Offentliga byggnader : Statens byggnadsbesparingsutrednings betänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

•5 I^Sé^J STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1956:39 Kommunikationsdepartementet KUNGL. 13I3L.

- 7 NOV 1956 STOCKHOLM

OFFENTLIGA BYGGNADER

ÖVERSIKT OCH BYGGNADSBEHOV STATENS BYGGNADSBESPARINGSUTREDNING BETÄNKANDE 1

Stockholm

fl

Statens offentliga utredningar Kronologisk

förteckning

1. Åldringsvård. I d u n . 344 s. S. 2. F i s k h a n d e l n 1 Sverige. I d u n . 194 s. J o . 3. R e s t a u r e r i n g av Uppsala d o m k y r k a . V i c t o r P e t t e r s o n 170 s. E. 4. Statens stöd åt v ä x t f ö r ä d l i n g e n m . m . E g n e i l s k a 295 s. .'o. 5. S t a n d s r d t a r i f f e r för detalj d i s t r i b u t i o n a v e l e k t r i s k k:aft. Haeggström. 96 s. K. 6. Statsägda a k t i e b o l a g i Sverige. Av R. T e r s m a n . I d u n . :10 s. Fi. 7. S t ä d e r n a s d o n a t i o n s j o r d . K i h l s t r ö m . 86 s. I. 8. F ö r e n k l a d s t a t s b i d r a g s g i v n i n g . I d u n . 109 s. F l . 9. F r å g a n om fortsatt s a m a r b e t e m e l l a n s t a t e n o c h TGO 1 L K A B . Marcus. 48 s. Fi. 10. I n v e s t e r i n g s v e r k s a m h e t och s p a r a n d e . B a l a n s p r o b l e n p å l å n g och k o r t Bikt. A v L. L i n d b e r g e r . Haeggström. 267 s. F l . 11. A t o m e n e r g i e n . B e c k m a n . 117 s. H. 12. Bihang till k y r k o h a n d b o k e n . I d u n . 100 s. E. 13. K o n s t t u d n i n g i Sverige. K i h l s t r ö m . 443 s., 24 s. pl. E. 14. Tulltaxa. 1. A l l m ä n n a s y n p u n k t e r . Haeggström. 210 s. H . 15. Tulltaxa. 2. D e t a l j m o t i v e r i n g . Haeggström. 849 3. Fi. 16. Tulltaxa. 3. T a x a n . Haeggström. 179 s. F l . 17. F i s k e o m r å d e . I d u n . 106 s. J o . 18. S e m i m r i e o r g a n i s a t i o n e n . 1. I d u n . 237 s. E. 19. K o m m u n a l f ö r b u n d och I n d e l n i n g s ä n d r i n g a r . I d u n . 228 s. I. 20. U t r e d n n g e n om k o r t a r e a r b e t s t i d . K i h l s t r ö m . 277 s. 8. 21. U t r e d n n g e n om k o r t a r e a r b e t s t i d . Bilagor. KihlstrJm. 236 s. S. 22. A l t e r m t i v t a f t o n s å n g s r i t u a l . I d u n . 85 s. E. 23. Vissa å n d r i n g a r i n ö j e s b e s k a t t n i n g e n m . m . Beckman. 239 s. Fi. 24. Statsägda företag i u t l a n d e t . I d u n . 351 s. F l . 25. U p p h o v s m a n n a r ä t t till l i t t e r ä r a och k o n s t n ä r l i g a verk. Idun 633 i. J u . 26. B y g g m d s m i n n e n . Victor P e t t e r s s o n . 156 s. J a . 27. B e t ä n k a n d e m e d förslag till s j u k h u s l a g m . m . K i h l s t r i m . 227 s. I. 28. R å d h u s r ä t t s s a m m a n s ä t t n i n g t b r o t t m å l . N o r stedt. £4 s. J u . 29. L a g ora r ä t t a t t utöva l ä k e k o n s t e n . B e c k m a n . 192 s. I. 30. Prästvalslag. K i h l s t r ö m . 204 s. E. 31. R e m i s s y t t r a n d e n . K i h l s t r ö m . 400 s. S. 32. H e m m e n och s a m h ä l l s p l a n e r i n g e n . Beckman. 210 s. M, 33. Skogsindustrins u t b y g g n a d . I d u n . 235 s. H. 34. Kliniska u t b i l d n i n g s p l a t s e r för b l i v a n d e l ä k a r e . Idun. 1'3 s. E. 35. U p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t vid folkomröstningar. Kihlström. 141 s., 6 s. pl. J u . 36. S k o g s b r u k e t s a r b e t s m a r k n a d . I d u n . 292 s. S. 37. Alkohoiblodprovet. I d u n . 110 s. I. 38. Strålskydd. K i h l s t r ö m . 348 s., 1 s. p l . I . 39. Offentliga b y g g n a d e r , ö v e r s i k t o c h b y g g n a d s b e h o v . Idun. 267 s. K.

n P ^ h ^ t ^ I r n i l d . n , r y r i C k t ° r i e 3 a n S l v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n ™&*ZV^^J3$Z£liL U n d e r V l l k e t * ™ ^ * » avgivits,, t. e x . E. ~ e c k l e s i a l t i k d e p a ^ t e -

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1956:39

Kommunikationsdepartementet

J)FFENTLIGA BYGGNADER

ÖVERSIKT OCH BYGGNADSBEHOV Statens byggnadsbesparingsutrednings betänkande 1

1 D U N S TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1956

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Kommunikationsdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj :ts den 15 januari 1954 givna bemyndigande uppdrog Herr Statsrådet samma dag åt undertecknad ödeen att såsom utredningsman verkställa en översyn av den statliga och statsunderstödda husbyggnadsverksamheten samt avgiva förslag till åtgärder för att nedbringa kostnaderna för denna. Till utredningens sekreterare förordnades den 9 april 1954 fru A. M. Rietz. Att såsom teknisk sekreterare biträda vid viss del av utredningsarbetet har sedermera den 3 maj 1955 förordnats byråarkitekten i byggnadsstyrelsen O. Bylund. Vidare har såsom teknisk expert den 9 april 1954 förordnats överingenjören i försvarets fabriksstyrelse T. Lindh; såsom ekonomisk expert den 8 februari 1955 förste byråsekreteraren i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen R. Johanson; såsom juridisk expert den 5 april 1956 byrådirektören i byggnadsstyrelsen S. Lang samt såsom statistisk expert den 28 maj 1956 förste aktuarien i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen E. Ericson. Utredningsuppdraget omfattar enligt diktamen till statsrådsprotokollet den 15 januari 1954 dels en samlad bedömning av de aktuella byggnadsbehoven, dels förslag till kostnadsminskande åtgärder av teknisk natur, dels förslag till sådana åtgärder av ekonomisk och organisatorisk natur samt dels slutligen en omprövning av de gängse standardkraven för olika slag av byggnader. Utredningsarbetet är avsett att bedrivas i fyra etapper, omfattande i nämnd ordning vart och ett av de sålunda angivna problemen. Det den offentliga byggnadsverksamhetens samtliga myndigheter och institutioner omfattande inventeringsarbete rörande aktuella krav och behov, som måst utföras för den samlade behovsbedömningen, har sålunda utförts i en första utredningsetapp. Innan frågor om besparings- och rationaliseringsåtgärder har kunnat upptagas till prövning, har det på grund av de rådande förhållandena inom den offentliga husbyggnadsverksamheten varit nödvändigt att göra en tämligen omfattande utredning för att skapa en någotsånär fullständig bild av byggandets nuvarande organisation och finansiering. Även detta arbete har utförts inom den första utredningsetappen. Den nuvarande uppdelningen

av ansvaret för det offentliga byggandets olika sektorer gör att någon hela verksamheten omfattande överblick över det aktuella byggandets teknik och kostnader knappast någonstädes kan finnas. Efter Herr Statsrådets medgivande den 2 september 1955 och Kungl. Maj:ts beslut den 9 mars 1956 och 3 augusti 1956 har därför utredningsmannen jämte sekreterare och experter vid resor i Kristianstads, Södermanlands och Västerbottens län besiktigat sammanlagt inemot 300 offentliga byggnader, uppförda under de senaste fem åren. Sedan den första etappen av utredningsarbetet nu avslutats får jag härmed vördsamt överlämna redogörelse härför, »Offentliga byggnader, översikt och byggnadsbehov». Den utredning som legat till grund för kapitel 12 och 13 har utförts av sekreteraren fru Rietz, som även svarat för betänkandets utforming. Sakmaterialet för kapitel 14 och 15 har insamlats och sammanställts av experten Johanson, materialet för 16: 1—3 av experten Lang och materialet för 16:4—6 av experten Lindh och tekniske sekreteraren Bylund. För kapitel 17 har experten Ericson insamlat och sammanställt materialet samt biträtt vid behandlingen av kostnads- och indexfrågorna. Vid inventeringen av byggnadsbehoven i kapitel 18 har Johanson och sekreteraren biträtt. Bildmaterialet har redigerats av Bylund. Stockholm den 30 oktober 1956.

Stig Ödeen Ann Mari Rietz

Innehåll *

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Kommunikationsdepartementet

o

11. I N L E D N I N G

12. D E T O F F E N T L I G A BYGGANDETS UPPKOMST 1. Stat och kommun 2. Ämbetsbyggnader 3. Kyrkliga byggnader 4. Socialvårdsbyggnader 5. Sjukvårdsbyggnader 6. Universitetsbyggnader 7. Skolbyggnader 8. Musei- och teaterbyggnader 1 3 . D E T O F F E N T L I G A BYGGANDETS UTVECKLING 1. Ämbetsbyggnader 2. Socialvårdsbyggnader 3. Sjukvårdsbyggnader 4. Skolbyggnader 5. Högskole- och institutionsbyggnader 6. Publikbyggnader 7. Driftbyggnader 8. Bostadsbebyggelse 9. Vissa försvars- och civilförsvarsbyggnader

10 10 n "

12 #

14 J5 ig 18 18

23 26 32

42 47 51

'

59 65

14. F I N A N S I E B I N G OCH REDOVISNING 1. Kapitalfonder 2. Diversemedelsfonder m. m 3. Driftbudgetanslag 4. Diverse finansieringsformer 5. Helstatlig finansiering och statsbidrag

G7 g7 7g

1 5. F I N A N S I E R I N G S F O R M E R N A S TILLÄMPNING 1. Ämbetsbyggnader 2. Socialvårdsbyggnader 3. Sjukvårdsbyggnader 4. Skolbyggnader 5. Högskole- och institutionsbyggnader

86 86 86 89 94 99

82 83

* Kapitelnumreringen är genomgående för samtliga betänkanden och första siffran i kapitelnumret hänför sig till betänkandets nummer.

6 6. Publikbyggnader 7. Driftbyggnader 8. Bostadsbyggande 9. Speciella byggnader 16. ORGANISATION 1. Statlig byggnadsadministration 2. Allmänna författningar och tillsynsmyndigheter 3. Särskilda författningar och tillsynsmyndigheter 4. Projekteringen 5. Byggandet 6. Utveckling och forskning

°

102 105 106 109

1°9 118 122 131 145

I50

17. K O S T N A D E R N A 1. Redovisningen 2. Investeringarna 3. Investeringsutvecklingen 4. Kostnadsutvecklingen 5. Stickprovsundersökning 6. Kostnad och standard 7. Den relativa standardutvecklingen

18. B Y G G N A D S B E H O V E N 1. Inledning 2. Ämbetsbyggnader 3. Socialvårds- och fångvårdsbyggnader 4. Sjukvårdsbyggnader 5. Skolbyggnader 6. Högskole- och institutionsbyggnader 7. Publikbyggnader 8. Driftbyggnader 9. Sammanfattning

19. SLUTSATSER

246 Notförteckning

*59 I"9 162 166 17

° I77 I78 183 191

195 202 208

214 228 235 241

11. Inledning

Den omfattande och ständigt ökande husbyggnadsverksamheten för offentliga ändamål finansieras och administreras numera nästan helt av stat och kommun. De stora förändringar, som framför allt under tiden efter 1920 ägt rum i det svenska samhällets struktur, har medfört att det allmänna övertagit allt större del av ansvaret för den sociala, kulturella och samhällsekonomiska utvecklingen. Den verksamhet av allmännyttig natur, som från enskilt håll tidigare bedrivits, har alltmera förlorat i betydelse. Därtill har väl bidragit att med den ökade materiella och kulturella standarden verksamheten även i det enskilda fallet blivit så omfattande och kostnadskrävande, att privata resurser endast sällan förslår. I de fall, där alltjämt byggnader för offentliga ändamål uppförs av enskilda, är det regel att det allmänna lämnar ekonomiskt bidrag. En ej oväsentlig del av det allmännas byggande sker genom kommunerna med finansiering genom kommunala skatte- eller lånemedel. Om man undantar byggnader för den kommunala förvaltningen deltar emellertid staten som finansiär eller huvudman i de flesta offentliga byggnadsobjekt. Inom betydande sektorer av det offentliga byggandet är stat och kommun — primärkommun eller landsting — regelmässigt engager a d e i ett och samma byggnadsobjekt. Där stat och kommun — eller i mera sällsynta fall stat och enskild — gemensamt deltager i finansiering av byggnad

för allmännyttigt ändamål, varierar storleken av statens bidrag inom olika områden. Fördelningen av kostnaderna för det offentliga byggandet — liksom för den offentliga verksamheten över huvud — har sedan långt tillbaka varit och är alltjämt föremål för debatt. Icke blott statsstödets omfattning utan även dess form varierar emellertid. Också för statens egna byggnader förekommer ett flertal olika både finansierings- och förvaltningsformer. Ej sällan h a n d h a s likartade byggnadsuppgifter av skilda myndigheter. Särskilt på det statligtkommunala området är en rad myndigheter engagerade i en omfattande administrativ apparat. Förklaringen till denna splittring och denna brist på principiella linjer är delvis att söka i historiska orsaker. Till en icke ringa del har formerna utvecklats på gammal, ofta urgammal, hävd. Men i stor utsträckning har det offentliga byggandet fått sin nuvarande organisation och icke minst sin ekonomiska form bestämd av de förhållanden som rått och de ekonomiska och politiska förutsättningar som förelegat, då en ny byggnadskrävande offentlig verksamhet av statsmakterna upptagits. Ofta torde därvid frågan om driftkostnaderna och verksamhetens organisation ha dominerat den politiskekonomiska debatten, medan frågan om byggandet kommit att m i n d r e uppmärksammas. Ändock kan organisation och driftkostnader lättare anpassas till framtida förhållanden och resurser än de

8 fasta anläggningarna och de fasta kostnaderna. De förra är dessutom i allmänhet till en början begränsade av personella och organisatoriska skäl, medan byggnaderna ofta utgör förutsättningen för att uppbygga eller utvidga ett verksamhetsområde. De blir därigenom på en gång en betydande påfrestning på statsfinanserna. Icke minst är detta fallet i nuvarande situation. De statsekonomiska sviterna efter en krigstid, efterkrigstidens överbelastning av produktionsresurserna samt de av den världspolitiska situationen nödvändiggjorda stora försvarskostnaderna medför att ramen för det offentliga byggandet blir begränsad. Å andra sidan medför nyligen beslutade eller förberedda reformer i fråga om bl. a. folkundervisning, social- och sjukvård investeringsbehov av en storleksordning, som knappast tidigare förekommit. Förhållandena har ansetts nödvändiggöra en allmän översyn av det statliga och statsunderstödda husbyggandet genom en särskild utredning. Statens byggnadsbcsparingsutredning tillsattes den 15 januari 1954 och fick i uppdrag dels att verkställa »en samlad bedömning» av de aktuella byggnadsbehoven, dels att föreslå åtgärder »av teknisk, ekonomisk och organisatorisk art» som kunde minska byggnadskostnaderna och »därigenom öka våra möjligheter att i önskvärd utsträckning tillgodose föreliggande byggnadsbehov». Uppdraget skulle ej avse det med statsstöd bedrivna allmänna bostadsbyggandet och ej heller byggandet för försvarsändamål. Vill man söka vägar att minska det allmännas kostnader för det offentliga byggandet är det bl. a. nödvändigt att reformera administration och finansiering mot större rationalitet och planmässighet. En förutsättning är emellertid då, att man känner och därigenom har möjlighet att med utgångspunkt

från dagens situation värdera de förutsättningar och de förhållanden i övrigt, som en gång låg till grund för de nuvarande formerna. Emellertid saknas i stor utsträckning samlat underlag för ett sådant bedömande. Medan den offentliga verksamheten på olika samhällsområden varit föremål för historiska sammanfattningar såväl i statliga utredningar som av enskilda författare, är detta, med få undantag, ej fallet i fråga om byggandet. En historisk undersökning på detta område måste därför bli omfattande och detta även på grund av det stora område byggandet omspänner — praktiskt taget all offentlig verksamhet. Den omständigheten, att en hel del av detta byggande har sina rötter i och i mycket bibehållit sina former från mycket gammal tid, gör att undersökningen måste gå långt tillbaka. I det följande lämnas därför en kort historik över utvecklingen av husbyggandet för offentliga civila ändamål. Det mångskiftande sätt på vilket det offentliga byggandet finansieras och administreras samt mångfalden av myndigheter och institutioner som är engagerade i detta byggande försvårar en samlad överblick över nuvarande förhållanden på området. En sådan är emellertid en nödvändig förutsättning för en diskussion av organisatoriska reformer. I fortsättningen skall därför i särskilda avsnitt en så fullständig inventering som möjligt genomföras av nuvarande finansieringsformer och deras tillämpning samt av nuvarande organisation i fråga om administration, byggande och förvaltning liksom av det författningsmässiga underlaget härför. »På grund av såväl stigande anspråk på standard och utrustning som tillkomsten av helt nya behov, föranledda av utvecklingen på främst förvaltningens, socialpolitikens och undervisninggens områden, har statens samlade ut-

9 gifter för husbyggnader under senare år varit stigande», heter det i utredningsdirektiven. Därutöver torde även andra orsaker, icke minst produktionskostnadernas fortgående stegring, ha medverkat. I det följande skall också en undersökning göras av kostnadsutvecklingen under senaste tre decennier för vissa kvantitativt dominerande slag av offentliga byggnader i jämförelse med kostnadsutvecklingen i stort. Likaså skall utvecklingen av de totala utgifter

statsverket haft för det offentliga byggandet under denna tid belysas. Dessa avsnitt bör kunna tjäna som bakgrund till bedömandet av de aktuella byggnadsbehoven och den framtida utvecklingen av anspråken på statsmedel för ändamålet. Till framställningen i detta delbetänkande ansluter sig det försök till uppskattning av byggnadsbehoven på olika områden av det offentliga byggandet, som i utredningsdirektiven förutsatts.

12. Det offentliga byggandets uppkomst

1. Stat och kommun

I den verksamhet i gemensamt intresse, som det gamla svenska bondesamhällets allmogesamfälligheter utövade, har det offentliga husbyggandet sitt ursprung. Behovet av byggnader för samhällsfunktionerna — för kult och rättskipning — tillgodosågs genom medlemmarnas samfällda arbetsprestation, för vilken vid en senare differentiering av egendomsförhållanden sedvanemässiga och rättsliga regler utvecklades. 1 Sedan allmogesamhällena uppgått i en enhetlig statsbildning var till en början statsmaktens, konungens, huvudsakliga inkomstkälla — utöver avkastningen av kronans jordegendomar — den tjänsteplikt som ansågs i olika former åvila eller ålades medborgarna. Denna tjänsteplikt utkrävdes av allmogen i form av dagsverken framförallt vid de kungliga slottens byggande men sedermera också för andra kronans byggnader. 2 Med statsförvaltningens på 1500-talet begynnande centralisering och brytandet av den kyrkliga maktställningen kom mycket, som tidigare uteslutande varit de lokala menigheternas eller kyrkans angelägenheter, att jämväl bli ett statsintresse. 3 Genom kyrkogodsens indragning växte kronans byggnadsbestånd och förvaltningsapparatens utveckling medförde ökat behov av offentliga byggnader. 4 Redan tidigt kom de vid handelsplatserna framväxande stadsbildningarna att i ekonomiskt och förvaltningsmäs-

sigt hänseende få en särställning i förhållande till landsbygden. Denna städernas särprägel kodifierades genom skilda lagbestämmelser. 5 De för städerna skapade styrelseorganen handhade också rättskipningen." Lokalförsörjningen för denna verksamhet kom därigenom att åvila stadsmenigheten. Genom sin speciella funktion som handelsplats och den snart genom privilegier och lagbestämmelser reglerade monopolställningen inom handel och hantverk fick städerna ytterligare byggnadsuppgifter av offentlig natur. Detta gällde i första hand lokaler för uppbärande av avgifter för handeln, »våghusen» och »klädeshus». 7 Med utvecklingen av tullsystemet blev tullhusbyggandet ett statligt intresse. 8 Byggnadsskyldigheten ålades då »stapelstäderna», till vilka utrikeshandeln koncentrerades och bland vilka alltifrån 1600-talet Stockholm intog en särställning som »översta stapelstad». 9 Vid tullväsendets utarrendering upplåts kronans tull- och packhus, men där sådana icke fanns ålades städerna att »sådana hus förfärdiga och uppbygga låta». 10 Ursprungligen torde, åtminstone i sjöstäderna, kronan ha ombesörjt själva tullexpeditionslokalerna, 1 1 medan packhusen regelmässigt uppförts av städerna. 12 Med tiden kom denna byggnadsskyldighet att förenas med vissa städers rätt till del i tolag, »förhöjt tolag».13 Denna rätt, som tillkom stapelstäder, har varit av betydelse för stadens byggnadsskyldighet långt fram i

11 tiden, icke blott då det gällt tullhusbyggande utan även för andra publika byggnader. I viss mån torde dylika byggnader ha finansierats med den år 1718 alla stapelstäder medgivna rätten att u p p b ä r a inkvarteringstolag. Av särskild betydelse för byggnadsskyldigheten var emellertid de tolag för bestämda ändamål — fattighus, hospital, barnhus, domkyrka, börsbyggnad osv. — som vissa städer fick rätt att uppbära. 1 4 I fråga om fördelningen av byggnadsskyldigheten mellan stat och kommun i äldre tider bör märkas att varken stad eller landskommun 1 5 betraktades som från staten skilda rättssubjekt utan närmast såväl privat- som offentligrättsligt utgjorde en enhet med kronan. Städer och andra menigheter hade då icke som under senare tid vissa principiellt fastslagna skyldigheter och ej heller vissa rättigheter, som satte dem i stånd att på eget ansvar sörja för skyldigheternas fullgörande. För ett äldre åskådningssätt utgjorde städernas tillgångar resurser över vilka kronan disponerade, där de icke behövdes för sitt avsedda ändamål. På 1700-talet började man precisera städernas särskilda förpliktelser och under Karl XI :s tid utarbetades fasta »stater» för städerna, upptagande de inkomster var och en nv dem ägde att uppbära och de uppgifter som därmed skulle bestridas. Utgifterna fick därigenom karaktären av permanenta förpliktelser. Denna ordning gjorde dock ej avgöranden in casu överflödiga. Staterna upptog regelbundet ett anslag för publika byggnader, men vad som ingick däri preciserades ej. Det finns således exempel på att anslag togs i anspråk för byggande av landshövdingresidens o. dyl. Även annorledes än genom en dylik disposition av byggnadsanslaget var städernas inkomster bekvämt åtkomliga för kronans behov. Landshövdingarna kontrol-

lerade deras användning och om överskott uppkom stod dessa enligt staternas uttryckliga föreskrifter till kronans disposition. Gränsen mellan stads- och statsförvaltning var flytande. Så småningom började emellertid förpliktelser av stadigvarande karaktär att träda i stället för avgöranden i särskilda fall, och genom resolutionen på städernas besvär 1723 lades grunden till deras ekonomiska oavhängighet. 2. Ambetsbyggnader

Den fortgående centraliseringen av statsförvaltningen, framför allt de centrala verkens tillkomst, 18 medförde ett växande lokalbehov för förvaltningsändamål. På 1600- och 1700-talen började därför egentliga ambetsbyggnader att uppföras. Då tillkom exempelvis riksbankshus och tulldirektionsbyggnad. 17 Ute i landet medförde statsförvaltningens utveckling icke omedelbart nämnvärda behov av byggnader. Kronans egendomar användes i form av förläningar som vederlag för kvalificerade tjänster, varigenom de kungliga slotten och gårdarna även blev administrationslokaler. 18 Sedan en regional förvaltningsorganisation växt fram som »landsregering» blev slotten i residensstäderna säte för dessa organ. I städer utan slott nyuppfördes efter hand särskilda residensbyggnader. När genom 1614 års rättegångsordning landet fick ett statligt reglerat rättsväsen bibehölls alltjämt från den tid, då rättskipningen varit ett utpräglat menighetsbestyr, skyldigheten för häradet, senare tingslagen, att bygga och underhålla tingshus och häradshäkte liksom för städerna att bekosta egna domstolar och häkten. 19 De nyinrättade hovrätterna 2 0 inrymdes däremot i kronans byggnader. De första ansatserna till en centralisering av förvaltningen av kronans

12 byggnader kan spåras till 1600-talet, då i instruktion för »Kammaren» föreskrevs: 2 1 »Mcdh Crononcs Byggningar skall således tillgå att h w a r Ståtthållarc medh Cronones Byggemester i tijdh öfwerslår, h w a d h som nödtårfteligen behöfwes til a t t h å l l a Slott och gårdar så ock fästningarne w e d h m a c h t ; Seedan w h a d h nyttigt är, af nye skola vpbyggias, och h w a d h der till nödtårfteligen wil vpgå, och dermedh besökia CammerRådet.»

Vad Stockholm beträffar blev enligt 1634 års regeringsform denna myndighet anförtrodd överståthållaren. 3. Kyrkliga byggnader

Kyrkan svarade under äldre tid för en väsentlig del av det offentliga byggandet. Den kristna kyrkans verksamhet inneslöt redan mycket tidigt vård av sjuka och fattiga samt skolundervisning. Byggandet liksom den kyrkliga verksamheten i övrigt vilade till stor del på bidrag in natura och i form av arbetsprestationer från den lokala menigheten, identisk med allmogesamfälligheten. Genom reformationen övertog staten ansvaret för de kyrkliga angelägenheterna i stort. Kostnaderna för den till de lokala församlingarna knutna kyrkliga verksamheten kom dock alltjämt att åvila menigheterna. Kyrkobyggandet förblev således en angelägenhet för den kyrkliga samfälligheten — församlingen — och har sedan dess så förblivit. Tillsynen av de kyrkliga byggnaderna lades på landshövdingarna, som skulle »hava en noga uppsikt över att icke allenast kyrkor utan ock skolor och hospitaler efter nödtårften holies vid makt» medan »biskoparna och konsistorierna i de mål som angå — kyrkornes byggnad intet hava någon exekution om händer». 2 2 Genom byggningabalken i 1734 års lag fastslogs att prästgårds- och kyrkobyggnader skulle uppföras av socknen, till vilket

organ successivt självstyrelsen på landsbygden glidit över från det ursprungliga häradet. 2 3 Domkyrkorna intog dock en särställning, vilket sammanhängde med att de var både stifts- och församlingskyrka. Byggande och underhåll av dem finansierades, liksom övriga kostnader för stiften, genom särskilt stiftstionde, »domkyrkotunnor». 2 4 4. Socialvårdsbyggnader

Ur de under medeltiden av kyrkan inrättade hospitalen och helgeandshusen och de genom enskildas försorg eller genom s. k. »gillen» skapade fattiganstalterna utvecklades en odifferentierad fattigvård som inneslöt vård avåldringar, sjuka och barn. Efter reduktionen av kyrkogodsen måste staten i viss utsträckning taga ansvaret för dessa anstalter. Gustav Vasa fastslog skyldigheten därtill i princip. 2 5 Anstaltsvården var emellertid betungande för kronans finanser och man sökte efter hand förmå socknarna att uppföra »fattigstugor». 20 I 1571 års hospitalsordning upptogs bestämmelser om »kommunala» sådana, 27 men effekten blev ringa och fattigvården kom under flera sekler att i huvudsak vila på enskild välgörenhet. 28 Ett betydande socialt problem utgjorde det ständigt ökade antalet egendomslösa och lösdrivare, som var hänvisade att leva på ett legaliserat liggeri. I synnerhet under vissa perioder blev det nödvändigt att omhänderta detta folk och de statliga förvaringsplatserna för brottslingar på de kungliga slotten och gårdarna upplåts härför. Frågan om utbyggnad av anstaltsväsendet blev snart aktuell. Redan vid 1600-talets början framfördes tanken på dylika åtgärder och i 1624 års »Konstitution emot tiggare och tidstjuvar» gjordes ett försök att rationalisera anstaltsväsendet. 29 Enligt denna skulle fattigvården centrali-

13 Strandnaas*

Fig. 1. Stadsbild från Strängnäs på 1660-talet. På ömse sidor av domkyrkan katedralskola och trivialskola. Ur E. Dahlbergs »Suecia antiqva et hodiernm.

seras till provinshospital, bekostade av kommunerna och »provinserna». Vidare skulle statliga »landsbarnhus» inrättas i varje provins och städerna skulle sörja för motsvarande barnhus. Det statliga anstaltsväsendet skulle utvidgas för icke arbetsföra och varje provins skulle uppföra ett tukthus för »lättingar och lösdrifvare». I huvudstaden inrättades en kombinerad barnuppfostrings-, tvångsarbets- och straffanstalt, senare utvecklad till allmänna barnhuset, 3 0 men i övrigt genomfördes ej planen. Reformsträvandena fortsatte dock och 1638 ålades landshövdingarna att tillse, »att h w a r Sockn håller en Stuffu wedh Kyrckian och där försörier sine egne fattige till dess dee döö». 31 1642 tillkom en hospitalsordning, som lade grunden till den kommunala fattigvården. Det bestäm-

des att var församling skulle uppbygga stugor, där dess fattiga kunde inflytta och bli försörjda. Kronohospitalens verksamhet inskränktes till sjuka fattiga samt till »ursinniga och besatta människor» och smittosamt sjuka.3-' Den egentliga fattigvården kom härefter att alltmera begränsas till socknen och genom 1763 års hospitalsförordning fastslogs uttryckligen varje sockens skyldighet att draga försorg om sina fattiga. För barnavården saknades däremot till långt fram i tiden speciell lagstiftning. 33 Även inom anstaltsväsendet i övrigt dröjde reformerna. Lösdrivarna intogs alltjämt på fängelserna, vilka dock avlastades genom att det verkliga fångklientelet användes för befästningsanläggningar, varigenom s. k. fästningsfängel-

14 ser kom till stånd. 34 Situationen i huvudstaden nödvändiggjorde särskilda åtgärder och en tvångsarbetsanstalt uppfördes på Långholmen, delvis med donationsmedel. 35 Den under 1700-talet förhärskande merkantilismen ledde indirekt till vissa åtgärder på den tidens socialvårdsområde. Såsom ett led i statens stöd åt näringslivet ålades flera städer att uppföra tvångsarbetsanstalter, »rasp- och spinnhus», 36 från vilka klädesfabrikerna skulle kunna erhålla billigt råmaterial. En del spinnhus byggdes men blott på några ställen kom fabriker till stånd och de flesta anstalterna fick sedermera nedläggas. 5. Sjukyårdsbyggnader

Samtidigt med reformerna inom fattigvården började en från denna skild sjukvård att uppstå. 37 Vid början av 1700-talet var den på Danvikens hospital 38 inrättade avdelningen för sinnessjuka den enda allmänna, enbart för sjukvård avsedda anstalten. Hospitalet finansierades i viss utsträckning av inkomster från vissa tullmedcl. Här byggdes också ett »kurhus» för veneriskt och epidemiskt sjuka. 30 För universitetens medicinska fakulteter uppstod tidigt behov av sjukhus, men först 1708 inrättades i Uppsala ett akademiskt sjukhus. Lund fick likaledes ett lasarett på 1700-talet. Göteborg fick 1782 genom donation Sahlgrenska sjukhuset. Vid 1739 års riksdag togs frågan om en sjukvårdsanstalt i huvudstaden upp och 1752 öppnades »Kongl. Serafimerordens Lazarett». 40 Dessutom inrättades i Stockholm 1775 allmänna barnbördshuset, där utbildning av barnmorskor och läkare bedrevs." Även på andra platser torde under 1700-talet ett eller annat lasarett ha upprättats. Så bestämdes t. ex. 1743 att skatten på spelkort skulle anslås till finansiering av vid denna tid planerade lasarett* 2 och 1765 föreskrevs

att de kommuner, som byggde egna lasarettshus, skulle »få nyttja samma rättighet, som Lasarettet i Stockholm och behålla alla de insamlingar, Collector och Sammanskott», som eljest gick till serafimerlasarettet. 43 Grunden till en allmän sjukvård var härmed lagd och kommunerna fick nu övertaga en stor del av den verksamhet, som förut h u vudsakligen på statens bekostnad utövats i hospitalen. År 1776 ställdes de nya lasaretten under ledning av lasarettsdirektioner och underhölls genom avgifter från länets befolkning. 44 Sinnessjukvården och epidemivården hade genom 1763 års hospitalsordning kommit att läggas på de statliga anstalterna. Hospitalens karaktär av enbart sjukvårdsanstalter fastslogs 1775,45 då det föreskrevs, att kronohospitalen uteslutande skulle emottaga »dårar» och de som var behäftade med svårare sjukdomar. 6. Universitetsbyggnader

Jämsides med att den sociala hjälpverksamheten under medeltiden till största delen ombesörjts av kyrkan hade denna även tagit sig an den andliga odlingen. Sålunda hade universitetet i Uppsala tillkommit på kyrkligt initiativ 1477. Genom donation av Gustav II Adolf fick universitetet möjlighet att existera som en självförsörjande institution och ända fram till 1800-talet utgick inga statsanslag. 46 Universitetslokalerna utgjordes till en början av domkapitelshuset men genom det på 1620talet påbörjade »Gustavianum» fick universitetet egen byggnad och sedermera tillkom med donationsmedel ytterligare byggnader. I Lund däremot inrättades universitetet 1668 helt genom statens försorg, men först genom Karl XI tryggades dess fortbestånd. Konungen förklarade att han icke ville »låta något på medel fattas

15 uti det som nödigt och tjenligt vara må till dess understöd och beständiga flor». Universitetet fick egen byggnad, det s. k. lundagårdshuset, och senare upplåts även residenset m. fl. byggnader. 47 Genom sammanslagning av läkarnas »Collegium medicorum» och bardskärarämbetets »Kirurgiska societeten» lades i Stockholm 1797 grunden till karolinska institutet. Institutionen fick serafimerlasarettet som undervisningssjukhus, men saknade ända fram till 1817 egna undervisningslokaler. 4 8 7. Skolbyggnader Även läroverksväsendet hade grundats av kyrkan och klosterordnarna. Vid tiden för reformationen fanns i vissa stiftsstäder domkyrko- eller katedralskolor och dessutom en del klosterskolor. Därutöver hade emellertid en del större köpstäder upprättat »trivialskolor», vilka bekostades av städerna

°^_^

själva. För Gustav Vasa blev det en självfallen sak att staten övertog omsorgen om skolan. De sju domskolor och elva stadsskolor, som fanns vid medeltidens slut, erhöll sålunda anslag av tionden för sin fortsatta verksamhet och därjämte inrättades på statens bekostnad nya skolor i olika städer. Allteftersom samhällsutvecklingen fortskred blev dessa skolor föremål för ett vidgat statsintresse. Så intogs exempelvis i 1619 års stadga om städernas administration en bestämmelse om de förnämsta köpstädernas skyldighet att upprätta »räkneskolor» och vid utfärdande av nya privilegiebrev för vissa städer ålades dessa att inrätta »goda räkneskolor». 50 Ur detta förhållande torde den senare hävdvunna ordningen att städerna håller byggnader för de statliga läroverken ha sin grund. De första gymnasierna tillkom 1623 i Västerås, 1626 i Strängnäs och 1627 i Linköping. 51 I allmänhet fick skolorna disponera lokaler

jH~kii~~r J~\jf»

Sv*

^ 4

\^y/\

$**

faaJu,

%/Z* *s\ vi**-* V<v* eC~++&

L (

&WK?&S <£y. v<*-22

/T

tJ + r

s L.7

*X'v*«-^'

*>^C*«^.

[Q* if. '

4 K

Fig. 2. Katedralskola i Linköping. Förslag av biskop Spegel till ombyggnad efter branden 1700.

16 församling, tillkom emellertid ett cirkulär till domprostar och landshövdingar angående möjligheten att skaffa skolhus och lärare. 5 5 Redan detta cirkulär möjliggjorde för energiska präster att på flera håll förmå församlingarna att bygga skolhus. I övrigt förblev emellertid statens intresse ringa, ehuru på enskildas initiativ, framför allt genom samfundet »Pro Fide et Christianismo», reformarbetet fortsattes. Samfundets »förslag till sockenskolor» 1798 ledde till inrättande av skolor på ett flertal platser. Skolhus kom dock till stånd blott i ringa utsträckning och då i regel genom donation av traktens godsägare. Merendels ägde undervisningen rum i sockenstugor. 56 Först i början på 1800-talet togs debatten om folkundervisningen på allvar upp. 57 8. Musei- och teaterbyggnader I fråga om andra kulturinstitutioner än undervisningsanstalter är det allmännas initiativ eller medverkan av relativt sent datum. De initiativ, som av Gustav III togs på området, var mera Fig. 3. Tullhuset vid Skeppsbron i Stockholm. att betrakta som konungens personliga Byggt 1790. Alltjämt ämbetsbyggnad för general- än som statliga. Institutionerna finantullstyrelsen. Ark.: E. Palmsledt. sierades också huvudsakligen genom bidrag eller donation av konungen. Så tillkom 1739 vetenskapsakademien, som i befintliga hus, 52 mestadels i kloster 1747 fick inkomster genom privilegiet eller andra kyrkliga byggnader. På någ- på almanackans »utgivande och förfatra platser uppfördes dock skolbyggna- tande» och senare även donationer. Vider, men inte förrän in på 1800-talet dare instiftade konungen 1786 vitterfick skolbyggandet någon större omfatt- hets-, historie- och antikvitetsakademien och lämnade denna betydande doning. Statsmakternas intresse för undervis- nationer. Embryot till ett historiskt muningen var länge inskränkt till univer- seum, de från 1666 härstammande »antisiteten och läroverken. Den enda folk- kvitetskollegiums samlingar av jordundervisning, som bestods, utgjordes av fynd» ställdes därvid under akademin. katekesläsning. 53 Inte ens »upplysnings- Även till ett konstmuseum lade Gustav tiden» medförde någon större ändring III grunden genom att testamentera sina i detta förhållande. 54 Efter förslag av konstsamlingar till staten och 1792 inprosten Schliiter 1767 att en skola i stiftades ett museum. Samtliga de nu särskilt skolhus skulle införas i varje n ä m n d a institutionerna inrymdes i slot-

17 tet och kvarblev där långt fram i tiden. Till de kulturinstitutioner, som särskilt var föremål för Gustav III:s intresse, hörde teatrarna. 5 8 Han inrättade 1773 en operateater och en dramatikerskola. För den förra uppfördes ett

operahus medan den dramatiska teatern under enskild »entreprenör» till en början spelade i »Bollhuset» för att 1793 under namnet »Kongl. svenska dramatiska teatern» överflyttas till den s. k. »Arsenalen».

Fig. 4. Bancohuset vid Järntorget i Stockholm. Byggt 1680 för riksens ständers bank, sedermera riksbanken. Tillbyggt 1712 och 1737. Sedermera har huset inrymt bl. a. telegrafstyrelsen och lotsslyrelsen, nu disponerat för delar av sjöfartsstyrelsen, generaltullstyrelscn och vattenöverdomstolen samt medelhavsmuseet m. m. Ark.: N. Tessin d. ä. (1680), N. Tessin d. y. (1712) och C. Hårleman (1737).

2 — 609187

13. Det offentliga byggandets utveckling

1. Ämbetsbyggnader

De lokalbehov, som med 1809 års nya former för statsstyrelsen uppkom för nyskapade eller ur de gamla kollegierna utbrutna centrala ämbetsverk, tillgodosågs till en början i kronan tillhöriga palats och liknande byggnader, framför allt på Riddarholmen. Trots den centrala statsförvaltningens fortgående tillväxt kunde under hela 1800-talet lokalbehovet i huvudsak fyllas på detta sätt samt genom förhyrning. I viss utsträckning inköpte emellertid kronan enskilda patricierhus o. dyl. 1 Det s. k. Preisiska huset tillföll kronan genom danaarv. 2 Ända fram till senare delen av 1800-talet var bancohuset, byggt 1680 för riksbanken, samt tullhuset från 1788 de enda för sitt ändamål uppförda ämbetsbyggnaderna. Efter beslut 1840 om statsrådets förändrade organisation upplåts den av myntverket disponerade byggnaden vid Mynttorget till gemensam lokal för samtliga departement. 3 Genom en omfattande ombyggnad skapades efter beslut 1865/66* ett riksdagshus på Riddarholmen, men icke förrän 1874 tillkom den första ämbetsbyggnaden i nyare tid med generalpoststyrelsens byggnad 5 vid Fredsgatan, varifrån verket 1903 flyttade till det nya posthuset vid Vasagatan. 6 Den gamla byggnaden övertogs senare av arméförvaltningen. 7 Sedan 1904 nytt riksdagshus 8 färdigställts, ombyggdes det gamla 1911 för bl. a. kommerskollegium. År 1916 övertog staten vetenskapsakademiens

komplex vid Vallingatan och däri inrymdes medicinalstyrelsen m. fl.9 Ett antal privata fastigheter inköptes också, 1917 vid Engelbrektsgatan för pensionsstyrelsen, 10 1918 vid Karduansmakaregatan för vattenfallsstyrelsen 11 och vid Storkyrkobrinken för finansdepartementet, 12 1919 Rosenbad för riksgäldskontoret 1 3 m. fl., vid Storkyrkobrinken 1 * för försvarsdepartementet samt slutligen en byggnad vid Smålandsgatan. Den sistnämda inrymde patentverket, som emellertid 1921 fick en nyuppförd ämbetsbyggnad, den första i modern tid. 15 Nästa ämbetsbyggnad tillkom 1926 för skolöverstyrelsen m. fl. verk, 16 nytt kanslihus påbörjades 193017 och samma år blev riksförsäkringsanstaltens hus färdigt. 18 Därefter dröjde det nästan 20 år innan någon ny byggnad för civilförvaltningsändamål tillkom, om man u n d a n t a r den byggnad för speciellt ändamål som 1941 uppfördes för luftskyddets ledning. 19 Däremot påbörjades med ingången av 40-talet ett stort komplex för försvarets räkning, vilket omfattar lokaler för de militära förvaltningarna, staberna samt krigsarkivet. En utvidgning och konsolidering av statens fastighetsbestånd framför allt på Riddarholmen och i staden mellan broarna men även på vissa andra platser, bland annat Mariebergsområdet, nåddes genom 1928 och 1940 års avtal med Stockholms stad. 20 Fastigheterna på Riddarholmen kom därmed med ett undantag helt i statens hand. År 1948 fär-

19 Fig. 5. Ämbetsbyggnad vid Rödbotorget i Stockholm, ursprungligt utseende. Byggd 1874 för generalpoststyrelsen. Efter 1906 använt för arméförvaltningen, utrikesdepartementet och numera fortifikationsförvaltningen. Ark.: A. Törnqvist.

digställdes en större byggnad för försvars- och finansdepartementen 2 1 och 1951 ett byggnadskomplex för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt luftfartsstyrelsen. 22 Utrikesdepartementet fick 1953 utökade lokaler genom ombyggnad av Arvfurstens palats och angränsande inköpta fastigheter. 23 Dessutom har de gamla ämbetsbyggnaderna på Riddarholmen under senare år ombyggts och moderniserats. Slutligen kan nämnas den modernisering av vissa i Stockholm ledigställda kaserner, vilken blivit nödvändig för deras anpassning till ämbetslokaler, bl. a. för statistiska centralbyrån och nu senast för sjöfartsstyrelsen. Det är således ett ganska ringa antal nya ämbetsbyggnader som hittills kommit till och likaså har förvärv av fas-

tigheter för ändamålet skett i begränsad utsträckning. Samtidigt har den centrala statsförvaltningen växt i stigande takt. Det blev därför tidigt nödvändigt att förhyra lokaler i privata fastigheter. År 1920 var antalet ämbetsverk ett 60-tal.24 För dessa stod i statliga byggnader endast 1 750 tjänsterum till förfogande. Icke mindre än 1 521 rum fick förhyras 2 5 för sammanlagt över 1,2 Mkr. Totalt förhyrde staten i Stockholm för omkring 1,45 Mkr.26 Sedermera har den centrala statsförvaltningen ytterligare ökat. Fram till tiden för andra världskriget växte emellertid antalet verk och myndigheter obetydligt och ökningen berodde huvudsakligen på personalkaderns tillväxt. Antalet tjänstemän inom den centrala statsförvaltningen och andra till Stockholm förlagda statsin-

20 stitutioner var 1920 omkring 4 000 enligt en inventering, som verkställdes för utrönande av rumsbehovet. 27 Några siffror från trettiotalet står ej att erhålla men en jämförelse mellan antalet i statskalendern för 1920 och 1935 upptagna tjänster gör — med hänsynstagande till de förändringar i kalenderuppgifternas omfattning som skett mellan åren och under förutsättning av i huvudsak bibehållen proportion mellan i kalendern upptagna tjänster och totalantalet — en siffra av omkring 6 000 sannolik för år 1935. Detta skulle således innebära en ökning av antalet tjänstemän med omkring 50 %. Sammanlagda antalet av alla till Stockholm förlagda myndigheter och andra statsorgan ökades under samma tid från cirka 75 år 192028 till cirka 100 år 193529 eller med 25 %. Den stora ansvällningen kom under de båda följande årtiondena. Utmärkande var därvid att ämbetsverk och övriga Kungl. Maj :t direkt underställda organ av annat slag väsentligt ökade i antal. F r å n 1954 för statistiska centralbyrån detaljerad statistik över antalet statstjänstemän. Enligt denna uppgick antalet tjänstemän i Stockholm detta år till 26 000—27 000.30 Jämfört med 1935 innebär detta en ökning till över det fyrdubbla. Under samma tid växte antalet Kungl. Maj:t direkt underställda organ till över 175,31 således med omkring 75 %. En mängd statliga och halvstatliga institutioner har under samma tid inrättats på olika sociala, kulturella och tekniska områden och antalet kommittéer och utredningar har även ökat. Då nybyggnader och nyförvärv av ämbetsbyggnader icke hållit jämna steg härmed, har det varit nödvändigt att i än större utsträckning än förr förhyra lokaler. Den 1 januari 1955 uppgick hyreskostnaderna för av byggnadsstyrelsen förhyrda lokaler i Stockholm till närmare 3,5 Mkr.32 Därtill kom hyres-

lokaler för affärsdrivande verk och andra statsinstitutioner, som själva h a n d h a r sina lokalfrågor. Brist på ämbetslokaler har således rått länge. Åren 1912—1925 var frågan föremål för en omfattande utredning. Förslag uppgjordes till en planmässig utbyggnad för verk och andra statsinstitutioner fram till 1956.33 Planen fullföljdes dock endast i begränsad omfattning. Under de senaste åren h a r frågan om nybyggnad för de centrala ämbetsverken ånyo aktualiserats. Förslag har uppgjorts till ett större ämbetshus vid Karlaplan, men byggnadsstyrelsens framställning 1954 har ej föranlett proposition. 34 Även för vattenfallsstyrelsen har en ny ämbetsbyggnad planerats. Förslag om inköp av mark samt medelsäskande till förberedelsearbeten för förvaltningsbyggnader har ingivits till 1956 års riksdag. 35 Utanför huvudstaden förlades ända till 1948 inga centrala ämbetsverk. Den vid upprepade tillfällen diskuterade frågan om »decentralisering» av statsförvaltningen — i detta sammanhang i annan mening än att delegera förvaltningen till regionala och lokala organ — föranledde då statsmakterna att förlägga den nyinrättade fiskeristyrelsen till Göteborg. 36 Frågan om den 1955 nyinrättade sjöfartsstyrelsens definitiva förläggning har varit föremål för utredning. 37 Lokalbehoven för administrativa myndigheter i landsorten har huvudsakligen hänfört sig till länsstyrelserna. Under 1800-talet uppfördes nya landstatshus i åtta städer. 38 överståthållarämbetet intar såtillvida en särställning som Stockholms stad haft och fortfarande i viss utsträckning har att tillhandahålla lokaler. 39 Visserligen har ändring i detta förhållande varit påtalad 40 men icke lett till resultat. Hyresersättning har dock utgått och i sam-

21 band med en höjning häruti uttalade riksdagen: 4 1 »Det lärer nämligen otvifvelaktigt åligga staten att bestrida kostnaderna för de af överståthållarämbetets lokaler som äro afsedda för ämbetets verksamhet som statsinstitution». Av betydelse för länsstyrelsernas lokalbehov blev den utvidgning av deras uppgifter, som på 1930- och 40-talen genomfördes, bl. a. genom länsarkitektinstitutionen 42 och civilförsvarsorganisationen 43 samt den nya länsstyrelseorganisationen 1953.44 Inrättandet av länsorganisationer på andra områden medförde dessutom ökade lokalbehov. Utöver lantmäteriorganisationen tillkom på bostadsförsörjningens, arbetsmarknadens, lantbruksrationaliseringens och vägväsendets m. fl. områden länsorgan. Även där dessa ej direkt var knutna till länsstyrelserna, började man vid till- och nybyggnader av landstatshus söka lösa lokalbehoven i ett sammanhang. Redan i en 1931 verkställd utredning rörande statens byggnadsverksamhet konstaterades för de flesta länsstyrelser väsentliga lokalbrister. 45 En upprustning av länsorganens lokaler påbörjades och enligt en 1954 uppgjord investeringsplan skulle 18 landstatshus till- och ombyggas under en tioårsperiod för sammanlagt över 28 Mkr.48 Lokalbehoven för statsförvaltningen har således även i landsorten stigit i mycket stark takt under de senaste decennierna och nödvändiggjort förhyrning. 1955 hade byggnadsstyrelsen att härför vidkännas en hyresutgift av sammanlagt omkring 4,0 Mkr.47 I fråga om rättsväsendets byggnader bibehölls efter 1800-talets reformer inom rättsväsendet kommunernas skyldighet att hålla byggnader för underrätter på landsbygd och i stad. Städernas rätt och skyldighet att hålla egna domstolar började emellertid under förra hälften av 1800-talet att inskränkas genom att

vissa städer fick förbli under landsrätt och deltaga i tingshusbyggnadsskyldigheten. 48 En än större förändring innebar 1932 års beslut att mindre städer efter hand skulle läggas under landsrätt. 49 Även om den kommunala byggnadsskyldigheten bibehållits har dock förslag framförts att staten skulle övertaga kostnaderna. I anledning av motioner vid 1872 års riksdag 50 anförde sålunda lagutskottet, att rättstillståndets uppehållande måste anses som en statsangelägenhet och att det följaktligen torde tillkomma staten att bekosta tingshus och häradsfängelse. 51 Uttalandet föranledde emellertid ingen åtgärd. År 1883 framhöll nya lagberedningen såsom den enda ur rättskipningssynpunkt fullt tillfredsställande grundsatsen, att staten ensam skulle bekosta »de för rättsväsendet erforderliga anordningarna», bl. a. tingshus och häradsfängelse.52 Processkommissionen 3 3 uttalade — utan att dock fatta ståndpunkt till frågan huruvida kostnader för domstolslokalers byggande och underhåll framdeles borde åvila statsverket — att rättskipningens ordnande och bekostande vore en statsuppgift, men att städerna borde bereda staten gottgörelse vid dess övertagande av kostnaderna. Däremot ansåg 1927 års ekonomisakkunniga, att den gällande ordningen borde bibehållas. 51 Vid riksdagsbehandlingen 1931 väcktes motion om utredning av frågan, 55 men motionen avslogs med hänvisning till att problemet komme att behandlas i annat sammanhang. 5 6 När så blev fallet av skatteutjämningsberedningen 1932 ansågs emellertid utgifterna ej vara av den betydelse för skattetrycket att skäl till överflyttning.av kostnaderna på stat eller landsting förefunnes. 57 Frågan var därefter föremål för särskild utredning, vilken ansåg att den kommunala byggnadsskyldigheten borde bibehållas, då en överflyttning på

22 L

,. I I II JJ..I.Tn.,L.

IB

Jfr' I m

Fig. 6, Ämbetsbyggnad vid Hantverkaregatan, i Stockholm. Byggd 1926 för skolöverstyrelsen, väg-och vattenbyggnadsstyrelsen, rikets allmänna karlverk och meteorologisk-hydrografiska anstalten. Numera inrymmande delar av skolöverstyrelsen, byggnadsstyrelsen och kartverket. Ark.: A. Lindegren.

staten skulle nödvändiggöra en ny statlig organisation och invecklade uppgörelser. 88 Även ett 1939 avgivet förslag till omorganisation av domsagoförvaltningen vidrörde frågan. 59 Alltjämt åvilar byggandet för härads- och rådhusrätt den kommunala samfälligheten. Då 1954 sakkunniga tillkallades för utredning om domstolsorganisationen uttalades i direktiven att den gängse byggnadsskyldigheten borde bibehållas, då den lokala förankringen ur flera synpunkter gjorde den värdefull. 60 F ö r överdomstolarna däremot har alltsedan deras tillkomst staten ansvarat för lokaler. Byggnader för nyinrättade hovrätter uppfördes eller inreddes under 1930- och 40-talen. 61 Högsta domstolen hade från sin tillkomst lokaler i kungl. slottet ända fram till 1950, då det genom 1940 års avtal med Stockholms stad övertagna s. k. gamla rådhuset ombyggdes för detta ändamål. 62 Utom landet har staten, i vissa fall sedan långt tillbaka, i de större huvudstäderna fastigheter för utrikesrepreséntationen och på många håll även för bostäder. Efter andra världskriget h a r lokalbehovet ökat för representationer såväl i nya stater som vid de mellan-

folkliga organisationerna. Riksdagen lämnade 1952 bemyndigande till omfattande ny- och ombyggnader samt fastighetsförvärv. 61 Med den omfattning det statliga byggandet antog på 1800-talet jämfört med tidigare blev det nödvändigt att i största möjliga utsträckning samordna verksamheten. Som härför lämplig myndighet föreslogs Öfverintendentsämbetet, 64 vilken institution från och med 1810 uppförts med eget årsanslag i statsverkspropositionen. 6 3 År 1828/30 ställdes kronans hus i Stockholm under ämbetets överinseende 66 , i den mån de icke låg under annan myndighets förvaltning, och 1849 fick ämbetet övertaga kammarkollegii befattning med kronans publika hus i landsorten ävensom kronans »magasin», vilka stått under statskontoret. Från och med 1879 intar ämbetet plats som centralmyndighet på det husbyggnadstekniska området. 67 Från 1918 genomfördes en ny organisation för överintendentsämbetet och dess namn ändrades till byggnadsstyrelsen. 6 8 Redan 1923 var verket moget för en ny utredning. Som följd av 1901 års härordningsförslag hade 1907 tillsatts »arméns kasernbyggnadsnämnd» 6 9 för den

23 omfattande projekteringen av kasernbyggnader. Då sedermera nämndens arbetsuppgifter minskade, blev frågan om dess indragning aktuell. 70 Efter särskild utredning övertogs byggnadsverksamheten av en ny byggnadsbyrå inom byggnadsstyrelsen. 7 1 2. Socialvårdsbyggnader Det ekonomiska uppsving, som ägde rum under mitten av 1800-talet med industrialismens egentliga genombrott, medförde ingen omedelbar förändring på det socialpolitiska området. En viktig reform innebar visserligen 1862 års kommunallagar, där boskillnad gjordes mellan den kyrkliga och borgerliga kommunen och fattigvården lades på den senare, 72 men fattigvården fortsatte alltjämt i från föregående sekel hävdvunna former. Först med 1918 års fat-

tigvårdslag fastslogs det borgerliga samhällets skyldigheter i detta hänseende. 7 3 Ålderdomshem skulle upprättas av kommunerna var för sig eller i samarbete. Denna slutna vårdverksamhet tog emellertid endast sikte på fattiga vårdbehövande åldringar. 74 Senare företogs ändring i dessa bestämmelser, men dessförinnan tillkom för friska åldringar en förbättring i deras bostadsförhållanden. Det krisprogram, som under 1930-talet utarbetades och vars syftemål var att få till stånd en konjunkturutjämning, föranledde statliga stödåtgärder först till förbättring av bostäder åt de barnrika familjerna genom 1935 års riksdagsbeslut om lån och statsbidrag härför.75 Efter förslag av 1938 års pensionärssakkunniga 7 6 beslöt riksdagen statsbidrag för pensionärshem. 7 7 Senare utsträcktes detta statsbidrag till att om-

Wwnöen 2 /r upp ^ W O f f f f / f f f f f f f f f l T f f t f f f f f t T T f t f f f f f f f t r -

Fig. 7. Ämbetsbyggnad vid Hantverkaregatan i Stockholm. Plan av våning 2 tr.

24 fatta pensionärslägenheter i vanliga flerfamiljshus, förvaltade av kommun eller allmännyttigt företag. 78 Bristen på vårdanstalter för sjuka tvingade kommunerna att på ålderdomshemmen utöver det ordinära klientelet intaga sinnessvaga och kroppssjuka. Problemet behandlades av socialvårdskommittén, 78 som förutsatte att ålderdomshemmen i framtiden icke skulle belastas med dessa kategorier. Ålderdomshemmen föreslogs om- och nybyggda, så att åldringarna fick egna rum. Statsbidrag borde utgå till anläggningskostnaderna. Ehuru proposition avläts till 1947 års riksdag™ och efter tillstyrkan av ett enhälligt utskott 81 riksdagen i princip godkände den föreslagna ordningen dröjde det till 1953, innan beslut fattades om statsbidrag för ålderdomshem. 82 På barna- och ungdomsvårdens område började i slutet av 1800-talet nya idéer föras fram. I en riksdagsskrivelse 189683 gavs uttryck åt den meningen att staten borde dels genom särskilda lagbestämmelser för detta område och dels genom ekonomiska åtaganden stödja den verksamhet, som redan vuxit fram. Efter utredning tillkom 1902 års lag om uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn. 84 Något formligt påbud att bygga de i kommittéförslaget anbefallda skyddshemmen gavs icke, men av riksdagens skrivelse framgår, 85 att man förväntade att såväl landstingen som städerna utanför landsting skulle »vidtaga de åtgärder, som påkallas af behofvet». Samtidigt med denna lag infördes möjlighet att för den brottsling, som fyllt 15 men icke 18 år, utbyta straff mot tvångsuppfostr a n / 6 För den manliga delen av detta klientel inrättades den statliga uppfostringsanstalten Bona 87 och för den kvinnliga ordnades anstaltsbehovet genom avtal med diakonissanstalten i Stock-

h o l m / 8 Den mellan staten och landstingen samt vissa städer fördelade anstaltsorganisationen fortlevde några decennier. Efter förslag av 1934 års skyddshemssakkunniga 8 9 reformerades verksamheten på så sätt att staten övertog skyddshemmen med undantag av dem som bedrevs av enskilda föreningar eller stiftelser. 80 Dessutom skulle Stockholm och Göteborg själva svara för sina hem. Anstalterna ombildades sedan till »statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården», 8 1 från och med 1950 helt övertagna av staten. 02 Vad den egentliga barnavården beträffar uppdrogs åt 1907 års fattigvårdslagstiftningskommitté att utarbeta förslag om den offentliga barnavården. Kommittén fann det emellertid ej möjligt eller lämpligt att obligatoriskt ålägga kommunerna att upprätta barnhem. 9:! Samma åsikt uttrycktes i propositionen och någon bestämmelse därom intogs ej i 1924 års barnavårdslag. 9 4 Frågan om huvudmannaskapet för barnhemmen behandlades sedan av 1929 års organisationssakkunniga, 9 5 men deras förslagföranledde ej proposition. På förslag av socialvårdskommittén 9 6 lades 1945 ansvaret för tillkomsten av barnhem på landstingen och städer utanför landstingen men till kostnaderna skulle statsbidrag utgå. 97 För barnavårdsanstalter i övrigt — daghem, förskolor, och eftermiddagshem — infördes ej något statsbidrag till byggnader. 98 Bidrag till dessa kostnader kan dock efter ansökan erhållas från allmänna arvsfonden. Anstalter för alkoholister började upprättas rnot slutet av 1800-talet med enskilda medel. 99 Flertalet av de privata anstalterna erhöll från 1893 statsbidrag. 100 Genom 1913 års alkoholistlag101 fick efter förslag av fattigvårdslagstiftningskommittén 102 samhällets alkoholistvård sina former. Den första statliga anstalten Venngarn tillkom

25 103

1914. En särskild anstalt för kvinnor inrättades 1940 i Haknäs. 104 Sedan 1931 ny alkoholistlag 105 tillkom h a r anstaltsväsendet utbyggts till att omfatta tre slag av anstalter: 5 statliga, 15 statserkända samt en enskild. 106 De statserkända drivs i regel av kommun, landsting eller stiftelse och statsbidrag utgår för ny- och ombyggnader. Hela frågan om nykterhetsvården behandlades av 1946 års alkoholistvårdutredning 1 0 7 som bl. a. föreslog att särskilda alkoholistsjukhus skulle uppföras och utbyggnad verkställas av de befintliga anstalterna. Förslag om en klinik för alkoholsjukdomar är numera föremål för behandling. Nybyggnad för kliniken anses böra förläggas till karolinska sjukhuset. 108 Under 1800-talet började strävanden att i anstaltsväsendet skilja brottslingar från det övriga klientelet och så småningom kom skilda slag av anstalter till stånd för de båda kategorierna. Genom 1804 års förordning inrättades två allmänna arbetsställen, där »sysslolösa och vanartiga personer utan att, såsom förut skett, sammanblandas med missdådaren», skulle intagas. 109 Vidare inrättades 1819 en statlig korrektionsanstalt i Vadstena krigsmanshus. 110 Vid sidan av dessa från statens sida vidtagna åtgärder överläts »på landshövdingarnas nit och provinsinvånarnas patriotiska uppoffringar» att ordna dylika anstalter och i flera städer kom sådana till stånd. 111 Efter en undersökning av det statliga anstaltsväsendet tillsattes 1820 en utredning. 112 E h u r u de sakkunniga inskränkte sig till att föreslå endast obetydliga nybyggnader avvisade dock riksdagen en proposition 1 1 3 i saken. Frågan togs emellertid upp på nytt och 1825 flyttades vadstenaanstalten till Stockholm där efter riksdagsbeslut 1828/30 en anstalt för män utbyggdes på Långholmen. 114 En ny anstalt för kvinnor anordnades på annan plats i staden. Samtidigt upp-

gjordes en plan till förbättring av fängelserna i landet avseende utvidgning och centralisering av det statliga anstaltsväsendet. 115 Ehuru åtskilliga av de föreslagna åtgärderna blev utförda kvarstod bristen på fängelseutrymme. Diskussionen om cellsystemet kom snart i förgrunden. En undersökning av möjligheterna att ombygga de befintliga fängelserna utvisade betydande kostnader, men intresset var så stort att det i proposition begärda anslaget av 1840 års riksdag väsentligt höjdes. 116 Medlen skulle användas bl. a. »till länshäktenas ombyggnad och förseende med celler» samt för nyanläggningar. Vidare beviljades ett anslag för den ombyggnad av stads- och häradshäktena, »som för hela rikets väl vore nödvändig». Under de följande årtiondena nyuppfördes eller tillbyggdes länsfängelser och kronohäkten, de gamla fästningsfängelserna indrogs och i stället inrättades centralfängelser. 117 Fram emot sekelskiftet skedde en ytterligare koncentration av anstalterna. 118 Emellertid hade flera fängelser sedan gammalt den olämpliga dubbeluppgiften att vara både en straffoch en tvångsarbetsanstalt. Tillkomsten av lösdrivarlagen 1885 medförde en skärpning i tillsynen över denna kategori med ett ökat antal omhändertagna som följd. Sedan den kungliga familjen avstått från sin dispositionsrätt till Svartsjö slott anslog riksdagen 1888 medel för upprustning av slottet, dit sedan manliga »försvarslösa» från olika delar av landet hänvisades. 119 För de kvinnliga omändrades norrmalmsfängelset i Stockholm. Tvångsarbetsanstalterna utbröts 1920 från fångvårdsstyrelsen och ställdes under särskilda styrelser. Genom de under 1900-talet successivt genomförda strafflagsreformerna, bl. a. 1916 års lag om straffverkställighet, började en differentiering av anstalterna 120 som fortsatte med 1945 års verkställig-

26 hetslag. 121 Nydaningen blev emellertid kostnadskrävande och man måste stanna för provisoriska anordningar, en successiv upprustning av äldre anstalter och delvis också barackförläggningar. Genom riksdagsbeslut 1950 fastlades riktlinjerna för ett stort nydaningsarbete inom fångvården, 122 vilket åsyftade en genomgripande förnyelse av anstaltsbeståndet. Utöver dessa anstalter för huvudsakligen normalt fångförvar tillkom olika slag av specialanstalter. Så inrättades efter 1927 års nya lag om internering av psykiskt abnorma farliga förbrytare och av återfallsförbrytare specialanstalter för detta klientel. 123 F r å n början inrättades för de förra en säkerhetsanstalt i Norrköping och för de senare en anstalt för män i Ystad och en för kvinnor i Växjö.12* Efter det väsentligen ny lagstiftning trätt i kraft 1937,125 skedde en utbyggnad av dessa anstalter. Säkerhetsanstaltsutredningen 1952 föreslog en stark koncentrering av anstaltsväsendet till Hall,126 men endast en begränsad utbyggnad skedde med av 1954 års riksdag anvisade medel. 127 Även 1955 anvisades medel för utbyggnad. 128 Ett annat slag av anstalter började inrättas sedan straffverkställigheten i fråga om unga brottslingar reformerats genom 1915 års lag.129 Anstalterna skulle bl. a. utrustas med verkstäder för yrkesutbildning. Efter 1950 års p r i n c i p beslut 130 anvisade 1951 och 1952 års riksdagar efter särskilda utredningar 1 3 1 medel för ny ungdomsanstalt i Roxtuna, 132 vilken blev färdig 1955. Inom fångvården finns för närvarande 66 anstalter av olika slag, till största delen avsedda för det ordinära fångklientelet. Hela anstaltsväsendet har nyligen varit föremål för utredning genom fångvårdsbyggnadsutredningen, 1 3 3 som föreslagit väsentliga utbyggnader av säkerhetsanstalter 1 3 4 och ungdomsvårdsanstalter 185 samt ersättningsanstalter för

Långholmen m. m.138 Den sistnämnda frågan h a r numera upptagits till behandling i det att dels Långholmen, dels kvinnofängelset i Växjö föreslås ersatta med nya anstalter. 137 Den hastiga stegringen av antalet intagna på fångvårdens ordinära anstalter har dessutom föranlett ytterligare åtgärder. Anslag begärs sålunda till helt nya förläggningar. 3. Sjukvårdsbyggnader

Reformen beträffande kronohospitalen under 1700-talet, varigenom deras verksamhet inskränktes till sinnessjukvård, överförde sjukvården i övrigt till en kommunal angelägenhet, men först från 1862 börjar den verkliga utbyggnaden av lasarettsväsendet. 138 Då övertogs ansvaret för lasarettsvården i riket av de nyskapade landstingen, 139 och staten deltog därefter endast, där sjukhusen tjänstgjorde som undervisningssjukhus. 140 Denna anordning är i huvudsak alltjämt gällande och lasarettsväsendet är en av landstingens största uppgifter. Städer utanför landsting har likaledes att själva svara för den allmännna kroppssjukvården. Av de helt statliga undervisningssjukhusen utbyggdes serafimerlasarettet väsentligt 1889—93 och 1911. 141 Med tiden stod det dock klart, att ett helt nytt sjukhus måste komma till stånd. 142 Uppdelningen av läkareutbildningen på olika sjukvårdsanstalter var olämplig och därjämte var militärsjukhuset, garnisonssjukhuset, föråldrat. 143 År 1919 tillkallades sakkunniga som föreslog en för staten, länet och staden gemensam anstalt och uppgjorde förslag till nybyggnad på Gärdet. 144 Emellertid rönte förslaget motstånd 143 och frågan underkastades flera utredningar. 1927 framlades ett nytt förslag 146 och riksdagen fattade då principbeslut i frågan. 147 Förslaget avsåg en anläggning på norrbackaområdet för såväl ett kliniskt sjukhus som

27 DDDDDQDDDDDDDDD DDDDDDDDDDDDDDQ aDDDDDDDDDDDDDD , DDDDDDDDDDDDDDD|]i[

DDDDDaDDDDDDDDDDDDDDDDDD DDDDDDDDDDDDDDDaDDDDDDDD

Fig. 8. Landstalshus i Gävle. Byggt 1955. Ark.: C. Nyrén. för karolinska institutet. Samtidigt beslöt riksdagen att modernisera serafimerlasarettet och medgav dess direktion att upptaga ett lån mot inteckning. Det nya sjukhuset skulle finansieras av staten, länet och staden. Planering och förhandlingar uppdrogs åt en kommission, som lade fram ett förslag till det nya karolinska sjukhuset. 148 Kostnaderna beräknades till över 24 Mkr. Staden och landstinget skulle bidraga med sammanlagt 7,5 Mkr, formellt i form av ett 50-årigt lån att amorteras genom ett tillägg till vårdplatsavgiften. Efter proposition begärde 1930 års riksdag en överarbetning av nybyggnadsförslaget i besparingssyfte. 149 En ny kommission lyckades få ned kostnaderna till 21,4 Mkr.150 Anläggningen påbörjades och utbyggandet pågår alltjämt. 151 Serafimerlasarettet har bibehållits som undervisningssjukhus. 152 Emellertid har avtal träffats med Stockholms stad om att övertaga sjukhusområdet. 153 För akademiska sjukhuset i Uppsala, som färdigställts 1867, tillkom 1901—03 ytterligare byggnader och då för första gången med statsbidrag. 154 Sedermera har sjukhuset utbyggts i olika etapper och ansenliga belopp härför beviljats. 155 1 Lund o r d n a d e s universitetets sjukhusfråga i

samarbete med Malmöhus läns landsting och länets sjukvårdsinrättningar har utbyggts med bidrag av statsmedel.156 Sedan fråga väckts om inrättande av en medicinsk undervisningsanstalt i Göteborg 157 och ämnet varit föremål för utredning träffades avtal med staden, varigenom bl. a. Sahlgrenska sjukhuset upplåts till undervisningsändamål. 158 Flera omständigheter, bl. a. beslutad reformering av läkarutbildningen, 159 har påkallat en utvidgning av undervisningsresurserna. Förslag häruti föreligger, vilket innefattar vissa överenskommelser med Stockholms och Malmö städer om upplåtelse av sjukhus för undervisningsändamål, utbyggnad av akademiska sjukhuset i Uppsala samt avtal med Göteborgs stad om dels upplåtelse av sjukhusklinik för undervisnings- och forskningsändamål, dels uppförande av nya institutioner. 160 Då sjukvårdsväsendets snabba utveckling blev påfrestande för kommunernas ekonomi kunde principen om kroppssjukvården såsom en enbart landstingens angelägenhet ej upprätthållas. Ett speciellt område, som mycket tidigt fick statsanslag, var spetälskesjukvården. I mitten på 1800-talet anslogs sålunda medel till spetälskevård i Häl-

28 singland och senare byggdes delvis med statsmedel spetälskesjukhuset i Järvsö. 161 År 1900 övertog staten helt anstalten. 162 Senare aktualiserades frågan om statsbidrag för tuberkulossjukvården. Denna vårdgren byggde länge på privata insatser och i början av 90-talet fanns i Sverige endast ett lungsotssanatorium, privatsanatoriet i Mörsil. Vid Oscar II :s 25-årsjubileum som regent ägde en insamling r u m och medlen anslogs till upprättande av s. k. folksanatorier. Med hjälp av statsbidrag kunde därefter tre sanatorier byggas.1611 En utredning 1905 föreslog en utbyggnad av tuberkulosvården med kommunerna som huvudmän samt statslån. 164 Riksdagen godtog 1908 i huvudsak förslaget men lånen ersattes med anläggningsbidrag. 165 För epidemisjukvården fick redan tidigt p r i m ä r k o m m u n e r n a ansvaret. Särskilda sjukhus inrättades emellertid icke i större utsträckning, då vård genom det allmännas försorg angavs kunna ske icke blott på särskilt sjukhus utan även »i annan tillräckligt avskild lägenhet». 166 I samband med att 1919 års riksdag antog ny epidemilag infördes såväl drift- som anläggningsbidrag, »en förutsättning för ett effektivt genomförande av de föreslagna reformerna i epidemisjukvården». 1 6 7 Efter införande av pensionsförsäkringen 1913 påbörjades utbyggande av en statlig reumatikervård i pensionsstyrelsens regi. 168 En pensionsförsäkringsfond inrättades, 16 " 1935 ombildad till folkpensioneringsfond. 170 Under åren 1927—31 inrättades specialavdelningar vid lasarett, finansierade med 50-åriga amorteringslån ur fonden enligt avtal mellan huvudmännen och pensionsstyrelsen. 171 Till lånens förräntning och amortering förband sig styrelsen att bidraga med s. k. fastighetsavgift ur styrelses riksstatsanslag. Styrelsen anlade därutöver fristående kuranstalter under

dotterbolag till styrelsen. 172 En utbyggnad" av reumatikervården diskuteradesav olika utredningar och 1946 godkände riksdagen förslag om inrättande av ytterligare vårdplatser. 173 Amorteringstiden för de nya lånen förkortades därefter till 30 år. Efter riksdagsbeslut 1952 ombyggdes en kronofastighet i Spenshult till reumatikersjukhus och upplåts åt riksföreningen mot reumatism. 174 Den första anstalten för vanförevård inrättades 1885 i Göteborg genom en förening för bistånd åt lytta och vanföra och på liknande sätt tillkom anstalter i Karlskrona, Hälsingborg och Stockholm. 175 F r å n 1901 beviljades dessa anstalter driftbidrag 176 och sedermera anläggningsbidrag. 177 Den av eugeniahemmet i Stockholm bedrivna verksamheten av likartat slag kom från och med 1922 i åtnjutande av statsanslag för driften. 178 Utöver de privata anstalterna har med statsstöd tillkommit särskilda ortopediska kliniker vid ett flertal centrallasarett. 179 Till 1955 års riksdag har framlagts ett principförslag om vanföreanstalternas omorganisation. 1S(> Enligt detta skulle anstalterna befrias från de sjukvårdande uppgifterna och dessa i stället överföras i de lokala sjukvårdshuvudmännens regi. Vidare skulle eugeniahemmet ombildas till centralanstalt för spastiska barn. Detta nödvändiggör en ombyggnad och utrustning av hemmet, vartill medel begärts. Dessutom har medel begärts för en utredning rörande ett spastikerhem i Göteborg. För den kroniska sjukvården togs frågan om statsbidrag första gången upp i fattigvårdslagstiftningskommitténs betänkande. 181 Sedermera tillkallade sakkunniga föreslog att statsbidrag för anläggning av kronikeranstalter borde utgå till såväl landsting och kommuner som föreningar och enskilda. 1?2 Det

29 framlagda förslaget föranledde emellertid ingen åtgärd. 183 Först i anledning av motion vid 1926 års riksdag 184 fick medicinalstyrelsen uppdrag att inkomma med förslag, vilket i det väsentliga överensstämde med de sakkunnigas. 185 Förslaget godtogs i huvudsak av 1927 å r s riksdag. 186 Spörsmålet om statsbidragsbestämmelserna för kronikervården h a r sedermera varit föremål för ytterligare överväganden, vilket bl. a. lett till att anläggningsbidragen för nybyggnad höjts. 187 Frågan om generella statsbidrag för kroppssjukvården aktualiserades vid 1927 års riksdag genom motioner. 188 En 1929 tillsatt kommitté fick i uppdrag att söka åstadkomma en avgränsning mellan vad staten genom egna anstalter eller statsbidrag borde åtaga sig i fråga om den slutna kroppssjukvården och vad som borde åligga landstingen eller p r i m ä r k o m m u n e r n a eller lämnas åt enskilt initiativ. Kommittén föreslog fortsatta anläggnings- och driftbidrag till tuberkulos-, epidemi- och kronikervård men endast driftbidrag till förlossningsanstalter. 18 » Förlossningsvården behandlades emellertid ånyo vid 1937 års riksdag, 190 då även befolkningskommissionens betänkande förelåg. 191 Det ansågs nödvändigt att staten utöver driftbidrag även åtog sig viss del av utbyggnadskostnaderna. 192 Vid 1939 års riksdag beslöts statsbid r a g för medicinsk barnsjukvård 1 9 3 efter ett förslag av medicinalstyrelsen. 194 Även anläggningsbidrag infördes därvid. Medicinalstyrelsens samtidiga förslag om bidrag till barnkonvalescenthem avslogs däremot. Utöver nu nämnda vårdgrenar tillkom 1923 statsbidrag till ödemarkssjukslugor. 195 För sjukvårdsanstalter i övrigt, såsom under senare tid inrättade specialanstalter för radioterapi, neuro-

kirurgi, thoraxkirurgi m. m., utgår normalt inga anläggningsbidrag. Statsutskottet har i fråga om dylika anstalter uttalat »att en bristande landstingskommunal utbyggnad inom viss disciplin inte bör få tagas till intäkt för skapande av ett större antal statliga vårdplatser på område, vara sjukhuslagen är tillämplig, än som påkallas av forskningens och undervisningens krav». 196 Ända fram till 1850-talet var sinnessjukvården primitiv. Riksdagen hade visserligen 1823 tagit upp frågan, 197 men det dröjde till 1858 innan någon förbättring åstadkoms. 198 De statliga »hospitalen» och »asylerna» utbyggdes och uppgick på 1920-talet till 18. Den år 1925 tillsatta kasernkommittén, som skulle behandla frågan om kasernernas framtida användning efter regementsindragningen, föreslog ombyggnad av 7 av dessa till sinnessjukhus eller sinnesslöanstalter. 199 År 1928 fattade statsmakterna — med förtydligande 1929 — beslut, att staten, i den mån ej särskilda avtal med vissa städer annat föranledde, skulle framdeles ombesörja vård av alla sådana fall, som kräver vård å anstalter med fullständig medicinsk utrustning, samt antog ett mot detta beslut svarande utbyggnadsprogram omfattande en tioårsperiod. En del av kasernkommitténs förslag kom därefter till utförande. 200 Enligt äldre bestämmelser åvilade emellertid alltjämt flertalet landsting vissa skyldigheter och sinnessjukavdelningar hölls av dem vid lasaretten eller vid statens sinnessjukhus. Vissa landsting inrättade senare anstalter för lättskötta sinnessjuka 201 och städer utanför landsting ordnade också sinnessjukvårdsanstalter. Enligt avtal med Stockholm, Göteborg och Malmö skulle dessa städer från år 1934,202 Malmö från 1936,203 i huvudsak ombesörja sin egen sinnessjukvård mot ersättning från staten för större delen av

30 B SirmrmioTiin_ BT-

-.JXI

|^vJUrf*u>

'ELLLIL-LLLU

un r n i T i i i i - T n i i l

knizzniinni

Fzgr. 9. Ämbetsbyggnad vid Västerbroplan i Stockholm. Byggd 1947—1951 för våg- och vattenbyggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. Ark.: Kj. Ödeen.

vårdkostnaden. Vid 1946 års riksdag fattades på grundval av en 1 O-årsplan beslut att den psykiatriska lasarettsvården skulle inbegripas i statsbidragssektorn. 204 Vid centrallasaretten skulle inrättas psykiatriska kliniker och anläggningsbidrag utgå. Uppdelning av sinnessjukvården i en statlig och en kommunal sektor var emellertid icke tillfredsställande. Sinnessjukvårdsberedningen ansåg sålunda 1950 att mycket talade för att överföra all sinnessjukvård på landstingen och således skapa ett gemensamt huvudmannaskap för sinnessjukvård och kroppssjukvård. 205 Vidare föreslogs en betydande utbyggnad av anstalterna med 18 000 nytillkomna vårdplatser. Frågan gav vid remissbehandlingen anledning till uttalanden både för och emot. I proposition till 1950 års riks-

dag bedömdes praktiska förutsättningar saknas för en överflyttning av sinnessjukvården på landstingen, särskilt med hänsyn till de stora utbyggnadsprojekt som förestode dessa. Om en upprustning av sinnessjukvården skulle komma till stånd inom rimlig tid, vore det nödvändigt, att staten påtoge sig denna uppgift. 208 Riksdagen beslöt i enlighet härmed och antog vissa riktlinjer för upprustningen samt beviljade medel till bl. a. tre nya sinnessjukhus. 207 För att handha frågorna om modernisering och utbyggande av sjukhusen tillkallades en kommitté, som successivt uppgjorde förslag till byggnadsåtgärder. Kommittén avgav 1954 sitt slutbetänkande med reviderad generalplan, 208 enligt vilken utbyggnaden skulle omfatta ytterligare 3 000 vårdplatser. 209 Utbyggnaden beräknades vara slutförd 1966. För vård

31 av egentligt sinnessjuka har staten för närvarande 18 primärsjukhus, 3 sekundärsjukhus samt 7 fristående sekundäravdelningar. Vården av psykiskt efterblivna började relativt sent och då på enskildas initiativ. År 1866 öppnades det första hemmet för sinnesslöa utanför Göteborg, 1868 flyttat till Skövde. Under de närmaste åren därefter tillkom ytterligare sinneslöskolor. Efter utredning om behovet av statsunderstöd för »idiotbarnhemmet i Sköfde» meddelades för första gången 1870 statsbidrag till denna typ av anstalter. 210 Från år 1885 blev anslaget till sinnesslövården uppfört på ordinarie stat. 211 För vuxna sinnesslöa tillkom de första arbetshemmen 1878 för män och 1888 för kvinnor. 212 Utbyggnaden fortsatte och efter en 1892 väckt motion 213 och av denna föranledd utredning 214 erhöll arbetshemmen statligt stöd till sin verksamhet. 215 Den övervägande delen av sinnesslöanstalterna tillkom härefter genom landstingens och de större städernas försorg. 216 För vanartade sinnesslöa färdigställdes år 1922 en statlig anstalt för gossar i Salbohed och 1924 en för flickor i Vänersborg. 217 I början av 1930-talet öppnades ytterligare tre statliga anstalter. 218 I övrigt inrättades vissa specialskolor inom sinnesslövården nämligen 1922 en statlig anstalt i Lund för blinda med komplicerat lyte, 219 1935 dels ett enskilt skolhem för imbecilla barn med talrubbningar och dels ett för manliga imbecilla psykopater samt 1937 ett för kvinnliga sådana. 220 Efter förslag av 1941 års sinnesslövårdssakkunniga 2 2 1 infördes lag om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa och fastslogs huvudmannaskapet för denna vårdgren. 2 2 2 1 samband härmed infördes anläggningsbidrag för de av landsting och städer inrättade centralanstalterna. 2 2 3 Förutom sinnesslöskolorna startades

i enskild och kommunal regi asyler för vård av obildbara sinnesslöa. De förslag, som tidigt väcktes på statsbidrag i en eller annan form, föranledde ingen åtgärd. 224 Efter en motion 1899225 hemställde riksdagen om utredning i ämnet,226 och sedan proposition framlagts till 1904 års riksdag beviljades statsbidrag till vården av obildbara sinnesslöa.227 Anstaltsväsendet utvecklades härefter kraftigt, i synnerhet genom tillkomsten av många enskilda vårdhem. De av landstingen anordnade vårdhemmen förlades på några få undantag när till befintliga sinnesslöanstalter. Den första statliga vårdanstalten, Vipeholm, öppnades 1935.228 Sedan, såsom ovan redogjorts för, viss del av sinnesslövården reglerats genom 1944 års lag, uppstod snart diskussion om lämpligheten att till landstingens centralanstalter knyta även den övriga sinnesslövården. Till denna fråga tog statsmakterna icke ståndpunkt i vidare mån än att de uttalade sig för att staten i viss utsträckning borde medverka till att landstingens centralanstalter befriades från obildbara sinnesslöa samt att för detta ändamål Källshagens sjukhus vid Vänersborg skulle komina att ställas till förfogande. 229 Hela sinnesslövården gjordes 1946230 till föremål för utredning. 231 Huvudmannaskapet för sinnesslövården reglerades därefter fullständigt genom 1954 års sinnesslölag, 232 enligt vilken det skall åligga landsting och städer utanför landsting att svara för att de psykiskt efterblivna erhåller undervisning och vård med statsbidrag såväl för drift som anläggningar. 233 Undantag gjordes för de komplicerade och svårskötta fallen och därmed torde ansvaret för deras vård få anses åvila staten, vilket också bestyrktes av tidigare uttalanden. 234 För minderåriga av det första slaget hade redan på 1920-talet inrät-

32 tats två statens skol- och yrkeshem. 235 Vården av de vuxna svårskötta sinnesslöa hade tidigare likaledes fått sin lösning. 238 Vid 1955 års riksdag godkändes en principplan för upprustning av de statliga sinnessjukhusen på detta område. 237

räckligt antal epileptikerhem, förslagsvis sju. Då remisstiden beträffande ifrågavarande betänkande icke utgick förrän i april 1956 kommer emellertid proposition i ämnet icke att kunna framläggas förrän 1957.214

Vård av epileptiker upptogs första gången 1889 av en anstalt för vanföra barn, Vilhemsro, vilken sedan omorganiserades till enbart epileptikerhem. Detta visade sig snart otillräckligt och flera anstalter tillskapades genom enskilt initiativ. 238 Statsbidrag utgick från och med år 1908 till vården av de epileptiska sinnesslöa. 239 Senare utsträcktes statsbidraget till vården av övriga epileptiker. 240 Statsbidragsbestämmelserna har därefter varit föremål för översyn vid olika tillfällen. Behovet av ökat antal platser för epileptiska skolelever föranledde 1935 riksdagen att medgiva bidrag till ny skolbyggnad och nytt skolhem vid Vilhelmsro. Därefter tillkom ytterligare nybyggnader vid anstalten med statsbidrag. Efter förslag av medicinalstyrelsen att utvidga Vilhelmsro till en centralanstalt för epileptiker övertog staten år 1938 anstalten. 241 I samband med utredning angående sinnesslövården 24 '-' förordades inrättande av ännu en centralanstalt, avsedd för det manliga klientelet över skolåldern. Organisationen och finansieringen av epileptikervården har därefter behandlats av en särskild utredning. 243 Dess förslag innebär bl. a. att huvudmannaskapet bör delas mellan landstingen och staten på så sätt att de förra svarar för den vård, som meddelas inom den allmänna kroppssjukvårdens ram, medan staten påtar sig den del, som kräver en särskilt anordnad anstaltsorganisation. För att staten skall kunna fylla dessa uppgifter föreslås en omorganisation av fyra epileptikeranstalter till epilepsisjukhus. Utöver dessa bör finnas ett till-

4. Skolbyggnader

Vid 1809 års riksdag togs frågan om ett ordnat folkskoleväsen upp, och vid 1815 års riksdag förelåg en motion om folkskolan. 245 På 1820- och 30-talen pågick en ständig debatt i frågan, som dock sysselsatte sig huvudsakligen med de ekonomiska problemen. Riksdagen hävdade under opposition från bondehåll gång på gång att folkskolans inrättande vore icke en statens utan kommunens angelägenhet. Av domkapitlens rapporter i anledning av ett Kungl. Maj:ts cirkulär 1839 framgick att närmare hälften av rikets församlingar saknade skolor. År 1840 avläts en proposition som bröt med den av riksdagen hävdade principen att staten ej borde vidkännas kostnader för folkundervisningen och efter långvarig debatt godkändes propositionens anslagskrav och lagförslag. 24 " Den första stadgan för folkundervisningen utfärdades 1842 och därmed var grunden lagd till den svenska folkskolan. En hel del folkskolor kom därefter till under 1840-talet. De innehöll oftast en enda sal, i vilken eleverna — stundom upp till 200 — undervisades samtidigt. Men i många fall byggdes inga särskilda skolhus; stadgan hade blott föreskrivit »tjänliga skollokaler». En folkskoleinspektion inrättades I860, 247 och lokalförhållandena förbättrades, sedan regeringen på anhållan av 1862—63 års riksdag 248 låtit överintendentsämbetet 1865 utarbeta normalritningar till folkskolehus. Nya normalritningar utgavs sedan 1920 av ecklesiastikdepartementet innehållande ritningar till 25 olika skolanläggningar.

33 S2 a sa a E a

s a © a © B

l i f i l B S

11 i a a

-=r

s~n~H~nrH: Ffi

• LJ-J-J I f

I

f

f t- f

-

Bffiffiffi

r •• ,

•• -

f ,

f

,

Fig». -ZÖ. Fångvårdsanstalt i Karlstad. else från senare delen av 1800-talet.

Cellfäng-

Först på 1900-talet kom de större organisatoriska reformerna genom de 1911 —14 genomförda besluten om folkskoleseminarier 2 4 9 och om en särskild folkskolöverstyrelse, 250 senare sammanförd med läroverksöverstyrelsen till skolöverstyrelsen. 251 I 1842 års stadga föreskrevs att kostnaderna för skolväsendet utöver av tilltillgängliga medel skulle täckas genom »sammanskott efter allmän kommunal beskattningsgrund». En betydande del av kostnaderna täcktes dock under hela 1800-talet och långt in på 1900-talet252 av s. k. folkskoleavgift. Snart uppkom emellertid kravet, att staten borde bära en del av dessa bördor. I första hand gällde detta lärarelönerna, men senare kom även frågan om bidrag till byggnadskostnaderna upp. Vid 1840—41 års riksdag beviljades vissa driftanslag, 253 3—609187

men 1858 års riksdag ansåg att »man vore inne på en farlig avväg, då landets representation sysselsatte sig med att anslå medel till föremål av rent kommunal beskaffenhet». 254 Vid 1859—60 års riksdag framhölls »att folkskoleväsendets fullständiga ordnande hvarken kan eller bör åstadkommas ensamt på statsverkets bekostnad, utan att endast bidrag härtill må af Staten lemnas». 255 Riksdagen 1862—63 beslöt att hälften av folkskollärarnas löner vid förekommande behov skulle utgå av statsmedel. 258 Statsutskottet vid 1865—66 års riksdag ifrågasatte däremot »huruvida icke staten till huvudsaklig del kunde befrias från den direkta vården om folkskoleväsendet». 257 I fråga om skolbyggnaderna stadgades 1876, att bidrag till kostnaderna härför skulle utgå efter för kommunalutskylders utgörande stadgade grunder. 258 Kommunernas byggnadsskyldighet, innefattande lärarebostäder, medförde till en början icke några större kostnader, då skolorna oftast inhystes i någon befintlig stuga. Med tiden blev dock nybyggnader erforderliga och kostnaderna för folkskoleväsendet snart betungande för kommunerna. Långt in på 1900-talet fortsatte debatten om ökat statsstöd för folkskoleväsendet. 259 Under diskussionen tryckte man särskilt på att kostnaderna drabbade kommunerna ojämnt. 260 En särskild utredning framlade 1923 förslag i frågan, dock utan resultat. 261 Vissa skoldistrikt i Norrland, där de stora ytvidderna, befolkningsförhållandena och kommunernas i anledning därav svaga ekonomiska bärkraft ansetts motivera särskilt ingripande från statsmakternas sida, fick dock byggnadsbidrag 2 6 2 med för varje särskilt fall fastställt belopp. Frågan om fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna för folkskoleväsendet togs på nytt upp av skatteut-

34 jämningsberedningen 1932.263 En rad betydelsefulla förslag framlades om överflyttning på staten av en stor del av de kommunerna påvilande skolutgifterna med motivering att folkundervisningen i främsta rummet vore ett statsintresse, att staten redan påtagit sig nästan hela lärarelönerna samt att det kommunala skattetrycket borde lättas. Kostnaderna för skolbyggnaderna borde helt övertagas av staten, vilket bl. a. ansågs vara en nödvändig förutsättning för en ekonomisk och ändamålsenlig organisation. 1933 tillkallades nya sakkunniga för att på annan väg söka avlasta kommunerna, närmast genom systematisering av statsbidragen, vilket ur administrativ synpunkt skulle bli mindre kostsamt för statsverket. De sakkunniga 264 förutsatte ett bidragssystem som vore effektivt, rättvist och enkelt. Understöden borde ställas i relation till kostnaderna, skulle täcka en avsevärd del av kostnaderna och finge inte ha en tillfällig karaktär eller utgå efter prövning från fall till fall. De borde grunda sig på ett bestämt åtagande från statens sida. På staten borde icke överflyttas större del av kostnaderna, än att hos kommunerna alltjämt bibehölls ett intresse av att hålla kostnaderna nere. Bidragets relativa storlek borde göras lika för alla distrikt. Även för redan färdigställda högst 40 år gamla byggnader borde statsbidrag utgå efter en med lägre ålder stigande skala. Byggnadsbidraget för nya skollokaler föreslogs utgå med 75 procent av byggnadskostnaderna, fördelat med lika belopp under 4 år. Förslaget, som lades till grund för proposition till 1935 års riksdag, 265 blev under riksdagsbehandlingen föremål för justeringar. Sålunda maximerades bidraget för nya skollokaler. Bidraget skulle fördelas på 25 år och till befintliga byggnader begränsades bidraget till högst 24 år gamla byggnader. Dessutom

skulle bidrag utgå med viss procent till underhåll av egentliga klassrum och gymnastiksalar. På förslag av folkskolans besparingssakkunniga 2 6 6 utvidgades statsbidraget till att omfatta mera betydande reparationsarbeten på befintliga skolhus. 267 Avsaknaden därav hade nämligen lett till att man i stället för att reparera ett skolhus byggt nytt med statsbidrag, vilket påtalats av riksdagens revisorer. 268 Vid 1945 års riksdag 269 ändrades grunderna för statsbidraget väsentligt så att hänsyn togs till kommunernas bärkraft genom att bidraget gjordes variabelt från 35 till 80 % eller i undantagsfall högre. Sedan de nya bestämmelserna trätt i kraft nedgick statsbidragen på grund av det förbättrade kommunalskatteunderlaget samt kom med tiden att i genomsnitt närma sig den lägsta procentsatsen. Bristen på skollokaler föranledde 1948 särskilda statsbidragsgrunder för anordnande av provisoriska skolbyggnader. Bidragsprocenten är här fixerad till 75 % av byggnadskostnadcrna jämte den första inventarieutrustningen för klassrummen, dock kan statsbidraget utgöra högst 15 000 kronor av byggnadskostnaderna per klassrum med biutrymmen. 270 Inom folkundervisningen finns numera även en helt statlig sektor sedan staten från och med 1938 helt tagit ansvaret för nomadskolorna. 271 Dessutom utgår särskilt statsbidrag till den genom donation 272 tillkomna skytteanska skolan, för vilken nybyggnad uppfördes 1948 med statsmedel. 273 Jämsides med att vissa påbyggnader på folkskolan, högre folkskolor 274 och fortsättningsskolor, 275 under 1800-talets senare hälft började inrättas, utvecklades på enskilt initiativ och senare med stöd av olika folkliga organisationer en speciell skoltyp, folkhögskolan. Behovet av sådana utbildningsmöjligheter, som denna skolform erbjöd, och det kommu-

35 nala intresset för skolan gjorde att med tiden såväl kommuner som landsting inrättade sådana och att så småningom även statsbidrag började utgå,276 dock ej till byggnadskostnaderna. Folkhögskolornas organisation fastställdes genom stadga 1919, varvid det statliga driftbidraget reglerades. 277 Antalet statsunderstödda folkhögskolor uppgick 1955 till 85. Statsbidragsfrågan har sedermera tagits upp till ny behandling och 1946 års skolkommission rekommenderade ökat ekonomiskt stöd åt folkhögskolorna, innefattande även anläggningsbidrag. 278 I proposition till 1955 års riksdag ansåg sig emellertid vederbörande statsråd ej böra framlägga förslag i detta hänseende. 270 I samband med att lagen om folkundervisningen i riket genomfördes åtog sig statsmakterna att sörja för utbildningen av lärare för folkskolan. 280 Seminarierna var både till yttre och inre former mycket primitiva och 1913 kom efter utredning 2 8 1 en förbättring till stånd. 282 År 1955 fanns 19 dylika varav 9 provisoriska. För småskoleseminarierna påtog sig däremot staten endast en mindre del, medan huvudparten i stället lades på landstingen. Även på enskilt initiativ har vissa sådana skolor tillkommit. Frågan om statens övertagande av småskoleseminarierna aktualiserades, då 1923 års riksdag begärde utredning i frågan och därvid uttalade att det vore riktigast att staten svarade för småskollärarutbildningen, då landstingens verksamhet alltmer kommit att avse sjukvård o. dyl., medan småskoleseminarierna representerade ett statsintresse och staten bestämde deras såväl organisation som arbetssätt. 283 En utredning verkställdes, 284 men 1929 års riksdag begärde ett nytt förslag, som borde innehålla uppgift om i vilken utsträckning staten skulle övertaga småskoleseminarierna. 285 I lokalfrågan ut-

talade riksdagen att förutsättningen för ett övertagande vore att landstingen »kostnadsfritt och med full äganderätt till staten överlämnade den för seminarieutbildningen använda fasta och lösa egendom, varav staten finner sig vara i behov». Nya sakkunniga föreslog bl. a., att staten skulle övertaga all utbildning av småskollärare 286 under den av riksdagen sålunda givna förutsättningen. Förslaget godkändes av riksdagen 1931.287 De 9 förefintliga småskoleseminarierna är således numera statliga; det i Falun skall emellertid avvecklas. 288 För den högre skolundervisningen, läroverksväsendet, blev något nybyggnadsbehov icke i större utsträckning aktuellt förrän mot mitten av 1800-talet. Av historiska skäl — bl. a. det att vissa städer sedan gammalt hållit trivialskolor — fick även för de nya läroverken städerna hålla lokaler. Byggnadsplikten synes emellertid aldrig ha i princip klarlagts. 289 I 1820 års skolordning heter det: »städerna skola bygga och underhålla lärohusen, där denna skyldighet, enligt gällande författningar, dem åligger. På övriga ställen skola lärohusens byggnad och vidmakthållande ombesörjas av stiftens byggnadsfonder». 290 I senare läroverksstadgor användes i stället en omvänd formulering enligt vilken byggande och underhåll skall bekostas av läroverkens fonder och stiftens byggnadskassor »där sådan skyldighet icke enligt gällande författningar åligger kommunen». 291 ' Vid 1859/60 års riksdag framlades ett förslag att läroverkshusens byggnad och underhåll i allmänhet borde bekostas av vederbörande kommun. 292 Förslaget blev visserligen icke antaget, men i fortsättningen föreskrevs regelmässigt, då riksdagen beviljade anslag för nya eller utvidgade läroverk, att städerna skulle hålla byggnad. Skyldigheten att

36 tillhandahålla tomt synes däremot framgå redan av 1820 års stadga, där det hette »vare och städerna alltid skyldige att därtill utse fria, sunda och välbelägna platser, samt så rymliga att gymnastiska inrättningar där må kunna anbringas». Byggnad och underhåll av läroverkshusen ställdes under ledning av biskop och konsistorium, som efter samråd med överintendentsämbetet hade att verkställa arbeten. 293 De flesta städer åtog sig efter hand i huvudsak bygg-

nadsskyldigheten medan staten helt svarade för lärarlöner och övriga undervisningskostnader. Undantag h a r dock funnits. Stockholm ville t. ex. icke åtaga sig skyldigheten i fråga om den 1827 grundade nya elementarskolan, som skulle vara en statens provskola. 294 Vid olika tillfällen väcktes också motioner om statsanslag för nya läroverksbyggnader och allt efter omständigheterna beviljades antingen statsbidrag eller statslån. 295 Ett nutida exempel på att

' • • • " • • : : : - . . • : • • •

.<•.:• U - - " • --' va • •

-i'Q '-'.

Fig. 11. Fångvårdsanstalt i Roxtuna för ungdomsklientel. Paviljongsystem med slutna, halvöppna och öppna paviljonger samt byggnader för verkstäder, administration och personalbostäder. Byggd 1955. Ark.: G. Birch-Lindgren och K. Karlström.

37 statsmedel anslagits till läroverksbyggnad utgör Haparanda läroverk, som fått nybyggnad helt genom statens försorg. 298 Läroverksväsendets former reformerades efter hand upprepade gånger. Enhetlig ledning fick läroverksväsendet först 1904 genom den i samband med den nya organisationen inrättade överstyrelsen för rikets allmänna läroverk. 297 Den av riksdagen godkända organisationsplanen omfattade dels utvidgning av redan existerande läroverk, dels tillskapande av nya. Genom beslutet öppnades också möjlighet att ombilda läroverk till samskolor eller realskolor. Ävenså godkändes inrättandet av nya sådana. I alla fall uttrycktes tydligt kravet på att kommunen skulle åtaga sig kostnader för erforderliga undervisningslokaler och bostad eller hyrescrsättning åt rektor. År 1955 fanns 79 statliga läroverk och 135 statliga realskolor. Efter ett riksdagsbeslut 1909 inrättades s. k. kommunala mellanskolor, varvid staten lämnade visst stöd till driften. 298 Vid olika tillfällen framförda förslag har lett till att såväl kommunala mellanskolor, senare benämnda kommunala realskolor, samt likaså de senare upprättade kommunala gymnasierna inlemmats i den allmänna läroverksorganisationen. 299 Vid 1952 års riksdag beslöts sålunda att ombilda 6 skolor till statsläroverk 300 och vid 1953 och 1954 års riksdagar ombildning av ytterligare realskolor. 301 För de fortfarande kommunala realskolorna, av vilka flera organiserats som praktiska realskolor, infördes 1933 statsbidrag för driftändamål. 302 Är 1955 fanns 57 kommunala realskolor och 21 praktiska realskolor för vilka statsbidrag utgår. Även till vissa privatläroverk och privata internatskolor lämnar staten driftbidrag.

in 11 I I I

llllllllllllllllil

illl

Ou

|CMJ!

Ll-llM-i-L{3—i PTT-T-T-I wpi__ Fig. 12. Fångvårdsanstalt i Roxtuna. Vårdpaviljong.

Läroverken var under hela 1800-talet avsedda för uteslutande manliga elever. De högre ståndens flickor undervisades i de från 1700-talet vanliga skolinternaten, flickpensionerna eller i s. k. »mamsellskolor». Från början av 1800-talet började privata högre flickskolor inrättas, den första i Askersund 1813, och 1815 stiftades Fruntimmersföreningens flickskola i Göteborg. 303 Den första statliga flickskolan tillkom med den vid statens högre lärarinneseminarium inrättade normalskolan för flickor. 304 Vid 1874 års riksdag beviljades det första driftbidraget åt sådana bland de högre skolorna för kvinnlig ungdom, som prövades vara i behov därav, 305 och genom 1896 års riksdagsbeslut angående de högre flickskolorna 300 förlorade de sin karaktär av rent privata läroanstalter och blev hädanefter ansedda som en kommunens och statens gemensamma angelägenhet. Genom 1904 års läroverksreform infördes samundervisning i 10 läroverk och motsvarande antal flickskolor nedlades. 307 Efter utredning 1927308 kommunaliserades flickskoleväsendet 309 och under 1930-talet inrättades ett stort antal kommunala flickskolor, för vilka driftbidrag infördes. År 1955 fanns 50 statsunderstödda dylika skolor. Näringslivets industrialisering under 1800-talet medförde behov av yrkesin-

38 riktad utbildning, särskilt inom industri och handel. Efter ett kommittéförslag 1874 tillkom de första yrkesutbildningsanstalterna, de s. k. lägre tekniska yrkesskolorna med såväl statliga som kommunala understöd. 310 Även inom hantverksyrkena fanns behov av utbildningsmöjligheter, tidigare tillgodosedda inom de olika skråna. Efter initiativ av Sveriges hantverksorganisation tillkom 1917 statsunderstöd för lärlingsutbildning 311 och 1918 beslöt riksdagen att inrätta statsunderstödda lärlings- och yrkesskolor för industri, hantverk, handel och husligt arbete. 312 Genom riksdagsbeslut 1921 utsträcktes det statliga stödet till andra kommunala anstalter för yrkesundervisning 3 1 3 och 1941 års riksdag beslöt inrätta centrala verkstadsskolor, i regel med landstingen som huvudmän. 31 * År 1943 inrättades en fristående överstyrelse för yrkesutbildning. 315 Yrkesskolorna blev av två slag, dels de lägre såsom lärlings-, verkstads-, handels-, hushålls- och husmodersskolor, dels de högre för yrkesutbildning på gymnasiestadiet. Därjämte har under senare år genom särskilda riksdagsbeslut tillkommit sjömansskolor, yrkesutbildningskurser m. m. För sjömansskolor infördes 1946 statsbidrag såväl för driften som för »inrättandet». 318 Hela frågan om den lägre yrkesutbildningen har emellertid nyligen varit föremål för en utredning 317 och på grundval av detta förslag har 1955 års riksdag beslutat väsentliga ändringar i den lägre yrkesutbildningens organisation. 318 Skolorna skall således i princip sammanföras i två huvudgrupper: centrala yrkesskolor och lokala yrkesskolor. Ett anslag har därvid beviljats för »byggnadsarbeten vid yrkesskolor» med 7,7 Mkr.319 För den högre utbildningen inom hantverket upprättades av Sveriges hantverksorganisation 1922 en undervisningsanstalt, 320 som 1940 organi-

serades som statens hantverksinstitut i samband med nybyggnad. 321 För den tekniska folkundervisningen började en bit in på 1800-talet skolor att organiseras, huvudsakligen på enskilt initiativ, senare dock med bidrag även från kommunerna. Göteborg fick genom donation 1823 en »slöjdskola», för vilken infördes ett årligt statsanslag från och med 1835,322 och Stockholm 1845 tekniska skolan, som från 1848 fick statsbidrag, 323 sedermera även ett anläggningsbidrag till ny byggnad. 324 Även i andra framför allt industristäder inrättades liknande skolor. 325 Större delen av dem organiserades genom 1918 års riksdagsbeslut som tekniska läroverk, 32 " varefter staten successivt övertog verksamheten så att 1955 antalet sådana läroanstalter uppgick till 15, innefattande såväl fullständiga tekniska läroverk som tekniska gymnasier och fackskolor. Liksom för de allmänna läroverken har vederbörande kommun att svara för erforderliga byggnader. Även till en del närstående special-tekniska institut utgår driftbidrag. En 1955 slutförd utredning om den tekniska skolutbildningen 327 har bl. a. föreslagit dels inrättandet av ett helt nytt tekniskt läroverk i Karlstad, dels en utvidgning av redan befintliga. Det angelägna i en utbyggnad av de tekniska läroanstalternas utbildningskapacitet betonas i den i ämnet avlåtna propositionen. 3 2 8 Tekniska skolan i Stockholm outbildades icke till läroverk förrän 1945. I samband härmed utbröts den konstindustriella avdelningen och förvandlades till en helstatlig utbildningsanstalt, konstfackskolan. 329 Skolan kvarblev därvid i de med statliga, kommunala och enskilda medel 1868 uppförda byggnaderna. Enligt avtal 1945 med Stockholms stad bidrar staden med visst årligt belopp, som tillföres statens fastighetsfond. 330 Vissa gaturegleringar föran-

39 ledde 1952 nytt avtal mellan kronan och staden, varigenom staten åtog sig vidtaga sådana åtgärder att skolans avflyttning om möjligt skall äga rum före den 1 januari 1957.331 Medel till en nybyggnad för konstfackskolan har beviljats och arbetena härmed påbörjats. 332 På liknande sätt som de tekniska skolorna tillkom handelsinstituten, det första i Göteborg redan 1826, följt av Stockholm 1865 och andra större handelsstäder. Den privata eller i många fall kommunala formen bibehölls, men understöd till driften h a r beviljats från och med 1894333 och 1955 utgick sådant till 14 skolor. Behovet av specialutbildning för vissa statliga befattningar har drivit fram skol- och kursverksamhet i anslutning till offentliga institutioner eller samhälleliga företag. Främst märks här den verksamhet, som ombesörjs av de affärsdrivande verken. Den lägre lantbruksundervisningen fick sina första skolor på 1840-talet genom hushållningssällskapens lantbruksskolor och på 1870-talet började vissa folkhögskolor inriktas på lantbruksundervisning. 334 1840/41 års riksdag beviljade statsbidrag till »inrättandet» av fem lantbruksskolor. 3 3 5 Genom ombildning av sådana tillkom efter särskild utredning 1888 de statsunderstödda lantmannaskolorna. 3 3 6 Lantbruksskolorna utökades snabbt fram till 1884, varefter en minskning inträdde. Efter en utredning 1907 koncentrerades verksamheten till ett bestämt antal anstalter. 337 De lägre avdelningarna vid de båda 1840338 respektive 1856339 inrättade statliga lantbruksinstituten i Ultuna och Alnarp hör även till detta slag av läroanstalter. Samtliga skolor ställdes 1890 under den nybildade lantbruksstyrelsens överinseende. 310 Efter ett riksdagsbeslut 1912 började lanthushållsskolor inrättas med statsstöd. Lantbruks-

undervisningen var föremål för utredning 1928341 och 1936.342 Statligt stöd hade visserligen tidigare lämnats, till anläggningar bl. a. i form av lotterimedel eller lån och till driften reglerade bidrag, men efter den sistnämnda utredningens förslag 343 infördes reglerade såväl drift- som anläggningsbidrag. 344 Under 1900-talet tillkom lantbruksskolor med speciell inriktning, såsom trädgårds- och fruktodlingsskolor, yrkesskolor med lantbruksundervisning m. fl. År 1955 fanns 4 lantbruksskolor, 51 lantmannaskolor, 4 trädgårds- och fruktodlingsskolor och 39 lanthushållsskolor, vilka drivs med statsstöd, samt 3 statliga lantbruksskolor. För den lägre skogliga undervisningen inrättades 1860 fyra statliga skogsskolor, 345 sedermera ökade till åtta. 346 Dessutom utgick understöd till tre enskilda skolor, 347 senare två. 348 Ytterligare skolor tillkom och då 1919 ny organisation genomfördes 349 var antalet 9 men minskades 1934 till 5.350 Utöver dessa anstalter inrättades 1944 en statlig skogsmästarskola. 351 Skogsskolorna ingår i domänverket, skogsmästarskolan står under särskild styrelse. Med den år 1827 stadgade skyldigheten för »Coopvaerdiskeppare» att undergå examen följde nödvändigheten av utbildningsanstalter. Till en början vägrades det av Kungl. Maj :t begärda anslaget för »inrättande» av fem navigationsskolor, 352 för att vid en följande riksdag beviljas. 353 »Som de städer, der dessa skolor blifvit föreslagna att inrättas, deraf komme att draga största fördelen» bestämdes att respektive stad skulle bekosta de för skolan nödvändiga byggnaderna samt att denna skyldighet skulle fullgöras inom bestämd tid. Till de sålunda inrättade fem skolorna lades snart ytterligare. 1911 var skolorna föremål för omorganisation, varvid begränsning i deras antal skedde. 354 Vid

40 den senast företagna ändringen i organisationen utbyttes benämningen mot sjöbefälsskolor. 355 Dessa är numera underställda sjöfartsverket. Till det år 1861 inrättade högre lärarinneseminariet 3 5 6 knöts genom beslut 1892 utbildningskurs i huslig ekonomi, 357 senare utvidgad till statens skolköksseminarium och hushållsskola,358 fortfarande samorganiserad med högre lärarinneseminariet. I samband med beslut om dettas nedläggande 350 bestämdes i princip upprättandet av ett statens skolköks- och handarbetsseminarium. Förutom den helstatliga verksamheten på ifrågavarande områden har staten lämnat stöd åt privata och kommunala dylika utbildningsanstalter sedan 1896."60 Till det av landstinget i Västerbottens län inrättade till Umeå förlagda skolköksseminariet upplät staten genom riksdagsbeslut 1951 tomt för en nybyggnad. 361 Hela skolväsendets organisation var under åren 1940—47 föremål för utredning, 302 fortsatt av 1946 års skolkornmission, 363 vars förslag lades till grund för principbeslut av 1950 års riksdag om den s. k. enhetsskolan. 364 Den samordning av olika skolformer, som denna innebar, nödvändiggjorde enligt kommissionens uppfattning att dualismen i fråga om huvudmannaskapet upphävdes. Därvid ansågs kunna ifrågakomma antingen att förstatliga eller att kommunalisera hela skolväsendet. Mot ett förstatligande talade, att det lokala intresset skulle slappna och att den administrativa apparaten skulle växa. En decentralisering av skolväsendet ansågs därför lämpligare. Med frågan sammanhängde problemet om fördelning av kostnaderna. Den nya organisationen skulle komma att medföra betydligt ökade kostnader. Kommissionen ansåg det riktigast att så långt som möjligt överflytta kostnaderna på stats-

verket. Bidragen borde utgå automatiskt och endast i fråga om utgifter utöver minimiprogrammet borde särskild prövning vara erforderlig. Efter riksdagsbeslutet utfärdades bestämmelser beträffande kostnaderna för försöksverksamheten. 365 Till grund lades för den hittillsvarande organisationen gällande ordning, varvid dock bl. a. statsbidraget för anskaffande av skollokaler utsträcktes. Statsbidraget har numera ytterligare vidgats och utgår för nybyggnadseller andra större byggnadsarbeten vid realskoledelen av allmänt läroverk samt till fristående statlig realskola och kommunala flickskolor, realskolor och praktiska realskolor. 366 Även för läroverksväsendet i övrigt blir skolreformen av betydelse. Av denna anledning fattades principbeslut vid 1953 års riksdag om inrättandet av förförsöksgymnasier från budgetåret 1955/ 56.367 Som villkor föreskrevs att vederbörande kommun åtoge sig att bl. a. tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler, bostäder m. m. För det ena av gymnasierna i Nederkalix beräknades byggnad bli färdig 1955, ytterligare utbyggd 1956—57. För det andra, i Stockholm, avsågs inte byggnadsarbetena bli påbörjade förrän 1955—56.;!us Ytterligare försöksgymnasier har därefter beslutats. 309 Utöver de normala skolorna inom folkundervisningsväsendet har inrättats speciella skolor för blinda och för dövstumma. Efter utredning om blindundervisningen beviljades medel till nybyggnad för dåvarande blindinstitutet att uppföras på kronolägenheten Tomteboda. 370 Här uppfördes senare även en förskola och i detta sammanhang beviljades hyresersättning för den i Växjö existerande skolan. 371 För denna skola uppfördes med statsmedel ny byggnad 1899.372 Undervisningen för blinda barn blev obli-

il

Fig. 13. Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm. Paviljongsystem.

gatorisk från och med 1899.373 Staten påtog sig härvid skyldigheten att hålla erforderliga anstalter. Sådana skulle utgöras av dels förskolor, dels institut för den egentliga skolgången. Genom beslut 1934 nedlades förskolan i Växjö och överflyttades till Tomteboda, som därvid erhöll ytterligare byggnader. Samtidigt inrättades hantverksskolan för blinda kvinnor i Växjö.374 Liknande statlig anstalt för män hade inrättats redan 1884 i Kristinehamn. 375 Dövstumsundervisningen omhänderhades fram till 1938 av landsting och vissa städer. 376 Med undantag för förskolor, vilka är kommunala eller enskilda och till vilka driftbidrag utgår, övertog staten från och med nämnda år verksamheten, vilken är förlagd till 4 upptagningsskolor. Därjämte finns en specialskola för oegentligt dövstumma, tre fort-

Byggt 1879. Ark.: G.

Wickman.

sättningsskolor samt en vårdanstalt för dövstumma med komplicerat lyte. Enligt det tidigare omnämnda förslaget om vanföreanstalternas omorganisation skall den sjukvårdande verksamheten skiljas från anstalterna och dessa i stället ombildas till »arbetsvårdsinstitut». Institutens yrkesundervisning föreslås utvidgad till att avse ej blott vanföra utan även andra svårt partiellt arbetsföra, som ej kan tillgodogöra sig den allmänna yrkesutbildningen. Den skolundervisning, som förekommer vid särskolorna, för närvarande knutna till tre vanföreanstalter, samt vid Eugeniahemmet, föreslås begränsad till sådana elever, som på grund av svårare handicap oundgängligen bör vistas i internat. De sålunda ombildade vanföreanstalterna bibehålies emellertid under vanförevårdsföreningarnas enskilda huvudman-

42 naskap med medicinalstyrelsen som tillsynsmyndighet för arbetsvårdsinstituten och skolöverstyrelsen för skolhemmen." 7 5. Högskole- och institutionsbyggnader

Tillkomsten av statsanslag för universiteten, beslutade vid riksdagen 1828— 30, betydde en avsevärd förbättring i deras utvecklingsmöjligheter." 78 Anslagen sattes ganska omedelbart på ordinarie stat379 och ehuru till en början av blygsam omfattning innebar de dock ett erkännande av statens förpliktelser gentemot den högre undervisningen. Detta kom än tydligare till uttryck vid senare riksdagar, då medel anslogs 380 — vad Uppsala beträffar i form av lån 381 — till nya institutionsbyggnader. Sedermera beviljades ansenliga belopp härtill. Medel till nya universitetshus i Uppsala och Lund beviljades 1877.382 Efter olika utredningar beslöts en genomgående upprustning av universitetsorganisationen, vilken i Sig inneslöt krav på utvidgningar i lokalhänseende. 383 Omfattande ny- och ombyggnadsarbeten igångsattes därefter. Den i Göteborg i slutet av 1800-talet med donationsmedel inrättade högskolan existerade fram till 1948 utan något statligt stöd. Sistnämnda år träffades avtal mellan staten, staden och högskolan angående ett reglerat statsbidrag. 384 Genom avtal samma år mellan staten och staden överenskoms att en medicinsk högskola skulle inrättas med stadens sjukhus som undervisningssjukhus. 3 8 5 Efter riksdagsbeslut 1953 sammanslogs den medicinska högskolan och Göteborgs högskola till Göteborgs universitet. 386 Byggnaderna skulle moderniseras och utvidgas och för detta ändamål beviljades statsbidrag. I Stockholm tog staden initiativ till medelanskaffning för att upprätta en högskola och 1878 började Stockholms högskola sin verksam-

het i en nyuppförd högskolebyggnad. Med tiden kom högskolan i åtnjutande av statsunderstöd för driften ur därför särskilt bildad fond,387 men det dröjde till 1944 innan statsbidrag mera allmänt började utgå.388 Efter avtal mellan staten och staden 1948 infördes ett reglerat driftbidrag. 389 En upprustning av Stockholms högskola, bl. a. i lokalhänseende, har föreslagits i ett 1956 avlämnat betänkande. Någon fullständig utbyggnadsplan kommer emellertid icke att kunna föreligga förrän vid en senare tidpunkt. 390 Frågan om en förening av högskolan med den medicinska högskolan till ett universitet har behandlats men ännu ej lett till resultat. Försöksverksamheten för enhetsskolan har också föranlett åtgärder i fråga om lärarutbildningen. 3 9 1 Enligt beslut vid 1954 års riksdag skulle en första lärarhögskola upprättas i Stockholm höstterminen 1954 i manliga folkskoleseminariets lokaler. 392 I samband därmed blev vissa om- och tillbyggnadsarbeten nödvändiga. 393 För karolinska institutet inköptes 181G ett glasbruk på Kungsholmen, där nya undervisningslokaler inreddes. 304 Institutet fick efter långvariga stridigheter, framför allt med universiteten, sina förhållanden reglerade 1861.395 Det dröjde ända fram till 1930-talet innan, efter omfattande utredningar, en helt ny anläggning för institutet började uppföras i närheten av det nya karolinska sjukhuset. 398 Byggnadskomplexet, som tillkommit i flera etapper, är fortfarande under arbete. Den gamla fastigheten övergick enligt avtal till Stockholms stad. Den första undervisningsanstalten för tandläkare tillkom 1884, då »polikliniken för tandsjukdomar» inrättades med statsanslag. 397 Namnet ändrades sedan till tandläkareinstitutet och 1897 ställdes detta under karolinska institutets

43 ledning. 398 F r å n början och under lång tid inrymdes det i förhyrda lokaler, men 1924 fick det tillsammans med två ämbetsverk inflytta i den ombyggda f. d. vetenskapsakademiens fastighet. 398 Numera anses lokalerna ej längre lämpliga för ändamålet och nybyggnad är aktuell. År 1947 inrättades ett ytterligare institut i Malmö,400 för vilket nybyggnad uppfördes. År 1948 blev instituten högskolor. 4 " Såsom annex till Stockholms tandläkarehögskola beslöts 1955 att inrätta en odontologisk högskoleklinik i Umeå. 402 I samband härmed anhöll riksdagen om en plan för en ytterligare högskola med förläggning till Göteborg, redan av 1945 års riksdag i princip beslutad. 403 Genom frivilliga bidrag från apotekarsocieteten hade stiftats en farmaceutisk läroanstalt, vilken efter framställning från societeten erhöll ett årsanslag från och med riksdagen 1840/41. 404 Med ett av riksdagen 1859/60 beviljat statslån uppfördes en ny läroanstalt. 405 Driftanslaget uppfördes på ordinarie stat406 och från 1881 fick institutet ställning som statlig högskola. 407 Lokaler förhyrdes i ett apotekarsocieteten tillbörigt hus och först 1923, sedan vissa av tekniska högskolans gamla lokaler utrymts och reparerats, kunde institutet flytta in i egna lokaler. 408 Är 1823 togs det första initiativet till en teknisk högskoleundervisning genom en framställning från rikets ständer om inrättandet av »ett Tekniskt och Mechaniskt centralinstitut för praktisk undervisning i hwad som för manufakturerna och en del handtwerkerier erfordras». 409 Två år därefter kom teknologiska institutet till stånd och inrymdes i det s. k. modellkammarhuset. 4 1 0 Först med 1850-talets ökade behov av tekniker fick institutet en fast organisation och en nybyggnad uppfördes och togs i bruk 1863. 411 År 1877 blev institutet

»tekniska högskolan» och 1896 inrättades en till högskolan ansluten materialprovningsanstalt. Högskolan utvidgades successivt och 1911 års riksdag anslog medel för en ny högskolebyggnad vid Valhallavägen, vartill grunden lades 1914.413 De första byggnaderna var färdiga 1917 och utbyggnaden fortsatte så att i huvudsak hela högskolan kunde överflyttas dit 1921. Vissa ytterligare byggnader tillkom under 1930-talet, men anläggningsbehov uppstod långt utöver den ursprungliga planen. År 1940 påbörjades en utredning, som bl. a. föreslog stora utbyggnader. 414 En särskild byggnadskommitté tillsattes 1944 med uppdrag att planlägga och leda utbyggnaden 415 och successivt h a r en hel del nya institutionsbyggnader m. m. utförts, men alltjämt är ytterligare utbyggnader aktuella. Den genom donation tillkomna chalmerska slöjdskolan arbetade sig så småningom fram till ett högre verksamhetsfält. Skolans namn ändrades till Chalmers tekniska läroanstalt och härmed införlivades den då till navigationsskolan i Göteborg knutna skeppsbyggeriskolan. 418 Det till läroanstalten sedan 1835 utgående statsbidraget höjdes i olika omgångar. 417 De växande lokalbehoven tillgodosågs genom att Göteborgs stad upplät byggnad. Ombyggnad av denna bekostades delvis med statsmedel. 418 Vid 1911 års riksdag höjdes utgiftsstaten ånyo och medel beviljades för om- och tillbyggnadsarbeten vid läroanstalten. 419 Genom riksdagsbeslut 1914 fick läroanstalten benämningen Chalmers tekniska institut. 420 I första hand för att avhjälpa lokalbristerna tillkallades år 1919 sakkunniga. En utbyggnad påbörjades 1920.421 Efter ett flertal utredningar omvandlades institutet slutligen år 1937 till högskola. 422 Under ledning av en särskild byggnadskommitté 423 har sedan 1936 en helt ny anlägg-

44 ning utförts på av Göteborgs stad tillhandahållen tomt, men också här erfordras fortsatt utbyggnad. Någon egentlig högre undervisningsanstalt inom lantbruket existerade ej på 1800-talet. Däremot fanns sedan 1834 ett på privat initiativ grundat lantbruksinstitut i Degerberga 424 och 1840 inrättades ett statligt sådant i Ultuna 425 samt 1856 i Alnarp. 426 Institutet i Ultuna omorganiserades efter förslag av sakkunniga 427 på 1930-talet till lantbrukshögskola.428 Utredningen hade konstaterat stora lokalbehov och plan hade uppgjorts för utbyggnad, som så småningom kom till stånd och fortsattes in på 1940-talet. Veterinärundervisningen var under 1800-talet förlagd dels till den år 1774 av enskild person grundade veterinärinrättningen i Skara, 428 dels till den statliga stockholmsinrättningen, tillkommen 1823.430 Efter utredning om behovet av att fullständiga veterinärundervisningen utvidgades stockholmsanstalten till veterinärinstitut, medan skarainrättningen bibehölls. 431 Undervisningen vid den sistnämnda upprätthölls bl. a. med ett statligt årsanslag, vilket efter hand ökades. Veterinärinstitutet i Stockholm erhöll nybyggnader efter riksdagsbeslut 1875.432 Utvecklingen av veterinärvetenskapen påkallade ganska snart förändringar i lokalhänseende. 433 Detta resulterade så småningom i beslut om försäljning av de befintliga byggnaderna och uppförande av nya, förlagda till norra Djurgården, 434 vilka blev färdigställda 1911. 435 I samband med en genomgripande omorganisation 1913 förvandlades institutet till högskola. 436 År 1828 grundades skogsinstitutet, som fick lokaler i hovjägmästarebostället på Djurgården. 437 Institutet omorganiserades 1871 och 1886 samt ombildades 1912 till skogshögskolan. 438 I samband härmed anslog riksdagen medel

för ny högskolebyggnad på norra Djurgården. För den konstnärliga utbildningen utvecklades på 1800-talet ur målar- och bildhuggarakademien med statens stöd 1810 akademien för de fria konsterna.439 Härunder inrymdes akademins läroverk, som 1908 ombildades till konsthögskola. 440 Den till akademin tidigare donerade byggnaden vid Rödbodtorget 441 ombyggdes först på 1840-talet och sedan på 90-talet.442 Enligt donationsvillkoren upphör äganderätten om akademin ej utnyttjar fastigheten. Skulpturskolan m. fl. institutioner inrymdes emellertid intill 1953 i den gamla sergelska ateljén vid Hötorget men fick i samband med gaturegleringsarbetena där 1955 flytta in i marinen tidigare tillhörig byggnad på Skeppsholmen. Musikhögskolan, ursprungligen musikaliska akademiens läroverk, har hittills varit förlagd till en år 1877 för denna undervisningsanstalt samt för musikaliska akademien uppförd byggnad. 443 Lokalsvårigheter gjorde sig tidigt gällande och olika ritningsförslag uppgjordes till en utvidgning av ifrågavarande byggnad. Även förslag att få taga i anspråk utrikesministerhotellets byggnad framfördes. 444 Projekten kom emellertid icke till utförande och frågan om nybyggnad har därför länge varit aktuell. Först 1953 och 1955 års riksdagar anvisade medel för en nybyggnad på Östermalm. 445 Nybyggnaden är avsedd att utföras i tre etapper. Den första etappen, som omfattar byggnad för musikhögskolans undervisningslokaler, beräknades färdig att tagas i bruk höstterminen 1956. Ett år senare avses den andra etappen, omfattande bl. a. administrationslokaler samt en stor orgelsal, vara fullbordad. Den tredje och sista etappen skall avse en byggnad för högskolans bibliotek och för musikhistoriska museet. 440

45 År 1813 fick P. H. Ling till stånd en anstalt i Stockholm för utbildning av lärare och lärarinnor i frisk- och sjukgymnastik. 447 Anstalten, som 1814 fick namnet Gymnastiska Central-Institutet, ställdes 1830 under direktionen för Stockholms undervisningsverk. 4 4 8 Organisationen fick fast form 1864 och institutet sedermera egen direktion. Det inrymdes i en statens fastighet vid Hamngatan, som 1895 ombyggdes. 449 Frågan om nybyggnad blev vid sekelskiftet aktuell och flera utredningar, bl. a. 1912,450 uppgjorde förslag, dock utan resultat trots att den senare utredningen konstaterat ett omedelbart behov av nybyggnad. Sedan en utredning 1928 ånyo behandlat frågan 431 omorganiserades institutet till högskola 1934.452 Under 1940-talet kom en ny modern anläggning till stånd i närheten av Stadion. 453 Den vetenskapliga forskningen var länge knuten till universiteten och senare till fackhögskolorna. Utvecklingen medförde emellertid ökat behov av forskningsinstitutioner och för olika vetenskapliga discipliner nyskapades eller utvecklades akademier. Dessa akademier, de äldre av dem stiftade under mitten och slutet av 1700-talet, tillkom på enskilt eller ofta på konungens personliga initiativ. Sedan de regelmässigt kommit i åtnjutande av statsstöd och fått sina organisatoriska former reglerade av statsmakterna fick de en offentlig-rättslig ställning som i viss mån statliga institutioner. Vetenskapsakademien fick sin organisation bestämd 1820 och under akademin ställdes efter hand ett flertal institutioner, såsom Stockholms observatorium, bergianska stiftelsen, naturhistoriska riksmuseet m. fl. Akademin lät med egna medel uppföra nya byggnader 1915.454 Kring sekelskiftet skapades nya forskningsinstitutioner genom den 1895 bildade no-

Fig. 14. Lasarett i Oskarshamn. Mindre, odelat lasarett byggt 1870. Bottenvåning inrymmande läkarbostad, mottagningsrum, köksavdelning och badavdelning. I övervåningen 6 vårdrum för vardera 4 ä 6 sängar, operationsrum m. m.

belstiftelsen och även under de senaste decennierna har genom donationer en del vetenskapliga institutioner tillkommit. En väsentlig del av forskningen samordnades efter hand genom nyskapade statliga organ, såsom statens naturvetenskapliga forskningsråd 455 och statens medicinska forskningsråd, 456 båda med uppgift att även fördela statsanslag. På det medicinska området tillkom en rad helt statliga institutioner: statens bakteriologiska laboratorium fick egen byggnad 1937,457 institutet för folkhälsan nybyggnad 1938,458 varjämte de sedan 1920-talet bestående statens rättskemiska laboratorium och statens farmaceutiska laboratorium fick gemensamma lokaler 1938.459 En speciell institution skapades 1947 med flyg- och navalmedicinska nämnden, 4 6 0 vars forskningsorgan knöts till högskolorna. Den naturvetenskapliga forskningsverksamheten fick under och efter andra världskriget en kraftigt ökad om-

46 fattning. På ett speciellt naturvetenskapligt område, atomfysiken, har staten under senare år nedlagt betydande kostnader. Den 1945 tillsatta atomkommittén, 461 med ett statsanslag av för närvarande 2,8 Mkr — en ökning av anslaget med 500 000 kronor föreslås för budgetåret 1957/58462 — leder forsknings- och utvecklingsarbetet medan arbetet med tillämpning på anläggningar för atomenergi ligger på ett bolag, aktiebolaget atomenergi, i vilket staten äger 57,1 procent av aktiekapitalet. 463 Förslag har framlagts att avsevärt höja aktiekapitalet. 464 Stora anslag har ställts till förfogande, vari inrymmes kostnader för atomenergianläggning. 465 Ett annat specialområde, där verksamheten helt finansieras av staten, är utvecklingen av elektroniska räknemaskiner. Den 1948 bildade matematikmaskinnämnden 4 6 6 disponerar tills vidare lokaler hos annan statsinstitution. Inom lantbruket började under 1800talet tekniska hjälpmedel att komma i bruk och därmed även de första ansatserna till vetenskaplig forskning. Lantbruksakademien — från och med 1956 skogs- och lantbruksakademien — instiftades år 1811. 467 Akademin erhöll för sina administrationslokaler dispositionsrätten till en äldre byggnad. 468 För dess försöksverksamhet, senare utvecklad till centralanstalten för försöksverksamhet på jordbruksområdet, 4 6 9 upplät staten mark på norra Djurgården. Centralanstalten fick, delvis med statsanslag, omfattande byggnadsanläggningar på norra Djurgården. 470 Hit förlades den år 1924 inrättade statens centrala frökontrollanstalt, 471 som emellertid fick egen byggnad efter beslut 1929.472 Sedan statens lantbruksförsök inrättats och förlagts till lantbrukshögskolan 4 7 3 ombildades centralanstalten till statens växtskyddsanstalt, 474 vilken efter beslut 1936 erhöll ny byggnad. 475 Dess förutvarande

lokaler övertogs av den nyinrättade statens lantbrukskemiska kontrollanstalt. 470 Förslag föreligger till principbeslut om att sammanföra denna anstalt samt kemiska analyslaboratoriet vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök till en institution, benämnd statens lantbrukskemiska laboratorium. Det nya laboratoriet avses skola förläggas till Ultuna. 477 På såväl frökontroll- som lantbrukskemiska områdena har upprättats lokala anstalter, fem av vardera slaget. Dessutom har såväl frökontroll- som växtskyddsanstalterna filial i Alnarp. Den sedan 1902 bestående skogsförsöksanstalten 478 erhöll samtidigt med omorganisationen av den högre skogsundervisningen ny byggnad. 479 Anstalten ombildades 1945 till statens skogsforskningsinstitut, för vilket, delvis med donationsmedel, ytterligare byggnader sedermera tillkommit. 480 I anslutning till anläggningarna för veterinärhögskolan har under 1940-talet tillkommit byggnader för statens veterinärbakteriologiska anstalt, 481 senare ombildad till statens veterinärmedicinska anstalt. 482 För viss försöksverksamhet bibehålles alltjämt den gamla veterinärinrättningen i Skara. Inom fiskeriväsendet har under den 1949 nyskapade fiskeristyrelsen 483 lagts statens fiskeriförsök och utöver det tidigare anlagda sötvattenlaboratoriet vid Drottningholm utbyggts ett havsfiskelaboratorium i Lysekil. På den tekniska forskningens olika områden har framför allt under tiden efter andra världskriget skapats en mängd institutioner. De äldsta leder sitt ursprung långt tillbaka, så exempelvis det på 1700-talet inrättade Jernkontoret, som med tiden kommit att intaga en halvofficiell ställning. Sedan tillkomsten 1919 av ingeniörsvetenskapsakademien, 484 vilken med från privata personer och institutioner överlämnade bidrag själv tillgodoser sitt lokalbehov,

47 h a r den tekniska forskningen fått ett samordnande men även direkt arbetande gemensamt organ. En del statliga institutioner med närstående uppgifter är också gamla. Sveriges geologiska undersökning skapades sålunda redan 1858.485 Den inrymdes sedermera i den nyuppförda byggnaden för riksmuseet 488 som med 1955 anslagna medel 487 för närvarande är under ombyggnad. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, tidigare meteorologiska anstalten, inrymdes 1926 i det för skolöverstyrelsen m. fl. myndigheter då nyuppförda ämbetshuset, 488 men överflyttades 1943 till postverkets nybyggnad på Kungsholmen. Institutet har även lokala meteorologiska stationer. Till de äldre institutionerna hör också den 1920 ur tekniska högskolan utbrutna statens provningsanstalt, som samtidigt fick egna byggnader invid högskolan. 489 Anstalten har sedan utbyggts och utgör den första i en rad tekniska institutioner, för vilka staten i enlighet med avtal med vederbörande institutions stiftelse låtit uppföra byggnader här. 490 För samordning av den tekniska forskningen inrättades 1943 statens tekniska forskningsråd 491 med lokaler i ingeniörsvetenskapsakademien och dels genom detta, dels direkt till vissa institutioner utgår statsbidrag. På det byggnadstekniska specialområdet tillkom 1942 statens nämnd för byggnadsforskning, 492 som finansieras med statsmedel och för vars verksamhet sedan 1954 inrättats en fond, 493 som tillföres medel genom avgifter från byggnadsindustrin, vilken fond nämnden självständigt disponerar. Ur chalmers tekniska högskola utbröts 1941 statens skeppsprovningsanstalt, för vilken omfattande nybyggnader uppfördes. 494 År 1938 inrättades den helstatliga flygtekniska försöksanstalten, som fick anläggningar i Ulvsunda. 495

För forskning och utbildning på hantverkets område upprättades 1940 statens hantverksinstitut, som samtidigt erhöll egen byggnad. 496 Konsumentvaruforskningen omhänderhas av hemmens forskningsinstitut. Ifrågavarande institut disponerar lokaler i provisoriska byggnader. Institutet skall enligt riksdagsbeslut från och med år 1957 ombildas till ett helstatligt statens institut för konsumentfrågor. 497 En statlig provningsinstitution för lantbruksmaskiner kom till stånd då statens maskinprovningar inrättades i Ultuna 498 och senare erhöll egen byggnad. 490 Anstalten har senare utbyggts med dotterinstitutioner först i Alnarp och under sista året även i Norrland. 6. Publikbyggnader

Kyrkans inflytande i kommunerna inskränktes 1862 till den kyrkligt-kommunala förvaltningen men den kyrkliga kommunen blev organ för både rent kyrkliga byggnader och skolbyggnader. Finansieringen av kyrkobyggandet låg alltjämt på församlingen och kostnaderna täcktes genom uttaxering. Prästgårdarna utarrenderades och boställsförvaltningen ställdes under statskontroll. Överskotten av inkomsterna från prästboställena tillgodofördes en kyrkofond under statskontorets förvaltning, till vilken staten lämnar betydande årliga bidrag för det indragna tiondet. De äldre domkyrkorna, som härstammade från medeltiden, utgjorde självständiga stiftelser med egna tillgångar och egna från vederbörande domkyrkoförsamling skild förvaltning. De senare uppförda domkyrkorna fick däremot karaktären av församlingskyrkor både vad finansiering och förvaltning beträffar. De förras under medeltiden betydande tillgångar hade i stor utsträckning indragits vid reformationen och sedermera ansågs det därför

48 skäligt att staten bidrog, dock var statsanslagen i regel ganska obetydliga. Då det gällde större ombyggnader eller i vissa fall nybyggnader och då beträffande de äldre domkyrkorna församlingen icke h a d e någon laglig skyldighet att bidraga, blev det nödvändigt med statsanslag i den mån kyrkans tillgångar ej förslog. Trots detta lämnade emellertid ofta församlingarna bidrag och ej sällan hopbragtes väsentliga belopp genom insamlingar. Så småningom gjorde sig den uppfattningen gällande att domkyrkoförsamling ej borde påläggas större utgifter för sin kyrka än en annan lika stor församling. Principen härför har klart kommit till uttryck i 1955 års statsverksproposition. 5 0 0 Under senare år h a r också statsanslag beviljats till restaurering av domkyrkorna i Skara, Strängnäs, Västerås, Linköping och Växjö samt främst till den under många år pågående restaureringen av Uppsala domkyrka. Den centrala statliga institutionen på biblioteksväsendet, kungl. biblioteket, fick 1877 byggnad i Humlegården. 501 Redan från 1900-talets första decennier blev en utvidgning aktuell och efter ett förslag 1921 kom smärre ändringsarbeten till stånd. 502 I övrigt väntar frågan alltjämt på sin lösning. Under 1955 har emellertid av byggnadsstyrelsen ritningsarbete igångsatts för en utvidgning och modernisering. Utöver centralbiblioteket finns statliga bibliotek, bl. a. vid universitet, högskolor och vetenskapliga institutioner, i viss utsträckning inrymda i särskilda byggnader. Sådana kommunala och likställda bibliotek, som är att hänföra till landsbiblioteksorganisationen, har i särskilda fall tillkommit med bidrag från staten. I organisationen, som utgörs av ett centralbibliotek i varje län, ingår dels de genom fyra särskilda riksdagsbeslut åren 1926, 1937, 1952 och 1953 inrätta-

de landsbiblioteken i respektive Linköping, Skara, Västerås och Växjö samt dels centralbiblioteken, vilka efter 1930 inrättats i län utan landsbibliotek. Landsbiblioteksorganisationen omsluter således sammanlagt 24 bibliotek. 503 Det centrala arkivväsendet med undantag av försvarsväsendets är sedan gammalt förlagt till riksarkivet, som sedan 1890, då den nuvarande byggnaden på Riddarholmen togs i bruk, 504 icke fått någon lokalutvidgning. Arkivet har sedan ett halvsekel lidit av utrymmesbrist, vilken med tiden blivit allt svårare. Olika förslag till om- och nybyggnader har uppgjorts, bl. a. 1925.505 Vid 1955 års riksdag beviljades anslag för upprättande av ritningar m. m. till en nybyggnad. 506 Utöver riksarkivet har efter hand lokala arkiv kommit till stånd. Dessa, som är organiserade som 5 landsarkiv, finansieras av staten. De båda stadsarkiven i Stockholm och Malmö är däremot kommunala. Den av Gustav III stiftade vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien fick sin organisation moderniserad 1890 samt senare 1909 och 1912. Akademin skulle utöver de allmänt historiskvetenskapliga uppgifterna ha tillsynen över landets fornlämningar samt över statens samlingar av fornminnen. Dessa samlingar, statens historiska museum, härstammade från det 1666 stiftade Antikvitetscollcgiums samlingar av jordfynd. Från att ursprungligen varit inrymda i kungl. slottet flyttades samlingarna flera gånger och fick 1866 lokaler i den då nyuppförda nationalmuseibyggnaden. 507 Först 1942 fick statens historiska museum egen byggnad genom en om- och utbyggnad av förutvarande positionsartilleriregementets kasernanläggning. För kulturhistoriska samlingar skapades 1872 av Hazelius skandinavisketnografiska samlingarna, som 1891

49 kompletterades med friluftsmuseet Skansen. Institutionen hade länge ekonomiska svårigheter men från 1875 beviljades regelbundet statsbidrag. År 1898 lämnade riksdagen tillstånd till ett penninglotteri och för 3,5 Mkr uppfördes en 1907 färdig museibyggnad, nordiska museet, som kom att inta en halvstatlig ställning. Medel till ombyggnad anslogs 1952.508 Enligt avtal med museistyrelsen har den statliga livrustkammaren inrymts i museibyggnaden. Till vetenskapsakademien donerades 1819 en privatsamling, varpå grundades naturaliemuseet. Detta utökades med nya avdelningar 509 och 1841 fick museet namnet naturhistoriska riksmuseet. År 1849 överlämnades samlingarna till staten i samband med att statsanslag beviljades för en nybyggnad vid Adolf Fredriks kyrka. 510 Samlingarna växte snabbt och 1907—15 byggdes för statsmedel en ny stor anläggning på norra Djurgården. 511 Av staten tillhöriga andra samlingar, framför allt de etnografiska, har en del inrymts i f. d. dragonkasernerna, de egyptiska samlingarna i lotsstyrelsens byggnad medan en väsentlig del saknar lokaler. Under senare år har två specialmuseer kommit till stånd, dels statens sjöhistoriska museum 1938512 med egen byggnad och dels tekniska museet, finansierat med enskilda medel. Utöver dessa finns en del specialmuseer i Stockholm samt kommunala museer i övriga landet, till vilka såväl verksamhets- som anläggningsbidrag utgår ur lottcrimedelsfonden. Grunden till ett konstmuseum hade lagts genom att Gustav III testamenterat sina konstsamlingar till staten och 1792 instiftades ett offentligt konstmuseum, som inrymdes i slottet. År 1847 anslog riksdagen medel till en nybyggnad för nationalmuseum, men byggnaden blev 4—609187

färdig först 1866. Lokalerna är numera, trots statens historiska museums utflyttning, både otillräckliga och omoderna och förslag till nybyggnad har uppgjorts 513 men hittills har frågan ej lösts. En kulturinstitution, som sedan gammalt och långt fram i tiden mera betraktades som en konungens än statens angelägenhet, var teatern, förklarligt nog på grund av att dennas bestånd varit helt beroende av kungahusets intresse. Två teaterbyggnader fanns vid 1800-talets början, dels Gustav III:s operahuset och dels mindre teatern. År 1806 avstod konungen från sin äganderätt till teatrarna. Fortfarande bidrog emellertid kungahuset upprepade gånger till teatrarnas stöd men även statsanslag utgick tidvis. Den nuvarande operabyggnaden uppfördes under åren 1891—1898 och finansierades med särskilt lotteri. 514 Behov fanns emellertid jämväl av en byggnad för talscenen. Verksamheten bedrevs från 1863 i en då inköpt byggnad. Riksdagen beviljade 1871 medel till inlösen för statsverkets räkning av teaterbyggnaden. År 1901 inrättades ett penninglotteri, för vilket dramatiska teatern uppfördes och överlämnades till staten. 515 Teaterverksamheten bedrives i aktiebolagsform. Båda teaterbyggnaderna är numera omoderna och ett flertal utredningar har under årens lopp skett i byggnadsfrågan. För dramatiska teaterns del gav en 1952516 verkställd utredning till resultat att en större ombyggnad igångsattes. Trots att teaterbyggnaderna tillhör staten, beslöt statsmakterna att anskaffa medel genom ett särskilt lotteri. 517 De ute i landet inrättade stadsteatrarna erhåller — liksom de nämnda statliga scenerna — ett årligen återkommande verksamhetsbidrag, som utgår ur lottcrimedelsfonden. 518 Byggnaderna uppförs däremot av kommunerna. Bi-

50 drag till dessa anläggningar utgår emellertid från lotterimedelsfonden liksom till kommunala museibyggnader. Rundradioväsendets distributionssida överläts 1925 på det statskontrollerade aktiebolaget radiotjänst medan stationsanläggningar och ledningsnät kvarblev hos telegrafverket. 819 Från början förhyrdes lokaler för studio- och administrationsändamål och alltjämt har lokalbehovet måst tillfredsställas genom förhyrning på olika håll. Behov av större och lämpligare lokaler har länge förefunnits och frågan om nybyggnad av radiohus h a r ständigt varit aktuell, i första hand för Stockholm, men även för Göteborg. Redan 1931 utarbetade radiotjänst ett förslag till nybyggnad och under de följande åren bearbetades de tekniska, framför allt akustiska, frågorna och ett omfattande undersökningsarbete bedrevs. År 1938 förelåg ett byggnadsförslag och 1943 tillsattes rundradioutredningen, som år 1945 framlade ett förslag till radiohus vid Valhallavägen, kostnadsberäknat till 14,6 Mkr.520 Riksdagen anslog 1946 medel för utarbetande av ritningar, vilket av Kungl. Maj:t uppdrogs åt byggnadsstyrelsen i samråd med telegrafverket och radio-

tjänst. För Göteborg blev frågan om radiohus aktuell 1952 och riksdagen anslog då medel för utarbetande av ritningar. Medel för markförvärv ställdes till förfogande av 1955 års riksdag. 521 I petita för budgetåret 1957/58 har byggnadsstyrelsen begärt 3,0 Mkr för ritningsarbete och påbörjande av byggnadsarbeten. På förslag av en 1937 tillsatt utredning 522 beslöt 1942 års riksdag om statligt stöd för uppförande av allmänna samlingslokaler. 523 Enligt kungörelsen524 beviljas på vissa villkor kommuner bidrag av statsmedel samt bolag, förening eller stiftelse lån av dylika medel. På grund av byggnadsrestriktionerna har anvisade medel icke tillfullo kunnat utnyttjas. 525 Dessutom utgår numera statsbidrag till utrustning av samlingslokaler från särskilt anslag. Fördelningen av bidrag och lån handhas av statens nämnd för allmänna samlingslokaler. Frågan om en omläggning av statsstödet har varit föremål för utredning, dels genom bostadskollektiva kommittén, dels genom 1954 tillkallad utredningsman. 526 Samtidigt med den begynnande idrottsrörelsen utomlands på 1860—70-talet

IbJDIC I

JLL IL 1 0

10 M.

1 I 'I I I I I I I I I

Ér

> 5

\å\å |

6 M

-i

2 Fig. 15. Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Vårdavdelning år 1900. 1) sjuksal för 24 patienter, 2) rum för 2 patienter.

• Q Fig. 16. Sahlgrenska sjukhuset. Vårdavdelning år 1947. 1) rum för 4 patienter, 2) rum för 2 patienter, 3) isoleringsrum.

började i Sverige tävlingsidrott att utövas. 1903 bildades »riksförbundet för idrott», varefter idrottsrörelsen snabbt tillväxte. Behovet av idrottsplatser blev snart starkt. Efter utländskt mönster bildades på många håll föreningar, vilka av kommuner eller privata personer fick åt sig upplåtna särskilda områden för idrottsplatser. Med idrottens utveckling efter sekelskiftet mot en utpräglad tävlingsidrott inför åskådare ökade kraven på idrottsplatser. Inför 1912 års olympiska spel i Stockholm blev det nödvändigt att uppföra en representativ idrottsanläggning med stora publikutrymmen. Stadionbyggnaden uppfördes åren 1910—1912 med lotterimedel. 527 Anläggningen ställdes under en särskild av Kungl. Maj:t utsedd styrelse. Under senare år har i den allmänna debatten ifrågasatts en ersättningsbyggnad för den numera otillfredsställande stadionanläggningen. Någon ytterligare statlig idrottsanläggning h a r ej tillkommit. Staten h a r emellertid i olika former lämnat stöd åt genom kommunal medverkan tillkomna idrottsanläggningar och sedan 1935 sker detta genom anslag ur den då inrättade fonden för idrottens främjande. 528 Anslagen, som stigit från 4 Mkr 1949/50529 till 9 Mkr 1955/56,530 innefattar bidrag såväl tiU verksamheten som till anläggningar. Bidragen utgår i huvudsak till riksidrotts-

förbundet, till mindre del till korporationsidrottsförbundet och skid- och friluftsfrämjandet. För 1955/56 hade förbunden begärt 12,3 Mkr men anslaget upptogs i propositionen till 9 Mkr. Riksidrottsförbundet hade beräknat 4,8 Mkr för idrottsanläggningar, hallbyggnader m. m. och därvid framhållit den på grund av byggrestriktionerna betydande eftersläpningen samt betydelsen av de statliga bidragen, som, ehuru de blott utgjorde en tredjedel av anläggningskostnaden, verkade stimulerande på den kommunala och enskilda företagsamheten. Förbundet begärde vidare »stimulansbidrag» för kommunala idrottshallar, simhallar osv.531 Ur den 1939 inrättade fonden för friluftslivets främjande 532 utgår anslag till statens fritidsnämnd för stöd åt byggande av lokaler för frilufts- och semesterliv. Även i detta fall har anslagen ej motsvarat behovet. 533 7. Driftbyggnader Genom 1809 års regeringsforms bestämmelse om postmedlen 534 fick postväsendet en fast ställning i statsförvaltningen. År 1833 ställdes postväsendet under en särskild överstyrelse, 1850 ändrad till generalpoststyrelsen. 535 Ända fram till 1850 byggde organisationen på postkontor, i regel bekostade av vederbörande föreståndare. 536 Endast konto-

52 ren i länsstäderna fick anspråkslösa hyresbidrag. Från och med 1850 infördes vissa hyresbidrag till samtliga postförvaltare, då kontorslokalerna icke var förlagda till postverkets egna fastigheter. Utvecklingen medförde emellertid ökade krav på lokaler och inredning och postförvaltarnas gamla skyldighet att anskaffa lokaler började glida över på postverket. Efter 1900 har postverket helt övertagit denna uppgift utom i fråga om vissa mindre poststationer. F r å n och med sekelskiftet började postverket också inköpa eller bygga posthus i större utsträckning. Viktigare posfhusbyggnader under senare tid är tillbyggnaden av Stockholms centralpostkontor under åren 1915—17, nybyggnad i Göteborg 1918—25, postgirohus i Stockholm 1930—32 samt två postkontor där 1929 och 1948. Under 1950talet har posthusbyggandet ökat. Fram till 1 juli 1955 hade kostnaden för nya posthus beräknats till 20,2 Mkr och under 1955/56 eller senare avses att påbörja fem posthus jämte andra byggnader för 11,5 Mkr.537 De senare årens nybyggnader har dock kritiserats för sin dyrbarhet och under 1955 har posthusbyggandet varit föremål för granskning av statens sakrevision, som föreslagit väsentliga minskningar i medelstilldelningen. 338 Utöver postlokaler uppstod snart behov av verkstadsutrymme för reparation och sedermera nytillverkning av den betydande mekaniska utrustningen för postväsendet. 539 En verkstad inrättades 1914 i Stockholm och i denna inrymdes efter hand även verkets centralförråd. För tryckning av frimärken och blanketter har tryckerilokaler anskaffats. 540 Den i gamla tider av postverket bedrivna postdiligensröreisen återupptogs i modern form 1923, då den första billinjen inrättades.54i Efter hand utvidgades verksamheten kraftigt. För denna

omfattande trafik erfordrades såväl bussgarage som reparationsverkstäder och för detta ändamål har en ej obetydlig byggnadsverksamhet ägt rum.542 Sammanlagt fem garageanläggningar pågår eller är beslutade för sammanlagt 5,3 Mkr.543

År 1830 föreskrevs att kostnaderna för uppförande av posthus skulle bestridas av postmedel »utan sammanblandning med andra kronans hus». Då det gällde större posthus förslog emellertid ej de årliga överskotten, varför medel fonderades i en av statskontoret förvaltad fond för posthusbyggnader. Efter en budgetreform 1911 kom emellertid överskotten statsregleringen till godo. Utgifterna för kapitalökning måste täckas av anslag på riksstaten. Anslagen anvisades under de första åren icke av lånemedel utan av andra statsinkomster. År 1917 började emellertid lånemedel tagas i anspråk för detta ändamål, och efter 1918 skedde så i full utsträckning. 544 För det svenska televäsendet, som 1853 började utbyggas med den första elektriska telegraflinjen Stockholm— Uppsala, inrymdes en telegrafbyrå i Bancohuset vid Storkyrkobrinken samt i förhyrda lokaler i Uppsala.545 Snart härefter ansökte olika samhällen om telegrafförbindelse och såsom villkor föreskrevs då att kommunen skulle hålla stationslokal.546 Även samhällen, som utan ansökan fick telegrafstation, upplät i regel fria lokaler. Endast i tio större städer höll telegrafverket självt lokal. I Stockholm och Göteborg tillhandahöll staten respektive staden lokaler, men då utrymmena ej förslog förhyrde verket lokal för stockholmsstationen och i Göteborg upplät kronan ostindiska kompaniets hus. Efter anmärkning från riksdagens revisorer 1860 begärde verket att de städer, Stockholm och Göteborg undantagna, som icke lämnat fria lokaler, skulle antingen göra detta eller också

53 lämna ersättning för lokalhyra.547 De i Stockholm förhyrda lokalerna visade sig snart otillräckliga och 1868 års riksdag medgav en nybyggad. 54 8 I likhet med telegrafverkets nyanläggningar i övrigt finansierades denna genom den s. k. handels- och sjöfartsfonden, förvaltad av »konvojkommissariatet». Då byggnaden därtill skulle inrymma lokaler för krigshovrätten och skogsstyrelsen beviljades emellertid även ett anslag. Också på andra orter skedde fastighetsförvärv, varvid i vissa fall med vederbörande stad avtalades kontanta årliga bidrag.549 Alltjämt bibehölls emellertid i huvudsak systemet att kommunerna stod för lokalkostnaderna. I samband med att ett telefonnät öppnades i Stockholm 1889 blev lokalfrågan här ånyo aktuell. Sedan Kungl. Maj:t år 1891 medgivit telegrafverkets pensionsanstalter att placera medel även i fastigheter, inköptes till telegrafhuset angränsande byggnader, vilka sedan förhyrdes av verket.550 Fortfarande r å d d e dock lokalbrist men 1897 och 1899 beviljade riksdagen anslag för tillbyggnad av telegrafhuset. I samband härmed övertog verket förvaltningen av fastigheten från överintendentsämbetet, då dettas underhållsanslag var hårt anlitat. Även i landsorten byggde verket egna hus.ssi Så fick Malmö en ny telefonbyggnad 1885, bekostad av driftmedel. I stället för kontantbidrag ställde kommunerna stundom tomt till förfogande. Fastighetsförvärv kom också till stånd genom donationer. Den samhällena ålagda skyldigheten att tillhandahålla lokaler hade ursprungligen berott på att inkomsterna vid telegrafstationerna icke täckte utgifterna, och då städerna hade fördel av stationerna ansågs det naturligt att de lämnade bidrag. Vid mitten av 1890-talet uppstod tvister mellan telegrafstyrelsen och städerna om de fria lokalerna.552 Vissa

städer blev genom domstolsutslag befriade från skyldigheten. Den orättvisa, som härigenom uppstod, föranledde 1903 motion i frågan och efter utredning befriades snart samtliga städer från skyldigheten.553 Verket började därefter i stor omfattning uppföra egna byggnader eller inköpa och ombygga äldre fastigheter.554 Sedan automatiseringen av telefonnätet påbörjats med den 1924 öppnade stockholmsstationen ökade behovet av nybyggnader och detta i än högre grad från slutet av 1930-talet, då automatiseringen utsträcktes till landsbygden. Även i andra hänseenden medförde den tekniska utvecklingen förändringar, som fordrade anläggningar. Ny teknik för överföringen på längre avstånd innebar sålunda behov av överföringstationer o. dyl. Enligt en 1956 uppgjord investeringsplan skulle över 30 nybyggnader eller större tillbyggnader utföras.sss Ett nytt verksamhetsområde fick telegrafverket genom det 1919 införda statsmonopolet för »trådlös telegrafering och telefonering». 550 Redan dessförinnan hade kust- och fartygsradiostationer anordnats.557 Den första större radiostationen färdigställdes i Karlsborg 1918 och en storstation för atlanttrafik på västkusten påbörjades 1922.558 Under 1920-talet tillkom rundradion — från 1925 handhavd av aktiebolaget radiotjänst — där telegrafverket fick uppgiften att sörja för sändareanläggningarna.559 En storstation i Motala togs i bruk 1927 och under de följande åren tillkom en rad stationsanläggningar. För närvarande har televerket närmare 40 rundradio- och andra radiostationsanläggningar. För dessa har byggnader uppförts för såväl sändareanläggningar som för administrationen och bostäder. Däremot ankommer anskaffning av lokaler för studioändamål på radiotjänst. Telegrafverkets

omfattande

anlägg-

54 ningar nödvändiggjorde snart en egen verkstad, som inrättades i en 1858 till telegrafväsendet donerad fastighet i Stockholm.560 Med tiden blev den för liten och en ny anläggning förlades till Nynäshamn, där tomt erhölls gratis och där dessutom mark för bostadsbyggande kunde disponeras.sei Denna huvudverkstad har efter hand väsentligt utvidgats och moderniserats och nya verkstäder har under de sista åren anlagts i Sundsvall, Göteborg och Vänersborg. Fram till 1908 finansierades fastighetsanskaffningar över omkostnadsstaten. Då emellertid denna gällde för året, som följde närmast efter riksdagsbeslutet, medgav riksdagen styrelsen att årligen reservera vissa belopp för blivande fastighetsköp.562 Snart förslog dock ej överskottsmedlen. För husbyggnader anvisade därför 1907 års riksdag ett anslag av lånemedel, som skulle av verket förräntas samt amorteras inom 20 år. Påföljande år beviljades ett nytt lån för telefonstationsbyggnader i Stockholm och Göteborg. Alltjämt reserverades dock årligen överskottsmedel för byggnadsändamål. Från 1912 finansierades fastighetsförvärv och nybyggnader genom särskilda anslag, till en början av andra statsinkomster än lånemedel, efter 1916 dock helt av lånemedel. Utbyggandet av järnvägarnas stambanenät, som från 1854 års principbeslut563 stod under enmansledning, överfördes 1862 på en särskild från driftledningen skild styrelse.564 Sedan byggandet 1883—1888 legat på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inrättades sistnämnda år ett enhetligt ämbetsverk, järnvägsstyrelsen.ses i det omfattande järnvägsbyggandet under det följande halvseklet ingick en ej oväsentlig del husbyggnader, i första hand stationsbyggnader, lokstallar, magasin m. m., men även bostadsbyggnader. Under det första halvseklet uppfördes över 400

stations- och hållplatsbyggnader samt över 2 000 banvaktsstugor.566 Även för annat än direkt järnvägsändamål uppfördes byggnader, bl. a. för postkontor och tullstationer. På vissa ställen byggdes hotell och restauranger.567 Sammanlagt inemot 6 000 husbyggnader kom till under perioden.568 Större stationsbyggnader uppfördes i Göteborg 1857, i Stockholm 1871 och i Malmö 1890.569 Mot sekelskiftet minskade husbyggandet liksom järnvägsanläggandet men en huvudverkstad i Örebro byggdes då.570 Under utbyggandet av det norrländska järnvägsnätet på 1900-talet uppfördes ett stort antal stationshus och andra byggnader. Stationshusen fick en enhetlig utformning efter ett utbyggbart system. 57i Inom stambanenätet i övrigt nödvändiggjorde den ökade trafiken och moderna krav större ombyggnader av de äldre stationsanläggningarna liksom av de fram till 1930 övertagna p r i vatbanornas ofta dåligt underhållna byggnader. Den omfattande dubbelspåranläggning, som påbörjades 1911 och sedan kontinuerligt fortgått, har utförts så att såvitt möjligt större förändringar av stationsbyggnader undvikits. Överhuvudtaget har under de senaste årtiondena ny- och ombyggnad av stationshus o. dyl. fått stå tillbaka för anläggningar och anskaffningar, som mera direkt inneburit ökning och rationalisering av driften och därför kunnat bedömas räntabla. En speciell sak har dock Stockholms centralstation varit, där omfattande anläggningsarbeten pågår. Motorismens genombrott i trafikväsendet föranledde statsjärnvägarna att på 1920-talet ordna busslinjer som anslutning till järnvägen.572 För den betydande bussparken uppfördes efter hand garage och verkstadsbyggnader på ett flertal platser. Projekteringen av husbyggandet ställdes redan från början under särskild

55 ledning och denna samordning har medfört stor enhetlighet i fråga om byggnadernas utformning och tekniska utförande. Denna standardisering var vidare mycket tidigt medvetet eftersträvad, i synnerhet då statsmakterna på 1860-talet tvangs till största sparsamhet i medelstilldelningen. Standardiseringen ansågs redan då och visade sig även vara ett medel att minska byggnadskostnaderna.573 Också i tekniskt hänseende hade det omfattande husbyggandet för järnvägarna ej ringa betydelse. Bland de första statliga tekniska byggnadsbestämmelserna var sålunda de 1893 av järnvägsstyrelsen utgivna »allmänna föreskrifter» rörande husbyggandet. 574 De första ansatserna till monteringsfärdiga hus förekom likaså inom järnvägens husbyggande och daterar sig från 1870talet, då färdiggjorda väggdelar till banvaktsstugor tillverkades i Stockholm och transporterades till Norrland.575 Även föregångare till nutidens betonghus kan spåras till 1870-talet, då för västra stambanan uppfördes »gjuthus». Beslutet 1855 om statligt järnvägsbyggande ställde statsmakterna inför stora investeringsproblem. Nya former för medelsanskaffning prövades. Biksdagen beslöt i p r i n c i p att aktuella och framtida anläggningskostnader skulle — utöver av disponibla tillgångar — bestridas genom ett »inhemskt fondsystem».576 Upplåningen inom landet misslyckades och anläggningskostnaderna fick till en början täckas med statsöverskottsmedel. Biksgäldskontoret bemyndigades då att inom eller utom landet upplåna högst 20 milj. r d r . I fortsättningen skedde finansieringen på detta sätt577 tills man på 1860-talet övergick till inhemska lån.578 Så småningom kunde emellertid i större utsträckning medel ställas till förfogande från riksstaten och lånebehovet minskades. 579 Järnvägsmyndigheternas

ekonomiska

befogenheter reglerades först 1867, då riksdagen begärde årlig omkostnadsstat för större n y a n l ä g g n i n g a r ^ Dessa bestämmelser fortfor att tillämpas under lång tid. Kungl. Maj :t meddelade årligen riksdagen kostnadsstat för nybyggnader och begärde förslagsanslag av trafikmedel eller, då så erfordrades, extra anslag. År 1877 fann riksdagen »det oegentligt att i riksstaten upptoges såväl bruttoinkomsterna som utgifterna utan järnvägen borde betraktas som en utanför statsförvaltningen stående industri och därför i riksstaten endast upptagas nettoinkomsten». 581 Efter förslag av 1893 års järnvägskommitté blev järnvägsstyrelsens befogenheter i fråga om nybyggnader reglerade så att enbart större anläggningar, som innebar en kapitalökning, skulle underställas riksd a g e n ^ Genom budgetreformen 1911 fick järnvägsstyrelsen sin ekonomi och redovisning reglerad som övriga affärsdrivande verk.583 Till skillnad från de båda andra kommunikationsverken redovisas dock ej husfastigheterna separat utan ingår i fondredovisningen tillsammans med järnvägsfastigheterna. Däremot anvisas särskilda anslag för husbyggnader. Sedan vägväsendet efter särskild utredning 1943 förstatligats584 0 c h lagts under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ledning utbyggdes verket med en omfattande distriktsorganisation. För de lokala organens administrationslokaler bereddes i viss utsträckning utrymme i nybyggnader för länsstyrelserna, medan för de olika vägdistriktens biloch maskinpark uppfördes garage och reparationsverkstäder. Organisationen av verkstadsrörelsen och byggnadsanläggningarnas lämpliga förläggning och utförande var 1945 föremål för utredning.585 Därvid förordades centrala depåverkstäder för varje län. För finansiering av byggnaderna liksom maskin-

56 D D O n O t D O C D G O D O O O D O E i n

—

_

Fig. 17. Lasarett i Fagersta. Första byggnadsetappen utförd som odelat lasarett. Byggt 1951. Ark.: A. Tengbom.

anskaffning m. m. inrättades en särskild fond, väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond. 5 86 Ämbetsbyggnaderna redovisas däremot över statens allmänna fastighetsfond liksom byggnader för den under styrelsen lydande statens bilinspektion. För den sistnämnda har medel till nybyggnad i Stockholm ställts till förfogande 1955.587 Redan från flygtrafikens första början i Sverige har staten bidragit till de för luftfarten erforderliga fasta anläggningarna och 1919 års lufttrafikkommitté ansåg att staten genom ekonomisk medverkan vid upprättande av luftfartsstationerna borde tillförsäkra sig avgörande inflytande på luftfartsväsendets u t v e c k l i n g . ^ Kommittén föreslog att kostnaderna för flygfältsbyggena borde så fördelas mellan stat och kommun, att den senare »anskaffar och anordnar flygområde med avseende på flygfältets placering samt framdragande till stationsplatsen av erforderliga vägar jämte ledningar » och överlämnar området till staten med full äganderätt. Emellertid följdes vid inrättandet av flygplatser icke några enhetliga principer. I allmänhet bidrog staten med viss del av kostnaderna och vissa byggnader uppfördes helt med statsmedel; delvis utfördes också på 1930-talet anläggningar som statskommunala reservarbeten.589 Genom beslut vid 1922 års riksdag bestämdes att såsom luftfartsmyndighet skulle tills vidare fungera en befattningshavare i kommunikationsde-

partementet, »so Ansvällningen av arbetsuppgifter nödvändiggjorde en omorganisation av luftfartsmyndigheten, och för detta ändamål inrättades en särskild byrå inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Den ytterligare expansionen av den civila luftfarten efter andra världskriget gjorde att efter särskild utredning:>9i luftfartsstyrelsen inrättades 1945.592 Myndigheten organiserades som ett affärsdrivande verk och den 1938 inrättade luftfartsfonden överfördes till luftfartsverket.593 över fonden finansierades byggande och utrustning för flygplatserna. Projektering av nybyggnader sker genom luftfartsstyrelsen, medan arbetena utförs genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, husbyggande dock genom byggnadsstyrelsen. Antalet flygplatser uppgick 1955 till 9. Den ökade betydelsen av den interkontinentala flygtrafiken har föranlett anläggande av en särskilt för denna trafik avsedd storflygplats. Efter förslag av 1944 års flygplatsutredning594 beslöt 1946 års riksdag att påbörja anläggandet av en ny flygplats vid Halmsjön norr om Stockholm. 505 Storflygplatsfrågan är emellertid föremål för utredning. I det omfattande utbyggandet av landets vattenkraft under ledning av den 1908 organiserade vattenfallsstyrels e n ^ som inleddes efter sekelskiftet, ingick en hel del husbyggande för driftändamål. Därutöver anlades 1915—19 i Västerås samtidigt med att ett ångkraftverk uppbyggdes en verkstadsan-

57 läggning, som väsentligt utbyggdes i olika etapper. 597 En befintlig mindre verkstadsanläggning i Trollhättan utvidgades bl. a. genom förvärv av privata f a b r i k s b y g g n a d e r . ^ För förrådsverksamheten inrättades ett centralförråd i Västerås, som utbyggdes i början av 1940-talet.599

Den byggnadsverksamhet, som domänverket bedriver, hänför sig i huvudsak till byggnader för jordbruk och skogsbruk. Är 1931 överfördes statens järnvägars slipersfaktori i Piteå till dom ä n v e r k e t ^ S O m enda resultatet av en stor utredning 1919 angående statens övertagande av förädlingen av virket från statens skogar^oi och 1936 övertog domänverket Kalix träindustriaktiebolag.602 Industriverksamheten utvidgades men överfördes 1941 till det då bildade aktiebolaget statens skogsindustrier. Det år 1871 inrättade lotsverkets byggande omfattar i första hand fyranlägg-

ningar. På 1870-talet började dessa, som tidigare i stor utsträckning varit av trä, ombyggas i sten eller järn och tidigare privata fyrar inlöstes.603 Kring sekelskiftet utökades och moderniserades fyrväsendet. Den senare tidens tekniska och kvantitativa utveckling på sjöfartens område har ställt nya krav på fyranläggningar. Inom lotsverket har omfattande nyanläggningar planlagts, innebärande att fyrskepp — och med tiden även lysbojar — i Bottenhavet utbytes mot fasta fyrar. En varvsanläggning tillkom tidigt i Stockholm, dit till en början verksledningen var förlagd. Byggnaderna finansierades från början av »lotspenningar» samt »fyr- och båkavgifter».604 De inkomster lotsväsendet hade förslog snart ej till nyanläggningar och moderniseringar. Bedan 1839 fick lotsväsendet från riksgäldskontoret ett lån, som 1858 hade återbetalts. Med början 1856—58 anvisades av

Fig. 18. Lasarett i Fagersta. Plan av bottenvåningen. I östra flygeln barnbördsavdelning. I källarvåningen badavdelning. I våningarna 1 och 2 tr. vårdavdelningar. I norra flygeln mottagningsavdelning. I våningarna 1 och 2 tr. röntgen- och operationsavdelningar.

58 riksdagen särskilda medel för nya fyrinrättningar m. m. F r å n 1872 fastställdes årligen underhållsstat för verket och medel anslogs regelmässigt för nyanläggningar. 605 År 1939 överfördes lotsverkets fastigheter till en särskild delfond av statens allmänna fastighetsfond.606 Investeringsanslag anvisas numera under beteckningen »säkerhetsanstalter för sjöfarten» på kapitalbudgeten men också under driftbudgeten.»"^ Efter utredningeos sammanfördes från 1956 lotsverket, sjökarteverket, isbrytarverksamheten samt vissa delar av kommerskollegium och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till ett nytt verk, sjöfartsverket.609 I samband därmed har föreslagits viss omläggning i fråga om finansieringen med en nyinredd förrådsfond, konstruerad efter samma principer som väg- och vattenbyggnadsverkets. 6io över denna skall driftbyggnader och utrustning ävensom varvsrörelsen redovisas. Slutlig ställning till detta förslag har ännu ej tagits. Tullväsendet, som från början av 1700-talet med vissa avbrott utarrenderats, ställdes 1813 under en direktion, som 1824 ombildades till General-Tullstyrelsen' 1 1 och efter förslag av 1914 års tullkommission omorganiserades 1922.612 Tullhusbyggandet ålåg stapelstäderna, men frågan var vid flera tillfällen under debatt. År 1828 meddelade Kungl. Maj :t i viss anledning, att befrielse från »skyldigheten att bygga erforderliga tullrum» borde ankomma på prövning i varje särskilt fall.6i3 Bland de villkor, som angavs vid beviljande av nya stapelstadsrätter, omnämndes tullhusbyggnadsskyldigheten ej, utan den torde ha ansetts utan vidare förenad med stapelstadsrätten.6i4 Frågan förblev emellertid i viss mån oklar, men i allmänhet godtog städerna principen att de skulle bekosta lokaler för tullkamrar, packhus o. dyl. Vid tullinspektioner,

tullstationer och tullexpeditioner fick däremot föreståndarna själva anskaffa erforderliga lokaler, där ej, såsom på många platser var fallet, tullverket ägde eller uppförde lokaler. Frågan om statens övertagande av städernas byggnadsskyldighet behandlades i särskild utredning, som dock ansåg, att frågan borde upptagas i samband med eventuell avlösning av tolagsersättningen.6is Någon ändring i förhållandena kom emellertid ej till stånd. Stockholm intog en undantagsställning, då enligt 1776 års landtulls- och accisstadga kronan skulle bidraga med tre fjärdedelar till tullhusbyggnaden och staden med en fjärdedel.6i6 Frågan var långt in på 1900-talet föremål för förhandling mellan parterna och först 1955 träffades en överenskommelse. 617 Till ett tullhus i Haparanda beviljade 1952 års riksdag ett ränte- och amorteringsfritt lån på 0,19 Mkr, 1955 utökat med 0,12 Mkr.eis Tullbyggnader vid gränsbevakningar, järnvägsgränsstationer och senare vid flygplatserna har däremot tillkommit med statsmedel. Finansieringen av tullverkets byggnader sker sedan 1940 över en särskild delfond inom statens allmänna fastighetsfond.6i9 För kust- och gränsbevakningens byggnader har från 1945/46 medel anvisats för fullföljande av ett upprustningsprogram. I samband med att frågan om en avveckling av städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten ånyo aktualiserats kommer även en avveckling av det vissa städer åvilande tullhusbyggandet att behandlas. 020 Bortsett från verkstadsanläggningar för de affärsdrivande verken m. fl. statsmyndigheter, som åtminstone i huvudsak är avsedda för eget reparations- och underhållsbehov, är huvudparten av statens industriella verksamhet, som med tiden fått en betydande omfattning, organiserad som aktiebolag. Endast inom

59 försvaret driver staten en produktiv industriell verksamhet i verksform, genom försvarets fabriksstyrelse. Även om i fråga om statliga bolag i många fall staten genom lån eller kapitalökningsanslag finansierat större utbyggnader, utövas dock byggnadsverksamheten av de formellt som fristående juridiska personer organiserade bolagen och kan därför ej i detta sammanhang anses vara statlig verksamhet. För den omfattande gruvdrift som det privata företaget Bolidens gruvaktiebolag bedriver i Västerbotten vid staten tillhöriga gruvfyndigheter har dock hittills byggnadsanläggningarna utförts med statsmedel och så sker alltjämt. Anläggningarna är således statens medan verksamheten sedan 1940 handhafts av bolaget som s. k. legodrift. Redovisningen sker dock ej över fastighetsfonden utan över fonden för förlag till statsverket. Riksdagen har hittills för detta ändamål inklusive kostnader för undersökningar samt »tillredningar» under jord anvisat 17,5 Mkr och för 1955/ 56 har upptagits ytterligare 1,9 Mkr.621 En väsentlig del av kostnaderna hänför sig till underjordsarbeten och maskinutrustning, men en omfattande byggnadsverksamhet bedrivs också. Sveriges geologiska undersökning bedriver en viss byggnadsverksamhet vid sina anläggningar vid nya gruvfyndigheter. Dessa byggnader är emellertid i stor utsträckning av provisorisk karaktär och finansieras genom anslag under rubrikerna »malmletning», »utrustning» och »djupborrning efter salt och olja». En annan industriell verksamhet är den av statens reproduktionsanstalt bedrivna, där dock byggnadsbehovet inskränker sig till anstaltens tryckerilokaler. Anstalten är organiserad som affärsdrivande verk med en särskild fond.622 I detta sammanhang bör omnämnas riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri i Stockholm, vilka tillhör riksda-

gens verk. Pappersbruket har omfattande industrianläggningar i Tumba och dessa har under senare år väsentligt tilloch ombyggts. Ehuru egentligen avsedda för militära ändamål kan det här slutligen nämnas de centrala tvätt- och reparationsanstalter, som drivs av försvarets fabriksstyrelse och uppförs med medel ur försvarets fabriksfond. Dessa anläggningar betjänar i ständigt ökad grad civila sjukhus och andra civilanläggningar och en väsentlig utvidgning av verksamheten på det civila området har föreslagits av en utredning. 823 8. Bostadsbebyggelse

Bortsett från det allmänna bostadsbyggandet, som numera till långt övervägande del är beroende av statligt ekonomiskt stöd, är det av staten eller med statsmedel bedrivna bostadsbyggandet i övrigt av betydande omfattning. Denna verksamhet är av gammalt datum. Inom det statliga järnvägsväsendet har sålunda bostadsbyggande redan från början varit omfattande. Personalbostäder och banvaktsstugor uppfördes parallellt med järnvägslinjernas utbyggande. Fram till första världskriget torde mellan 200 och 400 »eldstäder» ha uppförts varje år.624 Under bostadsnöden vid tiden för första världskriget måste statens järnvägar i betydligt ökad utsträckning sörja för bostäder för sin personal, och järnvägens bostadsbyggande utgjorde då en väsentlig del av den totala bostadsproduktionen. Det kostnadskrävande bostadsbyggandet föranledde flera besparingsutredningar inom järnvägsstyrelsen, bl. a. 1911 och 1920.«25 År 1945 fanns omkring 8 800 tjänstebostäder och detta bostadsbestånd var i stor utsträckning otidsenligt. En upprustning av bostäderna beräknades kosta omkring 32 Mkr. Detta föranledde en ny utredning, som emellertid ansåg att för framtiden

60 statens järnvägar endast borde sörja för bostäder som vore nödvändiga ur driftsynpunkt. 626 Även telegrafverket tvangs efter första världskriget att ordna bostäder för sina anställda. Åren 1917—20 anvisade riksdagen sammanlagt 4,4 Mkr för personalbostäder. 627 Dessutom lämnade verket lån och subventioner. Verkets bostadsbyggande har fortfarit, framför allt vid verkstäderna. I Nynäshamn skedde det ursprungligen genom avtal med ett privat tomtbolag, 628 men från 1917 har verket där byggt självt. Vattenfallsverkets bostadsbyggande tillkom ursprungligen därigenom att — i samband med övertagandet av Trollhätte kanal — på styrelsen överfördes ett betydande fastighetsbestånd i Trollhättan, bl. a. för byggnadstomter lämpad mark. En särskild fastighetsavdelning inrättades för de fastigheter, som ej erfordrades för verksamheten. Fastighetsbeståndet ökades genom nyförvärv samt genom överföring av fastigheter från domänverket. Tomter försåldes till en början med tomträtt men från 1917 med äganderätt. Staten bidrog till vatten- och avloppsledningar och genom avtal 1907 överlämnades gatumark m. m. till Trollhättan. Styrelsen stödde genom amorteringslån bebyggelsen. 629 Sedan utbyggandet av landets vattenkraft kommit i gång i ständigt stegrad takt uppstod ett betydande behov av bostäder och bostadskollektiva byggnader för anställda vid nyanläggningarna, framför allt sedan år 1910 med Porjus de norrländska kraftverken påbörjats. Kraftverken ligger ofta i trakter utan någon bebyggelse och hela samhällen har därför på många ställen fått uppföras genom statens försorg med vägar, kommunikationer, affärer, marketenterier och mässar, sjukhus och skolor, tvätt- och badinrättningar m. m. samt lokaler och anordningar för fritidssysselsättning och förströelse. För övrigt- har bostäder upp-

förts, där bostadsbrist eller driftförhållandena nödvändiggjort detta. För arbetet med de mångmila kraftledningarna genom de norrländska vildmarkerna har flyttbara logementsbyggnader anskaffats. 630 Domänverket driver också ett bostadsbyggande av ej oväsentlig omfattning för tjänstemän och skogsarbetare. Under senare år har behovet av nya bostäder och förbättringar av befintliga starkt ökat. Sålunda beräknar domänstyrelsen för närvarande behovet till 2,2 Mkr, men anslagstilldelningen har de senare åren stannat vid 0,7 Mkr.631 Dessutom får av verkets driftmedel högst 1 Mkr tagas i anspråk för bostadslån till skogsarbetare. Bland de icke affärsdrivande verken har lotsverket byggt bostäder vid fyrplatser och lotsstationer, särskilt vid sådana som förlagts till ej bebodda platser har bostadshus uppförts för lotsoch fyrpersonal. På vissa platser inrymdes därvid fyr och bostad i samma byggnad. Under senare år har i allt större utsträckning fyrarna kunnat göras obemannade, men å andra sidan har för en del större fyrplatser de befintliga bostäderna måst ombyggas. Också tullverket har för sina kust- och gränstullstationer fått bygga bostäder, stundom kombinerade med tullokal. På nästan alla områden av byggande för offentlig verksamhet har bostäder uppförts för personal. Ursprungligen torde för de kronans tjänstemän, som efter tillskapandet av lokala statliga förvaltnings- och rättsorgan placerades ute i landet, bostaden i allmänhet tillika ha varit tjänstelokal eller i varje fall nära knuten till denna. För landshövdingarna var slotten eller residensen allt ifrån början både bostad och ämbetslokal och distriktstjänstemännens expedition blev ett rum i bostaden. Det var också i äldre tider en självklar anordning, då bestämda tjänstgöringstider knappast existerade och på vissa områ-

Cl den tjänstemannen förutsattes stå till förfogande praktiskt taget när som helst. Icke minst var detta fallet vid de statliga driftföretagen, vilket gjorde att bostäderna uppfördes i omedelbar närhet av driftanläggningarna, något som var det normala också vid enskilda företag. Dåvarande kommunikationer gjorde att även på andra områden en förläggning av bostaden i närheten av tjänstestället var naturlig, så exempelvis för domhavande. I fråga om prästerliga tjänster hade prästgården gammal hävd och förlades i kyrkans närhet. I detta som i många andra fall var bostaden förenad med jord, vars avkastning utgjorde en ofta väsentlig del av tjänsteinkomsten. Då anstalter för omhändertagande och vård av sjuka, fattiga, förbrytare osv. började anläggas, måste bostäder för vård- och vaktpersonal knytas till anläggningen. I dessa fall, liksom då det gällde trafikanläggningarna, var det nödvändigt att bygga bostad även ur den synpunkten, att i stor utsträckning personalen fick rekryteras från andra platser och någon bostadsreserv ej existerade i samhället. Vissa trafikanläggningar förekom dessutom på platser utan någon bebyggelse överhuvudtaget. Ett särskilt problem uppkom i samband med skolväsendets utbyggnad. Det blev på landsbygden redan från början nödvändigt att anskaffa icke enbart skollokaler utan även bostad åt läraren, och debatten om kostnadernas fördelning härför följde samma linjer som i fråga om skollokalerna. Just för vaktmästaren var det förr nödvändigt att bostaden låg i byggnadsanläggningen, då i vaktmästarens skyldighet ingick framför allt eldning, renhållning, bevakning osv. Sedan centralvärmeanläggning, elbelysning osv. införts, fordrade dessa anläggningar fortfarande långt fram i tiden ständig tillsyn och skötsel. För läroverkens del tillämpades och tillämpas

ännu den från gamla tider hävdvunna ordningen att för rektor och vaktmästare kommunen, som bekostar skolbyggnaden, tillika skall tillhandahålla bostad. Då distriktsläkareorganisationen uppbyggdes inrymdes läkarbostad och mottagning i samma byggnad och så sker i stor utsträckning alltjämt. Tjänstebostadssystemet var således naturligt och nödvändigt under äldre tider, men även då förutsättningarna ändrades kom det inom de äldre områdena av offentlig verksamhet att bibehållas och detta i stor utsträckning därigenom att, då i regel ingen hyra utgick, tjänstebostaden utgjorde en löneförmån. Särskilt framträdande blev detta i de fall att någon skyldighet ej förelåg för tjänstemannen att bebo den tillhandahållna bostaden. Så var exempelvis fallet med läroverkens rektorsbostäder. 632 Överhuvudtaget kom förhållandena i vad såväl nu nämnda skyldighet beträffar som bostadens kvalitet med tiden att bli mycket varierande, då regleringar skedde av varje område för sig, exempelvis i ecklesiastik bostadsordning, i avlöningsreglemente för kommunikationsverken, i militära reglementen, i bestämmelser för allmänna civilförvaltningen, i folkskole- och läroverksstadgarna osv. Vid 1920 års riksdag beslöts för första gången, att tjänsteman skulle erlägga hyra för tjänstebostad efter på orten gällande hyrespris, dock enbart i fråga om kommunikationsverken. 6 3 3 Detta skedde i samband med att förmånen av fri bostad för vissa grupper slopades och kompenserades genom ökad lön. Samma stadganden infördes emellertid efter hand vid omarbetningen av avlöningsreglementena för andra grenar av förvaltningen. 634 Sedan 1948 gemensamt avlöningsreglemente införts, blev därmed denna bestämmelse gällande för hela den därav reglerade offentliga verksamheten. Emellertid blev ej hyrorna

62 Fig. 19. Sahlgrenska sjukhusets centralblock under byggnad 1956. Ark.: G. Birch-Lindgren och E. Lohk. därvid enhetliga, då ämbetsverken tilllämpade olika värderingsgrunder. Behovet av enhetliga bestämmelser för hyressättningen uppmärksammades redan av de särskilda bostadsnämnderna vid kommunikationsverken, allmänna civilförvaltningen och försvaret, vilka före år 1923 omhänderhade de uppgifter som sedan överflyttades på statens bostadsnämnd. Denna utarbetade förslag till riktlinjer om hyressättningen för tjänstebostäder. 635 Både 1928 och 1936 års lönekommittéer 638 behandlade frågan utan resultat och statens bostadsnämnd erhöll i stället uppdrag att överarbeta sitt tidigare förslag. Bostadsnämnden avlämnade sitt nya betänkande 1938,637 vilket sedermera tillstyrktes av 1945 års lönekommitté. 638 Några riktlinjer har fortfarande icke blivit utfärdade, ehuru frågan behandlats förutom av de nu nämnda utredningarna både av besparingsutredningen 1940639 och av riksdagsrevisorerna 1945640 och 1951. Senast har 1952 års tjänstebostadsutredning 6 4 1 behandlat frågan och föreslagit, att ett organ skall vara bestämmande för samtliga tjänstebostadshyror samt att denna uppgift läggs på bostadsstyrelsen. 642 Emellertid har vid olika tillfällen under senare tid frågan om hela tjänste-

bostadsinstitutionens vara tagits u p p . Dels har förhållandena genom den tekniska utvecklingen och nyare tids reglering av arbets- och tjänstetider gjort behovet av i eller invid byggnadsanläggningarna boende personal mindre eller obefintligt. Därtill har de statsekonomiska synpunkterna i hög grad gjort en minskning eller ett avskaffande av tjänstebostäder angeläget. Detta gäller naturligtvis framför allt frågor om nybyggnad av sådana bostäder, icke minst med hänsyn till att de, inrymda i eller utförda i samband med en offentlig byggnad, oftast får ett dyrbarare utförande än om de kom till stånd i det allmänna bostadsbyggandet. Men därtill drar redan det nuvarande bostadsbeståndet betydande kostnader, framför allt med hänsyn till att det i stor utsträckning är gammalt och i behov av väsentliga moderniseringar. Totalt finns för närvarande 30 073 statliga bostäder, varav omkring 23 316 bebos av statstjänstemän. Av bostäderna kommer 7 330 på försvaret och 11 448 på statens järnvägar. Icke mindre än 38 % saknar wc, 63 % badrum, 34 % värmeledning, 2 % elbelysning och 10 % vatten och avlopp. 643 Till de statliga bostäderna

kommer

63 så alla tjänstebostäder, som uppförts av landsting och primärkommuner, ofta med statliga bidrag. I samband med att statsbidrag för folkskolor infördes 644 på grundval av förslag av 1935 års sakkunniga 645 beslöts ett särskilt tjänstebostadsbidrag för såväl redan befintliga som blivande lärarebostäder. Bidragsgrunderna blev emellertid andra än för skolbyggnaderna och fick formen av ett fast årligt bidrag för varje läraretjänst, 80—160 kronor beroende på tjänstens karaktär. I samband med förslag till nya bidragsgrunder för skolbyggnader diskuterade 1939 års utredning tjänstebostadsbidragens avskaffande men ansåg att därmed borde anstå. 646 Då 1946 bidragssystemet för folkskolebyggnader efter förslag av 1945 års sakkunniga 647 ändrades, infördes för tjänstebostäderna byggnadsbidrag med vissa bestämda belopp, 8 000 och 12 000 kronor för re-

spektive 60 m och 90 m storlek. Beloppen höjdes 1952 till 12 000 och 18 000 kronor. 649 Sedermera behandlades frågan 1954 av särskilt utredning, 050 som föreslog en höjning av bidragen till 18 000 och 24 000 med vissa tilläggsbidrag, 4 000 respektive 6 000 kronor, för orter där enligt gällande bestämmelser de utgående hyrorna var lägst.051 Samtidigt föreslogs att den skyldighet för kommunerna att hålla lärarbostad, som förelåg på orter där ej hyresmarknad fanns, skulle närmare definieras och utredningen uppgjorde förteckning över tätorter med hyresmarknad. 0 5 2 Antalet lärarbostäder, som var 10 215, skulle vid oförändrade bestämmelser intill 1958 behöva uppgå till 13 075 men enligt utredningens förslag till endast 11 357.653 Vid de allmänna läroverken, de tekniska läroverken m. fl. statliga läroanstalter, är, då vederbörande kommun hål-

Fig. 20. Sahlgrenska sjukhusets centralblock. Plan au bottenvåningen. I det södra blocket (överst på fig.) innehåller 12 av de 16 våningarna vårdavdelningar. I de 3 lägsta våningarna samt i de 6 våningar höga flyglarna och norra blocket i huvudsak polikliniker, olika medicinska och kirurgiska behandlingsavdelningar, laboratorier m. m.

64 ler skolbyggnad, detta även fallet i fråga om vaktmästarebostäder samt, vad beträffar de allmänna läroverken, jämväl rektorsbostäder. Sammanlagt finns 189 dylika bostäder. Speciella krav i fråga om tjänstebostäder har förelegat för de i allmänhet på landsbygden förlagda folkhögskolorna samt för lantbrukets skolor, där respektive 50G och 311 tjänstebostäder finns. 654 För provinsialläkarbostäder, som uppförs av kommunerna, infördes 1921 statsbidrag med 10 %, dock under förutsättning att hyrorna ej överskred visst belopp. Detta, som uppgår till 1 800 kronor, betraktas numera av kommunerna i viss utsträckning som så lågt att de finner det fördelaktigt att avstå från statsbidraget för att få högre hyror. Antalet provinsialläkarbostäder uppgår till 305.655 För distriktsveterinärer förekommer av kommunen anskaffade tjänstebostäder, uppgående till totalt 85.,i5a Inom byggnad för häradsrätt, vars uppförande sedan gammalt ankommer på tingshusbyggnadsskyldiga, inryms oftast, åtminstone på mindre platser, bostäder för häradshövding, tingssekreterare och notarier samt för vaktmästare. Stundom anskaffas särskilda bostäder för ändamålet. Landets 117 domsagor har 302 tjänstebostäder, i stor utsträckning äldre. 057 Prästbostäderna intar en särställning. I allmänhet skall bostad tillhandahållas domprost, kyrkoherde och komminister.658 Av landets 1 374 kyrkoherdar och 901 komministrar har 1 314 respektive 787 tjänstebostad, 659 i allmänhet med 5 —10 rum. För organist skall bostad tillhandahållas på platser utan hyresmarknad. 660 En särskild typ av statliga eller med statsstöd uppförda bostäder utgör kategoribostäderna, dvs. bostäder uppförda för att tillgodose bostadsbehovet

för en viss grupp av personal. Hit torde kunna räknas de oftast som kollektivbostäder uppförda inkvarteringsbyggnaderna för skolelever, kursdeltagare eller tillfälliga arbetsstyrkor. En del av de personalbostäder, som uppförs vid olika slag av vård- och undervisningsanstalter m. m., sammanförs i större byggnadskomplex av ovannämnd karaktär, speciellt vid vårdanstalter med stor personal, så exempelvis läkare- och sköterskebostäder vid större sjukhus. I den mån dylik anstalt är statlig, finansieras därvid bostadsbyggnaden med statsmedel. Det statens bostadsbestånd, som ej användes som egentliga tjänstebostäder, uthyrs också i största utsträckning till samma kategori som bebor tjänstebostäderna. En hel del undervisningsanstalter, speciellt på lantbrukets område, har byggnader för elevförläggning i särskilda byggnader. Även vid andra lägre och högre läroanstalter blir ofta bostadsbyggen för elever nödvändiga. En del av dessa byggen åtnjuter statsstöd i form av bidrag eller lån på fördelaktiga villkor. Så har 1950 års riksdag fastställt grunder för tertiär- och tilläggslån för studentbostadshus, 661 och 1955 har medel anslagits för bidrag till inventarier. 662 För elever vid en del läroverk och motsvarande läroanstalter uppförs numera i viss utsträckning — i likhet med vad som är fallet inom folkskoleväsendet — skolhem, för vilka sedan 1945663 utgår statsbidrag. Närstående bostadsbyggandet är byggandet av vissa bostadskollektiva anläggningar. Av sådana åtnjuter kollektiva tvättinrättningar statligt lånestöd. 664 Att till samlingslokaler, idrottsanläggningar och andra fritidsanläggningar utgår statsstöd har tidigare behandlats. Vattenfallsverkets bostadsbebyggelse vid nya kraftverksanläggningar innefattar även en hel del gemensamhetslokaler. I

65 det omfattande bostadsbyggande som med statsmedel bedrivits och alltjämt pågår vid de statliga men av privatbolag drivna gruvorna i Västerbotten ingår likaså ett flertal byggnader för fritidsändamål. Så avser 1955 års anslag till anläggningarna vid dessa gruvor bl. a. kostnader för idrottsanläggningar och gymnastiklokaler. 665 Inom statens betydande markinnehav förekommer stora områden i eller invid städer. I stor utsträckning är denna mark lämpad för bostadsbebyggelse och där den ej erfordras för statliga myndigheter eller institutioner har frågan om dess exploatering för bostadsändamål uppkommit. Med undantag av den 1907 påbörjade exploateringen i Trollhättan genom vattenfallsverket har emellertid någon sådan i statlig regi ej ägt rum i större omfattning. De största områdena av detta slag utgör kronans mark i Stockholm. Frågan om utnyttjande av norra Djurgårdens mark uppkom redan i början av 1900-talet och 1905 års riksdag beslöt att därifrån försälja byggnadstomter medan gatumark ni. m. skulle övertagas av Stockholms stad.606 Tomtförsäljningen skulle enligt uppdrag 1912 handhas av djurgårdskornmissionen. Frågan behandlades även i samband med utredningen om ordnande av statens byggnadsverksamhet i Stockholm av 1912 års sakkunniga. 667 Det dröjde emellertid länge innan en exploatering i större omfattning kom till stånd. Efter motioner vid 1925 års riksdag 668 tillsattes kronans fastighetskommission, som avgav förslag till ett avtal mellan kronan och Stockholms stad 669 och 1931 fick djurgårdskommissionen i uppdrag att handha denna exploateringsverksamhet. 6 7 0 Uppdraget utvidgades 1937 till att omfatta all exploateringsverksamhet inom Stockholm. Därefter tillkom under ett tiotal år den omfattande gärdesbebyggelsen. Under 5—6051*7

senare år har såväl i Stockholm som i andra städer frågan om exploatering av kronans markområden för bostadsändamål upptagits. I Stockholm har det gällt utnyttjande av Bromma flygfälts mark efter tillkomsten av nytt storflygfält norr om staden och i landsorten h a r bl. a. frågan aktualiserats för Uppsala. Ett problem därvid har varit avsaknaden av ett sammanhållande organ på området. Förvaltningen av markområden är nämligen splittrad på ett stort antal affärsdrivande och administrativa ämbetsverk, vartill kommer den 1947 till djurgårdsnämnden ombildade kommissionen. 9. Vissa försvars- och civilförsvarsbyggnader

En betydande del av statens byggande utgör försvarets anläggningar och i stor utsträckning är dessa, bortsett från fortifikatoriska anläggningar o. dyl., i huvudsak i sina funktioner och utformning likartade med motsvarande civila byggnader. Den mängd förrättningsbyggnader, förläggningar, bostäder, förråds- och industrianläggningar, som ingår i det militära byggandet och utgör den väsentliga delen av detta husbyggande, skiljer sig ej väsentligt från civila byggnader. De behovsmässiga och ekonomiska bedömandena i fråga om det militära byggandet är emellertid i mångt och mycket skilt från de socialpolitiska och samhällsekonomiska förutsättningarna för det civila byggandet och anläggningar för rent försvarsändamål skall ej här behandlas. I det föregående har något berörts de centrala tvätt- och reparationsanstalterna, som i stor utsträckning arbetar för civila ändamål. Anstalterna började uppföras efter beslut av 1944 års riksdag 671 och hittills har 7 sådana anordnats. Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande föreslog 1954 att

66 den statliga tvättverksamheten skulle samordnas till de centrala tvättanstalterna. Ett annat slag av militära byggnader, som bör beröras, är administrationsbyggnader för centrala förvaltningsmyndigheter m. m. Det har förut nämnts att den 1873 uppförda byggnaden för generalpoststyrelsen sedermera övertogs av arméförvaltningen. Liknande blev förhållandet 1921, då patentverkets gamla byggnad övertogs av marinledningen. Under senare år har överförande av ämbetsbyggnader mellan militära och civila myndigheter skett i motsatt riktning. I samband med vissa truppförbands utflyttning till nybyggda anläggningar norr om Stockholm under 1940-talet blev kasernetablissemangen i staden lediga. Då för de centrala försvarsförvaltningarna en stor byggnadsanläggning på gärdet uppfördes och var under vidare utbyggnad, togs kasernerna i stället efter successiva ombyggnader i anspråk för civila myndigheter och institutioner. Redan tidigare hade så skett, då positionsartilleriets gamla kaserner utbyggts för statens historiska museum. Vidare kommer efter genomförandet av örlogsstationens utflyttning till Muskö ett stort antal byggnader på Skeppsholmen m. fl. platser att bli lediga för andra ändamål. År 1954 togs en byggnad där i anspråk för konstakademien. I detta sammanhang bör också nämnas att genom 1955 års beslut om sjöfartsverkets inrättande det tidigare försvaret tillhöriga sjökarteverket med byggnader på Skeppsholmen ingår i n ä m n d a civila myndighet. Försvarsbyggnader närstående är

byggnader och anläggningar för civilförsvaret, men då dessa har nära samband och i stor utsträckning ingår i de civila byggnadsanläggningarna, torde de här böra behandlas. Efter 1943 års civilförsvarsutredning tillkom den organisation av civilförsvaret, som i huvudsak alltjämt är gällande, ehuru under 1953 frågan upptagits till förnyad utredning. 672 Enligt nu gällande bestämmelser skall »normalskyddsrum» inredas i, förutom bostadshus, bl. a. de flesta slag av offentliga byggnader. Dessa byggnadsarbeten ingår sålunda i alla nybyggnader och betyder en ökning av lokalbehoven och på grund av de speciella fordringarna en betydande ökning av byggnadskostnaderna. Därutöver skall i bebyggelsecentra inrättas allmänna skyddsrum, delvis i form av fullträffsäkra. Skyddsrumsbyggandet finansieras i den mån skyddsrum avses för viss byggnad av vederbörande byggherre. Till vissa kommunala skyddsrumsbyggen, bl. a. i skolor, utgår dock statsbidrag från särskilt anslag. De allmänna skyddsrummen bekostas av statsmedel. Nya riktlinjer för civilförsvaret har under senaste tid diskuterats, vilka skulle innebära en väsentlig minskning av skyddsrumsbyggandet. I viss mån samordnat med civilförsvaret är brandväsendet. Detta är normalt en kommunal angelägenhet men sedan 1944 utgår statsbidrag till vissa kommuner för uppförande av brandstationer samt för utförande av branddammar. Därutöver utgår särskilda bidrag för sistnämnda slag av anläggningar för civilförsvarsändamål.

14. Finansiering och redovisning

1. Kapitalfonder

Statens utgifter för det offentliga husbyggandet finansieras och redovisas numera — ehuru blott i viss utsträckning — som kapitalinvesteringar på samma sätt som regelmässigt sker inom enskilda företag, dvs. över kapitalfonder. Därvid anvisas medel under kapitalbudgeten. Dessa investeringar kommer härigenom att ingå i statens förmögenhetsredovisning till skillnad mot investeringar, som finansieras med medel under driftbudgeten. De nuvarande formerna för kapitalfonderna är emellertid av ganska sent datum. Före 1911 års budgetreform 1 fanns ingen som helst enhetlighet i fråga om finansiering av kapitalinvesteringar. Utom med lånemedel, vilka investeringar riksgäldskontoret redovisade, användes i stor utsträckning riksstatsanslag och affärsverkens årliga vinstmedel. Genom den n ä m n d a reformen infördes för affärsverken en särskild utgiftsrubrik, »utgifter för kapitalökning», varigenom kostnader för anskaffning av förmögenhetsobjekt med bestående förmögenhetsvärde avgränsades från kostnaderna för statlig konsumtion. Utgifter för kapitalökning kom således att avse ett ökat tillgångsvärde — eller minskat skuldvärde — i rikshuvudboken. Någon klar gräns mellan lånemedel och skattemedel uppdrogs emellertid ej utan som utgifter för kapitalökning räknades investeringar i kapitalfonder oberoende av om de finansierades på ena eller andra sättet.

I princip användes dock lånemedel endast för produktiva investeringar. Först med 1937 års budgetreform 2 kom en skarpare gränsdragning till stånd mellan kapitalinvesteringar, egentliga statsutgifter och avskrivningar. Samtliga kapitalinvesteringar över kapitalfonderna bestrids därefter med anslag anvisade på kapitalbudgeten, dvs. med lånemedel. Endast kapitalföremål med bestående värde, bl. a. då husbyggnader, redovisas som tillgångar. Viss del av byggnadskostnaderna avskrivs indirekt, dvs. täcks med anslag under en särskild titel på driftbudgeten, »avskrivning av nya kapitalinvesteringar». Till denna del sker alltså för byggnadskostnaderna medelsanvisning både i kapitalbudgeten och i driftbudgeten. Även efter denna reform blev emellertid redovisningen av investeringar och anläggningsvärden ej alltid rättvisande. Om de fondförvaltande myndigheterna förfogade över rörelsemedel hände det — bl. a. med hänsyn till kravet på förräntning av fondkapitalet — att anslagsmedlen uttogs först efter det att anläggningarna utförts. Den av riksgäldskontoret redovisade belastningen på investeringsanslagen utvisade därför icke den verkliga storleken av de faktiska investeringarna under budgetåret. Även andra disponibla medel k u n d e myndigheterna använda för investeringar, exempelvis affärsverkens avsättningar till förnyelsefonder samt framför allt pensionsfonder. På grundval av en ut-

68 redning om förnyelsefondsredovisningen 3 beslöt 1944 års riksdag en omläggning av kapitalbudgeten. En övergång till bruttoredovisning för alla kapitalinvesteringar genomfördes ocli enhetliga regler infördes för värdering av kapitaltillgångar och för avskrivningsmedlens redovisning. Kapitalbudgeten kom därefter endast att omfatta de nya nettokapitaltillskott, som behövde tillföras de fondförvaltande myndigheterna. I själva riksstaten specificerades enbart fondgrupper av större finansiell betydelse. 4 För dessa anges därefter investeringsstaten med utgiftsposten »summa investeringsanslag», specificerad i särskilda förteckningar med bruttobelopp för både nyinvesteringar och förnyelse. På investeringsstaternas motsatta sida upptages medel för finansiering av investeringarna. Därvid uppförs driftbudgetsanslag för hel eller delvis avskrivning av ny investering, likvida medel från årliga avskrivningar inom fonden, investeringsmedel överförda från annan fond, bidrag från kommunalt eller enskilt håll, »övriga kapitalmedel» från försäljning o. dyl. samt slutligen medel som därutöver erfordras för finansiering av investeringsanslagen, »investeringsbemyndiganden». 5 Om disponibla medel av de fyra första slagen uppgår till högre belopp än investeringsanslagen, skall överskjutande belopp återbetalas och investeringsbemyndigandet redovisas då med negativt belopp. Enligt beslut av 1943 års riksdag skall investeringsanslagen uppföras såsom »obetecknade anslag», som icke får överskridas. 6 Anslagen skulle få disponeras enligt för reservationsanslag gällande regler, 7 dvs. inom tre år efter riksstatsåret. Myndighet som icke hunnit verkställa utgift inom två år efter riksstatsåret har att hos Kungl. Maj:t begära förlängning. Sådant tillstånd med-

delas för ett år i taget. Vid 1944 års riksdag beslöts emellertid att »bemyndiga Kungl. Maj:t att förfoga över investeringsanslagen på kapitalbudgeten samt reservationsanslagen på riksstatens utgiftshuvudtitel för avskrivning av nya kapitalinvesteringar, därest de med investeringsanslagen avsedda arbetena påbörjats före utgången av tredje budgetåret efter det, för vilket anslagen sist blivit i riksstaten uppförda».* Denna bestämmelse gäller för anslag till anläggningsarbeten, alltså anslag till de affärsdrivande verkens fonder och fastighetsfonderna. Regeln anses vidare tillämplig på anslag som avser lån till statliga aktiebolag för anläggningsarbeten 8 och torde även kunna tillämpas på vissa andra liknande anslag. Däremot gäller icke denna regel för investeringsanslag till riksbanksfonden och statens utlåningsfonder, ej heller för huvuddelen av anslagen under fonden för låneunderstöd och fonden för förlag till statsverket m. fl. fonder. För dessa senare anslag gäller alltjämt enbart 1943 års riksdagsbeslut. Avskrivningsanslag, som uppförs under driftbudgetens huvudtitel »avskrivning av nya kapitalinvesteringar», betecknas som reservationsanslag. F r å n dessa överförs till kapitalbudgeten de medel, varmed driftbudgeten skall bidraga till finansiering av investeringsanslagen. Enligt beslut vid 1944 års riksdag skall sådana anslag disponeras under samma villkor som investeringsanslagen. 10 För finansiering och redovisning av det statliga husbyggandet inrättades från och med budgetåret 1935/36 11 statens allmänna fastighetsfond som statlig kapitalfond. Fonden uppdelades på delfonder för de olika fastighetsförvaltande myndigheterna. F r å n början inrättades fångvårdsstyrelsens, utrikesdepartementets, medicinalstyrelsens och

69 Fig. 21. Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Större lasarett byggt i paviljongsystem 1900.

byggnadsstyrelsens delfonder. Uppsala och Lunds universitets samt karolinska sjukhusets delfonder tillkom 1938/39, generaltullstyrelsens och lotsstyrelsens delfonder 1939/40 samt slottsbyggnadernas delfond 1945/46. För fastighetsfonden fastställs varje budgetår en inkomst- och utgiftsstat, vilken upptar reparations- och underhållskostnader, hyresutgifter och avskrivningar samt hyresinkomster och diverse inkomster. För av statens myndigheter använda lokaler beräknas hyresvärden, som tillförs fonden över ett ospecificerat anslag för varje huvudtitel. Det därefter uppkomna överskottet redovisades intill budgetåret 1938/39 på

riksstatens inkomstsida. Numera beräknas emellertid ersättningen till fonden så, att överskottet skall förränta det i fonden nedlagda kapitalet. Överskottskvoten är fastställd till 4 % av det icke avskrivna kapitalet inom varje delfond utom för byggnadsstyrelsens delfond, där hy resvär desberäkningen alltjämt bibehållits. För slottsbyggnadernas delfond beräknas inget överskott, men för redovisning av eventuella tillfälliga överskott uppföres dock en inkomsttitel med ett formellt belopp, överskottet av fastighetsfonden är sålunda icke ett verkligt överskott utan en bokföringspost. För budgetåret 1955/56 upptar staten för fastighetsfonden utgifter på 35,9 Mkr och ett överskott av 17,5 Mkr. Till reparations- och underhållskostnader m. m. upptages i staten särskilda anslagsposter, innefattande kostnaderna för sådana underhålls- och reparationsarbeten som icke eller endast i ringa mån ökar värdet av anläggningarna, ävensom skatter, onera o. dyl. Ersättningsarbeten avsågs vid fondens inrättande skola bestridas ur en särskild förnyelsefond, till vilken avsättningar, motsvarande årliga avskrivningar på fondens byggnadsvärden, skulle göras på statens utgiftssida. 12 I samband med att reglerna för avskrivning av fondens byggnadsvärden budgetåret 1938/39 ändrades upphörde avsättning till förnyelsefond och ersattes med avsättning till värdeminskningskonto. 1 3 I anslutning härtill godkände 1939 års riksdag förslag om jämkning av dispositionsbestämmelserna för anslagsposterna till reparationer och underhåll. 1 4 Smärre ersättningsarbeten, som endast oväsentligt ökade värdet av anläggningen, fick sålunda finansieras av dessa anslag. 15 Vid 1943 års riksdag fastställdes nya principer för beräkning av medelsbehovet för reparationsändamål. 1 6 Repara-

70 tionsmedlen beräknas härefter efter viss procentsats, underhållsprocenten. I detta värde inräknas icke byggnader, som färdigställts under budgetåret närmast före det som statförslaget avser. Underhållsprocenten anpassas efter byggnadernas ålder. Enligt uttalande i proposition till 1946 års riksdag äger vederbörande myndighet besluta om åtgärder, i den mån icke därigenom värdet av anläggningen i större grad höjes. 17 Reparationsmedlen är i första h a n d avsedda att användas för erforderliga arbeten för byggnadens bevar a n d e , men återstående medel kan nyttjas för mindre ändringsarbeten. När systemet med värdeminskningskonto infördes påbörjades samtidigt avsättning för befintliga fastigheter för att i budgeten erhålla ett uttryck för den årliga värdeminskningen. 1 8 De invärderades då i fonden trots att de tidigare anskaffats med skattemedel och sålunda r e d a n var avskrivna. Vid 1944 års omläggning av kapitalbudgeten korrigera-

des denna bokföring. 19 De byggnader, som tidigare var uppförda, ansågs vara avskrivna med så stort belopp som bort vara avsatt till värdeminskningskonto, om 1944 års regler från början tillämpats. Endast de belopp, som därefter återstod som kapitalvärden, skulle i fortsättningen avskrivas. Avskrivningarna skall avpassas så att varje såsom kapitaltillgång bokfört värde skall vara täckt inom den tid som svarar mot tillgångens beräknade livslängd. Avskrivningskvoterna bestäms av riksdagen och vid fondens inrättande fastställdes de enhetligt till 1,25 % av fastigheternas bokförda värde. 20 Enligt de grunder för avskrivning av fondens tillgångar, som antogs vid 1938 års riksdag, skulle en viss, av det statsfinansiella läget oberoende grundavskrivning ske i fråga om samtliga byggnadsanslag. 21 Enligt de nya reglerna skall avskrivningstiden normalt vara 60 år men 40 år för byggnader för vilka ett extraordinärt avskrivningsbehov anses föreligga. 22

Statens allmänna

fastighetsfond

Fast egendom 30/6 1955 23

Slottsbyggnadernas delfond Beskickningsfastigheternas delfond. Byggnadsstyrelsens delfond Generaltullstvrelsens delfond Uppsala universitets delfond Lotsstyrelsens delfond Medicinalstyrelsens delfond Karolinska sjukhusets delfond Summa

Investeringsanslag 1953/54

1954/55

1955/56

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

108,511 29,220 22,872 520,287 5,378 55,302 22,734 15,973 229,787 51,679

5,910 2,300 34,394 0,700 2,125 1,856 0,700 28,354 2,610

3,522 2,500 23,192 0,700 2,290 2,300 0,475 31,235 3,330

4,565 2,200 23,170 0,500 1,898 2,160 0,480 28,732 4,390

1 062,743

78,949

69,544

68,095

Ända fram till slutet av 1800-talet saknades över huvud taget uppgifter om statsverkets egendom, men efter riksdagsframställning 1867 upprättades vart nionde år förteckningar över värdet av

den fasta och lösa egendomen, sista gången 1928, vilka förteckningar intogs i statsutskottets memorial. 24 För viss fast egendom kom en redovisning i rikshuvudboken till stånd 1876, då i statens

71 järnvägsanläggningar investerade medel redovisades på en statlig kapitalfond. 25 Genom 1911 års budgetreform blev också postverkets, telegrafverkets, vattenfallsverkets och domänverkets tillgångar redovisade på detta sätt. 26 Med budgetreformen genomfördes även i övrigt en ordnad kapitalredovisning av värdena för sådan staten tillhörig egendom, som lämnade en i penningar uppskattningsbar avkastning eller som representerade ett i penningar evalverbart nyttjande- eller avyttringsvärde. Denna egendom sammanfördes med sina anskaffningsvärden — för statens domäner taxerade värden -—• på produktiva fonder, vilka sålunda kom att redovisa det i varje verksamhetsgren investerade statskapitalet. Bokföringen skulle därefter utvisa dels storleken av det investerade statskapitalet, dels den statliga affärsverksamhetens lönsamhet och de produktiva fondernas avkastning. 27 F r å n budgetåret 1926/27 inordnades även statens reproduktionsanstalt bland affärsverken med särskild kapitalfond. 28 Sålunda finns numera för vart och ett av de affärsdrivande verken en särskild fond, postverkets, televerkets, statens järnvägars, statens vattenfallsverks och domänverkets fonder, gemensamt benämnda statens affärsverksfonder. Genom 1937 års budgetreform och 1944 års omläggning av kapitalbudgeten fick affärsverksfonderna sin nuvarande utformning. F r å n 1940/41 flyttades överskottet av statens reproduktionsanstalts fond till »diverse kapitalfonder», vilket motiverades med överskottets i förhållande till övriga affärsverks ringa storlek. 29 Anstaltens ställning som affärsverk rubbades emellertid därmed icke. F r å n 1944/45 inrättades försvarets fabriksverk som statligt affärsverk, men överskottet redovisas ej under affärsverksfonderna utan under »försvarets

fonder». 30 Slutligen fick Södertälje kanalverk 1945/46 en särskild fond i samband med att förvaltningen av Södertälje kanal överflyttades från vattenfallsstyrelsen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Enligt beslut vid 1955 års riksdag ingår Södertälje kanalverk från och med 1956 i det nybildade sjöfartsverkets förvaltning. 31 Då luftfartsstyrelsen 1945 utbröts från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 3 2 överfördes den år 1938 inrättade luftfartsfonden till det nya verket. 33 Fonden var upplagd som en underskottsfond, för vilken riksdagen till en början fastställde driftkostnadsstaten. Sedan luftfartsverket organiserats som affärsdrivande verk 34 fastställs driftkostnadsstaten icke längre av riksdagen utan av Kungl. Maj:t på samma sätt som för övriga affärsdrivande verk. Underskott på luftfartsfonden täcks, oberoende av dess storlek, direkt från riksstaten. Kungl. Maj :t äger alltså att utan riksdagens hör a n d e besluta om kostnaderna för luftfartsverket. 35 Över luftfartsfonden redovisas även Bromma flygfält samt där befintliga byggnader med respektive 5,92 Mkr och 6,79 Mkr. Flygplatsen är enligt avtal av år 1946 av Stockholms stad upplåten åt k r o n a n med nyttjanderätt under 50 år räknat från 1/1 1947.36 Under upplåtelsetiden skall kronan svara för underhåll och drift. Därest flygplatsen nedläggs u p p h ö r nyttjanderätten. Vid upplåtelsetidens slut skall staden lämna ersättning för av kronan uppförda byggnader efter vissa grunder, bl. a. stipuleras i avtalet årlig avskrivning av nya anläggningar med 3,5 %. Som ersättning för upplåtelsen av flygplatsen lämnade kronan för samma tid staden nyttjanderätt till två områden på Ladugårdsgärde med därå befintliga byggnader. Marken avsågs att av staden användas för fritidsändamål.

72 Statens

affärsverksfonder Fast Därav husegendom 30/6 1955 byggnad

1953/54

1954/55

1955/56

Mkr

Mkr

Mkr

110,979 110,979 2 620,850 158,036 2 791,353 426,035 2 439,647 71,000 303,080 28,716 116,227

7,500 17,150 36,100

10,600 8,700 23,500

7,195 7,600 8,450

0,665 0,600

0,971 1,700

1,063

794,766

62,015

45,471

24,308

Mkr Postverkets fond Televerkets fond Statens järnvägars fond Statens vattenfallsverks fond Domänverkets fond Luftfartsfonden Summa

Investeringsanslag för huvudsakligast husbyggnader

Mkr

8 382,136

F ö r statens vattenfallsverk har till husbyggnader räknats endast från kraftverksanläggningar fristående byggnader. I värdet ingår även icke permanenta byggnader i samhällsbebyggelse vid arbetsplatser. Uppgift angående investeringsanslag för huvudsakligast husbyggnader har ej kunnat erhållas från vattenfallsstyrelsen. Av domänverket redovisas ej värdet av i fast egendom ingående husbyggnader särskilt, varför uppgift ej stått att erhålla. Inom statens allmänna fastighetsfond redovisas i princip endast byggnader för civila ändamål. För försvarsväsendets fastigheter inrättades 1940 »försvarets fastighetsfond», till en början som en delfond inom allmänna fastighetsfonden. I enlighet med förslag av riksräkenskapsverket 3 7 överfördes emellertid försvarets fastigheter från och med samma år på en särskild kapitalfond, »försvarsväsendets fastighetsfond» 38 sedan 1945/46 benämnd försvarets fastighetsfond.39 Avskrivning av byggnadsvärdena sker på samma sätt som i allmänna fastighetsfonden, dock utgör grundavskrivningen schablonmässigt 50 % för alla byggnadskostnader. 4 0 Årsavskrivningen utgör sålunda för icke slutligt avskrivna byggnader 1,25 % av byggnadsvärdet. 4 1 Befästningar avskrivs dock från och med budgetåret 1951/52

med 100 %.42 Den år 1944/45 för redovisning av de fastigheter som omhänderhades av försvarets bostadsanskaffningsnämnd bildade »försvarets bostadsanskaffningfond» 43 sammanslogs budgetåret 1950/51 med försvarets fastighetsfond. 44 Enligt beslut vid 1943 års riksdag bildades försvarets fabriksfond för redovisning av det nybildade försvarets fabriksverks rörelse samt dess tillgångar och skulder. 45 Fonden är en affärsverksfond och finansieras i huvudsak med beställningar från försvaret. Vissa beredskapskostnader täcks dock genom anslag från fjärde huvudtiteln. I samband med 1937 års riksstatsreform uppfördes rubriken »övriga kapitalfonder» från och med 1938/39 som en samlingstitel för fonder som icke lämnar regelbundna överskott. 46 Här skulle emellertid redovisas även sådana överskott från produktiva fonder, som på grund av den ringa storleken icke ansågs böra redovisas på egna titlar. Från 1940/41 har rubriken ändrats till diverse kapitalfonder." Under fondtiteln ingår numera statens reproduktionsanstalts fond och fonden för Södertälje kanalverk. Den senare har alltsedan sin tillkomst redovisat årligt underskott, vilket dock numera minskat till några 1 000-tal kronor. På fonden

73 Fig. 22. Läroverk i Malmö. Byggt 1877. Ark.: A. och H. Kumlien. redovisas den i kanalanläggningen ingående fasta egendomen, bl. a. driftbyggnader, kontorshus samt bostadsfastigheter belägna på mark avsedd för en eventuell framtida utvidgning av kanalen. Några investeringsanslag har aldrig anvisats till denna fond. F r å n budgetåret 1945/46 inrättades vidare väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond för redovisning av byggnader samt maskinutrustning för det statliga vägväsendet. 48 Dessa tillgångar hade tidigare efter vägväsendets förstatligande redovisats på fonden för förlag till statsverket. 49 I fonden ingår byggnader som stadigvarande erfordras för att betjäna verkets maskinpark m. m., såsom garage, verkstäder, förråd och bostäder, däribland de vid vägväsendets förstatligande från vägdistrikten övertagna fastigheterna. Sedan från 1956 det nya sjöfartsverket övertagit förvaltningen av de realtillgångar, som redovisas inom Södertälje kanalverks fond samt en del av de under väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond redovisade ävensom fastigheterna inom lotsstyrelsens delfond av allmänna fastighetsfonden, torde frågan om sjöfartsverkets fondförvaltning aktualiseras. Det till grund för omorganisationen liggande utredningsförslaget ifrågasatte att inrätta en ny fond, kon-

struerad som väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond, 50 men 1955 års proposition upptog ej något förslag i frågan. Vid 1911 års budgetreform tillkom en ny utgiftsgrupp, »utgifter för kapitalökning». Hit hänfördes dels medel för anskaffning av förmögenhetsobjekt för poduktiva ändamål, som hade för relativt lång tid bestående förmögenhetsvärde, dels medel för utlåning. 51 Därmed skapades en gräns mot verkliga utgifter i den meningen, att dessa i princip skulle omfatta kostnader för statlig konsumtion, medan »utgifter för kapitalökning» skulle öka ett tillgångsvärde eller minska ett skuldvärde i rikshuvudboken. Såsom utgifter för kapitalökning räknades därvid investeringar i kapitalfonder, oberoende av om de finansierades med lånemedel eller med andra statsinkomster än lånemedel. Genom 1937 års budgetreform avgränsades investeringarna från löpande utgifter därigenom, att endast kapitalföremål med bestående värde skulle redovisas såsom tillgångar. I några fall upptogs under utgifter för kapitalökning särskilda rubriker och i rikshuvudboken upplades fondkonton för dessa investeringars redovisning. På så sätt tillkom bl. a. fonden för förlag till statsverket.52 Därunder anvisas ett anslag för varje särskilt ändamål. I vissa av dessa an-

74 staka undantagsfall har dock avskrivningar förekommit. För sådana h a r erforderliga anslag anvisats under driftbudgetens huvudtitel »avskrivning av nya kapitalinvesteringar». Någon uppdelning på olika slag av fast egendom göres ej i fondredovisningen.

slag och därmed i fonden ingår även byggnader, exempelvis i anslagen för »legodriften vid vissa staten tillhöriga gruvor», »lagring av vissa jordbruksprodukter», »förskott till vissa plankostnader» m. m. Investeringarna i fonden skall i princip ej avskrivas, i enDiverse

kapitalfonder

Fast egen- Därav husdom 30/6 byggnad 1955

Investeringsanslag 1953/54

1954/55

1955/56

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond Fonden för Södertälje kanalverk Statens reproduktionsanstalts f o n d . . . . Fonden för förlag till statsverket

101,891 15,660 0,029 1,373

48,533

5,000

6,000

4,300

Summa

118,953

48,533

5,000

För väg- och vattenbyggnadsverket avser uppgiften investeringsanslag för husbyggnader. Av beloppet för Södertälje kanalverk utgör övervägande delen kanalanläggningar. För statliga lån till olika ändamål har successivt inrättats ett flertal utlåningsfonder. Särskilt har för lånestöd åt allmänt bostadsbyggande under senare årtionden statsmedel till betydande belopp investerats i sådana fonder. Större delen av dessa fonder redovisas under rubriken statens utlåningsfonder. Från och med budgetåret 1924/25 tillämpas för dessa fonder den principen att användningen av lånemedel vid nyinvesteringar begränsas till att endast avse så stor del av berört kapitalökningsanslag, att avkastningen av den nya investeringen motsvarar full förräntning av de investerade lånemedlen. 53 Resterande del av kapitalökningen finansieras med skattemedel. Varje särskild fond under statens utlåningsfonder omfattar en enhetlig lånerörelse och endast ett anslag anvisas för varje. För vissa typer av lån sker avskrivning enligt för varje typ

0,250

0,075

6,250

4,375

fastställda principer. Avskrivningsmedel anvisas på driftbudgeten under huvudtiteln »avskrivning av nya kapitalinvesteringar». För exempelvis lånefonden för bostadsbyggande är den normala avskrivningskvoten 25 %,54 för lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden 21,5 %.5ä Under rubriken låneunderstöd började från år 1918 under »utgifter för kapitalökning» medel att anvisas för ett flertal olika lånetyper, dock utan beslut om inrättande av någon kapitalfond. I rikshuvudboken upplades ett särskilt konto, fonden för låneunderstöd, och därunder anvisas ett investeringsanslag för varje särskilt lån eller grupp av lån. Om det i fonden för låneunderstöd investerade kapitalet skulle nedskrivas, skulle, när ett lån utbetalades, en belastning och, när det likviderades, en kapitalvinst uppstå. För att undvika en sådan rubbning av belastningen mellan olika budgetår övergick man 1939 till att för icke fullt förräntade lån under fonden för låneunderstöd avsätta ett belopp motsvarande kapita-

1 WaiVLV.UV. p (vappttviM. TV O A ^ n u a M .

Fig. 23. Läroverk i Malmö. Plan av våning 1 tr. liserade värdet av skillnaden mellan 4 % avkastning och den faktiska avkastnin gen. 56 Sådan ränteformig avskrivning har tillämpats bl. a. för »räntefria tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet» och »lån till anordnande av allmänna samlingslokaler». 57 Enligt beslut vid 1949 års riksdag skall tilläggslånen tills vidare avskrivas med 100 %. 58 Samtidigt beslöts att även äldre tilläggsanslag skulle helt avskrivas med anlitande av tidigare avsatta medel. Förutom denna avskrivning har för fonden för låneunderstöd även anvisats medel för nedskrivning av kapitalvärdet på vissa lån, som icke lämnar full förräntning och som med hänsyn till lånevillkoren anses bundna för all framtid.

Sådana avskrivningsanslag har anvisats för ränte- och amorteringsfria lån, vilkas tidsbundenhet sammanhängt med det ändamål, vartill lånen använts, exempelvis lån till vissa sociala enskilda inrättningar mot säkerhet i fast egendom, varvid lånen skall återbetalas först om den sociala inrättningen upphör. 5 9 Utöver tilläggslån till det allmänna bostadsbyggandet och vissa andra typer av bostadslån utgår från fonden lån till anordnande av allmänna samlingslokaler sedan 1942°° och till anordnande av kollektiva tvätterier sedan 1948.61 Samtliga sålunda investerade medel redovisas i statens bokföring ej såsom fast egendom utan under rubriken utlånta medel.

Fonden för låneunderstöd Investeringsanslag

Allmänna samlingslokaler Kollektiva tvätterier Summa

1953/54

1954/55

1955/56

Mkr

Mkr

Mkr

70,000 9,000 2,000

150,000 9,000 1,500

210,000 9,000

81,000

160,000

219,000

76 I samband med 1911 års riksstatsomläggning inrättades fonden för statens aktier över vilken redovisas statens aktieinnehav, dock ej aktier som innehas av de affärsdrivande verken, vilka redovisas på respektive affärsverksfond. 82 F ö r av riksdagen beslutade aktieteckningar erforderliga belopp anvisas särskilt anslag för varje aktieteckning. Investeringarna i denna fond skall i princip ej avskrivas. I enstaka undantagsfall h a r dock avskrivningar förekommit. 83 För sådana har anslag anvisats u n d e r »avskrivning av nya kapitalinvesteringar». 2. Diversemedelsfonder m. m.

I viss utsträckning överförs riksstatsmedel till särskilda fondtitlar, från vilka utgifterna sedan bestrids. Sådan överföring förutsätter, att riksdagen beslutat att medel som anvisats under ett anslag på riksstaten skall avsättas till en fond för att sedermera över denna användas för särskilt ändamål. Budgeten blir alltså belastad med det belopp som avsätts till fonden, medan de faktiska över denna redovisade utgifterna icke kommer till synes i budgetredovisningen. Behållningen på en sådan fondtitel har samma karaktär som en anslagsreservation, men skillnaden ligger däri att en outnyttjad anslagsreservation efter viss tid automatiskt återgår till budgetutjämningsfonden medan ett till fondtitel avsatt belopp förutsätts skola för framtiden användas för avsett ändamål. En odisponerad behållning på en sådan fondtitel återförs i regel icke till budgeten utan riksdagens hörande. Någon tidsbegräsning för användningen av till en diversemedelsfond avsatta medel fastställs icke; avsatta medel får disponeras så länge fondtiteln utvisar behållning. Inkomsterna av penninglotteriet, som ursprungligen disponerades vid sidan

om budgeten, redovisas sedan budgetåret 1938/39 på riksstaten. 8 1 En mindre del av dessa inkomster avsätts till en diversemedelsfond, lotterimedels fonden, för att användas till vissa kulturella ändamål. 83 Enligt från och med budgetåret 1940/41 gällande regler sker detta genom årliga anslag under tionde huvudtiteln med ett maximerat belopp. De till fonden avsatta medlen disponeras av Kungl. Maj:t dels för finansiering av de kungliga teatrarnas verksamhet, dels för understöd till enskilda teatrar, konsertföreningar m. m. och till annan kulturell verksamhet. 88 För budgetåret 1955/ 56 har statens inkomster av lotterimedel i riksstaten upptagits med 105 Mkr och anslaget för avsättning till fonden med 13 Mkr. Frågan angående lotterimedlens fördelning har varit föremål för en utredning, 87 i vilken föreslagits en uppdelning av den nuvarande lotterimedelsfonden i två nya fonder, förslagsvis benämnda teater- och musikfonden samt fonden för särskilda kulturella ändamål. Utredningen föreslår att stöd skall lämnas från dessa fonder i första h a n d till sådana kulturella ändamål som ej får sitt huvudsakliga stöd genom anslag uppförda på riksstaten. Genom statsövertagandet 1943 av aktiebolaget tipstjänst 88 tillfördes staten inkomsterna av vadhållning vid idrottstävlingar, vilka avsågs att användas till främjande av idrott och friluftsliv. 08 Vid 1935 års riksdag beslöts att en del av inkomsterna skulle över ett anslag på riksstaten avsättas till fonden för idrottens främjande.70 Från och med budgetåret 1939/40 överfördes en del av denna fond till fonden för friluftslivets främjande.71 Avsättningen av tipsmedel har därefter fördelats på dessa två fonder. Fonderna disponeras av Kungl. Maj:t. För budgetåret 1955/56 h a r statens inkomster av tipsmedel i rikssta-

77 ten upptagits med 90 Mkr. Anslagen för avsättning till den förstnämnda fonden

uppgår för samma år till 9 Mkr och för den sistnämnda fonden till 1 Mkr.

Fonder av lotteri- och tipsmedel Fonderat 30/6 1955

Fondavsättning 1953/54

1954/55

1955/56

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Lotterimetielsfonden Fonden för idrottens främjande. . . Fonden för friluftslivets främjande.

0,100 0,220

12,500 7,500 0,750

12,500 8,000 1,000

13,000 9,000 1,000

Summa

0,320

20,750

21,500

23,000

För Uppsala och Lunds universitets cgendomsförvaltningar fastställer Kungl. Maj :t inkomst- och utgiftsstater. På inkomstsidan upptages därvid inkomster av egendoms- och skogsförvaltningen m. m. I den mån de faktiska inkomsterna överstiger de beräknade, skall överskottet liksom tidigare eventuella besparingar på avlöningsanslag tillföras respektive universitets reservfond. Denna form för reservation av sparade medel är en kvarleva av de regler för användning av besparingar, som tillämpades under 1800-talet. Den innebär, att medel från ett avlöningsanslag reserveras för att senare vid sidan av budgeten användas för andra ändamål. Den tillämpade ordningen har emellertid av 1949 års riksdagsrevisorer ansetts otillfredsställande 72 och reservationerna har upphört sedan professorer m. fl. 1953 inordnats under statens allmänna avlöningsreglemente. 7 3 Genom beslut vid 1938 års riksdag 7 4 företogs viss omläggning av bl. a. fastighetsredovisning för Uppsala universitet. Beslutet innebar att samtliga av universitetet disponerade institutionsbyggnader m. m. skulle redovisas på en nyinrättad delfond inom allmänna fastighetsfonden, varvid på skuldsidan skulle uppföras — förutom egentliga skulder — särskilda diversemedelstitlar, svarande mot sådana

bland tillgångarna ingående fastighetsvärden, som icke motsvarades av på riksstaten anvisade anslag. I universitetets huvudbok skulle under särskild rubrik uppföras värdet av de fastigheter, som icke användes som institutionslokaler. Fastigheter, som tillhörde redan redovisade donations- eller a n d r a fonder, skulle motsvaras av diversemedelstitlar för dessa fonder. För övriga fastigheter skulle på skuldsidan uppföras en titel »Uppsala universitets egendoms- och skogsförvaltning». Nettoinkomsterna från denna förvaltning skulle icke längre redovisas under universitetets avlöningsanslag utan disponeras för utgifter för fastighetsfondens byggnader. 75 I samband med fastställande av stat för Uppsala universitets egendomsoch skogsförvaltning från och med 1945 föreskrev Kungl. Maj:t, att, därest inkomsterna något år icke skulle medgiva i staten upptagen överföring till statens allmänna fastighetsfond, bristen skulle täckas från universitetets reservfond. 76 Enligt universitetsstatuterna må reservfonden utnyttjas för tillfälliga behov och sådana på förhand ej bestämda ändamål, som avser »undervisningens, studiernas och universitetets allmänna förkovran». 77 Fonderna h a r använts till förstärkning av materialanslag samt till inköp av möbler och annan utrustning.

78 Dramatiska teaterns reservfond tillkom i samband med försäljning av den dåvarande teaterbyggnaden, vilken visat sig vara »av den beskaffenhet, att densamma ej vidare lämpligen borde användas för teaterverksamhet». 7 8 Försäljningen, som föreslagits av 1897 års kommitté, 79 verkställdes först 1908. Det antagna anbudet uppgick till 0,79 Mkr och dessa medel överfördes till statskontoret, där de skulle bilda en särskild fond, dramatiska teaterns reservfond. Denna fond skulle framdeles disponeras i enlighet med Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut. 80 År 1915 erbjöd vetenskapsakademien staten att för ett pris av 650 000 kronor inköpa en av akademin ägd tomt. I proposition till 1916 års riksdag 8 1 föreslogs att de erforderliga medlen skulle tagas från nämnda fond och inköpet kom samma år till stånd. I propositionen sades det visserligen ha ifrågasatts att använda fondmedlen för förbättring av pensionsväsendet vid teatrarna men att detta behov på annat sätt blivit tillgodosett, varför det vore lämpligt att medlen användes för tillgodoseende av statsverkets behov av fastigheter. 82 Genom beslut av 1921 och 1923 års riksdagar skedde ytterligare tomtköp från vetenskapsakademien med medel från fonden. 83 Fondens behållning uppgick härefter till 98 480 kronor. Dessa medel föreslogs av 1952 års dramatenutredning skola användas som bidrag till kostnaderna för ombyggnad av teatern. 84 Då emellertid den beslutade ombyggnaden kommit att helt finansieras genom ett lotteri har förslaget ej genomförts 85 utan fonden bibehållits med dessa obetydliga tillgångar. Enligt 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring skulle de avgifter som lagen införde gå till en särskild fond, till vilken därjämte av kommunerna skulle inbetalas ersättning motsvarande

de avgifter som icke blivit erlagda. 88 Efter genomförande av 1935 års lag om folkpensionering ombildades fonden till folkpensioneringsfonden,87 och även enligt nu gällande 1946 års lag skall folkpensioneringsfonden tillföras pensionsavgifterna samt dessutom räntor och annan avkastning. 88 Frågor angående placering av fondens medel handläggs av särskilda fullmäkige. 89 Lån ur fonden lämnas till bl. a. företag som befordrar folkhälsan, exempelvis sjukhus, sanatorier, ålderdomshem, bostäder för mindre bemedlade m. m. För lånen skall ställas säkerhet som av fullmäktige anses nöjaktig. Med Kungl. Maj:ts medgivande kan också fondmedel placeras i fastighet för användning till förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga. Genom ny lag 1928 i samband med den nya ärvdabalkens införande 8 0 bestämdes att kvarlåtenskap efter person, som ej lämnar enskild arvinge, skulle tillfalla allmänna arvsfonden. Därutöver skulle fonden även kunna mottaga annat arv eller gåva. 91 Fondens rätt bevakas av kammaradvokatfiskalsämbetet medan dess förvaltning handhas av statskontoret. Medlen skall användas till att främja barns och ungdoms vård och fostran. 92 Detta sker genom bidrag till sådana ändamål, som regelmässigt icke tillgodoses genom anslag av allmänna medel. Understöd får sålunda ej utgå för åtgärd, vars bekostande enligt lag åligger stat eller kommun. 93 Av de medel, som årligen inflyter, skall en tredjedel läggas till fonden och återstoden jämte årets avkastning påföljande år vara tillgängligt för utdelning efter Kungl. Maj:ts beslut. 3. Driftbudgetanslag

Såsom i det föregående sagts förekom före 1937 icke någon enhetlig redovisning av kapitalinvesteringar. Investeringar i byggnader finansierades nu-

79 vudsakligen med skattemedel och utgjorde bokföringsmässigt sett ej några förmögenhetsobjekt. Genom budgetreformen skedde den uppdelning av budgeten på driftbudget och kapitalbudget, som alltjämt gäller. 94 Först 1944 infördes bruttoredovisning för alla kapitaltillgångar och för avskrivningsmedlens redovisning. 9 5 Emellertid uttalade riksdagen i samband med att statens allm ä n n a fastighetsfond inrättades, att »den p r i n c i p som tidigare vunnit tilllämpning, att genom skattemedel omedelbart finansiera byggnadsföretag, vore till fördel i flera avseenden och borde i största utsträckning även i fortsättningen upprätthållas. Riksdagen borde under alla förhållanden, framdeles liksom dittills, ha fria händer att anlita det finansieringssätt — skattemedel eller lånemedel •—• som med hänsyn till omständigheterna och det ekonomiska läget vid varje tillfälle vore det lämpligaste». 98 Detta sker också i samband med att storleken av avskrivningsanslagen bestäms under huvudtiteln »avskrivning av nya kapitalinvesteringar». Men i icke ringa omfattning förekommer också att investeringar i byggnader verkställs direkt från driftbudgeten. Så är exempelvis fallet beträffande statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården 9 7 och den statliga alkoholistvården."8 De byggnader som uppförs med medel anvisade under driftbudgeten blir därför omedelbart avskrivna och redovisas ej i rikshuvudboken såsom förmögenhetsobjekt, annat än i den mån särskilda beslut härom kan föreligga. Det beslut, varigenom riksdagen ställer ett anslag till Kungl. Maj:ts förfogande, har vanligen dubbel innebörd. Riksdagen anger dels ändamålet, dels de finansiella villkoren för anslagets användning. I det senare hänseendet kan riksdagen besluta att för ändamålet får användas högst det anvisade beloppet,

att ändamålet skall tillgodoses även om det anvisade beloppet därigenom överskrides eller att besparing på anslaget får reserveras och utnyttjas under en följd av år. Dessa slag av villkor anges genom att anslagen klassificeras, dvs. åsätts den anslagsbeteckning som anger deras finansiella karaktär eller ekonomiska räckvidd. Vid 1840/41 års riksdag infördes för första gången beteckningen reservationsanslag i riksstaten. Detta innebar dock blott en formell stadfästelse av en redan existerande anslagsform. Riksdagsbeslutet gällde ett anslag under dåvarande tredje huvudtiteln, lantförsvaret, och i beslutet angavs »att detta anslag må anses som ett reservationsanslag, så att hvad under ett år ej utgår, bör utan att sammanblandas med titelns öfriga besparingar, afsättas till bestridande af ett kommande års utgifter för samma ändamål». 99 Därmed var visserligen icke utsagt att sådana anslag var maximerade, men av senare riksdagsuttalanden 100 har dragits den slutsatsen att riksdagen avsett att reservationsanslagen skulle vara till viss summa begränsade. Först med genomförandet av besluten vid 1918 års riksdag om förskottssystemets avveckling 101 samt vid 1921 års riksdag om räkenskapsårets omläggning 102 blev det emellertid möjligt att ordna anslagsredovisningen så att överskridanden av maximerade anslag i regel skulle kunna undvikas. I samband med konstitutionsutskottets behandling 1930 av vissa överskridanden av reservationsanslag bestämdes uttryckligen att dylika anslag ej finge överskridas. 103 Härigenom blev denna p r i n c i p fastslagen såsom en konstitutionellt bindande regel. 104 Däremot har i åtskilliga fall riksdagen medgivit att dispositioner fick vidtagas, som inom ramen av ett riksdagens principbeslut binder anslagsmedel för efterföljande budgetår. 105

80 Ett beslut om en utgift, som skall finansieras från ett maximerat anslag, kan emellertid, innan medel för ändamålet finns disponibla på riksstaten, ges för staten bindande verkan endast då riksdagen uttryckligen bemyndigat Kungl. Maj :t att meddela dylikt beslut. 106 Så har i stor utsträckning skett i fråga om anskaffningar för försvaret. Då det gällt större byggnadsanläggningar med flerårig byggnadstid har visserligen riksdagen ofta tagit principiell ställning till anläggningens omfattning och utformning samt till totalkostnaden men i regel endast anvisat medel till en del av kostnaden. Något bemyndigande att därutöver utlägga beställningar torde ett dylikt beslut ej innebära. Ej heller innebär en anvisning av medel för ett visst budgetår befogenhet att före detta års ingång utlägga beställningar avseende det kommande budgetåret. I fråga om den tid under vilken ett reservationsanslag får disponeras gäller numera att myndighet, som icke hunnit verkställa till anslaget hänförliga utgifter inom två år efter det riksstatsår då anslaget sist uppfördes, har att hos Kungl. Maj:t hemställa om rätt att disponera anslaget ytterligare ett år. Därefter kan anslaget icke vidare disponeras utan riksdagens medgivande. Detta gäller såväl sådana reservationsanslag, engångsanslag, som anvisas för bestämda, icke regelbundet återkommande medelsbehov, som årligen återkommande anslag, exempelvis till underhållsarbeten, anläggningsarbeten som icke redovisas på kapitalbudgeten, vissa bidragsanslag etc. Reservationer som vid ett budgetårs utgång kvarstår på sådana fortlöpande reservationsanslag överförs automatiskt till motsvarande i nästa riksstat. Det förekommer också att för vissa icke årligen återkommande medelsbehov, bl. a. för större anläggningar, engångsanslag uppdelas på flera år.

Dylika anslag behandlas då som fortlöpande anslag. Redan i de första riksstaterna efter 1809 förklarades vissa anslag vara »förslagsvis uppförda» 107 och 1840/41 års riksdag införde beteckningen förslagsanslag.™* I riksdagsbeslut år 1841 angavs, att det skulle åligga riksgäldskontoret, »att, därest någon af de vid ordinarie statsreglering i egenskap af förslagsanslag utaf riksdagen beviljade utgiftssummor skulle under ett eller annat år befinnas för därmed afsedda ändamål otillräckligt, bristen häruti efter årets slut statskontoret gottgöra hvaremot de besparingar, som under andra år kunde på dessa anslag uppkomma, borde för hvarje år till riksgäldskontoret aflämnas». Numera överförs besparingar på förslagsanslag till statens budgetutjämningsfond, vilken tillika skall fylla brister i statsregleringen. 109 Förslagsanslag får disponeras endast under det budgetår det är anvisat. De i riksstaten uppförda anslagsbeloppen är approximativt beräknade och får överskridas. De innefattar sålunda en fullmakt för Kungl. Maj:t att oberoende av anslagsberäkningen disponera medel i den utsträckning som är erforderlig för att tillgodose anslagsändamålet. Rätten att överskrida är emellertid icke ovillkorlig. Till den av riksdagen lämnade fullmakten brukar knytas bestämmelser, som innebär en reglering av anslagsanvändningen. Så kan ske exempelvis genom personalförteckningar, genom lagbestämmelser för statsbidrag osv. Huvuddelen av riksstatsanslagen i den av 1840/41 års riksdag fastställda nya riksstaten uppfördes som obetecknade anslag.110 Samma riksdag fastställde dels generella regler, dels särskilda bestämmelser för behandling av besparingar på reservationsanslag och förslagsanslag. 111 De generella reglerna blev alltså i realiteten tillämpliga endast för obe-

81 Fig. 24. F. d. Klara trivialskola i Stockholm. Grundad 1649.

tecknade anslag. Riksdagsbeslutet innebar, att »de besparingar, hvilka kunna å någon eller några hufvudtitlar uppkomma, må fortfarande av Kungl. Maj :t användas för sådana af riksdagen ej pröfvade utgifter, som voro för rikets styrelse af oundgängligt behof påkallade för ändamål, som med hvarje hufvudtitels anslag afses och som vore tillfälliga och icke af permanent egenskap, att besparingar i intet fall finge begagnas för bestridande af årliga löner och arfvoden samt, att de besparingar som ett år reserveras kunna ett följande år användas». 112 Vid 1904 års riksdag beslöts, att besparingar på nyinrättade tjänstebefattningar finge under viss förutsättning reserveras till en kommande statsreglering. 113 Senare vidtogs ändringar, dels så att besparingar på nyinrättade tjänster skulle tillföras statsverkets kassafond, 114 dels så att hinder ej mötte att under pågående riksdag enligt de 1841 godtagna grunderna disponera besparingar. 115 Besparingar på obetecknade anslag överfördes till en besparingsfond för varje huvudtitel, avsedd som »fyllnad i brister från anslag inom huvudtiteln». 118 När avlöningsanslagen i samband med löneregleringarna under 1900-talet omvandlades till förslagsan6— 609187

slag minskades användningen av obetecknade anslag och besparingsfondernas behållningar reducerades till obetydliga belopp. På grund därav beslöts vid 1923 års riksdag att huvudtitlarnas allmänna besparingsfonder skulle indragas, att obetecknade anslag därefter icke finge överskridas samt att besparingar på obetecknade anslag skulle tillföras statsverkets kassafond. 117 I dessa regler har sedan icke skett annan ändring än att kassafonden ersatts av statens budgetutjämningsfond. 118 Obetecknade anslag används numera i huvudsak för vissa bidragsanslag samt i de övriga fall, där anslaget förutsätts skola utgå med bestämt belopp. För husbyggnadsändamål kommer anslagsformerna till användning då det gäller engångsbidrag till uppförande, reparation eller utrustning av icke-statliga byggnader. Utöver de nu behandlade finansieringsformer för statlig eller statsunderstödd husbyggnadsverksamhet förekommer en del finansieringsformer och former för statligt ekonomiskt stöd utanför den egentliga statsförvaltningen och därmed utanför den statliga redovisningen. I vissa fall tillämpas dylika jämsides med eller i förening med de tidigare behandlade formerna.

82 Driftbudgetanslag

för husbyggnader 1953/54

1954/55

1955/56

Mkr

Mkr

Mkr

28,897 1,055 4,356 1,200 17,912

16,187 2,245 3,558 2,925 18,379

0,188 14,053 4,165 3,136 2,890 20,493

53,420

43,294

44,925

63,575 0,400

70,515 0,600

76,560 0,600

Reservationsanslag I huvudtiteln V » VIII » IX i X

»>

XI

» Summa

Förslagsanslag V I I I huvudtiteln XI » Summa

4. Diverse finansieringsformer

En ej ovanlig bidragsform från statens sida är lotteritillstånd, vilka lämnas för synnerligen skiftande ändamål. I regel meddelas sådant tillstånd av Kungl. Maj:t, i vissa fall av vederbör a n d e länsstyrelse, och i allmänhet för ändamål där i övrigt inget eller otillräckligt stöd lämnas av det allmänna. Den omständigheten att den sökande u p p b ä r bidrag av staten för sin verksamhet utgör i och för sig inget hinder. I de fall då medlen avsetts för uppför a n d e av byggnad för riksändamål har därvid oftast föreskrivits att byggnaden skall överlämnas till statsverket. I detta sammanhang kan nämnas att det aktiebolag, som svarar för dramatiska teatern, på sin tid erhöll tillstånd att för finansiering av nybyggnad anordna penninglotteri. 1 1 9 Genom insamlingar, stödda av personer i representativ ställning inom statsledningen eller statsförvaltningen, finansieras ej sällan husbyggnader avsedda för allmännyttigt ändamål. Stundom överlämnas även de uppförda byggnaderna till det allmänna, som då i regel

63,975

71,115

77,160

117,395

114,409

122,085

får svara för byggnadens framtida underhåll. En ej oväsentlig del av statens verksamhet utövas numera genom aktiebolag, i vilka staten äger samtliga eller huvuddelen av aktierna eller, utan att äga aktiemajoriteten, har ett avgörande inflytande. Bolagens kapitalbehov tillgodoses genom på riksstaten anvisade anslag för aktieteckningar eller till lån, men bolagens styrelse beslutar om användningen av dessa medel. Motiveringen till riksdagens beslut om medelsanvisningen kan dock innefatta direktiv i fråga om medelsanvändningen, som sedermera av Kungl. Maj :t meddelas som anslagsvillkor och blir bindande för vederbörande bolags styrelse. Sålunda har i vissa fall i propositioner lämnats och i riksdagen behandlats utförliga redogörelser för användningen av de äskade medlen. Riksdagens anslagsanvisning får då anses vila på förutsättningen, att medlen används för avsett ändamål. De statliga aktiebolagen finansierar sina anläggningar p å samma sätt som enskilda bolag genom av driftöverskottet fonderade medel el-

83 ler i mån så blir erforderligt genom lån. Naturligtvis kan för detta ändamål en ökning av det egna kapitalet genom nyemission ifrågakomma liksom vissa statliga bolags aktiekapital vid starten dimensionerats för att täcka kostnaderna bl. a. för förvärv av fast egendom. Formellt är de statliga bolagen oförhindrade att upplåna medel i allmänna marknaden, såvida icke någon inskränkning i denna rätt uttryckligen stipuleras i mellan staten och bolaget slutet avtal. Det är dock självklart att bolagsstyrelsen icke ensidigt beslutar om en omfattande upplåning. Vid större låneoperationer är det också vanligt att lån lämnas från statens egna lånefonder eller att statliga garantier ställs för bolagens upplåning. 120 Emellertid förekommer också att statliga bolags nybyggnader direkt finansieras med statsmedel, antingen med lån som efterhand avskrives 121 eller med anslag på driftbudgeten. 122 5. Helstadig finansiering och statsbidrag

Den övervägande delen av det statliga husbyggandet finansieras över kapitalfonder då det gäller permanenta byggnader. Sådana av provisorisk karaktär byggs däremot i allmänhet antingen med driftmedel, som vederbör a n d e myndighet kan disponera, eller med anlitande av s. k. sakanslag på driftbudgeten. Medel av det senare slaget kommer också i regel till användning för inredning och utrustning av byggnader i allmänhet och ofta är gränsen mellan vad som bekostas med kapitalmedel och med driftmedel flytande. Emellertid förekommer även, som förut nämnts, att statliga byggnader helt finansieras över driftbudgeten. De över statliga kapitalfonder finansierade byggnaderna ingår i statens förmögenhetsredovisning till skillnad från sådana finansierade över driftbudge-

ten. I detta sammanhang torde böra beröras det fall att en myndighet u p p d r a r utförandet av en nybyggnad åt en annan. Detta förekommer regelmässigt i fråga om vissa myndigheter å ena sidan och byggnadsstyrelsen å andra. Den uppdragsgivande myndigheten utbetalar då på rekvisition erforderliga medel till byggnadsstyrelsen, som upplägger en särskild diversemedelstitel, från vilken sedermera utbetalningar sker. En följd av detta tillvägagångssätt är att statens förmögenhetsredovisning blir missvisande, då den utbetalande myndigheten genom medelsöverföringen till byggnadsstyrelsen belastar ett investeringsanslag u n d e r kapitalbudgeten. En dylik utbetalning registreras i den statliga bokföringen såsom en förmögenhetsökning, vilket den i detta fall ej innebär. Avskrivning av med kapitalmedel finansierade byggnader skall i den mån de ej är räntebärande i p r i n c i p täckas med skattemedel. I övrigt avskrivs med kapitalmedel finansierade byggnader med anlitande av antingen medel under vederbörande fond enligt fastställd driftkostnads- eller utgiftsstat eller också från vederbörande myndighets anslag. I den mån tillgångsvärdet reduceras genom förslitning eller genom minskad livslängd är värdeminskningen en driftkostnad för vederbör a n d e kapitalfond och skall normalt täckas av driftmedel inom fonden. Det kan emellertid även vara önskvärt att nedskriva en tillgångs kapitalvärde p å g r u n d av att den ej lämnar full förräntning. För investeringar, som icke kan lämna avkastning men likaväl är nödvändiga av militära eller sociala skäl och som anses b ö r a finansieras med medel anvisade u n d e r kapitalbudgeten, anvisas samtidigt på driftbudgeten u n d e r huvudtiteln »avskrivning av nya kapitalinvesteringar» medel till ett

84 belopp motsvarande den del, till vilken investeringarna icke väntas bliva förräntade. Stundom har det också av finanspolitiska skäl ansetts önskvärt, att viss del av kostnaderna för andra slag av offentliga byggnader på detta sätt täcks med skattemedel. Markvärden avskrivs däremot i regel icke. P å statens allmänna fastighetsfond redovisade byggnader avskrevs 1935/36—• 1937/38 över fondens inkomst- och utgiftsstat med 1,5 % på byggnadsvärdet årligen. Från och med 1938/39 delas avskrivningen på en grundavskrivning, som omedelbart täcks med avskrivningsanslag på driftbudgeten, samt en årsavskrivning, som täcks över fondens inkomst- och utgiftsstat. För ämbetsbyggnader o. dyl. är grundavskrivningen 25 % av byggnadsvärdet, för fängelser, sjukhus, forskningsinstitut och a n d r a specialbyggnader 50 % samt för h a m n - och fyranläggningar 100 %. I den mån medel anvisas på investeringsanslag för ändrings- och iståndsättningsarbeten, som icke nämnvärt ökar byggnadernas värde, sker avskrivning m e d 100 %. Årsavskrivningen utgör för alla icke slutligt avskrivna byggnader 1,25 %.123 Vissa universiteten enskilt tillhöriga byggnader grundavskrivs ej men årsavskrivningen utgör här 2,5 % . m Den tillämpade avskrivningsmetoden är speciell för statsverket och skiljer sig från inom det enskilda näringslivet sedvanligt tillämpade normer. Statens affärsverksfonders tillgångar avskrivs regelbundet med medel på driftkostnadsstaten. Avskrivningsanslag p å budgeten ifrågakommer i regel endast i fråga om anordningar, som ur affärsverkets synpunkt icke är räntabla och för vilka verket icke h a r någon förräntningsplikt, exempelvis anordningar för försvarsberedskapens höjande. Huvudregeln är, att statliga affärsverk icke ges bättre ställning än

enskilda företag. Anordningar, för vilka kommunala eller enskilda företag får statsbidrag, finansieras med driftbudgetmedel genom sakanslag eller avskrivningsanslag. 125 För affärsverkens normala anläggningar fastställs avskrivningskvoterna av Kungl. Maj :t och beräknas enligt affärsmässiga regler, 120 i regel 1 å 2 % av byggnadsvärdena. 1 2 7 För statens järnvägar och televerket har dock avskrivningarna från och med år 1951 ökats till belopp, som motsvarar avskrivning på återanskaffningsvärdena. 12s Luftfartsfondens anläggningsarbeten avskrevs tidigare helt, men från och med 1947/48 sker avskrivning inom fonden på samma sätt som inom affärsverksfonderna. 129 Till det icke-statliga husbyggandet för offentliga ändamål bidrar staten i stor utsträckning med statsbidrag, I allmänhet fastställer riksdagen villkoren för bidragsgivningen genom beslut om lag eller förordning som reglerar bidragsgrunderna, genom att godkänna avtal med landsting, kommun, stiftelse etc. angående bidrag eller slutligen enbart genom beslut att anslaget skall användas på sätt i proposition föreslagits, varvid Kungl. Maj:ts förslag gäller som anslagsvillkor. 130 Om bidragsvillkoren regleras i lag eller av riksdagen godkänd förordning eller om bidrag skall utgå utan behovsprövning anvisas vanligen förslagsanslag för ändamålet. I vissa fall anvisas emellertid även dylika bidragsanslag som reservationsanslag, varigenom bidragsanvisningen hålls inom en i förväg bestämd medelsram. I övrigt blir — liksom i fråga om anslagen till statens egen verksamhet — anslagsändamålet i och för sig avgörande för anslagsnaturen. Bidrag till byggnader och materialanskaffningar ges sålunda i regel formen av reservationsanslag, medan för bidrag som skall utgå med bestämt belopp för

85 ett enstaka ändamål ofta anvisas obetecknat anslag. Inom vissa betydande samhällsområden h a r statsmakterna genom principbeslut fastställt generella grunder för statsbidrag — anläggningsbidrag — till kommunalt eller enskilt byggande. Genom sådant beslut har riksdagen emellertid icke tagit och ej heller kunnat taga slutlig ställning till de för beslutets genomförande erforderliga kostnaderna. Till grund för principbeslut av detta slag ligger i allmänhet en kostnadskalkyl, men då beslutets genomförande i allmänhet omspänner en följd av år — ofta är byggnadsbehovet permanent — ändras med tiden såväl kostnadsnivå som standard och därmed medelsbehovet. Som följd härav får den för vederbörande förvaltningsområde ansvariga myndigheten årligen äska erforderliga medel. Riksdagen har sedan vid sin behandling av medelsanvisningen att taga ställning till statens ekonomiska möjligheter att genomföra det tidigare principbeslutet. Genom sitt principbeslut får visserligen riksdagen anses ha bundit sig för framtida medelsanvisningar för programmets genomförande, däremot h a r därvid i allmänhet inget sagts angående den takt varmed detta skall ske. Sådana statsbidrag för byggnader utgår i allmänhet med viss del av byggnadskostnaderna. I en del fall anges bidragsandelarna, »bidragsprocenten», i förhållande till de verkliga byggnadskostnaderna, vilka då förutsätts genom vederbörande myndighets granskning hållas inom normala gränser. I a n d r a fall beräknas bidraget — på grundval av vid principbeslutets fattande beräknade byggnadskostnader — till en viss bestämd summa för varje funktionsenhet, exempelvis per vårdplats, rum etc. Att behov av nybyggnad föreligger förutsattes kon-

stateras genom vederbörande granskningsmyndighet. På vissa områden är bidragen beroende även av vederbör a n d e kommuns ekonomiska resurser, skatteunderlag eller utdebitering, så att bidragets storlek växer med större skattetunga efter fastställd skala. Särskilda bidrag förekommer också, som utgår efter en friare ekonomisk behovsprövning. Till skillnad från de nu b e r ö r d a »författningsreglerade» statsbidragen förekommer anläggningsbidrag till ett enstaka ändamål, i regel en stiftelse eller annan sammanslutning för uppför a n d e eller ombyggnad av en anläggning. I sådana fall anvisas genom särskilt riksdagsbeslut ett, i regel obetecknat, engångsanslag. Speciellt i fråga om dylika anslag framgår icke alltid av beteckningen huruvida och i vilken utsträckning medlen avses för byggnad, utan samma anslag kan jämväl gälla driftkostnader. Detta är stundom även fallet med författningsreglerade bidrag där anslagen betecknas såsom »stöd» åt viss verksamhet eller »bidrag till upprättande» av en anstalt, en skola, en institution el. dyl. Ett speciellt slag av anläggningsbidrag är de medel som ställs till landstings, kommuns etc. förfogande för att vederbörande huvudman i samband med nybyggnad även skall utföra anläggning, som eljest regelmässigt ankommer på staten. Bidraget beräknas därvid så att det täcker på staten ankommande del av byggnadskostnaden. Formen för bidraget kan varieras och till grund ligger ofta ett avtal. Ibland utgår en viss bestämd summa eller en bestämd andel av totalkostnaderna, i a n d r a fall kan staten förbinda sig att erlägga visst årligt bidrag, betala ersättning för visst antal vårdplatser o. dyl. eller göra andra liknande bidragsutfästelser.

15. Finansieringsformernas tillämpning

1. Ämbetsbyggnader

Statliga ämbetsbyggnader för centrala och lokala förvaltningsorgan uppförs helt med medel anvisade på kapitalbudgeten. Med undantag för de affärsdrivande verken sker medelsanvisningen över statens allmänna fastighetsfond, i allmänhet under byggnadsstyrelsens delfond. Så är fallet med byggnader för de centrala ämbetsverken, landstatshus etc. För överståthållarämbetet bekostar Stockholms stad i viss utsträckning lokaler enligt särskilt avtal. 1 Byggnader för överrätter och specialdomstolar finansieras och redovisas på samma sätt och på samma delfond. För underrätterna däremot, härads- och rådhusrätter, bekostas byggnaderna av tingshusbyggnadsskyldiga respektive av vederböran-

de stad. Utrikesrepresentationens byggnader i främmande länder, legationsoch konsulatsbyggnader samt personalbostäder finansieras på kapitalbudgeten men redovisas under en särskild delfond, beskickningsfastigheternas delfond. Utrikesdepartementets ämbetsbyggnader i Stockholm och utrikesministerbostaden redovisas dock på byggnadsstyrelsens delfond. Byggnadsarbeten på de kungliga slotten finansieras jämväl över kapitalbudgeten och fastighetsfonden men under en särskild delfond, slottsbyggnadernas delfond. Biksdagshuset samt riksgäldskontorets och riksbankens och dess avdelningskontors byggnader redovisas över riksgäldsfonden respektive såsom riksbankens tillgångar.

Ämbetsbyggnader 1953/54

1954/55

Reser- 1955/56 vation anvisat 1/7 1955

Anvisat

Disp.

Anvisat

Disp.

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

4,660

3,450 0,425 2,275

6,381 0,709 3,253

8,518 0,281 0,792

5,150

0,100

5,841 0,055 1,025

4,760

6,921 |

6,150

10,343

9,591

6,890

Kapitalfonder Investeringsanslag Rättsväsendets byggnader Beskickningsfastigheter Summa 2. Socialvårdsbyggnader

För husbyggande på social- och fångvårdens område tillämpas ett flertal olika finansieringsformer. Sålunda förekommer såväl helstatlig finansiering

1,740

som statsbidrag och statliga lån. Medel anvisas därvid såväl över kapital- som driftbudgeten samt i viss utsträckning vid sidan av budgeten. Till ålderdomshem, för vilka i all-

87 mänhet primärkommun står som huvudman, utgår regelmässigt anläggningsbidrag 2 från det på driftbudgeten under V huvudtiteln uppförda reservationsanslaget »bidrag till anordnande samt oraoch tillbyggnad av ålderdomshem». Anslaget utbetalas och disponeras av socialstyrelsen. Statsbidraget utgår med mellan 10 och 50 procent på bidragsunderlaget, beroende på antalet skattekronor per invånare i kommunen. Bidragsunderlaget är för nybyggnader fastställt till 18 000 kronor per vårdplats, medan för om- och tillbyggnader de verkliga kostnaderna utgör underlaget, dock högst nämnda belopp. 3 Bidragsprocenten torde i allmänhet ligga vid 25 %. Till kostnad för om- och tillbyggnad får dock icke räknas kostnad för anskaffande eller iordningställande av tomt, a n o r d n a n d e av väg till tomten, framdragande till tomtgränsen av vatten-, avlopp-, gas- eller kraftledningar. För pensionärshem utgår ävenledes statsbidrag 4 till kommun eller allmännyttigt bostadsföretag från driftbudgeten under V huvudtiteln ur reservationsanslaget »bidrag till inrättande av pensionärshem». Anslaget utbetalas och förvaltas av bostadsstyrelsen. Bidragsvillkoren överensstämmer i stort med de som gäller för ålderdomshem, 5 men bidragsprocenten ligger avsevärt högre för pensionärshemmen, där den varier a r mellan 25 och 80 % och i allmänhet rör sig om 25—30 %. Vid 1950 års riksdag beslöts att statsbidrag till pensionärslägenheter jämväl skall kunna utgå till Lägenheter i vanliga flerfamiljshus, som förvaltas av kommunalt eller allmännyttigt bostadsföretag, således inom det bostadsbyggande som finansieras med statliga sekundär- och tertiärlån. 6 Detta beslut innebär att statsbidrag till pensionärsbostäder även utgår från kapitalbudgeten med anlitande av det under statens utlåningsfonder

uppförda anslaget till »lånefonden för bostadsbyggande» samt till »fonden för låneunderstöd». I dylika fall utgår därutöver från det nyssnämnda driftbudgetanslaget s. k. pensionärsbostadsbidrag, så att det statliga stödet bringas till samma nivå som för pensionärshem. 7 Det statliga stödet till husbyggande för ålderdomsvården har sålunda kommit att dels ingå såsom en del av de statliga stödåtgärderna till den allmänna bostadsproduktionen, dels ock bedrivas såsom en härifrån skild stödåtgärd med medel från driftbudgeten. På grund av finansieringssättet kommer inget av detta byggande att ingå i statens förmögenhetsredovisning. Det bör i detta sammanhang nämnas att pensionsstyrelsen till kommuner, stiftelser och allmännyttiga bostadsföretag beviljar lån ur den av styrelsen förvaltade »folkpensioneringsfonden». Denna utlåning sker helt fristående från bostadsstyrelsen. Pensionsstyrelsen uppträder h ä r som bank eller annat penninginstitut. De av pensionsstyrelsen utlånade medlen investeras i stor utsträckning i ålderdoms- och pensionärshem. 8 I fråga om barna- och ungdomsvårdsanstalter har huvudmannaskapet för »statens skolor för barna- och ungdomsvården» — omfattande de tidigare av kommunerna uppförda och drivna skyddshemmen — från år 1950 helt övertagits av staten. 9 Medel för byggnadsarbeten inom denna vårdgren anvisas från driftbudgeten under V huvudtiteln såsom reservationsanslag. Varken de fastigheter, som staten tidigare övertagit från kommunerna, eller de, som staten uppför, ingår sålunda i förmögenhetsredovisningen. Till uppförande av b a r n h e m utgår statsbidrag 10 från ett på driftbudgeten under V huvudtiteln uppfört reservationsanslag, »bidrag till uppförande eller inrättande av barn-

88 • aBBBBBBBBBSBHBBHBBemB,°°aooiHaiag"Big''HaiBHPB'gBIBBBllH|:aiiHggBggil0giH BBBBBBBBBBBBBBBBBBBBB^jjOOg BH g HQig OQj Q O j B B y i J g g g S g BIOflQ Q ' D D Q'

*-**i D ^ S ) ! ^ ? ^ , ^ cyp D n D D a D D D a D D a a p ci n D B ^ D g j ^ T ^ - . - -

Fig. 25. Större folkskola i Långbrodal i Stockholm. Byggd 1946. Ark.: P. Hedquist.

hem». Anslaget utbetalas och disponeras av socialstyrelsen. Bidrag utgår med upp till 75 % av kostnaderna, dock högst 9 000 kronor, i vissa fall högst 4 000 kronor per vårdplats. 1 1 För övriga barnavårdsanstalter — kolonier, inackorderingshem, daghem, lekskolor m. m. — utgår ej statsbidrag för husbyggande men i viss utsträckning för driften. Anläggningsbidrag kan emellertid utgå vid sidan av budgeten nämligen från allmänna arvsfonden. 12 De investeringar staten härigenom gör blir således ej medtagna i statens förmögenhetsredovisning. Även för alkoholistvårdens anstalter förekommer olika finansieringsformer. De statliga anläggningarna finansieras över driftbudgeten. För ändamålet finns reservationsanslag uppförda under XI huvudtiteln, för respektive anstalter med underbeteckningen »vissa byggnads-

arbeten». Anslagen disponeras av byggnadsstyrelsen. Ej heller dessa statliga anläggningar redovisas sålunda såsom förmögenhet. Till de icke statliga s. k. erkända alkoholistanstalterna utgår statsbidrag 1 3 för såväl nybyggnader, som ombyggnads- och reparationsarbeten från driftbudgeten med anlitande av reservationsanslag under XI huvudtiteln, »bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter». Anslaget disponeras av socialstyrelsen. Dessutom utgår lån från kapitalbudgeten genom anslag u n d e r »fonden för låneunderstöd», varvid återbetalningsskyldighet i regel stadgas därest verksamheten nedlägges eller icke upprätthålles på tillfredsställande sätt. 14 Den bidragsmottagande stiftelsens stadgar innehåller i sådant fall bestämmelser om att anstaltens egendom skall tillfalla kronan om driften nedlägges. De sålunda lämnade lånen är så-

89 v ä l r ä n t e - s o m a m o r t e r i n g s f r i a , v a r f öarr d e n ä r m a s t h a r k a r a k t ä r e n a v b i d r a gl.. L å n t a g a r n a o c h i v i s s u t s t r ä c k n i n g ä v e nn b i d r a g s t a g a r e ä r d o c k s k y l d i g a a t t s t ä lI-l a s ä k e r h e t för s i n a l å n e l l e r b i d r a g . Fångvårdsanstalterna, som alla ä rr s t a t l i g a , f i n a n s i e r a s ö v e r k a p i t a l b u d g es-t e n o c h i n g å r i f å n g v å r d s s t y r e l s e n s d e l[-f o n d a v a l l m ä n n a f a s t i g h e t s f o n d e n . A ni-läggningarna avskrivs efter s a m m aa g r u n d e r s o m ö v r i g a i f o n d e n i n g å e n d ee f a s t i g h e t e r , d o c k s k e r g r u n d a v s k r i v n i n gg Social-

och

m e d 50 % a v b y g g n a d s v ä r d e t . Fångvårdsbyggaderna ingår sålunda i statens förmögenhetsredovisning. D e n statliga l å n e v e r k s a m h e t , som avs e r p e n s i o n ä r s l ä g e n h e t e r i v a n l i g a flerfamiljshus, h a r på grund av redovisn i n g s t e k n i s k a s k ä l ej k u n n a t i n t a g a s i n e d a n s t å e n d e tabell. L i k a r t a d e förhåll a n d e n g ä l l e r b e t r ä f f a n d e l å n u r folkp e n s i o n e r i n g s f o n d e n till å l d e r d o m s - o c h pensionärshem, varför även uppgifter härom saknas. fångvårdsbyynader

1953/54

1954/55

Reservation 1955/56 1/7 1955 anvisat

Anvisat

Disp.

Anvisat

Disp.

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

24,000

20,581

12,000

21,862

18,360

12,000

Ålderdoms- och pensionärshem Driftbudgetanslag Bidragsanslag Barna- och

ungdomsvårdsanstalter

Diversemedelsfonder m. m. Anslag ur allmänna arvsfonden Driftbudgetanslag Byggnadsanslag Bidragsanslag

2,803

3,020

2,159*

2,250 2.647

2,186 2,117

2,370 1,817

1,282 2,085

1,560 1,544

1,750 0,803

1,740

0,083 1,035

0,100 1,270

0,009 1,265

0,091 0,710

1,443

1,293 0,460

1,229 0,099

1,232 0,460

1,298 0,226

0,611 0,740

0,662 0,567

5,910

4,030

3,522

2,310

4,096

4,565

38,300

34,163

22,771 | 33,357 | 27,712

A Ikoholistanstalter Kapitalfonder Investeringsanslag. Lån Driftbudgetanslag Byggnadsanslag. . . Bidragsanslag Fångvårdsbyggn åder Kapitalfonder Investeringsanslag. Driftbudgetanslag Byggnadsanslag... Summa

0,188 24,137 |

* Anslagen ur arvsfonden avser såväl byggnader som inventarier och för budgetåret 1955/56 har angivits det belopp som fördelats intill den 15 maj 1956. 3. Sjukvårdsbyggnader F ö r den allmänna kroppssjukvården erforderliga anstaltsbyggnader finansier a s till h u v u d s a k l i g d e l a v l a n d s t i n g och städer utanför landsting; undervis-

ningssjukhusen däremot i p r i n c i p helt a v s t a t e n . O c k s å a n s t a l t e r för v i s s a slag av specialsjukvård finansieras helt m e d statsmedel, även där de utgör delar av allmänna kroppssjukhus. Inom andra

90 grenar av specialsjukvården svarar kom- uppsägas till återbetalning endast om mun eller enskilda för anstaltsbyggan- sjukhuset skulle av universitetet avyttdet, oftast med bidrag från staten. För ras eller ny överenskommelse mellan den egentliga sinnessjukvårdens anstal- universitetet och landstinget ej träffater svarar i princip staten, medan vissa des för tiden efter år 1966. Den nya närstående anstalter är kommunala eller överenskommelsen innebär, att återbetalningsskyldigheten för de tidigare låenskilda. Av undervisningssjukhus påbörjades nen och för samtidigt med överenskomi Stockholm 1927 karolinska sjukhuset, melsen lämnat lån begränsas till hälften som finansieras med medel från kapi- av sammanlagda värdet på förfallodatalbudgeten under den i allmänna fas- gen av sjukhusets dåvarande byggnader tighetsfonden ingående »karolinska och inventarier. Samma regel skulle 16 sjukhusets delfond». Emellertid skall tillämpas beträffande framtida bidrag anstalten även vara sjukhus för Stock- från landstinget till byggnadsföretag vid holms stad och Stockholms län enligt sjukhuset. I Lund finns ej något statligt undermellan statsverket å ena samt staden och landstinget å andra sidan 1931 och visningssjukhus utan som sådant tjänst1944 träffade avtal. 17 Staden och länet gör »Malmöhus läns landstings sjuklämnar såväl drift- som anläggningsbi- vårdsinrättningar i Lund». Här är ockdrag. I anläggningen ingår dels en me- så förhållandet omvänt. Landstinget fidicinsk tuberkulosklinik och en thorax- nansierar anläggningarna medan staten kirurgisk klinik, dels en radiofysisk lämnar bidrag till kostnaderna. Enligt institution. Till de båda förra bidrar avtal av år 1943 skall bidraget utgöra staden och länet enligt ett avtal av 10 % av driftkostnaderna vid vissa av1946,18 till den senare tillskjutes medel delningar, varvid dagskostnaden får från konung Gustav V:s jubileumsfond. 19 överstiga medeldagskostnaden vid ri21 Sjukhuset är även garnisonssjukhus. Sta- kets samtliga lasarett med högst 10 %. dens och länets bidrag lämnas i den Till byggnadskostnaderna anvisades reformen, att de för ett visst antal kontra- dan år 1854 ett bidrag om 10 000 riksherade platser på sjukhuset erlägger daler banco till täckande av uppkomdels som bidrag till byggnadskostnader- men skuld för nybyggnader. Av 1901 års riksdag beviljades ett anslag om na vissa fixerade belopp för envar av högst 256 000 kronor till kostnader för dessa platser, dels visst bidrag till utvissa nybyggnadsoch ändringsarbeten rustningskostnaderna, dels ock bidrag att användas i den mån motsvarande betill driftkostnaderna för sina sjuka. lopp av ett utav landstinget beviljat anAnläggningarna för undervisningsslag togs i anspråk för ändamålet. Därsjukhuset i Uppsala, akademiska sjukefter har vid upprepade tillfällen rikshuset, finansieras också med medel från dagen lämnat anslag till bestridande av kapitalbudgeten under allmänna fastighälften av de för vissa byggnadsföretag hetsfonden men över »Uppsala universiberäknade kostnaderna. 2 2 Statens bitets delfond». Landstinget bidrar till drag utgår över driftbudgeten under anläggningen enligt avtal av år 1900.20 XI huvudtiteln från reservationsanslaUppsala läns landstings bidrag till get »bidrag till vissa byggnadsarbeten byggnadskostnaderna lämnades tidigare vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningi form av räntefria lån till universitet ar i Lund m. m.». Även Malmö stads allmed rätt till inteckning i sjukhusfastigmänna sjukhus används som undervisheten. Dessa lån fick av landstinget

91 ningssjukhus enligt avtal av 1952 och anläggningsbidrag har utgått av medel som anvisats på driftbudgeten. 23 Medlen disponeras av länsstyrelsen i Malmöhus län. Till skillnad mot de båda undervisningssjukhusen i Stockholm och Uppsala ingår således anläggningarna i Lund ej i statens förmögenhetsredovisning.

nåder har helt finansierats med medel från folkpensioneringsfonden. Två av dem förhyrs av aktiebolaget kurortsverksamhet, vari pensionsstyrelsen numera äger aktiemajoriteten. En tredje anstalt drivs av aktiebolaget kurorter, som ägs av pensionsstyrelsen och till denna anstalt utgår lån ur folkpensioneringsfonden. Till de anstalter för reuF ö r det 1954 nyinrättade universitetet matikervård, som ingår som avdelningar i Göteborg används stadens sjukvårds- vid av landsting drivna sjukhus, utgår inrättningar som undervisningssjukhus likaledes lån ur folkpensioneringsfonenligt ett likartat mellan staten och sta- den. Lånen löper med ränta och skall den år 1948 träffat avtal. 24 Vid 1955 års amorteras. Pensionsstyrelsen, som disriksdag fattades beslut att vissa om- ponerar vårdplatserna, utbetalar emelbyggnadsarbeten vid Sahlgrenska sjuk- lertid till vederbörande landsting likhuset skulle bestridas med statsmedel som till aktiebolaget kurorter ersättning och anslag härför beviljades i driftbud- för vårdavgifter, vari ingår belopp avgeten u n d e r XI huvudtiteln. 25 sett att täcka huvudmannens kostnader I fråga om tuberkulossjukvårdsanstal- för ränta och amortering på lånet. För ter h a r de s. k. folksanatorierna finan- kurortsverksamhet utgår driftbidrag efsierats dels med insamlade medel — ter samma grunder. Bidragen finansieOscar II:s jubileumsinsamling 2 6 — dels ras med medel under driftbudgeten från med statsbidrag efter framställningar i ett under V huvudtiteln uppfört reservarje särskilt fall. 27 Anläggningsbidra- vationsanslag till »åtgärder till föregen utgår ur reservationsanslaget »bi- byggande och hävande av invaliditet», 29 drag till byggnadsarbeten vid folksana- vilka medel disponeras av pensionsstytorierna» under driftbudgetens XI hu- relsen. Beumatikeranstalterna och motvudtitel. För övriga sanatorier utgår re- svarande lasarettsavdelningar byggs sågelmässigt anläggningsbidrag med me- lunda helt med statsmedel och finansiedel från reservationsanslaget »bidrag ras med skattemedel, ehuru medlen ej till uppförande eller inrättande av tu- redovisas som byggnadsanslag i riksberkulossjukvårdsanstalter» under drift- staten och än mindre ingår i statens budgetens XI huvudtitel. Medlen dispo- förmögenhetsredovisning. Ett specialneras av medicinalstyrelsen enligt av fall utgör Spenshults reumatikersjukKungl. Maj:t fastställda grunder. 2 8 Bi- hus, till vars ombyggnad riksdagen 1952, drag utgår med högst hälften av den en- 1953 och 1955 anvisat medel över särligt vederbörligen granskade räkenska- skilt anslag på driftbudgeten. 30 per funna verkliga byggnadskostnaden, Epidemisjukvårdsanstalter uppförs i exklusive tomtkostnad, dock högst allmänhet av kommuner eller landsting 1 000 kronor för varje sjukplats anstalmen statsbidrag utgår regelmässigt av ten beräknas rymma. Statsbidrag utgår medel på driftbudgeten under XI huvidare ej för mer än en plats per 1 000 vudtitelns reservationsanslag »bidrag invånare. till uppförande, inrättande eller inlösen Såsom statliga inrättningar torde även av epidemivårdsanstalter». Bidragen utfå räknas de av pensionsstyrelsen ägda går enligt 1920 fastställda grunder med reumatikervårdanstalterna. Dessas bygg- högst hälften av kostnaden exklusive

92 tomt och inventarier, dock får statsbidraget ej överstiga 2 500 kronor per sjukplats. 31 Medlen disponeras av medicinalstyrelsen. Anläggningsbidragen till kronikervårdanstalter anvisas likaledes under XI huvudtiteln från reservationsanslaget »bidrag till uppförande m. m. av hem för kroniskt sjuka». Även dessa medel disponeras av medicinalstyrelsen. Bidrag utgår enligt 1951 fastställda grunder med högst hälften av kostnaderna, dock högst 2 000 kronor per vårdplats. Statsbidrag utgår ej för tomt och inventarier. 32 Det antal sjukplatser, för vilka statsbidrag kan utgå, är dessutom maximerat till \Vi per 2 000 invånare för stad utom landsting samt 1% per 1 000 invånare för landstingsområde. Slutligen utgår statsbidrag endast för anstalt, som ingår som led i en av medicinalstyrelsen godkänd plan. Ansvaret för inrättande av förlossningsanstalter åvilar i p r i n c i p staten. I allmänhet ingår anstalterna som avdelningar till lasarett och staten bidrager därvid till lasarettsbyggnaden i den utsträckning kostnaderna hänför sig till avdelningen ifråga. Medel anvisas under XI huvudtiteln, reservationsanslaget »bidrag till uppförande eller inrättande av förlossningsanstalter», och medlen står till medicinalstyrelsens disposition. Anläggningsbidrag utgår enligt 1937 fastställda grunder med högst hälften av kostnaderna exklusive tomt och inventarier, dock högst 2 500 kronor per vårdplats. 3 3 På liknande sätt svarar staten för barnsjukvårdsanstalter. Också dessa ingår i regel som lasarettsavdelningar. Finansieringen sker över driftbudgeten genom ett reservationsanslag under XI huvudtiteln »bidrag till uppförande eller inrättande av barnavdelningar vid lasarett m. m.», och medlen disponeras av medicinalstyrelsen. Bidrag utgår ef-

ter liknande grunder som för förlossningsavdelningar, i regel med högst hälften av byggnadskostnaderna, dock högst 2 500 kronor per vårdplats. 34 Därest antalet b a r n under femton år i förhållande till sjukvårdsområdets folkmängd under viss tidsperiod överstiger riksmedeltalet, kan, därest med hänsyn bl. a. till sjukvårdsområdets skatteunderlag prövas skäligt, statsbidraget höjas med upp till 1 000 kronor per vårdplats, dock högst den verkliga kostnaden. Slutligen är statsbidraget begränsat till högst två vårdplatser per 10 000 invånare. Nu förefintliga vanföreanstalter har i regel upprättats samt drivs av vissa föreningar, numera sammanslutna i en riksförening, de vanföras riksorganisation. Normalt utgår enbart driftbidrag. Av 1955 års riksdag anvisades emellertid ett reservationsanslag, »till- och ombyggnad av röntgenavdelningen vid vanföreanstalten i Hälsingborg». Även det för speciella vårdbehov inrättade eugeniahemmet, som drivs av en särskild stiftelse, får driftbidrag, men 1955 h a r anvisats ett reservationsanslag »ombyggnad och utrustning av eugeniahemmet». Statens engagemang i fråga om vanförevården torde emellertid efter statsmakternas ställningstagande till nyligen framlagt utredningsförslag komma att ändras. 3 5 Den egentliga sinnessjukvården är i huvudsaklig utsträckning statlig och statliga sinnessjukhus uppförs med medel på kapitalbudgeten under allmänna fastighetsfonden, medicinalstyrelsens delfond. För sinnessjukvården i Stockholm, Göteborg och Malmö svarar emellertid städerna enligt med staten träffade avtal 30 och statsbidrag utgår enligt i avtalen fastställda grunder av medel över driftbudgetens XI huvudtitel, förslagsanslaget »bidrag till sinnessjukvården i Stockholm, Göteborg och

93 87

Malmö». Enligt avtalen skall staten lämna respektive stad ersättning för anskaffat anstaltsutrymme genom ett bidrag, platskostnadsbidrag, beräknat med en årsränta efter 5 procent på ett av Kungl. Maj:t fastställt kapitalvärde kallat »byggnadsfond». Som grundval för fastställandet av byggnadsfonden har för de första åtta åren efter avtalets ikraftträdande lagts ett fixt anstaltsvärde, nämligen den beräknade kostnaden för vårdplats för nyuppförande vid tider, för avtalets ikraftträdande av ett medelstort statshospital i landsorten, oberäknat markkostnaden. Det platsantal, för vilket statsbidrag skall utgå, beräknas på grundval av en s. k. folkmängdskvot, baserad på antalet underhållsdagar på statens anstalter för sinnessjuka i förhållande till folkmängden inom dessa anstalters upptagningsområde ställt i relation till respektive stads folhnängd. Efter denna period om åtta år kan byggnadsfondens storlek föräncras under vissa förutsättningar. Fonder, skall enligt vissa i avtalet intagna regler ökas, då staten för utvecklingen av sin anstaltsvård för sinnessjuka av i avtalet innefattade kategorier haft utgift, som icke ingår i driftkostnaderna och sålunda icke motsvaras av statligt drrtkostnadsbidrag. Vid en ökning eller minskning av de enligt avtalet beräknade statsbidragsdagarna skall platskostnadsbidraget förändras i motsvarande mån. Till psykiatriska avdelningar vid lasarett bidrar staten med medel av reservationsanslaget »bidrag till uppförande eller inrättande av psykiatriska avdelningar vid lasarett». 38 Bidrag utgår enligt 1946 fastställda grunder med högst hälften av byggnadskostnaderna, dock högst 6 000 kronor för varje vårdplats, som avdelning med normal be-

läggning beräknas rymma. Statsbidrag utgår ej för tomt eller inventarier. Andra anstalter på sinnessjukvårdens område än egentliga sinnessjukhus har såväl statliga som kommunala och i vissa fall enskilda huvudmän. Hit hör anstalter för lättskötta sinnessjuka till vilka statsbidrag utgår ur reservationsanslaget »bidrag till uppförande, inrättande eller inlösen av vårdhem för lättskötta sinnessjuka». Anslaget disponeras av medicinalstyrelsen och bidrag utgår med högst hälften av byggnadskostnaderna, exklusive tomt och inventarier, dock högst 1 500 kronor per vårdplats. Statsbidrag utgår ej för mer än en vårdplats per 1 000 invånare. 3 9 Anstalter för psykiskt efterblivna stöder staten med medel ur reservationsanslaget »bidrag till uppförande eller inrättande av särskolor och vårdanstalter för psykiskt efterblivna». Dessa medel disponeras av skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen och bidrag utgår med 12 000 kronor för varje av skolöverstyrelsen godkänd internatplats vid särskola och med 9 000 kronor för varje av medicinalstyrelsen godkänd internatplats på vårdanstalt. För externatskola och extern vårdavdelning, som godkänts av vederbörande huvudtillsynsmyndighet, utgår bidrag med 50 % av byggnadskostnaden exklusive tomt och inventarier, dock högst 9 000 kronor per plats. 40 De på detta vårdområde inrättade två statliga uppfostringsanstalterna, statens skol- och yrkeshem, finansieras över fastighetsfonden, medicinalstyrelsens delfond. Samma är förhållandet med statens anstalt för fallandesjuka. Till de icke-statliga epileptikeranstalterna liksom till vissa andra sådana specialanstalter inom sinnessjukvården utgår enbart driftbidrag.

94 Sjukvårdsbyggnader 1953/54

1954/55

Reser1955/56 vation anvisat 1/7 1955

Anvisat

Disp.

Anvisat

Disp.

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

3,860

6,018

7,790

6,405

2,490

6,290

1 137

0,038 1499

1,840

0,055 1,996

0,731

0,017 1,490

0,155

0,451

—

0,126

1,444

0,400

0,242

0,802

—

0,313

1,027

—

—

0,058

0,050

0,189

0,437

—

1,000 0,217

0,017 0,217

0,600 0,084

0,622 0,084

0,962

0,060 0,110

0,190

0,410 0,216

0,003 0,055

0,004 1,448

0,240 0,300

0,410

0,097

—

0,073

0,334

—

—

—

—

—

—

0,060

27,355

25,295

30,235

26,750

18,240

29,482

—

0,030

0,060

0,173

0,719

0,140

27,836

38,789

Underv isn ingssjukhus Kapitalfonder Investeringsanslag Driftbudgetanslag Byggnadsanslag Bidragsanslag Allmänna

kroppssjukhus

Driftbudgetanslag Bidragsanslag Tuberkulossjukvårdsanstalter Driftsbudgetanslag Bidragsanslag Ep idem ivårdanstalter Driftbudgetanslag Bidragsanslag Kronikervårdanstalter Kapitalfonder Investeringsanslag Lån Driftbudgetanslag Byggnadsanslag Bidragsanslag Vanföreanstalter Kapitalfonder Investeringsanslag Driftbudgetanslag Byggnadsanslag Sinnessjukvårdsanstalter Kapitalfonder Investeringsanslag Driftbudgetanslag Bidragsanslag Övriga anstalter Driftbudgetanslag Byggnadsanslag Summa

0,200

0,200

0,200

0,200

34,766

35,344

40,859

36,412

4. Skolbyggnader T i l l folkskolebyggnader gelmässigt vederbörande

0,200

h u v u d m a n utgår anläggningsbidrag från för v i l k a r e k o m m u n är

driftbudgetens VIII huvudtitel u n d e r f ö r s l a g s a n s l a g e t » b i d r a g till v i s s a b y g g -

95 nadsarbeten». Bidrag utgår enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder med viss procent av den beräknade byggnadskostnaden. 4 1 Procentsatsen varierar efter vederbörande kommuns skatteunderlag mellan 35 och 80 %. I undantagsfall kan statsbidrag utgå med mer än 80 %. Bidragsmedlen disponeras av skolöverstyrelsen och vederbörande länsstyrelse. Bidrag utbetalas genom länsstyrelsen med hälften vid arbetenas påbörjande, en fjärdedel då byggnaden är under tak och resterande fjärdedel sedan byggnaden avsynats och godkänts. Efter likartade grunder utgår bidrag till ombyggnad och mera omfattande ändrings- eller reparationsarbeten. I sådana fall äger vederbörande kommun lyfta tre fjärdedelar av statsbidraget redan vid arbetenas igångsättande. För byggnader påbörjade före 1946 gäller alltjämt tidigare bestämmelser av år 1936,42 enligt vilka bidraget utgör en fast procentsats av 75% med viss maximering samt fördelning av bidraget på 25 år. Medel anvisas härför under förslagsanslaget »bidrag till vissa fullbordade byggnadsarbeten». Enligt de gamla bestämmelserna skulle även till befintliga högst 24 år gamla byggnader utgå bidrag enligt en med byggnadens ålder sjunkande skala. Till före 1946 beslutade bidrag anvisas fortfarande medel under förslagsanslaget »byggnadsbidrag för vissa äldre undervisningslokaler». I detta sammanhang bör nämnas, att statsbidrag enligt 1936 års bestämmelser även utgår till förhyrande av skollokaler ur anslaget »hyresbidrag för undervisningslokaler». Den nu gällande statsbidragskungörelsen innehåller stadgande att, därest lokal, till vars byggande statsbidrag utgår eller utgått, skulle försäljas eller i större omfattning användas för uthyrning eller annat än avsett ändamål, »fråga kan uppkomma» huruvida bidrag skall upp-

höra att utgå eller återbetalning till statsverket ske av erhållna byggnadsbidrag. 43 Byggnader för den genom 1953 års riksdagsbeslut försöksvis införda enhetsskolan finansieras i den mån det gäller lokaler som motsvarar folkskolan med statsbidrag efter enahanda grunder som för folkskolor. Där skolor inom enhetsskolans ram anordnas jämväl för högre åldrar, utgår statsbidrag för den del av anläggningen som avses för folkskolans åldersgrupper, varvid kostnaderna för gemensamma lokaler fördelas på vad som anses motsvara folkskole- respektive läroverksstadiet. Därutöver utgår oavsett för vilka stadier anläggningen avses ett tilläggsbidrag av 8 % enligt för folkskolebyggnader gällande bestämmelser. För norrlandslänen h a r särskilt statsunderstöd ansetts motiverat. Nomadskolorna är således statliga och byggnader finansieras över fastighetsfonden, byggnadsstyrelsens delfond. Till den genom donation tillkomna skytteanska skolan i Tärna har särskilda medel anvisats över fastighetsfonden. 44 Seminariebyggnader liksom den nya lärarehögskolans byggnader är helt statliga. Sedan länge har det varit fallet med folkskoleseminarierna och från 1932 gäller det även småskoleseminarierna, vilkas byggnader då övertogs av staten. Byggnaderna redovisas över allmänna fastighetsfonden, byggnadsstyrelsens delfond, och finansieras med medel under kapitalbudgeten. Läroverksbyggnader uppförs och finansieras sedan gammalt av vederbörande kommun medan verksamheten är statlig. I vissa fall har dock statsmedel anvisats för läroverksbyggnader, exempelvis för restaurering av kultur-historiskt värdefull läroverksbyggnad i Strängnäs 45 och nybyggnad för läroverket i Haparanda. 4 0 Enligt en till 1956 års

96 riksdag framlagd proposition föreslås emellertid byggnadsbidrag i fortsättningen skola utgå för realskoledelarna av de högre allmänna läroverken, de fristående statliga realskolorna, de kommunala flickskolorna, de kommunala realskolorna och de praktiska kommunala realskolorna under VIII huvudtiteln från ett förslagsanslag till »bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet». 47 De nyligen genomförda förändringarna i fråga om den lägre yrkesundervisningen innebär att yrkesskolor för industri och hantverk samt handel och husligt arbete m. m. samordnas till dels centrala yrkesskolor, dels lokala yrkes-

skolor. 48 Tidigare h a r under driftbudgeten anvisats förslagsanslag, »bidrag till inrättande av centrala verkstadsskolor» samt »bidrag till inrättande av sjömansskolor». F r å n budgetåret 1955/56 har i stället ett enhetligt anslag »bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor» anvisats under VIII huvudtiteln. Anslaget disponeras av statskontoret och länsstyrelserna. Inom den högre yrkesundervisningen är det endast tekniska läroverk, konstfackskolan samt statens skolköksseminarium som är statliga. Byggnader för tekniska läroverk finansieras av vederbörande kommun på samma sätt som för de allmänna läroverken, medan

Fig. 26. Särskola i Nävertorp. I områdets östra del från söder till norr: yrkesskolhem, verkstäder, klassrumsbyggnad, bostäder. Längst i väster upptagningshem för förskolebarn och öster därom skolhem och köksbyggnad. Ark.: F. Löfberg och L. Uulas.

97 konstfackskolan och statens skolköksseminarium har statliga byggnader redovisade över byggnadsstyrelsens delfond av fastighetsfonden och med anslag för nybyggnad anvisade över kapitalbudgeten. För lantbruksyrkesskolor anvisas statsmedel under IX huvudtiteln. Det statliga lantbruksinstitutets i Alnarp byggnader finansieras över kapitalbudgeten och redovisas över byggnadsstyrelsens delfond av fastighetsfonden. Även det 1943 inrättade specialgymnasiet för lantbruksundervisning i Alnarp är statligt. Av de lägre undervisningsanstalterna är lantbruksskolan i Ultuna statlig och byggnaderna finansieras och redovisas tillsammans med lantbrukshögskolans. Övriga lantbruksundervisningsanstalter har kommunala eller enskilda huvudmän men statliga anläggningsbidrag utgår ur reservationsanslaget »bidrag till byggnadsarbeten vid vissa lantbruksundervisningsanstalter». Anslaget disponeras av lantbruksstyrelsen. Bidrag utgår med tre fjärdedelar av de av Kungl. Maj:t godkända byggnadskostnaderna, i vilka får inräknas kostnader för fast inredning, för iordningställande av byggnadstomt jämte inhägnad samt för anordnande av brunn eller vattenledning ävensom för ritningar, arbetsledning och kontroll. 40 Statsbidrag beviljas dock ej för byggnad, som är erforderlig för jordbruket vid skolan. Därest byggnad skall ersätta äldre sådan, skall vid statsbidragets beviljande från de godkända kostnaderna dragas det belopp, som motsvarar den äldre byggnadens värde. För anskaffande av skölj ordbruk vid lägre lantbruksskolor beviljas lån ur fonden för låneunderstöd. Av skogsyrkesskolor är statens skogsmästarskola och statens skogsskolor statliga, men till skillnad från de statliga lantbruksundervisningsanstalterna an7—609187

[Eg BfflBBBBBBEJjE[

Fig. 27. Särskola i Nävertorp, upptagningshem. Byggt 1954. Ark.: F. Löfberg och L. Uulas. 1) isoleringsrum, 2) sovrum för 2 barn, 3) lekrum, 4) sovrum för 4 barn, 5) matsal, 6) kindergarten.

visas här byggnadsanslag över driftbudgeten under beteckningen »byggnadsarbeten» respektive »byggnads- och underhållsarbeten». Byggnaderna ingår således ej i förmögenhetsredovisningen. Därutöver finansierar domänverket över sin affärsverksfond egna utbildningsanstalter, s. k. kursgårdar och vissa fortsättningsskolor. Vissa av affärsverken, där yrkesutbildning av personal förekommer, har speciella fackunderuisningsanstalter, vilkas lokaler finansieras över vederbörande affärsverksfond på samma sätt som verkens övriga husbyggnader. Inom sjöfartsyrket finns utöver sjömansskolor även högre skolor, sjöbefälsskolor, som är statliga. Byggnader skall tillhandahållas av vederbörande kommun. Byggnader för de statliga sjukvårdsläroanstalterna, barnmorskeläroanstal-

98 ter och statens sjuksköterskeskola, finansieras och redovisas över allmänna fastighetsfonden, medicinalstyrelsens delfond. Bland abnormskolorna är undervisningsanstalterna för blinda och döva statliga, ehuru ursprungligen i viss ut-

sträckning uppförda med enskilda medel. De finansieras och redovisas över byggnadsstyrelsens delfond av allmänna fastighetsfonden. Förskolor och skolhem för döva b a r n är däremot kommunala eller enskilda och åtnjuter enbart driftbidrag.

Skolbyggnader 1954/55

1953/54

Reser1955/56 vation anvisat 1/7 1955

Anvisat

Disp.

Anvisat

Disp.

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

0,600

0,170

0,525

0,364

0,749

56,400

59,661

62,800

64,332

—

63,160

1,465

0,207

0,150

0,857

0,583

—

0,050

0,030

—

—

0,020

—

Driftbudgetanslag Bidragsanslag.

2,150

1,961

2,700

2,151

—

7,700

Fackskolor r? Kapitalfonder Investeringsanslag.

—

—

—

—

—

1,500

0,085

0,177

0,152

0,304

0,050

0,145

2,500

1,082

2,500

3,745

5,547

2,500

0,518

0,189

0,978

0,616

0,692

0,550

0,185

0,419

0,050

0,117

0,310

—

0,850

0,480

0,900

0,280

1,818

3,200

64,803

64,376

70,755

72,766

9,769

78,755

Mkr

Folkskolor Kapitalfonder Investeringsanslag" Driftbudgetanslag Bidragsanslag Seminarier Kapitalfonder Investeringsanslag. Läroverk Driftbudgetanslag Byggnadsanslag.. . Yrkesskolor

Lantbruksskolor

m. m.

Kapitalfonder Investeringsanslag. Driftbudgetanslag Bidragsanslag Skogsyrkesskolor Driftbudgetanslag Byggnadsanslag. Abnormskolor Kapitalfonder Investeringsanslag. Driftbudgetanslag Bidragsanslag Summa

* Investeringsanslaget till folkskolor avser nomadskolorna.

99 5. Högskole- och institutionsbyggnader

Universitetsbyggnader finansieras över kapitalbudgeten och redovisas i fråga om Uppsala och Lund på respektive universitets delfond inom allmänna fastighetsfonden. Det nybildade Göteborgs universitets husbyggnader finansieras till viss del över kapitalbudgeten men redovisas på byggnadsstyrelsens delfond inom fastighetsfonden. Mellan staten och Göteborgs stad h a r sårskilt avtal träffats angående den medicinska högskolan ' Göteborg, vilken numera uppgått i Göteborgs universitet. Enligt detta avtal skall genom stadens försorg och med bidrag av statsmedel vid Sahlgrenska sjukhuset uppföras ett byggnadskomplex inrymmande en patologisk-anatomisk och en bakteriologisk institution samt kapell och föreläsningssal. Statens bidrag härtill lämnas från driftbudgeten över ett under VIII huvudtiteln för ändamålet uppfört anslag. De husbyggnader vid Göteborgs universitet, som finansieras av staten och staden gemensamt, blir sålunda ej medtagna i förmögenhetsredovisningen. I Stockholm är däremot högskolans byggnader helt kommunala, en del institutionsbyggnader har tillkommit genom donationer. Statligt stöd utgår tills vidare enbart för verksamheten enligt särskilt avtal mellan staten och staden. Karolinska institutets husbyggnader liksom det till institutet knutna sjukhuset finansieras över kapitalbudgeten och redovisas på karolinska sjukhusets delfond inom allmänna fastighetsfonden. Även tandläkarhögskolorna och farmaceutiska institutets husbyggnader finansieras över kapitalbudgeten men redovisas på medicinalstyrelsens delfond inom statens allmänna fastighetsfond. Byggnader för lantbruks- veterinär- och skogshögskolorna finansieras på samma sätt men redovisas över byggnadsstyrel-

sens delfond. Anläggningar för de tekniska högskolorna, vilka planeras och administreras av särskilda byggnadskommittéer, finansieras med medel från kapitalbudgeten och redovisas på byggnadsstyrelsens delfond inom fastighetsfonden. Såväl akademien för de fria konsterna med konsthögskolan som musikaliska akademien med musikhögskolan finansieras i fråga om husbyggnader med medel från kapitalbudgeten och redovisas på byggnadsstyrelsens delfond inom fastighetsfonden. På samma sätt finansieras och redovisas gymnastikhögskolans byggnader. Vetenskapsakademien uppbär bidrag från staten för i samarbete med statliga myndigheter bedriven naturvetenskaplig forskning i Norrland. Även kommunalt stöd utgår till denna verksamhet. Bidragen avser såväl driftkostnader som kostnader för uppförande av observatorium, laboratorium, bostadsbyggnad m. m. Statsbidraget utgår från driftbudgeten under VIII huvudtiteln över anslaget »bidrag till uppförande av nybyggnad för Kiruna geofysiska institution». Husbyggnader för övriga statliga tekniska och vetenskapliga institutioner, såsom statens lantbruksförsök, statens växtskyddsanstalt, statens centrala frökontrollanstalt, statens maskin- och redskapsprovningar, statens skogsforskningsinstitut, fiskeristyrelsens laboratorier, statens meteorologiska och hydrologiska instituts anstalter, statens provningsanstalt m. fl. finansieras över kapitalbudgeten och redovisas på byggnadsstyrelsens delfond inom fastighetsfonden. Så har även varit fallet i fråga om byggnader för en del icke-statliga forskningsinstitut, som enligt avtal mellan vederbörande styrelse och staten åtnjuter statsbidrag till driften, såsom exempelvis institutet för konserveringsforskning. 50

100 Högskole- och

institutionsbyggnader 1953/54

195 4/55

Reser1955/56 vation anvisat 1/7 1955

Anvisat

Disp.

Anvisat

Disp.

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

3,981

2,276

2,780

3,858

4,079

5,033

0,880

0,679

0,204

Universitet Kapitalfonder

Investeringsanslag Driftbudgetanslag Bidragsanslag Specialhögskolor Kapitalfonder Investeringsanslag Lån

7,725

8,489

7,306

5,517

3,270 1,600

4,837

6,920

3,574

1,610

4,559

5,143

14,359

33,546

Forskningsinstitut Kapitalfonder Investeringsanslag Driftbudgetanslag Byggnadsanslag Summa

7,100

7,921

10,000

10,000

23,643

25,606

24,540

23,152

6. Publikbyggnader

Större delen av kyrkobyggnader finansieras genom uttaxering inom den kyrkliga kommunen. För byggnadsunderhåll finns dock under VIII huvudtiteln uppfört ett reservationsanslag, »kyrkors underhåll», vilket från och med budgetåret 1947/48 helt används till Visby domkyrkas iståndsättande och framtida bestånd. Till övriga »äldre» domkyrkors restaurering har också under senare år statsbidrag utgått från för ändamålet uppförda driftbudgetanslag under VIII huvudtiteln. Domkyrkorna ingår ej i statens förmögenhetsredovisning. Byggnader för statliga arkiv, bibliotek och museer finansieras från kapitalbudgeten och redovisas på byggnadsstyrelsens delfond inom fastighetsfonden. Hit hör dels de centrala institutionerna — nationalmuseum, naturhistoriska riksmuseet, statens historiska museum, statens sjöhistoriska museum, riksarkivet och kungl. biblioteket —

18,500

dels lands- och länsarkiven samt länsoch stiftsbiblioteken. Övriga statliga museisamlingar inryms i byggnader för andra ändamål, varav flera redovisas över andra fonder, exempelvis etnografiska museet i byggnad under försvarets fastighetsfond och egyptiska samlingen i byggnad under sjöfartsstyrelsens delfond av fastighetsfonden. Den statliga livrustkammaren, som också saknar egen byggnad, har genom avtal med styrelsen för nordiska museet, som ägs av enskild stiftelse, inrymts i dennas byggnad. För erforderliga ombyggnads- och reparationsarbeten av museibyggnaden har utgått anslag från driftbudgeten över VIII huvudtiteln. I detta anslag ingår även medel för ändringsarbeten inom livrustkammarens del av byggnaden. Av teatrar finns endast två statliga, kungl. teatern och dramatiska teatern. Båda teatrarnas byggnader h a r finansierats med särskilda lotterier. Byggnaderna har överlämnats till statsverket och

101 redovisas under fastighetsfonden, byggnadsstyrelsens delfond. Systemet med finansiering av den statsägda byggnaden genom särskilt anordnat lotteri har även tillämpats för den nyligen påbörjade ombyggnaden av dramatiska teatern. Den vid försäljning av den äldre teaterbyggnaden på sin tid av därvid influtna medel skapade »reservfonden» h a r icke använts för teatrarna utan till större delen för anskaffande av fastighet för annat ändamål. Såväl de statliga teatrarna som de kommunala och vissa enskilda teatrar och konsertlokaler erhåller regelmässigt bidrag av staten från lotterimedelsfonden. De huvudsakliga bidragen från denna fond utgör driftbidrag. Det stöd som sålunda utgår redovisas ej över budgeten. Dramatiska teaterns »lilla scen» har på sin tid finansierats av teaterns egna driftmedel. För r u n d r a d i o n erforderliga husbyggnader finansieras från kapitalbudgeten. För de beslutade radiohusen har medel anvisats på statens allmänna fastighetsfond och byggnaderna kommer att redovisas inom byggnadsstyrelsens delfond. Däremot redovisas stationsanläggningarna, som drivs och finansieras av televerket, under verkets affärsverksfond. Till anordnande av allmänna samlingslokaler utgår statligt stöd dels med medel från kapitalbudgeten, dels ock från driftbudgeten. På kapitalbudgeten är under fonden för låneunderstöd uppfört ett reservationsanslag »lån till anordnande av allmänna samlingslokaler». Från detta anslag ges lån till bolag, föreningar eller stiftelser för nybyggnad, ombyggnad eller inköp av äldre byggnad med högst 50 % eller, när synnerliga skäl finns, med högst 75 % av de godkända kostnaderna. Som regel utgör ena hälften av lånet en räntefri stående del och andra hälften en amorteringsdel. På driftbudgeten är dessutom under

V huvudtiteln uppfört ett reservationsanslag, »bidrag till anordnande av allmänna samlingslokaler». F r å n detta utgår bidrag till kommun för anordnande av allmän samlingslokal med högst 25 % eller i särskilda fall högst 40 % av det belopp, »vartill med ledning av uppgjord kostnadsberäkning (entreprenadkontrakt) eller avgivet försäljningsanbud byggnadskostnaderna eller köpesumman prövas böra beräknas». F ö r tomt eller inventarier utgår ej statsbidrag. 51 Inom den stora gruppen av publikbyggnader idrotts- och friluftsanläggningar finns endast en statlig, Stockholms stadion, som uppförts med medel bl. a. från särskilt lotteri. Byggnaden har överlämnats till statsverket men förvaltas av en särskild styrelse och redovisas på byggnadsstyrelsens delfond av fastighetsfonden. Uppkommande överskott av stadionrörelsen fonderas för bestridande bl. a. av större reparations- och anläggningsarbeten. Övriga idrottsanläggningar i landet har i regel kommuner, i vissa fall enskilda, som huvudmän, men statligt stöd till nya anläggningar liksom till idrottsrörelsen i övrigt utgår regelmässigt genom bidrag från »fonden för idrottens främjande». Dessa bidrag redovisas ej direkt i budgeten, men denna upptager den årliga avsättningen till fonden från driftbudgeten över för ändamålet uppfört anslag under X huvudtiteln. Detta anslag motsvarar summan av de bidrag, som lämnas ur fonden. Anslagen utgår till övervägande del till de två stora idrottsförbunden, riksidrottsförbundet och korporationsidrottsförbundet, som i sin tur fördelar anslagen. Det statliga bidraget utgår ännu ej till kommuner för byggande av idrottshallar o. dyl. Förslag h ä r o m h a r emellertid väckts av riksidrottsförbundet men ännu ej föranlett någon åtgärd från statsmakternas

102 sida. Även ur »fonden för friluftslivets främjande» utgår bidrag, som även avser byggnadsanläggningar. Under budgetåren 1953/54—1955/56 har från lotterimcdelsfondcn lämnats bidrag till pu-

blikbyggnader med cirka 0,930 Mkr och från fonden för friluftslivets främjande med cirka 2,0 Mkr till uppförande av fasta fritidsanläggningar.

Publikbyggnader 1953/54

1954/55

Reser1955/56 vation anvisat 1/7 1955

Anvisat

Disp.

Anvisat

Disp.

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

0,182 0,001

0,395

0,197 0,001

0,322

0,272 0,288

0,002 0,301

0,075

0,075

Kyrkor Driftbudgetanslag Bidragsanslag Arkiv,

bibliotek, museer

Kapitalfonder Driftbudgetanslag Bidragsanslag Teatrar, radiohus,

0,255

0,440 0,165

0,420

9,000

7,527

0,165

samlingslokaler

Kapitalfonder 9,000

Lån Driftbudgetanslag

5,001 0,025

Summa

9,513

7. Driftbyggnader

Anslag för uppförande av byggnader för de affärsdrivande verken, postverket, televerket, statens järnvägar, vattenfallsverket och domänverket, anvisas under respektive affärsverksfond i likhet med vad fallet är med dessa verks anläggningsverksamhet i övrigt. Vägväsendets byggnader finansieras för såväl den centrala som den lokala administrationen ävensom för statens bilinspektion med medel under allmänna fastighetsfonden, byggnadsstyrelsens delfond, på vilken fond dessa byggnader sedan redovisas. Däremot uppförs för den lokala organisationen erforderliga driftbyggnader såsom garage, verkstäder, förråd m. m. med medel

5,496

9,363

17,261

0,236

1,532

8,505

19,353

0,800 9,000

10,708

anvisade under »väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond». Det statliga civila luftfartsväsendets husbyggnader för flygstationer m. m. finansieras liksom övriga fasta driftanläggningar med medel över »luftfartsfonden» och redovisas under denna fond. Det nyinrättade sjöfartsverkets byggnader redovisas hos ett flertal myndigheter och finansieras på olika sätt. Sålunda ingår de byggnader, fyranläggningar, lotsstationer, varv, verkstäder m. m., som tidigare tillhörde lotsverket, i sjöfartsstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond och anslag anvisas regelmässigt under beteckningen »säkerhetsanstalter för sjöfarten». En

103 Fig. 28. Gamla tekniska högskolan vid Drottninggatan. institutet. Ark.: F. W. Scholander.

del anläggningsarbeten ingår emellertid även i ett under samma beteckning anvisat anslag på driftbudgeten. Anslag till farleder, bl. a. för Falsterbokanalen, samt hamnar, vari även ingår vissa husbj'ggnader och vilka arbeten tidigare sorterat under väg- och vattenbyggnadsstyrelscn, anvisas helt över driftbudgeten, oavsett om det gäller statliga anläggningar eller statsbidrag till kommunala eller enskilda. Södertälje kanalverks anläggningar redovisas över kanalverkets fond under »diverse kapitalfonder». Byggnader för övriga organ inom sjöfartsväsendet, vilka tidigare sorterade under konunerskollegium eller tillhörde försvarsväsendet, redovisas under allmänna fastighetsfonden, byggnadsstyrelsens delfond, respektive under försvarets fastighetsfond. Tullväsendets byggnader vid kustoch gränsbevakningen, såsom vakt- och expeditionslokaler, finansieras med anslag på kapitalbudgeten och redovisas

Byggd 1863 för dåvarande

Teknologiska

på allmänna fastighetsfonden, generaltullstyrelsens delfond. Tullokaler i städer anskaffas emellertid genom vederbörande stad. Av egentliga industribyggnader finansieras och redovisas affärsverkens fabriks- och verkstadsanläggningar liksom övriga driftanläggningar på respektive affärsverks fond, övriga verks verkstäder och driftanläggningar i regel över fastighetsfonden. Så ingår exempelvis mynt- och justeringsverkets fabriksanläggningar i byggnadsstyrelsens delfond. Statens reproduktionsanstalts tryckerianläggning redovisas i anstaltens egen affärsverksfond. Av speciellt slag är riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap smörjoljefabrik, som finansieras av investeringsanslag under X huvudtiteln, »anordnande av bombsäker smörjoljefabrik m. m.» och redovisas över väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond. I detta sammanhang bör nämnas, att de statliga tvättanstal-

104 terna och övriga industrianläggningar under försvarets fabriksverk redovisas över »försvarets fabriksfond». Däremot ingår övriga försvarets industriella anläggningar i »försvarets fastighetsfond». Den större delen av de statliga industrianläggningarna drivs och förvaltas emellertid i aktiebolagsform och redovisas således ej såsom anläggningstillgångar i statsbokföringen. Ett undantag bildar gruvanläggningarna vid statens gruvfyndigheter i Västerbotten, vilka finansieras över fonden för förlag till statsverket med investeringsanslag, »dis-

positionsanslag för legodriften vid vissa staten tillhöriga gruvor i Västerbottens län», under X huvudtiteln. De smärre gruvanläggningar, som Sveriges geologiska undersökning uppför för sin försöksdrift, finansieras däremot av anslag på driftbudgeten under X huvudtiteln för malmletning o. dyl., vilka anslag disponeras av myndigheten ifråga. En särställning intar pappersbruket i Tumba och sedeltryckeriet, vilka tillhör riksbanken och redovisas bland bankens tillgångar.

Driftbyggnader 1953/54

Affärsdrivande

1954/55

Reser1955/56 vation anvisat 1/7 1955

Anvisat

Disp.

Anvisat

Disp.

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

40,115

27,069

29,571

26,680

19,683

13,358

0,700

0,681

0,475

0,574

0,637

0,480

5 200 3,500

3,990 2,595

6,875 3,600

7,138

5,166 5,790

6,340 3,700

1,355

0,500

0,461

2,700

33,092

28,998

verk

Kapitalfonder Investeringsanslag Sjöfartsverket Kapitalfonder Investeringsanslag Driftbudgetanslag Byggnadsanslag Bidragsanslag Tullverket

4,450

Kapitalfonder Investeringsanslag Försvarels

0,700

0,476

tvåttanstalter 0,700

Kapitalfonder Investeringsanslag

0,329

1,464

Gruvanläggningar 0,336

Kapitalfonder Investeringsanslag

0,355 Summa

50,215

I de angivna siffrorna ingår även en del byggnader för annat än egentligt driftändamål, exempelvis bostäder, och i enstaka fall också anläggningar av an-

36,630

1,920 42,141 0,920

40,474 0,967

nat slag än husbyggnader. Sålunda innefattar siffrorna under sjöfartsverket kostnader för byggande av hamnar m. m.

105 8. Bostadsbyggande

Bortsett från det med ekonomiskt stöd från staten bedrivna allmänna bostadsbyggandet hänför sig det statliga och statsunderstödda bostadsbyggandet numera huvudsakligen till två områden, tjänstebostäder och liknande samt kollektivbostäder för särskilda kategorier. Statliga bostäder finansieras i regel på liknande sätt som de anläggningar, till vilka de är knutna. Affärsverkens bostäder finansieras och redovisas sålunda under respektive affärsverksfonder, tullens och lotsstatens under respektive delfonder av fastighetsfonden samt de statliga universitetens, högskolornas, tekniska och vetenskapliga institutionernas under fastighetsfondens ifrågavarande delfonder. De statliga undervisnings- och sinnessjukhusens samt den statliga social- och fångvårdens tjänstebostäder ingår i respektive anläggningars finansiering och redovisning. För övriga sjukvårds- och socialvårdsinrättningar finansieras tjänstebostäder av respektive huvudman. Till provinsialläkarbostäder utgår dock statsbidrag ur reservationsanslag under XI huvudtiteln, »bidrag för anskaffande av bostäder åt provinsialläkare på landsbygden». Som villkor för bidraget, som utgår med 10 % av byggnadskostnaden, stadgas emellertid att hyran ej får sättas högre än 1 800 kronor, varför huvudmännen i regel avstår från bidraget. Inom skolväsendet förekommer tjänstebostäder för folkskolans och vissa speciella skolors lärare. Till folkskolans byggnader utgår statsbidrag ur förslagsanslag u n d e r VIII huvudtiteln »byggnadsbidrag till tjänstebostäder» och »övergångsbidrag till tjänstebostäder». Båda anslagen disponeras av skolöverstyrelsen och länsstyrelserna. Ur det förra anslaget utgår bidrag med 18 000 kronor för ordinarie folkskollärare och med 12 000 kronor för annan lärare,

dock med högst 40 % av byggnadskostnaden. 5 2 För om- och tillbyggnad utgår bidraget med 25 %. Det senare anslaget är avsett för bidrag till nybyggnader eller om- och tillbyggnader som utförts åren 1927—1947. Till skolhem utgår vid vissa skolformer statsbidrag. I fråga om folkskolans skolhem har tidigare bidrag utgått till dessas inrättande, men numera utgår i stället bidrag till elevernas inackordering. För läroverksclever m. fl. anvisas medel under VIII huvudtiteln med reservationsanslaget »bidrag till inrättande av skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter». Storleken av statsbidraget bestäms i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t och medlen disponeras av vederbörande länsstyrelse. Till studentbostäder i vissa universitetsstäder h a r visst statsstöd lämnats i form av lån. I vissa till lantbruket och skogsbruket hörande skolanläggningar ingår elevbostäder, som finansieras på samma sätt som skolanläggningar. Även till vissa barna- och ungdomsvården tillhörande inackorderingshem utgår anläggningsbidrag. Medel anvisas därvid under V huvudtiteln såsom »bidrag till inrättande av inackorderingshem m. ra.» Den av vattenfallsverket på vissa platser i samband med nya driftstationsanläggningar uppförda samhällsbebyggelsen, som omfattar såväl bostäder, provisoriska och permanenta, som gemensamhetsanläggningar av samma slag som eljest ankommer på kommunen, finansieras över verkets affärsverksfond, provisoriska byggnader direkt av driftmedel. Den i mindre omfattning förekommande liknande bebyggelsen i samband med övriga affärsverks industriella anläggningar finansieras efter enahanda grunder. Den omfattande samhällsbebyggelse, som ägt rum vid statens i enskilt bolags regi drivna gruvanläggningen i Västerbotten, finansieras

106 över fonden för förlag till statsverket och medel härför ingår i förutnämnda »dispositionsanslag». I detta sammanhang torde böra beröras dispositionen av staten tillhöriga markområden i Stockholm, som avses att åtminstone i viss utsträckning utnyttjas för bostadsbebyggelse, då närmast Mariebergsområdet och kungl. Djurgården. Djurgårdsförvaltningen hävdar, att förvaltningen för den regerande konungen disponerar hela kungl. Djurgården. Vissa områden är dock upplåtna till institutioner och enskilda. Därest sådan upplåtelse skulle upphöra, exempelvis genom vederbörande institutions bortflyttande och annan — av Kungl. Maj:t godkänd — institution ej

övertager ifrågavarande område, anser djurgårdsförvaltningen att dispositionsrätten återgår till förvaltningen. Denna oinskränkta dispositionsrätt ifrågasattes dock av bl. a. statens järnvägar. En mellan djurgårdsförvaltningen och statens järnvägar uppkommen tvist härom har av parterna hänskjutits till kammarkollegiet, vars utslag väntas bli prejudicerande. För exploatering av här ifrågavarande mark fungerar djurgårdsnämnden, genom vilken sålunda alla uppgörelser angående upplåtelse eller försäljning av kronans mark i Stockholm går. I första hand rör det sig om de delar av Djurgården som lagts under stadsplan ävensom Mariebergsområdet.

Bostadsbyggande 1953/54

1954/55

Reser1955/56 vation anvisat 1/7,1955

Anvisat

Disp.

Anvisat

Disp.

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

2,860 0,060

0,504

1,335

2,000

2,359 0,060

1,387

5,075

5,394

0,019 5,065

4,039

0,080

0,080

Bostäder Kapitalfonder Investeringsanslag Lån Driftbudgetanslag Byggnadsanslag Bidragsanslag

0,019 0,230

5,750

Skolhem Kapitalfonder Lån Driftbudgetanslag Summa

0,264

0,800

0,483

1,200

1,028

3,066

1,200

8,795

6,381

7,699

7,147

5,734

8,601

9. Speciella byggnader

Av det betydande antal förrådsbyggnader, som förekommer inom ett flertal statliga verks arbetsområden, finansieras de affärsdrivande verkens över respektive verks fond på samma sätt som industri- och driftbyggnader. Emellertid förekommer därutöver förrådsbyggnader på en del andra områden. I

regel torde sådana lokaler inrymmas i byggnader redovisade över fastighetsfonden. För arbetsmarknadsstyrelsens förråd har emellertid reservationsanslag anvisats över driftbudgetens V huvudtitel, vari ingått jämväl medel för ombyggnadskostnader. De byggnader och anläggningar, som är nödvändiga för den lagerhållning som handhas av sta-

107 Fig. 29. Gamla tekniska högskolan vid Drottninggatan. Plan av våning 1 tr.

tens jordbruksnämnd samt av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, finansieras dels från driftbudgeten ur anslagen »statlig lagerhållning» under IX samt »omkostnader för statlig lagerhållning» under V huvudtiteln, dels från kapitalbudgeten — se nedan angående oljelagringsanläggningar. Till bombsäkra cisternanläggningar utgår bidrag ur anslag under X huvudtiteln. Civilförsvarets förrådsbyggnader, såväl permanenta som provisoriska, uppförs med medel från reservationsanslag på driftbudgeten under XI huvudtiteln, »förvaring och underhåll av viss material m. m.» Bombsiikra oljeförråd finansieras för riksnäninden för ekonomisk försvarsberedskap över väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond och investeringsanslag har anvisats över kapitalbudgeten, »anordnade av en bombsäker oljelagringsanläggning», »anordnade av ytterligare en bombsäker oljelagringsanläggning» samt »anordnande av lagringsutrymmen för mörka oljor». Skyddsrumsanläggningar finansieras i den mån de är avsedda för viss byggnad i allmänhet på samma sätt som byggnaden i övrigt. Allmänna skyddsrum, fullträffsäkra dylika, ledningscentraler och normalskyddsrum finansieras helt av statsmedel och under XI huvudtiteln anvisas härför på driftbud-

geten ett reservationsanslag »kostnader för anordnande av allmänna skyddsrum m. m.». Ur samma anslag utgår för vissa viktigare fullträffsäkra anläggningar vid större städers vattenoch elverk statsbidrag från fall till fall, i regel med 2/3 av de genom det fullträffsäkra utförandet uppkomna merkostnaderna. Även till vissa kommunala skyddsrumsanläggningar utgår statsbidrag av medel ur förslagsanslaget »bidrag till kommuner för anordnande av vissa trafik- och skolskyddsrum». 5 3 Slutligen finansieras vissa skyddsrumsanläggningar för en del centrala myndigheter — bl. a. tele- och järnvägsstyrelserna samt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap — av särskilt investeringsanslag på kapitalbudgeten under XI huvudtiteln »vissa skyddsrumsanläggningar». Anläggningarna redovisas under allmänna fastighetsfonden. För byggnader för brandskyddet svar a r i regel kommunerna, men statsbidrag utgår till brandväsendet ur anslag under XI huvudtiteln, »bidrag till kommuner för uppförande av brandstationer» samt »bidrag till kommunerna för anläggande av branddammar». Medlen disponeras av civilförsvarsstyrelsen och till brandstation utgår statsbidrag med högst 6 000 kronor. Ur ett särskilt anslag under samma huvudtitel »bidrag

108 till förebyggande och släckning av brand» utgår bidrag för byggande av b r a n d t o r n . Till särskilda b r a n d d a m m a r Speciella

för civilförsvarsändamål utgår bidrag till k o m m u n e r u r anslag under XI huvudtiteln. byggnader

1953/54

1954/55

Reser1955/56 vation anvisat 1/7 1955

Anvisat

Disp.

Anvisat

Disp.

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

26,347

15,397

21,205

17,102

22,422

14,555 0,120

5,530

5,513

5,030

5,505

0,095

6,030

9,000

10,564

10,800

11,301

8,542

5,350

2,000

1,478

2,000

4,389

—

1,500

8,000

3,264

4,800

10,843

13,901

2,835

13,475 0,400

7,368 1,089

13,555 0,600

6,029 1,608

41,009

13,060 0,600

Förrådsbyggnader m. m. Kapitalfonder Investeringsanslag Lån Driftbudgetanslag Bidragsanslag Oljelagringsanläggningar

m. m.

Kapitalfonder Investeringsanslag Driftbudgetanslag Bidragsanslag Skyddsrumscmläggn ingår Kapitalfonder Investeringsanslag Driftbudgetanslag Byggnadsanslag Bidragsanslag Brandskyddsanläggningar Driftbudgetanslag Bidragsanslag Summa

1,675

1,299

1,225

1,632

1,448

1,725

66,427

46,242

59,215

58,409

87,417

45,775

16. Organisation

1. Statlig byggnadsadministration

Enligt gällande instruktion är byggnadsstyrelsen »den centrala statsmyndigheten på husbyggnadsväsendets, däri inbegripet stadsplaneväsendets, område». I fråga om det offentliga husbyggnadsväsendet anges styrelsens uppgift vara att »öva högsta inseende» däröver. Styrelsens ställning som centralmyndighet på detta område inskränks dock då det heter »i den mån meddelade bestämmelser angående särskilda grenar av det offentliga byggnadsväsendet ej annat föranleda». 1 Då det gäller statliga byggnader åvilar dessutom styrelsen att »förvalta kronans för civilt ändamål anslagna hus och byggnader», dock endast i den mån de »icke äro ställda under annan myndighets inseende». Vidare åligger det styrelsen att »förvalta eller i särskilda avseenden taga befattning med annan kronans egendom, fast eller lös, samt handlägga administrativa frågor angående berörda statsegendoms vård och underhåll eller densamma eljest r ö r a n d e förhållanden». 2 Därtill skall styrelsen »tillhandagå offentliga myndigheter, menigheter och institutioner» med råd och upplysningar. 3 Byggnadsstyrelsen skulle således utgöra ett centralt, sammanhållande byggnadssakkunnigt organ för det offentliga byggandet i dess helhet. Genom detaljbestämmelser i instruktionen understryks ytterligare allsidigheten i myndighetens ämbetsbefattning. Sålun-

da anges att det åligger styrelsen att »verkställa utredningar om plan och ordningsföljd, varefter nybyggnader av hus för statens räkning böra företagas», och vidare tillhör projektering och projektgranskning samt standardisering av byggnader styrelsens uppgifter. 4 Dessutom upptages närmare föreskrifter om byggnadsverksamhetens bedrivande, kontroll och byggnadstekniskt utvecklingsarbete, 5 förvaltning av statlig egendom 6 samt förvärv och försäljning av tomtmark. 7 Slutligen har styrelsen att utöva tillsyn över byggnadsminnesmärken och kyrkliga byggnader 8 samt att vara centralmyndighet inom stadsplaneväscndet. 9 Enligt byggnadslagen har styrelsen den allmänna uppsikten över planläggningen och byggnadsväsendet inom riket, 10 och styrelsen har därvid enligt byggnadsstadgan att meddela härför erforderliga föreskrifter, formulär, råd och anvisningar, 11 upprätta normalförslag till byggnadsordningar 1 2 m. m., pröva för godkännande ingivna nya konstruktioner och material. 13 Åt kyrkliga församlingar skall styrelsen på begäran kostnadsfritt biträda vid projektering av ny- och ombyggnader," och i fråga om tjänstebostäder inom undervisningsväsendet skall hyresuppgörelse träffas av styrelsen. 15 Kungl. Maj:t har i särskild ordning föreskrivit att, då fråga uppkommer om uppförande av nybyggnad eller om avsevärd ändring eller utökning av redan befintlig byggnad för

110 beredande för statlig myndighets eller institutions räkning av ämbets- eller tjänstelokaler, bostadslägenheter eller lokaler för undervisnings- eller vårdanstalter av skilda slag, skall byggnadsoch markfrågan, i den mån den icke sker genom byggnadsstyrelsens försorg, utredas i samråd med byggnadsstyrelsen samt arkitekt och konstruktör utses av styrelsen. Detta gäller dock ej järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen samt, då fråga är om annan byggnad än byggnad för central förvaltning eller undervisning, försvarsväsendet och domänstyrelsen. 16 Slutligen skall avyttring av staten tillhörig bebyggd eller obebyggd tomt eller till byggnadstomt lämplig mark i eller invid städer och stadsliknande samhällen ske genom byggnadsstyrelsen, där ej annat föreskrivs. 17 Byggnadsstyrelsens ställning som centralmyndighet i fråga om det offentliga husbyggandet är dock i verkligheten i hög grad inskränkt. De i instruktionen förutsedda undantagen h a r genom särskilda författningar och i vissa fall genom utbildad praxis blivit tämligen omfattande. Därtill h a r också bidragit den något oklara formuleringen såväl i instruktionen som i vissa andra författningar. I detta sammanhang torde enbart frågan om befattningen med statliga byggnader och fastigheter böra behandlas. Den omständigheten att byggnad står under annan myndighets »inseende» utesluter byggnadsstyrelsens befogenhet eller skyldighet att taga befattning med deras förvaltning men torde ej utesluta styrelsens möjligheter att ingripa med stöd av den generella föreskriften att styrelsen bör »vidtaga eller hos Kungl. Maj :t föreslå de åtgärder, vilka styrelsen finner påkallade» på de områden, som är föremål för dess verksamhet. 18 Från styrelsens förvaltning är emeller-

tid undantagna i första h a n d byggnader, som redovisas under annan fond än statens allmänna fastighetsfond. Hit hör postverkets, televerkets, statens järnvägars, statens vattenfallsverks och domänverkets på respektive affärsverksfond redovisade anläggningar. Undantagna är vidare anläggningarna på luftfartsfonden, på väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond redovisade byggnader samt Södertälje kanalverks och statens reproduktionsanstalts anläggningar. Samma är förhållandet med under fonden för förlag till statsverket redovisade anläggningar. Likaså är riksbanks- och riksgäldsfondens byggnader undantagna. Men även inom allmänna fastighetsfonden utövar styrelsen den tekniska och ekonomiska förvaltningen endast av de byggnader, som redovisas under styrelsens delfond, jämte slottsbyggnadernas och beskickningsfastigheternas delfonder. Byggnader inom övriga delfonder förvaltas av vederbörande myndighet eller institution. I fråga om nybyggnader eller andra större byggnadsarbeten sägs i instruktionen att styrelsen har »att efter vederbörligt uppdrag låta med användande av för ändamålet anvisade medel utföra byggnadsföretag för statens räkning». Med undantag av det i det föregående nämnda samrådet vid projektering är det emellertid endast i fråga om byggnader under byggnadsstyrelsens, slottsbyggnadernas och beskickningsfastigheternas delfonder som styrelsen generellt svarar för projektering och byggande. Efter uppdrag h a n d h a r emellertid styrelsen numera regelmässigt byggande för en del andra myndigheter, icke blott övriga på fastighetsfonden redovisade byggnader utan även postverkets och televerkets nybyggnader. 1 8 Å andra sidan har även för nybyggnader inom styrelsens delfond statsmakterna i vissa fall lagt pro-

Ill jektering och byggande på särskilt inrättade tillfälliga organ. Byggnadsstyrelsens åligganden att handha försäljning av tomtmark omfattar enligt instruktionen också fastighet under annan myndighets förvaltning, då det sägs, att i senare fallet styrelsen »skall träffa överenskommelse med nämnda myndighet om övertagande av fastighetens förvaltning». 20 Häri har emellertid inskränkning skett genom att exploateringen av kronans markområden inom Stockholm lagts på ett därför inrättat vårdorgan. I praktiken h a n d h a r de affärsdrivande verken och försvarsväsendet i stor utsträckning sina markförsäljningar. I frågan om förvärv av fastighet för kronans räkning är i instruktionen styrelsens uppgift definierad till att avse förvärv »på grund av särskilt uppdrag eller styrelsens befattning med avyttring av sådan mark» eller förvärv som »eljest» kan ankomma på styrelsen. 21 Byggnadsstyrelsen består av generaldirektör samt sex byråchefer och en avdelningschef (chefen för värmetekniska avdelningen). Generaldirektören är ensam beslutande. Verksformen är således den för centrala ämbetsverk sedan gammalt normalt tillämpade. Av de sex byråerna har utredningsbyrån hand om utredningar av olika slag beträffande byggnadsfrågor samt svarar för projekterings- och vissa granskningsuppgifter. Byråchefen, byggnadsråd, är regelmässigt arkitekt; personalen i övrigt utgörs huvudsakligen av 10—15 arkitekter, vilka är uppdelade på två avdelningar, den ena för programutredningar och den andra för projekteringar och allmänna utredningar. Inom byggnadsbyrån handläggs ärenden rörande organisation och utförande av nybyggnader samt större om- och tillbyggnader för statens räkning jämte därmed sammanhängande ekonomiska

och konstruktiva utredningar; den del av projekteringsarbetet, som är av byggnadsteknisk natur, ingår således i byggnadsbyråns uppgifter. Denna byrå är organiserad på åtta arbetsenheter: entreprenadavdelning, egen regi-avdelning, byggnadsteknisk avdelning för ärenden r ö r a n d e byggnadskonstruktioner och byggnadsmaterial, värme-, ventilations- och sanitetsteknisk avdelning, elektroteknisk avdelning, tekniskekonomisk avdelning, kostnadsberäkningsavdelning samt allmän avdelning (statistik m. m.). För de större arbetsplatserna finns arbetschefer direkt underställda byråchefen. Inom byrån, som står under ledning av en civilingenjör såsom byggnadschef, är teknisk sakkunskap i övrigt allsidigt företrädd av cirka 15 civilingenjörer och ett 70-tal annan teknisk personal. Större delen av den värmetekniska sakkunskapen finns emellertid på en särskild avdelning med 4 civilingenjörer och ett 10-tal övriga tekniker. Byggnadsbyrån saknar helt arkitekter. Intendentsbyrån handhar den tekniska och ekonomiska förvaltningen av kronans byggnader och fastigheter samt ombesörjer förhyrning av lokaler för statliga myndigheter och uthyrning i kronans hus. Särskilda organisationsenheter inom byrån svarar för byggnader i Stockholm och i landsorten, för slottsbyggnader och för beskickningsfastigheterna samt för hyresärenden. Byråchef är en arkitekt såsom byggnadsråd, medan personalen i övrigt har i huvudsak lägre teknisk utbildning. Också på stadsplanebyrån är byggnadsrådet arkitekt, medan personalen i övrigt utgörs huvudsakligen av arkitekter samt några jurister och några befattningshavare med samhällsvetenskaplig utbildning. För handläggning av sådana ärenden inom byrån, som kräver särskild byggnadsteknisk expertis, sker samråd med byggnads-

112 b y r å n ; dock finns inom stadsplanebyrån särskild sakkunnig för frågor rörande vattenförsörjning och avlopp. Övriga byråer är kulturhistoriska byrån för ärenden rörande den kultur- och konsthistoriska byggnadsvården — bl. a. avseende kyrkobyggnader — samt administrativa byrån för administrativa, juridiska och ekonomiska ärenden. Byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och organisation behandlades av en särskild år 1947 tillsatt utredning, som föreslog en väsentlig utökning av uppgifterna. 22 Sålunda ansågs förvaltningen av fastigheter redovisade på fångvårdsstyrelsens, medicinalstyrelsens, Uppsala och Lunds universitets samt karolinska sjukhusets delfonder böra överflyttas på byggnadsstyrelsen. Byggnader för vissa lantbruksundervisningsanstalter, sinnesslö-, tvångsarbets- och alkoholistanstalter föreslogs också överförda till styrelsen efter hand som deras redovisning överfördes till fastighetsfonden enligt statsmakternas tidigare beslut. Exploateringen av kronans markområden å kungl. Djurgården m. fl. platser i Stockholm ansågs böra liksom i landet i övrigt handhas av byggnadsstyrelsen. Jämväl i andra hänseenden föreslogs utvidgade arbetsuppgifter. Organisationen ansågs böra uppbyggas med sju byråer och sex friståenda avdelningar. Byggnads- och intendentsbyråerna samt fyra tekniska avdelningar och en byggnadsekonomisk avdelning skulle sammanhållas under en byggnadsdirektör, medan den på två byråer delade stadsplanebyrån samt administrativa byrån och en juridisk avdelning skulle sortera under en överdirektör. Till styrelsen skulle knytas ett »tekniskt råd» av fackmän. Organisationen, som innebar personalökning och beräknades draga en merkostnad av 219 900 kronor, utan hänsyn till besparingar som förslaget innebar för

vissa andra myndigheter, ansågs tillräcklig för en årlig byggnadsvolym av 35 Mkr. Utredningsförslaget föranledde dock ingen proposition. Av övriga byggnader under fastighetsfonden h a n d h a r fångvårdsstyrelsen förvaltningen och byggande av de på dess delfond redovisade. För handhavande av detta betydande fastighetsbestånd, år 1955 uppgående till cirka 29 Mkr,23 saknar styrelsen egen byggnadstekniskt utbildad fackman. Som sakkunnig i underhållsfrågan anlitas en privatpraktiserande arkitekt mot ett i staten upptaget arvode av 6 000 kronor, vartill för den nu tjänstgörande kommer ytterligare 708 kronor. Därutöver saknar emellertid styrelsen i huvudsak byggnadsteknisk sakkunskap och har än m i n d r e någon organisation för handhavande av byggnadsärenden. Då medel anvisas för större nybyggnader, har emellertid i viss utsträckning föreskrivits att arbetena skall utföras under byggnadsstyrelsens ledning. 24 I yttrande över fångvårdsstyrelsens äskanden 1956 har byggnadsstyrelsen anfört, att »då fångvårdsstyrelsen icke har någon utbyggd organisation för handhavande av byggnadsarbeten vid fångvårdsanstalterna synes i varje fall de rena nybyggnadsarbetena böra anförtros åt byggnadsstyrelsen». 25 Både 1947 års byggnadsstyrelscutredning2B och 1951 års fångvårdsutredning 27 föreslog också, att fastighetsbeståndet i dess helhet skulle ställas under byggnadsstyrelsens förvaltning. Kungl. Maj:t liar den 12 maj 1956 tillkallat en kommitté, benämnd fångvårdens byggnadskommitté, vars uppgift bl. a. är att bearbeta vissa åt 1954 års fångvårdsbyggnadsutredning tidigare anförtrodda uppgifter. Avsikten är att fångvårdens byggnadskommitté i fortsättningen skall handha all byggnadsverksamhet för fångvården. 28

113 Fig. 30. Tekniska högskolans byggnader vid Valhallavägen. Med svart markerade byggnader uppförda 1917—1940 efter ritningar av E. Lallerstedt. Med grövre konturer markerade byggnader under senare år uppförda eller projekterade av tekniska högskolans byggnadskommitté under ledning av N. Ahrbom. I) administration, II) bibliotek, III), X), XI), XII), XIV), XV), XVI) och XX) institutionsbyggnader, IV) lab. för anrikning och mek. teknologi, V) värmekraftverk, VI) maskinlab., valtenbyggnadslab., VIII) lägre årskurser, IX) fysik, hörsalar m.m., XVII) bostäder, XVIII) motorteknik. Öster om XX) Röda korsels sjukhem. Infällda i samma skala synes i bildens övre vänstra hörn från höger ursprungliga teknologiska institutet vid Mästersamuelsgatan 47 (1826— 1863), H. Zetterwalls tävlingsförslag 1858 till nytt teknologiskt institut invid k. teatern och längst till vänster det 1863 realiserade projektet vid Drottninggatan 95. Övriga byggnader utefter Drottning Kristinas väg teknisk-vetenskapliga forskningsinstitutioner.

Byggnadsanläggningar vid statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården, vilka uppförts med medel över driftbudgeten, redovisas ej. De förvaltas av respektive anstaltsstyrelse under överinseende av socialstyrelsen, som även disponerar medel för underhåll och byggnadsarbeten; 2 8 i fråga om de senare ankommer det på vederbörande anstaltstyrelse att i samråd med socialstyrelsens skolbyrå utföra arbetena. 30 Inom såväl socialstyrelsen som anstaltstyrelserna saknas byggnadsteknisk sakkunskap. Styrelsen anlitar dock för biträde med byggnadsärenden privatpraktiserande arkitekt mot arvode, som i staten upptagits till högst 8 000 kronor. 31 Då medel anvisats till om- och 8—609187

nybyggnader, har emellertid föreskrivits att ritningar skall underställas byggnadsstyrelsen. 32 De statliga sinnessjukhusens anläggningar förvaltas av medicinalstyrelsen. Fastighetsbeståndet redovisades 1955 med omkring 230 Mkr.33 Inom styrelsen finns för den centrala fastighetsförvaltningen två byggnadsinspektörer, medan den direkta skötseln av fastigheterna åvilar vederbörande sjukhusintendent, som saknar tillgång till teknisk sakkunskap. Medicinalstyrelsen har emellertid privatpraktiserande arkitekt deltidsanställd mot ett arvode av 5 004 kronor. En betydande del av underhållet verkställs av vid sinnessjukhusen anställda, och frågan om ändring av

114 dessa förhållanden har 1955 upptagits till utredning. 3 4 Praktiskt taget samtliga ny- och ombyggnadsarbeten vid sinnessjukhusen utförs av byggnadsstyrelsen. 35 Byggnadsstyrelseutredningen förordade, att fastighetsbeståndet skulle ställas under byggnadsstyrelsens förvaltning. 30 Av övriga statliga till sjukvårdsväsendet hörande anstalter förvaltas statens skol- och yrkeshem på Salbohed och i Vänersborg samt statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes samt statens alkoholistanstalt å Venngarn av respektive anstaltsstyrelser, och underhållsmedel disponeras av dem. 37 Däremot handhas om- och nybyggnader av byggnadsstyrelsen, som disponerar de härför avsedda anslagen. 38 Dessa anvisas över driftbudgeten, och anläggningarna redovisas icke. Till skillnad från dessa förvaltas statens anstalt för fallandesjuka direkt av medicinalstyrelsen, 39 medan nybyggnader handhas av byggnadsstyrelsen. 4 0 Av de statliga undervisningssjukhusen förvaltas karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets anläggningar under sjukhusets delfond av direktionen för karolinska sjukhuset.*1 Akademiska sjukhusets i Uppsala byggnader är redovisade under universitetets delfond och förvaltas av större akademiska konsistoriet i Uppsala, varvid närmast universitetets drätselverk svarar för underhållet. 42 Sjukhusdirektionen har ingen byggnadssakkunskap men kan givetvis repliera på byggnadsstyrelsen; konsistoriet har en befattning som byggnadsingenjör i Ce 27. 43 De nu pågående större byggnadsarbetena för de båda undervisningssjukhusen handhas av två av Kungl. Maj :t förordnade byggnadskommittéer, båda med byggnadsstyrelsens chef som ordförande, nämligen kommitttén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande™ och kommittén för akademiska

sjukhusets i Uppsala utbyggande:" Utöver byggnadsstyrelsens chef ingår i den förra kommittén en ledamot med högre byggnadsteknisk utbildning'' 0 och i den senare ytterligare en arkitekt, i detta fall som expert. 47 Fastighetsbestånden vid universitetet i Uppsala och universitetet i Lund, som redovisas över respektive universitets delfond, förvaltas av respektive universitet, och för förvaltningen svarar närmast akademiräntmästarna. I Uppsala biträds han, som ovan nämnts, av en byggnadsingenjör. Dessutom finns där två arvodesanställda tekniker, varjämte inom den särskilda egendoms- och skogsförvaltningen finns en byggnadsingenjör i Ce 27.48 I Lund finns jämväl befattning i Ce 2749 som byggnadsingenjör, men i övrigt anlitas utomstående fackmän. Universiteten har medgivits att ur anslagsposten för mera omfattande reparationer avlöna byggnadssakkunniga fackmän. Dispositionen av nämnda anslagspost skall underställas universitetskanslern. 5 0 Universitetens fastighetsbestånd redovisades 1955 med sammanlagt över 78 Mkr. 51 De statliga byggnader, som uppförs för Göteborgs universitet, handhas av byggnadsstyrelsen. 52 De större utbyggnaderna av de tekniska högskolorna, som nu pågår och vartill medel anvisas över byggnadsstyrelsens delfond, leds emellertid av särskilda byggnadskommittéer, tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté53 och chalmerska byggnadskommittén,^ vilka även disponerar de medel som anvisas för nybyggnaderna. 55 I båda kommittéerna ingår högre byggnadssakkunskap, såväl arkitekter som civilingenjörer. Vardera kommittén har egen arkitekt för projektledningen och särskilda experter för de tekniska specialområdena inom projekteringen. 5 6 Övriga statliga fackhögskolors och närstående institutioners byggnader inom

115 byggnadsstyrelsens delfond står i regel under byggnadsstyrelsens förvaltning, och styrelsen handhar regelmässigt nyoch ombyggnader. Så är fallet med tandläkarhögskolorna, veterinärhögskolan, farmaceutiska institutet, musikhögskolan, konsthögskolan och gymnastiska centralinstitutet liksom lärarhögskolan i Stockholm, folkskole- och småskoleseminarier, statens skolköksseminarium och konstfackskolan. Vissa av jordbrukets och skogsbrukets undervisningsanstalter h a n d h a r emellertid själva byggnadsunderhållet. Sålunda anvisas årligen anslag härför till lantbrukshögskolan,57 som även äger använda vissa andra inkomster för ändamålet. 58 Hyresoch arrendeinkomster uppbärs sålunda av högskolan. Likartat är förhållandet med Alnarps lantbruksinstitut, där i omkostnadsstatcn särskilda medel för byggnadsunderhåll ingår. 59 Institutionerna har ingen särskild byggnadsteknisk organisation för ändamålet, men viss byggnadsteknisk sakkunskap finns inom personalorganisationen. I fråga om skogshögskolan är förhållandet analogt med övriga fackhögskolor, men bland övriga skogliga undervisningsanstalter h a n d h a r statens skogsmästarskola själv underhållet, medan statens skogsskolor lyder under domänverket och redovisas över dettas affärsverksfond. 00 Förvaltningen av övriga undervisningsanstalter med statliga byggnader, såsom skolor för blinda och döva, nomadskolorna samt sjukhusväsendets skolor, handhas av byggnadsstyrelsen. Till nomadskolorna utgår ersättning ur byggnadsstyrelsens delfond såsom särskilda uppbördsmedel i deras avlöningsstat. 61 De statliga musei- och arkivbyggnaderna, såväl centrala som lokala, förvaltas av byggnadsstyrelsen, som även handhar om- och nybyggnader. I fråga om de statliga teatrarnas bygg-

nader, vilka redovisas på byggnadsstyrelsens delfond, svarar för det »inre» byggnadsunderhållet aktiebolaget kungl. teatern respektive aktiebolaget kungl. dramatiska teatern, medan det yttre underhållet handhas av byggnadsstyrelsen. 02 Dramatiska teaterns nybyggnad på sin tid av »lilla scenen» i privat fastighet handhades helt av teaterbolaget, medan däremot de pågående ombyggnaderna av teaterbyggnaderna står under byggnadsstyrelsens ledning. 03 För de olika slag av tekniska och vetenskapliga institutioner, för vilka statliga byggnader uppförts — statens bakteriologiska laboratorium, statens farmaceutiska laboratorium, statens veterinärmedicinska anstalt, statens provningsanstalt, Chalmers provningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten, statens skeppsprovningsanstalt, meteorologiska stationer, fiskeristyrelsens anstalter, statens hantverksinstitut, statens centrala frökontrollanstalt, statens växtskyddsanstalt m. fl. — och vilka samtliga redovisas på byggnadsstyrelsens delfond, handhas förvaltning, projektering och byggande av byggnadsstyrelsen. Vissa av institutionerna på jordbrukets område har egna anslag för byggnadsunderhåll på sin omkostnadsstat och h a n d h a r sitt eget byggnadsunderhåll. Så är fallet med statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, 64 statens skogsforskningsinstitut 0 5 och veterinärinrättningen i Skara. 06 Byggnadsarbeten handhas emellertid jämväl för dessa anstalter av byggnadsstyrelsen. Byggandet för de geologiska undersökningar och den gruvdrift, som utövas av Sveriges geologiska undersökning, 0 7 handhas helt av sagda myndighet. De affärsdrivande verkens byggnader och fastigheter förvaltas av respektive verksstyrelse. Postverkets och televerkets stationsbyggnader projekteras och uppförs dock regelmässigt av bygg-

116 nadsstyrelsen. Inom generalpoststyrelsen handläggs fastighetsärenden inom intendentsavdelningen, där bl. a. finns anställda en arkitekt i Ca 29 och en i Ce 27. Telestyrelsen har inom driftsbyrån en särskild husbyggnadsavdelning under ledning av en civilingenjör som byrådirektör i Cp 10. Järnvägsstyrelsen har sedan sin tillkomst haft en särskild organisationsenhet för husbyggnadsärenden under ledning av arkitekt, numera i byrådirektörs ställning i Cp 10. Organisationen, som ingår i bantekniska byrån, har ett flertal arkitekter, ingenjörer och annan teknisk personal, och byggnadsteknisk sakkunskap är rikt företrädd jämväl inom byrån i öv-

rigt. Inom vattenfallsstyrelsen handhas byggnadsärendena av elektrobyggnadsbyrån, där i personalen ingår bl. a. två arkitekter i Ce 31 och Ce 27. Även inom detta verk är byggnadsteknisk sakkunskap av olika slag företrädd såväl på nämnda byrå som i övrigt. Däremot har Inftfartsstyrelsen för underhålls- och byggnadsarbeten vid sina husbyggnader ingen byggnadssakkunskap. Byggnadsärenden inom domänstyrelsen handläggs huvudsakligen av jordbruksbyrån, där befattningar finns för såväl arkitekt i Ce 31 som byggnadsingenjörer i Ce 27 och Ce 25. Styrelsen h a r utom jordbruksbyggnader hand om bl. a. arbetareförläggningar samt byggnader

Fig. 31. Tekniska högskolan. Institutionsbyggnad för lägre årskurser, fysiklaboratorier och hörsalar. Byggd 1948. Ark.: N. Ahrbom.

117 Fig. 32. Fasad av institutionsbyggnad

och snitt genom stora hörsalen vid tekniska

för statens skogsskolor. Utöver skogsoch jordbruksfastigheter förvaltar styrelsen även mark, varpå byggnader för annan statlig verksamhet är förlagda, såsom anstalter inom social- och fångvård. Stålens reproduktionsanstalt förvaltar och handhar byggnadsunderhållet för egen fabriksfastighet. Bland de icke affärsdrivande verken förvaltar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sina driftbyggnader, vilka redovisas under verkets förrådsfond. Likaså h a n d h a r styrelsen projektering och byggande av dessa anläggningar. Styrelsens ämbetsbyggnad däremot redovisas under byggnadsstyrelsens delfond av fastighetsfonden. Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finns ett stort antal byggnadstekniker med högre utbildning, medan däremot arkitekter och andra slag av husbyggnadssakkunniga saknas. Tullväsendets byggnader i den mån de är statliga, förvaltas av generaltullstyrelsen och redovisas på dess delfond. Verket saknar byggnadsteknisk sakkunskap. Fastighetsbeståndet utgörs huvudsakligen av byggnader av bostadskaraktär. De byggnader och andra fasta anläggningar, som tidigare redovisats under lotsstyrelsens delfond, förvaltas numera av den nyinrättade sjöfartsstyrelsen68 och redovisas under dess delfond. Så torde även komma att ske med de anläggningar sjöfartsverket övertagit

högskolan.

från väg- och vattenbyggnadsverket och Södertälje kanalverk. Sjöfartsstyrelsen inrymmer i sin byggnadsbyrå byggnadsteknisk sakkunskap såväl i fråga om hamn- och farledsbyggnader som i fråga om husbyggnader. Någon befattning för arkitekt eller tekniska specialister inom husb} r ggnadsområdet finns dock ej. De egentliga husbyggnaderna är emellertid av begränsad storleksordning. Ett specialfall i fråga om fastighetsförvaltning utgör Stockholms stadion, som förvaltas av stadionslyrelsen.c'9 Ett annat är förvaltningen av anläggning vid vissa staten tillhöriga gruvor i Västerbotten, där förvaltning och byggande handhas av det privata Bolidens gruvaktiebolag.™ Civilförsvarsanläggningar, som uppförs med statsmedel, byggs och förvaltas av olika myndigheter. Sålunda svarar civilförsvarsstyrelsen för vissa större skyddsrumsanläggningar m. m., riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap för en del lagringsanläggningar samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för vissa sådana. Exploatering av mark för tätbebyggelse, som enligt instruktion skulle åvila byggnadsstyrelsen, har i fråga om statens mark inom Stockholm — bl. a. å Djurgården — genom statsmakternas beslut lagts på ett särskilt organ, djurgårdsnämnden, tidigare djurgårdskommissionen. 71 Nämnden har fast anställda

118 byggnadsingenjörer och har tidigare även haft högre teknisk expertis. Å andra sidan har förvaltningen av en del av fastigheterna på Djurgården — den s. k. djurgårdsstaden — år 1954 lagts på byggnadsstyrelsen. 7 2 I övrigt förvaltas mark och byggnader på kungl. Djurgården i huvudsak av riksmarskalksämbetet genom dess djurgårdsförvaltning. Inom förvaltningen finns ej byggnadsteknisk sakkunskap. Även försvarets förvaltningsmyndigheter torde något böra beröras, då de förvaltar en del mark och byggnader som är avsedda eller används för civila ändamål. Sålunda förvaltas markområden av dylikt slag bl. a. på Djurgården av fortifikationsförvaltningen. Anläggningar för de centrala tvätt- och reparationsanstalterna förvaltas och byggs av försvarets fabriksstyrelse. Inom båda verken är byggnadsteknisk sakkunskap företrädd, dock ej i fråga om vissa specialområden. Av de för riksdagen och dess verk uppförda byggnaderna, riksdagshuset, riksbankshuset samt pappersbruket och sedeltryckeriet i Tumba förvaltas riksdagshuset av riksgäldsfullmäktige genom riksdagens ekonomibyrå och övriga anläggningar av riksbanken genom respektive direktörer. Regelmässigt biträder emellertid byggnadsstyrelsen vid utförande av nybyggnadsarbeten. 2. Allmänna författningar och tillsynsmyndigheter

Husbyggandet i allmänhet regleras i tekniskt hänseende i första hand av byggnadslagen,'3 som dock i huvudsak endast reglerar sättet för fastställelse av planer och bestämmelser för bebyggelsen samt innehåll och omfattning av sådan plan och bestämmelser. Tillämpningen av byggnadslagens allmänna föreskrifter samt detaljbestämmelser, bl. a. av byggnadsteknisk natur, ingår i bygg-

nadsstadgan.'* Sålunda innehåller stadgan vissa allmänna bestämmelser om byggnads läge och höjd samt om våningshöjd, konstruktion, material och utrustning m. m.75 Bestämmelserna har i allmänhet närmast avseende på byggnader för bostadsändamål. Vidare reglerar bestämmelserna i främsta rummet tätbebyggelse, mest ingående i fråga om städer, stadsliknande samhällen och landsbygd med enbart byggnadsplan eller utomplansbestämmelser. För städer och stadsliknande samhällen skall finnas byggnadsordning, och för landsbygd med stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser skall sådan utfärdas, där det är erforderligt. 76 Byggnadsordning uppgörs med ledning av normalförslag, som upprättas av byggnadsstyrelsen. 77 Beträffande vissa byggnadstekniska spörsmål hänvisar byggnadsstadgan till särskilda anvisningar, som utfärdas av byggnadsstyrelsen. Dessa anvisningar till byggnadsstadgan skall för att bliva gällande godkännas av Kungl. Maj:t.7S Därutöver utfärdas råd och anvisningar,'19 som regelbundet publiceras i byggnadsstyrelsens meddelanden. I dessa meddelas även godkännande av byggnadsmaterial och konstruktioner. I planhänseende regleras bebyggelsen i sina grunddrag genom översiktsplan (generalplan80 — i vissa fall även regionplan).81 För tätbebyggelse avsedda områden sker den närmare regleringen av bebyggelsen genom detaljplan (stadsplan eller byggnadsplan).82 Byggnadsverksamheten inom område som ej ingår i detaljplan kan regleras genom utomplansbestämmelser.83 Mera detaljerade bestämmelser av byggnadsteknisk natur innehåller i allmänhet blott stadsplan och i viss utsträckning byggnadsplan. Utöver i byggnadslagen och dess följdförfattningar finns emellertid byggnadsreglerande tekniska bestämmelser

119 i en del andra författningar. Sålunda innehåller lagen om allmänna vägar vissa bestämmelser om byggnads läge invid väg samt om befogenhet för länsstyrelse att utfärda särskilda föreskrifter därom. 84 Även i hälsovårdsstadgan83 finns vissa bestämmelser rörande byggnader. För bostäder och samlingslokaler givs sålunda föreskrifter om rums storlek, a n o r d n a n d e och utrustning, 8 0 delvis av samma slag som i byggnadsstadgan. Stadgan reglerar vidare vattenförsörjning, avlopp och andra sanitära anläggningar, 87 och för industrianläggningar lämnas inskränkande föreskrifter.1'8 Bestämmelserna är särskilda för »stad» och för »landet». För enskild kommun kan därutöver enligt stadgan utfärdas särskilda bestämmelser i form av speciella hälsovårdsföreskrifter eller hälsovårdsordning.89 I brandlagen90 och brandstadgan91 ingår också bestämmelser r ö r a n d e byggnads utförande, liksom civilförsvarslagen92 och civilförsvarskungörelsen93 i vissa hänseenden reglerar byggnads utformning och byggnads utförande. Vattenlagen94 har likaså byggnadsreglerande konsekvenser, då fråga är om byggnader i eller vid vatten eller om byggnads vattenförsörjning och avlopp. I detta sammanhang må även erinras om den nya lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,95 vilken dock ej närmare reglerar några byggnadstekniska frågor. I arbetarskyddslagen96 finns föreskrifter som h a r avseende även på byggnadsväsendet, och av centralmyndigheten utfärdade detaljbestämmelser reglerar närmare dessa frågor. Slutligen kan nämnas att förordningen om explosiva varor97 och förordningen om eldfarliga oljor98 även har byggnadsreglerande verkan. En för det offentliga byggandet liksom för all anläggningsverksamhet betydelsefull reglering infördes 1943 genom lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete99 och

tillämpningsföreskrifterna till denna. 100 Det bör i detta sammanhang också nämnas att expropriationslagen101 möjliggör och reglerar formerna för fastighetsexpropriering, bl. a. för offentliga byggnader. Tillsynen av husbyggandet inom varje kommun utövas enligt byggnadslagen av byggnadsnämnd.102 Byggnadsnämnd har att följa byggnadsverksamheten inom sitt område och tillse att gällande föreskrifter och planer efterlevs. 103 Den har vidare att för stad och stadsliknande samhälle uppgöra i byggnadslagen föreskrivna planer och bestämmelser, generalplan, stadsplan, byggnadsplan osv.,104 ävensom byggnadsordning. Beträffande område inom stad och stadsliknande samhälle samt område på landet, för vilket detaljplan eller utomplansbestämmelser fastställts, har byggnadsnämnd att mottaga och pröva förslag till nybyggnad osv. samt att meddela byggnadslov. 105 Vissa undantagsbestämmelser lämnas emellertid i detta hänseende särskilt berörande offentliga byggnader. Det heter sålunda i byggnadsstadgan i fråga om byggnader i stad och stadsliknande samhällen samt område på landet med fastställd stadsplan att byggnadslov ej erfordras för »allmän byggnad, vartill ritningar prövas av Konungen eller byggnadsstyrelsen, eller annan allmän byggnad, såframt den tillhör kronan». I byggnadsärenden, som skall underställas Kungl. Maj:ts eller byggnadsstyrelsens prövning, skall byggnadsnämnden dock beredas tillfälle att yttra sig före underställningen, och anmälan skall göras till byggnadsnämnden innan arbetet igångsätts. 106 I fråga om andra kronans byggnader skall likaså anmälan göras, och därvid äger byggnadsnämnden begära Kungl. Maj:ts prövning. 107 För område på landet med byggnadsplan eller utomplansbestämmelser har motsvaran-

120 de inskränkning en vidare omfattning, enär byggnadsnämnden »icke utan särskilt uppdrag» där har att taga befattning med allmän byggnad, vartill ritningarna enligt gällande författning skall prövas av statlig myndighet. 108 Byggnadslov erfordras således ej för kronans byggnader. Kommunala och andra offentliga byggnader, för vilka utgår statsbidrag eller statsstöd i någon form, är ofta underkastade prövning av Kungl. Maj:t och är således ej heller de beroende av byggnadslov. Även vissa andra kommunala byggnader, till vilka statsbidrag ej utgår men vartill ritningar enligt gällande bestämmelser skall granskas av byggnadsstyrelsen, är oberoende av byggnadslov. För sådana byggnader, vartill ritningarna granskas av annan centralmyndighet än byggnadsstyrelsen, är emellertid byggnadslov erforderligt. I den mån, exempelvis i samband med beviljande av statsbidrag, ärendet underställs Kungl. Maj :t, anses numera att detta innebär en sådan prövning av ritningarna, som enligt byggnadsstadgan medför befrielse från skyldighet att söka byggnadslov. I en del fall torde emellertid byggnadsstadgans här berörda bestämmelser erbjuda vissa tolkningssvårigheter. Byggnadsstadgans föreskrifter om undantag från byggnadslov får i varje fall ej tolkas som undantag från stadgans övriga bestämmelser. Byggnadslagstiftningens bestämmelser måste således noggrant iakttagas även vid alla statliga och andra offentliga byggnadsföretag och t. ex. rådande byggnadsförbud följas, i den mån icke dispens därifrån meddelas i föreskriven ordning. Byggnadsnämnd i stad eller stadsliknande samhälle skall, där Kungl. Maj:t ej annat medger, till sitt biträde ha högskoleutbildad stadsarkitekt. 109 Byggnadsnämnd på landet bör såvitt möjligt till sitt biträde ha en byggnads-

tekniskt utbildad sakkunnig, benämnd byggnadskonsulent. 110 Den sakkunnige kan ofta vara gemensam för flera kommuner. I större samhällen är stadsarkitektsinstitutionen utbyggd med ytterligare bj'ggnadssakkunnig personal, och i större städer är inom byggnadsnämndens organisation allsidig byggnadsteknisk sakkunskap företrädd. I medelstora och mindre samhällen saknas emellertid i stor utsträckning högre byggnadsteknisk sakkunskap. Övervakandet av hälsovårdsstadgans och i förekommande fall hälsovårdsord' ningsföreskrifter åligger hälsovård nämnd;111 i landskommuner med mL _t re än 3 000 invånare utgörs dock denna oftast av kommunalnämnden. 1 1 2 I hälsovårdsnämnd ingår regelmässigt stadsläkare eller provinsialläkare, i vissa fall annan läkare. I städer och stadsliknande samhällen liar stadsfullmäktige respektive kommunalfullmäktige och municipal fullmäktige att antaga generalplan, stadsplan och utomplansbestämmelser. På landet ifrågakommer antagande endast beträffande generalplan och stadsplan. Byggnadsplan blir icke föremål för antagande vare sig i stad eller på landet. Inom varje län har länsstyrelsen att enligt för byggandet gällande olika författningar taga viss befattning med byggnadsärenden och övervaka, att de förpliktelser som åligger statliga myndigheter, kommuner och enskilda behörigen fullgörs. 113 Länsstyrelsen har bl. a. att öva tillsyn över och i vissa fall taga initiativ till att stadsplan upprättas samt med eget yttrande underställa dem Kungl. Maj:ts prövning. 114 Vidare har länsstyrelsen att, där fastställelse av generalplan i fråga om städer skall ske, med eget yttrande underställa planen Konungen. 113 För stad har länsstyrelsen att fastställa byggnadsordning, och för landsbygd ankommer det på länsstyrel-

121 sen att själv utfärda sådan. n G Länsstyrelsen skall också upprätta och fastställa byggnadsplan, 117 fastställa vissa begränsade stadsplaneändringar 1 1 8 samt meddela byggnadsförbud i avvaktan på fastställelse av planer m. m.119 Dessa ärenden handläggs inom landskansliets planeringssektion under en länsassessor som chef.120 Inom länsstyrelsen finns ej regelmässigt byggnadssakkunskap, men det åligger länsarkitekten att biträda länsstyrelsen vid handläggning av byggnads- och planfrågor och att vara föredragande i sådana ärenden. 121 Länsarkitekten har dessutom att själv vaka över att gällande bestämmelser i fråga om byggnads- och stadsplaneärenden efterlevs, avge yttrande angående förslag till stadsplaner, byggnadsordningar, nybyggnader, byggnadsförbud osv.122 I de flesta län finns — utom länsarkitekt — biträdande länsarkitekt, assistent och annan byggnadsteknisk personal. Länsarkitekt, biträdande länsarkitekt och assistent är i regel högskoleutbildade. I hälsovårds- och brandskyddsärenden biträds länsstyrelsen av förste provinsialläkare123 respektive länsbrandinspektör ,124 av vilka den förstnämnde jämväl kan vara föredragande hos länsstyrelsen. Tillsynen av att vid byggande civilförsvarslagens och brandlagens föreskrifter iakttages ankommer jämväl på länsstyrelsen, 125 där dessa ärenden handläggs inom landskansliets civilförsvarssektion under en civilförsvarsdirektör.126 Den centrala myndigheten på husbyggnadsväsendets område är enligt gällande instruktion byggnadsstyrelsen, som därvid har »att verka för en sund utveckling av husbyggnadsväsendet». 127 Beträffande stadsplaneväsendet med vad därmed sammanhänger tillkommer det styrelsen »att till Kungl. Maj :t avgiva utlåtanden eller på anmodan av annan myndighet yttra sig» i plan- och bygg-

nadsärenden »ävensom i besvärsmål röranden ärenden av nyss nämnt slag».128 Till grund för byggnadsordningar skall styrelsen upprätta normalförslag, och före fastställelse av byggnadsordning för stad och stadsliknande samhälle skall styrelsen j'ttra sig däröver till vederbörande länsstyrelse. 129 Styrelsen skall utfärda anvisningar till byggnadsstadgan för godkännande av Kungl. Maj:t samt även i övrigt meddela erforderliga föreskrifter, formulär, råd och anvisningar. 130 Länsarkitekter och övrig personal inom länsarkitektsorganisationen är anställda hos byggnadsstyrelsen. 131 I fråga om hälsovårdsbestämmelser, som berör byggnadsväsendet, tillkommer liksom i fråga om häslovården i allmänhet högsta tillsynen medicinalstyrelsen.132 Motsvarande centrala tillsyn i fråga om brandskyddet ankommer på riksbrandinspektören133 och för civilförsvaret på civilförsvarsstyrelsen.13'1 Enligt lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna prövas nybyggnadsföretag inom varje län av länsarbetsnämnd, som även är närmaste tillsynsmyndighet i fråga om lagstiftningens efterlevnad. 135 Central tillsynsmyndighet är arbetsmarknadsstyrelsen,136 där dithörande ärenden handläggs inom byggnadstillståndsbyrån under en arkitekt som byråchef och i övrigt med byggnadsteknisk sakkunskap. Beslut av mera principiell art i fråga om byggnadstillstånd meddelas av Kungl. Maj:t, och ärendena bereds där efter föredragning genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg av en särskild delegation inom socialdepartementet, kallad byggnadsberedningen.137 Jämväl i fråga om övriga ärenden rörande den allmänna husbyggnadsverksamheten ligger emellertid den slutliga prövningen och beslutet i många

122 fall icke hos lokala eller centrala myndigheter utan hos Kungl. Maj:t. Så t. ex. skall generalplan för stad och stadsliknande samhälle på framställning av vederbörande kommun fastställas av Konungen, 138 och även i fråga om stadsplan skall — bortsett från mindre planändringar — fastställelse meddelas av Konungen. 139 Även i övrigt hänskjuter byggnadslagen och byggnadsstadgan en hel del beslut om fastställelser, byggnadsförbud, dispens osv. till Konungen.140 För att biträda vid plan- och byggnadsärendenas behandling inom vederbörande departement, kommunikationsdepartementet, har en av de biträdande länsarkitekterna i Stockholms län tills helt nyligen varit förordnad att mot särskilt arvode tjänstgöra i departementet.141 I övrigt plägar Kungl. Maj:t vid avgörande av frågorna i de flesta fallen infordra utlåtande från byggnadsstyrelsen, där styrelsen ej tidigare handlagt ärendet.

3. Särskilda författningar och tillsynsmyndigheter

I fråga om statliga förualtningsbyggnader saknas i allmänhet särskilda författningar som reglerar byggnadernas utformning och utförande. 1940 års civila byggnadsutredning 14 " 2 sysselsatte sig bl. a. med frågan om lämplig utformning och storlek av administrationslokaler och uppgjorde vissa normer härför, vilka tillämpades på en del större administrationsbyggnader under 1940-talet. Dessa normer ansågs emellertid från åtskilliga håll för snäva och övergavs snart. I samband med 1943 års investeringsutrednings 1 4 3 arbete fastställde emellertid Kungl. Maj :t 1944 normer för statliga ämbetsbyggnader. 144 Efter riksdagsskrivelse 145 i anledning av statsrevisorernas anmärkning 1 4 0 uppdrog Kungl. Maj:t 1946 åt byggnadsstyrelsen att uppgöra nya normer, vilka av Kungl.

Maj:t fastställdes 1947.147 Dessa »allmänna normer för planläggning och utförande av statliga ämbetsbyggnader» innehöll emellertid blott allmänna föreskrifter syftande till rationalitet och sparsamhet samt vissa normalmått för arbetsrum. Sålunda angavs beträffande rum för skrivpersonal 5—6 m 2 per person, för annan rutinpersonal 7—8 m 2 , för en person i allmänhet 12—14 m 2 , för chefer 18—21 m 2 och för verkschefer 25—30 m 2 . Rumshöjden föreskrevs till maximalt 2,8 m och korridorbredden till 2,2 m. Dessa normer är numera i viss utsträckning föråldrade. Då emellertid ritningar till alla centrala ämbetsbyggnader och huvudparten av lokala sådana uppgörs eller granskas av en och samma myndighet, byggnadsstyrelsen, torde i praktiken vissa gemensamma normer tillämpas, ehuru utformning och utförande är i hög grad avhängigt av den enskilda myndigheten och den anlitade arkitekten. Även för rättsväsendets byggnader saknas i huvudsak reglerande bestämmelser. För överdomstolarnas byggnader gäller vad som ovan sagts om statliga ämbetsbyggnader, och nybyggnaderna handhas således av byggnadsstyrelsen. Byggnader för rådhusrätterna synes ej vara föremål för granskning genom statlig myndighet, och ej heller finns föreskrifter rörande deras utformning. För de med tingshusmedel uppförda tingshusen finns sedan gammalt den alltjämt gällande bestämmelsen i 26 kap. 4 § byggningabalken att »där skall vara en stuva så stor, som tarvas, och två kamrar». Enligt gällande instruktion åligger det länsstyrelse »att pröva och avgöra frågor om skyldighet att anskaffa och underhålla allmänna byggnader», 148 och vissa föreskrifter har av Kungl. Maj:t lämnats i cirkulär angående ny- eller ombyggnad av tingshus. 149

123 För ålderdomshem ankommer det enligt socialhjälpslagen liksom enligt tidigare gällande fattigvårdslag på länsstyrelse att efter socialstyrelsens yttrande godkänna »plan för hemmet» och därvid tillse »att skäliga krav på trevnad och hygien tillgodoses samt lämplig fördelning av vårdtagarna möjliggöres». 150 Det ankommer vidare på socialstyrelsen att »genom råd och upplysningar verka för att socialhjälpsverksamheten ordnas och utvecklas på ett ändamålsenligt sätt», 151 vilket får anses innefatta även råd och anvisningar i fråga om byggnaderna. I samband med tilldelning av statsbidrag för ålderdomshem har socialstyrelsen att enligt statsbidragskungörelsen 152 granska ritningar till omoch nybyggnader. Därutöver är ålderdomshemmen givetvis underkastade vanlig byggnadslovsgranskning av byggnadsnämnd. Redan 1920 uppgjordes normalritningar för ålderdomshem, 153 och civila byggnadsutredningen avgav förslag till föreskrifter för planläggning och utförande jämte detaljerade tekniska bestämmelser, avsedda att i besparingssyfte begränsa utrymme och standard. 154 Förslaget rönte emellertid stark kritik, och efter det att förslaget överarbetats inom 1945 års vårdhemssakkunniga framkom från dessa sakkunniga »råd och anvisningar» jämte typförslag till ålderdomshem 1 5 5 av väsentligt högre standard än civila byggnadsutredningen föreslagit. Normerna fick emellertid till skillnad från vad civila byggnadsutredningen tänkt sig icke form av maximibestämmelser utan blev närmast av rådgivande karaktär. Byggnader för pensionärshem projektgranskas av bostadsstyrelsen enligt bidragskungörelsen, 156 vari föreskrivs, att byggnadsritningar, uppgift om tomtförhållandena m. m. skall tillsammans med bidragsansökan ingivas till denna myndighet, som efter granskning med

eget yttrande insänder handlingarna till Kungl. Maj:t. Styrelsen skall »i förekommande fall yttra sig över huruvida byggnadsritningar och till sådana ritningar hörande beskrivning äro av beskaffenhet att kunna fastställas». 157 I fråga om byggnads utförande föreskrivs att pensionärshem skall anordnas i särskild byggnad och att lägenheterna skall uppfylla hälsovårdsstadgans krav på bostäder. I anslutning härtill heter det att pensionärshem skall, »där så kan ordnas inom rimlig kostnadsram, förses med vatten- och avloppsledningar, central uppvärmningsanordning och badrum». 158 Inom bostadsstyrelsen är såväl högre som lägre byggnadsteknisk sakkunskap väl företrädd. De tekniska ärendena ankommer dels på tekniska byrån, dels på den särskilda byrån för teknisk-ekonomiska utredningar. Chefen för den förra byrån är en arkitekt i Cp 13 med en arkitektsektion bestående av en arkitekt som byrådirektör i Ce 33 och 7 ytterligare arkitekter samt en byggnadsteknisk sektion med 4 ingenjörstjänster i Ce 25—29, varav dock för närvarande ingen är besatt med civilingenjör. Den andra tekniska byrån har som chef en civilingenjör likaledes i Cp 13, ytterligare 3 civilingenjörer i lönegraderna Ce 27—31, en arkitekt i Ce 29 samt bl. a. två ingenjörer med lägre utbildning. Specialteknisk sakkunskap saknas i stort sett. De enda bestämmelser utöver av styrelsen utfärdade anvisningar som finns angående pensionärsbostäder inryms i statsbidragskungörelsen. 159 Den utredning, som föregick statsmakternas ursprungliga beslut angående inrättandet av pensionärshem, lät uppgöra typritningar samt arbetsbeskrivning, avsedda bl. a. »att ge kommunerna en viss ledning vid planerande».100 Numera torde i huvudsak de normer följas, som bostadsstyrelsen i övrigt tillämpar i fråga om bostadsbyggnader

124 som tillkommer med statsstöd. Pensionärshemsbyggnader är underkastade byggnadsnämnds granskning. I fråga om barnhem finns ej andra fastställda bestämmelser än föreskriften i barnavårdslagen om socialstyrelsens godkännande av barnavårdsanstalt samt vissa allmänna föreskrifter om anstaltens standard. Sålunda föreskrivs att den skall vara »så anordnad och utrustad att där intagna barn kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran». Vidare anges att sov- och dagrum skall vara rymliga och ha tillfredsställande uppvärmnings-, rengörings- och vädringsmöjligheter samt att det skall finnas riklig tillgång på gott dricksvatten. »I övrigt skola gällande föreskrifter angående byggnad, som innehåller boningsrum, lända till efterrättelse». 101 Byggnad skall vidare ha lugnt och skyddat läge och bör ej ligga vid livligt trafikerad väg eller gata.102 I fråga om anstall, till vilken anläggningsbidrag söks, föreskriver bidragskungörelsen 1 0 3 att ansökan skall ingivas till socialstyrelsen, som med eget yttrande insänder den till Kungl. Maj :t. Föreskrift att därvid byggnadsstyrelsen skall höras saknas däremot. Regelmässigt granskar emellertid socialstyrelsen ritningar till barnhem, för vilka bidrag söks. Styrelsen saknar som tidigare nämnts i sin organisation byggnadsteknisk sakkunskap. Byggnaderna torde vara underkastade byggnadsnämnds granskning. För statens egna socialvårdsanstalter, barna- och ungdomsvårdsskolor, som lyder under socialstyrelsen, finns inga generella normer. Ritningar till nybyggnader är emellertid föremål för granskning i samband med att de underställs Kungl. Maj:t. I fråga om s. k. erkända alkoholistanstalter, till vilka statsbidrag utgår, innehåller bidragskungörelsen 1 0 4 inga föreskrifter om byggnadsgranskning. An-

sökan om statsbidrag skall ingivas till socialstyrelsen, som innan den vidarebefordras till Kungl. Maj :t har att granska handlingarna, varibland kungörelsen ej upptar byggnadsritningar. Socialstyrelsen skall dock värdera fastigheten till säkerställande av den av kronan fordrade inteckningen däri. 105 För fångvårdsbyggnader, som är helt statliga, har tidigare redogjorts. Några reglerande bestämmelser för planläggning eller utförande finns ej. Frågan om anstalternas karaktär har sedan flera år varit föremål för debatt, och därmed har även frågan om anläggningarnas utformning och standard hållits svävande. Särskilda sakkunniga har emellertid numera lagt fram fyra betänkanden över fångvårdens utbyggande, innehållande även skissförslag till anläggningarna. 100 Inom sjukvården är byggnader för kroppssjukhus underkastade medicinalstyrelsens granskning, oavsett om statligt anläggningsbidrag utgår för vissa delar av anläggningen eller ej. Enligt sjukhuslagen, 147 som gäller för av landsting eller kommun drivna sjukhus, får sådan anläggning ej påbörjas »förrän medicinalstyrelsen, efter inhämtande av byggnadsstyrelsens yttrande, godkänt såväl den för sjukhuset avsedda tomten som byggnadsritningar för sjukhusanläggningen samt ritningar över uppvärmnings- och sanitärtekniska anordningar vid densamma». I den i anslutning till lagen utfärdade sjukhusstadgan 108 anges närmare förfarandet vid ansökan om godkännande av tomt och ritningar. 109 Bl. a. föreskrivs där att vid ansökan om godkännande skall fogas »de ritningar, vilkas godkännande påkallas, jämte därtill hörande beskrivningar och kostnadsförslag». Sjukhuslagen gäller dels lasarett och sjukstugor, dels sanatorier och tuberkulossjukstugor170 och undantar uttryckligen karo-

125 Fig. 33. Kung!, bibiioiekei i Stockholm före iilibyggnaden 1928. Byggt 1877. Ark.: F. G. A. Dahl.

linska sjukhuset och serafimerlasarettet — men ej andra undervisningssjukhus — samt epidemisjukhus, sinnessjukhus, sinnesslöanstalter, epileptikeranstalter, kronikersjukhus och konvalescenthem. Av 1940 års civila byggnadsutredning uppgjordes tämligen detaljerade föreskrifter för lasarettsbyggnader med maximimått för olika slag av lokaler jämte maximibestämmelser i övrigt. Delvis på grund av den kritik, som yppades häremot vid remissbehandlingen, blev förslaget ej genomfört. I fråga om epidemisjukhus, till vilka utgår statligt anläggningsbidrag, skall ritningar och övriga byggnadshandlingar med ansökan om statsbidrag granskas av medicinalstyrelsen efter byggnadsstyrelsens hörande. Därefter skall handlingarna med medicinalstyrelsens ytt-

rande insändas till Kungl. Maj :t, som beslutar i ärendet. 171 På medicinalstyrelsen ankommer att, sedan statsbidrag beviljats, avsyna och godkänna byggnad och kontrollera kostnaderna. 172 Även för epidemisjukhus föreslog civila byggnadsutredningen maximibestämmelser utan att förslaget föranledde åtgärd. Analoga bestämmelser till dem i bidragskungörelsen för epidemisjukhus gäller för barnavdelningar vid lasarett, då statsbidrag söks. 173 Då frågan är om förlossningsanstalter, vartill bidragskungörelsen r ä k n a r barnbördshus, barnbördsavdelning samt förlossningshem, 174 skall visserligen medicinalstyrelsen på samma sätt granska och till Kungl. Maj :t insända handlingarna, men samråd med byggnadsstyrelsen har föreskrivits endast i fråga om barnbörds-

126 hus och barnbördsavdelning men ej beträffande förlossningshem. 175 För statsbidrag till kronikeranstalter föreskriver bidragskungörelsen, att ritningar m. m. skall granskas och godkännas av medicinalstyrelsen »i den ordning sjukhuslagen föreskriver», vilket sålunda innebär att samråd skall ske med byggnadsstyrelsen. Därefter skall handlingarna med medicinalstyrelsens yttrande ingivas till Kungl. Maj:t.17fi De egentliga sinnessjukhusen, som är statliga, står — såsom i det föregående angivits — under medicinalstyrelsens förvaltning. Styrelsen har tillika överinseendet över sinnessjukvården i dess helhet. För sådana anstalter, som är statsbidragsberättigade, h a r bidragsbestämmelserna föreskrifter rörande granskning av byggnadsprojekten av samma slag som för a n d r a sjukvårdsanstalter. För psykiatriska lasarettsavdelning ar111 och för vårdanstalter för lättskötta sinnessjuka118 granskas sålunde byggnadsritningarna av medicinalstyrelsen efter samråd med byggnadsstyrelsen före dess ingivande till Kungl. Maj :t. Civila byggnadsutredningen föreslog detaljerade maximibestämmelser för byggnader för sådana anstalter, 179 men senare uppdrogs åt vårdhemssakkunniga 180 att överarbeta förslaget. Detta resulterade i vissa normförslag till anstalter av olika storlek. 181 I fråga om särskolor och vårdanstalter för psykiskt efterblivna föreskrivs i bidragskungörelsen 182 att skolöverstyrelsen, som är huvudtillsynsmyndighet i fråga om särskolorna, har att granska byggnadsritningarna och även att avsyna den färdiga byggnaden. För internatskolor skall dock medicinalstyrelsen höras. 183 För vårdanstalterna h a r medicinalstyrelsen som huvudtillsynsmyndighet att på samma sätt granska ritningarna. Något samråd med byggnadsstyrelsen förutses ej i någotdera fallet.

P å sjukhusbyggandets område har det arbete varit av stor betydelse, som sedan 1943 nedlagts av den detta år genom en sammanslagning av sjukhusens standardiseringskommitté och centrala sjukhusarkivet bildade organisationen centrala sjuvårdsberedningen. 1 8 4 Enligt gällande instruktion 1 8 3 åligger det beredningen såsom ett centralt rådgivande rationaliseringsorgan på hälso- och sjukvårdens område bl. a. att på detta område verka för planläggning av anläggningar och byggnader, att genom standardisering och på annat sätt verka för en ändamålsenlig materialförsörjning och handlägga frågor rörande material och utrustning, att bedriva organisations- och arbetsstudier vid sjukvårdsinrättningar samt att vara rådgivande i dessa frågor åt myndigheter och huvudmän för sjukhus. Beredningen står under ledning av en styrelse bestående av tio ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t efter förslag av medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, försvarets sjukvårdsförvaltning, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, Sveriges standardiseringskommission och Sveriges industriförbund. 1 8 0 Ett särskilt arbetsutskott inom styrelsen leder den löpande verksamheten. Sedan 1955187 förestås organisationen närmast under styrelsen av en byråchef, för närvarande arkitekt, tillika föreståndare för planläggningsavdelningen. Övriga organisationsenheter är materielavdelningen med byrådirektör (ingenjör) i Ca 31 som föreståndare samt arbetsstudieavdelningen under en byråingenjör, numera i Ce 29. Särskild kansliorganisation finns ej, beredningens sekreterare är deltidsanställd mot arvode. Planläggningsavdelningen handlägger ärenden rörande byggnads utformning och utförande samt därmed sammanhängande rationaliseringsfrågor. Personalen utgörs av en byråarkitekt i Ce 27 och

127 en ingenjör i Ce 23. Materielavdelningen handlägger standardiseringsärenden och granskningsärenden i fråga om utrustning och har bl. a. ingenjörsbefattningar i Ce 27 och Ce 23. Arbetsstudieavdelningen slutligen har hand om ärenden rörande rationalisering av sjukhusdriften och därmed sammanhängande frågor. Verksamheten bedrivs delvis också som uppdrag från sjukhushuvudmän mot särskild ersättning. Övrig personal inom beredningen är anställd som extra eller anlitas från fall till fall mot arvode för framför allt granskningsoch standardiseringsuppgifter. Beredningen publicerar sina arbetsresultat i en löpande skriftserie i form av råd och anvisningar samt standardpublikationer. Viss standard fastställs därjämte av Sveriges standardiseringskommission såsom »svensk standard». För byggnader inom sjukvårdens område har medicinalstyrelsen utfärdat en hel del råd och anvisningar, och i stor utsträckning bygger dessa numera på resultaten av centrala sjukvårdsberedningens arbete såväl i fråga om byggnadernas planläggning och utförande som i fråga om inredning och utrustning. På folkundervisningens område, där byggandet liksom verksamheten i övrigt står under skolöverstyrelsens tillsyn, föreligger föreskrifter rörande folkskolebyggnader i första hand i bidragsbestämmelserna. 188 Sålunda föreskrivs att, innan ritningar uppgörs, behovsutredning i enlighet med skolöverstyrelsens avsyn skall verkställas. 189 Där skoldistrikt så begär »åligger det skolöverstyrelsen att i den omfattning, överstyrelsen finner påkallat, tillhandagå distriktet med uppgörande av lämpliga skissritningar». Beträffande förhandsgranskning av skissritningar äger överstyrelsen meddela föreskrifter. 190 Bidragsansökan skall åtföljas av bl. a. »av folkskolinspektören granskade huvud-

ritningar med därtill hörande situationsplan» samt arbetsbeskrivning och kostnadsberäkning, utförd enligt närmare angivna grunder. Sökande skall också ange »det sätt varpå kontroll över arbetets utförande är avsedd att utövas». 191 Efter sin granskning av handlingarna överlämnar skolöverstyrelsen ansökan till Kungl. Maj :t för avgörande. Det åligger därefter skoldistriktet att låta utföra byggnaden »i enlighet med godkända ritningar, därtill hörande arbetsbeskrivning och i övrigt givna föreskrifter och under kontroll av byggnadssakkunnig person, som efter förslag av skolstyrelsen godkännes av länsstyrelsen», samt »att i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som må hava meddelats vid bidragets beviljande». Länsstyrelsen äger lämna föreskrifter angående kontrollens utövande. 192 Sedan byggnaden färdigställts, skall den avsynas av folkskolinspektören och en av länsstyrelsen förordnad byggnadssakkunnig person. 193 Kungörelsen innehåller vidare föreskrifter att vid bidragsunderlagets beräknande hänsyn skall tagas till kostnadernas skälighet »i förhållande till byggnadskostnaderna i allmänhet på orten» och att, om byggnaden »på grund av val av byggnadsmaterial eller andra omständigheter» prövas vara kostsammare än nödvändigt »för erhållande av erforderliga lokaler av god beskaffenhet», bidragsunderlaget skall nedsättas med vad »som med hänsyn till nämnda förhållanden anses skäligt» samt slutligen att det skall tillses »att det allmännas utgifter för skolbyggnader icke bliva högre än som är förenligt med god hushållning och ett ändamålsenligt anordnande av skolundervisningen». 1 9 4 Närmare föreskrifter om skolbyggnader har redan tidigt lämnats, bl. a. i form av normalritningar. 195 Numera utfärdar skolöverstyrelsen regelmässigt anvisningar i en

128 särskild skriftserie. Den nu gällande sammanfattningen av anvisningar och bestämmelser, som ersatt äldre av år 1947, har utfärdats 1955.196 Dessa innehåller utöver anvisningar för uppgörande av lokalprogram samt angående ritningsgranskning, bidragsansökan osv. en del tekniska anvisningar rörande byggnadstomt, anläggningens allmänna utformning samt för byggnads- och målningsarbete, värme-, ventilations-, sanitära och elektriska anläggningar ävensom måttuppgifter för olika slag av lokaler. Byggnadsärenden rörande folkskolebyggnader handläggs sålunda i större eller mindre utsträckning av folkskolinspektör, länsstyrelse, skolöverstyrelsen och Kungl. Maj :t. Därutöver meddelas byggnadstillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen respektive i vissa fall länsarbetsnämnd. Dessutom skall enligt skolöverstyrelsens föreskrifter 197 i vissa hänseenden byggnadsritningarna granskas av skolläkare, byggnadsnämnd enligt 86 § byggnadsstadgan och civilförsvarsmyndigheten. 198 För läroverksbyggnader finns följande byggnadsföreskrifter i läroverksstadgan199 under rubriken »fysisk fostran och sundhetsanordningar». »Läroverkshus jämte därtill hörande byggnader bör vara beläget på en sund och fritt liggande plats, vilken tillika erbjuder tillräckligt utrymme för lärjungarnas lekar och rörelser i det fria samt medgiver uppförande av rast- eller lekskjul för deras vistelse ute vid dålig väderlek.» 200 »För undervisningen avsedda lokaler tillika med trapphus och korridorer m. m. skola i fråga om antal, storlek och form, inredning, belysningsförhållanden, uppvärmning och luftväxling samt renhållning vara inrättade med noggrann hänsyn till deras särskilda ändamål och i överensstämmelse med de närmare föreskrifter, som i dessa avseenden av skolöversty-

relsen kunna varda givna.» 201 Vidare krävs »särskild gymnastiksal med omklädningsrum ävensom, om möjligt, inrättning för dusch eller bad». 202 För lärorum föreskrivs att i ett rum ej flera lärjungar får »till undervisning sammanföras, än att, enligt de närmare anvisningar, som av skolöverstyrelsen kunna varda meddelade, på varje lärjunge komma omkring sex kubikmeters r y m d samt en golvyta av omkring en och en halv kvadratmeter». 2 0 3 Skolöverstyrelsens ovannämnda anvisningar gäller även för läroverksbyggnader i fråga om dessas utformning och utförande. 204 Den 1949 tillsatta skolbyggnadskommittén uppgjorde typritningar och anvisningar för utformning och utrustning av läroverkens specialsalar m. m. Dessa torde efter överarbetning inom kort komma att inflyta i skolöverstyrelsens skriftserie. Granskning och godkännande av byggnadsritningar ankommer också på skolöverstyrelsen. I fråga om statligt läroverk skall emellertid skolöverstyrelsen överlämna handlingarna till byggnadsstyrelsen för slutlig prövning, och detta såväl då det gäller skissritningar som definitiva ritningar. 2 0 5 Byggnadsärende rörande läroverk handläggs sålunda endast av skolöverstyrelsen och byggnadsstyrelsen. De tekniska läroverken står under överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning. 20 " I stort sett handläggs byggnadsärenden rörande dessa på samma sätt som i fråga om allmänna läroverk. I stadgan för tekniska fackskolor och tekniska gymnasier 207 ingår likartade bestämmelser som i läroverksstadgan. Däremot saknas här föreskrifter att byggnadsgranskningen i sista hand skall ske genom b} r ggnadsstyrelsen. För yrkesskolor i allmänhet, såsom centrala och lokala verkstadsskolor, sjömansskolor och skolor för handel och husligt arbete, är likaså överstyrelsen

129 för yrkesutbildning tillsynsmyndighet. Statsbidragskungörelse i fråga om anläggningskostnader finns för närvarande endast beträffande centrala verkstadsskolor. 208 Den särskilda yrkesskolstadgan 200 innehåller inga bestämmelser angående byggnader och byggnadsgranskning, överstyrelsen har icke något byggnadssakkunnigt organ utan anlitar därför särskild arkitekt för byggnadsuppdrag. Styrelsen besitter emellertid på andra tekniska områden viss sakkunskap. En speciell uppgift har överstyrelsen fått sig pålagd genom att vara centralupphandlingsorgan för viss stadigvarande undervisningsmateriel och utrustning för yrkesskolor. 210 Vissa slag av yrkesskolor står emellertid icke under överstyrelsens tillsyn, nämligen undervisningsanstalter för lantbrukets och skogsbrukets område. För av landsting eller enskilda sammanslutningar inrättade lantmannaoch lanthushållsskolor föreskriver statsbidragskungörelsen att ansökan om bidrag skall ingivas till lantbruksstyrelsen och åtföljas av bl. a. huvudritningar jämte situationsplan, arbetsbeskrivning och kostnadsberäkning ävensom uppgift om huru kontrollen skall ordnas. 211 Det åligger lantbruksstyrelsen att efter granskning med eget utlåtande överlämna handlingarna till Kungl. Maj :t.212 Sökanden är sedan skyldig »att låta utföra byggnadsarbetena i enlighet med av lantbruksstyrelsen godkända ritningar och i övrigt givna föreskrifter». För en hel del andra typer av skolor, till vilka statsstöd i någon form utgår, finns också i stadga eller andra författningar vissa bestämmelser r ö r a n d e byggnaderna och tillsynen i dessa hänseenden. I fråga om högre undervisningsanstalter, tekniska och vetenskapliga institutioner, museer och arkiv, teatrar och samlingsplatser saknas i stort sett spe9—609187

ciella offentligrättsliga bestämmelser utöver vad i gällande allmänna byggnads-, hälsovårds- och brandskyddsförfattningar föreskrivs. I den mån byggnaderna uppförs med statsmedel eller statsstöd utgår, prövas emellertid i allmänhet byggnadsförslaget av Kungl. Maj:t, därvid ärendet regelmässigt först underställs byggnadsstyrelsen för granskning och yttrande i den mån ej ritningar utförts av eller i samråd med styrelsen. För allmänna samlingslokaler, till vilka statsbidrag eller statslån utgår, är emellertid statsstödet beroende av byggnadsprojektets granskning av en särskild statens nämnd för samlingslokaler. Nämnda föreskrifter finns i kungörelsen om bidrag och lån av statsmedel för anordnade av allmänna samlingslokaler. 213 Nämnden skall med sitt yttrande underställa Kungl. Maj:t varje sådant ärende. Byggnad av kyrkor regleras av särskild lag,214 som dock ej innehåller några byggnadsbestämmelser. Länsstyrelserna har enligt instruktion vissa uppgifter i kyrkobyggnadsfrågor 215 och byggnadsstyrelsen har att i viss utsträckning utöva granskning av byggnadsförslag avseende kyrkor, i visst fall i samråd med riksantikvarien. 2 1 6 För de olika slag av driftbyggnader, som ingår i de affärsdrivande verkens liksom vissa andra statliga verks och myndigheters organisation, finns i huvudsak, utöver den allmänna byggnadslagstiftningen, inga utifrån givna byggnadsbestämmelser. Emellertid har för vissa av de större verken där byggnadsärendena i viss utsträckning delegerats till en decentraliserad distriktsorganisation av centralmyndigheten stundom enhetliga normer och bestämmelser fastställts. Som tidigare berörts utfärdade således statens järnvägar redan under förra seklet enhetliga bestämmelser för sina husbyggnader. Likaså har de större

130 tekniska verken för normalt förekommande lokala byggnadsobjekt standardiserade utföranden, vartill ritningar och övriga handlingar uppgjorts inom centralmyndigheten eller på dennas uppdrag av utomstående. Så är fallet inom statens järnvägar, vattenfallsverket, domänverket samt väg- och vattenbyggnadsverket. Samtliga dessa har också mer eller mindre fullständiga byggnadssakkunniga organ för dylikt arbete. Inom televerket utförs mindre telefonstationsanläggningar liksom inredning i teleexpeditioner efter enhetlig standard, men i övrigt är här liksom inom postverket det normala att ritningar uppgörs från fall till fall. För det begränsade området av kommunikationsväsendet som alltjämt representeras av enskilda torde jämväl husbyggnader för driftändamål vara underkastade den granskning och inspektion, som för verksamheten i övrigt utövas av inspektionsmyndigheterna, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i fråga om järnvägar samt luftfartsstyrelsen i fråga om luftfartsanläggningar. För civilförsvarsanläggningar som inryms inom byggnader för andra ändamål sker granskningen av civilförsvarssektionen hos länsstyrelsen i samband med byggnadsgranskning genom byggnadsnämnd eller länsstyrelse. De särskilda civilförsvarsanläggningar som uppförts av kommuner med statsmedel, såsom vissa allmänna skyddsrum och branddammar, granskas enligt bidragsbestämmelserna 217 av civilförsvarsstyrelsen, som direkt inger handlingarna till Kungl. Maj :t. Liknande är fallet med brandstationer-18 och branddammar219 till vilka statsbidrag utgår. Här utövas emellertid den slutliga granskningen av civilförsvarsstyrelsen efter länsstyrelsens hörande. De bostadsbyggnader som med statsmedel eller statsbidrag uppförts såsom

tjänstebostäder, elevhem o. dyl. inom olika centralmyndigheters förvaltningseller tillsynsområden granskas i regel efter samma grunder som andra byggnader inom samma område. För statstjänstemännen och jämförliga förutsätts för tjänstebostäder i allmänna avlöningsreglementet att den »till beskaffenhet och storlek överensstämmer med vad därvid föreskrives i gällande hälsovårdsstadga och i särskilda av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet meddelade bestämmelser». 220 Stundom finns särskilda författningar som, ofta i detalj, reglerar byggnadens utformning och utförande. För lärarebostäder vid folkskolor föreskrivs sålunda i boställsordning 221 rumshöjder, golvytor, utrustning m. m. Bostaden skall för ordinarie folkskollärare omfatta minst tre rum och kök på sammanlagt 90 m2 och för annan lärare minst två rum och kök på 60 m 2 . Vidare får rum ej ha enda utgång genom kök, och bostaden skall där det överhuvudtaget är möjligt ha »vatten, avlopp, elektriskt ljus, centraluppvärmning, badrum och vattenklosett». Föreskrift lämnas också om garderober, vindfång, skafferi, diskbänk, köksskåp, källare- och vindsutrymmen m. m.222 Tjänstebostad skall i regel vara förlagd till särskilt hus i skolans närhet, och om flera tjänstebostäder inryms i samma hus skall de, »där förhållandena så medgiva», ha var sin ingång. 223 Ritningar till byggnader för vilka statsbidrag skall utgå granskas enligt bidragskungörelsen 224 av skolöverstyrelsen efter liknande grunder som skolbyggnader. I särskilt kungl. brev 225 har påpekats angelägenheten av att särskilt vid uppgör a n d e av typritningar tillses att kostnadsfördyrande hög standard undviks. För prästerliga bostäder har ecklesiastik boställsordning ingående föreskrifter. 226 Även i fråga om kollektivbostä-

131 der av skilda slag vid statliga och a n d r a institutioner, såsom skolor, social- och sjukvårdsanläggningar, finns i viss utsträckning särskilda bestämmelser rörande granskning och godkännande av byggnadsritningar, i mindre utsträckning rörande utförandet. På skolområdet föreskriver exempelvis bidragskungörelsen för skolhem vid högre skolor 227 att ritningar, arbetsbeskrivning och kostnadsberäkning skall inges till länsstyrelsen för granskning och yttrande innan de underställs Kungl. Maj :t. 4. Projekteringen

För uppförande av en husbyggnadsanläggning måste finnas ett tekniskt underlag i form av ritningar och beskrivningar — ett utarbetat projekt. Då det gäller en byggnad för offentligt ändamål föreligger i allmänhet vissa formulerade behov och krav i fråga om byggnadens kapacitet och funktion •—• ett program. Projektören har härefter att så utforma byggnaden, välja sådan konstruktion och sådana material att dessa programkrav på bästa sätt fylls. Med nuvarande byggnadsteknik och med nuvarande organisation av byggnadsverksamheten blir projektarbetet både omfattande och komplicerat. I själva byggnaden ingår mycket litet av färdigvaror och få material och arbeten är från byggnad till byggnad identiska. Även allmänt använda metoder och material, vilka till kvalitet och kvantitet är fackmässigt vedertagna, anses fordra detaljerat tekniskt underlag i ritningar, beskrivningar och bestämmelser och vanliga detaljer till stomme och inredning måste för varje byggnad utföras efter särskilt uppgjort ritningsunderlag. I ökad utsträckning har dock under senare år på en del områden i viss mån en förenkling av projektarbetet möjliggjorts. Sålunda föreligger i en visserligen numera något föråldrad ver-

sion en allmän material- och arbetsbeskrivning, som uppgjordes 1950 av en samarbetskommitté för byggnadsfrågor, där samtliga byggande myndigheter var representerade. 2 2 8 Denna »Bygg-AMA» tillämpas i stor utsträckning vid uppgör a n d e av tekniskt underlag för byggnadsutförande och h a r därigenom förenklat projektarbetet i detta hänseende. Sedan ganska lång tid tillbaka pågår omarbetning och modernisering av beskrivningen, men någon ny upplaga har ännu ej utkommit. Det standardiseringsarbete, som i begränsad omfattning ägt rum på byggnadsområdet, har medfört vissa förenklingar. Sålunda erfordras numera ofta ej som förut särskilda detaljritningar till fönstersnickerier. Än större betydelse har den omständigheten haft, att en hel del inredningar, som tidigare måst detaljritas för varje bygge, nu levereras från fabrik som färdiga lagervaror eller i varje fall i av företaget standardiserat utförande. Så är fallet med vissa nyare typer av fönster, släta t r ä d ö r r a r av olika fabrikat, skåpsnickerier m. m. Det förr omfattande detaljritande, som för dessa ändamål erfordrades, har därför minskats. Även en del andra exempel skulle kunna anföras. Å andra sidan har byggnaden i sin helhet blivit väsentligt mera komplicerad. Icke minst gäller detta stomkonstruktionen samt värme-, fukt- och ljudisoleringen. I dessa hänseenden är numera ett omfattande och ej sällan högkvalificerat beräkningsarbete nödvändigt vid projekteringen. I fråga om vvs- och el-installationer ligger förhållandena i ett hänseende annorlunda till, i det att man redan tidigt hade tillgång till standardprodukter för installationerna, såsom värmepannor, radiatorer, sanitära installationsföremål, rörledningsarmatur och elektrisk installationsmaterial. Med den tekniska ut-

132 Fig. 34. Posthus i Trelleborg. Byggt 1913. Ark.: A. Ewe och C. Melin. Ombyggt 1940. 1) allmänhet, 2) kassaexpedition, 3) ankommande och avgående post, 4) brevbärare.

vecklingen har emellertid även på dessa områden konstruktionsarbetet blivit mera både omfattande och krävande. Uppgiften att projektera en husbyggnad för offentligt ändamål anförtros, liksom i fråga om andra husbyggnader, i regel åt en arkitekt eller åt ett projektorgan under ledning av arkitekt. I regel har arkitekten högskoleutbildning; en del kommunala byggnader projekteras dock av tekniker med lägre utbildning. För vissa befattningar i statlig tjänst,

vari ingår projektering eller övervakning av sådan, är högskoleutbildning föreskrivet kompetensvillkor, och för sådana kommunala befattningshavare, som även h a r att utföra planarbete enligt byggnadsstadgan, gäller detsamma.229 Arkitekterna arbetar i största utsträckning som privata företagare, som konsulter, med i allmänhet en begränsad företagsorganisation. Ej sällan har en självständigt arbetande arkitekt blott ett fåtal medhjälpare. Denna småföretagareform torde bl. a. ha sin historiska bakgrund i den åtminstone förr starka dominansen av det konstnärliga momentet i arkitektarbetet och i att arkitekterna länge slog vakt om sin »fria» ställning. Om en arkitekt var anställd på ett arkitektkontor, förutsattes det normalt att han därjämte kunde och borde utöva egen arkitektverksamhet. Anställning hos myndigheter var länge sällsynt, och till ekonomiska företag är det alltjämt endast i mycket begränsad omfattning som arkitekter mera fast knutits. Med dessa omständigheter torde sammanhänga att arkitektverksamhet alltjämt i ej ringa utsträckning bedrivs som privat rörelse vid sidan av offentlig tjänst, även sådan i utpräglad chefs' ställning. Arkitektsammanslutningen »svenska arkitekters riksförbund» har 1 0G5 medlemmar; enbart 44 högskoleutbildade arkitekter står utanför organisationen. Enligt en av förbundet 195G verkställd undersökning omfattande 80 % av medlemmarna var av dessa 520 sysselsatta på privata arkitektkontor medan 361 hade anställning i offentlig tjänst och 94 hos enskilda företag. I förbundets matrikel har 395 arkitekter angivits som anställda i offentlig tjänst och 311 med egen arkitektverksamhet. 2 3 0 Av de förra uppges 144 vid sidan av tjänst bedriva egen arkitektverksamhet och av de senare 35 vid sidan av sådan även ha offentlig tjänst. Förbundet upp-

133 ger att av medlemmarna 65,8 % sysslar med enbart husbyggnad, 28,6 % med samhällsplanering m. m. och återstående 5,7 % med både husbyggnad och samhällsplanering. Den långt övervägande delen av de högskoleutbildade arkitekterna tillhör det ovannämnda riksförbundet, som har karaktären av intressesammanslutning och är anslutet till SACO. Förbundet har dock enligt stadgarna även »att verka för byggnadskonstens utveckling». Medlem är förbjuden att söka sådan befattning, för vilken anställningsvillkoren av förbundsstyrelsen anses otillfredsställande, och är skyldig att tillämpa förbundets egen taxa för arvoden. Några krav på dokumenterat fackkunnande eller erfarenhet uppställs ej; regelmässigt vinns inträde omedelbart efter avlagd arkitektexamen. 2 3 1 Förbundet har fastställt »hedersregler» som närmast reglerar vissa förhållanden vid arkitektuppuppdrag mot arvode men därjämte innehåller en del bestämmelser till förhindrande av konkurrens mellan arkitekter." 2 Fram till 1920-talet var det normalt att projekteringen av en husbyggnadsanläggning i sin helhet utfördes av ett och samma organ under ledning av en arkitekt med som medhjälpare yngre arkitekter och byggnadsteknisk personal med lägre utbildning. Med byggnadsteknikens utveckling under de tre senaste decennierna har emellertid kravet på teknisk kompetens ökat, krav som ej kunnat fyllas av arkitekterna med deras speciella grundutbildning och naturligtvis än mindre av de lägre utbildade medhjälparna. Byggnadens konstruktiva utformning, materialval för och dimensionering av grund och bärande stomme samt även teknisk utformning i andra hänseenden ligger numera på särskild specialist, byggnadskonstruktör. Även konstruktörerna

arbetar i stor utsträckning som privata företagare, konsulter, dock ofta i större företagsenheter än då det gäller arkitekterna. Bland konstruktörerna är numera en betydande del högskoleutbildade väg- och vattenbyggnadsingenjörer, men i stor utsträckning utövas konstruktionsverksamhet, såväl privat som hos myndigheter, av ingenjörer med lägre teoretisk utbildning. Endast en del av civilingenjörerna inom ifrågavarande fack ägnar sig emellertid åt husbyggnadskonstruktioner utan arbetar inom väg-, järnvägs- eller brobyggnad, inom kraftverks- eller annan vattenbyggnad, inom industri, entreprenadväsen osv. Och de som ägnar sig åt husbyggnadskonstruktioner är ofta dessutom brokonstruktörer, vägprojektörer el. dyl. Av landets samtliga cirka 2 800 väg- och vattenbyggare med civilingenjörsexamen är 2 500 anslutna till »svenska väg- och vattenbyggares riksförbund». Enligt uppgift från förbundet torde av dessa 400 å 500 syssla med konstruktionsverksamhet på husbyggnadsområdet, en stor del av dessa dessutom med verksamhet på andra byggnads- eller anläggningsområden. För medlemskap i förbundet fordras utöver examen ingen speciell kompetens eller erfarenhet. 233 Väg- och vattenbyggarnas förbund är liksom arkitektförbundet SACO-anslutet. Förbundet samverkar med övriga riksförbund för civilingenjörer i »Sveriges civilingenjörsförbund», som h a n d h a r förhandlingsfrågor i samband med de anställda medlemmarnas ekonomiska intressen. Enligt föreliggande planer kommer SACO-anslutningen att överföras till civilingenjörsförbundet från och med år 1957. De icke högskoleutbildade byggnadskonstruktörernas antal är mycket svårt att uppge. Större delen torde ha teknisk gymnasie- eller institutsutbildning. Hu-

134 vudparten av byggnadsingenjörer med sådan utbildning arbetar emellertid som biträdande ingenjörer i konsultföretag eller andra projektörsorgan samt såsom arbetsledare och kontrollanter i byggnadsverksamhet. Projekteringen av värmeanläggningen liksom av installationer för vatten, avlopp etc. h a r alltsedan centralvärmesystemet infördes legat på särskild specialist, vvs-konstruktör. Även inom detta fack arbetar konsulterna som egna företagare, men bland dem är en betydande del tekniker med lägre utbildning. Det förekommer dessutom, ehuru numera i m i n d r e utsträckning, att projekt uppgörs av leverantörföretag. Med anläggningarnas fortsatta utveckling och icke minst genom tillkomsten av den moderna ventilationstekniken har i större utsträckning än förr kvalificerade konstruktörer måst anlitas. På fackområdet finns en större sammanslutning »svenska värme- och sanitetstekniska föreningen» med 1956 cirka 1 400 medlemmar. Däribland ingår emellertid såväl konsulter som tillverkare och entreprenörer. Enligt uppgift från föreningen torde ej mer än Va av medlemmarna helt eller delvis utöva konstruktionsverksamhet och därutöver finns en del konsulter, som ej tillhör föreningen. Totalt torde antalet konstruktörer uppgå till 500 å 600, flertalet med lägre teoretisk utbildning. Emellertid finns en särskild sammanslutning »Sveriges konsulterande värme- och sanitetsingeniörers förening», där för medlemskap fordras icke blott högre teoretisk utbildning utan även praktisk erfarenhet, dokumenterad genom minst femårig anställning i ledande ställning inom kvalificerad konsulterande ingenjörsfirma. 234 Denna förening hade 1956 38 medlemmar. För projektering av de i synnerhet i en offentlig byggnad ofta omfattande

och komplicerade elektriska installationerna svarar regelmässigt en särskild specialist, el-konstruktör. Som sådana arbetar tekniker och företag med mycket varierande kvalifikationer. I ej ringa utsträckning uppgörs också projekt till el-installationer av leverantörföretag, distributionsföreningar osv. I ökad omfattning anlitas dock för mera betydande anläggningar konstruktörer med högre kvalifikationer. Av de högskoleutbildade elektroingenjörerna, som i allmänhet tillhör »svenska elektroingenjörsföreningens riksförbund», är det emellertid blott ett ringa fåtal som sysslar med projektering av husbyggnadsinstallationer. Någon siffra för antalet företag och enskilda som utövar konstruktionsverksamhet på husbyggnadsområdet är det mycket vanskligt att uppge, men antalet torde röra sig om samma storleksordning som för vvs-konsulterna. Projektörverksamhet utövas sålunda av en stor mängd tekniker och företag med varierande kvalifikationer såväl i fråga om teoretisk utbildning som praktisk erfarenhet. Emellertid finns sedan 1910 en facksammanslutning, »svenska konsulterande ingenjörers förening», av teoretiskt och praktiskt kvalificerade konsulter inom olika byggnads- och anläggningsfack. Till en början h a d e föreningen ringa anslutning men har under senaste årtionde utvecklats till att nu omfatta 106 medlemmar. Fordringarna för medlemskap är stränga. Inträde kan endast vinnas av tekniker med högskoleutbildning och dessutom fordras lägst 10 års verksamhet efter examen samt 5 års verksamhet som konsulterande ingenjör i ansvarig ställning. Medlemmarnas objektivitet och sakkunskap garanteras icke blott av bestämmelser i föreningens stadga utan även av en ekonomisk garanti i den formen, att vid inträdet i föreningen

135 lämnas en revers på 25 000 kronor, vilken förfaller till inlösen i händelse av brott mot stadgan. 235 Av medlemmarna uppges av föreningen 94 ha verksamhet på det byggnadstekniska området, men av dessa sysslar endast 14 ingenjör e r och 4 arkitekter med husbyggnadsprojektering, 5 med värme- och sanitetsteknik, 18 med vatten- och avlopp samt 20 med el-installationsteknik. Föreningen omfattar således alltjämt endast en ringa del av de kvalificerade fackmännen på området. Många av de största konsultfirmorna är emellertid anslutna till föreningen och antalet personer, som sysselsätts inom medlemmarnas verksamhet, överstiger 1 000. Splittringen på olika fackmän och företag av projektverksamheten inom husbyggnad och den bristande samordningen har under senare tid börjat att åtminstone på vissa områden avlösas av en utveckling mot större och mera allsidigt sammansatta kooperativa projektorgan med såväl arkitekt- som byggnadskonstruktörskompetens, mera sällan med specialkompetens på de a n d r a fackområdena. På bostadsbyggandets område utbyggdes redan på 1920- och 1930-talen inom hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening, HSB, ett arkitektkontor, som sedan utvecklats med jämväl specialister på ett flertal områden. Alltjämt lämnas emellertid enligt uppgift från föreningen omkring- 60 % av uppdragen till utomstående arkitekter. Ungefär vid samma tid uppsatte kooperativa förbundet ett särskilt arkitektkontor, där numera allt projekteringsarbete för förbundets och anslutna föreningars butiks- och fabriksanläggningar utförs, utom vid extrema toppbelastningar. Arkitektarbetet handhas inom ett antal arkitektgrupper, bestående av en eller ett par ansvariga arkitekter med medhjälpare. Förutom arkitekter

finns inom kontoret även kvalificerade byggnads-, vvs- och el-konstruktörer. På liknande sätt har det av byggnadsfackförbunden och deras lokala organisationer 1940 startade företaget svenska riksbyggen ett projekteringsorgan med arkitekter och kvalificerade konstruktörer. Av organisationen har uppgivits att mer än 70 % av projektarbetet för 14 produktionsenheter inom olika delar av landet utförs där. Utom projektorganet har organisationen standardiserings-, utrednings- och byggnadsekonomiavdelning. Också det kommunala bostadsföretaget i Stockholm, svenska bostäder, har ett projekteringskontor, där enligt uppgift omkring en tredjedel av allt arkitektarbete utförs. Kontoret har däremot inga konstruktörer, men ett fast samarbete har organiserats med vissa konsulter. I samband med projekteringsarbete med elementbyggda byggnader har skapats en särskild »arbetsgrupp», i vilken all erforderlig expertis ingår. På jordbrukets område arbetar lantbruks!örbundets byggnadsförening, LBF, med ett flertal projekteringskontor i olika delar av landet. Vid de flesta kontoren är i regel de viktigaste konstruktörsområdena företrädda, ehuru i allmänhet av tekniker med lägre utbildning. Inom organisationen såsom helhet finns dock kvalificerad sakkunskap på alla erforderliga områden, vilken står till alla kontorens förfogande. Allt arkitektarbete utförs inom organisationen, under det att i specialfall konstruktioner i viss utsträckning lämnas ut till konsulter. LBF har under senare tid i betydande omfattning även tagit hand om projektering av offentliga byggnader, bl. a. skolor. För det omfattande offentliga byggandet i kommunal regi har däremot högst sällan inrättats kommunala projekte-

136 ringsorgan. Endast i de största städerna har sådana kunnat skapas. Så finns inom Stockholms stads fastighetskontor en allsidig projekteringsorganisation, arkitektavdelningen, under en chefsarkitekt. Avdelningen har en särskild byrå, konstruktionsbyrån, med en statisk sektion, en el-sektion och en rörsektion, den förstnämnda med civilingenjör som chef. Omkring 75 % av arkitektarbetet och det mesta av konstruktionsarbetet lämnas dock till utomstående konsulter och kontoret utövar blott ledningen och samordningen av projektarbetet. Även inom Göteborgs drätselkammare finns ett husbyggnadskontor under en chefsarkitekt, med bl. a. ett utrednings- och ett ritkontor samt arkitekter och byggnadstekniker. Det bör i detta sammanhang också nämnas att stadsarkitekterna i en del städer och större samhällen ofta såsom tjänsteu p p d r a g i viss utsträckning handhar projekteringen av stadens egna byggnader. På det kommunala området har emellertid ett betydelsefullt steg tagits genom att samkommunala arkitektkontor upprättats. Ursprungligen hade inom svenska landskommunernas förbund tanken varit att ordna en central arkitekt- och ingenjörsbyrå, men efter utredning inom förbundsstyrelsen valdes i stället att lösa frågan genom regionalt samarbete. På initiativ av länsavdelningen i Norrbotten bildades så 1951 under medverkan av samtliga kommuner i länet »Norrbottenkommuncrnas arkitekt- och byggnadskonior» i form av en förening u. p. a. Kontoret är under en chefsarkitekt organiserat på arkitektavdelning, egnahemsavdelning, vvs-avdelning samt vatten- och avloppsavdelning. Personalen uppgår till ett 40-tal, varav 4 arkitekter, 1 civilingenjör och ett 20tal övriga ingenjörer. År 1952 bildades av 13 kommuner i göteborgstrakten

»Göteborgs förorters arkitekt- och ingenjörskontor», som har 3 arkitekter samt 4 byggnadsingenjörer och ritare. »Bohuskommunernas byggnadskontor» med 1 arkitekt samt 8 ingenjörer och ritare tillkom 1953 och under 1956 har för göteborgstrakten upprättats ett nytt kontor i Borås för sjuhäradsbygden. Efter norrbottenskommunernas mönster tillkom sistnämnda år ett kontor i Västerbotten. På andra håll har i stället den vägen valts att vederbörande länsavdelning med lantbruksförbundets byggnadsförening, LBF, träffat överenskommelse om att föreningen skulle inrätta ett kommunaltckniskt kontor. Så har skett i Östergötlands, Skaraborgs och Jämtlands län. I flera ytterligare län, Kopparbergs, Västmanlands, Gävleborgs och Malmöhus, har utredningar gjorts rörande kommunalteknisk service genom interkommunalt samarbete. De hittills inrättade kontoren sysslar med samhällsplanering, projektering av bostadshus och kommunala byggnader samt med planering och projektering av vatten- och avloppsanläggningar. I många fall fungerar chefsarkitekten eller annan arkitekt som stadsarkitekt och byggnadskonsulent i ett ofta stort antal kommuner. Stundom handhar kontoren den tekniska kontrollen i den offentliga bostadsförsörjningen. 230 Till belysande av de kommunala huvudmännens syn på den nya organisationen kan anföras ett uttalande av kommunalnämndsordföranden i Ljungskile, som efter att ha redogjort för den treåriga erfarenheten säger: 237 »Fördelen med ett k o m m u n a l t kooperativt företag ä r framför allt den, att det är kommunerna som via styrelsen leda verksamheten och som således ä r arbetsgivare. Vart t j ä n s t e m ä n n e n än kommer ute i kommunerna, möter de en arbetsgivare med denna kontroll men även det stöd detta innebär. Arbetsgivare och »arbetare» står i direkt beroendeställning till varandra

137 vilket är nyttigt ur flera synpunkter. Tjänstemännen lär sig att se på frågorna inte bara ur teknisk synpunkt utan, vilket är det icke minst viktiga, även ur kommunalmannens. De ha icke något personligt intresse av att göra planer vidlyftigare och mer omfångsrika än vad som är behövligt och aktuellt för närmaste tiden. Genom att tjänstemännen är anställda hos kommunerna kan kommunalnämnden, på ett annat sätt än gentemot en statlig eller privat driven byrå, ställa byggnadskontoret till ansvar för de planer som upprättas. Vetskapen härom uppfordrar tjänstemännen till omtänksamhet och förutseende i planeringsarbetet. Kontoret skiljer sig icke från uppgiften när planen är upprättad utan finns kvar, och tjänstemännen får vara med om att se planerna förverkligade i praktiskt byggande. Man vinner erfarenhet i kommunalt handlande och på den grunden bygger man vidare i det fortsatta planeringsarbetet. Det är viktigt inte bara att kostnaderna för själva projekteringen ej blir för höga utan, och i ännu högre grad, att planeringen göres vettig och att det sker med utgångspunkt från kommunernas ekonomiska möjligheter att genomföra de upprättade planerna.» Från arkitekthåll har emellertid inställningen till en början varit ganska kritisk. Man ansåg att denna form av arkitektkontor ej gagnade SAR:s intressen och ifrågasatte om det verkligen var förenligt med dessa intressen att arkitekterna genom stats- eller kommunalanställning förlorade sin »fria ställning». 238 Med hänsyn till svårigheten för de i stor utsträckning deltidsanställda stadsarkitekterna och byggnadskonsulenterna »att rätt avväga den egna verksamheten i förhållande till tjänstearbetet» och till länsarkitektkontorens bristande tid för projekteringsuppdrag ansågs dock länsorgan av den nya typen önskvärda »för administrativa uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet». Därutöver borde kontorens verksamhet endast omfatta vissa uppgifter inom samhällsplaneringen, bl. a. projektering av vatten- och avloppsanläggningar, projektering av småhus samt

vård och underhåll av kommunala byggnader. Även projektering av andra byggnader än smärre bostadshus borde kunna ifrågakomma, dock till omfattningen anpassad efter tillgången av privata arkitektkontor. 239 Även från väg- och vattenbyggnadsingenjörernas sammanslutning SVR framfördes vissa erinringar; bl. a. ansågs chefskapet för kontoren, då däri ingick kvalificerade uppgifter inom väg- och vattenbyggnadsfacket, ej böra bindas till arkitekt. Kontorens verksamhet borde också inskränkas till »vissa samordnande översiktsplaneringar», medan i övrigt kommunerna borde anlita konsulter. 240 I detta sammanhang kan det dock förtjäna anföras vad chefsarkitekten för det första kontoret anfört i frågan: 241 »En annan källa till missnöje är arkitektens förakt för service och organisation. 'Vi vill inte vara med om att betala arkitekten höga arvoden för att han inte kan organisera sitt kontor', har det sagts. Varför ska ord som 'organisation' och 'rationalisering' skorra så illa i våra arkitektöron. Kan det vara så förfärligt att ägna sig något åt de frågorna om man därigenom kan frigöra tid och arbete för det mera individuella 'konstnärliga skapandet"? Dåliga handlingar, arkitekten ändrar sig, byggnadsledningen klaffar ej, extra räkningar, felaktiga (=för låga) kostnadsberäkningar — är ytterligare källor till missnöje.» »Vi vill genom konkurrens höja standarden på projekteringen. Vi försöker lämna byggherren en bra och personlig service. Vi vet att arkitekttaxan möjliggör mängder av arbete på ett jobb. Vi vill därför öka arbetsvoh'men på varje uppdrag så att våra handlingar när de lämnar kontoret är vattentäta.» Vad de större kommunala enheterna landstingen beträffar saknas genomgående egentlig byggnadsorganisation. All projektering lämnas till enskilda arkitekter och konstruktörer. I landstingets egen organisation ingår dock i regel någon eller några byggnadsingenjörer för byggnadsledning och kontroll.

138 Inom statsförvaltningen har vissa myndigheter fullständiga projektorgan. Byggnadsstyrelsens organisation inrymmer sålunda projektorer med kvalificerad kompetens inom samtliga specialfack. Här är emellertid arkitektbefattningarna koncentrerade till en byrå, utredningsbyrån, med ett dussintal sådana befattningar men endast en civilingenjör. De kvalificerade konstruktörerna tillhör byggnadsbyrån, såväl byggnadstekniker som vvs- och el-tekniker. En del värmetekniker ingår emellertid också i den särskilda värmetekniska byrån, vars uppgifter dock är huvudsakligen bränslekontrollerande. Även på styrelsens övriga byråer finns ett stort antal arkitekt- och byggnadsteknikerbefattningar. Styrelsen projekterar emellertid själv endast i begräsad utsträckning. Arkitekter och konstruktörer sysslar huvudsakligen med utrednings- och granskningsuppgifter. I regel lämnas projektuppdrag till enskild arkitekt, tidigare vald bland de s. k. arkitekterna utom stat, numera bland de privatpraktiserande arkitekterna i allmänhet. Däremot utförs ofta el-konstruktionerna inom styrelsen, i undantagsfall även den konstruktiva och byggnadstekniska utformningen liksom vvs-konstruktionerna. 242 De under byggnadsstyrelsen sorterande länsarkitekterna bedrev tidigare i betydande omfattning enligt särskild taxa projekteringsverksamhet, huvudsakligen avseende kommunala byggnader inom respektive län. Under senaste år har emellertid denna verksamhet efter direktiv från styrelsen i stor utsträckning avvecklats, då resurserna inom länsarkitektkontoren ansågs helt behöva tagas i anspråk för övriga instruktionsmässiga uppgifter, framför allt inom bebyggelseplaneringen. Även bostadsstyrelsen har kvalificerade arkitekter och byggnadskonstruktö-

rer. Arkitekterna och viss byggnadsteknisk personal är placerad på tekniska byrån medan de kvalificerade byggnadsteknikerna tillhör byrån för tekniska utredningar. Inom styrelsen projekteras endast de s. k. typhusen varvid konstruktionen av vvs- och el-anläggningarna emellertid uppdrages åt konsulter utanför styrelsen. I övrigt utövar arkitekter och byggnadstekniker enbart gransknings- och utredningsverksamhet. Järnvägsstyrelsen har alltsedan sin tillkomst haft en kompetent projektorganisation. Numera ingår denna som en särskild organisationsenhet, under en arkitekt som byrådirektör, i bantekniska byrån. Den inrymmer utöver arkitekter kvalificerade företrädare för övriga byggnadsfack. Där är även representerad expertis för svagström, geoteknik och lantmäteri. Styrelsen h a r också ett byggnadstekniskt laboratorium. Normalt projekteras alla husbyggnader inom styrelsen. Likaså vattenfallsstyrelsen har allsidig sakkunskap företrädd och husbyggnader liksom övriga byggnadsanläggningar projekteras i allmänhet inom styrelsen. I vissa fall h a r dock utomstående arkitekt anlitats, huvudsakligen för den yttre utformningen av kraftverksanläggningar. Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finns byggnadskonstruktörer och annan byggnadsteknisk sakkunskap. Verkets egna husbyggnader, som dock är av ringa omfattning, projekteras i styrelsen. Övriga statliga byggande myndigheter har i regel endast arkitektkompetens kvalificerat företrädd, oftast dock blott deltidsanställd. I den mån myndigheterna dessutom har fackmän på specialområden, har dessa ofta enbart lägre utbildning. Ett undantag utgör dock försvaret. Fortifikationsförvaltningen, som svarar för huvudparten av försvarets husbyggnader, har sålunda ett eget pro-

139 jektorgan. Arbetsuppgifterna är därvid uppdelade på en kasernbyrå och en byggnadsbyrå. Den förra byrån, som har arkitekt som chef, ombesörjer program- och skissarbete — vid behov i samarbete med andra sakkunniga inom förvaltningen — fram till preliminära kostnadsberäkningar. Sedan ett byggnadsföretag beslutats, överlämnas ärendet till byggnadsbyrån, där projektarbetet handhas inom en arkitekt- och konstruktionssektion, en vvs-sektion samt en el-sektion. Byrån h a n d h a r även ledningen av byggnadsarbetet. Praktiskt taget alla arkitektuppgifter handläggs inom kontoret. Av vvs- och el-installationer projekteras cirka 70 % inom förvaltningen under det att byggnadskonstruktioner regelmässigt lämnas ut till privata konsulter. Försvarets fabriksstyrelse, som handlägger sina egna husbyggnadsfrågor, har en särskild anläggningsbyrå, där även underhålls-, förvaltnings-, inköps- och försäljningsärenden rörande husbyggnader handläggs. Byrån, som har arkitekt som chef, inrymmer i övrigt ett flertal arkitekter samt byggnadstekniker. Byggnaderna, huvudsakligen industrianläggningar, projekteras inom styrelsen men för byggnadskonstruktioner och installationer anlitas privata konsulter. I det övervägande antalet fall uppdrages sålunda projekteringen av offentliga byggnader till privatpraktiserande arkitekt. För husbyggnadsfacket speciellt är att ej sällan då det gäller större byggnadsobjekt arkitekten utväljs icke efter tidigare dokumenterat kunnande eller visad skicklighet att projektera anläggningar av föreliggande slag utan efter en arkitekttävling med vid bedömningen anonyma deltagare och med i förväg fixerade penningbelöningar. Dylika tävlingar har gammal hävd och förekommer utom i fråga om husbyggnader även då det gäller bebyggelseplane-

ring, konstnärlig utsmyckning m. m. De båda första slagen av tävlingar, »arkitektur-» och »stadsplane-»tävlingar, är starkt formbundna genom av arkitekternas intressesammanslutning fastställda tävlingsregler. Dessa regler tillämpas alltid, då medlemmar av föreningen eljest är stadgeenligt förbjudna att deltaga. Bedömningen skall utföras av en prisnämnd med en majoritet av fackmän — som sådana godtages i fråga om husbyggnad endast arkitekter. Pristagare skall i regel anförtros projektuppdraget; anses han mindre kvalificerad skall prisnämnden utse mera kunnig fackman för samarbete med pristagaren. Arvode för uppdraget skall utgå enligt av föreningen fastställd taxa. Arkitekttävling kan också ha formen av »inbjuden tävling» med deltagande endast av särskilt inbjudna kvalificerade arkitekter. Tävlingsreglerna rekommenderar dock formen allmän tävling. 243 Arkitektarvodena liksom arvoden till övriga privata konsulter regleras av fasta arvodestaxor, i regel uppgjorda av vederbörande intresse- eller facksammanslutning. Dessa taxor, vilka följs i det övervägande antalet fall, tillämpar ett sedan gammalt bestående system att beräkna arvodet till viss procent av byggnadskostnaden. Detta innebär att arvodet automatiskt stiger med en dyrbarare utformning och ett dyrbarare utförande. Ett projektarbete, som resulterar i en mera ekonomisk utformning, betyder sålunda ett minskat arvode. Arvodesprocenten är visserligen i taxorna graderad efter anläggningskostnaderna, den sjunker med stegrad byggnadskostnad, men icke så mycket att icke en högre byggnadskostnad ger ett högre arvode. Det bör påpekas, att, då det gäller arkitektarvodet, i byggnadskostnaden inräknas även kostnaden för vvsoch el-installation m. m., vilkas utförande projekteras av andra fackmän.

140 För arkitektarbeten tillämpas för icke-statliga arbeten en 1954 av svenska arkitekters riksförbund upprättad arkitekttaxa. 244 Byggnadsobjekten är där indelade i fem klasser och visst objekt hänförs i regel till två klasser, en för enklare och en för mera krävande typer. Arvodesprocenten är för byggnadskostnader mellan 0,030 Mkr och 10,0 Mkr i lägsta klassen 7,7—1,8 % och i högsta 13,85—7,70 %. För exempelvis en skolbyggnad, ett ålderdomshem eller en sjukstuga med en byggnadskostnad av 1,0 Mkr torde arvodet bli 39 000 enligt klass II och 52 500 kronor enligt klass III. En ämbetsbyggnad, ett posthus, ett lasarett drar vid 5,0 Mkr byggnadskostnad ett arvode av 222 500 kronor enligt klass III och 305 000 kronor enligt klass IV. I arkitektens åtagande ingår då att upprätta huvudritningar, vilket anses motsvara 30 % av arvodet, samt byggnadsritningar, byggnadsbeskrivning och kostnadsberäkning, beräknade till 50 %, ävensom att utöva viss byggnadsledning och rådgivning under

byggnadstiden motsvarande återstående 20 %. Däremot är uttryckligen undantaget bl. a. programutredning, markundersökning, massberäkning, konstruktioner eller andra arbeten, som fordrar specialister, liksom också byggnadskontroll. I den äldre arkitekttaxan, som gällde före 1954, ingick jämväl byggnadskonstruktionerna i arkitektarvodet.245 För sådana husbyggnader, som helt uppförs med statsmedel, har Kungl. Maj:t 1926 fastställt särskilda »regler för beräkning av ersättning till arkitekter, vilka utan att vara fast statsanställda anlitas vid statliga husbyggnadsföretag».246 Enligt senare beslut 247 skall på arvodet utgå 200 % tillägg, dock med viss maximering. Denna statliga taxa har fyra klasser efter liknande principer som arkitekttaxan men har en ytterligare uppdelning i inalles 10 grupper. Till skillnad mot arkitekttaxan grundas arvodet icke direkt på byggnadskostnaderna utan på byggnadsvolymen. Härigenom kommer, där taxeklass och

ARVODE KR 500.000

4o

5.0 BYGGNADSKOSTNAD M k r Fig. 35. Arkitektarvoden

enligt 1954 års arkitekttaxa för nybyggnader i klasserna

II—V.

141 -grupp från början fastställts, arvodet ej att ökas av ett dyrbart utförande men väl av en spatiös utformning. Ett bättre utnytjande av ytor och volymer kan således ge lägre arvode än en mindre rationell lösning. En jämförelse med arkitekttaxan låter sig ej direkt göra, men om man antar ett visst kubpris, som för närvarande i allmänhet torde ligga vid 100—150 kr/m 3 , kan ett visst underlag erhållas för jämförelse med de tidigare exemplen. Arkitektarvodet skulle då vid 1,0 Mkr byggnadskostnad bli 26 000 kronor i klass II och 34—36 000 kronor i klass III samt vid 5,0 Mkr 124—162 000 kronor i klass III och 168—225 000 kronor i klass IV. Enligt denna beräkning ligger sålunda arvodet omkring 30 % lägre än enligt arkitekttaxan. Byggnadsstyrelsen drar dessutom i regel av 3 % för kostnadsberäkningar, som styrelsen själv utför. I den statliga taxan ingår också arvodet för byggnadskonstruktionerna och i de fall då konstruktionsarbetet undantagits har byggnadsstyrelsen gjort avdrag härför med omkring 15 %. På uppdrag av Kungl. Maj :t har dåvarande kanslichefen i statens sakrevision E. Cardelius utarbetat ett förslag till ny statlig arkitekttaxa. Det nya förslaget bygger liksom den tidigare taxan på byggnadsvolymen. Däremot har i den nya taxan byggnadskonstruktionerna undantagits från arkitektuppdraget. Den nya taxan, som tillkommit efter förhandlingar med SAR, innebär en sådan höjning av arvodena att dessa i stort sett motsvarar arvodena i 1954 års arkitekttaxa vid dagens kostnadsläge. Det nya förslaget har överlämnats till Kungl. Maj:t för fastställelse. För byggnadskonstruktioner tillämpas nu, åtminstone av de kvalificerade byggnadskonstruktörerna, i regel »svensk husbyggnadstaxa», fastställd av svenska väg- och vattenbyggares riks-

förbund. Denna taxa avser dels byggnadsprojektering och dels enbart byggnadskonstruktioner. I det förra avseendet motsvarar den i stort arkitekttaxan och omfattar fullständigt uppdrag att projektera byggnaden, dock liksom i arkitekttaxan med undantag av den konstruktiva utformningen. Taxan räknar emellertid här uteslutande med byggnader av speciellt slag, främst industri- och andra driftbyggnader. Byggnadsobjekten är indelade i fyra svårighetsklasser. Därjämte tages särskild hänsyn till byggnadens konstruktiva svårighetsgrad genom en »stomkoefficient», och arvodesberäkningen sker enligt vissa matematiska formler. För enbart konstruktionsarbete gäller likaså en klassindelning efter den konstruktiva svårighetsgraden. Även här sker beräkningen enligt likartade formler och också enligt denna taxa utgår arvodet i procent av totala byggnadskostnaden, 2,18—0,63 % i klass I och 5,61—1,61 % i klass IV. I de tidigare anförda exemplen skulle vid 1,0 Mkr byggnadskostnad arvodet bli 13 500 kronor i klass II och 18 900 kronor i klass III samt vid 5,0 Mkr 78 500 kronor i klass III och 101 000 kronor i klass IV. Ny taxa för byggnadskonstruktioner är under utarbetande inom facksammanslutningen SVR. För vvs-konstruktionerna tillämpas i huvudsak en av svenska värme- och sanitetstekniska föreningen upprättad och senast 1939 omarbetad taxa, som utan väsentliga ändringar också antagits av svenska teknologföreningen 1945. Taxan har tre klasser, enkla, normala och komplicerade uppgifter, och arvodet baseras på anläggningskostnaden för enbart vvs-arbetena. Arvodena kan därför ej exemplifieras för de i det föregående angivna byggnadskostnaderna. Med ett som det vill synas för de anförda exemplen rimligt antagande att vvs-installationerna utgör omkring 17 %

142 av de totala byggnadskostnaderna, kan man få en viss uppfattning om storleken. Arvodet skulle då bli 1,56—0,85 % i klass I och 2,24—1,39 % i klass III. För byggnadskostnaden 1,0 Mkr utgör arvodet 10 800 kronor i klass I och 13 800 kronor i klass II samt vid 5,0 Mkr 57 000 kronor i klass II och 71 000 kronor i klass III. De arbetsuppgifter som ingår i arvodet omfattar entreprenadhandlingar (65 %) och kontroll (35 % ) . Om konstruktören icke utövar kontrollen, ökas arvodet för entreprenadhandlingarna till 75 % av det totala arvodet. Taxans arvode anses inom konsultkretsar numera icke tillräcklig i många fall. Nya byggnadsmetoder och ökade krav på vvs-anordningarna h a r medfört att taxans indelning i tre klasser visat sig vara otillräckligt. Förslag har därför framlagts om en till fem klasser utökad taxa, varav de tre lägsta i stort sett överensstämmer med den gällande taxan. Arvoden enligt klass IV ligger cirka 15—20 % över klass III och enligt klass V cirka 30—40 % över klass III. Vid sidan av taxan har arvodesberäkning enligt självkostnadsprincipen blivit allt vanligare. Arvode till el-konstruktörer har tidigare utgått för programhandlingar och kontroll enligt av svenska teknologföreningen fastställd specialtaxa, medan erforderligt utredningsarbete ersätts särskilt efter tid. Specialtaxan bygger på prisnivån vid årsskiftet 1939/1940, varför man numera icke anser sig kunna tillämpa den utan förhöjning. Under antagande att vid en byggnadskostnad av 1,0 Mkr el-anläggningen kostar 7 % därav, skulle taxan inklusive ersättning för utredningsarbete ge ett arvode av 8 000 kronor eller 0,8 % och med samma antagande vid 5,0 Mkr byggnadskostnad omkring 30 000 kronor eller 0,6 %. Vanligast är numera att hela arvodet bestäms på självkostnadsbasis el-

ler, som i vissa fall sker, till ett bestämt belopp. Totalarvodet till arkitekt och konstruktörer torde vid byggnader av normalt utförande och vid byggnadskostnader mellan 1,0—5,0 Mkr ligga mellan 6 % och 12 % av hela anläggningskostnaden, stundom högre. För den betydande anläggningsverksamheten utanför husbyggnadsområdet tillämpas i stor utsträckning andra former för arvodesuppgörelser än sådana som direkt eller indirekt grundar sig på anläggningens kostnad, närmast då arvode efter självkostnad. År 1944 antog svenska teknologföreningen särskilda arvodesnormer 2 4 9 som avsåg »fall, där en uppdragsgivare vänder sig till en sakkunnig, som äger de kvalifikationer och den erfarenhet, vilka fordras för att fullgöra uppdraget i överensstämmelse med god teknisk sed» och med »ekonomiskt självständig ställning». Normerna förutsåg två sätt för arvodets beräkning, »på grundval av självkostnad» och »på grundval av anläggningskostnaden», det senare enligt specialtaxor. För enskilda fall angavs även vissa andra beräkningsgrunder. »Den sakkunniges arbete», heter det emellertid i normerna, »är sådant, att det ofta icke kan kontrolleras av uppdragsgivaren. Den sakkunniges uppdrag är med andra ord ett förtroendeuppdrag. I regel är det ej heller möjligt eller i uppdragsgivarens intresse att på förhand i detalj fastställa omfattningen och beskaffenheten av det arbete, som den sakkunnige bör nedlägga på uppdraget för att uppnå gynnsammast möjliga resultat. Ej heller är det möjligt att exakt klassificera alla förekommande sakkunniguppdrag, särskilt i fråga om svårighetsgraden. På grund härav böra parterna såvitt möjligt träffa uppgörelse om arvodets beräkning på grundval av den sakkunniges självkostnad för uppdragets fullgö-

143 rande». Enligt denna grund skulle den sakkunnige få ersättning för självkostnader jämte »skälig vinst» i form av ett procentuellt tillägg till självkostnaden. I dessa inräknas då bokförda löner till den sakkunnige och hans tekniska personal samt andra direkta kostnader jämte en på sedvanligt sätt fördelad andel av verksamhetens allmänna omkostnader. Detta omkostnadspålägg angavs till normalt 75—100 % vid den tidpunkt normerna fastställdes. Arvodesberäkning enligt dessa grunder förutsätter en ordnad bokföring enligt inom affärslivet sedvanliga principer. Sådan torde emellertid i betydande utsträckning ej förefinnas bland konsulterna inom husbyggnadsfacket. Beträffande arvodets storlek anger ifrågavarande normer, till skillnad från de fasta taxorna, att det bör bestämmas både med hänsyn till arbetsförhållanden, ansvar m. m. och till »den skicklighet, insikt och erfarenhet den sakkunnige besitter i yrket». Den nu angivna formen för beräkning av

arvode tillämpas i en del fall då det gäller husbyggnad, speciellt i fråga om byggnader för utpräglat tekniska ändamål liksom för specialkonstruktioner till husbyggnader, dock sällan då projektören är arkitekt. Ett problem i samband med projektering, som här bör beröras, är projekteringstiden och tendensen att mer och mer minska den tid som står till förfogande för projektering och utarbetande av det tekniska underlaget. Då det gäller ett offentligt byggnadsobjekt förflyter i allmänhet längre tid mellan det förslaget till att bygga anläggningen först uppkommer och det definitiva beslutet att den skall komma till utförande. Även bortsett från den tid en offentlig debatt i en sådan fråga kan draga med diskussion om olika alternativ eller om överhuvudtaget byggnaden bör komma till stånd, ligger det i såväl den statliga som kommunala förvaltningens natur, att ett beslut, i synnerhet ett som medför väsentliga utgifter av allmänna

ARVODE KR.

500.000 AS

400.000 ÄN

/\

i&får 400.000 yQ&y/

if

WF'

/?/#/,

v

• 100.000

200.000 •

~^SSS 0.25

50 BVGGNADSKOSTNAD Mkr. Fig. 36. Projektörsarvoden. Summa arvoden för arkitekt, byggnadskonstruktör, vvs-konstruktör och el-konstruktör i normalfall för nybyggnader i klasserna III—IV (kurvområde A) och II—/// (kurvområde B).

144 medel, måste underkastas en beredning som tar tid. Under denna beredning och det förberedande arbetet uppgörs i regel projekt till byggnaden, men oftast blott i skissform. Dessutom är det först i och med det slutliga beslutet i vederbörande kommunala eller statliga representation som det definitiva programunderlaget föreligger för ett verkligt projektarbete. Vid den tidpunkten är emellertid då i regel behovet av byggnaden så stort och omständigheterna ofta även i övrigt sådana, att byggnadens utförande måste forceras. Oftast har ej heller vederbörande verkställande organ före ett definitivt byggnadsbeslut till sitt förfogande medel för projektarbetet. Inom statsförvaltningen disponerar visserligen byggnadsstyrelsen regelbundet medel för ändamålet ur ett särskilt anslag, »utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag m. m.», på 150 000 kronor. Dessa medel åtgår emellertid huvudsakligen för förberedande utredningar. För egentligt projekteringsarbete inräknas regelmässigt medel i de anslag över kapitalbudgeten som beviljas till uppförande av nya byggnader. I vissa fall händer det dock att till en början särskilda medel anslås för utarbetande av ritningar och först sedan sådana uppgjorts i den utsträckning att fullständig kostnadsberäkning kan ske, anslås egentliga byggnadsmedel. Liknande arrangemang kan stundom förekomma även inom kommunalförvaltningen. I fråga om kommunala byggnader, till vilka statsbidrag skall utgå, vållar gransknings- och prövningsproceduren tidsutdräkt. För exempelvis skolbyggnader förutsätts i skolöverstyrelsens anvisningar att ritningsarbetet påbörjas först sedan styrelsens behovsprövning skett samt att därvid enbart skissritningar uppgörs, vilka i särskild ordning skall förhandsgranskas av styrelsen.

Först därefter och sedan kommunen erhållit meddelande om eventuella erinringar görs definitiva ritningar och kostnadsberäkningar, vilka skall inges till slutlig granskning i samband med ansökan om statsbidrag. Ansökan om såväl lokalbehovsprövning som förhandsgranskning och slutlig granskning samt statsbidrag skall inges till folkskolinspektören, som med sitt yttrande vidarebefordrar handlingarna till skolöverstyrelsen. Dessförinnan skall handlingarna för yttrande ha underställts bl. a. byggnadsnämnd, länsarkitekt, civilförsvarsmyndighet, skolläkare. Det ligger i sakens natur, att denna procedur är tidskrävande, och icke alltid kan, innan beslut om statsbidrag föreligger, möjligheten att igångsätta bygget avgöras. I de flesta fall då det gäller offentliga byggnader kan sålunda ett verkligt projekteringsarbete ej påbörjas förrän medlen står till förfogande för det byggande organet. Visserligen är i allmänhet arkitekt utsedd redan tidigare men mera sällan övriga projektorer. I första h a n d måste då underlaget för anbudsinfordran färdigställas och oftast kan på grund av nödvändig forcering ej krav ställas på att projektet därvid i alla sina detaljer skall vara genomarbetat. Samtliga tekniska underlag för byggnadsutförande och leveranser föreligger därför sällan då uppgörelse träffas med entreprenör eller leverantör. Det fullständiga underlaget får därför färdigställas efter hand som det i sina respektive delar erfordras för arbetets eller leveransernas fortgång. Även om det alltid anses angeläget att en beslutad byggnad blir färdig så snart som möjligt för att fylla ett aktuellt behov och man därför eftersträvar att pressa såväl byggnads- och leveranstider som den tid som tillmäts för projekteringen, kan ju endast mera säl-

145 lan ett behov vara av den art att byggnaden måste vara färdig vid en bestämd tidpunkt, utan en avvägning sker mellan rimlig tid för projektering och byggande å ena sidan och kraven på att byggnaden snabbt skall kunna tagas i bruk å andra. Emellertid har alltsedan byggnadsregleringen tillkom förhållandena i nu behandlat hänseende blivit särskilt besvärliga genom att enligt 1943 års lag om tillståndstvång i de flesta fall ett bygges igångsättande är beroende av meddelat tillstånd. Visserligen sker ofta en tillståndsprövning i samband med statlig medelsanvisning, men i stor utsträckning anpassas tillståndsgivningen i synnerhet för skolor och andra kommunala byggnader efter det aktuella arbetsmarknadsläget på orten. Ett vilande byggnadsprojekt, för vilket medel finns disponibla, kan sålunda få byggnadstillstånd vid en temporär arbetsmarknadsförändring under villkor att det igångsätts före viss tidpunkt eller bedrivs under viss tidsperiod. Det ligger då i sakens natur, att den tid som står till förfogande för projektering kan bli exceptionellt kort. 5. Byggandet I likhet med husbyggnader i allmänhet uppförs offentliga byggnader i huvudsaklig utsträckning som beställningsarbeten av såsom byggnadsentreprenörer verksamma bolag eller enskilda byggmästare. I allmänhet har denne huvudentreprenör egen organisation och personal enbart för de egentliga byggnadsarbetena, såsom massarbeten, betong-, tegel- och träarbeten. Vissa av de arbeten som ingår i byggnadsentreprenörens åtagande gentemot byggherren brukar därför oftast av huvudentreprenören lämnas till specialfirmor, underentreprenörer. Hit hör exempelvis målnings-, smides- och plåtslageriarbeten samt ej sällan även schaktnings- och 10—609187

sprängningsarbeten, transporter o. dyl. Nya material och nya utförandemetoder, som i allt större utsträckning kommit till under senare årtionden, fordrar ofta specialutbildade arbetare samt speciella redskap och maskiner. Ofta, i synnerhet i fråga om mindre entreprenörföretag, är det då ej möjligt eller i varje fall ej ekonomiskt rationellt för företaget att hålla en särskild organisation för sådana specialarbeten, i synnerhet om det gäller arbeten som i relation till byggnadsföretaget i dess helhet är av mindre omfattning. Tillverkare eller leverantörer av exempelvis olika golvmaterial, inredningar o. dyl. uppträder sålunda ofta som underentreprenörer, varvid materialleveranserna avser färdiga arbeten. De material, som fordras för ett modernt husbygge, är av mycket skiftande natur från råmaterial som sten, grus, cement, trä osv. över halvfabrikat i olika färdigstadier till kompletta inredningsoch installationsföremål. Det sistnämnda slaget har under senare årtionden starkt ökat. Så levereras i allmänhet numera fönster, dörrar, skåp o. dyl. färdiga för inmontering och, ehuru i begränsad utsträckning, förekommer även i stommen ingående detaljer, såsom bjälklag, väggar, trappor m. m., som fabriksfärdiga element. I allmänhet är varje tillverkare eller grossist specialiserad på ett visst slag av material och det stora antalet olika material medför därför också ett stort antal materialleverantörer till ett och samma bygge. Från huvudentreprenörens arbeten är åtminstone vid större byggen i regel undantagna vvs- samt el-anläggningarna. Dessa utförs då som särskilda entreprenader, de förra av vvs-entreprenör, de senare av el-entreprenör. Stundom förekommer också specialentreprenörer för mera omfattande ventilationsanläggningar, komplicerade telekommunika-

146 tionsinstallationer o. dyl. Likaså kan storköksutrustning, vatten- och avloppsreningsanläggningar, hissar osv. vara särskilda entreprenader. Även rörlednings- och el-entreprenörerna har oftast underentreprenörer och underleverantörer. Det blir på detta sätt en mängd entreprenörer och leverantörer, som blir engagerade i ett större bygge. Ehuru större delen av dem är underleverantörer, där således samordning av arbetet ankommer på vederbörande huvudentreprenör, återstår dock de av byggherren direkt anlitade entreprenörerna och leverantörerna. För samordning av dessas arbeten måste byggnadsledning utövas av byggherren själv. Över arbetenas riktiga och kontraktsenliga utförande måste också byggherren utöva byggnadskontroll och detta även när det gäller entreprenörernas underleverantörer. För dessa uppgifter har större delen av huvudmännen för det offentliga byggandet — bl. a. de flesta kommuner och en del statsmyndigheter — ingen permanent sakkunnig organisation. För kontrollen av de egentliga byggnadsarbetena brukar mer eller mindre tillfälligt anställas särskild byggnadskontrollant, oftast person med i huvudsak praktisk erfarenhet men i regel utan högre teknisk kompetens. Under vissa förhållanden, vid användning av högvärdiga stommaterial eller speciella arbetsmetoder, krävs emellertid av tillsynsmyndighet högre kvalifikationer hos kontrollanten. Stundom brukar byggnadskonstruktören utöva en viss kontroll av stomarbetena och tämligen regelmässigt läggs kontrollen av vvs- och elanläggningarna på respektive konstruktörer. Landstingen har oftast en eller ett par byggnadstekniker för arbetsledning, men för större byggnadsföretag b r u k a r särskild kontrollant ofta anställas. Av

kommunerna är det endast de större städerna som har permanent organisation för arbetsledning och kontroll. I Stockholm finns sålunda inom fastighetskontoret en särskild byggnadsavdelning för ändamålet och dessutom har även andra av stadens organ, exempelvis folkskoledirektionen, sjukhusdirektionen och idrottsstyrelsen, särskilda byggnadsorganisationer. Husbyggnadskontoret inom Göteborgs drätselkammare har ävenledes en liknande byggnadsavdelning. I övriga städer är motsvarande organisationer av mindre omfattning och inrymmer i regel blott byggnadstekniker med lägre utbildning. Inom statsförvaltningen har endast de större byggande myndigheterna, såsom byggnadsstyrelsen, statens järnvägar, vattenfallsverket och väg- och vattenbyggnadsverket samt inom försvarsförvaltningen fortifikationsförvaltningen och försvarets fabriksstyrelse, allsidigt företrädd byggnadssakkunskap med resurser att utöva byggnadsledning. För övriga byggherrar torde den högre byggnadssakkunskapen enbart företrädas av de för bygget anlitade projektorerna — arkitekter och övriga konsulter. Formellt torde samordningen åtminstone tidigare ha ansetts åvila arkitekten och tillämpade arvodesnormer upptar också särskild del av arvodet för »byggnadsledning». Med mera avancerad teknik på de olika specialområdena, med arkitekternas speciella utbildning och inriktning och då arkitekten i regel ej permanent har personal på byggnadsplatsen kommer denna byggnadsledning numera i huvudsak att inskränka sig till samordning av projektarbetet. Entreprenörer för byggnader med statliga eller kommunala huvudmän utses i allmänhet efter ett anbudsförfarande. Ehuru beställaren ofta förbehåller sig fri prövningsrätt vid avgörandet,

147 antages i regel, om ej särskilda omständigheter annat föranleder, den som lämnat lägsta anbud. Detta allmänt tillämpade anbudsförfarande innebär, att ett stort antal byggnadsfirmor var för sig får genomföra en kostnadsberäkning av bygget på grundval av de byggnadsritningar samt arbets- och materialbeskrivningar som byggherren tillhandahåller. Så gott som alltid måste även varje företag för en hel del arbeten och material infordra anbud från tillverkare och leverantörer. I viss utsträckning har byggnadsföretagen på större platser upprättat gemensamma organ för att utföra de för kostnadsberäkningarna erforderliga massberäkningarna och under senare tid har även i ökad, ehuru alltjämt begränsad, utsträckning beställaren börjat tillhandahålla massberäkningar tillsammans med övriga handlingar för anbuden. Tidigare inskränktes sådana uppgifter till av arkitekten uppgjorda »snickeriförteckningar» och byggnadskontruktörens »armeringsspecifikationer». Alltjämt får emellertid för ett anbud ett betydande arbete nedläggas av ett antal byggnadsföretag, ett arbete som för alla utom den antagna firman är bortkastat. Samma förhållande som i fråga om byggnadsanbuden gäller också anbudsförfarandet för rörlednings- och el-installationerna ävensom för underentreprenörerna. Anbudsförfarandet dominerar i fråga om husbyggnader för offentliga ändamål. När det gäller nybyggnader är det praktiskt taget allenarådande. Enligt gällande upphandlingsförordning är förfarandet med slutna anbud och principiellt antagande av lägsta det enda tillåtna för upphandlande statliga myndigheter. 250 Emellertid har i instruktioner för vissa verk, bl. a. de som regelmässigt har byggnadsarbeten, lämnats ökad frihet. I byggnadsstyrelsens instruktion heter det sålunda: »Vid verk-

ställande av upphandling eller utförande av arbete för byggnadsstyrelsens räkning må styrelsen, utan hinder av gällande förordning angående upphandling och arbeten för statens behov m. m., infordra anbud på sätt, som i varje fall befinnes lämpligt, ävensom träffa uppgörelse under hand, så ofta sådan finnes vara för ändamålet fördelaktig». 251 Liknande medgivanden lämnas i instruktionerna för andra ämbetsverk. 252 I första hand kan ifrågakomma avsteg från det sedvanliga sättet att offentligt utlysa entreprenaden och i stället ett begränsat antal företag inbjudas, vilkas kapacitet och kompetens bedöms lämpad för arbetet. Alltjämt är emellertid den offentliga anbudsinfordran det normala förfarandet i fråga om nybyggnader, även hos de myndigheter som fått större frihet. Däremot tillämpas i stor utsträckning då det gäller ombyggnader, reparationer och andra på förhand svårbedömbara arbeten ett från det normala anbudsförfarandet helt artskilt förfarande, utförande på räkning. Detta innebär att entreprenören får ersättning för alla direkta kostnader för material, arbetslöner, transporter osv. jämte särskild ersättning för administration och andra indirekta kostnader samt vinst. I allmänhet beräknas den senare ersättningen efter viss procentsats av de direkta kostnaderna, stundom får den helt eller delvis formen av ett arvode. Även i detta fall tillämpas i viss utsträckning anbudsinfordran, som då gäller storleken av den procentuella ersättningen. Utförande på räkning har emellertid mycket begränsad omfattning i förhållande till totalomslutningen av det offentliga byggandet. Vid sidan av att byggandet utlämnas till privata företag förekommer inom vissa statliga och kommunala myndigheters verksamhetsområde även byggande i egen regi. Inom den statliga sek-

148 torn är detta fallet i fråga om de större verk som har fast organisation härför, främst byggnadsstyrelsen, statens järnvägar, vattenfallsverket, väg- och vattenbyggnadsverket och fortifikationsförvaltningen. Emellertid omfattar egenregi-utförandet endast i undantagsfall nybyggnader utan i allmänhet huvudsakligen ombyggnader o. dyl. Inom byggnadsstyrelsens verksamhetsområde uppgår dock på grund av den betydande delen arbeten av ombyggnads- och reparationskaraktär egen-regi-verksamheten till en väsentlig del av den totala byggnadsvolymen. År 1955 uppgick sålunda egen-regi-byggena till cirka 30,0 Mkr mot 59,0 Mkr för entreprenadbyggen. Även nybyggnader har i vissa fall tillkommit i egen regi. Inom statens järnvägar utförs en hel del husbyggnadsarbeten i egen regi, däribland nybyggnader som ingår i större anläggningar av annat slag än husbyggnader. Fortifikationsförvaltningen utför omkring en tiondel av de byggnadsarbeten, som projekteras inom förvaltningens byggnadsbyrå, i egen regi. Kännetecknande för husbyggnadsverksamheten är det stora antal företag, som verksamheten inom varje särskilt fackområde är uppdelad på. Sålunda upptar rikstelefonkatalogen under »byggmästare och byggnadsentreprenörer» över 7 600 företag. Även om bland dessa på flera platser finns lokalavdelningar av större företag torde antalet självständiga företag dock uppgå till över 7 000. De flesta av företagen är emellertid små. Till facksammanslutningen »svenska byggnadsindustriförbundet», i vilket de största av företagen i landet ingår, är enligt uppgift från förbundet anslutna cirka 1 600 företagare. Av dessa har dock endast 100 företag över 100 anställda, 200 företag 50—100, 500 företag 10—50 och 800 företag mindre än 10 anställda. Inom

den andra facksammanslutningen på området, »Sveriges byggmästarförbund», som enligt av förbundet lämnad uppgift har 560 medlemmar, är medelantalet anställda per företag så lågt som 8. Med hänsyn till att medlemmarna enligt egen uppgift sysselsätter sammanlagt cirka 65 000 av landets drygt 100 000 egentliga byggnadsarbetare sysselsatta inom husbyggnad 253 skulle de utöver nämnda båda sammanslutningar stående cirka 5 000 företagarna i genomsnitt ha 7 anställda. De till förbunden anslutna företagen svarar således för huvuddelen av den totala husbyggnadsvolymen i landet och sannolikt för en än större del av de offentliga byggnaderna. Enligt konjunkturinstitutets investeringsberäkningar uppgick den totala byggnads- och anläggningsverksamheten 1955 till 8159 Mkr. Därav torde 6 000 Mkr gälla husbyggnader. 254 De rena byggnadskostnaderna — således exklusive installationer m. m. — torde kunna uppskattas till omkring 75 % av totalkostnaden eller i runt tal 4 500 Mkr, varför i genomsnitt varje företag skulle ha byggen för endast omkring 0,6 Mkr årligen. Det är dock härvid att märka, att en del av de medelstora byggnadsföretagen utövar en, ibland dominerande del av sin verksamhet på andra anläggningsområden än husbyggnad, främst väg- och brobyggnad. Av de 7 000 självständiga företagen torde även en stor del vara tillfälliga arbetsgivare med arbeten inom reparationssektorn som huvudsaklig sysselsättning och med mindre än 3 anställda i medeltal. Svenska byggnadsindustriförbundet uppskattar dessas antal till hälften, eller cirka 3 500 företag. Å andra sidan utförs en betydande del av andra slag av anläggningsarbeten, såsom gator, vägar, järnvägar e t c , av myndigheter i egen regi. Även om hela anläggningsverksamheten

149 BYGGHtKRC i

DTD I

rtn AfeKITEKT

l

l

l

r v i rv~i rw~i

DTD KOWUOLL

&YG6NADS- VV5ELKONSTK. KONSTfc. KONSTfc.

'DTD mivubENmoRCNS* J

77 DTD

DTD DTD

VV5EMT6.

LLLNTt.

3PECENTfc.

1>

DTO

DTD

DTD

UMbEECMTEEPKEMÖEEE

n

Ä Å Ä Å Å Å Ä Å Å Ä Å Å Å Ä Å kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk

BYGSE

asssssssasssssssassss SET EKONOMISKT

ANSVAR

Fig. 37. Typorganisation,

TEKNISK

KONTfcOLL

TEKUI5KT

UNDERLA6

för ett byggnadsföretag.

medräknas, stiger emellertid icke genomsnittsomslutningen p e r företag till mera än det dubbla. Sannolikt torde siffran ligga någonstans mellan 0,6 och 1,0 Mkr. Ur konjunkturinstitutets siffr o r kan utläsas att av den årliga totalsumman för husbyggen 700—800 Mkr kommer p å det offentliga byggandet. Under förutsättning att fördelningen p å företagen är densamma som inom övrigt husbyggande skulle detta innebära att det offentliga husbyggandet är uppdelat p å mellan 500 och 1 000 byggnadsföretag. Vad som n u sagts om byggnadsföretagen gäller i icke mindre mån vvs- och el-installationer. F ö r rörledningsbranschen gjordes 1955 en undersökning, 2 5 5 som gav vid handen att det 1951 fanns cirka 2 600 företag med 2 800 produktionsenheter och cirka 21 000 anställda eller i medeltal 7 p e r enhet. Produk-

tionsvärdet angavs till 560 Mkr eller omkring 0,2 Mkr per enhet. För el-installationsföretag är det svårt att få fram motsvarande siffror, då de olika företagen i stor utsträckning har skilda specialiteter. För Stockholm, Göteborg och Malmö upptas i telefonkatalogen under rubriken »elektriska installationsaffärer» särskilt de företag som ä r godkända av vederbörande el-verk. Antalet sådana uppgår för de t r e städerna sammanlagt till 244. Sannolikt rör sig antalet företag som utför husbyggnadsinstallationer om ett tusental. I regel har de företag, som nu berörts — byggnads-, rörlednings- och el-entreprenörer — sin verksamhet inskränkt till ettdera av de t r e områdena, men i begränsad utsträckning finns bland de större företagen sådana som utöver byggnadsentreprenörverksamhet även utför vvs- och el-installationer. E n grov

150 uppskattning av totala antalet entreprenadfirmor, som sysslar med husbyggnadsarbeten av de tre nämnda slagen, på grundval av de siffror som anförts torde resultera i ett antal av storleksordningen 10 000—12 000, vilket med antagande om lika fördelning skulle betyda att för offentliga husbyggen över 2 000 företag är engagerade. Därtill kommer som underentreprenörer uppträdande företag, såsom plåtslagare-, byggnadssmides-, glasmästare-, målare-, plattsättnings-, golvläggningsföretag etc., på vilka den angivna byggnadsvolymen skall ytterligare fördelas. Här råder således en mycket stark splittring på ett stort antal företag. I än större utsträckning gäller vad som sagts åtminstone vissa branscher bland materialleverantörer, speciellt där fråga är om nya material och konstruktioner. Efter det att ett företag fört in på byggnadsmarknaden ett nytt material eller en ny konstruktion, upptages samma eller likartad tillverkning snart av ett med tiden ökat antal nya eller befintliga andra företag. För en sådan nyhet som exempelvis pivåfönster, som infördes för omkring 10 år sedan, finns nu 13 tillverkare med sinsemellan likartade produkter. Golvplattor av polyvinylplast utbjuds i över 30talet fabrikat. Å andra sidan är koncentrationen till ett fåtal tillverkare eller importörer stor när det gäller en del »gamla» materialområden, exempelvis cement, armeringsjärn, plåt, rör, sanitetsgods m. fl. På andra områden åter kan antalet företag visserligen vara stort, men gemensamma försäljningsorganisationer har skapats, t. ex. inom wallboard- och tegelindustrierna. I viss mån särpräglade är förhållandena inom järnhandels- och rörledningsbranscherna. Den senare har som förut nämnts ingående analyserats av byggnadsmaterialutredningen, som därvid påtalat ut-

över den föga rationella splittringen på företag även uppdelningen på grossister, detaljister och installatörer. 6. Utveckling och forskning

Det sätt på vilket projekt- och konstruktionsverksamheten är organiserad då det gäller husbyggnader har ej medgivit ett planmässigt och löpande bedrivet utvecklings- och forskningsarbete inom projektorganen. De som fria företagare arbetande arkitekt- och ingenjörskontoren har i allmänhet saknat såväl personella som icke minst ekonomiska resurser att bedriva sådant vid sidan av de aktuella arbetsuppgifterna. Den omständigheten att varje enskilt företag i allmänhet arbetar enbart inom ett av de i projekteringen ingående specialfacken har också utgjort ett hinder, då många utvecklingsproblem fordrar medverkan av flera specialister. Att projektföretagen i regel varit ekonomiskt fristående från såväl byggherrar som byggnadsföretag har också väsentligt begränsat både de ekonomiska resurserna och det ekonomiska intresset av utveckling och rationalisering. På sådana husbyggnadsområden, där utvecklade projektorgan knutits till större företag eller intresseorganisationer, exempelvis inom bostads- och butiksbyggandet, har däremot ett målmedvetet utvecklingsarbete ägt rum. Så har varit fallet med den kooperativa bostadsorganisationen HSB, vars arkitektkontor redan tidigt genomförde utredningar om bostäder och bostadskollektiva anläggningar, om byggnaders utformning och utförande, i materialfrågor och rörande byggnadsekonomiska problem. Vissa av dessa frågor har omfattat eller varit av betydelse för jämväl det offentliga husbyggandet. En hel del av utredningarna har publicerats i en särskild skriftserie. 256 På bostadsområdet bedriver även kommunala bo-

151 stadsföretag liksom kommunala byggnadsorgan i de större städerna ett planmässigt utvecklingsarbete. I det senare hänseendet kan framhållas smalhusutredningen i Stockholm, höghusutredningen i Malmö, utredningen om skolbyggnader i Stockholm och trestadsutredningen. Vidare bedriver Göteborgs stad för närvarande i samarbete med statens nämnd för byggnadsforskning utredningsarbete rörande planläggning av småhusbyggande. Kooperativa förbundets arkitektkontor har med sina betydande resurser utfört och utför ett omfattande utvecklingsarbete inom de byggnadsområden förbundets verksamhet omfattar, främst butiks- och industribyggnader. Även bland enskilda byggnadsföretag har i stor utsträckning såväl organisatoriska som ekonomiska förutsättningar saknats till forskning. Endast fåtalet av de allra största har resurser att bedriva utvecklingsarbete. Detta har här huvudsakligen varit inriktat på tillverkningsoch byggnadsmetoder för byggnadsstommen. Bland materialproducenterna, där storföretagen är vanligare — ej sällan utgör materialtillverkningen for husbyggnadsändamål endast en del av företagens hela tillverkningsprogram — har de större resurserna medgivit ett utvecklings- och rationaliseringsarbete, som lett till införande av nya material och byggnadsmetoder. Exempel härpå utgör träfiberplattor, högvärdiga cement- och stålsorter, fabriksfärdig betong, lättbetong, lättmurtegel, nya armeringsjärn m. fl. råmaterial och halvfabrikat som möjliggjort ny formgivning och syftat att minska material- och arbetskraftsåtgång, ge snabbare byggnadstakt osv. På senare år har därtill kommit — framför allt från cementindustrin — produkter och byggnadsmetoder, som i större utsträckning medger fabrikstillverkning av färdiga eller halvfärdiga

delar till byggnadsstommen. Även inom träindustrin har arbetet på monteringsfärdiga byggnadsdelar givit en del resultat. Bortsett från småhusbyggnader för bostadsändamål o. dyl. har emellertid arbetet varit i första hand inriktat på och utvecklingen mest resultatrik i fråga om snickerier, exempelvis skåp, dörrar och fönster. På värme- och sanitetsområdet har vissa storföretag bedrivit ett målmedvetet utvecklingsarbete, som resulterat i nya ventilationsanordningar, rationellare sanitetsinstallationer m. m. Inom den statliga sektorn var utvecklings- och forskningsarbetet inom husbyggnadstekniken tidigare i huvudsak inskränkt till de tekniska högskolorna med deras då relativt begränsade personella resurser. Banbrytande arbeten utfördes emellertid inom tekniska högskolan på vissa områden, exempelvis i fråga om betongtekniken, värmeisoleringsproblemet och byggnadsmaterialen. I det byggnadstekniska forskningsarbetet tog ingeniörsvetenskapsakademien väsentlig del, ej minst genom ekonomiskt stöd och genom publicering av resultat. Akademins kostnader bestrids till omkring hälften av staten, medan resten täcks av en särskild stiftelse och av bidrag från industrin.-"' 7 Ur högskolornas arbete med materialproblemen, främst rörande byggnadsmaterialen, uppstod särskilda materialprovningsanstalter, som med tiden fick en mer eller mindre självständig ställning. Deras arbete, som i första hand avsåg kvalitetsprovning av industrins produkter, innefattar ett forskningsarbete som i samarbete med i första hand tillverkarna lett till utveckling på flera materialområden. Statens provningsanstalt utbröts 1922 ur tekniska högskolan och är under en styrelse och med en överdirektör som chef organiserad på fem tekniska avdelningar. Den bygg-

152 nadstekniska avdelningen har utom avdelningschef ett femtontal ingenjörer och tekniker. Det bör dock framhållas, att anstalten enligt gällande bestämmelser skall till 80 % täcka sina kostnader genom inkomster av provningar, varigenom möjligheterna att bedriva metodstudier och med dessa sammanhängande forskning i hög grad begränsas. Chalmers provningsanstalt intar likaså en i huvudsak självständig ställning under särskild styrelse. Anstalten har tre tekniska avdelningar, varav en byggnadsteknisk. Sex byggnadstekniker är knutna till denna avdelning. Verksamheten inom statens hantverksinstitut är också i viss utsträckning inriktad på utvecklingsarbete. Institutet är under en styrelse och en överdirektör som chef organiserat på fem avdelningar. Av dessa sysslar allmänt kemiska avdelningen samt värmeoch sanitetstekniska avdelningen även med vissa husbyggnadstekniska frågor. Till den förra avdelningen hör sålunda bl. a. målnings- och färgproblemen, och avdelningen har härför en särskild målerikonsulent. På lantbrukets speciella byggnadsområde bedrivs forskning av statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader. Också verksamheten inom statens institut för folkhälsan upptar frågor som berör husbyggandet och vid klimatfysiologiska laboratoriet i Uppsala pågår grundläggande undersökningar rörande inomhusklimatet. Slutligen ingår i uppgifterna för statens tekniska forskningsråd jämväl forskning inom byggnadstekniken. Rådet har enligt sin instruktion att följa den tekniska utvecklingen i stora drag och stödja initiativ till forskning av betydelse för näringslivet. Till rådet anvisas statligt anslag dels till administrationskostnader, dels till forskningsverksamhet. Budgetåret 1955/56 uppgick det senare till 1,395 Mkr.258

Genom omorganisation 1954 sammanslogs det i samarbete mellan staten och olika enskilda organisationer bildade hemmens forskningsinstitut med den inom statens priskontrollnämnd inrättade byrån för aktiv hushållning och 1956 bildades härur statens institut för konsumentfrågor. I institutets uppgifter ingår att bedriva »målbetonad forskning, provningsverksamhet och praktiska undersökningar av betydelse för konsumenterna» men däremot icke egentlig grundforskning. Under en styrelse på sex ledamöter och med en direktör som verkställande är institutet organiserat på fyra avdelningar och ett kansli. 259 Ehuru institutets verksamhet har annat syfte än byggnadsforskning, har dock vissa av dess arbeten betydelse för husbyggandet, i första hand dock för bostadsbyggandet. I fråga om golvbeläggningar och golvbehandlingar har arbetet haft vidare betydelse. Inom den privata sektorn av husbyggandet har ett flertal helt eller delvis på forskning, utvecklings- och rationaliseringsarbete inriktade institutioner skapats. Bland dessa kan nämnas cement- och betonginstitutet, som upprättats och drivs av industriföretagen i branschen. Institutet står under ledning av en föreståndare, för närvarande professorn i brobyggnad vid tekniska högskolan, och är organiserat med kemisk, fysikalisk, teknisk och kontaktavdelning, vardera under ledning av kvalificerade tekniker. Liknande institutioner har skapats i andra branscher, exempelvis tegelindustrins centrallaboratorium, som drivs av svenska tegelindustriföreningen och står under ledning av en akademiker som laboratoriechef, stenindustrins forskningsinstitut, svenska färg- och fernissindustrins forskningslaboratorium samt glasinstitutet i Växjö. Den av företag och fackmän bildade svenska värme- och sanitetstek-

153 niska föreningen har en »forskningsstiftelse» med uppgift att befordra utvecklingsarbetet inom facket, men stiftelsens verksamhet har numera till stor del övertagits av statens nämnd för byggnadsforskning. Svenska byggnadsindustriförbundet, som är en entreprenörsammanslutning, är ett annat exempel på en branschsammanslutning med jämväl utvecklingsarbete på sitt program. I samarbete mellan staten och den enskilda industrin har tillkommit en del forskningsinstitutioner, som ehuru ej uteslutande inriktade på husbyggnad dock bearbetar jämväl vissa husbyggnadsproblem. Det 1942 inrättade svenska träforskningsinstitut bedriver sålunda forskningsarbete rörande träets användning som byggnadsmaterial. Institutet är, under en styrelse och med en styresman som chef, organiserat på träteknisk, träkemisk och pappersteknisk avdelning, vardera under kvalificerad teknisk-vetenskaplig ledning, och har jämväl i övrigt kvalificerad forskarpersonal. Statsbidrag utgår efter avtal med staten sedan 1954 regelmässigt och uppgick 1955/56 till cirka 0,86 Mkr.260 Genom riksdagsbeslut 1956 ombildades den silikatkemiska institutionen vid Chalmers tekniska högskola till svenska silikatforskningsinstitutet med uppgift att bedriva forskning inom cement-, tegel-, porslins-, kakel-, lergods- och glasindustrins områden. Staten tillhandahåller lokaler för institutet och lämnar årligt bidrag enligt särskilt avtal, för 1956/57 med 0,1 Mkr.281 En speciell form har det av ett antal storbolag bildade forskningsorganet för monteringsfärdiga byggnader fått i aktiebolaget bostadsforskning. Bolaget bedriver under ledning av två arkitekter forsknings- och utvecklingsarbete i förening med experimentbygge för fabriksmässig tillverkning av husbyggnader.

Inom vissa statliga verk och institutioner med därför kvalificerad personal torde visst utvecklings- och forskningsarbete bedrivas i anslutning till byggnads- eller konstruktionsverksamhet. Så har såsom förut nämnts byggnadsstyrelsen personella resurser därtill och enligt instruktion ingår i styrelsens uppgifter »att verka för en sund utveckling av husbyggnadsväsendet», varjämte styrelsen »bör med uppmärksamhet följa företeelserna och utvecklingen på de områden, som äro föremål för styrelsens verksamhet» samt »insamla och bearbeta kunskapsmaterial på husbyggnadsväsendets område». 262 Inom bostadsstyrelsen finns en särskild »byrå för tekniska utredningar», vars arbete torde ha förutsatts få karaktären av utvecklingsarbete, ehuru givetvis i första hand inriktat på bostadsbyggande. De affärsdrivande verk, i vilkas verksamhet ingår husbyggande, torde även liksom på sina respektive verksamhetsområden i övrigt bedriva utvecklingsarbete för att nå ökad rationalitet. Statens järnvägar har således i fråga om sitt speciella husbyggande mycket tidigt bedrivit tekniskt utvecklings- och rationaliseringsarbete. I fråga om specialfacken grundläggningsteknik och geoteknik representerade styrelsen länge den främsta sakkunskapen. F r å n 1944 skapades en särskild statlig institution för forskningen på området genom statens geotekniska institut. Ehuru ej egentligen inriktat på husbyggandet är indirekt det byggnadstekniska utvecklingsarbete, som bedrivs inom vattenfallsverket samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, av betydelse för vissa delar av husbyggnadstekniken. Inom det senare verket tillkom ursprungligen de statliga normerna för järn- och betongkonstruktioner. Vissa större enskilda industriföretag bedriver ofta i samband med konstruk-

154 tionsverksamhet eller i egna driftlabo- många andra industrigrenar — på ratorier ett betydelsefullt utvecklings- grund av sin struktur icke utan särskilarbete. Så sker vid de stora entrepre- da åtgärder kunde förväntas vara i nörföretagen, och inom byggnadsmate- stånd att lösa de egna forsknings- och rialindustrin kan som exempel nämnas rationaliseringsproblemen. I dåvarande skånska cementaktiebolaget med ce- statsfinansiella läge ansågs det dock anment- och betonglaboratoriet i Lim- geläget »att icke belasta statsbudgeten hamn, Höganäs-Billesholms aktiebolags med utgifter av den storleksordning, bearbetning av glasullproblem, aktiebo- som erfordras om forskningsverksamlaget Gustavsbergs fabrikers nykon- heten skall giva ett med hänsyn till struktioner i fråga om sanitetsgods och byggnadsverksamhetens samhällsekonovärmepannor, gasbetongfabriken i Sköv- miska betydelse godtagbart resultat». I de samt ytong- och siporexföretagen. stället beträddes vägen att finansiera Även det statliga bolaget statens skogs- verksamheten med en byggnadsforskindustrier har utvecklat nya former ningsavgift, som pålades arbetsgivarna och användningar av träfibermate- i byggnadsfacket genom en särskild förrialen. ordning angående byggnadsforskningsForskning på byggnadsområdet be- avgift.285 Avgiften, som bestämdes till drivs sålunda av ett stort antal statliga 20 kronor per kalenderår »för varje och privata organ och frågan om en fullt antal av trehundra dagsverken» samordning till en planmässig och mål- som utförts av enligt olycksfallsförsäkmedveten inriktning av arbetet var fö- ringslagen försäkrad arbetare, skulle i remål för behandling inom utredningen samband med försäkringsavgiften uttaangående den teknisk-vetenskapliga gas av riksförsäkringsanstalten. Enligt forskningens ordnande. 2 0 3 Utredningens särskild kungörelse skulle bestämmelsen förslag ledde 1942 till att statens kom- tillämpas för vissa i sistnämnda lag anmitté för byggnadsforskning inrättades givna verksamhetsgrenar, vilka ansågs i med uppgift att följa, främja och sam- huvudsak gälla husbyggnader. För staordna den teknisk-vetenskapliga forsk- tens byggnadsverksamhet i egen regi ningen inom byggnadsområdet, taga skulle avgift ej utgå men väl för kominitiativ till sådan forskning samt syste- munal byggnadsverksamhet. Där statmatisera och publicera föreliggande liga byggnadsarbeten utfördes på entrekunskapsmaterial, »särskilt sådant ma- prenad, kom dock avgift automatiskt att terial som framkommit genom statsun- utgå från vederbörande entreprenör. derstödd forskning». 2 " 4 Behovet av en Staten skulle emellertid helt svara för kraftigare insats på området föranledde kostnaderna för driften av centralorgautredningar både 1946 och 1948 att fö- net samt lämna ett särskilt bidrag till reslå ett permanent centralorgan för byggnadsforskningen, för 1955/56 uppforskningens samordning. Först efter gående till 0,265 Mkr. Det förutsattes i det att 1951 års bostadsutredning med propositionen att statens bidrag därigeeftertryck framhållit nödvändigheten av nom icke blev lägre än om avgift skulle att forskningen kraftigt förstärktes, tog utgått även på statliga byggen i egen statsmakterna emellertid ställning till regi. 200 frågan efter proposition till 1953 års Kommittén för byggnadsforskning riksdag. ombildades till ett permanent organ, I propositionen framhölls att bygg- statens nämnd för byggnadsforskning. nadsindustrin — till skillnad från Denna fick en styrelse bestående av 14

155 personer, representerande forskning, socialdepartementet, statliga myndigheter och institutioner som handlägger byggnadsfrågor, arbetsmarknadens parter samt kooperativa och enskilda institutioner och företag. Som chef skulle tjänstgöra en föreståndare i Cp 15, medan den tekniska personalen i övrigt skulle ha friare anställningsformer. Personal skulle även kunna anställas med avlöning av fondmedel. 267 De genom byggnadsforskningsavgifterna inflytande medlen skulle tillföras en fond, byggnadsfackets forskningsoch rationaliseringsfond, som skulle förvaltas av statskontoret. Ehuru även den meningen under remissbehandlingen framfördes, att fonden borde disponeras av Kungl. Maj:t liksom också att medlen borde redovisas över statsbudgeten, blev dock beslutet att nämnden skulle på egen hand få disponera över fondmedlen efter en halvårsvis uppgjord preliminär plan, som underställts chefen för socialdepartementet. I propositionen beräknades forskningsavgifterna komma att inbringa omkring 2,5 Mkr årligen. 208 I verkligheten har emellertid beloppet blivit avsevärt lägre och rör sig om 1,7 Mkr. Det förutsattes i propositionen att byggnadsforskningsnämnden i första hand skulle vara inställd på praktiskt utvecklingsarbete som kunde ge relativt snabbt resultat. Nämndens uppgifter angavs vara grundläggande och tilllämpad forskning i fråga om planer, material, produktion och förvaltning, sammanställning av resultat från olika in- och utländska forskningsfält, utarbetande av nya hustyper och praktiska försök med dessa vid experimentbyggen samt spridning av resultat, in- och utländska, till myndigheter, konsulter, produktionsföretag, förvaltningsföretag, arbetare etc. Huvudparten av arbetet borde utföras av andra organ än nämn-

den själv och det egentliga grundforskningsarbetet skulle utföras av utomstående forskare med bidrag från nämnden. Företrädesvis borde därvid ifrågakomraa personer som arbetade vid högskolor, universitet och institutioner. På speciella områden borde nämnden söka utvidga arbetet genom samarbete med befintliga institutioner eller vid behov taga initiativ till att bilda självständiga organ eller tillsätta egna utskott el. dyl. Detta överensstämde också i stort sett med vad som dittills tillämpats av forskningskommittén. Arbetet bedrivs sålunda dels i ett antal utskott med anställd personal, dels genom fristående forskare med anslag, dels slutligen vid företag, institutioner och myndigheter likaledes med anslag. Till en början fortsatte arbetet efter samma program som tidigare. Sammanlagt arbetade sålunda nio utskott, vartdera med 4—8 medlemmar. »Belysningsutskottet» hade på sitt program grundforskning rörande belysning från sol och himmel, belysningsproblem i industri, skolor och på byggnadsplatser samt undersökningar rörande fönster och belysningsarmatur. »Byggnadsvärmeutskottets» program var omfattande och skulle koncentreras på tre stora delområden: människan och inomhusklimatet, värmealstring i byggnader samt värmeavgången. »Driftutskottet» skulle närmast behandla fastigheters drift och förvaltning. »Golvutskottet» planerade i första hand inventering av golvmaterial samt provningsoch underhållsmetoder. »Målningsutskottet» begränsade till en början arbetet till målning på utvändigt trä. »Planutskottet», som skulle behandla bebyggelseplaneringens problem, påbörjade en inventering av pågående arbeten på området. »Produktionsutskottet» hade som aktuella arbetsuppgifter arbetsledarefrågor, vinterbyggen, transporter m. m. samt kontoplaner och arbetsstu-

156 diemetodik. Tre regionala utskott för olika delar av landet inrättades också på detta område. »Putsutskottet» påbörjade sitt arbete med litteraturinventering, som avsågs skola resultera i nya normer och anvisningar. »Referattjänstutskottet» hade till uppgift att övervaka referattjänsten inom nämndens kansli samt att upprätta ett centralkartotek och tre distriktskartotek. Under 1956 omorganiserades arbetet och verksamheten koncentrerades till fem tekniska utskott jämte ett informationsutskott. De regionala utskotten bibehölls, ett i Malmö för södra Sverige, ett i Göteborg för västra Sverige och ett i Umeå för norra Sverige. För det fortsatta arbetet upprättades hösten 1956 ett program med arbetsuppgifter för vart och ett av utskotten. »Planeringsutskottet» skall utföra jämförelse mellan olika hustyper, utredning rörande möjligheterna att förbilliga de mindre skolbyggnaderna samt r ö r a n d e med parkering sammanhängande frågor, typisering av lägenhetsplaner för flerfamiljshus och utredning av principer för exploateringskalkyler. »Byggnadstekniska utskottet» skall fortsätta arbetet med en ny metodik för statistisk-ekonomisk dimensionering av byggnadskonstruktioner, utföra undersökning rörande målning av trä utomhus jämte fortsatta betong-tekniska undersökningar och intensifierad putsforskning. »Produktionsutskottet» skall h a n d h a undersökningar av vinterbyggen genom regionala utskottet för norra Sverige, utredningar rörande byggnadsplatsens transporter och byggmaskiner, inventering av elementbyggda flerfamiljshus, utarbetande av en produktionskontoplan samt utredning r ö r a n d e mer ändamålsenliga projekteringshandlingar. »Byggnadsvärmeutskottet» skall studera värmecentralens ekonomiska dimensionering och analysera färdiga

centralers driftresultat, utreda byggnaders totala värmebehov, bedriva grundläggande forskning rörande fuktproblemen, inventera kulvertskador och värmeförluster i kulvertar samt undersöka varmvattenförbrukningens storlek tillsammans med förvaltningsutskottet. »Förvaltningsutskottet» slutligen skall avsluta arbetena med kontoplaner för fastighetsförvaltningar av olika storlek genom utarbetande av anvisningar och utreda frågan om värdeminskning och avsättningsproblem vid husbyggnader samt studera vissa renhållningsproblem för fastigheter. Av de regionala utskotten skall utskottet för södra Sverige undersöka problemen vid utvändiga byggnadsställningar samt arbetsorganisation på kranbyggen, utskottet för västra Sverige undersöka formstämpproblemet och utreda rengöringskostnader samt utskottet för n o r r a Sverige bedriva metodstudier på vinterbyggen. För behandling av speciella frågor har inom utskotten bildats sammanlagt 11 arbetsgrupper för olika objekt: hustyper, skolhus, golv, puts, målning, småhus, panncentraler, försökshus, produktionskontoplaner, förvaltningskontoplaner och byggnadsvärde. Av i detta program ingående 26 arbetsuppgifter har 1 direkt till föremål byggnader för offentliga ändamål, nämligen mindre skolbyggnader, 8 är av allmän byggnadsteknisk karaktär och således tillämpbara även på offentliga byggnader, 7 utgör produktionstekniska problem även gällande sådana byggnader medan 5 gäller ekonomiska förvaltnings- och driftproblem vid bostadsbyggnader och återstående 5 helt bostadsfrågor och samhällsbebyggelse. Resultaten från avslutade och pågående arbeten har, huvudsakligen under år 1954, framlagts i 5 meddelanden, 2 handlingar, 10 rapporter, 7 interna så-

157 DDDDDDOO

Fig. 38. Posthus i Eskilstuna. Byggt 1952. Ark.: L.-E. Lallerstedt. 1) boxrum, 2) allmänheten och kassaexpedition, 3) ankommande och avgående post, 4) in- och utlastning.

dana samt 5 broschyrer. Nämndens forskare och tjänstemän har dessutom i sammanlagt cirka 200 tidskriftsartiklar framlagt forskningsresultat. Av anslag har nämnden utdelat 1953/ 54 0,393 Mkr, och 1954/55 1,197 Mkr, varav till utskotten och för vissa andra ändamål 1953/54 0,238 och 1954/55 0,859 Mkr. Utgifterna för budgetåret 1955/56 har uppgått till 1,460 Mkr, varav för nämndens kansli 0,160, planeringsutskottet 0,109, byggnadstekniska utskottet 0,328, förvaltningsutskottet 0,054, byggnadsvärmeutskottet 0,294, informationsutskottet 0,192 samt de regionala utskotten 0,128 Mkr. En väsentlig del av utvecklingsarbetet till större rationalitet inom produktionen överhuvudtaget utgör arbetet

med standardisering av material och byggnadsutförande. Genom att nedbringa antalet typer och utföranden av en och samma produkt skapas förutsättningar för serie- och masstillverkning, möjliggörs produktion för marknaden, förenklas och förbilligas lagerhållning och distribution osv. På grund av byggnadsfackets särpräglade förhållanden h a r standardiseringsarbetet där fått en i jämförelse med andra produktionsområden ringa omfattning. Emellertid bedrivs i viss utsträckning sådant arbete och här liksom på andra områden som ett led i det totala standardiseringsarbetet i landet. Ledningen och samordningen vilar på Sveriges standardiseringskommission, som för sin verksamhet regelmässigt åtnjuter statsbidrag.

158 För 1955/56 uppgick det till 0,625 Mkr, varav dock 0,150 Mkr avses för verksamheten inom varudeklarationsnämnden. Av återstoden skall 0,200 Mkr användas för standardiseringsverksamheten på det byggnadstekniska området och 0,275 Mkr för övrig standardiseringsverksamhet. 269 Verksamheten inom det byggnadstekniska området handhas av ett särskilt organ, byggstandardiseringen. Organisationen består enligt nu gällande stadgar av ordförande, utsedd av Sveriges standardiseringskommission för tre år, samt vidare en representant för varje medlem. Ständiga medlemmar är bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, fortifikationsförvaltningen, lantbruksstyrelsen, statens provningsanstalt och Sveriges standardiseringskommission. För treårsperioder inbjudna medlemmar är dels producentoch konsumentsammanslutningar som åtager sig att bidra till verksamheten med minst 1 000 kronor årligen, dels institutioner eller facksammanslutningar som anses böra företrädas samt dels enskilda personer. Styrelsen består av byggstandardiseringens ordförande och vice ordförande, representanterna för byggnadsstyrelsen och standardiseringskommissionen samt ytterligare minst tre ledamöter. Standardiseringen skall företrädesvis omfatta byggnadsvaror, byggnadsdelar, förfaranden, metoder m. m., som direkt eller indirekt har väsentlig inverkan på byggnads- och boendekostnaden. Standardiseringsarbetet bedrivs inom specialkommittéer, tillsatta en för varje ärende, och som till sitt förfogande har byggstandardiseringens kontor. Resultaten publiceras, efter fastställelse av Sveriges standardiseringskommission, som svensk standard. Därutöver kan efter anmälan till kommissionen för material eller metoder utgivas »byggrekommendationer», som således icke har

karaktären av svensk standard. De avses verka som försöksstandard eller som anvisning för tillämpning av svensk standard. Utöver av specialkommittéerna kan förslag till standard och rekommendationer uppgöras även av utomstående institutioner. Publiceringen sker genom standardiseringskommissionen, då fråga är om fastställd svensk standard i den löpande publikationsserien »svensk standard» med beteckning SIS på samma sätt som inom andra fackområden. Som standard har hittills utgivits 94 alltjämt gällande standardutgåvor, varav 16 hänför sig till allmän byggnadsteknik, 25 avser dörrar och dörrbeslag, 9 fönsterdetaljer och 6 sanitetsgods. I huvudsaklig utsträckning är dessa tillämpbara på husbyggnader i allmänhet. Av övriga hänför sig 5 till enbart bostadshus och 33 till köksinredning, i första hand för bostäder och liknande. Av byggrekommendationer har utgivits 44, till största delen avseende bostadsbyggnader. På specialområdet sjukhusbyggnader bedriver centrala sjukvårdsberedningen ett omfattande utvecklings- och rationaliseringsarbete. Rationaliseringsarbetet bygger dels på arbetsstudier till att nå bättre utformning av lokaler, inredning och utrustning, dels på standardisering av främst utrustning. Standardiseringsresultaten publiceras såsom svensk sjukhusstandard och vissa av dem fastställs sedan som svensk standard av Sveriges standardiseringskommission. Till en del har beredningens arbete skett i samråd med bl. a. byggstandardiseringen och resultatet publicerats gemensamt. I fråga om byggnadsinredning för likartade ändamål, exempelvis tvättställ och annat sanitetsgods, har beredningen utarbetat en sjukhusstandard medan byggstandardiseringen sedermera uppgjort en standard med huvudaklig tanke på användningen i bostadsbyggandet.

17. Kostnaderna

1. Redovisningen

Den på grund av utvecklingen av den samhälleliga verksamheten fortgående ökningen i behovet av byggnader för offentliga ändamål har medfört en växande investeringsvolym. Att kvantitativt belysa dennas storlek och utveckling är emellertid förenat med svårigheter på grund av att tillgängliga uppgifter i regel icke medger en särredovisning av husbyggnadsposten. Sifferuppgifterna blir därför behäftade med vissa fel genom att en del approximationer måste göras. De torde dock ej vara av den betydelse att de mera avsevärt påverkar användbarheten av uppgifterna. Inom den statliga sektorn disponeras anslag för husbyggnadsändamål, som framgår av det föregående, såväl från kapitalbudgeten som driftbudgeten. Anslags- och redovisningsmässigt upptages emellertid icke alltid kostnaderna såsom investeringar ens då fråga är om med statsmedel helt finansierade anläggningar. De statliga investeringar, som sker i form av anläggningsbidrag och som under senare år fått allt större betydelse, anvisas helt över driftbudgeten. I många sådana fall framgår det icke av anslagsbeteckningen — stundom ej heller av proposition — om medlen avser anläggnings- eller driftbidrag. En annan svårighet är att på flera områden anslagen gäller anläggningar, där husbyggnaderna blott utgör en del, vilken ej redovisas särskilt. Ur praktisk redovisningssynpunkt föreligger i många

fall icke heller anledning att göra åtskillnad mellan själva husbyggnaden och andra anläggningar, vilka samtliga är att hänföra till kapitalutgifter. En gemensam redovisning kan även sammanhänga med att husbyggnaderna ofta tekniskt sett utgör en integrerande del av anläggningen och att det ej sällan kan vara en definieringsfråga vad som skall räknas till husbyggnad i utredningsdirektivens mening och vad som är exempelvis kraftverks-, järnvägseller flygplatsanläggning. I vissa fall inkluderas i begreppet husbyggnad även markförvärvet, i andra fall icke. Allt detta gör att tillgängliga uppgifter om de statliga investeringarna i husbyggnader icke kan bli helt tillförlitliga. Med dessa reservationer kan emellertid ur riksräkenskapsverkets årligen upprättade budgetredovisning erhållas uppgifter till grund för en ungefärlig redovisning av investeringarna. Siffrorna i det följande är hämtade ur den senast publicerade redovisningen avseende budgetåret 1954/55. 1 Då det gäller det kommunala området, dvs. landsting och primärkommuner, redovisas uppgifter om investeringarna i den officiella statistiken. I publikationen »kommunernas finanser», som utges av statistiska centralbyrån, ingår sålunda uppgifter om kommunernas utgifter för anskaffning av fastighet, vilken rubrik i flertalet fall inkluderar kostnaderna för husbyggnad. Utöver samma svårigheter som då det gäller de statliga investeringarna tillkommer emel-

160 lertid att uppgifterna är sammanförda till vissa större grupper av verksamhetsgrenar, vilka icke motsvaras av indelningen i den statliga redovisningen. För en del områden ingår husbyggnaderna vidare som en relativt underordnad del och statistiken ger ej möjlighet till en uppskattning av husbyggnadernas andel. I många fall inkluderar dessutom de uppgivna beloppen — liksom fallet stundom är inom den statliga sektorn — markförvärv, som kan vara av betydande storlek och kanske icke ens alltid har sammanhang med husbyggnaden ifråga. Några andra källor med uppgifter om de kommunala investeringarna föreligger emellertid icke, varför det — trots angivna brister — varit nödvändigt att begagna den kommunala finansstatistiken. Härvid har emellertid för att undvika större fel undersökningen begränsats till sådana sektorer av den kommunala verksamheten, där husbyggandet bedömts ingå som dominerande del, medan sådana ändamål, för vilkas tillgodoseende endast erfordras ett begränsat husbyggande, uteslutits. Den kommunala finansstatistiken har utgivits till och med år 19532 varjämte preliminära uppgifter erhållits för år 1954. Med hänsyn till att siffrorna såväl på det statliga som det kommunala området endast kan bli approximativa, kan redovisningen blott ge en uppfattning om den ungefärliga storleken av investeringarna. Trots detta har uppgifterna ansetts kunna läggas till grund för en bedömning av totalstorleken av de offentliga investeringarna på området. Det största intresset knyter sig emellertid till investeringsutvecklingen på olika områden av den offentliga verksamheten, och bristerna i redovisningen blir då det gäller de därvid aktuella relativa förändringarna av mindre betydelse. Investeringarnas fördelning på olika

ändamål kan även vara av intresse. I fråga om de kommunala investeringarna är möjligheterna att få fram siffror i detta avseende större än inom den statliga sektorn. Inom den senare kan därför fråga endast bli om en mycket grov uppdelning i anslutning till uppdelningen i den kommunala statistiken. Den följande redovisningen av det allmännas totala investeringar i offentligt husbyggande och fördelningen på olika ändamål är, som redan inledningsvis nämnts, behäftad med vissa fel. Den innefattar sålunda ej samtliga husbyggnader medan å andra sidan ingår markförvärv och möjligen även i någon mån anläggningar av annat slag än husbyggnader. Siffrorna för de statliga och kommunala investeringarna hänför sig till något olika perioder — de statliga avser budgetår och de kommunala kalenderår. De olika delområdena är icke fullt identiska i fråga om stat och kommun. Till den del icke vissa av dessa fel utjämnar varandra, torde de emellertid sannolikt icke vara allvarligare än att allmänna bedömanden av den offentliga investeringsverksamheten kan grundas på de därur sammanställda siffrorna. 2. Investeringarna

De sammanlagda statliga investeringarna i husbyggnad med undantag av försvarsväsendets byggnader och det allmänna bostadsbyggandet utgjorde enligt tillgängliga uppgifter cirka 280 Mkr u n d e r budgetåret 1954/55. Under kapitalbudgeten upptagna poster har huvudsakligen hämtats direkt ur budgetredovisningen. Några större svårigheter att konstatera huruvida husbyggande avses har då i regel icke förelegat. Då åter fråga är om poster under driftbudgeten har, som ovan framhållits, detta varit förenat med större svårigheter. Ovissheten beträffande kost-

161 nådens karaktär av driftkostnad eller anläggningskostnad gäller såväl den del där finansiering sker direkt med uteslutande statsmedel som då fråga är om anläggningsbidrag. Vissa kompletter a n d e upplysningar beträffande kostnadernas art har därför införskaffats från olika ämbetsverk och myndigheter. Statliga

investeringar

Kapitalbudgeten

1954J55 Mkr

Mkr

Statens affärsverksfonder Postverket Televerket Statens järnvägar ... Domänverket Luftfartsfonden Statens allmänna fastighetsfond Fonden för låneunderstöd Fonden för förlag till statsverket Diverse kapitalfonder .

0,97 16,58 142,02

Driftbudgeten Byggnadsanslag Anläggningsbidrag

19,80 117,07 136,87

8,17 10,07 19,32 0,90 1,02

Kommunala

investeringar

1954 Mkr

Landskommuner

och

Mkr

städer

Kyrkliga ändamål 50,00 Folkskola 213,93 Annan undervisning . . . . 52,30 Socialvård 42,00 Hälso- och sjukvård . . . . 19,45 Brandväsen 13,20 390,88 Landsting Hälso- och sjukvård . . . . Undervisnings- och bildningsanstalter Social verksamhet

88,00 17,42 2,16 107,58 498,46

76,03 8,96

278,89 Av de totala statsutgifterna under budgetåret 1954/55, 11 510 Mkr, avsåg 2 240 Mkr försvarskostnader, 1 070 Mkr det allmänna bostadsbyggandet samt <S 200 Mkr övriga ändamål. I förhållande till sistnämnda belopp utgjorde de offentliga investeringarna i husbyggnad omkring 3,5 %. Till jämförelse kan nämnas att för vägväsendet — vägunderhåll, väg- och brobyggnad samt statliga bidrag till väghållning — som under budgetåret drog en kostnad av cirka 530 Mkr, var motsvarande andel C,5 %. De sammanlagda kommunala investeringar, som 1954 redovisas för skilda ändamål under rubriken »anskaffning 11—609187

av fastighet» enligt den kommunala finansstatistiken, uppgår till 498,5 Mkr.

Som framgår av sammanställningen hänför sig landskommunernas och städernas investeringar till övervägande del till undervisningslokaler, vilka upptar över 265 Mkr motsvarande nära 70 % av det totala husbyggandet. Bland landstingens investeringar dominerar utgifterna för hälso- och sjukvård med 88 Mkr eller mer än 80 % av landstingens totala investeringar. I sammanställningen över de kommunala investeringarna är de statliga bidragen inkluderade. Eftersom redovisningen här hänför sig till kalenderår medan den statliga avser budgetår, kan storleken av bidragsdelcn ej exakt anges. Om man emellertid i detta sammanhang tillåter sig att räkna med i den statliga redovisningen angivet belopp för anläggningsbidragen, skulle den totala omslutningen av de offentliga investeringarna i husbyggnad för närvarande vara cirka 660 Mkr. Härav skulle statens utgifter utgöra omkring 279 Mkr och kommunernas 381 Mkr. I det följande har också ett försök

162 gjorts att fördela investeringarna på olika ändamål. Med utgångspunkt i huvudsak från den kommunala finansstatistiken har fördelning skett på följande ä n d a m å l : socialvård, hälso- och sjukvård, undervisnings- och bildningsanstalter, förvaltnings- och rättsväsende, kommunikations- och kraftverk samt Totalinvesteringar

övriga ändamål. Med hänsyn dels till svårigheten att särredovisa statsbidragen för olika ändamål och dels till olika redovisningsperioder blir denna uppdelning mycket approximativ och är delvis beräknad. Slutsiffran kommer därigenom ej att överensstämma med den ovan för totalomslutningen angivna. i offentliga byggnader Stat 1954/55

Kommuner (1954)

Summa

Mkr

Mkr

Mkr

33,36 36,41

16,97 104,60

50,33 141,01

Socialvård Hälso- och sjukvård Undervisnings- och bildningsanstalter Förvaltning och rättsväsende . . . Kommunikations- och kraftverk, övriga ändamål

95,92 10,34 43,78 59,08

Summa

278,89

Relativ fördelning av

214,61 51,70 387,88

310,53 10,34 43,78 110,78 666,77

investeringarna Stat 1954/55

Kommuner (1954)

Summa

%

°/ /o

%

Socialvård Hälso- och sjukvård Undervisnings- och bildningsanstalter Förvaltning och rättsväsende . . . Kommunikations- och kraftverk. Övriga ändamål

5,0 5,5

2,5 15,6

7,5 21,1

14,4 1,6 6,6 8,8

32,2 7,8

46,6 1,6 6,6 16,6

Summa

41,9

58,1

100,0

3. Investeringsutvecklingen

Den nuvarande omfattningen av investeringarna bör ses mot bakgrunden av utvecklingen under tidigare perioder. För en ur statistisk synpunkt fullt tillfredsställande redovisning av denna skulle erfordras omräkning till en enhetlig prisnivå. Av skäl som kommer att anföras i det följande har detta

emellertid icke ansetts möjligt. Man är därför hänvisad till att använda uppgifter om investeringarna räknade i löpande priser och med utgångspunkt härifrån skaffa sig en uppfattning om utvecklingen. Med hänsyn till den undersökningsmetod, som valts och som närmare utvecklas i följande avsnitt, har denna olägenhet kunnat elimineras.

163 Fig. 39. De offentliga investeringarnas fördelning

1954.

Om man således tillsvidare bortser från den bristande jämförbarheten på grund av inträdda prisfördyringar och andra relevanta faktorer som påverkat kostnadsutvecklingen, exempelvis standardhöjningen, synes uppgifterna i tillgängliga redovisningar i huvudsak vara jämförbara. Detta gäller såväl det statliga som det kommunala området och hela den 30-årsperiod som i fortsättningen behandlas. Det har med hänsyn till det synnerligen omfattande arbete, som är förenat med kompilerandet av uppgifterna beträffande de statliga investeringarna ur budgetredovisningen, ansetts tillräckligt alt belysa utvecklingen genom att välja femårsperioder. Beträffande den kommunala sektorn finns uppgifter för varje år. Med utgångspunkt från det i det föregående valda redovisningsåret 1954/55 för den statliga sektorn och 1954 för den kommunala har investeringarnas omfattning undersökts för femårsperioder tre decennier tillbaka.

tiva förändringens storlek valts budgetåret 1934/35 med hänsyn till att 1935 utgör basår för vissa indexserier på husbyggnadsområdet och förändringarna i kostnader och priser mellan 1934 och 1935 i allmänhet varit relativt obetydliga. Sammanställningen visar att utvecklingen i stort sett inneburit att under den redovisade 30-årsperioden de statliga investeringarna räknade i löpande priser cirka tjugodubblats. Ser man på utvecklingen under olika delar av perioden framgår att investeringarna ökade obetydligt under den första femårsperioden. Under denna tid var kostnadsutvecklingen vikande, varför man kan förmoda att investeringarna volymmässigt sett var av ungefär samma storlek som under närmast föregående period. Från och med budgetåret 1934/35 inträder en ökning med den uppåtgående konjunkturen under senare delen av 1930-talet. Under kriget fick av statsfinansiella skäl husbyggnadsverksamheten stå tillbaka för investeringar på det militära området. Knappheten på

För att få anslutning till andra indexserier har som utgångsår för den rela-

164 arbetskraft torde dessutom medverkat till att ökningen icke blev mer betydande. Efterkrigstiden kännetecknas av en ökad verksamhet. Till en början är stegringstakten långsam, delvis beroende på att de statliga investeringarna hölls tillbaka till förmån för det under

kriget ackumulerade investeringsbehovet inom näringslivet. Även det under åren 1948—1950 tillämpade pris- och lönestoppet torde sannolikt ha verkat återhållande. För den sista femårsperioden har emellertid utvecklingen varit så mycket starkare.

Utvecklingen av statliga 1924/25 1929/30

investeringar

1934/35

1939/40

1944/45

1949/50

1954/55

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

1,036 1,335 0,038

2,598 2,939

1,305 2,055

1,090 3,334

1,515 7,139 0,737 0,194 0,097

1,845 6,763 5,796 0,276 1,097

8,172 10,068 19,317 0,901 1,020

17,318

13,035

37,475

76,033

0,310

0,095

2,124

8,956

Kapitalbudgeten Statens affärsverksfonder Postverket Televerket Statens järnvägar Domänverket Luftfartsfonden Statens allmänna fastighetsfond Statens utlåningsfonder. . . Fonden för låneunderstöd Fonden för förlag till statsverket

0,030 0,600 8,402

0,970

11,311

Diverse kapitalfonder Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond Statens reproduktionsanstalts fond

0,608

2,316

16,580

0,005

Driftbudgeten Byggnadsanslag Anläggningsbidrag Totalsumma Rel.tal

8,991 1,549

6,040 2,518

2,571 243

2,647 8,572

1,301 10,688

3,040 40,076

19,780 117,070

13,549

14,095

14,606

33,271

46,725

100,808

278,867

1 909

Utvecklingen på det kommunala området företer i stort sett en tiodubbling av investeringarna. Landskommunernas och städernas investeringar har tillväxt i snabbare takt än landstingens. Under senare delen av 1920-talet skedde en betydande minskning av de kommunala investeringarna, vilken fortsatte under 1930-talets första år under den då rådande depressionen. Därefter tillväxte investeringarna under uppgångs-

perioden fram till år 1939, varefter under kriget en väsentlig nedskärning fick göras även av de kommunala investeringarna. Efterkrigstiden kännetecknas av en stark ökning. Under den senaste femårsperioden har sålunda investeringarna mer än fördubblats. Denna utveckling sammanhänger med de ökade behov som uppkommit genom förändringar i befolkningens storlek, sammansättning och lokalisering. In-

165 flyttningen till städerna från landsbygden och växande antal b a r n och åldr i n g a r h a r medfört ökade investeringar i bl. a. skolor och sjukhus. Av ingående delposter företer exempelvis invester i n g a r n a i skolhusbyggnader av olika slag en mycket kraftig ökning och var vid p e r i o d e n s slut 13 a 14 gånger större än vid dess början. Till följd av dessa

Utveci dingen

Landskommuner

av de

investeringars stora omslutning påverkar de avsevärt utvecklingstendensen. En sammanställning av de totala investeringarnas utveckling innebär samma svårigheter, som tidigare nämnts, och kommer att vara behäftad med en hel del fel. Emellertid kan den trots en del approximationer ändå ge en uppfattning om de relativa förändringarna.

kommunala investeringarna

1954 Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

6,503 17,725 2,647 2,846 3,106 1,387

3,629 13,041 1,592 5,712 3,092 0,456

8,086 6,894 5,329 4,804 4,151 0,159

16,470 19,413 6,885 5,754 12,248 1,583

10,033 17,785 4,645 2,906 5,217 1,608

32,517 80,953 19,182 10,972 18,828 5,620

50,000 213,929 52,301 42,001 19,453 13,201

34,214

27,522

29,423

62,353

42,194

168,072

390,885

14,385

12,412

4,126

17,537

13,351

51,151

87,996

1,160 0,339

0,956 0,360

0,892 0,146

1,503

3,540 0,091

7,223 0,973

17,424 2,163

och städer

Kyrkligt ändamål Folkskola Annan undervisning Socialvård Hälso- och sjukvård Brandväsen Summa Landsting Hälso- och sjukvård Undervisnings- och ningsanstalter Social verksamhet

bild-

Summa

15,884

13,728

5,164

19,040

16,982

59,347

107,583

Totalsumma

50,098

41,250

34,587

81,393

59,176

227,419

498,468

Avgår anläggningsbidrag. .

1,549

2,518

8,572

10,688

40,076

117,070

Nettosumma

48,549

38,732

34,344

72,821

48,488

187,343

381,398

Rel.tal

1 111

Utvecklingen

av de statliga och kommunala

1924/25 (1924) 1929/30 (1929) 1934/35 (1934) 1939/40 (1939) 1944/45 (1944) 1949/50 (1949) 1954/55 (1954)

investeringarna

Statliga

Kommunala

Totalsumma

Mkr

Mkr

Mkr

13,549 14,095 14,606 33,271 46,725 100,808 278,867

48,549 38,732 34,344 72,821 48,488 187,343 381,398

62,098 52,827 48,950 106,092 95,213 288,151 660.265

Rel. tal

127 108 100 217 195 589 1 349

166 År 192p>5

1929/30

1934/3*

<939/4o

19W/4519A9/50

1954/55

F/gr. 40. De offentliga husbyggnadsinvesteringarnas

utveckling.

4. Kostnadsutvecklingen

index exempelvis gå ut ifrån en byggnad som byggdes 1935 och beräkna vad denna kostar att bygga nu. Den faktiska kostnaden år 1935 jämförs sålunda med den beräknade i dag. Givetvis kan på liknande sätt beräknas vad det hus som byggs i dag skulle kostat att bygga 1935. Sådana beräkningar kan emellertid icke bli fullt rättvisande, exempelvis om vissa materialslag som användes till 1935 års hus icke längre finns i marknaden. I praktiken är man därför tvungen att i fråga om 1956 års hus tillåta en del mindre avvikelser från det hus av år 1935 som kostnadsjämförelsen skall avse. Nämnda avvikelser innebär sålunda att man icke längre arbetar med lika objekt utan kanske endast med likvärdiga. Ej heller då blir emellertid ett indextal tillfredsställande. Utvecklingen inom alla produk-

I föregående avsnitt har investeringsutvecklingen angivits i löpande priser. De där beräknade indextalen utvisar därför icke den volymmässiga förändring som inträffat och blir på grund av prisfördyringar och andra kostnadsstegrande faktorer i viss mån missvisande. Något försök till omräkning till en enhetlig kostnadsnivå för att erhålla så jämförbara tal som möjligt har emellertid av olika skäl icke gjorts. Vid indexberäkningar utgår man vanligen från att endast prisförändringarna skall mätas och andra faktorer som påverkar kostnadsläget utesluts. En indexmässig förändring erhålls sålunda vid jämförelse av exakt lika objekt och har en standardförändring inträffat kan en direkt jämförelse icke göras. Följaktligen borde man vid beräkning av en

167 tionsområden innebär ju en ständig anpassning till priser och teknik. Inom byggnadsbranschen övergår man exempelvis till mer materialbesparande byggnadssätt, billigare material införs och material som i prisavseende visar en ogynnsam utveckling ersätts med sådana för vilka prisförändringarna är fördelaktigare. Eftersom ingen hänsyn tages till sådana förändringar, kommer index av nu behandlat slag att visa en för stor ökning — eller för liten minskning — av byggnadskostnaderna och detta fel blir större ju strängare man är i sitt krav på att det hus som kostnadsberäknas enligt 1956 års priser skall likna 1935 års hus. En annan metod vid indexberäkningar är den då man icke anknyter beräkningarna till något hus av viss beskaffenhet utan arbetar med en index utvisande den genomsnittliga prisförändringen av vissa mängder arbetskraft, material etc. En sådan index är en prisindex för produktionsfaktorerna. Detsamma gäller som i fråga om den ovan behandlade indextypen emedan man icke heller här tar hänsyn till prestationsförändringen. Om man exempelvis inför en arbetssparande maskin, kommer denna förändring icke till uttryck på annat sätt än att den inbördes viktfördelningen mellan arbetslönen för manuell arbetskraft och maskinkostnaden förskjuts. Detta påverkar icke en sådan index nämnvärt, särskilt icke vid uppgående priser, och en sådan index kan i extrema fall visa en uppåtgående tendens även om man i fråga om enhetskostnaden får en kostnadssänkning. De begränsningar, som enligt ovan vidlåder gängse indexberäkningar, blir med hänsyn till olika förändringar allvarligare ju längre den period är som indexen omspänner. Detta framgår därav att man efter hand reviderar befintliga indexserier som påbörjats under

1930-talet och framflyttar basperioden till efterkrigstiden. Frånsett denna omläggning torde man vanligen — särskilt med hänsyn till de numera snabbare förändringarna — i första hand vara intresserad av att få en rättvisande belysning av kostnadsförändringarna på kort sikt. De olika slag av byggnader varom nu är fråga, exempelvis skolor, sjukhus och ämbetsbyggnader, är sinsemellan mycket olika, varför det svårligen låter sig göra att fånga utvecklingen i ett enda tal. De nu vanligen tillämpade serierna på byggnadsområdet är de indices som uppgörs bl. a. för reglering av husbyggnadsentreprenader, vilka serier utarbetas av bostadsstyrelsen vad beträffar bostäder och av byggnadsstyrelsen i fråga om förvaltningsbyggnader m. m. Ingen av dessa serier, som först påbörjades år 1950, kan emellertid användas i detta sammanhang. Förutom dessa indexserier förs inom bostadsstyrelsen en serie över bostadskostnaderna, vilken tidigare utarbetades av socialstyrelsen. Denna indexserie, som hade basår 1939, har av byggnadsstyrelsen omräknats med 1935 som basår. Då i nu aktuellt sammanhang bostäder endast utgör en relativt liten andel av de totala investeringarna — det är därvid huvudsakligen fråga om olika slags personalbostäder — är denna serie av mindre intresse. Inom byggnadsstyrelsen utarbetas för februari och juli månader varje år en byggnadskostnadsindex för vissa slag av offentliga byggnader. Beräkningarna baserar sig huvudsakligen på hus uppförda åren 1944—1946.4 Omräkning har sedan skett till 1935 års prisnivå, varvid vissa kostnader för skyddsrum m. m. frånräknats. För vissa slag av byggnader föreligger därför indexserier sedan 1935. Vid beräkning av dessa serier har man sålunda i princip gått ut från förhål-

168 landcna åren 1944—194G och husen avser sålunda en då modern byggnad. Skulle en omräkning av de i det föregående angivna siffrorna över investeringsutveeklingen göras, skulle dessa serier kunna tänkas komma till användning. Vad som begränsar möjligheterna att använda nämnda indexserier är emellertid främst att frågeställningen i föreliggande fall delvis är en annan än den som ligger till grund för gängse indexberäkningar. Sådana knyts vanligen, som ovan framhållits, till ett visst i tiden noga definierat objekt representerande en viss standard. En sådan index kan vara värdefull som komplement till andra kostnadsserier om de anknyts till samma utgångsår, basår, och de kan ge en ungefärlig uppfattning om prisfördyringens inverkan. Är emellertid förändringarna stora som fallet är vid husbyggande på olika områden, blir beräkningarna lätt orealistiska, ehuru de med hänsyn till förutsättningarna givetvis är invändningsfria. Även om man vid uppgörande av en sådan indexserie skulle regelbundet justera de i kostnaden ingående vikterna med hänsyn till aktuell teknik och standard och således hänföra index till »en ständigt modern byggnad», skulle man ändock icke kunna taga hänsyn till en del förändringar, exempelvis i fråga om utrymmesstandard. För här föreliggande ändamål skulle erfordras någon slags sammanvägd index, där man även tog skälig hänsyn till förändringen i standardavseende. Genom ett omsorgsfullt urval skulle man säkert kunna erhålla lämpliga byggnader av olika slag, som var representativa för det år beräkningen avsåg. Man skulle härigenom — liksom på andra områden —- även erhålla ett uttryck för standardhöjningen på byggnadsområdet. De brister som för den här aktuella

frågeställningen sålunda vidlåder befintliga indexserier har medfört att de icke kan användas för den fortsatta analysen. Det är därför nödvändigt att göra beräkningar enligt en annan metod. Man måste då först göra klart vad det är för kostnadsförändringar man vill belysa. Det har härvid ansetts naturligt att man studerar kostnadsutvecklingen för de nyttigheter man genom byggandet erhåller. Man beräknar med andra ord vad en »funktionsenhet» varje år kostat att bygga, exempelvis ett klassrum i en skola av viss typ, en vårdplats i ett sjukhus, en arbetsplats i en administrationsbyggnad osv. Begreppet funktionsenhet har, såvitt är känt, icke i större utsträckning använts som statistisk enhet i fråga om husbyggnads- och anläggningsarbeten. Fördelen att använda ett sådant begrepp är att det till skillnad från gängse indexserier har en mer konkret innebörd. Funktionsenhetskostnadens förändring återspeglar å ena sidan inträffade pris- och kostnadsfördyringar samt standardhöjningar och å den andra den eventuella kostnadssänkande inverkan som erhållits genom rationalisering och förbättrad organisation. Ställes indextal utvisande förändringarna i kostnaden per funktionsenhet i relation till förändring i totalomslutningen, får man alltså en uppfattning om hur det årliga tillskottet av antalet funktionsenheter förändrats. Beräkning av hur kostnaden per funktionsenhet förändrats kan icke ske med ledning av någon byggnadskostnadsindex, som ju, vilket ovan framhållits, avser en viss standard eller endast ger upplysning om summan av kostnadsutvecklingen för arbetskraft, material och maskiner. Däremot kan givetvis en index över funktionsenhetskostnaden sammanställas med en byggnadskostnadsindex i vilken hänsyn endast tages till produktionsfaktorernas föränd-

169 Fig. 41. Folkskola av Bl-typ i Östergötland. Ecklesiastikdepartementets normalritning 1920. Ark.: E. Fant. I källaren skolbad m. m., i övervåningen klassrum, gymnastiksal, teckningssal samt rum ör geografi och naturkunnighet med tillhörande materielrum.

ring. Detta bör ge en anvisning om vilken roll standardhöjningen och rationaliseringen spelar. Under förutsättning att utvecklingen icke inneburit någon standardhöjning eller rationalisering överensstämmer kostnadsutvecklingen för funktionsenheten med prisfördyringen. Enligt vad som under hand upplysts har inom allmänna statsbidragsutredningen vissa försök gjorts i fråga om skolor i riktning mot en funktionsenhetskostnad genom att man sökt hänföra byggnadskostnaderna till vissa »primärlokaler». Skolöverstyrelsen lägger också numera till viss grund för skälighetsprövningen av byggnadskostnaderna för statsbidrag en erfarenhetsmässig kostnad per klassrum, vari då inkluderas kostnaderna för erforderliga kommunikationsutrymmen och biloka-

ler. Även vissa statsbidragskungörelser på sjukvårdens och socialvårdens område hänför det maximala statsbidraget till en viss enhetskostnad per vårdplats. 5 Denna kostnad har då motsvarat byggnadskostnaden för en sådan enhet det år som kungörelsen avser och där förändringar i statsbidragsgrunden genomförts har det i regel skett med relativt långa tidsintervall och nödvändiggjort ny kalkyl. Någon indexserie finns sålunda ej på något av de här aktuella områdena. Det kan icke heller komma i fråga att inom utredningens ram genomföra en beräkning av en helt ny indexserie av nu antytt slag. Icke ens ett primärmaterial torde utan mycket omfattande arbete kunna framskaffas. För att emellertid dels ge en antydan om innebörden av och möjligheterna med en så-

170 dan indexserie över funktionsenhetskostnaden och dels få en uppfattning åtminstone om tendensen hos en sådan serie har vissa stickprovsundersökningar gjorts. För att bättre kunna överblicka vad man i själva verket får ut av olika investeringsanslag vore det dock värdefullt, om man genom statistiska undersökningar av större omfattning kunde kartlägga utvecklingen på olika områden. Detta vore framför allt angeläget med hänsyn till de stora behov av investeringar som föreligger på skilda områden inom offentlig verksamhet, särskilt som staten i väsentlig omfattning bidrar till byggnadernas finansiering. 5. Stickprovsundersökning

Genom det offentliga husbyggandet tillgodoses, som framgått av det föregående, behov av mycket skiftande slag, varför man har att göra med sinsemellan väsentligt olika byggnadstyper, såsom skolor, sjukhus, ålderdomshem etc. För att tillfredsställande belysa förändringarna i kostnaden per funktionsenhet måste denna givetvis avse de olika hustyperna var för sig. En av de väsentligaste svårigheterna härvid är, i synnerhet när det gäller periodens tidigare del, att finna lämpliga och år från år kommensurabla byggnadsobjekt. Dessa svårigheter är givetvis större då fråga är om det längst tillbaka liggande redovisningsåret 1924/25 men gör sig även gällande så långt fram som vid tiden omkring 1934/35. Vidare får materialet vid varje redovisningstillfälle icke vara av alltför ringa omfattning, då tillfälligheter och lokala förhållanden kan förrycka kostnaderna. Det har i vissa fall för att få ett riktigare material varit nödvändigt att medtaga uppgifter ett år före eller ett år efter det år redovisningen i övrigt avser. Byggande av folkskolor har förekom-

mit i relativt stor omfattning under hela perioden. I samråd med skolöverstyrelsens arkitekt har därför för vart och ett av åren 1924, 1934, 1944 och 1955 utvalts ett antal skolor, som bedömdes som representativa för skolbyggnader under nämnda år. För att erhålla ett ur ändamålssynpunkt så enhetligt material som möjligt ansågs det lämpligt att begränsa undersökningen till skolor av Bl-typ, dvs. med tre klassrum, en typ som i stort antal byggts under lång tid. Av de ca 220 skolor, vilka till en början utvaldes, befanns vid närmare granskning åtskilliga icke uppfylla de uppställda villkoren. För de återstående infordrades närmare uppgifter genom landets folkskolinspektörer. Beträffande fördelningen regionalt uttogs 1 skola för övre Norrland, 3 skolor för nedre Norrland, Dalarna och Värmland samt 10 skolor för landet i övrigt, varav 3 för sydligaste delen. För vart och ett av nämnda år skulle sålunda 17 skolor undersökas. Dock räckte materialet för 1944 endast till 10 skolor och för 1954 endast till 13. Tekniska uppgifter samt uppgifter om byggnadskostnader erhölls genom vederbörande länsarkitekt. Vid granskning av de inkomna uppgifterna visade det sig att vissa skolbyggnader innehöll bostad, varför den uppgivna byggnadskostnaden minskades efter en med hänsyn till byggnadsåret uppskattad kostnad. I en del fall har andra för skoltypen ej normala lokaler ingått, medan stundom viss eljest normalt förekommande lokal ej kommit till utförande. Detta är framför allt fallet i fråga om gymnastiklokaler under de senare åren. Kostnaden för sådana felande eller tillkommande lokaler har uppskattats efter det aktuella prisläget samt motsvarande tillägg eller avdrag gjorts i kostnaderna. De sålunda beräknade kostnaderna har direkt hänförts till klassrum.

171 Klassrumskostnader

Byggnadsår

Skoldistrikt

för folkskola

av

Bl-typ

Verklig kostnad 1 000 kr

Justerad kostnad 1 000 kr

Enhetskostnad 1000 kr

1924 1926 1924—25 1922 1923 1924 1922—23 1923 1925—26 1923—24 1924 1924 1923

Degerfors Brunflo Ytterlännäs.... Leksand Vårfruberga. . . österåker Häverö Mellösa Uddevalla Mölltorp Kvibille Ö. Torsås Herrestad

28 30 46 118 36 50 45 98 33 66 47 35 70

28 30 46 86 36 50 45 66 33 66 47 35 70

9,3 15,0 11,5 28,7 18,0 16,7 15,0 22,0 11,0 13,2 23,5 11,7 23,3

1934 1933—34 1934 1935 1935 1933 1933 1934 1933 1934 1931 1932

Degerfors Lits Ockelbo Frösåker Lerbäck Järna Stigtomta Frändefors. . . . Askim Broby Blentarp Herrestad

15 63 50 60 52 60 66 37 53 69 64 91

15 52 50 60 52 35 41 37 53 69 51 59

7,5 17,3 16,7 20,0 17,3 11,7 13,7 12,3 17,7 23,0 17,0 19,7

1944 1942 1945 1943—45 1944 1943 1941 1944 1943 1942

Degerfors Frösö Fors Rättvik Sandviken Kville Forsheda Bor Skarhult Bunkeflo

138 145 87 159 186 136 79 89 128 145

138 125 87 159 186 126 79 89 128 145

34,5 41,7 29,0 39,8 62,0 42,0 39,5 44,5 42,7 48,3

1954 1954 1953—54 1952—53 1955 1954 1954 1953 1954 1950—54 1955 1955 1954

Degerfors Själevad Kälarne Leksand Dannemora. . . . Bälinge Södra Hagunda öckerö Tranemo Ätran Karup Riseberga Kivik

239 900 633 562 473 386 329 418 442 506 463 510 415

329 870 633 652 563 566 509 478 442 506 493 510 505

164,5 174,0 211,0 130,4 187,7 188,7 169,7 159,3 147,3 126,5 164,3 170,0 168,3

P å g r u n d v a l av d e s å l u n d a r e d o v i sade uppgifterna har genomsnittskostn a d e n per klassrum beräknats. Riktigast

h a d e m å h ä n d a varit att hänföra kostn a d e n till e l e v p l a t s , m e n för i n d e x b e r ä k n i n g e n är detta av m i n d r e betvdelse,

172 Fig. 42. Folkskola av Bl-typ i Orresla, Uppland. Byggd 1955. Ark.: C. Laudon. 1) kapprum, 2) verkrum, matrum, 3) grupprum, matrum, 4) lärare, 5) expedition, 6J kök, 7) karlrum, 8) samlingar, 9) symaskiner, 10) bibliotek. Gymnastiksal, bastu och slöjdsal i särskild byggnad.

då Bl-skolorna i stort sett dimensionerats för samma normalantal elever under hela den avsedda tiden. Genomsnittskostnad per klassrum för Bl-skola Byggnadsår 1924 1934 1944 1954 Kostnad (1000 kr). 16,3 16,9 43,5 176,4 Rel.tal 96 100 257 1 438 Undersökningen ger en klar bild av utvecklingen. Från att under tiden 1924 —1934 varit i stort sett oförändrad ökades fram till 1944 kostnaden med över 150 % samt 1954 till en nivå som var mer än 10 gånger större än år 1924. Det torde vara sannolikt att utvecklingen av genomsnittskostnaden i fråga om andra skoltyper skulle förete en likartad tendens. Då det gällt sjukhusbyggnader har det förelegat avsevärt större svårighe-

ter än i fråga om skolbyggnader att få fram en typ, som kan anses representativ för varje år. Detta sammanhänger bl. a. med att sjukhusen ofta byggts ut i etapper. Så är förhållandet beträffande kroppssjukhusen, som dessutom är av mycket varierande storlek och struktur. Av övriga förekommande sjukhustyper är varken epidemisjukhusen eller sanatorierna representativa för annat än mindre delar av området. En viss uppfattning om kroppssjukhusens vårdavdelningar skulle dock kunna erhållas från kostnaderna för sådana specialavdelningar inom allmänna kroppssjukhus, exempelvis förlossningsoch barnavdelningar, till vilka utgår statsbidrag med fasta belopp. Detta är nämligen begränsat till högst halva byggnadskostnaden, varför uppgifter om denna borde kunna erhållas. Ur

173 handlingar i bidragsärenden har medicinalstyrelsen också framskaffat ett antal uppgifter om kostnaden för förlossningsavdelningar, varav i flertalet fall kan beräknas kostnaden per vårdplats. Uppgifterna sträcker sig emellertid icke längre tillbaka än till 1937, då för tidigare år bidrag icke utgick. Det är i detta sammanhang sålunda endast för 1944 och 1955, som siffror kunnat angivas. Dessutom har emellertid medtagits uppgifter för det tidigaste år varunder bidrag utgått. Med ledning av erhållna uppgifter har beräknats en genomsnittskostnad per vårdplats. Med hänsyn till bristerna i materialet kan dessa siffror endast bli approximativa. För barnavdelningar har däremot ej motsvarande siffror stått att erhålla. Materialet är sålunda ytterst ofullständigt och anstaltstypen är icke helt representativ för kroppssjukhusen. Vårdplatskostnad för förlossningsavdelningar Byggnadsår

^

^

1938 1940 1942 1946 1946 1945 1955 1955 1955 1955

Sahlgrenska Kinna Landskrona Falköping Sabbatsberg Markaryd Korpilombolo Junosuando Uddevalla Osby

Förlossningsavdelning 1 000 kr 11,0 17,7 11,0 19,1 21,8 12,5 25,0 28,0 45,8 32,1

För jämförelse kan också kostnaden per vårdplats vid epidemisjukhus vara av intresse, ehuru ej heller dessa anstalter är representativa för sjukhusbyggandet. Uppgifter beträffande epidemisjukhus till vilka statsbidrag utgått har likaledes erhållits ur material tillgängligt hos medicinalstyrelsen.

Vårdplatskostnad

för

epidemisjukhus

Byggnadsår

Sjukhus

^ 0 0 ^

1924—25 1924—25 1924—25 1924—25 1934—35 1934—35 1943—44 1943—44 1954—55 1954—55

Skaraborgs län Jönköpings län Örebro län Gävleborgs län Skellefteå Karlstad Linköping Hässleholm Uppsala Sundsvall

5,0 7,4 7,2 5,9 6,3 5,0 14,0 12,1 25,6 28,6

För att få en viss komplettering av materialet har för åren 1937—1939 några stickprov gjorts beträffande allmänna vårdavdelningar vid lasarett. Siffrorna är emellertid osäkra på grund av det begränsade materialet och de olikartade lokala förhållandena samt med hänsyn till att vid deras framräkning ur förefintligt material en hel del uppskattningar måst göras. Byggnadsåren överensstämmer dessutom icke med de i övrigt använda. I samråd med centrala sjukvårdsberedningen har försök gjorts att få fram en fullständig kostnadsstatistik, men av naturliga skäl kan denna icke gå tillbaka i tiden. Den är således begränsad till åren sedan 1953 men är för denna tid detaljerad. För tidigare år har uppgifter infordrats från vederbörande landsting. Vårdplatskostnad Byggnadsår 1922 1923 1922 1924 1924 1932 1942 1949 1949 1949 1954

Lasarett Avesta Ludvika Värnamo Torsby Mölndal Trelleborg Karlskoga Borgholm Fagersta Hässleholm Fagersta

för lasarett , . platser 68 60 54 64 51 91 86 81 88 72 60

Vårdplatskostnad j QQ0 k r 25,5 25,1 19,2 9,2 24,0 10,3 15,4 25,2 39,8 22,0 16,8

174 Vårdplatskostnad för sinnessjukhus „. . . Kostnad Byggnadsår Sjukhus t QQ0 fcr 1922 Sundby 11,3 1927 S:a Maria 8,9 1932 Lillhagen 11,1 1935 Umedalen 8,3 1937 S:t Olov 10,9 1943 Sidsjön 13,2 1947—49 Birgitta 26,0 1953—55 Gullberna 32,4

Fig. 43. Ålderdomshem i Julita, Södermanland. Trähus byggt 1917. 38 vårdplatser, varav några för sinnessjuka. Ark.: Th. Kellgren. 1) isoleringsrum, 2) rum för 2 personer, 3) rum för 3 personer, 4) rum för 4 personer, 5) matsal, 6) dagrum, 7) arbeissal.

De från landstingen erhållna siffrorna företer så stor spridning att någon bestämd tendens därur ej kan utläsas. Ett område inom sjukvården, där löpande uppgifter över kostnaderna står att erhålla, är sinncssjukvården, där staten svarat för byggandet hela den aktuella tiden. Antalet sinnessjukhus byggda u n d e r dessa år är emellertid relativt litet. Uppgifter om kostnaderna har lämnats av byggnadsstyrelsen.

Det erhållna materialet i fråga om sjukhus är alltså i väsentliga avseenden bristfälligt. För förlossnings- och barnavdelningar är materialet relativt tillfredsställande men avser endast senare år, för epidemisjukhusen relativt fullständigt men icke representativt för byggnadsområdet, för lasaretten ytterst ofullständigt medan för sinnessjukhusen endast enstaka objekt finns från de olika åren. Det kan därför endast komma i fråga att på grundval av uppgifterna giva en mycket ungefärlig bild av utvecklingen. Det bör också observeras att materialet från kroppssjukhusen endast hänför sig till vårdavdelningar. Sannolikt skulle en motsvarande undersökning rörande exempelvis behandlingsavdelningarna och ekonomiavdelningarna visat en väsentligt starkare stegring. En beräkning av något slags generalindextal för utvecklingen av kostnaden per vårdplats kan icke grundas på ovan redovisade uppgifter. Härför skulle erfordras ett väsentligt större material än det föreliggande. Genom sammanvägning av de olika indextalen för de skilda sjukhustyperna efter deras andel i de totala investeringarna skulle tendensen i utvecklingen kunna erhållas. För att emellertid ge en antydan om denna tendens h a r en beräkning av enkla medeltal av delindextalen genomförts.

175 Kostnadsutvecklingen för

per

1924 Kroppssjukhus Kostnad 1 000 kr. Rel.tal Ep idem isjukhus Kostnad 1000 k r . . Rel.tal Sinnessjukhus Kostnad 1 000 kr Rel.tal Medeltal Rel.tal

vårdplats

sjukhus

..

13,2 17,8 43,6 100 135 330

6,1 6,0 13,0 27,1 100 100 217 450 10,1 10,1 (13,2) 29,2 100 100 131 289 100

356 Vårdplatskostnad

Ryggnadsår

Ort

Brunf lo Högdal Sura Kinnekulle. .

D e t t r e d j e s t o r a o m r å d e t a v offentligt b y g g a n d e , socialvården, t o r d e i kostn a d s h ä n s e e n d e k u n n a i viss utsträckn i n g r e p r e s e n t e r a s av å l d e r d o m s h e m men. P å detta o m r å d e k a n fullständiga u p p g i f t e r e r h å l l a s för h e l a d e n a k t u e l l a p e r i o d e n . E f t e r j u l i 1953 h a r s o c i a l s t y relsen fullständig statistik beträffande kostnaderna. För tiden dessförinnan har i samråd med styrelsen uppgifter rörande typiska byggnader inhämtats från vederbörande k o m m u n e r . Liksom i fråga o m s k o l b y g g n a d e r h a r vissa just e r i n g a r av uppgifterna gjorts.

för

ålderdomshem Totalkostnad 1 000 kr

Antal vårdplatser

Vårdplatskostnad 1 000 kr

15 18 33 15 20 25

1,7 2,5 3,2 4,0 3,8 3,9

1924 1926 1923—24 1923 1923 1925

Nättraby. . . .

25 45 105 60 75 97

1934 1934 1934 1934

Vilhelmina. . Sollefteå Bj örketorp. . Stora Skedvi

60 42 30 76

14 18 16 21

4,3 2,3 1,9 2,2

1944 1944

Nordmaling. Svarteborg. .

399 80

42 13

9,5 6,2

1954 1954 1954 1954 1954

Haparanda. . Offerdal Färingsö Vartofta. . . . Vittsjö

585 940 700 575 554

22 32 30 25 26

26,6 29,3 23,3 20,6 21,3

»

Genomsnittskostnad för Kostnad (1000 kr) Rel.-tal

..

per

vårdplats

ålderdomshem 1924 1934 1944 1954 3,2 2,7 7,9 24,2 125 100 278 864

Under periodens tidigare del dominerade ålderdomshemmen byggandet på socialvårdens område. E n del a n d r a och delvis artskilda objekt h a r tillkom-

mit under de senare åren och upptar n u m e r a en väsentlig del av de totala investeringarna. Fortfarande ingår emellertid å l d e r d o m s h e m m e n m e d så s t o r d e l , att u t v e c k l i n g e n p å s o c i a l v å r d e n s o m r å d e i d e t t a s a m m a n h a n g tillfredsställande torde k u n n a representer a s a v b y g g n a d e r för å l d e r d o m s h e m . Resultatet av de utförda stickprovsu n d e r s ö k n i n g a r n a ä r s å l u n d a att f r å n

,

D

D

Fig. 44. Ålderdomshem i Öster-Löfsla, Uppland. Trähus byggt 1931. 26 vårdplatser. Ark.: Hj. Hammarling. 1) rum för 1 person, 2) rum för 2 personer, 3) matsal, 4) dagrum.

de tre största områdena av offentligt byggande föreligger för typiska byggnadsslag uppgifter — ehuru delvis bristfälliga — om hur kostnaden per funktionsenhet utvecklats. För ett riktigt bedömande borde motsvarande undersökningar genomförts även för andra viktigare byggnadstyper inom de behandlade verksamhetsområdena, framför allt gäller detta sjukvården där som förut angivits materialet varit för begränsat för att medge några generella slutsatser. Dessutom borde på analogt sätt även andra områden av det offentliga byggandet behandlats, såsom

ämbetsbyggnader, fångvårdsbyggnader, viktigare typer av driftbyggnader osv. Det skulle då varit möjligt att med ledning av de olika hustypernas andel i de totala husbyggnadsinvestcringarna årligen beräkna någon sorts generalindex utvisande kostnadsförändringarna i det offentliga husbyggandet över huvud taget. En sådan generalindex kan visserligen anses i de flesta sammanhang måhända blott ha ett teoretiskt intresse. Bland annat för statsmakternas ställningstagande i nationalbudgetära frågor och till prognoser rörande den statsfinansiella utvecklingen torde emellertid en generalindex för funktionsenhetskostnaden vara värdefull. Även om den nu genomförda stickprovsundersökningen icke ger underlag för några mera exakta slutledningar, kan dock de utvalda hustyperna — skolor, sjukhus och ålderdomshem — anses för närvarande utgöra en så dominerande del av de offentliga investeringarna, att utvecklingen av funktionsenhetskostnaden på dessa områden kan förmodas styra tendensen i detta avseende för hela den offentliga sektorn. För övrigt är det kanske icke möjligt att för alla områden beräkna en funktionsenhetskostnad. I vissa fall kan det nämligen te sig svårt att entydigt definiera begreppet funktionsenhet. Av vad som ovan anförts ter sig en begränsning till angivna områden åtminstone i detta sammanhang såsom lämplig och försvarlig. Såvitt man kan förstå företer utvecklingen på andra områden knappast mindre stegring av kostnaderna än de nu behandlade områdena. Vad affärsverken beträffar borde sålunda kunna förutsättas att man genom ekonomisering och rationalisering begränsat kostnadsstegringarna. Byggnader för affärsverkens del upptar emellertid en mycket liten del av de totala investeringarna. Vissa allmänna slutsatser tor-

177 de därför kunna dragas av stickprovsundersökningen. Det väsentliga syftet med stickprovsundersökningen har sålunda varit att få underlag för en jämförelse av investeringsutvecklingcn och funktionsenhetskostnaden. En jämförelse av dessa båda serier ger en uppfattning om vad man fått ut i nyttigheter. Har nämligen kostnaden för funktionsenheten ett snabbare förlopp än investeringsutvecklingen, anger ju detta att man i nyttigheter räknat successivt fått ut mindre av investeringsanslagen eller omvänt dessa senare har icke utökats i den omfattning som varit motiverat med hänsyn till kostnadsutvecklingen av de byggnader som uppförts. De gjorda undersökningarna bekräftar att så varit fallet. Även om hänsyn tages till den stora osäkerheten i grundmaterialet, får man nämligen ett klart intryck av att ökningen i funktionsenhetskostnaden gått snabbare än ökningen i de medel som använts för byggandet. Denna tendens är ju särskilt påtaglig för den senaste tioårsperioden. 6. Kostnad och standard

Förändringarna i en varas, en nyttighets, pris består av tre komponenter: prisförändringar för identiskt samma produkt, förändringar på grund av kvalitetsändringar samt förändringar orsakade av produktionstekniska förbättringar. Den i det föregående visade ökningen i kostnaden — priset -— per funktionsenhet beror sålunda på ett flertal faktorer. Till en del utgörs ökningen givetvis av prisfördyring på material och arbetskraft, dvs. byggnadskostnaderna i egentlig mening har stigit, men även på andra faktorer av vilka den viktigaste är standardhöjningen. Av intresse i detta sammanhang vore, om man kunde särskilja dessa olika komponenter och sålunda få en upp12— 609187

fattning om hur stor andel var och en representerar i utvecklingen av funktionsenhetskostnaden. Som framgått av den tidigare framställningen, där indexfrågan behandlats, är problemet mycket komplicerat med hänsyn till de fortgående förändringar som äger rum i olika avseenden. Vidtar man exempelvis en standardhöjning vid en viss prisnivå, kommer detta naturligtvis att medföra en ökning av kostnaderna. Man har då avlägsnat sig något från det ursprungliga objektet. Under ett följande år, då en viss prisökning inträffat och byggnadskostnaderna sålunda ökats, avser ökningen såväl den ursprungliga delen som den standardförhöjning som inträffat. Efter hand vidtages sålunda förbättringar i olika avseenden som vid uppåtgående priser successivt leder till en ökad kostnadsnivå. Samtidigt söker man anpassa kostnadsläget efter nya material och nya arbetsmetoder. Då det i regel förutsätts att nya material och materialanvändningar skall verka i sänkande riktning mot minskat arbetskraftsbehov är det sålunda förenat med avsevärda svårigheter att erhålla en renodlad siffra för kostnadsökningen mellan olika år, dvs. utvecklingen i materialpriser och arbetslöner. Visserligen kan en sådan kostnadsskillnad framräknas för en och samma byggnad under en längre följd av år, men en dylik indexserie blir, som tidigare påvisats, i viss mån verklighetsfrämmande. Detta förhållande är det ju som medfört att det varit nödvändigt att införa begreppet funktionsenhetskostnad och en index för dennas utveckling. Här må också omnämnas likheten mellan denna funktionsenhetsindex och socialstyrelsens konsumtionsprisindex, tidigare »levnadskostnadsindex». För denna fastställs med korta mellanrum ny budget med hänsyn till den aktuella

178 konsumtionen. Härvid tagcs även hänsyn till exempelvis bostadskostnaderna. Det ligger nära till hands att, som förut antytts, också i fråga om här behandlade nyttigheter lägga upp någon slags indexserie. Priset per funktionsenhet är ju ett pris för en viss nyttighet, vårdplats, elevplats etc. Med hänsyn till att det här är fråga om varaktiga nyttigheter, är förhållandet emellertid något annorlunda. Det väsentliga ur praktisk synpunkt är dock att man kan erhålla en regelbunden statistik över kostnadsutvecklingen som kan jämföras med andra likartade serier. Bland dylika serier kan här nämnas den av bostadsstyrelsen uppgjorda serien över byggnadskostnadernas förändringar samt byggnadsstyrelsens indexserie för vissa typer av offentliga byggnader, båda med basår 1935. Även svenska handelsbanken publicerar en indexserie över byggnadskostnaderna, vilken är grundad på fasta vägningstal och anger index vid utgången av varje kvartal.

nas inverkan. Som jämförelse är de emellertid av stort intresse. Utrymmet mellan en på indexserier av sistnämnda slag grundad priskurva och kurvan för funktionsenhetskostnaden kan då i stort sett anses representera standardökningen. Den eventuella rationaliseringen, som kan ha kommit till stånd, torde huvudsakligen verkat återhållande på den av standardökningen förorsakade kostnadsstegringen genom den förutnämnda övergången till modernare arbetsmetoder och materialslag. Införande av några metoder eller maskinella hjälpmedel som radikalt förändrat produktionssättet torde, även om man utgår från periodens början, icke ha ägt rum. I det följande anses därför skillnaden helt upptagas av standardförändringar. En bild av dessa skulle man, med de reservationer som ovan anförts, få genom att reducera siffrorna för funktionsenhetskostnaderna i förhållande till indexserien för byggnadskostnaderna. Standardutveckling

Byggnadskostnadsindex 1935

ostadsstyrelsen

100,0

155,6

234,4

yggnadsstyrelsen.... Administrationsbyggnad Telefonstationsbyggnad Sjukhusbyggnad.... Tygverkstadsbyggnad

100,0

158,0

240,8

100,0

157,4

242,5

100,0 100,0 100,0

160,2 156,8 158,7

242,7 239,8 238,1

100,0

160,6

257,8

100,0

158,2

242,3

fenska Handelsenomsnittsindex

Dessa indexserier för byggnadskostnaderna innefattar, som förut angivits, icke blott egentliga prisförändringar utan även metodförändringar, rationaliseringar m. m. Den rena prisökningen ger serierna således ej upplysning om lika litet som om metodförändringar-

Folkskola Sjukhus Ålderdomshem . . .

(96)

100 100 100

163 101 176

593 147 357

(125)

7. Den relativa standardutvecklingen

I föregående avsnitt har ett försök gjorts att särskilja ökningen i funktionsenhetskostnad för standardhöjning å ena sidan och prisfördyring å den andra. Med hänsyn till den metod som man måst använda blir självfallet en sådan uppdelning mycket ofullkomlig och får huvudsakligen karaktären av uppskattning. Det torde emellertid vara klart, att den del av kostnadsökningen som kan hänföras till standardökning är mycket betydande. På andra områden, exempelvis konsumtionens, har som bekant

179 vändig eller önskvärd.

Q MifflifflnmnMMiixrffiLii

a a a ]a a a a m a aSlffl

11r

PB

Fig. 45. Ålderdomshem i Gränna. Stenhus byggt 1956. 33 vårdplatser. Ark.: B. Boustedt och H.-E. Heineman. 1) enkelrum, 2) dubbelrum, 3) dagrum, 4) matsal, 5) hobbyrum, 6) ekonomiflygel.

en kraftig ökning skett och det är självklart att den stigande levnadsstandarden bör ta sig uttryck i en standardhöjning även på nu ifrågavarande byggnadsområden. Till väsentlig del torde utvecklingen här vara betingad av utvecklingen av den verksamhet, för vilken byggnaderna är avsedda. Den kan i stor utsträckning vara en nödvändig förutsättning för att verksamheten skall kunna bedrivas på ett ur ekonomisk, teknisk och social synpunkt fullgott sätt. Så långt måste således standardökningen betraktas som nöd-

åtminstone

i hög

grad

Samtidigt är det emellertid sannolikt att en del av standardhöjningen icke under alla förhållanden är nödvändig. I vissa fall kan givetvis en högre standard i fråga om utrymmen, utförande och utrustning vara motiverad genom att den förbättrar byggnadens funktion — gör den lämpligare för sitt ändamål, underlättar verksamheten som skall bedrivas i byggnaden, minskar underhåll eller byggnadsdrift etc. — till sådan grad som väl motsvarar de ökade kostnaderna. Ej sällan framstår emellertid en hög standard i stor utsträckning som ett uttryck för projektörens, konstruktörens och byggherrens önskan att u p p visa ett högklassigt resultat eller använda nya material o. dyl. utan att man härigenom erhållit några större fördelar ur funktionell synpunkt. Det är ej osannolikt att moderniteten stundom tillmäts en egenbetydelse och tekniska nyheter införs, som i tillämpningen icke innebär en förbättring, stundom i stället en försämring u r funktionssynpunkt men ändock medför en kostnadsökning. Men även i sådana fall, då en högre standard medfört en högre kvalitet, lägre underhållskostnader eller ökat byggnadens användbarhet, torde vinsterna i sådana hänseenden ofta icke stå i rimlig proportion till kostnadsökningarna och den tekniska standardhöjningen sålunda ej vara u r vidare synpunkt rationellt motiverad. Många exempel kan anföras som visar att även på tekniska områden och icke minst i fråga om byggnader kravet på teknisk modernitet stundom ger anledning till en utformning, ett utförande och en utrustning, som ej skulle hålla för en teknisk-ekonomisk granskning och ur funktionssynpunkt icke ger motsvarande förbättring. Det är sålunda icke uteslutet att i många fall ett tidiga-

180 År 1924/^5

1923/JO

Fig. 46. Funldionsenhetskostnadens

1934/J5

1939/40

utveckling enligt

re använt byggnadssätt eller material i väl så hög grad skulle fylla behovet och detta till lägre kostnad. Till denna del är alltså »standardhöjningen» och den därav följande kostnadsökningen icke nödvändig. Om sålunda den starkt stigande standarden för offentliga byggnader till en del kan betraktas som onödig eller åtminstone umbärlig, är det å andra sidan ytterst vanskligt att ange till hur stor del standardhöjningen är av denna karaktär. I nu förevarande sammanhang torde det ej vara på sin plats att ingå på en värdering av standardstegringen och söka draga en gräns mellan den motiverade och den omotiverade

1944/45

1949/50

1954/55

stickprovsundersökningen.

delen av denna, men för ett bedömande, som i en diskussion av besparingsmöjligheterna ej kan undgås, torde det dock vara av värde om standardhöjningen i fråga om det offentliga byggandet ställs i relation till den samtidiga standardhöjningen på andra områden inom samhället. Närmast vore måhända av intresse att få reda på om byggnadernas standardhöjning förlöpt parallellt med verksamhetens utveckling på motsvarande område. Den senare skulle då kunna illustreras av exempelvis kostnaderna för den personal som arbetar i ifrågavarande verksamhet, således av lönekostnaden, och denna då hänföras till funk-

181 tionsenheten på samma sätt som skett i fråga om anläggningskostnaden. Man skulle sålunda för varje verksamhetsområde och varje särskilt år beräkna de totala lönekostnaderna och fördela dem på antalet vårdplatser, elevplatser osv., samt därur härleda en index av liknande slag som för byggnader. Emellertid skulle en sådan jämförelse icke bli rättvisande, då det är tänkbart att en d y r b a r a r e anläggning just kan ha till syfte att minska behovet av arbetskraft. Vidare skulle en beräkning av detta slag nödvändiggöra ett statistiskt arbete av sådan omfattning, att det ej inom denna utrednings r a m kan genomföras, och indexberäkningen dessutom säkerligen få byggas på en lösare grund än den i det föregående genomförda exemplifieringen av metodiken i fråga om funktionsenhetskostnaden.

de flesta av de i det föregående använda eller beräknade indexserierna i detta sammanhang sett obetydliga förskjutningar. Ehuru det givetvis innebär en grov approximation, skulle man därför kunna anknyta en indexserie för bostadskostnaderna till ett antaget medelvärde för 1938/39 från övriga indexserier. Dessa varierar för nämnda år mellan omkring 100 och 160 och en siffra på 130 skulle måhända kunna accepteras som utgångspunkt för 1938/ 39 då det gäller bostadskostnaderna. De sålunda erhållna siffrorna bör omräknas efter de ändrade byggnadskostnaderna såsom ovan skett i fråga om offentliga byggnader för att erhålla ett mått på standardstegringen.

Däremot torde det redan i detta sammanhang vara motiverat att som jämförelse undersöka med den behandlade funktionsenhetskostnaden för offentliga byggnader jämförbara kostnader i fråga om exempelvis bostadsbyggandet. Detta är ju ett område där en väsentlig standardförbättring har skett och där det allmänna i likartad mån som i fråga om det offentliga byggandet lämnar ekonomiskt stöd. För att få jämförbara siffror bör därvid användas kostnaden i löpande priser för en bostad av medelstorlek, dvs. totala årliga produktionskostnaden fördelas på antalet byggda lägenheter. Härigenom kommer hänsyn att tagas till såväl den kvalitativa som kvantitativa standardökningen. De uppgifter som står till buds för en sådan beräkning, exempelvis i konjunkturinstitutets material för nationalbudgeten, 6 går emellertid ej längre tillbaka än till 1938/39. Ej heller före år 1944 finns uppgifter men däremot för 1946 och varje år därefter. Under tiden mellan 1934/35 och 1938/39 företer emellertid

1934 Produktionskostnad

Totalkostnad Mkr. Antal bostäder, tusental Kostad per bostad 1000 kr Rel.tal, löpande priser Rel.tal, standardförändring

per bostad7

1938/ 1946 1954 39 .. 935 1 759 2 872 59

58,2

15,84 30,33 49,34 100

167 En bild av den relativa standardhöjningen för offentliga byggnader kan också erhållas genom en jämförelse med konsumtionens stegring. De levnadskostnadsindices som beräknas av socialstyrelsen torde emellertid ej riktigt återgiva vad som i detta sammanhang avses, då de bygger på en konstruerad normalkonsumtion samt icke redovisar den kvantitativa och i viss utsträckning ej heller den kvalitativa ökningen i konsumtionen. En för detta fall riktigare siffra torde erhållas om i stället för levnadskostnadsindex väljs den totala konsumtionen i löpande priser fördelad på folkmängden.

182 Konsumtionsvärde

per individ9

1924 1934 1944 1951 Total konsumtion Mkr 6 037 6 431 12 220 26 430 Invånareantal i tusental 6 036 6 233 0 597 7 235 Konsumtion per capita 1 000 1 030 1 850 3 650 Rel.tal 97 100 180 354 Till ytterligare belysning av den relativa standardökningen kan en jämförelse vara av intresse med inkomstutvecklingen såsom ett mått på den genomsnittliga levnadsstandarden. Som mått på inkomstutvecklingen kan då lämpligen användas den vid taxeringarna uppskattade totalinkomsten för fysiska personer m. fl. fördelad på landets samtliga invånare. Uppgifter härom kan erhållas ur den officiella statistiken. En härur framräknad indexserie bör emellertid för att kunna jämföras med serien för kostnadsutvecklingen i fråga om byggnader, där hänsyn måst tagas till byggnadskostnadsstegringen, ställas i relation till levnadskostnadernas ökning. Ehuru dessa senare ej helt avspeglas i socialstyrelsens levnadskostnadsindex, torde dock denna serie, i avsaknad av annan jämförelse, kunna användas i detta sammanhang.

Inkomstutvecklingen9 1924 1934 1944 1954 Totalinkomst för fysiska personer 4 689 4 756 9 378 30 696 Invånareantal i tusental 6 036 6 233 6 597 7 205 Inkomst per capita 777 763 1 422 4 263 Rel.tal 102 100 186 558 Levnadskostnadsindex 113 100 154 226 Även om en jämförelse mellan funktionsenhetskostnadens utveckling för offentliga byggnader och de nu angivna indexserierna icke ger något exakt besked om storleken av den relativa standardökningen för byggnaderna, torde dock så mycket kunna konstateras som att denna varit på vissa områden starkare än då det gäller bostäderna och levnadsstandarden. Därmed är dock icke sagt att skillnaden kan rubriceras som onödig standardhöjning. Till vilken del så kan anses vara fallet blir helt avhängigt dels av det utgångsläge som förefanns inom den ena eller a n d r a sektorn, dels av i vilken utsträckning en relativt sett större standardhöjning inom det offentliga byggandet anses motiverad ur sociala, nationalekonomiska eller andra grunder.

18. Byggnadsbehoven

1. Inledning

Utredningens huvuduppgift att »genom prövning av olika på byggnadskostnaderna inverkande faktorer söka komma fram till anvisningar om sådana åtgärder som kan vara ägnade att nedbringa byggnadskostnaderna och därmed öka våra möjligheter att i önskvärd utsträckning tillgodose föreliggande byggnadsbehov» bör enligt direktiven grundas på »ett försök till en samlad bedömning av alla de byggnadsbehov för statliga eller statsunderstödda ändamål, som från olika håll anmälts». Mer eller mindre omfattande sådana inventeringar har tidigare gjorts i olika sammanhang — en sådan ingår också i långtidsutredningens pågående arbete. 1 De tidigare undersökningarna har i regel haft att söka nedbringa det allmännas kostnader. Nu gäller det däremot åtgärder för att kunna tillgodose största möjliga del av de faktiska byggnadsbehoven. Det är därför angeläget att först söka få en uppfattning om dessas verkliga storlek. Olika bedömningsgrunder kan därvid läggas, olika uppfattningar kan göra sig gällande om vad som är nödvändigt eller blott önskvärt. Utgångspunkten för bedömningen torde böra vara att i första hand det byggnadsbehov skall upptagas, som på varje särskilt område av samhällelig verksamhet i dagens läge skulle vara erforderligt för att verksamheten skulle kunna bedrivas på ett sätt och i en omfattning, som kan anses motsvara vårt sam-

hälles allmänna kulturella och materiella standard. Åtminstone bör behovet så beräknas att reformer möjliggörs, som statsmakterna i princip tagit ställning till eller om vilka i övrigt enighet kan anses råda. Likaså bör sådant byggande förutses, som är nödvändigt för att verksamheten skall kunna bedrivas fullt rationellt och effektivt. Däremot bör vid formulering av behovskraven i detta sammanhang ej hänsyn tagas till möjligheterna att i dagens läge tillfredsställa dem. Våra för byggnadsverksamhet tillgängliga resurser är för närvarande hårt utnyttjade och, som det sägs i direktiven, »detta för ändamål, som för avsevärd tid framåt kommer att göra anspråk på hög prioritet, nämligen bostadsbyggandet». Därtill kan läggas dels inom den offentliga sektorn anläggningsverksamheten för försvaret, kommunikationsväsendet och kraftförsörjningen, dels det enskilda näringslivets betydande investeringsbehov. Avvägningen mellan behoven på de olika områdena och fördelningen av de tillgängliga resurserna dem emellan är emellertid en fråga, som får upptagas i annat sammanhang. Här gäller det närmast att för ett av dessa områden, husbyggandet för offentliga ändamål, skapa en så fullständig bild som möjligt av de faktiskt föreliggande samlade behoven av byggnader. Även om således hänsyn ej behöver tagas till nuvarande investeringsbegränsningar, måste dock behovsbedöm-

184 ningen göras realistisk i så måtto, att en mot de samlade behoven svarande nybyggnadsverksamhet även utan nuvarande starka begränsningar måste förutsättas utsträckt över en följd av år. Redan den antagliga storleken av de totala byggnadsbehoven gör detta nödvändigt. Det kan då förväntas att under denna tid nya behov uppkommer på grund av verksamhetens utvidgning, den tekniska och kulturella utvecklingen, befolkningsmässiga förändringar osv. På ett flertal samhällsområden finns riktlinjer för utbyggnad eller omläggning av det allmännas verksamhet på längre sikt fastlagda, men i många fall blir det nödvändigt att göra vissa antaganden om den sannolika utvecklingen. Att förutsätta byggnadsverksamheten utsträckt över en längre tid blir också nödvändigt av den orsaken, att utbyggnaden av lokalresurserna på varje område av samhällelig verksamhet icke kan tänkas ske i snabbare takt än utbyggnaden av verksamheten själv. Det kan ofta bli nödvändigt att begränsa dennas utbyggnadstakt av organisatoriska eller, ej sällan, personella orsaker. Inom vissa verksamhetsgrenar, såsom de affärsdrivande verkens, måste vidare utbyggnadstakten bli avhängig av den väntade utvecklingen av verksamhetens ekonomiska resultat. Hänsyn till nu antydda omständigheter och svårigheten att för längre tid framåt förutse utvecklingen gör att behovsbedömningen måste inskränkas till en någotsånär överblickbar tidsperiod. Å andra sidan torde för att tillgodose om också blott de angelägnare behoven fordras åtskilliga års byggande. En lämplig avvägning mellan dessa båda synpunkter har lett till att bedömningen har begränsats till att avse byggnadsbehoven under huvudsakligen en tioårsperiod, dvs. fram till 1966. Kost-

naderna har uppskattats efter det för år 1956 aktuella prisläget. Enligt direktiven skall behovsbedömningen omfatta byggnader för statliga och statsunderstödda ändamål. Därvid har dock undantagits den husbyggnadsverksamhet som bedrivs för försvaret, »de statliga bolagens husbyggnadsverksamhet» samt »det med statligt stöd bedrivna allmänna bostadsbyggandet». I övrigt har bedömningen inkluderat praktiskt taget alla statliga och kommunala husbyggnader för offentliga ändamål med undantag egentligen endast för byggnader för rent kommunala förvaltnings- och driftändamål. Visserligen finansieras exempelvis kroppssjukhus och byggnader för en del andra vårdformer, liksom verksamheten i dessa fall, i princip av landsting och storstäder. I många fall utgår emellertid bidrag för vissa vårdformer inom en sådan anläggning, och oavsett detta vore det för syftet med behovsbedömningen olämpligt att icke redovisa det totala byggnadsbehovet inom en viss samhällssektor. Därför har såvitt möjligt alla byggnadsbehov medtagits inom de tre betydelsefullaste sektorerna, socialvården, sjuk- och hälsovården samt skolväsendet. I samma grupp som socialvården ingår fångvårdens byggnadsbehov. I en särskild grupp, ämbetsbyggnader, har medtagits sådana för statliga administrativa ändamål — för centrala och lokala statsmyndigheter. Hit h a r räknats inom rättsväsendet överdomstolarnas och häradsrätternas byggnadsbehov. Däremot har rådhusrätternas lokalbehov ej medtagits, då dessa lokaler ofta torde ingå i anläggningar för rent kommunala ändamål. Till statliga ämbetsbyggnader har i detta sammanhang även räknats byggnader för riksdagen och dess verk. Inom en annan grupp, högskole- och institutionsbyggnader, ingår, utöver byggnader för statliga uni-

18S versitet och högskolor, övriga offentliga högskolor, som i regel h a r någon form av statligt stöd. Hit har också räknats alla de offentliga institutioner för forskning samt undersöknings- och utvecklingsarbete på olika vetenskapliga och tekniska fackområden, som inrättats och drivs med statsmedel eller med statsbidrag. Till en grupp, publikbyggnader, h a r förts arkiv, bibliotek och museer, för vilkas verksamhet statsmedel utgår, även där så endast skett som engångsbidrag. Vidare har här medtagits allmänna samlingslokaler, radiohus samt av teatrar — ehuru vissa bidrag utgår jämväl till andra — endast de båda statliga. Till samma grupp har förts anläggningar för idrotts- och friluftsändamål, varvid, då det ansetts olämpligt att avskilja friluftsanläggningar från egentliga husbyggnader, såväl inomhus- som utomhusanläggningar medräknats. Ett slag av publikbyggnader som uteslutits är kyrkor. Den statskyrkliga verksamheten liksom kyrkobyggnaderna kan knappast, åtminstone direkt, anses åtnjuta statsbidrag och dessutom torde det stöta på mycket stora svårigheter att ingå på ett bedömande av byggnadsbehoven i framtiden på detta speciella område. Endast för domkyrkornas del, där staten i regel lämnar bidrag, har behoven ansetts böra medtagas. Till en särskild grupp har slutligen förts de affärsdrivande verkens och vissa andra myndigheters byggnader för driftmässig verksamhet. Därvid h a r uppstått en del avgränsningsproblem. Utredningen skall endast omfatta husbyggnader och icke annan byggnads- och anläggningsverksamhet. Speciellt för de tekniska verken är det ofta vanskligt att dra gränser. Stundom redovisas exempelvis i fråga om vattenfallsverket husbyggnader ej särskilt och ur saklig synpunkt torde det finnas ringa anledning att ur en driftanlägg-

Fig. 47. Telefon- och telegrafstationsbyggnad i Hälsingborg. Byggd 1909. Ark.: F. O. Lindström. 1) allmänhet, 2) expedition, 3) apparatsal.

nings byggnader för normala redovisningsändamål särskilja just husbyggnader. Det är emellertid klart att kraftanläggningar, järnvägsanläggningar, vägar, broar, hamnar och kanaler ej skall ingå. Husbyggnader, som bildar själva kraftstationen, som ingår i en rörlig bro o. dyl., har ej heller medtagits. Däremot har verkstads- och andra industribyggnader, luftfartsverkets hangarer, olika slag av förråds-, magasins- och silobyggnader medtagits. För statens järnvägar ingår vad som av verket redovisas som husbyggnader jämte verkstads- och garagebyggnader. Telever-

186 kets byggnader för telefonstationer, överdragsstationer och radiostationer h a r inräknats. För sjöfartsverket ingår lots- och fyrbyggnader. Inom luftfartsverket h a r för flygplatsanläggningarna enbart husbyggnader medtagits men ej flygfältsanläggningarna. Ehuru ej i egentlig bemärkelse driftbyggnader har h ä r medtagits tullbyggnader samt byggnader för lokala organ till vissa tekniska och vetenskapliga institutioner. I anslutning till denna ganska heterogena g r u p p har vidare medtagits byggnader och anläggningar för brandstationer, civilförsvarets anläggningar samt vissa slag av lagringslokaler m. m. för civilförsvaret, ekonomisk försvarsberedskap o. dyl. Då det gäller ombyggnader kan det diskuteras huruvida dylika bör medtagas i behovsbedömningen. Det har emellertid ansetts riktigast att medtaga mera betydande sådana, vilka realiter kan betraktas som nyinvesteringar. Vidare har sådant lokalbehov, som för närvarande täcks eller i framtiden kan komma att täckas genom förhyrning, ansetts böra medtagas, då frågan om sättet för anskaffning av erforderliga lokaler ej torde ligga inom utredningens ram. I byggnadsbehoven för offentliga ändamål ingår även en betydande del byggnader för mer eller mindre utpräglade rena bostadsändamål. Dels förekommer i betydande, ehuru numera något minskad, utsträckning personalbostäder vid olika slag av offentliga anläggningar eller i anslutning till byggnader med smärre tjänstelokaler. De största kategorierna torde vara lärarebostäder vid folkskolor samt bostäder vid sjukvårdens och fångvårdens anstalter. Dessutom är tjänstebostadsbeståndet betydande inom kommunikationsverken, främst statens järnvägar och vattenfallsverket, liksom inom tull-

verket samt lots- och fyrväsendet. Jordoch skogsbrukets utbildningsanstalter behöver också oftast personalbostäder. En annan hithörande kategori är elevbostäder vid lantbruks- och likartade undervisningsanstalter, vid läroverk och en del andra skolor, vid sjukvårdens utbildningsanstalter m. fl. I samband med kraftverksanläggningar, gruvanläggningar m. fl. erfordras stundom en hel samhällsbebyggelse. Det har emellertid ansetts för behovsuppskattningen lämpligast att bostadsbehov av detta slag inräknas i byggnadsbehoven för varje verksamhetsgren, ehuru en separat redovisning vore av intresse. I ej ringa utsträckning torde nämligen dessa bostäder ej erfordras ur verksamhetens synpunkt utan därför att tillgång på bostäder saknas. Till denna del borde alltså frågan om bostadsbyggande bedömas i samband med den allmänna bostadsfrågan. En betydande svårighet vid genomförandet av den inventering, som måste ligga till grund för en sammanställning av de aktuella byggnadsbehoven, är den offentliga verksamhetens och icke minst husbyggnadsverksamhetens organisation. I direktiven konstateras att den statliga husbyggnadsverksamheten »kännetecknas av en stark uppsplittring i fråga om ändamål och användningsområden, en splittring som motsvaras av en lika stark splittring på huvudmän och intressenter». Detta gäller även den statliga tillsynen av den icke-statliga offentliga husbyggnadsverksamheten. Under hösten 1955 gjordes av utredningen ett försök att från mångfalden av centrala verk, myndigheter samt andra offentliga eller halvoffentliga institutioner och organisationer infordra uppgifter om byggnadsbehoven. Det visade sig emellertid därvid att skilda bedömningsgrunder tillämpades, att samma byggnadsbehov upp-

187 togs av olika organ medan flera områden ej blev företrädda. Det blev därför nödvändigt att söka samordna behovsinventeringen och detta skedde genom att myndigheter och organisationer kallades till ett gemensamt sammanträde, som hölls den 7 juni 1956. Följande myndigheter och institutioner var därvid representerade: socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, kommittén för akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande, kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande, centrala sjukvårdsberedningen, statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande, statens brandskola, civilförsvarsstyrelsen, statens brandinspektion, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas förbund, generalpoststyrelsen, byggnadsstyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, luftfartsstyrelsen, mynt- och justeringsverket, generaltullstyrelsen, 1955 års långtidsutredning, riksarkivet, riksantikvarieämbetet, nationalmuseum, livrustkammaren, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, överstyrelsen för de tekniska högskolorna, Sveriges geologiska undersökning, tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté, chalmerska byggnadskommittén, gymnastiska centralinstitutet, farmaceutiska institutet, statens naturvetenskapliga forskningsråd, atomkommittén, nordiska museet, vetenskapsakademien, vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, musikaliska akademien, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, skogshögskolan, statens växtskyddsanstalt, statens centrala frökontrollanstalt, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, sjöfartsstyrelsen, flygtekniska försöksanstalten,

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, handelshögskolan i Stockholm, Sveriges riksidrottsförbund samt 1955 års universitetsutredning. Vid sammanträdet överenskoms om fördelning av ansvaret för behovsbedömningen i huvudsak enligt följande. Fångvårdsstyrelsen (i samråd med kommittén för fångvårdsbyggnader): vanliga fångvårdsanstalter, säkerhetsanstalter, ungdomsanstalter, skol- och yrkeshem, sinnessjukavdelningar, tvångsarbetsanstalter, rannsakningsf ängel ser. Socialstyrelsen: statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården, alkoholistanstalter med tvångsarbetsanstalter (anstalter för sinnessjuka alkoholister, se medicinalstyrelsen), ålderdomshem, mödrahem, harnhem, barndaghem, barnkolonier, förskoleseminarier, förskolor, barnträdgårdar m. m., ungdomshem, semesterhem. Arbetsmarknadsstyrelsen: arbetsförmedlingskontor, arbetskliniker (arbetsvårdsinstitut). Bostadsstyrelsen: pensionärshem och pensionärslägenheter, bostadskollektiva anläggningar (tvätterier o. dyl.). Medicinalstyrelsen (i samråd med centrala sjukvårdsberedningen och resp. institutsstyrelser) : undervisningssjukhus (i samråd med universitetskanslersämbetet samt resp. kommittéer), allmänna kroppssjukhus, ödemarkssjukstugor, beredskapssjukhus, förlossningsanstalter och förlossningsavdelningar, barnsjukhus och barnavdelningar, tuberkulossjukvårdsanstalter och sanatorier, epidemisjukhus, reumatikeranstalter, ortopediska lasarettsavdelningar, spastikerhem, epileptikeranstalter, radioterapianstalter, neurokirurgiska anstalter, kronikerhem, sinnessjukhus och psykiatriska avdelningar, alkoholistanstalter för sinnessjuka, mödra- och barnavårdscentraler, tandpolikliniker, apotek, statens rättsläkarstationer, sjuksköterskeskolor, barnmorskeläroanstalter, barnsjuksköterskeskolor, statens bakteriologiska laboratorium, institutet för folkhälsan, statens rättskemiska laboratorium, statens farmaceutiska laboratorium, provinsialläkarmottagningar och -bostäder, läkarbostäder, sköterske- och biträdesbostäder, elevbostäder, övriga personalbostäder. Centrala sjukvårdsberedningen: (se medicinalstyrelsen) .

188 Statens polisskola: institutionsbyggnader. Statens brandskola: institutionsbyggnader. Civilförsvarsstyrelsen: skyddsrum (i samråd med resp. myndigheter i förekommande fall), civilförsvarscentraler, lagringsanläggningar (i samråd med riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap). Statens brandinspektion: brandstationer, branddammar (i samråd med civilförsvarsstyrelsen). Generalpoststyrelsen: driftbyggnadcr, undervisningslokaler, personalbostäder. Väg- och vattenbyggnadsstyrclsen: driftbyggnader, personalbostäder, statens bilinspektion. Byggnadsstyrelsen (i samråd med resp. myndigheter och institutioner): statsdepartementen, kommittéer och sakkunniga, centrala verk och myndigheter (däri ingående administrationslokaler för de affärsdrivande verken), överståthållarämbetet, länsstyrelser, länsarkitekter, vägförvaltningar, distriktslantmätare, länsarbetsnämnder, länsbostadsnämnder, lantbruksnämnder, skogsvårdsstyrelser, statens justerare, yrkesinspektionen, administrationslokaler för övriga lokala myndigheter och institutioner, utrikesrepresentationens byggnader, överdomstolar, underrätter (i samråd med resp. hovrätt), slottsbyggnader, kyrkor, kungl. teatern, kungl. dramatiska teatern, radiohus, riksdagen och riksgäldskontoret (i samråd med riksgäldskontoret), riksbanken och dess lokalorganisation (i samråd med riksbanken). Telestyrelsen: driftbyggnader, undervisningslokaler, personalbostäder. Järnvägsstyrelsen: driftbyggnadcr, undervisningslokaler, personalbostäder. Vattenfallsstyrelsen: fristående driftbyggnader, samhällsbebyggclse vid kraftverksbyggen, ersättningsbebyggelse för vid reglering förstörda samhällen, personalbostäder. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: meteorologiska och hydrologiska stationer o. dyl. (i förekommande fall i samråd med luftfartsstyrelsen), personalbostäder. Luftfartsstyrelseii: driftbyggnader. Mynt- och justeringsverket: driftbyggnader. Generaltullstyrelsen: driftbyggnader, undervisningslokaler, personalbostäder. Riksarkivet: arkivbyggnader. Kungl. biblioteket: biblioteksbyggnader.

Riksantikvarieämbetet: (se vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien). Nationalmuseum: institutionsbyggnader. Livrustkammaren: institutionsbyggnader. Skolöverstyrelsen: folkskolor (enhetsskolans låg- och mellanstadier), nomadskolor, allmänna läroverk, gymnasier och realskolor (enhetsskolans högstadium), praktiska realskolor, folkskoleseminarier, småskoleseminarier, skolköks- och handarbetsseminarier, fackskolor för huslig ekonomi, läroanstalter för blinda, läroanstalter för dövstumma, läroanstalter för vanföra, dövlärareseminariet, blindlärareseminariet, elevhem vid högre läroanstalter, elevhem vid lägre läroanstalter, elevhem vid olika slags särskolor, särskolor och anstalter för psykiskt efterblivna (i samråd med medicinalstyrelsen), lärarbostäder. Överstyrelsen för yrkesutbildning: tekniska läroverk, gymnasier och fackskolor, bergsskolan i Filipstad, Lennings textiltekniska institut i Norrköping, textilinstitutet i Borås, grafiska institutet, handelsgymnasier, lärarbostäder, elevhem, centrala yrkesskolor för handel, industri och husligt arbete, lokala yrkesskolor för handel, industri och husligt arbete, sjömansskolor, konstfackskolan. Universitetskanslersämbetet (i samråd med 1955 års universitetsutredning, utredning rör. fortsatt upprustning av Stockholms högskola samt betr. studentbostäder samråd med bostadsstyrelsen) : universitet, högskolor, studentbostäder, slutens institut för rasbiologi. Stockholms högskola: (se universitetskanslersämbetet). Överstyrelsen för de tekniska högskolorna: institutionsbyggnader (i samråd med 1955 års universitetsutredning). Tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté: (se överstyrelsen för de tekniska högskolorna). Chalmers tekniska högskola (se överstyrelsen för de tekniska högskolorna). Gymnastiska centralinstitutet: institutionsbyggnader (i samråd med 1955 års universitetsutredning). Farmaceutiska institutet: institutionsbyggnader (i samråd med 1955 års universitetsutredning) . Atomkommittén: byggnader för atomforskningsändamål . Nordiska museet: institutionsbyggnader. Vetenskapsakademien: naturhistoriska riksmuseet.

189 Vitterhets-, historic- och antikvitetsakademien: statens historiska museum, östasiatiska samlingarna, medelhavsmuseet, statens etnografiska museum, statens sjöhistoriska museum. Akademien för de fria konsterna: konsthögskolan (i samråd med byggnadsstj'relsen). Musikaliska akademien: musikhögskolan (i samråd med byggnadsstyrelsen). Domänstyrelsen: skogsskolor, lärarbostäder, elevhem, driftbyggnader, personalbostäder. Lantbruksstyrelsen: lantbruksskolor, lantmannaskolor, trädgårds- och fruktodlingsskolor, lanthushållsskolor, lärarbostäder, elevhem, statens frökontrollanstalt, statens växtskyddsanstalt statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader, jordbrukstekniska institutet, statens maskin- och redskapsprovningsanstalter. Skogsstyrelsen: (skogsvårdsstyrelserna, se byggnadsstyrelsen), plantförsörjningsverksamhet m. m., skogsmästareskolor, den lägre skogliga yrkesundervisningen, lärarbostäder, elevhem. Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök: laboratorier. Skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut: institutionsbyggnader (i samråd med 1955 års universitetsutredning). Statens centrala frökontrollanstalt: (se lantbruksstj'relsen). Statens växtskyddsanstalt: (se lantbruksstyrelsen). Lantbrukshögskolan: institutionsbyggnader (i samråd med 1955 års universitetsutredning). Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: institutionsbyggnader (i samråd med 1955 års univcrsitetsutredning). Statens maskinprovningar: (se lantbruksstyrelsen). Veterinärhögskolan: institutionsbyggnader (i samråd med 1955 års universitetsutredning). Statens veterinärmedicinska anstalt: institutionsbyggnader. Sjöfartsstyrelsen: driftbyggnader, varv, verkstäder, fyrbyggnader, personalbostäder, sjöbefälsskolor, fartygsinspektionen, skeppsmätningen, sjömanshus. Sveriges geologiska undersökning: driftbyggnader. Statens provningsanstalt: institutionsbyggnader.

Flygtekniska försöksanstalten: institutionsbyggnader. Kommerskollegium: driftbyggnader vid legogruvor, samhällsbebyggelse vid legogruvor, bergmästareämbetena. Statens skeppsprovningsanstalt: institulionsbyggnader. Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap: lagringsanläggningar (i samråd med civilförsvarsstyrelsen och statens jordbruksnämnd). Statens nämnd för samlingslokaler: allmänna samlingslokaler. Handelshögskolan i Stockholm: institutionsb3rggnader (i samråd med 1955 års universitetsutredning). Handelshögskolan i Göteborg: institutionsbyggnader (i samråd med 1955 års universitetsutredning). Sveriges riksidrottsförbund: idrottsanläggningar (i visst samarbete med skolöverstyrelsen). 1955 års universitetsutredning: (se universitetskanslersämbetet samt resp. högskola), socialinstitut. Utredning rör. fortsatt upprustning av Stockholms högskola: (se universitetskanslersämbetet). Statens geotekniska institut: institutionsbyggnader. Chalmers matcrialprovningsanstalt: institutionsbyggnader. Statens hantverksinstitut: institutionsbyggnader. Hemmens forskningsinstitut: institutionsbyggnader. Svenska institutet för konserveringsforskning: institut ionsbyggnader. Svenska träforskningsinstitutct: institutionsbyggnader. Svenska textilforskningsinstitutet: institut ionsbj'ggnader. Statens kriminaltekniska anstalt: institutionsbyggnader. Flyg- och navalmedicinska nämnden: institutionsbyggnadcr. Matematikmaskinnämnden: institutionsbyggnader. Statens reproduktionsanstalt: driftbyggnader. Riksbankens industristyrelse: pappersbruk och sedeltryckeri, personalbostäder.

Sedermera visade .det sig lämpligt med vissa justeringar i den angivna förteckningen, varom överenskommelse under hand träffades med vederbörande

190 myndighet. Vidare hade en del smärre byggnadsområden blivit orepresenterade. Följande ändringar och kompletteringar i den vid det ovannämnda sammanträdet upprättade förteckningen har därför vidtagits. Arbetsmarknadsstyrelsen: länsarbetsnämnder. Skogsstyrelsen: skogsvårdsstyrelser. Sveriges riksbank: riksbanken och dess lokalorganisation. Vetenskapsakademien: statens etnografiska museum. Statens sjöhistoriska museum: institutionsbyggnader. Statens skogsmästareskola: institutionsbyggnader. Statens skogsforskningsinstitut: institutionsbyggnader. Veterinärstyrelsen: veterinärbostäder. Statens jordbruksnämnd: vissa lagringsbyggnader för spannmål. Pensionsstyrelsen: reumatikerhem. Institutet för silikatforskning: institutionsbyggnader. Institutet för optisk forskning: institutionsbyggnader. Metallografiska institutet: institutionsbyggnader. Statens väginstitut: inslitutionsbyggnader. Socialinstitutet i Stockholm: institutionsbyggnader. Socialinstitutet i Göteborg: institutionsbyggnader. Sydsvenska socialinstitutet: institutionsbyggnader. Statens fritidsnämnd: fritidsanläggningar. Svenska turistföreningen: fritidsanläggningar. Reso: fritidsanläggningar. Skid- och friluftsfrämjandet: fritidsanläggningar. Tandläkarhögskolan i Stockholm: institutionsbyggnader. Tandläkarhögskolan i Göteborg: institutionsbyggnader. Tandläkarhögskolan i Malmö: institutionsbyggnader. Varje myndighet eller institution, som sålunda haft att sammanställa behovsuppgifter för ett visst område, utsåg en särskild tjänsteman att under materialets bearbetning såsom kontaktman bi-

Fig. 48. Telebyggnad i Hässleholm. Byggd 1955. Ark.: G. Kaunitz.

träda utredningen. Sedan uppgifterna sammanställts och ett preliminärt manuskript till denna del av utredningens betänkande uppgjorts, utsändes det för granskning och komplettering till vart och ett av de organ, som lämnat behovsuppgifter. Vid det nämnda sammanträdet framhölls från de centrala kommunalförbundens sida att »inom betydande sektorer av det offentliga byggandet kommunerna torde vara närmast till att bedöma sina egna byggnadsbehov, som stundom kunde vara vidare än vad de centrala myndigheterna bedömde». Manuskriptet underställdes därför jämväl svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet samt svenska landskommunernas förbund. I det följande redovisas den verkställda bedömningen med de kommentarer och reservationer, som vederbörande verk eller institution anfört, ävensom de kompletteringar och kommentarer som yttranden från de tre kommunala centralorganisationerna givit anledning till.

191 2. Ämbetsbyggnader

För departement, överdomstolar, centrala ämbetsverk och andra centrala myndigheter har huvudsakligen byggnadsstyrelsen i samråd med vederbörande myndighet sökt verkställa en uppskattning av byggnadsbehoven. Byggnadsstyrelsens uppgifter bygger på dels i viss utsträckning inom styrelsen tidigare bearbetade planer eller pågående planeringsarbeten, dels i övrigt på av styrelsen från berörda myndigheter infordrade uppgifter, vilka dock ej prövats av byggnadsstyrelsen. Styrelsen har framhållit att beräkningarna är högst osäkra, då man ej kan överblicka utvecklingen under så lång tid som en tioårsperiod. Departement

och

kommittéer

Justitiedepartementet med nedre justitierevisionen Socialdepartementet Kommunikationsdepartementet . . Finansdepartementet Ecklesiastikdepartementet Handelsdepartementet Inrikesdepartementet Civildepartementet

0,20 0,06 0,04 0,28 0,20 0,60 0,20 0,16

Summa Mkr

1,74

För nedre justitierevisionen, utrikes-, försvars- och jordbruksdepartementen väntas enligt vad byggnadsstyrelsen inhämtat några lokalbehov ej uppkomma. Centrala

förvaltningsmyndigheter

Justitiekanslersämbetet Regeringsrätten Fångvårdsstyrelsen Socialstyrelsen Arbetsmarknadsstyrelsen Bostadsstyrelsen Försäkringsrådet Riksförsäkringsanstalten Arbetarskyddsstyrelsen Pensionsstyrelsen Statens hyresråd

0,26 0,70 1,00 0,62 6,00 4,72 0,60 0,30 0,20 1,20 0,50

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Statens biltrafiknämnd Statens trafiksäkerhetsråd Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut Byggnadsstyrelsen Statens elektriska inspektion. .. . Djurgårdsnämnden Kammarkollegiet Kammarrätten Statistiska centralbyrån Riksräkenskapsverket Konjunkturinstitutet Statens sakrevision Statens organisationsnämnd . . . . Generaltullstyrelsen Kontrollstyrelsen Riksskattenämnden Bank- och fondinspektionen . . . . Sparbanksinspektionen Mellankommunala prövningsnämnden Kupongskattekontoret Skolöverstyrelsen Överstyrelsen för yrkesutbildning Statens biografbyrå Studielånenämnden Veterinärstyrelsen Statens jordbruksnämnd Fiskeristyrelsen Skogsstyrelsen Lantmäteristyrelsen Rikets allmänna kartverk Sjöfartsstyrelsen Patent- och registreringsverket . . Försäkringsinspektionen Medicinalstyrelsen Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd Överståthållarämbetet Civilförsvarsstyrelsen och statens brandinspektion Statens lönenämnd Statens avtalsnämnd Statens pensionsanstalt Statens bostadsnämnd

2,00 0,52 0,24 6,50 0,80 0,10 0,12 0,08 0,95 1,00 0,28 0,14 0,06 0,65 3,50 1,00 0,16 0,40 0,23 0,16 0,25 1,60 1,60 0,15 0,02 0,10 2,10 0,50 0,20 1,00 3,00 0,30 2,20 0,70 0,70 0,34 1,00 1,90 0,04 0,55 1,80 0,06

Summa Mkr 55,10

192 För lagberedningen, riksåklagarämbetet, högsta domstolen, lagrådet, utrikesdepartementets nämnd för konsulära sjöfolks- och sjöfartsärenden, utrikesdepartementets understödsnämnd, försvarets kommandoexpedition, arbetsdomstolen, statens nämnd för samlingslokaler, statskontoret, statens heraldiska nämnd, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, statens handels- och industrikommission, statens utlänningskommission samt dyrortsnämnden väntas, enligt vad byggnadsstyrelsen inhämtat, såvitt nu kan bedömas några nämnvärda lokalbehov ej uppkomma. Vid beräkningen av pensionsstyrelsens lokalbehov har hänsyn ej tagits till den utökning, som kan komma att bli erforderlig genom den allmänna pensionsförsäkringens införande. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har beräknat sitt framtida rumsbehov till ytterligare minst 100 rum, vilket av byggnadsstyrelsen uppskattats till 2,0 Mkr. I generaltullstyrelsens byggnadsbehov ingår såväl administrations- som undervisningslokaler. Medicinalstyrelsen har i sin prognos till 1955 års långtidsutredning uppgivit behov av ny ämbetsbyggnad, vilken upptagits till 2,5 Mkr. Byggnadsstyrelsen har i sin sammanställning ansett sig böra räkna med endast 0,7 Mkr, då det förutsatts att det gamla ämbetshuset skall kunna utnyttjas för a n d r a statliga myndigheter. Riksdagen, dess ombudsmän och verk m. m. Justitieombudsmannen Militieombudsmannen Riksbanken med valutakontoret

0,12 0,02 0,90

Summa Mkr 1,04 För riksdagen, riksgäldskontoret samt riksdagens revisorer väntas enligt vad byggnadsstyrelsen inhämtat några lokal-

behov ej uppstå. För riksdagsbiblioteket erfordras en arkivdepå, vilken avses att ingå i en för flera myndigheter gemensam depå. Denna har uppgivits av kungl. biblioteket under avsnittet »Publikbyggnader». Direktionen för Sveriges riksbank har meddelat att några nybyggnadsarbeten av nämnvärd omfattning icke beräknas skola ske under den aktuella tidrymden. Vissa ändrings- och reparationsarbeten kominer dock att med det snaraste igångsättas inom de lokaler i fastigheten Rosenbad i Stockholm, vilka riksbanken förhyrt och för vilket ändamål innevarande års riksdag medgivit att riksbanken av egna medel får taga i anspråk ett belopp av förslagsvis 0,9 Mkr.2 Affärsverken Telestyrelsen 35,0 Järnvägsstyrelsen 30,0 Vattenfallsstyrelsen 22,0 Domänstyrelsen 2,7 Luftfartsstyrelsen 1,1 Summa Mkr 90,8 Erforderlig utökning av postgirohuset i Stockholm ingår under avsnittet »Driftbyggnader». För telestyrelsen hade byggnadsstyrelsen ursprungligen angivit ett byggnadsbehov av 12,0 Mkr. Emellertid har telestyrelsen sedermera uppgivit att, därest styrelsens anslagsbehov kan komma att tillgodoses i större utsträckning än vad hittills skett, ett behov föreligger av ytterligare administrationsbyggnader i samband med att fastigheterna i kv Fyrmörsaren och Åskslaget kommer att rivas på grund av norrmalmsregleringen. Kostnaderna härför uppskattas till 12,0 respektive 14,0 Mkr. Dessutom kommer administrationsbyggnader i kv Jericho i Stockholm och i Göteborg att bli erforderliga med beräknade kostnader om 6,0 respektive

193 3,0 Mkr. Den av telestyrelsen uppgivna kostnaden för ämbetsbyggnader uppgår sålunda till sammanlagt 35,0 Mkr. Järnvägsstyrelsen bar för förvaltningsbyggnader i Stockholm beräknat ett belopp av 30,0 Mkr. Det är för dagen svårt att bedöma hur stor del av denna kostnad, som kominer att bestridas av statens järnvägars investeringsmedel, då de nya lokalerna till större delen erfordras som ersättningslokaler när kv Svanen och Pensionären m. fl. rivs för att ge plats för Stockholms stads arbeten på klarabergsgatsviadukten med anslutande ramper från Vasagatan. Nybyggnad för vattenfallsstyrelsen har av byggnadsstyrelsen kostnadsberäknats till 17,0 Mkr, vilket belopp vattenfallsstyrelsen höjt till 22,0 Mkr. Vid uppskattningen av domänstyrelsens lokalbehov har förutsatts att den nuvarande baracken på Riddarholmen rivs. Det för luftfartsstyrelsen uppgivna behovet avser ytterligare lokaler u n d e r förutsättning att arbetarskyddsstyrelsen kommer att kvarligga i ämbetshuset vid Västerbroplan. För statens reprodaktionsanstalt erforderlig utökning av administrationslokaler har medtagits under driftbyggnader. Regionala och lokala förvaltningsmyndigheter m. m. Länsstyrelser och vissa regionala förvaltningsorgan 89,00 Arbetsförmedlingskontor 37,00 Yrkesinspektionen 0,32 Skogsvårdsstyrelserna 0,30 Summa Mkr 126,62 Av socialstyrelsen, mynt- och justeringsverket, skolöverstyrelsen, fiskeristyrelsen och kommerskollegium h a r uppgivits att något ytterligare lokalbehov för socialvårdskonsulenterna, fattig- och barnavårdsinspektörerna, statens justerare, folkskolinspektörerna, fiskeriintendenterna samt bergmästarna ej föreligger. Bostäder för distriktsve13— 609187

terinärerna tillhandahålls i allmänhet av respektive kommun, vilka ej uppbär något statsbidrag härför. Byggnadsstyrelsen har med anledning h ä r a v ej gjort någon behovsbedömning inom detta område. Enligt sjöfartsstyrelsen finns ej behov av ytterligare lokaler för fartygsinspektionen och skeppsmätningen, då en sammanslagning av dessa båda verksamhetsgrenar planeras. Styrelsen har också meddelat att något byggnadsbehov för sjömanshus, rörande vilken institution utredning pågår, ej torde vara att förvänta. Något lokalbehov för lantmäteriorganisationen, utöver vad i byggnadsstyrelsens beräkning medtagits, har lantmäteristyrelsen ej ansett föreligga. Riksbankens avdelningskontor anses av bankdirektionen ej fordra någon nybyggnad. Däremot torde mindre ändrings- och reparationsarbeten tid efter annan bli erforderliga. Byggnadsbehoven för lokala förvaltnings- och inspektionsorgan har byggnadsstyrelsen beräknat på grundval av en plan, som av styrelsen framlades i skrivelse till Konungen den 31 augusti 1954. Beräkningen omfattar i stort sett följande lokala myndigheter: länsstyrelser, länsarkitektkontor, länsbostadsnämnder, landsfogdekontor, lantmäterikontor, distriktlantmätarekontor, vägförvaltningar, lantbruksnämnder, häradsskrivarekontor, länsarbetsnämnder samt bilinspektioner. De med hänsyn till bristfälliga lokaler mest angelägna åtgärderna kostnadsberäknades då till 26,0 Mkr samt av organisatoriska eller andra skäl lämpliga åtgärder till 32,0 Mkr. Den sammanlagda kostnaden 58,0 Mkr har av styrelsen i dagens prisläge uppräknats till 63,0 Mkr. Även efter sådana nybyggnader beräknas emellertid ett stort antal av de b e r ö r d a förvaltningarna kvarligga i förhyrda lokaler. Skall även dessa i n r y m m a s i staten tillhöriga fastigheter, tillkommer

194 byggnader för 20,0 Mkr. I den ursprungliga beräkningen hade vidare byggnadsstyrelsen ej medtagit lokaler för länsadministrationen i Stockholm, för vilket ändamål styrelsen bedömt en byggnad för 6,0 Mkr nödvändig. Det totala byggnadsbehovet för länsadministrationen och närstående organ skulle därigenom bli 89,0 Mkr. Häri ingår dock icke sådana lokala myndigheter, som ej är förlagda till residensstäderna. För arbetsmarknadsorganen har i byggnadsstyrelsens kostnader endast medtagits lokaler för länsarbetsnämnderna men ej för arbetsförmedlingarna. För arbetsförmedlingar och länsarbetsnämnder utanför residensstäderna erfordras enligt arbetsmarknadsstyrelsen lokaler för tillhopa 37,0 Mkr. Emellertid förhyrs i huvudsaklig utsträckning lokaler för ovannämnda ändamål. I Göteborg torde fråga uppkomma om inlösen av den förhyrda fastigheten, vilket styrelsen beräknar komma att kosta 4,0 Mkr. För statspolisens lokaler svarar respektive kommuner, varför byggnadsstyrelsen här ej upptagit något lokalbehov. För yrkesinspektionen har byggnadsstyrelsen i samråd med arbetarskyddsstyrelsen uppgivit ett lokalbehov om 0,32 Mkr. Skogsvårdsstyrelsernas behov av administrationslokaler har av skogsstyrelsen beräknats till 0,3 Mkr. Behovet av administrationslokaler för lotsstaten har uppgivits av sjöfartsstyrelsen och redovisas tillsammans med verkets driftbyggnader. Lokalbehovet för statens rättsläkarstationer och provinsialläkarna har av medicinalstyrelsen uppgivits i samband med sjukvårdsbyggnader. För utrikesrepresentationen föreligger en hel del byggnadsbehov och byggnadsstyrelsen planerar nybyggnader och fastighetsförvärv i utlandet för sammanlagt 37,0 Mkr. Beträffande rättsväsendet har bygg-

nadsstyrelsen sammansställt de olika byggnadsbehoven och kommit till ett belopp av 31,8 Mkr. Svea hovrätt med vattenövcrdomstolen 0,5 Göta hovrätt 0,3 Hovrätten för västra Sverige . . . 0,3 Underrätterna 30,0 Österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar 0,7 Summa Mkr

31,8

Byggnadsbehovet för underrätter, dvs. tingshus, har uppskattats efter samråd med vederbörande hovrätt. För Österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar har vattenöverdomstolen angett byggnadsbehoven och byggnadsstyrelsen har därefter uppskattat kostnaderna. Behovet av ämbetsbyggnader har till övervägande delen uppskattats av byggnadsstyrelsen på grundval dels av för ändamålet från respektive myndigheter särskilt inhämtade uppgifter, dels av inom styrelsen pågående utredningar m. m. angående tillämnade byggnadsföretag, vilka som regel baserar sig på det för dagen kända lokalbehovet. För ett flertal myndigheter har uppgivits att några framtida lokalbehov såvitt nu kan bedömas ej föreligger. Med hänsyn till den fortgående expansionen av den statliga förvaltningsapparaten synes det dock troligt att en viss utökning av lokalerna även för dessa myndigheter i framtiden kan komma att bli erforderlig. För de myndigheter för vilka planer finns eller är under utarbetande hos byggnadsstyrelsen torde av samma skäl en utökning kunna bli erforderlig under den aktuella tiden. Vid uppgifternas lämnande har av naturliga skäl ej heller hänsyn kunnat tagas till lokalbehovet för myndigheter, vilka kan tillkomma i framtiden. Vid beräkningen av pensionsstyrelsens lokalbehov har,

195 såsom i det föregående sagts, byggnadsstyrelsen ej tagit hänsyn till den utökning, som kan komma att bli erforderlig genom den allmänna pensionsförsäkringens genomförande. Av dessa anledningar torde det för ämbetsbyggnader beräknade behovet av lokaler, som avser departement och kommittéer, centrala samt regionala och lokala förvaltningsmyndigheter m. m., böra uppräknas till förslagsvis 1,9 Mkr respektive 60,0 Mkr och 135,0 Mkr. Kostnaderna för vattenfallsstyrelsens nya ämbetsbyggnad har av byggnadsstyrelsen beräknats till 25,0 Mkr. Värdet av de lokaler, som genom flyttningen till de nya lokalerna kan friställas, har beräknats till 8,0 Mkr. Vattenfallsstyrelsen har emellertid uppgivit en beräknad kostnad för den nya byggnaden av cirka 30,0 Mkr, varigenom den erforderliga nyinvesteringen skulle komma att uppgå till 22,0 Mkr. Detta belopp torde komma att bestridas med investeringsanslag under statens vattenfallsverks fond. De nuvarande lokalerna, vilka är inrymda i fastigheter redovisade på samma fond, torde därefter komma att överföras till statens allmänna fastighetsfond, varigenom nettobelastningen på statens vattenfallsverks fond kommer att minskas. Då de friställda lokalerna beräknas komma att utnyttjas för täckande av vissa behov, vilka i det föregående redovisats av byggnadsstyrelsen, har endast beloppet 22,0 Mkr ansetts böra uppföras för vattenfallsstyrelsen. I fråga om domänstyrelscns byggnadsbehov har på motsvarande sätt upptagits 2,7 Mkr. Kostnaden för styrelsens nybyggnad i Bergshamra har av byggnadsstyrelsen beräknats till 6,0 Mkr men styrelsen bedömer att lokaler för 3,3 Mkr kommer att friställas för andra statliga ändamål. I det för ämbetsbyggnader uppförda beloppet ingår bostäder, dock blott med

en liten del. I vissa nytillkommande ämbetsbyggnader torde ingå vaktmästar- och maskinistbostäder, tingshus innehåller regelmässigt ett antal bostadslägenheter och bland utrikesrepresentationens byggnader är också vissa bostäder för legationspersonal. Bostädernas andel av totalbeloppet torde kunna överslagsvis uppskattas till i runt tal 5,0 Mkr. Byggnadsbehov för ämbetsbyggnader Departement och kommittéer . . 1,90 Centrala förvaltningsmyndigheter 60,00 Biksdagen, dess ombudsmän och verk m. m 1,04 Affärsverken 90,80 Begionala och lokala förvaltningsmyndigheter m. m 135,00 Utrikesreprescntationen 37,00 Bättsväsendet 31,80 Summa Mkr

357,54

Samtliga här upptagna byggnader finansieras helt med statliga medel med undantag av byggnader för underrätter, vilka uppförs av kommunerna. Av den angivna totalsumman skulle således 327,54 Mkr utgöra statsmedel och 30,0 Mkr kommunala medel. 3. Socialvårds- och fångvårdsbyggnader

Socialstyrelsen har uppskattat behovet av husbyggnader inom sitt verksamhetsområde till 589,495 Mkr. Behovet av daghem för barn i förskole- och skolåldern h a r styrelsen u p p skattat till 32,4 Mkr. Det h a r emellertid ej varit möjligt att åstadkomma en hållfast prognos för behovet av daghem, emedan detta behov beror av en mångfald olika faktorer, som var för sig varierar från ort till ort och från tid till tid. Till de vikigaste faktorerna hör omfattningen av förvärvsarbete bland mödr a r till barn i förskoleåldern, rent geografiska förhållanden, storleken av

foffi:::::::r.T|::~

B

Fig. 49. Radiohus i Göteborg. Projekt 1954. Ark.: P. A. Ekholm och S. White.

barnkullarna i de aktuella åldrarna, tillgången på olika former av hemhjälp samt tillgången på familjedaghem. Andra familjestödjande åtgärder, exempelvis barnbidragen, inverkar också på efterfrågan på daghemsplatser. För lekskolor, som är avsedda för barn i åldrarna från och med fyra till och med sex år, uppger styrelsen ett belopp av 52,5 Mkr. På vissa orter finns för närvarande inte ens plats för alla sexåringar, vilkas föräldrar önskar placera dem i lekskolor. Cirka hälften av de godkända lekskolelokalerna är förlagda till speciellt inredda utrymmen i vanliga bostadshus, medan de övriga är uppförda såsom friliggande byggnader. Styrelsen räknar även för den fortsatta utbyggnaden med att en del lekskolor kommer att inrymmas i bostadsfastigheter. Av de befintliga skolorna är ett hundratal med tillsammans cirka 4 000 platser inrymda i provisoriska lokaler av olika typer, oftast i källare eller tillsammans med annan fritidsverksamhet i mer eller mindre offentliga lokaler. Behovet av barnhem och mödrahem har styrelsen med ledning av landstingens och storstädernas barnhemsplaner beräknat till 14,424 Mkr, varav på mödrahem skulle komma uppskattningsvis 1,440 Mkr. Bland barnkolonierna torde enligt styrelsen någon utbyggnad av antalet vårdplatser ej bli erforderlig under den närmaste tiden. En del äldre kolonibyggnader torde komma att ersättas med andra mer ändamålsenliga sådana, men med hänsyn till de höga bvsgnads-

kostnaderna och den korta tid av året, som dessa byggnader är i bruk, anser styrelsen det sannolikt att någon egentlig nybyggnad ej kommer att ske utan att behovet av ändamålsenliga lokaler kommer att tillgodoses genom inköp av befintliga byggnader och ombyggnad av dessa. Det är därför ej möjligt att förutsäga i vilken omfattning nybyggnad av kolonier kan komma att ske. Ej heller beträffande inackorderingshem, ungdomshem, anser styrelsen sig kunna göra en prognos för framtiden. Anordnandet av fritidslokaler för barn och ungdom är ett annat område, där säkra förutsägelser för en kommande tioårsperiod ej låter sig göra. Socialstyrelsen anser det å ena sidan sannolikt att den frivilliga ungdomsverksamheten under de närmaste åren kommer att tilltaga i omfattning till följd av det statliga stöd, som numera utgår till denna verksamhet. Å andra sidan förefaller det troligt, att de lokaler, som anordnas för verksamhet bland barn och ungdom, till största delen kommer att inrymmas i redan befintliga byggnader. Beträffande semesterhem för husmödrar anses ej någon utbyggnad vara att vänta under de närmaste åren. Styrelsen förmodar i stället, att något eller några av redan befintliga semesterhem kommer att nedläggas eller tagas i anspråk för annan verksamhet. Samtliga befintliga förskoleseminarier är i stort behov av nya lokaler. Styrelsen räknar med att av de befintliga sex enkelseminarierna åtminstone två kommer att erfordra nybyggnader,

197 likaså det befintliga dubbelseminariet, och anger härför en sammanlagd kostnad av 1,5 Mkr. Vid nybyggnad bör man räkna med att till seminariet anknytes övningsinstitutioner i erforderligt antal. I fråga om ålderdomshem föreligger behov av ny- eller om- och tillbyggnad för i r u n t tal 2 000 vårdplatser varje år u n d e r de närmaste åren, motsvarande en total kostnad av 440,0 Mkr. Härvid har företrädesvis räknats med ersättningsbyggnader för äldre ålderdomshem och sådana nybyggnader, som är beroende av övergång från m i n d r e hem med under 15 vårdplatser till större hem med mer än 20 platser. Socialsty-

relsen har vidare anfört, att från statsmakternas sida i olika sammanhang gjorts uttalanden att ålderdomshemmen borde befrias från den besvärande klientelblandningen. Vård av sinnessjuka, sinnesslöa eller kroniskt kroppssjuka personer borde icke lämpligen äga rum på de kommunala ålderdomshemmen utan på statens och landstingens sjukvårdsanstalter. Styrelsen har därför i sin prognos utgått från att sjukvårdsmyndigheterna skall vidtaga erforderliga åtgärder för att inom rimlig tid avhjälpa bristen på vårdplatser på sjukvårdsanstalter. I annat fall måste de angivna siffrorna högst väsentligt ökas. Socialstyrelsens prognos beträffande

Fig. 50. Radiohus i Göteborg. Plan av bottenvåningen.

198 vårdanstalter för alkoholmissbrukare upptar ett belopp av 32,G31 Mkr. Det aktuella behovet av nya vårdplatser uppgår för närvarande till minst 400 platser. Det anses ej möjligt att bedöma huruvida detta vårdplatsbehov till någon del är av övergående art. Kungl. Maj:t har genom beslut den 13 april 1956 tillkallat särskilda utredningsmän, som bl. a. skall beräkna det aktuella platsbehovet samt undersöka vilka vägar, som kan stå till buds för att snabbt tillskapa erforderligt antal nya vårdplatser. Härvid torde främst olika provisoriska anordningar komma i fråga. Utredningsmännen skall emellertid även bilda sig en uppfattning rörande utvecklingstendenserna samt utarbeta prognoser för det sannolika framtida vårdplatsbehovet. Vidare skall de pröva frågan om anordnande av en ny statlig vårdanstalt för manliga och en för kvinnliga alkoholmissbrukare. Det är därför vanskligt att med någon grad av säkerhet ange behovet av investeringar för nykterhetsvården. Socialstyrelsen r ä k n a r emellertid med vissa ytterligare arbeten för sammanlagt 7,424 Mkr vid statens vårdanstalter å Venngarn och Svartsjö. Dessutom beräknas tillkomma en ny statlig vårdanstalt med cirka 100 vårdplatser för en preliminärt uppskattad kostnad av omkring 3,0 Mkr. Vidare avses de statliga vårdanstalterna i Haknäs och Växjö ersättas av en ny anstalt för kvinnor för omkring 1,0 Mkr. Kostn a d e r n a för återstående arbeten enligt den u n d e r år 1953 beslutade planen för materiell upprustning av de statsunderstödda vårdanstalterna beräknar socialstyrelsen till 0,663 Mkr. Den beslutade upprustningen anses emellertid helt otillräcklig och arbeten för ytterligare cirka 7,0 Mkr är därför erforderliga, vilken kostnad styrelsen anser att staten helt bör bestrida. Då tillgängliga utvidgningsmöjligheter vid befintliga

icke statliga vårdanstalter i stort sett redan utnyttjats i den utsträckning som befintliga gemensamhetslokaler medger, måste det erforderliga nytillskottet av vårdplatser huvudsakligen åstadkommas genom anordnande av nya vårdanstalter. I vilken utsträckning man härvid kan utnyttja redan befintliga byggnader efter vissa ändrings- och reparationsarbeten kan för närvarande ej bedömas, varför byggnadskostnaderna ej kan uppskattas med någon större grad av säkerhet men anses komma att röra sig om 5,0 Mkr under förutsättning att ungefär halva antalet vårdplatser tillkommer genom nybyggnader. Därvid har inräknats två vårdanstalter, som planeras av Stockholms stads nykterhetsnämnd. Den år 1954 tillsatta kommittén för planering av en klinik för alkoholsjukdomar har i en i november 1955 avgiven promemoria lämnat förslag till sådan klinik samt en institution för teoretisk alkoholforskning. Kommittén utarbetade två alternativa förslag till klinik- och institutionsbyggnadens utformning. Enligt det av Kungl Maj :t och riksdagen numera i princip antagna förslaget 3 beräknas byggnadskostnaderna härför uppgå till 4,3 Mkr, vilken beräkning dock av byggnadsstyrelsen betecknats som låg. På grund av platsbristen vid de allmänna vårdanstalterna för alkoholmissbrukare har de kommunala myndigheterna visat stort intresse för att ordna lokala vårdmöjligheter i form av inackorderingshem. Nya inackorderingshem kommer sålunda att ordnas i Stockholm, Norrköping, Kalmar, Göteborg, Borås och Västerås. På ytterligare minst ett tiotal orter finns mer eller mindre avancerade planer på sådana hem. Då tillkomsten av nya inackorderingshem är beroende av lokala initiativ, kan icke med någon högre grad av sä-

199 kerhet förutsägas hur många hem som kommer att anordnas. Socialstyrelsen har dock för ändamålet uppskattat ett belopp av 3,244 Mkr. Beträffande kostnaderna för anordnande av polikliniklokaler för alkoholsjukdomar anser sig socialstyrelsen ej kunna lämna mera bestämda uppgifter än beträffande inackorderingshem. Styrelsen har dock uppskattat behovet av polikliniklokaler till 1,0 Mkr och påpekat, att statsbidrag utgår till kommunal nykterhetsnämnd härför med 60 % av kostnaderna men att i nykterhetsvårdsutredningens uppdrag även ingår frågan om statsbidrag till landsting för av dem inrättade alkoholistdispensärer, polikliniker. De av socialstyrelsen uppgivna kostnaderna för statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården, 16,04 Mkr, grundar sig på ungdomsvårdsskoleutredningens av 1955 års riksdag i princip godkända förslag. 4 I fråga om pensionärshem har bostadsstyrelsen meddelat att det årliga tillskottet av nya lägenheter i pensionärshem enligt en av åldringsvårdsutredningen företagen undersökning under perioden 1950—53 uppgick till i genomsnitt cirka 1 500 per år. Enligt samma utredning förelåg i början av år 1954 ett uppdämt behov av bostäder lämpliga för åldringar — på grundval av en kommunenkät uppskattat till cirka 30 000 lägenheter. Med hänsyn härtill och till den starka tillväxt i antalet åldringar, som kan beräknas för de närmaste åren, vore en ökad produktion av pensionärsbostäder i och för sig motiverad. Åldringarnas bostadsfråga kan emellertid i framtiden komma att lösas icke endast genom byggandet av särskilda pensionärshem utan i allt större utsträckning också genom anordnandet av pensionärsbostäder i vanliga flerfamiljshus med utnyttjande av det sär-

skilda statliga stödet härtill och genom upprustning med stöd av statliga förbättringslån av redan befintliga bostäder. Mot bakgrunden härav har det synts bostadsstyrelsen orealistiskt att under den närmaste tioårsperioden räkna med en produktion av särskilda pensionärshem av större omfattning än under perioden 1950—53, dvs. 1 500 lägenheter per år. Då produktionskostnaden för pensionärshem enligt styrelsen för närvarande kan beräknas till ungefär 25 000 kronor per lägenhet, skulle behovet under perioden uppgå till 375,0 Mkr. Med en genomsnittlig statsbidragsprocent uppskattad till 33 % blir det årligen erforderliga statsbidragsbeloppet cirka 12,5 Mkr. För budgetåret 1956/ 57 har emellertid riksdagen beslutat att statsbidrag till pensionärshem endast må beviljas intill ett belopp av 10,0 Mkr. Möjligheterna att under de närmaste åren bygga pensionärshem med statligt stöd i ovan angiven omfattning är således beroende av en utvidgning av ramen för bidragsgivningen. I sina anslagsberäkningar för budgetåret 1957/ 58 har bostadsstyrelsen föreslagit en sådan utvidgning för såväl innevarande som nästkommande budgetår. Beträffande arbetskliniker har arbetsmarknadsstyrelsen — efter att ha framhållit att lokalerna tillhandahålls av kommuner och landsting, varför kostnaden ej belastar statsverket — endast upptagit arbetskliniken i Stockholm. Kliniken beräknas få disponera lokaler i norrbackainstitutet, sedan viss del av institutets verksamhet överflyttats till karolinska institutet. En ökning av lokalytan blir emellertid då erforderlig från 350 till 500 m2 och kostnaden för dessa byggnadsarbeten har av byggnadsstyrelsen beräknats till 0,165 Mkr. I fråga om fångvårdsbyggnader har fångvårdens byggnadskommitté, till vil-

200 ken fångvårdsstyrelsen överlämnat att bedöma byggnadsbehoven, uppskattat behovet av nya anstalter till 175,0 Mkr. Planer för utbyggandet av anstalterna har successivt uppgjorts av 1954 års fångvårdsbyggnadsutredning. 5 Av planerna har numera anläggningar för ungdomsklientelet vid Skenas och Roxtuna i det närmaste slutförts. Återstående arbeten är kostnadsberäknade till 3,G Mkr. I fråga om säkerhetsanstalterna avses Hall-anstalten att utbyggas för 12,5 Mkr samt två sidoanstalter med vardera 90 platser uppföras i Mariefred för 5,0 Mkr och i Hällby storkommun för 5,0 Mkr, eller sammanlagt 22,5 Mkr. Ersättningsbyggnader för Långholmen föreslås uppdelade på tre nya anstalter. 6 En centralanstalt vid Åkersberga i Stockholms län torde komma att kosta 23,0 Mkr och en vid Kumla 20,0 Mkr, vartill kommer ett rannsakningsfängelse med 100 platser för Stockholms stad och län för 4,0 Mkr, en sammanlagd kostnad således av 47,0 Mkr. För att möta en överraskande hastig stegring av antalet till anstaltsvård dömda har beslut också fattats om snabb utbyggnad av två nya anstalter, varav en skall förläggas till Norrtälje och en till Tidaholm. Kostnaderna uppskattas till för vardera anstalten cirka 7,3 Mkr eller tillsammans 14,6 Mkr. Som ersättning för Härianda-anstalten, som avses att på längre sikt nedläggas, har beslutats en första etapp av ny anstalt i Säve för 2,7 Mkr. Andra etappen av denna anstalt har uppskattats kosta 18,0 Mkr. Kvinnofängelset i Växjö skall flyttas till egendomen Hinseberg invid Frövi, som skall ändras till kvinnoanstalt. Detta beräknas draga en kostnad av 3,0 Mkr. För en ökning av antalet halvöppna vårdplatser i sydvästra Sverige kommer vidare f. d. K 2 : s kaserner i Hälsingborg att provisoriskt iordningställas för en ungefärlig kostnad av 1,6 Mkr.

I de planer, som nu föreligger för fångvårdens utbyggnad men som ännu icke varit föremål för riksdagens beslut, ingår vidare som ersättning för den nuvarande Malmö-anstalten, som avses skola nedläggas, en ny anstalt på annan plats, möjligen i Staffanstorp. Kostnaderna härför uppskattas till cirka 19,5 Mkr. För norra räjongen planeras i Sundsvall en ny centralanstalt, varvid anstalten i Härnösand skulle nedläggas. Kostnaden beräknas till 16,5 Mkr. Ytterligare två sidoanstalter, en i mellersta och en i södra Sverige, bedöms komma att bli erforderliga under perioden, vardera för en kostnad av cirka 7,5 Mkr eller tillsammans 15,0 Mkr. Slutligen har byggnadsstyrelsen i uppdrag att i samråd med fångvårdsstyrelsen upprätta en generalplan för upprustning av det äldre anstaltsbeståndet och arbetet härmed pågår. Med hänsyn till dels att byggnadernas underhåll blivit eftersatt, inte minst under krigsåren, dels att byggnaderna i stor utsträckning har en ålderdomlig och otidsenlig karaktär och olämplig belägenhet samt dels att den nya straffverkställighetslagen ställer nya krav på anstaltens utformning och funktion synes flera av anstalterna böra nedläggas och ersättas med nybyggnader med rationellare driftförhållanden. Detta nybyggnadsbehov får dock, när det kan överblickas, samordnas med byggnadsplanerna i övrigt. Ehuru generalplaneutredningen ännu icke avslutat sitt arbete, torde kostnaderna för upprustning av de anstalter, som avses att behållas någon tid, kunna uppskattas till 15,0 Mkr. I fråga om de sålunda för socialvården och fångvården verkställda behovsberäkningarna bör först anmärkas, att socialstyrelsen, som av det föregående framgår, ej ansett det möjligt att u p p göra någon prognos angående barnkolonier och inackorderingshem. Med

201 ledning av de uppgifter styrelsen lämnat angående de senaste årens kostnader och utgifter för ändamålet synes behovet — därest ingen nämnvärd förändring av detta kommer att ske — kunna uppskattas till 2,0 Mkr för barnkolonier och 3,0 Mkr för inackorderingshem. Statens andel i dessa kostnader beräknas därvid till 1,0 respektive 0,35 Mkr. Beträffande fritidslokaler för barn och ungdom har socialstyrelsen antagit att den frivilliga ungdomsverksandieten kommer att öka men att de lokaler, som kan komma att erfordras för detta ändamål, till största delen kommer att inrymmas i redan befintliga byggnader. Ett visst nybyggnadsbehov finner styrelsen dock erforderligt men har avstått från att försöka uppskatta detsamma. Det torde vara antagligt, att de befintliga lokaler, som kan komma att tagas i anspråk som fritidslokaler för barn och ungdom, i många fall måste rätt väsentligt ombyggas. En viss nybyggnadsverksamhet synes dessutom även enligt socialstyrelsen bli erforderlig. I avsaknad av en prognos från vederbörande myndighet kan uppskattningen här endast bli en gissning, men ett belopp på 10,0 Mkr får måhända anses ej överdrivet. Den för en ny statlig vårdanstalt för alkoholmissbrukare angivna preliminära kostnaden av 3,0 Mkr torde vara alltför låg och efter samråd med byggnadsstyrelsen har beloppet ansetts böra höjas till 3,75 Mkr. Även kostnaden för en statlig klinik för alkoholsjukdomar, 4,3 Mkr, har av byggnadsstyrelsen bedömts som för låg och en uppräkning har ansetts böra ske till 6,0 Mkr. Kostnaderna för inackorderingshem för alkoholmissbrukare har av socialstyrelsen överslagsvis beräknats till 3,244 Mkr. Styrelsen har i sammanhanget anfört att dylika hem avses att anordnas i sju större städer och att därjämte mer eller

mindre avancerade planer finns att anordna sådana hem på ytterligare minst ett tiotal orter. Med ledning av de lämnade uppgifterna och kostnaderna för anstalter av likartat slag torde kostnaderna för ett genomfört program för utbyggnaden kunna uppskattas till lägst 5,0 Mkr. Slutligen synes av liknande grunder som i fråga om inackorderingshemmen det av socialstyrelsen för polikliniklokaler uppgivna beloppet väsentligen böra höjas, uppskattningsvis till 3,0 Mkr. I fråga om åldringsvården har bostadsstyrelsen lämnat uppgifter angående det beräknade behovet av pensionärshem, varvid styrelsen framhållit att åldringarnas bostadsfråga i framtiden i stor utsträckning kommer att lösas genom pensionärsbostäder i vanliga flerfamiljshus. Styrelsen h a r dock ej beräknat något belopp härför. För att så fullständigt som möjligt belysa byggnadsbehovet på åldringsvårdens område synes det dock riktigast att söka uppskatta behovet av sådana pensionärsbostäder och, då bostadsstyrelsen upptagit hälften av det av åldringsvårdsutredningen uppgivna behovet, torde det vara rimligt att uppskatta behovet av pensionärslägenheter i flerfamiljshus till minst samma belopp, eller 400,0 Mkr. Att detta behov därvid kommer att ingå i den allmänna bostadsförsörjningen och icke i framtiden i den offentliga sektorn, torde i detta sammanhang vara irrelevant. Lokaler för arbetskliniker tillhandahålls, som nämnts, av kommuner och landsting, varför arbetsmarknadsstyrelsen ej upptagit behovet av dylika lokaler. Att i avsaknad av närmare uppgifter söka göra någon som helst uppskattning av de byggnadskostnader som behövliga lokaler för arbetskliniken kan draga är omöjligt. Den enda utväg som står till buds torde vara att göra en

202 lämplig avrundning uppåt av siffran för totalbehovet för socialvården. Av det här uppskattade behovet av socialvårds- och fångvårdsbyggnader är en väsentlig del av bostadskaraktär. Hit kan hänföras barnhem, barnkolonier, ungdomshem, ålderdomshem, inackorderingshem för alkoholmissbrukarc, pensionärshem och -bostäder samt personalbostäder vid de skilda anstalterna och inrättningarna. Kostnaderna härför har uppskattats för varje särskild kategori och uppgår sammanlagt till omkring 1 238,0 Mkr. Om endast bostäder av normal typ medräknas, såsom personalbostäder och pensionärslägenheter, blir däremot summan för bostäder betydligt lägre och torde kunna uppskattas till omkring 420,0 Mkr. Därvid har ej medtagits personalbostäder vid fångvårdsanstalterna, då dessa bostäder enligt överenskommelse mellan staten och vederbörande kommun som regel bekostas av kommunen. Kostnaden för dessa bostäder kan överslagsvis uppskattas till 5,0 Mkr. Byggnadsbehov fångvård

inom

socialvård

och

Barnavård m. m 115,824 Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården 16,040 Ålderdomsvård 1 215,000 Vårdanstalter m. m. för alkoholmissbrukare 38,837 Arbetskliniker 0,165 Fångvårdsbyggnader 180,000 Summa Mkr 1 565,866 Då i den gjorda uppskattningen behoven i vissa fall ej kunnat ens överslagsvis beräknas, synes en uppräkning till 1 570,0 Mkr vara motiverad. Av denna totalkostnad för socialvårds- och fångvårdsbyggnader kan ett belopp av cirka 950,0 Mkr beräknas komma att bestridas med icke-statliga medel. Därvid för-

utsätts att några väsentliga förändringar av statsbidragens omfattning på ifrågavarande områden ej kommer att ske under den aktuella perioden. Dessa huvudsakligen kommunala medel avser förutom åldringsvården, vilken ingår med cirka 865,0 Mkr, barna- och ungdomsvården, där i vissa fall endast obetydliga statsanslag utgår. På statsverket skulle enligt denna uppskattning komma omkring 620,0 Mkr. 4. Sjukvårdsbyggnader

Som underlag för långtidsutredningens arbete har medicinalstyrelsen uppgjort en sammanställning över behovet av husbyggnader inom hälso- och sjukvård under en kommande tioårsperiod. Efter en del av styrelsen sedermera vidtagna justeringar slutar beräkningen numera på omkring 3 000,0 Mkr, varvid för inventarier beräknats 360,0 Mkr. De av medicinalstyrelsen lämnade uppgifterna har framkommit i samarbete mellan styrelsen, kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket samt statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande och grundats på en rundfråga till hälso- och sjukvårdsstyrelser m. fl. vid samtliga landsting och storstäder. Av nämnda belopp faller den ojämförligt största delen eller cirka 2 200,0 Mkr på den slutna kroppssjukvården, inklusive vanförevårdsanstalterna, kustsanatorierna, eugeniahemmet i Stockholm och spastikerhemmet i Göteborg. Karolinska sjukhuset ingår i medicinalstyrelsens sammanställning med 41,052 Mkr. Kommittén för sjukhusets utbyggande har lämnat särskild uppgift om investeringsbehoven för ändamålet, vilken upptar en sammanlagd byggnadskostnad av 41,638 Mkr, således ett något högre belopp. Akademiska sjukhuset i Uppsala upptogs ej av medicinalstyrelsen i sammanställningen

203 till långtidsutredningen, utan styrelsen hänvisade i denna fråga till för sjukhuset fastställd investeringsplan för en tioårsperiod. Vid sin numera verkställda omräkning har emellertid styrelsen inräknat cirka 60,0 Mkr för sjukhuset. Investeringsplanen upptar enligt av kommittén för akademiska sjukhusets utbyggande lämnad uppgift ett sammanlagt belopp av 70,0 Mkr. Av denna summa kommer dock 9,0 Mkr på budgetåret 1966/07 och på budgetåren från och med 1957/58 till och med 1965/66, dvs. på den närmaste tioårsperioden, 61,0 Mkr. Beträffande vanföreanstalterna har medicinalstyrelsen påpekat, att verksamheten vid dessa enligt beslut av statsmakterna år 19557 i en framtid skall uppdelas på det sättet, att klinikerna överförs till den allmänna lasarettsvården medan återstående verksamhet skall omändras till arbetsvårdsinstitut. Då detta principbeslut ännu inte genomförts, har styrelsen funnit det riktigast att hänföra alla planerade investeringar till sjukvårdsområdet och upptagit byggnadsbehoven härför. På grund av det av statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande avgivna betänkandet angående reviderad generalplan för sinnessjukvården m. m.H har medicinalstyrelsen upptagit det sammanlagda grundbeloppet av investeringsbehovet för den statliga sinnessjukvården till 459,0 Mkr, vilket belopp dock med hänsyn till den byggnadskostnadsstegring, som inträffat sedan kommitténs kostnadsberäkningar gjordes, uppräknats med fem procent till i runt tal 483,0 Mkr. Någon justering av detta belopp med anledning av det nyligen framlagda förslaget om uppförande av ett sinnessjukhus för svårskötta psykiskt efterblivna har ej ansetts erforderligt, enär detta sjukhus samt de föreslagna barnavdelningarna vid S:t

Lars, S:t Jörgens, Ulleråkers och Umedalens sjukhus samt vårdplatser för höggradigt vanföra barn i kostnadshänseende inte nämnvärt torde skilja sig från det i generalplanen upptagna sjukhuset. Styrelsen har i detta sammanhang påpekat, att medicinens snabba utveckling med säkerhet kommer att skärpa kraven på byggnaders standard men att styrelsen ej finner det möjligt att siffermässigt ange vad denna standardhöjning kommer att innebära. Därutöver uppskattar styrelsen behovet för den kommunala mentalsjukvården till drygt 300,0 Mkr inklusive inventarier. Investeringsbehovet för epileptikervården har styrelsen upptagit till 15,0 Mkr i enlighet med förslag i det rörande denna vårdform nyligen avgivna betänkandet. 8 Pensionsstyrelsen h a n d h a r för sin sjukvårdande verksamhet sjukhusen i Åre, Nynäs och Tranås. Enligt vad styrelsen uppgivit är några nybyggnader för närvarande icke planerade vid dessa sjukhus och styrelsen beräknar ej heller att några sådana arbeten skall bli erforderliga under den kommande tioårsperioden. Styrelsen har vidare uppgivit att behov saknas att anlägga några nya sjukhus inom styrelsens verksamhetsområde. I fråga om den öppna läkarvården har medicinalstyrelsen påpekat att denna är under utredning av kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket och styrelsen har vid sina beräkningar samrått med denna kommitté. Investeringsbehovet för den öppna läkarvården uppskattas till 87,875 Mkr, varav för den statliga sektorn cirka 60,0 Mkr. Styrelsen har vid sin uppskattning kommit till att under en tioårsperiod skulle komma att inrättas 205 nya tjänster. Härvid har antagits att för varje ny tjänst kommer att krävas byggnadsarbeten för 155 000 kro-

204 Fig. 51. Gamla järnvägsstationsbyggnaden styrelsen.

i Sparreholm.

nor och utrustning för 40 000 kronor. Dessutom har grovt kalkylerats med att investeringsbehovet för standardhöjning av provinsialläkarmottagningarna kommer att uppgå till 20,0 Mkr. Dessa belopp förutsätts av styrelsen skola lämna utrymme för kostnader såväl till flerläkarmottagningar och andra anordningar, som kan komma att föreslås av kommittén, som till ett antal nya läkarmottagningar m. m. Däremot har ej räknats med kostnader för ordnande av ämbetslokaler till förste provinsialläkarna och biträdespersonal till dem. Styrelsen påpekar, att kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket väntas framlägga förslag om en snar förstärkning av förste provinsialläkarinstitutionen. Genomförandet av detta förslag kommer att kräva vissa ytterligare investeringar, vilkas storlek styrelsen icke anser sig för närvarande kunna ange. Vad beträffar den öppna läkarvården i städer utanför landsting framhåller styrelsen, att Stockholm beräknat avsevärda investeringsbelopp för lä-

Byggd omkring

1880. Ark.:

Järnvägs-

karcentraler och mödravårdscentraler i Vällingby, Björkhagen, Gubbängen, Högdalen, Farsta, Hägersten, Alvik och Älvsjö. Inom landstingen har för detta ändamål jämte för folktandvården beräknats föreligga ett investeringsbehov av lägst 55,0 Mkr. Då frågan om omorganisationen av apoteksväsendet alltjämt är under utredning, finner styrelsen att varje beräkning av investeringsbehovet måste bli mycket oviss. Beräkningar kan endast göras på grundval av nuvarande organisation och dess utveckling under de senaste åren. Styrelsen framhåller även, att apoteken praktiskt taget genomgående bedriver sin verksamhet i förhyrda lokaler, varför i detta avseende ingen aktiv investering förekommer från apotekens sida. Emellertid kan behovet av lokaler för nya distributionsställen uppskattas till 12,0 Mkr och behovet av nya lokaler för redan existerande apoteksinrättningar likaledes till 12,0 Mkr. Slutligen förekommer i viss omfattning mer eller mindre omgripan-

205 de ombyggnader av redan befintliga lokaler. Oftast bestrider vederbörande fastighetsägare kostnaderna härför, varpå dessa efter hyresnämnds godkännande uttages i form av hyresökning. På detta sätt företagna reinvesteringar kan svårligen uppskattas till sitt belopp, varför de ej medräknats. I en del fall utförs dock dylika restaureringar i apoteks regi. De belopp, som apoteken såsom hyresgäster därvid själva investerar, bedömer styrelsen till 3,0 Mkr fölen tioårsperiod. Därjämte bar investeringsbehovet för inventarier uppskattats till 30,0 Mkr. Föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium beräknar, enligt vad medicinalstyrelsen meddelat, byggnadsbehovet för institutionen till 16,210 Mkr. För statens farmaceutiska laboratorium anses erforderlig utvidgning av lokalerna kunna vinnas genom att den avdelning av tandläkarhögskolan, som nu är inrymd i den för det farmaceutiska och det rättskemiska laboratoriet gemensamma byggnaden, överflyttas till annan byggnad. Någon byggnadskostnad liar därför ej av medicinalstyrelsen

upptagits, då denna ansetts böra redovisas i samband med byggnadsbehoven för tandläkarhögskolan. För statens rättskemiska laboratorium har medicinalstyrelsen upptagit ett byggnadsbehov om 1,0 Mkr och ett inventariebehov av 0,2 Mkr grundat på en rent erfarenhetsmässig bedömning, då det till följd av pågående utredning rörande laboratoriets framtida organisation icke är möjligt att ingå på några närmare beräkningar. För statens rättsläkarstationer beräknar medicinalstyrelsen det sammanlagda investeringsbehovet till 5,99 Mkr. Medicinalstyrelsen har ansett sig böra räkna med två nya institutioner utöver de redan existerande statliga, nämligen ett statens odontologiska laboratorium och en nordisk hälsovårdsskola i Göteborg, vardera beräknade till 2,0 respektive 3,5 Mkr, vartill kommer ett utrustningsbehov av 0,5 respektive 0,3 Mkr. Beträffande hälsovårdsskolan h a r styrelsen under hand fått taga del av en inom den nordiska kommittén för hälsovårdsutbildning utarbetad plan, som innebär, att en institutionsbyggnad skulle uppföras gemensamt med en institu-

Fig, 52. 'Gamla järiwågsstationsbyggnaden i Sparreholm. Plan av bottenvåningen.

206 tion för hygienundervisning vid den medicinska fakulteten i Göteborg. Kostnaderna härför skulle delas upp på de fyra nordiska länderna. I sammanställningen har emellertid den totala byggnadskostnaden för institutionsbyggnaden upptagits. De uppgifter medicinalstyrelsen lämnat 1955 års långtidsutredning torde med av styrelsen sedermera gjorda kompletteringar i stort sett kunna läggas till grund för bedömning av det kommande byggnadsbehovet inom sjukvårdens område i förevarande sammanhang. Medicinalstyrelsen har bland annat hänvisat till att 1949 års arbetskraftsutredning i sitt betänkande om arbetskraftsbehovet inom offentlig verksamhet 10 uppskattat den årliga nettoökningen av platserna inom den slutna sjukvården till 2 360 för år. Enligt arbetskraftsutredningens beräkningar av framtida personalbehovet skulle bristen på läkare inom landet vid en sådan utbyggnad av den slutna vården år 1965 uppgå till 870. Medicinalstyrelsen har i remissutlåtande över denna utrednings betänkande antytt, att både siffran för platsantal och läkarbrist snarare är för optimistisk än för pessimistisk. Det skulle med anledning av detta medicinalstyrelsens uttalande finnas anledning att reducera det i det föregående uppgivna behovet av husbyggnader — styrelsen h a r funnit det motiverat att till långtidsutredningen ange en reducering med en tredjedel. Då det emellertid ej torde vara osannolikt att man kan komma att söka sig fram på flera vägar för att motarbeta den hotande läkarbristen, nämligen inte blott genom en utbyggnad av utbildningsanstalterna utan även genom en eventuell läkarimport, torde det få anses riktigast att, då det gäller bedömning av det faktiskt föreliggande behovet, räkna med det högre belopp, som enligt medicinalstyrelsen är nöd-

vändigt för att dels fylla den nuvarande platsbristen, dels ock täcka den väntade ökningen av vårdbehovet. Till bedömandet av de av medicinalstyrelsen angivna siffrorna bör nämnas att styrelsen i sina kommentarer till beräkningarna uppgivit att de av huvudmännen lämnade uppgifterna ej är fullständiga, då en del mindre huvudmän ej tillfrågats, samt att siffrorna i förhållandevis liten utsträckning är grundade på detaljerade, genomarbetade kostnadsberäkningar. Styrelsen har fått det intrycket, att sådana kostnadsberäkningar föreligger endast för tiden till och med 1958, men i stort sett kan även kalkylerna för de närmaste åren därefter fram till 1960 anses relativt vederhäftiga. Beräkningarna för den senare femårsperioden måste däremot enligt styrelsen betraktas som alltför lösliga för att kunna tjäna annat än som minimiunderlag för en investeringsplan. Visserligen sägs vissa uppgiftslämnare till begreppet investering ha hänfört även utgifter för löpande underhåll, iståndsättning av fastigheter m. m., men då det skulle ha varit en mycket omfattande och svårlöst u p p gift att åstadkomma fullständig uniformitet i detta avseende, har styrelsen måst avstå därifrån. Förhållandet rubbar emellertid ej bedömningen av de uppgivna siffrorna i stort såsom ett minimibehov. Svenska landstingsförbundet, som beretts tillfälle att taga del av behovsberäkningarna, har erinrat om att de av förbundet representerade sjukhushuvudmännens investeringsönskemål för åren 1956—1965 uppgår till 3 000 Mkr i enlighet med vad som av landstingen uppgivits till medicinalstyrelsen som underlag för behovsberäkningarna till långtidsutredningen. Förbundet konstaterar, att det mot bakgrunden av medicinalstyrelsens siffror till långtidsut-

207 redningen är uppenbart, att huvudmännen bedömer byggnadsbehovet väsentligt större än styrelsen. I fråga om mentalsjukvården har vidare kommittén för översyn av hälsooch sjukvården i riket i remissyttrande över det förslag till reviderad generalplan för sinnessjukvårdens utbyggande, som framlagts av statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande, understrukit, att planen tilltagits så knapp att det platsantal, som den åsyftar, icke motsvarar mer än det antal patienter, som då vårdades på de statliga sinnessjukhusen. Slutligen har även kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket tagit del av behovsbedömningen och därtill anfört, att kommittén i sitt fortsatta utredningsarbete funnit ytterligare motiv för behovet av en starkt utökad byggnadsverksamhet för hälso- och sjukvård. Det har nämligen konstaterats, att det under 1940-talet varit möjligt att trots byggnadsregleringen tillgodose väsentligt ökade anspråk på sjukvårdsprestationer, men att från år 1950 takten i den fortsatta kvantitativa utvecklingen varit i väsentligt högre grad bestämd av det alltför trånga utrymmet på byggnadsmarknaden. Trots att antalet platser inom sluten kroppssjukvård från 1940 till 1950 ökade med endast 14 %, steg antalet intagna patienter per år med hela 56 %. Från 1950 till 1954, då antalet platser ökade i en takt motsvarande 14 % per årtionde, steg patientintaget däremot i en takt motsvarande endast 12 % per årtionde. Den väsentliga förklaringen till dessa förhållanden torde vara den, att det under 1940-talet inträdde en väsentlig nedgång i medelvårdtiden i sluten kroppssjukvård, från 29 till 21 dagar på samtliga kroppssjukhus och från 20 till 14 dagar på lasarett, bl. a. tack vare ökad användning av antibiotica, men att se-

dan 1950 någon ytterligare sänkning i medelvårdtiden tills vidare icke kunnat åstadkommas. Det vill därför synas som om det trånga utrymmet på byggnadsmarknaden blivit ett ännu allvarligare hinder än förut. Det vill av de nu anförda uttalandena synas som om de verkställda siffermässiga bedömningarna av byggnadsbehoven för hälso- och sjukvården i sin helhet innebär utpräglade minimikrav och att det kan förutses att de verkliga behoven kommer att visa sig vara ej oväsentligt större. Någon reduktion av de orsaker medicinalstyrelsen anfört — en reduktion som säkerligen är realistisk och i verkligheten troligen blir nödvändig — bör i varje fall i detta sammanhang ej ske. Å andra sidan skulle en uppräkning av beloppen nödvändigtvis, med de resurser utredningen besitter, komma att vila på lösa antaganden, varför de i det föregående angivna beloppen får godtagas. Byggnadsbehov

för hälso- och

sjukvård

Sluten kroppssjukvård exklusive undervisningssjukhusen . . . 2 159,0 Karolinska sjukhuset och akademiska sjukhuset 103,0 Statlig sinnessjukvård 483,0 Kommunal sinnessjukvård . . . . 300,0 Epileptikervård 15,0 Öppen vård inklusive folktandvården 115,0 Apoteksväsendet 57,0 Statliga medicinska institutioner m. m 30,0 Avgår inventarier

3 262,0 360,0 Summa Mkr 2 902,0

Utgående från nu gällande fördelning av huvudmannaskapet inom hälso- och sjukvården samt nuvarande grunder för statsbidrag till byggnadsarbeten kan av det angivna beloppet omkring 1 100,0

208 Mkr beräknas utgöras av statliga medel och omkring 1 802,0 Mkr av kommunala och enskilda. 5. Skolbyggnader

För folkskole- och läroverksväsendet har skolöverstyrelsen verkställt en behovsberäkning för långtidsutredningen och ansett att denna beräkning i stort sett kan läggas till grund även i detta sammanhang. Husbyggnadsbehovet inom sitt ämbetsområde uppger styrelsen till 2 798,32 Mkr. Beträffande folkskoleväsendets byggnadsverksamhet, som omfattar skolbyggnader och tjänstebostäder för folkskolans lärare, anför överstyrelsen, att de byggnader för folkskolor, till vilka Kungl. Maj:t ännu icke till någon del beviljat statsbidrag men som varit föremål för behovsprövning av överstyrelsen eller efter tillstyrkan av vederbörande folkskolinspektör nu är underställda överstyrelsen för dylik prövning, i allmänhet kan förutsättas vara av sådan angelägenhetsgrad att de bör komma till utförande redan under den närmaste femårsperioden. Fullständiga kostnadsberäkningar föreligger dock endast för en mindre del av detta behov. Överstyrelsen har vid sin uppskattning av de behovsprövade företag, för vilka ansökan om statsbidrag ännu ej inkommit, utgått från ett genomsnittspris av 150 000 kronor per klassrum, varvid beloppet avvägts så att det avses skola täcka även på klassrummet belöpande del av kostnaderna för övriga i en fullständig skolanläggning ingående utrymmen, såsom specialsalar, gymnastiklokaler och biutrymmen. Vid den uppskattning av folkskolans byggnadsbehov, som gjorts, har i viss utsträckning hänsyn kunnat tagas till de investeringsbehov, som kan föranledas av enhetsskolans genomförande och av en hittills icke beslutad förlängning av skol-

pliktstiden inom den nuvarande skolorganisationens ram. De sålunda angivna byggnadsbehoven har beräknats till sammanlagt 1 780,0 Mkr. Vidare har överstyrelsen särskilt upptagit de behovsprövade byggnadsdelar till i övrigt beviljade skolbyggnader — huvudsakligen gymnastiklokaler — som på grund av byggnadsbegränsningen ej kunnat utföras. Överstyrelsen beräknar kostnaderna för under en lång följd av år uppkomna s. k. kvarvarande etapper till omkring 180,0 Mkr och bedömer det som synnerligen angeläget att dessa kvarvarande etapper snarast kommer till utförande. Tillkomsten av dessa lokaler är en nödvändig förutsättning för att vederbörande skolanläggningar skall helt uppnå den funktionsduglighet i olika avseenden, som endast en med alla erforderliga lokaler utrustad skola kan uppvisa. För mindre ändrings- och reparationsarbeten samt underhållsarbeten uppskattas kostnaderna till 100,0 Mkr, på vilka statsbidrag ej utgår. För lärarbostäder har överstyrelsen vid sin beräkning utgått från kostnadsvolymen för de tjänstebostadsbyggen, till vilka Kungl. Maj :t under tiden 1/7 1951—30/0 1955 medgivit statsbidrag. Den årliga volymen anges till cirka 16,0 Mkr per år. Då emellertid överstyrelsen förutsätter att allt flera orter under tioårsperioden kommer att uppföras på de i § 52 folkskolestadgan omförmälda tätortsförteckningarna och då vidare beståndet av äldre tjänstebostäder, som lämpar sig för ombyggnad, efter hand sjunker, har överstyrelsen ansett sig böra reducera byggnadsbehovet till 150,0 Mkr. Beträffande realskolor och gymnasier anför överstyrelsen att den årliga byggnadskvoten under de senaste åren varit 24,0 Mkr, en kvot som ej tillnärmelsevis svarat mot det aktuella behovet. Under förutsättning att realskoleorganisatio-

209 nens ställning inom skolsystemet förblir orubbad under den aktuella tioårsperioden uppskattar överstyrelsen byggnadsbehovet till 525,0 Mkr, varav 350,0 Mkr för realskolor och 175,0 Mkr för gymnasier. Sammanfattningsvis framhåller överstyrelsen beträfffande folkskolor samt realskolor och gymnasier, att styrelsen vid sina beräkningar i det stora hela måst bortse från det särskilda lokalbehov, som betingas av enhetsskolereformens genomförande, och anför som sin uppfattning, att den kommande tioårsperioden kommer att präglas av en starkt utvidgad försöksverksamhet med den nioåriga enhetsskolan, vilken försöksverksamhet avses skola mot slutet av perioden följas av en begynnande allmän övergång till enhetsskola. Förutom en förskjutning av investeringarna från realskolans till folkskolans område är enligt överstyrelsen då även att vänta en betydande ökning av det totala investeringsbehovet. Någon möjlighet att ange storleken av den ökning, som härvid kan uppstå, anser överstyrelsen dock för närvarande ej finns. Beträffande skolhem för lärjungar i folkskolan samt vid högre läroanstalter anser överstyrelsen det ej möjligt att med någon grad av säkerhet bedöma investeringsbehovet under den kommande tioårsperioden. Ansökan föreligger dock för närvarande om statsbidrag till uppförande av ett skolhem för lärjungar i folkskolans högstadium inom ett skoldistrikt, där försöksverksamhet med nioårig enhetsskola skall anordnas. Kostnaden för detta skolhem med inredning h a r beräknats till 1,62 Mkr. Frågan om den framtida ställningen inom skolsystemet av nomadskolorna bedömer överstyrelsen med hänsyn bl. a. till de pågående strukturella förändringarna i samebefolkningens nomadiserande tillvaro såsom oviss. Det för 14—609187

närvarande förefintliga byggnadsbehovet har av nomadskolinspektören uppskattats till 3,6 Mkr. I fråga om folk- och småskoleseminarierna hänvisar överstyrelsen till seminarieutredningen, vilken i sitt betänkande 1 1 föreslagit vissa organisatoriska förändringar. Av dessa förändringar föranledda ombyggnadsarbeten har seminarieutredningen emellertid ej ansett behöva medföra några större kostnader. För de byggnadsarbeten i övrigt, som kan komma att uppstå under perioden, beräknar överstyrelsen ett belopp av 2,0 Mkr. För lärarhögskolan i Stockholm erfordras vissa byggnadsarbeten, vilka av rektor beräknats till 1,0 Mkr. Överstyrelsen påpekar att en utredning nyligen tillsatts för att utreda frågan om en lärarhögskola även i Malmö eller Lund. För det härigenom uppkommande byggnadsbehovet har emellertid något belopp ej ansetts kunna uppskattas. Med undantag för seminariet för huslig utbildning i Umeå har samtliga de under överstyrelsens inseende stående seminarier, som utbildar lärarinnor i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd, bristfälliga lokaler, framför allt statens skolköksseminarium, fackskolans för huslig ekonomi lanthushållningsseminarium, Göteborgs skolköksseminarium och Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium. På grund av sedan 1945 så gott som oavbrutet pågående utredningar om utbildningen vid ifrågavarande seminarier — senast genom 1953 års lärarinneutbildningskommitté 1 2 — har emellertid, utom i fråga om det nämnda lanthushållningsseminariet, hittills icke planerats några nybyggnader för bristernas avhjälpande. Överstyrelsen anser det därför ej möjligt att för närvarande närmare uppskatta byggnadsbehovet. För abnormundervisningen beräknas byggnadsarbeten för 12,8 Mkr erforder-

210 liga, varav 3,9 Mkr för blindundervisningen och 8,9 Mkr för dövundervisningen. I det för blindundervisningen beräknade beloppet ingår kostnader om 1,75 Mkr för arbeten vid Tomteboda blindinstitut. På grundval av det av Kungl. Maj :t för de olika landstingsområdena godkända platsantalet uppskattar överstyrelsen slutligen byggnadsbehovet för särskoleinternat till 38,3 Mkr, vari ingår kostnader för elevhem, samt för särskoleexternat till 4,0 Mkr. Byggnadsbehovet för läroanstalter för vanföra har enligt vad överstyrelsen meddelat medtagits i det av medicinalstyrelsen redovisade byggnadsbehovet. Inom området för yrkesutbildning föreligger ej några samlade behovsberäkningar som fallet är i fråga om skolväsendet i övrigt, överstyrelsen för yrkesutbildning h a r emellertid uppgivit det totala byggnadsbehovet för olika slag av utbildningsanstalter till 340,6 Mkr. Härav beräknas för högre tekniska läroverk ett belopp av 26,7 Mkr, vari ingår kostnaden för ett par nya undervisningsanstalter som överstyrelsen förutser skall komma till utförande under de närmaste tio åren och som upptagits i proposition till 1956 års riksdag. 13 För kommunala och enskilda yrkesskolor anger överstyrelsen ett investeringsbehov av 200,6 Mkr och för landstingens yrkesskolor 97,5 Mkr. Vissa andra skolor för yrkesundervisning, såsom bergsskolan i Filipstad, textilinstituten i Norrköping och Borås samt konstfackskolan och grafiska institutet anges tillsammans erfordra investeringar på 12,7 Mkr. Större delen av beloppet torde avse konstfackskolan, som enligt proposition till 1955 års riksdag beräknades kosta sammanlagt 11,2 Mkr. Vidare har överstyrelsen för handelsgymnasierna uppgivit ett byggnadsbehov av 3,1 Mkr. Överstyrelsens beräkningar grundar

sig på ett material, som infordrats av långtidsutredningen i början av 1956. Det har sedermera kompletterats under årets första månader med uppgifter från yrkesskolor, som av olika anledningar icke insände de ursprungligen begärda uppgifterna, överstyrelsen tillägger, att de verkliga kostnaderna med sannolikhet betydligt kommer att överstiga de beräknade, bl. a. på grund av omöjligheten för de uppgiftslämnande yrkesskolorna att för så lång tid som en tioårsperiod förutse byggnadsbehovet. Vidare ingår i uppgifterna endast sådana byggnadsföretag, beträffande vilka kostnadsberäkningar förelegat. Så t. ex. h a r överstyrelsen för sjömansskolor ej upptagit något byggnadsbehov, ehuru det vill synas sannolikt att vissa utbyggnader på detta område kan bli aktuella. Sjöfartsstyrelsen har meddelat, att styrelsen i fråga om sjöbefälsskolor icke anser sig nu kunna angiva byggnadsbehoven. Skolorna drivs med statsmedel under det skolbyggnaderna tillhandahålls av kommunerna. Sakkunniga h a r 1 juni 1956 tillkallats för utredning rörande sjöbefälsutbildningen. 14 I direktiven har framhållits att i första h a n d den nuvarande splittringen på fem skolor borde hävas. Den av 1943 års sjöbefälssakkunniga förordade organisationen med en enda skola för den högre bcfälsutbildningen och även tanken att koncentrera maskinbefälsutbildningen till en skola borde undersökas, men möjligheten att inrätta exempelvis t r e skolor kunde övervägas. I avvaktan p å resultatet av utredningen, som enligt direktiven bör kunna framläggas för 1958 års riksdag, anses några behovsberäkningar icke kunna eller böra göras och sålunda ej heller i fråga om föreliggande byggnadsplaner för sjöbefälsskolor i Malmö och Kalmar. På lantbruksundervisningens o m r å d e har styrelsen för Alnarps lantbruks-,

211 mejeri- och trädgårdsinstitut uppskattat sitt byggnadsbehov till 1,57 Mkr. Härav avses för bostäder 0,36 Mkr, för lantbruksskolan och Alnarps skola 0,72 Mkr samt för diverse andra arbeten 0,49 Mkr. Institutet framhåller, att dess verksamhet för närvarande är föremål för ett flertal utredningar, vilka berör såväl den högre och lägre undervisningen som vissa delar av verksamheten i övrigt. Institutet finner det ej möjligt att med önskvärd tillförlitlighet ange byggnadsbehovet innan dessa utredningar slutförts, varför de lämnade uppgifterna baserats på den nuvarande verksamhetens omfattning och inriktning. Därutöver räknar institutet med en restaurering av tre lärarbostäder, varjämte behov föreligger av en institutionsbyggnad för botanik och zoologi för lantbruks- och trädgårdsavdelningarna samt en institutionsbyggnad för ekonomi, vilken skulle vara gemensam för de tre undervisningsavdelningarna. Behovet av byggnader för den lägre lantbruksundervisningen, lantbruks-, lanthushålls-, lantmanna-, trädgårdsoch fruktodlingsskolor, har lantbruksstyrelsen kostnadsberäknat för var och en av skolorna. Kostnaderna för byggnader, beträffande vilka ansökningar om statsbidrag redan föreligger, uppgår till 23,83 Mkr och därutöver beräknas ytterligare byggnader för 25,305 Mkr bli erforderliga. Sammanlagt skulle således för den lägre lantbruksundervisningen byggnadsbehovet uppgå till 49,135 Mkr. I beloppet ingår lärar- och elevbostäder. Styrelsen för statens skogsmästareskola har meddelat att några nybyggnadsbehov ej föreligger under den närmaste tioårsperioden. Däremot finns ett synnerligen trängande behov av vissa ombyggnader för att skapa ändamålsenliga elevbostäder. Förslag till ombyggnad av vissa utrymmen till elevförläggning h a r utarbetats av domänstyrelsen och kost-

nadsberäknats till cirka 0,035 Mkr, vilket belopp skogsmästareskolan äskat för budgetåret 1957/58. Dessutom föreligger under de närmaste åren ett omfattande reparationsbehov av bl. a. elevmässen och vissa arbeten på samtliga övriga byggnader. Dessa reparationsarbeten beräknas draga en kostnad av minst cirka 0,1 Mkr. För statens skogsskolor samt statens förberedande skogskurser har domänstyrelsen uppskattat byggnadsbehovet till sammanlagt 2,0 Mkr, varav för bostadsbyggnader 1,7 Mkr. Den lägre skogliga undervisningens byggnadsbehov för skogsbruksskolor har av skogsstyrelsen uppgetts till 18,2 Mkr. Styrelsen baserar sin beräkning på från skogsvårdsstyrelserna infordrade uppgifter i förening med egen kännedom om skilda regionala förhållanden. Styrelsen finner det erforderligt med ytterligare anskaffning och utbyggnad av skolorna för att den skogliga yrkesundervisning, som författningsenligt omhänderhas av skogsvårdsstyrelserna, skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt. Investeringsbehovet med anledning av denna undervisningsverksamhet påverkas även av styrelsernas medverkan vid den skogliga undervisningen i enhetsskolans klass 9y. De byggnadsobjekt, varom h ä r närmast blir fråga, utgörs i huvudsak av undervisningslokaler, elevförläggningar samt personalbostäder. För statens polisskola erfordras enligt av byggnadsstyrelsen verkställd utredning byggnader för administration och undervisning, gymnastikhall, bibliotek, matservering, vaktmästarbostäder samt eventuellt elevbostäder. Kostnaden har uppskattats till 5,5 Mkr. Styrelsen för statens brandskola h a r meddelat att skolans nuvarande lokaler är alltför små och olämpliga. Med anledning av att 1954 års brandlagsrevi-

212 Fig. 53. Nya järnvägsstationsbyggnaden

i Sparreholm. Byggd 1955. Ark.:

sion ägnar brandskolans ändamål och organisation sin uppmärksamhet finner styrelsen det för närvarande ej möjligt att med större grad av säkerhet uttala sig om de framtida byggnadsbehoven. För en effektiv undervisning bör skolan emellertid utformas som ett internat och förläggas i eller till trakten av Stockholm, helst vid sjö med tillgång till övnings- och försöksfält och med egen idrottsplats. En administrationsoch undervisningsbyggnad erfordras liksom förläggningsbyggnad, brand- och rökövningsbyggnad, övningstorn, slangvårdsbyggnad, redskapsbyggnad med verkstad, vaktmästar- och lärarbostäder m. m. Byggnadsstyrelsen har uppskattat kostnaden för skolbyggnader till 2,7 Mkr samt för bostäder och förläggning till 1,75 Mkr, eller tillhopa 4,45 Mkr. Sjukvårdens skolor, sjuksköterskeskolor och barnmorskeläroanstalter har enligt medicinalstyrelsen sitt lokalbehov i huvudsak täckt, varför några byggnadsbehov ej är aktuella. Av affärsverken har generalpoststyrelsen 1955 begärt medel för en postens undervisningsanstalt av internattyp, då kostnadsberäknad till 4,75 Mkr. Medel härför upptogs emellertid ej i proposi-

Järnvägsstyrelsen.

tionen. Kostnaderna beräknas numera av generalpoststyrelsen till 5,0 Mkr. Däremot har telestyrelsen uppgivit att undervisningslokaler inom televerket — i den mån speciella sådana erfordras — avses att inrymmas i styrelsens centrala kontorsbyggnader. Den för skolbyggnader av olika slag sålunda redovisade behovsbedömningen är i många stycken mycket osäker och dessutom i stor utsträckning ofullständig. Ej oväsentliga byggnadsbehov har icke kunnat siffermässigt redovisas, ehuru förefintligheten av ett investeringsbehov konstaterats. Det är naturligtvis ytterst vanskligt att utan tillgång till sakunderlag från fackmyndighet söka bilda sig en uppfattning om storleken av sådana byggnadsbehov, varför beräkningarna måste få karaktären av ytterst grova uppskattningar. Skolöverstyrelsen har såsom ovan nämnts grundat sin beräkning av kostnaderna för folkskolans byggnader på ett genomsnittspris av 150 000 k r o n o r per klassrum, varvid beloppet avvägts så att det avses skola täcka även på klassrummet belöpande andel av kostnaderna för övriga i en fullständig skolanläggning ingående utrymmen. Den

213 undersökning av kostnadsutvecklingen för bl. a. skolbyggnader, som skett inom utredningen, tyder emellertid på att kostnaderna i verkligheten är högre och att kostnaden per klassrum för närvarande bör sättas till ca 175 000 kronor, varför den av skolöverstyrelsen uppgivna totalkostnaden bör uppräknas med cirka 300,0 Mkr. Överstyrelsen har vidare vid sin uppskattning ansett sig i det stora hela böra bortse från det särskilda lokalbehov, som betingas av enhetsskolereformens genomförande, men framhåller att den kommande tioårsperioden kommer att präglas av en starkt utvidgad försöksverksamhet med den nioåriga enhetsskolan och mot slutet av perioden en begynnande allmän övergång till enhetsskola. Visserligen har överstyrelsen inräknat byggnadsbehoven för ökad skolpliktstid men därvid utgått från nuvarande skolformer. En övergång till enhetsskola med dess starka uppdelning på olika skolformer måste innebära en högst väsentlig ökning av investeringsbehovet. I varje fall torde det vara realistiskt att i detta sammanhang räkna med en kostnadsökning av 100,0 Mkr.

Ml

.

.

I fråga om skolhem torde det till följd av enhetsskolans genomförande bli erforderligt med en utbyggnad. Skolöverstyrelsen har i sin uppskattning endast medtagit ett skolhem för lärjungar i folkskolans högstadium, för vilket statsbidragsansökan föreligger. För att i någon mån tillgodose ett sådant väntat behov torde beloppet för skolhem böra sättas till 10,0 Mkr. För den nya lärarhögskolan har överstyrelsen ej ansett sig kunna uppskatta något belopp. Det synes dock rimligt att räkna med att kostnaderna för denna ej kan komma att understiga den för lärarhögskolan i Stockholm, varför för lärarhögskolorna bör förutses ett belopp av 2,0 Mkr. Av de under överstyrelsens överinseende stående seminarier, som utbildar lärarinnor i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd, har överstyrelsen angivit att fyra sådana anstalter har bristfälliga lokaler. För omeller nybyggnader för dessa torde ett belopp av 2,0 Mkr kunna betraktas som rimligt. För yrkesutbildningsanstalter har överstyrelsen för yrkesutbildning beräknat ett belopp av 340,7 Mkr, vilket

J 7

.

tv n

RE5GO0S

G0DSMAG.

*E

VARM60D5

L l l Fig. 54. Nya järnvägsstationsbyggnaden,

i Sparreholm.

VANT5AL

EXR

i aJ>L

Plan av

bottenvåningen.

Q

• D

214 belopp överstyrelsen emellertid anser komma att betydligt överskridas. Då det får antagas att ett betydligt överskridande åtminstone måste innebära en tioprocentig ökning, skulle beloppet i stället bliva 34,0 Mkr högre. I fråga om sjöbefälsskolorna h a r sjöfartsstyrelsen på uppgivna skäl ej ansett sig kunna göra någon behovsbedömuing. Nu pågående utredning avser en koncentration av utbildningen till en eller ett fåtal skolor. En utbyggnad av denna eller dessa blir således nödvändig. Å andra sidan torde lokaler p å andra platser som nu används för dessa skolor bli disponibla för annat ändamål, varför i detta sammanhang endast nettobeloppet skulle behöva upptagas. Ett belopp av 2,0 Mkr torde dock få betraktas som ett minimum. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har uppgivit behov av vissa institutionsbyggnader men har ej ansett sig kunna beräkna någon kostnad härför. De båda institutionsbyggnaderna torde knappast kunna byggas för en sammanlagd kostnad understigande 1,5 Mkr. Med nu angivna justeringar torde de redovisade investeringsbehoven i stort motsvara de behov som under en tioårsperiod kan komma att uppstå. Byyynadsbehov

för

skolväsendet

Folkskolor 2 360,000 Ökning i samband med enhetsskolans införande . . . . 100,000 Lärarbostäder 150,000 Realskolor och gymnasier . . 525,000 Skolhem 10,000 Nomadskolor 3,600 Folk- och småskoleseminarier 2,000 Lärarhögskolor 2,000 Seminarier för huslig utbildning 2,000 Abnormskolor 12,800

Särskolor Högre tekniska läroverk . . . . Yrkesskolor Övriga tekniska institut jämte konstfackskola Handelsgymnasier Förutsedd ökning för samtliga yrkesundervisningsanstalter Sjöbefälsskolor Alnarps lantbruksinstitut . . . . Lägre lantbruksundervisningsanstalter Skogliga undervisningsanstalter Postens undervisningsanstalt Polisskola och brandskola . .

42,300 26,700 298,100 12,700 3,100

34,000 2,000 3,070 49,135 20,335 5,000 9,950

Summa Mkr 3 673,790 Bland nu behandlade byggnader ingår ett ej obetydligt antal bostäder, vilka sammanlagt kan uppskattas draga en kostnad av ca 255,0 Mkr. Hit har då räknats lärarbostäder, skolhem och andra elevbostäder. Av de under skolbyggnader redovisade objekten är endast ett m i n d r e antal finansierade helt med statliga medel, såsom lärarutbildningsanstalter, nomadskolorna och vissa statliga yrkesutbildningsanstalter. I övrigt utgår statsbidrag av varierande storlek som regel till kommuner. Av det totala byggnadsbehovet kan cirka 1 560,0 Mkr beräknas utgöra statliga medel och resterande belopp kommunala och enskilda medel.

6. Högskole- och institutionsbyggnader

Enligt en av 1955 års universitetsuti edning i skrivelse den 22 mars 1956 till 1955 års långtidsutredning gjord sammanställning 1 5 erfordras för universitet och högskolor under den kommande tioårsperioden husbyggnader för en kostnad överstigande 405,0 Mkr. Siffran

215 grundar sig delvis på uppgifter rörande byggnadsbehoven som sammanställts inom byggnadsstyrelsen. Universitetsutredningen har gjort vissa beräkningar av den framtida tillströmningen till universitet och högskolor. Dessa beräkningar anses otvetydigt peka på en oerhört stark ökning de närmaste 10—15 åren. Utredningen hade emellertid i mars 1956 ej tagit ställning till de problem, som dessa beräkningar över tillströmningen reser i fråga om framtida behov av ny- och tillbyggnad, utan har i huvudsak återgivit de beräkningar, som gjorts inom byggnadsstyrelsen. För universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg samt för Stockholms högskola och karolinska institutet har dock med hänsyn till beräknad ökning av antalet studenter uppräkningar gjorts till ett sammanlagt investeringsbelopp av 257,0 Mkr. En uppdelning av det angivna beloppet på de olika högskolorna har universitetsutredningen ej ansett sig nu böra göra, då en del därför betydelsefulla frågor ännu icke avgjorts. I fråga om Stockholms högskola har styrelsen för högskolan särskilt påpekat, att högskolan finansieras — förutom med egna medel — genom bidrag från staten och Stockholms stad, men att huvudparten av kostnaden bestrids med statsmedel. Universitetsutredningen framhöll vidare i nämnda skrivelse att det angivna investeringsbehovet för de nu existerande universiteten och högskolorna — med hänsyn till utredningens bedömning av det framtida behovet av akademisk arbetskraft — ej kan anses representera det totala investeringsbehovet på universitetens och högskolornas område. Ett ytterligare investeringsbehov på 50,0—100,0 Mkr förutsågs kunna uppkomma under de närmaste tio åren för ytterligare utbyggnader av existerande universitet och/eller för upprättande av nya universitet och högskolor.

Det underströks också, att den starka ökningen i antalet studerande vid universitet och högskolor kommer att medföra ett väsentligt ökat behov av bostäder för studenter, lärare och övrig personal. De sammanlagda investeringarna i sådana bostäder under de närmaste tio åren beräknades i ovannämnda skrivelse till minst 300,0 Mkr. I fråga om Stockholms högskola har Kungl. Maj :t numera lämnat byggnadsstyrelsen uppdrag att utarbeta en plan för högskolans utbyggande. Beträffande tandläkarhögskolorna h a r vissa uppgifter erhållits från respektive högskola. Tandläkarhögskolan i Stockholm med tillhörande tandsköterskeoch tandteknikerskolorna har sina lokaler splittrade på fem håll, vilket försvårar ett rationellt utnyttjande av lokalerna och en effektiv utbildning. Planer finns att sammanföra högskolans olika delar till en fastighet, men då denna sammanflyttning är beroende av a n d r a myndigheters förflyttning till nya lokaler, har några närmare förslag ännu ej utarbetats. Kostnaderna för lokalernas iordningställande för högskolan har av byggnadsstyrelsen uppgivits vara i storleksordningen ett par miljoner kronor. I sin petitaskrivelse för budgetåret 1957/58 har högskolan konstaterat, att det vetenskapliga arbetet vid högskolan är i oavbruten tillväxt i fråga om såväl antalet forskare som uppgifternas omfattning men att högskolan i fråga om laboratorieutrymmen och andra lokaler befinner sig i ett verkligt nödläge. Högskolans rektor har uppgivit, att skolan för sin utbyggnad skulle behöva hela det kvarter, vari den nu är inhyst. Lokaler för den till tandläkarhögskolan i Stockholm hörande högskolekliniken i Umeå tillhandahålls utan kostnad för statsverket av landstinget. Tills vidare är första och femte utbildningsåret förlagda till Stockholm, varför en eventuell

216 omorganisation av kliniken i Umeå till fristående högskola skulle komma att medföra ett utbyggnadskrav. Några konkreta planer på en sådan omorganisation föreligger ej för dagen. För tandsköterske- och tandteknikerutbildningen i Umeå erforderliga lokaler väntas komma att ställas till förfogande av landstinget. Något beslut om tandteknikerskola i Umeå föreligger ännu ej, men frågan är föremål för utredning. En viss utökning av högskoleklinikens lokaler på grund av ökat antal patienter kan komma att bli aktuell. En sådan utvidgning beräknas då komma att lösas i anslutning till folktandvården. Ett mellan staten och landstinget upprättat avtal angående tillhandahållande av lokaler godkändes i princip av 1955 års riksdag. Det definitiva avtalet ligger för närvarande hos Kungl. Maj :t för fastställelse. Den eventuella fortsatta utbyggnaden av kliniken förväntas komma att finansieras genom landstinget. F ö r tandläkarhögskolan i Malmö pågår för närvarande vissa ombyggnadsarbeten. De resterande arbetena uppskattas av byggnadsstyrelsen till 0,1 Mkr. Lokaler för tandteknikerskolan förhyrs av staten från Malmö stad, men önskemålet är att denna skola skall kunna beredas lokaler i en tillbyggnad till högskolans fastighet. För detta ändamål beräknas ca 900 m- erforderliga. För utbyggnad av tandläkarhögskolan i Göteborg h a r byggnadsstyrelsen till 1955 års universitetsutredning uppgivit ett belopp av 12,0 Mkr erforderligt. Denna högskola avses ingå i Göteborgs universitet och beloppet inkluderas i det för universitet i det föregående upptagna. Vid tekniska högskolan pågår sedan lång tid utbyggnad, överstyrelsen för de tekniska högskolorna har meddelat att kommittén för högskolans utbyggande i sina anslagsäskanden för budgetåret 1957/58 förutsatt, att ett fullföljande av

den förefintliga planen för högskolans utbyggnad kommer att innebära ett behov av byggnadsanslag på 10,784 Mkr, varvid den erforderliga medelsanvisningen ansetts skola tämligen lika fördelas på budgetåren 1957/58 och 1958/59. Den ytterligare utbyggnad, som kan ifrågakomma under en tioårsperiod, anser överstyrelsen böra ankomma på universitetsutredningen att bedöma. Universitetsutredningen har uppgivit ett totalt investeringsbehov för perioden av 15,0 Mkr. För chalmers tekniska högskola föreligger ett betydande utbyggnadsbehov. Enligt vad överstyrelsen för de tekniska högskolorna uppgivit h a r den chalmerska byggnadskommittén för budgetåret 1957/58 räknat med aktuella anslagsbehov på sammanlagt 4,479 Mkr till byggnadsarbeten. Rektorn för chalmers tekniska högskola har i särskild skrivelse med utförlig motivering uppskattat högskolans totala utbyggnadsbehov till 27,80 Mkr. De beräkningar, som legat till grund för uppskattningen överensstämmer i allt väsentligt med den generalplan, som 1940 års utredning för den högre tekniska undervisningen framlade.1'1 Kungl. Maj:t har fastställt ritningar till ett bibliotek för 2,45 Mkr. Därutöver nödvändiggör föreslagen ökning av elevantalet utbyggnad av avdelningarna för elektroteknik, väg- och vattenbyggare och kemi samt för en nyinrättad avdelning för teknisk fysik. Beträffande de båda senare hänvisar rektor även till att studerande i kemi och fysik vid universitetet skall beredas lokaler inom högskolan. En ny avdelning för textila ämnen har sedan 1940-talet varit aktuell och högskolans kansli erfordrar nya lokaler. Den nuvarande splittringen av lokalerna på två olika platser vållar stora olägenheter och en flyttning av hela skolan till området »nya chalmers» anses önskvärd, såsom

217 föreslagits av 1940 års utredning. Slutligen upptar rektor frågan om en atomreaktor i Göteborg men vill därtill icke taga någon bestämd ställning för närvarande. Högskolans investeringsbehov har av universitetsutredningen angivits till 30,0 Mkr. Beträffande handelshögskolan i Stockholm formatter dess direktion att, om högskolan skall i någon nämnvärd grad kunna öka antalet antagna studenter, måste nya lokaler anskaffas. Skulle planerna på en handelshögskola i Malmö realiseras, förutsätts emellertid, att ett behov av att utbilda flera civilekonomer i första hand blir tillgodosett genom denna nya högskola. Därest verksamheten vid handelshögskolan i Göteborg, vars nuvarande byggnad blev färdig 1952, kommer att i fortsättningen bedrivas efter i stort sett samma linjer som hittills, anser skolans styrelse att erforderliga utvidgningar skall kunna ske inom ramen för de nuvarande lokalerna. Byggnadsstyrelsen har för veterinärhögskolan uppskattat byggnadsbehovet till 10,0 Mkr. Härav åtgår 2,9 Mkr för nybyggnad av kliniskt centrallaboratorium och röntgenavdelning, 2,68 Mkr för två institutionsbyggnader och 0,385 Mkr för vissa andra nybyggnader och nyanläggningar. Besterande belopp, 4,035 Mkr, avses för ombyggnad eller upprustning av bl. a. kirurgisk klinik, medicinsk hundklinik, institutioner för patologisk anatomi, bakteriologi, kemi, obstetrik och gynekologi samt panncentral. För oförutsedda arbeten ingår en summa av 0,437 Mkr. Byggnadsbehovet för lantbrukshögskolan och statens lantbruks för sök har högskolans styrelse beräknat till cirka 7,0 Mkr. Styrelsen påpekar att den under 1956 tillkallade jordbrukshögskoleutredningen har att bl. a. verkställa utredning rörande forskning, undervisningen

och försöksverksamheten vid högskolan och statens lantbruksförsök. Den skall vidare i samråd med byggnadsstyrelsen utreda lantbrukshögskolans lokalbehov. Härvid skall prövas i vad mån institutioner för att främja grupparbete lämpligen kan sammanföras till ett byggnadskomplex. Vid undersökningen skall även beaktas möjligheten till samgående med Uppsala universitet. Med hänsyn till nu pågående omfattande utredning anser styrelsen det omöjligt att mera exakt beräkna investeringsbehovet under perioden. Till grund för en u p p skattning har styrelsen lagt medelsäskandena för budgetåret 1956/57. Däri anges under fastighetsfonden 4,434 Mkr erforderliga för bl. a. två institutionsbyggnader, tre tjänstebostäder samt en del ombyggnads- och upprustningsarbeten samt vidare under domänverkets fond 0,598 Mkr för ekonomibyggnader och bostäder vid försöksgårdarna. Därtill skulle komma 2,0 Mkr för ett ytterligare institutionsbygge under fastighetsfonden under tioårsperiodens sista år. Styrelsen för skogshögskolan uppskattar sitt behov av husbyggnader till 0,724 Mkr, varav 0,563 Mkr för ombyggnadsarbeten m. m. inom högskolans byggnader i Stockholm. Besterande belopp, 0,161 Mkr, avser ny assistentbostad m. m. vid förläggningarna i Garpenberg och Bogesund. Av de angivna beloppen har för budgetåret 1957/58 begärts 0,523 Mkr. I fråga om de enskilda högskolornas byggnadsbehov har kanslern för rikets universitet framhållit, att framställningar till Kungl. Maj :t i dessa ärenden efter föregående samråd med kanslern och överläggningar angående den ordning, i vilken byggnadsföretagen torde böra ifrågakomma, årligen plägar framläggas av byggnadsstjTelsen, som verkställer de erforderliga kostnadsberäk-

218 ningarna. Kanslern finner det med anledning därav vara byggnadsstyrelsen, som — i den mån fullständiga utbyggnadsplaner föreligger — kan överblicka kostnadernas storlek även på längre sikt. Slutligen framhålles, att kanslersämbetet saknar möjlighet att närmare utreda det framtida byggnadsbehovet för de under kanslerns överinseende stående lärosätena. Universitetsutredningen har i fråga om andra högskolor än universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna endast uppgivit, att för övriga nu existerande högskolor mindre belopp sannolikt blir erforderliga. I fråga om de tekniska högskolorna säger överstyrelsen för dessa, att förutsättningar saknas att för närvarande med någon grad av säkerhet bedöma byggnadsbehovet under den tidrymd, som utredningen avser, överstyrelsen är för egen del ej beredd att göra några uppskattningar av detta behov sådant det uppgivits av 1955 års universitetsutredning och finner i likhet med kanslern för rikets universitet, att därest ytterligare undersökningar erfordras för byggnadsbesparingsutredningen sådana bör verkställas av denna. I avsaknad av underlag kan detta emellertid icke ifrågakomma inom utredningens ram, utan en bedömning får i huvudsak grundas på de nu framlagda uppgifterna. F ö r farmacentiska institutet föreslogs år 1948 av farmaceututbildningssakkunniga en nybyggnad, som då kostnadsberäknades till 5,9 Mkr. Institutet har uppgivit att en nybyggnad numera kan beräknas kosta cirka 12,0 Mkr med hänsyn dels till de ökade byggnadskostnaderna, dels ock till de ökade krav på utrymmen, som nu måste ställas. För budgetåret 1957/58 har byggnadsstyrelsen äskat ett anslag om 1,2 Mkr för vissa

omedelbart erforderliga arbeten inom institutets nuvarande lokaler inom kv Vega. Denna fastighet skall enligt avtal med Stockholms stad sedermera överlämnas till Stockholms högskola. Socialinstitutet i Stockholm har framhållit att institutet för närvarande saknar möjlighet att bereda tjänsterum för samtliga fast anställda lärare, som icke samtidigt är kursledare. Institutet har under senare år varit beroende av Stockholms högskolas och handelshögskolans i Stockholm möjligheter att tillhandahålla lokal för skrivningar och för vissa övningskurser och seminarier. Å a n d r a sidan har institutet kunnat bereda plats för vissa av samhällsvetenskapliga institutionens föreläsningar. Institutet finner det mycket svårt att uppskatta det framtida lokalbehovet bl. a. av den orsaken att behovet av tjänster inom de arbetsområden, för vilka institutet avser att utbilda, är beroende av den utvidgning av den statliga och kommunala verksamheten till nya områden, som kan ifrågakomma. Vidare måste institutet i likhet med övriga utbildningsanstalter räkna med en ökad elevtillströmning. Institutet framhåller att det sätt, på vilket denna ökade efterfrågan skall mötas från socialutbildningens sida, ännu icke varit föremål för diskussion mellan företrädarna för de olika instituten men finner det realistiskt att för stockholmsinstitutets del räkna med en ökning till omkring 150 elever. Lokalbehovet härför anger institutet till 3 föreläsningssalar, 5 seminarierum och 8 arbetsrum. Kostnaderna härför torde överslagsvis kunna uppskattas till omkring 0,8 Mkr. Under hänvisning till socialutbildningssakkunnigas betänkande 1 7 framhåller slutligen institutet, att dess lokalfråga skulle kunna lösas om fastigheten Odengatan 61 helt kunde disponeras. Sydsvenska socialinstitutet disponerar för närvarande

219 lokaler i »Wieselgrens minne», som ställts till förfogande av Lunds stad. Lokalerna anser institutet redan nu vara otillräckliga och eftersom institutet planerar att utöka personalen kommer denna brist att bli mera markerad i framtiden. Några konkreta planer för hur lokalfrågan skall ordnas h a r ännu inte utarbetats men frågan kommer att aktualiseras något av de närmaste åren. Socialinstitutet i Göteborg, som disponerar lokaler i en f. d. privatvilla, har meddelat att under förutsättning att någon väsentlig ökning av elevantalet ej sker de nuvarande lokalerna är tillräckliga. Dock fordras en föreläsningssal, vilken eventuellt torde komma att ordnas genom samarbete med universitetet. Akademien för de fria konsterna har framhållit att vissa av konsthögskolans avdelningar efter sergelhusets rivning flyttats till Skeppsholmen och att i anslutning härtill vissa ändrings- och reparationsarbeten utförts men att de ifrågavarande avdelningarnas aktuella lokalbehov oaktat detta ej blivit helt tillgodosett. Det framstår som ett viktigt önskemål att konsthögskolans olika avdelningar icke splittras utan att skolorna i en framtid samtliga skall kunna disponera lokaler på Skeppsholmen. De lokaler, som för närvarande disponeras i Fredsgatan 12, är otillräckliga och otidsenliga och medför för undervisningen väsentliga olägenheter. Beräkningen av kostnaderna för nybyggnad för de avdelningar, vilkas förflyttning är aktuell, dvs. två målarskolor och eventuellt i en senare etapp arkitekturskolan, h a r grundats på en utredning av år 1951 angående konsthögskolans lokalbehov. Approximativt kan medelsbehovet uppskattas till 4,0 Mkr. Utredningens program torde dock få revideras bl. a. med hänsyn till en planerad omläggning av arkitekturskolans organisation. Kostnaden blir givetvis också

beroende av i vilken utsträckning lokalerna kan inrymmas i befintliga byggnader. Även om konsthögskolans olika skolor sammanförs blir akademins gamla byggnad vid Fredsgatan icke onödig. Dess ateljéer kominer att fylla ett stort behov när det gäller undervisningen i teckning såväl för skolans elever som utomstående konstnärer samt som personliga arbetsplatser för de mera försigkomna eleverna. Utflyttningen av några eller samtliga skolor kommer dessutom att möjliggöra en nödvändig lokalutvidgning för akademins kansli, bibliotek, arkiv och övriga samlingar. Akademins byggnad är i behov av reparation och ny värmeledning och sanitetsinstallation måste utföras ävensom grundförstärkningar. Dessa arbeten beräknas draga en kostnad av 2,0 Mkr. Byggnadsbehovet för musikaliska akademien omfattar fullföljandet av pågående nybyggnad med andra och tredje etapperna, vilka omfattar entré med stora orgelsalen och administrationsbyggnad samt bibliotek och musikhistoriska museet. Kostnaderna för dessa båda etapper har av byggnadsstyrelsen beräknats till 3,36 respektive 1,75 Mkr. Enligt de ursprungliga planerna skulle radiohuset ligga i akademins omedelbara grannskap, varigenom vissa lokaler skulle kunna utnyttjas gemensamt, närmast större konsertsalar och serveringslokaler, vilka skulle i n r y m m a s i radiohuset. Då radiohuset numera torde komma att förläggas på betydande avstånd från akademin, medför detta vissa ändringar för andra utbyggnadsetappen. Den planerade stora orgelsalen, som skall användas för orkestermusik och som enligt nuvarande ritningar skall rymma cirka 450 åhörare, måste sålunda utökas till minst 700 åhörare för att täcka akademins och musikhögskolans behov av en stor sal. Dessutom måste lokaler för lunchservering anord-

220 nas. Akademin anser det vidare högeligen önskvärt att ett elevhem bygges för minst 100 elever, så utformat att eleverna kan öva sig i sång och instrumentalspel. Byggnadsstyrelsen har uppskattat kostnaden för elevhemmet till 0,85 Mkr. Slutligen finner akademin det antagligt att den redan ingående diskuterade frågan om uppförande av ett nytt statligt konservatorium kan aktualiseras under den ifrågavarande perioden. Ett dylikt konservatorium bör beräknas för omkring 100 elever, vilket fordrar cirka 15 lektions- och överspelningsrum jämte vissa mindre administrationslokaler. Kostnaderna har av byggnadsstyrelsen uppskattats till 0,6 Mkr. Det sammanlagda byggnadsbehovet för musikaliska akademien skulle sålunda uppgå till 6,82 Mkr. Föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet har uppgivit att enligt gymnastiklärarutbildningssakkunniga 1 8 institutet behöver utökas med ytterligare två gymnastiksalar för en kostnad av 0,865 Mkr, en idrottspoliklinik för en kostnad av 0,38 Mkr samt en anatomisk och en psykologisk institution jämte hörsal för 1,745 Mkr. Därjämte erfordras ombyggnad av restaurant m. fl. lokaler i den nuvarande administrationsbyggnaden samt utökning av värmecentralen jämte vissa yttre lednings- och planeringsarbeten för tillsammans 0,435 Mkr. De uppgivna kostnaderna, vilka omräknats till dagens priser, uppgår tillsammans till 3,425 Mkr. Vetenskapsakademien har för tillbyggnad till Kristinebergs zoologiska station angivit en kostnad av 0,80 Mkr samt för en pågående nybyggnad i Kiruna för forskningsstationerna i övre Xorrland 1,35 Mkr, varav statsmedel 0,85 Mkr. Därutöver behöver byggnaden för nobelinstitutets avdelning för kemi, som är omodern, om- och tillbyggas. För dessa arbeten står emellertid nobel-

medel till förfogande. För vetenskapsakademien själv samt nobelinstitutels avdelning för fysik och Stockholms observatorium föreligger för närvarande ej några byggnadsbehov. Den framtida utvecklingen av bergianska trädgärden anser akademin oviss och något försök till uppskattning av eventuella kostnader har ej nu kunnat göras. Sveriges geologiska undersökning uppskattar sitt husbyggnadsbehov till 2,45 Mkr. Härav åtgår för ett borrkärnearkiv jämte förråds- och garagebyggnad vid undersökningens malmletningsavdelning i Malåträsk 0,27 Mkr. Därjämte planeras en förrådsbyggnad vid Frescati i anslutning till den nyuppförda laboratoriebyggnaden för 0,18 Mkr. Då undersökningen i samband med ombyggnad av naturhistoriska riksmuseet, där vissa av dess lokaler är inrymda, måste avstå från en del utrymmen och dessutom flera avdelningar väntas bli utvidgade, beräknas en tillbyggnad bli erforderlig för omkring 2,0 Mkr. Statens geotekniska institut har beräknat sitt byggnadsbehov till 2,0 Mkr. Institutets lokaler är, vilket är till stort men för arbetet, för närvarande mycket spridda — bl. a. disponeras vissa lokaler i statens väginstituts fastighet. Dessa lokaler är väginstitutet i starkt behov av. Vidare förvaras en hel del utrustning inom A 1 :s tidigare kaserner, där bilar, kärror m. m. måste ställas u p p i det fria och verkstadsarbeten utföras utomhus. Förslag till nybyggnad uppgjordes redan 1946 och beräknades då kosta 2,0 Mkr. Denna byggnad var beräknad med hänsyn till den snabba utvecklingstakt institutet då hade. Numera får dock det dåvarande projektet anses vara väl stort och en byggnad för en ungefärlig kostnad i dagens pris av 2,0 Mkr torde vara tillräcklig för minst tio år. Det förutsattes därvid att byggnaden utformas så att den kan utvidgas.

221 Slutens våginstitut har framhållit att frågan om ökade lokalutrymmen under årens lopp blivit alltmer aktuell och att ytterligare ofrånkomliga behov har framkommit sedan institutet gjorde sin första framställning i ärendet till Kungl. Maj:t. beroende på den våldsamma utvecklingen på vägtrafikens och vägväsendets område som skett i landet under senare år. Svårigheterna har även ökat genom att institutet fått överlåta markområde, på vilket institutet uppfört en förråds- och garagebyggnad, till statens provningsanstalt. Denna byggnad har måst delvis rivas, varigenom behovet av garage ytterligare har ökat. I samband med den utvidgade undervisningen i ämnet vägbyggnad och den föreslagna vägprofessuren vid tekniska högskolan har man att förutse dels att högskolans lokaler, som befinner sig i väginstitutets byggnad, behöver utökas, dels att de möjligheter, som institutet nu h a r att använda högskolans lokaler, kommer att starkt beskäras. Byggnadsstyrelsen kostnadsberäknade år 1954 laboratoriebyggnad m. m. till 1,55 Mkr. Sedan nu ytterligare behov av lokaler för garage och förråd uppkommit, ber ä k n a r institutet kostnaderna för omedelbart behövliga byggnadsarbeten till cirka 2,0 Mkr. Statens provningsanstalt planerar nybyggnad för byggnadstekniska avdelningen i anslutning till det 1945 uppförda betonglaboratoriet. De av byggnadstekniska avdelningen disponerade lokalerna i den s. k. maskinflygeln skall då övertagas av mekaniska avdelningen för att motsvara dennas närmaste utvidgningsbehov. I samband med nybj'ggnaden skall en provisorisk envåningsbyggnad, nu i n r y m m a n d e byggnadstekniska avdelningens brandlaboratorium och stenlaboratorium, rivas. Förslaget till nybyggnad u p p t a r en golvyta av cirka 5 600 m 2 och har av byggnads-

Fig. 55. Väggarageanläggning i Fjälkinge, Skåne. Byggd 1954. Ark.: Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I mitten garagebyggnad med smedja, verkstad, personalrum och kontor. T. v. arbelsförråd, t. h. silo för sandningssand.

styrelsen 1950 kostnadsberäknats till 2,575 Mkr. Kostnaderna kan numera uppskattas till 3,725 Mkr. Nybyggnaden har i många år varit ett aktuellt behov. Sedan betonglaboratoriets byggnad togs i bruk 1945, har avdelningens arbete med de vanligaste och mest utrymmeskrävande provningarna ungefär fyrdubblats. Åtminstone en första etapp av denna nybyggnad är därför av högsta angelägenhetsgrad. Styrelsen för chalmers provningsanstalt anser, att nybyggnad för anstalten är av utomordentligt hög angelägenhetsgrad. Nuvarande lokaler är underhaltiga i alla avseenden och det disponibla utrymmet otillräckligt. En del lokaler har av yrkesinspektionen utdömts. En tilltagande ökning av verksamhetens omfattning nödvändiggör en snar utbyggnad av såväl lokaler som maskin- och instrumentutrustning. I befintliga lokaler är någon utvidgning över huvud taget icke möjlig, varför en ny institutionsbyggnad är omedelbart nödvändig. Lämplig tomt om cirka 2 000 m 2 har ställts till förfogande av chal-

222 mers tekniska högskolas lokalstyrelse, dock under villkor att tomten skall vara bebyggd senast inom 4 år. En planerad byggnad skulle innehålla cirka 2 000 m 2 golvyta, fördelad på anstaltens samtliga provningsavdelningar inklusive kontor. Kostnaden kan preliminärt beräknas till cirka 1,0 Mkr. Statens skeppsprouningsanstalt har uppgivit sitt byggnadsbehov till 3,495 Mkr. Däri ingår ett kavitationslaboratorium för 0,845 Mkr och en tillbyggnad för kontorslokaler för 0,65 Mkr. En förlängning av skeppsprovningsrännan från 260 till 360 m är önskvärd för att tillfredsställande resultat skall kunna u p p n å s vid modellförsök. Kostnaderna härför beräknas till cirka 2,0 Mkr. Vidare erfordras inom de närmaste åren en manöverbassäng för roderförsök m. m. Anstalten anser sig emellertid icke för närvarande kunna bedöma kostn a d e r n a för en sådan anläggning. Eventuellt kan för ändamålet i stället tagas i anspråk någon mindre sjö i anstaltens närhet, varvid kajbyggnader och byggnader för förvaring av modeller, instrument m. m. blir nödvändiga. Även en m i n d r e provningsränna för undervisning och förberedande försök kan bli nödvändig under närmaste år och dessutom kan helt andra byggnadsobjekt bli aktuella till följd av den nuvarande snabba utvecklingen inom skeppsbyggnadstekniken. Flygtekniska försöksanstalten har framhållit att planer på en utbyggnad av anstalten med nya vindtunnlar vid u p p r e p a d e tillfällen framlagts och det anses sannolikt att detta projekt kommer till utförande under den kommande tioårsperioden. Anstalten anser det synnerligen vanskligt att uppskatta kostnaden. I petita för budgetåret 1952/53 upptogs ett anslag på 23,0 Mkr härför och en byggnadskvot på 8,9 Mkr beräknades erforderlig. Påföljande budgetår

nedprutades dock förslaget till 19,5 Mkr, respektive 6,0 Mkr. Dessa förslag är dock ej längre aktuella, och utan en förnyad ingående utredning anser anstalten det ej möjligt att uppskatta kostnaden. Statens hantverksinstitut har 1955 gjort en omfattande utredning om sitt lokalbehov i en skrivelse till byggnadsstyrelsen. Däri upptagna byggnader anses nödvändiga för att institutet i framtiden tillfredsställande skall kunna bedriva sin verksamhet. Enligt en i augusti 1956 till byggnadsstyrelsen lämnad ny sammanställning anges det närmast aktuella lokalbehovet till 1 000—1 300 m 2 och beräknade framtida lokalbehov till 1 400—1 700 m 2 , eller sammanlagt 2 400 —3 000 m2. Däri ingår laboratorier, verkstäder och förråd med 1 500—2 075 m2 medan behovet i övrigt avser föreläsningssalar, bibliotek, kontor och restaurant. För tillbyggnad av restaurant och utökning av förråd har institutet i april 1956 hemställt om byggnadsstyrelsens åtgärder. Ett rimligt tillfredsställande av institutets lokalbehov skulle enligt av byggnadsstyrelsen verkställd beräkning draga en kostnad av i runt tal 3,5 Mkr. För statens nämnd för byggnadsforskning har byggnadsstyrelsen uppgivit att något byggnadsbehov ej föreligger. Svenska träforskningsinstitutet uppger sitt byggnadsbehov till 3,4 Mkr. Avtal om byggnadernas uppförande är träffat och medel finns disponibla. Det nu gällande avtalet mellan staten och stiftelsen svensk träforskning utlöper den 30 juni 1959 och institutet anser att frågan om vidare utbyggnad kommer att bli beroende av det nya avtalet. Institutets lokaler kommer emellertid genom den förut angivna utbyggnaden att väsentligt utökas och det anses ej troligt att ytterligare byggnadsarbeten

223 skall bli erforderliga under de närmaste tio åren. Institutet framhåller dock att verksamheten alltsedan institutets tillkomst 1944 oavlåtligen ökats, varför krav på ökade utrymmen ej är uteslutna. Metallografiska institutet planerar sedan länge vissa tillbyggnader och av dessa är sidoskepp till nuvarande ugnshallsbyggnad omedelbart erforderlig. Institutet anser att även laboratoriebyggnadens planerade utökning mycket snart blir aktuell. Kostnaden för dessa arbeten har av byggnadsstyrelsen beräknats till 1,2 Mkr. Svenska textilforskningsinstitutet anser en tillbyggnad till institutionsbyggnaden för 0,3 Mkr nödvändig på grund av kommande utvidgning av arbetet, men reserverar sig för ej förutsebara förändringar i arbetsuppgifternas karaktär och omfattning. Institutet för optisk forskning räknar med ett byggnadsbehov på 0,9 Mkr. Institutsformen infördes genom beslut av 1955 års riksdag 1 9 medan verksamheten tidigare sedan 1949 bedrivits under ledning av optiknämnden. Genom den nya organisationen, som bl. a. innebar understöd från industrin, har verksamhetens omfattning ökat. Institutet disponerar för närvarande lokaler i institutionen för fysik vid tekniska högskolan, men högskolan torde ej kunna upplåta lokaler längre än till 1960, då det nu gällande avtalet mellan institutet och staten utlöper. Det är därför angeläget att institutet beredes nya lokaler i nära anslutning till tekniska högskolan. Institutet för konserveringsforskning har uppgivit sitt byggnadsbehov till 0,145 Mkr för kompletterande byggnadsarbeten, och institutets styrelse har i november 1955 hos Kungl. Maj:t hemställt om anslag. Styrelsen anser det icke möjligt att därutöver nu ange något behov, då det avtal som reglerar

institutets verksamhet utlöper med utgången av 1961. För svenska silikatforskningsinstitutet föreligger enligt dess styrelse inga byggnadsbehov under de närmaste tio åren. Statens skogsforskningsinstitut beräknar 1,5 Mkr erforderliga för en ytterligare institutionsbyggnad vid Experimentalfältet. Några byggnader därutöver vid de olika anläggningarna erfordras ej. För statens växtskgddsanstalt föreligger enligt lantbruksstyrelsen planer på till- och ombyggnad av institutionsbyggnaden vid huvudanstalten i Bergshamra för utökning av den kemiska avdelningen, för lunchrum och samlingssal samt för verkstadslokaler. Planerna omfattar också ändringsarbeten vid zoologiska, upplysnings- och inspektionsavdelningarna ävensom ett växthus. Kostnaderna för erforderliga nyoch ombyggnadsarbeten har av byggnadsstyrelsen beräknats till 0,42 Mkr, varjämte upprustningsarbetena kräver 0,18 Mkr. Byggnadsstyrelsen har därjämte uppgivit att en förbränningsugn för en kostnad av 0,025 Mkr är erforderlig. Vidare erfordras lokaler för ett virologiskt laboratorium samt för viss utökning av klimatkamrar och nematodlaboratorium för omkring 0,5 Mkr. För filialen vid Alnarp är vissa till- och ombyggnadsarbeten nödvändiga för 0,1 Mkr, vartill kommer en vaktmästarbostad för 0,063 Mkr. Filialen vid Röbäcksdalen behöver en ny institutionsbyggnad, av byggnadsstyrelsen kostnadsberäknad till 0,76 Mkr. Byggnaden skall vara gemensam för växtskyddsanstalten och statens centrala frökontrollanstalt. De sammanlagda kostnaderna, vari nyssnämnda institutionsbyggnad vid Röbäcksdalen ingår med halva sitt belopp, utgör 1,668 Mkr. Beträffande statens centrala frökon-

224 trollanstalt uppger lantbruksstyrelsen ny- och ombyggnader nödvändiga såväl vid anstaltens huvudanläggningar i Bergshamra som för filialen i Åkarp. Enligt byggnadsstyrelsens beräkningar uppgår kostnaderna för erforderliga arbeten i Bergshamra till 0,145 Mkr för nybyggnad av spannmålsförråd, inredning av arkiv m. m. Nybyggnadsarbetena i Åkarp, som omfattar en ny institutionsbyggnad, växthus och bostadshus vid Stora Baby, har av byggnadsstyrelsen beräknats till 2,28 Mkr. Därjämte skall anstalten bestrida hälften av kostnaden för den ovannämnda institutionsbyggnaden vid Böbäcksdalen 0,38 Mkr. Den sammanlagda kostnaden uppgår sålunda till 2,805 Mkr. Härutöver anser lantbruksstyrelsen att ytterligare byggnadsbehov för vissa institutioner inom styrelsens verksamhetsområde kan komma att uppstå men finner det ej möjligt att för närvarande med någon grad av säkerhet beräkna kostnaderna härför. Bland annat kommer växtskyddsanstaltens filialer i Kalmar, Linköping och Skara att kräva en del lokalutvidgningar, men behoven torde i dessa fall kunna tillgodoses genom förhyrning. Lokalbehoven för den lantbrukskemiska kontrollstationen i Luleå samt för Norrbottens läns försökskontrollanstalt torde komma att bli tillgodosedda i samband med ny förvaltningsbyggnad för Norrbottens läns hushållningssällskap. För frökontrollanstalterna i övrigt samt för statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader anser lantbruksstyrelsen ej att några byggnadsbehov kan väntas uppkomma under närmaste tio åren. För jordbrukstekniska institutet erfordras enligt lantbruksstyrelsen en tillbyggnad, vilken av byggnadsstyrelsen beräknats kosta 0,3 Mkr. Vid statens maskinprovningars lantbruksavdelning i Alnarp uppförs för

närvarande en nybyggnad, som skall vara färdig 1957. I det planerade byggnadskomplexet ingår en andra etapp, för vilken medel ännu icke begärts, omfattande ett maskinförråd av trä samt en montörsbostad i särskild byggnad. Totala kostnaden för denna resterande byggnadsetapp uppger lantbruksstyrelsen till 0,3 Mkr. Hemställan om anslag härför torde komma att göras till 1958 års riksdag. Lantbruksstyrelsen h a r vidare framhållit att maskinprovningarnas nyinrättade avdelning vid Böbäcksdalen arbetar i provisoriska lokaler. För nybyggnader har endast skissförslag utarbetats, men kostnaderna torde kunna beräknas till 1,0 Mkr, inklusive ledningsdragning, tillfartsvägar o. dyl. Lantbruksstyrelsen förutser att förslag om uppförande av dessa byggnader framläggs inom fem år. I övrigt föreligger för maskinprovningarna icke några för dagen aktuella byggnadsplaner. Statens veterinärmedicinska anstalt beräknar sitt byggnadsbehov till 1,333 Mkr. En tillbyggnad av anstalten har varit aktuell sedan flera år, bl. a. beroende på de avsevärda nedskärningar i den ursprungligen tillfredsställande byggnadsplanen som gjordes vid tillkomsten 1944 av nuvarande institutionsbyggnad. Lokalbehovet har fortsättningsvis ökat dels genom verksamhetens utvidgning, dels genom tillkomsten av nya avdelningar, vilka måst inrymmas i provisoriska lokaler. För en tillbyggnad begärdes 1946 medel och den beräknades då kosta 0,58 Mkr men 1952 gav en omräkning 0,93 Mkr. Byggnadsstyrelsen uppskattar numera kostnaden till 1,15 Mkr. Medel för ändamålet begärdes för budgetåret 1956/57, vilket dock ej föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd, och för 1957/58 har ånyo medel begärts. Även andra angelägna byggnadsbehov föreligger, såsom laboratorsbostad och branddamm, vilka år 1952

225 beräknats kosta 0,175 Mkr, av byggnadsstyrelsen nu omräknat till 0,183 Mkr. Anstalten har vidare framhållit att riksdagen 1955 begärt en skyndsam utredning rörande behovet av lokaler och utrustning för virologiska undersökningar vid anstalten. Denna utredning har nyligen tillsatts. I detta sammanhang har anstalten särskilt framhållit, att kravet på lokaler och utrustning för virologiska arbeten vid anstalten ytterligare accentuerats genom de undersökningar avseende tillverkning av muloch klövsjukevaccin, vilka sedan ett år tillbaka bedrivs i anstaltens regi vid Uppsala universitets bakteriologiska institution. Undersökningarna har nu fortskridit så långt, att det kan förutses att man inom kort tid skall kunna inom landet upptaga tillverkning av ett effektivt men betydligt prisbilligare MK-vaccin än det, som för närvarande i beredskapssyfte inköps från utlandet. Eftersom de för hithörande forskning för närvarande disponerade lokalerna icke står till förfogande längre än till den 1 januari 1957 och med tanke på den blivande tillverkningens förläggning måste lokalfrågan för ifrågavarande ändamål med det snaraste lösas. Byggnader för de olika institutionerna på medicinalväsendets o m r å d e : statens bakteriologiska laboratorium, statens rättskemiska laboratorium, statens farmaceutiska laboratorium, statens rättsläkarstationer och statens institut för folkhälsan, ingår i de av medicinalstyrelsen sammanställda byggnadsbehoven. Flyg- och navalmedicinska nämnden har fVamhållit att en utredning för närvarande pågår under ledning av nämndens ordförande angående den flyg- och navalmedicinska forskningsverksamheten under den kommande tioårsperioden. Nämnden finner det ej möjligt att innan denna utredning är slutförd, vil15—609187

ket beräknas bli i slutet av 1956, bedöma om och i vilken omfattning ytterligare lokalbehov kommer att uppstå vid de institutioner, där nämnden har fast anställd personal. Likaså har matematikmaskinnämnden meddelat att nämnden med hänsyn till bl. a. pågående utredning 2 0 rörande dess slutliga organisation för närvarande icke finner det möjligt att bedöma vilka lokaler, som i framtiden kommer att erfordras för dess verksamhet. Det uppges dock att förslag uppkommit att bereda nämnden lokaler i en planerad nybyggnad för ingeniörsvetenskapsakademiens försöksstation vid Drottning Kristinas väg i Stockholm samt att nämnden är positivt inställd till detta förslag. Atomkommittén har uppgivit ett byggnadsbehov av 3,1 Mkr. Kommittén framhåller att dess forskningsverksamhet i likhet med vad fallet är inom statens naturvetenskapliga forskningsråd i huvudsak är förlagd till universitet och högskolor. Planeringen av för ändamålet erforderliga byggnader åvilar dessa institutioner jämte kanslern för rikets universitet, varför sådana husbyggnadsbehov ej medtagits av kommittén. Själv har kommittén endast en institution, kärnkemiska institutionen i Göteborg, för vilken vissa planer på utbyggnad föreligger. Dessa planer är emellertid tills vidare vaga, men förefintliga kostnadsberäkningar slutar på cirka 0,75 Mkr för laboratoriebyggnad och 2,35 Mkr för reaktorbyggnad i bergrum. Vidare är behovet av administrationslokaler för såväl forskningsrådet som atomkommittén aktuellt. Dessa lokaler planeras inom den s. k. Wennergrencenter och kommer således att finansieras av donationsmedel. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut har uppskattat lokalbehovet utanför Stockholm till för allmän väderlekstjänst 850 m 2 och för flyg-

226 väderlekstjänst 1 020 m2 eller sammanlagt 1 870 m 2 , vartill eventuellt skulle komma tjänstebostäder vid timstationerna på sammanlagt 1 700 m 2 . Kostnaderna härför har av byggnadsstyrelsen beräknats till 2,5 respektive 1,15 Mkr. Dessutom erfordras lokaler för tre aerologiska stationer på sammanlagt 225 m 2 , varav i Östersund 75 m 2 , Kiruna 50 m 2 och Bromma 100 m 2 för en sammanlagd kostnad av 0,25 Mkr. Härutöver planeras ett observatorium för is- och snöstudier, preliminärt föreslaget att förläggas till Duved och omfattande 127 m 2 för en kostnad av 0,19 Mkr. Totalkostnaderna för detta byggnadsprogram skulle sålunda utgöra omkring 4,09 Mkr. Byggnadsbehovet för fiskeristijr elsens laboratorier uppskattar styrelsen till 0,137 Mkr men finner det svårt att angiva omfattningen av lokalbehovet för organisationen för bekämpning av vattenföroreningar — för närvarande fiskeristyrelsens tillsyningsavdelning i Drottningholm. Varken beslut eller direktiv föreligger huru denna organisation slutgiltigt skall utföras och dimensioneras. Styrelsen har dock vid en statsberedning inför statsrådet Hj. Nilson i april 1956 uttalat sig för att såväl tillsyningsavdelning som sötvattenslaboratorium skulle få sina aktuella lokalbehov tills vidare tillgodosedda genom en barackbyggnad. Ett förslag av byggnadsstyrelsen har kostnadsberäknats till 0,137 Mkr. En eventuell utbyggnad av havsfiskelaboratoriet i Lysekil sammanhänger med frågan om avvecklingen av den därtill knutna kemisk-tekniska avdelningen. Frågan härom h a r emellertid ställts på framtiden. 21 Avsikten är att då friställda laboratorieutrymmen skall tagas i anspråk för biologiska ändamål. Härför erfordras endast smärre byggnadsarbeten. Slutligen upptar styrelsen mindre ombyggnadsarbeten inom den hydrogra-

fiska stationen på St. Bornö. Utöver dessa arbeten anses ej några planer på ny- eller ombyggnader bli aktuella. Hemmens forskningsinstitut framhåller svårigheten att ens preliminärt formulera några utbyggnadsbehov med hänsyn till att verksamheten kommer att successivt väsentligt utbyggas. För den framtida verksamheten vore det önskvärt att institutet och dess laboratorium kunde inrymmas i en för dessa speciella uppgifter lämpad byggnad. Utöver nu disponerade lokaler vid Rålambsvägen och Drottning Kristinas väg på sammanlagt 1 100 m2 erfordras framförallt lokaler för textilundersökningar samt föreläsningssal, tjänsterum, personalmatsal m. m. på omkring 900 m2. Kostnaden för nybyggnader härför har av byggnadsstyrelsen preliminärt uppskattats till 1,2 Mkr. Statens kriminaltekniska anstalt har uppgivit ett totalt lokalbehov av 3 886 m 2 , vartill kommer ett friliggande provhus för brandförsök. Anstalten anser det vanskligt att nu bedöma det exakta behovet för framtiden på grund av pågående utredningar angående eventuella förändringar av arbetsuppgifterna, bl. a. angående överflyttning av straffregistret från fångvårdsstyrelsen samt beträffande en utvidgning av laboratorieavdelningen. Anstalten har dock gjort vissa beräkningar men framhåller att dessa måste betraktas såsom ytterst preliminära. Med undantag av att en viss mindre personalökning förutsatts har beräkningarna grundats på nuvarande organisation och arbetsuppgifter. Anstalten framhåller i fråga om lokalernas förläggning att hänsyif bör tagas till, att ett visst samarbete r å d e r med statspolisen, Stockholms kriminalpolis och statens polisskola ävensom med tekniska högskolan, Stockholms högskola, statens rättskemiska laboratorium, statens rättsläkarstation m. fl.

227 Nybyggnader för de av anstalten uppgivna lokalbehoven skulle enligt byggnadsstyrelsens uppskattning draga kostnader av i runt tal 5,5 Mkr. Byggnadsbehov för högskoletutionsbyggiiader

och

insti-

Universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola 257,000 De tekniska högskolorna . . . . 45,000 Tandläkarhögskolorna 2,000 Veterinär-, lantbruks och skogshögskolorna 17,724 Tillägg för kommande utbyggnader 100,000 Farmaceutiska institutet . . . . 12,000 Socialinstituten 0,800 Konsthögskolan 6,000 Musikhögskolan 6,820 Gymnastiska centralinstitutet 3,425 Studentbostäder 300,000 Vetenskapsakademiens institutioner 2,135 Sveriges geologiska undersökning 2,450 Geotekniska institutet och väginstitutet 4,000 Materialprovningsanstalterna 4,725 Skeppsprovningsanstalten .. 3,495 Statens hantverksinstitut . . . . 3,500 Övriga tekniska forskningsinstitut 5,945 Skogs- och jordbrukstekniska forskningsinstitutet 6,273 Statens maskinprovningar . . . . 1,300 Veterinärmedicinska anstalten 1,333 Atomkommittén m. fl 3,100 Meteorologiska institutioner . . 4,090 Fiskeristyrelsen 0,137 Hemmens forskningsinstitut . . 1,200 Kriminaltekniska anstalten . . 5,500 Summa Mkr

799,952

De behovsbedömningar som inom det nu behandlade området gjorts i det föregående vilar, som på flera ställen av de olika myndigheterna och institutio-

nerna framhållits, i stor utsträckning på ganska lösliga grunder. Det torde också med hänsyn till karaktären av verksamheten och den snabba utvecklingen som äger rum inom vetenskap och teknik vara självklart att det är ytterst vanskligt att ställa prognoser för så lång tid som en tioårsperiod. Av samma orsaker torde det generella omdömet kunna gälla för hela området, att knappast i något fall utvecklingen kan komma att föranleda minskade behov utan sannolikt kommer det att visa sig att behoven i verkligheten är betydligt större än de angivna siffrorna. I universitetsutredningens bedömning av byggnadsbehoven för de av denna utredning behandlade universiteten och högskolorna har förutsatts att ytterligare 50—100,0 Mkr sannolikt blir nödvändiga för ytterligare utbyggnad eller för upprättande av nya högskolor. Den i den aktuella offentliga debatten ständigt konstaterande bristen på akademiker inom tekniska och vissa naturvetenskapliga discipliner, av läkare, av lärare för gymnasier och enhetsskolans högstadium osv. torde fordra en betydande utbyggnad av högskolor, en utbyggnad som väl med största sannolikhet blir nödvändig inom den diskuterade tioårsperioden. I det sammanhanget kan också pekas på de förslag som i flera olika sammanhang framförts om nya högskolor, såsom ett norrlandsuniversitet, en ny handelshögskola, en ytterligare teknisk högskola osv. Av dessa orsaker torde de av universitetsutredningen angivna siffrorna i varje fall ej kunna betecknas som för höga utan snarare som utpräglade minimibehov. Än svårare är det att ställa prognoser för mångfalden av andra vetenskapliga och tekniska institutioner. I många fall har detta också starkt understrukits av vederbörande institution och ofta antyds att en väsentlig ökning av be-

228 Fig. 56. Banvaktsstuga. Järnvägsstyrelsen.

Typritning

1880. Ark.:

hoven är att vänta. Ej sällan har osäkerheten varit så stor att institutionen ej ens ansett sig våga ange några som helst siffror för det framtida behovet. Därtill kommer att en del av beräkningarna grundar sig på ett tidigare kostnadsläge eller på planer som blivit inaktuella. Med hänsyn såväl till faktiskt föreliggande behov, för vilka siffror ej kunnat anges, liksom till sannolikheten av att ytterligare behov kommer att uppkomma är säkerligen en uppräkning av summan för vetenskapliga och tekniska institutioner med något tiotal miljoner nödvändig. I de angivna beloppen ingår flerstädes en del bostäder, dock huvudsakligen smärre sådana för vaktmästare eller maskinister. Ett betydande belopp utgör dock de 300,0 Mkr, som universitetsutredningen förutsatt för studentbostäder och liknande. Det ovan angivna beloppet bestrids till övervägande del med statliga medel; dock ingår icke statliga medel för Stockholms högskola, Stockholms tandläkarhögskolas klinik i Umeå, vetenskapsakademiens forskningsstationer i övre Norrland samt studentbostäderna. 7. Publikbyggnader

I fråga om kyrkor torde jämväl i fortsättningen vissa restaureringsarbeten av domkyrkor bli erforderliga.

Byggnadsstyrelsen beräknar sålunda för restaurering av Uppsala domkyrka en kostnad av 6,5 Mkr samt för övriga kyrkor 2,0 Mkr. För slottsbyggnader har byggnadsstyrelsen icke ansett något byggnadsbehov föreligga. Riksarkivet har uppgivit behoven av husbyggnader för riks- och landsarkiven till 13,5 Mkr. Uppskattningen har baserats på 1940 års arkivsakkunnigas betänkande,-- på byggnadsstyrelsens framställningar till Kungl. Maj:t angående riksarkivet och landsarkiven samt på riksdagens revisorers uttalande 1951 om riksarkivets lokalbehov. 21 Riksarkivets nuvarande byggnader är otillräckliga och ur säkerhetssynpunkt otillfredsställande. Huvudbyggnaden liar ett ur luftskyddssynpunkt mycket ogynnsamt läge och skyddsrum saknas. Dessutom medför den nuvarande lokalsplittringen stora olägenheter. Arkivsakkunniga beräknade 1951 utrymmesbehovet till 85 000 hyllmeter i två byggnader, vilka av byggnadsstyrelsen kostnadsberäknats till 10,0 Mkr, vartill kommer 1,5 Mkr för en depå samordnad med en biblioteksdepå. 24 Då det gäller landsarkiven uppger riksarkivet att nybyggnad erfordras för landsarkivet i Vadstena, vars lokaler i Vadstena slott är otillräckliga och olämpliga. En nybyggnad för 12 000 hyllmeter är nödvändig. Till det omedelbara byggnadsbehovet hör vidare till- och ombyggnad av landsarkivet i Lund. Byggnadsstyrelsen har framlagt förslag i denna fråga. Kostnaderna för dessa ny- och ombyggnadsarbeten beräknas till cirka 2,0 Mkr. Samtliga de nämnda byggnadsbehoven betraktar riksarkivet som i dagens läge oundgängligen nödvändiga; de måste tillgodoses om verksamheten skall kunna bedrivas på ett rationellt sätt. Riksarkivet understryker i detta samman-

229 hang att nybyggnader för riks- och landsarkiven medför utrymmeslättnad och lokalbesparing för de arkivbildande myndigheterna. Avslutningsvis anförs att åtskilliga byggnadsbehov redan föreligger eller kommer att uppstå för de kommunala arkiven och att den fortgående utbyggnaden av den statliga och kommunala förvaltningen för med sig ökade krav på arkivutrymme. Vid kungl. biblioteket pågår för närvarande en ombyggnad, som syftar till att utvidga bokmagasinslokalerna och skapa nya hissförbindelser. Dessa arbeten ingår som en första etapp i en av byggnadsstyrelsen upprättad generalplan och beräknas vara avslutade våren 1957. För ändamålet disponeras 0,5 Mkr. Den av byggnadsstyrelsen upprättade planen omfattar enligt biblioteket arbeten för 4,5 Mkr och syftar till att skapa de lokala förutsättningarna för bibliotekets arbete både som centralt verk och som bibliotek under en avsevärd period. Biblioteket har även uppgivit att ett depåbibliotek för ett tiotal statliga bibliotek, bland dem riksdagsbiblioteket, avses skola byggas vid Rosersberg. Byggnadsstyrelsen h a r på uppdrag av den av delegerade för riksdagens verk tillsatta utredningen rörande riksdagsbiblioteket utfört ritningar till denna byggnad och företagit en preliminär kostnadsberäkning. Byggnaden kommer att ha ren magasinskaraktär och intill densamma är avsett att uppföras två vaktmästarbostäder. Den sammanlagda byggnadskostnaden har beräknats till 1,63 Mkr. En betydande till- och ombyggnad av stifts- och landsbiblioteken i Linköping och Skara planeras men i fråga om det senare saknas för närvarande konkreta byggnadsplaner. För Linköping har uppgivits en kostnad av 1,5—2,0 Mkr. För biblioteket i Växjö har en större nybyggnad i princip beslutats, vilken beräknas kos-

ta 1,9 Mkr. Den sammanlagda kostnaden för kungl. biblioteket samt stiftsoch landsbiblioteken uppgår sålunda till 10,53 Mkr. Nationalmuseum har uppskattat sitt byggnadsbehov till 5,0 Mkr. Mest angeläget är en föreläsningssal samt magasins- och verkstadslokaler. Museet ber ä k n a r att de erforderliga utrymmena skall kunna vinnas genom till- och ombyggnad av den nuvarande byggnaden. Vetenskapsakademien har uppgivit att viss ombyggnad av naturhistoriska riksmuseet och nybyggnad för statens etnografiska museum samt arkivskyddsr u m är nödvändiga. För naturhistoriska riksmuseet pågår inom byggnadsstyrelsen för närvarande en utredning angående möjligheterna att modernisera museets byggnad så att utrymme för laboratorier m. m. erhålls. Kostnaden för dessa arbeten är mycket oviss men akademin antar den till cirka 6,0 Mkr. En del av detta belopp torde emellertid böra hänföras till normalt byggnadsunderhåll. För statens etnografiska museum föreligger redan tidigare ritningar till en byggnad, kostnadsberäknad till cirka 5,0 Mkr. Byggnaden måste emellertid ritas om, men akademin anser att byggnadskostnaden kan förutsättas bli oförändrad, eventuellt något lägre. Arkivskyddsrum är slutligen nödvändiga för de oersättliga handlingar och vetenskapliga typsamlingar, som riksmuseet, vetenskapsakademien och Sveriges geologiska undersökning äger. Kostnaden för en sådan byggnad uppskattas till cirka 3,0 Mkr. Riksantikvarieämbetet samt vitterhetsakademien anger inom sitt område byggnader för 4,225 Mkr erforderliga. Häri ingår ej kostnader för ämbetets monumentvårdande uppgift samt för konservering och vård av fornminnesplatser och byggnadsruiner. Ämbetet framhåller vidare att någon uppskatt-

230 ning ej är möjlig av de byggnadsbehov som föreligger för de olika provinsmuseerna, för vilka som regel respektive hembygdsförbund eller hembygdsföreningar är huvudmän. Vid statens historiska museum planerar ämbetet för magasinering av arkeologiskt material från stenåldersboplatser och för de osteologiska samlingarna en magasinsbyggnad, uppskattad till 0,125 Mkr, vilken även skall inrymma andra avdelningars material. Genom beslut av 1954 års riksdag sammanslogs cypernsamlingarna, egyptiska museet m. fl. till medelhavsmuseet. Detta museums samlingar och arbetslokaler är för närvarande mycket spridda. Förslag till ombyggnad av en flygel invid statens historiska museum framlades i ett utredningsförslag 1951 25 Ämbetet beräknar kostnaderna härför till 2,2 Mkr. Även de östasiatiska samlingarna är för närvarande inrymda i provisoriska lokaler och i nyssnämnda utredning föreslogs ombyggnad av en flygel i vitterhetsakademiens fastighet, vilken även skulle tjäna som magasin för statens historiska museum. Ämbetet uppskattar kostnaden härför till 1,9 Mkr. Slutligen framhålls att den år 1954 inrättade mätstationen för åldersbestämning med radioaktivt kol, som för närvarande är inhyst i en källare i tekniska högskolan, ännu ej fått sin lokalfråga löst, men att lokaler för denna verksamhet krävs inom eller i anslutning till de fastigheter akademin disponerar. Statens sjöhistoriska museum behöver för att bereda utrymme för och för att sammanföra nu på olika håll magasinerade föremål antingen dispositionsrätten till f. d. livregementets dragoners ridhus eller ett nytt magasin om minst 1 500 m2 golvyta samt en hall för utställning av museets mera skrymmande föremål, som båtar, skeppskonstruktioner, roder m. m., för vilket ända-

mål erfordras en golvyta om minst 1 000 m2. Museet har genom Kungl. Maj:ts beslut den 1 juni 1955 fått dispositionsrätten till f. d. livregementets dragoners underofficersboställe, som i första hand skall användas som bostad för museets förste vaktmästare och maskinist, varvid de nuvarande bostadsutrymmena i museibyggnaden kommer att omändras till administrationslokaler m. m. Ritningar till en planerad tillbyggnad till museet föreligger och byggnadsstyrelsen uppskattar kostnaden för densamma till 3,621 Mkr inklusive en förbindelsegång till den nuvarande museibyggnaden, ett gallionsgalleri samt iordningställande av museigården. Livrustkammaren har uppgivit att enligt en preliminär uppskattning cirka 8 000 m2 erfordras för täckande av lokalbehovet. Vid beräkningen har hänsyn tagits till att nuvarande hovstallets bestånd av vagnar etc. kommer att tillfalla livrustkammaren samt att den tidigare i Riddarholmskyrkan uppställda trofésamlingen saknar lokaler. Chefen för livrustkammaren har dessutom framhållit att frågan om riksregaliernas utställande kan komma att lösas så att detta får ske inom livrustkammaren. Byggnadsstyrelsen beräknar att en volym av 40 000 m 3 skulle erfordras för en nybyggnad och kostnaden h a r beräknats till 7,5 Mkr. Frågan om utflyttning av den del av livrustkammaren, vilken nu är förlagd i nordiska museet, är enligt vad byggnadsstyrelsen uppgivit ej klarlagd men styrelsen uppskattar värdet av de lokaler, som genom en utflyttning skulle komma att frigöras, till 2,7 Mkr. Nettokostnaden för livrustkammarens byggnadsbehov skulle sålunda uppgå till 4,8 Mkr. Nordiska museet har under hänvisning till att livrustkammaren står under museets överinseende framhållit att i de av museet

planerade byggnaderna också livrustkammarens behov kan tänkas bli tillgodosedda. Museet har dock för ändamålet ej beräknat något belopp. Nordiska museet har uppgivit att behov föreligger av såväl magasinslokaler som lokaler för arkiv, bibliotek, undervisningsavdelning m. m. Museets nuvarande förrådslokaler är utspridda dels i Stockholm och dels till orter i Södermanlands län, vilket medför avsevärda kostnader för transporter, övervakning och vård samt svårigheter att bereda vetenskapsmän och studerande möjlighet till studier. Den övervägande delen av dessa lokaler är ej uppvärmda, än mindre luftkonditionerade. Behovet av magasinslokaler för att dels ersätta dessa nuvarande spridda lokaler, dels täcka uppkommande ytterligare lokalbehov uppskattas till cirka 8 000 m 2 . Kostnaden härför beräknas av byggnadsstyrelsen till 3,9 Mkr. Vidare är museets utrymmen för bibliotek och arkiv redan nu mycket ansträngda, varför en utökning är erforderlig oavsett den beräknade tillväxten av institutionerna. Dessutom erfordras nya lokaler för fotograferings- och kopieringsatcljéer, ateljé för textilkonservering m. m. Det totala lokalbehovet för dessa ändamål uppskattas till 2 330 m 2 . Byggnadsstyrelsen har uppskattat kostnaderna härför till omkring 2,55 Mkr. Det sammanlagda medelsbehovet för husbyggnader för nordiska museet skulle sålunda uppgå till 6,45 Mkr. I sin bedömning av byggnadsbehoven liar skogsstyrelsen även upptagit ett skogligt museum i Gävle, vilket ansetts behövligt för forskning och propaganda. Kostnaderna har angivits till 1,2 Mkr. Gymnastiska centralinstitutet har i sin uppgift angående byggnadsbehovet medtagit ett idrottsmuseum enligt förslag av gymnastiklärarutbildningssak-

Ii

I

5aL~J Fig. 57. Banvaktsstuga. Järnvägsstyrelsen.

Typritning

1955. Ark.:

kunniga för en beräknad kostnad av 0,35 Mkr. För påbörjade och kommande arbeten på de kungl. teatrarna beräknar byggnadsstyrelsen en kostnad av 14,0 —17,0 Mkr. Denna summa skall dock helt täckas av särskilda lotterimedel. Arbetena på dramatiska teatern 28 har påbörjats. För operan föreligger behov av att modernisera teaterlokalerna och ombygga opcrakällarens restaurant. Frågan om radiohus har länge varit föremål för utredning 2 7 och byggnadsstyrelsen räknar nu med en byggnadskostnad av 56,0 Mkr. Härav kommer på radiohuset i Göteborg 6,0 Mkr. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 augusti 1956 har byggnadsstyrelsen hemställt om anslag på 3,0 Mkr för ritningsarbeten och påbörjande av byggnadsarbeten i Stockholm och Göteborg. Behovet av allmänna samlingslokaler under den kommande tioårsperioden uppgår enligt uppskattning av statens nämnd för samlingslokaler till omkring 500,0 Mkr, varvid enligt nu gällande bestämmelser 300,0 Mkr utgör statsmedel.

232 Nämnden betonar starkt att behovet av lokaler för fritidsutrymmen har en betydande elasticitet. Minimum ligger betydligt lägre än maximum och båda kan förskjutas till följd av ändringar i fritidens längd samt inriktningen av fritidsvanor och fritidssysselsättningar. Nämnden framhåller vidare att den ökade fritid, som man allmänt förväntar skall komma medborgarna tillgodo, under oförändrade förutsättningar i övrigt medför ett växande behov av fritidslokaler, men att detta behov kan komma att krympas av andra omständigheter, t. ex. televisionens utveckling. Beträffande kommunala lokaler saknas prognosmaterial. Det finns dock anledning antaga att kommunernas, särskilt de större städernas, andel i produktionen av allmänna samlingslokaler efter hand kominer att väsentligt öka. Nämnden anser det ej möjligt att utan föregående noggranna undersökningar uppskatta värdet av detta byggande men antar att det under en tioårsperiod kommer att uppgå till 100,0 Mkr. Behovet av bygdegårdar uppskattas på grundval av en 1951 utförd inventering till likaledes cirka 100,0 Mkr under samma tid och för folketshusbyggnader bedöms på grundval av en 1955 utförd inventering behovet till cirka 250,0 Mkr. Slutligen har från Våra gårdar, riksförening för nykterhetsrörelsens allmänna samlingslokaler, uppgivits att cirka 120,0 Mkr krävs för lokaler i föreningens regi. Nämnden finner dock detta belopp alltför högt i förhållande till de behov som redovisas för bygdegårdar och folkets hus. Då Våra gårdars projekt företrädesvis avser omoch tillbyggnads- samt förbättringsarbeten av befintliga byggnader anser nämnden att projektet totalt kan antagas representera högst 100,0 Mkr i byggnadskostnad. För diverse övriga allmänna samlingslokaler beräknas slutligen

ett belopp av cirka 20,0 Mkr. De av riksorganisationerna uppgivna behoven kan emellertid enligt nämndens uppfattning ej utan vidare accepteras, då man måste räkna med sådana reduktioner, som beror på att somliga av de planerade lokalanläggningarna är med varandra konkurrerande, dvs. tillgodoser samma lokala behov. På grund härav uppskattas det sammanlagda behovet av allmänna samlingslokaler till cirka 500,0 Mkr. En byggnadskostnad av 20,0 Mkr per år eller för en tioårsperiod 200,0 Mkr är vad nämnden ansett sig rimligen kunna kräva som investeringsram för anordnande av allmänna samlingslokaler, vilket innebär en höjning med 5,0 Mkr per år i förhållande till den nuvarande volymen. Avslutningsvis anför nämnden att frågan om den fortsatta statliga stödverksamheten för allmänna samlingslokaler är beroende av överväganden inom socialdepartementet. Till grund för dessa ligger vissa kommittéförslag.- 8 Nämndens bedömning har dock ej påverkats av förslagen i dessa betänkanden. Behovet av idrottsanläggningar har av riksidrottsförbundets idrottsplatskommitté uppskattats till 425,0 Mkr med följande fördelning på olika slag av anläggningar. Idrottsplatser, nya eller ombyggda 36,0 Träningsplaner 9,0 Lokaler för inomhusidrott, bordtennis, brottning o. dyl 15,0 Idrottshallar med centre-court för alla slag av inomhusidrott 155,0 Simhallar 115,0 Friluftsbad 25,0 Ishockeybanor 6,0 Golfbanor 2,0 Konstfrusna isbanor 12,0 Tennisbanor 4,5 Skidbackar 3,5 Slalombackar 1,5 Kanothus 1,0

233 Roddhus Nya storidrottsplatser i Göteborg och Malmö, utbyggnad av råsundastadion och ispalats i Stockholm

2,0

37,5

Kommittén har utgått från ett differentierat behov för samhällen upp till 30 000 invånare. För större städer har ett likartat standardprogram ej ansetts kunna uppställas utan här har behovet bedömts med ledning av erfarenheten. Utrymmen för den frivilliga gymnastiken har ej medtagits, då behovet härav ansetts kunna tillgodoses genom skolornas gymnastiksalar. Bedömningen har slutligen även grundats på erfarenheten om vilka anläggningar samhällen av olika storleksordning kan förutsättas utnyttja effektivt och bära ekonomiskt. Statens fritidsnämnd anför att byggnadsbehovet inom nämndens verksamhetsområde i främsta rummet avser s. k. semesterbyar, vilka uppförs i kommunal regi. Behovet av dylika är svårt att överblicka då anläggningarna är beroende av statsbidrag men beräknas för perioden ej understiga 20,0 Mkr. Med hänsyn bl. a. till eventuell minskning av arbetstiden har nämnden emellertid föreslagit att avsättningen till fonden för friluftslivets främjande, varifrån bidrag till den berörda verksamheten utgår, skall avsevärt ökas. Då behovet av här ifrågavarande anläggningar är stort och intresset från kommunernas sida påfallande, kan, därest statsbidrag i erforderlig omfattning ställs till förfogande, summan komma att ökas. Folkrörelsernas rese- och semesterorganisation har meddelat att inom organisationen endast ett byggnadsobjekt är aktuellt, nämligen en semesterby i Leksand, vilken beräknas till 0,4 Mkr med ett anslag från statens fritidsnämnd om 0,112 Mkr. Skid- och friluftsfrämjandet har beträffande investeringsbehovet i frilnfts-

Fig. 58. Lärarbostad i Östergötland. Ecklesiastikdepartementets normalritning 1920. Ark.: E. Fant. I övervåningen 2 sovrum.

anläggningar framhållit att verkningarna av treveckorssemestern ännu ej visat sig i full utsträckning men har dock funnit att behovet av anordningar för friluftslivet ständigt ökar och sannolikt kommer att än mer accentueras när femdagarsveckan genomförts. Turistlivet och friluftslivet har i mycket hög grad påverkats av motorismen och måste därför anpassa sig efter dessa delvis nya förhållanden. Organisationen betonar att dess investeringsprogram är beroende av anslag från staten, landsting och kommuner. För turiststationer beräknas ett belopp av 5,0 Mkr. Därutöver har ett nybyggnadsbehov anmält sig för Storliens del genom den nya vägförbindelsen från Jämtland till Trondheim och denna väg beräknas komma att få

234 en trafik av 50 000—60 000 bilar per år, varför anläggningen i Storlien måste utökas. Något belopp för ändamålet har dock ej kunnat anges. För friluftsgårdar beräknas vidare 3,75 Mkr och för sporthem, skid- och raststugor samt friluftsanordningar 1,25 Mkr, eller tillhopa cirka 10,0 Mkr. Svenska turistföreningen har under 1955 företagit en utredning angående sitt behov av fjällturislanläggningar och anger enligt denna ett belopp av 9,03 Mkr som erforderligt. Beträffande vandrarhem finner föreningen det synnerligen vanskligt att göra en uppskattning men anser byggnader för sammanlagt omkring 6,0 Mkr behövliga, ehuru föreningen ej vill uttala sig om möjligheterna att realisera ett byggnadsprogram av den omfattningen. Det sammanlagda behovet svenska turistföreningen uppgivit uppgår sålunda till 15,03 Mkr. Byggnadsbehov för publikbyggnader Kyrkor 8,500 Riksarkivet m. m 13,500 Kungl. biblioteket m. m 10,530 Nationalmuseum 5,000 Naturhistoriska riksmuseet . . 6,000 Etnografiska museet m. m. . . 8,000 Riksantikvarieämbetet m. m. 4,225 Sjöhistoriska museet 3,621 Nordiska museet och livrustkammaren 11,250 Övriga museer 1,550 Kungl. teatrarna 17,000 Radiohus 56,000 Allmänna samlingslokaler . . 500,000 Idrottsanläggningar 425,000 Semester- och friluftsanläggningar 20,000 Summa Mkr 1 090,176 Det behov som redovisats i detta avsnitt är av mycket heterogen karaktär och de angivna siffrorna bygger för de olika områdena på delvis skilda förutsättningar. I fråga om bibliotek, arkiv

och museer torde bedömningarna i stort sett ha skett efter samma grunder som under tidigare avsnitt redovisade byggnadsbehov och i stort sett vara minimibehov. För teatrarna och radiohusen vilar siffrorna på mer eller mindre fullständiga byggnadsplaner. Däremot är uppskattningen av behovet av allmänna samlingslokaler relativt osäkra, men det vill synas som om bedömningen varit så försiktig att jämväl i detta fall man kan tala om minimibehov. Att behovet av idrottsanläggningar är väsentligt större än vad som motsvarar de hittillsvarande statsanslagen torde väl få anses omvittnat och någon anledning att efter den utredning som idrottsförbundet gjort ifrågasätta annat än att siffrorna motsvarar vad som är nödvändigt torde knappast finnas. Det är sålunda egentligen endast då det gäller de av skilda organisationer angivna behoven för anläggningar för turist- och friluftsliv som bedömningsgrunderna varit lösa. Då emellertid totalbeloppet för sådana anläggningar är relativt sett ringa torde siffrorna kunna i detta sammanhang godtagas. Om allmänna samlingslokaler, idrottsoch friluftsanläggningar undantages, kommer de angivna kostnaderna så gott som helt att täckas av statsmedel. För allmänna samlingslokaler skulle efter nuvarande grunder för lån och bidrag statens andel kunna uppskattas till omkring en tredjedel. I fråga om idrottsanläggningar finns inga fasta grunder för en bedömning av huru stor del av behovet statsmakterna kan komma att finna böra täckas med anslag. Här kan endast bli fråga om ett löst antagande, men därest ett sådant byggnadsprogram skall genomföras torde detta endast vara möjligt om det allmänna, stat och kommuner, svarar för huvuddelen. Ett antagande av att av beloppet 200,0 Mkr

235 eller något under hälften skall täckas av statligt anslag har synts rimligt. Statens andel av hela beloppet för publikbyggnader skulle härigenom bli omkring 520,0 Mkr.

Telefonstations- och överdragsstationsbyggnader 126,0 Förråds- och verkstadsbyggnader 19,0 Byggnader för rundradioanläggningar och television 7,0 Laboratoriebyggnad 11,0

8. Driftbyggnader

Behovet av husbyggnader för postverket uppskattas av generalpoststyrelsen till 90,3 Mkr fördelat på följande slag av anläggningar. Postkontor Garage Industrianläggningar Semesterhem o. dyl Mark- och fastighetsförvärv

67,0 7,0 6,0 0,3 10,0

Styrelsen uppger att i fråga om postoch kontorshus sådana postlokaler, vilkas anordnande beräknas kräva nybyggnader, uppgår till 40,0 Mkr. De planerade byggnadernas belägenhet i från stadsplanesynpunkt känsliga delar av vederbörande tätorters bebyggelse samt nödvändigheten av skälig förräntning på de höga köpeskillingarna för erforderliga, centralt belägna tomter framtvingar emellertid ofta en större byggnadsvolym än som är motiverad av rent postala krav. Totalkostnaden lör dessa byggnadsföretag beräknas därför uppgå till 67,0 Mkr. Uppgiften omfattar icke det behov av ytterligare postlokaler, som normalt täcks genom förhyrning och vilket behov är omöjligt att ens uppskattningsvis beräkna. Kostnaderna för ändrings- och reparationsarbeten inom befintliga lokaler har förutsatts komma att bestridas av driftmedel och ingår därför icke heller i angivna belopp. Det för semesterhem upptagna beloppet kommer enligt särskilt riksdagsbeslut 29 att bestridas av postverkets understödskassas tillgångar. Inom televerket har byggnadsbehovet av telestyrelsen uppskattats till 163,0 Mkr exklusive kontorsbyggnader för den centrala administrationen.

Styrelsen framhåller att kostnader för förekommande ombyggnader och vissa andra arbeten, som bestrids av driftmedel, icke ingår i de angivna beloppen, men väl däremot kostnaderna för de mindre telefonstationerna — inklusive monteringsfärdiga standardhus av trä — och överdragsstationerna, vilka bekostas från styrelsens anslag för telefon- och telegrafstationer respektive rikskablar. Beloppen för radio- och televisionsbyggnader avser endast byggnader för sändare o. dyl. och ej studiooch administrationslokaler m. m. Styrelsen har framhållit att de gjorda beräkningarna är högst osäkra, då man för närvarande ej kan överblicka den teletekniska utvecklingen under så lång tid som en tioårsperiod. Styrelsen anser det — med hänsyn till de senaste årens utveckling — ej osannolikt att den fortskridande automatiseringen kommer att ställa ökade krav på lokalutrymmen varigenom det angivna byggnadsbehovet kommer att öka. Järnvägsstyrelsen bedömer behovet av husbyggnader av driftkaraktär för statens järnvägar till 366,0 Mkr. Husbyggnader i allmänhet för distrikten 190,0 Lokstationer och driftverkstadsanläggningar 90,0 Anläggningar vid huvudverkstäder 42,0 Anläggningar vid förrådsavdelningen 12,0 Garage och verkstadsbyggnader för biltrafik 32,0 Styrelsen framhåller de svårigheter, som råder för ett affärsdrivande verk,

236 beloppet ingår ej sådana byggnader som är nödvändiga för den elektriska utrustningen, såsom stationsbyggnader, manöverbyggnader, kompressorbyggnad o. dyl. För samhällsbebyggelse vid kraftverksbyggen beräknar styrelsen 150,0 Mkr och för ersättningsbebyggelsc för av regleringar påverkade byggnader 1,0 Mkr. Slutligen beräknar styrelsen för personalbostäder vid verkets anläggningar 20,0 Mkr. För domänverket anger domänstyrelsen byggnadsbehovet i detta sammanhang till 254,0 Mkr.

Fig. 59. Lärarbostad i Stallarholmen, land. Byggd 1954. Ark.: Y. Steen.

Söderman-

att kunna precisera sitt husbyggnadsbehov under en längre period. Beräkningarna grundar sig emellertid på en nyligen upprättad tioårsplan för investeringsverksamheten. Denna plan avser att täcka dels ett till följd av tidigare begränsningar av investeringsverksamheten uppdämt investeringsbehov, dels en inom perioden väntad trafikutveckling. Under rubriken husbyggnader i allmänhet ingår bl. a. nya stationshus samt förbättring av bostadsbeståndet och diverse mindre om- och tillbyggnader men ej byggnader för den centrala administrationen. Inom vattenfallsverket föreligger planer för utbyggnader, vilka omfattar husbyggnader på sammanlagt 211,0 Mkr förutom ny central ämbetsbyggnad. Styrelsen beräknar för fristående driftbyggnader 40,0 Mkr, vari ingår förråd, verkstäder, administrationsbyggnader o. dyl. Det har för styrelsen ej varit möjligt att för lokala administrationsbyggnader uppge ett särskilt belopp. I

Kontorsbyggnader 1,0 Tjänstebostäder 14,0 Kronotorp och skogsjordbruk . . . . 60,0 Hyreslägenheter för arbetare . . . 85,0 Lagerlokaler, båthus m. m 15,0 Kraftcentraler, maskinstationer, sågverk och övriga rörelsegrenar 1,5 Kursgårdar och skogsstationer 2,5 Byggnadshjälp åt innehavare av vissa kronolägenheter 12,0 Bostadslån till domänverkets fast anställda arbetare 3,0 Byggnader på jordbruksdomänerna 20,0 Byggnader inom skogsbruket . . . 40,0 I totalbeloppet ingår byggnader av bostadshuskaraktär med 198,5 Mkr medan resterande 55,5 Mkr är ekonomibyggnader och liknande. Vid behovsbedömningen har förutom kostnader för nybyggnader i egentlig bemärkelse även sådana kostnader för ombyggnadsarbeten — i huvudsak grundförbättringar — medräknats, som ur deklarationssynpunkt icke är avdragsgilla. Därjämte har medtagits vissa nybyggnader av mera provisorisk karaktär inom skogsbruket, såsom kojor, baracker, stall ra. m. Dessa senare beräknas av styrelsen till cirka 40,0 Mkr. Statens reproduktionsanstalt framhåller att riksdagen år 194430 lämnat sitt

237 bifall till uppförande av en ny byggnad för anstalten, vilken redan då var synnerligen trångbodd. Byggnaden har emellertid på grund av gällande byggnadsrestriktioner ej kommit till utförande. Den senaste beräkningen av en nybyggnad gjordes år 1953, varvid utrymmesbehovet uppskattades till 4 800 m-\ Kostnaden beräknades till cirka 3,2 Mkr. Detta lokalbehov kvarstår oförändrat. Luftfartsverkets husbyggnadsbehov liar luftfartsstyrelsen uppgett till 05,0 Mkr. Styrelsen framhåller att den civila flygtrafiken undergått en kraftig ökning under de senare åren och att någon avmattning sannolikt icke kan förväntas under den kommande tioårsperioden. Vissa förhållanden tyder enligt styrelsen i stället på att en starkare ökning iin hittills kan tänkas inträffa under denna tid. På grund av den knappa kvottilldelningen för husbyggande för den civila luftfarten motsvarar markorganisationen vid flera flygplatser ej dagens behov. Det förenämnda beloppet fördelar sig på stationsbyggnader, inrymmande lokaler för passagerare och gods, flygbolag, tull, passmyndighet etc. med 35,0 Mkr, driftbyggnader innehållande garage och verkstäder jämte erforderligt utrymme för brand- och katastroftjänsten samt expeditionslokaler för förvaltningspersonal med 9,0 Mkr, hangarer med 18,0 Mkr samt skyddsrum m. m. med 3,0 Mkr. I uppgifterna har icke inrymts Scandinavian Airlines Systems behov av nybyggnader för centraladministration samt hangarer och verkstäder vid dess bas i Stockholm. Behovet av husbyggnader för vägväsendet uppskattar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till 90,0 Mkr. Styrelsen räknar därvid med att antalet stationsorter för statens bilinspektion kommer att utökas från nuvarande 33 till inemot 50. För inspektionen erfordras

tillgång till specialutrustade lokaler för att fordonsbesiktningar skall kunna utföras på ett tillfredsställande sätt och styrelsen räknar med i genomsnitt Wi besiktningsbana per stationsort. Kostnaden härför jämte för tillhörande administrationslokaler uppskattas till 40,0 Mkr. Verkets garage och verkstäder kan ej annat än i undantagsfall utnyttjas för detta ändamål dels på grund av sin mindre lämpliga belägenhet, dels på grund av att besiktningsarbetet ej kan utföras samtidigt med verkstadsarbetet. Inom vägväsendet i övrigt blir utbyggnader av garage, verkstäder, förråd och bostäder erforderligt till ett belopp av 50,0 Mkr. Garage och serviceverkstäder Depåverkstäder Förrådsbyggnader Bostäder Till- och ombyggnader

. . 35,0 5,5 2,0 1,5 6,0

Styrelsen har dock framhållit svårigheten att för närvarande säkert bedöma nybyggnadsbehovet särskilt i fråga om förrådsbyggnader liksom i fråga om bostäder för färjpersonal m. fl. Mynt- och justeringsverket har angett sitt byggnadsbehov till 0,205 Mkr, varav för utvidgning av det nuvarande valsverket 0,06 Mkr. Därjämte behövs ökat lagringsutrymme för skiljemynt och lokalbehovet härför uppskattas till 255 m2 vertikal hyllyta. Kostnaden h a r av byggnadsstyrelsen bedömts till omkring 0,045 Mkr. Verket anför att i den händelse generalkonferensen för mått och vikt vid sitt sammanträde år 1960 kommer att fastställa definitioner för samtliga mekaniska, elektriska och optiska enheter samt temperaturenheter, frågan om förvaring och användande av normaler för ifrågavarande enheter samt lokaler härför kommer att aktualiseras. Verket uppskattar lokalbehovet härför till 200 m 2 , motsvarande enligt

238 av byggnadsstyrelsen gjord uppskattning en kostnad av omkring 0,1 Mkr. Den av Kungl. Maj:t den 23 juni 1955 tillsatta delegationen för förhandling med Stockholms stad rörande den framtida dispositionen av kvarteret Kungl. Myntet i Stockholm och därmed sammanhängande frågor kan enligt verket komma att leda till ytterligare byggnadsbehov, vilka det emellertid för närvarande ej är möjligt att uppskatta. 3 1 Det uppgivna husbyggnadsbehovet 0,205 Mkr torde därför få betraktas som ett minimibehov.

för att några närmare byggnadsbehov skall kunna redovisas. En fortlöpande modernisering av bostadssamhället vid pappersbruket pågår, vilka arbeten pågått under den senaste tioårsperioden, men torde komma att kräva ytterligare en tioårsperiod innan samtliga bostäder befinner sig i tidsenligt skick. Även andra arbeten kan enligt styrelsens uppfattning komma att bli erforderliga under den aktuella perioden, men arten och omfattningen av dessa torde åtminstone delvis komma att sammanhänga med rörelsens utveckling.

Riksbankens industristyrelse har meddelat, att byggnadsbehov kan väntas uppkomma vid såväl riksbankens sedeltryckeri som vid pappersbruket i Tumba. För det förra kommer tillbyggnad eller eventuellt ombyggnad att bli nödvändig så snart tomtfrågan ordnats. Bankofullmäktige har i skrivelse till Kungl. Maj:t begärt medgivande för riksbanken att av det kronan tillhöriga kvarteret Kungl. Myntet i Stockholm få disponera ytterligare utrymme för utvidgning av sedeltryckeriet. Utöver delegationen för förhandlingar med Stockholms stad rörande dispositionen av detta kvarter har sakkunniga tillkallats för att utreda frågan rörande organisation av mynt- och medaljtillverkningen.32 Denna utredning, som avser bl. a. frågan huruvida riksbanken skall övertaga ansvaret för mynttillverkningen, pågår alltjämt. Styrelsen finner det ej möjligt att, innan dessa utredningar, vilka äger ett intimt samband, blivit slutförda, bedöma nybyggnadsarbetenas omfattning, då spörsmålet ställer sig olika om det blir en tillbyggnad eller en nybyggnad på annan plats. Vidare har vissa ny- eller ombyggnadsarbeten för pappersbruket i Tumba för att förbättra driftförhållandena diskuterats. Styrelsen finner dock frågan befinna sig på ett alltför preliminärt stadium

För arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet erfordras enligt styrelsen ny verkstadslokal för maskinrenoveringar i Gnesta om cirka 800 m 2 , varmförråd om cirka 200 m 2 samt kallförråd av plåt om cirka 1 000 m 2 . Därjämte behövs ett kallförråd om cirka 800 m 2 invid järnvägsstation i övre Norrland, lämpligen i anslutning till annan statlig myndighets förråds- och verkstadsanläggning. Styrelsen har baserat dessa uppgifter på det dagsaktuella läget och beslutade eller redan föreslagna förändringar i organisatoriskt hänseende. Kostnaderna för dessa anläggningar har byggnadsstyrelsen uppskattat till 1,97 Mkr. Skogsstyrelsen anser behov föreligga av byggnader för skogsvårdsstyrelsernas plantskolor samt för fröklängningsanstalter m. m. Kostnaderna anges till 0,4 Mkr för fröförsörjning och 2,9 Mkr för plantförsörjning eller tillsammans 3,3 Mkr. Byggandet för plantförsörjningen innebär ett fullföljande av det utbyggnadsprogram som bedömts nödvändigt med hänsyn till det stegrade behovet av skogsplantor i landet. Styrelsen betonar framför allt nödvändigheten av nya plantförvaringshus men därutöver erfordras även byggnader för personalbostäder, redskapslokaler, sorteringshallar m. m.

239 Behovet av husbyggnader för sjöfartsverket har sjöfartsstyrelsen uppgivit till 13,625 Mkr. Byggnader m. m. vid fyrplatser Byggnader m. m. vid lotsplatser Bottenfasta fyrar som ersättning för fyrskepp Nya fyrinrättningar Modernisering av fyrinrättningar Varv och verkstäder

1,315 1,810 6,500 2,200 0,350 1,450

Kostnaderna för varv och verkstäder förutsätter att styrelsen i fortsättningen blir förlagd till Stockholm. Några nyanläggningar vid de av styrelsen förvaltade statliga fiskehamnarna och farlederna har styrelsen ej kunnat upptaga, beroende på svårigheten att för närvarande förutsäga dylika arbeten. Till de angivna kostnaderna kommer h a m n a r och vägar vid fyr- och lotsplatser, beräknade till sammanlagt 2,575 Mkr. Generaltullstyrelsen anser behov av husbyggnader för tullverket föreligga för sammanlagt 44,0 Mkr. Härav belöper sig på egentliga driftbyggnader 41,0 Mkr. Med undantag för tullstationsbyggnader vid gränsen ankommer det på respektive stad att iordningsställa och bekosta dessa byggnader, varför de således ej uppförs med statsmedel. I det angivna beloppet ingår icke väntade kostnader för tullokaler på flygplatser, vilka inberäknats i den av luftfartsstyrelsen angivna kostnaden för stationsbyggnader. Dessa tullokaler bekostas sålunda med statsmedel. Behovet av personalbostäder uppskattar styrelsen till 3,0 Mkr. Kommerskollegium har uppgivit att vissa husbyggnadsbehov föreligger vid statens legogruvor i Adak för undersökningar och brytning i en ny malmfyndighet i trakten av de nuvarande gruvorna. Kollegium avser att uppföra lave, maskinhus, omklädningslokaler för arbetare m. m. till en beräknad kostnad

av cirka 0,4 Mkr. Vidare förutses ett behov av ersättningsanskaffning och komplettering av förläggningsbyggnader för tjänstemän och arbetare under de närmaste åren och kostnaderna härför beräknas överslagsvis till likaledes 0,4 Mkr. Med hänsyn till ovissheten hur vissa för närvarande pågående undersökningar kan komma att utfalla och om brytvärdigheten hos andra malmfyndigheter, som kan komma att inrymmas i legodriften, anser sig kommerskollegium icke kunna överblicka det ytterligare husbyggnadsbehov, som kan komma att bli erforderligt. Det är emellertid icke uteslutet att det nuvarande anrikningsverket i Adak kan behöva ombyggas eller ersättas med ett nytt verk under tioårsperioden och att anläggningsarbeten för legodriften kan bli aktuella även på andra håll än i det egentliga adakområdet. Med hänsyn härtill synes det av kollegium uppgivna beloppet — 0,8 Mkr — böra betraktas som en minimisiffra. Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap beräknar för husbyggnader ett belopp av 20,5 Mkr. Detta belopp avser pågående oljelagringsanläggningar o. dyl. I detta sammanhang anför riksnämnden att staten hittills har lämnat bidrag till kommuner och enskilda för att uppföra bombskyddade oljelagringsanläggningar. Frågan om dylik lagerhållning utreds för närvarande av 1955 års oljelagringskommitté, som har att utreda förutom frågan om storleken av den framtida lagerhållningen och dess fördelning på lagerhållare även behovet av skyddad lagring. Såvitt riksnämnden för närvarande kan bedöma måste en omfattande utbyggnad ske av den nuvarande lagringskapaciteten och lagerhållningen under den närmaste framtiden. Nämnden finner det däremot svår a r e att bedöma behovet av skyddad lagring. Enligt direktiven för den nyss-

240 nämnda utredningen skall även undersökas möjligheterna att utbygga oljelagringsanläggningarna enligt kommersiella grunder, dvs. att låta kostnaderna för lagringen helt belasta konsumentpriser. Riksnämnden anser sig dock ej kunna göra något uttalande om behovet av statsmedel för byggande av oljelagringsanläggningar innan resultatet av kommitténs arbete föreligger. Statens jordbruksnämnd uppskattar sitt behov av husbyggnader till 1,0 Mkr och anför härtill att i pågående utredning om civilförsvaret och befolkningens försörjning under ett krig starkt understrukits önskemål om ökning och fortsatt utbyggnad av beredskapslagringen av livsmedel. Nu pågående beredskapslagring tar enligt nämnden framför allt sikte på lagring i underskottsområden i det inre av Svealand och i Norrland. Tillgången på lämpliga extra utrymmen är här knapp, varför man inom nämnden tagit upp frågan om åtgärder för byggande i statlig regi eller under statens medverkan av lagerhus i första hand i Norrland. Det program nämnden diskuterat har syftat till utrymmen för 15 000—20 000 ton spannmål eller ur lagringssynpunkt likartade varor. Nämnden beräknar att utrymmena skall bli fördelade på enheter om 2 000—2 500 ton i form av planmagasin för sackad vara, vilka kan beräknas kosta 0,100—0,125 Mkr vardera. I sammanhang med driftbyggnader torde även böra behandlas tvättanläggningar. Det bör då först påpekas att de av försvarets fabriksverk uppförda och drivna tvättanstalterna i stor utsträckning tjänar jämväl civila ändamål, framför allt sjukhus såväl statliga som landstingens anstalter men även anstalter inom socialvården. De nu pågående anläggningarna i Karlskrona och Karlstad har i viss utsträckning tillkommit efter avtal med vederbörande lands-

ting. Genom detta arrangemang blir tvättanläggningarna i stor utsträckning onödiga vid de berörda statliga och kommunala anstalterna, vilket medför minskade kostnader för nyanläggning av sådana. Rätteligen borde därför en del av de investeringsmedel som kan erfordras för nya tvättanstalter inom försvaret här redovisas, men då dessa finansieras över en försvarets fond har något investeringsbehov för dem ej upptagits. Däremot torde byggnadsbehovet för kollektiva tvätterier böra medtagas. Bostadsstyrelsen räknar med ett behov av 17,0 Mkr för den kommande tioårsperioden. Uppgiften grundar sig på den nuvarande anslagstilldelningen för ändamålet och styrelsen uppger sig sakna möjlighet att på annan grund uppskatta behovet. Av det totala behovet beräknar styrelsen för byggnader cirka 11,0 Mkr, varav statliga lån 10,0 Mkr. Till den nu behandlade gruppen av byggnader har utom driftbyggnader förts vissa speciella byggnadsanläggningar inom civilförsvaret och brandväsendet. I fråga om de förstnämnda har civilförsvarsstyrelsen framhållit att den framtida utformningen av landets civilförsvar är föremål för utredningar, vilka ännu icke slutförts, varför erforderligt underlag saknas för beräkning av det framtida byggnadsbehovet. Styrelsen räknar dock med att allmänna skyddsrum — befolkningsskyddsrum, ledningscentraler, skyddsrum för aktiv personal, materielskydd, observationstorn m. m. — skyddsrum i undervisningsanstalter, länsstyrelseanläggningar, skyddsanordningar vid kommunala tekniska verk, modernisering av äldre skyddsrumsanläggningar m. m. framdeles kommer att anordnas i ungefär samma omfattning som under de senaste tio åren. Bland nytillkommande byggnadsbehov, som hittills icke tillgodo-

241 setts, nämner styrelsen en central civilförsvarsskola samt förrådsbyggnader. Med ledning av uppgifter om medelstilldelning under de senaste tio åren samt övriga omständigheter uppskattar styrelsen byggnadsbehovet till 500,0 Mkr, varav statliga medel 250,0 Mkr. Statens brandinspektion uppskattar behovet av brandstationer och branddammar under den kommande tioårsperioden till 109,793 Mkr respektive 24,542 Mkr, eller tillhopa 134,335 Mkr. Uppskattningen grundar sig på en rundfråga till landets samtliga kommuner. I beloppet för branddammar ingår ej b r a n d d a m m a r för civilförsvaret. De angivna beloppen kommer till största delen på kommunerna. Byggnadsbehov m. m.

för

driftbyggnader

Postverket Televerket Statens järnvägar Vattenfallsverket Domänverket Statens reproduktionsanstalt Luftfartsverket Väg- och vattenbyggnadsverket Mynt- och justeringsverket . . Arbetsmarknadsstyrelsen . . . . Skogsstyrelsen Sjöfartsverket Tullverket Gruvanläggningar Olje- och livsmedelslagring . . Kollektiva tvätterier Fullträffsäkra skyddsrum m. m. Brandstationer m. m

90,300 163,000 366,000 211,000 254,000 3,200 65,000 90,000 0,205 1,970 3,300 13,625 44,000 0,800 21,500 11,000 500,000 134,335

Summa Mkr 1 973,235 Beträffande den på detta område verkställda behovsbedömningen kan sägas, att den i stor utsträckning vilar på uppgjorda planer och verkställda prognoser. Detta är framför allt fallet med de affärsdrivande verken men gäller också en hel del av övriga myndig16—-609187

heters områden. Det är egentligen endast i fråga om anläggningar för beredskapsändamål, lagringsanläggningar och särskilt skyddsrummen, som en betydande osäkerhet syns föreligga och här kan av naturliga skäl ej ens sägas om behoven i verkligheten kommer att bli väsentligt större eller kanske väsentligt mindre. För de tekniska verken däremot torde de angivna siffrorna, ehuru grundade på föreliggande utbyggnadsplaner, med fog kunna betecknas som minimibehov, då under så lång tid som en tioårsperiod tekniska förändringar och teknisk utveckling kan komma att fordra ytterligare nybyggnader och nyanskaffningar. Att i dag ställa en tioårig prognos på sådana områden som exempelvis telefon- och radioväsendet, flygtrafiken eller vägväsendet är självklart närmast ogörligt. Av det sålunda framräknade beloppet för byggnadsbehoven på detta område är det blott för tullhusbyggnader och kollektiva tvätterier samt beredskapslager, civilförsvarsbrandanläggningar som kostnaderna delvis skall täckas av kommunala medel, vilka sammanlagt kan beräknas uppgå till omkring 435,0 Mkr. 9. Sammanfattning

Den bedömning av byggnadsbehoven som i det föregående redovisats kan ej göra anspråk vare sig på fullständighet eller än mindre på exakthet. I varje fall för de stora områdena, skolväsendet, socialvården och sjukvården, torde de angivna siffrorna representera utpräglade minimibehov. Flertalet myndigheter h a r också framhållit det ytterst vanskliga i att göra prognoser för vad som utöver de dagsaktuella behoven kan komma att bli erforderligt under den tid som åtgår enbart för att tillfredsställa dessa. Då det gäller av utvecklingen inom teknik och vetenskap så av-

242 hängiga områden som högskolor samt tekniska och vetenskapliga institut, blir alla prognoser otillförlitliga —• utom möjligen den att väsentliga utökningar och omläggningar måste förutses. Av dessa orsaker torde en viss u p p r ä k n i n g böra ske av de totala behoven enligt de i det föregående redovisade siffrorna. Då det gäller det kommunala byggnadsbehovet har, såsom tidigare redovisats, svenska landstingsförbundet ansett att medicinalstyrelsens bedömande icke motsvarat det verkliga behovet. Svenska stadsförbundet har ifrågasatt om en inventering av de byggnadsbehov, som tillgodoses genom kommunerna, ofta på deras eget initiativ, verkligen kan bli rättvisande utan att primäruppgifter inhämtas direkt från kommunerna och framhållit att så i förevarande sammanhang endast skett i enstaka fall. Förbundet är icke helt övertygat om att de här redovisade uppgifterna om investeringsbehovet för statsunderstödda ändamål riktigt återger läget sådant kommunerna själva bedömer det inom de delar av det offentliga husbyggandet, där de medverkar. Förbundet anser det också tveksamt, om en undersökning, som begränsar sig till statsunderstödd byggnadsverksamhet och således ej tar sikte på de kommunala investeringsbehoven i allmänhet, har så stort värde, eftersom behovsuppskattningen mycket snabbt kan bli missvisande genom ny eller ä n d r a d lagstiftning, som påverkar omfattningen av den statsunderstödda sektorn av dessa behov. Mot vad de båda förbunden anfört torde berättigade invändningar knappast kunna göras. Det har emellertid av olika orsaker ansetts uteslutet att inom utredningen genomföra en inventering av de enskilda primärkommunernas behov utan utredningen har måst bygga på vederbörande centralmyndighets be-

dömanden. Stadsförbundets uppfattning att inventeringen av anförda skäl bort omfatta allt offentligt husbyggande och icke blott det statliga och statsunderstödda synes också ha fullt fog, men en sådan generell utvidgning av behovsinventeringen torde ej stå i full överensstämmelse med utredningsdirektiven. Det är dock att märka att i den gjorda bedömningen inkluderats vissa kommunala byggen, till vilka statsbidrag ej utgår, såsom läroverksbyggnader, tingshus m. m., för att de ifrågavarande sektorerna av det offentliga byggandet skall bli så fullständigt som möjligt representerade. Emellertid torde förbundens inställning till behovsbedömningen i detta sammanhang böra ge anledning till vissa uppräkningar av totalbehoven, uppräkningar som blott kan bli schematiska men som dock i någon mån torde tillfredsställa de framförda synpunkterna och sålunda närma bedömningen till de verkligt föreliggande behoven. För ämbetsbyggnader uppgår enligt det föregående totalbehovet till 357,54 Mkr. På grund av att någon hänsyn ej tagits till lokalbehovet för en eventuell allmän pensionsförsäkring, att viss osäkerhet rått i fråga om behovsberäkningen för bl. a. ett par av de affärsdrivande verken m. m. synes en uppräkning av beloppet till 360 Mkr välmotiverad. Inom området socialvårdsbyggnader har på flera områden, exempelvis då det gäller barndaghem, lekskolor, ungdomshem samt arbetskliniker inget belopp kunnat upptagas trots att behov av nybyggnader föreligger. För vissa andra slag av byggnader h a r förutsetts att behoven i verkligheten kan bli väsentligt större. Slutligen torde just på detta område vad stadsförbundet anfört ha relevans. Det totalbelopp, som de i det föregående angivna siffrorna för

behovet av socialvårdsbyggnader ger, 1 385,866 Mkr, bör sålunda kraftigt höjas. En siffra av 1 450 Mkr är av de anförda grunderna säkerligen snarare för låg än för hög. Behovet av fångvårdsbyggnader torde däremot i stort sett få anses riktigt återgivet i den i det föregående angivna siffran 180 Mkr. I fråga om sjukvårdsbyggnader har i det föregående sammanhanget för kroppssjukhus, anläggningar för kommunal mentalsjukvård m. fl. inrättningar med huvudsakligen landsting eller kommuner som huvudmän upptagits ett sammanlagt belopp av omkring 2 600 Mkr. Vad landstingsförbundet anfört har i det föregående icke ansetts böra föranleda en ändring av ifrågavarande belopp. Vid den slutgiltiga behovsberäkningen synes emellertid hänsyn till den av förbundet angivna siffran 3 000 Mkr för sjukhushuvudmännens byggnadsbehov böra tagas genom en uppräkning av totalbeloppet för sjukhusbyggnader från de beräknade 2 902 Mkr med åtminstone omkring 200 Mkr. Totalbeloppet skulle sålunda bli 3 100 Mkr. Då det gäller skolbyggnader har i det föregående en del uppräkningar gjorts dels med hänsyn till att byggnadskostnaderna synts väl låga och dels för att tillgodose enhetsskolans större byggnadsbehov jämfört med nuvarande skolform även med den av skolöverstyrelsen antagna utvidgningen av skolpliktstiden. Med hänsyn till osäkerheten i bedömningen på flera områden torde totalbeloppet för skolväsendet böra uppräknas. Även med hänsyn till vad stadsförbundet anfört torde en ökning vara välmotiverad. Beloppet ökas därför här till 3 750 Mkr. Till byggnadsbehovet för högskoleoch institutionsbyggnader är det som ovan anförts mycket svårt att taga ställning. Praktiskt taget hela högskoleom-

I

ÄH •

i—

Fig. 60. Läkarbostad vid Sundby sjukhus. Byggd 1955. Ark.: C.-A. Acking och S. Hesselgren. I övervåningen 3 sovrum. Huset saknar källare.

rådet är föremål för en serie utredningar och de angivna siffrorna därför ytterst osäkra. För de olika övriga institutionerna är det nästan omöjligt att ställa prognoser. Nästan varje år inrättas nya forskningsinstitut och befintliga omorganiseras och utvidgas. I ej ringa utsträckning arbetar institutionerna på områden, där en mycket stark utvidgning är att vänta. Den i det föregående angivna totalsiffran 807,952 Mkr bör därför i detta sammanhang avrundas till 850 Mkr. I fråga om de olikartade objekt, som i det föregående sammanförts under benämningen publikbyggnader, torde siffrorna för de statliga institutionerna i huvudsak representera de faktiska behoven, ehuru i vissa fall de uppgivna beloppen är minimibehov. Likaså synes bedömningen av behoven för idrottsändamål utan vidare kunna godtagas. Med hänsyn till osäkerheten i bedömningen av behoven för allmänna samlingslokaler, som utgör en väsentlig del av totalbeloppet, samt för olika slag av semester- och friluftsanläggningar tor-

244 de dock någon uppräkning av slutsiffran 1 090,176 Mkr böra ske, förslagsvis till i runt tal 1 100 Mkr. Av bland egentliga driftbyggnader upptagna belopp ingår ej postkontor i lokaler som postverket avser att förhyra. Detta behov representerar emellertid också ett ianspråkstagande av produktionsresurserna för husbyggande och en byggnadskostnad, som får täckas av statsmedel, ehuru i form av årlig hyra. Likaså torde i detta sammanhang det sakna betydelse om, såsom i fråga om televerket, erforderliga ombyggnader täcks med driftmedel. Till dessa ej medtagna behov bör således hänsyn tagas vid den slutliga behovsbedömningen. Vidare torde då det gäller luftfartsstyrelsens område det väl vara långt ifrån osannolikt att en utveckling av flygtrafiken kan fordra större medelsbehov för byggnader än vad den angivna siffran visar. Även televerkets siffror kan med utvecklingen av teletekniken komma att visa sig för restriktivt bedömda. I vattenfallsverkets uppgivna husbyggnadsbehov ingår slutligen ej en hel del anläggningar av husbyggnadskaraktär som, därför att de utgör en integrerande del av kraftverksanläggningarna, ej har medräknats. Även totalbeloppet för driftbyggnader, enligt det föregående sammanlagt 1 308,4 Mkr, torde böra höjas och en siffra av 1 320 Mkr kan sannolikt anses representera ett minimibehov. De anläggningar för beredskapsoch brandskyddsändamål som behandlats tillsammans med driftbyggnader har upptagits med ett sammanlagt belopp av 666,835 Mkr. För den dominerande delen härav är emellertid underlaget mycket osäkert, då behoven helt beror på h u r u statsmakterna i framtiden kan komma att bedöma behovet och arten av åtgärder i fråga om civilförsvaret och försvarsberedskapen i övrigt. Efter

avrundning till 670 Mkr torde därför beloppet i detta sammanhang få godtagas. Totalt byggnadsbehov byggnader

för

offentliga

Ämbctsbyggnader Socialvårdsbyggnader Fångvårdsbyggnader Byggnader för sjuk- och hälsovård Skolbyggnader Högskole- och institutionsbyggnader Publikbyggnader Driftbyggnader Byggnader för beredskaps- och brandväsendet

360 1 450 180 3 100 3 750 850 1 100 1 320 670

Summa Mkr 12 780 Denna summa innefattar, såsom tidigare framhållits, icke hela det offentliga husbyggandet. Visserligen ingår en stor del byggnader som helt eller till övervägande del uppförs med kommunala medel, dock av de förra enbart sådana där verksamheten är hel- eller halvstatlig, såsom tingshus, tullhus, läroverksbyggnader m. fl. Däremot ingår ej byggnader för rent kommunal verksamhet. Ett annat område som uteslutits är kyrkobyggnader, som finansieras genom kommunal uttaxering. Slutligen har enligt utredningsdirektiven de statliga bolagens investeringsbehov för husbyggnader ej behandlats. Tillsammans torde dessa nu senast anförda byggnadsområden representera en ej oväsentlig del av det totala husbyggnadsbehovet för offentliga civila ändamål. För en diskussion om möjligheterna att tillgodose byggnadsbehoven på området liksom då det gäller arten och effekten av eventuella besparings- eller andra rationaliseringsåtgärder måste hänsyn även tagas till dessa byggnadsbehov. I detta sammanhang torde det därför vara mest realistiskt att höja

245 siffran för det totala byggnadsbehovet från 12 780 Mkr till 13 000 Mkr eller med omkring 1,75 %. Detta belopp skulle sålunda ange det totala behovet av husbyggnader för offentliga ändamål. Emellertid ingår häri, som på flera ställen i det föregående anmärkts, en ej oväsentlig del byggnader avsedda helt eller delvis för bostadsändamål. Det allmänna bostadsbyggandet, som bedrivs med statligt och kommunalt stöd, skall enligt direktiven ej ingå i utredningen men i betydande utsträckning tillgodoser det bostadsbyggande, som ingår i byggnadsanläggningar för offentligt ändamål, samma behov som det allmänna bostadsbyggandet. Med offentliga medel uppförda bostäder för folkskolans, lantbruksundervisningens och särskolornas lärare, för läkare, sköterskor, sjukvårdare och sjukvårdsbiträden, för landshövdingar och domhavande, för provinsialläkare, distriktsveterinärer m. fl., för kyrkoherdar och andra prästmän, för fångvårdspersonal, för vaktmästare, maskinister o. dyl. samt givetvis också pensionärsbostäderna utgör en ej betydelselös del av den allmänna bostadsförsörjningen. Måhända bör även studentbostäderna o. dyl. räknas hit. Då det gäller avvägning av i vilken ut-

sträckning föreliggande behov inom det offentliga byggandet å ena sidan och inom bostadsområdet å den andra skall tillgodoses, torde hänsyn böra tagas till denna omständighet. På grund av uppskattningar av bostadsbyggandets andel inom de olika i det föregående behandlade områdena av det offentliga byggandet torde överslagsvis kunna räknas med att av de 13 000 Mkr omkring 10 %, dvs. 1 300 Mkr, utgörs av bostäder. Fördelningen av det uppskattade totalbeloppet på statliga samt kommunala och enskilda medel är m å h ä n d a av mindre intresse, då såsom svenska stadsförbundet påpekat nu gällande principer för fördelningen snabbt kan komma att ändras och på vissa områden redan nu står u n d e r debatt. En uppskattning av statens andel i de för varje område angivna beloppen efter nuvarande fördelningsgrunder leder emellertid till att av totalsumman 13 000 Mkr något över hälften eller omkring 6 700 Mkr skulle behöva täckas av statsmedel medan återstoden eller 6 300 Mkr skulle ankomma på kommunala och andra byggherrar, såsom landsting, primärkommuner, kyrkliga kommuner, tingshussamfälligheter samt enskilda stiftelser och företagssammanslutningar.

19. Slutsatser

De byggnadsbehov som enligt undersökningen i kapitel 18 föreligger i fråga om husbyggnader för offentliga ändamål rör sig således om 13 000 Mkr. Till stor del är det fråga om behov som borde varit tillfredsställda redan i dag för att verksamheten på skilda samhällsområden skulle kunna bedrivas i enlighet med gällande fordringar, av statsmakterna godtagna riktlinjer samt tidsenliga krav på rationalitet och effektivitet. Till en del ingår visserligen behov, som väntas uppkomma under de närmaste tio åren, men dessa blir endels en följd av fattade principbeslut, endels en nödvändighet på grund av en förutsebar social, kulturell eller teknisk utveckling. De byggnadsbehov, som avspeglar sig i den angivna siffran, torde sålunda med fog kunna betecknas icke blott som högeligen önskvärda utan i största utsträckning som nödvändiga. Det kan säkerligen förväntas att under den tid som åtgår för att tillgodose dessa behov utvecklingen och samhällsförändringar kan komma att skapa ytterligare byggnadsbehov eller helt nya sådana. Även om man bortser från eventuella tillkommande behov är emellertid beloppet för totalbehovet väsentligt större än vad som med nuvarande omfattning av byggnadsverksamheten för ändamålet kan tillgodoses under den i det föregående diskuterade tioårsperioden. För närvarande torde de offentliga investeringarna på hela det område som den

angivna siffran gäller kunna uppskattas till 700—800 Mkr. Om de angivna behoven skulle tillgodoses under en tioårsperiod skulle en årlig investering av i medeltal 1 300 Mkr bli nödvändig, vilket skulle innebära en ökning i storleken 70—80 %. Förutsätter man — som det vill synas rimligt — att ökningen genomförs successivt skulle investeringarna från 700—800 Mkr 1957 stiga till 1 800—1 900 Mkr 1966. Visserligen kan man räkna med en successiv produktionsökning — en ökning av nationalprodukten med 3 % årligen har i olika sammanhang bedömts sannolik. Också en ändrad fördelning av produktionsresurserna kan möjliggöras av ändringar i de utrikespolitiska eller handelspolitiska förhållandena och måhända tillåta en ökning av byggnadsvolymen på det offentliga byggandets område. Om man bortser från möjligheterna av att en större del av produktionsresurserna skulle komma det offentliga byggandet till del, skulle emellertid en produktionsökning av den angivna storleken endast medge en upp till omkring 1 000 Mkr vid periodens slut ökad investering för ändamålet. Viktigare är dock, att de beräknade byggnadsbehoven hänför sig till nuvarande kostnadsläge. Vid bedömning av möjligheterna att under en följd av år tillgodose behoven måste därför hänsyn tagas till den fortgående — under senaste årtionde våldsamma — stegringen av det offentliga byggandets kost-

247 nad, som närmare behandlats i kapitel 17. Om den där definierade funktionsenhetskostnaden skall fortsätta att öka efter samma kurva som hittills — vilket, om inga åtgärder vidtages däremot, synes ytterst sannolikt — kommer ett successivt tillgodoseende av de angivna behoven att i stället för 1 300 Mkr fordra belopp av det dubbla eller mera. Som framgår av det föregående hänför sig denna ökning hittills i mindre utsträckning till stegringen av de egentliga byggnadskostnaderna, vilka i huvudsak följer den allmänna stegringen i priser och löner. Till denna del behöver således i detta sammanhang hänsyn ej tagas vid prognosen. Proportionen mellan behov och resurser påverkas ej därav och åtgärder som kan påverka den allmänna ekonomiska utvecklingen hör icke hemma i detta begränsade sammanhang. Till större delen har emellertid kostnadsstegringen påvisats bero på en fortgående »standardstegring». I denna del är kostnadsökningen påverkbar med åtgärder inom husbyggandets område — i ej ringa utsträckning med åtgärder särskilt inriktade på den offentliga sektorn. Inom denna har ju stegringen enligt det föregående varit långt större än inom husbyggandet i allmänhet och detta även i förhållande till bostadsbyggandet, där dock standardstegringen ej varit oväsentlig. Det har också visats, att det offentliga byggandets standardstegring knappast står i rimlig proportion till standardhöjningen på andra områden, som ingår i vad som tillsammans kan betecknas som levnadsstandard, kulturell och teknisk standard. Det torde få anses otänkbart att de faktiska behoven på det offentliga byggandets område skulle kunna tillgodoses i en utsträckning som svarar mot vårt samhälles standard på andra områden om ej en väsentlig minskning åt-

minstone av progressiviteten i standardstegringen på detta område åstadkoms. I första hand måste därvid åtgärder inriktas på att skära bort vad som enbart medför fördyring utan att ge någonsomhelst eller i varje fall ej en motsvarande fördel ur funktionssynpunkt eller till och med i många fall innebär en försämring. Erfarenheterna från de stickprovsundersökningar som inom utredningen genomförts och som omfattat praktiskt taget alla offentliga byggnader, sammanlagt närmare 300, som färdigställts under de senaste fem åren i tre representativa län i landet, har givit vid handen att i dominerande utsträckning byggnaderna utformats och utförts på ett sätt som inneburit att betydande kostnader nedlagts, vilka ej medfört någon reell ökning av byggnadens kvalitet eller byggnadstekniska standard och ej heller inneburit några fördelar för verksamheten i byggnaden. Ej sällan har ett nytt material eller en ny utformning valts, som ej varit ur funktionell synpunkt bättre, stundom sämre, men ändock dyrbarare än vad som eljest tilllämpats. En stark inriktning på manifestation — såväl från byggherrens som projektörens sida — strävan till modernitet och teknisk fulländning för dess egen skull, följsamhet inför moderiktningar i fråga om byggnadsutformningen, stark påverkan av reklam från materialproducenter osv. synes ofta i långt högre grad ha varit vägledande än tekniskt-ekonomiska överväganden och strävan till rationalitet. Byggnader, som har synts rationellt planerade och utförda, som samtidigt på ett fullgott sätt tillgodosett funktionens krav och i utformning, konstruktion och materialval burit vittne om strävan till ekonomi, har på många områden snarare varit undantag än regel. Framför allt har detta gällt de kommu-

248 nala byggena, i långt mindre utsträckning landstingens. I fråga om de statliga byggena har förhållandena varit i hög grad varierande inom olika myndigheters verksamhetsområden. En del av de affärsdrivande verken och vissa andra myndigheter synes sålunda bedriva sitt husbyggande efter rationella, delvis mycket rationella grunder, medan byggandet inom andra verk och institutioner, såväl affärsdrivande som andra, icke står det kommunala byggandet i allmänhet efter i fråga om dyrbarhet. Om det relativa fåtalet genomgående rationellt lösta och utförda byggnader undantages, kan resultatet av den i de tre länen genomförda undersökningen så sammanfattas, att redan vid en genomgång av ritningar och arbetsbeskrivningar samt en besiktning på platsen omedelbart har kunnat bedömas att besparingar utan försämring av den reella standarden varit möjliga av i allmänhet ej under ett tiotal procent av kostnaden och i enstaka fall väsentligt högre. Vägledande vid detta bedömande har då i allmänhet varit att billigare men ändamålsenligt utförande ansetts fylla funktionskraven, där det tilllämpats på samtidigt utförd likartad byggnad eller för likartat ändamål i annan byggnad. Därest det material som erhållits vid undersökningen inom tre län är representativt för landet i dess helhet — och anledning saknas till att antaga annat — skulle således en besparing av storleksordningen ett eller annat tiotal procent vara omedelbart möjlig att genomföra genom en rationell utformning och tekniskt-ekonomiskt riktigt utförande av byggnaderna utan att deras funktion försämrades, dvs. utan reell standardsänkning. Även små generella kostnadsminskningar kan på grund av byggandets stora volym få väsentlig betydelse och

medföra att de föreliggande behoven av nybyggnader i större utsträckning kan tillgodoses. Med nuvarande byggnadsvolym skulle en besparing av i medeltal 10 % på varje byggnadsobjekt innebära att man med bibehållen investeringsram ytterligare skulle kunna bygga för 70— 80 Mkr årligen motsvarande ett par tre större sjukhusanläggningar eller över hundratalet landsbygdsskolor. Enbart på skolområdet skulle med innevarande års byggnadsvolym på omkring 120 Mkr en tioprocentig besparing medge nybyggnader för ytterligare omkring 2 500 skolbarn. Det är sålunda ytterst angeläget att alla åtgärder vidtages för att i varje särskilt fall förhindra att för byggnadens funktion onödiga kostnader nedläggs på det offentliga byggandet. Utformningen och det tekniska utförandet av byggnaderna måste därför underkastas en ingående granskning och en sådan teknisk-ekonomisk undersökning pågår inom utredningen i enlighet med utredningsdirektiven. Den disproportion mellan förefintliga byggnadsbehov och möjligheterna att tillfredsställa dem, som av den verkställda undersökningen framgår, är visserligen, som tidigare framhållits, till en del förorsakad av aktuella begränsningar och kan därför tänkas i framtiden minska. Till större delen torde emellertid denna disproportion på såväl det nu ifrågavarande området som på andra områden, där produktiva resurser tages i anspråk, vara av bestående karaktär. Det torde i själva verket vara så, att även under normala förhållanden inom världspolitik och världsekonomi och därmed även på det nationalekonomiska området i ett högtutvecklat samhälle de av den tekniska utvecklingen skapade behoven av nyttigheter aldrig kan kvantitativt helt tillfredsställas av de samtidigt existerande

249 tekniska resurserna. Frågan är väl om utan i många fall förhindrat en ekonoicke just denna spänning mellan ut- miskt riktig utveckling av det offentliga vecklingens stegring av anspråken och byggandet är väl ganska klart. Det är möjligheten att tillfredsställa dem i därför nödvändigt, såsom också i direkmycket utgör drivkraften till denna ut- tiven anges, att dessa problem tages veckling. Därmed skulle också vara sagt upp till behandling och att förslag till erforderliga reformer i dessa hänseatt det nu aktuella problemet att söka nedbringa kostnaderna för samhällets enden framläggs. Arbetet med en sådan byggandets byggande för att därigenom möjliggöra utredning au det offentliga och ekonomi har också en kvantitativt större behovstillfreds- organisation ställelse så mycket mindre hänför sig påbörjats. uteslutande till dagens speciella situaBland de frågor som därvid är av tion som det är och kommer att förbli största vikt att behandla är organisaett av det moderna samhällets ständiga tionen av det statliga byggandet och problem. den statliga byggnadsförvaltningen. ProDet är därför icke tillräckligt med en- jektering, byggande och förvaltning är gångsåtgärder. Tvärtom torde det vara i för närvarande fördelade på ett flertal högsta grad nödvändigt att tillse att de myndigheter och en stor del av dessa organ som h a n d h a r det offentliga byg- är av sådan karaktär att ekonomiskt gandet får en sådan organisation och tvång till rationalitet saknas i varje fall kompetens att icke blott funktionssyn- på byggnadsområdet. I fråga om tillsypunkterna utan jämväl de ekonomiska nen av det icke-statliga offentliga bygsynpunkterna blir väl tillgodosedda. I gandet råder ävenledes stor splittring detta hänseende torde väsentliga bris- och en ej oväsentlig del av tillsynsmynter vidlåda nuvarande organisation på digheterna saknar tillräckligt omfaten hel del områden av det offentliga tande kompetens på byggnadsområdet. byggandet. Såsom närmare redovisats i Vederbörande myndighets huvuduppgift kapitel 16 är fördelningen av ansvaret är i allmänhet att tillse att den verkför det offentliga byggandet föga syste- samhet den har högsta ansvaret för bematisk såväl inom den statliga förvalt- drivs på bästa möjliga sätt, varför de ningen själv som mellan stat och kom- ekonomiska synpunkterna i fråga om mun och i fråga om projektering, byg- byggandet ej med tillräcklig kraft alltid kunnat göra sig gällande. Till detta gande och utvecklingsarbete råder en mycket stor splittring på institutioner kommer att i viss utsträckning statsoch företag. Även när det gäller det bidragssystemet är så utformat att det ekonomiska ansvaret, huvudmannaska- i varje fall icke är ägnat att befordra pet, och finansieringen saknas i hög sparsamhet från huvudmännens sida. grad enhetlighet enligt vad som fram- En olägenhet som är till nackdel för går av redogörelsen i kapitel 14 och 15. byggandets ekonomi är å andra sidan I stor utsträckning är orsakerna histo- den hårda centralisering som känneriska och därvid har, såsom av fram- tecknar tillsynen på flera områden. ställningen i kapitlen 12 och 13 fram- Granskningsuppgifterna har i mycket går, ofta tillfälliga politiska, statsfinan- ringa utsträckning delegerats till lokalsiella eller andra skäl givit de organisa- organ, delvis sammanhängande med att sådana med tillräcklig sakkunskap saktoriska och finansiella formerna. Att denna avsaknad av enhetlighet nas. Viktig i detta sammanhang är även och rationalitet icke kunnat befordra

250 frågan om projektarbetets organisation. En ej ringa del i de onödiga fördyringarna av byggandet torde vara att hänföra till projektarbetets stora splittring, projektorernas bristande resurser och därmed också ej sällan bristande tekniska kompetens och ekonomiska insikt. Delvis sammanhänger detta med att forskning, standardisering och annat utvecklingsarbete i mycket begränsad omfattning inriktats på annat än bostadsbyggande och att de offentliga provningsinstitutionerna icke haft resurser att utveckla metoder och tillhandagå med sakunderlag för bedömande av nyheter på materialområdet o. dyl. Bland annat dessa huvudfrågor är eller kommer att bli föremål för behandling inom utredningens ram i den ovan angivna organisationsutredningen. Av framställningen i det föregående torde emellertid framgå att även med alla tänkbara åtgärder till ekonomisering i fråga om byggandets teknik och med aldrig så effektiv organisation av byggandet, dess ledning och tillsyn, ej kan uppnås kostnadsminskningar av den omfattning att behoven av offentliga byggnader kan helt tillgodoses. En väsentlig skillnad — och säkerligen en skillnad som är större än de besparingar som kan nås — kommer därför att kvarstå. Skall det bli möjligt att i huvudsaklig utsträckning någonsin tillgodose behoven från olika samhälleliga verksamhetsgrenar, behov som med fortsatt utveckling blott kan förväntas växa, blir det nödvändigt att taga upp till omprövning »många krav på byggnadernas standard och utrustning, som vi vant oss vid att betrakta som nödvändiga», som det heter i utredningsdirektiven. En sådan undersökning för de mest betydande slagen av byggnader kommer, sedan de tekniska och organisatoriska utredningarna avslutats, att

genomföras. Av den i det föregående refererade undersökningen i tre län har tydligt framgått att de relativt sett dyrbaraste utförandena gällt framför allt skolbyggnader och ålderdomshem, men även andra slag av byggnader inom socialvården och sjukvården har varit av likartad dyrbarhet och en del byggnader för administrations- och driftändamål synes lämna rum för rationalisering. Dessa typer av byggnader avses sålunda att behandlas i en särskild undersökning rörande funktionskrav och byggnadsstandard. Även om genom de sålunda antydda fortsatta utredningarna förslag kan komma att framläggas till kostnadsminskande åtgärder och om föreslagna åtgärder genomförs, kan, på grund av att utredningarna måste taga tid och dessutom i varje fall en del av förslagen torde komma att fordra riksdagens medverkan, någon effekt av dessa åtgärder knappast kunna förväntas förrän om ett eller ett par år. Under tiden torde det offentliga byggandet fortsätta efter samma linjer som nu och sannolikt ytterligare öka i dyrbarhet. Med den omfattning detta byggande har kommer därunder åtskilliga millioner eller snarare tiotals millioner av offentliga medel och en ej oväsentlig del av våra hårt ansträngda produktionsresurser att användas till ringa eller ingen nytta. Att stora besparingar på de enskilda byggnadsobjekten kan göras redan med nuvarande organisation av projektering, byggande och förvaltning är emellertid tämligen uppenbart. I betydande utsträckning torde det offentliga byggandets dyrbarhet helt enkelt vara beroende av att strävan från alla i detta byggande engagerade parter — offentliga organ såväl som enskilda — varit helt inriktad på att varje byggnadsobjekt skall representera det yppersta i tekniskt och konstnärligt hänseende me-

251 dan ekonomiska hänsyn fått en mycket undanskymd plats. Samma inställning kännetecknar även den allmänna opinionen, åtminstone sådan den avspeglas i tidningspressen i samband med den ena eller andra byggnadsanläggningens färdigställande. Det är en angelägenhet av största vikt att denna inställning i grunden förändras. Att det görs klart att även här det bästa är det godas fiende, att varje onödig kostnad som nedläggs på en offentlig byggnad betyder att ett annat byggnadsbehov ej kan tillgodoses — likgiltigt om inom den egna intressekretsen eller ej. Den nuvarande inställningen har sin del i skulden till att i dag skolbarn måste undervisas i skyddsrum och andra källarlokaler, att ålderdomshemmens klientel i betydande utsträckning utgörs av sinnessjuka och kroniker, att sinnessjuka ej kan få vårdplatser, att gymnastik- och idrottslokaler saknas för stora delar av vår ungdom osv. Att kvalitativt-höga standardkrav tillfredsställs i varje utförd anläggning har varit viktigare än att de kvantitativa kraven på lokaler inom de olika samhälleliga verksamheterna blir tillgodosedda i största möjliga utsträckning. Den föi-härskande inställningen till detta problem är ofta hos den stora massan av icke sakkunniga byggherrar och i viss utsträckning även i fackkretsar beroende på bristande kännedom om vilka ekonomiska konsekvenser en exklusiv byggnadsutformning, valet av ett nytt material eller en komplicerad teknisk utrustning egentligen har. En teknisk-ekonomisk upplysningsverksamhet är därför en förutsättning för att en ändring skall komma till stånd. Nödvändigheten av på sakligt material grundad sådan information i fråga om ekonomiskt betydelsefulla problem av detta slag är en av orsakerna till att resultaten av vissa av särskilda fackmän

inom utredningens ram utförda tekniskt-ekonomiska undersökningar kommer att inom den närmaste tiden successivt publiceras i broschyrform. Det ä r emellertid på de byggande myndigheterna och de centrala tillsynsorganen en sådan upplysningsverksamhet i fortsättningen bör ankomma liksom det måste bli deras uppgift att leda utvecklingen i en ny riktning. För många av dessa myndigheter finns redan i instruktionen uttryckligen angivet att kravet på ekonomi i byggandet skall beaktas och oavsett detta torde det vara självklart att så skall ske. Å andra sidan kan det vara förklarligt om i strävan att tillgodose de nya krav som ställs och de möjligheter som erbjuds av den snabba utvecklingen inom vetenskap och teknik det ekonomiska kravet kommit att undanskymmas. Det torde vara angeläget att detta krav aktualiseras och att vikten av att just de ekonomiska synpunkterna får ett i viss mån dominerande inflytande på auktoritativt sätt understryks. Förslagsvis skulle detta kunna ske i formen av ett Kungl. Maj:ts cirkulär till berörda myndigheter, institutioner och organisationer. Under den tid utredningsarbetet pågått, varunder utredningen i olika sammanhang varit i kontakt med ett mycket stort antal myndigheter och institutioner, h a r det visat sig, att olika slag av rationaliseringsundersökningar upptagits och en tendens till starkare betoning av de ekonomiska synpunkterna har gjort sig tydligt märkbar på många håll. I detta sammanhang kan det också ha sitt intresse att notera, att i fråga om vissa moderna byggnadsmaterial en del ej oväsentliga prissänkningar skett under senare tid. Det är sålunda icke uteslutet att enbart det initiativ som tagits genom Kungl. Maj:ts beslut om en byggnadsbesparingsutred-

252 ning haft en viss besparingseffekt. Att initiativet vunnit gehör även bland de kommunala byggnadshuvudmännen har med åtskilliga exempel bestyrkts under utredningens resor i de tre länen. Särskilt märkbart har detta varit under den senaste resan. Det vill därför synas som om en god grund finns för propaganda för att åvägabringa en ny inställning till det offentliga byggandet, en propaganda som skulle gå ut på en betoning av det kvantitativa kravet. Att uppgiften för huvudmän, projektorer och byggare är att inom ramen för tillgängliga produktiva resurser söka tillfredsställa behovet av lokaler för alla grenar av samhällelig verksamhet och att byggnadskonst och byggnadsteknik är hjälpmedel för att nå detta mål men att de aldrig får bli självändamål. Det må, på grund av frågans stora vikt för vår samhällsekonomi och vårt samhällsliv, vara tillåtet att i vad nu sagts inlägga en vädjan till de opinionsbildande organen, pressen och radion, att med sina resurser medverka till bättre förhållanden och då det gäller nya byggnadsprojekt eller färdigställda anläggningar, icke blott framhålla moderniteten, konstnärligheten och den tekniska fulländningen utan ställa frågan, om dyrbarheten är funktionellt motiverad eller ekonomiskt försvarlig. Det är särskilt angeläget att icke konventionella hänsyn får h i n d r a att samma inställning präglar uttalanden från tongivande håll exempelvis vid invigning av nya anläggningar. Det är emellertid även av vikt att från statsmakternas sida tillse att huvudmännen ges alla nödvändiga förutsättningar för att kunna handha byggnadsverksamheten på rationellt sätt och framför allt att icke statsmakternas egen behandling av byggnadsfrågor sker under sådana former att en riktig utveckling h i n d r a s . Ett särskilt problem i detta

sammanhang skall här närmare beröras. Det ligger i sakens natur att otillräckligheten i finansiella och produktiva resurser föranleder en sträng granskning av alla byggnadsbehov, som anmäls. Den nedskärning av medelsbehovet som i det enskilda fallet därvid blir nödvändig sker emellertid ofta efter rätt schematiska grunder. Från vederbörande huvudmans sida har i allmänhet projekt utarbetats eller utbyggnadsplaner uppgjorts. En minskning av medelsbehovet åstadkoms då genom en kvantitativ minskning av byggnadsprojektet. Byggnadens storlek minskas, vissa byggnader eller byggnadsdelar, som icke är oundgängligen nödvändiga, slopas osv. Tid och resurser medger däremot mera sällan en helt ny lösning med de begränsade nya förutsättningarna utan omarbetningen får inskränkas till modifikationer av den tidigare lösningen. Ofta blir härigenom projektet sämre ur funktionssynpunkt och relativt sett dyrbarare. I regel grundar sig också beräkningen av kostnadsminskningen därvid på erfarenhetsmässiga siffror för volymsenhetskostnader och detta »kubikmetertänkande» är ej sällan en bidragande orsak till att de beräknade kostnaderna i verkligheten överskrids. Mycket vanlig är också den utvägen att endast utföra en del av en projekterad anläggning i en första etapp och uppskjuta utförandet av resterande delar. Mera sällan har hänsyn till en sådan uppdelning tagits vid projektets utarbetande och, bortsett från att anläggningen kanske för avsevärd tid blir funktionellt otillfredsställande, blir den sammanlagda byggnadskostnaden alltid högre, ofta väsentligt högre. En annan väg, som beträtts är att ersätta en föreslagen byggnad med ett provisorium. Skall ett sådant någotsånär fylla funktionskraven blir det som regel ej väsentligt billigare än en permanent anlägg-

253 ning av rimlig standard. Däremot är sannolikheten för att provisoriet blir permanent stor mot bakgrunden av vad som ovan sagts om den även i framtiden förutsebara knappheten i byggnadsresurser. Det nuvarande sättet att uppgöra planer och projekt som på ett alldeles för sent stadium behovsbedöms och därvid nerminskas, uppdelas i byggnadsetapper eller ersätts av provisorier är således ej rationellt och innebär fördyringar och försämringar av byggandet. Denna ordning bör ersättas med en planering på längre sikt av byggandet inom för varje särskild sektor av det offentliga byggandet bestämd ram. Genom att en sådan bestämd förutsättning ges för omfattningen av byggandet för visst ändamål blir det möjligt för den för verksamheten ansvariga myndigheten eller, där verksamheten handhas av flera organ, för dessa i samarbete att planlägga byggandet med den avvägning mellan kvantitativa behov och standardkrav som en ansvarsfull prövning ger anledning till. Att därvid kravet på ekonomi och rationalitet i byggandet måste komma att göra sig starkt gällande torde kunna förutsättas. Den totala ram inom vilket hela husbyggandet för offentliga ändamål kan få röra sig liksom fördelningen av denna volym på de olika sektorerna av detta byggande måste i första hand bestämmas. De bedömanden, som läggs till grund härför, torde komma att kunna grundas på resultatet av långtidsutredningens arbete. Avvägningen mellan investeringsbehoven för det offentliga husbyggandet och för andra ändamål liksom för de skilda huvudändamålen inom detta husbyggande är en nationalekonomisk och en kultur- och social-

politisk angelägenhet. Det måste sålunda ankomma på statsmakterna att, med ledning av en behovsbedömning av liknande slag som den i det föregående gjorda, taga ställning till avvägningsproblemen och fastställa riktlinjerna för fördelningen av de resurser, som kan förutses stå till buds. En långtidsram för det offentliga husbyggandet bör därför snarast upprättas och av statsmakterna fastställas. I en sådan plan, som kan omfatta exempelvis en tioårsperiod, bör inrymmas såväl fördelningen av resurserna under de i dag aktuella förhållandena som — därest en ökning av på det offentliga byggandet ankommande andel under vissa förhållanden kan förutses — vilken eller vilka sektorer av detta byggande som i första hand skall få del av en eventuell ökning. Sedan en sådan plan fastställts bör för varje sektor i samarbete mellan den fackliga centralmyndigheten eller myndigheterna på varje område samt i förekommande fall med representanter för de kommunala huvudmännen ävensom med byggnadsstyrelsen byggnadsplaner upprättas och därefter fastställas för att sedermera ligga till grund för detaljplaneringen för olika byggnadsobjekt liksom för medelstilldelning. En nödvändig förutsättning för en rationell sådan byggnadsplanering är emellertid att särskilda medel härför i tillräcklig omfattning ställs till vederbörande myndighets förfogande. Det ligger i sakens natur att de generella byggnadsplanerna lika litet som ramplanen därvid får betraktas som orubbliga utan tvärtom så snart förhållandena det påkallar planerna modifieras dock utan att deras karaktär av bestämda långtidsriktlinjer för myndigheternas byggnadsplanering i p r i n c i p rubbas.

Notförteckning

Kap. 12 1. SOU 1944:37 s. 7—9; Herlitz, N i l s : Grunddragen av det svenska statsskickets historia, 4:e uppl. -— Stockholm 1952 s. 173—177, 211—215. 2. Herlitz, Nils: a. a. s. 59—62. 3. SOU 1944:37 s. 10—11, 14. 4. Herlitz, Nils: a. a. s. 130—131. 5. Sundberg, Halvar G. F . : Om äganderätten till tullhusen i kv. Argus — Stockholms stadskollegiums u t l å t a n d e och memorial. Rp. Bihang. 1924:5 s. 7. Nothin, Torsten: Städernas särskilda skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten — Stockholm 1922 s. 14. 6. Nothin, Torsten: a. a. s. 17. 7. Nothin, Torsten: a. a. s. 18. 8. Smith, W i l l i a m : Studier i svensk t u l l a d m i n i s t r a t i o n — Sv. allm. tulltjänstem. för:s skriftserie III s. 59 ff. 9. Smith, W i l l i a m : a. a. s. 60. 10. Smith, W i l l i a m : a. a. s. 73. 11. Sundberg, Halvar G. F . : Den svenska stapelstadsrätten — Stockholm 1927 s. 34. 12. Nothin, Torsten: a. a. s. 82. Sundberg, Halvar G. F . : Den svenska stapelstadsrätten s. 169. Sundberg, Halvar G. F . : Om äganderätten till tullhusen i kv. Argus s. 8. 13. Nothin, Torsten: a. a. s. 83—85. Sundberg, Halvar G. F . : Den svenska stapelstadsrätten s. 182. 14. Nothin, Torsten: a. a. s. 120—121. Sundberg, Halvar G. F . : Den svenska stapelstadsrätten s. 145, 154. 15. Herlitz, Nils: Tolag och tullhusbyggnad — Statsvetenskaplig tidskrift 1922 s. 387—399. 16. Herlitz, Nils: Grunddragen av det svenska statsskickets historia s. 108— 109. 17. Sundberg, Halvar G. F . : Om äganderätten till tullhusen i kv. Argus s. 46. 18. Herlitz, Nils: Grunddragen av det svenska statsskickets historia s. 126, 129. 19. SOU 1943:43 s. 270.

20. Herlitz, Nils: Grunddragen av det svenska statsskickets historia s. 118— 119. 21. Kammarordningen 1618. 22. SOU 1944:37 s. 14—16. 23. Herlitz, Nils: Grunddragen av del svenska statsskickets historia s. 177. 24. Prop. 1:8 p. 47/1955 s. 58—59. 25. Lindstedt, G.: Översikt af den svenska fattigvårdens historia. Riksd.prot. Bihang. Sami. 2. Avd. 2 Bd 7. 26. Höijer, Karl J.: Svensk socialpolitisk historia — Malmö 1952 s. 14—15. 27. Lindstedt, G.: a. a. s. 16. 28. Lindstedt, G.: a. a. s. 14, 27. 29. Wieselgren, Sigfrid: Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar — Stockholm 1895 s. 22 —37. 30. Lindstedt, G.: a. a. s. 23. 31. Lindstedt, G.: a. a. s. 24. 32. Lindstedt, G.: a. a. s. 24—26. 33. Lindstedt, G.: a. a. s. 38—39, 47, 48 —51. 34. Wieselgren, Sigfrid: a. a. s. 145—146. 35. Wieselgren, Sigfrid: a. a. s. 158. 36. Wieselgren, Sigfrid: a. a. s. 263, 278. 37. Lindstedt, G.: a. a. s. 43. 38. Sundberg, Vilh.: Om Danviken och dess verksamhet — Stockholm 1916 s. 62. 39. Lindstedt, G.: a. a. s. 44. 40. Lindstedt, G.: a. a. s. 45. 41. Lindstedt, G.: a. a. s. 53. SOU 1934: 22 s. 120. 42. Statsrev.ber. för 1951/1952. 43. Lindstedt, G.: a. a. s. 45. 44. Herlitz, Nils: Grunddragen av det svenska statsskickets historia s. 213. 45. Lindstedt, G.: a. a. s. 52. 46. Landquist, J o h n : Pedagogikens h i s t o ria — Lund 1941 s. 276—278. 47. Landquist, J o h n : a. a. s. 282—283. 48. SOU 1925: 15 s. 85. 49. Landquist, J o h n : a. a. s. 65, 71, 199. 50. Landquist, J o h n : a. a. s. 212. 51. Landquist, J o h n : a. a. s. 212. 52. Landquist, J o h n : a. a. s. 212. 53. Landquist, J o h n : a. a. s. 252. 54. Landquist, J o h n : a. a. s. 253.

2oo 55. Landquist, J o h n : a. a. s. 253—254. 56. Landquist, J o h n : a. a. s. 255—256. 57. Berg, F r i d t j u v : H u r folkskolestadgan tillkom — Stockholm 1942. 58. Dramatenutredningen. Stencilerat bet ä n k a n d e 20/12 1952 s. 3. Kap. 13 1. SOU 1925:15 s. 22—23. 2. Loven, C h r i s t i a n : Vårt ämbetsverk i gångna tider — Stockholm 1927 s. 40. 3. Prop. 8/1847—48. Rskr. 138. 4. Riksståndens prot. 1865/66: 5, 199, 398; 4, 508; 5, 137; 3, 761; 1, 279; 6, 4. 5. Prop. 28/1870. Rskr. 56. P r o p . 28/1871. Rskr. 48. Prop. 25/1873. Rskr. 55. 6. Prop. 1: 7, 19/1896. Rskr. 46. 7. Prop. 93/1905. Rskr. 164. 8. Prop. 33/1887 B. Rskr. 66. Rskr. 74, 75, 76/1888. 9. Prop. 108/1916. Rskr. 81. 10. Prop. 309/1917. Rskr. 6 och 228. 11. Rskr. 54 och 435/1918 A. 12. Prop. 422/1918 A. Rskr. 306. 13. Prop. 2: 7 p. 26/1919 A. Rskr. 62. 14. Se not 13. 15. Prop. 177/1916. Rskr. 7. 16. Prop. 401/1920. Rskr. 280. 17. Prop. 177/1929. Rskr. 142. 18. Prop. 1:6 p. 39/1929. Rskr. 6 A s. 13. Prop. 1:6 p. 43/1930. Rskr. 6 A s. 17. 19. Prop. 47/1939 U. Rskr. 56. 20. Prop. 247/1928. Rskr. 357. Prop. 234/ 1940. Rskr. 344. 21. Prop. 220/1944. Rskr. 287. 22. Prop. 263/1945. Rskr. 399. 23. Rskr. 35/1948, 37/1949, 25/1950, 83/ 1950. 24. SOU 1925: 15 s. 456—457. 25. SOU 1925:15 t a b . 4 och 5. 26. SOU 1925: 15 s. 42. 27. SOU 1925: 15 tab. 4. 28. Statskalendern 1920. 29. Statskalendern 1935. 30. Statistisk tidskr. 7/1955. 31. Statskalandern 1955. 32. Byggnadsstyrelsens p.m. 14/2 1955. 33. SOU 1925: 15 s. 398 ff. 34. Prop. 1/1955: Ht VI s. 103. 35. Prop. 130/1956. 36. Prop. 49/1948. Rskr. 264. 37. Riksd.ber. 1956 I H : 2 7 . 38. Rskr. 181/1817—18. 39. Lindstedt, G.: a. a. s. 44. 40. Prop. 1:6 och 9/1908. Rskr. 6. 41. Rskr. 6/1908 s. 6. 42. Prop. 190/1935. Rskr. 222. 43. Prop. 270/1944. Rskr. 472. 44. Prop. 155/1952 p. 3. Rskr. 240. 45. SOU 1932: 25 s. 50, 52—55, 59, 61—62, 65—66, 68—70, 83—84. 46. Prop. 1/1955: Bil. 22 s. 136—138. 47. Byggnadsstyrelsens p.m. 14/2 1955.

48. 49. 50. 51. 52.

Nothin, Torsten: a. a. s. 46. Prop. 206/1932. Rskr. 256. Mot. 10 och 58/1872. Lagutskottets utlåtande 46/1872. Nya lagberedningens principbetänkande 6/6 1884. Del IV s. 243 ff. 53. SOU 1926:31 s. 72—74. 54. SOU 1928:20 s. 273—274. 55. Mot. 1:220/1931. 56. Särskilda utskottets utlåtande 1/1931 p. 28 s. 31—33. 57. SOU 1933:4. 58. SOU 1936:37 s. 31—33. 59. SOU 1939:29 s. 82—83. 60. Justitiedepartementets prot. 30/12 1954. 61. Prop. 159/1935. Rskr. 231. Prop. 1/1947: Bil. 27 p. 112. Rskr. 31 s. 2. Prop. 168/1939. Rskr. 372. Prop. 284/1941. Rskr. 429. Prop. 119/1943. Rskr. 293. Rskr. 53/1946 s. 2. 62. Prop. 98/1945. Rskr. 145. 63. Prop. 152/1952. Rskr. 209. SU 35/1956. 64. RSt:s skr. 272/1828—30. 65. U t s k o t t s b e t ä n k a n d e : Ad. Nov. 1225, 1289/1809. 66. RSt:s skr. 272/1828—30. 67. Instr. 14/11 1879 (ändr. 5/12 1884). 68. Betänkande ang. omorganisation och lönereglering av överintendentsämbetet m. m. 1/11 1915. BA 114. Prop. 258/1917. Rskr. 269. 69. Prop. 106/1907. Rskr. 123. 70. Mot. 11:187/1923. Utskottsutlåtande. Sami. 13. Avd. 5. Nr 1. 71. SOU 1925:13. Prop. 135/1925. Rskr. 329. 72. Höijer, Karl J.: Svensk socialpolitisk historia — Malmö 1952 s. 30—31. 73. Fattigvårdslagstiftningskommittén: Lag om fattigvården m. m. Riksd.prot. 1918: Bihang. Sami. 2 : 2 . Bd 7 — 8 : 1 . Prop. 135/1918. Rskr. 265. 74. Höijer, Karl J.: a. a. s. 161. 75. Prop. 221/1935. Rskr. 344. 76. SOU 1938:40 s. 52—53. 77. Prop. 177/1939. Rskr. 323. 78. SOU 1946:52. Prop. 144/1950. Rskr. 342. 79. SOU 1946:52. 80. Prop. 243/1947. 81. Utskottsutlåtande 1947. Sami. 6. Nr 184. Rskr. 361. 82. Prop. 69/1953. Rskr. 295. 83. Rskr. 37/1896. 84. Prop. 30/1902. Rskr. 59. 85. Rskr. 59/1902 s. 9. 86. Prop. 7/1902. Rskr. 108. 87. Prop. 1:2/1902 s. 52. Rskr. 111. 88. Prop. 1:2/1905. s. 82. Rskr. 139. 89. SOU 1935:35. 90. Prop. 219/1936. Rskr. 306. P r o p . 177/ 1937. Rskr. 400. 91. SOU 1945:10 s. 29—30. P r o p . 187/ 1946. Rskr. 345. 92. Prop. 98/1950. Rskr. 344.

256 93. Förslag till lag om den offentliga barnavården m. fl. författningar 19/4 1921. Motivering s. 221—222. 94. Prop. 150/1924. s. 141. Rskr. 245. 95. SOU 1934:53. 96. SOU 1944:34 s. 143—168. 97. Prop. 227/1945. Rskr. 445. 98. Höijer, Karl J.: Svenskt socialt lexikon — Stockholm 1949 s. 17. 99. Riksd.prot. 1913. Bihang. Sami. 2. Avd. 2. Bd 1:3 s. 216. 100. Prop. 221/1948 s. 216. 101. Prop. 193/1913. Rskr. 136. 102. Förslag till lag om behandling af alkoholister afg. af den af K. Maj:t den 21/6 1907 tillsatta kommitté för utarbetande af förslag till förändrad lagstiftning ang. fattigvården samt ang. lösdrifvares behandling m. m . Afg. den 3/12 1910. Riksd.prot. 1913. Bihang. Sami. 2. Avd. 2. Bd 1:3. 103. Betänkande med förslag till förordning om alkoholistanstalter. Civildepartementets h a n d l . 16/4 1915 n r 54. Prop. 155/1914. Rskr. 6. 104. K. br. 3/5 1940. 105. Prop. 164/1931. Rskr. 255. 106. Höijer, Karl J.: Socialt lexikon s. 15 —16, 155. 107. SOU 1948:23. 108. Prop. 83/1956. 109. Bil. till prop. 23/1828—30 s. 19 ff. 110. Prop. 9/1817—18. RSt:s skr. 210. 111. Bil. till prop. 23/1828—30 s. 22 ff. 112. Betänkande och förslag till en förbättrad fångvård 5/3 1823. Riksd.prot. 1823. Bihang. Sami. 1. Bd 2 s. 106. 113. Prop. 43/1823. RSt:s skr. 424. 114. Prop. 23/1828—30. RSt:s skr. 47. 115. Bil. till prop. 23/1828—30 s. 44 ff. 116. Prop. 1/1840—41. RSt:s skr. 366. 117. Prop. 16/1847—48. RSt:s skr. 1. Prop. 1/1850—51. RSt:s skr. 120. Prop. 1/ 1856—58. RSt:s skr. 192. Prop. 1/1859 —60. RSt:s skr. 132. 118. SOU 1931: 16 s. 1. 119. Prop. 32 och 33/1888. Rskr. 58. 120. SOU 1931: 16 s. 18—22. 121. SOU 1944:50. Prop. 342/1945 s. 50 ff. Rskr. 575. 122. Prop. 131/1950. Rskr. 300. 123. Prop. 10/1927. Rskr. 100. 124. Prop. 1:2/1927 p. 21. Rskr. 203. Prop. 150/1930. Rskr. 361. 125. SOU 1937: 3. Prop. 310/1937. Rskr. 426. 126. SOU 1953:32. 127. Prop. 170/1954 p. 1. Rskr. 305. 128. Prop. 140/1955. Rskr. 142. 129. SOU 1934:52. Prop. 200/1935. Rskr. 292. 130. Prop. 131/1950. Rskr. 300. 131. SOU 1950:47. 1951 års r o x t u n a u t r e d ning. Stencilerat betänkande 10/1 1952. 132. Prop. 122/1951. Rskr. 313. Prop. 151/ 1952. Rskr. 306.

133. Justitiedepartementets prot. 29/4 1954. 134. Fångvårdsbyggnadsutredningens bet ä n k a n d e I : Anstalter för förvarade och internerade. Stencilerat betänkande 8/12 1954. 135. Fångvårdsbyggnadsutredningens betänkande I I : Anstalter för fångvårdens ungdomsklientel. Stencilerat betänkande 8/12 1954. 136. Fångvårdsbyggnadsutredningens betänkande I I I : E r s ä t t n i n g s a n s t a l t e r för Långholmen. Ny k v i n n o a n s t a l t . Stencilerat betänkande 2/11 1955. 137. Prop. 79/1956. Rskr. 305. 138. SOU 1934: 22 s. 36. 139. Prop. 73/1859—60. RSt:s skr. 207. 140. SOU 1934:22 s. 12—13. 141. Prop. 1:8/1888. Rskr. 64. P r o p . 133/ 1909. Rskr. 8. 142. Serafimerlasarettets direktions skr. 31/3 1915. 143. Garnisionssjukhuskommitténs betänkande 11/3 1918. 144. 1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas betänkande 24/9 1925. Ecklesiastikdepartementets h a n d l . 19/3 1926, nr 60. 145. Prop. 216/1926. Rskr. 345. 146. 1926 års sjukhuskommissions förslag 27/1 1927. Riksd.prot. 1927. Bihang. Sami. 1. Nr 223. 147. Prop. 223/1927. Bskr. 192. 148. SOU 1928:26. 149. Prop. 232/1930. Rskr. 386. 150. SOU 1930:34. Prop. 132/1931. Rskr. 286. 151. Prop. 85/1954. Rskr. 173. Prop. 133/ 1955 p. 3. Rskr. 268. Prop. 163/1956. 152. Prop. 1:8/1936 p. 91. Prop. 171/1936. Rskr. 214. 153. Prop. 213/1948. Rskr. 227. 154. Prop. 1:8/1899 s. 165. Rskr. 67. 155. Prop. 275/1943. 156. Prop. 30/1939. Rskr. 8 p. 88. 157. Mot. I : 1 och I I : 2/1946. Rskr. 463. 158. Prop. 221/1948. Rskr. 407. Prop. 133/ 1955. Rskr. 268. 159. Prop. 212/1954. 160. Prop. 94/1956. 161. Rskr. 79/1869. 162. Prop. 249/1899. Rskr. 67. 163. Mot. 1:38 och 11:232/1898. Rskr. 69. 164. Betänkande ang. åtgärder för m ä n niskotuberkulosens bekämpande 1/7 1907. Riksd.prot. 1908. Bihang. Sami. 2. Avd. 2. Bd 3 : 1. 165. Prop. 166/1908. Bskr. 195. 166. K. br. 10/7 1894. 167. Prop. 153/1919. Rskr. 200. Prop. 146/ 1920. Rskr. 464. 168. Utskottsutlåtande 1929. Sami. 13. Avd. 2. Nr 4 s. 2—4. 169. Prop. 176/1913. Rskr. 160 Prop. 257/ 1914 B. Rskr. 225. 170. Prop. 217/1935. Rskr. 298. 171. Prop. 224/1946 s. 5—6.

257 172. 173. 174. 175. 176. 177. 178. 179. 180. 181.

Prop. 224/1946 s. 6. P r o p . 224/1946. Rskr. 388. P r o p . 136/1952. Rskr. 220. P r o p . 1:8/1900 s. 350. Rskr. 79/1900. Mot. 11:91/1910. Rskr. 8 s. 116. Prop. 1: 5/1922 p. 100. Rskr. 5 A s. 62. SOU 1954:28 s. 23. P r o p . 135/1955. 1907 års fattigvårdslagstiftningskommittés betänkande 19/2 1915. Prop. 135/1918 s. 230 ff. 182. Betänkande ang. vården av kroniskt sjuka 24/2 1921. 183. Prop. 258/1921. Rskr. 5 A s. 35. 184. Mot. 1:29 och 11:44/1926. Rskr. 5 A s. 20. 185. Medicinalstyrelsens skr. 27/9 1926. 186. Prop. 112/1927. Rskr. 266. 187. SOU 1944:28. Prop. 113:1945. SU 88. Rskr. 195. SOU 1945:41. Prop. 244/ 1946. 188. Mot. 1:24 och 133 samt 11:40 och 205/1927. Rskr. 318. 189\ SOU 1934:22. Prop. 206/1936. Rskr. 267. 190. P r o p . 39/1937. Rskr. 308. 191. SOU 1936:12. 192. SU 121/1937 s. 5—11. 193. P r o p . 84/1939. Rskr. 215. 194. Medicinalstyrelsens skr. 30/10 1935. 195. Prop. 91/1923. Rskr. 177. 196. SU 113/1956 s. 5. 197. RSt:s skr. 299/1823. 198. R S t : s skr. 172/1847—48. Prop. 63/1850 — 5 1 . RSt:s skr. 148. RSt:s skr. 146/ 1853—54. K. stadga ang. sinnessjukas behandling och vård 5/3 1858. 199. Kasernkommitténs betänkande ang. det framtida användandet av vissa kaserner som bli lediga 12/2 1927. Kasernkommitténs p.m. rör. behovet av anstaltsplatser för vuxna obildb a r a sinnesslöa 12/1 1928. 200. Se not 218 och 228. 201. SOU 1934:22 s. 382. Prop. 206/1936. Mot. 11:674. Rskr. 267 s. 12—14. 202. Betänkande rör. Stockholms och Göteborgs övertagande av sinnessjukvården 2/12 1924. Prop 150/1925. Rskr. 281. 203. Prop. 246/1927: Bil. B s. 19—24. Rskr. 267. 204. Prop. 177/1946. Rskr. 209. 205. Statens sinnessjukvårdsberednings bet ä n k a n d e . Stencilerat betänkande 11/1 1950 s. 115 ff. 206. P r o p . 113/1950. SU 127. 207. Rskr. 209/1950. 208. Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande. Stencilerat betänkande 18/12 1954. 209. P r o p . 106/1956. 210. Rskr. 78/1869. Prop. 33/1870. Rskr. 41. 211. Rskr. 60/1885 s. 14. 17—609187

212. SOU 1949:11 s. 10. 213. Mot. I : 10/1892. 214. Förslag till »Förordning ang. andesvagas undervisning». Mars 1894. 215. Prop. 156/1897. Rskr. 78. 216. Prop. 205/1944 s. 14. 217. Prop. 280/1921. Rskr. 277. 218. Prop. 165/1928. Rskr. 287. 219. Prop. 195/1914. Rskr. 8. 220. SOU 1949: 11 s. 13—14. 221. SOU 1943:29. 222. Prop. 205/1944. Rskr. 386. 223. SOU 1943:33. Prop. 206/1944. Rskr. 423. 224. Se not 214. Mot. 11:53/1898. Utskottsbetänkande. Sami. 4. Avd. 1. Nr 9 s. 185. 225. Mot. 11:16/1899. 226. Rskr. 87/1899. 227. Prop. 104/1904. Rskr. 134. 228. Prop. 150/1930. Rskr. 361. 229. Prop. 177/1946. Rskr. 209. 230. Socialdepartementets prot. 28/6 1946. 231. SOU 1949:11. 232. Prop. 26/1954. Rskr. 239. 233. Prop. 124/1954 p. 1. Rskr. 304. 234. Rskr. 361/1930 s. 10. 235. Se not 217. 236. Se not 218. 237. Prop. 123/1955. Rskr. 267. 238. SOU 1949:11 s. 204—207. 239. K. kung. 13/6 1908. 240. Mot. I I : 167/1912. Rskr. 236. Mot. I : 12 och I : 13/1914 B. Rskr. 6 s. 21 ff. 241. Prop. 89/1938. Rskr. 342. 242. SOU 1949: 11 s. 222. 243. SOU 1955:52. 244. Prop. 96/1956 s. 3. 245. Mot. Ad 3 och 91/1815. 246. Prop. 7 och 20/1840—41. RSt:s skr. 412. 247. RSt:s skr. 197/1859—60. 248. RSt:s skr. 39/1862—63. 249. Prop. 125/1911. Rskr. 8. Prop. 205/ 1913. 250. Prop. 204/1913. Rskr. 8. 251. Prop. 96/1918. Rskr. 248. Prop. 52/ 1919. Rskr. 8 A s. 86. 252. Rskr. 315/1923. Prop. 258/1938. Rskr. 392. 253. Prop. 7 och 20/1840—41. RSt:s sekr. 412. 254. RSt:s skr. 211/1856—58 s. 228. 255. SU 123/1859—60 s. 108. 256. RSt:s skr. 169/1862—63 s. 40. 257. SU 66/1865—66 s. 52. 258. Rskr. 32/1876 § 11. 259. Mot. 1:4/1930. SU n r 198. 260. Mot. 11:261/1914 A, 11:155/1914 B, 11:326/1917 A, 11:165/1918 A, 11:275/ 1918 A, 11:4/1919 A. 261. Rskr. 365/1920. SOU 1923:55. Mot. 11:104/1924. Utskottsutlåtande 1924. Sami. 6. Avd. 1. Nr 8 s. 100.

258 262. Prop. 170/1924. Rskr. 184 och 185. Rskr. 8 A/1925 s. 84. Rskr. 112/1926. Rskr. 8 A/1926 s. 119. Rskr 8 A/1927, s. 76. 263. SOU 1933:4. 264. SOU 1934:47 s. 33—41, 67—71, 153— 155. 265. Prop. 174/1935. Rskr. 347 och 359. 266. SOU 1940:24. 267. K. kung. 398/1943. 268. Statsrev. ber. för 1937/1938. 269. Prop. 367/1945 H. Rskr. 585. 270. Rskr. 8/1948 p. 201. 271. Prop. 170/1938. Rskr. 230. 272. Mot. 11:117/1956. 273. Prop. 2/1948 s. 96. Rskr. 36. 274. Prop. 1/1856—58. Rskr. 245. 275. Rskr. 50/1877. 276. Mot. 11:18/1872. Rskr. 16. 277. Prop. 338/1919 A. Rskr. 8 A s. 172, 185. 278. SOU 1953:24. 279. Prop. 1/1955: Ht VIII s. 539—540. 280. Prop. 7 och 20/1840—41. RSt:s skr. 412. 281. Riksd.prot. 1913. Bihang. Sami. 2. Avd. 2. Bd 5. 282. Prop. 205/1913. Rskr. 8. 283. Mot. I : 123/1923. Rskr. 230 s. 4. 284. Ecklesiastikdepartementets skr. till skolöverstyrelsen 22/6 1923. Betänkande 23/6 1927. 285. Rskr. 145/1929 s. 12—15. 286. SOU 1931:4. 287. Prop. 212/1931. Rskr. 199. 288. P r o p . 1/1955: Ht VIII s. 433—435. 289. Nothin, Torsten: a. a. s. 99. Mot. Bg/ 1834—35. Bil. 329. Utskottsbetänkande. Sami. 8. Nr 114. 290. Skolordningen 17/12 1820. 291. Läroverksstadga SFS 1905:6. 292. RSt:s skr. 197/1859—60. 293. Skolordningen 17/12 1820. 294. Prop. 1:8/1847 48 s. 50 RSt:s skr. 63 s. 96—97. RSt:s skr. 63/1853—54 s. 96—97. 295. RSt:s skr. 81/1865—66. 296. Prop. 1/1938: Kap.budg. Bil. 7 p. 25. 297. Betänkande rör. de a l l m ä n n a läroverken 8/12 1902. Riksd.prot. 1904. Bihang. Sami. 2. Avd. 2. Bd 3 — 4 : 1 . P r o p . 50/1904. Rskr. 172. 298. Rskr. 249/1909. s. 19—23. 299. SOU 1926:5. Prop. 116/1927. Rskr. 262. Skolöverstyrelsens skr. 9/3 1936 och 28/10 1937. Rskr. 8/1938. Mot. 1:266 och 11:394/1938. SOU 1939:16. Särskilda utskottets uti. 1/1950. 300. P r o p . 140/1952. Rskr. 335. 301. Prop. 158/1953. Rskr. 151. P r o p . 103/ 1954. Rskr. 241. 302. P r o p . 161/1933. Rskr. 257. ' 303. Skolkommissionens b e t ä n k a n d e 28/4 1922: Historiska översikter och särskilda utredningar s. 65—117. 304. RSt:s skr. 222/1856—58.

305. 306. 307. 308. 309. 310.

Prop. 81/1909 s. 88. Prop. 1: 8, 31/1896. Prop. 50/1904. Rskr. 172. SOU 1927:27. Prop. 116/1928. Rskr. 356. Betänkande ang. den lägre tekniska undervisningen i riket 21/11 1874. Prop. 1/1876 s. 52 ff. 311. Prop. 206/1917. Rskr. 7. 312. Betänkande ang. fortsättningsskolor, den lägre tekniska undervisningen, den lägre handelsundervisningen och närliggande undervisningsområden 3/ 10 1917. Prop. 96/1918. Rskr. 248. 313. Prop. 1: 8/1921 p. 212. Rskr. 8 A s. 160. 314. SOU 1938: 26. Prop. 71/1941. Rskr. 197. 315. SOU 1938:54. Prop. 232/1943. Rskr. 414. 316. Prop. 8/1946. Rskr. 135. 317. SOU 1954: 11. 318. Prop. 139/1955. Rskr. 310. 319. Prop. 1/1955: Ht VIII s. 605. 320. Prop. 141/1937 s. 2—3. 321. Prop. 141/1937. Rskr. 320. 322. RSt:s skr. 160/1834—35. RSt:s skr. 174/1840—41. 323. RSt:s skr. 230/1847—48. 324. Prop. 1/1862—63. RSt:s skr. 111. 325. Prop. 1/1876: Bd 1. Bil. 7 s. 40. 326. Prop. 335/1918. Rskr. 407. 327. SOU 1 9 5 5 : 2 1 . 328. Prop. 63/1956 s. 16. 329. Prop. 158/1938. Rskr. 314. Prop. 296/ 1945. Rskr. 500. 330. Se not 329. 331. Prop. 168/1952. Rskr. 343. 332. Prop. 1/1955: Bil. 29 p . 16. Rskr. 159. 333. Prop. 1: 6, 36/1893. Rskr. 39. 334. SOU 1937:33 Kap. 2. 335. RSt:s skr. 174/1840—41. 336. Prop. 1:6/1887 B. Rskr. 29. 337. Prop. 1:9/1911 p. 5. Rskr. 9. 338. Prop. 54/1840—41.RSt:s skr. 174. 339. Prop. 71/1856—58. RSt:s skr. 115. 340. Mot. 11:180/1888. Prop. 1:6/1899. Rskr. 67. 341. SOU 1930:9. 342. SOU 1937:33. 343. SOU 1937:33 s. 201 ff. 344. Prop. 109/1939. Rskr. 230. 345. Prop. 107/1856—58. RSt:s skr. 218 och 219. 346. Prop. 21/1869. RSt:s skr. 78. P r o p . 1: 7/1874. Rskr. 65. 347. Prop. 1: 7/1876. Rskr. 41. 348. 1: 7/1882. Rskr. 61. 349. Prop. 1: 8/1919 A p . 84. Rskr. 9 A s. 56. 350. Prop. 1: 9/1933. p. 143. Rskr. 9. 351. Prop. 184/1944. Rskr. 401. 352. Prop. 14/1828—30. R S t : s skr. 470. 353. RSt:s skr. 229/1840—41. 354. Prop. 167/1911. Rskr. 5. 355. Prop. 1/1951: Bil. 12 p . 16. Rskr. 10. 356. Prop. 4/1859—60. RSt:s skr. 197. 357. Prop. 1:8/1892. s. 168. Rskr. 69.

259 Prop. 1: 8/1926 p. 103. Rskr. 8 A s. 94. Prop. 255/1942. Rskr. 406. Prop. 1: 8/1896 s. 176. Rskr. 47. Prop. 147/1951. Rskr. 312. 1940 års skolutredning: SOU 1943:7, 19; 1944:20, 21, 22 2 3 ; 1945:43, 44, 45, 60, 61, 62; 1946: 11, 14, 15, 31, 72; 1947:11, 34, 49. 363. SOU 1948:27. 364. Prop. 70/1950. Rskr. 341. 365. Prop. 133/1950. H. Rskr. 403. 366. Prop. 123/1956. Rskr. 315. 367. Prop. 145/1953. 368. Prop. 1/1955: Ril. 10 s. 362. 369. Prop. 1/1955: Ril. 10 s. 383 ff. 370. Prop. 1: 8/1885 p. 55. Rskr. 60. 371. Prop. 1: 8/1896 p. 21. Rskr. 47 och 70. 372. Prop. 1:8/1898 s. 293. Rskr. 79. 373. Prop. 5/1896. Rskr. 70. 374. Prop. 47/1934. Rskr. 304 s. 11. 375. Rskr. 58/1883. 376. SOU 1936:49. Prop. 109/1937. Rskr. 214. Prop. 212/1938. Rskr. 235 och 241. 377. Prop. 135/1955. 378. Prop. 59/1828—30. RSt:s skr. 453. 379. Prop. 1/1834—35. RSt:s skr. 177. Prop. 1/1840—41. RSt:s skr. 171. 380. Prop. 1/1856—58. RSt:s skr. 222. Prop. 1/1862—63. RSt:s skr. 169. 381. Prop. 38/1823. RSt:s skr. 319. 382. Mot. I I : 73/1877. Rskr. 50. 383. Prop. 273/1946. Prop. 272/1947. 384. Prop. 219/1948. Rskr. 326. 385. Se not 165. 286. Prop. 122/1953 p. 1. Rskr. 274. 387. Prop. 132/1925. 388. Prop. 179/1944. Rskr. 235. 389. Prop. 219/1948. Rskr. 326. 390. Prop. 108/1956 s. 8—9. 391. Prop. 219/1950 H. Rskr. 404. 392. Prop. 209/1954. H. Rskr. 393. 393. Prop. 1/1955: Bil. 29 p. 15. Prop. 119/ 1955 p. 5. Rskr. 191. 394. Prop. 223/1927. 395. RSt:s skr. 88/1862—63. 396. Prop. 232/1930. Rskr. 386. Prop. 1/1936: Ht VIII p. 85. Prop. 219/1937. Rskr. 286. 397. Prop. 1: 8/1884 p. 13. Rskr. 51. 398. Prop. 1: 8/1897 s. 47. Rskr. 78. 399. Prop. 194/1922. Rskr. 8 A. 400. Prop. 381/1945 H. Rskr. 602. Prop. 241/1946. Rskr. 454. 401. Prop. 202/1948 p. 2 och 5. Rskr. 261. 402. SOU 1953:36. Prop. 138/1955. Rskr. 326. 403. Prop. 381/1945 H. Rskr. 602. 404. Prop. 17/1840—41. RSt:s skr. 190 och 383. 405. Prop. 1/1859—60. RSt:s skr. 197 p. 90. 406. Rskr. 79/1869. 407. Rskr. 23/1881. 408. Prop. 1:8/1922 p. 95. Rskr. 8 A s. 32. 409. RSt:s skr. 362/1823. 410. Prop. 2/1828—30. RSt:s skr. 261. 17*- -609187 358. 359. 360. 361. 362.

411. 412. 413. 414. 415. 416. 417. 418. 419. 420. 421. 422. 423. 424. 425. 426. 427. 428. 429. 430. 431. 432. 433. 434. 435. 436. 437. 438. 439. 440. 441. 442. 443. 444. 445. 446. 447. 448. 449. 450.

Prop. 1/1856—58. RSt:s skr. 196. Rskr. 42/1876. P r o p . 124/1911. Rskr. 8. SOU 1943:34. Riksd.ber. 1945 I E : 30, 1947 I E : 2 1 . Rskr. 38/1891. Prop. 1:8/1901 s. 147. Rskr. 103. Prop. 1:8/1902 s. 224 och 298. Rskr. 117. P r o p . 124/1911. Rskr. 8 och 167. Prop. 1:8/1914 B s. 314. Prop. 144/ 1914 R. Rskr. 8. Prop. 1: 8/1920 p. 156. Rskr. 8 A s. 84. P r o p . 1:8/1937 p. 116. Prop. 268/1937. Rskr. 471. Riksd.ber. 1953: I E : 9. RSt:s skr. 160/1834—35. Prop. 54/1840—41. RSt:s skr. 174. P r o p . 1/1847—48. RSt:s skr. 230. Prop. 71/1856—58. RSt:s skr. 115 och 196. SOU 1929: 19. Prop. 143/1931. Rskr. 296. P r o p . 16/1867 s. 22. Prop. 23/1823. RSt:s skr. 220. Prop. 16/1867. Rskr. 65. Prop. 40/1875. Rskr. 29. P r o p . 71/1904. Rskr. 109. Prop. 111/1906. Rskr. 176. P r o p . 268/1913 s. 5. P r o p . 268/1913. Rskr. 9. P r o p . 73/1912 s. 27—42. P r o p . 73/1912. Rskr. 9 och 248. Utskottsbetänkande 1809 Ad: nov. 1225, 1402, april 282. P r o p . 1:8/1908 s. 178. Rskr. 8. RSt:s skr. 395/1840—41. Rskr. 57/1890. Rskr. 52/1873. SOU 1925: 15 s. 300. Prop. 1/1953: Ril. 29 p. 2. Rskr. 112. Prop. 1/1954: Bil. 29 p. 1. Rskr. 165. Prop. 1/1955: Ht VIII p. 74. RSt:s skr. 191/1823 s. 509. RSt:s skr. 265/1828—30. Prop. 112/1862—63. RSt:s skr. 169. Prop. 80/1865—66. RSt:s skr. 81. Underdånigt vitlåtande och förslag ang. omorganisation af gymnastiska centralinstitutet äfvensom rör. a n skaffande af nya lokaler för d e t s a m m a 7/3 1912.

451. Nya byggnader för gymnastiska cent r a l i n s t i t u t e t m. m. 20/12 1928. (Ecklesiastikdepartementets diarienr 4697/ 1928). 452. Prop. 133/1931. Rskr. 324. P r o p . 152/ 1932. Rskr. 281. Prop. 157/1934. Rskr. 269. 453. Prop. 223/1941. Rskr. 395. 454. SOU 1925: 15 s. 301. 455. Prop. 273/1946. Rskr. 456. 456. Prop. 301/1945. Rskr. 511. 457. Prop. 105/1933. Rskr. 347.

260 458. SOU 1937:31. Prop. 139/1938. Rskr. 239. 459. Prop. 50/1938. Rskr. 262. 460. Prop. 1:8/1947 p. 109. Rskr. 8 s. 20. 461. Riksd.ber. 1946: IE 39. 462. Prop. 119/1956. 463. Prop. 313/1947. Rskr. 403. 464. Prop. 99/1956. 465. Prop. 1: 10/1953 p . 41. Rskr. 10. 466. Prop. 275/1947. Rskr. 373. 467. Riksståndens prot. 1812. 468. Prop. 1/1862—63. RSt:s skr. 111. 469. Prop. 1: 9/1905 s. 29. Rskr. 52 och 146. Prop. 1: 9/1906 s. 14. Rskr. 30 och 145. 470. Prop. 215/1912. Rskr. 9. 471. Prop. 134/1924. 472. Prop. 95/1929. Rskr. 155. 473. Prop. 219/1932. Rskr. 317. 474. Se not 473. 475. Prop. 57/1936. Rskr. 108. 476. Prop. 211/1938. Rskr. 278. 477. Prop. 77/1956. 478. Prop. 1: 9/1902 s. 58. Rskr. 54. 479. Prop. 73/1912. Rskr. 248. 480. Rskr. 255/1945. 481. Prop. 2/1941 s. 305. Rskr. 94. 482. Prop. 129/1943. Rskr. 245. 483. Prop. 49/1948. Rskr. 264. 484. K. kung. 19/6 1919. 485. RSt:s skr. 204/1856—58. RSt:s skr. 76/1865—66. 486. Prop. 72/1904. Rskr. 113. 487. Prop. 1/1955: Bil. 29 p. 2. 488. Se not 16. 489. Prop. 176/1916. Rskr. 7. 490. Prop. 284/1942. Rskr. 397. Prop. 201/ 1943. Rskr. 327. Prop. 245/1943. Rskr. 328. Prop. 333/1943 B. Rskr. 480. Prop. 140/1946. Rskr. 406. 491. Prop. 282/1942. 492. Prop. 283/1942. 493. Prop. 163/1953. 494. Prop. 103/1946. Rskr. 287. 495. Prop. 56/1938. Rskr. 227. 496. Se not 321. 497. Prop. 105/1956. 498. Prop. 1/1942: Ht. IX p. 117. 499. Prop. 1/1948: Bil. 11 p. 88. 500. Prop. 1/1955: Bil. 10 s. 58—61. 501. Prop. 1:8/1870. Rskr. 41. Rskr. 49/ 1871, 16/1872, 52/1873. 502. Prop. 141/1922. 503. Prop. 1/1955: Bil. 10 s. 19—20. 504. SOU 1925: 15 s. 342. 505. SOU 1925: 15. 506. Prop. 1/1955: Bil. 29 p. 1. 507. SOU 1925:15 s. 368 och 377. 508. Prop. 1/1952: Bil. 10 p. 31. Rskr. 8. 509. RSt:s skr. 213/1823. 510. RSt:s skr. 232/1847—48. 511. Prop. 72/1904. Rskr. 113. 512. Prop. 227/1932. 513. SOU 1949:39. 514. SOU 1925: 15 s. 381. 515. Dramatenutredningen 20/12 1952.

516. Se not 515. 517. Prop. 1/1955: Ht. X p. 103. 518. Prop. 24/1938. Rskr. 132. P r o p . 328/ 1941. Rskr. 488. 519. SOU 1946: 1 s. 7—13. 520. Förslag ang. uppförande av ett radiohus i Stockholm 7/2 1945. 521. Prop. 1/1955: Bil. 27 p. 9. 522. Sou 1939:30. 523. Prop. 118 och 162/1942. 524. K. kung. 1942:913. 525. Prop. 1/1955: Bil. 7 p. 71. 526. SOU 1955:28 och 1955:39. 527. SOU 1925: 15 s. 381. 528. Prop. 1/1935: Ink. och Ht VIII. Rskr. 8. 529. Prop. 1/1949: Ht. X. 530. Prop. 1/1955: Ht. X. 531. Prop. 1/1955: Ht. X p. 101. 532. Prop. 1/1939: Ht. X. Rskr. 459. 533. Prop. 1/1955: Ht. X p. 102. 534. RF 1809 § 60. 535. Forssell, Nils: Svenska Postverkets historia Bd I s. 201. 536. Forssell, Nils: a. a. Bd II s. 189—195. 537. Prop. 1/1956: Bil. 27 s. 10—11. 538. Statens sakrevisions skr. 9/11 1955. 539. Forssell, Nils: a. a. Bd II s. 198—199. 540. Forssell, Nils: a. a. Bd II s. 184 541. Forssell, Nils: a. a. Bd II s. 90—91 542. Forssell, Nils: a. a. Bd II s. 199. 543. Prop. 1/1956: Bil. 27 s. 14. 544. Forssell, Nils: a. a. Bd I s. 200. Bd. II s. 133—135. 545. Heimhiirger, H a n s : Svenska Telegrafverket Bd II s. 38—46. 546. Heimbiirger, H a n s : a. a. s. 70—73. 547. Heimbiirger, H a n s : a. a. s. 91—93. 548. Heimbiirger, H a n s : a. a. s. 180—183. 549. Heimbiirger, H a n s : a. a. s. 183—184. 550. Heimbiirger, H a n s : a. a. s. 407—408. 551. Heimbiirger, H a n s : a. a. s. 408—411. 552. Heimbiirger, H a n s : a. a. s. 411—412. 553. Heimbiirger, H a n s : Svenska Telegrafverket Bd IV s. 405—406. 554. Heimbiirger, H a n s : a a. s. 407—416. 555. Prop. 1/1956, bil. 27 s. 27—28. 556. Heimbiirger, H a n s : a. a. s. 353. 557. Heimbiirger, H a n s : a. a. s. 334—340. 558. Heimbiirger, H a n s : a. a. s. 341, 375— 379. 559. SOU 1946: 1 s. 8, 10—13. 560. Heimbiirger, H a n s : a. a. Bd I s. 275— 280. 561. Heimbiirger, H a n s : a. a. Bd IV s. 386 —395. 562. Heimbiirger, H a n s : a. a. s. 417—418. 563. Statens J ä r n v ä g a r : Bd I s. 56. 564. Statens J ä r n v ä g a r : Bd I s. 60, 95—96. 565. Statens J ä r n v ä g a r : Bd II s. 7—8. 566. Statens J ä r n v ä g a r : Bd II 471—476. 567. Statens J ä r n v ä g a r : Bd II s. 437. 568. Statens J ä r n v ä g a r : Bd II s. 399. 569. Statens J ä r n v ä g a r : Bd II s. 400, 419, 410.

261 570. Statens J ä r n v ä g a r : Bd IV s. 693 ff. 571. Statens J ä r n v ä g a r : Bd IV s. 321. 572. Statens J ä r n v ä g a r : Bd III (I) s. 643 —649. 573. Statens J ä r n v ä g a r : Bd II s. 395. 574. Statens J ä r n v ä g a r : Bd II s. 394. 575. Statens J ä r n v ä g a r : Bd II s. 431. 576. Statens J ä r n v ä g a r : Bd I s. 49—54, 58. 577. Statens J ä r n v ä g a r : Bd I s. 71, 75— 76, 89. 578. Statens J ä r n v ä g a r : Bd I s. 111—112. 579. Statens J ä r n v ä g a r : Bd I s. 168—169, 171, 176. 580. Statens J ä r n v ä g a r : Bd I s. 308—309. 581. Statens J ä r n v ä g a r : Bd I s. 310. 582. Statens J ä r n v ä g a r : Bd I s. 310—312. 583. Bikstatskommittén 1910. P r o p . 1/1911. 584. Prop. 122/1942. SOU 1 9 4 3 : 1 . Prop. 223/1943. 585. SOU 1946:43. 586. Prop. 1/1945: Kap.budg. Bil. 4 s. 177. 587. Prop. 1/1955: Bil. 27 s. 129. 588. Lufttrafikkonimitténs betänkande 2/5 1919. 589. SOU 1934:48 s. 54—60. 590. Prop. 127/1922. Bskr. 159. 591. SOU 1945:2. 592. Prop. 262/1945. 593. Prop. 194/1947. Bskr. 254. 594. SOU 1946:58. 595. Prop. 379/1946. 596. Prop. 159/1908. 597. Vattenfallsverket under fyra decenn i e r : s. 283. 598. Vattenfallsverket under fyra decenn i e r : s. 286. 599. Vattenfallsverket under fyra decenn i e r : s. 276. 600. Jordbruksdepartementets protokoll 21/5 1931. 601. Mot. 1:141 och 11:88. Utredning ang. statens övertagande i viss omfattning av förädlingsverksamheten betr. avkastningen från statens skogar 31/1 1922. BA 115. 602. Prop. 193/1936. 603. Lotsstyrelsens år 1874 i underdånighet afgivna berättelse s. 4. 604. Lotsstyrelsens berättelse 1874 s. 12. 605. Lotsstyrelsens berättelse 1874 s. 21. 606. Prop. 184/1939. Bskr. 245. 607. Prop. 1/1955: Bil. 12 s. 83. Prop. 1/1955: Bil. 31 s. 4. 608. SOU 1954:21. 609. Prop. 124/1955. Bskr. 324. 610. SOU 1954:21. 611. Lindström, J : Tullboken — Stockholm 1878 s. 260. 612. Prop. 89/1922. Bskr. 276. 613. Nothin, Torsten: Städernas särskilda skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten s. 88. 614. H a m m a r s t r ö m , A: P. M. betr. frågan i hvad mån den vissa stapelstäder tilllagda rätt till tolagsersättning grun-

das eller motsvaras af förpligtelser för dem gentemot tullverket. — Handskrift 1901. Generaltullstyrelsen. 615. Tullkommissionen 1914:11. Omorganisation av generaltullstyrelsens samt tullverkets lokalförvaltning. 1. Betänkande — Stockholm 1918 s. 370. 616. Nothin, Torsten: a. a. s. 90, 91—95. 617. Sundberg, Halvar G. F . : Om äganderätten till tullhusen i kv. Argus. 618. Prop. 1/1952: Bil. 28 p . 2. SU 26. Bskr. 38. Prop. 1/1955: Bil. 28 p. 2. 619. Prop. 184/1939. Bskr. 245. 620. Post- och Inrikes tidn. 10/3 1955. 621. Prop. 1/1955: Bil. 31 p. 7. 622. Prop. 1/1940: Ink. s. 42. 623. SOU 1955:8. 624. Statens J ä r n v ä g a r : Bd IV s. 338—342. 625. Statens J ä r n v ä g a r : Bd IV s. 343—344. 626. SOU 1948:35 s. 7, 8, 33—36. 627. Heimburger, H a n s : Svenska Telegrafverket Bd IV s. 400, 417. 628. Heimburger, H a n s : a. a. s. 395, 400. 629. Vattenfallsverket under fyra decennier s. 296 ff. 630. Vattenfallsverket under fyra decennier s. 319 ff. 631. Prop. 1/1956: Bil. 30 s. 1—2. 632. Prop. 271/1937 s. 417. 633. SFS 1919:343 § 23. 634. SOU 1930:17 s. 182 f. 635. SOU 1927:30. 636. SOU 1930:17. SOU 1937:48. 637. SOU 1939:36. 638. SOU 1947:23. 639. SOU 1943: 13 s. 28. 640. SU 1946: 155. 641. SOU 1955:30. 642. SOU 1955:30 s. 232. 643. SOU 1955:30 s. 245, 246, 2 1 . 644. Prop. 174/1935. Bskr. 359. 645. SOU 1934:47. 646. SOU 1940:24 s. 77. 647. SOU 1945:25. 648. Prop. 356/1946 B. 649. SFS 600/1952. 650. SOU 1954:27. 651. SOU 1954:27 s. 59. 652. SOU 1954: 27 s. 24 f. Bil. 2. 653. SOU 1954:27. Bil. 4, 7, 3 654. SOU 1955:30 tablå 7, 9 655. SOU 1955:30 tablå 7 656. Se not 655. 657. Se not 655. 658. SFS 577/1951 § 33. 659. SOU 1955:30 s. 23. 660. SFS 375/1950 § 51. 661. Prop. 99/1950. Bskr. 314. 662. Prop. 1/1955: Bil. 10 p. 154. Bskr. 8. 663. Prop. 74/1945. Bskr. 351. 664. Prop. 1/1955: Bil. 26 p. 6. 665. Prop. 1/1955: Bil. 31 p. 7. 666. SOU 1940:6 s. 101—103. 667. SOU 1925:15 s. 148. 668. Mot. I : 157 och I I : 145/1925. Bskr. 264.

262 669. P r o p . 247/1928. Rskr. 357. 670. P r o p . 252/1930. 671. Principbetänkande ang. centralisering av reparationstjänsten i fråga om intendenturmateriel 16/10 1942. 672. Post- och Inrikes tidn. 2/4 1953. Kap. 14 1. P r o p . 1/1911 och r i k s s t a t s k o m m i t t é n 1910. 2. Prop. 225/1937. Rskr. 382. 3. P r o p . 1/1944: Ink.bih. E och kap.budg. investeringsplan. Prop. 276/1944. Rskr. 45 och 464/1944. 4. P r o p . 1/1944: Ink.bih. E och kap.budg. investeringsplan. Prop. 276/1944. Rskr. 45 och 464/1944. 5. Se not 4. 6. Prop. 1/1943: Utg. s. 8—10. Rskr. 27. 7. P r o p . 1/1943: Utg. s. 8—10. 8. P r o p . 1/1944. Utg. s. 6—7. Rskr. 45. 9. P r o p . 283/1944. 10. P r o p . 1/1944: Utg.p. 2 s. 6—7. Rskr. 45. 11. P r o p . 114/1935. 12. P r o p . 114/1935 s. 25 och 27--28. Rskr. 121. 13. P r o p . 199/1938. Rskr. 284. 14. Prop. 153/1939. Rskr. 270. 15. P r o p . 1/1946. Rskr. 30. 16. Prop. 71/1943. Rskr. 120. 17. Se not 15. 18. Jfr prop. 199/1938 och 1/1944: Ink.bih. E s a m t kap.budg. investeringsplan. 19. P r o p . 276/1944. Rskr. 430. 20. Prop. 199 och 200/1938. Rskr. 284 och 285. 21. Se not 13. 22. Se not 13. 23. Utdrag u r rikshuvudboken för b u d getåret 1953/54, s. 36. Budgetredovisning för budgetåren 1953/54 och 1954/ 55 kap.budg. III samt riksstat för budgetåret 1955/56 kap.budg. III. 24. SU 16/1868, 32/1885, 36/1894, 38/1903, 22/1910, 211/1920 och 131/1929. 25. Kapitalkonto till rikshufvudboken för å r 1876, s. 12 och 24. 26. Se not 1. 27. Se not 1. 28. P r o p . 1/1926: IX ht. Rskr. 75. 29. P r o p . 1/1940: Ink. s. 42. 30. P r o p . 180 och 344/1943 samt 75/1944. Rskr. 319 och 500/1943 samt 142/1944. 31. P r o p . 124/1955. Rskr. 324. 32. P r o p . 262/1945. 33. P r o p . 194/1947. Rskr. 254. 34. Se not 33. 35. P r o p . 1/1948: Bil. 18. Rskr. 160. 36. P r o p . 378/1946. 37. P r o p . 1/1940: Ink. s. 4, 7 och 36, ink.ber. s. 6 och 103 samt utg. s. 6. 38. P r o p . 184/1939. Rskr. 245. P r o p . 1/ 1940: Ink. s. 4, 7 och 36, ink.ber. s.

6 och 103 samt utg. s. 6. P r o p . 170/ 1940, s. 2. Rskr. 369. 39. Prop. 180/1945. 40. Prop. 314/1943: Bil. 6. 41. Prop. 170/1940. Rskr. 369. 42. Prop. 1/1951: Bil. 19, s. 5. 43. Prop. 70/1943 och 175/1944, s. 209 ff. Rskr. 129/1943 och 322/1944. 44. Prop. 111/1950. Rskr. 138. 45. Prop. 180 och 344/1943 samt 75/1944. Rskr. 319 och 500/1943 samt 142/1944. 46. Prop. 1/1938: Ink. s. 72. 47. Prop. 1/1940: Ink. s. 42. 48. Prop. 1/1945 kap.budg., bil. 4, s. 177. 49. Prop. 224/1943, s. 174. 50. SOU 1954: 21. 51. Se not 1. 52. Tilläggsstat 1921. 53. Prop. 1/1924: Utg. för kap.ökn. 54. Prop. 312/1947 s. 4. 55. Prop. 1/1944: Avskrivning av nya kapitalinvesteringar. 56. Prop. 1/1939: Avskrivning av nya kapitalinvesteringar s. 9 ff. 57. Prop. 312/1947: Avskrivning av nya kapitalinvesteringar resp. prop. 1/1945: Avskrivning av nya kapitalinvesteringar. 58. Prop. 181/1949 s. 7—9. Rskr. 350. 59. Se not 56. 60. Prop. 118/1942. 61. Prop. 130/1948. Rskr. 186. 62. Riksstatskommittén 1910 s. 83. Prop. 1/1911: Riksstatens uppställning s. 46. Rskr. 249 s. 7. 63. Prop. 314/1943: Bil. 6. Rskr. 448. 64. Prop. 24/1938. Rskr. 132. 65. Prop. 1/1940: Ink. s. 27. Rskr. 10. 66. Prop. 24/1938. 67. 1948 års utredning om en statens kulturfond. Stencilerat betänkande 15/6 1955. 68. Prop. 163/1943: Bil. 12. Rskr. 155. 69. K. br. 24/9 1934. 70. Prop. 1/1935: Ink. och VIII ht. Rskr. 8. 71. Prop. 1/1939: X ht. Rskr. 459. 72. Riksd.rev.ber. 1950 § 29. SU 177. Rskr. 319. 73. Prop. 137/1952. 74. Prop. 200/1938. Rskr. 285. 75. Se not 74. 76. Prop. 1/1945: Statens a l l m ä n n a fastighetsfond. K. br. 9/3 1945. 77. SFS 117/1956. 78. Den 25/9 1897. 79. Prop. 81/1898. Rskr. 63. 80. Prop. 213/1908. Rskr. 204. 81. Prop. 108/1916. 82. Se not 81. 83. Prop. 1/1921: VIII ht. p. 39 och p r o p . 1/1923: VIII ht. p . 52. 84. Handelsdepartementets betänkande 20/12 1952. 85. K. br. 27/11 1953.

263 86. P r o p . 126/1913. Rskr. 128. SFS 120/ 1913. 87. P r o p . 217/1935. SFS 434/1935. 88. P r o p . 220/1946. 89. SFS 638/1936. 90. P r o p . 17/1928. Rskr. 154. SFS 281/1928. 91. Se not 90. 92. Se not 90. 93. Se not 90. 94. Prop. 225/1937. Rskr. 382. 95. Sc not 3. 96. Rskr. 121/1935 s. 5. 97. Reservationsanslag under V ht. R. Socialstyrelsen med dithörande verksamhet samt arbetsdomstolen. 98. Reservationsanslag under XI ht. C. Alkoholistvård m. m. 99. 1840/41 års riksdag: Expeditions-utskottets förslag till underdånig Skrifvelse N:o 173 p. 32. 100. Konstitutionsutskottets memorial n r 30/1911 s. 25 ff. 101. Rskr. 31/1918. 102. Rskr. 354/1921. 103. Konstitutionsutskottets memorial 26/ 1930, p. 19. 104. FK 27/1930 s. 33. AK 28/1930 s. 143. 105. Prop. 266/1942 s. 9—13. Rskr. 375 s. 2. 106. Se Herlitz: Riksdagens finansmakt s. 283—284 och Sundberg: Villkor för anslag s. 21. 107. Jfr Herlitz: Riksdagens finansmakt s. 342. Rskr. 145/1823. 108. Riksdagsbeslut 1841 § 7. 109. Se not 94. 110. Rikets ständers riksstat för år 1841 och å r 1842. 111. Rskr. 332/1841 samt riksdagsbeslut 1841 § 6 p. 3. 112. Se not 111. 113. Rskr. 178 och 180/1904. 114. Prop. 1/1918: A, utg. s. 6. Rskr. 31 och 475 A. 115. Se not 114. 116. Rskr. 287/1914. 117. Prop. 1/1923: Utg. s. 6—10. Rskr. 1 s. 2. 118. Se not 109. 119. K. br. 30/4 1901. 120. Se ex.vis rskr. 377/1934, 189/1951 och 265/1935. 121. Prop. 157/1944. Rskr. 392. 122. Prop. 147/1950. Rskr. 221. 123. Prop. 199/1938. Rskr. 284. 124. Se not 123. 125. Prop. 1/1950 kap.budg. bil. 26 s. 14— 25. Rskr. 79. 126. SOU 1952:45 p. 308 s. 211. 127. Se not 126. 128. Prop. 1/1951 och 1/1952: Inkomsterna. 129. Prop. 194/1947. Rskr. 254. 130. Motion 1:97/1943. Kap. 15 1. Prop. 115/1942. Rskr. 239. Prop. 281/ 1942. Rskr. 331.

2. K. kung. 5/6 1953 (339). 3. Se not 2. 4. K. kung. 22/6 1939 (462; omtryck 489/1953). 5. Se not 2. 6. P r o p . 144/1950. Rskr. 342. 7. Se not 6. 8. I n s t r . 23/12 1937 (nr 1034). 9. P r o p . 98/1950. Rskr. 344. 10. K. kung. 22/6 1945 (507; ä n d r 246/ 1947). 11. Se not 10. 12. K. kung. 8/6 1928 (281). 13. K. kung. 12/5 1955 (425). 14. P r o p . 1/1953: Kap.budg. Ril. 32 p . 8 m. fl. 15. P r o p . 199/1938. Rskr. 284. 16. P r o p . 201/1938 s. 4. Rskr. 286. 17. Avtal 23/10 1931 (se prop. 154/1932 s. 27. Rskr. 286 och prop. 151/1943. Rskr. 280). 18. P r o p . 101/1946. Rskr. 240. 19. P r o p . 74/1941. Rskr. 281. 20. P r o p . 275/1943. Rskr 442. 21. (K. br. 26/11 1943 ang. avtal om s t a t s bidrag till Malmöhus läns s j u k v å r d s i n r ä t t n i n g a r i Lund) Prop. 1/1943: VIII ht. p. 75. Rskr. 8 s. 17. 22. Prop. 30/1939. Rskr. 8 p. 88. 23. (K. br. 3/10 1952 ang. godkännande av avtal med Malmö stad rör. anordn a n d e av medicinsk undervisning vid Malmö a l l m ä n n a sjukhus) P r o p . 148/ 1952. Rskr. 339. 24. (K. br. 30/6 1948 innehållande avtal m e l l a n Kungl. Maj :t, å ena, samt Göteborgs stad, å andra sidan, ang. a n ordnande av en medicinsk högskola i Göteborg) Prop. 221/1948. 25. P r o p . 133/1955. Rskr. 268. 26. K. br. 8/7 1904 och 9/7 1920. 27. Se ex.vis prop. 1/1955: Ht XI p . 77. 28. K. kung. 27/7 1914 (292; ä n d r . 385/ 1921, 304/1928, 207/1937, 628/1949). 29. K. b r . 22/5 1953. 30. P r o p . 136/1952. Rskr. 220. 31. K. kung. 7/9 1920 (667; ä n d r . 257/ 1927) samt K. kung. 31/10 1947 (800) ang. statsbidrag för uppförande av epidemisjukstugor m. m. 32. K. kung. 21/12 1951 (820; ä n d r . 505/ 1954). 33. K. kung. 21/7 1937 (742; ä n d r . 528/ 1954). 34. K. kung. 20/7 1939 (537; ä n d r . 271/ 1942, 229/1946, 403/1954). 35. SOU 1954:28. Prop. 135/1955. 36. Med.styr:s förf.-saml. A 125/1925, A 126/1925 och A 90/1927. 37. K. b r . 30/4 1927 och 31/5 1929. 38. K. kung. 21/6 1946 (421; ä n d r . 484/ 1954). 39. K. kung. 4/6 1937 (296; ä n d r . 298/ 1943, 277/1950). 40. K. kung. 10/12 1954 (738).

264 41. K. kung. 31/12 1945 (882). Jfr 611/1952. 42. K. kung. 6/3 1936 (45; ändr. 398/1943, 444/1944, 554/1946, 349/1947, 599/1952). K. kung. 45/1936 (delvis upphävd se 882/1945, 887/1946, 400/1947). 43. SFS 45/1936. 44. Prop. 317/1945 p. 7. Rskr. 396. 45. Prop. 1/1953: Bil. 10 p. 180. Rskr. 8. 46. Prop. 1/1938: Bil. 7 p . 25. 47. Prop. 123/1956. 48. Prop. 139/1955. Rskr. 310. 49. K. kung. 22/12 1939 (910; ändr. 120/ 1945, 454/1949, 398/1951, 582/1951). 50. Prop. 140/1946. Rskr. 406. 51. K. kung. 11/12 1942 (913; ändr. 354/ 1945, 605/1949). 52. K. kung. 30/12 1946 (887; ändr. 600/ 1952, 501/1955). 53. K. br. 24/11 1944. Kap. 16

9. 10. 11. 12. 13.

14. 15.

16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24.

Instr. 13/9 1928 (nr 358) § 1 p. 1. Instr. 13/9 1928 ( n r 358) § 1 p. 2. Instr. 13/9 1928 (nr 358) § 1 p. 3. Instr. 13/9 1928 ( n r 358) § 2 p. 1. Instr. 13/9 1928 ( n r 358) § 3. Instr. 13/9 1928 ( n r 358) § 5. Instr. 13/9 1928 (nr 358) § 11. Instr. 13/9 1928 ( n r 358) § 8. K. kung. 26/11 1920 (nr 744; ändr. 651/1921, 46/1934, 531/1935) med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet. Instr. 13/9 1928 (nr 358) § 10. Byggnadslagen 30/6 1947 ( n r 385) § 7. Byggnadsstadgan 30/6 1947 ( n r 390) § 172 mora, 1. Byggnadsstadgan § 2 mom. 1. Byggnadsstadgan § 63 mom. 4, § 66, § 67 mom. 1 m. fl. K. kung. 26/11 1920 (se not 8 ) . K. kung. 28/1 1938 (nr 48) med vissa bestämmelser angående tjänstebostäder för lärare vid statens undervisningsväsende och K. br. 15/6 1939 (gäller tjänstebostäder för v a k t m ä s t a r e och maskinister vid ett flertal l ä r o anstalter). K. cirk. 20/2 1942 ( n r 55) ang. utredningen rörande tillämnade byggnadsföretag. K. k u n g . 26/11 1920 ( n r 746) ang. förfarandet vid avyttringar av staten tillhörig t o m t m a r k av visst slag. Instr. 13/9 1928 ( n r 358) § 1 p. 1. Se not 16; jfr K. br. 15/6 1956 ang. generalpoststyrelsens byggnadsverks a m h e t m. m. Instr. 13/9 1928 ( n r 358) § 11. Se not 20. SOU 1952:35. Se t a b . å s. 115. Se t. ex. K. br. 30/6 1955 ang. utbyggnad av säkerhetsanstalten Hall m. fl.

Underdånigt utlåtande 10/10 1955. SOU 1952:35 s. 37. SOU 1952:21 s. 28. K. br. 29/6 1956 och instr. 27/4 1956 för fångvårdens byggnadskommitté. 29. K. br. 31/3 1955. 30. Se not 29. 31. K. br. 29/6 1945 (ändr. 31/5 1946) och K. br. 20/5 1955. 32. Se not 29. 33. Se tab. å s. 115. 34. Statens k o m m i t t é för sinnessjukvårdens utbyggande. 35. SOU 1952:35 s. 37. 36. SOU 1952:35 s. 38. 37. K. br. 17/6 1955 resp. K. br. 12/5 1955. 38. Se not 37. 39. K. br. 21/5 1954. 40. Se not 39. 41. K. br. 16/1 1953 (ändr. 30/6 1953, 30/6 1954, 22/10 1954) ang. fastställande av nytt reglemente för k a r o linska sjukhuset och serafimerlasarettet. 42. Kungl. Maj :ts universitetsstatuter 6/4 1956 ( n r 117). 43. Personalförteckningen (statsliggaren 1955/56 s. 500). 44. Riksd.ber. 1956 (I I n : 17). 45. Riksd.ber. 1956 (I I n : 26). 46. Se not 44. 47. Se not 45. 48. Personalförteckningen (statsliggaren 1955/56 s. 514). 49. Personalförteckningen (statsliggaren 1955/56 s. 518). 50. K. br. 1/3 1946. 51. Se t a b . å s. 115. 52. Se t. ex. K. br. 1/6 1956. 53. Riksd.ber. 1956 (I E : 1 2 ) . 54. Riksd.ber. 1956 (I E : 11). 55. Särskilda K. br. 1/6 1956. 56. Se not 53 och 54. 57. K. br. 22/4 1955. 58. Se not 57. 59. K. br. 22/4 1955. 60. K. br. 22/4 1955. 61. K. br. 27/5 1955. 62. Se t. ex. K. br. 16/3 1956 och 21/5 1954. 63. Se not 62. 64. K. br. 22/4 1955. 65. K. br. 22/4 1955. 66. K. br. 22/4 1955. 67. K. br. 29/4 1955. 68. Instr. 16/12 1955 (nr 673) för sjöfartsverket. 69. K. br. 13/9 1940, Instr. 23/9 1916 med ändr. 20/10 1933. 70. K. br. 7/3 1952 ang. dispositionen av statsverkets inkomster från legodriften av vissa gruvor i Västerbottens län m. m. Se även K. br. 9/6 1950. 71. Instr. 5/12 1947 ( n r 889) för djurgårdsnämnden. 25. 26. 27. 28.

265 72. 73. 74. 75.

K. b r . 30/6 1954. Byggnadslagen 30/6 1947 ( n r 385). Byggnadsstadgan 30/6 1947 ( n r 390). Byggnadsstagan särskilt kap. 7, 16 och 17. 76. Byggnadsstadgan § 1 och § 102 mom. 1. 77. Byggnadsstadgan § 2 m o m . 1. Byggnadsstyrelsens publikationer 1 9 4 8 : 1 . 78. Byggnadsstadgan § 74. 79. Byggnadsstadgan § 172 m o m . 1. Instr. för byggnadsstyrelsen 13/9 1928 (nr 358) § 4. 80. Byggnadslagen § 2. 81. Byggnadslagen § 3. 82. Se not 80. 83. Se not 80. 84. Lagen om a l l m ä n n a vägar 30/6 1943 (nr 431) § 33 ff. 85. Hälsovårdsstadgan 19/6 1919 ( n r 566). 86. Hälsovårdsstadgan §§ 8 och 43. 87. Hälsovårdsstadgan § 9 ff. samt § 44 ff. 88. Hälsovårdsstadgan §§ 24 och 50. 89. Hälsovårdsstadgan § § 3 0 och 54. 90. Brandlagen 15/7 1944 (nr 521). 91. Brandstadgan 15/7 1944 ( n r 522). 92. Civilförsvarslagen 15/7 1944 (nr 536). 93. Civilförsvarskung. 14/9 1944 ( n r 646). 94. Vattenlagen 28/6 1918 (nr 523). 95. Lagen 3/6 1955 ( n r 314) om a l l m ä n n a vatten- och avloppsanläggningar. 96. Arbetarskyddslagen 3/1 1949 (nr 1). 97. K. F . 10/6 1949 ( n r 341) om explosiva varor. 98. K. F . 7/10 1921 (nr 876) ang. eldfarliga oljor. 99. Lagen 30/6 1944 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete, senast förlängd genom lag 18/5 1956 ( n r 222). 100. K. kung. 29/7 1943 ( n r 640). 101. Lagen 12/5 1917 (nr 189) om expropriation. 102. Byggnadslagen § 7. 103. Byggnadsstadgan §§ 4, 5, 100, 101 och 103. 104. Byggnadsstadgan §§ 5, 100 och 101. 105. Byggnadsstadgan §§ 76, 100, 101, 129 och 135. 106. Byggnadsstadgan §§ 86, 100, 101 och 129. 107. Se not 106. 108. Byggnadsstadgan § 139. 109. Byggnadsstadgan §§ 13, 100 och 101. 110. Byggnadsstadgan § 105. 111. Hälsovårdsstadgan §§ 1 och 35. 112. Hälsovårdsstadgan § 36. 113. Bl. a. byggnadslagen § 7, byggnadsstadgan § 172. 114. Byggnadsstadgan §§ 31 och 32. 115. Byggnadsstadgan § 24. 116. Byggnadsstadgan § 2 m o m . 1 och § 102 mom. 1. 117. Byggnadslagen § 107. 118. Byggnadslagen § 26.

119. Byggnadslagen §§ 15, 35, 80 och 108 m. fl. 120. Länsstyrelseinstr. 5/6 1953 ( n r 541) § 11 och § 13 mom. 1. 121. Länsstyrelseinstr. § 40 mom. 2 och § 41 (se även not 122). 122. Instr. 15/6 1935 ( n r 354) för l ä n s a r k i tektsorganisationen. 123. Länsstyrelseinstr. § 40 mom. 2 och § 41. 124. Se not 123. 125. Länsstyrelseinstr. § 5. 126. Länsstyrelseinstr. § 11 och § 13 mom. 1. 127. Instr. 13/9 1928 (nr 358) § 1 p. 1. 128. Instr. 13/9 1928 (nr 358; ändr. 625/ 1935) § 10. 129. Byggnadsstadgan § 2 m o m . 1. 130. Byggnadsstadgan § 74 och §. 172 mom. 1. 131. Instr. 15/6 1935 (nr 354; ä n d r . 399/ 1944) för länsarkitektsorganisationen. 132. Hälsovårdsstadgan § 55 och instr. 30/6 1947 (nr 573). 133. Instr. 10/11 1944 (nr 722). 134. Instr. 26/11 1948 (nr 735). 135. K. kung. 29/7 1943 (nr 640) med tilllämpningsföreskrifter till lagen 30/6 1943 om tillståndstvång för byggnadsarbete. 136. Se not 135 samt instr. 17/6 1948 (nr 439; ändr. 445/1953). 137. K. br. 29/7 1943 (ändr. 14/1 1949). 138. Byggnadslagen §§ 10, 88 och 90. 139. Byggnadslagen §§ 26, 88, 90 och 106. 140. Byggnadslagen §§ 34—38, 86, 87, 131 m. fl. 141. K. br. 10/6 1955. 142. Biksd.ber. 1941: I K 12. SOU 1943: 10. 143. Biksd.ber. 1944:1 Fi 27. 144. K. br. 25/2 1944 (ändr. 21/4 och 14/7 1944). 145. Bskr. 11/6 1946 (nr 212). 146. Statsrev.ber. för 1944/45. 147. K. br. 23/5 1947 ang. a l l m ä n n a normer för planläggning och utförande av statliga byggnader. 148. Länsstyrelseinstr. 5/6 1953 ( n r 541) § 6 p. 1. 149. K. cirk. 12/2 1926 (nr 32) till l ä n s styrelserna. 150. Lag 4/1 1956 (nr 2) om socialhjälp § 19. 151. Socialhjälpslagen § 53. 152. K. kung. 5/6 1953 (nr 339) om statsbidrag till anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem. 153. Normalritningar till ålderdomshem, b a r n h e m m. m. utarbetade 28/4 1920 av därtill inom civildepartementet utsedda sakkunniga. 154. SOU 1943: 10. 155. SOU 1947: 74. 156. K. kung. 22/6 1939 (nr 462; omtryck

266 489/1953) om statsbidrag till a n o r d nande av pensionärshem bl. a. § 6 157, Bidragskung. § 7. 158. Bidragskung. § 2. 159, Se not 156. 160, SOU 1938:40. 161. K. stadga 22/6 1945 ( n r 506) om b a r navårdsanstalter § 8. 162. Se not 161. 163. K. kung. 22/6 1945 ( n r 507; ändr. 246/ 1947) om statsbidrag till uppförande eller inrättande av b a r n h e m . 164, K. Kung. 12/5 1955 ( n r 425) om statsbidrag till anordnande av erkända vårdanstalter och inackorderingshem för alkoholmissbrukare. 165, Bidragskung. § 2. 166. Fångvårdsbyggnadsutredningens bet. I—IV. avgivna 8/12 1954 (Anstalter för förvarade och internerade), 8/12 1954 (Anstalter för fångvårdens u n g domsklientel), 2/11 1955 (Ersättningsanstalter för Långholmen. Ny kvinnoanstalt) samt 10/1 1956 (Öppen a n stalt av ny t y p ) . 167. Lag 20/12 1940 ( n r 1044) om vissa av landsting eller k o m m u n drivna sjukhus, bl. a. § 9. 168. K. sjukhusstadga 20/12 1940 (nr 1045). 169. Sjukhusstadgan § 2. 170. Sjukhuslagen § § 1 och 2. 171. K. kung. 5/5 1920 (nr 667; ändr. 257/ 1927) ang. statsbidrag för uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus. 172. Bidragskung. § 5. 173. K. kung. 20/7 1939 ( n r 537) ang. statsbidrag till uppförande och i n r ä t t a n de av barnavdelningar vid eller i a n slutning till lasarett. 174. K. kung. 21/7 1937 (nr 742) ang. s t a t s bidrag till uppförande eller i n r ä t t a n d e av förlossningsanstalter. 175. Bidragskung. § 5. 176. K. kung. 21/12 1951 (nr 820) ang. statsbidrag till uppförande eller i n r ä t tände av anstalter för kroniskt sjuka § 4. 177. K. kung. 21/6 1946 (nr 421) ang. statsbidrag till driften av psykiatriska avdelningar vid eller i anslutning till l a s a r e t t ; se ock K. br. 17/6 1955. 178. K. kung. 4/6 1937 ( n r 296) ang. statsbidrag till uppförande, i n r ä t t a n d e eller inlösen av vårdhem för lättskötta sinnessjuka. 179. SOU 1943: 10. 180. SOU 1947: 74. 181. Se not 180. 182. K. kung. 10/12 1954 (nr 738) om statsbidrag till uppförande eller i n r ä t tande av särskolor och v å r d a n s t a l t e r för vissa psykiskt efterblivna. 183. Bidragskung. § 5.

184. 185. 186. 187. 188.

K. br. 30/6 1943. Instr. 20/10 1944 ( n r 711). Instr. § 5. K. br. 27/5 1955. K. kung. 31/12 1945 ( n r 882) ang. statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet. Jfr K. kung. 30/6 1952 (nr 611). 189. Bidragskung. § 6 p. 1. 190. Bidragskung. § 6 p . 2. 191. Bidragskung. § 6 p. 3. 192. Bidragskung. § 8. 193. Bidragskung. § 9 p. 1. 194. Bidragskung. § 4. 195. Se t. ex. n o r m a l r i t n i n g a r av å r 1920. 196. Kungl. skolöverstyrelsens skriftserie 20. 197. Se publ. i not 196 (s. 15). 198. Se not 197. 199. K. stadga 17/3 1933 (nr 109, omtryck 650/1954) för rikets läroverk. 200. Läroverksstadgan § 56. 201. Läroverksstadgan § 57 p. 1. 202. Läroverksstadgan § 58 p . 1. 203. Läroverksstadgan § 60 p . 1. 204. Se not 196. 205. Läroverksstadgan § 213. 206. Instr. 31/12 1943 ( n r 963). 207 K. stadga 6/6 1919 (nr 365). 208. K. kung. 22/6 1951 (nr 586) ang. statsbidrag till centrala verkstadsskolor. 209. K. stadga 30/6 1955 (nr 503) för statsunderstödda yrkesskolor (yrkesskolstadga). 210. K. br. 22/6 1945. 211 K. kung. 22/12 1939 (nr 910) ang. statsbidrag till nybyggnader m. m. vid l a n t m a n n a - och lanthushållsskolor § 3. 212. Bidragskung. § 4. 213! K. kung. 11/12 1942 ( n r 913). 214. Lag 5/6 1909 ( n r 55) ang. byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hörer så ock av särskild sockenstuva. 215. Länsstyrelseinstr. 5/6 1953 (nr 541) § 6. 216. K. kung. 26/11 1920 (nr 744; ä n d r . 651/1921) med föreskrifter rörande det offentliga bvggnadsväsendet § 28 ff. 217. K. br. 3/6 1955, jfr med K. br. 24/11 1944. 218. K. kung. 13/10 1944 (nr 697) ang. statsbidrag till uppförande av b r a n d stationer. 219. K. kung. 13/10 1944 (nr 696) ang. statsbidrag till anläggande av b r a n d dammar. 220. Statens a l l m ä n n a avlöningsreglemente 30/6 1948 (nr 436) § 38. 221. Boställsordning 30/12 1946 (nr 883) för folkskolans l ä r a r e . 222. Boställsordningen § 7—8.

267 223. Boställsordningen § 5. 224. K. kung. 30/12 1946 (nr 887) ang. statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare. 225. K. br. 2/6 1950. 226. Ecklesiastik boställsordning 30/8 1932 (nr 400). 227. K. kung. 29/6 1945 (nr 594) ang. statsbidrag till skolhem för lärjungar vid högre skolor och till avlöning av föreståndare vid dylikt skolhem. 228. Bygg-AMA 1950, A. V. Carlssons bokförlag. 229. SFS 1947:390 § 19. 230. SAR: Matrikel 1955. 231. SAR: Stadgar. 232. SAR: Hedersregler. 233. SVR: Stadgar. 234. Sveriges konsulterande värme- och sanitetsingeniörers förening, 1955. 235. Svenska konsulterande ingenjörers förening, 1956. 236. Svenska l a n d s k o m m u n e r n a s förbunds verksamhetsber. 1952—1955. 237. Landskommunernas tidskrift, juni 1956. 238. Arkitekten n r 24, 1955. 239. Arkitekten n r 13, 1956. 240. Väg och vattenbyggaren, j u n i 1956. 241. Arkitekten n r 25, 1955. 242. SOU 1952:35 s. 14—19. 243. SAR: Tävlingsregler. 244. Svensk arkitekttaxa 1954. SAR n r 24. 245. Svensk arkitekttaxa 1945. SAR n r 18. 246. K. br. 26/11 1926. 247. K. br. 30/6 1954. 248. Svensk husbyggnadstaxa, SVR:s förlag 1949. 249. Svenska teknologföreningens förlag. 250. SFS 1952:496. 251. SFS 1928: 358 § 6. 252. SFS 1928:216 § 10 mom. 1, 1930:189 § 7 mom. 1, 1935:48 § 5 : 1 , 1939: 518 § 10, 1943:681 § 17, 1948:439 § 5: 2, 1955: 673 § 10 m o m . 2. 253. Statistisk årsbok 1956 t a b . 30. 254. Prop. 1/1956: Bil. 1 s. 68. 255. SOU 1955: 49. 256. HSB:s byggnadstekniska utredningar. 257. Prop. 1/1956: Bil. 12 s. 56. 258. Prop. 1/1956: Bil. 12 s. 60. 259. Prop. 105/1956. 260. Prop. 1/1956: Bil. 12 s. 62. 261. Prop. 53/1956. 262. SFS 1928:358 § 1: 1, 4. 263. SOU. 1942: 7. 264. Prop. 163: 1953 s. 6. 265. Prop. 163: 1953 s. 39. 266. Prop. 163:1953 s. 40. 267. SFS 1953:623. 268. Prop. 163: 1953 s. 43. 269. Prop. 1/1956: Bil. 12 s. 80.

Kap. 17 1. Publikationen utgiven för hela perioden 1924/25—1954/55. 2. Sveriges officiella statistisk: Kommunernas finanser. 3. Delposten endast uppskattad. 4. Byggnadsstyrelsens byggnadskostnadsindex (stencil). 5. Prop. 1/1956: Bihang 2 s. 66. 6. Beräknad med ledning av bruttoinvesteringarna i bostäder enligt konj u n k t u r i n s t i t u t e t s nationalbudget för å r 1956. Prop. 1/1956: Bihang 2 s. 65. 7. Uppgifter ur konjunkturinstitutets publikation Sveriges nationalprodukt 1861—1951 med viss komplettering. 8. Sveriges officiella statistik: Skattetaxeringarna.

Kap. 18 1. 2. 3. 4. 5.

Post- och inrikes tidn. 15/9 1955. Bankoutskottets utlåtande 33/1956. Prop. 83/1956. SOU 1954:5. Prop. 1/1955: Ht V. Fångvårdsbyggnadsutredningen. Stencilerat betänkande I—III 8/12 1954 och 2/11 1955. 6. Prop. 79/1956. Rskr. 305. 7. Prop. 135/1955. 8. Stencilerat betänkande 18/12 1954. 9. Stencilerat betänkande 16/12 1955. 10. SOU 1955:34. 11. SOU 1956: 18. 12. Post- och inrikes tidn. 23/11 1955. 13. Prop. 63/1956. 14. SOU 1947:31. 15. Post- och inrikes tidn. 30/6 1955. 16. SOU 1943:34. 17. SOU 1944:29. 18. SOU 1951:59. 19. Prop. 70/1955. 20. Kommittén för maskinell databehandling. Direktiv Post- och inrikes tidn. 31/10 1955. 21. Prop. 1/1954: Ht IX. 22. Stencilerat betänkande 5/5 1951. 23. Statsrev. ber. 1951/1952 221. 24. Byggnadsstyrelsens framställningar till Kungl. Maj:t 28/11 1955 och 6/4 1956. 25. SOU 1951:55. 26. Byggnadsstyrelsens skrivelse 6/4 1956. K. br. 20/4 1956. 27. Byggnadsstyrelsens petita 28/8 1956. 28. SOU 1955:28 och 1955:39. 29. Prop. 32/1951. Rskr. 199. 30. Prop. 1/1944: Kap.budg. IX :3. 31. Post- och inrikes tidn. 27/6 1955. 32. Se not 31.

KUNGL. BIBL.

- 7 NOV 1956 STOCKHOLM

Statens offentliga utredningar 1956 Systematisk (Siffrorna

förteckning

inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska

förteckningen)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Upphovsmannarätt till litterära och konstnärliga verk. [25] Rådhusrätts sammansättning l brottmål. [28]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Fiskhandeln i Sverige. [2] Statens stöd åt växtförädlingen m. m. [4] Fiskeområde. [17]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Upplysningsverksamhet vid folkomröstningar. [35]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Skogsindustrins utbyggnad. [33] Skogsbrukets arbetsmarknad. [36] Industri.

Kommunalförvaltning. Städernas donationsjord. [7] Kommunalförbund och indelningsändringar. [19]

Atomenergien. [11]

Handel och sjöfart. Statens och kommunerna» finansväsen. Förenklad statsbidragsgivning. [8] Tulltaxa. Förslag av 1952 års tull taxekommitté. 1 Allmänna synpunkter. [14] 2. Detaljmotivering. [15] 3. Taxan. [16] Vissa ändringar 1 nöjesbeskattningen m. m. [23]

Kommuuikationsväsen. Standardtariffer för detalj distribution av elektrisk kraft. [5]

Bank-, kredit" och penningvasen. Politi. Försäkringsväsen. Nationalekonomi och socialpolitik. Åldringsvård. [1] Statsägda aktiebolag 1 Sverige. [6] Penningvärdeundersökningen. 3. Investeringsverksamhet och sparande. Balansproblem på lång och kort sikt. [10] Utredningen om kortare arbetstid. [20] Bilagor. [21] Statsägda företag i utlandet. [24] Remissyttranden. [31] Hemmen och samhällsplaneringen. [32] Statens byggnadsbesparingsutrednings betänkande. 1. Offentliga byggnader. Översikt och byggnadsbehov. [39] Hälso- och sjukvård. Betänkande med förslag till sjukhuslag m. m. [27] Lag om rätt att utöva läkekonsten. [29] Kliniska utbildningsplatser för blivande läkare. [34] Alkoholblodprovet. [37] Strålskydd. [38]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Restaurering av Uppsala domkyrka. [3] Bihang till kyrkohandboken. ri2] Konstbildning i Sverige. [13] Seminarieorganisationen, l. [18] Alternativt aftonsångsritual. [22] Byggnadsminnen. [26] Prästvalslag. [30] Försvarsväsen.

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Allmänt näringsväsen* Frågan om fortsatt samarbete mellan staten och TGO i LKAB. [9]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1956