Betänkande med förslag till verkstadsorganisation för väg- och vattenbyggnadsväsendet

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:43 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

VERKSTADSORGANISATION FÖR VÄG- OCH VATTENBYGGNADSVÄSENDET AVGIVET AV

inom

kommunikationsdepartementet tillkallade

sakkunniga

S T O C K H O L M 1 9

Statens off en K r o n o l o g i s k

a utredningar 1946 f ö r t e c k n i n g

Betänkande angående rundradion i Sverige. Dess aktu- 22. Betänkande med förslag till ordnande av kveditgivnings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och ella behov och riktlinjer för dess framtida verksamsmåindustri samt bildande av företagarnämnder. Marhet. Norstedt. 167 8. K . cus. 144 s. H . Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige. Dess samband med nativitetsminskningen och dess förhål- 23. Soeialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag angående moderskapsbidrag. Beckman. 115 s. S. lande vid olika former av förlossningsvård samt dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. 24. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Av C. Gyllenswärd. Beckman. 116 s. S. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. KatalogBetänkande med förslag till ändrade grunder för flotto. Tidskriftstryck. 2O0 s. S. ningslagstiftningen m. m. Hseggström. 99 s. J o . 25. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämBetänkande med förslag angående uniformspliktens melser om uppfinningar m. m. av betydelse för rikets omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. V. försvar. Norstedt. 37 s. J u . Petterson. 59 s. F ö . 26. Betänkande angående tjänstepensionsförsäkringens Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förorganisation. Marcus. 71 s. H . slng angående allmänna barnbidrag m. m. V. Petterson. 27. Betänkande med förslag till investeringsreserv för bud361 s. S. getåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunderBetänkande om barnkostnadernas fördelning med för» stödda anläggningsarbeten. Marcus, vij, 878 s. F l . slag angående allmänna barnbidrag m. m. Bilagor. 28. Bilagor till betänkande med förslag till investeringsBeckman. 163 s. S. reserv för budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus. 95 Betänkande och förslag rörande åtgärder för att bes. F i . gränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten. Beckman. 186 s. F ö . 29. 1943 års jordbrukstaxeriiigssakkuiniign. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser i fråga om 1941 års lflrarlönesakkunniga. Betänkande med förslag taxering av inkomst av jordbruksfastighet samt lag till boställsordning för folkskolans lärare m. m. Marcus. om jordbruksbokföring. Marcus. 281 s. 3 bil. F I . 146 s. F i . 30. Soeialutbildningssakknnniga. 2. Utredning och förslag 1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitutionen. rörande statsvetenskapliga examina m. m. Hseggström. Hseggström. 62 s. E . 127 s. E . Betänkande med förslag till omorganisation av väg- 31. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. och vattenbyggnadsstyrelsen m, m. Katalog- o. Tid6. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran och skriftstryck. 217 s. K. undervisning. Idun. 194 s. E . 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 32. Betänkande med förslag till förordning angående all4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmänt kyrkomöte m. m. Hseggström. 161 s. E. män del. Idun. 341 s. E . 33. Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäkringsrörelse m. m. 1. Lagtext. Norstedt, iv, 150 s. H . Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m Del 1. Beckman. 216 s. E . 34. Försäkring8utredningeii. Förslag till lag om försäkringsrörelse m. m. 2. Motiv. Norstedt, vj, 441 s. H . Investeriugsutredningens betänkande med utredning rörande personal- och materielresurser m. m. för 85. Statsmakterna och folkhusliållningen under den till genomförande av ett arbetsprogram enligt av utredföljd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 6. ningen tidigare framlagt förslag. Marcus. 72 s. F l . Tiden juli 1944-juni 1945. Idun. 476 s. F o . 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 36. Parlamentariska undersökningskommissionen angående tlyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betän4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskolan. Praktiska kande angående flyktingars behandling. Beckman. linjer. Idun. 193 s. E. 500 s. S. 1910 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. B. För- 37. Socialvårdskommitténs betänkande. 13. Förslag angående folkpensioneringens administrativa handhavande slag till undervisningsplaner. Idun. 253 s. E . m. m. V. Petterson. 114 s. S. Betänkande angående forsknings- och försöksverksam38. Betänkande med förslag rörande officersutbildningen heten på jordbrukets område i Norrland. V. Petterson. inom armén m. m. Hseggström. xiij, 504 s. F ö . 133 s. J o . svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt Den familjevårdande socialpolitiken. Beckman. 132 s. S. 39. Den dess inriktande efter kriget. Idun. 106 s. J o . P M angående utvecklingsplanering på jordbrukets 40. Betänkande angående hantverkets och småindustriens område. Marcus. 252 s. J o . befrämjande. Marcus. 192 s. H . Betänkande med förslag rörande den ekonomiska för- 41. Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. svarsberedskapens framtida organisation. Idun.92 s. F o . Marcus. 430 s. J o . Betänkande angående den centrala organisationen av 42. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. Idun. 282 s. J o . det civila medicinal- och veterinärväsendet. Idun. 361 s. S. 43. Betänkande med förslag till verkstadsorgsnisation för väg- och vattenbyggnadsväsendet. Sv. Tryckeri AB. (2) Betänkande med utredning och förslag angående rät105 s. K. ten till arbetstagares uppfinningar. Norstedt. 71 s. J u .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTHYRNINGAR 1946:43 K O M M U X I k AT IONS I) É^ , if I E M E N T E T

BETANKANDE MED FÖRSLAG TILL

VERKSTADSORGANISATION FÖR VÄG- OCH VATTENBYGGNADS VÄSENDET AVGIVET AV

inom

kommunikationsdepartementet tillkallade

sakkunniga

STOCKHOLM 1946 S VE N S K A T R Y C K E R I A K T I E B O LAG E T 481015

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet

5 Historik till v ä g - o c h vattenbyggnadsverkets verkstadsfråga

7 Kommitténs utredningsuppdrag

11 Väg- och vattenbyggnadsverkets finansierings- och förvaltningsform e r vid handhavandet av verket tillhöriga motorfordon och arbetsmaskiner. Förrådsfonden, förrådsbyrån, maskincentralförrådet . . 13 Arbetsimderlaget för en väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsorganisation 16 Bestämmandet av den mängd verkstadsarbete, som betingas av materi eluppsättningen vid skedd upprustning 18 F ö r väg- och vattenbyggnadsverket tillgängliga verkstadsresurser . . 21 Egna serviceverkstäder Privata verkstäder

21 23

Tillgodoseendet av väg- och vattenbyggnadsverkets revisions- och reparationsbehov 24 Samordning med andra statliga verkstäder Statens järnvägar Statens vattenfallsverk Telegrafverket Postverket Försvarsväsendets verkstäder Anlitande av privata verkstäder

24 24 27 27 27 27 29

Tillgodoseendet av väg- och vattenbyggnadsverkets behov av egen verkstadsorganisation 32 Centralverkstadsalternativet Alternativet: till tre platser centraliserade större verkstäder Depåverkstadsalternativet Centralverkstad för revision och renovering av motorer Administrationen för verkstadsrörelsen

33 34 35 36 39

Sid.

Kommitténs val mellan alternativen för väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsorganisation 44 Verkstadsbehov för hamnväsendet

|g

Verkstadsbehov i s a m b a n d med nitrevisioner å j ä r n b r o a r

18 Kommitténs

hemställan

49 Särskilt yttrande av ledamoten Hallgren

50 Bilagor 1. Sammanställning över vid utgången av år 1945 i väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond redovisat antal motorfordon och arbetsmaskiner av viktigare slag

2. Sammanställning över det antal motorfordon och arbetsmaskiner av viktigare slag, som beräknas ingå vid full upprustning i väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond

3. Program för periodiska revisioner å fordon och vägmaskiner . . . Bilar Väghyvlar Vägvältar Traktorer Krossverk Motorer för krossverk

4. Fördelning av antalet revisionsarbetstimmar å de olika objektgrupperna inom varje länsområde

5. Beskrivning till planskiss för alternativet till tre platser cenraliserade större verkstäder

6. Förteckning över verkstadsutrustning för de till tre platser centraliserade större verkstäderna

7. Principerna för depå verkstadsbyggnaderna

8. Förteckning över verkstadsutrustning för depåverkstad

9. Nybyggnad för depåverkstad i kombination med huvudgarage . .

10. Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Hammarby nande av depåverkstad i Stockholms län

för anord-

11. Ny- och ombyggnad av huvudgaraget i Flen för anordnande av depåverkstad i Södermanlands län

12. Till- och ombyggnad av garaget i Tenhult depåverkstad i Jönköpings län

för anordnande av

Sid.

13. Till- och ombyggnad av huvud ga nig el i Ben/snäs för anordnande av depåverkstad i Kronobergs län

14. Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Ålem för anordnande av depåverkstad i Kalmar län

15. Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Såve för anordnande av depåverkstad i Göteborgs och Bohus län

16. Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Rdngedala för anordnande av depåverkstad i Älvsborgs län

1 7. Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Hjulsbro för anordnande av depåverkstad i Skaraborgs län 87 18. Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Sannahed för anordnande av depåverkstad i Örebro län

19. Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Stennäset för anordnande av depåverkstad i Kopparbergs län

20. Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Bollnäs för anordnade av depåverkstad i Gävleborgs län

21. Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Sollefteå för anordnande av depåverkstad i Västernorrlands län

22. Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Brun/lo för anordnande av depåverkstad i Jämtlands län

23. Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Vännäs lör anordnande av depåverkstad i Västerbottens län

24. Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Gammelstad för anordnande av depåverkstad i Norrbottens län 101 25. Standardritning till huvudgarage typ 11

26. Standardritning till huvudgarage typ III

Till Herr Statsrådet Kangl.

och Chefen för

Kommunikationsdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1945 har Herr Statsrådet samma dag dels tillkallat f. d. generaldirektören A. M. Granholm, ordlöranden i bilverkstädernas riksförbund, fabrikören H. H. Hallgren, ledamo-

ten av riksdagens andra kammare, metallarbetaren A. S. Hedqvist, dåvarande överingenjören i arméförvaltningen, numera tekniske direktören vid Norrahammars Bruk R. A. Malcolm, förrådsdirektören i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen J. E. Nelander samt verkstadsdirektören vid statens järnvägar T. R. Norinder, att såsom sakkunniga inom kommunikationsdepartementet biträda med utredning rörande väg- och vattenbyggnadsväsendets verkstadsorganisation m. m., dels uppdragit åt Granholm att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga ha antagit benämningen verkstadskommittén 1945 för väg- och vattenbyggnadsväsendet. Såsom sekreterare har enligt Herr Statsrådets förordnande den 10 aug. 1945 tjänstgjort överingenjörsassistenten i arméförvaltningen L. E. Laurin. Amanuensen i kommunikationsdepartementet juris och filosofie kandidaten N. J. G. Hård af Segerstad har jämlikt förordnande samma dag tidvis tjänstgjort såsom biträdande sekreterare. Ingenjören vid arméförvallningens tygavdelning F. A. A. Belz, som jämlikt Herr Statsrådets beslut den 12 november 1945 förordnats att såsom expert biträda kommittén, har i samarbete med berörda tjänstemän vid vägoch vattenbyggnadsstyrelsens förrådsbyrå uppgjort de till betänkandet hörande ritningsförslagen med tillhörande ubredningsplaner och kostnadsberäkningar. Till fullföljande av utredningsuppdraget får kommittén härmed vördsamt överlämna bifogade betänkande med hemställan och förslag rörande verkstadsorganisation för väg- och vattenbyggnadsväsendet. Undertecknad Hallgren åberopar i vissa delar särskilt yttrande. Stockholm den 25 maj 1946. AXEL (i RAN HO LM II. HALLGREN E. NELANDER

S. HEDQVIST

K. MALCOLM T. NORINDER / L.

Laurin.

Historik till väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsfråga. Verkstadsfrågan för det numera under väg- och vattenbyggnadsverket (i det följande betecknat vov-verket) sorterande allmänna vägväsendet — som vid den förelagda utredningen är av dominerande intresse — hör väsentligen samman med införandet av ett maskinellt vägunderhåll. En övergång till sådan arbetsform tog sin början under de före år 1937 fungerande väghållningsdistriktens tid. För reparationer av fordon och vägmaskiner anlitades länge huvudsakligen privata verkstäder. Av väghållningsdistrikten själva ägda och drivna verkstäder voro sällsynta och då sådana förekommo voro de i regel provisoriska och dåligt utrustade. Vid den ändrade indelningen i väghållningsdistrikt år 1937, varigenom större enheter, s. k. vägdistrikt, bildades, fingo dessa distrikt till sitt förfogande i många fall jämförelsevis betydande maskinparker. Reparationsbehovet tillgodosågs i allmänhet till en början alltjämt vid privata verkstäder, i många fall mindre sådana å landsbygden. Vägdistriktens ledning kom emellertid efter år 1937 i flera fall alt vara förlagd till större samhällen, vilket medförde, att reparationsuppdragen för maskiner inom vägdistrikten i större utsträckning började anförtros åt inom sådana samhällen befintliga verkstäder, vilka ofta voro bättre rustade än de mindre, å rena landsbygden belägna verkstäder, som tidigare anlitats. Den nämnda centraliseringen av vägdistriktens ledning och det därav föranledda sammanförandet av maskinparken till vissa platser samt maskinparkernas fortgående utökning under åren närmast efter år 1937 medförde också, att behov av egna, större garageanläggningar för vägdistrikten gjorde sig mera gällande. I samband därmed aktualiserades även frågan om inrättandet av egna verkstäder. Det började också uppföras å centrala platser inom vägdistrikten jämförelsevis stora anläggningar, vilka i sig inrymde garage, verkstad, förråd m. in. I många fall anordnades för reparationstjänsten blott en smedja, vilken endast kunde användas för smärre arbeten. Privata verkstäder anlitades fortfarande i väsentlig omfattning. Sedan maskinparken omställts till gengasdrift i samband med det andra världskriget, blev reparationsbehovet ökat, vilket medförde tillkomsten av ytterligare verkstadsanläggningar inrättade av vägdistrikten, men till vä sent-

8 lig del anlitades alltjämt privata verkstäder. Utförandet av motorrenoveringar o. dyl. anförtroddes utan undantag åt privata specialverkstäder, en omständighet, som sammanhängde med de stora krav på maskinell utrustning i verkstäderna, som dylika arbeten krävde. Endast i vissa län, såsom Kristianstads och Malmöhus län, hade vid tidpunkten för vägväsendets förstatligande vägdistriktens egna verkstäder utbyggts i sådan omfattning, att så gott som alla förekommande arbeten med undantag av motorrenoveringar kunde utföras. I de flesta andra län hade verkstäderna jämförelsevis liten kapacitet, och det fanns ett stort antal vägdistrikt, som helt saknade egna verkstäder. Utbyggnaden av garage och verkstäder för vägväsendet pågick emellertid under hela den tid vägdistrikten fungerade och hade tvivelsutan fortsatts av distrikten, om ej vägväsendet hade förstatligats. I samband med frågan om vägväsendets förstatligande upptogs även spörsmålet om vägväsendets reparationsverkstäder. 1938 års sakkunniga för utredning av frågan om ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet m. m. erinrade sålunda i sitt den 9 april 1941 avgivna betänkande (SOU 1941: 12, s. 114), att större och mera genomgripande reparationer än de, som kunde utföras vid garagegårdarnas reparationssmedjor, i allmänhet brukade överlämnas till privata verkstäder, samt anförde i fortsättningen, att om distrikten bleve av den storleksordning, som i förslaget förutsatts — d. v. s. enligt de sakkunnigas alternativ I enheter av omkring två normalläns storlek och enligt alternativ II i allmänhet ett länsdistrikt — skulle säkerligen framkomma krav på att distriktsverkstäder för större reparationer anordnades. Då tillräcklig erfarenhet saknades för att bedöma, huruvida det lönade sig att inrätta dylika verkstäder, ville de sakkunniga inskränka sig till att framhålla, att denna fråga funnes liggande latent, så snart man överginge till en organisation med tillräckligt stora distrikt. Även 1942 års vägsakkunniga upptogo förevarande spörsmål. I sitt den 27 januari 1943 avgivna betänkande med författnings- och organisationsförslag för genomförande av förstatligandet av den allmänna väghållningen på landet m. m. (SOU 1943: 1, s. 212) ha de sakkunniga vid behandlingen av förslaget till statlig vägorganisation i fråga om garage-, verkstads- och förrådsbyggnader bland annat anfört, att de befintliga vägdistriktens innehav av garage-, verkstads- och förrådsbyggnader vore mycket olika. På vissa håll vore behovet väl tillgodosett, medan på andra håll knappast funnes nödigt skydd för maskinerna. I vilken utsträckning vägväsendet borde förses med egna verkstäder ansåges av de sakkunniga icke vara möjligt att bedöma. De sakkunniga ville såsom sin mening uttala, att hela verkstadsfrågan framdeles, sedan erfarenhet vunnits om den nya organisationen, borde upptagas till prövning.

9 Vid vägväsendets förstatligande den 1 januari 1944 funnos sammanlagt omkring 180 garageanläggningar med mer eller mindre utbildade verkstäder. Såsom förut framhållits, hade flertalet av dessa synnerligen liten kapacitet och utgjordes i vissa fall endast av enkla smedjor. Den första tiden efter förstatligandet av vägväsendet den 1 januari 1944 anlitades privata verkstäder i ungefär samma utsträckning som förut. Vovverkets egna till garagen knutna verkstäder ha emellertid sedermera efterhand något utbyggts och bättre utrustats med arbetsmaskiner och verktyg, så att de numera äro mera kvalificerat, om än fortfarande helt otillräckligt rustade att utföra de revisions- och reparationsarbeten som erfordras. Verkstadsfrågan är av betydelse även för det under vov-verket sorterande hamnväsendet, för vilket vov verket har alt bedriva byggnads- och underhållsverksamhet, samt för luftfarlsväsendet, för vars del verket har att utföra nyanläggningar av flygfält. I skrivelse till investeringsutredningen den 21 februari 1944 framhöll väg- och vattenbyggnadsslyrelsen, att för vägväsendets del behov förefunnes dels av garagebyggnader, dels av särskilda förrådsbyggnader, dels ock av en utbyggnad av en för reparation av vägväsendets maskin- och fordonspark avsedd verkstadsrörelse. Varken de som investeringsreserv föreslagna företagen eller de garageanläggningar, för vilka medel äskats i vanlig ordning, vore detaljplanerade, och ej heller kunde erforderlig detaljplanering medhinnas av styrelsens ordinarie personal. Styrelsen hemställde om investeringsutredningens medverkan i syfte att utverka ej mindre att ett anslag om 4 000 000 kronor upptoges för reservinvesteringar för här avsett ändamål än även att ett anslag av 55 000 kronor snarast ställdes till styrelsens förfogande för planering av ifrågavarande anläggningar. Investeringsutredningen fann vid prövning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning frågan om en sådan väg- och vattenbyggnadsväsendets verkstadsrörelse, som i skrivelsen antytts, vara av så stor omfattning och principiell natur, att den tarvade ingående undersökningar och överväganden av den art, att det folk utanför utredningens uppdrag att vidtaga sådana eller föranstalta därom. Det syntes utredningen, att frågan borde bliva föremål för utredning i annan ordning. Väg- och vattenbyggnadsslyrelsen har sedermera i skrivelse den 30 augusti 1944 till statsrådet och chefen för kungl. kommunikationsdepartementet även hemställt, att en utredning måtte bringas till stånd rörande rationalisering av verkstadsrörelsen för väg- och vattenbyggnadsväsendet. I denna sin skrivelse anförde styrelsen bland annat, att med den stora maskinpark, som numera holies för underhållet av de allmänna vägarna i landet, följde högst betydande kostnader för maskinernas underhåll och reparation. För bedömande av storleken av denna kostnad funnes inga tillförlitliga upp-

gifter, men med utgångspunkt från maskinparkens nuvarande omfattning beräknades de årliga utgifterna härför vara av betydande storleksordning. Översyn och reparation av maskinerna verkställdes för närvarande dels vid väg- och vattenbyggnadsväsendets egna ofta jämförelsevis små verkstäder, dels ock i jämförelsevis stor omfattning vid enskilda verkstäder. Väg- och valtenbyggnadsväsendets verkstadsrörelse vore med hänsyn till de förhållanden, under vilka den utvecklats, icke upplagd för en drift, som kunde betjäna större förvaltningsenheter. Genom vägväsendets förstatligande hade emellertid andra förutsättningar skapats för verkstadsrörelsen. Med hänsyn till de betydande kostnader, som voro förenade med översynen och reparationen av maskinerna för den allmänna väghållningen, skulle, fortsätter styrelsen, en rationalisering av verkstadsrörelsen kunna innebära betydande kostnadsbesparingar. Dessa besparingar skulle icke allenast uppkomma därigenom, att reparationsarbetena i vissa fall skulle kunna förbilligas, utan även härröra från det förhållandet, att om översynen av maskinerna kunde ske vid egna verkstäder, reparation av maskiner och därmed följande avbrott i maskinernas användning under tider, då de vore mest erforderliga, exempelvis bilar under snöplogningen, skulle i större utsträckning kunna undvikas. Större förutsättningar för en begränsning av lagerhållningen av reservdelar och maskintillbehör, särskilt då av större och dyrbarare delar, skulle ävenledes erhållas, om vissa centrala verkstäder anordnades för väg- och vatlenbyggnadsväsendet. En förutsättning för verkstadsrörelsens rationalisering vore, att tidsenliga och välutrustade verkstäder stode till förfogande. Detta vore för närvarande endast undantagsvis fallet. För styrelsens befattning med hamnbyggnadsarbeten och liknande i örelåge behov av varvs- och slipanordningar, som ej heller funnes i tillräcklig omfattning. Sådana anläggningar syntes lämpligen böra kombineras med verkstäder. På angivna grunder vore det angeläget, att en utbyggnad skedde av verkstäderna vid väg- och vatlenbyggnadsväsendet. I nära samband med frågan om väg- och vattenbyggnadsväsendets verkstadsrörelse hörde, fortsätter styrelsen, frågan om nitrevision å broarna på de allmänna vägarna. Enligt de av styrelsen fastställda föreskrifterna rörande broar, färjleder och andra konslbyggnader skulle nitade stålöverbyggnader undergå partiell eller total nitrevision med vissa intervaller. Större broar skulle sålunda undergå partiell nitrevision vart fjärde år och total vart tolfte år. Mindre broar skulle undergå total nitrevision vart tolfte år. Enligt föreskrifterna skulle för revisionernas verkställande anlitas med brokonstruktioner väl förtrogna verkstadsarbetare. Då styrelsen för det dåvarande saknade sådana arbetare hade föreskrivits, att styrelsen efter framställning från vederbörande vägförvaltning komme att träffa överenskommelse med lämpliga verkstäder om revisionernas verkställande. Del vo r e , framhåller styrelsen, önskvärt att styrelsen förfogade över ett antal verk-

stadsarbetare, vilka kunde utföra erforderliga nitrevisioner samt i samband härmed verkställa utbyte av skadade eller lösa nitar. Härigenom skulle man vinna en icke oväsentlig kostnadsbesparing, varjämte det skulle bliva möjligt aftt planlägga revisionen på ett mer ändamålsenligt sätt, än om verkstäder skulle anlitas, vilka sannolikt icke alltid kunde ställa folk till disposition vid önskade tidpunkter. Under åberopande av det anförda hemställde styrelsen, att en utredning snarast måtte komina till stånd rörande rationalisering av verkstadsrörelsen för väg- och vattenbyggnadsväsendet. I en undersökning under förra delen av år 1945, vilken företagits av statens sakrevision beträffande förrådsverksamheten samt vissa i samband därmed stående frågor inom väg- och vattenbyggnadsslyrelsens verksamhetsområden, beröres även verkstadsfrågan. I det av anlitade undersökningsförrättaren den 22 maj 1945 avgivna betänkandet uttalar denne sålunda i frågan om det ifrågasatta anordnandet av centrala huvudverkstäder, att även om som han rekommenderat — garagegårdarna efter hand komme att givas en verkstadsutrustning, som vore avpassad för de normala, löpande underhållsbehoven och som samtidigt erbjöde en viss elasticitet i kapaciteten, vilken möjliggjorde utförandet, då så lämpade sig, även av övriga, något större reparationer och revisioner — måste likväl fordon och vägmaskiner ofta hänvisas till större verkstäder för de mera omfattande reparationsbehoven. För dylika arbeten stode för närvarande endast privata verkstäder till buds. Det vore givetvis en öppen fråga, om med avseende å dessas tekniska leveransförmåga, leveranstider och priser väg- och vattenbyggnadsväsendet kunde anses betjänt av en dylik ordning, eller om det kunde anses vara driftstekniskt och ekonomiskt lämpligare att inom förrådsfondens ram anlägga och driva egna huvudverkstäder. Under nuvarande krisförhållanden inom bilindustrien och motorväsendet i allmänhet vore del, anför utredningsmannen, ytterst svårt att lämna något svar på denna fråga. Utredningsmannen ville därför tillråda sakrevisioneii att ställa sig avvak lande i verkstadsfrågan till dess från kommunikationsdepartementet beslut meddelats i anledning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hemställan om särskild utredning i frågan.

Kommitténs utredningsuppdrag. ^ Ovan diskuterade utredning har sedan bringats till stånd, i det att jamlilt Kungl. Maj:ts åt statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet den 29 juni 1945 givna bemyndigande departementschefen tillkallat sakkunniga för densammas utförande.

12 Av de direktiv och utgångsförutsättningar, som av departementschefen angivas för utredningsmännen, må följande framhållas. En sådan organisation av verkstadsväsendet, som möjliggör rationalisering med avseende å utnyttjandet av maskinella resurser, är önskvärd. Måhända kunna också kostnadsbesparingar vinnas genom en centralisering av verkstadsväsendet för åtminstone väg- och flygfältsunderhållel. En dylik centralisering med därmed förbundna möjligheter till en längre driven rationalisering torde emellertid kräva ganska avsevärda kapitalinvesteringar i byggnader och maskinell utrustning. Om en sådan kapitalinvestering skall ske i statliga verkstadsanläggningar, bör densamma föregås av en noggrann utredning rörande behovet och den lämpliga storleken av de erforderliga verkstäderna m. m. Härvid bör beaktas, att ett bottenbehov av verkstadsresurser i varje fall föreligger och måste tillgodoses vid garagegårdarna för den dagliga skötseln och vården samt det löpande mekaniska underhållet av arbetsmaskinerna ävensom för brådskande reparationer å desamma, så att dessas kontinuerliga utnyttjande ej äventyras eller en förtidig förstöring av desamma riskeras. Denna bottenutrustning skapar en viss elasticitet i nämnda verkstäders kapacitet, som bör kunna tillvaratagas för att i den mån det är möjligt verkställa även ganska stora underhålls- och revisionsarbeten vid garagegårdarna under sådana vid det säsongbetonade vägbyggnads- och underhållsarbetet alltid förekommande perioder, då garagegårdarnas verkstadspersonal och verkstadsapparat ej äro så hårt tagna i anspråk för att tillgodose den yttre byggnads-och underhållstjänsten. Det bör emellertid förutsättningslöst prövas, huruvida och i vilken utsträckning enskilda verkstäder kunna och lämpligen böra anlitas i stället för eller vid sidan av statliga verkstäder för att upptaga toppbelastningar vid dessa verkstäder eller eljest. Mot varandra måste vägas å ena sidan kostnader för transporter av fordonen och andra olägenheter av en mera centraliserad verkstadsrörelse samt å andra sidan fördelarna ur arbetslednings- och driftssynpunkt i övrigt av större verkstadsenheter. Ehuru vägväsendets maskin- och bilpark, sedan underhålls- och vägbyggnadsarbeten återtagit normal omfattning, kan beräknas bliva tämligen omfattande, kan det ifrågasättas, om densamma är av sådan storleksordning, att den kan möjliggöra ett utnyttjande i önskvärd grad av stordriftens fördelar samtidigt med tillgodoseende av önskemålet om låga transportutgifter och därmed följande begränsade spilltidskostnader. Om en statlig verkstadsrörelse för den väsentliga delen av vägväsendets reparationsbehov anses böra upprättas, bör därför till övervägande upptagas frågan, om det kan vara ändamålsenligt, att väg- och vattenbyggnadsväsendets verkstadsrörelse samordnas med en eller flera av de verkstadsorganisationer, som för reparationer av motorfordon och arbetsmaskiner finnas inom andra statliga institutioner, t. ex. statens järnvägar, statens vattenfallsverk, telegrafverket,

postverket och försvarsväsendet. Fördelar och ölägenheter med en dylik samordning mellan verkstadsrörelsen vid väg- och vattenbyggnadsväsendel samt vid andra statliga verk böra prövas. Utredningen bör taga sikte på att framlägga av kostnadsberäkningar åtföljda alternativa förslag till organisation av och investeringsbehov för en verkstadsrörelse antingen i större eller mindre grad samordnad med annan statlig verkstadsdrift eller avsedd enbart för väg- och vattenbyggnads väsendets samt luftfarlsväsendets behov. Förslag bör även framläggas till lämplig organisation och omfattning av den varvs- eller sliporganisation, som må anses påkallad av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens befattning med byggnads- och underhållsarbeten för hamnar och farleder.

Väg- och vattenbyggnadsverkets finansierings- och förvaltningsformer vid handhavandet av verket tillhöriga motorfordon och arbetsmaskiner. Förrådsfonden, förrådsbyrån, maskincentralförrådet. I enlighet med statsmakternas beslut i samband med vägväsendets förstatligande bedrives väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsrörelse som en affär för sig. En av den sålunda friställda förrådsrörelsens grenar innefattar förvaltningen av verket tillhöriga motorfordon och arbetsmaskiner. För förrådsrörelsen har inrättats en med statslånemedel finansierad kapitalfond, vov-verkets förrådsfond. Genom beslut av Kungl. Maj:t den 3 sepiember 1943 skulle fonden bildas genom sammanförande till densamma av de förutvarande vägdistriktens tillgångar av bl. a. dels fastigheter, dels motorfordon och arbetsmaskiner. Till fonden skulle därjämte föras tillgångarna i det hos väg- och vattenbyggnadsslyrelsen redan före vägväsendets förstatligande förefintliga s. k. byggnadscentralförrådet, som utgjordes av arbetsmaskiner och för vars anskaffande disponerats ett under fonden för förlag till statsverket för budgetåret 1940/41 anvisat reservationsanslag å 1 000 000 kronor för anskaffning av vägmaskiner. Vidare skulle till fonden överföras motorfordon och övriga större maskiner och farkoster, vilka dittills förvaltats av styrelsens järnvägs- och luftfarlsbyrå samt hamnbyrå. Fondens tillgångar äro uppdelade i fyra grupper, nämligen 1) förrådsbyggnader m. m., 2) maskincentralförrådet, 3) grusmaterialförrådet, 4) effeklförrådet.

14 Å de i förrådsfonden investerade kapitalmedlen erlägges från den 1 juli 1945 ränta efter en räntefot av 4 °/o. Räntebeloppet skall tillföras den å riksstatens inkomstsida uppförda inkomsttiteln »Diverse kapitalfonder >. Inom förrådsfonden äro samtliga verket tillhöriga motorfordon och arbetsmaskiner, såväl de från vägdistrikten övertagna som de av verket anskaffade, sammanförda till maskincentralförrådet såsom en rörelsegren inom fonden. De från vägdistrikten övertagna motorfordonen och maskinerna äro uppförda å förrådsfonden till ett värde av 11 263 656 kronor. De från styrelsens hamnbyrå m. fl. förvaltningsställen överförda maskinerna ha upptagits å fonden till ett värde av 1 006 926 kronor. Förrådsfondens för maskincentralförrådet avsedda kapital, däri inberäknat investeringsanslag till och med budgetåret 1945/46, framgår av följande sammanställning. Invärdering per den 1 januari 1944 \2T1Q582: Tillgångar från byggnadscentralförrådet 1 00°000: Investeringsanslag budgetåret 1943/44 3.000.000: 1944/45 3590000:1945/46 9 000 0 0 0 : 28860582:I maskincentralförrådet den 1 juli 1946 investerat kapital uppgår således till nära 30 milj. kronor. Enligt gällande bestämmelser angående bokföring av inkomster och utgifter å förrådsfonden skall för maskincentralförrådet avskrivning ske genom avsättning till värdeminskningskonto. I samband härmed skola härigenom uppkommande likvida medel tillföras vederbörlig post å investeringsstatens inkomstsida, varigenom det för fonden erforderliga investeringsbemyndigandet (d. v. s. fondens nettoupplåningsbehov) minskas. Storleken av avsättningen till värdeminskningskontot för motorfordon och maskiner skall ske med belopp, som svara mot den på varje redovisningsperiod belöpande förslitningskostnaden, beräknad med hänsyn till vederbörande maskins livslängd. Förrådsfonden förvaltas inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen närmast av förrådsdirektören, vilken som chef för förrådsbyrån är ledamot i styrelsen och föredragande av bl. a. dess förrådsärenden. Förrådsdirektören är samtidigt chef för verkets förrådsorganisation samt ledare av dess verksamhet. Under förrådsdirektören finnes å förrådsbyrån i styrelsen för förvaltning av maskincentralförrådet en avdelning, benämnd maskinavdelningen, vilken såsom föreståndare under förråds direkt ören har en byråingenjör (i lönegrad A 24).

15 Maskinavdelningen arbetar på tre sektioner, en för inköp av motorfordon och maskiner med tillbehör, en för reparation och underhåll av maskincentralförrådet tillhörande objekt samt en för maskincentralförrådets bokföring och statistik. För inspektion av maskincentralförrådets över hela landet förefintliga objekt finnas närmast underställda byråingenjören verkmästare, f. n. till antalet sju. Dessa öva även rådgivande verksamhet beträffande objektens användande och tekniska vård ute på arbets- och uppställningsplatserna. I maskincentralförrådet ingående motorfordon och arbetsmaskiner äro, när de ej äro i användning, förvarade dels vid de förrådsfonden tillhörande depåförråden, som regel ett inom varje vägförvaitningsområde (län), dels hos styrelsens lokala förvaltningar, vägförvaltningarna och hamnarbetsdistrikten, där fordon och maskiner förvaras vid förvaltningarna (vävmästarna) underställda garagegårdar eller vid tillfälliga för pågående anläggningsarbeten av olika slag uppförda förråd. Motorfordon och arbetsmaskiner m. fl. objekt uthyras av maskincentralförrådet till de lokala förvaltningarna för användning. Under uthyrningstider äro fordon och maskiner under maskincentralförrådets uppsikt anförtrodda till den förhyrande lokala förvaltningen, som äger att driva och bruka dem för underhålls- och anläggningsarbeten. För användningen har förvaltning att erlägga hyra enligt en av styrelsen fastställd taxa. Sedan halvårsskiftet 1945 utgår hyra för utlånade fordons och maskiners drift och användning per effektiv användningstimme. Timtaxan är härvid beräknad att innefatta ersättning ej endast för förrådsfondens kapitalkostnader för resp. objekt (ränta och avskrivning), utan även för fordonens och maskinernas drift och underhåll (delvis bemanning, driv- och smörjmedel, garagevård, revisioner och reparationer inklusive reservdelar m. m.). Timhyran skall vara avvägd på sådant sätt, att förråds fondens (maskincentralförrådets) självkostnader för fordons- och maskinparkens hållande årligen skola täckas av inflytande hyror. Eventuellt uppkommande över-eller underskott å rörelsen skola balanseras till närmast möjliga utjämning kommande budgetår. För att praktiskt kunna tillämpa en anordning i enlighet med det förut angivna ingår i systemet, att vägförvaltningarna m. fl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen underställda lokala organ, som förhyra fordon och maskiner från maskincentralförrådet, äro under användningstiden — i viss mån även under uppställningstiden — anförtrodda att ombesörja objektens drift, vård och underhåll för maskincentralförrådets räkning och på dess bekostnad. Endast i fråga om mera omfattande reparationer eller ombyggnad av objekt skall tillstånd inhämtas från maskincentralförrådet före verkställigheten genom förvaltnings försorg av sagda åtgärder. Givetvis kan föranstaltanden härvidlag ske även genom maskincentralförrådets direkta försorg. Vidare gäller, i fråga om motorrenoveringar, att dessa av ')

16 den förhyrande förvaltningen rekvireras hos maskincentralförrådel, vilket med hänsyn till beläggningen och kapaciteten hos de enskilda verkstäder, som utföra sådana arbeten åt styrelsen, utlägger motorrenoveringar vid de skilda verkstäderna. De kostnader, som fordons och maskiners drift, vård och underhåll hos lokal förvaltning betinga, skola, som förut nämnts, bestridas av maskincentralförrådet. För att vinna arbetsbesparing vid verkets olika berörda instanser tillgår detta på det sättet, att ifrågavarande kostnader likvideras av de lokala förvaltningarna, till vars förfogande härför ställts en maskincentralförrådets utgiftstitel. Kostnaderna avföras av förvaltningarna å denna utgiftstitel och konteras av desamma direkt på vissa förrådsfondens konti i enlighet med av styrelsen utfärdade anvisningar för kontering av hithörande utgifter. Som belysande storleken av maskincentralförrådets driftsekonomiska omslutning kan nämnas, att sedan förut angivna förvaltningssystem kommit till användning, har under senare halvåret 1945 utlåningsrörelsen betingat en debitering av vägförvaltningarna uppgående till nära 16 milj. kronor, vilket i sin tur kan jämföras med summan av deras underhållsstater, dividerade med 2, eller omkring 31 milj. kronor. Vidare kan till belysande av maskincentralförrådets affärsekonomiska storleksordning anföras, att under år 1945 gjorda investeringar uppgingo till omkring 5 milj. kronor samt avoch bortskrivningar till ungefär samma belopp.

Arbetsunderlaget för en väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsorganisation. Vid utgången av år 1945 funnos i verkets förrådsfond, maskincentralförrådet, redovisat för vägväsendets, hamnväsendels samt luftfartsVäsendets underhålls- och byggnadsverksamhet avsedda motorfordon och arbetsmaskiner till antal, som här nedan anges i avrundade tal, sammanfattat i grupper av viktigare (större) slag av objekt. Lastbilar Person- och paketbilar, brandbilar Väghyvlar Vägvältar Traktorer Kompressorer Krossverk Betongblandare Motorpumpar Bergborrmaskiner och tryckluftspett

1190 st. 340 » 780 » 290 » 220 » 140 » 050 » 55 » 180 » 380 »

17 S ä r s k i l t avsett för del u n d e r vov-verket s o r t e r a n d e h a m n v ä s e n d e t s u n d e r hålls- o c h b y g g n a d s v e r k s a m h e t f a n n s därtill en del större, f l y t a n d e materiel, nämligen: Mudderverk Mudderpråmar Bogserbåtar Ponton- och ångkrånar

9 st. 20 » 10 » ö »

H u r m a t e r i e l e n i n o m de n u m e r ä r t större g r u p p e r n a är fördelad för a n v ä n d n i n g i n o m l a n d e t f r a m g å r av vidlagda, m e d fördelning p å vägförvaltn i n g s o m r å d e n (län) u p p r ä t t a d e tablå, bilaga n r 1. Vid v ä g f ö r s t a t l i g a n d e t h a d e vov-verket att övertaga största delen a v o v a n a n g i v e n m a t e r i e l f r å n d e f ö r u t v a r a n d e v ä g d i s t r i k t e n . D e n s å l u n d a övertagn a m a t e r i e l e n v a r särdeles h e t e r o g e n såväl i a v s e e n d e p å t y p e r s o m i avseende p å å l d e r och u n d e r h å l l s s t a n d a r d . D e n e r h å l l n a m a t e r i e l u p p s ä t t n i n g en var ä v e n p å m å n g a h å l l otillräcklig i n u m e r ä r , trots att u n d e r tiden s o m förgått efter v ä g f ö r s t a t l i g a n d e t v ä g u n d e r h å l l s a r b e t e n a k u n n a t b e d r i v a s end a s t i r e d u c e r a d o m f a t t n i n g . Det h a r p å g r u n d a v de r å d a n d e krigskrisförh å l l a n d e n a ej heller varit möjligt för vov-verket att i n å g o n s t ö r r e omfattn i n g a n s k a f f a n y och m e r a s t a n d a r d i s e r a d m a t e r i e l . D e n n a u p p r u s t n i n g ä r alltså en uppgift, s o m förestår för vov-verket s e d a n s ä r s k i l t m o t o r f o r d o n s m a r k n a d e n e n g å n g blir m e r a fri o c h s a m t i d i g t m e r a s t a b i l i s e r a d i s t a n d a r d i s e r i n g s h ä n s e e n d e . Verket b e r ä k n a r n u enligt e n till k o m m i t t é n s o m b e d ö m n i n g s u n d e r l a g l ä m n a d uppgift, att v i d erforderlig full u p p s ä t t n i n g b ö r för o v a n n ä m n d a olika ä n d a m å l b e r ä k n a s i r u n d a tal i m a s k i n c e n t r a l f ö r r å d e t finnas n e d a n a n g i v n a a n t a l m o t o r f o r d o n och a r b e t s maskiner: Lastbilar Person- och paketbilar, brandbilar, ambulansbilar Väghyvlar Vägvältar Traktorer Kompressorer Krossverk , Betongblandarc Motorpumpar Bcrgborrmaskiner och tryckluftspett Snöshmgor D e s s u t o m t i l l k o m m e r den i det f ö r e g å e n d e a n g i v n a , för avsedda flytande större malerielen: Mudderverk Mudderpråmar Bogserbåtar Ponton- och ångkranar

i 510 st. 675 » 855 » 190 » 115 » 140 » 665 » 55 » 190 » 380 » 8 » hamnväsendet 9 s t. 20 » 10 » 6 »

18 Hur materielen inom de större grupperna beräknas framdeles komma att fördela sig inom landet framgår av vidlagda tablå, bilaga nr 2. Till den ovan angivna materielparken, som alltså skulle behöva tillgodoses med möjligheter för löpande revisioner och reparationer, kommer så en mängd större och mindre redskap och verktyg. Posterna härav var för sig och sammanlagt äro dock icke av någon sådan storleksordning, att särskilda anordningar kunna behövas för tillgodoseende av de reparationsbehov, som härav betingas.

Bestämmandet av den mängd verkstadsarbete, som betingas av materieluppsättningen vid skedd u p p r u s t n i n g . För de i maskincentralförrådet ingående, för vov-verkets underhålls- och byggnadsverksamhet avsedda motorfordonen och viktigare objektgrupper av arbetsmaskiner har kommittén utarbetat program för periodiska revisioner, ett rationaliserat underhållssyslem, vilket hittills ej kunnat av vovverket praktiseras i brist på därför nödig verkstaclsapparat. Enligt dessa program för preiodiska revisioner, vilka äro bifogade såsom bilaga nr 3, skola de berörda olika objekten som regel genomgå en mindre revision vart 3:e år samt en större sådan vart 6:e år. Revisionsperiodiciteten samt nödig arbetstid i verkstad för revisionsarbetets utförande framgår av nedanstående tabell. Större revision

Mindre revision

tid

lidsintervall

lid

Revisionstid i medeltal pr år och objekt

385 t. 390 » 450 » 400 »

vart 3 år » » »

130 l. 155 » 200 » 200 »

c:a 86 timmar » 91 » » 108 » » 100 »

50 » 100 »

» »

50 » 70 »

» 17 » 28

» »

» 50 » 125 » 75

» » »

» 22 » 28

» »

Objekt tidsintervall vart 6 år Personbilar » Lastbilar » Väehvvlar » Vägvältar Traktorer: » Fordson » Munktelt Krossverk: Stenkrossar, rullager vartannat år » glid- » varje år vartannat år Sorterverk Motorer: vart 6 år Tändkule» Semidiesel-

100 » 125 » 150 » 80 » 110 »

vart 3 år »

50 » 60 »

19 I tabellen angiven revisionsperiodicitel och för revisionernas utförande angivna arbetstimmar omfatta ej revision eller renovering av motorerna. Med utgångspunkt fråni det i det föregående angivna, efter skedd upprustning förekommande antalet av här ifrågavarande materielobjekt beräknas det för de periodiska revisionerna erforderliga antalet verkstadsarbetstimmar totalt bliva i avrundade tal: För lastbilar » person- och paketbilar » traktorer » väghyvlar » vägvältar » krossverk

137 000 timmar 58 000 » 3 000 » 92 000 » 19 000 » 117 000 » Summa: 426 000 timmar

Denna siffra har kommittén, då beräkningen i varje fall endast kan bliva approximativ, velat upprunda till 500 000 verkstadsarbetstimmar. Fördelningen av antalet på de olika objektgrupperna inom resp. länsområden fallande verkstadsarbetslimmar framgår (hänförande sig till det förstnämnda summatalet) av bilaga nr 4. Den mellan ovan omnämnda periodiska revisioner erforderliga servicen beräknas som hittills skola ske vid huvudgaragens verkstäder, vari ävenledes utföras en mängd olika arbeten för skötseln och vidmakthållandet av redskap m. m. Med ledning av vissa kända tal för verksamheten vid garageverkstäderna under år 1945 kan kommittén uppskattningsvis ange antalet för dylika arbeten framdeles erforderliga arbetstimmar i huvudgaragens serviceverkstäder till sammanlagt omkring 300 000 verkstadsarbetstimmar. Till jämförelse kan nämnas, att antalet verkstadsarbetstimmar, som presterats för ändamålet under 1945, utgör i runt tal 215 000 timmar. För bestämmandet av den arbetsmängd, som betingas av reparationer av motorfordon och arbetsmaskiner, gäller att omfånget av reparationerna över huvud ej låter sig på förhand bestämmas för resp. objekt och grupper av objekt. Reparationsbehov bero på särskilda, oftast oförutsebara inträffanden i driften. Framdeducerandet av verkstadsarbetsmängden för reparationer av materielen har därför måst ske genom beaktande av vissa kända omständigheter och föreliggande erfarenhetsfaktorer. I första hand framträder som en faktor av vikt, att under år 1945 utförts vid huvudgaragens verkstäder — utöver löpande service och diverse verkstadsarbeten — reparationsarbete på större materiel med omkring 570 000 verkstadsarbetstimmar samt vid privata verkstäder med omkring 750 000 timmar (här ej inräknat arbetet hos motorrenovermgsverkstäderna), sum-

m a 1 320 000 timmar. Kommittén kan överhuvud ej bestämma, hur stor del av denna arbetsmängd, som är att hänföra till vad som ovan behandlats som arbete särskilt för periodiska revisioner, då som ovan anförts någon systematiserad periodisk revision hittills ej förekommit. Kommittén måste göra en på erfarenhetsgrunder vilande grov uppskattning, att omkring en tredjedel av ovan angivna 1 320 000 verkstadsarbetstimmar hänför sig lill revisioner och två tredjedelar till reparationer. För reparationsbehov skulle sålunda ha utförts omkring 880 000 verkstadsarbetstimmar, som här avrundas till 900 000 verkstadsarbetstimmar. År 1945 var berörda material i numerär något mindre, än vad den framdeles blir, och materielparken skulle därför egentligen även påfordra proportionsvis mera reparationsarbete. Häremot stå emellertid vissa betydelsefulla omständigheter av praktiskt slag. Sålunda böra efter införandet av ett systematiserat revisionsomiopp anledningarna till särskilda reparationsbehov väsentligen minskas. Dels ligger i revisionsarbetets natur, att samtidigt med revisionen och så att säga ingående i densamma företages reparation av fel och skador, som vid genomgången av revisionsobjektet komma i dagen och befinnas erforderliga. Därmed skapas hos det reviderade objektet större motståndskraft mot påfrestningar, som annars kanske snart skulle ha medfört behov av särskilda reparationer. Vidare gäller, att när vov-verkets system av serviceverkstäder snari blir färdigutbyggt, den därmed möjliggjorda bättre dagliga tillsynen och skötseln av materielen kommer att verka till ett förstärkande av materielen, profylaktiskt mot förstörelser i driften. Vidare är av stor betydelse, att med materielens fortgående förnyelse och standardisering allmänt följer en ökad styrka hos materielen och en större motståndskraft mot förstörelser i driften, vilka annars skulle medföra särskilda reparationsbehov. Kommittén har med stöd av dylika erfarenhetsbedömanden ej ansett sig behöva räkna med någon på grund av materielgruppernas ökning i numerär uppträdande ökning av reparationsbehovet och därav betingad verkstadsarbetsmängd. Kommittén har därför stamnät vid ovan angivna tal, 900 000, som mått på för reparationer erforderligt antal verkstadsarbetstimmar. Den sammanlagda mängd verkstadsarbete, som skulle betingas av vovverkets materieluppsältning vid förutsebar full upprustning, skulle alltså bliva, uttryckt i effektiva verkstadsarbetstimmar: för periodiska revisioner 500 000 timmar » reparationer 900 000 » » diverse arbete i garageverksläderna 300 000 » Summa: 1700 000 verkstadsarbetstimmar.

21 För väg- och vattenbyggnadsverket tillgängliga verkstadsresurser. Revision, reparation och löpande underhåll av vov-verkets fordon och arbetsmaskiner ha hittills skett dels vid de ofta nämnda egna till huvudgaragen anslutna mindre serviceverkstäderna, dels vid privata verkstäder, främst bilverkstäder. Möjligheterna att utföra reparationer vid egna serviceverkstäder ha varit mycket olika inom skilda län och olika arbetsområden. Vissa län äro relativt väl försedda med dessa egna verkstäder, så att huvudparten av reparations- och underhållsarbetet kunnat utföras där. Andra län ha det mindre väl ordnat i detta hänseende, och mångenstädes saknas helt egna reparationsmöjligheter. Vissa arbetsområden ha därför varit helt och hållet hänvisade till privata verkstäder. Efter vägväsendets förstatligande har en viss förbättring skett i detta hänseende, i det att ett antal garage med verkstadsutrymmen uppförts och utrustning med verkstadsmaskiner och verktyg anskaffats för en del huvudgarage med serviceverkstäder, som tidigare saknat sådan utrustning. Där de egna verkstädernas kapacitet icke medgivit utförande av samtliga revisions- och reparationsarbeten vid dessa, ha som regel i första hand till de egna verkstäderna förlagts arbeten å väghyvlar och krossverk, bortsett från rena motorarbeten å dessa. Denna arbetsfördelning har måst vidtagas med hänsyn till svårigheten att finna enskilda mekaniska verkstäder, som skulle kunna anförtros de mera speciella arbetena å hyvlar och krossverk. I andra hand ha i mån av tillgänglig kapacitet arbeten ä motorfordon utförts vid de egna verkstäderna, varvid de mindre omfattande arbetena företrädesvis kommit i fråga. Större reparationer av motorfordon ha i allmänhet och övervägande utförts vid privata verkstäder. Helrenovering av motorer har undantagslöst utförts vid privata specialverkstäder. Sammanlagt besitta emellertid dessa egna serviceverkstäder, under år 1945 befintliga till ett antal av ca 180 st., en betydande kapacitet. Enligt uppgift, som kommittén införskaffat från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skall sålunda antalet i dem under år 1945 utgjorda effektiva verkstadsarbetstimmar hålla sig vid någonting omkring 785 000 timmar, varav för egentligt revisions- och reparationsarbete på fordon och maskiner utgjorts omkring 570 000 arbetstimmar. En del av dessa timmar hänför sig emellertid till revisions- och reparationsarbete å fordon och maskiner, vilket utförts i själva garagelokalen. Den senare siffran kan till visst belysande jämföras med siffran för det antal verkstadsarbetstimmar, som utgjorts för samtidigt under året till privata verkstäder anförtrott revisions- och reparationsarbete, vilken siffra kunnat uppskattas till någonting omkring 750 000 timmar.

22 Vov-verket är vidare i färd med att ulföra nya eller om-bilda befintliga huvudgarage med serviceverkstäder efter enhetligt och rationaliserat system och beräknar att ha sitt utvecklingsprogram härvidlag genomfört till det mesta under åren 1946 och 1947 samt slutfört under år 1948. Antalet serviceverkstäder kommer därmed att uppgå till 270, och härigenom tillkommer en kapacitet hos huvudgaragens serviceverkstäder, som kommittén i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen genom proportionering uppskattat — precisioner kunna ej ernås — till någonting omkring 390 000 timmar. Detta innebär, att de egna serviceverkstädernas samlade kapacitet — uttryckt i möjliga effektiva .verkstadsarbetstimmar — för revisioner och särskilt reparationer av fordon och maskiner skulle komma att uppgå till någonting omkring 1175 000 verkstadsarbetstimmar. Beräkningsgrund och tal äro för övrigt mycket tänjbara, i det att talet för de i och vid verkstäderna i praktiken möjliga arbetstimmarna givetvis kan inom ganska vida gränser ökas genom ökning av antalet i verkstadslokaliteterna använda arbetare. Angående den betydelse, som vid kommitténs utredningsarbete bör tillläggas dessa garageservice verkstäder, är sagt i departementschefsdirektiven bl. a., att ett bottenbehov av verkstadsresurser i varje fall föreligger och måste tillgodoses vid garagegårdarna för den dagliga skötseln och vården samt mekaniska underhållet av arbetsmaskinerna ävensom för brådskande reparationer å desamma, så att dessas kontinuerliga utnyttjande ej äventyras eller en förtidig förstöring av desamma riskeras. Denna botteutruslning erbjuder en viss elasticitet i nämnda verkstäders kapacitet, som bör kunna tillvaratagas för att i den mån det är möjligt verkställa även ganska stora underhålls- och revisionsarbeten vid garagegårdarna under sådana vid det säsongbetonade vägbyggnads- och underhållsarbetet alltid förekommande perioder, då garagegårdarnas verkstadspersonal och verkstadsapparat ej äro så hårt tagna i anspråk för att tillgodose den yttre byggnads- och underhållstjänsten. Kommittén omfattar de meningar, som här kommit till uttryck. Det är visserligen vanskligt att något mera bestämt beräkna den kapacitet hos garagegårdarnas verkstäder, som kan i bredd med deras löpande serviceuppgift övas för upptagande av revisions- och reparationsarbeten. Av de beräkningar och uppgifter, som här ovan kunnat framläggas, lär dock framgå som uppenbart, att — även med beaktande av att en väsentlig del av kapaciteten skall avses för den löpande skötseln av fordonen och maskinerna i garagen m. m. annat — den därutöver möjliga arbetsmängden av egentliga revisioner och reparationer måste bliva av en betydande storleksordning, när inom relativt kort tid samtliga vägmästareområden blivit försedda med moderniserade huvudgarage, vart och ett med sin serviceverkstad. Vad särskilt beträffar tillgången på verkstadsresurser för fordon och ma-

23 skiner använda för byggnadsändamål inom väg-, hamn- och luftfarlsväsendet är följande att beakta. Förhållanden och kraven härvidlag ställa sig skäligen lika vid vov-verket med vad som gäller vid statens järnvägars och vattenfallsverkets byggnadsarbeten. Revision och reparation av enklare arbetsmaskiner och större arbetsredskap samt av decauvilleräls och vagnar m. m., tillhörande statens järnvägars till dess förrådsrörelse slutna byggnadscentralförråd, ske så gott som uteslutande vid de mindre sanides- och reparationsverkstäder, som på ett eller flera ställen uppföras vid varje större linjebyggnadsföretag. Vid nya järnvägsbyggnader och dubbelspårsbyggnader ha dylika verkstäder varit erforderliga på var 3:dje eller 4:de mil, när arbetet bedrives med normal arbetsstyrka. Dessa verkstäder, i regel anslutna till byggnadsförråden, pläga givas en skäligen god kapacitet genom god utrustning med verkstadsmaskiner. Vid arbetsbefälsstället, med det något större arbetsförråd, som i regel är förlagt dit, plägar utrustningen vara något större, och efter avslutat bygge brukar materielen hopbringas dit för att centralt ges en översyn, innan den beordras till andra byggnadsplatser. Mera omfattande reparationsarbeten samt revisioner av större maskiner utföras dels vid SJ huvudverkstäder och dels vid enskilda härför lämpade verkstäder och därvid helst vid verkstad eller fabrik, som tillverkat maskinen i fråga. Reparation av materielen sker i regel ej periodiskt utan så snart sådan är erforderlig och tillämpas dessutom, att materielen för alt befinna sig i tillförlitligt och brukbart skick skall på tid som kan passa undergå genomgående revision. Analogt förfares även vid vattenfallsverkels byggnadsverksamhet, och i viss mån har så varit och är så fallet, om än i mindre förhållanden, vid vov-verkets pågående vägbyggnadsverksamhet. De för vov-verkets byggnadsändamål avsedda maskinerna äro i huvudsak av samma slag som de för SJ förekommande, varför löpande underhåll och reparationer alllid lära få förutsättas komina alt ulföras vid ovannämnda verkets egna tillfälligt ordnade förrådsverkstäder. Vilken kapacitet och prestation dylika verkstäder därvid kunna representera kan icke bestämmas. Byggnadsverksamheten är icke av någon permanens och regelbundenhet vare sig till geografisk belägenhet eller till omfattning. Ibland försiggår den i verkets egen regi, ibland i entreprenadform. Förrådsverkstäderna (reparationssmedjornaj vid byggnadsplatserna variera därför till livslängd och kapacitet, men tillgången i fråga är givetvis en faktor att räkna med. Tillgången på lämpliga privata verkstäder för vov-verkets revisions- och reparationsbehov, om de även i fortsättningen skulle i väsentligaste omfattning förläggas till sådana verksläder, är givetvis för bilverkstädernas del något ojämn i olika delar av landet, men i det hela taget god. Man h a r härvidlag att räkna med även en sannolik expansion inom bilverkstadsväsendet

i landet, detta av betydelse för fordonsparkernas underhåll. Av särskild betydelse framstår, att tillgången på privata verkstäder, som särskilt ägna sig åt motorrevisioner och reparationer av motorer, motorrenoveringar, är både vad kapacitet och kvalitet beträffar god och utrustningen förstklassig, samtidigt som dessa verkstäders geografiska läge är skäligen tillfredsställande för vov-verkets ändamål och behov. Tillgången på lämpliga mekaniska verkstäder för upptagande av revisions- och reparationsarbeten å vägmaskinsparkerna (väghyvlarna, vägvältarna, krossverken m. fl. objektgrupper med övervägande rent mekaniska konstruktionsdetaljer) är däremot väsentligen sämre och har som ovan nämnts föranlett orientering av dylika, övervägande mekaniska arbeten dels och övervägande till verkets garageverkstäder, dels men i mindre omfattning till maskinfabrikanternas verkstäder.

Tillgodoseendet av väg oeh vattenbyggnadsverkets revisions- och reparationsbehov. Samordning med andra statliga verkstäder. I de kommittén av departementschefen lämnade direktiven förutsattes, att kommittén skall taga under omprövning frågan om möjligheterna att samordna vov-verkets verkstadsrörelse med en eller flera av de verks tadsorganisationer, som för reparationer av motorfordon och arbetsmaskiner finnas inom andra statliga institutioner, t. ex. statens järnvägar, statens vattenfallsverk, telegrafverket, postverket och försvarsväsendet. Kommittén har undersökt möjligheterna för och lämpligheten av någon sådan samordning och vill i första hand uppehålla sig vid frågan om, i vad mån någon samordning skulle kunna tänkas med statens järnvägar. Utvecklingen av statens järnvägars allmänna verkstadsväsen har kännetecknats av en fortgående koncentration och specialisering av de olika verkstädernas arbetsuppgifter. Samtliga verkstäder med undantag av verkstaden i Örebro sakna emellertid utrustning och personal för reparation och revision av motorfordon över huvud taget. Vid Örebroverkstaden finnes däremot en särskild motoravdelning, avsedd i första hand för revision och reparation av motorvagnar, rälsbussar, lokomotorer m. fl. rälsgående motorfordon. För större reparation och revision av fordon tillhörande SJ bilrörelse ha hittills blott enstaka landsvägsbussar kunnat mottagas vid huvudverkstaden i Örebro. Övriga huvudverkstäder ha över huvud taget icke anlitats härför. Efter det program för planmässigt verkstadsunderhåll av SJ bilmateriel, som en järnvägsstyrelsens kommittéutredning, den s. k. verkstadsutredningen, framlagt år 1942, har underhållsarbetet uppdelats på underhåll vid lin-

25 jeverkstäder och huvudverkstäder. Linjeunderhållet har för åstadkommande av en rationell drift koncentrerats till ett antal i förhållande till de stora billinjegrupperna välbelägna översyns- och revisionsgarage, där fordonen kunna intagas utan längre tomkörning enbart för verkstadsbehandlingen. Dit hänföras samtliga erforderliga arbeten med översyn samt mindre revision och reparation av bilfordonen. Till huvudverkstadsunderhållet hänföras storrevisionerna och de större reparationerna. Ett sammanförande av allt underhållsarbete till en eller två centrala verkstäder har på grund av billinjenätets stora geografiska utbredning och därav följande långa transportavstånd för fordonen icke ansetts lämpligt. I fråga om storrevisionerna, som äro av enhetlig omfattning och därför lämpade att utföras i industriell drift, har däremot en centralisering ansetts fördelaktig, särskilt efter genomförandet av den standradisering av bilmaterielen, som verkstadsutredningen rekommenderat. Den bilpark SJ använde i sin rörelse år 1942 krävde utförande årligen av omkring 90 större revisioner. Efter de beräkningar verkstadsutredningen verkställt skulle antalet storrevisioner inom en ej alltför avlägsen framtid komma att ökas till mer än fyra gånger det för år 1942 angivna antalet. Frågan om utförande av storrevisionerna ha därför måst upptagas i ett vidare sammanhang, än rådande inskränkta förhållanden inom bilrörelsen betingade. Verkstadsutredningen har först upptagit till behandling frågan, om dessa storrevisioner skola utföras vid en enda central verkstad eller vid flera verkstäder. Ur såväl anläggnings- som driftskostnadssynpunkt bleve det enligt utredningens uppfattning mera kostsamt med flera av varandra oberoende verkstäder än en gemensam verkstadsanläggning för storrevisionerna, och detta trots att kostnaderna för transport av fordon till och från en central verkstad betingade en ökning av transportkostnaden. Verkstadsutredningen har därför rekommenderat en storrevisionsverkstad, förlagd till mellersta delen av landet. Verkstaden skulle komma att kräva en anläggningskostnad av omkring 3 milj. kronor, vilken investering av utredningen beräknas synnerligen väl räntabel. Det har likväl funnits andra synpunkter, som talade emot inrättande av ett sådant etablissement under hittills rådande förhållanden. Ett rationellt bedrivande av storrevisionerna i flytande arbetsgång kräver nämligen, att vagnparken nått den enhetliga och allmänna standardisering, som vore en av förutsättningarna för ett gott utbyte av den ifrågavarande verkstadsbehandlingen av fordonen. Som en övergång intill dess behovet av en central större visions verks tad kunde anses aktuellt har SJ verkstadsutredning därför rekommenderat en — nu för övrigt fullbordad — mindre utökning av motorverkstaden i Örebro. Kapaciteten hos denna motsvarar visserligen icke mer än ungefär hal-

va nuvarande normala behovet av storrevisioner och återstoden får alltså, på sätt som redan tidigare i viss utsträckning skett, lämnas till privata verkstäder. Av de undersökningar, som verkstadsutredningen på sin tid företagit, hade nämligen framgått, att inom landet funnos flera verkstäder, som hade intresse av och ägde resurser att utföra storrevisioner av SJ bilfordon enligt anbud. Genom att SJ vid egen verkstad utförde samma slags arbeten lörefunnos goda möjligheter att kontrollera dessa åtaganden både i fråga om arbetsomfattning och kostnader. För vidare behandling av frågan om inrättande av en central verkstad för större revisioner och reparationer av bilfordon har järnvägsstyrelsen i oktober 1945 upptagit en förnyad kommittéutredning. Något resultat av denna lär emellertid ej vara att förutse ännu på något år, och en eventuell nyanläggning kan beräknas träda i funktion tidigast under loppet av år 1950. Under liden kan en samordning av vov-verkets och SJ verkstadsresurser i varje fall ej komma i fråga. Dessa utredningar vid SJ, som refererats, avse behovet av verkstadsresurser för SJ bilfordon, vilka äro av tämligen enhetligt slag. SJ äger emellertid i likhet med vov-verket en betydande park av arbetsmaskiner för väg- och vattenbyggnadsändamål, förvaltade inom ramen av SJ byggnadscentra 1förråd. Hur vid SJ förfares med dessa maskiners revision och reparation har kommittén refererat i det föregående och må i här förevarande sammanhang endast anföras, att SJ behöver använda sina huvudverkstäder endast i ringa utsträckning för mekaniskt underhåll av vad som motsvarar vov-verkets vägarbetsmaskiner. SJ umgås ej heller med några planer på att anordna någon centraliserad verkstadsapparat för behovet i fråga. Skulle den för deras bilrörelse diskuterade centrala motor verkstaden komma till stånd och utbildas även för det förenämnda mera mekaniskt betonade verkstadsarbetet, bleve den även en verkstad av annan typ, för vilken gåves föga arbetsunderlag (otillräcklig storleksordning för enhetliga objektgrupper av maskiner), även om man tänkte sig att dit förlägga vov-verkets här ifrågavarande revisions- och reparationsarbeten. Kommittén finner sig därför beträffande en samordning mellan SJ och vov-verkets verkstadsväsen kunna ifrågasätta en sådan endast så till vida, att om SJ under diskussion varande centrala bil- och motorverkstad kan vid den pågående utredningen befinnas böra givas en sådan utrustning, att dit kan förläggas bl. a. även de specialmaskiner m. m. krävande motorrenoveringarna, så kunde måhända denna SJ motorrenoveringsavdelning dimensioneras så stor, att den kunde upptaga även vov-verkets motsvarande motorrevisioner. Det synes kommittén, att denna fråga borde bliva föremål för övervägande gemensamt mellan verken och möjligheterna för ett samgående på denna punkt närmare undersökas vid det utredningsarbete, som järn-

vägsstyrelsen förehar. Beaktas bör därvid då även möjligheten att till den av SJ diskuterade centrala verkstadens speciella motoravdelning hänlägga motorrevisionerna från posten, telegrafen, vattenfall m. fl. statens civila verk. Statens vattenfallsverk äger enligt vad kommittén inhämtat icke någon bilverkstadsorganisation av större mått, än som erfordras för täckande även del av verkets egna behov, och verket umgås ej med planer på att upplägga någon väsentligt större. Vad beträffar det mera mekaniskt betonade verkstadsarbetet — huvudsakligen hänförande sig till verkstadsbehandling av maskiner använda vid kraftverksbyggena — förfar verket analogt med vad som gäller beträffande maskinparken i SJ byggnadscentralförräd. Någon, fråga om samordning av verkstadstjänsten mellan vov-verket och vattenfallsverket kan kommittén alltså ej aktualisera. Telegrafverket äger föga av egen utrustning för tillgodoseende av behovav verkstadsbehandling avseende motorfordon och arbetsmaskiner och är alltså ej heller med nuvarande och nära förutsebara resurser att räkna med för någon samordning. Postverket äger, förutom de vanliga serviceverkstäderna av varierande men i varje fall mindre kapacitet i sina garage ute vid verkels billinjer i landet, en verkstadsutrustning av modernt slag i Ulvsunda och Stockholm. Vid dessa samordnade etablissement utföras större revisions- och reparationsarbeten för verkels hela fordonspark, undantagandes motorrevisionerna, som hänläggas till privata specialverkstäder. Från generalpoststyrelsen meddelas, att en fortsatt utveckling av verksamheten i Ulvsunda—Stockholm är att emotse, men hittills ha endast enstaka reparations- och revisionsuppdrag från vissa andra verk med små motorfordonsbestånd kunnat mottagas, emedan verkstäderna varit i det närmaste fullbelagda med verkets egna fordon och förväntas så bliva även vid efterhand, i mån av ökade behov ökad kapacitet. Härtill kommer, alt postverkels verkstadsresurser avse endast motorfordon och ej något som vägarbetsmaskiner. Kommittén har därför ej kunnat upptaga tanken på någon samordning av postens och vov-verkets verkstadsrörelse. De försvarsväsendets verksläder, som kunna tänkas ifrågakomma för revisioner och reparationer av vov-verkets fordon och vägarbetsmaskiner, äro arméns mekaniska verkstäder. Dessa verkstäder, benämnda tygverkstäder, äro uppdelade i tvenne enhetsgrupper, tygverkstäder av 1. klassen, som ha att betjäna flera förband (hel garnison), samt tygverkstäder av 2. klassen, som äro anknutna till de enstaka belägna truppförbanden. De mindre verkstäderna utföra i regel endast servicearbeten. Det är således blott de större

28 (lygverkstäderna av 1. klassen), som kunna ifrågakomma för vov-verkets revisions- och reparationsbehov. De av dessa verkstäder, vilka äro utrustade med såväl bilverkstäder som grövre mekaniska verkstäder och sålunda skulle kunna tänkas utföra ovan nämnda arbeten, äro verkstäderna vid: Bodens tygstation Norrlands trängkår Norrlands artilleriregemente Bergslagens artilleriregemente Stockholms tygstation Södermanlands pansarregemente Östgöta luftvärnsregemente Smålands artilleriregemente Skaraborgs pansarregemente Karlsborgs tygstation Göta artilleriregemenle Ven des artilleriregemente Skånska pansarregementet Gotlands tygstation

Boden Sollefteå Östersund Kristinehamn Stockholm Strängnäs Linköping Jönköping Skövde Karlsborg Göteborg Kristianstad Hässleholm Visby

Alt här närmare precisera den kapacitet, som kan bliva över för andra beställare än försvarsväsendets egna organ, är icke möjligt, emedan försvarsväsendets eget reparationsbehov är synnerligen varierande och verkstäderna i slort sett endast äro och avses att bliva dimensionerade för utförande avreparationer å den för övningsändamål avsedda krigsmaterielen. Även om under fredsförhållanden viss kapacitet ändock torde kunna bliva över för utomstående beställare, synes det kommittén ej kunna vara lämpligt och tjänligt att bygga på försvarsväsendets verkstadsdrift för vov-verkets framlida permanenta behov. Försvarsväsendets etablissement lära nämligen komma att vid beredskaps- och mobilisermgslillfällen vara strängt upptagna av krigsmaktens reparationsbehov med företrädesrätt, och vov-verket kan då ej vänta att få sina revisions- och reparationsbehov tillgodosedda i en vid sådana tillfällen även för väghållningen kritisk tid. Däremot framträder givetvis som önskligt med löpande tillämpning av en sådan ordning, att vov-verket vid toppbelastning av egna verkstäder, eller då så kan på annat sätt vara motiverat, bland andra verket utomstående verkstäder även anlitar försvars väsendets verkstäder under fredstid. Detta kan komma att gälla främst i fall, då geografiskt läge för någon försvarsväsendets verkstad i förhållande till revisions- och reparationsobjektens hemort inbjuder härtill. Givetvis får förutsättas att därvid tillämpas även med andra statliga verkstäder samt med privata verksläder konkurrenskraftiga arbetspriser och leveranstider.

29 Anlitande av privata verkstäder. Emot ett alternativ, att vov-verket skulle främst för vägunderhållels fordons- och maskinbehov reda sig tills vidare för framtiden med de fullt utbyggda huvudgaragens serviceverkstäder men i övrigt i del väsentliga repliera på den privata verkstadsindustrien, resa sig bestämda betänkligheter och möta andra önskemål inom verket. De lokala vägförvaltningarna framhålla i svar på en kommitténs rundfråga, att de efter gjorda erfarenheter önska få en bättre trygghet för prompt service. Det anföres, att de privata verkstäderna mången gång ej haft möjligheter att hålla önskade leveranstider, dels på grund av svårigheter att anskaffa erforderliga reservdelar och dels på grund av anhopning av arbeten även från vägväsendet utomstående. Svårigheter ha på sina håll förekommit att få reparationer utförda på enskilda verkstäder, då affärsmässigt naturliga krav rests från verkets sida att för revisioner och reparationer få hålla av verket självt anskaffade reservdelar. I en del fall ha enskilda verkstäder helt enkelt vägrat att utföra reparationer under sådana förutsättningar. I andra fall ha enskilda verkstäder förklarat, att förtjänsten vid reparation av andra fordon än vov-verkets vore större, varför dessa finge komina i första och vägväsendets reparationer i andra hand. Härigenom ha reparationer för vägväsendet kommit att kräva onormalt lång tid. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen reser erinringar emot arbetet hos privata verkstäder med särskilt motorrevisioner. För helrenovering av motor av Scania-Vabis och Volvos större typer skulle sålunda få som normalt räknas med 2 å 3 arbetsveckor vid renoveringsverkstad, vartill kommer erforderlig tid för transporter till och från verkstaden. I verkligheten har verkstadstiden under år 1945 uppgått till i medeltal ca 4 arbetsveckor per motor. Detta torde dock, anför styrelsen, till stor del ha haft sin orsak dels i svårigheterna alt under nuvarande förhållanden anskaffa erforderliga reservdelar till motorerna, dels i omständigheten att huvudsakligen endast småverkstäder med ringa kapacitet kunde anlitas under den tid verkstadskonflikten pågick. Under den senare delen av året har en viss fördröjning av leveranserna uppstått på grund av anhopning av arbeten hos flertalet molorrenoveringsverkstäder i samband med den allmänna omställningen av motorfordon för bruk av flytande drivmedel. I regel förmena de lokala vägförvaltningarna även, att revisions- och reparationsarbetena ställa sig dyrare vid anlitande av privata bil- och andra verkstäder än vid utförande i egen regi. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har även till en undersökning under år 1945 genom statens sakrevision av föiTådsverksamheten vid vov-verket framlagt kostnadssiffror från ett par län, där jämförelser kunnat genom kalkylationsbokföringen göras, vilka synas vittna om ganska betydande skillnader vov-verkets egen verksamhet till favör.

30 Betydelsen för vov-verket i driftsekonomiskt hänseende, som användningen i och för de till maskincentralförrådet hörande materialparkernas löpande underhåll av egna resp. privata verkstäder äger, framgår av följande tabell över kostnaderna per år, där angivna kostnadstal, som äro avrundade, dock ej innefatta kostnaderna för flytande materiel. Egna verkstäder Objekt

Övriga maskiner Summa

Summa

Därav reservdelar

Kostnad

Därav reservdelar

Kostnad

Därav reservdelar

1 373 000

627 000

2 854 000

1197 000

4 227 000

1 824 000

151 000 562 000 40 000 490 000 88 000

51000 203 000 12 000 264 000 23 000

268 000 986 000 73 000 1 005 000 85 000

88 000 358 000 22 000 521 000 24 000

419 000 1 548 000 113 000 1 495 000 173 000

139 000 561 000 34 000 785 000 47 000

2 704 000

1 180 000

5 271 000

2 210 000

7 975 000

3 390 000

Kostnad Lastbilar Person- och paketbilar . . . . Väghyvlar . . . . Vägvältar . . . . . .

Privata verkstäder

Kommittén har sökt att i samarbete med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt representanter för bilverkstadsindustrien komma ovan berörda fråga om de vid användandet av de privata bilverkstäderna uppträdande kostnaderna i jämförelse med motsvarande kostnader vid verkets egna verkstäder något närmare in på livet. Med utgångspunkt från siffror, som avse verksamheten vid garageverkstäderna under senare halvåret 1945, har kommittén därvid fått framtaget, dels att antalet verkstadstimmar, som för all slags service- och reparationsarbete utförts under denna tid vid dessa verkets egna verkstäder, kan uppskattas till någonting omkring 490 000 verkstadsarbetstimmar, dels att kostnaderna för det totalt utförda service- och reparationsarbetet uppgått till i runt tal 1 275 000 kr. Detta ger en kostnad för en effektiv verkstadsarbetstimme av i genomsnitt kr. 2:65, varvid kommittén dock önskar anmärka, att kostnaderna variera rätt så avsevärt inom olika vägförvaltningsområden (län), beroende dels på olika tekniska förutsättningar för verkstadsarbetenas rationella bedrivande och dels på dyrortsgruppering m. m. I förbigående vill kommittén emellertid samtidigt framhålla, att när systemet av huvudgarage med tillhörande serviceverkstäder blir rationellt utbyggt, så kominer givetvis en utjämning av de nu inom länen konstaterade ojämnheterna i kostnaderna per effektiv verkstadsarbetslimme att ske. I ovan nämnda kostnad kr. 2:65 per effektiv verkstadstimme ingå förutom avlöningar till den kollektivavtalsanställda personalen även lönekostnaderna för den för arbetsledning m. m. (exempelvis förmän) använda personalen. Vidare ingå kostnader för förbrukningsmateriel, elektrisk energi,

uppvärmning m. m., och slutligen ingå avskrivning och räntor å kapitalet för såväl den del av garagebyggnaden, som användes till verkstad, som för verkstadsavdelningens utrustning med verkstadsmaskiner och redskap. Om sedan tillägges för centraladmimstration i styrelsen och vägförvaltningarna, något högt räknat, 10 öre per timme, så torde den totala kostnaden per effektiv verkstadstimme vid vov-verkets befintliga verkstäder kunna, upprundat till att vara på säkra sidan, antagas till kronor 2: 75 per timme. Vad å andra sidan beträffar den kostnad, som drabbat vov-verket för revisions- och reparationsarbeten, som under samma tid tillagts de privata bilverkstäderna, synes ett antagande av någonting omkring kronor 3: 30 per verkstadsarbetstimme vara ungefärligen riktigt. Detta antagande sitödes på ett visst grundlag, som givits genom en stickprovsvis gjord undersökning hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsens maskincentralförråd av kostnader, som uppträtt vid ett antal bilverkstäder, som använts inom några län med typiska behov. Härtill skall sedan läggas kostnaden för den kontroll, som erfordras för arbeten utförda vid privata verkstäder. Kommittén vill emellertid framhålla, att några säkra slutsatser angående kostnadsskillnaden mellan berörda verkstadsarbetes utförande i verkets egen regi och i någon annan regi icke kunna dragas med stöd av ovan angivna jämförande driftskostnadssiffror. Dessa måste betecknas vara osäkra, och särskilt träder härvidlag den omständigheten fram, nämligen att de verkstadsarbetare, som skulle behöva anställas för en verkets egen utvidgade verkstadsrörelse, lära komma att få anställas enligt de för verkstadsarbetare gällande kollektivavtalens villkor. Dessa äro högre än villkoren för de hittills vid verkets verkstadsrörelse i mindre skala använda väg- och byggnadsarbetarna. Det sannolika lär dock vara, att någon större olikhet i kostnaden för ifrågavarande verkstadsarbetes utförande i verkets egen regi jämfört med kostnaderna, som uppträda vid ett mera vidsträckt replierande på den privata verkstadsindustrien, icke lär uppträda. En eventuell sådan kostnadsskillnad är icke heller någon avgörande faktor. Ett replierande på den privata bilverkstadsindustrien i en omfattning, som här inledningsvis namnes, löser nämligen icke hela behovsfrågan för vov-verket. Det skulle då lämnas kvar att på lämpligt och tillfyllestgörande sätt tillgodose revisions- och reparationsbeboven för de många andra i verkets materielparker förekommande objektgrupperna — såsom vägarbetsmaskiner av olika slag — och de privata mekaniska verkstäderna kunna därvidlag, som ovan anförts, ej motsvara vov-verkets behov. Verket skulle sålunda få att i varje fall utvidga sin verkstadsrörelse och apparaten därför men differentierat, så att under det att revisioner och reparationer av fordonsparkerna skulle övervägande föras till de privata bilverkstäderna, skulle verkets egen verkstadsapparat avses och avmätas för upptagande främst av revision och reparation av övriga objektgrupper. En sådan differentiering kan •>

uteio

32 kommittén ej beteckna som praktiskt lämplig, och ordnandet av vov-verkets verkstadsorganisation efter en dylik linje kan helt visst ej medföra några sådana besparingar, varken beträffande investering eller administrationskostnader, som äro av någon betydelse jämfört med de ölägenheter av varjehanda slag, som följa med splittringen i systemet och dess funktion. I motsats träda däremot fram med hög relevans de fördelar, som följa med att verket äger sin egen verkstadsapparat och får driva sin egen verkstadsrörelse för att i stort sett helt tillgodose verkets samlade, från dess materiella egendom härflytande revisions- och reparationsbehov. Mot tanken, att vov-verket skulle i väsentligaste omfattning repliera på tilomstående verkstäder för att tillgodose sina diskuterade behov, talar till slut även omständigheten, att därmed måste följa risk för att de nödvändiga verkstadsarbetena skola bli eftersatta i tider av hotande eller inträdande ofredsläge. Beträffande de privata bilverkstäderna lär man nämligen i sådant läge ha att räkna med rekvisitioner av desamma för försvarets behov eller med andra förfoganden i försvarets intresse över desamma — såsom personalens inkallande till militärtjänst m. m. Därvid kan i sammanhanget vara av intresse att anföra såsom av betydelse för valet av den egna verkstadsorganisationen, hurusom antalet sådana arbetare (inklusive vad som skulle ha erfordrats för serviceverkstaden vid det huvudgarage till vilket depåverkstad anslutits) uppgår till endast 140 man, fördelande sig på 20 arbetsplatser, utspridda över hela landet. Genom dispositioner som ovannämnda för försvarets del kan — mera än om verket äger sin egen måttligt dimensionerade verkstadsapparat — äventyras verkets förmåga att tillfredsställande fullgöra sina för både den militära och inre fronten så viktiga arbetsuppgifter beträffande väghållningen under en även för denna särskilt kritisk och krävande tid.

Tillgodoseendet av väg- och vattenbyggnadsverkets behov av egen verkstadsorganisation. För bedömande av frågan har kommittén studerat tre huvudalternativ: 1. Ett helcentraliserat system med en stor verkstadsanläggning, > centralverkstad^, förlagd till någon ur kommunikations- och samhällssynpunkt lämplig plats i hjärtat av Sverige. 2. Ett halvcentraliserat system med tre större verkstäder förlagda till lämpliga platser i landet, en för ett norrlandsområde, en för ett med hänsyn till arbetsunderlaget lämpligt avvägt område av mellersta Sverige och en för den övriga, sydligare delen av landet. 3. Ett decentraliserat system med ett större antal mindre verksläder — i regel en i varje vägförvaltningsområde (län) — anknutna till lämpligt

33 belägna huvudgarage och därvid särskilt sådana, till vilka även är avsett alt förlägga förrådsorganisationens depåförråd. Dessa verksläder av mindre mått, som kommittén vill kalla »depåverkstäder», skulle dimensioneras för att kunna i samarbete med varandra samt tillsammans med de till huvudgaragen inom det geografiska område, som de närmast skulle betjäna, hörande serviceverkstäderna upptaga det mesta av revisions- och reparationsmängderna, som ges inom respektive vägförvaltningsområden. I vissa undantagsfall skulle depåverkstad kunna betjäna även mera än ett län. Som en sak för sig har kommittén studerat frågan om en större, centralt förlagd specialverkstad för motorrevision (motorrenovering).

Centralverkstadsalternativet. Ledmotivet för ett sammanförande av revisions- och reparationsarbetena lill en enda stor verkstad skulle vara att ernå en längst möjligt driven rationell användning av arbetsbesparande arbetsmaskiner samt verkstadsarbetets metodiska utförande i s. k. flytande gång. En betingelse för en dylik rationaliserad stordrift är dock, att den förekommande arbetsmängden, som ges från var för sig tekniskt någorlunda enhetliga objektgrupper, är av tillräckligt hög storleksordning. Ävenså måste för ett tillfredsställande tillgodogörande av stordriftens ekonomiska fördelar förutsättas en god jämnhet i tillförseln av revisions- och reparalionsobjekt. Det kräves en jämn arbetsbelastning för ett jämt utnyttjande av den stora verkstadsapparaten. Dessa betingelser äro icke för handen i vov-verkets fall. Motorfordonsparkerna uppvisa visserligen ganska höga tal, men även beträffande dem gäller, att sammansättningen är mycket heterogen och hinderlig för arbetsobjektens behandling i flytande gång. Sedan framträda med revisions- och reparatioiisbehov en mängd med varandra mycket olika väg- och andra arbetsmaskiner i grupper av lägre numerärer, som icke kunna försvara anordnandet av utrymmen och uppsättning av verkstadsmaskiner för särskilda arbetsvägar inom ett system för verkstadsbehandling i flytande gång. Beträffande den brokiga sammansättningen av vov-verkets maskimförråd hänvisas till de uppgifter, kommittén i det föregående lämnat, och anmärkas kan, att även om vov-verket strävar till en standardisering inom respektive maskingrupper, så kvarstår alt dessa grupper äro sinsemellan så olikartade, sammansatta som de äro av objekt till typ och konstruktion väsentligt olika. Kommittén finner det uteslutet, att en centralverkstad med så beskurna möjligheter för en rationaliserad jämn stordrift skall kunna uppvisa driftsvinster tillräckliga för att kompensera investeringskostnaderna för verksta-

34 dens anordnande och kostnaderna för dess underhåll, kostnaderna för tilloch fråntransporterna av materielen samt kostnaderna förbundna med den ökade reservhållning av materiel, som påkallas för neutraliserande av den tidsförlust för materielens produktiva användning, som föranledes av objektens bortovaro på långa tidskrävande transporter till och från det centrala verkstadsstället. Kommittén kan efter anförda praktiska erfarenhetsresonemang a priori ej omfatta alternativet avseende en helcentralisering av vov-verkets verkstadsdrift och har ej ansett sig böra ingå på någon närmare behandling avalternativets detaljer.

Alternativet:

till tre platser centraliserade större verkstäder.

För studiet av detta alternativ har kommittén på liknande skäl, som anförts till föregående alternativ, måst antaga en mera individuell behandling av de förekommande revisions- och reparationsobjekten, men har likväl förutsatt en rationell användning av arbetsbesparande verkstadsmaskiner samt möjligheter till rationell drift även i övrigt. Dimensioneringen av lokaliteterna samt utrustningen med verkstadsmaskiner är bestämd med hänsyn dels till det antal arbetstimmar för periodiska revisioner, som enligt det föregående beräknats behöva upptagas, dels till behovet av att upptaga reparationer, som ej kunna komina att i full omfattning förläggas till de i varje fall för det löpande vägunderhållet erforderliga serviceverkstäderna vid huvudgaragen, dels till att motorrenoveringar antagits icke skola utföras å de halvcentraliserade verkstäderna. Helt obegränsat utrymme och kapacitet har ej kunnat förutsättas, ulan räknar kommittén med att vid toppbelastningar revisions- och reparationsarbete kan få förläggas även till vov-verket utanförstående, statens eller privata verkstäder. Enligt ett av kommittén utarbetat förslag för en sålunda diskuterad verkstadsanläggning är investeringen för vardera av dessa tre verkstäder beräknad att bliva ca 850 000 kronor i enlighet med nedanstående. För verkstadsbyggnaderna » kallförråd M verkstadsutrustning » marklösen » planeringsarbeten » vägförbindelser » anslutningsspår till järnväg

. c:a 550000:- kr. . » 25 0 0 0 : - » . » 150 000:— » . » 35 0 0 0 : - » . » 25 0 0 0 : - » . » 15 0 0 0 : - » • » 50000:— » S:ma 850 000: - kr.

35 Planskiss med tillhörande beskrivning ävensom förteckning över verkstadsutrustning samt normaliserad situationsplan Infogas såsom bilagor nr 5 och 6. Då dessa verkstäder, därest de skulle komma till utförande, förutsättas med hänsyn till personalrekrytering m. m. förlagda till orter av någorlunda storleksordning, synes icke frågan om investeringsbehov för byggande av tjänstebostäder behöva upptagas. Berörda kommuner äro som regel angelägna om att till sig knyta industri- och verkstadsföretag och bruka därvid sörja för ordnande av bostadsmöjligheter åt personalen. Systeniet med en centralisering av verkstadsorganisationen 1 till tre platser i landet har emellertid sina svagheter. Vid bedömandet av del samma bör nämligen beaktas vissa andra indirekt verkande investerings- och driflskostnadsfaktörer. Vid varje centralisering följer med de geografiskt längre transportavstånden något större kostnader för transporterna av materielen från vägmäslarnas m. fl. underhålls- och byggnadsorgans arbetsområden till och från de avlägsna verkstadsplatserna. På grund av den tid de längre transporterna till verkstäderna kräva erfordras även en något större uppsättning av reservobjekt — fordon och vägmaskiner m. m. — med ty åtföljande större, investeringsbehov för maskinanskaffningen samt med något större underhålls- och vårdkostnader, som oundvikligen följa med en högre objektnumerär. Hur man än rimligen tillgodoser behovet av reservobjekt, följer med ett centraliserat system en större osäkerhet för de lokala förvaltningarna att få revisioner och reparationer utförda vid tillfälle och på tidslängd, som passar dem för underhållsarbetenas rationella bedrivande. System med en mera centraliserad verks tads drift komme därför säkerligen alt underhålla en begärelse och en strävan hos förvaltningarna alt under alla förhållanden allt mer och mer få utvidga och öka kapaciteten hos de erforderliga huvudgaragens verksladslokaliteter med deras personaluppsättningar och (ivriga

utrustning. Dylika faktorer låta sig ej bestämmas i kostnadssiffror, men sammanlagda kostnadseffekten lär vara av en betydande ekonomisk storleksordning och måste tagas i betraktande vid valet mellan alternativen för verkstadsorganisation.

Depåverkstadsalternativet. Decenlralisationen avser tillskapandet i regel i varje vägförvallningsområde (län) av en verkstadskapacilet genomsnittligen tillräcklig för den fordons- och maskinpark, som finnes och brukas i förvaltningsområdet ej

36 blott för löpande underhållet av vägar utan även för löpande underhållet av närliggande hamnar, kanaler och farleder samt även för den anläggning av vägar, hamnar och flygfält, som kan förekomma inom ifrågavarande geografiska område. Vid dimensioneringen av verkstadsapparaten i sådant syfte får beaktas först och främst de som ofta nämnts i varje fall erforderliga i huvudgaragen ingående serviceverkstäderna med deras efter färdig utbyggnad ökade kapacitet för upptagande även av förekommande reparationsarbeten. Planskisser till huvudgarage typ II och III äro bifogade såsom bilagor 25 och 26. Såväl dessa serviceverkstäders som de tänkta depåverkstädernas drift står uppenbarligen i ett nära beroende av anordningarna för och driften av vovverkets förrådsrörelse. Kommittén har i detta sammanhang inhämtat, att någon organisation med centrala huvudförråd icke anses erforderlig för vov-verket, utan att verkets förrådsorganisation avses att utbyggas efter el i system, som innebär, att för varje vägförvaltningsområde (län) inrättas ett depåförråd med lokal anslutning till lämplig huvudgaragegård med dess arbetsförråd, vilket förråd ges för ändamålet ett något större lokalutrymme, än som plägar vara det normala vid en garagegård. Platsen för ett sådant kombinerat förråd väljes, så att goda transportförhållanden erbjudas, varvid huvudvikten lägges vid att erhålla ett gott läge i förhållande till järnvägs- och landsvägsförbindelser. Vov-verket är i färd med att anordna dylika depåförråd i erforderligt antal — ej fullt ett i varje län; i vissa fall skulle ett depåförråd nämligen kunna betjäna mera än ett län. Faktorer framträda här av betydelse för depåverkstadsfrågan, såsom det ur transportsynpunkt antagna goda geografiska läget för depåförråden, den nära tillgången på där lagrade effekter och materialier av betydelse även för verkstadsdriften, möjligheten att kunna utnyttja redan ägda tomtområden och lokaler samt vidare att underbefäls- och kontorspersonal, ibland verkstadsarbetare, kunna utnyttjas för depåverkstaden gemensamt med depåförrådet samt i viss mån även med berörda garagegårds lokaler och personal. Dylika faktorer tala bestämt för att de diskuterade depåverkstäderna i regel skola förläggas i anslutning till garagegårdar, dit det är avsett att orientera det berörda förvaltningsområdet betjänande depåförrådet. Antalet depåverkstäder har kommittén efter hörande av vägförvaltningarna samt i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funnit böra vara 20 st. Depåverkstädernas ortsförläggning, de på varje plats erforderliga tekniska åtgärderna, oftast avseende till- och ombyggnad av befintliga garagelokaler, samt investeringskostnaderna — omfattande husbyggnadskostnader, verkstadsutrustning, ifrågakommande marklösenkostnader — framgå av omstående tabell, varvid räknats med nu gällande byggnadskostnader.

37 Län Åtgärd B Stockholms län Hammarby, till- och ombyggnad D Södermanlands län Flen, d:o E Östergötlands län Gistad, nybyggnad F Jönköpings län Tenhult, till- och ombyggnad G Kronobergs län Bergsnäs, d:o H Kalmar län Ålem, till- och ombyggnad I Gotlands län Roraa, nybyggnad L Kristianstads län Hässleholm, nybyggnad O Göteborgs & Bohus län Säve, till- och ombyggnad P Älvsborgs län Rångedala, d:o R Skaraborgs län Hjulsbro, d:o S Värmlands län tteje, nybyggnad T Örebro län Sannahed, till- och ombyggnad U Västmanlands län Kolbäck, nybyggnad W Kopparbergs län Stennäset, till- och ombyggnad X Gävleborgs län Bollnäs, d:o * Y Västernorrlands län .. Sollefteå, d:o Z Jämtlands län Bruntio, d:o AC Västerbottens län Vännäs, d:o BI) Norrbottens län Gammelstad, d:o

Investering kr. 140000 ». 150000 » 120 000 » 140 000 130 000 140 000 120 000 120 000 120 000 135 000 130 000 120 000 130 000 120 000 135 000 140 000 130000 125 000 130000 120 000 Summa 2 595 000 kr.

U p p s a l a l ä n förutsattes repliera p å d e p å v e r k s t ä d e r n a vid H a m m a r b y i S t o c k h o l m s l ä n s a m t Kolbäck i V ä s t m a n l a n d s l ä n , Blekinge l ä n p å depåv e r k s t a d e n vid B e r g n ä s i K r o n o b e r g s län, H a l l a n d s l ä n på d e p å v e r k s t ä d e r n a vid S ä v e i Göteborgs och B o h u s län s a m t vid H ä s s l e h o l m i K r i s t i a n s t a d s l ä n . M a l m ö h u s län h a r synts k u n n a r e d a sig m e d d e n kapacitet, n ä r a j ä m f ö r b a r m e d e n d e p å v e r k s t a d s , som e r b j u d s h o s de i länet r e d a n befintliga h u v u d gara g e v e r k s l ä d e r n a . P l a n s k i s s e r m e d tillhörande b e s k r i v n i n g a r och förteckning över verks t a d s u t r u s t n i n g å t e r f i n n a s i b i l a g o r n a nr 6—24. S o m f r a m g å r av v a d som o v a n f r a m l a g t s skulle i n v e s t e r i n g s k o s t n a d e r n a för de olika a l t e r n a t i v e n för vov-verkets v e r k s t a d s o r g a n i s a t i o n bliva: Centraliseringsalternativet Depåverkstadsalternativet

. 2 550 000: —- k r o n o r 2 595.000. — k r o n o r

Centralverkstad för revision och renovering av motorer. Av v a d som i det föregående r e f e r e r a t s a n g å e n d e p e r i o d i s k a revisioner f r a m g å r , att a n t a l e t m o t o r o b j e k t för p e r s o n b i l a r , lastbilar, v ä g h y v l a r , vägv ä l t a r och k r o s s v e r k totalt för h e l a l a n d e t u p p g å r till o m k r i n g 3 800 st. O m det förutsattes, att s a m t l i g a m o t o r e r ä r o s e x c y l i n d r i g a och att revision b ö r företagas v a r t tredje år, skola o m k r i n g 1 300 m o t o r e r r e v i d e r a s p e r år, och

38 eftersom motorerna äro antagna sexcylindriga, skola därvid omkring 7 800 cylindrar borras. En motorrenoveringsverkstad. som kommittén studerat, skulle vid uttagande av 2 200 arbetstimmar per år kunna behandla omkring 8 800 cylinderlopp per år. Med säkerhetsmarginal för tillfälliga driftstopp och uppkommande maskinfel samt med tagen hänsyn till reparationsbehov, som kunna uppträda utöver progammet för den periodiska revisionen, skulle denna prestation väl täcka det tidigare framräknade revisionsbehovet för omkring 7 800 st. cylindrar per år. I det studerade verkstadsprojektet äro verkstadsmaskinerna avvägda och samstämda med varandra med hänsyn till renoveringsbehovet å ena och deras prestandakapacitet å andra sidan, så att sammansättningen av maskinutrustningen skall vara den ur driftssynpunkt bästa. Vid ett eventuellt utförande av specialverkstaden ifråga kan givetvis ifrågakomma att förlägga den till plats, där depåverkstad finnes, men även om så sker måste den i lokalhänseende få antagas utförd såsom ett fristående etablissement. Byggnads- och utrustningskostnaderna har uppskattats lill c:a V2 milj. kr. Den endast preliminära utredning, som kommittén verkställt, visar hän på att antalet motorer i vov-verkets fordons- och maskinpark skulle för sill revisionsbehov skänka arbets- och driftsekonomiskt underlag för en verkets egen centrala molorrevisionsverkstad. Kommittén har likväl ej ansett sig böra fördjupa undersökningarna för anläggningen av en sådan i akt och mening att kunna framlägga ett positivt förslag. Kommittén anser det nämligen önskvärt att avvakta utfallet av den i det föregående omhandlade pågående bilverkstadsutredningen vid statens järnvägar. Kommittén anser nämligen, enligt vad som förut omnämnts, att vid denna järnvägsstyrelsens idredning bör i den statliga samordningens intresse beaktas och närmare utredas även frågan om möjligheten och lämpligheten av att utforma den för statens järnvägars behov ifrågasatta centrala bilverkstaden med en motorrevisionsavdelning så dimensionerad, att där skulle kunna utföras även vov-verkets och möjligen även andra statliga verks molorrevisioner. Tillsvidare skulle vov-verket i avvaktan på resultat av en sålunda utvidgad utredning fortsätta med anlitande av befintliga privata bilverkstäder, som äro specialutrustade för utförande av motorrevision och renoveringar i stordrift.

39 Administrationen för verkstadsrörelsen. För ledningen av arbetet vid depåverkstäderna, en fråga som kommittén vill avhandla först, erfordras en med arbeten av där förekommande olika slag väl förtrogen arbetsledare. Med hänsyn till verkstädernas ringa storlek och arbetsomslutning var för sig, kan dock ingenjörskompetens icke anses erforderlig för ledningen på tjänstestället, utan anser kommittén, att som föreståndare för depåverkstad bör vara tillräckligt med en kvalificerad verk' mästare. Behov av sådana verkmästare föreligger emellertid inom vägförvallningsområdena (länen) oberoende av om depåverkstäderna anordnas eller ej. I och med att vägunderhållet och även anläggningsarbetena allt mera omställts till maskinell drift, har antalet motorfordon och arbetsmaskiner, som av de berörda lokala förvaltningarna användas inom länen, ökat. Denna utveckling är ännu ej avslutad, utan pågår, som förut framhållits, en upprustning. Hittills har övervakningen av malerielens underhåll vilat på respektive vågmästare, i viss utsträckning med hjälp av ett antal vid styrelsens förrådsbyrå placerade resande verkmästare. Denna hjälp från centralorganet har emellertid kunnat lämnas endast mera sporadiskt. Antalet sådana verkmästare är nämligen mycket litet i förhållande till materielparkernas storlek och starkt spridda geografiska fördelning. I stort sett ha vägmästarna varit hänvisade till sig själva för all bedöma tillstånd och reparationsbehov hos den på deras arbetsområden stationerade materielen. Analogt är fallet när det gäller materiel, som brukas för anläggningsändamålen av olika vov-verket vidkommande slag. En del vågmästare äga naturlig fallenhet för här ifrågavarande arbete och har därjämte kunnat skaffa sig en längre praktisk erfarenhet, men många äro föga förtrogna därmed — vägmästarnas huvudsakliga arbetsuppgifter ligga inom annat område. Dessa förhållanden ha medfört, att redan vid nu förekommande materielutrustning ute i länen ett behov gjort sig gällande att erhålla maskintekniskt utbildad personal som hjälp åt vägförvaltningarna och vägmästarna för skötseln och underhållet av materielen. Än kraftigare måste delta behov göra sig gällande, då materielen ökats i numerär och särskilt då dess användning i och med ökad vägtrafik och därmed ökat vägunderhållsarbete intensifierats. Ur ekonomisk synpunkt sett lär också anställandet av ifrågavarande befälspersonal med all säkerhet vara berättigat i beaktande av de stora värden materielen representerar och de stora belopp, som dess revision och reparation betinga. Det torde därför vara berättigat förutsätta, att — alldeles oavsett hur verkstadsfrågan löses — verkmästare komina att anställas ute hos vägförvaltningarna i länen, som avgjord regel en inom varje län. Den verkmästare, som skulle hava till huvuduppgift atl vara förestån-

10 dare för depåverkstad, har kommittén emellertid ansett böra kunna användas även för att bereda vägförvaltningarna biträde vid den löpande skötseln av dem anförtrodda fordon och maskiner i huvudgaragen och deras serviceverkstäder. Mot en sådan anordning kan göras invändningen — vilken också under hand gjorts från någon vägförvaltnings sida — att en verkmästare icke kan medhinna båda dessa arbetsuppgifter i länet. Härvidlag måste emellertid beaktas förhållandet, att verkmästare i sin egenskap av föreståndare för depåverkstad h a r tillfälle att vid de förekommande revisions- och reparationstillfällena lära väl känna de materielobjekt, som pläga behandlas på depåverkstaden. Samma tillfälle erbjudes honom vid inspektionerna av serviceverkstäderna vid övriga garagegårdar inom länet, där materielobjekt kunna vara intagna för tillsyn eller reparation. Den ingående kännedom om maskiner och fordon, som verkmästaren härigenom efter hand förvärvar och vidmakthåller, medför, att hans resor till garageverkstäderna för inspektion och information k a n begränsas såväl till antal som tidslängd — icke sällan lär han kunna per telefon lämna sina anvisningar för materielens behandling. Givetvis blir det dock i varje fall nödvändigt för berörda verkmästare i en sålunda kombinerad arbetsuppgift att företaga resor och vara frånvarande från sitt tjänsteställe vid depåverkstaden. Med hänsyn härtill, men ej endast härtill, erfordras under verkmästaren vid depåverkstaden en i verkstadsarbetet deltagande verkstadsförman, vilken är så skickad, att han — som i övrigt förutsattes deltaga i utförande av arbete i verkstaden — kan under verkmästarens resor eller frånvaro i övrigt från verkstaden såsom vid semester, sjukdom o. dyl., utöva arbetsledningen vid verkstaden. Med en sådan organisation av administrationen anser kommittén, det skall vara möjligt för verkmästaren att tillfredsställande kunna sköta båda de diskuterade arbetsuppgifterna. Det förutsattes även, att verkmästarna skola medhinna kontroll av de arbeten, som kunna komma att anförtros enskilda verkstäder med undantag dock av motorrenoveringar vid de därför anlitade specialverkstäderna Det får även förutses, att verkmästaren skall behöva hjälp vid depåvcrkstaden för kontors- och innearbete, såsom med avlöningshandlingar, arbetsrapporter, underlag för statistik m. m. samt för mellanhavandena med förrådet. Vid en geografisk orientering av depåverkstad till depåförråden skall givetvis även förrådsförman vid depåförråd liksom annan där sysselsatt personal kunna efter tid och lägenhet biträda verkmästaren med kontorsarbete. Kommittén h a r emellertid likväl räknat med att för depåverkstad måste avses en kontorsarbetskraft i kontorsbiträdes tjänsteställning. Verkmästarens löneställning får icke sättas för låg, om det skall kunna bliva möjligt för verket att i konkurrens med privata verkstadsindustrien erhålla fullgoda arbetskrafter för tjänsten. Kommittén har i sin i det föl-

41 jande framlagda sammanfattande och jämförande kalkyl över administrationskostnaderna gjort ett antagande beträffande lönekostnaden för verkmästarna, som härflyter från jämförelser med, vad som plägar betingas vid de affärsdrivande verken. Kommittén har vidare i kalkylen beräknat, att endast halva kostnaden för verkmästaren skall anses belasta depåverkstadsdriften, enär kommittén velat antaga, att han, summariskt uppskattat, kommer att stå halva sin tjänstetid till visst förfogande för driften av garageverkstäderna m. m. allt av ovan berörda slag. För överledning och samordnande av depåverkstädernas arbete, teknisk och ekonomisk kontroll av deras drift m. m. erfordras även i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid maskincentralförrådets ökade omslutning och verksamhet något tillskott av maskin- och verkstadsutbildad befälspersonal. Härför synes böra avses en befattningshavare, vilken kommittén vill benämna verkstadsinspektör, placerad vid styrelsens förrådsbyrå och där närmast vid förvaltningen av maskincentralförrådet — detta sammanhängande med omständigheten, att driften vid depåverkstäderna är så intimt förbunden med dispositionerna för praktiskt laget allt, som ingår i maskincentralförrådets förvaltning. Verkstadsinspektören bör äga god verkstadspraklik med erfarenhet från sådana arbeten, som skola förekomma vid depåverkstäderna. Han bör äga ingående kännedom om de verkstadsmaskiner, som användas härför, ävensom i övrigt god allmän maskinteknisk utbildning. En person med dessa kvalifikationer kan inom den mekaniska industrien påräkna goda villkor och för alt kunna förvärva till vov-verket en sådan kvalificerad arbetskraft måste förutsättas, att tjänsten gives en därför avvägd lönegradsplacering. Kommittén har för sin här nedan gjorda kalkyl beträffande administrationskostnaderna räknat med att verkstadsingenjörer vid statens järnvägar och telegrafverket äro placerade i lönegrad A 26. Som chef för maskinavdelningen å förrådsbyrån fungerar som förut nämnts för närvarande under förrådsdirektören en byråingenjör med maskinteknisk utbildning. Löneställningen för dessa tjänstemän utgår kommittén ifrån bör i sammanhanget regleras på sätt som av väg- och vallenbyggnadsstyrelsen redan föreslagits. Förutom verkstadsinspektören r ä k n a r kommittén med att i styrelsen erfordras en medhjälpare till denne av sådan kvalifikation, att h a n skulle kunna enligt av verkstadsinspektören lämnade anvisningar handlägga jämförande statistik rörande det ekonomiska utbytet av driften vid depåverkstäderna. Det är angeläget att kunna erhålla en jämförelse dem emellan liksom mellan depåverkstäderna och andra i större eller mindre omfattning anlitade verksläder, såväl statliga som enskilda. — I det sammanhanget vill kommittén framhålla betydelsen av att avlönings- och andra administrationskostnader hänförande sig till verkstadsrörelsen ej summariskt påföras

42 n å g o t v e r k e t s a l l m ä n n a l ö n e k o n t o u t a n p å u n d e r k o n t i till det s a m l a d e driftsk o n t o t för v e r k s t a d s d r i f t e n , tagen som en rörelse för sig i n o m f ö r r å d s f o n dens r a m . — V i d a r e skall verkstaclsinspektörens m e d h j ä l p a r e k u n n a v a r a behjälplig m e d att u p p s ä t t a skrivelser och u t f o r m a a n v i s n i n g a r till depåv e r k s t ä d e r n a . H a n bör u n d e r v e r k s t a d s i n s p e k t ö r e n s f r å n v a r o p å inspeklionsresor, s e m e s t e r eller s j u k d o m m . m. k u n n a enligt av chefen för m a s k i n a v d e l n i n g e n l ä m n a d e direktiv o m b e s ö r j a n ö d v ä n d i g a expeditions- o c h a n d r a f ö r e k o m m a n d e l ö p a n d e g ö r o m å l . F ö r detta a r b e t e , som alltså torde delvis få u t f ö r a s g a n s k a självständigt, e r f o r d r a s en kontorsskrivare. Vid o v a n d i s k u t e r a d e a d m i n i s t r a t i v a u t r u s t n i n g m e d v e r k m ä s t a r e för d e p å v e r k s t ä d e r n a och f ö r v a l t n i n g a r n a i b l a n d a d tjänst och d ä r u t ö v e r m å h ä n d a n å g r a y t t e r l i g a r e v e r k m ä s t a r e vid v ä g f ö r v a l t n i n g e n i län, d ä r depåv e r k s l a d ej ä r förlagd, skulle k u n n a i n d r a g a s de sju r e s a n d e v e r k m ä s t a r e , som för n ä r v a r a n d e finnas i väg- och v a t t e n b y g g n a d s s t y r e l s e n vid dess förr å d s b y r å . Så länge m o t o r r e v i s i o n e r u t l ä g g a s p å e n s k i l d a v e r k s t ä d e r , erfordras emellertid i styrelsen, som förutsattes alltjämt h a h a n d o m k o n troll av dessa a r b e t e n , n å g o n p e r s o n a l för k o n t r o l l av dessa m o t o r a r b e t e n De sju v e r k m ä s t a r e , som n u ä r o a n s t ä l l d a vid styrelsen, k u n n a b e r ä k n a s f. n. ä g n a sin tid för k o n t r o l l av m o t o r r e v i s i o n e r i s å d a n u t s t r ä c k n i n g , alt det s a m m a n l a g t k a n a n s e s m o t s v a r a full sysselsättning för två s å d a n a befattn i n g s h a v a r e . Antalet v e r k m ä s t a r e , s o m i den följande b e r ä k n i n g e n förutsatts i n d r a g n a , h a r i enlighet h ä r m e d satts till fem. Det är emellertid atl b e a k t a , alt b e h o v e t av arbetstid för r e s a n d e k o n t r o l l a n t e r k o m m e r vid utvidgad egen kvalificerad v e r k s t a d s d r i f t att i det hela laget bliva m i n d r e , än o m revisioner och r e p a r a t i o n e r h ä n l ä g g a s till vov-verket u t a n f ö r s t å e n d e verkstäder. Efter en p å s å d a n t sätt d i s p o n e r a d p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n f r a m k o m m a följ a n d e å r s k o s t n a d e r för a d m i n i s t r a t i o n e n av dcpåvei k s t a d s s y s t e m e t varvid, då det h ä r e n d a s t är fråga o m en k o s t n a d s j ä m f ö r e l s e , r ä k n a t s m e d reallöner alltså inkl. rörligt tillägg och kristillägg, Lönekostnad (avrundade tal) Verkstadsinspektör i styrelsen 12 500: — ( Kontorsskrivare i styrelsen > 50w — 20 verkmästare vid depåverkstäderna — halva lönen 03 500: — 20 verkstadsförmän, varför endast viss del, hälften av lönen beräknas, enär de samtidigt med befattningsuppgiften skola utföra verkstadsarbete 48 000: — 20 kontorsbiträden 70 5 0 0 : - 201 000: Avgår kostnaden för fem verkmästare i styrelsen 34 000: — Summa årskostnad: 167 000: — F ö r alt k o m m a iill en rättvis b e d ö m n i n g av d e av k o m m i t t é n n ä r m a r e stud e r a d e två a l t e r n a t i v e n för v e r k s t a d s o r g a n i s a l i o n e n bör emellertid i jämförel-

sen också medräknas kostnaden för den personal, som erfordras hos vägförvaltningarna för skötseln av dem anförtrodda objekt samt för övervakning avarbetet vid huvudgaragens serviceverkstäder. I depåverkstadsalternativet inskränker sig denna kostnad till den halva kostnad för 20 verkmästare, som ej medräknats ovan, eller 63 500:— kronor. Totalkostnadsbeloppet att användas vid jämförelsen blir därmed för depåverkstadsalternativet 230 000: — kronor. Även i alternativet tre centrala verkstäder, erfordras i styrelsen en verkstadsinspektör. De kvalifikationer, som erfordras för denne, kunna i detta allernativet icke vara mindre än i depåverkstadsalternativet utan borde snarare vara större, då det här är fråga om verkstäder av annan och högre storleksordning. Kommittén har emellertid räknat med samma löneplacering i båda alternativen. Vid centraliseringsalternativ kommer utfallet av varje sådan verkstads drift att äga en större ekonomisk betydelse än utfallet av en depåverkstads drift tagen för sig. Med hänsyn härtill kan det vara befogat, att verkstadsinspektören mera fortlöpande och ingående följer driftresultatet vid sådana centrala verkstäder än vid depåverkstäderna. För att detta skall kunna ske borde egentligen erfordras flera medhjälpare åt verkstadsinspektören i centralorganet än vid alternativet med depåverkstäderna, men kommittén har likväl beträffande personalförändringarna i styrelsen förutsatt dessa lika i båda alternativen. Årskostnaden för administrationen i styrelsen vid alternativet med tre centrala verkstäder skulle därmed bliva följande: Lönekostnad (avrundade tal) Verkstadsinspektör 12 500: — Kontorsskrivare 6 500: — Summa årskostnad 19 000: — Uppsättningen av befäl och underbefäl vid en huvudverkstad med tillhörande förråd har kommittén i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen velat antaga till: Lönekostnad (D-ort avrundade tal) "1 verkstadschef (verkstadsingenjör) 11 000: — 2 verkmästare 12 500: — 2 verkstadsförmän 9 500: — 1 förrådsförman 4 500: 3 konlorsbiträden 10 500: — Summa årskostnad 48 000: — Efter en på sådant sätt disponerad personalorganisation framkomma följande årskostnader för administrationen av verkstadssystemet enligt alternativet med tre huvudverkstäder:

44 Styrelsen Personalutrustningen för 3 verkstäder Avgår kostnaden för fem verkmästare i styrelsen

Lönekostnad (avrundade tal) 19 000:— 144 000: — 163 000: — ~ 34 000: — Summa årskostnad: 129 000: —

För att komina till en rätt jämförelse med den ovan beräknade administrationskostnaden för depåverkstadsalternativet bör härtill läggas årskostnaden för det vid här förevarande alternativ erforderliga antalet verkmästare vid vägförvaltningarna. Här måste beaktas, att i alternativet med tre huvudverkstäder äro verkmästarna vid vägförvaltningarna helt avkopplade från det revisions- och reparationsarbete å objekten, som utföres vid de centraliserade verkstäderna, vilket medför, att dessa verkmästare icke erhålla den grundliga kännedom om resp. läns fordons- och maskinparker som i alternativet ined depåverkstäder och verkmästare i kombinerad tjänst. I alternativet med centraliserade verkstäder måste därför förutsättas en krävande ökning i verkmästarnas inspektionsresor och därmed i dessa tjänstemäns arbete för förvaltningsområdet. Huru stor denna arbetsökning kan beräknas bliva, kan ej bestämmas men måste antagas vara av sådan storleksordning, att därifrån icke kan bortses. Förutsattes ökningen bliva exempelvis 20 °/o, skulle antalet verkmästare för vägförvaltningarna i detta alternativ kalkylatoriskt bliva 12 (depåverkstadsalternativets 20 verkmästare på halvtid = 10 verkmästare + 2 0 % ) . Kostnaden för dessa 12 verkmästare uppgår till c:a 76 000 kronor. Den med depåverkstadsalternativets administrationskostnad jämförbara summa-kostnaden för centralverkstadsalternativet skulle därmed bliva c:a 205 000 kronor.

K o m m i t t é n s val mellan alternativen för väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsorganisation. En jämförelse ur investerings- och administrationskostnadssynpunkt mellan de i näst föregående bägge avsnitt av betänkandet diskuterade huvudalternativen för verkstadsorganisationen ger vid handen, att dessa vad investeringsbehovet beträffar äro ungefär likvärdiga, medan däremot centraliseringssystemet skulle kalkylationsvis ställa sig billigare vad administrationen beträffar. Den kalkylerade skillnaden skulle enligt förestående vara 230 000—205 000 — 25 000 kr. per år. Denna för centraliseringssystemet gynnsamma faktor kan emellertid ej få anses vara utslagsgivande. Vid de ytterligare bedömandena måste näm-

45 ligen beaktas, att systemet med depåverkstäder erbjuder ett flertal fördelar i driften av praktiskt slag, som bottna i driftsekonomiska värden, ehuru dessa ej låta sig på förhand kalkyleras. Bland sådana fördelar framträder depåverkstadssystemets tänjbarhet i dimensionering och kapacitet. Skulle möjligen erfarenheterna angående någon eller något antal depåverkstäders kapacitet giva vid handen under utvecklingens gång, att den ställer sig otillräcklig, så ligger i planläggningen för byggnaderna möjlighet, att vid sådant behov gradvis utbygga verkstadshallen — givetvis dock inom gränser, som betingas av övriga verkstadens vitala lokaliteter — för en relativt ringa köslnad. En tillbyggnad av exempelvis en lamell till verkstadshallen, beredande ytterligare två uppställnings-(arbets-) platser, betingar sålunda en kostnad av endast omkring 10 000 kronor. Till skillnad mot vad fallet är i centraliseringssystemet föreligger också vid det decentraliserade systemet en viss möjlighet för vov-verket att för något läns del, där enligt detta betänkande depåverkstad skulle anläggas, kunna uppskjuta slutliga avgörandet härvidlag i avvaktan på erfarenheter angående möjligheten att låta länet någon kortare eller längre tid betjänas av depå verk städer, som mera avgjort böra omedelbart anläggas i närgränsande län. Sådana något tveksamma fall finnas, såsom i Kalmar och Gävleborgs län. Kommittén vill erinra om vad som i det föregående anförts angående de stora möjligheter till samordning med huvudgaragen och depåförråden, som systemet med depåverkstäder erbjuder för ett allt fortgående gemensamt utnyttjande dels av lokaler, verkstads- och förrådsutrustning m. m., dels av befäls- och arbetarepersonal. Den närmare insyn, som depå verkstadssystemet medger de lokala förvaltningarna och bättre tryggar dem för att få sina revisions- och reparationsbehov tillgodosedda på sätt, som väl eller bäst tjänar deras användningsbehov för materielen, är ägnat, som även förut framhållits, att förebygga utvidgningar av anläggningar och drift av serviceverkstäderna vid huvudgaragen. I händelse av o fredsläge för landet erbjuder depåverkstadsalternativet fördelen med driftsanläggningarnas geografiska utspridning i mindre enheter, som likväl kunna samverka. Man måste vidare beakta det lör administrationskostnaden kalkylerade skillnadsbeloppets — 25 000 kr. — ringa storlek i förhållande till verkstadsrörelsens hela driftsekonomiska omslutning — uppskattad, incl. reparation av flytande materiel, till framemot 10 milj. kronor per år. I betraktande av allt detta har kommittén ej tvekat i valet mellan el t decentraliserat och ett mera centraliserat system för en vov-verkets egen verkstadsorganisation och vill alltså förorda och föreslå valet av det förstnämnda svstemet.

16 Verkstadsbehov för hamnväsendet. I det föregående har avhandlats behoven av verkstadsanordningar av olika slag samt tillgodoseende av behoven för behandling av materiel, avsedd för vägunderhållet, för vägbyggnaderna, för vov-verket åvilande flygfältsbyggnader samt för förekommande vatten- och avloppsarbeten. Kommittén har vid avmätandet av anordningarna för dylika verkstadsbehovs tillgodoseende förutsatt, att den föreslagna anordningen med depåverkstäder skulle kunna tillgodose även vissa geografiskt lämpligt orienterade behov av revisioner och reparationer, som kunna föreligga för materiel avsedd för hamnarnas, kanalernas och farledernas underhåll samt för de hamnbyggnader, vilka kunna komina att utföras i verkets egen regi. Detta gäller i avseende å behov, som ej lämpligen kunna tillgodoses i de tillfälliga större eller mindre förrådsverkstäder eller reparationssmedjor, som alltid plägar anordnas vid byggnadsplatserna, samt i de oftast mindre förråd med serviceverkstäder, som måste finnas vid hamnar, kanaler och andra farleder för förekommande löpande underhåll och drift av anläggningarna. Depå- och andra, förut berörda med vov-verkets verksamhet förbundna verkstäder kunna däremot ej tillgodose verkstads- och varvsbehandlingsbehovet för den verket tillhöriga flytande arbetsmaterielen. Enligt uppgift i det föregående ingå i denna materiel följande större enheter: 9 mudderverk 20 mudderpråmar 10 bogserbåtar och 6 ponton- och ångkranar. Verkstadsbehandlingen av den flytande materielen ställer sig annorlunda än beträffande den på land brukade, men förhållandena beträffande den flytande materielen i och för sig ställa sig även olika på ostkusten emot på syd- och västkusten. För ostkusten gäller att berörda materielobjekten äro relativt få och kusten lång. Transporterna av materiel för verkstadsbehandling skulle bli alltför långa och kostsamma, om man skulle vilja tänka sig behandlingen där sammanförd till en eller ett fåtal verkets egna verkstadsoch slipanläggningar. Samtidigt finnes längs kusten god tillgång på latitudvis spridda och i övrigt lämpligt belägna större eller mindre privata och marinens verkstäder med varvsutrustning och slipar av olika storlek och kapacitet. För behov av verkstadsbehandling, som ej kan bliva tillgodosett vid de ovan nämnda tillfälligt ordnade byggnadsförråden med sina reparationsverkstäder eller smedjor samt vid de förråds- och verkstadsanläggningar av

servicenatur, som i varje fall måste finnas vid de under vov-verkets förvaltning stående hamnarna, kanalerna och farlederna, anser kommittén alltså beträffande ostkusten, att vov-verket bör lita till och även kunna reda sig som hittills genom anlitande av privata jämte marinens verkstäder och varv. På syd- och västkusterna äro transportavstånden väsentligen kortare än på ostkusten och materielbeståndets geografiska spridning relativt mindre. Få här ifrågavarande kustpartier har även hittills förekommit viss vovverkets egen varvs- och sliparbetsverksamhet förlagd till platserna Barsebäcks h a m n och Lysekil. Dessa etablissement äro, särskilt det vid Lysekil, att förlikna med depåverkstäder i storleksordning och användningsart. Lysekilsverkstaden befinner sig även i gott tillstånd, äger en god utrustning och erbjuder en skäligen god kapacitet. Beträffande denna verkstad bör även bemärkas, att den också lämpar sig väl för underhåll och reparation av färjefarkoster för ett flertal vägväsendets färjleder i Bohuslän, från vilka färjefarkosterna kunna transporteras direkt sjöledes till Lysekil. I Barsebäcks hamn befinna sig verkstads- och slipanläggningarna i sämre tillstånd beträffande såväl anläggningarnas underhåll som den verkstadstekniska utrustningen. Etablissementet torde enligt ett inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upprättat och aktualiserat kompletteringsprogram kräva en investering av c:a 100 000 kronor för uppbringande i ändamålsenligt skick. En närmare granskning av detta kompletteringsprogram, som i varje fall bör genomföras, lär dock ligga utanför utredningsuppdraget för kommittén, som alltså begränsat sig till att konstatera, att varvsverkstäder i Barsebäck och Lysekil lämpligen böra bibehållas. Om kommittén icke har funnit skäl föreslå några särskilda verkstads-, varvs- och slipanläggningar för hamn- och farledsväsendets del å andra platser, än där sådana redan finnas, vill kommittén dock framhålla angelägenheten av att hamn- och farledsväsendets verkstäder i enlighet med den ledande tanken och linjen för förrådsfondens rörelse stämmes in helt i verkets förrådsorganisation och ställes under förrådsbyråns (förrådsdirektörens), enkannerligen maskincentralförrådets ledning och uppsikt på analogt sätt, som de föreslagna depåverkstäderna och i tillämpliga delar de till vägförv altningarnas huvudgaragegårdar anslutna verkstäderna. Den för verkstäderna ifråga lokalt erforderliga personaluppsättningen torde närmast kunna anses motsvara den, som beräknats för depåverkstäderna, och är redan i stort sett befintlig.

Aii I B : . - ,

48 Verkstadsbehov i samband med nitrevisioner å järnbroar. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens föreskrifter rörande broar, färjleder och andra konstbyggnader, »Tillsyn och underhåll av broar» skall viss periodisk nitrevision av järnbroar verkställas. Sådan revision skall beträffande större broar ske vart fjärde år. Total nitrevision skall verkställas vart tolfte år. Mindre broar skola undergå total nitrevision vart tolfte år. Det totala antalet nitade större broar uppgår till cirka 190 st. med en sammanlagd brolängd av ungefär 15 000 m. Antalet nitade mindre broar uppgår till cirka 2 300 st. med en sammanlagd brolängd av ungefär 33 500 m. Enligt en från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inhämtad uppgift skall nitrevision av järnkonstruktionerna i broar utföras av förslagsvis tre nitrevisionsgrupper, varje grupp bestående av en nitare samt en a två hantlangare. Bortsett från tid för resor och oförutsedda arbeten har vidare beräknats, att varje sådan nitrevisionsgrupp om tre man skall medhinna i medeltal cirka 10 m. bro vid total och 15 m. bro vid partiell nitrevision per arbetsdag. Sammanlagda uppskattade antalet gruppdagsverken per år skulle därmed uppgå till 570. Varje nitrevisionsgrupp är avsedd att utrustas med en mindre bensinmotordriven kompressor med pneumatisk borrmaskin, nit- och skrotham mare ävensom fältässja och diverse andra för utförande av mindre reparationsarbeten, gasskärning m. m. erforderliga redskap jämte utrustning. Materielen förvaras och transporteras i en särskild för ändamålet utrustad skåpbil. Som framgår av vad ovan anförts, är den materiella utrustningen, som faller på vardera av de tre nitrevisionsgrupperna, av en så ringa storleksordning, att några speciella verkstadsanordningar för ändamålet icke kunna behöva beredas. Eventuella reparationsbehov för materielen böra kunna väl tillgodoses icke endast vid någon lämpligt belägen depåverkstad utan även, om särskilda omständigheter så skulle kräva, vid någon av huvudgaragens serviceverkstäder. Lämpligt belägna tre depåverkstäder kunna var och en för sig tjäna som replipunkter för ett tremannalag av revisionsarbetare med deras utrustning. Vid ledighet från revisionsarbetet lära dessa arbetare även kunna och även böra beredas annat arbete i sålunda berörd depåverkstad.

40 Kommitténs hemställan. Med hänvisning till den jämförande utredning, som kommittén sålunda verkställt, vill kommittén förorda, att till grund för organisationen och det tekniska ordnandet av väg- och vattenbyggnadsverkels verkstadsrörelse lägges det decentraliserade system med depåverkstäder, för vilket kommittén i det föregående närmare redogjort. Kommittén vill förorda, att verket för de tekniska anordningarnas genomförande måtte beviljas ett kollektivanslag å beräknat belopp, omkring 2 600 000 kr., med frihet för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att göra de avvikelser från vad kommittén projekterat, som kunna befinnas önskvärda vid den slutliga bearbetningen inom verket av de av kommittén framlagda vägledande projekten. Kommittén utgår nämligen från att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid förslagets genomförande kan önska företaga en del avvikelser — såsom beträffande de av kommittén angivna platserna för depåverkstädernas förläggning, anläggningarnas detaljplanering m. m. Kommittén vill vidare förorda, att järnvägsstyrelsen gives i uppdrag att vid sin pågående utredning angående en central bilverkstadsanläggning för statens järnvägars behov även utreda i samråd med andra berörda verkstyrelser, huruvida det kan vara lämpligt att dimensionera en i en sådan slatens järnvägars bilverkstad ingående avdelning för motorrevisioner på sådant sätt, att där kunna upptagas motorrevisionerna även för väg- och vatlenbyggnadsverket, eventuellt även för andra intressesberörda statens verk och inrättningar.

50 Särskilt yttrande av ledamoten Hallgren. 1 anslutning till kommitténs betänkande och därtill anknytande förslag angående utbyggnad av vov reparationsanstalter till sådan kapacitet att de egna reparationsbehoven även i fråga om motorfordon i princip skulle tillgodoses får jag beträffande nämnda del av projektet reservationsvis anföra följande. Statliga kapitalinvesteringar i nya anläggningar böra icke ske i andra sammanhang än där påtagliga fördelar, i första hand av ekonomisk art, härigenom kunna påvisbart vinnas. Med tanke på vikten av god förebyggande fordonsvård synas de s. k. garagegårdarnas verkstäder motsvara nämnda krav, vartill gäller att dessa anläggningars kapacitet är tillräcklig för rationell löpande service och mindre reparationer till en kostnad, som icke torde nämnvärt kunna ned bringas genom val av andra alternativ för frågans lösning. Beträffande de s. k. depåverkstäderna synes nödvändigt att anlägga andra synpunkter. Först och främst kan då bringas i erinran att de militära tygverkstädernas bilreparationsverksamhet enligt konstaterande av riksdagens revisorer i dessas berättelse för 1944—1945 visat avsevärt lägre effekt än de privata verkstädernas tillåtna normer. I analogi härmed synas skäl föreligga för antagandet att lägre effekt än vid privata företag kan riskeras även vid de föreslagna depåverkstäderna, vilka i fråga om utrustning och organisation snarast torde bli ogynnsammare ställda än de avsedda militära reparationsanstalterna. överförandet av ytterligare produktiv personal till de föreslagna depåverkstäderna skulle med hänsyn till bristen på kompetent arbetskraft dess utom få en icke oväsentlig betydelse ur försörjningssynpunkt, om den totala reparationseffekten härigenom minskas enligt ovan anförda farhågor. Det synes ostridigt lämpligast att arbetskraften i ett bristläge som det nuvarande, vilket gäller såväl den rullande materielen som personalen, utnyttjas på de arbetsplatser där produktionen ligger högst. Denna synpunkt bör i dagens situation t. o. m. tillmätas större betydelse än själva kostnadsfrågan. Flera tecken tyda vidare på att utvecklingen i princip går mot ökad specialisering och fabriksmässig renovering av i olika motorfordon ingående såväl aggregat som detaljer. Detta skulle i princip innebära att den ordinära verkstadens uppgift inskränkes till ett i förhållande till själva reparationen enkelt utbyte, i stil med de redan vanliga motorrenoveringarna enligt bytessystem. En längre driven specialisering inom den privata bilbranschens ram måste otvivelaktigt medföra högre effektivitet i förhållande till ev. depåverkstäder, vilka dels finge mer allroundbetonade uppgifter, dels finge räkna med en även efter dagens standard relativt ordinär utrustning samt hindrande formaliteter i fråga om nyanskaffningar och utbyten, som komma att

51 motiveras av snabbt tekniskt framåtskridande. Även med utgångspunkt från en för dagen tillfredsställande utrustning kan förhållandet snart bli analogt med vad som konstaterats under utredningen, nämligen alt arbelet kan ha ställt sig tidsödande och kostsamt på garageverkstäder med deras klena utrustning och dåliga utrymmen. Å andra sidan vill jag erinra om alt de privata bilverkstädernas organisation, Bilverkstädernas Riksförbund, deklarerat sin uppriktiga vilja att till mötesgå vov beträffande företrädesrätt till reparationer och ekonomiska förmåner, vilket resulterat i ett efter överläggningar med representanter för vov utarbetat förslag till normalavtal. Detsamma tillförsäkrar de privata verkstäderna, vilka icke äro märkesrepresentanter, så anmärkningsvärt låg avans på bilreservdelar som 5—7 °/o. Med hänsyn till de privata verkstädernas stora antal, förmånligare läge för vov arbetsobjekt och totala kapacitet böra dessas möjligheter att tillgodose vov reparationsbehov icke underskatt s . Tvärtom torde vara ur alla synpunkter lämpligt att förlägga de egentliga revisionsarbetena 16- och 3-årsrevisioner) till privata verkstäder, vilka biträtt av Bilverkstädernas Riksförbund rekommenderat avtal och således icke hit avlasta enbart topparna i reparationsbehovet. Då det förutsatts att en utbyggnad med depåverkstäder skulle medföra en förbättring även med tanke pä mobilisering eller krigsfall, måste erinras om att överbefälhavaren i detta fall har dispositions- och bestämmanderätt samt alt behov och företrädesrätt komma att bedömas ur i första hand militär synpunkt och med avvägning i förhållande till samtliga föreliggande reparationsbehov. Fördelar kunna sålunda ur denna synpunkt icke påräknas, då även icke mobiliserad personal kommer alt disponeras på totalt sett lämpligaste sätt och utan hänsyn till anställningsförhållanden. Under hänvisning till ovan anförda skäl vill jag sammanfattningsvis föreslå, att utbyggnadsprogrammet — i varje fall t. v. — vad beträffar motorfordonsreparationer inskränkes till garagegårdar enligt utredningens förslag samt att för tillgodoseende av reparationsbehov som icke kunna omhändertas vid dessa garagegårdar, innefattande även 3- och 6-årsrevisioner, anlitas privata verkstäder enligt av Bilverkstädernas Riksförbund utarbetade normalkontrakt.

52 Bilaga 1.

Sammanställning över vid utgången av år 1945 i väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond redovisat antal motorfordon och arbetsmaskiner av viktigare slag.

Väghyvlar

Vägvältar

Traktorer

Krossar

51 Person- och paketbilar 15

13 Län

Lastbilar

B C D

5 E

28 F

31 G

27 II

9 I

8 K

9 L

40 M

19 N

•52

29 46

P

14 R

29 S

28 T

15 16

U

5 W

48 X

20 Y

44 Z

39 AC

35 BD

53 Bilaga 2.

Sammanställning över det antal motorfordon och arbetsmaskiner av viktigare slag, som beräknas ingå vid full upprustning i väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond. Län

Lastbilar

Person- och paketbilar

Väghyvlar

Vägvältar

Traktorer

Krossar

B € 1)

31 18 22 31 29 25

31 24

13 4

29 41

5 6 7

5 3 3 5 5 3

18 15 18 31 34

E F G II I K L M N O P B S T U W X Y Z AC JBD

40 43 64 77 50 75 23 24

36 56 86

26 16 12 26 32 16 27 38

75 68 53 42 95

26 32 22 20 33

89 90

22 42 31 49 49

66 71

83 87

45 37

36 16

5 3

15 37 38 25 25 53 41

3 13 15 4

45 24 24 45

10 13 6 8 5 5 8

31 51 39 55

10 17 7 8

48 855

10 190

4 3 3 7 10 5 7 4 4 5 3 2 5 5 6 5 6 7 115

28 28 11 11 28 28 18 22 43 31 37 18 18 35 32 49 35 37 40 665

Bilaga 3

P r o g r a m för periodiska revisioner å fordon och vägmaskiner.

Ar betsgruppering för revision av bilar. Större revision (S rev) (c:a 15 000 mil) Vart 6 år. (1 gang per fordon) Demontering och montering av motorn. Renovering av motor. > växellåda. » > kardan. » > bromsar, axlar, hjul och fjädrar samt styrinrättning. > : » lippanordning. Undersökning, rengöring, reparation och målning av chassi. Undersökning, rengöring och reparation av karosseri med hjulhus. Målning, fernissning och polering bättras eller förnyas. Klädseln omses och repareras. Ersattes då så erfordras med ny. Revision av hela elektriska utrustningen. Revision och ev. reparation av uppvärmningsanordningar. Tillsyn av märkning och skyltar. Provkörning och besiktning av fordonet. Ungefärlig tid för S rev. Lastbilar 390 timmar exkl. molorrenov. Personbilar 385 > »

Mindre revision (M rev) (c:a 7 500 mil) Vart 3 år. Demontering och montering av motorn. Renovering av motor,

55 3. 4. 5. 6. 7. 8.

Undersökning, rengöring och reparation av växellåda. Undersökning, rengöring och reparation av kardan. Undersökning och ev. reparation av axlar, hjul och fjädrar. Kontroll och erforderlig reparation samt smörjning av styrinrättlning. Rengöring, kontroll och erforderlig reparation av bromsanordningar. Rengöring av fordonet in- och utvändigt samt avhjälpande av härvid upptäckta felaktigheter. Bättring av målning å kaross och chassi. 9. Kontroll och justering av tippanordning. Ungefärlig tid för M rev. Lastbilar 155 timmar exkl. motorrenov. Personbilar 130 » >

Arbetsgruppering för revision av väghyvlar. Större revision (S rev) (c:a 7 000 tim.) Vart 6 år. (1 gång per maskin) 1. Demontering och montering av motorn. 2. Renovering av motor. 3. » » växellåda. 4. » » kraftöverföring. 5. » » bromsar, axlar, hjul och styrinrättning. 6. » > lyflanordning för hyvelbladet. 7. Undersökning, rengöring, reparation och målning av chassi. 8. » » » » > svängbord och hyvelblad. 9. s och * av förarhytt. 10. Målning bättras eller förnyas. 11. Revision av hela elektriska utrustningen. 12. Revision och eventuell reparation av uppvärmningsanordningar. 13. Tillsyn av märkning och skyltar. 14. Provkörning av maskinen. Ungefärlig tid för S rev. c:a 450 timmar, exklusive molorrenovering.

56 Mindre revision (M rev) ( c a 3 500 tim.) Vart 3 år. 1. Demontering av motorn. 2. Renovering av motor. 3. Undersökning, rengöring och reparation av växellåda. 4. » » » » » kraftöverföring. 5. » och eventuellt reparation av axlar och hjul. 6. Kontroll och erforderlig reparation samt smörjning av styrinrättning. 7. Rengöring, kontroll och erforderlig reparation av bromsanordning. 8. Rengöring, kontroll och erforderlig reparation av lyftanordning och hyvelbladet. 9. Rengöring, kontroll och erforderlig reparation av svängbord och hyvelblad. 10. Rengöring av maskin samt avhjälpande av härvid upptäckta felaktigheter. 11. Bättring av målning. Ungefärlig tid för M rev. c:a 200 timmar, exklusive motorrenovering.

A r b e t s g r u p p e r i n g för revision av vägvältar. Större revision (S rev) (c:a 6 000 timmar) Vart 6 år. Ungefärlig tid för S rev. c:a 400 timmar, exklusive motorrenovering.

Mindre revision (Mrev) (c:a 3 000 timmar) Vart 3 år. Ungefärlig tid för M rev. c:a 200 timmar. Då typer och modeller äro högst varierande kan något revisionsprogram ej angivas. Ovanstående antagande är grundat på hittillsvarande erfarenhet.

,)/

Arbetsgruppering för revision av traktorer. Större revision (S rev) (c:a 6 000 tim.) Vart 6 år. 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10.

Demontering och montering av motor. Renovering av motor. » » växellåda. » » kraftöverföring. » » bromsar, axlar, hjul och styrinrättning. » » kraftuttag för arbetsredskap eller remskiva. Undersökning, rengöring, reparation och målning av chassi. Revision av elektrisk utrustning. Målning bättras eller förnyas. Provkörning av maskinen. Ungefärlig tid för S rev. c:a 50 tim. för Fordson traktor, exkl. motorrenov. » 100 » » Munktells » » »

Mindre revision (M rev) (c:a 3 000 tim.) Vart 3 år. 1. Demontering och montering av motor. 2. Renovering av motor. 3. Undersökning, rengöring och reparation av växellåda. 4. » » » » » kraftöverföring. 5. » och erforderlig reparation av axlar och hjul. 6. Kontroll och erforderlig reparation samt smörjning av styrinrättning. 8. Rengöring, kontroll och erforderlig reparation av krafttuag för arbetsredskap eller remskiva. 7. Rengöring, kontroll och erforderlig reparation av bromsanordning. 9. Rengöring av maskinen samt avhjälpande av härvid upptäckta felaktigheter. 10. Bättring av målning. Ungefärlig tid för M rev. c:a 50 tim. för Fordson traktor, exkl. motorrenov. » 70 » » Munktells » » »

58 Arbetsgriippering för revision av krossvcrk. Stenkrossar A. Rullagerkross. (cirka 2 500 tim.) Vartannat år. 1. Demontering av krossen. 2. Undersökning av krossaxel och lager med utbyte av eventuellt felaktiga delar. 3. Undersökning och eventuellt erforderligt utbyte av brickpannor och slitmetaller i ledklaffar. 4. Undersökning av stativ med påsvelsning av slilskador. 5. Montering av krossplattor och sidokilar. 6. Undersökning och eventuellt erforderlig renovering av slyrlager och lager för transporthjul. 7. Utbyte eller reparation av utloppsränna och skyddsplåtar. 8. Målning och märkning samt provkörning. Ungefärlig tid för revision c:a 100 timmar. B. Glidlagerkross. (cirka 1 250 lim.) Varje år. 1. Demontering av krossen. 2. Undersökning av krossaxel och lager. 3. Eventuellt erforderlig svarvning och slipning av krossaxel. 4. Omgjutning och tillpassning av ramlager. 5. Ombussning och tillpassning av excenterlager. 6. Eventuellt erforderligt utbyte av brickpannor och slitmetaller i ledklaffar. 7. Undersökning av stativ med påsvetsning av slitskador samt montering av krossplattor och sidokilar. 8. Undersökning och eventuellt erforderlig renovering av styrlager och lager för transporthjul.

59 Utbyte eller eventuell reparation av utloppsränna och skyddsplåtar. Målning och märkning samt provkörning. Ungefärlig tid för revision c:a 125 timmar.

Sorterverk. (cirka 2 500 tim.) Vartannat år. Demontering av sorterverket. Undersökning och eventuellt erforderlig uppriktning och renovering avramverk. Undersökning och renovering av sortertrumma respektive skaksåll med bärrullar, axlar och lager. Undersökning och renovering av grävelevator med skopband samt drivoch bärrullar. Undersökning och renovering av lastelevator med skopband samt driv : och bärrullar. Undersökning och renovering av remskivor, ku gg växlar, knaphjul, drivkedjor, axlar och lager. Undersökning, upprik tning och renovering av lastficka. Undersökning och renovering av upplyftnings- och transportanordningar. Undersökning och erforderlig justering och komplettering av skyddsanordningar. Målning och märkning. Ungefärlig tid för revision 150 limmar.

60 Arbetsgruppering för revision av motorer för krossverk. Större revision (S rev) (c:a 7 500 tim.) Vart 6 år. 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10.

Demontering och hopmontering av motorn. Omborrning eller utbyte av cylinderblock. Renovering av vevaxel och lager, utbyte av kolvar. » » kuggväxlar, där sådana förekomma. » » bränslesystem. > <> smörjsystem. » » kylsystem. » > elektrisk utrustning, där sådan förekommer. Målning bättras eller förnyas. Provkörning av motorn. Ungefärlig tid för S rev. c:a 80 tim. för 1 cyl. ländkulemotor » 110 » » 2 » tvåtaktsmotor (Semidiesel) exklusive omborrning av cylinderblock och slipning av vevaxel.

Mindre revision (Mrev) (c:a 2 500 tim.) Vartannat år. 1. Demon tering och hopmontering av motorn. 2. Undersökning och uppmätning samt eventuellt omborrning eller utbyte av cylinderblock. 3. Undersökning och uppmätning av kolvar, utbyte av kolvringar. 4. » » erforderlig reparation av kuggväxlar. 5. » » » » bränslesystem 6. » » » » » smörjsystem. 7. » » » » » kylsystem.

61 Undersökning och erforderlig reparation av elektrisk utrustning. Rengöring av motorn samt avhjälpande av härvid upptäckta felaktigheter, bättring av målning. Provkörning av motorn. Ungefärlig tid för M rev. c:a 50 tim. för 1 cyl. tändkulemotor » 60 » » 2 » tvåtaktsmotor (Semidiesel) exklusive omborrning av cylinderblock och slipning av vevaxel.

62 F ö r d e l n i n g av a n t a l e t r e v i s i o n s a r b e t s t i m m a r LASTBILAR L Ä N

PERSONBILAR

Antal

Rev-tid per år

Antal

Rev-tid per år

å

VÄGHYVLAR Antal

B

Stockholms län

6 370

2 666

c

Uppsala län

3 640

1 548

24 D

Södermanlands län . . .

3 913

1 892

29 E

Östergötlands län

5 824

2 666

41 F

Jönköpings län

7 007

2 494

45 G

Kronobergs län

4 550

2 150

37 H

Kalmar län

6 825

2 236

36 I

Gotlands län

2 093

1 376

16 K

Blekinge län

2 184

1 032

15 L

Kristianstads län

6 006

2 236

37 M

Malmöhus län

6 461

2 752

38 N

Hallands län

3 276

1 376

25 O

Göteborg- o. Bohus län.

5 096

2 322

25 P

Älvsborgs län

7 826

3 268

53 R

Skaraborgs län

6 825

2 236

41 S

Värmlands län

6 188

2 752

45 T

Örebro län

4 823

1 892

24 U

Västmanlands län

3 822

1 720

w

Kopparbergs län

8 645

2 838

45 X

Gävleborgs län

4 277

1 892

31 Y

Västernorrlands län . .

7 553

3 612

51 Z

Jämtlands län

7 917

2 666

39 AC

Västerbottens län

8 099

4 214

55 BD

Norrbottens län

8 190

4 214

48 S U M M A

1 510

137 410

58 050

63 Bilaga h.

de olika o b j e k t g r u p p e r n a inom varje VÄGVÄLTAR

-j

TRAKTORER

KROSSVERK

länsområde.

S U M

M

A

Rev-tid per år

Antal

Rev-tid per år

Antal

Rev-tid per år

Antal

Rev-tid per år

Antal

1 300

3 150

16 949

2 625

10 874

3 150

12 656

5 425

19 058

5 950

21 126

4 900

16 165

4 900

18 441

1 925

7 491

1 925

7 130

1 300

4 900

18 599

1 500

4 900

19 947

3 150

11 017

1 000

3 850

15 129

1 300

7 525

25 735

5 425

19 606

6 475

21 190

3 150

13 026

3 150

11 830

6 125

23 383

1 000

5 600

16 232

1 700

8 575

27 086

6 125

21 735

6 475

25 666

1 000

7 000

25 749

19 000

2 645

116 375

4 010

425 820

10 1 Fl 15

w

Bilaga 5.

[Beskrivning till planskiss för alternativet till tre platser centraliserade större verkstäder. [erksladens storlek har bestämts genom att vov-verkets totala revisionsiv uppdelats på tre verkstäder av samma storlek. Totala aiilale.t reparaiplatser i verkstaden är 35, fördelade med 32 i verkstadshallarna, två i medjan och en i målarverkstaden. •erkstadehs dimensioner, ca 71 m X 30 m = ca 2150 m2, har gjort att [ekonomilokalerna måst förläggas så centralt som möjligt för att därigenom onödiga tidsförluster skola uppstå vid exempelvis avhämtning av materiel frun förrådet. Be bägge verkstadshallarna med vardera 16 reparalionsplatser stödja sig på i miilcn av byggnadsplanen förlagda hjälpverks läder och ekonomilokaler. Maskinavdelningen är gemensam för båda hallarna. I båda verkstadsKlarna har inlagts såväl inspektionsgrop som en två-tons telfer. Varje Hstadsbänk är avsedd att betjäna två reparalionsplatser. Målarvcrkstainnehåller box för sprullackering, utrustad med speciella ventilationsan•fningar, samt en avdelning för handmålning. Smedjan erbjuder utrymme for två uppställningsplatser för fordon och maskiner, j i l l matsalen, vilken beräknats för 52 personer, har anslutits ett mindre fteringsnim jämte värmeskåp för uppvärmning av medhavd mat. OmUidningsrumiiiet, till vilket anslutits tvätt- och loalettutrymmen, har di•»ionerats för 75 personer. — Verkstaden beräknas normalt sysselsätta Jmekaniker, 2 förmän, 2 verkmästare, 3 kontorister samt 1 verkstadschef, 70 personer. — För verkmästarna, som antagas skola tjänstgöra en jjardura verkstadshallen, har avsetts verkmästarekontor, ett for vardera. Bllorsutrymmena, som ha separat ingång utifrån, korrespondera mot verkstaden.

uppvrliuiinypuTS rit H U M

^ l

II

il

II

•umiTsA >

1I I M

! \\^ 3 -

•

J

- J

' <. , urPiTAiLiiinwFim ek cinon

Bärskild elektrisk verkstad med avdelning för ackumulatorladdning har 'inordnats, ffill reservdels förrådet har anslutits godsemottagning. [Erforderlig verkstadsutrustning är upptagen i bilaga 6.

m^T «

nmniintui) biTuuinnwun \\\ Tia m »UTSEE iwmuKUK ITIHC vtuuliti

5 Q==p== D ,

WltlurtlttUt, TILL Till TK PLÄTStZ ttmUUtEUOt sTieit

iftEVsrlKt

(37 Bilaga

6.

Förteckning över verkstadsutrustning för vardera av de till tre platser centraliserade större verkstäder. Verkstadshallarna: Arbetsbänkar Kompressorer relfrar Lyft till groparna Handborrmaskiner Montörlådor Skruvstycken

51 m 2 st. 2 » 2 » 6 » 60 » 34 »

2200 4 000 4000 1600 1500 9 500 3 500

Summa 26 300

26 300:

Maskinavdelningen: Svarv m gap Bänksvarv Fräsmaskin Kipphy vel Pelarslipmaskin Pelarborrmaskin Bänkborrmaskin Ventilomslipningsmaskin Ventilsätesslipmaskin iassvetsaggregat Hydraulisk press, 100 ton Tvättank

1 st. 1 » 1 » 1 » 2 » 2 » 1 » 1 » 1 » 1 » 1 » 1 »

7 000 1000 7 000 3 700 1600 1 100 570 1200 700 100 2 000 1000

Summa 30 570 -

30 570:-

Smedja: Jmidesässja, dubbel m fläkt Pelarborrmaskin Kallsåg Smärgelmaskin. iassvetsaggregat Elsvetsaggregat Gradsax Handborrmaskiner Smidesstäd och riktstäd Planskiva Handtråvers, 4 ton Skruvstycken, smides Plåt- och profiljärnsax Luftverktyg Diverse smidcsverktvg

1 1 1 1 1 1 1 2 2 1 1 2 1 2

800 700 700 800 600 2100 800 700 500 500 2 400 150 600 600 050

S u m m a 12 600

12600: -

68 M

ålarverkstad: Evakueringsanläggning Färgsprutor m. m

El

1 st.

4 500: — 1000: —

Summa

5 500:-

1 st.

1 800: 1 000: —

Summa

2800:-

5 500:-

verkstad: El provningsanläggning Mät-, kontroll- och handverktyg

2800:-

Ackumulatorladdning: Laddningsaggregat Övrig utrustning

1 000: — 100: — Summa

Reservdels-

och

1 100: -

verktygsförråd:

Reservdels- och verktygsskåp c:a 90 m Div. mät-, hand-, special- och standardverktyg

22 000: — 30 000: — Summa 52000: -

Godse

1 100: —

52 000: -

mottagning: Div. inventarier

Matsal

och

100: — Summa

100:—

11 s t. 52 » 3 » 1 „

500: 1 000: 500: — 500: —

Summa

2500:-

75 si. (3 »

2 600: — 180: —

Summa

2 780:-

400: —

serveringsrum:

Bord Stolar Värmeskåp elspis

2 500: —

Omklädningsrum: Klädskåp Bänkar

2780:-

Kontor: Diverse möbler och inventarier

2500: — Summa

<

2 500:— Summa Oförutsett

2 500: — 139050:10 950: —

Summa summarum

150 000: —

(59

Bilaga 7.

Principerna för depåverkstadsbyggnaderna. Anordnandet av å sid. 36 angivna 20 st. depåverkstäderna är som framgår av å sid. 37 intagen tablå avsett att ske på tvenne sätt, dels genom nödiga omoch tillbyggnader av redan befintliga huvudgarage för vägunderhållstjänslen samt dels genom nybyggnader, som samtidigt skola tjäna som huvudgarage för vägunderhållstjänsten. I båda fallen förutsättas lokaliteter anslutna även för depåförråd. Undantagslöst har den principen tillämpats vid planläggandet, att tillbyggnadsmöjligheter givas för de i anläggningen ingående verkstads- och garagehallarna. Verkstadshallen resp. garagehallen hava därför placerats på var sin sida om de i byggnadens mitt placerade kontors-, förråds- och manskapslokalerna. Även sistnämnda lokaler kunna vid behov i motsvarande mån utökas, ettdera genom ianspråktagande av utrymme i den utvidgade garagehallen eller genom direkt tillbyggnad. Samtliga depåverkstäder äro i princip utrustade med förutom själva verkstadshallen ovan omnämnda hjälplokaler, som närmare bestämt utgöras av omklädningsrum med anslutet tvätt- och toalettutrymme jämte torkrum, matrum, verkstadsförråd, verkstadskontor, vägmästarekontor, utrymme för laddning av motorbatterier jämte vaskrum för demonterade maskindelar. I anslutning till verksladshallen, som försetts med inspektionsgrop och travers, finnes en mindre avdelning för verkstadsmaskinernas uppställning saml separat smedja med direkt infart från garagegården. Den för depåverkstäderna erforderliga verksladsutrustningen framgår avbilaga nr 8. De för resp. om- och tillbyggnader av huvudgarage för anordnande av depåverkstad vid desamma erforderliga lokala åtgärderna framgå av en kortare beskrivning vidfogad för byggnadsföretagen uppgjorda plantcckningarna. Planteckning till de å sid. 37 angivna depåverkstäderna, som äro avsedda att nybyggas, är bifogad som bilaga nr 9.

70 Bilaga 8.

Förteckning över verkstadsutrustning för depåverkstad. Maskiner

m.:

Handborrmaskiner Pelarborrmaskin Elsvetsaggregat Gassvetsaggregat Handtravers, 4 ton Hydraulisk press, 70 ton Kallsåg Likriktare Kompressor Pelarslipmaskin Svarv 8" med gap Svetsbord Ventilomslipningsmaskin Ventilsätesslipmaskin . . . Nithammare, luft Skrothammare, luft Handslipmaskin, luft . . . Verktyg och övrig utrustning

1 150 600 1 750 400 2 500 1200 750 650 1200 500 6 500 300 850 700 350 300 300 Summa 20 000 — 10 000 -

20 000: 10 000:

Summa kronor 30 000:

71 Bilaga 9.

Nybyggnad för depåverkstad i kombination med huvudgarage. Som framgår av å sidan 37 intagen tabell har kommittén föreslagit nybyggnad av depåverkstäder i anslutning till samtidigt av vov-verket planerad nybyggnad av huvudgarage uti nedanstående fem län. E I HL S U

Län Östergötlands län Gotlands län Kristianstads län Värmlands län Västmanlands län

Ort Gistad Roma Hässleholm Ueje Kolbäck

Den lör dessa depåverkstäder upprättade normalplanen har baserats på vov-verkets standardritning till garage typ II. Se bilaga n r 25. Bredden på verkstadsbyggnaden h a r hållits i överensstämmelse med denna standardritning. Oljeförrådet har inflyttats i ekonomiavdelningen och där anslutits till verkstadsförrådet; detta för att dels erhålla bättre kontroll samt dels för att även verkstadens behov av olja skall kunna utlämnas därifrån. Vägmästarekontoret har bibehållits oförändrat. Manskapsrummet har utökats från ca 14 m2 till ca 21 m 2 . Omklädningsrummet h a r förlagts så att dagsljus k a n erhållas och plats har där beräknats för ca 26 klädskåp. E n urionar jämte ett ytterligare WC har anordnats. Verkstadsförrådet har utökats från 19 m 2 till 33 m 2 . Verkstadskontoret är avsett för verkmästaren jämte ett biträde. Smedjan, i vilken kan intagas ett fordon eller vägmaskin, håller måtten 9,1 X 5,3 m. Till maskinavdelningen i verkstadshallen, som är avsedd inrymma bl. a. 1 svarv, 1 pelarborrmaskin och 1 smärgelmaskin, har anslutits ett mindre vaskrum för demonterade delar jämte utrymme för laddning av ackumulatorer. Verkstadshallen h a r utrustats med en port för varje reparalionsplats. Arbetsbänkarna ha uppställts framför fönstren, vilka breddats väsentligt från garageritningens mått. Av revisionsprogrammet framgår att visst sprutmålningsarbete kan förekomma. Då detta arbete emellertid är av obetydlig storlek och egentligen blott kräves för personvagnar, har särskild sprutbox icke förutsatts erforderlig, utan torde arbetet i förekommande relativa fåtal fall få utlämnas till utomstående verkstad. Övrigt målningsarbete förutsattes utfört vid respektive arbetsplats. I det för garagegården erforderliga kallförrådet, förlagt enligt normalplanen till gårdsplanen, ha nödiga merutrymmen berelts.

73 Bilaga 10.

Stockholms

län.

i Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Hammarby för anordnande av depåverkstad i Stockholms län. I Depåverkstaden uppföres väsentligen som tillbyggnad till det befintliga garaget, varvid däri ingående tvenne verkstadsplatser utnyttjas. Befintliga utrymmen för förråd och personallokaler i garaget tagas helt i anspråk, varBid med undantag för vägmäslarkontoret hel inredning erfordras. Smedja tillbygges i anslutning till verkstaden. Ytterligare tillbyggnadsmöjligheter föreligga i full utsträckning. Totala till- och ombyggnadskostnaderna ha beräknats till 110 000 kr., vartill kommer den i bilaga nr 8 upptagna verkstadsutrustningen, beräknad 111 30 000 kr. Investeringskostnaderna för depåverkstaden belöpa sig sålunda till '0 000 kr.

0 I

L

„d

I

'

'»

3 I I I

J

ismunuB vin

-vkm

Bilaga 11.

Södermanlands

T

"C

"~l

län. w n u - vit,sit

Ny- och ombyggnad av huvudgaraget i Flen för anordnande av depåverkstad i Södermanlands län. Stadsplaiiebestäiin.u..6erna för den befintliga garagetomten medgiva icke utförande av tillbyggnad å garaget på grund av att denna byggnad är placerad i gränslinjer till områden, som ej få bebyggas. Depåverkstaden måste därför inrymmas i en från garagebyggnaden fristående byggnad med front mot huvudvägen. I befintliga garaget bibehållas nuvarande manskapsrum, tvättrum och vägmästarkontor. Omklädningsrum och torkrum anordnas. Befintliga verkstadsrum och smedjerum ombyggas till garage. Den fristående byggnaden för depåverkstaden kommer sålunda att innehålla de egentliga driftslokalerna, vari även inräknats verkstadskontoret. Tillbyggnadsmöjligheter föreligga i full utsträckning. Totala ny- och ombyggnadskostnaderna h a beräknats till 120 000 kr., vartill kommer den i bilaga nr 8 upptagna verkstadsutrustningen, beräknad till 30 000 kr. Investeringskostnaderna för depåverkstaden belöpa sig sålunda till 150000 kr.

SITUATHMPUH

SUll 1:21111

2 vsHMM«onroi

] a

QAWW

VEraTABSFilUD

Su» <!*w i J

t I

* I

* I

5 l_

rttJUt

TILL DlMVKftttD I PLttl

stoKMAtlLADi LAN

77 n

Bilaga 12.

Jönköpings

vEMVTAwriwip

län.

"

"

IB

H C

H 3

L

"

" =n=

ii

inmurarn. I

:

I

Ttttt

Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Tenhult för anordnande av depåverkstad i Jönköpings län.

HT

Au.uoon.

snttMA

a

TVÄITlUfl AASKIIUW VASK

mim Eun

VHlSAPSttmTOB

nzi Anordnande av depåverkstad genom tillbyggnad av garaget medför alt större delen av lokalerna för depåförrådet tages i anspråk för inredande av manskapslokaler, kontor och verkstadsförråd, varjämte vägmästarområdets arbetsförråd blir något minskat. Vidare torde nuvarande smedja med intillliggande skjul behöva rivas för att bereda plats för verkstadshallen. Ur brandskyddssynpunkt erfordras att delar av den befintliga byggnaden, som skall utnyttjas för verkstaden, givas avsevärd komplettering. Tillbyggnadsmöjligheter föreligga i full utsträckning. Totala till- och ombyggnadskostnaderna ha beräknats till 110 000 kr., vartill kommer den i bilaga nr 8 upptagna verkstadsutrustningen, beräknad till 30 000 kr. Investeringskostnaderna belöpa sig sålunda till 1A0 000 kr.

it

i

il

i.

.1

AWT*P4IUD i

ii

i

i

KWITIK SKHAl

km Lin l„ VttlttTAD

I

—i— —

1#

l

5 A

1 I

I 1

riisui» TILL DEPåVtUtttö \ Tcnuua kAf)W> un ^7

-*->

• I MW. L t i r

fl

10 ti

J

79 Bilaga 13.

Kronobergs

län.

Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Bergsnäs för anordnande av depåverkstad i Kronobergs län. Depåverkstaden utföres såsom tillbyggnad till befintligt garage, varvid ungefär halva byggnaden i stort sett nyinredes med bibehållande av väggstommen. Viss del av garagebyggnaden rives för nybyggnad i brandsäker konstruktion. I anslutning till denna byggnadsdel skall verkstaden uppföras. Tillbyggnadsmöjligheter föreligga i full utsträckning. •Totala till- och ombyggnadskoslnaderna ha beräknats Lill 100 000 kr., vartill kominer den i bilaga nr 8 upptagna verkstadsutrustningen, beräknad M 30 000 kr. investeringskostnaderna belöpa sig sålunda till 130 000 kr.

(i _ «ieu

81 Bilaga Ii.

Kalmar län.

Till- och ombyggnad vid h u v u d g a r a g e t i Ålem för a n o r d n a n d e av d e p å v e r k s t a d i Kalmar län. Verkstaden utföres som en från garaget fristående byggnad innehållande verkstadshall, smedja, verkstadsförråd, verkstadskontor samt erforderliga manskapslokaler. Vägmästarkontor och arbetsförråd finnes inrymt i det befintliga garaget. Tillbyggnadsmöjligheter föreligga i full utsträckning. Totala byggnadskostnaderna ha beräknats till 110 000 kr., vartill kommer den i bilaga nr 8 upptagna verkstadsutrustningen, beräknad till 30 000 kronor. Investeringskostnaderna för depåverkstaden belöpa sig sålunda till HO 000 kr.

Sou Mm Q

iiiiiimiL

t I

» I

A 1

S 1

FIKUK, TILl DtPAVKOT I Ältfl

IQ n

J

83 Bilaga 15.

Göteborgs och Bolins

ta,w

län.

I

Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Säve för anordnande av depåverkstad i Göteborgs och Bohus län. I befintlig garagebyggnad, som är uppförd i enlighet med vov standardritning till huvudgarage typ II, har smedjerummet utökats genom att den mot nuvarande verksladsförråd gränsande väggen förlängts. Härigenom erhåller smedjan måtten 10,5 X 5,7 m. Befintlig skorsten och ässja bibehållas. Inom härigenom avgränsade övriga utrymmen anordnas verkstadskontor, lokal för laddning av ackumulatorer, vask för demonterade delar, tork och toalettutrymmen. Befintligt torkrum borttages. I omklädningsrummet uppsattes en skärmvägg till tvättrummet. Entréer, vägmästarekontor och manskapsrum bibehållas oförändrade. Den planerade reparationsverkstaden förlägges gränsande till smedja och verkstadskontor och förbindelsegång. Verkstadsförrådet placeras i tillbyggnaden. Dörrar från reparationsverkstaden till smedjan upptagas vid maskinavdelningen. Portar till smedjan anbringas vid rummets ena kortsida. Tilibyggnadsmöjligheter föreligga i full utsträckning. Totala till- och ombyggnadskostnaderna ha beräknats till 90 000 kr., vartill kommer den i bilaga nr 8 upptagna verkstadsutrustningen, beräknad till 30 000 kr. Investeringskostnaderna bli sålunda 120 000 kr.

1I

I E

**<!

KNWtTIIIWVtHmt

I^'l

U'^^)|

iwnunuin

g

;>• .•+mu>±u * ^ i w ^ .

Hnnn

ITS'

nuunvnmu

»

unv

igjimjL gwui

1WS1WM

SttU U l l 1

1 J=_J

*

'

riWAt

5 I

I

TILL DEPÄVEWSM5 I SAVE

C*TE5Qltt,S-UlU M W » LMt

85 Bilaga IG.

r •i

Älusborgs län.

Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Rångedala för anordnande av depåverkstad i Alvsborgs län.

I!o Nuvarande garaget är uppfört i två våningar. Större delen av övervåningen utnyttjas lör närvarande som förråd, vilket med undantag för en mindre del tages i anspråk för anordnande av personallokaler. I förlängning av garagets bottenvåning uppföres en tillbyggnad innehållande verkstadsförtad och smedja med trappförbindelse till lokalerna å garagets övre våning. Verkstadshallen ulföres som vinkelbyggnad till det sålunda förlängda braget. Tillbyggnadsmöjligheler föreligga i full utsträckning. I Totala till- och ombyggnadskoslnaderna ha beräknats till 105 000 kr., Wrtill kominer den i bilaga nr 8 upptagna verkstadsutrustningen, beräknad [till 30 000 kr. Investeringskostnaderna för depåverks taden belöpa sig sålunda till 135000 kr.

n

ritSLAl TILL KlMtlinUI I JifhlHJLk

liwsins vin 5

.

i

.

.

.

i-

87 Bilaga 11.

Skaraborgs län.

Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Hjulsbro för anordnande av depåverkstad i Skaraborgs län. Nuvarande garagets halva övre våning, som nu utnyttjas som förråd, läges |i anspråk för inredande av kontorslokaler, personalutrymmen och verkjstadsförråd. Verkstadslokalen anslutes till garaget genom vinkelbyggnad mal golvplan i ungefär samma höjd som garagets nedre plan. Förbindelse mellan verkstad och sekundäratrymmen sker genom trappa. Smedja anordnas i garagets bottenvåning, varvid två garageplatser och ett oljerum tagas i anspråk för ändamålet. Tillbyggnadsmöjligheler föreligga i full utsträckning. Totala till- och ombyggnadskostnaderna ha beräknats till 100 000 kr., vartill kommer den i bilaga nr 8 upptagna verkstadsulrustningen, beräknad till 30 000 kr. Investeringskostnaderna belöpa sig sålunda till 130 000 kr.

89 Bilaga 18.

Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Sannahed för anordnande av depåverkstad i Örebro län. J Markområdet för garaget vid Sannahed medgiver att depåverkstaden utrores som tillbyggnad av nuvarande garaget med den egentliga verkstadsdelen förlagd i vinkel till det förlängda garaget. Inga utrymmen behöva tagas ifrån befintligt garage. •Tillbyggnadsmöjligheter föreligga i full utsträckning. hTotala till- och ombyggnadskostnaderna ha beräknats till 100 000 kr., [Vartill kommer den i bilaga nr 8 upptagna verksladsutrustningen, beräknad till 30 000 kr. •Investeringskostnaderna belöpa sig sålunda till 130 000 kr.

>

91 Bilaga 19.

IKIAUIM

Kopparbergs

lån.

Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Stennäset för anordnande av depåverkstad i Kopparbergs län. Tre garageplatser i nuvarande garagets övervåning tagas i anspråk för inredande av manskapslokaler, verkstadsförråd och kontor m. m. Befintligt vägmästarekontor bibehålles oförändrat. Övriga delar av verkstaden inrymmas i en tillbyggnad med golvplan i höjd med garagets övre våningsplan. Flyttning av befintligt förrådsskjul nödvändig. Tillbyggnadsmöjligheter föreligga i full utsträckning. Totala till- och ombyggnadskostnaderna ha beräknats till 105 000 kr., vartill kommer den i bilaga nr 8 upptagna verkstadsutrustningen, beräknad till 30 000 kr. Investeringskostnaderna belöpa sig sålunda till 135 000 kr.

rittlM, Till DtftVtUVW I STMlta

Kimt&utt lin Suu Uoo Q

l

3>

k

'••-'

I

!

I

i

5 IQ «

93 Bilaga 20.

Gävleborgs län.

Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Bollnäs för anordnande av depåverkstad i Gävleborgs län. Verkstadshallen för depåverkstaden utföres som vinkelbyggnad till nuvarande garaget på sådant sätt att däri befintlig verkstad och smedja utnyttjas som smedja, verkstadsförråd och verkstadskontor. Garagets manskapslokaler, som i vissa delar erfordra komplettering och ändring, utökas genom tagande i anspråk en befintlig snickare- och målarverkstad, som kan inrymmas i annan befintlig byggnad. Nuvarande vägmästarkontor i garaget beröres icke av tillbyggnaden. Tillbyggnadsmöjligheter föreligga i full utsträckning. Totala till- och ombyggnadskostnaderna ha beräknats till 110 000 kr., varvartill kommer den i bilaga nr 8 upptagna verkstadsutrustningen, beräknad till 30 000 kr. Investeringskostnaderna för depåverkstaden belöpa sig sålunda till U0 000 kr. S o u i ZQO o

<

% % A

5 FtalAt. ULL DCPÅVKKTAD I ROlinÅs

tkt&oecs lin

95 Bilaga

Västernorrlands

21.

län

Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Sollefteå för anordnande av depåverkstad i Västernorrlands län. Smedjan förlägges i det i garaget befintliga förrådsrummet i källarplanet. Befintliga t a k b ä r a n d e pelare avväxlas och borttagas. Nuvarande smedja och förråd för reservdelar omändras till manskaps- respektive omklädnadsrum. Planerade reparationsverkstaden anslutes till nuvarande verkstadshallen, i vilken inrymmas erforderliga u t r y m m e n för tvätt- och toalettrum samt verkstadsförråd. Några ingrepp i byggnaden utöver ovannämnda avväxling behöva ej vidtagas. I den nybyggda delen av verkstadshallen inrymmas verkstadskontor, lokaler för laddning av ackumulatorer jämte vask för demonterade delar samt maskinavdelning. Tillbyggnadsmöjligheter föreligga i full utsträckning. Totala till- och ombyggnadskostnaderna ha beräknats till 100 000 kr., vartill kommer den i bilaga nr 8 upptagna verkstadsutrustningen, beräknad lill 30 000 kr. Investeringskostnaderna för depå verkstaden belöpa sig sålunda till 130 000 kr.

§ —i

i

Stau 1:2.00 a |IIHIIIUV

7 — 46191;

*

i

i

10 M

I

cfaSLM* T i l l DEPÅVtmTAD I SOLLEFTEÅ VÅSTCEMKElAtlDS l i n

07 Bilaga 22. 3IE eSPAMTIOtlSVEIIISTAO

Jämtlands

län.

Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Brunflo för anordnande av depåverkstad i Jämtlands län. I källarvåningen till befintliga garagebyggnader anordnas omklädningsrum genom att befintligt manskapsrum något utökas. Befintliga förrådslokaler sammanbyggas till vägmästarekontor. Utmed trappuppgången från pannrummet anordnas en passage avsedd såsom entré till vägmästarekontor och manskapsrum. Smedjan utökas genom att en vägg något utflyttas. I nuvarande verkstadslokalen inrymmas verkstadsförråd, verkstadskontor, maskinverkstad, lokal för ackumulatorladdning, vask för demonterade delar jämte toaletter. Passage anordnas mellan smedjan och den tillbyggda verkstadshallen. Tillbyggnadsmöjligheler föreligga i full utsträckning. Totala till- och ombyggnadskoslnaderna ha beräknats till 95 000 kr., vartill kommer den i bilaga nr 8 upptagna verkstadsutrustningen, beräknad 111130 000 kr. Investeringskostnaderna för depåverkstaden belöpa sig sålunda till 115000 kr.

EABM.I

-sBs HTTtnvimnt IWOTiMH

ttWMUt MUJjM

StAU Vim

KiuMVÄnini, i KtiBTin u w u o

l

1 I....I

'

I

S

A

5 I — I — I —

is n

J

Ftzsut, mi BrtwtKW t Muitru iltmwos lin

99 Bilaga 23.

Västerbottens län.

Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Vännäs för anordnande av depåverkstad i Västerbottens län. I befintlig garagebyggnad borttages en innervägg för att giva manskapsrummet erforderlig storlek. Befintlig smedja utökas genom borttagande av en innervägg. Särskild infart från verkstadssidans gavel till smedjan anordnas. Kontor för verkmästare anordnas. Toalettavdelning inrymmes i befintligt utrymme genom uppsättande av mellanväggar samt inmontering av WC och duschar. Mellan befintliga garagebyggnaden och planerad tillbyggnad av verkstadsrum anordnas passage till smedja, manskapslokaler m. m. Tillbyggnadsmöjligheter föreligga i full utsträckning. Totala till- och ombyggnadskostnaderna ha beräknats till 100 000 kr., vartill kommer den i bilaga nr 8 upptagna verkstadsutrustningen, beräknad till 30 000 kr. Investeringskostnaderna för depåverkstaden belöpa sig sålunda till 130 000 kr.

SOLA WOO

FIESLAI; TILL WÄVEMSTAP 1

Q

i

i

5 A

'

I

i

»

'

I

10 M

J

VISTKMTTEIIS Ull

i vJnnÅs

101 Bilaga

Norrbottens

U.

län.

Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Gammelstad för anordnande av depåverkstad i Norrbottens län.

isar

Något ingrepp i den befintliga garagebyggnaden utöver upptagande av dörr ill överliggningsrum behöver icke vidtagas. Befintlig smedja och vägmästarekontor bibehållas. I övrigt verkställes nybyggnad enligt principförslaget för depåverkstäder. Tillbyggnadsmöjligheter föreligga i full utsträckning. Totala till- och ombyggnadskostnaderna ha beräknats till 90 000 kr., vartill kommer den i bilaga nr 8 upptagna verkstadsutrustningen, beräknad till 30 000 kr. Investeringskostnaderna för depåverksladen belöpa sig sålunda till HO 000 kr.

H t i i m n BIIIEHAP

i ^J

t I

i I

t I

t I

5 I

FkSLAt Tia PCPÄVtmTAP I ymiULSTAD nmiMTitns lin

103 Bilaga 25.

Standardritning till garage typ II.

uuuuimm

rtKfkP

6!MlL[cllUB

niuMritn

SUIA t-2on

I

i

k

j

A

5 STAnoAweiTnmi, TILL tAtstc

105 Bilaga 26.

Standardritning till garage typ III.

'

'.

'

T-

-u—<=

1 O r

ii _il

i

II

ii ii

ouEtäteÄP

iMinuntim

n n V!!KST.rfnill

TT

g

mmw

C

3 LnJ KIIJ14D

vJuiumiE 33

rzrt

UMU

o-

•a

a

Qr

&

m

uluAtPun

5uu

tijji

i

i

A

i

i

i' I

5 STJtMlMlTriin TILL C t U ( [

mm

Statens offentliga utredningar 1946 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Allmän l a g s t i f t n i n g . Rättsskipning. F å n g v å r d . Statsförfattning.

Betänkande med förslag till ändrade grunder för flfl lagstiftningen m. m. [3] Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. Ö

Allmän statsförvaltning.

Betänkaide med förslag till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. [10] Kommunalförvaltning. Statens o c h k o m m u n e r n a s

Industri. Betänkande med förslag till ordnande av kredit och rådgivningsverksamhet för hantverk och stri samt bildande av företagarnämnder. [22] Betänkande ang. hantverkets och småindustrien jande. [40]

flnansväsen.

Handel ocb sjöfart.

1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering av inkomst av jordbruksfastighet samt lag om jordbruksbokföring. [29]

Kommunikationsväsen. Betänkande ang. rundradion i Sverige. Dess aktue och riktlinjer för dess framtida verksamhet. [1 Betänkande med förslag till verkstadsorganisatio och vattenbyggnadsväsendet. [43]

Politi.

Nationalekonomi o c h socialpolitik. Dödfödcheten och tidigdödligheten i Sverige. Dess samband med nativitetsminskningen och dess förhållande vid olika former av förlossningsvård samt dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. [2] Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag till a l m ä n n a barnbidrag m. m. [5] Bilagor. [6] Investeringsutredningens betänkande med utredning rörande personal- och materielresurser m. m. för genomförande av ett arbetsprogram enligt av utredningen tidigare framlagt förslag. [13] Den familjevård an de socialpolitiken. [17] Betänkande med förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation. [19] Socialv£rdskommittcns betänkande. 12. Utredning och förslag ang. moderskapsbidrag. [23] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedliugsverksamhtt för partiellt arbetsföra m. m. [24] Betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. [27] Bilagor. [28] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 3939 inträdda krisen. Del 6. Tiden juli 1944-juui 1945. [35] " Socialvårdskommitténs betänkande. 13. Förslag ang. folkpensioneringens administrativa handhavande m. m. [37] H ä l s o - o c h sjukvård.

Bank-, kredit- och penningväsen. Försäkringsväsen. Betänkande ang. tjänstepensionsförsäkringens U tion. [26] Försäkringsutredningen. Förslag till lag om förfl rörelse m. m. 1. Lagtext. [83]. 2. Motiv. [34]

/

Undervisningsväsen. A n d odling i övrigt. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med f « boställsordning för folkskolans lärare m. m. [8] I 1946 års universitetsberedning. 1. DocentinstitutioB 1940 års skolutrednings betänkanden och u t r e d n i Ä Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. [U] B. Förslag t i f l visningsplaner. [16] 4. Realskolan. Praktiska linjer. [14] VI. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostM undervisning. [31] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnSBjM Del 1. [12] Socialutbildningssakkunniga. 2. Utredning ochB rörande statsvetenskapliga examina m. m. [30] 1 Betänkande med förslag till förordning ang. allnfl komöte m. m. [321

Betänkande a n g . den centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinärväsendet. [20]

Kyrkoväsen.

Försvarsväsen.

Betänkande med förslag ang. uniformspliklens onfl för viss personal vid försvarsväsendet. [4] Betänkande och förslag rörande åtgärder för att ifi Allmänt n ä r i n g s v ä s e n . antalet kontraktsanställt manskap inom k r i g s m j Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till Betänkande med förslag till lag med särskilda bestfi arbetstagares uppfinningar. [21] ser om uppfinningar m. m. av betydelse för rike svar. [25] Betänkande med förslag rörande officersutbildninger. Fast e g e n d o m . Jordbruk med binäringar. armén m. m. [88]

Betänkande ang. forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland. [16] P AI ang. utvecklingsplanering på jordbrukets område. [18] Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget. [39] Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. [42]

Utrikes ärenden.

Stockholm 1946 Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B. 402330

Internationell rätt.