Betänkande och förslag rörande uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

r^F STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1928:26

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG RÖRANDE

UPPFÖRANDE AV NYTT KLINISKT SJUKHUS I STOCKHOLM M. M. AVGIVET DEN 24 OKTORER 1928 AV DEN JÄMLIKT KUNGL. MAJ:TS RESLUT DEN 24 AUGUSTI 1926 TILLSATTA

s T

0 KO M MIS S I O N

C K 1

9 H 2

0 8

L M

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1928 Kronologisk

förteckning

1. U t r i k e s d e p a r t e m e n t e t s organisation. Norstedt. (6), 14. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e statstjänstemannens bisysslor. Marcus. 192 s. F l . 49 s. U. 2. Yttrande deh förslag angående revision av gällande 15. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d e b e s t ä m m e l s e r r ö r a n d e t u l l r e s t i t u t i o n . Marcus. 14ft s. F l . förordningar o m k o m m u n a l s t y r e l s e på landet och i stad m. ni. Almqvist & Wiksell, Uppsala. 160 s. S. 16. Utlåtande j ä m t e u t k a s t till lag m e d särskilda bes t ä m m e l s e r o m vissa bostadsföreningar. Norstedt. 3. 1926 års p e n s i o n s u t r e d n i n g . B e t ä n k a n d e angående 98 s. J u . familjepensionering för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst. Marcus. 73 s. F i . 17. B e t ä n k a n d e angående o r d n a n d e av folktandvård (allmännelig tandvård). Norstedt. 247 s. S. 4. M o n o p o l k o n t r o l l u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e angående a n o r d n a n d e t av den statliga k o n t r o l l e n av Aktiebo- 18. B e t ä n k a n d e m e d förslag till stadga angående sinness j u k v å r d e n i riket m. m. 1926 års sinnessjuksaklaget Vin- & Spritcentralens v e r k s a m h e t . Marcus. k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . 2. Beckman. 183 s. S. 183 sid. F l . 5. B e t ä n k a n d e m e d förslag till stadsbyggnadslag och 19. Lagrådets u t l å t a n d e över processkommissionens bet ä n k a n d e angående rättegångsväsendets o m b i l d n i n g . författningar som d ä r m e d hava samband. Norstedt. Norstedt. (2), 45 s. J u . 504 s. J u . 6. Betänkande m e d förslag angående å t g ä r d e r till 20. B e t ä n k a n d e angående o r d n a n d e av vissa e k o n o m i s k a o c h organisatoriska förhållanden vid genomförande handelsjärnhan teringens stödjande. Marcus. 139 s. H. av den ifrågasatta rättegångsreformen. Marcus, viij, 7. Ämbetsbrotten. F ö r b e r e d a n d e u t k a s t till strafflag. 461 s. J u . Speciella delen. 7. Av J. C. W. Thyrén. Lund, Berling. 21. Städerna och rättegångsreformen. Särtryck u r bevj, 238 s. J u . t ä n k a n d e angående o r d n a n d e av vissa e k o n o m i s k a 8. B e t ä n k a n d e m e d förslag till vissa åtgärder beträffanoch organisatoriska förhållanden vid genomförande de emigrationen. Norstedt. 75 s. S. av d e n ifrågasatta rättegångsreformen. Marcus. 112 s. 9. 1926- års arbetslöshetssakkunniga. B e t ä n k a n d e och Ju. förslag a n g å e n d e arbetslöshetsförsäkring, arbetsför22. Betänkande m e d förslag avgivet av k o m m i t t é n r ö m e d l i n g och reservarbeten. Norstedt. 618 s. S. r a n d e vissa trygghetsåtgärder för värnpliktiga. Nor10. Betänkande a n g å e n d e o r d n a n d e t av viss bostadsstedt. 116 s. F ö . kredit. Norstedt, viij, 183 s. S. 11 B e t ä n k a n d e m e d förslag till vissa ä n d r i n g a r i be- 23. Betänkande och förslag r ö r a n d e försvarets centrala l e d n i n g och förvaltning. Norstedt, viij, 165 s. F ö . stämmelserna r ö r a n d e automobilbesiktningsväsen-' 24. Betänkande m e d förslag till lag o m ägofred. Marcus. det m. m. Marcus. 88 s. K. 156 s. J u . 12. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående o m o r g a n i s a t i o n av ö v e r s t å t h å l l a r ä m b e t e t s a m t ä n d r a d fördelning 25. Betänkande m e d förslag r ö r a n d e försäljningar och mellan staten och Stockliolms stad av k o s t n a d e r n a "~ a n d r a upplåtelser från k r o n a n s d o m ä n e r . Norstedt. för dess v e r k s a m h e t . Beckman. 354 s. S. (2), 258 s. J o . 13. U t r e d n i n g och förslag angående en utvidgad folk- 26. Betänkande och förslag rörande uppförande av n y t t kliniskt s j u k h u s i Stockholm m. m. Marcus. 146 s. E . h ö g s k o l u t b i l d n i n g . Norstedt, vj, 50 s. E .

A n m . Om särskild t r y c k o r t ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra b e g y n n e l s e bokstäverna till det d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e ano r d n i n g (nr 98.) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag med enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1928:26

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG RÖRANDE

UPPFÖRANDE AV NYTT KLINISKT SJUKHUS I STOCKHOLM M. M. AVGIVET DEN 24 OKTORER 1928 AV DEN JÄMLIKT KUNGL. MAJ:TS BESLUT DEN 24 AUGUSTI 1920 TILLSATTA

KOMMISSION

STOCKHOLM ISAAC MARCUS'

1928 BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

TILL

KONUNGEN.

Genom beslut den 24 augusti 1926 uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt en kommission att med beaktande av de utav 1926 års riksdag i skrivelse den 5 juni 1926 (nr 345) angivna synpunkter verkställa förnyad utredning be-

4 träffande frågan om uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och om nya lokaler för Karolinska institutet samt förordnade till ordförande i denna utredningskommission landshövdingen Carl Malmroth och till övriga ledamöter av densamma ledamoten av riksdagens första kammare, landshövdingen S. H. Kvarnzelius och ledamoten av riksdagens andra kammare C. R. Jansson. Som Eders Kungl. Maj:t i samband med nämnda uppdrags meddelande bland annat föreskrev, att det skulle åligga kommissionen att snarast möjligt till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag till förläggningsplats för det nya sjukhuset och Karolinska institutet, överlämnade kommissionen efter verkställd utredning med skrivelse den 26 januari 1927 till Eders Kungl. Maj:t utlåtande, innefattande dels förslag till förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för Karolinska institutet, dels förslag till huvudgrunder för samarbete med Stockholms stad och Stockholms län rörande uppförandet och drivandet av det nya kliniska sjukhuset, dels ock förslag om verkställande av vissa ombyggnadsarbeten å nuvarande Serafimerlasarettet. Sedan 1927 års riksdag i skrivelse den 14 maj 1927 (nr 192) anmält, att riksdagen medgivit, att det s. k. Norrbackaområdet i Solna socken finge under viss angiven förutsättning upplåtas för den nya sjukhusanläggningen, uppdrog Eders Kungl. Maj:t genom beslut den 20 maj 1927 åt kommissionen dels att uppgöra och för Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag till det s. k. Norrbackaområdets disposition som förläggningsplats för nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för Karolinska institutet, ävensom till ritningar och kostnadsberäkningar för uppförande av erforderliga byggnader för nämnda ändamål, dels ock att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med yttrande och förslag i fråga om de åtgärder, som från statens sida betingades för Norrbackaområdets ianspråktagande för angivna ändamål. Jämlikt nådigt bemyndigande den 24 augusti 1926 tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet efter framställning av kommissionen den 12 mars 1927 generalfältläkaren F. J. Bauer samt professorerna vid Karolinska institutet G. Hedrén, C. G. A.son Forssell och E. S. H. Key att i egenskap av sakkunniga biträda kommissionen vid behandling av frågor rörande omfattningen och det närmare utformandet av förslag till det nya kliniska sjukhuset m. m. Vid planläggningen av sitt arbete fann kommissionen, att detta till en början icke borde avse framläggandet av allenast ett preliminärt program till nya byggnader för Karolinska institutets kliniker och institutioner. Ett dylikt programförslag hade måst bliva föremål för närmare utarbetning, därvid möjligen en tävlan mellan svenska arkitekter hade kunnat ifrågasättas. Härigenom skulle — frånsett de betydande kostnader, en dylik tävlan medfört — avsevärd tid hava måst förflyta, innan kommissionens slutliga byggnadsförslag hade kunnat framläggas och det omfattande byggnadsföretaget påbörjas. Kommissionen inriktade sig i stället på att framlägga ett fullt utarbetat förslag till uppförande av sådana byggnader för Karolinska

5 institutet, vilka enligt kommissionens förmenande borde medtagas i en första byggnadsetapp. Härvid ansåg kommissionen det vara angeläget erhålla biträde av en person, som ägde ingående kännedom såväl om sjukhusbyggnader i allmänhet som alldeles särskilt om det byggnadsföretag, varom nu är fråga. Kommissionen gjorde därför i juni 1927 framställning om, att arkitekten E. C. Westman, vilken utarbetat det av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga framlagda förslaget till nytt kliniskt sjukhus å Ladugårdsgärde, måtte anställas såsom arkitekt hos kommissionen. Med anledning härav tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet, med stöd av förenämnda nådiga bemyndigande den 24 augusti 1926, genom beslut den 22 juni 1927 Westman att tjänstgöra såsom kommissionens arkitekt vid uppgörande av förslag jämte ritningar och kostnadsberäkningar för uppförande å Norrbackaområdet av det nya kliniska sjukhuset m. m. Såsom sekreterare hos kommissionen har tjänstgjort tillförordnade revisionssekreteraren N. J. Berlin. Efter nådigt medgivande hava kommissionens ledamöter — med undantag av undertecknad Kvarnzelius — samt de tillkallade sakkunniga ävensom kommissionens arkitekt och sekreterare under tiden 3—16 december 1927 företagit en resa till Danmark, Tyskland och Österrike för att studera vissa undervisningssjukhus i nämnda länder. Vad angår frågan om samarbete mellan staten samt Stockholms stad och Stockholms län vid uppförande av det nya kliniska sjukhuset hava överläggningar härom ägt rum med delegerade för såväl staden som länet. Delegerade hava varit: för Stockholms stad borgarrådet Wictor Karlsson, direktören C. Juhlin Dannfelt och redaktören G. Björklund samt för Stockholms län borgmästaren W. E. Hallin i Norrtälje, kommunalkamreraren G. W. Källman i Sundbyberg och landstingsdirektören Arne Piscator i Stockholm. I dessa överläggningar har jämväl deltagit för Stockholms stad professorn vid Karolinska institutet J . H j . Forssner. Till fullgörande av sitt uppdrag får kommissionen — med anmälan att de tillkallade sakkunniga anslutit sig till det av kommissionen framlagda förslaget — härmed i underdånighet överlämna bifogade »Betänkande och förslag rörande uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m.» ävensom i särskilt konvolut av arkitekten Westman upprättade förslagsritningar m. m. till dylikt sjukhus, avsett att uppföras å Norrbackaområdet. Stockholm den 24 oktober 1928. Underdånigst CAEL MALMROTH. S. II. KVARNZELIUS.

C. R. JANSSON.

Nils

Berlin.

Innehållsförteckning Sid.

Skrivelse till Konungen

3 Inledning

9 Utredning och förslag

22 A. Allmänna synpunkter B. För Karolinska institutets verksamhet erforderliga institutioner C. Konung Gustaf V:s Jubileumsklinik D. B} T ggnadsplats för vanföreanstalt E. Tomtområdets disponerande F . Byggnadsetapper G. Garnisonssjukhusets byggnadsfråga H. Klinikernas och vårdavdelningarnas storlek I. Byggnadsprogrammet i övrigt 1. Allmän beskrivning å sjukhusanläggningen 2. Redogörelse för de olika byggnaderna I. Huvudkomplexet Allmän beskrivning Speciell beskrivning av klinikerna m. m a. Typen på vårdavdelning b. Medicinska kliniken c. Kirurgiska kliniken d. Garnisonsavdelningen e. Takterassen f. Mottagnings- och isoleringsavdelningen g. Badavdelningen h. Oftalmologiska kliniken i. Tandpolikliniken k. Oto-laryngologiska kliniken 1. Gymnastikavdelningen

22 25 33 38 42 40 53 66 72 72 76 76 76 78 78 81 83 85 86 86 87 88 89 90 91

m. Obstetrisk-gynekologiska kliniken n. Det röntgendiagnostiska institutet I I . Pediatriska kliniken Allmän beskrivning Speciell beskrivning

92 94 96 96 96

8 Sid.

III. Radioterapeutiska kliniken (Konung Gustaf V:s Jubileumsklinik) 99 IV. Patologiska institutionen 101 V. Djurexperimentella avdelningen 102 VI. Vattentornet 103 VII. Entrékomplexet 103 VIII. Ekonomikomplexet 105 IX. Bostadshus för personal 108 X. Bostadshus för direktör och professorer 109 3. Den byggnadstekniska behandlingen av byggnaderna 109 K. Kostnadsberäkningarna 113 L. Överenskommelser med Stockholms stad och Stockholms län rörande Karolinska sjukhusets uppförande 120 M. Byggnadsföretagets finansiering 127 N. Åtgärder för Norrbackaområdets ianspråktagande för sjukhusanläggningen 132 O. Sammanfattning av kommissionens förslag 138 Bilaga: Betänkande av majoren C. J. Insulander, avgivet den 8 december 1927, angående framdragande av väg över Norrbackaområdet med anslutning till Karlbergsvägens förlängning 142 Planscher: Pl. Pl. Pl. Pl. Pl. Pl. Pl. *JI

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. Q

Pl. 9. Pl. 10. Pl. 11. p, 12 Pl. 13.

Situationsplan över Norrbackaområdet (ritning A.*). I. Huvudkomplexet, bottenvåningen (ritning n r 2*). I. Huvudkomplexet, van. 1 tr. (ritning nr 3*). I. Huvudkomplexet, vån. 3 tr. (ritning nr 5*). I. Huvudkomplexet, vån. 5 tr. (ritning nr 7*). I. Huvudkomplexet, fasader och sektioner (ritning nr 9*). II. Pediatriska kliniken, planer (ritning nr 10*). f IV- Patologiska institutionen, planer och fasader samt 1 V. D]urexperimentella avdelningen, planer och fasader (ritning nr 12*). VII. Entrékomplexet, bottenplan (ritning nr 14*). VII. Entrékomplexet, vån. 1 och 2 tr. (ritning n r 15*). VIII. Ekonomikomplexet, källare och bottenvåningen (ritning nr 17*). (Entrén mot huvudkomplexet, perspektiv från norr. (Huvudkomplexet, perspektiv från söder. Fågelperspektiv.

* Hänvisar till nummerbeteekningar, som åsatts de av arkitekten Westman upprättade ritningarna.

9 Inledning. Å den tomt i Stockholm, varest Serafimer lasarettet är beläget, har sjuk- Det nuvarande vårdande verksamhet bedrivits i omkring 175 år. 1 Då lasarettet år 1752 Serafimerlasaförsta gången öppnades för allmänheten, inrymde det endast 8 sängar, därav 4 för invärtes och 4 för utvärtes sjuka. Genom väsentliga till- och ombyggnader har emellertid antalet vårdplatser tid efter annan ökats. För närvarande beräknas platsantalet till 425. Genom vidtagandet av särskilda anordningar har det dock blivit möjligt att emottaga ett något större antal patienter eller omkring 450. I syfte att göra Serafimerlasarettet fullt ägnat att tillgodose såväl sjukvårdens som undervisningens krav, vidtogs under åren 1888—1893 en fullständig ombyggnad och utvidgning av lasarettet. Trots det omfattande nydaningsarbete, som då kom till utförande, visade det sig dock ganska snart, att lasarettets lokaler voro otillräckliga, samt att utvecklingsmöjligheter inom det begränsade tomtområdet saknades. En del smärre ändringar och tillbyggnader hava visserligen sedermera vidtagits, men härigenom hava allenast de allra mest trängande kraven kunnat tillgodoses. Det är under sådana förhållanden helt naturligt, att frågan om beredande av förbättrade lokaler för Serafimerlasarettet sedan länge varit föremål för utredning. Härvid har från sakkunnigt håll städse gjorts gällande, att de lokaler, över vilka lasarettet disponerar, numera icke befinna sig i ett sådant skick, att lasarettet på ett tillfredsställande sätt kan fylla sin dubbla uppgift i den medicinska undervisningens och i sjukvårdens tjänst. Vidare har framhållits de stora olägenheter, som ur såväl undervisningens som den vetenskapliga forskningens synpunkt äro förenade med, att den medicinska undervisningen i Stockholm icke kunnat koncentreras till ett enda sjukhus, utan att en uppdelning av densamma måst ske, så att den bedrives icke blott å Serafimerlasarettet utan därjämte å nio andra sjukvårdsanstalter, belägna å vitt skilda platser i staden. Slutligen har jämväl gjorts gällande, att den nuvarande anordningen lägger hinder i vägen för tillgodoseende av sådana behov, som betingas av den starka utveckling, som äger rum på medicinens olika områden. 1 Rörande Serafimerlasarettets och Karolinska institutets förhållande till varandra m. m. får kommissionen hänvisa till det av kommissionen den 26 januari 1927 avgivna utlåtandet med förslag till förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för Karolinska institutet (se Kungl. Maj:ts proposition till 1927 års riksdag nr 223).

10 Serafimeriasa- Redan år 1912 tillsatte Serafimerlasarettets direktion och Karolinska institutets lärarkollegium en kommitté med uppdrag »att lämna utredning angående omfattning och anordning av för undervisningen vid Karolinska institutet erforderliga kliniska och polikliniska institutioner samt angående storleken och läget av det område, som kunde krävas för uppförande av nybyggnader till inrymmande av dylika kliniker och eventuellt från dem oskiljaktiga teoretiska institutioner.» Denna kommitté (den s. k. Serafimerlasarettskommittén) avgav i december 1914 ett utlåtande, vilket av lasarettsdirektionen överlämnades till Kungl. Maj:t den 31 mars 1915. Enligt kommitténs förslag borde en förflyttning av Serafimerlasarettet komma till stånd, samt en ny klinisk centralanstalt uppföras på annan plats i Stockholm. För ändamålet ifrågasattes, att den s. k. Smedsbacken å norra Djurgården skulle tagas i anspråk, därvid den erforderliga tomtarealen beräknades till 180 000 kvm, om å tomten allenast skulle uppföras sjukhus och en patologisk institution. Därest tomten tillika skulle rymma Karolinska institutets övriga institutioner, gick kommitténs förslag ut på, att densamma skulle utökas med ytterligare 32 000 kvm. Garnisonssjukhuskommittén.

Med anledning av uppkommen fråga om nybyggnad även för Garnisonssjukhuset i Stockholm tillkallades år 1917 särskilda sakkunniga för att inom lantförsvarsdepartementet biträda med verkställande av utredning, huruvida ett samarbete emellan (eventuellt en sammanslagning av) Garnisonssjukhuset och Serafimerlasarettet samt till äventyrs vissa till andra sjukhus förlagda kliniker, där undervisning meddelades studerande vid Karolinska institutet, med fördel kunde åvägabringas. Dessa sakkunniga (garnisonssjukhuskommittén) avgåvo sitt betänkande den 11 mars 1918. Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle en sammanslagning av Garnisonssjukhuset och Serafimerlasarettet i överensstämmelse med vissa närmare angivna grunder vara såväl möjlig som ock innebära bestämda ömsesidiga fördelar. Såsom plats för det nya sjukhuskomplexet ifrågasattes ett tomtområde å Ladugårdsgärde. För Serafimerlasarettets behov beräknades i enlighet med det av Serafimerlasarettskommittén upprättade förslaget ett utrymme av 180 000 kvm, däri inbegripet byggnad för patologi. För Karolinska institutets övriga teoretiska institutioner ansågs erforderligt ett tomtområde om 32 000 kvm och för Garnisonssjukhuset minst 20 000 kvm. Den sålunda angivna arealen eller tillhopa 232 000 kvm (cirka 46 tunnland) borde emellertid något utökas, så att möjlighet till framtida utvidgningar icke saknades. Enligt garnisonssjukhuskommitténs förslag skulle för de planerade anläggningarna erfordras ett tomtområde om sammanlagt cirka 60 tunnland.

Sjukkusbyggnadssakkunniga.

Sedan kanslersämbetet för rikets universitet i anledning av framställning från Karolinska institutets lärarkollegium under år 1918 hos Kungl. Maj:t påvisat det trängande behovet av nybyggnader för institutets institutioner

11 och kliniker, tillkallades jämlikt nådigt bemyndigande den 20 juni 1919 inom ecklesiastikdepartementet särskilda sakkunniga för att biträda med utredning av Karolinska institutets och Serafimerlasarettets nybyggnadsfrågor i hela deras vidd. I en den 17 juni 1921 dagtecknad skrivelse till chefen för nämnda departement gjorde dessa sakkunniga — i det följande benämnda sjukhusbyggnadssakkunniga — vissa framställningar rörande fortgången och fullföljandet av det dem lämnade uppdraget. Beträffande förläggningsplatsen för det tilltänkta nya sjukhuset framhöllo de sakkunniga särskilt, att det mål, som måste eftersträvas, vore att samla alla Karolinska institutets institutioner och kliniker till ett organiskt helt. För dylikt ändamål vore det nödvändigt, att såsom ett oeftergivligt krav på en lämplig tomt uppställa den fordran, att tomten vore tillräckligt stor för att till densamma skulle kunna förläggas Karolinska institutets samtliga kliniker och teoretiska institutioner samt, om utredningen skulle visa detta vara önskvärt, även ett nytt garnisonssjukhus. Med hänsyn till de betydande kostnader, som vore förenade med uppförandet av ett kliniskt centralsjukhus, föreslogo sjukhusbyggnadssakkunniga till en början, att den stora planen skulle förverkligas i flera etapper, varvid de teoretiska institutionerna borde få träda tillbaka för de sämre lottade klinikerna. Av dessa borde i första hand endast de kliniker erhålla nybyggnader, som på grund av sjukvårdens och undervisningens krav kunde sägas vara i trängande behov av sådana. Övriga kliniker skulle tillsvidare få fortsätta sin verksamhet inom sina nuvarande lokaler och först vid ett senare tillfälle, då sjukhusbehovet krävde ytterligare nybyggnader, komma i åtanke. Samtidigt härmed eller först i en än senare, tredje etapp — beroende huvudsakligen av ekonomiska skäl, som ej läte sig överskådas — skulle byggas även nya teoretiska institutioner. Efter av sjukhusbyggnadssakkunniga gjord framställning bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 21 april 1922 de sakkunniga att låta utföra ritningar och kostnadsförslag till ett kliniskt sjukhus, avsett att förläggas omedelbart söder om den s. k. Smedsbacken å Ladugårdsgärde. Med skrivelse den 24 september 1925 framlade härefter sjukhusbyggnadssakkunniga sitt huvudförslag rörande uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus, förlagt till Ladugårdsgärde. Rörande byggnadsföretagets utförande hade de sakkunniga utarbetat två olika alternativ till frågans lösning. Enligt det ena förslaget, betecknat såsom alternativ 1, skulle i en första byggnadsetapp uppföras allenast sex kliniker: en medicinsk klinik, en kirurgisk klinik, en ögonklinik, en öronklinik, en radiologisk klinik samt en förlossnings- och kvinnoklinik ävensom isoleringsavdelning. Antalet vårdplatser beräknades till sammanlagt 679 samt, därest Garnisonssjukhuset anslöts till den första byggnadsetappen, till 825. P å sätt de sakkunniga tidigare föreslagit, skulle sedermera i en andra etapp följa de för Karolinska institutets verksamhet erforderliga kliniker, som icke medtagits i den första etappen, nämligen ytterligare en medicinsk och en kirurgisk klinik,

12 samt en nervklinik, en klinik för sinnessjukdomar, två barnkliniker, en ortopedisk (vanföre-) klinik och en hud- och könsklinik. I den tredje etappen — möjligen redan i den andra — skulle Karolinska institutet i trängre bemärkelse, d. v. s. de till institutets tomt å Kungsholmen nu förlagda teoretiska institutionerna, förflyttas intill det nya sjukhuset, varmed hela byggnadsplanen skulle vara slutförd. De sakkunnigas med alternativ II betecknade förslag avsåg, att till en början skulle uppföras ett kliniskt sjukhus med nio kliniker, nämligen två medicinska och två kirurgiska kliniker, en ögonklinik, en öronklinik, en radiologisk klinik, en förlossnings- och kvinnoklinik, en nervklinik samt isoleringsavdelning. Sammanlagda antalet sängar enligt alternativ I I skulle uppgå till 1 047 samt, med tillägg av 107 sängar för Garnisonssjukhuset, till 1 154. Därefter skulle ett vidare utbyggande av sjukhuset och de teoretiska institutionerna komma till stånd, i den mån förhållandena det medgåve. Sjukhussängarnas antal och fördelning å de olika avdelningar, som enligt alternativ I och alternativ I I skulle till en början utbyggas, framgå av nedanstående översikt. Alternativ I.

Medicinska kliniken Kirurgi sk a Oftalmiatriska Otiatriska Obstetriska Gynek ologiska Radiologiska Isoleringsavdelningen

Allmänna sängar

Privata sängar

Summa

135 135 66 72

18 18 10 10

153 153 70 82

52/ 50 18

12 —

62 18

595 128

84 18

679 146

825 Allmänna sängar

Privata sängar

Summa

Transport från altera. I: civila sängar Medicinska kliniken Kirurgiska „ Neurologiska „

595 130 135 52

84 17 18 16

679 147 153 68

912 107

135 Garnisonssjukhuset

1 047 107

1 019

1 154

Garnisonssjukhuset

.

Alternativ II.

13 Enligt alternativ I skulle det nuvarande Serafimerlasarettet alltjämt bibehållas samt för sådant ändamål underkastas en mera genomgripande reparation. Alternativ I I däremot utgick från den förutsättningen, att Serafimerlasarettet, så snart de enligt detta alternativ ifrågasatta klinikerna blivit utbyggda och tagna i anspråk, skulle kunna nedlägga sin verksamhet. I följd härav skulle de ombyggnadsarbeten, som å nuvarande Serafimerlasarettet måste utföras, kunna begränsas till det minsta möjliga. Sjukhusbyggnadssakkunniga förordade för sin del, att uppförandet av det nya kliniska sjukhuset måtte ske enligt alternativ IL Rörande skälen härtill får kommissionen hänvisa till, vad som härom finnes anfört i K u n g l . Maj:ts proposition nr 216 till 1926 års riksdag angående ändringsarbeten å Serafimerlasarettet m. m. För att kunna genomföra det omfattande byggnadsföretaget skulle enligt sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag ett ekonomiskt samarbete åvägabringas mellan staten, Stockholms stad och Stockholms län. Mellan dessa tre parter skulle kostnaderna för uppförandet av de nya byggnaderna fördelas enligt vissa närmare angivna grunder. Jämväl utgifterna för sjukhusets drift skulle bestridas av de tre intressenterna efter fastställda normer. Den sammanfattning, som sjukhusbyggnadssakkunniga åberopade rörande byggnadskostnaderna för de olika alternativen ävensom dessa kostnaders fördelning på de olika parterna, utvisade, att alternativ I, omfattande i första byggnadsetappen 825 sängar, skulle draga en kostnad av 23 235 000 kr., eller sålunda 28 163 kr. per säng. Av dessa kostnader skulle falla på: staten för Garnisonssjukhuset (14(5 sängar) 4 111 798 „ halva kliniska sjukhuset 8 378 492 kr\ 12 490 290 staden för halva kliniska sjukhuset „ 8 378 492 enskilda och halvenskilda sängarna (84 sängar, avsedda att finansieras genom lån) 2 365 692 n kr. 23 234 474 Alternativ II, omfattande 1154 sängar, skulle draga en kostnad 26 480 000 kr., alltså 22 946 kr. per säng.

av

Av dessa kostnader skulle falla på: staten för Garnisonssjukhuset (107 sängar) 2 455 222 „ Serafimerlasarettet (452 sängar) 10 371592 kr< 12 826 814 staden (400 sängar) 9 178 400 n länet (60 sängar) i 3 7 6 760 n enskilda och halvenskilda sängarna (135 sängar, avsedda att finansieras genom lån) 3 097 710 B kr. 26 479 684

14 Med hänsyn till att sjukhusbyggnadssakkunniga förordade, att det nya kliniska sjukhuset skulle utbyggas i ett hastigare tempo än ursprungligen avsetts samt i följd härav de ändringsarbeten å nuvarande Serafimerlasarettet, som borde vidtagas, kunde avsevärt begränsas, framlade de sakkunniga i sin skrivelse den 24 september 1925 förslag om att dylika arbeten skulle utföras för en kostnad av allenast 615 200 kr., därav staten skulle gälda tre sjättedelar eller 307 600 kr. samt Stockholms stad två sjättedelar eller 205 066 kr. och Stockholms län en sjättedel eller 102 534 kr. Kungl. Maj.is I proposition den 19 mars 1926, nr 216, föreslog Kungl. Maj:t, att riksJ£ff!£F*? dagen måtte till ändringsarbeten å nuvarande Serafimerlasarettet i huvudfoti 1926 ars riksdag saklig överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas nyssberörda förnr slag för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra reservationsanslag av 307 600 kr., under förutsättning att ett lika stort belopp för samma ändamål beviljades av Stockholms stad och Stockholms läns landsting. I samma proposition lämnades därjämte en närmare redogörelse för den sedan lång tid på dagordningen stående frågan om uppförandet av ett nytt undervisningssjukhus i Stockholm samt för det förslag, som 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga i detta hänseende framlagt. Vederbörande departementschef, som i stort sett anslöt sig till sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag, berörde de grunder, som borde tillämpas för ett samarbete mellan staten och Stockholms stad i fråga om uppförande och underhåll av det planerade nya sjukhuset, samt angav sin uppfattning om den tomt, som lämpligen borde för ändamålet reserveras. Det begärda anslagsbeloppet var beräknat att utgå till sådana förbättringsarbeten å Serafimerlasarettet, att detta skulle bliva i stånd att fylla sin uppgift under den tid, som kunde förväntas förflyta, tills det nya sjukhuset bleve färdigt att tagas i bruk. Till belysande av frågan om förläggningsplatsen för sjukhuset lämnades i propositionen en kort översikt över de tomter, som kunde bliva föremål för ett mera allvarligt övervägande. Enligt departementschefens förmenande syntes tre områden vara förtjänta att framför andra komma i åtanke, nämligen tomter å Årsta gärde, vid Enskede och å Ladugårdsgärdet. Härom anförde föredragande departementschefen i propositionen bland annat följande : Då det nu gäller att träffa ett val mellan dessa områden, måste jag ställa mig i hög grad tveksam. Oaktat de skäl, som föranledde Kungl. Maj:ts beslut av den 21 april 1922 1 fortfarande kvarstå, tala dock de ekonomiska synpunkterna med sådan styrka emot den medicinska högskolans förläggande till Ladugårdsgärdet, att man måhända nödgas avstå från tanken härpå. Skulle riksdagen dela denna uppfattning, synes man i första hand böra räkna med endera av förut omförmälda tomter å Årsta gärde 1

Genom nämnda beslut bemyndigades, såsom förut nämnts, 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga att låta utföra ritningar och kostnadsförslag till ett kliniskt sjukhus, avsett alt förläggas omedelbart söder om den s. k. Smedsbacken å Ladugårdsgärde m. m.

15 och vid Enskede såsom plats för Karolinska institutets kliniska och teoretiska institutioner. För att vinna en fast utgångspunkt för det fortsatta utredningsarbetet synes det mig vara av vikt, att redan nu riksdagen sättes i tillfälle att uttala sig i fråga om disponerande av för ändamålet lämplig tomt. I skrivelse den 5 juni 1926, nr 345, anmälde riksdagen sitt beslut med 1926 års riksanledning av förenämnda proposition. Därvid anförde riksdagen bland da9* skj^ise annat följande: Det förslag, som från sjukhusbyggnadssakkunnigas sida föreligger angående nya lokaler för Serafimerlasarettet, är av en synnerligen omfattande räckvidd och innebär högst betydande anspråk på statens ekonomiska medverkan^ Såsom framgår av statsrådsprotokollet, har departementschefen tänkt sig, att den stora frågan om ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för en medicinsk högskola skall hänskjutas till förnyad utredning. Riksdagen finner en dylik skyndsam utredning synnerligen önsklig, och bör givetvis därvid i främsta rummet beaktas synpunkten att söka nedbringa kostnaderna till skäliga proportioner. I samband härmed torde, likaledes i besparingssyfte, böra tagas i övervägande, huruvida icke i förhållande till det föreliggande förslaget utrymmena i de olika klinikerna kunna i vissa fall begränsas och ytterligare inskränkningar göras särskilt i avseende å laboratorier och andra för de medicinskt-vetenskapliga undersökningarna avsedda anordningar. Vid den av riksdagen sålunda såsom önsklig betecknade nya utredningen torde jämväl frågan om Garnisonssjukhusets sammanförande med Serafimerlasarettet böra bliva föremål för ytterligare övervägande, särskilt vad den finansiella sidan av saken angår. Departementschefen angiver såsom en förutsättning för den medicinska undervisningen i Stockholm ett samarbete med Stockholms stad. Riksdagen anser lika med departementschefen fullt riktigt, att vid genomförande av den ifrågasatta organisationen ett samarbete kommer till stånd med Stockholms stad, en anordning, som enligt riksdagens mening principiellt sett måste lända till båtnad för båda parterna, I detta hänseende har departementschefen angivit vissa allmänna grunder. Dessa av departementschefen från hans ståndpunkt angivna grunder innehålla emellertid moment, där enligt riksdagens mening betydligt förmånligare villkor för statsverket måste anses vara oeftergivliga. Även härutinnan synes en förnyad utredning erforderlig i syfte att nå fram till en överenskommelse, där statens intressen bliva väsentligt bättre tillgodosedda. Vid en sådan utredning torde böra tagas i betraktande, huruvida icke de villkor, som gällt och gälla i fråga om nybyggnader för och underhåll av Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, i tillämpliga delar kunna tjäna till ledning. Departementschefen har från förutsättningen av nybyggnader för en ny medicinsk högskola angivit en del tomter i Stockholms närhet, vilka varit foremål för övervägande såsom förläggningsplatser för den nya högskolan. Riksdagen anser, att denna fråga bör underkastas en förnyad noggrann undersökning, och vill nu icke i annan mån uttala sig härutinnan, än att riksdagen vill framhålla, att den i statsrådsprotokollet omnämnda tomten å Ladugårdsgärdet icke bör, med hänsyn till det höga försäljningsvärde marken här betingar, under några förhållanden vidare komma i betraktande. Däremot vill det synas riksdagen som om — förutom de av departementschefen omförmälda tomterna — jämväl det område, där för närvarande

16 Fältrittklubbens bana är belägen, bör vid den förnyade undersökningen komma under omprövning. Vidare vill riksdagen framhålla, hurusom i utredningen beträffande varje ifrågasatt plats bör angivas det beräknade tomtvärdet, då ju endast därigenom klar översikt kan vinnas över de verkliga kostnaderna för sjukhusbygget. Riksdagen slutade med att anmäla, att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag, till ändringsarbeten å nuvarande Serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas den 24 september 1925 avgivna förslag för budgetåret 1926—1927 anvisat ett extra reservationsanslag av 307 600 kronor, under förutsättning att ett lika stort belopp för samma ändamål beviljades av Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Tillsättandet Genom beslut den 24 augusti 1926 förordnade Kungl. Maj:t, att frågan av 1926 års o m u p p f ö r a n d e av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler ^million™' för Karolinska institutet skulle hänskjutas till en särskild utredningskommission, som skulle hava att — med beaktande av de utav riksdagen i förberörda skrivelse den 5 juni 1926, nr 345, angivna synpunkterna — verkställa förnyad utredning i ifrågavarande ämnen. Härvid föreskrev Kungl. Maj:t bland annat, att det skulle åligga kommissionen att snarast möjligt till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till förläggningsplats för det nya sjukhuset och Karolinska institutet, samt att kommissionen skulle äga befogenhet att, därest detta för fullgörandet av kommissionens uppdrag visade sig erforderligt, träda i förhandlingar med av Stockholms stad för ändamålet utsedda representanter. P å därom gjord framställning erhöll kommissionen den 15 oktober 1926 bemyndigande att, därest så befunnes erforderligt, träda i förhandlingar jämväl med av Stockholms län utsedda representanter. Sjukhuskom- Efter verkställd utredning överlämnade sjukhuskommissionen med skrimissionens ut- v e l g e d e n 2 6 januari 1927 till Kungl. Maj:t ett utlåtande, vilket innefattade %afaemlTi dels förslag till förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm 1937 och nya lokaler för Karoliska institutet, dels förslag till huvudgrunder för samarbete med Stockholms stad och Stockholms län rörande uppförandet och drivandet av det nya kliniska sjukhuset, dels ock förslag om verkställande av vissa ombyggnadsarbeten å nuvarande Serafimerlasarettet. Såsom förläggningsplats för det nya sjukhuset förordade kommissionen, att det s. k. Norrbackaområdet i Solna socken måtte tagas i anspråk. Under hänvisning till en bifogad karta hemställde kommissionen i sitt utlåtande, att den del av ifrågavarande område, som å kartan närmare angivits med heldragen svart linje och i areal innehölle omkring 565 000 kvm, måtte upplåtas för ändamålet. Kommissionen framhöll tillika, att, som ett intill Norrbackaområdet beläget område, vilket å kartan utmärkts med streckad svart linje, i en framtid torde kunna tagas i anspråk för utvidg-

17 ning av . sjukhusområdet, syntes berörda område, vilket utgjorde en del av Solna komministerboställe och i areal innehölle omkring 43 000 kvm, icke borde utnyttjas för annat ändamål än det dåvarande, utan att undersökning blivit verkställd om lämpligheten och nödvändigheten av att jämväl detta område ställdes till det kliniska sjukhusets och Karolinska institutets disposition. I utlåtandet lämnade kommissionen vidare en redogörelse för de huvudgrunder, som enligt kommissionens förmenande borde bliva fastställda för ett samarbete med Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet av det nya kliniska sjukhuset. Slutligen behandlades frågan om vidtagandet av vissa ombyggnadsarbeten å det nuvarande Serafimerlasarettet. Beträffande de tre huvudfrågor, som varit föremål för sjukhuskommissionens behandling i omförmälda utlåtande, gjorde kommissionen följande sammanfattande hemställan, I) att såsom förläggningsplats för uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för Karolinska institutet måtte upplåtas det k upprättad karta med heldragen svart linje utmärkta s. k. Norrbackaområdet, utgörande del av den s. k. Solnaskogen och innehållande i areal omkring 565 000 kvadratmeter; II) att följande huvudgrunder måtte fastställas för ett samarbete mellan staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet av det nya för Karolinska institutet avsedda kliniska sjukhuset: l:o) Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom en ren statsinstitution till Karolinska institutet. 2:o) Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av sju ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t såsom representanter för administrativa, ekonomiska och praktiska synpunkter utser fyra, därav en såsom ordförande, samt Karolinska institutets lärarkollegium tre. 3:o) Av sjukhusets vårdplatser skola 350 avses för sjuka från Stockholms stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Kostnaderna för dessa platser jämte utrustning bestridas av staden respektive länet, dock med iakttagande av att kostnaderna ej få överstiga, vad det skulle kosta staden respektive länet att anordna dessa platser å ett av staden respektive länet uppfört nytt sjukhus. 4:o) I stadens och länets kostnader för sjukhusets uppförande skola även ingå kostnaderna för själva sjukhustomten i så måtto, att viss tomtavgift skall erläggas. Denna avgift bestämmes med hänsyn till värdet av den tomtmark, som staden — länet — skulle behöva taga i anspråk, därest de själva uppfört egna sjukhus i eller invid Stockholm. Avgiften fördelas å det antal vårdplatser, som förbehållits staden respektive länet. 5:o) Kostnaderna för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för poliklinikerna, bestridas sålunda: Alla å sjukhuset intagna sjuka med undantag av sjuka från Stockholms 2

—

T42G.

18 garnison erlägga fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgiften av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun. De kostnader, som icke genom nu angivna inkomster bliva täckta, däri inbegripet kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet vårddagar. Därvid bestrider: a) statsverket vad som belöper å antalet vårddagar för garnisonens sjuka; b) Stockholms stad, respektive Stockholms län och övriga län vad som belöper å antalet vårddagar för stadens, respektive länets sjuka, dock med iakttagande av att dagskostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag; samt c) statsverket vad som återstår eller vad som sålunda kan anses vara betingat av sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus. III) att de av direktionen över Serafimerlasarettet i skrivelse till kommissionen av den 6 december 1926 föreslagna ombyggnadsarbetena å lasarettet med det snaraste måtte komma till utförande för en beräknad kostnad av 3 199 700 kr.; att lasarettet till förräntning och amortering av det häri ingående belopp, som beräknats för inredande å lasarettets kirurgiska klinik av ett antal enskilda sjukrum eller 138 700 kr., måtte tillerkännas rätt att uppbära tilllägg i sjukvårdsavgifterna å dessa rum med högst 3 kr. per dag för sängplats i enskilt rum och 2 kr. i halvenskilt r u m ; samt att lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet måtte få intecknas, utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa 250 000 kr., för ett sammanlagt belopp av 2 800 000 kr., eller, om tillstånd lämnades jämväl till inredande av nyss berörda enskilda sjukrum, 2 950 000 kr., i båda fallen med ränta. Kungl. Maj:ts I proposition till 1927 års riksdag (nr 223) föreslog Kungl. Maj:t, att proposition riksdagen måtte medgiva: till 1927 års

riksdag nr dels att det s. k. Norrbackaområdet, bestående av del av den Karl223. bergs kungsgård tillhöriga s. k. Solnaskogen ävensom kronolägenheterna Stenbrottet nr 1, Falkenärsbostället och Fogdevreten n r 1 i Solna socken och i areal innehållande omkring 559 000 kvm, finge med den huvudsakliga sträckning, som utmärkts å i ärendet företedd karta, upplåtas till förläggningsplats för uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för Karolinska institutet under förutsättning, att i fråga om samarbete mellan staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet av sjukhuset träffades överenskommelser, som kunde anses förenliga med statens intressen; dels ock att till bestridande av kostnaderna för ombyggnadsarbeten å nuvarande Serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med förslag, som avgivits av direktionen över lasarettet i skrivelse till sjukhuskommis-

19 sionen den 6 december 1926, finge upptagas ett lån å högst 3 200 000 kr., att amorteras under högst 30 år, mot säkerhet av inteckning i lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholms stad, ävensom att fastigheten finge för ändamålet intecknas, utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa 250 000 kr., för ett sammanlagt belopp av högst 2 950 000 kr., jämte ränta. Rörande skälen till de sålunda framlagda förslagen, vilka i allt väsentligt anslöto sig till de av sjukhuskommissionen gjorda framställningarna, torde en hänvisning till förenämnda proposition i detta sammanhang vara till fyllest. I skrivelse den 14 maj 1927 (nr 192) anmälde riksdagen sitt beslut i 1927 års riksanledning av sistberörda proposition. Riksdagen anförde därvid bland nr 192, annat följande: Av de områden, som ifrågasatts såsom förläggningsplats för det nya kliniska sjukhuset, lärer det s. k. Norrbackaområdet — såvitt den nu föreliggande utredningen giver vid handen — enligt riksdagens mening erbjuda de största fördelarna. Visserligen kunna jämväl mot detta område ur åtskilliga synpunkter erinringar göras, men å andra sidan har vad sjukhuskommissionen anfört till förmån för sitt förslag synts riksdagen vara så tungt vägande, att riksdagen icke tvekat lämna det av Kungl. Maj:t begärda medgivandet till områdets upplåtande för uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus. Härvid förutsätter emellertid riksdagen att, innan andra åtgärder vidtagas för områdets tagande i anspråk för det avsedda ändamålet än uppgörande av ritningar och kostnadsberäkningar, preliminära överenskommelser träffas i fråga om samarbete mellan staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet av det nya sjukhuset. Beträffande frågan om ombyggnadsarbeten å nuvarande Serafimerlasarettet anförde riksdagen i sin skrivelse vidare: Riksdagen har av den föreliggande utredningen övertygats om nödvändigheten av att vissa ändrings- och reparationsarbeten vid lasarettet komma till utförande och med hänsyn till att, enligt planen för det nya sjukhusets utbyggande, Serafimerlasarettet skulle fortbestå såsom sjukhus under en avsevärd vid framåt, har riksdagen ej heller något att erinra mot den omfattning, som givits åt ombyggnadsarbetena enligt Kungl. Maj:ts förslag. Beträffande frågan om anskaffande av medel till bestridande av kostnaderna för ombyggnaden har riksdagen jämväl härutinnan ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag. Under åberopande av vad sålunda anförts anmälde riksdagen, att riksdagen medgivit, dels att det s. k. Norrbackaområdet, bestående av del av den Karlbergs kungsgård tillhöriga s. k. Solnaskogen ävensom kronolägenheterna Stenbrottet nr 1, Falkenärsbostället och Fogdevreten n r 1 i Solna socken och i areal innehållande omkring 559 000 kvm, finge med den huvudsakliga sträckning, som utmärkts å i ärendet företedd karta, upplåtas till förläggningsplats

20 för uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för Karolinska institutet under förutsättning, att i fråga om samarbete mellan staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet av sjukhuset träffades överenskommelser, som kunde av Kungl. Maj:t och riksdagen godkännas; dels ock att till bestridande av kostnaderna för ombyggnadsarbeten å nuvarande Serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med förslag, som avgivits av direktionen över lasarettet i skrivelse till sjukhuskommissionen den 6 december 1926, finge upptagas ett lån å högst 3 200 000 kr., att amorteras under högst 30 år, mot säkerhet av inteckning i lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholms stad, ävensom att fastigheten finge för ändamålet intecknas, utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa 250 000 kr., för ett sammanlagt belopp av högst 2 950 000 kr., jämte ränta. Kungl. Maj.-ts Sedan riksdagen sålunda medgivit, att det s. k. Norrbackaområdet finge maj 1927. upplåtas till förläggningsplats för det ifrågasatta nya kliniska sjukhuset m. m., beslöt Kungl. Maj:t den 20 maj 1927 uppdraga åt 1926 års sjukhuskommission att uppgöra och för Kungl. Maj:t framlägga förslag till nämnda områdes disposition som förläggningsplats för sjukhuset och för nya lokaler för Karolinska institutet, ävensom till ritningar och kostnadsberäkningar för uppförande av erforderliga byggnader för nämnda ändamål. Vid detta uppdrags fullgörande skulle kommissionen särskilt taga under övervägande de av vissa myndigheter under ärendets tidigare behandling framställda erinringar. Tillika erhöll kommissionen i uppdrag att till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande och förslag i fråga om de åtgärder, som från statens sida betingades för Norrbackaområdets ianspråktagande för angivna ändamål. I sammanhang härmed uppdrog Kungl. Maj:t åt direktionen över Serafimerlasarettet att, efter samråd med sjukhuskommissionen, uppgöra förslag till överenskommelse med Stockholms stadsfullmäktige och Stockholms läns landsting rörande stadens respektive länets deltagande i de kostnader, som föranleddes av omförmälda byggnadsarbeten å Serafimerlasarettet, samt underställa detta förslag Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse. Kungl. Maj-.ts Med föranledande av sistberörda bemyndigande lät därefter direktionen ^december*2 ° v e r Serafimerlasarettet, efter samråd med sjukhuskommissionen, uppgöra 1927. förslag till överenskommelser dels med Stockholms stadsfullmäktige, dels ock med Stockholms läns landsting rörande stadens respektive länets deltagande i de kostnader, som föranleddes av de ifrågasatta byggnadsarbetena å lasarettet. Med skrivelse den 5 december 1927 underställde direktionen dessa förslag Kungl. Maj:ts prövning samt anförde därvid bland annat följande: Förslaget till avtal med landstinget vore uppgjort i form av överenskommelse om viss ändring i det gällande avtalet mellan direktionen och

21 landstinget angående vård å lasarettet av sjuka från Stockholms län och hade med ett tillägg rörande tiden för byggnadslånets amortering godkänts av landstinget. Förslaget till avtal med stadsfullmäktige innefattades i ett av direktionen efter förhandling med vederbörande borgarråd framlagt fullständigt förslag till avtal mellan direktionen och stadsfullmäktige angående vård å lasarettet av sjuka från staden att gälla från och med den 1 januari 1928. Detta förslag hade den 21 november 1927 oförändrat godkänts av stadsfullmäktige i Stockholm. Med överlämnande av de sålunda upprättade förslagen gjorde direktionen i sin skrivelse framställning dels om utförande av de utav sjukhuskommissionen föreslagna ombyggnadsarbetena vid lasarettet, dels ock om åtgärder för bestridande av kostnaderna för dessa arbeten. Genom beslut den 22 december 1927 godkände Kungl. Maj:t de upprättade förslagen till avtal mellan direktionen över Serafimerlasarettet och Stockholms läns landsting samt mellan direktionen och Stockholms stadsfullmäktige. I samband härmed bemyndigade Kungl. Maj:t direktionen att vidtaga åtgärder för utförandet å lasarettet av byggnadsarbeten i huvudsaklig överensstämmelse med det av direktionen den 6 december 1926 till sjukhuskommissionen avgivna förslaget för en kostnad, ej överstigande 3 200 000 kr., därav 138 700 kr. för anordnande av enskilda sjukrum å den kirurgiska kliniken och 3 061 300 kr. för övriga arbeten. Vidare medgav Kungl. Maj:t, dels att till bestridande av kostnaden för dessa arbeten direktionen finge upptaga lån, att amorteras under trettio år, å 3 200 000 kr. och som säkerhet för lånebeloppet med ränta lägga, jämte redan gällande inteckningar i lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholm å 250 000 kr., inteckningar å 2 950 000 kr., för vilket belopp med sex procent ränta samma fastighet finge ytterligare pantförskrivas, dels ock att till täckande av annuiteten å den del av lånet, som vore avsedd till anordnande av enskilda rum å kirurgiska kliniken, 138 700 kr., finge för vård å dessa rum uppbäras, utöver fastställd sjukvårdsavgift, högst 3 kr. per dag för sängplats i enskilt rum och 2 kr. i halvenskilt rum.

22 U t r e d n i n g och f ö r s l a g . A. Allmänna synpunkter. Såsom kommissionen redan förut haft tillfälle framhålla, är det för Karolinska institutet av synnerligen stor betydelse, att samtliga de institutioner, som äro erforderliga för fullföljandet av institutets verksamhet — medicinsk undervisning och forskning -- kunna sammanföras till en plats såsom ett organiskt helt. Under de tidigare utredningarna har också städse betonats, att detta önskemål framför alla andra borde tillgodoses, samt att i följd härav det tomtområde, som komme att avses för ett nytt kliniskt sjukhus, borde vara av sådan omfattning, att dit kunde förläggas alla för institutet erforderliga institutioner, såväl teoretiska som kliniska. Under de senaste åren har detta krav på att få allt samlat till en enda plats gjort sig alltmer gällande. Genom den kliniska undervisningens uppdelning å ett flertal sjukvårdsanstalter, belägna på olika ställen i Stockholm och långt skilda från varandra, hava nämligen de härmed förenade olägenheterna framträtt med ökad styrka. Med hänsyn härtill håller kommissionen, i likhet med 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga, före, att det stora målet vid lösandet av Karolinska institutets byggnadsfråga bör vara att till en enhet sammanföra institutets nu i stor utsträckning spridda institutioner och kliniker. Det tomtområde vid Norrbacka, som genom 1927 års riksdags beslut ställts till förfogande för ett nytt kliniskt sjukhus, är ock av den storlek, att Karolinska institutets samtliga institutioner och kliniker kunna dit förläggas. Därest, på sätt i det följande kommer att närmare beröras, ett sammanförande av det nuvarande Garnisonssjukhuset med det nya kliniska sjukhuset skulle befinnas lämpligt, möter ur utrymmessynpunkt icke heller hinder för en dylik anordning. Möjlighet finnes ock att framdeles verkställa betydande utvidgningar och nybyggnader, för den händelse det skulle visa sig, att, utöver de kliniker och institutioner, vilka under de närmaste 20—30 åren kunna beräknas komma att uppföras, nya för sjukvården och undervisningen erforderliga byggnader måste komma till stånd. E t t jämförelsevis betydande reservutrymme för vidtagande av framtida, utvidgningar står sålunda till förfogande, utan att härigenom någon inkräktning behöver ske å det för själva sjukhusanläggningen avsedda park- och skyddsområdet,

23 Då det gäller att uppgöra plan för ett så omfattande byggnadsföretag som det förevarande, kan man helt naturligt icke inskränka sig till att taga hänsyn allenast till Karolinska institutets nuvarande behov av byggnader. Ett nytt kliniskt sjukhus, förlagt till Norrbackaområdet, måste förutsättas komma att under sekler framåt kvarbliva därstädes. Med hänsyn härtill bör redan nu beaktas, att i en framtid betydande krav å nybyggnader för att tillgodose den medicinska forskningen och undervisningen kunna komma att framställas. Under sådana omständigheter är det givetvis av vikt, att man vid planläggningen av sjukhusets kliniker och teoretiska institutioner ständigt har i sikte möjligheten till framtida utveckling. Härvid måste särskilt uppmärksammas, att förläggningen av vissa kliniker, såvitt möjligt, bör ske så, att utvidgningar i anslutning till redan befintliga byggnader kunna ifrågakomma. Av synnerlig vikt för Karolinska institutet är, att det till förfogande ställda tomtområdet kan bilda ett slutet helt. / den mån så är möjligt, bör anläggningen utgöra en så att säga stad för sig utan intrång av ovidkommande intressen. Såväl ur sjukvårdens synpunkt som för den medicinska forskningen är det jämväl nödvändigt, att den störande inverkan, som genom gatubuller och av andra orsaker måste följa på grund av läget invid en storstad, i möjligaste mån minskas eller bortelimineras. Framdragande av kommunikationsleder inom sjukhusområdet för att tillgodose andra intressen än de, som direkt sammanhänga med att bereda möjlighet till förbindelse mellan de olika institutions- och klinikbyggnaderna, bör därför icke utan tvingande skäl medgivas. I följd härav måste redan från början noga övervägas icke blott, huru de inom sjukhusområdet erforderliga kommunikationslederna böra förläggas utan jämväl huru alla intill området angränsande gator skola framdragas för att kunna tjäna såsom tillfart till området och såsom infartsleder till staden från de norr och väster ut belägna förstäderna. Planläggningen av dessa gator och vägar måste alltså ske under iakttagande av, att området i en framtid skall komma att fullständigt tagas i anspråk för sitt bestämda ändamål.

Under hänvisning till att enligt sjukhuskommissionens förslag det nya undervisningssjukhuset i Stockholm borde bliva en rent statlig inrättning och anslutas till Karolinska institutet såsom dess kliniska undervisningsanstalt, hava professorerna Hedrén, Forssell och Key — vilka, såsom förut nämnts, varit tillkallade för att biträda kommissionen vid uppgörande av plan för sjukhuset — gjort framställning om, att denna sjukhusets karaktär måtte finna ett uttryck i det nya sjukhusets namn. Härom hava de vidare i en till kommissionen överlämnad skrivelse av den 31 oktober 1927 anfört följande: »Namnet 'Serafimerlasarettet' för det nya sjukhuset torde ej kunna komma i fråga, då det nu så benämnda sjukhuset tillsvidare skall existera såsom

24 en självständig inrättning för att därefter upphöra. Benämningen 'Centralsjukhuset', vilket namn användes för det av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga föreslagna kommunala sjukhuset, synes oss ej heller lämplig, emedan dels inom landet flera 'centralsjukhus' finnas och andra äro planlagda, dels det nya sjukhusets karaktär är mera att vara ett statligt undervisningssjukhus än en central sjukvårdsinrättning för hela landet. Benämningen 'Rikssjukhuset', vilket namn användes för grannländernas kliniska sjukhus, synes ej heller giva ett riktigt uttryck för det nya sjukhusets karaktär, då sjukhuset ej är ett 'rikssjukhus' i den mening som motsvarande sjukhus i grannländerna. Vi tillåta oss föreslå, att det nya sjukhuset erhåller namnet 'Karolinska sjukhuset' för att därmed markera sjukhusets ställning såsom Karolinska institutets kliniska undervisningsanstalt. Vi hava velat framlägga detta förslag redan nu, då vi anse det synnerligen både önskvärt och betydelsefullt, att i föreliggande offentliga handlingar ett lämpligt namn å sjukhuset redan från början kommer till användning och får växa in i det allmänna medvetandet.» Kommissionen har för sin del funnit det vara önskvärt, att det planerade nya sjukhuset erhåller ett namn, som markerar dess ställning i förhållande till Karolinska institutet. Det av de sakkunniga föreslagna namnet, »Karolinska sjukhuset», torde vara synnerligen lämpligt, och har kommissionen i följd härav biträtt förslaget om, att sjukhuset skall erhålla denna benämning. I det följande kommer kommissionen att begagna detta namn för det tilltänkta nya kliniska sjukhuset.

25 B. För Karolinska institutets verksamhet erforderliga institutioner. Såsom i det föregående omnämnts, böra enligt kommissionens uppfattning till Norrbackaområdet förläggas alla för Karolinska institutets verksamhet erforderliga institutioner. Dessa kunna uppdelas i två stora huvudgrupper, nämligen de teoretiska institutionerna och klinikerna (sjukhusbyggnaderna). De nu befintliga teoretiska institutioner, för vilka — såvitt nu kan bedömas — förr eller senare nybyggnader måste uppföras å Norrbackaområdet, utgöras av 1) en anatomisk institution; 2) en histologisk » ; 3) en fysiologisk » ; 4) en kemisk » ; 5) en farmakologisk » ; 6) en institution för patologisk anatomi; 7) en » » allmän patologi; 8) en rättsmedicinsk institution; samt 9) en hygienisk institution. Till den grupp av byggnader, som är avsedd att inrymma nu angivna institutioner, torde lämpligen kunna hänföras jämväl de byggnader, som skola innehålla högtidssal för Karolinska institutet, högskolans centralbibliotek ävensom institutets kameral-administrativa och ekonomiska förvaltning. För samtliga nu angivna byggnader måste — oavsett om de nu eller först senare komma till utförande — erforderligt tomtutrymme beräknas. Önskvärt är ock, att inom området beredes plats för en för Medicinska föreningen avsedd byggnad ävensom för en idrottsplats för de studerande (tennisbanor m. in.). De vid institutet för närvarande förefintliga klinikerna utgöras av följande: 1) två medicinska kliniker (båda för närvarande å Serafimerlasarettet); 2) två kirurgiska » (den ena för närvarande å Serafimerlasarettet, den andra å Maria sjukhus); 3) två pediatriska » (den ena för närvarande å Allmänna barnhuset och den andra å Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn); 4) en neurologisk klinik (för närvarande å Serafimerlasarettet); 5) ett röntgeninstitut (» » » » ); 6) en ögonklinik (» » » » );

26 7) en öron-, näs- och halsklinik (för närvarande å Sabbatsbergs sjukhus); 8) en ortopedisk klinik (för närvarande å Stockholms vanföreanstalt); 9) en hud- och könsklinik (för närvarande å S:t Görans sjukhus); 10) en psykiatrisk klinik (för närvarande å Konradsberg); samt 11) två kvinno- och förlossningskliniker (för närvarande å Allmänna barnbördshuset och å Sabbatsbergs sjukhus). Vid flertalet av dessa kliniker finnas särskilda polikliniklokaler. Med hänsyn till Karolinska sjukhusets uppgift att vara ett undervisningssjukhus måste givetvis särskilda lokaler för undervisningen anordnas. Dessa kunna icke förläggas i särskilda byggnader utan måste intimt förenas med de olika sjukavdelningarna. Även de för medicinsk forskning avsedda lokalerna måste sammanföras med och ingå såsom ett led i varje kliniks byggnadsstomme. I omedelbar närhet av eller i anslutning till de egentliga sjukhusbyggnaderna böra förläggas de för dem gemensamma inrättningarna, nämligen: isoleringsavdelning, tandpoliklinik, centrallaboratorier, badavdelning, gymnastikavdelning, apotek, experimentell avdelning, desinfektionsavdelning, kök och matsalar, tvättinrättning, begravningskapell, personalbostäder, förrådsoch verkstadslokaler samt ångpanneanläggning. Då det vid planläggningen av det kliniska sjukhusets omfattning i första hand var av vikt att erhålla kännedom om de krav, som enligt vederbörande ämneslärares uppfattning borde uppställas för att erhålla en tidsenlig och fullt tillfredsställande sjukhusanläggning av ifrågavarande art, infordrade kommissionen från Karolinska institutets lärarkollegium uppgifter rörande omfattningen av de olika slag utav lokaler (institutioner), som enligt kollegiets mening vore oundgängligen erforderliga för fullföljandet av Karolinska institutets såväl teoretiska som praktiska verksamhet. I den skrivelse, vari uppgifter i angivna hänseende begärdes, framhöll kommissionen, att det av ekonomiska skäl måste förutsättas, att byggandet av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för Karolinska institutet komme att ske i olika etapper. Med anledning härav anhöll kommissionen, att lärarkollegiet i sitt yttrande måtte angiva, i vilken ordning utbyggandet av de olika lokalerna (institutionerna) enligt kollegiets uppfattning borde äga rum. Kommissionen påpekade tillika, att därvid hänsyn även borde tagas till eventualiteten, att samtliga för undervisningen erforderliga kliniker icke kunde medtagas i en och samma byggnadsetapp. För att erhålla nödigt material för utarbetande av det yttrande, som av sjukhuskommissionen begärts, anhöll Karolinska institutets lärarkollegium genom kringsändande av för ändamålet uppgjorda frågeformulär hos institutets samtliga professorer om yttrande rörande respektive institutioner och övriga inrättningar, som vid besvarande av kommissionens skrivelse borde vinna beaktande. Därjämte upptogos även andra spörsmål, som ansetts kunna äga betydelse för den föreliggande nybyggnadsfrågan, i nämnda frågeformulär

27 för eventuellt besvarande. De från lärarkollegiets medlemmar inkomna uppgifterna överlämnades därefter jämte lärarkollegiets eget yttrande i ärendet till kommissionen. Tillika bifogades infordrade yttranden dels från institutets kamrerare angående lokaler för institutets ekonomiska förvaltning, dels ock från bibliotekarien angående lokaler för institutets bibliotek. I sitt den 20 december 1926 till kommissionen avgivna utlåtande gjorde Karolinska lärarkollegiet till en början bland annat följande allmänna uttalande: institutets anspråk.

Karolinska institutets ändamål är att vara en medicinsk högskola med undervisning och forskning såsom huvuduppgifter. Detta gäller även beträffande de kliniska institutionerna, vilkas sjukvårdande verksamhet måste betraktas såsom förutsättning för dessa institutioners högskoleuppgift. Det synes lärarkollegiet så mycket viktigare betona detta förhållande, som detsamma utgör grunden för den väsentliga olikhet i organisation och i andra hänseenden, som kännetecknar kliniska sjukvårdsinrättningar till skillnad från sjukvårdsanstalter, för vilka sjukvården är självändamål. Lärarkollegiets yttrande var uppdelat i två huvudavdelningar: omfattningen av olika lokaler (institutioner) och ordningen för de olika institutionernas utbyggande. I förstberörda hänseende anförde kollegiet följande: På nybyggnadsfrågans nuvarande förberedande stadium har det synts lärarkollegiet lämpligt, att endast framhålla de krav, som respektive institutionsföreståndare anse erforderliga, för att institutets olika institutioner skola kunna fullfölja den verksamhet, som tillkommer en var av dem. Lärarkollegiet har således ej ansett sig genom beslut kunna taga definitiv ståndpunkt till ärendets olika frågor. Ett dylikt förfarande från kollegiets sida torde vara så mycket lämpligare, som definitiva beslut, jämväl beträffande vissa principfrågor, måste i väsentlig mån bestämmas utav beskaffenheten av den tomt, som ställes till förfogande för institutets nybyggnader. Kollegiets yttrande är sålunda beträffande lokalomfattningen och därmed sammanhängande frågor väsentligen avfattat såsom en redogörelse för institutionsföreståndarnes uttalade mening, därvid lärarkollegiet sökt att giva uttryck för flertalets önskemål. Vidare anfördes i skrivelsen bland annat följande: För att utföra den av kommissionen begärda utredningen hava lärarkollegiets medlemmar i sina yttranden lämnat uppgifter ej blott beträffande de olika institutionernas behov av lokaler för undervisning och forskning och för de kliniska institutionernas sjukvård, utan även angående den å de olika institutionerna verksamma lärare- och läkarepersonalen samt övrig personal, liksom även beträffande det ungefärliga antalet studerande vid varje institution. För de kliniska institutionerna hava även uppgifter lämnats angående det för de olika institutionerna behövliga antalet vårdplatser. Genom nämnda personaluppgifter torde det bliva möjligt att fullständigare bedöma behovet av arbetslokaler av olika karaktär än genom ett blott angivande av ett visst antal lokaler. Genom dessa personaluppgifter blir det även möjligt att erhålla en bestämd utgångspunkt för bedömande av behovet av bostadslokaler inom institutets byggnadsområde. För samtliga institutioner, såväl teoretiska som kliniska, hava uppgifter

28 lämnats beträffande de behövliga arbetslokalernas särskilda ändamål och ungefärliga omfattning. Å de teoretiska institutionerna användas samtliga lokaler direkt eller indirekt i undervisningens och forskningens tjänst. Vid de kliniska institutionerna hava lokalerna en mångfald uppgifter, som falla inom de båda stora grupperna: undervisning-forskning och sjukvård. För att giva en överblick över byggnadsbehovet för dessa båda olika uppgifter var för sig hava, där så varit möjligt, i klinikföreståndarnes yttranden lokalbehovet för dessa båda huvudändamål upptagits i olika grupper. Ett strängt särskiljande av desamma är emellertid på många områden icke möjligt, då ju sjukvårdslokalerna även stå i undervisningens tjänst och å andra sidan de för forskning och undervisning använda lokalerna även i viss utsträckning användas i sjukvårdens tjänst. I stort sett torde emellertid de i yttrandena lämnade uppgifterna giva en föreställning om, i vad mån klinikernas lokalbehov är betingat av undervisningsändamål. De nämnda yttrandena lämna även en framställning över det särskilda byggnadssätt, som på grund av de olika klinikernas speciella arbetsförhållanden anses önskvärt, vilket i flera hänseenden är betydelsefullt att känna vid bedömandet av byggnadernas planläggning. Beträffande byggnadssättet företräda nästan samtliga lärarkollegiets medlemmar den meningen, att ett hopförande av enskilda institutioner i stora byggnader icke är önskvärt, utan att ett byggnadssätt med särskilda byggnader för varje institution bör, i den utsträckning så är möjligt, komma till användning. De teoretiska institutionernas föreståndare äro i huvudsak eniga om att de enskilda institutionerna uppföras såsom friliggande byggnader, om ock vissa i närmare anslutning till varandra. Detsamma gäller beträffande flera kliniska institutioner. Dock anses ett sammanförande i markplanet i fråga om en del kliniska institutioner vara önskvärt samt beträffande en del andra, ehuru ej önskvärt, likväl ej förenat med större olägenheter. Härvid betonas dock, att sammanbyggandet huvudsakligen bör gälla sammanförande i markplanet och att ett sammanbyggande i höjd bör tillämpas med stor försiktighet, så att framtida utveckling av enskilda avdelningar icke må försvåras eller förhindras. Enighet råder därutinnan, att de teoretiska och kliniska institutionerna, ehuru de förläggas till skilda byggnadsgrupper, dock böra befinna sig i sådant läge till varandra, att ett bekvämt samarbete dem emellan kan äga rum samt desamma såsom helhet framträda såsom samhörande delar av en medicinsk högskola. De kliniska institutionernas föreståndare hava i sina yttranden till diskussion upptagit även frågan om klinik föreståndarnas enskilda verksamhet vid sjukhuset. Samtliga föreståndare äro ense om, att det för undervisning och sjukvård är av väsentlig betydelse, att å respektive kliniker finnes ett lämpligt antal enskilda och halvenskilda rum, ävensom därom, att lokaler för enskild mottagning böra beredas inom de kliniska institutionerna för respektive klinikföreståndare. De av lärarkollegiets medlemmar avgivna yttrandena hava även omfattat lokalbehovet för vissa, för flera institutioner eller för hela högskolan gemensamma inrättningar och institutioner. Lokalerna för Karolinska institutets administrativa och ekonomiska förvaltning böra enligt flertalets mening, som därom yttrat sig, sammanföras i en gemensam byggnad av den karaktär, som erfordras för att densamma skall kunna utåt representera institutets egenskap av högskola. I denna byggnad bör förläggas en större festivitetssal lör promotioner och andra liknande ändamål. Enstämmigt anses ett centralbibliotek vara nödvändigt. Detsamma bör, vare sig det förlägges i admi-

29 nistrationsbyggnaden eller såsom en fristående byggnad, erhålla ett sådant läge, att det är lätt tillgängligt för såväl de teoretiska som de kliniska institutionerna. Nödvändigheten av ett centralbibliotek får dock icke inskränka på kravet av ett fackbibliotek å varje enskild institution, liksom dylika fackbibliotek icke göra ett gemensamt centralbibliotek överflödigt. De förra avse väsentligen att tillfredsställa det dagliga behovet av vetenskaplig litteratur, det senare åter tillgodoser företrädesvis litteraturbehovet vid mera omfattande vetenskapliga studier. Lärarkollegiet anser det vara i hög grad önskvärt, att å Karolinska institutets blivande tomtområde byggnadsplats reserveras för Medicinska föreningen. Samtliga medlemmar av lärarkollegiet, som yttrat sig angående en djuravelsdepå för friska djur, framhålla önskvärdheten av en dylik inrättning. För de teoretiska institutionerna framhålles önskvärdheten av egna avdelningar för djurexperimentella arbeten. För de olika klinikerna äro laboratorier för försök med mindre djur behövliga. För beräkning av bostadslokaler har för varje institution företagits en utredning angående den personal, som genom sin verksamhet måste vara bofast inom det för institutets samtliga institutioner och inrättningar upplåtna området, såsom underläkare och amanuenser, vaktmästare och biträden vid laboratorier och undervisningslokaler, sjukvårdspersonal samt för de teoretiska och praktiska institutionernas drift behövlig ekonomipersonal. För beräkning av bostadslokaler har det varit nödvändigt att dels så noga som möjligt fastställa institutets behov av personal i olika tjänsteställning, dels avgöra vilka befattningshavare, som på grund av sitt arbete äro i behov av bostäder inom institutets område. Det har vidare varit nödvändigt att avgöra, vilka av dessa senare, som böra beredas rum inom själva institutionsbyggnaderna, och vilka som kunna förläggas till särskilda bostadshus, samt att söka bedöma rumsbehovet för de olika kategorierna av befattningshavare. Till grund för utredningen av dessa frågor hava legat institutionsföreståndarnas yttranden, varjämte, särskilt beträffande bostäder för klinikernas ekonomi- och sjukvårdspersonal, begagnats den utredning, som föreligger i 1925 års byggnadsförslag. Beräkningen av institutionernas personal och dennas bostadsbehov kan givetvis i vissa hänseenden endast bliva approximativ. Bostadsbehovet för personalen vid de teoretiska institutionerna bör enligt samstämmigt uttalande av dessas föreståndare utgöra rum för amanuenser, vaktmästare och städerskor, för vilka samtliga befattningshavare så gott som enstämmigt bostad önskas inom institutionsbyggnaden. För amanuenser beräknas dubblett, för vaktmästare två rum och kök och för städerska enkelrum med kokvrå. Angående de grunder, enligt vilka bostäder beräknats för vid de kliniska institutionerna anställd personal i olika befattningsställning och bostadslokalernas förläggning till institutionerna eller till särskilda bostadshus, hänvisas till särskild utredning. I fråga om beredande av bostäder åt ordinarie lärare och särskilt åt institutets professorer hava meningarna varit delade. Flertalet, som yttrat sig om denna angelägenhet, hava betonat nödvändigheten av särskild utredning rörande denna fråga, även där önskvärdheten av dylika bostäder framhållits. Genom den utredning, som sålunda lämnats, torde omfattningen av institutets lokalbehov erhålla den belysning, som under nuvarande omständigheter är möjlig. Då lärarkollegiet emellertid fattat det såsom sin uppgift

30 att till kommissionen avgiva yttrande beträffande omfattningen av för institutet behövliga lokaler även för det särskilda ändamålet att giva en ledning vid bedömandet av byggnadstomt för institutet och institutionsbyggnadernas planläggning därå, har lärarkollegiet på sådant sätt bearbetat det material, som föreligger i de av institutionsföreståndarna lämnade yttrandena, att icke blott varje institutions speciella krav beträffande lokalernas omfattning och byggnadssätt framträda, utan att det även blir möjligt att erhålla en ungefärlig uppfattning såväl av varje institutions byggnadsyta (bebyggda markytan) för nu planlagda lokaler samt reservområde för i framtiden behövlig utvidgning av desamma, som beträffande behövlig byggnadsfri markyta. P å så sätt kan även det totala markbehovet tillnärmelsevis bedömas. För att erhålla en grund för bedömandet av dessa frågor hava respektive institutionsföreståndare i sina yttranden uttalat sig även över den våningshöjd, till vilken en vars institution anses böra uppföras, liksom även beträffande i vad mån det kan anses lämpligt att i gemensamma byggnader sammanföra olika institutioner. En nödvändig förutsättning för bedömandet av behövlig markyta är att för var institution erhålla en så fullständig uppgift som möjligt beträffande dess lokalbehov. Vid bedömandet av de kliniska institutionernas byggnadsbehov har lärarkollegiet låtit sammanställa de i nuvarande yttranden lämnade uppgifterna med de i 1925 års byggnadsförslag upptagna lokalbeskrivningarna och därjämte sökt att för varje klinisk institution erhålla en så fullständig uppfattning om behövliga lokaler, som det på grund av föreliggande material är möjligt. I fråga om beräkning av korridorer, trappor, hissar m. m. ävensom av inre och yttre murar har dels 1925 års byggnadsförslag tjänat såsom underlag, dels tillsetts, att sammanlagda ytan av nämnda byggnadsdelar motsvarar cirka 45 % för de kliniska och cirka 40 % för de teoretiska institutionerna, varvid ytfördelningen på korridorer, trappor m. m. kan beräknas till cirka 25 % resp. 20 % samt inre och yttre m u r a r till cirka 20 %. Givetvis äro de erhållna värdena approximativa. Emellertid lämnar den gjorda beräkningen en viss föreställning om det ungefärliga lokalbehovet och golvytornas fördelning efter lokalernas olika ändamål samt om den totala ytan för varje institution. För den ortopediska kliniken har någon beräkning över lokalomfattningen icke kunnat ske, enär lokalbehovet för denna klinik är beroende utav flera handa organisationsfrågor, vilka ännu ligga outredda. Den ortopediska institutionen bör emellertid utgöra en självständig inrättning för sig, omfattande klinik och poliklinik, den senare förlagd i anslutning till kliniken, och sålunda icke till en gemensam central poliklinisk byggnad, därest en dylik skulle komma till stånd. För den ortopediska institutionen bör i byggnadsplanen erforderligt område reserveras. Ekonomilokaler, kök, matsalar, tvättlokaler, gemensamt bad och gymnastiklokaler hava beräknats i enlighet med 1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag alternativ I I . I särskild bilaga har kollegiet låtit sammanföra de beräkningar av lokalomfattning, som för varje institution på ovannämnda sätt utförts. För varje institution har en sammanfattning verkställts beträffande de för densamma beräknade lokalerna. Därvid har för de kliniska institutionerna deras lokaler sammanförts i olika huvudkategorier, nämligen lokaler tillhörande kliniken, inom vilken vårdavdelningar och lokaler för undersökning och behandling blivit särskilda, lokaler tillhörande polikliniken, lokaler

31 för undervisning och forskning samt bostadslokaler inom kliniken. Beräkning av lokalernas ungefärliga kubikinnehåll har även ägt rum, varvid rumshöjden i de kliniska institutionerna i allmänhet beräknats till 4 m. från golv till golv, i de teoretiska institutionerna i allmänhet till något mindre mått. Med ledning av de på ovannämnda sätt vunna ytmåtten för de olika institutionernas lokaler och med stöd av de lämnade uppgifterna om dessas fördelning i olika våningar har den bebyggda markytan för samtliga nybyggnader approximativt beräknats. Med stöd av yttranden från flertalet institutionsföreståndare har ett reservområde för framtida utvecklingsbehov beräknats till cirka 50 % av bebyggd och byggnadsfri markyta för varje institution. I fråga om det byggnadsfria området, som för all framtid bör bevaras fritt, kunna på byggnadsfrågans nuvarande ståndpunkt några mera bestämda mått icke lämnas. Men synes det som om ett fritt område av växlande mellan fem och nio gånger det bebyggda områdets storlek lämpligen bör beräknas för att lämna tillräckligt ljus och tillräckligt ostörd omgivning åt institutionerna. I den mån det varit möjligt har därvid hänsyn tagits till det olika behovet för de teoretiska institutionerna och de kliniska med särskilt avseende fästat vid de senares karaktär av sjukvårdsanstalter och till deras merendels i större antal våningar uppförda byggnader. Vid beräkning av reservområde och byggnadsfri yta har lärarkollegiet haft den synpunkten för ögonen, att institutet på det område, som nu upplåtes, skall kunna under mycket lång tid framåt fullfölja sin verksamhet. De på ovan nämnda sätt erhållna approximativa värdena över total golvyta, kubikinnehåll, bebyggd markyta, fri markyta, reservområde och total markyta för samtliga Karolinska institutets institutioner hava sammanförts i översiktstabeller, vilka sålunda giva en föreställning om byggnads- och markbehov för hela institutets lokaler och institutioner. Vid fastställandet av omfattningen av de lokaier, som för institutet måste anses vara nödvändiga, göra sig tvenne huvudsynpunkter gällande. Å ena sidan böra byggnadskraven begränsas till det för varje ändamål oundgängligen erforderliga; å andra sidan är det lärarkollegiets plikt att tillse, att institutets lokaler vid en nybyggnad erhålla en sådan omfattning, att det blir möjligt för institutet att fylla sin uppgift i undervisningens och forskningens tjänst på ett sätt, som motsvarar läkarutbildningens behov. Lärarkollegiet har därför vid beräkningen av lokalomfattningen icke kunnat begränsa sig till de lokaler, som för närvarande finnas vid institutets institutioner, enär dessa merendels icke motsvara vare sig undervisningens eller forskningens behov. Just de nuvarande lokalernas otillräcklighet i nämnda hänseenden utgör en av de viktigaste orsaker till högskolans behov av nybyggnad. För att meddela en undervisning, som håller läkarkonsten inom landet på en ståndpunkt, motsvarande de medicinska vetenskapernas utveckling, och för att bereda landets egna vetenskapsmän tillfälle att själva bidraga till dessa vetenskapers utveckling är det nödvändigt, att institutets samtliga institutioner, såväl kliniska som teoretiska, äro utrustade med lokaler icke blott för undervisning utan även för vetenskaplig forskning. Rörande de av lärarkollegiet utarbetade översiktstabellerna får kommissionen hänvisa till de tabeller över Karolinska institutets teoretiska institutioner samt institutets kliniska institutioner, vilka såsom bilagor fogats till institutets skrivelse till kommissionen.

32 Vidkommande frågan om ordningen för de olika institutionernas utbyggande anförde lärarkollegiet i sitt utlåtande följande: Lärarkollegiet, som är enigt däruti, att samtliga Karolinska institutets institutioner böra beredas plats i en nybyggnadsplan för institutet, inser tillfullo, att statsfinansiella förhållanden nödvändiggöra, att institutets nybyggnadsfråga löses genom ett successivt uppförande av erforderliga institutioner och inrättningar. Kollegiet finner det emellertid synnerligen önskvärt, att utbyggandet av respektive institutioner måtte ske icke i etapper med från all byggnadsverksamhet fria mellanrum, utan i kontinuerligt fortskridande på varandra omedelbart följande byggnadsperioder. Lärarkollegiet är enigt däruti, att vid de kliniska institutionernas nybyggande i fortlöpande byggnadsperioder lokaler böra uppföras i första hand för en medicinsk klinik, en kirurgisk klinik, den radiologiska institutionen och en patologisk institution samt för de specialkliniker, vilka äro oundgängligen nödvändiga såväl för undervisningen som med hänsyn till sjukhusets krav på specialkliniker eller betingas av sjukvårdsbehov eller erbjuda undervisningen och forskningen särskilt ogynnsamma förhållanden. Därefter böra övriga kliniker uppföras i den mån det ske kan. Angående i nämnda hänseende föreliggande önskemål hänvisades till de a v vederbörande institutionsföreståndare avgivna yttrandena. Lärarkollegiet framhöll slutligen det viktiga önskemålet, att uppförandet av institutets kliniska institutioner skedde enligt en sådan plan, att icke under någon längre tidsperiod undervisningen i de båda kliniska huvudämnena, medicin och kirurgi, skulle behöva meddelas på sjukhus, som saknade för undervisningen och sjukvården nödvändiga specialkliniker.

33 C. Konung Gustaf V:s Jubileumsklinik. Vid upprättande av plan för Karolinska sjukhuset har sjukhuskommissionen utgått från den förutsättningen, att en radioterapeutisk klinik under alla omständigheter bör anordnas vid sjukhuset. Det för undervisningens bedrivande erforderliga antalet allmänna vårdplatser å dylik klinik har angivits till minst 50. Från styrelsen för Cancerföreningen i Stockholm har framlagts förslag om, att den radioterapeutiska kliniken skall sammanföras med Cancerföreningens nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka, Radiumhemmet. Härigenom skulle kliniken kunna givas en större omfattning än ursprungligen avsetts. Vidare skulle till kliniken kunna anslutas ett forskningsinstitut för studium av kräftsjukdomar och deras behandling. Medel för klinikens utvidgning och forskningsinstitutets uppförande skulle på vissa villkor ställas till förfogande av Cancerföreningen och Konung Gustaf V:s Jubileumsfond för kräftsjukdomarnas bekämpande. Till närmare utveckling av det sålunda framlagda förslaget har styrelsen för Cancerföreningen i skrivelse till sjukhuskommissionen av den 18 september 1928 anfört bland annat följande: Styrelsen för Cancerföreningen i Stockholm får härmed hemställa, att sjukhuskommissionen vid planläggning av det föreslagna Karolinska sjukhuset å Norrbackaområdet ville taga under övervägande möjligheten av ett samarbete mellan Cancerföreningen och Konung Gustaf V:s Jubileumsfond, å ena sidan, och Karolinska sjukhuset, å andra sidan, vid uppförandet av sjukhusets radioterapeutiska klinik. Cancerföreningens sjukhus Radiumhemmet har till uppgift radioterapeutisk sjukvård vid svulstsjukdomar och mottager till vård patienter från hela landet. Hemmet, som nu omfattar en klinik om 34 sängar och en poliklinik med c:a 5,000 patienter årligen, är inrymt i av Stockholms stad till år 1936 förhyrda lokaler, vilka endast för en kortare tid därutöver kunna få disponeras. Lokalerna äro mycket för små och kunna icke, även med planerade tillbyggnader, mer än högst några år motsvara den alltjämt stigande tillströmningen av patienter. Radiumhemmet måste av dessa anledningar planera en nybyggnad. Dessutom känner hemmet starkt behovet av ett nära samarbete med ett större sjukhus, försett med specialavdelningar. Cancerföreningen förfogar emellertid icke ensam över tillräckliga resurser för att kunna föreslå en nybyggnad på Karolinska sjukhusets tomt i samband med den av sjukhuset planerade radioterapeutiska kliniken. Efter stiftandet av Konung Gustaf V:s Jubileumsfond, vars ändamål sammanfaller med Cancerföreningens och Radiumhemmets uppgifter, ansåg sig styrelsen för Cancerföreningen därför böra göra en förfrågan under hand hos den kommitté, som har i uppdrag att utföra utredning beträffande 3

—

7 420.

34 Jubileumsfondens användning, angående möjlighet att erhålla understöd av Jubileumsfonden till upprättandet av en klinik för radioterapi, eventuellt i samband med det planerade Karolinska sjukhuset. Sedan styrelsen för Cancerföreningen för Jubileumsfondens kommitterade framlagt planer för en sådan klinik i samarbete med Karolinska sjukhuset, har styrelsen erhållit denna kommittés medgivande att företaga en förberedande utredning och framställa förslag till en radioterapeutisk klinik för 100, eventuellt 150 sängar, jämte ett med denna klinik förenat institut för forskning över kräftsjukdomarna. Därefter har styrelsen vänt sig till sjukhuskommissionen med hemställan, att kommissionen ville bidraga till utredning och förslag angående upprättande på Norrbackaområdet av en radioterapeutisk klinik under samarbete mellan Karolinska sjukhuset och Cancerföreningen, understödd av Jubileumsfonden. Sedan sjukhuskommissionen givit sitt bifall till den föreslagna utredningen, hava professorerna G. Forssell och E. Key med bistånd av doktorerna E. Berven, James Heyman, Olle Reutervall och Rolf Sievert utarbetat planer för samtliga de föreslagna byggnaderna och däröver lämnat beskrivning. På grund av dessa byggnadsplaner har arkitekten C. Westman enligt kommissionens uppdrag utfört förslagsritningar till ett byggnadskomplex med nämnda omfattning, beläget å Norrbackaområdet omedelbart öster om byggnaderna för de kirurgiska och gynekologisk-obstetriska klinikerna i kulvertförbindelse med sjukhuset, samt utfört kostnadsberäkningar. Nämnda byggnadskomplex skulle omfatta: dels en sjukhusbyggnad; dels ett till sjukhusbyggnaden hörande emanationslaboratorium; dels en personalbyggnad; dels, i nära förbindelse med sjukhuset, en byggnad för ett forskningsinstitut för studium av kräftsjukdomarna och deras behandling. Sjukhusbyggnaden skulle inrymma dels Karolinska sjukhusets för dess radioterapeutiska avdelning planerade 50 allmänna vårdplatser och 6 av de planerade enskilda vårdplatser å en dylik avdelning med tillhörande lokaler, dels ytterligare 50 allmänna och 7 enskilda vårdplatser, avsedda att upptaga det nuvarande Radiumhemmets klientel. Sjukhusbyggnaden skulle uppföras på sådant sätt, att densamma med lätthet kunde utvidgas med ytterligare 50 allmänna vårdplatser. Inom sjukhusbyggnaden skulle vidare inrymmas polikliniklokaler; lokaler för radium- och röntgenbehandling av såväl den radioterapeutiska klinikens patienter som av de patienter å Karolinska sjukhusets övriga kliniker och polikliniker, som böra erhålla sådan behandling utan att därför behöva intagas å radioterapeutiska kliniken; en mindre avdelning för ljusbehandling av radioterapeutiska klinikens patienter; en mindre operationsavdelning samt lokaler för expedition, arkiv, bibliotek, administration och undervisning, motsvarande behovet såväl för Karolinska sjukhusets planerade radioterapeutiska avdelning som för Cancerföreningens vårdanstalt för kräftsjuka, Radiumhemmet. Hela sjukhusavdelningen skulle ställas till förfogande för Karolinska institutets undervisning såsom dess radioterapeutiska klinik. Det i samband med sjukvårdsanstalten planerade forskningsinstitutet för studium av kräftsjukdomarna och deras behandling skulle övertaga verksamheten vid Radiumhemmets nuvarande avdelningar för radiofysik och svulstpatologi samt uppföras och underhållas av Cancerföreningen med Jubileumsfondens stöd.

35 E t t förläggande av Radiumhemmets verksamhet till det Karoliska sjukhuset skulle för detta sjukhus medföra betydelsefulla fördelar. Därigenom skulle Karolinska sjukhuset erhålla, såsom stomme för en nyinrättad radioterapeutisk klinik, organisation och personal från ett väl organiserat specialsjukhus för radioterapi med långvarig erfarenhet, ett sjukhus, som faktiskt hittills utgjort en central utbildningsanstalt i radioterapi för hela landets radioterapeuter. För vården av kräftsjuka vid sjukhuset är det även oundgängligen nödvändigt att hava tillgång ej blott till röntgenbehandling utan även till radiumterapi. Därigenom att Radiumhemmets förråd av radium ställes till förfogande för behandling av sjukhusets patienter vid dess radioterapeutiska klinik, erhåller detsamma alltså ett både värdefullt och nödvändigt bidrag till sjukhusets medicinska utrustning. Det forskningsinstitut, som Cancerföreningen och Jubileumsfonden i händelse av samarbete med Karolinska sjukhuset skulle ställa till förfogande, skulle även i hög grad befrämja Karolinska sjukhusets uppgift. Genom att giva bifall till den radioterapeutiska klinikens utförande enligt det framlagda förslaget skulle sjukhuset för en kostnad av cirka 1 l /, miljon kr. till sitt förfogande erhålla en institution till ett värde av cirka tre gånger detta belopp. För den radioterapeutiska klinikens uppgift torde det även vara av icke oväsentlig betydelse att äga den förbindelse med allmänheten och med för cancervården särskilt intresserade läkare och vetenskapsmän, som Jubileumsfonden och Cancerföreningen erbjuda. En förbindelse med dessa institutioner innebär också vida större möjligheter till erhållande av stöd genom enskild offervillighet för klinikens uppgift att bekämpa kräftsjukdomarna än en rent statlig eller kommunal institution kan förvänta. De friare former, som en enskild förening erbjuder, gör det även möjligt att snabbare och lättare erhålla medel till forskning inom nya områden. I anslutning till vad ovan anförts får styrelsen för Cancerföreningen i Stockholm härmed göra framställning att sjukhuskommissionen vid uppgörande av plan för byggnad för radioterapeutisk klinik vid Karolinska sjukhuset ville framställa förslag därom, att denna klinik utvidgas till att, utöver planerade 50 allmänna och 6 enskilda vårdplatser för Karolinska sjukhusets behov, omfatta ytterligare 50 allmänna och 7 enskilda vårdplatser för att där upptaga jämväl verksamheten vid Cancerföreningens nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka, Radiumhemmet; att dessa platser disponeras för behandling av kräftsjuka från hela riket; att sjukhusbyggnad med poliklinik, behandlings-, arkiv- och expeditionslokaler m. m. jämte tillhörande emanationslaboratorium uppföres i huvudsaklig överensstämmelse med de av arkitekten Westman enligt kommissionens uppdrag uppgjorda ritningarna för en klinik av ovannämnda omfattning; att tomtplats utan avgift upplåtes för en radioterapeutisk klinik av ovannämnda omfattning samt för ett forskningsinstitut för studium av kräftsjukdomarna och deras behandling, jämte behövligt reservområde. Under förutsättning att dessa förslag vinna riksdagens bifall och under förutsättning att kostnaden för sjukvården vid den radioterapeutiska kliniken bestrides enligt samma grunder som för övriga kliniker vid Karolinska sjukhuset, är Cancerföreningen villig biträda till byggnads- och utrustningskostnaderna för radioterapeutiska klinikens sjukhusbyggnad, för det å

36 ritningarna angivna emanationslaboratoriet och för personalhuset med en summa av tillsammans högst en miljon kr. Och hava vi anledning antaga, att Jubileumsfonden skall komma att deltaga likaledes med högst en miljon kr. för samma ändamål. Vi äro under nämnda villkor även villiga att till radioterapeutiska klinikens förfogande ställa de radiumpreparat, över vilka vi vid klinikens upprättande förfoga, för närvarande representerande ett värde av minst 400,000 kr. Under nämnda förutsättningar och under villkor, att vi erhålla nödigt inflytande jämväl på denna inrättnings verksamhet, äro vi villiga att bekosta uppförande och utrustning av ovannämnda forskningsinstitut för studium av kräftsjukdomarna och deras behandling i omedelbar anslutning till den radioterapeutiska kliniken samt att stödja det vetenskapliga arbetet å sagda forskningsinstitut. För denna uppgift hava vi anledning att hoppas på Jubileumsfondens bistånd. Vi få slutligen föreslå, att hela den institution, som bildas av den radioterapeutiska sjukvårdsanstalten samt det därmed förbundna forskningsinstitutet, benämnes »Konung Gustaf V:s Jubileumsklinik», till åminnelse av Hans Majestät Konungens Jubileumsgåva till kräftsjukdomarnas bekämpande och det vetenskapliga studiet av dessa sjukdomar, samt att Jubileumsklinikens sjukvårdsavdelning benämnes »Radiumhemmet» för att bevara namnet å denna för utvecklingen av radioterapien vid kräfta betydelsefulla anstalt. Cancerföreningens förslag att med bidrag från såväl egna fonder som eventuellt Konung Gustaf V:s Jubileumsfond ställa medel till förfogande dels för att utvidga den radioterapeutiska kliniken, dels ock för att uppföra ett forskningsinstitut för studium av kräftsjukdomarna och deras behandling måste givetvis för Karolinska institutets undervisningsverksamhet vara av den största betydelse. Med hänsyn härtill och då statsverkets kostnader för den radioterapeutiska klinikens anordnande genom det föreslagna samarbetet komma att nedbringas, finner kommissionen sig böra tillstyrka det av Cancerföreningen framlagda förslaget. Den radioterapeutiska kliniken bör i följd härav omfatta 4 allmänna vårdavdelningar, envar om 25 platser, samt en enskild vårdavdelning om 13 platser. Av de allmänna avdelningarna böra två omfatta den för Karolinska sjukhuset beräknade radioterapeutiska kliniken, samt de två övriga utgöra en utvidgning av denna klinik, avsedd att upptaga verksamheten vid Cancerföreningens nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka, Radiumhemmet. Av de enskilda vårdplatserna böra 6 anses tillhöra Karolinska sjukhuset och återstående 7 Cancerföreningen. Förutsättningen för att den radioterapeutiska kliniken uppföres i den här föreslagna omfattningen skall vara, att kostnaderna för uppförandet av sjukhusbyggnaden med därtill hörande emanationslaboratorium — i huvudsaklig överensstämmelse med de i ovan intagna skrivelse angivna villkor — bestridas till ena hälften av staten samt till andra hälften av Cancerföreningen och Konung Gustaf V:s Jubileumsfond gemensamt, ävensom att det planerade forskningsinstitutet för studium av kräftsjukdomarna och deras behandling helt och hållet bekostas av Cancerföreningen och av Jubileumsfonden. Den i byggnadsförslaget för Jubileumskliniken upptagna

37 särskilda personalbyggnaden, som är avsedd att inrymma, dels halva den personal inom sjukhusbyggnaden, som ej har bostäder därstädes, dels personal för forskningsinstitutet, uppföres på bekostnad av Cancerföreningen med understöd av Jubileumsfonden. För övrig sjukvårdspersonal inom sjukhusbyggnaden äro bostäder beredda inom Karolinska sjukhusets sköterskebyggnad, som bekostas av staten. Mot Cancerföreningens förslag, att den radioterapeutiska klinikens lokaler samt forskningsinstitutet skola sammanföras till ett byggnadskomplex samt benämnas Konung Gustaf V:s Jubileumsklinik, har kommissionen intet att erinra. Kommissionen ansluter sig jämväl till det framställda förslaget, att klinikens sjukvårdsavdelningar skola erhålla ett gemensamt namn, Radiumhemmet. Å Norrbackaområdet bör erforderlig mark upplåtas för dessa anläggningar. Så länge det för institutionerna erforderliga markutrymmet användes för det avsedda ändamålet, bör marken stå till disposition. Staten bör dock behålla äganderätten till hela det för Karolinska sjukhuset och Karolinska institutets teoretiska institutioner reserverade området å Norrbacka. Enligt det av kommissionen upprättade byggnadsförslaget (jämför den betänkandet bifogade situationsplanen, Plansch 1) kommer den radioterapeutiska kliniken (Konung Gustaf V:s Jubileumsklinik) att förläggas på den östra delen av Norrbackaområdet, strax söder om pediatriska kliniken. Forskningsinstitutet, vilket består av en särskild byggnad, skall ställas i omedelbar förbindelse med förstnämnda klinik. Emanationslaboratoriet och det för klinikens personal avsedda bostadshuset placeras nordost om klinikbyggnaden och forskningsinstitutet. Vad Jubileumsklinikens organisation och förhållande till Karolinska sjukhuset ävensom forskningsinstitutets verksamhet beträffar, finner kommissionen sig icke hava anledning därom göra något uttalande, enär dessa frågor äro föremål för särskild utredning genom en av Hans Majestät Konungen tillsatt kommitté.

38 D. Byggnadsplats för vanföreanstalt. I skrivelse den 16 juli 1927 hemställde föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm hos Kungl. Maj:t om beviljande av ett anslag å 1 046 850 kronor — att fördelas med 600 000 kronor å budgetåret 1928—1929 och med återstoden å budgetåret 1929—1930 — för utförande av en genomgripande om- och tillbyggnad av föreningens i Stockholm belägna anstalt för sjukvård och undervisning åt vanföra. Framställningen motiverades i huvudsak med att vanföreanstalten i sitt nuvarande skick — särskilt vad beträffade de kliniska och polikliniska avdelningarna, till vilka bland annat den för medicine kandidater, som studera vid Karolinska institutet, numera obligatoriska undervisningen i ortopedi vore förlagd — icke tillnärmelsevis fyllde de anspråk, som ur sjukvårdens och undervisningens synpunkt måste ställas på en tidsenlig dylik anstalt. Enligt det av föreningen framlagda förslaget skulle om- och tillbyggnadsarbetena i fråga erhålla den omfattning och vara av den beskaffenhet, att det kunde förväntas, att anstalten skulle kunna kvarbliva å sin nuvarande plats under en relativt avsevärd tid framåt. Härmed skulle emellertid icke uppgivas en av föreningen tidigare framlagd plan om anordnande av en ny vanföreanstalt i anslutning till ett blivande, för Karolinska institutet avsett större undervisningssjukhus. Tvärtom hemställde föreningen om uppdrag åt 1926 års sjukhuskommission att vid fullgörande av det kommissionen anförtrodda uppdraget att uppgöra förslag till ett för nyssnämnda institut planerat undervisningssjukhus å det av 1927 års riksdag för ändamålet anvisade Norrbackaområdet reservera nödigt tomtområde för ifrågavarande vanföreanstalt i omedelbar närhet av å ena sidan Eugeniahemmet och å den andra det nya sjukhusets blivande ortopediska klinik. Sjukhuskommissionen, som i november 1927 erhöll tillfälle avgiva utlåtande över ifrågavarande framställning, förklarade sig icke hava något att erinra mot föreningens hemställan om uppdrag åt kommissionen att vid uppgörande av plan för Karolinska institutets nya byggnader å Norrbackaområdet reservera nödigt tomtområde för vanföreanstalt på sätt föreningen ifrågasatt. Vidkommande en av föreningen i samma skrivelse gjord hemställan om uppdrag åt kommissionen att i samråd med föreningen upprätta förslag till ny vanföreanstalt hemställde kommissionen, att denna framställning icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I den till 1928 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen förklarade chefen för socialdepartementet på närmare anförda skäl sig icke kunna tillstyrka, att föreningens hemställan om anvisande av medel till utförande

39 av om- och tillbyggnader vid vanföreanstalten i Stockholm gjordes till föremål för anslagsäskande hos 1928 års riksdag. Genom beslut den 4 januari 1928 uppdrog däremot Kungl. Maj:t, efter gemensam framställning av cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen, åt sjukhuskommissionen att vid uppgörande av plan för uppförande å Norrbackaområdet av det för Karolinska institutet avsedda nya undervisningssjukhuset reservera nödigt tomtområde för vanföreanstalt i omedelbar närhet av å ena sidan Eugeniahemmet och å den andra sjukhusets blivande ortopediska klinik. Genom särskilda motioner (nr 85 inom första kammaren och n r 138 inom andra kammaren) blev emellertid frågan om verkställande av omoch tillbyggnad vid vanföreanstalten i Stockholm föremål för övervägande vid 1928 års riksdag. I dessa motioner hemställdes, att för bestridande av kostnaderna för vissa om- och tillbyggnadsarbeten vid vanföreanstalten i Stockholm ävensom för anskaffande av vissa inventarier, allt enligt upprättade förslag, måtte anvisas ett anslag av 1 046 850 kronor att utgå med 246 850 kronor under budgetåret 1928—1929 samt med 400 000 kronor under vartdera av budgetåren 1929—1930 och 1930—1931. Vid behandling av frågan om regleringen för budgetåret 1928—1929 av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet, angav statsutskottet sin ståndpunkt till spörsmålet om verkställande av om- och tillbyggnadsarbeten vid vanföreanstalten i Stockholm m. m. Härvid anförde utskottet: Efter besök å anstalten har utskottet i likhet med departementschefen kommit till den uppfattningen, att det knappast synes vara ur statsekonomisk synpunkt försvarligt, att staten skulle lämna ett så ansenligt bidrag som det nu ifrågasatta — motsvarande hela den beräknade totalkostnaden — för utförande av en genomgripande om- och tillbyggnad av en anstalt, vilken visserligen därefter under relativt lång tid framåt skulle kunna kvarbliva på sin nuvarande plats, men vars förflyttning till andra lokaler dock redan nu är starkt ifrågasatt. Anstaltens nuvarande förläggning samt dess i äldre hyreshus inrymda mer eller mindre otidsenliga och trånga lokaler motivera redan i och för sig starkt önskvärdheten av en snar förflyttning till mera tidsenliga sådana. Med hänsyn härtill och i betraktande av det samband denna anslagsfråga äger med det nya kliniska sjukhusets blivande ortopediska klinik, måste utskottet alltså obetingat ställa sig på den ståndpunkten, att en grundlig utredning rörande en förflyttning av anstalten till det för det nya kliniska sjukhuset anvisade Norrbackaområdet omedelbart bör igångsättas. Utskottet förutsätter, att denna utredning bedrives med all möjlig skyndsamhet, samt att därvid särskilt tages i sikte önskvärdheten av att vanföreanstaltens eventuella förflyttning ej sammankopplas med det successiva utbyggandet av det kliniska sjukhuset eller dess specialkliniker i vidare mån än omständigheterna sådant strängt påfordra. Riksdagen, som anslöt sig till statsutskottets uttalande i denna punkt, beslöt på utskottets hemställan, att motionerna icke skulle vinna bifall. I sin skrivelse nr 5 A anförde 1928 års riksdag därefter, att riksdagen,

med hänsyn bland annat till det samband frågan om anslag till om- och tillbyggnad av den nuvarande vanföreanstalten ägde med spörsmålet rörande det nya kliniska sjukhusets blivande ortopediska klinik, obetingat måste ställa sig på den ståndpunkten, att en grundlig utredning rörande en förflyttning av anstalten till Norrbackaområdet omedelbart borde igångsättas. Sedan sjukhuskommissionen med anledning av nyssberörda riksdagsbeslut haft överläggningar med representanter för styrelsen för föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm samt därvid de krav å markutrymme m. m., som föreningen ansett sig böra framställa för anstaltens behöriga tillgodoseende, blivit framlagda, har det visat sig, att plats för vanföreanstalten jämte ortopedisk klinik kan beredas å Norrbackaområdet invid statens järnvägars område vid Stockholms norra godsbangård. Med anledning av vad sålunda förekommit, avlät chefen för socialdepartementet den 19 maj 1928 till styrelsen för omförmälda förening en skrivelse, däri föreningen erhöll uppmaning, att, därest föreningen ansåge en sådan lösning av frågan lämplig, som innebure förläggande till nyss berörda del av Norrbackaområdet av en vanföreanstalt, avsedd att drivas av föreningen, denna anstalt kombinerad med en ortopedisk klinik, till Kungl. Maj:t inkomma med en av karta och närmare bestämning av det önskade området åtföljd hemställan att få för ändamålet disponera nämnda område. I denna skrivelse framhölls vidare, att föreningen vid utarbetande av plan för den tilltänkta vanföreanstalten borde uppehålla förbindelse med sjukhuskommissionen, samt att föreningens framställning lämpligen borde vara åtföljd av en skiss rörande blivande byggnaders läge, storlek och utseende. Över en dylik framställning skulle sedermera utlåtande i vanlig ordning komma att inhämtas från sjukhuskommissionen, varefter preliminärt beslut i platsfrågan skulle kunna förväntas. Vid de fortsatta överläggningar, som sedermera ägt rum mellan sjukhuskommissionen och representanter för vanföreföreningen, har meddelats, att föreningen under hösten 1928 hos Kungl. Maj:t ämnar göra framställning om, att ett staten tillhörigt område, beläget i södra gränsen av Norrbackaområdet och intill Eugeniahemmet, måtte upplåtas för den nya vanföreanstaltens räkning. Markområdets medelbredd har angivits till cirka 100 meter och dess längd till cirka 300 meter. I området skulle utmed södra gränsen ingå ett omkring 30 meter brett område, vilket för närvarande disponeras av statens järnvägar. Denna del, vara finnas uppförda tre smärre bostadshus med uthusbyggnader, skulle upplåtas till vanföreanstalten för undvikande av framtida skymmande bebyggelse åt södersidan och för ordnande av entréplan till anstalten. Östra delen av det till upplåtelse ifrågasatta området med en bredd av omkring 70 meter är tillsvidare upplåten till föreningen De blindas vänner i Stockholm. Det för vanföreanstaltens behov erforderliga markområdet skulle enligt förslaget sålunda omfatta

41 av det egentliga Norrbackaområdet » statens järnvägars område » Blindhemmets »

cirka 18 000 kvm. » 7 300 » » 4 700 » Summa 30 000 kvm.

Därjämte har från föreningens sida framhållits nödvändigheten av, att vanföreanstalten tillerkännes rätt att begagna tillfartsvägen från Norrtullsgatans förlängning fram till tomtområdet. Sedan vanföreföreningen anmodat arkitekten John Åkerlund att utarbeta förslag till byggnader för den planerade nya vanföreanstalten, har det av denne upprättade förslaget demonstrerats för sjukhuskommissionen. Anstalten skulle inrymma dels sjukavdelning med bandageverkstad, dels ock yrkesskolor med internat för vanföra. Sjukavdelningen skulle omfatta klinik om cirka 70 platser ävensom poliklinik. Rörande förslaget i övrigt får kommissionen hänvisa till den framställning, som vanföreföreningen förklarat sig komma att ingiva till Kungl. Maj:t med begäran om bidrag av statsmedel för byggnadsföretagets utförande. Vid den prövning, som sjukhuskommissionen underkastat det av vanföreföreningen upprättade förslaget om förläggningsplats å Norrbackaområdet för nybyggnad åt vanföreanstalten, har kommissionen — som anser det vara synnerligen önskvärt, att den i vanföreanstalten ingående ortopediska kliniken kommer till utförande och förlägges i omedelbar närhet av Karolinska sjukhusets övriga kliniker — icke funnit sig hava något att erinra mot det begärda områdets omfattning. Den del av det egentliga Norrbackaområdet, som skulle ställas till anstaltens förfogande, torde icke vara direkt erforderlig för Karolinska sjukhuset och Karolinska institutets teoretiska institutioner. Så länge markområdet användes för nu angivna ändamål (vanföreanstalt och därmed sammanhörande ortopedisk klinik och poliklinik), bör detsamma stå till anstaltens disposition. Enligt kommissionens mening bör dock staten alltjämt behålla äganderätten till markområdet. En given förutsättning för att anstalten skall få förläggas till omförmälda plats är, att det planerade byggnadskomplexet i förhållande till Karolinska sjukhusets byggnader erhåller en i arkitektoniskt hänseende lämplig utformning. Det slutliga utformandet av förslaget bör i följd härav ske i samråd med arkitekten Westman, samt därvid hänsyn i största möjliga mån tagas till det av denne på uppdrag av sjukhuskommissionen upprättade förslaget till byggnader för Karolinska sjukhuset å Norrbackaområdet, Vad slutligen angår byggnadsprogrammet, anser kommissionen sig i detta sammanhang allenast böra framhålla, att lokalerna för den ortopediska kliniken och polikliniken måste fylla de fordringar, som kunna uppställas från Karolinska institutets sida.

42 E. Tomtområdets disponerande. Kommunika- Det område vid Norrbacka, vilket enligt 1927 års riksdags beslut skall tionsledernas u p p i å t a s till förläggningsplats för uppförande av nytt kliniskt sjukhus i ordnande.

Stockholm och nya lokaler för Karolinska institutet, innehåller i areal omkring 559 000 kvm. Området, vilket är beläget i Solna socken, gränsar i sydost dels till Eugeniahemmets område, dels till ett åt föreningen »De blindas vänner» upplåtet markområde, dels ock till statens järnvägars norra godsbangård vid Norrtull. Norrbackaområdets gränslinje i sydväst följer Karlbergsvägens fortsättning förbi statens järnvägars kontrollkontor (»Stora Kontoret») och Tomteboda blindinstitut. I nordväst begränsas området dels av Karlbergsvägens förlängning, dels av mark, tillhörig Solna komministerboställe och Solna kommun, dels ock av den allmänna väg, som framgår utmed Norra begravningsplatsen (Huvudstavägen). I nordost följer områdets gränslinje Norrtullsgatans förlängning (Norrtullsvägen) förbi Haga tingshus och Haga södra grindar. Vid uppgörande av plan för områdets disponerande såsom förläggningsplats för den omfattande sjukhusanläggningen och Karolinska institutets teoretiska institutioner m. m. måste hänsyn helt naturligt tagas till, hur tillfart till och från området på lämpligaste sätt skall kunna ordnas. Denna fråga sammanhänger emellertid med ordnandet av de för allmän trafik avsedda kommunikationslederna från nordväst och väster om Norrbackaområdet belägna förstadssamhällen till Stockholm. För att kunna intaga ståndpunkt till spörsmålet om förläggningen av de olika byggnadskomplexen inom området, har kommissionen funnit det vara nödvändigt att närmare undersöka, huru de allmänna kommunikationslederna omkring området böra ordnas. Med ledning av uppgifter, som lämnats av kommissionens arkitekt, vill kommissionen till en början giva följande allmänna beskrivning över Norrbackaområdet. Det för Karolinska sjukhuset och Karolinska institutets teoretiska institutioner avsedda området är jämförelsevis kuperat. Tvenne större, mera plana delar utbreda sig, den ena å västra sidan och den andra å östra sidan av området. Den förra delen är skogbevuxen och belägen på cirka + 27 meter över slusströskeln. Den östra delen, vilken utgöres av ett delvis skogbevuxet, delvis öppet område, är belägen på mellan + 23 och + 26 meter över slusströskeln. P å åtskilliga ställen inom Norrbackaområdet resa sig höjder, i de flesta fall med berget i dagen och belägna med högsta punkterna på cirka + 35 upp till + 40 meter över slusströskeln. Mellan dessa höjder sänker sig

43 marken på några ställen under förenämnda två plana områden till + 20 meter över slusströskeln. Medan berget mångenstädes, såsom å höjderna, ligger i dagen eller tätt under markytan, dyker det på andra ställen stundom ned till betydande djup med överliggande lerlager. Norrbackaområdet företer alltså en rätt splittrad formation med ganska stora höjdskillnader och med tämligen begränsade plana områden. Grundförhållandena inom området äro även ganska varierande. Den enda del av Norrbackaområdet, som synes kunna ifrågakomma såsom förläggningsplats för det Karolinska sjukhuset, är det östra jämförelsevis plana området. Detta område sträcker sig från Eugeniahemmet västerut till en i ungefär norr och söder gående trädbevuxen dalgång. P å norra sidan sluttar området delvis nedåt mot Norra begravningsplatsen och sträcker sig delvis upp mot den höjd, varest Haga friluftsteater och Haga nöjesfält för närvarande äro belägna. På södra sidan gränsar detta plana område till en uppåt stigande bergsterräng, vilken dock icke är så hög, att söderljuset borttages, men som bildar ett skydd för sjukhuskomplexet mot den närbelägna godsbangården. Det för sjukhuskomplexet avsedda området ligger såtillvida gynnsamt, att dess längdsträckning befinner sig i ostvästlig riktning. Härigenom erhålles ett gott söderläge för sjukhusbyggnaderna med fritt område på södra sidan och med jämförelsevis närbelägen förbindelse norrifrån till redan befintlig trafikled. Såsom ett huvudvillkor vid planläggningen av Karolinska sjukhuset har framställts fordran på, att tillträde till sjukhusbyggnaderna skall erhållas från norra sidan med nära förbindelse till allmän trafikled. Den södra sidan av det tilltänkta sjukhuskomplexet bör således, i likhet med vad förhållandet var i det s. k. Ladugårdsgärdeförslaget, lämnas oberörd av allmänna kommunikationsleder och i stället upplåtas till promenadplats för sjukhusets patienter ävensom reserveras för framtida tillbyggnader av sjukhuset. P å grund härav synes, såsom redan berörts, den östra, mera plana delen av Norrbackaområdet vara den mest lämpliga såsom förläggningsplats för huvuddelen av Karolinska sjukhuset. Med denna utgångspunkt skulle Norrbackaområdet delas upp i tvenne hälfter, av vilka den östra delen skulle avses för sjukhusanläggningen och den västra delen tagas i anspråk för Karolinska institutets teoretiska institutioner. Huvudtrafikleden till sjukhusbyggnaderna skulle således framdragas på tomtens norra sida. En ny väg skulle för ändamålet anläggas med utgångspunkt från Norrtullsvägen ungefär mitt för Haga södra grindar. Denna väg skulle i västlig och sydvästlig riktning framgå söder om den nu befintliga vägen förbi Norra begravningsplatsen. Genom utfyllning skulle den nya vägen framdragas till ett så högt plan, att från detta tillträde på lämplig plats kunde anordnas till sjukhusområdet. Den sålunda ifrågasatta vägen torde komma att bliva den egentliga tillfartsleden till sjukhuset. Såsom redan berörts, sammanhänger emellertid frågan om Norrbackaområdets disposition med spörsmålet om framdragande i övrigt av allmänna

44 kommunikationsleder från de nordväst och väster om Stockholm belägna förstadssamhällena (Huvudsta, Spånga, Sundbyberg, Råsunda m. fl.). Lösningen av detta trafikproblem, vilket intimt berör såväl Stockholms stad som Stockholms län, är i och för sig ganska komplicerad. Redan den 17 maj 1924 har distriktschefen i Mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet, majoren C. J. Insulander, efter vederbörligt förordnande upprättat arbetsplan för anläggning av väg Råsunda—Stockholm med en sådan sträckning, att vägen skulle framdragas rakt över Norrbackaområdet. Denna väg skulle därefter framgå med en viadukt över Stockholms norra godsbangård med anslutning till Torsplanen och nuvarande Torsgatan. Med hänsyn till önskvärdheten av att såvitt möjligt undvika en dylik trafikled över området har kommissionen haft överläggningar i ämnet med representanter för de parter, som i första hand kunna vara intresserade av denna vägs framdragande. Överläggningar hava sålunda hållits med representanter för Stockholms stad och Stockholms län samt järnvägsstyrelsen. Härvid framhöllo Stockholms stads representanter, att för ett rationellt ordnande av förortstrafiken en dylik kommunikationsled i en framtid komme att bliva nödvändig. På grund härav yrkades från stadens sida, att för trafikleden erforderlig mark måtte reserveras å Norrbackaområdet. Representanterna för Stockholms län förklarade sig däremot icke hava något egentligt intresse av Torsgatans framdragande över området. U r länets synpunkt kunde det ifrågasättas, huruvida en infartsled till Stockholm från de norr och nordväst om staden belägna samhällena icke skulle kunna anordnas med en västligare sträckning, exempelvis i Karlbergsvägens förlängning förbi Stora Kontoret. Från järnvägsstyrelsens sida framhölls, att, därest den tilltänkta trafikleden skulle framgå i Torsgatans förlängning, måste en gatubro av cirka 215 meters längd framdragas tvärs över godsbangårdens spåranordningar. Härvid måste flera pelarstöd placeras inne i bangårdens spårsystem. Dessa pelarstöd skulle komma att medföra avsevärda olägenheter för järnvägstrafiken, detta särskilt i vad gällde frihet att vidtaga sådana successiva utbyggnader eller förändringar av spåranordningarna, som framdeles kunde komma att visa sig erforderliga eller önskvärda. Därest trafikleden fraindroges i Karlbergsvägens förlängning, behövde den härför erforderliga gatubron endast korsa de tvenne till godsbangården västerifrån ledande tillfartsspåren och således icke på något sätt bliva till hinder för bangårdens utbyggande eller förändring. Som gatuledens framdragande på detta sätt skulle för den genomgående trafiken medföra en vägförlängning av allenast cirka 200 meter gentemot sträckningen i Torsgatans förlängning, ansåge styrelsen sig icke kunna annat än på det bestämdaste avstyrka gatuledens framdragande i sistnämnda sträckning. Med hänsyn till vad sålunda förekommit, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på framställning av kommissionen förordnat majoren Insulander att verkställa utredning rörande frågan om framdragande av huvudtrafik-

45 leden över västra och sydvästra delarna av Norrbackaområdet med anslutning till Karlbergsvägens förlängning. Med stöd av detta förordnande har Insulander kompletterat den av honom den 17 maj 1924 upprättade arbetsplanen för anläggning av väg Råsunda—Stockholm med alternativförslag, avseende vägens framdragande på nyss angivet sätt, samt under hänvisning till kostnadsförslag och ritningar den 8 december 1927 avgivit betänkande i ärendet (se Bil. A.). Av de vid Insulanders betänkande fogade kostnadsberäkningarna framgår, att det s. k. huvudförslaget med sträckning Råsunda—Solnavägen—Torsgatans förlängning och en vägbredd av 10 meter skulle kosta 1203 000 kronor, därav delen inom Stockholms län upptagits till sammanlagt 385 000 kronor (Råsunda—Solna 137 000 kronor och Solna—Stockholms stads gräns 248 000 kronor) samt delen inom Stockholms stad till 818 000 kronor. Därest för denna sträckning av vägen beräknades en vägbredd av 18 meter, hava kostnaderna för vägens anläggning uppskattats till 1 957 000 kronor, därav delen inom Stockholms län upptagits till sammanlagt 632 000 kronor (Råsunda—Solna 223 000 kronor och Solna—Stockholms stads gräns 409 000 kronor) samt delen inom Stockholms stad till 1 325 000 kronor. Enligt alternativ förslaget med sträckning Råsunda—Solna—Karlbergsvägens förlängning och en vägbredd av 10 meter skulle kostnaderna uppgå till sammanlagt 533 000 kronor. Härav skulle på delen inom Stockholms län falla 527 000 kronor (Råsunda—Solna 137 000 kronor och Solna—Stockholms stads gräns 390 000 kronor) samt på delen inom Stockholms stad 6 000 kronor. Därest för denna sträckning av vägen beräknades en vägbredd av 18 meter, hava kostnaderna för vägens anordnande uppskattats till sammanlagt 849 000 kronor, därav delen inom Stockholms län upptagits till 843 000 kronor (Råsunda—Solna 223 000 kronor och Solna—Stockholms stads gräns 620 000 kronor) samt delen inom Stockholms stad till 6 000 kronor. Uppenbart är, att framdragandet av en huvudtrafikled över Norrbackaområdet i enlighet med det av Insulander utarbetade huvudförslaget, d. v. s. med anslutning till Torsgatans förlängning, från Karolinska institutets synpunkt icke kan vara önskvärt. Såsom kommissionen tidigare framhållit, bör man i möjligaste mån tillse, att hela det nu för institutets räkning upplåtna området bildar ett slutet helt. Med hänsyn härtill skulle kommissionen för sin del helst se, att trafikleden konime att framdragas i överensstämmelse med det av Insulander utarbetade alternativförslaget. Emellertid är det tydligt, att i en framtid sådana förhållanden kunna inträffa, som göra framdragandet av en trafikled i Torsgatans förlängning nödvändigt. Skälen härför kunna nämligen komma att göra sig så starkt gällande, att trafikleden måste komma till stånd, oavsett huru Norrbackaområdet blivit disponerat. I följd härav kan det uppenbarligen icke vara lämpligt att nu träffa sådana dispositioner, som kunna försvåra en dylik trafikleds tillkomst. Kommissionen har därför ansett det vara med klok förtänksamhet

46 förenligt att vid uppgörande av plan för disposition av Norrbackaområdet räkna med, att denna kommunikationsled i en framtid kan komma till stånd. För ändamålet erforderlig mark torde följaktligen böra reserveras inom området. Emellertid anser sig kommissionen böra omnämna att, efter det förberörda överläggningar med de i frågan intresserade parterna ägt rum, stadsplanedirektören i Stockholm A. Lilienberg framhållit, att förslag numera uppgjorts om anläggande av en trafikled till de nordväst om Stockholm belägna förstäderna utefter Karlbergsviken, samt att Torsgatans framdragande över Norrbackaområdet icke torde komma att av staden påfordras under närmaste tiden, utan först efter det att trafikleden visade sig vara nödvändig. Vare sig Torsgatan framdeles kommer att framdragas över Norrbackaområdet eller icke, måste, såsom förut nämnts, den egentliga huvudtrafikleden till själva sjukhuset framgå från Norrtullsgatans förlängning vid Haga södra grindar. Denna trafikled bör västerut förbindas med den nuvarande Karlbergsvägens förlängning, så att trafikförbindelse erhålles med de västra och södra delarna av Stockholms stad. Därest så befinnes önskvärt, kan trafikleden också sättas i mera direkt förbindelse med den väg, som nu framgår från de nordväst om Stockholm belägna samhällena. Den stora mängd patienter, som kan väntas komma att behöva intagas å sjukhuset eller besöka dess polikliniker från de Stockholms län tillhörande samhällena Huvudsta, Spånga, Sundbyberg, Råsunda m. fl., skulle därigenom från den allmänna väg, som framgår från Huvudsta i riktning mot Solna kyrka och därefter i sydlig riktning mot Tomteboda blindinstitut, på ett bekvämt sätt kunna erhålla tillträde till sjukhusets huvudinfartsled. Genom att tillfart till den planerade sjukhusanläggningen från Stockholms stad till väsentlig grad skulle anordnas från Norrtullsvägen, torde trafiken här komma att ökas. En breddning av denna väg lärer i följd härav bliva nödvändig. Med hänsyn härtill anser kommissionen, att för en sådan breddning erforderlig mark av Norrbackaområdet bör reserveras. Under åberopande av vad sålunda anförts och med hänvisning till den betänkandet bifogade situationsplanen (se Plansch 1) får kommissionen lämna följande redogörelse för det av kommissionen upprättade förslaget till allm ä n n a trafikleders framdragande över och invid Norrbackaområdet. Den förut berörda huvudtrafikleden österifrån framgår från Norrtullsvägen till sjukhusets huvudingång på norra sidan av byggnadskomplexet. Vägen fortsätter därefter fram till den punkt, där den eventuellt en gång i framtiden kommer att skära Torsgatans förlängning. Från denna knutpunkt framgår dels en mindre väg västerut till den plats, där vägen möter Karlbergsvägens förlängning, dels eventuellt en väg i nordvästlig riktning mot Huvudstavägen. Den förra vägen är avsedd att upptaga trafik från Stockholms stads västra stadsdelar; den senare vägen mottager trafiken från de

47 nordväst om Stockholm belägna förstäderna. (Å situationsplanen har sistberörda väg inlagts med streckade linjer inom det område, som avsetts för framdragande av Torsgatans förlängning åt nordväst.) Vägen torde till en början icke behöva framdragas längre än till den punkt, där den möter Karlbergsvägens förlängning. De å situationsplanen i övrigt med streckade linjer utmärkta vägarna avse att markera förbindelseleder, vilka ansetts i framtiden böra komma till stånd i samband med det kliniska sjukhusets och Karolinska institutets fullständiga utbyggande. Med streckade linjer hava jämväl antytts, varest byggnader, som icke skola medtagas i första byggnadsetappen, med fördel kunna placeras. Den från Haga södra grindar framdragna tillfartsvägen till sjukhuset har i förslaget givits en bredd av 16 meter. Fram till det torg, som skall anordnas mitt för sjukhusets entrékomplex, torde lämpligen böra framdragas spårvägslinje. Vägen förbi sjukhusområdet i västlig riktning har på första sträckan givits en bredd av 16 meter för att möjliggöra bilparkering. Därefter torde denna väg liksom de två fortsättningsvägarna icke böra kräva större vägbredd än 9 meter. Därest så befinnes erforderligt, kunna emellertid samtliga dessa vägar i en framtid erhålla ökad bredd. Förutom de nu berörda vägarna, vilka alla skola tjäna såsom tillfartsleder till sjukhusanläggningen och fördenskull äro belägna i ytterdelarna av Norrbackaområdet, bör finnas ytterligare en till sin huvudsakliga sträckning redan befintlig väg, nämligen den, som å statens järnvägars mark framgår från Norrtullsvägen i västlig riktning förbi Eugeniahemmets och Blindhemmets södra gräns. För Karolinska sjukhuset har denna väg till en början icke någon större betydelse. Däremot måste den tjäna såsom uppfartsväg till den planerade ortopediska kliniken och vanföreanstalten, vilka inrättningar äro avsedda att förläggas till ett väster om Eugeniahemmet och Blindhemmet samt norr om godsbangården beläget område. Genom huvudtrafikledens framdragande till sjukhusanläggningen på sätt i det föregående omförmälts kommer en mindre del av Norrbackaområdet att avskiljas från det för Karolinska institutets teoretiska institutioner och Karolinska sjukhuset avsedda området. Denna mark torde, såvitt för närvarande kan bedömas, icke komma att behöva tagas i anspråk för något ändamål, sammanhängande med sjukhusets eller institutets verksamhet. För framdragande av den tilltänkta trafikleden på norra delen av Norrbackaområdet från Norrtullsgatans förlängning i öster till Karlbergsvägens förlängning i väster ävensom för att erhålla ett skyddsområde norr om denna trafikled erfordras å andra sidan, att ett mindre markområde, hörande till Solna komministerboställe och Solna kommun, tillägges sjukhusområdet. Detta markområde har formen av en triangel med basen — som å situationsplanen markerats med en streckad linje — i nordvästlig riktning. För att åvägabringa förslag till uppgörelse om detta markområdes förvärvande för kronans räkning hava förhandlingar inletts med representanter för kyrko-

48 rådet och kommunen, och kommer kommissionen att i annat sammanhang närmare redogöra för resultatet av dessa förhandlingar. Såsom i det föregående nämnts, gränsar den del av Norrbackaområdet, vara sjukhusanläggningen är avsedd att förläggas, på sydöstra sidan mot Eugeniahemmets område. För att erhålla en lämplig placering av sjukhusbyggnaderna har det visat sig, att markutrymmet intill Eugeniahemmets gräns måste tagas i anspråk. Som denna gräns är synnerligen oregelbunden, anser kommissionen, att en reglering av densamma bör komma till stånd. Jämväl till denna fråga återkommer kommissionen i annat sammanhang. Huvuddragen Huvuddragen för utnyttjandet av Norrbackaområdet för Karolinska sjukbZkfoZirå- husets och Karolinska institutets lokalbehov skulle på grundval av vad i det dets utnytt- föregående anförts i huvudsak komma att gestalta sig på följande sätt (se jande. d e n b e t ä n k a n f l e t bifogade situationsplanen, Plansch 1). Till östra delen av området förläggas Karolinska sjukhusets kliniker jämte alla de inrättningar, som måste stå i omedelbart samband med sjukavdelningarna. Strax intill huvudkomplexets västra del förlägges den patologiska institutionen. Ekonomilokalerna (kök, tvätt, maskinhus m. m.) placeras på norra delen av området, intill huvudtrafikleden och väster om sjukhuskomplexet. För Karolinska institutets teoretiska institutioner med undantag av den patologiska institutionen reserveras den västra delen av Norrbackaområdet. Hit skall jämväl förläggas institutets huvudbyggnad, inrymmande högtidssal, centralbibliotek och lokaler för högskolans administrativa förvaltning. De teoretiska institutionsbyggnaderna skulle på denna plats bilda en sluten enhet i möjligaste närhet av sjukhusklinikerna. Konung Gustaf V:s Jubileumsklinik, vilken skall bilda sjukhusets radioterapeutiska klinik och sammanföras med Radiumhemmet, förlägges längst åt öster på Norrbackaområdet, söder om den pedriatriska kliniken. H ä r är jämväl det till Jubileumskliniken hörande forskningsinstitutet beläget. Å situationsplanen hava dessa byggnader jämte ett för kliniken erforderligt personalhus betecknats såsom Jubileumsfondens byggnadskomplex. För den ortopediska kliniken och vanföreanstalten upplåtes ett markområde å den sydöstra delen av Norrbackaområdet i närheten av Eugeniahemmet. Därest en för Medicinska föreningen erforderlig byggnad skulle komma att uppföras ävensom idrottsplatser anordnas för de studerande, finnes härför utrymme å Norrbackaområdets västra del.

49 F. Byggnadsetapper. Ur Karolinska institutets synpunkt skulle det vara i hög grad önskvärt, därest institutets byggnadsfråga kunde lösas i ett sammanhang. De lokala förhållanden, under vilka institutet arbetar, äro nämligen synnerligen otillfredsställande. Genom den avsevärda stegring i antalet medicine studerande vid institutet, som under senaste tioårsperiod inträtt, hava särskilda anordningar måst vidtagas för meddelande av undervisning åt de olika årsklasserna. En del åtgärder av mera provisorisk natur hava sålunda ansetts nödvändiga för att avhjälpa bristen på lämpliga och tillräckligt stora lokaler för institutets verksamhet. Vad nu sagts gäller icke blott de teoretiska institutionerna utan i än högre grad de olika sjukhusklinikerna. Om de teoretiska institutionsbyggnaderna, vilka äro mer än 60 år gamla, i avseende å utrustning och lokala anordningar måste anses föråldrade, äro de brister, som vidlåda Serafimerlasarettets lokaler, varest den kliniska undervisningen till väsentlig del skall vara förlagd, synnerligen framträdande. Även om en del av dessa brister bliva avhjälpta genom de ganska omfattande reparations- och tillbyggnadsarbeten, som jämlikt 1927 års riksdags beslut i ämnet skola vidtagas, är det såväl för läkarutbildningen som för den vetenskapliga forskning, vilken bedrives vid institutet, nödvändigt, att nya lokaler inom en icke alltför avlägsen framtid ställas till förfogande för institutets verksamhet. Härvid är det, såsom redan i det föregående framhållits, angeläget, att alla de för den medicinska högskolan erforderliga byggnaderna sammanföras till ett område, så att anläggningen kan bilda en sluten organisk helhet. Det är emellertid uppenbart, att uppförandet av nya lokaler för Karolinska institutets teoretiska institutioner ävensom av ett nytt för undervisningen avsett sjukhus kommer att ställa mycket stora krav på statsverket. Även om Stockholms stad och Stockholms län i viss utsträckning komma att lämna bidrag till uppförande av sjukhuset, så blir det dock staten, som måste bekosta icke blott uppförandet av de teoretiska institutionerna och alla övriga lokaler, som inom sjukhusklinikerna i första hand avses för tillgodoseende av undervisning och forskning, utan jämväl den del av sjukhuset, som avses för mottagande av patienter från hela landet. P å grund av sin ekonomiska räckvidd är denna byggnadsfråga sålunda av synnerligen omfattande natur och att nu på en gång lösa densamma torde få anses helt uteslutet. En uppdelning av det omfattande byggnadsföretaget i olika avdelningar eller etapper är därför nödvändig. Då det härvid gäller att uppgöra en plan för den ordning, i vilken de olika byggnaderna böra komma till utförande, 4

-

742C.

50 synes det ligga närmast till hands, att en uppdelning sker på så sätt, att de egentliga sjukhusklinikerna uppföras i en byggnadsetapp samt de teoretiska institutionerna jämte övriga för Karolinska institutets administration erforderliga byggnader i en andra etapp. Såsom i det föregående berörts, är behovet av nya lokaler för sjukhusklinikerna mest trängande. Enär de för undervisningen nödvändiga klinikerna icke numera kunna inrymmas å Serafimerlasarettet, har den utvägen måst tillgripas, att klinisk undervisning i en hel del ämnen meddelas vid andra sjukvårdsinrättningar i huvudstaden. I stället för att den kliniska undervisningen tidigare varit koncentrerad till ett sjukhus — Serafimerlasarettet — har densamma numera, såsom förut nämnts, måst uppdelas på icke mindre än nio andra sjukvårdsanstalter, belägna på skilda platser i Stockholm. Flertalet av dessa sjukhus äro helt naturligt icke avsedda för undervisningsändamål. Deras utrustning och lokala resurser motsvara följaktligen icke heller de krav, som böra uppställas å undervisningssjukhus. De härav föranledda svårigheterna äro så betydande, att det icke torde råda mer än en mening om, att i första hand åtgärder måste vidtagas för att bereda en del sjukhuskliniker möjlighet att erhålla helt nya och moderna lokaler. Givetvis vore det önskvärt, att alla för Karolinska institutets undervisningsbehov erforderliga kliniker samtidigt kunde nybyggas. Med hänsyn till de omfattande reparationsarbeten å Serafimerlasarettet, vilka numera blivit igångsatta, måste det emellertid förutsättas, att detta sjukhus under de närmaste årtiondena skall kunna fylla sin uppgift i sjukvårdens tjänst och dessutom tillsvidare tjäna såsom undervisningssjukhus. P å grund härav anser kommissionen, att Serafimerlasarettet tillsvidare bör användas för undervisningsändamål i fråga om vissa kliniker. Då det därjämte av kostnadshänsyn är uteslutet att på en gång verkställa nybyggnad för samtliga kliniker, måste en uppdelning ske jämväl av dessa och därvid i första hand de kliniker erhålla nya byggnader, för vilka behovet är mest trängande, eller där eljest särskilda omständigheter härför kunna åberopas. Den kliniska undervisningen vid Karolinska institutet bedrives för närvarande å följande sjukvårdsanstalter: till Serafimerlasarettet äro förlagda två medicinska kliniker, en kirurgisk klinik, en neurologisk klinik (nervklinik) och en oftalmiatrisk (ögon-) klinik samt en röntgenavdelning och en gymnastikavdelning; till Maria sjukhus: en kirurgisk klinik; till Sabbatsbergs sjukhus: en oto-laryngologisk (öron-, näs- och hals-) klinik samt en gynekologisk (kvinno-) klinik; till Konradsbergs hospital: en psykiatrisk klinik (klinik för sinnessjukdomar); till Allmänna barnbördshuset: en gynekologisk (kvinno-) klinik och två obstetriska (förlossnings-) kliniker; till Vanföreanstalten i Stockholm: en ortopedisk (vanföre-) klinik; till Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn: en pediatrisk (barn-) klinik;

51 till Allmänna barnhuset: en pediatrisk (barn-) klinik; till Sjukhuset S:t Göran: en dermato-syfilidologisk (hud-och köns-) klinik; samt till S:t Eriks Sjuk- och vårdhem: två medicinska kliniker. Då det gäller att bestämma vilka kliniker, som vid ett första utbyggande av ett nytt kliniskt centralsjukhus böra komma i åtanke, är det självfallet, att i en första byggnadsetapp måste ingå en kirurgisk och en medicinsk klinik ävensom ett röntgendiagnostiskt institut. Dessa institutioner äro nämligen att anse såsom en grundstomme för ett sjukhus och kunna icke uteslutas. Vid bedömande av vilka specialkliniker, som böra medtagas i en första byggnadsetapp, har kommissionen ansett sig i viss mån böra taga hänsyn till det behov av nya vårdplatser, som Stockholms stad och Stockholms län önska erhålla å det nya sjukhuset, och efter vilken grund dessa platser fördela sig å de olika specialklinikerna. Såväl staden som länet hava förklarat sig vara i behov av att erhålla platser å ögon- och öronklinikerna, å kvinnooch förlossningskliniken samt å den radioterapeutiska kliniken. Som sistberörda klinik, på sätt i det föregående omnämnts, lämpligen bör sammanföras med Cancerföreningens vårdanstalt för kräftsjuka, Radiumhemmet, samt statsverkets kostnader för klinikens anordnande härigenom kunna nedbringas, finner kommissionen, att en dylik klinik nu bör uppföras. Med hänsyn till att det ur medicinsk synpunkt är önskvärt, att ögonoch öronklinikerna sammanföras med de förut omförmälda huvudklinikerna samt det för undervisningens bedrivande är till fördel, om ögonkliniken kunde förflyttas från Serafimerlasarettet samt öronkliniken från Sabbatsbergs sjukhus, har kommissionen ansett sig böra föreslå, att dessa två kliniker medtagas i den första byggnadsetappen. Då det vidare ur alla synpunkter synes lämpligt, att en kvinno- och förlossningsklinik redan från början ingår i det nya Karolinska sjukhuset samt staden uttryckt önskan att erhålla ett större antal platser å dylik klinik, har jämväl en obstetrisk-gynekologisk klinik ansetts böra medtagas vid sjukhusets första utbyggande. önskvärt skulle vara att i första byggnadsetappen medtaga jämväl en pediatrisk klinik. Som bekant står frågan om Allmänna barnhusets omorganisation på dagordningen. Från direktionens för barnhuset sida har jämväl ställts i utsikt, att, därest barnhuset i dess nuvarande form nedlägges, bidrag av barnhusets medel skulle ställas till förfogande för uppförande av en pediatrisk klinik vid Karolinska sjukhuset. Statsverkets kostnader för denna klinik skulle härigenom kunna väsentligt nedbringas. Vid sådant förhållande och då det för den medicinska undervisningen skulle innebära en stor fördel att erhålla åtminstone en modern barnklinik, har kommissionen ansett sig böra, under förutsättning att bidrag från Allmänna barnhusets medel lämnas, medtaga en pediatrisk klinik redan i första byggnadsetappen. Till denna fråga återkommer kommissionen i annat sammanhang. De specialkliniker, vilka icke skulle medtagas i den första byggnads-

52 etappen, måste tillsvidare bedriva sin undervisningsverksamhet å de sjukvårdsanstalter, varest de för närvarande äro inrymda. Av de teoretiska institutionerna måste en patologisk institution under alla förhållanden medtagas redan vid det första utbyggandet av sjukhuset. I övrigt skulle i den första etappen icke ingå några av Karolinska institutets teoretiska institutioner. Enligt sjukhuskommissionens uppfattning bör således byggnadsföretaget utföras i etapper. Att redan nu slutgiltigt fastslå vilka kliniker och institutioner, som skulle medtagas i varje särskild etapp, lärer dock icke kunna ifrågakomma. Omständigheter kunna givetvis inträffa, vilka medföra, att byggnadsprogrammet måste omkastas. Allenast i fråga om den första byggnadsetappen anser kommissionen sig vilja definitivt uttala, att densamma bör omfatta dels följande kliniker, nämligen en medicinsk, en kirurgisk, en radioterapeutisk, en oftalmologisk (ögon), en oto-laryngologisk (öron, näsa och hals), en obstetrisk-gynekologisk (kvinno- och förlossnings-) samt, under viss angiven förutsättning, en pediatrisk (barn-) klinik; dels ett röntgendiagnostiskt institut; dels ock följande för klinikerna gemensamma inrättningar, nämligen isoleringsavdelning, tandpoliklinik, centrallaboratorier, badavdelning, gymnastikavdelning, apotek, experimentell avdelning, desinfektionsavdelning, kök och matsalar, tvättinrättning, begravningskapell, personalbostäder, förråds- och verkstadslokaler samt ångpanneanläggning. Därest en ny vanföreanstalt förlägges till Norrbackaområdet, kommer jämväl frågan om uppförandet av en ortopedisk (vanföre-) klinik att vinna sin lösning. Slutligen skulle i den första byggnadsetappen medtagas en patologisk institution. Utan att på något sätt vilja taga slutlig ståndpunkt till frågan om ordningen för utbyggandet av de övriga kliniker och institutioner m. m., som erfordras för Karolinska institutets verksamhet, får kommissionen vidare framhålla, att, såvitt för närvarande kan bedömas, i den andra etappen synas böra medtagas de återstående sjukhusklinikerna. Dessa äro för närvarande följande: en medicinsk, en kirurgisk, en neurologisk (nerv-), en psykiatrisk (sinnessjuk-), en pediatrisk (barn-) samt en dermato-syfilidologisk (hud- och köns-) klinik ävensom en kvinno- och förlossningsklinik. Slutligen skulle den tredje etappen omfatta Karolinska institutets teoretiska institutioner — med undantag av en redan i första byggnadsetappen medtagen patologisk institution — samt de för Karolinska institutets förvaltning och bibliotek m. m. avsedda lokalerna. Kommissionen vill erinra om, att förhållandena kunna utveckla sig så, att det i en framtid kan visa sig vara lämpligare att låta de i tredje etappen här ovan berörda byggnaderna helt eller delvis komma till utförande före de sjukhuskliniker, som skulle uppföras i den andra etappen.

4 G. Garnisonssjukhusets byggnadsfråga. Då Karolinska institutet år 1810 grundades, var syftet med dess inrättande att erhålla en läroanstalt, vid vilken kunde utbildas blivande militärläkare. Den praktiska utbildningen för institutets elever var till en början avsedd att förläggas till det Garnisonssjukhus, om vars inrättande beslut samtidigt fattades. Karolinska institutet och Garnisonssjukhuset voro sålunda ursprungligen att anse såsom en enda institution. Professorn i praktisk medicin och kirurgi vid institutet var överläkare vid Garnisonssjukhuset och hade sin klinik därstädes. Då Karolinska institutet år 1813 väsentligt utvidgades, meddelades bestämmelser om, att jämväl »Serafimerordenslasarettet skulle vara tillgängligt för institutets elever.» I samband med att Karolinska institutets reglemente år 1822 ändrades därhän, att vid institutet skulle utbildas icke blott militärläkare utan därjämte »pålitlige och till vande praktiske läkare för alla grenar av medicinalverket till statens tjänst», stadgades icke desto mindre, att professuren i praktisk medicin och kirurgi vid institutet skulle vara förenad med överläkarsysslan för Stockholms garnison, och att adjunkturen i samma ämne skulle vara förenad med överläkartjänsten vid Garnisonssjukhuset. Föreningen av dessa tjänster upplöstes dock redan åren 1827 och 1829. Ända till år 1861 kvarstod emellertid för alla, som vid Karolinska institutet togo den s. k. andra examen, skyldigheten att tjänstgöra vid Garnisonssjukhuset. För den tredje examen erfordrades tjänstgöring vid Serafimerlasarettet. Under en lång följd av år ägde sålunda klinisk tjänstgöring rum vid Garnisonssjukhuset. Orsaken till att Karolinska institutets och Garnisonssjukhusets samverkan upphörde, synes närmast hava varit beroende på, att sjukmaterialet vid detta sjukhus var alltför ringa och framförallt för ensidigt. Det nuvarande Garnisonssjukhuset i Stockholm uppfördes under åren 1817—1834. Huvudbyggnaden med fasad mot Hantverkaregatan är alltjämt i gott stånd. Med hänsyn till den storartade utveckling, som under det senaste århundradet ägt r u m inom medicinens och sjukvårdens område, är det emellertid helt naturligt, att byggnaden icke numera kan motsvara de krav, som ställas på en modern sjukvårdsanläggning. Under de senaste åren hava visserligen en hel del mindre förbättringsarbeten vidtagits, men sjukhuset måste dock anses omodernt och synnerligen olämpligt för sitt ändamål. För att det skall kunna på ett någorlunda tillfredsställande sätt fylla sin uppgift, krävas genomgripande ändrings- och moderniseringsarbeten. Med hänsyn till nu angivna förhållanden har frågan om att bereda för-

54 bättrade lokaler för Garnisonssjukhuset sedan lång tid tillbaka varit föremål för övervägande. I det förslag, som på sin tid framlades om uppförande av kasernetablissement för flertalet till Stockholm förlagda truppförband å Järvafältet invid Stockholm, ingick sålunda, att även ett nytt garnisonssjukhus skulle anläggas å nämnda plats. E h u r u en del förberedande åtgärder i sådant syfte vidtagits, hava dessa planer dock icke blivit fullföljda. Närmaste orsaken härtill torde vara att söka däri, att, sedan kravet på att bereda Serafimerlasarettet nya lokaler framträtt med ökad styrka, fråga uppkommit, om icke en sammanslagning av detta lasarett med Garnisonssjukhuset skulle vara icke blott möjlig utan jämväl innebära bestämda fördelar ur ekonomiska och sjukhustekniska synpunkter. Redan i det föregående har omförmälts, att särskilda sakkunniga (garnisonssjukhuskommittén) under år 1917 tillkallades för att inom lantförsvarsdepartementet biträda med att utreda spörsmålet om lämpligheten av en dylik sammanslagning. De sakkunnigas uppdrag omfattade jämväl att, för den händelse samarbete eller eventuellt sammanslagning mellan de båda sjukhusen ansåges böra äga rum, avgiva yttrande, huru dessa sjukvårdsinrättningars lokalbehov borde på lämpligaste sätt tillgodoses. I det betänkande, som garnisonssjukhuskommittén den 11 mars 1918 avlämnade, berördes bland annat de fördelar, som skulle vinnas genom en sammanslagning av Serafimerlasarettet och Garnisonssjukhuset, ävensom huruvida några väsentliga olägenheter kunde förväntas uppstå genom en dylik åtgärd. Då det vore staten, som hade att svara för den medicinska undervisningen, samt skyldigheten att ombesörja den militära sjukvården jämväl vore en statlig angelägenhet, borde enligt kommitténs mening kostnaderna för uppförande av nya byggnader för lasarettet och Garnisonssjukhuset kunna väsentligt nedbringas, om ett sammanförande av dessa båda sjukvårdsanstalter kunde genomföras. För ett kliniskt sjukhus måste det vidare vara till fördel att få med sig införlivat ett garnisonssjukhus. E n avsevärd tillökning i det för den kliniska undervisningen erforderliga sjukmaterialet skulle därigenom vinnas. För de militära sjuka måste det å andra sidan anses vara till fördel att få vårdas på ett stort kliniskt sjukhus, där specialister av alla slag funnes tillgängliga för sjukvården. De olägenheter, som kunde uppstå av en sammanslagning, hänförde sig enligt kommitténs uppfattning dels till militärläkarutbildningen, dels till de disciplinära förhållandena. Vid en jämförelse med de verkligt stora fördelar, som skulle följa av en sammanslagning, måste — framhöll kommittén — nyssnämnda olägenheter anses vara rätt obetydliga. I det av kommittén framlagda förslaget, vilket gick ut på, att en verklig förening av de båda sjukhusen skulle komma till stånd, hade största möjliga hänsyn tagits till dessa olägenheter, och åtgärder till deras förebyggande ifrågasatts. Rörande detaljerna i kommittéförslaget får kommissionen hänvisa till det år 1918 avgivna betänkandet, ävensom till vad i det föregående omnämnts rörande förläggningsplatsen för det ifrågasatta sjukhuskomplexet.

55 Den utredning, som år 1919 anförtroddes sjukhusbyggnadssakkunniga, avsåg jämväl anställande av undersökning om lämpligheten av att anknyta Garnisonssjukhusets nybyggnadsfråga på ett eller annat sätt till spörsmålet om att uppföra nya lokaler för Karolinska institutet. I den skrivelse, som sjukhusbyggnadssakkunniga den 17 juni 1921 ingåvo till ecklesiastikdepartementet med vissa framställningar rörande fortgången och fullföljandet av det dem lämnade uppdraget, berördes bland annat frågan om Garnisonssjukhuset. Härom anförde sjukhusbyggnadssakkunniga: Vi anse det vara redan förut utrett, att detta sjukhus är i stort behov av nya lokaler. I sitt yttrande över garnisonssjukhuskommitténs betänkande framhöll Karolinska institutets lärarkollegium med stor majoritet, att det för den medicinska undervisningen vore utan intresse, vart garnisonssjukhuset förlades, men att å andra sidan, om det av statsfinansiella skäl skulle visa sig önskvärt, att detta sjukhus på något sätt anslötes till Serafimerlasarettet, detta icke under vissa närmare framhållna förutsättningar behövde menligt inverka på den medicinska högskolans framtid. Från Karolinska institutets sida torde därför hinder knappt möta för att Garnisonssjukhuset förlägges till det kliniska sjukhuset, t. ex. på ett sådant sätt, att det därifrån kan erhålla mat, värme m. m. Sjukhusbyggnadssakkunniga hemställde härefter om bemyndigande att låta utföra ritningar jämte kostnadsförslag till ett nytt garnisonssjukhus, avsett att förläggas å Ladugårdsgärdet så nära intill det kliniska sjukhuset, att det skulle kunna begagna dettas ekonomiavdelningar, åtminstone vad beträffade kök, tvätt och maskin. Det begärda bemyndigandet lämnades genom Kungl. Maj:ts beslut den 21 april 1922. I det slutliga förslag, som sjukhusbyggnadssakkunniga den 24 september 1925 framlade rörande uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus, förklarade de sakkunniga, att de till fullo anslöto sig till ett av generalfältläkaren Bauer avgivet yttrande rörande Garnisonssjukhusets sammanförande med Serafimerlasarettet. Enligt detta yttrande skulle för Garnisonssjukhuset enligt alternativ I uppföras en särskild byggnad med plats för 146 patienter. Två kirurgiska och två medicinska avdelningar skulle inrättas, varje avdelning för 32 patienter. Härtill skulle fogas en avdelning för enskilda och halvenskilda rum (gemensam för kirurgiska och medicinska fall) för 18 patienter. Antalet vårdplatser hade beräknats med hänsyn till då gällande härordning. Garnisonssjukhuset, vilket i sjukvårdsavseende bleve fullt fristående, skulle förestås av två överläkare, en å medicinska och en å kirurgiska avdelningen, varför dessa avdelningar krävde särskilda operations- och laborationsavdelningar. Enligt alternativ II skulle de för garnisonen behövliga platserna för kirurgiska och medicinska fall komma att helt infogas i det kliniska sjukhusets motsvarande avdelningar, syftande således åt den så att säga fullständiga sammanslagningen av Garnisonssjukhuset med Serafimerlasarettet.

56 Antalet platser skulle förminskas till 107. Härigenom kunde Garnisonssjukhuset fördelas på fyra vårdavdelningar, två medicinska och två kirurgiska, vilka kunde inbyggas i det stora sjukhuset, på det sätt att detta påbyggdes med ytterligare en våning. En sänkning av antalet platser från 146 enligt alternativ I till 107 enligt alternativ II hade blivit möjlig, dels därför att det kliniska sjukhuset enligt det större alternativet skulle hava utökats med ytterligare en medicinsk och en kirurgisk samt med en neurologisk vårdavdelning, varigenom sjukhusets möjligheter att mottaga sjuka militärer, ifall garnisonens vårdplatser tillfälligt skulle vara otillräckliga, i hög grad ökats, dels därför att platser för officerare, underofficerare och civilmilitära beställningsmän kunde beredas på sjukhusets hel- och halvenskilda avdelningar. Sjukhusbyggnadssakkunniga framhöllo i detta sammanhang, att det givetvis ställde sig billigare att för ett visst antal sjuksängar höja en befintlig byggnad med en våning än att för detsamma uppföra en helt ny byggnad, vartill komme, att även driftkostnaderna bleve mindre. Enligt alternativ II skulle det nya sjukhusets tio medicinska och tio kirurgiska avdelningar bliva fördelade på fyra överläkare. Dessa kunde med nödig assistens övertaga ytterligare en avdelning var. Härigenom skulle det bliva överflödigt att för Garnisonssjukhuset hava särskilda överläkare och således att för dem uppföra särskilda laborations- och operationsavdelningar. 1926 års riksdag, som anslöt sig till förslaget om att den stora frågan rörande uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för en medicinsk högskola i Stockholm skulle hänskjutas till förnyad utredning, uttalade i sin skrivelse den 5 juni 1926, nr 345, att bland annat spörsmålet om Garnisonssjukhusets sammanförande med Serafimerlasarettet borde vid den sålunda såsom önsklig betecknade nya utredningen bliva föremål för ytterligare övervägande, särskilt vad den finansiella sidan av saken anginge. Sjukhuskommissionen, som vid fullgörande av sitt uppdrag har att fatta ståndpunkt jämväl till frågan om Garnisonssjukhusets sammanförande med det tilltänkta nya Karolinska sjukhuset, har från de sakkunniga, vilka biträtt kommissionen vid uppgörande av plan för sjukhuset, inhämtat yttranden rörande lämpligheten av att ansluta Garnisonssjukhuset till det kliniska sjukhuset. Dessa yttranden föreligga i form av promemorior. Generalfältläkaren Bauer har i en till kommissionen överlämnad promemoria belyst frågan från militär synpunkt och därvid anfört bland annat följande: Det är otvivelaktigt, att från militär synpunkt ett Garnisonssjukhus i huvudstaden med ungefär samma organisation som det nuvarande vore att eftersträva. Ett sådant sjukhus borde rymma samtliga de specialavdelningar, vilka innefattas i ett modernt sjukhus. Det borde vara tillförsäkrat sådan personal och sådan materiel, att det ständigt befunne sig i nivå med den medicinska vetenskapens fordringar. Det torde emellertid icke ligga inom möjlighetens område att för närvarande nå detta mål. Den ringa omfattning, garnisonen i huvudstaden enligt

57 1925 års härordning har, torde medföra, att antalet patienter å sjukhuset blir alltför ringa för att motivera de stora kostnader, driften av ett dylikt enligt angivna grundsatser skulle innebära. Under sådana förhållanden torde allt fortfarande den väg böra beträdas, vilken angavs av garnisonssjukhuskommittén och för vilken grundplanen uppgjordes i 1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag, nämligen den, som för till Garnisonssjukhusets anslutning till Karolinska institutets undervisningssjukhus. De skäl, som tala härför, angivas dels i betänkanden av nämnda sakkunniga, dels i arméförvaltningens utlåtande angående 1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag rörande garnisonssjukhusvårdens i Stockholm anslutning till ett nytt Serafimerlasarett. Till dessa tillåter jag mig hänvisa. Då förslaget nu upptagits av 1926 års sjukhuskommission, och till denna kommissions förfogande ställda sakkunniga skola taga ställning till frågan, är det i första hand av vikt att tillse, att formerna för gemensamheten bliva sådana, att i största möjliga mån vardera inrättningens självständighet och ändamål bibehållas. Professorerna Hedrén, Forssell och Key hava gjort följande principiella uttalande: E n ä r Karolinska institutets ändamål, fastställt i universitetsstatuterna, är vetenskaplig forskning och undervisning, måste varje uppgift, som ej äger samband med dylik forskning eller undervisning, inkräkta i mer eller mindre grad på detta ändamål. Då det kliniska sjukhuset måste avses att vara en institutet tillhörande inrättning i samma mening som institutets övriga institutioner, är det ock uppenbart, att sjukhusets övertagande av Garnisonssjukhusets uppgifter, i den mån dessa icke äro av rent sjukvårdande art, innebär en för Karolinska institutet främmande uppgift, som ligger utanför institutets ändamål i dess egenskap av en med universiteteten jämställd högskola. Det måste därför, med hänsyn till institutets ändamål, vara till institutets nackdel, därest med institutets verksamhet införlivas övriga uppgifter, som tillhöra Garnisonssjukhuset, men som icke hava samband med vetenskaplig forskning och undervisning. Motsvarande synpunkter torde, om ock i mindre grad, kunna anses giltiga, därest Garnisonssjukhusets sammanslagning med det kliniska sjukhuset betraktas från uteslutande militär synpunkt, ur vilken ett eget självständigt sjukhus torde bäst tillgodose militära krav. Då emellertid från andra statliga synpunkter det synes få anses ofrånkomligt att söka anordna en sammanslagning mellan ifrågavarande inrättningar, är det nödigt tillse, att formerna för gemensamheten bliva sådana, att i största möjliga mån vardera inrättningens självständighet och ändamål bibehållas. Framför allt måste Karolinska institutet tillse, att dess med universiteten likställda karaktär av vetenskaplig högskola ej i något hänseende äventyras. För egen del har sjukhuskommissionen funnit, att en sammanslagning av Garnisonssjukhuset med det planerade nya kliniska sjukhuset är icke blott möjlig utan ur vissa synpunkter jämväl synnerligen lämplig. Till en början vill kommissionen härvid erinra om, att den byggnad, som Garnisonssjukhuset för närvarande disponerar, icke tillnärmelsevis motsvarar de krav, som måste ställas på en modern sjukvårdsanläggning. Därest detta sjukhus skall på ett tillfredsställande sätt kunna fylla sin uppgift, torde, såsom redan

58 nämnts, betydande omändrings- och moderniseringsarbeten med det snaraste böra vidtagas. Upprepade framställningar om anvisandet av medel härför hava också under de senaste åren gjorts till Kungl. Maj:t av vederbörande myndigheter. Senast år 1927 hemställde sålunda arméförvaltningen om anvisande av 426 960 kronor för utförande av en del dylika arbeten. Arméförvaltningen ansåg nämligen, att, även om Garnisonssjukhuset komme att anslutas till det nya undervisningssjukhuset, ett tiotal år komme att förflyta, intill dess detta bleve uppfört. Det vore fördenskull nödvändigt att omedelbart vidtaga en del ändrings- och moderniseringsarbeten å Garnisonssjukhuset. Bland dessa befunne sig t. ex. anordningar för centraluppvärmning, vilka komme byggnaden till godo, vad ändamål den än komme att i en framtid tjäna. Denna framställning föranledde emellertid icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. För att erhålla kännedom om, vilka ändrings- och förbättringsarbeten, som skulle vara nödvändiga, för att Garnisonssjukhuset skulle kunna på ett nöjaktigt sätt uppehålla sin verksamhet såsom sjukhus, har kommissionen hos byggnadsstyrelsen och arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse anhållit, att dessa myndigheter i samråd måtte verkställa den utredning i berörda hänseende, som kunde vara erforderlig, ävensom till kommissionen inkomma med detaljerat förslag, åtföljt av approximativa beräkningar å kostnaderna för de reparations- och ändringsarbeten, vilka visade sig vara oundgängligen nödvändiga för att sätta Garnisonssjukhuset i det skick, förhållandena påkallade. Sedan arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse på begäran av byggnadstyrelsen låtit upprätta program för de åtgärder, som sjukvårdsstyrelsen ansåge böra ifrågakomma för utförande av såsom nödvändiga ansedda reparations- och ändringsarbeten inom Garnisonssjukhuset, verkställde byggnadsstyrelsen på grundval av detta program den av sjukhuskommissionen begärda utredningen. Enligt detta förslag skulle vissa förändringar vidtagas inom Garnisonssjukhusets huvudbyggnad, värmeledning anordnas i samtliga byggnader, samt därjämte en del ändringar och förbättringar av den sanitära inredningen inom huvudbyggnaden verkställas. Kostnaderna för dessa arbeten hava approximativt beräknats uppgå till ett belopp av 710 000 kronor. För den händelse en tillbyggnad till huvudbyggnaden — vilken jämväl ansetts önskvärd — skulle komma till stånd, inrymmande kökslokaler med matsalar samt poliklinik, ävensom en nybyggnad för gravkapell m. m., hava kostnaderna beräknats komma att ökas med ytterligare 350 000 kronor. För att bringa Garnisonssjukhuset i ett någorlunda tillfredsställande skick skulle alltså krävas icke mindre än (710 000 + 350 000 = ) 1 060 000 kronor. A t t statsmakterna skulle vara villiga anslå medel för uppförande av ett helt nytt fristående Garnisonssjukhus, torde numera få anses helt uteslutet. F r å g a n är då, huruvida sjukhuset bör kvarbliva å sin nuvarande plats och undergå erforderlig modernisering, eller huruvida detsamma bör, på sätt

59 tidigare utredningar givit vid handen, sammanföras med Karolinska sjukhuset. Med avseende härå tillåter sig kommissionen anföra följande. Efter genomförandet av 1925 års försvarsorganisation har garnisonen i Stockholm så väsentligt minskats, att det å Garnisonssjukhuset tillgängliga antalet vårdplatser är för stort. Till följd härav har det ansetts lämpligt att taga sjukhuset i anspråk jämväl för civila sjuka. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande har sålunda arméförvaltningens intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse träffat avtal med Stockholms stad därom, att manliga, i försvarets tjänst icke anställda personer med hemortsrätt i Stockholm må på vissa närmare angivna villkor i mån av utrymme och efter chefsläkarens beprövande intagas å Garnisonssjukhuset. Det nya sjukhus, som är ifrågasatt att uppföras å Norrbackaområdet, är avsett för den medicinska undervisningens behov. Såsom målsman för denna undervisning har staten emellertid icke endast att sörja för, att sjukhuset kommer till stånd, utan även att tillse, att detsamma erhåller erforderligt klientel. För sådant ändamål är det nödvändigt att repliera på såväl Stockholms stad som Stockholms län. Då sjukhusets olika kliniker med hänsyn till undervisningens krav måste inrymma ett visst minimiantal vårdplatser, men staden och länet vid de med kommissionen förda förhandlingarna förklarat sig hava behov av endast en del av dessa, kommer ett underskott av vårdplatser att uppstå, vilket måste på annat sätt fyllas. Detta underskott skulle till viss del kunna fyllas genom intagande av sjuka från garnisonen i Stockholm. Vården av dessa sjuka åligger staten såsom en skyldighet, och det kan därför icke anses vara annat än i sin ordning, att staten i första rummet räknar med dem för att främja ett annat statsintresse, nämligen den medicinska undervisningen. Visserligen har gjorts gällande, att det klientel, som på detta sätt skulle ställas till undervisningens förfogande, är till en viss grad ensidigt, men, såvitt kommissionen kunnat finna, kan denna anmärkning icke få tillmätas avgörande betydelse. Bland det militära klientelet förekommer ett relativt stort antal sådana akuta sjukdomsfall, som dagligen möta våra läkare ute i praktiken och beträffande vilkas diagnos och behandling de studerande måste inhämta erforderliga kunskaper. Jämväl ur en annan synpunkt anser kommissionen patienter u r garnisonen vara av betydelse för den medicinska undervisningen. Med hänsyn till den omständigheten att civila läkare vid inträffande mobilisering i mycket stor utsträckning måste tagas i anspråk för tjänst vid militärformationer och militära sjukhus är det nämligen av betydelse, att de civila läkarna redan under sin utbildningstid erhålla bekantskap med militärt klientel. Från vederbörande klinikchefers sida har gjorts gällande, att de kirurgiska och medicinska klinikerna måste för undervisningens behöriga bedrivande omfatta ett visst minimiantal vårdplatser. Genom att på nu angivet sätt belägga en del av de för undervisningen erforderliga platserna med värnpliktiga och vid försvaret anställda vinner man den stora fördelen, att Garnisonssjukhusets byggnadsfråga kan lösas, utan att statsverket åsamkas några

60 nämnvärda kostnader utöver dem, som under alla omständigheter måste nedläggas på det nya undervisningssjukhuset. För en sammanslagning av Garnisonssjukhuset med det nya Karolinska sjukhuset kan ytterligare ett betydelsefullt skäl åberopas. För staten måste det vara av synnerligen stort intresse att frigöra det tomtområde, vara Garnisonssjukhuset för närvarande är beläget. Såväl tomtmarken som den därå uppförda huvudbyggnaden representera i och för sig ett stort värde och kunna med fördel tagas i anspråk för annat statligt ändamål. I detta sammanhang tillåter sig kommissionen allenast hänvisa till, vad statens byggnadssakkunniga i sitt år 1925 avgivna betänkande angående ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm anfört rörande det framtida användandet av det byggnadskvarter, som för närvarande disponeras av Garnisonssjukhuset. Därest Garnisonssjukhuset anslutes till Karolinska sjukhuset och sålunda kommer att få utnyttja de för sistnämnda sjukhus avsedda ekonomilokalerna m. m., kommer detta säkerligen att medföra besparingar för statsverket. Av en utav generalfältläkaren till kommissionen lämnad promemoria framgår, att de löner och arvoden, vilka skulle kunna inbesparas vid anslutningen av Garnisonssjukhuset till Karolinska sjukhuset, approximativt beräknas uppgå till omkring 45 000 kronor om året. Även om Karolinska sjukhusets stat skulle behöva utökas med en del befattningshavare på grund av anslutningen av Garnisonssjukhuset, torde ändock en ej oväsentlig inbesparing i löner och arvoden kunna ske. Såsom en sammanfattning av vad i det föregående anförts rörande frågan om en sammanslagning av Garnisonssjukhuset med det kliniska sjukhuset är ur ekonomisk synpunkt följande att beakta. Därest Garnisonssjukhuset sammanföres med Karolinska sjukhuset, skulle engångskostnaderna för anordnande av ett nytt Garnisonssjukhus kunna helt bortfalla. Det kliniska sjukhuset skulle i varje fall inrymma 200 allmänna vårdplatser såväl å den kirurgiska som å den medicinska kliniken. En del av dessa platser skulle emellertid avses för garnisonens personal. De kostnader, som statsverket skulle nödgas utgiva för beredande av vård åt militära sjuka å Karolinska sjukhuset, lära icke bliva större än anordnande av motsvarande antal sjukplatser för civila sjuka. Statsverket skulle undgå att nedlägga några mera väsentliga kostnader för att bringa det nuvarande Garnisonssjukhusets byggnad i ett mera modernt skick. Denna byggnad jämte det värdefulla tomtområde, vara byggnaden är belägen, skulle i stället kunna utnyttjas för annat statligt ändamål. Slutligen skulle väsentliga besparingar i driften kunna ernås genom att låta Garnisonssjukhuset ingå såsom en särskild avdelning i det kliniska sjukhuset. I detta sammanhang anser kommissionen sig vidare böra påpeka, att det måste vara till fördel för garnisonens sjuka att bliva vårdade å ett stort kliniskt sjukhus, utrustat med alla moderna anordningar och med tillgång till de bästa läkarkrafter inom landet. E n sammanslagning kan således

61 icke vara till nackdel för de sjuka. Tvärtom skulle den vård, som komme att beredas militärpersonalen, bliva den bästa möjliga. Även böra framhållas de möjligheter till vetenskapliga studier, vilka detta undervisningssjukhus skulle erbjuda de därstädes tjänstgörande militärläkarna med de rika resurser i avseende å laboratorier av olika slag m. m., över vilka sjukhuset kommer att förfoga. Att vid mobilisering kunna stödja sig på ett stort kliniskt sjukhus med dess specialavdelningar måste ävenledes för staten innebära en stor vinst. Gentemot vad sålunda anförts såsom fördelar torde de erinringar, som från militärläkarhåll framställts mot Garnisonssjukhusets sammanförande med ett civilt sjukhus, icke kunna tillmätas någon större betydelse. De olägenheter, som befarats komma att uppstå ur disciplinär synpunkt, torde genom vidtagandet av lämpliga åtgärder kunna helt undanröjas. Från Karolinska institutets sida torde vissa anmärkningar kunna göras mot en sammanslagning av Garnisonssjukhuset med det Karolinska sjukhuset. Dessa anmärkningar synas dock till huvudsaklig del komma att beröra organisatoriska frågor. I följd härav måste uppmärksamheten vara riktad på, att vid uppgörande av organisationsplanen för den ifrågasatta sammanslagningen alla de krav, som från Karolinska institutets sida bliva framställda och kunna tillerkännas berättigande, bliva tillgodosedda. Det är å andra sidan givet, att från försvarets synpunkt krav måste resas på, att en sammanslagning av Garnisonssjukhuset med Karolinska sjukhuset icke i något avseende kommer att innebära ett försvagande i organisatoriskt avseende av den sjukvård, staten är skyldig att giva, och att således all hänsyn måste tagas även till dessa. På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till de avsevärda belopp, som enligt vad förut nämnts skulle behöva nedläggas på Garnisonssjukhuset, därest det skulle kvarbliva å sin nuvarande plats, finner kommissionen sig, i överensstämmelse med vad tidigare utredningar givit vid handen, böra ansluta sig till förslaget om, att Garnisonssjukhuset skall sammanslås med det Karolinska sjukhuset. Vid beräknandet av det antal vårdplatser, som bör avses för garnisonens behov, har man givetvis att utgå från nu gällande försvarsorganisation. Å det nuvarande Garnisonssjukhuset i Stockholm uppgår det fastställda antalet ordinarie sängplatser för närvarande till 319. Under de senaste åren har det högsta antalet vårdade sjuka från garnisonen emellertid icke uppgått till denna siffra. Av nedanintagna tablå framgår närmare, i vilken utsträckning detta sjukhus under åren 1920—1927 varit högst belagt med sjuka från garnisonen, ävensom huru de sjuka fördelat sig å den kirurgiska och den medicinska avdelningen samt å hud- och könsavdelningen.

62 Högsta antalet vårdade militärer å Garnisonssiukhuset i Stockholm åren 1920—1927. 1921

Kir. Med. 1 Ven. S:a

Kir. Med. 1 Ven. S:a

114 | 48

32 Kir. Med. Ven.

S:a

Kir. Med. Ven.

240 Kir. Med. Ven.

S:a Kir. Med. Ven.

S:a

101 S:a Kir. Med. Ven. 236

84 j 38

1920 S:a Kir. Med. Ven.

S:a

110 I och med genomförandet av 1925 års försvarsorganisation kommer antalet å Garnisonssjukhuset vårdade militärer att ytterligare nedgå. Verkningarna härav torde dock icke kunna ådagaläggas förrän under år 1928, sedan den nya försvarsorganisationen blivit helt genomförd. Enligt tidigare verkställda beräkningar skulle jämlikt 1925 års härordning icke mer än omkring 130 vårdplatser å Garnisonssjukhuset behöva tagas i anspråk för den militära sjukvården. Av dessa hava 55 beräknats belöpa å den kirurgiska avdelningen och 54 å den medicinska avdelningen samt högst ett tjugutal å hud- och könsavdelningen. Det antal allmänna vårdplatser, som å kirurgisk och medicinsk avdelning skulle erfordras för garnisonens sjuka, kan sålunda beräknas uppgå till 109. E n ä r i detta antal ingå även ögonoch öronfall, torde för garnisonens del å uteslutande kirurgisk och medicinsk avdelning icke behöva krävas större antal vårdplatser än tillhopa 100. Därest Garnisonssjukhuset sammanföres med Karolinska sjukhuset, böra samtliga sjuka från garnisonen tillförsäkras vård å den avdelning, till vilken sjukdomsfallet på grund av sin särskilda art är att hänföra. Ögonsjukdomar samt öron-, näs- och halssjukdomar böra sålunda behandlas å de särskilda specialklinikerna. För de vanliga s. k. kirurgiska och medicinska sjukdomarna böra däremot inrättas särskilda avdelningar för garnisonens sjuka, därvid den uppdelningen synes vara lämplig, att å en av de båda kirurgiska klinikerna inrättas 50 vårdplatser och å en av de båda medicinska klinikerna likaledes 50 vårdplatser. Att det sålunda beräknade platsantalet kan antagas bliva tillräckligt, synes i viss mån framgå av den vid Garnisonssjukhuset under första hälften av år 1928 vunna erfarenheten rörande beläggningen av sjuka från garnisonen i Stockholm. Under januari månad 1928 har i medeltal å Garnisonssjukhuset i Stockholm vårdats militära patienter till ett antal av 31 å den medicinska och 38 å den kirurgiska avdelningen. Under februari månad 1928 hava motsvarande medeltalssiffror utgjort 47 och 31, under mars månad respektive 47 och 40, under april månad 43 och 43, under maj månad 43 och 54 samt under juni månad 30 och 53. Att märka är härvid, att i antalet vår-

63 dade sjuka å medicinska och kirurgiska avdelningarna ingå även ögon- och öronfall, vilka skulle för vård intagas å det Karolinska sjukhusets specialavdelningar för dylika sjukdomar. Enär i planen för första etappen av sjukhusets byggnader ej ingår uppförandet av hud- och könsklinik och således vård ej kan beredas garnisonens hud- och könsfall å Karolinska sjukhuset, måste sörjas för vård av dessa annorstädes, efter det att Garnisonssjukhuset upphört med sin verksamhet. Det antal platser, som härför bör anskaffas, bör beräknas till ungefär 25 att döma av de siffror, som föreligga därom för de första sex månaderna år 1928, då nämligen antalet uppgått till respektive 21, 25, 19, 22, 23 och 16. Dessa platser torde sannolikt kunna erhållas å något av truppförbandens sjukavdelningar i Stockholm, t. ex. å Göta livgardes sjukavdelning, sedan sjukvården för såväl Svea som Göta livgarde enligt 1925 års härordning förlagts till Svea livgarde. Antalet allmänna vårdplatser för garnisonens sjuka skulle sålunda beräknas till 50 å envar av de kirurgiska och medicinska klinikerna. För officerare och vederlikar torde böra beräknas å enskilda och halvenskilda rum ett antal av högst 8 platser, fördelade med hälften å envar av dessa två kliniker, således inalles 108 platser för garnisonen. Den av sjukhuskommissionen sålunda ifrågasatta sammanslagningen av Garnisonssjukhuset med Karolinska sjukhuset bör vila å en fast organisationsplan. I sina yttranden rörande lämpligheten av att sammanföra de båda sjukhusen med varandra hava de till kommissionens förfogande ställda sakkunniga jämväl uttalat sig rörande de allmänna förutsättningar, som böra ligga till grund för en dylik organisationsplan. General fältläkaren Bauer har hänvisat till det yttrande rörande Garnisonssjukhusets sammanförande med det ifrågasatta kliniska sjukhuset, som av honom avgavs till 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga, och som ingick i det av dessa sakkunniga den 24 september 1925 avgivna förslaget rörande uppförande av nytt kliniskt sjukhus. Professorerna Hedrén, Forssell och Key hava framlagt ett förslag till organisationsplan, avsett att tillgodose Karolinska institutets synpunkter vid den föreliggande frågans lösande. Efter omprövning av de framlagda förslagen har sjukhuskommissionen funnit sig kunna förorda, att följande allmänna bestämmelser skola bliva gällande rörande Garnisonssjukhusets sammanslagning med Karolinska sjukhuset. 1. Å Karolinska sjukhuset anordnas särskild garnisonsavdelning med vårdavdelningar för medicinska och kirurgiska fall. Dessa vårdavdelningar, vilka anslutas till sjukhusets respektive medicinska och kirurgiska klinik med vederbörande professor såsom överläkare, hava till uppgift att från de i Stockholm eller dess närhet förlagda eller dit kommenderade staber, truppförband, militära skolor och utbildningskurser, verk och inrättningar till-

64 hörande försvaret mottaga och vårda sjuk manlig personal, som jämlikt gällande förordningar eller bestämmelser är berättigad till fri sjukvård, allt i den mån nämnda personal icke lämpligen kan erhålla vård å vederbörande truppförbands eller flottans sjukavdelningar, respektive lider av sjukdom, för vilken vård skall lämnas å epidemisjukhus. Vid behov mottagas sjuka tillhörande försvaret till vård å Karolinska sjukhusets egna medicinska och kirurgiska kliniker, för så vitt detta kan ske utan att hindra intagning av sjukdomsfall tillhörande den civila befolkningen. Likaledes må å garnisonsavdelningen sjukdomsfall tillhörande den civila befolkningen kunna vid behov inläggas, när så kan ske utan intrång i garnisonsavdelningens sjukvård. Andra än medicinska och kirurgiska sjukdomsfall vårdas allt efter deras beskaffenhet å de kliniska specialavdelningar å Karolinska sjukhuset, vilka äro vid sjukhuset inrättade. Officerare och vederlikar vårdas å särskilda för dem anordnade rum, tillhörande garnisonsavdelningen. Karolinska sjukhusets polikliniker skola till vård mottaga sådan försvarsväsendet tillhörande personal, som, utan att vara i behov av sjukhusvård, enligt gällande bestämmelser är berättigad till fri poliklinikvård. 2. Å garnisonsavdelningen skola finnas två biträdande överläkare, den ena å medicinska, den andra å kirurgiska avdelningen. Dessa biträdande överläkare äro militärläkare och förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av tre, högst fem år efter underdånig ansökan och på förslag av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, sedan vederbörande klinikchefs yttrande inhämtats. Förordnandet kan förnyas. Dessa läkare äro underordnade vederbörande professor i allt, som rör sjukvården och Karolinska institutets undervisning å garnisonsavdelningen. Till biträde åt vederbörande professor och överläkare å garnisonsavdelningens vårdavdelningar anställas på Karolinska institutets stat och enligt för institutet gällande tillsättningsgrunder en underläkare å respektive medicinska och kirurgiska avdelningen. Därjämte anställes å vardera avdelningen en amanuens. Denna befattning uppföres på fjärde huvudtiteln och tillsättes, efter inhämtande av vederbörande professors yttrande, av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Beträffande sjukvården äro dessa befattningshavare underordnade vederbörande professor. Kungl. Maj:t förordnar en av de militära biträdande överläkarna att vara chefläkare för vid garnisonsavdelningen tjänstgörande militär personal. De båda amanuenserna å garnisonsavdelningen beredas bostäder i likhet med å Karolinska sjukhuset i övrigt anställda amanuenser. 3. Å sjukhuset inrättas en militärbyrå för ombesörjandet av militära tjänsteangelägenheter. 4. Garnisonssjukhusets nuvarande apotek anslutes till Karolinska sjukhuset. Detta betjänar dels Karolinska sjukhuset, dels garnisonen i Stockholm, dels i mån av behov försvarsväsendet i övrigt. Apoteket utgör sam-

65 tidigt ett läkemedelsförråd för krigsbehov. Å apoteket fullgöra värnpliktiga apotekare sin facktjänstgöring. 5. Garnisonssjukhusets nuvarande tandpoliklinik anslutes till Karolinska sjukhuset. Polikliniken betjänar dels garnisonen i Stockholm, dels sjukhuset i dess helhet. Å polikliniken fullgöra värnpliktiga tandläkare sin facktjänstgöring. 6. Vad angår organisationen av apoteket och tandpolikliniken bör denna fråga bliva föremål för särskild utredning. 7. Militära sjukvårdare beredas tillfälle till utbildning å garnisonsavdelningen. 8. För den vid garnisonsavdelningen anställda väbeln beredes bostad om 3 rum och kök å sjukhuset. 9. Generalfältläkaren är berättigad att närvara vid direktionens för Karolinska sjukhuset sammanträden och deltaga i direktionens överläggningar samt att i frågor, som beröra garnisonssjukvården, jämväl deltaga i direktionens beslut.

5 — 7426.

66 H. Klinikernas och vårdavdelningarnas storlek. Allmänna syn- Enligt kommissionens uppfattning böra de olika klinikerna å Karolinska punkter. sjukhuset icke omfatta större antal vårdplatser än som för bedrivande av undervisningen är oundgängligen erforderligt. Den sjukvårdande verksamheten i vårt land är i första hand en kommunal angelägenhet. Vid sådant förhållande varken kan eller bör staten påtaga sig skyldighet att uppföra och driva sjukvårdsanläggningar i större omfattning än som är betingat av undervisningsbehovet. Vid fastställande av antalet vårdplatser å de olika klinikerna måste i följd härav utgångspunkten vara den, att endast de krav, som uppställas från Karolinska institutets sida för tillgodoseende av undervisningens behöriga bedrivande, böra, i den mån så befinnes rimligt och möjligt, tillgodoses. J ä m v ä l framdeles, då det gäller att ytterligare utbygga den nu ifrågasatta sjukhusanläggningen, måste denna synpunkt bliva den bestämmande i fråga om omfattningen av kliniker, vilka skola nyuppföras eller utvidgas. Antalet vårdplatser inom varje kliniks allmänna vårdavdelning måste emellertid i viss mån fastställas jämväl med hänsyn till, huru många avdelningar kliniken skall innehålla. För varje vårdavdelnings behöriga skötsel skall en avdelningssköterska bära ansvaret. En dylik avdelning bör därför icke givas större omfattning än att avdelningssköterskan kan på ett tillfredsställande sätt med biträde av underordnad personal ombesörja vården av patienterna. Av ekonomiska skäl kunna vårdavdelningarna å andra sidan icke göras alltför små. P å grund härav har kommissionen funnit sig böra föreslå, att de allmänna vårdavdelningarna, på få undantag när, skola beräknas för 25 patienter. Vid varje klinik böra, förutom allmänna vårdavdelningar, finnas anord. nade även enskilda vårdavdelningar, inrymmande enskilda och halvenskilda rum. Från Karolinska institutets sida har framhållits angelägenheten av att en överläkare för en stor avdelning helt ägnar sig åt skötseln av densamma och att han ej splittrar sin tid med att sköta patienter å privata sjukhus. Detta bör i än högre grad gälla för en klinisk professor, som, förutom skötseln av sin klinik, även har den tidsödande och maktpåliggande uppgiften att undervisa de studerande samt därjämte bör medhinna vetenskapligt arbete. I följd härav bör en klinisk professor helt och hållet koncentrera sitt arbete till kliniken. Under sådana omständigheter torde det vara nödvändigt, att han å det kliniska sjukhuset i anslutning till de allmänna vårdavdelningarna har tillgång till ett tillräckligt antal hel- och halvenskilda rum. Liksom å länslasaretten böra klinikcheferna därjämte till sitt för-

67 fogande hava lokaler för privat mottagning. Härmed bör följa skyldighet för klinikcheferna att avstå från annan läkarverksamhet utom sjukhuset än s. k. konsultationspraktik. Kostnaderna för anordnandet av enskilda vårdavdelningar inom det kliniska sjukhuset böra emellertid icke drabba det allmänna. I likhet med 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga finner kommissionen sig böra förorda, att den kostnad, som beräknas belöpa å de enskilda vårdavdelningarna, skall bestridas genom lånemedel, samt att förräntning och skälig amortering av dylikt lån skall ske genom sjukvårdsavgifterna för de å dessa avdelningar vårdade patienterna. Såsom i det föregående omnämnts, skola enligt kommissionens förslag i Antal vårdförsta byggnadsetappen uppföras följande kliniker, nämligen en medicinsk plfi*erJ- de klinik, en kirurgisk klinik, en radioterapeutisk klinik, en oftalmologisk kerna. (ögon-) klinik, en oto-laryngologisk (öron-, näs- och hals-) klinik, en obstetriskgynekologisk (kvinno- och förlossnings-) klinik samt, under viss angiven förutsättning, en pediatrisk (barn-) klinik. Därjämte skall finnas en isoleringsavdelning. I anslutning till den planerade nya vanföreanstalten skall dessutom uppföras en ortopedisk (vanföre-) klinik. Vid prövning av frågan, vilken omfattning en var av nu angivna kliniker lämpligen bör erhålla, har kommissionen haft att taga hänsyn till de önskemål, som framförts i de till Karolinska institutets lärarkollegium avgivna yttrandena från vederbörande klinikchefer. Enär reduceringar och jämkningar visat sig påkallade i fråga om de flesta av dessa kliniker, hava överläggningar härom ägt rum med klinikcheferna. Såsom resultat av dessa överläggningar har framgått, att de i första byggnadsetappen ingående klinikerna — med undantag av den ortopediska kliniken, vilken skall sammanföras med vanföreanstaltens nya byggnad — böra erhålla följande antal vårdplatser och vårdavdelningar:

68 Allmänna sängar

Platser å enskilt ock halvenskilt rum

6 allmänna vårdavdelningar, envar om 25 platser

—

2 enskilda vårdavdelningar, envar om 13 platser

—

2 allmänna vårdavdelningar för garnisonens sjuka, vardera om 25 allmänna platser, och 2 för officerare och vederlikar avsedda enskilda r u m •••

—

Medicinska

Kirurgiska

Garni sonen Allmänna sängar

Platser å enskilt rum

— —

— —

kliniken.

kliniken.

6 allmänna vårdavdelningar, envar om 25 platser

—

2 enskilda vårdavdelningar, envar om 13 platser

—

— —

— —

2 allmänna vårdavdelningar för garnisonens sjuka, vardera om 25 allmänna platser, och 2 för officerare och vederlikar avsedda enskilda rum •••

—

—

—

—

— —

— —

— —

— —

— —

—

— —

— —

— —

— —

, 10 °

8 Oftalmologiska

kliniken.

3 allmänna vårdavdelningar, envar om 25 platser

Oto-laryngologiska

kliniken.

3 allmänna vårdavdelningar, envar om 25 platser

Obstetriska

—

—

kliniken.

2 allmänna vårdavdelningar, envar om 25 platser

Radioterapeutiska

—

kliniken.

2 allmänna vårdavdelningar, envar om 25 platser, samt en allmän vårdavdelning om 20 platser-••

Gynekologiska

—

—

—

—

kliniken-1

2 allmänna vårdavdelningar, envar om 25 platser

6 9

Isoleringsavdelningen

3 allmänna vårdavdelningar, envar om 26 platser, samt en isoleringsavdelning om 8 platser

—

1 enskild vårdavdelning om 8 platser

—

— —

— —

8 Summa Därest en pediatrisk klinik skulle medtagas i den första byggnadsetappen, tillkommer ytterligare följande antal vårdplatser: Pediatriska

kliniken.

Summa 1

Å radioterapeutiska kliniken skola finnas ytterligare 2 allmänna vårdavdelningar, envar om 25 platser, samt en enskild vårdavdelning om 7 platser. Dessa avdelningar skola uppföras för medel, som ställas till förfogande av Cancerföreningen i Stockholm och Konung Gustafs V:s Jubileumsfond.

69 Om hänsyn icke tages till den pediatriska kliniken, men samtliga platser å garnisonsavdelningen medräknas, skulle alltså antalet allmänna vårdplatser å de kliniker, som skulle uppföras i första byggnadsetappen, uppgå till 737, därav 8 platser å garnisonsavdelningen, avsedda för officerare och vederlikar. Härtill skulle komma 106 platser å enskilda vårdavdelningar. För den händelse en pediatrisk klinik skulle medtagas i den första byggnadsetappen, skulle antalet allmänna vårdplatser uppgå till 823, därav 8 platser å garnisonsavdelningen, avsedda för officerare och vederlikar, samt antalet platser å enskilda vårdavdelningar belöpa sig till 114.

Som Karolinska sjukhuset enligt kommissionens förslag redan i första Sjuksköterskefirdgan utbyggnadsstadiet skall omfatta mer än 800 vårdplatser, måste särskilda ' åtgärder vidtagas för att sjukvårdspersonal i erforderlig utsträckning finnes att tillgå för ombesörjande av vården av de sjuka. P å uppdrag av kommissionen hava professorerna Forssell och Key inlett förberedande förhandlingar med styrelsen för Sophiahemmet för att utröna, huruvida Sophiahemmet skulle vara villigt att förse Karolinska sjukhuset med sköterskor samt dit förlägga en del av sin sköterskeutbildning, så att sjukhusets behov av elever därigenom kunde fyllas. Sedan en undersökning verkställts rörande omfattningen av den personal, som kan beräknas bliva erforderlig för att ombesörja sjukvården å de kliniker, som i första byggnadsetappen skola uppföras, hava professorerna Forssell och Key i en till styrelsen för Sophiahemmet avlåten skrivelse anfört bland annat följande: Vid beräkningen av personalbehovet har man utgått ifrån, att det givetvis skulle vara bäst, om hela den egentliga kvinnliga sjukvårdspersonalen kunde bestå av sköterskor, provsystrar och elever. Då ett sjukhus når över en viss storlek torde detta system dock ej vara tillrådligt, i det att elevskolan bliver för stor. Detta medför fara för, att fordringarna måste sänkas för att få tillräckligt antal elever, varigenom kvaliteten sjunker. Göres skolan för stor, kommer ävenledes för många sköterskor att utbildas, varigenom svårigheten växer för dem att erhålla platser. För att begränsa antalet elever har man därför tänkt sig att inrätta assistentsköterskeplatser. Assistentsköterskeinstitutionen skulle vara en slags fortsättningsskola för de bästa inom varje kurs, i vilken de därtill uttagna nyblivna sköterskorna skulle under ett eller möjligen två år utbildas till avdelningssköterskor, operationssköterskor, poliklinik- och röntgen sköterskor. För de härtill uttagna sköterskorna skulle det givetvis vara en fördel att få en sådan fortsättningskurs, då de härigenom skulle meritera sig för att erhålla fasta sjukhusplatser. För sjukhuset skulle det även vara en fördel att hava assistentsköterskor. Sköterskan skulle härigenom tillförsäkras en skolad hjälp, på^ vilken hon kunde lita, och som hade ansvaret, då hon vore ledig. Då man ansett, att antalet elever måste begränsas, har man blivit tvungen att utfylla den kvinnliga sjukvårdspersonalen med fast anställda biträden. Detta är givetvis en olägenhet. Det synes med åren bliva allt svårare att erhålla en god dylik kår, och då biträdena bliva äldre, hava de

70 svårt att orka med sitt arbete. Skulle styrelsen för Sophiahemmet anse, att en del av denna biträdeskår kan minskas och ersättas med elever, är detta givetvis för sjukhuset en fördel, men har man ej vid den gjorda beräkningen, på grund av ovan anförda skäl, vågat räkna därmed. För en allmän vårdavdelning å 25 platser har beräknats en avdelningssköterska, en assistentsköterska, en provsyster (äldre elev), en elev samt tre biträden (varav en vakar) samt dessutom avlösande personal. För enskilda avdelningar på 12—13 platser har beräknats lika många. Därjämte hava anställts beräkningar rörande behovet av kvinnlig sjukvårdspersonal för operationsavdelningar, polikliniker, laboratorier, röntgeninstitutionen m. m. Vid beräkningen av antalet personal har man utgått från effektiv omkring 10 timmars arbetsdag samt att var och en skall hava 2 timmar ledigt per dag och en hel eller två halva dagar ledigt per vecka, samt att den vakande personalen skall sova var sjunde natt. Dessutom har räknats med ett visst antal reservpersonal. Å den pediatriska kliniken skola barnsköterskor utbildas, och har fördenskull här beräknats ett större elevantal än å andra kliniker och hava eleverna här helt ersatt biträdena. Det torde vara önskvärt, att en del av de elever, som utbildas till vanliga sköterskor, även få utbildning å en pediatrisk klinik, och torde därför en del av elevplatserna å den pediatriska kliniken böra reserveras för dem. Därest Sophiahemmets styrelse skulle önska förse Karolinska sjukhuset med elever och således dit förlägga utbildningen av en del av sina elever, skulle det för sjukhuskommissionen vara av betydelse att erhålla meddelande angående de villkor, på vilka Sophiahemmet skulle kunna åtaga sig denna uppgift, samt de önskemål, som styrelsen vill framhålla med avseende på elevhemmets planläggning och inredning. Till svar å denna framställning har styrelsen för Sophiahemmet i en den 24 maj 1928 dagtecknad skrivelse meddelat, att styrelsen, efter det vissa förberedande undersökningar i ämnet verkställts, beslutat att i princip uttala sin anslutning till det framlagda förslaget. I skrivelsen har styrelsen vidare anfört bland annat följande: Den föreliggande frågan är givetvis av den räckvidd, att det på frågans nuvarande ståndpunkt knappast låter sig göra att annat än preliminärt ingå på några detaljer. Vissa synpunkter anser sig dock styrelsen redan nu kunna något närmare beröra. Styrelsen är i princip beredd att vidtaga sådan omläggning av sköterskeutbildningen vid Sophiahemmet, att Sophiahemmet kan förse det nya sjukhuset med lämplig personal för sjukvårdens behov. Styrelsen förutsätter därvid, att villkoren härför skulle bliva ungefärligen desamma, som för närvarande gälla emellan Stockholms stads hälsovårdsnämnd och Röda korset. Det ifrågasatta anställandet av assistentsjuksköterskor för att därigenom åstadkomma minskning av elevantalet, finner styrelsen välbetänkt, och ansluter sig styrelsen till fullo till de skäl, som anförts för en dylik anordning. Med hänsyn till önskvärdheten att begränsa antalet elever synes det styrelsen knappast möjligt att ersätta de fast anställda biträdena med elever. Vad elevernas teoretiska utbildning beträffar, synes det styrelsen vara en fördel, om denna utbildning kunde förläggas till Sophiahemmet. Ett absolut villkor härför är dock, att erforderligt anslag av allmänna medel beredes Sophiahemmet icke endast för uppförande av erforderligt elevhem utan jämväl för vidtagande av de övriga förändringar inom Sophiahemmet, som härigenom kunna bliva nöd-

71 vändiga. Beträffande elevernas måltider synas erfarenheterna såväl från Sophiahemmet som från andra sjukhus giva vid handen, att det vore lämpligast, om i det nya sjukhuset en särskild matsal kunde inrättas för eleverna, i vilken de under uppsikt av några äldre sköterskor kunde intaga sina måltider. För uppsikt över eleverna vid det nya sjukhuset bör enligt styrelsens mening beräknas två å tre personer. Då det emellertid ännu icke är närmare bestämt, huru elevernas bostadsförhållanden inom det nya sjukhuset komma att ordnas, kan styrelsen på frågans nuvarande stadium icke närmare uttala sig angående det antal expeditionsrum och dylikt, som må bliva erforderligt. Under byggnadstiden måste en närmare utredning verkställas rörande frågan om anskaffande av kvinnlig sjukvårdspersonal och denna personals utbildning m. m. I förevarande sammanhang har kommissionen icke ansett sig böra annat än erinra om vikten av, att detta spörsmål tillbörligen beaktas. Vid upprättande av ritningarna har hänsyn tagits till, att vid sjukhuset bland annat skall finnas anställd en föreståndarinna för elevhemmet samt att för hennes räkning skall finnas en särskild expedition jämte bostad.

72 I. Byggnadsprogrammet i övrigt. 1.

Allmän beskrivning å sjukhusanläggningen.

I överensstämmelse med de i det föregående angivna principer har kommissionen uppgjort förslag till uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm. Som förut nämnts, omfattar förslaget endast en del av de kliniker, som äro erforderliga för Karolinska institutets undervisningsverksamhet. Allenast de byggnader, vilka enligt kommissionens uppfattning böra uppföras i den första byggnadsetappen, hava närmare utformats å ritningarna. I fråga om de i denna byggnadsetapp ingående klinikernas placering samt övriga för sjukhuset erforderliga byggnaders inkomponering m. m. på Norrbackaområdet får kommissionen, under hänvisning till situationsplanen och ritningarna, lämna följande beskrivning över det av arkitekten Westman utarbetade förslaget. Den från Haga södra grindar planerade uppfartsvägen till sjukhuset bildar på cirka 300 meters avstånd från Norrtullsvägen ett torg med spårvägsstation samt längre västerut bilparkeringsplats. Vid torget är entrén till sjukhuset belägen. Torget flankeras i öster, väster och söder av entrékomplexet, vars södra del utgöres av en låg envåningsbyggnad med inkörsel till sjukhuset. På ett avstånd av omkring 50 meter från inkörseln är Karolinska sjukhusets huvudkomplex, å situationsplanen betecknat med I, förlagt, Denna byggnad inrymmer samtliga de kliniker, vilka enligt kommissionens förslag skola medtagas i den första byggnadsetappen, med undantag av den pediatriska och den radioterapeutiska kliniken. Huvudkomplexet, med sin huvudingång mitt för entrébyggnaden, består av tvenne i öst-västlig riktning gående något brutna parallella längor, den norra och den södra längan; på mitten äro dessa längor sammanbundna av en centralbyggnad, slutande sig kring dels öppna, dels täckta gårdar. P å östra sidan sammanbindes den norra längan med en bruten flygelbyggnad. I närheten av huvudkomplexet äro sjukhusets övriga institutioner, vilka skola medtagas i första byggnadsetappen, förlagda, dock så att på en del ställen plats lämnas dels för institutioner, vilka i en senare byggnadsetapp skola uppföras, dels ock för verkställande av tillbyggnader till redan befintliga institutioner. P å nordöstra sidan av det för sjukhusanläggningen avsedda området är pediatriska kliniken med sin poliklinik (å situationsplanen betecknad med

73 II) förlagd. Till stor del äro de för denna klinik avsedda byggnaderna, vilka äro förenade med varandra, placerade på ett högre plan på bergsplatån. Söder om detta komplex är radioterapeutiska kliniken eller Konung Gustaf V:s Jubileumsklinik (å situationsplanen benämnd Jubileumsfondens sjukhus samt betecknad med III) förlagd, med därtill hörande poliklinik och det radioterapeutiska institutet, ävensom i omedelbar anslutning det vetenskapliga institutet. P å något avstånd från dessa byggnader äro institutionens personalbyggnad samt en mindre byggnad, innehållande emanationslaboratoriet, belägna. P å västra sidan om huvudkomplexet är den patologiska institution, som skall uppföras i första byggnadsetappen (å situationsplanen betecknad med IV), placerad. Väster om denna institution, på sluttningen av berget, är den djurexperimentella avdelningen (å situationsplanen betecknad med V) förlagd samt uppe på bergåsen sjukhusanläggningens vattentorn (å situationsplanen betecknat med VI). Plats för framtida utbyggnader av sjukhusets kliniker kan erhållas dels å de förut berörda fria områdena intill huvudkomplexet, dels ock söder om huvudkomplexet och den patologiska institutionen. Därest plats för ytterligare utbyggnader erfordras, får sjukhusområdets sydvästra del tagas i anspråk för ändamålet. Genom att verkställa påbyggnad å de i första byggnadsetappen uppförda klinikerna finnes därjämte möjlighet att utvidga dessa kliniker och institutioner till större omfattning. Om så kan ske, vore det synnerligen värdefullt att framdeles kunna få förvärva de områden, som disponeras av Eugeniahemmet, för att å dessa äga tillgång till reservområden för framtida utvidgningar. Utmed tillfartsvägen från Haga södra grindar och på ömse sidor om torget är entrékomplexet (å situationsplanen betecknat med VII) placerat. Detta innehåller, förutom entrén, bostäder för vissa befattningshavare, sysslomanskontor och apotek, det senare i elevbyggnaden, vilken byggnad lämpligen bör i framtiden hopbyggas med entrékomplexet. Västerut från torget räknat samt bakom entrékomplexets västflygel äro köksbyggnaden, tvättbyggnaden med centralförråd, begravningskapellet, verkstadshuset och ångpannecentralen förlagda. Samtliga dessa byggnader bilda en sammanhängande länga, ekonomikomplexet (å situationsplanen betecknat med VIII), med tillträde till de olika byggnaderna direkt från den nordväst därom framdragna vägen. Ännu längre västerut äro placerade en del bostadsbyggnader, nämligen en byggnad inrymmande bostäder för gift och ogift manlig personal (å situationsplanen betecknad med IX) samt längst västerut på den del av Norrbackaområdet, som avsetts för sjukhusanläggningen, trenne byggnader (å situationsplanen betecknade med X), innehållande bostäder för sjukhusets direktör, tre av högskolans kliniska professorer, överläkaren vid Jubileumskliniken samt patologen vid Jubileumsklinikens vetenskapliga institut. Slutligen är å sjukhusområdet vid dess södra gräns mot godsbangården

74 placerad den till högskolan anslutna ortopediska kliniken samt den med denna klinik sammanhörande vanföreanstalten (å situationsplanen betecknade med XI). Med det krav på samhörighet mellan de olika byggnadskomplexen, som måste uppställas för ett stort kliniskt sjukhus såväl i fråga om själva sjukhusarbetet och den kliniska undervisningen som beträffande transport av mat, tvätt m. m., kan det Karolinska sjukhusets inplacerande å Norrbackaområdet i följd av de topografiska förhållandena icke ske utan en del förändringar av terrängen. Sålunda måste på vissa ställen utfyllningar verkställas, på andra ställen schaktningar och sprängningar ifrågakomma. De överjordiska förbindelserna kunna emellertid utläggas utan att alltför kraftiga stigningar behöva förekomma. Huvudsakligen för den pediatriska kliniken, vilken enligt förslaget lägges på ett jämförelsevis högt plan, måste en del sprängningar äga rum icke blott för själva byggnadskomplexet utan även utanför detsamma samt för anordnande av tillfartsväg till kliniken. För grunder, källare och kulvertar måste även på flera ställen sprängningar utföras. Även kulvertsystemet kan dock framföras utan för kraftiga stigningar. Å andra sidan måste grundläggning till större djup ske, där den fasta botten befinner sig på större djup. Detta måste verkställas huvudsakligen för en del av huvudkomplexet och en del av den patologiska institutionen samt för begravningskapellet och tvättbyggnaden. Det för anläggningen planerade underjordiska kulvertsystemet förenar samtliga de byggnader, som för sjukvård och undervisning samt för transport av mat, tvätt m. m. behöva stå i förbindelse med varandra. Allenast bostadshusen samt den djurexperimentella avdelningen äro icke förbundna med de övriga byggnadskomplexen medelst kulvertsystemet. Detta system sträcker sig delvis, där så är nödvändigt, direkt under marken mellan de olika byggnaderna, men eljest i byggnadernas källarvåningar. Där så kan anses lämpligt, framgå i kulvertsystemet ledningar för fördelning av värme, ånga, vatten, elektrisk ström, gas m. m. Där sistberörda ledningar alltför mycket komma att inkräkta på utrymmet i transportkulverterna, framdragas ledningarna för värme, ånga, vatten, elektrisk ström, gas m. m. antingen under eller vid sidan av transportkulverterna, dock så att de städse äro lätt åtkomliga för verkställande av tillsyn och reparationer. Den naturliga utgångspunkten för kulvertsystemet är pannhuset. Härifrån utdistribueras värme, ånga och elektricitet förbi begravningskapellet samt tvätt- och köksbyggnaderna. F r å n denna huvudkulvert förgrenar sig därefter kulvertsystemet till de olika byggnadskomplexen. I kulverterna sker transport av de sjuka samt av mat, tvätt, m. m. Därjämte erhålla sjukhusets befattningshavare ävensom de besökande genom dessa förbindelseleder goda kommunikationsmöjligheter. Ett inre vägnät är avsett att utläggas huvudsakligen över den del av området, som till en början tages i bruk. Detta vägnät utgår från platsen

75 mellan entrébyggnaden och huvudkomplexet åt öster och väster, omsluter sistnämnda komplex, utgrenar sig till de övriga byggnaderna samt ställer den närmast liggande terrängen, där icke redan befintliga lämpliga vägar finnas, i förbindelse med byggnaderna. Vägarna erhålla varierande bredd, beroende på den trafik, som skall upptagas. Planteringar anordnas utmed vägarna, där möjligheter till följd av bredd, trafik och grundförhållanden det medgiva. Intill vägnätet och omkring och mellan byggnaderna anordnas öppna platser, så vitt möjligt med planteringar, dock att i görligaste mån befintlig terräng bibehålies. Givet är, att en stor del av befintliga vackra trädbestånd måste offras för sjukhusanläggningen. Omgivningen kring sjukhuset blir sålunda delvis den naturliga skogsparken, delvis en på vissa ställen genom trädgårdsanläggning något kultiverad bergsterräng. Att sprängning i viss utsträckning måste tillgripas för såväl byggnader som vägar har förut påpekats. Även för terrängens behandling måste så ske. Beträffande sjukhusets förseende med värme, ånga, belysning, vatten och avlopp hava särskilda utredningar verkställts. I korthet må här endast framhållas, att värme och ånga erhållas från egen panncentral, vilken är belägen på Norrbackaområdet, så att densamma efter utbyggnad kan förse såväl sjukhusanläggningen som Karolinska institutets teoretiska institutioner med värme och ånga. Detsamma gäller elektriciteten, som dels alstras i egen maskinanläggning från panncentralens högtrycksånga, dels erhålles från Stockholms stads elektricitetsverk. Från stadens anläggningar levereras gas och vatten. Som sjukhusbyggnaderna komma att nå en ansenlig höjd, bliver trycket i stadens vattenledningar för klent. I följd härav måste vattentorn anordnas. Avlopp för anläggningen kan erhållas genom Solna kommuns stora avloppsledning, i vilken staten äger rätt att insläppa en viss kvantitet spillvatten, vilken kvantitet i första utbyggnadsstadiet ej behöver överskridas. Vid blivande utvidgningar torde närmare uppgörelse få komma till stånd om förstoring av denna huvudavloppsledning. Regnvatten, som ej får insläppas i nämnda huvudavlopp, föres genom särskilda ledningar dels till Brunnsviken, dels till Ulvsundasjön. Värmecentralen med tillhörande lokaler för pumpar, fördelning av ånga och elektricitet placeras enligt förslaget i en utkant av sjukhusanläggningen. I en framtid, då samtliga de för sjukhusanläggningen och Karolinska institutet erforderliga byggnaderna blivit uppförda, kommer värmecentralen att bliva centralt belägen. Icke heller köks- och tvättinrättningarna hava förlagts i centrum av sjukhusanläggningen. Vid det fortsatta utbyggandet av anläggningen åt väster blir läget mera centralt. Att för dessa byggnader erhålla ett mera centralt läge i förhållande till sjukhuset har icke varit möjligt, då dels tillförsel utifrån måste lätt ske, särskilt till köksbyggnaden, utan att sjukhusområdet därav beröres, dels detta område måste fritt kunna disponeras såväl för de sjukhusinstitutioner, som nu skola uppföras, som ock för de institutioner, vilka i en framtid skola komma till stånd.

76 För distribuering av mat och tvätt tjänstgör, såsom ovan nämnts, det underjordiska kulvertsystemet. För längre bort belägna institutioner, särskilt de som bliva uppförda i en senare byggnadsetapp, torde transport lämpligen kunna ske över marken med automobiler. För den ortopediska kliniken samt vanföreanstalten anordnas särskild värme- och elektricitetscentral ävensom eget kök.

2. R e d o g ö r e l s e f ö r d e o l i k a b y g g n a d e r n a . I.

Huvudkomplexet.

A l l m ä n beskrivning. Huvudkomplexet består av tvenne brutna parallella längor, den norra i 3, den södra i 5 sektioner, i det följande benämnda sektion 1, 2 och 3, respektive 1, 2, 3, 4 och 5 från väster räknat, samt en centralbyggnad, belägen mellan dessa längor och fäst vid dessas mittsektioner. Huvudkomplexet upptager de kirurgiska, medicinska, obstetriska, gynekologiska, oto-laryngologiska och oftalmologiska klinikerna med deras polikliniker m. m. ävensom privata mottagningslokaler för klinikcheferna, det röntgendiagnostiska institutet, likaledes med enskild mottagning för professorn, olycksfalls- och isoleringsavdelningen, garnisonsavdelningen, avdelningarna för elektroterapi och ljusbehandling, tandpolikliniken, gymnastiken samt badavdelningen. Därjämte finnas i byggnaden kapprum för besökande till polikliniker och till de inneliggande sjuka, sociala byrån, upplysnings- samt in- och utskrivningsbyråerna ävensom en del sköterskebostäder. Dessa senare rum tjänstgöra delvis som reserver för framdeles ifrågakommande utvidgningar av vissa avdelningar. Byggnaden upptager ett jämförelsevis jämnt område, sträckande sig i ost-västlig riktning. Mellan längorna finnas tvenne öppna parkområden. Huvudsynpunkten vid utformandet av byggnaden har varit att i ett block sammanföra de ovannämnda klinikerna intill varandra och intill respektive behandlings-, undervisnings- och laboratorielokaler ävensom poliklinikerna, samt att erhålla en i möjligaste mån koncentrerad huvudanläggning med lätt tillträde utifrån för sjukintag, poliklinikbesökande och besökande till inneliggande sjuka och med lätt och nära kommunikation inomhus mellan de olika avdelningarna, till fördel för de sjuka, sjukvårdspersonalen, läkarne, de studerande och allmänheten. Huvudingången är belägen på norra sidan mitt för sjukhusets entrébyggnad. Komplexet upptager behandlings-, undervisnings- och laboratorielokaler samt polikliniker i centralbyggnaden och angränsande delar av längorna. Sjukavdelningarna äro i huvudsak för-

77 lagda till längorna med söderläge för sjukrummen. Därvid har åt medicinska och kirurgiska sjukavdelningarna givits det öppnare läget i den södra längan, medan de oto-laryngologiska, oftalmologiska, obstetriska och gynekogiska sjukavdelningarna, där dels sjukhusvistelsen är mera kortvarig, dels behovet av det friare solläget ej är så nödvändigt, placerats i den bakre, norra längan. Då emellertid avståndet mellan den bakre längans framfasad och den främre längans bakfasad är närmare 60 meter och mellanpartiet har mindre höjd än söderlängan, torde i alla händelser tillräckligt med sol och luft tillföras även de bakre sjukavdelningarna. F r å n koncentrationssynpunkt har, liksom i Ladugårdsgärdeförslaget, byggnaden givits en rätt betydande höjd, sju våningar i bakre, sex våningar i främre längan, fyra, delvis fem våningar i centralbyggnaden. Den österut, med obstetrisk-gynekologiska kliniken sammanbyggda och sammanhörande flygelbyggnaden har dock blott upptagits i tre våningar. Detta byggnadens koncentrerande ej blott i horisontal- utan även i vertikalläge, varigenom förbindelsen de olika avdelningarna emellan från sjukvårds- och undervisningssynpunkt blir lätt och bekväm, och byggnaden från ekonomisk synpunkt relativt billig, förutsätter god tillgång på trappor och i synnerhet på hissar. Dessa trappor och hissar äro placerade intill varandra i grupper utöver byggnadsplanen. Hissarna äro i storlek och antal avpassade efter den trafik, som vid varje grupp kan påräknas (sjuk- och mattransport samt persontrafik). Från huvudingången i bottenvåningen, belägen i norra längans mittsektion, med den sociala byrån nära intill, öppnar sig centralhallen i tvenne våningars höjd, dit samtliga poliklinikbesökande skola gå, avlämna ytterplagg och uppsöka respektive polikliniker, belägna i bottenvåningen eller i de övre våningarna. Intill hallen ligga, utom kapprum, upplysningsbyrån och byrån för in- och utskrivningar. I centralbyggnaden samt i norra längans mittsektion äro poliklinikerna jämte det röntgendiagnostiska institutet samt gymnastiken belägna. Dessa lokaler utbreda sig kring fyra mindre gårdar, varav tvenne äro i bottenvåningen övertäckta. I bottenvåningen ligga de medicinska och kirurgiska poliklinikerna, 1 trappa upp det röntgendiagnostiska institutet, 2 trappor upp oftalmologiska och obstetrisk-gynekologiska poliklinikerna samt tandpolikliniken, 3 trappor upp otolaryngologiska polikliniken samt 4 trappor upp gymnastiken. 3 trappor upp utfylles den östra delen av centralbyggnaden med rum, avsedda för den kirurgiska klinikens operationspersonal. En del av klinikernas lokaler, såsom behandlingsrum, laboratorier, undervisningslokaler och r u m för vetenskapligt arbete, äro belägna i anslutning till respektive polikliniker. Därjämte finnas här klinikchefernas mottagningslokaler. Operationsavdelningarna för kirurgiska och obstetrisk gynekologiska klinikerna samt för garnisonsavdelningen ligga dock tillsammans med respektive sjukavdelningar. Avdelningarna för behandling, laboratorier, undervisning och vetenskap-

78 ligt arbete sträcka sig emellertid in över de nedre våningarna i huvudbyggnadens längor. I källaren under centralbyggnaden ligger badavdelningen. Där finnas även rum för patienternas kläder samt kapprum för besökande till sjuka å medicinska, kirurgiska och garnisonsavdelningarna. Dessa besökande inkomma genom stora huvudentrén och uppnå källarvåningen genom de därintill belägna trapporna, varefter de kulvertvägen och med hissar kunna komma till respektive avdelningar. Besökande till övriga avdelningar begagna icke kulvertvägen utan komma från huvudingången genom passager i bottenvåningen till trappor och hissar för att nå sjukavdelningarna. Samtliga besökande såväl till huvudkomplexet som andra byggnaders sjukavdelningar erhålla vid entrébyggnadens kontrollhall anvisningar samt biljetter, som medgiva dem tillträde till de sjuka. I huvudkomplexets båda längor äro, där våningarna ej upptagits av förut angivna till klinikerna hörande avdelningar, de kirurgiska, medicinska, oftalmologiska, oto-laryngologiska, obstetriska och gynekologiska sjukavdelningarna samt garnisonens sjukavdelningar belägna. (Se vidare rörande lokalplaceringen inom huvudkomplexet den å närstående sida intagna tablån.) I våningen 5 trappor upp i norra mittsektionen äro personalrum inplacerade. Dessa utgöras av 14 rum med alkov för översköterskor samt 15 enkelrum för assistentsköterskor och provsystrar. Till avdelningen höra samlingsrum, bad- och borstrum m. m. samt förråd. Denna våning kan framdeles ändras och tagas i anspråk för andra ändamål, då behov av utvidgning för närliggande avdelningar uppstår. I den östra flygeln finnas rum för medicine kandidater, tjänstgörande vid förlossningsavdelningen, samt underläkaredubbletter.

Speciell beskrivning av klinikerna m. m. a.

Typen på vårdavdelning.

Redan i det föregående har omnämnts, att kommissionen stannat vid att beräkna de allmänna vårdavdelningarna, på få undantag när, för 25 patienter. Av humanitära skäl är det önskligt, att sjukrummen ej äro för stora. Ur undervisningssynpunkt är det ej heller nödvändigt med stora salar. För att kunna bereda svårt sjuka och nyopererade erforderlig ro är det vidare nödvändigt, att å varje allmän vårdavdelning finnes ett tillräckligt antal smärre rum och isoleringsrum. Med hänsyn härtill föreslår kommissionen i regel följande rumsindelning: 2 sexsängsrum, 3 tresängsrum, 1 tvåsängsrum och 2 ensängsrum (isoleringsrum). Sjukrummen, belägna å ena sidan om en mittkorridor, äro placerade åt söder eller med någon dragning åt öster eller väster. Blott enstaka isoleleringsrum eller tvåsängsrum hava förlagts åt annat väderstreck.

79 u

** i n

Ä

Ä

f.

Ä

-*

en

~'

t» CO

o

pq

r *

-~;> •c a

>

u o "ca c

23 eö

-3 o

a, •o a > s

CO

Ös C h

"O o •o C O

"B

Ä

CO

t,

CO

C

o O ,i>

c ös O

Ä

^

n

•»3

II

•b !

A

^3

C

"-I

a .CO

te|

O

i» ös

a

ÖS

•K. O

O

•2 •a CO

QQ

M

Ä

§

•*

s

n

« *" <-, -

o o

*

«

CO

«

o

ft

ii

d

d

*

R

>—<

t, CO

o1

CO

g

CO

b] jl

d

rf

fe;

i0

CO CO

CO

B

••-<

.2 ^

>=5

*

CO

J

"a CO a, <r>. tu I

•Q ö

CO CO

C

-«:

CO

CO

«

•y i

"2

.•

c

CO

^

^ 8

C

_;

«

"C Ö

CO t.

O

•a

•b

•fci

O

CO

«

a

k

~ ^2

c

O

2 C

C

o

-o K]

g,

n

fe; «d

1 O

Kl

ös

.O

CO

ÖS

J

C

s

a

"^

a "5

«=i

ö

fl

CO t,

O

O

£

b]

o

'I*

^z

CO

CO

C

C

5 •c; CO

"5

a c

N

"ö a

Ä

"C

a |a

1 S

i<

CO

.5

C • <

a

'C

&

O

g :

-2

.ig

CO

Bfl

3 1

a

fe;

•b

i

-a O

Ä

CO

t_ ö

1 !

a

ös 'O

fel

R

J

CO

t, O C

Kl

O

d

CO

t«

^

ös ÖS t.

&

d

"

a

o

u

ft 1

ö E"H

CO

£

^

O

«?

to

C B4

CO

C

fe;

•a

*

Bi

o

•ij

CO

^

1*2

8 CO

•3

^ 3

^• 5

iC,5

SS

(O

t, C

B4

CO

CO

• ^

*

^

t.

c 3j

g

•Q

« .9 o

*

Ä

°

^

CO

« CO

"3

c XI

£

J2 A

co

•ij

*

Ä

c

ÖS

o e s te

A

j

CO

c

Ä

"ö

CO

Ä

^

c o

^

W i

o O

•a

©

Ä

t.

o o CQ E u

^

CO Ä

"^

&3

*

t.

CO

•a a

BB ja

©

pq

•a

O

c

*

O

A

"a*

K

A

d

y

Ä

c

H

^2

•««

n

a

t, o

Ä

rf

E

Ä

J

Ä

^

I

CO CO

o

"B CO

JM

P*

Ä

o

A

M

t«J

CM

T H

a CO

c

^

t-!

irs

S

*

^» 1 •*

ers

o

>

pq

,a

T

80 P å andra sidan om mittkorridoren äro bilokalerna placerade och på samma sida som dessa ligger i allmänhet dagrummet. Mittkorridoren får sitt ljus genom dag- och vaktrummen — vilka äro fullt öppna mot korridoren — genom sekundär dager från vädringsbalkongen samt å en del avdelningar även genom ett fönster å ändan av korridoren. Där så ansetts lämpligt, finnas anordnade två mindre dagrum i stället för ett större, dels för att bättre fördela ljuset och dels för att det ena dagrummet skall tjäna som matrum för uppegående patienter. Vädringsbalkongerna äro inbyggda, så att sängkläder där kunna vädras utan att bliva våta vid regnväder. Väggen in mot korridoren är beräknad att i stor utsträckning göras av glas för att insläppa ljus. Bilokalerna i övrigt bestå av serveringsrum, förrådsrum, toalett, W. C, sköljrum och behandlingsrum samt en mindre plats, avsedd för sängvagnar. Serveringsrummet är placerat nära intill den ingång å vårdavdelningen, genom vilken matvagnarna komma, så att man lätt kan komplettera med vad som behövs i och för serveringen. Intill sköterskans vaktrum ligger förrådsrummet med ingång från vaktrummet och intill detta rum är personalens W. C. beläget. Toalettrummet är beräknat för uppegående patienter och finnas där för dessa två W. C. Bredvid toalettrummet ligger sköljrummet och intill detta ett rum, som å ritningarna betecknas med behandlingsrum och som är avsett för upptagande av anamnes (sjukdomshistoria) samt för undersökning och behandling av patienter. F r å n behandlingsrummet kan man genom en dörr komma direkt till sköljrummet, vilket är ändamålsenligt vid vissa behandlingar. Intill vårdavdelningen finnas inbyggda liggverandor, så att patienterna lätt kunna föras ut på dessa i sina sängar. Då det ansetts önskligt, att avdelningssköterskan bor intill sin avdelning, har hennes rum placerats med hänsyn härtill. Å de flesta vårdavdelningarna är rummet placerat så, att sköterskan har sin egen ingång från trapphallen. Till sköterskans r u m hör en liten tambur samt en liten sängalkov med garderob. Där utrymmet så tillåtit, har man även lagt in ett rum för assistentsköterskan intill vårdavdelningarna, i allmänhet med egen ingång från trapphallen. Detta rum är beräknat såsom reservrum för utvidgning av vårdavdelningens lokaler, om så i framtiden skulle bliva erforderligt. Enskild vård- De enskilda vårdavdelningarna äro i allmänhet lagda över de allmänna avdelning, vårdavdelningarna. Varje rum är skilt från korridoren genom ett mindre rum med tvättställ och garderob. Bilokalerna äro här desamma som å de allmänna vårdavdelningarna med undantag av att toalettrummet, som här ej behöves, ersatts med ett badrum samt att det gjorts tvenne W. C. med skilda ingångar, då här i allmänhet vårdas såväl manliga som kvinnliga patienter.

81 Som av beskrivningen och planritningarna framgår, har en del av speciella förhållanden betingade smärre avvikelser gjorts å vårdavdelningarna å de olika klinikerna. b.

Medicinska kliniken.

Medicinska kliniken, belägen i byggnad I, består av 6 allmänna vårdav- vårdavdeidelningar med 25 platser vardera samt 2 vårdavdelningar för garnisonens ringarna. sjuka, vardera om 25 allmänna salsplatser och 2 enskilda rum, avsedda för officerare och vederlikar. Därjämte finnas 2 enskilda vårdavdelningar om 13 platser vardera. De två medicinska vårdavdelningarna för garnisonens sjuka ligga tillsammans med de två kirurgiska vårdavdelningarna för samma ändamål i sektion 5 av södra längan. Dessa garnisonsavdelningar komma längre fram att särskilt beskrivas. De allmänna vårdavdelningarna äro belägna 1, 2, 3 och 4 tr. upp inom sektion 1 och 2 samt 3 tr. upp inom sektion 2 av södra längan. De allmänna vårdavdelningarna inom sektion 1 äro något olika den vanliga typen av allmänna vårdavdelningar, i det att man här å varje vårdavdelning anordnat fyra isoleringsrum, vilka kunna avstängas från den övriga delen av avdelningen. Dessa rum äro belägna längst ut åt väster; tillträde till dem erhålles genom den närbelägna trappuppgången och hissen, utan att man behöver passera den egentliga avdelningen. Till denna isoleringsavdelning hör särskilt badrum, W. C. och slask. De övriga platserna å dessa avdelningar äro fördelade på 3 sexsängsrum och 1 tresängsrum på ena sidan om en korridor. P å andra sidan om denna äro nödiga bilokaler placerade. Sköterskans rum ligger intill avdelningen och med ingång från trappuppgången. Å vårdavdelningarna inom sektion 2, vilka äro belägna 2 och 3 tr. upp, hava platserna fördelats på 2 sexsängsrum, 3 tresängsrum, 1 tvåsängsrum och 2 isoleringsrum. Ett av isoleringsrummen är förlagt till samma sida om korridoren som bilokalerna. Sköterskans rum ligger intill avdelningen med särskild ingång från trappuppgången. På motsatta sidan intill bilokalerna ligger ett r u m för assistentsköterskan, även med särskild ingång från trappuppgången. De enskilda avdelningarna äro belägna 5 tr. upp inom sektionerna 1 och 2 av södra längan. Å varje avdelning finnas 3 halvenskilda och 7 helenskilda rum. Medicinska klinikens laboratorier äro beräknade att även vara central- Behandlings-, laboratorier för en hel del specialundersökningar för hela sjukhuset. De äro expeditions-, uppdelade i laboratorier för sero-bakteriologi, klinisk fysiologi och klinisk nZgTVeh kemi. Därtill komma laboratorier för de tjänstgörande. Dessa laboratorier ^boratorieligga på nedre botten under den medicinska klinikens vårdavdelningar. Det sero-bakteriologiska laboratoriet är beläget längst åt väster i södra längan 6 —

742G.

82 och består av ett rum för laboratorn, två laboratorierum samt ett reservlaboratorierum jämte förrådsrum. Laboratoriet för klinisk fysiologi omfattar ett rum för laboratorn, två laboratorierum, fyra mindre rum för ämnesomsättningsundersökningar, ett rum för elektrocardiografiska undersökningar samt ett reservrum. Laboratoriet för klinisk kemi består av ett rum för laboratorn, ett laboratorierum och ett reservrum. Härtill kommer ett stort rutinlaboratorium med intilliggande stinklaboratorium och ett rum för laboratorievaktmästaren. I samma våning i sektion 2 äro belägna professorns arbetsrum och laboratorium samt rum för den biträdande överläkaren, ett rum för klinisk fotografering, förrådsrum och toaletter. I samma våning finnes även ett vaktrum för jourhavande underläkare på medicinska kliniken med utgång till trappuppgång. 1 tr. upp i sektion 2 är de tjänstgörande medicine kandidaternas laboratorium beläget jämte läsrum för dem. H ä r finnes vidare ett mindre röntgengenomlysningsrum för medicinska kliniken med intilliggande mindre operationsrum för thoracocenteser, laparocenteser, thoracoscope Forlaninibehandling m. m. Röntgengenomlysningsrummet samt operations- och behandlingsrummet äro förlagda intill varandra, så att patienterna efter genomlysningen kunna föras direkt in i operationsrummet för behandling. — I denna våning finnas dessutom två reservrum. Medicinska avdelningens rum för electroterapi med nödiga bilokaler äro belägna 1 tr. upp inom sektion 3 av södra längan. Därefter vidtaga lokaler för behandling med kolbågljus och kvartslampa, vilken avdelning sträcker sig över i sektion 4. Här finnas åtta behandlingsrum för detta ändamål med mellanliggande manövreringsrum för lamporna samt rum för läkare, expedition och nödiga bilokaler. Den kliniska föreläsningssalen, läkarexpeditionen med journalarkiv jämte bibliotek och läsrum hava gjorts gemensamma för medicinska och kirurgiska klinikerna. Lokalerna härför äro belägna å nedre botten av centralbyggnaden och tillstötande sektion 3 av södra längan. Föreläsningssalen är amfiteatralisk med överljus och rymmer 172 åhörare. Scioptikonapparaten är placerad i ett rum utanför föreläsningssalen och projicieras bilderna på ett genomskinligt fönster, som är placerat så, att direkt ljus ej faller på detsamma, varigenom vinnes den fördelen, att man ej behöver göra mörkt i salen under demonstration av bilderna. Samma anordning finnes även i de andra föreläsningssalarna. Intill föreläsningssalen ligga två väntrum för patienter, som skola demonstreras å föreläsningarna, ett för män och ett för kvinnor. I denna våning finnas även ett par reservrum. Polikliniken.

Polikliniken är belägen i bottenvåningen i centralbyggnaden till höger om den stora hallen med väntrum och föreläsningssal, liknande dem på kirurgiska polikliniken. Intill väntrummets norra vägg ligger ett expeditionsrum för inskrivning av patienter ävensom journalarkiv. Föreläsningssalen

83 är av samma storlek som å den kirurgiska polikliniken och beräknad för 70 åhörare. Denna föreläsningssal är, liksom den kirurgiska, avsedd att kunna användas förutom till de polikliniska föreläsningarna, jämväl till kursrum. Intill föreläsningssalen finnes ett litet väntrum med avklädningshytter för patienter, som skola undersökas och demonstreras å föreläsningssalen, samt ett mindre laboratorium, avsett att användas i samband med de polikliniska föreläsningarna. P å andra sidan om en korridor äro undersöknings- och behandlingslokalerna belägna. Genom en smal inre korridor avskiljas dessa lokaler från den förut omnämnda korridoren och tjänstgör denna som en inre förbindelseled. Den medicinska polikliniken är, liksom den kirurgiska, uppdelad i en avdelning för män och en för kvinnor. Gemensamt för båda äro ett röntgenundersökningsrum, ett mindre laboratorium samt ett r u m för metabolismundersökningar (ämnesomsättningsundersökningar). P å vardera avdelningen finnas fyra mindre undersökningsrum med avklädningshytter. På vardera sidan om röntgenundersökningsrummet, som ligger i mitten, finnes ett behandlingsrum med ingång till röntgenundersökningsrummet. Till vardera avdelningen hör vidare ett sköljrum. Dessutom finnas förråd, slask och toaletter samt ett mindre rum, avsett för förvaring av bårvagnar. Lokalerna för professorns mottagning äro belägna i bottenvåningen av Lokaler för sektion 2 av norra längan, till höger om huvudentrén och nära intill den Professonls mottagning.

medicinska polikliniken. Dessa bestå av väntrum, mottagningsrum, undersökningsrum och ett mindre mörkrum. Alla avstånd från de medicinska vårdavdelningarna till behandlingsrummen, röntgenavdelningen, bad och laboratorier äro synnerligen korta och transporten sker huvudsakligen genom hissar. Avståndet till expeditionen, föreläsningssalen och den medicinska polikliniken är ävenledes mycket kort. c.

Kirurgiska kliniken.

Kirurgiska kliniken, belägen i byggnad I, består av 6 allmänna vård- vårdavdeinm arna avdelningar med 25 platser vardera samt 2 vårdavdelningar för garnisonens 3 sjuka, vardera om 25 allmänna salsplatser och 2 enskilda rum, avsedda för officerare och vederlikar. Därjämte finnas 2 enskilda vårdavdelningar på 13 platser vardera. Som förut nämnts, ligga de två kirurgiska vårdavdelningarna för garnisonens sjuka tillsammans med de två medicinska vårdavdelningarna för samma ändamål i sektion 5 av södra längan. De allmänna vårdavdelningarna äro belägna 2, 3 och 4 tr. upp inom sektion 4; 2 och 3 tr. upp inom sektion 3 samt 4 tr. upp inom sektion 2 av södra längan. De olika vårdavdelningarnas sängar äro fördelade på 2 sexsängsrum, 3 tresängsrum, 1 tvåsängsrum och 2 isoleringsrum. E t t a v isoleringsrummen är förlagt på samma sida om korridoren som bilokalerna.

84 De enskilda avdelningarna äro belägna, den ena 4 tr. upp i sektion 3 samt den andra 5 tr. upp i sektion 5 av södra längan. Platserna äro fördelade på 3 halvenskilda och 7 helenskilda rum. Med avseende på de allmänna och enskilda vårdavdelningarna hänvisas i övrigt till den allmänna beskrivningen å vårdavdelningar. Behandlings-, Operationsavdelningen med en del bilokaler, behandlingsrum, laboratorier undervisnings- m - m - ä r o D e lägna 5 tr. upp inom sektionerna 3 och 4 av södra längan. I och labora- operationsavdelningen finnas tre operationssalar, av vilka den ena är avsedd one o a er. ^ g a r n i s o n s a v c i e l n i n g e n , med tvättrum och steriliseringsrum samt ett omläggningsrum. Vidare finnas två förberedningsrum, väntrum, expedition, förbandsrum och förråd. Förberedningsrummen äro lagda så, att patienterna här skola kunna göras i ordning till operation och sedan föras in på operationssalen på motsatta sidan av korridoren. Gips- och cystoskopirum äro lagda bredvid varandra, skilda åt av ett litet rum för en mindre röntgenapparat, så att densamma skall kunna användas både för genomlysning och kontrollundersökning vid reponering och gipsningar av frakturer samt för de röntgenundersökningar, som utföras i kombination med cystoskopiska undersökningar. Mitt emot gipsrummet ligger ett litet rum för beredning av gipsbindor. Inom denna avdelning finnas vidare ett rutinlaboratorium och ett mindre rum för snabbundersökning genom fryssnitt av tumörer i anslutning till operationerna samt ett mindre vetenskapligt laboratorium. Vidare finnas här ett museum, rum för professorn jämte hans laboratorium, rum för biträdande överläkaren och omklädningsrum för underläkarne samt ett förrådsrum. Operationspersonalen bor 3 tr. upp i centralbyggnaden åt öster. De komma härigenom att bo helt nära operationsavdelningen och äro lätt till hands vid hastigt påkommande operationer. Den kliniska föreläsningssalen, läkarexpeditionen med journalarkiv jämte bibliotek och läsrum äro gemensamma för den medicinska och den kirurgiska kliniken och hava redan i det föregående beskrivits. Polikliniken.

Polikliniken är belägen på nedre botten i centralhuset till vänster om den stora hallen. Från densamma kommer man direkt in i ett stort väntrum. Vid norra kortväggen av detta rum finnes ett expeditionsrum för registrering av polikliniska patienter med intilliggande arkivrum för journaler. Intill väntrummet ligger den polikliniska föreläsningssalen med plats för 70 åhörare. Denna föreläsningssal är avsedd att även kunna användas såsom kursrum. Till föreläsningssalen finnes särskild ingång för de studerande från stora hallen. För de patienter, som här skola undersökas och demonstreras, finnes dels en ingång från väntrummet, dels en ingång från poliklinikkorridoren med avklädningshytter.

85 Skilda från väntrummet och föreläsningssalen genom en korridor ligga undersöknings- och behandlingsrummen. Den kirurgiska polikliniken är delad i två avdelningar, en för män och en för kvinnor. Å vardera avdelningen finnas ett större och ett mindre undersökningsrum, ett stort omläggningsrum, som är avsett att även användas för en del undersökningar och mindre ingrepp, samt en operationssal. Mellan de båda operationssalarna ligger ett gemensamt steriliseringsrum. Det större undersökningsrummet är avsett för en första orienterande undersökning av de polikliniska patienterna. Gäller det upptagande av en intimare sjukhistoria eller en undersökning, som ej lämpligen bör ske i andra patienters närvaro, hänvisas patienten till det mindre undersökningsrummet. Omläggningarna bruka äga rum före mottagningen av nya patienter. Under mottagningen är det meningen att använda omläggningsrummet för lättare undersökningar, för en del behandlingar och för mindre ingrepp och kunna då patienterna från det större undersökningsrummet föras direkt in i omläggningsrummet. Operationssalen är avsedd för polikliniska operationer. Genom en smal inre korridor avskiljas dessa undersöknings- och behandlingsrum från den förut omnämnda korridoren och tjänstgör denna som en inre förbindelseled. Till den kirurgiska polikliniken höra dessutom ett rum, avsett för cystoskopiska undersökningar, ett mörkrum för endoskopiska undersökningar samt ett mindre laboratorium. Dessutom finnas förbandsrum, förrådsrum, slaskrum och toaletter samt ett mindre rum, avsett för förvaring av bår vagnar. Lokalerna för professorns mottagning äro belägna i bottenvåningen av Lokaler för centralhuset till vänster om huvudentrén och nära den kirurgiska polikli- professorns moUagning niken. Dessa bestå av väntrum, mottagningsrum, undersökningsrum och ett mindre mörkrum. Alla avstånd från de kirurgiska vårdavdelningarna till operationsavdelningen gamt bad-, ljus- och röntgenavdelningarna äro synnerligen korta och transporten sker huvudsakligen genom hissar. Avståndet till expedition, föreläsningssalar och lokalerna för den kirurgiska polikliniken och mottagningen av olycksfall är ävenledes mycket kort. d.

Garnisonsavdelningen.

Garnisonsavdelningen är inrymd i sektion 5 av södra längan. P å nedre botten finnas mottagningslokaler för de sjuka från garnisonen. Patienterna komma in genom en ingång med vindfång på gaveln. Nära ingången ligger ett väntrum med kapprum ävensom toaletter. Vidare finnas expeditionsrum med arkiv för in- och utskrivning av patienterna samt rum för väbeln. Dessutom finnes vakt- och expeditionsrum för underläkaren.

86 De två biträdande överläkarna hava var sitt rum med ett mellanliggande mindre undersökningsrum och mörkrum. Vidare finnas i denna våning två laboratorier, ett undervisningsrum för sjukvårdarna, ett omklädningsrum för dem samt ett reservrum. I källarvåningen finnes ett intagningsbad samt förrådsrum för patienternas kläder. De båda medicinska vårdavdelningarna äro belägna 1 och 2 tr. upp och äro vardera beräknade för 25 patienter å allmän sal samt 2 patienter å enskilt rum (officerare och vederlikar). De 25 salsplatserna äro fördelade på 3 sexsängsrum, 1 tresängsrum, 1 tvåsängsrum och 2 isoleringsrum. Dessa senare äro förlagda på samma sida om korridoren som bilokalerna. Bilokalerna äro i stort sett lika dem å övriga allmänna vårdavdelningar. De kirurgiska vårdavdelningarna äro lika de medicinska och belägna 3 och 4 tr. upp. Operationsavdelningen för garnisonens fall är belägen tillsammans med kirurgiska klinikens operationsavdelning och är förut beskriven i samband med densamma. e.

Takterrassen.

Högst upp, 6 tr. upp, i sektion 2, 3 och 4 av södra längan, är anordnad en stor takterass, till vilken de inneliggande patienterna från de medicinska och kirurgiska klinikerna lätt kunna föras för sol- och friluftsbehandling. f.

Mottagnings- och isoleringsavdelningen.

Mottagnings- Denna avdelning, som är belägen i byggnad I å nedre botten av sektion avdelningen. ^ a v g g ^ a längan, består av tvenne delar, en mottagnings- och en isoleringsavdelning. Mottagningsavdelningen är avsedd för mottagande av svårare olycksfall och av patienter, som med sjuktransportvagn införas till sjukhuset. Avdelningen har en egen ingång och här kunna dessa patienter emottagas ostört utan att väcka den uppmärksamhet och nyfikenhet, som intagande genom huvudporten skulle vålla. De kunna även mottagas och här behandlas utan att verka störande på poliklinikverksamheten, om de komma under pågående poliklinik. Avdelningen har gjorts gemensam för den medicinska och kirurgiska kliniken, då detta givetvis underlättar vakthållningen och då det ävenledes torde vara bättre, att dessa patienter föras till en gemensam mottagningsavdelning. Utan föregående undersökning kan det nämligen stundom vara svårt att avgöra, å vilken klinik patienten bör intagas. Mottagningsavdelningen har förlagts nära intill den kirurgiska polikliniken, med vilken den givetvis skall intimt samarbeta. Mottagningsavdelningen består av vaktrum för sköterska, tvenne behandlingsrum för olycksfall med steriliseringsrum samt fyra undersökningsrum. Intill denna avdelning ligger vaktrummet för den jourhavande underläka-

87 ren å kirurgiska kliniken. Rum för den jourhavande läkaren å den medicinska kliniken är beläget i bottenvåningen, omedelbart till vänster om mittpartiet. Härigenom har denne läkare kort väg även till mottagningsavdelningen. F r å n denna mottagningsavdelning kunna patienterna lätt komma till intagningsbadet eller direkt till vårdavdelningarna. Bredvid mottagningsavdelningen ligger sjukhusets isoleringsavdelning, isoieringsav inrymmande 9 platser. Denna är avsedd dels för sådana till sjukhuset in- ilningen. förda patienter — särskilt olycksfall — som det av en eller annan anledning, såsom akut alkoholrus, skulle verka störande att omedelbart inlägga på en vårdavdelning, dels för isolering av inneliggande patienter, som på grund av någon anledning, såsom akut sinnessjukdom eller delirium, ej kunna vårdas å vårdavdelningarna utan att störa övriga patienter. Genom att denna avdelning ligger bredvid mottagningsavdelningen, kunna de patienter, som härifrån böra komma in på isoleringsavdelningen, lätt överföras dit. g.

Badavdelningen.

Badavdelningen har förlagts till källarvåningen i byggnad I i centralbyggnaden, således i centrum av det stora sjukhuskomplexet. Den är följaktligen lätt tillgänglig för intagningsbad för de patienter, som inläggas å medicinska, kirurgiska, gynekologiska, oto-laryngologiska och oftalmologiska klinikerna, samt för renlighets- och medicinska bad för de å dessa kliniker inneliggande patienterna. Avdelningen för intagningsbad ligger efter den östra långsidan i källarvåningen och består av en avdelning för manliga och en för kvinnliga patienter. Till vardera avdelningen höra ett väntrum, tre badkar i hytter och skilda avklädningshytter till varje. Ben centrala badavdelningen för patienternas renlighetsbad och medicinska bad ligger under medicinska och kirurgiska klinikernas stora föreläsningssal samt under de intilliggande gårdarna. För manliga och kvinnliga patienter finnas särskilda avdelningar för karbad, avsedda såväl för renlighetsbad som för vissa medicinska karbad. I vardera avdelningen finnas sex badkar i hytter med skild avklädningshytt till varje. Därjämte finnes ett väntrum med plats för sängar och bårvagnar. I centrum av denna badavdelning äro vissa badlokaler placerade, vilka äro avsedda att under olika tider användas för män och kvinnor. Dessa lokaler utgöras av ett stort rum med medicinska duscher och varmvattenbassäng, ett därintill liggande rum för gyttjebad och ett för finsk bastu. Intill dessa rum ligger ett antal avklädningshytter och utanför finnes plats för sängar och bårvagnar. Till badavdelningen höra två vaktrum för badpersonalen samt nödiga bilokaler såsom förrådsrum, toaletter m. m. Intill badavdelningen finnes reservrum för framtida utveckling.

88 h.

Oftalmologiska kliniken.

vårdavdci- Den oftalmologiska kliniken, belägen i byggnad I, består av tre allmänna mngarna. vårdavdelningar med 25 platser i vardera samt en enskild avdelning med 8 platser. De allmänna vårdavdelningarna äro belägna på nedre botten samt 1 och 2 tr. upp i sektion 1, den enskilda avdelningen 6 tr. upp i sektion 2 av den norra längan. Den översta av de allmänna vårdavdelningarna är belägen i samma plan som oftalmologiska klinikens behandlings-, undervisnings- och laboratorielokaler samt poliklinik. Planen för de allmänna vårdavdelningarna avviker något från planen för de övriga klinikernas vårdavdelningar. E n ä r en synnerligen stor procent av oftalmologiska klinikens patienter äro uppe på dagarna, har det sålunda ansetts lämpligt, att dagrummet till klinikens vårdavdelningar göres väsentligt större än dagrummen å de övriga klinikerna och så att de uppegående patienterna här även skola kunna intaga sina måltider. Sängplatserna äro fördelade på 2 sexsängsrum, 3 tresängsrum och 2 tvåsängsrum. Av de sistnämnda har ett rum lagts på samma sida om korridoren som bilokalerna. E n allmän vårdavdelning är beräknad för män och en för kvinnor. Den tredje vårdavdelningen, 2 tr. upp, är avsedd för såväl män som kvinnor, allt efter behov, och har det fördenskull å denna vårdavdelning gjorts två mindre toalettrum samt W.C. med skilda ingångar. Då det för vissa behandlingsformer är nödvändigt att hava ett närbeläget badrum, har ett dylikt inretts å varje vårdavdelning. Å den enskilda vårdavdelningen äro platserna fördelade på 2 halvenskilda och 4 helenskilda rum. Det har ansetts nödvändigt att för undersökning och efterbehandling av dessa patienter ordna ett något större behandlingsoch undersökningsrum med intilliggande mörkrum, och är detta rum beläget åt norr på samma sida som de övriga bilokalerna. Behandlings-, Behandlings-, expeditions-, undervisnings- och laboratorielokalerna äro 6X undeiv°is-"' D e l ä < ? n a 2 tr. U PP i sektion 2 av norra längan och i centralbyggnaden i nings- och samma våning som lokalerna för polikliniken. Operationsavdelningen består 'lokaler16' a v e n klinisk operationssal, vettande åt norr, med tillhörande väntrum för patienter, steriliserings- och förbandsrum. Dessa lokaler ligga nära trappuppgången och hissarna, så att de patienter, som från oftalmologiska klinikens vårdavdelningar föras hit, blott behöva transporteras en kort sträcka i horisontalplanet. Härstädes finnes vidare ett rum för behandling med kvartslampa, placerat så att det är lätt tillgängligt för behandling av de inneliggande patienterna, men så att även poliklinikpatienterna här kunna få behandling. För vissa undersökningar av de å klinikens allmänna vårdavdelningar inneliggande patienterna har det ansetts lämpligt anordna gemensamma behandlings- och undersökningslokaler, förlagda nära intill operationsavdel-

89 ningen. Då till ögonavdelningen ett relativt stort antal patienter sändas till undersökning och konsultation från de övriga klinikerna, har det anordnats ett gemensamt väntrum för dessa patienter och klinikens egna patienter. Vidare har det för ovan angivna ändamål ansetts lämpligt hava tvenne undersöknings- och behandlingsrum samt tvenne mörkrum. Det ena av dessa behandlingsrum, som är större än det andra, är beräknat att även vara läkarexpeditionsrum. Vidare finnas ett mindre rum för underläkarna, rum för bibliotek och museum, två laboratorier samt ett reservrum. Föreläsningssalen är förlagd så, att man här kan demonstrera såväl patienter från vårdavdelningarna som från polikliniken. Intill föreläsningssalen finnes ett rum för scioptikon och undersökningar samt demonstration av patienter i mörkrum i sammanhang med föreläsningarna. ^ Polikliniken ligger 2 tr. upp i centralbyggnaden och i norra längans sek- PoUklinike tion 2. Ingången till poliklinikens väntrum är belägen mitt för den centrala trappuppgången med dess hissar. Från detta väntrum kommer man in i ett stort undersöknings- och behandlingsrum. Nära intill ingången mellan väntrummet och undersöknings- och behandlingsrummet ligger ett expeditionsoch vaktrum. Från detta undersöknings- och behandlingsrum kommer man in i ett rum för synskärpebestämningar och från detta rum till ett mörkrum, avsett för undersökningar i sammanhang härmed. F r å n det stora undersöknings- och behandlingsrummet kommer man direkt in i ett mörkrum för övriga oftalmoskopiska undersökningar och genom en annan ingång in i ett rum, avsett för perimeterundersökningar. Intill detta ligger ett litet mörkrum med ljussluss, beräknat för specialundersökningar, för vilka patienterna behöva länge sitta i ett fullständigt mörkt rum för adaptation. Till polikliniken hör även en operationssal med ett mindre väntrum och steriliseringrum. Det ovan omnämnda förbandsrummet är gemensamt för den kliniska operationsavdelningen och polikliniken. Lokalerna för professorns mottagning äro belägna i sektion 2 av norra Lokaler fö-, längan och nära intill polikliniken samt bestå av väntrum, mottagningsZ^ZiT m rum, undersökningsrum och ett mindre mörkrum. ° agn%"9 Genom att operationssalar, laboratorier, expeditionsrum, undervisningslokaler samt lokalerna för polikliniken lagts intill varandra underlättas i hög grad arbetet för läkare och övrig personal och hava en del lokaler kunnat göras gemensamma. i.

Tandpolikliniken.

Tandpolikliniken är belägen 2 tr. upp i centralbyggnaden. Närmast trappuppgången och hissarna ligger ett väntrum med intilliggande r u m för föreståndaren ävensom expeditionsrum. Lokalerna bestå i övrigt av ett stort

90 behandlingsrum samt ett mindre operationsrum. Mellan detta och behandlingsrummet ligger ett mindre steriliseringsrum. Dessutom finnes ett laboratorium och ett reservrum jämte toaletter. k. Vårdavdelningarna.

Behandlings-, expeditions-, undervisnings- och laboratorielokaler.

Oto-laryngologiska kliniken.

Oto-laryngologiska kliniken, belägen i byggnad I, består av tre allmänna vårdavdelningar med 25 platser vardera samt en enskild avdelning med 15 platser. De allmänna vårdavdelningarna äro belägna 3, 4 och 5 tr. upp i sektion 1 av norra längan och den enskilda vårdavdelningen 6 tr. upp i samma sektion. Den nedre allmänna vårdavdelningen är således belägen i samma plan som oto-laryngologiska klinikens behandlings-, laboratorie- och undervisningslokaler samt polikliniken. Varje allmän vårdavdelning består av 2 sexsängsrum, 3 tresängsrum, 1 tvåsängsrum och 2 isoleringsrum och är i stort sett anordnad efter den plan för allmänna vårdavdelningar, för vilken förut redogjorts. Dock har ett badrum här inlagts. En avdelning är beräknad för män och en för kvinnor. Den tredje avdelningen (3:e våningen) är avsedd för såväl män som kvinnor, allt efter behov, och har det fördenskull å denna vårdavdelning gjorts två skilda mindre toalettrum samt tvenne W.C. med skilda ingångar. Å den enskilda avdelningen äro platserna fördelade på 5 halvenskilda och 5 helenskilda rum. Behandlings-, expeditions-, undervisnings- och laboratorielokalerna äro belägna 3 tr. upp i sektion 2 av norra längan och i centralbyggnaden i samma våning som polikliniklokalerna. Operationsavdelningen består av två kliniska operationssalar, vettande åt norr, jämte steriliseringsrum, tvättrum och förbandsrum. Från klinikens vårdavdelningar föras patienterna till operationssalarna antingen från samma våningsplan eller ner genom hissen, varför den horisontella transporten är högst obetydlig. Intill operationssalarna ligga ett läkarexpeditionsrum och ett omklädningsrum för underläkarna. I centralbyggnaden åt väster ligga rum för arkiv och bibliotek samt den biträdande överläkarens rum, ävensom två rum för bågljusbehandling, avsedda att användas såväl av inneliggande patienter som polikliniska patienter. Längst bort äro belägna museum och laboratorier. Föreläsningssalen är förlagd över den oftalmologiska och medicin-polikliniska föreläsningssalen och belägen så, att man å densamma kan demonstrera såväl patienter från vårdavdelningarna som från polikliniken. Intill föreläsningssalen finnes ett mindre rum för scioptikon och ett för annan undervisningsmaterial.

91 Polikliniken är belägen 3 tr. upp i centralhuset. Från trappuppgången Polikliniken. och hissarna kommer man direkt in i ett stort väntrum. Intill detta ligger, öster om en centralkorridor, ett stort behandlingsrum, avdelat med låga skärmväggar, så att flera skilda undersöknings- och behandlingsplatser erhållas. Väster om korridoren ligga ett expeditionsrum samt två mindre behandlingsrum. E t t mindre väntrum, avskilt beläget, finnes innanför dessa behandlingsrum. Detta rum är avsett för patienter, som vänta under behandlingens gång, och som ej lämpligen under denna tid kunna sitta i det stora väntrummet. Intill det stora behandlingsrummet ligger ett steriliseringsrum samt ytterligare ett behandlingsrum, avsett för vissa speciella behandlingar. Till polikliniken höra vidare tvenne, helt små operationssalar, huvudsakligen avsedda för operationer av adenoida vegetationer och hypertrofiska tonsiller. Nära intill dessa operationssalar finnas fyra små vilorum för barn, vilka undergått dylika operationer. Dessa rum äro belägna något avskilt, så att eventuellt oljud härifrån ej skall verka störande på den övriga polikliniken. Till poliklinken höra vidare en mindre operationssal samt två rum för foniatriska undersökningar. Gemensamt för poliklinik och klinik finnes ett mindre röntgenundersökningsrum med mörkrum, beläget så, att det är lätt tillgängligt såväl för patienter från vårdavdelningarna som från polikliniken. Lokalerna för professorns mottagning äro belägna i centralbyggnaden Lokaler för nära intill trappuppgången och hissarna till kliniken. Dessa lokaler bestå Pr°fessorns x x- jrr

c

mottagning.

av väntrum, mottagnings- och undersökningsrum. Genom att operationssalar, laboratorier, expeditionsrum och undervisningslokaler samt lokalerna för polikliniken lagts intill varandra och i samma våningsplan underlättas i' hög grad arbetet för läkare och övrig personal, och har en del lokaler kunnat göras gemensamma. I.

Gymnastikavdelningen.

Denna är belägen i byggnad I 4 tr. upp i centralbyggnaden och i sektion 2 av norra längan. Från hissen eller trappuppgången kommer man först in i ett centralt stort väntrum. På den ena sidan av detta ligga ett större och ett mindre undersökningsrum och massagerum med avklädningshytter för m ä n och på den andra sidan liknande lokaler för kvinnor. Vidare finnes en föreläsningssal för kurser samt på ena sidan om denna ett rum för Zanderapparater, på den andra sidan ett r u m för diathermibehandling. Vidare finnas ett rum för föreståndaren samt omklädningsrum för kandidater och gymnaster. Två stora reservrum finnas för framtida utveckling.

92 Med medicinska och kirurgiska klinikens vårdavdelningar står gymnastikavdelningen i förbindelse genom en smal gång på vardera sidan i vindsvåningen. m.

Obstetrisk-gynekologiska kliniken.

Vårdavdel- Den obstetrisk-gynekologiska kliniken, belägen i byggnad I, består av 2 nmgama. a l l m a n n a obstetriska vårdavdelningar på 25 platser vardera samt en allmän obstetrisk avdelning på 20 platser, 2 allmänna gynekologiska vårdavdelningar på 25 platser vardera samt en enskild gynekologisk avdelning på 12 platser och en enskild obstetrisk vårdavdelning på 13 platser. De allmänna obstetriska vårdavdelningarna ligga 1, 2 och 3 tr. upp i sektion 3 av norra längan. I två av dessa vårdavdelningar äro platserna fördelade på 2 sexsängsrum, 3 tresängsrum, 1 tvåsängsrum och 2 isoleringsrum på ena sidan om en korridor och med bilokaler efter samma princip som å övriga vårdavdelningar, frånsett att ett badrum finnes för de späda barnen. Den tredje obstetriska vårdavdelningen 3 tr. upp har en något olika indelning av rummen, emedan denna är avsedd för septiska fall, vilka böra behandlas på mindre rum, och för vilka behovet av isoleringsrum är större. Å avdelningen finnas fördenskull 3 tresängsrum, 3 tvåsängsrum och 5 ensängsrum. Av dessa rum är ett beläget på samma sida om korridoren som bilokalerna och har samma belägenhet som dagrummet å de andra obstetriska vårdavdelningarna. Det har ansetts, att detta dagrum skall kunna användas till isoleringsrum, då alla eller så gott som alla patienter, som vårdas å denna avdelning, äro sängliggande. Bilokalerna i övrigt å denna avdelning äro lika de å de andra obstetriska avdelningarna. De allmänna gynekologiska vårdavdelningarna äro belägna 4 och 5 tr. upp i sektion 3 av norra längan. Platserna äro här fördelade på 2 sexsängsrum, 3 tresängsrum, 1 tvåsängsrum och 2 isoleringsrum. Det ena isoleringsrummet är beläget på samma sida om korridoren som bilokalerna. Detta isoleringsrum har flyttats över till den plats, som blivit ledig, genom att något badrum för barn ej finnes å dessa avdelningar såsom å de underliggande obstetriska. Härigenom har ett rum längst bort i korridoren blivit ledigt och har här beretts plats för assistentsköterskan. Den enskilda obstetriska vårdavdelningen är belägen 6 tr. upp i sektion 3 av norra längan ovanför de allmänna vårdavdelningarna och består av 5 halvenskilda och 4 helenskilda rum på ena sidan om en centralkorridor med bilokalerna på den andra sidan. Å denna avdelning finnes ett badrum för späda barn och ett badrum för vuxna. Dessutom finnes ett barnrum. Den enskilda gynekologiska vårdavdelningen ligger likaledes 6 tr. upp i sektion 2 av norra längan och upptager halva våningen av denna byggnad. Den är således belägen i samma våningsplan som den enskilda obstetriska vårdavdelningen. Den består av 3 halvenskilda och 6 helenskilda rum, av vilka 2 helenskilda rum äro belägna på samma sida som bilokalerna.

93 P å nedre botten inom sektion 3 finnes en del lokaler för expedition, Behandlings-, laboratorier och undervisning. H ä r finnas inrymda lakar expedition och undemsmngs-,expedi-

biblioteksrum, professorns laboratorium, tva laboratorier samt föreläs- t ions- och ningssal, beräknad för 25 åhörare, museum och preparatrum. taboratorieT-i- T

•

7 7 -

lokaler.

b oriossningsavdelnmgen och operationsavdelningen ligga i en låg flygelbyggnad, intill norra längans sektion 3 åt söder. P å nedre botten ligger förlossningsavdelningen med egen ingång, till vilken patienterna lätt kunna färdas med åkdon. De komma härifrån först in i ett väntrum. Intill detsamma ligga tvenne badrum och ett förberedelserum. Sedan patienterna här gjorts i ordning, föras de över till de olika förlossningsrummen. Dessa r u m med tillhopa 8 platser äro beräknade dels för en, dels för två patienter och belägna längs en korridor. Å förlossningsavdelningen finnes även en operationssal med steriliseringsrum för förlossningsoperationer. Dessutom finnas vaktrum för jourhavande sköterskepersonal och ett vaktrum för jourhavande kandidater, vidare ett badrum för de nyfödda barnen samt nödiga bilokaler. Mitt emot ingången till förlossningsavdelningen finnes ett doprum. I bottenvåningen i sektion 3 finnas tre sköterskerum, beräknade för förlossningssköterskan samt operations- och narkossköterskorna, vilka härigenom bo nära till hands. 1 tr. upp över förlossningsavdelningen är gynekologiska klinikens operationsavdelning belägen med två operationssalar, var och en med sitt steriliseringsrum. Mellan operationssalarna ligger tvättrummet. I operationsavdelningen finnas dessutom ett r u m för cystoskopiska undersökningar, förbandsrum, förrådsrum och slaskrum, omklädningsrum för professorn och för underläkarna samt ett mindre laboratorium för undersökningar i anslutning till arbetet å denna avdelning och ett mindre expeditionsrum. Intill förlossningsavdelningen äro förlagda 18 rum för de vid obstetriska Eum f6r kliniken tjänstgörande medicine kandidaterna. Dessa rum ligga i två tjänstgörande våningar, nio rum i varje våning, och finnas i varje våning bad- och kandidater. duschrum, toalett och borstrum samt i övre våningen ett samlingsrum. Dessa bostäder äro således förlagda så, att de tjänstgörande lätt komma till förlossningsavdelningen. Polikliniken är belägen 2 tr. upp i centralbyggnaden åt öster och består i^uuiniken. av väntrum, tvenne mottagningsrum, tre undersökningsrum med avklädningshytter, förråd och reservrum. Lokalerna för professorns mottagning äro belägna 2 tr. upp i sektion 2 Lokaler for av norra längan och omedelbart intill polikliniken. Dessa lokaler utgöras Pr°fessorns mottagning.

av väntrum, mottagningsrum och undersökningsrum.

n.

Det röntgendiagnostiska institutet.

Det röntgendiagnostiska institutet är planlagt att vara ett centralinstitut för hela sjukhuset och samtidigt en undervisningsinstitution för röntgendiagnostik. Institutet är förlagt till våningen 1 tr. upp i huvudkomplexet, byggnad I, där det upptager centralbyggnaden och norra längans sektion 2. Institutet har placerats i våningen omedelbart över medicinska och kirurgiska poliklinikerna, med vilka det står i förbindelse dels genom centralhissen, dels genom hissar vid södra sidan av respektive medicinska och kirurgiska poliklinikerna samt genom trappor såväl i centrum av byggnaden som i närheten av de sist nämnda hissarna. Röntgeninstitutet står medelst hissar i direkt och nära förbindelse med de kirurgiska, medicinska, oto-laryngologiska, oftalmologiska och obstetriskgynekologiska klinikerna samt genom kulvertar och hissar i bekväm förbindelse med den patologiska, radioterapeutiska och pediatriska institutionen. Det röntgendiagnostiska institutet omfattar dels röntgenundersökningslaboratorier för sjukvårdsarbete, dels särskilda lokaler för undervisning och forskning. Lokaler for Röntgendiagnostiklab^oratorierna äro planlagda på följande sätt. I västra arietet. flygeln av centralbyggnaden äro anbragta de röntgenlaboratorier, som närmast äro avsedda för den därintill belägna medicinska kliniken, oto-laryngologiska och oftalmologiska klinikerna och poliklinikerna, nämligen 2 laboratorier för undersökning av digestionskanalen (Lab. VI och VII) och ett laboratorium för undersökning av bröstorganen (Lab. VIII) samt ett laboratorium för undersökning av skelettet med särskild utrustning jämväl för undersökning av huvudet, hjärna och ryggrad, samt öron, näsa och halsorgan (Lab. IX). Detta senare laboratorium är beläget längst i norr, tätt intill de oto-laryngologiska och oftalmologiska klinikerna. I östra flygeln av centralbyggnaden äro anbragta de röntgenundersökningslaboratorier, som närmast äro avsedda för den kirurgiska och den gynekologisk-obstetriska kliniken med polikliniker, innefattande ett laboratorium för skelettundersökning med special utrustning för undersökning av frakturer och av främmande kroppar (Lab. I), ett laboratorium för digestionskanalen (Lab. II), ett laboratorium för undersökning av bröstorganen (Lab. IV) och ett laboratorium för undersökning av urinapparaten och könsorgan, jämväl utrustat för undersökningar av skelettet (Lab. V). Detta senare laboratorium är anbragt längst åt norr, omedelbart intill den obstetrisk-gynekologiska kliniken. Det i centrum av den östra flygeln av centralbyggnaden anbragta, särskilt för undervisning utrustade laboratoriet (Lab. III) användes jämväl för poliklinikernas undersökningar.

95 Maskinrum och avklädningshytter äro anbragta mellan röntgenlaboratorierna. De fotografiska avdelningarna, för fotokemiskt arbete och bildreproduktion, äro tvenne. En mindre fotografisk avdelning, som är avsedd huvudsakligen för sjukvårdsarbetet, är anbragt i mitten av västra flygeln. E n större avdelning, som utom för sjukvårdsarbetet är utrustat särskilt för undervisningsändamål, är anbragt i centralbyggnadens mitt, intill stora trapphallen. Tvenne lokaler för bildgranskning och demonstration av röntgenbilder äro anbragta i norra längan. Det ena av dessa rum är avsett att betjäna laboratorierna i den östra flygeln, det andra laboratorierna i den västra flygeln. Jämte dessa båda större rum för bildgranskning finnes ett mindre r u m särskilt utrustat för stereoskopiska och kinematografiska bilder. Mellan bildgranskningsrummen är förlagt ett större rum för expedition och journalarkiv samt ett mindre rum för utlämning av röntgenbilder och utlåtanden till sjukhusets olika avdelningar. Detta senare rum tjänstgör samtidigt såsom ljusintag för den norra korridoren. Fyra väntrum äro anordnade, två vid varje korridor till östra och västra flyglarna. Sänghallar äro anbragta på båda sidor om ljusgården. Dessa sänghallar äro avsedda att jämväl kunna tjäna såsom demonstrationsrum av röntgenbilder vid röntgenkurserna. Tvenne små vaktrum för sköterskorna äro ordnade i norra längan intill ändan av respektive östra och västra korridorerna. Det ena av dessa rum tjänstgör samtidigt som bariumkök för laboratorierna i den västra flygeln. Ett särskilt litet bariumkök är ordnat invid fotograflavdelningen för den östra flygeln. Toaletter äro anordnade för patienterna i samband med avklädningsrummen. Slaskrum, förråd och toaletter för personalen äro anbragta i byggnadens centrala delar. Filmarkiv är anordnat på mitten av norra längans vind och omfattar från varandra isolerade, brandsäkra förvaringsrum. Föreläsningssal med skioptikonrum och rum för undervisningsmaterial Lokaler för är anbragt i centralbyggnadens mitt, intill stora trapphallen. oThförlknhi Ett för undervisning särskilt inrett röntgenlaboratorium (Lab. III) är anbragt i centrum av östra flygeln, avsett — utom för undervisningen — till undersökningslaboratorium för poliklinikerna. Demonstrationsrum för undervisningskurserna jämte tillhörande museum är anbragt intill korridoren i norra längan. Arbetsrum för professorn och biträdande överläkaren äro likaledes anbragta i norra längan i närheten av respektive bildgranskningsrum för västra och östra laboratoriegrupperna. Tvenne smärre arbetsrum för amanuenser och för vid röntgeninstitutet stu-

96 derande forskare finnas i samma del av byggnaden, likaså bibliotek och läsrum. Lokaler för Lokalerna för professorns mottagning, omfattande väntrum, mottagningsmoUagning. r u m o c n e t t undersökningsrum med mörkrum, äro belägna i norra längans västra ända över motsvarande lokaler i bottenvåningen.

II. Pediatriska kliniken. Allmän beskrivning. Norr och nordost om den till huvudkomplexets norra länga i öster belägna flygeln, innehållande förlossningsavdelningen m. m., är den pediatriska kliniken med sin poliklinik belägen. Poliklinikbyggnaden ligger närmast förlossningsflygeln på ett lägre plan och sjukhusbyggnaden på ett övre. Förläggningen har sökts i nära anslutning till obstetriska kliniken och med ett fritt söderläge för sjukavdelningarna. Det höga läget å berget har, som förut nämnts, medfört, att rätt betydande sprängningar beräknas för anordnande av källare m. m. En terrass har utbildats framför sjukavdelningarna, där barnen kunna vistas ute i det fria med skyddat läge mot norr. Tillträdet till polikliniken och köket sker direkt från marken; till sjukavdelningarna genom en uppkörsel till ett bredvid terrassen liggande plan. Dessutom finnes kulvertförbindelse från huvudkomplexet. P å grund av terrängens oregelbundenhet och då olikartade avdelningar skola ingå i kliniken, har här erhållits en oregelbunden byggnad, vilken i olika delar givits skiftande höjd. Den västligaste delen, där bland annat polikliniken är inrymd, är i tre våningar. Sjukhusbyggnaden, i tvenne delar av olika höjd och bredd, innehåller, den västligare delen tre och den östligare delen fyra våningar. Längst åt öster har placerats en byggnad med personalbostäder i fem våningar. Då kliniken har egen köksavdelning och man utgår ifrån att endast råvaror skola tagas från det stora köket, skola dessa varor ej tagas kulvertvägen utan direkt över marken från stora köket till klinikens kök. Även tvätt tages samma väg. Kulvertförbindelsen mellan kliniken och närliggande huvudkomplex är huvudsakligen avsedd för överföring av barn mellan obstretiska och pediatriska klinikerna samt för läkare och studerande. Besökande till de sjuka vända sig till den östra sjukhusdelens huvudingång, varifrån de uppsöka respektive sjukavdelningar, där kapprum finnas.

Speciell beskrivning. Pediatriska kliniken består av tre allmänna vårdavdelningar, varav två beräknats för späda barn och en för äldre barn, samt vidare av en isoleringsavdelning och en enskild vårdavdelning. De allmänna vårdavdelningarna

97 äro belägna på nedre botten samt 1 och 2 tr. upp i huvudbyggnaden; den enskilda vårdavdelningen 3 tr. upp. Isoleringsavdelningen är belägen i poliklinikflygeln, vilken ligger något lägre än huvudbyggnaden. Poliklinikflygeln inrymmer för övrigt poliklinik, undervisningslokaler, laboratorielokaler samt en del personalrum. Till var och en av de allmänna vårdavdelningarna hör en karantäns- Vårdavdelavdelning på 7 isoleringsrum. Det är avsett, att varje barn, som intages å nxnQarnade allmänna vårdavdelningarna, först skall ligga en viss tid på observation på ett dylikt isoleringsrum för att förebygga införande av smittosamma sjukdomar å avdelningarna. För varje isoleringsrum finnes ett litet barnbad. Å själva vårdavdelningen för äldre barn finnas 2 tresängsrum och 2 sexsängsrum och det är beräknat 1 sexsängsrum och 1 tresängsrum för gossar och 1 sexsängsrum och 1 tresängsrum för flickor. Mellan vardera tresängsoch sexsängsrummet finnes ett badrum och mellan de båda sexsängsrummen ett dagrum. Dessa rum vetta åt söder. I tresängs- och sexsängsrummen är boxsystem infört. P å andra sidan en korridor ligga bilokalerna jämte ett isoleringsrum. Bilokalerna bestå av serveringsrum, förråd, vaktrum, undersöknings- och behandlingsrum, sköljrum samt ett mindre laboratorium. 1 och 2 tr. upp ligga avdelningarna för späda barn. Dessa avdelningar äro i stort sett inrättade lika dem för de äldre barnen. Dagrummet är dock här ersatt med ett rum för ammornas barn, och utanför sjukrummen löper en balkong, så att patienterna lätt kunna föras ut hit för solbehandling. Envar av de tre allmänna vårdavdelningarna innehåller 26 platser. Såsom i det följande kommer att beröras, finnas emellertid ytterligare 8 isoleringsplatser. Kliniken innehåller alltså sammanlagt 86 allmänna platser. Den enskilda avdelningen, 3 tr. upp, består av 8 helenskilda rum med ett barnbad gemensamt för 2 rum. Ovanför karantänsavdelningen i våningen 2 tr. upp ligger en takterrass, till vilken patienterna från den enskilda avdelningen direkt kunna komma ut från korridoren och patienterna från de övriga vårdavdelningarna direkt från lli§son. Ovanför den enskilda avdelningen är likaledes en takterrass, till vilken patienterna från underliggande vårdavdelningar lätt kunna föras upp genom hiss. Skulle specialavdelningar för tuberkulos etc. inrättas, är det avsett bereda plats för dem genom påbyggnad av huset. Avdelningssköterskans rum är beläget inom vårdavdelningen. Personalrum. Då epidemier lätt uppstå i en barnavdelning och då det givetvis är av vikt att vid dylika tillfällen kunna isolera avdelningen i fråga jämte dess personal för att förhindra smittans spridning, hava avdelningspersonalens bostäder förlagts intill vårdavdelningarna och med hänsyn tagen till ovannämnda isoleringskrav. 7 — 7426.

98 I nordvästra hörnet av sektion för personalbostäder finnes en reservtrappa. Norr om trappuppgången mellan sektionen för vårdavdelningarna och personalbostäderna finnes en inbyggd vädringsbalkong. Kök.

I soterrängvåningen under vårdavdelningarna finnes kök för tillredning av mjölkblandningar och koltbarnsmat med tillhörande kylrum, förråd och diskningsrum samt utlämnings- och expeditionsrum. I samma våningsplan finnas bostadsrum för klinikens kökspersonal jämte ett samlingsrum för denna personal.

Polikliniken. p a n e d r e botten i poliklinikbyggnaden, vilken ligger i samma våningsplan som soterrängvåningen i klinikbyggnaden, är den pediatriska polikliniken inrymd. Genom en ingång mitt på fasaden kommer man först in i en hall, och här sker en första sortering av patienterna. De, som misstänkas hava infektiösa sjukdomar, visas till höger, varest finnas fem undersökningsrum, avsedda vart och ett för en patient. Skulle någon patient befinnas lida av en epidemisk sjukdom, vilken nödvändiggör vård å epidemisjukhus, så kan han föras ut genom en särskild utgång till epidemivagnen. Övriga patienter komma rakt fram in i ett stort väntrum med takljus. I mitten finnas sittplatser, avskilda med låga skiljeväggar för att så vitt möjligt undvika kontaktinfektion mellan barnen. Till höger finnas kapprum, toalettrum och sköljrum och till vänster finnes möjlighet att dela upp de väntande allt efter behov. På motsatta sidan om en korridor ligga tre undersökningsrum, vardera med två avklädningshytter. I denna våning finnas dessutom ett rum för de tjänstgörande medicine kandidaterna och ett läkarrum samt expedition med journalarkiv, ett mindre laboratorium och två små behandlingsrum samt två mindre vilorum för poliklinikpatienterna. Intill polikliniken ligger vidare en social byrå, bestående av ett expeditionsrum och ett rum för föreståndaren. Lokaler för professorns mottagning.

Till vänster om hallen ligga lokalerna för professorns mottagning med väntrum, mottagningsrum, undersökningsrum och ett mindre mörkrum. De patienter, vilka från polikliniken skola intagas, föras genom korridoren över till hissen i nordvästra delen av klinikbyggnaden, genom vilken patienterna komma direkt upp till de allmänna vårdavdelningarnas karantänsavdelning.

Undervisnings- och laboratorielokaler.

1 tr. upp i poliklinikbyggnaden, motsvarande bottenvåningen av klinikbyggnaden, äro lokalerna för undervisning och laboratorier belägna. Föreläsningssalen, som är beräknad för 60 åhörare, ligger över poliklinikens undersökningsrum. Patienter från polikliniken, som skola demonstreras på föreläsningssalen, kunna lätt föras upp till denna genom den närbelägna

99 hissen. På ena sidan om föreläsningssalen finnes ett rum för scioptikon och annan undervisningsmaterial. P å andra sidan om föreläsningssalen finnes ett bibliotek ävensom ett läsrum. H ä r finnas vidare expeditionsrum och rum för journalarkiv samt laboratorier för professorn, underläkarna och de tjänstgörande medicine kandidaterna samt museum. E n liten röntgenavdelning finnes även inrymd i denna våning för det enkla dagliga arbetet, bestående av ett röntgenundersökningsrum med mörkrum, plåtgranskningsrum, ett läkarrum och väntrum. Intill röntgenavdelningen ligger ett fotografirum. För att förmedla förbindelsen mellan de allmänna vårdavdelningarna och poliklinikbyggnaden, utan att man behöver använda karantänsavdelningens korridor, finnes i bottenvåningen särskild korridor utanför densamma. Patienter, som från vårdavdelningarna skola föras till föreläsningssalen, läkare och personal, som skola gå emellan vårdavdelningarna och poliklinikbyggnaden, behöva därför aldrig komma in i karantänsavdelningen. I källarvåningen finnes dessutom kulvertförbindelse till de övriga klinikerna. I andra våningen av poliklinikbyggnaden, motsvarande första våningen isoleringsav klinikbyggnaden, ligger isoleringsavdelningen med 8 ensängsrum, vart avdelningen. och ett med sitt bad, vettande åt öster. Bilokalerna, bestående av serveringsrum, vaktrum och förråd, slaskrum, toalett och W. C , vetta åt väster och ligga på andra sidan om en korridor. Intill denna isoleringsavdelning äro bostadsrum för isoleringsavdelningens personal med eget badrum. Dessa personalrum vetta åt söder. Isoleringsavdelningen med sina perscnalrum är avstängd från den övriga delen av denna våning, vilken för övrigt inrymmer personalrum. Till isoleringsavdelningens personalrum finnes ett badrum och toalettrum i likhet med vad som är anordnat för den personal, som skall bo i personalhusen.

III.

R a d i o t e r a p e u t i s k a kliniken. (Konung Gustaf V:s Jubileumsklinik.)

Den radioterapeutiska kliniken skall enligt kommissionens förslag sammanföras med Radiumhemmet till ett gemensamt byggnadskomplex. Detta har förlagts söder om pediatriska kliniken intill gränsen mot Eugeniahemmet. Själva sjukhusbyggnaden består enligt ritningarna av tvenne i öst-västlig riktning gående 5 våningar höga längor, sammanbundna genom en 2 våningar hög byggnadskropp. Bottenvåningen inrymmer diverse förvaltnings- och mottagningslokaler, polikliniken och lokaler för röntgenbehandling med en större mottagningshall som centrum.

100 Våningen 1 tr. upp inrymmer lokaler för radiumbehandling, bibliotek, arkiv samt en föreläsningssal med tillhörande lokaler; därjämte finnes en del personalrum samt i södra längan en allmän sjukavdelning. Ytterligare tvenne allmänna sjukavdelningar äro å ritningarna inlagda 2 och 3 tr. upp i södra längan samt därovanpå en enskild sjukavdelning. Endast den ena av dessa allmänna sjukavdelningar är dock avsedd att i den första etappen utföras. Högst upp är en takterass belägen. 3 och 4 tr. upp i norra längan äro tvenne allmänna sjukavdelningar belägna. Den nu å ritningarna inlagda våningen 2 tr. upp skall ej uppföras i denna etapp. Sjukavdelningarna inom kliniken äro i huvudsak planlagda i överensstämmelse med motsvarande avdelningar inom medicinska och kirurgiska klinikerna. Källaren upptages av bad, maskinrum, förråd, museum m. fl. lokaler och står genom kulvert i förbindelse med Karolinska sjukhusets huvudkomplex. Längst åt öster är personalhuset beläget. Detta innehåller enligt ritningarna tre våningar samt källare. Till en början torde byggnaden dock icke behöva uppföras i mer än två våningar jämte källare. I källaren finnas — utom förrådslokaler — i nordöstra hörnet, där markförhållandena äro lämpliga, tre rum för drängar samt W. C. I bottenvåningens norra del äro förlagda bostäder för mekaniker och portvakt, vardera om 2 rum och kök, samt i södra delen en bostad om 3 rum och kök för assistent. För övrigt innehåller denna våning 17 bostadsrum för biträden, två i varje rum, samt bilokaler. Våningen 1 tr. upp inrymmer i norra delen dubbletter för föreståndarinna och husmor samt i södra delen en 3-rumslägenhet för underläkare. Det mellanliggande partiet upptager 18 rum för ett lika stort antal provsystrar m. fl. samt bilokaler. Hela våningen 2 tr. upp, med undantag av södra delen, varest finnes inrymd en bostadslägenhet om 4 rum och kök för biträdande överläkare, upptages av 17 rum, försedda med alkov och avsedda för motsvarande antal sköterskor. Därjämte finnas bilokaler, vilka, liksom i de övriga våningarna, överensstämma med motsvarande lokaler i entrékomplexet. Nordväst om personalhuset och framför pediatriska kliniken finnes en byggnad för emanationslaboratoriet. Denna byggnad inrymmer även garage m. m. Själva laboratoriet innehåller 4 rum och slaskrum. Garaget är delat i två avdelningar, den ena avsedd för Jubileumskliniken, den andra för Karolinska sjukhuset. I varje avdelning finnes plats för tre bilar. Dessutom innehåller byggnaden rum för trädgårdsredskap. Det till Jubileumskliniken hörande forskningsinstitutet skall enligt upprättat förslag förläggas öster om sjukhuset. Byggnaden består, förutom av källare, av tre fulla våningar och dä rovan en ättika våning. Byggnaden ställes i förbindelse med sjukhuset i källaren genom en underjordisk kulvert och i våningen 1 tr. upp genom en över gatan byggd förbindelsegång.

101 I bottenvåningen och i våningen 1 tr. upp äro laboratorier belägna; i våningen 2 tr. upp ligga djurstallar och operationsrum, och i våningen 3 tr. upp (attikavåningen) äro obduktionssalar samt en del reservutrymmen belägna. I källaren finnas verkstäder samt museum, maskinrum och förråd.

IV.

P a t o l o g i s k a institutionen.

Patologiska institutionen är belägen väster om huvudkomplexet, till en del på samma plan som detta komplex. Delvis ligger byggnaden på ett lägre plan nere i en skogbevuxen dalgång. Förslaget omfattar, att nu endast en institution uppföres, nämligen den patologisk-anatomiska, jämte de lokaler, som kunna vara gemensamma för denna institution och den blivande allmänt patologiska institutionen. När sistberörda institution skall uppföras, tillbygges komplexet åt norr och får samma huvudingång som den först uppförda byggnaden. Härigenom erhålles även lätt tillträde till de gemensamma lokalerna. Den patologiska institutionen tillhör Karolinska institutets teoretiska institutioner, men den måste ligga i nära förbindelse med det Karolinska sjukhuset och då närmast intill de medicinska och kirurgiska klinikerna. Ävenså bör den hava lätt förbindelse med begravningskapellet. Sistberörda byggnad bör återigen ligga något avsides från sjukhuset men nära intill allmän trafikled. Härav betingas det föreslagna läget. Institutionen står i kulvertförbindelse med såväl klinikerna som begravningskapellet. Den senare kulverten är dragen så, att den vid fullt utbyggande av institutionen kommer att bilda källargång i den senare tillkommande avdelningen. Byggnaden består av en i nordväst-sydost gående länga i tre våningar med en undre soterrängvåning samt en västerut i dalgången med denna länga förbunden ungefär kvadratisk byggnad med en mot längans bottenvåning svarande våning och därunder en soterrängvåning. Vid den allmänna planläggningen av institutionens lokaler har, såsom redan nämnts, beaktats, att dessa erhålla den anordning, att i framtiden institutionen för allmän patologi kan tillbyggas. Detta har givetvis återverkat på den yttre karaktären av den institution, som nu skall byggas. Soterrängvåningen, som genom kulvertar står i förbindelse dels med klinikerna, dels direkt med begravningskapellet, upptager i den mot klinikerna vettande längan — förutom en del lokaler för maskinella anordningar, verkstadsrum samt toaletter — en större djurexperimenten avdelning och ett flertal förrådslokaler samt i den väster om denna länga belägna kvadratiska byggnadsdelen likkällare med tillhörande kylrum samt en serie djurstallar jämte nödiga förrådsrum. Från djurstallarna kunna djuren lätt föras ut i det fria inom där anordnade inhängnader, som ligga väl dolda genom skogsbeståndet.

102 Från institutionens huvudentré, som är belägen å nyssnämnda byggnadslängas mot klinikerna vettande sida, inkommer man i bottenvåningen i en större vestibul, från vilken två större korridorer direkt leda, den ena till en mindre föreläsningssal samt till laboratorier för undervisning och vetenskaplig forskning, den andra till obduktionslokalerna. Laboratorierna utgöras av ett större histo-patologiskt laboratorium samt av ett sero-bakteriologiskt och kemiskt laboratorium; i denna avdelning av institutionen äro vidare belägna tre enskilda arbetsrum: för prosektorn, för laboratorn och för en amanuens. Obduktionslokalerna, som i höjd sträcka sig genom våningen 1 tr. upp, äro beräknade att i framtiden vara gemensamma för de båda patologiska institutionerna. Dessa lokaler utgöras av en stor obduktionssal, avsedd för de studerandes obduktionsundervisning, samt tvenne mindre obduktionssalar, som möjliggöra verkställande av obduktioner även under pågående undervisningstider av sådana fall, som ej omedelbart utnyttjas för nyssnämnda undervisning; härtill kommer ett röntgenrum för likfotografering samt ett mindre rum för mikroskopiska undersökningar av likdelar under pågående obduktion; intill sistnämnda rum ligger ett preparatrum. I anslutning till obduktionslokalerna finnas duschrum för obducenterna samt toalettrum. I bottenvåningen inrymmes även en vaktmästarebostad. I våningen 1 tr. upp inkommer man från en ovanför bottenvåningens vestibul belägen hall direkt i den stora föreläsningssalen. Denna är avsedd att i framtiden användas gemensamt av de båda patologiska institutionerna; åhörareplatserna äro anordnade amfiteatraliskt. I byggnadslängans mittparti löper från hallen en bred korridor. P å ena sidan om denna äro belägna professorns enskilda arbetsrum, arkiv och skrivrum samt arbetsrum för vaktmästare. P å andra sidan äro belägna biblioteksrum, laboratorium för en del specialundersökningar samt arbetsrum för en amanuens. I denna våning inrymmes även en vaktmästarebostad. I våningen 2 tr. upp, som upptager endast byggnadens i nordväst-sydost gående länga, finnas lokaler för institutionens museisamlingar samt nödiga bilokaler. J ä m v ä l i denna våning inrymmes en vaktmästarebostad. V.

Djurexperimentella avdelningen.

Klinikernas djurexperimentella avdelning är inrymd i en byggnad, belägen sydväst om patologiska institutionen på en bergsluttning. Byggnaden innehåller soterrängvåning och bottenvåning. Huvudentrén, som är belägen på byggnadens ena kortsida, leder direkt in till soterrängvåningen, till vilken finnes ingång även å byggnadens ena långsida. I denna våning äro belägna laboratorier och andra vetenskapliga arbetslokaler med nödiga bilokaler samt därjämte en del större förrådsrum. I bottenvåningen inrymmes ett större antal operationsrum samt en serie rum för experimentdjuren. Till dessa rum höra utanför byggnaden inhägnade gårdar för djurens vistande i det fria. Gångbar kulvert finnes ej upptagen till denna byggnad.

103 VI.

Vattentornet.

Vattentornet innehåller en reservoar av betong rymmande 50 kbm med sin överkant på + 80 meter över slusströskeln. Reservoaren uppbäres av 4 betongpelare. Mellan pelarna och runt reservoaren är en inklädnad av bräder. En trappa för upp till reservoaren. Stegar leda upp till reservoarens övre del.

VII.

Entrékomplexet.

Entrékomplexet ligger dels vid uppfartsvägen till sjukhuset, dels vid det från denna väg utbildade torget. Komplexet består av fyra byggnader, nämligen själva entrébyggnaden, en väster om denna belägen fristående byggnad, en öster om entrébyggnaden liggande byggnad, vilken sammanhänger med den mot uppfartsvägen vettande delen av komplexet samt en söder om sistnämnda byggnad belägen fristående byggnad, vilken i en framtid är avsedd att sammanbyggas med den östra byggnadsdelen. De östra delarna av komplexet sluta sig kring ett parkområde med nuvarande terräng i huvudsak bibehållen. Entrébyggnaden i en våning innehåller portvaktsrum, kontrollhall, där sjukbesökande erhålla anvisningar och biljetter till respektive sjukavdelningar, samt herr- och damtoaletter. P å mitten av byggnaden är ett grindparti av smidesjärn, genom vilket tillträde till sjukhuset erhålles såväl för gångtrafik som för åkdon. Den västra byggnaden i 5 våningar innehåller i bottenvåningen sysslomanskontor med tillhörande lokaler, rum för direktör, direktion, pastor m. m. I övre våningarna ligga bostäder för mera kvalificerade sköterskor samt i våningen 1 tr. upp tvenne dubbletter för husmor och röntgen föreståndarinna. Sköterskorummen äro försedda med alkov. I de olika våningarna finnas bad-, §täd- och toalettrum samt ett samlingsrum. I källaren finnas förråd och arkiv. Den östra byggnaden utgöres av flygeln mot torget, längan mot uppfartsvägen, en flygel österut och den friliggande byggnaden. Flygeln mot torget i 5 våningar upptager i bottenvåningen en vänthall för sjukbesökande, där de kunna uppehålla sig, tills mottagnings- eller besökstid tager sin början. Här kunna även förfriskningar och blommor inköpas. I resten av bottenvåningen och i övriga våningar finnas bostäder för syssloman, maskinmästare och underläkare. Sysslomans- och maskinmästarebostäderna innehålla 4 rum, jungfrukammare och kök jämte en hall och ligga i våningarna 1 och 2 tr. upp. Underläkarebostäderna bestå dels av lägenheter på 3 rum och kök med jungfrualkov och hall, dels av dubbletter. Lägenheterna ligga tre i vardera av de tre nedre och fyra i vardera av de två övre våningarna.

104 Dubbletterna ligga, en i vardera av de tre nedre och två i vardera av de två övre våningarna. Därjämte ligga i soterrängvåningen fyra dubbletter. Summa 17 lägenheter om 3 rum och kök och 11 dubbletter. I soterrängvåningen ligga dessutom, förutom källare till lägenheterna, några enkelrum i reserv. Därjämte finnas bad- eller duschrum till lägenheterna. Längan mot uppfartsvägen, en 4-våningsbyggnad med soterräng, innehåller i soterrängen en sjukavdelning för personalen med 3 större och 3 mindre sjukrum jämte dag-, vakt-, skölj-, serverings- och badrum med förråd och W. C. Därjämte finnes en expedition med väntrum för föreståndarinnan för elevhemmet, vilken sköter och registrerar mottagningen och utskrivningen av sköterskeeleverna. I närheten av expeditionen ligger en för denna föreståndarinna avsedd bostad, innehållande rum och alkov. E n hemsyster har likaledes där en motsvarande lägenhet. Ett badrum hör till de två lägenheterna. De fyra våningarna upptaga i varje våning 22 rum för assistentoch provsystrar, var och en med sitt rum. Summa 88 rum. Till varje avdelning hör ett samlingsrum samt badrum med dusch jämte vädringsbalkong och W. C. I den östra flygeln, en 5-våningsbyggnad med källare, i vilken tvenne butiker med ingång från uppfartsvägen samt en del förrådslokaler inrymts, finnas anordnade rum för biträden. I varje våning ligga 18 rum, sålunda tillsammans 90 rum, varje rum avsett för två biträden, samlingsrum, badrum med dusch samt, då i dessa avdelningar tvättställ ej äro inmonterade i rummen, ett tvättrum. Därjämte finnas vädringsbalkong och W. C. Därest så befinnes erforderligt, kan denna flygel tillbyggas mot elevbyggnaden. Elevbyggnaden är likaledes en 5-våningsbyggnad med soterräng. Bottenvåningen och soterrängen upptagas av apoteket, som står i förbindelse med huvudkomplexet med en kulvert, genom vilken apoteksvarorna lätt kunna forslas till de olika sjukavdelningarna. Därjämte kunna dessa varor hämtas direkt utifrån. Råvarorna tillföras utifrån till soterrängen. Soterrängen innehåller följande lokaler: vagnhall, rum för sterilisering (en del förbandssaker böra steriliseras centralt), apotekskällare, rum för syror och sprit m. m., råvaruförråd och tomglas, stötrum, rum för vattenfabrikation m. fl. Bottenvåningen innehåller: apotek med expedition, smörj- och dekoktrum, drogrum, förpackningsrum, förbandsrum, rum för salvberedning, laboratorium, rum för tablettberedning, tork- och sköljrum, vågrum, mörkrum, analytiskt laboratorium, preparatrum, rum för föreståndaren, rum för biträdande apotekare, skrivrum. Den övre delen av byggnaden upptager rum för elever med i översta våningen (utgörande en indragen vindsvåning) rum för s. k. »dagsovare». I våningarna 1, 2 och 3 trappor upp ligga i varje våning 18 rum, varje rum för två elever, summa 54 rum. Därjämte finnas samma bilokaler som i avdelningarna för biträden. I elevvåningarna tillkommer dessutom ett rum med alkov för en hemsyster, som har uppsikt, envar över sin avdelning.

105 4 tr. upp ligga 37 små rum för en »dagsovare» i varje rum jämte toaletter. Andra bilokaler finnas icke här och rummens golvytor äro knappt tillmätta, då dagsovarna endast för kortare tid (en månad) hava nattjänst och under tiden bibehålla sina ordinarie rum. I entrékomplexet finnas personhissar intill de på lämpligt avstånd från varandra inlagda trapporna.

VIII.

Ekonomikomplexet.

Med direkt inkörsel från den tilltänkta nya vägen norr om sjukhusanläggningen ligger ekonomikomplexet, bildande en länga av hopförda byggnader med gårdar emellan. Byggnaderna äro av varierande höjd. Köksbyggnaden innehåller tre våningar samt delvis en soterrängvåning. Tvättbyggnaden uppföres huvudsakligen i en våning men delvis i tre våningar, begravningskapellet i en våning, verkstadsbyggnaden i tre våningar med soterräng och pannhuset i en våning. Dessa byggnader hopbindas av låga envåningslängor. Köksbyggnaden sträcker sig parallellt med vägen. P å mitten skjuter en låg byggnad ut bildande gräns mellan tvenne i olika plan liggande gårdar. Den västliga av dessa utgöres av köksgården, där råvarorna utifrån införas. Den låga byggnaden innehåller garage såväl i den undre våningen, vettande mot köksgården, som i den övre våningen vettande mot den östra, högre upp belägna gården. Från en på själva sjukhusområdet liggande väg, söder om köksbyggnaden, finnas ingångar till matsalarna, vilka äro belägna över köket. Från den östra gården kan transport ske över marken direkt från köket. I kulverten sker transport under marken till de olika byggnaderna. Tillförsel till köket utifrån sker alltså till den källare, som är belägen åt köksgården. Här äro belägna mottagningsrum med expedition samt alla föiTäringslokaler för matvaror m. m., (rum för mjöl, gryn, specerier, mjölk, smör, fisk, kött, salta varor, sylt och saft m. m. samt för potatis och rotfrukter). Vidare finnas här kylrum för en del av dessa varor, samt charkuteri för egen charkuteritillverkning. Hela denna avdelning står under uppsikt av en förrådsförvaltare, som ombesörjer mottagning och förvaring av varorna och som utlevererar dem till köksföreståndarinnan. I källaren ligger vagnhallen, dit transportvagnarna, bestående av små elektriska traktorer, genom kulverterna komma för att hämta maten till de olika avdelningarna. Transportvagnarna från avdelningarna föras upp med tvenne hissar från vagnhallen till bottenvåningen. Sedan disken från avdelningarna avlämnats i diskrummet, föras vagnarna in i utlämningen, där maten från det stora köket pålastas. Här pålastas ävenledes dietmaten från dietköket och varorna från kallskänken.

106 Huvudlokalerna i bottenvåningen utgöras, förutom av utlämningen, utav det stora köket, ett sammanslaget stek- och kokkök, diskrummet med maskindisk, dietköket, kallskänken och fmbageriet. Därjämte finnas diverse bilokaler, såsom kylrum för mjölk och kött, arbetsrum, renseri, förvaringsrum och expeditioner, fördelade intill de två köken, samt matsalar för kökspersonal och för manlig personal (drängar). F r å n utlämningen kan även ske utlämning av matvaror till en över marken liggande vagnhall. Till en början torde denna transportväg endast behöva användas för transport av mat till den pediatriska kliniken. Sedan transportvagnarna färdiglastats, nedföras de åter till vagnhallen i källaren och föras kulvertvägen till de olika avdelningarna, där de medelst de stora hissarna nå sina respektive avdelningar. Köksavdelningen är beräknad för den del av sjukhuset, som skall medtagas i första byggnadsetappen. Vid ett fortsatt utbyggande av sjukhuset får personalmatlagningen, som enligt förslaget tillsvidare skall försiggå i det stora köket, utbrytas därifrån och särskilt personalkök med tillhörande bilokaler placeras i en av de övre våningarna. P å sådant sätt erhålles större utrymme i bottenvåningen och kan härigenom det krav på ökade kökslokaler, som sjukhusets utvidgning medför, bliva tillgodosett. Det stora köket går upp genom tvenne våningar. I våningen 1 tr. upp kring kökets övre del hava förlagts personalrum. För köksföreståndarinnan har beräknats en dubblett, och för övrig personal finnas några enkelrum och några dubbelrum. Även bostad för tvättföreståndarinna (dubblett) och biträdande tvättföreståndarinna finnes (likaledes dubblett) här. Till bostadsrummen höra nödiga bilokaler: tvätt- och badrum, förråd, städskrubb och W. C. samt ett par samlingsrum. I våningen 2 tr. upp ligga matsalarna för läkare och medicine kandidater, för sköterskor, provsystrar och elever samt för biträden. Centrum intages av ett stort serveringsrum, dit hissar från stora köket transportera upp maten. För övrigt innehåller våningen kapprum, beläget intill de två huvudtrapporna och hissarna, ett par samlingssalar och några personalbostäder. Därjämte finnas nödiga toaletter samt tvenne mindre trappor till personalrummen. Tvättbyggnaden ligger mellan köksgården och gården vid begravningskapellet, vinkelrätt mot vägen. Från köksgården är ingång till tvätten och de över tvätten liggande centralförråden. Inifrån sjukhusområdet finnes även en ingång, men till ett övre plan. Där kan in- och utlämning av tvätt ske till byggnader, som ej stå i kulvertförbindelse med tvätten. Eljest sker in- och utlämning från kulverten, som mynnar direkt i tvättvåningen. Genom en vagnhall kunna dels smutskläder inlämnas till ett sorteringsrum, dels rena kläder avhämtas från linneförrådet. Efter sortering införas de smutsiga kläderna i stora tvättstugan, gå genom tvättmaskiner och centrifuger till ångmangeln eller i de fall, då ångmangeln ej

107 kan användas, genom tork och sedermera efter strykning, där detta skall ske, ut till linneförrådet och eventuellt till lagringsrummet. För personalen finnas reserverade några utrymmen. Anordningen i tvätten är den numera gängse; sammanförandet av det mesta av tvättarbetet sker till ett stort gemensamt rum, varigenom arbetet koncentreras och bliver mera lättskött. Driftkostnaderna kunna vidare på detta sätt nedbringas. Tvättstugan går upp genom två våningar. Den övriga delen av byggnaden innehåller centralförråd med kontor och en stor varuhiss, förbindande våningarna med ingången. I längan mot söder, d. v. s. mot den inre trafikleden, gå centralförråden upp i tre våningar över tvättvåningen. Givet är, att såväl i tvätt- som i köksbyggnaden särskild omtanke får ägnas åt frågan om anordnande av ventilering, så att god omsättning på luft erhålles och att imbildning ej uppstår. Tvättutrymmet är beräknat för sjukhuset i fullt utbyggt skick. Det är sålunda nu något för stort tilltaget. Att minska själva tvättstugan och lämna ett utrymme åt stora vägen obebyggt, skulle emellertid ej medföra sådana besparingar i byggnadskostnaderna, att de uppvägas av de kostnader, som framdeles en gång uppstå, då tillbyggnad skall ske. Grundens beskaffenhet medför, att grundläggning framdeles blir svår och dyrbar intill ett tidigare uppfört hus. Ett fullt utbyggande av tvättbyggnaden har därför ansetts böra ske omedelbart. I längan mellan kök och tvätt ligga i soterrängen, d. v. s. i plan med kulverten, desinfektionsavdelningen jämte förråd. I bottenvåningen, med tillträde från den inre vägen, finnes garage för bilar. Begravningskapellet utgöres av en cirkelrund, kupoltäckt fristående byggnad, förenad medelst en portik med en utefter inre trafikleden gående länga. Kapellgården är avskild från yttre vägen med en mur, genom vars grindar begravningsföljena komma in på gården. Under portiken skall likvagnen kunna mottaga kistan. Det har ansetts angeläget, att jordfästningarna skola kunna försiggå så obemärkt som möjligt såväl från gatan som från sjukhusområdet. I längan finnes ingång såväl från sjukhusområdet som från kapellgården. Här ligga 8 svepningsrum ävensom ett vaktrum för vaktmästare, ett väntrum och ett förråd. Liken komma till svepningsrummen kulvertvägen från likkällaren i patologiska institutionen och överföras från svepningsrummen till kapellet. Mot angränsande byggnader i öster och väster äro på gården anordnade skymmande planteringar. Verkstadshuset ligger intill begravningskapellets gård, vinkelrätt mot vägen utanför, i sluttning mot den högre liggande terrängen västerut. P å ett högre plan ligger väster om byggnaden och begränsad norrut av pannhuset en verkstadsgård, stående i förbindelse med den inre trafikleden norr om huvudkomplexet. Byggnaden upptager i soterrängen och i bottenvåningen lokaler, sammanhängande med pannhuset. I soterrängen finnas sålunda apparatrum och i bottenvåningen maskinsal, gående genom 2 våningar,

108 samt rum för varm vattencisterner. För övrigt upptages soterrängen av förrådslokaler. Förutom en smedja och ett verkstadsrum för panncentralen innehåller bottenvåningen, tillgänglig från verkstadsgården, sju bostadsrum för eldare och några drängar. Till rummen höra ett bad, ett förråd och toalettrum. Centralt i byggnaden ligger en trappa jämte en större hiss. 1 tr. upp ligga på ömse sidor om trappan en instrument- och en tapetserarverkstad jämte tvenne kontor, omklädningsrum och toaletter samt 2 tr. upp med motsvarande förläggning målar- och snickarverkstad med liknande bilokaler. 3 tr. upp ligga förråd för verkstäderna. Verkstäderna kunna efter behov uppdelas i mindre rum. Pannhuset, sammanbyggt med verkstadshuset, ligger utefter den yttre vägen och upptager i bottenvåningen ångcentralen i det stora pannrummet. I mellanbyggnaden mot verkstadshuset finnas kontor för maskinmästare och förste maskinist samt omklädningsrum, dusch och toaletter för personalen. Utefter ångpannerummet ligger ekonomisern med rum för förbränningsugn och för aska. Till förbränningsugnen föres diverse avfall från klinikerna, såsom använda bandager, bindor m. m. Askan föres till askrummet från källaren genom en hiss för att bortforslas. Källaren till pannhuset upptages av fundamenten till pannorna, rökkanalen, askrummet och transportgången för kol. Från det i marken nedgrävda, intill pannhuset liggande kolrummet föres kol till en i källaren belägen kolhiss samt därifrån vidare upp genom en transportanordning i pannrummets övre del för matning av pannorna. Skorsten till panncentralen uppföres intill pannhusets södra fasad. I det låga partiet intill verkstadshuset ligger i källaren apparatrum, sammanslaget med motsvarande rum i verkstadshusets källare. Vid utvidgning av sjukhuset eller i samband med uppförandet av de teoretiska institutionerna får pannhuset och eventuellt kolrummet utbyggas västerut för beredande av plats för flera pannor och större kolförråd. Transporten av kol utifrån och bortförandet av slagg från centralen sker genom en uppkörsel från den yttre vägen.

IX.

B o s t a d s h u s för gift o c h ogift m a n l i g betjäning.

P å något avstånd från den norra trafikleden uppföres en bostadsbyggnad i tre våningar med delvis uttagen källare. Byggnaden är delad i tre vertikala sektioner, varje sektion med sin ingång och trappa och med samma rumsindelning i de tre våningarna. H ä r finnas lägenheter för gift personal, varje lägenhet om 1, 2 eller 3 rum och kök, samt därjämte rum för en eller två ogifta befattningshavare. I sektionen längst åt öster finnas i varje våning en lägenhet på 3 rum och kök och en lägenhet på 2 rum och kök, i mittsektionen 2 lägenheter

109 om 2 r u m och kök och 2 lägenheter om 1 rum och kök, och i sektionen längst västerut 6 rum, 4 för en och 2 för två personer jämte ett mindre samlingsrum; alltså i hela huset: 3 lägenheter om 3 rum och kök, 9 lägenheter om 2 rum och kök, 6 lägenheter om 1 rum och kök samt 12 r u m för en och 6 rum för två ogifta befattningshavare. I källaren finnas utom matkällare 4 badrum och en tvättstuga, gemensamma för samtliga lägenheter.

X.

B o s t a d s h u s för direktör och professorer.

Enligt förslaget skola tre bostadsbyggnader uppföras för högre befattningshavare. Dessa tre byggnader ligga i rad efter varandra med riktning sydost och nordost utefter en väg in på sjukhusområdet, dragen från yttre vägen norr om området så, att den sammanfaller med Torsgatans sträckning, om denna framdeles skulle dragas över Norrbackaområdet. Varje byggnad är i två våningar med delvis upptagna källare. Byggnaderna kunna vid behov påbyggas. Två av dem äro avsedda för befattningshavare vid Karolinska sjukhuset samt inrymma lägenheter för sjukhusets direktör samt professorerna vid kirurgiska, obstetrisk-gynekologiska och otolaryngologiska klinikerna. Den tredje byggnaden är avsedd för föreståndarna för Jubileumskliniken och det vetenskapliga forskningsinstitutet. Samtliga lägenheter äro varandra lika. De innehålla 7 rum, kök och jungfrukammare jämte en hall samt badrum. I varje byggnad finnes en huvud- och en kökstrappa. Vid påbyggnad kan hiss insättas i huvudtrappan. I källaren finnes matkällare samt en för båda lägenheterna gemensam tvättstuga.

3.

Den b y g g n a d s t e k n i s k a

b e h a n d l i n g e n av

byggnaderna.

Till följd av sjukhusförslagets föreliggande skissartade karaktär kunna nu endast framläggas de allmänna dragen av byggnadskonstruktion, materialanvändning och materialbehandling. Visserligen föreligga rätt detaljerade kostnadsberäkningar, och rörande grunder och byggnadsstommar basera de sig på förutsättningar beträffande markbeskaffenhet och konstruktioner, som torde kunna anses tillförlitliga. Kostnadsberäkningarna rörande en hel del material och deras behandling hava även ett exakt underlag, så till vida att vissa material och deras varierande behandlingssätt i olika fall förutsattes. Det har gällt komma till möjligast säkra kostnadssummor utan att därför nu fastslå, att vid ett eventuellt utförande av byggnaderna dessa helt i detalj skola utföras på vid beräkningarna förutsatt sätt. Genom den uppgjorda beräkningen har man erhållit en ram, inom vilken kostnaderna

110 för arbetena böra hålla sig, men ett fortsatt studium av byggnadsproblem får senare giva de slutliga lösningarna av dessa. Grundarbeten. Grunderna för de olika byggnaderna äro i de allra flesta fall nedförda till berg. Antingen äro grunderna av betong direkt uppförda på berget eller, där berget ligger mellan 1 och 31/2 meter under schaktplanet, uppgjutas betongpelare på berget, sammanbundna med betongvalv, och slutligen, där berget ligger på än större djup, nedslås betongpålar till berget. Paining förekommer vid vissa delar av huvudkomplexets östra partier, vid patologiska institutionens västra byggnad, vid en del av entrékomplexets sköterskebyggnad samt vid den nordligaste av de tre bostadshusen för professorer. Det är huvudsakligen för den en våning höga entrébyggnaden, som grunden har kunnat läggas på jordlager över berget, samt för begravningskapellet, där dock armerad betongplatta använts. De å pelare eller pålar uppförda grund- och källarmurarna äro av betong, och uppgjutas dessa såväl som de direkt å berget uppförda grunderna över mark till bottenvåningens bjälklag. Transportkul- Grunder för transportkulvertarna utanför byggnaderna ligga direkt å berg ^llg^naderlZ e l l e r gjutas pelare på berg, uppbärande väggarna, eller lägges bärande platta å lager över berget. Murarna gjutas av betong med betongvalv över. I en del fall lägges särskild rörkulvert under transportkulverten. Byggnadsöver källarmurarna uppföras byggnadsstommarna delvis av tegel delvis, ijalkZ^m.'m. gällande innerstommen, av kringgjutna järnstöd upptagande horisontala balkar. Över outgrävda utrymmen i källare utgöres bjälklaget av armerade balkar med i överkant armerade plattor, över vilka fyllning och betongplatta inlägges. I övriga fall, där brandsäkra bjälklag förekomma, utgöras dessa av plana armerade betongplattor i underkant mellan järnbalkar, på vilka plattor fyllning och en tunnare betongplatta för golv läggas. Vid längsgående innerväggar, där diverse kanaler och rörstammar skola uppdragas och där järnstöd förekomma, ligga dubbla järnbalkar upptagande bjälklagen, och mellan balkarna uppdragas dessa kanaler och stammar. I de lägre bostadshusen äro träbjälklag inlagda, dock ej över källare. Fasaderna till de högre byggnaderna äro terrasitslammade, till de lägre slammade med vanligt kalkbruk. Yttertaken äro, där de icke utgöras av terrasser, då en omsorgsfull bjälklagskonstruktion med ett övre plattgolv beräknas, av galvaniserad plåt eller av skiffer. I fasaderna förekomma sparsamt med huggen sten, såsom vid entrébyggnaden och vid huvudkomplexets norra fasad samt vid Jubileumskliniken. Några av socklarna till de mera framträdande byggnaderna äro även av huggen sten. För

Ill övrigt äro i fasaderna förekommande lister och andra arkitektoniska detaljer av putsat tegel eller av betong. Invändigt får i sjukavdelningarna stor omsorg ägnas bjälklagen för förhindrande av ljudöverföringar våningarna emellan. Som isoleringsskift tjänstgör ovan omnämnda fyllningslager över betongplattorna samt den över detta inlagda tunnare betongplattan. Även få väggarna mellan sjukrum och mellan en del andra lokaler göras ljudisolerande genom deras uppförande med en halvsten och en plattvägg av ljudisolerande material och med isoleringsskift emellan. Golvbeläggningen blir av varierande typer: kalksten i huvudkomplexets centralhall och angränsande trafikrum och i en del andra byggnaders vestibuler och hallar samt i begravningskapellet. Marmormosaikgolv eller plattgolv i en stor del lokaler såsom laboratorier, operationsrum, en del behandlingsrum, steriliserings-, slask-, tvätt-, bad-, skölj-, serverings- och toalettrum, köks- och tvättlokaler, obduktions- och likrum samt i andra lokaler, där ett slitstarkt och lätt rengörbart golv måste finnas. Linoleum eller därmed jämförliga mattor i sjukrum och i sjukavdelningarnas korridorer med dagrum, vaktrum och några andra till avdelningarna hörande rum, expeditioner, en del arbetslokaler, laboratorier och behandlingsrum, matsalar, sällskapsrum, väntrum m. fl. samt i bostadsrum. P å en del ställen, bland annat på röntgen och radioterapeutiska avdelningarna, utbytes mattan mot ekgolv i kompound, som dessutom förekommer i en del föreläsningssalar, bibliotek m. fl. Cement eller massagolv i källare med förrådsrum, i kulvertar, magasinslokaler, djurstallar, en del arkivrum m. fl. lokaler. De putsade väggarna inom byggnaderna behandlas på olika sätt: målning av desamma förekommer givetvis i den största utsträckning och användes därvid kalkmålning, där icke oljemålning, saniflat eller ripolin till följd av lokalernas användning måste tillgripas. Väggarna beklädas till större eller mindre höjd från golvet med glaserat tegel, där en absolut hård eller för vattnets avrinnande erforderlig yta behoves; sålunda i steriliserings-, slask-, serverings- och badrum, i en hel del köks- och tvättlokaler, i laboratorier och i likkällare. Fönstren till anläggningen äro dels av trä, dels av järn. Av järn i tvättoch pannhusbyggnaderna, i obduktionsbyggnaden till patologiska institutionen, i bottenvåningen till köksbyggnaden samt i övriga byggnader i operationsoch en del andra rum. För övrigt äro träfönster beräknade. Järnfönstrens användande i större utsträckning vore visserligen ett önskemål, då dessa fönster hava sina stora företräden. Då de emellertid ställa sig avsevärt dyrare än träfönster, har nu icke räknats med dem annat än i mindre utsträckning. En undersökning om deras större användning bör dock senare göras, och, om prisskillnaden ej ställer sig för stor, deras användning i större utsträckning övervägas.

112 Dörrkarmar utföras av järn i de byggnader eller byggnadsdelar, där stötar, exempelvis från sängvagnar, lätt skulle medföra åverkan å träkarmar. Trappor.

Kalksten eller annan marmorsort användes till trappor, där dels en viss monumentalitet fordras, eller där slitningen å trappan kan beräknas bliva stor. Marmormosaik användes i övriga fall, sålunda vid sekundärtrappor och vid en del huvudtrappor, där trafiken till stor del sker medelst hissar. Där marmormosaik användes, äro även viloplan av marmormosaik.

Värme- och H u r värmeanläggningen planerats, framgår av särskilt utlåtande l . Det ventilations för byggnaderna behövliga värmet erhålles från varmvattenradiatorer, ansystemet.

*°°

.

...

,

..

slutna till ett pumpvarmvattensystem. Ångelement förekomma endast i några få fall. Beträffande ventilationsanläggningen sönderfaller denna i ett tillförande av frisk luft och ett bortledande av den förskämda. Den tillförda luften är i en del lokaler uppvärmd till viss temperatur i särskilda värmekamrar eller värmeskåp, eller dess kyla något modifierad genom dess ledande över element eller slutligen införd direkt genom fönstren. Uppvärmd luft införes till lokaler, där ett stort antal personer vistas under längre tid, såsom i de större föreläsningssalarna, vidare i lokaler, där omsättningen måste vara stark, men där till följd av pågående arbete temperaturen ej får bliva för låg, såsom i operations- och obduktionsrum, röntgen, och ljusbehandlingslokaler m. fl., eller där imbildning måste hindras, såsom i en del bad-, köks- och tvättlokaler. Frisk luft, införd över element, förekommer i stor utsträckning i sjukrum och arbetsrum på klinikerna och i ekonomibyggnaderna. Luften införes genom en reglerbar ventil under fönstren. Enbart frisk luft, införd direkt genom fönstren, förekommer i bostadsrum och lokaler, där en hastig vädring utan olägenhet kan ske. Vad angår bortförandet av förskämd luft ur lokalerna, den s. k. evakueringen, är förfaringssättet ej slutgiltigt behandlat. Utredning därom, gällande sjukhus i allmänhet, ingår i det uppdrag, som av Kungl. Maj:t givits vissa statens myndigheter, men har denna utredning ännu ej avlämnats. Emellertid har det ansetts lämpligt att på detta stadium förslagsvis för sjukhuset planera ett evakueringssystem i viss utsträckning och därvid förutsätta, att evakueringskanaler anordnas från lokaler, dit uppvämd luft eller friskluft över värmeelement införes. För att göra denna evakuering fullt effektiv har man tänkt sig att använda ett system av fläktar, med fläktarna placerade å vindar eller annorstädes. Till dessa fläktar hopdragas samhöriga kanaler. För övrigt har det ansetts, att evakuering i rätt stor utsträckning skulle kunna slopas. 1

De av särskilda experter avgivna utlåtandena hava icke tryckts, utan hänvisas i fråga om dessa till handlingarna.

113 K. Kostnadsberäkningarna. Då riksdagen i sin skrivelse den 5 juni 1926, n r 345, anslöt sig till förslaget om, att en förnyad utredning skulle komma till stånd rörande frågan om uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för en medicinsk högskola i Stockholm, uttalade riksdagen, att därvid i främsta rummet borde beaktas synpunkten att söka nedbringa kostnaderna till skäliga proportioner. I samband härmed borde enligt riksdagens mening, likaledes i besparingssyfte, tagas i övervägande, huruvida icke i förhållande till det av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga framlagda förslaget utrymmena i de olika klinikerna kunde i vissa fall begränsas och ytterligare inskränkningar göras, särskilt i avseende å laboratorier och andra för de medicinsktvetenskapliga undersökningarna avsedda anordningar. Det av sjukhuskommissionen upprättade förslaget har i största möjliga mån utarbetats med hänsyn till de av riksdagen uttalade önskemål om att iakttaga begränsningar i utrymmena inom klinikerna och inskränkningar i avseende å anordnande av laboratorier och andra övningslokaler. Sålunda har hela sjukhusanläggningen betydligt koncentrerats. I flera fall hava föreläsningssalar, laboratorier och andra för .undervisningsändamål avsedda lokaler gjorts gemensamma för flera kliniker. Vad däremot själva vårdavdelningarna beträffar, har efter ingående prövning någon minskning av lokalutrymmena inom dessa icke ansetts möjlig. Kostnaderna för uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm måste bliva jämförelsevis betydande. Det förslag till sjukhusets första utbyggande, som kommissionen utarbetat, är icke direkt jämförbart med någotdera av de två alternativ, som framlades av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga. Särskilt vill kommissionen påpeka, att i det nu föreliggande förslaget efter därom från Karolinska institutets sida gjord framställning medtagits en fristående patologisk institution samt en djurexperimenten avdelning. P å grund av de därmed förbundna ekonomiska fördelarna har kommissionen därjämte funnit sig böra föreslå anordnandet av större verkstadslokaler än som voro upptagna i Ladugårdsgärdeförslaget. I kommissionens förslag har dessutom medtagits ett vattentorn, vilket icke var erforderligt i nyssnämnda förslag. Vidare är att märka, att planerings- och sprängningsarbeten måste verkställas å Norrbackaområdet, vilket icke i samma utsträckning var fallet å Ladugårdsgärde. Slutligen tillkomma å Norrbackaområdet kostnader för anordnandet av tillfartsvägar samt för framdragandet av ledningar m. m. De härav föranledda merkostnaderna utgöra emellertid 8 — 7426.

114 endast en mindre del av det högre värde, som den för sjukhusbygget tidigare avsedda marken å Ladugårdsgärde har i förhållande till Norrbackaområdet. Med avseende härå får kommissionen erinra om den utredning, som byggnadsstyrelsen på anmodan av kommissionen under hösten 1926 verkställde rörande markvärdet å en del kronan tillhöriga fastigheter, vilka ansetts kunna komma ifråga såsom förläggningsplatser för ett kliniskt sjukhus. Denna utredning, för vilken kommissionen lämnade en redogörelse i sitt den 26 januari 1927 avgivna utlåtande (jämför Kungl. Maj:ts proposition till 1927 års riksdag, nr 223), ådagalade, att det genomsnittliga råmarksvärdet per kvm kunde beräknas uppgå för Norrbackaområdet till 16 kr. samt för marken å Ladugårdsgärde till 50 kr. Som enligt sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag för det kliniska sjukhusets räkning skulle hava tagits i anspråk ett markområde å Ladugårdsgärde om minst 202 400 kvm, kunde värdet å denna mark uppskattas till 10120 000 kr. Å Norrbackaområdet kommer att för sjukhusanläggningen tagas i anspråk ett område, som i areal innehåller omkring 245 000 kvm. Markvärdet å detta område, beräknat efter 16 kr. per kvm, uppgår sålunda till 3 920 000 kr. Vid utarbetandet av förslaget till Karolinska sjukhusets förläggande till Norrbackaområdet har arkitekten Westman anlitat biträde av särskilt tillkallade personer. Sålunda hava följande arbeten och kostnadsberäkningar utförts av nedanstående experter: 1) Upprättandet av nivå- och borrkartor över Norrbackaområdet, utredningar angående tillfartsvägar, kostnadsberäkningar av väganläggningar inom och utom området samt av terrasseringar, schaktningar, terrängtrappor m. m.: kapten E. Wiborgh; 2) Förslag till panncentral, uppvärmnings- och ventilationsanläggningar, desinfektions-, steriliserings- och maskintvättanläggningar, gas-, kall- och varmvattens- samt avloppsledningar jämte kostnadsberäkningar: ingenjör William Andersson; 3) Förslag till spillvatten- och dagvattenledningar samt rörgravar jämte kostnadsberäkning: ingenjör G. Berg, Solna; 4) Förslag till ångköksanläggning jämte kostnadsberäkning: kapten E. G. Wersäll, Uppsala; 5) Förslag till elektrisk belysnings- och kraftanläggning, elektrisk svagströmsanläggning, åskledare och rikstelefonanläggning jämte kostnadsberäkning: överingenjör T. Holmgren, Elektriska prövningsanstalten; 6) Förslag till kylanläggning jämte kostnadsberäkning: ingenjör A. Börjesson; 7) Förslag till byggnadsgrunder: ingenjörsfirman Looström & Gelin; samt 8) Kostnadsberäkningar av byggnader: ingenjör E. Rignér. Rörande det närmare innehållet i de av experterna avgivna utlåtandena, vilka icke ansetts böra intagas i detta betänkande, får kommissionen hänvisa till handlingarna.

115 En sammanställning av kostnadsberäkningarna för uppförandet av de i första byggnadsetappen ingående byggnaderna giver följande resultat: A. Byggnadskostnader (två byggnader, avsedda till bostäder för direktör och professorer, ej medräknade 1 ) kr. 15 788 000 Del i Jubileumskliniken » 914 200 B. Kostnader för panncentral, uppvärmnings- och ventilationsanläggningar, desinfektions-, steriliserings- och maskintvättanläggningar, gas-, kall- och varmvattenssamt avloppsledningar med tillbehör (inre ledningar till förenämnda tvenne bostadsbyggnader ej medräknade ) » 3328 500 Del i Jubileumskliniken » 166 900 C. Huvudrörledningar för pumpvarm vatten, ånga, kondensvatten, gas-, kall- och varmvatten (yttre ledningar till förenämnda tvenne bostadsbyggnader ej medräknade) » 480 300 Del i Jubileumskliniken » 20 000 D. a) Spillvatten- och dagvattenledningar med rörgravar utanför tomten » 98 000 b) Spillvatten- och dagvattenledningar med rörgravar inom tomten jämte övriga rörgravar » 162 000 E. Köksanläggning » 1Q4 559 F. Elektrisk belysnings- och kraftanläggning, elektrisk svagströmsanläggning, åskledare och rikstelefonanläggning (ledningar för ovannämnda tvenne bostadsbyggnader ej medräknade) » l 337 000 Del i Jubileumskliniken » 91200 G. Kylanläggning » 188 500 H. Väg utanför tomten » 465 000 I. Vägar inom tomten, terrasseringar m. m » 850 000 Det i Jubileumskliniken » 25 000 K. Tomtens iordningställande » 200 000 L. Stängsel och grindar » 45 000 M. Administration, arvoden och kontroll samt oförutsedda utgifter, huvudsakligen gällande byggnader » 2189150 Kr. 26 513 300 Kostnaderna för uppförandet av de kliniker och övriga byggnader, som enligt kommissionens förslag skulle medtagas i första byggnadsetappen, uppgå alltså till sammanlagt 26 513 300 kr. I denna summa ingå då jämväl kostnaderna för uppförandet av en pediatrisk klinik. Enligt vad tidigare framhållits, bör emellertid denna klinik medtagas i första byggnadsKostnaderna för uppförandet av dessa bostadsbyggnader torde lämpligen, på sätt i det följande kommer att beröras, böra bestridas av lånemedel.

116 etappen endast under förutsättning att bidrag till dess uppförande erhålles från Allmänna barnhusets medel. Beträffande denna fråga får kommissionen anföra följande: Som förut nämnts, är den ena av Karolinska institutets pediatriska kliniker för närvarande förlagd till Allmänna barnhuset i Stockholm. Sedan flera år tillbaka har frågan om barnhusets omorganisation varit föremål för utredning. E n sådan omorganisation skulle hava till följd, att nya lokaler för den till barnhuset förlagda kliniken måste anskaffas. Då kommissionen hade anledning antaga, att direktionen över barnhuset skulle vara intresserad av, att i händelse av barnhusets omorganisation en modern pediatrisk klinik i stället anordnades vid Karolinska sjukhuset, framställde kommissionen i skrivelse till barnhusets direktion en förfrågan, huruvida och i vad mån bidrag till uppförandet av en dylik klinik kunde vara att förvänta från barnhuset. Med anledning härav har direktionen över barnhuset i skrivelse till kommissionen den 19 maj 1928 meddelat följande: Barnhusets i skrivelse till Kungl. Maj:t i januari 1924 framlagda förslag till barnhusets omorganisation innehöll bland annat, att barnhuset skulle bidraga till uppförandet av en ny pediatrisk klinik. E n förutsättning för bidrag till en sådan klinik, där sjukvården skuile bliva till huvudsakligt gagn för Stockholm, angavs emellertid vara, att barnhusets rätt att genom förmyndarekammaren erhålla del av i Stockholm utgående bouppteckningsavgifter icke bleve kringskuren. Sedan emellertid fråga uppkommit om helt borttagande av dessa avgifter, blev frågan om barnhusets omorganisation återförvisad till direktionen för ny behandling. Inför av Kungl. Maj:t utsedd ordförande har därefter upptagits förhandlingar mellan Stockholms stad, förmyndarekammaren och barnhuset. Dessa förhandlingar, som avsett ernående av för bouppteckningsavgifternas avskaffande erforderliga uppgörelser, hava dessutom kommit att omfatta Stockholms stads anspråk å viss del av barnhusets tillgångar. Såsom villkor för att staden skulle erhålla sådan rätt har direktionen bland annat hävdat, att av det barnhusets kapital, som sålunda kunde komma att avsättas för stadens räkning, bidrag skulle lämnas för en pediatrisk klinik vid det ifrågasatta nya kliniska sjukhuset. Förhandlingarna äro ännu icke avslutade. Under hand har det meddelats direktionen, att överläkaren vid barnhusets nuvarande sjukvårdsanstalt blivit satt i tillfälle att inför sjukhuskommissionen framföra sina önskemål beträffande inrättandet och omfattningen av en ny pediatrisk klinik samt att sjukhuskommissionen i sitt betänkande kommer att efter prövning av dessa önskemål fastslå, hur kliniken med hänsyn till den pediatriska undervisningens krav lämpligast bör gestaltas. P å grund av vad sålunda anförts och då sjukhuskommissionens arbete lärer komma att avslutas, innan avtalet mellan staden och barnhuset blir klart, får direktionen meddela, att direktionen icke för närvarande kan giva närmare svar å kommissionens förfrågan än vad härigenom sker. Efter mottagandet av förenämnda skrivelse har kommissionen under hand erhållit meddelande om, att, därest barnhusets omorganisation komme att gå i den av direktionen angivna riktning, ett bidrag å omkring en miljon

117 kr. skulle kunna påräknas från Allmänna barnhusets medel för uppförandet av en ny pediatrisk klinik vid Karolinska sjukhuset. Då frågan om Allmänna barnhusets omorganisation alltjämt ä r svävande, anser sig kommissionen icke nu böra framställa något förslag om anvisandet av medel för uppförandet av den pediatriska kliniken. Kommissionen inskränker sig till att framhålla önskvärdheten av, att densamma medtages i första byggnadsetappen, under förutsättning att skäligt bidrag till klinikens uppförande erhålles av barnhusets medel. Med hänsyn till den av kommissionen sålunda intagna ståndpunkten bör från förut angivna totalkostnad för sjukhusanläggningen fråndragas vad som beräknas falla å den pediatriska kliniken. Enligt ett av arkitekten Westman gjort sammandrag belöpa sig kostnaderna för denna klinik till 2 174 223 kr.; sålunda fördelade: Byggnadskostnad k r . i 530 000 Värme, vatten, avlopp m. m. » 273 700 Kylanläggning » 3500 Huvudrörledningar » 17 000 Elektriska ledningar, hissar m. m » 90 000 Vägar, terrasseringar m. m. » 76 200 Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m » 178 823 Summa kr. 2 174 223 Att märka är, att i nu angivna belopp icke ingår någon andel i kostnaderna för anordnandet av panncentral, tvätt och kök. Även om uppförandet av den pediatrikiska kliniken ställes på framtiden, måste nämligen dessa anläggningar få den omfattning, förslaget upptager. Å andra sidan kräves icke någon utvidgning av desamma, därest den pediatriska kliniken kommer till utförande. Sammanlagda kostnaderna för den föreslagna sjukhusanläggningen komma alltså, efter avdrag av kostnaderna för pediatriska kliniken, att enligt de verkställda beräkningarna uppgå till ett belopp av (26 513 300 — 2 174 223 = ) 24 339 077 kr. Som kommissionen redan tidigare haft tillfälle att framhålla, kan Karolinska sjukhuset icke jämföras med en vanlig sjukvårdsinrättning. Ifrågavarande sjukhus är avsett att vara ett undervisningssjukhus. Härav följer, att detsamma måste inrymma — förutom de vid våra länslasarett och kommunala sjukhus sedvanliga sjukvårdslokalerna — jämväl en hel del olika lokaler för undervisning och vetenskaplig forskning. Med hänsyn härtill kan det uppenbarligen icke vara riktigt, att slå ut den ovan angivna totalsumman för sjukhusets uppförande, 24 339 077 kr., på det antal vårdplatser sjukhuset kommer att innehålla, och sedan jämföra den sålunda erhållna kostnaden per vårdplats med kostnaden per vårdplats å våra större, med specialavdelningar försedda länslasarett och kommunala sjukhus. En sådan jämförelse skulle bliva missvisande. Skall en fullt rättvis jämförelse kunna

118 göras mellan kostnaden per vårdplats vid Karolinska sjukhuset och motsvarande kostnad vid en vanlig sjukvårdsinrättning, bör från totalkostnaden först fråndragas de särskilda kostnader, som betingas av behovet att erhålla för Karolinska institutets verksamhet erforderliga undervisnings- och forskningslokaler. Med hänsyn till sjukhusanläggningens uppgift att tjäna undervisning och vetenskaplig forskning samt tomtens beskaffenhet och läge utom Stockholms stads område, synes det vidare skäligt, att viss del av kostnaderna för vägar, planering, vattentorn och ledningar m. m. fråndrages den egentliga vårdplatskostnaden. Kommissionen har sålunda ansett, att från totalkostnaden skall avdragas dels kostnaderna för anordnandet av väg utanför tomten, spill vatten- och dag vattenledningar med rörgravar utanför tomten, vattentorn samt vänthall, dels ock viss andel i kostnaderna för vägar inom tomten, terrasseringar, tomtens iordningställande, kulvertledningar, huvudavloppsledning, spillvattenledning och elektriska ledningar. Som det vid Karolinska sjukhuset anordnade apoteket är avsett att bliva en för hela sjukhuset och Karolinska institutet gemensam inrättning, men apoteket därjämte skall betjäna dels garnisonen i Stockholm dels ock i mån av behov försvarsväsendet i övrigt, synes jämväl en del av kostnaden för apotekets inrättande icke böra belasta vårdplatskostnaden. Vidare torde kostnaderna för uppförandet av två vaktmästarebostäder inom den patologiska institutionen böra fråndragas totalkostnaden. Enär poliklinikerna äro oundgängligen nödvändiga för undervisningens bedrivande samt dessa lokaler i följd härav givits en betydligt större omfattning än som skulle varit erforderligt å ett vanligt sjukhus, har kommissionen ansett rimligt, att jämväl utgifterna för dessa lokalers anordnande fråndragas. För att kunna beräkna vad kostnaden för anordnandet av varje sängplats belöper sig till, böra alltså från sist angivna totalkostnad för sjukhusets uppförande, 24 339 077 kr., fråndragas följande poster: 1) Kostnader för undervisnings- och forskningslokaler 2 799 800 2) Kostnader för diverse arbeten, föranledda av sjukhusets uppgift samt tomtens läge och beskaffenhet a) yttre arbeten kr. 563 000 b) halva kostnaden för inre vägar, planeringar, tomtens iordningställande samt en sjättedel av kostnaden för kulvert, huvudrörledningar, spillvattenledningar, elektriska huvudledningar m. m. ävensom hela kostnaden för vattentorn och vänthall » 765 333 3) Kostnader för halva apoteket samt för två vaktmästarebostäder vid patologiska institutionen » 150 000 4) Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. » 119 549 i 597 882 5) Kostnader för poliklinikerna 1 451150 K r . 5 848 832.

119 Därest sistnämnda belopp dragés från den ovan beräknade totalkostnaden, återstår ett belopp av (24 339 077—5 848 832 = ) 18 490 245 kr. Detta belopp kan anses motsvara den egentliga sjukhuskostnaden. Fördelas denna på det antal vårdplatser, sjukhuset kommer att inrymma, erhålles en vårdplatskostnad, som är jämförlig med motsvarande kostnad vid ett större, på specialavdelningar uppdelat länslasarett eller kommunalt sjukhus. Enligt kommissionens förslag kommer antalet vårdplatser å sjukhuset att uppgå till sammanlagt 843, därav 737 allmänna vårdplatser och 106 enskilda. (Jämför sid. 123). Som kostnaden för anordnandet av en enskild vårdplats ställer sig avsevärt dyrare än motsvarande kostnad för en allmän vårdplats samt å en enskild vårdavdelning i allmänhet skola finnas 12 å 13 vårdplatser, men å en allmän vårdavdelning i regel dubbelt så många eller 25, har kommissionen funnit sig böra beräkna kostnaden för en enskild vårdplats till två gånger den beräknade kostnaden för en allmän vårdplats. Genom att dividera förenämnda belopp, 18 490 245 kr., med det sålunda beräknade antalet vårdplatser [737 allmänna + (106 x 2 = ) 212 enskilda = ] 949, erhålles en kostnad av 19 484 kr. för allmän och 38 968 kr. för enskild vårdplats.

120 L. Överenskommelser med Stockholms stad och Stockholms län rörande Karolinska sjukhusets uppförande. I det utlåtande, som sjukhuskommissionen den 26 januari 1927 framlade med förslag till förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för Karolinska institutet, lämnade kommissionen jämväl en redogörelse för de huvudgrunder, som enligt kommissionens uppfattning borde bliva fastställda för ett samarbete med Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet av det nya sjukhuset. Dessa huvudgrunder, vilka upprättats efter förhandlingar med representanter för staden och länet, inneburo följande: l:o) Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom en ren statsinstitution till Karolinska institutet. 2:o) Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av sju ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t såsom representanter för administrativa, ekonomiska och praktiska synpunkter utser fyra, därav en såsom ordförande, samt Karolinska institutets lärarkollegium tre. 3:o) Av sjukhusets vårdplatser skola 350 avses för sjuka från Stockholms stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Kostnaderna för dessa platser jämte utrustning bestridas av staden respektive länet dock med iakttagande av att kostnaderna ej få överstiga vad det skulle kosta staden respektive länet att anordna dessa platser å ett av staden respektive länet uppfört nytt sjukhus. 4:o) I stadens och länets kostnader för sjukhusets uppförande skola även ingå kostnaderna för själva sjukhustomten, i så måtto att viss tomtavgift skall erläggas. Denna avgift bestämmes med hänsyn till värdet av den tomtmark, som staden — länet — skulle behöva taga i anspråk, därest de själva uppfört egna sjukhus i eller invid Stockholm. Avgiften fördelas å det antal vårdplatser, som förbehållits staden respektive länet. 5:o) Kostnaderna för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för poliklinikerna, bestridas sålunda: Alla å sjukhuset intagna sjuka med undantag av sjuka från Stockholms garnison erlägga fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgiften av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun. De kostnader, som icke genom nu angivna inkomster bliva täckta, däri inbegripet kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet vårddagar. Därvid bestrider a) statsverket vad som belöper å antalet vårddagar för garnisonens sjuka; b) Stockholms stad, respektive Stockholms län och övriga län vad som belöper å antalet vårddagar för stadens, respektive länets sjuka, dock med

121 iakttagande av att dagskostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. ni., på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag; samt c) statsverket vad som återstår eller vad som sålunda kan anses vara betingat av sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus. Såsom härav framgår, skulle Stockholms stad å det nya sjukhuset erhålla 350 samt Stockholms län 110 vårdplatser. Såväl stadens som länets representanter förklarade emellertid vid förhandlingarna, att staden — länet — vid framtida behov av nya vårdplatser skulle låta sig angeläget vara att såvitt möjligt söka tillgodose detta behov genom att lämna sin medverkan till ett fortsatt utbyggande av det nya kliniska sjukhuset. Några bindande utfästelser i sådan riktning kunde dock icke avgivas. De vårdplatser, som skola avses för sjuka från Stockholms stad och Stockholms län, och som sålunda till huvudsaklig del skola bekostas av staden respektive länet, böra på visst sätt fördelas på de olika klinikerna. Med avseende härå har vid de fortsatta förhandlingar, som ägt rum mellan kommissionen samt representanter för staden och länet, till en början framställts begäran från stadens sida att erhålla följande antal vårdplatser å de kliniker, som skulle utbyggas i första etappen, nämligen: å medicinska kliniken 63 vårdplatser » kirurgiska » 75 » » ögon:> 40 » » öron» 50 » » obstetriska » 62 » » gynekologiska » 30 » » radioterapeutiska kliniken 30 » Summa 350 vårdplatser. Stockholms län har ursprungligen begärt att erhålla 60 vårdplatser å den medicinska kliniken samt 15 å ögon- och 35 å öronkliniken eller tillhopa 110 vårdplatser. Såsom redan förut nämnts, har kommissionen utgått från, att de olika klinikerna å Karolinska sjukhuset icke böra givas större omfattning än som för undervisningens bedrivande är oundgängligen nödvändigt. Med hänsyn härtill har kommissionen icke ansett sig kunna föreslå någon av stadens respektive länets krav betingad utökning av de särskilda klinikerna. Vidare är att märka, att samtliga vårdplatser å en specialklinik icke kunna reserveras enbart för sjuka från staden och länet. Å varje klinik måste finnas platser tillgängliga för patienter från landet i övrigt. Helt naturligt komma nämligen många sjuka från landsorten att söka vård å Karolinska sjukhuset med dess stora resurser och framstående specialister. Med hänsyn till

122 nu angivna förhållande var det icke möjligt för kommissionen att på en gång tillgodose såväl stadens som länets önskemål. Som det för staden torde vara förenat med mindre svårigheter än för länet att å förefintliga sjukhus anordna vårdplatser för specialvård, ansåg kommissionen, att länets framställning om erhållande av visst antal platser å specialklinikerna borde i första hand tillgodoses. Vid de överläggningar, som ägt rum rörande fördelningen av stadens och länets platser å klinikerna, har slutligen överenskommits, att staden under alla förhållanden skall lämna bidrag till uppförandet av 315 vårdplatser å Karolinska sjukhuset, samt att dessa vårdplatser skola å de olika klinikerna fördelas efter följande grunder: å medicinska kliniken 65 platser » kirurgiska » 75 » » ögon» 30 » » öron» 25 » » obstetriska » 60 » » gynekologiska » 30 » » radioterapeutiska kliniken 30 » Summa 315 platser. Vidkommande återstående 35 vårdplatser, som för stadens räkning begärts å det nya sjukhuset, har överenskommits, att, därest staden under byggnadstiden skulle få behov av dessa platser å kliniker, som medtagas i första byggnadsetappen, skall det stå staden öppet att få dessa förlagda till dylika kliniker, i den mån detta från sjukhusets sida kan medgivas. Om en pediatrisk klinik medtages i första etappen, har staden uttryckt önskan att få de 35 platserna å denna klinik. Stockholms län har slutligen gjort hemställan om att få de för länet avsedda 110 vårdplatserna fördelade på följande sätt: å medicinska kliniken 40 platser » kirurgiska » 15 » » ögon» 10 * » öron» 35 » » obstetriska » 5 » » radioterapeutiska kliniken... 5 >> Summa 110 platser. Därest den pediatriska kliniken uppföres, hava länets representanter begärt att få 15 platser å denna klinik, därvid det länet tillförsäkrade antal platser skall minskas å medicinska kliniken till 30 och å kirurgiska kliniken till 10. Såsom en sammanfattning av vad i det föregående anförts, får kommissionen hänvisa till nedanintagna tablå, vilken närmare utvisar dels det sammanlagda antalet vårdplatser å Karolinska sjukhuset i första utbyggnadsstadiet, dels ock huru platserna enligt kommissionens uppfattning böra

123 fördelas såväl å klinikerna som mellan Stockholms stad, Stockholms län, landet i övrigt och garnisonen, allt under förutsättning att en pediatrisk klinik icke medtages i första byggnadsetappen. F ö r s l a g till f ö r d e l n i n g av K a r o l i n s k a s j u k h u s e t s v å r d p l a t s e r .

Stockholms stad

Summa tillgängliga platser å allmän å enskilt och halvsal enskiltrunij

Stockholms län

Landet i övrigt

50 + 4 1 200 -f 4 '

5 0 + 4 1 200 + 4 x

26 Garnisonen

i

Medicinska

kliniken

i

Kirurgiska

»

60 Ögon-

»

! Öron-

»

5 Obstetriska

»

60 Gynekologiska

»

30 Radioterapeutiska

>

30 Isoleringsavdelningen i

Summa 1

5 20

— — — — — —

—

-

204 100 + 8 l 729 4- 8 '

106 Dessa platser äro anordnade å enskilda r u m samt avsedda för officerare och vederlikar.

Skulle en pediatrisk klinik, omfattande 86 allmänna och 8 enskilda platser, komma till uppförande, har staden förklarat sig önska erhålla 35 samt länet 15 allmänna platser å dylik klinik. För landet i övrigt skulle stå till förfogande 36 allmänna platser. Stadens sammanlagda antal vårdplatser å sjukhuset skulle härigenom komma att uppgå till 350. Länet, som icke önskar att i sin helhet erhålla mer än 110 platser, skulle reducera sina platser å medicinska kliniken till 30 och å kirurgiska kliniken till 10, i följd varav motsvarande ökning i antalet platser för landet i övrigt skulle uppstå å dessa två kliniker. För att kunna framlägga en plan för finansiering av nu ifrågavarande byggnadsföretag är det av vikt att äga kännedom om det platskostnadsbidrag, som kan påräknas från Stockholms stad och Stockholms län för de vårdplatser å sjukhuset, staden respektive länet skall disponera. Ingående överläggningar härom hava ägt rum mellan kommissionen samt stadens och länets representanter. Stockholms stads representanter hava därvid gjort gällande, att staden skulle kunna anordna det av staden begärda antalet vårdplatser å ett u r stadens synpunkt mera välbeläget nytt sjukhus (å Södermalm eller Årsta) för ett pris (inklusive tomtkostnad) av cirka 18 000 kr. per vårdplats. Under åberopande av en till grund härför liggande utredning hava de föreslagit, att stadens platskostnadsbidrag (motsvarande såväl byggnadskostnader som tomtavgift, men däremot icke utrustningskostnader) måtte fastställas till nämnda

124 belopp. Efter att hava med biträde av arkitekten Westman granskat nämnda utredning har kommissionen funnit sig kunna förorda det sålunda gjorda erbjudandet. Med hänsyn till att Stockholms län vid uppförandet av ett nytt sjukhus invid Stockholm skulle för ändamålet kunna disponera tomtplats, som har lägre värde än den mark, Stockholms stad skulle behöva taga i anspråk, hava Stockholms läns representanter yrkat på att erhålla ett lägre platskostnadsbidrag än Stockholms stad. Då kommissionen funnit denna begäran vara rimlig, har kommissionen för länets vidkommande föreslagit ett platskostnadsbidrag för varje vårdplats av 17 000 kr. (byggnadskostnader och tomtavgift, men icke utrustningskostnader). Länets representanter hava under förbehåll av landstingets godkännande biträtt detta förslag. Det totala platskostnadsbidrag, Stockholms stad skulle utgiva, uppgår således till (315 x 18 000 =) 5 670 000 kr. F r å n länets sida skulle erhållas ett belopp av (110 x 17 000 = ) 1 870 000 kr. Stadens representanter hava framhållit, att staden för att kunna gälda sitt bidrag hade för avsikt att upptaga ett amorteringslån. Enligt gällande principer för kommunal upplåning kräves vanligen att en mot det upplånade beloppet svarande tillgång redovisas. Med hänsyn härtill hava stadens representanter föreslagit, att transaktionen mellan staden och Karolinska sjukhuset skulle formellt ordnas på det sättet, att sjukhuset erhölle stadens totala platskostnadsbidrag såsom lån att förräntas och amorteras efter de grunder, på vilka staden själv upptagit lånet. Sjukhuset skulle alltså till staden betala en annuitet, dock att denna skyldighet icke skulle inträda, förrän sjukhusets verksamhet påbörjats. Under byggnadstiden skulle staden själv bestrida kostnaderna för förräntning och amortering av sitt lån. Staden skulle emellertid å andra sidan, sedan sjukhuset blivit belagt med patienter, till sjukhuset utöver vårdkostnaden betala en daglig platskostnadsavgift för envar av stadens 315 sängar, som under dygnet varit belagd med staden tillhörig patient eller stått ledig. Därest de staden tillförsäkrade 315 vårdplatserna icke disponerades av andra än patienter, för vilka staden vore skyldig bereda vård, erhölle sjukhuset på detta sätt hela annuiteten inbetald av staden. Stadens platskostnadsavgift borde beräknas på följande sätt: 315 vårdplatser x 365 dagar = 114 975 vårddagar. För ett amorteringslån enligt 4 V,. % å 5 670 000 kr. bliver den annuitet, som skulle erläggas vid varje års slut, vid en 40-årig amorteringstid 308 125 kr. 64 öre. Annuiteten, fördelad på 114 975 vårddagar, skulle alltså bliva stadens platskostnadsavgift per dag eller 2 kr. 68 öre. Kommissionen har funnit, att de av stadens representanter sålunda angivna principerna för platskostnadsbidragets gäldande i stort sett kunna läggas till grund för en överenskommelse mellan staten och staden. Kommissionen vill emellertid erinra om, att staden genom att lämna bidrag till sjukhusets uppförande icke får anses erhålla någon annan rätt än att å sjukhuset, så

125 länge detta består, disponera de staden tillförsäkrade vårdplatserna. Staden erhåller sålunda icke någon del i äganderätt till byggnader eller tomt. Länets representanter hava framhållit, att de i nu förevarande sammanhang icke kunnat fatta slutlig ståndpunkt till frågan om sättet för gäldandet av länets platskostnadsbidrag. De hava dock förklarat sig beredda att i stort sett ansluta sig till de principer, som framlagts av Stockholms stads representanter. Därest länet för att erhålla medel till bestridande av sitt platskostnadsbidrag, 1 870 000 kr., upptoge ett amorteringslån enligt 4'/ 2 %% skulle annuiteten vid en 40-årig amorteringstid uppgå till 101621 kr. 68 öre. Som länet skulle erhålla (110 x 365 = ) 40 150 vårddagar å sina 110 vårdplatser, skulle länets platskostnadsavgift utgöra (101 621 : 40 150 —) 2 kr. 53 öre per dag. För ett liknande lån med en beräknad amorteringstid å 30 år uppgår annuiteten till 114 802 kr. 19 öre. Länets platskostnadsavgift skulle i detta fall belöpa sig till 2 kr. 86 öre per dag. I enlighet med vad ovan anförts har mellan kommissionen och representanterna för Stockholms stad och Stockholms län träffats följande överenskommelse, avsedd att ersätta punkterna 3:o) och 4:o) i den tidigare upprättade och i kommissionens utlåtande den 26 januari 1927 närmare berörda överenskommelse rörande huvudgrunderna för ett samarbete vid uppförandet och drivandet av ett nytt för Karolinska institutet avsett kliniskt sjukhus: 1) Av sjukhusets vårdplatser skola 315 avses för sjuka från Stockholms stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Dessa platser skola så fördelas på de olika klinikerna, att staden respektive länet erhålla Stockholms stad

å medicinska kliniken » kirurgiska » » ögon» » öron» » obstetriska » » gynekologiska » » radioterapeutiska kliniken

65 vårdplatser 75 » 30 » 25 » 60 » 30 » 30 » Summa 315 vårdplatser

Stockholms län

40 vårdplatser 15 » 10 » 35 » 5 » — » 5 » 110 vårdplatser.

Staden och länet skola vara berättigade att, därest under byggnadstiden eller sedermera annan fördelning av de staden respektive länet tillförsäkrade vårdplatserna önskas, erhålla jämkning i fördelningen, under förutsättning att hinder härför icke möter från sjukhusets sida. För den händelse staden under byggnadstiden önskar erhålla ökat antal vårdplatser å medicinska och kirurgiska klinikerna, skall staden, likaledes under förutsättning att hinder härför icke möter från sjukhusets sida, vara därtill berättigad.

126 Därest en pediatrisk klinik uppföres, skall staden vara berättigad att, utöver förut angivna 315 vårdplatser, erhålla 35 platser å denna klinik. Länet skall å nämnda klinik erhålla 15 platser, därvid det länet tillförsäkrade antal platser skall minskas å medicinska kliniken till 30 och å kirurgiska kliniken till 10. 2) För varje vårdplats skall staden erlägga ett belopp av 18 000 kr. och länet ett belopp av 17 000 kr. Dessa belopp skola anses täcka byggnadskostnader och tomtavgift, men icke kostnader för vårdplatsernas utrustning, i följd varav särskild ersättning för sistberörda kostnader skall utgå. 3) Stadens respektive länets förenämnda bidrag för vårdplatsernas anordnande å sjukhuset (stadens totala platskostnadsbidrag, 18 000 x 315 = 5 670 000 kr.; länets totala platskostnadsbidrag, 17 000 x 110 = 1870 000 kr.) skall betalas på följande sätt: Staden — länet — tillhandahåller staten under byggnadstiden för ändamålet erforderliga medel. Stadens — länets — bidrag skall fördelas per byggnadsår i ungefärlig proportion till övriga parters kostnadsbidrag, därvid hänsyn skall tagas till det antal vårdplatser staden — länet — erhåller i förhållande till sjukhusets totala antal vårdplatser. Formellt skall stadens — länets — totala platskostnadsbidrag ställas till Karolinska sjukhusets förfogande såsom lån att förräntas och amorteras under en tid av 30 eller 40 år, räknat från det sjukhuset tages i bruk. Staden — länet — förbinder sig att utöver vårdkostnaden till sjukhuset betala, under den tid sjukhusets ovannämnda lån amorteras, en daglig platskostnadsavgift för var och en av sina 315 respektive 110 vårdplatser. Denna platskostnadsavgift skall svara mot annuiteten å respektive lån, fördelad på stadens — länets — antal vårddagar. Stadens platskostnadsavgift skall beräknas sålunda: 315 vårdplatser x 365 vårddagar = 114 975 vårddagar. Annuiteten å amorteringslånet, fördelad på 114 975 vårddagar, skall utgöra stadens platskostnadsavgift per vårddag. Länets platskostnadsavgift skall beräknas sålunda: 110 vårdplatser x 365 vårddagar = 40 150 vårddagar. Annuiteten å detta amorteringslån, fördelad på 40 150 vårddagar, skall utgöra länets platskostnadsavgift per vårddag. Skulle staden — länet — bliva förhindrad utnyttja staden — länet — tillförsäkrad vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vilken staden — länet — ej är skyldig att mottaga till vård å stadens — länets — egna sjukhus, skall platskostnadsavgift icke utgå. 4) Staden — länet — äger att på lämpligt sätt göra sig underrättad om, i vilken omfattning stadens — länets — platser å sjukhuset utnyttjas. 5) Genom att lämna ovanberörda bidrag till sjukhusets uppförande tillförsäkras staden — länet — rätt att allt framgent, så länge sjukhuset drives, disponera förenämnda 315 respektive 110 vårdplatser å sjukhuset, men erhåller däremot icke någon del i äganderätt till byggnader eller tomt.

127 M. Byggnadsföretagets finansiering. Enligt de verkställda kostnadsberäkningarna uppgår totalsumman för uppförandet av de kliniker och övriga byggnader, vilka skulle medtagas i första byggnadsetappen till 24 339 077 kr., därvid icke medräknats kostnaderna för den pediatriska klinikens anordnande. I det föregående har omförmälts, att Stockholms stad skall bestrida kostnaderna för 315 samt Stockholms län för 110 av de vårdplatser, som medtagas i första utbyggnadsstadiet. De belopp, staden respektive länet skola gälda för platsernas anordnande (inklusive tomtavgift), hava fastställts för staden till 18 000 kr. och för länet till 17 000 kr. för varje vårdplats. För sjukhusets uppförande kan sålunda påräknas bidrag från Stockholms stad med (315 x 18 000 = ) 5 670 000 kr. och från Stockholms län med (110 x 17 000 = ) 1 870 000 kr. eller sålunda med tillhopa (5 670 000 + 1 870 000 = ) 7 540 000 kr. I likhet med 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga anser kommissionen, att byggnadskostnaderna för uppförandet av de sjukavdelningar, som innehålla hel- och halvenskilda rum, böra gäldas genom lånemedel samt förräntas och amorteras genom inflytande vårdavgifter. Som de enskilda vårdplatserna uppgå till ett antal av 106 samt utgifterna för anordnandet av varje dylik plats böra beräknas till 38 968 kr., skulle ett amorteringslån upptagas å (106 x 38 968 =) 4 130 608 kr. För sjukhusets uppförande skulle alltså erfordras ytterligare [24 339 077 — (7 540 000 + 4130 608) = ] 12 668 469 kr. Sistberörda belopp representerar huvudsakligen kostnaderna för uppförandet av erforderliga undervisningsoch forskningslokaler samt för anordnandet av garnisonens vårdplatser å sjukhuset ävensom de 204 vårdplatser, som skola vara tillgängliga för patienter från hela landet. Vid bedömande av frågan huru medel till bestridande av dessa kostnader skola erhållas, har kommissionen funnit, att staten såsom målsman för den militära sjukvården bör gälda kostnaderna för garnisonens vårdplatser. Dessa platser, vilka uppgå till 100 allmänna och 8 enskilda, hava beräknats draga en kostnad av 19 484 kr. per plats, därvid en enskild plats i kostnadshänseende ansetts böra jämställas med en allmän plats. Sammanlagda kostnaden för uppförandet av garnisonens vårdplatser uppgår sålunda till (108 x 19 484 = ) 2 104 272 kr. För anordnadet av de [629 — (315 + 110) = ] 204 allmänna vårdplatser, som skola vara tillgängliga för patienter från hela landet, skulle kostnaderna belöpa sig till (204 x 19 484 = ) 3 974 736 kr.

128 Med hänsyn till att sjukhuset i främsta rummet skall uppföras för tillgodoseende av den medicinska undervisningens behov, ligger det närmast till hands, att staten vidkännes kostnaderna för ifrågavarande 204 platser. Å andra sidan är det emellertid obestridligt, att dessa vårdplatser komma att utnyttjas för den allmänna sjukvård, som det åligger vederbörande sjukvårdsområden att draga försorg om. P å grund härav skulle det kunna ifrågasättas, att kostnaderna för dessa platser på det ena eller andra sättet sloges ut på respektive sjukvårdsområden. Enligt kommissionens mening bör staten i första hand påtaga sig kostnaderna för anordnandet av förenämnda 204 vårdplatser. Att staten härigenom så att säga övertager en del av landstingens uppgift att anskaffa erforderliga lasarettsplatser, sammanhänger med att staten, såsom i det föregående berörts, för att tillgodose ett annat behov — undervisningsbehovet — måste ställa sjukvårdsplatser till förfogande. E n stor del av de sjuka, som komma att belägga dessa vårdplatser, måste på egen bekostnad företaga resor från respektive hemorter till Stockholm för att kunna erhålla vård å Karolinska sjukhuset. Med hänsyn härtill synes det obilligt att ålägga de sjuka att, utöver fastställd legosängsavgift, erlägga jämväl platskostnadsavgift. Denna synes rimligen böra betalas av respektive sjukvårdsområden. De huvudgrunder, som kommissionen upprättat för ett samarbete mellan staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet av det nya kliniska sjukhuset (se det föregående sid. 120) innehålla i punkt 5:o) bland annat bestämmelser om, att kostnaderna för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för poliklinikerna, skola bestridas så, att alla å sjukhuset intagna sjuka med undantag av sjuka från Stockholms garnison skola erlägga fastställd legosängsavgift, att för medellösa legosängsavgiften skall betalas av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun, att de kostnader, som icke genom nu angivna inkomster bliva täckta, däri inbegripet kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., skola fördelas på antalet vårddagar, samt att Stockholms stad, respektive Stockholms län och övriga län därvid skola erlägga vad som belöper å antalet vårddagar för stadens respektive länens sjuka, dock med iakttagande av att dagskostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag. Kostnaderna för Karolinska sjukhusets drift (vårdkostnaden) bör staten sålunda kunna uttaga av respektive sjukvårdsområden. I samband härmed synes staten böra tillgodoräkna sig viss platskostnadsavgift för varje vårddag, under vilken förenämnda 204 platser varit belagda med sjuka från Stockholms stad, Stockholms län eller annat län. Denna platskostnadsavgift bör fastställas till ett enhetligt belopp för hela landet. Kommissionen har vid övervägande av denna fråga funnit, att platskostnadsavgift för dessa 204 vårdplatser — i nära anslutning till de platskostnadsavgifter Stockholms

129 stad och Stockholms län skola utgiva för dem tillförsäkrade vårdplatser å sjukhuset — bör beräknas till 2 kr. 50 öre per vårddag. För att staten skall kunna uttaga vårdkostnad och platskostnadsavgift från respektive sjukvårdsområden torde det vara nödvändigt att i särskild författning meddela härför erforderliga bestämmelser. Därest från förenämnda för sjukhusets uppförande ytterligare erforderliga 12 668 469 kr., avdragas kostnaderna för garnisonens vårdplatser och de 204 för hela landet beräknade vårdplatserna, återstår ett belopp av [12 668 469 — (2104 272 + 3 974 736) = ] 6 589 461 kr. I denna summa ingå i första hand de utgifter, som äro betingade av att undervisnings- och forskningslokaler måste anordnas å sjukhuset. Såsom målsman för Karolinska institutet bör det åligga staten att bestrida dessa kostnader. Vidare torde de utgifter, som sammanhänga med att polikliniklokalerna för att tillgodose undervisningsbehovet givits en väsentligt större omfattning än som skulle varit erforderligt å ett vanligt sjukhus, böra falla å statsverket. Då i nämnda summa ytterligare ingå en del utgifter, vilka huvudsakligen äro betingade av att sjukhuset förlagts till Norrbackaområdet (vägarbeten, planeringar, ledningar m. m.), synes det skäligt, att staten åtager sig dessa engångskostnader. Slutligen ingår i denna summa kostnaden för uppförandet av vissa bostäder (för elever, provsystrar m. fl.). Med hänsyn till sjukhusets karaktär torde staten böra åtaga sig att bestrida jämväl denna kostnad. I sin helhet skulle alltså statens bidrag för utbyggandet av Karolinska sjukhuset i första etappen komma att belöpa sig till 12 668 469 kr. Uppförandet av den del av Karolinska sjukhuset, som enligt kommissionens förslag skall medtagas i första byggnadsetappen, har beräknats draga en tid av cirka åtta år. På de olika budgetåren bör byggnadskostnaden lämpligen fördelas på sätt framgår av nedanintagna tablå: Tablå över erforderliga belopp u n d e r byggnadstiden och d e r a s fördelning. Byggn.-år

Anslag från riksdagen

300 000 1 500 000

Anslag från Stockholms län

Genom lån (106 enskilda vårdplatser)

— —

— —

— —

1 500 000

Summa

300 000

2 000 000

1100 000

400 000

700 000

4 200 000

2 000 000

1 100 000

400 000

700 000

4 200 000

2 000 000

1100 000

400 000

700 000

4 200 000

2 000 000

1 100 000

400 000

700 000

4 200 000

2 000 000

1 270 000

270 000

700 000

4 240 000

—

630 608

1 499 077

4 130 608

24 339 077

868 469 12 668 469 9 — 7426.

Anslag från Stockholms stad

— 5 670 000

1 870 000

130 Enligt kommissionens förslag skola tre bostadsbyggnader, avsedda för högre befattningshavare, uppföras i första byggnadsetappen. I varje byggnad skola inrymmas två lägenheter. Två av byggnaderna skola ställas till förfogande för befattningshavare vid Karolinska sjukhuset, därvid förutsatts, att de fyra lägenheterna skola mot skälig hyra upplåtas till sjukhusets direktör samt professorerna vid kirurgiska, obstetrisk-gynekologiska och oto-laryngologiska klinikerna. Dessa befattningshavare böra nämligen vara bosatta i omedelbar närhet av sjukhuset. Den tredje bostadsbyggnaden, vilken skall uppföras av Cancerföreningen i Stockholm, skall enligt förslaget disponeras av föreståndarna för Jubileumskliniken och för det vetenskapliga forskningsinstitut, som skall anslutas till denna klinik. Kostnaderna för byggandet av dessa bostadshus hava icke medtagits i totalkostnaden för sjukhusets uppförande. Orsaken härtill är den, att dessa kostnader böra bestridas med ett amorteringslån. De hyresbelopp, som förenämnda befattningshavare skola erlägga för lägenheterna, böra fastställas så, att kostnaderna för lånets förräntning och amortering kunna täckas. Uppförandet av varje bostadshus har beräknats draga en kostnad av 202 086 kr. enligt följande specifikation: Byggnadskostnad kr. 157 000 Värme, vatten och avlopp m. m » 15 400 Elektriska ledningar m. m » 3 000 Del i yttre ledningar » 10 000 Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m » 16 686 Kr. 202 086 Någon särskild utredning rörande kostnaderna för sjukhusets utrustning har kommissionen icke låtit verkställa. Under byggnadstiden måste detta spörsmål vinna beaktande, därvid hänsyn givetvis måste tagas till att en del av Garnisonssjukhusets inventarier torde kunna tagas i anspråk i samband med att verksamheten vid detta sjukhus nedlägges. Statsverkets kostnader för Karolinska sjukhusets uppförande i första etappen skulle, enligt vad i det föregående berörts, belöpa sig till sammanlagt 12 668 469 kr. Som en stor del befattningshavare vid sjukhuset (härvid bortses från de förut nämnda högre befattningshavarna, för vilka särskilda bostadshus skola uppföras) kunna beredas bostäder inom sjukhuset, torde de hyresbelopp, som av dessa skola erläggas, bliva jämförelsevis betydande. Genom inflytande platskostnadsbidrag för de 204 allmänna vårdplatser, som skola stå till förfogande för sjuka från hela landet, kommer vidare en del inkomster att tillföras statsverket. I första hand torde dessa medel böra användas till att bestrida driftkostnaderna. Vid ett bedömande av statsverkets kostnader för Karolinska sjukhusets uppförande måste hänsyn jämväl tagas till att Garnisonssjukhusets tomt och

131 byggnader bliva disponibla för andra statsändamål, därest sjukhuskommissionens förslag om Garnisonssjukhusets sammanförande med det kliniska sjukhuset bliver genomfört. Vad beträffar värdet å Garnisonssjukhusets nuvarande tomt jämte därå uppförda byggnader får kommissionen hänvisa till det betänkande angående ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm, som den 18 mars 1925 avgavs av särskilda sakkunniga. I detta betänkande uppskattades Garnisonssjukhusets tomt, utgörande en areal av 25 455 kvm, jämte byggnader till ett värde av 2 200 000 kronor. Det fastigheten åsatta taxeringsvärdet har jämväl fastställts till nämnda belopp. Enligt det mellan kronans fastighetskommission av år 1925 och delegerade för Stockholms stad upprättade samt genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 oktober 1928 definitivt godkända markbytesavtal har emellertid en viss utökning av Garnisonssjukhusets nuvarande tomtområde kommit till stånd, så att fastigheten innehåller en areal av cirka 29 000 kvm. Enligt nämnda avtal har Stockholms stad av kronan förvärvat en del mark, hörande till Garnisonssjukhusets tomt, för vidgning av Hantverkaregatan. Denna mark har, enligt vad sjukhuskommissionen inhämtat, ansetts äga ett värde av 200 kr. per kvm. Den mark, som kronan å andra sidan förvärvar vid Norr Mälarstrand — nedre delen av Pilgatan —, har åsatts ett värde av 165 kr. per kvm. Detta pris lär er starkt hava påverkats dels av att kronan äger fasadrätt utmed sin gamla tomtlinje, dels ock av den omständigheten att den förvärvade marken utmed Norr Mälarstrand icke innehåller mer än ungefär halv husbredd. Den mark, som staden enligt samma avtal avstår till kronan utmed övre delen av Pilgatan och i Garvaregatan, har av särskilda skäl (tvistig rätt m. m.) åsatts ett så lågt värde som respektive 125 och 100 kr. per kvm. Med ledning av de sålunda angivna tomtvärdena torde ett genomsnittsvärde å Garnisonssjukhusets tomtområde i utökat skick (29 000 kvm) kunna angivas till 100 å 125 kr. per kvm. Själva tomtmarken skulle efter denna beräkning kunna anses äga ett värde av 2 900 000 respektive 3 625 000 kr. Härtill skulle ytterligare komma värdet av den nuvarande huvudbyggnaden å tomten.

o

N. Åtgärder för Norrbackaområdets ianspråktagande såsom förläggningsplats för Karolinska sjukhuset och Karolinska institutets teoretiska institutioner. I samband med att sjukhuskommissionen genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 maj 1927 erhöll i uppdrag att uppgöra och för Kungl. Maj:t framlägga förslag till Norrbackaområdets disposition som förläggningsplats för nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för Karolinska institutet ävensom till ritningar och kostnadsberäkningar för uppförande av erforderliga byggnader för nämnda ändamål, bemyndigade Kungl. Maj:t kommissionen att till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande och förslag i fråga om de åtgärder, som från statens sida betingades för områdets ianspråktagande för angivna ändamål. De fastigheter, som beröras av förslaget om förläggande av det nya Karolinska sjukhuset jämte lokaler för Karolinska institutet till Norrbackaområdet, utgöras enligt uppgift av domänstyrelsen av följande: 1) Den så kallade Solnaskogen under Karlbergs kungsgård; 2) Kronolägenheten 15/64 mantal Stenbrottet nr 1; 3) Kronolägenheten 3/320 mantal Falkenärsbostället; och 4) Kronolägenheten */ia mantal Fogdevreten nr 1. Samtliga dessa fyra fastigheter äro avsedda att till största delen ingå i det för sjukhusanläggningen föreslagna området. Enligt Kungl. brev den 23 maj 1815 hava vissa delar av den så kallade Solnaskogen upplåtits för krigsskolans räkning. Därjämte hava genom särskilda av Kungl. Maj:t meddelade beslut vissa områden av kronolägenheterna Stenbrottet och Fogdevreten överlåtits till krigsskolan. I övrigt stå omförmälda fyra fastigheter under domänstyrelsens vård och förvaltning. I skrivelse till domänstyrelsen den 23 juni 1927 anhöll sjukhuskommissionen, att styrelsen efter verkställd utredning måtte till kommissionen inkomma med förslag till de åtgärder, som borde vidtagas för att förenämnda under domänstyrelsens vård stående fastigheter i sinom tid skulle kunna tagas i anspråk för den planerade sjukhusanläggningen. Samtidigt meddelade kommissionen, att förslag med ritningar och kostnadsberäkningar till det nya sjukhuset icke torde kunna föreligga i utarbetat skick förrän under senare delen av år 1928, samt att medel för sjukhusets uppförande sålunda icke kunde begäras förrän vid 1929 års riksdag. Först efter den 1 juli 1929 kunde det i följd härav förväntas, att de för sjukhusanläggningen erforderliga fastigheterna behövde ställas till disposition.

133 Till svar å denna framställning har domänstyrelsen i skrivelse till kommissionen av den 2 februari 1928 anfört bland annat följande: Domänstyrelsen har den 3 mars 1927 avgivit utlåtande med anledning av det av sjukhuskommissionen den 26 januari 1927 framlagda förslaget till disponerande av det s. k. Norrbackaområdet. Styrelsen har därvid lämnat en redogörelse beträffande natur, omfattning, disposition och förvaltning m. m. av de fastigheter, som äro avsedda att ingå i sjukhustomten. Styrelsen får hänvisa till denna utredning med tillhörande karta och beskrivning. (Jämför Kungl. Maj:ts proposition nr 223 till 1927 års riksdag s. 14 ff.). Sedan denna utredning avgavs, hava förändringar rörande disposition m. m. av skilda områden och lägenheter icke vidtagits i annan mån än vad rörer vissa med nyttjanderätt upplåtna områden å Solnaskogen. I fråga härom får styrelsen hänvisa till en skrivelsen bilagd, kompletterande beskrivning till förenämnda karta. Därav framgår bland annat, att arrendemedlen från Solnaskogen, vilka för år 1926 angåvos till 5 400 kr., år 1927 uppgingo till sammanlagt 5 950 kr. I övrigt har inträffat, att området för Hagateatern något utökats åt södra sidan. Sammanlagda, domänfonden tillkommande inkomster av arrendemedel för med nyttjanderätt upplåtna markområden inom den föreslagna sjukhustomtens gränser hava för år 1927 utgjort 7 750 kr. De områden, för vilka upplåtelsetiden överskrider den 1 juli 1929, äro 1) Svenska Jägarförbundets skjutbana; 2) Solnadal; och 3) Plantskolan, samtliga belägna å den s. k. Solnaskogen. Upplåtelsen till Svenska Jägarförbundet av mark för skjutbana har skett genom nådigt brev den 2/<- 1831. Upplåtelsen, som avsåg ett område om »1 Ya tunnland eller något därutöver», är avgiftsfri med rätt för förbundet att där »allt framgent verkställa målskjutningar.» Dock föreskriver nådiga brevet att, därest förbundet skulle förflytta sina skjutövningar till annan plats, området skall återförenas med Karlbergs kungsgård (Solnaskogen). Domänstyrelsen har givit Svenska Jägarförbundets styrelse tillfälle att yttra sig i ärendet. Nämnda styrelse har emellertid meddelat, att det i nådiga brevet omförmälta »Svenska Jägarförbundet» motsvarades av den avdelning under förbundet, som har sin verksamhet förlagd till Stockholm med omnejd, numera benämnd Svenska Jägarförbundets avdelning för Stockholms stad och län. Av nämnda avdelnings till domänstyrelsen den 24 oktober 1927 avgivna yttrande och därvid fogade bilagor framgår även, att Svenska Jägarförbundets avdelning för Stockholms stad och län måste anses vara en direkt fortsättning av det på 1830-talet verkande Svenska Jägarförbundet. Avdelningen har i berörda yttrande bland annat anfört, att den ansåge sig i närvarande stund icke i stånd att närmare precisera de ersättningsbelopp, som kunna anses skäligen motsvara de uppoffringar och förluster, som avdelningen komme att lida genom mistandet av sin nuvarande alltjämt använda skjutbana och för den skull anhållit att längre fram få närmare utveckla sin talan i detta hänseende. Avdelningen har emellertid redan nu velat framhålla, att ersättningen syntes böra omfatta, dels ett kapitaliserat årligt belopp för hyra av annan mark, dels gottgörelse av kostnaden för byggnaders bortförande samt uppförande av nya byggnader och anläggning av skjutbana och skjutbaneanordningar. Området »Solnadal» är enligt av domänstyrelsen den 16 november 1911 godkänt kontrakt upplåtet till Aktiebolaget Grafmonument Industri, Stock-

134 holm. Upplåtelsen gäller »från den 1 oktober 1911 tillsvidare och tills laga uppsägning å någondera sidan sker.» För området, som omfattar en areal av 0.49 6 5 hektar, erlägges ett årligt arrende av 2 000 kr. Enligt § 5 i kontraktet skall vid avträdandet tomten vara avröjd och alla därå befintliga byggnader bortförda. Därest även detta område måste stå till förfogande redan den 1 juli 1929, bör arrendet uppsägas före den 1 april 1928 att upphöra den 1 oktober samma år, eventuellt med förnyelseupplåtelse till den 1 juli 1929. S. k. Stora Plantskolan, omfattande en areal av 0.8 6 hektar, är genom kontrakt den 22 januari och den 7 februari 1925 upplåten till skogsvårdsstyrelsen i Stockholms läns landstingsområde »tillsvidare under högst fem år, räknat från den 1 januari 1925» mot en årlig arrendeavgäld av 250 kr. Kontraktet utgår sålunda den 1 januari 1930. Med hänsyn till områdets läge i utkanten av den föreslagna sjukhustomten och då nu gällande kontrakt om detsamma endast med ett halvt år överskrider den tid, då området ifrågasatts böra ställas till disposition, torde hinder icke behöva möta för skogsvårdsstyrelsen att begagna sig av området intill upplåtelsetidens slut. Å de under domänstyrelsens förvaltning stående, till trädgårdsmästare Lindman, Solna, för tiden 14 mars 1924—14 mars 1929 utarrenderade delarna av kronolägenheterna Stenbrottet, Falkenärsbostället och Fogdevreten finnes ett flertal byggnader, av vilka kronan för närvarande är ägare till allenast en lada å kronolägenheten Fogdevreten. De övriga byggnaderna torde ägas av trädgårdsmästare Lindman, med vilken synes böra träffas överenskommelse, huru med desamma bör förfaras. Domänstyrelsen vill emellertid erinra därom, att vissa av förenämnda byggnader ansetts äga kulturhistoriskt värde och därför böra bevaras för framtiden. I anslutning till vad sålunda anförts, får domänstyrelsen föreslå åtgärder, som anses böra vidtagas för att de under styrelsens förvaltning ställda fastigheter, som ingå i den föreslagna sjukhustomten, skola kunna tagas i anspråk för sitt tillämnade ändamål den 1 juli 1929 i den mån så kan finnas erforderligt. 1. Överenskommelse träffas med Svenska Jägarförbundets avdelning för Stockholms stad och län om avlösande av dess rätt till disponerande av skjutbaneområdet å Solnaskogen. Emot de av avdelningen föreslagna grunderna för beräknande av skäligt ersättningsbelopp har styrelsen i huvudsak intet att erinra. 2. Aktiebolaget Grafmonument Industris arrende av området Solnadal uppsäges. Uppsägningen bör ske genom domänstyrelsen före den 1 april 1928. Styrelsen inför väntar så fort ske kan meddelande, huruvida området ovillkorligen behöver tagas i anspråk den 1 juli 1929 eller om därmed utan hinder kan anstå ännu någon tid. 3. Överenskommelse träffas med trädgårdsmästare E. A. Lindman rörande disposition efter arrendetidens slut den 14 mars 1929 av de honom tillhöriga husen å kronolägenheterna Stenbrottet, Falkenärsbostället och Fogdevreten. Slutligen anser domänstyrelsen sig i detta sammanhang böra upplysa, att vissa områden av Solnaskogen äro ifrågasatta att tagas i bruk för breddning av Norrtulls vägen och Solna vägen. Domänstyrelsen har den 10 februari 1928 till länsstyrelsen i Stockholms län avgivit yttrande i detta ärende, därvid domänstyrelsen ansett sig icke kunna tillstyrka, att mark utan skälig ersättning — såsom av de väghållningsskyldiga i Danderyds tingslag ifrågasatts — upplåtes för ändamålet. Omfattningen av den planerade breddningen framgick ej med bestämdhet av ärendet bilagd karta.

135 Med anledning av vad sålunda anförts meddelade sjukhuskommissionen i skrivelse den 27 februari 1928 domänstyrelsen, att det icke syntes vara nödvändigt att för Karolinska sjukhusets räkning behöva taga i anspråk området »Solnadal» förrän efter den 1 oktober 1929. P å grund härav syntes någon uppsägning av gällande arrendekontrakt icke erfordras före den 1 april 1928. Huruvida dylik uppsägning sedermera borde komma till stånd före den 1 april 1929, syntes böra bliva föremål för särskild prövning under mars månad 1929. I samma skrivelse framhöll kommissionen, att hinder icke syntes föreligga, att den del av Norrbackaområdet, som benämndes Stora Plantskolan, brukades av skogsvårdsstyrelsen i Stockholms läns landstingsområde, vilken arrenderade området, intill upplåtelsetidens utgång eller sålunda till den 1 januari 1930. Sedan sjukhuskommissionen i skrivelse den 23 juni 1927 anhållit, att chefen för krigsskolan måtte till kommissionen inkomma med yttrande och förslag i fråga om de åtgärder, som borde vidtagas på grund av att de till krigsskolan upplåtna delarna av Solnaskogen samt kronolägenheterna Stenbrottet och Fogdevreten framdeles icke kunde stå till krigsskolans disposition, därvid kommissionen meddelade, att de för sjukhusanläggningen erforderliga fastigheterna icke behövde tagas i anspråk för det nya ändamålet förrän efter den 1 juli 1929, har chefen för krigsskolan i en den 19 juli 1927 dagtecknad skrivelse till kommissionen anfört bland annat följande: De områden av den så kallade Solnaskogen samt kronolägenheterna Stenbrottet och Fogdevreten, vilka genom kungl. breven den 23 maj 1815, den 26 januari 1894, den 9 juni 1899, den 12 december 1913, den 14 november 1919 och den 6 juni 1924 upplåtits till krigsskolan, kunna för sjukhusanläggningen tagas i anspråk vid den tidpunkt — den 1 juli 1929 — då fastigheterna i fråga beräknats bliva för det nya ändamålet erforderliga. Härvid är det dock för krigsskolan angeläget, att den genom kungl. brevet den 27 mars 1908 medgivna rätten till skogsavverkning i Solnaskogen fortfarande tillförsäkras krigsskolan, så länge som dylik avverkning skall kunna förekomma. Under förutsättning att förslag om uppförande av Karolinska sjukhuset kan för prövning föreläggas 1929 års riksdag samt att ett dylikt förslag vinner riksdagens godkännande, böra vissa delar av Norrbackaområdet redan under hösten 1929 stå till förfogande för påbörjande av det omfattande byggnadsföretaget. Som en del förberedande utredningar och ritningsarbeten sannolikt måste verkställas, innan det egentliga byggnadsarbetet kan igångsättas, torde dock det för sjukhusanläggningen erforderliga området först i och med ingången av år 1930 behöva stå till disposition. Så snart definitivt beslut föreligger om, att Karolinska sjukhuset skall uppföras å Norrbackaområdet, lärer det enligt kommissionens förmenande vara lämpligt, att domänstyrelsen, som hittills haft området under sin för-

136 valtning, erhåller bemyndigande att vidtaga erforderliga åtgärder, för att tomten må kunna tagas i anspråk för det avsedda ändamålet. Mot det förslag •till åtgärder i nu ifrågavarande hänseende, som domänstyrelsen framlagt, finner kommissionen sig i huvudsak icke hava någon erinran att framställa. För att i detalj planlägga samt övertaga ansvaret för utförandet av det omfattande sjukhusbyggnadsföretaget, torde det vara lämpligt, att en särskild byggnadskommitté tillsättes. I den mån så befinnes påkallat, bör samverkan mellan denna byggnadskommitté och vederbörande förvaltningsmyndigheter komma till stånd. Först då sjukhusanläggningen närmar sig sin fullbordan, lärer ett överflyttande av tomtområdets förvaltning böra ske från domänstyrelsen till den direktion, som skall tillsättas för att ombesörja Karolinska sjukhusets drift m. m. Vidkommande krigsskolans rätt till skogsavverkning i Solnaskogen torde denna förmån böra upphöra i och med att området tages i anspråk för byggnadsarbetena. För avstående av kronolägenheterna Stenbrottet, Fogdevreten och Falkenärsbostället ävensom för mistade arrendeinkomster från Solnaskogen bör domänfonden i sinom tid tillgodoföras ersättning eller nedskrivas med ett mot fastigheternas taxeringsvärden svarande belopp.

I det föregående har kommissionen vid behandling av frågan om disponerandet av Norrbackaområdet för Karolinska sjukhusets och Karolinska institutets räkning framhållit, att ett mindre markområde, tillhörande Solna komministerboställe och Solna kommun, måste tagas i anspråk, för att en tillfartsväg till sjukhusanläggningen skall kunna framdragas från Norrtullsvägen i västlig riktning mot Karlbergsvägens förlängning. Å den av arkitekten Westman upprättade situationsplanen över den tilltänkta sjukhusanläggningen (Plansch 1) har närmare utmärkts det område, som för vägens framdragande och erhållande av nödigt utrymme i övrigt behöver ställas till disposition. Markområdet har formen av en triangel och har basen å denna triangel markerats med en streckad linje. I sin helhet innehåller området i areal omkring 1.24 hektar, därav cirka 0.8 8 hektar tillhör komministerboställets mark och cirka 0.3 6 hektar Solna kommuns ägor. Kedan på ett tidigt stadium av byggnadsarbetet torde det vara nödvändigt, att detta område bliver disponibelt för sjukhusanläggningen. Ordnandet av kommunikationsleden på norra sidan av Norrbackaområdet lärer nämligen bliva ett av de företag, som först igångsattes. Kommissionen har i följd härav ansett det vara av vikt, att kronan utan större omgång skall kunna förvärva den erforderliga marken. Genom trafikledens framdragande på sätt situationsplanen utvisar bliva på nordvästra delen av Norrbackaområdet ett par mindre delar frånskilda den egentliga sjukhustomten. Dessa markområden torde icke behöva tagas i anspråk för Karolinska sjukhusets eller Karolinska institutets räkning. Ge-

137 nom ägoutbyte torde lämpligen kunna ordnas så, att Solna församling och Solna kommun här erhålla ersättning för den mark, som för trafikledens framdragande måste tagas i anspråk från församlingen och kommunen tillhöriga fastigheter. Vid förhandlingar med representanter för kyrkorådet i Solna församling samt för Solna kommun har kommissionen framlagt förslag om, att dylikt markbyte skall komma till stånd. Inom de områden, som å situationsplanen betecknats med bokstäverna M och N, torde markersättning kunna lämnas församlingen och kommunen i utbyte mot det område om tillhopa 1.2 4 hektar, som måste tagas i anspråk för trafikleden. Församlingens och kommunens representanter hava vid dessa förhandlingar förklarat, att de för sin del äro beredda tillstyrka ett dylikt ägoutbyte.

Förutom nu berörda markutbyte torde jämväl en reglering av gränslinjen mellan den för Karolinska sjukhuset avsedda tomten och det av Eugeniahemmet disponerade området böra vidtagas. Av situationsplanen över sjukhusanläggningen framgår, att å norra och nordöstra delen av Norrbackaområdet skall förläggas ett komplex av byggnader (Pediatriska kliniken och Jubileumsklinikens byggnader). Ett par av dessa byggnader hava på grund av terrängens beskaffenhet måst placeras omedelbart intill Eugeniahemmets tomtgräns. Å situationsplanen har kommissionen med streckad linje låtit utmärka en ifrågasatt ny gränslinje mot Eugeniahemmet. Som det uteslutande torde vara till fördel för Eugeniahemmet att få en dylik gränsreglering verkställd, synes det icke kunna bliva förenat med svårigheter att få densamma genomförd. I samband med byggnadsföretagets igångsättande torde åtgärder böra vidtagas dels för att närmare fastslå, hur den nya gränsen lämpligen bör framgå, dels ock för att träffa uppgörelse om utbyte av de markområden, som beröras av regleringen.

O. Sammanfattning av kommissionens förslag. Under åberopande av vad i det föregående i skilda hänseenden anförts, får kommissionen föreslå: I) att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt Karolinska sjukhuset, samt nya lokaler för Karolinska institutets teoretiska institutioner skola uppföras å det s. k. Norrbackaområdet, vilket av 1927 års riksdag för ändamålet upplåtits; att i den första byggnadsetappen skola i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten C. Westman upprättade ritningar och kostnadsförslag utbyggas a) dels följande kliniker med polikliniker, nämligen en medicinsk, en kirurgisk, en radioterapeutisk, en oftalmologisk (ögon), en oto-laryngologisk (öron, näsa och hals) och en obstetrisk-gynekologisk (kvinno- och förlossnings-) klinik, dels ett röntgendiagnostiskt institut, dels ock, under viss angiven förutsättning, en pediatrisk (barn-) klinik; b) följande för klinikerna gemensamma inrättningar, nämligen isoleringsavdelning, tandpoliklinik, centrallaboratorier, badavdelning, gymnastikavdelning, apotek, experimentell avdelning, desinfektionsavdelning, kök och matsalar, tvättinrättning, begravningskapell, personalbostäder, förråds- och verkstadslokaler ävensom ångpanneanläggning; samt c) en patologisk institution; att den radioterapeutiska kliniken skall sammanföras med Cancerföreningens i Stockholm nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka, Radiumhemmet, samt att kostnaderna för uppförandet av kliniken med därtill hörande emanationslaboratorium skola bestridas till ena hälften av staten och till andra hälften av Cancerföreningen och Konung Gustaf V:s Jubileumsfond; att i anslutning till den radioterapeutiska kliniken må förläggas ett forskningsinstitut för studium av kräftsjukdomarna och deras behandling ävensom ett personalhus, vilka byggnader helt och hållet skola bekostas av Cancerföreningen och av Jubileumsfonden; att, därest en ny vanföreanstalt förlägges till Norrbackaområdet, i anslutning till denna anstalt skall uppföras jämväl en ortopedisk (vanföre-) klinik i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten J . Åkerlund upprättade ritningar; att det nuvarande Garnisonssjukhuset i Stockholm skall sammanslås med

139 Karolinska sjukhuset samt att de allmänna bestämmelser, som i det föregående (sid. 63—65) berörts, skola bliva gällande för denna sammanslagning; II) att beträffande det ifrågasatta samarbetet mellan staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet av Karolinska sjukhuset måtte fastställas följande bestämmelser — avsedda att träda i stället för punkterna 3:o) och 4:o) i den tidigare upprättade och i kommissionens utlåtande den 26 januari 1927 närmare berörda överenskommelse rörande huvudgrunderna för ett dylikt samarbete — nämligen: 1) Av sjukhusets vårdplatser skola 315 avses för sjuka från Stockholms stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Dessa platser skola så fördelas på de olika klinikerna, att staden respektive länet erhålla Stockholms stad

Stockholms län

å medicinska kliniken 65 vårdplatser 40 vårdplatser » kirurgiska » 75 » 15 » » ögon» 30 » 10 » » öron» 25 » 35 » » obstetriska » 60 » 5 » » gynekologiska » 30 » — » » radioterapeutiska kliniken 30 » 5 » Summa 315 vårdplatser 110 vårdplatser Staden och länet skola vara berättigade att, därest under byggnadstiden eller sedermera annan fördelning av de staden respektive länet tillförsäkrade vårdplatserna önskas, erhålla jämkning i fördelningen, under förutsättning att hinder härför icke möter från sjukhusets sida. För den händelse staden under byggnadstiden önskar erhålla ökat antal vårdplatser å medicinska och kirurgiska klinikerna, skall staden, likaledes under förutsättning att hinder härför icke möter från sjukhusets sida, vara därtill berättigad. Därest en pediatrisk klinik uppföres, skall staden vara berättigad att, utöver förut angivna 315 vårdplatser, erhålla 35 platser å denna klinik. Länet skall å nämnda klinik erhålla 15 platser, därvid det länet tillförsäkrade antal platser skall minskas å medicinska kliniken till 30 och å kirurgiska kliniken till 10. 2) För varje vårdplats skall staden erlägga ett belopp av 18 000 kr. och länet ett belopp av 17 000 kr. Dessa belopp skola anses täcka byggnadskostnader och tomtavgift, men icke kostnader för vårdplatsernas utrustning, i följd varav särskild ersättning för sistberörda kostnader skall utgå. 3) Stadens respektive länets förenämnda bidrag för vårdplatsernas anordnande å sjukhuset (stadens totala platskostnadsbidrag, 18 000

140 x 3 1 5 = 5 670 000 kr.; länets totala platskostnadsbidrag, 17 000 x 1 1 0 = 1870 000 kr.) skall betalas på följande sätt: Staden — länet — tillhandahåller staten under byggnadstiden för ändamålet erforderliga medel. Stadens — länets — bidrag skall fördelas per byggnadsår i ungefärlig proportion till övriga parters kostnadsbidrag, därvid hänsyn skall tagas till det antal vårdplatser staden — länet — erhåller i förhållande till sjukhusets totala antal vårdplatser. Formellt skall stadens — länets — totala platskostnadsbidrag ställas till Karolinska sjukhusets förfogande såsom lån att förräntas och amorteras under en tid av 30 eller 40 år, räknat från det sjukhuset tages i bruk. Staden — länet — förbinder sig att utöver vårdkostnaden till sjukhuset betala, under den tid sjukhusets ovannämnda lån amorteras, en daglig platskostnadsavgift för var och en av sina 315 respektive 110 vårdplatser. Denna platskostnadsavgift skall svara mot annuiteten å respektive lån, fördelad på stadens — länets — antal vårddagar. Stadens platskostnadsavgift skall beräknas sålunda: 315 vårdplatser x 365 vårddagar = 114 975 vårddagar. Annuiteten å amorteringslånet, fördelad på 114 975 vårddagar, skall utgöra stadens platskostnadsavgift per vårddag. Länets platskostnadsavgift skall beräknas sålunda: 110 vårdplatser x 365 vårddagar == 40150 vårddagar. Annuiteten å detta amorteringslån, fördelad på 40 150 vårddagar, skall utgöra länets platskostnadsavgift per vårddag. Skulle staden — länet — bliva förhindrad utnyttja staden — länet •— tillförsäkrad vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vilken staden — länet — ej är skyldig att mottaga till vård å stadens — länets — egna sjukhus, skall platskostnadsavgift icke utgå. 4) Staden — länet — äger att på lämpligt sätt göra sig underrättad om, i vilken omfattning stadens — länets — platser å sjukhuset utnyttjas. 5) Genom att lämna ovanberörda bidrag till sjukhusets uppförande tillförsäkras staden — länet — rätt att allt framgent, så länge sjukhuset drives, disponera förenämnda 315 respektive 110 vårdplatser å sjukhuset, men erhåller däremot icke någon del i äganderätt till byggnader eller tomt; III) att byggnadsföretaget måtte finansieras i huvudsaklig melse med de av kommissionen angivna grunder;

överensstäm-

IV) att för Norrbackaområdets ianspråktagande såsom förläggningsplats för Karolinska sjukhuset och Karolinska institutets teoretiska institutioner

141 skola vidtagas de åtgärder, som angivas i domänstyrelsens skrivelse till kommissionen av den 2 februari 1928 samt att i samband härmed dels frågan om verkställande av visst markutbyte mellan kronan samt Solna församling och Solna kommun, dels ock spörsmålet om reglering av gränslinjen mellan den för Karolinska sjukhuset avsedda tomten och de av Eugeniahemmet disponerade markområdena måtte i enlighet med de av kommissionen angivna riktlinjer upptagas till slutlig prövning.

142 Bil. A. Med anledning av Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förordnande av den 26 september 1927 har jag kompletterat den av mig den 17 maj 1924 upprättade arbetsplanen för anläggning av väg Råsunda—Stockholm med alternativförslag avseende vägens anslutande till Karlbergsvägen i Stockholm och får därom under hänvisning till bifogade handlingar och ritningar avgiva följande Betänkande. Vid ett bedömande av frågan, huruvida en infartsväg Råsunda—Stockholm bör ansluta till Torsgatan enligt 1924 års förslag (här kallat huvudförslaget) eller till Karlbergsvägen enligt föreliggande förslag (här kallat alternativförslaget), bör hänsyn tagas ej blott till den planerade användningen av områdena närmast norr om Stockholms Norra station, f. d. Norrtulls station, utan även till att anslutningen i Stockholm sker till en trafikled, som kan upptaga den väntade trafiken. Frågan om det norr om Norra stationen belägna s. k. Norrbackaområdets användning är för närvarande under utredning av 1926 års sjukhuskommission. P å platsen skall förläggas ett större sjukhus. Av konferenser med medlemmar i denna kommission har framgått, att det icke skulle stöta på alltför stora svårigheter med hänsyn till vare sig byggnadernas placering eller deras planerade användning, om genom området dragés en huvudtrafikled ungefär på det sätt, som föreslagits i huvudförslaget. Att det emellertid vore till viss fördel för områdets utnyttjande, om vägen erhölle den i alternativförslaget angivna sträckningen genom områdets västra del, är givet. Ur ren trafiksynpunkt ställer sig frågan annorlunda. Torsgatan erbjuder med hänsyn till sin bredd och sträckning en bättre förbindelse med stadens centrala delar än Karl bergsvägen. Därtill kommer, att Karlbergsvägen redan nu är belastad med spårväg. Vid planerandet av en infartsväg med så stor betydelse, som denna kommer att få, framträder genast frågan, huruvida den skall förses med spårväg eller ej. Som nedan angives ha broarna i båda förslagen beräknats med hänsyn till även spårvagnar. Emellertid måste det anses som ett önskemål att åtminstone i stadens utkanter och å infartsvägarna skilja den mera stela spårvägstrafiken från den övriga mera smidiga trafiken. Med hänsyn även härtill är huvudförslaget med sin anslutning till den av spårvagnar obelastade Torsgatan att föredraga. Härmed är emellertid icke sagt, att spårvägsnätet icke skulle utdragas åt detta håll. Tvärtom ligger det nära till hands att efter nu ifrågavarande vägs tillkomst förvänta, att spårväg blir framdragen längs densamma till Sundbyberg eller till Råsunda, där den också kunde ansluta till redan befintlig spårväg. Om både huvudförslaget och alternativförslaget skulle komma till utförande, synes denna nya linje helst böra framdragas längs den nu föreslagna alternativa sträckningen för infartsleden. Kravet att skilja spårvägstrafiken från övrig trafik skulle då till och med kunna bliva ett skäl för genomförandet av båda före-

143 slagna vägarna. Man må därvid betänka, att det för närvarande gäller icke blott att utföra infartsvägen utan även att för framtiden p l a n e r a d e erforderliga förbindelselederna. Att den oundgängligen erforderliga huvudinfartsvägen helst bör anordnas med anslutning till Torsgatan, om hänsyn tages enbart till trafikintressena, synes ganska klart. Emellertid torde man även i detta fall framdeles få behov av en väg längre västerut längs alternativförslagets linje. Om däremot med hänsyn till sjukhusanläggningen huvudvägen skulle komma att förläggas västerut längs alternativlinjen, torde behovet av en andra väg — således längs huvudlinjen — inträda snarare. Emellertid kan frågan om val av sträckning icke avgöras med hänsyn till enbart trafik- och markintressen. Själva byggnadskostnaden är så hog och för de olika sträckningarna så olika, att densamma måste tillmätas en avsevärd betydelse. Sålunda utgör merkostnaden för vägen över Torsgatan 670 000 kr. för 10 m. väg och 1108 000 kr. för 18 m. Visserligen utgör här angivna kostnad för sträckningen över Norra stationen en maximikostnad, men även med viss minskning i denna kostnad, blir kostnadsskillnaden avsevärd. Den egentliga vinsten av denna ökade kostnad (under förutsättning att blott den ena vägen skulle byggas) utgöres i huvudsak av 230 m. kortare väg (räknat från föreningspunkten vid Solna till korsningen mellan Torsgatan och Karlbergsvägen) och 6 m. större gatubredd å delen mom staden. Skillnaden i väglängd är visserligen liten, men torde dock genom besparingen i driftkostnad för trafiken ungefär uppväga kostnadsskillnaden. Den större gatubredden har även avsevärd betydelse. För att Karlbergsvägen i avseende å bredd skall bliva jämbördig med Torsgatan måste viss del av de där befintliga förgårdarna tagas i anspråk. Karaktären av de två vägarna, om båda utföras, blir emellertid helt olika. Huvudvägen bör erhålla stor bredd, under det att den andra vägen får eri mera begränsad betydelse och alltså kan erhålla mindre bredd. De vägbredder, för vilka förslagen utarbetats, äro 10 och 18 m. Emellertid bör för båda vägarna reserveras mark för framtida breddning till ännu större bredd, åtminstone 25 m. Det ursprungliga förslaget avsåg 10 m. bredd, varav 7.5 m. körbana. Till grund för upprättande av här föreliggande alternativa förslag skulle emellertid läggas såväl 10 som 18 m. vägbredd. Med anledning härav och för möjliggörande av direkt jämförelse har huvudförslaget reviderats med hänsyn till 18 m. vägbredd. Beträffande de båda förslagens detaljer, kan, förutom vad som är nämnt i betänkandet av den 17 maj 1924, följande vara att nämna. Vad först rör de föreslagna sträckningarna må nämnas, att för båda kunna erhållas god såväl plan som profil. P å sträckan mellan Råsunda och Solna sammanfaller givetvis alternativförslaget med huvudförslaget. P å sträckan mellan Solna och Stockholm sammanfalla de i det närmaste på cirka 500 m. i den norra änden. Det nu reviderade huvudförslaget upptar på denna sträcka en mindre förlängning i den norra änden för erhållande av samma utgångspunkt för huvudförslaget och alternativförslaget samt en mindre förkortning i den södra änden beroende på en något ändrad anslutning till bron över bangården. Den enligt alternativförslaget föreslagna vägen sträcker sig i stort sett utefter Norrbackaområdets västra sida, och är utstakad med hänsyn till att, med bibehållande av god plan och profil, så liten del som möjligt av området skall avskäras. För vägens utbildande i tvärsektion ha nu de i gamla förslaget utvisade normalsektionerna något modifierats. Sålunda ha vissa ändringar vidtagits för att bringa dem i tillämpliga delar i överensstämmelse med väg- och

144 vattenbyggnadsstyrelsens normalsektioner för vägar. Dessutom har den ändringen vidtagits, att körbanorna nu föreslås att beläggas med smågatsten i stället för storgatsten. Bland annat med hänsyn till vägens karaktär av gata har det ansetts önskvärt att undvika de öppna dikena, varför täckdiken föreslagits på avsevärda längder. Av avgörande betydelse är sättet för vägens framdragande över statens järnvägar. Enligt huvudförslaget får bron en total längd av något över 250 m. I förslaget av den 17 maj 1924 upptogs en bro i åtta spann, två och två kontinuerliga, med huvudreglar av järnfackverk och mellan dem försänkt farbana av trä och järn. Denna konstruktion gav en relativt billig bro, som emellertid har den nackdelen, att träbeläggningen tid efter annan måste utbytas. Genom att farbanan var försänkt mellan huvudreglarna erhölls en ganska liten konstruktionshöjd, vilket även är önskvärt på denna plats. Om man skulle använda samma brotyp även för vägbredden 18 m., kunde man erhålla samma eller något mindre konstruktionshöjd genom att utföra tre huvudreglar med två mellan dem försänkta och från varandra helt skilda farbanor. Om man däremot skulle vilja bibehålla endast två huvudreglar, skulle man erhålla en avsevärd ökning av konstruktionshöjden, och man skulle då närma sig den konstruktionshöjd, som möjliggör anordnande av huvudreglarna helt under brobanan. I bifogade två kostnadsförslag till bro över bangården har beräknats kostnaden för bro med kontinuerliga, nitade plåtbalkar belägna helt under brobanan och farbana av armerad betong, på vilken anbringas beläggning med smågatsten. Brons överbyggnad har ej detaljberäknats, utan en kostnadsuppgift för järnöverbyggnaden, preliminärt beräknad, har erhållits från Bergsunds Mekaniska Verkstads Aktiebolag, för vilket dimensionering och kostnadsberäkning av en sådan konstruktion just nu är aktuell, i det att bolaget är entreprenör för Liljeholms- och Essingebroarna, där denna konstruktion användes. För den armerade betongen ha massorna uppskattats med ledning av erfarenhet från andra betongkonstruktioner, vilket torde vara tillfyllest, då kostnaden för järnkonstruktionen är den dominerande. Med denna konstruktion erhåller man samma konstruktionshöjd för broarna med 10 och 18 m:s bredd. Den har emellertid ökat med cirka 1 m. i jämförelse med den år 1924 föreslagna bron. För erhållande av samma fria höjd under bron måste därför broplanet höjas 1 m., vilket medför ökade kostnader för landfästen och anslutande bankar. Bron i sin helhet blir vid val av denna konstruktion avsevärt mycket dyrare än enligt 1924 års förslag. Detta måste emellertid anses bliva uppvägt av fördelen att erhålla stensättning å bron i stället för träbeläggning. Något lägre skulle brokostnaden bliva, om man i stället för stensättning beräknade använda sandasfalt, som i så fall skulle placeras direkt på betongskyddslagret. Att detta ej förutsatts här beror på att bron beräknats för spårväg, varvid hårdgöringslagret tjänar även till att höja upp körbanans plan till i höjd med rälsens överkant. Med höjningen av broplanet försvåras anslutningen till Torsgatan och Torsplanen. I 1924 års förslag förutsattes, att gatuplanet skulle fortsätta horisontellt från bron söderut till anslutning erhölls med Torsgatan, som lutar ned mot bangården. Genom höjningen av broplänet skulle anslutningen till Torsgatans plan förskjutas ytterligare 40 m. söderut. Detta synes icke vara lämpligt särskilt med hänsyn till de smala gatupartier, som erhållas på ömse sidor om tillfarten, som skulle inramas av stödjemurar. Med anledning härav har här föreslagits, att tillfarten till bron får luta 1.2 5 från landfästet söderut, varigenom tillfarten i stället för att förlängas 40 m. förkortas 30 m. Vid 18 m:s bro skulle de

145 smala gatupartierna på ömse sidor om tillfarten få en bredd av blott 4.5 å 5.0 m. Denna bredd räcker visserligen för en smal trottoar och körbana för enkelriktad trafik. Emellertid kan det möjligen vara lämpligare att något minska bredden på tillfarten. Detta är emellertid en detalj, som behöver bestämmas först i samband med utförandet. En annan fråga, som emellertid kräver underhandlingar med statens järnvägar, bör utredas före ett beslut om utförandet av bron. Undertecknad har utgått från, att bron över statens järnvägars hela område skall ligga så högt, att en elektrifiering möjliggöres. Och från statens järnvägars sida har på sin tid framhållits, att man icke kunde räkna med någon avsevärd ändring av spårsystemen. Emellertid tyckes det icke skola medföra allt för stor olägenhet, om de två sydligaste spännen finge läggas i lutning (t. ex. 40 % 0 ) eller rent utav, om de finge slopas och bank utfylldes i deras ställe. Man hade då möjlighet erhålla en bättre anslutning till Torsplanen och Torsgatan och man skulle undvika de betydande arbetena med sänkning av Solnavägen, anordnande av stödjemurar m. m. En minskning av brons längd till 3/s av den nu föreslagna skulle ju även i hög grad minska kostnaderna. Ytterligare ett medel att minska kostnaderna vore öm statens järnvägar kunde medgiva så stora ändringar i spårsystemet, att flera mellanstöd kunde anordnas, vilket i hög grad skulle minska kostnaden för överbyggnaden och för bron i dess helhet. Det här föreliggande förslaget till bro med anslutande vägar måste alltså betraktas som ett maximiprogram. Sträckningen enligt alternativförslaget är belägen helt väster om bangården, och på denna plats korsas blott två spår av statens järnvägar. Längs det nordligaste av dessa spår är emellertid avsett att framdeles anlägga ytterligare ett spår. I kostnaden för landfästena har nu upptagits kostnaden även för själva banans breddning för det nya spåret å sträckan under bron, vilket arbete lämpligen sker i samband med broarbetet. Kostnaden härför bör emellertid ej belasta vägbyggnaden utan statens järnvägar. H ä r har nu föreslagits broar med överbyggnad av armerad betong. Överbyggnaden för 10 m:s bredd är så anordnad, att den utan allt för stor svårighet kan breddas till 18 m:s bredd. — Överbyggnaden för den norra bron kommer med hänsyn till vägens profil att ligga mycket högt över spåret, betydligt högre än som erfordras med hänsyn till de elektriska ledningarna. För den andra bron ha emellertid de elektriska ledningarna varit bestämmande för brons höjdläge. I den gamla bron på denna plats är fria höjden över räls överkant blott 5.0 5 m. Med hänsyn till kravet att erhålla minst 5.2o m. fri höjd, har den nya överbyggnaden föreslagits att läggas på så stor höjd, att minimihöjden under bron blir 5.2 5 å 5.30 m. För själva huvudvägen erfordras vid ett genomförande av alternativförslaget intet arbete inom Stockholms stads område. På grund av höjningen av vägen till följe kravet å viss fri höjd under bron över statens järnvägars södra spår blir emellertid omläggning av den från Karlbergsvägens ända utgående nedfartsvägen till Karlberg erforderlig. Denna väg, som leder mot en under statens järnvägar belägen vägport, har redan nu en lutningav cirka 100 % 0 . På grund av det ringa utrymmet har det varit omöjligt föreslå omläggning av vägen för att undvika en höjning av denna redan i och för sig betydande lutning. Här har därför måst föreslås att med en enda genomgående lutning draga vägen ned mot vägporten, varigenom lutningen ökas till 120 % 0 . Emellertid torde det väl endast vara en tidsfråga, 10 — 7426.

STATENS r<EPRODUKT'ÖNSANSTALT 1020

KAROLIISLSKA SJUKHUSET I. HlMJDKOMPl,LXET

BOTTENVAN.

ED PSOF PRIV I*.

+-M- ! T T T 4-P»

:

PI. 2.

n

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT 1928

KAROLINSKA SJUKHUSET 1. MUVUDKOMRLEXET

*

v \ x . 1 TR. V Q o

HtUfK

M t f F P R i y MCfTMQWi

PI. 3.

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT 195

k\ROLI\SKA SJUKHUSET I. HUWDKOMPLEXET

VAN.3TR. MO 5

t^ESsöHEEeöEz

PI. 4.

'"••Jk^s.. STATENS REPRODUKTIONSANSTALT 1928

ijp\ .Ir'

r

\

2 P' r \

i2^W

zr*

\ "" \ V - J ^ ^ * . e>«»!

* ft*1

W-— V/V.\.bTR. XQ7

T

PI. 5.

OZ9 (j ll't-kmixt. STATENS REPRODUKTIONSANSTALT 1928

KAROLINSKA SJUKHUSET T. HUVUDKOMPLEXET

2 2 3d

ra ra B B B E L j ä a 3 s a aaSB B B B B B U B B B B B 3 ^ 1 BBBBBUBBBBfl E § E 3 BBBBBUBBBBB

BUifi B l B B B S 0

m B hi" si m^éMnt^

^ Wi w &' •nra?!1 m m'\ m m ® <?>raI l l l l B l I

al

BH1

liLJrLgLBL j PLM JU]!?. % 1"! ItUll K I';;. "

a a a affiI J U p j l l i £ ä 5 B j j ^ l B B B j a i f l B B B BÖJ ^ l PA9AD MOT NOU»

a a a a a a a m a a l a p o a a a a a a • a a a a a a a a a a s. p p m | a a a a a a iä. s

_i i . •;; g;. I 311|

J B B B 5B1 iB i1 Ii Ei 3i3 iBn j sB i i ii ii ii ii ss ai aaisKJ Bslssg B a Q B i B _ & Ä Ä 1 B B B C B B ^UHiBi S l l B B B B B B BBBL.J. IBBBBfllBBiB ] 0 S S S S 3 S @ g 1 i T I a i in i B B l l B a B B B i i B . . f i j a a ^m m 1 j a sJp] -11 a a a Igyjyei^jE.iHi^^iiilE^g

sBman

Ii

£~F

FAHAU MOT ÖSTER

FASADER OCH SEKTIONER W» 9

l-t-i iTfeT-fT-nM-^^^-^^^HÉ: Ln4+|||||h

. 4=

i-

PI. 6.

fi A £ B I

EBBE ; 1 BBS I E BBBJ JjLJJLJtl

5 n a!

^ x jr. A& i5J££_^..

FA.1-\D MOT SÖnCH

«4 * « a »1 g^SE !

—-v

• a

!a a ö a a S B * * • * S B B £ S L, S E I I S BBUBBBB1 B U B B SI : :-^ijji § ; ; j L J B ^ JB B B J U J U i B B I ^ C - "

ul 11 PHTTD;!: mnnä 11 iuiTfiälmnj

STaVa'a a I a aaTil

a a S £ iiliEBBBB

1 ;

J ^ & i P i . - p p p ^ EJ]J[E jfSipppi p|£i\p'p £[

É gj ::.• '. É

BBBB BBB3\ [B B B B liitRa Bi

£>7

n DilllWiin n

1^

DM I TrTTTTFT isil •I 'Vi r i

i

T"

jil K I I 3 S I 1 1 1 1 1 BB B B 6 B B B i-aja-É-ja-B-iit H! m a a in,- H

.... i

11 ta K ta m,_i

.SKKTIOM f

/?

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT 1928

KAROLIN SKA SJl Kl 11 SL1 H. PEDIATRISKA KLIMKLX

j»i%^^i7 KAIXAHV£K.

N « 10

PI. 7.

•KUN

PEHSOUL

-—»I

-.

. I50LERINCSAVDELN 8 W

,

-

'.

,

\y.y (JXyTZD.uJLx-n STATENS REPRODUKTIONSANSTALT 1928

KAROLINSKA INSTITUTET OCH SJUKHUSET

IV. PATOLOGISKA

INSTITUTIONEN

-m^2^x™:2Z3

t

?TH n n n n ^ rf I

H„ ,

-

KA.SAD MOT VA>TEH

.A, jigmnffiTi "ijcium

IRBBBfli S-1, : Q ".

I liLLlI kAO MOT

._ .

i . ,„ J

u

kJ . .

sc

•

4-£

. . . : • ' • ' ;• i • .• i. n _ j i

IO u_

FASAD MOT MOIW

T y- f T

ML-LX-L-l-

JI

j — fa

riiiiF. 1*"* KAUARVW.

-T

Lita! \ " IK

•—• — •— i L - JL J. fcij

PI. 8.

".TAPROOT AP

4 V. DJUREXPERIMENTELLA

/3&/DELMNGEN

_n n n i i rjp_u_u_o »AiAD

MOT

VVSIKH

~rf"

4-/J

Q bd -: • "

i

!

•

KL\Ll.AHVAJ\.

BOTTBM 8*.

\

STATENS REPRODUKTIONSANSTAI.T 1928

J

KAROIINSKA SJUKIII SET M I . E N T R E K O M P I I XI I

»OTTENVAN.

Ll-l-iJEgSTT:^^

PI. 9.

on

(p_ \<J"

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT 1928

KAROLINSKA SJUKHUSET YH. KINm^KOMPLEXET

VAX. t T H . OCh

£JT

RUM FCH

DUBBLtrrCH.

7 6KOTE.KSKOR

•

VAX. P L A N MS 15

±

^

PI. 10.

W%

ti W » 3 t Z 2 -

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT 1929

^

KAROLINSKA SJUKHUSET VIE. EKONOMIKOMBLEXET

*

•

i i

• •

•

B

ANGPANNEHU3

VERKSTÅDSHUS

BEGRAV! JINGSKAPELi

S O T E R R Ä N G - OC11 K A L L A R V A N .

N « 17

Ulll-ttPte

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT 1928

PI. 12.

Entrén mot huvudkomplexet. Perspektiv från norr.

Huvudkomplexet. Perspektiv från söder.

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT 1928

^yao&l/t-erj/Le.

Wiv-

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT 1928

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1928 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Betänkande med förslag till stadsbyggnadslag. [5] Förberedande utkast till strafflag. Ämbetsbrotten. [7] Utlåtande jämte utkast till lag med särskilda bestämmelser om vissa bostadsföreningar. [16] Lagrådets utlåtande över processkommissionens betänkande ang. rättegångsväsendets ombildning. [19] Betänkande ang. ordnande av vissa ekonomiska ocb Industri. organisatoriska förbållanden vid genomförande av den ifrågasatta rättcgångsreformen. [20] Betänkande med förslag ang. åtgärder till handelsjärnStäderna och rättegångsreformen. Särtryck ur 1928:20. hanteringens stödjande. [6] |21] Betänkande med förslag till lag om ägofred. [24] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1926 års pensionsutredning. Belänkande ang. familjepensionering för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst. [3] Betänkande med utredning och förslag ang. statstjänstemannens bisysslor. [14]

Handel och sjöfart.

Kommunalförvaltning. Kommunikationsväsen. Yttrande och förslag ang. revision av gällande förordningar om konnnunalstyrelse på landet och i stad Betänkande med förslag till vissa ändringar i bestämm. m. [2] melserna rörande automobilbesiktningsväsendet m. in. [11] Statens och kommunernas finansväsen. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande tull restitution. [15] Bank-, kredit- och penningväsen. Politi. Betänkande ang. ordnandet av viss bostadskredit. [10] Monopolkontrollutredningens betänkande ang. anordnandet av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens verksamhet. [4J Betänkande med förslag ang. omorganisation av överståthållarämbetet samt ändrad fördelning mellan Försäkringsväsen. staten och Stockholms stad av kostnaderna för dess verksamhet. [12] Socialpolitik. Belänkande med förslag till vissa åtgärder beträffande emigrationen. [8] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen, Andlig 1926 års arbetslöshelssakkunnigas betänkande och förodling i övrigt. slag ang. arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och reservarbeten. [9] Utredning och förslag ang. en utvidgad folkhögskolinbildning. [13J Hälso- och sjukvård. Betänkande ang. ordnande av folktandvård (allmännelig tandvård). [17] Betänkande med förslag till stadga ang. sinnessjukvården Försvarsväsen. i riket m. m. [18| Betänkande och förslag rörande uppförande av nytt Betänkande medförslag avgivet av kommittén rörande vissa trygghetsåtgärder för värnpliktiga. [22| \ kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. [26] Betänkande och förslag rörande försvarets centrala ledAllmänt näringsväsen. ning och förvaltning. [23] Utrikes, ärenden. Internationell rätt. Utrikesdepartementets organisation. [1] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag rörande försäljningar och andra upplåtelser frän kronans domäner. [25]

Isaac Marcus Boktr.-Å.-lJ., Stockholm 1928