

Ä

kemtvätt

utföranden

rmformningsmaskin

Torkdocka uppblåst med varmluft

Kemtvättning Tvättbehandlingen låter man variera i tid och intensitet efter plaggens beskaffenhet, ömtåliga vävnader skyddas t. ex. extra mot mekanisk påverkan från tvättmaskinens väggar genom att tvättas i nätpåsar. i De sorterade plaggen placeras vid tvätten i en kemtvättmaskin, som kan variera ifråga om typ och utformning. Genomgående är emellertid, att kläderna i maskinen genomströmmas av en fettlösande tvättvätska. Denna .filtreras och destilleras vanligen under tvättprocessen, så att smutspartiklarna uppsamlas i filtret och ren tvättvätska kontinuerligt strömmar genom plaggen. Två huvudtyper av tvättvätska förekommer. Den ena är bensin av olika kvaliteter, den andra är klorerade kolväten som trikloretylen, perkloretylen och koltetraklorid. Bensinen är billigare men eldfarligare. De klorerade kolvätena är dyrare och dessutom giftiga att inandas, men erfordrar ej speciella brandskyddsanordningar. Tvättvätskan kan som tidigare nämnts vara förstärkt med särskilda tvättmedel. Efter tvättningen centrifugeras plaggen och de sista vätskeresterna förångas med varmluft. Centrifug och torktumlare kan vara från tvättmaskinen fristående aggregat eller sammanförda med maskinen till en ofta automatiserad enhet, i vilken alla tre arbetsmomenten kan utföras i följd. Om plaggen är för ömtåliga att virvla runt i tumlaren, torkas de på galgar i varmluftskåp. Fläckborttagning Den ovan beskrivna kemtvätten avlägsnar i huvudsak fett- och oljefläckar samt lösa smutspartiklar. Däremot avlägsnas t. ex. inte utan vidare

263 bläck, blod, medicin, urin och vissa mat- samt andra icke fettfläckar. För dylikt fordras vanligen speciell fläckborttagning. Traditionellt har den arbetare som utför fläckborttagningen — detaschören — varit utrustad med olika lösande kemikalier, borste, vattenspruta och trasor. Under huvudsakligen åren efter andra världskriget har emellertid den s. k. ångpistolen införts och avsevärt kommit att underlätta detaschörernas arbete. Ångstrålen ur en dylik har en både mekanisk och lösande verkan. Man beräknar att ungefär 90 % av alla fläckar, som är kvar efter maskinell kemtvätt, kan tagas bort med enbart dylik behandling. För övriga fläckar återstår lösning med kemikalier, men även härvid underlättas arbetet tack vare ångpistolen. Moderna kemikalier gör också arbetet lättare. Exempelvis kan man använda enzymer av liknande typ som i vår magsäck för att bryta ned de äggviteämnen, som finns i mat- och blodfläckar. För huvuddelen av tvättgodset i kemtvätterierna har fläckborttagningen genom de nya metoderna blivit en enklare, snabbare och billigare process. Å andra sidan har inte kraven på yrkesskicklighet hos detaschörerna minskat; nya konstfibrer, nya färgstoff er och nya plastimpregneringar och appreturer ställer allt högre krav på utövarnas kunnighet.

Vattentvättning Vissa textilier — exempelvis gummiimpregnerade regnrockar — tål inte kemtvättning utan måste tvättas i vatten. Bomulls- och linneplagg inlämnade till kemtvätterier tvättas ofta också ofta med fördel i vatten. För de grövre textilierna använder man härvid tvättmaskiner av konventionell typ. Ömtåliga plagg tvättas för hand. Hårt smutsade ylle- och silkeplagg måste emellertid också underkastas vattentvätt, om inte fläckborttagning är tillfyllest. Tvätten sker härvid vanligen som handtvätt och med plaggen utsträckta på en lämplig skiva. Efter en snabb borstning med ljumt vatten och tvål, sköljs plaggen och centrifugeras. En illa utförd vattentvättning förstör med lätthet ett plaggs form, appretur och ofta även färg. För att minska våttvätt och fläckborttagning •— som är förhållandevis dyrbara arbetsprocesser — har under de senaste åren, som tidigare nämnts, vatten jämte emulgerings- och tvättmedel av olika slag börjat tillsättas tvättvätskan i kemtvättmaskinerna. Före våttvätten mäts plaggen omsorgsfullt, så att de efter en eventuell krympning kan utsträckas till ursprunglig storlek. Hos större företag förekommer skalförsedda byxtorkare och formdockor, med vilkas hjälp snabb och precis sträckning kan ske. Vattentvättningen är ett av kemtvätteriernas mera besvärliga problem. För vissa tyger är problemet olösligt och det går inte att undvika att plaggen krymper. Många tvätterier finner det därför rådligt att i ovissa fall inhämta kundens tillstånd till vattentvättning.

264 Efterbehandling För efterbehandlingen av kemtvättade plagg använde man tidigare skräddarens och sömmerskans traditionella enkla press- och strykjärn, borstar och fuktiga trasor. Sedan de mekaniska strykpressarna införts har emellertid de vanliga press- och strykjärnen till stor del försvunnit utom i mycket små företag och för vissa specialarbeten. Särskilda form järn och skulderpressar underlättar arbetet med plaggens skulderpartier och andra besvärliga detaljer. Formjärnen kan liknas vid ett slags perforerade, ångutsläppande metallsvampar. Även silkeplagg behandlas i pressar eller på formjärn och särskilda ångbord. Man kan med hjälp av ångfyllda tygballonger pressa exempelvis klänningsärmar. För efterputsning användas konventionella elektriska strykjärn med eller utan vidsittande ånganordningar. Vattentvättade plagg såsom poplinrockar och bomullsklänningar kan torkas och samtidigt få "finish" på kroppsformade torkdockor. Dessa, som är av tyg, blåses upp av varm tryckluft och spänner därvid ut plaggen till storlek och form. Liknande metoder används även för kavajer och speciellt då för sport- och enklare vardagsplagg. Efter slutförd efterbehandling sker en omsorgsfull inspektion av varje plagg. Eventuella bristfälligheter rättas — det kan exempelvis röra sig om felande knappar och liknande — och plagget är därefter leveransklart.

Exempel på hur ett kemtvätteri kan utformas Vidstående skiss (sid. 265) över ett mindre kemtvätteri har utarbetats av bostadsstyrelsens tvätterisektion i enlighet med av kommittén inhämtat material. Som framgår av skissen ligger tvätteriet i omedelbar anslutning till en inlämningsbutik. De inlämnade smutsiga plaggen går från butiken till smutstvättförrådet till vänster på skissen. Arbetsmaskinerna är sedan så uppställda i lokalen, att produktionen går i U-form genom anläggningen. Ur smutstvättförrådet tages plaggen för sortering och borstning i borstmaskin. Därefter sker kemtvätt, våttvätt och detaschering. För våttvätten finns våttvättbord, blötvagnar, tvättmaskin och centrifug. Den våttvättade tvätten torkas i torktumlare eller torkrum. Efterbehandlingen sker på ärmformare, ångformbord, ångbord, strykbord, ångdocka, universalpress, paletåpress och strykbord. För följdriktig billig transport i tvätteriet finns transporträls samt hjulförsedda transportställningar. Beträffande anläggningens produktionsmöjligheter kan nämnas, att kemtvättmaskinens kapacitet är 20 kg tvätt inklusive fyllning och tömning på 50 minuter. På grund av förekommande avsevärda säsongvariationer i efterfrågan på kemtvätt blir det i hög grad beroende på lokala och personliga förutsättningar, hur en anläggning som denna kan utnyttjas. Enligt officiella amerikanska uppgifter är det möjligt att i en anläggning av unge-

< >

OmkI. mön

OmkI. kvinnor

Torkrum

Div. förråd

w:

—CJH

EG"18 kg

Torktumlare

Q l 8 kgj Centrifug

12 kg Tvättmaskin

Is to

Blötva gnor 05

Vöttvöltbord

• 20 kg trimaskin

Sorleringsbord

H

hi

Borslmoskin

• ••• Smutstvätt

Kontor

a^—- n=

/Mil//Il

>.

Rentvått

Butik

n V Skolo I : 100

X 8.8 m

/III IMU

266 fär denna typ med en personalstyrka på totalt 5 personer tvätta och efterbehandla 100—120 plagg per dag.

Kemisk hemtvätt Sedan medvetandet om erforderlig gångklädeshygien blivit starkare, har många husmödrar börjat att försöka tvätta kemiskt i hemmen. Den egentliga hemkemtvättcn tillgår så att man lägger det plagg som skall tvättas i ett kärl med tungbensin (exempelvis varnolen eller kristallolja). Plagget får ligga i blöt från några timmar till ett dygn eller ev. längre, om det är hårt smutsat. Det kramas sedan så att det blir genomtvättat. För lätt smutsade tunna plagg räcker det vanligen att tvätta i en lösning, men de flesta plagg bör tvättas i två lösningar, i undantagsfall tre. När plagget är tvättat vrids det ur och hängs sedan, vanligen på en klädgalge, så slätt och utsträckt som möjligt att torka utomhus. Tvättvätskan kan eventuellt användas igen, om smutsen först får sjunka till botten och avlägsnas. Den kemiska hemtvätten synes ha fått en rätt omfattande spridning i vårt land. Verksamt bidragande härtill är den omfattande upplysning, som Aktiv Hushållning i broschyrform bedrivit för tvättformen. Vid dylik kemisk hemtvätt måste emellertid vissa försiktighetsåtgärder iakttagas. Aktiv Hushållning meddelade härom följande: 1 »Vid användning av preparat av typen white spirit måste varsamhet iakttagas, då explosionsrisk och eldfara annars kan uppstå. Preparaten är visserligen inte eldfarliga i vanlig mening, d. v. s. vid vanlig rumstemperatur, utan kan i detta avseende närmast jämföras med fotogen, som dock har en något högre flampunkt. Om temperaturen stiger över 30 grader Celsius avger emellertid preparaten eldfarliga ångor. Det behövs endast en ringa mängd dylika ångor i luften för att en explosiv blandning skall uppstå. Preparaten får därför under inga omständigheter uppvärmas och arbetet får aldrig utföras medan eld brinner i spis i samma eller närliggande rum, dit ångorna kan sugas till följd av draget i spisen eller ventilationsanordningar. Att märka är att ångorna är tyngre än luften och därför samlar sig nere vid golvet så att någon nämnvärd lukt från ångorna vanligen inte känns i rummet. Man bör också — särskilt under den varma årstiden då ångor lättare bildas — tillse att i närheten inte finns några föremål i vilka gnistbildning kan förekomma, exempelvis stickkontakter, påkopplade kylskåp, dammsugare, golvbonare, fläktar o. dyl. Bäst är givetvis att utföra arbetet utomhus eller i utrymmen som inte har förbindelse med bostadsrum. Tvättmaskiner får inte användas vid kemisk tvätt utan att ha besiktigats och godkänts därtill av brandmyndigheterna. I maskinen kan nämligen uppstå s. k. gnidningselcktricitet, särskilt om maskinerna inte är ordentligt jordade. Vid maskinernas rörelse kan vätskan uppvärmas, gnista kan bildas och antända ångorna. i Kemisk tvätt i hemmet, Aktiv Hushållning, årgång 1949, nr 1.

267 Vid torkning får tvättat plagg inte hängas i närheten av öppen eld eller vid spis i vilken eld brinner. Det får inte heller torkas över påkopplat värmeelement eller vid strålvärmeapparater, där temperaturen lätt kan överstiga 30° C. Torkrum med aerotemper får inte användas vid torkning av plagg tvättade i petroleumpreparat med hänsyn till risken för gnistbildning. Trikloretylen och perkloretylen är andra medel, som kan användas för kemisk tvätt i hemmet. De kan dock inte på långt när tillmätas samma betydelse som de förut nämnda, dels på grund av sitt högre pris, dels på grund av en del mindre goda egenskaper. De är visserligen inte eldfarliga, men de avdunstar mycket lätt och ger en farlig bedövande gas, som kan ge upphov till svåra förgiftningar.» På grund av de riskmoment som föreligger i samband med kemtvätt i hemmet har viss kritik riktats mot densamma. Motsvarande eldfarliga vätskor används dock sedan länge inom hemmen för andra ändamål, tidigare inte minst till fotogenlampor och numera även för rengöring av bonade korkmattor och parkettgolv, till fotogenkaminer o. s. v. Enligt gällande bestämmelser äger man vanligen rätt att i bostaden förvara upp till 20 kg av dylika vätskor. Den vanligaste formen av "kemtvätt i hemmet" är emellertid fläckborttagning. Den sker oftast med enkla hjälpmedel som fläckbensin och trikloretylen. Många fläckar lösas, som tidigare nämnts, av vanligt vatten. Under senare år har även funnits att köpa särskilda fläckborttagningssatser för hushållsbruk med beskrivning hur arbetet bör utföras. Även har s. k. skumtvätt av främst mattor och möbeltyger blivit vanlig. Skumtvätten sker med speciella skumbildande preparat, som blandas med vatten så att ett kraftigt skum erhålles. Skummet lägges sedan på tyget och med en borste behandlas detta bit för bit. Torkning utföres successivt med trasa, så att den lösgjorda smutsen samlas i denna. Aktiv Hushållning har medelst broschyrer särskilt bidragit till att införa denna tvättmetod i landet. Kemtvätt i hemmet och då särskilt fläckborttagning är för enklare plagg eller okomplicerade fläckar ett viktigt led i ett hushålls kontinuerliga klädvård. Vid mera svåra fläckar och dyrbara plagg blir emellertid riskerna för misslyckanden och skador stora, om husmodern inte är extra kunnig på området. Kemtvätt i hemmet med tungbensin är ur arbets- och torkningssynpunkter besvärlig i en stadsvåning, och tungbensinen blir med det mindre rationella utnyttjande, som det här vanligen är fråga om, relativt dyrbar. Den kemiska hemtvättens utbredning beror med all sannolikhet på den kommersiella kemtvättens prisnivå. Skulle de svenska kommersiella priserna sjunka till t. ex. amerikansk nivå, är det troligt att många av de hushåll, som nu själva gör sig besvär med kemtvätt, skulle gå över till kommersiell service. Enklare fläckborttagning och skumtvätt samt tungbensintvätt av barnkläder kan dock beräknas att lång tid framåt komma att utföras inom hushållen.

268 De kommersiella kemtvätterierna i Sverige Det var företag inom den traditionsrika färgerinäringen som först började med kemtvätt i vårt land. Den nya verksamheten låg nära den del av detta yrke som omfattade omfärgning av gångkläder och liknande. Kemtvätten började här i landet under senare hälften av 1800-talet, då fettlösande vätskor som bensin och terpentin blev mera lättillgängliga. Så tidigt som 1878 erhöll en färgare i Stockholm (J. Risack) Kungl. Maj :ts tillstånd att idka kemisk tvätt med bensin. På liknande sätt upptogs kemisk tvätt på olika håll ute i landet. Utrustningen var länge starkt hantverksbetonad och det är närmast efter första världskriget, som maskiner i större utsträckning har tillförts branschen. För närvarande finns det cirka 300 företag i landet, som själva utför maskinell kemisk tvättning. Därav är cirka hälften anslutna till våttvätterier, vilka utför vanlig hushållstvätt. Den statistik som finns angående branschen är rätt ofullständig. 1948 företog priskontrollnämnden en omfattande utredning beträffande branschen ur vilken följande uppgifter kan anföras. Antalet undersökta företag var 303. Huvuddelen av företagen var koncentrerade till de största städerna. Av en totalomsättning år 1947 av 21 miljoner kr. kemtvätt för hela landet låg 58 % på företag belägna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping. 111 företag med en årsomsättning av 50.000 kronor eller däröver utförde 81 % av all kemtvätt i landet, medan däremot 54 företag med en total årsomsättning under 20.000 kronor endast utförde 4 %. De större företagens betydelse framgår av att de 18 största utförde 40 % av all kemtvätt. Allmänhetens efterfrågan på kommersiell kemtvätt torde sedan nämnda undersökning ha ökat. Huru mycket är emellertid oklart. Efterfrågeökningen torde dels bero på ökad standard och krav på allmänhygien, dels på att priserna på de vanligaste plaggen genom priskontroll varit bundna sedan början av 40-talet och att genom penningvärdets fall sålunda en icke oväsentlig prissänkning i realiteten inträffat på kemisk tvätt. Denna sänkning kan från stopprisernas införande år 1942 och fram till 1953 beräknas till ca 30 %. Att priserna nominellt kunnat hållas relativt oförändrade under så många år trots exempelvis avsevärt ökade arbetslöner i branschen beror på flera faktorer. En är att kemtvättnäringen haft goda marginaler. Ännu mera betydelsefullt torde dock ha varit att särskilt de medelstora och större företagen i branschen under denna period haft möjlighet att tekniskt betydligt rationalisera sin verksamhet. Vissa paralleller kan härutinnan dragas med den amerikanska kemtvättnäringens utveckling. Till detta återkommes i det följande. Vidstående tabell, som utarbetats av priskontrollnämnden år 1951, exemplifierar fördelningen av de plagg som vanligen kemtvättas, samt den

269 prisnivå vid expedition över disk som priskontrollnämnden då prövade skälig med hänsyn till det aktuella kostnadsläget vid rationellt arbetande företag. Jämlikt de s. k. stopprisbestämmelserna äger många företag emellertid rätt att ta ut högre priser. Detta är även vanligt, särskilt i samband med distribution.

Tvättplagg

Kostymer Kavajer Byxor Vinteröverrock | Sommaröverrock j Poplinrockar Dräkter Klänningar (med undantag av långa aftonklänningar) Kjolar Damkappa, kort 1 » , lång J övrigt

Plaggfördelning %

11,0 9,4 16,6 4,0

7,7 3,1 17,6 5,6 10,0 15,0

Priser vid expedition över disk, kronor Stockholm övriga och Sverige Göteborg

9:50 6:45 4:75 10:10 9: — 9:50 9:50

9: — 5:90 3:90 9:50 8:40 9: — 9: —

9: — 7:85 4:75 3:90 6:15 5:90 9:50 9: — Fri prissättning

De svenska kemtvätteriernas prisnivå har av allmänhet och press utsatts för betydande klander. Inte minst h a r härvid jämförelser gjorts med de utomlands och särskilt i Amerika tillämpade priserna. I samband med priskontrollnämndens utredningar gjordes 1947—1948 även en undersökning av skillnaderna mellan de amerikanska och svenska förhållandena. Man fann, att priserna nominellt i Amerika då (innan devalveringen) var en tredjedel av de i Sverige, och att med hänsyn till köpkraften skillnaden var ännu mer betydande. Å andra sidan fann man, att på grund av starka säsongvariationer i efterfrågan kapacitetsutnyttjandet av de svenska anläggningarna och deras anställda var lågt. Dessa säsongvariationer hade man i betydande grad lyckats utjämna i Amerika. Omstående diagrams (sid. 270) övre del exemplifierar hur säsongvariationerna kan gestalta sig hos ett svenskt kemtvätten. Den trappstegsformade övre kurvan är uträknad med ledning av uppgifter från ett representativt företag. Kurvan visar tvättgodstillströmningens variation månad för månad uttryckt i för godsets bearbetning erforderlig arbetstid. Som framgår av densamma är januari och februari tysta månader med 50 % eller mindre utnyttjande av företagets "normala" kapacitet. Mars innebär full sysselsättning. Tvättgodsanhopningen i april och maj påfordrar övertidsarbete. Den genom övertiden stegrade kapaciteten är dock otillräcklig och

270 Diagram Arbetstimmar per dag lO-i 9-

30. Exempel

på säsongvariationer och ekonomisk i ett svenskt kemtvätten.

Övertid, 1,5 tim. per dag

Frän tidigare .manad förskjuten, produktion

8-| .--'Normal or betstid7-

verkan

härav

Tvårtgodsets fördelning månadsvis uttryckt i erforderlig produktionstid

6H 5 Tvärfgodset omräknat i produktionslid

Januari

Februari

April

Maj

Augusti

Septergber

Oktober

November December

Arbetskostnader Fasta kostnader Rörliqo kostnoder

4 56-

Vinst

pJ

der för övertid Arbetskostnader

7-

69 Intäkternas och kostnader10 nas fördelning månadsvis Kronor per plagg

en produktionsförskjutning uppstår i tidshänseende, d. v. s. den allmänt kända förlängningen av leveranstiderna. Fr. o. m. juni dalar åter efterfrågan och därmed utnyttjandet av kapaciteten. En förbättring inträder i början av hösten, men sedan sjunker kurvan åter starkt. En dylik i tidshänseende synnerligen ojämnt fördelad produktion medför naturligen en per år sett låg utnyttjandegrad av produktionsoptimum, d. v. s. den produktion som inom ramen av ett företags produktions- och försäljningshjälpmedel ger de lägsta kostnaderna per produktionsenhet. Den låga utnyttjandegraden medför ökade kostnader per tvättat plagg och bidrar till den höga prisnivån. Den höga prisnivån i sin tur bidrar till att inånga skjuter på att utnyttja tjänsten tills den blir mera nödvändig, d. v. s. vanligen till de ljusa dagarna i början av våren. Säsongvariationerna medför vid toppbelastning inte bara månadslång väntetid för kundkretsen utan även kraftig övertidsbelastning av tvättpersonalen. Detta medför ökade lönekostnader för tvätteriet samt inte sällan även lägre kvalitet på arbetet. Vid lågsäsong drabbas personalen av inkomstminskning — ackorden övergår till lägre timlön. Under 1930-talets goda tillgång på arbetskraft var permitteringar eller avskedanden under lågsäsong inte ovanliga. I den mån man utgår från att ett 100 %-igt utnyttjande av normalarbetskapaciteten vid 8-timmars arbetsdag är produktionsoptimum för kemtvätterier, kan man med ledning av den övre kurvan i diagrammet å sid. 00 beräkna, att medelvärdet under året för kapacitetsutnyttjandet vid ifrågavarande företag är cirka 70 % av produktionsoptimum. Detta torde vara representativt för mera rationellt arbetande svenska företag. Något bättre

271 resultat kan tänkas föreligga i ett mindre antal fall, men i gengäld torde ett stort antal mindre rationellt drivna företag arbeta med i många fall avsevärt lägre utnyttjandegrad. Uppgifter har förelegat om i vissa fall t. o. m. mindre än 50 %-igt utnyttjande av kapaciteten. Man kan beräkna, att utnyttjandet av de svenska kemtvätteriernas årskapacitet i stort sett varierar mellan 50—75 %. Den undre delen av diagrammet speglar månad för månad i 1948 års priser de mot produktionen svarande intäkterna och kostnaderna vid expedition över disk. Den trappstegsformiga intäktskurvan är uppgjord på grundval av en av priskontrollnämnden uträknad då gällande medelintäkt av kr. 7: 88 per plagg. Kostnadskurvorna är även uppgjorda efter av priskontrollnämnden uträknade medelvärden, som då uppgick till för arbete kr. 1:85, fasta kostnader kr. 0:74, rörliga kostnader kr. 1:17 och för övertidsarbete 32 % av intäkten för övertidsproduktionen. I detta diagram finns inga distributionskostnader för hämtning och hemsändning inlagda utan det har förutsatts, att hela produktionen levereras över disk. Under denna förutsättning — till vilken skall återkommas senare — visar diagrammet avsevärd vinst. Det är denna teoretiska vinst — som under gynnsamma lokala omständigheter förekommit och kanske även förekommer i praktiken — som givit upphov till den allmänt spridda uppfattningen om kemtvättbranschens stora vinstmöjligheter. I samband härmed bör nämnas, att penningvärdets fall sedan slutet av 1948 (underlagsår för diagrammet) varit över 20 %. Intäkterna på den dominerande mängden av kemtvättgods har efter 1948 varit mera oförändrade, medan huvudsakligen löner men även andra kostnader gått upp. Anger man värdena i nyssnämnda diagram i form av ett enkelt räntabilitetsdiagram — diagram A, sid. 272 — framgår ännu tydligare vinstförhållandena. 75 % utnyttjande av produktionsoptimum visar under tidigare angivna förutsättningar en betydande vinst, utgörande drygt 40 % av omsättningen. 50 % kapacitetsutnyttjande ger knappt % så stor vinstsumma men dock nära 20 % av omsättningen. För företag, vars omsättning ligger ännu närmare neråt den kritiska omsättningspunkten — som här ligger på cirka 40 % av produktionsoptimum — blir vinsten mindre för att slutligen försvinna och på andra sidan av den kritiska punkten förvandlas till förlust. Som tidigare nämnts ingår i dessa två diagram inga distributionskostnader, utan det förutsattes, att hela produktionen expedieras över disk. Det är angeläget att här understryka vikten av differentiering mellan diskleveranser och hämtat och hemsänt gods. Distributionskostnaderna — speciellt för den mindre rationella distribution som det vid denna typ av företag inte sällan blir fråga om — är nämligen så höga, ofta ett par kronor per kund och gång, att såväl kalkyl- som prismässig åtskillnad synes böra göras mellan tjänsterna.

272 Diagram 31. Exempel Intäktkostnader i % 100

på räntabilitetsförhållanden

A

vid

kemtvätterier

B

90 100 Produktionomsättning

i

• 7.

90 100 Produktion— omsättning

e

'

90 100 Produktion— Omsättning i %

I diagram B, som i övrigt är identiskt med A, har i de rörliga kostnaderna inräknats en uppskattad kostnad för distribution av 50 % av produktionen. Detta diagram B ger en riktigare bild beträffande förhållandena vid 1948 års kostnadsnivå hos medelstora och större kemtvätterier i de större städerna. Vinsten blir här vid 50 %-igt utnyttjande cirka 7 % och vid 75 %-igt cirka 29 % av omsättningen.

273 Vinstmarginalerna enligt 1948 års förhållanden kunde betraktas som så goda för rationellt drivna företag, att konsumentintressena med ett visst fog kunde påyrka en lägre prisnivå, åstadkommen exempelvis genom inrättandet av konsumentägda företag. För att exemplifiera inverkan av en 25 % lägre prisnivå, h a r i diagram C, sid. 272, priserna (intäkterna) minskats med 25 %. Diagrammet är för övrigt baserat på diagram A, d. v. s. inga distributionskostnader är inräknade. Man finner, att i C den kritiska omsättningspunkten har förflyttat sig till 55 %. De minst rationella (de med cirka 50 % kapacitetsutnyttjande) av överdiskleverantörerna drabbas sålunda med förlust vid en allmän 25 %-ig prissänkning, om inte samtidigt tvättgodstillströmningen ökar med cirka 10 %. För att ifrågavarande kategori skall erhålla 10 % vinst å omsättningen, erfordras en tvättgodsökning med cirka 25 %. Det förefaller troligt, att lägre priser på kemtvätt skulle resultera i en ökad efterfrågan, men å andra sidan torde man kunna förutsätta, att en mera betydande dylik ökning knappast blir omedelbar utan först inträffar så småningom. Inarbetas i räntabilitetsdiagrammet, som visas i diagram D, sid. 272, och på sätt som tidigare i diagram B, distributionskostnaderna för 50 % av produktionen, förflyttas den kritiska omsättningspunkten till närmare 70 % av produktionsoptimum. Endast eliten av dylika distribuerande företag skulle vid 25 % prisminskning och oförändrad produktion lämna någon som helst vinst. Toge däremot företagen av sina distributionskunder ut själva kostnaden för distributionen i form av pristillägg, skulle företagen i räntabilitetshänseende jämställas med företag enligt diagram C. Ovanstående redogörelse torde i någon mån förklara den utveckling som här skett på kemtvättområdet. Endast ett par kollektiva kemtvätterier har startats i landet och även om dessas prissättning legat under de närmaste konkurrenternas, har en sådan förändring icke skett i allmänhetens säsongvanor i efterfrågan, att kalkylmässigt de priser kunnat åstadkommas, som man på många håll hoppats på. Bidragande orsak härtill är, att försöksverksamheten beträffande kollektiva kemtvätterier måst bedrivas relativt försiktigt och att det tidvis varit svårt att knyta önskad personal till företagen. För kunniga och initiativkraftiga yrkesmän har det hittills varit relativt lätt att själva och utan större kapitalinsats etablera sig i branschen. Det har varit möjligt att i stor utsträckning anskaffa anläggningarna på avbetalning. Under 1954 har emellertid konsumentkooperationen startat ett större kemtvätteri i Örebro. Resultatet av detta företags hittillsvarande helt korta verksamhet tyder på möjligheten av en påskyndad prissänkande utveckling. Som framgår av följande avsnitt beträffande de amerikanska kemtvättförmållandena, tillämpades i USA under 1940-talet ett genomsnittspris på kemtvätt som motsvarade den amerikanska industriarbetarens medeltimlön. 1954 hade prisnivån sjunkit till % av timlönen. Den svenska medeltimlönen 18

274 var 1953 inkl. sociala förmåner för manlig industriarbetare kr. 4:11 (1954 prel. 4:32). I den mån det vore möjligt att här i landet tillämpa ett så lågt pris på kemisk tvätt av standardplagg, är det inte osannolikt, att efterfrågan på kemisk tvätt kan ta de inledningsvis nämnda amerikanska proportionerna (17 plagg per stadsarbetarfamilj och å r ) . Det amerikanska standardpriset på kemtvätt var 1953 $1.18, vilket nominellt efter nuvarande kurs motsvarar kr. 6:11. Vissa kostnadselement, som bränsle, drivmedel, kemikalier, tvättvätska, fordon och kanske även maskiner, kan emellertid inte inom överskådlig framtid beräknas bli lika prisbilliga här som i USA. I dessa hänseenden har amerikanarna ett försprång, som är svårt att inhämta. Nyssnämnda kostnadsposter dominerar dess bättre inte i ett kemtvätten. Såväl i Sverige som i Amerika är arbetskostnaden den största kostnaden. Kemtvätt utomlands Den kemiska tvätten har blivit mest spridd i länder och orter där textilstandarden varit hög. Mellan starkt textilkonsumerande länder som USA och Sverige är dock som tidigare nämnts skillnaden i kemtvättstandard mycket stor. Kemtvätten har rent tekniskt nått långt i länder som England och Holland, men någon mera utförlig statistik disponeras ej beträffande utbredningen i dessa länder. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen av kemtvätten i USA är därför av särskilt intresse, när man söker bedöma våra egna utvecklingsmöjligheter. Amerikansk kemtvätt Så sent som 1904 fanns endast ett 100-tal kemtvätterier i hela USA. Arbetet utfördes huvudsakligen i form av ett mycket tidsödande handarbete. Den amerikanska branschen började emellertid att växa allt snabbare och en hel del nya företag etablerades under åren fram till första världskriget. Verksamheten var ännu jämförelsevis lyxbetonad och kemtvätten gynnades huvudsakligen av samhällets övre skikt. Branschen rekryterades under denna tid och långt in på 1920-talet till stor del med personal, som hade lärt sig att pressa kläder i skrädderier eller pressinrättningar. Så småningom började även pressinrättningarna och skrädderierna att intressera sig för kemtvätten. Dessa utförde dock inte själva tvättningen utan överlämnade denna del av arbetet till grossisttvätterier. Under denna utvecklingsperiod var priset för kemtvättning och pressning av en kostym mellan $1,75 och 2,50. Leveranstiden i branschen var vanligen 10 dagar. Det förekom ingen eller ringa reklam och konkurrensen var obetydlig. Under åren mellan första världskriget och början av 1930-talets depression utvecklades kemtvätterierna avsevärt tekniskt. Från 1917 till 1929 ökade branschens omsättning tiofaldigt, medan det genomsnittliga bruttopriset sjönk med cirka 20 %. Under senare delen av 1920-talet fann en del företagare, att den genom tekniska framsteg ytterligare ökade produktionskapaciteten vid deras företag medgav ytterligare prissänkningar. De bedömde att företagens omsättning kunde

275 ökas, om de genom prissänkningar gjorde tjänsterna åtkomliga för ännu större delar av befolkningen. I Chicago etablerades ett kemtvätteri, som för förstklassigt arbete annonserade ett enhetspris av $1. Denna och andra prissänkningar satte igång ett priskrig. Publiciteten kring dessa händelser skärpte ytterligare den nedåtgående tendensen för kemtvättpriserna. I de större sydstatsstäderna började företag tillämpa 75-centspriser och redan 1927 pressade och tvättade ett företag i Mellanvästern kostymer för 50 cents. Under denna utveckling och tillväxt fram till depressionen var det dock knappast några fallissemang bland företagen. Efterfrågan på kemtvätt växte snabbare än tillgången på företag. Under senare hälften av 1920-talet etablerades ända upp till 500 nya företag per år. Vid slutet av denna period började emellertid tecken tyda på att tillgången på kemtvätterier allt mera motsvarade efterfrågan. Anledning härtill var bl. a. den konstanta ökningen av företagens effektivitet. Allt effektivare tvättmaskiner och centrifuger hade kommit i marknaden. Som ersättning för de gammalmodiga torkrummen hade införts torktumlare. Under tidsperioden hade även ångpressar utvecklats och fullkomnats så långt, att redan under början av 1920-talet handpressningen i de flesta fall upphörde. Genom dessa tekniska framsteg kunde ett företag — som 1920 hade en kapacitet av endast 20 plagg pr dag — 1930 utan svårighet få fram 200 plagg per dag. Denna ökning av företagens produktionskapacitet lade grunden till en senare hård konkurrens. Depressionen medförde synnerligen kraftiga prissänkningar för kemtvätten. Under depressionsåren fanns i nästan varje större stad företagare som dumpade sina priser så lågt som till 19 cents för en kostym. Till en början förenklade många av dessa billiga företag samtidigt behandlingen. De framsynta i branschen förstod emellertid att arbetskostnaderna, förenklingen och den massomsättning, som måste motsvara den låga prisnivån, berodde direkt på hur snabbt, men på lång sikt också på h u r väl, arbetet utfördes. På kort tid framtvingades en ytterligare maskinell utveckling. De prisbilliga kemtvätterierna blev synnerligen konkurrenskraftiga och gick hårt åt de mera hantverksmässiga företagen. Företagsdöden drabbade särskilt pressinrättningar och företag som specialiserat sig på att utföra själva tvättarbetet för dessa. 1929 fanns i Amerika 175.000 pressinrättningar. 1949 var antalet 50.000. Ur depressionens grepp sökte tvätteriidkarna vrida sig på olika sätt: skolagning, pälsförvaring, matt-, möbel- och skjorttvätt blev allt vanligare bigrenar. Kemtvätterier och våttvätterier gick in på varandras arbetsområden. I och med stabiliseringen i slutet av 1930-talet tillkom en prisnorm som under 1940-talet vann allmän tillslutning från branschens ekonomer. Priset för standardplaggen — kostymer, dräkter, rockar m. m. — borde enligt denna överensstämma med den amerikanske genomsnittsarbetarens timlön. Under 1940-talets första år var sålunda priset för kostym 75 cents i kvalitetstvätterierna. Samtidigt debiterade emellertid storföretagens butikskedjor för acceptabelt arbete endast 29 cents. 1950 var det genomsnittliga försäljningspriset $1,15 för kvalitetstvätt och storföretagen debiterade för enklare utföranden fortfarande ungefär halva priset. Under den gångna delen av 1950-talet har emellertid kemtvättpriserna stått relativt stilla medan lönerna ökat avsevärt. 1953 års genomsnittspris för kvalitetstvätt av standardplagg var $1,18; 1954 års pris beräknas preliminärt ligga på samma nivå, medan däremot den genomsnittliga industriarbetartimlönen under 1954 var drygt $1,80. De genomsnittliga utläggen per person och år för kemisk tvätt har i USA ökat från 33 cents 1914 till $5,37 1944 och ca $7,50 1948, d. v. s. för hela befolkningen 1 miljard $. Omsättningen synes fortfarande öka. Häri ligger då nya verksamhetsgrenar som impregnering och malsäkring samt tvätt av möbler och bilkläds-

276 lar. Men gångkläderna utgör under alla förhållanden huvudparten av kemtvätten. Man skulle kunna tro att det är de amerikanska storstädernas på grund av rökgaser m. m. relativt höga grad av smutsighet, som driver fram den starka efterfrågan på kemtvätt. Så synes emellertid dock icke vara fallet. I det jämförelsevis smutsiga New York är omsättningen av kemtvätt relativt låg. I rena städer, sådana som Washington och flera av delstaternas residensstäder med stora befolkningslager av kontorister och tjänstemän föreligger en betydligt högre tvättomsättning. Den genomsnittliga stadsarbetarefamiljens kemtvättutlägg ligger också under medeltalet för kemtvättkostnaden per person och år. Välbärgade amerikanska familjer tvättar i genomsnitt 75—100 plagg per år. Även i USA är det naturliga säsongvariationer i tvättfrekvensen med stark efterfrågan kring påsk och liten efterfrågan i januari och februari. De amerikanska kemtvätterierna har emellertid inte velat finna sig i allmänhetens säsongvanor. Företagarna är allmänt medvetna om att vad som kan produceras i gapet mellan ett kemtvätteris 100 %-iga produktionskapacitet och en lägre efterfrågan blir till vinst, om man kan få ut ett försäljningspris som något överskrider enbart de rörliga kostnaderna. Detta givetvis under förutsättning att den totala efterfrågan per år av tvättjänster hos företaget inte minskar. Man söker att i görligaste mån fylla de tysta månadernas luckor bl .a. genom att rabattera i tvätterierna sällan förekommande plagg (såsom badrockar och negligéer) eller genom leverans av exempelvis fyra i tvättpris likvärdiga plagg till kostnader för endast tre. Detta senare system med en rabatt på 25 % betyder mer för kunden än för företaget, eftersom expeditions- och distributionskostnaderna för tre eller fyra plagg vid samtidig leverans är praktiskt taget desamma. Exempelvis genom kreditgivning över jul- och nyårshelgen söker man att även under denna årstid dra till sig plagg, som annars skulle komma att medföra stockning på vårkanten. Genom dylik försäljningspolitik i förening med en ofta intensiv reklam har den amerikanska branschen lyckats hålla såväl arbetare som maskiner förhållandevis jämnt sysselsatta året runt och därmed kunnat undvika onödigt höga fasta kostnader per produktionsenhet. Svenska utvecklingsmöjligheter Man har anledning att förmoda, att utvecklingen på kemtvättområdet även här i landet kommer att karaktäriseras av en växelverkan mellan å ena sidan teknisk utveckling och lägre priser och å andra sidan en ökad efterfrågan. En utveckling i denna riktning synes på senaste år ha tagit fart i och med att många företag ökat sin reklam och vidtagit andra åtgärder för säsongutj amning genom rabatter i olika former. Från skilda håll har framförts tankegången att kemtvätterier borde drivas kommunalt eller av konsumentsammanslutningar. Några få försöksanläggningar, bl. a. tidigare nämnda i Örebro av år 1954, har även startats. För att genom exempelvis andelskemtvätterier kunna uppnå en prisnivå på kemisk tvätt väsentligt lägre än den nuvarande, erfordras tillgång på för kemtvätt specialutbildade tvättföreståndare, som kan driva andelstvätterier affärsmässigt, d. v. s. med hjälp av reklam, differentierad prispolitik och affärsmässiga risktaganden, tvinga produktionen upp mot 80—90 % av produktionsoptimum. Stor brist föreligger emellertid i landet på dylika kvalificerade krafter ävensom fackkunniga arbetare.

KAPITEL

24 Undersökning av energiförbrukningen vid tvätt

Sedan gammalt är tvättarbetet känt som ett av de tyngsta hushållsarbetena. Att stortvätt enligt gammaldags metoder icke är något arbete för klena har exempelvis Sällfors påvisat i »Arbetsstudier inom industrin» (1943). Enligt denna kräver en tvätterskas arbetsinsats per timme ca 50 % mer energi än en metallarbetares eller möbelsnickares. Det är av betydande intresse att kunna konstatera vilka energibesparingar, som är möjliga att genomföra vid övergång från handtvätt till olika former av maskintvätt. Kommittén har emellertid icke haft ekonomiska möjligheter att göra energistudier på samma detaljerade sätt, som kommittén gjort tids- och kostnadsstudier. Kommittén har emellertid beretts tillfälle att ta del av och här i vissa delar redogöra för resultatet av en under 1951 företagen undersökning av Ingrid och Paul Högberg, som utförts i samarbete med HFI och Gymnastiska Centralinstitutet. Metodiken var vid undersökningen följande. Energiåtgängen vid de olika arbetsformerna erhölls genom att mäta syreupptagningen under arbetet, varvid försökspersonen fick bära en s. k. Douglassäck fästad på en mes på ryggen. Försökspersonen var en 27-årig kvinnlig assistent, som bedömdes som ovanligt stark och effektiv och ansågs ha en arbetskapacitet över medelmåttan. Vid undersökningarna framkom bl. a. följande resultat. Energiförbrukningen vid handtvätt Följande tabell (32) visar att energiförbrukningen för de flesta arbetsmomenten vid handtvätt ligger mellan 4,46 och 5,82 Kcal/min. Största arbetsintensiteten har xomrörningen och uppdragningen av kläderna» samt själva gnuggningen. Det förra momentet har ganska kort tidsutdräkt medan gnuggningen tar ca 30 minuter eller drygt en tredjedel av arbetstiden. Andra ansträngande moment, som tar lång tid, är sköljningarna. De omfattar ungefär 32 minuter och har en energiförbrukning mellan 4,61 och 5,58 Kcal/min. Medeltalet för samtliga moment utgör 4,55 Kcal/min. och den sammanlagda energiåtgången för de ca 83 arbetsminuterna är 377 Kcal. Arbetet vid handtvätt innebär således nära nog en femdubbling av energiåtgången i vila, som för försökspersonen var 1,02 Kcal/min.

278 Tabell 32. Energiförbrukning under vid handtvätt moment. Tvättmängd 3 kg torr Arbetsmoment

förekommande tvätt.

arbets-

Arbetstid i min.

Kcal/min. 1

S u m m a energiåtgång i Kcal/min.

Blötläggning Omrörning och uppdragning Kläderna lägges i grytan Transport av kläder från pannmur till tvättho Gnuggning Första sköljning Andra » Tredje » Fjärde » Moment med låg arbetsintensitet och kort tidsutdräkt

1,03 2,55 1,90

4,4 6 5,82 3,83

4,59 14,24 7,28

1,70 29,2 7 7,22 7,05 8,68

4,07 5,67 5,58 5,58 4,61 4,61

155,96 40,2 9 39,34 40,01

14,69

1,88

Summa

82,97

6,92

40,9 4 27,62

377,19

1 Energiåtgången, som uttryckts i Kcal/min (kilogramkalorier per m i n u t ) avser hela den u p p m ä t t a energiåtgången. Viloomsättningen är således i n r ä k n a d .

Energiförbrukningen vid maskintvätt Energiåtgången vid maskintvätt bestämdes i undersökningen för fyra olika typer av tvättmaskiner: Typ nr 1. Cylindertvättmaskin, kapacitet 12 kg, försedd med fristående centrifug. Typ nr 2. Cylindertvättmaskin, kapacitet 7 kg, omställbar för centrifugering. Typ nr 3. Eldriven agitatortvättmaskin, kapacitet 4 kg. Typ nr 4. Handdriven agitatortvättmaskin, kapacitet 4 kg. Då maskinerna var av olika storlek och tillverkade efter olika principer, blev arbetsmomenten ej desamma. Arbetsstudier gjordes därför för varje maskin. Resultatet blev följande. Tabell 33. Energiförbrukning Tvättmetod

(Handtvätt) Tvättmaskin, typ nr 1

vid

maskintvätt

Arbetsminuter per kg tvätt

Kcal/min.

(27,6) 4,76 5,26 11,26 18,38

(4,55) 3,05 2,5 6 2,34 4,8 7

Kcal per tvätt (125,73) 10,86 10,62 23,41 87,20

kg

279 I ovanstående tabell har medelvärdet av energiåtgången för de olika tvättformerna beräknats i Kcal/min. Tabellen visar att tvätt med den handdrivna tvättmaskinen, typ 4, har den största energiförbrukningen, 4,87 Kcal/min. Kaloriförbrukningen är till och med större än för handtvätt, som för försökspersonen uppgick till 4,55 Kcal/min. Lägsta energiåtgången fordrar tvätt med maskin av typ nr 3, nämligen 2,34 Kcal/min. Om man utgår från energiåtgången i vila, som för försökspersonen var 1,02 Kcal/min, finner man att energiåtgången vid användande av de eldrivna tvättmaskinerna är ca 2,5—3 gånger vilovärdet och vid handtvätt och tvätt med den handdrivna maskinen ca 4,5—5 gånger vilovärdet. I den sista kolumnen har värdena för energiförbrukningen per kg tvätt angivits. För handtvätt åtgår 125,73 Kcal/kg tvätt. Motsvarande värden för maskintyperna 1 och 2 är 10,86 och 10,62 Kcal, för typ nr 3 23,41 och för typ nr 4 87,20 Kcal per kg tvätt. Den Högbergska utredningen konstaterar sammanfattningsvis: » . . . Tvätt för hand är det tyngsta arbete, som en husmor har att utföra. Resultaten i ovanstående redogörelse visar, att knappast någon arbetsrationalisering inom hushållsarbetet torde betyda så mycket som användandet av eldrivna tvättmaskiner . ..» Många dåliga ryggar och överansträngda armar torde kunna skrivas på den primitiva tvättningens konto. Det är angeläget och viktigt, att hushållsarbetet i görligaste mån avlastas från den tunga handtvätten. Typ nr 2 i energiundersökningen — 7 kg:s cylindermaskin — är i utformningen mycket lika den typ som förekommit vid HFI:s och kommitténs tidsstudier av fastighetstvätten. Typ nr 1 — 12 kg:s cylindermuskin — liknar de som använts vid tidsstudierna av centralsjälvtvätten och typ nr 3 är ungefär samma som vid tidsstudierna av agitatortvättmaskinen. De i denna energiundersökning överlägsna maskintyperna 1 och 2 överensstämmer alltså väl med de maskintyper som i HFI:s och kommitténs tids- och kostnadsundersökning bidragit till de goda resultaten ifråga om arbetstid och kostnader vid fastighets- och centralsj älvtvätt. Helt automatiserade maskiner kräver helt naturligt ännu mindre mänsklig energiinsats än de här provade typerna.

KAPITEL

25 Undersökning av arbetstid och kostnad vid olika tvättformer

I första delen av detta betänkande, kap. 5, har översiktsmässigt redovisats den jämförande undersökning beträffande tidsåtgång och kostnader vid olika tvättformer, som kommittén utfört i samarbete med Hemmens Forskningsinstitut. Följande övervägande tabellariska framställning är en mera ingående redogörelse för undersökningens underlag och resultat. Materialet redovisas nedan på sådant sätt och i sådan utsträckning att det är möjligt att överslagsvis bedöma inverkan av olika ändringar av undersökningens förutsättningar. Den förklarande text som redan framlagts upprepas ej. Härutinnan hänvisas alltså till nyss åberopade kap. 5.

Ett specificerat tvättbehov grund för undersökningen Undersökningen har, såsom angivits i kap. 5 omfattat våttvätten under ett år för en typfamilj bestående av fyra personer: man, hustru, en flicka på sju år och en pojke på tre år, mannen med icke särskilt smutsande arbete, hustrun hemarbetande. Familjens bostadsförhållanden har förutsatts vara två rum och kök med matvrå. Nämnda typfamilj bedömdes vara den familjebildning, som ur sociala synpunkter och i detta sammanhang var av största intresse att studera. Det skulle givetvis varit önskvärt att undersökningen även omfattat familjer med annan sammansättning och andra förhållanden. Av kostnadsskäl var det dock nödvändigt att begränsa undersökningen. Bestämmandet av texiilinnehavets sammansättning och storlek hos typfamiljen samt tvätthygienen per år utfördes hösten 1950 med stöd av expertis hos dåvarande Aktiv Hushållning och Hemmens Forskningsinstitut. Beräkningarna grundades bl. a. på Aktiv Hushållnings gallupundersökning om barnkläder, material från den s. k. garderobsutredningen, intensivundersökningar hos skolklasser samt samråd med beklädnadshandeln och tvätterier. I följande tabell 34 specificeras det textilförråd som våttvättas hos nämnda typfamilj, anskaffningskostnaden härför samt tvätthygienen (antalet tvättningar per å r ) . I tabellen använd uppdelning i plagg samt nomenklatur

281 Tabell 3b. Det textilförråd som våttvättas hos undersökningens typfamilj, anskaffningskostnaden härför samt tvätthygienen (antalet tvättningar per år). Anskaffningskostnad (no v. 1950)

Förråd Plagg som v å t t v ä t t a s Antal plagg

Vikt per Per plagg Plagg Kr. gram

Totalt Kr.

Tvätthygien Antal tvättningar totalt per år

Personliga plagg: Manlig vuxen: Badbyxor Badkappor Jackor, vindtygs- el. likn Kragar, m j u k a el. lättstärkta Manschetter, mjuka el. lättstärkta1 par Näsdukar Overaller el. blåställ 3 Overaller, tränings- ... Pullovrar P y j a m a s , bomull » flanell Scarves Shorts el. likn. fritidsbyxor Skjortor, u t a n krage, ostärkta (inkl. ett par manschetter)3 D:o utan krage, l ä t t s t ä r k ta (inkl. ett par m a n schetter) 3 D:o med fast krage, kort ärm r ' D:o med fast krage, lång ärm 0 D:o, sport, grövre Slipovrar Strumpor, ylle bomull par D:o sport-, raggsockor par Underbenkläder, korta 7 ... D:o, långa 7 Undertröjor, u t a n ä r m ... D:o med ä r m Vantar, ylle par Summa 1

2 12 1 1 1 2 1 1

1 1 1

150 1,200 1,000

13:-62:— 40:-

2:10

8:40

40 12 1,500 1,400 300 500 520 30

3: — 1:35 18 — 25:— 12:22:50 18:50 9:50

6.— 16:20 18:— 25:12: — 45:— 18:50 9:50

12 120 3 1 2 16 16

15:—

30:-

250 Q

13:

13:-4

13:-

15: —

30:—

4 1 1 7 2 3 3 3 3 1

260 300 200 70 120 100 220 100 270 60

16:50 14:50 10:— 4:40 6:50 5:50 8:— 5:50 8:— 6: —

66: — 14:50 10:30:80 13:16:50 24:16:50 24:— 6:—

52 8 3 76 16 30 34 18 34 4 504

580 90

Extra manschetter till skjortor enl. nedan. '2 Här avsedd för fritidssysselsättning (trädgård, båt el. dyl.). Arbetsoveraller erhålles numera ofta genom arbetsgivaren. 1 Finskjorta. 1 Jfr manschetter o. kragar. 8 Fritidsskjorta. 0 Vardagsskjorta. 7 De personliga v a n o r n a varierar starkt. Utvecklingen går mot mera t u n n a och k o r t a Plagg.

282 Anskaffningskostnad (nov. 1950)

Förråd Plagg som v å t t v ä t t a s Antal Plagg

Kvinnlig vuxen: Baddräkter, ylle Badkappor Blusar, bomull, linne, rayonsilke ... D : o , ylle, siden Bysthållare Förkläden, hushålls-, vita D : o , d:o, k u l ö r t a Höfthållare el. korsetter Jackor, vindtygs- el. likn. J u m p r a r , ylle, bomull ... Kjolar, bomull, linne ... D : o , ylle Klänningar, bomull, linne Koftor (cardigan), ylle ... Kragar el. isättningar ... Linnen, dag-, bomull, rayonsilke D : o , dag, charmeuse D:o, natt-, bomull, rayonsilke D:o, natt-, charmeuse 1 ... Näsdukar 2 P y j a m a s , bomull, rayonsilke, flanell 3 Scarves Shorts Skyddsrockar, långa (städrockar) Snibbar, bomull Strumpor, nylon, rayonsilke par D:o, ylle par D : o , sport-, raggsockor par D : o , bomull, ankelsockor par D : o , underpar Underbenkläder, charmeuse D:o, ylle Underklänningar, rayonsilke D:o, charmeuse Vantar, ylle par Summa

1 Vikt per Per plagg plagg Kr. gram

1 1

350 1,200

3 2 3 2 4 2 1 2 2 2 3 2 2

150 150 70 150 60 300 1,000 240 270 700 420 350 30

1 2

30:— 65:—

Tvätthygien

Totalt Kr.

Antal tvättningar totalt per år

30:65:-

1 1

36 48 33 19 32 50 33 36 46 84 105 50

38 8 52 12 52 4 1 12 4 2 12 4 12

100 100

4:50 5:50

4:50 11:—

12 52

1 1 12

280 300 10

19:— 18: — 10:50/ds

19:— 18:— 10:50

12 12 48

1 3 2

400 30 300

19:— 11:50 12:50

19:— 34:50 25: —

12 3 4

2 2

500 15

22:2.—

44: — 4:—

12 12

4 3

20 100

6:85 9:—

27:40 27: —

104 34

12:—

3 1

25 50

3:50 4:—

10:50 4:—

44 16

4 2

100 150

6:50 11:50

26:23:—

104 3

1 1 2

100 150 50

18:50 11:— 12:—

6 12 4

1,038:40

729 Jämför pyjamas. Utvecklingen uppges f. n. gå mot användandet av n a t t l i n n e framför p y j a m a s . P y j a m a s dock under semester. 2 Kvinnor h a r visat sig använda p a p p e r s n ä s d u k a r o. dyl. i stor utsträckning. 3 Jämför nattlinnen.

283 Anskaffningskostnad (nov. 1950)

Förråd Plagg som v å t t v ä t t a s Antal Plagg

Flicka 7 år: Baddräkter Badkappor Blusar, bomull, linne, rayonsilke Byxor, gymnastikD:o, »snickar»-, långa ... Jackor, vindtygs- el. likn. Jumprar Kjolar, bomull D:o, ylle Klänningar, bomull Koftor Kragar Linnen, dag-, bomull, rayonsilke D:o, natt-, b o m u l l l Livstycken Mössor Näsdukar Overaller, träningsP y j a m a s , flanell 3 Scarves Shorts Strumpor, långa o. %långa, ylle par D :o sport-, raggsocker par D:o, bomull, ankelsockor par Tröjor, gymnastikUnderbenkläder, bomull, charmeuse D:o, ylle Vantar, ylle par Summa Pojke 3 år: Byxor, »snickar»-, långa D:o, d : o , korta D:o, stickade el. flanell Haklappar Livstycken Mössor Näsdukar Overaller, fodrade Pyjamas, bomull D:o, flanell Scarves Skjortor 1 2

Jämför pyjamas. Jämför nattlinnen.

Vikt per Per plagg plagg Kr. gram

Totalt Kr.

Tvätthygien Antal tvättningar totalt per år

1 1

120 600

14:— 37:50

14:37:50

1 2

3 1 2 1 2 1 1 3 1 2

120 100 250 800 100 120 330 200 150 15

7:50 5:50 11:— 23:50 15:50 10:— 16:— 17:— 15:50 3:—

22:50 5:50 22:— 23:50 31:— 10:— 16:— 51:— 15:50 6:—

42 3 12 2 12 8 8 12 6 24

3 2 2 2 12 1 2 2 2

50 250 100 60 10 650 300 25 180

5 2

52 52 12 4 24 2

-/ds

70 70

5:— 5:—

25:10:—

50 20

3 1

15 70

3:— A:—

9:— 4:—

44 3

4 2 2

50 60 40

3:50 8:50 4:50

14:— 17:— 9: —

52 16 34

474 —

19:— 14:50 30: — 6:75 9:— 21:— 4:50 51:— 9:50 28:50 3:25 8:80

52 52 24 52 27 6 24 4 12 52 3 76

66 150 100 60 20 50 50 10 380 180 200 25 60

9:50 7:25 15:— 2:25 3:— 7:— 9:—/ds 25:50 9:50 9:50 3:25 2:20

284 Anskaffningskostnad (nov. 1950)

Förråd Plagg som v å t t v ä t t a s Antal plagg

Vikt pei plagg gram

Per plagg Kr.

Totalt Kr.

Tvätthygien Antal tvättningar totalt per år

Slipovrar el. koftor Strumpor, långa, ylle par D:o sport-, raggsockor par D : o , bomull, ankelsockor par Underbcnkläder, t u n n a ... D:o, tjocka Undertröjor, med ä r m ... Vantar, ylle par

2 3 2

150 60 60

12:— 4:— 4:—

24:— 12.—

16 68 20

2 5 2 5 2

10 40 60 50 20

2: — 3:50 4:50 3:50 4:50

4:— 17:50 9: — 17:50 9: —

36 68 16 60 34

Summa

702 Hushållstextilier: Draperier, bomull, linne el. rayonsilke Dukar, bords-, linne, bomull, större ( 1 3 0 x 2 7 0 cm) D:o, bords-, linne, bomull, mindre (130X130 cm) D:o, s m ä r r e prydnadsduk a r och tabletter Filtar, ylle D:o, barn-, ylle, bomull Gardiner, bomull, linne luft D : o rayonsilke luft Grytlappar Handdukar, toalett, vanl. D:o, toalett-, frotté D:o, bad-, frotté D:o, köksD:o, köks-, grova D:o, dammKuddfodral Lakan D:o, b a r n Mattor, träs-, å 1,5 m ... D :o, d:o, å 1 m Pressdukar Servetter ( 4 0 x 4 0 cm) ... D:o, teStolöverdrag Stryklakan Sängöverkast, bomull Tvättlappar Tvättpåsar örngott, enkla el. med infälld spets utan band ... D:o, b a r n -

60:

60:

32:

64:-

15:60

40:80

20 6 2

25 1,900 800

7:— 26: — 8:50

140 156 17

96 6 6

5 2 9 36 12 4 24 6 6 2 20 6 2 2 2 12 6 4 2 2 8 2

300 500 30 100 110 250 100 150 30 130 700 325 2,000 1,350 130 60 10 100 350 1,000 25 80

45:— 45:— 0:75 2:30 3:55 5:10 1:90 2:0:70 5:— 12:5:75 13:50 9:— 1:25 165 1:65 2:50 2:50 12: 0:90

225: — 90:— 6:75 82:80 42:60 20:40 45:60 12:— 4:20 10: — 240: 34:50 27:— 18:— 2:50 19:80 9:90 10:— 5:— 24: — 7:20 10:—

10 2 96 192 144 24 120 48 48 6 96 84 6 10 12 96 36 4 12 o 96 12

16 4

150 70

4:— 2:20

64:— 8:80

72 30

Summa

1,503:85

1,409

S u m m a totalt

3,90395

3,861

285 har följt den för tvättprissättningen gängse (priskontrollnämndens meddelande nr 975). Angivna plaggvikter är erfarenhetsmässiga genomsnittsvikter. De överensstämmer väl med de vikter som på sin tid diskuterades mellan tvätterinäringen och priskontrollnämnden vid normalprissättningen av tvätt. Anskaffningskostnaderna per plagg har beräknats av priskontrollnämndens textilbyrå. Priserna var aktuella i november 1950. Den därefter överrörliga prisnivån på textilier har inte inbjudit till några nya beräkningar. Socialstyrelsens konsumtionsprisindex var i december 1950 för kläder 200 samt för hushållstcxtilier 237. Motsvarande indextal var i juni 1954 233 resp. 271.

Tvättbehovet fördelat på tvättillfällen under året Tvättgodset har för undersökningen i första hand fördelats — med hänsyn till nuvarande gängse vanor och utrustning — på veckotvättar, månadstvättar och extratvättar. När hushållen själva tvättar månadstvätten, brukar de av praktiska skäl samtidigt därmed tvätta den just då aktuella veckotvätten. Denna sammanslagna tvätt benämnes i det följande stortvätt. Vid extratvättarna, som beräknats till 4 under året, tvättas sådant gods (exempelvis m a t t o r ) , som inte går att inrymma i rutinmässiga månadstvättar. Alternativt har tvättgodset under året även fördelats på enbart veckotvättar och extra årstvattar (extratvättar), vilken fördelning är mera lämplig och även vanlig utomlands, om man utför arbetet i anslutning till bostaden med en modern hemtvättmaskin med en kapacitet av ca 4 kg eller därunder per maskinomgång. Årstiderna inverkar naturligtvis även på tvättgodsets sammansättning. Det förbrukas mer varma plagg på vintern än på sommaren osv. Den varmare årstiden har i utredningen beräknats räcka mellan den 15 maj och 15 september. Perioden omfattar 18 veckor och under denna tid tvättas 14 veckotvättar och 4 stortvättar (var och en av de senare alltså omfattande en månadstvätt och en veckotvätt). Den kallare årstiden omfattar tiden 15 september till 15 maj. Under de 34 veckorna tvättas 26 veckotvättar och 8 stortvättar. Hur det totala antalet tvättningar per år plaggvis fördelar sig på tvättillfällen framgår av följande tabell 35.

286 Tabell 35. Typfamiljens årstvätt månadstvätt

fördelad på tvättillfalien och extratvätt). Kallare årstid (15/9—15/5)

Varmare årstid (15/5—15/9) Plagg som våttvättas

Veckotvätt S:a plagg

S:a vikt gram

Månadstvätt S:a plagg

(veckotvätt,

S:a vikt gram

Veckotvätt S:a plagg

S:a vikt gram

Månadstvätt S:a plagg

S:a vikt gram

E x t r a tvätttillfällen under året S:a plagg

S:a vikt gram

1 1 1

150 1,200 1,000

3 1 2 4 4 2

4,500 1,400 600 2,000 2,080 60

1,500

240 15,330

1 1

350 1,200

Personliga plagg: Manlig

vuxen:

Jackor, vindtygs- el. likn. Kragar, mjuka el. lättManschetter, lättstärkta

mjuka

cl. par

1 10

40 120

1 10

500 520

1 1

500 520

250 Overaller el. blåställ

1 »

flanell

40 40 120

1 Shorts el. likn. fritids-

600 Skjortor, utan krage, o s t ä r k t a (inkl. ett par

1 D:o u t a n krage, lättstärkta (inkl. ett par man-

1 D:o med fast krage, kort ärm D : o med fast krage, lång

2 1

Strumpor, ylle, bomull par D :o sport-, raggsockor par Underbenkläder, korta ... D :o, långa Undertröjor, utan ä r m ...

1 1

2,710

140 100

Summa Kvinnlig

2 2 1

140 240 100

2,250

vuxen:

Blusar, bomull, linne,

1 Bysthållare 1

70 Bör lämpligen tvättas för hand.

287 V a r m a r e årstid (15/5—15/9) Plagg som våttvättas

Veckotvätt S:a Plagg

Förkläden, hushålls-, vita D:o, d : o , kulörta Höfthållare el. korsetter Jackor, vindtygs- el. likn. J u m p r a r , ylle 1 , bomull Kjolar, bomull, linne D:o, ylle Klänningar, bomull, linne Koftor (cardigan), y l l e 1 Kragar el. isättningar 1 ... Linnen, dag-, bomull, rayonsilke D:o, dag-, charmeuse ... D:o, natt-, bomull, rayonsilke D:o, natt-, charmeuse ... Näsdukar P y j a m a s , bomull, rayonsilke, flanell Scarves 1 Shorts Skyddsrockar, långa (städrockar) Snibbar, bomull Strumpor, nylon, r a y o n silke 1 par D:o, ylle par D :o sport-, raggsockor par D:o, bomull, ankelsockor par D:o, under- 1 par Underbenkläder, charmeuse D:o, ylle Underklänningar, rayonsilke D :o, charmeuse Vantar, ylle 1 par Summa Flicka 7 år: Baddräkter Badkappor Blusar, bomull, linne, rayonsilke Byxor, gymnastikD:o, »snickar»-, långa ... Jackor, vindtygs- el. likn. Jumprar1 Kjolar, bomull 1

S:a vikt gram

Kallare årstid (15/9—15/5)

Månadstvätt

Veckotvätt

Månadstvätt

S:a vikt gram

S:a S:a vikt Plagg g r a m

S:a Plagg

S:a plagg

150 60

S:a vikt gram 150

60 240 270

1,260 30

100 100

100 100

280 300 40

280 300 40

300 500 15 40

500 15 40 100 120

25 100

150 530

Bör lämpligen t v ä t t a s för h a n d . '

4,185

2,600

100 240

100 S:a Plagg

288 Kallare årstid (15/9—15/5)

V a r m a r e årstid (15/5—15/9) Plagg som våttvättas

Veckotvätt S:a plagg

D:o, ylle Klänningar, bomull Koftor 1 Kragar Linnen, dag-, bomull, rayonsilke D:o, natt-, bomull Livstycken Mössor 1 Näsdukar Overaller, t r ä n i n g s P y j a m a s , flanell Scarves Shorts Strumpor, långa o. %långa, ylle par D:o, sport-, raggsockor par D:o, bomull, ankelsocker par Tröjor, gymnastik Underbenkläder, bomull charmeuse D:o, ylle Vantar, ylle par Summa Pojke 3 år: Byxor, »snickar»-, långa D:o, d : o , k o r t a D:o, stickade el. flanell 1 Haklappar Livstycken Mössor 1 Näsdukar Overaller, fodrade P y j a m a s , bomull D:o, flanell Scarves Skjortor Slipovrar el. koftor Strumpor, långa, ylle par D:o, sport-, raggsockor par D:o, bomull, ankelsockor par Underbenkläder, t u n n a ... D:o, tjocka Undertröjor, med ärm ... Vantar, ylle 1 par Summa 1

S:a vikt gram

Månadstvätt S:a plagg

S:a vikt gram

Veckotvätt S:a plagg

S:a vikt gram

Månadstvätt S:a plagg

S:a vikt gram 330

600 30

30 50 250

50 250

100 20

360 70

140 140

30 50

120 40

1,910

580 150 100

150 100

120 20

150 20

180 200

200 «0

1,245

120 150

120 150

120 120 20 40

50 20

640 Bör lämpligen tvättas för hand.

80 120 50 1,110

S:a plagg

289 Varmare årstid (15/5—15/9) Plagg som våttvättas

Veckotvätt S:a Plagg

S:a vikt gram

Kallare årstid (15/9—15/5)

Månadstvätt S:a Plagg

S:a vikt gram

Veckotvätt S:a plagg

S:a vikt gram

Månadstvätt S:a plagg

Extra vätttillfällen under året

S:a S:a vikt plagj gram

Hushållstextilier: Draperier, bomull, linne el. rayonsilke 2 Dukar. bords-, linne, b o m u l l , större (130X 2 270 c m ) D:o, bords-, linne, bomull, m i n d r e (130x130 cm)2 D:o, s m ä r r e prydnadsduk a r och tabletter Filtar, ylle D:o, b a r n - , ylle, bomull Gardiner, bomull, linne 2 luft D :o, rayonsilke luft Grytlappar H a n d d u k a r , toalett-, vanliga 2 D:o, toalett-, frotté 2 D:o, bad-, frotté 2 D:o, köks- 2 D:o, köks-, grova 2 D:o, d a m m Kuddfodral Lakan 2 D:o b a r n - 2 Mattor, träs- å 1,5 m 3 ... D:o, d:o, k 1 m ! Pressdukar Servetter ( 4 0 x 4 0 cm) ... D:o, téStolöverdrag Stryklakan 2 Sängöverkast, b o m u l l 2 ... Tvättlappar Tvättpåsar Örngott, enkla el. med infälld spets, utan b a n d 2 ... D:o, barn- 2 Summa Summa totalt 2

200 6 6 10 2

240 16 12 2 10 4 4

1,600 1,320 500 1,000 600 120

16 12 2 10 4 4

5,600 2,275

5,600 2,275 6 10

130 480 30

130 480 30

200 80

200 80

00 140

900 140 17,315

17,315 2,070

26,710

2,880

Erfordrar lämpligen en maskinstorlek om ca 3—4 kg eller större. » » » » » » 7 kg » » 4 Beräknas slås ut på 4 tvättillfällen.

1!>

1,600 1,320 500 1,000 600 120

24,520

290 I sammandrag blir tvättvikterna per tVättillfälle, fördelade på person och årstid, följande. Tabell 36. Tvättvikt per tvättillfälle (kilo) Varmare årstid (15/5—15/9)

Personlig tvätt: Manlig vuxen Kvinnlig vuxen ... Flicka 7 år Pojke 3 år Summa Hushållstvätt Summa totalt Stortvätt 1

Kallare årstid (15/9- - 1 5 / 5 )

Extra tvätttillfällen under året kg/år

Veckotvätt kg/vecka

Månads tvätt kg/mån.

Veckotvätt kg/vecka

Månadstvätt kg/mån.

0,530 0,520 0,380 0,640

2,710 4,185 1,910 0,590

0,820 0,720 0,580 0,760

2,250 2.600 1,245 1,110

15,330 7,890 8,770 2,886

2,070

9,395

2,880

7,205

34,875

17,315

53,95 0

2,070

2«,710

2,880

24,520

17,315

28, 780

27, 400

Beräknas slås ut på 4 tvättillfällen.

Slås denna tvättgodsmängd ut på enbart veckotvättar och extratvätt, kommer veckotvättarna per gång att variera mellan 8—9 kg. Genomsnittsvikten per vecka blir 8,427 kg. Årstvätten fördelad på tvättillfällen blir enligt undersökningens olika alternativ följande: Absoluta tal % kg 527,005 100 Total tvättvikt per år .• Därav fördelad på: Veckotvätt, månadslvätt, extratvätt: veckotvätt (52 veckor) 135,180 25,7 månadstvätt (12 månader) 303,000 57,5 extratvätt 88,825 16,8 Veckotvätt, stortvätt, extratvätt: 103,860 19,7 veckotvätt (40 veckor) 63,4 334,320 stortvätt (12 veckotvättar + 12 månadstvättar) 16,9 88,825 extratvätt Enbart veckotvätt och extratvätt: 441,580 83,8 veckotvätt (52 veckor) 16,2 85,425 extratvätt Tvättgodsets sammansättning med hänsyn till tvättbarhet och behandlingsmöjligheter Av vikt för det praktiska tvättarbetet är tvättgodsets fördelning på för rengöringen nödvändiga sorteringar i vanligen vitt, kulört och ylle. Kulörta

291 p l a g g k a n s o m b e k a n t fälla f ä r g vid t v ä t t n i n g e n o c h f o r d r a r e t t a n n a t t v ä t t s c h e m a ä n v a d s o m ä r g ä n g s e för v i t t v ä t t . Ylle får i n t e t v ä t t a s i för v a r m t v a t t e n m e d h ä n s y n till k r y m p r i s k e n o c h h e l l e r i n t e för l ä n g e , så a t t d e t v a l k a s . V i t t , k u l ö r t o c h ylle b ö r s å l u n d a i p r i n c i p t v ä t t a s v a r för sig. I v i s s utsträckning

kan

gränserna

vara

flytande

mellan

vitt

och

kulört. Ett

k u l ö r t p l a g g k a n v a r a f ä r g ä k t a o c h t å l a t v ä t t vid e n h ö g r e t e m p e r a t u r . D e n v i t a t v ä t t e n k a n ä v e n v a r a l ä t t s m u t s a d o c h bli r e n vid g ä n g s e

tvättförfa-

r a n d e för k u l ö r t t v ä t t e t c . D e t u n d e r s ö k t a t v ä t t g o d s e t s f ö r d e l n i n g p å för t v ä t t n i n g l ä m p l i g a s o r t e r i n g a r f r a m g å r av f ö l j a n d e t a b e l l 37. Tabell

37. Typfamiljens

tvättgods ringar

fördelat (vitt,

efter

kulört,

Vittvätt

för tvättning

lämpliga

sorte-

ylle).

Kulörttvätt

Ylletvätt

Summa tvätt

Varm Kall Varm Kall Varm Kall Varm Kall årstid årstid årstid årstid årstid årstid årstid årstid kilo kilo kilo kilo kilo kilo kilo kilo Per veckotvätt : Personlig t v ä t t : Manlig vuxen Kvinnlig vuxen Flicka 7 år Pojke 3 år

0,200

Summa

0,260 0,620 0,470 0,450

0,070

0,170

0,490 0,260 0,520 0,380 0,170 0,470

0,070 0,10(i 0,110 0,140

0,530 0,5*0 0 380 0,640

0,370

0,660 1,630

1,800

0,070

0,420

2,070

0,820 0,720 0,580 0,760 2,880

Hushållstvätt S u m m a veckotvätt

0,370

0.660 1,630

1,800

0,070

0,420

2,070 2,880

Per månadstvått: Personlig t v ä t t : Manlig vuxen Kvinnlig vuxen Flicka 7 år Pojke 3 år

0,550 0,190 0,020 0,140

0,550 0,190 0,120 0,540

2,020 3,755 1,720 0,180

1,320 1,950 0,295 0,180

0,140 0,240 0,170 0,270

0,380 0,460 0,830 0,390

2,710 4,185 1,910 0,590

2,250 2,600 1,245 1,110

0,900

1,400

7,675

3,745

0,820

2,060

9,395

7,205

17,115 17,115 0,200 S u m m a månadstvätt 18,015 18,515 7,875

0,200 0,820

2,060 26,710 24,520

Summa Hushållstvätt

Extra tvätt hela året: Personlig t v ä t t : Manlig vuxen Kvinnlig vuxen Flicka 7 år Pojke 3 å r

1,500

Summa Hushållstvätt S u m m a extra tvätt Summa

all tvätt

per år

3,945

17,315 17,315

0,610 0,150

10,840 4,090 5,600 1,520

2,990 3,800 2,560 1,215

15,330 7,890 8,770 2,885

2,260

22,050

10,565

34,875

4,320

33,430

16,200

53,950

6,580

55,480

26,765

88,825

255,860

209,080

62,065

527,005

292 Tvättplaggen varierar starkt i fråga om storlek. Det är naturligen ofunktionellt och tidsödande att tvätta exempelvis ett stort lakan i en helt liten tvättmaskin. I tabell 35 har markerats vilka minsta maskinstorlekar som lämpligen erfordras för respektive plagg. Där har även angivits de plagg — t. ex. finare ylleplagg och damstrumpor — som vanligen brukar vara så utformade att de inte bör maskintvättas utan tvättas för hand. Följande sammanställning visar h u r undersökningens årstvätt ur sistnämnda synpunkter fördelar sig på handtvätt och maskintvätt samt lämpliga minsta maskinstorlekar. Absoluta tal % av kg iotaltväiten 527,005 100

Total tvättvikt per år Därav: bör lämpligen tvättas för hand .... 17,710 kan lämpligen tvättas i maskin .... 509,295

Vid maskintvätt: erfordras en maskinstorlek av ca 7 kg eller större för 25,500 kan lämpligen tvättas i en maskinstorlek av ca 3—4 kg 483,795 kan lämpligen tvättas i en maskinstorlek av ca 2 kg 283,705

% av maskintvätten.

3 97

56 Tvättgodsmängden per tvättillfälle, den nödvändiga sorteringen härav med hänsyn till tvättbarhct, samt resp. plaggs storlek bestämmer det vid varje tillfälle lämpligaste tvättförfarandet. Det är givetvis enklare att tvätta t. ex. en enstaka skjorta för hand än att använda en stor maskin för ändamålet. Består t. ex. tvätten genomsnittligt av 3 kg vitt och 3 kg kulört per tvättillfälle, är det naturligtvis i princip mindre ekonomiskt att använda t. ex. en 7-kilos maskin för arbetet; denna maskinstorlek har ju här en överkapacitet av 130 % i förhållande till behovet. Består å andra sidan tvätten av enbart 6 kg vittvätt, är 7 kg en godtagbar maskinstorlek med en överkapacitet på endast 15 %.

Undersökta tvättformer Kommitténs önskan var att få en noggrann jämförelse mellan de här i landet mera gängse tvättformerna: hemtvätt för hand eller med hjälp av olika maskintyper, tvätt i maskinulrustad fastigheistvältstiiga, tvätt i centrals jälvtvätteri samt inlämningstvält. De olika undersökta alternativen framgår närmare av tablån å sid. 55 i betänkandedelen. Undersökningarna har baserats på tvättning av det tvättgods om här tidigare beskrivits.

293 Tidsåtgången vid tvättarbetet Vid undersökningen har tidsstudier gjorts beträffande allt arbete med typfamiljens årstvätt fr. o. m. att respektive tvättplagg hopplockats smutsiga i hemmet t. o. m. de inplockats rena i förvaringsutrymmena. Huvudarbetsmomenten (numrerade) och de olika behandlingsalternativen framgår av tablå å sid. 57 i betänkandedelen. Tvättarbetet har vid tidsstudierna utförts av kunnig och van personal vid Hemmens Forskningsinstitut i realistisk arbetsmiljö och med ett rationellt utnyttjande av tillgänglig utrustning. Den redovisade arbetstidsåtgången är sålunda ett uttryck för resultatet av mera vana husmödrars arbete. För resultatet av tidsstudierna har lämnats en sammanfattande redogörelse i betänkandedelens kap. 5. Mera detaljerade sifferuppgifter återfinnes i följande tabell 38. För de olika delvärdena i denna tabell samt mera intressanta avsnitt av underlaget till desamma följer här momentvis en närmare redogörelse. De som önskar ytterligare tränga in i det omfattande undersökningsmaterialet hänvisas till HFI.

Mom. 1. Hopplockning

i hemmet

av

tvättgodset.

Angivna värden har beräknats på grundval av tidsstudier av verkliga förhållanden i flera hem. 1 Den totala tidsåtgången 7 t. 24 m. är lika vid samtliga alternativ. Deltider per gång: veckotvätt varmare årstid (v. å.) 5 m., kallare årstid (k. å.) 5,5 m.; stortvätt v. å. 16 m., k. å. 16,5 m.; extratvätt totalt 35 m. Tidsåtgången är beroende av hemmets förvaringsmöjligheter och blir naturligen längre för t. ex. hushåll som förvarar smutstvätt på vinden.

Mom. 2.

Sortering.

Tidsstudier på sätt som i mom. 1. Den större tidsåtgången vid alternativ »centralsjälvtvätt» (kolumnerna 14 o. 15) beror på att kläderna här måste packas på lännpligt sätt för transporten. Deltider per gång: veckotvätt (som i samtliga alternativ utom total inlämningstvätt sker i hemmet) v. å. 3,01 m., k. å. 3,23 ra. Vid »centralsjälvtvätt» tog stortvätt v. å. 40,05 m., k. å. 42,55 m. samt extratvätten totalt 40,74 m.

Mom. 3 a, b, c. Transport

till

tvättplatsen.

De angivna tiderna är uppskattade och beroende av avståndet mellan sorteringsplatsen och tvättplatsen. Vid transport till och från centraltvätTidsstudierna enligt praxis utförda i minuter och hundradels minuter.

Tabell 38. Arbetstid

per år för

typhushållet Tvätt i Maskintvätt (och

Enbart för hand (alt. 1 sid. 55)

Med pulsatormaskin typP (alt. 2 sid. 55)

Arbetsmoment (jfr tabell å sid. 55) Konventionell efterbehandling

Släthängning, förenklad efterbehandling

Mangling Mangling Mangling i mangel- Mangling i mangeli hemmet inrättning i hemmet inrättning

Släthäng Konven- ning, för tionell enklad ef efterbe- terbehanc handling ling

1 Hopplockning i h e m m e t av tvättgodset

2 Sortering (och packning)

3a, b T r a n s p o r t till tvättning i hemmet fastighetstvättstugan c

444 m 444 m 444 m 444 ii 444 m 444 m 7 t 24 m 7 t 24 m 7 t 24 m 7 t 24 m 7 t 24 m 7 t 24 i 440 m 440 m 440 m 440i 440 m 440 m 7 t 20 m 7 t 2« t m 7 t 20 m 7 t 20 m 7 t 20 m 7 t 20 i 125 m 125 m 125 m 125 i 125 m 125 m och/eller 2 t 5 ni 2 t 5 r 2 t 5 m 2 t 5m 2 t 5 m 2t5m

T r a n s p o r t till centralsjälvtvätteri

4a, b T v ä t t n i n g (rengöring) i hemmet 5 6

T v ä t t n i n g (rengöring) i fastighetstvättstugan Tvättning (rengöring), torkning och mangling i centralsjälvtvätteri

7a, b Städning efter tvättning i h e m m e t c

9,392 m 9,392 m 9,392 m 9,392 m 17,305 m 17,305 i 156t32m 156132 m 156t32m 156t32m 288125 m 288t25r

114 i 358 m 114 m 358 m 358 m 358 m 5 t 58 m 5 t 58 m 5 t 58 m 5 t 58 m 1 t 54 m I t 54 i

Städning efter t v ä t t n i n g i fastighetstvättstugan

208 m 208i 208 m 208 m 208 m 8a, b T r a n s p o r t till torkning efter tvättning i hem208 m met och/eller fastighetstvättstugan 3 t 28 m 3 t 28 m 3 t 28 m 3 t 28 m 3 t 28 m 3 t 28 i 2,007 m 2,007 m 2,922 m 2,922 m 2,007 m 2,922 i 9a, b Torkning och sortering 33 t 27 m331 27 m 48 t 42 m48 t 42 m 33 t 27 m 48 t 42 i 176 m 176i 200 m 176 m 10a T r a n s p o r t från torkning till efterbehandling i 128 m 176 m hemmet 2 t 56 m 2 t 8 m 2 t 56 m 3 t 20 m 2 t 56 m 2 t 56i 1 128 m 256 m b, c T r a n s p o r t till mangling i fastighetstvättstu2t8m 4 t 16 m gan eller m a n g e l i n r ä t t n i n g d

T r a n s p o r t från centralsjälvtvätteri

11,674 m 9,241 m 8,786 m 8.346 m 11,674 m 8,786 i 194t34m 154 11 m 146t26m 139 t 6 m 194134 m I46t26i 12a, b Mangling på elektrisk stenskivemangel i fas448 m 2,526 m 7 t 28 m tighetstvättstugan eller m a n g e l i n r ä t t n i n g 42 t 6 m 1 12Hm 256 m 13a, b T r a n s p o r t från mangling enligt 12a, b 2t8m 4 116 m 48 m 48 m 48i 48 m 48 m 48 m 14 Eftertorkning i hemmet l l a . b Efterbehandling i hemmet

15 Utskrivning av tvättnota

16 P a s s n i n g av tvättbud ( h ä m t n i n g )

17 Inlämningstvätt

18 Passning av t v ä t t b u d (lämning)

19 20

Kontrollräkning av plagg och nota Inplockning i förvaringsutrymmen

Summa t i d : m i n u t e r timmar, minuter

246 m 4t6m

246 m 4t6 m

246 m 4t6m

246 m 4 t 6m

246 m 4t 6m

246 4t 6

25,118 m 25,675 m 23,145 m 23,433 m 32,787 m 30.814 418t38m 427155 m 385145 m 390133 m 546t27m 513t34

68 d 48 d 64 d 53 d 48 d 52 d arbetsdagar (8 t i m . ) , t i m m a r , m i n u t e r 2 t 38 m 3 t 55 m 1 t 45 m 6 t 33 m 2 t 27 m I t 34 1

2 personer erfordras för att b ä r a kläderna.

id tvätt med olika utrustning

(timmar

o.

minuter).

jmmet

Inlämningstvätt

xlvändijr handtvätt)

\led agitatormaskin typ A (alt. 3 sid. 55)

Med helautomatisk maskin typ H (alt. 4 sid. 55)

Tvätt i fastighetstvättstuga (alt. 5 sid. 55) Stortvätt o. extratvätt i cylindermaskin (typ C). Övr. veckotvätt för hand i hemmet. Mangling i fastighetstvättstugan .

Tvätt i centralsj älvtvätteri (alt. 6 sid. 55) Rengöring, mangling o. torkning av stortvätten o. extratvätten i centralsjälvtvätteri. Övrig veckotvätt för hand i hemmet.

VeckoVeckotvätten tvätten i pulsatorAll tvätt för hand maskin lämnas i hemmet. typ P . bort (alt. Övr. tvätt Övr. tvätt 7 sid. 55) lämnas lämnas bort (alt. bort (alt. 8 sid. 55) 9 sid. 55)

SläthängSläthängSläthängSläthängvonven- ning, för- Konven- ning, för- Konven- ning, för- Konven- ning, för- Konventionell tionell tionell tionell tionell enklad efenklad efenklad efenklad efjfterbe- terbehand- efterbe- terbehand- efterbe- terbehand- efterbe- terbehand- efterbeandling handling ling handling ling handling handling ling ling 8

444 m 444 m 1 t 24 m 7 t 24 m 440 m 440 m i t 20 m 7 t 20 m 125 m 125 m 2t5m 2 t 5 m

444 m 444 m 7 t 24 m 7 t 24 m 440 m 440 m 7 t 20 m 7 t 20 m 125 m 125 m 2t5m 2t 5 m

444 m 7 t 24 m 440 m 7 t 20 m 125 m 2t5m

444 m 7 t 24 m 440 m 7 t 20 m 125 m 2 t 5m

444 m 7 t 24 m 667 m 11 t 7 m 40 m

—

—

—

48 m

40 m

—

—

—

— •

•

•

~ —

—

—

—

—

—

—

—

—

—

246 m 4t6m

246 m 4t6m

246 m 4t6m

246 m 4t6m

246 m 4t6m

—

3a, b

3,664 m 3.001 m 61t4m 50tlm

4a, b

6 264 m 4 t 24 m

106 m I t 46 m

—

d

•

—

—

—

—

—

—

246 m 4t6m

312 m 192 m 192 m 5 112 m 3 t 12 m 3 112 m 246 m 246 m 246 m 4 t 6m 4t6m 4t6m

1,116 m 10,758 m

9,937 m

[)2t28m 359135 m 298 t 4 m 2 6 5 t l l m 3 5 0 t 3 5 m 3 1 7 t 2 9 m 3 1 2 t 4 7 m 2 9 9 t l 3 m 18 t 36 m 1 7 9 t l 8 m 1 6 5 t 3 7 m 9d 28 m

Ila, b 12a, b

—

3,548 m 21,575 m 17,884 m 15,911 m 21,035 m 19,049 m 18,767 m 17,953 m

10a

—

—

~~ —

9a, b

b, c

4,521 m 4,521 m 75 t 21 m 75 t 2 1 m

~ —

8a, b

—

~~

246 m 4t6m

7a, b c

104 m 104 m 1 t 44 m I t 44 m 935 m 935 m 15 t 35 m 15 t 35 m 104 m 104 m I t 44 m I t 44 m

"~™

246 m 4t6m

52 m

114 m 68 m 68 m 1 t 54 m lt8m 1 t8m 2 (6,240m) (l,440m / '(1,440m) (104t0m) (24 t 0 m) (24 t 0 m) 0m 0m 0m beräknas ske samtidigt som 16

•

„ O

—

—

c

48 m

—

52 m

240 m 240 m 4t0m 4t0m 1,674 m 8,786 m 11,674 m 8,786 in 9,241 m 8,346 m 9,2 U m 8,346 m Ht34m 146t26m 194134 m 146t26m 154 1 1 m 139 t 6 m 1 5 4 t l m 139 t 6 m 2,526 m 448 m 4 2 1 6 m 7 t 28 m 112 m 112 m I t 52 m 1 1 52 m 48 m 48 m 48 m 48 m 48 m 48 m — —

—

Konventionell efterbehandling

444 m 444 m 444 m 444 m 7 t 24 m 7 t 24 m 7 t 24 m 7 t 24 m 667 m 164 m 164 m 11 t 7 m 2 t 44 m 2 t 44 m

240 m 240 m 4t0m 4 t u m 7,123 m 7,123 m 2,402 m 2,402 m 2,815 m 2,815 m 2,815 m 2,815 m L8t43m 118t43m 40 t 2 m 40 t 2 m 16 t 55 m 46 t 55 m 46 t 55 m 46 t 55 m 2,208 m 2,208 m 36 t 48 m 36 148 m 3,751 m 3,751 m 62 t 31 m 62 t 31 m 1,057 m 1,057 m 114 m 114 m 203 m 203 m 203 m 203 m 7 t 37 m 17 t 37 m 1 t 54 m 1 t 54 m 3 t 23 m 3 t 23 ni 3 t 23 m 3 t 23 m 300 m 300 m 5t0m 5 t 0 m 208 m 208 m 208 m 144 m 144 m 80 m 80 m 208 m 3 t 28 m 3 t 28 m 3 t 28 m 3 t 28 m 2 t 24 m 2 t 24 m I t 20 m 1 t 20 m 2,007 m 2,922 m 2,007 m 2,922 m 2,007 m 2,922 m 720 m 801m U 27 m 48 t 42 m 33 t 27 m 48 t 42 m 33 t 27 m 48 t 42 m 1 2 t 0 m 13 t 21 m 176 m 176 m 176 m 176 m 128 m 200 m 80 m 80 m 2 t 56 m 2 t 56 m 2 t 56 m 2 t 56 m 2 t 8 m 3 t 20 m I t 20 m I t 20 m

—

Konventionell efterbehandling

Arbetsmoment

44 d 37 d 39 d 33 d 43 d 39 d 37 d 2d 22 d 20 d 7 t 35 m 2 t 4 m I t l i m 6 t 35 m 5 t 29 m 47 m 3 1 1 3 m 2 t 36 m 3 t 18 m 5 t 37 m

13a, b 14 15 16 17 18 19 20

296 teri torde det på grund av den relativt stora tvättvikten — 27—29 kg per tvättillfälle enligt ovan — vara nödvändigt att transporten utföres med fordon av något slag exempelvis handkärra, barnvagn, cykel, buss eller bil. Ett par husmödrar kan ev. tänkas hjälpas åt att bära kortare sträckor. Deltider per gång: veckotvätt i hemmet v. å. och k. å. 1 m.; »hemtvätt» och »fastighetstvätt» stortvätt v. å. och k. å. 5 m. samt extratvätt totalt 25 m.; »centralsjälvtvätt» stortvätt v. å. och k. å. 15 m. samt extratvätt totalt 60 m.

Mom. k a. Enbart handtvättning (rengöring) i hemmet. Stortvätten (månadstvätten f den veckotvätt som tvättas samtidigt) tvättades (rengjordes) vid tidsstudierna på sätt som i en enkel handtvättstuga med pannmur i källaren till ett bostadshus (av typ eget hem eller äldre hyreshus). Extratvätten tvättades i princip på motsvarande sätt. övriga veckotvättar utfördes som badrumstvätt. Total tidsåtgång vid handtvätt av all tvätt 156 t. 32 m. Därav enbart all veckotvätt för hand 61 t. 4 m. Deltider per gång: veckotvätt v. å. 56,10 m., k. å. 78,05 m.; stortvätt v. å. 444,26 m., k. å. 412,22 m. Extratvätten tog per tvättillfälle 375,52 m. och totalt 1.502 m.

Mom. b b. Maskintvättning (rengöring) i hemmet. Tre olika, mera vanliga maskintyper ingick i undersökningen: Pulsatormaskin försedd med handvridmaskin, 2 kg tvätt per omgång. Agitatormaskin

med motordriven

Helautomatisk cylindertvättmaskin, Kapacitet 4 kg.

vridmaskin,

maskintyp maskintyp

P. Kapacitet ca A. Kapacitet 4 kg.

som även ccntrifugerar,

maskintyp

H.

Samtliga dessa maskiner var utan uppvärmningsanordning. Såväl varmsom kallvattnet togs från fastighetens vattenledning. Samma tvättlut användes, när så kunde ske och var lämpligt, för flera tvättomgångar. Tidsstudierna utfördes delvis inom Hemmens Forskningsinstituts egna lokaler, där försöksanordningar uppbyggdes. Tidsstudierna beträffande rengöringen samt tvättarbetet i övrigt i hela denna utredning omfattade dels den tid under vilken effektivt arbete utfördes, dels väntetider upp till 3 minuter. I den totala tidsåtgången har sålunda inte medräknats väntetider över 3 minuter, utan förutsattes det att man under denna tid — exempelvis medan tvättmaskinen arbetar — utför annat arbete, som handtvätt o. s. v. J u längre väntetiderna är, desto större möjligheter har man att avlägsna sig från maskinen och utföra an-

297 nat arbete. Vid användande av helautomatisk maskin, som stänger av sig själv, har man möjlighet att helt lämna bostaden. I pulsatortvättmaslänen (maskintyp P) utfördes all tvätt under året (såväl stortvättar som veckotvättar), med undantag av extratvätten, som tvätt veckovis. Maskinen användes för alla plagg som rimligen kunde tvättas i densamma; övriga tvättades för hand. Total tidsåtgång för årstvätten var 17.305 m. (288 t. 25 m.). Därav tog veckotvätten totalt 15.160 m. och extratvätten totalt 2.145 m. Eftersom den prövade typen pulsatormaskin inte är särskilt lämplig för större plagg, undersöktes även ett alternativ (kolumn 18), där endast veckotvätten tvättades i pulsatormaskinen och övrig tvätt (månads- och extratvätten) lämnades till ett inlämningstvätteri. Den totala arbetstiden för pulsatortvätten blev här 50 t. 1 m. Deltider: veckotvätt v. å. 44,47 m., k. å. 64,72 m. En pulsatormaskin kan lämpligen användas i kök eller i badrum (det senare är numera tillåtet om man använder särskilda elektriska skyddsanordningar). För sköljningen kan användas badkar eller diskho •— dessa alternativ var vid den studerade typen de snabbaste arbetsmetoderna — men givetvis även själva maskinen. Vid de tidsstudier, som här redovisas, utfördes tvättningen med maskinen placerad i köket, sköljning i badkaret och en sista sköljning i maskinen. Kan man ha maskinen placerad i ett badrum (vilket inte var tillåtet vid tiden för undersökningen) vinner man fördelen, att man kan använda badkarets golvbrunn för urtappningen. Man behöver sålunda inte besväret med hinkar. Vissa typer av pulsatormaskiner är numera försedda med pumpanordning, s. k. ejektorpump. Agitatortvättmaskinen, (manskintup A) beräknades vara uppställd i källaren till eget hem. Denna maskintyp rymmer så stor vattenmängd, att den — i den vanliga utformningen vid försäljningen på den svenska marknaden (avtappning med kran) — behöver golvbrunn till avlopp. Är den däremot (som ofta är fallet särskilt med amerikanska maskiner) försedd med en motordriven pump, går den mycket väl att använda i ett större kök. I en standardvåning får den däremot inte gärna plats. Maskinen kan genom att vridmaskinen är svängbar användas för tvättning och vridning samtidigt. Agitatormaskinen användes främst för stortvätt och extratvätt. Vid undersökningen utnyttjades maskinen i största möjliga utsträckning även för veckotvättarna i övrigt, vilket medförde en viss tidsvinst. Total tidsåtgång 118 t. 43 m. Deltider per gång: veckotvätt i maskin v. å. och k. å. 41,28 m. och för hand v. å. 2,48 m. och k. å. 9,15 m.; stortvätt i maskin v. å. 359,33 m. och k. å. 318,05 m. Extratvätten i maskin tog per tvättillfälle 304,45 m. Helautomatiska tvättmaskinen (maskintyp H) beräknades vara placerad i typfamiljens kök, såsom allmänt är fallet i länder där sådana maskiner är vanliga. I maskinen utfördes all tvätt under året (såväl stortvättar som

298 veckotvättar), med undantag av extratvätten, som tvätt veckovis. Total tidsåtgång för arbetsinsatsen vid årstvätten var 2.402 m. (40 t. 2 m.). Därav tog totalt veckotvättarna i maskin 706 m. (112 maskinomgångar) och för hand 1.028 m. samt extratvätten i maskin 343 m. (29 maskinomgångar) och för hand 325 m. Arbetsinsatsen per maskinomgång varierade i genomsnitt mellan 6,3 m. vid veckotvätt och 11,8 m. vid extratvätt. Vid 36 veckotvättar tvättades vardera 2 maskinomgångar, vid 12 vardera 3 och vid 4 vardera 1. I genomsnitt tog rengöringen av veckotvätten 33,4 m.; därav maskintvätten 13,6 m. och handtvätten 19,8 m.

Mom. 5. Tvättning (rengöring) i fastighetstvättstuga maskintyp C. Stortvätten och i princip extratvätten rengjordes i maskintyp C — en icke automatisk 7 kg:s cylindermaskin omställbar även för centrifugering. Maskinen var försedd med elektrisk uppvärmningsanordning. Övriga veckotvättar beräknades enligt regeln för denna tvättform tvättas för hand (i badrummet) i bostaden (mom. 4 a ) . Total tidsåtgång (mom. 4 a + 5) 83 t. 43 m. varav i fastighetstvättstugan 36 t. 48 m. och veckotvätten i bostaden 46 t. 55 m. Per tvättillfällc var beträffande stortvätten totala ianspråktagandet av fastighetstvättstukan v. å. 519,38 m. och k. å. 447,92 m. medan arbetsinsatsen endast uppgick till v. å. 149,38 m. och k. å. 133,92 m. Motsvarande beträffande extratvätten var 332,89 m. respektive 134,89 m.

Mom. 6. Tvättning (rengöring), torkning och mangling i centralsjälvtvätteri. Stortvätten och i princip extratvätten tvättades i centralsjälvtvätteri. De praktiska tidsstudierna utfördes i en välkänd anläggning i en Stockholmsförort. Jämsides med maskintvättningen i centralsjälvtvätteriet utfördes där erforderlig tvätt för hand. Efter rengöringen torkades i centraltvätteriet det tvättgods, som inte där manglades i varmmangel, i torktumlare eller på strumptorkar. övriga veckotvättar förutsattes tvättas för hand i bostaden (i badrummet). Tvätten i badrummet tog lika lång tid som i föregående mom. 5. Total tidsåtgång var för själva centralsjälvtvätten 62 t. 31 m. Deltider per gång: stortvätt v. å. och k. å. 225,70 m.; extratvätten per tvättillfälle 260,70 m. och totalt 1.043 m.

Mom. 7 a, b, c. Städning efter tvättningen. Tidsskillnaderna vid städningen beror på att olika maskintyper kräver olika arbete. Minst tid krävde härvid alternativen helautomatisk maskin och pulsatortvättmaskin — omkring 2 m. per tvättillfälle. För alternativet

299 enbart handtvätt tog städningen per gång: veckotvätt v. å. och k. å. 5,07 m.; stortvätt v. å. och k. å. samt extratvätt 9,71 m. Den studerade typen av agitatortvättmaskin var besvärlig att rengöra och krävde 18,88 m. per tvättillfälle. Stortvätt och extratvätt i fastighetstvättstuga erfordrade per gång 18,78 m. Mom. 8 a, b. Uppskattad tidsåtgång för transport mellan tvättplatsen och torkningsplatsen. Tidsåtgången blir självfallet helt beroende av de lokala förhållandena. Tiden har uppskattats till per gång: veckotvätt 2 m., stortvätt och extratvätt vid torkning å torkvind 8 m. och vid torkning i torkrum i anslutning till fastighetstvättstugan 4 m. Det är att märka att tvätten här är fuktig och alltså är tyngre att bära än torr. Mom. 9. Beräknad av tvätten.

tidsåtgång för manuellt

arbete i samband

med

torkning

Samtliga tidsstudier gällde här hängning på streck och endast själva upphängnings- och nedtagningstiderna. Den tid som det tar för tvätten att torka är naturligtvis icke medräknad, eftersom den icke inverkar på husmoderns arbetsinsats. Vid tidsstudierna torkades veckotvätten i ett badrum och stortvätten och extratvätten i utrymme motsvarande torkrum eller torkvind i hyreshus. Tidsstudierna av torkningen utfördes enligt två alternativ: a) Vanlig hängning, innebärande att man slår ut kläderna och hänger upp dem på konventionellt sätt. Total tidsåtgång 33 t. 27 m. Deltider per gång: veckotvätt v. å. 19,29 m. och k. å. 17,29 m.; stortvätt v. å. 91,36 m. och k. å. 97,96 m. Extratvätten tog totalt 138 m. b) Slälhängning, innebärande att man slår ut kläderna, utför en noggrann upphängning, jämnar ut kanterna och drar ut alla fållar samt försöker få plaggen så släta som möjligt (jfr bild 00). Allt detta i syfte att få kläderna att torka så slätt att efterbehandling kan undvikas. Total tidsåtgång 48 t. 42 m. Deltider per gång: veckotvätt v. å. 21,33 m. och k. å. 19,33 m.; stortvätt v. å. 154,45 m. och k. å. 161,04 m. Extratvätten tog totalt 215,05 m. Den längre tiden för släthängningen kompenserades av mindre tidsåtgång vid följande efterbehandling. I samband med nedtagningen av kläderna efter torkningen utfördes vid tidsstudierna en sortering av tvättgodset på mangelgods, strykgods och övrigt gods. Mom. 10 a, b, c. Transportering från torkplatsen. De angivna värdena är uppskattad tidsåtgång för transporten till a) hemmet, b) mangelrum i fastighetstvättstugan och c) en offentlig mangelin-

300 rättning. I likhet med transporterna vid mom, 8 blir tidsåtgången naturligen beroende av lokala förhållanden. För transporten till mangelinrättningen har vid alternativet konventionell efterbehandling beräknats att två personer erfordras. Här har alltså medtagits dubbel tid mot vad själva transporten i verkligheten borde ta. Vid förenklad efterbehandling är det emellertid endast ett fåtal plagg, som behöver bäras iväg till mangelinrättningen — i den mån man nu använder sig av en dylik. Dessa få plagg kan bäras av en person. Deltider per gång: a) veckotvätt v. å. och k. å. 2 m., stortvätt och extratvätt till hemmet v. å. och k. å. 6 m.; b) stortvätt och extratvätt till mangelrum i fastighetstvättstuga v. å. och k. å. 3 m.; c) stortvätt och extratvätt till offentlig mangelinrättning v. å. och k. å. 16 m. (2 personer) respektive 8 m. (1 person). Mom 10 d. Transport från centralsjälvtvätteri. Samma transporttider samt anmärkningar som vid mom. 3 c. Mom. 11 a, b. Beräknad tidsåtgång för efterbehandling i hemmet. De typer av efterbehandling som studerades var dels s. k. konventionell, dels s. k. förenklad efterbehandling. Konventionell efterbehandling innebar vid undersökningen att plaggen tillslätades genom s. k. slätvikning, strykning eller mangling på sätt som är för resp. plagg gängse. 1 Total tidsåtgång var vid alternativet att även mangling utfördes i hemmet 194 t. 34 m. Deltider per gång: veckotvätt v. å. 70,97 m. och k. å. 95,39 m.; stortvätt v. å. 693,87 m. och k. å. 556,05 m. Extratvätt totalt 976,05 m. Total tidsåtgång förutom mangling (när denna utfördes i mangelinrättning) var 154 t. 1 m. Förenklad efterbehandling innebar vid undesökningen, att sådana plagg som kan användas utan mangling, exempelvis lakan och handdukar, efter släthängning i samband med torkningen endast slätvikes. Strykning utfördes endast av sådana plagg som mera oundgängligen fordrar strykning, exempelvis skjortor. Handmangling utfördes endast beträffande dukar. Total tidsåtgång för förenklad efterbehandling var då manglingen skedde i hemmet 146 t. 26 m. Deltider per gång: veckotvätt v. å. 61,49 m. och k. å. 85,91 m.; stortvätt v. å. 503,48 m. och k. å. 365,66 ni. Extratvätt totalt 751,99 m. Total tidsåtgång förutom mangling (när denna utfördes i mangelinrättning) var 139 t. 6 m. i Strykningen utfördes vid tidsstudierna med termostatjärn. Som underlag användes strykbräda. Strykbord hade måhända givit något annorlunda tider. Slätvikning innebär, att sådana plagg som slättorkats under ytterligare tillslätning för hand vikas ihop på för förvaringsutrymmena lämpligt sätt.

301 Mom. 12 a, b. Beräknad tidsåtgång för mangling i mangelrum i anslutning till fastighetstvättstuga eller i offentlig mangelinrättning. Manglingen ägde rum på en elektrisk s. k. stenskivemangel. En person kan utföra detta arbete ensam. För lakanen och dukarna behöver denne då en s. k. lakanssträckare till hjälp. Vid konventionell efterbehandling tog manglingen totalt 42 t. 6 m. Deltider per gång: stortvätt v. å. och k. å. 201,46 m. Extratvätt totalt 109 m. Vid förenklad efterbehandling tog manglingen totalt 7 t. 28 m. Deltider per gång: stortvätt v. å. och k. å. 31,98 m. Extratvätt totalt 65 m.

Mom. 13. Uppskattad tidsåtgång för transport till hemmet från a) mangelrum i anslutning till fastighetstvättstuga, b.) offentlig mangelinrättning. Beträffande tiderna för dessa moment gäller samma anmärkningar som för 10 b och c ovan. Deltider per gång: a) stor tvätt och extratvätt från mangelrum i fastighetstvättstugan v. å. och k. å. 7 m.; b) stortvätt och extratvätt från offentlig mangelinrättning v. å. och k. å. 16 m. (2 personer) respektive 8 m. (1 person).

Mom. 14. Eftertorkning

i

hemmet.

Dylik torkning är erforderlig efter kallmangling. Någon hänsyn till själva torktidens längd har naturligtvis ej tagits här. Den angivna arbetstiden är givetvis beroende av vilka utrymmen som står till förfogande för uppläggning av tvätten för eftertorkningen. Deltider per gång: stortvätt och extratvätt v. å. och k. å. 3 m.

Mom. 15. Beräknad

tidsåtgång

för utskrivning

av

tvättnota.

Angiven tid grundad på tidsstudier. Total tidsåtgång: vid bortlämnande av all tvätt veckovis 1 t. 54 m.; vid bortlämnande av enbart månads- och extratvätt 1 t. 8 m.

Mom. 16. Uppskattad av tvätten.

tidsåtgång

för passning

av tvättbud

vid

hämtning

Det är givetvis svårt att bedöma hur länge en husmor i genomsnitt behöver passa tvättbud. I praktiken varierar väntetiden avsevärt. Här har uppskattats 2 tim. per gång, under vilken tid husmodern eller någon annan är bunden av att finnas i bostaden. Denna tid medtages emellertid icke i undersökningen som arbetsinsats, eftersom husmodern under denna väntan kan utföra annat hemarbete.

302 Mom. 17. Inlämningstväit. Eftersom allt arbete här utföres av inlämningstvätteriet förekommer i detta moment ingen arbetsinsats från hushållets sida.

Mom. 18. Uppskattad tidsåtgång för passning av tvåttbud vid leveranstillfället. Tiden antages här sammanfalla med hämtningen. Se ovan under mom. 16.

Mom. 19. Uppskattad tidsåtgång för kontrollräkning av plagg och nota. Total tidsåtgång vid bortlämnande av all tvätt veckovis 5 t. 12 m. och vid bortlämnande av enbart månads- och extratvätt 3 t. 12 m. I tidsåtgången har inte inräknats ev. erforderlig tid för att exempelvis förhandla med tvättinrättningen beträffande felaktigt arbete eller bortkomna plagg.

Mom. 20. Inplockning i förvaiingsutrymmen. Total tidsåtgång 4 t. 6 m. Deltider per gång: veckotvätt v. å. 2,11 m. och k. å. 2,60 m.; stortvätt v. å. 9,35 m. och k. å. 8,92 m. Extratvätt totalt 40 m. Tidsåtgången givetvis beroende på vilka förvaringsutrymmen som disponeras och hur de är placerade i lägenheten.

Kostnaderna för tvätten Hushållets kostnader per är vid olika tvättformer För resultatet av kommitténs kostnadsundersökning har lämnats en sammanfattande redogörelse i betänkandedelens kap. 5. Detaljerade uppgifter beträffande kostnaderna för de tidsstuderade olika tvättalternativen återfinnes i följande tabell 39. I tabellen ingår förekommande direkta och indirekta kostnader uppdelade på tvättning (rengöring), torkning, efterbehandling och diverse kostnader. Inom dessa huvudgrupper har kostnaderna fördelats på ur redovisningssynpunkt lämpligt antal delposter (kolumn 1 a ) . Härigenom är det möjligt att lätt se vad avvikelser från angivna delvärden kan innebära för slutsiffrorna. Tabellen skiljer på två utrustningsalternativ (kolumn 1 b ) : A, bättre, mera fullständig utrustning, och B, enklare utrustning. I tillämplig utsträckning har totalkostnaderna som ligger till grund för tabellen fördelats på 1 resp. 20 hushåll (hyreshus), kolumn 1 c.

303 För viktigare kostnadsposter samt underlaget till desamma följer här numeriskt en närmare redogörelse.

Tvättning

(rengöring).

Tv. 1. Vatten, värme och eventuell elkraft för drift av tvättmaskin. Angivna kostnader är de totala. För t. ex. vattenuppvärmningen är alltså beräknat totalkostnaden oavsett om den betalas direkt eller indirekt genom hyran. Beräkningarna är utförda av värmeteknisk expertis inom HFI. Bland delvärden per gång märkes: veckotvätt för hand i badrum v. å. 14,2 öre och k. å. 25,6 öre; stortvätt i enkel handtvättstuga v. å. 176,4 öre och k. å. 220 öre; veckotvätt i agitatortvättmaskin v. å. 28,6 öre och k. å. 38,2 öre; stortvätt i agitatortvättmaskin v. å. 217,7 öre och k. å. 247,1 öre; stortvätt i cylindertvättmaskin i fastighetstvättstuga v. å. 220,6 öre och k. å. 243,6 öre. Mindre variationer i dessa värden föreligger under olika delar av året på grund av kallvattnets varierande temperaturer. Kallvattenpriset har antagits vara 22 öre/m :? , hyreshusens varmvattcnkostnad (exkl. löner och amortering) 2: — k r / m 3 och elpriset 8 öre kWh.

Tv. 2.

Tvättmedel.

Kostnaderna är beräknade av HFI vid användande av tvättmedel (pulver) av välkänt fabrikat och efter gängse detaljhandelspris. Tvättmedelsåtgången har fastställts enligt doseringsanvisningar från fabrikanten. Bland delvärden per gång märkes: veckotvätt för hand i badrum v. å. 38,0 öre och k. å. 50,5 öre; stortvätt i enkel handtvättstuga v. å. 610,1 öre och k. å. 536,3 öre; veckotvätt i agilatortvättmaskin v. å. och k. å. 155,6 öre; stortvätt i agitatortvättmaskin v. å. 849,1 öre och k. å. 693,9 öre; stortvätt i cylindertvättmaskin i fastighetstvättstuga v. å. 462,7 öre och k. å. 436,8 öre.

Tv. 3. Inköpspris

för

maskin.

De avgivna priserna är hösten 1952 aktuella priser för välkända fabrikat. I priserna har i förekommande fall upptagits kostnaderna för gjutning av fundament. Jfr tabell å sid. 146.

Tv. å. Antal avskrivningsår

för

maskin.

Antalet avskrivningsår måste ses i relation till de reparationskostnader som upptas i rad Tv. 25. Avskrivningstiden har bestämts med ledning av bl. a. amerikanska undersökningar (HFI-meddelanden nr 1 1950), uppgifter från svenska hushåll och kommersiella tvätterier — vilka senare

Tabell 39. Typhushållets

Utrustningsalternativ: A) bättre, mera fullständig utrustning; B) enklare utrustning

Kostnadsposter Rad

Enbart för hand (alt. 1 sid. 55)

Totalkostnaden utslagen på antalet hushåll

Konventionall efterbehandling

Släthängning, förenklad efterbehandling

Mangling Mangling Mangling i mangel- Mangling i mangeli hemmet inrättning i hemmet inrättning

1 a

i c

Tvättning (rengöring) Vatten, värme o. ev. elkraft för drift av t v ä t t m a s k i n ... Tvättmedel (Inköpspris maskin) (Antal avskrivningsår) Avskrivning maskin (Installationskostnad m a skin) (Antal avskrivningsår) Avskrivning installation m a skin

—» — 10 11 (Inköpspris övrig u t r u s t n i n g ) - » ) 12 ( 13 (Antal avskrivningsår) 14 Avskrivning övrig u t r u s t n i n g 15 16 17 1 (Installationskostnad övrig utrustning) 19 ( - » ) 20 (Antal avskrivningsår) 21 Avskrivning installation övrig u t r u s t n i n g 22 23 24 25 Reparationer och förbruk ningsartiklar • —

»

—

20 27 Räntor

(4 %) å u t r u s t n i n g o. installation

28 29 30 31 Del av lokalhyra, tvätt-utrymme 32 33 Del

av lokalhyra, tvättutrymme

A o. B A o. B A o. B A o. B A o. B A o. B

1 1 •—

— 1 20

A o. B A o. B

— —

A o. B A o. B

1 20 — — — 1 20 1 20

(976:50) (370:50) (15) 65:10 3:26 24:70 1:24

A o. B

— — —

(75:-) (75:—) (20)

A A B B

1 20 1 20

3:75 0:19 3:75 0:19

A o. B A o. B

1 20

10:— 1:50

A A B B

1 20 1 20

21:03 1:05 8:91 0:45

A A

1 20

0 B B

1 20

0 4: —

A A B B

1 20 1 20

247:82 161:94 195:30 155:32

A B A o. B

A A B B A B

bättre enklare

34 35 Summa tvättnings-(rengö-

rings-) kostnader

36 37 38 1

40:69 107:25

j ä m t e avgift till centralsjälvtvätteri enl. nedan. * j ä m t e kostnad för i n l ä m n i n g s t v ä t t enl. nedan.

tvättkostnad

r

år vid olika tvättformer

(kronor).

met

vändig handtvätt)

>d agitatormaskin typ A (alt. 3 sid. 55)

Med helautomatisk maskin typ H (alt. 4 sid. 55)

Tvätt i fastighetstvättstuga (alt. 5 sid. 55) Stortvätt o. extratvätt i cylindermaskin (typ C). Övr. veckotvätt för hand i hemmet. Mangling i fastighetstvättstugan.

Inlämningstvätt Tvätt i centralsjälvtvätteri Vecko(alt. 6 sid. 55) VeckoRengöring, mangtvätten i pulsatorling o. torkning av All tvätt för hand maskin stortvätten o. extralämnas i hemmet. . typ P. tvätten i central- bort (alt. Övr. tvätt Övr. tvätt självtvätteri. Övrig 7 sid. 55) lämnas lämnas veckotvätt för hand bort (alt. bort (alt. i hemmet. 8 sid. 55) 9 sid. 55)

SläthängSläthängSläthängSläthängnven- ning, för- Konven- ning, för- Konven- ning, för- Konven- ning, för- Konvensnell tionell tionell tionell tionell enklad efenklad efenklad efenklad eferbe- terbehand- efterbe- terbehand- efterbe- terbehand- efterbe- terbehand- efterbeldling ling handling ling handling handling handling ling ling 9

8:64+ 1 18:47 + '

51:10 193:72 (900:-) (12) 75:—

25:04 140:68 (1,575:-) (12) 131:25

43:28 88:80 (2,000:-) (10)

—

—

10.—

(100:—) (20)

(150:—) (20)

(250:-) (20)

5:—

7:50

—

—

—

(36:-)

—

—

(622:50) (76:50) (15) 41:50

(1:50)

0:63 (650:—)

—

(15) 0:10

—

(15)

—

— — — — — — —

2:83

5:10

— (400:—)

—

(20)

20:-

— — — 30: — —

•

—

— — — — — — — — — — —

11:25 + 2 24:03 + 2

10:13* 31:10 2 (550:—) (12) 45:83

— — — — —

—

» » » » »

1 2 3 4 5 6

—

» »

7 8

» » » » » » » » » » » »

9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

» » » »

21 22 23 24

» »

25 26

» » » » » »

27 28 29 30

» »

33 34

» » » »

35 36 37 38

(36:—)

(29:-)

(15) 2:40

(15) 1:93

— —

— — — — — _ — — —

30:—

—

7:50

0:72

0:72

11:58

— —

— — —

— — —

•

— —

—

(20)

— 1:—

34:53

—

— — —

3:30

—

— — —

456:77

369:10

—

— —

381:45

—

— — —

—

(400:—)

—

(15) 2:40

— — — — —

Konventionell efterbehandling

— — — — — — — — — — — —

— —

40:45 21:53

— — — — — — — —

16 Konventionell efterbehandling

— — —

—

•

— — —

30:23+'

169:34

—

— — —

— — —

—

—

—

20:—

— —

— — —

12:-

— —

— -

— — —

—

— _ —

—

38:40+ 2 1 2 0 : 5 7 + '

— — —

— — —

Rad

— —

Tv

31 32

Tabell 39. Typhushållets

tvättkostnm Tvät Maskintvätt (oc

Kostnadsposter Rad

Utrustningsalternativ: A) bättre, mera fullständig utrustning; B) enklare utrustning

Enbart för hand (alt. 1 sid. 55)

Totalkostnaden utslagen på antalet hushåll

Släthängning, förenklad efterbehandling

Konventionell efterbehandling

Mangling Mangling Mangling i mangel- Mangling i mangeli hemmet inrättning i hemmet inrättning

1 a

1 Med pulsatormasl typP (alt. 2 sid. 55)

Släthä Konven- ning, tionell enklac efterbe- terbehi handling linj

C

Torkning T o r k l (Inköpspris torkaggregat) ... » 2 (Antal avskrivningsår) » 3 Avskrivning torkaggregat ... » 4 Värme- o. elkostnad f. torkaggregat (Installationskostnad torkaggregat) » (5 (Antal avskrivningsår) » 7 Avskrivning installation torkaggregat » 8 (Inköpspris övr. u t r u s t n i n g ) » 9 (Antal avskrivningsår) » 10 Avskrivning övr. u t r u s t n i n g —» — » 11 » 12 Reparationer » 13 Räntor (4 %) å u t r u s t n . o. installation —»— » 14 » 15 Del av lokalhyra vid torkning i eget hem » 16 Del av lokalhyra vid torkning å gård, balkong, b a d r u m , kök i hyreshus » 17 Del av lokalhyra vid torkning å torkvind i hyreshus » 18 Del av lokalhyra vid torkning i torkrum m. torkaggregat i hyreshus » 19 Summa torkningskostnader » 20 » 21 » 22

20 20 A A A A o. B A o. B A o. B A o. B A

20 A o. B A

1 20

1 20 20

A o. B

(30:50) vOy

6:10

0 0:61

0:61

0 A o. B

0 A

10: —

20 A A B B

1 20 1 20

Efterbehandling Eft. 1 (Inköpspris elektrisk stenskivemangel o. vikbord) . 2 (Antal avskrivningsår) > 3 Avskrivning stenskivemangel och vikbord Elkostnad stenskivemangel

(30:50) (5) 6:10

20 20

j ä m t e avgift till centralsjälvtvätteri enl. nedan. j ä m t e kostnad för inlämningstvätt enl. nedan.

6:71 16:71 6:71 6:71

6:71

r år vid olika tvättformer

(kronor).

amet idv. handtvätt)

ed agitatormaskin typ A (alt. 3 sid. 55)

Med helautomatisk maskin typ H (alt. 4 sid. 55)

Tvätt i fastighetstvättstuga (alt. 5 sid. 55) Stortvätt o. extratvätt i cylindermaskin (typ C), övr. veckotvätt för hand i hemmet. Mangling i fastighetstvättstugan.

Inlämningstvätt Tvätt i centralsjälvtvätteri Vecko(alt. 6 sid. 55) Veckotvätten Rengöring, mangtvätten i pulsatorling o. torkning av All tvätt för hand maskin stortvätten o. extralämnas i hemmet typP. tvätten i central- bort (alt. övr. tvätt Övr. tvätt 8jälvtvätteri. övrig 7 sid. 55) lämnas lämnas veckotvätt för hand bort (alt. bort. alt. i hemmet. 8 sid. 55) 9 sid. 55)

SläthängSläthängSläthängSläthängjnven- ning, för- Konven- ning, för- Konven- ning, för- Konven- ning, för- Konventionell ionell tionell tionell enklad eftionell enklad efenklad efenklad efterbe- terbehand- efterbe- terbehand- efterbe- terbehand- efterbe- terbehand efter behandling ndling handling handling ling handling ling ling ling 14

15 Konventionell efterbehandling

l(i

Konventionell efterbehandling

(630:-) (10) 3:15 53:— (550:—) (20) (30:50) (5) 6:10

(30:50) (5) 6:10

0:61

0:61

1:13 (200:—+ 3:55) (10 o. 5) 0:71 1:— 1:25

(3:55) (5) 0:71

(3:55) (5) 0:71

(3:55) (5) 0:71

0:07 1:38

0:07

0:07

0:07

0:78 + 2

0:78 + 2

12:— 6:71

0:78+ 1

6:71 73:69

6:71

(1,950:- (1,950:—) (10) (10) 9:75 2:50

9:75 0:50

Tabell 39. Typhus hållets

tvältkostnac

Maskintvätt (c

Kostnadsposter Rad

Utrustningsalter- Totalnativ: A) kostnabättre, me- den utra fullstän- slagen dig utrust- på anning; B) talet enklare ut- hushåll rustning

Enbart för hand (alt. 1 sid. 55)

Konventionell ef terbehandl ing

Med pulsatorma typP (alt. 2 sid. 5J

Släthängning, förenklad efterbehandling

Mangling Mangling Mangling i mangel- Mangling i mangeli hemmet inrättning i hemmet inrättning l a

(Installationskostnad stenEft. 5 skivemangel) » 6 (Antal avskrivningsår) » 7 Avskrivn. installation stenskivemangel » 8 (Inköpspris bordsmangel) ... » 9 (Antal avskrivningsår) » 10 Avskrivning bordsmangel ... » 11 (Inköpskostnad s t r y k u t r u s t ning) » 12 (Antal avskrivningsår) » 13 Avskrivning s t r y k u t r u s t n i n g » 14 Elkostnad strykjärn » 15 Reparationer o. förbrukn.-artiklar, stenskivemangel » 16 Rep. o. förbrukningsartiklar, hushållsutrustning » 17 Räntor (4 %) å u t r u s t n i n g och installation » 18 » 19 Del av l o k a l h y r a vid mangling el. strykning i bostaden » 20 Del av l o k a l h y r a vid mangling i fastighetstvättstuga ... » 21 Mangelhj-ra till mangelinrättning » 22 Summa efterbehandlingskost nåder » 23 » 24 » 25 Div. 1 Avgift till centralsjälvtvätteri » 2 Kostnad för inlämningstvätt » 3 Transportkostnader » 4 Ersättning till fastighetsskötare » 5 Husmoderns arbetsinsats i kalkylen uppskattad till Totala tvättkostnader (tvättning, torkning, efterbehandling) per år S:a 1 Vid b ä t t r e m e r a fullständig utrustning » 2 » 3 Vid enklare u t r u s t n i n g —• » •— 1 2

Konventionell efterbehandling

1 C

A A A A o. B A o. B A o. B

20 (83:-) (15) 5:53

(83:-) (15) 5:53

(83:-) (15) 5:53 (84:35) (8) 10:54 5:30

(84:35) (8) 10:54 5:30

(84:35) (10) 8:44 3:50

(84:35) (10) 8:44 3:50

(84:35) (8) 10:54 5:30

o:—

5:—

4:-

4:—

5:—

A o. B A

1 20

3:35

1:69

3:35

1:69

3:35

A o. B

0 A

20 A o. B

1 A A B B

1 20 1 20

A A A o. B

1 1 1

0 A o. B

3:—

3:—

A o. B

1 o. 20

341:06 268:18 288:54 251:56

279:35 206:47 226:83 189:85

A o. B A o. B A o. B A o. B

1 1

A

20 A o. B

1 20 1 20

16:-

64:-

29:72 . 29:72

284:25 211:37 231:73 194:75

j ä m t e avgift till centralsjälvtvätteri enl. nedan. j ä m t e kostnad för inlämningstvätt enl. nedan.

86:53

24:82

33:63

288:16 215:28 235:64 198:66

317:15

r år vid olika tvättformer

(kronor).

imet vändig handtvätt)

ed agitatormaskin typ A (alt. 3 sid. 55)

Med helautomatisk maskin typ H (alt. 4 sid. 55)

Tvätt i fastighetstvättstuga (alt. 5 sid. 55) Stortvätt o. extratvätt i cylindermaskin (typ C), övr. veckotvätt för hand i hemmet. Mangling i fastighetstvättstugan.

Inlämningstvätt Tvätt i centralsjälvtvätteri VeckoVecko(alt. 6 sid. 55) tvätten i tvätten Rengöring, mangpulsatorling o. torkning av All tvätt för hand maskin stortvätten o. extralämnas i hemmet. typP. tvätten i central- bort (alt. övr. tvätt övr. tvätt självtvätteri. Övrig 7 sid. 55) lämnas lämnas veckotvätt för hand bort (alt. bort (alt. i hemmet. 8 sid. 55) 9 sid. 55)

SläthängSläthängSläthängSläthängmven- ning, för- Konven- ning, för- Konven- ning, för- Konven- ning, för- Konvenonell tionell tionell tionell tionell enklad efenklad efenklad efenklad efterbe- terbehand- efterbe- terbehand- efterbe- terbehand- efterbe- terbehandefterbendling handling handling handling handling ling ling ling ling

Konventionell efterbehandling

Konventionell efterbehandling

Rad

—

—

—

—

(250:-) (20)

(250:-) (20)

—

—

—

—

—

0:63

0:63

3:-) 15) 3:53

(83:-) (15) 5:53

(83:-) (15) 5:53

(83.—) (15) 5:53

—

—

4:35) (8) D:54 5:30

(84:35) (10) 8:44 3:50

(84:35) (8) 10:54 5:30

(84:35) (10) 8:44 3:50

(84:35) (8) 10:54 5:30

(84:35) (10) 8:44 3:50

(84:35) (8) 10:54 5:30

(84:35) (10) 8:44 3:50

(84:35) (12) 7:03 2: —

(84:35) (12) 7:03 2:-

—

—

—

—

5:—

• 5: —

—

—

—

—

—

» 15

r.—

4:—

5:—

4:-

5:—

4: —

5: —

4:—

—

3:—

3:—

» 16

3:35

3:35

3:35

3:35

1:69 2:20

1:69 2:20

1:69

1:69

—

1:69

1:69

» 17 » 18

—

»

—

—

—

—

13:50

13:50

—

—

—

—

—

» 20

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» 21

):72

24:82

29:72

24:82 56:11

49:21

—

—

):72

24:82

—

—

— —

— —

—

-

—

—

—

—

—

7:50

3:20

488:30

405:53

400:63

412:98

—

—

—

—

—

22:53 + * 17:63+ 1

—

7:88

—

13:72 + 9 13.72 + 2

— —

—

305:60

305:60

—

—

2,468:93 1,337:67 0 0

—

Eft. »

5 6

» 7 » 8 » 9 » 10 » » » »

» » » »

11 12 13 14

22 23 24 25

1,337:67 0

Div. 1 » 2 » 3

48:—

48:—

7:50

—

—

—

—

—

»

»

407:14

402:24

1,472:74

306:64

299:74

—

—

—

—

S:a » » »

1 2 3 4

2,468:93 1,390:57

—

—

—

310 på sina håll använder hemtvätimaskiner för snabbtvätt och omtvätt — samt diskussioner med resp. maskinförsäljare. Avskrivningstidens längd är av stor betydelse för hushållens tvättkostnader särskilt vid eget maskininnehav. Vid god omvårdnad torde maskinernas livslängd med ledning av vunna erfarenheter kunna bli längre än här angivna. Vid vanvård blir brukstiden naturligtvis betydligt kortare.

Tv. 7. Installationskostnad för maskin. Kostnaderna har fastställts efter samråd med byggnadsexpertis samt resp. maskinförsäljare.

Tv. 8. Antal avskrivningsår för maskininstallation. Avskrivningstiden den vanliga för installation. Jfr anmärkningarna till Tv. 4.

Tv. 11 o. 12. Inköpspris för övrig utrustning. Se tabellerna 9 (sid. 141) och 10 (sid. 146).

Tv. 13. Antal avskrivningsår för övrig utrustning. Avskrivningstiden 15 år fastställd i samråd med byggnadsexpertis. Jfr anmärkningarna till Tv. 4. En värdemässigt betydande del av den angivna utrustningen har helt säkert längre livslängd än den angivna avskrivningstiden men viss hänsyn måste här tagas till den tekniska och sociala utvecklingen som kan göra handtvättutrustningen omodern och inaktuell i förtid.

Tv. 18 o. 19. Installationskostnad för övrig utrustning. Kostnaderna fastställda i samråd med byggnadsexpertis.

Tv. 20. Antal avskrivningsår för installation av övrig utrustning. Gängse avskrivningstid installation. Jfr anmärkningarna till Tv. 4.

Tv. 25 o. 26. Reparationer och förbrukningsartiklar. I angivna kostnader ingår för den helautomatiska hemtvättmaskinen en firmaservice a 20 kr per år samt för pulsatortvättmaskinen två d:o å 6 k r / s t per år. Övriga kostnader beräknade i samråd med bostadsexpertis. Jfr anmärkning till Tv. 4.

311 Tv. 27—30. Räntor (4- %) å utrustning och installation. Räntan beräknad å medelvärdet under avskrivningstiden.

Tv. 31 o. 32. Del av lokalhyra för bättre tvättutrymme. Kostnaden i kolumn 12—13 är beräknad efter ett tvätturymme om 16 m 2 ä 1 5 : — kr pr m 2 /år. Handtvättstugan i kolumn 2—5 har beräknats efter 16 m 2 å 10: — pr m 2 / å r .

Tv. 33 o. 34. Del av lokalhyra för enklare tvättutrymme. Kostnaden beräknad efter ett tvättutrymme av 16 m 2 å 5 kr pr m 2 /år.

Torkning. Tork 1. Inköpspris för torkaggregat. Aktuellt pris för torkaggregat hösten 1952.

Tork 2. Antal avskrivningsår

för

torkaggregat.

Avskrivningstiden är en erfarenhetssiffra från större bostadsföretag. Tork h. Värme- och elkostnad

för

torkaggregat.

Kostnaden är baserad på material från ett större bostadsföretag. Torkaggregatet beräknas matas med värme från värmeslinga från pannrum. Kostnaden har beräknats till 12y 2 öre pr kg tvätt. Kostnaden varierar betydligt med bränslepriset.

Tork 5. Installationskostnader för torkaggregat. Kostnaden enligt samråd med byggnadsexpertis.

Tork 6. Antal avskrivningsår Gängse avskrivningstid.

för

torkaggregatinstallation.

Tork 8. Inköpspris för övrig Se tabell 13 (sid. 151).

utrustning.

Tork 9. Antal avskrivningsår för övrig utrustning. Bedömd medellivslängd för utrustningen.

312 Tork 12. Reparationer. Reparationskostnaden i kolumn 12—13 beräknad i samråd med bostadsföretag.

Tork 13 o. 1U. Räntor

(A %) å utrustning

och

installation.

Räntan beräknad å medelvärdet under avskrivningstiden.

Tork 17. Del av lokalhyra vid torkning på torkvind i hyreshus. Kostnaden beräknad efter 50 m 2 a 4 : — kr pr m 2 /år.

Tork 18. Del av lokalhyra hus.

vid torkning

i torkrum

med torkaggregat

i hyres-

Kostnaden beräknad efter 16 m 2 å 15: — kr pr m 2 /år.

Efterbehandling. Eft. 1. Inköpspris för elektrisk slenskivemangel och 1.750 kr för mangeln och 200 kr för vikbordet.

Eft. 2. Antal avskrivningsår

för

vikbord.

stenskivemangel.

Erfarenhetssiffra från större bostadsföretag.

Eft. 5. Installationskostnad för stenskivemangel. 50 kr för transport ner i källare och 200 kr för elinstallation. Erfarenhetssiffror från större bostadsföretag.

Eft. 6. Antal avskrivningsår Gängse för installation.

för installation

av

stenskivemangel.

Eft. 8. Inköpspris för bordsmangel. Aktuellt pris sommaren 1952.

Eft. 9. Antal avskrivningsår för bordsmangel. Efter samråd med hushållsexpertis. Jfr anmärkning till Tv 4.

313 Eft. 11. Inköpskostnad för Se tabell 14 (sid. 154).

strykutrustning.

Eft. 12. Antal

för

avskrivningsår

strykutrustning.

Avskrivningstiden för strykjärn har fastställts i huvudsak på grundval av amerikanskt material (HFI-meddelanden nr 1 1950). För övrig strykutrustning är angiven avskrivningstid en kompromiss mellan den längre brukstiden för strykbräda och ärmbräda och den kortare livslängden för strykbädd, stryklakan och pressduk. Jfr anmärkning till Tv 4.

Eft. Ii. Elkostnad för strykjärn. Elkostnaden beräknad efter 8 öre pr k W h .

Eft. 15. Reparationer och förbrukningsartiklar, stenskivemangel. Den relativt höga kostnaden efter samråd med expertis i större bostadsföretag. Totalkostnaden 100 kr pr år är beroende på att stenskivorna alltemellanåt måste bytas ut samt förbrukningen av mangellakan.

Eft. 16. Reparationer och förbrukningsartiklar, hushållsutrustning. Kostnaderna framkomna efter samråd med hushållsexpertis och vid jämförelse med liknande amerikanska uppgifter.

Eft. 17 o. 18. Räntor (A %) å utrustning och installation. Räntan beräknad efter medelvärdet under avskrivningstiden.

Eft. 20. Del av lokalhyra vid mangling i fastighetstvättstuga. 2 Kostnaden beräknad efter 18 m å 1 5 : — kr pr m 2 /år.

Eft. 21. Mangelhyra till mangelinrättning. Kostnaden beräknad efter verklig tidsåtgång samt hösten 1952 inom Stockholms Mangelidkareförening gällande priser (2:-— kr pr tim.).

Diverse utgifter. Div. 1. Avgift till

centralsjälvtvätteri.

Kostnaderna baserade på avgifterna vid det välskötta centrals jälvtvätteri, där tidsstudierna utfördes, och som enligt inhämtade uppgifter är helt

314 självbärande. Vid varje månadstvätt hyrdes en maskin om 18 kg å 10: — kr och en maskin om 12 kg å 7: — kr pr maskin. Vid de fyra extra tvättarna hyrdes vid varje tillfälle tre maskiner om 12 kg å 7: — kr pr maskin. Vid samtliga tvättillfalien hyrdes handtvättho å kr 1: 10 pr gång.

Div. 2. Kostnad för inlämningstvätt. Se följande tabeller 40 och 41.

Div. 3. Transportkostnader. Bedömd genomsnittskostnad efter 1: 50 pr transport med 27—39 kg tvätt. Kostnaden är beräknad något högre än vid begagnandet av buss eller spårvagn och lägre än vid begagnandet av droskbil.

Div. &. Ersättning

till

fastighetsskötare.

Kostnaderna beräknade hösten 1952 efter gällande kollektivavtal Stockholm.

för

315 Tabell kO. Specifikation över plagg tillag g en vid inlämningstvätt. (Priserna i överensstämmelse med priskontrollnämndens meddelanden nr 975, 1034 och 1392 för prisområde 1 och aktuella i januari 1954.)

Plagg som våttvättas

Antal tvättningar per år

Därav anSumma plaggtillägg tal tvätt- Plaggtilli kr o. öre ningar lägg per ingående styck eller i månads- per par För all tvätt och tvätt unetc. extratvätt i kr o. öre der året under året

Personliga plagg: Manlig vuxen: Badbyxor Badkappor

Jackor, vindtygs- el. likn Kragar, mjuka el. lättstärkta Manschetter, mjuka el. lättstärkta par Näsdukar Overaller el. blåställ D:o, träningsPullovrar Pyjamas, bomull D:o, flanell Scarves Shorts el. likn. fritidsbyxor Skjortor, utan krage, ostärkta (inkl. ett par manschetter) D:o, utan krage, lättstärkta (inkl. ett par manschetter) D:o, med fast krage, kort ärm D:o, med fast krage, lång ärm D:o, sport-, grövre Slipovrar Strumpor, ylle, bomull par D :o, sport-, raggsockor par Underbenkläder, korta D :o, långa Undertröjor, utan ärm D:o, med ärm Vantar, ylle par Summa Kvinnlig vuxen: Baddräkter, ylle Badkappor Blusar, bomull, linne, rayonsilke D :o, ylle, siden Bysthållare Förkläden, hushålls-, vita D:o, d:o, kulörta Höfthållare el. korsetter Jackor, vindtygs- el. likn Jumprar, ylle, bomull Kjolar, bomull, linne D:o, ylle Klänningar, bomull, linne Koftor (cardigan), ylle

1 1 1 24 12 120 3 1 2 16 16 2 4

1 1 1 24 12 120 3 1 2 16 16 2 4

0:47 1:25 2:65 0:23 0:31 0:09 1:10 2:35 2:50 1:15 1:15 0:95 1:40

0:47 1:25 2:65 5:52 3:72 10:80 3:30 2:35 5:— 18:40 18:40 1:90 5:60

0:95

11:40

0:95 0:90 0:95 0:90 1:80 0:38 0:50 0:47 0:49 0:47 0:49 0:95

5:70 7:20 49:40 7:20 5:40 28:88 8:— 14:10 16:66 8:46 16:66 3:80

52 8 3 76 16 30 34 18 34 4

3 24 16 12

262:22 1 1 38 8 52 12 52 4 1 12 4 2 12 4

12 4 1 12 4 2 12 4

0:95 1:25 1:35 2:35 0:70 0:67 0:55 1:50 2:65 2:55 0:93 1:50 2:25 3:30

0:95 1:25 51:30 18:80 36:40 8:04 28:60 6:— 2:65 30:60 3:72 3:— 27.— 13:20

316 Antal tvättningar per år

Plagg som våttvättas

Kragar el. isättningar Linnen, dag-, bomull, rayonsilke D:o, dag-, charmeuse D:o, natt-, bomull, rayonsilke D:o, natt-, charmeuse Näsdukar Pyjamas, bomull, rayonsilke, flanell Scarves Shorts Skyddsrockar, långa (städrockar) Snibbar, bomull Strumpor, nylon, rayonsilke par D:o, ylle par D:o, sport-, raggsockor par D:o, bomull, ankelsockor par D:o, underpar Underbenkläder, charmeuse D:o, ylle Underklänningar, rayonsilke D:o, charmeuse Vantar, ylle par Summa Flicka 7 år: Baddräkter Badkappor Blusar, bomull, linne, rayonsilke Byxor, gymnastikD:o, »snickar»-, långa Jackor, vindtygs- el. likn Jumprar Kjolar, bomull D:o, ylle Klänningar, bomull Koftor Kragar Linnen, dag-, bomull, rayonsilke D:o, natt-, bomull Livstycken Mössor Näsdukar Overaller, träningsPyjamas, flanell Scarves Shorts Strumpor, långa o. %-långa, ylle par D:o, sport-, raggsockor par D:o, bomull, ankelsockor par Tröjor, gymnastikUnderbenkläder, bomull, charmeuse ... D:o, ylle Vantar, ylle

par Summa

12 12 52 12 12 48 12 3 4 12 12 104 34 8 44 16 104 3 6 12 4

Därav anSumma plaggtillägg tal tvätt- Plaggtilli kr o. öre ningar lägg per ingående styck eller För all i månads- per par tvätt unetc. tvätt och extratvätt i kr o. öre der året under året 12 12 12 12 48 12 3 4 12 12

16 3 6 12 4

0:23 0:75 0:55 0:90 0:90 0:09 1:15 0:95 1:40 1:05 0:06 0:55 0:55 0:50 0:38 0:38 0:47 0:47 0:90 0:90 0:95

2:76 9: — 28:60 10:80 10:80 4:32 13:80 2:85 5:60 12:60 0:72 57:80 18:70 4: — 16:72 6:08 48:88 1:41 5:40 10:80 3:80 506:35

1 2 42 3 12 2 12

1 2 8 3 12 2 12

12 6 24 52 52 12 4 24 2

12 6 24

50 20 44 3 52 16 34

12 4 24 2

16 20 8 3 16

0:47 1:25 1:35 0:47 0:50 2:65 2:55 0:93 1:50 2:25 3:30 0:23 0:75 0:90 0:47 0:95 0:09 2:35 1:15 0:95 1:40 0:33 0:50 0:33 0:47 0:47 0:47 0:50

0:47 2:50 56:70 1:41 6:— 5:30 30:60 7:44 12:— 27:— 19:80 5:52 39:— 46:80 5:64 3:80 2:16 4:70 9:20 3:80 11:20 16:50 10:— 14:52 1:41 24:44 7:52 17: — 39243

317 Därav a n Summa plaggtillägg tal tvätt- Plaggtilli k r o. öre ningar lägg per Antal tvätt- ingående styck eller För all ningar i månads- per par tvätt unper år tvätt och etc. extratvätt i kr o. öre der året under året

Plagg som v å t t v ä t t a s

Pojke 3 år: Byxor, »snickar»-, långa D:o, d : o , korta D:o, stickade el. flanell Haklappar Livstycken Mössor Näsdukar Overaller, fodrade P y j a m a s , bomull D:o, flanell Scarves Skjortor Slipovrar el. koftor Strumpor, långa, ylle D:o, sport-, raggsockor Do: b o m u l l , ankelsockor Underbenkläder, t u n n a D:o, tjocka Undertröjor, med ä r m Vantar, ylle

par par par

par

52 52 24 52 27 6 24 4 12 52 3 76 16 68 20 36 68 16 60 34

24 27 6 24 4 12 3 24 16 20 16 16

0:50 0:50 0:50 0:06 0:47 0:95 0:09 2:35 1:15 1:15 0:95 0:60 1:80 0:33 0:50 0:33 0:47 0:47 0:49 0:50

Summa

26:— 26:— 12:— 3:12 12:69 5:70 2:16 9:40 13:80 59:80 2:85 45:60 28:80 22:44 10:— 11:88 31:96 7:52 29:40 17: — 378:12

Hushållstextilier: Draperier, bomull, linne el. rayonsilke Dukar, bords-, linne, bomull, större (130X270 cm) Dukar, bords-, linne, bomull, mindre (130X130 cm) D:o, s m ä r r e p r y d n a d s d u k a r och t a b letter Filtar, ylle D:o, b a r n , ylle, bomull Gardiner, bomull, linne luft D:o, rayonsilke luft Grytlappar Handdukar, toalett-, vanliga D:o, toalett-, frotté D:o, bad-, frotté D:o, köksD:o, köks-, grova D:o, d a m m Kuddfodral Lakan D:o, b a r n Mattor, t r ä s - å 1,5 m D:o, d : o , a l m Pressdukar Servetter ( 4 0 x 4 0 cm)

96 6 6 10 2 96 192 144 24 120 48 48 6 96 84 6 10 12 96

96 6 6 10 2 96 192 144 24 120 48 48 6 96 84 6 10 12 96

pr m 2 0:60

1:80

0 36 1 80 1 80 pr m 1 0:70 pr m» 1:15 0:06

34:56 10:80 10:80 14:— 4:60 5:76

prim. 0:20 prim. 0:20

1:80 2:—

318 Därav anSumma plaggtillägg tal tvätt- Plaggtilli k r o. öre ningar lägg per Antal För eningående styck eller tvättFör all b a r t måningar i m å n a d s - per par tvätt u n - nads- o. per år tvätt och etc. extratvätt extratvätt i kr o. öre der året under under året året

Plagg som v å t t v ä t t a s

D:o, téStolöverdrag Stryklakan Sängöverkast, bomull Tvättlappar Tvättpåsar Örngott, enkla el. med infälld u t a n band D:o, b a r n -

36 4 12 2 96 12

36 4 12 2 96 12

72 30

72 30

0:11

3:96

3:96

0:06

5:76

5:76

9584 1,634:96

95:84 797:12

spets

Summa Summa totalt

Tabell A1. Typhushållets tvätlkostnad per år i kronor vid inlämningstvätt. (Priserna i överensstämmelse med priskontrollnämndens meddelanden nr 975, 103A och 1392 för prisområde 1 och aktuella i januari 195b.) All tvätt under året lämnas (veckovis)

Enbart månadsoch extratvätten året lämnas bort (månadsvis)

bort

under

Kilopris, grundpris : 527 kg å 0:7b1

395:25

Kilopris, grundpris: 392 kg å 0:70 2

274:40

Mangeltillägg: 207 kg å 0:30

62:10

Mangeltillägg: 207 kg å 0:30

62:10

262:22 506:35 392:43 378:12 95:84

Plaggtillägg : Personliga plagg: Manlig vuxen Kvinnlig vuxen Flicka 7 år Pojke 3 år Hushållstextilier

142:82 228:39 196:19 133:88 95:84

Plaggtillägg: Personliga plagg: Manlig vuxen Kvinnlig vuxen Flicka 7 år Pojke 3 år Hushållstextilier Summa plaggtillägg S u m m a kilopris och tillägg ...

1.634:96 2.092:31

Summa plaggtillägg Summa kilopris och tillägg

797:12 ...

1.133:62

18 % extra tillägg å 2.092:31

376:62

18 % extra tillägg å 1.133:62

204:05

Summa tvättkostnader kr.

2.468:93

Summa tvättkostnad kr.

1.337:67

Anm.: Pris vid ca 10 kg tvättvikt per sändning. 2 » » » 33 » » » »

KAPITEL

26 Utbildning av tvätteripersonal

Sedan samhället under 1940-talet på allvar började intressera sig för tvättfrågans lösning, har välutbildad tvätteripersonal och särskilt föreståndare betraktats som en av de viktigaste förutsättningarna för att med tillfredsställande resultat kunna driva gemensamhetstvätterier. Som närmare framgår av avsnittet personalproblem i kap. 21 är emellertid utbildningsläget särskilt beträffande föreståndare för medelstora och större tvätterier icke tillfredsställande. Utredningen ger här nedan en redogörelse för hur den nuvarande tvättutbildningen är ordnad samt lämnar synpunkter på den fortsatta utbildningen.

Föreliggande utbildningsmöjligheter De möjligheter till tvättutbildning, som förekom i landet infill början av 1940-talet, utgjordes av en kurs för utbildning av tvättföreståndarinnor vid Atenéums skolköksseminarium i Stockholm samt en tvättkurs vid den dåvarande arméns tvättanstalt å Karlberg. Eleverna från Atenéum placerades huvudsakligen som ledare för sjukhustvätterier och arméns tvättelever fördelades på de militära tvättanläggningarna. De kommersiella tvätterierna har i regel fått nöja sig med självlärd arbetsledning, i de flesta fall ägaren. För lägre tvättpersonal — maskintvättare m. fl. — har tidigare icke funnits några utbildningsmöjligheter. År 1942 startade emellertid vid Göteborgs stads yrkesskolor en kurs för utbildning av tvättpersonal, och året därpå anordnades, samtidigt med att kursen vid Atenéum nedlades, en liknande kurs vid Stockholms stads skolor för yrkesundervisning. Samtidigt härmed fastställde skolöverstyrelsen undervisningsplan för yrkesavdelning för tvättpersonal vid lärlings- och yrkesskolor, omfattande dels en kurs A om 20 veckor, vars ändamål skulle vara att ge grundläggande utbildning, dels en kurs B om 24 veckor, avsedd att ge sådan utbildning, som kunde anses erforderlig för blivande tvättföreståndare. Efter tillkomsten av försvarets fabriksverk har utbildningen för de militära tvätteriernas behov förlagts till den under försvarets fabriksstyrelse

320 sorterande militära tvättinrättningen vid Lövsta (utanför Stockholm), där för ändamålet inrättats laboratorium och föreläsningslokal. I och med att överstyrelsen för yrkesutbildning tillkom år 1944, har denna från skolöverstyrelsen övertagit uppgiften att fastställa undervisningsplaner och utbildningskurser för personal inom tvätteriyrket. På initiativ av 1941 års befolkningsutredning samlades i februari 1945 representanter för överstyrelsen, tvätterifackmän, pedagoger och hemkonsulenter till en diskussion, hur lämpligen det starkt stigande behovet beträffande utbildningsmöjligheterna för tvättpersonalen skulle tillgodoses. Därvid nåddes vissa positiva resultat, i det att överstyrelsen dels tog initiativet till ordnande av en 5-veckors specialkurs för lärarpersonal för tvätteriskolor i augusti till september 1945, dels verkställde en översyn av kursplanerna för yrkesundervisningen. Överstyrelsen fastställde i samband därmed även undervisningsplan för yrkesavdelning för tvätteripersonal vid centrala verkstadsskolor, motsvarande den vid lärlings- och yrkesskolorna tillämpade undervisningsplanen. I sitt i oktober 1946 avgivna betänkande Kollektiv tvätt med förslag att underlätta hushållens tvättarbete uppdrog befolkningsutredningen vissa riktlinjer för utbildningen av tvätteripersonal och arbetsledare. Utredningen uttalade, att de av överstyrelsen för yrkesutbildning fastställda kursplanerna syntes vara väl avpassade för sitt ändamål. Då emellertid kursverksamheten haft alltför ringa omfattning, för att elevmaterialet ens tillnärmelsevis skulle kunna täcka efterfrågan, fann befolkningsutredningen angeläget, att utbildningen vidgades till att omfatta flera skolor. Genom välorganiserad propaganda och upplysningsverksamhet borde man kunna skapa tillräckligt intresse för att få kurserna fullbelagda. Emellertid komme denna reguljära kursverksamhet att verka först på längre sikt. För att tillgodose det aktuella behovet förordade utredningen därför, att ett antal speciella kurser för föreståndare för mindre andelstvätterier anordnades. Sammanfattningsvis skulle enligt befolkningsutredningens förslag utbildningen inom tvätterifacket få följande utformning: I. Utbildning av biträdespersonal (enligt överstyrelsens plan A) vid yrkesoch lärlingsskolor samt centrala verkstadsskolor. II. Utbildning av förmän (kurs A + B) vid samma skolor som under I. III. Utbildning av föreståndare (kurs A -f B -f »mästarkurs») vid textilinstituten i Borås och Norrköping. IV. Utbildning av industriledare genom utlandsstipendier, respektive genom fackkurs vid Chalmers Tekniska Högskola. För det mest aktuella behovet borde dessutom tills vidare anordnas: V. Utbildning av föreståndare för mindre andelstvätterier, förslagsvis genom 4 kurser om vardera 20 veckor. VI. Utbildning av lärare för tvättundervisningen vid yrkes- och verkstadsskolor.

321 I viss anknytning till de av befolkningsutredningen skisserade grunderna bedrives under överstyrelsens för yrkesutbildning inseende numera undervisnings- och utbildningsverksamhet på området efter två linjer, nämligen dels en reguljär, årligen återkommande kursverksamhet, dels vissa av det aktuella behovet betingade utbildnings- och fortbildningskurser för föreståndare vid mindre tvätterier. Dessutom har hållits (12/1 — 21/2 1948) en kurs för utbildning av lärare i tvätteknik. Den ordinarie utbildningen har unde de senaste åren bedrivits, förutom vid Stockholms stads skolor för yrkesundervisning, jämväl vid Stockholms läns landstings centrala verkstadsskola i Häggvik, vid Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning, vid Örebro läns landstings skola för utbildning av tvätteripersonal samt vid Vänersborgs läns landstings skola vid Centrallasarettet i Vänersborg. Enligt av överstyrelsen fastställd »undervisningsplan för kurs för tvättpersonal, kurs för äldre», meddelas undervisningen vid 2 kurser med ändamål att liksom de tidigare av skolöverstyrelsen anordnade kurserna ge: A-kursen grundläggande utbildning inom tvätteriyrket och B-kursen utbildning för blivande tvättföreståndare. Inträdesfordringarna för kurs A är att ha fyllt 18 år och fullgjort fortsättningsskoleplikt samt att tillhöra det arbetsområde, för vilket kursen är avsedd. För inträde i kurs B fordras att ha genomgått kurs A eller förvärvat däremot svarande kunskaper samt att ha minst ett års allsidig praktik i yrket. Undervisningstidens längd utgör för kurs A omkring 20 och för kurs B omkring 24 veckor. Elevantalet vid varje kurs är maximerat till 15. Timplanen omfattar följande läroämnen, nämligen: Yrkesarbete och tvättlära (kurs A och B), maskinlära (kurs B), kemi och laborationer jämte fysik (kurs A och B), textillära (kurs A), yrkesräkning (kurs A och B), organisation och kalkylation samt bokföring (kurs B), medborgarkunskap och yrkeslagstiftning samt yrkeshygien (kurs B), arbetsstudier och arbetspsykologi (kurs B), praktisk uppsatsskrivning (kurs A och B) samt gymnastik och idrott (kurs A och B). Den del av utbildningen, som bedrivs vid utbildnings- och fortbildningskurserna för föreståndare vid mindre tvätterier, har anordnats direkt av överstyrelsen. Syftet med dessa kurser är att meddela dels utbildning av föreståndare vid mindre tvätterier, dels även fortbildning av föreståndare vid andelstvätterier å landsbygden. Totalt 5 utbildningskurser av det förra slaget (längd omkring 20 veckor) har under åren 1948—1949 anordnats i Stockholm, Härnösand, Göteborg, Munksund och Malmö. Elevantalet vid varje kurs har uppgått till i genomsnitt 15. Totalt 6 fortbildningskurser (längd 2 veckor) har ävenledes under åren 1948—1949 hållits i Borås (2 kurser), Gävle, öjebyn, Vänersborg och Kalmar. Elevantalet har utgjort omkring 15. Sedan år 1949 har emellertid några dylika kurser icke begärts. De av överstyrelsen fastställda undervisningsplanerna för dylika fortbildningskurser omfattar dels 2 olika kurser för föreståndare vid mindre tvätterier, dels ock en kortvarig fortbildningskurs för föreståndare vid mindre gemensamhetstvätterier. Inträdesfordringarna vid förstnämda båda kurser är att ha fyllt 21 år samit att ha praktik i yrket. För den ena föreskrives någon praktik och för den 21

322 andra minst 2 års allsidig praktik inom yrket. Undervisningstidens längd utgör vid båda kurserna omkring 20 veckor och antalet veckotimmar är 45 respektive 37. Timplanerna omfattar läroämnena: Yrkesarbete, tvättlära, maskinlära (vid den ena kursen tillkommer fysik), textil- och tvättkemi med laborationer, yrkesräkning, organisation och kalkylation, bokföring, medborgarkunskap och yrkeshygien, yrkeslagstiftning, arbetsstudier och arbetspsykologi samt praktisk uppsatsskrivning i svenska m. m. Fortbildningskursen, som endast varar 2 veckor, omfattar ämnena yrkesarbete, tvättlära, maskinlära, textilkännedami, kemi, organisation och kalkylation, bokföring samt arbetsstudier och arbetspsykologi. Antalet kurstimmar är här totalt 75. Deltagare i dessa utbildnings- och fortbildningskurser erhöll, beroende på sin hemort, dagtraktamente med 10 eller 5 kronor under kursen samt fria resor till och från kursen. Till kursdeltagare, som hade försörjningsplikt, kunde efter viss behovsprövning utgå familje- och hyresbidrag. Utöver den av överstyrelsen för yrkesutbildning anordnade kursverksamheten förekommer på tvättområdet sporadiska specialkurser vid statens hantverksinstitut. De senare kurserna har i stor utsträckning tillkommit på initiativ av Sveriges Tvätteriidkareförbund, men då hantverksinstitutet är en statlig institution, är kurserna tillgängliga för varje svensk medborgare. 1950—1954 har anordnats 13 kurser, därav 7 rörande kemiska tvättyrket, 3 i vittvätteknik samt 3 i tvätteriets organisation och ekonomi. Kurserna omfattar vanligen 40 timmar. De torde allmänt anses vara mycket värdefulla. Genom ämnesområdenas stora omfattning är dylika helt korta, koncentrerade kurser i huvudsak endast avsedda som nyorientering och aktualisering av tidigare kunskaper. I kurserna för tvätteriets organisation och ekonomi har ingått bl. a. föreläsningar om rationalisering och maskinutrustning, driftsekonomi, försäljningspolitik, lokalens planering och arbetsplatsens ordnande, driftsorganisation, principer för arbetsstudier och ackordssättning, kalkylering, arbetsledningens psykologi, praktisk arbetsledning samt avtals- och lagstiftningsfrågor. Inom NKI-skolan har även utarbetats en brevkurs, avsedd för föreståndare vid företrädesvis mindre tvättinrättningar. Kursen omfattar cirka 30 studiebrev och kan studeras med folkskolan som grund. Kursen lämnar kunskaper i tvättkemi och beträffande tvätteriernas mekaniska utrustning. Kursen ger även synpunkter på organisation och kalkylation.

Synpunkter på utbildningen Som närmare belyses i avsnittet om personalproblem i kap. 21 har i skilda sammanhang framhållits, att bristen på kompetenta föreståndare är den primära stötestenen vid utbyggnad av särskilt medelstora och större kollektiva tvätterier och orsak till många av de inte minst ekonomiska svårigheter, som förelegat för dessa tvätterier. Befolkningsutredningens förslag — återgivet ovan — om mästarkurser och industriledarkurser har ej rea-

323 liserats. Bostadsstyrelsens i kap. 21 omnämnda inventering angående utbildningsstandarden hos föreståndarna vid de statsunderstödda tvätterierna visar att denna är relativt låg, och särskilt markant är, att så stor del •— över 80 % — av denna grupp icke har genomgått de vid olika yrkesskolor anordnade regelbundna B-kurserna eller motsvarande särskilda utbildningskurser åren 1948—1949. Vid en närmare genomgång av utbildningsplanen för B-kursen, som är den högsta samlade utbildning för blivande tvättföreståndare som finns i landet, finner man emellertid, att även fullgjord dylik kurs i förening med enbart fortsättningsskola knappast kan — om icke speciella personliga egenskaper och erfarenhet föreligger — möjliggöra en framgångsrik, självständig ledning av ett tvätteri med mera omfattande verksamhet i fråga om inlämningstvätt. B-kursens undervisningsplan (24 veckor) är i förhållande till en dylik uppgift mycket elementärt betonad. Av de 48 kurstimmarna per vecka omfattar 27 praktiskt yrkesarbete, 5 timmar ägnas åt kemi och fysik med laborationer, 4 timmar åt yrkesräkning, dvs. yrkesräkning av tvål- och lulåtgång för lösningar av bestämd koncentration, vilka tvättmedelsmängder som behövs, beräkning av alkalilösningars koncentrationer samt maskinhastigheter, 1 timma till bokföring samt 1% timma till arbetsstudier och arbetspsykologi, 2 timmar ägnas åt praktisk uppsatsskrivning, och 1 timme anslås till vardera tvättlära och maskinlära och ett mångomfattande ämne, som kallas medborgarkunskap och yrkeslagstiftning samt yrkeshygien. Till de viktiga ämnena organisation och kalkylation ägnas tillsammans endast 1 timma i veckan, och endast l/2 timma åt textillära. För gymnastik och idrott åtgår 3 timmar per vecka. Denna utbildning är att betrakta som någorlunda tillräcklig för föreståndare vid mindre och medelstora institutionstvätterier och vid okomplicerade mindre andelstvätterier, där råd och vägledning i de vid dessa driftsformer vanligen icke fullt så brådskande, större ekonomiska avgörandena — såsom prissättning, anbud, reklam, inköp osv. — kan erhållas av respektive föreningars ledning. De kommersiella tvätterierna och motsvarande driftsformer av kollektiva tvätterier samt de större institutionstvätterierna kan emellertid icke med fördel rekrytera sina verkmästare, driftsledare eller föreståndare bland dem, som enbart genomgått en yrkesskolas tvättkurser i dess nuvarande form. De teoretiska ämnena är ej tillräckligt omfattande beträffande exempelvis organisation och kalkylation, bokföring och textillära samt saknar för närvarande helt viktiga avsnitt om företagsekonomi, statistik, försäljning och reklam m. fl. för en affärsmässig ledning nödvändiga kunskaper. Fristående yrkesskolor har även av kostnads- och ibland utrymmesskäl svårigheter att hålla en fullt modern maskinpark och ger därför beträffande det praktiska arbetet icke alltid en realistisk bild av verksamheten, sådan den bedrives i ett större tvälteri. De senare svårigheterna kan emellertid elimineras — som i en del fall även skett — om yrkesutbildningen förlägges i anslutning till exempelvis ett större institutionstvätteri.

324 Om sålunda den nuvarande föreståndarutbildningen är otillräcklig, har å andra sidanfrån skilda håll ifrågasatts, om någon egentlig yrkesutbildning vid en yrkesskola är nödvändig för arbetarna i gemen i ett tvätteri. Statens sjukhusutredning anförde sålunda i sitt tvättbetänkande (SOU 1950:23): » . .. För den lägre personalen torde man däremot knappast kunna uppställa några generella krav på yrkeskunskaper. För den egentliga tvättbiträdespersonalen med okvalificerade göromål — såsom sorteringspersonalen, personal som sysselsattes med utslagning av plagg för mangling, transporter inom tvätteriet osv. — lärer f. ö. någon särskild skolning icke vara erforderlig. En särställning bland den arbetande personalen — även i lönehänseende — intaga dock maskintvättarna. Som regel måste av dessa krävas ett visst mått av teoretiskt kunnande, och utredningen föreställer sig, att man med avseende å deras utbildning bör följa de redan utstakade linjerna . . . » Motsvarande synpunkter föreligger även från representanter för den privata tvätterinäringen. De moderna tvätterierna är i stor utsträckning utrustade med automater, som även minskar kraven på arbetarna. I en någorlunda stor och modernt utrustad tvättinrättning är arbetsuppgifterna för de flesta arbetarna tämligen ensartade och ganska fort inlärda, och kan ofta t. o. m. rubiceras som tempoarbete. Ur rent driftstekniska synpunkter torde flertalet tvätteriarbetare sålunda icke behöva genomgå längre yrkesutbildning i verkstadsskola o. dyl., utan de anställda kan på annat sätt, främst genom en tids lära i fabriken, inhämta nödvändiga färdigheter. Betydelsefulla undantag härutinnan synes vara maskintvättare både för våt- och kemtvätt samt detaschörer för kemtvätterier. Någon särskild yrkesutbildning av dylika kvalificerade arbetare för kemtvättbranschen har hittills icke skett här i landet — endast korta fortbildningskurser har förekommit på Hantverksinstitutet — men skäl synes föreligga att överväga, om icke sådan utbildning bör upptagas. Som tidigare påvisats kan man även ifrågasätta lämpligheten av att bedriva den praktiska tvättutbildningen vid helt fristående tvättskolor. Stockholms Tvätteriidkareförening gjorde sig sålunda 1950 i en skrivelse till Stockholms stads yrkesskolor delvis till tolk för denna mening. I skrivelsen framhöll föreningen bl. a.: » .. . I ett modernt tvätteri fordras numera en allt större maskinpark. Det är därför endast naturligt, att tvättskolan måste sakna en del av de dyrbara och skrymmande maskiner, som nu ingår i handelstvätteriernas utrustning. Men då det erfodras, att tvätteripersonalen känner till och kan sköta desamma, ha vi funnit lämpligt, att eleverna i kurs A finge tidvis arbeta i välorganiserade tvätterier och där lära sig t. ex. osynlig märkning, pressning i moderna aggregat m. m. Det bleve på så sätt en växelundervisning, som vi tro skulle gagna det hela. Eleverna i kurs B skulle kunna tjänstgöra som tvätteriföreståndare eller som biträdande sådana. På en dylik person måste nu kunna ställas stora anspråk i fråga om arbetsledning, arbetspsykologi o. dyl. Vi anse, att den tid, som är anslagen härför — 1 % timma per vecka — är alldeles för kort och förorda en

betydande utökning. Den kan läggas endera i nuvarande kurs eller som en särskild skola efter B-kursens slut. Erforderlig tid för inlärande av de första grunderna i arbetsledning, ackordsättning, psykologi m. m. torde vara cirka en månad . . . » Av Stockholms Tvätteriidkareförening anförda tankegångar tillämpas i praktiken inom t. ex. den engelska tvätterinäringen. Den engelska utbildningen omfattar såväl dagkurser som kvällskurser. Uppläggningen av den 2-åriga dagkursen för driftsledare är särskilt intressant i detta sammanhang. Kursen omfattar 5 etapper. Etapp I omfattar 26 veckors teknisk undervisning vid BLRA (British Launderers' Research Association). Här studeras: tvättkemi — 7 veckor; tcxtilkunskap — 4 veckor; analytisk kemi — 2 veckor; maskinlära -— 7 veckor; tvätteriteknik — 6 veckor. Efter den tekniska undervisningen i etapp I följer ett halvt års praktik, etapp II, vid ett tvätteri, som specialiserat sig på hushållstvätt av högsta kvalitet. För denna tid finns ett träningsschema som går ut på att eleverna skall få grundlig kännedom om alla i ett tvätteri förekommande arbetsuppgifter. Praktiken får endast förläggas till vissa utvalda tvätterier, vilka garanterar att ge eleven en god handledning och även tillfälle att en gång i veckan diskutera aktuella problem med företagsledningen. Etapp III omfattar 14 veckors förelagsekonomisk undervisning vid IBL (Institution of British Launderers Ltd). Under denna etapp grundlägges den erforderliga företagsekonomiska och juridiska utbildningen. Följande ämnen förekommer: affärs- och industribokföring; kostnadsberäkning och kontoplaner; produktionsmetoder och arbetsplanering; personalträning; personaladministration; tvätteriplanering; arbetsrätt och sociallagstiftning; köp- och avtalslagar; bolags- och beskattningsrätt samt försäkringsrätt. Etapp IV omfattar 30 veckors praktik vid ett massproducerande tvätteri. Under denna del av utbildningen är det meningen, att eleven skall arbeta vid ett högmekaniserat tvätteri, så att hans kännedom om maskiner och mekaniska hjälpmedel utvecklas. Vidare skall han ges tillfälle att studera tvätteriets distributionsproblem. Eleven tjänstgör nu som biträdande förman och avsynare samt medverkar vid ackordsättning och arbetsplanering. Det är meningen att han skall rycka in och få klara upp olika förekommande besvärliga situationer, se till att »flaskhalsar» inte uppstår i produktionen etc. Etapp V omfattar 4 veckor vid IBL. Här sker en finslipning av elevernas kunskaper. Tiden ägnas åt diskussioner och korta repetitioner av ämnena samt åt att presentera en examensuppgift, som givits tidigare. Eleverna får till uppgift att gruppvis planera ett tvätteri för en viss ort i England. De skall föreslå lämplig tvätteristorlek, planlösning, arbetskraftsbehov samt en lämplig kostnadsbudget. Förslag till åtgärder för att förbättra utbildningsförhållandena Erfarenheterna från de gångna årens tvätteriutbildning ger vid handen, att utbildningen av föreståndare är otillräcklig för de krav, som numera måste ställas på dylika i medelstora och större anläggningar. Vad som särskilt synes brista i de nuvarande föreståndarnas utbildning är kunskaper i arbetsledning, företagsekonomi och den affärsmässiga, försäljningsbetonade delen av ett tvätteris verksamhet. Utbildningen synes heller icke alltid kunna

326 bedrivas på ett sådant sätt, att eleverna får den önskvärda erfarenheten av moderna maskiner och arbetsmetoder. Hur utbildningen i detalj bör ordnas torde böra ankomma å överstyrelsen för yrkesutbildning att överväga i samråd med övriga berörda statliga myndigheter och institutioner, såsom bostadsstyrelsen, försvarets fabriksstyrelse, medicinalstyrelsen m. fl. vilka har behov av föreståndare för de dem underordnade anläggningarna samt med Sveriges Tvätteriidkareförbund och Föreningen Svensk Andelstvätt. Överstyrelsen för yrkesutbildning har även under hand förklarat sig ämna närmare utreda tvättutbildningens framtida ordnande.

327 BILAGOR Bilaga i Förslag till kungörelse angående statslån till kollektiva tvätterier m. m. Inledande

bestämmelser

1 §• För främjande av hushållens tvättmöjligheter må, under de förutsättningar och på de villkor som nedan angives, av statsmedel beviljas a) lån för anläggande, inköp, utvidgning eller modernisering av tvätterier (tvätterilån) samt b) lån för anskaffande och installation av tvättutrustning för gemensamt bruk inom s. k. tvättcirkel (tvättcirkellån). Med tvättcirkel förstås en sammanslutning av lägst 4 och högst 12 hushåll. 2 §.

Tvätterilån må i enlighet med vad nedan sägs utgå till a) kommun eller landsting; b) ekonomisk förening, som har till ändamål att anskaffa och driva tvätteri, under förutsättning att i föreningens stadgar finnes intagen föreskrift därom att minst en av styrelsens ledamöter skall vara utsedd av den kommun, inom vilken anläggningen är belägen; c) aktiebolag, däri kommun eller landsting äger huvudparten av aktiekapitalet; samt d) stiftelse, däri mera än hälften av styrelsen utses av kommun eller landsting. Där särskilda skäl därtill föreligga, må det lånebeviljande organet i fråga om smärre tvätterier medgiva undantag från vad ovan under b) stadgats rörande kommunal representation inom föreningens styrelse. Förening, bolag, eller stiftelse, som arbetar utan enskilt vinstsyfte samt under samverkan med och tillsyn av vederbörande kommun, må av det lånebeviljande organet erkännas såsom allmännyttigt företag under förutsättning, att kommunen utser mer än halva antalet ledamöter av företagets styrelse. 3 §.

Tvättcirkellån må enligt vad nedan sägs beviljas enskild medlem av tvättcirkel. 4 §. Vad i denna kungörelse stadgas om kommun skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kommunalförbund. 5 §. Lån enligt denna kungörelse beviljas av bostadsstyrelsen. I den utsträck

328 ning Kungl. Maj:t förordnar äger dock styrelsen överlämna åt länsbostadsnämnd att bevilja lån. Länsbostadsnämnden i det län, där tvättanläggning, som avses i denna kungörelse, är belägen, skall i enlighet med vad nedan stadgas biträda vid handhavandet av låneverksamheten. Härvid har länsbostadsnämnden att samråda med hushållningssällskapets hemkonsulent. Vad i denna kungörelse stadgas om länsbostadsnämnd skall, då fråga är om tvätteri eller tvätlcirkel i Stockholms stad, i tillämpliga delar gälla bostadsstyrelsen. Förutsättningar

för erhållande av lån 6 §. Tvätterilån må beviljas endast under förutsättning a) att sökande, som är kommun eller landsting, förbinder sig att medgiva alla inom tvätteriets verksamhetsområde boende lika rätt att begagna anläggningen mot avgift, som icke överstiger kommunens eller landstingets självkostnad, normal avskrivning däri inräknad; b) att medlemskap i förening, som söker lån, kan erhållas av varje inom föreningens verksamhetsområde bosatt person, som förbinder sig att följa föreningens stadgar och beslut, i den mån icke därigenom till föreningen redan anslutna medlemmar lida intrång i möjligheten att begagna anläggningen; c) att, då sökanden är förening, aktiebolag eller stiftelse, bolagsordningen eller stadgarna godkänts av det lånebeviljande organet och innehålla föreskrift om att ändring i desamma innan lånet till fullo guldits eller avskrivits icke är giltig med mindre det lånebeviljande organet lämnat medgivande till ändringen. 7 §. Tvättcirkellån må beviljas under förutsättning a) att lånesökande kan visa, att det inbördes rättsförhållandet mellan tvättcirkelns medlemmar är reglerat i huvudsaklig överensstämmelse med av bostadsstyrelsen upprättat normalkontrakt; b) att den med lånet avsedda tvättutrustningen befinnes lämplig för ändamålet samt det kan förväntas, att tvättutrustningen blir till gagn för de hushåll, som avses skola använda sig av densamma. Villkor för tvätterilån 8 §. Tvätterilån må, då låntagaren är kommun, landsting eller allmännyttigt företag, utgå med upp till etthundra procent av den utav det lånebeviljande organet godkända kostnaden för de med lånet avsedda åtgärderna. I övriga fall må tvätterilån ej överstiga nedan angivna andelar av nämnda kostnad, nämligen då fråga är om lån till

329 a) kooperativt organiserat företag, vilket arbetar utan enskilt vinstsyfte och under kontroll, som det lånebeviljande organet finner betryggande, nittiofem procent samt b) annat företag, åttiofem procent, eller där det lånebeviljande organet finner särskilda skäl föreligga att medgiva en högre belåningsgräns, nittio procent. Om tvätteri sammanbygges med eller inrymmes i byggnad, avsedd för a n n a t ändamål, må tvätterilån utgå allenast för den del av anläggningen, som bedömes erforderlig för tvätterirörelsens bedrivande. Avses tvätteriets lokaler eller utrustning skola användas även för bad eller annat ändamål, skall lånebeloppet bestämmas i förhållande till de kostnader, som anläggningen kan antagas hava betingat, därest den skolat användas enbart såsom tvätteri. 9 §. 7 mom. Å lyftat lånebelopp erlägges ränta efter tre procent om året från lyftningsdagen, där ej annat följer av vad i 2 mom. sägs. Tvätterilån skall, med nedan i 2 mom. angivet undantag från dag, som det lånebeviljande organet fastställer, utgöra amorteringslån. Amorteringstiden bestämmes för varje särskilt fall av det lånebeviljande organet under iakttagande att tidpunkten för första amorteringen icke må infalla tidigare än ett år från den dag, då anläggningen blivit på sätt i 21 § sägs av det lånebeviljande organet godkänd, och att lånet skall vara slutamorterat senast inom tjugo år från den dag, som det lånebeviljande organet bestämmer. Om förfallet kapitalbelopp icke erlägges i behörig tid, skall låntagaren vara skyldig alt å det förfallna beloppet erlägga dröjsmålsränta enligt de grunder, som äro eller kunna bliva i särskild ordning bestämda. 2 mom. Om kommunikationsförhållanden, geografisk belägenhet eller andra särskilda omständigheter komma att så påverka ett tvätteris utformning att tvättkostnaderna bedömas komma att väsentligt överstiga vad som eljest kunde betraktas såsom normalt, må det lånebeviljande organet medgiva, att tvätterilån helt eller delvis skall vara räntefritt och stående. Stående lån eller stående del av lån må icke överstiga trettiotusen kronor för en anläggning. Skyldighet att återbetala stående lån eller stående del av lån skall icke föreligga i annat fall än som avses i 12 §. Om och i den mån stående lån är oguldet, då tjugo år förflutit från dagen för lånets beviljande, eller stående del av lån är ogulden vid den tidpunkt, som fastställts för sista amorteringen av lånets amoteringsdel, samt beslut om skyldighet att återbetala det stående lånet eller den stående delen av lånet icke meddelats dessförinnan, skall beloppet avskrivas. 10 §. Annan låntagare än kommun och landsting är skyldig att till säkerhet för tvätterilån ställa av vederbörande kommun såsom för egen skuld tecknad

330 borgen ävensom att hålla anläggningen brandförsäkrad till fulla värdet i brandförsäkringsinrättning, som det lånebeviljande organet godkänner. 11 §. Den som åtnjuter tvätterilån enligt denna kungörelse är skyldig att till det lånebeviljande organet insända de uppgifter angående verksamheten, som det lånebeviljande organet påfordrar, samt underkasta sig den tekniska och ekonomiska kontroll, som samma organ föreskriver. I enlighet med de föreskrifter det lånebeviljande organet meddelar skall låntagare utöva noggrann kontroll över arbetet och driftkostnaderna vid tvätteriet. 12 §. Det lånebeviljande organet äger uppsäga tvätterilån till återbetalning omedelbart eller å viss bestämd dag om låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande, om låntagaren ej fullgör honom åliggande förpliktelser i fråga om räntelikvid och amortering, om tvätteriet vanvårdas, nedlägges eller användes till annat än avsett ändamål, om låntagaren utan det lånebeviljande organets medgivande överlåter eller uthyr tvätteriet eller ock annorledes avhänder sig dispositionsrätten till detsamma, om låntagaren eljest åsidosätter de i denna kungörelse stadgade villkoren för låns tillgodonjutande eller de särskilda föreskrifter, som det lånebeviljande organet må hava meddelat vid lånets beviljande. Uppsäger det lånebeviljande organet stående lån eller lånedel till återbetalning, skall låntagaren, där ej det lånebeviljande organet finner skäl att helt eller delvis medgiva eftergift härifrån, jämväl erlägga ränta a lånet eller lånedelen efter fem procent om året från beloppets lyftande till dess återbetalning sker. Villkor

för tvättcirkellån 13 §. Tvättcirkellån må utlämnas till belopp motsvarande nittio procent av den utav det lånebeviljande organet godkända kostnaden för anskaffande och installation av i 1 § b) avsedd tvättutrustning. Dock må sådant lån icke utgå med högre belopp än 7.000 kronor. 14 §. Tvättcirkellån återbetalas med lika amorteringar vid utgången av vart och ett av de år, som av det lånebeviljande organet bestämts skola utgöra lånets amorteringtid. Denna tid må bestämmas till lägst fem och högst åtta år.

331 Utan hinder av vad nu stadgats må lånet helt eller delvis återbetalas under lånetiden. Ränta å lånet erlägges efter tre procent om året från lyftningsdagen. Inbetalning av ränta skall för varje kalenderår ske före årets utgång. Inbetalas ej förfallet kapitalbelopp inom föreskriven tid, skall därå från förfallodagen tills betalning sker erläggas dröjsmålsränta enligt de grunder, som äro eller kunna bliva bestämda i särskild ordning. 15 §. För lån till enskild medlem av tvättcirkel skall såsom säkerhet ställas av tvättcirkelns övriga medlemmar såsom för egen skuld tecknad borgen. 16 §. Låntagaren är skyldig att på anfordran av det lånebeviljande organet lämna redogörelse för den med lånet avsedda verksamheten. 17 §. Det lånebeviljande organet skall förbehålla sig rätt att helt eller delvis uppsäga tvättcirkellån till omedelbar betalning om låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande, om låntagaren underlåter att erlägga föreskriven ränta eller amortering eller annorledes bryter mot vad enligt avgiven skuldförbindelse honom åligger, om inköpt tvättutrustning till förfång för den verksamhet, för vilken den är avsedd, avyttras, utmätes eller blir obrukbar eller om eljest sådana förhållanden inträffar, att låntagaren med hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detta. Förfarandet

i

låneärenden

18 §. Ansökan om lån enligt denna kungörelse skall, ställd till det lånebeviljande organet, jämte, då fråga är om tvätterilån, av vederbörande kommun avgiven borgensförbindelse, ingivas till länsbostadsnämnden i det län, där anläggningen är belägen. Ansökan upprättas i enlighet med formulär, fastställt av bostadsstyrelsen. Vid ansökningen skola fogas de uppgifter och handlingar, som angivas i formuläret. Det åligger länsbostadsnämnden att lämna lånesökande erforderligt biträde vid uppsättande av ansökningen. 19 §. I samband med beviljandet av lån skall fastställas de för lånets åtnjutande gällande villkoren. Då fråga är om tvätterilån skall jämväl fastställas de ritningar och beskrivningar, som erfordras för tvätteriets uppförande.

332 Om lånebeslutet skall sökanden, kommunen och, då det lånebeviljande organet utgöres av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnden underrättas. 20 §.

Sedan lån beviljats samt låneförbindelse och, i förekommande fall, föreskriven säkerhet avlämnats, må det lånebeviljande organet, under förutsättning att sökanden uppfyller de särskilda villkor, som må finnas erforderliga till tryggande av statens fordringsanspråk intill dess anläggningen färdigställts, i förskott utlämna större eller mindre del av lånebeloppet. Lyftes lån icke inom sex månader efter den tidpunkt, då enligt vad vid lånets beviljande bestämts anläggningen senast skall vara färdigställd, må sökanden förklaras förlustig rätten att utfå lånet eller återstående del därav. 21 §. Så snart anläggningen blivit färdigställd skall låntagaren underrätta kommunen och det lånebeviljande organet därom och i samband därmed lämna specificerade redogörelser för de verkliga kostnaderna för anläggningens anordnande och utrustning. Finner det lånebeviljande organet, där så erfordras efter särskild besiktning, att anläggningen blivit utförd i enlighet med föreskrivna villkor, skall anläggningen godkännas. Kan anläggningen icke godkännas, skall det lånebeviljande organet, där det ej finner skäl att återkräva det belopp som må hava utbetalats och förklara rätten att utfå lånet eller återstående del därav vara förfallen, utsätta viss tid för avhjälpande av anmärkta brister samt vid utgången av nämnda tid på nytt taga frågan om godkännande under omprövning. Det lånebeviljande organet skall underrätta låntagaren, kommunen och, i fall då det lånebeviljande organet utgöres av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnden om sitt beslut i fråga om godkännande av anläggning. 22 §.

Där lån avser inköp, utvidgning eller modernisering av befintligt tvätteri, skall vad i 18—21 §§ sägs gälla endast i tillämpliga delar. Särskilda

bestämmelser 24 §. I fall, då det lånebeviljande organet utgöres av bostadsstyrelsen, åligger det länsbostadsnämnden att enligt bostadsstyrelsens anvisningar biträda vid utövandet av den kontroll, varom stadgas i 11 § första stycket. Erhåller länsbostadsnämnden kännedom om förhållanden, som enligt 12 och 17 §§ kunna föranleda uppsägning av lån enligt denna kungörelse, skall nämnden då bostadsstyrelsen äger kontakta om lånet, ofördröjligen underrätta bostadsstyrelsen därom.

25 §. Har låntagare för avsikt att avyttra eller nedlägga anläggning, som avses i denna kungörelse, eller att använda ifrågavarande anläggning till annat än avsett ändamål, skall anmälan härom omedelbart göras till kommunen och det lånebeviljande organet med angivande av anledningen därtill. 26 §.

Det åligger såväl bostadsstyrelsen som länsbostadsnämnd att lämna råd och anvisningar för anskaffande av fvättanläggning, som avses i denna kungörelse. Det lånebeviljande organet har att på betryggande sätt vaka över att låntagare icke åsidosätter sina förpliktelser samt att i övrigt vidtaga de åtgärder, som äro erforderliga för säkerställande av statens fordran i anledning av utlämnande av lån. 27 §. Den som icke åtnöjes med det lånebeviljande organets beslut i låneärenden enligt denna kungörelse äger anföra besvär över beslutet hos Kungl. Maj:t. Besvär skola hava inkommit till socialdepartementet sist å trettionde dagen efter den, då klaganden erhöll del av beslutet. 28 §. De ytterligare föreskrifter, som erfordras för ifrågavarande samhet, meddelas av bostadsstyrelsen.

låneverk-

K CO

C co QJ CO

o-

C3

te to

c

T-;

.

t e to

*

= cJ

I inkomsterna ingår »anslag 10.440 kr.» Inga pens.-avg.

C:

<

u C u o,

•S a v

ti B c

1949 första verksamhetsåret. Ackordsarb. förekommer. Genomsnittligt ackordsöverskott i % på grundlönen 24 %. Inga pens.avg.

Bilaga 2

(O Q

^>

HH TO

T a t,*; — -Z :o :eS

U

ro

BlM^

$ ••si* 3 W 9 u

•4->

A

• -*-J

4J

o v «c •o

c; Bi

2 C -c SO

0}

M

1o

"^ 5o 0 «u <--.K — tCl. % ) •n ft, c s"B

c

C u

s-.

t>

00 t— 00

1 1 O o OS

1 ' o

CO

to

en ne 00

«0

o <£

00 CO

C5

o ••

C3

C. IL,

S

lä

ft c

--=

r-< co CO

lO

G u

• ^

Lönekontot i % av totala utgifterna

5j

S

^^ 5 S B c•9 5 ft B ~ -ii0 ft •«w

1 -

CO

M

m

00 CO CM

'£

>>

^5 -~< -C C 3 B> «j ^ W

5B

c

il

u o C :0 *-3

t ^ 30 O ed -t

>

o

o te

o

n

^

£t

"* + .2

O

I> t> «

O

15 T i i-i r- SM

n r l r t N l N

y: x

!«

T.

L

N

r. s.

*># J^l i - l CO

I

CM

OJ

« L

LO V. N

N

H

i "o

w

CO

CO

Ombe sörjd tvätt kg

<a o fc.

™

.^ E

o in uO o O liO

fl 01

"B

c

!

.18

-Q Cos S

C5 CO

CO

1 "o" rt

bo

:2

-a ^

l^

'5>j*:0

0":0

o co 00

«

5 •fl

B

c c

+

1 Cl

^ C

^ •**! : v: B

+

a o

s-. :fi

i>3 "B

en

<*

CM

o» en lO

o

JS

"3

°B £Ba c 3

|

r— lO N O O

*

-

c c v

gg

*J

CO

o

en

!>•

CO

o ja

o J3 te

rt

O rt

—

to

•— rt CS —i

S2 B2 £ "Ö 0

«

—

L0

*j

^5

et

c "C

to

o

-3 5 c °

E^

il

42 a

u

<«

+ Ä S

o as

"3 c "S 6 «~

E o

00 CO 00

o X!

:0

•H

i—' JM ^ i—i

:

>

— CM CM

SJ

<3

a

ti

M C <u

\Å

a

.

te t e

.

te te

c >

—H 53

NH C3

s/5 C o

a 53

C W 50

t e fce

H

CL ^

*-<

CO

o

in

o

+

T

!

CO

to

in

t— 00

i s/5 B CJ

s CJ a .

CN

r-

CN

CO

CJ

a . te

63 . te te

>~i C3

of

©

63 te

te t e *H

n C

C

in

"*

1 s/5

CO*

a >

+

+

+

-Q

.

Lokalhyra 5.000 kr. ej bet. Inga pens.-avg.

l

a 01 c.

00 535

I

eO CO

O

1 CN

C35

1 CN

eo

o

CN

in

co

CO

v—i

CO

eo

af

1 3 | gg | 1 "

_f- ^

cyT oo

en o»

CO 00

in

in

•>*

• *

1*51.3 i

eo

eo

to

o

m

00 CO*

m

<*

eo

CN

CN

•*?

CO

535 CO

O CN

535 T

1 O

CM *-» :53

lO

CO CO

t-* 00

CO in

C" C35

CO CN tO

o

.1*3 ^ "*

1 CO

C35

r»

in

(O

eo"

t^

1 I

O O in

Ci te ^

•• : *" > ,— ° !CS >

o

- r2

' ^

<=> o :2- • .5 CN

B?

*J

tc^«

© *

S • "° S

K5 • *

_ g - w CN

0 C35 CO

o

m

in in

m

CN 1—1

CN O

•

i <r.

_i_ «J ."2 "TT3 £

O

t» CM CN

•a

•

535 CN

CO

s

10 535 CM

eo in

-

CN

i—i

o o

CN CN

o o

535 O

f"

O

535 in

in

CN 00

eo

eo eo'

c 'C

c C

eo

T-l

in

o I*

cd O :cS

CJ

Id

a

CJ T3

a

lö O

:«

"cd

:C3

SÖ

0)

o •?

CJ

C

-fl" o CN

cö

>

<C CO

"3 a o :P

6>

.32 >

o

K

• t e J;

ej

Ef

i" >

o

X

00 535

^

•c »••*« °3 «D

c-.

<

^

o

O -3

Pens.-avg. 2.275 kr. Löner 107.132 kr.

i

»På grund av eldsvåda har tvätteriet arbetat under svåra förhållanden»

v. **w

Inga pens.avg. och avskrivningar

c •a "C c: er

1 C o es . te te

:©

to

v

"3

ilas

3> C

C

o.»

to

c; a

M

•fcj

so

"*w

^) c

-t;

oj •*•*

o j

•B m

a

CN

ti

to . C u

sig

-3

^— o

t .

tu

i;

s so

in

hl

-^

o

1 C7i

CO CN

>*

CO

CO

o»

<y

3 — 3 * - . u

«s

»3

oj

•*r <3i

r- —

• - =

»ft

i)

tu

u

SJ

o» to U0

CO

to

sC

>>

T3

<*

CM

o

t o

CO

CO

UT

O

o

to

• C

Se"!

o

CO CO

"* >*

CO

°c

s

Oj 5 c oj " 3 22 "Q C 3 C ty to

0)

a. ^ a ^

ol °

~ OJ 3 ^ 3 oj 3>"^ 3 •*-

« s

1 s 3

S 3

3 ta CO " 3

O

ed

o

(O

CO to

«*

liO

ro

*

ers O

o o

o o

in in to

C5 O 00 CO

in

13 c s — B £3 S

9t C

CO

t o

in

>

c :0

3 — rt •g B ä <

«

CO CM

M

Ombesörjd tvätt kg

U U Sv8 ö CO *«*—' C « V

CO in

l «

c

k.

*-< So OJ • -

CO

CO

C u

-r3

o»

r«

w >

S a

3 3

CO

uti 3% -c

o

CO

05 CM in

r-

-3

o

r~ to

P u

o j

a a r< B

o

o M W

w. •v, s^ c

CO !Q

"3

CO

c

Lönekontot i % av totala utgifterna

C <a

to

o

Kommun (nr) och företagsform

to

t©

f)

CO • 3

c<

i

t/3

t ,

"3 C

T

u

a o -o C »Cl L. o : o to :n <+~. «0

CO

o"

IM

g

B 01

eu 73 15

C3^

00 SM

t—

l 0 < « ^-,

C

^ °n •a^ ös c

•o

^ i

O!

13 c i H

g-c g <u

åt o

rC5 O

oi o

•* C5 CM

rS ^ -a

13 c E o

is CN

c ^

CO

•^

US

co

CN

o» c?

in ta

oo ta

-t

I

o

1—(

CM CM

"*

22 Kommunalt tvätteri i förening med varmbadhus

c»

Avskrivningar, hyra, bränsle, vatten o. elström debiteras av varmbadhuset i klumpsumma. Denna summa har f. år 1950 höjts m. 5.000 kr. Pens.-avg. 2.795 kr. Löner 46.622 kr.

»Då tvätteriet är nyanlagt förekommer bland utgifterna 'vissa engångskostnader', som ofördelaktigt påverka driftsresultatet». t»

Löner 41.936 kr. Inkomstter 46.683 kr. Inga avskrivningar på fasta inventarier o. maskinell utrustn. (anskaffn.-kostnad, 98.402 kr).

in

15.

u

14 b. Kommunalt tvätteri i förening med varmbadhus

a

+ CO CO irt

1 o

CM

Ö

M

o O eo

CM

1 C—

-r.

•a ©

o

•«* in

|Q

en in

CM

O lO

<i n*

o

•*

©

SS

O

fl

CO in

era

ci

13 c c'c

C o

åt

©

+J

co 4 H

c

CM i—i

^

Inga pens.avg. f. arbetarna. (Löner 15.457 kr.)

iö

CM

Inga pens.avg. f. arbetarna. (Löner 14.404 kr.)

»o U

Inga pens.avg. f. arbetarna. (Löner 50.000 kr.) Avskr. end. ca 6 %.

t — +» >

:0

Pens.-avg. 3.032 kr. Löner 68.882 kr.

+ 3 t- -w ~ 4 3 :0:cä

Pens.-avg. 890 kr. Löner 30.020 kr.

0)

Bland »övriga utgifter» upptar företaget en nybyggnad för 15.525 kr.

s c <

CO

o

o» o

CO

10 T

+

. | to

CS -4->

h 1 CO

••o-*

fe

O

o .3 W

co

CO

00 CM

• > *

to

CO lö 00

O

CS

oö

h •P

M

o

CO

03 CM

cs

CO

CS

1 O

I

I

in

00 •o

cd

"So t ^ o

t«>

o

CM

o»

CM

00 00

CS 00

CS CS

r~

CO

CCJ

i«

o

CO

CM CS

o" 00

CO

O

00 10

CO lö

CO CO

a

$* to > C

fe >-o« ^ O M:0 e -p

CO

tp,

Lönekontot i % av totala utgifterna

C M

•-i

to bo

ii ** • c

t s -CS fe :cs - P tir

'-£*

iö

T*

>.

•3

lö

H

— -T

as

CM <M lö

CM

H

u

O»

1.

lö CO

00 CO

ro

C :

2 |

c u 9

cd

-*

lö lö

•«* i C

lö

U0

co

CD CO

Ti

1—1

>

:cä

C :0

—

cS

cs , 2 "5

co

CJ

r^

CO

O O

O 00

o

CO 00 10

o o

n

cd

O

-*

eo

M

fe:0 > Q w +->

o

c .c

o T;

43 o

*J

°s

si •»» t o cS

a** £ S o

W

CM

te c "> •5 3

di

e

«-

cS

cs o - " g

-

s- 1 s

o o

(H

cd

£ o >

« i £

CO

iö

o

CO CO CO

00 CO

CO

to

.£ 3

S.S s

C 43

Ts ' 5 J3 C o -3

£=o^ c" £ C s_ cS 44 « >

*j

O t-

T3 CS

cS <« " g C £ a •« G c *- rt C o >

5! i

w

00 CS

g:cS Zi

ej £

c £

CJ

Bis o "g M _£ cd CM

.£ 3

.5 3

C 45 CJ - 3 * > *: « ed —' ° 43 cd «** " 5

CJ T 3 ^ cS •— : 0 o

a— a

a • « t« a t« cd

S b cd C CJ >

£5-3 0=rt

o

s^ > E CM

C -G *J

c -

E

E o >

£ -•« O :CS CJ CM CM

Överskott före avskr., ränta och amortering av fastighet, maskiner och inventarier öre /kg

Bilaga 3

CO

co co

0 i-(

c

>

r H

• *

• *

00 CM

m

"* CM

CM

m

co

CM

CM

• * T-t

• *

CO CM

CM

O CM

r-l

f

CO

>—i

icT

iH

^

§ 0

co <M

eo

CO

to

CM

01 0

ju Q H

:

—*

CO

00 SM

M it

* as

to

co

CM

eo

y-l

c ^ 6

82 S

>

to M

m

£3

.-

fl

+->

-

5) P

CM

o>

t~

m

CM CO

»o CM

CO

<*

CO CM

r-

CO CM

CO

U5

f>f

co

t"

co

«*

Cl

t^

<M

O

CM

:0

3 CO

co

co

tö

CM

,_,

"•

0 CO

^ c

H

CM

0 W

CO

00 CM

ao

<c

•^

l-H

i'S S§

to

7-1

0 u

tO CM

r H

H

>

0)

0 co

td

1-1

*"*

"•*

co

co CM

"* CM

eo

co

05 OJ CO

00 CM

00 <M

C5 H CO

co

CM

t*« CM

00 CM

co

co"

CM

as

to

CM

c;

H3

co

•^

i -w bo hH

i* "g >

00 CM

ca

O.

:C3 „ "2 ~* *J t -

5 a <u i i » O fe T •< t/5 ca te iO 0 co

pgiftslämr ngarna ur rbetad tvä smängd &•-

aj-ö

3 G & 0

Kl

CM

S-H •2 > s 3**

^

CO

m

3? i

box? ca

a g B

9 <u ca cd

to

« ! « * j 13

ID

la

CM

t , "H CS 6 0

*

cS O :CB

1 CO

1 1

T I

1 CJ

&

u 2 E cS 5 t. « ii ja £

t^

CM

• *

1 0

£

ca

to t» ~

^

t*

« ii

P. C

M

^ 3 ^ 5 fe -2 e « i i a Sus C

>> > 2-S r-.

1 CO

co

t»

,_,

iO

-t*

T-i

< T 3

C5 T *

OS

i

ta 00 iO

t-

rH

rH

O

^ j

O Oi r H

ca

O :ca

<! »J « to co

E to

,M

b-

•<

CM

">#

"5 13 •0 S « 5 «

ej

•*

CJ _ >

"S «

340 Bilaga h P.M. från bostadsstyrelsens tvätterisektion angående vissa erfarenheter av den statliga stödverksamheten för kollektiva tvätterier Bidragsverksamheten jäml. K. k. 911/39 Under den tid, 1 juli 1939—30 juni 1948, bidragsverksamheten till förmån för gemensamhetstvätterier pågick, lämnades av egnahemsstyrelsen statsbidrag till 103 anläggningar. För budgetåren 1939/40—1942/43 anvisade riksdagen 50 000 kronor pr år till verksamheten. Anslaget höjdes till 100 000 kronor för budgetåret 1943/44, 150 000 kronor för budgetåret 1944/45 och 250 000 kronor för vartdera av budgetåren 1945/46 och 1946/47. Även för budgetåret 1947/48 anvisades ett belopp av 250 000 kronor, vilket enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 juli 1947 dock icke fick disponeras. Ärligen disponerade bidragsbelopp samt antalet bidragstagare pr år redovisas i nedanstående sammanställning. Bidragsbelopp

Antal bid ragstagare År

1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948

Ursprungl. bidrag 13 10 13 9 16 10 13 12 7

Utökat bidrag

Ursprungl. bidrag

44 200:— 43 000 — 59 500 — 51 000 126 500 — 101 000 — 159 000 — 135 500 — 137 000 —

— — 1 2 1 2 3 1

—

Totalt

Utökat bidrag 400 :— • — •

•

—

3 500 — 6 500 1 000 — 7 000 — 29 000 5 000 —

•

—

•

—

•

•

Kronoi •

44 600 43 000 — 59 500 — 54 500 133 000 — 102 000 — 166 000 — 164 500 142 000 — 909 100 — —

Intresset för anläggande av tvätterier var under bidragstiden påtagligt stort, och efterfrågan på statsbidrag översteg medelstillgången. Med undantag av Stockholms, Kronobergs och Blekinge län anordnades tvätterier med statsbidrag i alla län. Flertalet anläggningar var av relativt liten omfattning och samtliga utom fyra planerades för självtvätt. Anläggningarnas antal inom olika storleksgrupper anges i nedanstående sammanställning. Kapacitet Antal

0—100

100—200

200—300

300—500

500—800

800—1 200

3 Omkring en tredjedel av anläggningarna blev inrymda i befintliga eller ombyggda lokaler, varvid i flertalet fall nedlagda mejerier kom till användning. Härigenom kunde investeringarna i viss mån begränsas. Vid planeringen behövde emellertid ofta sådana kompromisser beträffande företagens tekniska utformning göras, att en senare anpassning till successivt uppkomna förskjutningar i driftsformen försvårades. Av de bidragsbeviljade anläggningarna har 35 anordnats i byggnader enbart avsedda för tvätteriändamål, medan övriga anläggningar kom-

341 binerats med andra lokaler, vanligen av annan offentlig karaktär. Den vanligaste kombinationen är tvätteri-bad, vilken förekommer vid 56 anläggningar. De bidragssökande ekonomiska föreningarna har nästan uteslutande varit tvätt- och badföreningar. Huvudparten av medlemmarna har utgjorts av fysiska personer utom i två fall, där kommuner ingått som föreningsmedlemmar. Låneverksamhelen

jäml.

K. k.

566/1948

I enligt med kungörelsens bestämmelser kan statliga lån utgå till praktiskt taget alla former av kollektiva tvätterier. Den snabba utvecklingen på tvätteriområdet och en viss lokal osäkerhet om de allmänna riktlinjerna för en lösning av tvättproblemet i det enskilda fallet har medfört att belåningsobjekten hittills uppvisat stor variation. Då den nuvarande låneverksamheten — liksom tidigare bidragsverksamheten — h a r karaktär av försöksverksamhet torde denna variation i och för sig vara värdefull. Möjligheterna att erhålla mera omfattande praktiska erfarenheter av en viss lösningsform eller anläggningstyp har dock försvårats, eftersom jämförbara projekt i erforderligt antal först efter en längre tids verksamhet kan väntas föreligga. De tekniska och ekonomiska erfarenheter, som legat till grund för bedömningen av låneärenden, har därför i huvudsak baserats på bidragsverksamheten. Långivningens omfattning har i viss mån begränsats av byggnadstillståndsgivningen, genom att lån vanligen icke har beviljats förrän sökanden erhållit byggnadstillstånd. Beräkningen av erforderliga anslag för långivningen har därför gjorts även med hänsyn till tillgänglig byggnadskvot. För budgetåren 1948/49— 1953/54 uppgick anvisade lånemedel till ett sammanlagt belopp av 10 250 000 kronor. Under samma tid har lån till ett belopp av 7 722 440 kronor beviljats 73 företag, medan 12 ansökningar har avslagits. Den sammanlagda godtagna byggnadskostnaden för dessa företag uppgår till 11609 000 kronor. Beviljade lån, anläggningarnas kapacitet, tvättgodsets beräknade fördelning på själv- resp. inlämningstvätt redovisas i en sammanställning, som fogas till denna promemoria (bilaga Ml). Flertalet sökande har gjort framställning om att lån helt eller delvis måtte beviljas räntefritt och stående. Enligt stadgandena i kungörelsens 7 § 2 mom. kan sådant lån dock endast utgå i begränsad omfattning. Hittills har 12 företag beviljats räntefritt stående lån till ett sammanlagt belopp av 100 000 kronor. Då räntefritt lån beviljats, har beslutet grundats på kalkylerade tvättkostnader vid företaget. Den faktor, som i detta sammanhang fått avgörande betydelse för driftskalkylen och därmed tvättpriset är den antagbara anslutningen från hushållen inom tvätteriets förutsatta betjäningsområde. Då det h ä r i regel rör sig om de minsta anläggningstyperna, kan ett bortfall av 5 till 10 hushåll i vissa fall förändra tvätteriets driftsekonomiska underlag. Genom att de lokala förhållandena ofta i lika hög grad som de driftstekniska blir bestämmande för mindre tvätteriföretags driftsresultat, kan den på förhand uppgjorda driftskalkylen stundom bli osäker. Det torde därför erfordras ett större material än vad som nu föreligger och en längre tids erfarenhet för att i varje särskilt fall säkrare kunna bedöma erforderligt subventionsbehov. I den fortsatta statliga stödverksamheten för kollektiva tvätterier synes stor uppmärksamhet böra ägnas åt möjligheterna att förbättra tvättförhållandena i mindre, ur kommunikationssynpunkt avskilda byar. Om man härvid för den begränsade tvättservice det i sådana fall måste bli fråga om vill eftersträva tvättkostnader, som icke överstiger kostnaderna vid större företag som ger bättre service, torde en viss subventionering av anläggningskostnader även i framtiden komma att erfordras.

Bilaga

Ml. Statslån

Anl.

nr

1 2 3 4 5 6 7 8 9 11 12 13 14 16 18 19 20 21 23 24 25 26 27 28 29 32 33 34 36 38 39 40 41 42 43 44 46 47 49 50 52 53 54 55 56 57 59 60 61 62 64 65 66 67 68 69

nyggnausobjekt

Tvätt

» » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » »

och bad » » » » och bad och bad » » » » och bad

och bad » » och bad

och bad och bad » » och bad » » och bad

och bad » » » » och bad

Anl.-kostn. för tvätt

61367 112 100 87 900 241 000 40 000 76 800 133 200 18 800 176 400 31000 102 000 44 200 124 000 73 000 136 529 66 000 127 840 802 400 24 000 109 750 235 000 100 500 37 000 186 400 441 400 260 000 962 550 204 000 41000 74 500 95 000 38 000 123 220 140 330 56 315 464 500 32 840 53 600 92 500 62 000 510 000 54 000 238 000 102 000 37 300 59 000 390100 531 400 338 000 52 000 127 000 61600 519 000 142 750 95 000 7 700

Basvärde kg/år

Amort.-

Stående

lån

lån

49 000 40 000 40 000 122 000 22 000 25 000 70 000 10 000 70 000 23 000 45 000 12 000 70 000 52 000 100 000 27 000 92 800 491 900 19 000 63 000 188 000 69 700 24 000 149 000 303 100 128 000 647 000 133 000 28 700 25 500 10 000 30 000 30 000 40 000 25 000 371 600 21200 27 500 74 000 48 600 308 000 43 200 190 000 81600 29 800 47 200 312 000 425 000 201 000 28 000 70 000 45 000 295 000 112 800 40 000 1000

— — — 10 000

— — 5 000

— — — — — — — 15 000

— — — 10 000

— 10 000

— — — — — — — 10 000 10 000

— — — — — 5 000

— — — — — — — — — — — — — — — — — — 5 000

Totalt

Självtvätt

47 000 47 000 28 000 82 000 9 000 27 000 47 000 9 000 63 000 20 000 28 000 19 000 47 000 120 000 47 000 14 000 82 000 270 000 37 000 27 000 47 000 27 000 78 000 90 000 190 000 220 000 300 000 61000 85 000 14 000 14 000 27 000 47 000 52 000 14 000 425 000 10 000 60 000 46 000 28 000 140 000 84 000 61000 20 000 9 000 61000 120 000 190 000 73 000 14 000 47 000 240 000 150 000 61000 130 000 9 000

47 000 7 000 8 000 41000 9 000 20 000 7 000 9 000 20 000 6 000 18 000 9 000 40 000 50 000 40 000 14 000 25 000

— 37 000 14 000 12 000 27 000

— 60 000

— — — 45 000 60 000 10 000 14 000 18 000 47 000 26 000 14 000

— 5 000

— 16 000 28 000 40 000 84 0C0 20 000 10 000 9 000 31000

— 45 000 33 000 14 000 7 000

— — 20 000 100 000 9 000

Inlämn.tvätt

40 000 20 000 41000

— 7 000 40 000

— 43 000 14 000 10 000 10 000 7 000 70 000 7 000

— 57 000 270 000

— 13 000 35 000

— 78 000 30 000 190 000 220 000 300 000 16 000 25 000 4 000

— 9 000

—

26 000

— 425 000 5 000 60 000 30 000

— 100 000

— 41000 10 000

— 30 000 120 000 145 000 40 000

— 40 000 240 000 150 000 41000 30 000

—

343 Statslån A ni. nr

Byggnadsobjekt

Anl.-kostn. för tvätt

70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 84 85 86 87 88

Tvät» Mattvätt Tvätt » » » » » och bad » » » » » » » » »

72 850 11800 326 000 463 000 17 000

44 000 57 500 45 100 117 650 400 000 25 000 22 000 9 000 8 000 22 000 86 000 308 000

Amort.lån 35 000 9 440 260 000 370 000 13 600 30 000 46 000 26 000 94 000 320 000 18 400 17 600 2 200 1400 17 600 68 000 246 000

Stående lån

10 000

5 000 5 000

Basvärde kg/år Totalt

20 000 30 000 120 000 150 000 20 000 16 000 82 000 14 000 28 000 115 000 14 000 85 000 9 000 9 000 54 000 28 000 267 000

Självtvätt

Inlämn.tvätt

20 000 72 000 40 000 20 000 16 000 50 000 14 000 28 000 27 000 14 000

30 000 48 000 110 000 32 000 88 000 85 000

9 000 9 000 23 000 79 000

54 000 5 000 188 000

Enligt kungörelsen kan lån utgå med högst 80 procent av den utav bostadsstyrelsen godkända kostnaden för de med lånet avsedda åtgärderna. Vid belåning h a r såsom godkänd kostnad räknats de investeringar som erfordrades, för att ett tvätteri skulle kunna starta i fullt driftsdugligt skick. Sålunda h a r även kostnader för exempelvis kontorsutrustning, lös inredning och transportmedel godtagits. För varje tvätteri erfordras emellertid även tillgång till ett visst rörelsekapital. För större inlämningstvätterier bör detta icke understiga 10 procent av anläggningskostnaden. Ehuru erforderligt rörelsekapital ur företagsmässig synpunkt kan betraktas som en för rörelsen nödvändig investering, har statligt lån enligt gällande kungörelse dock icke kunnat lämnas för täckande av detta kapitalbehov. Frågan om rörelsekapital synes icke tidigare ha klarlagts i samband med de utredningar, som ligger till grund för låneverksamheten. Innan lån lämnas till ett större inlämningstvätteri har bostadsstyrelsen funnit sig föranlåten att kräva, att sökanden utöver de 20 procent av anläggningskostnaden denne har att täcka även skall förfoga över ett visst rörelsekapital. I avsikt att begränsa den statliga investeringen i varje enskilt fall har styrelsen ställt krav på bottenkredit, då sådan i form av banklån på godtagbara villkor kan erhållas mot inteckning i fastigheten. Genom stående bottenlån vinnes även den fördelen, att anläggningens årliga kapitalkostnad blir lägre. Bottenlån h a r dock vanligen endast kunnat erhållas för större, mera centralt belägna anläggningar. För föreningsägda tvätterier h a r kapitalbehovet utöver statslånet i regel icke kunnat täckas med andelskapital. Det genomsnittliga andelskapitalet för föreningsägda tvätterier uppgår till 10,i procent av godtagen anläggningskostnad. (Se bil. 4/2 angående föreningarnas kapitalanskaffning.) Då fråga varit om större tvätterier har kapitalanskaffningen för föreningen i regel icke kunnat lösas utan komimunal medverkan. Som säkerhet för statslån har hittills godtagits fastighets och/eller förlagsinteckning. Där sådan säkerhet icke h a r kunnat ställas, exempelvis då tvätterirörelsen skulle bedrivas i förhyrda lokaler eller då rörelsen var för begränsad för att kunna förlagsintecknas, h a r kommunal borgen erfordrats. Mot bakgrunden av tvätteriernas sociala karaktär har däremot personlig borgen av föreningarnas sty-

344 Bilaga A/2. A. FÖRENINGSÄGDA TVÄTTERIER ANTAL

ANL-KOSTN.

ANL.

FÖR TVÄTT-NA

KAPITALANSKAFFNING BOTTENLÄN

a342_IOO

976.000 ANDELSKAPITAL

EGNA MEDEL

BIDRAG

v.

u

'/•

KE

•A

KR

•/•

KR

v-

KE

V.

557.500 E.o

963 300

8.4 Ke

Bl"

ANNAT LÄN

STATSLÅN

FÖRENINGSÄGDA

TVÄTTERIER

KOMMUNÄGDA TVÄTTERIER

% ANTAL

ANL-K.OSTN.

ANL.

FÖR TVÄTPNA

1.711.200 KAPITALANSKAFFNING STATSLÄN

lOO.o

80 i

m

74i

===

ANNAT KAPITAL

KE

•/•

KR

%

90 4

9 I 6

BIDRAG"* E6NA MEDEL ANDELSKAPITAL

ANNAT LAN

C. TVÄTTERIER I TERTIÄRBELÅNADE FASTIGHETER' ANTAL

ANL-KOSTN.

ANL.

FÖR TVÄTT NA

535.500 D. SAMTLIGA

ANNAT KAPITAL

KR

•/.

KR

V-

80o

20o

TVÄTTERIER KAPITALANSKAFFNING

ANTAL

ANL-KOSTN.

ANL.

FÖR TVÄTTNA

73 KAPITALANSKAFFNING STATSLÄN

11.588.800 STATSLÄN

"ANNAT KAPITAL

v.

KR

%

3.866400 •

* DÄRAV BEDRIVER 5 TVÄTTERIER RÖRELSEN I T E K T I Ä R B E L Å N A D "ENBART

10.4 KR

TERTIÄRBELÄNADE TVÄTTERIER

FASTIGHET

HAR EJ MEDTAGITS

'DÄRAV

i

STATSLÅN

É

STATSBIDRAG JÄML. K i 9 l / j J

OCH BIDRAG

FR/ÅN

KOMMUN

128 000

relseledamöter — i motsats till vad som vanligen var fallet inom bidragsverksamheten — i regel icke ifrågasatts. Erfarenheter

från

tvätterier

som har erhållit

statligt

stöd

Vid planering av tvätterier aktualiseras i första hand sådana frågor som storleksordning, driltsform, utruslningsstandard och servicemöjligheter. Varje typ av tvätteri är emellertid till sin minimistorlek starkt beroende av tekniska och driftsekonomiska faktorer. Om en kalkylerad minimistorlek därför i något fall underskrides, måste antingen tvättpriserna höjas eller anläggningens tvättservice begränsas. När en befolkningsgrupp önskar få sin tvättfråga löst genom ett kollektivt tvätteri, kommer anslutningen från hushållen icke endast att bestämma anläggningens maximala storlek utan även dess driftsform och servicemöjligheter. Skulle sålunda efter tvätteriets tillkomst anslutningen bli mindre än beräknad eller kraven på tvättservice ändras kan anläggningens ekonomiska förutsättningar allvarligt försämras. Detta gäller i synnerhet de större inlämningstvätterierna. Bostadsstyrelsen h a r därför sökt begränsa anläggningens storlek i det särskilda fallet och ställt krav på en sådan detaljplanering att ett tvätteri på enklast möjliga sätt senare vid behov skall kunna utbyggas för en högre tvättkapacitet och härvid kunna erbjuda utökad service.

345 Av de 73 företag som sedan 1948 h a r tillkommit med statslån torde 7 anläggningar kunna rubriceras som större centrala inlämningstvätterier. Antalet självtvätterier uppgår till 22, varav 5 är s. k. byanläggningar med en kapacitet av högst 10 000 kg tvätt p r år. Övriga tvätterier har kombinerad driftsform. I 8 fall har tvätterilån för enbart den maskinella utrustningen utgått till tvätterianläggningar i nya bostadsområden (för själva tvätterifastigheten h a r i dessa fall beviljats bostadslån, se n ä r m a r e härom n e d a n ) . Inlämningstvätterier Enligt de förslag och kalkyler, som år 1947 framlades av befolkningsulredningen borde större centrala inlämningstvätterier om möjligt ges en årlig tvättkapacitet av ca 300 000 kg. Vid denna storleksordning skulle anläggningen kunna förses med en högvärdig maskinell utrustning med förutsättningar för en rationell och industriimässig drift. Vidare borde priset för inlämningstvätt vid sådana tvätterier bli påtagligt lägre än det som kunde förväntas vid mindre anläggningar med begränsad maskinutrustning. Av de statsbelånade tvätterierna har två planerats av egnahemsstyrelsen enligt de av utredningen framlagda förslagen. För det ena av dessa — Marieholmsortens andelstvätteri — kommer nedan att redogöras. Erfarenheterna hittills från de statsbelånade centrala inlämningstvätterierna — av vilka ett har varit i gång i tre år och de övriga kortare tid — är otillräckliga för en generell bedömning av inlämningstvätteriernas framtida tekniska och ekonomiska möjligheter. Ehuru de senaste årens stegrade anläggnings- och lönekostnader påtagligt försämrat de driftsekonomiska kalkylerna, är det dock sannolikt att företag av denna typ även framgent kommer att vara ekonomiskt motiverade då tillräckligt tvättunderlag finns. Hittills föreliggande driftsresultat visar att sådana tvätterier, när beräknad tvättillförsel erhålles, kan ge god tvättservice till priser som för vissa slag av tvättgods ligger lägre än de som nu allmänt tillämpas. Även om sålunda driftsekonomiska och tvätteritekniska skäl i vissa fall kan tala för tillkomsten av större centrala tvätterier, synes sådana i fortsättningen dock endast undantagsvis böra komma till stånd. Bland de faktorer, som talar mot sådana lösningar, må framhållas de relativt stora ekonomiska risktaganden, som är förbundna med startandet och inarbetandet av en mera omfattande tvätterirörelse. Då den årliga kapitalkostnaden för ett större inlämningstvätteri blir relativt hög bör avverkningen redan från starten om möjligt hållas på en hög nivå. Då det emellertid kan ta en tid av upp till 3 år innan ett tvätteri erhåller en för en bärkraftig drift tillräcklig tvättillförsel, erfordras ett relativt stort rörelsekapital. Inom områden där praktiska erfarenheter om önskemål beträffande tvättservice icke kunnat erhållas genom en tidigare förefintlig tvätteriverksamhet, är det vidare synnerligen svårt att ställa prognoser beträffande det blivande tvättunderlagets storlek. Det har även visat sig att initialanslutningen från hushållen blir procentuellt lägre vid de större centrala inlämningstvätterierna än vid de mindre. Bristen på kompetent ledarpersonal och annan yrkesutbildad personal medför stundom att en successiv utbildning inom det särskilda företaget måste åstadkommas, varigenom tiden för företagets inarbetande ytterligare förlänges. Som exempel på två centrala inlämningstvätterier av ungefär samma storleksordning — det ena från början uppfört i beräknad slutlig storlek, det andra etappvis utbyggt — må här anföras tvätterierna i Marieholm och Ölands Lindby. Företagen är icke jämförbara ur kostnadssynpunkt, då de tillkommit under olika tidsperioder och h a r helt olika byggnads- och utrustningsstandard. För anläggande av ett inlämningstvätteri i Marieholm bildades år 1946 Marie-

346 holmsortens andelstvätt, förening u. p. a. Föreningen avsåg att få till stånd en anläggning, som i huvudsak skulle betjäna befolkningen — ca 26 000 personer — inom Onsjö och Harjager härader, där tillgång till maskinella tvättmöjligheter saknades. Betjäningsområdet har en yta av ca 4 kvadratmil. Andelar i föreningen tecknades av enskilda hushåll samt 14 delkommuner. Tvätteriet, som projekterades år 1947, dimensionerades för en årsavverkning av ca 300 000 kg tvätt, vilken tvättmängd motsvarade ca 19 procent av det beräknade totala stortvättbehovet inom betjäningsområdet. Anläggningskostnaden beräknades till 616 000 kronor, ett belopp som nära överensstämde med de under år 1948, då byggnadstillstånd meddelades, infordrade anbuden å huvudentreprenader och maskinleveranser. Av bl. a. arbetsmarknadsskäl kunde anläggningen emellertid icke påbörjas förrän våren 1950. På grund av den sålunda förskjutna byggnadstiden kom den slutliga anläggningskostnaden — dels genom den allmänna prisstegringen och dels genom viss omprojektering betingad av den maskintekniska utvecklingen — att då tvätteriet färdigställdes i augusti 1951 uppgå till ca 800 000 kronor. Slutligt beslut meddelades föreningen den 22 oktober 1951 om ett statslån å 456 000 kronor. Det kapital föreningen från början disponerade åtgick nu helt för de 20 procent av anläggningskostnaderna, som föreningen själv hade att täcka. Föreningen måste sålunda påbörja driften utan tillgång till erforderligt rörelsekapital. Driften av företaget under 1951, från augusti och fram till årsskiftet, bör betraktas som en försöksdrift. Under denna tid genomfördes de i sådana sammanhang normalt erforderliga justeringarna av maskiner och installationer. Driftsförlusten under dessa 5 månader, blev emellertid större än väntat och uppgick till 46 000 kronor. Orsakerna härtill torde främst vara att söka i en låg tvättillförsel och bristande erfarenhet hos driftsledningen. Under första halvåret 1952 försämrades anläggningens ekonomi ytterligare. Motsättningar mellan föreningens förre ordförande — ordförandeskifte ägde rum den 1 januari 1952 — och styrelseledamöterna ledde till en publicering av för företaget ofördelaktiga och delvis oriktiga uppgifter, varigenom förtroendet för driften undergrävdes. Senare under året omarbetades föreningens stadgar, ny styrelse valdes och ny driftsledare anställdes. I samband därmed garanterade Marieholms storkommun genom andelsteckning och borgen föreningen ett ytterligare kapital av 90 000 kronor. Genom en utökad reklam samt rationalisering av driften genom arbetsstudier och ackordssättning, började tvättillförseln öka och anläggningens driftsekonomi att förbättras. Under året 1952 avverkades 130 000 kg tvätt. En förlust å driften med 38 000 kronor kunde dock icke undvikas. Sedan andra halvåret 1952 har driften stadigt utvecklats i gynnsam riktning. Anläggningen synes nu ha kommit över startsvårigheterna och åtnjuter inom området ett utbrett förtroende. Enligt föreningens bokslut för driftsåret 1953 avverkades 213 000 kg tvätt. Sedan avskrivningar gjorts med 29 306 kronor redovisade föreningen en vinst på 14 857 kronor. Föreningen har hittills fullgjort samtliga betalningsskyldigheter såväl beträffande statslån som kommunala och övriga lån. Under första halvåret 1954 har tvättillförseln ökat ytterligare och företaget beräknas under detta år uppnå en avverkning, som motsvarar nära ca 85 procent av beräknad kapacitet. På grund av förskjutningar i tvättgodssammansättningen är vissa delar av maskinparken redan nu fullt utnyttjade, och föreningen har därför på vissa punkter kompletterat den maskinella utrustningen. För första halvåret 1954 redovisar föreningen ett överskott på 35 800 kronor innan avskrivningar gjorts. Motsvarande belopp för hela driftsåret h a r preliminärt beräknats till ca 70 000 kronor. Övervägande delen av tvättgodset består av hushållstvätt och viss kommunal anstaltstvätt från det ursprungligen förutsatta betjäningsområdet. Sedan företagets start har priskontrollnämndens prislista i huvudsak tillämpats.

347 Bilaga

h/3.

INSTITUTIONSTVÄTT

DIAGRAM I KG

TOTALAWF.RKNINGENS FÖRDELNING K SJÄLV-. INLÄMNINGS- OCH INSTITUT!ONSTVÄTT

! MO 000

~mz

s

I 700 000

1353 I 600 000 Mt«'T J5.0 /o

i 530 000

zj* no k

) 4 OD 000 i 300 000

|

I 200 000

|3.37o

174%

Hill

! 100 000 i OCO 000

nu ±LJ±

74.5%

900 000

7867. 785%

7Urf 8087c

78.8%

500 000 400 000 300 000 200 000

m KiX

W'4 50.3% ^

%

v/m

GRUPP

i

n

in

ANTAL UPPGIFTSLÄMNAFLE

h\

17 SJALVTVATT

MIM

:;m

II]

i

INLAMN.-TYATT

«

^

I 14

I 35

I 22

HlTi 11111

V// ^ / ^

I 13

H 35

INSTITUTIONSTYATT

1 19

348 Ölands Andelstvätt förening u.p.a. bildades år 1941. Föreningen inköpte detta år en äldre mejeribyggnad i Lindby, Gärdslösa socken och lät i denna byggnad iordningsställa ett tvätteri avsett för inlämningstvätt. Den maskinella utrustning, som ursprungligen anskaffades, hade en kapacitet av ca 100 000 kg tvätt pr år. Anläggningskostnaderna uppgick till ca 70 000 kronor och finanserades genom andelskapital, statsbidrag samt banklån. Statsbidrag beviljades den 11 augusti 1942 med 5 000 kronor och tvätteriet färdigställdes under år 1942. Tvätteriet hade redan under år 1943 en avverkning av omkring 8 000 kg tvätt p r månad, och det visade sig snart, att tvätteriets kapacitet måste ökas. Under 1944 utförde egnahemsstyrelsen ritningar till viss utbyggnad av anläggningen. Nämnda utbyggnad genomfördes samma år, och ett ytterligare statsbidrag om 5 000 kronor beviljades i samband härmed föreningen den 30 november 1944. På grund av alltjämt stigande tvättillförsel utfördes åter vissa tillbyggnadsarbeten u n d e r år 1947. Avverkningen vid företaget som år 1944 uppgick till ca 116 000 kg tvätt, ökade u n d e r de följande åren och var år 1948 ca 134 000 kg. Under åren 1949—1953 har därefter avverkningen uppgått till resp. ca 153 000 kg, 175 000 kg, 182 000 kg, 188 000 kg och 214 000 kg tvätt. Avverkningen under innevarande år beräknas uppgå till ca 245 000 kg tvätt. Under år 1953 företogs ytterligare utvidgningar och omdispositioner av anläggningen, varvid även maskinutrustningen kompletterades. Kostnaderna härför uppgick till 61 000 kr. För nämnda utbyggnad har bostadsstyrelsen genom slutligt beslut den 11 juni 1954 beviljat föreningen ett lån ä 45 000 kronor. Tvätterirörelsen har sålunda u n d e r hela verksamhetstiden utvecklats i gynnsam riktning. Genom en förutseende driftsledning har föreningen successivt kunnat öka sin omsättning, trots att de driftstekniska förutsättningarna icke varit idealiska. Tvätteriet har som underlag för sin verksamhet större delen av Öland. Den omständigheten, att man i Lindby har tillgång till ett för tvättning lämpligt förbrukningsvatten, medan vattnet på Öland i allmänhet är mycket hårt, torde ha medverkat till den ökade tvättillförseln. Hittills tillämpade tvättpriser har understigit de av priskontrollnämnden fastställda. Tvätterier

med kombinerad

driftsform

Flertalet av de tvätterier som uppförts med statligt stöd är anläggningar med s. k. kombinerad driftsform, där såväl självtvätt soim inlämningstvätt behandlas. Dessa tvätterier har i regel icke fullständig utrustning för inlämningstvättens beh a n d l i n g — vanligen saknas exempelvis pressaggregat. Karaktäristiskt för de större företagen av denna typ är att driftsformen ofta förskjutes mot inlämningstvätt — se bilaga 3 angående fördelningen mellan själv- och inlämningstvätt — varför den ursprungliga planlösningen successivt måste ändras och maskinparken kompletteras. Vid de mindre företagen inom denna grupp är en sådan förskjutning i driftsformen däremot icke vanlig. En ökning av inlämningstvätten på bekostnad av självtvätt vid de mindre företagen innebär nämligen icke med säkerhet några ekonomiska fördelar. För dessa anläggningar är avverkningsförmågan så begränsad att den ökning av lönekostnaden som ytterligare inlämningstvätt medför icke alltid kan täckas utan en samtidig höjning av priset för självtvätt. Prissättningen vid anläggningar med kombinerad driftsform varierar starkt. För självtvätt debiteras i regel priser mellan 45 och 60 öre p r kg tvätt. I vissa fall synes prissättningen för själv- resp. inlämningstvätt icke ha baserats på den verkliga självkostnaden för de olika driftsformerna, utan synes ha bestämts i syfte att påverka utvecklingen mot en viss driftsform.

349 De kombinerade anläggningarna torde kunna tillgodose tvättbehovet för ett procentuellt större kundklientel än anläggningar uppförda för enbart en driftsform även om de icke kan erbjuda en fullständig service. Detta förhållande tillsammans med lokal osäkerhet om vilken driftsform, som på längre sikt kan vara önskvärd, förorsakar troligen den relativt stora efterfrågan på denna typ av anläggningar. Med hänsyn till kraven på en flexibel planlösning, rörliga driftsförhållanden samt nödvändigheten av kompromisser i maskinvalet är de kombinerade anläggningarna emellertid svårbemästrade ur både planerings- och driftssynpunkt. Sådana anläggningar är därför i första hand lämpliga för större tätorter där självtvätten kan utgöra den ekonomiska basen för driften. Där anläggningarna haft ett tillräckligt stort koncentrerat underlag, h a r servicen för självtvätt kunnat utökas. Maskinparken har exempelvis kunnat kompletteras med små maskinenheter för veckotvätt, och särskilda avdelningar för tvättning av blåkläder och mattor har kunnat anordnas. I detta sammanhang må framhållas, att tvätterier av hithörande typ i stor utsträckning kommit till stånd i de större tätorternas tertiärbelånade bostadsområden, där tvätterilån endast undantagsvis utgått. Som exempel på andelsföretag med tvätterier av denna typ må nämnas Norrköpings Andelstvätt och Bieortens Andelstvätt. Norrköpings Andelstvätt, förening u. p. a., bildades år 1946. Föreningen övertog år 1948 driften vid den av Svenska Riksbyggen i Norrköping uppförda Norralundstvätten. År 1949 övertog föreningen även driften vid Södertvätten, som uppförts av Stiftelsen Hyresbostäder i samband med bostadsbebyggelsen å Såpkulleområdet. År 1950 uppförde föreningen å Borgsområdet en egen anläggning omfattande tvätt och bad. Samtliga tre anläggningar är i princip planerade för självtvätt med möjlighet att i begränsad utsträckning mottaga inlämningstvätt. I Södertvätten, som helt saknar pressutrustning har de senaste åren uteslutande självtvätt behandlats. Föreningen har erhållit tvätterilån dels för den maskinella utrustningen i samtliga anläggningar och dels för tvätterifastigheten å Borgsområdet till ett sammanlagt belopp av 159 140 kronor. En del av anläggningskostnaden h a r täckts genom lån mot borgen av Norrköpings stad som även genom borgensteckning tillförsäkrat föreningen erforderligt rörelsekapital. Föreningens investeringar i maskiner och fastighet uppgick år 1952 till ett belopp av ca 340 000 kronor. Under driftsåren 1951—1953 har avskrivningar och fonderingar gjorts med ett belopp av ca 42 000 kronor. Med undantag av det första egentliga driftsåret har rörelsen varje år lämnat en mindre vinst. Andelskapitalet har vidare förräntats med 3 %. Tvättillförseln har undan för undan ökat och under det driftsår, som utlöpte den 1 september 1953, har vid föreningens anläggningar avverkats ca 453 000 kg tvätt, fördelade på ca 266 000 kg självtvätt och ca 187 000 kg inlämningstvätt. En jämförelse med näst föregående driftsår visar, att tvättillförseln ökat med 21 000 kg. Ökningen hänför sig enbart till inlämningstvätten, medan självtvätten minskat något. Praktiskt taget hela tvättmängden utgöres av hushållstvätt och viss kommunal tvätt från Norrköping. Föreningen h a r i sin verksamhet kontinuerligt följt utvecklingen på tvätteriområdet och efter hand infört nya former av service för såväl själv- som inlämningstvätt. Man h a r exempelvis för självtvätten anskaffat maskiner av hushållstyp för den s. k. handtvätten samt m i n d r e maskinenheter för behandling av veckotvätt. Vidare har föreningen sedan några år tillbaka tillämpat en tvättform benämnd »självtvätt med tvätthjälp». Tvättformen är avsedd för husmödrar som av olika skäl är förhindrade att komma till tvättcriet och personligen deltaga i arbetet med sin tvätt. Tvätthjälpen, som förmedlas av föreningen, åtager sig att mot

350 ersättning — vanligtvis sex kronor för 24 kg tvätt -— i husmoderns ställe utföra arbetet med hennes tvätt. Föreningen har även planerat att öppna inlämningsbutiker i de äldre stadsdelarna och i anslutning till dessa anordna avdelningar för veckotvätt. På grund av svårigheter att anskaffa för ändamålet lämpliga lokaler h a r någon butik ännu icke kommit till stånd. För inlämningstvätten har försök gjorts att förbilliga och delvis förenkla behandlingen av vissa slag av tvättgods. En leveransform benämnd standardtvätt innebär exempelvis att vissa viktsmängder mangelgods bestående av enbart vita plagg tvättas, manglas, vikas och distribueras för ett pris av 87,5 öre pr kg tvätt. Inlämningstvätt som icke ingår i speciella leveransutföranden debiteras i princip efter priskontrollnämndens prislista. För självtvätt debiteras ett pris av 60 öre pr kg tvätt. En av anläggningarna är utrustad med separat avdelning för mattvätt. I föreningens service ingår även linneuthyrning. Då inlämningstvätten alltjämt väntas öka och svårigheter föreligger att redan nu rationellt behandla denna i de befintliga anläggningarna har föreningen för avsikt att starta ytterligare ett tvätteri. Detta kommer att innehålla en större avdelning för enbart inlämningstvätt samt två mindre avdelningar för självtvätt resp. kemtvätt. Det är föreningens avsikt att förlägga all behandling av inlämningstvätt till det nya tvätteriet. Anläggningen som uppföres av Stiftelsen Hyresbostäder väntas bli färdigställd i början av år 1955. Kapaciteten beräknas uppgå till sammanlagt ca 270 000 kg tvätt pr år. Föreningen har för den maskinella utrustningen meddelats preliminärt beslut om statslån å 246 000 kr. Bieortens Andelstvätt, förening u.p.a. anordnade under år 1945 ett tvätteri i Bie. Anläggningen inrymdes i en äldre mejeribyggnad och föreningen hyr dessa lokaler av konsumtionsföreningen på platsen. Anläggningen är planerad för såväl själv- som inlämningstvätt. Den maskinella utrustningen omfattar tre tvättmaskiner, en centrifug, varmmangel, torktumlare samt 2 strykpressar. Anläggningens kapacitet vid fyra tvättomgångar per dag motsvarar ca 60 000 kg tvätt p r år. Anläggningskostnaderna för tvätteriet uppgick till ca 71 000 kronor. Kostnaden har täckts medelst andelskapital på ca 7 000 kronor, bidrag från maskinlånefonden 4 620 kronor, statsbidrag på 8 000 kronor samt i övrigt banklån. Statsbidraget beviljades av egnahemsstyrelsen den 20 juli 1945. Driften vid företaget startades i början av år 1946. Under detta år avverkades vid anläggningen ca 53 000 kg tvätt. Under de sju följande driftsåren 1947—1953 har avverkningen p r år i genomsnitt uppgått till ca 80 000 kg, vilket ungefär motsvarar fem tvättomgångar pr dag. Den högsta årsavverkningen under denna period h a r varit ca 82 000 kg, den lägsta ca 75 000 kg. Självtvätten har under nämnda period varit relativt jämn och varierat mellan ca 18 000 och ca 20 000 kg pr år, motsvarande 23—27 % av totala årsavverkningarna. För år 1953 utgjorde självtvätten 26,8 % av avverkningen. För byggnad, maskiner och inventarier h a r avskrivningar kontinuerligt företagits. För tiden från driftsstarten fram till 31 december 1953 avskrevs sammanlagt ca 52 000 kronor. Resterande skulder utgjorde 31 december 1953 ca 3 000 kronor frånsett andelskapital och bidrag. Alltsedan 1947 har andelskapitalet förräntats med 4 %. Självtvätterier Till de mindre självtvätterierna räknas vanligen anläggningar med en årsavverkning understigande 25 000 kg tvätt. Dessa saknar vanligtvis varmmangel och är till sin storlek och utrustning närmast att jämföra med maskinellt utrustade tvättstugor i hyreshus. I sin minsta form utrustas en sådan anläggning med en

351 tvättmaskin, en centrifug, torkrum och ev. kallmangel. De planeras för en by eller ett m i n d r e samhälle med ett relativt begränsat antal hushåll. Anläggningskostnaden för nybyggnad kan i regel icke finansieras utan subvention. Man söker därför vanligen inrymma ett sådant tvätteri i befintliga lokaler eller vid nybyggnad kombinera detta med andra anläggningar, exempelvis bastubad. I några fall h a r ett m i n d r e tvätteri inrymts i källaren till ett eget hem. Även om därigenom tvätteriets anläggningskostnad kan nedbringas föreligger i vissa fall ändock ett behov av subvention. Detta kan bli fallet då befolkningsunderlaget är otillräckligt. Ur ekonomisk synpunkt är hithörande typer av tvätterier påtagligt känsliga för .utnyttjandegraden. Det tvättpris som kan debiteras måste hållas lågt och bör med hänsyn till den begränsade tvättservice Ivätteriet kan erbjuda, icke överstiga 50 öre pr kg tvätt. I de fall husmödrarna själv håller tvättmedel bör motsvarande prisreduktion tillämpas. Då en i och för sig obetydlig minskning i utnyttjandegraden vid dessa m i n d r e tvätterier kan medföra en driftsförlust som icke gärna kan kompenseras genom prishöjningar, kan tvätterirörelsen bli beroende av lokalt ekonomiskt stöd. De mindre självtvätterierna är särskilt aktuella i de norra delarna av landet, där avstånden ofta omöjliggör en mera central lösning, och där befolkningsunderlaget även lokalt oftast är för begränsat för en mera fullständigt utrustad anläggning. Efterfrågan på m i n d r e anläggningar har under de senare åren ökat. Det torde vara möjligt att på längre sikt kunna genomföra en viss standardisering av anläggningar av denna typ, om efterfrågan blir tillräckligt stor. Genom ett mera omfattande och planmässigt byggande med samlade inköp av maskiner etc. kan möjligen anläggningskostnaden sänkas. Bostadsstyrelsen har med tanke på en sådan standardisering utarbetat vissa typritningar. Följande två tvätterier nämns här som exempel på företag av ifrågavarande typ. Bjärka-Säbyortens Andelstvättstuga, förening u. p. a., färdigställde under år 1946 ett mindre tvätteri i en äldre byggnad, förut använd som tvättstuga för handtvätt. Byggnaden upplåtes utan kostnad av Bjärka Säby Egendom under den tid föreningen äger bestånd. Ritningarna till tvätteriet utfördes av egnahemsstyrelsens byggnadskontor. Maskinutrustningen utgöres av en tvättmaskin, centrifug samt kallmangel. Torkaggregat i särskilt torkrum kompletterar utrustningen. Tvätteriet planerades för enbart självtvätt och normalkapaciteten beräknades till ca 9 000 kg pr år. Tvätteriet tillkom med en viss insats i form av eget arbete av föreningsmedlemmarna. Utgifterna kunde därför begränsas till ca 10 000 kronor. Anläggningskostnaderna finansierades genom andelskapital ca 3 800 kronor, statsbidrag 2 500 kronor samt i övrigt genom lån. Statsbidraget beviljades av egnahemsstyrelsen den 16 oktober 1946. Driften vid företaget startades under år 1946. Den för driften ansvarige föreståndaren, som har annat yrkesarbete, svarar endast för en viss tillsyn och kontroll av anläggningen. Denna form av driftsledning har här fungerat väl. Husmodern får genom föreståndaren viss tid anvisad. Hon får därefter själv på egen hand utföra allt arbete i tvätteriet, sålunda även eldningen av den lågtryckspanna av mindre typ som installerats för tvättmaskinens uppvärmning. Bränsle till— handahålles kostnadsfritt av Bjärka Säby Egendom. Debitering sker genom en wattmätare försedd med myntapparat. Avgiften pr kg tvätt inklusive tvättmedel uppgår till ca 20 öre. Under första driftsåret avverkades ca 13 000 kg tvätt. Under tiden 1947—1953 har därefter avverkningen legat mellan ca 14 000 och ca 17 000 pr år. År 1953 var avverkningen 17 032 kg, enbart självtvätt. Den höga avverkningen har u p p -

352 nåtts genom att anläggningen utnyttjats i högre grad än vad som annars är brukligt. Avskrivningar har företagits i normal utsträckning. Anläggningskostnaden är numera i princip helt avskriven. Föreningen bokför dock ett formellt skuldbelopp på 4 400 kr. Häri ingår värdet av den gamla fastigheten. Föreningens ordförande hävdar att denna typ av mindre självtvätterier på landsbygden bereder husmödrarna en utomordentlig hjälp. Tvätterirörelsen har också hela tiden omfattats med stort intresse av befolkningen i trakten, vilket också torde framgå av de driftsresultat som uppnåtts. Vännäsbergets Tvättstugeförening u. p. a. anordnade under år 1953 ett tvätteri i Vännäsberget, Överkalix kommun. Tvätteriet, som är avsett för ett 20-tal hushåll i Vännäsbergets by, har planerats enbart för självtvätt. Anläggningen representer a r en av de minsta typer av tvätterier som har statslån. Utrustningen utgöres av tvättmaskin, centrifug, kallmangel samt torkaggregat uppställt i särskilt torkrum. Tvätteriet h a r anordnats i källarplanet till ett nyuppfört egnahem. Mellan egnahemsägaren och föreningen har ett hyreskontrakt upprättats, som garanterar föreningen dispositionsrätt till lokalerna under en tid av tio år. Hyran — även innefattande lokaluppvärmning — utgår med 600 kr. pr år. Anläggningskostnaderna för tvätteriet har kunnat begränsas till ca 7 700 kronor. Anläggningen har finansierats genom andelskapital på ca 1 700 kronor samt statslån på 6 000 kronor, varav en räntefri och stående del på 5 000 kronor. Den räntefria lånedelen omfattar i detta fall större delen av statslånet. Detta förhållande får ses mot bakgrunden av dels den kapitaliserade hyreskostnaden och dels de höga uppvärmningskostnaderna. Uppvärmningen sker helt på elektrisk väg. Debiteringen beräknas efter wattförbrukningen och erlägges med poletter. Genomsnittligt uppgår tvättpriset — exklusive tvättmedel — till ca 40 öre pr kg tvätt. Anläggningen representerar ett försök att för en låg anläggningskostnad få till stånd ett självlvätteri för en avsides belägen mindre by. Genom att tvätteriet kunnat anordnas i källarutrymmet till ett eget hem, har anläggningskostnaderna kunnat begränsas, och den annars besvärliga frågan om tvätterilokalens uppvärmning vid uppehåll i driften h a r kunnat ordnas på ett för föreningen bekvämt sätt. Driften h a r ännu icke pågått så lång tid att säkra slutsatser om det ekonomiska utfallet kunnat erhållas. Då tvätteriet även utnyttjas för veckotvätt, för vilket ändamål det hålles öppet varje lördag samt övriga vardagar efter kl. 18, torde den kalkylerade avverkningen utan större svårighet kunna uppnås. Tvätteriet har omfattats med ett mycket stort intresse av befolkningen, och det finns anledning förmoda att denna form av tvätteri kommer att få en stor uppgift att fylla i glest befolkade trakter. Lån till anläggning

av tvätterier

i nya

bostadsområden

I bostadsområden där ett flertal fastigheter uppföras samtidigt kan man genom en centralisering av stortvättens — och i viss utsträckning även veckotvättens — behandling anordna anläggningar med en mera fullständig och arbetsbesparande maskinutrustning än vad som vore möjligt, om man i stället på vanligt sätt anordnade separata tvättstugor i varje fastighet. Anläggningskostnaderna för centrala tvätterier inom bostadsområden avsedda att ersätta eller komplettera tvättstugorna i de olika hyreshusen har vanligen inräknats i fastigheternas produktionskostnader, och de har följaktligen omfattats av tertiär- och tilläggslångivningen. Då ett centralt tvätteri anordnas för ett nytt bostadsområde har emellertid tvätteriet stundom dimensionerats så att även andra utomstående hushåll som

353 förut hade saknat tvättmöjligheter skulle kunna få sitt tvättbehov tillgodosett. En sådan lösning kan vara välbetänkt särskilt som en viss ökning av anläggningens kapacitet icke behöver väsentligt höja anläggningskostnaderna. Emellertid har bostadsstyrelsen i sådana fall icke ansett sig kunna i full utsträckning bidraga med bostadslån till finansieringen av tvätteriet i dess helhet. Genom att även utomstående hushåll betjänas får anläggningen mera karaktär av självständig rörelse, och de fasta kostnaderna för tvätteriet bör därför icke täckas enbart genom hyresgästernas bostadshyror. Vidare bör icke rörelsens ekonomiska resultat få påverka hyressättningen. Vid långivning för dessa tvätterier har bostadsstyrelsen därför beviljat tertiärlån endast för tvätterifastigheten, men tvätterilån för den maskinella utrustningen och den lösa inredningen. Styrelsen h a r vidare krävt att en särskild juridisk person bildas för att driva tvätterirörelsen så att densamma kan hållas åtskild från bostadsförvaltningen, att kommunal garanti lämnas bostadsföretaget beträffande h y r a n för tvätterilokalerna under det statliga tertiärlånets löptid, samt att hyresgästerna tillförsäkras prioritetsrätt till anläggningen. Som säkerhet för tvätterilån har krävts kommunal borgen. Uppgifter saknas om hur stora investeringar som gjorts i tvätterier, som har finansierats med bostadslån, men investeringarna torde vida överstiga dem, som hänför sig till tvätterianläggningar av den typ som har beviljats tvätterilån. Centrala tvätterier för nybyggda bostadsområden har i flertalet fall enbart planerats för vederbörande bostadsföretags behov. En samordnad lösning baserad på ortens hela behov av utökade tvättmöjligheter för inlämningstvätt skulle dock många gånger ha kunnat medföra en bättre lösning och lägre investeringar. Den omständigheten att särskilt byggnadstillstånd icke har erfordrats för ett tvätteri som anordnas i samband med bostadsbebyggelse och dimensioneras för enbart hyresgästernas behov torde bl. a. ha medverkat till att en fullständig lösning av ortens tvättproblem sällan aktualiserats i sådana sammanhang. För bostadsföretagen har en till hyresgästernas behov begränsad lösning av tvättfrågan även ur finansieringssynpunkt varit förmånlig, då tertiärlån i sådana fall har utgått för tvätteriet i dess helhet och lånegränsen härvid kunnat bli högre än vad som hade varit möjligt med tvätterilån.

Bibliografi Statens offentliga utredningar m. m. SOU 1939:6. Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lanthemmen. Betänkande avgivet av 1937 års utredning angående arbetsförhållandena vid det m i n d r e jordbruket. Stockholm 1939. SOU 1947:1. Kollektiv tvätt. Betänkande med förslag att underlätta hushållens tvättarbete avgivet av 1941 års befolkningsutredning. Stockholm 1947. SOU 1947:46. Betänkande angående Familjeliv och hemarbete avgivet av Utredningen för hem- och familjefrågor. Stockholm 1947. SOU 1950:23. Statens sjukhusutredning av år 1943. Betänkande V angående Verksamheten vid sjnkhustvätterierna och möjligheterna alt rationalisera densamma. Stockholm 1950. SOU 1951:26. Vatten- och avloppsfrågan. Utredning och förslag av 1946 års vattenoch avloppssakkunniga. Stockholm 1951. SOU 1953:31. Förslag till hälsovårdssladga m. m. Betänkande avgivet av 1948 års hälsovårdsstadgekommitté. Stockholm 1953. SOU 1954:12. Elkraftförsörjningen. Huvudbetänkande avgivet av Elkraftutredningen av år 1943. Stockholm 1954. Betänkande angående samordning av den statliga tvättverksamheten m. m. avgivet av Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande den 14 juni 1954 (stencilcrat), Stockholm. Bostäder och hushåll. Enligt allmänna bostadsräkningen 1945. Av Kungl. Socialstyrelsen. Sveriges Officiella Statistik. Stockholm 1952. Bostadsbyggandet i Sverige åren 1949 och 1950. Av Kungl. Bostadsstyrelsen. Sveriges Officiella Statistik. Byggnadsverksamhet och bostadsförhållanden. Stockholm 1952. Inkomster och utgifter under år 1948 inom tätortshushåll. Kungl. Socialstyrelsen. Sociala Meddelanden 1950 nr 8, 1951 n r 1. Statistisk undersökning rörande Stockholmsfamiljer. Utarbetad inom Stockholms Stads Statistiska Kontor. Specialundersökningar, nr 24. Stockholm 1946. Åkerman, Brita. Familjen som växte ur sitt hem. En utredning i samarbete med Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening. Stockholm 1941. Dahlström, Edmund. Trivsel i Söderort. Sociologisk undersökning i Hägerstensåsen och Hökmossen 1949—1950. Stockholm 1951.

Textilförsörjning och textilutveckling Barnkläder. En undersökning bland 1 273 svenska familjer med barn i åldern 1—15 år. Aktiv Hushållning. Stockholm 1946. Berg, Ing-Marie: Är plastprodukterna så bra som de borde vara? Svenska Plast Föreningens tekniska meddelanden n r 19 1950, Stockholm. Billum, Kurt: Konsumenten och textilvaran; några resultat från en opinionsundersökning bland 1 564 husmödrar. Stockholm 1953. Dahlström, Yngve: Den mekaniska nednölningen vid tvätlgodsels användning och dess inverkan på linneförrådets livslängd. Stockholm 1945.

355 De nya fibrerna. Vi husmödrar nr 7 1953, Stockholm. Den nye konsumenten. Textil och Konfektion, december 1954, Stockholm. Engblom, Alex: Målsättning för tillämpad textilforskning. Textil och Konfektion n r 3 och 4 1950, Stockholm. Flugel, J. C : Klädernas psykologi, Stockholm 1951. Gralén, Nils: De nya fibrerna. Textil och Konfektion nr 3 1951, Stockholm. Hemsömnad, stickning, lagning m. m. under en representativ höstvecka. Rapport n r 14 från Textil Information (stencilerad), Stockholm 1949. Henell, Olof: Kan vi göra bättre vävnader? Textil och Konfektion, september 1953, Stockholm. Hähnel, S.: Kemin ger nya textilier. Teknisk Tidskrift nr 45 1951, Stockholm. Industriell forskning och dess riktpunkt — konsumenten. Textil och Konfektion, april 1952, Stockholm. Kjellstrand, Stig: Textilteknologi. Svensk Teknisk uppslagsbok. Stockholm 1945. -.-»— ; j)en nya textiltekniken. Textil och Konfektion nr 8 1951, Stockholm. Konfektionsindustriföreningens styrelseberättelse 1951, Stockholm. Kristensson, Folke. Studier i Svenska textila industriers struktur. Industriens Utredningsinstitut, Stockholm 1946. Lindberg, Joel: Forskningens mål: hjälp till teknisk utveckling för industrin. Textil och Konfektion nr 8 1953, Stockholm. Rapport angående textilindustriens aktuella läge. Textilrådet, Svenska Textilarbetareförbundet, Landsorganisationen. Stockholm 1952. Roostal, Ilmar. Distributionen av textilvaror år 1948 i jämförelse med år 1938. Företagsekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm. Meddelande nr 35. Stockholm 1951. Svensk texlilvarudistribution år 1938. Affärsekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm. Meddelande nr 28. Stockholm 1948. Syntetfibrerna slår igenom. Plastvärlden nr 13 1954, Stockholm. Textil och Konfektions Konstfiberlexikon, Stockholm 1953. Texlilrådets verksamhetsberättelser för åren 1948—1953, Stockholm. Wash- and- wear suits. Du Pont Magazine, maj 1953, Wilmington, De., U.S.A. Wollner, H. J. och Anderson, A. I.-.Research in Textiles. Prosperity Digest maj 1952, Syracuse, N.Y., U.S.A. — » — : Textiles in Linen Supply. Prosperity Digest, nr 14 1952, Syracuse, N.Y., U.S.A.

Svenska allmänna tvättförhållanden, tvättdebatt, företagsformer och tvättekonomi Arvill, Gösta. Gas för hushålls- och industriell tvätt. Föredrag vid Svenska Gasverksföreningens årsmöte i Norrköping 1951. Svenska Gasverksföreningens årsbok 1951, del II. Eldh, Arvid: Tvätt — en industri i blåsväder. Industria nr 3 1949, Stockholm. Gör tvättarbetel lättare. Vi husmödrar nr 9 1951, Stockholm. Hälla, Nils: Om tvätt och tvätterier. Svenska Stadsförbundets Tidskrift nr 9 1948, Stockholm. —»— : Samhället planerar för tvätten. Plan nr 2 1947, Stockholm. Hushållens tvältarbete. Kooperativa förbundets yttranden och skrivelser 1947: 23, Stockholm. Ingers, Gertrud: Varmmangeln — linnets fiende nr 1. Lanthemmet nr 16 1952, Stockholm.

356 Klarin, B : De kollektiva tvätteriernas ekonomi och prispolitik. Svenska Stadsförbundets Tidskrift nr 4 1949, Stockholm. — » — : Tvältfrågan just nu. Landskommunernas tidskrift, mars 1950, Stockholm. Kollektiva tvättanläggningar inom bostadsområden. Utredning verkställd av en av fastighetsnämnden för ändamålet tillsatt kommitté. Stadskollegiets utlåtanden och memorial; bihang nr 76. Stockholm 1949. Nordlund, Greta, Ekonomisk hcmtvätl. Meddelande från Skattebetalarnas Förening nr 106. Stockholm 1948. Problem för små tvättinrättningar. Tvätt-Teknik nr 2 1952, Stockholm. Ryd, E d v a r d : Senaste utveckling på tvätteriområdet och dess installationer. TvättTidningen nr 9 1951, Stockholm. — » — ; Tvätt är en komplicerad industri. Tvätt-Nytt nr 1 1953, Bromma. Rydberg, E r i c : Sjukhusdirektionens Centraltvätt, Stockholm. Tvätt-Nytt nr 1 1953, Bromma. Stoltz, Knut: Skall tvätten bort från hemmen? Kooperatören, nr 10—11 1948, Stockholm. Tvätten och tvättredskapen. Husmödrarnas Samarbetskommitté och Aktiv Hushållning. Hemarbetsundersökning nr 3 år 1944 (stencilerad), Stockholm. Undersökning angående tvättstugor. Sammanfattning och slutsatser. Utförd av HSB 1947 betr. tvättstugor i HSB-fastigheter (stencilerad), Stockholm. Yttrande av stadskollegiet över motioner om utredning av fråga om anordnande av kollektiva tvättstugor i Göteborg jämte förslag om uppförande av ett självtvätteri inom 11 kvarteret i stadsdelen Stigberget. Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar nr 417, 1953.

Utländska allmänna tvättförhållanden, tvättdebatt, företagsformer och tvättekonomi Aiken, A n n : Family Laundry Practices and Costs. Cornell University Agricultural Experiment Station, Rhaca, New York, U.S.A. Bulletin 847, augusti 1948. A Paradox. Laundry Age, juni 1950, New York, U.S.A. de Armond, F r e d : The Lanudry Industry. Harper & Brothers, New York 1950. Barnes, James A: Launderette Doubles Volume In Five Years. Starchroom Laundry Journal, mars 1952, New York, U.S.A. »— : A Laundry In A Super market. Starchroom Laundry Journal, april 1953, New York, U.S.A. Bennct, Gene: Quick-Service Hitched To Conventional Laundry. Starchroom L a u n d r y Journal, december 1952, New York, U.S.A. Braun, A. R.: Are You Getting Your Share? Prosperity Digest nr 22, oktober 1950, Syracuse, N.Y., U.S.A. _ » _ ; Capacity Operation vs. Capacity Sales. Prosperity Digest nr 35 1954, Syracuse, N.Y., U.S.A. Brown, Ian. R.: Dry fold.. . and the Untapped Market. Laundry Age, februari 1952, New York, U.S.A. Competition on the Loose. Laundry Age, juli 1950, New York, U.S.A. Danska marknadsundersökningar om elkyla och tvätt. El n r 1 1954, Stockholm. Dry Wash? Laundry Age, juni 1950, New York, U.S.A. Dunn, John, J.: / / You Can't Beat 'Em... Starchroom Laundry Journal, januari 1951, New York, U.S.A. Faellesanlaeg till lettelse af hjemmets arbejde. Betaenkning afgivet af Boligministeriets Udvalg Vedrorende Kollektive Anlaeg. Del 1 och 2. Köpenhamn 1954.

357 Grant, Wallace: Sales Promotion for the Neighborhood Laundry. Starchroom Laundry Journal, november 1954, New York, U.S.A. Hemtvätt i USA. Meddelanden nr 1 1950 från Hemmens Forskningsinstitut, Stockholm. Hjemmevask, Statens Husholdningsråds utsendelse nr 11, Köpenhamn 1952. Home, Launderette, and Commercial Costs of Laundry in an Indiana Community. Journal of Home Economics. January 1951. American Home Economics Association, Washington, D.C., U.S.A. 1st die Waschkuche noch rentabel? Das Haus nr 2 1954, Stuttgart. Johnson, Albert: Where i the Laundry Industry Heading, Laundry Age, april o. maj 1953, New York, U.S.A. Kramer, Victor, Laundry. Utgiven av U.S. Departement of Commerce. Washington D.C., U.S.A. 1946. Laundry Production — Old and New. Prosperity Digest nr 45 1952, Syracuse, N.Y., U.S.A. Malmström, T.: Eldrift i US A-hemmet. El nr 1 1950, Stockholm. Mandel, Daniel: Is the Launderette Really Competition? Starchroom L a u n d r y Journal, mars 1951, New York, U.S.A. Martin, John J.: Home Linen Rental Grows in New York. Starchroom L a u n d r y Journal, april 1952, New York, U.S.A. Marty, Henri: Le lavage familial du Unge. Toulouse 1954. Mercer, William E.: Where is the laundry sales boom? Starchroom Laundry Journal, oktober 1950, New York, U.S.A. Mozdzer, H e n r y : Industri Reaches only 1 in 3 Potential Customers. Laundry Journal, oktober 1953, New York, U.S.A. Nesbitt, Arthur P.: Why Crawford Laundry Closed. Laundry Age, januari 1951, New York, U.S.A. Power Laundries. Case Study Data on Productivity and Factory Performance. December 1951. Utgiven av U.S. Department of Labor, Washington. Reisser, J. Donald: The Place of the Neighborhood Laundry in Our Business. Starchroom Laundry Journal, november 1953, New York, U.S.A. Ridley, Neal: How We Opend Our Neighborhood Laundry. Starchroom L a u n d r y Journal, november 1954, New York, U.S.A. Scharff, Jack: My First Three Months of Nieghborhood Lanudry Operations. Starchroom L a u n d r y Journal, november 1954, New York, U.S.A. Trimble, Paul C : Dry Cleaning Business. Utgiven av U.S. Department of Commerce. Washington 1946. Vask og vaskemaskiner. Statens Forsoksvirksomhet i Husstell, Oslo 1954. Wheeler, Vincent S.: Why I entered the Neighborhood Laundry Business. Starchroom Laundry Journal, november 1954, New York, U.S.A. Where Service Includes Self-Service. American Drycleaner, mars 1951, Chicago, U.S.A. Whitaker, R. G.: Dry Fold — What is it, How it works. L a u n d r y Age, juli 1951, New York, U.S.A. You and Your Drycleaner. National Association of Dyers and Cleaners, Silver Spring, Maryland, U.S.A. 1946.

Tvätteknik, tvättkemi Arbejdspr0ve med vaskemaskiner, vridemaskiner Statens Husholdningsråd. Köpenhamn 1952.

og torrecentrifuger

utfört af

358 Bolin, I w a n : Tvätt-teknikens kemiska grunder. Tvätt-Tidningen årg. 1944—1949, Stockholm. Dahlström, Yngve: Mekaniska skador och fråtskador på vittvätt. Tvätt-Teknik nr 3 och 4 1950, Stockholm Groth, Kjell: Olika typer av tvätt- och rengöringsmedel samt deras verkningssätt. Meddelande nr 1 1951 från Hemmens Forskningsinstitut, Stockholm. — » — : Syntetiska rengöringsmedel. Stockholm 1952. Heyworths, Geoffrey: Tvålhaltiga och syntetiska tvättmedel. Tvätt-Tidningen nr 8 1953, Stockholm. Holmberg, J.: Framställning av tvålar och andra tvättmedel. Handbok i kemisk teknologi, del III. Stockholm 1949. Hähncl, S.: Tvättningens fysik och kemi. Teknisk Tidskrift nr 10 1951, Stockholm. Jönsson, Rud. W.: Vad kan man spara genom att använda mjukt vatten i tvätt' inrättningen. Sjukhuset nr 6 1944. —»— : Torkningsproblemet för tvättinduslrin. Tvätt-Teknik n r 1 1953, Stockholm. — » — : Syntetiska tvättmedel eller tvål. Tvätt-Teknik n r 1 och 2 1952, Stockholm. Kemisk tvätt i hemmet. Aktiv Hushållning. Årgång 1948 nr 4, 1949 nr 1, Stockholm. Kjellstrand, Stig: Tvätteknik. Handbok i kemisk teknologi del IV. Stockholm 1949. Kling, W.: Fibrer, tvättmedel, smuts. Teknisk Tidskrift nr 19 1944, Stockholm. Kurs i tvätteknik. Föreningen Rationell Textiltvätt vid Ingenjörsvetenskapsakademien. Del I, II och III. Stockholm 1940, 1943 och 1945. Köhler, Sigurd: Tvättmedel. Råvaror och material. Stockholm 1949. Köhler, S. och Axfors, R.: Rengöringseffekten hos syntetiska tvättmedel. Inverkan av olika tillsatser. Meddelande nr 7 och 8 från Institutet för tvätteknisk forskning, Stockholm 1953 och 1954. Marcou, M.: Några nya problem för kemtvätt och färgning. CITEN:s bulletin 2, Tvätt-Teknik nr 8 o. 9 1953, Stockholm. Mattsson, G.: Kem.-tvättens teknik och praktik. Tvätt-Tidningen, årg. 1952—1953, Stockholm. Noltingk, B. E.: Användningar av ultraljud. Teknisk Tidskrift nr 11 1953, Stockholm. 101 helpful hints for easy ironing. Proctor Electric Company, Philadelphia, Pa, U.S.A., 1952. Odéen, Georg: Tvättförsök på skjortor. Tvätt-Teknik n r 2—3 1950, Stockholm. Ratings of automatic washers and dryers. Consumer Reports, februari 1954, New York, U.S.A. Ryd, E d v a r d : Organisation och hjälpmedel vid varmmangling. Tvätt-Nytt nr 4 1952, Bromma. Råd om tyger och kläder (inkl. tvätt). Studieblad utgivna av Textil Information. Studiehäfte n:ris 1—11. Stockholm 1950—1951. Rätt temperatur vid strykning. Undersökningar utförda av the College of Household Arts and Sciences, Texas State College for Women. Textil och konfektion n r 10 1953, Stockholm. Stupel, H.: Nyare resultat och problem om syntetiska tvättmedel. Tvätt-Teknik nr 2 1953. Stockholm. Svensson, Axel: Centrifuger för tvätteriändamål. Tvätt-Nytt nr 1 1952, Bromma. Textiltvätt, tvätteknik, tvättkemi och tvättmedel. Brevkurser från NKI, Stockholm. Troédsson, J.: Moderna valtenbehandlingsmetoder för tvätterier. Tvätt-Tidningen nr 10 1952, Stockholm.

359 Westberg, Nils: Konsumtionsvatten logi, del I. Stockholm 1947.

och avloppsvatten.

Handbok i kemisk tekno-

Personalfrågor, utbildning Alrutz, Sten: Löneutvecklingen inom tvättindustrien. Tvätt-Teknik nr 6—7 1950. Stockholm. Bergstrand, Lars-Erik: Engelsk tvätteriledarutbildning. Tvätt-Teknik nr 2 1952, Stockholm. Bunne, E.: Yrkesutbildning för tvätteripersonal. Tvätt-Teknik n r 9 1950, Stockholm. Carlson, Sune: Företagsledning och företagsledare. Stockholm 1950. Ökad upplysning om tvätteribranschen och bättre utbildning är angelägna önskemål. Tvätt-Teknik n r 11 1950, Stockholm.

Tidskrifter A. I. L. Member. Medlemsblad utgivet av American Institute of Laundering (AIL), Joliet, Illinois, U.S.A. American Drycleaner. Tidskrift utgiven av American Trade Magazines Inc., Chicago, U.S.A. American Laundry Digest. Tidskrift utgiven av American Trade Magazines, Inc., Chicago, U.S.A. Bulletin Service. Medlemsblad utgivet av National Institute of Cleaning and Dyeing (NICD), Silver Spring, Maryland, U.S.A. Consumer Reports. Medlemsblad utgivet av Consumers Union of United States, Inc., New York, U.S.A. El. Tidskrift utgiven av Föreningen för Elektricitetens Rationella Användning (FERA), Stockholm. Joel. Jordbrukarens elektriska blad. Tidskrift utgiven av Föreningen för Elektricitetens Rationella Användning (FERA), Stockholm. Laundry Age. Tidskrift utgiven av Moore L a u n d r y Publications Inc. New York, N.Y., U.S.A. Meddelanden från Institutet för Tvätteknisk Forskning, Stockholm. National Cleaner & Dyer. Tidskrift utgiven av Reuben H. Donneley Co., New York, N.Y., U.S.A. Plastvärlden. Tidskrift utgiven av Svensk Inköpstidning AB, Stockholm. Prosperity Digest. Tidskrift utgiven av The Prosperity Company, Inc., Syracuse, N.Y., U.S.A. Starchroom Laundry Journal. Tidskrift utgiven av Reuben H. Donneley Co., New York, N.Y., U.S.A. Teknisk Tidskrift. Tidskrift utgiven av Svenska Teknologföreningen, Stockholm. Textil och Konfektion. Tidskrift utgiven av Sveriges Textilindustriförbund, Sveriges Konfektionsindustriförbund, Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen genom Stiftelsen Textil och Konfektion, Stockholm. Tvätt-Nytt. Tidskrift utgiven av Verkstads AB Calor, Bromma. Tvätt-Teknik. Officiellt organ för Sveriges Tvätteriidkareförbund, Stockholm. Tvätt-Tidningen. Tidskrift, Stockholm.

Sammanfattning av betänkandedelen

Inledning Kommittén konstaterar att tvättmängden per person kan beräknas till i genomsnitt 130 kg per år och att en 4-personersfamilj alltså har en årlig tvättgodsmängd av över 500 kg. Om rengöringen och efterbehandlingen — mangling och strykning — göres för hand beräknas arbetet med tvätten i en dylik familj taga ungefär 400 timmar per år. Jämförande studier av energiförbrukning vid manuellt arbete av olika slag visar att tvättarbete för hand hör till de tyngsta hushållsarbetena. Huvudfrågan när det gäller rationalisering på detta område anser kommittén för närvarande vara: i vilka former skall maskinella hjälpmedel lämpligast ställas till hushållens förfogande för att minska tidsåtgång och ansträngningar.

Kap. 1. Textilförbrukning och textilutveckling En översikt ges av sammansättningen och värdet av de svenska hemmens textilförråd och speciellt den del därav som är föremål för våttvätt. Det totala textilförrådet i landet uppskattas ha ett anskaffningsvärde av storleksordningen 10 miljarder kronor. För en 4-personersfamilj beräknas inköpsvärdet av de textilier som våttvättas ligga uppåt 4.000 kronor. Ännu dominerar naturfibrcrna bland hushållens textilier, men utvecklingen mot användning av syntetfibrer synes gå snabbt. Detta kan i viktiga avseenden förändra förutsättningarna för tvättarbetet och för den hygieniska standarden. Det är viktigt att hänsyn tages till denna utveckling vid bedömningen av vilka investeringar som lämpligen bör göras i anläggningar för maskinell tvätt.

Kap. 2. Tvättbehov, intervaller mellan tvättarna, tvättutrustning De svenska familjernas hygieniska vanor och därmed omfattningen av tvättbehovet är föränderliga. Jämförelser med amerikanska förhållanden ger vid handen att mot drygt 500 kg i årstvätt för en svensk familj svarar 800 kg för en amerikansk av motsvarande storlek beroende på att den senares textilier tvättas oftare.

361 Likaså kan den traditionella organisationen av tvättarbetet komma att förändras i och med förändringar i levnadssätt och tillgång på maskinella hjälpmedel. För närvarande fördelar större delen av hushållen sitt tvättgods mellan stortvätt med tämligen glesa mellanrum, för vilken i största möjliga utsträckning tvättstugor av olika slag utnyttjas, och småtvätt med täta mellanrum, oftast inom bostaden. När hushållens samlade tvättgodsmängd tages i betraktande — alltså både stortvätten och småtvätten — beräknas så mycket som närmare 70 % tvättas för hand och drygt 20 % med maskin av familjerna själva, i tvättstuga eller i hemmet. Inlämningstvätten och institutionstvätterierna beräknas svara för bortåt 10 %.

Kap. 3. Tvättvanorna förr och nu Systemet med de glesa stortvättarna innebär att man inte sällan sparar på tvättbyten och även att smutsigt tvättgods måste samlas på hög under längre tid. Det blir h å r t smutsade och genom lagring igengrodda plagg som lämnas till tvätt. För att få dem rena måste de utsättas för en grundlig och arbetskrävande behandling. Utrustningen av de flesta kollektiva maskintvättstugor har i viss mån anpassats efter dessa traditionella tvättvanor, med sällan förekommande, stora tvättar. Hushållen kan där i allmänhet endast komma till att tvätta med långa mellanrum; tvättstugorna är utrustade med sådana maskintyper att en stor tvättgodsmängd är förutsättningen för att maskinerna skall kunna rationellt utnyttjas. Kommittén finner att det skulle innebära stora fördelar om hushållen kunde övergå till tätare tvättar, varvid tvättgodset var mindre hårt smutsat och därför också kunde rengöras med skonsammare och enklare metoder. En förutsättning för att ett hushåll skall kunna övergå till ett dylikt tvättsystem är tillgång till maskiner lämpliga för tätare, mindre tvättar, och att dessa maskiner är disponibla tillräckligt ofta.

Kap. k. Reformarbetet på kollektivtvättens område Här lämnas en redogörelse för tidigare insatser från det allmänna och från vissa organisationer för en rationalisering av hemmens tvättarbete. Sedan 1939 utgår statsbidrag för byggande av andelstvättstugor. Under perioden 1939—1948 utgick ca 900.000 kronor för ett hundratal anläggningar, under perioden 1949—1954 utgick 10.250.000 kronor för 73 anläggningar. Härtill kommer, att ett antal kollektiva tvätterier belånats i samband med bostadskrediter till belopp som torde överstiga de egentliga tvätterilånens. De tidigare tvätterilånen utgick till jämförelsevis små anläggningar, hu-

362 vudsakligen på landsbygden. I 1946 års kommittébetänkande om Kollektiv tvätt ansågs större anläggningar ur ekonomisk synpunkt vara att föredraga. Någon enighet uppnåddes dock ej h ä r o m ; viss tveksamhet gjorde sig gällande beträffande möjligheten att med stora anläggningar ge hushållen den mest angelägna servicen liksom beträffande dessa anläggningars ekonomiska bärighet. Statsmakterna har fortsättningsvis betecknat de utgående tvätterilånen som försöksverksamhet. Kommittén delar den tveksamhet som på många håll kommit till uttryck beträffande lämpligheten av de stora anläggningarna. Kap. 5. Förbrukning av tid och pengar vid olika tvättformer För att erhålla ett underlag för sin bedömning har kommittén i samarbete med Hemmens Forskningsinstitut låtit utföra en undersökning, vars huvudsakliga resultat redovisas. Undersökningen har inneburit en jämförelse mellan tidsförbrukning och kostnad för ett hushåll vid olika tvättformer: hemtvätt för hand, hemtvätt med olika typer av tvättmaskiner, tvätt i fastighetstvättstuga och i centralsjälvtvätteri bägge av nu vanlig typ, samt inlämningstvätt. Utgångspunkt för undersökningen har varit ett typhushåll på fyra personer, varav två barn. Beräkningarna har gällt den totala tvättgodsmängden under ett år och har omfattat allt arbete med tvätten dvs. samtliga moment av rengöring, torkning, efterbehandling, transporter etc. De alternativ att ordna tvättarbetet som vid denna jämförelse framträdde som mest fördelaktiga för det valda typhushållet var: tvätt i hemmet med hjälp av helautomatisk 4-kg maskin, tvätt i fastighetstvättstuga och tvätt i centralsjälvtvätteri. Samtliga dessa alternativ innebar en betydande tidsbesparing i jämförelse med tvätt för hand. Fortast gick det vid användningen av hemtvättmaskinen, obetydligt mer tid tog det att utnyttja centralsjälvtvätteriet. Fastighetstvätten innebar en något högre tidsförbrukning. Kostnaderna ställde sig avgjort lägst vid fastighetstvätten och var ungefär lika höga vid den maskinella hemtvätten och vid centralsjälvtvätten. Kap. 6. Val mellan tvättformer Det konstateras, att de för valet av tvättform viktigaste bestämmande faktorerna, arbetstid och kostnad, på grund av skiftande förutsättningar för olika hushåll kommer att väga olika. Ett hushåll i knapp ekonomisk ställning men med mera god tillgång till arbetskraft kommer att föredra billigare, om än mera tidskrävande tvättformer. Har hushållet knappt om arbetskraft men större ekonomiska resurser väger tidsbesparingen tyngre. Ju mindre ett hushåll är, dess mer växer tvättkostnaden per kg för tvättformer som kräver någon större egen kapitalinsats; vid större hushåll minskas kostnaderna på motsvarande sätt etc.

363 Hemtvätten konstateras vid lämpligt maskinval kunna vara den mest arbetsbesparande formen för självtvätt. De goda resultat som kan uppnås med de effektivt arbetande medelstora tvättmaskinerna är i viss mån en nyhet i den svenska tvättdebatten. Fördelarna med att tvätta hemma är bl .a. att fritt kunna disponera arbetstiden för tvätten, att slippa transporter ete. Olägenheterna med en egen tvättmaskin ligger i att en ganska stor kapitalinvestering fordras om man skall erhålla en bra maskin och övrig tvättutrustning samt ett lämpligt arbetsutrymme. Detta gör att de fasta kostnaderna för tvätten blir jämförelsevis höga. I de flesta hyreshuslägenheter möter användningen av effektiva medelstora tvättmaskiner åtminstone tillsvidare även tekniska svårigheter. Fastighetstvättstugan har fördelar därför att den kollektiva maskinanvändningen kan göra det enskilda hushållets kostnader lägre och inte heller ställer krav på enskild kapitalinsats. Närheten till bostaden innebär korta transporter. Den traditionellt utrustade fastighetstvättstugan ger dock endast möjligheter att använda maskinerna för stortvätten varför den arbetskrävande småtvätten får utföras för hand, oftast inom bostaden. Vid den traditionella fastighetstvätten blir hushållen vanligen bundna vid långt i förväg bestämda tvättdagar. Centralsjälvtvätterierna kan ha en fullständigare maskinutrustning än fastighetstvättstugan och ger därför möjlighet till snabbare behandling av stortvätten. Men hushåll som stortvättar i ett centralsjälvtvätteri hänvisas vanligen till att utföra övrigt omfattande tvättarbete för hand i hemmet. Till olägenheterna hör de ofta betydande transportavstånden. Kostnaderna att utnyttja ett fristående kollektivtvätteri torde i regel bli högre än för fastighetstvätt. Inlämningstvätten innebär den mest fullständiga arbetsbesparingen men kostnaderna för ett flerpersonershushåll att utnyttja fullständig inlämningstvätt blir så stora att flertalet hushåll inte kan utnyttja denna möjlighet. En stor del av kostnaderna för inlämningstvätten ligger på arbetet med att sortera, dirigera och kontrollera de olika individuella plaggen genom tvätteriets olika avdelningar och behandlingsprocesser, samt på den manuella efterbehandlingen såsom strykningen. Kommittén rekommenderar att ökad uppmärksamhet ägnas möjligheterna att förbilliga inlämningstvätten genom enklare arbetsformer och utföranden, såsom den s. k. påstvätten. Linneuthyrning anses också under vissa förutsättningar kunna vara fördelaktig. Sammanfattningsvis konstateras att den effektivt mekaniserade hemtvätten erbjuder fördelar i form av total tidsbesparing och frihet att disponera arbetstiden. Den möjliggör tätare tvättar, minskning av textilförråden och minskning av förvaringsutrymmena etc. Kollektiv maskinanvändning ger

364 lägre kostnader men innebär med hittills vanlig utrustning och organisation långa tvättintervaller, stora textilförråd, stor ansamling av smutskläder samt lämnar frågan om småtvätten olöst. Kommittén anser att en kombination av olika tvättformer borde kunna förena den maskinella hemtvättens smidighet och förmåga att ta hand om all tvätt med den kollektiva tvättstugans ekonomiska fördel: att fördela kapitalkostnaden på flera hushåll. Kommittén kommer alltså fram till att hushållen borde ha möjlighet till kollektiv användning av lättillgängliga effektiva medelstora tvättmaskiner.

Kap. 7. Tvättformer vid olika bebyggelsetyper Landsbygd och egnahemsområden Ett stort antal lanthushåll och egnahem torde vara hänvisade till och föredraga att ordna sin tvättfråga individuellt. Kommittén understryker vikten av att i sådant fall en lämplig, tillräckligt effektiv tvättmaskin väljes och att hemmets arbetsplatser för tvättarbetet — inte minst med hänsyn till torkningen och efterbehandlingen — är väl planlagda. En intensifierad forsknings- och informationsverksamhet är önskvärd för att de som projekterar, bygger eller moderniserar enfamiljshusen skall kunna få sakkunniga råd. För många jordbrukare och egnahemsägare föreligger dock ett behov av kollektiv maskinell tvätt. Kommittén föreslår att försök skall göras med kollektivt bruk av medelstora tvättmaskiner i form av s. k. tvättcirklar som innebär att ett antal närboende gemensamt utnyttjar en tvättmaskin, inrymd i lämpligt utrymme, t. ex. i något av cirkeldeltagarnas bostad. Den enklaste formen för tvättcirkel är att ett av hushållen äger maskinen och lånar ut den mot en avgift, som täcker kostnaderna, däri inbegripna avskrivningar och ränta på nedlagt kapital. Vid fastare samverkan kan kostnaderna för tvättutrustningen tänkas finansieras genom lån för vilka deltagarna i tvättcirkeln tecknar borgen. Ytterligare en form för tvättcirkeln är att bilda en andelsförening såsom vid inrättande av de hittills vanliga andelstvättstugorna. Vid mera omfattande tätbebyggelse på landsbygden anser kommittén att förutsättningar kan finnas för något större anläggningar för kollektiv tvätt. En dylik anläggning bör utrustas med lämpligt antal medelstora tvättmaskiner och eventuellt även med vissa anordningar för torkning och efterbehandling. I sin enklaste form — några få automattvättmaskiner — förutsattes en dylik tvättstuga, för vilken föreslås benämningen tvättbutik icke behöva heltidsanställd personal, vars kostnader driften knappast kan bära, men däremot en löpande tillsyn varför den lämpligen bör kunna kombineras med annat företag såsom lanthandel, mejeri, frisérsalong, bensinstation e. dyl.

365 Större tätorter, hyreshusbebyggelse Anordningar för maskinell tvätt i hyreshus anser kommittén med fördel kunna organiseras i form av fastighetstvättstugor. Dessa tvättstugor bör göras effektivare än de vanligen för närvarande är genom att de utrustas med medelstora maskiner i tillräckligt antal. Därigenom kan hushållen tvätta oftare och på mera valfri tid samt även utnyttja maskinerna för sådant tvättgods som nu i allmänhet tvättas för hand i bostaden. Redan befintliga fastighetstvätlstugor som endast har stora maskiner bör kompletteras med medelstora maskiner. I vissa fall torde det befinnas lämpligt att ordna en gemensam tvättstuga för flera fastigheter. Den får då tvättbuiikens form. Eftersom en dylik anläggning inte kan bära kostnaden för heltidsanställd personal bör den liksom landsbygdens tvättbutiker kunna kombineras med annan verksamhet. Kan icke en lösning i form av fastighetstvättstuga eller en mindre, med annan verksamhet kombinerad tvättbutik genomföras, så föreligger möjligheten att tillgodose hushållens behov av mekaniserad självtvätt genom helt fristående tvätterier, launderetier, huvudsakligen utrustade med snabbt arbetande medelstora tvättmaskiner samt med torktumlare och ev. mangel. Av driftsekonomiska skäl bör sådana anläggningar ha en storleksordning av 12—24 maskiner; de förutsätter alltså ett rätt betydande kundunderlag. Servicen inom launderetten kan utvidgas till att omfatta andra delar av tvättområdet. Den kan göras till inlämningsställe för kemtvätt och herrtvätt, samt även förmedla linneuthyrning. Vid ytterligare utbyggnad kan den utrustas med en modern stryk- och pressavdelning, kanske även med ett mindre kemtvätten, och sålunda tillhandahålla all service på tvättområdet. Kommittén ger en dylik anläggning beteckningen tvättcentrum. I vissa fall kan tvättservicen tänkas kombinerad med lagnings-, konststoppnings- och annan textil verksamhet ndädvårdscentrum).

Tvätten inom äldre bostadsområden Kommittén betonar, att det är önskvärt att ovan angivna principer för tvättens ordnande tillämpas inom den äldre bebyggelsen. Det angelägna är att i största möjliga utsträckning ge hushållen tillgång till moderna tvättmaskiner samt i mån av möjlighet även till anordningar för torkning och efterbehandling. Detta kan ske antingen genom att enkla fastighetstvättstugor ordnas i de äldre hyreshusen eller genom att i någon mera centralt belägen lokal tillskapa tvättbutiker som betjänar flera fastigheter, eventuellt i kombination med andra verksamhetsgrenar. Kommittén betonar vikten av kommunala initiativ för att få till stånd maskinella tvättmöjligheter inom den äldre bebyggelsen.

366 Kap. 8. Statliga åtgärder för att lösa hushållens tvättproblem Kommittén redogör här för de tidigare statliga åtgärderna för att underlätta övergången till maskinell tvätt samt för 1948 års kungörelse om statslån till kollektiva tvätterier och tillämpningen av densamma. K o m m i t t é n s f ö r s l a g innebär att finansieringen av tvättstugor i nya bostadsområden med övervägande flerfamiljshus även i fortsättningen sker genom anlitande av bostadskredit med de bestämmelser om belåningsgränser etc. som gäller för bostadsbyggandet i övrigt. Bostadsstyrelsens praxis innebär att om en dylik tvättanläggning är dimensionerad efter det beräknade tvättbehovet för hyresgästerna i vederbörande fastigheter, kan anläggningen belånas i samband med belåningen av bostadsprojektet i dess helhet. Är däremot tvätteriet dimensionerat så att det kan avses att betjäna hushåll utanför bostadsområdet så tillämpas vid belåningen en viss kombination av bostadskrediter och tvätterilån. Kommittén finner denna bostadsstyrelsens praxis riktig och ändamålsenlig. Beträffande egnahemmen gäller f. n. att i det fastställda belåningsvärdet för egnahemslån tvättutrustningen uppskattas till 5 a 600 kronor. Då det är önskvärt, att egnahemsbyggarna stimuleras att skaffa rationell tvättutrustning föreslår kommittén att man vid beräknande av belåningsvärdet för tvättutrustningen godtar en höjning av den nuvarande gränsen från 5—600 kronor till 1.000 kronor. Anordnas tvättutrymmet i direkt anslutning till och i samma plan som köket, förutsattes, att detta utrymme vid prövningen av egnahemslånet icke inräknas i bostadsytan. I vad avser tvätterilånen föreslår kommittén en h ö j n i n g a v n u gällande belåningsgräns (80 % av den godkända kostnaden) till att motsvara bostadskreditens regler: 100 % för kommun och allmännyttigt bostadsföretag, 95 % för kooperativt företag och 85 event. 90 % för enskild företagare. Härvid synes det emellertid nödvändigt att kommunerna engagerar sig för företaget i större utsträckning än vad som hittills enligt gällande författningsbestämmelser varit förutsatt. Det föreslås därför att k o m m u n a 1 b o r g e n skall krävas för tvätterilånen. Mot den f. n. för tvätterilånen stadgade amorteringstiden, högst 20 år, har kommittén ingen erinran. Inte heller finner kommittén skäl föreslå ändring av räntefoten, 3 %. Enligt 1948 års kungörelse kan, när särskilda skäl föreligger, tvätterilån innefatta r ä n t e f r i s t å e n d e d e l om högst 20.000 kronor för en anläggning. Med hänsyn till bl. a. penningvärdets fall under de gångna åren föreslås att maximibeloppet för subventionen höjes från 20.000 kronor till 30.000 kronor. Kommittén förutsätter sålunda att låneverksamheten till kollektiva tvättterier fortsätter, men med beaktande av de riktlinjer för gemensamhets-

367 tvätteriernas utveckling som i förevarande betänkande angivits och med de ändringar som här föreslagits. Såsom en enkel, lätt ordnad form för sambruk av tvättmaskiner i mindre skala har kommittén föreslagit samverkan i form av t v ä t t c i r k l a r . En tvättcirkel kan lämpligen bestå av 4—12 hushåll. Kommittén föreslår följande belåningsform härför: Lån bör utlämnas till anskaffande och installation av tvättcirkelns tvättutrustning med högst 90 % av anläggningskostnaden, dock högst 7.000 kronor. Lånet bör amorteras på 5—8 år, varvid räntan bör utgå med 3 %. För lånet bör gälla enklast möjliga former. Tvättcirkeln behöver sålunda icke organiseras i form av en ekonomisk förening. En av medlemmarna bör stå som låntagare och vara ansvarig för anläggningen. För säkerhet för lånet bör de övriga medlemmarna teckna borgen. Kommitténs förslag beräknas medföra behov av ökning av anslagen till tvätterilån, varjämte medel bör beräknas till tvättcirkellån. Det bör ankomma å bostadsstyrelsen, att med ledning av dess erfarenhet av verksamheten, i den aktuella situationen, beräkna huru kommitténs förslag kan komma att påverka behovet av anslag till tvätterilån respektive tvättcirkellån. Kap. 9. Lokala och centrala organisationsfrågor Kommittén betonar vikten av att kommunen engagerar sig åstadkomma en rationell lösning av tvättfrågan såväl i nybebyggelse som i äldre bebyggelse. Särskilt understrykes vikten av att tvättförhållandena för hushåll i äldre bostäder såväl på landsbygden som framför allt i tätorterna förbättras genom vidgad kommunal verksamhet och kraftigare initiativ än hittills. Enligt gällande författning skall länsbostadsnämnd och hemkonsulent avge yttrande över låneansökningar, vilka sedermera prövas och avgöres av bostadsstyrelsen. Kommittén anser att skäl föreligger att ifråga om mindre tvättcrier och s. k. tvättcirklar, delegera beslutanderätten från bostadsstyrclsen till länsbostadsnämnderna. Vikten av den upplysande och rådgivande verksamhet som utövas av länsbostadsnämnden och hemkonsulenten understrykes. Den centrala tillsynsmyndigheten för frågor som fallit innanför ramen för 1948 års kungörelse är bostadsstyrelsen, vars tvätterisektion handlagt ifrågavarande ärenden. Kommittén föreslår att tvätterisektionen ges vidgade uppgifter inom ramen för bostadsstyrelsens verksamhet: sektionen bör ta befattning icke blott med kollektiva tvätterier som finansieras med tvätterilån, utan även med motsvarande anordningar i samband med bostadsbebyggelse belånad med statliga bostadskrediter. Med hänsyn till de vidgade uppgifter kommittén föreslår skall åligga sektionen förutsätter kommittén att en betydande förstärkning av sektionens personal är behövlig.

368 Sänkilt viktigt anser kommittén vara att sektionen förstärkes så att den kan fingera som ett informerande och rådgivande organ, främst i förhållande till de kommunala bostadsmyndigheterna, de stora bostadsföretagarna, kooperativa, allmännyttiga och enskilda, samt länsbostadsnämnder och hemkonsulenter. För ifrågavarande uppgiffter föreslår kommittén att en särskild befattning inrättas med beteckningen tvättkonsulent. Bet-äffande sektionens personal i övrigt och behovet av nya tjänster etc. anser kommittén att det bör ankomma å bostadssbyrelsen att med stöd av vunni erfarenheter närmare bedöma härmed sammtanhängande frågor. Kap. !0. Forskning, upplysning och utbildning, samordningsfrågor Kommittén redogör här för de viktigaste av de organisationer och institutioner som för närvarande bedriver forskning på tvättområdet. Av översikter framgår att det på flera håll pågår utrednings- och forskningsarbete inom tvättområdet. Kommittén understryker angeliägenheten av att ifrågavarande verksamhet fortsätter, framför allt genom aftt Hemmens forskningsinstitit erhåller fortsatta och vidgade möjligheter aitt fullfölja studierna av hushallens vanor och behov ifråga om tvätten. Vidare föreslår kommittén att Statens nämnd fö>r byggnadsforskning på sitt arbetsprogram upptar tvättfrågan. Detta bör sk;e genom att, såsom när det giller andra fackområden nämnden tillsätter ett särskilt utskott för ändamålet. I detta tvättutskott torde böra ingå representanter främst för de båda organ som har att ta befattning med hushållsttvätten och med gemensamhetstvätterier för hushållstvättens behov, nämligen bostadsstyrelsen och HFI, vidare representanter för textilforskningen <och för fackkunskapen ifrågt om maskiner och andra tekniska hjälpmedel vid tvätten. Dessutom bör i tvättutskottet ingå personer med förtrogenhet med hushållens praktiska tvättproblem i olika bygder. Ett dylikt tvättutskott inom statens nämnd för byggnadsforskning bör få möjlighet att genomföra sådana tekniskt och ekomomiskt betonade undersökningar som i nuvarande läge kan befinnas önskvärda för att ytterligare klargira riktlinjerna för tvättplaneringen. Utskottet bör vidare samordna på olka håll bedriven forskning samt tillgodogöra sig erfarenheterna från skildt typer av tvättanläggningar. Härvid är de anliäggningar av i viss mån ny typ som kommittén förordat av särskilt intresses. Slutligen förutsätter kommittén att frågan om em intensifierad y r k e s u t b i l d n i n g av tvätteripersonal, företrädesvis i ledande ställning, göres till f c remål för övervägande och åtgärder från överstyrelsen för yrkesutbildnng i samråd med övriga av dessa frågor b e r ö r d a verk och intresseorganisationer.

Statens offentliga utredningar 1955 Systematisk forteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förtecknimgen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Lag om jordbrukskasserörelsen m. m. [1] Prissättningen på jordbruksprodukter.. Bilaga 1. [5] Det mindre jordbrukets möjligheter attt uppnå bättre lönsamhet. [7] Vattenväsen. Skogsbruk. B.ergsbruk. Vattenvården. [6]

Industri.

Kommunal förvaltning. Handel och sjöfart.. Stöd åt den mindre och medelstora skeppsfarten. [2]

Statens och kommunernas

finansvåsen. Kommunikationsvägen.

Bank-, kredit- och penninigväsen.

Politl.

Försäkringsväsen. Nationalekonomi och socialpolitik. Bostadskollektiva kommittén. 3. Tvätt. [8]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andllig odling 1 övrigt.

Hälso- och sjukvård.

Försvarsväsen.

Allmänt näringsväsen. Utrikes ärenden. Internationell rätt. Nordiska parlamentariska kommittén. 9 och 10. Nordiska post- och teletaxor. [3 o. 4]

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1955