Ungdomars kompetens

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Ungdcmars

kompetens.

in i framtidens Vägar kunskapssamhälle.

13x5

Statens

offentliga utredningar

ww 1989:113

@

Utbildningsdepartementet

Ungdømars kompetens

in i framtidens

Vägar

kunskapssamhälle

Betänkande av - -

glgola arbete

utredningen

Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som oml06 47 fattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, STOCKHOLM. Best. nr. 38-l2078-X.

till remissexemplar eller friexemplar kan Beställare som är berättigade beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8“- l2°° (externt och internt) 08/763 l0 05 l2°°-l6°° (endast internt)

Omslagsbild Tore Öyen Ungdomscentrum Norr, Stockholm Produktion Libergraf Omslag Libergraf/Hans Bergman ISBN 91-38-10476-8 ISSN 0375-250X Svenskt Tryck Stockholm 1990 030932

Till

Statsrådet Göran Persson

Chefen for utbildningsdepartementet tillkallade 1988-08-01 underteck-

nad, att som särskild utredare göra en översyn av det kommunala upp-

foljningsansvaret for ungdomar. Utredningen har arbetat under namnet

Skola-Arbete-utredningen.

Huvudsekreterare har varit Anne-Outram Mott, biträdande sekreterare har varit Siw Warstedt och som utredningens har Hans Hellexpert ström arbetat. Till utredningen har knutits dels en med

referensgrupp

representanter for arbetsmarknadens parter, kommunförbundet samt elevorganisationen, dels experter från civildepartementet, skolöversty-

relsen, socialstyrelsen samt arbetsmarknadsstyrelsen. Deltagarna i re-

ferensgruppen samt experterna framgår av särskild Utredförteckning. ningen har sammankallat referensgrupp och experter vid sju tillfällen

under utredningstiden.

Utredningen får härmed efter avslutat arbete avlämna sitt slutliga betänkande samt bilaga.

Stockholm den 21 december 1989

Marita Bengtsson särskild utredare

Anne-Outram Mott Siw Warstedt sekreterare sekreterare

Förteckning över ledamöter, sekretariat och experter

Särskild utredare

Bengtsson, Marita, kommunalråd

Sekretariat

Mott, Anne-Outram, departementssekreterare utbildningsdepartementet, huvudsekreterare

Warstedt, Siw, departementssekreterare

arbetsmarknadsdepartementet, biträdande sekreterare Hellström, Hans, avdelningsdirektör, skolöverstyrelsen Säfström, Bo, assistent

Referensgrupp

Ahlkvist, Birgitta, Svenska arbetsgivareföreningen

Dergel, Leif, Pjänstemännens Centralorganisation Jönsson, Paul, Svenska kommunförbundet Karlsson, Kent, Landsorganisationen Landberg, Birgitta, SACO/SR Olsson, Magnus, Elevorganisationen

Experter

Björnsson, Mats, Civildepartementet Johansson, Lars, Skolöverstyrelsen Leimar, Yvonne, Arbetsmarknadsstyrelsen (ersatt vid de två sista sammanträdena av Görel Alm) Mattsson, Haris, Socialstyrelsen

Innehåll

Sammanfattning

Direktiv, avgränsningar och arbetssätt 15 1.1 Uppdraget 15 1.2 Arbetet 17

Vad är en ungdomsgaranti? 21

Ungdomar i dag 31 3.1 Inledning 32 3.2 Några relevanta resultat från ungdomsforskning 35 3.3 Ungdomars syn på studier och arbete 40 3.4 Flickors syn på studier och arbete 45 3.5 Ungdomsbilder ur uppföljningsansvaret 48

En ungdomsgaranti i ett internationellt perspektiv 53 4.1 Inledning 53

4.2 Arbetsmarknadsfrågor i Västeuropa 56

4.3 Utbildningsfrågor 58

4.4 Åtgärder för arbetslös ungdom 63

Ungdomars arbetsmarknad 69 5.1 Dagens arbetsmarknad (1989) 70 5.2 Demograñsk utveckling 71 5.3 Ungdomars arbetsmarknadssituation 74 5.4 Den segmenterade arbetsmarknaden 77 5.5 Organisatoriska förändringar i arbetslivet 79

5.6 Kompetensutvecklingi arbetslivet 80

5.7 Ungdomars framtida arbetsmarknad 81

5.8 Unga kvinnors framtida arbetsmarknad 82 5.9 Ungdomar utan gymnasieutbildning 84

Uppföljningsansvaret. Verksamhet, mål och metoder 87 6.1 Bakgrund 1976-1989 88 6.2 Uppfoljningsverksamhet under 1987/88. Resultatsammanställning av utredningens kommunenkat, uppgifter från SCB och CSN och SÖ:s utvärderingsrapporter 90 6.3 Hur har det gått for ungdomarna? 93 6.4 Uppfoljningsverksamheten 95 6.5 Mål och metoder 102

Gymnasiala studier inom individuella utbildnings- 113 planer 7.1 Intagning och gymnasieskolans dimensionering och 114 organisation 7.2 Studier inom uppföljningen 122 7.3 Studier efter 124

uppfoljningsâtgárder

7.4 Gymnasieskola och uppfoljningsåtgärder i utveckling 126

7.5 Individuella utbildningsplaner: Samordning av och gymnasiala studier 133 uppfoljningsâtgärder

Arbetsmarknadsâtgärder för 16-19-åringar 139 8.1 Ungdomsplatser 139 8.2 Arbetsförmedlingens åtgärder for 16-17-åringar 148 8.3 Arbetsförmedlingens åtgärder för 18-19-åringar 148 8.4 Ungdomslagen 150 8.5 Inskolningsplatser 159 8.6 Förändrad ungdomsgaranti for 18-19-åringar 161 8.7 Rekryteringsstöd 164 8.8 Arbetsmarknadsutbildning 165

Ungdomar i uppföljningsansvaret med invandrareller flyktingbakgrund 169 9.1 Resultat av enkäten 169 9.2 1980-talets forändringari invandringen och den nya 172 invandrarpolitiken 9.3 Har invandrarungdomar det svårare än ungdomar ur 173

majoritetsbefolkningen?

9.4 173 Ungdomar med flyktingbakgrund

10 Unga, som är intellektuellt eller fysiskt handikappade eller som har en psykisk utvecklingsstörning 177 10.1 Inledning 177 10.2 Ungdomar med fysiska handikapp: Resultat av enkäten 181 10.3 Ungdomar med intellektuella handikapp: Resultat av enkäten 184

11 Ett nytt kommunalt utbildnings- och sysselsättningsansvar för ungdomar under 20 år 187 11.1 Inledning 188 11.2 Det kommunala uppfoljningsansvaret och det kommunala sysselsättningsansvaret 191 11.3 Ungdomars rätt och kommuners ansvar for gymnasial utbildning 197

12 Statsbidrag för individuella utbildningsplaner och kommunernas informationsansvar 203 12.1 Integrering av statsbidraget for uppföljning i gymnasieskolans och den kommunala Vuxenutbildningens statsbidragssystem 203 12.2 Bakgrund: Anslagsutveckling m.m. 204 12.3 Schablonisering av statsbidraget for uppföljande åtgärder 206 12.4 Statsbidragskonstruktion 210 12.5 Statsbidragsberäkningar 213

13 Informationssystemet 219 13.1 Ett förbättrat informationssystem 219 13.2 Förslag till ett nytt integrerat informationssystem 221 13.3 Utvärdering av graden av måluppfyllelse. En utbildnings-

15 Kommunal samverkan för att främja gymnasial utbildning för ungdomar under 20 år 235 15.1 Samordning av det kommunala utbildnings- och sysselsättningsansvaret for ungdomar 235 15.2 Några samverkansorgan 236 15.3 Några resultat från utredningens enkät 237

15.4 Samordning mellan kommunens Förvaltningar 239

Litteraturlista 243

Bilagor

Bilaga 1 Kommittédirektiv 249 Bilaga 2 Förslag från arbetsmarknadsstyrelsen till

Sammanfattning

Utredarens uppdrag och arbete (Kap. I)

Inledning (Kap. 2)

Ungdomar i dag (Kap. 3)

Ungdomar har - och arbete högre förväntningar på studier än tidigare generationer, - ett dualistiskt förhållningssätt till arbetslivet: i det ena segmentet finns de jobb man försörjer sig med nu, i det andra finns det riktiga framtidsarbetet, - studierna skall leda till framtidsarbetet.

Som en följd av att så stora andelar av årskullarna befinner sig i gymnasial utbildning har ungdomarnas utträde på arbetsmarknaden uppskjutits. Den förlängda skolgången har lett till att en stor del av ungdomarnas socialisation försiggår inom den gymnasiala skolformen.

Övergångsskeden och valsituationcr tenderar att bli alltmer utdragna

processer eftersom ungdomarna måste pröva sig fram genom egna erfarenheter.

Möjligheternas mångfald komplicerar valbeslut och kräver kunskaper, erfarenheter och medvetenhet. Frigörelsen från traditioner och nedärvda värderingar kräver individuella ställningstaganden.ldentitet och självkännedom blir allt viktigare i en mångfacetterad verklighet.

Flickornas val av studier och yrke är svårare än pojkarnas. De har också färre studievalsmöjligheter och färre yrken att välja på.

En minoritet av ungdomarna lämnar skolan med bristfälliga baskunskaper och dåliga eller inga betyg. I takt med att deras andel av ungdomsgruppen minskar ökar risken för att de slås ut från både utbildning och arbete.

Ungdomsarbetslöshet, liksom dess motsvarighet i skolan, utbildningslöshet, är ett led i ungdomarnas socialisation. Den bör delvis betraktas som ett led i ungdomarnas sökande och valbeteende. Men för många lågutbildade är det början till den permanenta tillfälligheten på arbetsmarknaden.

En ungdomsgaranti i ett internationellt perspektiv (Kap. 4)

Ungdomsarbetslösheten är högre i många europeiska länder än i Sverige. Den är strukturell men innehåller både sociala och utbildningsmässiga dimensioner. Detta innebar att ungdomarnas arbetslöshet lätt utvecklas till långtidsarbetslöshet.

Åtgärdernas inriktning är relativt likartade inom EG-området och jäm-

fört med Sverige. Vad som skiljer Sverige från övriga länder, är den lagfästa skyldigheten att söka upp och följa upp ungdomar under 18 år och hålla sig underrättad om deras sysselsättning. En åtgärdsskyldighet for alla under 20 år som är lagfäst såsom i Sverige och for vilken statsbidrag utgår finns även i andra länder. Kvaliteteten på åtgärderna är dock högre i Sverige. Genom den uppsökande och uppföljande skyldigheten blir täckningsgraden högre än i andra länder. Det nära sambandet mellan åtgärder for 16- och 17-åringar och skolväsendet är det Sverige och bara några få andra länder som har.

Ungdomars arbets marknad (Kap. 5)

med adekvat utbildning och en stabil social bakgrund har Ungdomar

förmodligen mycket goda framtidsutsikter på den framtida arbetsmark-

naden. Okade kvalifikationskrav for tillträde på arbetsmarknaden kan innebära att samtidigt som det finns ett uttalat arbetskraftsbehov kan bl.a. ungdomar utan utbildning och yrkeserfarenhet ställas utanför den reguljära arbetsmarknaden och förbli arbetslösa. En ojämlik nivå hos den nytillträdande arbetskraften riskerar att förstärkas i det unga framtida arbetslivet.

Ungdomskullarna i åldern 16-24 år kommer att vara som minst omkring år 2000.

Arbetskraftsdeltagandet bland ungdomar har fallit trendmässigt sedan början av 1960-talet, framförallt beroende på utbyggnaden av gymnasieskolan. Ungdomars rörlighet mellan yrken, arbetsgivare och regioner är större än hos de äldre. Under senare år har ungdomarna i allt större utsträckning sökt sig till kommersiella yrken och serviceyrken som haft en kraftig andelstillväxt.

Den svenska arbetsmarknaden är starkt könssegregerad. Kvinnorna finns framför allt i den offentliga sektorn. Kvinnornas arbetskraftsdeltagande har ökat i alla åldrar de senaste decennierna. De väljer inte längre mellan hemarbete eller marknadsarbete utan i vilken omfattning de skall förvärvsarbeta.

Andrad arbetsorganisation innebär ökade kunskapskrav på arbetskraften genom att arbetsuppgifternas ansvarsområden och inriktning kommer att förändras i samband med denna utveckling. De nya produktionsvillkoren gör att innehållet i många arbetsuppgifter blir bredare och kraven på beredskap for omställning ökar.

Kompetensutveckling i arbetslivet kommer till stånd dels genom inlärning i det dagliga arbetet, dels genom direkta utbildningsinsatser. Inslaget av inlärning i det dagliga arbetet är beroende av arbetsinnehåll, arbetsorganisation och arbetsmiljö.

Behovet av en gymnasieutbildning for alla ungdomar framgår mycket klart. Risken är stor att vi i annat fall får en grupp ungdomar som senare, under hela sitt yrkesverksammma liv, ständigt kommer att vara de

som först slås ut från arbetsmarknaden vid konjunktur- och strukturförändringar.

Ungdomsarbetslösheten kännetecknas av att - den är högre än för andra åldersgrupper - i högre utsträckning består av korttidsarbetslöshet - är mer konjunkturkänslig - tenderade att öka kraftigare under de senaste årtiondenas konjunkturnedgångar.

Uppföljningsansvaret. Verksamhet, mål och metoder (Kap. 6)

1976 lagfästes uppfoljningsansvaret och statsbidrag utgick för uppsökande vägledning. 1980 infördes statsbidrag för vägledning och praktik. 1981 tillkom avtalet om ungdomsplatser och 1982 fördes administrationen av dem till skolstyrelserna. 1983 samlades uppföljnings- och åtgardsansvaret for 16- och 17-åringar under Skolstyrelsen. Ungdomsplatserna fick en starkare koppling till utbildning genom att de avtalsenliga utbildningsinslagen fick ett särskilt statsbidrag. LA-kurser blev uppföljningsansvarets särskilda utbildningsinstrument.

Sedan 1983 har ungdomarna i uppfoljningsansvaret minskat, både antals- och andelsmässigt till följd dels av gymnasieskolans utbyggnad, dels under senare år även av det gynnsamma arbetsmarknadslaget.

1987/88, mätåret for utredningens enkätundersökning, befann sig de flesta ungdomar högst ett år i uppföljningsåtgårder. En tredjedel av ungdomarna i uppföljningsansvaret bestod av studieavbrytare, vilket är mindre än vad man har trott. Andelen ungdomar med psykosociala problem hade ökat. Ca två tredjedelar av ungdomarna i uppfoljningsåtgärder hade haft ungdomsplats. Nästan hälften gick vidare till fortsatta studier och en tredjedel till arbete.

Undersökningar bekräftar att ungdomar som inte fullföljer gymnasiestudier tenderar att fastna i konjunkturkänsliga branscher med sämre arbetsmiljö och låg lön. De har högre arbetslöshet, även i högkonjunktur och trots längre anknytning på arbetsmarknaden. Särskilt kvinnorna har en svag förankring på arbetsmarknaden.

Ungdomarna i uppfoljningsåtgarder är en heterogen samling. De har of-

ta låga eller bristfälliga betyg från grundskolan. Det finns de som är målmedvetna om studie- och yrkesvalet men har för låga betyg, det finns andra som är osäkra om studie- och yrkesvalet vilket försvåras av låga betyg och det finns de som är i avsaknad av självkänsla och som ofta har en komplicerad problembild i kombination med låga betyg.

Arbetssåttet i uppföljningsverksamheten är individinriktat och flexibelt. Dess funktioner är uppsökande och uppföljande, orienterande, förberedande, kvalificerande för gymnasiestudier och ibland även kompetensgivande. Helhetssynen på individen utgår från ett vidgat kompetensbegrepp. Motivationsskapande metoder med utbildningsinriktning

utgår från ett otraditionellt utbildningsinnehåll.

Gymnasiala studier inom individuella utbildningsplaner (Kap. 7)

Utredaren föreslår att ungdomarnas förstahandsval beaktas i större utsträckning. Förslagen om en flexiblare organisation, bl.a. av vårdinriktade studievägar, slopande av vårintagningen på vårdlinjen, ändrad

reglering av klass-, start- och gruppbestämmelser samt förslag om individuella utbildningsplaner bör resultera i att fler ungdomar kan få sina studievagsval tillgodosedda.

Utredaren föreslår också att prioriteringen för 16- och l7-åringar upphävs.

Utredaren föreslår vidare att läroplaner för gymnasieskolan och for den kommunala vuxenutbildningen bör omfatta mål och föreskriva verksamhet i form av en kursplan för individuella utbildningsplaner för gymnasial utbildning. I de individuella utbildningsplanerna bör ingå verksamhet i varierande utsträckning såsom studie- och yrkesorientering, vägledning och samordning, varvning av studier i form av moduler och ämnen inom de gymnasiala utbildningsformernas kursutbud samt praktik, ungdomsplats eller arbetsplatsforlagd utbildning.

Arbetsmarknadsåtgärder för 1 6-1 Q-åringar (Kap. 8)

Ungdomsplatserna är viktiga för ungdomarnas motivation att återgå till studier. Det är också den enda arbetsmarknadspolitiska åtgärden for 16- och 17-åringar, som garanterar ungdomarna valfrihet mellan utbildning och arbete. Fördelningen av arbetsuppgifterna på ungdomsplats följer det traditionella könsrollsmönstret. För ett antal ungdomar är ungdomsplats, även i högkonjunktur, det enda sysselsättningsalternativet.

Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken för 18-19-åringar är en viktig signal till ungdomarna. Målsättningen med åtgärderna är att underlätta och påskynda arbetslösa ungdomars övergång till arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Aktiv platsformedling och jobb-sökaraktiviteter är medel för att uppnå fastställda mål och att motverka eventuella inlåsningseffekter.

Ungdomar i uppföljn inga-ansvaret med invandrar- och flyktingbakgrund (Kap. 9)

I samhälls- och arbetslivsorienterande syfte forordas att bättre möjligheter bör erbjudas asylsökande 16-l9-åringar att få praktik på arbetsplatser. Den individuella utbildningplanen bör gälla även för asylsökande eller invandrarungdomar och bör anpassas till dessas särskilda behov.

Unga, som är intellektuellt eller fysiskt handikappade eller som har en psykisk utvecklingsstörning (Kap. 10)

Utredaren föreslår att ungdomar, som omfattas av omsorgslagen, direkt efter avslutad särskild skolplikt, således när de fyller 17 år, får omfattas av arbetsförmedlingens åtgärdsansvar.

Vidare föreslår utredaren att Särskolekommittén i sina forslag om framtida huvudmannaskap for de psykiskt utvecklingsstördas utbildning beaktar det kommunala uppföljningsansvaret. För alla handikappade föreslås ett antal lokala särskilda projekt for handikappade i uppföljningsåtgärder.

Ett kommunalt utbildnings- och sysselsåttningsansvar för ungdomar under 20 år (Kap. 1 1)

Utredaren föreslår att ett nytt lagrum fors in i skollagen som fastslår ungdomars rätt till gymnasial utbildning och att det skall åligga hemkommunen att främja detta. Utredaren foreslår att genom tillägg i skollagens reglering av det kommunala uppfoljningsansvaret gymnasial utbildning även i de föreslagna individuella utbildningsplanerna prioriteras. Uppfoljningsansvarets mål och verksamhet enligt individuella utbildningsplaner föreslås ingå som en del av kommunens skolplaner.

Statsbidrag för individuella utbildningsplaner och kommunernas

informationsansvar (Kap. 12)

Utredaren föreslår att statsbidraget for de nuvarande uppföljningsåtgärderna schabloniseras och samordnas med driftbidragen för gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. Resurser for individuella utbildningsplaner föreslås bli särskilt beräknade och inom resursramen bör särskilda medel avsättas for kommunernas informations- och uppfoljningsansvar.

Informationssystemet (Kap. 1 3)

Informationssystemet är en viktig grundsten for att förverkliga en målstyrd skola och att garantera att målet en gymnasieskola for alla uppnås. Uppföljningsansvarets hittillsvarande uppgiftsinsamling föreslås bli integrerat med gymnasieskolans och ev. den kommunala vuxenutbildningens informationssystem.

Utredaren föreslår således att informationssystemet skall innebära en kontinuerlig redovisning av hela ungdomspopulationen mellan 16 och 20 år. Redovisningen skall utgå från om ungdomarna i nämnda population befinner sig i gymnasieutbildning eller ej. För 16- och l7-åringar som inte befinner sig i gymnasieutbildning redovisas dessutom sysselsättningssituationen. En årlig avstämning bör göras av hur många under 20 år som slutfor en gymnasial utbildning.

Återforing av informationen skall göras till alla kommuner. Den peda-

gogiska verksamheten i individuella utbildningsplaner utvärderas och redovisas som det övri ga skolväsendet.

Personalfrågor (Kap. 14)

För individuella utbildningsplaner som samordnas med gymnasiala utbildningsformer fordras det behörig personal som är kompetent.

Kommunal samverkan för att främja gymnasial utbildning för ungdomar under 20 är (Kap. 15)

Ingen påbjuden samordning for ungdomars utbildning och sysselsättning foreslås. Enligt utredningens enkät fungerar samarbetet mellan uppfoljningsverksamheten och arbetsförmedlingarna i allmänhet väl, även om undantag finns. Samarbetet med socialtjänsten ökar också.

1 Direktiv, och arbetssätt avgränsningar

Den 1 augusti 1988 forordnadesjag som särskild utredare for översynen (U 1988:11) av det kommunala uppfoljningsansvaret for ungdomar. Direktiven (U 1988:37) till utredningen hade utformats i samråd mellan cheferna for utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen. Jag har i utredningsarbetet biträtts av två sekreterare, en från vardera departementen samt av experter från civildepartementet, SÖ, AMS och socialstyrelsen. En referensgrupp, bestående av arbetsmarknadens parter, Svenska kommunförbundet och Elevorganisationen har knutits till utredningen.

1.1 Uppdraget

En viktig utgångspunkt är, enligt utredningsdirektiven, att samhället har ett ansvar for att ungdomar får en sådan grundutbildning att de får ett fast fotfäste på arbetsmarknaden, att de kan bli aktiva samhällsmedborgare och att de kan skapa sig ett meningsfyllt liv i övrigt. Jag har uppfattat denna formulering som central för mitt utredningsarbete. i Alla ungdomar kan emellertid inte forutsättas skaffa sig en gymnasial utbildning direkt efter grundskolan. Ambitionsnivån for samhällets insatser for dessa ungdomar, framhölls det i direktiven, skall vara densamma som for alla andra ungdomar under 20 år: att ge förutsättningar for individuell utveckling och yrkesforberedelse. Även dessa ungdomar måste således kunna erbjudas en utvecklande och meningsfull verksamhet.

I mitt uppdrag ingick också att beakta behovet av samordning med de insatser som görs for ungdomar i den närmast följande åldersgruppen,

18-19-åringarna, som inte har någon fullföljd gymnasial utbildning och som är arbetslösa.

Jag har också ålagts att överväga om nuvarande ansvarsfördelning för åtgärder för ungdomar under 20 år bör omprövas. En framtida förändrad ansvarsfördelning borde, enligt direktiven, i så fall kunna utgå från om ungdomarna har eller inte har fullgjort en gymnasial utbildning.

Om förslag om en eventuellt förändrad ansvarsfördelning skulle bli resultatet av utredningens övervaganden, påpekades det i direktiven, var det viktigt att de ungdomars behov beaktades som inte har en gymnasial utbildning eller inte befinner sig i en sådan.

Grundläggande för utredarens överväganden om ansvarsfördelningen mellan skol- och arbetsmarknadsmyndigheterna skulle vara att gränsdragningen myndigheterna emellan borde klargöras samt att samordningen och samarbetet dem emellan förbättras.

Jag har vidare haft i uppdrag att pröva målsättningen för den kommunala uppfoljningsverksamheten samt huruvida, samhällsutvecklingen förändrat förutsättningarna för statsbidrag till en fristående organisation av uppföljningsåtgärderna.

I uppdraget ingick också att ge förslag till riktlinjer för ett nytt statistik- och informationssystem, som bättre än det nuvarande kan beskriva flödena mellan olika typer av sysselsättning, ungdomarnas bakgrund och behov och vart de tar vägen efter åtgärder. Jag anmodades särskilt att i mina förslag beakta rimligheten i kommunernas arbetsinsats för avrapportering. Direktiven fogas till betänkandet som bil.1.

J ämsides med denna utredning har ett remissarbete pågått som syftar till att ge regeringen underlag för förslag till omfattande förändringar av gymnasieskolans hela struktur, planeringssystem och troligen också statsbidragssystem. Skola-Arbete-utredningen har av regeringen beretts tillfálle att avge yttrande över de olika förslagen om en framtida gymnasieskola enligt missiv den 27 april 1989.

I samband med beredningen inom Arbetsmarknadsdepartementet av förslaget om att ersätta ungdomslag med inskolningsplatser fick Skola-

Arbete-utredningen tillfälle att yttra sig i januari 1989. Yttrandet bifogas till betänkandet som bil.2.

Jag har också hafti uppdrag att på grundval av dokumenterade erfarenheter och aktuella undersökningar forutsättningslöst pröva målsättningen for den kommunala uppföljningen och om samhällsutvecklingen förändrat grunderna for statsbidrag till en fristående organisation av uppfoljningsåtgärderna.

1.2 Arbetet

Utredningen började arbeta i slutet av augusti 1988.

Referensgruppen har sedan december 1988 sammanträtt sju gånger. Ett sammanträde bestod av ett tvådagars seminarium. Till detta hade inbjudits de tre kommunerna som utredningen särskilt studerat samt Torsten Madsén och Ingegärd Sandström som på utredningens uppdrag utarbetat en särskild studie om läsutveckling.

Hösten 1988 vände sig utredningen till länsskolnämnderna för att få tillgängliga rapporter om uppföljningsverksamheten i länet. Rapporter

inkom från samtliga länsskolnämnder utom en. Rapporterna har utort

ett av utredningens underlag.

Hösten 1988 gick utredningen vidare ut med en enkät till alla intagningsnämnder med förfrågan om hur ansökningar till gymnasieskolan

från ungdomar från uppfoljningsansvaret och från ungdomslag hantera-

des. Svarsprocenten var ca 80 procent. Resultatet har inarbetats i betänkandet.

Utredningen har genomfört en riksomfattande enkät for att få en bild av

vilka ungdomarna är, vilka behov de har, vad som händer inom uppföljningen och efter uppföljningen, hur man organiserar verksamheten m.m. Enkäten skickades ut i januari 1989 och efter två påminnelsebrev hade de flesta svaren inkommit till början av juni. Mätåret var 1987/88. Svarsprocenten var anmärkningsvärt hög: 97 procent. Alla svaren var inte fullständiga. Till enkätsvaren fogades på begäran av utredningen kommunernas rapporter avseende uppföljningsverksamheten. Rapporterna har inarbetats i betänkandet.

Resultatet av enkäten har bearbetats datatekniskt, analyserats och ställts samman med särskilt beställda statistiska underlag från Statistiska centralbyrån (SCB) och Centrala studiestödsnämnden (CSN). Sammanställningen och tabeller fogas till betänkandet som bil. 5.

Förutom enkätundersökningen har utredningen särskilt ingående studerat tre kommuner, som valts med hänsyn till bl.a. storlek, geografisk belägenhet, organisation av uppföljningsverksamhet och arbetsmarknadssituation. Utredningens beskrivning av de tre kommunerna Ronneby, Sandviken och Södertälje bifogas till betänkandet som bil. 4.

Utredningen har gjort ett antal studiebesök. Bl.a. har utredningen besökt de tre storstäderna och tagit del av det omfattande rapportmaterial som har utarbetats inom olika verksamhetsområden med anknytning till uppfoljningsverksamheten.

Inom utredningen har det också utarbetats en historisk tillbakablick på arbetsmarknadsmyndigheternas resp. skolans ansvar for ungdomar utan utbildning eller arbete. Den sträcker sig från 1900-talets början fram till dagens förhållanden. Det kan tyckas vara en överflödsgärning. Utredningen har emellertid funnit att någon samlad historisk redovis-

ning av åtgärder for ungdomar ur det dubbla perspektiv, skolans och ar-

betsmarknadsmyndigheternas, som utredningens inte finns. Den historiska beskrivningen har fogats till betänkandet som bilaga 3.

Utredningen uppdrog vid årsskiftet 1988/89 åt Torsten Madsén och

Ingegärd Sandström att med utgångspunkt i uppfoljningsverksamhe-

tens arbetsformer, särskilt dess undervisning, göra en genomgång av

aktuella forskningsresultat for att ge underlag for ett pedagogiskt pro-

gram i Författarna har bl.a. haft tillgång

uppfoljningsverksamheten. till utredningens m.m. om uppfoljningsverksamheten. Utar-

rapporter betandet av studien har pågått parallellt med utredningsarbetet. Betoningen har lagts på läs- och skrivutvecklingens principer. Hur problem

uppstår och vilka dess bakgrundsfaktorer är. Författarna beskriver

ingående grunderna för det förhållningssätt som krävs för att hjälpa skoltrötta ungdomar att återfinna lusten att lära.

Den färdiga skriften har titeln Livlina for livslångt lärande och är fristående från själva betänkandet. De synpunkter och åsikter som fram-

förs i rapporten står författarna för själva. Mitt syfte har varit att ge en bredare bakgrund till mina förslag, idéer och exempel samt att stimulera till debatt och eftertanke.

2 Vad är en

ungdomsgaranti?

Det kommunala uppfoljningsansvaret, som uppdraget avser, omfattar

alla 16-17-åringar. För de ungdomar som inte befinner

sigi utbildning

eller som inte har arbete har kommunerna ett särskilt åtgärdsansvar.

18- och IQ-åringar som är arbetslösa har en sysselsättningsgaranti. i

form av inskolningsplatser.

I direktiven till denna utredning betonades det att samhället har ett ansvar för att ungdomar får en sådan att de får ett fast

grundutbildning

fotfäste på arbetsmarknaden, att de kan bli aktiva

samhällsmedborgare

och att de kan skapa sig ett meningsfyllt liv i övrigt. Detta har varit en central utgångspunkt for mina överväganden.

En annan grundläggande utgångspunkt for mina och foröverväganden slag är den stora satsning som for närvarande förbereds for att utveckla och förbättra den gymnasiala utbildningen for alla ungdomar.

Jag har i mina forslag också vägletts av riksdagsbesluten med anled-

ning av propositionerna om skolans styrning och om kommunalt huvudmannaskap for lärare m.fl.

Jag kommer att i betänkandet utveckla och precisera samhällets ungdomsgaranti for och arbete. Denna består

utbildning av flera komponen-

ter varav, som jag ser det, utbildning och sysselsättning for ungdomar är

centrala. De nämnda komponenterna är viktiga bl.a. ur den synpunkten att de har en avgörande betydelse for ungdomarnas framtid.

Gymnasieskolan skall vara en skola som till

är for alla ungdomar. Väl-

utbildade ungdomar är en resurs for samhället och gymnasial utbild-

ning är i dag ett allmänt kvalifikationskrav En

på arbetsmarknaden.

Förbättrar även individens möjligheter till en egen god skolutbildning och därmed också att fylla en aktiv

positiv personlighetsutveckling

medborgarroll. Samhällets ungdomsgaranti för arbete förutsätter en ga-

ranti för en adekvat grundutbildning. Enligt min mening kan en sådan

grundutbildning inte längre bestå av enbart genomgången grundskola

utan måste bygga på en gymnasial kompetens.

I direktiven framhölls det emellertid också att alla ungdomar inte kan förutsättas skaffa sig en gymnasial utbildning direkt efter grundskolan. Ambitionsnivån for dessa ungdomar, betonades det i direktiven, skall vara densamma som för alla andra ungdomar under 20 år: att ge förutfor individuell utveckling och yrkesforberedelse. Även dessa sättningar måste kunna erbjudas en utvecklande verksamhet. ungdomar

Det har varit en mycket angelägen uppgift for mig att i utredningsarbetet värna om ungdomarnas valfrihet mellan utbildning och arbete. Det finns en viss risk att de höjda kompetenskraven identifieras helt och den

hållet med behörighetsgivande utbildning och att man glömmer

som är nödvändig för personlighetsutvecklingen och som

kompetens man skaffar sig på andra sätt än genom utbildning.

När det talas om vilken framtidens vuxna behöver nämns kompetens behovet av ökad flexibilitet, hög stresstolerans, personligt ansvarstaberedskap till omställningar såväl i arbete som privatliv samt gande,

förmåga till individuella problemlösningar. Tonvikten läggs på indivi-

dens förmåga och kompetens.

att utslagningen kan

Samtidigt pekar man på risk for ökad polarisering,

öka. Denna utrednings resultat, liksom många andra undersökningar,

visar tydligt att ungdomar utan gymnasial utbildning löper stor risk for

att slås ut.

måste För egen del vill jag betona att satsningarna på ökad kompetens i hand och solidaritet med gå hand med medborgerligt ansvarstagande

alla, även de svaga. Om kompetensutvecklingen sker helt på individens

villkor leder den lätt till kollektiv egoism. Jag vill således betona att den och solidariteten med de svaga är medborgerliga kompetensen

i vårt samhälles uppbyggnad och att de inte grundläggande principer

får undanskymmas eller försvagas i vår iver att höja kompetensen.

Jag kommer att disponera detta avsnitt så att jag först ger en kort bakgrundsbeskrivningen av skolans ökade ansvarstagande för ungdomar utanför den reguljära gymnasiala utbildningen för att sedan kort sammanfatta och motivera mina förslag.

Skolans och arbetsmarknadsmyndigheternas ansvar för ungdomar utanför de reguljära utbildningssystemen

Ansvarstagandet för ungdomars utbildning och arbete har förändrats och utvecklats under den senaste tjugoårsperioden.

Fram till 1970-talet hade kommunerna ett allmänt välfärdsansvar för sina invånare, framförallt uttolkat i sociallagstiftningen. Utbildningsåtagandet gällde främst den obligatoriska grundskolan.

Efterkrigsperiodens föräldrar hade före 1970 inte själva upplevt egentlig arbetslöshet. Vad ungdomar gjorde efter avslutad skolplikt ansågs i stort sett vara familjens och arbetsplatsernas angelägenhet.

Sysselsättningen garanterades av den statliga arbetsförmedlingen. Denna hävdade av tradition ett både socialt och -utbildningsinriktat ansvar gentemot arbetslösa ungdomar utanför utbildningssystemet.

1971 infördes den nya enhetliga gymnasieskolan vari både yrkesutbildning och kortare och längre teoretisk utbildning sammanfördes. Det var en omvälvande reform i sig och ingen hade då en tanke på de ungdomar som fanns utanför gymnasieskolan.

Med växande ungdomsarbetslöshet väcktes förslag som innebar att utbildning var en väg ut ur arbetslöshet. Vid 1970-talets mitt introducerades särskilda korta kurser för arbetslös ungdom inom ramen för gymnasieskolan. Sådana hade tidigare givits enbart i arbetsmarknadsmyndigheternas regi.

1976 lagfästes kommunens uppföljningsansvar för arbetslös ungdom

samtidigt som Sysselsättningsutredningen underströk utbildningens betydelse för ett framtida fast arbete. Uppföljningsansvaret knöts till grundskolan och innebar att grundskolan skulle informera sig om sys-

selsättningssituationen for de ungdomar som inte fanns i gymnasiesko-

lan. Den gällde två år efter avslutad skolplikt.

Lokala och regionala planeringsråd infördes för att samordna skolans, arbetsmarknadsmyndigheternas och arbetslivets åtaganden gentemot ungdomarna. Gymnasieutredningen fick i uppdrag bl.a. att göra gymnasieskolan attraktiv även för utbildningsmässigt svagpresterande unga.

1970-talets andra hälft präglades således av de första trevande försöken från kommunernas och utbildningsväsendets sida att ta sig an ungdomarna utanför gymnasieskolan. Insatserna från skolan resp. arbetsmarknadsmyndigheterna var än så länge föga samordnade. Ungdomarna sökte i ökande utsträckning till gymnasieskolan och dimensioneringen av denna ökades successivt. Kortkursverksamheten för ungdomarna utanför gymnasieskolan ökade starkt.

Den s.k. ungdomspropositionen (prop. 1979/80145) innebar att gränsdragningen mellan skolans och arbetsmarknadsmyndigheternas resp. ansvarsområden renodlades och myndighetsåldern gjordes till den övre åldersgränsen för skolans ansvarstagande. Utbildningsmålet markerades, arbetslöshetsersättning skulle inte locka ungdomarna bort från utbildning. Kortkurser skulle inte ersätta reguljär utbildning. Arbetslösa ungdomar erbjöds istället introduktionsprogram för studie- och yrkesorientering och fördjupad vägledning. Beredskapsarbeten ersattes med yrkesintroduktion for dem som var under 18 år varvid arbetsgivaren mot en liten ersättning stod for handledning av den unge på arbetsplatsen. Den unge fick studiestöd. statsbidrag utgick från gymnasieanslaget.

Påfölj ande år träffades centralt avtal om ungdomsplatser mellan parterna på arbetsmarknaden. Man ansåg att ungdomarna utnyttjades som gratis arbetskraft i yrkesintroduktion. Samma år infördes också lokalt arbetsmarknadsanpassade specialkurser (LA-kurser). Skolstyrelsen fattar beslut om tim- och kursplaner och länsskolnämnden beviljar platser ur planeringsramen.

1983 fick Skolstyrelsen det totala ansvaret för både utbildning och arbe-

te för de omyndiga ungdomarna. Hemkommunens uppföljningsansvar

lagfästes i skollagen och knöts till skolstyrelsen. Till lagrummet om uppföljningsansvar fogades även ett åtgärdsansvar som Skolstyrelsen

också fick svara för. Grundskolans uppföljande syo, introduktionsprogrammen och ungdomsplatserna samlades under ett särskilt anslag. statsbidrag och verksamhet reglerades och driftansvaret for både väglednings- och arbetsmarknadsåtgärder lades på skolstyrelsen. Staten säkrade rapportskyldigheten genom att göra den till statsbidragsvillkor. Verksamheten erhöll statsbidrag för uppfoljnings- och vägledningsinsatser och utbildningsinslag knutna till ungdomsplatser. Statsbidrag utgick också till arbetsgivare for ungdomsplatser.

För de arbetslösa 18- och 19-åringarna fick kommunerna 1984 ett åtgärdsbundet sysselsättningsansvar genom lagen om ungdomslag. Sedan den 1 juli 1989 är åtgärdsansvaret knutet till lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare.

I samband med införandet av den nya skollagen 1985 ändrades skollagens reglering av åtgärdsansvaret så att hemkommunen själv, eller genom att överlåta åt andra, kunde bedriva åtgärderna. Skolstyrelsen blev således även fortsättningsvis skyldig att hålla sig underrättad om ungdomarnas situation men driftansvaret för åtgärderna övergick till kommunstyrelsen. Undantagna härifrån var all sådan utbildningsverksamhet som normalt tillhörde skolstyrelsens ansvarsområde, såsom t.ex. LA-kurser och gymnasial lärlingsutbildning.

Vid samma tillfälle upphävdes regleringen av de lokala planeringsråden som dittills utgjort det lagfästa forum for representanter for skolan, arbetsförmedlingen och arbetsmarknadens parter. 1987 upphörde arbetsförmedlingarna att vara självständiga myndigheter genom att uppgå i länsarbetsnämnderna. I deras ställe infördes lokala arbetsförmedlingsnämnder som organ for samverkan i lokala arbetsmarknadsfrågor och for samråd kring utnyttjandet av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och resurserna.

1980-talets förra hälft präglades av stora ungdomskullar och kampen mot ökande ungdomsarbetslöshet innebar att åtgärderna primärt måste inriktas mot kvantitativa lösningar. Den uttalade ambitionen var då som nu att samhället har ett särskilt ansvar for de ungas utbildning och arbete, att en gymnasial grundutbildning är en nödvändig förutsättning för att få ett fast fotfäste på arbetsmarknaden och att för arbetslös ungdom forebyggande insatser av utbildningskaraktär är särskilt viktiga. För 16- och 17-åringarnas del blev lösningen att hemkommunen, oav-

sett om den var gymnasiekommun eller ej, fick totalansvaret for ungdomarnas både utbildning och arbete.

Ökade kompetenskrav för arbete och medborgarroll

Idag framstår fortsatt utbildning efter grundskolan som en alltmer tvingande nödvändighet, både for individen och for samhället. De höjda kompetenskraven i arbetslivet är en realitet. Ungdomar i åldern 20 till 24 år har till ca 80 procent en minst tvåårig gymnasiekompetens.

Att successivt höjs bland befolkningen liksom att anutbildningsnivån delen kunskapsbaserade yrken ökar är i sig inget nytt. Det nya är att förändringarna sker i en allt snabbare takt. Statistiken visar t.ex. att for drygt hälften av platserna av alla till arbetsförmedlingarna lediganmälda platser krävde arbetsgivarna 1980 yrkesutbildning och/eller erfarenhet - sex år senare krävdes utbildning och/eller erfarenhet for näs-

tan fyra femtedelar av de lediganmälda platserna.

För många arbetsuppgifter som tidigare kunde fullgöras med en relativt krävs utbildning och/eller databegränsad yrkesutbildning idag teknisk kunskap, åtminstone användarkunskaper. Kraven har skärpts snabbare inom tillverkningsindustrin än på arbetsmarknaden totalt sett.

Risken for ökad utslagning av dem som har bristfällig utbildning och också 90-talets minskande ungdomskullar och de regionala obalanseri fokus i samhällsdebat-

na har hamnat när det gäller ungdomsfrågorna

ten. Scenforändringen har gått snabbt: från att ha betraktat de ungas utträde på arbetsmarknaden som en balansakt på gränsen till ungdomsarbetslöshet har insikten om att de minskande ungdomskullarna kan

komma att få konsekvenser for arbetslivet ort att ungdomar nu ses

som en eftertraktansvärd bristvara.

Mina överväganden och förslag

kommer att visa mera i detalj, har antalet i Som jag senare ungdomar minskat starkt under 1980-talets andra hälft. I uppfoljningsansvaret

takt med minskningen har de kvarvarande ungdomarnas situation tyd-

Den utredningens undersökningsresultat i allt

liggiorts. präglas enligt

större utsträckning av en psykosocial problembild. Samtidigt visar resultaten på att uppföljningen inom ett år lyckas stimulera fyra femtedelar av ungdomarna i åtgärder att söka sig vidare till utbildning eller arbete.

Jag vill här särskilt beröra flickornas situation. Många av flickorna i uppfoljningsansvaret har en situation som kräver särskild uppmärksamhet. Det finns behov av lokalt anordnad fortbildning kring dess frågor. Försök med t.ex. särskilda flickgrupper inom ramen for kommunens åtgärder bör utvecklas. Jag vill också påpeka att under kapitel 3. om ungdomar idag finns det ett särskilt avsnitt som belyser flickornas situation.

När det gäller uppfoljningsåtgärderna är det viktigt att peka på den perspektivforskjutning som skett när det gäller insatser för ungdomar med svårigheter. Det har skett och sker fortlöpande en glidning från att fokusera problemen till individen till att betrakta ungdomarnas hela livssituation, t.ex. i den nya ungdomskulturen osv. Detta har uppfoljningsverksamheten, enligt min mening medverkat till. I uppföljningen inriktas arbetet på att stärka och arbeta på det som är friskt och starkt och skapa situationer och plattformar som ungdomarna själva kan agera utifrån.

Det har vuxit fram en ny typ av ungdomssocialt arbete genom att skolan via uppfoljningsverksamheten söker nå samtliga ungdomar utifrån en ofarlig position och med ett kravfyllt social-pedagogiskt synsätt. Att ställa krav utan att utsätta den unge för ett nytt misslyckande kräver kunskaper om ungdomar och deras problem.

Inom uppfoljningsverksamheten har det utvecklats metoder som har in-

neburit att man lyckats erbjuda fler ungdomar en reell möjlighet att skaffa sig en gymnasial kompetens. Man har arbetat utifrån läroplanens mål att skapa möjligheter for varje individ att växa och att få möjligheter att ta tillvara demokratiska rättigheter.

För att lyfta fram dessa ofta medvetet utarbetade metoder och arbetssätt utan teoretisk förankring har jag uppdragit åt Torsten Madsén och Ingegärd Sandström att med utgångspunkt i rapporter från uppföljningsverksamheter ge en teoretisk grund for något som man skulle kun-

na kalla uppföljningsverksamhetens pedagogiska program. Deras stu-

die utgör en från detta betänkande fristående rapport och författarna ansvarar själva för innehållet.

För att ge alla ungdomar en reell utbildningsgaranti föreslår jag att de nuvarande uppfoljningsåtgärderna samlas i individuella utbildningsplaner. Jag föreslår vidare att målen for de individuella utbildningsplanerna förs in i läroplaner för gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen i form av en kursplan. Det nämnda pedagogiska programmet kommer att ge en god grund for det fortsatta arbetet med de individuella utbildningsplanerna.

Utredningsresultaten har tydligt visat hur viktiga förstahandvalen är för många ungdomar, isynnerhet när det gäller den yrkesinriktade utbildningen. Utöver mina förslag om individuella utbildningsplaner lägger jag fram ett antal forslag avseende reglering av gymnasieskolans klass- och grupporganisation och gymnasieskolans dimensionering som bör resultera i att fler ungdomar kan få sina studieval tillgodosedda.

Jag har, som jag har nämnt tidigare, haft i uppdrag att se över statsbidrag och informationssystem för uppfoljningsansvaret. I samband med riksdagsbesluten med anledningen av propositionen om kommunalt huvudmannaskap aviserades en genomgripande schablonisering av skolväsendets driftbidrag. En likvärdig skola i ett målstyrt skolsystem garanteras, enligt skolministern i den nämnda propositionen, av läropla-

ner, uppföljning och utvärdering, behörighetsregler för skolans pedago-

giskt professionella personal, lärarutbildning och lärarfortbildning samt specialdestinerade statsbidrag.

Följden av att uppföljningsåtgärderna i form av individuella utbildningsplaner samordnas närmare med de gymnasiala utbildningsformerna blir att de bör ha samma garantier för kvalitet och likvärdighet som de reguljära utbildningsformerna. Jag utgår från detta i mina förslag avseende läroplan, statsbidrag och informationssystem.

En utbildningsgaranti for gymnasial utbildning, måste enligt min mening, motsvaras av ett utbildningsansvar. Detta ansvar bör förankras så nära som möjligt till de ungdomar som har rättigheten, i detta fall en gymnasial utbildning. Jag föreslår således att en lagfäst rätt för ungdo-

mar och ett motsvarande ansvar för hemkommunen när det gäller gym-

nasial utbildning, således en gymnasial utbildningsgaranti för ungdo-

mar, bör föras in i

skollagen.

Därmed får ungdomar samma lagfästa rätt till gymnasial utbildning som de redan har när det gäller form av

sysselsättningi uppföljningsåtgärder och inskolningsplatser.

Ett lagfäst ansvar för de egna ungdomarnas utgymnasiala utbildning gör också grunden för en vitaliserad kommunal samverkan i gymnasies-

regionen. Den bygger

på gemensamt ansvarstagande och kunskaper om verksamhetens mål och möjligheter.

V

s, aa

=.ua§§á!.åc$9§å

*g

3 i

Ungdomar dag

Sammanfattning

t Ungdomar i dag har högre förväntningar på studier och arbete än tidigare generationer, - delar upp arbetslivet i två segment: i det ena finns de jobb man forsörjer sig med under studietiden och den förlängda prövotiden, i det andra finns det framtida riktiga arbetet, - studierna skall leda till det riktiga arbetet. t Som en följd av att så stora andelar av årskullarna befinner sig i gym-

nasial utbildning har ungdomarnas utträde

på arbetsmarknaden uppskjutits i åldrarna.

i: Den förlängda har lett till skolgången att en stor del av ungdomarnas

socialisation försiggår inom den gymnasiala skolformen.

-k Övergångsskeden och valsituationer tenderar att bli alltmer

utdragna processer eftersom ungdomarna måste pröva sig fram medelst egna erfarenheter. k Flickorna är i en svårare situation än pojkarna vid val av studier och yrke. De har också färre och färre att

studievalsmöjligheter yrken

välja på.

-k Möjligheternas mångfald komplicerar valbeslut och kräver kunska-

per, erfarenheter och medvetenhet. -Av Frigörelsen från traditioner och nedärvda värderingar kräver indi-

viduella ställningstaganden.

-k Identitet och självkännedom blir allt viktigare i en mångfacetterad verklighet. -k En minoritet av ungdomarna lämnar skolan med baskun-

bristfälliga skaper och dåliga eller inga betyg. I takt med att deras andel av ung-

minskar ökar risken för att de slås ut totalt från både domsgruppen utbildning och arbete. t liksom dess motsvarighet i skolan, utbild-

Ungdomsarbetslöshet,

är ett led i ungdomarnas socialisation. Den bör delvis beningslöshet, sökande och valbeteende. Men för traktas som ett led i ungdomarnas många lågutbildade är det början till den permanenta tillfälligheten på arbetsmarknaden.

Denna översikt över ungdomarnas situation kommer jag att disponera så attjag först ger en bakgrund och därefter tecknar huvuddragen i någteorier. Därefter redovisar inställra ungdomsforskares jag ungdomars ning till studier och arbete och avslutar med beskrivningar av ungdomarna i Jag har valt att särskilt redovisa flickor-

uppfoljningsansvaret.

nas situation.

3.1 Inledning

I dag har man i de flesta av den industrialiserade världens länder fler utbildade ungdomar och bättre utbildade ungdomar än någonsin tidigare. Ökad av både gymnasial och eftergymnasial utbilddimensionering ning och vidgade tillträdesmöjligheter har inneburit en demokratise- Som en följd av att så stora andelar av årskullarna ring av utbildningen. befinner utbildning har ungdomarnas utträde på arbetssig i sekundär marknaden Den förlängda skolgången har lett skjutits upp i åldrarna. till socialisation numera forsiggår i den att en stor del av ungdomarnas

gymnasiala skolformen.

liksom dess motsvarighet i skolan som kan be-

Ungdomsarbetslöshet,

mäste ses som en del av den mera övertecknas som utbildningslöshet, om ungdomars socialisation. Den bör delvis

gripande frågeställningen

betraktas som ett uttryck for de ungas sökande och valbeteende, en frik-

tionsarbetslöshet. Men för många lågutbildade unga utgör detta början

till en livslång svag anknytning till arbetsmarknaden, den permanenta tillfälligheten.

Alla ungdomar kan inte tillgodogöra sig de möjligheter som detta erbjuder utan en minoritet lämnar skolan med bristfälliga baskunskaper och med att deras andel av ungdomsgruppen i

dåliga eller inga betyg. I takt

sin helhet minskar ökar risken att de slås ut totalt från både utbildning och arbete.

Orsakssambanden kan lätt misstolkas om man bortser från de genomgripande effekter på ungdomarnas situation som de stora sociala förandringarna, t.ex. i form av den snabba urbaniseringen och strukturrationaliseringen inom ekonomin och arbetsmarknaden inneburit for familjebildningen och ungdomsutbildning.

Familjebildningen har förändrats: färre barn per familj, enpersoners-

hushållen har ökat, antalet ensamstående föräldrar med barn har också ökat liksom de olika formerna for samboförhållanden. Andelen förvärvsarbetande mödrar med barn i skolåldern har på kort tid mångdubblats i de skandinaviska och många andra av den industrialiserade världens länder.

1960-talets stora befolkningsomflyttning ledde till uppkomsten av stor-

städernas förorter med en befolkning som inte vuxit upp på platsen. 1970-talets industrikriser förändrade människornas villkori industrioch brukssamhällena. Vi vet ännu inte i hur hög grad den svenska majoritetsbefolkningen påverkas av den invandring som pågår i oförminskad

omfattning men som f.n. håller på att byta karaktär. Som ett resultat av

bl.a. dessa förhållanden blev människor mindre fasta i sina sociala vanor och värderingar.

Vi bör dock vara medvetna om att skillnaderna mellan storstad, mellanstor stad och landsbygd fortfarande är stora. Ett exempel är den skillnad i studiebenägenhet som utredningen har iakttagit och som bl.a. belyses i

kap. 7. Man har också konstaterat att familjebildningen och individer-

nas sociala Stabilisering inträffar senare i storstäderna. Etableringsfa-

sen förlängs successivt och den sociala stabiliseringen dröjer till 30-

årsåldern. Utanför de tre största städerna föder kvinnor sitt forsta barn

vid 23 års ålder. I Stockholm är de 30 år.

Svenska ungdomar anses vara de mest beresta i världen. Ett stort antal svenska ungdomar gör långresor till alla världens hörn. Varje sommar tågluffar minst 55 000 svenska ungdomar i Europa. Ännu fler åker på

någon typ av ferieutbildningi språk. Några tusen är borta ett helt läsår

för studier i främmande land - främst i USA. Samhället kan inte förbli

opåverkat av att en så stor andel av den unga generationen for med sig egna erfarenheter från hela världen när den etablerar sig.

Den svenska generation som nu växer upp är, som Lorenz Lyttkens påpekat, den första i världshistorien som inte bär med sig något kollektivt

minne av stark materiell otrygghet. Överlevnadsvärderingar har i hög-

än annorstädes ut sin helt dominerande roll, ett re grad i Sverige spelat som Sverige som nation betraktad säkerligen är ensam om i särdrag världen.

människor som har farit illa i sina land kommer som

Åtskilliga egna

till Sverige och även i Sverige far människor illa. Den huvudflyktingar sakliga bilden är dock att vi i Sverige lever i välstånd och trygghet.

De som vuxit upp under de senaste femton åren och växer upp i dag har fått sina präglade av detta. Forskaren Thorleif Pettersson värderingar beskriver det så här: Barn- och ungdomstiden är den kritiska period då den vuxnes värdesystem och livshållning etableras. De förhållanden som råder då kommer att bestämma den vuxnes värdesystem.

De gamla basvärderingarna som byggde på materiell trygghet har bytts mot valfrihet och kommunikation. Konsumtionen börjar fylla andra funktioner än att bara föda oss. Vi uttrycker i dag mer med vår konsumtion: Vi kommunicerar genom att konsumera.

Under 1990-talet förutses ungdomar bli en bristvara på den svenska arbetsmarknaden. Man kan förvänta svårigheter att rekrytera ungdomar till mindre attraktivajobb. Problemet accentueras av att ungdomar kräver mer inflytande och mening i jämfört med tidigare generationer arbetet. De styrs mer av inrevárldsvärderingar.

Av framtidens vuxna kommer det att krävas ökad flexibilitet, hög stresstolerans, personligt ansvarstagande, beredskap till omställningar såväl i arbete som privatliv, förmåga till individuella problemlösningar snarare än kollektiva.

Det kan ligga en fara i att alltför mycket lägga betoningen på individen, individens kompetens, individuellt ansvarstagande och flexibilitet. Om dessa tendenser betonas alltför ensidigt riskerar vi att få ett samhälle där kollektiv egoism råder med fara för polarisering och utslagning.

För egen del vill jag lägga tonvikten på den medborgerliga kompetensen och på solidariteten med de svaga. Dessa principer får inte undanskymmas eller försvagas i diskussionen om samhällets behov av att kompetensen höjs.

3.2 Några relevanta resultat från

ungdomsforskningen

Ungdom som fokus för forskning har en kort historia. Egentligen är det inte förrän efter andra världskriget som vi kan tala om ungdomsforskning i Sverige. Förutom i psykologi, pedagogik och sociologi kom ungdomsfrågor att successivt tilldra sig uppmärksamhet inom alltfler vetenskapliga discipliner. Problemställningarna och perspektiven vidgades till att så småningom gälla ungdomsfrågori allmänhet.

Ungdomar och ungdomsfrågor har de senaste åren uppmärksammats även från politiskt håll. Sedan 1986 har Sverige en ungdomsminister. Hösten 1989 tillsatte regeringen en utredning med uppgift att utreda vissa övergripande ungdomspolitiska frågor. Satsningar har också börjat göras på fördjupad kunskap om ungdom och ungdomars förändrade villkor. Sex universitet och högskolor i landet erhöll 1988 statliga medel för att som försöksverksamhet under två år utveckla flervetenskapliga centra för ungdomsforskning.

I det följande ges uppslag till innebörden i olika ungdomskulturer på basis av olika teorier och undersökningar.

Intressanta utvecklingslinjer i ungdomsforskning återfinns i den brit-

tiska subkulturforskningen och i den tyska socialisationsforskningen.

Några engelska forskare hävdar att det finns två slags kulturer: subkulturer och motkulturer. Motkulturer framhålls som medelklassdominerade och uttrycker sig i högre grad än subkulturerna rationellt och verbalt. Exempel på motkultur är studentradikalismen och olika alternativrörelser. Motkulturerna antas uttrycka konflikter inom ramen för den dominerande medelklasskulturen i samhället. De utgör ofta förelöpare till sedermera etablerade och legitimerade politiska rörelser.

Subkulturerna uppges i mindre utsträckning använda sig av verbala ut- Dessa hämtas ofta från det kommersiella varuutbudet som trycksmedel. motorfordon, musikband eller liknanexempelvis speciella kläddetaljer, de. I snäv bemärkelse antas subkulturer endast uppstå i förtryckta klasser som ett slags mot/offensiv mot de borgerliga institutionerna, ett försök att återerövra det utrymme dessa institutioner övertagit. Subkulturerna beskrivs också som mer lokalt förankrade och fritidsbetonade än motkulturerna.

Den brittiska subkulturforskningen eller den s.k. Birminghamskolan har bl.a. fokuserat på skillnader mellan ungdomsgrupper. Den har en tvärvetenskaplig orientering och har inriktats på att undersöka klassförhållandens betydelse för hur ungdomskulturer uppstår och utformas. Kultur används som ett samlande begrepp för en klass eller grupps gemensamma livsformer, dess sätt att leva och tolka verkligheten.

Paul Willis är den mest kände företrädaren för denna teoretiska tradition. I en studie av arbetarpojkars utveckling i skolan och utträde i arbetslivet har Willis visat hur skillnaden mellan medelklass- och arbetarungdomar vidgas i skolan. Arbetarpojkarna utvecklar en antiskolbetraktad mot de i skolan förhärskande medelkultur, som en protest Antiskolkulturen ser Willis som pojkarnas sätt att klassvärderingarna. bevara liknande normer och mönster som bär upp de vuxna arbetarnas

fabrikskultur. Samtidigt som denna kultur kan ses som oppositionell

mot skolan menar Willis att den i själva verket är en perfekt inskoltill kropps- och lönearbete. Pojkarna får emellertid betala ett pris ning senare i arbetslivet för brister i utbildningen och den likriktande anpassningen till arbetarkulturen.

Birminghamskolans rön kan inte entydigt översättas till svenska förhållanden. att anta liknande om än inte lika accen- Det är ändå rimligt tuerade tendenser här.

Det är möjligt att fruktbara paralleller kan dras till de svenska ungdo-

marnas studieval och yrkespreferenser. Rekryteringen till gymnasie-

skolans studievägar och den högre utbildningen tycks ha stabiliserat sig

eller rentav ha ökat i socialgruppsåtskiljande riktning. Svenska forska-

re, bl.a. Göran Arnman och Ingrid Jönsson har visat hur tydligt de socia-

la demarkationslinjerna kan avläsas i ungdomarnas studie- och yrkes-

val.

Den mest kände företrädaren för den tyska socialisationsteorin är Thomas Ziehe. Hans teorier har vunnit stor anslutning bl.a. hos uppföljningsansvarets personal.

Ziehe menar att tre starka påverkansfaktorer åstadkommer i dag stora förändringar i våra livsmönster. Den första är uppbrottet från nedärvda traditioner och värderingsmönster som sker med större snabbhet och grundlighet än någonsin tidigare. Den andra är att samhällsforeteelser i bred bemärkelse, i form av samhällstjänster, massmedia, varuproduktion och marknadsekonomi, har tagit över många av de funktioner som tidigare omhänderhades av familjen. Den tredje är att de nu nämnda faktorerna i kombination med teknikens landvinningar griper allt djupare in i våra privatliv.

Frigörelsen från traditionella band har ökat och Ziehe hävdar att den tar sig uttryck i bl.a. en förändrad arbetsmoral, förändrad syn på äktenskap och på familjens roll och också i förändrad syn på hur människor förhåller sig till föremål, ägande och arbete. Friställningen från traditioner betyder ett minskat stöd i

identitetsutvecklingen och den unga

människan måste i allt större utsträckning lita på sig själv.

Kompetens- och maktförhållandet mellan vuxna och ungdomar är inte längre entydigt till de vuxnas favör. Tillväxten av ungdomarnas kompetens i takt med teknikutveckligen kan gå till klar överlägsenhet, enligt Ziehe. Det blir svårare för att hävda

foräldragenerationen sin tidigare

självklara auktoritet gentemot de unga när sär-

teknikutvecklingen,

skilt inom massmedia, kommunikation och data, samhälls-

påskyndar utveckligen. Den äldre generationen har inte längre ett odelat normgiv-

ningsmonopol.

Frigörelsen från traditioner och de möjligheter som det tjugonde år-

hundradets uppfinningar erbjuder borde vara de obegränsade möjlighe-

ternas värld där var och en är sin egen lyckas smed. Det är bara den egna personligheten som sätter gränser. Häri ligger samtidigt den smärtsamma insikten om individens egna som aldrig

begränsningar tidigare

varit så tydliga som nu.

De många möjligheterna och erbjudandena leder till en splittrad om-

världsuppfattning, tillvaron fragmentiseras. Identifikationsprocessen

och vuxenblivandet tar längre tid, eftersom individen måste göra sina egna erfarenheter.

Valalternativ är en ständigt närvarande verklighet, påträngande och av beslutsångest. Insikten om att det reella valet utesluter så skapare många andra kända valalternativ är i sig ångestskapande. Den sociokulturella friställningen utvidgar och ökar anspråken på vad som är möjligt att göra med och av sig själv. Jag har inte bara en möjlighet utan också en socialkonventionell plikt att bli något. Jag har ansvar for mig själv.

Den allt längre ungdomsperioden, det faktum att ungdomen lever avskilt från vuxenvärlden och att det inte finns samma tydliga markeringar av inträdet i denna värld som förr påverkar ungdomarnas identitetsutveckling och handlingsmönster. Samtidigt idealiseras ungdomstiden av marknaden. Den unge går in i sin egen värld, som blir både skydd och försvar mot de samhälleliga krav som hotar att punktera det i verkligheten svaga jaget.

Ungdomsgängen antas av Ziehe erbjuda möjligheter till kollektivajagideal. Det moderna samhället erbjuder i sin tur en kulturell marknad med ett otal möjligheter att odla olika livsstilar. Samtidigt ses möjligheterna att göra forstahandserfarenheter som begränsade genom att samhällsinstitutioner och massmedia i allt större utsträckning tränger in i människors privatliv. Identitet kan förvärvas som stil med hjälp av kommersiella produkter.

Martin Baethge är en annan västtysk ungdomsforskare som har behandlat relationen mellan ungdom och arbetsliv. Han tar sin utgångspunkt i ungdomars uppskjutna inträde i arbetslivet. Ungdomar befinner sigi en och inte i en arbetssituation under en rela-

utbildningssituation

tivt lång tidsperiod. Ur ett socialisationsperspektiv innebär detta skilda menar Baethge. Ungdomarna konfronteras senare i liforhållingssätt, vet med de ekonomiskt rationella värderingar som ett eget förvärvsarbete med forsörjningsansvar innebär. De tillbringar en längre tid tillsammans med jämnåriga och kan utveckla speciella normer och värderingar inom en ungdomskultur. De tillbringar en längre tid med de individuella värderingar som är förhärskande inom utbildningssystemet i stället för att vara i arbetslivet där en kollektiv kod är mer framträdande.

Baethge talar om den dubbla individualisering som utmärker socialisationsmönstren i dag. Å ena sidan sker det i de moderna samhällena den mer eller mindre traditionsbetingade differentieringen av klass-specifika levnads- och socialisationsmönster. Det nya i samhället är å andra sidan att innehålleti socialisationen är mer inriktad mot individuell och inte kollektiv identitet.

Statens ungdomsråd tog 1981 i rapporten Ej till salu upp ungdomarnas situation, bl.a. med utgångspunkti de tankegångar som Ziehe och andra forskare utvecklade under slutet av 1970-talet. I rapporten påtalades faran av att ungdomarna drogs in i ett konsumtionssamhälle som bredde ut sig alltmer, kommersialisering som trängde allt längre ned i åldrarna och marknadsekonomins effekter som påverkade inte bara arbetslivet utan även privatlivet och fritiden.

Detta riskerar att leda till ökat främlingsskap, känslokyla och minskad förmåga att leva sig in i andras sociala situation. Det var symptom på välfärdens baksmälla som det uttrycktes i rapporten. Inlevelse utgör grunden, underströks det i rapporten, for solidaritet mellan människor.

Samhället måste organiseras så att barn och ungdomar kan finna en mening med tillvaron. Rätten för ungdomar att bli tagna i anspråk, att få känna sig betydelsefulla och ha en roll i samhället betonades. Rätten att bli tagen i anspråk handlar också om att inget samhälle får avstå från att ta ungdomars förmåga i anspråk.

De viktigaste komponenterna i en god uppväxtmiljö är de faktorer som stärker egenvärde och identitet, som ger tillhörighet och gemenskap och som främjar samverkan och solidaritet.

Dessa formuleringar i Ej till salu har lika stor aktualitet i dag, enligt min mening, och anknyter till det jag anförde i inledningen till detta kapitel.

Då det gäller ungdomars identitetsutveckling och livssyn förknippas det

postindustriella samhället med både negativa och positiva drag. Positi-

till mera individuella val va möjligheter kan spåras i ökade möjligheter och ställningstaganden, en mer global, vidsynt, självständig och differentierad De negativa dragen anses vara be-

verklighetsuppfattning.

tingade av ökade risker for en bräcklig identitetsutveckling üagsvaghet, narcissistiska personlighetsdrag, borderlineproblematik etc.). Riskerna for att ungdomar utvecklar förytligade, massmedialt och kommersiellt lättpåverkade förhållningssätt antas därför öka.

Ungdomarnas olika kulturer tycks t.ex. numera flyta in i varandra mer än under tidigare decennier och vara mindre tydligt klass- och socialgruppsanknutna. Möjligen är också det förhållandet tydligare i Sverige än t.ex. Storbritannien. Andra intressanta aspekter som inte berörts här gäller regionala skillnader mellan t.ex. storstäder, mindre tätorter och glesbygder.

Inom jämställdhetsforskningen har man - inte bara i Sverige - börjat uppmärksamma problemet med att t.ex. tysta, ambitiösa flickor i grundskolan misslyckas som studerande tonåringar i gymnasieskolan. Bristande självförtroende, identitetskriser och ofullgångna fri görelseprocesser tycks komma upp till ytan just vid den ålder då viktiga val for framtiden träffas.

Några säkra eller avgörande forskningsresultat finns inte att stödja några påståenden på. Merparten av ungdomsforskningen bygger än så länge på generaliserande hypoteser, observationer av pojkars utåtagerande och därmed mätbara beteenden eller på äldre ungdomars verbala utsagor. Därför har jag valt att särskilt beskriva flickornas situation.

3.3 Ungdomars syn på studier och arbete

Den svenske forskaren Tom Hagström har relaterat ungdomars förhållningssätt till arbete, deras livsstilar och deras fotfäste i arbetslivet till en aktiv-passiv dimension. Aktiva-passiva förhållningssätt avser benägenheten att handla mer eller mindre målinriktat och flexibelt samt sättet att mer eller mindre konstruktivt kunna tillgodogöra sig erfarenheter. Förutom som forklaringsmodell for orsaker till arbetslöshet kan den i lika hög grad tillämpas på ungdomarnas förhållningssätt till skolarbetet.

Hagström pekar på två övergripande tendenser i ungdomars utveckling.

Den ena är präglad av permanent tillfällighet, arbetslöshetskarriär

eller, uttryckti skolans termer, skolk och skoltrötthet. Det handlar om

ett förlopp präglat av växlingar mellan arbetslöshetsperioder, tillfälliga korta anställningar, arbetsmarknadspolitiska åtgärder etc. med varie-

rande svårigheter att på kort sikt nå en fast förankring på arbetsmark-

naden.

Den andra pekar på tilltagande klyftor mellan ungdomar med goda möj-

ligheter till framgång på arbetsmarknaden och ungdomar vars förank-

ring tenderar att bli marginell och osäker.

Individer med ett aktivt förhållningssätt beskrivs ha relativt långsikti-

ga framtidsperspektiv, förhållandevis utvecklade och artikulerade mål

och planer samt ett flexibelt handlingsmönster inför svårigheter och

hinder av olika slag. Ett passivt förhållningssätt är motsatsen. Fram-

tidsperspektivet är då snävt, målen och planerna är diffusa samt hinder och svårigheter hanteras med mer rigida handlingssätt eller betraktas med fatalistiska förtecken. I de mest uttalade formerna utvecklas en inlärd hjälplöshet.

AKTIVA (Vinnarefi) Karriär/star Alternativ/rörelser Professionella etc. (Politik, musik, etc)

ARBETSM- ICKE ARBETSM FORANKRING FÖRANKRING

Lâgurbi/dade i monorona arbersuppgiller Urslagna i PASSIVA _ Förlorare?

Modellens två dimensioner kan ge fruktbara ledtrådar till fördjupade

analyser om på vilket sätt ungdomarna söker integrera de personliga

livsmålen med de uppgifter som erbjuds av samhällets etablerade institutioner. Det handlar om hur aktivt ungdomar engagerar sig i och påverkar den egna socialisationen.

I arbetslöshetsforskningen finns dokumenterade belägg för polarise-

ringen mellan framgångsrika ungdomar som går goda karriärmöjlighe-

ter till mötes och andra ungdomar med sämre skolbetyg och allmän an-

i skolan. Här aktualiseras skillnaderna mellan ungdomar som passning arbetsmarknadsforankrade karriärister å ena sidan och andra mer passiva ungdomsgrupper å den andra. I figuren ovan: Dels ungdomar har en arbetsmarknadsforankring men som tenderar att som visserligen låsas i monotona och slitsamma dels ungdomar med ett

arbetsuppgifter,

fotfäste i arbetslivet, den hårda kärnan arbetslösa, som riskebräckligt rar utslagning ur arbetsmarknaden.

En svag arbetsmarknadsförankring i yttre mening kan enligt Hagström

tänkas omfatta med såväl mer passiviserande som aktiva

ungdomar alternativrörelser till den hårda kärlivsstilar. Det kan gälla alltifrån nan av arbetslösa.

Andelen med de största problemen och med socialt instabila ungdomar den hårda kärnan av arbetslösa, har uppskattats till livsförhållanden, en tiondel av de arbetslösa i en svensk studie. Det högst ungdomarna med svårigheter att både erhålla och behålla ett arbete gäller ungdomar över huvud och med mycket långa arbetslöshetsperioder. Företaget komsten av arbete eller av arbetsforberedande karaktär efter åtgärder skolan har enligt en annan större studie en signifikant positiv betydelse for ungdomarnas psykiska och fysiska hälsa.

En intressant har sammanställts av forskaren Ulla Arnell-Gusrapport Hennes slutsatser kan tafsson om ungdomars syn på arbete (1988). ge fruktbara infallsvinklar även till ungdomarnas syn på utbildning.

Arnell-Gustafsson attitydundersökningar. En av

utgår bl.a. från SIFO:s som SIFO använder till Max Wede attityddimensioner sig av anknyter bers distinktion mellan instrumentell och värdestyrd rationalitet. Tilllämpat på studier eller arbete skulle man kunna säga att människor som handlar den instrumentella rationalitetens regler väljer exenligt empelvis ett visst arbete för att uppnå ett annat mål - t.ex. en viss levnadsstandard. För människor som handlar enligt den värdestyrda rationalitetens regler har arbetet däremot ett värde i sig. I SIFO:s tillämpoch

ning talas om försörjningens värderingar, yttrevärldsvärderingar

där de två första begreppen anknyter till Webers inrevärldsvärderingar, instrumentella rationalitet, medan det sistnämnda anknyter till begreppet värderationalitet.

Arnell-Gustafsson hävdar att en värderationell syn på arbete finns i högre grad hos de yngre än hos de äldre. Hos de allra yngsta finner hon dock att den instrumentella värderingen tilltar något. Detta tillskriver hon det faktum att den yngsta ålderskategorin har en preliminär relation till arbetslivet. Den längre studietiden gör att många ungdomar under en lång period har bredvidarbeten av klart instrumentell karaktär. Ungdomarnas förlängda etableringstid har bidragit till att den instru-

mentella relationen till arbetslivet förlängts.

Alla tycks emellertid vara ense om att den värderationella synen på ar-

bete har ökat och att denna värderingsförskjutning märks först hos de

unga. Det är i och för sig naturligt. Med högre utbildningsnivå följer en högre grad av värderationell syn på arbete. Detta illustreras väl av en studie som SIFO Studien handlar genomfört. om ungdomars attityder till industriarbete. 71 % av de tillfrågade ungdomarna som arbetade i industrin sade att de arbetade mest för att försörja sig. Närmare hälften av dem som stannat mer än tre månader ansåg att de inge hade något annat val. De såg industriarbetet som det enda alternativet.

Inom ungdomsgruppen finns naturligtvis skillnader. Arnell-Gustafssons slutsats är att värderingar om arbetets funktion i stort sett avspeglar de faktiska förhållanden under vilka man lever.

Ungdomar har en relativt klar syn på sina möjligheter att få

förankring

på arbetsmarknaden i termer av fast och arbete och olika for-

tillfälligt

mer av åtgärdsarbete, konstaterar Arnell-Gustafsson. De har en klar

uppfattning om riskerna för arbetslöshet i början av sitt arbetsliv. De är

inte positiva till att börja arbeta inom industrin.

Arnell-Gustafsson sammanfattar ungdomars syn på arbete på följande sätt:

- Ungdomar vill arbeta och försörja sig själva. Åtgärdsarbeten uppfat-

tas som naturliga inslag i ungdomars arbetsmarknad. - Ungdomar har i dag högre aspirationsnivå vad gäller arbetets innehåll än vad tidigare ungdomsgenerationer hade. Med utbildhögre ningsnivå följer större krav på innehållet i arbetet. Arbetets betydel-

se for personlighetsutveckling får en starkare betoning.

- Ungdomar i dag har ett större möjlighetsmedvetande än tidigare generationer.

- Ungdomarna har ett preliminärt förhållningssätt till arbetet, som ofta är deltid och som byts ofta, det är inte det riktiga arbetet utan man har det i väntan på detta. - Ungdomarna har ett dualistiskt förhållningssätt till arbetslivet, de delar upp deti två segment. I det ena segmentet finns de arbeten man på just nu, i det andra finns det arbete man skall arbeta försörjer sig med i framtiden, det arbete som skall bli ens identitetsarbete.

Dessa två senare attityder har ökat i styrka och betydelse under senare Arnell-Gustafsson. Med ökande utbildning, med större betoår, menar av en värderationell syn på arbetet och med minskat ekonomiskt ning tvång att försörja sig själva och en familj kan dessa värderingar få allt

större genomslagskraft.

Arnell-Gustafssons teser, överförda på ungdomars studieval och studier, ger ytterligare belägg för dels hur medvetna ungdomar i dag är om av dels att den valda studievägen skall le-

betydelsen gymnasiestudier,

da till det riktiga arbetet. Detta förklarar också varför så relativt många ungdomar väljer en studieväg som enda valalternativ. Det torde snarare handla om ett yrkesval än ett studieval. Det är ett inte obetydligt antal detta gäller: 1987/88 var det 8 000 sökande till gymnasieskolan som hade ett enda studieval. Yrkesvalet är så viktigt för den unge att han eller hon hellre avstår från studier än utbildar sig mot annan inriktning eller yrke.

När en allt större andel av ungdomskullarna känner sig tvungen att söka sig till gymnasieskolan för att skaffa sig den numera nödvändiga for ett framtida yrkesliv, är det naturligt att motivationen for grunden själva studierna och deras innehåll uppvisar större variationsbredd än Den instrumentella synen på studierna blir mera framträdantidigare. de.

I redovisades en SCB-undersökning från 1982. SCB

ÖGY-utredningen

ett urval (SMU 1982:6) om deras syn på studier i frågade 17-åringar Ungefär hälften svarade att de hade fortsatt till gymgymnasieskolan. nasieskolan under alla förhållanden. 35 procent hade helst arbetat om detta varit möjligt. 15 procent var tveksamma till fortsatta studier.

SCB undersökte våren 1987 de 23 procent av årskullen 20-åringar som

inte hade gymnasieutbildning. Av dem som aldrig hade börjat i gymna-

sieskolan ville 50 procent hellre ut i arbetslivet, 14 procent kom inte in på den studieväg de tänkt sig och 14 procent ville göra uppehåll från studierna eller angav skoltrötthet som viktigaste orsak att inte studera.

Av dem som hade avbrutit studier i gymnasieskolan i SCB:s undersökning ville drygt 29 procent hellre ut i arbetslivet, 7 procent kom inte in på den studieväg de tänkt sig, 16 procent angav att de visste för lite om linjen de sökt och 31 procent angav att studietakten var for hög, studierna for svåra, skoltrötthet och mobbning som orsak till studieavbrottet. I båda grupperna angav 5 procent att ekonomiska skäl var orsaken att de inte sökt eller avbrutit studierna.

Man bör vara på det klara med dessa viktiga orsakssamband. De förklarar, enligt min bl.a. varfor mening, betydelsen av både studievägsvalet och undervisningens motivationsskapande inslag har ökat. Jag återkommer till forstahandsvalet av studieväg i gymnasieskolan i kapitel 7.

I uppfoljningsåtgärderna blir dessa samband

än tydligare. Jag har därför låtit utarbeta ett

analysunderlag (Livlina for livslångt lärande) for

att belysa de arbetssätt och metoder som har utvecklats inom uppföljningsåtgärderna och som syftar till att motivera ungdomarna for studier, att väcka lusten att lära. Det är viktigt att just detta lyckas. De motivationsskapande ansträngningarna bär inte alltid omedelbar och synlig frukt genom att den unge omgående söker tillbaka till stugymnasiala dier. Men det viktiga är, att individen bär med sig ett förtroende för kunskaper och den egna förmågan att lära. Eljest är risken for utslag-

ning i kunskapssamhället stor.

3.4 Flickors studier och arbete

syn på

I många avseenden är flickors och pojkars relation till utbildning och arbetsliv i dag relativt likartad. Det gäller framför allt den generella an-

knytningen: pojkar och flickor går ungefär lika länge i skolan och det

naturliga för både pojkar och flickor är att i sitt vuxna liv ha ett lönearbete. Flickorna arbetar jämsides med gymnasiestudierna i lika hög grad som pojkarna. Också flickorna tar ofta en sabbatsperiod efter skolans slut, innan de bestämmer sig for en mera definitiv utbildning eller yr-

kesverksamhet. Det dualistiska forhållningssättet till arbetslivet,

som Arnell-Gustafsson har beskrivit i det föregående, finns också ut-

brett bland flickorna. Flickornas relation till arbetslivet

preliminära

har enligt Arnell-Gustafsson ändrat karaktär. Tidigare var den starkatill och barnafodandet, reproduktionen. I re kopplad familjebildningen

dag är den starkare kopplad till den förlängda ungdomstiden.

I andra avseenden finns emellertid stora skillnader mellan könen. Flickor olika och olika Den och pojkar väljer gymnasielinjer yrken. svenska arbetsmarknaden är en av de starkast i värl-

könssegregerade

den.

Flickor ha svårare att välja till gymnasieskolan. Det finns inga tycks statistiska data som vare eller motsäger detta. Flickorna sig bekräftar befinner for valet ofta i en utvecklingsfas, där konflikten sig vid tiden mellan i närmiljön och vuxenrollen i den egna identitetsutvecklingen och samhällsliv blir särskilt tydlig. De krav, som kvinnors dubbyrkesi form av konkretiseras i

la roller yrkeskarriär och reproduktion ställer,

samband med könsmognaden och valet till gymnasieskolan. Den snabba utveckling som kvinnors arbetsdeltagande i Sverige haft gör det särskilt svårt for den unga generationen kvinnor att bygga på de äldre generationernas erfarenheter.

Man kan också konstatera atti nuvarande studievägs-

gymnasieskolans

överväger de linjer som inriktas mot traditionella mansyrorganisation ken. I mindre kommuner begränsas flicklinjerna till en eller två. Som att visa senare, är det vid övergången från skola till arbete, jag kommer ofta i form av arbetslöshet, blir synliga. De som de verkliga problemen, hör samman som kvinnor rent har

med den svagare position generellt

I fullt medvetande om detta kompliceras flickorpå arbetsmarknaden. nas studie- och yrkesval ytterligare.

Om inte skall bli en allmän forvaringsplats och en for-

gymnasieskolan

är det viktigt att man noga analyserar mekalängning av grundskolan nismerna bakom flickornas val. En teori är att flickorna oftare än pojkarna och som institution, verksam-

väljer utbildning gymnasieskola

hetsform och socialt snarare än som uttryck for ett di-

umgängesforum

rekt yrkesinriktat val. Kanske har de svårare än pojkarna att göra val som bryter mot kamraternas.

senare att från olika utgångspunkter redogöra for sådana Jag kommer skillnader mellan flickors och pojkars villkor och förutsättningar som

har betydelse for hur ett framgångsrikt uppfoljningsarbete skall bedrivas. I den särskilda rapporten, Livlina for livslångt lärande, ges också en belysning åt den utvecklingsprocess som innebär att många flickor blir tysta flickor utan krav, förväntningar och drömmar och med små möjligheter att påverka sin situation. I samtliga de tre referenskommuner som utredningen haft, har man framfört att flickor och kvinnor har en bekymmersam arbetsmarknadssituation. Industrierna på orten är i

många fall inte öppna for kvinnor och den arbetsmarknad som erbjuds

dem är mycket snåv.

Jag finner att starka skäl talar for att flickors situation och möjligheter ges särskild uppmärksamhet i ett framtida kommunalt uppfoljningsansvar. Jag tänker då inte bara på deras studieval och arbetsmarknad utan också på det faktum att många flickors situation i brytningstiden mellan ungdoms- och vuxenliv har en särskild problematik samt att denna problematik ofta inte är så synlig. Flickor har en tendens att mer vända sina problem inåt än utåt. Vi lever också i ett samhälle där det fortfarande är kvinnan som bär huvudansvaret for det dagliga arbetet med barn och hushåll. Tillsammans med kraven på jämställdhet och på kvinnors lika position i arbetslivet, kan bilden bli motsägelsefull och uppfattas som dubbla budskap. Detta gäller inte minst flickor från hem utan studietraditioner.

Den problematik jag nu i korthet pekat på är enligt vad jag erfarit under utredningsarbetet inte så känd och bearbetad bland den personal i skolan och i uppfoljningsverksamheten som skulle behövas. Det får här ankomma på kommunerna att ta initiativ till lämplig fortbildning.

Under 1980-talet har i ökad utsträckning kommit att göras försök med enkönade grupper såväl inom grundskolan och gymnasieskolan som i andra utbildningsformer. Det har i allmänhet rört sig om relativt kortvariga eller begränsade anordningar. Syftet har varit att stärka t.ex. en grupp flickor inom ett studieområde där de har en svag tradition. Erfarenheterna rent allmänt av sådana enkönade grupper är positiva. Under erfaren ledning har självförtroendet hos deltagarna kunnat stärkas och integrationen i könsblandad grupp på lika villkor kunnat underlättas. Enligt min mening finns det goda skäl att bredare än hittills pröva t.ex. flickgrupper inom ramen for de åtgärder kommunen vidtar for 16-

IQ-åringar som inte går i reguljär utbildning. Det kan gälla såväl vid

som t.ex. i vägledningsgrupper. I allmänhet skall detutbildningsinslag ta inte behöva kräva resurser utöver det vanliga.

3.5 Ungdomsbilder ur uppföljningsansvaret

Närmast vill jag referera en rapport från Ungdomsprojektet i Hjällbo och psykosociala i sin tillvaom ungdomar med sociala komplikationer F0. är ett samverkansprojekt mellan arbetsförmedlingen, so- Projektet cialförvaltningen och arbetsmarknadsinstituteti Göteborg. Sist redogör

jag för några bilder ur flickors tillvaro.

Majoriteten av ungdomarna i vårt projekt kommer från splittrade familjer, det vill säga med avsaknad av den ena föräldern, oftast fadern, av skilsmässa eller dödsfall. Detta har också i de flesta fall på grund inneburit en eller flera styvföräldrar under uppväxtåren. Uppväxten missbruk av framförallt alkohar for många präglats av föräldrarnas

hol och psykofarmaka. Ett annat ofta förekommande inslag är sjuk-

dom, både fysiskt och psykiskt. En stor del av familjerna har under åren varit aktuella på socialkontoren för ekonomisk hjälp eller på grund av trassliga familjeförhållanden.

Trots detta år det endast ett fåtal av ungdomarna som har varit föremål för åtgärder från socialkontorets sida, såsom omhändertagande, I stället har många

placering i familjehem eller ungdomsvårdsskola.

av dem tidigt fått ta ansvar för sina föräldrar och familjens situation. Ansvarstagandet har bestått i att upprätthålla familjens fasad utåt gentemot exempelvis myndigheter och skola, i möjligaste mån förhindra missbruk, ta hand om småsyskon, förhindra bråk praktiskt och så vidare. De typiska beteenden vi kunnat urskilja beskrivs kortfattat i det följande.

I nedre tonåren sker hos många en stor förändring -i beteendet. Från att ha försökt hålla ställningarna blir dessa ungdomar nu tidigare mer utåtagerande. När det tidigare totala beroendet luckras upp kommer besvikelser och aggressioner ut. Signaler på detta är skolk, missbruk och kriminalitet. De föräldrar som redan tidigare är för svaga i sin föräldraroll klarar inte av konflikten. Barnen börjar ta avstånd från sina föräldrar och söker gemenskap och identitet ute i gänget. Dessa är kända från tidiga tonår. När de ungdomar på socialkontoren blir fortsätter karriären framför allt ge-

myndiga på socialkontoren, nom socialbidragsberoende.

En annan i projektet har varit den dolda gruppen. Dessa har grupp ingen tidigare känd kriminalitet eller missbruk. De är blyga, omogna och har mycket dåligt självförtroende. De bråkar inte, ställer inga krav och Här är det ofta fråga om en stark moders-

syns knappt.

bindning. Modern sköter all service och tar hand om dem, utan att ställa krav. Denna grupp behöver framför allt mycket tid. Tid att tid att stötta och bygga u p. I dagens effektiva samhälle, så lyssna, och arbets försvinner dessa ungäven på socialkontoret örmedlingen, domar i den stora mängden.

Inte heller musikerna är tidigare kända for missbruk eller kriminalitet. Musiken är deras drog. All deras vakna tid upptas av att spela

och lyssna på musik. De väntar på genombrottet. Att spela och uppträda i ett band innebär att man är aktiv på kvällar och nätter. De varken kan eller vill ha fast arbete. Om de anpassar sig till våra krav innebär det att deras karriär är slut, innan den ens hunnit börja. De tror fortfarande att de kommer att lyckas en dag, ett par av dem gör det nog också. Problemet är att ingen annan tror på dem eller respekterar deras intresse. Socialkontoret kan inte betala ut socialbidrag på

sådana premisser. Arbetsförmedlingen betraktar dem som icke ar-

betssökande.

De samhällshandikappade kallar vi de ungdomar som inte har fundamentala kunskaper om hur samhället fungerar och som saknar mycket av de färdigheter som krävs for att kunna klara sig i det dagliga livet. I flera fall rör det sig om ungdomar som redan identifierats som lätt förståndshandika andra fall har de stora pade men i många bristerna kommit i dagen örst efter en längre kontakt. Att inte kunna läsa ens enkla texter eller i blanketter fylla är exempel på sådant man försökt dölja i det längsta.

Flickor i uppföljningsansvaret

I Göteborg har man bedrivit ett särskilt projekt för flickor Flickor kan. Jag refererar i det följande hur man i uppfoljningsverksamhe-

ten i Göteborg möter flickorna och arbetar med dem.

De flickor som går direkt från grundskolan till uppföljningsansvaret

är, enligt beskrivningarna, inte bara trötta på skolvärlden utan de är

ofta också desillusionerade och misshandlade av såväl skola som av det övriga samhället. Många har skolkat sig igenom högstadiet. De har ofta bollats runt bland ett otal professionella vuxna som försökt att på alla sätt få dem att åtminstone vistas i skolan.

En flicka sade När jag är i skolan är dom så nöjda att jag är där så dom låtsas knappt om mig. Jag får inga eller så. Då är det bätt-

frågor

re när jag inte är där, för då frågar dom i alla fall efter mig, då ärjag nån. Den här flickan är inte på något sätt ensam om sin erfaren-

.Lu et.

Föreställningen om att de yrkesinriktade linjerna inte har någon teori florerar fortfarande och drabbar många eleverna som en gånger blixt från klar himmel. De vanligaste skälen till studieavbrott som flickorna uppger är, att det var for svårt eller att de inte kunde hänga med, det passade inte, dvs. det var ett felval. Kraven på flickorna att

vara duktiga är ofta påtagliga.

Om man försöker att tränga bakom det som var svårt visar det sig ofta att det förutsattes att man hade vissa kunskaper med sig - som man inte hade och inte vågade erkänna, så i stället för att avslöjas avbröt man studierna.

Det är viktigt att tänka på att dessa flickor aldrig har fått bottna i sin egen kunskap, dvs. ha haft en kunskap som dö . De har alltid kunnat för lite eller fel saker - och det är detta som örstärks när de börjar i gymnasieskolan.

Det finns flickor som väljer bort gymnasieskolan av andra skäl.

Flickorna är kunskapsmotiverade men vill skaffa sig om kunskap

andra områden och å ett annat sätt än det gymnasieskolan erbjuder.

Det kan vara allt från att lära sig mer om Inka-gudens hemligheter,

musiksillfisket i Nordsjön till att sätta sig in i allt som rör 70-talets historia. För dessa flickor måste det finnas en form för kunskapsinhämtande så att inte deras kunskapstörst dör ut.

I olika sammanhang har det prövats att mer eller mindre tillfälligt anordna enkönade i undervisningen. Erfarenheterna är övergrupper att en sådan rätt är en lag positiva. Det är möjligt ordning, tillämpad, framkomlig väg för flickor inom uppfoljningsansvaret.

söker sig tillbaka till skolan efter ett år inom uppföljningen. Många De har fått distans till vänninornas val, fått en möjlighet att bearbeta sina utgångspunkter och förutsättningar, fått reparera egna kunskapsluckor och framför allt har de fått uppleva att de klarat sig själva på ungdomsplatsen m.m.

En undersökning som ordes inom uppföljningsansvaret i Göteborg

1985 visade att mindre än en procent av flickorna valt otraditionella jobb - och bakom dessa fanns starka och intresserade pappor. Nu när

så skulleju alla kunna erbjudasjobb

det är högkonjunktur egentligen - men så är det inte - åtminstone inte i Göteborg.

Inom uppföljningen finns det möjligheter att pröva sig fram på olika av arbetsplatser under kortare eller längre perioder. Det ges typer alltså att både få pröva drömyrken och yrken inom områmöjligheter den som inte är traditionellt kvinnliga. Chanserna att skaffa sig erfarenheter är stora.

Men flickorna ändå att arbeta inom vård, daghem, handel eller väljer kontor dvs. de flesta kommer att arbeta inom den offentliga sektorn där den stora kvinnliga arbetsmarknaden finns. Varför tar de inte chansen att pröva något annat?

är det lätt att förklara. Många flickor har vuxit upp i Egentligen kvinnodominerade miljöer och har behov av att hitta sin egen identitet och könsroll. Detta kombinerat med de arbetarklasstraditioner de arbetsmarknaden inte är attraktiv bär med sig gör att den manliga för dem. Flickorna behöver förmodligen hitta sina kvinnliga förebilder i arbetslivet och de varken vill eller kan vara banbrytare på för kvinnor otraditionella yrkesområden.

De allra flesta flickor som man ber beskriva sina drömmar om jobb att över huvud önska Svar som jag har mycket svårt taget sig något. får väl ta vad jag får, jag får väl städa som morsan eller nånting med djur eller barn, är vanliga kommentarer.

Flickorna i varje fall en önskan om att ha ett arbete där de uttrycker kan ingå i ett begripligt sammanhang, där det finns utrymme for personliga relationer och där de kan bli personligt involverade på ett eller annat sätt. De vill se sig i en arbetssituation där arbete och ogärna fritid står för diametralt olika verkligheter.

Flickorna har redan stakat ut gränserna och möjligheterna och chan- När de beskriver sin sen att få välja jobb tycks små eller obefintliga. framtid att de planerar för en dubbelroll - ofta komså är det tydligt ett arbete -

mer familj och barn högt på prioritetslistan och därefter

kanske på halvtid. Arbetet blir ett nödvändigt ont - något som man

och inte ser som en möjlighet till självutveck-

gör för sin försörjning ling.

Detta är arbetarklassens flickor. De väljer inte i egentlig mening omedvetet eller okunnigt utan snarare oreflekterat och spontant.

Flickorna inom uppföljningen är både barn, ungdom och mogna kvinnor - skillnaderna i utveckling och förutsättningar och motiv är så stora att varje flicka skulle behöva beskrivas för sig. Mycket grovt kan man kanske urskilja några kategorier:

De som har ett utbildningsintresse, ofta är målmedvetna och väntar på att få börja på gymnasiet till våren;

De som medvetet valt bort gymnasiet och som vill pröva sina vingar och söka sig fram till ett studie- och yrkesval;

De som tror att de inte klarar någonting, som gömmer ansiktet i händerna för att de inte vill eller inte vågar synas, dvs. det är de osynliga barnen som Tove Janson en gång beskrev - där man mycket långsamt måste få flickorna att bli så trygga att de del for del vågar synas i ett sammanhang;

De som är som maskrosbarn eller asfaltblommebarn och som har en inneboende kraft som gör att de vill överleva trots urusla uppväxtvillkor - som vill skapa sitt eget livsutrymme;

De som är ensamma och övergivna, som inte har en enda vuxen eller kompis att prata med, som lever i ett totalt utanförskap;

De som har en helt annan kulturell bakgrund - t.ex. zigenarflickorna som nu är bofasta och vars villkor år mycket speciella.

Ar det så att flickorna inom uppföljningen är så aktiva på fritiden att deras intressen tar över intresset för skola och utbildning? Nej, så är det inte utan det är mycket få av flickorna som har något aktivt fritidsintresse, deltar i någon förening eller deltar i något annat sammanhang där de kan utvecklas eller få positiva vuxenkontakter utanför sina egna familjer.

Flickorna spelar oftast på pojkarnas planhalva - vilket syns exempelvis inom musiken där pojkarna spelar aktivt och producerar medan flickorna konsumerar och lyssnar. Det skall till mycket mod och kraft de skall våga ta klivet över till att delta på samma villkor som poj-

im arna.

Det finns flickor som har flyttat runt i olika fosterhem och som inte har någon vuxen som de kan ha en kontakt med, flickor som har blivit svikna och besvikna många gånger om på vuxna i omgivningen och där de enda positiva kontakterna är med professionella vuxna.

Motsatsen är flickor som lever så nära sina mödrar att de lever sin mammas liv i stället for sitt eget i något slags symbios. Ett exempel är en flicka som inte gått i högstadiet mer än någon månad därför att mamman tvingade henne att passa småsyskonen - och trots skolans alla försök att få flickan att gå i skolan inskränkte sig undervisningen till några timmars hemundervisning.

När nu flickan försöker ta sig ut på arbetsmarknaden - då finns det tusen skäl för att arbetsplatserna inte passar enligt mamman. Och flickan sitter hemma vid TV:n. Det är inte alltid ungdomarna som behöver stöd eller hjälp utan lika ofta är det de vuxna som behöver hjälp

med att släppa taget. Här krävs ett intensivt och tålmodigt arbete på många plan.

Det finns flickor inom uppföljningsverksamheten som har ett mycket

avancerat sexuellt beteende och som tar betalt för sina tjänster. Det finns också flickor som använder sexualiteten som ett master card kort, dvs. ett enkelt sätt att betala och bli accepterad på. Det är möjligt att bland dessa flickor döljs några av de flickor som på ett eller annat sätt blivit utsatta för övergrepp.

Vi vet alla att det förekommer att barn och ungdomar utsätts för både psykiskt och fysiskt våld som aldrig uppdagas utan i stället sätter sig som taggar och ärr i själen på ungdomarna. Vi reagerar ibland på lite underliga beteende och misstänker kanske - men ungdomarnas möts av ett totalt förnekande. Ungdomarna lägger all skuld på sig själva - ett känt faktum.

Många av de här ungdomarna finns inom uppföljningen därför att 15- 17-årsåldern innebär en brytningstid då beroendeband skall klippas av, man skall söka sig nya arenor att agera på, könsidentitet skall skapas osv. Detta är inte smärtfritt utan oerhört svårt för en del och det ofta till att ungdomarna kan hamna i akuta krissituationer

just låcåler .

Vad kan vi då göra för att möta dessa flickor? Jag tror att det är viktigt att det finns vuxna som är ofarliga och som har tid, tid att få en så förtroendefull relation att flickorna vågar berätta och formulera sig. Om vi inte tillåter oss att ha denna mellanstation så kommer säkerligen många av flickorna att bli tablettmissbrukande vuxna i framtiden. För det är precis i den ålder de är, som rätt stöd vid rätt tidpunkt kan förhindra många framtida katastrofer och kriser.

4 En i ett internationellt

ungdomsgaranti perspektiv

Sammanfattning

t Fler och bättre utbildade ungdomar i den industrialiserade världens länder. Utträdet på arbetsmarknaden har skjutits upp i åldrarna.

i: Yrkesutbildningen har genomgått stora kvalitativa och förbättringar

har nått bl.a. därför nya elevgrupper att den nya yrkesutbildningen ofta har utvecklats ur åtgärder för arbetslös ungdom. t Samverkan skola-arbetsliv har ökat för att utveckla former for bl.a.

praktik och arbetsplatsforlagd utbildning.

*k Ungdomsarbetslösheten är högre i många EG-länder än i Sverige och är strukturellt betingad. i Ungdomsarbetslösheten innehåller både sociala och utbildningsmässiga dimensioner, vilket inenbär att den ofta utvecklas till långtidsarbetslöshet.

i Långsiktiga och aktiverande

åtgärder mot ungdomsarbetslöshet har utvecklats.

t Sarnmanhållna handlingsplaner för ungdomars övergång från skola

till arbete innehållande planerad och strukturerad varvning av väg-

ledning, studier och arbete har utvecklats.

4. 1 Inledning

Enligt direktiv (1988:43) bör kommittéer och särskilda utredare beakta

EG-aspekter i den mån utredningsarbetet berör den fria rörligheten for

bl.a. människor. Utredaren skall dels undersöka vilken ordgemensam ning som råder inom EG inom det aktuella ämnesområdet, dels i försla-

gen ta till vara harmoniseringsmöjligheter. Utredaren skall vidare re-

dovisa av hur de förslag som läggs fram förhåller sig till EG:s reglering motsvarande verksamhet.

Denna utrednings uppgift är att kartlägga och analysera det nuvarande åtgärdssystemet i Sverige for ungdomar mellan 16 och 20 år som inte befinner eller har fast arbete. Som jag kommer att visa, sig i utbildning relativt likartade inom EG-området jämfört är åtgärdernas inriktning med Sverige. Vad som skiljer Sverige från övriga länder, är den lagfästa att söka upp och följa upp ungdomar under 18 år och att skyldigheten

hålla om deras sysselsättning. En åtgärdsskyldighet for

sig underrättad alla under 20 år som är lagfäst såsom i Sverige och för vilken statsbifmns även i andra länder, även om kvaliteten på åtgärderna drag utgår

är mycket hög i Sverige. Genom den uppsökande och uppföljande skyl-

också högre än i andra länder. Det nära digheten blir täckningsgraden sambandet mellan för 16- och 17-åringar och skolväsendet är åtgärder det bara Sverige och några få andra länder som har.

Bakgrund

1974 utlöste den första stora arbetslöshetskrisen efter det Oljepriskrisen andra världskriget i den industrialiserade västvärlden. Ungdomarna, särskilt de yngsta och sämst utbildade, hade då redan i ett par år haft svårigheter att få arbete. Det blev nu nästan omöjligt för dem att få ar-

bete och många debuterade i vad som visade sig bli permanent långtids-

arbetslöshet. När konjunkturen blev bättre kunde ungdomarna i många länder inte ta sig ur arbetslösheten eller fick endast västeruropeiska arbeten. Nästa arbetslöshetskris 1980-81 befäste deras pertillfälliga manenta arbetslöshet. Idag är de 30 år och äldre och utgör den hårda kärnan i de led. De lever i en socialt ogynnsam si-

långtidsarbetslösas

tuation, på gränsen till misär och med missbruk som komplicerar problembilden. har blivit föräldrar, är då ofta ensamföräldrar och Många bor i storstädernas slumområden.

Effekten har blivit att välfärdstillväxt bromsats upp el-

efterkrigstiden ler i vissa västeuropeiska länder t.o.m. avstannat.

Ända till 1970-talets början hade återuppbyggnadsarbeteti västvärlden

medfört materiell välfärd. Starka politiska krav på omfördel-

stigande

till i samhället skapade större jämlikhet i de flesta inning nya grupper

dustriländer. Utbildning ansågs allmänt vara en viktig förutsättning for att nå jämlikhetsmålet. Många länder hade redan under 1950- och 60-talet ambitiösa planer på utbildningssatsningar som skulle omfatta fler grupper i samhället än tidigare.

Utbildningsexpansionen startade i slutet av 1950-talet i USA och Japan. I början av 1960-talet befann sig majoriteten av dessa länders ungdomar mellan 15 och 18 år i heltidsutbildning. Flertalet tonåringar i Västeuropa befann sig då i arbetslivet eller var på väg ut i det, ofta i form av lärlingsutbildning.

När arbetslösheten drabbade hela den industrialiserade världen blev utbildning en tillflykt och ett, som det visade sig, ofta fåfängt hopp om en ny väg ut till arbete.

En allt större andel av ungdomarna sökte till fortsatt utbildning efter den obligatoriska skolan och under 70-talets senare hälft utökades den sekundära eller gymnasiala utbildningssektorn starkt i de flesta länder.

De ungdomar som inte ville eller inte kunde inrangeras i utbildning drabbades hårdast av arbetslösheten. Deras frustration kom i många städer i västvärlden till i kravaller uttryck och upplopp.

Utvecklingen i Norden löpte i parallella banor, både vad gällde utvecklingen av ungdomsarbetslösheten och den s.k. sekundära utbildningens expansion. Även i Norden var den stora och växande ungdomsarbetslösheten ett nytt fenomen. I Sverige fick arbetslösheten inte en sådan om-

fattning som i övriga Norden och Europa. Jämfört med utgångsläget var

den dock mycket kännbar och ledde till att samhället mobiliserades till stora ansträngningar för att mildra effekterna.

Redan i mitten av 1970-talet satte både arbetsmarknadsmyndigheterna

och skolväsendet i Sverige in särskilda i form av utbildningsåtgärder

kurser for arbetslös ungdom. Dimensioneringen av gymnasieutbildningen utökades i takt med stigande arbetslöshet och växande ungdomskullar. Ett uppsökande, uppföljande och vägledande ansvar lagfästes och knöts till det lokala skolväsendet 1976.

Idag har man i de flesta av den industrialiserade världens länder fler ut-

bildade ungdomar och bättre utbildade ungdomar än någonsin tidigare.

Alla ungdomar har dock inte kunnat tillgodogöra sig de möjligheter som detta erbjuder utan en minoritet lämnar skolan med bristfälliga baskunskaper och dåliga eller ofullständiga betyg.

Som en följd av att så stora andelar av årskullarna befinner sig i sekundär utbildning har utträdet på arbetsmarknaden skjutits upp. Ungdomarnas arbetslöshet har till följd av förbättrade konjunkturer och minskande ungdomskullar sjunkit i de flesta länder men den har inte försvunnit och den är högre än for den övriga arbetskraften. Sveriges låga arbetslöshetssiffror, särskilt for ungdomarna, kan bara jämföras med dem i Schweiz och Japan.

4.2 Arbetsmarknadsfrågor i Västeuropa

I motsats till många andra länder har EG-länderna, enligt en rapport från EG-kommissionen (Employment in Europe 1989), i allmänhet inte lyckats omvandla de senaste årens ekonomiska tillväxt till fler arbetstillfällen. Arbetskraftens andel av befolkningen i aktiv ålder är betydligt lägre än i USA, Japan och ett antal europeiska icke EG-anslutna stater, däribland Sverige, Norge och Finland.

Den långa arbetslöshetskrisen har lämnat stora problem av både social och ekonomisk natur i sina spår. Fattigdomen har forvärrats och spritts till nya grupper. Den låga levnadsstandarden finns kvar i synnerhet i söder och i EG-områdets gränsländer men även i storstäderna. Särskilt ungdomen har drabbats av arbetslösheten.

Vissa länder lyckades av olika skäl hålla arbetslöshetstalen på en rimlig nivå under krisåren på 1970- och 1980-talen (Japan, Schweiz och Sverige). Andra åter upplevde en stark stegring av arbetslöshetsnivån i samband med de två oljepriskriserna men återvann relativt snabbt en mera balanserad arbetsmarknadsnivå (USA, Kanada, Australien).

EG-länderna däremot drabbades av fordubblad arbetslöshet både under perioden 1974-1976 och 1981-1985. Arbetslöshet i form av långtidsarbetslöshet hann slå djupa rötter i EG-länderna under denna tid - mer än hälften (jämfört med 10 procent i USA) av dem som är arbetslösa hösten 1989 har varit det längre än ett år. Efter den senaste ekonomiska åter-

hämtningen har Västtyskland, Storbritannien och Spanien svarat för huvuddelen av ökningen av arbetstillfällena.

Arbetslösheten har i Västeuropa efter den långvariga arbetslöshetskrisen i allt större utsträckning koncentrerats till de svaga i arbetskraften och till den socialt underpriviligierade delen av samhället. Den svårbemästrade lângtidsarbetslösheten har gett upphov till en ny fattigdom som har drabbat andra grupper av befolkningen än forr och inkomstskillnaderna har ökat. Det är främst ungdomar, kvinnor, ensamstående föräldrar och ensamstående som drabbas. Dessa ofta svårt problembelastade grupper samlas i storstäderna. Trots att arbetsmarknaden generellt sett är god har de svårt att ta sig ur arbetslösheten.

Långtidsarbetslösheten får visserligen i stor utrsträckning tillskrivas 70- 80-talets kriser men man får inte blunda for dess djupare socia-

och

la innebörd och konsekvenser, framhålls det i EG-rapporten.

Enligt EG-rapporten är arbetsmarknaden i EG-området föremål for en allt tydligare segmentering med de fasta, högkvalitativa, utvecklande arbetstillfällena i den primära sektorn och de tillfälliga, otrygga, slitsamma, oönskade i den sekundära. Man kan också iaktta en fortgående polarisering mellan arbetstagarna där kvinnorna och ungdomarna får de otryggaste och sämsta arbetena.

Ett antal EG-länder har börjat lagstifta mot att arbetsgivare systematiskt organiserar arbetet så att de kan utnyttja arbetskraften på detta sätt. Risken kan finnas att sådana arbetsgivare då flyttar sin hantering till något annat, mindre nogräknat EG-land. Detta kallas i EGrapporten social dumpning.

I EG-rapporten förs en diskussion om huruvida utslagningsmekanismerna kan hänföras till utbudssidan varmed avses arbetskraften eller

till efterfrågesidan som avser arbetsgivarna. Diskussionen fors mot bak-

grund dels av strukturforändringar på arbetsmarknaden, dels bristen

på arbetstillfällen. Strukturforändringarna kan grovt sett sammanfat-

tas som en tyngdpunktsförskjutning till tjänster och ny teknik.

För att öka sitt marknadsvärde kan arbetskraften utbilda sig for att anpassa sig till utvecklingen, således höja sin kvalifikationsnivå. Arbetsgivarna måste, när det är brist på arbete, göra ett urval och använder

sig då bl.a. av utbildningsnivån som urvalsinstrument. Den något lama slutsatsen som EG-rapporten drar år att det å ena sidan behövs både ytterligare utbildningsinsatser och å den andra intensifierade ansträngningar att öka antalet arbetstillfällen.

diskussionen om utbildningens uppgift att kvalifi- Den nyss refererade cera arbetskraften for att motsvara ett verkligt behov av kvalifikation eller om den endast underlätta arbetsgivarens urval av på arbetsplatsen arbetskraft känns igen från debatten i Sverige under 1980-talets forsta hälft. relevans är uppenbar i arbetslöshetstider men Frågeställningens i aktualitet när arbetsmarknadssituationen förbättras. tycks förlora

Jämfört med EG-länderna har långtidsarbetslösheten i Sverige inte ut-

vecklats till att bli vare sig så omfattande eller så långvarig. Men även i Sverige finns det, som jag kommer att visa under avsnittet Ungdomarnas arbetsmarknad, ungdomar som har svårt att få fotfäste på den rearbetsmarknaden, som går i rundgång mellan åtgärder och tillguljära fälliga arbeten.

Samhällets sociala skyddsnät är emellertid mycket tätare i Sverige och de sociala skillnaderna är inte heller så accentuerade. Som exempel kan

nämnas uppfoljningsansvaret for 16- och 17-åringar som utgör en lag-

fast skyldighet för kommunerna att både söka upp och vägleda ungdomarna och att erbjuda dem kurser och praktik. Ett sådant totalgrepp över for en åldergrupp finns inte eljest i världen.

ungdomsgarantin

4.3 Utbildningsfrågor

Den obligatoriska utbildningen i västvärlden

När det gäller den obligatoriska utbildningen är det svårt att dra jämförelser mellan Sverige och EG-länderna. Det är bara i de nordiska länderna som skolstart sker vid sju år, i övriga länder sker den vid mellan Skolplikten är oftast nioårig, utom i Irland och fyra och sex års ålder. där den är åtta år. Konsekvensen härav är, att i många länder Portugal

har ungdomarna fullort sin skolplikt vid 14-15 års ålder. I Sverige är

man inte alltid medveten om denna nog så viktiga skillnad när man

den svenska uppfoljningsverksamheten med andra länder. jämför

Danmark som enda EG-land har en sammanhållen läroplan for hela den obligatoriska skolan. l alla andra EG-länder väljer eleverna mellan yrkesinriktning eller fortsatta mera teoretiska studier någon gång mellan tio och tolv års ålder. Möjligheterna att därefter gå över från den ena inriktningen till den andra varierar men generellt sett är de inte stora eller finns i form av försöksverksamhet. Oftast erbjuds någon form av ett- eller tvåårig påbyggnadsutbildning eller lärlingsutbildning när ungdomarna slutat skolan vid 14 eller 15 års ålder.

EG-rapporten pekar på ett antal gemensamma drag for den obligatoris-

ka skolgången som kan leda till risk for arbetslöshet: t en alltför stor andel ungdomar lämnar den obligatoriska skolan i fortid eller med låga eller inga betyg (10-30%) -k ungdomars val av yrkesutbildning är mycket snävt -k lågutbildade ungdomar har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden och blir lättare långtidsarbetslösa.

Forskarna Colman-Husén visar i en OECD-rapport (1985) hur skolans

kvantitativa expansion i hela västvärlden har skett under en relativt kort tidsrymd. 1945 övergick ungefär 80 procent av 14-åringarna i Västeuropa från skolan till reguljärt arbete. Lärlingssystemet var den dominerande formen for yrkesutbildning och fungerade också som introduktion till arbetslivet. Det innebar att nästan varje hade ung individ en vuxen vid sin sida vid inträdet i arbetslivet.

I dag befinner sig i de flesta OECD-länderna 80-90 procent av 14-17-

åringarna i heltidsutbildning. Skolenheterna har blivit större

betydligt i hela västvärlden under de senaste årtionden. Vuxenkontakterna begränsas därigenom till skolpersonalen med långt färre enskilda kon-

takttillfällen och med mera fragmentiserade vuxenkontakter än vad de-

ras kamrater lärlingarna hade på sin tid.

Utbildning efter den obligatoriska utbildningen i EG-länderna

När det gäller den postobligatoriska eller gymnasiala är utbildningen skillnaderna länderna emellan än större än när det gäller den obligatoriska skolan. Särskilt markanta är skillnaderna mellan norra och södra

Europa å den ena sidan och när det gäller å den andyrkesutbildningen

ra. Den sistnämnda har en nära anknytning till resp. lands näringslivsstruktur, arbetstagarnas och arbetsgivarnas politiska och fackliga inflytande och även utbildningskulturen i landet.

Det finns ett nära samband mellan arbetslöshetsnivå, isynnerhet långtidsarbetslöshet, och utbildningsnivå och yrkeskunskap, framhåller kan visserligen senare inom arbetet for- EG-rapporten. Lågutbildade värva en viss begränsad yrkesskicklighet. Trots det år det individerna med låga eller inga relevanta kvalifikationer som idag utgör majoriteten bland de arbetslösa, konstaterar rapporten.

En ökande andel av ungdomarna i samtliga OECD-länder har fortsatt sin utbildning efter den obligatoriska skolan. Den gymnasiala utbildningen kan, enligt en OECD-rapport från 1989, definieras antingen som nivå, dvs. utbildning mellan den obligatoriska skolan och arbetslivet eller högskolan eller som utbildning för en viss åldersgrupp, huvudsaklimed vissa variationer uppåt och nedåt. Det är den segen 16-19-åringar nare definitionen under de senaste tio åren. I som i praktiken tillämpats de europeiska staterna utom Norden har denna utbildning traditionellt indelats i tre skilda delar: allmän studieförberedande utbildning, teknisk utbildning och utbildning (ofta kallad training).

yrkesinriktad

Denna tredelning gäller fortfarande i de flesta europeiska länder även kan iakttas under 80-talet. mellan tekom förskjutningar Skiljelinjen nisk utbildning och yrkesinriktad utbildning håller långsamt på att suddas ut.

Den långvariga arbetslöshetskrisen förde det goda med sig att man bör-

jade granska och utveckla den tekniska och yrkesinriktade utbildning-

en.

Den tekniska utbildningen har blivit bredare och mera teori och praktik Den tekniska i arbetshar ofta integrerats i utbildningen. utvecklingen livet, framför allt inom informationsteknologin, har bidragit till att förändra utbildningen.

av 1980-talet, om Yrkesutbildningen i många länder hade till början den över huvud var formaliserad, i många av EG-länderna skett taget huvudsakligen inom ramen for någon form av lärlingssystem. Detta var således den

vanligast, särskilt när det gällde själva trainings-delen,

delen av undervisningen. I andra länder bedrevs

arbetsplatsförlagda

den i form av

heltidsutbildning i yrkesskolor eller college. Som en följd

av de omfattande omstruktureringarna och förföretagsnedläggelserna svann ofta förutsättningarna för den traditionella

utbildningsformen.

I många fall var det åtgärderna för arbetslös ungdom som utgjorde embryot till en mera strukturerad inom

läroplansutveckling yrkesutbild-

ningen. Exempel härpå är Youth Training Schemes i Storbrittanien. I Västtyskland valde man att behålla lärlingssystemet parallellt med annat utvecklingsarbete inom Stora kvalitativa för-

yrkesutbildningen.

bättringar har skett och yrkesutbildningen har nått därigenom nya elevgrupper.

Trenden inom både teknisk och yrkesinriktad utbildning går mot större bredd och mindre specialisering för att möjliggöra en ökad flexibilitet. Gränserna mellan de både utbildningsformerna suddas alltmer ut. Ut-

bi ldningsstrukturen tenderar att gå mot modulindelning.

EG-rapporten påpekar hur svårt det är för både näringsliv och utbild-

ningsväsende att identifiera industrins behov av utbildad arbetskraft. Än svårare är det att förutsäga vilka krav den snabba utteknologiska vecklingen kommer att ställa på betonar

utbildningen. EG-rapporten

att huvudvikten i undervisningen därför måste läggas på att ge individen att arbeta i ett samhälle

beredskap där ny teknologi är universell.

Yrkesutbildningen bör ge individerna färdigheter som kan inriktas på

utveckling och förändring av arbetsuppgifterna. Den bör stimulera till

att lära individen att lära.

Det bör för den svenska läsaren påpekas, att det finns stora variationer i

EG-länderna när det gäller den tekniska och yrkesinriktade utbildning-

ens huvudmannaskap för läroplansutveckling, kvaliñkationskontroll

och driftansvar. Vissa länder, som t.ex. Frankrike och Nederländerna,

kan i flera avseenden jämföras med Sverige. I andra länder lokala

spelar initiativ och näringslivets önskemål en större roll än i Man bör

Sverige.

också vara på det klara med att balansen mellan teori och praktik varierar starkt när det gäller allmän

yrkesutbildning. Begreppet behörighet

till universitetsstudier är sällan aktuellti detta sammanhang.

I EG-länderna prövar man sig nu fram genom att utveckla

Företagskon-

takter på olika nivåer. Den stora diskussionen handlar om balansen mellan teoretiska ämnen och Större

yrkesutbildningen. betoning läggs

Man lägger ock-

på personlighetsutveckling och medborgarkompetens.

så större vikt vid ungdomarnas studie- och yrkesorientering på alla ni-

som tidigare var eftersatt

våer. Det gäller även inom yrkesutbildningen

av lärarna betonas också. i detta avseende. Utbildning och fortbildning

redovisar att handlingsplanen för utvecklingen av yrkes- EG-rapporten utbildningen prioriterar fyra huvudområden: och näringslivet, innebärande - en närmare samverkan mellan skolan

bl.a. utvecklandet av olika former av praktik; arbetslivet som kunskaps-

hos ele-

källa och läromedel i syfte att främja en aktiv inlärningsattityd

verna och att ingjuta entreprenörsanda hos dem;

och vägledning for att möta

- förbättrad studie- och yrkesorientering

nya behov; från den utbildningen

- reparation av kunskapsbrister obligatoriska

med svårigheter skall kunna erbjudas och åtgärder for att ungdomar

merajämlika villkor i utbildning och arbete;

- lärarstöd inför nya uppgifter och roller.

är inte likartad i Europa. Särskilt stora är, som tidigare Utvecklingen mellan norra och södra Europa. I de norra EGnämnts, skillnaderna har sedan samarbetat strukturerat även länderna näringslivet länge men även i

med den obligatoriska skolan, både i själva undervisningen

studie- och har industriföretag

yrkesorienterande syfte. I södra Europa att på försök samverka med yrkesutbildningen.

nyligen börjat

menar att trenden dock är, att Sammanfattningsvis EG-rapportörerna det en sammansmältning av den allmänteoretiska utbildningen

pågår

att fler teoretiska moment integreras i yr-

och yrkesutbildning genom

utbildningarna blir mera yrkesutbildningen och de allmänteoretiska kesinriktade.

förutsätts i framtiden ha en basutbildning på minst två år Den anställde skolan som en för företagens fortbild-

utöver den obligatoriska grund

Det är alltså den grund som krävs for att individen

ningssatsningar.

skall kunna utvecklas i arbetet i takt med den tekniska utvecklingen.

i flera länder att utveckla yrkeskunskaper som är Försök har påbörjats

användbara inom ett bredare yrkesområde.

1987 avslutades ett projekt inom EG avseende till arbetsliövergången vet som syftade till att komplettera och förbättra ländernas yrkesutbildning avslutades 1987. I anslutning härtill förband sig medlemsstaterna beslut i EG-rådet genom att ha som målsättning att erbjuda alla ungdomar minst två års efter avslutad

yrkesutbildning obligatorisk skolgång.

Åtgärder för arbetslös ungdom

Skillnaderna är idag större länderna emellan när det gäller ungdomsarbetslösheten än under krisåren i början av 1980-talet. I maj 1989 var ungdomsarbetslösheten (under 25 år) över 30 procent i Italien, Grekland och Spanien och ca 20 procent i Belgien, Frankrike och Irland. I Västtyskland ligger ungdomarnas relativa andel, 5,5 procent av arbetslösheten, under den totala andelen. Ungdomarna utgör i Västtyskland bara 17 procent av de arbetslösa medan de i Italien, Spanien och Portugal utgör över 45 procent.

När ungdomarbetslösheten började gripa omkring sig i Europa trodde man först att det var ett övergående Till problem. en början erhöll bara de som redan hade haft arbete arbetslöshetsunderstöd. Allteftersom en ökande andel ungdomar aldrig lyckades ta sig ut på arbetsmarknaden fann man sig nödgad att bistå även dessa.

Infor hotet av en obönhörligt växande ungdomsarbetslöshet höjdes röster i de flesta västländer i början av 1970-talet för en ungdomsgaranti. Oftast var det partipolitiska uttalanden om en

sysselsättningsgaranti

som i bästa fall kunde utmynna i en allmánpolitisk consensus om särskilda åtgärder for ungdomar.

Åtgärderna bestod till en början oftast av att arbetsmarknadsmyndighe-

terna administrerade

kortsiktiga arbetsmarknadsåtgärder i hopp om

att så snabbt som möjligt kunna slussa in de arbetslösa i reguljärt arbete.

Ungdomsarbetslösheten betraktades först som ett rent

arbetslöshetspro-

blem. I de flesta länder knöts därför åtgärderna i garantin till arbets-

marknadsmyndigheternas ofta lagfästa skyldighet att bereda medbor-

garna arbete. Det dröjde relativt länge innan man insåg att ungdomsar-

betslösheten var strukturellt betingad och att den innehöll både sociala och utbildningmässiga dimensioner.

Inte förrän ett gott stycke in på 1980-talet började man mera generellt och aktiverande som i de flesta fall inarbeta med långsiktiga åtgärder nebar och arbetsmarknadsåtgärder varvades. Metoderna att utbildning från de lokala program som som tillämpades byggde på erfarenheterna successivt hade vuxit fram. Ungdomarnas speciella behov tillgodosågs oftast i hemkommunen. De olika lokala och

vägledningsinstitutionerna

roll i utvecklingen av den sociala förvaltningen korn att spela en central särskilda för ungdomar. Nätverket utvidgades och det lokala åtgärder och utbildningsanordnare involverades. näringslivet

Den orsaken till var emellertid att

viktigaste ungdomsarbetslösheten

hade ökat behovet av utbildad arbetskraft. strukturrationaliseringarna men det var framförallt den Förändringarna hade börjat redan tidigare i förening med de stora höga arbetslösheten i början av 1980-talet ungdomskullarna som incitamentet till mera strukturerad åtgär-

utorde

der i form av bl.a. yrkesutbildning for unga. Som jag nämnde tidigare

för arbetslös ungdom i många fall starten till en ut-

utorde åtgärderna

veckling av yrkesutbildningen i Europa.

Vägledningens betydelse

Numera har man i de flesta länder utvecklat sammanhållna handlingsprogram för ungdomars övergång till arbete. De omfattar den unges hela livssituation och innebär i bästa fall en planerad och strukturerad studier och arbete. och metodi-

värvning av vägledning, Uppläggningen

ken börjar utöva inflytande även på den reguljära utbildningen, enligt EG-rapporten.

Runtom i EG-länderna försöker man finna nya former for samverkan med de olika och organisationer som ansvarar för ung-

myndigheter

domsverksamhet. De nya samverkansformerna inkluderar dels nya fordels nya partners in-

mer for värvning av praktik och yrkesutbildning,

om utbildningsväsendet och näringslivet.

I de länder där den tekniska och utbildningen inte varit

yrkesinriktade

har ett ofta fruktbart samarbete inletts mellan dessa utså centralstyrd

bildningsformer och de lokala sysselsättningsinitiativen for arbetslös

ungdom. EG-rapporten fäster stor vikt vid de framväxande lokala ut-

vecklingsprojekt som har till syfte att utveckla ny kompetens och företagaranda och som ofta haft sin grogrund i arbetslöshet. Det är sådana initiativ, som enligt EG-rapportörerna, skulle kunna bidra till att behålla

ungdomarna i avfolkningsbygder. Ungdomarna är i dag hänvisade till

att skaffa sig både utbildning och arbete på annat håll.

Denna verksamhet företer stora likheter med några delprojekt inom ett

Nordiskt Ministerrådsprojekt, SKOLARB. Detta hade till syfte att kart-

lägga åtgärder för att underlätta ungdomars övergång till arbete. De

nämnda delprojekten utorde försök inom ett antal glesbygdskommu-

ner att utveckla vägledning, utbildning och foretagaranda för att forbättra arbetsmarknaden for ungdomarna i bygden.

I övrigt kan nämnas att målet for hela SKOLARB-projektet var vägled-

ning och vägledningsmetoder och utvecklingen av nätverk på lokal, regional och central nivå for att knyta samman de aktörer som bistår de unga vid övergång från skola till arbete. Ur projektresultatet kom ett

utvidgat vägledningsbegrepp att lyftas fram, vägledning som ett ansvar

for hela den lokala närmiljö som omger de unga. Den enskilde vägledar-

ens uppgift är, förutom enskild vägledning, att knyta samman de olika

intressenterna och engagera dem i ungdomarnas utträde i arbetslivet.

Utvecklingen av dessa nya strukturer har haft viktiga konsekvenser for vägledningsinstitutionerna. Vägledning har, som framgått, varit ett viktigt inslag i utvecklingen av åtgärderna for ungdomarna. Generellt sett fäster man i västvärlden stor vikt vid ungdomars studieoch yrkes-

orientering och EG har inkluderat ungdomars i Romyrkesvägledning

traktaten. När det gäller yrkesutbildningen har vägledningsinslaget varit svagt av gammal hävd, vilket bygger på det i och for sig

felaktiga

antagandet att yrkesvalet är avklarat när den unge har valt yrkesut-

bildning.

Programmen for unga arbetslösa har till skillnad från reguljär yrkesut-

bildning ofta varit av mera orienterande natur och har inneburit möjlig-

heter for den unge att pröva ett antal yrkesalternativ. Behovet av väg-

ledning under hela programmet har varit större än i den reguljära ut-

bildningen och också större än vad som är normalt i arbetsmarknadsåt-

gärder. Integrationen av vägledning i dessa s.k. transition program-

mes eller, som den egentligen mindre lättfattliga svenska benämning-

har ställt stora krav på personalens förmå-

en är, uppföljningsprogram, olika huvudmäns insatser, huvudmän vars verksamga att samordna är främmande till vägledningens mål. hetsinriktning i grunden

har också ställts inför nya uppgifter genom att

Vägledningspersonalen

i många gånger har behövt stöd

ungdomarna uppföljningsverksamheten

vid en oerhört tidpunkt i på det sociala och känslomässiga planet viktig deras utveckling.

De befinner sig ofta i ett utvecklingsskede, då de är särskilt mottagliga för vuxenstöd. Skolans och föräldrarnas inflytande har minskat eller och de har ännu inte hunnit få fotfäste i ett fast arbete eller bilupphört dat egen familj.

att inom ramen för transition programmes finna

En strategi har varit former för att stödja den mest berörde lära-

vägledningsorganisationen

ren eller handledaren och att därutöver rikta särskilda vägledningsinsatser till eleven En annan har varit att utvidga den existerande själv. så att den också omfattar sådana ungdomar som

vägledningsstrukturen

och inte ingår i något program. En tredje har varit att skapa nya former organisationer för att stödja ungdomar som hamnat utanför de reguljära t.ex. som då också ofta svarar

verksamheterna, ungdomsmottagningar

för och medicinska stödinsatser.

psykosociala

Hur man har löst ansvars- och huvudmannaskapsfrågorna för åtgärder för arbetslös ungdom beror helt på hur man löst dessa frågor för den re-

och för arbetsmarknadsåtgärderna. I de flesta län-

guljära utbildningen en statlig medan utbildder är arbetsmarknadsåtgârder angelägenhet

har en mera regional/lokal anknytning med vissa statliga styr-

ning funktioner. Anknytningen till endera huvudman avgör av naturliga skäl verksamhetens inriktning. Man finner då ofta att komplementära utbildande eller förmedlande natur insatser av antingen vägledande, med eller fristående från huvudmannen ifråga. görs integrerat

behandlar sedan 1970, som enda land i världen, all sekundär ut- Sverige

både den allmänteoretiska, den tekniska och den yrkesinrikta-

bildning,

de som en enda gymnasial utbildningsform. Det bakomliggande synsät-

ansvarar för all satte i sin tur sin

tet, att samhället ungdomsutbildning,

prägel på arbetslöshetsåtgärderna i Sverige for de yngre åldersgrupperna. Tidigare än i övriga Europa blev åtgärderna utbildningsanknutna.

I Danmark är knutet till i form uppföljningsansvaret grundskolan av uppföljning och vägledning två år efter avslutad grundskola; jämförbart med det som infördes i Sverige 1976. Något lagfäst åtgärdsansvar finns däremot inte.

Sammanfattningsvis kan sägas att åtgärderna visar samma variation och lokala prägel både i Europa och i Skillnaden Sverige. ligger i uppföljningsansvaret = den lagfästa skyldigheten att hålla sig underrättad om vad varje 16- och 17-åring gör. Detta är unikt för Sverige.

Uppföljningsansvaret för ungdomar under 18 år, innebärande både hemkommunens skyldighet att hålla sig underrättad om ungdomarnas sysselsättningssituation och det särskilda åtgärdsansvaret, avser omyndiga och kan knappast direkt beröras av någon eventuell närmare samordning med EG. Däremot kan t.ex. förändrade sociala villkor, både avseende föräldragenerationen och ungdomarna behovet själva, påverka av uppföljningsätgärder. Andra viktiga påverkansfaktorer är konjunktursvängningar och förändringar i de gymnasiala utbildningsformerna, i arbetsmarknadspolitiken och även i invandringspolitiken.

Inskolningsplatserna och lagen om särskilda inskolningsplatser är däremot en ren arbetsmarknadsåtgärd som riktar avsig till en, visserligen gränsad och liten, grupp myndiga arbetssökande som räknas till den reguljära arbetskraften. Rent hypotetiskt kan dessa åtgärder antingen med avseende på eller regleringssystemet på omfattningen, bli påverkade vid ett närmare samgående med EG. I praktiken är det visserligen så att de unga reser mycket men inte att de migrerar for att söka permanent arbete i ett nytt land - åtminstone inte hittills. Detta kan naturligtvis ändra sig i framtiden.

5 arbetsmarknad

Ungdomars

Sammanfattning

*k Ungdomskullarna i åldern 16-24 år kommer att vara som minst ornkring år 2000. (5.3) A Ungdomsarbetslöshet kännetecknas av att -

den är högre än för andra åldersgrupper

i högre utsträckning består av korttidsarbetslöshet

är mer konjunkturkänslig

tenderar att öka kraftigare under de senaste årtiondenas kon-

junkturnedgångar. (5.2, 5.4) Arbetskraftsdeltagandet bland ungdomar har fallit trendmässigt se-

dan början av 1960-talet framför allt beroende av på utbyggnaden gymnasieskolan. (5.4) Ungdomars rörlighet mellan yrken, arbetsgivare och regioner är större än hos de äldre. (5.4) Ungdomarna har under de senaste åren i allt större sökt utsträckning sig till kommersiella och serviceyrken som haft en kraftig andelstillväxt. (5.4) Den svenska arbetsmarknaden är starkt könssegregerad. Kvinnorna

finns framför allt i den offentliga sektorn, undervisning, vård och om-

sorg. (5.9) Kvinnornas arbetskraftsdeltagande har ökat i alla åldrar de senaste decennierna. De väljer inte längre mellan hemarbete eller marknadsarbete utan i vilken omfattning de skall forvärvsarbeta. (5.9) Ändrad arbetsorganisation innebär ökade kunskapskrav på arbetskraften genom att arbetsuppgifternas ansvarsområden och inriktning kommer att förändras i samband med denna utveckling. De nya produktionsvillkoren gör att innehålleti många arbetsuppgifter blir bredare och kraven på beredskap for omställning ökar. (5.6)

i arbetslivet kommer till stånd dels genom int Kompetensutveckling lärning i det dagliga arbetet, dels genom direkta utbildningsinsatser. Inslaget av inlärning i det dagliga arbetet är beroende av arbetsinnehåll, arbetsorganisation och arbetsmiljö. (5.6) -k Ökade kvalifikationskrav för tillträde på arbetsmarknaden kan innebära att som det finns ett uttalat arbetskraftsbehov kan samtidigt bl.a. ungdomar utan utbildning och yrkeserfarenhet ställas utanför den reguljära arbetsmarknaden och förbli arbetslösa. (5.7) nivå hos den unga nytillträdande arbetskraften riskerar k En ojämlik att förstärkas i det framtida arbetslivet. (5.7) med adekvat och en stabil social bakgrund har -k Ungdomar utbildning förmodligen mycket goda framtidsutsikter på den framtida arbetsmarknaden. (5.8)

t Behovet av en gymnasieutbildning för alla ungdomar framgår myck-

et klart. Risken är stor att vi i annat fall får en grupp ungdomar som senare, under hela sitt yrkesverksamma liv, ständigt kommer att vara de som först slås ut från arbetsmarknaden vid konjunktur- och strukturförändringar. (5.10)

5.1 Dagens arbetsmarknad (1989)

Högt kapacitetsutnyttjande och låg arbetslöshet i näringslivet gör att

den svenska ekonomin för närvarande befinner sig i en högkonjunktur.

Arbetsmarknaden kännetecknas i dag av en hög efterfrågan på arbetsoch en lägre arbetslöshet än tidi-

kraft, en stigande sysselsättningsgrad

gare under 1980-talet.

Sedan den föregående högkonjunkturen 1980 har arbetslösheten gått ned i samtliga län utom sju.

De regionala skillnaderna i arbetslöshet och sysselsättning är dock fortfarande stora. Klart högre arbetslöshet än riksgenomsnittet har liksom tidigare decennier skogslänen, BD, S och K. Enligt den senaste långtids- (LU 87) finns risk for att skillnaderna förstärks under utredningen 1990-talet.

Allteftersom konjunkturen har förstärkts har arbetsmarknaden förbättrats för ungdomarna även för de med bristfällig eller ingen utbildning.

De utgör dock en grupp som relativt sent får del av en konjunkturuppgång.

Ungdomars arbetsmarknad utsätts for större fluktraktioner än arbetsmarknadens övriga åldersgrupper. Utsikterna for 1990-talet är dock något ljusare än under de senaste två decennierna. Andelen arbetslösa ungdomar och andelen ungdomar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har tenderat att öka, både i hög- och lågkonjunkturlägen. Kännetecknande för ungdomsarbetslösheten i jämförelse med arbetslösheten i åldrarna över 25 år har framförallt varit att den är högre, i högre utsträckning bestâr av korttidsarbetslöshet, är mer konjunkturkânslig och att den tenderat att öka kraftigare under de senare årtiondenas konjunkturnedgångar.

I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet steg arbetslösheten relativt kraftigt såväl i Sverige som internationellt och speciellt kraftigt för ungdomar. Enligt OECD:s rapport 1988 var ungdomsarbetslösheten (15-24 år) 1983 i Sverige 8 procent vilket bör jämföras med t.ex. England 23,4 procent, Spanien 38,7 procent och de Nordiska länderna 9,1 procent. Ingångsjobben för de nytillträdande på arbetsmarknaden minskade kraftigt i antal under denna period genom strukturforändringar

och rationaliseringar. Dessa förändringar skedde samtidigt med krafti-

ga svängningar i den demografiska strukturen. Ungdomarna drabbades hårt genom detta och arbetslösheten steg mycket kraftigt för 16-24åringar, trots betydande utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska insatser. Ett uttryck för detta är den ökade andel av platser som kräver ut-

bildning och erfarenhet.

5.2 Demografisk utveckling

Antalet ungdomar ökade relativt mycket från mitten av 1970-ta1et till början på 1980-talet under en period när den ekonomiska tillväxten var låg. Ett större antal ungdomar konkurrerade om utbildningsplatserna i gymnasieskolan och de allt färre ingångsarbetena.

Den höga ungdomsarbetslösheten föranledde en successiv ökning av de

arbetsmarknadspolitiska insatserna för ungdomar. Dessa har dock

minskat kraftigti antal de senaste åren p.g.a. minskande ungdomskullar och förbättrat arbetsmarknadsläge.

SCB har i sin demografiska rapport 1989:1 räknat om sin befintliga från 1986. Till följd av antaganden om högre invandring och prognos högre barnafödande väntas befolkningen i Sverige inte minska på 2020talet som man tidigare trodde, utan i stallet öka till drygt 9 milj.

Nedanstående diagram visar prognos över befolkningens fördelning på vissa åldersgrupper 1989-2005.

Prognos över befolkningerws fördelning pá vissa áldersgrLpper n/n m

m

m

__-_____.._FFL.F_FF?i

m

äñ-M år

m

25-54 år @20-24 år 16-19 år 0

Källa: SCB 1989

Befolkningsutveckling i åldersgruppen 16-24 år

Enligt SCB:s befolkningsstatistik kommer antalet ungdomar mellan 16 och 24 år i arbetskraften att drastiskt minska under 90-talet med ca 130 000 personer eller cirka 20 procent.

Det är kring år 2000 som ungdomskullarna kommer att vara som minst. Det beräknas finnas drygt 10 procent färre 16-19-åringar mellan 1995 och 2000 än 1989. År 2000 har åldersgruppen minskat från 450 000 till 390 000, en minskning med 60 000. Ligger ungdomarnas arbetskraftsdeltagande på 47 %, samma som 1989, innebär det att 28 000 färre 16- 19-åringar tillhör arbetskraften år 2000.

Samtidigt kommer utbudet av arbetskraft i åldrarna 25-64 år att öka

med cirka 430 000 personer.

Den största befolkningsnedgången för 20-24-åringar kommer

något senare när 90-talets 16-19-åringarna blivit äldre. Under de forsta åren på 2000-talet beräknas 20-24-åringarna vara nästan 100 000 färre än 1989. Då denna dessutom har åldersgrupp ett högt arbetskraftsdeltagande, 83 procent, och om detta blir oförändrat och SCB:s prognos slår in kommer det att finnas 84 000 färre 20-24-åringar i arbetskraften år 2000 jämfört med 1989.

Antalet ungdomar i åldersgruppen 16-24 år kommer därför enligt SCB:s prognoser att vara ca 112 000 färre i arbetskraften år 2000 än 1989 dvs. drygt en årskull.

Genom att andelen ungdomar i arbetskraften minskar kan de

arbetsgi-

vare som byggt en stor del av sin rekrytering på ungdomar inte göra detta längre. De kommer att få uppleva en tilltagande konkurrens om den unga välutbildade arbetskraften. Företagens intresse och behov av att rekrytera ungdomar kan härmed förväntas vara betydande också under 1990-talet vilket bör innebära en annan konkurrenssituation och därmed öka möjligheten för 16-19-åriga ungdomar att finna och få arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

5.3 Ungdomars arbetsmarknadssituation

Ungdomars arbetskraftsdeltagande

Arbetskraftsdeltagandet har fallit trendmässigt för 16-17-åringar sedan början av 1960-talet medan det for 18- och 19-åringarna steg från början av 1960-talet till mitten av 1970-talet for att sedan falla.

De reformer är som påverkat 16-19-åringarnas arbetskraftsdeltagande framförallt 1960-talets utbyggnad av gymnasieskolan, som följdes av en av antalet gymnasieplatser från och med 1981. År ytterligare ökning 1987 studerade ca 85 procent av ungdomarna i åldrarna 16 och 17 år.

har inneburit en minskning av andelen

Gymnasieskolans utbyggnad

ungdomar under 20 år i arbetskraften, vilket bl.a. har lett till att utträdet på arbetsmarknaden senarelagts, då de stora grupperna utträder från skolsystemet vid 18 respektive 19 års ålder.

Ungdomars arbetslöshet

Arbetslösheten steg trendmässigt for alla årskullar 16-19 år mellan 1975 och 1981. Den har varje år varit minst dubbelt så hög som för hela arbetskraften under perioden 1970-1988 utom under 1984 då den var något lägre.

Som ett resultat av de kraftfulla utbildnings- och arbetsmarknadsinsatserna bröts trenden 1982 när arbetslösheten för lö-âringarna föll. 1983 började arbetslösheten falla för 17-åringarna och 1984 minskade arbets-

lösheten kraftigt för 18-19-åringarna.

Den relativa arbetslösheten var för 16-19-åringar innan nedgången börjar över 10 procent för alla årskullar.

Nedanstående diagram visar relativ arbetslöshet for ungdomar och be-

folkning 1982-1989.

f:

Källa: AMS. AKU 1989

Ungdomarnas arbetslöshet har trots detta efter 1984 relativt den totala åter stigit samtidigt som konjunkturläget stadigt förbättrats och ungdomskohorternas storlek minskat.

September 1989 är (enligt AKU) undomsarbetslösheten 4,7 procent for 16-19-åringar och 3,2 procent for 20-24-åringar, vilket skall jämföras med 1,5 for hela arbetskraften.

Arbetskraften omfattar personer som är antingen sysselsatta eller ar-

betslösa.

Relativa arbetslöshetstal anger andelen (procent) arbetslösa av antaleti arbetskraften.

Ungdomars ingångsarbeten

Av AMS:s Information från utredningsenheten (1989:6) Ungdomens

arbetsmarknad i dag och i morgon - ett diskussions-PM framgår att

ungdomarnas ingångsjobb på arbetsmarknaden finner vi främst inom tillverknings- och serviceyrken. Samtidigt hävdas i många samman-

hang att det är brist på ungdomar inom främst industrin och vårdsek-

torn.

Ungdomars rörlighet på arbetsmarknaden

Ungdomarnas rörlighet mellan yrken, arbetsgivare och regioner är större än hos de äldre. Ändrade arbetsvillkor, löner, arbetsmiljö, arbetsorganisation etc. påverkar i större utsträckning och snabbare ungdomarnas val av arbete, utbildning och även bostadsort.

I dag arbetar ca 40 procent av ungdomarna i åldern 16-24 år inom tillverknings- och transportyrken (Källa: AKU). Ungefär lika många arbetar inom privat och offentlig service, bl.a. hälso- och sjukvård, kommersiella- och serviceyrkcn. Motsvarande andelar for övriga arbetskraften är 28 respektive 34 procent.

Vid en jämförelse mellan de tvål åircu 1976 och 1986, ur konjunkturmássig synvinkel likvärdiga är, [inner mun att andelen ungdomar har ökat kraftigt inom hälso- och sjukvård från 10,7 till 15,4 procent, samt ökat något inom forsäljnings- och övriga kommersiella yrken från, 8,2 till 10,0 procent. Andelen ungdomar i konborsarbete och tillverkningsarbete minskade från 13,2 till 11,0 respektive 37,4 till 34,0 procent.

Under perioden 1976-1986 var den årliga andelstillväxten i sysselsättningen större for ungdomar än for övriga inom främst service + 4 procent och kommersiella yrken + 2,7 procent. För 1986-1988 var motsvarande procentantal + 2,2 procent for serviceyrken och + 13,1 procent for kommersiella yrken.

Det omvända gällde for hälso- och sjukvårdsyrkena. Trots att ungdomarna antalsmässigt ökade kraftigt inom detta område så minskade deras andel relativt de övrigas (25-64 år) årligen med - 4,1 procent åren 1976-1986 och - 2,6 procent åren 1986-1988.

Ungdomars sysselsättningsandel

Ungdomarnas sysselsattningsandel inom tillverkningsområdet ökade relativt de övrigas under perioden 1976-1986 med + 11,5 procent. Antalet ungdomar i industrin minskade, men minskningen var betydligt snabbare for de äldre. Industriarbete stod sig val i konkurrensen med andra yrken om ungdomarna under denna period. Under 1986-1988 har en förändring av ungdomarnas yrkespreferenser skett. Ungdomarnas

sysselsättningsandelar relativt övriga minskade kraftigt inom industriyrkena, nästan 10 procent på två år.

Industriyrkena blir utkonkurrerade av andra yrken om ungdomarna. Detta gäller även hälso- och sjukvårdsyrken. Ungdomarna söker sig i större utsträckning till kommersiella och serviceyrken, som har en kraftig andelstillväxt, + 26 procent, mellan 1986 och 1988.

Detta kan till en del bero på konjunkturuppgång men försäljnings- och andra kommersiella yrken kan ha blivit mer attraktiva bland ungdomarna de senaste åren p.g.a. förbättrade löner och arbetsmiljö relativt övriga yrken.

5.4 Den segmenterade arbetsmarknaden

Enligt teorier om den segmenterade arbetsmarknaden kan jobben delas in i segment med avseende på produktionstekniska skillnader och olika krav på individerna.

Arbetsmarknaden kan delas in i en primär och en sekundär sektor. Inom den primära sektorn återfinns den typ av arbeten som kräver förhållandevis mycket utbildning och/eller yrkeserfarenhet. De personer som skall utföra dessa arbetsuppgifter måste därför inte endast ha relevant utbildning, utan även ha sådana personliga egenskaper som social sta-

bilitet, samarbetsförmåga etc. vilka anses särskilt nödvändiga för att

varaktigt och på ett tillfredsställande sätt utföra arbetet och fungera på arbetsplatsen. Kontrakten mellan arbetsgivare och arbetstagare är av långsiktig natur vilket ökar lönsamheten for båda parter att satsa på företagsspecifik utbildning och yrkeserfarenhet. I detta ligger även goda för individen att erhålla bättre möjligheter jobb inom företaget med högre lön.

Inom den sekundära sektorn är anställningen ofta av tillfällig karaktär. Kvalifikationskraven är i regel låga vilket medför korta inskolningsti-

der för nyanställd personal. Omsättningen av arbetskraft är betydligt

högre, samtidigt som möjligheterna till internutbildning och avancemang är sämre än inom den primära sektorn.

Personer som har bristande utbildning och yrkeserfarenhet, instabil so-

cial bakgrund och som inte vill eller kan acceptera långsiktiga implicita

anställningsvillkor kommer därmed att vara klart överrepresenterade Ofta av tillfällig natur och inom den sekundära sektorn. är jobben många befinner sig i rundgång mellan tillfälliga jobb, arbetspersoner och arbetslöshet. Denna rundgång gäller

marknadspolitiska åtgärder

även en grupp bland ungdomar.

av Sehlstedt-Schröder till arbete

Enligt en utredning Språngbräda

(1989) om arbetslösa ungdomar befann sig cirka en tredjedel av deras urval på 500 ungdomar fortfarande i rundgång s.k. konstant tillfällighet tre år efter det att de anmält sig som arbetslösa hos arbetsförmed- Mindre än hälften av ungdomarna i urvalet hade erhållit ett fast lingen. resultat är nedslående och det skulle varit betydjobb efter tre år. Detta ligt sämre utan de åtgärder som arbetsförmedlingarna vidtagit.

frivilligt och under en övergångsperiod tillfälli-

Många ungdomar väljer den sekundära sektorn. En del ungdomar kombinerar arga jobb inom medan andra nödbete och utbildning väljer tillfälliga jobb för att skaffa vändiga yrkeserfarenheter.

Gemensamt for dessa ungdomar är att de har en högre sannolikhet än övriga ungdomar inom den sekundära sektorn att erhålla en varaktig anställning som de trivs med. De har en möjlighet att välja till skillnad I den mån de flyr indufrån många av dem som hamnar i rundgång. strin eller vårdsektorn så gör de det därför att de anser sig ha ett bättre alternativ.

Alla arbeten kan inte kategoriseras i två grupper utan bilden syftar till att illustrera mekanism som påverkar nuvarande en viktig ungdomens och framtida arbetsmarknad.

En viktig slutsats, som AMS drar i sitt diskussions-PM Ungdomens arbetsmarknad i dag och i morgon (1989:6) ur vilket till vissa delar ovanstående är hämtat, är att det kan förekomma brist på ungdomar till jobb inom den primära sektorn samtidigt som många ungdomar är arbetslösa eller befinner sig i rundgång eller har tillfälliga jobb inom den sekundära sektorn. Orsakerna till denna obalans är de kvaliñkationskrav som ställs i kombination med den sociala sorteringen av ungdomarna.

Detta skapar låg, såväl intern som extern, rörlighet på arbetsmarkna-

den.

5.5 Organisatoriska i arbetslivet förändringar

Under en stor del av 1900-talet har den växande tillverkningsindustrin präglat det sociala mönstret i det svenska samhället. Industrins sätt att organisera arbetet har i många fall använts som mönster inom sektorer som vård, handel och kommunikation.

Den svenska ekonomin har genomgått förändringar under de senaste 30

åren. Industrins andel av samhällsekonomin har minskat medan tjänstesektorns andel ökat. Man kan av flera anledningar anta att det gamla

tillverkningsindustriella mönstret som karaktäriseras av stordrift,

långt driven arbetsdelning, specialisering samt standardiserade produkter och tjänster kommer att förändras.

De traditionella produktionsförhållandena utövar fortfarande ett starkt inflytande på arbetsorganisationen, men samtidigt pågår en process där

betydande förändringar växer fram. Produktionsförhållandena kan sä-

gas vara inne i en process från standardiserad produktion för masskonsumtion till mer sofistikerade produktion för differentierad konsumtion, där kvalitetsinnehållet har mer avgörande betydelse.

De förändrade produktionsforhållandena minskar kopplingen mellan

arbetsdelning och yrkesinnehåll samt mellan yrke och befattning. Infö-

randet av avancerad teknik medför behov av breddad kompetens och flexibilitet hos hela arbetskraften. Gränserna mellan tjänstemanna-

och arbetarbefattningar blir allt mer flytande.

En plattare företagsorganisation innebär för företagsledningen att for-

mulera mål och följa upp resultat betonas samtidigt som man ökar direkt kommunikation med arbetarna i produktionen. Behovet av mellanchefer minskar och produktionen tenderar att delas in i mera självständiga enheter med eget resultatansvar (von Otter 1989).

Arbetsuppgifternas ansvarsområden och inriktning kommer att forändras i samband med denna utveckling. Det kommer att förmodligen

ske en ökad nedbrytning i enheter med mer eller mindre självständigt

produktions- och resultatansvar.

5.6 i arbetslivet

Kompetensutveckling

av arbetslivet är en av 90-talets viktigaste frågor. Föränd- Förnyelse av teknik och arbetsorganisation gör att kunskaper och utbildringar

ning som produktionsfaktorer växer i betydelse. De nya produktionsvill-

koren i många arbeten blir mer kunskapskrävande, gör att innehållet blir bredare och kraven på omställning ökar.

många arbetsuppgifter

Detta ställer på alla nivåer. Dagens ökade anspråk på ökad kompetens har inte medfört att arbetsgivarnas krav på efterfrågan på arbetskraft de minskat mer märkbart sätt. Fortfarande har

nyanställda på något

över av de nyanmälda krav på utbildning 70 procent lediga platserna och/eller erfarenhet.

De flesta av våra ungdomar har i dag en god grundläggande utbildning.

Deras motsvarar kvalifikationskraven för inträde på arbetskunskaper till och variation i arbetet. marknaden och ger möjlighet utveckling Men mera egenskaper som social stabilitet, förmåga till sampersonliga arbete, uthållighet m.m. får också ökad betydelse.

i arbetslivet kommer till stånd dels genom inlär-

Kompetensutveckling

ning i det dagliga arbetet, dels genom direkta utbildningsinsatser.

av inlärning i det arbetet är beroende av arbetsinne-

Inslaget dagliga

och arbetsmiljö. De direkta utbildningsinsat-

håll, arbetsorganisation

serna av intern och tillhör i första hand ar-

utgörs personalutbildning ansvarsområde men dess betydelse gör den även till ett

betsgivarnas samhällsintresse; högre kompetens hos arbetskraften är en vikviktigt

för att öka produktiviteten i ekonomin så att välfärden

tig förutsättning

kan bibehållas. En väsentlig del av kompetensutvecklingen i samhället

sker utanför arbetslivet, inom ramen för den samhälleliga vuxenutbilddvs. den allmänna vuxenutbildningen och arbetsmarknadsutningen bildningen.

Krav och personliga egenskaper för att få på bredare yrkeskunskaper i arbetslivet kan leda till ökad utslagning av tillträde till och utveckling i arbetskraften. Hösten 1989 kräver enligt AMS statistik tre grupper

fjärdedelar av de lediganmälda platserna utbildning och/eller erfarenhet.

En ojämlik utbildningsnivå hos den unga nytillträdande arbetskraften riskerar att förstärkas i det framtida arbetslivet. De sämst kan gynnade komma att fastna i konserverande arbetsuppgifter. Det är också de lågutbildade som löper störst risk for utslagning i ett snabbt

foränderligt

arbetsliv.

5.7 framtida arbetsmarknad

Ungdomars

Av ovanstående kan man dra slutsatsen att de ungdomar som har en adekvat utbildningoch en stabil social bakgrund förmodligen har mycket goda framtidsutsikter på arbetsmarknaden medan risken for fortsatt utslagning av ungdomar med bristande kvalifikationer och instabil social bakgrund är betydande. De välutbildade kommer att ungdomarna kunna ställa krav på en god arbetsmiljö och en arbetsorganisation som ger möjlighet till utveckling i ett meningsfullt arbete.

Den av antalet mellan

minskning ungdomar 16 och 24 år som jag redo-

visat tidigare kan innebära att ungdomarnas relativa läge på arbetsmarknaden förbättras då ungdomarna blir en knappare resurs. Den samtidiga ökningen av den äldre arbetskraften resulterar i att ungdomarna möter en ökad konkurrens från de äldre om jobben. Detta kan bli särskilt tydligt for ungdomar utan och/eller

yrkesutbildning med ingen

eller ringa arbetslivserfarenhet. Det är sålunda inte att den självklart

demografiska utvecklingen leder till förbättrat arbetsmarknadsläge for

de ungdomar som hänvisas till jobb inom den sekundära sektorn.

En ekonomisk politik som förmår stimulera utveckling och tillväxt ska-

par förutsättningar for en generell och god välfärd. Lika är en

viktig ekonomisk politik som sätter den fulla i främsta rumsysselsättningen met.

Arbetskraftsefterfrågans omfattning och yrkesfordelning bestäms bl.a.

av produktionsvolymens

storlek, produktionsteknik och av produktionsfaktorernas priser.

Under 197 0- och 1980-talet hari första hand den kunskapsintensiva delen av den svenska arbetsmarknaden expanderat. Mycket tyder på att den utvecklingen fortsätter under 1990-talet.

medför ökad efterfrå- De tekniska och organisatoriska förändringarna bredare kompetens samt ökade krav på inlärningsgan på ny kunskap, förmåga hos personalen.

De successivt ökande kan innebära en minskad inkompetenskraven tern och extern rörlighet på arbetsmarknaden i framtiden.

AMS som måste vidtas for att förbättra villkoren Enligt är de åtgärder för ungdomarna på arbetsmarknaden av två slag.

För det första måste de sociala mekanismer angripas som skapar höga risker för utslagning av ungdomarna. En förbättrad hem- och skolmiljö är den förutsättningen men samtliga arbetsgivare mås-

grundläggande

te ta ett ökat ansvar for att alla ungdomar får en bra start i arbetslivet.

För det andra måste och andra arbetsvillkor inom främst arbetsmiljö den sekundära sektorn förbättras. När ett företag har hög omsättning är det oftast fel på jobben och inte på individerna. Genom att på personal ändra jobben inom den sekundära sektorn så att en breddad och fördjupad kompetens krävs och genom den ändrade arbetsorganisationen till utvecklingi arbetet och tillgodose allas samtidigt ge förutsättningar behov av fort- och vidareutbildning kan förutsättningar skapas så att omsättningen minskas.

5.8 Unga kvinnors framtida arbetsmarknad

Kvinnorna har under de senaste två decennierna fått en allt starkare Arbetskraftsdeltagandet har ökat i alförankring på arbetsmarknaden. la åldrar. Från 1970-talet och framåt har andelen av alla kvinnor 20-64 i arbetskraften ökat från 60 till 83 procent 1988. år, som finns

Kvinnorna inte längre mellan hemarbete eller marknadsarbete. väljer Valet i stället hur stor omfattning marknadsarbetet skall ha. Exgäller i under de senaste decennierna har

pansionen sysselsättningstillfällen kommit inom områden som sedan länge utort kvinnornas verksam-

hetsfält framför allt undervisning, sjukvård och socialvård. Nära 90 % av kvinnornas sysselsättningsökning har tillkommit den komgenom munala expansionen. Under 1980-talet har dock antalet kvinnor anställda i privata sektorn ökat kraftigt.

Den svenska arbetsmarknaden är kraftigt segregerad. Kvinnor och man finns inom var sin väl definierad sfär av arbetsmarknaden. Omkring 6 till 7 procent av kvinnorna respektive männen har ett yrke, där kvinnor och män finns i någotsånär lika proportioner. Av de yrkesaktiva kvinnorna ñnns 79 % i yrken dominerade av kvinnor. Undervisning och sjukvård sköts till mellan 75 och 80 procent av kvinnor, medan de sysselsatta inom byggnadsverksamheten till 90 procent är man. Andelen kvinnor inom tillverkningsindustrin är ca 26 procent. Kvinnoandelen är

högst inom livsmedelstillverkningen ca 40 procent och inom tillverk-

ningen av textilier, kläder och lädervaror där de utgör ungefär två tredjedelar av de sysselsatta. En slutsats man kan dra av ovanstående är att människor byggs upp av kvinnor och hus byggs av män.

Löneskillnaden mellan män och kvinnor har minskat från 1960-talets början. Utjämningen har gällt såväl för arbetare som tjänstemän och såväl inom privat som offentlig sektor. Löneskillnaderna är minst inom det statliga området. Den positiva utvecklingen har dock brutits under 1980-talet. Det gäller framför allt bland tjänstemän inom industrin. Den löneutjämning mellan olika arbeten som sketti Sverige kan också

bidra som förklaring till varför förhållit yrkessegregationen sig stabil.

Små löneskillnader ger små incitament for kvinnor att söka sig till manliga yrken. Kvinnorna har valt rationellt och därför sökt sig i första

hand till offentliga sektorn, där de får bäst betalt för sina kvalifikatio-

ner.

Arbetslösheten har hela tiden under perioden 1975-1986 varit högre bland kvinnor än bland män. Arbetslösheten bland ungdomar i åldern 16-24 i arbetskraften, år, är högre än i övriga åldersgrupper men det är inte någon större skillnad mellan kvinnors och unga mäns arbetsunga löshet. Detta förklaras av att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som ungdomsplats, ungdomslag, inskolningsplats, beredskapsarbete

m.m. förebyggt arbetslöshet bland ungdomar. Man kan däremot konsta-

tera att unga kvinnor utort en majoritet i dessa åtgärder.

arbetskraft kan bli en bristvara. Under 1990-talet kommer in- Kvinnlig te tillskottet till arbetskraften att utgöras helt av kvinnor, utan vara mer jämt fördelat mellan könen. I stort sätt alla kvinnor finns ute på ar-

betsmarknaden. Ökningen av kvinnors sysselsättning kom huvudsakli-

stånd genom en ökning av deltidsarbetet; många arbetar kortare gen till tid än 35 timmar. Under perioden 1970-1980 utgjordes 75 procent av sysselsättningstillväxten bland kvinnor av deltidsarbete. Det är dock mer än hälften av kvinnorna som arbetar heltid.

Om kvinnlig arbetskraft skall bli en bristvara krävs givetvis att efterfrågan är stark. Det finns dock enligt Christina J onung ännu inget som pekar på att efterfrågan på det största kvinnliga området, vård och omsorg kommer att mattas under 1990-talet.

En skärpt konkurrens om den kvinnliga arbetskraften på 1990-talet kan medföra en uppvärdering av kvinnliga arbetsuppgifter.

Två åldersgrupper kommer att öka bland kvinnorna på 1990-talet. De barnafödande i 25-35 års ålder och de medelålders som kommer att vilja öka sin arbetstid. Därmed ställs ökade krav på samhället på en bra barn- och äldreomsorg. Efter skatteomlággningen kommer skillnaderna i marginalskatter mellan man och hustru att utjämnas. Föräldraförsåkringen kommer sannolikt att minska utbudet av arbetskraft.

5.9 Ungdomar utan gymnasieutbildning

Bilden av den framtida arbetsmarknaden och de krav som kommer att ställas på människorna i arbetskraften är relativt entydig i forskares och utredares avhandlingar och rapporter.

Höga krav kommer att ställas på arbetskraften vad gäller kompetens och beredskap for förändringar. Det innebär att alla, såväl unga som äldre i arbetskraften, bör ha goda baskunskaper, yrkesutbildning och social kompetens for att motsvara de ökade kraven på kontinuerlig utveckling och flexibilitet i arbetet.

Trots dagens stora efterfrågan på arbetskraft finns det stora grupper

som har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden. En av dessa grupper

är ungdomar utan eller med en bristfällig yrkesutbildning.

Det är därför i dag, när ca 85 procent av alla ungdomar har gymnasial utbildning, av största att de ungdomar betydelse, som inte går till gymnasieskolan direkt efter grundskolan utan till den öppna arbetsmarknaden och vid behov till olika

åtgärder, får möjlighet till en individuell väg för att få de kunskaper och färdigheter som är en förutsättning för att de

skall kunna konkurrera på den reguljära arbetsmarknaden. Risken äri annat fall mycket stor, att vi får en grupp ungdomar som senare under hela sitt yrkesverksamma liv kommer att vara de som först slås ut från arbetsmarknaden vid konjunktur- och

strukturförändringar.

6 Verksamhet,

Uppföljningsansvaret.

mål och metoder

Sammanfattning

-k 1987/88, mätåret for utredningens enkätundersökning: - De flesta befann ungdomar sig högst ett år i uppföljningsåtgärder. - En tredjedel av ungdomarna i uppfoljningsåtgärder var studieavbrytare. - Andelen med både socialt ungdomar betingade och utbildningsrelaterade problem hade ökat. - Två tredjedelar av ungdomarna i uppfoljningsåtgärder hade haft ungdomsplats. - Nästan hälften av ungdomarna gick vidare till fortsatta studier och en tredjedel till arbete. -Av Ungdomar som inte fullföljer gymnasiestudier tenderar att - fastna i lågstatusarbeten i konjunkturkänsliga branscher med sämre arbetsmiljö och låg lön ha högre arbetslöshet - ha en lösare till vilket i säranknytning arbetsmarknaden, gäller skilt hög grad for kvinnornas. t Ungdomarna i uppfoljningsansvaret är som alla andra. A Har ofta låga eller bristfälliga betyg från grundskolan och är i övrigt antingen - målmedvetna om studie- eller och yrkesvalet - osäkra om studieoch yrkesvalet eller - i avsaknad

av självkänsla, ofta med en komplicerad problembild.

t Uppfoljningsverksamhetens organisation dikteras av ett kontinuer-

ligt in- och utflöde till olika åtgärder samt av skolans institutionella periodicitet.

-k Mål för verksamheten är att, genom vägledning och studie- och yri ett ständigt samspel med ökade erfarenheter och kesorientering kunskaper i åtgärder, stärka ungdomarnas självkänsla och beredskap till ställningstaganden till fortsatt utbildning eller arbete. t Arbetssättet är individinriktat och flexibelt.

i: Uppföljningsverksamhetens funktioner är

uppsökande och uppföljande orienterande förberedande - kvaliñcerande -

kompetensgivande.

t Helhetssynen på individen utgår från ett vidgat kompetensbegrepp. i Motivationsskapande metoder med utbildningsinriktning utgår från ett otraditionellt utbildningsbegrepp.

6.1 Bakgrund 1976-1989

Utredningens uppdrag är bl.a. att analysera de förändringar som sedan 1980 har påverkat situationen for arbetslösa ungdomar under 20 år. skall direktiven dels bygga på dokumenterade erfaren- Analysen enligt heter, dels på aktuella undersökningar.

Utredningen har också, mot bakgrund av de stora förändringar som ägt

rum avseende arbetsmarknadssituationen och de reformer som planeras för i uppdrag att pröva om nuvarande målsättning för

gymnasieskolan,

det kommunala uppföljningsansvaret behöver förändras.

1 976-1983

Under årens utvecklats från att ha belopp har uppföljningsansvaret

ståtti att ta kontakt med ungdomarna och att registrera sysselsättning

till i successivt alltmer mer åtgärdsinriktade former. Tonatt vägleda vikten på utbildningsinriktningen har förstärkts.

1976 lagfästes uppfoljningsansvaret och statsbidrag utgick for uppsö-

kande vägledning. 1980 infördes statsbidrag for vägledning och praktik.

1981 tillkom avtalet om och 1982 fördes administratio-

ungdomsplatser

nen av dem till skolstyrelserna. 1983 samlades uppföljningsansvaret

och åtgärdsansvaret for 16- och 17-åringar under skolstyrelsen.

Ungdomsplatserna fick en starkare koppling till utbildning genom att de av-

talsenliga utbildningsinslagen fick ett särskilt statsbidrag. LA-kurser-

na, som ingår i gymnasieskolans dimensionerings- och planeringsram

och som ligger inom gymnasieskolans ansvar, blev uppföljningsansvarets särskilda instrument för att undervisa

uppfoljningens ungdomar.

Efter 1 983

Både utbildnings- och arbetsmarknadssituationen för ungdomar har, som jag nyss nämnde, förändrats påtagligt sedan 1983. Utredningen gick därför i januari 1989 ut till alla skolstyrelser med en omfattande

enkät. Svarsprocenten blev överraskande

hög.

En sammanfattning av enkatresultatet som sammanställts med material som utredningen särskilt beställt från SCB och CSN fogas till betänkandet som bil. 5.

Sett över åren, alltsedan 1983 då dagens uppfoljningsverksamhet star-

tade, har ungdomarna i uppföljningsansvaret minskat, både antalsmäs-

sigt och procentuellt. Uttryckt på ett annat sätt: Om ungdomarna utan arbete eller utbildning sett i relation till hela

uppfoljningspopulationen

(sammanlagda antalet ungdomar i de för uppfoljningsansvaret aktuella

åldersgrupperna) 1984/85 ges indexsiffran 100 så hade denna indexsiff-

ra sjunkit till 77 för 1987/88 och till 67 för 88/89.

Den procentuella minskningen mellan 1983/84 och 1986/87 kan helt till-

skrivas det faktum att en större andel av ungdomarna sökte till och togs in i gymnasieskolan, färre avbröt studierna och fler ungdomar gick vidare till efter

gymnasieutbildning uppfoljningsåtgärder. Införandet

1985 av

prioritering av 16-17-åringarna vid intagning till gymnasie-

skolan bidrog till att en än större andel kunde beredas ungdomar plats i gymnasieskolan.

Läsåret 1986/87 kunde något som kan betecknas som ett trendbrott iakttas. Den ökade som

arbetskraftsefterfrågan hade börjat skönjas

1984 hade ökat så mycket efter tre år att den började nå först, 17-åring-

arna, sedan 16-åringarna och till sist också flickorna. En forsta signal härom kunde noteras i

uppfoljningsstatistiken 1987/88.

6.2 under 1987/88.

Uppföljningsverksamhet

Resultatsammanställning av utredningens från SCB och CSN och

kommunenkât, uppgifter

SÖ:s utvärderingsrapporter

i det Följande några av de viktigaste enkätresultaten Jag sammanfattar i relation till det material som utredningen erhållit från SCB och CSN. det också till RRV:s rapport och andra SCB-rapporter. Jag relaterar

slutsatser som utredningen kan utläsa av enkätsvaren är: Några

1. att ungdomarna befann sig ungefär lika lång tid i uppfoljningsansvaret 1987/88 som 1984/85 vilket innebär att det övervägande flertalet lämnade åtgärderna inom ett år;

2. att i i stort sett var jämn

könsfordelningen uppfoljningsansvaret

1987/88 om man bortser från de flickor som väntar på vårterminsstart av vårdutbildningar - 1984/85 var flickornas andel i uppfoljningsansvaret betydligt större än pojkarnas;

3. att med minskande antal i har

ungdomar uppfoljningsverksamheten

ökat 1987/88 med andelen ungdomar med psykosociala problem jämfört 1984/85;

från 4. att ungdomar med låga eller ofullständiga betyg grundskolan med var de två karakteristika som

och ungdomar psykosociala problem var mest frekventa bland ungdomarna i uppföljningsansvaret och som

alltså mest arbetsformerna i uppföljningen; påverkade

skiftande behov och den individinriktade verksam- 5. att ungdomarnas

heten påverkade arbetssättet men också organisationen;

bland t.ex. studieavbrytare och väntare, 6. att rörligheten ungdomarna,

det successiva inflödet och utflödet från uppfoljningsverksamheten samt

det individinriktade arbetssättet var det som mest påverkade arbetets

organisation i uppföljningen.

Enligt svaren på utredningsenkäten finns uppfoljningsverksamhet i alla Sveriges kommuner utom fem som har hyrt in sig hos grannkommunen.

Utredningen har sammanställt uppgifter från flera olika källor. Uppgifterna är inte helt jämförbara. Därför har uppgifterna grupperats efter uppgiftkälla. Sammantaget ger de emellertid en god bild av tillflödet och utflödet ur uppfoljningsansvaret. »För mera detaljerade uppgifter hänvisas till bil. 5.

Enligt SCB och CSN: Ca 21 procent av 16-åringarna omfattades någon gång under året av uppfoljningsansvaret. Ca 15 procent av 16-åringarna var någon gång under året utan utbildning eller arbete. Ca 2 procent av lö-åringarna väntade på senare studiestart (vårterminen).

Enligt SÖrs rapport: Uppfoljningspopulationen bestod 1987/88 av 211 216 16-18-åringar.

Enligt enkätsvaren: 30 600 ungdomar mellan 16 och 18 år hade enligt enkätsvaren någon gång varit utan utbildning eller arbete under 1987/88 Ca 60 procent av dessa ungdomar var lö-åringar. 34 procent av ungdomarna i uppfoljningsansvaret hade avbrutit gymnasiestudier. 16 procent av ungdomarna i uppfoljningsansvaret väntade på senare i studiestart (vårterminen).

Jag kommer att analysera de två sistnämnda resultaten i kapitel 7.

77 procent av ungdomarna hade haft individuella planer

73 procent av ungdomarna hade deltagiti uppfoljningsprogram

65 procent av ungdomarna hade haft ungdomsplats 7 procent av ungdomarna hade deltagit i ungdomslag eller någon annan verksamhet 46 procent av ungdomarna hade deltagiti utbildningsinslag 25 procent av ungdomarna hade deltagiti annan utbildning 88 procent befann sig i åtgärder högst ett. år.

Denna inriktar ungdomarnas förhållanredovisning sig på att beskriva

de till och då särskilt for 16-åringarna inom uppföljgymnasieskolan

ningsansvaret. Ser man till åldersfördelningen for samtliga ungdomar inom under 1987/88 ser man att i medeltal ca 60 uppfoljningansvaret av ungdomarna i kommunerna är 16 år. procent

främst i medeltal ca 35 procent om man ser till dem

Övriga, 17-åringar,

med individuella eller i medeltal ca 24 procent av dem som berörs planer är antingen kvarstående i verksamheten sedan av uppfoljningsprogram år ,eller har avbrutit studier i eller avbrutit

föregående gymnasieskolan

annan verksamhet t ex arbete. Materialet ger inte möjlighet att på sam-

ma sätt som för 16-åringarna redovisa bakgrunden. Som en utgångs-

for skattningar kan nämnas att 3 054 ungdomar som tillhörde punkt avbröt i högre årskurs än

uppfoljningspopulationen gymnasiestudier

årskurs 1 i och vari De motsva-

gymnasieskolan uppföljningsåldrarna.

utan arbete och utbildning unrar ca 10 procent av samtliga ungdomar eller av alla ungdomar över 16 år utan arbete der 1987/88 ca 25 procent och utbildning under 1987/88.

till dem redovisar Ungdomsplatserna och de frågor som är knutna jag i

8 om arbetsmarknadsåtgärderna for 16-19-åringarna.

kapitel

Huvuddelen av undervisningen i utbildningsinslag var enligt rapporterna inriktad från I LA-

mot att reparera kunskapsbrister grundskolan.

kurserna och uppfoljningsprogrammen inriktades undervisningen på

att återvinna och stärka och att skapa motivation och for-

självkänslan

bereda for studier i gymnasieskolan.

att en del av studierna bestått av lärlingsut- Det bör påpekas troligen

bildning eftersom enligt enkätsvaren 1 672 gymnasiala lärlingsplatser

administrerades av uppfoljningsansvaret.

Efter avslutade uppföljningsåtgärder gick nästan hälften av ungdomar-

na vidare till en tredjedel till arbete och en tiondel till

fortsatta studier,

bl.a. fortsatta eller arbetslöshet. Detta är ett bättre reannat, åtgärder sultat än med SÖ:s undersökning 1984/85 då det var mellan en

jämfört

en lika stor andel som

fjärdedel och en tredjedel som gick till studier, arbete och den resterande tredjedelen gick till ungdomslag, ar-

gick till betslöshet eller okänd verksamhet.

Försöksverksamhet med DELTA, alternativ användning av statsbidrag för ungdomsplats för individuell utbildning, är den enda studieform inom vilken ungdomar i skaffa

uppföljningen lyckats sig en hel kompe-

tensgivande utbildning. Försöksverksamheten redovisas i kapitel 7.

6.3 Hur har det för

gått ungdomarna?

Varken gymnasieskolan eller hade 1987 ett infor-

uppfoljningsansvaret mationssystem som byggde på individuppgifter. Därför har det inte gått

att följa de ungdomar som försvunnit in i gymnasieskolan. Enligt rapporter från skiftande källor från tycks ungdomarna uppföljningsansvaret fungera bra i gymnasieskolan och sällan avbryta sina studier.

Uppfoljningsundersökningarna avser således de ungdomar som inte

fortsatt vidare till gymnasieskolan. har

Tillgängliga undersökningar orts under åren 1986 och 1987. De

avsåg då de 20-âringar som var 16

år 1983 eller 1984. Vid den tiden var arbetslösheten som högst, ungdomskullarnas kulminerade omfattning och prioriteringen av 16- och 17-åringar vid intagning till gymnasieskolan hade ännu inte trätt i

kraft. Undersökningarna ordes under begynnande högkonjunktur

med en allt gynnsammare arbetsmarknadssituation.

Trots detta kan det konstateras när det gäller de ungdomar i uppföljningsansvaret som inte sökte till fortsatta studier jämfört med dem som

fullföljde studieri gymnasieskolan att:

t 23 procent av hade 1987 inte

ZO-åringarna fullfoljd gymnasial utbild-

ning; i tenderar att fastna i i branscher

lågstatusjobb konjunkturkänsliga

och/eller med sämre

arbetsmiljö och låg lönesättning; i har, trots längre tid på arbetsmarknaden,

högre arbetslöshet än ungdomar med gymnasial

utbildning;

t särskilt kvinnorna har en svagare anknytning till arbetsmarknaden och deras arbetssituation präglas i högre grad än männens av den per-

manenta tillfälligheten;

t ungdomar med bakgrunden arbetare är överrepresenterade i de fall

socioekonomisk bakgrund anges i

undersökningarna.

som gjorts i Stockholm, Göteborg och au RR V Undersökningar

Ett antal uppföljningar av hur det har gått för ungdomarna i uppfölj-

bl.a. av RRV och av i

ningsansvaret har orts uppfoljningsansvariga

och Västerås. Enligt Stockholmsrapporten hade Stockholm, Göteborg födda 1966/67 förvärvsartvå tredjedelar av de tillfrågade ungdomarna

bete två och ett halvt år efter det att de lämnat uppföljningsverksamhe-

ten. Kvinnorna när det gäller studier: av de 183 undersökta övervägde 26 varav 23 var kvinnor. Under mätveckan fullungdomarna studerade kvinnor arbetade i

orde 7,1 procent män värnplikten och 2,7 procent

Endast arbetslösa/arbetseget hem. 7 personer (3,8 %) uppgav sig vara sökande, varav 5 var kvinnor och 2 var man.

I RRV:s där mätningstillfället var våren 1985, och Göteborgsrapport,

rapporten med våren 1986 som undersökningstillfälle anges att två fem-

hade förvärvsarbete. Motsvarande siffra i Stockholmsstudien för tedelar arbetsmarknad i våren 1985 var något högre vilket tyder på en bättre Stockholm.

SCB:s undersökning

SCB har gjort en undersökning (U 44 SM 8801) våren 1987 av 20-åring-

ar utan fullföljd linje i gymnasieskolan. De utgjorde enligt SCB 23 pro-

cent av ungdomar födda 1967. Det var dels sådana ungdomar som börjat i dels påbörjat men inte full-

en specialkurs gymnasieskolan (4 procent),

och dels 10 procent i

följt en linje i gymnasieskolan (9 procent) ej intagna

med den socioekonomiska bakgrunden ar-

gymnasieskolan. Ungdomar

var i SCB:s och

betare överrepresenterade undersökningspopulation

ungdomar med bakgrunden tjänstemän var underrepresenterad.

arbetade våren 1987. Män och kvin- Drygt hälften av dessa ZO-åringar nor hade arbete i lika grad men kvinnorna hade i större utsträckhög vikariat eller någon annan tillfällig anställningsform: 32 procent ning av kvinnorna mot endast 14 procent av männen.

bland dem som huvudsakligen arbetade var maskin- Vanligaste yrken Verkstadsmekaniker, städare och affärsbiträ-

montör, sjukvårdsbitrâde.

de. Bland de tjugo vanligaste yrkena var könsfordelningen mycket än 80-20 ojämn. Endast tre yrken uppvisade en jämnare könsfördelning

till förmån for ettdera män eller kvinnor, nämligen bänk- och maskinsnickare, affärsbiträde och paketerare.

På frågan Har Du varit arbetslös någon gång sedan Du slutade grundskolan? svarade 41 procent av männen och 49 procent av kvinnorna ja.

SCB har räknat om och jämfört svaren på frågorna som gällde arbetslöshet med SCB:s ordinarie vid samma tid. Om-

arbetskraftsundersökning

räknat till relativ arbetslöshet motsvarade andelen arbetssökande ett tal i storleksordningen av 10-11 procent. Enligt den reguljära arbets-

kraftsundersökningen redovisas en relativ arbetslöshet for motsvarande

åldrar på mellan 3-7 procent. SCB förklarar skillnaden med att den aktuella undersökningen gäller en delgrupp med kortare utbildning och annan socioekonomisk bakgrund än normal befolkningi samma ålder.

6.4 Uppföljningsverksamheten

Ungdomarna

För att ge en uppfattning om arbetet i uppfoljningsverksamheten delar jag in ungdomarna i uppföljningen i tre grupper. Indelningen är inte gjord utifrån de enskilda ungdomarnas egna behov utan dess syfte är att belysa arbetsformer, behov av personal och kompetens m.m. De olika grupperna kräver också att olika typer av nätverk skapas omkring dem.

Ungdomar som är målinriktade och kvalificerar sig genom praktik eller

kompletterande studier eller som kommit in på utbildning som startar på vårterminen.

Ungdomar som är studie- och yrkesobestämda och prövar sig fram.

Verksamheten för dessa två grupper, som är i klar majoritet, faller inom

ramen for normalt uppföljningsarbete. Det innebär att de genom vägled-

ning och egna erfarenheter i praktik, på ungdomsplatser och med ori-

enterande undervisning efter ca ett år är beredda att välja reguljära stu-

dier eller arbete.

Det finns en tredje grupp ungdomari uppfoljningsansvaret.

är de som saknar som har dåliga baskunskaper och/ Det självförtroende, eller som inte klarar sig utan kontinuerligt vuxenstöd.

till utredningen, att ha mycket Ungdomarna tenderar, enligt rapporter sviktande och fly krav och jobbiga situatiolåg självkänsla, uthållighet för de flesta är eller bristfälligt slutbetyg från ner. Gemensamt lågt har redan i varit föremål for särskil-

grundskolan. Många grundskolan

är möjlig men ungdomarnas

da åtgärder. Utbildning på gymnasienivå

behov och olika åtgärder få mest näraliggande är att genom vägledning för att sedan kunna ta ställning till t.ex. en

perspektiv på sin situation

längre utbildning.

vara mera utagerande med kriminalitet Tidigare ansågs ungdomarna

och drogmissbruk som symptom. I rapporterna beskrivs ungdomarna

mera inåtvända och i behov av stöd i form av t.ex. kuratorssamtal som kan ha så svåra störningar att de och djupare vägledning. Ungdomarna inte har att ta arbete på den öppna arbetsmarknaden. Deras möjlighet av ungdomarna i andel uppskattas utgöra mellan två och fyra procent är deras andel bede aktuella åldersgrupperna. I uppfoljningsansvaret tydligt större.

den förekomsten av psykosociala En fråga i enkäten gällde procentuella problem både i uppföljningsverksamheten och i ungdomslagen. Drygt

som svarat att de

tre fjärdedelar av de kommuner, på enkäten, anger

1987/88 hade ungdomar i uppfoljningsansvaret med sådana psykosocia-

la att detta hindrade dem från att ta arbete eller att genomföra problem

Detta är det svarsalternativ som har samlat de flesreguljär utbildning.

ta både när det den kvantitativa svarsuppgiften och den

svar, gäller öppna frågan.

Totalt sett var andelen ungdomar med psykosociala problem i uppfölj-

1987/88 i medeltal for kommunerna bland pojkar ca 16 ningsansvaret och sammanlagt ca 14 procent. Om procent, bland flickor ca 11 procent

materialet rensas på de s.k. vantarna, oftast flickor som väntar på vår-

av närmar sig medeltalet for andelen terminsstart vårdutbildningar,

flickor med pojkarnas medeltal. För ungdomslapsykosociala problem

gen var resultaten snarlika.

Spridningen mellan olika regioner och kommuner var stor även om de

stora och medelstora kommunerna övervägde. Många kommuner påpekade att både när det gäller 16- och l7-åringar och 18- och 19-åringar fanns det huvudsakligen sådana ungdomar kvar i åtgärder som inte kunde fungera vare sig i reguljära gymnasiestudier eller på arbetsmarknaden.

Rapporter om hur man arbetade med ungdomar med psykosociala pro-

blem har lämnats till utredningen. De kom huvudsakligen från de stör-

re kommunerna. Dessa tycktes ha en sådan personalvolym pä de kom-

munala förvaltningarna att man upplevde behov av att samordna mål

och medel om man skulle kunna behålla helhetssynen på ungdomarna.

Även de mindre kommunerna hade självklart dessa problem bland sina ungdomar och tycktes ofta arbeta lika medvetet och målinriktat med dem. Det bestående intrycket från enkätsvaren förblir att de där hanterades på ett mer individuellt plan och att helhetssynen inte försvårades av samordningsproblem.

Flöden

Tillflödet av ungdomar till uppföljningsansvaret sker mer eller mindre kontinuerligt under året. Detta och ungdomarnas individuella behov i kombination med framför allt skolans institutionella periodicitet dikterar villkoren för organisationen av arbeteti Ansökan till

uppföljningen.

gymnasieskolan, intagningsbesked och skolstart sker i princip en gång om året.

Uttrycket tillflöde kan ge sken av att alla ungdomar söker sig till uppföljningsverksamheten av en egen kraft. Så är det inte. Många av de ungdomar som inte sökt gymnasieskolan, inte kommit in eller avbrutit gymnasiestudier är eller blir passiva. De måste sökas upp och följas upp.

I den uppföljande verksamheten ingår också den utredande uppgiften som kan innebära kontakter med annan personal och förvaltningar, således samordning och nätverksbyggande uppgifter.

En annan del av verksamheten är konkret planerande. Det kan gälla anskaffandet av en ungdomsplats eller planeringen av individuella stu-

kan åtgärder inte dier i gymnasieskolan. Utan en sådan planering genomforas.

Dessa kräver en viss om de skall utföras

uppgifter grundorganisation

med kvalitet. till denna uppgift ingår också vägledning vari of- Kopplat ta ingår den utredning, planering och samordning som för vissa ungdomar förutsättningen for att kunna ta till sig ett erbjudande av de utgör och den verksamhet som kommunen erbjuder. Om denna verkåtgärder samhet skall vara framgångrik så kräver den i många fall en betydande erfarenhet av arbete med ungdomar. Arbetet angränsar för vissa ungdomar till socialt arbete och är i många fall mycket tidskrävande. Denna som personalen inom tid tillsammans med den kunskap och erfarenhet besitter i många fall en av de viktigaste förutsättuppföljningen utgör ningarna for att lyckas med verksamhetens målsättning.

Ett verksamhetsår

De aktuella kontaktas oftast före höstterminens start. Förungdomarna beredande information redan på vårterminen i årskurs nio. I ges ibland

början av augusti får uppfoljningspersonalen uppgift av intagnings-

kanslierna om vilka som inte sökt och vilka som inte tagits in i gymnasieskolan. Skriftlig inbjudan till information och/eller uppfoljningsproskickas därefter ut till ungdomarna. I mindre kommuner kontakgram kontas ungdomarna per telefon. I övrigt söks ungdomarna upp genom takter av

med grundskolans syo, arbetsförmedlingeneller på grundval

ungdomarnas tidigare kontakter med uppföljningen. Det senare gäller särskilt 17-åringarna. Ett omfattande arbete läggs ned på att nå dem som man inte får kontakt med vid forsta tillfället.

startar på höstterminen, oftast i samband

Uppfoljningsprogranunen

med skolstarten. I enkätsvaren har man understrukit betydelsen av att ungdomarna fångas upp i verksamheten samtidigt som alla andra ungdomar böxjar i gymnasieskolan till hösten.

kommuner har flera under

I många uppfoljningsprogram genomförts

läsåret beroende som har varit anmälda. Vanligt är att på hur många uppföljningsprogram anordnas i början av höst- resp. vårterminerna och däremellan ges individuell vägledning och olika åtgärdsprogram.

Gruppstorlekarna varierar mellan 10-30 elever.

Innehållet består oftast av vägledning och information om gymnasie-

skolan och arbetslivet. Övriga inslag kan vara facklig information,

gruppdynamiska inslag, samhällsinformation på lokal, nationell och även ibland internationell nivå, privatekonomiska frågor, körkortsinformation, ANT-information varvat med praktikinslag och studiebesök på gymnasieskolor.

Gränsen mellan uppfoljningsprogrammens innehåll och LA-kurserna

tycks ibland ha varit flytande. Innehållet i båda verksamheter har oftast styrts av elevernas behov. Inslagen har lagts upp utifrån den erfa-

renhet uppfoljningspersonalen har av ungdomarnas behov, intressen

och vardagsproblem.

En ungdomskonsulent uttrycker det så här:

Verksamheten är frivillig for ungdomarna. De kan tacka nej eller helt

enkelt utebli från verksamheten. Detta gör att vi måste sälja verksamheten, arbeta utifrån metoder som attraherar så många som möjligt av

de ungdomar som behöver uppfoljningens tjänster. I vårt arbete försöker

vi ha en Detta innebär

helhetssyn på ungdomarna. att vi tar hänsyn till

och räknar med hela deras situation, såväl den sociala och känslomässi-

ga som den kunskapsmässiga.

Våra kommer ungdomar från många olika nationer, samhällsskikt och sociala miljöer. Vi ser också stora skillnader i deras

känslomässiga mognad och psykiska välbefinnande. Kunskapsmässigt är nivåskillnaderna

mycket stora. Med dessa olikheter for ögonen blir arbete med ungdo-

marna med nödvändighet mycket varierat och individuellt inriktat. Vi

satsar på att i första hand stödja och utveckla ungdomarnas möjligheter och tillgångar. När de lyckas får de självförtroende och orkar sedan arbeta med sina sidor. För att kunna nå alla olika

svagare ungdomar

krävs det mycket av de vuxna i uppfoljningsverksamheten. Främst måste vi visa ungdomarna att vi accepterar dem, lyssnar på dem, även om vi inte alltid delar deras

värderingar.

I uppfoljningsprogrammen undervisar oftast I uppfoljningspersonalen.

den mån att därefter fortsätta ungdomar väljer i någon LA-kurs sköts

undervisningen där av lärare eller speciallärare, ibland i samarbete

med syo-konsulenter eller andra. Speciallärare undervisar också ofta i

de undervisningsinslag som är knutna till ungdomsplatserna. I många vittnas att kunna lärare som

rapporter det om det positiva handplocka

är intresserade, och insatta i ungdomarnas behov. kunniga

Undervisningens syfte är att kvalificera ungdomar för gymnasiala studier att bl.a. komplettera baskunskaperna i svenska och mategenom Torsten Madmatik. Läsforståelse är en grundläggande förutsättning. Sandström har i Livlina för livslångt lärande bl.a. sén och Ingegärd utifrån erfarenheter angett riktlinjer for uppfoljningsverksamhetens hur man kan utveckla läsförståelsen.

De flesta ungdomarna i uppföljningsverksamheten får någon gång en

ungdomsplatsplacering. Man har försökt att så långt som möjligt tillgoönskemål om yrkesområde. Den vanligaste metoden dose ungdomarnas att skaffa en plats har varit genom personliga kontakter med företag och institutioner. själva uppmuntras att aktivt delta i kon- Ungdomarna takterna.

Utöver detta har kommunerna ordnat kurser och projekt anpassade till lokala behov verksamheter har i ökande utoch möjligheter. Många centrerats kreativ verksamhet i form av musik, bild sträckning omkring och data. kommunala projekt är arbetslag med kun- Exempel på övriga och

nig handledare, t.ex. skogsröjning, reparationsverkstad, jobbklubb

studiecirklar som Tjejer och killar, ADB-kurser och matlagningskurser. Kommuner har också verkstäder, ibland i samveregna särskilda kan med socialtjänsten.

Organisationsformer

I och med att skolan fick ansvaret för ungdomarna utanför skolan, först i form av ett uppföljande ansvar, sedermera med allt större betoning på funktionen och slutligen också ett åtgärdsansvar, har den uppsökande relation till skolan diskuterats.

uppfoljningsverksamhetens

Ur det centrala, statliga perspektivet fick hemkommunens skolstyrelse det samlade ansvaret 1983, då det sammanhållna uppföljnings- och åt-

infördes. 1985, i samband med riksdagsbehandlingen av

gärdsansvaret att delegera viss verksamhet till annan. en ny skollag, gavs möjligheter

Rena utbildningsåtgärder, som låg inom någon skolform, fick skolstyrelsen emellertid inte heller i fortsättningen delegera.

Uppfoljningsverksamhetens personal är kommunalt anställd och några behörighetsregler finns f.n. inte. Statsbidraget är särskilt reglerat och beräknas under särskilt anslag. Skollagen och statsbidragsförordningen är de enda centrala bestämmelser som reglerar verksamheten.

Den verksamhet som har bedrivits inom uppfoljningsansvaret har varit oerhört olikartad kommunerna emellan. Det kommunala uppfoljningsansvaret är en lokalt anpassad företeelse i dess verkliga bemärkelse. Verksamheten har organiserats utifrån lokala förutsättningar och behov. Hur verksamheten organiseras ankommer det självfallet inte på staten att föreskriva om.

Den vanligaste lösningen i kommuner med gymnasieskola är att uppföljningsverksamheten finns som en enhet inom gymnasieskolan med gymnasieskolans rektor som chef och ansvarig. Detta behöver inte innebära att uppfoljningsverksamheten är inrymd i gymnasieskolbyggnaden. I många kommuner har uppföljningsverksamheten samordnats med arbetslöshetsåtgärder och/eller socialtjänstens verksamhet. Det är i stort sett lika vanligt att personalen i uppföljningsverksamheten är anställd vid skolforvaltningen som vid en gymnasieskola. Verksamhe-

ten har ofta egna lokaler. Åtgärderna planeras och genomförs nästan

alltid av den uppföljande personalen.

I kommuner där verksamheten ligger under gymnasieskolan tycks det-

ta vanligen ha fungerat bra om verksamheten har samlats till en enhet

där skolledningen har intresserat sig for verksamheten. Kritik har emellertid framförts i vissa fall då uppföljningsverksamheten i större kommuner delats upp på flera gymnasieenheter. Uppfoljningspersona-

len såväl som ungdomarna har upplevt sig negativt segregerade i sko-

lenheten och att de har stått längst ned på gymnasieskolans statusskala.

I kommuner där organisationen har karaktär av en egen institution har ibland framförts uppfattningar som tyder på ömsesidigt främlingsskap

mellan uppföljningspersonalen och gymnasieskolans personal. Man år

av den åsikten att gymnasieskolan varken kan eller vill ta ansvar for de ungdomar som befinner sig utanför gymnasieskolan. Det hävdas att den

uppföljande verksamheten måste vara flexibel for att fungera for ungdomarna och att det därför skulle vara olämpligt att lägga ansvaret under gymnasieskolan, som ar för stelbent.

Det behöver att i de fall uppfoljningsverksamheten är

knappast påpekas integrerad i skolenhet bör skolledningen beakta alla möjlokalmässigt med individuella i ligheter att integrera ungdomarna utbildningsplaner skolans aktiviteter. Eljest kan effekten av den lokalmäsgemensamma siga integrationen bli den motsatta - en ytterst kännbar segregation. Har kan också hänvisas till Madsén-Sandström som tillmáter utformav lokaler stor be-

ningen och belägenheten uppfoljningsverksamhetens

tydelse for ungdomarnas välbefinnande.

6.5 Mål och metoder

Uppföljningsverksamheiens funktioner

består av individuell vägledning, socialt stöd

Uppfoljningsåtgärderna

och pedagogisk habilitering i en planerad växling med arbete på ung-

domsplats. Åtgärderna hålls samman av en individuell plan som är mer

eller mindre formaliserad. Ofta undertecknas den av både vårdnadshavare och den unge samt av den eller de som är ansvariga for den unge i

uppfoljningsverksamheten.

funktioner kan indelas i

Uppfoljningsverksamhetens

1. uppsökande och uppföljande

uppsökande verksamhet som innebär

att hålla om ungdomarnas sysselsättningssituation, re-

sig informerad av denna, uppföljning vid behov med sex veckors intervaller; gistrering

2. orienterande

personlighetsstärkande och medvetandegörande orientering genom

bl.a. vägledning och studie- och yrkesorientering samt Samhällsorientering genom undervisning och praktik;

3. förberedande stödja ungdomarna att genom nyvunna kunskaper och erfarenheter från praktik/arbete, vid behov via åtgärd, vägledning och studie- och yrkesorientering finna alternativa vägar till antingen utbildning eller arbete, pedagogisk habilitering;

4. kualificerande

vid behov komplettera bristande baskunskaper, huvudsakligen inom ramen for de utbildningsanslag som är knutna till ungdomsplats, samt for många av ungdomarna stärka deras självkänsla bl.a. genom erfarenhet av arbete på ungdomsplats och därigenom grundlägga en tro på den egna förmågan att nå mål, som de själva formulerat;

5. kompetensgivande

inom ramen for DELTA - försöksverksamhet med att inom ramen for in-

dividuella planer bedriva regelrätta studier med klar målsättning for viss studie- och yrkeskompetens.

Arbetssättet är individinriktat och flexibelt for att tillgodose individens behov. Den övergripande målsättningen är att den unge så fort som möjligt skall kunna gå över till utbildning eller arbete. Flexibiliteten i arbetssättet är nödvändig dels på grund av ungdomarnas skiftande behov, dels att ungdomarna tas in i uppfoljningsåtgärder fortlöpande under året.

Ett vidgat kompetensbegrepp

Det individinriktade arbetssättet kräver att man har en helhetssyn på varje individ. Det kräver också att personalen har en klar och medveten målsättning för verksamheten. Målet, att kvalificera ungdomarna for reguljär utbildning eller arbete, bygger på kunskap om vilken kompetens som skall eftersträvas.

En analys av kompetensbegreppet ger, enligt min åsikt, följande innehåll och struktur: t personlig identitet och självkänsla k social kompetens och medborgarkompetens t inlärd kunskap, teori t yrkeskunskap och arbetslivserfarenheter

k framtidsinriktad, informell kunskap -k fritidsintressen, ungdomskultur.

Denna kompetens får ungdomar: -k ifamiljen -k i skolan och i andra utbildningsformer i på fritiden i: i det omgivande samhället t i arbetslivet/yrkeslivet (beroende på ålder) -k på annat sätt: t.ex. genom särskilda insatser och åtgärder.

Mina slutsatser är följande: k att alla delar av kompetensen utvecklas hos ungdomar är en förut-

sättning för genomförande av studier och för ett fast fotfäste på den re-

guljära arbetsmarknaden *k att behovet av stöd för och identitetsutvecklingen är

personlighets-

särskilt stort i tonåren när denna process är som intensivast t att de flesta ungdomar får adekvat stöd för den personliga, sociala och utvecklingen inom ramen för det egna privatlivet och medborgerliga den reguljära gymnasieutbildningen i: att ett antal ungdomar har behov av särskilt, individuellt anpassat stöd för denna utveckling och att den är ett nödvändigt led i förberedelsen för senare inhämtande av kunskaps- och yrkesmässig kompetens.

Som Torsten Madsén och Ingegärd Sandström i Livlina för livslångt lärande så tydligt visar utgör de två första komponenterna i kompetensen, den personliga identiteten, självkänslan och den sociala kompetensen, väsentliga komponenter i den personliga kompetensen. De måste utvecklas parallellt och i växelspel med alla övriga komponenter for att skall kunna ta till som förmedlas i skoen ung människa sig kunskap lan. Den unge måste ha utvecklats till den mognadsnivå som ger beredskap för att delta i skolarbetet.

Förutsättningen för att ungdomar skall kunna ta till sig den kunskap som skolan förmedlar är att den personliga identitetsut-

följaktligen

vecklingen och den sociala kompetensen utvecklas i takt med att kraven ökar under skoltiden. Barn och ungdomar utvecklas inte bara i skolan utan också i samspel med det omgivande samhället, i familjen, med kamraterna, i kort sagt, i det nätverk som

fritidssysselsättningarna,

den unge. Kontakterna utvidgas allteftersom ungdomarna växer omger

och de erfarenheter de gör. I kapitel 3 om ungdomarna har jag visat hur massmediala och andra företeelser yttre griper in i de ungas utveckling. Fritid och feriejobb är andra erfarenheter som utgör ingredienser i ungdomarnas utveckling. Några ungdomar behöver särskilt stöd for att ta till sig detta utbud och att utvecklas i positiv riktning.

Ett uidgat utbildningsinnehåll

Man talar ofta om makt över möjligheter i samband med utslagning och i diskussioner om stödåtgärder for missgynnade grupper. Att en del personer, barn, ungdomar eller vuxna, hindrats från att utveckla egna möjligheter eller ta del av möjligheter som samhället kan vara erbjuder, orsak till att svårigheter uppstår i skola, arbetsliv eller på fritiden.

Jag har under avsnittet om ungdomarna (kap. 3) redovisat forskaren Tom Hagströms hypotetiska modell vilken han enligt grupperar unga

arbetslösa i en aktiv-passiv dimension. För uppfoljningsverksamheten

och de ungdomar som den arbetar med torde detta vara en mycket relevant analysmodell.

Mycket av uppföljningsverksamheten och motive-

går ut på att aktivera ra. Detta går också_ som en röd tråd Torsten Madséns genom och Ingegärd Sandströms analys av ett pedagogiskt program for arbete med ungdomar med studiesvårigheter. De betonar att individen måste ta ett eget ansvar for sin inlärning. Utan detta ansvar och aktiva

förhållningssätt

kan ingen utomstående åstadkomma något inuti individen, säger författarna. De framhåller också det viktiga i att man i undervisningssituationen arbetar med ett vidgat att man använder

utbildningsbegrepp,

okonventionella metoder som inte i traditionell mening betraktas som

undervisning.

Denna konkretiseras

utvidgade utbildningssyn i de åtgärder som utgör delar i utbildningsprogrammet som är helheten.

Åtgärdskomponenter-

na är

Social träning

Psykosocialt behandlingsarbete

Vägledning, studie- och yrkesorientering

Praktisk verksamhet

Kultur och kreativt arbete lära att lära, utveckling av läsförståelsen Undervisning, Arbete.

inom modellen bör ses som en utbildning. Detta in- Samtliga aktiviteter

utbildning. Utgångspunkten är

nebär ett vidgat synsätt på begreppet individen och dess behov. Utifrån detta skräddarsys ett paket av åtgärindivid behöver. Tanken är att de olika delarnas der som just denna behov. Det individuella synsättet tyngdpunkt ska styras av individuella situation, kunskapsnivå m.m. blir stykräver att ungdomarnas behov, rande vad gäller åtgärder.

Nivån och de krav som ställs, skall ligga så nära det oppå utbildningen Detta som inditimala som möjligt för individen. för att skapa ett klimat viden kan växa i och klara högre och högre krav.

varandra. Alla behöver inte Delarna går in i varandra och påverkar gealla Vågen till målet att etablera sig i det renomgå delkomponenter. utbudet av utbildning och arbete ser olika ut beroende på varje guljära förhållanden. Den individuella utbildningsplanen är persons enskilda och för att en målsättning och en

utgångspunkten förutsättningen

struktur skapas för varje individ.

koncentration behov i kombination med en bredd- Denna på individens av utbildningsbegreppet är en naturlig konsekvens av det vidgade ning

kompetensbegrepp som jag redogorde för nyligen.

Olika synsätt på ungdomars svårigheter

När det gäller ungdomar som på något sätt kan anses ha ett särskilt

stort behov av stöd kan det vara fruktbart att uppehålla sig omkring

och försöka analysera några av de inblandade personalproblembilden

synsätt på dessa ungdomar. Jag kommer att i det följande kategoriernas redovisa hur de för ungdomar viktiga me-

försöka uppföljningsansvarets

Dessa medaktörer är då, förut-

däktörerna ser på psykosociala problem. om skolans, fr.a. gymnasieskolans, socialtjänsuppföljningens personal,

Skillnaderna i deras definition

tens och arbetsförmedlingens personal.

av problem kan också motsvaras av skillnader i de resp.

psykosociala

verksamheternas mål och arbetssätt.

Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för barn och ungdom, i synnerhet de som riskerar att utvecklas ogynnsamt. Man bör också vara medveten om att socialtjänsten i kommunen ansvarar för välfärden för alla kommunens invånare, vilket innebär att den kan vara väl insatti den unges bakgrund. Socialtjänsten är ofta inkopplad i behandlingsarbetet av de mest problemtyngda ungdomarna.

Socialtjänstens styrka ligger i en bred kunskap om problem och problembehandling samt i möjligheterna att ge ekonomiskt bistånd för att hjälpa individen till en ny start. Den svåraste avvägningen är - och det gäller i särskilt hög grad unga människor - dels vilka krav individen kan ställa på samhället men också vilka krav samhället kan ställa på

indivden. Problemfokuseringen kan sägas i viss mån vara en black om

foten för socialtjänsten. Folk i allmänhet vill inte sättas i samband med socialen” och detta gäller ungdomarna i synnerhet.

Arbetsmarknadsmyndigheternas centrala uppgift att förmedla arbete

blir särskilt accentuerad under arbetslöshetstider då den sociala aspekten kan komma i kläm. Ända sedan tillkomsten i början av detta sekel

har stor vikt lagts vid arbetsförmedlingens sociala Arbetslös-

aspekter. hetsperioder ökar utslagningen. För att under arbetslöshet överhuvudtaget kunna fullgöra sina uppgifter måste

arbetsförmedlingarna skärpa gränsdragningen mellan de förmedlingsbara och icke förmedlingsbara

arbetssökande. Då är samarbetet med socialtjänsten särskilt viktig.

I läroplan för gymnasieskolan (Lgy 70) sätts eleven i centrum. Det anges att det är både individens behov och samhällets krav som i samspel skall vara bestämmande för verksamheten. I Lgy 70 pekar man också på att det finns en grupp elever som av olika måste anledningar uppmärksammas. Läraren måste därför känna till orsakerna till t.ex. beteendestörningar kan uppstå och hur man kan och häva

förebygga anpassnings-

svårigheter.

Dessa formuleringar kan sägas återspegla om att vissa

uppfattningen elever har särskilda lätt identiñerbara egenskaper och att de kan inordnas i särskilda för vilka klara grupper och enhetliga insatser görs. Man lägger handikappet som en egenskap hos eleven och inte som en brist i relationen elev-miljö.

Dagens syn på allas lika värde och rätt att vara olika bygger på ett mera utvecklat jämlikhetsbegrepp som formuleras i läroplanen for grundskolan (Lgr 80):

Barn är olika då de kommer till skolan. Skolan bör heller inte sträva efter att göra dem lika. När de lämnar skolan bör de göra det med bibehållen individualitet och särprågel och med en uppövad förmåga att respektera individualiteten hos andra människor.

Detta speglar den i dag vedertagna innebörden i begreppet handikapp, i en relation mellan individ som utgår från att handikappet uppkommer och miljö. Om individen i sina relationer med omgivningen upplever hinder kan Detta numera ett handikapp uppstå. resonemang tillämpas även och varför elever får svårigheter i skopå utbildningssituationen lan.

Synen på skolsvårigheter som ett relativt begrepp och ett gemensamt

ansvar ställer än högre krav på gymnasieskolan än på grundskolan.

Man kan inte bortse från att undervisningen i gymnasieskolan är mera

direkt knuten till för vissa bestämda uppgifter i samhället kvaliñcering och dess produktion av varor och tjänster.

Forskarna Odin och Åhs har bl.a. granskat hur svårighetsbegreppet tol-

kas av olika personalgrupper i gymnasieskolan. Deras tes är, att i grup-

med stort behov av hjälp och stöd inkluderas elever med ett pen elever mycket stort register av avvikelser och att vanliga lärare, speciallärare och skolledare har inte

skiljer sig åt i sina uppfattningar. Begreppet

samma innebörd för alla.

Författarna påpekar att lärare ser ämnesinriktade varningssignaler, framför allt i proven men att de har lättare för att negligera andra signaler. elever uppmärksammas mindre än bråkiga. Vissa problem Tysta är svåra t.ex. läs- och att få grepp om, trots att man ser dem. Det gäller natur. Läs- och skrivsvårigheter beskrivs som ett skrivsvårigheternas dolt handikapp. Eleverna har ofta svårt angripen självkänsla och. försöbrist. Över huvud är det så att bland eleker dölja en så obegriplig taget ver med svårigheter ñnns de största problemen hos dem, som är svaga

områden och därtill har svag självkänsla i studiesituationen.

på flera

I en fortbildningsskrift från SÖ påpekas det att man glömmer

attjämnåriga kamrater är en stor resurs som har kunskaper i språk, beteende och livsstil, som är oundgängliga for identitetsutvecklingen. Signaler som jämnåriga ger kan ingen vuxen ersätta. Detta är också en kunskap som är omöjlig att läsa in senare som vuxen. Kamraterna kan också förmedla negativa budskap i form av markeringar och avståndstagande från svaga elever som därigenom upplever Detta ansig som stämplade. ges som en av orsakerna till att svaga elever inte vill ta emot stödåtgärder.

I flera av enkätsvaren framhöll uppföljningspersonalen hur svårt det var att svara på frågan och hur motvilligt man gjorde det. Man betonade att man med svaret inte egentligen definierade eller kvantifierade vissa ungdomar. Svaren skulle i stället betraktas som personalens definition av det egna arbetet och bedömning av behovet av insatser som på detta sätt registrerades.

Det år ofta uppenbart att många av ungdomarna i uppfoljningsansvaret bär med sig symptom på att ha utsatts för negativ segregation, både i

skolan, i familjesituationen och i det omgivande samhället.

I uppföljningsansvaret kan en sammansmältning sägas äga rum av de synsätt

som förknippas med uttrycken psykosociala och elever med svå-

problem righeter och särskilda behov.

Uppföljningsverksamheten är inte en ny form av segregation utan, som

en pojke uttryckte det: Den är som en bilverkstad, den reparerar, rundsmörjer och rekonditionerar. Och så får man inte stå still för länge for då rostar man.

Målsättningen for uppföljningsansvaret är visserligen, i likhet med

gymnasieskolan, gymnasial utbildning for ungdomarna men skillnaden ligger i tidsperspektivet, flexibiliteten och möjligheterna att individualisera samt i åtgärdsarsenalen. Uppfoljningsverksamhetens är uppgift inte att bedriva gymnasial utbildning utan att motivera och förbereda for den. I den mån den unge behöver det kan personalen samordna verksamheter av olika slag så att den unge inom ramen for en individuell plan kan skaffa sig en gymnasial utbildning.

Utöver det med gymnasieskolan sammanfallande har

utbildningsmålet

uppfoljningsansvaret skyldighet att också vägleda och erbjuda ung-

till som avvisar och helst vill ha ardomsplats de ungdomar utbildning bete.

utmärks Man försö-

Uppfoljningsarbetet av helhetssynen på individen.

faktisk soker fånga in både tidigare skolerfarenheter, kunskapsnivå, cioekonomisk situation, intressen och lämplighet. Även om de flesta säkert är övertygade om att utbildning lönar

uppfoljningsfunktionärer

anser de att det är viktigare att ungdomarna hinsig i det långa loppet ner mogna och finna ett intresseområde som de vill satsa på. De försöker eleverna medvetna om behovet av gymnasial utbildning men de göra pressar inte på dem en sådan förrän de är motiverade.

Gemensamma mål, professionalitet och yrkesroller

Grundläggande for att åtgärderna kan samordnas så att målsättningen vidmakthålls personal som är engagerad i en sådan indiär, att den klar över målsättningen for Verksamvidualised utbildning är mycket

heten, över metoder och arbetsformer och över sina olika yrkesroller.

senare att föreslå att samlas i indi-

Jag kommer uppfoljningsåtgärderna

viduella emellertid redan här fastslå de utbildningsplaner. Jag vill

grundläggande principerna for arbetet med dem.

Uppfoljningsverksamhetens arbete måste formas ur en beredskap att

beakta en stor variation av individuella behov och önsoch tillmötesgå kemål. att uppföljningsansvaret inte förlorar sin kontur Det är viktigt Detta ställer stora krav på uppfoljningens inre aroch ställning. mycket bete och metod. För att klara av sitt inre arbete och att utveckla sin metod behöver uppföljningen ha: o En generell målsättning. o En deklarerad människosyn. o En helhetssyn och kunskap om människor i utveckling.

o En specialiserad kunskap om människor i krissituationer, naturliga

eller till följd av händelser i livet. o En hög grad av professionalitet i den enskilda yrkesutövningen.

inre arbete kan bäst beskrivas utifrån dessa angivna be-

Uppföljningens

hov.

Målsättningen måste vara tydlig, entydig och klar, Den måste vara för-

ankrad hos huvudmannen och även hos de

förvaltningar och den personal som uppföljningsverksamheten samarbetar med. Den måste vara

aktuell och bör alltid aktualiseras i samband med och när

förändringar

skolplanen for kommunen utarbetas.

För att kunna arbeta mot ett gemensamt mål med ofta olika personalka-

tegorier och yrkesroller inblandade och med varierande åtgärdsprogram

måste

uppföljningspersonalen stå för en gemensam människosyn.

En sådan människosyn måste ta fasta på dels hur man tror människor

fungerar, vad som driver deras ageranden, och dels vilken

ställning människan har i vårt samhälle. För att kunna möta människor utifrån

deras förutsättningar behövs en helhetssyn

och kunskap om människans personliga utveckling och hennes sätt att socialt.

fungera

Många ungdomar som kommer till befinner

uppföljningen sig i en situa-

tion som är i olika hög grad pressad och oönskad. De har slutat skolan och inte fortsatt till gymnasieskolan. De har därmed förlorat sin givna sociala och de har ännu

omgivning inte någon ny förankring. Den natur-

liga utvecklingsprocessen till vuxen identitet löper parallellt med den

aktuella situationen. Vanliga krisreaktioner blandas med mer eller mindre starka försvar mot vuxenvärldens krav ex. gängberoende, vägra passa tider etc. När de kommer till är de i beroendeställ-

uppföljningen

ning och ganska svaga i anden. Bägge dessa krisförhållanden kräver

en hög grad av kunskap om villkoren i en utsatt och beroende ställning.

Personerna behöver bemötas med stor respekt och hänsyn. Den stora

konsten är att kunna inge hopp och framtidstro i den utvecklingsmöjlig-

het som situationen också innebär.

För att motverka och förhindra att negativa förhållanden utvecklas behöver man dels om innebörden av att vara

kunskap ett personligt stöd

och hur det går till, dels tillfälle att parallellt kritiskt granska och venti-

lera sitt yrkesmässiga agerande.

Med en säkerställd och respekterad professionalitet följer motsvarande respekt för andra och den enskilda

yrkeskategorier personen. I den professionaliteten ligger också en att använda förmåga sig av andras kom-

petens när så erfordras.

förhållande till omvärlden bör Utmärkande för uppfoljningsansvarets vara att det är ett öppet komplement till övrig samhällsservice. Det innebär att bör avhålla sig från att skapa eller

uppfoljningsverksamheten

tillhandahålla som andra instanser är satta att utföra. Det kan tjänster eller undervisning och andra former

gälla socialtjänsten, psykologhjälp

av studier. Om sådana behov finns eller uppstår hos den enskilde så bör med den instans som är akman motivera den unge att själv ta kontakt tuell eller medverka till att en sådan kontakt kommer till stånd.

med annan institution i

Uppfoljningsansvaret kan vara samtalspartner

samhället i ett väldeñnierat förhållande till en enskild person eller kvinnor. kan

grupp av personer, ex. långtidsarbetslösa Uppföljningen

också ta initiativ till sådana samspel. Uppföljningen bör aldrig ta själv över annan parts ansvarsforhållande till den enskilde.

av uppfoljningsansvarets verksamhet Den kontinuerliga utvärderingen kombinerat med resultatmätning och analys är en nödvändig förutsättning for dess existens och utveckling.

7 studier

Gymnasiala inom individuella

utbildningsplaner

U tredarens förslag

1. Ungdomars förstahandsval av studieväg i gymnasieskolan bör be-

aktas i större utsträckning. Mina forslag om en flexiblare dimensione-

ring, bl.a. av vårdinriktade studievägar, slopande av vårintagning på vårdlinjen, ändrad reglering av klass-, start- och gruppbestämmelser samt mina förslag om individuella utbildningsplaner bör bidra till att fler ungdomar kan tas in på sitt förstahandsval. Därigenom bör betyd-

ligt fler ungdomar acceptera erbjuden plats i gymnasieskolan och färre

avbryta påbörjade studier. 2. Läroplaner för gymnasieskolan och for den kommunala vuxenut-

bildningen bör omfatta mål och föreskriva verksamhet i form av en

kursplan for individuella utbildningsplaner for gymnasial utbildning. 3. De individuella utbildningsplanerna bör inte vara ett sökalternativ vid valet till gymnasieskolan. De bör vara ett erbjudande till dem som

inte tagits in i, avbrutit eller avstått från att söka gymnasieutbildning

och som saknar arbete eller annan sysselsättning.

4. De individuella utbildningsplanerna bör undertecknas av utbild-

ningens huvudman, elev och, i förekommande fall, vårdnadshavare.

Ändring av den individuella utbildningsplanen förutsätter elevens

medgivande. Inom ramen for de individuella utbildningsplanerna bör det prövas om övergång till reguljära gymnasiala studier kan ske. 5. Sökande till gymnasieskola med intyg från individuella utbildningsplaner bör prövas inom den fria kvoten.

6. Prioriteringen vid intagningen till gymnasieskolan bör förändras

eller upphävas helt.

7.1 Intagning och gymnasieskolans dimensionering

och organisation

Inledning

Ett mått på de stora krav på utveckling som ställts på gymnasieskolan

är att den, från att ha tagit emot under den senaste femtonårsperioden av avgångna elever, numera tar emot

ca två tredjedelar grundskolans

nio tiondelar - även om alla inte stannar hela studietiden ut. nästan -

Helt andra elevgrupper än tidigare har sökt sig till gymnasiestudier

de första åren motvilligt som en tillflykt undan arbetslöshet troligen men under senare år i form av ett positivt val. Medvetenheten hos ungav en är total. Att

domarna om nödvändigheten gymnasial kompetens

till betraktas idag som ett avvikande be-

inte gå direkt gymnasieskolan

teende av såväl vuxna som ungdomar.

Under 1980-talet har varje år nästan alla ungdomar (över 95 procent) sökt vidare till Denna studie-

som slutat grundskolan gymnasieskolan.

har emellertid ännu inte

benägenhet hos ungdomarna gymnasieskolan

förmått att till fullo fånga upp.

I ntagningen till gymnasieskolan

1987/88 visade statistiken (SCB, CSN), som utredningen beställt, att: av dem som lämnar söker inte till

-k 4 procent grundskolan på våren

gymnasieskolan. t 14 procent av dem som lämnat grundskolan på våren finns inte i gym-

nasieskolan den 15 september samma hösttermin. -k 2 procent av dessa börjar studier på vårterminen. av dem som lämnat på våren året dessförin-

i: 19 procent grundskolan nan beñnner sig utanför gymnasieskolan efter ett läsår.

t har således avbrutit studier.

7 procent påbörjade av de intagna i åk 1 i gymnasieskolan är 17 år och mer-

-k ca 8 procent

parten av dem kommer från uppfoljningsansvaret.

Det största av sökande sker mellan ansökan på våren och stu-

bortfallet

diestarten om den räknas per den 15 september.

Sökande till gymnasieskolan

Utredningen baserar sina analyser och slutsatser dels på den egna riks-

täckande enkätundersökningen avseende verksamhetsåret 1987/88,

dels på statistiskt material for samma mätår som särskilt beställts från SCB och CSN, dels på rapporter från bl.a. SCB, SÖ och RRV. Utredningen har också tagit del av en rapPQrt som på uppdrag av SÖ har utarbetats 1989 av experten Lars Bäckman. Den är en redovisning av de ej intagna i gymnasieskolan läsåret 1988/89 och avser tre län. Den är således ej till alla delar jämförbar med utredningens undersökning. Utredningen har dock funnit att Bäckmans beskrivning av de sökandes bakgrund, studieval m.m. är relevanta.

Bäckman baserar sin undersökning helt på SCB:s sökande/intagnastatistik medan utredningen har kompletterat sin undersökning med fler

uppgifter. Bäckmans undersökning är en urvalsundersökning medan

utredningens underlag är rikstäckande. Utredningen kan, till skillnad

från SÖ-rapporten, göra åtskillnad mellan de sökande, intagna och dem

som verkligen finns på plats den 15 september.

Utredningen har med utgångspunkt i CSN:s och SCB:s statistik, både den som utredningen beställt och annan statistik som är

tillgänglig,

prövat olika samband mellan sökandebenägenhet, kommunstorlek, olika geograñska faktorer, arbetsmarknadsfaktorer och sådana mätbara faktorer som avser gymnasieskolan. Något signifikant samband har inte kunnat fastställas i något fall.

Exempelvis gäller detta sambandet mellan sökandefrekvens och närhet till gymnasieskola. Ett sådant samband anses vara belagt av forsk-

ningsresultat. Utredningen har inte kunnat iaktta ett sådant samband.

Sökandefrekvensen till gymnasieskolan var snarast högre än riksgenomsnittet i norrländska glesbygdskommuner utan gymnasieskola! Vi har således i ett antal mindre orter - men inte alla - kunnat notera svaga samband mellan utbildningsnivån i kommunen, uttryckt i andel av invånare med enbart folkskola, och benägenhet att söka gymnasieskola. Samband kunde också spåras med arbetsmarknadssituationen. I de

större städerna och framför allt Stockholm och Göteborg, där arbets-

marknaden är god, var sökandebenägenheten till gymnasieskolan något

lägre.

statistik visar att en hel del av dem som sökt inte tas in i Utredningens men också att ett antal av dem som inte sökt på våren

gymnasieskolan

återfinnsi gymnasieskolan den 15 september.

Ej intagna

Bäckmans rapport visar att intagningen pågår långt in på höstterminen.

Bäckmans definition av de elevgrupper som inte tas in stammer överens med utredningens.

En stor del av de ej intagna har få val och relativt låga betyg, rapporterar Bäckman. Många av dem har sökt till samma studievägar. Nästan hälften av den undersökta hade i forsta hand sökt till någon av gruppen studievägarna Vårdlinjens gren för barn och ungdom, Bygg- och an- Livsmedelsteknisk linje och utbildning till Fri-

läggningsteknisk linje,

sörer. Andra studievägar var specialkursen Reklam och dekoration och Fordonsteknisk linje. Det är linjer med stor konkurrens som dessutom har flest sökande med endast ett val. Listan toppas av frisörutbildningen.

med ett stort antal lediga platser var alla tvååriga. Konsumtions- Linjer linjen (Ko), Social servicelinje (Ss), Distributions- och kontorslinje (Dk), Drift- och underhållslinje (Du), Processteknisk linje (Pr) och Verkstadsteknisk (Ve) stod med tomma platser. Det Förekommer dock stora linje regionala skillnader vad gäller linjens dimensionering och popularitet. hade hela 15 procent ej intagna och samtidigt 13,7 procent le- Dk-linjen diga platser.

Anmärkningsvärt är att antalet nej tackare ökade med 1 000 mellan 1987/88 och 1988/89. Sammanlagt tackade cirka 12 000 av de sökande från grundskolan nej till erbjuden plats vid intagningen till läsåret

1988/89. Ökningen tillskrivs den förbättrade arbetsmarknaden.

Har den sökande inte kommit in på den eller de utbildningar som han oftast inte heller intresserad av sökt är han, enligt Bäckmans rapport, andra eventuellt I stället väljer den sökande att vänta ett lediga platser. år för att söka om. Dessa sökande söker troligen inte i första hand till

gymnasieskolan utan till en särskild yrkesinriktad studieväg och därmed en yrkesinriktning.

Även i det mycket som rått 1988/89 har hugoda arbetsmarknadsläget vudparten av de IG-åringar som inte tagits in i gymnasieskolan återfunnits inom uppföljningsansvaret.

Många av de nu nämnda ungdomarna tar sig via uppföljningsansvaret tillbaka till gymnasieskolan. 1987/88 beräknar utredningen att deras antal var ca 8 500. Oftast börjar de som 17-åringar om i årskurs ett i gymnasieskolan. Enligt Bäckmans undersökning söker de oftast till samma studieväg som föregående år. Av dem som hade reguljärt arbete under året sökte 28 procent om medan det var hela 96 procent av dem som haft ungdomsplats som sökte om till gymnasieskolan.

Det har förekommit att intagningsnämnden vid intagning till särskild studieväg tagit hänsyn till både arbetslivs- och yrkeserfarenhet från

ungdomsplatsplacering när ungdomarna från uppföljningen har sökt till

gymnasieskolan. Det har framkommit i den särskilda enkätundersök-

ning som utredning ort av intagningsnämnderna och det bekräftas av

Lars Bäckmans undersökning.

Erbjudandet om en gymnasieplats för alla under 20 år inskränks i praktiken av prioriteringen av 16- och

17-åringar vid intagning till gymna-

siekolan. Den rätt till gymnasial för alla under

utbildning 20 år som jag

kommer att föreslå senare står också i motsättning till sådana bestäm-

melser. Samtidigt är jag medveten om att prioriteringen har haft positi-

va effekter för de yngsta åldersgrupperna, särskilt på konkurrensutsät-

ta studievägar. Jag förordar emellertid att prioriteringsbestämmelserna i princip upphävs och att SÖ ges i uppdrag att nära följa effekterna därav.

Gymnasieskolans dimensionering och organisation

Förstahandsvalet är svårare att tillgodose för dem som söker till de yr-

kesinriktade studievägarna än för de sökande till tre- och fyraåriga stu-

dievägar: k 85 procent av dem som sökte till de tre- och fyraåriga studievägarna fick sitt förstahandsval tillgodosett.

-k 56 procent av dem som sökte till de yrkesinriktade tvååriga studievägarna fick sitt förstahandsval tillgodosett.

För ungdomarna som söker till de yrkesinriktade studievagarna är förstahandsvalet av större betydelse än för dem som söker till de tre- och fyraåriga studievägarna. När de inte får sitt förstandsval, som ofta är det enda valet, tillgodosett avstår de hellre från gymnasiestudier.

I likhet med Gymnasieutredningen och ÖGY-utredningen vill jag un-

derstryka vikten av att beakta ungdomarnas förstahandsval. Backmans rapport visar hur intagningskanslier, syopersonal och gymnasieskolor bemödar sig att tillgodose så många förstahandsval som möjligt. Jag kommer att i det följande föreslå åtgärder som bör leda till att fler sökande kan tas in på sina förstahandsval.

Ett problem som utredningen vill påvisa är den bristande lokala anpassningen mellan sökt utbildning och brist på utbildningsplats inom den sökta utbildningen. Denna problematik berör hela gymnasieskolans dimensionering av studievägar.

Jag är medveten om att den befintliga organisationen i form av lokaler, lärare och utrustning gör att en utökning av elevplatsantalet inte är så lätt. Branschorganisationerna kan också ha ett stort inflytande. Inom ett par av de gymnasieregioner som Bäckman undersökt hade man önskat utöka antalet platser på Bygg- och anläggningsteknisk linje men detta hade branschorganisationen avvisat. Då är att märka, att de flesta gymnasiala lärlingsplatser anordnas just inom detta branschområde.

RRV anmårkte redan 1986 i rapporten över uppföljningsansvaret att organisationen av Vårdlinjen borde kunna anpassas så, att samtliga direktsökande från grundskolan skulle kunna tas in på höstterminen. Jag stöder RRV i detta, i all synnerhet som utredningen funnit att många av ungdomarna, övervägande flickor, under väntetiden på hösten fått undervisning i vårdanknutna ämnen och/eller praktikplats eller ungdomsplats inom vården. Detta tyder på att det inte kan vara brist på praktikplatser som är anledningen till vårintagningen. Flickornas utbildningstid förlängdes emellertid på detta sätt med ett halvt år och samhället åsamkades extra kostnader.

Vårdlinjens Barn- och ungdomslinje var en annan populär studieväg som hade en stor grupp sökande som inte togs in. Av utredningens enkätundersökning framgår att många ungdomsplatser anvisades inom barnavårdsområdet. Flickorna, som det oftast gällde, erhöll troligen praktikplats eller ungdomsplats inom det sökta utbildningsområdet. Jag anser att finns skäl att även här pröva om studievägen inte skulle kunna utökas, i all synnerhet som det finns ett uttalat behov av barnskötare på arbetsmarknaden.

Jag har tidigare visat vilka linjer som enligt Bäckman har haft ledig kapacitet. Det är ofta till dessa linjer som sökande hänvisas när de har for låga betyg att tas in på sina forstahandsval. Men det är också från dessa linjer, utom den verkstadstekniska, som enligt AMS de flesta arbetslösa rekryteras, och då framför allt flickor.

När samhället lägger ökad vikt vid att så många ungdomar som möjligt erhåller en gymnasial utbildning är det naturligt att även ungdomarna gör det. För många av dem ar det inte bara ett studieval utan ett yrkesval. Utredningens siffror och Bäckmans rapport visar klart vilken betydelse ungdomarna lägger vid sina förstahandsval. I kapitlet om ungdomarna framgår det att ungdomarna i dag ställer större krav på tillvaron än deras föräldrageneration. Studie- och yrkesvalet är ett av deras viktigaste val i den åldern.

Ungdomarna upprepar till nästan 100 procent sin ansökan nästa år om de har befunnit sig på ungdomsplats i uppföljningsansvaret. Kommer de då in riskerar de att som 17-åring slå ut en 16-årig forstagångssökande - och så fortsätter ringdansen

Bäckman redovisar emellertid också att endast drygt en fjärdedel upprepade sin ansökan om de redan har ett reguljärt arbete. Dessa ungdomar

skulle kanske ha genomfört en gymnasial utbildning om de fått sitt for-

stahandsval tillgodosett. Nu kommer de i stället troligen att i en nära framtid utgöra ytterligare en i gruppen ungdomar med riskabelt låg utbildning.

Utgångspunkten i mina resonemang är ett klart ställningstagande till att inte enbart bereda ungdomarna plats i största allmänheti gymnasieskolan, utan en plats som de vill ha.

Den invändning som alltid framförts mot sådana resonemang är att studievägarna dimensionerats för en tänkt framtida arbetsmarknad och att en sådan elevstyrd justering av dimensioneringen skulle förorsaka problem på en framtida arbetsmarknad. Osäkerheten när det gäller yrkesutbildningens arbetsmarknadsanpassning är betydande. Det är emellertid belagt från bl.a. ÖGY:s utredningsarbete och av SCB:s m.fl. undersökningar att överensstämmelsen mellan utbildningsinriktning och faktisk efterföljande yrkesverksamheten ofta är relativt liten.

Det skulle inte handla om att kullkasta en total utbildningsplanering utan endast om smärre justeringar. Det står också klart att det finns en motsättning mellan en planering av gymnasieskolan för ett framtida arbetsmarknadsbehov och ungdomars utbildningsval. Utredningens ståndpunkt är att man i den konkreta situationen på lokal nivå bör låta den enskilde elevens behov gå före det långsiktiga planeringsperspektivet.

En mer flexibel utbildningsdimensionering måste på det lokala planet ta sig uttryck i mer flexibla storlekar på undervisningsgrupperna. Mot sådana kan invändas att lokaler och utrustning i gymnasieskolorna inte tillåter ytterligare elever i klasserna utöver t.ex. 16. Där säkerhetsskäl motiverar en sådan absolut gräns måste den naturligtvis respekteras. I många fall torde det dock vara möjligt att med extra tillskott av utrustning och med en flexibel planering lösa problemen. Viktigt är, att man

for det extra arbete en sådan flexibel gruppstorlek innebär, kan erbjuda

extra resurser. DELTA-försöket visar hur en sådan resurstilldelning kan ske.

När ett totalantal gymnasieplatser fördelas på 24 län och ett 200-tal kommuner med ett 500-tal gymnasieenheter och platserna dessutom skall fördelas på ett 30-tal linjer och ett 200-tal specialkurser samtidigt som delningstal på 30, 16 och 8 skall beaktas - då uppstår det av förklarliga skäl svinn på vägen. Detta svinn innebär att ytterligare ett antal sökande inte kan beredas plats i gymnasieskolan. Jag förordar därför att gymnasieskolans planerings- och bidragssystem samt organisation i samband med den förestående reformeringen utvecklas så att bl.a. de nuvarande start- och klassdelningstalen kan avvecklas.

Studieavbrott

en SÖ-undersökning var det 1978 10 procent

Enligt av en intagningskull som avbröt sina gymnasiestudier. 1982/83 redovisade

föredragan-

den i budgetpropositionen 1983 ungefär samma avbrottsfrekvens. Trots att gymnasieskolan tar in en mycket större andel av en årskull har studieavbrotten inte ökat.

Det av det material framgår som utredningen beställt från SCB och CSN att tre fjärdedelar av alla studieavbrott för de aktuella åldersgrupperna sker i årskurs 1 i gymnasieskolan. 70 procent Omkring av alla_ elever som avbrutit studierna under 1987/88 studievägick på tvååriga gar i gymnasieskolan.

Man får då hålla i minnet att linjebyte på dessa studievägar inte kan göras på annat sätt än att man börjar om från årskurs 1 till skillnad från de allmänna studievägarna där man genom komplettering av enstaka ämnen kan göra linjebyte horisontellt, ofta under läsåret.

En hypotes som prövats är, om en hög andel studieavbrytare i uppföljningsåtgärder också resulterat i att en högre andel av dem som gått från

uppföljning gått till studier. Något sådant samband kan inte konstate-

ras i materialet. Det skall påpekas att gruppen ungdomar som avbrutit sina studier inte är identisk med på gymnasieskolan den grupp som lämnar och gått till studier

uppföljningen i föreliggande material.

Utredningen har också prövat om samband föreligger mellan studieav-

brotti årskurs 1 och förekomst av gymnasieskolai hemkommunen. Nå-

got sådant samband har inte kunnatpåvisas.

Den bakomliggande bilden torde mycket likna den som finns bakom studieavbrotten i gymnasieskolan (SÖ R 86:1). Bristande motivation att planera sin egen framtid, osäkerhet över den framtida yrkes- och stu-

dieinriktningen, negativa erfarenheter från grundskolan och bristande

förkunskaper for att bedriva gymnasiestudier, alla är faktorer som för-

klarar att ungdomar avstår från studier under en period innan de påbörjat dem eller påbörjade studier.

Från studieavbrottsundersökningar vet vi också att det i de enskilda fal-

len är svårt att isolera någon av dessa förklaringar som avgörande orsa-

ker till inte vill studera. Det är viktigt att hålla i minnet att ungdomar att det ofta kan vara attityder som relativt snabbt kan ändras, så att forutsättningarna för studier vid senare tidpunkt kan vara gynnsammare.

7.2 Studier inom uppföljningen

har i föregående kapitel visat att undervisningen inom uppfölj- Jag att förbereda for eller kvalificera for ningsansvaret fyller uppgiften studier. Detta innebär att undervisningen kan vara av ori-

gymnasiala enterande eller natur. Mera sällan ger den gymnasial kompletterande

kompetens.

Utbildningsinslag

46 procent av ungdomarna deltog ca en dag i veckan i utbildningsinslatill ungdomsplatserna. I de 239 kommuner som engen som är kopplade haft ungdomar i utbildningsinslag var medelandelen ligt SÖ:s statistik deltagare 55 procent. En något större andel flickor än pojkar deltog.

var stor bland kommunerna då det gäller deltagande i ut-

Spridningen

I vissa kommuner var det i princip obligatoriskt att bildningsinslagen. delta i for att få arbete på i andra kom-

utbildningsinslag ungdomsplats,

muner i utbildningsinslag. Inom utbildningsindeltog inga ungdomar möjligheter att förbättra basfärdigheter i slagen erbjuds ungdomarna bl.a. svenska och matematik men studierna ger ingen formell kompe-

tens.

ofta entermins LA-kurser Ca 25 procent av ungdomarna deltogi andra, inom den individuella planen. 1987/88 användes ca 2 500 årselevplatser for LA-kurser i anslutning till uppföljningsansvaret. LA-kurserna uppvisar stor bredd vad gäller inriktningen.

av de 147 kommuner som har gymnasieskola bedrev någon

70 procent

form av utbildningsverksamhet utöver utbildningsinslag for uppfölj-

ungdomar. 54 procent av de 80 kommuner utan gymnasieskola

ningens av 57 kommuner med hade särskild

och 40 procent gymnasieskolñlial

utbildningsverksamhet inom uppfoljningsansvaret.

Karlstad: Ungdomarna som är kvar inom uppföljningen har fler och större problem än tidigare, sociala och psykiska. Vidare har de skrämmande kunskapsluckor. Vi införde därför obligatorisk undervisning för 16-17-åringar fr.o.m. läsåret 1987/88. Det har fungerat mycket bra. Ungdomarna får individuell undervisning av två special-

lärare. Vi köper tjänster från Komvux uppdragsutbildning. Det gör

att vi kan välja lärare vi tycker skulle passa oss. Tidigare fick vi de lärare som blev över.

Borås: Den dåliga arbetsmarknaden och en otillräckligt utbyggd gymnasieskola var inte de enda orsakerna till att ungdomarna hade behov av Ungdomscentrums tjänster. Många är mitt tonåringar uppe

i sin identitetsutveckling och har

svagt självförtroende och dålig självkännedom, de har ofta dåliga erfarenheter av skolan och mycket liten kunskap om arbetslivet. Gymnasievalet blir for många 16-

åringar en mycket svår uppgift där kraven på beslutsmässighet är

Borås Ungdomscenter anser att någon yrkesinriktad kortkurs inte alls möter dessa ungdomars utbildningsbehov. Sedan 1984 bedriver Ungdomscentrum ett projekt med stöd av Luva- och FS-pengar för att analysera uppföljningens roll i relation till gymnasieskolan. Genom detta projekt, som hela tiden relateras till verksamhetens peda-

gogiska verklighet, utvecklas undan för undan en ny medvetenhet om

ungdomars behov och om hur det pedagogiska arbetet skall läggas upp, för att nå och stimulera eleverna mot målet, arbete eller utbildtill arbete eller ning. Vägen utbildning är inte bara fråga om tillgång till arbetstillfällen eller utbildnin splatser. Det är för denna grupp

fråga om ett bildningsbehov som fgörst måste tillfredsställas utifrån

en analys av deras individuella behov, så att de tillsammans med jämnåriga och vuxna kan lära sig att de kan motiveras till en grundutbildning som kan Undervisge fast fotfäste på arbetsmarknaden. ningen på Ungdomscentrum måste ge dessa ungdomar en allmän

kompetens vilket innebär att förmågan till anpassning, samarbete initiativ måste tränas liksom förmågan till tänkansjälvständigt

åch e.

Det är en övertygelse hos personalen att kursen skall fylla sitt syfte, att ungdomarna via ett positivt val skall ges möjlighet till personlig utveckling och allmänbildning så att de kan bli aktiva samhällsmedborgare och skapa sig ett meningsfullt liv i övrigt.

Andra studier

Utöver utbildningsinslagen i även anderbjöds ungdomar uppföljningen ra studier. Statsbidragsförordningen LA-kurser

anger gymnasieskolans som lämpliga inslag i de individuella planerna. LA-kurser var också

den vanligaste formen av utbildning enligt enkäten. Dessutom har kom-

vux, grundvux och folkhögskolan samt andra utbildningsanordnare an-

litats för att erbjuda utbildning för ungdomar inom ramen för individu-

ella planer.

De två dominerande utbildningsanordnarna var gymnasieskolan genom LA-kurserna samt uppfoljningsansvaret. För dessa båda galler att de att LA-kurser adminitagit i anspråk gymnasieskolans resurser genom strerades antingen av gymnasieskolan eller av uppföljningen. Det angivna antalet gymnasieskola exkl. LA-kurs är med säkerhet for lågt (bil. 5) då ett större antal ungdomar inrapporterats till SÖ som deltagare i forsöksverksamheten med DELTA, försöksverksamhet med gymnasieutbildning inom ramen for individuella planer.

Komvux och grundvux tog emot vardera drygt tio procent av ungdomarna i uppfoljningsansvaret och folkhögskolan ca två procent.

Lärlingsutbildning

Den gymnasiala lårlingsutbildningens utbildningsplan skall fastställas av skolstyrelsen. För båda de nämnda utbildningsformerna beräknas skolledarresurser. Liksom all annan skolverksamhet faller LA-kurser och gymnasial lärlingsutbildning under skolöverstyrelsens uppföljningsansvar och länsskolnåmndens tillsynsansvar.

För att få en uppfattning om volymen lärlingsutbildning tillfrågades kommunerna om det antal lärlingsplatser som under 1987/88 anordnats i kommunen. Lärlingsutbildning är en av de utbildningar till vilka ung-

domar gått efter avslutade uppfoljningsåtgärder. Det tycks som om lär-

lingsutbildning förekommer även inom ramen for uppfoljningsansvaret.

Totalt uppfoljningsansvariga att 1 824 lärlingsplatser anordnats angav

inom kommunerna. 1 672 av dessa var gymnasiala lärlingsplatser.

Könsfordelning var normalt sned med 83 procent pojkar i de traditionella lärlingsyrkena inom framför allt byggnadsområdet och det grafiska området. Flickorna hade frisörplatser. Enstaka lärlingsplatser fanns inom hantverksområdet.

7.3 Studier efter uppföljningsåtgärder

Totalflödet av ungdomar som 1987/88 från uppföljningen gått till studi-

er är 114 procent av antalet studieavbrytare från gymnasieskolan som

under 1987/88 kommit till uppföljningen.

Fördelningen av studieväg i gymnasieskolan och andra slag av studier for dem som avslutat uppfoljningsverksamheten framgår av nedanstående tabell.

Ungdomar som avslutat verksamhet inom uppföljningen och gått till studier. Fördelning på typ av studier. Andelar av samtliga ungdomar i landet som gått till studier.

Pojkar Flickor Samtliga

H-, S-, E-, N-, T-linje el- 9,6 6,5 7,7 ler motsv.

S0-, K0-, Ep-, Mu-linje 7,5 10,5 9,3 Ek-, Dk-, Hk-linje eller 7,9 8,3 8,2 motsv.

Ba-, Du-, Et-, F0-, Pr-, 37,6 1,7 16,4 Te-, Tr-, Ve-, Sb-linje eller motsv.

Be-, Li-, J0-, Td-linje el- 10,2 8,3 9,1 ler motsv.

Ss-, Vd- eller motsv. 8,2 47,5 31,4

Specialkurs eller LA- 5,7 6,8 6,3 kurs i gymnasieskolan som inte i forsta hand anordnats för ungdomar i uppfoljningsansvaret

frisörutbildning närmare angivande av utbildningsform - som elev eller som gymnasial lärlingsutbildning. Annan gymnasial lärlingsutbildning och lanthushållsskola förekommer också i svaren.

Grupperingarna av studievägar har i enkäten valts for att skilja på studievägar som i gymnasieskolan väljs av pojkar respektive flickor. De ungdomar som gått vidare till studier fördelar sig tämligen lika över de olika studievägsgrupperingarna i gymnasieskolan med några undantag. Pojkarna har en koncentration på tvååriga yrkestekniska studievägar med teknisk inriktning och flickorna på vårdutbildning. För flickor-

nas del är det vantarna som i hög grad bidrar till den höga andelen på av tabellen är det en inte obetydlig anvårdutbildningar. Som framgår del ungdomar som söker till de 2- och 3-åriga teoretiska studievägarna.

Stort sett visar ungdomarna i uppföljningen enligt den grova uppdelsamma könsbundna val som ungdomar ningen på studievägsgrupper

som väljer till gymnasieskolan.

och i

7.4 Gymnasieskola uppföljningsåtgärder

utveckling

LA-kurser (Lokalt arbetsmarknadsanpassade kurser)

En åtgärd som skulle komma att få stor betydelse för skolans uppföljvar förslageti propositionen 1980/81:107 om den statningsverksamhet skoladministrationen m.m. om lokalt arbetsmarknadsanknutna liga specialkurser (LA-kurser).

var ursprungligen att decentralisering av visst läroplansarbete Syftet skulle kunna utöva ett vitaliserande inflytande på den centrala lärooch att kurserna i form av högre specialkurser skulle

plansutvecklingen

från för dem som ville

utgöra ett avlänkningsalternativ högskolestudier

fortsätta till postgymnasial utbildning.

De kom i stället att fungera som ett av uppföljningsansvarets viktigaste utbildningsinstrument.

Organisatoriskt hör LA-kurserna till gymnasieskolans specialkurser.

Uppföljningsansvarets LA-kurser, som är kortare än ett år, beräknas inom direktramens ospecificerade platsram. Skolstyrelserna fastställer tim- inom utbud av kurser och .läns-

och kursplanerna gymnasieskolans

skolnämnden beslutar om LA-kurserna hör, liksom all

platstilldelning.

annan utbildning, till länsskolnämndens tillsynsansvar.

gymnasial

Enligt en utvärdering som SO 1986 orde på regeringens uppdrag

var LA-kurserna oftast lokalt initierade och sällan av näringslivet.

Hälften av länen anordnade LA-kurser för enbart uppföljningsända-

mål. Som var det enbart ungdomarnas behov som

uppföljningsåtgärd

dikterade kursinnehåll och uppläggning. Länsskolnämndernas roll bedömdes som mer aktiv då anordnande av LA-kurs motiverades av

andra lokala utbildningsbehov än uppfoljningens behov. Oavsett motiven riktade sig kurserna i huvudsak till ungdomar under 18 år. Undervisningen var ofta upplagd så att teoretisk skolforlagd utbildning i varierande proportioner varvades med praktik på lokala företag och institutioner. Läsåret 1983/84 var en fjärdedel av LA-kurserna längre än en termin och upp till två år. Tre fjärdedelar av eleverna var i åldern 16 till 17 år. 57 procent hade sökt till gymnasieskolan men inte kommit in, tackat nej eller avbrutit gymnasiestudier. Medelbetygsnivån från grundskolan bland LA-kurseleverna var låg. Två tredjedelar av LAkurseleverna fullfoljde studierna. Eleverna fick efter de kortare kur-

serna oftast kursintyg.

Läsåret 1983/84 sökte en tredjedel av eleverna efter genomgången LA-kurs till - hälften gymnasieskolan drygt av dem kom in. Tre fjärdedelar av intervjuade LA-kurselever läsåret 1985/86 hade kursen som ett led i en individuell plan. I några län var LA-kurs ett obligatoriskt forsta led i en individuell plan.

Utredningens enkätundersökning bekräftar i stort sett SÖ:s utvärdering. Uppgifterna tyder på att kurstiden huvudsakligen löpte över en termin och att undervisningen var övervägande av orienterande karak-

tär med konkretisering utgående från elevernas aktuella behov men

också med inriktning mot gymnasieskolans ämnesutbud.

Det som skiljer undervisningen från gymnasieskolans är den kontinuerliga intagningen, konkretionsgraden och arbetssättet i övrigt där varvningen med praktik eller arbete utgör en viktig beståndsdel. Varvningen med praktik/arbete görs antingen inom kursen i form av praktik eller före eller efter kursen i form av ungdomsplats. Jämfört med den reguljä-

ra gymnasieskolans kunskapsformedling och inlärning sker en sådan i

mycket långsammare takt.

Kursernas målsättning tycks inte i forsta hand vara avsedd att ge ut-

bildning i behörighetsgivande, formell bemärkelse. Huvudmålet är att

stärka elevernas kompetens i generell bemärkelse och att motivera for i

första hand studier, i andra hand arbete. Gymnasieutbildning är både

mål och medel i det att den används som instrument i motivationsarbetet.

Gymnasieutredningens förslag

Gymnasieutredningens forslag 1981 gick ut på att gymnasieskolan

skulle organiseras på ett sådant sätt att den skulle kunna erbjuda stu-

diealternativ som var meningsfulla for de grupper som hittills inte hade sökt sig till gymnasieskolan eller som avbrutit påbörjade gymnasiestudier.

Huvudvikten borde, enligt Gymnasieutredningen, läggas vid möjlighe-

ter till individuella studiegångar. Förslagen gällde mjukare övergång från grundskola till gymnasieskola i form av bl.a. ingångar till gymnasieskolan med ett bredare och mera intresseorienterat ämnesutbud, förstärkning av vissa elevers baskunskaper från grundskolan, möjlighet

till byte av studieinriktning under pågående läsår, gymnasiestudier på

deltid för att möjliggöra arbete, varvning av studier med praktik och möjligheter till långsam studietakt.

I propositionen 1983/842116 om gymnasieskola i utveckling var en av hörnpelarna tesen att gymnasieskolan skall vara en skola för alla som lämnar grundskolan. För att realisera detta krävdes en mer flexibel gymnasieskola enligt följande huvudlinjer; -k övergången mellan grundskolan och gymnasieskolan måste bli mjukare; i utbildningssystemet måste kunna erbjuda meningsfulla utbildningsalternativ för alla som lämnar grundskolan; i gymnasieskolans innehåll, organisation och arbetssätt måste anpassas till alla ungdomars behov; i: for vissa elever bör inledas med en kortare el-

gymnasieutbildningen

ler längre period av varvad utbildning.

Detta skulle förverkligas genom att forslag lades fram om gymnasiestu-

dier i långsam takt och med mycket praktik, gymnasiestudier på deltid,

justeringar i språkprogrammet m.fl. förslag. Eftersom Gymnasieutred-

ningen i samband med diskussionen om behovet av individuella studie-

gångar inte hade föreslagit några förändringar av gymnasieskolans existerande organisation bl.a. avseende grupper, kom propositionen inte

att innehålla nägra sådana förslag. I stället hänvisades till uppfölj-

ningsansvaret. Som jag strax kommer att visa, var det också mycket rik-

tigt inom uppföljningen som Gymnasieutredningens forslag kom att ut-

vecklas.

ÖGY-utredningens förslag om introduktionsperioder

För ungdomar i åldern 16-19 år som är tveksamma eller svagt studiemotiverade, osäkra, studieovilliga och/eller studieavbrytare föreslog

ÖGY-utredningen introduktionsperioder, som den unge skulle kunna

välja på våren innan läsårsstarten i gymnasieskolan.

ÖGY-utredningen

drog därvid paralleller till AMU:s preparandkurser, introduktionskurser för vissa

invandrarungdom, specialkurser i gymnasieskolan och

Gymnasieutredningens förslag till gemensam start.

Eleverna borde kunna välja att genomgå en innan

introduktionsperiod

de fortsatte sina egentliga studier. skulle allt- Introduktionsperioderna så inte utformas som en åtgärd till vilken de som blir över var hänvisade utan som eleverna sökte till på våren fore läsårsstarten.

Introduktionsperioden skulle kunna sättas samman av ett antal kurser

(moduler). I utbudet borde såväl kurser (moduler) av allmän karaktär som kurser av yrkesinriktad karaktär kunna Kurserna skulle erbjudas. kunna introducera såväl yrkesinriktade som teoretiskt inriktade studievägar. Kurserna borde därutöver innehålla moment förlagda till arbets-

plats. ÖGY-utredningen ansåg att det var viktigt att blanda inslag av

yrkesorienterande karaktär med allmänna ämnen och estetiska ämnen

med den arbetsplatsförlagda utbildningen.

Den tidsmässiga omfattningen av beräknade introduktionsperioden

ÖGY-utredningen till en termin eller ett läsår. ÖGY-utredningen an-

såg att ungdomarna troligen behövde ett år för att få det självförtroende som utredningen ansåg vara så viktigt för fortsatta studier, att mogna, att komma till insikt om en lämplig och att bli notiverade for

studieväg

studier.

Med förslaget om menade ÖGY att man introduktionsperioder skulle

kunna nå och

fånga upp ca en tredjedel av ungdomarna i uppfoljnings-

ansvaret. Samtidigt var det ett billigare än förslag Gymnasieutredning-

ens gemensamma start som ju forutsattes omfatta alla elever i årskurs ett.

Många remissinstanser var i och för sig positiva till ÖGY-utredningens

om

forslag introduktionsperioderna men man ansåg att det inte egentli-

gen fanns så mycket nytt i förslaget. LA-kurser, gymnasial lärlingsut-

bildning, forsöksverksamheten med DELTA (individuella studiegångar i och FÖRST (försöksverksamhet med individuell stu-

gymnasieskolan)

var försök som redan och uppfyllde de dietakt i gymnasieskolan) pågick

som ÖGY-utredningen ville uppnå. syften

om studiekontrakt mottogs också positivt även om man påpe- Förslaget kade att detta redan inom uppfoljningsansvaret i form av tillämpades individuella planer.

De invändningar och tvivel som anmäldes om introduktionsperioderna sambandet mellan gymnasiekommun och kommun utan gymnagällde att bristande flexibilitet skulle häm-

sieskola, gymnasieorganisationens

som krävdes, skulle hindma den individinriktning planeringssystemet och också kontinuerlig till gymnara kontinuerlig intagning övergång sieskolan som behövdes, fordubblade lokalbehov jämfört med uppfoljningsansvaret m.m.

De tveksamma och negativa tongångarna gällde åtgärder for de ungdomar som blev över. Man var helt överens om att introduktionsperioder-

na inte skulle kunna suga upp alla ungdomar (vilket ÖGY-utredningen

inte heller påstått). AMS påpekade t.ex. att det även i fortsättningen måste finnas särskilda resurser for uppfoljningsinsatser och for arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Det om alternativen inom den uppföljande verkansågs som olyckligt samheten genom att hela eller större delar av statsbidraget begränsades

for ungdomsplatser och uppfoljningsprogram omfordelades till introduk-

Varje kommun borde få utveckla verksamheten utifrån tionsperioder. sina egna erfarenheter.

menade Kommunförbundet att För att förverkliga individualiseringen kommunerna måste möjligheter att bestämma över gymnages ökade sieskolans samt över klassers och gruppers storlek. Eledimensionering ver i introduktionsperiod måste kunna få gå över till reguljär gymnasieunder läsår. Detta borde vara möjligt om intensiutbildning pågående fierad lararhandledning sattes in under en övergångsperiod. Introduktionsperioder borde kunna starta vid andra tillfällen än vid den ordinarie terminsstarten, t.ex. under ferier. Om systemet med introduktions-

blev ett alternativ vid övergången från grundskolan perioder populärt

till kunde foljden bli ökade kostnader for både stat och

gymnasieskolan,

kommun. För elever som inte går direkt till gymnasieskolan är ett individrelaterat statsbidrag önskvärt.

Enligt SÖ:s mening var det viktigt att insatser för ungdomar utanför gymnasieskolan och utan anställning utformades flexibelt så att de svarar mot olika behov. Detta skulle kunna försvåras av att introduktionsperioderna måste läggas ut i samband med att den lokala gymnasieorganisationen fastställs.

SÖ pekade på det pågående DELTA-försöket som en lämplig modell för individuella lösningar och flexibel resursgivning - vilket f.ö. flera länsskolnämnder och kommuner också gorde.

Flera remissinstanser efterlyste schablonbelopp per individ. Många remissinstanser hävdade att det måste finnas särskilda resurser för de ungdomar som väljer att inte fortsätta till gymnasieskolan direkt efter grundskolan.

En annan kommunal remissinstans ansåg att det vore bättre med en integrerad individanpassad introduktion inom skolans linjeorganisation och inom i stort sett oförändrade resursramar.

Flera remissinstanser var bekymrade över att introduktionsperioden i

realiteten förlängde gymnasieutbildningen för ungdomarna så att de

skulle få en fyraårig studiegång om de fullfoljde sina gymnasiestudier -

vilket betvivlades av många.

DELTA, försöksverksamhet med alternativ användning av statsbidrag för ungdomsplats för individuell utbildning

Gymnasieutredningens förslag om individuella studiegångar, gymnasi-

estudier i långsam takt, på deltid varvade med praktik m.m. förverkli-

gades inom ramen av uppföljningsansvaret i form av försöksverksamhe-

ten med DELTA.

Inom uppfoljningsansvaret har sedan 1986/87 en försöksverksamhet (DELTA) bedrivits med alternativ användning av statsbidrag for ung-

domsplats for individuell utbildning. Statsbidraget har använts att köpa

eller utrustning for att bekosta en

extra stöd, undervisningsmateriel

extra plats utöver den reguljära utbildningsorganisationen.

På dessa tre år har över hälften av de sammanlagt 1 107 ungdomarna befunnit studier varav två tredjedelar redan har

sig i kompetensgivande avslutat dem. En tredjedel har okänd sysselsättning som man på goda

antar är i huvudsak 16 procent har avbrutit.

grunder gymnasiestudier.

Enkäten särskilt försöksverksamhet eftersom den tog inte upp denna har utvärderats av SÖ men resultaten inkluderar forsöksverksamheten som den omfattade mätåret 1987/88. i den utsträckning

Försöksverksamhet med DELTA med individuella studieplaner är den enda studieform inom vilken ungdomar i uppföljningen lyckats skaffa

sig en hel kompetensgivande utbildning.

I utvärderingsrapporten bedömde SÖ att - forsöksverksamheten har kunnat tillgodose behovet av mer okonventionella utbildningsinsatser for ungdomar än vad som eljest är möjligt inom uppfoljningsansvaret

- de utbildningsbehov som kan tillgodoses är av såväl kompensatoriskt

som forberedande/orienterande och kompetensgivande slag

- forsöksverksamheten visat en väg att stimulera ungdomar till gymnasieutbildning som annars inte skulle genomgått den

- försöket visat att de ekonomiska resurserna for gymnasieskola och

uppfoljningsverksamhet behöver samordnas och utnyttjas effektivare

- den berörda verksamheten utgör en viktig del av arbetet i syfte att

skapa en gymnasieskola for alla

- möjligheten att varva studier och arbete for ungdomar är viktig - forsöksverksamheten till viss del lett till ett ändrat arbetssätt inom

de deltagande gymnasieskolorna och en utvecklad syn på hur värvning-

en av studier och arbete kan tas tillvara i undervisningen.

SÖ ansåg att - verksamhet av den typ som bedrivits i DELTA-försöket bör bli ett reguljärt inslag i alla kommuner en - statsbidragen for verksamheten bör konstrueras så att de medger effektivare av resurserna, en flexibel användning beroende användning behov och en varvning av studier och arbepå de enskilda ungdomarnas te på ungdomsplats

- bör ändras gymnasieförordningen så att gymnasieskolan får ansvaret för att utfärda formella kompetensbevis eller betyg för sådana moment i DELTA-utbildningen som följer gymnasieskolans kursplaner - arbetsmarknadens parter bör rekommenderas att göra sådana förändringar i avtalen för ungdomsplatser att en kombination av studier och arbete på ungdomsplats underlättas.

FÖRST, försök med förlängd studietid igymnasieskolan

Parallellt med denna försöksverksamheten pågick FÖRST-försöket, för-

sök med förlängd studietid i gymnasieskolan. Denna senare verksamhet fick inga extra resurser utöver de ordinarie i gymnasieskolan. SÖ ansåg i utvärderingsrapporten 1988 att försöksverksamheten hade behövt mera tid för att informationen om den skulle nå fram.

De uppnådda resultaten tyder på att en klar studiemotivation och/eller ett starkt stöd hemifrån var viktiga för att elever skulle

förutsättningar acceptera en förlängning av studietiden. Andra resurser och åtgärder än

enbart en förlängning av studietiden bedömdes nödvändiga för elever med svårigheter. Samtidigt angavs emellertid att

förstärkningsresur-

sen använts för endast hälften av eleverna, trots att denna enligt gym-

nasieförordningen främst skulle användas för elever med särskilda be-

hov av stöd i skolarbetet.

Bland eleverna i försöksverksamheten utordes en stor grupp av elever

med sjukdom och handikapp. Ett läsår var den oftast förekommande förlängningstiden.

7.5 Individuella

utbildningsplaner: Samordning av uppföljningsåtgärder och

gymnasiala studier

I föregående kapitel om uppföljningsansvarets verksamhet har jag angi-

vit principer för ett annorlunda arbetssätt och ett vidgat kompetens-

och utbildningsbegrepp för uppföljningsansvarets ungdomar.

Närmast i det föregående har jag, mot bakgrund av den vikt jag lägger

vid att ungdomars förstahandsval tillgodoses, lagt fram förslag som in-

nebär att bestämmelser om klass- och gruppstorlekar

gymnasieskolans

avskaffas. Syftet är att underlätta intagning av sökande till gymnasieskolan.

har vidare visat hur gymnasieskolans utvecklingsarbete under Jag 1980-talet i många avseenden präglades av ansträngningar att bereda som möjligt Verksamheten så många ungdomar plats i gymnasieskolan. med korta kurser, sedan 1982 i form av LA-kurser, utanför den reguljä-

ra studievägsutbud motiverade ÖGY-utredningens gymnasieskolans

förslag om introduktionsperioder. Förslaget utgick från gymnasieskolans existerande organisationsramar med dess kursutbud, timplaner, klassdelningstal, tidsramar och bidragsnormer.

Försöksverksamheten med DELTA, som jag nyss har redovisat, pekar min mening på en mera fruktbar utvecklingslinje. Genom denna enligt

försöksverksamhet har Gynmasieutredningens forslag om individuella

kunnat förverkligas. Försöksverksamheten visar på en studiegångar

framkomlig väg att genomföra individuella studiegångar med varvning

av studier och arbete. Därigenom har ungdomarnas studieval också tillgodosetts bättre..

Det har av utredningens undersökningar framgått, att det i ett antal kommuner har varit svårare än tidigare att anordna LA-kurser. Skäl som anförs är det förbättrade arbetsmarknadsläget, svårigheter att motivera ungdomarna och âven minskande elevunderlag. Den senare faktorn kommer grund av minskande elevkullar, att inom kort slå igepå nom starkt i landet. Individuella lösningar med individuellt beräknade resurser bör vara en möjlig väg när elevunderlaget sviktar.

Mot bakgrund av den tidigare redovisningen och mot det jag nyss har

anfört föreslår jag att gymnasiala studier i individuella studiegångar

skall bli reguljär verksamheti form av individuella utbildningsplaner.

Därmed en möjlighet att tillgodose ungdomars förges även ytterligare

stahandsval, framför allt inom den gymnasiala utbildyrkesinriktade

ningen.

Jag inser att det finns svårigheter och invändningar när det gäller att tillgodose ungdomars förstahandsval men jag anser, av de skäl jag har i det att fördelarna överväger. Mitt förslag är såle-

angivit föregående,

des att de hittillsvarande uppföljningsâtgärderna samordnas med moduler och allmänna ämnen i de gymnasiala utbildningsformernas kursutbud till en individuell utbildningsplan.

Jag anser det mer ändamålsenligt att bl.a. med hjälp av resurser som annars används inom uppföljningsverksamheten skapa de nödvändiga utbildningsplatserna i de gymnasiala utbildningsformerna.

Ett av de viktigaste styrinstrumenten för att garantera en likvärdig skola i den framtida målstyrda skolan är läroplanerna. En naturlig konsekvens härav bör, enligt min mening, bli att verksamheten i de individuella utbildningsplanerna och de gymnasiala utbildningsformerna samordnas vad avser den övergripande målsättningen i allmänhet och med avseende på den nya kompetensgivande inriktningen i synnerhet. Detta bör göras bl.a. genom att de individuella utbildningsplanerna förs in i gymnasieskolans och den kommunala Vuxenutbildningens läroplaner med egen kursplan. I denna bör anges verksamhetens innehåll såsom studie- och yrkesorientering, vägledning och samordning av andra insatser samt varvning av studier i form av moduler och ämnen inom de gymnasiala utbildningsformernas kursutbud med praktik, ungdomsplats eller arbetsplatsförlagd utbildning.

I den reguljära gymnasieskolan styrs f.n. studievägarnas innehåll och

undervisningens omfattning av kursplaner resp. timplaner. Detta ga-

ranterar utbildningskvaliteten. Det naturliga är att även de individuel-

la utbildningsplanernas kvalitet upprätthålls och i viss mån preciseras.

Jag har föreslagit, att i kursplanen införs utbildningsmoment av både

traditionell och otraditionell art.

För att kunna motsvara individuella behov och vara flexibel bör timplanen vara av ramkaraktär. Jag föreslår detta i medvetande om att en resursram är nödvändig men också med en viss tvekan. Termen timplan associerar av tradition till grupporienterade undervisningsaktiviteter. Jag vill således på det bestämdaste understryka att ramtimplanen en-

ligt mina förslag för individuella utbildningsplaner avser en individuell

resursram. Detta bör naturligtvis inte hindra undervisningi grupp om

flera ungdomars utbildningsönskemål sammanfaller.

En väsentlig del i mina förslag har rört frågan om hos vilken utbild-

ningsanordnare genomförandet av undervisning skall ske. Beroende på

om denna har orienterande, kompletterande eller kompetensgivande syfte är det i dag olika utbildningsanordnare som är aktuella for att genomföra denna undervisning. Förutom gymnasieskolan och den kornmunala kan t.ex. grundvux eller folkhögskola komvuxenutbildningen ma i fråga.

En individuell skall inte vara en studieväg eller ha som främsta plan mål även om detta i vissa fall att ge en avslutad gymnasiekompetens, inte bör uteslutas. Den individuella utbildningsplanen bör ge möjligheter att i varje ögonblick kunna länka in den unge på en reguljär studieväg for att dar skaffa sig gymnasieskompetensen.

De individuella bör inte vara ett sökalternativ vid utbildningsplanerna valet till utan vara ett erbjudande till dem som inte tagymnasieskolan avbrutit eller avstått från att söka gymnasie-

gits in i gymnasieskolan,

utbildning och som saknar arbete eller annan sysselsättning.

for den enskilda ungdomens verksamhet bör vara den indi- Styrande viduella utbildningsplanen som bör undertecknas av den unge, dennes vårdnadshavare och huvudmannen for utbildningsformen som skall svara for utbildningen for den unge.

De individuella utbildningsplanerna bör vara bindande for utbildningselev och ev. vårdnadshavare. Utbildningsanordnare får inte anordnare, ändra innehålleti den individuella utbildningsplanen utan elevens och ev. vårdnadshavares medgivande.

att betona att det är den enskilda individens Jag anser att det är viktigt behov som bör styra den individuella utbildningsplanen. Det är det huskälet till att jag avvisar tanken på en särskild studieväg av vudsakliga Det ligger eljest nära till

det slag som t.ex. ÖGY-utredningen föreslog.

hands att befara att en sådan studieväg skulle bli ett andra rangens valalternativ.

Den reformerade kommer att innebära en större bered-

gymnasieskolan

att möta individuella behov hos eleverna och därmed att skap än hittills kunna åt en större andel ungdomar än for närvaranerbjuda utbildning

de. Det är emellertid min bestämda uppfattning att det även i den när-

maste framtiden kommer att finnas ungdomar som av olika anledningar åtminstone inte for en tid kommer att kunna bedriva studier i gymna-

sieskolan men som i hög grad behöver stöd. Att inte erkänna detta vore att frånkänna ungdomarna rätten att välja mellan och arbe-

utbildning

te.

Jag menar att det är av vikt att även ungdomar som inte vill studera på reguljärt satt men som behöver stöd av en individuell utbildningsplan får det. Detta innebär att ungdomar bör ha rätt till och arbete i praktik den utsträckning som bäst motsvarar deras individuella behov i den in-

dividuella utbildningplanen.

Rätt att delta i en individuell har alla

utbildningsplan ungdomar som

inte befinner sig i reguljär eller har arbete utbildning och som själva önskar det. Jag har tidigare framhållit att en individuell utbildningsplan kan innehålla större eller mindre andelar av praktik eller arbete

på ungdomsplats, till en början t.o.m. enbart arbete i

på ungdomsplats kombination med studie- och Detta

yrkesorientering. är ytterligare ett

skäl till att den individuella normalt

utbildningsplanen inte bör erbju-

das som ett sökalternativ

samtidigt som övrig gymnasieutbildning.

Behörighet att delta i en individuell bör inte finnas i

utbildningsplan egentlig mening. De åldersbegränsningar som gäller uppföljningsansva-

ret är for närvarande även for den individuella

ändamålsenliga planen.

8 för

Arbetsmarknadsåtgärder

16-1 Q-åringar

Sammanfattning

i Ungdomsplatsen är viktig for ungdomarnas motivation att återgå till studier. t Arbetsuppgifterna på ungdomsplats följer det traditionella könsrollsmönstret. i Ungdomsplats är det enda sysselsättningsalternativet For ett antal ungdomar. k Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken är en viktig signal till ungdomama. i: Målsättningen för åtgärderna är att underlätta och påskynda arbetslösa ungdomars övergång till arbete pä reguljära arbetsmarknaden. k Aktiv och jobb-sökaraktiviteter är medel

platsförmedling för att upp-

nå fastställda mäl och därvid motverka eventuella inläsningseiTekter. t Ungdomar utan någon form av riskerar att i Framti-

yrkesutbildning

den ha en lös anknytning till arbetsmarknaden.

Ungdomsplatser

Bakgrund

1981 träffades en central överenskommelse mellan SAF, LO och PTK om att inrätta en särskild anställningsform För ungdomar under 18 år. Avtalet följdes av liknande avtal inom de statliga och kommunala områdena. Anställningsformen, som kom att kallas ungdomsplats, syftade till att ge ungdomar arbetslivserfarenhet. Anställningstiden begränsa-

des till sex månader. för ungdomsplatserna lades först Tillsynsansvaret From. l juli 1982 lades ansvaret på arbetsmarknadsmyndigheterna. att få kontant arbetsför ungdomsplatser på skolstyrelsen. Möjligheten marknadsstöd (KAS) slopades för ungdomar under 18 år. F.n. regleras avtal och i förordningen (1983: 583) om stats-

ungdomsplatserna genom

bidrag till åtgärder inom kommunernas uppföljningsansvar för ungdomar under 18 år.

med ungdomsplatserna är att ge ungdomar värdefull arbetslivs- Syftet erfarenhet for att underlätta möjligheterna till reguljär anställning elfår endast avse sådan verksamler val av utbildning. Arbetsuppgifterna het som eljest inte skulle komma till stånd.

en ungdomsplats till 6 må- Genom både avtal och förordning begränsas nader - förlängning får ske endast om synnerliga skäl är förhanden. finns och offentliga Ut-

Ungdomsplats både hos privata arbetsgivare.

bildningslinjen hävdas bl.a. genom utbildningsinslag som är kopplade till ungdomsplatserna både i det centrala avtalet, i förordning och genom statsbidrag.

Statsbidraget till arbetsgivare som anställer en ungdom på en ungdomsplats är 75 kr./dag, för statlig arbetsgivare 123 krx/dag. Detta belopp, som bestämdes 1982, var då detsamma som det kontanta arbetsmarknadsstödet till arbetslösa ungdomar. Bidraget täckte då lönekostnaderna (lön plus sociala avgifter) med ca 60 procent (100 procent för statliga arbetsgivare).

Lönen till förblev oförungdomarna höjdes 1985 och 1988. Statbidraget ändrat. Efter den senaste löneforhöjningen (130-145 kn/dag) täcker statsbidraget ca 37 procent av lönekostnaderna.

I samband med förhandlingarna om lönen på ungdomsplatserna upp-

vaktade företrädare för arbetsmarknadens parter utbildningsministern

och yrkade på en höjning av statsbidragstäckningen. Den låga statsbi-

av parterna vara ett viktigt skäl till de

dragstäckningsnivån ansågs ökande svårigheterna att få fram ungdomsplatser inom näringslivet.

senare i redovisningen av enkätsvaren att belysa detta pro- Jag kommer blem.

I 1989 års budgetproposition uttalade utbildningsministern att ärendet skulle beredas inom regeringskansliet parallellt med den översyn som

då pågick inom arbetsmarknadsdepartementet av ungdomslagen för 18-

lQ-åringar. Resultatet av denna beredning blev att statsbidragsnivån inte höjdes.

Resultat av enkätsuar och andra rapporter

1987/88 befann sig 65 procent av ungdomarna i individuella inplaner om uppföljningsansvaret på en ungdomsplats om man räknar med dem som befann sigi LA-kurs i gymnasieskolan. 1983/84 stod ungdomsplatsanställning for 80 procent av åtgärderna inom uppfoljningsansvaret. Sedan 1987/88 har andelen ungdomar med andepå ungdomsplats jämfört

len ungdomar i uppföljningsansvaret minskat ytterligare något men in-

te så kraftigt som under åren dessförinnan.

De senaste årens förklaras minskningar av att ungdomarna istället fått reguljärt arbete. Den betydligt större minskningen mellan 1983/84 och 1987/88 tillskrivs ungdomarnas ökade benägenhet och möjlighet (ge-

nom bl.a. införandet 1985 av prioriteringen av 16-I7-åringar vid intag-

ning till gymnasieskolan) att gå i gymnasieskolan.

Genomsnittstiden på ungdomsplats beräknades av SÖ 1986/87 till ca en termin, ett förhållande som troligen inte förändrats nämnvärt sedan dess.

Jämfört med 1983/84 (52 procent) var andelen flickor på

ungdomsplats

större 1987/88 (64 procent). 1988/89 hade andelen flickor på ungdomsplats ökat till 67 procent. Det bör påpekas att denna ökning inte motsva-

ras av samma ökning i uppföljningsansvaret i stort. Tvärtom har

flickornas andel i uppfoljningsansvaret sjunkit och därmed när-

börjat ma sig pojkarnas.

Fördelningen på olika slag av arbetsgivare visar att kvinnorna ända sedan 1983/84 ökat sin andel av ungdomsplatserna inom kommun/lands-

tingskommun. Från ett jämviktsläge mellan pojkar och flickor 1983/84

var flickornas andel av de

kommunala/landstingskommunala platserna

1987/88 66 procent och 1988/89 67 procent. SÖ räknar med att ca sex

procent av de kommunala/landstingskommunala platserna 1988/89 av-

som blivit intagna på vårdutbildningar och väntade på såg de flickor skolstart på vårterminen.

Primärkommunerna anställde 48 procent av ungdomarna på ungdomsplats, enskilda arbetsgivare svarade for nästan 40 procent av platserna. Ca 60 procent av ungdomarna var Podda 1971, således 16 år. Flickorna

var koncentrerade till primärkommunala platser.

Kommunerna tillfrågades i enkäten om möjligheten att ackvirera ungdomsplatser förändrats sedan 1984/85, då en höjning av ungdomsplatslönerna genomfördes.

Trots att det absoluta antalet på ungdomsplatser minskat seungdomar dan 1985/86 av kommunerna att ackvisitionen avuppger ca 30 procent statliga ungdomsplatser blivit, svårare. Den förändring som inträffat under perioden är att de statliga arbetsgivarna i och med löneökningarna på ungdomsplatser 1985 och 1988 inte längre får full kostnadstäckning.

Inom den enskilda sektorn uppger 35 procent av kommunerna att det blivit svårare att ackvirera ungdomsplatser. 22 procent av kommunerna att det sedan 1984/85 blivit lättare att ackvirera platser. rapporterar Förhållandena inom den enskilda sektorn visar en mer sammansatt bild. Av lönekostnaderna svarade arbetsgivaren utom statliga 1987/88 for ca 65 procent av lönekostnaden. Detta var en ökad andel jämfört med fore avtalsändringen 1985 och arbetsgivarnas kostnader ökade ytterligare vid nästa avtalsändring 1988. Den relativa kostnadsökningenjämfort med andra löner har emellertid hela tiden varit mindre än den nominella.

Yrken på ungdomsplatserna

I en bland 16-åringar 1983 som inte omedelbart fortsatt

elevuppfoljning att studera på gymnasieskolan frågade SCB (U 43 SM 8501) i vilket yr-

mätveckan våren 1987. Yrkesfordelningen for ke ungdomarna arbetade de ungdomar som var på ungdomsplats följde de traditionella könsrolls-

mönstren. Pojkarnas arbetsuppgifter koncentrerades framförallt till

tillverkningsarbete med tonvikt på verkstads- och metallarbete och la-

gerarbete. Andra yrkesområden där pojkarna dominerade var jord- och

skogsbruksområde. Flickorna på ungdomsplats fanns huvudsakligen inom servicearbeten, isynnerhet som barnflickor e.dy1. I kommersiellt arbete som affársbiträden återfanns både pojkar och flickor men flickornas andel var dubbelt så stor. Inom vårdområdet fanns också en stor andel flickor.

En SIFO-undersökning inom industrin i Malmö/Lund-området 1983 be-

kräftade bilden av att könsrollsfordelningen på ungdomsplats inte av-

vek från det traditionella könsrollsmönstret. Var hade fjärde ungdom fått eller skulle då få fast anställning.

SCB genomförde våren 1987 (U 44 SM 8801) en undersökning av ungdomar födda 1967 som inte fullföljt en linje i gymnasieskolan till och med våren 1987. SCB konstaterade bl.a. att den vanligaste verksamheten räknat per halvår under perioden hösten 1983 - februari 1987 var studier de första halvåren. Därefter tog verksamheten arbetade (fast arbete eller vikariat) över som vanligaste sysselsättning.

Andelen ungdomar som, enligt SCB:s rapport, halvårsvis att de angav mest varit i varierade mellan

ungdomsplats/ungdomslag 27 procent hös-

ten 1984 och 13 procenti februari 1987. Hela tiden var det flest kvinnor i denna verksamhet. Könsfördelningen var mycket ojanm i de olika yrkena där man var sysselsatt, detta gällde både på den reguljära arbets-

marknaden och ungdomsplatserna/ungdomslagen. Endast ett fåtal

yrken, bland de 20 vanligaste i båda fallen, visade en jämnare fördelning än 80-20 för ettdera könet.

Av dem som sysselsattes i ungdomsplats/ungdomslag hörde 45 procent

till som aldrig påbörjat gruppen någon utbildning i gymnasieskolan. 31 var sådana som börjat men inte fullföljt procent en linje i gymnasieskolan och 24 procent hörde till gruppen som börjat en specialkurs i gymnasieskolan. I alla tre grupperna dominerade kvinnorna.

De vanligaste yrkena/sysselsättningarnai ungdomsplatserna/ungdoms-

lagen var barnskötare, sekreterare/kontorist, sjukvårdsbiträde, fastighetsarbetare, städare, grov- och diversearbetare, köksbiträde och hemvårdare. Bland de 20 vanligaste endast sysselsättningarna uppvisade

sju en jämnare fördelning än 80-20 for ettdera könet, nämligen städare,

affärsbiträde, lärare i övningsämnen, övrigt pedagogiskt arbete, socialtjänsteman, grov- och diversearbetare och bibliotekare/arkivarie.

Av enkätsvaren framgår att ungdomsplatsen kan leda till lärlingsutbildning, både i dess gymnasiala och traditionella form. Lärlingsutbildåterfinns huvudsakligen inom de for utbildningsformen tradiningarna tionella områdena: byggnads, grafiska, tapetserare och frisörer.

Erfarenheter på ungdomsplatser

Gymnasieutredningen redovisade att ett ofta återkommande klagomål

var att anknytningen till arbetslivet var för liten. mot gymnasieskolan man till eleverna var det önskemål som oftast fördes Lyssnade själva fram att de skulle få komma i närmare kontakt med arbetslivet.

Företrädare för arbetsmarknaden ansåg att det var absolut nödvändig som gav grunden för en komatt värna om de kunskaper och färdigheter mande Samtidigt efterlyste man en förbättrad social yrkeskompetens. Med detta menades i första hand att eleven måste ha bättre kompetens.

förutsättning att smälta in i en arbetsgemenskap, samarbeta, ta eget

kunna delta i ansvar, respektera regler som gäller på en arbetsplats, diskussioner och beslut och i övrigt kunna påverka arbetslivets utveckling.

I den nyssnämnda SIFO-undersökningen ansåg 86 procent av arbetsgivarna att det hade fungerat bra med de ungdomsplatser de haft på företaget.

Att ungdomsplatserna tillsammans med vägledningsinsatserna upplevs

som den viktigaste omvittnas av både funktionä-

uppföljningsåtgärden

rer, bl.a. i enkäten, men också i andra rapporter samt av ungdomarna den största delen av verksamheten for mer själva. Den utgör tidsmässigt än hälften i 1986/87 befann

av ungdomarna uppfoljningsverksamheten.

sig 1987/88 ca 20 800 ungdomar i medeltal ca 20 veckor på en ungdoms- Madsén Sandström Livlina plats. Torsten och Ingegärd understrykeri hur viktig är både for att motive-

for livslångt lärande ungdomsplatsen

ra till for personlig utveckling och kunskaper om studier, ge egenvärde arbete.

Ungdomsfunktionärernas kommentarer om ungdomsplatserna gäller

bl.a. det positiva med att yrkesobestämda ungdomar får pröva på arbe-

ten som de annars inte skulle ha tillträde till samt att ungdomarna får känna på hur det är att vara anställd och får kontakter med vuxenvärlden. Utan ungdomsplatser skulle man inte kunna nå många skoltrötta ungdomar då tiden på ungdomsplatsen stärker självförtroendet, ungdomarna mognar och blir motiverade till studier.

Ungdomsplatsen är nödvändig för de ungdomar som absolut inte kan tänka sig ett studiealternativ. Av olika som det ofta kräver tid att skäl, utforska, har de inte lyckats få ett arbete arbetsmarknapå den öppna den. Det bör framhållas, att även i dagens goda arbetsmarknadssituation och även i de i detta avseende överhettade är storstadsregionerna, antalet ungdomar som befinner sig i den här beskrivna situationen ganska mänga. Detta gäller i särskilt hög grad 16- och 17-äringarna. I skrivande stund, hösten 1989, är ca 1 000 av dem anmälda som arbetssökande vid

arbetsformedlingarna. Dessa ungdomar kan, som en ra pportör ut-

trycker det, betecknas som utlåsta både från utbildning och arbete.

Förutom att det är genom arbete som de flesta

försörjer sig och tar aktiv

del i dagens ekonomiska arbete även andra samhälle, fyller viktiga funktioner för individen: det ger struktur åt tillvaron, det skapar sociala relationer, det definierar social status och klargör identitet. personlig

Arbetslöshet, å andra sidan, är en - dock ej den enda - viktig faktor som skapar problem för människor. Forskaren Rolf Ståhl anser att rekrytering till ungdomsarbetslöshet sker efter bestämda monster. Ungdomar som har det svårt är de som först går in i arbetslöshet och de som sist går .ut ur den. Ståhl ser ungdomsarbetslösheten som en länk i en process, snarare än som en enskild orsak till individuella bekymmer. Ungdomsarbetslösheten i sig orsakar inte psykiska problem men den kan bidra till att förvärra situationen för en person som har det dåligt inledningsvis eller hejda en positiv I tider då arbetslösheten

identitetsutveckling.

ökar, rekryteras många ungdomar med positivt utgångsläge till arbetslöshet. De ungdomar som med dagens goda arbetsmarknadssituation finns kvar i åtgärder är i dubbel bemärkelse drabbade: de är både ut-

bildningshandikappade och utlåsta från den reguljära arbetsmarkna-

den.

Vi kan konstatera att detta bekräftas av enkätresultaten och rapporterna. Mycket tyder på att arbetslöshet och dålig psykisk hälsa är delar av en ond cirkel, där de som från början är sämst rustade drabbas hårdast.

kännbarare eftersom lönearbete har en stark ställning i Det är desto

både ideologiskt och i praktiken. Genom ungdomsplatsplace-

Sverige, kombinerat med finns det stora chanser att en

ring vägledningsinsatser

och den unges utgångsläge förbättras

begynnande ond cirkel kan brytas

för en mera positiv inriktning av livskarriären.

i en rapport från Några kommentarer av ungdomar som intervjuades

SÖ 1984: I skolan frågar man bara efter det man är dålig på men på ar-

dom efter vad man kan. På en arbetsplats bland vuxna betet frågar ungdomarna att de plötsligt har ett värde - de gör nytta, beupplever hövs och är efterfrågade. De börjar mogna, blir mer vuxna och lär sig ta

ansvar.

Att fullgör en viktig funktion for ungdomarna på många arbetsplatser är uppenbart. Vissa kommuner har for de mest problem-

ungdomsplats s.k. intensivhandledda ungdomsplatser. I sådana

tyngda ungdomarna fall har kommunerna många gånger själva pätagit sig arbetsgivaran- I flera nämns dock också sådana platser inom det prisvaret. rapporter vata näringslivet.

Handledaren är for de flesta enligt många rapporter oerhört ungdomar som inviktig. Det är handledaren som ger trygghet på arbetsplatsen, och lär ut hur arbetet ska skötas och framförallt blir handledastruerar vuxen förebild. I många sammanhang har vi i utren en mycket viktig redningen träffat på kommentarer i rapporter 0.dyl. som pekar på vilken central funktion den vuxna förebilden fyller for ungdomarna i upp- Ungdomarna befinner sig ofta i ett skede då de

foljningsverksamheten.

vill eller måste slita banden med familjen och då behöver de en utomstående vuxen att relatera till.

vid i

I en undersökning som orts av ungdomarna ungdomscentra

anförde två huvudklagomål mot

Stockholm de intervjuade ungdomarna att de hade for lite betalt och att de hade en

tiden på ungdomsplats:

känsla av att vara utnyttjade. Trots detta svarade så gott som samtliga av därför att

därefter att de ansåg sig ha haft stor nytta ungdomsplatsen

de bl.a. ansåg att de tappat rädslan för arbetet, att de fick nya erfarenhe-

ter och att de trots allt kände att det de lärde sig på ungdomsplatsen

kom till nytta senare.

En kommun uppger att ungdomarna för det mesta får mycket okvaliñcerade arbetsuppgifter, vilket gör att de inte stannar så länge på sina platser. Erfarenheterna från tunga, trista arbeten gör att de kommer underfund med att de måste satsa på utbildning for att kunna påverka sin situation i arbetslivet.

En glesbygdskommun i Bergslagen ger en dyster bild av de unga kvinnornas situation och beskriver deras övergång från skola till arbetsliv som en introduktion till arbetslöshet som allt oftare går över upprepade arbetslöshetsperioder, ungdomsplats, ungdomslag eller beredskapsarbete och tillfälliga vikariat. Denna kritiska fas sammanfaller med familjebildningsfasen, påpekar kommunen, och växande forsörjningsbörda, många gånger utan eller med ofullständig ekonomisk kompensation vid arbetslöshet. Ju längre arbetslösheten varar desto svårare är det att komma in i ett normalt arbetsliv.

En forortskommun till Stockholm rapporterar att 1987/88 kom fler pro-

blemungdomar än tidigare till uppfoljningsansvaret. En effekt, mena-

de denna kommun, av den goda arbetsmarknaden var att ungdomar som av olika skäl inte kunde skaffa sig eller behålla ett jobb inte heller ville ha ungdomsplats på grund av den låga lönen. Ungdomarna jämförde sig med kompisar som hade arbete. Det var svårt, ansåg man, att motivera dessa ungdomar och resultatet blev att de gick arbetslösa långa perioder och ibland inte alls kom i gång med någon sysselsättning.

En kommun i nordligaste Norrland kommenterade att vissa ungdomar inte ville sluta på sina ungdomsplatser eftersom de inte hade någon chans att få ett reguljärt arbete inom yrkesområdet.

I bilaga till denna utredning pekar Torsten Madsén - Ingegärd Sandström på vilken betydelse ungdomsplatsen har. Utredningsresultatet bekräftar detta. För egen del anser jag att ungdomsplatsen for många av ungdomarna är viktig ur den synpunkten att den är en anställning med lön - även om den av många anses vara for låg - med möjligheter att delta på lika villkor och dagligen med vuxna arbetskamrater. Det är en miljö som i den unges ögon skiljer sig från all annan praktik eller ar-

betsplatsforlagd utbildning som trots allt är knuten till skolan.

Den ger dessutom möjlighet att arbeta inom ett yrkesområde som mot-

svarar en studievägi gymnasieskolan som den unge sökt men inte tagits

in till. Stockholm redovisar att ungdomarna senare tenderar att arbeta inom samma yrkesområde där de tidigare haft ungdomsplats. Detta bekräftas också av en undersökning av SCB. Det är i mina ögon en viktig iakttagelse och kan uttydas som ett bevis på att ungdomars val av yrkesutbildning i gymnasieskolan år allvarligt menat. Iakttagelsen styrks ytterligare av det faktum att många som inte infinner sig till utbildningsstarten år de som inte fått sitt forstahandsval tillgodosett.

Av svaren på den enkät som utredningen skickade ut till intagningsnämnderna framgår att man vid intagning till gymnasieskola av elever från uppfoljningsansvaret ofta tar hänsyn till typen av ungdomsplatsplacering dvs. yrkes- och arbetslivserfarenhet.

8.2 Arbetsförmedlingens åtgärder för 16-17-åringar

- Inskrivning på arbetsförmedlingen for dem som önskar söka arbete - platsformedling - kontakt med kommunens ungdomscenter beträffande de ungdomar som söker arbete på förmedlingen och inte är i skolans åtgärder. Vidare ingår planering av åtgärder för ungdomar som fyller 18 år och ej har fått arbete eller gått till fortsatt utbildning.

8.3 Arbetsförmedlingens åtgärder för 18-19-åringar

- (8.4, 8.5) Platsformedling - arbetsvägledning (8.4, 8.5) - (8.4, 8.5)

jobb-sökaraktiviteter

- inskolningsplats(8.5) - rekryteringsstöd(8.6) - (8,7) arbetsmarknadsutbildning

- särskilda åtgärder för handikappade ungdomar (10).

Åtgärder under 1980-talet som upphört senast 1 juli 1989

- Yrkesförberedande praktik inom försvaret - arbete i ungdomslag (8.4) beredskapsarbete

- i stället for arbete starta-eget bidrag i ungdomslag.

Yrkesförberedande praktik inom försvaret

Arbetslösa ungdomar mellan 18-24 år kunde få praktik med utbildningsbidrag i olika civila yrken som finns representerade inom försvaret. Denna yrkesförberedande verksamhet omfattade både teoretiska och praktiska moment och pågick i högst 6 månader. Ersättningen till

ungdomarna utgick i form av utbildningsbidrag. De militära

myndigheterna ersattes för att täcka sina kostnader med 100 kr. per utbildningsdag och elev.

Denna när ungdomsarbetslösheten åtgärd skapades var mycket hög och upphörde vid ett förbättrat som inskol-

arbetsmarknadsläge samtidigt

ningsplatser på hela arbetsmarknaden infördes den 1 juli 1989.

Beredskapsarbete

Syftet med beredskapsarbete var att utöver sysselsättning ge ungdomar praktisk erfarenhet som kan underlätta en arbetsplacering på öppna marknaden, bilda underlag för val av yrke eller stimulera till utbildning. Anslagen till statliga och kommunala beredskapsarbeten minskade bl.a. som en följd av att ungdomslagen infördes ijanuari 1984. Därefter kunde inga ungdomar under 20 år anvisas inom beredskapsarbete den offentliga sektorn.

Starta-eget bidrag

Bidrag fick lämnas som ett alternativ till den som hade ratt till arbete i ungdomslag. Den sökande skulle bedömas ha goda att

förutsättningar

bedriva verksamheten och bidrag ñck endast lamnas om verksamheten bedömdes få en tillfredsställande lönsamhet och ge bidragstagaren en

varaktig försörjning.

8.4 Ungdomslagen

Ungdoms-lagens utformning och omfattning

Regler for verksamheten inom arbetsmarknadsverket och åtgärdernas m.m. finns redovisade i AF- och LAN-handboken samt i hantering AMS-FS. Här avses endast att översiktligt beskriva reglerna for de åtgärder som gällde ungdomar under 20 år t.0.m. 31 juli 1989.

(1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentlig arbetsgivare,

Lagen den s.k. som infördes den 1 januari 1984 innebar att ungdomslagen, garanterades ett arbete om minst fyra timmar samtliga 18-19-åringar per dag.

Ungdomslagen utorde en av hörnstenarna i den s.k. ungdomsgarantin

som försäkrar alla 20 år arbete, praktik eller utbildungdomar upp till

Den ursprungliga garantin har senare byggts ut, dels med en for-

ning. 25 års ålder for ungdomar med vissa svårare

längd garantitid upp till dels med såsom jobb-sökarklubbar med vägled-

handikapp, åtgärder ningsinsatser.

Arbetslinjen i den svenska arbetsmarknadspolitiken är en viktig signal till ungdomarna att de erhåller lön eller bidrag enbart vid en motprestation i form av studier eller arbete. Samhället visar härmed att man tar ansvar for att alla erbjuds möjlighet att delta i arbets- och ungdomar

därmed samhällslivet i stället for att ge dem passiñserande kontantstöd.

innebar som arbetsförmedlingen inte

Ungdomslagen att de ungdomar

kunnat arbete eller utbildning i stället for arbetslöshetsundererbjuda stöd skulle ha rätt till arbete 4 timmar per vecka med per dag 5 dagar som hade rätt till ersättning från en eravtalsenlig lön. De ungdomar känd arbetslöshetskassa hade rätt till 8 timmars arbete per dag liksom

enskilda ungdomar med forsörjningsplikt m.fl.

skulle vara sådana som i annat fall inte skulle bli

Arbetsuppgifterna

ñck full kostnadstäckning for ungdomarnas löorda. Arbetsgivaren omfattade den offentliga sektorn och kommunen hade i sista ner. Lagen

ansvaret fick arbete i ungdomslag.

hand för att samtliga 18-19-åringar

Till ungdomar som arbetade i egen rörelse i stället for i ungdomslag kunde bidrag om 600 kronor per vecka utgå i 6 månader med ev. forlängning om ytterligare 6 månader.

Antalet ungdomari ungdomslag ökade kraftigt under 1984, från knappt 14 000 ijanuari till 39 000 i december. Igenomsnitt var ca 31 000 perso-

ner sysselsatta i ungdomslag under året, och totalt ordes mer an

80 000 placeringari ungdomslag.

A ntalet ungdomar i ungdomslag 1984-1989

Ungdomar i ungdomslag vid månadens slut (årsmedeltal)

1:a halvåret 1989 6 500 65 16 39

Utnyttjandet av ungdomslagsplatserna har minskat successivt sedan sommaren 1985 till följd av det förbättrade konjunk tur-läget. Antalet ar- betshandikappade i ungdomslag har dock varit konstant drygt 1 000 år - och deras andel av har därmed ökat. Av de totalt per samtliga 36 000 ungdomar som år 1988 lämnade ungdomslagen gick drygt 18 000 eller 51 % direkt till arbete på öppna marknaden. Detta är en ökning från 1987 då andelen var 47 %.

Under första halvåret 1989 minskade antalet ungdomar i ungdomslag

ytterligare och utorde genomsnittligt 6 500 per månad.

Antal ungdomar i ungdomslag 1984-1989

RFZBET SMRRKNQDSPOL l T l SKR HTGAQDER [MDOHSLHG ... å u-4 .D _ än -b 0 ä 6 bl B G 8 u:

1984 1985 1986 1987 1988 11989

Jobbsökaraktiviteter

Den 1 juli 1985 infördes i lagen om ungdomslag regeln att ungdomarna ska delta i genomsnitt två timmar per vecka i jobbsökaraktiviteter.

J obb-sökaraktiviteterna har bidragit till att förbättra kontakterna mellan arbetsförmedlingen och ungdomarna. Ungdomarnas kunskaper om arbetsmarknaden har ökat och de har blivit mer aktiva i att själva söka arbete. Aktiviteterna har också ökat ungdomarnas benägenhet till fortsatt utbildning och även påverkat deras attityder till olika yrken och till t.ex. otraditionella yrkesval.

Aktiviteterna har oftast inletts med kollektiv information angående

arbets- och utbildningsmöjligheter samt vissa företags aktuella rekryteringsstöd. Vid dessa sammankomster har även ungdomarnas erfaren-

heter, intressen och behov av förmedlingsinsatser kartlagts.

Information om och träning i hur man sökerjobb sker genom olika öv-

ningar som att skriva ansökan och meritförteckning, och t.ex. träna oli-

ka situationer vid genom rollspel.

anställningssamtal

Studiebesök vid företag, AMU och AMI liksom sökanderesor till annan ort är andra aktiviteter.

En stor del av ungdomarna är i behov av vägledning till arbete eller utbildning, enskilt eller i grupp for att inventera sina intressen och kartlägga sina personliga resurser.

Den positiva förändringen hösten 1985 med sjunkande antal ungdomari

ungdomslag, minskande antal ungdomar som varit mer än sex månader i åtgärder samt ökande andel som direkt efter ungdomslag befann sig i

arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd hade samband med tillskot-

tet av handledarresurser till arbetsförmedlingarna.

Utvärdering av ungdomslag

Verksamhet med ungdomslag under forsta halvåret 1984 en redovisning av AMS, augusti 1984.

Under forsta halvåret 44 000 gjordes placeringar av ungdomar i ung-

domslag. Flickorna utorde 57 procent. Färre flickor än

(44 procent) pojkarna (54 procent) fick arbete på öppna arbetsmarknaden. De återkom också i större till

utsträckning ungdomslag än pojkarna. Arbets-

handikappade och utländska medborgare fick även de i mindre utsträckning än övriga reguljärt arbete.

Benägenheten hos ungdomar i ungdomslag att aktivt söka arbete kan bl.a. med ungdomarnas arbetstider sammanhänga i ungdomslag men i allmänhet är ungdomarna intresserade av att ta andra då sådana jobb, kan erbjudas. På detta tyder även det låga antalet återkallade anvisningar som skett p g a att ungdomar avvisat annat erbjudet arbete eller

erbjudande om arbetsmarknadsutbildning. Någon

inlåsningseffekt genom åtgärder har man ej kunnat finna.

I Ungdomslag i nio kommuner, en rapport av Marianne Blomsterberg

och Sven Paulsson, Göteborgs universitet (1984) for man en diskussion

om en eventuell inlåsning i ungdomslag och att den om den finns måste ses mot bakgrund av effekten av satsning på arbetslinjen i förhållande till kontantlinjen. Väljer man arbetslinjen medför detta mer eller mindre automatiskt en viss och delvis måste

inlåsningseffekt detta också

vara avsikten. Ungdomarna skall ju skaffa erfarenheter och sig vissa detta måste ta en viss tid i anspråk. Det är inte säkert att de arbetserfarenheter, som korta vikariat eller säsongsarbeten ger är bättre än de

som kan erhållas ramen för ungdomslagen. Kontantlinjen innebär

inom

att de arbetslösa i början är aktiva i arbetssökandet. Efter ungdomarna de lusten och deras självförtroende minsen tids fåfängt sökande tappar kar och deras sökaraktivitet avtar nästan helt. På längre sikt leder det också till social och nedbrytning. Den eventuella

troligen psykologisk

inlåsningseffekten i ungdomslag måste vägas mot de negativa långsiktiga effekterna av kontantlinjen.

av EFA inverkan SINOVA fick i uppdrag att studera Ungdomslagens av ungdomar till den öppna marknaden. Arbetet gepå utslussningen nomfördes februari- augusti 1984 då verksamheten befann sigi ett upp- Slutsatsen var dock att ungdomslagen fördröjer utslussbyggnadsskede. ningen av ungdomarna på den öppna arbetsmarknaden.

De fyra förhållanden som förorsakar detta är;

- Anvisningen till ungdomslag sker inte alltid som sista - utan i många fall snarare som första åtgärd. - Ungdomslagen gäller i praktiken enbart offentlig verksamhet där små möjligheter ges att gå över till ordinarie arbete. - Ungdomarnas egen sökaraktivitet minskar när de är placerade i ungdomslag. - Ungdomslagen ersätter arbete på den öppna arbetsmarknaden. Det sker en långsiktig tillvänjning hos offentliga arbetsgivare.

Sinovas slutsats var att man måste räkna med att ungdomslagen genom sin utformning fördröjer utslussningen på den öppna arbetsmarknaden även om verksamheten hanteras på ett mer effektivt sätt av arbetsförmedlingarna.

I mot - kostnader och statsbidrag

Åtgärder ungdomsarbetslöshet

RRV:s (Riksrevisionsverket) rapport (Dnr 1984:128) tar man upp fråstatsbidrag inom arbetsmarknadsomrâdet. Föregan om mer generella trädare for kommunerna hävdar enligt RRV att statsbidragets utformning forhindrar en effektivisering av åtgärderna och bromsar lokal ut- Andra har sett en fara i en kommunalisering av ar-

vecklingsförmåga.

betsförmedlingen och en latent motsättning mellan kommunal och statlig med svåra följder för statens förmåga att föra

sysselsättningspolitik

en effektiv finanspolitik.

Argumentet för generella bidrag är att dessa ger möjlighet att uppnå

högre grad av likformighet, när det gäller resurser som ställs till indivi-

dens förfogande, mellan olika kommuner. RRV:s analys visar att dagens selektiva inom arbetsmarknadsområdet inte resulterar system i någon utjämning mellan olika kommuner och regioner och att det därför saknas anledning att av hänsyn till ambitionen att utjämna skillnader, upprätthålla det selektiva systemet.

Gruppen ungdomar med speciella problem hamnar oftast vid sidan om systemen. Arbetsgivarna vägrar ofta att ta emot dem och de avbryter själva också ofta åtgärder. Det tycks enligt RRV som om ätgiirdsystemen - som vuxit fram ur konjunkturpolitiskt motiverade insatser - har lättare att bereda plats för ungdomar vilka har goda att

förutsättningar

få anställning på den öppna arbetsmarknaden.

De svårplacerbara ungdomarna kräver särskilt personalintensiva insat-

ser där socialtjänst och arbetsförmedling bör samverka. Ett mer decen-

traliserat medelsutnyttjande, som gav möjlighet att anpassa åtgärdssystemen, skulle kunna öppna bättre möjligheter för dessa ungdomar.

Enligt RRV bör man överväga att för ungdomsgrupper ersätta nuvarande anslag med ett program för ungdomsåtgärder. Ett alternativ vore att ge länsarbetsnämnderna möjlighet att inom vissa ramar flytta medel mellan olika delprogram.

Ett enhetligt statsbidrag till ungdomsarbete måste dock förses med ramar för att motverka eventuella negativa effekter att t.ex. försägenom kra att åtgärderna ger arbetslösa ungdomar tillgång till hela arbetsmarknaden.

Samverkan kommuner och arbetsförmedling

Ungdomsprogrammet bör enligt RRV handhas av länsarbetsnämnderna som då också har ansvar för kontroll och Länsarbetsnämn-

redovisning.

den bör vid av medel se kommunen

fördelning som en planeringsnivå.

Detta är ett krav för att ett decentraliserat skall kunna få de försystem delar som åsyftas. Samverkan mellan den kommunvisa och planeringen planering inom länsarbetsnämnden - -

arbetsförmedlingsnämnderna

måste lösas.

av ungdomar i ungdomslag en redovisning av AMS, februa- Uppföljning ri 1986.

Av de totalt 117 308 ungdomarna i ungdomslag 1984-85 hade 85 protvå gånger och drygt 1 cent placerats i ungdomslag en gång, 13 procent procent tre eller flera gånger. Den kraftiga kvinnliga deltagardominansen, 60 procent, förklaras delvis av att kvinnorna har en högre arbetsmot den offentliga seklöshet än man. Inriktningen av ungdomslagen torn utgör sannolikt en annan förklaring.

en liknande som Ungdomarna i ungdomslag uppvisade utbildningsnivå arbetskraften (enl. AKU) i motsvarande åldrar. Däremot saknade 65 procent utbildning i sökt yrke eller kunde ej ange sökt yrke. Det var traditionella skillnader mellan könen vad gäller utbildningens inriktning. Kvinnornas var i hög utsträckning inriktad mot service- och vårdsektorn, medan männen däremot uppvisade en mer teknisk inriktning.

Av de totalt 86 000 ungdomar som avslutade sin tid i ungdomslag erhöll och ytterligare 21 procent avaktualiserades av annan 54 procent arbete 6 procent i

orsak t ex utbildning och värnpliktstjänstgöring, placerades

andra åtgärder och drygt 19 procent blev ararbetsmarknadspolitiska betslösa.

Vid med tidigare som beredskapsarbete bedöms en jämförelse åtgärder resultaten vara relativt om arbetsmarknadsläget inte-är digoda även 53 procent av ungdomarna i åldern rekt jämforbart. I maj 1983 erhöll 18-19 år arbete direkt efter beredskapsarbete, i maj 1984 resp. 1985 72 resp. 63 procent arbete direkt efter ungdomslag.

i tre kommuner (1988) av I Ungdomar i ungdomslag, en enkätstudie Ylva Eriksson säger man sammanfattningsvis att ungdomar i ungdomslag har relativt låg utbildningsnivå och en inriktning som skapar tröghet på vägen från skola till arbetsliv. Det tar lite tid för dem att få fäste men de allra flesta har inom en tvåårsperiod fått på arbetsmarknaden arbete. En del har slutat for annan sysselsättning, av dem som har kvar

sitt arbete hälften hälften vill utbil-

är ungefär nöjda med det, den andra da sig till något annat yrke.

Skillnader mellan kvinnornas och männens situation på arbetsmarkna-

den är tydligast när det gäller fördelningen av fasta och tillfälliga arbe-

ten. Kvinnorna i undersökningen har betydligt svårare än männen att få fast jobb. Detsamma gäller tillfälliga arbeten och ofrivillig deltid. Det

är huvudsakligen en kvinnofråga, i såväl som undersökningsgruppen

bland unga kvinnor i allmänhet. Däremot verkar det inte som kvinnor med erfarenhet av arbetslöshet marginaliseras mera än andra kvinnor i samma åldersgrupp.

De allra flesta ungdomar ansåg att de hade fått en bra arbetslivserfarenhet under Kvinnorna ungdomslagstiden. var mer positiva än männen och de som hade varit länge i ungdomslag var mer positiva än de som varit kortare tid. En relativt hög andel ungdomar hade ungdomslagsplats mer än 9 månader. 37 procent återvände till arbetslöshet nå-

gon gång och 20 procent kom in i någon ny arbetsmarknadsåtgärd. I re-

gel ett nytt ungdomslag. Det kan tyda på en viss inlåsningseffekt. Stora skillnader mellan kommunerna kan tyda på att det finns andra skäl bakom detta än ungdomarnas egen passivitet. Den kan också bero på ar-

betsformedlingarnas agerande. Någon inlåsningi deltidsarbete har inte

kunnat konstateras.

Ungdomars egna erfarenhet av arbete i ungdomslag

Hur ungdomarna själva uppfattar arbete i kan illustreras

ungdomslag

av ett urval av de svar ungdomar, som under de tre senaste åren arbetat i ungdomslag i Växjö kommun, avgett i en uppfoljningsenkät våren 1989.

Fördelar med ungdomslag

- Det har gett mig bredare uppfattning om arbetslivet och en klarare bild av vadjag själv vill göra i framtiden.

- Det behövs fler ungdomslag inom den privata sektorn.

- Jag har fått inblick i vad de gör på dagis och det har hjälpt mej sedan

jag började på forskollärarutbildningen.

och vet nu att jag vill bli lärare. Det Jag har fått sakkunnig ledning hadejag inte varit så säker på omjag inte hade fått pröva på.

Jag har fått en chans att visa upp mej och vadjag går for.

till 6 månader om Jag fick chansen drömyrket (frisör). Jag fick prova for min arbetsgivare och mijag var lämplig för yrket och det samma na arbetskamrater. Jag ñck sedan en lárlingsplats.

Nackdelar med ungdomslag

Många trivs så bra på sin plats och söker därför inga andra jobb.

är en transportstrácka till 20 år. Jag anser att ungdomslag

Det är tråkigt att veta att man inte behövs när man har ungdomslag.

Det löser inte på lång sikt, kanske tvärtom,

ungdomsarbetslösheten då arbetsgivarna hellre tar ungdomslag än fast anställning.

Lärlingsplatser och inskolningsplatser är nog ett battre alternativ.

Det är riktigt att försvinner nu när det finns så många ungdomslag

arbetstillfällen.

Ändra mottot från full sysselsättning till meningsfull sysselsättning

åt alla även ungdomar.

- vilka? Skulle du vilja bli städare De säger att det finns gott om jobb tills du blir 30 år och ha arbetsskador? Det skulle inte vid 18 års ålder jag. Det är oftast sådana jobb som finns om man inte har betyg.

U tredarens kommentar

Man kan konstatera att ungdomslagen vid dess införande var en riktig med det höga antalet ar-

åtgärd i det dåvarande arbetsmarknadsläget i denna Mycken kritik har riktats mot åtgärden

betslösa åldersgrupp.

ändå omdömen. Åtgärden har under årens lopp ut-

men mest positiva

vecklats och bl.a. kompletterats med jobb-sökaraktiviteter och vägledning.

Arbetet samt jobbsökar-aktiviteter för ungdomar i ungdomslag har, även om arbetet oftast varit ett halvtidsarbete, inneburit att ungdomarna fått arbetslivserfarenhet och yrkeskunnande samt att de byggt upp ett socialt kontaktnät på arbetsplatsen som gett tillfälle till många vuxenkontakter. Möjligheten att pröva olika yrken och arbetsområden har gett dem kunskap, erfarenheter och bättre självkännedom. Det har gett

dem beslutsunderlag och därmed underlättat och skapat motivation för

arbete inom visst yrkesområde och/eller utbildning för att få kompetens till visst yrke.

Inlåsningseffekti åtgärder kan konstateras för vissa grupper ungdomar framför allt handikappade och i vissa regioner unga kvinnor. Alternati-

vet för dessa ungdomar hade förmodligen varit arbetslöshet med kon-

tant stöd eller förtidspensionering i vissa fall. En aktiv åtgärd bör alltid,

även om den har sina brister prioriteras före en bidragsåtgärd. Viktigt

är däremot att ungdomarna under hela detta utvecklingsskede känner ekonomisk trygghet och personligt stöd av ansvariga tjänstemän.

En förutsättning härför är en väl fungerande samordning och samver-

kan mellan huvudmännen för social-, och arbetsmarkutbildnings-

nadsfrägor. Atti nuvarande arbetsmarknadsläge och minskande antal

arbetslösa ungdomar ändra åtgärden till att införa inskolningsplatser på hela arbetsmarknaden måste därför vara en riktig väg att gå.

8.5 Inskolningsplatser

I nskolningsplatsernas utformning

Möjligheten att inrätta inskolningsplatser inom privata näringslivet

har funnits sedan 1986.

Under vissa begränsade förutsättningar fick arbetsförmedlingen medge

att ungdomar i ungdomslag utförde arbetsuppgifter åt enskilda arbets-

givare. Detta skedde inte i någon större omfattning. Inom de fackliga organisationerna diskuterades att ge arbetslösa 18-1 Q-åringar möjlighet

att arbeta i det privata näringslivet och AMS hade också lämnat förslag i denna riktning.

I kompletteringspropositionen 1985/862150 föreslog regeringen ett sy-

stem med s.k. inskolningsplatser i näringslivet som byggde på förutsätt-

att parterna träffade ett särskilt avtal härom. Detta ordes mot

ningen av att många ungdomar skulle komma att arbeta inom den bakgrund sektorn i framtiden och att erfarenheterna visar att ett sådant privata arbete på sikt kan medföra en fastare förankring på arbetsmarknaden.

För att underlätta ungdomars inträde på den privata arbetsmarknaden träffade Svenska (SAF), Landsorganisationen i arbetsgivareföreningen

Sverige (LO) och Privattjänstemannakartellen (PPK) den 18 september

1986 en överenskommelse om inskolningsplatser inom det privata näringslivet. Överenskommelsen innebär att parterna enades om att rekommendera att kollektivavtal om inskolningsplatser träffas på forbundsnivå. I överenskommelsen påtalade man de lokala parternas ansvar att hjälpa de berörda ungdomarna och gemensamt undersöka möjatt inrätta inskolningsplatser. Inskolningsplatserna är avligheterna sedda för arbetslösa 18-19-åringar utan arbetslivserfarenhet. Anställning på en inskolningsplats skall i normalfallet avse högst sex månader. Ungdomarna skall erhålla särskild introduktion och inskolning av därför utsedd handledare samt fullgöra ordinarie arbetsuppgifter i företagen. Till arbetsgivare som anställer ungdomar på inskolningsplatser som omfattas av denna överenskommelse lämnas statsbidrag med högst 50 % av den totala lönekostnaden för ungdomarna i fråga enligt förordningen (198728) om bidrag för inskolningsplatser.

Förordningarna (l987z8) och (1987:517) innehåller föreskrifter om bidrag till arbetsgivare som anställer ungdomar på inskolningsplatser. I förordning (1988:515) vidgades målgruppen att gälla ungdomar som fyllt 17 men inte 20 år om de fullföljt en minst tvåårig gymnasial utbildning.

Utvärdering av inskolningsplatserna

Övergång till reguljärt arbete har, enligt AMS:s delstudie Uppföljning

av inskolningsplatser i sex län under andra halvåret 1987 om vad som hänt ungdomarna efter avslutad inskolningsplats, skett i större ut-

sträckning för dem som arbetat på inskolningsplats än i ungdomslag. Av det totala antalet (205 personer) ungdomar hade ca 45 procent erhållit arbete hos samma arbetsgivare där de hade inskolningsplats medan 22 procent hade erhållit arbete hos annan arbetsgivare. Alltså har totalt 67 procent fått arbete. Cirka 12 procent har gått till ungdomslag, AMU, AMI och beredskapsarbete och 21 procent har avaktualiserats av annan orsak t.ex. värnplikt, studier eller att kontakt med

arbetsförmedlingen

upphört.

En jämförelse med ungdomar som slutat i ungdomslag under motsvarande period visar att 30 procent erhållit arbete och ytterligare 15 procent hade fått jobb men kvarstod som ombytessökande på arbetsförmedlingen. Totalt hade således 45 procent av ungdomarna från ungdomslag erhållit någon form av arbete.

Försiktighet bör iakttas vid en bedömning av de båda åtgärdernas resul-

tat vad gäller övergången till arbete. Det finns flera bakgrundsfaktorer som vid en jämförelse måste beaktas. De flesta ungdomarna, 77 procent, som anvisats en

inskolningsplats hade någon form av gymnasieutbild-

ning. Antalet ungdomar var relativt litet och åtgärden, en anställning på den privata arbetsmarknaden, syftar att leda till reguljärt arbete.

Antalet inskolningsplatser har dock inte vid något tillfälle uppnått de budgeterade ramarna. Under 1987 fanns i medeltal 695, 1988 1 788 och t.o.m. augusti 1989 845 ungdomar på

inskolningsplatser.

8.6 Förändrad för

ungdomsgaranti 18-19-åringar

Ett skäl att förändra har varit ungdomsgarantin den gynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden som kommit ungdomarna till del. Antalet 18-19-åringar har minskat de senaste åren och denna i

utveckling kombination med arbetsförmedlingens aktiva insatser

för ungdomarna har medfört att behövt i allt

ungdomslagen utnyttjas mindre omfatt-

ning. Vid budgetårets slut (1988/89) var 4 000 ungdomar ännu kvar i

ungdomslag.

I regeringens proposition 1988/89:109 om ny inriktning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar i åldern 18-19 år, som till stora delar bygger på AMS:s skrivelse till regeringen den 1 l november 1988, fö-

reslogs ett nytt system för ungdomsåtgärder för att få en bättre anpassning till den förbättrade arbetsmarknadssituationen for ungdomar och den förväntade utvecklingen på arbetsmarknaden. Det nya systemet trädde i kraft den 1 juli 1989 efter riksdagsbeslut den 26 maj 1989. Det innebar att den s.k. att gälla samtidigt som la-

ungdomslagen upphörde

gen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentlig arbetsgivare trädde i kraft. Den upphävda lagen galler dock till utgången av år 1989 for dem som vid ikraftträdandet av den nya lagen var sysselsatta i Ambitionen är att snarast avsluta överföringen från ungungdomslag. till arbete eller utbildning, i andra hand till avtalad domslag reguljärt eller särskild inskolningsplats.

är att den unge skall få en fast förank-

Målsättningen med åtgärderna ring på den reguljära arbetsmarknaden.

från i ett åt- Ungdomsgarantin förnyas med utgångspunkt arbetslinjen gärdsprogram i fyra steg - Arbetslösa ungdomar skall i första hand förmedlas arbete på den öppna arbetsmarknaden.

- Intensifierad arbetsförmedling med jobbsökaraktiviteter skall erbju-

som inte direkt kan få arbete. Individuella handlingsdas ungdomar, planer skall utarbetas. ar- - De ungdomar som behöver mer utbildning for att få arbete skall betsförmedlingen ge vägledning och stimulans till fortsatt utbildning, inom den reguljära skolan eller genom arbetsmarknadsutantingen bildning. - De arbetslösa som behöver arbetslivserfarenhet för att ungdomar kunna till arbete eller fortsatt utbildning ska er-

gå vidare reguljärt

bjudas heltidsarbete på inskolningsplats i näringslivet eller den offentliga sektorn.

De individuella som arbetsförmedlingen upprättar tillhandlingsplaner sammans med den unge arbetssökande, om denne inte direkt kan anvieller revideras utifrån den sas reguljärt arbete utbildning, fortlöpande, och erfarenheter samt personliga utveckunges nyvunna kunskaper ling.

Intensifierad arbetsförmedling med jobb-sökaraktiviteter skall erbju-

das i form av kurser med bl.a. yrkes- och arbetsmarknads-

ungdomarna studiebesök enskild och gruppvägledning se-

information, på företag,

nast tre veckor efter att de anmält sig som arbetssökande. Ungdomarna har rätt till utbildningsbidrag under kurstiden. Ny kunskap om möjligheter och krav på arbetsmarknaden samt erfarenheter frän arbete på en eller flera arbetsplatser innebär att den unge får värdefull kunskap som ger ökad kompetens och meriter för anställning på den öppna arbetsmarknaden eller för utbildning.

Inskolningusplatserna är av två slag

- Avtalade inskolningsplatser som kan inrättas hos arbetsgivare inom både den privata och den offentliga sektorn. Arbetsgivaren har rätt till statsbidrag om högst 50 procent av lönekostnaden under sex månaders anställning. Denna tid kan förlängas, om det finns särskilda skäl.

- Särskilda inskolningsplatser hos offentlig arbetsgivare enligt den

nya lagen (1989:425) kan av arbetsförmedlingen anvisas ungdomar

som inte har kunnat få arbete på öppna arbetsmarknaden, utbildning eller en avtalad inskolningsplats. Länsarbetsnämnden kan vid behov rekvirera särskild inskolningsplats hos den unges hemkommun.

statsbidrag utgår med 100 procent av den totala lönekostnaden samt

ett administrationsbidrag med 5 procent. (SFS 1989:439).

Enligt 3 § lagen (1989:425) tillämpas lagen också på ungdomar som fyllt sjutton men inte tjugo år, om de har fullföljt minst tvåårig gymnasial utbildning samt på ungdomar som har fyllt tjugo men inte tjugofem år och som avses i 1 § lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. eller fått sin skolgång fördröjd till följd av varaktigt fysiskt funktionshinder.

Arbetsförmedlingen anvisar ungdomar till avtalade inskolningsplatser på arbetsplatser där arbetsgivare och facket träffat en lokal överenskommelse om bl.a. avtal, arbetsuppgifter, riktlinjer för introduktion samt hur prövningen av fortsatt anställning skall ske.

Ungdomarna skall utföra ordinarie arbetsuppgifter, till skillnad mot arbete i ungdomslag, och få inskolning och introduktion för att kunna göra det. Får de lämplig ordinarie anställning eller påbörjar utbildning un-

der tiden upphör anställningen på inskolningsplats. Arbetsgivaren prövar annars om fortsatt anställning kan erbjudas.

Syftet med särskilda inskolningsplatser är att efter en viss tid som arbetssökande hos arbetsförmedlingen ge ungdomarna tillfällig sysselmedan arbetsförmedlingen fortsätter att försöka finna regulsättning järt arbete, utbildningsplats eller avtalad inskolningsplats. Ungdomarna har rätt till ledighet med lön för att söka arbete samt delta i skälig jobbsökaraktiviteter.

I propositionen 1989:109 om ny inriktning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder har man höjt målsättningen, från sysselsättning för alla ungdomari åldern 18-19 år, till att vid behov erbjuda alla arbetslösa ungdomar i denna ålder heltidsarbete och därmed möjlighet till egen försörjning samt att följa ungdomarna till dess de har en fast förankring på den arbetsmarknaden. Man ser åtgärden som ett medel i den reguljära som den unge och arbetsförmedlingen gemensamt utarhandlingsplan betar.

Detta innebär ett långsiktigt perspektiv på den unges situation på arbetsmarknaden.

8.7 Rekryteringsstöd

rekryteringsstöd kan sedan den 1 januari 1984 lämnas vid an- Statligt ställning av den som fyllt 18 år och anvisas till anställningen av den of-

fentliga arbetsförmedlingen (SFS 1983:992). Rekryteringsstöd lämnas

till arbetsgivaren med 50 % av totala lönekostnaden under högst 6 månader. Enskilda företag, kommuner och landsting kan få rekryteringsstöd.

Stödet skall användas individuellt och är främst till för att hjälpa långtidsarbetslösa ut på arbetsmarknaden och stimulera företag att tidigareläggä rekryteringen. Ungdomar i åldern 18-25 år som varit utan arbete i 4 månader anses som långtidsarbetslösa. Möjligheten att anvisa svårplacerade upphörde ljuli 1989 (SFS 1989:334).

Anställningsformen är hos enskilda arbetsgivare tillsvidare-, prov- eller visstidsanställning. Inom kommun och landsting gäller endast tillsvidareanställning. Lön beräknas enligt gällande avtal.

Rekryteringsstöd beviljades budgetåret 1988/89 for totalt 1 546 ungdomar under 20 år, knappt 9 % av totala antalet arbetssökande 17 601. Rekryteringsstöd for svårplacerade beviljades med drygt 7 000 personer,

ca 12 % utordes av ungdomar mellan 18-19 år.

RRV och AMS har i rapporter till regeringen redovisat erfarenheterna av rekryteringsstödet 1987 och 1988 som haft en klar fordelningspolitisk effekt. Det påpekas även att stödforrnen kommer att fungera bättre vid goda konjunkturlägen vad gäller möjligheterna att få ut svårplacerade arbetssökande i arbete.

8.8 Arbetsmarknadsutbildning

Allmänt

Arbetsmarknadsutbildning avser i forsta hand arbetslösa. Den syftar

till att förbättra möjligheterna for den enskilde arbetssökande att få arbete och underlätta rörligheten på arbetsmarknaden. Det är arbetsmarknadsmyndigheterna som beslutar om utbildning for den enskilde, och de skall därvid ta hänsyn till såväl den enskildes önskemål som arbetsmarknadens behov.

I allmänhet köper länsarbetsnämnden hela kurser av AMU-gruppen. Andra frekventa kursanordnare är gymnasieskolan, komvux, företag och studieförbund.

En annan utbildningsform är att kursdeltagaren får gå i det reguljära utbildningsväsendet i gymnasieskolan eller komvux som vilken annan

elev som helst med skillnaden att han/hon får utbildningsbidrag under utbildningstiden.

Arbetsmarknadsutbildning får beviljas den som har fyllt 20 år och söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen, är eller löper risk att bli arbetslös eller är svårplacerad på arbetsmarknaden. En mindre del, högst 10 % får dock användas för arbetstagare som helt saknar yrkesutbildning eller har kortare eller föråldrad sådan.

Ungdomar 1 6-J 9 år i arbetsmarknadsutbildning

Dispens från ZO-årsregeln som finns for arbetsmarknadsutbildning kan beviljas;

Handikappade ungdomar som inte fyllt 20 år - på samma villkor som gäller för andra arbetssökande liksom for ungdomar där anvisning till upphandlad arbetsmarknadsutbildning föregåtts av social utredning och/eller läkarutlåtande.

Enligt AMS:s årliga urvalsundersökning var av de ca 19 500 personer som slutade arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet 1988 andelen ungdomar under 20 år 245 eller drygt en procentenhet varav ca 40

% var kvinnor. Andelen ungdomar 20-24 år utorde 29 %. Motsvarande

procenttal för 1987 var 3 respektive 31 %.

Av samtliga fullfoljde 67 % vilket är en jämförelsevis (totalt 81 %) låg siffra. Av pojkarna fullfoljde endast 54 % mot 88 % av flickorna. De yngre männen upp till 24 år avbryter normalt oftare än andra grupper p.g.a. att de erhållit arbete.

Nästan samtliga av åldergruppen har genomgått sin AMU-utbildning vid AMU-center.

Andelen i arbete efter fullföljd utbildning vid uppföljningstidpunkten ett halvår efter kursens slut var lågt: 49 % mot 66 % 1987. För flickorna var andelen i arbete bland fullföljarna endast 33 % mot 66 % for pojkarna.

Inga av ifrågavarande kursdeltagare var arbetshandikappade och mycket få, ett tiotal, utländska medborgare. Knappast någon hade varit långtidsarbetslös, dvs. arbetslös mer än 4 månader, vilket torde ligga i sakens natur.

Som framgår av utvärderingen är de yngre överrepresenterade i förhållande till gruppens andel av de yngre arbetslösa och särskilti förhållande till andelen yngre i befolkningen. Huvuddelen av de yrkesutbildade ungdomarna som träder ut på arbetsmarknaden i slutet av 1980-talet och i början på 1990-talet har en utbildning som i sin grundläggande struktur utformades på 1960-talet. Det är sedan länge känt att elever från vissa av gymnasieskolans nuvarande studievägar, i vilka huvuddelen av eleverna är flickor, svarar för en stor del av ungdomsarbetslösheten. För arbetsmarknadspolitiken innebär detta att många av de yngre, framför allt i åldern 20-24 år, måste ges en kompletterande eller till sin inriktning ny arbetsmarknadsutbildning.

9 i med

Ungdomar uppföljningsansvaret invandrar- eller flyktingbakgrund

U tredarens förslag

1. Bättre möjligheter bör erbjudas asylsökande 16-19-äringar att få praktik på arbetsplatser i samhälls- och arbetslivsorienterande syfte.

2. Den individuella utbildningsplanen bör gälla även invandrar- eller flyktingungdomar och bör anpassas till dessas särskilda behov.

9.1 Resultat av enkäten

Enligt utredningens enkätundersökning redovisade kommunerna i me-

deltal ca fyra procent invandrare, varav något fler flickor, av samtliga

ungdomar i uppfoljningsansvaret i kommunerna. Det bör påpekas att vi

i enkäten inte har begärt svar som särskiljer mellan invandrare och

flyktingar.

Ungefär hälften av kommunerna hade invandrare/flyktingar i uppfölj-

ningsansvaret. Sex kommuner hade över 100 invandrare/flyktingar i

uppfoljningsansvaret. Ett trettiotal kommuner uppgav fler än tio ung-

domar i uppföljningen som var invandrare/flyktingar. Övriga kommu-

ner uppgav visserligen färre än tio invandrare/flyktingari uppföljnings-

ansvaret men i flera fall utorde dessa en stor andel av kommunens to-

tala antal ungdomar i uppföljningsansvaret.

De kommuner som uppgav både en stor andel och ett stort antal invandrare/flyktingar i uppfoljningsansvaret utgjorde i huvudsak de sedan

1970-talet etablerade proffsen bland invandrarkommunerna. Dessa

är i huvudsak storstäderna med kranskommuner och de mellan- och sydsvenska medelstora städerna. Dessa har både resurser och erfarenheter att arbeta med dessa ungdomar.

kommuner med i uppföljningsansvaret

Övriga invandrare/flyktingar

1987/88 i många fall kommuner som 1983/84 inte hade några inutgör vandrare. Detta tyder på att många av dessa ungdomar är nyligen invandrade, troligen flyktingar. Enkätsvaren visar att uppföljningsverksamheten, liksom all annan verksamhet i kommunen, har påverkats av

flyktingrnottagandet och att detta också ger uppfoljningsverksamheten

stora svårigheter. I de större kommunerna finns möjligheter till kunskaps- och erfarenhetsinsamling som de små inte har.

ställde i enkäten inte några frågor av kvalitativ natur om Utredningen invandrarna Vi har ansett att det skulle falla i uppföljningsansvaret. utanför denna utrednings ram att djupare penetrera en så mångfacetterad problemställning. Några kommuner har ändå lämnat kommentarer och rapporter om invandrarungdomarna.

Bl.a. Botkyrka, Södertälje, Göteborg och Stockholm påpekar att antalet

ungdomar med invandrar/flyktingbakgrund har ökat i uppfoljningsan-

svaret. Det har tillkommit en ny grupp invandrarungdomar med flyksom har mycket stora behov av såväl undervisning i batingbakgrund som socialt och psykologiskt stöd. Stora insatser behövs för skunskaper skall ut-

att dessa ungdomar ges en reell chans både till såväl gymnasial

bildning som till arbetsmöjligheter.

Ungdomarna har, enligt dessa kommuners mening, stora behov av att praktisera för att få pröva svenskt arbetsliv dels for att lära känna det svenska samhället, dels som ett nödvändigt ledi studie- och yrkesvals- Men många måste börja med att lära sig svenska For att de processen. över huvud taget inte platsar på arbetsmarknaden p.g.a. bristande kunskaper i svenska.

Flera kommuner påpekar att det ofta är svårt att bedöma om problemen

förorsakas av dåliga språkkunskaper, låg grundutbildning, kulturkrock

eller psykosociala orsaker. En illustration av detta senare är en kom-

mun som anser att särskilt invandrarpojkar har en kulturellt betingad övertro till betydelsen av utbildning och också till den egna kapaciteten.

Detta bekräftar SÖ:s beskrivning i anslagsframställningen för budgetåret 1990/91 av invandrar/flyktingungdomarnas situation. SÖ säger att invandrarungdomar är ofta mycket positivt inställda till utbildning. Det är inte enbart bristande kunskaper i svenska som gör att dc inte klarar en gymnasieutbildning. Många har svåra erfarenheter att bearbeta innan de är mogna for vidare utbildning och i sådana fall är ofta den psykiatriska vården involverad. lnom uppföljningsansvaret finns inga särskilda resurser for hemspråksundervisning.

Behovet av att ge de tonåriga flyktingungdomarna sysselsättning tog sig uttryck i att SÖ i sin anslagsframställning for budgetåret 1988/89 förde fram ett forslag att flyktingungdomar i 16- och 17-årsåldern, som inte har uppehållstillstånd och således inte heller arbetstillstånd, under utredningenstiden skulle kunna få anställning på ungdomsplats. Föredraganden, chefen for utbildningsdepartementet, avslog framställningen med motivering att det skulle innebära att dessa ungdomar beviljades ett slags generellt arbetstillstånd utan att de fått uppehållstillstånd.

Invandrar/flyktingflickorna har ofta särskilt svårt att förena den egna bakgrundens krav på kvinnorollen med de svenska kraven och erbjudanden om utbildning och arbete.

Följande fallstudie illustrerar detta. Det handlar om en flicka född i Libanon som kom till Sverige med sin familj 1978. Vi kallar henne Aila.

Aila kom till uppföljningen med sin speciallärare. Hon var i stort behov av stöd och uppmuntran. Trots att hon hade kommit in på intro-

duktionskurs for invandrare på gymnasieskolan fanns hon med i upp-

följningen eftersom grundskolan bedömde att hennes situation kunde bli svår utan någon sysselsättning under sommaren. Aila fick en ungdomsplats på Ungdomscentrums café för att senare under sommaren få ett sommararbete. På hösten började hon på introduktionskursen för invandrare men hoppade av studierna efter några veckor. Aila kom tillbaka till uppföljningen och började på en ungdomsplats på Ungdomscentrums Textilverkstad. Under ungdomslagstiden läste Aila svenska som utbildningsinslag men slutade med det efter några veckor. Under tiden på Textilverkstaden hade Aila svårt att passa tider och att hålla avtalade löften. Hon försvann från sin arbetsplats för att söka upp sin gamla grundskola där hon fann en viss trygghet. Aila, som är en mjuk och vänlig person, lovade att aldrig upprepa sina dåliga beteenden. Nästa dag upprepades händelsen. För Aila har inte ett löfte den betydelse som vi vanligen lägger i ordet. Aila och hennes familj har troligen helt andra begrepp for t ex tid, att passa betider och för arbete, t ex att vara på sin arbetsplats, än vad vi

lsltämda ar.

Aila reste med sin mor till USA för att förlova sig med en för henne okänd pojke, utvald av föräldrarna. De gifte sig, Aila var då 18 år, och på hösten kom hon med sin man till Sverige. En tid senare skildes paret. Till följd av skilsmässan kan Aila inte flytta från sina föräldrar och kan heller inte gifta om sig. Aila kom därefter till Textilverkstahade nu

den igen men då på ungdomslagsarbete. Ungdomscentrum

grundskolans plats som den trygga punkt i tillvaron som den tagit här flickan från en främmande kultur hela tiden letar efter. Vi som har träffat Aila har bl.a. lärt oss förstå att vi inte förstår och försöker utifrån den grundsynen att möta våra invandrare med så lite färdiga tankar och lösningar som det nu går att ha.

9.2 1980-talets i och den

förändringar invandringen

nya invandringspolitiken

återblick årens förändringar I det följande ges en snabb på de senaste när det gäller invandringspolitiken.

I början av 1980-talet, särskilt efter år 1983, fick Sverige en starkt ökad flyktinginvandring främst från utomeuropeiska länder. invandringen från Finland minskade väsentligt. Under år 1986 inträffade för forsta under efterkrigstiden att invandringen från något annat land gången var större än invandringen från Finland. Det kom fler iranier än finländare till Sverige det året.

for trädde i kraft den 1 januari

Det nya systemet flyktingmottagande

då från AMS till Statens invandrar- 1985. Huvudmannaskapet övergick

verk. Enligt det nya systemet for flyktingmottagande skall stat och

kommun tillsammmans svara for att ta emot flyktingar. lnvandrarverket driver forläggningar där flyktingar och asylsökande får bo till dess att det är klart att de får stanna kvar i landet och de fått bostad i en kommun. Invandrarverket träffar överenskommelse med kommunerna om att ta emot ett visst antal flyktingar mot statlig ersättning. Invandrarverket betalar också ut ersättningar till kommunerna for deras kostnader for flyktingmottagandet.

Kommunerna mottagande av asylsökande och flyktingar har ökat for år. Under år 1985 mottogs ca 14 000 flyktingar och asylsökande i varje 137 kommuner med vilka invandrarverket träffat överenskommels. Under år 1986 tog 197 kommuner emot ca 14 700 flyktingar och asylsökande. År 1987 var siffran ca 18 000 i 245 kommuner. Under år 1988 räknar man med att mellan 265 och 275 kommuner skall ta emot flyktingar.

9.3 Har det svårare än

invandrarungdomar ungdomar ur majoritetsbefolkningen?

Vid övergången till gymnasieskolan visar SCB i en undersökning (SCB U 45 SM 8901) att andelen elever som inte fortsätter direkt till gymnasieskolan (16 procent for flickorna, 14 procent för pojkarna) låg något högre bland barn till utomlandsfodda Föräldrar än bland dem där ingen förälder är född utomlands. SCB visar också att de som fortsatte till gymnasieskolan valde linjegrupp liksom i hela undersökningsgruppen i relation till sin bakgrund mer med avseende på sina Föräldrars socioekonomiska status än på etnisk bakgrund.

Enligt AMS:s statistik (som enligt AMS inte kan tolkas helt entydigt) är

invandrarungdomars arbetslöshet dubbelt så hög som den svenska ma-

joritetsbefolkningens och detta gäller särskilt flickorna.

Även om det finns vissa skillnader till invandrarungdomarnas nackdel både när det gäller övergången till gymnasieskolan och utträdet på arbetsmarknaden menar jag att dessa inte motiverar något förslag till forändringar i uppfoljningsåtgärderna, som skulle göra åtskillnad mellan den etablerade invandrarungdomen och ungdomar med helt svensk bakgrund.

Jag vill dock framhålla att mitt forslag under kapitel 7 avseende indi-

viduella utbildningsplaner bör vara särskilt väl lämpat för invandrar-

eller flyktingungdomars behov. Då bör i utbildningsplanen ingå även

Lex. hemspråk och/eller undervisning i svenska. Jag vill också erinra

om att i Torsten Madséns och Ingegärd Sandströms studie Livlina for livslångt lärande finns ett avsnitt om undervisningen av invandrare.

9.4 Ungdomar med flyktingbakgrund.

Övervägandena och förslagen i det följande gäller därför i huvudsak den

nyanlända flyktingungdomen och de ungdomar med invandrarbak-

grund som har så stora brister i sina svenskkunskaper att de varken

kan få arbete eller utbildning i den reguljära gymnasieskolan.

Oavsett status tillhör både och flyktingungdomar i åldern

asylsökande

16 till 17 år kommunens uppföljningsansvar. Det bör också erinras att av alla efter utred- 75 procent asylsökande beviljas uppehållstillstånd ning.

del kompliceras bilden av att denna verksam- För uppföljningsansvarets direkt relaterad till och endast

het egentligen är mera gymnasieskolan

indirekt till arbetsmarknaden. För att få en uppfattning om invandrarnas situation i måste vi således också redovisa in-

uppföljningsansvaret

vandrarnas situation i skolan.

Asylsökandes eller flyktingars barn i grundskolåldern får tas in i grund-

skolan - således även under den ev. utredningstiden. I gymnasieskolan

får de som är över 16 år tas in endast om det finns plats utan att utöka och efter det att alla andra behöriga sökanden beretts organisationen från kommunerna i Storstockholmsområdet om plats. En framställning

rätt att få utöka gymnasieorganisationen för att bereda flyktingungdo-

mar 1988 bl.a. med hänvisning till de särplats avslogs av regeringen

skilda introduktionskurserna till gymnasieskolan.

SCB:s statistik uppgick antalet elever i grundskolan som hade Enligt ett annat hemspråk än svenska läsåret 1987/88 till 88 300 vilket utorav alla elever. I var dessa elevers andel

de tio procent gymnasieskolan

av hela antalet sex procent och antalet 16 700 elever. gymnasieelever

Läsåret 1987/88 förekom i 105 olika språk. I

hemspräksundervisning likhet med i ökade elevantalet hemspråksundervisningen i grundskolan persiska kraftigt även i gymnasieskolan läsåret 1987/88. l grundskolan

fanns elever med annat än svenska i samtliga kommuner och hemspråk

i i 158 kommuner (obs att gymnasieskolor finns i ca 200 gymnasieskolan

kommuner) vilket för del innebar en minskning med

gymnasieskolans

sex kommuner jämfört med föregående år.

17 procent av hemspråkseleverna i Genom SCB vet vi att i genomsnitt grundskolan inte kunde någon svenska, vilket var en ökning med tre med föregående år. För vissa språk var andelen

procentenheter jämfört

där inte mindre än 57 procent saknade kunmycket hög, t.ex. persiska skaper i svenska.

I gymnasieskolan finns motsvarande företeelse: där hade 14 procent (2 376 elever) bedömts helt sakna kunskaper i svenska eller enbart forstå mycket enkelt vardagsspråk. Antalet elever i introduktionskurser i gymnasieskolan (s.k. ITK-kurser for invandrarelever) var 1 243. Även om ITK-kurserna är avsedda for just de elever som saknar tillräckliga kunskaper i svenska for att kunna följa undervisningen i gymnasieskolan har de tydligen inte förmått absorbera mera än hälften av dessa. Det bör erinras att många av de flyktingmottagande kommunerna är små. För att få starta en studieväg i gymnasieskolan, således också en ITKkurs, fordras ett minsta gruppantal på åtta. De små gymnasieskolkommuner kan knappast skrapa ihop tillräckligt många tonåriga invandrare/flyktingar årligen for att starta en sådan kurs. Återstår den reguljära gymnasieskolan även for dessa ungdomar.

I gymnasieskolan ges extraundervisning i svenska eller i svenska som andraspråk. Det totala uppgivna stödbehovet omfattade 39 procent av samtliga hemspråkselever. Jämfört med föregående år var det en ökning med fem procentenheter och med 1983 tolv procenteneheter. De tio språk som hade högst andel stödbehövande elever i gymnasieskolan var vietnames, tigrinja, kantonesiska, persiska, thailändska, kurdiska, kinesiska, arabiska, arameiska och assyriska.

Frågan i utredningens enkät gällde huruvida invandrar-/flyktingskapet utgör hinder för studier eller arbete, en funktionell definition som utgår från uppfoljningsansvarets målsättningar. Så som frågan i enkäten är formulerad blir utredningens sammanställning av svaren inte

jämförbar med annan statistik, vare sig med SCB:s befolkningsstatistik

eller med centralbyråns statistik om hemspråksundervisningen i grund- och gymnasieskola.

Enkätredovisningens medeltalssiffra for invandrare/flyktingar i kornmunernas uppfoljningsansvar på fyra procent tyder således inte på någon överrepresentation av dessa ungdomar i uppföljningsansvaret. Vid ett närmare studium av de enskilda kommunerna hittar man emellertid siffror som tyder på att invandrare/flyktingars andel av uppföljningsansvaret är större än befolkningsunderlaget i dessa kommuner.

Sådana siffror tyder, mot bakgrund av vad som sagts tidigare, på att dessa ungdomar har svårare både att få arbete och utbildning. Uppföljningsansvaret är, som denna utredning visar i olika sammanhang, bero-

ende av arbetsmarknadsläget och framför allt av gymnasieskolans organisation och dimensionering. I takt med att allt mindre kommuner blir flyktingmottagare ökar behovet av individuella insatser och därmed också individuella resurser. Som jag tidigare har påpekat är mitt förslag om en individuell utbildningsplan ett särskilt väl lámpat instrument i detta fall.

10 Unga, som är intellektuellt eller fysiskt

handikappade eller som har en psykisk utvecklingsstörning

Utredarens förslag

1. att ungdomar, som omfattas av omsorgslagen, direkt efter avslutad särskild skolplikt, således när de fyller 17 år, får omfattas av arbetsförmedlingen åtgärdsansvar; 2. att Särskolekommittén i sina förslag om framtida huvudmannaskap för de psykiskt utvecklingsstördas utbildning beaktar det kommunala

uppföljningsansvaret;

Förslag avseende alla handikappade: 3. att initiativ tas att starta ett antal lokala särskilda projekt för handikappade i uppföljningsåtgärder att inom ramen för individuella ut-

bildningsplaner och i samarbete med skolan, socialtjänsten och arbets-

förmedlingen bredda deras möjligheter till ett vidgat studie- och yr-

kesval.

1 0.1

Inledning

Det är viktigt, anserjag, att beakta - dels att ansvarskedjan mellan överlämnande och uppföljande personal inte bryts, - dels att inte alltför många myndigheter och andra instanser blir inblandade i ansvaret,

- dels att tidsintervallen mellan Övergångarna inte blir for korta eftersom ungdomarna behöver längre etableringstid i en ny miljö och med ny personal, - dels att nya åtgärder inte innebär sämre resurser och villkor.

Dessa frågor bör det, enligt min mening, ankomma på Särskolekommittén att överväga.

Enligt 18 § 3 kap. skollagen (1985:1100) omfattar kommunens uppföljinte psykiskt utvecklingsstörda ungdomar. Istället har de ningsansvar en ovillkorlig rätt till fortsatt utbildningi fem, i vissa fall i sju år, i gymnasieskolan, specialskolan eller särskolan efter det att den tioåriga särskilda skolplikten upphört vid 17 års ålder.

Normaliserings- och “integrationssträvandena har lett till stora föränd-

ringar av de psykiskt utvecklingsstördas utbildnings- och arbetssituation sedan 1983/84 då de nuvarande bestämmelserna for budgetåret uppfoljningsansvaret trädde i kraft.

Krav har framställts till utredningen att psykiskt utvecklingsstörda efter den särskilda skolplikten ges samma valfrihet mellan ungdomar utbildning och arbete som övriga ungdomar. Därför bor dessa ungdomar få samma rätt som andra ungdomar att inräknas i och få delta i de åtgärder som erbjuds inom det kommunala uppfoljningsansvaret.

Trots att vare sig de fysiskt handikappade eller de utvecklingsstörda har omnämnts särskilt i direktiven till mitt utredningsarbete, har jag ansett det vara nödvändigt att uppmärksamma dessa ungdomars situation, framför allt de sistnämndas, i min utredning.

En kommitté, Särskolekommittén (U 1989:08), har tillsatts med uppgift

att föreslå förändrat huvudmannaskap avseende både Särskolan och särvux. Dessutom remissbehandlas f.n. rehabiliteringsberedningens betänkande (SOU 1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering.

Det finns i dag stora skillnader i mål, omfattning, åtgärder och resurser liksom även i organisation mellan Omsorgsnämndens ansvarstagande och det ansvar för 16- och 17-

for psykiskt utvecklingsstörda ungdomar

åringars sysselsättning som finns inlagt i det kommunala uppfoljningsansvaret. Dessa skillnader kan inte utan vidare undanröjas genom att

ta bort undantagsbestämmelsen i skollagen avseende uppfoljningsansvaret for de ungdomar som definieras av omsorgslagen. Motivet for denna har varit att tillförsäkra de psykiskt utvecklingsstörda de särskilda resurser som de behöver och har rätt till.

De snabba förändringarna i de psykiskt utvecklingsstörda ungdomar-

nas villkor tycks ha lett till att ett antal ungdomar med intellektuella störningar snarlika de psykiskt utvecklingsstördas i dag befinner sig i en gråzon där de inte kan komma i åtnjutande av särskilda resurser och insatser som de behöver. De resursgivande instanserna år bundna av bestämmelser och organisationsformer som inte medger den flexibilitet som den nya situationen kräver. Integrationen har lett till att psykiskt utvecklingsstörda ofta inte kan identifieras enligt gällande normer.

Att i detta skede införa en ny länk i ansvarskedjan for de psykiskt utvecklingsstörde i form av det kommunala uppföljningsansvaret kan få konsekvenser som det inte ligger i denna utrednings uppdrag och kompetens att överblicka. Detta måste bedömas i det större sammanhang som Särskolekommittén har att behandla.

Den önskvärda valfriheten mellan arbete och utbildning som psykiskt utvecklingsstörda ungdomar i likhet med alla andra ungdomar har rätt till skulle i bästa fall bli illusorisk. Vägledning och åtgärder för dessa ungdomar måste inordnas i ett längre tidsperspektiv än vad dagens upp-

följningsverksamhet kan erbjuda dem. Det måste göras av personal som besitter mera ingående kunskaper om den psykiskt utvecklingsstörda

individens särskilda behov än vad uppföljningsansvaret har möjlighet

att få under det år som uppfoljningsansvaret kan vara aktuellt för dessa ungdomar.

Jag vill understryka vikten av att man for de psykiskt utvecklingsstördas del, där ofta många instanser är inblandade, måste vara särskilt tydlig både när det gäller mål och huvudmannaskap: de olika ansvarsstegen och vem som disponerar resurserna. Det bör således klart framgå vem som står for det övergripande ansvaret och/eller samordningsansvaret, vem som hanterar verksamhet och åtgärder och vem som disponerar och ev. samordnar resurserna.

Åtgärderna inom uppfoljningsansvaret skulle i framtiden kunna utgöra

en tilläggsresurs for dessa ungdomar: som ett både och och inte som

ett antingen eller. Det är viktigt att poängtera att det kommunala varken kan påta sig något huvudansvar eller nåuppföljningsansvaret _ got särskilt samordningsansvar for dessa ungdomar utan resurstillskott och förändringar i verksamheten.

För de psykiskt utvecklingsstörda ungdomar som har fyllt 18 år och som har fullgjort den särskilda skolplikten har arbetsmarknadsmyndigheterna redan i dag ett åtgärdsansvar. För att arbete skall kunna bli ett reellt valaltarnativ föreslår jag att de ungdomar som vill inrikta sig på arbete och utesluter utbildning som ett näraliggande valalternativ skall, efter arbetsprövning, kunna erbjudas arbetsmarknadsåtgarder såsom eller särskild i direkt ant.ex. inskolningsplats inskolningsplats slutning till avslutad obligatorisk skola, alltså vid 17 års ålder.

angående särskilda lokala projekt för ett bredare studie- och Förslag yrkesval

Den personal som eventuellt kan komma att vara delaktig i verksamhet for den handikappade unge infor valet av fortsatt utbildning eller arbete av dennes studie- och yrkesorientering rebör vara med vid planeringen dan under högstadieti grundskolan. Skolan bör ta initiativ till att en individuell handlingsplan upprättas tillsammans med den unge och föräldrarna/vårdnadshavarna varvid samråd bör ske, förutom med skolans även med personal från t.ex. uppföljningen och och omsorgens personal, arbetsförmedlingen. På så sätt kan den unge bilda sig en uppfattning om vilka möjligheter som står till buds i ett mera långsiktigt perspektiv. Ett brett spektrum av möjliga medaktörer bereds då också tillfälle att stadium lära känna den handikappade individen och denpå ett tidigt nes önskningar och möjligheter.

AMS har under en treårsperiod bedrivit en försöksverksamhet, Arbete åt unga handikappade, som bl.a. har inneburit att arbetsförmedlingens for handikappade artjänstemän har medverkat i planeringen ungas betslivs- och yrkesorientering redan under högstadiet i grundskolan. Enligt utvärdering har det fått mycket goda resultat.

Som en anknytning till detta projekt kommer under hösten 1989 ett forskningsprojekt inom SÖ att starta med namnet Utbildning åt unga for arbete och delaktighet, som kommer att koncentrehandikappade

ras omkring de rörelsehandikappades situation i och efter gymnasieskolan.

För de fysiskt handikappade for vilka hemkommunen har ett uppföljningsansvar, kan överlämnande- och uppfoljningsrutiner vara problematiska. Det är därför lika angeläget for dessa ungdomar som för de psykiskt utvecklingsstörda att skolan i ett tidigare skede och mera konkret än for andra ungdomar initierar planeringen for den handikappade unges fortsatta studier efter grundskolan och for utträdet i arbetslivet. Även då bör t.ex. uppfoljningsansvarets och arbetsförmedlingens tjänstemän medverka vid upprättandet av den individuella handlingsplanen.

För min del anserjag att det är angeläget att studera de handikuppades situation över huvud taget både vid övergången från grundskolan och i och efter uppfoljningsåtgarder. För att utveckla metoder och rutiner for samverkan m.m. vid upprättandet av individuella handlingsplaner for unga handikappade i grundskolans högstadium tillsammans med bl.a. uppfoljningsansvaret, socialtjänsten, omsorgen och arbetsförmedlingen foreslårjag att medel anslås för sådana samverkansprojekt.

Samtidigt som jag överlämnar utredningens betänkande till skolminis-

tern överlämnar jag en utförlig promemoria i dessa frågor till Särskolekommittén.

10.2 Ungdomar med fysiska handikapp: Resultat av

enkäten

I det följande kommerjag att redovisa resultat från utredningens enkät.

Det bör påpekas att i enkäten gjordes åtskillnad mellan fysiska resp. intellektuella handikapp utgående från uppfoljningsansvarets målsättning for utbildning och/eller arbete. En detaljerad redovisning av utredningens enkätmaterial är fogad till betänkandet som bilaga 5.

På frågan om hur verksamheten i uppfoljningsansvaret och ungdomslag

har förändrats mellan 1983 och 1987 svarade de flesta kommuner att 1987 hade arbetslösheten rent kvantitativt sett minskat. Ett tiotal kommuner, jämnt geografiskt fördelade och av varierande storlek, pekade emellertid särskilt på att andelen ungdomar med fysiska handikapp och

s.k. forståndshandikapp hade ökat i uppfoljningsåtgärder. Den forbätt-

rade arbetsmarknaden ansågs inte ha förbättrat deras arbetslöshetsssituation, snarare tvärtom.

SÖ har i anslagsframställningen för budgetåret 1990/91 framhållit att uppföljningsansvarets reguljära resurser inte är tillräckliga när det gäller att tillgodose dessa ungdomars behov. Ungdomar med funktionsnedsättning behöver ofta hjälp till ett ökat självförtroende samt en bättre verklighetsuppfattning. De har ofta också bristande baskunskaper. Här krävs också ett omfattande samarbete med bl.a. arbetsförmedlingen. Ungdomar som gått i särskolan är i allt större utsträckning hänvisade till uppfoljningsansvaret när de inte utbildas inom yrkessärskolan eller i gymnasieskolan. Dessa ungdomar ställer ytterligare krav pä kompetens hos personalen inom uppföljningsansvaret.

En fysiskt handikappad i en liten kommun innebär naturligtvis en lika stor dramatik som mångfalden i de större kommunerna. Det innebär en enstaka händelse som inträffar med kanske flera års mellanrum och mellan gångerna hinner man inte bygga upp resurser eller kunskap. Avgörande för kommunens uppfoljningsansvar är om den unge har gått i kommunens grundskola. Det bör då successivt ha byggts upp ett kontaktnät omkring den unge och uppföljningsfunktionären kan anlitas enbart utifrån dennes speciella kompetens.

Flera kommuner påpekar att behovet av stöd för dessa ungdomar för att få tillträde till arbetsmarknaden är mycket stort och innebär ett omfattande arbete för de berörda tjänstemännen. En kommuns konkreta erfa› renheter belyser detta:

Läsåret 1987/88 hade vi inom uppföljningen en mycket gravt handikappad rullstolsbunden pojke (16 år). 1 samråd med Habiliteringen i X-stad beslöt vi att göra ett försök att ordna ungdomsplats till honom (här kallad J.).

Sjukdom: Progressiv muskeldistroñ.

Det var ett oerhört tidskrävande arbete med alla förberedelser innan ungdomsplatsen kunde starta. Eftersom J. var så gott som totalforlamad (kunde bara röra huvudet och en arm) var jag tvungen att knyta

kontakter med många olika myndigheteü AMI-S, handikapporgani-

sationer, AF, XX folkhögskola och be om råd for att kunna ordna en vettig sysselsättning till J. Försökte dessutom få extra bidrag från

Socialdepartementet för alla extra åtgärder vi var tvungna att

8%, or na:

- assistent 50 %. Personlig

- Extra eftersom J. inte av sitt grava handispeciallärare på grund kapp kunde delta i undervisningen tillsammans med de andra upp-

följningseleverna. något liknande fall hade man inte hört talas om

inom uppföljningen. Extra pengar gick inte att få trots att J. krävde massor av extra resurser. Han passade inte inom ramen för det ena eller andra - för dålig for AMI-S eftersom hans sjukdom var progressiv. Fick höra från alla håll att han var ett typiskt institutionsfall, som inte borde vårdas hemma.

Så småningom lyckades jag ordna en ungdomsplats som fritidsledare på ett fritidshem.

Specialschema ordnades för J.: Måndag: Ungdomsplats ca 3 tim.

Tisdag: Sjukgymnasitik på Habiliteringen

Onsdag: Ungdomsplats på fritids ca 3 tim. eller studiebesök med assistenten Torsdag: Ungdomsplats Fredag: 8.40 - 1 1.00. Individuell undervisning på skolan E.m. Rullstolsgymnastik eller bad för handikappade.

Under höstterminen fungerade schemat bra. Färdtjänsten fungerade utmärkt. J. hann göra många studiebesök och fick se arbetsplatser av många olika slag.

Skolförvaltningen betalade 20 % av färdtjänsten och socialförvaltningen resten.

Under våren blev J. svagare och orkade inte vara på ungdomsplatsen så långa pass som på hösten.

Vi har dokumenterat Året med J. Han har talat in en dagbok på band fr.a. för att tvingas öva sig i svenska. Eftersom han inte kunde skriva p.g.a. sin förlamning tyckte vi det var viktigt att han lärde sig uttrycka sina känslor och träna sitt tal. Hans assistent skrev sedan

ner allt på maskin och vi orde en liten bok.

En skola for alla? - Då får man inte vara alltför annorlunda. Visst kan man även inom uppföljningen göra en insats for denna grupp ungdomar - men de kräver massor av tid och resurser och man får job-

ba i en djungel av myndigheter och aldrig ge sig.

Kommunen i fråga är en normal sydsvensk, mellanstor kommun (med

gymnasieskola) av enkätsvaren att döma och jämfört med totalresultaten av enkätsvaren. Uppenbarligen har den beskrivna situationen vållat stor obalans i personalresurserna.

Sättet att definiera ett fysiskt handikapp varierar troligen inom ganska

vida marginaler utifrån enkätens kriterier: att handikappet utgör ett hinder for arbete och/eller utbildning. Detta kriterium uppställdes av utredningen i fullt medvetande om att begreppet inte är entydigt. Ordet fysiskt handikapp kan betyda både skada, funktionsnedsättning och handikapp. När vi använder ordet handikapp särskiljer vi inte alltid mellan individen, skadan och de följder som skadan kan medföra. Denna

åtskillnad är viktig: skadan är något som ständigt finns medan funktionsbegränsningen som förorsakas av den varierar både från individ till individ och också i olika situationer.

Att handikapp är ett relativt begrepp åskådliggörs av enkätsvaren. En i alla andra sammanhang ej handikappad individ kan av syopersonal i det kommunala uppföljningsansvaret anses vara det om den unge ifråga bara kan tänka sig en enda utbildning (t.ex. en flicka med kontakteksem som vill bli frisör eller en pojke som är färgblind och vill bli styrman). Enkätresultaten bör härvid också tolkas som representativa for personalens sätt att arbeta mera än som en objektiv beskrivning av individerna.

10.3 Ungdomar med intellektuella handikapp: Resultat

av enkäten

Jag har inledningsvis framlagt mina forslag avseende åtgärder för de psykiskt utvecklingsstördas utträde på arbetsmarknaden.

I det följande behandlar jag enkätresultat-n och pelyser därefter vissa speciella förhållanden som påverkar situationen för de psykiskt utvecklingsstörda vid utträdet på arbetsmarknaden.

Frågan var utformad så, att den som svarade förväntades göra en subjektiv bedömning om individens/ernas intellektuella handikapp utgjorde hinder för studier - således en funktionell definition. Svaren bör, lik-

som när det gällde det fysiska handikappet, mer betraktas som en re-

flektion av hur uppföljningsverksamhetens och arbetsförmedlingens

funktionärer arbetar och av dessas bedömning av ungdomarnas möjligheter att klara reguljära gymnasiestudier än ett omdöme om individernas intellektuella kapacitet som sådan.

För att citera Västerås: ... speciellt vad gäller ungdomar med begåvningshandikapp eller ungdomar med sociala och psykiska problem... finns de naturligtvis också i dag inom uppföljningen. De har små möjligheter att klara av en gymnasieutbildning, även om de erbjuds alla former av stöd och resurser inom gymnasieskolan. Dessa ungdomar har också begränsad konkurrensmojlighet på arbetsmarknaden, eftersom de inte bara har teoretiska och/eller praktiska svårigheter utan också kan ha sociala och/eller psykiska svårigheter och lågt självförtroende m.m.

För dessa ungdomsgrupper är situationen oförändrad från 1983/84 fram till 1987/88 när det gäller orsakerna till att de befinner sig i ungdomsåtgärder. Vi ser dessutom att det finns en risk att gruppen på sikt kommer att öka i takt med att gymnasieskolan ändras genom införande av treåriga linjer samt införandet av ökade kunskapskrav i de yrkestekniska linjerna.

Västerås har valt att definiera det intellektuella handikappet som ett hinder både att klara av reguljära gymnasiestudier och att få fotfäste

på arbetsmarknaden. Detta ligger helti linje med den syn på handikapp som omfattas av WHO, handikapporganisationerna och socialstyrelsen:

Individen är bäraren av men

funktionsstörningen ett handikapp blir

den först när den konfronteras med andra människor och företeelser.

Det kan visserligen betraktas som en nästan alltför vid definition men

med samhällets målsättning om en gymnasieskola för alla för ögonen måste det anses som ett helt rationellt kriterium.

Ungdomskonsulenten i Ystad angav att man vid urvalet endast hade

tagit med de ungdomar där de intellektuella förutsättningarna verkligen utorde ett hinder för ungdomarnas egna önskemål om utbild-

ning eller arbete.

Enligt Göteborg har andelen ungdomar med klart definierade och

komplexa problembilder ökat och därmed också behovet av samordnade insatser mellan socialtjänst/sjukvård och skola. anser

Göteborg

vidare att ytterligare en särskild grupp klarare utk ristalliungdomar serats, nämligen ungdomar med intellektuella handikapp som inte vill gå inom särskolans organisation och för vilka gymnasieskolans specialklassalternativ är för begränsade. Göteborg pekar också på gruppen elever med psykiska handikapp, som ex.vis

barndomspsyko-

tiska elever, för vilka alternativ inom särskolan inte är

tillräckliga eftersom dessa elever ofta har en mycket hög intellektuell kapacitet.

Ulricehamn anser att det är verkligt bekymmersamt med de ungdomar där man redan när de lämnar grundskolan kan konstatera att de kommer att vara i behov av arbetsvårdande insatser, kanske livet ut. Som det âr i dag kan de först få hanka sig fram på ungdomsplats i upp till två och ett halvt år och därefter på ungdomslag i ytterligare två år innan en riktig utredning kan göras. Jag anser att dessa ungdomar bör kunna remitteras till AMS direkt efter avslutad årskurs nio och att deras arbetvårdande insatser med vidhängande utredning

startar utan dröjsmål.

När det gäller siffrorna för ungdomslagen kan det tyckas anmärknings-

värt att antalet ungdomar i ungdomslag så litet antalet för överstiger

uppföljningsansvaret både när det gäller ungdomar med fysiska och in-

tellektuella med tanke

handikapp på att många av dessa ungdomar har

rätt till ungdomslag ända tills de fyller 25 år. Eftersom handikappbe-

varken i denna eller generellt

greppet utredning är entydigt kan orsaks-

sammanhangen inte heller beläggas.

Av alla utredningar i handikappsammanhang framgår det emellertid att handikappade ungdomar fortidspensioneras i alldeles for stor utsträckning. Utredningens enkätresultat motsäger inte detta påstående utan ger snarare belägg for det.

Eskilstuna säger att gruppen, som är omsorgsärenden, får dålig ser-

vice och blir ofta kvar tills de uppnår 25-årsgränsen medan bl.a.

Danderyd, Södertälje och Osteråker menar att ungdomslag ger dessa ungdomar en chans att komma ut på en vanlig arbetsplats. Göteborg säger att ungdomar med forståndshandikapp i hög utsträckning fått ungdomslagsplaceringar i privata företag och att de som haft ungdomslagsplcering vid kommunens förvaltningar vid uppnådda 25 år kunnat beredas lönebidragsanställning.

Orebro, särskilda projekt med ungdomslag: Alla ungdomar har placerats på arbetsplatser. Flertalet arbetar som vaktmästare/fastighetsskötare eller i affärer med lagerarbete, prismärkning och uppackning. Man har varit lite rädd for utvecklingsstörda, men med mycket information och personliga besök har det gått bra att placera dem på arbetsplatser. En stor fördel är att arbetet endast är fyra timmar per dag. Det gör det lättare for olika arbetsplatser att orka med och vilja ta emot ungdomarna.

Undervisningen är mycket viktig eftersom handikappet medför ett relativt kort närminne och de kunskaper som erhållits i bland annat Särskolan bleknar sker. Unfort om ingen regelbunden undervisning omfattar svenska, matematik, samhällskunskap, ardervisningen sker betslivsorientering och handikappmedvetande. Undervisningen i små grupper på grund av ungdomarnas svårigheter att koncentrera sig i stora grupper och ungdomarnas olika kunskapsnivåer.

Samarbetet mellan landsting, kommunen, arbetsförmedlingen och NBV är mycket viktigt när det gäller att underlätta de utvecklingsstördas anpassning på arbetsmarknaden.

1 1 Ett kommunalt och

nytt utbildningssysselsättningsansvar för ungdomar

under 20 år

U tredarens förslag

1. Att i 3 kap. skollagen fors in ett lagrum som fastslår ungdomars rätt till gymnasial utbildning och som för ungdomar under 20 år lägger ett p särskilt ansvar på Skolstyrelsen i hemkommunen att främja deras gymnasiala utbildning. i l 2. Nuvarande lydelse av 18 § 3 kap. skolagen: Genom Skolstyrelsen skall hemkommunen hålla sig underrättad om hur ungdomarna är sysselsatta. Har de inte stadigvarande sysselsättning genom studieri gymnasieskolan eller fast anställning eller på annat satt, skall hemkommunen själv eller genom andra erbjuda dem personlig studie- och yrkesvägledning samt kurser, praktik eller annan liknande verksamhet.

En klarare utbildningsprioritering bör fogas som tillägg till den citera-

de paragrafen i skollagen om uppfoljningsansvaret som föreslås lyda Målet for verksamheten skall vara att utifrån individuella förutsättningar och genom individuella utbildningsplaner i forsta hand skapa en beredskap hos den unge att så snart som möjligt övergå till gymnasiala studier.

3. Uppfoljningsansvarets mål och verksamhet bör ingå som en del av kommunens skolplaner som kommunfullmäktige skall fastställa vart tredje år. På så sätt omfattas även de ungdomar som inte befinner sig i den reguljära gymnasiala utbildningen av politikernas engagemangi utbildningsfrågor. F.n. ingår uppfoljningsansvaret inte i lagregleringen av skolplanen genom att endast skolformer omnämns.

1 1 . 1 Inledning

Efter inledningen kommer jag att disponera mina överväganden på följande sätt: - Det kommunala uppfoljningsansvaret och det kommunala sysselsättningsansvaret. - Ett nytt kvalitativt kommunalt utbildningsansvar.

Jag har i det Föregående visat det starka sambandet mellan det kommunala uppföljningsansvaret för 16- och 17-åringar och skolan. Jag har vidare visat hur uppfoljningsansvaret har uppfyllt det lagfasta sysselsättningsansvaret för de 16- och 17-åriga ungdomar som befinner sig utanför det reguljära utbildningssystemet och arbetsmarknaden. Verksamheten kan betecknas som en slags Växelstation och sluss för dessa ungdomar på vägen till utbildning eller arbete.

I det föregående har jag sammanfattat den uppföljande verksamheten som å ena sidan uppsökande, uppföljande och samordnande och å den andra orienterande, förberedande, kvalificerande. Jag har visat hur uppföljningsverksamheten har kunnat lotsa ungdomar, som inte hade sökt sig till utbildning, till en fullföljd gymnasieutbildning. Uppföljningsverksamheten har tydligort det nära sambandet mellan ungdo-

mars socialisation och personlighetsutveckling och deras möjligheter att

tillgodogöra sig utbildning.

En för alla innebär att det är där som merparten av da-

gymnasieskola gens ungdomar skaffar sig en gymnasieutbildning. Skolan har, förutom

familj och fritid, blivit den viktigaste platsen för ungdomars socialisation.

Jag har redogjort för hur uppföljningsverksamheten arbetar med ett

vidgat kompetens- och utbildningsbegrepp. Jag har därvid föreslagit att

uppfoljningsåtgärderna bör kompletteras med kompetensgivande upp-

gifter för att i form av individuella utbildningsplaner göra det möjligt_ for fler ungdomar att skaffa sig en gymnasial kompetens.

Det är emellertid viktigt att understryka, att skolans allt större ansvar för ungdomars utveckling och socialisation som följer av att de flesta tonåringar befinner sig där inte kan uppbäras ensamt av skolan. I generell bemärkelse är skolan ett resultat av samhällets utbildningsambi-

tioner för sina ungdomar. På lokal nivå är varje skola beroende av det omgivande samhällets ambitioner och förmåga att uppfylla de övergripande utbildningsmålen. Den lokala skolan är en del av det lokala nätverk som utgörs av individerna i det omgivande narsamhället, deras familjer, fritidsutbudet, föreningslivet, näringslivet och den politiska verkligheten. En gymnasieskola för alla ställer krav på det omgivande samhället. Många skolfrägor ar i lika hög grad samhällsfrågor.

Det nu anförda föranleder mig att föreslå att de mycket tydliga och ovill-

korliga målformuleringar som Skollagens reglering av det kommunala

uppföljningsansvaret innebär, nu bör kompletteras med lika entydiga formuleringar om hemkommunens ansvar för ungdomars gymnasieutbildning.

Jag anser att förslaget överensstämmer med och egentligen är en förut-

sättning för genomförandet av de grundläggande principerna för en likvärdig skola i ett mera decentraliserat och målstyrt skolsystem som formulerats av statsrådet Persson i propositionen (1989/90:41, UbU 9, rskr 58) om kommunalt huvudmannaskap för lärare, skolledare, biträdande skolledare och syofunktionärer.

Skollagens reglering av uppföljningsansvaret har karaktären av en

ramlag. Detaljregleringen har skett i statsbidragsförordningen. Den schablonisering av statsbidragen till skolan som aviseras i nyssnämnda proposition föranleder utredningen att föreslå att detaljregleringen genom statsbidragsgivningen till uppföljningsverksamheten upphör. Sam-

tidigt föreslâr jag en samordning av uppföljningsåtgärder med gymna-

siala utbildningsformeri form av individuella utbildningsplaner.

Schablonisering av bidragsgivning ökar den lokala friheten att utforma

den praktiska verksamheten. Det ger möjligheter till större anpassning till lokala och individuella behov. Samtidigt förloras det omedelbara sambandet mellan kostnader och bidragsgivning som kan ses som en garanti för en viss mininivå av verksamhet som tillgodoser allas behov. Ju större schabloniseringen är och ju större verksamhetsområden eller ju fler individer schabloniseringen avser, desto viktigare är det att garantera miniminivån för marginella eller särskilda behov.

En likvärdig skola i ett målstyrt skolsystem garanteras, enligt skolministern i den nämnda propositionen, av läroplaner, uppföljning och ut-

värdering, behörighetsregler for skolans pedagogiskt professionella per-

sonal, lärarutbildning och lärarfortbildning samt specialdestinerade

statsbidrag.

I den framtida treåriga gymnasieskolan som skall vara en gymnasieskola for alla ungdomar bör staten ställa garanterier för likvärdighet for de resurssvaga eleverna. Detta bör kunna göras som i utbildningsmässigt dag i form av särskilda stödinsatser inom ramen for de reguljära studievägarna. Men i framtiden bör det också kunna göras genom erbjudanden av individuella utbildningsplaner som jag har föreslagit. Förslaget innebär inte bara en organisatorisk förändring utan även ett mera individrelaterat arbets- och förhållningssätt som på sikt bör kunna prägla

en allt större del av gymnasieskolans verksamhet.

Föreliggande uppdrag kompliceras av ytterligare en faktor till vilken hittills inte har behövt tas när det gäller reformer inom den frihänsyn villiga skolformen. Det gäller i vilken utsträckning hänsyn skall tas till

de ungdomar som befinner sig utanför gymnasieskolan.

att utveckla min syn på hur den nuvarande kommunala Jag kommer bör utvidgas till en

välfärds- och sysselsättningsgarantin för ungdomar

och rättighet for ungdomar att få en gymnasial utbildning. Detgaranti ta är en nödvändig förutsättning, enligt min mening, for att kommunerna i ett decentraliserat och målstyrt utbildningssystem på ett målinriktat sätt skall kunna samordna de resurser som behövs for att alla ungdomar under tjugo år skall kunna få del av en gymnasial utbildning.

Skollagens reglering av uppfoljningsansvaret gäller hemkommunens

alla ungdomar under 18 år. I mina forslag utgår jag från oförändrad reg-

lering av kommunens uppfoljningsansvar. Som jag redan har framhållit bör kommunen ta ett större ansvar for de egna ungdomarnas gymnasieutbildning. Detta ansvar bör omfatta alla ungdomar under 20 år.

1 1.2 Det kommunala och det

uppföljningsansvaret kommunala sysselsättningsansvaret

Det kommunala uppföljningsansvarel

Genom Skolstyrelsen skall hemkommunen hålla sig underrättad om hur ungdomarna är sysselsatta. Har de inte stadigvarande sysselsättning genom studier i gymnasieskolan eller fast anställning eller på annat sätt, skall hemkommunen själv eller genom andra erbjuda dem personlig studie- och yrkesvägledning samt kurser, praktik eller annan liknande verksamhet (18 § 2 p. 3 kap. skollagen).

Det kommunala uppföljningsansvaret for 16-17-åringarna är en ovill-

korlig skyldighet for hemkommunen oavsett om det är gymnasiekom-

mun eller ej.

Det kommunala uppföljningsansvaret för arbetslös under 18 år ungdom består av flera lagfästa skyldigheter for kommunen, nämligen 1. att söka upp och kontinuerligt hålla sig underrättad om alla ungdomars sysselsättning (informationsansvaret)

2. att, om den unge inte har stadigvarande sysselsättning i form av regul-

jära gymnasiestudier eller fast arbete, erbjuda studie- och yrkesoriente-

ring och sysselsättning i form av kurser, praktik eller arbete (åtgärds-

ansvaret).

Skolstyrelsens skyldighet att hålla sig underrättad

(informationsansvaret)

Informationsansvaret bygger på skollagens föreskrift (18 § 2 p. 3 kap.

skollagen) att hålla sig underrättad om ungdomars sysselsättning men

även att erbjuda studie- och Informationsansvaret

yrkesorientering.

omfattar alla ungdomar 18 årsåldern som

upp till fullort skolplikten.

Det är uppfoljningspopulationen.

Informationsansvaret är en klart avgränsad uppgift och utgör förutsätt-

ningen for att hemkommunen skall kunna fullgöra det utbildnings- och

sysselsättningsansvar som jag har föreslagit. Verkställigheten av infor-

mationsskyldigheten kan hemkommunens skolstyrelse inte delegera

till annan till skillnad från erbjudandet om t.ex. studie- och yrkesorientering.

Att hemkommunens skolstyrelse även i fortsättningen skall åläggas informationsansvaret for alla ungdomar under 18 år anser jag vara av central betydelse. Den redovisning som sedan 1983 har varit kopplad till statsbidraget har av många kommuner ansetts vara betungande. Den har emellertid givit möjligheter till en samlad och kontinuerlig resultatmätning av uppfoljningsverksamheten - och indirekt av gymnasieskolan - som varit av stort värde.

Mina forslag till riktlinjer i ett senare avsnitt i detta betänkande för ett nytt informationssystem innebär att informationsskyldigheten integreras med gymnasieskolans informationssystem. Hanteringen kommer att förenklas ur kommunernas synpunkt. Jag kommer att föreslå att redovisningen görs per hemkommun och inte enbart per gymnasiekommun.

För att man i varje kommun skall kunna folja graden av måluppfyllelse for en gymnasial utbildning for alla ungdomar bör informationssystemet for skolan omfatta hela ungdomsgruppen till 20 år med uppgift om vilka som befinner sig i gymnasieskolan. För att fullgöra informationsskyldigheten måste kommunerna även i fortsättningen hålla sig underrättade om utbildnings- och sysselsättningssituationen for ungdomar under 18 år. Detta menarjag är en förutsättning för att alla kommuner, vare sig de har gymnasieskola eller cj, skall kunna få underlag for de eg-

na skolplanerna och vara delaktiga i beslut avseende de egna ungdo-

marnas gymnasieutbildning.

Detta innebär också att hemkommunens skolstyrelse får information om individuella utbildningsplaner, studievägstillhörighet, studieavbrott och övrig information av betydelse for de egna ungdomarnas gymnasiestudier.

Skolstyrelsens uppsökande och uppföljande skyldighet

Om kommunens informationsansvar hade inneburit en ren skyldighet att passivt registrera ungdomarna skulle det inte finnas någon anledning for staten att vare sig reglera eller ge bidrag till en sådan uppgift.

Som jag flera gånger påpekat. är det unika for Sverige att informationsskyldigheten har kopplats till en uppsökande och uppföljande skyldighet gentemot hemkommunens ungdomar under 18 år. Denna uppgift blir aktuell for de ungdomar som inte befinner sig i reguljär utbildning. Att ett erbjudande om studie- och yrkesorientering och möjlighet till praktik och arbete dessutom har knutits till denna uppgift ger verksam-

heten förutsättning att uppfattas som ett aktivt engagemang och inte

som ett intrång i familjens integritet. l studie- och yrkesorienteringen ingår ofta en utredande, samordnande och planerande funktion.

Hemkommunens skolstyrelse bör, enligt min mening, vara huvudman för uppfoljningsverksamheten. Det innebär stora fördelar vid samordning av insatserna och uppbyggnaden av nätverk for dessa ungdomar, ett arbete som främst bör ske i den unges hemkommun.

Utmärkande for uppfoljningsverksamheten är att den är inriktad enbart på denna grupp ungdomar. Det kan tyckas vara en snäv avgränsning men i denna ålder befinner sig ungdomar i ett av människans känsligaste och intensivaste utvecklings- och uppbrottsskeden. För dei något avseende resurssvaga är risken for en negativ utveckling särskilt stor i denna utvecklingsperiod i livet samtidigt som påverkansmöjligheterna for en positiv utveckling är minst lika stora.

Det är framför allt det aktiva uppsökandet och uppfoljandet som i praktiken garanterar att alla ungdomar mellan 16 och 18 år nås av samhäl-

lets utbildningserbjudanden. Denna princip slogs fast både av Syssel-

sättningsutredningen och i SLA-betänkandet och i den därpå följande propositionen. Den byggde på medvetenheten om hur viktigt det är att söka upp och aktivera alla ungdomar i en ålder då personlighetsutvecklingen är så snabb både på gott och ont.

Jag har for närvarande svårt att se att denna aktiva uppsökande verksamhet skall kunna överskrida gränsen for myndighetsålderns inträdande. Min uppfattning är, att med myndighetsåldern följer ett större mått av ansvarstagande for de egna besluten liksom även en större valfrihet.

Skolstyrelsens åtgärdsskyldighet

Sysselsättningsansvaret består som tidigare nämnts enligt skollagens 3 kap. 18 § av en skyldighet att erbjuda kurser eller praktik som enligt tillämpningsförordningen så snart som möjligt bör leda till reguljär utbildning eller arbete.

Samhället i form av hemkommunens skolstyrelse står därigenom som garant för ungdomarnas valfrihet mellan utbildning och arbete.

Verkställigheten av uppföljningsåtgärderna kan, enligt lagen, delegeras till annan. De föreslagna individuella utbildningsplanerna bör, eninnehålla moment av kompetensinriktad ligt vad jag har föreslagit,

gymnasial utbildning. Dessa kan fullgöras i gymnasieskola, kommunal

vuxenutbildning, inom ñlialförelagd gymnasieutbildning eller på det

sätt lokala och regionala förutsättningar medger.

Sysselsättningsansvaret

som i direktiven till denna utred- Jag instämmer med föredraganden ning framhåller att alla ungdomar inte kan förutsättas skaffa sig en

direkt efter grundskolan. Han understryker att gymnasial utbildning

ambitionsnivån för dessa ungdomar skall vara densamma som för alla ungdomar under 20 år, nämligen att ge förutsättningar for individuell

utveckling och yrkesförberedelse.

Kommunerna har sedan 1970 fått ett allt större sysselsättningsansvar

för sina invånare. Denna trend är särskilt markant när det gäller ungdomar under 20 år och sedan 1984 har ungdomarnas sysselsättningsgaranti varit en lagfäst skyldighet.

Oavsett om ungdomarna efter fullgjord skolplikt vill fortsätta direkt till gymnasiala studier i någon form eller söka sig ut på arbetsmarknaden åligger det Skolstyrelsen i hemkommunen att stödja dem. Av detta följer att som Skolstyrelsen skall svara för inom ramen för de

ungdomsplatser,

individuella utbildningsplanerna, fyller dubbla funktioner. Deras syfte är bl.a. att ge ungdomarna den erfarenhetsbas utifrån vilken dessa, med stöd av vägledning och andra åtgärder, skall kunna besluta sig för fortsatt utbildning eller arbete. U ngdomsplatserna kan således både moti-

vera för fortsatta studier men även fungera som arbetsmarknadspolitiskt instrument.

Ungdomsplatserna är det enda arbetsmarknadspolitiska instrument som står till buds för 16- och 17-åringar och det är därför viktigt att den sistnämnda funktionen respekteras. För att frivilligheten i valet mellan utbildning och arbete skall vara en realitet måste det även i fortsättningen finnas åtgärder iör att förverkliga ungdomarnas önskemål om arbete.

Jag vill således starkt understryka vikten av att samhället även i fortsättningen värnar om dessa ungdomars rätt att söka arbete eftersom gymnasiala studier är frivilliga. Ungdomarna bör således, liksom i dag,

ha rätt att vända sig till arbetsmarknadsmyndigheterna för att söka ar-

bete på den öppna arbetsmarknaden.

Ungdomar i 16 och 17 års ålder bör, liksom hittills, om de så önskar kunna anvisas ungdomsplatser inom ramen för en individuell utbildnings-

plan. Utbildningsplanen kan därvid i enskilda fall bestå av en större an-

del praktik i form av t.ex. ungdomsplats och andra vägledande åtgärder. En sådan individuell utbildningsplan kan också innebära samordnade

insatser med andra kommunala förvaltningar, t.ex. socialtjänsten, eller

med arbetsförmedlingen.

Ungdomar 18 år och äldre som är arbetslösa övergår till arbetsförmedlingens ansvar för åtgärder. En viktig skillnad som kan påverka samarbetet omkring ungdomarna i den enskilda kommunen är att arbetsförmedlingen inte är primärkommunal utan statlig. En annan är arbets-

förmedlingens målsättning för åtgärder, att de skall leda till reguljärt

arbete.

För de arbetslösa 18- och IQ-åringarna fick kommunerna 1984 ett åtgärdsbundet och lagfäst sysselsättningsansvar genom lagen om ungdomslag. Sedan den 1 juli 1989 är ett liknande åtgärdsansvar knutet till lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentlig arbetsgivare. Den lokala arbetsförmedlingen anvisar ett arbete eller en åtgärd men i sista hand ankommer det på kommunen att skaffa fram den sär-

skilda inskolningsplats som den unge har rätt till när alla andra möjlig-

heter till arbetsplacering uttömts.

Det nya med inskolningsplatserna är, att ungdomarna erbjuds heltidsarbete på hela arbetsmarknaden med reguljära arbetsuppgifter och med löner. Detta innebär att ungdomar på särskild inmarknadsmässiga skolningsplats, till skillnad från anställningen på ungdomsplats, bl.a. ges möjlighet till egen försörjning.

Rätt till inskolningsplats har den som fyllt 18 år eller den 17-åring som har fullgjort en minst tvåårig gymnasial utbildning.

Samverkan skola-arbetsförmedling

Jag har i uppdrag både att klargöra gränsdragningen mellan skolans och arbetsmarknadsmyndigheternas ansvarsområden och att föreslå bättre samordnings- och samarbetsmöjligheter dem emellan. Jag skall därvid enligt direktiven betrakta 16- till 19-åringarna som en helhet.

Jag återkommer till samordningsfrågorna i kapitel 15 då jag pekar på arbetsformedlingsnämnderna som ett möjligt samordningsforum for åtgärder for arbetslös ungdom.

Jag har i hela utredningsarbetet vägletts av den övergripande principen att skolan och arbetsmarknadsmyndigheternas åtgärdssystem inte bör betraktas som ömsesidigt uteslutande utan som komplement till varandra.

18-årsgränsen betraktas ofta som en avgörande gräns inte bara därför att individen blir myndig utan därför att den t.ex. avgör gränsdragningen mellan kommunalt och statligt åtgärdsansvar och mellan utbildning och arbete.

Ur individens synpunkt torde denna gräns sällan vara en negativ företeelse. Inte heller har det under utredningsarbetet framkommit uppgifter som tyder på att den lägger sådana hinder i vägen for arbetet med ungdomarna att jag anser det vara befogat att föreslå några centrala direktiv som föreskriver samordning. Jag vill däremot starkt understryka vikten av att skolan och arbetsmarknadsmyndigheterna på det lokala och även det regionala planet aktivt söker finna former for samverkan med varandra.

Den individuella utbildningsplanen inom uppföljningsansvaret - och de åtgärder som ryms inom denna - bör, som jag har betonat i det föregående, innehålla kompetensgivande gymnasial utbildning. När den unge vid 18 års ålder övergår till arbetsförmedlingens ansvar blir arbete det primära målet. Men det hindrar inte och förekommer ofta att arbetsförmedlingen prioriterar utbildning som ett led på vägen till arbete. Utbildning är således ett medel i förmedlingsarbetet även om arbetsmarknadsutbildning företrädesvis ges dem som fyllt tjugo år.

Samplaneringen med arbetsförmedlingen är så viktig, både för skolan som helhet och för uppföljningsverksamheten i synnerhet, att det bör vara en självklarhet. När det gäller det enskilda fallet bör den individuella utbildningsplanen vara ett värdefullt planeringsinstrument som bör tillvaratas bättre än hittills i en närmare samverkan mellan respektive myndighets tjänsteman. Arbetsförmedlingen bör kunna delta i planeringen för den enskilde på ett mycket tidigare stadium än 18årsgränsen liksom uppföljningsfunktionaren vid behov bör kunna följa upp en individuell utbildningsplan efter IS-årsgränsen.

Det bör således vara möjligt att vid behov kunna få fortsätta en påbörjad åtgärd inom uppföljningsansvaret fram till tjugoårsåldern. Av utredningens undersökningsresultat att döma är antalet ungdomar som har behov av detta litet och motiverar vare sig särskild reglering eller särskild statsbidragstillskott.

Ett positivt exempel på flexibilitet myndigheterna emellan är den möj-

lighet 17-åringar har att få inskolningsplatser om de har fullort en

minst tvåårig gymnasial utbildning.

11.3 Ungdomars rätt och kommuners ansvar för

gymnasial utbildning

I en rapport Den kommunala sjalvstyrelsen, jämlikheten och variationerna mellan kommunerna utarbetad inom civildepartementet, analyseras begreppen självstyrelse och jämlikhet. Det är viktigt, påpekas det i rapporten, att de svaga grupperna i kommunen garanteras solidaritet, jämlikhet och rättvisa. Detta är enligt min mening en av de centrala frågeställningarna när vi nu står inför förverkligandet av en framtida

gymnasieskola for alla samtidigt som en schablonisering av statsbidragen och en decentralisering av skolväsendet skall genomföras.

Hur ser samhällets utbildningsgaranti uti dag? I 1989 års regeringsforklaring står Alla ungdomar under 20 år skall beredas plats i gymnasieskolan.

Det är viktigt att klargöra vem som är bärare av den politiska målsättningen att alla under tjugo år skall beredas plats i gymnasieskolan.

Mellan sju och sexton års ålder är grundskolan obligatorisk: både for samhället/kommunen som anordnar den och for föräldrarna/eleverna som avnämare.

När ungdomarna fyller sexton år upphör obligatoriet. Gymnasieskolan är frivillig, både for samhället/kommunen som utbildningsanordnare och for ungdomarna. Ungdomarna förutsätts välja mellan fortsatt utbildning och arbete.

Sedan 1981 är gymnasieskolan dimensionerad for mer än 100 procent av lö-åringarna. Det finns en partipolitisk samsyn att gymnasieskolan skall dimensioneras så att alla ungdomar under tjugo år kan beredas plats i gymnasieskolan. I riksdagsuttalandena finns emellertid också den realistiska begränsningen att dimensioneringen och utbildningsutbudet måste ta vissa hänsyn till arbetsmarknadens behov och kommunernas möjlighet och förmåga att anordna gymnasieutbildning.

Interkommunal samverkan och samråd

Gymnasieskolans dimensionering har både en kvantitativ och en kvalitativ aspekt. Den senare består i studievägsutbudet. Somjag har visati

det föregående söker många ungdomar till gymnasieskolan med en rela-

tivt snäv yrkesinriktning. Den enskilda gymnasieskolans möjlighet att tillgodose dessa önskemål är begränsad. Eftersom en viktig övergripande målsättning är att trygga elevunderlaget och därmed kvaliteten för

den i regionen befintliga gymnasieskolan kan inte alla kommuner till-

låtas att anordna egen gymnasieutbildning. Denna aspekt får under 1990-talet skärpt aktualitet när ungdomskullarna minskar.

Gymnasieskolans utbildningsutbud i en gymnasieregionen bygger dels på statliga beslut och dels på beslut av den kommun där gymnasieskolan finns. I vissa fall medges yrkesinriktad filialutbildning i annan kommun än gymnasieskommun.

Jag förutser att med en decentralisering av ansvaret for gymnasieskolan kommer betydelsen av samverkan och samråd mellan kommunerna ansvar for i en gymnasieregion att öka. Med detta följer också ett vidgat att skaffa sig kunskaper, både om verksamheten som sådan men också om dess effekter och om graden av måluppfyllelse.

Utbildnings- och sysselsättningsgaranti

att påta sig ett vidgat ansvar for När det gäller kommunernas möjlighet de egna ungdomarnas gymnasiala utbildning bör det påpekas att hälften av kommunerna i riket har gymnasieskola. Ytterligare en femtedel har ñlialanknutna yrkesinriktade gymnasiala studievägar med begränsade studievalsmöjligheter. Den kommunala vuxenutbildningen, som f.n. finns i samtliga av rikets kommuner utom två, har goda möjligheter att anordna såväl teoretiskt inriktade kurser i basåmnen som yrkesinriktade kurser motsvarande gymnasieskolans moduler. Det är enligt min mening viktigt att den kommunala vuxenutbildningen utnytt-

jas som utbildningsanordnare for de individuella utbildningsplanerna.

Härigenom ökar möjligheterna radikalt att kunna erbjuda utbildning på hemorten. Det bör ankomma på länsskolnämnderna att vid fördelningen av resurser till kommunal vuxenutbildning särskilt uppmärksamma dessa behov.

Alla kommuner i har ett uppfoljningsansvar och alla utom ca

Sverige

fem har någon form av I alla kommuner finns

uppfoljningsverksamhet.

det socialtjänst. I alla kommuner utom fem finns det en arbetsförmedoch antal är 270. I alla kommuner

ling arbetsformedlingsnåmndernas

finns det en grundskola.

har varit hemkommunens ansvar for de En viktig fråga for utredningen egna ungdomarnas utbildning och arbete i annan kommun som är gym-

nasiekommun. Vilka krav kan hemkommun utan gymnasieskola ställa

på gymnasiekommunen och vilka garantier måste gymnasiekommunen

ge, t.ex. när det gäller dimensionering och utbildningsutbud, arbetssätt, elevvård, Skolmåltider och skoltransporter?

Som en konsekvens av att uppfoljningsansvarets åtgärdsprogram samordnas med kommunernas gymnasiala utbildningsformer finns det, enligt min uppfattning, anledning att ompröva den utbildningsgaranti som skall ta över delar av den sysselsättningsgaranti som finns inbyggd i uppfoljningsansvaret. Detta bör vara en självklarhet for att förverkliga begreppet en gymnasieskola for alla.

För egen del anser jag att en utbildningsgaranti bör innebära i att alla ungdomar har rätt till en gymnasial utbildning i: att alla kommuner har ett ansvar for att deras ungdomar bereds möjligt att skaffa sig en gymnasial utbildning t att alla kommuner har ett ansvar for att deras ungdomar får det stöd de behöver för att genomföra en gymnasial utbildning.

Min uppfattning är att de kunskaper och färdigheter och den personliga kompetens som en fullfoljd gymnasial utbildning avser att ge blir allt viktigare for den enskilde i både arbete och medborgarroll. Individen behöver också kompetens och kunskaper för att utvecklas personligt och socialt, for att kunna skapa det egna nätverket omkring den personliga tillvaron som i dag är nödvändigti en alltmer tekniñerad och församhälleligad värld. Samhället i form av hemkommunen måste ta på sig ett större ansvar än hittills för att stödja individen att skaffa sig gymnasieutbildning.

Det är min starka övertygelse att hur god vilja skolans personal än har att åstadkomma en gymnasieskola for alla så kan den inte göra det ensam. Skolan är en levande organism i samspel med det omgivande samhället och för att åstadkomma en så stor förändring behövs det omgivande samhällets stöd för detta. Det gäller både familj, arbetsliv och politiker.

En lagfäst rätt till gymnasial utbildning

Jag har prövat möjligheten att i kommunallagen införa ett särskilt lagrum om kommunens särskilda ansvar for ungdomarnas utbildning och

sysselsättning analogt med det yttersta ansvar for kommuninvånarnas

välfärd och det därtill knutna särskilda ansvar for barn och ungdom som kommunen har enligt socialtjänstlagen. Jag har emellertid stannat infor att for närvarande fororda att en formulering om ungdomars rätt till gymnasial utbildning och kommunens ansvar att främja ungdomars gymnasiala utbildning förs in i skollagen.

En lagfäst rätt för ungdomar och ansvar for kommuner när det gäller gymnasial utbildning bör införas i 3 kap. skollagen som gäller skolplikten och rätten till utbildning. Lagregleringen av uppfoljnings- och sysselsättningsansvaret finns i detta kapitel av skollagen. Den föreslagna

lagformuleringen bör ersätta den nuvarande formuleringen i 7 § 5 kap.

skollagen enligt vilken den som uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor har rätt atti mån av plats få utbildningi gymnasieskolan.

Mitt forslag till den övergripande lagbestämmelsen om det gymnasiala utbildningsansvaret i skollagen lägger ansvaret for ungdomars utbildning på hemkommunens skolstyrelse på samma sätt som det redan åligger hemkommunens skolstyrelse när det gäller uppföljningen och sys-

selsättningen. Skolstyrelsen får genom den kontinuerliga information

som den skaffar sig via informationssystemet möjlighet att vidta de åt-

gärder som är nödvändiga.

Ett lagfäst ansvar för de egna ungdomarnas gymnasiala utbildning utgör också grunden for en kommunal samverkan som bygger på gemensamt ansvarstagande och kunskaper om verksamhetens mål och möjligheter.

12 för individuella

Statsbidrag

utbildningsplaner och kommunernas

informationsansvar

U tredarens förslag

1. Statsbidraget for uppfoljningsåtgärder, som omfattar resurser beräknade inom nuvarande anslaget Bidrag till åtgärder inom kommunernas uppfoljningsansvar för ungdom under 18 år m.m. samt resurser for vissa LA-kurser och viss gymnasial schabloni-

lärlingsutbildning,

seras.

2. Bidraget samordnas med driftbidragen for gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen, varvid resurser för individuella utbildningsplaner beräknas särskilt. Inom den föreslagna resursramen beräknas särskilda medel for kommunernas informationsansvar.

12.1 Integrering av statsbidraget för i uppföljningen gymnasieskolans och kommunala

den

vuxenutbildningens statsbidragssystem

Efter mina inledande resonemang kommer jag att disponera mina överväganden på följande sätt - och

bakgrund anslagsutveckling

- en

schablonisering: probleminventering

statsbidragskonstruktion -

statsbidragsberäkningar.

I prop. (1989/90:41) om kommunalt huvudmannaskap for lärare, skolle-

dare, biträdande skolledare och syofunktionärer anger foredraganden

att ett av medlen att garantera en likvärdig skola är specialdestinerade statsbidrag. Hänsyn skall därvid tas till sådana variabler som regionala skillnader och andra strukturella faktorer som bidrar till kommuners skiftande behov av resurser for skolverksamhet samt till resursbehovet hos elever med särskilda behov.

Till detta bör också, enligt det föredragande statsrådet Persson, kopplas en utvärdering som avser skolans ekonomi och organisation och som kan ge en bild av de samlade resurser, kommunala såväl som statliga, som avdelas för skolan och hur de används.

Mot denna bakgrund och med den utveckling från en regelstyrd till en målstyrd skola som fastslagits genom riksdagens beslut med anledning av styrpropositionen (prop. 1988/8931, UbU 7, rskr 95) anser jag att det är naturligt att föreslå att de fyra anslagsposterna inom statsbidraget

för uppföljningsåtgärder fors samman till ett enda bidragsrum.

Med den decentralisering och avreglering som eftersträvas och den integration av uppföljningsåtgärderna i gymnasial utbildning som jag har föreslagit följer, enligt min mening, att bidragsrummet for dessa åtgärder bör samordnas bättre med driftbidragen for gymnasieskolan och för den kommunala vuxenutbildningen.

Jag föreslår därför att statsbidraget för uppfoljningsåtgärder och beräkningen härför integreras med driftbidragen for gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen och att platser för individuella studie-

planer beräknas inom ramen for dessa utbildningsformers dimensione-

ring.

Följden härav blir att resurser för individuella utbildningsplaner beräknas som en särskild anslagspost inom ramen for driftanslagen for gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. En särskild resurs beräknas för kommunernas skyldighet att hålla sig underrättad om ungdomars sysselsättning.

12.2 Bakgrund: Anslagsutveckling m.m.

Statsbidraget till uppföljningsansvaret hade fr.a. i början (1983) en konjunkturutjämnande funktion för att lindra effekterna av arbetslöshet

for de yngsta nytillträdande på arbetsmarknaden. Dessutom syftar det till att garantera kvaliteten på de särskilda insatser som enskilda ungdomar behöver samt att bestrida kostnaderna for den informationsinsamling om ungdomarnas situation som skollagen föreskriver.

Därför delades anslaget upp på flera verksamhetsrelaterade anslagsposter:

a) uppfoljningsprogram, helt och halvt max. sex veckor vägledning

och administration b) ungdomsplatser max. sex månader, bidrag utbetalas till arbetsgivare per redovisad dag

c) utbildningsinslag max. en dag per ungdomsplatsvecka, bidrag ut-

betalas till Skolstyrelsen per redovisad dag

d) handledarutbildning, utbetalas till Skolstyrelsen per redovisad

dag.

Den anslagspost som överskridits under alla år sedan 1983 är det allmänna bidraget till vägledningsinsatser och administration. Anslagsposten for ungdomsplatser har däremot i stort sett hållit sig inom beräkningsramen. Under senare år har de anslagna resurserna for ungdomsplatser inte helt och hållet. utnyttjats Anslagsposten for utbildningsin-

satser liksom for handledarutbildning har till fullo. aldrig utnyttjats

När statsbidrag infördes den 1 juli 1983 kopplades beräkningsgrunden

for alla åtgärder till ungdomsplatserna enligt förebild från arbetsmarknadsområdet. Under årens lopp har det visat sig att de olika åtgärderna har anordnats i olika Stora lokala

omfattning. och regionala variationer

har noterats liksom även förändringar över åren. for Resursuttagen uppfoljningsprogrammen har ökat bl.a. därför att uppfoljningsprogram-

mens intensifierade studie- och har en nyckelfunktion

yrkesorientering

for att lotsa ungdomarna till olika verksamheter och åtgärder. Andelen

ungdomsplatsplaceringar har minskat samtidigt som utbildningsinsla-

gen, som är kopplade till dem, anordnas i allt större utsträckning framför allt for att komplettera brister i baskunskaper. Denna skall inte forväxlas med LA-kurs eller andra utbildningsåtgärder inom gymnasieskolan.

Verksamheten detaljstyrs idag genom statsbidragsforordningen. Rap-

portskyldigheten är ett villkor för erhållandet av statsbidrag. Rekvisi-

tion, redovisning, rapportering och utvärdering hanteras av skolöver-

är prestationsbundet och utgår for utförd del av styrelsen. Statsbidraget verksamhet. Kommunerna anser att det detaljerade rekvisitionsförfarandet i kombination med den månadsvisa avrapporteringen är betungande. Statsbidragstäckningen för åtgärderna av enkätsvaren att döma beräknar vara ca tre fjärdelar. Enkätsvaren var inte tillutredningen räckligt fullständiga for att ge ett tillförlitligt underlag.

Motivet for att ålägga kommunerna ett så detaljerad rekvisitions-, redovisnings- och rapporteringsansvar var att hela anslaget var förslagsvis

således enligt behov. Åtgärderna ansågs vara

beräknat, bidrag utgick av arbetsmarknadskaraktär varfor det krävdes ett informationsunderjämföras med arbetsmarknadsmyndigheterna. Dessutom lag som kunde var man om den signalgivande funktion avseende förändangelägen i arbetsmarknadssituationen som information från uppföljningsringar ansvaret kunde fylla.

statsbidraget har varit konstruerat som ett renodlat verksamhetsbi- Både den ökade dimendrag. Varje förändring i varje åtgärd får utslag. av och den förbättrade arbetsmarknadssi-

sioneringen gymnasieskolan

tuationen har automatiskt slagit igenom på statsbidragen till uppföljningsansvaret.

har inte räknats upp for löne- och prisutveckling. Detta statsbidraget kännbart del. Från att 1983 ha har varit särskilt för ungdomsplatsernas haft en 60 procentig statsbidragstäckning är den i dag nere på ca 37 procent. är eljest 50 procent för arbets- Den lägsta statsbidragstäckningen marknadsåtgärder.

av statsbidraget men har el- RRV har föreslagit en ökad schablonisering

jest inga andra forslag till förändringar när det gäller verksamheten på

lokal nivå än att verksamheten borde planeras bättre med hänsyn till ungdomarnas olika behov.

12.3 av statsbidraget för uppföljande schablonisering

åtgärder

I avsnitt redovisade jag mina forslag för en framtida an-

föregående

av uppfoljningsansvaret. Jag delade därvid in det nuvasvarsfördelning

rande uppfoljningsansvareti ett

- avseende

informationsansuar alla ungdomar utanför gymnasieskolan

under 18 år med fullgjord skolplikt, till vilket kopplas den uppsökande och uppföljande funktionen och visst erbjudande om studie- och yrkesorientering; - åtgärdsansvar till vilket de individuella utbildningsplanerna knyts.

Jag har vidare föreslagit att ansvaret för bägge de nu nämnda funktionerna skall vila på hemkommunens skolstyrelse.

Jag anser att en schablonisering inom vissa gränser bör prövas.

Hittills har verksamheten styrts av skollag och framförallt statsbidragsförordningen. Jag har föreslagit att skollagsregleringen bibehålls och utbildningsgarantin i denna förstärks och kompletteras.

I den nuvarande statsbidragsförordningen reglerar dels informationsskyldigheten, dels rekvisition, och utbetalning. En schablo- avstämning nisering medför att detaljregleringen slopas.

Då arbetet med schablonisering av skolans statsbidrag pågår inom ut-

bildningsdepartementet begränsar jag mig till att ta upp principiella

frågeställningar i detta sammanhang. De utgör då underlag för rege-

ringens ställningstagandet om den slutliga utformningen av statsbidragsgivningen till skolväsendet.

Schabloniseringen av statsbidragsgivningen till ett nytt, mera renodlat

uppföljningsansvar samt till individuella utbildningsplaner innebär, att

det hittillsvarande fristående statsbidraget för uppföljningsåtgärder

omstruktureras i två steg. Det första är, att den nuvarande detaljregleringen som knutits till de fyra anslagsposterna slopas. Det andra består i att detta bidragsrum förs in under driftbidragen för gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen.

I det följande analyserar jag några av de konsekvenser som detta medför.

Informationsansvaret och uppsökande och uppföljande skyldigheten

Som tidigare har redovisat hör till uppfoljningsansvarets informajag funktion vari ertionsskyldighet en uppsökande och uppföljande ingår av studie- och yrkesorientering. Informationsansvaret omfatbjudande tar alla från skolpliktens upphörande till 18-årsdagen och ungdomar kan inte delegeras till annan av hemkommunens skolstyrelse.

I ett framtida med schabloniserad statsbidragsgivning bör medel system beräknas och särskilt avsättas for detta ändamål. De bör disponeras av hemkommunen vilket inte torde erbjuda några större problem då jag utgår från att driftbidragen for gymnasieskolan och komvux slås ihop till en schablon.

Å tgärdsansvaret

Åtgärdsansvaret består av, som jag har redovisat tidigare, erbjudanden

om studie- och yrkesorientering och det som i skollagen uttrycks som erom kurser och praktik. Jag har tidigare definierat detta som bjudanden orienterande, förberedande eller kvalificerande samt kompetensgivande verksamhet som samordnas i individuella utbildningsplaner. Den kvalificerande inriktningen omfattar komplettering av baskunskaper medan den delen omfattar studier inom gym-

kompetensinriktade gymnasiala

nasieskola eller den kommunala vuxenutbildningen.

for bör vara den individuella utbildnings-

Bidragsgrund statsbidraget

och dess innehåll. Schabloniseringen bör innebära att den som planen

anordnar den verksamhet som överenskommits i den individuella pla-

nen får hela eller delar av bidraget. Det kan också i förekomdisponera mande fall gälla arbetsgivare som anställer ungdomar på ungdomsplats.

U ngdo msplatser

Den schablonisering jag föreslår innebär att den särskilda regleringen av bidrag och bidragsnivå till arbetsgivare som tar emot ungdomar på Möjligheterna att anordna ungdomsplatser och

ungdomsplatser slopas.

behovet av att varierar med konjunkturer-

placera ungdomar på dessa

na. Med den höga arbetskraftsefterfrågan som f.n. råder (1989) bör behovet av en generell bidragstäckning vara mindre angelägen. Jag vill också påpeka att 1987/88 var kommunerna själva arbetsgivare för ca hälften av ungdomarna på ungdomsplats.

Kommunerna bör i det enskilda fallet själva kunna träffa överenskommelser om lönebidragsnivån till arbetsgivare med ungdomar på ungdomsplats. Detta kan exempelvis vara angeläget när en arbetsgivare tar på sig ett särskilt socialt ansvar for en ung person.

Statsbidrag till alla kommuner

Alla kommuner bör, som jag tidigare har redovisat, ha rätt att få och disponera bidrag till skyldigheten att hålla sig underrättad om ungdomarnas sysselsättning.

Utgångspunkten för mina överväganden härvidlag är de förslag jag har redovisat i kapitel 11 om ett nytt kommunalt utbildnings- och sysselsättningsansvar. De innebär att det bör vara hemkommunens skolstyrelse som har det yttersta ansvaret för ungdomarnas utbildning och sysselsättning.

Jag har föreslagit att de utbildningsmoment som skall ingå i den indi-

viduella utbildningsplanen bör kunna förläggas hos olika utbildnings-

anordnare för att tillgodose olika individuella behov. Detta skulle for-

svåras, om statsbidraget utbetalades enbart till kommun med gymna-

sieskola. Jag har i sammanhanget påpekat att vissa delar av verkstäl-

ligheten av detta ansvar, då så bedöms lämpligt utifrån de lokala förut-

sättningarna bör kunna delegeras, t.ex. till annan kommun. Så är dock inte fallet när det gäller informationsansvaret.

Ungdomsplatser skall också kunna ingå i den individuella utbildningsplanen. Jag har föreslagit att hemkommunen själv skall kunna komma överens med arbetsgivare för ungdomsplats om nivån på lönebidraget.

Detta förutsätter att hemkommunen också förfogar över resurserna.

Mot denna bakgrund anser jag att statsbidrag både för kommunernas

informationsskyldighet och för individuella utbildningsplaner bör utbe-

talas till hemkommunen.

Kvalitet och innehåll vid schablonisering

Anslaget för statsbidrag till uppföljningsverksamhet är i dag uppdelat på fyra anslagsposter som följer av de olika former av verksamhet som kan ingå i de individuella planerna. Det torde utan hinder från allokeringsynpunkt vara möjligt att slå samman de fyra anslagsposterna till en och föreskriva dess användning så att statsbidraget stöder en bred och mellan olika kommuner varierad verksamhet.

Syftet med statsbidrag är att de skall stimulera och stödja en viss önskvärd verksamhet såsom undervisning. Vid en schablonisering försvinner möjligheten till detaljstyrning till förmån för en större frihet för den driftansvarige att bedriva verksamheten enligt lokala eller individuella

behov och förutsättningar.

En garanti mot en t.ex. icke avsedd ensidig verksamhet är för det första den övergripande principen att de individuella utbildningsplanerna skall tillgodose den unges individuella behov och att den på ett flexibelt sätt skall anpassa åtgärderna till detta. För det andra har jag föreslagit

att uppföljningsansvarets utbildningsmål förtydligas i skollagen, dels

att en målfomulering införs i skollagen om alla kommuners ansvar för

ungdomars gymnasieutbildning, dels att de individuella utbildningsplanerna förs in i läroplanen för gymnasieskolan.

12.4 Statsbidragskonstruktion

Statsrådet Persson anför i propositionen om kommunal huvudman för lärare m.m. att ett nytt schabloniserat statsbidrag till skolan skall vara specialdestinerat. Hur specialdestinerat regeringen avser att göra det undandrar sig i skrivande stund min bedömning. Han föreslår att vikt skall läggas vid regionala behov och de särskilda behov som elever kan

ha, t.ex. de handikappade. l

För det nya del, vari de de individuella utbild-

uppföljningsansvarets

ningsplanerna är inräknade finns det vissa särskilda hänsyn som måste tas sett både ur verksamhetens synpunkt och ur statsbidragsgivarens synvinkel.

Rent allmänt är enbart antalet ungdomar i aktuell ålder i kommunerna en mycket ineffektiv beräkningsgrund för fördelning av statsbidrag för utbildning och uppföljning då den inte tar hänsyn till några särskilda behov, vare sig hos individen, lokalt eller regionalt. Kommuner med en stor andel ungdomari uppföljning i förhållande till antalet 16-och 17åringar skulle erhålla mindre statsbidrag på bekostnad av mera gynnade kommuner. För att förhindra detta skulle statsbidraget behöva viktas eller kringgärdas med restriktiv och stimulansinriktad reglering varvid syftet med schabloniseringen skulle förloras.

Utredningen har i sin undersökning belägg för att ungdomar med sarskilda behov, således de med psykosociala problem, finns i betydligt högre utsträckningi uppföljningsverksamheten an i gymnasieskolan. Detta skulle kunna utgöra en viktningsgrund för statsbidragsgivning.

Utredningen har vidare funnit ett visst samband mellan arbetslöshetssituation i kommunen, behov av åtgärder och tid i åtgärder. Detta skulle kunna utgöra en för uppföljningsansvaret särskild viktningsfaktor. Jag vill här påpeka att den regionala arbetsmarknadssituationen kan vara en helt annan än för enstaka kommuner i regionen. Spännvidden i detta avseende kan vara stor inom en region.

Utredningen har prövat att finna samband mellan uppföljningsverksamhetens omfattning och gymnasieskolans verksamhet. Som jag har visat i det föregående har utredningen inte kunnat fastställa sådana

samband. Det enda samband som möjligen går att etablera, trots att det

är svagt, är den variabel vi anger for utbildningsnivån i kommunen: an-

del av befolkningen med enbart folkskoleutbildning.

Utredningen illustrerar dessa variabler kommunvis i tabellbilagan, bil. 5.

Berakningsgrunden för ett schabloniserat statsbidrag för en gymnasieskola för alla måste vara dels de ungdomar som befinner sig i gymnasieskolan, dels de ungdomar som befinner sig utanför gymnasieskolan.

I samband med schablonisering av statsbidrag kan frågan om viktning bli aktuell för att ta hänsyn till vissa särskilda faktorer. Viktningsfaktorer för ett framtida statsbidrag bör kunna baseras på informationssy-

stemet om det utformas enligt utredningens förslag. Populationen för en utbildningsgaranti för alla under 20 år bör då vara alla ungdomar mellan 16 och 20 år. Populationen bör delas in i dem som finns i gymnasieskolan och dem som är utanför. Av dem som är utanför bör 16-17-årsgruppen redovisas särskilt enligt mina förslag i kapitel 13.

Informationssystemet bör, enligt mitt förslag, kunna ge beslutsunderlag för sanktioner. En grund för ett sådant beslut skulle kunna sättas i samband med graden av måluppfyllelse när det gäller att uppnå målet att erbjuda alla en gymnasial utbildning. Variationerna i dag är stora, som framgår av utredningens tabellbilaga. En delikat fråga i sammanhanget är om sanktionen i så fall skulle drabba alla kommuner i en gymnasieregion.

En schablonisering av tiden för vilken bidraget skall avse och en harmonisering till gymnasieskolan kan utgå från verksamhetsår eller läsår.

En följd av en sådan konstruktion är att den unge också har möjlighet och rätt till verksamhet under ett helt år. Även om alla ungdomar inte har behov av verksamhet under ett helt år, t.ex. de som avbryter studier på reguljära studievägar, så bör statsbidraget schabloniseras så att det avser helt läsår.

Verksamhetsorienterad resurstilldelning

De individuella utbildningsplanerna är en konstruktion som baseras uteslutande på individuella behov och på individuellt sammanfogad verksamhet. Verksamheten avviker också från den normalt forekommande i gymnasieskolan. Ett stort antal olika personalgrupper kan tänkas bli engagerade i arbetsuppgifter som rör en individ i en individuell

utbildningsplan. Det finns ingenting i den föreslagna regleringen av in-

dividuella utbildningsplaner som föreskriver gruppverksamhet. En så-

dan hög grad av flexibilitet med bl.a. skilda bidragsgrunder kan försvåra inordningen av statsbidrageti ett schabloniserat driftbidrag.

Utredningens material visar klart att uppföljningsverksamheten under 1987/88 omfattat olika stora andelar ungdomar i olika kommuner. Det finns skäl att anta att detta mönster är relativt stabilt över flera år. Även om utredningen inte lyckats påvisa samband mellan enskilda fak-

torer och andel ungdomar i uppföljning finns skillnader mellan kommuner som förmodligen kan förklaras av regionala och strukturella särdrag.

En utgångspunkt för ett framtida statsbidrag är att det inte missgynnar kommuner som har en högre andel ungdomar utan utbildning eller arbete. De simuleringar utredningen gjort med användning av alternativa bidragsgrunder t.ex. antal 16-åringar i kommunen eller antal ungdomar i uppföljningspopulationen (ung. 16-185- åringar) visar att en verksamhetsorienterad bidragsgrund bäst svarar mot det behov av åtgärder som funnits i en kommun.

En verksamhetsintegration mellan hemkommunen och kommunen med

gymnasieskola innebär att ungdomar i uppföljningen i ökad utsträck-

ning deltar i gymnasiala studier. Detta har i relativt stor skala prövats i DELTA-försöket och jag bedömer det som en i många kommuner och for många ungdomar mycket framkomlig väg.

1 2 .5 Statsbidragsberäkningar

Jag förordar således att schablonisering av statsbidraget konstrueras så att det utgår enligt helt verksamhetsår och att antalet ungdomar med individuella utbildningsplaner utgör bidragsgrund i ett slutregleringsforfarande. Jag har också betonat vikten av att bidraget utformas som ett verksamhetsbidrag.

Statsbidraget bör vara bidrag till kostnader för hemkommunens uppfölj-

ning och åtgärder enligt de föreslagna individuella utbildningsplanerna

för alla ungdomar som enligt skollagen har rätt till det. Uppfoljningens

erbjudande om åtgärder bör, mot bakgrund av vad jag har anfört tidigare, betraktas som en rättighet för alla ungdomar under 18 år som inte befinner sig i reguljär utbildning eller har arbete.

Inom ramen for ett reviderat statsbidrag kan då följande skiss göras av dimensionering och fördelning av statsbidrag till gymnasial utbildning eller komvux som integrerar uppfoljningsverksamheten.

Eftersom uppfoljningsverksamheten enligt skollagen är obligatorisk for kommunerna måste en resursram beräknas for respektive kommun.

Som grund for beräkningen av individuella planer bör en sammanvägning av utfall for verksamheten enligt det nya informationssystemet för föregående år och prognoser för planeringsperioden göras.

Troligen måste detta bidrag även i framtiden utbetalas särskilt, dels for att det bör vara ett mera verksamhetsanknutet bidrag än övrig gymnasial verksamhet, dels_ for att bidragsgrunden är helt individrelaterad och dels for att det bör utbetalas till hemkommunen.

Eftersom det f.n. pågår ett beredningsarbete inom utbildningsdepartementet som b1.a. syftar till en total omläggning av statsbidragen till skolväsendet anser jag att det inte är meningsfullt att framföra mera detaljerade forslag. Jag nöjer mig således med att for egen del fororda att statsbidrag beräknas for individuella utbildningsplaner och att inom denna resurs medel skall beräknas for kommunernas informationsansvar.

Resursram

De gymnasiala utbildningar som utredningen funnit att uppfoljningens ungdomar haft till sitt förfogande är - LA-kurser som beräknas till 2 500 årselevplatser - lärlingsutbildning 1 600 årselevplatser Budgeterat for bå 1987/88 120 milj.kr.

Inom uppfoljningsverksamheten beräknas statsbidrag for

-

uppfoljningsprogram

- med utbildningsinslag ungdomsplatser handledarutbildning

Budgeterat for bå 1987/88 224 milj.kr.

Sammanlagt 344 milj .kr. for 1987/88.

Tillkommer löne- och prisuppräkning t.0.m. 1990/91. Avgår elevunderlagets minskning med 9,5 procent. sammanlagd effekt i 0

Beräknat behov av platser för individuella utbildningsplaner 1991/92

SÖ räknar i anslagsframställningen för 1990/91 att verksamhetsåret 1991/92 kommer det att finnas resursbehov för 29 000 ungdomar med individuella planer.

Jag har i det föregående analyserat och redovisat min syn på gymnasieskolans dimensionering och hur en integration av uppföljningsansvaret

i form av individuella utbildningsplaner i gymnasieskola eller kommu-

nal vuxenutbildning skulle bidra till att fr.a. färre ungdomar skulle avbryta de studievägsval de gjort på våren innan skolstarten på hösten.

Mina forslag i anslutning till gymnasieskolans organisation for att bätt-

re tillgodose ungdomarnas förstahandsval syftar också till att fler ungdomar bereds plats i gymnasieskolan.

Jag har också analyserat de positiva effekterna av den reformerade gymnasieskolan för eleverna, framför allt när det gäller de större möjligheterna till individualisering både i organisation och arbetssätt.

Resultatet av detta är att jag bedömer att behovetav individuella ut-

bildningsplaner kan halveras jämfört med SÖ:s beräkningar.

Kostnadsberäkning

Jag räknar med att läsåret har 180 dagar.

Vidare beräknar jag en kostnad per dag och individ i en individuell utbildningsplan på 150 kr.

Detta innebär en kostnad per lektionstimme på 18:75.

Detta kan jämföras med den beräkning SÖ gör i årets anslagsframställ-

ning för kostnad per lektionstimme i arbetsplatsförlagd utbildning på

15 kr. de första två åren och 25 kr. det sista året. Då är inte kostnader för skolledning m.m. inräknade.

J har i det föregående redovisat min bedömning att behovet av indi-

ag

viduella utbildningsplaner kommer att minska med 50 procent jämfört

med SÖ:s prognos för 1991/92 vilket innebär 14 500. Däri räknar jag också in ett minskat behov till följd av att alla ungdomar tas in på vårdutbildningar på höstterminen enligt mina forslag. Vidare räknar jag med ett mindre behov av individuella utbildningsplaner som en följd av mina förslag att i större utsträckning tillgodose ungdomarnas förstahandsval redan det första året. Från det så erhållna antalet 14 500 räknar jag bort ytterligare drygt 10 procent för studieavbrott m.m. Därmed erhålles ett behov av 12 800 individuella utbildningsplaner. Omfattningen kan trots detta jämföras med de till omfattningen största studievägarna i gymnasieskolan.

Jag bedömer behovet 1991/92 av antalet årselevplatser för individuella utbildningsplaner till 12 800 individuella utbildningsplaner.

Kostnaden för detta beräknar jag till 180 x 150 = 27 000 i årskostnad 1991/82 per årselevplats. För 12 800 årselevplatser således 344 Mkr.

Av det framräknade beloppet bör 20 procent beräknas för kommunernas

informationsskyldighet, således den uppföljande och uppsökande skyl-

digheten.

Studiestöd

Jag räknar med att av ungdomar med individuella utbildningsplaner kommer 25 procent att bedriva studier till 100 procent (enligt den nuvarande DELTA-modellen) 25 procent att ha arbete (ungdomsplats m.m.) under det forsta året 50 procent att varva utbildning och arbete (ungdomsplats m.m.).

Sammantaget innebär det att för hälften av ungdomarna beräknas stu-

diestöd på helårsbas - eller omvänt att för alla ungdomar beräknas studiestöd på halvårsbas.

Jag bedömer att detta inte innebär någon förändring från dagens situa-

tion och att därför några nya beräkningar för studiestödet inte är påkallade.

Jag har erfarit att inom Centrala studiestödsnämnden har bedrivits en översyn av principerna för utbetalning av studiestöd till ungdomar i

uppföljningsansvaret. Jag utgår ifrån att nämndens synpunkter beak-

tas i det fortsatta arbetet med ett nytt statsbidragssystem.

13 Informationssystemet

U tredarens förslag

1. Informationssystemen for uppfoljningsansvaret och gymnasiesko-

lan, inklusive CSN:s statistik över studiestöd och sökande- och intagnastatistiken, integreras på så sätt att alla ungdomar under 20 år i gymnasieskolan resp. utanför gymnasieskolan redovisas den 15 september och 15 januari per hemkommun och åldersklass;

2. Uppfoljningsansvarets informationssystem (uppfoljningspopulationen ca 16 till 18-1; år) bör for ungdomar under 18 år redovisa ungdomars sysselsättningssituation halvårsvis den 15 september och 15 januari per hemkommun och åldersklass;

3. Årlig âterforing från förslagsvis SÖ till alla kommuner av informa-

tionssystemets uppgifter;

4. Den pedagogiska verksamheten i individuella utbildningsplaner utvärderas och redovisas som verksamheten i den övriga gymnasieskolan.

13.1 Ett förbättrat informationssystem

Utredningen har i uppdrag att föreslå riktlinjer för ett nytt informationssystem som bättre än hittills kan beskriva flöden mellan utbildning och olika typer av sysselsättning. Det bör dessutom i rimlig utsträckning ta hänsyn till kommunernas arbetsinsats.

I förordning (1983:583) om statsbidrag till uppföljningsinsatser för ungdomar under 18 år finns också föreskrift (33§) om de månatliga skriftlitill länsskolnämnden som utgör grunden for det nuvarande

ga uppgifter informationssystemet för uppföljningsansvaret. Insamling av uppgifter-

na har orts av SÖ.

Behovet av ett nytt informationssystem har ytterligare aktualiserats i anslutning till propositionen (prop. 1989/90: genom riksdagsbesluten 9, rskr 58) om kommunal huvudman för lärare m.m. I proposi- 41, UbU tionen aviseras en betydande schablonisering av hela statsbidragsgivför att garantera i en ningen. En av förutsättningarna likvärdigheten skola i ett decentraliserat skolsystem är utvärdering av målmålstyrd uppfyllelsen och resultattnätning, inte minst när det gäller användning av de ekonomiska resurserna.

Utredningsarbetet, särskilt utformandet av enkäten och kopplingen till har med syfte att ge underlag för

parallella informationssystem, orts

om ett nytt informationssystem. Inriktningen har hela tiden vaförslag

rit att samordna uppfoljningsansvarets uppgiftsinsamling med gymna-

sieskolans informationssystem.

En av förutsättningarna för en målstyrd verksamhet och ett schabloniserat statsbidragssystem är ett informations- och utvärderingssystem. Det bör ge kontinuerlig information om verksamheten, dess måluppfyllelse och resultat både till de driftansvariga på lokal nivå och till de centrala beslutsfattarna.

Informationssystemet bör kunna användas för central utvärdering och

även för forskningsändamål. Detta bör vara jämförbart med parallella

verksamheter såsom t.ex. den kommunala vuxenutbildningen och det skall vara likformigt och jämförbart över åren.

Decentraliseringen, särskilt när det gäller gymnasieskolan och den

kommunala vuxenutbildningen, ökar behovet av en resultatmätning som är användbar för kommunerna. De behöver relaoch utvärdering tivt kontinuerliga och jämförbara mätdata som underlag för egen planering, inte minst för skolplanerna.

13.2 till ett

Förslag nytt integrerat informationssystem

Samhällets utbildningsmål för ungdomar under 20 år är att alla skall

erbjudas en plats i gymnasieskolan. Det är då rimligt, anser jag, att man på både lokal och central nivå får en bättre och mera infor-

kontinuerlig

mation om hur dessa platserbjudanden används.

Mot denna bakgrund föreslår jag att ett nytt i

informationsssystem

framtiden mer än nu skall kunna användas för kontinuerlig effekt- och

resultatutvärdering. Detta bör utgöra både

grunden för analyser av

måluppfyllelse samt av statsbidragsanvändning. Det bör kunna använ-

das för central och lokal utvärdering och som en grund för den lokala skolplanen.

Jag har under utredningsarbetet erfarit att ett arbete har påbörjats in-

om utbildningsdepartementeti syfte att närma och den

gymnasieskolan kommunala Vad jag anför och föreslår vuxenutbildningen. i det följande

bör i så fall i tillämpliga delar gälla även den kommunala vuxenutbild-

ningen.

För gymnasieskolans del är uppföljningsansvarets variationer en viktig signalfaktor. Uppgifter från

uppfoljningsansvaret är också en viktig in-

dikator for både central och lokal nivå på i arbetsmark-

förändringar

nadssituationen för ungdomar.

Ett framtida informationssystem bör således bygga både

på uppgifter

från uppföljningsansvaret och från gymnasieskolan. Det bör kunna ut-

gå från SCB:s grundskoleregister, vilket gymnasieskolans informa-

tionssystem numera gör.

1. Informationssystemet bör således i framtiden alla omfatta ungdomar

under 20 år och redovisas årligen, årskursvis och med

åldersgruppsvis avseende dels om de befinner sig i gymnasieskolan, dels om de befinner sig utanför den. Gymnasieregistret bör kompletteras med indikatorer

för studieavbrott från CSN.

2. Uppgift från uppföljningsansvaret om individuella utbildningsplaner bör inhämtas vid samma tider som för den övriga gymnasieskolan, således den 15 september och den 15 januari.

3. För de ungdomar under 18 år som befinner sig utanför gymnasiesko-

lan bör det om vilka som är utan utbildning eller arbete.

finnas uppgifter

om vilka som har arbete. På så sätt får man också uppgift

bör därutöver av hur många ungdomar un- 4. En årlig avstämning göras der 20 år som har genomfört gymnasial utbildning.

På så sätt kan man följa strömmar från grundskolan till gymnasiesko-

och strömmar mellan gymnasieskolan och lan uppföljningsansvaret, de som avslutar en gymnasial utbildning samt

uppföljningsansvaret, strömmar till och från arbetslivet för åldrarna 16-19 år.

den kommunala samordnas närmare med I den mån vuxenutbildningen bör man om dess informationssystem kan

gymnasieskolan överväga

knytas närmare med gymnasieskolans informationssystem.

13.3 Utvärdering av graden av måluppfyllelse.

En utbildningsgaranti för alla ungdomar:

En för alla

gymnasieskola

Kontinuerlig resultatmätning

Gymnasieskolan

samhällets mål for enbart skulle

Om ungdomars gymnasieutbildning

ett skulle ett informationssystem inte

begränsa sig till platserbjudande behöva omfatta mer än enbart sökande och intagna i gymnasieskolan

vilka som i realiteten finns i årskurs ett

och möjligen gymnasieskolans

den 15 Flödesbeskrivningen avser då flöden direkt från september.

grundskolan till gymnasieskolan.

en

Statistiska Centralbyrån (SCB) och SÖ gör på regeringens uppdrag

av sökande- och i rela-

detaljerad årlig redovisning intagnasituationen

tion till De senaste två åren har den kop-

gymnasieskolans organisation.

med en av hur många direktsökande från

plats samman redovisning

i realiteten befann i vid

grundskolan som sig på plats gymnasieskolan

höstterminens (15 I tabellbilagan, som avser situa-

början september).

tionen i årskurs 1 läsåret 1987/88, visar vi hur stora som

förändringar

inträffar mellan sökande-, och studiestartstillfällena. antagnings-

U ppfölj ningsansvaret

Uppgifterna från uppfoljningsansvarets verksamhet har sedan 1983

byggts upp i en databank men knappast till ett informationssystem. Genom jämförelser över åren får man en uppfattning om förändringar men

inte i egentlig mening om några flöden. enkätundersök- Utredningens ning måste betraktas som en engångsföreteelse som kan ge en viss upp-

fattning om flöden.

Kommunernas skyldighet att hålla sig underrättad om

sysselsättningen

for ungdomarna under 18 år har hittills fullorts på två sätt:

- kvantitativa månatliga uppgifter om ungdomars sysselsättningssi-

tuation och uppföljningens olika verksamhetsforrner

- halvår har SÖ samlat varje in uppgifter av mera kvalitativ natur for att kunna fullgöra regeringens uppdrag att årligen utvärdera uppföljningsverksamheten och kostnaderna härför. Kommunerna har ansett uppgiftslämnandet vara betungande.

Sett som ett kompletterande system till

gymnasieskolan bör uppgifter

från uppfoljningsverksamheten i framtiden vara en del av den totala

och

kontinuerliga resultatmätningen. En sådan integrerad resultatmätning

bör omfatta hela populationen ungdomar under 18 år.

När all blir bör sannolikt

gymnasieutbildning treårig åldersgränsen for

informationsskyldigheten justeras uppåt, möjligen ända till 20-årsgrän-

sen. Ett problem blir då hur långt Skolstyrelsen kan driva informationsinhämtandet när det gäller myndiga individers

sysselsättningssituation

när de inte befinner sig i gymnasieskolan. Det nuvarande

uppfoljnings-

ansvarets funktionärer måste i vissa fall personligen söka upp en indi-

vid for att på så sätt bilda sig en uppfattning om sysselsättningens art.

För den myndiga individen kan detta

uppfattas som ett intrång i den personliga integriteten.

En viktig aspekt på resultatmätning är att se hur stor andel av samtliga

ungdomar i en årskull som genomgår och -

fullföljer gymnasieskolan

och hur gamla de är när de når målet. En åldergräns för en kontinuerlig resultatmätning bör vara 20 år.

Ett exempel:

Av en uppföljningsundersökning som SCB orde 1987 av dem som gick

ut grundskolan 1983 (se kapitel 6 och 8) framgår det att av de 23 procent som inte fullföljt en hade gymnasieutbildning i: 4 procent börjat en specialkurs i gymnasieskolan i 9 procent påbörjat men ej fullföljt en linje i gymnasieskolan t 10 procent ej intagits i gymnasieskolan.

insamlade (enkät, SCB,CSN och SÖ) redovisar Utredningens uppgifter exempelvis att i medeltal för kommunerna bara 3,1 procent av 16-åringarna som lämnat grundskolan 1987 inte hade sökt till gymnasieskolan. Av underlaget från SCB framgår att 14 procent inte fanns i gymnasie- 1987. Utredningen kan också visa skolans årskurs 1 den 15 september fanns i efter årskurs 1 1987. Anatt ca 19 procent inte gymnasieskolan delarna är medeltal för kommunerna. Utredningen har inte underlag för att visa hur det såg uti årskurs två när det gäller de ungdomar som enkäten Däremot innehåller från CSN uppgifavsåg. grundmaterialet ter om studieavbrottsfrekvenser för alla årskurser i gymnasieskolan.

Även om SCB:s och utredningens undersökningar avser olika år och olika årskullar kan man göra intressanta jämförelser. Avbrottsfrekvensen mellan SCB:s och utredningens undersökningsår kan ha förändrats. SCB:s sträcker sig emellertid över en fyraårsperiod meundersökning bara En analys av utdan utredningen har ett ettårigt tidsperspektiv. redningens underlag och jämförelser med SCB:s undersökning ger utredningen grund att anta att av de ungdomar som gick ur grundskolan 1987 kommer 15-18 att inte ha gymnasial utbildning 1991. procent

Det bör i framtiden finnas en mera säker och kontinuerliga mätning av ett av samhällets viktigaste mål för ungdomarna. Utan en sådan resultatmätning saknas förutsättningar att bedöma hur gymnasieskolan uppfyller målet en gymnasieskola för alla. En hög grad av måluppfyllelse bör ge som resultat att en stor andel av dem som sökt också genomgår gymnasial utbildning.

Grunden för en mer detaljerad information finns lagd genom SCB:s sökande-intagnastatistik, genom den elev-klassstatistik som finns för gymnasieskolan och genom den information som CSN samlar in för ut-

betalning av studiestöd. Sammantaget ger dessa register en god bild av

övergången mellan grundskola och gymnasieskola liksom genomströmningen genom gymnasieskolan. Det innebär att signaler om t.ex. ökade studieavbrott från gymnasieskolan snabbt kan uppmärksammas. Ett annat exempel är i vilken mån ungdomar som varit i upppfoljning faktiskt har länkats in i gymnasiestudier.

En kompletterande statistik från uppföljningsverksamheten ger en totalbild av verksamheten för ungdomar inom ramen för en utbildningsgaranti och skulle också snabbt kunna indikera vilka delar av skolsystemet som inte fungerar på ett tillfredställande sätt. Jag erinrar också om vad jag anförde om beslutsunderlag för ev. sanktioner i kapitel 12 om statsbidrag.

Viktigt är också att snabbt få tillgång till indikatorer på hur arbetsmarknaden för ungdomar förändras och då särskilt för den grupp ungdomar som allmänt kan förutses vara en riskgrupp i framtiden.

För närvarande är dessa uppg-iftskällor osystematiska. De bör, enligt min mening, sammanföras och systematiseras for att ge ett kontinuer-

ligt informationsunderlag till avnämarna på central och lokal nivå.

Utvärdering i ett mera långsiktigt perspektiv

För att i ett utvärderingsperspektiv få kunskap och för att kunna vidta

förändringar i skolan krävs mer än ett kvantitativt resultatmått i form

av en procentsats av gymnasieutbildade.

En annat perspektiv är hur väl gymnasieskolan fungerar i förhållande till arbetsmarknad och eftergymnasial utbildning.

Ett beprövat sätt att genomföra sådana utvärderingar är att genomföra uppföljningsundersökningar av dem som genomgått vissa slag av utbildningar. Exempel på en sådan uppföljning är den studie som redovi-

sades i ÖGY-utredningen (Axelsson) och för vilken SCB svarade för det

praktiska genomförandet. Sådana uppföljningar torde vara i hög grad

intressanta även när det gäller dem som genomgått den nya gymnasieutbildningen.

Ett särskilt undersökningsområde bör vara att följa upp den minoritet

som inte genomgår gymnasieutbildning innan de söker sig ut

ungdomar på arbetsmarknaden. Från undersökningar gällande förhållanden några år bakåt i tiden i ett kärvare arbetsmarknadsläge for ungdomar vet vi att anknytningen till arbetsmarknaden tenderar att vara lösare ju lágre utbildning ungdomarna haft och ju mer problematisk skolgången varit.

Ungdomars faktiska väg till en gymnasieutbildning kan vara nog så olikartad. Genom att skaffa en bild av hur ungdomar faktiskt beter sig for att nå denna utbildning kan också kunskaper nås for att underlätta en anpassning av skol- och vuxenutbildningssystemet så att så många som möjligt kan nå erforderlig kompetens. Vi vet t.ex. att en del ungdo-

mar som inte omedelbart övergår till gymnasieskolan från grundskolan

senare skaffar sig gymnasial utbildning b1.a. via komvux.

Antas och genomförs mitt forslag om individuella utbildningsplaner kommer utvärderingen av deras innehåll i relation till de reguljära utbildningsutbuden och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna att vara en viktig kunskap som bör återforas både till utbildningssystemet och

till de ansvariga for arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Den definitiva bilden av övergången mellan skola-arbetsmarknad kan

bara ges genom uppfoljningsundersökningar av den typ som SCB nu ge-

nomför.

Ett administrativt perspektiv

Den kontinuerliga uppgiftsinhämtningen bör i framtiden utgöra grunden for årliga beslut om dimensionering, resursberäkning och resursfördelning både centralt och regionalt.

I den mån resurstilldelningen inte är helt integrerad i statsbidragssystemet for driften av gymnasieskolan kommer det att finnas ett behov av att särskilt beräkna medelstilldelning på de olika nivåerna efter någon

beräkningsgrund som är avpassad till verksamhetens behov. Jag har givit några riktlinjer för detta behov i kapitel 12.

Är beräkningsgrunden relaterad till storleken av de aktuella åldersgrupperna, oavsett den faktiska verksamheten som kommunerna är ålagda, kan dimensioneringsberäkningar utföras enkelt. Jag har i det föregående visat att detta inte är en, enligt min mening, ändamålsenlig beräkningsgrund.

Beräkningsgrunden måste sannolikt vara relaterad till ett faktiskt behov för vilken pågående verksamhet utgör grunden. Omfattningen av verksamheten är direkt sammanhängande med dimensioneringen och utbudet i gymnasieskolan, men också som aktuella uppgifter visar, den aktuella arbetmarknaden for ungdomar under 18 år. Detta talar för att informationen som angetts ovan under utvärderingsperspektivet även bör utgöra underlag för resurstilldelningen.

Den mera långsiktiga utvärderingen om verksamhetens innehåll och måluppfyllelse ger underlag för åtgärder när det gäller förändringar i utbildningsutbud, läroplaner m.m. Sådana långsiktiga utvärderingar kan göras i den form som SCB gör med elevuppföljningar. Även särskilda projekt, punktinsatser av den typ som denna utredning gjort kan ge underlag för förändringar.

Frågorna är de samma på kommunal nivå. Det finns behov av att utvärdera innehåll i förhållande till behov och mål inom de ramar som kommunerna har. En synpunkt (som RRV fört fram) är att den insamling av information som sker till central nivå också skall vara adekvat för planering och utvärdering lokalt. Med kännedom om de lokala administrativa system som finns kan sägas att de i allmänhet innehåller mer information än vad som är av intresse centralt.

En viktigt fråga är i vilken utsträckning en ömsesidig anpassning kan ske mellan lokal uppgiftsinsamling och central. En sådan anpassning

förutsätter någon form av likformighet också mellan kommunerna. Den

praktiska hanteringen av information lokalt och överföringen till cen-

tral sammanställning underlättas uppenbarligen av ADB-hantering. En sådan strikt och centrala direktiv för hur så-

förutsätter samordning

dan hantering skall ske.

.Rv

1 4

Personalfrågor

U tredarens förslag

Individuella utbildningsplaner integrerade i gymnasiala utbildningsformer medför behov av behörig personal, utbildning och fortbildning.

14.1 Personal i en integrerad gymnasial uppföljning

Huvudmannaskapet för personalen i uppföljningsverksamheten är kommunalt. beslut (UbU i Riksdagens 9, rskr 58) i enlighet med förslagen regeringens proposition 1989/90:41 om kommunalt huvudmannaskap för lärare, skolledare, biträdande skolledare och syo-funktionärer innebär att all personal i skolan får ett odelat kommunalt huvudmannaskap.

Föredragande statsrådet anför att en av grunderna för en likvärdig skola garanteras bl.a. av lärarutbildning och fortbildning. Enligt hans mening bör staten behålla ansvaret för sådana föreskrifter som behövs för att garantera just skolans mål och likvärdighet. Dit hör främst, enligt vad statsrådet anför, behörighetsregler för skolans pedagogiskt professionella personal.

I det föregående har jag föreslagit att i lâroplanerna för gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning föra in kursplan för individuella utbildningsplaner i syfte att främja gymnasial kompetens för alla. Därav foljer att personalen inom uppföljningsverksamheten får samma mål för verksamheten med individuella utbildningsplaner som den övriga verksamheten i de gymnasiala utbildningsformerna.

I kursplan för individuella utbildningsplaner bör ingå moment såsom vägledning, studie- och yrkesorientering samt sådana gymnasiala utbildningsmoment eller moduler som ingår i de reguljära studievägarna såväl som praktik/arbete. Målet för verksamheten är gymnasial kompetens. Vägen till målet bör dock utgå från individuella förutsättningar och intressen. Utbildningen kan därför vara orienterande, förberedande

eller kvalificerande samt kompetensgivande. Det innebär att den kan

vara mer eller mindre teoretisk under olika perioder av utbildningstiden. Utbildningen kan temporärt bestå av enbart studier eller enbart praktik/arbete eller en kombination av dessa. Utbildningen kan också vara förlagd till folkhögskola eller utgöra en lärlingsanställning. Vid planering och genomförandet av den individuella utbildningsplanen bör den unge fortlöpande ha stöd och information i form av bl.a. vägledning och studie- och yrkesorientering.

Ansvar för och verkställighet av vägledning och studie- och yrkesorientering, liksom undervisning och, sist men inte minst, planering av den individuella utbildningsplanen bör utföras av behörig personal.

Med hänvisning till vad föredragande statsråd anfört i propositionen om kommunalt huvudmannaskap, beträffande behörighetsregler för skolans pedagogiskt professionella personal, bör detta gälla även för de tjänster som inrättas med arbetet förlagt till detta arbetsområde.

Utöver denna personal finns inom uppföljningsverksamheten även andra personalkategorier anställda av kommunen såsom verkmästare, arbetsledare, fritidsledare m.fl. För dessa finns inte motsvarande behörighetsregler.

Den mycket individualiserade verksamhet som bör bedrivas inom ra-

men för individuella utbildningsplaner kräver att personalen är klar

över sina yrkesroller. Professionaliteten upprätthålls genom att det pri-

mära i yrkesutövningen är kopplat till det specifika i yrkeskunnandet.

14.2 Personal inom uppföljningsverksamheten enligt

kommunenkäten

För att konkretisera mina förslag vad gäller personal i uppföljnings-

verksamheten gör jag nedanstående sammanfattning.

Personal anställd inom uppföljningen, totalt 1 582 personer på 839 heltidstjanster, fördelade sig enligt enkätsvaren på ett flertal befattningar; se nedanstående figurer. En mera specificerad uppdelning anges i tabellform i bil. 5.

Personalfordelning inom uppfoljningsverksamheten 1987/88 (medeltal för kommuner enligt enkätsvar).

çrbetslâd °r “ng

14.04 Kanslipers

9.02 Hrbetsledn

Lärare 16.0% . .

?x g

adminisir

\\ \\

6.02 Kurator

Psgkolog

Sgo-kons 42.02 ungdomsk

Utöver denna av kommunenanställda personal svarar handlederna på

arbetsplatserna for introduktion, inskolning och handledning av de ung-

domar som arbetar, med enskilda placeringar, på ungdomsplats förlagda till hela arbetsmarknaden. Av totala antalet ungdomar med individuella planer hade ca 65 procent arbete på ungdomsplats. Handledarnas roll att ge ungdomarna stöd vid övergången från skolan till arbetslivet är ofta en förutsättning for att det skall fungera.

De vuxna på den unges arbetsplats blir ofta normgivare for ungdomarna. De får en möjlighet att spegla sig i kontakten och samhörigheten med sina vuxna arbetskamrater och arbetsledare. Genom det omvända

förhållandet med kanske tio vuxna på en ung person i stället for 10-30 ungdomar på en vuxen i skolsituationen ger dem möjlighet att utveckla andra sidor hos sin person än vad skolsituationen ger möjlighet till. Detta kan i sin tur ge en ny identitet och självkänsla som gör att den unge får klart for sig vad denne kan och vill arbeta med i framtiden. Därmed skapas motivation for fortsatta studier som oftast är en förutsättning for att nå sitt uppsatta mål. (Se vidare bil. Madsen/Sandström)

Personaltäthet enligt kommunenkát

Ungdomar med individuella planer, utan arbete eller utbildning, representerar i allmänhet olika intensitet i arbetet. Ungdomar som deltar i uppfoljningsprogram är de som kräver mest arbetstid av personalen.

För att ge en uppfattning om personaltätheten har antalet heltidstjans-

ter i en kommun satts i relation till antalet ungdomar i kommunen som ingår i uppfoljningsansvaret.

kurativa- och arbetsledande ar- I personalkategorin med väglednings-

har inräknats: syo-konsulenter, ungdomskonsulenter, kubetsuppgifter

ratorer, psykologer eller motsvarande, samt personal med ledande och samordnande uppgifter t.ex. föreståndare, skolledare mfl. Antalet ungdomar med individuella planer utslaget per heltidstjänst räknat var 57 ungdomar.

I personalkategorin lärare har dessa inräknats med den andel av tjänsten som är förlagd till uppföljningen. Det vanligaste är att lärare som

undervisar inom uppföljningen har del av sin tjänst förlagd till någon

skolform såsom grundskola, gymnasieskola eller komvux/grundvux. Antalet ungdomar med individuella planer utslaget per heltid lärartjänst räknat var 113 ungdomar.

I personalkategorin kanslipersonal var antalet ungdomar med individuella planer utslaget per heltidstjänst ca 200 ungdomar.

- m UUEFViS 29-07- _ 23.07. Hünlnistra w uon

48.07. Vá91edn1n9 eleward

Av ovanstående klart att den mest omfattande verksam-

figur framgår

heten inom uppföljningen består av studie- och yrkesorientering, vägledning och elevvård. En stor andel av verksamheten förläggs utanför

den kommunala verksamheten i form av arbete på ungdomsplats. En

mycket viktig del av verksamheten utgör dock den undervisning som

samtliga ungdomar i uppföljningen erbjuds. Omfattningen är däremot

inte så stor enligt enkätmaterialet. För arbetsledning och administration av verksamhet, for information till och kontakt med företag, myndigheter och organisationer för ackvisition av ungdomsplatser m.m. svarar bl.a. den administrativa personalen.

Kommunal personal inom ungdomslagen

Flera kommuner hade kommunalt anställd personal for verksamhet in-

om ungdomslagen. Av de kommuner som inte hade en med uppföljning-

en integrerad organisation har 137 angett att de haft kommunala hand-

läggare. Av dessa hade 79 kommuner haft assistentpersonal och 82 arbetsledare för verksamhet i ungdomslagen. Utöver den kommunalt an-

ställda personalen tillkommer personalen på arbetsformedlingskonto-

ren som arbetade med ungdomslagen.

14.3 Fortbildning

Av de kommuner som besvarat enkäten har 189 kommuner samman-

lagt angett att 3 521 hela mandagar anordnats som fortbildning för per-

sonal inom uppföljningen. Utslaget på all personal i uppföljningen utgör

de 2,2 fortbildningsdagar under året per anställd person. Omräknat som antal fortbildningsdagar för handläggande personal i de kommuner som haft de 7,3 fortbildningsdagar under verksamhetsfortbildning utgör året. förekommer som framgår i en majoritet av kommu- Fortbildning nerna men inte i alla.

Avsaknaden av for verksamhetsområdet specialinriktad fortbildning

framhålls i flera Behovet av professionell handledning for rapporter. den personal som arbetar med ungdomar med psykosociala problem påtalas också. Att arbeta med människor som står i beroendeställning till samt befinner sig i mer eller mindre uttalad kris är kräyrkesutövaren vande.

har i om kommunalt hu-

Fortbildningsbehovet nyssnämnda proposition

for lärare m.fl. angivits vara av tre typer, nämligen dels vudmannaskap den enskildes behov av utveckling, dels de behov som grundas på de speciñka förhållandena vid en viss skola eller i en viss kommun, dels sådana behov som definieras av de nationella mål och ambitioner som finns för skolan. Detta bör också gälla för den vägledande personalen som samordnar de individuella utbildningplanerna.

att respektive inom uppfoljningsverk- För att garantera personalgrupp

samheten skall kunna bibehålla och öka sin kompetens måste, enligt min mening, de ges möjlighet att delta i med sina yrkeskollegor gemensam fortbildning inom respektive område skola, socialforvaltning, sjukvård m.fl.

Utöver fortbildning inom respektive yrkesområde är det, anser jag, lika

nödvändigt att hela personalgruppen erhåller gemensam specialinrik-

inom deras särskilda ansvarsområden. Det kan tad vidareutbildning

och metodik, läsutvecklingsmetodik, utveckgälla alternativ pedagogik lingspsykologi, helhetssyn på enhetens arbete, grundsyn på de ungdo-

mar man är ansvarig for m.m.

15 Kommunal samverkan för att främja gymnasial utbildning för ungdomar

under 20 år

Sammanfattning

-k Ingen påbjuden kommunal samordning för ungdomars utbildning och sysselsättning.

t Samarbetet mellan uppföljningsverksamhet och arbetsförmedling

fungerar i allmänhet väl. t Samarbete mellan uppföljningsverksamhet och socialtjänst ökar.

15.1 Samordning av det kommunala utbildnings- och

sysselsättningsansvaret för ungdomar

Jag har i det föregående redovisat mina överväganden och förslag när

det gäller samordningen mellan skolan och arbetsmarknadsmyndighe-

terna avseende sysselsättningsansvaret, ett starkare lagfäst kommu-

nalt utbildningsansvar samt integrationen av uppfoljningsansvaret i gymnasieskolan huvudsakligen genom införandeti läroplanen.

Jag skall i det följande beröra vissa frågor avseende samverkansorgan

mellan skolan och arbetsmarknadsmyndigheterna och samarbetet gent-

emot socialtjänsten. Jag väger härvidlag också in det uppdrag jag har

att beakta samordningen med arbetsmarknadsmyndigheternas åtgärder för 18- och 19-åringar och att ange riktlinjer för samlade åtgärder för alla under 20 år.

15.2 Några samverkansorgan

Redan på 1970-talet, när kommunernas driftansvar för åtgärder för barn- och ungdom började utvidgas, föreslog SIA-utredningen att ett särskilt organ skulle skapas inom kommunen för barn- och ungdomsfrågor. Vad man då föreslog innebar en förändring av den politiska nämndorganisationen. I remissbehandlingen avvisades förslaget. Det enda som återstod i propositionen och som antogs av riksdagen blev de lokala och regionala planeringsråden för samordning av skola-arbetslivsfrågorna. 1985 slopades regleringen i skollag av de lokala planeringsråden. Det

ansågs att en central reglering av organisationsformerna för den lokala

samverkan omkring skola-arbetslivsfrågorna inte var nödvändig, utan att detta var en helt kommunal angelägenhet.

Yrkesråden, som ännu inte är lagfästai skollagen, har fått en allt viktigare och aktivare roll i samband med försöksverksamheten med en reformerad yrkesutbildning. De är emellertid enbart knutna till gymnasieskolans yrkesinriktade studievägar och är därmed studievägsspecifika. De finns därför endast i kommun med gymnasieskola och kan därmed inte fungera som forum för allmänna skola-arbetslivsfrågor.

1987 infördes arbetsförmedlingsnämnderna med ansvar för sysselsätt-

ningsfrågorna generellt i kommunen och inte specifikt för ungdomarna.

Det bör ligga i både kommunens och den lokala arbetförmedlingens intresse att nämnden tillförs kunskap om både skolverksamheten och arbetsmarknaden. Detta bör kunna ske genom att t.ex. adjungera en representant för skolan till arbetsförmedlingsnämnden.

I praktiken har arbetsmarknadsmyndigheterna och skolan mötts i ett intensifierat samarbete tillsammans med näringslivet i samband med försöksverksamheten med den treåriga yrkesutbildningen. Det har va-

rit ett viktigt led i förnyelsearbetet att utvidga samarbetet med arbets-

givare, fackliga representanter och kommuner på det lokala planet. Genom detta samarbete är förmedlingen väl insatti de specifika behov som kan finnas inom den region där den verkar. Arbetsförmedlingen kan

därigenom i god tid möta krav på yrkesmässig eller geografisk rörlighet

eller på andra åtgärder för att lösa de lokala arbetsmarknadsproblemen.

Det finns således ingen påbjuden samordningsfunktion i kommunen när det gäller barn- och ungdomar och omsorgen om dem, deras utbildning

och deras arbete. Den nyligen av statsrådet Wallström tillsatta ungdomsutredningen har fått i uppdrag att ge forslag till hur ungdomsfrågorna skall samordnas i kommunerna.

15.3 Några resultat från utredningens enkät

Många kommuner har en integrerad organisation som svarar for sysselsättningsåtgarder även for andra åldersgrupper än de som omfattas av uppfoljningsansvar. Av nedanstående tabell framgår hur många kommuner som har en organisation med utsträckt åldersansvar.

Kommuner med integrerad organisation för andra åldersgrupper än 16-17-åringar.

Antal kommuner

Integrerad organisation 65 for åldersgruppen 16-20 år

Integrerad organisation 39 for åldersgruppen 16-25 år

Integrerad organisation 72 for annan åldersgrupp

Sammanlagt antal med integrerad 1 15

organisation

Ett stort antal kommuner hade alltså valt att för sina kommunala åtaganden inom sysselsättningsområdet bilda en gemensam organisation.

Av enkätsvaren framgår inte tydligt skälen for en sådan organisation.

Ett sådant skäl torde vara att en integrerad organisation i kommunen erbjudit en bättre kontinuitet i arbetet över de olika administrativa gränser som det statliga regelverket med fördelningen på olika centrala verk innebär. Ett annat skäl kan vara att överblicken och kontakten med de olika ungdomsarbetsplatserna som föreskrivs i de olika åtgärderna underlättats. För de flesta arbetsplatserna inom de olika åtgärderna har kommunen varit arbetsgivare. I små kommuner kan man för att få underlag till tjänster ha funnit det lämpligast att skapa en integrerad organisation. Ytterligare ett skäl kan vara att det funnits kostnadsbesparingar for kommunen med en gemensam organisation.

Den helt dominerande huvudmannen for uppföljningsorganisationen

var Skolstyrelsen även i de fall då kommunen hade en integrerad organisation for ungdomar 20 eller 25 år. I de flesta kommuner med upp till hade man olika kommunala huvudmän for en integrerad organisation var att kommunstyrelsen anden integrerade organisationen. Vanligast for verksamheten gällande ungdomar 18-19 år, bågavs som huvudman de i de fall då det fanns separat organisation for uppföljning och ungdomslag och i de fall det fanns en gemensam organisation.

Några kommuner har uppgett t.ex. personalnämnd eller utbildningsoch arbetsmarknadsnämnd som huvudman för den kommunala administrationen av arbetsmarknadsåtgärder for ungdomari ålderna 18 till 19 år. I några fall stod kommunstyrelsen som huvudman både for uppoch ungdomslag. Detta gällde både då man hade separat och inföljning tegrerad organisation for uppföljningen.

Av de 72 kommuner med integrerad organisation for annan åldersgrupp än for 16-20 eller 16-25 år har 55 kommuner angivit att man har olika huvudmän for uppföljning och ungdomslag. Av de 17 kommuner som har samma huvudman var i de flesta fall kommunstyrelse eller i några fall utbildnings- och arbetsmarknadsnämnd alternativt arbetsmarknadsnämnd huvudman.

Det finns alltså ett betydande antal kommuner som löst sina praktiska organisationsproblem och genomfört arbetet med ett ansvar som delas mellan olika kommunala instanser.

En stor majoritet av kommunerna anger att övergången mellan uppföljningsåtgärder och ungdomslag fungerade mycket bra eller ganska bra. av ovanstående är att en En vanlig kommentar, som bekräftas resultat, liten andel ungdomar går över till ungdomslag. En annan vanlig kommentar var att kommunerna hade en integrerad organisation. Ett fåtal kommuner med en integrerad organisation har dock svarat att övergången fungerar dåligt.

15.4 Samordning mellan kommunens förvaltningar

Några frågor som inställer sig är: Hur långt skall uppföljningsansvaret gå för att främja den unges rätt till utbildning och arbete? Vilka gränser

finns det för uppföljningsansvarets skyldigheter? Vilka gränser sätter

den praktiska verkligheten med sina begränsade resurser? Hur långt in på andra myndigheters ansvarsområden skall uppföljningsansvaret sträcka sig? Hur skall de uppföljningsansvariga agera i kommuner där arbetslösheten totalt är hög och ungdomsarbetslösheten än högre, där

arbetsförmedlingen drar ned på resurserna i form av exempelvis ung-

domsvägledare och -förmedlare?

På dessa frågor finns inga självklara svar. I sista hand kommer verklig-

heten och viljeinriktningen ute i kommunerna att sätta gränserna för vad som är möjligt respektive omöjligt och önskvärt respektive inte önskvärt.

Särskilt under senare år när uppföljningsungdomarnas psykosociala

problembild tydligorts har behovet av samarbete med socialtjänsten aktualiserats.

I regeringsformens 1 kap. 2 § 2:a st. uttrycks samhällsansvaret: Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka för social och trygghet omsorg och för en god levnadsmiljö.

Socialtjänstlagen (1980:620) i form av ramlag garanterar välfärdsmålen

och lägger ansvaret härför på kommunen. Att kommunen har det yttersta ansvaret (3 §) för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver får inte innebära någon inskränkning av det ansvar som vilar på andra huvudmän. Det bistånd som den enskilde har rätt till (6 §) gäller försörjningen och livsföringen i övrigt och skall utformas så att det stärker individens möjligheter att leva ett självständigt liv. I uppsökande verksamhet (8 §) bör socialtjänsten upplysa om sin verksamhet och erbjuda sina tjänster. I 12 § denna lag ges allmänna, målinriktade bestämmelser för omsorger om barn och ungdom i vid mening.

Ett särskilt ansvar föreligger således för barn och ungdomar, i synner-

het de som riskerar att utvecklas ogynnsamt. Därutöver medges vissa

(1980:621) med särskilda bestämmelser om vård åtgärder enligt lagen om vård av missbrukare i vissa av unga (LVU) och lagen (1981:1243) fall (LVM).

är ofta inkopplad i behandlingsarbetet av de mest pro- Socialtjänsten Socialtjänstens styrka ligger i en bred kunblemtyngda ungdomarna. och samt i möjligheten till konkre-

skap om problem problembehandling

ta insatser. De senare handlar både om psykosocialt stöd/behandling och om ekonomiskt bistånd.

Vad gäller det ekonomiska biståndet är det viktigt att socialsekreteraav personens situation och att denna prören gör en helhetsbedömning vas i ett vidare sammanhang. Det måste också göras upp en plan for insatserna och deras målsättning tillsammans med klienten. Om den enskilde saknar medel for sin försörjning och behovet inte kan tillgodoses på annat sätt utgår ekonomiskt bistånd. Det krav som socialtjänsten kan ställa för att bevilja bidrag är att den enskilde skall stå till arbetsmarknadens förfogande, dvs. att ha regelbunden kontakt med arbetsformedlingen och att ta anvisade arbeten.

Det är här nödvändig att socialtjänsten och arbetsförmedlingen har god kontakt och tillsammans med den enskilde planerar eventuella åtgär-

der som har med arbetet att göra, exempelvis språkundervisning, ar-

Socialtjänsten kan däremot inte ställa krav på att den enbetsträning. skilde skall delta i någon form av behandling eller utbildning for att socialbidrag skall utgå. Den enskilde måste motiveras till deltagande.

har sekretessbestämmelser, som inte utan Socialtjänsten ovillkorliga den enskildes kan överskridas. Denna sekretess gäller den

medgivande enskildes förhållanden, om det inte står klart att uppgiften personliga

eller honom närstående lider men. Detta kan röjas utan att den enskilde kan ibland som ett hinder i samverkan och samarbetet med upplevas andra verksamheter i kommunen.

Kommunen har dock alltid, enligt 3 § socialtjänstlagen, det yttersta an-

svaret för den enskildes välbefinnande. Det ankommer på kommunen att försäkra sig om att han eller hon inte lider nöd om socialnämnden ger avslag på en framställan om bidrag. Bidraget kan då ges på lägre “ nivå.

I likhet med socialtjänsten är det kommunala uppföljningsansvaret också kommunalt förankrat. Däremot är det, till skillnad från socialtjänsten, specialiserat till enbart ungdomsgruppen 16- och 17-åringar. Uppföljningen kan inte erbjuda ungdomarna ekonomisk ersättning utan kan endast stödja och lotsa dem till utbildning eller arbete, vilket kräver aktiva insatser från ungdomarna. Det motiverande förberedelsearbetet kan i många fall vara svårt och därmed tidskrävande. Arbetet sker

vid behov och allt oftare i samverkan med socialsekreterare.

Av rapporter till utredningen framgår att socialtjänsten i allt större utsträckning vänder sig till uppföljningsverksamheten och tar hjälp av

uppföljningsåtgärder i sitt arbete med ungdomar i de aktuella åldrarna .

Uppföljningsansvaret är skyldigt att ta emot alla 16- och 17-åringar som inte befinner sig i utbildning eller har arbete. Den enda inskränkning som görs i skollagen avser dem som är psykiskt utvecklingsstörda.

Utredningens erfarenheter tyder på att uppföljningsverksamhetens åtgärder och målsättning vänder sig till och tar fram ungdomarnas resurser. Från ungdomarnas sida upplevs det troligen som mindre stigmatiserande att befinna sig i än i socialtjänstens verk-

uppföljningsåtgärder

samhet. Det känns säkert oftast naturligt även för ungdomarna i upp-

följningen att försöka prioritera gymnasial utbildning och därefter arbe-

te. Det är vad de flesta av ungdomarnas jämnåriga kamrater gör. Ung-

domarna får i de konkreta uppfoljningsåtgärderna och tillsammans med

uppföljningens personal stöd att ta till sig målsättningen att arbeta med

den positiva, aktiva delen av sin personlighet.

Jag har i det föregående föreslagit en lagfäst utbildningsgaranti i skollagen som omfattar en garanti för gymnasial utbildning för alla under 20 år. Det betyder att på samma sätt som socialtjänsten i kommunen är bäraren av det yttersta välfärdsansvaret för kommunens invånare bör Skolstyrelsen i kommunen vara bäraren av det yttersta ansvaret för

gymnasial utbildning för kommunens ungdomar. Skolstyrelsen har re-

dan sysselsättningsansvaret för 16- och 17-åringar och kommunstyrelsen för 18- och 19-åringen

Det bör vara angeläget att socialtjänsten, arbetsförmedlingen och upp-

följningsansvariga söker ett närmare samarbete med varandra i kom-

munen. Under senare år har socialtjänsten och arbetsmarknadsmyndig-

heterna aktivt sitt samarbete i lokala projekt. Sågått in för att utvidga dant samarbete bör även inkludera uppfoljningsansvaret.

Jag har också under avsnittet Ett nytt kommunalt utbildnings- och sysselsättningsansvar berört vissa frågor om samplanering mellan skolan och arbetsförmedlingen.

anser jag att det sysselsättningsansvar som kommunerna yt-

Slutligen terst har for ungdomarna borde lagfästas på ett mera övergripande sätt och knytas till kommunen än vad som nu är fallet. Detta framhöll jag i mitt remissvar till Arbetsmarknadsdepartementet i januari 1989 (se bil. 2). Då skulle det sysselsättningsansvar som kommunerna i realiteten redan har få en bättre förankring i den kommunala politiska beslutssfären liksom också i de kommunala förvaltningarna. Det skulle kunna ge kommunerna initiativmöjligheter till samplanering med arbetsmarknadsmyndigheterna.

Litteraturlista

Kapitel 3

Arnell-Gustafsson, U. Om ungdomars syn på arbete. Stockholm 1988. Ds C 1989:18. Bjurström, E. Framtida ungdomsforskning i Sverige. Rapport från Barn- och ungdomsdelegationen. Coleman, J.S. - Husén, T. Becoming Adult in a Changing Society. Paris, OECD/CERI 1985. Ziehe, T. Ny ungdom. Om ovanliga läroprocesser. Övers. från tyska. Norstedts 1986. Willis, P.E. Learning to Labour. Saxon House 1977.

Ej till salu. Statens ungdomsråd. Slutrapport. Liber 1981.

Fox-näs, J. mfl. Tecken i tiden. Stockholm 1989. Henriksson, B. Ung på 90-talet - Ungdomen i det postmoderna samhället. Glacio bokförlag 1989. Berggren, I. Förändrad socialisationssituation - Annorlunda krav på

skolan. Ped. Instit., Göteborgs Univ. 1988.

Amman, G. - Jönsson, I. Olika for olika. Aspekter på svensk utbildningspolitik. Lund 1986. Wästberg, O. 90-talstrender. Stockholm 1989.

Hagström T. Ungdomar - Arbete: Ett socialisationsperspektiv. Ur Arbetsmiljöinstitutets skriftserie Arbete och hälsa 1989:19.

Kapitel 4

Commission of the European Communities: Employment in Europe 1989. J.S.C01eman - T.Husén: Becoming Adult in a Changing Sciety. OECD/ CERI 1985. A.G.Watts: Educational and vocational guidance services for the 14-25 age group in the European Community. Commission of the European Communities, EURYDICE 1988. OECD: Pathways for Learning. Education and Training from 16 to 19. Paris 1989.

Kapitel 5

Ds 1988:16. Arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik - Ett diskussionsunderlag i ett QO-talsperspektiv. PUBLICA. 90-talets arbetsmarknad Ds 1989:44. Arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik 1988 - ökade krav på omställning?

Leimar T. Återblick - Några hågkomster och hållpunkter från arbets-

marknadsverkets historia. Nordiska ministerrådet. Kvinnor och män i Norden. Fakta om jämställdheten (1988) SCB. Sveriges framtida befolkning. Prognos for åren 1989-2025. Demo-

grafiska rapporter 1989:1

AMS. Information från utredningsenheten 1989:6 - Ungdomars arbetsmarknad -i dag och i morgon.

Kapitel 6

Enkätsvar och rapporter som bifogats enkatsvaren. Berglind-Ericsson-Lundström. Socialt arbete med arbetslös ungdom. Sthlm 1987 Hammarström, A. Ungdomsarbetslöshet och ohälsa. Luleå 1986 Norström-Thunved. Nya sociallagarna. 3 uppl. Sthlm 1988 SOU 1983:63. Utslagningen i grundskolan. En analys av hur reglerna om anpassad studiegång, skolgångsbefrielse och särskild undervisning tillämpats i praktiken. Pockettidningen 1972:5. Utklassad? Rapport från grundskolan. Sthlm 1972 Emanuelsson, I. Verksamhet bland elever med svårigheter eller arbete

med elevers svårigheter? En kunskapsöversikt. Sthlm, Skolöverstyrel-

sen 1983

Skolöverstyrelsen. Gymnasieskola för alla? Bilder från verkligheten.

Sthlm 1985

Skolöverstyrelsen. Att utveckla gymnasieskolan. Olika perspektiv på

lokalt utvecklingsarbete. Sthlm 1988 Dahlgren. Gymnasieskolan - en skola for alla. Fortbildning och utveck-

lingsarbete - en uppföljning. Delrapport 1. Gbg 1985

Andersson-Lander. Lägesbedömningar i en gymnasiereform. Åtta skolors arbete med En gymnasieskola för alla. Slutrapport. Gbg 1988

Skolöverstyrelsen. Kvalitativ undersökning av kommunernas uppfölj-

ningsansvar 1984/85. Sthlm 1985

Kommunernas uppfoljningsansvar. Erfarenheter i Skolöverstyrelsen. sju län. Sthlm 1983

Krut nr 51. Ljusnande framtid? Om en gymnasieskola i förändring. Sthlm 1988

Odin, B.-Åhs, K. Den dolda styrningen. Skolpolitisk intention - pedago-

gisk verklighet. Lund 1985

Kapitel 7

Axelsson-Wallin. Sjuttiotalets gymnasieskola inför nittiotalet. Två ut-

värderingar som grund for ett debattinlägg. Sthlm 1984

Axelsson, Gymnasieskolans yrkesinriktade linjer i ett tioårspespektiv. Uppsala 1986

Kapitel 8

Ståhl R. Att vara rustad och bli drabbad. Örebro 1986.

Hammarström A. och ohälsa. Stockholm 1986.

Ungdomsarbetslöshet

SOU 1984:31 under Betänkande av

Arbetsmarknadspolitik omprövning

delegationen for arbetsmarknadspolitisk forskning (EFA)

SOU 1989:12 Den regionala Underlagsmaterial från

problembilden.

1987 års regionalpolitiska kommitté.

Ds A 1985:2 Kommunerna och sysselsättningspolitiken. Om arbetsfor-

delningen mellan kommunerna och arbetsmarknadsverket.

nr 19. till arbete?En utvärdering av bered-

EFA-rapport Språngbräda

och av Kjell Sehlstedt och

skapsarbete, rekryteringsstöd ungdomsarbete

Lena Schröder Institutet for social forskning Stockholms universitet.

RRV. mot un (Dnr 1984: 128)

Åtgärder gdomsarbetslöshet

SINOVA. Ungdomslagens inverkan på det kommunala uppfoljningsansvaret - 1984-06-27 SINOVA. Ungdomslagens inverkan på utslussningen av ungdomar till den öppna marknaden - 1984-08-31 AMS. Verksamheten med ungdomslag under forsta halvåret 1984 - Redovisning augusti 1984 Göteborgs universitet. Ungdomslagen i nio kommuner - Rapport sep» tember 1984 AMS. Ungdom & arbete - 1985 AMS. Erfarenheter av jobbsökar-aktiviteter for ungdomar i ungdomslag- 1986-02-18 Arbetsmarknadsdepartementet. Ungdom och arbetsmarknad - 1988

Kapitel 1 1

Hallerström, H. Skolforändring och decentralisering. Lund 1989

Kapitel 13

SCB (U 44 SM 8801). 20-åringar utan fullfoljd linje i gymnasieskolan.

Elevuppföljning våren 1987.

i 4 ...I x 3 ...n

,_-...ø;34.».v.

wÅ/a;

..;...g

m.

-.r...-.4.›;.

.-..,-.;;..

Bilaga 1

Kommittédirektiv

det kommunala

Översyn av uppföljningsansvaret för ungdo-

mar

Dir 1988:37

Beslut vid regeringssammanträde 1988-06-22

Chefen for utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström anfor.

Mitt förslag

Vid min anmälan av anslaget B 20. Bidrag till åtgärder inom kommu-

nernas uppfoljningsansvar for ungdomar under 18 år m.m. i 1988 års

budgetproposition (prop. 1985/862100 bil. 10 s.163) informerade jag riksdagen om min avsikt att ta initiativ till en översyn av det kommunala

uppfoljningsansvaret samt av statsbidragsgivningen härtill. Jag fore-

slår därför nu att en särskild utredare tillkallas for att utreda den fram-

tida inriktningen och organisationen av åtgärder for ungdomar som var-

ken går i utbildning eller har reguljärt arbete.

I denna fråga har jag samrått med chefen for arbetsmarknadsdepartementet.

Bakgrund

Kommunerna har enligt 3 kap. 18 § skollagen (1985:1100) ett uppfölj-

ningsansvar for arbetslös ungdom under 18 år. Genom riksdagsbeslut

1982/83:100 bil. 10, UbU 21, rskr 311) får kommunerna sedan den (prop. 1 juli 1983 statsbidrag for åtgärder for dessa ungdomar.

Statsbidragsgivningen regleras i förordningen (1985:583) om statsbifor ungdomar under 18 år.

drag till uppfoljningsinsatser

med verksamheten är att underlätta för ungdomar under 18 år Syftet som varken befinner sig i reguljär utbildning eller har ett fast arbete att så snart som möjligt övergå till reguljär utbildning eller stadigvarande arbete.

Verksamheten bedrivs genom en planerad varvning av arbete och ut-

bildning, Åtgärderna består av uppfoljningsprogram och ungdomsplat-

ser med utbildningsinlsag. Dessa åtgärder kombineras ofta med tex. lokalt arbetsmarknadsanknutna specialkurser (LA-kurser) eller gymnasial lärlingsutbildning.

skall och_ utarbetas tillsammans med in-

Åtgärdsprogrammet planeras

dividen och vara sammanhållet och målinriktat. Det skall omprövas regelbundet tillsammans med den unge.

att ungdomarna i forsta hand rekom- I praktiken har detta inneburit menderas att skaffa sig en avslutad minst tvåårig gymnasial utbildning for att därigenom få ett bättre fotfäste på den reguljära arbetsmarknaden. Även om utbildningslinjen således prioriteras i verksamheten är

det dock individens önskemål och behov som är utslagsgivande och då är

arbete ofta det enda tänkbara alternativet.

Kommunerna

Den kommunala uppfoljningsverksamheten foreter stora variationer.

både länsvis och kommunvis. De centralt utfärdade riktlinjerna och bestämmelserna har från att verksamheten inte behöver vara lik-

utgått

formig i hela landet utan denna har kunnat anpassas till de regionala och lokala förutsättningarna och till kommunens benägenhet att själva

satsa på den uppföljande verksamheten.

Storstadskommunerna har var och en sin särprägel och inom vissa län har kommunerna utarbetat vissa gemensamma principer for verksam-

heten (tex. Gävleborgs län). Ibland har verksamheten knutits till gymnasieskolan (t.ex. Norrköping och Jönköping), ibland har man organiserat ungdomscenter som täcker även åtgärderna för l8-19-åringarna -i vissa fall också beredskapsarbeten för ännu äldre grupper (t.ex. i Tyresö). Avgörande är, vad kommunerna kan erbjuda lokalt och hur många de arbetslösa i olika åldersgrupper är.

Ungdomarna som omfattas av uppföljningsansvaret

Antalet ungdomar i det kommunal uppföljningsansvaret har under de två senaste åren minskat både absolut och i förhållande till det totala antalet ungdomar i aktuella åldrar. Ungdomarna har i allt större utsträckning sökt till gymansieskolan direkt efter grundskolan. Dessutom har en minskande andel av ungdomarna reguljärt arbete. Hösten 1983 hade tre procent av 16-17-åringarna arbete jämfört med 2,4 procent hösten 1986.

Enligt skolöverstyrelsens (SÖ) rapporter har andelen ungdomar som

ingått i uppföljningsansvaret under tiden 1983/84 - 1986/87 sjunkit från

ca 10 procent av 16-17-årsgruppen till ca 7 procent. Omsättningen av ungdomar i uppföljningsåtgärder är relativt stor: 18,8 veckor i uppföljningsåtgärder är genomsnittstiden.

Andelen ungdomar som placeras på ungdomsplats tenderar också att minska: under verksamhetens första år hade ca tre fjärdedelar av ungdomarna i uppföljningsansvaret en ungdomsplats; 1985/86 var det ca två tredjedelar. Fördelningen mellan olika arbetsgivare visar vid en jämförelse över åren 1984-1987 att andelen ungdomsplatser hos enskilda arbetsgivare minskar medan den hos kommunala/landstingskommunala arbetsgivare ökar. Första verksamhetsåret 1983/84 var könsfördel-

ningen mellan ungdomarna i uppföljningsansvaret nästan jämn. Under

de följande åren har emellertid flickornas andel ökat till nästan två tredjedelar 1986/87.

Numera består mer än hälften av ungdomarna i uppföljningsåtgärder av studieavbrytare från gymnasieskolan eller av dem som tackat nej till erbjuden plats i gymnasieskolan.

som SÖ 1985 fortsätter en tredjedel av

Enligt en undersökning orde

ungdomarna i uppföljningsansvaret till reguljär utbildning, en tredjedel får arbete och en tredjedel fortsätter till annan verksamhet, bl.a. andra arbetsmarknadsåtgärder.

En flexiblare användning av bidrag till vissa uppföljningsåtgärder öppnades när riksdagen vid behandlingen av 1987 års budgetproposition

beslöt att statsbidraget för ungdomsplatser och utbildningsinslag skulle

kunna omvandlas till utbildningsplatser åt ungdomar i uppföljningsansvaret. Det kallas DELTA-försöket och omfattar 500 årselevplatser.

Sammanfattningsvis går utvecklingen inom uppföljningsansvarets åtmot att en större andel ungdomar omfattas av väglednings- och gärder och en minskande andel får ungdomsplatser. På utbildningsåtgärder ungdomsplatserna tenderar den unge att stanna längre. För fr.a. pojkarna kan en leda till arbete eller till att den omvandlas till

ungdomsplats

För flickornas vidkommande blir fortsättningen oftare lärlingsplats. förlängd ungdomsplats och därefter övergång till ungdomslag, om insatserna inte har resulterat i fortsatt utbildning.

Riksrevisionsverket (RRV) redovisar i rapporten Kommunernas uppföljningsansvar för ungdomar under 18 år (Dnr 1985:609) en undersökinom Trots att RRV rent allning av ungdomar uppfoljningsansvaret. mänt sett menar att det kommunala uppfoljningsansvaret fungerar väl, anser RRV att verksamheten inte tillräckligt uppmärksammar ungdomarnas skilda förutsättningar och behov i ett medvetet planeringstänk-

ande som borde vara utgångspunkten för uppläggningen och dimensio-

neringen av olika insatser i kommunernas uppfoljningsverksamhet.

RRV redovisar och delar den kritik som av Södänsskolnämnder och en-

skilda kommuner riktas mot statistik- och avrapporteringssystemet för RRV understryker vikten av att ett nytt

uppföljningsåtgärderna.

statistik- och informationssystem utvecklas för att bl.a. bättre kunna

beskriva flöden mellan olika typer av sysselsättning, ungdomarnas bak-

grund och behov.

Statsbidragsfrågor

RRV för fram förslag om schablonisering av statsbidraget. Förutsätthärför är att verksamheten följs upp, redovisas och utvärdeningarna

ras. Detta förutsätter i sin tur ett utvecklat statistik- och avrapporteringssystem, enligt RRV.

Uppdraget

Sedan halvårsskiftet 1983 då det nuvarande åtgärdsprogrammet för det kommunala uppföljningsansvaret infördes har samhällsbilden i många avseenden förändrats på ett för uppfoljningsverksamheten avgörande sätt. Arbetslösheten, särskilt bland ungdomar, kulminerade det året och har sedan dess drastiskt sjunkit, delvis till följd av aktiva arbetsmarknadsåtgärder men förför allt på grund av en gynnsammare arbetsmark-

nad. Samtidigt har en allt större andel ungdomar, f.n. 97 procent sökt

till gymnasiala utbildningar direkt efter grundskolan. Jag har i det föregående redovisat några av de effekter detta har haft för uppföljningsverksamhetens del.

Den framtida utvecklingen, som redan nu kan skönjas, är, att arbetsmarknaden kommer att ställa allt högre krav på kompetens och att det är nödvändigt att skolan utvecklas och förnyas i takt med samhället. Detta påverkar också situationen för ungdomarna inom uppiöljningsansvaret.

Inom hela gymnasieskolan pågår f.n. försöksverksamhet och utveck-

lingsarbete som kommer att ligga till grund för en ny läroplan för gym-

nasieskolan i början av 1990-talet. Inom gymnasieskolans yrkesutbildning startar hösten 1988 en bred försöksverksamhet som en följd av riksdagens beslut men anledning av propositionen 1987/88:102 om ut-

veckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan (UbU 31, rskr 366).

Ytterligare en viktig faktor som påverkar all planering av ungdomars utbildning och arbete inför 1990-talet är de minskande ungdomskullarna under det kommande decenniet.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om riksdagens beslut med anledning av propositionen (1987/881105, AU 17, rskr 364, UbU 34, rskr 365) om jämställdhetspolitiken inför 90-talet. Dessa riktlinjer bör, bl.a. mot bakgrund av den ökade andelen flickor i uppföljningsåtgärder, beaktas av utredaren.

Utredaren bör mot denna bakgrund och med beaktande av min redovisom nuvarande för den kommuning i det föregående pröva målsättning nala behöver förändras. Utredaren bör därvid förutsättuppföljningen ningslöst pröva om samhällsutvecklingen förändrat förutsättningarna for statsbidrag till en fristående organisation av det kommunala uppfölj-

ningsansvaret.

En för utredaren är att samhället har ett ansvar viktig utgångspunkt för att får en sådan grundutbildning att de får ett fast fotfäste ungdomar att de kan bli aktiva samhällsmedborgare och kan på arbetsmarknaden, skapa sig ett meningsfyllt liv i övrigt.

Utredarens analys bör utgå från de nuvarande utbildnings- och arbetsoch de förändringar som sedan 1980 har skett i åtmarknadsåtgärderna för arbetslösa ungdomar under 20 år. En sådan analys bör dels gärderna bygga på dokumenterade erfarenheter av verksamheten under de gångna åren, dels undersökningar av ungdomarna i kommunerpå aktuella nas med särskild hänsyn tagen till deras olika beuppfoljningsansvar hov.

Som en följd av denna analys bör utredaren överväga_ om de nuvarande utformning och organisation är ändamålsenliga. Statsbiåtgärdernas dragssystemet bör i anslutning härtill också ses över.

Till de eventuella förändringar i verksamheten som utredaren föreslår bör också kopplas forslag till riktlinjer för ett förbättrat statistik- och Utredaren bör därvid bl.a. ta del av SÖ:s och statiinformationssystem. stiska hittills resultat. Det är angeläget att ett

centralbyråns uppnådda

informationssystem bygger på en effektiv och for kommunernas adnytt ministration avrapportering om ungdomarnas arbetslöshetssirimlig tuation och flödena mellan olika åtgärder.

Det kommunala är en del av samhällets insatser

uppfoljningsansvaret

för att så goda förutsättningar som möjligt att klara ge alla ungdomar till vuxenlivet och den reguljära arbetsmarknaden. Det är övergången att behovet av samordning med de insatser som görs för ungdoviktigt mar i den närmast följande åldersgruppen beaktas.

Utredaren bör därför överväga om den nuvarande ansvarsfördelningen för under 20 år mellan skolans och arbetsmarknadens resp.

ungdomar

myndigheter bör omprövas. Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört om arbetsmarknadens höjda kompetenskrav bör en framtida ansvarsfördelning kunna utgå från om ungdomarna har eller inte har

fullort en

gymnasial utbildning.

Jag är emellertid också medveten om att alla ungdomar inte kan förutsättas skaffa sig en gymnasial utbildning direkt efter grundskolan. Också dessa ungdomar måste kunna erbjudas en meningsfull verksamhet. Det är viktigt att detta beaktas vid en eventuellt förändrad ansvarsfördelning. Ambitionsnivån För dem skall vara densamma som för alla and-

ra ungdomar under 20 år: att ge förutsättningar för individuell utveck-

ling och yrkesförberedelse.

Grundläggande för utredarens överväganden om ansvarsfördelningen mellan skol- och arbetsmarknadsmyndigheterna skall vara att gräns-

dragningen myndigheterna emellan bör klargöras samt att samordning-

en och samarbetet dem emellan förbättras.

Ramar för utredarens arbete

Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, organisationer och statliga kommittéer.

För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angáende inrikt-

utredningsförslagens

ning och konsekvenser.

Uppdraget skall redovisas senast 31 december 1989.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer be-

jag att regeringen

myndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) - med uppdrag att göra en översyn av åtgärder avseende det

kommunala uppföljningsansvaret för ungdomar som efter grundskolan

varken går i utbildning eller har reguljärt arbete.

att besluta om sakkunniga, referensgrupper, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

Skola-Arbete-Utredningen Bilaga 2 (U 1988:1 1) 1989-01-19 Dnr 12/88

Till chefen for arbetsmarknadsdepartementet

Förslag från arbetsmarknadsstyrelsen till förändring av ungdomsgarantin A 6482/88

Sammanfattning av mina synpunkter

Det bör fastställas en övergripande samhällelig ungdomsgaranti avseende ungdomars utbildning och arbete som inte enbart är knuten till vissa åtgärder. Det är viktigt med ett samordnat ansvarstagande för målen för samhällets utbildnings- och sysselsåttningsgaranti för ungdomar även när det gäller åtgärder för 18- och IQ-åringar, isynnerhet de som inte har någon fullföljd gymnasial grundutbildning. Önskvärt att inskolningsplatser och ungdomsplatser får samma grad av statsbidragstäckning. Det

får inte bli en majoritetsandel flickor som i sista hand måste erbjudas

särskilda inskolningsplatser. Detta gäller också invandrar- och flyktingungdomar. Introduktion och inskolning bör göras av en särskild handledare på arbetsplatsen.

Allmänt

Den 1 augusti 1988 förordnades jag som särskild utredare for översynen (U 1988:11) av det kommunala uppfoljningsansvaret for ungdomar. Direktiven (U 1988:37) har utformats i samråd mellan cheferna for utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen. Utredningen kallar sig Skola-Arbete-utredningen. Utredningen biträds av två sekreterare, en från vardera utbildningsdepartementet och arbetsmarknadsdepartementet samt av experter från civildepartementet, skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrelsen. En referensgrupp, bestående av

arbetsmarknadens parter, Svenska kommunförbundet och Elevorganisationen har knutits till utredningen.

En viktig utgångspunkt, enligt direktiven, är att samhället har ett ansvar för att ungdomar får en sådan grundutbildning att de får ett fast

fotfäste på arbetsmarknaden, att de kan bli aktiva samhällsmedborgare

och att de kan skapa sig ett meningsfyllt liv i övrigt. Jag uppfattar denna formulering som central för samhällets särskilda utbildningsgaranti for ungdomar och återkommer till denna senare.

Det kommunala uppföljningsansvaret, som uppdraget avser, omfattar alla 16-17-åringar som inte befinner sig i utbildning eller inte har något reguljärt arbete. I uppdraget ingår emellertid också att beakta behovet av samordning med de insatser som görs för ungdomar i den närmast följande åldersgruppen, 18-19-åringarna, som inte har någon fullföljd gymnasial utbildning och som är arbetslösa.

Direktiven ålägger utredaren att överväga om nuvarande ansvarsför- 20 år bör omprövas. En delning för åtgärder för dessa ungdomar under framtida förändrad ansvarsfördelning bör, enligt direktiven, i så fall

kunna utgå från om ungdomarna har eller inte har fullort en gymnasi-

al utbildning. Detta understryker den vikt regeringen lägger vid att för ar-

ungdomar har en gymnasial grundutbildning, något som chefen

betsmarknadsdepartementet också betonar i den nyss framlagda budgetpropositionen (prop. 1988/89:100, bil. 12).

Alla ungdomar kan emellertid inte forutsättas skaffa sig en gymnasial

utbildning direkt efter grundskolan. Ambitionsnivån for dessa ungdomar, framhålls det i direktiven, skall vara densamma som för alla andra ungdomar under 20 år: att ge förutsättningar för individuell utveckling och yrkesförberedelse. Även dessa ungdomar måste således kunna erbjudas en utvecklande och meningsfull verksamhet. Det är viktigt att detta beaktas, påpekas det i direktiven, om forslag om en eventuell förändrad ansvarfördelning blir resultatet av utredningens överväganden (Dir. U 88:37 s. 5 och 6).

Ungdomsgarantins nuvarande utformning (s.3-4)

Idag är det 90-talets minskande ungdomskullar och regionala obalanser som står i fokus för samhällsdebatten men också höjda kompetenskrav i förening med risk for ökad utslagning av dem som har bristfällig utbildning.

Några av de viktigaste hörnstenarna i samhällets ungdomsgaranti, nämligen de som avser ungdomars utbildning och arbete, växte fram

under slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet. Åtgärderna präg-

lades av den då rådande arbetslösheten som sammanföll med att tonårskullarna ökade med 20-30 procent under 1980-talets forsta hälft. Den uttalade ambitionen var då som nu att samhället har ett speciellt ansvar för de ungas utbildning och arbete, att en gymnasial grundutbildning är ett nödvändigt led i samhällets utbildningsgaranti som en forut-

sättning for ett fast fotfäste på arbetsmarknaden och att förebyggande

insatser är särskilt viktiga när det gäller unga människor. I de uttalanden och beslut som riksdagen gjort under 1980-talet har detta synsätt präglat bl.a. ungdoms-, regional- och arbetsmarknadspolitiken.

Dessa principer har varit vägledande när direktiven till Skola-Arbeteutredningen har utformats av cheferna for utbildningss- och arbetsmarknadsdepartementen. Viljan att anlägga en helhetssyn på åtgärder for ungdomar under 20 år, vikten av att de får en gymnasial grundutbildning som ger både personlighetsutveckling, medborgarkunskap och en fast fot på arbetsmarknaden samt omsorgen om allas rätt till en meningsfylld sysselsättning präglar direktiven.

Enligt skollagen skall kommunen hålla sig underrättad om hur 16- och

17-åringarna är sysselsatta och se till att ge alla ungdomar en menings-

fylld sysselsättning. I tillämpningsforordningar, t.ex. gymnasieforord-

ningen och statsbidragsforordningen for den kommunala uppföljningen,

regleras åtgärderna. Dessa, som kan vara ungdomsplatser men också olika utbildningar, skall samordnas i långsiktiga individuella planer som sträcker sig ända till 18-årsgränsen och som omprövas minst var tionde vecka.

För 18-19-åringarnas del är ungdomsgarantin f.n. mera renodlat åtgärdsstyrd. I lagen (1983:1070) om ungdomslag finns bl.a. bestämmelser

kommunerna att i sista hand anordna i form som ålägger sysselsättning av ungdomslag for ungdomar som inte kan få arbete på annat sätt.

Förslag till ungdomsgaranti (s. 6-9)

med tillfredsställelse att AMS föreslår att ungdomarna sti- Jag noterar muleras till fortsatt utbildning. Det är då viktigt att, som jag har framhållit i det föregående, de ungdomar som inte har en fullföljd gymnasieutbildning, erbjuds möjlighet att i först hand avsluta en sådan. Denna ger den samhälls- och medborgarkompetens samt de kommunikationsfärdigheter som är så nödvändiga i dagens samhälle och som utgör en förutsättning för att individen skall kunna tillgodogöra sig fortsatt utbildning, såsom exempelvis olika former av vuxenutbildning inom komvux och AMU liksom även personalutbildning inom företagen.

Den förlängda söktiden som föreslås borde ge möjligheter till en grundlig inventering även av ungdomarnas utbildningsbehov. Ofta har ungdomarna under någon tidigare period i uppföljningsansvaret upprättat en individuell handlingsplan och jag vill här understryka det angelägna i att man i detta sammanhang knyter an till och vidareutvecklar en sådan plan. Jag kommer att i mitt utredningsarbete kartlägga möjligheterna till samarbete i detta avseende mellan den kommunala uppföljningsverksamheten och arbetsförmedlingen.

Det vore också önskvärt att de nya bestämmelserna för inskolningsplatserna utformas så att de ger utrymme for ett flexibelt utnyttjande av dessa så att man exempelvis skulle kunna varva utbildning och inskolningsplatser. Jag är medveten om att detta skulle kunna bli aktuellt huvudsakligen för de s.k. särskilda inskolningsplatserna.

Jag ställer mig i huvudsak positiv till AMS förslag att helt övergå till

systemet för inskolningsplatser när det galler sysselsättningsåtgärder

för 18-19-åringarna. Fördelarna med detta systems möjligheter att utnyttja hela den öppna arbetsmarknaden är uppenbara liksom åtta timmars arbetsdag. Den större överensstämmelsen med ungdomsplatserna för 16-17-åringarna (arbetstid, avtalsslutande parter m.m.) måste, som AMS också påpekar, betraktas som en stor fördel av arbetsgivarna.

Ytterligare en samordningsvinst skulle kunna skapas om en större överensstämmelse kunde åstadkommas mellan de två nämnda åtgärdernas grad av statsbidragstäckning. Chefen för utbildningsdeparte mentet har i årets budgetproposition i samband med sin redovisning av anslaget B 19. Bidrag till åtgärder inom kommunernas uppföljningsansvar anmält att en omprövning av statsbidragstäckningen av ungdomsplatserna har aktualiserats. I sin skrivelse pekar AMS bl.a. på att arbetsmarknadsåtgärdernas olika subventionsgrad är förvirrande för arbetsgivarna och att detta försvårar utläggningen av åtgärderna. Jag ansluter mig till denna bedömning och förordar att inskolningsplatser och ungdomsplatser ges samma statsbidragstäckningsgrad.

Jag har erfarit att det har varit svårare att få fram inskolningsplatser för flickor än för pojkar inom det privata näringslivet, ett förhållande som också speglar situationen på arbetsmarknaden totalt. Jag utgår från att arbetsmarknadsministern, liksom hittills, tar till vara alla till buds stående möjligheter att även inom ramarna för arbetsmarknadsåtgärder bryta könsrollsbarriärerna på arbetsmarknaden.

Dessa ansträngningar bör därför också inriktas mot att det inte blir en större andel flickor än pojkar som i sista hand måste erbjudas de foreslagna särskilda inskolningsplatserna. Detta gäller också invandraroch flyktingungdomar.

Jag vill vidare understryka vikten av att det verkligen sker en introduktion och inskolning av en handledare på arbetsplatsen. Jag vill erinra om att riksdagen lade stor vikt vid denna aspekt när införandet av ungdomslagen behandlades. Handledning är också särskilt viktigt för flickor på arbetsplatser inom traditionellt manliga yrkesområden.

Avslutningsvis vill jag, utan att därmed föregripa mina egna överväganden och förslag i denna utredning, framhålla att det bör vara samhället som i sista hand står som garant för ungdomars utbildning och ar-

bete. En sådan garanti bör, enligt min mening, inte vara knuten till enbart en eller ett fåtal konkreta åtgärder utan också vara fastlagd på ett mera övergripande plan.

Stockholm den 19 januari 1989

Marita Bengtsson Särskild utredare för

Översyn av det kommunala uppföljningsansvaret för ungdomar (U

1988:11)

Bilaga 3

Arbetsmarknadsmyndigheternas respektive skolans ansvar

för arbetslös ungdom under 1900-talet

Innehållsförteckning

1 Allmänt 1.1 Sammanfattning 1.2 Inledning

2 Aktiv arbetsmarknadspolitik 2.1 Framväxt och tillämpning av idéer 2.2 Arbetslinjen i svensk arbetsmarknadspolitik 2.3 Samverkan skola-arbetsförmedling 2.4 Vägledning

3 Ett nytt ansvar för skolan: Ungdomars övergång från grundskola till gymnasieskola och/eller arbete. Utveckling 1970-1989 3.1 Utveckling av skolans syo och arbetslivskontakter samt ett nytt

uppföljningsansvar 1970-197 9

3.2 Gymnasieskolans ökade betydelse for att motverka ungdomsarbetslöshet

3.3 Det kommunala uppföljningsansvaret får ett eget åtgärdssystem

1980-1989 3.4 En gymnasieskola for alla 3.4.1 Ökad dimensionering

3.4.2 Lokalt arbetsmarknadsanpassade kurser

3.4.3 En flexiblare gymnasieskola _ 3.4.4 Ansvars- och samordningsfrâgor

Bilaga 3

Arbetsmarknadsmyndigheternas respektive skolans ansvar

för arbetslös ungdom under 1900-talet

1 Allmänt

1.1 Sammanfattning

Antalet ungdomar utan gymnasieutbildning och arbete har varierat och betingats av demografiska faktorer, av utbildningsväsendets dimensionering och av konjunkturväxlingarna. Utgångspunkten for min redovisning i det följande blir hur mål och huvudmannaskap förändrats under detta århundrade samt hur man på olika sätt har försökt främja de s.k. arbetslösa ungdomarnas integration i den reguljära utbildningen.

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken utgör en viktig del i den svenska modellen för välfärdsskapande ekonomisk Mlitik. Arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken är särskilt viktig när det gäller ungdomar. I stället för att de erhåller ett passivisserande ekonomiskt stöd vid en arbetslöshetssituation erbjuds ungdomarna vägledning, utbildning och möjlighet till arbete genom en åtgärd. Målet är att ge ungdomarna möjlighet till utveckling genom deltagande i samhälls- och yrkeslivet samt till egen försörjning. Detta åtgärdssystem har utvecklats under hela 1900-talet.

Ända till 1970 hade arbetsmarknadsmyndigheterna det totala ansvaret

för de arbetslösa ungdomarna. Detta innebar att arbetsmarknadsmyndigheterna ofta fick ta initiativ till både utbildning och sociala insatser.

Samtidigt som skolplikten försköts upp i åldrarna och allt fler fortsatte i

frivillig vidareutbildning ökade kraven på skolans helhetsansvar för

ungdomarna.

De reformer som initierades inom skolan i början på 1970-talet präglades av arbetsmarknadssituationen for ungdomar och tog intryck av de erfarenheter som vunnits av er-

arbetsmarknadsmyndigheternas långa

farenhet av arbetslös ungdom.

Det kan sammanfattas sålunda:

i skolväsendets nya ansvarstagande för ungdomar även utanför utbildningsväsendet; t ansvaret förskjuts till gymnasieskola från grundskola och betoningen

flyttas från arbetslivsorientering via uppsökande uppföljning och vägled-

ning till åtgärder i form av gymnasial utbildning;

t ansvaret förskjuts från arbetsmarknadsmyndigheter till skola med allt starkare tonviktpå gymnasial utbildning som vägen till arbete

:lv kommunerna ansvarar för ungdomarnas frihet att välja mellan utbild-

ning och arbete; at en gymnasieskola för alla genom ökad dimensionering, organisatoriska åtgärder och ett förändrat arbetssätt.

1.2 Inledning

Utdrag ur Berättelse angående Stockholms stads

arbetsförmedling jäm-

te statistisk öfversikt rörande verksamheten under år 1909:

Hvad de minderåriga angår, har Arbetsförmedlingen äfven under

redogörelseåret bemödat sig om att för deras räkning anskaffa pas-

sande arbetstillfällen.

Särskildt har man å den manliga expeditionen lagt sig vinn om att förmå gossarna att taga anställning såsom lärlingar inom hant-

verk och industriella yrken. Springgosseplatser hafva utbjudits

först i andra rummet, alldenstund samhällets gifvetvis bäst betjänas, om ungdomen tidigt väljer ett bestämdt yrke till lefnadsbana.

Denna gren af förmedlingsarbetet har delvis utöfvats i samverkan

med Stadens folkskolor, med hvilka vissa närmare öfverenskommelser för ändamålet träffats.

Rörande de sökandes ålder är bl.a. att märka, att å den manliga afdelningen 435 varit yngre än 15 år och å den kvinnliga afdelningen 166.

På den manliga afdelningen har ett fåtal gossar anmält sig for lärlingsplatser, medan flertalet frågat efter anställningar som spring- Gossarna tycks i regel hafva en afgjord motvilja for det pojkar. praktiska arbete, industrien och hantverket erbjuda. En faktor, som i detta sammanhang bör tagas med i beräkningen, är våra än-

nu tyvärr föga väl ordnade lärlingsforhållanden. För öfvrigt torde

i våra skolor vikten det vid undervisningen ej nog kunna pointeras af, att ungdomen ägnar sig åt något bestamdt yrke, så att barnens väckas till ett visst handtverk eller yrke. Barnen håg och kärlek måste få klart for sig, att det visserligen rörliga lif och den biinkomst, som understundom kan vara förenad med en springpojkei allmänhet ej medför någon framtid. Erfarenheten visar plats, nämligen, att, om en springgosse skött sin syssla oklanderligt några år och gör framställning om högre veckopenning, chefen ofta nog meddelar honom, att han ej kan aflöna dyrare arbetskraft for sådana sysslor eller ock att han är för gammal för platsen. Ynglingen skall då söka annan anställning. Något yrke har han ej lärt, hvarför han tar plats som dräng i affär, butik, restaurant eller dylikt. När han nått en ålder af cirka 25 år, anses han äfven där af vederbörande Hvad är då att Det stora fler-

principal för gammal. göra?

talet får inregistrera sig i grofarbetarnes led. Högst få är de, som från springpojksklasser avancera till högre befattningar hos en ar-

betsgifvare.

Vi kan utläsa av ovanstående att arbetsförmedlingen redan 1909 försökte förmå de arbetssökande ungdomarna att se värdet av en yrkesutbildning genom t.ex. lärlingsanställning liksom att man samverkade med

skolan i förmedlings- och vägledningsarbetet.

2 Aktiv arbetsmarknadspolitik

2.1 Framväxt och tillämpning av idéerna

Vi behöver stanna upp ibland och tänka efter i vilket sammanhang och i vilket syfte vi utför vårt jobb. Erinra oss den idémässiga bakgrunden till vår gemensamma strävan. För det är idéerna som förklarar, styr och stärker oss i vårt dagliga myrarbete - som också är örnarbete. En visionär uppgift som förverkligas i de många vardagliga handlingarna.

Framväxten och tillämpningen av idéerna om den aktiva arbetsmarknadspolitiken som en del- en i viss mån marginell men ändå avgörande viktig del i den svenska modellen for välfärdsskapande ekonomisk politik har varit och är en förutsättning for allas rätt till arbete, ett utdrag

från inledningen av Tord Leimars bok Återblick - Några hâgkomster

och hållpunkter från arbetsmarknadsverkets historia, utgiven vid AMS 40-årsjubileum 1988.

Han fortsätter; arbetsförmedlingen som en mötespunkt for efterfrågan och utbud av arbetskraften är en grundläggande ett verk-

förutsättning,

tyg for den aktiva arbetsmarknadspolitikens konkreta förverkligande.

2.2 Arbetslinjen i svensk arbetsmarknadspolitik

I regeringens proposition 1988/89:109 om ny inriktning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder for unga framhålls arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken som särskilt viktig när det gäller ungdomar. Det innebär att ungdomarna erhåller lön eller bidrag for en motprestation i form av yrkes- eller skolarbete. Samhället vill på detta sätt ge alla ungdomar en möjlighet att delta i arbets- och samhällslivet och inte vid ar-

betslöshet endast ge ungdomarna kontantstöd for sin försörjning.

Redan 1919 tillskriver Göteborgs arbetarkommun och Ernst Wigfors socialdemokratiska partistyrelsen med ett forslag till ekonomiskt hand-

lingsprogram. En punkt lyder; Rätten till arbete for alla samhällets

medborgare erkännes. Säkerhet mot arbetslöshet beredes sålunda i främsta rummet genom att samhället skaffar de arbetslösa arbete till

inom lön. Först i andra hand tillgripes understöd åt aryrket gällande betsvilliga arbetslösa.

i svensk arbetsmarknadspolitik kom således till uttryck re- Arbetslinjen dan för 80 år sedan!

För att belysa framväxten av den svenska arbetsmarknadspolitiken, särskilt med avseende på ungdomar vid deras övergång från skola till arbete, återger jag i det följande utredningsforslag vad gäller utveckling av förmedlingsverksamhet, metoder, åtgärder och resurser.

I Förhandlingar vid arbetsförmedlingskonferens inom socialstyrelsen

december 1919, kan man i §7 läsa om Den offentliga arbetsförmedlingoch moraliskt defekta) arbetskraften. en och den s.k. partiella (fysiskt

Man erinrar om att Kungl. Majzt uppdragit åt socialstyrelsen att inkomma med beträffande frågan om vidtagande av åtgärder för yttranden den s.k. partiella arbetskraftens bättre utnyttjande. Citat; Möjligheten att förmedla arbete åt den fysiskt defekta arbetskraften väsentligen v0re beroende av huruvida den arbetssökande erhållit utbildning inom ett

fack, där den defekthet, varom i varje särskilt fall vore fråga, utorde

minsta hinder för arbetets utförande. Beträffande den moraliskt möjliga defekta arbetskraften framhölls att arbetsförmedlingen härvidlag hade en synnerligen ömtålig och ansvarsfull uppgift. Det gällde att uppsöka sådana som kunde väntas visa förståelse för individer av arbetsgivare, hithörande slag.

och i §8 Den offentliga arbetsförmedlingen och yrkesvalet anför man

om att arbetsförmedlingen i samförstånd med skolan vid den Frågan dessa sluta folkskolan hade aktualiserats genom den reform åldern,då

av yrkesundervisning som beslutats av 1918 års riksdag. Det ålåg där-

vid arbetsförmedlingen att sedan de unga bestämt sig för ett visst yrke, ut dem hos yrkesidkare där de kunde erhålla praktisk utbildplacera ning jämsides med den teoretiska undervisningen i lärlingsskolan.

Statens arbetslöshetskommissions berättelse 1925-1934. Utdrag - Sammanfattning av förhållandena före år 1925.

Arbetslöshetshjälp under särskilda former åt unga arbetslösa förekom icke perioden 1914-1924 i annan mån än att dessa företrädesvis hänvisades till kurser, som bedrevos i samband med understödsverksamhet.

Redan i de anvisningar för kommunala hjälpkommittéer som kommissionen år 1914 utfärdade, erinrades om angelägenheten av att de arbetslösa, som ej kunde erhålla produktivt arbete, finge använda sin lediga tid på ett for deras framtida verksamhet utbildande eller eljest nyttigt sätt. Vad särskilt männen anginge syntes teknisk och annan yrkesutbildning vara att fororda, for kvinnornas del kunde sömnad, matlagning 0.dyl. komma ifråga. Fr.0.m. 1931 var kursverksamheten inriktad på praktisk utbildning och i förhållandevis ringa omfattning.

Skyldighet for arbetslös som âtnjöt arbetslöshetshjälp med statsbidrag, att deltaga i för arbetslösa anordnade kurser inskrevs i 1.916 års hjälpkungörelse.

I 1922 års hjälpkungörelse foreskrevs att for understödstagare som ej deltog i kurs som anordnats for att bereda arbetslösa utbildning skulle understödet dras in. Den kursverksamhet som anordnades på grund av dessa bestämmelser, - som den en med mot-

åsyftade samtidigt utorde

prestationsarbete likartad anordning - att skänka deltagarna ett visst

mått av utbildning. Det åvilade kursdeltagarna skyldighet att, så snart

arbete å den öppna arbetsmarknaden erbjöds, antaga dylikt arbete.

I samband med Kungl. Majtzs beslut rörande ungdomsarbetslöshetssak-

kunnigas förslag vidgades hjälpformen avsevärt fr.o.m. 1932. De s.k. yr-

kesbetonade kurserna, som tidigare rymt undervisning i allmänbildan-

de ämnen i betydande omfattning, började i allt större utsträckning bli

verkliga yrkeskurser. De fick karaktären av allmänna reparationskur-

seri de vanliga skolämnena modersmål, räkning, välskrivning, medbor-

garkunskap och hembygdskunskap. Ibland även gymnastik och idrott.

Totalt ca 25-35 kurstimmar per vecka.

Deltagande i en kurs ordes alltmer till en verklig motprestation for er-

hållande av arbetslöshetsunderstöd. Man utökade den praktiska undervisningen samtidigt som man avpassade kurserna med hänsyn till näringslivets behov av arbetskraft och inriktades på utbildning för vissa speciella yrken t.ex. verkstads- och byggnadsarbete.

1932 deltog 4 700 och 1934 deltog 5 000 ungdomar. Därefter gick antalet tillbaka då arbetslösheten minskade. Sommartid inskränktes verksamheten för att sätta ungdomarna i tillfälle att konfronteras med arbetsmarknaden som denna tid av året bjöd på rikligare arbetstillfällen än eljest.

Ernst utvecklar 1932 idéerna om den fulla sysselsättningen i Wigfors skriften Har vi råd att arbeta?

Arbetslöshetsutredningen, framlade 1934 ett betänkande II om åtgärder mot arbetslöshet (SOU 1935:6). I betänkandet framförs många idéer i insatser som pekar fram mot det som senare blev huvudingredienserna från samhällets sida för geografisk och yrkesmässig rörlighet, arbetsförstatus, och utbyggnad, dess kunskap om och medlingens kompetens täckning av marknaden osv.

Efter tillkomsten 1934 av lagen om offentlig arbetsförmedling utfärdade 1936 en handbok för förmedlingen den s.k. gröna bosocialstyrelsen ken. Där hänvisas till en cirkulärskrivelse som socialstyrelsen i samråd med skolöverstyrelsen hade sänt ut till de offentliga arbetsförmed- 1929. I denna skrivelse heter det bl.a. ; Vid förmedling av anlingarna arbetskraft eftersträvades att anvisa sådant arställning åt minderårig bete, vilket bereder icke blott arbetsinkomst utan såvitt möjligt jämväl tillfälle till en yrkesutbildning som kan vara till gagn för de ungas framtida utkomstmöjligheter.

Huvudrubriken i arbetarrörelsens efterkrigsprogram 1944 med Ernst som ordförande och Gösta Rhen bitr. ordförande lyder ;

Wigfors

- Full sysselsättning - Rättvis fördelning och höjd levnadsstandard - Större effektivitet och mera demokrati inom näringslivet

Punkt 8, en av 27 lyder - Effektiv arbetsförmedling och omskolning. Förbättrad och Mera arbete åt parti-

yrkesutbildning yrkesvägledning.

ellt arbetsföra.

ur texten; Även på längre sikt bör man underlätta en önskvärd Utdrag rörlighet på arbetsmarknaden. Befolkningens stigande medelålder kommer annars lätt att ytterligare försvåra en anpassning efter växlan-

de arbetsmarknadslägen. Det måste också göras mycket mer än nu för att förbereda ungdomen for arbetslivet genom yrkesutbildning och yr-

kesvägledning. Yrkesvalet måste kunna ske fritt och på förnuftiga

grunder och inte bestämmas av slump eller av ekonomiskt nödtvång. Och när det varje år blir allt färre ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden, är det viktigare än förr att vi tar väl vara på den unga arbetskraften.

Man tar i ovanstående upp samma problemområden som vi diskuterar 1989.

Statens arbetsmarknadskommission (1943-1946) ledd av landshövding Arthur Thomson. I betänkandet från utredningen (SOU 1947:24) träffar man troligen för första gången i officiellt tryck begreppet; Aktiv arbetsmarknadspolitik.

”Tendensen kan i korthet angivas så att man i de båda nämnda hänse- -

endena förmedlingsverksamheten och hjälpåtgärderna - icke nöjer sig

med att vänta på utvecklingen, utan söker komma den ett stycke i förväg och -i den mån det nu är möjligt påverka den.

Samma år 1948 som det nya Arbetsmarknadsverket trädde i funktion utformade LO-ekonomen Gösta Rehn teorierna om den aktiva arbetsmarknadspolitiken i en artikel i tidskriften Tiden. I ett senare nummer

behandlar LO-ekonomen Rudolf Meidner lönepolitikens dilemma vid

full sysselsättning.

Rhen-Meidner modellen - Kombinationen av solidarisk lönepolitik, en

återhållsam finanspolitik och en aktiv, rörlighetsbefrämjande arbetsmarknadspolitik - ñck stor betydelse för utformningen av arbetsmark-

nadspolitiken som en socialpolitiskt förankrad del av den ekonomiska politiken.

2.3 Samverkan skola - arbetsförmedling

I fortsättningsskolestadgan av år 1918 talas om att lärjungarna bör ges

behövlig ledning vid val av yrke och att samverkan mellan skolan och

arbetsförmedlingen bör ske for att lärjungarna ska vinna anställning

inom arbetsområden, för vilka de kunna antagas äga de bästa förutsättningar.

År 1929 utsände socialstyrelsen och skolöverstyrelsen gemensam cirkulárskrivelse till och arbetsformedlingsanstalter med en skolmyndigheter

allmän uppfordran till samarbete beträffande yrkesvägledningsuppgif-

terna. Till denna skrivelse fogades två promemorior, den ena avsedd for lokala och undertecknad av skolöverstyrelsen och den skolmyndigheter andra avsedd för offentliga arbetsformedlingsanstalter och underteck- 1 i det senare PM bör arbetsförmed-

nad av socialstyrelsen. Enligt punkt lingsstyrelsen söka förbindelse med de lokala skolmyndigheterna för ge-

mensamt dryftande av de lämpliga formerna for samarbete och på större orter bildande särskild samarbetskommitté som ska planlägga det organisatoriska samarbetet mellan skolmyndigheter och arbetsförmedling. konsekvent av det program som föreslagits inne-

Något genomförande bar inte dessa organisationsforsök bl.a. på grund av hög ungdomsarbets-

löshet som överskuggade all annan verksamhet. Det primära blev därfor arbetsanskaffningsproblem.

2.4 Vägledning

vägledning är i nutiden inom arbetsmarknadsverket och ar- Begreppet betsmarknadspolitiken synnerligen innehållsrikt.

till skolungdomarnas inträde i Yrkesvägledningen uppstod i anslutning

arbetslivet och deras övergång till yrkesutbildning i form av yrkesskole-

kurser, lärlingsutbildning, annan upplärning på arbetsplatser eller fortsatt teoretisk skolgång.

är nu etablerad som en bred och resursstark funk- Arbetsvägledningen tion till hjälp åt arbetshandikappade eller andra inte

yrkesobestämda,

sökande att finna, få och behålla ett arbete.

platsformedlingsfärdiga Med vägledningssamtal och arbetspsykologiskt stöd, yrkesinformation

och olika former av yrkes- och arbetsorientering samt yrkesutbildning

som sina främsta men även arbetstekniska hjälpmedel, nuinstrument, mera avancerat m.m. ofta av mycket slag, anordningar på arbetsplatsen icke att förglömma.

Yrkesvägledning och ungdomsförmedling - samverkan med skolan.

Den 1 januari 1944 upprättades en särskild sektion för ungdomsförmedling och yrkesvägledning inom arbetsförmedlingsbyrån vis SAK, statens arbetsmarknadskommission, med Ejnar Neymark som chef för sektionen. Han blev sedermera chef för yrkesvägledningsverksamheten som

fick en egen byrå 1948.

Att verksamheten var etablerad visar AMS första årsberättelse; Ung-

domsförmedlingen hade bl.a. ca 80 000 ungdomar under 18 år inskrivna,

ca 55 000 elever åhörde yrkesorienterande lektionsföredrag och, 30 000 elever fick enskild vägledning och 800 brev besvarades i radion. Yrkes-

upplysningsblad, AFY - aktuellt för yrkesvägledning och studiemateri-

al utarbetades.

Frågan om yrkesvägledningens anknytning till arbetsförmedlingen re-

spektive skolan samt behovet av samverkan mellan dessa institutioner aktualiserades i utredningar fick på 40-talet. Ejnar Neymark i uppdrag

att för 1940 års skolutredning lägga detta.

synpunkter på bl.a. I bilaga V

Skolungdomens vägledning till utbildning och yrke (SOU 1946:43)

förordar han att yrkesvägledningsverksamhetens centrala ledning skall ligga på det centrala arbetsmarknadsorganet och i nära samfungera verkan med skolöverstyrelsen. Han fortsätter:

För yrkesvägledningen i folkskolan föreslås att intresserade lärare

skall åtaga sig förberedande och

anlags- yrkesorientering och fungera som kontaktmän för ungdomsförmedlingens yrkesvägledare. För

högre skolor föreslås skolkuratorer med anställda

yrkesvägledningsuppgifter, hos arbetsförmedlingen men fungerande i skolan.

En lämplig lärare bör utses till en viss skolas eller skoldistrikts

specielle

representant i frågor som rör i folk- och yrkesvägledning fortsättningsskola. Läraren frigörs delvis från undervisningsskyldighet - Yrkesvals-

läraren!

Ungdomsförmedlingarna bör komplettera lärarna genom att ha lektio-

ner i klasserna för att tillföra ungdomarna sin Detta arbete kunskap.

koncentreras till vårterminen. Ungdomsförmedlingens yrkesvägledare

bör framförallt ägna sig åt slutmomentet, att hjälpa den att utstaunge

ka en lämplig och som den föreyrkesutbildningsväg uppträda unges

språkare for att få yrkesutbildning, praktikant-elevplats eller lärlings-

plats samt socialt och ekonomiskt stöd.

Man diskuterade även frågan om att skolan skall ta över detta ansvar.

Mot detta stod den utvecklingspsykologiska erfarenhet om yrkesvals-

mognad. Före 15-16 års ålder kan den unge i allmänhet inte anses mogen for mer definitiva ställningstaganden beträffande valet av yrke och utbildningsväg. Och vid det laget har folkskolan i allmänhet inte längre kontakt med sina elever eller några möjligheter att arbeta med dem.

Varför då inte inordna hela ungdomsformedlingsapparaten med yrkesvägledning och allt inom folkskoleorganisationen?

Mot detta står styrkan i att yrkesvägledande och ungdomsformedlande

organ står i omedelbar och naturlig kontakt med de arbetsformedlande och arbetsmarknadsreglerande organen i övrigt.

Det får i stället bli en rationell arbetsfördelning mellan skola och ungdomsformedling och ett intimt samarbete såväl lokalt som centralt mellan respektive organisationer.

Läroverksungdomens yrkesvägledning; Den bästa lösningen vore säkerligen dock, om de högre skolorna efterhand utrustades med sociala kuratorer och om dessa bl.a. också finge till uppgift att hjälpa till med diverse yrkesvägledningsuppgifter och fungera som en slags kontakttnän mellan ungdomen och skolan å ena sidan och ungdomsformedlingen och dess yrkesvägledning å andra sidan.

Ungdomsformedlingen bör kunna påta sig ansvaret for yrkesvägledningen i de högre skolorna om skolan bidrar genom att planera och organisera Afzs lektioner. I aburitentklassen bör olika former av informationsmaterial tillgodose elevernas behov. Enskild vägledning endast i enstaka fall.

Radion - bör bli ett av de viktigaste hjälpmedlen for att nå landsbygdens ungdomar med information genom yrkesorienterande program. SKOLradioverksamheten bör utnyttjas. Det är även viktigt att komma till tals med föräldrar for att ge yrkesinformation.

I linje med dessa idéer utvecklades vägledning samt studie- och yrkesorientering för Skolungdomar inom de olika skolformerna. Ansvaret för och verkställigheten av verksamheten överfördes successivt till skolan samtidigt som man försökte finna former for samarbete och samverkan både organisatoriskt och praktiskt.

I proposition 1962:54 föreslogs praktisk yrkesorientering och en funktionär i skolan med ansvar för studie- och yrkesvägledning - yrkesualsláraren.

Yrkesvalsläraren i grundskolan var fram till juli 1974 vid sidan av sin lärartjänst deltidsanställd hos AMS. Detta gäller fortfarande särskolans yrkesvalslärare.

Fram till 1970-talets början, då skolväsendet fick sin egen organisation och sina egna funktionärer för studie- och yrkesvägledning, ansvarade arbetsmarknadsverkets yrkesvägledare för kollektiv och enskild yrkesvägledning i det högre skolväsendet parallellt med sin vägledningsfunktion för enskilda sökande, ungdomar eller vuxna, vid arbetsförmedlingen.

3 Ett nytt ansvar för skolan: Ungdomars Övergång från grundskola till gymnasieskola och/eller arbete. Utveckling 1970 - 1989

3.1 Utveckling av skolans syo och arbetslivskontakter samt ett

nytt uppföljningsansvar. 197 0-197 9

Under 1960-talet fram till början av 1970-talet utgjorde ungdomsarbetslösheten en relativt konstant andel av den-totala arbetslösheten. När läroplanen för gymnasieskolan (Lgy 70) trädde i kraft år 1971 låg, ansvaret för alla arbetssökande och arbetslösa oavsett ålder ännu på arbetsmarknadsmyndigheterna. Att skolan skulle ha något ansvar för

ungdomar utanför skolan far ett än så länge främmande synsätt. Signa-

ler om att ungdomarnas arbetslöshet växte mer än de vuxnas började emellertid uppfattas.

År 1970 skrevs direktiven (U 1970:63) till utredningen om skolans inre arbete. I direktiven nämndes inte ungdomar som direkt efter grundskolan hamnade utanför både utbildningsväsendet och arbetslivet. Den enda formulering som kunde hänföras till denna grupp var omnämnandet av de s.k. underpresterande eleverna som lämnade grundskolan och som var otillräckligt förberedda både för yrkeslivet och fortsatta studier. I prop. 1971:34 om studie- och yrkesorienteringi grundskola och gymnasieskola talades det om de socialt handikappade eleverna i skolan men ej om några ungdomar utanför skolan. År 1972 utexaminerades de första SYO-konsulenterna på SYO-linjen vid tre av landets lärarhögskolor. Den nya SYO-organisationen innebar att SYO-tjänster inrättades på grundskolan och gymnasieskolan med ansvar för studie- och yrkesorientering samt enskild vägledning. De tillhörde inte lärarorganisationen som de förutvarande yrkesvalslärarna i grundskolan. Dessa senare uppbar dessutom sedan tidigare arvode av AMS.

Vid denna tid hade uppmärksamheten i allt större utsträckning riktats mot ungdomsarbetslösheten. I 1973 års valrörelse lanserades i riksdagen för första gången uttrycket ungdomsgaranti i form av en utbildnings- och trygghetsgaranti. Förslagets innebörd var att ungdomarna var arbetslösa både på grund av bristande utbildning men också av sociala skäl. Tanken framfördes att skolan borde ha bättre möjligheter än arbetsförmedlingarna att hjälpa de allra yngsta arbetslösa. En ungdomsgaranti skulle dessutom inte enbart bestå av erbjudanden om utbildning eller sysselsättning utan den skulle också vara uppsökande. Motionen avslogs efter en livlig debatt men tanken var väckt och ungdomsgarantin togs upp i valrörelsen.

År 1974 tillsatte chefen för arbetsmarknadsdepartementet Sysselsättningsutredningen. I direktiven framhölls att ett viktigt område var utbildningen. Utbyggnaden av grundskolan, gymnasieskolan, den högre utbildningen och annan vuxenutbildning innebar att tidpunkten för ungdomens inträde i arbetslivet hade senarelagts. I direktiven nämndes

att en bristande anpassning mellan näringsliv och utbildning hade ska-

pat svårigheter för ungdomen på arbetsmarknaden och att detta var särskilt märkbart vid övergången mellan studier och arbete. Därför borde olika typer av insatser som underlättade ungdomens inträde i arbetslivet övervägas. Bland tänkbara åtgärder nämndes praktik, återkommande utbildning och lagstiftning om studieledighet.

Antalet arbetslösa ungdomar i åldrarna 16-19 hade vid denna tid ökat dramatiskt. Under hösten 1975 vidtogs en rad åtgärder för att möta ungdomsarbetslösheten. Arbetsförmedlingarna förstärktes, utbildningsmöjligheterna för ungdomar vidgades och statsbidragen för bered-

skapsarbeten ordes förmånligare. Försök inleddes också med förbät-

trat samarbete mellan kommuner, skola och arbetsförmedling för att få en effektiv uppsökande verksamhet bland ungdom.

Det for uppföljningsverksamheten grundläggande beslutet fattades av riksdagen våren 1976 med anledning av förslagen i regeringens proposition 1975/76:39 om skolans inre arbete (SIA-propositionenl Till grund för propositionen låg förutom SLA-utredningens betänkande även forslag från Sysselsättningsutredningen. Skolan som helhet betraktad måste bidra till att aktivt förebygga arbetslöshet hos ungdom, framhöll det föredragande statsrådet i propositionen. Riksdagsbeslutet innebar bl.a. också att skolan tillsammans med arbetsförmedlingen hade ansvar för att under två år följa alla ungdomar som slutade grundskolan, dvs. i princip åldrarna 16-17 år.

Regionala och lokala samverkansgrupper inrättades, de s.k. SSA-råden. Råden skulle, enligt SIA-besluten, vara ett forum for samverkan mellan skola, samhälle (bl.a. arbetsförmedling) och arbetsliv (arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer). Särskilda medel anslogs till SSA-rådens verksamhet och betydligt ökade medel tillfordes den uppföljande syon, som blev reguljär verksamhet.

Detta beslut illustrerar i sin tur hur snabbt utvecklingen hade fortskridit från år 1970, då direktiven (U 1970:63) om skolans inre arbete skrevs. Som jag nyss har påpekat nämndes inte de ungdomar som direkt efter grundskolan hamnade utanför både utbildningsväsendet och arbetslivet.

Under resten av 1970-talet och första hälften av 1980-talet fortsatte ungdomsarbetslösheten att öka snabbare än den totala arbetslösheten vid varje konjunkturdämpning.

I propositionen om ny läroplan för grundskolan (prop. 1978/79: 180, UbU 45, rskr 422) preciserades och utvidgades kommunernas ansvar för ungdomar till att omfatta alla ungdomar under 18 år. Det skulle gälla även i de fall då de redan en gång fått arbete (eller utbildning) men slutat det-

ta av någon anledning. Ingen skulle få falla ur det finmaskiga nätet. Riksdagens beslut i denna fråga innebar att skolan ålades följa upp alla ungdomar under 18 år i kommunen så att de inte hamnade i sysslolöshet. Den uppföljande syons uppgift var att ge dessa ungdomar möjlighet till antingen arbete, utbildning eller praktik.

3.2 Gymnasieskolans ökade betydelse for att motverka ungdomsarbetslösheten: korta kurser i ett system av återkommande utbildning samt direktiv för en mera flexibel gymnasieskola. 1974-1980

En arbetsgrupp, gymnasieskolgruppen, inom utbildningsdepartementet fick 1974 i uppgift att kartlägga problem och överväga åtgärder for utbildning m.m. för gruppen 16-19-åringar. Gruppens förslag i den i december 1975 överlämnade rapporten (Ds U 1975:18) Utbildning m.m. for 16-19-åringar inriktades i första hand på åtgärder för att förbättra möjligheterna till gymnasiala studier för de ungdomar som mindre väl tillgodosågs av utbildningen i gymnasieskolan.

Efter förslag av arbetsgruppen medgav regeringen i juni 1975 försöksverksamhet i fem kommuner i syfte att pröva såväl ett annorlunda gymnasialt kursutbud som en mer flexibel organisation, ändringar i intag-

ningsförfarandet och förstärkt studie- och yrkesorientering.

Arbetsgruppen tog också initiativ till inrättandet av korta yrkesinriktade kurser i gymnasieskolan fr.o.m. budgetåret 1975/76. Dessa blev så småningom de s.k. SA-kurserna (SA=Studievägar och arbetsliv), 8 veckors orienteringskurser, samt korta yrkesinriktade specialkurser. Efter en trög start blev det en omfattande verksamhet.

Arbetsgruppens förslag jämte de synpunkter som LO i en skrivelse till regeringen lade fram i september 197 5 om undervisningens samhällsanknytning och kopplingen till arbetslivet kom att ligga till grund för di-

rektiven till gymnasieutredningen. Sysselsättningsutredningen påver-

kade också direktivens utformning.

Uppfattningen att utbildning kunde bidra till att minska arbetslöshet

och därför hade betydelse för sysselsättningen kom till uttryck i direkti-

ven (U 1976:10) till gymnasieutredningen. Som skäl for att göra gymna-

sieskolan attraktiv för fler ungdomar angavs i direktiven att många av de ungdomar som inte fortsatte i gymnasieskolan eller definitivt avbröt gymnasiestudierna riskerade att få en svag ställning på arbetsmarknaden och därmed återkommande arbetslöshet.

I tilläggsdirektiv (Dir U 1979:10) sades bl.a. att arbetsmarknaden for ungdomar hade förändrats, så att de ungdomsarbeten som tidigare fanns nästan helt hade försvunnit. Ungdomarna måste i allt större utsträckning ha yrkeskunnande för att få arbete. Direktiven framhöll att arbetsmarknadsprognoser pekade på att tillgången på arbetskraft utan yrkesutbildning skulle bli större än efterfrågan.

Ungdomsutbildningen (med detta avsågs i tilläggsdirektiven både grundskola och gymnasieskola) borde därför ge de ungdomar som så fort som möjligt vill söka sig ut på arbetsmarknaden efter grundskolan både tillräcklig yrkesforberedelse och en allmän medborgerlig utbildning.

Sysselsättningsutredningen betonade i delbetänkandet Arbete åt alla (SOU 1975:90) vikten av samarbete mellan skola, arbetsliv och arbetsmarknadsmyndigheter. Alla ungdomar skulle ha rätt till grundläggande yrkesutbildning efter grundskolan. Det studiesociala stödet borde utformas så att alla ungdomar gavs reell valfrihet mellan arbete och utbildning. Bakgrunden till det sistnämnda uttalandet var att utbildningsbidragen, som i princip var avsedda for arbetslösa ungdomar som gick i AMU-utbildning eller på ALU-kurser (Arbetsliv & Utbildning, jfr SA-kurser inom skolväsendet), var så mycket högre än studiestödet. Det gällde också KAS ( kontant arbetslöshetsstöd).

Hösten 1977 presenterade Sysselsättningsutredningen ett antal förslag som bl.a. syftade till att underlätta ungdomars övergång från skola till arbete. Utredningen lade också fram en rapport utarbetad av utredningens arbetsgrupp för praktikfrågor. Förslagen utgick från att kommunerna hade ansvaret för ungdomarna som gick ut från grundskolan och an-

slöt till försöksverksamheten med intensifierad arbetsförmedling för

ungdomar under 20 år i kombination med beredskapsarbete. I syfte att ytterligare underlätta övergången mellan skola och arbetsliv föreslogs bl.a. en försöksverksamhet med alternativa utbildningsvägar inom gymnasieskolan. Förslagen skulle leda till att ett finmaskigt skyddsnät

vävdes så att ingen ungdom skulle bli utan arbete, utbildning eller praktik.

Sysselsättningsutredningens skrivelse kom att ligga till grund for propositionen 1977/78:164 om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Utgångspunkten i propositionen var bl.a. att genom SIA-besluten hade skolans och kommunernas ansvar for sysselsättningen och utbildningen

av ungdomar under 18 år klarlagts. I propositionen ordes uttalanden

om mera systematiserade program for arbetslös ungdom, om samordning av åtgärder, om samverkan mellan utbildnings- och arbetsmarknadsmyndigheter samt om individuellt upplagda utbildningsprogram.

Inom gymnasieskolans organisationsram startade hösten 1977 försök med värvning av utbildning och praktik i form av beredskapsarbete, det s.k. K UB-försöket. Konkret innebar det att korta yrkesinriktade kurser i gymnasieskolan knöts till praktikplatser med beredskapslön. Av utvärderingen framgick att eleverna fått positiva erfarenheter och att skoltrötta elever motiverats för vidareutbildning den utsläckta utbildningslusten väcktes igen. Möjligheterna att få arbete hade inte förbättrats. Viss brist på planering konstaterades liksom brist på samordning mellan skol- och arbetsmarknadsmyndigheterna.

Regeringen tillsatte (Dir A 1978:1) en delegation for ungdomens sysselsättningsfrågor, DELFUS. Dess uppgift var att på alla sätt verka for att ungdomar garanteras arbete, praktik eller utbildning.

Under 1970-talets senare hälft tillfordes skolan ständigt ökade resurser for kortkurser for arbetslös ungdom och for den uppföljande syon. Budgetåret 1979/80 hade verksamheten med korta yrkesinriktade kurser fått en omfattning av 7 500 årselevplatser (motsvarar utbildning for ca 22 500 elever) jämfört med 250 budgetåret 1975/76. Arbetsmarknadsmyndigheterna anordnade samtidigt orienteringskurser Arbetsliv och utbildning (ALU) for 4 000 ungdomar.

I början av år 1979 skrev AMS och SÖ gemensamt till regeringen att de hittills vidtagna åtgärderna huvudsakligen haft arbetsmarknadspolitiskt innehåll och att samhälleti stället borde prioritera utbildningspo-

litiska åtgärder, då dessa på längre sikt utorde det bästa alternativet.

Bristande samordning mellan SÖ och AMS:s åtgärdsprogram for de yngsta åldersgrupperna vad gällde bl.a. målsättning och ersättning till ungdomarna fick inlåsningseffekter till följd.

Ungdomarnas arbetsmarknadssituation förändrades inte under denna period.

Resultatet av skrivelsen blev en något ökad dimensionering av gymnasieskolan, uttalanden om att ta tillvara alla möjligheter till flexibiliteti gymnasieskolans organisation samt ett uppdrag till SÖ att anordna 5

veckors introduktionsprogram till gymnasieskolans utbildningi anslut-

ning till höstterminsstarten 1979.

I 1980 års förbättrade

budgetproposition föreslogs bidrag till inbyggd ut-

bildning och lärlingsutbildning.

I en gemensam promemoria från utbildnings- och arbetsmarknadsde-

partementet, Yrkesutbildning i företag for lediga jobb, i auframlagd

gusti 1979 uttrycktes åsikten att vid insatser for ungdomar med enbart

grundskoleutbildning borde utbildningspolitiska åtgärder prioriteras.

3.3 Det kommunala uppfoljningsansvaret får ett eget

åtgärdssystem. 1980-1989

Ett klart ställningstagande for att reguljär skulle det

utbildning utgöra

främsta alternativet for arbetslösa ungdomar under 18 år riksutorde

dagens beslut med av propositionen 1979/80:145

anledning om åtgärder att främja ungdomars utbildning i gymnasieskolan m.m. En översta ål-

dersgräns på 18 år fastställdes for skolans ansvarsområde och de åtgärder som var förbundna därmed. i

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

form av och

beredskapsarbeten arbetsmarknadsutbildning med utbildningsbidrag skulle inte längre komma

ifråga for 16- och 17-åringar. Ar-

betsförmedlingens roll i skulle i beuppfoljningsarbetet fortsättningen gränsas huvudsakligen till platsformedling.

För de ungdomar som inte gick direkt till gymnasieskolan inrättades in-

troduktionsprogram for utbildning och högst 40 veckors yrkesintroduk-

tion. Yrkesintroduktion skulle innehålla yrkesinriktade utbildningsmo-

ment och en individuellt upplagd verksamhetsplan skulle

upprättas.

var elever i och erhöll studiestöd. Företa-

Ungdomarna gymnasieskolan

med 1 500 kr. per elev. statsbidrag beräknades för åtgärgen ersattes

derna inom driftbidraget för gymnasieskolan.

I december 1981 tillkom ungdomsplatser som ett nytt alternativ för att motverka ungdomsarbetslösheten. Det var SAF, LO och PTK som genom en central överenskommelse inrättade denna anställningsform för under 18 år. Avtal träffades därefter även inom de statliga ungdomar och kommunala områdena.

Syftet med ungdomsplatserna var att ge ungdomar arbetslivserfarenhet för att underlätta möjligheterna till reguljär anställning eller val av utfick endast avse sådana som eljest inte bildning. Arbetsuppgifterna skulle komma till stånd. Anställningstiden begränsades till högst sex månader. Särskild dagersättning utgick.

Till en början var arbetsmarknadsmyndigheterna huvudman för ungdomsplatserna. Fr.o.m. 1 juli 1982 övergick ansvaret för ungdomsplatser till skolstyrelsen. Möjligheten att få kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) slopades för ungdomar under 18 år.

Skolstyrelsen fick därmed ansvar inte endast för utbildningsåtgärder utan även åtgärder av arbetsmarknadskaraktär, vilket var en ny uppgift. Skolstyrelsen fick således hand om förvaltning och verkställighet av alla inom kommunens uppföljande verksamhet. åtgärder

Fr.o.m. den 1 juli 1983 infördes det nya sammanhållna uppföljningsan-

svaret som gäller fin. (1989). Det innebär att Skolstyrelsen är ansvarig och den löpande utför den övergripande planeringen, genomförandet

värderingen av uppföljningen. Genom bidragskonstruktionen ges kom-

munerna medel att den uppföljande verksamheten mer långsikplanera

tigt så att åtgärderna sätts in i ett sammanhang och blir mer samlade.

Det övergripande målet för verksamheten är att underlätta för ungdo-

mar under 18 år som varken befinner sig i reguljär utbildning eller har

ett fast arbete, att via individuellt planerade och sammanhållna åtgär-

der skaffa sig i första hand en avslutad utbildning. Ett mera näraliggan-

de konkret mål är att så snart det finns möjlighet slussa över ungdomar-

na till reguljär utbildning eller arbete.

Åtgärderna inom uppfoljningsansvaret hålls samman i individuella pla-

ner. Sådana planer bör upprättas för alla ungdomar som efter grundskolan inte genomgår reguljär utbildning eller har fast arbete. Planerna skall omfatta tiden fram till 18 års ålder. Syftet är att hjälpa ungdomarna att så snart som möjligt övergå till reguljär utbildning eller stadigvarande arbete och planerna skall därför omprövas kontinuerligt.

Centrala åtgärdsinslag i programmet är uppföljningsprogranunen, ungdomsplatser med utbildningsinslag och LA-kurser (lokalt arbetsmarknadsanpassade specialkurser). För handledarutbildning utgår också statsbidrag.

Genom både avtal och förordning begränsas en ungdomsplats till 6 månader - får ske endast

förlängning om synnerliga skäl är förhanden.

Ungdomsplats finns både hos privata och offentliga arbetsgivare.

Uppföljningsprogrammen är en 6-veckorsresurs som inte behöver tas ut sammanhängade vid en enda tidpunkt under året. Inom resursramen ryms den lokala administrationen av de olika åtgärderna och de intensiñerade syo-insatserna som har både en introducerande och en överbryggande funktion för den unge i uppföljningsåtgärder.

Utbildningslinjen hävdas bl a genom utbildningsinslag som är kopplade

till ungdomsplatserna både i det centrala avtalet, i förordning och genom statsbidrag. Utbildningsinslagens syfte är främst att reparera kunskapsluckor. Möjligheten att gå över till reguljär utbildning skall stän-

digt inventeras for dem som inte har en fullföljd gymnasieutbildning.

Om en gymnasielinje inte är aktuell i det individuella fallet kan LAkurser (lokalt arbetsmarknadsanknutna specialkurser) och lärlingsutbildning vara ett alternativ eller komplement.

Smärre justeringar av bestämmelserna har orts under de tre år som

förordningen (1983:583) om statsbidrag för uppföljningsinsatser för ung-

domar under 18 år har gällt: justeringarna har avsett utbildningsinslagen och handledarutbildningen.

I samband med revision av skollagen 1985 fick kommunen (eller kommunstyrelsen) möjlighet att lägga uppgifter, som normalt åligger skol-

styrelsen som ansvarig för uppföljningen av 16-17-åringar i kommu-

nen, på någon annan kommunal nämnd. Lagändringen medgav större

möjligheter att organisera uppföljningsverksamhet i samverkan med

annan kommunal verksamhet än skolan. Huvudmannaskapet är dock fortfarande skolans. Förordningen (1983:583) som styr verksamheten i vissa avseenden medan den är relativt detaljerad b1.a. när ger frihet det gäller redovisning av verksamheten.

I samband med riksdagsbehandlingen hösten 1983 av regeringens förslag att införa ungdomslag för arbetslösa 18-19-åringar togs genomförande- och utvärderingsfrågorna upp. Riksdagens arbetsmarknadsutskott pekade på att åtgärdsarsenalen för l8-l9-åringarna (rekryteenskilda beredskapsarbeten och ungdomslag) nu blivit ringsplatser, mångskiftande och delvis otillräckligt samordnad. Regeringen borde därför överväga om det behövdes en ändring i någon del av åtgärdssystemet för 18-19-åringarna. Regeringen borde vidare föreslå eventuellt nödvändiga åtgärder för en bättre samordning av ungdomsplatserna inom skolans uppföljningsansvar och ungdomslagen. Detta uppdrag till regering har, som framgår av direktiven, ålagts denna utredning.

3.4 En gymnasieskola för alla. 1980-1989

3.4.1 Ökad dimensionering

Besluten i samband med den tidigare nämnda s.k. ungdomspropositionen 1980 innebar att gymnasieskolans kapacitet utökades genom att ytplatser tillfördes den s.k. stora ramen samt att bidragen till interligare

byggd utbildning och lärlingsutbildning höjdes.

Utbildningsmöjligheterna förbättrades genom tillskott av intagnings-

platser på gymnasieskolans reguljära yrkesinriktade linjer och special-

kurser. Lärlingsutbildningen ombildades till att bli en gymnasial utbildningsform. 1981 dimensionerades gymnasieskolan för första gången för fler än 100 procent av lö-åringarna.

3.4.2 Lokalt arbetsmarknadsanpassade kurser

En åtgärd som skulle komma att få stor betydelse för skolans uppfölj-

var förslaget i propositionen 1980/812107 om den statningsverksamhet

liga skoladministrationen m.m. om lokalt arbetsmarknadsanknutna specialkurser (LA-kurser) vars tim- och kursplan skulle beslutas av skolstyrelsen.

Syftet var ursprungligen att decentralisering av visst läroplansarbete skulle kunna utöva ett vitaliserande inflytande på den centrala läro-

plansutvecklingen. I BP 1981 erinrade föredraganden om dessa kurser

och de möjligheter de erbjöd att anpassa utbildningen till de speciella

behov som kan föreligga i en region. Tanken var i detta

sammanhang att de i form av högre specialkurser skulle kunna ett avlänkutgöra ningsalternativ för dem som ville fortsätta till postgymnasial utbildning. De kom i stället att fungera som ett av vik-

uppfoljningsansvarets

tigaste utbildningsinstrument. Rent organisatoriskt hör LA-kurserna till gymnasieskolans specialkurser och därmed till länsskolnämndens tillsynsansvar.

Enligt en utvärdering som SÖ orde på regeringens uppdrag 1986 var

LA-kurserna oftast lokalt initierade och sällan av näringslivet. Hälften av länen anordnade LA-kurser for enbart Som uppföljningsändamål.

uppföljningsåtgärd var det enbart ungdomarnas behov som dikterade

kursinnehåll och uppläggning. Länsskolnämndernas roll bedömdes som mer aktiv då anordnande av LA-kurs motiverades av andra lokala ut-

bildningsbehov än uppfoljningens behov. Oavsett motiven riktade

sig kurserna i huvudsak till ungdomar under 18 år.

Kurserna riktades mot arbetsmarknads- och branschområden för vilka det redan fanns reguljära var ofta

studievägar. Undervisningen upplagd så att teoretisk skolforlagd i varierande varvautbildning proportioner des med praktik på lokala företag och institutioner.

Lå 1983/84 var en fjärdedel av LA-kurserna än en termin och längre upp till två år. Tre fjärdedelar av eleverna vari åldern 16 till 17 år. 57 procent hade sökt till gymnasieskolan men inte kommit in, tackat nej eller avbrutit gymnasiestudier. från

Medelbetygsnivån grundskolan

bland LA-kurseleverna var låg. Två av LA-kurseleverna tredjedelar

fullfoljde studierna. Eleverna fick efter de kortare kurserna oftast kurs-

intyg.

En tredjedel av eleverna sökte efter genomgången LA-kurs till gymnasieskolan och drygt hälften av dem kom in. Tre fjärdedelar av de inter-

eleverna 1985/86 hade kursen som ett led i en individuell plan. I vjuade några län var LA-kurs ett obligatoriskt forsta led i en individuell plan.

Kursernas målsättning tycks inte i forsta hand vara avsedda att ge ut- Huvudmålet är att bildning i behörighetsgivande, formell bemärkelse. stärka elevernas kompetens i generell bemärkelse och att motivera for i första hand studier, i andra hand arbete. Gymnasieutbildning är både mål och medel i det att den används som instrument i motivationsarbetet.

3.4.3 En flexiblare gymnasieskola

förslag 1981 gick ut på att gymnasieskolan

Gymnasieutredningens

skulle organiseras på ett sådant sätt att den skulle kunna erbjuda studiealternativ som var meningsfulla för de grupper som hittills inte hade sökt sig till gymnasieskolan eller som avbrutit påbörjade gymnasiestudier.

Huvudvikten borde, enligt Gymnasieutredningen, läggas vid möjligheter till individuella studiegångar. Förslagen gällde mjukare övergång från grundskola till gymnasieskola i form av bl.a. ingångar till gymnasieskolan med ett bredare och mera intresseorienterat ämnesutbud, förstärkning av vissa elevers baskunskaper från grundskolan, möjlighet

till byte av studieinriktning under pågående läsår, gymnasiestudier på

deltid for att möjliggöra arbete, värvning av studier med praktik och möjligheter till långsam studietakt.

I propositionen 1983/84:116 om gymnasieskola i utveckling var en av

hörnpelarna tesen att gymnasieskolan skall vara en skola för alla som lämnar grundskolan. För att realisera detta krävdes en mer flexibel gymnasieskola enligt följande huvudlinjer:

*k övergången mellan grundskolan och gymnasieskolan måste bli mju-

kare; -k utbildningssystemet måste kunna erbjuda meningsfulla utbildningsalternativ for alla som lämnar grundskolan; gymnasieskolans innehåll, organisation och arbetssätt måste anpassas till alla ungdomars behov;

Å ungdomar med enbart grundskoleutbildning förutses också fortsätt-

ningsvis ha stora svårigheter på arbetsmarknaden;

t för vissa elever bör gymnasieutbildningen inledas med en kortare eller längre period av varvad utbildning.

ÖGY-utredningen föreslog introduktionsperioder för ungdomari åldern

16-19 år som är svagt studiemotiverade, yrkesobestämda och/eller studieavbrytare som den unge skulle kunna välja på våren innan Iäsårsstarten i gymnasieskolan. Man drog därvid paralleller till AMU:s preparandkurs och vissa specialkurser i gymnasieskolan samt Gymnasieutredningens förslag till gemensam start.

Kursutbudet borde bestå av kurser (moduler) som förberedde för såväl

yrkes- som teoretiskt inriktade studievägar. ÖGY-utredningen ansåg

det viktigt att varva inslag av allmänna och estetiska ämnen med inslag av yrkesorienterande karaktär. Kurserna borde även innehålla moment förlagda till arbetsplats. Introduktionsperiodens längd föreslogs vara en termin eller ett läsår. Detta för att ungdomarna skulle få den tid de be-

hövde for att bygga upp sitt självförtroende som enligt utredningen var

en viktig förutsättning för deras fortsatta studier, att få studiemotivation och komma till insikt om en lämplig studieväg.

Många remissinstanser var i och för sig positiva till ÖGY-utredningens

förslag om introduktionsperioderna men de invändningar och tvivel som anmäldes gällde bl.a. sambandet mellan gymnasiekommun och kommun utan gymnasieskola. Gymnasieorganisationens bristande flexibilitet skulle hämma den individinriktning som krävdes. Planeringssystemet skulle hindra den kontinuerliga intagning och också den kontinuerliga övergång till gymnasieskolan som behövdes. De tveksamma och negativa tongångarna gällde åtgärder för de ungdomar som blev över. Man var helt överens om att introduktionsperioderna inte skulle kunna suga upp alla ungdomar. Man erinrade om att ungdomarna i uppföljningsåtgärder frivilligt avstått från utbildning. Att tvinga in dem i aldrig så attraktiva kurser skulle kunna få negativ effekt.

AMS påpekade tex. att det även i fortsättningen måste finnas särskilda

resurser för uppföljningsinsatser och för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. SÖ:s mening var bl.a. att hemkommunen måste ha en beredskap för kontinuerliga och varierande insatser, en ständig beredskap att sätta in ofta individuella åtgärder för en heterogen grupp ungdomar med mycket skilda behov av insatser. Flera centrala och kommunala instan-

ser förde fram förslaget om att åldersgränsen för det kommunala upp-

skulle vara 19 år och ingen fullföljd minst tvåårig följningsansvaret Prioriteringen borde antingen upphävas eller få

gymnasial utbildning.

en åldersbegränsning vid 20 år.

DELTA: försöksverksamhet med individuella planer

DELTA är en försöksverksamhet som pågått sedan 1987/88 och som syftat till att skapa gymnasiala utbildningsmöjligheter i form av individuella studieplaner för ungdomar i uppföljningsansvaret. Extra resurser för utbildningsplatser erhölls genom medgivande av regeringen att omvandla statsbidraget för ungdomsplatser till utbildningsändamål.

Ett exempel är att statsbidraget för uppföljningen använts till för att ge för en elev utöver det ordinarie delningstalet i en klass. Ett utrymme annat är att låta i en elev följa undervisningen på ordinarie studieväg vissa delar eller moduler som en del i en individuell plan.

I utvärderingsrapporten ansåg SÖ att DELTA-försöket hade visat en väg att stimulera ungdomar, vilka i annat fall inte skulle ha genomgått en sådan, att skaffa Försöket hade också visig en gymnasieutbildning. Sat möjligheter för mer okonventionella utbildningsinsatser för ungdomar än vad som eljest varit möjligt. SÖ underströk vikten av att varva studier och arbete för dessa ungdomar. DELTA-försöket hade till viss

del lett till ett ändrat arbetssätt inom de deltagande gymnasieskolorna

och en mera utvecklad syn på hur varvning av studier och arbete kan tas tillvara i undervisningen.

FÖRST: försök med förlängd studietid

Parallellt med DELTA pågick FÖRST-försöket, försök med förlängd

studietid i gymnasieskolan. Denna verksamhet fick inga extra resurser

utöver gymnasieskolans ordinarie.

resultaten och/eller stöd De uppnådda tydde på att studiemotivation hemifrån var viktiga förutsättningar för att elever skulle acceptera en förlängning av studietiden. Andra åtgärder än enbart förlängd studietid bedömdes nödvändiga för elever med svårigheter. Samtidigt angavs emellertid att förstärkningsresursen använts för endast hälften av ele-

verna, trots att denna enligt gymnasieförordningen främst skulle användas för elever med särskilda behov av stöd i skolarbetet.

Bland eleverna i forsöksverksamheten utgjordes en stor grupp av elever med sjukdom och handikapp. Ett läsår är den oftast förekommande förlängningstiden.

SÖ ansåg i utvärderingsrapporten 1988 att försöksverksamheten hade behövt mera tid for att informationen om den skulle nå fram.

3.4.4 Ansvars- och samordningsfrâgor

I remissvaren till ÖGY hade ett antal instanser yttrat sig över ansvarsfördelningen för uppföljningsåtgärderna. Således förordade SAF ett kommunalt uppfoljningsansvar för alla som inte fullföljt en gymnasial utbildning före 20-årsåldern. Göteborg anslöt sig till denna åsikt. LR gick ett steg längre och ansåg att arbetsmarknadsmyndigheternas anslag för olika uppföljningsåtgärder borde föras över till utbildningsmyndigheterna. SÖ har uttalat sig tidigare i skrivelse och i årets af med anledning av från AMS som redovisas i det följande. AMS framhöll

förslag

i remissvaret till ÖGY-utredningens förslag att ett grundkrav var att

platsackvisitionen för de olika skolformerna och för arbetsmarknadsåtgärder samordnades bättre i framtiden.

I en PM daterad 1986-03-13 till regeringen redovisade AMS ett förslag till ett samlat åtgärdsprogram mot arbetslöshet bland tonåringar. För-

slaget gick i stort sett ut på att AMS skulle ta över allt som hade med ar-

betsmarknaden att göra: praktikplatsackvisition, åtgärder för arbetslösa oavsett ålder mil. åtgärder. Dessutom skulle man utveckla AMUverksamheten. SÖ skulle ägna sig uteslutande åt utbildning.

SÖ lämnade i skrivelse 1986-04-08 synpunkter på detta forslag. SÖ angav vissa utgångspunkter för en mer samordnad lösning för åldersgrupperna upp till 20 år. Enligt SÖ borde den vägledande principen vara att skolan har ett helhetsansvar för de ungdomar som saknar eller har partiell yrkesutbildning. Arbetsmarknadsmyndigheterna borde ha ansvaret för dem som har en fullföljd minst tvåårig gymnasieutbildning. Detta borde enligt SÖ kunna leda till att ungdomar som har samma behov av utbildning inte behöver möta olika huvudmän. Ungdomsplatser

och de då aktuella ungdomslagen var båda åtgärder som kunde motive- Vidare framhöll SO i ett senare samra ungdomar for yrkesutbildning. att DELTA-försöket som redovisats tidigare inte skulle vara manhang möjligt med ett delat ansvar - ej heller organisationen av utbildningsin-

slag som avtalsmässigt är bundna till ungdomsplatsverksamheten.

Litteraturlista (till bilaga 3)

SOU 1934:11 Åtgärder for bekämpande av ungdomsarbetslösheten.

SOU 1945:43 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar bilaga 5 - skolungdomens vägledning till utbildning och yrke.

1946:31 betänkanden och utredningar VI SOU 1940 års skolutrednings Skolans inre arbete - Synpunkter på forstran och undervisning.

SOU 1984:31 Arbetsmarknadspolitik under omprövning Betänkande av delegationen for arbetsmarknadspolitisk forskning (EFA).

SOU 1989:12 Den regionala Underlagsmaterial från

problembilden.

1987 års regionalpolitiska kommitté.

Ds A 1985:2 Kommunerna och och sysselsättningspolitiken. Om arbets-

fördelningen mellan kommunerna och arbetsmarknadsverket.

Leimar Tord Återblick - Några hågkomster och hållpunkter från arbetsmarknadsverkets historia.

Bilaga 4:1

RONNEBY KOMMUN

Bakgrund

Ronneby hade 1987 28 883 innevånare varav 434 var 16 år. Kommunen

hade en befolkningsminskning sedan föregående år -0,4 % att jämföras

med Blekinge län som hade +-0. Det kan nämnas att hela landet hade en ökning med + 0,6 %.

Utbildnings- och arbetsmarknadssituation

Ronneby har som Blekingekommun under ett antal år haft en besvärlig arbetsmarknadssituation jämfört med andra län i södra Sverige. I det lilla länet Blekinge påverkas alla kommuner av vad som händer på arbetsmarknaden i grannkommunerna. Ett antal

industrinedläggningar

under senare år har bidragit till att arbetsmarknadsituationen generellt och då också for ungdomarna forsvårats.

De största arbetsgivarna i Ronneby är förutom kommunen industriföretagen Kockums och Nokia.

Då det gäller utbildning innebär högskolan Karlskrona-Ronneby ett

nytillskott som är betydelsefullt för kommunerna. I Ronneby har ett Soft center etablerats som ett centrum

för både utbildningar och företag

inom dataområdet.

Kommunen har en väl utbyggd gymnasieskola med en primärkommunal och en landstingskommunal skolenhet inom kommunen.

Endast 1,6 % av lö-åringarna som avslutar grundskolan avstår från att söka till gymnasieskolan vilket är en än genomsnit-

lägre procentandel

tet av landets kommuner. Den andel av lö-åringarna som någon gång under året varit utanför gymnasieskolan var 10,4 % vilket är en avsevärt lägre procentandel än före genomsnittet.

Totalt under året varit utan arbete och utbildning elhar 151 ungdomar

ler 17,8 % av uppfoljningspopulationen.

Ronneby redovisar i kommunenkäten en jämförelsevis hög andel psykosociala varav en stor del är flickor. Till dessa räknar kommuproblem flickor som vårdar Dessa flickor är förhindrade att nen även egna barn. arbete definition). delta i reguljär utbildning eller (utredningens

En relativt hög andel av ungdomarna är mer än 8 månader i uppföljning, ca 54 %.

redovisar 320 i ungdomslag under det aktuella Ronneby ungdomar verksamhetsåret vilket är många i förhållande till antalet i uppföljning.

Andel arbetslösa totalt 16-64 år 2,34 %

Hur har kommunen organiserat verksamheten

är lokaliserad tillsammans med sysselsättnings- Uppfoljningsenheten

for enheten som ansvarar För övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder åldern 18-25 år.

ungdomari

I enheten finns anställda 6 personer som tillsammans besätter 2,5 syokonsulenttjänster, ca 0,2 lärartjänst 0,5 kanslisttjänst 0,2 kuratorstjänst.

Ronneby kommuns uppfoljningsenhet bedriver arbete enligt en modell

kallad Ronnebymodellen som man pedagogiskt framställer på nedanstå-

ende sätt.

1 as?-

/2

ärm;

755W

-ø

----§s-_

-s-ø-

V4

§§

“LDPIL

Ambitionen är att alla ungdomar som inte åteñnns i reguljär utbildning eller har fast arbete genom uppfoljningsenheten skall erbjudas praktik. utbildning eller arbete.

Arbetsmodellen innebar att information ges till grundskolans elever i december om uppfoljningsenhetens verksamhetl maj erbjuds studiebesök på ungdomsenheten för de ungdomar i grundskolan som har behov av att närmare lära kanna dess verksamhet..

I augusti kallas de ungdomar som inte är intagna på gymnasieskolan till med gymnasiskolans start börjar ett

ungdomsenhetenSamtidigt

Syftet är att medvetandegöra ungdomarna, att ta uppfoljningsprogram. situation i samhället/arbetslivet och att ge intensifierad stuupp deras die och yrkesorientering.

En föräldraträff anordnas under hösten för att informera om vad som är att

händer de ungdomar som inte intagits på gymnasieskolan. Syftet

få föräldrarna att engagera sig för sina ungdomar och att informera om vad uppfoljningsenheten erbjuder dem.

Arbete på ungdomsplats är den till omfattningen viktigaste verksamheten. Den anordnas i 6 månader med eventuell förlängning 5 månader. är att ungdomsplatsen skall ge praktik för vidare utbildning eller Syftet leda till fast arbete.

Utbildningsinslag anordnas för 2 grupper med ca 15 ungdomar i varje har undervisning 4 tim/vecka. Syftet är att förberegrupp. Varje grupp da för gymnasiestudier, att förändra ungdomarnas ofta negativa syn på skolan och att vidmakthålla och förbättra ungdomarnas kunskaper.

Ungdomarna ges information om ansökan till gymnasieskolan när denna är aktuell i februari. Under 1987/88 sökte 55 ungdomar till gymna-

sieskolan från uppfoljningsverksamheten.

Under våren anordnas en LA-kurs om två veckor i samverkan med gymnasieskolan. Kursen bedrevs som heltidsstudier och inriktningen

var gymnasieförberedande med en fördjupning av utbildningsinslagen.

Lärare från gymnasieskolan svarar tillsammans med syokonsulenter

på uppfoljningsenheten for undervisningen.

av verksamhetesåret 1987/88 visade

Uppföljningsenhetens utvärdering

att

- varit bra till sitt innehåll och legat rätt tids-

uppfoljningsprogrammen

mässigt. De hade tagits emot positivt av ungdomarna och gett en god

grund for att gå ut i arbetslivet (på ungdomasplats). De ungdomar som

hoppat av gymnasieskolan och som inte haft tillfälle att följa uppfölj-

på hösten hade fått ett sämre utgångsläge än de som ningsprogrammet

deltagit. Ytterligare uppföljningsprogram planeras därför för de ungdomar som inte har tillfälle att följa det ordinarie vid hösterminens start.

- betydelsefullt att ha någon ur personalen ansvarig för respektive uppföljningsprogram.

- föräldraträffar behövs ytterligare i anslutning till uppföljningsprogrammen samt inför valet till gymnasieskolan.

- rätt modell har tillämpats för utbildningsinslagen. En vidareutveckling kan ske genom att bilda mindre undervisningsgrupper, göra utbildningsinslagen obligatoriska, individinrikta utbildningen samt ge tillfälle till behörighetskomplettering. En sådan vidareutveckling kräver dock förstärkt lärarresurs.

- LA-kursen bör återkomma med smärre förändringar.

- verksamhetens karaktär medför att kontakterna med t ex barn- och ungdomspsykiatrien, socialtjänsten, fackliga organisationer, arbetsförmedling ökar och tar mer tid i anspråk. Dessutom tillkommer personer som inte tillhör den aktuella åldersgruppen men som söker uppföljningsenheten och vill ha studie- och yrkesorientering.

Inre arbete och samverkan

Av de ungdomar som lämnade uppföljningen under 1987/88 (93 st) gick

ca hälften till utbildning, ca en fjärdedel till arbete och ca en fjärdedel till ungdomslag.

Kring genomförandet av åtgärder samverkar man med försäkringskassan, lokala Skattemyndigheten, arbetsförmedlingen och fackliga organisationer

Kring gemensamt utnyttjande av resurser samverkar man med gymnasieskolan, sysselsättningsenheten och personalkontoret.

Utredningens kommentarer

Ronneby kommun är exempel på en kommun som jämfört med andra inte haft ett alltför gott arbetsmarknadsläge for ungdomar. Målsättningarna och behovet av verksamheten är väl förankrade hos kommunens politiker.

Den uttalade satsningen även på över 18 år har medfört att

ungdomar

all ungdomsverksamhet kommit att ses som en enhet. Fördelen har varit att ungdomar som gått över åldersgränsen for uppfoljningansvaret fått en smidig övergång.

Ronneby erbjuder ett mycket tydligt exempel på hur uppföljningsverksamheten genom återkommande utvärderingar av verksamheten bedriver ett kontinuerligt och systematiskt förändringsarbete i syfte att anpassa verksamheten till de ungdomarnas behov.

Bilaga 4:2

SANDVIKENS KOMMUN

Lite om kommunens bakgrund, särdrag m.m.

Sandvikens kommun ligger i hjärtat av Gästrikland. Kommunen med ca 40 000 invånare är en gammal bruksort med en dominerande och traditionsbunden järn- och stålindustri och en därmed åtföljande utpräglad manlig arbetsmarknad. Kommunfullmäktiges sammansättning I/Il 1988-31/10 1991 Antal ledamöter

Vänsterpartiet kommunisterna 4

UTBILDNING Antal Antal skolor elever Grundskola 17 4047 Musikskola 1 1037 Gymnasieskola 2 1556 Komvux 1 640

Sandvikens Vårdskola 1 150

Ilögskola l 300 KO mmU n 1 Folkhögskola 165

NÄRINGSLIV

Sysselsättning (förvärvsarbetande en timme Större arbetsgivare i kommunen och mer, %) FOB -85

Antal förvärvsarbetande 19 882 -1 285 109

Sandviken - En frikommun

i åtta områden med var Sedan 1 januari 1986 är kommunen uppdelad utsedd av kommunfullmäktige. Förändringen har sin politisk styrelse inneburit en omfattande decentralisering av ansvar och beslut till de olika områdena. De fyra gemensamma facknamnderna, bygg- och miljökultur- och fritidsnämnd, Socialnämnd samt utbildnings- och nämnd,

arbetsmarknadsnamnd har specialuppgifter och utvecklingsansvar

inom sina respektive sektorer.

Utbildnings- och arbetsmarknadssituationen

Som av ovanstående är de tre dominerande arbetsgivarna i framgår kommunen: Sandvik AB, kommunen och landstinget.

När det gäller in- och utpendling i kommunen är det framförallt höginkomsttagare som pendlar in i kommunen medan det är låginkomsttagare som pendlar ut, 2 375 respektive 2 225 enligt FOB-85.

Antalet arbetslösa i Sandvikens kommun i månadsskiftet juni/juli som var som högst 1982 med 1 273 personer har kontinuerligt sjunkit för att 1989 536 personer vilket är 2,2 procent av arbetskraften och utgöra skall jämföras med 1,0 procent för hela riket.

Den relativa arbetslösheten i Sandviken var 1 juli 1989 1,6 procent för ungdomar 25 år -- -- män 16-64 år 19, -- -- kvinnor 16-64 år 2,4

Kvinnorna i Sandviken har en svår situation på arbetsmarknaden bl a Målet är att den skall vara genom att barnomsorgen ej är fullt utbyggd. år 1991. Av tradition finns ett motstånd mot att anställa kvinutbyggd nor inom industrin. Kommunen försöker förbättra kvinnornas arbetsmarknad att organisera fasta heltidstjänster. För att motverka genom utslitning och därvid sjukskrivning och utslagning från arbetsmarknaden försöker man även organisera tjänster med alternativa arbetsupp-

gifter t.ex. lokalvård och kontorsarbete.

I dag finns ett kvinnounderskott på 900 i kommunen i åldern 18-42 år. För att motverka ytterligare utflyttning av kommunens unga kvinnor och om möjligt få en återinflyttning arbetar man för att tillgodose deras behov av utkomstmöjlighet i kommunen. Av de ungdomar under 20 år som ej direkt kan få arbete på öppna arbetsmarknaden är drygt 75 procent flickor. Problemet liknar det for övriga kvinnor.

Kommunen har en väl utbyggd gymnasieorganisation med två skolenheter. Enskilda elever får pendla till annan gymnasieskola t ex Gävle för att få sina studieval tillgodosedda.

Målsättning för b1.a. ungdomarnas utbildning och arbete

Utdrag ur måldokument for utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden

under perioden 1987/88-1988/89:

Utbildnings- och arbetsmarknadsnämndens övergripande målsättning for utsatta kommuninnevånare är att for dessa finna utkomstmöjligheter inom kommunens gränser och att därvid motverka utflyttning från kommunen.

Verksamhetens målsättning är att ingen i kommunen skall uppbära socialbidrag på grund av arbetslöshet.

Hur organiserar kommunen sig för ungas utbildning och

arbete

Kommunen har inrättat en utbildnings- och arbetsmarknadsnämnd som har det övergripande ansvaret for undervisningen i kommunens grundskola, gymnasieskola och vuxenundervisning samt för arbets-

marknads- och sysselsättningsfrågor for ungdom och vuxna mellan 16-

65 år.

Utbildnings- och arbetsmarknadsforvaltningen under denna nämnd

ledd av en förvaltningschef, är indelad i en utbildningsavdelning och en

arbetsmarknadsavdelning. Arbetsmarknadsavdelningen som leds av en

avdelningschef är indelad i tre ansvarsområden, utbildning, ungdomsuppföljning och arbetsmarknadsåtgärder (bil. organisationsplan).

Arbetsmarknadsavdelningen skall inrikta sin verksamhet på att ñnna

former for kombination av utbildnings- och sysselsättningsåb

lämpliga arbetslösheten inom kommunen. En gärder for dessa i syfte att dämpa individuell för varje arbetslös person inom kommuplan skall upprättas nen. Ökad utbildning skall motverka arbetslöshet. kompetens genom

Inre arbete och samverkan

Inre arbete

Avdelningen har återkommande personalmöten och planeringsmöten vid vilka samtliga anställda deltar. Vid dessa diskuteras organisation, av resurser, metodik och pedagogik samt målfrågor for verkfördelning samheten. Man har ett nära samarbete med kommunens politiker.

Personalgruppen har en bred kompetens arbetsledare/administratör, ekonom, skolledare, lärare, vägledare, socionom, handledare/instruktörer med yrkeskunskap t.ex. snickare mfl. Personalen anser det viktigt

att man håller sitt och anlitar experter vid sig inom kompetensområde

behov samarbete och samverkan inom kommunen eller med angenom nan huvudman t.ex. landsting, arbetsförmedling.

Ungdomar i åldern 16-18 år

Av totala antalet ungdomar 1 120 i denna åldersgrupp var 130 (11,6 %) i läsåret 1987/88. Samtliga hade individuella pla-

uppfoljningsåtgärder

Antalet ungdomar med ungdomsner och deltog i uppfoljningsprogram. plats var 42 och i andra kommunala åtgärder 5.

än landet. Man

Avbrottsfrekvensen är lägre i Sandviken genomsnitteti

i kommunen som tar väl hand om sina

har en progressiv gymnasieskola

elever och är därmed lämpad for försöksverksamhet med olika studiegångar t.ex. LA-kurser och Delta-försök.

I juni 1989 stod 59 ungdomar som lämnade grundskolan utan utbildningsplats i gymnasieskolan. Den 15 augusti var det endast 17 ungdomar som ej var intagna. Detta innebär att den planerade organisationen ändras efter de nya förutsättningarna.

Invandrarungdomar

Antalet ungdomar med invandrarbakgrund lå 1988/89 var 196 i grundskolan och 33 i gymnasieskolan.

Av de 125 ungdomarna i uppfoljningsansvaret våren 1989 hade endast två invandrarbakgrund. Flyktingungdomarna kommer oftast från högutbildade familjer. Det finns höga krav och ambitioner hos såväl föräldrarna som hos eleverna. Ungdomarna väljer ofta teoretiska och tekniska utbildningar. Intagningsnämnden är generös mot invandrarelever och gymnasieskolan tar val hand om dem.

Ungdomar i åldern 18-20 år

Bland ungdomar under 20 år som ej direkt erhåller arbete på öppna marknaden är 75 procent flickor.

Vid en kartläggning vid Af i Sandviken den 30 november 1988 var 150 ungdomar aktuella arbetssökande på arbetsförmedlingen. Av dessa var 122 (81,3 %) flickor.

Ungdomarna fördelade sig på; - 27 ungdomar varav 10 (34,6 %) flickor sökte sig till tillverkning, samt jord- och skogsbruk. 39 ungdomar varav 37 (95 %) flickor sökte sig till offentlig sektor. 49 ungdomar varav 47 (96 %) flickor sökte sig till kontor, affär och restaurangyrken. yrkesosäkra ungdomar - alla 19 - var flickor. övriga 11 ungdomar var ej omedelbart aktuella for arbetsplacering. 45 % var flickor. bortfall 5 personer.

Antalet ungdomar i ungdomslag var i månadsskiftetjuni/juli 1988 120 och 1989 70 personer således en kraftig sänkning av antalet. personer Flickorna utgör i dag 80 % av ungdomslagen.

Ungdomarna i ungdomslag utgörs till 26 % av ungdomar från uppföljningen. Det innebär att ca 30 % av ungdomarna i uppföljning går vidare till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

De flesta ungdomar i ungdomslag i dag har en skolunderbyggnad som ej ger direkt inträde på arbetsmarknaden. Många har enbart grundskola och/eller LA-kurs, social servicelinje, social linje samt distributionsoch kontorslinjen.

Samverkan

I Sandvikens kommun finns ett väl utbyggt nätverk mellan arbetsoch kommunens övriga förvaltningar framförallt marknadsavdelningen socialtjänsten och gymnasieskolan.

Generellt goda kontakter med intagningsnämnden till gymnasieskolan

som i sin tur ger generös behandling av välgrundade frikvotsframstáll-

ningar.

Samarbetet mellan kommunen och arbetsförmedlingen innebär bl.a. att man träffas varje vecka på en fast tid då man diskuterar hur man praktiskt skall arbeta tillsammans för att ge ungdomarna bäst stöd vid deras inträde på arbetsmarknaden. Vid dessa möten diskuteras även enskilda för att man tillsammans skall kunna finna den bästa lösningungdomar en för just den personen utifrån den handlingsplan som är 0rd för varje individ.

är att ungdomarna skall få ett arbete Den gemensamma målsättningen i ett tidigt skede.

Företagskontakter har byggts upp genom att både kommunens och arbetsförmedlingens personal är ute för att besöka sina ungdomar eller för att rekvirera ungdomsplatser och inskolningsplatser.

Metodik och pedagogik

Uppföljningsansvaret

Ungdomarna från åk 9 som ej intagits på gymnasieskolan kontaktas strax före skolstart. Detta innebär att reservintagningen till största del är klar vid detta tillfälle.

Samtliga ungdomar erbjuds att delta i LA-kurser under ett läsår under vilket de är elever med studiebidrag. Tidigare år har ingen gått direkt ut på ungdomsplats. Idag kan det ske undantagsvis. Utbildningen ligger under gymnasieskolan och leds av en studierektor. Endast behöriga lärare arbetar på kursen.

Kursen börjar med en introduktionsvecka därefter har man arbetsplatsförlagd utbildning fyra dagar och skolforlagd utbildning en dag per vecka i fyra veckor. Både lärare och elever är ute på praktikforetagen.

Därefter påbörjar man en av kurserna med inriktning verkstad/fordon, social service/livsmedelsteknisk eller handel/industri. Man går tre veckor på varje kurs och har därvid 2 dagar undervisning och tre dagar praktik. Man läser svenska, engelska, matematik och idrott. Därefter följer en vecka med enbart studie- och yrkesvägledning enskilt och i grupp. Under vårterminen indelas eleverna i tre grupper efter intressen och fallenhet för någon av de tre inriktningarna.

Undervisning i teoretiska- såväl som i yrkesämnen ges av behöriga lä-

rare. För enskild- och gruppvägledning ansvarar en syo-konsulent.

Yrkes- och arbetslivsorientering får ungdomarna kontinuerligt genom

att de varvar praktik och utbildning.

Inom enheten finns en annan form av elevvård än inom den traditionella gymnasieskolan. Flexibilitet i verksamheten är en nödvändighet för att ungdomarna skall erbjudas en för dem positiv sysselsättning och inte upplevas som förlorade år. Personalens breda kompetens samt samarbete och samverkan med skola, företag och arbetsförmedling är en förutsättning för detta arbete.

Utredningens kommentar;

Målsättningen att ge alla sina ungdomar avslutad gymnasial utbildär mycket starkt uttalad i Sandviken. Organisation, metod och pening dagogik är inriktat på att uppnå uppsatt mål.

Enligt utredningens enkät om kommunernas uppfoljningsansvar och ungdomslag gällande lå 87/88 var det endast 12 st (2,2 %) som ej sökte till gymnasieskolan (4,1 % i landet) och 77 st (14 %) som ej gick i gymnasieskolan.

Avbrotten i Sandviken bland 16-åringarna var klart lägre (1,2 %) mot landet (7,1 %). Avbrotten på tvååriga linjerna i andel av totala övriga antalet avbrott var mycket lågt (27,5 %) ca (75 %) i landet.

Vad som markant skiljer Sandviken från övriga landet är att 70 % av

i kommunens uppfoljningsverksamhet deltar i annan ut-

ungdomarna bildning än uppfoljningsprogram.

Av totala antalet ungdomar i uppföljningen gick 41,8 % till utbildning, 27,6 % till arbete och 23,5 % (i landet 9 %) till annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd och 7,1 % till övrig verksamhet.

Man kan möjligen drista sig till att dra slutsatsen att den relativt stora andelen som går vidare till andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder dels beror arbetsmarknadsläge dels på att den lilla anpå kommunens del av kommunens ungdomar som inte går vidare till studier har sådana särskilda problem som är svåra att reda ut fore 18-årsdagen.

Resurser till och krav på verksamheten är mer omfattande i Sandviken än i de flesta andra kommuner. Verksamheten lämnar dock relativt lifor flexibla utifrån enskilda särskiltet utrymme lösningar ungdomars da behov.

Alla ungdomar som ej antagits på gymnasieskolan eller fått arbete, med

undantag, går direkt in på LA-kurser efter grundskolan. Alternanågot tivet att arbeta på ungdomsplats i kombination med studier och vägledfinns därmed inte förrän efter ett år annat än undantagsvis. Den ning nyvunna kunskap genom den både teoretiska och praktiska utbildning-

en samt praktiken under ett helt läsår får dessa ungdomar ej tillgodoräkna sig när de fortsätter sina studier på en linje i gymnasieskolan, t ex genom förkortad utbildningstid. Att gymnasiestudierna genom detta preparandår kan underlättas är jag medveten om.

Det vore intressant om man kunde se att dessa organisatoriska förändringar av utbildningsutbudet även innebär att metodik och pedagogik utvecklades i denna undervisningssituation och överfördes till övrig gymnasieutbildning.

Sandvikens kommun deltar i forsöksverksamheten Delta, inom ramen för fri resursanvändning av statsbidrag för ungdomsplats och utbildningsinslag. Projektets mening ar att via motivationsarbete ge ungdomar som saknar grundskolekompetens möjlighet att inhämta den for att söka vidare till reguljära studier.

Ungdomarna är efter detta år väl förberedda for fortsatta studier vid gymnasieskolan. De som ej fortsätter i gymnasieskolan erhåller ungdomsplats om de ej kan få arbete på reguljära arbetsmarknaden.

Metodik och pedagogik

Arbetsfonnedlingen i Sandvikens riktlinjer for arbetet med ungdomar fr.o.m. 89-06-05.

Ungdomsgruppen består av en platsformedlare, en vägledare och en administratör. Kontorsrummen ligger i anslutning till kurslokalen för

jobb-sökaraktiviteterna. Målgrupp: alla ungdomar upp till 20 år, in-

skrivna i omsorgsstyrelsen upp till 25 år, som är helt arbetslösa.

Detta händer en sökande som nyanmäler sig:

alla nyanmälda ungdomar skall ha en återbesökstid med sig hem. alla ungdomar kartläggs. alla ungdomar prövas mot reguljära arbetsmarknaden. Utifrån behov erbjuds de olika aktiviteter oftast gruppaktiviteter. Efter genomgången söka jobb är den sökande skyldig att besöka af varje fredag för jobbinfo for ungdomar.

Utredningens kommentar

i Sandviken har genom organisation, planering och Arbetsfonnedlingen metod försökt att skapa förutsättningar for att nå målet arbete åt alla arbetssökande ungdomar trots den relativt svåra arbetsmarknadssituationen och då speciellt for de unga kvinnorna.

Bilaga 4:3

SÖDERTÄLJE KOMMUN

1 Lite om kommunens bakgrund, särdrag m.m.

Södertälje ligger 35 km söder om Stockholm. Kommunen präglas av gamla industritraditioner från sekelskiftet (Scania Vabis och Astra) och närheten till Stockholm å ena sidan och av stora inslag av invandrare, som dominerar i vissa kommundelar, å den andra. Se även bil. 2.

2 Utbildnings- och arbetsmarknadssituationen; ungdomarnas sociala situation

Som industristad drabbades arbetslivet hårt av strukturomvandling och datorisering under det sista decenniet. Arbetslösheten ökade i slutet av 70-talet, särskilt bland lågutbildade ungdomar och okvalificerade arbetare. Ungdomsarbetslösheten har gradvis ökat sin andel av den totala arbetslösheten.

Under 1975/76 bedrev Sysselsättningsutredningen en försöksverksam-

het med intensifierad arbetsförmedling med en särskild ungdomsför-

medling i bl.a. Södertälje. En grupp på ca 80 ungdomar hade mycket sto-

ra svårigheter att komma in i arbete eller utbildning. Arbetslösheten komplicerades for deras del av psykosociala och missbruksproblem.

Sysselsättningsutredningen tog då initiativ till en fördjupad försöks-

verksamhet i Södertälje med speciella insatser for ungdomar med dessa

problem. Projektet genomfördes i kommunens regi i samverkan med ar-

betsförmedlingen och socialtjänsten. Medel tillsköts bl.a. ur Allmänna

arvsfonden och av Sysselsättningsutredningen via länsarbetsnämnden.

Målsättningen var att ungdomarnas livssituation skulle förbättras främst genom att de skulle ges möjlighet att skaffa sig ett fast arbete.

Verksamheten byggde på en kombination av beredskapsarbete och psy-

koterapeutisk behandling i öppen vård och fick så småningom projektnamnet HABA.

HABA-verksamheten bedrivs fortfarande i stort sett efter den metod som arbetades fram under försöksperioden. Den utvecklas dock ständigt och modifieras både med hänsyn till nya erfarenheter och gruppens sammansättning.

1980 tillskapade kommunstyrelsen en ungdomssektion under personalkontoret, som komplement till arbetsförmedlingen. Då tillsattes också en beredningsgrupp knuten direkt till kommunstyrelsen och bestående av företrädare for arbetsförmedlingen, socialtjänsten och skolan. När lagen om kommunens uppföljningsansvar för 16-17-åringar kom skapa-

des Ungdomscentrum den 1 juli 1983. Ungdomssektionen/beredskaps-

sektionen tillfördes Ungdomscentrum under hösten 1983. I dag heter det Arbetsmarknadscentrum. Inom Ungdomscentrum utvecklades under våren 1984 en tillämpning av den s.k. HABA-metoden avsedd för 16-17-åringar.

Rent organisatoriskt har arbetet i kommunen under de senaste två åren präglats av den kommundelsreform som trädde i kraft 19den 1 januari 1989. Kommunen består nu av 13 kommundelar och kommundelsförvaltningar. Därutöver finns det sex centrala nämnder och förvaltningar varav Bildningsnämnden och Bildningsförvaltningen är en. Arbetsmarknadscentrum ingår i Bildningsförvaltningen men får sina ekonomiska resurser direkt från Kommunstyrelsen efter beredning inom Arbetsmarknadsgruppen.

3 Målsättning för ungdomarnas utbildning och arbete

Bildningsnämnden har i år under rubriken Gymnasieskolan ort fol-

programförklaring: Alla ungdomar under 20 år bereds plats i jande

gymnasieskolan eller lärlingsutbildning.

Under rubriken Sysselsättning beslöts: Arbetsmarknadspolitiska åt-

gärder - fortsatt stöd till och förbättrad samordning med arbetsförmedling kring ungdomsplatser, inskolningsplatser, beredskapsarbeten, offentligt skyddat arbete, lönebidrag, skyddade verkstäder mm.

Det nuvarande Arbetsmarknadscentrum som då hette Ungdomscentrum sorterade under den förutvarande skolstyrelsen. Syftet med verk-

samheten, förutom det som är formulerat i lagar och förordningar, uttrycktes då för verksamheten med ungdomar 16-19 år genom beslut av skolstyrelsen. Den lokala målsättningen for verksamheten ar att den skall leda ungdomarna till studier/utbildning eller till ett fast arbete. Detta skall ske genom individuell målsättning och att ungdomarna bereds möjlighet till kompletterande utbildningsinslag upp till åtta timmar i veckan.

4 Hur organiserar kommunen sig för ungas utbildning och arbete?

Under den nya Bildningsnámnden hör både gymnasieskolor, komvux/ grundvux, SSA-råd, Intagningskansli och Arbetsmarknadscentrum. Dessutom sorterar foreningsverksamhet och olika kulturverksamheter under Bildningsnämnden. Som enda verksamhet bereds och beslutas Arbetsmarknadscentrums ekonomiska frågor inte av Bildningsnämnden utan av Arbetsmarknadsgruppen och Kommunstyrelsen.

Namnbytet från Ungdomscentrum till Arbetsmarknadscentrum motiverades av att all kommunal sysselsättningsverksamhet for hela åldersgruppen 16-64 år nu har lagts in i det.

Arbetsmarknadsgruppen har egen budget for kommunens sysselsätt-

ningsfrågor. Ordförande är Stadsdirektören och i gruppen ingår bl.a.

cheferna for arbetsförmedlingen, Bildningsforvaltningen, for Arbets-

marknadscentrum och för Invandrarförvaltningen, rektor for Komvux,

sysselsättnings-, näringslivs-, kommunalråds-, planerings- och SSAsekreterarna och personalintendenten.

5 Inre arbete och samverkan

Inre arbete

Verksamheten präglas av den helhetssyn på individen som låg till grund for HABA-verksamhetens arbete. Ett gemensamt program om det inre arbetet har tagits fram (bil. till detta avsnitt). Det utgör ett

aktualiserat led i den kontinuerliga personalfortbildningen för ständigt att skapa en samsyn hos personalen om målen för verksamheten.

Vägledningssamtal går att genomföra med många ungdomar men inte alla. Målet är att göra den unge medveten om sina resurser och möjligheter och att därifrån ta ett nytt avstamp i livet och vidga perspektivet. dit kan vara att tillsammans försöka kartlägga nuläget, se var Vägen problemen finns, formulera mål och utifrån dessa göra upp en individuell plan. Som resurs finns läkare, sköterska, kurator samt den psyk.soc. med.enheten.

På hösten startar uppföljningsverksamheten med en introduktionskurs med syfte att på olika sätt förbereda ungdomarna for arbetslivet. Att söka arbete, att få lön och betala skatt, att öka kunskapen om olika yrken, att inventera de egna förutsättningarna for dessa yrken blir därför viktiga frågor under kursen. Genom vägledningssamtal arbetar man fram en individuell plan som utgör en gemensam överenskommelse om mål för individen på kortare och längre sikt. Planen håller samman de verksamheter som den unge har deltagit i och planerar delta i och åtgärder men också tankar om framtiden och hur målen ska nås. Planen får växa fram i takt med att nya erfarenheter görs och den unge utvecklas.

I den mån ungdomarna får en ungdomsplatsplacering kan de få utbildningsinslag upp till åtta timmar i veckan. Dessa består huvudsakligen i

kompletterande undervisning på grundskolenivå. För invandrare ges

ytterligare kunskaper i svenska och hemspråk ofta i samarbete med Grundvux. Efter det att ungdomarna har varit på ungdomsplats i ca 5-6

månader samlar man dem i ett uppföljningsprogram. Då behandlas frå-

gor som fortsatta studier, budget, ekonomi, deklaration, sex och samlevnad m.m.

Kommunen har egna verkstäder för alla åldrar i åtgärder. Det förekommer olika former for placeringar i verkstäderna. Arbetsledarnas viktiga roll kan inte nog understrykas. Det händer att en tids vistelse på en av verkstäderna är en förutsättning för att överhuvudtaget kunna börja en

dialog med den unge. Ungdomsplatsp xcering kan också förekomma

inom verkstäderna.

Intensivhandledda ungdomsplatser är en viktig åtgärd, for några ungdomar den enda möjliga. Sådana kan förekomma både med kommunen

som arbetsgivare och hos privata arbetsgivare. Oftast förekommer sådana placeringar på små arbetsplatser.

Samverkan

Under våren får alla eleveri åk 9 information om Arbetsmarknadscentrum. Det sker genom att syokonsulenterna inom uppföljningen besöker de skolor de har ansvar för och under en lektion berättar om kommunens uppföljningsansvar. Önskvärt vore att i alla kommunens grundskolor redan på hösten, då valet till gymnasiet diskuteras, vara med för

att informera föräldragruppen också om uppföljningsansvaret. Detta

sker redan på några grundskolor.

Arbetsmarknadscentrum har öppet hus for föräldrar och ungdomar i början på höstterminen och under vårterminen.

Förutom den centrala samverkan som kommunstyrelsen organiserar i

Arbetsmarknadsgruppen sker en viss samverkan vid behov med ungdomsförmedlare och socialsekreterare.

6 Utredningens kommentarer

Vid jämförelse av Södertäljes svar pâ enkäten med medeltalssiffrorna för rikets kommuner tyder siffrorna på att uppföljningsansvarets ungdo-

mar i Södertälje anvisas ungdomsplatser i mindre utsträckning än riks-

genomsnittet. Detta är enligt uppföljningsfunktionärerna också riktigt

och speglar deras sätt att arbeta: ungdomsplats är inte det enda alternativet för den unge och framförallt inte det första.

Vid en analys av enkätstatistiken är den mest iögonenfallande siffran

andelen invandrare, framför allti uppföljningsansvaret. Det procentta-

let tyder på en viss överrepresentation av invandrare i uppföljningsan-

svaret eftersom kommunen anger ca 27 procent invandrare av totala invånarantalet. Över huvud taget måste uppgifter om invandrare tolkas med stor försiktighet eftersom definitionen inte är entydig.

N âr det gäller ungdomslagen är andelen invandrare betydligt mindre.

Man slås i stället av att andelen ungdomar med psyko-sociala problem i

ungdomslag är nästan tre gånger så hög som i uppföljningsansvaret, som även det anger högre procenttal för denna variabel än riksgenomsnittet. Kommunen menar att siffran är korrekt och att det är det goda arbetsmarknadsläget som är förklaringen: det är ungdomarna med de största problemen som blir kvar. Troligen accentueras dessa problem ändå mer för de äldre.

Tiden i åtgärder är längre än genomsnittet för riket och är ett mått på hur problemtyngda ungdomarna i uppföljningsansvaret och ungdomslagen är. I nästan hälften av fallen lyckas man hjälpa ungdomarna till utbildning eller arbete inom åttamåndarsintervallet. En fjärdedel behöver mer än ett års tid i uppföljningsansvaret och därefter är det tio procent som går vidare till åtgärder eller arbetslöshet. Den sistnämnda procentsiffran ligger under medeltalet för rikets kommuner och måste anses vara ett gott betyg för hur man arbetar i uppföljningsansvaret i Södertälje.

Övergången från uppföljningsåtgärder till fortsatt utbildning ligger nå-

got under genomsnittet (om man tog bort alla lärlingsutbildningar skulle den ligga långt under) medan andelen som går över till arbete ligger en bra bit över genomsnittet. Detta speglar troligen den goda arbetsmarknadssituationen i Storstockholmsområdet.

Samverkan mellan kommunstyrelsen och de kommunala förvaltningarna å ena sidan och arbetsförmedlingen å den andra tycks vara väl inarbetad tack vare Arbetsmarknadsgruppen. Ett frågetecken är hur den nya arbetsförmedlingsnämnden platsar. Ett annat är att skolsidan tydligen representeras endast av komvux och Arbetsmarknadscentrum: varken grundskolan eller gymnasieskolan finns med. Man skulle tycka att när det gäller ungdomsfrågor så vore den viktigaste diskussionsparten den avlämnande och den mottagande skolformen.

Program för ungdomscentrums inre arbete 1988

av JAN PETER JARL i samråd med Ledningsgruppen vid Ungdomscentrum

Ungdomscentru ms sätt att arbeta

Ungdomscentrums sätt att arbeta måste med nödvändighet ses mot bakgrund av de människor som behöver Ungdomscentrums tjänster. För dem gäller, oberoende av ålder, att de av olika skäl ej funnit sig tillrätta i det sedvanliga samhällsutbudet av arbete och utbildning. Deras behov är att få hjälp och stöd till att etablera sigi det sedvanliga utbudet. Vägen till detta mål ser dock olika ut beroende på varje persons enskilda förhållanden. Ungdomscentrums arbete måste därför formas ur en beredskap att beakta och tillmötesgå en stor variation av behov och önskemål, utan att själv förlora sin kontur och ställning. Den här omständigheten ställer mycket stora krav på Ungdomscentrums inre arbete och metod. För att klara av sitt inre arbete och att utveckla sin metod behöver Un gdomscentrum:

o En generell målsättning.

0 En deklarerad människosyn.

o En helhetssyn och kunskap om människor i utveckling.

C En specialiserad kunskap om människor i krissituationer, naturliga eller till följd av händelser i livet.

0 En hög grad av professionalitet i den enskilda yrkesutövningen.

Ungdomscentrums inre arbete kan bäst beskrivas utifrån dessa rubricerade behov.

Generell målsättning

Ungdomscentrum riktar sina insatser till en mycket heterogen samling människor. För dessa gäller olika förutsättningar, icke minst lagbund-

na. Man kan dock urskilja arbete som det centrala for såväl de personer som kommer till Ungdomscentrum som for lagstiftaren. Ungdomscenthar därför anammat som ledstjärna i sin rum en generell målsättning verksamhet.

Den generella målsättningen kan uttryckas:

Samtliga insatser inom Ungdomscentrum skall verka för att personen skall komma som är den enin på den öppna arbetsmarknaden på villkor skildes.

Tillägget, på villkor som är den enskildes, innefattades i den generella som en garanti for att Ungdomscentrum i sin ambition ej målsättningen begår övergrepp på personens medborgerliga fri- och rättigheter.

En deklarerad människosyn

För att kunna arbeta mot ett gemensamt mål med så olika människor och olika medel måste Ungdomscentrum stå for en gemensam männi- En sådan människosyn måste ta fasta på dels hur man tror skosyn. människor fungerar, vad som driver deras ageranden, och dels vilken ställning människan har i vårt samhälle.

Till hjälp att formulera sin människosyn har Ungdomscentrum använt deklaration om de mänskliga rättigheterna, vilka undersig av FN:s tecknats av bl.a. den Svenska regeringen.

Så här deklarerar Ungdomscentrum sin människosyn:

Människan drivs av egen kraft till att utvecklas på för henne bästa möjli-

ga sätt.

I grunden söker människan relationer som är kärleksfulla och respektfulla.

Människan försöker uppnå relationer som uttrycker samspel och samför-

stånd.

Människan är samhällsbyggare.

Människan har rätt till:

Att välja sin personliga väg i tillvaron.

Att dela en gemenskap med andra människor.

Att bemötas med respekt och värdighet.

En helhetssyn och kunskap om människor i utveckling

För att kunna möta människor utifrån deras förutsättningar behövs en helhetssyn och kunskap om människans personliga utveckling och hennes sätt att fungera socialt.

Den teoretiska skola som motsvarar behovet av att täcka in såväl människans psykiska utveckling som hennes sociala sammanhangi ett intimt sammanhang, är den psykodynamiska objekt-relationsskolan. Inom denna skola finns många olika teoretiker med något olika fokus för sina åsikter.

Gemensamt är följande (här mycket förenklat):

Människan söker sig till och är beroende av relationer som uttrycker och avspeglar kärlek, respekt och tillförsikt. Uppfylls dessa villkor utvecklas

människan till en person som är fullvärdig och hel samt trygg i förviss-

ningen om att själv vara kapabel till kärlek, respekt och tillförsikt. Uppfylls icke dessa villkor eller störs kraftigt utvecklas människan med mindrevärde och otrygghet samt misstro om att själv vara kapabel till

kärlek, respekt och tillförsikt. Är störningen kraftig och frustrationen

överväger stannar människan upp i sina goda utvecklingsmöjligheter och fungerar med kraftiga psykiska handikapp.

Objekt-relationsskolan rymmer en oerhörd mängd med kunskap av detaljerad, djupgående art och olika fokus beroende på om intresset riktar

sig mot den intrapsykiska utvecklingen eller det sociala samspelet.

Inom Ungdomscentrum ges den teoretiska grunden via internutbildning i direkt förhållande till de erfarenheter som görs inom respektive yrkes-

grupp. Kunskapsinnehållet på Ungdomscentrum utvecklas således som en dynamisk process mellan teori och verklighet.

Specialiserad kunskap om människor i krissituationer, naturliga eller till följd av händelser i livet

Flertalet människor som kommer till Ungdomscentrum befinner si gi en situation som är i olika hög grad pressad och oönskad av den enskilde. Oberoende av ålder har man förlorat sin givna plats i samhället eller ännu ej funnit någon plats. För den yngre åldersgruppen (under ca 25 år) löper den naturliga utvecklingsprocessen till vuxen identitet parallellt med den i sammanhanget rådande situationen. Vanliga krisreaktioner blandas med mer eller mindre starka försvar mot vuxenvarldens krav ex. gängberoende, vägra passa tider etc. För de äldre som blivit arbetslösa kan förhållandet präglas av stor dramatik. De har förlorat en stor del av sin vardagsidentitet och riskerar att förlora sin oberoende ställning i samhället. När de kommer till Ungdomscentrum är de i beroendeställning och ganska svaga i anden. Bägge dessa krisforhållanden kräver en hög grad av kunskap om villkoren i en utsatt och beroende ställning. Personerna behöver bemötas med stor respekt och hänsyn. Den stora konsten är att kunna inge hopp och framtidstro i den utvecklingsmojlighet som situationen också innebär. Den här problematiken hanteras inom Ungdomscentrum via internutbildning med fokus lagd kring dessa processer samt i yrkesgruppernas inre arbete. Kontinuerlig handledning for yrkesgrupperna är ett betydande medel i det här arbetet (ännu ej utvecklat).

Specialiserad kunskap om betydelsen av personligt stöd i kontakten med människor - relationsbaserat arbete

Att arbeta med människor som står i beroendestâllning till yrkesutövaren samt befinner sig i mer eller mindre uttalad kris, är en mycket svår situation.

Några axplock av vad som lätt kan utspela sig:

Man vet vad som är bäst för den som kommer och ställer denne i en inkompetent dager ?Besserwisser-förtryck).

Man faller undan för den andres nöd och tror sig vara den som bär total-

ansuar i dennes liv (Jesus-syndromet).

Man ålágger den andre totalansvar för sin situation oberoende av sam-

spelande faktorer ex. arbetsbrist (Moralisten).

Man utgår från att personen är ett offer för en utomstående fiende ex.

samhället (Den allierade).

Man påtar sig ansvar för att förändra och anpassa den andre med

straff

och belöning som medel (Korrektionisten).

Sammanfattande kan sägas:

Det är oerhört lätt att missbruka sin ställning eller att komma i ett otillbörligt förhållande till människor i nöd och beroendeställning.

För att motverka och förhindra att förhållanden utvecklas benegativa höver man dels kunskap om innebörden av att vara ett stöd personligt och hur det går till och dels tillfälle att kritiskt granska och ventilera

sitt yrkesmässiga agerande. Till sin teoretiska del förmedlas denna kun-

skap via internutbildning. I sin praktiska måste detta för-

tillämpning

hållande

kontinuerligt granskas och belysas i den egna yrkesgruppen.

Formen för detta är den ännu

ej utvecklade handledningen för respektive yrkesgrupp.

Hög grad av professionalitet i den enskilda yrkesutövningen

För att kunna upprätthålla ett tydligt förhållande till den enskilda personen, i ett sammanhang som rymmer en mångfald av olika livssituatio-

ner och problemställningar, krävs en stark

yrkesidentitet och ett tydligt yrkesagerande, en hög grad av professionalitet.

Professionaliteten upprätthålls genom att det primära i

yrkesutövning-

en är kopplat till det specifika i yrkeskunnandet. Den gamla tesen sätt ej getabocken till trädgårdsmästare är här synnerligen På en argiltig. betsenhet, ex. träverkstaden, ligger den primära arbetsuppgiften för instruktören/arbetsledaren i att hantera arbetsmoment, produktion och

inom denna disciplin. Denna verksamhet bör samspel på arbetsplatsen, med vars primära behov är social el-

således ej belastas personer omsorg

ler behandling. Om så sker nyttjar man instruktörens/arbetsledarens

kompetens på ett felaktigt sätt och stödjer ej dennes professionalitet.

för den enskilda personen suddas ut och denne får en oe- Tydligheten relation till instruktören/arbetsledaren. Vill man nyttja ex trägentlig uttalade måste dessa verkstaden och det samtidigt föreligger problem först eller parallellt i ett sammanhang där träverkstadens tillgodoses används i detta sammanvillkor ingår som möjlig del. Arbetsenheten hang som ett medel i en uppord behandlingsplan i samspel med andra funktioner i eller utanför Ungdomscentrum. Samma förhållande gälinom ler för samtliga yrkesforhållanden Ungdomscentrum.

motsvarande

Med en säkerställd och respekterad professionalitet följer

respekt för andra yrkeskategorier och den enskilda personen. I den höga ligger också en förmåga till att använda sig av andras

professionaliteten

när så erfordras. exempelvis för en person i träkompetens Uppstâr, verkstaden, ett uttalat behov av social omsorg vägleder instruktören/arden enskilde som besitter denna kombetsledaren till den yrkesutövare eller med denne om hur man på vettigaste sätt skall hanpetens rådgör tera den uppkomna situationen.

är ett återkommande tema i intern- Professionalitet i yrkesutövningen på Ungdomscentrum. Kontinuerligt utvecklas professioutbildningen naliteten via den ännu ej utvecklade handledningen i respektive yrkes-

STUPP-

Ungdomscentrums förhållande till omvärlden

förhållande till omvärlden är att va- Tongivande for Ungdomscentrums till samhällsservice. Det här innebär att ra ett öppet komplement övrig avhåller sig från att skapa eller tillhandahålla tjäns- Ungdomscentrum ter som andra instanser är satta att utföra, exempelvis förmedlar Ungdomscentrum sociala bistånd eller administrerar boende etc. Om inga

.sådana behov finns eller uppstår hos den enskilde så stödjer man denne

till den samhällsinstans som är aktuell.

innebär även att undvika institutionalisering av Det öppna förhållandet

Verkstäderna därför med produktion

de egna verksamheterna. sysslar

som baserar sig på ett normalt kundforhållande och undviker att präglas av aktiviteter som liknar skyddad verkstad eller terapiverkstad. I den övriga verksamheten använder man sig i främsta rummet av arbetstillfällen i den befintliga arbetsmarknaden. Mycket viktiga länkar för detta är handledare på respektive arbetsplatser. Ungdomscentrum kan vara samtalspartner med annan institution i samhället i ett vâldefinierat förhållande till en enskild person eller grupp av personer, ex. långtidsarbetslösa kvinnor. Ungdomscentrum kan själva initiera till sådana samspel. Ungdomscentrum övertar dock aldrig annan parts ansvarsförhållande till den enskilde.

Det öppna förhållandet till omvärlden parat med den tydliga egna konturen är avgörande för det fruktbara förhållandet till den enskilda individen. Det öppna förhållandet och den egna konturen upprätthålls genom en kontinuerlig prövning av pågående respektive tänkta insatser

eller aktiviteter. Forum for denna dialog är den s.k. ledningsgruppen,

med representanter för samtliga yrkesgrupper inom Ungdomscentrum.

Utvärdering av ungdomscentrums insatser

Att utvärdera Ungdomscentrums insatser är en komplicerad och nödvändig förutsättning för dess existens och utveckling. Den mest ytliga utvärderingen kan utföras som enkla statistiska storheter av exempelvis genomströmning, antal personer i arbete, insatser per capita, etc.

Denna utvärderingsform ger information för exempelvis dimensione-

ring av Ungdomscentrum, ekonomisk teckning via statsbidrag, etc. Denna utvärderingsform ger dock ingen information om kvaliteten av den utförda insatsen eller detaljerad information om vilka man ej når eller varfor man missar vissa. En mera målrelaterad utvärdering av riktade insatser till. väldefinierade målgrupper ger ett betydligt bättre informationsunderlag for beslut och styrning av insatser. Statistiska begrepp, s.k. hårddata, kan här användas. Den för Ungdomscentrum mest värdefulla och betydelsefulla utvärderingsformen är den som sker i en kontinuerlig och analyserande dialog mellan yrkesutövarna ledningsorgan - huvudman. En sådan dialog måste med uppgifter

kompletteras

från den person eller de personer som berörs av Ungdomscentrums insats. I denna utvärderingsform blandas hårddata med mjukdata och en redovisning kan ej ske på enkla grunder. Ju längre från denna process man står ju ohanterligare och ogripbarare blir innehållet. Ungdomscen-

trum behöver därför ett nära och kontinuerligt förhållande till sin huvudman. Varje mellanled försvårar den utvärderade processen.

Bilaga 5

Kommunernas uppföljningsverksamhet 1987/88

Sammanställning av utredningens insamlade material.

Innehållsförteckning

Sida

1 Den kvantitativa utvecklingen av uppföljningsverksamheten 1987/88 326

1.1 Uppföljningspopulationer 326

1.2 Antal och andel ungdomar 1983/84-1987/88 326

2 Omfattning av åtgärderna 1987/88 331

3 Ungdomarna i uppföljning 1987/88 333 3.1 Material 333 3.2 Uppfoljningens tillflödessida 334 3.3 Verksamheten inom uppföljningen 1987/88 348 3.4 Ungdomarna i uppföljningsverksamheten 349 3.4.1 Tid i uppföljningsverksamhet 350 3.4.2 Vilka är ungdomarna? 353 3.5 Studier inom uppföljningen 356

3.5.1 Utbildningsinslag 356

3.5.2 Andra studier 357 3.5.3 Lärlingsutbildning 358 3.6 Ungdomsplatser 359 3.6.1 Antal ungdomar och slag av arbetsgivare 359

4 Utflödet från uppföljningen. Verksamhet efter

uppföljningsåtgärder 362

5 Organisation och 367

personal

i 367 5.1 Samverkan 5.2 Personal 369

6 Kommunal inom ungdomslagen 371 personal

7 Fortbildning 37 1

Tabeller och diagram

Antalet i 1983/84 -

Diagram 1: ungdomar uppfoljningsåtgärder

1987/88 327

i -

Diagram 2: Andel ungdomar uppfoljningsåtgärder1983/84

1987/88 i procent av aktuella uppfoljningspopula-

tioner 328

Diagram 3: Utvecklingen av medeltal ungdomar ej i arbete/utbildning och på ungdomsplats samt medelsforbrukning for uppföljningsprogram och ungdomsplats i förhållande till aktuella 1984/85 -1987/88. 1984/85 =

uppföljningspopulationer

100 329

Tabell 4: Sammanlagt antal ungdomar i riket i under verksamhetsåret 1987/88

uppfoljningsåtgärder samt andelar av uppfoljningspopulation. 331

Tabell 5: Andel ungdomar av i

uppföljningspopulationen uppföljning 1987/88 enligt enkät. Medelvärden i procent

för kommunerna. 332

Tabell 6: Åldersfordelning for ungdomar i uppfoljningsansvaret

1987/88 enligt SÖ:s månadsstatistik Medelvärden över 12 månader. Medelvärden i procent för kommunerna. 332

Bild 1: Verksamhet for lö-åringar som ej gick i grundskola lå

1987/88. Medelvärden for kommunerna. Procent pojkar. 340

Bild 2: Verksamhet for 16-åringar som ej gick i grundskola lå 1987/88. Medelvärden för kommunerna. Procent flickor. 341

Bild 3: Verksamhet for 16-åringar som ej går i grundskola lå 1987/88. Medelvärden for kommunerna. Procent pojkar och flickor. 342

Tabell 7: Övergång grundskola-gymnasieskola. Spridningen av

vissa variabler mellan kommunerna. 25:e, 50:e och 75:e percentilen. Procentandelar av samtliga 16-åringar i kommunen som inte gick i grundskola hösten 1987. 343

Diagram 8: Studieavbrott från gymnasieskolan 1987/88 avseende

ungdomar i uppfoljningspopulationen. Fördelning på

årskurs i gymnasieskolan samt pojkar och flickor. Procent. 346

Diagram 9: Studieavbrott från gymnasieskolan 1987/88 avseende ungdomar i uppfoljningspopulationen. Fördelning på studievägslängd i gymnasieskolan samt pojkar och flickor. Procent. 347

Diagram 10: Månadsvis fördelning av ungdomar utan arbete och

utbildning juli 1987 - maj 1988. Fördelning på årsklasser. 348

Diagram 11: Ungdomar som avslutat verksamhet i

uppfoljningsansvaret under 1987/88. Andel ungdomar

med olika tid i verksamhet. Medelvärden för kommunerna i procent. Pojkar, flickor och samtliga. 351

Diagram 12: Ungdomar som avslutat verksamhet i

uppfoljningsansvaret under 1984/85 (16-17-åringar) och

1987/88. Andel ungdomar med olika tid i verksamhet.

Samtliga ungdomar i landet sammantagna. Procent,

pojkar och flickor sammantagna. 352

13: Ungdomar utan utbildning eller arbete 1987/88 i Diagram särskilda kategorier enligt kommunenkät. Medelvärden for kommunerna. Procentandelar av samtliga utan arbete eller utbildning. 354

Tabell 14: Antal ungdomar i uppföljningen som deltagit i annan utbildning än utbildningsinslag knutna till ungdomsplats 1987/88. Utbildningsform, pojkar och flickor. 357

Diagram 15: Lärlingsplatser anordnade lå 1987/88 i kommunerna. 359

Tabell 16: Ungdomar på ungdomsplatser 1987/88. Fördelning på ålder, kön och slag av arbetsgivare. Procentandelar av samtliga ungdomar i riket. 360

Diagram 17: Förändring i tillgång på ungdomsplatser mellan 1985/86 och 1987/88. Andel kommuner, procent. 361

18: Ungdomar som avslutat verksamhet i Diagram uppfoljningsansvaret under 1987/88. Fördelning på verksamhet, av samtliga i riket som

procentandelar

avslutat verksamhet. Pojkar och flickor. Absoluta tal for samtliga, ej uppräknade för bortfall. 362

Diagram 19: Ungdomar som avslutat verksamhet i uppfoljningsansvaret under 1987/88. Fördelning på verksamhet, medelvärde for kommunerna,

procentandelar. Pojkar, flickor och samtliga. 363

Diagram 20: Ungdomar som avslutat verksamhet inom uppföljningen 1987/88 och gått till studier. Fördelning på typ av studier. Andelar av samtliga ungdomar i landet som gått till studier. 366

Tabell 21: Kommuner med integrerad organisation for andra åldersgrupper än 16-17-åringar. 367

Tabell 22: antal

Sammanlagt personer och sammanlagt antal

tjänster i riket i olika befattningskategorier enligt

enkäten. Ej uppräknat bortfall. 369

Tabell 23: Antal ungdomar per heltidstjânst for vissa

befattningskategorier. Medeltal for kommunerutan

Vintegrerad organisation. 370

Tabell 24: Kommunalt anställd som arbetar med personal ungdomar i ungdomslagi organistion som inte är integrerad med organisation for uppfoljningsansvaret. Medeltal tjänster for kommunder som uppgett viss personalkategori och antal kommuner som uppgett tjänst i viss kategori. Ej uppräknat bortfall. 371

Bilaga 5

Kommunernas uppföljningsverksamhet 1987/88.

Sammanställning av insamlat material

1 Den kvantitativa utvecklingen av uppföljningsverksamheten

1.1 Uppfoljningspopulationer

Med uppfoljningspopulation menas den grupp ungdomar som under ett verksamhetsår (= statligt budgetår) enligt åldersreglerna (från avslutad - kan omfattas av

grundskola 18-årsdagen) uppföljningsåtgärder.

Begreppet omfattar alla ungdomar i denna åldersgrupp oavsett deras verksamhet. Samtliga ungdomar i de fyra årskullar som kan förekom-

ma i uppföljningspopulationen under ett verksamhetsår (budgetår) kan

inte helt inräknas i denna. Under 1987/88 kan endast den grupp som under 1987 blev 16 år (födda 1971) fullständigt omfattas under hela verksamhetsåret. Av den årskull som under 1987 fyllde 17 år (födda 1970) omfattades ca 87,5 % beroende på att en del av ungdomarna under våren

1988 fyllde 18 år. De som blev 18 år under hösten 1987 (födda 1969) kun-

de omfattas av åtgärder under hösten 1987, men i undantagsfall även

under våren 1988 om de haft förlängning av ungdomsplatstiden vilket

är möjligt enligt statsbidragsförordningen. Även ungdomar som fyllde

15 år (födda 1972) kunde innefattas i uppföljningen om de avslutat

grundskolan. För att nå en så exakt skattning som möjligt av uppfölj-

ningspopulationen har denna justerats med hänsyn till födelsetalen för de olika månaderna under året.

1.2 Antal och andel ungdomar 1983/84-1987/88

SÖ har i sina årliga rapporter över uppföljningsansvaret angett det totala antalet ungdomar i uppföljning sedan 1983/84. Antalen for 1983/84 är en totalmätning, antalen for 1984/85-1986/87 är beräkningar grundade månadsstatistik och I nedanstående diagram har SÖ:s

på budgetutfall.

siffror angivits för 1983/84-1986/87 medan det antal som angetts i SAutredningens enkät redovisats för 1987/88. För ungdomar Ej arbete/ut-

bildning 1983/84 är antalet skattat. Det skall noteras att uppgifterna

om uppföljningsprogram och ungdomsplatser bygger på säkrare under-

lag än övriga uppgifter då förutom månads- och halvårsstatistik även

budgetutfall varit underlag för beräkningarna.

Antal i 1983/84 -

Diagram] ungdomar uppföljuingsåtgärder

1987/88.

10000 . x u r v 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88

Ungdomspl. "

Uppfprogr

---- Ind planer -- Ej arb/utb

Av diagrammet framgår att antalet ungdomar i uppföljning kontinuer-

ligt minskat sedan 1983/84. Minskningen beror delvis på att de aktuella åldersklasserna minskat under de angivna åren och således också den

faktiska uppfoljningspopulation som åldersrnassigt varit aktuell for åt-

gärder. Minskningen är dock större än vad som förklaras av minskningen i uppföljningspopulationer.

Nedanstående diagram anger ungdomar i uppfoljningi förhållande till

aktuella uppfoljningspopulationer. Liksom tabell 1 bygger den på abso-

luta tal for 1983/84 och SÖ:s beräkningar for 1984/85-1986/87 samt S- A-utredningens enkät for 1987/88.

-

DiagramZAndeI ungdomar i uppföljningsåtgärder 1983/84

1987/88 i procent av aktuella uppföljningspopulationer.

5 1 T I 7 l 83/84 84/85 85/86 86w8? 87/88

-.--

Ungdplats

------ «-

Uppfprogr

----

Indivplan

_-

Ej arb/utb

Av nedanstående diagram hämtad från SÖ:s för

årsrapport uppföljningen 1987/88 framgår minskningen i andelar av uppföljningspopulationer.

Året 1983/84 har inte av bristande

medtagits på grund statistikunder-

lag.

Diagram 3 Utvecklingen av medeltal ungdomar ej iarbete/utbildning och på ungdomsplats samt

medelsförbrukning för uppföljningsprogram och ungdomsplats i förhållande till aktuella uppföljningspopulationer 1984/85 -

1987/88. 1984/85 = 100.

.71 D

50 . . . .

-- - - Stat ungd.p1ats -- - - Medelsförb

uppf progr

- Stat ej arb/utb

Antalet ungdomar på ungdomsplats har minskat med 23 % mer mellan 1984/85-1987/88 än vad som kan förklaras av den minskade uppfölj- Motsvarande minskning för ungdomsplatserna är ningspopulationen. 35 %.

Under den redovisade har andelen ungdomar i de aktuella åldperioden rarna som haft arbete på den reguljära arbetsmarknaden varit relativt konstant mellan 2,1-3,0 % enligt SÖ:s halvårsenkáter.

Andelen sysselsatta enligt samma källa visar en konstant nedgång Ej

från 1983 till 1988 vilket kan tyda på att uppföljningsverksamheten

snabbare och bättre tagit hand om ungdomar utan sysselsättning. En biorsak kan också vara ett förbättrat arbetsmarknadsläge för dragande i åldern 16-18 år under 1986-88. Förändringarna av antaungdomarna med arbete t.o.m. 1987/88 är emellertid små varför det är let ungdomar svårt att dra mer definitiva slutsatser.

En ökning kan noteras för 1988/89 då det galler antalet ungdomar som arbetar. I både september 1988 och mars 1989 hade ca 1 700 fler ungdomar arbete jämfört med motsvarande mätningar 1987/88.

ha haft en senkommen in- Det goda arbetsmarknadsläget tycks således verkan för ungdomar mellan 16-18 år. Den ökande andelen som har arbete under 1988/89 påverkar antalet ungdomar i uppföljning under 1988/89, men bara i mindre grad.

Näraliggande förklaringar till den minskande andelen ungdomar i uppföljning mellan 1983/84 och 1987/88 är att ungdomar i högre utsträck-

ning valt att söka till och påbörja gymnasiestudier under dessa år. Gym-

nasieskolan har samtidigt, dels genom prioritering av de yngre ålders-

vid intagningen och dels genom en bättre anpassning av 0rgrupperna kunnat ta emot en större andel av ungdomarna. I vilken

ganisationen mån den andra delen av tillflödet till uppföljningen, studieavbrotten,

förändrats går inte entydigt att bedöma. J amförelser med andra studieavbrottsundersökningar (SÖ rapport R 86:1) och föreliggande enkät kan tolkas som om studieavbrotten under 1983/84-1987/88 skulle visa en minskande tendens.

2 Omfattningen av åtgärderna 1987/88 Nedanstående tabell redovisar det totala antalet ungdomar som 1987/88

varit i uppföljning och andelarna av den totala uppfoljningspopulatio-

nen. Tabell 4 Sammanlagt antal ungdomar i riket i uppföljningsåt-

åtgärder

Kategorin ej arbete/utbildning omfattar de ungdomar som under verk-

samhetsåret saknat arbete eller inte varit i utbildning. En del av dessa ungdomar har endast under en kortare tid varit utan arbete/utbildning

eller har av andra skäl inte behövt ingå i åtgärder inom uppföljningen.

Gruppen individuella planer är de inom gruppen ej arbete/utbildning som i någon form fått en plan for sin verksamhet upprättad inom

uppfoljningsansvaret. Av denna grupp utgör de i uppfoljningsprogram

de som genomgått sådana. Av skillnaden mellan antalen med ”individu-

ella planer och de i att alla med indi-

uppfoljningsprogram framgår

viduella planer inte genomgår Av de som varit

uppfoljningsprogram. på

ungdomsplats har huvuddelen genomgått uppföljningsprogram. Ungdomar i är ungdomar

ungdomslag som inte fyllt 18 år och som ingått i ung-

domslag.

Om man istället utgår från verksamheten i kommunerna så blir medelvärdena for fördelningen av ungdomar i åtgärder som följer.

Tabell5 Andel ungdomar av uppföljningspopulationen i uppföljning 1987/88 enligt enkät. Medelvärden för kommunerna. Procent. Procentandel av uppföljningspopulationen

Nedanstående tabell redovisar åldersfördelningen inom gruppen ungdomar i uppföljning under 1987/88.

Tabell6 Åldersfördelning för ungdomar i uppföljningsansva-

ret 1987/88 enligt SO:s mânadsstatistik. Medelvärden över 12 månader. Medelvärden för kommunerna. Procent. Födda 69 Födda 70 Födda 71 Födda 72 po fl po fl po fl po fl

Ungdomar utan 5 5 35 36 58 58 1 1 utbildning el arbete 24 24 59 61 1 1 Ungdomar i uppfölj- 4 3 ningsprogram

Sammanfattningsvis visar ovanstående material att den största ålders-

i uppföljningen under 1987/88 är 16-åringarna, gruppen ungdomar även frånräknat de som intagits i gymnasieskolan och väntat på senare

start. Av denna har en stor majoritet visat intresse för att åldersgrupp

studera i gymnasieskolan genom att söka. En del av dem blev inte intag-

na. Andra intogs men avstod från erbjuden plats eller avbröt studierna

under läsåret.

Att 17-åringarna var färre beror till del på att dessa utgör ca 87,5 % av i under 1987/88. Detta förkla-

16-åringarna uppföljningspopulationen

rar emellertid inte hela skillnaden i andelar mellan årskullarna. En del av skillnaden måste tillskrivas att nått sin

uppföljningsverksamheten

Ett visst tillskott av 17-åringar till uppföljningen fanns målsättning. bestående av dem som avbröt sina Materialet visar in-

gymnasiestudier.

te hur många av dessa avbrytare som falliti kategorin ej arbete eller

utbildning. En del av de 17-åriga studieavbrytarna har förmodligen

gått direkt till arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Den främsta förklaringen till att 17-åringarna var färre än sin andel av uppföljningspopulationen är att ungdomarna från uppföljningsverksamheten gått till reguljära studier eller arbete.

3 Ungdomarna i 1987/88

uppföljning

3.1 Material

Föreliggande material speglar uppföljningsverksamheten från två si-

dor. För att få en uppfattning om vad som bestämmer omfattningen av

denna kan man ange det antal ungdomar som kan vara aktuella för upp-

följning - ungdomar som inte haft arbete eller som inte studerat (ej på-

börjat eller avbrutit studier) och som lämnat grundskolan men inte fyllt

18 år. Denna grupp ungdomar utgör tillflöde. Den helt

uppföljningens övervägande andelen av denna grupp utordes av ungdomar som direkt

från grundskolan sökt till gymnasieskolan eller som avbrutit sina gymnasiestudier. Alla dessa ungdomar blev emellertid inte aktuella för åtgärder. Det tillhör emellertid kommunens skyldigheter att hålla sig underrättad om dessa ungdomars verksamhet. Av de som inte sökt och de som sökt men inte gick i gymnasieskolan hade ett antal ungdomar arbete eller var i annan verksamhet.

För att belysa det potentiella tillflödet till uppföljningen har i huvudsak två material använts.

Det ena är en sammanställning beställd från Statistiska Centralbyrån

över sökande-intagna till gymnasieskolan 1987/88 som delats upp på

ungdomarnas hemkommun med hjälp av registret över rikets totala be-

folkning (RTB). Materialet belyser de flöden som finns mellan gruppen

sökande, gruppen intagna och de som faktiskt studerar i gymnasieskolan per den 15 september 1987.

Det andra materialet avser studieavbrotten i gymnasieskolan under lasåret 1987/88 och har tillhandahållits av Centrala studiestödsnämnden. Även detta material är uppdelat på ungdomarnas hemkommun.

Tillsammans ger de båda materialen antalsuppgifter om den grupp ungdomar som någon gång under 1987/88 stod utanför gymnasieskolan och

således utorde tillflödet till uppföljningen.

Indelningen på kommun avser ungdomarnas kyrkobokforingskommun

dvs. den kommun där de i allmänhet gått i grundskola. Man kan emellertid inte av siffrorna sluta sig till antalet studieavbrott vid gymnasieskolan i en viss kommun eftersom denna oftast har elever som är kyrkobokforda i flera kommuner.

En annan del av materialet speglar verksamheten för de ungdomar som

under 1987/88 variti uppfoljningsverksamhet, antingen bara genom att

de konstaterats vara utan arbete eller utbildning eller genom att de ocksom erbjudits. Grunddata av den enkät till så ingåtti de åtgärder utgörs kommuner som S-A-utredningen tillställt kommunerna och samtliga som avser verksamhetsåret 1987/88. För bearbetningen av data har ock-

så tillfogats SÖ:s månadsstatistik över uppfoljningsverksamheten.

tabeller och resultat med två ut- I föreliggande material presenteras Dels anges totalantal for hela riket och andelar av samt-

gångspunkter.

Detta omfattningen av verksamliga i riket. görs for att ange den totala heten. Dels andelar av kommunernas ungdomar for att visa hur anges

verksamheten ter sig på kommunal nivå där åtgärderna skall genomfö-

ras. En avsikt med den kommunala indelningen är att söka finna skillnader eller samband mellan kommunerna.

3.2 Uppfoljningens tillflödessida

med resultaten som redovisas i detta avsnitt är att på kom-

Huvudsyftet

munnivå vilka andelar av en årskull ungdomar som omfattas av påvisa kommunernas skyldighet att hålla sig underrättade om ungdomars sysär den faktiska situationen efter grund-

selsättning. Utgångspunkten skoleelevernas ansökan till gymnasieskolan och intagningen till gym-

nasieskolan.

var 1987/88 (och är) dimensionerad totalt i landet så

Gymnasieskolan

att alla som lämnade skulle kunna erbjudas

ungdomar grundskolan

1987 sökte ca 96 % av elevernai grundskolans årskurs 9 till gymplats.

nasieskolan.

Sett på kommunnivå kompliceras emellertid övergången från grundskola till gymnasieskola av olika faktorer.

När det gäller att erbjuda utbildning till ungdomarna finns begränsningar i en gymnasieregion av antalet intagningsklasser med olika stu-

dievägsinriktning. En annan begränsning utgöres av de fasta delnings-

talen för klasser (16 eller 30 elever). Möjligheten har under de senaste åren ökat genom att överintagning tillämpats, främst i 30-klasser.

Under tiden från ansökan till dess gymnasieskolan börjar handlar ungdomar på olika sätt. Majoriteten accepterar intagningsbeskeden och en övervägande andel tas in på sina forstahandsval. Även en andel av dem som intagits på lägrehandsval påbörjar studierna på en studieväg de inte sökt i forsta hand. Andra avstår från studier då de inte intagits på förstahandsvalet. En del ungdomar påbörjar inte studier trots att de intagits på sina forstahandsval.

Vad som finns tillgängligt är statistik över sökande till gymnasieskolan. Bland dessa kan särskiljas de ungdomar som söker direkt från grundskolan. Dessutom finns statistik över de som den 1/7 intagits till gymnasieskolan. För de ungdomar som faktiskt går i gymnasieskolan finns statistik per den 15/9. En mindre andel av de ungdomar som inte sökt till gymnasieskolan per den 1/7 återfinns i gymnasieskolan per 15/9. Dessa ungdomar har sökt senare än reguljärt till gymnasieskolan

och formellt har de under sommaren tillhört kommunens uppfoljnings-

ansvar. Oavsett om uppföljningsansvariga eller grundskolans syofunktionärer hållit kontakt med dessa ungdomar eller man samarbetat kring kontakterna redovisas denna grupp for vilken man oftast aktivt och intensivt arbetat for att målsättningarna med uppfoljningsverksamheten.

En del av de som sökt per den 1/7 har intagits i gymnasieskolan, andra inte. Av de som intagits har en del avstått från erbjudna platser och återfinns inte per den 15/9 i gymnasieskolan. Det är inte möjligt att i tillgänglig statistik utläsa andelen som inte intagits och den andel som avstått från en erbjuden plats.

På denna punkt saknas information som kan belysa viktiga aspekter av hur den faktiska övergången från grundskola till gymnasieskola går till.

En undersökning som Lars Bäckman utfört för SÖ ger kompletterande kunskap om detta. En grupp ungdomar som blir föremål för uppföljning studierna i Genom Cen-

är de ungdomar som avbryter gymnasieskolan. trala Studiestödsnämndens register över studerande i gymnasieskolan

har det varit möjligt att på kommunnivå särskilja ungdomar som avbry-

ter studierna i gymnasieskolan och som åldersmässigt omfattas av upp-

följningsansvar. Med studieavbrytare avses i det följande de som under eller efter ett läsår har avbrutit studierna och påföljande läsår inte återfinns i gymnasieskolan.

En del av de ungdomar som nedan redovisas som stående utanför gymnasieskolan har under viss tid under läsåret varit i denna.

En annan grupp aktuell för uppföljning är de som väntar på att senare under läsåret påbörja studier till vilka de är intagna. Detta gäller framför allt flickor med start i januari 1988. Andsom intagits på vårdlinjen ra har under en del av året eller till och med under hela läsåret gått i men efter detta avbrutit studierna. Ungdomsgruppen i

gymnasieskolan

är inte konstant under året utan känneteck-

uppföljningsverksamheten nas av att ungdomar avgår till annan verksamhet och att ungdomar till-

kommer, främst som studieavbrytare.

De andelar som redovisas på kommunnivå avser ungdomar som varit i kommunen den 15/9 1987. En del ungdomar har stude-

kyrkobokförda rat i annan kommun än den de varit kyrkobokförda i, bland annat ung-

domar från kommuner som saknar gymnasieutbildning. Det går alltså

inte av föreliggande material sluta sig till avbrottsfrekvenser vid gym-

nasieskolor i vissa kommuner. Uppföljningsverksamheten i kommuner-

na kan omfatta som sökt till eller avbrutit studier i flera ungdomar kommuner.

För att nå så exakta som möjligt har antalet 16-åringar som

uppgifter

under hösten avräknats från det totala an-

1987 gått kvar i grundskolan talet i kommunen. De som gick kvar i grundskolan hösten

lö-åringar 1987 och var födda ett år tidigare än normalt vari hela landet 2 226 pojkar och 1 051 flickor, tillsammans 3 277 ungdomar.

De nedan andelarna är således andelar av de 16-åringar i kornangivna

munerna som hösten 1987 inte gått i grundskolan.

Som nämnts återfinns en mindre andel av de ungdomar som ej sökt till gymnasieskolan per den 1/7 i gymnasieskolan den 15/9. Tillsammans i

landet utorde 1987 denna grupp 405 pojkar och 513 flickor, totalt 918

ungdomar. Medelvärden for denna andel ungdomar i kommunerna var for pojkar 0,9 %, för flickor 1,2 % och for samtliga 1,0 %.

De ungdomar som sökte till gymnasieskolan per den 1/7 och som inte

gick där den 15/9 utorde i medeltal i kommunerna 7,8 % av de 16-åri-

ga pojkarna, 11,5 % av flickorna, tillsammans 9,6 %. Av dessa ungdomar påbörjade en del studier på gymnasieskolans årskurs 1 senare under läsåret, i forsta hand flickor som började utbildning på vårdlinjen med start till vårterminen 1988. Det går av befintlig statistik inte att urskilja de ungdomar som ej intagits på något av sina sökalternativ från dem som intagits men avstått från sin plats.

Skillnaden i antal, 1 667 ungdomar, och andel mellan pojkar och flickor som sökt men inte gick i gymnasieskolan per den 15/9 kan helt förklaras av de flickor som intagits men som väntade på vårterminsstart på vårdlinjen.

De som inte sökt gymnasieskola och inte heller fanns där den 15/9 var i medelvärde i kommunerna 3,4 % av pojkarna, 2,7 % av flickorna och 3,1 % av samtliga lö-åringar.

Den grupp lö-âringar som stod utanför gymnasieskolan per den 15/9, innefattande både dem som sökt och dem som inte sökt, utgjorde i me-

delvärde i kommunerna 12,1 % av 16-åriga pojkar, 16,3 % av 16-åriga

flickor, tillsammans 14,2 procent av samtliga.

För att beräkna storleken av gruppen avbrytare borde de IG-åringar som övergått till gymnasieskolan och som avbrutit sina studier under det forsta läsåret ha beräknats. Föreliggande material for studieavbry-

tarna ger emellertid inte möjlighet till en sådan noggrann uppdelning.

Som en approximation har därför de ungdomar som avbrutit sina studier i årskurs 1 i gymnasieskolan beräknats för varje kommun. En del av de ungdomar som gåri årskurs 1 är 17 eller 18 år. När avbrytarna i årskurs 1 nedan anges som andel av 16-åringarna kan den vara for hög då den också innefattar några ungdomar som inte är 16 år. Av de antagna i

årskurs 1 per 15/9 i gymnasieskolan utorde 17-18-åringarna 18,9 %

av 16-åriga pojkar, 14,5 % av flickorna och 16,8 % av samtliga.

Det är bl.a. av detta skäl inte möjligt att med föreliggande material göra beräkningar på kommunnivå som tar hänsyn till enbart de IG-åringar

som ort studieavbrotti årskurs 1.

I det redovisade materialet definieras studieavbrytare som ungdomar som gått i årskurs ett, avbrutit studierna under eller efter årskurs 1 och inte återfinns i årskurs 2 påföljande läsår.

Medelvärdet för andelen samtliga studieavbrytare i årskurs 1 i kommunerna var for pojkar 6,6 % för flickor 7,6 % och för samtliga 7,1 % av 16- Om man antar att studieavbrottsfrekvensen i årskurs 1 foråringarna. delade sig lika mellan ungdomar med olika Födelseår, kan avbrottsandelen för enbart 16-åringarna beräknas till som medelvärde 5,4 % för pojkar, 6,5 % för flickor och 5,9 % för samtliga.

I materialet kan den totala andel ungdomar som efter läsåret 1987/88 vid något tillfälle under året stått utanför gymnasieskolan beräknas. Denna grupp är den vilken kommunerna vid behov skall erbjuda kurser,

praktik eller annan verksamhet. Gruppen utorde som medelvärde for

kommunerna av de 16-åriga pojkarna 18,7 % av flickorna 23,9 % och av samtliga 21,3 %. I dessa andelar ingår den något höga skattningen av studieavbrytarna.

Genom en sammanställning av enkätsvaren och SÖ:s månadsstatistik är det möjligt att beräkna antalet och andelen IG-åringar som kommunerna angett under året vara utan utbildning och arbete. Den är som ett medelvärde för kommunerna av 16-åriga pojkar 12,3 %, av flickorna 17,8 % och av samtliga 14,8 %.

Den andel av IG-åringarna som kommunerna redovisat har individuel-

la planer inom uppföljningsverksamheten är i medeltal för pojkar 12,3

%, för flickor 17,8 % och för samtliga 13,8 %.

Andelen av lö-åringarna som genomgått uppfoljningsprogram och som

således for statsbidrag var i medeltal for 11,4

utorde underlag pojkar

%, för flickor 18,0 % och för samtliga 13,6.%.

Mellanskillnaden mellan de som stått utanför gymnasieskolan och de som faktiskt inrapporterats vara utan utbildning och arbete är som medelvärde för kommunerna 6,7 % av pojkarna, 6,2 % av flickorna och av samtliga 6,6 %.

Ovan redovisade andelar illustreras i grafisk form i Följande scheman.

Då de angivna procentsatserna är medelvärden för kommunerna är det inte meningsfullt att summera de olika procenttalen.

Bild 1 Verksamhet för 16-åringar som inte gick i grundskola 1a 1987/88. Medelvärden för kommunerna. Procent POJKAR

Ej grundskola 100 %

efter läsåret 18.7 % 6.6 % Ej arbete el utbild Kvar efter läsåret 12.3 % Individuella planer 12,3 % Uppföljningsprogram Annan verksamhet 11,4 % 6,7 %

Bild 2 Verksamhet för 16-åringar som inte gick i grundskola 1a 1987/88. Medelvärden för komunerna. Procent FLICKOR

Ej grundskola 100 %

efter läsåret 23,9 % 7,6 % Ej arbete el utbild Kvar efter läsåret 17.8 % Individuella planer 17.8 % Uppföljningsprogram Annan verksamhet 18.0 % 6,2 %

Bild 3 Verksamhet för 16-åringar som inte gick i grundskola 1a 1987/88. Medelvärden för kommunerna. Procent POJKAR OCH FLICKOR

Ej grundskola 100 %

Ej sök till gysk Sökande till gysk 1/7 1/7 4,1 % 94.4 %

Ej sök. ej intagn Sökande. intagna 15/9 15/9 3,1 % 84.8 % Sökande, ej i gysk Ej sökande, intagna 15/9 15/9 9,6 % 1,0 % Samtliga, ej gy Samtliga i gy 15/9 15/9 14.2 %

Samtliga, ej gy Avbrott ak 1 efter läsåret 21.3 % 7.1 %

Ej arbete el utbild Kvar efter läsåret

14,8 % Individuella planer 13.8 % Uppföljningsprogram Annan verksamhet

13.6 % 6,6 %

För att ge en uppfattning i variationen i de ovan beskrivna strömmarna anges nedan den 25:e, 50:e och 75:e percentilen av den fördelning mellan olika grupper som beräknats for kommunerna.

Tabell 7 Övergång grundskola - gymnasieskola. Spridningen

av vissa variabler mellan kommunerna. 25:e, 50:e och 75:e perceptilen. Procentandelar av samtliga 16-åringar i kommunen som inte gick i grundskola hösten 1987. 25:e perc 50:e perc 75:e perc

Andel sökande som gick i 83,0 87,8 90,7 gymnasieskolan 15/9 Pojkar

Andel sökande som gick i 79,3 83,1 87,0 gymnasieskolan 7/9 Flickor

Andel sökande som gick i 82,5 85,7 88,1 nasieskolan 15/9 amtliga

Andel ungdomar som inte 8,7 11,3 15,6 gick i gy-skola 15/9 Pojkar

Andel ungdomar som inte 12,3 15,8 19,5 gick i gy-skola 15/9 Flickor

Andel ungdomar som inte 11,3 13,6 16,6 ck i gy-skola 15/9 amtliga

Andel ungdomar som av- 4,3 6,4 8,6 brutit årskurs 1 i gy-skolan. Pojkar

Andel ungdomar som av- 4,9 7,1 9,4 brutit årskurs 1 i gy-skolan. Flickor

Andel ungdomar som av- 5,3 7,0 8,7 brutit årskurs 1 i gyn-skolan. Samtliga

Andel ungdomar utan ar- 5,4 10,3 15,1 bete eller utbildn. Pojkar

Andel ungdomar utan ar- 8,6 15,3 21,2 bete eller utbildn. Flickor

Andel ungdomar utan ar- 8,6 13,2 17,1 bete eller utbildn. Samtliga

Tillskottet till kommunernas uppföljningsverksamhet under 1987/88

utordes i huvudsak av ungdomar som redovisat intresse av att påbörja

gymnasiestudier, om vi antar att de som ej sökt, ej är i gymnasieskolan den 15/9 och de som avbryter, i något så när lika andelar blev föremål för uppföljning. De som ej sökt är i en minoritet i gruppen. En beskrivning av ungdomarna i uppföljning måste därför ha sin utgångspunkt i övergången från grundskola till gymnasieskola.

En del av den ovan redovisade bilden är tillgången regionalt och lokalt på gymnasieutbildning. Med nuvarande organisation av gymnasieskolan både vad avser indelningen i det stora antal studievägar som erbjuds och med de fasta antal som gäller för klasser och grupper så kommer lokalt ett visst antal ungdomar att ställas utanför sina forstahandsval.

Den andra delen av problemet är ungdomarnas faktiska motivation och förmåga att bedriva gymnasiestudier. Det går inte i föreliggande material att få fram andelen ungdomar som fått sina val tillgodosedda men ändå avstår från utbildning. Den bakomliggande bilden torde mycket likna den som finns bakom studieavbrotten i gymnasieskolan (SÖ R 86: 1). Bristande motivation att planera sin egen framtid, osäkerhet om den framtida yrkes- och studieinriktningen, negativa erfarenheter från grundskolan och bristande förkunskaper för att bedriva gymnasiestudier, alla är faktorer som förklarar att ungdomar avstår från studier innan de påbörjat dem eller hoppar av från påbörjade studier. Från studieavbrottsundersökningar vet vi också att det i de enskilda fallen är svårt att isolera någon av dessa förklaringar som avgörande orsaker till att ungdomar inte vill studera. Det är viktigt att hålla i minnet att ungdomarnas attityder relativt snabbt kan ändras, så att förutsättningarna

för studier vid senare tidpunkt kan vara gynnsammare.

Ovanstående redovisning inriktar sig på att beskriva ungdomarnas forhållande till gymnasieskolan och då särskilt for lö-åringarna inom upp-

foljningsansvaret. Ser man till åldersfördelningen för samtliga ungdo-

mar inom uppfoljningsansvaret under 1987/88 ser man atti medeltal ca 60 % av ungdomarna i kommunerna är 16 år och att ovanstående flödesbeskrivningar alltså berör denna andel.

Övriga, främst 17-åringar, i medeltal ca 35 % om man ser till dem med

individuella planer, eller i medeltal ca 24 % av de som berörs av uppföljningsprogram, är antingen kvarstående i verksamheten sedan föregå-

ende år, eller har avbrutit studier i gymnasieskolan eller annan verk-

samhet t ex arbete.

Materialet ger inte möjlighet for 17-åringarna att på samma sätt som for IG-åringarna redovisa bakgrunden. Som en utgångspunkt for skattningar kan nämnas att 3 054 ungdomar som tillhörde

uppföljningspopu-

lationen avbröt i högre årskurs än årskurs

gymnasiestudier 1 i gymna-

sieskolan. De motsvarar ca 10 % av samtliga ungdomar utan arbete och utbildning under 1987/88 eller ca 25 % av alla ungdomar över 16 år utan

arbete och utbildning under 1987/88.

Sammantaget utgör de som avbröt gymnasieskolan under 1987/88 och

som var i uppföljningsåldrar 11 526 ungdomar. Alla dessa

ungdomar blev inte Föremål for åtgärder inom eftersom en del fick

uppföljningen arbete eller gick till annan sysselsättning.

En något fullständigare bild av studieavbrotten i gymnasieskolan ges

av nedanstående diagram.

8 Studieavbrott från gymnasieskolan 1987/88 avseende

Diagram

ungdomar i uppföljningspopulaticnen. Fördelnin på årskurs i samt pojkar och flic or. gymnasieskolan

Procent.

POJKAR

Åk. 1 75,2 % F 3 2,0 % Åk

i 22,8 % Åk 2

FLICKOR

Åk 1 74 %

2,0 %Åk 4 Way, v 2,0 % Åk 3

21,8 % Åk 2,

SAMTLIGA

Åk 1 74,7 % - 2,0 % Åk 3

=%===-=g

23,2 % Åk 2

Det framgår att 3/4 av alla studieavbrott för de aktuella åldersgrupper-

na skeri årskurs 1 i gymnasieskolan.

Diagram 9 Studieavbrott från gymnasieskolan 1987/88 avseende

ungdomar i uppföljningspopulationen. Fördelning på studievägslängd i gymnasieskolan samt pojkar och

flickor. Procent.

POJKAR

Z-årig 70,3 %

FLICKOR // \ / 663 % *år* I 7,9 % l-årig

4,0 % 4-årig

i 21,8 % 3-årig

SAMTLIGA Z/Fd-_Q_-._K

i

Z-årig 69,7 % ,

z 6,1 % l-årig

6,1 % 4-årig

18,2 3-årig

Omkring 70 % av alla elever som avbrutit studierna under 1987/88 gick

på tvååriga studievägar i gymnasieskolan.

3.3 Verksamheten inom uppföljningen 1987/88

Ovanstående material visar att det under ett verksamhetsår inom upp-

följningen tillkommer från och avgår ungdomar till andra verksamhe-

ter. Ungdomsgruppen är inte konstant under året. SÖ:s månadsstatistik for ungdomar utan arbete eller utbildning belyser detta.

Diagram 10 Månadsvis fördelning av ungdomar utan arbete och utbildning juli 1987 - maj 1988. Fördelning på årsklasser.

1 0000

gwfmwl

5000 m»

I --1-_

1969-72 l--- ---L

* 7_--

1970 __; 1969 »m4

l972_=”u r u .^^^°^e-“^;*^1“^^:“““;“w .

Mánad juli aug sep okt nov dec Jan feb mars apr ma]

Källa SÖ R 88:16

I tabellen saknas statistik for juni 1988.

Tillskottet av födda 1971 under september t o m december torde utgöras av studieavbrytare. Nedgången i antalet födda 1971 i januari utgörs på de ungdomar, nästan enbart flickor, som påbörjar studier i gymnasieskolan i januari, främst på vårdlinjen. Under februari- mars ökar anta-

let födda 1971. Denna ökning förklaras i första hand av att de som av-

bryter sina studier under våren tillkommer.

Ett visst tillskott kom också under hösten av 17-åringar, födda 1970 i första hand av studieavbrytare. Minskningen av ungdomar födda 1970 under januari-maj 1988 beror i första hand på att ungdomarna 18 fyllde år och således inte längre tillhörde uppfoljningsansvaret.

Den fortgående minskningen av ungdomar födda 1969 under augusti maj beror på att dessa ungdomar 18 år och således fyllde inte längre tillhörde uppföljningen. Att ungdomar födda 1969 överhuvud finns registrerade under 1988 beror på möjligheten till av ungdoms-

förlängning platstiden utöver 18-årsdagen som förordningen om statsbidrag med-

ger.

Av flödesschemat ovan framgick att ett antal varken lö-åringar gått i gymnasieskola eller funnits inom uppföljningen. En om uppfattning

verksamheten för dessa ungdomar ges av SÖ:s halvårsenkáter. Det

skall noteras att dessa avser endast en verksamhetsdag. I september ha-

de 1.9 % och i mars flickorna arbete. 2,8 % av de 16-åriga Av pojkarna hade 2,1 % arbete i september och i mars 3,3 %. Med tanke på att rörligheten mellan olika verksamheter är relativt kan hög för ungdomarna, man anta att den totala andel som haft arbete under 1987/88 varit högre än vad ovanstående visar. Andelen i arbete

punktmätningar 17-åringar

vid samma mättillfällen var högre än för 16-åringarna.

3.4 Ungdomarna i uppföljningsverksamheten

En av svagheterna i den befintliga statistiken över uppföljningsverk-

samheten är att man inte kan fortsätta att

följa de ungdomar med olika

bakgrund med hänsyn till om de ej sökt till gymnasieskolan, inte intagits, tackat nej till erbjuden plats eller avbrutit sina studier i gymnasieskolan. En sådan förutsätter att enskilda indivi-

strömningsbeskrivning

der registreras i olika verksamheter och att dessa olika verksamheter kan beskrivas över tid.

Enkätens av ungdomarna i uppföljning under 1987/88 regibeskrivning strerar antal och därmed andelar av gruppen. Vi kan alltså inte koppla som erhållits via enkäten med de data som CSN ihop den beskrivning och SCB tillhandahållit.

Enkäten som under ett år befunnit ger ändå en god bild av de ungdomar sig i uppföljning. Nedan ges en översiktlig beskrivning av de viktigaste resultaten från enkäten.

3.4.1 Tid i uppföljningsverksamhet

För de ungdomar som avslutat verksamhet i uppföljningsansvaret oavsett om anledningen varit att åldersgränsen uppnåtts eller att ungdomarna före 18 år gått till annan verksamhet frågades om ungdomarnas

sammanlagda tid i uppfoljningsverksamhet. Nedan Följer en samman-

av den tiden För ungdomar fördelat på olika

ställning genomsnittliga

tidsintervall. Intervallen har valts för att fånga olika grupper av ungdomar.

Tidsintervallet mindre än tre månader avser att fånga de som funnits i under kort tid och som relativt snabbt funnit annan verksam-

åtgärder het, antingen det varit en plats i gymnasieskolan eller ett arbete på den

reguljära arbetsmarknaden. Dessa ungdomar kan ha deltagit i uppfölj-

men har inte inningsprogram och vägledning genomfört någon längre dividuell har För dessa ungdomar haft

plan. Uppfoljningsverksamheten

en servicefunktion och fungerat som en sluss över till andra verksamheter.

Tidsintervallet 3-8 månader avser den grupp som varit i verksamhet

under ett läsår men som varit i gymnasieskolan och avbrutit sina studi-

er. De har efter avslutad gått tillbaka till gym-

uppföljningsverksamhet

nasieskolan att på nytt tas in på någon studieväg eller har gått genom till arbeten arbetsmarknaden. I denna grupp kan man

på den reguljära också finna de som intagits i gymnasieskolan med start i januari.

Tidsintervallet 8-12 månader avser att ange den grupp som under prak-

tiskt hela läsåret varit i uppföljningsverksamhet och för vilken

taget man i allmänhet mer omfattande individuella planer. I denna

genomfört

ingår också de som inte intagits i eller inte sökt till gymnasieskogrupp

lan men som påföljande år går i gymnasieskolan.

Tidsintervallet mer än 12 månader fångar de som inte under ett år fun-

nit annan verksamhet. I denna grupp ingår förmodligen en större andel

ungdomar med problem som hindrar dem att studera eller arbeta.

Nedanstående diagram redovisar medelvärden i procent av andel ung-

domar med olika tid i uppfoljningsverksamhet.

Diagramll Ungdomar som avslutat verksamhet i uppföljningsan-

svaret under 1987/88. Andel ungdomar med olika tid i verksamhet. Medelvärden för kommunerna i procent. Pojkar, flickor och samtliga.

_ Procent 50

______ _ g .g›..j__.__________.___,

l L]

Mindra man Mel lan i?” man [WG-Wlan -ii-trä man Mer ar. lf man

Samtliga

- Flickor

ELIT] Pojkar

x En jämförelse kan göras med en SÖ-enkät avseende 1984/85 om tid i

uppfoljningsåtgärder (sö R 85:20).

SÖ-materialet är inte uppdelat kommunvis varfor de totala andelarna

for samtliga ungdomar i hela landet redovisas i de olika tidsintervallen.

Diagram 12 Ungdomar som avslutat verksamhet i uppföljnings-

ansvaret under 1984/85 (16-17-åringar) och 1987/88.

Andel ungdomar med olika tid i verksamhet. Samtliga ungdomar i landet sammantagna. Procent, pojkar och flickor sammanslagna.

: 1987/88 I 1984/85

Fördelningen av på olika tidsperioder i uppföljning har inte ungdomar

ändrats nämnvärt mellan 1984/85 och 1987/88. Ett antagande har varit att eftersom kommunerna redovisat en ökande andel ungdomar med

psykosociala problem - se nedan - så skulle arbetet med dessa ungdo-

mar medföra längre individuella planer och således en större andel ung-

domar behöva en längre tid i uppföljning 1987/88. Någon sådan tendens

kan emellertid inte utläsasi ovanstående tabell.

En trolig förklaring som bidrar till den oförändrade fördelningen av tid

mellan de olika verksamhetsåren är att de institutionella faktorerna spelar en stor roll for den tid ungdomar finns i uppföljning. Den grupp flickor som är intagna i gymnasieskolan och väntar på att börja begränsar tiden for dessa flickor. I absoluta tal har denna grupp minskat mellan 1984/85 och 1987/88.

Den förnyade möjligheten att söka in till gymnasieskolan med start till höstterminen påföljande verksamhetsår är en annan institutionell fak-

tor som påverkar ungdomars tid i uppföljning.

Det finns mellan kommunerna en betydande variation i fördelningen av ungdomar på olika tidsintervall.

3.4.2 Vilka är ungdomarna?

För att enligt utredningsuppdraget få en bild av ungdomarna i uppföljning tillfrågades kommunerna om antalet ungdomar i vissa kategorier. Avsikten var dels att få en bild av inflödet motsvarande den som ovan beskrivits som tillflöde. Dels var avsikten också att få en antalsmassig beskrivning av ungdomar som kan förväntas vara i behov av extra åt-

gärder inom uppföljningen (liksom i skolan). Definitionen av grupperna

(invandrare/flyktingar, ungdomar med intellektuellt handikapp, osv.)

avser att vara en funktionell definition av respektive grupp där tillhö-

righeten innebar ett hinder för att nå målen for uppföljningsverksamhe-

ten.

Grupperna utesluter inte nödvändigtvis varandra ömsesidigt, varför det

inte är meningsfullt att summera dem. För grupperna med ett funktionellt hinder är det svårt att göra jämförelser med t.ex. eleverna i gymna-

sieskolan eftersom enhetliga definitioner saknas. Det är de som lämnat

enkätsvaren som står för bedömningarna utifrån subjektiv erfarenhet.

utan utbildning eller arbete 1987/88 i sär- Diagram13 Ungdomar skilda kategorier enligt kommunenkât. Medelvärden för kommunerna. Procentandelar av samtliga utan arbete eller utbildning.

30 w å

- »-4 20

10 -- 5?

i O F E15: i cl

[Tj-V-briát [HV/t 19 15:7_ _ _ q _

Int hand FbS\_JL l-POD Vantare

E211 Samtliga lll; 3 Flickor 1 Pojkar

De som redovisas ovan mellan pojkar och flickor är en procentskillnader av att det totala antalet flickor som registrerades vara utan utbildföljd

och arbete var större än antalet Det större antalet flickor

ning pojkar.

kan helt hänföras till den grupp flickor som var intagna antalsmässigt

på vårdutbildning i gymnasieskolan men som väntade på start i januari

1988. Om denna flickor borträknas, vilket inte är ort i redovisa-

grupp

var och flickor utan arbete/utbildning ungefär lika de material, pojkar

många 1987/88.

Hälften av utan eller arbete och en tredjedel av pojkarna utbildning

flickorna, sammanlagt ca 34 % utordes av ungdomar som avbrutit sina

studier Till antalet var pojkarna och flickorna unpå gymnasieskolan.

gefär lika många.

Avbrytarna kommer till uppföljningen under hela läsåret. Denna grupp bestämmer till dels organisationen av arbetet inom uppföljningen. Den mer eller mindre kontinuerliga tillströmningen av ungdomar skapar svårigheter att arbeta med grupper som kan följas åti de olika åtgärderna. Det individinriktade arbetssätt som oftast finns inom uppföljningen är bl.a. en följd av den kontinuerliga tillströmmningen av ungdomar.

Ett antagande som prövats är om andelen för studieavbrott skulle vara högre om en större andel av ungdomarna i kommunen faktiskt gått i gymnasieskolan per den 15 september. Det går i materialet inte att fastställa ett samband mellan den andel pojkar som i kommunerna stått utanför gymnasieskolan den 15/9 och andel studieavbrytare i kommunerna. Något sådant samband kan inte heller fastställas för de olika andelarna om pojkar och flickor räknas tillsammans.

Ungdomar som är intagna i gymnasieskolan men som väntar på senare start var i medeltal för kommunerna ca 7 % av pojkarna och ca 21 % av

flickorna. Tillsammans utorde de ca 16 %.

Den helt övervägande delen av dessa var flickor som väntade på att påbörja vårdutbildning med start ijanuari 1988.

Andelen invandrare/flyktingar var i medeltal ca 4 % av pojkarna, ca 3 % av flickorna och ca 4 % av samtliga. På grund av att enhetliga definitioner på detta område saknas är det svårt att göra jämförelser med andelen invandrare/flyktingar i gymnasieskolan. En skattning är emellertid

att gruppen inte är överrepresenterad inom uppföljningen. Frågan i en-

käten var utformad så att invandrar-/flyktingskapet utorde hinder för

studier eller arbete, en funktionell definition.

Till antalet var pojkar och flickor som är invandrare/flyktingar ungefär

lika många.

Ungdomar med intellektuellt handikapp utorde i medelvärde bland

pojkarna ca 4 % och bland flickorna 2 %, av samtliga ca 3 %. Till antalet var pojkarna något fler än flickorna. Även för denna kategori ungdomar är det svårt att göra jämförelser med åldersgruppen i sin helhet. Även denna utformades för att mäta ett funktionellt hinder för studier/

fråga

arbete.

Andelen fysiskt handikappade ungdomar var i medelvärde ca 2 % av pojkarna, ca 2 % bland flickorna och sammanlagt ca 2 %. Antalsmassigt var pojkar och flickor ungefär lika många.

Andelen ungdomar med psykosociala problem var i medeltal for kommunerna bland pojkar ca 16 %, bland flickor ca 11 % och sammanlagt ca 14 %. Till antalet var pojkarna och flickorna ungefär lika många.

Ett antagande som prövats är om kommuner med hög andel ungdomar med psykosociala problem också inneburit en större andel ungdomar som varit lång tid i uppföljning, mer än 12 månader. Det finns i materialet inget sådant samband.

Ungdomar som avbrutit gymnasiestudier och ungdomar som väntar på att påbörja gymnasiestudier med senare start är grupper som till sin storlek i kommunerna delvis avgör organisationen av arbetet.

Grupperna invandrare/flyktingar, intellektuellt eller fysiskt handikappade ungdomar är i minoritet i kommunerna men ställer särskilda krav på innehålleti arbetet.

Gruppen ungdomar med psykosociala problem är till sin andel så stor

att arbetssättet till viss del måste anpassas till denna grupp.

3.5 Studier inom uppföljningen

3.5.1 Utbildningsinslag

Det finns en stor spridning bland kommunerna då det gäller andelen ungdomar som deltar i de utbildningsinslag som är knutna till ung-

domsplatserna. I vissa kommuner har det i princip varit obligatoriskt

att delta i utbildningsinslag for att få arbete på ungdomsplats, i andra kommuner har inga ungdomar deltagit i utbildningsinslag.

I genomsnitt for landets samtliga kommuner deltog ca 46 % av ungdo-

marna på ungdomsplats i utbildningsinslagen. För de 239 kommuner

som enligt SÖ:s statistik haft ungdomar i utbildningsinslag var medel-

andelen deltagare 54,5 %. En något större andel flickor an pojkar deltog.

3.5.2 Andra studier

Utöver utbildningsinslagen förekommer andra studier bland ungdomar

i uppföljningen. Statsbidragsforordningen anger gymnasieskolans LA-

kurser som lämpliga att ingå i de individuella planerna. LA-kurser var också den vanligaste formen av utbildning enligt enkäten. Dessutom har komvux, grundvux och folkhögskolan samt andra utbildningsanordnare anlitats för att erbjuda utbildning för ungdomar inom ramen for individuella planer.

Av nedanstående tabell framgår att de två dominerande utbildningsanordnarna var gymnasieskolan genom LA-kurserna samt uppfoljningsansvaret. För dessa båda gäller att de tagit i anspråk gymnasieskolans resurser genom att LA-kurser forlagts antingen till gymnasieskolan eller till uppföljningen. Det angivna antalet under gymnasieskola exkl LA-kurs är med säkerhet for lågt då ett större antal ungdomar inrapporterats till SÖ som deltagare i forsöksverksamheten med DELTA, for-

söksverksamhet med gymnasieutbildning inom ramen for individuella

planer.

Tabell 14 Antal ungdomar i uppföljningen som deltagit i annan utbildning än utbildningsinslag knutna till ungdomsplats 1987/88. Utbildningsform, pojkar och flickor. Ej upprâknade tal. Antal deltagande

pojkar flickor samtliga Gymnasieskola 78 80 158 exklusive LA-kurs

Sammanlagt har ca 25 % av ungdomarna i uppfoljningsansvaret med individuella planer deltagit i studier utöver utbildningsinslag.

Denna andel kan ställas mot den relativt låga andel, ca 46 %, som deltog i utbildningsinslagen.

Det framgår inte av materialet om ungdomarna som ett alternativ till utbildningsinslagen istället deltog i annan utbildning eller om de deltog i både utbildningsinslag och annan utbildning.

Vissa kommuner anger att de anser utbildningsinslagen värdefulla for

att förbättra ungdomarnas basfärdigheter i bl.a. svenska och matematik.

LA-kurserna uppvisar stor bredd vad gäller inriktningen.

3.5.3 Lárlingsutbildning

För att få en uppfattning om volymen lärlingsutbildning tillfrågades kommunerna om det antal lärlingsplatser som under 1987/88 anordnats i kommunen. Lärlingsutbildning är en av de utbildningar till vilka ung-

domar gått efter avslutade uppfoljningsåtgárder.

Diagram 15 Lârlingsplatser anordnade läsåret 1987/88 i kommunerna.

l (300

Lcur] to? ÅR-J larl

Flickor - Pojkar

3.6 Ungdomsplatser

3.6.1 Antal ungdomar och slag av arbetsgivare Arbete den största delen av verk-

på ungdomsplats utgör tidsmässigt samheten inom uppföljningen. Fördelningen mellan slag av arbetsgiva-

re, ålder och kön framgår av nedanstående tabell.

Tabell 16 Ungdomar på ungdomsplatser 1987/88. Fördelning på ålder, kön och slag av arbetsgivare. Procentandelar av samtliga ungdomar i riket. i 1969 1970 1971 1972 Samtliga

P0 Fl P0 Fl P0 Fl P0 Fl å Statlig 0,1 0,1 1,2 0,7 1,8 1,3 0,0 0,0 5,2 Primärkom- 0,6 1,1 5,2 12,6 7,5 20,7 0,1 0,2 48,0 munal Landstings- 0,1 0,1 0,5 1,9 0,9 4,0 0,0 0,0 7,5 kommunal Enskild 1,0 0,6 6,7 6,0 13,9 10,8 0,1 0,1 39,3 Summa 1,8 2,0 13,6 21,2 24,2 36,8 0,2 0,3 Summa p0+fl 3, 8 34, 8 60, 9 0, 5 100

Primárkommunerna anställde 48 % av ungdomarna på ungdomsplats, enskilda arbetsgivare svarade för nästan 40 % av platserna. Ca 60 % av ungdomarna var_ födda 1971. Flickorna var koncentrerade till primarkommunala platser.

Kommunerna tillfrågades om möjligheten av att ackvirera ungdomsplatser förändrats sedan 1984/85, då en höjning av ungdomsplatslönen na genomfördes. Svaren framgår av nedanstående diagram.

Diagram17 Förändring i tillgång på ungdomsplatser mellan

1985/86 och 1987/88. Andel kommuner, procent.

U1C)

c-n. 7?

Svar are Oforaru r

ä Enskild Z Landst.komm 5:33 Primäxzkomm l:l Statl

Trots att det absoluta antalet ungdomar på ungdomsplatser minskat se-

dan 1985/86 uppger ca 30 % av kommunerna att ackvisitionen av statli-

ga ungdomsplatser blivit svårare. Den förändring som inträffat är att

arbetsgivarna i och med löneökningen på ungdomsplatser 1985 får lägre

kostnadstäckning.

Förhållandena inom den enskilda sektorn visar en mer sammansatt bild. Inom den enskilda sektorn uppger 35 % av kommunerna att det blivit svårare att ackvirera 22 % av kommunerna

ungdomsplatser. rappor-

terar att det sedan 1984/85 blivit lättare att ackvirera platser. Av löne-

kostnaderna på ungdomsplats svarar arbetsgivare utom statliga for ca

65 % av lönekostnaden, en ökad andel jämfört med fore avtalsandringen

1985. Den relativa kostnadsökningen jämfört med andra löner har emel-

lertid varit lägre.

4 Utflödet från Verksamhet efter upp-

uppföljningen.

följningsåtgårder

lämnat under 1987/88,

Totalt har drygt 19 000 ungdomar uppföljningen

ca 2/3 av de som under året varit utan arbete och utbildning. Verksam-

heten efter åtgärder framgår av nedanstående diagram.

som avslutat verksamhet i uppföljningsan-

Diagramls Ungdomar svaret under 1987/88. Fördelning på verksamhet, procentandelar i riket som avslutat verksamav samtliga het. och flickor. Absoluta tal för samtliga, ej Pojkar

uppräknade för bortfall.

GOOD

ZUQO

O

Verks okä 1:3 U-lag Annan verk j Arbete A-lös 5:: Studier 5% Insk plats

Angett som medelvärden För kommunerna får fördelningen av ungdo-

mar som avslutat verksamheten följande procentandelar.

Diagram 19 Ungdomar som avslutat verksamhet i uppföljningsan-

svaret under 1987/88. Fördelning på verksamhet, me-

delvârden för kommunerna, procentandelar. Pojkar flickor och samtliga.

F1 1C Lot fiuarrn? l L217:

EEE OkändV E: Annan verk ET:) Arbetslös

i Inskoln.pl

:mm Ungdomslag

Arbete i Studier

Den större andelen flickor som gått till studier förklaras av antalet

flickor som är väntare och som i januari 1988 påbörjat studier på vård-

utbildning.

Vill man ha konkreta siffror på uppföljningsverksamhetens måluppfyl-

lelse under 1987/88 kan ovanstående siffror tas som utgångspunkt. Av pojkarna har i genomsnitt 78,8 % nått målen för verksamheten (arbeteutbildning), av flickorna i genomsnitt 76,3 % och av både pojkar och flickor 77,2 %.

Jämfört med en motsvarande undersökning som SÖ genomfört avseende de ungdomar födda 1966-67 och som avslutade åtgärder 1984/85 så hade en större andel nått målen under 1987/88. I SÖ:s undersökning nådde ca 60 % procent målen reguljärt arbete/utbildning jämfört med SA-enkátens ca 80 %. Både andelen ungdomar som gått till studier och andelen ungdomar som gått till reguljärt arbete ar högre 1987/88, medan andelen som gått till ungdomslag är lägre. Till antalen är emellertid både de som gått till studier och de som gått till arbete 1987/88 mindre än motsvarande grupper 1984/85. Antalet som gått till ungdomslag är betydligt lägre, ca 1 700 1987/88 mot ca 6 000 1984/85.

Den bättre måluppfyllelsen 1987/88 sammanhänger alltså med att ett mindre antal ungdomar avslutar och lämnar verksamheten 1987/88 (ca

19 000) jämfört med 1984/85 (ca 28 100). En näraliggande tanke är att

skola och arbetsmarknad haft lättare att ta emot det mindre antal ungdomar som lämnat uppföljningsverksamheten 1987/88 jämfört med 1984/85.

Det har framförts att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för ungdo-

mar, ungdomsuppfoljning och ungdomslag, lett till inlåsningseffekter

så att ungdomarna i större utsträckning än nödvändigt blivit kvar i åtgärder.

Av ungdomarna som avslutat verksamhet 1987/88 har i medeltal för kommunerna 4,3 % av pojkarna, 4,3 % av flickorna och 4,2 % av samtliga omedelbart gått vidare till ungdomslag eller inskolningsplats.

Ser man till de ungdomar som fanns i ungdomslag 1987/88 hade en mi-

noritet av dessa enbart grundskoleutbildning. I en uppföljning av in-

skolningsplatserna i sex län under andra halvåret 1987 (AMS augusti 1988) hade 23 procent av ungdomarna enbart grundskoleutbildning. Även om inte årskullarna är identiska stöder det resultatet att över-

gången direkt från uppföljning till ungdomslag omfattar en liten andel av ungdomarna i uppföljningen.

Man kan svårligen sätta bestämda gränser för när en inlåsningseffekt skulle vara för handen. Med den stora andel ungdomar som både 1984/ 85 och 1987/88 nått målen for verksamheten är det svårt att stödja antagandet av en inlåsningseffekt för uppföljningens del.

Totalflödet av ungdomar som 1987/88 från uppföljningen gått till studier är 114 % av antalet studieavbrytare från gymnasieskolan som under 1987/88 kommit till uppföljningen.

En hypotes som prövats är om en hög andel studieavbrytare också medför att en högre andel av de som gått från uppföljning gått till studier. Något sådant samband kan inte konstateras i materialet. Det skall påpekas att gruppen ungdomar som avbrutit sina studier på gymnasieskolan inte är identisk med den grupp som lämnar uppföljningen och gått

till studier i föreliggande material.

Det har prövats om förekomsten av gymnasieskola i kommunen påverkar andelen studieavbrott på årskurs 1 av 2-åriga linjer som ju har högst andel studieavbrott. Det finns i materialet inget samband mellan andelen sådana studieavbrott och förekomsten av gymnasieskola eller studieväg på gymnasieskolan som är lokaliserad i kommunen.

Det finns heller inget samband mellan den andel ungdomar som avbryter studierna oavsett årskurs och studievägslängd och om kommunen har gymnasieskola eller studieväg som är lokaliserad till kommunen.

Det kan inte konstateras något samband mellan den andel 16-åringar i

kommunen som studerar på gymnasieskolan den 15/9 och om kommunen är gymnasiekommun.

Det finns inget samband mellan den totala andel ungdomar av de som

lämnar uppföljningen och som når målen arbete/utbildning och den an-

del av lö-åringarna som i kommunerna någon gång stått utanför gymnasieskolan under 1987/88.

Fördelningen av studieväg i gymnasieskolan och andra slag av studier

för de som avslutat uppföljningsverksamheten framgår av nedanståen-

de diagram.

Ungdomar som avslutat verksamhet inom uppfölj-

Diagram20 ningen 1987/88 och gått till studier. Fördelning på

av studier. Andelar av samtliga ungdomar i lantyp

det som gått till studier.

% EkDkHk

7,9

POJKAR

7,5 % S0K0EpMu

BaDuEtFoPr 37,6% 9,6 (70

TeTrVeSb ll/

7,7 % Annan utb.

3,0 % Folkhögsk. 2,6 % Komvux

BeLiJ0Td 10.2 % 5,7 % Specialk.

LA 8,2 % SsVd FLICKOR

TeTrVeSbBaDuEtFOPr 1,7% 83% EkDkHk

6,5 % HSENT

. 3,8 % Annan utb SsVd 47,5 % n. * 3,8 % Folkhögsk. 2,8 % Komvux

6,8 % Spec,k LA

SAMTLIGA BaDuEtFoPr 16,4 % 8,2 % EkDkHk TeTrVeSb . \“.-::.

9,3 % S0K0EpMu

BeLiJoTd 9,1 % 7,7% HSENT L____u__. › i Annan utb. ___ V 5,4% «- .

3,5 % Folkhögsk. ssva

31,4 oro 2,7 % Komvux

6,3 % Speak LA

Bland annan utbildning dominerar frisörutbildning utan närmare angivande av utbildningsform - som elev eller som gymnasial lärlingsutbildning. Annan gymnasial lärlingsutbildning och lanthushållsskola förekommer också ofta i svaren.

Grupperingarna av studievägar har i enkäten valts for att skilja på studievägar som i gymnasieskolan väljs av pojkar respektive flickor. De ungdomar som gått vidare till studier Fördelar sig tämligen lika över de

olika studievägsgrupperingarna i gymnasieskolan med några undan-

Pojkarna har en koncentration på tvååriga yrkestekniska studietag. vägar med teknisk inriktning och flickorna på vårdutbildning. För flickornas del är det vantarna som i hög grad bidrar till den höga andelen på vårdutbildningar.

I stort visar ungdomarna i uppföljningen enligt den grova uppdelningen samma könsbundna val som ungdomar i stort som på studievägsgrupper väljer till gymnasieskolan.

5 Organisation och personal

5.1 Samverkan

Många kommuner har en integrerad organisation som svarar for syssel-

sättningsåtgärder även for andra åldersgrupper än de som omfattas av

uppfoljningsansvar. Av nedanstående tabell framgår hur många kom-

muner som har en organisation med utsträckt åldersansvar.

Tabell 21 Kommuner med integrerad organisation för andra ål-

dersgrupper än 16-17-åringar.

Antal kommuner

Integrerad organisation for

åldersgruppen 16-20 år 65 Integrerad organistion for åldersgruppen 16-25 år 39

Integrerad organisation for

annan åldersgrupp 72 Sammanlagt antal med integrerad organisation 1 15

Ett stort antal kommuner hade alltså valt att för sina kommunala åta-

ganden inom sysselsättningsområdet bilda en gemensam organisation.

Av enkátsvaren framgår inte tydligt skålen for en sådan organisation. Ett sådant skäl torde vara att en integrerad organisation i kommunen en bättre kontinuitet i arbetet över de olika administrativa erbjudit med fördelningen centrala

gränser som det statliga regelverket på olika

verk innebar. Ett annat skäl kan vara att överblicken och kontakten med de olika som föreskrivs i de olika åtgär-

ungdomsarbetsplatserna

derna underlättats. För de flesta arbetsplatserna inom de olika åtgärderna har kommunen varit arbetsgivare. I små kommuner kan man for att få underlag till tjänster funnit det lämpligast att skapa en integreett skäl kan vara att det funnits kostnadsrad organisation. Ytterligare besparingar for kommunen med en gemensam organisation.

Den helt dominerande huvudmannen for för

uppfoljningsorganisationen

16-18 år i kommunerna var Skolstyrelsen även i de fall då ungdomar

kommunen hade en integrerad organisation for ungdomar upp till 20 el-

ler 25 år. I de flesta kommuner med en integrerad organisation hade man flera olika kommunala huvudmän for den integrerade organisationen. var att kommunstyrelsen angavs som huvudman for Vanligast verksamheten ungdomar 18-19 år, både i de fall då det fanns

gällande organisation for uppföljning och ungdomslag och i de fall det

separat fanns en gemensam organisation. Några kommuner har uppgett personalnämnd eller utbildnings- och arbetsmarknadsnämnd som huvud-

man for ungdomslagsorganisationen.

I några fall stod kommunstyrelsen som huvudman både för uppföljning och ungdomslag. Detta gällde både då man hade separat och integrerad

organisation for uppföljningen.

Av de 72 kommuner med integrerad organisation for annan åldersgrupp

än för 16-20 eller 16-25 år har 55 kommuner angivit att man har olika Av de 17 kommuner som

huvudmän för uppföljning och ungdomslag.

har samma huvudman är i de flesta fall kommunstyrelse eller i några fall och arbetsmarknadsnåmnd alternativt arbetsmarkutbildningsnadsnåmnd huvudman.

Det finns alltså ett betydande antal kommuner som löst sina praktiska organisationsproblem och genomför arbetet med ett ansvar som delas mellan olika kommunala instanser.

En stor majoritet av kommunerna anger att övergången mellan uppföljningsåtgärder och ungdomslag fungerade mycket bra eller ganska bra. En vanlig kommentar, som bekräftas av ovanstående resultat, är att en liten andel ungdomar går över till ungdomslag. En annan vanlig kommentar var att kommunerna hade en integrerad organisation. Ett fåtal kommuner med en integrerad organisation har svarat att övergången fungerar dåligt.

5.2 Personal

Personalen som var anställd inom uppföljningen fördelade sig på ett an-

tal olika befattningar. Antalet framgår av nedanstående tabell.

I tabellen ingår också personer som arbetar i en integrerad organisation för ungdomar över 18 år, i några fall i en organisation som svarar för sysselsättningsfrågor för åldrarna 16-64 år. Det går inte att i materialet urskilja den personalvolym i kommuner med integrerad organisation som hänför sig till ungdomar inom uppföljningsansvaret.

Tabell 22 Sammanlagt antal personer och sammanlagt antal tjänster i riket i olika befattningskategorier enligt enkät. Ej uppräknat för bortfall. Antal pers Antal tjänst

Personal med ledande och samordnande uppgifter ex. föreståndare, skolledare motsv. 165 72

Arbetsledare, handledare enbart svarande för ungdomar i uppföljningen 134 104

Annan personal som arbetar med ung-

domar i uppföljningen 74 38

Summa 1 582 839

För att få en uppfattning om personaltätheten kan antalet heltidstjäns-

ter i en kommun sättas i relation till antalet ungdomar i kommunen som ingår i uppfoljningsansvaret. De olika kategorierna ungdomar utan arbete eller utbildning, i individuella planer och deltagande i uppföljningsprogram, representerar i allmänhet olika intensitet i arbetet där ungdomar i uppfoljningsprogram representerar den mest intensiva insatsen. I nedanstående tabell har endast medräknats kommuner som har en separat organisation for ungdomar i uppföljningen.

I kategorin personer med váglednings- kurativa- arbetsledande uppgifter har inräknats: syokonsulenter, ungdomskonsulenter motsv, kuratorer, psykologer el. motsv.,personal med ledande och samordnande uppgifter ex föreståndare, skolledare motsv.

I kategorin lärare har, lärare inráknats med den andel av tjänsten som är förlagd till uppföljningen. Det torde vara vanligast att lärare som undervisar inom uppföljningen har del av sin tjänst förlagd till någon skolform: gymnasieskola, grundskola eller komvux/grundvux.

Tabell 23 Antal ungdomar per heltidstjänst för vissa befattningskategorier. Medeltal för kommuner utan integrerad organisation.

Antal ungdomar per heltidstjänst Ungdomar i kategorin Ej arb/ med indiv. uppfoljn. utb plan progr. Antal personer med väglednings-, kurativa-, arbets-

ledande uppgifter 68 57 55

Lärare 137 113 106 Antal personer med administrativa uppgifter: kanslipersonal, assistenter eller motsv. 238 195 200

Det har prövats om det finns något samband mellan andelen kommuna-

la personalkostnader och den andel ungdomar som lämnat uppföljning-

en och som når målen. Något sådant samband kan inte fastställas i materialet.

6 Kommunal personal inom ungdomslagen

Ett antal kommuner har kommunalt anställd personal for verksamhet inom ungdomslagen. 137 av kommunerna som inte har en organisation integrerad med uppföljningen har angett att de haft kommunala handläggare, 79 kommuner att de haft assistentpersonal och 82 kommuner att de haft arbetsledare for verksamhet i ungdomslagen.

Till den kommunalt anställda personalen kommer de personer på arbetsformedlingskontoren som arbetade med ungdomslagen.

Tabell 24 Kommunalt anställd personal som arbetar med ungdomar i ungdomslag i organisation som inte är integrerad med organisation för uppföljningsansvaret. Medeltal tjänster för kommuner som uppgett viss personalkategori och antal kommuner som uppgett tjänst i viss kategori. Ej uppräknat för bortfall.

Antal tjänst Antal komm

Handläggare, personal med ledande och samordnande befattningar enbart svarande for ungdomar i ungdomslag 0,8 137 Assistenter, kanslipersonal enbart svarande for ungdomar i ungdomslag 0,7 79 Lärare enbart for ungdomar i ungdomslag 0,5 8 Kurator, psykolog eller motsv. enbart for ungdomar i ungdomslag 0,5 8 Arbetsledare, handledare enbart sva-

rande for ungdomar i ungdomslag 1,9 82

7 Fortbildning

Totalt har 189 kommuner angett att 3 521 hela persondagar anordnats

som fortbildning for personal inom uppföljningen. Utslaget på all perso-

nal i uppföljningen utgör de 2,2 fortbildningsdagar under året per an-

ställd person. Omräknat som antal fortbildningsdagar for handläggande personal i de kommuner som haft fortbildning utgör de 7,3 fortbildningsdagar under verksamhetsåret. Fortbildning förekommer i en majoritet av kommunerna men inte i alla.

8 Tabeller

Kommentarer till materialet och tabellerna

SCB:s material har ett mycket litet bortfall som orsakas av att registret över rikets befolkning (RTB) körts emot elev-klasstatistiken per den 15\9. Materialet bedöms vara av mycket hög tillförlitlighet.

CSN:ns material uppvisar i praktiken obeñntligt bortfall och bedöms vara av mycket hög tillförlitlighet.

Av landets 284 kommuner har 272 besvarat S-A-utredningens enkät, en svarsprocent på 95,8 % vilken måste betecknas som mycket hög.

Det förekommer i enkätsvaren internt bortfall for de olika uppgifterna. Då det gäller antalsuppgifter över ungdomar i uppföljning har SÖ:s statistik uppgifter använts för att komplettera internt bortfall.

Det förekommer i tabellbilagan vissa uppgifter som inte är rimliga t ex så som att antalet ungdomar i vissa kommuner som lämnat uppföljningsverksamheten under 1987/88 varit större än antalet ungdomar som ingått i verksamheten. I sådana fall beror uppgifterna på att kommunerna själva givit dessa uppgifter. Dessa ej rimliga uppgifter redovisas emellertid i materialet for att på detaljerad nivå visa på de brister som statistik och enkätmaterial har.

För de kommuner som inte besvarat enkäten ligger SÖ:s statistik till grund for de uppgifter som redovisats om de inte redovisas med O.

Förklaringar till tabellernas rubriker

Invå ant Kommunens invånarantal per 1987-12-31

And folksk Andel av befolkningen 16-74 år med folkskola (motsv) som högsta utbildning per 1986-12-31

Ant 16-år ej gr Antal ungdomar födda 1971 i kommunen och som under hösten 1987 inte gick i grundskola

Sök gysk Antal ungdomar födda 1971 som sökte till gymnasieskolan med start 1987/88

Ej sök gy Antal ungdomar födda 1971 som inte gick i grundskolan och som inte sökt till gymnasieskolan

Ejsögy% Andel ungdomar födda 1971 som inte gick i grundskolan och som inte sökt till gymnasieskolan av samtliga som inte gick i grundskolan

16-åri gy Antal ungdomar födda 1971 som gick i gymnasieskolan per 15/9 1987

16-år ej gy Antal ungdomar födda 1971 som någon gång under läsåret 1987/88 inte gåtti gymnasieskolan eller som efter läsåret definitivt avbrutit studierna. Inkluderar intagna som väntar på senare start, ej intagna, intagna som avstått och studieavbrott samt de som aldrig sökt och inte gåri gymnasieskolan. I 16-år ej gy% Andel ungdomar födda 1971 som någon gång under läsåret 1987/88 inte gåtti gymnasieskolan eller som efter läsåret definitivt avbrutit studierna. Inkluderar intagna som väntar på senare start, ej intagna, intagna som avstått och studieavbrott samt de som aldrig sökt och

inte går i gymnasieskolan. Andel av födda

1971 som inte gick i grundskolan hösten 1987.

Avbr åkl Antal elever i årskurs 1 som under eller vid läsårets slut avbrutit studierna i gymnasiesko-

lan och som inte påbörjat studier i gymnasieskolan påföljande läsår

Avbr av 16-år Andel elever i årskurs 1 som under eller vid lasårets slut avbrutit studierna i gymnasieskolan och som inte påbörjat studier i gymnasieskolan påföljande läsår. Andel av födda 1971 som inte gick i grundskolan hösten 1987.

Avbr samtl åk Antal ungdomar som avbrutit gymnasiestudier under 1987/88. Alla åldrar.

Avbr lår-2år stv Andel studieavbrott på 1- och 2-åriga studievägar i procent av samtliga studieavbrott bland ungdomar i uppfoljningspopulationen

Uppf populat Antal ungdomari uppföljningspopulationen

Ant ej utb/arb Antal ungdomar i uppfoljningspopulationen som under 1987/88 varit utan arbete och utbildning

And ej utb/arb Andel ungdomar av samtliga i uppfoljningspopulationen som under 1987/88 varit utan arbete och utbildning

Gyavbrytare % Andel av ungdomarna utan arbete och utbildning som var studieavbrytare i gymnasieskolan under 1987/88

Väntare % Andel av ungdomarna utan arbete och utbildning som var intagna på studieväg i gymnasieskolan under 1987/88 och väntade på senare start än till höstterminens början

Indiv plan % Andel av ungdomarna utan arbete och utbildning som hade individuella planer under 1987/88

Uppf progr % Andel av ungdomarna utan arbete och utbildning som genomgick uppfoljningsprogram under 1987/88

Ungd plats % Andel av ungdomarna utan arbete och utbildning som hade ungdomsplats under 1987/88

Ann utb % Andel av ungdomarna utan arbete och utbildning som haft utbildningen inom ramen för den individuella planen utöver utbildningsinslagen under 1987/88

Ant lärlutb Antal ungdomar som deltagit i lärlingsutbildning (gymnasial och annan) under 1987/88

And 8 mån Andel ungdomar som avslutat uppföljningsåtgärder under 1987/88 och som varit mer än 8 månader i åtgärder

Samtl fr kua Samtliga ungdomar som varit i uppfoljningsåtgärder under 1987/88 och som avslutat åtgärderna.

Till utb % Ungdomar som gått till studier av ungdomar som varit i uppfoljningsåtgärder under 1987/ 88 och som avslutat åtgärderna.

Till arb % Ungdomar som gått till reguljárt arbete av

ungdomar som varit i uppfoljningsåtgärder

under 1987/88 och som avslutat åtgärderna.

Till a-pol åtg Ungdomar som gått till ungomslag, inskolningsplats eller arbetslöshet av ungdomar som

variti uppfoljningsåtgärder under 1987/88 och

som avslutat åtgärderna.

Övr-okä verks Ungdomar som gått till annan eller okänd verksamhet av ungdomar som varit i uppföljningsåtgärder under 1987/88 och som avslutat åtgärderna.

Arbetsl 16-64 Andel kvarstående arbetssökande exkl personer i åtgärder i åldrarna 16-64 underjuli 1987 -juni 1988. Genomsnitt För perioden, andelar

av befolkningen 16-64.

Ant ungdomslag Antal ungdomar i ungdomslag under 1987/88

seven

q4mmmzn

uooom oo2mm

va

m.mv m.nm o.mH 00.0

VBHCDQONIO O!

OIVWOOSID

ln u-iVlnlnln

Gi NO O

V

ua mo mo Hm ma

maa

od

Hmm mmm man maa mmm m.v m.a

v.vH

›.m n.m

nada o.mH

oommm

m.vH a.oH m.am m.nm m.am o.mm m.om m.mn o.um 05.0

›mmn

av

maz4mm:

B

ma

som omm

mmam

KA

mama nanm voam

moon

0.0 m.m

vmmma

m.m

mamma

ummom

a.h

oonma

o.vH m.mv o.ma ›.dm o.mv H.vm m.om a.ov 0.?? mn.o

zoopm

emo”

oemnaoa

nn

mzqom

mama

BN

movm

vmmvm

none

maoma

m.HH

omnna vaoom

m.mH

m.v m.m

avmna

0.NN mo.m

vaovoa mmmomm

m.va m.o› m.m› a.mo o.ma «.ov m.vv m.vm

Hoamo

H.om

moomovm

umx_m

mooñaa

X

N N

um

& N N &

hm

man

N

›m ›m xø x N &

vonoa

& &

npoxnua

moameovmcs

no

nuøxnus

uøaoa mx»o

N

n w øax & X

cos

ucmuuøa uøasmom

›m N &

nuøapmñ

:nam

hmohm muoga

›m ›m

“nanm aoanø

xmxñou

ho uu

axe Aho

»oroa

w

»Co nu:

o»ou›uAu›0

xu›m

ø

nu:

no.»øsoH

no no m^

xmm xmm

zagzox »anna »anwa hA o»øu:m wU:a Umcb Husum “Has wxoIuD _m»on»

ø:m usa »cd :mm mm hm »n »n »n una: u: U: una: :c 0:4 »cd ___e HHHH u:

0 ann HOOOOOOCD O: n a m N m m

ma om ma um .. m.

man mom omm

ON (V) .q-

mamma

m.m o.m

m.oa

CD UJOVWOVOOV h»V(VU7-

*O L001 F O

o›mmazo

ooma

vvmom

»mms v.om

omm

modem

Oc-GCOIOIDOOLO

mozmgmma

mmzxtxtn

ummmm

nmmmh

wa

vmoa vmom

Noa

ovmao

m.mo

mozHzm

ma mo

o.Hm

0.0 H.h0 m.mm n.mm m.mm mm.o

om

vma

ma mv

mmm owe vad mmm mom

omaa onoa ommm

m.©H m.HH m.mH 0.Ha

omamo

m.v

m.om N.©a o.ma a.mm a.®h m.mn

xm›xeom

mm mv

voa

ma

mmm nma nam ved 5.0

maom

m.m

mvoa

Hmo mm” H.m

m.oH

mmmau

o.m

m.na o.mH m.mm m.ov m.mm m.©h a.h0 m.mv v.om m.mv m.mm mm.o

mozHoo::

w

N N

um

w N w N

um

man

&

& ›m ›m xø & N & w

osx

ngøxnus npøxnaø

voaoñ

ha

»anwa mx»o

møñmsovmcs

H g w x

w.›m

pømrpaa

cos

pedagog

›m & x

:o_m

Lmoha

nuøapmñ

Husum muo_a

›m

Hoaiø

uu

xmx_ou

nan

no no

acc

H

nu:

»anwa

Hxø

xm›m

ø

no no nu: mA

xom xom

zszox »anwa galna »anod un o»oucm ñusom mxo|»n dmuon»

mcH 6:4 ac xnm nu nu »n gn gn maa: uc U: & «U:H mmm: Ume: cc Uc uc “Hae AHHH ._“b 0:4

ma

moa ooa

mono

Own-ICO ›

z4omx

min O

l\ iøOtlñr-GIOVO

gcømammmaw

vaoa

Hmmmm

a 5001?

N mv O

DOZHQHJ

x-GOIDOOOOOON OJ mNhHOkOO

zqom mmmom

0.0?

0 V mosa-m -

.-4 .-00 O

HONOOHOV

ommm m.mm

Hmoam

O

moz:m

O

I-l

od

vmv man mom

momm mnuv mvmv vmma oama

Hmm

m.HH m.Hv

movoa

m.mH

m.a m.m mv”

m.oH

xooem

m.m

m.nH a.®V

umomoo

EAOI m.ma m.mv o.am N.ha m.mm o.om hN.a

mmva

mmmom

v.om

zmqqom

ZDP

x

N N

um

x x N N

gm

man

N

x ›m ›m xø N N N N

vouoa

no

ngøxnus nuoxnuø

usx

xønoa

N

uamauca uoasmom

møñmsovmcd

N H N N

›m N N &

:de

:cam

hmohm

nu:_»m_

Husum Homlo

›m ›m

muo_a

xmxñou

_ no no hu

Aho

gøaoa

üCO Hxø o A03

xm›m nu:

no no mA

xom

mxoIhD

:om

zpzox gusoa »anod »anod »n »n »n »n una: o»øucm wu:H ugn: Umcb auäom Hawa agws am»on»

OCH oc uc xmm nu nu 0:4 uc & :c U: u: _H_h 0:4

742.41:

meqq-0-4Otn [\

mm

woman

2241 m.mm o.vm m.om om.o

O

mxz›z

B

mmaom

z:eoHm

mmoz

HOAIP nnnmv

N

N &

um

u ä w &

um

maa

&

›m ›m X0 M N N N

vouoa

x

mxgo

no

nuøxnus

aux

npøxnus

»oroa

x

møamsoomca

H H N &

uømugøa ucadmom

›m & &

nusaumd

:aa

:nam

Husum hmohm

›m ›m

maø_m Aomlø

xmx_ow

gu

»ø»oH

nun

g no no

nu:

0hOvLQ>d>0

HCG Hxø

xm›m

ø

no no nu: mA

xnm xom

zagzox 0hOüCW ausum mxo|uD Am»on»

dx/Ca usa u: xnm nu nu uøaoa uønoa »anwa un »n un pn una: p: U: wU:H mmm: Umcb :C4 ucm »cm “Hae dawn Hama u:

mc: mmm dom

nvmam

EIHmD

oxzm

oaumm

0ZHm

q<mmm3

N OOOOIlOOiOO O

ov om

vom vmm

OOOOOICEO

mmm h.N

v.Ha

omooa

-

mmmHe

OOOO

1-1

10 O OOOOOIO

:ÃONNOOOON . . . .pm

musa m.mn

-

»MMA

N OOOO

mxqx

OONVOOOOlO

v-iN O O 1 N

(-1 .-4

OSWBOOHKOCDOO O OOOOOlnO

0:06 OOOO -

.mm 5.5 O

mm

eva mom nvm oom vov mvo

mmmm mmmm mmom v.vH o.oH mh.H

ZKA a.v 0.h

m.oc o.mm m.mv

Hvmoom

q<mmm:

&

& &

um

w & x N

um

man

&

x ›m ›m xø 69696? a?

no

npøxnus npøxnua

»anwa mx»0 voxoñ

&

øzx

møamsovmcd

H H x &

uømngøa

›m

uøasmom

N w

:as

muoam

xmxaou

:cam

nuzaum_

Homnu

›m

Husum

›m

»meka

®%0uhQ>0>O

M no no »M

Duo

»anwa

uCO Hxø nu:

xm›m

ø

nu: mA

xmm

ho

xom

H0

zazox »anwa »anna »anna un unna unna auaom mxoI»D Amuon»

GCH hQ »n »n “U:H Umcb nam usa a__e

_H_e.

u: »cc xøm nu Hm u: Ucä & :cm ___H ucd

m.o mva

a.mm m.mm o.ma oa.m

vmo

mzamex

ZAO:

um mm

m.m

m.vv m.mv mm.a

aznm

DAMXO mamma .ooa

maa mmm

m.av v.vm m.ma ma.a

om

oza mmx nemo m.vm m.mv m.oa 0N.H

xq am mo

maa anv mvm omv amm

oonm mnom moon mmaa emma

w.m 0.5

o.nN

5.0 o.m

mvmamm

Hmmm o.ma o.nm n.oa n.vm m.om m.oo n.ma m.om m.ov a.um m.ma vo.a

z:mmnnm mazq

&

R &

um

N N & R

um

man

&

›m ›m xø R N R N

vouoa

N

no

ngøxnus nhøxnus

osx

»anna mx»o

N

uoaamoa

a a

møamsoumcø

& &

nusauma

»ømuuøa

›m & ä

:ca

xmxaou

:cam

Lmoha

›m ›m

auaøm muøam aomlø

H no no gu

nya

»anwa

0:0 axø nu:

xm›m

ø

no no nu: mA

xwm

mxoagn amuonua

:mm

zazox o»ou=m

ø:a ua: »cm xmm nu nu »anna »anna »anod un »n »n un una: 0:4 u: & ›au:a una: Ume: :cm usa ucm ausøm aaah aaah aaah uc

ov om

maa

mono

vad

o.ma n.vm o.mH N.®a Na.m

maq

zHmmz

(DOOVQOOO O

OOOOOSO

nmmmm

CD OOOO -

ozmmzHm

[\ 1-1

m ONODOONOCU

mm om

moa moa mma

ommm

mmoma

o.m

m.nH

O

oaH<

O

1-!

zqomxom

CDONwOKOOOOiOM N

. . . av

o.mm H.mm o.mm h.oa mm.H

(gsm

.mm .mm .mm

.ooa .ooa

O Otv-tmOc-GGJO

-f

abxoea

.-c[\ ...á

onmmmon

om

una uno

KA

mmmm nomm

m.m

m.mH

momomm

NNh@

enommemo

mazcq

N

& &

um

w R N &

um

maa

N

›m ›m xm N x N

vouoa

x x

mxLo

no

ngøxnus

osx

nuøxnas

»anod

x

møamsovmcs

H H N x

gumugøa

›m

uøasmom

N &

muuam

:os

adam

hmohn

nuøahma

Husum

›m ›m

aomlø

xmx_ou

gu

panna

no no

Aho

a

nu:

0Løu›unø›@

HCG Hxø

xm›m

ø

no no nu: OA

amuonum

xnm xmm

zagzox uøuoa »anna uøooa ua mama o»øu=m aUca Husum mxo|»D

GCH osm »cc xmm nu am & »n »n u: usa una: Umm: :: UC uc aaah aaah aaah u:

am av mv mm vu nu

mmm omm

Hm

mmm m.H own 0.0 v.m

m.mH

a.v

m.mH om.H

m.m

v.oH 0.Va o.Ha

ammmm o.ooH

m.mm H.mv n.om m.om m.mm

›m40n:

a

um va

oañ maa o.o maa

Hamn m.Ha

zmemo<

maa mod

ooaa

mmd

m.®H m.oH

nmvav

v.am H.ma o.mm “.55 o.mo H.wv v.mm v.mv 0.0” mo.m

o.ooa

A<PO2

N ONOOOWVOO O HOOOOMO

om

maa maa vea

Hm

o.m

m.mH

mmmma

ozHm

oxmmanm

NOOv-dhe-dOO OOOO

(-1 ®(\[\ O r-l

.-4

om av

mom omm

NN

cha

nvma

små v.m

m.›H

n.m

0ZHm Hova mmmd a.mH o.HH o.Ho m.oH m.Hm m.Hm v.mm

ozmmoz

moñm ®.NN H.vo

mmmmda

ozHm o.Hm

noamad

nxz.q

x

N N

um

w w N N

hm

man

x

›m ›m xø $

vouoa

N &

npoxnuz nuøxnus

aux

H0

»anwa

w

møgmsovmcs

H a ä N

uømugoa uøaøaom

cos

›m & N &

nuañgmñ

:nam

›m ›m

.usøm »mona muøum Aomlø

xmx.ou uouoa

no no »M

Aho

w

Hxo nu:

0uøu›hnø›o

UCU

xm›m

ø

no hm au: mA

xnm xnm

zszox mxo|»n

GCa acc xnm uøaoa garna gøuoñ »n »n »n »n una: o»ou:m wv:H unna Umcb uc _usom H_wH nHHe Mage _muon»

UC nu nu u: U: C: »cd u:

mmoom

nnmmnz

vao

oxzow

ämm

o.oH o.oH

omomoa

OZHQ v.nv o.om mo.m

av mv

amd una

mmama

mmñ o.m

o.mm

a›mmoo

NWMKOOIVOO \O AQNOOOID .-4 . . . .go

mmumm

(D aCDOO -

omqmHo

K\ ma O

BIO 01-1010 VNBOOOOOOO O NOOOOCDO

G1 . .H

owmozo

1 ln N OOOOOOOO OOOO -

(0 L010 ID LO IDO

lOmOtV) c-GOIDOOOOOOO

om

maou o.mo o.mH o.oñ o.oH a0.a ›mmz

O

O

I-l

vm

ooa vom

Hm

zxq man nov men

ommv naav onom anno mosa oooa

v.nH

v.o o.m

v.mH m.vH m.oH n.Ha m.oH mm.H

mvavom

m.mm m.nm v.00 m.mo u.mv v.mv o.mm

mozHmnxznn

x

ü x

um

W N w N

um

man

N

& m ›m xø w & w N

wanna

no

aux

nuoxnuø nuøxnus

»anod mx»®

& « “ ä &

UOHMEOUMCS

›m

uømuxøa uøasaoa

a N

suga

:as

umohm

nu=_»m_

Homlc

›m ›m

Husum

xmxgou

muø_m

no nu uu

uno nun

W

»anwa

Hxc nu:

0Løu›»nø›o

xm›m

ø

no nu: mA

xnm xnm

ho

zpzzox ououcm mxo|»n Hmuon»

øcH U: acc :mm mm am »anna »anwa »anna un »n un »n una: uc Uc wU:H mmm: unc: ccd Uc »ca _usøm Hank a__e aaah usd

0 IDHBCUOOONM N

um ov

oem mvm omm omv

0.mH

m.m

muona

v.na m.vn m.um vu.m

O

mczcmh

O

P4

onmzm momna

ONOIOr-GOlOU)

mm

Hmm mmm

mmmum

O

.mm

.ocg

O

oz<4em

c-l

(DNOOOMIOV O

ma

ons mma

m.Hm m.vm m.ma vm.o

nwmmm

vmnad

O

O

c-I

&

N N

um

x & R &

pm

man

&

w ›m ›m X0 N w x N

vonod

no

nuøxnus

aux

nuøxnus

gøuoa mx»o

x

mø_mEoUmc:

“ a x ä

uamuuøa uøasmom

›m N x

:aa

:cam

nu:_»m_

Husum Homlu

›m ›m

»meka muøaa

uu

xmx_ou gcuoa

no no

nya

_

Hxd nu:

0h0uhQ>d>0

HCG

xm›m

ø

no no nu: mA

xnm xnm

zszox mxo|un Hmuonu

GCw usa »c xnm nu nu »anod »anod »anwa »n »n »n »n una: uc U: & «U:u nam: Umcb :cd usa uc _usum Hans Hawa _H_e uc

omm

a›m vad ana moa

mvoaa

m.om m.mm v.ma «a.m

xm<:

um

omm Nam

nnoma

m.nm v.om N.ma m.ma mn.o

eqsmzqn

m BHNCDOODMO

mm om

mvm mmm com

mamma

m.m

m.vH

N

emm4<

(D

N WOHOOOBM

mv om

mha mha m.m mma

aomva

m.va

O

o›mmozHe

O

u-l

-ATNOWKDOOCUO

om

mnnm m.mv o.vv o.om o.mm 00.a

N l\

ommmmmq

cv om

ama mma

omvoa

o.ov m.mv v.aa hN.a

_mm: mozaø

W

am nu . am

znq avm mva Nov maa

mnvm mmmm mmam

Hem

oomv m.oH

e.m

m.mH

o.m H.m NNO

mommna

n.mo o.oa m.mo m.o0 m.mo o.um m.ao m.mv o.mm o.ma ›m.a

mommmozomx

NH

x

w w

um

x w x x

gm

man

N U0

x ›m ›m xo x & x x .m

vouoa

ngoxnua

no

nuøxnus

osx

»anwa mx»o

x

uoasaoa

a M x x

pømngød

›m x w

:as

xmxaou

:ø_m

nuøaum_

›m ›m

Husum »meka muø_m _oa›o

MEOUUCD

uu

gonna

_ no no

»co axø nu: nga

øhoføhagøiw

xu›m

ø

ao nu: mA

xwm

no

xmm

zosox o»oucm mxon»n _muong

c:H una acc :mm nu nu uøuoa »anna »anna »n »n un »n una: uc vec aucH una: unc: cc u: »: ausøm __ae _HHe m._h uCd

m Nau-n-avavmo N

vn av . . . . . . om

mmm

. .

mmm mmm mmm

[\

m.nH

o.m

m.oH a.ma oH.a

onaum

m.vm

m

O»

›møz:n4

x

& N

x x x &

gm »m

man

N

›m ›m xø N

vonoa

x x N &

ngøxnus

no

nxøxnua

»anwa mx»0

øsx

w

møñmsoomcs

uomsmom

_ H x &

uømuaøa

›m w N

nusaumd

:GE

:cam

Husum »mean muøaa

›m ›m

_omuo

uu

xmxñou

0LduhQ>ø>O

nun

_ no no

»anna

#50 Hxø o nu:

xm›m no no nun mA

xmm xnm

zngzox uøuoa gonna »anod 0»øu:w wvcH Umcb Ausum mxo|LD Hmuonu

QCw 0:4 »cm xnm nu nu »n »n »n »n ummb »ca Uc maa: :C4 UC u: a__e Hawa _H_e uc

oma omm

o.om h.Na o.oH mv.H

O

zm oom

mmooa

OOOO -

1-1

V

mc mm ma mm om om

maa mma a.N ona

a.oa N.Na o.om m.nm o.mm m.mm mm.m

Hmmma

mmpmzoz

otnmtnnnoaom

mauoa

omm»

v

mega:

ON

LOIOOOOOOOO 07

vn

m.mm v.mm m.mm mm.o

nvomñ

V

mm0: oz<4

av

mma voa

mums

mmmoe

›mmon:

om

mom mvm

mm

nov omm omm omm

noam

Hoa

ommo

m.u

v›.H

nmom

m.o

m.oH

2:4 m.m

Honm ›.vH v.mm o.aH m.NN m.aH m.na 0.00 m.om o.ma n.mm m.mv a.om

m:q<x ommnmm

x

x &

um

w x & &

um

man

&

›m ›m xø ä ä N x

vonoa

w

npoxnus ngoxnus

osx

no

»anwa mx»o

N

mø_mEovmc:

g W & x

gømuaøa

›m

uoñsmom

w x

:as

:nga

manga

nuøaumg

Husum Honlo

›m ›m

»mona

xmxdou

gu

pcaoa

no no

Aho

w

»co axø nu:

xm›m

ø

no no nu: mA

xmm xnm

zszox o»øucm mxo›»o Amuonum

ø:H cam acc xnm nu am »anod »anna »anwa »n »n xn »n maa: »cm usa & _u:H mmm: unc: :: vec 0:4 Husum ___s Hama Hawa uc

mmzxoomootx 0 U7|0U300070 .. .. . .. . ..

um . N .5

ona

N

omg

ouaaa

0 ©0700 -

sqomomom

0 LOV 1-4

a

av

man mom

mmoma

mmmzsH>

meg

NOONOOVON 50

ovana

-

224:

mmxm0

L007 N

ommz manen

ä

ä N

um

x & & R

um

man

N

aaoxaus

N ›m ›m xø & w W N

ngoxnus

mxpo vo|oH

oax

»anwa

HD x

m0_mEovmc=

H M ä N

uømuuøa uøasaom

›m x X

nas_»mH

:as

xmxaou

:nam

»mona “Oulu

›m ›m

_usøm muu_a

no no uu

Aho

M

Hxø nu:

AOIOH

UCU o

xm›m nu:

no no mA

ououcm

xnu xnm

zazsoz wxo|un

dx/Cm xnm »anod »anna »oroa »n »n »n un una: usa wu:u ugn: Umcb acc _usøm a_HH __Ha Hawa _muon»

UC J: mm nu U: & :cd u: u:

O

ooa som

«.Hm a.Hm m.mH v.vm oH.m

dovwm

ozqsoo

o

mm om av om

man ann ann mun oma

OH

zxq o.m Haa m.o

m.vH v.®N

H.m

H.Hm m.mH

BOD

v.mm Hama m.ma n.mm o.®v m.mm o.mv u.mm a.am v.vm

Hovom

mozqeoo

N

&

ä N

N ä & N

hm »m

mo

mao

N

& ›m ›m xø N & ä W .n

vouoa

no

nuøxnaø n»ø\n»:

»anna mx»o

N

M _ øsx & ä

gamuuøa

›m

uøgsaom

N &

umoum

m C08

:ugn

nunnan_

Homlo

›m

.neon muø_m

xmxñou MEOUOCS

no ho gu

»anna

_

0:0 Hxø nu: Aho

xm›m

ø

no no nu: mA

xnm xmm

ZDSOM o»oucm wU:H Husum wxou»›n Hmuonum

ø:H uc u: xnm nu nu »anod »anna gone” »n »n hA »n uamb 0:4 cam & una: Um:D c: U: uc “Hae Hawa ”Has HSC

OOOOOHO

OOOO

i

av

omm

m.no v.wa m.0a vm.m

B

omm

mm mv

vmv omv 0.a omm

mmmmm

v.oa

›mmzzom

Nam mmm

zomx ovomm

m.mm 0.3 h.am v0.m

m4mx

0 1-4

mm ca

omm nam ›.m vom 0.5

ommva

L040

:nmpm

vm oo mm

mmm ava vom mmm nam

mmoa

zxq

ouom mama uvma mmav

m.m m.o h.h v.v

n.oa oo.m

oooava

o.aa n.om m.©a n.om h.oa m.o® v.om a.ah v.mn o.mm m.vm

mozHxmqm

N

& N

um

N N & X

hm

mao

x

›m m xø R w R N

voaoa

N

moamsovmcs

no

npoxnuø

aux

npøxnas

Løloa mxu0

N

a a & R

hømlhøa uøaøaoa

›m & N

C05

Guam

muoam

xmxaou ng:_»m_

Ausum aomlo

›m ›m

»moum

ao no uu

»oroa

a

Hxø na: 2.0

0xøu›Lnø›0

»co

xm›m

ø

no ao nu: 0A

amuonu

xnm

wX0IhD

:mm

zagzox »anod uønoa »anna xn un un o»øu:m wucH Um:D duaom aaah aaah aaah

ø:a Ucd »Cd xmm nu nu »n MQQD »C4 Ucd una: :C4 U: uc 0:4

auaoa

zmmH4x

ODNOOFOWBO m

mm mm QOOOOSM

vvmu

Hoa

NCDOO -

mmowmmmm

(D (\N .-4

om

Hm.H

omoma

›mmo m.am o.mv m.md

m

om om

ond moñ m.H mva

samma

m.aH

q40zomm

VOOOOOOID 0-4

ma

mzoe o.Hm o.mH

m.mm uo.a

44HA

N

O!

om

m.mH v.Ho v.Ha mm.a

msmo mumva

O*0l0I\

F

MOZHDO

VV

mm um

vna vom osm vov man

M4

nanm mmom aomm mmuu moaa

m.o

mo.H

m.›

m.vH a.mH noga

a.v

v.mH m.Hm o.mm n.om

mamman

H.mn m.ma m.m› N.mh m.vo 0.00 H.mv

zHem_mx moam

&

w x

um

W N N x

hm

man

x

N m ›m xø N w x N

vouoa

puoxnuø

aux

ngøxnaø

ho

»anwa mx»o

x

mø_mEoum:=

g « x N

ausauma

ucmuxøa uoäsaom

›m x &

:as

:o_m

›m

xmxgou

›m

duaøm »noga muøam Aomlø

no no uu

usa Aho

M

»anod

Hxø nu:

ouøu›uAo›0

xm›m

ø

no nu: mA

mxoaun

no

xmu xnm

zagzox »øooa uouoa »anna un »n uA un o»øu:m nu:H una: una: gusøm agws _muon»

ø:H acc uc xnm nu nu una: u: nam cc Uc »cm __we _“_s 0:4

®F7®r40fWK7N

omm mam nun

mama vn.H

H.v

moomv

2402 0.00 ›.mv m.om m.mm

O