Betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

ft. STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1937:48

FIXAXSDEPARTEMENTET

1936 ÅRS LÖNEKOMMITTÉ

B E T Ä N K A N D E MED FÖRSLAG TILL

CIVILT AVLÖNI5GSKEGLEME5TE

S T O C K H O L M 1 9

3 7

Statens offentliga utredningar 1937 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

Socialiseringaproblemet. 2. Hushållsräkningens pro25 U t r e d n i n g rörande flottans fartygstyper m. m . Nor blem och faktorer. Tiden, viij, 173 s. F i . stedt. 232 s. Fo. Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjet26 B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e be unionen. 2. Tiden, vij, 140 s. FL r e d s k a p s a r b e t e n . Beckman. 221 s. S. B e t ä n k a n d e med förslag till revision av förvarings27 B e t ä n k a n d e m e d förslag till lönereglering för lärar och interncringslagarna m. m . Marcus. 96 s. J u . personalen vid k o m m u n a l a mellanskolor, k o m m u Statslotteriutredningen. B e t ä n k a n d e med förslag rö?oo f l i 9 k s k o l o r o c n högre folkskolor. N o r s t e d t rande svenskt penninglotteri. Hojggström. 177 s IL 122 s. Fi. B e t ä n k a n d e med förslag till lagstiftning angående 28 B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om s k y d d s k o p p y m p särskilda husbehovsskogar i Västerbottens och Norrning m . m . Beckman. (2), 482 s. 1 k a r t a . S. bottens läns lappmarker m. m . Marcus. 98 s. 1 kar29, B e t a n k a n d e m e d förslag till l a g om allmännings ta. J o . skogar 1 N o r r l a n d och D a l a r n a m. m. Marcus. 246 s Y t t r a n d e i abortfrågan. Marous. 56 s . S. 2 kartor. Jo. 1934 å r s nämnd för städningsutredning. Betän30.. Redogörelse för inventering a v odlingsjord å krono' k a n d e mod speciella beräkningar och förslag röp a r k e r n a nedanför odlingsgränsen i de t v å nordlirande ersättningarna för städningsarbete inom vissa gaste Norrlandslänen ävensom för vissa a n d r a uppstatliga ambetslokaler i Stockholm m. m . Marcus drag. Kihlström. 82 s. Jo. 54 s. F i . 3 1 .. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående i n r ä t t a n d e av B e t ä n k a n d e med förslag angående den statsundere t t s t a t e n s i n s t i t u t för folkhälsan. B e c k m a n . 78 s s t ö d d a vattenavlednings- och avdikningsverksamheten s a m t därmed s a m m a n h ä n g a n d e spörsmål 32.i 1936 års l ö n e k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g Hreggström. 275 s. 3 bil. J o . ??o f o r i?! a S angående dyrortsgrupperingen. Marcus. U t r e d n i n g rörande j o r d b r u k e t s läge i Norrland 178 s. Fi. med vissa förslag till å t g ä r d e r till förbättrande a v 33. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående den fasta lantden norrländska jordbrukarbefolkningens ekonobruksundervisningens ordnande. Marcus. 270 s. J o . miska ställning. Marcus. 145 s. J o . 34. B e t a n k a n d e m e d förslag till å t g ä r d e r för förbättB e t ä n k a n d e med förslag angående r ä t t till fiske i an i' . £ , a v J d e b l i n d a 3 ° c h de d ö v s t u m m a s arbetsVänern, V ä t t e r n , Mälaren, Hjälmaren och Storsjön förhållanden och förvärvsmöjligheter. Beckman. i J ä m t l a n d . 1. Lagförslag och motiv. Marcus. 530 8. JO.

B e t ä n k a n d e m e d förslag angående r ä t t till fiske i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön 1 J ä m t l a n d . 2. Kartbilagor. Vänern och Hjälmaren Marcus. 4 s. 17 kartor. Jo. 12. Arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1936. Beckm a n . 196 s. 1 karta. S. 13., Lagberedningens förslag till lag om aktiebolags pensions- och a n d r a personalstiftelser m. m. N o r s t e d t 175 s. Ju. 14. B e t ä n k a n d e m e d förslag till vissa lagstiftningsåtgärder till m o t v e r k a n d e a v överdriven skuldsättning inom j o r d b r u k e t . Marcus. 303 s. Jo. 15. Utredning med förslag till vissa åtgärder för trafiksäkerhetens höjande v i d korsningar i s a m m a plan mellan j ä r n v ä g och väg samt järnvägarnas beredande av bidrag a v automobilskattemedel till säkerhetsanordningarna vid dylika korsningar. Hteggström. 107 8. K. 16. Hembiträdesutredningens b e t ä n k a n d e . 1. Betänkande och förslag i fråga o m utbildning a v hembiträden. Beckman. 202 s. S. 17. B e t ä n k a n d e angående vissa med frivillig anskaffning av luftvärnsmateriel s a m m a n h ä n g a n d e frågor. Beckm a n . 48 s. Fö. 18. P r o m e m o r i a angående grunderna för en reform a v lagstiftningen om r ä t t till litterära och musikaliska verk. Norstedt. 67 s. J u . 19. B e t ä n k a n d e med förslag till åtgärder m o t smittsam kastning hos n ö t k r e a t u r . I d u n . 81 s. Jo. 20. Utredning angående d e rättsbildade domsagobiträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden. Norstedt. 54 s. J u . 2 1 . B e t ä n k a n d e m e d förslag till l a g om minimilöner för l a n t a r b e t a r e . Beckman. 214 s. J o . 22. Efterskrift till »Kyrkogodset i Skåne, Halland och Blekinge under dansk tid». Av E . Schalling. Marcus. 66 s. E. 23. B e t ä n k a n d e angående pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande v e r k s a m h e t . Beckman. 146 s. S. 24. Förslag till ä n d r a d lagstiftning om sammanträffande av b r o t t j ä m t e m o t i v . Norstedt. 132 s. J u .

35. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lagstiftning om grundv a t t e n m . m . Norstedt. 145 s. J u . 36. Universitetsberedningen. U t r e d n i n g i f r å g a om u n i versitetens v e r k s a m h e t och organisation. Hassnrström. v j , 210 e. E. "•«fes 37. E f t e r l ä m n a d e a n t e c k n i n g a r till förberedande u t k a s t till strafflag. A v J . C. W. Thyrén. L u n d , Berling. 202 s. Ju. ' 38. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om villkorlig dom m. m . Marcus. 147 s. J u . 39. B e t ä n k a n d e m e d förslag till kungörelse om koinmissionärer hos överrätter och stadsdomstolar. Norstedt. 32 s. J u . 40. Särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunnigas y t t r a n d e med anledning a v det å t dem l ä m n a d e u p p d r a g e t a t t biträda vid utredigeringen a v d e t u t a v 1936 års k y r k o m ö t e a n t a g n a psalmboksforslagct. Uppsala. Almqvist & Wiksell. 8 8. E. 4 1 . B e t ä n k a n d e rörande fiskerinäringens avsättningsforhållanden m . m . I d u n . 145 s. J o . 42. 1936 års s k a t t e k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e med förslag till omläggning a v den direkta statsbeskattninpen m. m . Marcus. 397 s. 1 bil. Fi. 43. B e t ä n k a n d e med förslag rörande lån och bidrag a v statsmedel till främjande a v bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer i egnahem m . m. j ä m t e därtill h ö r a n d e utredningar. Beckman. 118* 119 s. S. ' 44. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag angående understöd i form a v fria bostäder och fri kost å t s t u d e r a n d e v i d universiteten i Uppsala och L u n d s a m t karolinska mediko-kirurgiska institutet. Hrcg"-ström. (4), 163 s. E. 45. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag angående s t u d e n t e x a m e n . Hasggström. ix, 269 s. E. 46. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e vården a v själsligt a b n o r m a manliga skyddshemselever s a m t a v vana r t a d e sinnesslöa gossar m . m . N o r s t e d t . 68 s. S. 4 7. F o l k t a n d v å r d . N o r s t e d t . 123 s. S. 48. 1936 å r s l ö n e k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e m e d förslag till civilt avlöningsreglemente. Marcus. 614 s. Fi.

A n m . Om särskild tryckort ej angives, ä r tryckorten Stockholm. B o k s t ä v e r n a med fetstil u t f ö r a hpjrvnn*i«» bokstaverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t . ex. T = e ^ B i a s t ^ d e D a f w m t ^ ^ n ^ - " r P a ment Ct r lsen IZt/ , ^ 98)» utgivas i E n M g t k™e° ? med *™enhetlig 3 febr.färg 1922 u e u u m u a r s y t t r e anorcl ningÄ1(nr utredningarna i omslag för varje d e p a r tanh-s^UBouSSnt^^^n^Jx^ ement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1937: 48 FINANSDEPARTEMENTET

1936 ÅRS L Ö N E K O M M I T T É

B E T Ä N K A N D E MED FÖRSLAG T I L L

CIVILT AVLÖNINGSREGLEMENTE

STOCKHOLM 1937 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 379086

sans °CKHO V

Till

KONUNGEN.

På föredragning av chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, beslöt Eders Kungl. Maj:t den 24 april 1936 tillsättande under finansdepartementtt av en kommitté, benämnd 1936 års lönekommitté, med uppdrag

4 alt verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare vid den civila och militära statsförvaltningen i huvudsaklig överensstämmelse med av föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet angivna riktlinjer. Till ledamöter i kommittén förordnade Eders Kungl. Maj:t generaldirektören och chefen för kommerskollegium G. H. Eriksson, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, ombudsmannen O. Andersson i Malmö, ledamoten av riksdagens första kammare, numera landshövdingen D. Hansen, docenten vid Stockholms högskola A. H. Johansson, ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren G. Strindlund, ledamoten av riksdagens första kammare, skogschefen C. G. L. H. Tamm samt expeditionschefen i finansdepartementet E. A. Westling. Samtidigt bemyndigade Eders Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga för att vid behandlingen av särskilda frågor medverka vid utredningsarbetet ävensom utse representanter för av arbetet berörda verk, institutioner och personalsammanslutningar att i erforderlig omfattning överlägga med kommittén. Tillika bemyndigades chefen för finansdepartementet att förordna sekreterare åt kommittén och ställa till dess förfogande det arbetsbiträde i övrigt, som kunde vara behövligt. Genom beslut samma dag förordnade chefen för finansdepartementet till kommitténs huvudsekreterare expeditionschefen Westling samt till sekreterare i kommittén sekreteraren hos statskontoret A. Carlsson. Sedan ledamoten herr Strindlund utnämnts till statsråd och i anledning härav erhållit begärt entledigande från uppdraget att vara ledamot av kommittén, förordnade Eders Kungl. Maj:t genom beslut den 17 juli 1936 till ledamot i Strindlunds ställe ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren A. L. Hansson i Rubbestad. Genom särskilda beslut respektive den 28 maj och den 6 november 1936 har chefen för finansdepartementet förordnat fil. lic. O. H. Klackenberg och förste amanuensen i försvarsdepartementet P. H. G. L. Edsberg att biträda med olika inom kommitténs sekretariat förekommande göromål. Sedan det åt lönekommittén lämnade utredningsuppdraget, så vitt detsamma avser lönereglering och revision av gällande avlöningsbestämmelser för ordinarie befattningshavare vid den civila statsförvaltningen, numera slutförts, får kommittén härmed till Eders Kungl. Maj.t överlämna betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente. Med avseende å kommittéarbetets bedrivande och organisation får kommittén härvid meddela följande. I enlighet med de för lönekommittén utfärdade direktiven har kommittén vid beredningen av de i utredningsuppdraget ingående olika huvudfrågorna i viss utsträckning så ordnat arbetet, att grundläggande utredningar och utarbetandet av preliminära förslag anförtrotts åt särskilda sektioner inom kommittén, delvis med biträde av tillkallade experter utanför

5 densamma, eller av dylika experter under ledning av någon av kommittén^ ledamöter. överarbetningen av gällande avlöningsreglementen har sålunda i första hand varit överlämnad åt två särskilda sektioner. Den ena av dessa sektioner (sektion I) har haft att med utgångspunkt från 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente samt däröver avgivna utlåtanden verkställa överarbetning av gällande avlöningsreglementen för den civila statsförvaltningen samt framlägga preliminära förslag till avlöningsbestämmelsernas utformning med undantag av frågan om löneplanernas konstruktion samt vissa andra frågor av mera principiell innebörd, vilka funnits böra direkt behandlas av kommittén in pleno. Ifrågavarande sektion har bestått av kommitténs ordförande — tillika ordförande i sektionen — samt ledamöterna Hansson och Tamm jämte vissa av chefen för finansdepartementet den 21 oktober 1936 utsedda delegerade för de civila lönenämnderna och statskontoret, nämligen ordföranden i kommunikationsverkens och allmänna civilförvaltningens lönenämnder, generaldirektören E. R. Stridsberg, ledamöterna i kommunikationsverkens lönenämnd, riksgäldsfullmäktigen E. G. E. Eriksson och byråchefen 5. G. Wold samt i allmänna civilförvaltningens lönenämnd kansliskrivaren Agnes Berta Köersner ävensom statskommissarien H. K. H. Tottie. Sekreterargöromålen inom sektionen hava bestritts av sekreteraren Carlsson. De inom denna sektion utarbetade förslagen hava sedermera behandlats av kommittén in pleno', varvid jämväl upptagits frågan om löneplaner m. m., och ligga till grund för det förslag till avlöningsreglemente, som nu överlämnas. Åt den andra av nyssnämnda sektioner (sektion III), vars arbete ännu befinner sig på ett förberedande stadium, har uppdragits att med utgångs^punkt från 1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag till militärt avlö* ningsreglemente samt däröver avgivna utlåtanden verkställa en motsvarande överarbetning av de allmänna avlöningsbestämmelserna för försvarsväsen* dets personal utom beträffande löneplanerna. En särskild sektion (sektion II) har handhaft de utredningar m. m., vilka legat till grund för kommitténs den 16 september 1937 avgivna betänkande med utredning och förslag angående dyrortsgrupperingen. Enär det ingått i lönekommitténs uppdrag att verkställa en omprövning av lönesättningen för statens befattningshavare med beaktande av löneförhållandena inom den enskilda arbetsmarknaden, hava inom kommittén eller för kommitténs räkning verkställts vissa lönestatistiska undersökningar för åvägabringande av material till belysande av löneförhållandena för tjänstenmän och arbetare i enskild anställning. ' Sålunda har, till åtlydnad av Kungl. Maj:ts beslut den 25 september 1936, socialstyrelsen för lönekommitténs räkning och i samråd med kommittén verkställt en specialutredning rörande löneförhållandena för vissa kontors1och affärsanställda, vilken utredning utförts i anslutning till en styrelsen åliggande undersökning rörande arbetstidsförhållanden för dylik personal. Med stöd av chefens för finansdepartementet den 20 januari 1937 lämnade

G

medgivande har vidare inom försäkringsinspektionen med anlitande av lönekommitténs personal och i enlighet med av kommittén givna riktlinjer verkställts en statistisk undersökning rörande löneförhållandena för anställningshavare hos försäkringsbolag. Jämlikt chefens för finansdepartementet den 18 december 1936 meddelade beslut har amanuensen i socialstyrelsen B. S. Helger inom kommittén biträtt med en statistisk undersökning rörande löneförhållandena för arbetare inom olika industrigrenar. Helger har inom kommittén jämväl handhaft beredningen av de frågor, som sammanhängt med nyssnämnda inom socialstyrelsen och försäkringsinspeklionen bedrivna lönestatistiska undersökningar. Enligt beslut av t. f. chefen för finansdepartementet den 24 juli 1936 har förste aktuarien i statens pensionsanstalt T. B. Kjellén biträtt kommittén med bearbetningen av visst från ordinarie samt vissa grupper av icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerade förvaltningsområden insamlat uppgiftsmaterial ävensom med därå grundade eller eljest för kommitténs arbete erforderliga kostnadsberäkningar. Efter av kommittén under hand meddelade uppdrag hava förste revisorn i riksräkenskapsverket R. E. Norberg och revisorn i järnvägsstyrelsen J. F. Bäck biträtt med utredning av vissa i betänkandet berörda specialfrågor, avseende lönetursberäkning samt vikariatsersättning. Med vissa särskilda utredningsuppgifter hava vidare, enligt uppdrag under hand, biträtt sekreteraren i allmänna civilförvaltningens lönenämnd B. A. Nilsson och amanuensen i finansdepartementet R. Sundén. I anslutning till vad i kommitténs direktiv förutsatts om beredande av tillfälle för företrädare för skilda personalgrupper att vid överläggningar med kommittén framföra sina synpunkter har, efter framställning från kommittén, chefen för finansdepartementet genom beslut den 27 november 1936 anmodat vissa större personalorganisationer att utse representanter jämte ställföreträdare för dessa att överlägga med kommittén. De av organisationerna utsedda personalrepresentanterna hava utgjorts av följande personer, nämligen för Statstjänarnas centralorganisation tullkontoristen J. A. Reinwall och förste expeditionsvakten A. J. Andersson, för Svenska järnvägsmannaförbundet förbundsordföranden A. Löfgren och stationskarlen H. Johansson. för Svenska officersförbundet kommendören M. E. Giron, för Sveriges statstjänstemannanämnd rektorn C. A. Sjöwall, för Trafiktjänstemännens riksförbund sekreteraren A. G. Linnäs, för Svenska postmannaförbundet förrådsmästaren G. Mattelin, för Sveriges lokomotivmannaförbund förbundsordföranden A. Borgstedt, för Svenska underofficersförbundet fanjunkaren A. Almroos samt för De kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd kansliskrivaren Maria Waller. överläggningar med personalrepresentanterna i de ämnen, som behandlas i föreliggande betänkande, hava hållits den 4—5, 8—9 och 11 mars, den 2—10 juli, den 13 och 15—16 september, den 13 och 20 oktober, den 5—6 och 8—9 november samt den 6—7, 9 och 16 december 1937. Vid dessa sammanträden hava samtliga personalrepresentanter närvarit, dock att herr Giron

7 icke närvarit vid sammanträdet den 13 oktober eller vid sammanträdena under november och december, att i stället för herr Borgstedt ledamoten av riksdagens första kammare, lokomotivföraren K. A. Johansson deltagit i sammanträdena den 4—5 mars, att i stället för herr Reinwall förste reparatören R. G. Nygren närvarit vid sammanträdena den 2—10 juli samt att i stället för herr Löfgren ombudsmannen S. Christiansson deltagit i sammanträdena den 13 och 15 september samt den 5 november. Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden av vissa utav kommitténs ledamöter, av vissa av representanterna för lönenämnderna och statskontoret samt av personalrepresentanterna. Under fortgången av lönekommitténs arbete hava genom särskilda remisser av Eders Kungl. Maj:t till kommittén överlämnats åtskilliga framställningar eller förslag i fråga om ändrade avlöningsbestämmelser m. m. för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen för att tagas under övervägande vid fullgörande av kommitténs uppdrag eller för att eljest vara tillgängliga för kommittén. Vidare hava från vissa myndigheter samt från tjänstemän eller tjänstemannaorganisationer direkt till kommittén ingivits åtskilliga framställningar i olika lönespörsmål. Ifrågavarande till kommittén remitterade eller direkt ingivna framställningar finnas upptagna i särskilda bland kommitténs handlingar befintliga förteckningar. Stockholm den 16 december 1937. Underdånigst HERMAN ERIKSSON. OLOF ANDERSSON.

D. HANSEN.

A. L. HANSSON.

ALF JOHANSSON.

GUSTAF TAMM.

A. WESTLING.

/

Alfred

Carlsson.

Inledning. De direktiv, s o m g e n o m Kungl. Maj:ts b e s l u t fastställts till l e d n i n g för l ö n e k o m m i t t é n s a r b e t e , i n n e f a t t a s i det a n f ö r a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t över f i n a n s ä r e n d e n för den 24 april 1936, v a r m e d chefen för f i n a n s d e p a r t e m e n t e t , s t a t s r å d e t Wigforss, m o t i v e r a d e sin h e m s t ä l l a n o m l ö n e k o m m i t t é n s tillsättande. Departementschefen anförde därvid bland annat följande: »Genom avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk erhöll personalen vid dessa verk — de s. k. kommunikationsverken — en efter enhetliga grunder genomförd lönereglering. Det nya avlöningssystem, som med berörda reglemente vann tillämpning vid kommunikationsverken, har sedermera utsträckts jämväl till andra delar av statsförvaltningen. På samma principer som avlöningsreglementet för kommunikationsverken bygga avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstalen, avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare, avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet ävensom avlöningsreglementet den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket. Till utgångspunkt vid 1919 års lönereglering för kommunikationsverken togs det prisläge, som att döma av stegringen i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets utbrott skulle under normala förhållanden hava varit rådande i början på 1920-talet. Däremot togs icke hänsyn till de prisstegringar, som inträtt på grund av krisförhållandena. Till följd härav hava å de lönebelopp, som blivit bestämda vid 1919 års och efterföljande löneregleringar, dyrtidstillägg alltjämt utgått, ehuru med lägre belopp än vid oreglerade befattningar. Frågan om en avveckling av systemet med dyrtidstillägg och genomförande i samband därmed av lönereglering för vissa av de tjänstemannagrupper, som ännu ej fått sina löner reglerade, anmäldes för Kungl. Maj:t den 29 juni 1928. Kungl. Maj:t beslöt därvid tillsättande under finansdepartementet av en kommitté, den s. k. 1928 års lönekommitté, med uppdrag att enligt av föredragande departementschefen angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag i avseende å dyrtidstilläggens inarbetande i de fasta löne- och pensionsbeloppen, beträffande vissa ännu återstående löneregleringsfrågor samt angående revision av gällande avlöningsförfattningar. Medan kommitténs arbete pågick, inkommo från olika personalorganisationer inom statsförvaltningen framställningar med yrkanden om meddelande av nya direktiv till lönekommittén, genom vilka denna skulle åläggas att vid fullgörandet av sitt uppdrag upptaga frågan om en allmän reglering uppåt av tjänstemannalönerna. Framställningarna anmäldes för Kungl. Maj:t den 30 maj 1930 av chefen

10 för finansdepartementet, som därvid anförde, bland annat, att avsikten vid kommitténs tillsättande icke varit, att utredningen skulle omfatta frågan om en realprövning av grundlönerna för redan lönereglerade befattningshavargrupper. I anslutning härtill och under åberopande av att kommitténs arbete dåmera i väsentliga delar närmade sig sin avslutning, hemställde departementschefen, att med åtgärd i anledning av framställningarna måtte anstå i avvaktan på lönekommitténs förslag till dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna. Denna departementschefens hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen. Lönekommitténs arbete resulterade bland annat i framläggande den 21 juli 1930 av två särskilda betänkanden, det ena — kommitténs huvudbetänkande — med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, och det andra med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet. Det föreslagna allmänna avlöningsreglementet var avsett att tillämpas inom alla de grenar av den civila statsförvaltningen, där en nyreglering av lönerna redan blivit eller framdeles bleve genomförd; omedelbart skulle det nya reglementet ersätta samtliga avlöningsbestämmelser för nllmänna civilförvaltningen, kommunikationsverken, domänverket, lots- och fyrstaten, provinsialläkarstaten, justitieråd, regeringsråd och landshövdingar samt professorer och lärare vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet. Det senare förslaget avsåg att åvägabringa en lönereglering för såväl befattningshavarna vid det statliga undervisningsväsendet som ock vissa grupper av kommunalt eller eljest icke statligt anställd lärarpersonal. Den statsanställda personalen skulle enligt kommittéförslaget hänföras under avlöningsbestämmelserna för den civila statsförvaltningen. Jämväl beträffande lärarna vid de icke statliga undervisningsanstalterna föreslog kommittén en tillämpning av det allmänna lönesystemet; av praktiska skäl hade emellertid avlöningsbestämmelserna för dessa personalgrupper av kommittén sammanförts till ett särskilt avlöningsreglemente. över lönekommitténs nyssnämnda betänkanden avgåvos, efter remisser, yttranden av ett stort antal myndigheter och sammanslutningar, varjämte ett flertal framställningar i ämnet inkommo från olika personalorganisationer. Det åt lönekommitlén lämnade utredningsuppdraget omfattade ursprungligen även de militära befattningshavarnas lönefråga. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 januari 1930 överflyttades emellertid uppdraget i denna del på särskilda sakkunniga, de s. k. 1930 års militäravlöningssakkunniga, vilka den 10 december samma år avgåvo betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente. I fråga om sättet för inarbetande av dyrtidstilläggen i lönerna och utformningen i övrigt av löneplanerna hade dessa sakkunniga följt de av lönekommittén antagna principerna. Lönekommitténs och de sakkunnigas förslag hava som bekant ännu icke lett till något slutligt ställningstagande från statsmakternas sida. Framför allt har detta berott på att förslagens genomförande enligt verkställda kostnadsberäkningar skulle draga betydande utgifter, vilka icke ansetts förenliga med tidigare rådande budgetläge, varjämte en avveckling av dyrtidstilläggen och övergång till ett system med fasta löner ansetts böra anstå till dess prisförhållandena vunnit erforderlig stadga. Meningen har dock varit, alt lönefrågornas behandling skulle uppskjutas allenast i avvaktan på gynnsammare ekonomiska betingelser för löneregleringarnas genomförande. Vid redogörelse i årets statsverksproposition för finansplanen anförde jag också, efter att hava erinrat om de av lönekommittén framlagda utredningarna och förslagen, att ett återupptagande av dessa frågor synles vara påkallat. Såsom jag i berörda sammanhang även antydde, har början redan blivit gjord genom att förslagen om lärarnas löner upptagits till överarbetning. Sålunda hava inom finansdepartementet tillkallats dels jämlikt bemyndigande den 8 november 1935 sakkunniga för att biträda med kostnadsberäkningar och andra förberedande undersökningar för lönereglering för lärare vid folk- och småskolor samt vissa andra

11 grupper av icke statligt anställd lärarpersonal, dels ock enligt bemyndigande den 7 februari 1936 sakkunniga för att biträda med fortsalt överarbetning av föreliggande förslag till lönereglering för personal vid allmänna läroverken m. fl. statliga läroanstalter. Tiden synes nu vara inne att till prövning upptaga jämväl övriga här förut antydda, alltjämt olösta lönefrågor. Den utredning, vars igångsättande jag alltså förordar, kommer enligt sakens natur att omfatta ett flertal betydelsefulla och svårlösta spörsmål. Såsom utgångspunkt för arbetet böra självfallet tjäna de redan föreliggande förslagen, vilka böra göras till föremål för granskning och överarbelning med beaktande av däröver avgivna yttranden samt inträdda förändringar beträffande olika faktorer, som varit bestämmande vid förslagens utformning. Såväl 1928 års lönekommittés som 1930 års militäravlöningssakkunnigas uppgift var, såvitt angår befattningshavare vid i lönehänseende nyreglerade verk, i huvudsak begränsad Ll 11 en rent löneteknisk överarbetning av gällande bestämmelser och omfattade, såsom redan förut antytts, icke frågan om en realprövning av lönerna. Skall syftet med den nu ifrågasatta utredningen — nämligen en lösning av lönefrågorna på längre sikt — kunna vinnas, lärer det bliva ofrånkomligt att låta utredningen omfatta även en allsidig prövning ur sakliga synpunkter av tjänstemännens löneställning. Då nu arbetet på en revision av avlöningsväsendet för befattningshavare i statens tjänst ålerupptages, vore det sålunda enligt min mening olämpligt att söka skjuta åt sidan frågan om en omprövning i ett sammanhang av lönesättningen för de statsanställda såväl mot bakgrunden av de löner, som tillämpas utanför statsförvaltningen, som ock med hänsyn till avvägningen mellan olika statliga befattningshavargrupper inbördes. En dylik omprövning synes påkallad ej minst i betraktande av att utvecklingen på den enskilda arbetsmarknaden medför fortgående förskjutningar i löneläget för olika tjänstemanna- och arbetargrupper. Vid jämförelsen mellan löneläget pä den privata arbelsmarknaden och rådande avlöningsförhållanden inom statsförvaltningen måste beaktas det sätt, varpå anställningsvillkoren överhuvud gestalta sig. Hänsyn bör alltså tagas icke endast till den kontanta lönens storlek utan även Ull exempelvis pensionsförmåner, semestervillkor och arbetslöshetsrisk. Statsförvaltningens natur och olika med statstjänsten förbundna villkor liksom å andra sidan den ojämnhet, som utmärker lönebildningen för olika grupper på den enskilda arbetsmarknaden, medföra, att en jämförelse av det slag jag här förordat blott kan ge vissa allmänna hållpunkter utan bestämt normerande betydelse. Värdefullt synes likväl vara, att ett försök nu göres att sä allsidigt som möjligt belysa hithörande problem. Vid en dylik jämförande granskning av ä ena sidan löne- och anställningsvillkoren i statstjänsten och ä andra sidan motsvarande förhållanden i annan allmän eller enskild tjänst torde det icke vara vare sig erforderligt eller möjligt att söka åvägabringa en genomgående jämförelse beträffande hela skalan av i de olika löneplanerna inordnade befattningar inom statsförvaltningen. Tillräckliga hållpunkter för bedömandet torde kunna vinnas genom alt utvälja mera karakteristiska grupper i statstjänst och jämföra dem med liknande anställningshavare utom statsförvaltningen. På liknande sätt lärer avvägningen av löneställningen mellan olika statliga befattningshavargrupper inbördes av praktiska skäl icke böra utsträckas till en förnyad prövning av lönegradsplaceringen för envar i tjänsteförteckningarna till avlöningsreglementena uppförd befattning. Delta utesluter givetvis icke att, där ändrad lönegradsplacering för viss befattning anses motiverad, frågan härom upptages i förevarande sammanhang. Det torde fä ankomma på chefen för finansdepartementet att, i den mån så befinnes erforderligt, lämna närmare direktiv beträffande de frågor om ändrad lönegradsplacering för viss befattning eller grupp av befattningar, som böra tagas under omprövning.

12 Såsom redan framhållits hava de tidigare utredningarna gått ut på en avveckling av dyrtidstilläggen genom deras inarbetande i de fasta lönerna. I förslaget till allmänt avlöningsreglemente hade 1928 års lönekommitté fördenskull vid avvägning av löneplanen utgått från de enligt avlöningsreglementena för kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen fastställda lönebeloppen med tilllägg motsvarande 17 procents dyrtidstillägg. Kommittén förordade för sin del en återgång till systemet med helt fasta löner och avvisade tanken på rörliga lönetillägg. Kommitténs ståndpunktstagande grundade sig bland annat på uppfattningen, att levnadskostnadernas förändringar endast i kristider äro av sådan omfattning, att ett system med rörliga lönetillägg är motiverat. Häremot kan erinras, att prisrörelser av ansenlig styrka forlgå ständigt om än med växlande hastighet. Lämpligheten av att lönerna i viss utsträckning variera med levnadskostnaderna torde därför icke kunna bestridas. En översyn av formen för lönernas anpassning mot bakgrunden av den av lönekommittén framförda kritiken synes dock motiverad. De tillämpade metoderna att indexmässigt bestämma prisförändringarnas styrka lämna icke resultat av sådan säkerhet att det är motiverat att, som nu sker, låta lönebeloppen förändras vid förskjutningar pä 1 å 2 enheter i indextal avseende blott ett kvartal. Av hänsyn till såväl beräkningarnas brister som önskvärdheten av att löneförändringar icke ske pä alltför kort sikt, kan ifrågasättas, att de rörliga tilläggen borde anknylas till indextal avseende längre tid eller indexförändringar av något större omfattning. Vid den av mig förordade utredningen synes man böra pröva, huruvida icke möjligheter föreligga att i antydd riktning förändra formen för lönernas anpassning efter förändringar i levnadskostnaderna, så att betydelsen av berörda brister i nuvarande system begränsas utan att likväl den önskvärda graden av elasticitet i lönesystemet helt uppgives. I samband med behandlingen av frågan om sättet för lönernas anpassning efter förändringar i den allmänna prisnivån torde även formen för lönebeloppens gradering med hänsyn till skiftningar i prisläget från ort till ort böra underkastas en omprövning. Av den nu tillämpade metoden för verkställande av dyrortsgrupperingen följer, att en förskjutning av den relativa dyrheten på en ort medför en omgruppering av orterna, som kan leda till att de utgående lönebeloppen i viss utsträckning höjas trots sjunkande levnadskostnader och omvänt. Detta resultat synes mig icke förenligt med de motiv, som ligga till grund för nuvarande system för lönernas anpassning efter levnadskostnadernas förändringar. De synpunkter, vilka här i korthet angivits, ha av mig utförligare behandlats vid anmälan inför Kungl. Maj:t av frågan om provisoriskt dyrortstillägg ät vissa befattningshavare i statens tjänst under budgetåret 1935/1936 (prop, nr 236/1935). Till den därvid lämnade framställningen anhåller jag här att få hänvisa. Svagheterna i nu tillämpade system för dyrortsgrupperingen framträda, såsom av det anförda framgått, närmast vid omgrupperingen av orter inom gällande löneplan. Om man icke kan finna en metod att anpassa lönebeloppen efter levnadskostnadernas lokala variationer, vilken bättre överensstämmer med principerna för lönernas anpassning efter den allmänna utvecklingen av levnadskostnaderna, torde man få räkna med att ortsgrupperingen måste bibehållas i huvudsak oförändrad mellan tidpunkterna för genomförandet av allmänna lönerevisioner grundade pä en realprövning; detta torde motsvara vad som förutsattes böra gälla, när man övergick till nuvarande system för lönebeslämningen, och överensstämmer även med den ståndpunkt, som intogs av 1928 års lönekommitté. Det synes mig emellertid icke uteslutet, att man skulle kunna finna en lösning, som medgåve snabbare anpassning av lönebeloppen efter förändringar i prisläget pä olika orter utan att likväl tidigare berörda ölägenheter behövde framträda. Jag tänker därvid närmast på möjligheten av att man efter den ursprungliga grupperingen av orterna efter

13 dyrhet till grund för beräkningen av dyrtidstilläggen kunde lägga särskilda för respektive grupper gällande indextal för levnadskostnaderna. Jag finner det angeläget, att denna och likartade möjligheter att på ett mera tillfredsställande sätt tillgodose kravet på en avvägning av lönebeloppen efter lokala olikheter i levnadskostnaderna nu upptagas till prövning. Vid tidigare lönerevisioner har diskuterats, huruvida man vid löneplanens uppbyggnad och avlöningsbestämmelsernas utformning borde taga hänsyn även till löntagarnas försörjningsplikt eller med andra ord tillämpa den s. k. behovsprincipen. Med detta spörsmål sammanhänger även frågan om de kvinnliga statstjänstemannens löner. I sistnämnda avseende föreslog 1928 års lönekommitté, att den nu gällande bestämmelsen om att kvinnlig befattningshavare icke äger rätt till uppflyttning i högsla löneklassen i den lönegrad hon tillhör skulle bortfalla. På denna punkt ansluter jag mig till lönekommitténs uppfattning och anser alltså, att principen om lika lön för män och kvinnor i samma befattning bör genomföras såsom allmän regel. Även i övrigt avvisade 1928 års lönekommitté tanken på en differentiering av lönerna efter behovsprincipen. Vad som härvid särskilt varit föremål för diskussion, är frågan om särskilda tillägg för löntagare med försörjningsplikt för barn. Ett övervägande av sistnämnda fråga torde böra ingå i den utredning, som nu igångsattes. Ett annat problem av mera löneteknisk natur, som vid olika tillfällen varit föremål för diskussion och som bör upptagas till prövning, är spörsmålet om övergång från det nuvarande bruttolönesystemet — enligt vilket tjänstemännen hava att å de i löneplanen upptagna lönebeloppen vidkännas avdrag såsom bidrag till egen och efterlevandes pensionering — till ett netlolönesystem, som skulle innebära, att tjänste- och familjepensionsavdragen inarbetades i löneplanen på sådant sätt, att denna upptoge endast de behållna lönebeloppen, sedan avdragen frånräknats. Med hänsyn till de beaktansvärda fördelar i administrativt hänseende, bland annal en förenkling av räkenskaps- och redovisningsgöromälen, som ett nettolönesystem är ägnat att möjliggöra, vill jag uttala den förhoppningen, att trots de betänkligheter, som ur andra synpunkter anförts mot ett sådant system — särskilt farhågor för att därigenom sambandet mellan tjänstemännens pensionsförmåner och deras egna bidrag till pensioneringen skulle komma att undanskymmas med därav följande oklarhet vid lönesättningen och bestämmandet av pensionsförmånerna — det skall visa sig möjligt att vid utredningen komma fram till ett nettolönesystem. Såsom jag tidigare erinrat, begränsade sig 1928 års lönekommitté huvudsakligen till en teknisk översyn av avlöningsförfattningarna. De av kommittén framlagda författningsförslagen böra upptagas till överarbetning under hänsynstagande till de anmärkningar och uttalanden, som framkommit i de över kommitténs betänkande avgivna yttrandena. Vid avlöningsbestämmelsernas utformning bör särskild uppmärksamhet ägnas åt angelägenheten av att så långt det är möjligt åstadkomma enkla och för myndigheterna lätt tillämpliga föreskrifter. De under årens lopp vunna erfarenheterna torde särskilt ådagalägga behovet av förenklingar i fråga om gällande regler för uppflyttning i löneklass, vilka i administrativt hänseende vålla avsevärt besvär. Det bör härvid enligt min uppfattning upptagas till allvarligt övervägande, huruvida icke rätt till tillgodoräknande av föregående tjänstgöring kunde slopas och i stället den s. k. sneddningsregeln — enligt vilken befordran till tjänst i högre lönegrad automatiskt medför viss omedelbar löneökning — kunde fä vidgad användning. Den allmänna revisionen av lönesystemet bör icke begränsas att gälla civilförvaltningen utan omfatta alla de grenar av statsförvaltningen, inom vilka det nya lönesystemet genomförts. Utredningen bör alltså även avse avlöningsbestämmelserna för sådan personal vid försvarsväsendet, vars avlöningsförhållanden äro reglerade

14 enligt det nya avlöningssystemet. Däremot bör utredningen icke beröra de områden av statsförvaltningen, där personalen ännu har oreglerade löner. Beträffande det mest omfattande av dessa områden, undervisningsväsendet, pågår — såsom jag inledningsvis erinrat — utredning rörande lönereglering genom särskilt tillkallade sakkunniga.» Såsom framgår av de här återgivna direktiven, har lönekommittén dels att avgiva förslag beträffande reglering av löneställningen för civil och militär personal vid s. k. nyreglerade verk, d. v. s. för personal, vars avlöningsförhållanden för närvarande äro ordnade enligt det lönesystem, som år 1919 fastställdes för kommunikationsverken och som därefter genom successiva löneregleringar utsträckts att gälla för statsförvaltningens flesta grenar, dels ock att verkställa en översyn och formell revision av avlöningsbestämmelserna i övrigt för ifrågavarande personalgrupper. I samband härmed har kommittén att taga under omprövning en rad frågor av allmänt principiell betydelse för lönesättningen, bland annat frågorna om formen för lönernas anpassning efter levnadskostnadernas växlingar i tiden och om en differentiering av lönerna med tillämpning av den s. k. behovsprincipen. Tillika åligger det kommittén att upptaga till granskning spörsmålet om grunderna för lönebeloppens gradering med hänsyn till skiftningar i prisläget olika orter emellan. Vid planläggningen av sitt arbete har lönekommittén ansett sistnämnda fråga — en omprövning av den i lönesättningen för tjänstemän vid nyreglerade statliga verk tillämpade dyrortsgraderingen — kunna behandlas såsom ett från kommitténs övriga uppgifter väsentligen fristående problemkomplex, som för övrigt har betydelse icke blott för den statliga lönesättningen utan även för vissa andra ändamål. Med hänsyn härtill har kommittén efter fullbordandet av de utredningar, som inom kommittén verkställts i detta ämne, ansett sig böra avgiva särskilt betänkande med förslag angående grunderna för dyrortsgrupperingen utan att avvakta färdigställande av kommitténs förslag i övriga avseenden. Dylikt betänkande har av kommittén överlämnats med skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 september 1937. 1 fråga om lönereglering för personalen vid ovan omförmälda förvaltningsområden innefattar — såsom av de återgivna direktiven framgår — lönekommitténs uppdrag dels en realprövning av lönenivån i allmänhet för de statsanställda och dels en granskning av löneställningen med hänsyn till avvägningen mellan olika statliga befattningshavargrupper inbördes, d. v. s. en revision av de vid gällande avlöningsreglementen fogade tjänsteförteckningarna, i vad angår befattningshavarnas inplacering i lönegrader. Med hänsyn till den tidsödande beskaffenheten av sistnämnda fråga och till angelägenheten av att snarast möjligt bringa arbetet med reglering av lönenivån och översyn av avlöningsförfattningarna till resultat, har kommittén funnit nödvändigt att uppdela sitt arbete på sådant sätt, att tjänsteförteckningsrevisionen tills vidare undanskjutes för att längre fram upptagas såsom ett särskilt problemkomplex, medan frågan om nya löneplaner och re-

15 vision av avlöningsbestämmelserna i övrigt — däri jämväl inbegripet ståndpunktstagande i förut berörda allmänna principspörsmål — behandlats såsom en första etapp i arbetet med en lönereglering. Det förslag till avlöningsreglemente med nya löneplaner, som framgått såsom resultat av denna första etapp i löneregleringsarbetet, innefattar alltså i fråga om tjänsteförteckningen endast ett sammanförande av de vid nuvarande avlöningsreglementen fogade tjänsteförteckningarna med bibehållande av de olika befattningarnas nuvarande relativa löneställning och utan andra ändringar än som betingas av löneplanernas ändrade uppställning. Även i ett annat avseende har kommittén nödgats göra en uppdelning av sitt arbete. Det förslag till avlöningsreglemente, som nu framlägges, omfattar sålunda icke beställningshavare vid försvarsväsendet utan allenast befattningshavare inom den civila statsförvaltningen. Vid den förberedande behandling, som av kommittén ägnats frågan om avlöningsbestämmelser för försvarsväsendets personal, har kommittén kommit till den uppfattningen, att det av olika skäl är lämpligt, att avlöningsbestämmelserna för personal vid försvarsväsendet fortfarande sammanföras i ett särskilt avlöningsreglemente. Arbetet med uppgörande av förslag till ett sådant avlöningsreglemente har inom kommittén påbörjats, men det har icke varit möjligt att slutföra detta arbete parallellt med behandlingen av lönefrågorna för civilförvaltningens personal. Kommittén, som kommer att snarast möjligt fullfölja arbetet med förslag till militärt avlöningsreglemente, förutsätter emellertid, att detta bör i viktigare hänseenden uppbyggas efter samma principer som de, vilka enligt det nu föreliggande reglementsförslaget skulle komma i tillämpning beträffande civil personal. Jämväl uppgörandet av förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare har kommittén nödgats tills vidare undanskjuta. Det nu framlagda förslaget till civilt avlöningsreglemente förutsattes bliva tillämpligt för alla de civila förvaltningsgrenar, vilkas befattningshavare för närvarande hava sina löneförhållanden ordnade enligt kommunikationsverkens avlöningssystem, sålunda såväl för de olika affärsverken som för verk, tillhörande allmänna civilförvaltningen. Lönekommittén delar den av 1928 års lönekommitté i dess betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente (statens off. utredn. 1930: 17, sid. 13 o. f.) uttalade uppfattningen, att giltiga skäl icke förefinnas för bibehållande av särskilda avlöningsreglementen för olika civila förvaltningsområden utan att det av såväl praktiska som principiella motiv är önskvärt och lämpligt med ett sammanförande av avlöningsbestämmelserna för civilförvaltningen i gemen i ett enda reglemente, som innefattar en i möjligaste mån enhetlig och likformig reglering av alla avlöningsförmåner av principiell betydelse och generell räckvidd. Detta utesluter givetvis icke, att i avlöningsreglementet kunna och böra genom särskilda bestämmelser regleras de avvikelser, vilka betingas av vid vissa verk rådande särskilda förhållanden. Lönekommittén har sålunda vid fullgörandet av sitt arbete med revision av avlöningsbestämmelserna utgått från den förutsättningen, att en enhetlig kodifiering av lönebestämmelserna för de civila

16 verken bör komma till stånd. Såsom framgår av vad kommittén under specialmotiveringen till avlöningsreglementet anför, tänker sig kommittén, att även sådana grupper av befattningshavare i statens tjänst, vilka, ehuru nyreglerade, för närvarande åtnjuta lön enligt andra grunder än kommunikationsverkens lönesystem, framdeles skulle inordnas under avlöningsreglementet, och kommittén har sökt finna en sådan form för reglementets uppställning, som är ägnad att underlätta genomförandet av denna anordning.

17 Behovsprincipen. Frågan om den s. k. behovsprincipens tillämpning vid lönesättningen har under senare tid tilldragit sig betydande uppmärksamhet i diskussionen om lönesystem. Med »behovsprincip» torde därvid allmänt hava avsetts en lönesättningsnorm, enligt vilken avlöningen differentieras efter löntagarnas försörjningsbörda, eller stundom — med en något snävare begränsning av begreppet — med hänsyn till förekomsten eller frånvaron av försörjningsplikt mot barn. I denna mera begränsade mening, som tar sikte direkt på föreliggande familjeförsörjningsplikt, har behovsprincipen hittills — om man bortser från de särskilda barntillägg, vilka utgått inom ramen av de under kristiden tillkomna dyrtidstilläggen — icke vunnit tillämpning inom statens lönesystem. Däremot har tidigare vid den statliga lönesättningen tagits en mera allmän hänsyn till familjeförsörjarnas behov såtillvida, att manliga tjänstemän merendels tillerkänts en högre löneställning än kvinnliga. Detta system — olika lön för män och kvinnor i samma eller liknande befattningar — har nämligen främst haft sin grund i den tidigare hävdvunna utgångspunkten, att de manliga befattningshavarna i regel äro gifta och de kvinnliga i regel ogifta samt att fördenskull levnadsbehoven för de förra genomsnittligt äro större än för de senare. Med hänsyn till nu berörda förhållanden har den diskussion om behovsprincipen såsom lönesättningsnorm, vilken vid olika tillfällen förts i offentliga utredningar och vid statsmakternas behandling av löneregleringsfrågor, i stor utsträckning flätats in i debatten om den s. k. likalönsprincipen, d. v. s. frågan om lika eller olika lön för män och kvinnor i samma slag av befattningar. Frågan om en lönedifferentiering efter föreliggande familjeförsörjningsbörda, oavsett befattningshavarens kön, har emellertid under de senare årtiondena vid åtskilliga tillfällen varit föremål för uppmärksamhet. I en vid detta betänkande fogad promemoria (Bilaga 3) lämnas en kortfattad historik rörande behandlingen av detta spörsmål. För en orientering beträffande de skäl, som därvid anförts för och emot behovsprincipen såsom lönesättningsnorm, liksom beträffande de mer eller mindre utformade förslag, som framlagts till ett realiserande i en eller annan form av denna princip, tillåter sig kommittén hänvisa till nämnda promemoria. I de för lönekommittén utfärdade direktiven har frågan om behovsprincipen berörts i samband med omnämnande av spörsmålet om de kvinnliga befattningshavarnas löner. I sistnämnda avseende har chefen för finansdepar2—379086.

18 tementet givit sin anslutning till den av 1928 års lönekommitté uttalade uppfattningen om att nu gällande bestämmelser rörande kvinnliga befattningshavares uteslutande från rätt till uppflyttning i högsta löneklass inom vederbörande lönegrad borde bortfalla och att alltså principen om lika lön för män och kvinnor i samma befattning borde genomföras såsom allmän regel. Efter erinran att 1928 års lönekommitté även i övrigt avvisat tanken på en differentiering av lönerna enligt behovsprincipen, har departementschefen framhållit, att vad som härvid särskilt varit föremål för diskussion varit frågan om särskilda tillägg för löntagare med försörjningsplikt mot barn. Ett övervägande av sistnämnda fråga borde enligt departementschefens mening ingå i den utredning, som 1936 års lönekommitté hade att verkställa. Redan på ett tidigt stadium av sitt arbete sökte lönekommittén åvägabringa erforderligt material för en allsidig belysning av den fråga, som kommittén sålunda fått sig ålagt att upptaga till övervägande. Förutom den historiska översikt rörande frågans tidigare behandling i den offentliga diskussionen i vårt land, vartill nyss hänvisats, upprättades sålunda inom kommitténs kansli, i samband med en utredning rörande sättet för lösning av vissa principfrågor vid lönesättning för statstjänstemän i ett antal främmande länder, en redogörelse beträffande frågan, i vad mån och på vad sätt lönerna i dessa länder normerats efter behovsprincipen. Genom tillmötesgående från de inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning rörande gifta kvinnors förvärvsarbete jämte därmed sammanhängande spörsmål (den s. k. kvinnoarbetskommittén) sattes lönekommittén vidare i tillfälle att orientera sig rörande förekomsten av och grunderna för familjelönesättning inom den enskilda arbetsmarknaden i vissa främmande länder. 1 Genom tillkallade experter på skatteväsendets område erhöll kommittén redogörelser beträffande skattedifferentieringen för familjeförsörjare och andra skattedragare enligt gällande lagstiftning samt enligt det förslag i fråga om familjebeskattningens ordnande, som år 1936 framlagts av befolkningskommissionen. Kommittén hade därjämte tillfälle att genom representanter för befolkningskommissionen erhålla närmare orientering rörande kommissionens inställning till och överväganden i fråga om skatte- eller lönedifferentiering såsom lämplig väg för förbättrande av familjeförsörjarnas ekonomiska ställning. På grundval av dessa utredningar upptog kommittén spörsmålet om lönebestämning efter behovssynpunkter till en förberedande principdiskussion. Emellertid framlade Kungl. Maj:t till 1937 års riksdag en proposition (nr 196) beträffande provisorisk avlöningsförstärkning för statstjänstemän. Denna proposition gav på grund av de uttalanden och förslag beträffande lönetillägg för befattningshavare med barn, som däri innefattades, upphov till en livlig offentlig debatt och till talrika opinionsyttringar från berörda intressegrupper. 1 I en artikel i tidskriften »Fackföreningsrörelsen» (nr 22 för år 1937) har sekreteraren i kvinnoarbetskommittén fru Alva Myrdal givit en sammanfattning av denna frågas läge utomlands och tillika ingått på en principdiskussion av frågan i allmänhet.

19 I nämnda proposition föreslog Kungl. Maj:t, att åt tjänstemän vid nyreglerade verk skulle beviljas en provisorisk avlöningsförstärkning dels för alla tjänstemän med vissa fasta belopp — högre för tjänstemän i lägre lönegrader och lägre för tjänstemän i högre lönegrader — dels ock till tjänstemän med försörjningsplikt mot barn under 16 år med särskilda belopp av 120 kronor för varje sådant barn, dock beträffande varje tjänsteman tillhopa högst för tre barn. Till stöd för detta förslag framhölls, att det syntes motiverat att i en provisorisk avlöningsförbättring, vars form främst bestämdes av hänsyn till behoven, även inrymma förslag om tillägg, differentierade efter försörjningsplikt. I anslutning härtill yttrade chefen för finansdepartementet vidare bland annat följande: »Den fråga, som på detta sätt upprullas, är av vittgående betydelse. Den har upprepade gånger varit föremål för överväganden och alltid framkallat livliga meningsbyten. Inte minst i samband med de kvinnliga statstjänarnas krav på 'lika lön' har frågan om försörjningsplikten spelat en roll, då det tyngst vägande argumentet för olikhet i löneställningen alltid varit uppfattningen om mannen såsom familjeförsörjare. Jag behöver icke erinra om att hela komplexet av frågor rörande familjens ställning och det allmännas möjligheter att främja familjebildning och en bättre vård om barnen under senaste tid tilldragit sig växande uppmärksamhet. Ett klart ställningstagande från statsmakternas sida har tidigare icke ägt rum. Det uppsköts vid den senaste mera ingående behandlingen i riksdagen år 1925 med hänvisning till en förestående omläggning av löneplanen i samband med avveckling av dyrtidstilläggen. Denna omläggning har länge låtit vänta på sig. Den är nu föremål för utredning inom 1936 års lönekommitté. I dess uppdrag ingår också att överväga frågan, om i statens lönesystem hänsyn bör tagas till de anställdas försörjningsplikt. Det är här uppenbarligen i väsentlig grad en fråga om huru den allmänna opinionen både bland de statsanställda och bland medborgarna i övrigt ställer sig till en differentiering av lönerna efter försörjningsplikt och huruvida statsmakterna äro villiga att godtaga den ökning av det allmännas utgifter, som otvivelaktigt måste följa. Förslaget om en provisorisk avlöningsförstärkning, som utformats i främsta rummet med hänsyn till olika löntagares behov, kan väntes skapa ökad klarhet i dessa hänseenden. Ett principiellt avgörande i ena eller andra riktningen vid innevarande års riksdag skulle vara till väsentlig ledning för lönekommittén vid dess fortsatta arbete.» Det framlagda förslaget blev inom riksdagen föremål för starkt delade meningar. I ett flertal motioner restes motstånd mot tanken på en lönedifferentiering efter familjeförsörjningsbörda eller i varje fall mot att statsmakterna skulle taga ståndpunkt i detta principspörsmål utan avvaktande av 1936 års lönekommittés pågående utredningar och blivande förslag i löneregleringsfrågan. Kungl. Maj:ts förslag vann ej heller riksdagens bifall. Beträffande det ifrågasatta lönetillägget för barn erinrade riksdagen i sin skrivelse i ämnet (nr 474) om att detta förslag, såsom jämväl i propositionen framhållits, sammanhängde med det stora problemkomplexet om det allmännas möjligheter överhuvud att främja familjebildningen m. m. och allenast berörde en del av den betydelsefulla frågan om en utjämning av de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och andra. Enligt riksdagens mening bor-

20 de sistnämnda spörsmål upptagas till övervägande — fristående från frågan om utformningen av olika lönesystem — i ett sammanhang och därvid behandlas med hänsyn till befolkningen i dess helhet. Huruvida differentiering av statstjänstemännens löner efter försörjningsplikt borde utgöra en vid löneavvägningen inom det statliga lönesystemet grundläggande princip, kunde från denna utgångspunkt icke nu bedömas. Den ställning, riksdagen sålunda intagit i principfrågan om lönernas differentiering efter försörjningsplikt, hade emellertid icke synts riksdagen utgöra hinder för att en omprövning i förevarande sammanhang företoges beträffande storleken av det belopp, som inom det supplementära dyrtidstilläggets ram redan tidigare utgått efter barnantal. Riksdagen vidtog en höjning av sagda belopp från 4 till 9 kronor för månad och barn samt beslöt samtidigt borttagande av den dittills gällande regel, enligt vilken barntilläggets sammanlagda belopp icke finge för en och samma befattningshavare överskrida det belopp, varmed dyrtidstillägget i övrigt utginge. Lönekommittén, som ansåg sig böra före en vidare behandling av förevarande spörsmål avvakta utgången av ärendets riksdagsbehandling, gjorde därefter frågan till föremål för ingående överläggningar med de utsedda representanterna för vissa personalorganisationer. Därvid mötte tanken på en lönedifferentiering enligt behovsprincipen ett enhälligt och kraftigt motstånd från representanterna för såväl lägre som högre tjänstemäns organisationer. De synpunkter, som under överläggningarna gjordes gällande, togo i främsta rummet sikte på att grundprincipen för lönesättningen borde vara, att staten betalade lön efter det av befattningshavarna utförda arbetet, efter de kvalifikationer, detta förutsatte, och efter det ansvar, som därmed följde. Lönen vore en fråga endast mellan staten såsom arbetsgivare och den i statens tjänst anställde; omvårdnaden om familjeförsörjare vore däremot en lönesättningen ovidkommande social fråga, vars lösning borde sökas främst genom socialpolitiska och skattepolitiska åtgärder. I den mån dylika åtgärder genomfördes, borde statstjänstemännen bliva delaktiga därav i samm a utsträckning som andra medborgargrupper; däremot borde icke i bestämningen av lönebeloppen ingå något socialt understödsmoment. Statstjänstemännen borde icke i fråga om stöd för försörjningspliktens fullgörande intaga någon undantagsställning, som lätt kunde väcka ond blod hos andra löntagare eller andra samhällsgrupper, som icke kunde göras delaktiga av en motsvarande förmån. önskvärdheten av en utjämning i större omfattning än för närvarande av de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och icke försörjningspliktiga torde ej av någon bestridas. Om man ser denna fråga isolerad för statstjänstemännens del, skulle en lönedifferentiering te sig som den naturligaste utvägen att nå en dylik utjämning. Lönedifferentiering efter barnförsörjningsbördan skulle icke möta samma svårigheter inom det statliga lönesystemet, där lönesättningen i betydlig grad kan göras fri från marknadsmässiga hänsyn, som inom den enskilda arbetsmarknaden. Den skulle

21 vidare harmoniera med vissa traditionella och säregna drag inom det statliga lönesystemet. Lönesättning med hänsyn till kravet på en »anständig bärgning» har tidigare uttryckligen angivits såsom £n allmän princip inom statens lönesystem, och i de statliga lönebestämmelserna ingå sedan gammalt en del moment av rent sociala förmåner, vilka i själva verket med tiden allt mer utbyggts och differentierats. Från detta allmänna hänsynstagande till behovssynpunkter vid själva lönenivåns bestämmande och vid utformningen av vissa avlöningsregler till en avvägning av lönebeloppen för olika befattningshavare direkt efter försörjningsbörda är dock steget långt, och vid ett sådant steg måste uppkomma åtskilliga vanskligheter. Avgränsningen av den försörjningsplikt, vartill hänsyn bör tagas, bjuder därvid den första svårigheten. En summarisk begränsning av familjeförsörjarbegreppet till att avse försörjningsplikt mot barn träffar ej alltid rättvisan. I samma mån som en vidsträcktare tolkning inlägges i familjeförsörjarbegreppet, uppställa sig emellertid svårigheter att ernå en tillfredsställande gränsdragning. Härtill komma de utan tvivel svårlösta frågor, som sammanhänga med bestämmandet av familjeförsörjartilläggens storlek, åstadkommandet av lämpliga och ur administrativ synpunkt ej alltför svårbemästrade detaljregler beträffande dessa tilläggs utgående o. s. v. Viktigare än dessa vanskligheter torde likväl vara de principiella betänkligheter, vilka grunda sig på behovsprincipens samband med det allmänna spörsmålet om en utjämning beträffande befolkningen i gemen av familjeförsörjningsbördan. Starka invändningar hava rests mot tanken att för statstjänstemännens vidkommande på lönevägen införa ett system för en dylik utjämning, därest ej möjligheter befinnas föreligga att beträda en motsvarande väg beträffande andra medborgar grupper. Huru än utfallet skulle bliva av en slutlig prövning av de olika omständigheter, vilka tala för och emot ett uppbyggande av det statliga lönesystemet på tillämpning av behovsprincipen, bör enligt kommitténs mening i nuvarande läge en sådan omläggning av hittillsvarande lönesättningsprinciper icke ifrågakomma. Kommittén h a r härvid tagit hänsyn dels till det bestämda motstånd, som från personalens sida upprests häremot, dels, och icke minst, till att riksdagen — i anledning av en framställning, som enligt vad chefen för finansdepartementet framhållit varit avsedd att framkalla en principiell opinionsyttring — för sin del gjort uttalanden av innebörd, att ett bedömande, huruvida lönedifferentiering efter försörjningsplikt borde utgöra en grundläggande princip inom det statliga lönesystemet, icke borde äga rum utan ett övervägande, fristående från frågan om utformningen av lönesystem och avseende befolkningen i dess helhet, av frågan om en utjämning av de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och icke försörjningspliktiga. Ett dylikt övervägande ankommer givetvis icke på lönekommittén. På grund av vad här anförts har lönekommittén ansett sig icke böra utarbeta något förslag beträffande löneavvägning ur behovssynpunkt. Kommittén har i sitt förslag till avlöningsreglemente utformat lönebestämmelserna så,

att lönen i samma befattning skulle utgå med lika belopp oavsett familjeförsörjningsbörda och kön. Detta gäller icke blott de fasta lönerna utan även den lönedel, som skulle utgå i form av rörligt tillägg. Några särskilda barntillägg, motsvarande de inom dyrtidstilläggets ram nu utgående, skulle alltså enligt kommitténs förslag ej vidare förekomma. I annat sammanhang föreslår emellertid kommittén en successiv avveckling av barntilläggen för befattningshavare, som före de nya avlöningsbestämmelsernas ikraftträdande kommit i åtnjutande av sådana tillägg, i syfte att göra avvecklingen mindre kännbar för därav berörda befattningshavare.

23 Brutto- eller nettolönesystem. Termerna bruttolön och nettolön begagnas i diskussionen om avlöningssystem i olika bemärkelser. Med avseende å förhållandet mellan kontant lön och naturaförmåner betecknar exempelvis bruttolönesystem ett system, enligt vilket avlöningen avvägts utan hänsyn till naturaförmånernas värde och tjänstemannen har att å lönen vidkännas avdrag för naturaförmånerna, under det att med nettolönesystem menas en anordning med fria naturaförmåner utöver kontantlönen. Benämningarna ifråga användas emellertid även med avseende å förhållandet mellan lön och pensionsförmåner på sådant sätt, att bruttolönesystem betecknar ett system, enligt vilket av den i löneplan eller lönestat bestämda lönen erlägges avgift eller göres avdrag såsom bidrag till kostnaderna för pensioneringen. Nettolönesystem avser då åter det system, enligt vilket avlöningen redan vid lönesättningen bestämts till det lägre belopp, som uppbäres av tjänstemannen under hans tjänstetid och till vilket utan särskilt bidrag från tjänstemannens sida kommer en pensionsrätt. I det följande användas termerna bruttolön och nettolön endast i de sistnämnda bemärkelserna. I en vid betänkandet fogad promemoria (Bilaga 4) har, mot bakgrunden av en historisk återblick på pensionsrättens utveckling med hänsyn tagen väsentligen till den allmänna civilförvaltningens förhållanden, lämnats dels en redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan om brutto- eller nettolönesystem och dels en översikt över nu gällande bestämmelser rörande tjänstemännens bidrag till kostnaderna för pensionsförmåner samt träffade anordningar med avseende å dessa bestämmelsers tillämpning. Till denna promemoria må här hänvisas för en närmare orientering i ämnet. Den i promemorian lämnade redogörelsen utvisar, att för allmänna civilförvaltningens vidkommande på tjänstepensionsområdet tidigare och ännu enligt 1870-talets löneregleringar tillämpats nettolönesystem, att emellertid avgiftsplikt för tjänstepensioneringen införts genom 1907 års civila pensionslagstiftning samt att därefter varje hittills genomförd tjänstepensionslagstiftning såväl inom den civila förvaltningen som inom försvarsväsendet grundats på avgiftsplikt. I fråga om familjepensioneringen har tidigare gällt, att ordinarie tjänstemän obligatoriskt varit anslutna till statsunderstödda enskilda pensionskassor, till vilka de erlagt avgifter med belopp, som bestämts av delägarna själva och blivit gällande efter Kungl. Maj:ts stadfästelse. Är 1936 har emellertid beslutats ett nyordnande av familjepensionsväsendet ge-

nom statens övertagande av pensionskassorna och familjepensionsrättens enhetliga reglerande i ett av riksdagen antaget allmänt familjepensionsreglemente. Denna ordning har numera trätt i kraft för flertalet förvaltningsområden. Enligt för närvarande gällande bestämmelser är bruttolönesystem rådande för samtliga de personalgrupper, med vilka lönekommittén har att taga befattning. Lönerna äro i avlöningsreglementena upptagna med bruttobelopp, från vilka tjänstemännen hava att erlägga sina i pensionsreglementena fastställda bidrag till pensioneringen. I samband med den nya pensionslagstiftningen har man emellertid, på sätt i förenämnda promemoria närmare angives, sökt förenkla uppbörd och redovisning av dessa bidrag genom deras omvandling från den tidigare formen pensionsautfi/fer till pensionsaydraa samt genom vissa i anslutning därtill meddelade tillämpningsbestämmelser och verkställda dispositioner med avseende å anslags- och statbehandling. Av den i promemorian lämnade redogörelsen framgår vidare, att frågan om en övergång till nettolönesystem vid flera tillfällen under de senaste årtiondena varit föremål för diskussion i samband med behandling av förslag till reformer på pensionsväsendets område. Härvid har påvisats, att en fullständig lösning av detta spörsmål icke kan vinnas annat än genom en revision av avlöningsbestämmelserna. Vid de löneregleringar, som genomfördes vid . 1920-talets början, och vid senare verkställda utredningar om revision av de vid nämnda löneregleringar antagna avlöningsförfattningarna har emellertid denna fråga icke varit under närmare omprövning. I de för lönekommittén utfärdade direktiven har bland problem av löneteknisk natur, som borde av kommittén upptagas till prövning, särskilt omnämnts spörsmålet om övergång till ett nettolönesystem genom tjänste- och familjepensionsavdragens inarbetande i löneplanen på sådant sätt, att denna upptoge endast de behållna lönebeloppen, sedan avdragen frånräknats. Med hänsyn till de beaktansvärda fördelar i administrativt hänseende, som ett nettolönesystem vore ägnat att möjliggöra, har chefen för finansdepartementet uttalat den förhoppningen, att det skulle visa sig möjligt att vid utredningen komma fram till ett nettolönesystem trots de betänkligheter, som ur andra synpunkter anförts mot ett sådant system — särskilt farhågor för att därigenom sambandet mellan tjänstemännens pensionsförmåner och deras egna bidrag till pensioneringen skulle komma att undanskymmas med därav följande oklarhet vid lönesättningen och bestämmandet av pensionsförmånerna. De skäl, som andragits mot ett nettolönesystem, hava huvudsakligen varit av allmänt principiell och psykologisk art, medan däremot nettolönesystemets införande av dess anhängare förordats väsentligen ur praktiskt administrativa synpunkter. Skälen mot nettolönesystemet kunna, sådana de kommit till uttryck i den tidigare offentliga diskussionen och vid kommitténs behandling av frågan, i korthet sammanfattas på följande sätt. Man har framhållit den uppfostrande betydelsen av att den tjänstemannen liksom andra medborgare åliggande

25 förpliktelsen att i tid sörja för sitt uppehälle på ålderdomen samt för efterlevandes försörjning genom avgiftsplikt »ställes mera levande för honom». Vidare har avgiftsplikten ansetts vara av betydelse för att undvika skenet av en vid jämförelse med andra samhällsklasser obehörigt gynnad ställning för statens tjänstemän. Ur statens synpunkt hava i detta sammanhang anförts farhågor för att det vid ett nettolönesystem skulle förbises, att tjänstemannalönerna satts lägre än som eljest varit skäligt av den anledningen, att tjänstemännen åtnjöte pensionsrätt utan egen bidragsplikt. Detta skulle, har man befarat, kunna leda till att man vid lönebeloppens bedömande bortsåge från den betydande indirekta avlöningsförmån, som den avgiftsfria pensionsrätten innebure, och vid jämförelse med andra löntagares ställning fäste sig endast vid de nakna lönebeloppen. Statstjänstemännens löneställning skulle därvid framstå såsom lägre än den i själva verket vore. Från tjänstemannahåll har gjorts gällande en motsatt farhåga, nämligen att nettolönesystemets tillämpning skulle betaga tjänstemännen möjligheten att siffermässigt påvisa de bidrag till pensioneringskostnaderna, som de faktiskt finge erlägga genom minskning av den lön, vartill de eljest skulle varit berättigade. Detta förhållande kunde göra tjänstemännens ställning vid lönefrågornas behandling mindre gynnsam, enär det kunde giva anledning till den missuppfattningen, att statstjänstemännen utöver en skälig lön erhölle pensionsförmånen till skänks. Skälen för nettolönesystemet äro däremot, såsom nämnts, i främsta rummet av praktisk art. Då pensioneringen ombesörjes av staten och kostnaden därför bestrides direkt av statsmedel, har det ansetts innebära en onödig omgång att uppföra lönerna med så mycket högre belopp, som erfordras för tjänstemännens bestridande av pensionsavgifter, och därefter innehålla och redovisa dessa avgifter, en anordning som karakteriserats såsom ett omedelbart återtagande med den ena handen av vad som med den andra givits. Då pensionsförmånen under alla förhållanden vore att betrakta såsom en med tjänsten förenad indirekt ersättning, till vilken hänsyn måste tagas vid löneavvägningen, har det ansetts ur principiell och tjänstemannasynpunkt icke spela någon roll, om det löneavdrag, som anses svara mot pensionsrätten, göres en gång för alla vid själva lönebestämningen eller verkställes vid varje avlöningstillfälle, men u r praktisk synpunkt har det förstnämnda förfaringssättet ansetts avgjort vara att föredraga, enär därigenom undvikes allt administrativt bestyr, som förorsakas av pensionsbidragen. Man medgiver visserligen, att genom den omläggning av pensionsavgifterna till pensionsavdrag, som ägt rum i samband med den nya pensionslagstiftningen och som avskaffat den individuella avgiftsredovisningen, åstadkommits en icke oväsentlig förenkling av tidigare omständliga förfarande. Förhållandena anses dock fortfarande långt ifrån tillfredsställande, i det att — såsom i den förenämnda promemorian närmare belysts — individuella variationer i avdragen alltjämt i avsevärd utsträckning förekomma, bl. a. på grund av avdragsbefrielse efter fullgjord 30-årig avdragsplikt eller till följd av att en tjänsteman uppbär lön för annan befattning än den, för vilken han åtnjuter pen-

sionsrätt o. s. v. Vidare har framhållits den ojämnhet och det onödigt komplicerade förfarande, som föranledes av nuvarande regler om att dyrtidstillägg icke skall beräknas å tjänstepensionsavdragen men väl å familjepensionsavdragen. över huvud taget innebära, har det framhållits, de nu tillämpade anordningarna — vilka tillkommit i syfte att i praktiken taga ett steg i riktning mot nettolöneprincipen, så långt detta kunnat ske utan ändring av lönebestämmelserna — varken ett renodlat bruttolönesystem eller ett renodlat nettolönesystem utan en halvmesyr med den oklarhet och de praktiska olägenheter av olika slag, som vanligen följa av en sådan. Endast genom avlöningsbestämmelsernas omläggning enligt nettolöneprincipen skulle man kunna åstadkomma full klarhet och reda i dessa hänseenden. Med avseende å de psykologiska skälen mot ett nettolönesystem har vidare från nettolönesystemets anhängare framhållits, att den uppfostrande betydelsen av de tjänstemännen ålagda årliga pensionsbidragen torde kunna sättas i fråga, eftersom tjänstemännen aldrig själva få uppbära och erlägga dessa belopp och ej heller i övrigt ha något ansvar för eller någon bestämmanderätt vid ålderdomsförsörjningens avvägning. Det har ock invänts, att därest nyssnämnda skäl skulle tillerkännas avgörande betydelse, det icke kunde anses konsekvent, att pensionsavdragen avvägts så, att de täcka allenast en del av pensionskostnaden, nämligen en större andel av familjepensionskostnaden och en mindre andel av tjänstepensionskostnaden. Med hänsyn till det sätt, varpå pensionsavdragen bestämts, existerar i själva verket, har man framhållit, icke något fullständigt bruttolönesystem, ehuru avlönings- och pensionsbestämmelserna så utformats, att de giva sken av ett konsekvent sådant system, medan i verkligheten staten bestrider en avsevärd del av pensioneringen utan bidrag av tjänstemännen. Vid den behandling av frågan om brutto- eller nettolönesystem, som ägt rum under kommitténs överläggningar med de utsedda personalrepresentanterna, hava dessa representanter enhälligt uttalat sig emot nettolönesystemet och hävdat den meningen, att ett bruttolönesystem ur tjänstemannasynpunkt avgjort vore att föredraga. Man har förmenat, att det förra systemet i längden skulle ställa sig oförmånligt för tjänstemännen ur lönepolitisk synpunkt och att därjämte svårigheter skulle föreligga för tjänstemännen att ernå en önskvärd förbättring av tjänstepensionsförmånen, om de icke betalade ett direkt bidrag till kostnaden för denna förmån. Vidare har man framhållit de ojämnheter vid övergången, som ett för nettolöneprincipens genomförande nödvändigt slopande av avdragsbefrielsen efter 30 avdragsår skulle föranleda i samband med löneregleringen. Slutligen hava uttalats farhågor för att en övergång till ett nettolönesystem i nuvarande läge skulle kunna medföra, att tjänstemännen berövades de förmåner, som nu tillkomma dem i form av övergångsvis medgiven lindring i avgiftsplikten till familjepensioneringen. Inom lönekommittén hava vid behandling av förevarande spörsmål gjort sig gällande skilda uppfattningar i principfrågan, huruvida statens avlöningsväsen bör uppbyggas efter netto- eller bruttolönesystem. Under frågans be-

27 handling har dock enighet uppnåtts därom, att under för närvarande föreliggande förhållanden ett nettolönesystem knappast synes böra ifrågakomma och att det därför icke är påkallat, att statsmakterna nu taga ståndpunkt i principfrågan. Vid kommitténs utredningar i ämnet har det visat sig, att betydande svårigheter för närvarande skulle vara förenade med införandet av ett nettolönesystem. Dessa svårigheter bottna icke i de omläggningar av löneplanen, som skulle erfordras för systemets genomförande; det torde utan olägenhet låta sig göra att omräkna de nu för varje lönegrad bestämda pensionsavdragen till löneklassbelopp, så avvägda, att de — vad tjänstepensionsavdragen beträffar — för tjänstemännens genomsnittliga hela tjänstetid motsvara den pensionskostnad, som för närvarande beräknas bliva täckt under en genomsnittlig betalningstid av 30 år, och att därefter i löneplanen minska lönerna i de olika löneklasserna med dessa belopp. Ej heller synes ett slopande av avdragsbefrielsen efter 30 avdragsår i och för sig innebära betänkligheter vare sig ur statens eller ur tjänstemännens synpunkt, förutsatt att skäliga övergångsanordningar vidtagas till skyddande av tjänstemännens intressen; tvärtom kunna för en sådan omläggning anföras goda skäl ur löneteknisk synpunkt. Svårigheterna äro i stället väsentligen betingade av de övergångsförhållanden, som för närvarande råda med avseende å familjepensioneringen, övergången till det nya allmänna pensionsreglementet har nämligen genom överenskommelser mellan staten och de förutvarande enskilda familjepensionskassorna så ordnats, att nuvarande delägare berättigats att, så länge ej löneökning vunnits genom befordran, åtnjuta de nya förmånerna mot erläggande av samma årliga avgiftsbelopp, som före övergången betalats till familjepensionskassorna och som i allmänhet — särskilt för civilstatens och försvarsväsendets personalgrupper — avsevärt understigit de nya familjepensionsavdragen, men mot fullgörande i förekommande fall av retroaktiv avgiftsskyldighet. Ett liknande övergångsförhållande föreligger för övrigt beträffande tjänstepensionsavdragen för försvarsväsendets personal. I samband med den höjning av tjänstepensionsavdragen, som infördes genom 1935 års militära tjänstepensionsreglemente, har nämligen stadgats, att för beställningshavare, som omedelbart före reglementets ikraftträdande innehade pensionsberättigande beställning, skall, så länge han kvarstår i denna beställning, såsom pensionsavdrag tillämpas förutvarande lägre pensionsavdrag. Då de sålunda övergångsvis för vissa nuvarande tjänsteinnehavare beviljade förmånerna i pensionsavdragshänseende rimligen icke kunna utan vidare borttagas ens i den mån de bleve täckta av den genom löneregleringen uppnådda löneförbättringen, skulle en övergång till nettolönesystem med generellt avvägda avdragsbelopp, verkställda redan i löneplanerna, för närvarande nödvändiggöra beviljandet av särskilda personliga lönetillägg, som skulle beröra stora grupper av befattningshavare och utgå med individuellt växlande belopp. De komplicerade bestämmelser, som härav betingades, skulle under en avsevärd tid framåt göra avlöningsreglementets tillämpning synnerligen betungande ur redogörar- och revisionssynpunkt. Då härtill kommer, att övergångsbestämmelser jämväl bleve erforderliga för kompenserande av den av-

28 dragsbefrielse, som för en del tjänstemän inträtt på grund av fullgjord 30-årig avgiftsplikt, har det synts kommittén, som om införandet av ett nettolönesystem under nu rådande förhållanden skulle bliva förenat med så stora svårigheter, att en åtgärd i sådant syfte tills vidare icke synes kunna ifrågakomma. Kommittén har på grund härav för sin del ansett, att med ståndpunktstagande till frågan om netto- eller bruttolönesystem bör anstå, intill dess de praktiska förutsättningarna för genomförande av en eventuell reform i detta avseende längre fram kunna te sig gynnsammare. Då kommittén sålunda uppbyggt sitt förslag med tillämpning av bruttolöneprincipen, har emellertid kommittén samtidigt förutsatt, att nuvarande ojämnhet med avseende å beräkning av dyrtidstillägg skall upphöra. Kommittén har avfattat bestämmelserna så, att rörligt tillägg kommer att utgå å bruttolönebeloppen utan frånräknande av vare sig tjänstepensions- eller familjepensionsavdrag, samt tagit hänsyn härtill vid lönebeloppens avvägning. Härigenom ernås viss förenkling ur redogörarsynpunkt. Kommittén förutsätter tillika, att nuvarande kollektiva redovisning av pensionsavdrag fortfarande upprätthålles. Avlöningsanslagen böra sålunda alltjämt beräknas netto, och i den mån avsättning till pensionsfond äger rum, bör denna såsom för närvarande ske genom för vederbörande förvaltningsområden summariskt beräknade avsättningsanslag eller avsättningsposter.

29 Rörligt tillägg. Fasta eller rörliga löner. Alltsedan år 1916 hava å statstjänstemännens löner utgått särskilda tillägg, föranledda av levnadskostnadernas stegring utöver den nivå, till vilken hänsyn tagits vid lönebeloppens avvägning. Från och med år 1919 hava dessa tillägg utgått efter en glidande skala och benämnts dyrtidstillägg. Även vid fastställandet av de löneplaner, som nu äro gällande för de förvaltningsområden, vilka lönekommitténs utredning avser, har förutsatts, att rörliga tillägg skulle utgå å lönebeloppen, ehuru efter lägre procenttal än för oreglerade verk. Vid 1919 års lönereglering för kommunikationsverken utgick man nämligen icke från de prisstegringar, vilka inträtt på grund av krisförhållandena, utan lönenivån avvägdes efter ett fingerat prisläge, som skulle hava varit rådande i början av 1920-talet, därest levnadskostnadsstegringen under krigsåren genomsnittligt per år varit densamma som under perioden från senaste allmänna lönereglering i början av 1900-talet fram till världskrigets utbrott. I en vid detta betänkande fogad promemoria (Bilaga 5) lämnas en översikt över utvecklingen av de allmänna grunder, vilka under olika perioder varit gällande beträffande dyrtidstilläggen, och en redogörelse för de synpunkter, som vid frågans behandling av statsmakterna vid olika tillfällen gjort sig gällande med avseende å dessa tillägg. Till denna översikt tillåter sig kommittén här hänvisa. En avveckling av dyrtidstilläggen och en återgång till det före världskriget tillämpade systemet med fasta löner torde vid lönefrågornas behandling under senare delen av 1920-talet allmänt hava betraktats såsom ett önskvärt mål för en blivande revision av det statliga avlöningsväsendet. Vid tillsättandet av 1928 års lönekommitté riktades uppmärksamheten särskilt på detta spörsmål. I direktiven för 1928 års lönekommitté uttalade sålunda dåvarande chefen för finansdepartementet såsom sin åsikt, att tiden vore inne för ett förnyat övervägande av frågan om övergång till den för normala tider naturliga ordningen med fasta löner, vadan en utredning borde igångsättas, som åsyftade dyrtidstilläggens avveckling och deras inarbetande i lönebeloppen. 1928 års lönekommitté uttalade sig i sitt den 21 juli 1930 avgivna betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente bestämt för en avveckling av dyrtidstilläggen. Kommittén förklarade sig för sin del vara livligt övertygad om att det från såväl statens som tjänstemännens synpunkt vore synnerligen önskligt, att en återgång skedde till ett system med fasta löner.

30 »Att under tider av krisartad prisutveckling söka med tillhjälp av rörliga tillägg anpassa lönerna efter levnadskostnadernas växlingar må vara försvarligt», yttrade kommittén; »under något så när normala förhållanden är systemet i fråga utan tvivel absolut förkastligt.» Vid upprättande av sitt förslag till allmän löneplan utgick 1928 års kommitté såsom en arbetshypotes från att då rådande löneläge ungefärligen motsvarades av de i gällande avlöningsreglementen fastställda lönebeloppen inbeberäknat 17 procents dyrtidstillägg. Nämnda procenttal motsvarade nära det årsmedeltal, efter vilket dyrtidstillägg vid de nyreglerade verken utgått under år 1929. Levnadskostnadsindex, som vid tillsättandet av 1928 års lönekommitté i juni månad 1928 utgjort 171 och som vid tidpunkten för betänkandets avgivande nedgått till 164 — vilket sistnämnda indextal med rådande regler beträffande dyrtidstillägg för de nyreglerade verkens tjänstemän ger ett dyrtidstillägg av 14 procent — fortsatte emellertid sedermera att nedgå och nådde för andra och tredje kvartalen av år 1933 samt för första och andra kvartalen av år 1934 en lägsta siffra av 153. Därefter har levnadskostnadsindex ånyo stigit, så att det för närvarande utgör 165, vilket tal jämväl enligt nuvarande dyrtidstilläggsgrunder för nyreglerade verk ger ett dyrtidstillägg av 14 procent. I direktiven för 1936 års lönekommitté har nuvarande chefen för finansdepartementet givit uttryck åt en annan uppfattning beträffande frågan om fasta eller rörliga löner än den, vilken uttalades av 1928 års lönekommitté. Efter framhållande, att lönekommitténs ståndpunktstagande grundade sig bland annat på uppfattningen, att levnadskostnadernas förändringar endast i kristider äro av sådan omfattning, att ett system med rörliga lönetillägg är motiverat, har departementschefen gentemot denna ståndpunkt erinrat, att prisrörelser av ansenlig styrka fortgå ständigt, om än med växlande hastighet, och att lämpligheten av att lönerna i viss utsträckning variera med levnadskostnaderna därför icke torde kunna bestridas. Departementschefen har dock ansett en översyn av formen för lönernas anpassning mot bakgrunden av den av 1928 års lönekommitté framförda kritiken vara motiverad och har i sådant hänseende bland annat ifrågasatt, att de rörliga tilläggen borde anknytas till indextal avseende längre tid eller till indexförändringar av något större omfattning än vad nuvarande bestämmelser om dyrtidstillägg förutsätta. Vid utredningen syntes man sålunda enligt departementschefen böra pröva, huruvida icke möjligheter förelåge att i antydd riktning förändra formen för lönernas anpassning eller förändringar i levnadskostnaderna, så att betydelsen av bristerna i nuvarande system begränsades, utan att likväl den önskvärda graden av elasticitet i lönesystemet helt uppgåves. I anslutning till den uppfattning, som sålunda uttalats i direktiven, anser 1936 års lönekommitté för sin del lämpligt, att ett system med viss rörlighet hos lönerna alltjämt bibehålles. Den utveckling av priser och levnadskostnader, som ägt rum under tiden efter avgivandet av 1928 års lönekommittés betänkande — och icke minst under de allra senaste åren — synes i väsentlig mån hava undanryckt grunden för det betraktelsesätt, på vilket 1928 års

31 lönekommitté byggde sitt förslag om dyrtidstilläggens avskaffande. En stabil pris- och levnadskostnadsnivå framstår icke numera vare sig som det enda eller ens som det sannolikaste framtidsperspektivet, och en viss automatisk rörlighet hos lönerna är därför enligt kommitténs mening önskvärd. De nu gällande bestämmelserna om dyrtidstillägg gå emellertid tillbaka till en tid, som utmärktes av exceptionella fluktuationer i priser och levnadskostnader, och bära i hela sin utformning prägel av dessa förhållanden. Åtskilliga omständigheter, främst den statliga aktiviteten i pris- och produktionsreglerande syfte inom vissa områden av näringslivet — varibland jordbruket i detta sammanhang äger särskild betydelse — tala dock för att de växlingar, med vilka man har att räkna, icke ens i rätt kritiska lägen kunna väntas bliva av samma omfattning som under krigs- och de närmaste efterkrigsåren. Modifikationer i de hittillsvarande reglerna om dyrtidstillägg synas därför vara väl motiverade i syfte att ernå en ökad stabilitet i lönenivån. E n lösning av den föreliggande frågan, som beaktar de nu antydda olika synpunkterna, bör enligt kommitténs mening gå ut på att de rörliga tilläggen, såsom förutsatts i kommitténs direktiv, visserligen bibehållas men givas en sådan teknisk utformning, som naturligt ansluter sig till de nyssberörda tendenser, vilka synas göra sig gällande i prissystemet. Det rörliga tilläggets syfte. Av den historiska översikt, som i förenämnda bilaga till betänkandet lämnats rörande behandlingen av frågan om dyrtidstillägget vid olika tillfällen, framgår, att de uppfattningar, vilka från statsmakternas sida anförts beträffande dyrtidstilläggets syfte, icke varit helt liktydiga och klart formulerade utan betingade av växlande omständigheter i de situationer, då ståndpunktstagande i frågan varit påkallat. Såsom en sammanfattning av den i bilagan framlagda undersökningens resultat i denna del torde kunna fastslås, att visserligen från befattningshavarnas sida principen om en under levnadskostnadernas växlingar bevarad reallön oavlåtligen och med styrka hävdats men att för statsmakternas ställningstagande önskvärdheten av en viss anpassning efter andra medborgargruppers levnadsvillkor och särskilt efter inkomstläget för den allmänna arbetsmarknadens löntagare vid de flesta tillfällen, då frågan varit aktuell, framstått såsom en primär synpunkt. I den mån en sådan anpassning av statsfinansiella hänsyn icke låtit sig till fullo genomföra, har i andra hand olika statstjänargruppers behov av kompensation för prisstegringen uppställts som riktmärke. Det synes kommittén uppenbart, att av de här ovan schematiskt uppställda principerna — vilka kunna benämnas »reallöneprincipen» och »marknadslöneprincipen» — ingendera kan rigoröst hävdas. Det är givetvis ett önskemål, att syftet med det rörliga tillägget så klart som möjligt angives och att detta syfte konsekvent fullföljes utan sådan godtycklighet, som onekligen tidigare vidlått behandlingen av ifrågavarande lönespörsmål, men det är icke på något sätt givet, att syftet kan eller bör preciseras i form av någon enkel »princip». Det är tvärtom all anledning att antaga, att den prak-

tiska funktion, som det rörliga tillägget har att fylla, bäst garanteras med en anordning, genom vilken hänsyn tages såväl till tjänstemännens naturliga krav på skydd inom vissa gränser mot verkningarna av en eventuell stegring av levnadskostnaderna under löneregleringsperioden som till önskvärdheten av en anpassning till den allmänna löneutvecklingen i samhället under de i jämförelse med den allmänna arbetsmarknadens löneavtal långa löneregleringsperioderna för statstjänstemännen. Till betydande del sammanfalla ju även dessa krav. Vad särskilt »reallöneprincipen» angår, synes det svårt att finna något skäl för att realvärdet av lönerna för statstjänstemännen — vilkas anställningsvillkor i de flesta avseenden ju utmärkas av en osedvanlig grad av stabilitet — skall garanteras konstant, när någon dylik regel icke gäller för någon annan inkomsttagargrupp i samhället. Förskjutningar i levnadskostnaderna i förhållande till penninginkomsterna ge uttryck för förändringar i de reala försörjningsmöjligheterna i samhället; av dessa förändringar böra olika inkomsttagargrupper ha del såväl när detta är dem till godo som när motsatsen är fallet. Det finnes ingen anledning, varför icke statstjänstemännen skulle bära sin del av bördan av en dyrtid av den art, som inträffade såsom följd av världskriget. Å andra sidan föreligger icke heller någon anledning, varför icke statstjänstemännen skulle få sin del av fördelarna av den allmänna produktivitetens utveckling, vilken lägger grunden för real förbättring av de ekonomiska villkoren och tager sig uttryck just i en förskjutning i förhållandet mellan penninginkomster och varupriser. Det finnes icke i statstjänstemännens ställning eller arbetsprestationer någonting, som skulle kunna bilda ett motiv för att just för dem — i motsats till vad som gäller andra grupper av samhällsmedlemmar — det reala innehållet i lönerna skulle rigoröst fixeras. »Reallöneprincipen» ter sig därför som i och för sig helt godtycklig. Det må i detta sammanhang framhållas, att en generell tillämpning av reallöneprincipen vid löneavtal i den allmänna arbetsmarknaden, i någon form av indexreglerad lönesättning, såvitt kommittén kan döma sannolikt icke skulle ha någon gynnsam verkan på den ekonomiska utvecklingen utan tvärtom skulle kunna innebära vissa risker. Ett lönesystem, som innebure automatiskt och utan varje begränsning sjunkande lönenivå vid sjunkande prisnivå och automatiskt stigande lönenivå vid stigande prisnivå (under lågkonjunktur, respektive högkonjunktur), skulle kunna medföra, att de konjunkturella prisrörelserna överdreves och bleve starkare än eljest skulle bliva fallet. Detta argument behöver visserligen icke tillmätas avgörande vikt, när det gäller lönesystemet för en grupp löntagare, vilkas sammanlagda löner dock endast utgöra en mindre del av den totala lönesumman i samhället, men grunden för en redan av andra skäl betingad avböjande hållning gentemot »reallöneprincipen» synes i varje fall bliva förstärkt genom den omständigheten, att en generell tillämpning av nämnda princip sannolikt skulle ha ogynnsamma verkningar ur synpunkter, vilka statsmakterna hävdat inom en viktig del av den ekonomiska politiken.

33 Till dessa invändningar mot »reallöneprincipen» är att lägga den, att principen i praktiken aldrig skulle kunna till fullo förverkligas. De synpunkter på den nödvändiga begränsningen i metoden att mäta interlokala levnadskostnadsolikheter, som kommittén anlagt i sitt den 16 september 1937 avgivna betänkande om dyrortsgrupperingen, kunna i allt väsentligt tillämpas även i fråga om mätningar av levnadskostnadernas förändringar i tiden, även om dylika begränsningar i det senare sammanhanget torde spela en praktiskt mindre betydande roll. Spridd utveckling av levnadsförnödenheternas priser betyder en för skilda grupper av befattningshavare olika förändring av de »allmänna levnadskostnaderna» allt efter inkomstläge, hushållstyp och boningsort. »Reallöneprincipens» förverkligande i de konkreta fallen måste därför bli mer eller mindre bristfällig. Kommittén har i sitt betänkande om dyrortsgrupperingen diskuterat möjligheten att delvis — i vad angår interlokalt olikformig levnadskostnadsutveckling — undanröja sådana brister genom ett system av ortsdifferentierade rörliga tillägg men funnit sig böra avvisa ett dylikt system med hänsyn såväl till de i förhållande till realiserbara fördelar mycket stora praktiska svårigheterna som till systemets oförenlighet med en önskvärd trögrörlighet hos det rörliga tillägget. Det är naturligt, att från tjänstemännens sida det rörliga tilläggets uppgift betraktas såsom i första hand den att bereda ett visst på förhand garanterat skydd mot verkningarna av levnadskostnadshöjningar inom löneregleringsperioden. Det synes även kommittén självklart, att vid det rörliga tilläggets konstruktion en dylik synpunkt bör beaktas. Men detta innebär icke anslutning till »reallöneprincipen» i den här ovan fattade meningen, att reallönen inom löneregleringsperioden under alla förhållanden skulle garanteras till sitt vid löneregleringstillfället givna värde. Kommittén finner tvärtom angeläget att framhålla, att bevarandet av reallönens värde i full utsträckning — såväl vid prisstegring som vid prissänkning — icke bör vara det rörliga tilläggets syfte, eftersom en sådan princip synes såväl sakligt obefogad och till sina allmänna konsekvenser vansklig som praktiskt omöjlig att helt realisera. I själva verket torde uppgiften att skydda tjänstemännen mot verkningarna av levnadskostnadshöjningar under löneregleringsperioden lika väl eller till och med ur tjänstemännens egen intressesynpunkt bättre fyllas, därest »marknadslöneprincipen» lägges till grund för det rörliga tilläggets konstruktion. Kommittén har i det föregående som sin principiella uppfattning hävdat, att det icke gives någon anledning, varför icke statstjänstemännens ekonomiska ställning — i likhet med vad som gäller andra inkomsttagargrupper skulle påverkas av förändringarna i de allmänna reala försörjningsmöjligheterna i samhället, vilka få sitt uttryck i förskjutningar i förhållandet mellan penninginkomster och varupriser. I ett ekonomiskt framåtskridande samhälle, där produktiviteten växer och omsattes i stigande allmän levnadsstandard, skulle en konsekvent tillämpning av denna synpunkt betyda en i längden för tjänstemännen gynnsammare utveckling än den av en följdriktigt tillämpad »reallöneprincip» bestämda. Det är emellertid uppenbart, att de problem, som här uppställa sig, icke 3—379086

34 kunna hur långt som helst lösas genom ett mer eller mindre automatiskt verkande system för rörligt lönetillägg; på lång sikt måste anpassningen av statstjänstemannalönerna efter den allmänna sociala standardens förändringar väsentligen åstadkommas genom löneregleringar, och i händelse prisförskjutningar av mera revolutionerande och häftigt förlöpande art skulle inträffa, torde extraordinära åtgärder — innebärande mer eller mindre provisoriska löneregleringar — tvinga sig fram. Men det framstår enligt kommitténs uppfattning som ett principiellt önskemål, att även inom en löneregleringsperiod av sådan längd, som kan betraktas såsom antaglig vid mera ordinär prisutveckling och inom vilken icke obetydliga förskjutningar i den allmänna reallönestandarden i samhället kunna hinna komma till stånd, anpassningen av statstjänstemännens löner kunde genom det rörliga tilläggets konstruktion så smidigt som möjligt efterlikna den allmänna löne- och inkomstutvecklingen, låt vara att i praktiken möjligheterna att realisera detta önskemål äro begränsade. För detta önskemål talar till en början en synpunkt, som från statsmakternas sida ständigt hållits som i första hand vägledande, nämligen J ekryteringssynpunkten. Men även ur tjänstemännens synpunkt förefaller en sådan uppfattning kunna hävdas med större fog än »reallöneprincipen»: det har icke utan berättigande framhållits från tjänstemannahåll, att tjänstemännens löneställning under den i förhållande till den allmänna arbetsmarknadens avtalsperioder med nödvändighet långa löneregleringsperioden för statstjänstemännen kan komma att successivt försämras, relativt sett, och att på grund av statsfinansiella förhållanden avståndet kan vara svårt att inhämta vid löneregleringarna. Statstjänstemännen skulle därför i löneregleringshänseende vara i en sämre ställning än sådana arbetstagargrupper, som vid tätare löneförhandlingar ha möjlighet att smidigare utnyttja de successivt mognande möjligheterna till reallöneförbättringar. Oavsett riktigheten av detta senare argument synes det kommittén på förut anförda allmänna grunder lämpligt, att reglerna för det rörliga tillägget så långt möjligt utformas i enlighet med det syftemål, som angivits av »marknadslöneprincipen», för vilken — i motsats till vad fallet är beträffande »reallöneprincipen» — starka sakliga skäl tala. Hinder av praktisk natur torde dock, såsom i fortsättningen utvecklas, möta för en fullt konsekvent tillämpning av principen. En överblick över den industriella löneutvecklingen i Sverige i stora drag under en längre tid ger vid handen, att nuvarande reallöneläge uppkommit därigenom, att penninglönerna stigit under prisstegringsperioderna men i stort sett icke följt med nedåt under prissänkningsperioderna. Under tiden efter 1860 har sänkning förekommit endast tre gånger, nämligen under senare hälften av 1870-talet, då en jordbruks- och industrikris samtidigt satte in och ledde till en i vissa hänseenden om 1930-talets kris påminnande och nästan lika svår depression, vidare under åren efter 1920, då en sättning i hela prissystemet efter krigsårens abnorma uppskruvning ägde rum och slutligen under depressionen i förra hälften av innevarande decennium. Dessa

35 tre tillfällen äro de enda i den svenska industrialismens utveckling, då den allmänna penninglönenivån sjunkit avsevärt. Enär lönenivån eljest under depressionsperioder hållit sig relativt stabil och stundom t. o. m. något stigit trots sjunkande levnadskostnader, har löneutvecklingskurvan fått ett i stort sett trappstegsformat utseende. Detta penninglönernas förhållningssätt innebär, att reallönestegringen under det senaste halvseklet betingats såväl av sjunkande levnadskostnader vid nedåtgående konjunkturer som av stigande penninglöner under uppåtgående konjunkturer och i själva verket i allmänhet i högre grad av det förra än av det senare. Ett annat markant drag i penninglönenivåns rörelser är dess »eftersläpning» i förhållande till levnadskostnadsnivåns förändringar. Under uppsvings- och prisstegringsperioderna äro som regel den allmänna lönenivåns rörelser till en början svagare än prisnivåns, vilket har sin naturliga förklaring däri, att de flesta lönesatser en tid framåt äro bundna av förut ingångna avtal och först så småningom kunna justeras uppåt. Vid nedgångs- och prissänkningsperioder är eftersläpningen än mera framträdande; såsom nyss framhållits, har i den svenska utvecklingen i de flesta fall den allmänna lönenivån överhuvud icke anpassats nedåt under depressionsperioderna. Om man utgår från att det rörliga lönetillägget skall tillgodose syftet att så långt möjligt anpassa utvecklingen av statstjänstemannens löner efter den allmänna löneutvecklingen, vars faktiska förhållningssätt i den hittillsvarande svenska utvecklingen nyss skisserats, synas följande två möjliga utvägar vara värda diskussion: 1) det rörliga tillägget förändras icke efter levnadskostnadsindex utan efter en löneindex; 2) lönerna göras automatiskt rörliga uppåt men rörliga nedåt endast efter en prövning, som innefattar icke endast levnadskostnadernas utveckling utan jämväl andra omständigheter och däribland särskilt den allmänna lönenivåns utveckling. I princip skulle anpassningen av statstjänstemannalönerna till den allmänna löneutvecklingen givetvis bäst tillgodoses genom att en löneindex lades till grund. En sådan anordning skulle dock stöta på stora praktiska svårigheter. I den allmänna föreställningen är lönens rörlighet otvivelaktigt i första hand motiverad av levnadskostnadernas förändringar, och det torde vara vanskligt och kunna leda till irritationer att helt upplösa sammankopplingen mellan det rörliga tillägget och levnadskostnadsindex, även om detta i och för sig vore principiellt befogat. Härtill kommer svårigheten att konstruera ett för ändamålet lämpligt löneindex. Löneutvecklingen är i hög grad olikformig. De närmast till hands liggande jämförelserna med lönevillkoren för arbetstagare på den enskilda arbetsmarknaden måste — såsom framgått av kommitténs lönestatistiska undersökningar — leda till mycket olika resultat för olika grupper av statsanställda. En ytterligare komplikation skulle kunna skapas av det förhållandet, att på vissa enskilda arbetsområden lönesättningen är direkt avhängig av lönesättningen på nära-

36 liggande statliga arbetsområden. Den radikala lösning, som en övergång till ett rörligt tillägg, föränderligt efter en löneindex, skulle innebära, är av dessa praktiska skäl knappast tillrådlig. Det andra här ovan antydda systemet — enligt vilket anknytningen till levnadskostnadsindex skulle bevaras men reduktioner av lönerna under prisfallsperioder göras beroende av statsmakternas prövning under hänsynstagande icke endast till levnadskostnadsutvecklingen utan även till den allmänna löneutvecklingen och andra relevanta omständigheter — kunde direkt motiveras av de erfarenheter av den hittillsvarande allmänna löneutvecklingen, som nyss beskrivits. Det må även erinras, att på senare tid ett dylikt system faktiskt tillämpats för statstjänstemännens vidkommande, i det att — såsom förenämnda bilaga utvisar — under senaste prisfallsperiod vid ett par tillfällen — åren 1931 och 1932 — statsmakterna fastställt ett annat och högre levnadskostnadsindextal än det gällande såsom normerande för statstjänstemännens löner. Detta torde ha skett under intrycket av att de gällande reglerna för det rörliga tillägget under mera accentuerade prisfallsperioder ställde statstjänstemännen i en ogynnsam position i förhållande till övriga löntagargrupper, vilket mot bakgrunden av de refererade förhållandena beträffande den allmänna löneutvecklingen ter sig fullt förklarligt. Även om ifrågavarande anordning sålunda sakligt och med erfarenhetens stöd kan i och för sig försvaras, har kommittén dock ansett sig icke böra förorda ett praktiskt förverkligande av detta system. Att inom löpande löneregleringsperiod göra lönesättningen i vissa situationer beroende av diskretionär prövning kan uppfattas som obekvämt för såväl statsmakterna som tjänstemännen. Det torde även stöta på svårövervinnerliga psykologiska hinder att i fråga om en glidande löneskala fastställa olika regler för anpassning uppåt och för anpassning nedåt. När det rörliga tilläggets förändringar anknytas till levnadskostnadsindexens utslag och rörligheten göres automatisk såväl uppåt som nedåt, kan uppenbarligen »marknadslöneprincipen» icke till fullo förverkligas. I viss utsträckning kunna dock de i denna princip innefattade kraven tillgodoses i och med att lönen göres mera trögrörlig genom en regel, enligt vilken lönebeloppen förändras endast när levnadskostnadsindex förskjutits mera betydligt. Den allmänna löneutvecklingen kommer därigenom att efterliknas i så måtto, att lönehöjning för statstjänstemännen kommer till stånd med en viss »eftersläpning» och att lönesänkning inträffar, först när levnadskostnadsindex sjunkit avsevärt under ett tidigare för lönen normerande läge. Man når därmed också större stabilitet i den statliga lönesättningen och undviker de meningslösa och irritationsskapande, små och ofta inträffande löneförändringarna till följd av mindre betydande och osäkra förskjutningar i levnadskostnadsindex. Det rörliga tilläggets konstruktion. På grundval av den föregående allmänna motiveringen samt de ytterligare särskilda skäl, som i det följande utvecklas, har kommittén i fråga om det rörliga tilläggets konstruktion ansett sig böra föreslå följande:

37 1. Den fasta lönen räknas upp till ett indexläge, som ungefär motsvarar de genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935, d. v. s. till indexläget 156 (jfr sid. 56). 2. Av tekniska skäl torde det vara lämpligt att i och för beräkningen av det rörliga tillägget använda en indexskala, där 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, d. v. s. ungefär indextalet 156 på nuvarande levnadskostnadsindex, sättes = 100. Detta torde utan svårighet kunna ske, även om basen för levnadskostnads- eller övriga prisindices bibehålles oförändrad. 3. Automatiskt verkande regler för lönens rörlighet böra gälla endast inom vissa gränser. Större förskjutningar i den allmänna levnadskostnadsnivån kunna antagas innebära så betydande förändringar i betingelserna för lönesättningen, att anpassningen till dylika förskjutningar bör underkastas statsmakternas prövning. Såsom övre gräns för det automatiskt rörliga tillägget vill kommittén föreslå ett indexläge 20 procent över utgångsläget, vilket efter nu gällande indexskala ungefär motsvarar indextalet 187. Kommittén är angelägen att betona, att fastställandet av en dylik övre gräns för kommittén står såsom en bestämd förutsättning för förslaget att införa reglerna om det rörliga tillägget i själva avlöningsreglementet och härigenom giva denna del av avlöningen samma rättsliga karaktär som den fasta lönen. Såsom undre gräns bör i första hand fungera det indexläge, till vilket den fasta lönen räknats upp. Det synes icke sannolikt, att under den tid, för vilken lönereglering nu kan beräknas äga rum, prisutvecklingen skulle kunna komma att föra levnadskostnaderna avsevärt under denna nivå, som ligger endast obetydligt över bottenläget under föregående djupa depression. Detta bottenläge var som bekant i hög grad betingat av det katastrofala sammanbrottet av jordbruksprodukternas prisnivå, och ett upprepande av ett dylikt sammanbrott med samma styrka förefaller icke sannolikt med hänsyn till den på senare år uppbyggda organisationen av jordbruksprodukternas avsättningsmarknader. I fråga om den därnäst mest betydelsefulla posten i levnadskostnaderna, hyran, föreligga icke för närvarande några tecken till varaktig sänkning, snarare tvärtom. En kraftig och mera hastigt förlöpande sänkning av levnadskostnaderna har enligt erfarenheten sammanhang med krisartade sammanbrott i den ekonomiska verksamheten. I detta avseende är emellertid att märka, att statsmakterna under senare tid såsom mål för penning- och konjunkturpolitiken uppställt en stabilisering av prisnivån och ett förhindrande av sammanbrott av den art, som inträffade under åren 1930—1932. För alla eventualiteters skull har emellertid kommittén ansett sig böra föreslå en säkerhetsklausul, innebärande att statstjänstemännen skola vara skyldiga att efter statsmakternas prövning vidkännas en reduktion av högst 5 procent av den fasta lönen, för den händelse levnadskostnaderna fallit minst 10 procent under det läge, till vilket den fasta lönen räknats upp, d. v. s. ungefär till indextalet 140 efter nu gällande indexskala. 4. För stegring av levnadskostnaderna utöver utgångsläget bör i princip givas 75 procents kompensation. Denna kompensationsgrad synes kom-

38 mitten i rimlig grad tillgodose statstjänstemännens krav på skydd mot verkningarna av levnadsförnödenheternas fördyring. Lägre kompensationsgrad kan å andra sidan befaras ställa tjänstemännen i ett i förhållande till andra löntagargrupper ogynnsamt läge, särskilt vid en levnadskostnadsstegring uppemot den övre gränsen för det rörliga tillägget. 5. För att ernå större stabilitet i lönesättningen och större likhet med förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden bör det rörliga tillägget förändras icke såsom nu sker med varannan enhets förändring av levnadskostnadsindex utan först efter en mera avsevärd förskjutning av levnadskostnaderna. Kommittén vill föreslå en intervall av 4 procent. På en indexskala, där utgångsläget betecknats med 100, motsvarar denna intervall 4 enheter; på nuvarande indexskala skulle intervallen motsvara drygt 6 enheter. Kommittén har härvid utgått ifrån, dels att mindre levnadskostnadsförändringar äro såväl till en viss grad osäkert mätbara som föga märkbara för en löntagare, vilken lever icke alltför nära existensminimum, dels att ifrågavarande intervall under vissa omständigheter, vilka behandlas i det följande, giver en stabilitet i lönesättningen, som väl motsvarar den på allmänna arbetsmarknaden gällande, dels slutligen den lönetekniskt gynnsamma omständigheten, att vid 4 procents intervall den föreslagna tre fjärdedels kompensationen kan fastställas i hela procenttal av den fasta lönen. 6. Rörande tidpunkten för förändring av det rörliga tillägget, när levnadskostnadsindex uppnått eller passerat en intervallgräns, rörande den period, för vilken det rörliga tillägget bör fastställas, samt rörande det indextal, som bör vara normerande, då levnadskostnaderna under fortskridande sänkning passera genom en intervall, hava inom kommittén diskuterats ett flertal tänkbara regler. Sålunda har övervägts lämpligheten av att låta förändring i det rörliga tillägget inträda först när levnadskostnadsindex under två på varandra följande kvartal uppnått eller passerat en intervallgräns eller av att bestämma det rörliga tillägget årsvis i stället för kvartalsvis, i vilket fall det kunde tänkas att utgå antingen från senaste tillgängliga indexnotering eller från ett medeltal av t. ex. de två eller fyra senaste kvartalens noteringar. Vidare har diskuterats, huruvida full likställighet borde gälla för förändringar uppåt respektive nedåt i den meningen, att vid fortskridande sänkning av levnadskostnadsindex genom en intervall den övre intervallgränsen borde vara normerande ända till dess den undre intervallgränsen nåtts, eller om i stället denna senare borde gälla så snart levnadskostnaderna antingen kommit under den övre intervallgränsen eller nått mitten av intervallen. För att kunna närmare bedöma innebörden och verkningarna av dessa olika tänkbara anpassningsanordningar har kommittén låtit verkställa ett stort antal prov, avseende hur en serie regler skulle ha verkat i olika faktiskt inträffade eller konstruerade fall av prisutveckling. De uppställda reglerna ha därigenom kunnat prövas med hänsyn dels till graden av stabilitet i lönesättningen, dels till den grad, i vilken den åsyftade kompensationen förverkligas. Beträffande detta senare moment är att märka, att en viss »eftersläpning» av den faktiska löneutvecklingen i förhållande till den löneutveckling,

39 vilken s t ä n d i g t till fullo r e a l i s e r a d e d e n i p r i n c i p fastställda k o m p e n s a t i o n s g r a d e n , f r a m s t å r s å s o m en s j ä l v k l a r och a v s e d d k o n s e k v e n s av d e n u p p s t ä l l d a regeln, a t t l ö n e f ö r ä n d r i n g a r s k o l a s k e icke k o n t i n u e r l i g t u t a n i vissa gen o m i n t e r v a l l e n s storlek b e s t ä m d a s p r å n g ; givetvis ä r det dock e n förtjänst, o m en a n p a s s n i n g s r e g e l gör d e n n a »eftersläpning» så liten som möjligt o c h i s y n n e r h e t o m den å s t a d k o m m e r en u t j ä m n i n g u n d e r e n l ä n g r e period, vilk e n i n n e f a t t a r såväl prisstegring s o m prisfall. F ö r den ifrågavarande undersökningens resultat m å h ä r lämnas följande kortfattade redogörelse: De anpassningsregler, vilka prövats i nämnda hänseenden, äro följande: Alternativ I: Ändring kvartalsvis omedelbart; full liksidighet. Alternativ II: Ändring kvartalsvis efter två kvartal; full liksidighet. Alternativ III: Ändring årsvis efter senaste notering; full liksidighet. Alternativ IV: Ändring årsvis efter medeltal av två kvartal; full liksidighet. Alternativ V: Ändring årsvis efter medeltal av fyra kvartal; full liksidighet. Alternativ VI: Ändring kvartalsvis omedelbart; tillägget bortfaller vid intervallens mitlläge Alternativ VII: Ändring kvartalsvis omedelbart; intervallens undre grans bestämmer. Dessa regler ha som nämnts tillämpats pä ett stort antal fall av prisutveckling, dels faktiska och dels konstruerade. Levnadskostnadsutvecklingen från och med första kvartalet 1925 till och med tredje kvartalet 1937 har använts dels i sin faktiskt givna form, dels omvänd, dels i spegelbild, dels ock omvänd i spegelbild (de två sistnämnda av praktiska skäl sänkta 25 enheter), vilket givit fyra varierande fall av prisutveckling, där mer eller mindre godtyckliga konstruktioner icke spela in. Vidare ha i dessa fyra serier utvalts de delar, som representera mera sammanhängande prisstegrings- eller prissänkningsperioder. Slutligen har konstruerats ett antal fall av obruten eller cykliskt växlande, stigande, sjunkande eller horisontell prisutveckling, i vilka förutsättningarna med avseende å omslagspunkternas läge i förhållande till intervallgränserna varierats i syfte att eliminera tillfälligheters inverkan. Samtliga prisserier röra sig mellan indextalen 150 och 180; i överensstämmelse med här ovan anförda motiv har man med utgångspunkt från nuvarande indexskala valt intervallen 6 enheter ( = 4 procent) och tre fjärdedels kompensation. Som mått på den grad, i vilken vid de prövade serierna olika regler leda till avvikelse från den åsyftade kompensationen, har vid beräkningarna använts den genomsnittliga procentuella löneavvikelsen per kvartal från den kontinuerliga anpassningen; denna avvikelse betecknas med uttrycket »eftersläpning». Om eftersläpningen exempelvis är + 0*75 — vilket tal framkommit vid tillämpning av regel 1 å den ovannämnda faktiska levnadskoslnadsutvecklingen från 1925 till 1937 — innebär detta, att en befattningshavare med 4 000 kronors årslön skulle ha erhållit i genomsnitt 29 kronor 20 öre högre avlöning per år än om anpassningen varit helt kontinuerlig. Den verkliga kompensationsgraden skulle sålunda vid denna övervägande sjunkande levnadskostnadsutveckling hava blivit högre än den avsedda eller 83*2 procent i stället för 75 procent. Hade levnadskostnadsserien varit den omvända, skulle talet för »eftersläpningen» blivit — 0-33, vilket innebär, att löneförlusten i förhållande till avsedd kompensation för en befattningshavare med 4 000 kronors lön skulle ha blivit 13 kronor 20 öre per år och den verkliga kompensationsgraden ha utgjort 71*3 procent. Såsom belysande för resultatet av de verkställda beräkningarna 1 må nedan an1 Beräkningarna, vilka äro alltför omfattande för att kunna i sin helhet återgivas i detta betänkande, redovisas i en bland kommitténs handlingar befintlig promemoria.

40 föras siffrorna å den »eftersläpning» och det antal ändringar, som de sju undersökta reglerna skulle medföra vid åsyftad 75 procents kompensation och under tillämpning å de fyra ovannämnda, genom variation av levnadskostnadsutvecklingen 1925—1937 erhållna levnadskostnadsserierna: A n p a s s n i n g s r e g e l Levnadskostnadsserie

I

II

III

IV

Efter- Antal Efter, Antal Efter- Antal Efter- Antal släpn ändr. släpn. ändr släpn. ändr släpn. ändr. Levnadskostnadsutvecklingen 1 9 2 5 - 3 kv. 1937

kv.

+ 0-73 Nämnda serie i spegelbild, sänkt 25 enheter -0-58

+ 0-84

—1-40

-1-28

Nämnda serie omvänd

-0-45

-0-22

4-0-07

+ 0-19

-0-33

Nämnda serie i spegelbild, sänkt 25 enheter samt omvänd + 0-19 Summa eftersläpning vid samtliga serier + 0-01

+ 0.78

-0-94

+ 1-25

-1-52

-0-Ö9

+ 0-42

- 0 53

-0-54

A n p a s s n i n g s r e g e l Levnadskostnadsserie

Levnadskostnadsutvecklingen 1 9 * 5 - 3 kv. 1937

V

1 VI

VII

Eftersläpn.

Antal ändr.

Eftersläpn.

Antal ändr.

Eftersläpn.

Antal ändr.

kv. + 1-49

-0-98

-

1-33

6 Nämnda serie i spegelbild, sänkt 25 enheter

-2-23

—Ill

-

1-40

11 Nämnda serie omvänd

- 0-92

-

1-33

+ 0-19

3 Nämnda serie i spegelbild, sänkt 25 enheter samt omvänd Summa

eftersläpning

vid

samtliga serier

-1-47

— 1-04 — 0-52 -3-65

6 7

- 1*40

6 11

- 5*46

Vid stigande levnadskostnadsserier blir »eftersläpningstalet» enligt alla reglerna negativt, och vid sjunkande serier blir det positivt utom enligt reglerna VI och VII. Sistnämnda två regler avvika från do övriga så tillvida som de icke låta det rörliga tillägget bestämmas liksidigt i den meningen, att tilläggsprocenten avgöres efter det lägre gränstalel i intervallen, då levnadskostnaderna senast passerat detta tal, och efter det övre gränstalel, då levnadskostnaderna senast passerat detta tal. Enär tilläggsprocenten även vid sjunkande levnadskostnader enligt regel VII genomgående och enligt regel VI, så snart levnadskostnaderna nedgått till intervallens mitt, bestämmes efter undre gränstalet, kommer, såsom framgår av eftersläpningstalen, den åsyftade kompensationsgraden icke ens på lång sikt att realiseras utan att ständigt underskridas. Mot de för exempelvis regel VII ovan konstaterade eftersläpningstalen — 1*33 och 1*40 — svara sålunda faktiska kompensationsgrader av 60'1 respektive 63*1 procent.

41 Såsom förut framhållits, bör företräde givas åt den anpassningsregel, vilken åstadkommer rimlig stabilitet i lönenivån och samtidigt så nära som möjligt realiserar den avsedda kompensationsgraden, d. v. s. giver de lägsta »eftersläpningstalen». Det framgår redan av de anförda siffrorna, att av de sju reglerna den första (ändring kvartalsvis omedelbart; full liksidighet) bäst realiserar syftemålet efter de kriterier, vilka sålunda uppställts. Stabiliteten i lönesättningen blir fullt tillräcklig: ändring inträder i de prövade fallen i allmänhet endast vart tredje år. Anpassningen till 75-procentskompensationen blir vid denna regel avgjort bättre än vid någon annan. Vid sammanläggning av alla fyra seriernas eftersläpningstal erhålles + 001 procent, vilket tyder på en vid varierande levnadskostnadsutveckling i längden så gott som fullständig anpassning till den åsyftade kompensationen. Den ytterligare spärregel, som innehålles i alternativ II, framstår såsom onödig, och anpassningen blir vid sistnämnda regel sämre. Det ligger i sakens natur, att alla de regler, enligt vilka det rörliga tillägget skulle bestämmas årsvis i stället för kvartalsvis, ge en sämre anpassning; då därtill de praktiska, lönetekniska fördelarna av en sådan anordning äro obetydliga, synes en dylik regel icke kunna förordas. Kommittén vill på grundval av det här anförda förorda, att det rörliga tilllägget förändras kvartalsvis och omedelbart, när levnadskostnadsindex uppnått någon av de ovan motiverade intervallgränserna, samt att förändringarna uppåt och nedåt ske efter samma regel sålunda, att vid levnadskostnadsstegring tillägget bestämmes efter den undre intervallgränsen intill dess den övre intervallgränsen uppnåtts, medan vid levnadskostnadssänkning tillägget bestämmes efter den övre intervallgränsen intill dess den nedre intervallgränsen uppnåtts. Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle rörligt tillägg å lönen komma att utgå på sätt i nedanstående tabell schematiskt angives: Då levnadskostnaderna, uttryckta i procent av 1935 års levnadskostnadsnivå, äro belägna inom nedan angivna gränser, utgår rörligt tillägg efter nedgång

efter stegring Ull eller över

högst till

enligt följande procenttal

till eller under

lägst till

enligt följande procenttal

100 — 103 104 - 107

120 — 117

116 -

108 — 111

112 — 109

12 9

112 — 115

108 — 105

116 — 119 120 —

104 — 101

100 —

113 Vid indextal av högst 90 skulle befattningshavarna vara skyldiga att efter statsmakternas prövning vidkännas en löneminskning av högst 5 procent. Vid indextal överstigande 120 skulle det ankomma på särskilt beslut av

42 Kungl. Maj:t och riksdagen, huruvida och efter vilka grunder rörligt tillägg må utgå för den ytterligare levnadskostnadsstegringen. Den ytterligare kompensation för levnadskostnadsökningen, som vid en sådan eventualitet skulle ifrågakomma, finge alltså bliva beroende på prövning i samma ordning, som hittills gällt beträffande dyrtidstilläggen. 7. Lönekommittén har jämväl haft att taga ståndpunkt till frågan om en maximering av det rörliga tillägget. Hittills har en maximering av dyrtidstillägget tillämpats på sådant sätt, att tillägg utgått högst å visst lönebelopp per månad. Enligt 1923 års i huvudsak ännu gällande grunder utgjorde maximibeloppet för tjänstemän vid nyreglerade verk 800 kronor för månad, men vid 1932 års riksdag beslöts en sänkning till det ännu gällande maximibeloppet av 700 kronor för månad. Därest en ren reallönesynpunkt på frågan skulle anläggas, kan en begränsning av underlaget för det rörliga tillägget näppeligen sakligt motiveras. Ur marknadslönesynpunkt däremot synes en maximering vara väl försvarlig. De högre och högsta lönerna i enskild tjänst äro som regel mycket stabila och jämkas sällan av levnadskostnadshänsyn vare sig uppåt eller nedåt annat än vid mycket betydande förskjutningar i det allmänna prisläget. Mången gång justeras de endast vid nybesättandet av respektive befattningar. Med hänsyn härtill synas goda skäl föreligga för att även i framtiden upprätthålla en maximering av det rörliga tillägget. Ur rekryteringssynpunkt torde större betänkligheter häremot icke behöva möta, då enligt kommitténs förslag en omprövning av lönebeloppen från statsmakternas sida skulle äga rum, därest levnadskostnadsstegringen överstiger 20 procent i förhållande till 1935 års allmänna levnadskostnadsnivå. Ett bibehållande av nu gällande maximigräns skulle emellertid i realiteten innebära en skärpning av nuvarande maximering, enär vid inräkningen av dyrtidstillägg i de fasta lönerna förutsatts, att rörligt tillägg skulle utgå å de inräknade beloppen. Bland annat på grund härav är en höjning av maximigränsen motiverad. Efter övervägande har kommittén för att bereda även de högre tjänstemännen en med hänsyn till den höjda grundlönenivån skälig kompensation för inträdande levnadskostnadsökningar inom de gränser, som innefattas i kommitténs förslag, ansett sig böra förorda, att det avlöningsbelopp för månad, å vilket rörligt tillägg högst må utgå, fastställes till 1 000 kronor. Å vilka avlöningsförmåner bör rörligt tillägg utgå? Enligt nuvarande bestämmelser utgår dyrtidstillägg icke blott å lön utan därjämte å ett stort antal andra avlöningsförmåner. I en vid betänkandet fogad promemoria (Bilaga 6) har lämnats en översikt över nu gällande regler i detta hänseende jämte en redogörelse beträffande de motiv, som i samband med dyrtidstilläggens tillkomst förebragts för nuvarande bestämmelser på området. I promemorian hava jämväl angivits vissa synpunkter på frågan om den framtida gränsdragningen mellan löneförmåner, vilka böra förenas med rätt till rörligt tillägg, och förmåner, vilka böra uteslutas från sådant tilllägg. Lönekommittén, som biträtt de i promemorian utvecklade syn-

43 punkterna, anser att man, då det nu gäller att infoga bestämmelser om rörligt tillägg såsom led i en enhetlig lönereglering, vid vilken de fasta löneförmånerna avvägas efter en mera aktuell levnadskostnadsnivå, bör hava fria händer att obunden av statsmakternas tidigare inställning till dyrtidstilläggsbestämmelsernas detaljer draga gränsen kring de förmåner, å vilka rörligt tillägg bör utgå, framför allt med hänsyn till vad som ur praktiskt administrativa synpunkter befinnes mest lämpligt. I anslutning till de överväganden, som i promemorian skett, har kommittén från dessa utgångspunkter funnit sig böra förorda, att rörligt tillägg medgives endast å följande slag av avlöningsförmåner, nämligen dels lön, vikariatslön och vikariatsersättning för tjänstemän i allmänhet och dels s. k. expektansarvode för tjänstemän i disponibilitet vid utrikesförvaltningen. Den relativt snäva avgränsning av rätten till rörligt tillägg, som kommittén sålunda ansett sig av praktiska skäl böra förorda, har föranlett kommittén att företaga en omprövning av storleken av de i avlöningsreglementet upptagna kontanta avlöningsbelopp, som nu äro förenade med dyrtidstillägg men som enligt vad här föreslagits skulle vara uteslutna från rörligt tillägg. Härvid har kommittén icke känt sig strängt bunden av vissa procenttal utan eftersträvat en avvägning av de olika avlöningsförmånerna till ur administrativ synpunkt lämpliga belopp. Det bör förutsättas, att en omräkning verkställes jämväl av de kontanta avlöningsförmåner, vilka fastställts och enligt kommitténs förslag även för framtiden skulle fastställas i tilläggsbestämmelser till avlöningsregtementet, i den m å n dyrtidstillägg enligt nuvarande bestämmelser utgår å sådana ersättningsbelopp.

44 Allmänna löneplaner. Jämförelser mellan lönerna för statstjänstemän och lönerna för vissa andra löntagargrupper. Enligt sina direktiv har lönekommittén att verkställa en omprövning av lönesättningen för de statsanställda mot bakgrunden av de löner, som tillämpas utanför statsförvaltningen. Det har synts kommittén lämpligt att låta de lönestatistiska utredningar, som krävts för detta ändamål, innefatta såväl en allmän jämförelse mellan utvecklingen av lönenivån för statsanställda och utvecklingen av lönenivån för vissa andra löntagargrupper som en belysning av lönenivåernas absoluta höjd under det senaste år, för vilket vid undersökningarnas igångsättande material kunde anskaffas, nämligen år 1935, vilket år jämväl, i motsats till de båda därefter följande, med hänsyn till sin konjunkturkaraktär ansetts lämpligt som jämförelseår (jfr nedan). För den förra jämförelsen har det varit nödvändigt att anlita redan befintliga löneserier, vilka inom kommitténs kansli sammanställts och i vissa hänseenden bearbetats för att belysa förskjutningarna i statstjänstemännens ekonomiska villkor i förhållande till andra löntagares. För det senare ändamålet har kommittén nödgats föranstalta om en serie särskilda undersökningar, eftersom den tillgängliga officiella lönestatistiken dels icke avser verkliga årsförtjänster, dels icke är tillräckligt differentierad för att möjliggöra sådana jämförelser, som här åsyftats. De nyss omförmälda undersökningarna redovisas i särskilda bilagor till detta betänkande (Bilaga 7 och Bilaga S). För kommitténs räkning har dess ledamot, docenten A. Johansson utarbetat en sammanfattande redogörelse beträffande viktigare resultat av undersökningarna, vilken redogörelse här återgives. Löneutvecklingen. Till en början må förutskickas ett par anmärkningar rörande begränsningen i de slutsatser, som kunna dragas ur jämförelser mellan lönestatistiska serier. Det är för det första uppenbart, att man icke enbart på basis av dylika jämförelser kan grunda något omdöme om huruvida det löneläge för en viss löntagargrupp, som står under bedömning, är »riktigt» och »rättvist» eller motsatsen. Varje sådant omdöme måste hänföra sig till en i sista hand subjektiv värdering. Det finnes givetvis icke någon objektiv grund för en uppfattning, att de förhållanden, som rått vid någon viss tidpunkt i det förflutna, skulle vara på något särskilt sätt normala eller rättvisa och att förskjutningar i dessa förhållanden skulle innebära felaktigheter, som böra rättas. Det är dock helt förklarligt, att i argumentationen i lönepolitiska debatter en stor, för att icke säga avgörande roll alltid spelas av hänvisningen

45 till löneutvecklingen i allmänhet eller löneutvecklingen för sådana grupper, som anses utgöra lämpliga jämförelseobjekt. Uppfattningen av huruvida den egna löneställningen är rimlig eller icke måste helt naturligt till väsentlig del bestämmas av dylika jämförelser. Ur känslan av att tillhöra en grupp, vars ekonomiska villkor hålla på att försämras i förhållande till andra gruppers, alstras missnöje, även om gruppens ekonomiska förhållanden absolut taget förbättrats. I samband med behandlingen av frågan om rörligt tillägg har lönekommittén även uttalat den principiella uppfattningen, att det icke gives någon anledning, varför icke reallöneutvecklingen för statstjänstemännen skulle återspegla den samhälleliga produktivitetsutveckling, varpå den allmänna levnadsstandardens utveckling bygger. Av direkt marknadsmässiga hänsyn kunna ju ej lönerna för statstjänstemännen få försämras i förhållande till andra gruppers i sådan grad, att rekryteringsmöjligheterna bli avsevärt sämre. Å andra sidan torde avvikelser i den motsatta riktningen icke kunna gå särdeles långt utan att väcka en enligt erfarenheten känslig och stark opinion. Alla dessa omständigheter göra del naturligt, att man vid bedömningen av statstjänstemännens löneställning jämväl granskar, hur denna löneställning under utvecklingens gång förhållit sig till andra löntagares villkor. Man kan därmed naturligtvis icke erhålla någon måttstock, varmed en »rättvis» lön skulle kunna utmätas. Förskjutningar inom lönestrukturen — såväl i förhållandet mellan lönenivån för statstjänstemännen i allmänhet och lönenivåerna för andra grupper av löntagare som i förhållandet mellan lönerna för statstjänstemän i olika lönegrader — kunna både vara befogade ur marknadsmässig synpunkt och te sig önskvärda ur synpunkten av den sociala värdering, som anlägges. Men granskningen av den hittillsvarande löneutvecklingen och statstjänstemannalönernas ställning därunder kan givetvis ge bidrag till den insikt i faktiska förhållanden av relevans i sammanhanget, vars värde och betydelse vid löneavvägningen är självklar, även om — såsom med det föregående avsetts att utveckla — däri icke är att se någon normativ måttstock. För det andra må understrykas nödvändigheten av att man vid avläsningen av lönekurvornas utslag iakttager den försiktighet, som är tillbörlig med hänsyn till det statistiska materialets beskaffenhet. De årslönemedeltal, på vilka de i följande jämförelser använda löneserierna bygga, hänföra sig i vissa fall till stora, heterogena grupper (särskilt gäller detta serierna för industriarbetarnas löner). Vid jämförelser i fråga om utvecklingen under en längre följd av år måste beaktas, att de förskjutningar, som framträda i kurvorna, kunna ge uttryck icke endast för verkliga löneförändringar utan även för förändringar i gruppens sammansättning med avseende å t. ex. yrkesskicklighet (yrkesarbetare — grovarbetare), industriell struktur (konkurrensindustri — skyddad hemmamarknadsindustri), arbetsplats (större företag — mindre företag, dyrare ort — billigare ort) och arbetarnas ålder. Under de tider, som de följande jämförelserna omspänna, ha ju mycket betydande förskjutningar ägt rum i arbetskraftens geografiska fördelning, industriens struktur, de produktionstekniska metoderna, arbetsintensiteten o. s. v. I vil-

46 ken grad lönekurvornas utslag äro betingade av dylika förskjutningar är praktiskt omöjligt att analysera med tillgängliga statistiska resurser. Ifrågavarande omständigheter ha i detta sammanhang framhävts för att betona, att man icke har rätt att »finavläsa» kurvorna eller att fästa avseende vid smärre avvikelser; materialet tillåter endast skäligen allmänna och ungefärliga omdömen om den relativa löneutvecklingen för olika grupper. Försiktighet i omdömen och slutsatser framstår ytterligare som påkallad av den anledningen, att de statistiska uppgifterna om årsförtjänster icke kunna innefatta allt, som rätteligen bör tagas med i räkningen vid uppskattning av förmånerna i en anställning. Värdet av naturaförmåner, som utgöra del av lönen, kunna visserligen i viss grad inräknas i lönen, men dels måste uppskattningen av detta värde ofta bli skäligen osäker och dels är det icke möjligt att i penningar uppskatta och i lönen inräkna många reala förmåner, till vilka hänsyn rimligen måste tagas och faktiskt på arbetsmarknaden tages vid bedömningen av olika anställningars inbördes förmånlighet, såsom tryggheten i anställningen, arbetslöshetsrisken, utsikterna för ålderdomen, arbetsintensiteten, den fysiska och nervösa påfrestningen i arbetet o. s. v. Dylika omständigheter kräva hänsyn icke endast vid jämförelser mellan absoluta lönenivåer vid viss tidpunkt utan också vid jämförelser, som avse utvecklingen mellan olika tidpunkter, eftersom deras relativa betydelse under utvecklingens gång kan förändras. Slutligen måste man vid tidsjämförelser tillse, att man i och för beräkningen av relationstal (indextal) väljer år, som i konjunkturelit avseende dels icke representera ytterlighetslägen, dels ock äro inbördes jämförliga. Detta är nödvändigt framför allt därför, att lönerna inom statstjänst och lönerna på olika delar av den allmänna arbetsmarknaden äro i mycket olika grad konjunkturkänsliga. Tages ej hänsyn härtill, kunna jämförelseresultaten avsevärt förryckas. I synnerhet bör försiktighet iakttagas vid alla jämförelser med året 1920, som var abnormt i nästan alla avseenden, som i förevarande sammanhang äro av betydelse. Omdömen om den relativa löneutvecklingen — tidigare eller senare — som grunda sig på jämförelser med de år 1920 registrerade förhållandena, böra därför icke tillmätas någon större betydelse. Men även vid andra jämförelser bör givetvis beaktas, huruvida de valda jämförelseåren uppvisa konjunkturella eller på annat sätt betingade avvikelser i ena eller andra riktningen från utvecklingens normallinje. För bedömandet av statstjänstemännens nuvarande löneställning har givetvis det senaste årtiondets utveckling det största intresset. Som en bakgrund därtill torde jämväl en översikt över statstjänstemannalönernas förhållande i den allmänna löneutvecklingen under tidigare perioder vara avintresse. Perioden 1 8 6 0 — 1 9 1 4 . I bilaga 7, diagram 1 och tabell 1, ha sammanställts uppgifter om slutlön för stationskarl — denna befattning representerar den i fråga om antalet befattningshavare dominerande lönegrad, utifrån vilken den nu gällande allmänna löneplanen kan sägas ha uppbyggts

47 — på billigaste, respektive dyraste ort samt om genomsnittlig årslön för manlig industriarbetare och statare (inklusive naturaförmåner), de senare hämtade ur de undersökningar rörande den svenska löneutvecklingen 1860 —1930, som utförts inom Stockholms högskolas socialvetenskapliga institut, kompletterade med den officiella lönestatistikens uppgifter. På diagrammet har dessutom inlagts en kurva över levnadskostnadernas utveckling. En jämförelse mellan de olika lönekurvorna under förkrigsperioden ger först vid handen den större stelheten i lönesättningen inom statlig tjänst. Kurvan över industriarbetarlönen återspeglar tydligt de industriella konjunkturväxlingarna: den stiger under högkonjunkturerna, stagnerar under lågkonjunkturerna eller faller i enstaka fall tillbaka (1877—1879; nedgången 1909 sammanhänger med storstrejken detta år). Även kurvan över statarlönen visar tydligt konjunkturberoende; särskilt påfallande är nedpressningen under 1880-talets stora jordbrukskris. I stort sett visa industri- och lantarbetarlöner under förkrigstiden ett parallellt förlopp — trots dessa näringsgrenars mycket olikartade utvecklingsbetingelser — vilket har sin naturliga förklaring däri, att emigrationen under denna period utgjorde en effektiv regulator för arbetsutbudet på båda arbetsområdena. I påfallande motsättning till dessa kurvors böljande förlopp står under förkrigstiden utvecklingen av lönen för den ståtlige befattningshavaren; dennes lön ligger långa perioder, upp till två decennier, oförändrad och undergår endast med långa mellanrum — i sammanhang med allmänna löneregleringar — nivåförskjutningar, vilka inträffa när prisutveckling och löneutveckling på den öppna arbetsmarknaden skapat uppenbara disproportioner i förhållandet mellan statliga löner och löner för andra löntagargrupper. Vill man bilda sig en allmän uppfattning om hur de ekonomiska villkoren för statliga befattningshavare under här ifrågavarande period i dess helhet förändrats i jämförelse med villkoren för andra samhällsgrupper, synes det lämpligt att jämföra förhållandena i början av 1870-talet med förhållandena i början av 1910-talet. Av flera skäl är det olämpligt att i jämförelsen utgå från år 1860 eller överhuvud från 1860-talet, när såsom representant för statstjänare valts befattningshavare inom kommunikationsverken, något som ter sig naturligt ur nutidens synpunkt. Järnvägsväsendet befann sig då ännu i barndomsstadiet och lönesättningen därinom ger intrycket av trevande försök till anpassning till en efter tidens förhållanden naturlig nivå. Först i och med 1870-talet synas förhållandena i detta hänseende ha stabiliserat sig. Även utvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden var under 1860talet tämligen obestämd. De första åren av 1870-talet förefalla däremot att vara lämpliga som utgångspunkt för jämförelsen: de karakteriseras icke av ytterlighetslägen i konjunkturhänseenden och bilda inledningen till den period, varunder industrialismens stora genombrott i Sverige sker. För att reducera tillfälligheters inverkan är det lämpligt att till grund för jämförelsen lägga genomsnittet av lönerna under några år, och på anförda grunder synas

åren 1871—1873 kunna väljas som utgångspunkt. Vid slutet av förkrigsperioden äro åren 1910—1912 de, som ur konjunktursynpunkt närmast överensstämma med nyssnämnda period. Från 1871/73 till 1910/12 mer än fördubblades den allmänna levnadsstandarden i Sverige, mätt efter konsumtion per konsumtionsenhet.1 Enligt undersökningar av nationalinkomstens utveckling, utförda inom Stockholms högskolas socialvetenskapliga institut, kan konsumtionen per konsumtionsenhet i genomsnitt åren 1910/12 betecknas med indexsiffran 230, om konsumtionen åren 1871/73 sättes lika med 100. Tages hänsyn till penningvärdets förändring, blir motsvarande tal 212. Förändringen i årslönen för stationskarl (på dyraste och på billigaste ort), manlig industriarbetare samt statare under samma period framgår av följande tabell: Stationskarl (slutlön) År billigaste ort

dyraste ort

Manlig industriarbetare

Statare (inkl naturaförmåner)

Levnadskostnader (indextal)

1871/73

1910/12

1488 221

ökning (indextal)

De avvikelser, som föreligga mellan löneutvecklingen för den statliga befattningshavaren och löneutvecklingen för industriarbetaren, äro för små för att kunna tillmätas nämnvärd betydelse eller föranleda omdömen om gynnande eller missgynnande för den ene eller andre som slutresultat för perioden i dess helhet. I förhållande till dessa grupper synes löneutvecklingen för stataren vara något mindre gynnsam, varvid dock bör beaktas, att materialet för denna serie är mera osäkert. Som allmänt omdöme kan sägas, att under ifrågavarande period — från det statliga kommunikationsväsendets tidigare stadium och industrialismens egentliga genombrott i Sverige till tiden närmast före världskriget — löneställningen för statliga befattningshavare i lägre grader och för industriarbetare i genomsnitt förbättrades i ungefär samma grad och att för båda kategorierna utvecklingen gav något mer än fördubbling av reallönen; för lantarbetarna synes något mindre än fördubbling ha nåtts. I n f l a t i o n e n 1 9 1 6 — 1 9 2 0 o c h d e f l a t i o n e n 1 9 2 0 — 1 9 2 3. Omvälvningen i prisförhållandena under krigsåren och de närmaste efterkrigsåren samt de extraordinära förändringar i produktionsbetingelser och därmed i arbetsmarknadsförhållandena, som följde av handelsavspärrningen och inflationen, medförde en rad starka förskjutningar jämväl inom lönestrukturen. Det synes dock icke vara av större intresse i förevarande sammanhang att närmare granska de olika lönekurvornas förhållningssätt under den period inflationen, respektive deflationen voro i akut stadium. Här må endast 1 Jämför The National Income of Sweden, 1861—1830. Part I. Stockholm Economic Studies. London 1937. Sid. 3u0 ff.

49 hänvisas till diagram 3, å vilket den relativa utvecklingen av de olika lönekurvorna från 1913 framställes och vilket åskådliggör de inbördes förskjutningar, vilka inflationen fram till år 1920 medförde. Av större intresse än löneförhållandena under prisrevolutionens år äro de förhållanden, som utkristalliserade sig, när det ekonomiska och monetära läget stabiliserat sig någorlunda, alltså åren framemot mitten av 1920-talet. De förhållanden, vilka då utbildades, kunna betraktas såsom utgångspunkten för den följande utveckling, som ur här förevarande synpunkter tilldrager sig det största intresset. Från år 1913 till år 1924, då förvirringen till följd av omvälvningen i prisförhållanden kan anses hävd, hade lönerna för stationskarl, manlig industriarbetare och statare förändrat sig på följande sätt: Stationskarl (slutlön) År

billigaste ort

dyraste ort

1720 Manlig industriarbetare

Statare (inkl. naturaförmåner)

3 011

2 464

1371 Ökning (indextal)

190 Levnadskostnader (indextal) 100 174

Enligt denna jämförelse skulle löneutvecklingen under perioden ha givit ett gynnsammare resultat för den statsanställde än för de övriga i så måtto, att stegringen av penninglönen för stationskarl på billigaste ort är praktiskt taget densamma som för manlig industriarbetare, under det att lönen för stationskarl på dyraste ort stigit cirka 10 procent starkare; lantarbetarlönen visar relativt svagare stegring. Då »manlig industriarbetare» representerar ett genomsnitt av dyrare och billigare orter och då man för här ifrågavarande och föregående perioder har att räkna med en så småningom skeende spridning av levnadskostnadsnivån till följd av den fortskridande industrialiseringen och stadsbildningen, borde bevarad paritet mellan lönen för lägre statlig befattningshavare och lönen för industriarbetare taga sig uttryck i att löneindexen för statlig befattningshavare på billig ort respektive^ dyr ort gruppera sig på ömse sidor om löneindex för industriarbetare. Då så icke här är fallet, synes löneläget år 1924 för den grupp av befattningshavare, som jämförelsen avser, kunna betecknas som något gynnsammare i förhållande till år 1913 än löneläget för industriarbetare. Här måste emellertid göras den reservation angående valet av jämförelseår, som i det föregående generellt framställts. År 1913 är icke helt lämpligt som jämförelseår. Detta år utmärktes av en visserligen icke särskilt stark men dock utpräglad högkonjunktur, vilket till en viss grad förfalskar jämförelsen, eftersom industriarbetarlönerna äro mera konjunkturkänsliga än lönerna för statliga befattningshavare. I följande tabell har jämförelsen i stället gjorts mellan genomsnittet av de konjunkturellt mera neutrala åren 1910/12 och 4—379086.

50 genomsnittet av åren 1924/25, vilka i avseende på konjunkturläget kunna sägas vara av samma karaktär som de tidigare jämförelseåren: 1 År

Stationskarl (slutlön)

Manlig industriarbetare

Statare (inkl. naturaförmåner)

billigaste ort

dyraste ort

1910/12

1924/25

3 030

3 846

1345 Ökning (indextal)

2 485 211

191 Levnadskostnader (indextal) 100 182

Det framgår av denna sammanställning, att när man vid jämförelsen mellan löneförhållandena under perioden närmast före världskriget, respektive under den period, då stabilisering efter omvälvningarna i prisförhållandena omkring 1920 inträtt, lägger till grund i konjunkturellt avseende jämförbara år, löneutvecklingens resultat för statstjänsteman i lägre lönegrad och för industriarbetare framstå såsom ungefärligen likvärdiga; indextalen för den statliga befattningshavarens lön på billigaste, respektive dyraste ort gruppera sig likformigt omkring indextalet för industriarbetarlönen. Något omdöme om att utvecklingen under denna period gynnat eller missgynnat den ena eller andra gruppen ter sig icke befogat. Däremot är löneutvecklingen för lantarbetaren i förhållande till de övriga avgjort ogynnsam. Genom den starka nedpressningen av lantarbetarlönerna under deflationen bildades den löneklyfta, som senare ytterligare vidgades. P e r i o d e n 1 9 2 4 / 2 5 — 1 9 3 5. Såsom sammanfattning av de föregående översikterna kan sägas, att de åren 1924/25 bestående relationerna mellan lönerna för statens befattningshavare i lägre lönegrader och lönerna för industriarbetare i stort sett voro desamma, som rått under det föregående halvseklet från industrialismens genombrott i Sverige. Avvikelser kunna givetvis konstateras under utvecklingens gång, betingade av framför allt industriarbetarlönernas större konjunkturkänslighet och statstjänarlönernas större stelhet. Men göras jämförelserna på sådant sätt, att dylika korttidsavvikelser elimineras, framträder bilden av en på lång sikt i stort sett oförändrad jämvikt. Detta synes i och för sig utgöra ett starkt skäl för att vid bedömningen av den nuvarande lönesituationen fästa avseende vid förhållandena under de år vid början och mitten av 1920-talet, då det ekonomiska läget stabiliserats men markerad högkonjunktur ännu icke inträtt. Ur statistisk synpunkt synes året 1935 såsom vare sig utpräglat lågkonjunkturår eller utpräglat högkonjunkturår lämpligt som jämförelseår. Utvecklingen av lönerna från åren 1924/25 till år 1935 för de grupper, som innefattats i de tidigare jämförelserna, framgår av följande tabell: 1

Då löneserierna äro brutna vid år 1913, ha de absoluta siffrorna för de tidigare åren räknats om enligt de proportioner, som år 1913 bestå mellan de båda serierna.

51 Stationskarl (slutlön) År

Statare (inkl. naturaförmåner)

Levnadskostnader (indextal) 100

billigaste ort

dyraste ort

3 030

2 485

2 659

2 790

3 846 3 729

Förändring (indextal)

1924/25

Manlig industriarbetare

89 Under ifrågavarande tidsperiod har sålunda lönen för statlig befattningshavare i lägre lönegrad sjunkit icke obetydligt i förhållande till industriarbetarlönen. Om man utgår ifrån, såsom tidigare, att bevarandet av oförändrade relationer skulle ha uttryckts däri, att indextalet för tjänstemannalönen på billigaste ort något understigit, men indextalet för tjänstemannalönen på dyraste ort något överstigit industriarbetarlöneindex, kan den relativa sänkningen av den lägre befattningshavarens lön uppskattas till 12 å 13 procent. Förhållandet mellan tjänstemannalönen och lantarbetarlönen framstår som i stort sett oförändrat. Vissa ö v r i g a k a r a k t e r i s t i s k a d r a g i den s e n a r e löneu t v e c k l i n g e n . I det föregående har den huvudsakliga vikten lagts på jämförelser mellan utvecklingen av lönen för statsanställda i lägre lönegrad å ena sidan och å den andra utvecklingen av lönen för (manlig) industriarbetare. Anledningen härtill är dels att industriarbetarlöneserierna erbjuda de statistiskt mest tillfredsställande jämförelsemöjligheterna, dels att, såsom nyss antytts, det ter sig mest naturligt att jämföra lönenivån för lägre befattningshavare — eller den grund, varpå löneplanen uppbyggts och måste uppbyggas — med den allmänna lönenivån för industriarbetare. Motsvarande vikt kan vid avvägningen av lönenivån för statstjänstemännen icke tilläggas jämförelsen med lantarbetarlönerna. Skälet härför är icke endast, att dessa med hänsyn till sysselsättningens art icke äro i samma grad jämförliga som industriarbetarlönerna — vilket i och för sig icke behövde tillmätas avgörande betydelse — utan även och framför allt, att lantarbetarlönerna på grund av jordbrukets kris och andra omständigheter icke hållit takten i den allmänna sociala utvecklingen och därför icke gärna lämpa sig som jämförelseobjekt. Statsmakterna ha ju även på senare tid på olika sätt framhävt problemet om höjandet av länt- (och skogs-) arbetarnas levnadsvillkor som en av de dominerande socialpolitiska frågorna. Jämförelser mellan löneutvecklingen för statsanställda och löneutvecklingen för anställda i enskild tjänst (butiks-, kontors- och teknisk personal) stöta på oöverkomliga statistiska svårigheter. Statistiken över dessa senare yrkesgruppers löneförhållanden är ännu så outvecklad och så föga differentierad, att jämförelser, som avse utvecklingen även för senare tider, te sig skäligen meningslösa. Tabell 11 i bilaga 7 åskådliggör utvecklingen av kvinnolönerna i förhållande till manslönerna på olika yrkesområden under perioden 1920—1935.

52 Tämligen genomgående framträder en tendens till relativ stegring av kvinnolönerna. Denna tendens, som för övrigt kan konstateras även under tidigare perioder, torde utgöra ett uttryck för att området för kvinnligt förvärvsarbete befunnit sig i så stark expansion, att efterfrågan på kvinnlig arbetskraft ökat snabbare än det likväl starkt växande utbudet. Av diagrammen 4—7, vilka åskådliggöra förskjutningarna inom det statliga lönesystemet mellan löner i högre och lägre lönegrader, löner på billigaste och dyraste ort samt begynnelselöner och slutlöner under åren 1913—1935, framgår hurusom lönerna för lägre befattningshavare stigit i förhållande till lönerna för högre befattningshavare, lönerna på dyrare ort stigit i förhållande till lönerna på billigare ort samt begynnelselönen för de lägre civila befattningshavarna stigit men för de högre sjunkit i förhållande till slutlönen. Tillgängliga statistiska resurser äro icke tillräckliga för att möjliggöra ett omdöme, i vad mån löneutvecklingen för statliga befattningshavare i högre lönegrader motsvarar inkomstutvecklingen inom närmast jämförliga grupper på andra områden. Frågan, huruvida den tendens till utjämning av lönerna för högre och lägre befattningshavare i statlig tjänst, som i diagrammen 2 och 4 kan utläsas, förekommer jämväl inom den enskilda näringsverksamheten, kan icke besvaras med hjälp av nu föreliggande material. Den i vissa lönegrader icke obetydliga förskjutningen mellan begynnelselön och slutlön, som illustreras av diagrammen 5 och 6, torde knappast ge uttryck för en medveten avsikt hos statsmakterna vid tidigare beslut rörande statstjänstemännens löner. Den innebär, att ålderstilläggen fått en relativt minskad betydelse i lägre och mellangrader, och utgör till en viss grad ett närmande till i lönesättningen inom den enskilda arbetsmarknaden rådande förhållanden (se nedan). Lönenivån i statlig och enskild tjänst dr 1935. De lönestatistiska undersökningar rörande löneförhållandena under år 1935, som utförts inom lönekommittén eller eljest på kommitténs initiativ, redovisas utförligt i bilaga 8. De ha åsyftat att frambringa ett material, som — ehuru det på grund av föreliggande praktiska omständigheter måst till omfattningen begränsas utöver vad som i och för sig kunde varit önskvärt — ger möjlighet att fastställa den absoluta årslönenivån för skilda konkreta sysselsättningsområden och yrkesspecialiteter samt att studera lönevariationerna alltefter ortsdyrhet, ortstyper, löntagarnas ålder och anställningstid o. s. v. Det må understrykas, att — oavsett materialets omfattning — möjligheterna att jämföra lönenivåerna inom olika yrken med nödvändighet äro begränsade; mera preciserade omdömen på grundval av dylika jämförelser låta sig icke göra. Det är för det första svårt att i det statistiska materialet så rerodla yrkestyperna, att man med visshet kan påstå, att en viss sysselsättning inom enskild tjänst är identisk eller helt jämförlig med en viss befattning inom statlig verksamhet. Renodlade typer har man att räkna med endast i fråga om sällsynta specialistbefattningar. Även om utbildningskrav, yrkeskunnighet, grad av självständighet och ansvar i arbetet, arbetets tekniska art o. s. v. fastställas så noggrant som möjligt, kvarstår beträffande de flesta sysselsättningar en

53 rest av individuell, statistiskt icke mätbar karaktär hos arbetet, som gör jämförbarheten mer eller mindre bristfällig. Vid försök att jämföra löner i statlig och enskild tjänst framträder detta förhållande särskilt däri, att lönesättningen är ofantligt mycket mera differentierad och individualiserad, för att icke säga ofta godtycklig, inom den enskilda verksamheten än inom den statliga. Härtill kommer, att man bland löneförmånerna har att inräkna även åtskilligt, som icke alls eller endast i begränsad grad kan evalveras i penningar: tryggheten i anställningen, rätt till semester, sjukersättning, pension o. s. v. Det torde icke kunna bestridas, att i dessa senare avseenden de statliga befattningshavarna intaga en förhållandevis mycket gynnad ställning, även om på senare tider arbetare och anställda i enskild tjänst kunnat tillgodoräkna sig avsevärda förbättringar i dessa förmåner utöver lönen. Det är av dessa skäl uppenbart, att man vid jämförelser mellan löner för statens befattningshavare och löner i enskild tjänst icke har rätt att söka framställa precisa omdömen eller fästa avseende vid smärre skiljaktigheter. L ö n e r n a för b e f a t t n i n g s h a v a r e i l ä g r e l ö n e g r a d e r i förh å l l a n d e till i n d u s t r i a r b e t a r l ö n e r . De industriarbetargrupper, som omfattats av den inom lönekommittén verkställda bearbetningen av vissa fackförbunds lönestatistiska material, torde lämpligast jämföras med de båda stora grupper av befattningshavare i statlig tjänst, som innefattas i lönegraderna 5 och 7. I följande tablå ha sammanställts å ena sidan begynnelselön och slutlön med inräknande av 10 procents dyrtidstillägg (motsvarande läget under jämförelseåret 1935) i dyrortsgrupperna C, F och I, å andra sidan årslöner under år 1935 för vissa industriarbetargrupper, som utvalts med hänsyn till materialets omfattning och representativitet: 0 r t s g r u p p

c

F

I

2 364 2 952

2 658 3 318

2 994 3 702

2 652 3 270

2 994 3 684

3 342 4 092

2 734 2 658 2 574

2 954 3 548 3110

3 652 4175 3 629

— —

....

3 066 3161 2 678

— — —

Möbel- och modellsnickare

2 365

2 631

3 953

Lönegrad 5 begynnelselön slutlön Lönegrad 7 begynnelselön slutlön Metallarbetare Verktygsarbetare Rörarbetare, kl. I Filare Pappersindustriarbetare Kokare och eldare Torkmaskinförare Pappersmaskinpassare Träindustriarbetare

54 Det är att märka, att de här utvalda industriarbetargrupperna utgöras av yrkesarbetare, i vissa fall högt kvalificerade, såsom i fråga om verktygsarbetare, rörarbetare av klass I samt möbel- och modellsnickare; de övriga representera i yrkeshänseende mellangrupper. Mera preciserade jämförelser låta sig, såsom förut framhållits, icke göra. De här anförda medeltalen, liksom huvudmassan av de i bilaga 8 anförda, giva dock ingalunda intrycket av någon markerad nivåskillnad i ena eller andra riktningen. I allmänhet ligga medeltalen för industriarbetargrupperna emellan de nivåer, som representera begynnelselön respektive slutlön i de statliga lönegrader, vilka med hänsyn till allmänna kvalifikationer närmast inbjuda till jämförelser. Löneskillnaderna olika dyrorter emellan äro icke oväsentligt större i lönesättningen på den industriella arbetsmarknaden än i den statliga lönesättningen. En statens befattningshavare i lägre lönegrad synes därför intaga en relativt något gynnsammare ställning på billig ort än på dyr ort. Undersökningen rörande industriarbetarlönerna visar i ett avseende ett resultat, som i förevarande sammanhang synes vara av särskilt intresse, nämligen beträffande sambandet mellan årslön samt ålder och anställningstid. Årslönen för industriarbetare är i regel stigande upp till åldern 40 å 50 år för att därefter i flertalet yrken gå tillbaka. I fråga om anställningstiden når lönen i regel maximum efter 20 å 30 år. Dessa förhållanden betyda, att »levnadslönekurvan» för en industriarbetare har ett annat utseende än den för en statlig befattningshavare. Den typiska skillnaden kan beskrivas på följande sätt. I början av arbetslivet ligger statstjänarlönen förhållandevis lågt. Den stiger därefter i och med ålderstilläggen i betydligt snabbare takt än industriarbetarlönen. Denna senare kulminerar i medelåldern och går därefter tillbaka, under det att statstjänarlönen stabiliseras på sin slutliga nivå, vilken därför mot slutet av arbetslivet kommer att vara relativt hög. Ur befattningshavarsynpunkt synes detta förhållande innebära en betydande fördel. L ö n e r n a i s t a t s t j ä n s t i f ö r h å l l a n d e till lönerna för p r i v a t a n s t ä l l d a t j ä n s t e m ä n . De i bilaga 8 redovisade resultaten av undersökningarna rörande lönerna för privatanställda visa en mycket stark lönespridning. Detta är ett förhållande, som vid varje jämförelse mellan löner för statsanställda och löner för privatanställda i första rummet måste beaktas. Även inom yrkesgrupper i privatanställning, vilka med avseende på utbildning, grad av självständighet och ansvar i arbetet, arbetets tekniska art o. s. v. förete en så noggrann avgränsning och inbördes homogenitet, som överhuvud är möjligt att statistiskt åstadkomma, är spridningen ofta uppseendeväckande stor. Främst gäller detta helt naturligt lönerna i högre befattningar, där lönesättningen ter sig mycket individualiserad. Att under sådana förhållanden tala om »lönenivå» eller jämföra statistiska medeltal är skäligen meningslöst. Det enda omdöme, som strängt taget är befogat, är det triviala, att lönerna i privat tjänst i en del fall äro lägre, i en

55 del fall högre än lönen i jämförlig statlig befattning. Även ett dylikt negativt resultat är dock av betydelse: det framhäver vanskligheten i alla jämförelser, som utgå från enstaka eller ett fåtal fall, och omöjligheten att överhuvud utforma ett bestämt omdöme om förhållandet mellan statstjänstemännens löner och lönerna för privatanställda, särskilt i högre befattningar. I fråga om vissa befattningar, som i allmänhet tillhöra mellanlägen och lägre ställningar, synes dock — om än med reservationer av i det föregående angiven art — en mera allmän jämförelse kunna göras. Ställer man emot varandra den bland privatanställda redovisade gruppen öververkmästare å ena sidan samt verkstadsmästare (lönegrad 15) och verkmästare vid telegrafverket (lönegrad 16) å andra sidan, visar förstnämnda grupp inom skilda dyrortsgrupper medianlöner, som motsvara lönerna i löneklasserna 18 a 20 (med inräknande av 10 procents dyrtidstillägg) inom den statliga löneplanen, alltså nära överensstämmande med eller något understigande slutlönen inom nämnda lönegrader. Grupperna verkmästare och förmän visa medianlöner, som i fråga om verkmästare på billigare orter motsvara 14 a 16 löneklassen, på dyraste ort 16 å 17 löneklassen och i fråga om förmän på billigare orter 11 å 13 löneklassen, på dyraste ort 13 å 14 löneklassen. Lönerna för verkmästare synas alltså på det hela taget vara högre än slutlönen för verkstadsförmän i lönegraden 10 vid statens järnvägar, medan lönerna för i enskild tjänst anställda förmän på billigare orter äro lägre än, på dyraste ort ungefärligen motsvara nämnda slutlön. Medianlönerna för vaktmästare i skilda dyrortsgrupper ligga ungefärligen i nivå med lönerna i 9 löneklassen på billigare orter och med lönerna i 11 löneklassen på dyraste ort, alltså inom det område på den statliga löneskalan, där lönerna för expeditionsvakt och förste expeditionsvakt röra sig. Medianlönerna för ingenjörer i enskild tjänst med kontors- eller laboratoriearbete, respektive med arbetsledning synas snarast understiga begynnelselönen för statsanställda ingenjörer i 20 och 22 lönegraderna. Kontoristerna i privatanställning ha delats upp på sådana med specialiserat självständigt arbete och sådana med specialiserat enklare arbete. Den senare gruppen visar medianlöner, som i allmänhet motsvara 2 å 4 löneklasserna; de förras medianlöner motsvara ungefär 12 å 13 löneklassen, under det att kontorister, respektive förste kontorister vid de statliga affärsverken ha sin slutlön i 12 respektive 14 löneklassen. Det kan tilläggas, att korrelationen mellan lön samt ålder och anställningstid är starkare beträffande privatanställda än beträffande industriarbetare; i detta hänseende äro sålunda de privatanställdas löneförhållanden mera lika de i statstjänst gällande än industriarbetarnas. Det förekommer dock icke sällan, att även lönerna för privatanställda sjunka i de högre åldrarna, varför även vid jämförelse med ifrågavarande grupp statstjänstemännens villkor på denna punkt, säkerheten i löneställningen, te sig gynnsamma. Vad angår anställningsvillkoren inom försäkringsföretagen, kunna icke obetydliga avvikelser från de i enskild tjänst i allmänhet rådande förhållandena konstateras. Lönenivån är på detta område förhållandevis hög och även påtagligt högre än inom statlig tjänst. De sociala förmåner, som utöver

56 lönen tillkomma befattningshavare inom försäkringsväsendet, synas dessutom mera jämförliga med statstjänstemännens än med motsvarande förmåner inom andra enskilda verksamhetsområden. Bortsett från försäkringsområdet kan någon markerad nivåskillnad mellan löner för statstjänstemän och löner för jämförliga privatanställda icke utläsas ur de speciella jämförelser, som beträffande vissa befattningar kunna göras på grundval av de i bilaga 8 redovisade undersökningarna rörande privatanställda. Det må på nytt framhållas att, även om de nyss anförda grupperna i allmänhet visa mindre spridning än de flesta i undersökningen ingående, spridningen dock även för dem är förhållandevis stor. Som huvudintryck kvarstår därför, att löneförhållandena för privatanställda äro så skiftande, att ett allmänt omdöme i här förevarande fråga icke har mycket av reell innebörd. Den statliga lönesättningen är mera uniform än den i enskild tjänst tilllämpade. Den ger sålunda icke möjlighet till belöning av mer än ordinära prestationer på samma sätt, som kan ske inom enskild tjänst. Å andra sidan saknas inom det statliga lönesystemet de socialt beklagliga bottennoteringar, som icke äro sällsynta på den enskilda arbetsmarknaden. Genomsnittligt kan lönenivån i statlig tjänst betecknas som väl jämförlig med den i enskild tjänst. För ett allmänt omdöme om anställningsvillkoren i statstjänst i deras förhållande till de villkor, som råda på den enskilda arbetsmarknaden, har man därutöver att taga hänsyn till att de statliga befattningshavare, som uppnått stadigvarande anställning, kunna tillgodoräkna sig icke endast trygghet i anställningen och i ålderdomsförsörjningen utan även många förmåner, såsom sjukhjälp, semester o. s. v., som arbetstagare i enskild tjänst såsom regel endast i blygsammare grad kunna räkna med — fördelar, som svårligen låta sig uppskattas i penningbelopp men vilkas värde enligt sedvanlig uppfattning är betydande. Lönekommitténs förslag till löneplaner. Med hänsyn till vad de här förut i korthet berörda undersökningarna visat rörande lönenivån och icke minst i fråga om löneutvecklingen under de senaste årtiondena för anställningshavare i icke-statlig tjänst har lönekommittén för egen del funnit en viss, om ock måttlig höjning av lönenivån för statstjänstemännen vara försvarlig och motiverad. Genom Kungl. Maj:ts och riksdagens innevarande år fattade beslut om beviljande av provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare inom här ifrågavarande förvaltningsområden torde ock statsmakterna få anses hava förutsatt, att en viss löneökning för statstjänstemännen borde framgå såsom resultat av det pågående löneregleringsarbetet. Vid den nu förestående löneregleringen böra enligt kommitténs mening lönerna för statstjänstemännen genom inräkning i de fasta lönerna av en viss del av nuvarande dyrtidstillägg avpassas efter en mera aktuell levnadskostnadsnivå än den, till vilken beloppen i hittillsvarande löneplaner hänföra sig. Såväl ur befattningshavarnas som ur statens synpunkt måste det anses önskvärt, att icke tjänstemännens avlöning i alltför stor omfattning utgår i form av

57 en rörlig lönedel, varigenom överblicken över den verkliga lönenivån försvåras. Det måste också betraktas såsom principiellt otillfredsställande och ur praktiska synpunkter olägligt att för bestämmande av storleken av dessa rörliga lönedelar eller rörliga tillägg nödgas fortsätta indexberäkningar, baserade på jämförelser med förhållanden under en så avlägsen tid, att sambandet med aktuella levnadsvanor framstår såsom alltmera fiktivt. Å andra sidan bör givetvis tillses, att uppräkningen av de fasta lönerna icke sker till en så hög nivå, att risk föreligger för att vid sänkta levnadskostnader eller försämrad allmän löne- eller inkomststandard en betydande skillnad kan komma att uppstå mellan å ena sidan rådande levnadskostnads- eller allmän inkomstnivå samt å andra sidan den nivå, efter vilken de fasta lönerna avpassats. Kommittén har sökt åstadkomma en ur dessa motsatta synpunkter rimlig avvägning genom att föreslå en uppräkning av de fasta lönerna till en levnadskostnadsnivå motsvarande indextalet 156 på nuvarande indexskala, vilket innebär inräknande av dyrtidstillägg å nuvarande lönebelopp efter ett procenttal av 10. Lönerna skulle vid bifall härtill fixeras vid en nivå, som motsvarar 1935 års genomsnittliga levnadskostnader. Av försiktighetsskäl förutsätter kommittén härvid, såsom vid behandlingen av frågan om rörligt tillägg anförts, att tjänstemännen genom förbehåll i avlöningsreglementet förpliktas att, därest levnadskostnaderna nedgå med minst 10 procent, räknat från det nyss angivna utgångsläget, efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen underkasta sig en sänkning av de nya — genom löneregleringen förhöjda — lönebeloppen med högst 5 procent. Det förslag till ny löneplan, som lönekommittén framlägger beträffande tjänstemän i allmänhet, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial — denna löneplan motsvarar nuvarande löneplan B i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente samt däremot svarande löneplaner i övriga avlöningsreglementen men betecknas av kommittén såsom löneplan A — utgör resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén och de utsedda representanterna för personalorganisationerna, varvid man genom sammanjämkning av olika inom kommittén och bland personalrepresentanterna framförda meningar i fråga om löneförbättringens storlek i olika lönelägen lyckats uppnå enighet inom kommittén kring den avvägning av lönebeloppen, som innefattas i löneplaneförslaget, samtidigt som personalorganisationernas representanter förklarat sig kunna godtaga förslaget. Angående löneplanens byggnad må följande påpekanden göras. Beträffande antalet ortsgrupper i löneplanen har kommittén i sitt betänkande angående dyrortsgrupperingen förklarat sig icke finna de skäl, som vid tidigare behandling av dyrortsgrupperingsfrågan anförts för en minskning av gruppantalet, vara tillräckligt bärande för att i och för sig kunna föranleda en mera snäv begränsning av nämnda antal. Kommittén har givit uttryck åt den meningen, att antalet ortsgrupper bör bestämmas med hänsyn till att löneskillnaderna mellan de olika ortsgrupperna icke böra göras så stora, att löneskalan kommer att förete alltför betydande diskontinuiteter, och att gruppantalet fördenskull bör i viss mån ställas i beroende av levnads-

58 kostnadssplittringens storlek. Då kommittén vid uppgörande av förslaget till löneplan icke kunnat hämta ledning av någon aktuell dyrortsgruppering och säkra hållpunkter alltså saknas för bedömande av levnadskostnadssplittringens storlek samt den med hänsyn härtill lämpliga lönespännvidden, har kommittén — i överensstämmelse med en bland personalrepresentanterna allmänt uttalad mening — ansett sig icke böra ifrågasätta någon ändring i nuvarande gruppantal. Härvid har kommittén tillika beaktat de betydande övergångssvårigheter och därmed förenade kostnader för statsverket, som skulle föranledas av en minskning av gruppantalet. I nu gällande löneplaner ingå, som bekant, endast sju ortsgrupper, men genom 1931 och 1935 års provisoriska dyrortstillägg har i realiteten gruppantalet ökats med två — »H» och »I» — låt vara att ortstillägget för »I»-gruppen icke konstruerats efter samma regler som ortstilläggen enligt löneplanen. I enlighet med vad nyss anförts hava i löneplanen upptagits 9 ortsgrupper, betecknade med bokstäverna A—I. Även i fråga om löneplanens spännvidd saknas, såsom redan berörts, tillförlitliga utgångspunkter för ändring av nuvarande förhållande mellan lönebeloppen för billigaste och dyraste ort. Ehuruväl vissa i dyrortsgrupperingsbetänkandet refererade undersökningar synts tala för att någon minskning av lönespännvidden kunde vara befogad, har kommittén i avsaknad av närmare utredning beträffande den samlade verkan av de faktorer, som härvidlag öva inflytande, ansett sig icke böra direkt eftersträva en rubbning av nuvarande interlokala lönerelationer. En mindre sammandragning av spännvidden har dock skett, väsentligen i syfte att övervinna vissa svårigheter, som på grund av I-gruppens oregelbundna konstruktion varit förenade med uppbyggandet av en jämn löneplan. Den procentuella spännvidden mellan lönen för billigaste och dyraste ort enligt nu gällande löneplaner och enligt kommitténs förslag till löneplan A framgår för vissa löneklasser av här nedan gjorda sammanställning: Lönebelopp å I-ort i procent av lönebelopp å A-ort Löneklass enl. nuvarande löneplan

enl. kommitténs löneplan A

138-8

132-2

137-8

137-2

133-5

133-9

132-0

131-0

129-6

125-2

121-9

117-1

115-3

Beträffande löneförbättringens storlek har kommittén funnit skäl föreligga att tillstyrka en relativt större löneförhöjning för befattningshavare i

59 lägre lönegrader än för tjänstemän i högre löneställning. Den allmänna utgångspunkten för avvägningen av löneförbättringen har varit, att den reella höjningen av de enligt avlöningsbestämmelserna före den 1 juli 1937 utgående avlöningsbeloppen — alltså utan hänsyn tagen till den provisoriska avlöningsförstärkningen — borde vid ett indexläge av 162/163 uppgå till eller närma sig 300 kronor i alla lönelägen. Denna allmänna grundval för löneplanearbetet har i främsta rummet avsett ortsgruppen I, som kommittén icke minst med hänsyn till stockholmslönernas dominerande betydelse ur arbetsmarknadssynpunkt ansett sig böra taga till utgångspunkt. Från olika personalrepresentanters sida hava framställts önskemål såväl om en större generell lönehöjning som ock om en ökad löneförbättring för vissa löneklasser eller vissa befattningshavargrupper. Kommittén har ansett sig icke kunna biträda dessa önskemål i vidare mån än att kommittén förordar en något större löneökning än den nyssnämnda dels för löneklasserna 9 och 10, vilka utgöra slutlöneklasser för vissa stora personalgrupper, som i jämförelsevis ringa omfattning kunna påräkna vidare befordran, samt för därintill liggande löneklasser, dels ock för löneklasserna 27—33, vilka beröras av nuvarande maximigräns för dyrtidstillägget. Att löneförbättringen av tekniska skäl icke kunnat avvägas lika för alla ortsgrupper inom en och samma löneklass beröres närmare i det följande. För belysning av löneförbättringens storlek meddelas såsom Bilaga 10 vid betänkandet en tabell, utvisande löneökningen i begynnelse- och slutlöneklass inom olika lönegrader och för olika ortsgrupper. Uträkningarna hava gjorts dels vid det indexläge, 162/163, från vilket lönekommittén vid löneplanearbetet utgått och som tillika utgör det gränsläge, vid vilket under stigande levnadskostnader rörligt tillägg enligt av kommittén föreslagna grunder först börjar utgå, dels vid de närmast över- och underliggande gränslägena för rörligt tillägg enligt kommitténs system, d. v. s. å ena sidan indexläget 156, som ej medför något rörligt tillägg, och å andra sidan indexläget 168/169, vid vilket rörligt tillägg utgår med 6 procent, dels ock slutligen vid det indexläge, 164/165, som för närvarande är rådande och vilket enligt nuvarande bestämmelser ger 14 procents dyrtidstillägg men enligt kommitténs grunder skulle vid stigande levnadskostnader berättiga till rörligt tillägg allenast av 3 procent. Beräkningen är beträffande sistnämnda indexläge gjord under antagande, att detsamma nåtts under en stigande prisutveckling. Av nämnda tabell framgår, att löneförbättringens storlek i allmänhet växlar för de olika ortsgrupperna inom en och samma löneklass, detta även om man bortser från de ojämnheter, som måste uppstå till följd av reglerna för avrundning av dyrtidstilläggets, respektive det rörliga tilläggets månadsbelopp. Särskilt mellan beloppen för I- och H-grupperna föreligger avsevärd skillnad. Denna ojämnhet sammanhänger med I-gruppens förut berörda, från andra ortsgrupper för närvarande avvikande konstruktion och därav föranledda tekniska svårigheter för uppbyggande av en j ä m n löneplan. Det må framhållas, att dessa ojämnheter icke kunnat undvikas, vilken utgångspunkt som än valts för löneplanekonstruktionen. Genom den minskning av

60 spännvidden mellan A- och I-grupperna, som på sätt nyss berörts ägt rum, har dock åstadkommits någon utjämning av skillnaderna i löneförbättringsbelopp mellan å ena sidan I-gruppen och å andra sidan de närmast därunder liggande ortsgrupperna. Lönekommitténs förslag till löneplan A innebär, att den nuvarande 30gradiga löneplanen skulle utbyggas med fyra nya lönegrader, nr 31—34, med samma antal löneklasser som i lönegraderna 20—30. En sådan utbyggnad har ansetts behövlig bland annat för att bereda möjlighet till en lämplig inplacering av vissa för närvarande i allmänna civilförvaltningens löneplan B upptagna befattningar, vid vilka utöver lön utgår särskild avlöningsförstärkning eller med vilka är förenad rätt till naturaförmåner, vilkas avveckling kan befinnas önskvärd. Till förebyggande av missförstånd beträffande syftet med den föreslagna utbyggnaden vill kommittén uttryckligen framhålla, att de nya lönegraderna icke av kommittén avses för en differentiering av byråchefstjänsterna liksom ej heller eljest för uppflyttning i högre lönegrad än den 30 :e av vanliga administrativa tjänster. Kommittén är väl medveten om, att för en del byråchefstjänster, liksom också för vissa andra inom nuvarande löneplan B upptagna befattningar med ledaransvar eller eljest förutsättande särskilt stora kvalifikationer, en högre löneställning kan vara behövlig än den, som med nuvarande lönegradsplacering vinnes även med den enligt kommitténs förslag till löneplan höjda lönenivån. I den mån vid en blivande tjänsteförteckningsrevision en förbättrad löneställning för ifrågavarande tjänster befinnes erforderlig, bör emellertid denna enligt kommitténs mening komma till stånd genom befattningarnas omändring till tjänster, vilka tillsättas medelst förordnande, en anställningsform, som enligt kommitténs uppfattning överhuvud bör vinna utsträckt tillämpning för statsförvaltningens ledande befattningar. Endast i den mån en dylik anställningsform ej lämpligen kan ifrågakomma — t. ex. beträffande domarbefattningar — lärer för beredande av en förbättrad löneställning, där sådan anses påkallad, böra tillgripas uppflyttning i någon av de nya lönegraderna av löneplan A. Då kommittén hittills ej haft tillfälle att ingå på frågor om ändrad lönegradsplacering, föreslår kommittén icke för närvarande inplacering av någon befattning i någon av de nya lönegraderna. Den föreslagna löneplanen B motsvarar allmänna civilförvaltningens nuvarande, för vissa tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning avsedda löneplan A. Under löneplanen C har kommittén hänfört de medelst förordnande på viss tid eller tills vidare tillsatta befattningar, vilka hittills varit förenade med i avlöningsreglementena fastställda arvoden men för vilka avlöningsförmånerna i övrigt endast i vissa avseenden varit generellt reglerade. Genom införande i löneplan av sistnämnda befattningar har en enligt kommitténs mening önskvärd enhetlig bestämning av andra avlöningsförmåner än lön ur tekniska synpunkter underlättats. Såväl löneplan B som löneplan G hava i kommitténs förslag upptagits utan dyrortsgradering. Detta överensstämmer i fråga om de i löneplan G uppförda tjänsterna med vad som nu tillämpas beträffande dessa tjänster.

61 Däremot äro lönebeloppen för de under den nya löneplanen B (nuvarande löneplan A) hänförda tjänsterna för närvarande dyrortsgraderade. Tillräckliga skäl hava dock icke synts kommittén föreligga att för det ringa fåtal utom Stockholm stationerade befattningshavare, varom här är fråga, tilllämpa en dyrortsgradering. Beträffande löneplanerna B och G innebär kommitténs förslag icke någon realprövning av lönerna utan endast en mera formell uppräkning av lönebeloppen genom inläggande i de fasta lönerna av 10 procents dyrtidstillägg samt provisorisk aviöningsförstärkning jämte lönernas upptagande med avrundade belopp, slutande å hela tusental kronor. Resultatet av denna inräkning har sålunda blivit en höjning av de nuvarande lönebeloppen — beträffande löneplan B av de nu för högsta ortsgruppen upptagna löneplanebeloppen — med i runt tal 1 000 kronor. Den höjda maximigräns för rörligt tillägg, som föreslås av kommittén, kommer vid indexlägen överstigande det, efter vilket uppräkningen av de fasta lönerna skett, att för samtliga här ifrågavarande befattningshavare giva en viss reell löneförbättring. I den mån i övrigt en reell förbättring av löneställningen för ifrågavarande tjänster bör äga rum — en fråga som delvis sammanhänger med spörsmål av organisatorisk art — bör enligt kommitténs mening frågan härom upptagas till prövning i samband med den revision av tjänsteförteckningen, till vilken kommittén längre fram ämnar återkomma. Utformningen av löneplan C innebär i fråga om ett fåtal tjänster en avvikelse från nyssnämnda regel om en generell uppräkning av nuvarande lönebelopp med 1 000 kronor. För befattningarna såsom depåchefer vid hingstdepåerna, vilkas arvoden nu äro bestämda till respektive 7 500 och 9 500 kronor, skulle enligt kommitténs förslag för åvägabringande i löneplanen av lämpliga och avrundade lönebelopp lönerna höjas till 9 000, respektive 11000 kronor. För chefsbefattningarna vid statens vattenfallsverk och domänverket skulle vidare lönen enligt förslaget fortfarande bestämmas till samma belopp som för närvarande eller 30 000 kronor. För aU de nuvarande innehavarna av generaldirektörsbefattningarna i sistnämnda båda verk icke genom denna med hänsyn till löneplanens jämna uppbyggnad föreslagna lönebestämning skola tillskyndas avlöningsminskning, förutsätter kommittén, att befattningshavarna i fråga tillerkännas personliga lönetilllägg av 1 000 kronor årligen, så länge de kvarstå i sina befattningar. Slutligen må i detta sammanhang påpekas, att av skäl, som under specialmotiveringen till 57 § utvecklas, kommittén i sitt förslag beträffande inplacering i löneplan C av nuvarande arvodestjänster icke medtagit de befattningshavare vid statens vattenfallsverk — överdirektören samt kraftverksdirektörerna — vilka för närvarande jämte arvode åtnjuta tantiem. Till frågan om lämplig löneställning för sistnämnda befattningshavare torde kommittén få återkomma i samband med tjänsteförteckningsrevisionen.

02 Sneddning och tillgodoräkning av föregående tjänstetid. Inledning. De regler angående lönetursberäkning vid befordran till högre ordinarie tjänst, vilka återfinnas i nu gällande avlöningsreglementen för nyreglerade verk, äro delvis direkt avhängiga av den tekniska konstruktionen av de för dessa verk gällande löneplanerna. Ett avlöningssystem, vilket i likhet med det för ifrågavarande verk gällande kännetecknas av att löneklasserna inom närliggande lönegrader delvis sammanfalla, förutsätter uppenbarligen särskilda regler till förhindrande av att en tjänsteman vid befordran kommer i lägre löneklass än den han i en lägre lönegrad förut tillhört. Dessutom har det ansetts skäligt, att en befordran alltid skall giva omedelbar löneökning. Dessa synpunkter ligga till grund för den s. k. sneddningsprincipen, som fått sitt uttryck genom bestämmelserna i 12 § av nu gällande avlöningsreglementen. »Sneddningen» innebär i huvudsak, att en ordinarie tjänsteman, som från tjänst inom viss lönegrad befordras till tjänst inom högre lönegrad med gemensamma eller angränsande löneklasser, i den nya tjänsten överhoppar eller sneddar förbi de löneklasser, han tillhört eller beräknas hava tillhört i den lägre befattningen, och omedelbart erhåller lön enligt närmast högre löneklass samt därjämte för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den nya tjänsten tillgodoföres den tid intill tre år, varunder han i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han vid tillträdet till den högre tjänsten skall hänföras. Jämsides med sneddningsreglerna komma i fråga om lönetur vid tillträde till ordinarie tjänst i betraktande bestämmelserna i avlöningsreglementenas 11 och 12 §§ om rätt för tjänsteman att vid första anställning i ordinarie befattning, respektive vid befordran från lägre till högre ordinarie tjänst, för löneplacering i den nya befattningen tillgodoräkna föregående tjänstgöring, i den mån denna varit likvärdig med tjänstgöring i den nya befattningen. Ifrågavarande paragrafer i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente äro av följande lydelse: 11 §• 1. Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna tjänst och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning.

63 2. För samma ändamål, som avses i 1 mom., må befattningshavare, efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas jämväl den tid han utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som i avseende å sin art och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete, han har att utföra å befattningen. 3. Vid sådant tillgodoräknande, varom i 1 och 2 mom. sägs, tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal. 12 §. 1. Därest ordinarie tjänsteman vid befordran till tjänst inom högre lönegrad åtnjöt eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle i den lägre tjänsten hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass, som är gällande jämväl för den högre lönegraden, skall han vara berättigad att omedelbart erhålla lön enligt närmast högre löneklass. Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 10 § 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig till godo den tid intill tre år, varunder han tillhört eller beräknats hava tillhört berörda lägre löneklass. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande tjänsteman, som vid befordran till tjänst vid något av ifrågavarande verk innehade ordinarie befattning vid annat verk, för vilket lönereglering genomförts efter samma grunder, som tillämpats i detta reglemente. Vid ordinarie tjänstemans befordran till tjänst inom högre lönegrad må, i den mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön i den nya tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass kunna tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken han såsom ordinarie tjänsteman inom de närmaste nio åren före befordringen på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen tillträder. Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller annan tjänstgöring av kortare varaktighet än sex månader i ett sammanhang. För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande i tillämpliga delar av där stadgade grunder må Kungl. Maj:t, efter prövning i varje särskilt fall, kunna tillgodoräkna tjänsteman jämväl tid, varunder denne eljest i statens tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det, han har att i den erhållna tjänsten utföra. 2. Tjänsteman, som efter egen ansökning förflyttas från tjänst inom högre till tjänst inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den lönegrad, han vid förflyttningen tillhörde; dock må lönen därvid icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den högsta för den lägre tjänsten gällande. Av i h u v u d s a k s a m m a lydelse ä r o h ä r e m o t s v a r a n d e p a r a g r a f e r i a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e n a för k o m m u n i k a t i o n s v e r k e n , d o m ä n v e r k e t och lots- o c h fyrstaten, d o c k a t t i d e t v å f ö r s t n ä m n d a a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e n a s t a d g a n d e t i 11 § 2 m o m . s a k n a s . V a d a n g å r a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e t för p r o v i n s i a l l ä k a r staten, h a v a l ö n e t u r s b e s t ä m m e l s e r n a i detta r e g l e m e n t e e r h å l l i t e n i vissa d e l a r a v v i k a n d e a v f a t t n i n g , b e t i n g a d av d e n i r e g l e m e n t e t i n t a g n a s ä r s k i l d a l ö n e p l a n e n för p r o v i n s i a l l ä k a r e .

(34

Historik. Redan före det nu gällande avlöningssystemets tillkomst funnos i nyss angivna hänseenden meddelade vissa föreskrifter. Att därvid några mera enhetliga grunder likväl icke vunnit burskap sammanhängde närmast med den åtskillnad i avseende å löneskalornas konstruktion, som utmärkte de båda för den allmänna centrala statsförvaltningen och för kommunikationsverken tillämpade äldre lönesystemen. I det förra av dessa, den s. k. statskontorstypen, voro lönebeloppen ursprungligen så avvägda, att slutlönen i en viss befattning alltid understeg begynnelselönen i närmast högre befattning, i följd varav något behov av särskilda regler om lönetursberäkning vid befordran ej förelåg. Inom kommunikationsverkens lönesystem voro däremot löneskalorna flerstädes konstruerade med för olika befattningshavargrupper delvis sammanfallande löneklasser, vilket påkallade särskilda regler till förebyggande av löneminskning vid befordran. I allmänhet gingo dessa regler ut på att tjänstemannen skulle erhålla begynnelselön till minst samma belopp som det han omedelbart före befordringstillfället innehaft i den lägre befattningen, med rätt att för erhållande av ålderstillägg i den högre befattningen tillgodoräkna viss tid, som i den lägre tjänsten förflutit efter intjänande av sista ålderstillägget. Med tillämpning av dessa regler tillförsäkrades således tjänstemannen vid befordran i princip en begynnelselön av samma storlek som den lön, han senast uppburit i den lägre befattningen. På grund av stegrade pensionsavgifter kunde dock minskning i den kontant uppburna avlöningen inträda. Vid postverket voro emellertid bestämmelserna om lönetursberäkning vid befordran så utformade, att befordran alltid kom att medföra en omedelbar löneökning. Postverkets äldre avlöningsreglemente innehöll med andra ord en fullt utbildad sneddningsregel, som i själva verket kom att utgöra förebilden till nuvarande sneddningsbestämmelser. I samband med omreglering av löneförhållandena för vissa grupper av befattningar vid allmänna civilförvaltningen tillskapades jämväl där vissa föreskrifter angående lönetursberäkning av liknande innebörd som vid flertalet av kommunikationsverken. Dessa föreskrifter voro således ej tillfyllest för att vid befordran under alla förhållanden säkerställa förhöjd avlöning, men de innefattade dock garanti mot en minskning i bruttolönen. Frågan om lönetursberäkning vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie befattning var före det nya lönesystemets tillkomst i stort sett oreglerad. Ett undantag i detta hänseende utgjorde dock telegrafverkets äldre avlöningsreglemente, vilket innehöll en bestämmelse om lönetursberäkning vid övergång från arbetaranställning till befattning såsom reparatör eller linjeförman. Utöver ovan omförmälda bestämmelser innehöllo de äldre lönesystemen icke några generella regler om särskild lönetursberäkning. För centralförvalt ningens äldre lönesystem var den tanken främmande, att en befattningshavare skulle för ålderstillägg äga tillgodoräkna någon annan verksamhet än den, som han efter tillträde till den ordinarie befattningen utövat. Emellertid uppkommo efter hand allt flera undantagsfall, i vilka rätt till lönetursberäkning för verksamhet före tillträdet till den ordinarie tjänsten medgavs

G5 genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Antalet av dylika specialbeslut ökades efter hand så väsentligt, att riksdagen år 1918 fann sig böra taga initiativ till fastställandet av vissa generella tillgodoräkningsregler för den allmänna civila statsförvaltningen. Dylika regler blevo på förslag av Kungl. Maj:t fastställda vid 1920 års riksdag. Enligt dessa regler skulle befattningshavare för erhållande av ålderstillägg vid en ordinarie befattning tillgodoräknas den tid, han i det allmännas tjänst utfört arbete, som kunde anses likvärdigt med eller av högre värde än det han hade att å befattningen utföra. Genom detta stadgande infördes alltså — efter det beslut redan fattats om lönereglering vid kommunikationsverken och kort tid före upphörandet av allmänna civilförvaltningens äldre lönesystem — en fullt utbildad generell tillgodoräkningsregel, avseende fall av övergång såväl från ickeordinarie statstjänst eller utom-statlig tjänst till ordinarie befattning som från en ordinarie befattning till annan sådan befattning. Denna tillgodoräkningsregel infördes sedermera, såvitt angick övergång från icke-ordinarie till ordinarie tjänst, i sak oförändrad i 1921 års avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen. I kommunikationsverkens år 1919 beslutade nya avlöningsreglemente erhöll tillgodoräkningsinstitutet icke samma vidsträckta innebörd. Syftet med tillgodoräkningsrätten angavs under förarbetena till kommunikationsverkens reglemente vara, att densamma skulle tjäna såsom regulator mot ogynnsamma befordringsförhållanden vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie anställning. Med hänsyn till nödig utbildningstid och normal befordringsgång hade i nämnda syfte synts böra tillgodoräknas allenast den tid utöver tre år, under vilken tjänstemannen före utnämning till ordinarie i en följd innehaft sådan icke-ordinarie anställning vid vederbörande verk, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning svarade mot eller vore jämförbar med den ordinarie tjänsten. Sedan tillgodoräkningsrätten såsom sådan införts i det nya lönesystemet, blev dess tillämpningsområde snart vidgat. Tillgodoräkning av icke-ordinarie tjänstetid kom att medgivas i en utsträckning, som framstod såsom olämplig och obefogad. Särskilt iögonenfallande blev detta i sådana fall, då en tjänsteman vid befordran från lägre till högre ordinarie tjänst genom sneddning nådde mindre förmånlig löneklassplacering än den tjänsteman, som befordrades till motsvarande befattning direkt från icke-ordinarie tjänst och fick tillgodoräkna »likvärdig» tjänstetid. Denna inkonsekvens ledde till krav på tillgodoräkningsrättens utsträckande till att omfatta även tjänstetid i ordinarie befattning. Redan från och med den 1 juli 1922 genomfördes också såväl i allmänna civilförvaltningens som i kommunikationsverkens avlöningsreglemente en modifierad tillgodoräkningsrätt för ordinarie tjänstemän vid befordran till högre tjänst. Samtidigt infördes emellertid för allmänna civilförvaltningens del en begränsning av den i 1921 års reglemente medgivna tillgodoräkningsrätten i så måtto att, i överensstämmelse med vad som redan från början stadgats i kommunikationsverkens reglemente, de tre första åren av den tidigare anställningen alltid skulle frånräknas, var5—379086.

jämte anställningen för att kunna tillgodoräknas måste hava innehafts i en följd fram till tillträdandet av den ordinarie befattningen. Detta försök att lösa frågan har emellertid skapat nya olägenheter. 1928 års lönekommitté, som i sitt betänkande (sid. 76—77) givit en belysning av dessa olägenheter, h a r i sådant hänseende framhållit bland annat, att sneddnings- och tillgodoräkningsreglerna i vissa fall kommit att tillämpas utanpå varandra, varigenom vid befordran den högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad ofta uppnåtts omedelbart eller endast kort tid efter tillträdet av den nya tjänsten, något som måste anses stridande mot grundprincipen i lönesystemet, vilken syftar till successivt inträdande avlöningsförbättringar. I tillämpningen ha även de nya liksom de äldre tillgodoräkningsbestämmelserna visat sig verka godtyckligt och ojämnt, vilket svårligen kan undvikas, så länge bestämmelsernas vaga formulering gör tolkningen till en ren omdömesfråga, underkastad ett stort antal olika myndigheters avgörande. Vad som vållat de största svårigheterna torde — såsom framhållits av 1928 års kommitté — ha varit att avgöra, huruvida en viss statsanställning i avseende å tjänstgöringens art och omfattning svarar mot, är jämförbar med eller högre än den tjänst, i vilken tillgodoräkning skall äga rum. I nämnda avseende har stor ojämnhet i tillämpningen kommit till synes, och trots att bestämmelserna varit gällande under femton år, har uppenbarligen någon fast praxis härutinnan ännu icke stadgat sig. Vidare har tveksamhet yppats beträffande tolkningen av uttrycket »i en följd», där olika meningar gjort sig gällande i fråga om verkan av semester, tjänstledighet för militärtjänstgöring, för offentligt uppdrag, för sjukdom, för olycksfall i tjänsten o. s. v. 1928 års lönekommitté. I sitt betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente ägnade 1928 års lönekommitté frågan om revision av tillgodoräknings- och sneddningsreglerna en ingående granskning. Mot bakgrunden av den redogörelse för olägenheterna med nuvarande system, till vilken nyss hänvisats, fann sig kommittén böra föreslå, att tillgodoräkningsrätten skulle avsevärt begränsas och i stället sneddningen utvidgas att gälla även vid övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst. I nämnda hänseenden anförde kommittén huvudsakligen följande: I fråga om tillgodoräkning av föregående tjänstetid kunde givetvis olika meningar vara rådande angående den omfattning, i vilken dylik tillgodoräkning borde få äga rum. Att helt borttaga tillgodoräkningsrätten syntes, sedan densamma vunnit hävd, få anses uteslutet. Uppenbart syntes emellertid vara, att tillgodoräkningsrätten kommit att sträcka sig långt utöver de gränser lagstiftaren avsett att uppdraga. Kommittén ansåge det även vara principiellt oriktigt att låta varje efter subjektiv värdesättning såsom »likvärdigt» förklarat arbete tillgodoräknas i en helt annan befattning. Då det många gånger vore praktiskt taget omöjligt att bedöma arten av det arbete, som en tjänsteman önskade få sig räknat till godo, bleve avgörandet i alltför hög grad beroende på den större eller mindre grad av välvilja, med vilken frågan bedömdes. Av dessa skäl syntes det lämpligt att på sådant sätt begränsa förmånen i fråga, att som regel endast vikariatsförordnanden i samma eller högre befattning än den, till vilken befordran sedermera skedde, finge tillgodoräknas för

67 uppflyttning i löneklass. Men icke alla förordnanden borde härvidlag komma i fråga. Det kunde nämligen icke anses motiverat att för bestämmande av en tjänstemans löneställning efter ordinarieblivandet helt enkelt summera ihop alla de förordnanden, som under rekryt- och utbildningsåren kunde hava tilldelats honom. Annorlunda låge saken till, då tjänstemannen under längre tid på förordnande uppehållit en vakantsatt befattning eller en tjänst, vars innehavare vore tjänstledig eller bestrede annat vikariat. Då det gällde att bestämt fixera, i vilka fall tillgodoräkning borde kunna medgivas, syntes Kungl. Maj:t hava anvisat en utväg, som borde kunna leda till en för såväl staten som tjänstemännen tillfredsställande lösning av denna fråga. Genom de nya riktlinjer för vikariatsersättningens bestämmande, som omförmälts i statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 juni 1928, hade man sökt bereda vikarier å vakantsatta tjänster och deras successionärer en förbättrad ställning. Den förmånligare vikariatsersättningen innebure, att sådan vikarie i stället för den vanliga vikariatsersättningen ägde uppbära lön enligt löneklass, som vore närmast lägre än den, som skulle hava gällt, därest han varit innehavare av ordinarie tjänst inom ifrågavarande lönegrad. Genom de nya bestämmelserna hade skapats två slag av vikariatsförordnanden, skilda åt i fråga om sättet såväl för förordnandets tilldelande som för ersättningens bestämmande. Hinder syntes kommittén icke möta att vid en revision av avlöningsreglementet reformera reglerna för vikariatsersättning i överensstämmelse med ovan angivna principer. Endast förordnandetid med den förmånligare vikariatsersättningen borde få tillgodoräknas för löneklassplacering. Samtidigt som kommittén funne sig böra föreslå, att tillgodoräkningsrätten på ovan antytt sätt begränsades, ansåge kommittén sneddningsregeln böra i visst avseende utsträckas. Det syntes naturligt att på det smidiga sätt, sneddningen erbjöde, förmedla övergången från extra ordinarie till ordinarie anställning. Emellertid hade det synts kommittén angeläget att lämna en möjlighet öppen för tillgodoräkning även av annan tjänstgöring än förut omförmälda vikariatsförordnanden. Fall kunde nämligen inträffa, då huvudreglerna rörande sneddning och tillgodoräkning icke vore tillräckliga för beredande av en rättvis löneplacering. Kommittén sökte med följande exempel klarlägga, vilka fall den närmast åsyftade: 1) En befattningshavare befordrades till ordinarie tjänsteman efter långvarig anställning som »extra» med likartade arbetsuppgifter. Eftersom han icke åtnjutit lön efter ett med allmänna löneplanen analogt lönesystem, vore sneddning utesluten. Några vikariatsförordnanden hade han icke heller haft. På grund av den långa tjänstetiden syntes han dock icke böra placeras i lönegradens begynnelseklass, då han därigenom måhända skulle i lönetur komma åtskilligt efter yngre kamrater, som på grund av tjänstgöringsförhållandena kunnat befordras till ordinarie tjänst tidigare. Hur stor del av den extra anställningstiden, han borde få räkna sig till godo, måste emellertid bedömas efter omständigheterna i det särskilda fallet. 2) En person hade genom förtjänstfullt arbete i det allmännas tjänst (vid stadsdomstol, allmänt sjukhus, såsom stadsläkare o. s. v.) meriterat sig för erhållande av ordinarie statsanställning med arbetsuppgifter liknande dem, som ålegat honom inom hans förra verksamhetsområde. Starka skäl kunde i ett dylikt fall tala for att medgiva tillgodoräkning, men de vanliga reglerna passade ej. 3) På grund av offentligt uppdrag hade en tjänsteman utfört arbete, som direkt kvalificerat honom för en viss befattning, eller ock hade han på grund av sådant uppdrag måst frånträda ett vikariatsförordnande, som han eljest varit berättigad att räkna sig till godo vid framtida befordran. Även här borde tillgodoräkning kunna komma i fråga. . För alla de skiftande fall, som kunde tänkas förekomma, funne kommittén icke möjligt eller ens lämpligt att utfärda detaljerade regler. Då det likväl vore fråga om undantagsfall, syntes det bästa vara, att de finge bedömas individuellt efter ska-

68 lighetsprövning. För att emellertid prövningen skulle ske efter enhetliga principer, syntes densamma böra ankomma på Kungl. Maj.t. Kommittén ville uttryckligen betona, att denna Kungl. Maj:ts särskilda rätt att medgiva tillgodoräkning vore avsedd att tillämpas endast i undantagsfall och med stor försiktighet. Avgivna yttranden. I de över 1928 års lönekommittés betänkande avgivna yttrandena hava ett stort antal myndigheter lämnat kommitténs förslag i förevarande delar utan erinran. En del andra myndigheter hava gjort vissa allmänna uttalanden om ändamålsenligheten av de föreslagna lönetursreglerna. Sålunda hava åtskilliga ämbetsverk framhållit, att de föreslagna bestämmelserna syntes vara väl avvägda och att desamma genom enkelhet och reda förmånligt skilde sig från gällande lagstiftning i ämnet, samtidigt som de i erforderlig grad syntes tillgodose vederbörande befattningshavares intressen. Å andra sidan har från några håll uttalats, att förslaget syntes innebära en bestämd försämring genom att reglerna för sneddning och tillgodoräkning icke skulle få tillämpas samtidigt samt att de nuvarande bestämmelserna om tillgodoräkning i högre grad än de föreslagna överensstämde med billighet och rättvisa. 1936 års lönekommitté. Frågan om en revision av de nuvarande reglerna om lönetursberäkning vid befordran har berörts i de för 1936 års lönekommitté utfärdade direktiven. Enligt dessa åligger det lönekommittén att vid avlöningsbestämmelsernas utformning ägna särskild uppmärksamhet åt angelägenheten av att så långt som möjligt åstadkomma enkla och för myndigheterna lätt tillämpliga föreskrifter. De under årens lopp vunna erfarenheterna hava ansetts särskilt ådagalägga behovet av en förenkling i gällande regler för uppflyttning i löneklass; i detta avseende har det ansetts böra upptagas till allvarligt övervägande, huruvida icke tillgodoräkningsrätten kunde slopas och i stället sneddningsregeln få vidgad användning. Erfarenheterna om verkningarna av gällande bestämmelser på förevarande område giva enligt lönekommitténs mening vid handen, att behov föreligger av en omläggning av reglerna för löneklassplacering. På sätt i kommitténs direktiv antytts är en dylik omläggning påkallad framför allt i syfte att genom enklare och mera enhetliga regler angående lönetursberäkningen avlägsna eller åtminstone i möjligaste mån begränsa de ojämnheter och svårigheter, vilka visat sig vara förenade med tillämpningen av de nuvarande, vaga och delvis oklara tillgodoräkningsföreskrifterna samt att minska det administrativa arbete, som löneklassplaceringarna genom tillgodoräkningsförfarandet förorsaka ämbetsverken. Det förslag till lösning av förevarande spörsmål, som innefattades i 1930 års betänkande och vilket åsyftade en mycket avsevärd begränsning av tillgodoräkningsrätten i förening med en vidgad användning av sneddningsprincipen, skulle otvivelaktigt innebära beaktansvärda fördelar i jämförelse med de nuvarande bestämmelserna i ämnet. Emellertid skulle även enligt detta förslag tillgodoräkningsförfarandet alltjämt bibehållas i viss utsträckning. Redan vid förberedande överväganden av spörsmålet om en

09 revision av sneddnings- och tillgodoräkningsreglerna kom 1936 års lönekommitté till den uppfattningen, att med tillgodoräkningsförfarandet vore förenade sådana olägenheter, att en utväg borde sökas för att om möjligt helt utesluta detsamma ur avlöningsbestämmelserna och i stället utvidga sneddningsinstitutet till att omfatta det övervägande antalet befordringsfall. Med utgångspunkt från denna uppfattning gjordes ifrågavarande spörsmål inom kommitténs sekretariat till föremål för särskild utredning, vars resultat sammanfattades i en i ämnet upprättad promemoria. Vid denna promemoria — i vilken jämväl frågan om en revision av gällande vikariatsersättningsbestämmelser såsom delvis sammanhängande med spörsmålet om sneddningsrättens utvidgande upptogs till behandling — fogades utkast till nya bestämmelser om lönetursberäkning och vikariatsersättning. Enligt utkastet skulle tillgodoräkningsrätten helt och hållet avskaffas och i stället löneställningen före befordran — med några få undantag, till vilka kommittén i det följande återkommer — i samtliga befordringsfall tagas till utgångspunkt för lönetursberäkningen. I överensstämmelse härmed skulle övergången från icke-ordinarie till ordinarie tjänst i fråga om lönetursberäkningen i princip generellt regleras efter samma grunder som befordran från lägre till högre ordinarie befattning. I syfte att ernå en allsidig belysning av föreliggande spörsmål anhöll därefter kommittén genom cirkulärskrivelse till ett antal större ämbetsverk, nämligen fångvårdsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, generaltullstyrelsen, riksräkenskapsverket och domänstyrelsen, att dessa ville, var för sitt verksamhetsområde, dels verkställa undersökning angående den löneklassplacering, som i ett lämpligt antal förekomna befordringsfall skulle med tillämpning av de ifrågasatta nya lönetursbestämmelserna hava ägt rum i jämförelse med den faktiska löneklassplaceringen enligt gällande bestämmelser, dels ock till kommittén avgiva yttrande över det föreliggande författningsutkastet. I anledning härav inkommo myndigheterna ifråga till kommittén med yttranden i ämnet, varvid jämväl överlämnades utredningar angående verkningarna av de ifrågasatta nya lönetursreglerna i sammanlagt omkring 2 000 faktiska befordringsfall berörande olika personalgrupper. En granskning av nämnda befordringsfall gav vid handen, att — i jämförelse med gällande föreskrifter — de ifrågasatta bestämmelserna skulle hava medfört oförändrad löneklassplacering i omkring 800 fall samt förbättrad löneklassplacering i omkring 250 fall, under det att en för tjänstemännen försämrad lönetur skulle hava inträtt i de återstående 950 fallen, av vilka sistnämnda närmare två tredjedelar avsågo övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst. De flesta försämringsfallen framträdde inom riksräkenskapsverket, fångvårdsstaten, postverket och statens järnvägar. Av 21 vid riksräkenskapsverket undersökta befordringsfall skulle sammanlagt 18 — därav 14 avseende övergång från extra ordinarie till ordinarie befattning — hava medfört försämring i löneturen. Vid fångvårdsstaten skulle i 26 av 35 undersökta befordringsfall — samtliga dessa 26 fall avseende övergång från extra ordi-

70 narie till ordinarie tjänst — försämring hava inträtt. Vidare skulle av 304 vid postverket undersökta befordringsfall sammanlagt 256 — därav 247 avseende övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst — samt av 214 vid statens järnvägar undersökta befordringsfall tillhopa 195 — därav 184 avseende övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst — hava medfört försämring i löneturshänseende, antingen i fråga om löneklassplaceringen såsom sådan eller beträffande tidpunkten för vinnande av uppflyttning i löneklass. Även vid tullverket och statens vattenfallsverk skulle de ifrågasatta bestämmelserna i betydande utsträckning kommit att verka i ogynnsam riktning. Att sålunda en tillämpning av de preliminärt från kommitténs sida ifrågasatta lönetursreglerna skulle medföra en viss försämring i löneturshänseende särskilt vid övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst, gav i vissa delar anledning till kritik från de över förslaget hörda myndigheternas sida. Samtliga myndigheter utom fångvårdsstyrelsen funno sig likväl böra understödja förslaget i princip, och några av dem underströko kraftigt olägenheterna med det hittillsvarande systemet. Ur de avgivna yttrandena må återgivas följande: Fångvårdsstyrelsen anförde att, då under senare år ett antal vakanta ordinarie tjänster vid fångvårdsstaten icke fått återbesättas med ordinarie innehavare, nackdelarna av en ändring av gällande bestämmelser om tillgodoräkning av föregående tjänstetid vid befordran skulle bliva starkt framträdande. Generaltullstyrelsen framhöll, att anledningen till den genomgående försämring i löneturshänseende, som de föreslagna bestämmelserna skulle medföra för nytillträdande ordinarie befattningshavare, syntes vara, att förslaget icke innefattade några bestämmelser rörande grunder för löneklassplacering av befattningshavare i icke-ordinarie anställning. Därest de extra ordinarie beställningshavarnas löneklassplacering bestämdes efter enahanda grunder, som i förslaget angivits för ordinarie befattningshavare, skulle löneklassplaceringen vid tillträdandet av ordinarie tjänst ställa sig förmånligare. Med hänsyn till de praktiska förenklingar sneddningssyslemet erbjöde för fastställande av begynnelselön, funne styrelsen sig böra tillstyrka förslaget. För likformighetens skull ansåge styrelsen önskvärt, att förslagets principer om möjligt utsträcktes att gälla vid övergång från extra till extra ordinarie befattning. Generalpoststyrelsen uttalade, att sneddningsregelns tillämpning vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie tjänst skulle komma att i jämförelse med nuvarande ordning i regel framflytta tidpunkten för uppflyttning i löneklass ett år, men erinrade tillika, att det vore vanskligt att avgöra, vilka verkningar de föreslagna nya bestämmelserna om sneddning vid övergång från extra ordinarie till ordinarie anställning komme att erhålla i jämförelse med nuvarande tillgodoräkningsmetoder, då dessa verkningar till stor del vore avhängiga av en eventuell ändring av bestämmelserna om tillgodoräkning av tidigare tjänstgöring vid tillträdandet av extra ordinarie befattning. Styrelsen ville emellertid i princip uttala sig för att de i många hänseenden besvärliga och mer eller mindre godtyckliga tillgodoräkningsmetoderna i största möjliga utsträckning begränsades och ersattes med mera enhetliga sneddningsregler. Statskontoret underströk, att de nuvarande tillgodoräkningsbestämmelserna gåve alltför stort spelrum åt subjektiva värdesättningar och att någon fast och enhetlig praxis beträffande deras tillämpning icke kunnat utbildas. Den omständigheten,

71 att vissa kategorier av befattningshavare vid ett förverkligande av förslaget kunde komma i ett något sämre läge i löneturshänseende än tidigare, syntes i och för sig icke böra hindra förslagets genomförande, då nämligen även tjänstemän, tillhörande dessa grupper, genom sneddningen alltid vid befordran komme i åtnjutande av en löneökning. Riksråkenskapsverket framhöll, att ämbetsverket under sin ämbetsutövning vunnit riklig erfarenhet om tillgodoräkningssystemets olägenheter, och förordade därför de nuvarande subjektiva bedömningsgrundernas ersättande med fasta och klart utformade regler, som avlägsnade det stora osäkerhetsmomentet i nuvarande tillgodoräkningsförfärande. Ehuru de nya föreskrifterna skulle medföra någon försämring i fråga om lönetursberäkningen för personalen vid ett centralt ämbetsverk av riksräkenskapsverkets typ, innebure förslaget likväl en i huvudsak tillfredsställande lösning av det onekligen ganska komplicerade problemet. Med ledning av den utredning och de uttalanden, vilka sålunda framkommit i de över det preliminära utkastet avgivna yttrandena, h a r nämnda utkast sedermera inom kommittén gjorts till föremål för överarbetning. I samband därmed har kommittén även preliminärt tagit ståndpunkt till frågan om de lönetursgrunder för icke-ordinarie personal, vilka böra förutsättas vid en omläggning av lönetursbestämmelserna för ordinarie tjänstemän. Vid bestämmelsernas utformning hava jämväl de detaljerinringar i olika hänseenden, som framställts i de avgivna yttrandena, vunnit beaktande i den mån så ansetts möjligt och lämpligt utan övergivande av huvudprinciperna i förslaget. Såsom allmän motivering till det förslag, som kommittén framlägger i ämnet, får kommittén anföra följande. De principer, vilka lönekommittén ansett böra vara vägledande vid utformandet av förändrade regler angående lönetursberäkning vid befordran, förutsätta, såsom redan antytts, en så vidsträckt tillämpning av sneddningsregeln, att densamma kommer att bilda den regelmässiga grunden för lönetursberäkningen. I överensstämmelse härmed har kommittén till en början funnit sig böra förorda, att övergången från icke-ordinarie nyreglerad befattning till ordinarie tjänst, å vilken avlöningsreglementet erhåller tillämpning, i löneturshänseende regleras efter samma grunder, som gälla beträffande övergång från lägre till högre ordinarie tjänst. Att i dessa befordringsfall tilllämpa andra lönetursregler än dem, som regelmässigt gälla vid befordran från lägre till högre ordinarie tjänst, finnes så mycket mindre anledning, som avlöningsförhållandena för huvudgrupperna av icke-ordinarie personal vid de nyreglerade verken numera äro enhetligt ordnade efter samma principer, som innefattas i avlöningsreglementena för ordinarie tjänstemän. Tjänstemän å extra stat åtnjuta lön enligt den ordinarie löneplanen med allenast den avvikelsen, att lönen utgår enligt närmast lägre löneklass än för ordinarie tjänstemän i samma lönegrad, och för övriga huvudgrupper av icke-ordinarie tjänstemän vid nyreglerade verk äro fastställda löneplaner, vilkas konstruktion nära ansluter sig till löneplanen för ordinarie tjänstemän. Det må i detta sammanhang erinras, att i de år 1935 utfärdade avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie tjänstemän vid olika nyreglerade förvaltningsgrenar

72 sneddningsregeln i stället för det tidigare tillgodoräkningsförfarandet införts för fall av befordran från lägre till högre extra ordinarie befattning. Att tillgodoräkningsförfarandets ersättande med sneddning vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie befattning i de särskilda fallen icke alltid kan giva samma resultat i fråga om lönetur är självfallet. Med tillgodoräkningsrätten blir löneturen i den ordinarie befattningen beroende av längden av föregående tjänstgöring samt denna tjänstgörings efter mer eller mindre subjektiv prövning fastställda art; enligt sneddningsprincipen däremot blir den föregående löneställningen avgörande. I sneddningsregelns natur ligger, att den alltid ger den befordrade en omedelbar löneökning, men samtidigt också att, där skillnaden mellan den befordrades lön i den förra befattningen och begynnelselönen i den nya befattningen uppgår till två löneklasser eller mera, den befordrade får åtnöjas med begynnelselön i den högre tjänsten. Där vederbörande före sin befordran under en lång följd av år haft »likvärdig» tjänstgöring, som enligt nuvarande bestämmelser må tillgodoräknas, kan uppenbarligen en övergång till sneddningsprincipen ge sämre resultat än hittillsvarande bestämmelser. Häri ligger intet oriktigt eller olämpligt utan endast en konsekvens av övergången till en lönetursprincip, som i och för sig måste anses rationellare och mera överensstämmande med avlöningssystemets syfte, samtidigt som den blir mindre slumpmässigt verkande och därför också mera rättvis. Emellertid är det givetvis i och för sig önskvärt att söka undvika alltför kraftiga rubbningar i lönetursrätten vid övergång till ett nytt löneturssystem. Såsom framgår av den föregående redogörelsen, skulle enligt den av vissa verk lämnade utredningen övergång från tillgodoräkning till sneddning i ett stort antal fall medföra försämring av hittillsvarande lönetursrätt vid befordran från extra ordinarie till ordinarie tjänst. Härvid är emellertid att märka, att samtliga verk utom ett dels räknat med nuvarande konstruktion av löneplanerna, dels beräknat sneddning från extra ordinarie till ordinarie befattning med utgångspunkt från den löneklassplacering, som de icke-ordinarie tjänstemännen erhållit enligt hittillsvarande bestämmelser. Resultatet kommer, såsom av det följande skall framgå, att te sig väsentligt gynnsammare vid genomförande av vissa ändringar, som kommittén anser sig böra förorda beträffande lönetursrätten samt konstruktionen av löneplanerna för icke-ordinarie befattningshavare. Vad till en början angår löneplanerna för extra ordinarie tjänstemän, äro dessa för närvarande konstruerade på det sätt, att löneklasserna inom varje lönegrad börja med ett lönebelopp, som ligger två löneklasser under det lägsta för ordinarie tjänsteman i motsvarande lönegrad gällande, samt sluta med ett lönebelopp, vilket sammanfaller med näst högsta löneklassen för ordinarie tjänsteman. I sitt den 30 oktober 1934 avgivna betänkande med förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare inom allmänna civilförvaltningen (statens off. utredn. 1934: 42) föreslog 1934 års avlöningsrevision för icke-ordinarie personal sådan jämkning i löneplanerna för extra ordinarie tjänstemän, att begynnelselönen för alla lönegrader

73 skulle komma att med allenast en löneklass understiga begynnelselönen för motsvarande ordinarie tjänster. Motivet härför var, att de extra ordinarie tjänstemännen borde beredas kompensation för den löneminskning, som skulle föranledas av pensionsavdragen vid en blivande familjepensionering. Sedan familjepensioneringen numera ordnats, har berörda kompensation provisoriskt beretts på annat sätt. Såsom i 1937 års statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma frågor, p. 6) förutsatts, bör detta provisorium i samband med den nu förestående löneregleringen avvecklas, och detta synes lämpligen böra ske på det sätt, som 1934 års avlöningsrevision föreslagit. Begynnelselönen för extra ordinarie tjänstemän skulle vid bifall härtill komma att ligga en löneklass högre än för närvarande, och löneturen under extraordinarietiden liksom också sneddningsunderlaget vid befordran till ordinarie tjänst skulle i motsvarande grad förbättras. De för extra tjänstemän vid den nyreglerade statsförvaltningen (med undantag av kommunikationsverken) gällande löneplanerna utmärkas därav, att begynnelselönen satts en löneklass lägre än begynnelselönen för extra ordinarie tjänsteman inom motsvarande lönegrad, d. v. s. tre löneklasser lägre än motsvarande ordinarie tjänstemans begynnelselön; därjämte är att märka, att varje lönegrad upptager allenast två löneklasser. Slutlönen för extra tjänsteman sammanfaller alltså genomgående med begynnelselönen för extra ordinarie tjänsteman och understiger med två löneklasser begynnelselönen för ordinarie tjänsteman i samma lönegrad. Lönekommittén har tänkt sig en utbyggnad av löneplanen för extra tjänstemän med en löneklass för varje lönegrad. Denna löneplan skulle alltså för varje lönegrad komma att omfatta tre löneklasser, av vilka den sista även framgent skulle komma att sammanfalla med begynnelselöneklassen i motsvarande extra ordinarie lönegrad. En dylik utbyggnad har synts motiverad av att extra tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen ej sällan få kvarstå i extra anställning under så avsevärd tid, att en ytterligare löneklassuppflyttning i sådan anställning måste anses skälig. Det kan visserligen göras gällande, att den långa anställningstiden i extra befattning vid vissa verk är ett missförhållande, för vilket bör sökas bot genom sådana åtgärder i anslagshänseende, som kunna möjliggöra en rimligare anordning av befordringsgången. Emellertid anlitas extra personal på sina håll i betydande utsträckning för arbeten, vilka — ehuru långvariga och periodiskt återkommande — icke tillhöra verkets fortlöpande arbetsuppgifter (t. ex. särskilda specialutredningar inom vissa statistiska verk) och alltså icke kunna motivera anställande av personal i mera fast anställning. Även om, såsom kommittén finner önskvärt, strävandena inom förvaltningen i högre grad än hittills på sina håll varit fallet inriktas på att låta den icke-ordinarie rekryteringspersonalen efter en icke alltför lång utbildnings- och prövotid vinna extra ordinarie anställning, kan det för nyss avsedda fall vara motiverat att öppna möjlighet till en ytterligare avlöningsförhöjning i extra befattning. Härigenom vinnes ock utgångspunkt för sneddningsregelns tillämpning vid övergång från extra till ordinarie befattning i så måtto, att för löneklassuppflyttning i den ordinarie

74 tjänsten må kunna tagas i beräkning tid, varunder tjänstemannen i den föregående befattningen tillhört närmast lägre löneklass. Såsom led i lönetursbestämmelsernas omläggning för icke-ordinarie befattningshavare bör vidare förutsättas, att tillgodoräkningsförfarandet vid befordran till extra ordinarie befattning slopas och att därvid sneddning från extra till extra ordinarie tjänst medgives. Huruvida i samband härmed bör stadgas någon begränsning i syfte att förebygga en alltför gynnsam lönetur vid täta befordringar från extra till extra ordinarie samt därefter till ordinarie befattning är en fråga, till vilken kommittén får taga ståndpunkt i samband med den närmare utformningen av lönetursbestämmelserna för icke-ordinarie befattningshavare. För den vid kommunikationsverken såsom närmaste motsvarighet till allmänna civilförvaltningens extra tjänstemän förekommande personalgruppen aspiranter upptager löneplanen för närvarande endast en löneklass, överensstämmande med begynnelselöneklassen för extra tjänstemän. I löneplanen för aspiranter har kommittén icke tänkt sig ifrågasätta någon ändring, detta av den anledningen, att aspiranttiden vid kommunikationsverken regelmässigt — för att ej säga undantagslöst — är så kort, att en utbyggnad av löneplanen icke skulle erhålla någon praktisk betydelse. Tillgodoräkningens slopande kommer alltså för aspiranterna att innebära, att de genomgående vid befordran till extra ordinarie placeras i begynnelselöneklassen, vilken emellertid skulle komma att ligga en löneklass högre än för närvarande. I de fall, då aspiranttiden i förening med eventuell föregående »likvärdig» tjänstgöring — t. ex. såsom »tillfällig» befattningshavare, elev eller dylikt — är kortare än vad som i tillgodoräkningsavseende motsvarar tre år, medför denna anordning en förbättring av löneturen. I de fall, där aspiranttiden föregåtts av en långvarig tjänstgöring i mindre fast anställning, skulle däremot tillgodoräkningens bortfallande innebära en försämring trots den gynnsammare begynnelselönenivån i extra ordinarie befattning. Denna omständighet kan dock efter kommitténs förmenande ej utgöra skäl för särskilda åtgärder i fråga om löneklassplaceringsreglerna. Det är att antaga att, om tillgodoräkningen avskaffas, en strävan kommer att göra sig gällande att lämpa anställningsförhållandena för rekryteringspersonalen efter dessa förändrade förutsättningar i syfte att den personal, som vunnit utbildning och prövats samt befinnes behövlig för framtiden, må kunna överföras till aspirantanställning inom sådan tid, att skälig lönetur kan vinnas. Med iakttagande av de förutsättningar, som här angivits beträffande lönetursregler för icke-ordinarie personal, har kommittén med avseende å de fall, vilka enligt verkens förenämnda utredningar avsågo övergång från extra ordinarie till ordinarie befattning, låtit verkställa en omräkning av löneturen såväl vid befordran till extra ordinarie som vid utnämning till ordinarie tjänst. Det har visat sig, att under nämnda förutsättningar antalet försämringsfall vid övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst — enligt de tidigare beräkningsgrunderna uppgående till inemot nio tiondelar av hela antalet till denna grupp hörande befordringsfall — skulle hava stannat vid

75 något under hälften av totalantalet; å andra sidan skulle under samma förutsättningar de fall, i vilka en förbättrad lönetur inträtt, hava uppvisat en ökning från fem till fyrtiofem procent av samtliga ifrågavarande befordringsfall. Vad beträffar löneturen i fall av befordran till extra ordinarie tjänst hava de verkställda omräkningarna givit vid handen, att i jämförelse med nu gällande föreskrifter en förbättrad lönetur skulle hava uppkommit i omkring två tredjedelar av samtliga befordringsfall, under det att i de återstående fallen en oförändrad eller försämrad löneplacering skulle hava inträtt. Såsom förut erinrats, förekommer för närvarande tillgodoräkning icke blott vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie tjänst utan jämväl under vissa förutsättningar vid befordran från lägre till högre ordinarie tjänst. Sistnämnda tillgodoräkningsrätt ingick ej från början i lönesystemet utan infördes däri närmast med anledning av de ojämnheter i lönetursförhållandena, som föranleddes av tillgodoräkningsförfarandets tillämpning vid befordran från icke-ordinarie tjänst parallellt med sneddningen vid befordran inom den ordinarie löneplanen. Enligt kommitténs mening finnes icke anledning att bibehålla denna tillgodoräkningsmöjlighet vid befordran inom löneplanen för ordinarie tjänstemän. Ett slopande av denna tillgodoräkningsmöjlighet torde för statsförvaltningen i stort sett ej medföra några rubbningar av betydelse i hittillsvarande lönetursförhållanden. Emellertid förekomma i vissa fall, särskilt inom allmänna civilförvaltningen, långvariga vikariatsförordnanden av den art, att tjänstutövningen och tjänsteansvaret måste anses praktiskt taget sammanfalla med vad som åvilar den ordinarie tjänstinnehavaren. För dylika fall har kommittén, såsom i specialmotiveringen under 21 § kommer att närmare utvecklas, ansett sig böra under vissa förutsättningar föreslå en särskild form av vikariatsgottgörelse, benämnd vikariatslön. Då vikariatslönen skulle fastställas att utgå enligt viss löneklass, har det synts kommittén möjligt och lämpligt att för den, som från dylikt förordnande vinner befordran till ordinarie tjänst, anordna lönetursberäkning enligt sneddningsprincipen med utgångspunkt från den löneställning, han under förordnandet intagit. Genom denna anordning, som i sak väsentligen ansluter sig till vad 1928 års lönekommitté föreslagit beträffande tillgodoräknande av förordnandetid med vikariatslön, skulle för mera långvariga och kvalificerade förordnanden erhållas icke blott en ersättning för hittillsvarande tillgodoräkningsrätt utan även en förbättring i löneturen, eftersom — enligt vad kommittén under 21 § föreslår — sneddning skulle ske från en löneklass, som ligger lägst en löneklass över innehavande löneklass i den egna tjänsten och följaktligen det treårsavdrag skulle bortfalla, som för närvarande skall ske vid tillgodoräkningen. Med den ifrågavarande anordningen torde de olägenheter, som i fångvårdsstyrelsens utlåtande framhållits såsom förenade med tillgodoräkningsrättens avskaffande med hänsyn till löneturen för vikarier under långvariga vakanser, bliva i skälig utsträckning undanröjda. Genom vad nu föreslagits skulle åstadkommas ett enhetligt och efter kom-

76 mittens förmenande skäligt ordnande av löneturen vid de vanligen förekommande befordringarna. Emellertid förekommer även befordran till ordinarie tjänst från sådan ordinarie befattning eller beställning i statens tjänst, för vilken avlöningen fastställts enligt äldre eller eljest från reglementet avvikande grunder — s. k. oreglerade tjänster eller nyreglerade tjänster med avlöning enligt avvikande lönesystem — ävensom från statlig anställning med avlöning enligt kollektivavtal. I dylika fall kunna de vanliga reglerna om sneddning icke tillämpas. För undvikande av löneminskning för den befordrade i de fall, då denne i sin tidigare anställning uppburit högre lön än begynnelselön i den nya tjänsten, h a r man hittills varit hänvisad till att genom tillgodoräkning i viss omfattning av tidigare anställningstid söka bereda vederbörande en skälig löneklassplacering. Resultatet har dock icke alltid blivit det åsyftade, och tillgodoräkningen har även i dessa fall verkat ojämnt. Enligt kommitténs mening bör en rimlig lösning av lönetursfrågan i här förevarande befordringsfall sökas i införandet av en i så måtto modifierad sneddningsregel, att den befordrade i den nya tjänsten hänföres lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning, h a n i den tidigare anställningen ägt uppbära. Vid utformandet av denna regel har kommittén även övervägt att, i överensstämmelse med den vanliga sneddningsprincipen, icke blott låta den befordrade vinna en omedelbar löneförbättring utan även vid bestämmande av tidpunkten för nästa löneklassuppflyttning taga i betraktande den tid intill tre år, under vilken han före sin befordran åtnjutit avlöning till belopp motsvarande det, som tagits till utgångspunkt för sneddningen. Ur skilda synpunkter har det emellertid befunnits lämpligast, att sneddningen begränsas på nyss antytt sätt. Sin största betydelse torde en sålunda modifierad sneddningsregel komma att få för reglerande av löneklassplaceringen vid befordran från arbetaranställning till ordinarie tjänst, en befordringsgång, som i betydande omfattning förekommer särskilt vid vissa av kommunikationsverken. I dessa fall kommer den genom kollektivavtal eller i anslutning till sådant avtal bestämda lönen att bilda utgångspunkt för löneklassplaceringen enligt löneplanen för ordinarie tjänstemän. Därest kommitténs förslag i sist berörda hänseende vinner godkännande, blir det erforderligt, att Kungl. Maj:t meddelar närmare föreskrifter rörande vad som i olika fall skall förstås med avlöning i den tidigare anställningen. Detta gäller framför allt i fråga om arbetaranställningar, i vilka å r s lönen icke är på förhand bestämd utan utgår efter växlande tim- och ackordslönegrunder. För beräknande av årslönen i dylika fall kunna givetvis olika tillvägagångssätt ifrågakomma. Den metod, som härvidlag synes erbjuda de största möjligheterna för rättvisa vid löneklassplaceringen, är enligt kommitténs mening att finna i en jämförelse med utgångspunkt från den avtalsenligt fastställda timlönen. Ackordslöneförmånerna äro nämligen alltför mycket beroende av tillfälliga omständigheter för att rimligen kunna tjäna som jämförelsepunkt. Att med utgångspunkt från den avtalsenliga

77 lönen den befordrade icke alltid kan påräkna en omedelbar verklig inkomstförbättring är visserligen tydligt. Detta har dock ej heller med tillgodoräkningen alltid varit fallet. De tryggare anställningsförhållandena i förening med andra med den ordinarie anställningen förenade fördelar torde i sådana fall liksom hittills få anses utgöra kompensation för en eventuell tillfällig nedgång i kontantlönen. Av de myndigheter, vilka yttrat sig över kommitténs preliminära förslag till lönetursregler, har endast järnvägsstyrelsen uttalat sig mot att löneklassplaceringen vid övergång från arbetaranställning grundas på en lönejämförelse med utgångspunkt från de avtalsenliga arbetarlönerna. Styrelsen har yttrat bland annat följande: Enligt styrelsens mening skulle en dylik jämförelse kunna medföra betydande ojämnheter i lönesättningen. Sålunda skulle en höjning vid viss tidpunkt av arbetarlönerna kunna föranleda, att en efter denna tidpunkt befordrad tjänstehavare erhölle högre lön än en före tidpunkten i fråga befordrad och i tjänståldershänseende äldre tjänsteman. I åtskilliga fall skulle även inträffa, att en från arbetaranställning befordrad tjänsteman komme i bättre lönetur än en med avseende å föregående anställningstid jämställd befattningshavare, som vunnit befordran från extra ordinarie tjänst. En tillämpning av den föreslagna regeln skulle även kunna medföra vissa icke önskvärda konsekvenser vid övergång från arbetaranställning till befattning såsom extra ordinarie tjänsteman. Med hänsyn till de ojämnheter, som sålunda enligt styrelsens mening skulle bliva en följd av de föreslagna bestämmelserna, ville styrelsen uttala sig för att löneplaceringen vid övergång från arbetaranställning till ordinarie tjänst i stället måtte ske med utgångspunkt från den indelning av arbetarna, som iakttagits i tjänstepensionsreglementet för arbetare, enligt vilket icke-yrkesarbetare i pensionshänseende jämställts med extra ordinarie tjänsteman i 4 lönegraden och yrkesarbetare med extra ordinarie tjänsteman i 6 lönegraden. Beträffande statens järnvägars verkstadsarbetare, vilka i lönehänseende indelats i tre grupper, borde dock härvid den högsta gruppen närmast jämställas med extra ordinarie tjänstemän i 7 lönegraden. En framkomlig väg hade därför synts järnvägsstyrelsen vara att beräkna arbetarens löneställning i den ordinarie befattningen så, som om han befordrats från extra ordinarie befattning inom någon av 4, 6 och 7 lönegraderna och därvid varit placerad i den löneklass, som han skulle tillhört, om han under sin föregående anställning varit extra ordinarie tjänsteman i en mot arbetaranställningen svarande lönegrad. Enligt lönekommitténs mening kan järnvägsstyrelsens förslag icke anses erbjuda en godtagbar lösning av det föreliggande spörsmålet. Den av styrelsen avsedda anordningen — som i sak närmast skulle innebära en tillgodoräkning, ehuru i aiman form än den n u v a r a n i e — skulle icke medföra någon administrativ förenkling utan snarare tvärtom. Vid löneklassplaceringen finge man nämligen utgå från en, med ledning av härför erforderlig personalbokföring, verkställd konstruktion av den lönegång, som den befordrade skulle haft, därest han under arbetaranställningen varit extra ordinarie tjänsteman i viss lönegrad. Vad angår de av järnvägsstyrelsen framförda erinringarna mot tanken på en modifierad sneddning med utgångspunkt från avtalsenliga timlöner, är det visserligen givet, att ojämnheter i löneturen olika befattningshavare emellan stundom kunna uppkomma. Dessa ojämnheter, som då bero på en faktisk skillnad i befordringsgång och löneställning före

78 tillträdet till ordinarie tjänst, synas dock icke vara av den betydelse, att de böra utgöra hinder för ett genomförande av förslaget, som exempelvis vid telegrafverket med dess stora arbetargrupper och ofta förekommande övergång från arbetaranställning till ordinarie tjänst ansetts kunna utan större olägenheter tillämpas. Under en modifierad sneddningsregel med utgångspunkt från senast åtnjutna avlöning kunde även tänkas hänförda sådana fall, där en tjänsteman före befordran till ordinarie befattning innehaft arvodestjänst eller anställning med avlöning enligt personligt kontrakt. Kommittén har emellertid ansett sig icke böra förorda, att löneturen i dessa befordringsfall ordnas efter en dylik princip, detta närmast med hänsyn till föreliggande skiftande förhållanden med avseende å tjänstgöringsskyldighetens omfattning, grunderna för lönens avvägning o. s. v. i dylika anställningar. I de fåtaliga fall, där en förmånligare löneklassplacering än den, som följer av reglementets allm ä n n a regler, kan anses påkallad, lärer — på sätt under specialmotiveringen till 8 § skall angivas — frågan härom få bero på prövning av Kungl. Maj:t vid varje befordringstillfälle. Till vissa med den modifierade sneddningen från anställning med avlöning enligt andra än avlöningsreglementets grunder förbundna detaljfrågor återkommer kommittén under specialmotiveringen till 8 §. Med den föreslagna utvidgningen av sneddningsregeln torde i det övervägande antalet befordringsfall förutsättningar skapas för åstadkommande av en skälig löneklassplacering utan tillgodoräkning. Emellertid kunna undantagsvis fall inträffa, där sneddning icke kan ifrågakomma men där likväl ett visst hänsynstagande till den utnämndes föregående verksamhet kan anses motiverat vid bestämmande av löneklassplacering i den nya tjänsten. För sådana undantagsfall, i vilka tillgodoräknande hittills kunnat ske, torde möjlighet böra öppnas att efter särskild prövning medgiva en förmånligare löneklassplacering än vad de allmänna reglerna medföra. Kommittén återkommer jämväl härtill under specialmotiveringen. För att säkerställa ett enhetligt bedömande av dessa fall torde prövningsrätten böra förbehållas Kungl. Maj:t. Inom den civila statsförvaltningen förekomma bland icke-ordinarie tjänstemän vissa befattningshavargrupper, vilka jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade särskilda föreskrifter åtnjuta avlöning antingen »såsom» tjänsteman å extra stat i viss lönegrad eller ock enligt viss löneklass i löneplan för ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän utan att tillhöra de nämnda kategorierna av befattningshavare. Exempel på dylika fall utgöra assessorer och andra adjungerade ledamöter i hovrätterna. Även för utförande av vissa uppdrag av längre eller kortare varaktighet förordnas understundom befattningshavare med avlöning »såsom» tjänstemän å extra stat — exempelvis statistiska centralbyråns personal vid särskild folkräkning, sekreteraren hos allmänna civilförvaltningens lönenämnd m. fl. Med hänsyn till den oklara och obestämda ställning inom lönesystemet, dessa befattningshavare intaga,

79 har kommittén ansett sig icke kunna förorda, att de allmänna sneddningsreglerna i 8 § 1 mom. av reglementsförslaget vid befordran göras å dem tilllämpliga. Ej heller har kommittén funnit sig kunna förorda en tillämpning av nämnda regler i fall av befordran till ordinarie tjänst från sådana uppdrag — såsom sekreteraruppdrag i kommitté o. d. — för vilka ersättning är bestämd att utgå i form av gottgörelse för mistade löneförmåner å vederbörandes egen tjänst jämte ett särskilt arvode eller ock i form av ett för uppdraget bestämt arvode, som utgör ersättning i ett för allt för uppdragets fullgörande. Vad särskilt hovrätternas assessorer angår, torde vid den blivande revisionen av avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie personal få tagas under omprövning, om icke dessa tjänstemän lämpligen böra inordnas under någondera av grupperna tjänstemän å extra stat och extra ordinarie tjänstemän, varigenom de allmänna sneddningsreglerna utan vidare skulle å dem bliva tillämpliga. Vad i det föregående anförts har avseende å löneklassplaceringen vid övergång till tjänst, vara avlöningsreglementet äger tillämpning, från annan föregående anställning i statens tjänst. Enligt stadgande i 11 § 2 mom. i avlöningsreglementena för allmänna civilförvaltningen, provinsialläkarstaten samt lots- och fyrstaten må emellertid för närvarande befattningshavare efter Kungl. Maj:ts prövning helt eller delvis tillgodoräknas den tid, han utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som i avseende å art och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete, han har att utföra å befattningen. Nämnda bestämmelser hava hittills tillämpats med stor varsamhet. Emellertid synes alltjämt möjlighet böra hållas öppen för Kungl. Maj:t att i fall av övergång till statstjänst från kommunal befattning eller eljest från icke statlig anställning med arbetsuppgifter av allmännyttig art medgiva gynnsammare löneklassplacering än som följer av bestämmelserna i 7 § 1 mom. Sådan övergång förekommer särskilt inom undervisningsoch sjukvårdsväsendet. Jämväl på andra områden än de nu nämnda k a n övergång till statstjänst tänkas förekomma från utomstatlig verksamhet, som fyller ett allmännyttigt syfte. En förmånligare löneklassplacering kan vid sådan övergång vara av billighetsskäl påkallad, om så erfordras för att förebygga avsevärd minskning av under lång tid åtnjuten avlöning. Enligt kommitténs mening bör fördenskull ett allmänt stadgande härutinnan intagas i avlöningsreglementet.

80 Lönenämnd.

Löneärendenas beredning inom Kungl. Maj:ts kansli.

I sitt betänkande angående gemensamt avlöningsreglemente för kommunikationsverken föreslog kommunikationsverkens lönekommitté inrättandet av en lönenämnd, vilken skulle hava att avgiva yttranden rörande sådana allmänna föreskrifter, som enligt reglementet skulle utfärdas av Kungl. Maj:t, samt att bereda andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur. Syftet med lönenämnden var främst att ernå den enhetliga behandling av lönespörsmålen, som måste förutsättas, därest ändamålet med gemensamma avlöningsbestämmelser för de fyra kommunikationsverken skulle vinnas. Enligt lönekommitténs tanke skulle emellertid åt lönenämnden anförtros även andra uppgifter. Sålunda borde nämnden i allmänhet följa kommunikationsverkens utveckling, såvitt densamma kunde öva inverkan på löneförhållandena, samt hos Kungl. Maj:t föreslå därav påkallade ändringar i gällande bestämmelser ävensom bereda kommande löneregleringar för tjänstemännen. I sistnämnda hänseende uttalades förväntan om ett fruktbringande arbete av nämnden, enär nämnden kunde bliva i tillfälle att successivt bereda lönefrågorna och följaktligen omreglering av löneförhållandena kunde, när så påkallades, utan tidsutdräkt försiggå. Sättet för lönenämndens sammansättning ansåg kommunikationsverkens lönekommitté vara av mycket stor betydelse för att nämnden skulle kunna rätt fylla sina uppgifter. Å ena sidan borde befattningshavarna vara representerade inom nämnden, på det att denna skulle vinna förtroende från tjänstemännens sida och dessa äga visshet, att deras önskemål och synpunkter bleve framförda inom nämnden. Av lika vikt syntes vara, att även förvaltningssynpunkterna bleve företrädda. Visserligen antog kommittén, att nämnden skulle finna lämpligt att till förhandling inkalla speciella representanter för de olika verken, liksom ock för personalen, men då det icke syntes böra tillkomma dessa inkallade personer att öva något direkt inflytande på nämndens yttranden, borde bland de ordinarie ledamöterna även finnas personer, som bevakade förvaltningarnas intressen. Slutligen syntes även vissa allmänna intressen böra få tillfälle att göra sig gällande inom nämnden, förslagsvis genom att i nämnden inginge utom verken stående, opartiska, med statens synpunkter och övriga hithörande förhållanden förtrogna personer. I enlighet med kommitténs förslag upptogos i 44 § av 1919 års avlöningsreglemente för kommunikationsverken bestämmelser om en för de fyra verken gemensam lönenämnd. Enligt dessa bestämmelser böra löntagar-, för-

81 valtnings- och de allmänna intressena vara representerade i nämnden, vilken skall bestå av sju medlemmar. Innan till avgörande företages fråga om utfärdande av allmänna föreskrifter i ämnen, som enligt reglementet ankomma på Kungl. Maj:t, bör yttrande av Kungl. Maj:t inhämtas från nämnden, som även har att bereda andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur, vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta till densamma. Förutom denna kommunikationsverkens lönenämnd finnas, enligt motsvarande stadganden i avlöningsreglementena för allmänna civilförvaltningen och för försvarsväsendet, särskilda lönenämnder för dessa förvaltningsgrenar. För domänverket, vars avlöningsreglemente av år 1920 icke innehöll något stadgande om lönenämnd, skall enligt verkets nya avlöningsreglemente av år 1934 den för kommunikationsverken gemensamma lönenämnden fungera. Sedan vid 1937 års riksdag lönereglering enligt kommunikationsverkens lönesystem genomförts för lärarpersonalen vid statens undervisningsväsende samt vid folk- och småskolor, hava jämväl i avlöningsreglementena för dessa förvaltningsområden intagits stadganden om lönenämnd. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 september 1937 skall allmänna civilförvaltningens lönenämnd i viss särskild sammansättning — två i denna lönenämnd ingående representanter för personalintressena hava utbytts mot representanter för personalgrupper inom lärarkårerna — under benämning »undervisningsväsendets lönenämnd» tillsvidare utgöra den lönenämnd, varom förmäles i sistnämnda avlöningsreglementen. I statsverkspropositionerna för åren 1927, 1928 och 1929 var frågan om en koncentration av de då befintliga lönenämndernas verksamhet föremål för behandling, varvid chefen för finansdepartementet uttalade önskvärdheten av att antalet lönenämnder inskränktes och deras arbetsformer förenklades. Frågan om en sammanslagning av lönenämnderna blev emellertid vid sistnämnda tillfälle ställd på framtiden i avvaktan på den inom 1928 års lönekommitté då pågående revisionen av avlöningsbestämmelserna. 1928 års lönekommitté. I sitt betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente uttalade 1928 års lönekommitté den uppfattningen, att lönenämndsinstitutionen borde bibehållas. Då vid godtagandet av kommitténs förslag om ett hela den civila statsförvaltningen omfattande avlöningsreglemente de väsentliga avlöningsföreskrifterna komme att bliva exakt lika för åtskilliga tiotusental befattningshavare, syntes det kommittén vara en bjudande nödvändighet att tillse, att dessa föreskrifter, som skulle tillämpas och tolkas av flera hundra myndigheter landet runt, också i praktiken bleve enhetligt tillämpade och tolkade. Det kunde icke med skäl förväntas, att vare sig inom något av statsdepartementen eller hos någon annan statlig myndighet sådan förtrogenhet med avlöningsförfattningarnas tillämpning inom vitt skilda verksamhetsområden skulle kunna förefinnas, att någon av dem skulle kunna utöva en enande löneteknisk funktion. Liksom det skulle komma att bliva endast ett avlöningsreglemente för hela den civila statsförvaltningen, ansåg 1928 års lönekommitté också, att endast en lönenämnd borde förefinnas. Med flera lönenämnder för den del av stats6—379086.

82 f ö r v a l t n i n g e n , s o m reglementet skulle o m f a t t a , skulle enligt k o m m i t t é n s m e n i n g det e n a n d e syftet lätt förfelas. A l l m ä n n a civilförvaltningens o c h k o m m u n i k a t i o n s v e r k e n s b å d a l ö n e n ä m n d e r b o r d e d ä r f ö r a v s k a f f a s o c h en n y l ö n e n ä m n d i n r ä t t a s , förslagsvis b e n ä m n d »civilförvaltningens l ö n e n ä m n d » . S k u l l e det visa sig, att även f ö r s v a r s v ä s e n d e t k o m m e a t t i n o r d n a s u n d e r ett m e d a l l m ä n n a a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e t i h u v u d s a k s a m m a n f a l l a n d e reglem e n t e , b o r d e det t a g a s i ö v e r v ä g a n d e , o m icke l ö n e n ä m n d e n b o r d e bliva gem e n s a m för b å d e d e n civila och m i l i t ä r a s t a t s f ö r v a l t n i n g e n , d å u n d e r ä n d r a d benämning. A n g å e n d e d e uppgifter, som b o r d e t i l l k o m m a d e n för h e l a civilförvaltn i n g e n g e m e n s a m m a l ö n e n ä m n d e n , gjorde 1928 å r s l ö n e k o m m i t t é följande uttalanden: »Lönenämndens uppgift bör i första hand bliva att gå statsdepartementen och kammarrätten till hända med utredningar och yttranden i ärenden av löneteknisk natur. Givetvis böra icke alla till departementen eller kammarrätten inkommande lönefrågor utställas till nämndens yttrande, men nämnden skulle dock i förevarande hänseende kunna träda i stället för statskontoret, som hittills plägat i stor utsträckning erhålla remiss från departementen i löneärenden men som hädanefter skulle endast i undantagsfall behöva höras i sådana ärenden. Sedan väl det nya avlöningsreglementet under någon tid varit i tillämpning, kan det förväntas, att lönenämndens verksamhet i nu angivet syfte kommer att minskas. Myndigheterna torde böra äga att i tveksamma fall hänvända sig till nämnden i tolknings- eller tilllämpningsfrågor, nämnden dock förbehållet att, då den finner framställd fråga vara av mera omfattande natur eller eljest av beskaffenhet att icke böra föranleda uttalande från nämndens sida, visa ärendet ifrån sig. Kommittén anser det icke uteslutet, att åt lönenämnden borde kunna anförtros även vissa andra uppgifter, på sätt kommunikationsverkens lönekommitté föreslog, nämligen att taga initiativ till ändringar i gällande lönebestämmelser samt att vid framtida behov av lönereglering på särskild anmodan verkställa förarbetet för sådan. Det kunde jämväl förtjäna att tagas i övervägande, huruvida icke lönenämnden skulle kunna tillhandahålla myndigheterna en fortlöpande serie redogörelser för Kungl. Maj:ts och kammarrättens beslut av principiell natur i lönefrågor, vilka frågor alltså icke vidare borde inflyta i kammarrättens årsbok. Likaså torde vissa sammanställningar och publikationer, som kunna underlätta myndigheternas arbete med löneärendena eller eljest äro av allmänt intresse, såsom lönetabeller, sammanställningar över antalet befattningshavare vid skilda verk och myndigheter (numera svårtillgängliga i statsliggaren) m. m. böra åligga nämnden att utgiva.» I f r å g a o m l ö n e n ä m n d e n s s a m m a n s ä t t n i n g och a r b e t s f o r m e r y t t r a d e k o m mittén följande: »Lönenämndens här ovan angivna huvuduppgifter visa uppenbarligen hän på att inom densamma bör förefinnas verklig löneexpertis, vare sig den skall hämtas inom eller utom förvaltningen. Men det är också av vikt att tillse, att nämnden gestaltas på sådant sätt, att den icke får benägenhet att stelna i formen utan att den beredes möjlighet att hålla sig väl underrättad om förvaltningslivets skiftande krav och om uppfattningarna bland statens tjänstemän. För detta ändamål skulle det givetvis ligga nära till hands att föreslå en sådan sammansättning avnämnden, att den komme att omfatta representanter för de skilda förvaltningsgrenarna och de skilda personalsammanslutningarna. Det ligger dock i öppen dag, att en på sådant sätt sammansatt nämnd icke skulle bliva funktionsduglig, enär den

83 skulle komma att innesluta ett allt för stort antal medlemmar. En mycket stark begränsning bleve nödvändig, men därmed skulle riskeras, att förtroendet till nämnden minskades hos de förvaltningsgrenar och personalkategorier, som icke bleve företrädda inom nämnden. För att lösa den onekligen mycket svåra frågan, huru en lönenämnd lämpiigast bör sammansättas, har kommittén funnit sig böra förorda, att nämnden skall utgöras av ett ringa antal, förslagsvis högst fem, av Kungl. Maj:t utsedda, med lönespörsmål i allmänhet förtrogna personer jämte suppleanter för dem, men att till deras förfogande såsom sakkunniga skola finnas att tillgå personer, företrädande såväl förvaltningarna som personalsammanslutningarna, på förhand utsedda av Kungl. Maj:t enligt därom avgivna förslag. Det är naturligen icke kommitténs avsikt, att dessa förvaltnings- och personalrepresentanter skola tillkallas av nämnden allenast för att meddela upplysningar, som måhända lika väl skulle kunna framföras skriftligen, utan meningen vore, att nämndens ledamöter skulle bedriva sakliga överläggningar med dem, därvid den föreliggande frågan kunde bliva verkligt och allsidigt belyst, och att representanterna skulle äga att få sina meningar antecknade till nämndens protokoll och omförmälda i nämndens utlåtanden. Till de fem ordinarie ledamöterna i nämnden synes det önskligt, om man, utan att eftersätta kravet på ingående kännedom om lönefrågor och vad därmed sammanhänger, kunde förvärva dels en utanför förvaltningen stående person, som alltså borde vara förtrogen med statens och det allmännas synpunkter, dels en förvaltningsman samt dels tjänstemän av olika skikt, förslagsvis en inom de högre lönegraderna, en från mellangraderna och en från de lägre lönegraderna. Kommittén finner det angeläget, att vid utseendet av sakkunniga från förvaltningens och personalens sida icke allt för snäv begränsning iakttages. Förutom representanter för några av de till den egentliga civilförvaltningen hörande verken samt för statens undervisningsväsende böra de affärsdrivande verken bliva företrädda, men av praktiska skäl torde därvid företrädesvis böra utses personer från myndigheterna i Stockholm. Personalsammanslutningarna torde böra beredas tillfälle att inkomma med förslag till företrädare — även de huvudsakligen bland i huvudstaden vistande — och, även om det icke lärer bliva möjligt att tillmötesgå alla de mångskiftande föreningarnas önskan om egen representant, så torde dock ett förhållandevis stort antal av dem kunna erhålla sådan. Det är nämligen önskligt, att lönenämnden skall kunna komma i kontakt med alla särintressens företrädare, ehuru det givetvis bör ankomma på nämnden att med urskillning begagna sig av sin befogenhet att inkalla sakkunniga, på det att kostnaderna för nämndens verksamhet må i möjligaste mån begränsas, utan att likväl kostnadsfrågan får spela allt för stor roll vid besluten om sakkunnigas inkallande.» 1928 års lönekommitté föreslog icke införande i avlöningsreglementet av något stadgande om lönenämndsinstitutionen. Det syntes nämligen kommittén onödigt, om icke rent av olämpligt, att i avlöningsreglementet införa något stadgande rörande en dylik löneteknisk institution, innan någon erfarenhet vunnits angående resultatet av en förändrad lönenämndsorganisation. Lönekommitténs förslag var i nu berörda hänseenden ej enhälligt. Två ledamöter av kommittén förordade bibehållande av de befintliga lönenämnderna, eventuellt utökade med en särskild lönenämnd för undervisningsväsendet. En annan ledamot ansåg, att en gemensam lönenämnd borde tillskapas men att av denna nämnds fem fasta ledamöter två eller tre, allt efter tillgång på lämpliga personer, borde företräda det allmänna eller riksdagen samt tre eller två företräda förvaltningen.

84 Avgivna yttranden. I de över 1928 års lönekommittés betänkande avgivna utlåtandena blev förslaget beträffande lönenämndsinstitutionen från en del håll föremål för kritik. Vissa myndigheter och organisationer ifrågasatte överhuvud behovet av en dylik institution. Trafiktjänstemännens riksförbund uttalade sålunda, att en byrå i ett departement borde träda i lönenämndsinstitutionens ställe. Kammarkollegium yttrade, att då ansvaret för den riktiga tillämpningen av reglementet även med den föreslagna lönenämnden ytterst komme att åvila besvärsinstanserna, en särskild sådan nämnd icke vore behövlig, övervakandet av avlöningsbestämmelsernas rätta och enhetliga tillämpning kunde ur såväl statens som enskildas synpunkt med trygghet överlämnas förslagsvis åt statskontoret, som redan nu hade en synnerligen stor erfarenhet på hithörande område. Även statistiska centralbyrån gav uttryck åt liknande synpunkter. Några myndigheter uttalade sig emot inrättandet av en för hela den civila förvaltningen g e m e n s a m lönenämnd. Enligt kommunikationsverkens lönenämnds yttrande, emot vilket emellertid två ledamöter reserverade sig, vore det, om man skulle erhålla en för behandlingen av sagda verks löneärenden väl kvalificerad institution, nödvändigt med en särskild lönenämnd för kommunikationsverken. I samma riktning uttalade sig telegraf- och vattenfallsstyrelserna. Järnvägsstyrelsen gjorde gällande, att en särskild lönen ä m n d borde finnas för statens järnvägars vidkommande. Svenska järnvägsmannaförbundet ansåg sig, i avvaktan på genomförandet av en legaliserad och av staten erkänd förhandlingsrätt, böra förorda bibehållande av lönenämndsinstitutionen. Enligt förbundets mening vore det dock olämpligt att sammanslå de två civila nämnderna till en. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade intet att erinra mot sammanslagningen av kommunikationsverkens och allmänna civilförvaltningens lönenämnder men uttalade, att en särskild lönenämnd borde inrättas för undervisningsväsendet; emot sistnämnda förslag reserverade sig dock en ledamot. I avseende å den föreslagna gemensamma lönenämndens uppgifter anförde några myndigheter från lönekommitténs synpunkter avvikande mening. Enligt statskontorets åsikt borde allenast frågor om utfärdandet av allmänna föreskrifter och ärenden av större principiell räckvidd hänskjutas till nämnden. Någon anledning att binda Kungl. Maj:ts fria prövningsrätt i avseende å de myndigheter, som skulle yttra sig i förekommande tolkningsoch tillämpningsfrågor, ansåge ämbetsverket icke föreligga. Att från kammarrätten överflytta utgivandet av prejudikatsamlingen i lönefrågor vore icke heller tillräckligt motiverat. Kammarrätten hävdade, att det vore varken lämpligt eller av behovet påkallat att pålägga nämnden de av kommittén föreslagna nya uppgifterna. I fråga om nämndens s a m m a n s ä t t n i n g uttalade allmänna civilförvaltningens lönenämnd, att den nämnd, som skulle vara gemensam för kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen, borde bestå av fyra ledamöter för förvaltnings- och de allmänna intressena samt av två alternativt

85 inträdande grupper av löntagarrepresentanter å vardera tre ledamöter, representerande dels kommunikations verkens, dels allmänna civilförvaltningens personal. Besluten skulle sålunda liksom hittills inom nämnden fattas av högst sju personer. Nämnden skulle äga att i erforderlig utsträckning tillkalla sakkunniga för överläggning. Emot förevarande yttrande reserverade sig dels en ledamot, som förordade kommitténs förslag, dels en annan ledamot, som ansåg att, därest nämnden skulle bestå av sju likaberättigade ledamöter, tre av dessa borde företräda förvaltningen, två det allmänna eller riksdagen och två personalen. Svenska järnvägsmannaförbundet hävdade, att endast två intressen borde vara i nämnden företrädda, nämligen staten och tjänstemännen, vardera med fyra eller sex representanter. I förenämnda skrivelse till 1936 års lönekommitté hava svenska järnvägsmannaförbundet m. fl. personalorganisationer — i anslutning till den uppfattning, som järnvägsmannaförbundet uttalat i yttrande över 1928 års lönekommittés förslag — framställt yrkande om lönenämndsinstitutionens bibehållande samt om införande i avlöningsreglementet av bestämmelser av innebörd i huvudsak, att för avgivande av yttrande i frågor, som avsåges i reglementet, skulle finnas »en för vissa verk gemensam lönenämnd», i vilken förvaltningsoch personalintressena skulle vara representerade med vardera tre ledamöter, vilka skulle utses av Kungl. Maj :t, förvaltningsrepresentanterna på förslag av verksstyrelserna och personalrepresentanterna bland personer föreslagna av berörda personalorganisationer, och vars ordförande skulle utses av Kungl. Maj:t efter förslag av de sex ledamöterna i nämnden eller, om dessa icke kunde enas, efter anmälan av ledamöterna. 1936 års lönekommitté. Lönekommittén är för sin del av den uppfattningen, att en lönenämndsinstitution av hittillsvarande karaktär bör finnas även för framtiden, med väsentligen samma uppgift, som de nuvarande lönenämnderna hittills fyllt, nämligen att fungera såsom ett rådgivande organ, vilket verkställer utredningar och avgiver utlåtanden till Kungl. Maj:t och kammarrätten samt därvid söker verka för en i möjligaste mån enhetlig och likformig tillämpning av de av riksdagen fastställda avlöningsföreskrifterna med därtill hörande administrativa tilläggsbestämmelser. Det är visserligen sant, att ansvaret för en riktig och konsekvent tolkning av reglementets detaljbestämmelser, i den mån dessa skola tillämpas av de olika verksstyrelserna, i sista hand kommer att åvila anmärknings- och besvärsinstanserna, men uppenbart är likväl, att lönenämndsinstitutionens allmänna överblick över löneförhållandena måste vara av värde såsom ledning vid dessa instansers avgörande särskilt av tolkningsfrågor med principiell räckvidd. Härtill kommer, att redan enligt nu gällande avlöningsbestämmelser och än mer enligt lönekommitténs förslag till civilt avlöningsreglemente beslutanderätt i åtskilliga viktiga frågor tillkommer Kungl. Maj:t. Det torde vara ovedersägligt, att även för beredning av dylika ärenden — vilka falla utanför de administrativa besvärsinstansernas prövning — ett organ av lönenämndernas karaktär,

86 med allmän erfarenhet rörande anställnings-, tjänstgörings- och löneförhållanden samt inneslutande representanter för olika intressegrupper, måste vara av stor betydelse. Beträffande frågan, huruvida för de förvaltningsområden, för vilka reglementet kommer att äga tillämpning, en eller flera lönenämnder böra finnas, delar lönekommittén i princip de av 1928 års lönekommitté uttalade farhågorna för att ett bibehållande av skilda lönenämnder skulle kunna leda till bristande enhetlighet och kontinuitet vid löneärendenas behandling. För en likformig och konsekvent tillämpning av avlöningsbestämmelserna vore det enligt kommitténs mening ändamålsenligast med en enda lönenämnd för reglementets hela tillämpningsområde. Frågan, huruvida en sådan anordning är möjlig att genomföra, är emellertid i viss mån beroende dels på huru lönenämndsinstitutionen med avseende å sammansättningen organiseras och dels på huru förhållandena kunna komma att utveckla sig beträffande institutionens arbetsbörda och allmänna betydelse. Med avseende å lönenämndens sammansättning kan lönekommittén, såsom redan av det anförda framgår, ej ansluta sig till den av 1928 års lönekommitté uttalade meningen, att nämnden bör begränsas till en jämförelsevis liten kärna av löneexperter utan direkt anknytning till vare sig förvaltnings- eller löntagarintressena. Enligt 1936 års lönekommittés uppfattning är det önskvärt, att i lönenämnden även framgent ingå representanter för båda dessa intressegrupper liksom också representanter för det allmänna, vare sig dessa sistnämnda representanter utses bland i lönefrågor sakkunniga ledamöter av riksdagen eller bland andra för ändamålet lämpliga personer. Det kan eljest lätt befaras, att lönenämnden utvecklas till en mera byråkratisk institution, vars berättigande vid sidan av vanliga administrativa instanser kan sättas i fråga. Ur synpunkten av en tillfredsställande representation i lönenämndsinstitutionen av löntagarintresset — och måhända också i viss mån ur synpunkten av förvaltningsintressets allsidiga tillgodoseende — torde det emellertid, även om hänsyn tages till lönenämndens möjligheter att för överläggning inkalla sakkunniga företrädare för skilda verk och personalgrupper, kunna möta invändningar att fixera lönenämndens sammansättning på sådant sätt, att ledamöterna genomgående bliva desamma vid behandling av ärenden rörande alla i reglementet avsedda förvaltningsområden. Vad lönenämndens arbetsbörda och allmänna betydelse i lönefrågor beträffar, föreligga vissa svårigheter att nu bedöma den framtida utvecklingen. Det är visserligen klart, att lönenämnden liksom hittills bör hava att yttra sig icke blott i rena tolknings- och tillämpningsfrågor utan jämväl beträffande frågor av allmänt löneteknisk natur med avseende å de under reglementet hörande förvaltningsområdena, t. ex. beträffande frågor om lönegradsplaceringar i samband med organisationsändringar eller eljest, beträffande förslag till nya eller ändrade tilläggs- och tillämpningsbestämmelser o. s. v. Vilken betydelse lönenämndens verksamhet i dessa sistberörda avseenden kan komma att i framtiden erhålla för det reella avgörandet av

87 spörsmål av allmän vikt för den statliga lönesättningen, lärer delvis kunna bliva beroende av utvecklingen av det nya institut för förhandling emellan staten och dess tjänstemän, som beslutats av 1937 års riksdag. Skulle denna utveckling komma att i avsevärd mån förskjuta tyngdpunkten av lönenämndens arbete i riktning mot mera formellt lönetekniska gransknings- och tolkningsuppgifter, lära härmed förutsättningarna för en koncentration av verksamheten till en enda, för hela civilförvaltningen enhetligt sammansatt lönenämnd komma att ökas. Om däremot lönenämndens arbete alltjämt väsentligen bibehåller sin hittillsvarande betydelse även för det reella avgörandet av allmänt principiella lönespörsmål, torde starkare skäl föreligga för en sådan sammansättning av lönenämndsinstitutionen, att en viss variation av representationen för löntagar- och, beträffande viktigare förvaltningsområden, även för förvaltningsintressena kan åstadkommas. Ur här antydda synpunkter har kommittén, även med fasthållande av kravet på kontinuitet och likformighet i löneärendenas behandling, ansett lönenämndsinstitutionens utformning icke böra fixeras på sådant sätt, att organisationen under alla förhållanden bindes vid en enda nämnd med för samtliga förvaltningsområden enhetlig sammansättning. De bestämmelser rörande lönenämnd, som enligt kommitténs mening böra ingå i avlöningsreglementet, hava visserligen i kommitténs förslag avfattats med tanke närmast på en dylik organisation, men det har ansetts lämpligt att i författningstexten uttryckligen giva Kungl. Maj:t möjlighet att — i nära anslutning till vad allmänna civilförvaltningens lönenämnd i sitt utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande föreslagit och till vad för närvarande gäller beträffande undervisningsväsendets lönenämnd — i viss mån variera lönenämndens sammansättning vid behandling av ärenden rörande olika i reglementet avsedda förvaltningsområden. För kontinuiteten i lönenämndsarbetet måste det emellertid vara av betydelse, att lönenämndens ordförande är gemensam för samtliga i reglementet avsedda förvaltningsområden. Även de representanter för det allmänna — förslagsvis två — vilka böra ingå såsom ledamöter i nämnden, böra såvitt möjligt i regel vara desamma vid behandling av ärenden rörande olika förvaltningsgrenar. I enlighet med vad här anförts föreslår lönekommittén bestämmelser av innehåll att för beredning av löneärenden, avseende reglementets tillämpningsområde, skall finnas en lönenämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade och vilken skall bestå av ordförande och sex ledamöter, med rätt dock för Kungl. Maj:t att, där så finnes lämpligt, för skilda förvaltningsområden förordna om olika sammansättning av nämnden. Därest, såsom torde kunna förutsättas, för försvarsväsendet kommer att antagas ett avlöningsreglemente byggt på samma lönetekniska principer, bör det tagas i övervägande, i vilka former lönenämndsinstitutionen för försvarsväsendets vidkommande må kunna organiseras i syfte att säkerställa nödigt samarbete och kontakt med den civila lönenämndsinstitutionen. För den händelse lönenämnden på angivet sätt till sammansättningen

88 varieras för behandling av ärenden rörande olika förvaltningsområden, bör hinder ej föreligga att giva nämnden olika benämningar i dess olika funktioner, t. ex. »affärsverkens lönenämnd» vid behandling av ärenden rörande affärsverken, »allmänna civilförvaltningens lönenämnd» vid behandling av ärenden rörande verk, tillhörande dessa förvaltningsgrenar, och »undervisningsväsendets lönenämnd» vid behandling av ärenden rörande undervisningsväsendet. Oavsett huru vid olika tidpunkter lönenämndsarbetet kan komma att för skilda förvaltningsområden fördelas mellan olika ledamöter, bör institutionen under alla förhållanden förses med ett gemensamt kansli. Det synes vara önskvärt, att detta kansli erhåller en mera fast organisation än hittills varit fallet genom uppförande på stat av erforderliga befattningar. För bestridande av institutionens avlönings- och arvodes- samt expensutgifter torde böra uppföras ett gemensamt anslag å riksstaten. Beträffande lönenämndsinstitutionens uppgifter i allmänhet har kommittén redan i det föregående uttalat sig. Här må endast tillfogas, att kommittén delar 1928 års lönekommittés uppfattning om att icke samtliga till Kungl. Maj:t inkommande löneärenden — och än mindre samtliga till kammarrätten inkommande avlöningsmål — behöva utställas till nämndens yttrande. 1 allmänhet torde böra iakttagas, att endast ärenden av mera principiell eller ur konsekvenssynpunkt beaktansvärd betydelse hänskjutas till nämnden. Att till lönenämnden överföra utgivandet av den prejudikatsamling i löneärenden, som för närvarande ingår i kammarrättens årsbok, synes kommittén icke vara påkallat eller lämpligt. Däremot skulle det otvivelaktigt vara av värde, om lönenämnden genom sammanställning och publicering av statistiska uppgifter rörande befattningshavare vid olika förvaltningsgrenar m. m. kunde — för den händelse ej på annat sätt sörjes för tillgodoseende av ett dylikt behov — åvägabringa material för underlättande av olika myndigheters och Kungl. Maj:ts bedömande av löne- och anställningsfrågor. I vad mån lönenämnden bör genom yttranden till verksstyrelser, vilka hava att besluta om avlöningsreglementets tolkning i särskilda fall, fungera såsom rådgivande organ i tveksamma tolknings- och tillämpningsfrågor, torde liksom hittills få ankomma på nämndens eget bedömande. Uppenbart är att, även om nämnden såsom sådan finner sig i dylika fall icke böra göra bindande uttalanden, en värdefull upplysningsverksamhet i detta avseende kan utövas av ett till nämnden hörande sakkunnigt och kvalificerat kansli. I detta sammanhang anser sig lönekommittén jämväl böra beröra frågan om löneärendenas beredning inom Kungl. Maj:ts kansli. I det föregående har kommittén understrukit vikten av att lönenämndsinstitutionen erhåller en sådan utformning, att största möjliga garantier vinnas för en likformig och konsekvent tillämpning av avlöningsbestämmelserna. Av minst lika stor vikt för vinnande av detta syfte synes emellertid vara, att en centraliserad beredning inom Kungl. Maj:ts kansli åstadkommes beträffande de lönefrågor, i vilka Kungl. Maj:t har att fatta beslut eller för riksdagen framlägga

89 förslag. Det synes fördenskull vara angeläget, att löneärendena inom Kungl. Maj:ts kansli sammanföras till ett och samma departement, lämpligen finansdepartementet, i stället för att såsom hittills varit fallet beredas inom de olika fackdepartementen. Ett sammanförande av löneärendena till finansdepartementet synes vara en naturlig konsekvens av att de civila avlöningsreglementen, som för särskilda förvaltningsområden utfärdats på föredragning av social-, kommunikations-, jordbruks- och handelsdepartementen, ersättas med ett på finansdepartementets föredragning utfärdat gemensamt avlöningsreglemente för civilförvaltningen i allmänhet. Härav bör också följa, att alla generella tilläggs- och tillämpningsbestämmelser till reglementet utfärdas efter beredning inom finansdepartementet, liksom ock att, där fråga uppstår om framställning till riksdagen angående ändring i eller undantag från reglementets föreskrifter, sådan fråga bör behandlas inom finansdepartementet. Men även där Kungl. Maj:t enligt reglementet har att fatta beslut i särskilda fall, torde beredning inom ett och samma departement vara påkallad. Det kan icke vara lämpligt, att exempelvis frågor om löneklassplacering på grund av föregående tjänstgöring, om tjänstledighetsavdrag i särskilda fall eller om avvikelser från reglementets allmänna regler över huvud taget, i vilka ärenden en enhetlig praxis måste vara av synnerlig vikt, beredas och handläggas av olika föredragande på skilda departement. Genom en koncentration av löneärendena till ett departement skulle också vinnas den beaktansvärda fördelen, att den personal, som komme att handlägga dessa ärenden, genom tjänstgöringen skulle erhålla allsidig erfarenhet och särskild sakkunskap på löneområdet, under det att en splittring av löneärendena på skilda departement medför, att antalet på varje departement handlagda ärenden icke blir tillräckligt stort för att säkerställa, att vederbörande föredragande vinner erforderlig expertis. För löneärendenas sammanförande i finansdepartementet talar slutligen den omständigheten, att inom detta departement redan nu finnes en särskild byrå för pensionsärenden, vilken byrå utan mera betydande kostnader torde kunna utbyggas och omorganiseras till en löne- och pensionsbyrå.

90 Avveckling av nuvarande barntillägg. Alltsedan tillkomsten av de nu gällande grunderna för dyrtidstillägg hava inom dyrtidstilläggens ram utgått särskilda fasta lönetillägg för tjänstemän med försörjningsplikt mot barn under 16 år. För befattningshavare vid nyreglerade verk hava dessa tillägg intill den 1 juli 1937 utgjort 4 kronor per månad och tilläggsberättigande barn. I samband med 1937 års riksdags beslut om provisorisk avlöningsförstärkning vidtogs en höjning av barntilläggen till 9 kronor i månaden eller 108 kronor om året. Såsom framgår av vad lönekommittén i tidigare kapitel av betänkandet anfört, h a r kommittén ansett sig böra avstyrka behovsprincipens tillämpning i lönesystemet genom inrymmande däri — vare sig inom de fasta lönerna eller inom det rörliga tilläggets ram — av särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare. Löneförmånerna skulle enligt kommitténs förslag för innehavare av en och samma befattning vara lika oavsett familjeförsörjningsplikten. Ett omedelbart genomförande av denna likalönsprincip skulle medföra, att den löneökning, som löneregleringen avser att bereda, för befattningshavare med flera barn skulle bliva obetydlig eller ingen alls; i åtskilliga fall skulle befattningshavarna, om hänsyn tages till samtliga avlöningsformer, få vidkännas direkt och betydande avlöningsminskning. Då detta synes vara obilligt, har kommittén ansett sig böra ifrågasätta en övergångsanordning, varigenom barntilläggen successivt avvecklas på ett sätt, som gör avvecklingen mindre kännbar för de barnaförsörjare, vilka före det nya avlöningsreglementets ikraftträdande kommit i åtnjutande av sådana tillägg. Efter övervägande och kostnadsberäkning av olika tänkbara alternativ för en dylik övergångsanordning har kommittén ansett sig böra föreslå en bestämmelse av innebörd att de befattningshavare, vilka omedelbart före övergången till de nya avlöningsbestämmelserna åtnjuta barntillägg, bibehållas vid denna förmån enligt de för innevarande budgetår gällande bestämmelserna, såvitt angår barn utöver ett. Befattningshavare med allenast ett tilläggsberättigande barn skulle sålunda icke erhålla något fortsatt barntillägg. Bestämmelser angående ifrågavarande anordning för avveckling av barntilläggen torde böra meddelas genom särskilt beslut, fristående från avlöningsreglementet. Enligt de inom kommittén verkställda beräkningarna skulle kostnaderna för övergångsanordningen beträffande de befattningshavargrupper, för vilka kommittén förfogar över i erforderlig mån differentierat uppgiftsmaterial — d. v. s. befattningshavare vid den civila statsförvaltningen, med undantag av

91 lärare vid läroverk m. fl. läroanstalter, samt vid försvarsväsendet — under första budgetåret efter de nya avlöningsbestämmelsernas ikraftträdande utgöra omkring 1 930 000 kronor, vilken summa därefter skulle successivt nedgå med i genomsnitt 120 000 kronor för budgetår, intill dess barntilläggen efter 16 år helt avvecklats. Till jämförelse må nämnas, att totala kostnaden för nu utgående barntillägg beträffande befattningshavare vid samma förvaltningsområden beräknats uppgå till omkring 4 550 000 kronor för år. Ehuru kommittén icke förfogar över erforderligt statistiskt material för beräkning av kostnaderna för en eventuell motsvarande anordning beträffande lärarpersonal vid läroverk m. fl. statliga läroanstalter samt vid folkskolor, har kommittén på grundval av vissa uppskattningar av barnantalet inom dessa tjänstemannakategorier låtit verkställa en grov överslagsberäkning rörande kostnaden för en dylik motsvarande anordning för nämnda kategorier. Enligt denna överslagsberäkning skulle kostnaden för en övergångsregel av angiven innebörd för sistnämnda personalgrupper uppgå till omkring 645 000 kronor under första tillämpningsåret, medan kostnaden för nu utgående barntillägg beräknats till omkring 1 620 000 kronor för år.

92 Specialmotivering till civila avlöningsreglementet. Inledning.

Reglementets benämning och uppställning.

Såsom framgår av kommitténs i inledningen till detta betänkande återgivna direktiv, har 1936 års lönekommitté vid fullgörandet av sitt utredningsuppdrag, i vad detsamma avser revision av gällande avlöningsförfattningar för den nyreglerade civila statsförvaltningen, haft att utgå från de förslag i sådant hänseende, som av 1928 års lönekommitté framlades i betänkande den 21 juli 1930 (statens off. utredn. 1930: 17) ävensom de över sagda betänkande av verk och myndigheter samt personalsammanslutningar avgivna yttrandena. Då kommittén nu går att lämna en detaljmotivering för de olika bestämmelserna i sitt förslag till civilt avlöningsreglemente, har kommittén av utrymmesskäl ansett sig icke kunna ingå på någon mera utförlig redogörelse för de bestämmelser, som upptogos i 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente, utan får kommittén hänvisa till en vid detta betänkande fogad bilaga (Bilaga 1), däri författningstexten till sistnämnda reglementsförslag — vilket i det följande vanligen benämnes 1930 års reglementsförslag — finnes återgiven. Av samma skäl komma de detaljerinringar mot bestämmelserna i 1930 års reglementsförslag, som framförts i de över förslaget avgivna yttrandena, att i det följande omnämnas eller återgivas allenast i den mån de varit av direkt betydelse för 1936 års lönekommittés förslag eller för motiveringar under de särskilda paragraferna. Härvid får kommittén tillika anledning beröra vissa av de uttalanden, som i anledning av dessa erinringar gjorts av ordföranden i 1928 års lönekommitté, generaldirektören greve A. Hamilton och sekreteraren i samma kommitté, förste revisorn R. E. Norberg i en av dem den 26 januari 1933 till finansdepartementet ingiven promemoria, i det följande benämnd ordförandepromemorian. Lönekommittén har, i likhet med vad 1928 års lönekommitté uttalat i sitt betänkande, ansett önskvärt, att ett blivande nytt avlöningsreglemente, avsett att tillämpas inom så gott som hela den civila statsförvaltningen, gives en benämning, som bekvämt kan användas vid hänvisningar och citat. 1928 års lönekommitté föreslog benämningen »allmänna avlöningsreglementet». Då emellertid ett särskilt avlöningsreglemente förutsattes fortfarande komma att gälla för försvarsväsendet, synes det 1936 års lönekommitté, att beteckningen »civila avlöningsreglementeU utgör en mera adekvat och lämplig benämning. Kommittén vill erinra, att på pensionsväsendets område genomförts ett »civilt» och ett »militärt» tjänstepensionsreglemente, medan famil-

93 jepensioneringen ordnäts genom ett för civil och militär personal gemensamt »allmänt» familjepensionsreglemente. I avseende å reglementets uppställning har 1936 års lönekommitté i huvudsak följt den i 1930 års reglementsförslag tillämpade ordningen med bestämmelsernas uppdelning å olika avdelningar. Under 1 avd. hava sålunda sammanförts vissa allmänna bestämmelser, avseende samtliga de befattningshavare, vilka skulle lyda under reglementet. 2 avd. innefattar avlöningsbestämmelser för ordinarie tjänstemän med lön enligt de allmänna löneplanerna. Härvid är särskilt att märka, att medan enligt nu gällande avlöningsreglementen innehavare av ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom förordnande, i motsats till innehavare av fullmakts- och konstitutorialtjänster äro uteslutna från vissa i reglementena stadgade särskilda förmåner, exempelvis sjukvård, enligt det föreliggande reglementsförslaget samtliga däri avsedda tjänstinnehavare skulle bliva likställda i sådant avseende. Under 3 avd. hava ansetts böra upptagas avlöningsbestämmelser för sådana personalgrupper, för vilka de allmänna löneplanerna icke lämpa sig. Slutligen hava under 4 och 5 avd. meddelats föreskrifter rörande lönenämnd samt angående reglementets tillämplighet m. m. Med avseende å de i 2 avd. innefattade bestämmelserna torde redan i förevarande sammanhang böra påpekas, att under avdelningens 8 kap. införts vissa för särskilda befattningar eller grupper av befattningar avsedda specialföreskrifter närmast motsvarande dem, som i 1928 års lönekommittés betänkande upptagits i ett förslag till särskild kungörelse med tilläggsbestämmelser till allmänna avlöningsreglementet. Nämnda kommitté avsåg, att dessa tilläggsbestämmelser skulle antagas i samma ordning som själva avlöningsreglementet, d. v. s. genom beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt, och följaktligen icke till sin karaktär sammanfalla med de tilläggsbestämmelser till nu gällande avlöningsreglementen, vilka Kungl. Maj:t i kraft av vissa i dessa reglementen givna bemyndiganden utfärdat i anslutning till reglementsbestämmelserna. För närvarande återfinnes flertalet av ifrågavarande tilläggs föreskrifter dels i gällande avlöningsreglementen, dels ock i olika kungörelser angående utsträckt tillämpning av allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente. 1936 års lönekommitté har ansett lämpligt, att dylika av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt beslutade specialföreskrifter få sin plats i själva avlöningsreglementet. Framhållas må, att utöver dessa i reglementet ingående specialföreskrifter även fortsättningsvis torde behöva meddelas vissa särskilda, för tolkning eller förklaring av reglementets huvudbestämmelser erforderliga särskilda bestämmelser. Befogenhet att meddela sådana särskilda föreskrifter skulle, såsom framgår av författningstexten under olika paragrafer i reglementsförslaget, tillkomma Kungl. Maj:t. Dylika av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter synas — liksom för närvarande är förhållandet — böra benämnas »tilläggsbestämmelser». Vad 3 avd. beträffar, avses såsom förut nämnts att under densamma upptaga avlöningsbestämmelser för personal, för vilken de allmänna löneplanerna icke lämpa sig. Redan för närvarande finnes inom den nyreglerade ci-

94 vilförvaltningen ett par personalgrupper, för vilka särskilda löneplaner gälla, nämligen provinsialläkare och distriktsveterinärer. Avlöningsbestämmelserna för dessa grupper böra intagas under 3 avd., och kommittén kommer att senare framlägga särskilt förslag i detta hänseende. Kommittén tänker sig emellertid även andra personalgrupper hänförda under ifrågavarande avdelning. Genom den föreslagna anordningen med avseende å reglementets uppställning öppnas möjlighet att — med bibehållande av de avvikelser i fråga om själva lönesättningen eller beträffande särskilda avlöningsbestämmelser, som av organisatoriska skäl eller eljest kunna finnas påkallade — under avlöningsreglementet inordna även sådana befattningshavargrupper, vilka, ehuru nyreglerade, åtnjuta avlöning enligt andra grunder än de, som innefattas i kommunikationsverkens lönesystem. Att på detta sätt samtliga nyreglerade civila befattningshavare hänföras under avlöningsreglementet finner kommittén i princip eftersträvansvärt. Sålunda skulle enligt kommitténs tanke reglementet utsträckas att gälla t. ex. för universitetsprofessorer, justitieråd, regeringsråd och landshövdingar utan att någon av de allmänna löneplanerna behövde göras tillämplig å dem. För de personalgrupper, vilka sålunda intagas under 3 avd., böra löneförhållandena i särskilda för vederbörande grupper avsedda kapitel regleras fullständigt antingen genom särskilt utformade stadganden eller, i den mån bestämmelserna under reglementets 2 avd. anses böra gälla, genom hänvisningar till vederbörande paragrafer i sistnämnda avdelning. Måhända kunna vid inordnandet under civila avlöningsreglementet av lärarpersonalen vid statliga läroverk särskilda avlöningsbestämmelser behöva införas i 3 avd. beträffande rektorer, vilka i motsats till andra på förordnande tillsatta ordinarie tjänstemän åtnjuta dyrortsgraderad lön. I enlighet med det ovan anförda har civila avlöningsreglementet uppdelats på följande avdelningar: 1 avd. Allmänna bestämmelser, 1—4 §§. 2 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt allmän löneplan. 1 kap. Löneplaner och löneklassplacering, 5—10 §§. 2 kap. Semester och tjänstledighet, 11—19 §§. 3 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar, 20—28 §§. 4 kap. Rörligt tillägg, 29—31 §§. 5 kap. Sjukvård och begravningshjälp, 32—40 §§. 6 kap. Tjänstebostad m. m., 41—44 §§. 7 kap. Tjänstedräkt, 45—47 §§. 8 kap. Särskilda bestämmelser, 48—57 §§. 3 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt särskild löneplan. 4 avd. Lönenämnd, 58 §. 5 avd. Reglementets tillämplighet m. m., 59 §.

1 avd. 1 §.

Allmänna bestämmelser.

Reglementets tillämpningsområde m. m.

Enligt 1 § av 1928 års lönekommittés reglementsförslag skulle allmänna avlöningsreglementet äga tillämpning å samtliga ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, med de undantag som angåves i särskilda av Kungl. Maj:t och riksdagen meddelade tilläggsbestämmelser. I anslutning härtill angav nämnda kommitté i sitt förenämnda förslag till kungörelse med tilläggsbestämmelser de civila befattningar, för vilka reglementet ej skulle gälla. 1936 års lönekommitté. Såsom ovan nämnts, böra enligt kommitténs mening de specialföreskrifter, vilka äro erforderliga för vissa befattningar eller grupper av befattningar, intagas i själva avlöningsreglementet, varigenom en särskild författning med tilläggsbestämmelser i den mening, som 1928 års lönekommitté avsåg, blir obehövlig. Bland annat med hänsyn härtill har en omformulering av 1 § blivit nödvändig. Enligt den föreslagna lydelsen av 1 § 1 mom. första stycket skall genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmas, å vilka ordinarie civila befattningar i statens tjänst civila avlöningsreglementet skall äga tillämpning. För angivande av de befattningar, vilka sålunda enligt statsmakternas beslut skola tillhöra reglementets tillämpningsområde, har kommittén icke tänkt sig någon särskild författning behövlig. Det måste anses tillfyllest, att de verk och befattningar, vilkas löneförhållanden skola regleras genom reglementet, intagas i en vid detsamma fogad tjänsteförteckning, vilken — såsom hittills varit fallet — för varje verk angiver envar befattnings benämning och placering i lönegrad. Bestämmelse om tjänsteförteckningen har införts i ett andra stycke av 1 mom. Genom den där intagna föreskriften, att tjänsteförteckningen fastställes av Kungl. Maj:t — givetvis i saklig överensstämmelse med riksdagens beslut — har kommittén velat vinna, att den formella avfattningen av densamma icke skulle behöva underställas riksdagens prövning vare sig vid det nya avlöningsreglementets antagande av riksdagen eller sedermera vid ändringar i reglementets tillämpningsområde, vid tillskapande av nya eller uteslutande av tidigare befintliga tjänster o. s. v. Erinras må, att samma ordning i praktiken följts även under de nuvarande reglementenas giltighetstid enligt av riksdagen givna bemyndiganden för Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i tjänsteförteckningarna till allmänna civilförvaltningens och kommunikationsverkens avlöningsreglementen, som kunde föranledas av riksdagens beslut. Därest enahanda förfaringssätt tillämpas i fråga om tjänsteförteckningen till ett blivande civilt avlöningsreglemente, synes så mycket mindre en dylik ordning kunna giva anledning till erinran, som befattningarna vid de nyreglerade verken — med undantag dock för befattningarna vid affärsverken — vad angår såväl benämning som antal och placering i

96 lönegrad redan nu upptagas i en särskild av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställd personalstat, sedan år 1935 benämnd personalförteckning. Beträffande de affärsdrivande verken har visserligen hittills formellt sett någon personalförteckning icke godkänts av riksdagen; beslut om inrättande av nya slag av befattningar eller om uteslutande av befintliga befattningar hava meddelats i form av ändringar i tjänsteförteckningen till vederbörande avlöningsreglemente, och riksdagens beslut rörande antalet av i tjänsteförteckningen upptagna befattningar har sedermera meddelats vederbörande verk genom Kungl. Maj:ts brev. Kommittén förutsätter emellertid, att jämväl för dessa verks vidkommande befattningarnas benämning och lönegradsplacering liksom även antalet befattningar, såvitt de tillhöra 21 :a och högre lönegrader, av riksdagen fastställas genom godkännande av en för varje verk upprättad personalförteckning. Någon förändring synes icke böra ske beträffande den Kungl. Maj:t för närvarande tillkommande befogenheten att fastställa befattningarnas antal, i den mån de tillhöra 20 :e eller lägre lönegrad. På grund av det anförda föreslår kommittén, att såsom ett 2 mom. till 1 § intages ett stadgande av innehåll, att antalet befattningar vid varje särskilt verk bestämmes genom en av Kungl. Maj:t och riksdagen för verket fastställd personalförteckning, dock att vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och domänverket antalet befattningar inom lönegraderna 1—20 av den allmänna löneplanen för fullmakts- och konstitutorialtjänstemän (löneplan A) bestämmes av Kungl. Maj:t. Vad härefter beträffar den sakliga innebörden av bestämmelserna om reglementets tillämpningsområde, framgår redan av vad kommittén i det föregående anfört, att det nya civila avlöningsreglementet av kommittén avsetts skola äga tillämpning å innehavare av befattningar, beträffande vilka avlöningsförhållandena för närvarande äro reglerade genom avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfalls verk, avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare samt avlöningsreglementet den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket. Dock skulle — på sätt i motiveringen till 57 § beträffande statens vattenfallsverk närmare utvecklas — överdirektören och kraftverksdirektörerna vid nämnda verk, vilka för närvarande åtnjuta arvode jämte tantiem enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente, tills vidare undantagas från reglementets tilllämpning och kvarstå på nuvarande avlöningsbestämmelser. Till frågan om begränsningar i reglementets tillämplighet beträffande befattningshavare, som före reglementets ikraftträdande vunnit ordinarie anställning i befattning, å vilken reglementet blir gällande, återkommer kommittén i motiveringen till 5 avd.

97 I nu gällande avlöningsreglementen för nyreglerade förvaltningsområden förekomma bestämmelser angående ordinarie tjänsters tillsättande genom förordnande, fullmakt eller konstitutorial. Sådan föreskrift saknades i 1930 års reglementsförslag. Med hänsyn till den olika betydelse, som vid lönebeloppens avvägning och jämväl vid utformningen av vissa andra bestämmelser måste tillmätas anställningsformen förordnande å ena sidan samt anställningsformerna fullmakt och konstitutorial å andra sidan, har kommittén ansett det lämpligt, att i civila avlöningsreglementet de olika anställningsformerna omnämnas, vilket skett under 3 mom. av förevarande paragraf. Till samma moment har överförts den förklaring av begreppet konstitutorial, som lämnats i 1 § 2 mom. i nu gällande avlöningsreglemente för kommunikationsverken och som överensstämmer med ett av riksdagen tidigare gjort uttalande (se riksdagens skrivelse nr 114 år 1897). Lönekommittén förbiser icke, att häremot kan riktas den invändningen, att det ur systematisk synpunkt är mindre tillfredsställande att i reglementet giva en definition på konstitutorialbegreppet men icke lämna någon förklaring rörande innebörden av övriga tillsättningsformer. Kommittén h a r emellertid ansett det vara alltför vanskligt att utan stöd av specialutredning söka i reglementet giva en definition på den i huvudsak på konstitutionell sedvanerätt vilande innebörden av fullmaktsbegreppet. I fråga om de båda anställningsformerna förordnande på viss tid och förordnande tills vidare synes innebörden ligga klar utan särskild definition. Att slopa den redan nu författningsmässigt fastslagna definitionen på konstitutorialbegreppet har ansetts icke böra komma i fråga. 1 detta sammanhang anser sig lönekommittén böra understryka det i 1930 års betänkande (sid. 143) framförda önskemålet om åstadkommande av mera enhetliga regler beträffande formen för tjänsters tillsättande. En närmare utredning synes vara av nöden för att klarlägga, dels vilka tjänster som böra tillsättas genom fullmakt och vilka tjänster böra tillsättas genom konstitutorial, dels ock på vilka myndigheter det skall ankomma att besluta rörande tillsättande av befattningar i olika tjänstegrader vid de särskilda verken. För närvarande förefinnas i detta hänseende mellan skilda förvaltningsområden avsevärda olikheter, som knappast kunna anses sakligt motiverade. 2 §.

Avlöning.

2 § av 1930 års reglementsförslag innehåller vissa allmänna bestämmelser rörande avlönings åtnjutande, tid för avlönings utbetalning m. m. Dessa bestämmelser äro i sak nära överensstämmande med nuvarande stadganden. Avgivna yttranden. Beträffande innehållet i 2 § 2 mom. av reglementsförslaget hava länsstyrelsen i Blekinge lån samt skolöverstyrelsen framhållit, att närmare bestämmelser borde meddelas rörande dagen för tillträde av tjänst. Riksråkenskapsverket h a r påyrkat sådan formulering av momentet, att avlöning komme att utgå från och med den dag tjänsten tillträdes till och 7—879086.

98 med den dag befattningshavaren frånträder densamma. Enligt vad ämbetsverket påpekat, kunde nämligen en tjänsteman frånträda sin befattning av annan orsak än »avsked, entledigande eller dödsfall». Jämväl i fråga om 3 mom. hava vissa erinringar framställts. Enligt uttalande av länsstyrelsen i Älvsborgs län borde beträffande löntagare under 15 lönegraden intjänt avlöning under december månad kunna få utbetalas den 20 december. Lånsstyrelsen i Västerbottens län har anslutit sig till det av reservanter inom 1928 års lönekommitté gjorda yrkandet, att utbetalning av avlöning måtte ske månadsvis i efterskott under månadens sista helgfria dag. Vissa myndigheter — bland andra vattenfallsstyrelsen och kommunikationsverkens lönenämnd — hava ansett, att för undanröjande av varje tvekan om myndighets befogenhet att medgiva förskottsutbetalning föreskrift härom borde intagas i reglementet. Däremot har riksräkenskapsverket ansett sig böra inlägga en bestämd gensaga mot kommitténs uttalande, att förskottsutbetalning av lön skulle kunna »efter myndighetens beprövande medgivas i ömmande fall». 1936 års lönekommitté. 1 mom. I det föregående har framhållits, hurusom föreskrifter av den art, som 1928 års lönekommitté intagit i sitt förslag till kungörelse med tilläggsbestämmelser, av 1936 års lönekommitté införts under ett särskilt kapitel i själva avlöningsreglementet. Därutöver skulle Kungl. Maj:t jämlikt bemyndigande under olika paragrafer äga utfärda de särskilda föreskrifter — lämpligen benämnda tilläggsbestämmelser — som erfordras för reglementets tillämpning. I anledning härav hava vissa jämkningar vidtagits i ordalydelsen i förevarande moment. Därjämte har i momentet intagits en bestämmelse om de olika kontanta löneförmåner (avlöning), som enligt reglementsförslaget skola utgå. Till avlöning hänföres dels lön, varmed i reglementet förstås det belopp, som utgår enligt löneplan, dels de fasta lönetillägg och särskilda ersättningar, om vilka stadgas i 2 avd. 3 och 8 kap., dels ock rörligt tillägg, varom förmäles i 2 avd. 4 kap. I fråga om benämningen å sistnämnda avlöningsförmån har ifrågasatts införande av termen »rörlig lönedel» i anslutning till den i allmänna familjepensionsreglementet använda benämningen »rörlig pensionsdel». Härigenom skulle starkare markeras, att det rörliga tillägget — i motsats till nuvarande dyrtidstillägg — icke är ett av billighetsskäl beviljat tillskott till lönen utan utgör en tjänstemännen under angivna förutsättningar och inom fastställda gränser tillförsäkrad löneförmån av samma karaktär som lönen. Med hänsyn till de författningstekniska svårigheter, som en sådan terminologi skulle medföra, har emellertid kommittén icke velat realisera denna tanke. Även med den av kommittén använda benämningen rörligt tillägg står det genom införande i avlöningsreglementet av bestämmelserna om detta tillägg utan vidare klart, att det rörliga tillägget får samma karaktär som lönen och andra vederbörande tjänstemän i reglementet tillförsäkrade avlöningsförmåner. 2 mom. 1928 års lönekommittés reglementsförslag innehöll icke något inskränkande stadgande rörande tjänstemans rätt att uppbära lön å inne-

99 havd befattning, för den händelse han samtidigt är berättigad till pension för annan statstjänst. Lönekommittén utgick uppenbarligen från den förutsättningen, att föreskrifter beträffande förening av lön och pension skulle, såsom dittills skett, meddelas i pensionsförfattningarna. Frågan om förening av pension med lön eller arvode upptogs sedermera till ingående behandling av 1930 års pensionssakkunniga i deras den 5 september 1932 avgivna betänkande med förslag till reglemente angående tjänstepension för tjänstemän tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. De sakkunniga anförde bl. a. följande (sid. 83 o. f.): Gällande föreskrifter om minskning eller indragning av pensionsbelopp grundade sig uppenbarligen på den principiella uppfattningen, att av pensionen den del, som tjänstemannen icke själv bekostat genom egna avgifter, vore att betrakta såsom ett understöd, vartill vederbörande icke kunde anses berättigad, om han på annat sätt — i form av lön, arvode eller pension — av staten bereddes en däremot svarande försörjning. De sakkunniga, vilka i pensioneringen såge ett slags försäkring, förmenade, att den pension, som en gång tillerkänts en befattningshavare, borde för framtiden lämnas orubbad. Därmed ville emellertid de sakkunniga icke hava sagt, att hänsyn ej skulle behöva tagas till en redan utgående pension vid bestämmande av andra ersättningar, som kunde komma pensionstagaren till del. Vad först anginge förening av pension med lön eller arvode för annan statstjänstr ville de sakkunniga framhålla, att 1928 års lönekommitté i sitt förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän intagit bestämmelser, enligt vilka lönen kunde minskas för tjänsteman, vilken från staten uppbure livränta, pension eller understöd. Dessa bestämmelser byggde tydligen på den även av de sakkunniga omfattade principen, att pensionen uppbures med prioritetsrätt och fördenskull borde lämnas orörd, medan återigen lönen eventuellt kunde underkastas jämkning. De sakkunniga ville föreslå, att ett liknande stadgande meddelades även i ett blivande avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän. Vidkommande frågan, när och i vilken omfattning uppbärandet av pension borde föranleda minskning i lönen, ansåge de sakkunniga detta främst böra bliva beroende av pensionens art. Den vanliga ålderspensionen syntes utgöra en avtalsmässig ersättning, vilken tjänstemannen borde kunna hava anspråk att i regel få njuta utan avkortning i honom tillkommande löneförmåner för annan statstjänst. Gällde för vissa tjänster ovanligt låg pensionsålder, som underlättade för dessa tjänsters innehavare att efter pensioneringstillfället söka och erhålla statsanställning inom någon annan förvaltningsgren, syntes det däremot befogat att sänka avlöningen i den nya tjänsten, dock högst med belopp, motsvarande statens beräknade andel — två tredjedelar — av kostnaden för ålderspensionen. Något annorlunda låge däremot saken till, då fråga vore om invalid- eller sjukpension. Dessa former av pension kunde icke sägas vara i samma mån »intjänta» som ålderspensionen. Bleve pensionstagaren så pass återställd från sin skada eller sjukdom, att han ånyo kunde vinna en mera fast anställning i statens tjänst, måste det anses riktigt att nedsätta lönen i denna befattning med ett belopp, som ginge utöver de två tredjedelar av pensionen, vilka, då det gällde ålderspension, ansåges motsvara statens bidrag till pensioneringen. Den pension, som utginge enligt gällande bestämmelser i fråga om pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal, borde icke föranleda någon minskning i lönen för annan statstjänst. Berörda militära pension tjänade nämligen främst syftet att underlätta rekryteringen av reservbefäl. Åtgärder borde icke på något annat område vidtagas, som motverkade nämnda syfte.

100 Vid framläggande i proposition nr 222 till 1934 års riksdag av förslag till civilt tjänstepensionsreglemente anslöt sig föredragande departementschefen till den princip, som legat till grund för pensionssakkunnigas ståndpunktetagande. Departementschefen anförde därefter i frågan bl. a. följande (sid. 105—106): »Jag delar också de sakkunnigas mening, att vid en blivande revision av gällande löneförfattningar avlöningsbestämmelserna för ordinarie tjänstemän böra, på sätt redan skett i fråga om extra ordinarie tjänstemän, kompletteras med en föreskrift som stadgar skyldighet för tjänsteman, vilken åtnjuter pension, livränta eller understöd av statsmedel, att efter Kungl. Maj:ts bestämmande underkasta sig minskning i de löneförmåner, till vilka han eljest kan vara berättigad såsom innehavare av statstjänst. Enär emellertid en sådan skyldighet icke nu lärer utan vidare kunna åläggas de ordinarie befattningshavare, som lyda under avlöningsreglementena -vid de nyreglerade verken, synes vid det förhållandet, att mitt förslag till pensionsreglemente anslutits till sagda avlöningsreglementen, den av de sakkunniga anvisade :utvägen för åstadkommande av en såsom skälig ansedd begränsning i sammanlagd inkomst av pension och lön icke kunna följas. Den enda möjligheten torde för närvarande vara att meddela föreskrifter om minskning av p e n s i o n e n , för den händelse en pensionstagare kommer i åtnjutande av lön för annan statstjänst. » I anslutning härtill upptogos i reglementsförslaget bestämmelser rörande minskning eller indragning av pensionsbelopp ej blott vid sammanträffande av pensioner för olika statstjänster utan även vid förening av pension med lön eller arvode för annan statstjänst. Mot förslaget i denna del gjorde riksdagen ingen erinran. I enlighet härmed infördes i 7 § 1 mom. av civila tjänstepensionsreglementet ett stadgande om reduktion av pensionen för tjänsteman, vilken jämte pension åtnjuter lön eller arvode. Dock gälla härvid vissa modifikationer, vilka bland annat innebära, att hänsyn icke tages till pension för reservpersonal vid försvarsväsendet. Vid 1937 års riksdag har i 7 § civila tjänstepensionsreglementet vidtagits viss ändring, som medfört befogenhet för Kungl. Maj:t att i särskilda fall dispensera från reduktionsreglerna vid förening av pension med lön eller arvode. Enligt motiven har emellertid därvid ej åsyftats någon ändring i grunderna för reduktion vid förening av pension med lön för ordinarie befattning. I anslutning till de uttalanden i frågan om förening av pension med lön, som gjorts i 1934 års pensionsproposition, har 1936 års lönekommitté i 2 mom. av förevarande paragraf upptagit en bestämmelse, enligt vilken det skall bero på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad m å n tjänsteman, som är berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension, livränta eller årligt understöd, skall av sådan anledning vidkännas avdrag å lönen, dock att sådan minskning ej må ske på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser angående pensionering av reservbefäl. Formuleringen ansluter sig till ett i gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk intaget motsvarande stadgande. För bedömande av frågor om minskning av lön på grund av uppburen pension synas de riktlinjer kunna tjäna såsom ledning, vilka uppdragits av 1930 års pensionssakkunniga och som här ovan i sina huvuddrag återgivits. Därest

101 kommitténs förslag på denna punkt vinner godkännande, bör ändring vidtagas i 7 § av civila tjänstepensionsreglementet. 3 mom. 3 mom. i lönekommitténs reglementsförslag motsvarar 2 mom. i 1930 års förslag. Enligt den föreslagna lydelsen av sistnämnda moment skulle avlöning utgå från och med den dag, tjänsten tillträddes, till och med den dag, tjänstemannen avginge på grund av avsked, entledigande eller dödsfall. I den förenämnda ordförandepromemorian har den av riksräkenskapsverket förordade förändrade avfattningen tillstyrkts. I övrigt har i nämnda promemoria anförts, att om i själva utnämningshandlingen icke kunde angivas dag för tillträde av viss tjänst, vilket skulle vara förhållandet beträffande lärare i vissa fall, i stället borde uppdragas åt vederbörande myndighet att bestämma tillträdesdagen. För egen del får 1936 års lönekommitté framhålla, att det i praktiken icke alltid är givet, att en tjänsteman, som från och med en viss dag utnämnes till högre tjänst, nämnda dag tillträder den nya befattningen även i den meningen, att han inträder i utövning av densamma. Även om det i nu gällande avlöningsreglementen (2 § 2 mom.) förekommande uttrycket »från och med den dag, tjänsten tillträdes» i regel torde hava tolkats såsom avseende den dag, från och med vilken utnämningen gäller, och icke den eventuellt senare infallande dag, då han verkligen inträder i tjänstgöring, anser dock kommittén, att författningstexten bör på denna punkt förtydligas. Kommittén, som icke kunnat finna något hinder föreligga för att frågan, på sätt i 1930 års betänkande antytts, löses så, att tillträdesdagen — d. v. s. den dag, från och med vilken utnämningen gäller — utsattes i utnämningshandlingen, har givit momentet sådan avfattning, att utnämningshandlingen förutsattes alltid skola innehålla bestämmelse om dag för tjänstens tillträdande. Under 40 § av reglementsförslaget har kommittén föreslagit viss ändring av bestämmelserna om begravningshjälp. Såsom nedan i motiveringen till nämnda paragraf framhålles, skulle utöver ett i paragrafen angivet, för samtliga befattningshavare lika belopp av begravningshjälp utgå lön till den avlidne tjänstemannens stärbhus under en månads tid, efter frånfället, under förutsättning att han efterlämnar familjepensionsberättigade efterlevande. För genomförande av detta förslag erfordras en bestämmelse, som stadgar undantag från den allmänna regeln, att avlöning utgår till och med den dag tjänstemannen avgår. I enlighet med det anförda och med iakttagande av den av riksräkenskapsverket förordade jämkningen i formuleringen har kommittén under förevarande moment föreslagit, att avlöning skall, där ej annorlunda stadgas i reglementet, utgå från och med den dag tjänsten enligt utnämningshandlingen tillträdes till och med den dag tjänstemannen frånträder densamma; dock att, där avgång sker på grund av dödsfall och tjänstemannen efterlämnar familjepensionsberättigade efterlevande, lön jämte i förekommande fall rörligt tillägg skall utgå till och med den dag, då en månad förflutit efter

102 tjänstemannens frånfälle. Med uttrycket »den dag, tjänstemannen frånträder densamma» avses givetvis den dag, med vars utgång han upphör att vara innehavare av befattningen. I anslutning härtill vill kommittén tillika förorda, att föreskrift i lämplig ordning meddelas därom, att i beslut rörande tjänstemans utnämning till befattning ävensom i fullmakt, konstitutorial eller annan handling, som utfärdas till bekräftande av utnämningsbeslutet, skall angivas den dag, från -och med vilken utnämningen gäller. Givetvis bör enahanda förfarande iakttagas i avseende å de utnämningar, som beslutas av Kungl. Maj:t. I förevarande sammanhang anser sig kommittén böra uttala sin anslutning till det av 1928 års lönekommitté (betänkandet sid. 129) uttryckta önskemålet att, där så ej redan för närvarande är fallet, tjänstetillsättningarna så ordnas, att befattningarna i regel komma att tillträdas vid kalendermånads början. I 2 § 4 mom. i 1930 års förslag har i anslutning till motsvarande föreskrift i nu gällande avlöningsreglementen intagits ett stadgande med erinran om de i särskild ordning meddelade föreskrifter, som gälla i fråga om tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten och om hans rätt till pension. Kommittén har icke något att erinra mot att i civila avlöningsreglementet införes en hänvisning till de stadganden rörande tjänstemans avgångsskyldig het, som meddelats i gällande bestämmelser om tjänstepension. Nämnda hänvisning har synts lämpligen kunna intagas i 3 mom. Med hänsyn till den ståndpunkt, kommittén i det föregående intagit till frågan om netto- eller bruttolönesystem, har kommittén emellertid kompletterat stadgandet med en erinran om tjänstemans skyldighet att vidkännas pensionsavdrag, varmed avses såväl tjänstepensions- som familjepensionsavdrag. Däremot har hänvisningen till de bestämmelser, som reglera själva pensionsrätten, uteslutits såsom knappast hemmahörande i ett avlöningsreglemente. 4 mom. I avseende å bestämmelserna i 4 mom. av förevarande paragraf — motsvarande 3 mom. i 1930 års reglementsförslag — vill kommittén, vad angår det gjorda yrkandet om införande av ett stadgande om avlöningens utbetalande å sista helgfria dagen i månaden, såsom sin mening framhålla, att ett dylikt stadgande knappast kan vara behövligt. Redan nu torde löneutbetalningarna allmänt ske å sista helgfria dagen i månaden, en praxis som icke kan anses stå i strid med stadgandet om utbetalning månadsvis i efterskott. För övrigt torde en föreskrift om avlöningsutbetalningens bestämmande till en viss dag knappast vara ändamålsenlig, enär det vid vissa verk med talrik personal för att medhinna arbetet med avlöningsutbetalningen till månadsskiftet visat sig nödvändigt att fördela arbetet med utbetalning på två dagar, den sista och den näst sista helgfria dagen i månaden. Av principiella skäl kan kommittén icke understödja det ovan återgivna yrkandet, att avlöningen för december m å n a d får utbetalas redan den 20 i samma månad. Det av vissa verk uttalade önskemålet om införande i avlöningsreglemen-

103 tet av en föreskrift, som stadgar befogenhet för vederbörande verk att medgiva förskottsutbetalning av lön, finner kommittén ej heller böra vinna beaktande. I detta sammanhang vill kommittén framhålla, att stadgandet i 4 mom. icke bör utgöra hinder för en myndighet att, där en anställningshavare under månadens lopp entledigas eller eljest avgår från tjänsten, utbetala den intjänta avlöningen den dag, då han lämnar tjänsten. 3 §. Tjänstgöringsföreskrifter, skyldighet m. m.

förflyttnings-

Enligt 13 § 1 mom. av allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente är tjänsteman vid statsdepartement eller centralt ämbetsverk icke blott underkastad föreskrifterna i den för verket gällande instruktion utan ock, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden kan varda stadgad eller där vissa till verket hörande göromål överflyttas till annat ämbetsverk, skyldig att, med bibehållande av den lönegrad h a n innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnas. Sådan tjänsteman är skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning inom verket uti innehavande lönegrad — tjänsteman vid statsdepartement efter Kungl. Maj:ts förordnande jämväl inom annat statsdepartement — där h a n till befordrande av arbetets oavbrutna gång befinnes vara lämplig och behövlig. Tjänsteman, som nyss nämnts, är ock, likaledes med bibehållande av inneha vande lönegrad, pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning vare sig inom statsdepartement eller annat till den centrala statsförvaltningen hörande verk. I 2 mom. av berörda paragraf stadgas, att därest till centralt ämbetsverk hör underlydande distrikts- eller lokalförvaltning tjänsteman vid sådant centralt ämbetsverk skall, utöver vad i 1 mom. är föreskrivet, vara underkastad att låta sig förflyttas till befattning, tillhörande distrikts- eller lokalförvaltningen, jämväl med förändring av tjänstgöringsorten, dock utan ändring beträffande innehavande lönegrad. Tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvaltningen, är enligt föreskrifterna i paragrafens 3 mom. underkastad såväl gällande instruktionsföreskrifter, vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden som även förflyttning till annan tjänstgöringsort eller till annan befattning vid det verk han tillhör eller varunder h a n lyder. Därjämte är nu omförmäld tjänsteman, därest vissa honom åliggande göromål överflyttas från det verk h a n tillhör till annat, pliktig att, med bibehållande av innehavande lönegrad, efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överflyttas. I 14 § avlöningsreglementena för kommunikationsverken och domänverket samt i 10 § avlöningsreglementet för lots- och fyrstaten hava meddelats be-

104 stämmelser av i huvudsak enahanda innehåll som de, vilka enligt vad nyss anförts gälla beträffande tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvaltningen.

<

1928 års lönekommitté. 1928 års lönekommitté erinrade i sitt betänkande, hurusom det satts i fråga, om avlöningsreglementenas bestämmelser rörande tjänstemännens förflyttningskyldighet vore förenliga med den princip om ämbets- och tjänstemännens oavsättlighet, som fastslagits i § 36 regeringsformen. Enligt lönekommitténs mening vore det för bedömande av denna fråga nödvändigt att undersöka, om det i berörda grundlagsparagraf omförmalda begreppet ämbets- eller tjänsteman förblivit till sin innebörd oförändrat efter grundlagsstadgandets tillkomst. Kommittén hade för sin del funnit uppenbart, att så icke kunde sägas vara fallet. År 1809, då grundlagen skrevs, syntes med uttrycket ämbets- och tjänstemän närmast hava avsetts befattningshavare motsvarande dem, vilka i våra dagar plägade benämnas fullmaktstjänstemän. Emellertid vore numera övervägande antalet tjänstebefattningar icke tillsatta medelst fullmakt utan medelst konstitutorial, en för grundlagstiftarna säkerligen okänd tillsättningsform, vilken innebure, att tjänsteman kunde i administrativ väg avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten. Då sålunda tjänstemannabegreppet undergått högst väsentliga förändringar, vore det enligt kommitténs mening fullt berättigat att låta uttrycket ämbets- och tjänstemän i § 36 regeringsformen syfta endast på de kategorier tjänstemän, vilkas rättsliga ställning avsikten ursprungligen varit att reglera. Med denna utgångspunkt syntes en bestämd gräns böra dragas mellan tjänstemän, vilka innehade fullmakt å sina befattningar, och övriga tjänstemän. De senare syntes kommittén knappast vara tillförsäkrade det vidsträckta skydd mot eventuell avsättning eller förflyttning, som § 36 regeringsformen avsåge att skänka. ' Då kommittén från denna utgångspunkt undersökt förflyttningsbestämmelserna i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen, hade kommittén icke kunnat undgå att finna den i 13 § nämnda reglemente gjorda uppdelningen av statsförvaltningen i, å ena sidan, centralförvaltning, för vars tjänstemän gällde en mera inskränkt — ehuru vad fullmaktstjänstemännen beträffade till synes alltför vittomfattande — förflyttningsskyldighet, och, å andra sidan, distrikts- eller lokalförvaltning, där en vidsträcktare förflyttningsskyldighet vore föreskriven, ur rättslig synpunkt svagt grundad. Kommittén hade i stället ansett uppdelningen böra ske efter andra linjer. Beträffande tjänstemän, som tillsattes genom fullmakt, borde sålunda enligt kommitténs mening icke gälla vidsträcktare skyldighet ifråga om förflyttning än som kunde anses förenligt med bestämmelserna i § 36 regeringsformen. Vad återigen anginge tjänstemän, som tillsattes genom konstitutorial, syntes statsmakterna hava betydligt friare händer. I anslutning till denna uppfattning och på grundval av vad i betänkandet (sid. 143—145) närmare utvecklades dels rörande den allmänna innebörden

105 av regeringsformens § 36, i vad den avsåge fullmaktstjänstemännens förflyttningsskyldighet, och dels rörande konstitutorialtjänstemännens ställning i förevarande hänseenden vidtog 1928 års lönekommitté i sitt förslag den differentiering av bestämmelserna angående tjänstemans förflyttningsskyldighet, som framgår av 10 § 1 och 2 mom. i kommitténs författningstext. Avgivna yttranden. I vissa yttranden över 1928 års lönekommittés betänkande hava erinringar framställts mot de föreslagna bestämmelserna angående tjänstemans förflyttningsskyldighet. Sålunda har Göta hovrätt anmärkt, att den föreslagna förflyttningsskyldigheten, åtminstone vad anginge domare, icke syntes stå i överensstämmelse med § 36 regeringsformen. Lånsstyrelsen i Uppsala lån har ansett det tvivelaktigt, huruvida meningen i 36 § regeringsformen verkligen varit, att en s. k. fullmaktstjänsteman skulle av organisatoriska skäl vara underkastad förflyttningsskyldighet. Även lånsstyrelsen i Jämtlands lån har funnit tvivelaktigt, om icke den i 1 mom. föreslagna förflyttningsskyldigheten gått väl långt, särskilt vad anginge flyttning till annan stationeringsort. Statskontoret har anfört, att skyldighet för fullmaktstjänsteman att låta sig förflyttas till annan stationeringsort ävensom till annan befattning i samma lönegrad borde gälla allenast befattning av likartad beskaffenhet med den, som vederbörande innehade. Avfattningen av bestämmelsen i 1 mom. syntes böra jämkas i överensstämmelse härmed. Styrelsen för veterinårhögskolan har ansett, att från stadgandet, att »tjänsteman är underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan bliva i behörig ordning beslutad», borde undantagas befattningar, vilkas uppehållande krävde hög specialkompetens, i främsta rummet professorsbefattningarna. I samma riktning h a r styrelsen för skogshögskolan uttalat sig. Av kommerskollegium har ifrågasatts, om icke tvångsförflyttningen borde i regel drabba yngre tjänstemän före äldre. Å andra sidan har påyrkats skärpning i bestämmelserna om skyldighet för tjänsteman att låta förflytta sig. Sålunda har riksräkenskapsverket anfört, att man i avseende å nämnda skyldighet borde gå längre än vad kommittén föreslagit. Om och i den mån grundlagen kunde anses lägga hinder i vägen för en förflyttning vare sig inom samma eller till annan statsinstitution, borde erforderlig ändring i grundlagen vidtagas. Därest på sätt kommittén föreslagit åtskillnad i förevarande avseende skulle göras mellan fullmakt och konstitutorial, borde dessa begrepp närmare definieras. Vidare borde fullmakt utfärdas av Kungl. Maj:t och endast tilldelas befattningshavare i högre lönegrad, förslagsvis lägst från och med 24 lönegraden. Enligt ämbetsverkets mening borde därjämte såsom ett särskilt moment i förevarande paragraf införas det i nuvarande reglementen intagna stadgandet, att tjänsteman är skyldig att, om han därtill förordnas, under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår tjänstgöra såsom vikarie inom högre lönegrad, vilket stadgande kommittén tänkt sig skola ha sin plats i de särskilda institutionernas instruktioner.

106 Liknande synpunkter hava anförts i en vid allmänna civilförvaltningens lönenåmnds utlåtande fogad reservation av nämndens ordförande. 1936 års lönekommitté. 1936 års lönekommitté håller i likhet med 1928 års lönekommitté före, att den åtskillnad i avseende å skyldigheten att låta sig förflyttas, som i 13 § allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente gjorts mellan å ena sidan tjänstemän tillhörande de centrala ämbetsverken i allmänhet och å andra sidan övriga civila tjänstemän, är föga rationell och icke lämpligen bör bibehållas i ett nytt civilt avlöningsreglemente. Emellertid finner sig kommittén ej heller kunna understödja det förslag till bestämmelser i ämnet, som innefattas i 1930 års reglementsförslag. Ur statsintressets synpunkt kan det enligt kommitténs mening icke försvaras, att möjligheten att vid förekommande behov förflytta en tjänsteman göres beroende av huruvida tjänstemannen innehar sin befattning på grund av fullmakt eller han erhållit konstitutorial å tjänsten. En sådan åtskillnad mellan dessa båda grupper av tjänstemän kan så mycket mindre framstå såsom tillfredsställande, som — på sätt förut påpekats — för närvarande icke existerar någon konsekvent genomförd gränsdragning mellan fullmakts- och konstitutorialtjänster. Kommittén har för sin del ansett, att oavsett anställningsformen i möjligaste mån enahanda bestämmelser i förevarande hänseende böra bliva gällande för de i reglementsförslaget avsedda befattningshavarna. Enligt 1928 års lönekommittés uttalade mening kan stadgandet i § 36 regeringsformen icke anses medgiva, att innehavare av fullmaktstjänster underkastas någon mera vidsträckt förflyttningsskyldighet. 1936 års lönekommitté har icke ansett sig böra ingå på något bedömande, huruvida denna uppfattning är riktig. Kommittén kan dock icke förbise den utveckling av sedvanerätten beträffande tjänstemäns oavsättlighet, förflyttning och vad därmed äger samband, som ägt rum under tiden efter regeringsformens tillkomst och icke minst under senare årtionden. Att nu vidtaga en inskränkning i de bestämmelser om förflyttningsskyldighet, som under en följd av år varit gällande, bör enligt kommitténs mening icke ifrågakomma. Tvärtom finner kommittén det av praktiska skäl vara en angelägenhet av stor vikt, att bestämmelserna om förflyttningsskyldighet i det nya avlöningsreglementet så avfattas, att hinder icke möter för vederbörande verksmyndigheter att på ett rationellt sätt utnyttja den ordinarie arbetskraften. Framhållas må, att tjänstemännen enligt vad kommittén i det följande föreslår skola äga att — på sätt skett vid de nuvarande reglementenas tillkomst — efter eget fritt val bestämma, huruvida de vilja underkasta sig det nya reglementets villkor och föreskrifter. Med hänsyn jämväl härtill synes det kommittén icke böra möta betänkligheter att inordna fullmaktstjänstemännen under i huvudsak samma bestämmelser om förflyttningsskyldighet, som enligt 1930 års förslag skulle gälla för genom konstitutorial tillsatta tjänstemän. För tjänstemän vid vissa verk eller för vissa särskilda grupper av tjänstemän är för närvarande stadgad skyldighet att låta sig förflyttas till befatt-

107 ning vid annat verk. Ovan har nämnts, hurusom tjänsteman vid statsdepartement eller centralt ämbetsverk enligt bestämmelse i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente är pliktig att efter Kungl. Maj:ts beprövande låta sig förflyttas till annan befattning vare sig inom statsdepartement eller annat till den centrala statsförvaltningen hörande verk. I tillämpningsbestämmelserna till samma avlöningsreglemente har skyldighet att låta sig förflyttas till annat verk föreskrivits beträffande tjänstemän vid ett flertal verk och inrättningar (t. ex. statens uppfostringsanstalt å Bona, sjökarteverket, statens tvångsarbetsanstalter, statens alkoholistanstalt å Venngarn, gymnastiska centralinstitutet, lantbruksakademien, rikets allmänna kartverk och statens pensionsanstalt) ävensom beträffande vissa särskilda kårer av befattningshavare (förste provinsialläkare, statskonsulenter och fiskeriintendenter). Tjänsteman vid länsstyrelse och vid domkapitel är skyldig att låta sig förflyttas till annan befattning vid landsstaten i allmänhet — utan begränsning till det egna länet — respektive till annan befattning vid domkapitel i annat stift än det egna. Samma skäl, som legat till grund för en vidgad förflyttningsskyldighet för ifrågavarande tjänstemän, torde kunna anföras för införande av en motsvarande eller liknande anordning beträffande ett flertal andra tjänstemannagrupper inom den civila statsförvaltningen. Kommittén har ansett, att i civila avlöningsreglementet bör genom en generell bestämmelse stadgas skyldighet för tjänsteman, som i reglementet avses, att låta sig förflyttas jämväl till befattning vid annat verk, där Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall finner skäl förordna om sådan förflyttning. Vid bifall härtill bliva särbestämmelser av nyss angiven art obehövliga. Kommittén förutsätter härvid såsom självfallet, att tjänsteman icke skall tvångsvis behöva övergå till befattning vid annat verk i annat fall, än då med den nya befattningen äro förenade arbetsuppgifter av liknande art som de, vilka han haft att utföra i den före förflyttningen innehavda befattningen, eller i varje fall arbetsuppgifter, för vilka tjänstemannen genom sin utbildning är skickad. Kommittén anser alltså, att tjänsteman i allmänhet bör vara pliktig att låta sig förflyttas till annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock, därest Kungl. Maj :t så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk, å vilket reglementet vinner tillämpning. Denna regel synes dock icke böra göras tillämplig å innehavare av domartjänster. I betraktande av den oberoende ställning, domarkåren av ålder intagit och anses böra intaga i vårt land, har kommittén ansett, att domare bör vara skyldig att låta förflytta sig till annan befattning allenast där organisatoriska skäl sådant påkalla. Erinras må, hurusom i de i civila tjänstepensionsreglementet intagna bestämmelserna angående tjänstemans skyldighet att från tjänsten avgå en viss skillnad gjorts mellan domare, å ena, och övriga i tjänstepensionsreglementet avsedda tjänstemän, å andra sidan. Likaledes torde — såsom även 1928 års lönekommitté förutsatt — från bestämmelserna om förflyttningsskyldighet böra undantagas innehavare av befattningar, vilka tillsättas genom förordnande på viss tid eller tills vidare.

108 Beträffande de tills vidare förordnade tjänstemännen är varje förbehåll om förflyttningsskyldighet överflödigt, enär sådan tjänsteman kan när som helst skiljas från förordnandet. I fråga om tjänsteman, som förordnats på viss tid, lärer förflyttningsskyldighet under förordnandetiden icke böra ifrågakomma med hänsyn till dessa tjänsters karaktär och de beträffande dem meddelade särskilda pensioneringsföreskrifterna. Enär föreskrifterna om förflyttningsskyldighet äro av allmängiltig natur, hava desamma ansetts böra inordnas bland de allmänna bestämmelserna i 1 avd. och där upptagas under en särskild paragraf, 3 §. I fråga om detaljbestämmelserna i nämnda paragraf får kommittén anföra följande. 7 mom. Såsom en första punkt i förevarande moment har i anslutning till vad som stadgas i nu gällande avlöningsreglementen föreslagits, att tjänsteman skall vara underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som meddelas i instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning. Härunder böra innefattas icke blott av Kungl. Maj:t utfärdade författningar utan även de instruktionsbestämmelser, arbetsordningar, tjänstgöringsreglementen m. m., som vederbörande verk enligt bemyndigande äga utfärda rörande underlydande befattningshavares tjänstgöringsförhållanden. Den hittills i avlöningsreglementena stadgade skyldigheten för tjänsteman att underkasta sig vidsträcktare tjänstgöring eller jämkning i åligganden m. m. bör hädanefter regleras genom instruktionsföreskrifter. I instruktionsväg böra ock utfärdas de särskilda tjänstgöringsföreskrifter, som anses erforderliga för särskilda grupper av befattningshavare och hittills meddelats i tillämpningsbestämmelserna till nu gällande avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen men som icke upptagits i kommitténs reglementsförslag. I sådant hänseende må här särskilt erinras, hurusom i tillämpningsföreskrifterna för ett flertal huvudsakligen vetenskapliga institutioner stadgats skyldighet för innehavare av vaktmästarbefattning eller därmed jämförlig tjänst att, där så erfordras för beredande av semester åt annan dylik befattningshavare, utan särskild ersättning utöver den vederbörande eljest tillkommande avlöningen, jämte egen tjänst bestrida göromål tillhörande annan befattning av nämnda slag vid vederbörande institution. I fråga om vissa grupper av befattningshavare, för vilka bestämts visst tjänstgöringsområde eller som äga att vid sidan av lönen uppbära extra inkomster i form av ersättning för tjänsteförrättningar enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa, har genom särskilda tillämpningsföreskrifter till avlöningsreglementet stadgats skyldighet för vederbörande tjänsteman att vara underkastad förändring i tjänstgöringsområdets omfattning eller omreglering av extra inkomster (se t. ex. beträffande lantbruksingenjörer kungörelsen den 27 juni 1930, nr 239, beträffande länsveterinärer kungörelsen den 18 juni 1926, nr 267, och beträffande distriktsveterinärer kungörelsen den 10 november 1933, nr 606; beträffande förste provinsialläkare och provinsialläkare återfinnas motsvarande föreskrifter i 10 § 1 mom. av avlöningsreglementet den 21 maj 1926, nr 177). I 36 § av avlöningsreglementet för allmänna

109 civilförvaltningen samt motsvarande paragraf i lotsverkets avlöningsreglemente finnes vidare en generell föreskrift om skyldighet för tjänsteman att underkasta sig minskning i eller upphörande av extra inkomster, som kunna medfölja befattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed. I 1930 års förslag hava dylika specialbestämmelser införts i tilläggsbestämmelserna till det föreslagna allmänna avlöningsreglementet. Det har emellertid synts kommittén lämpligast, att ett allmänt stadgande härom intages i förevarande paragraf av avlöningsreglementet. Kommittén har ock ansett, att till förevarande moment bör, med viss jämkning i ordalydelsen, överflyttas det i vikariatsersättningsbestämmelserna i nu gällande avlöningsreglementen ingående stadgandet om skyldighet för tjänsteman att mottaga förordnande såsom vikarie å befattning inom högre lönegrad under högst tre månader av ett och samma kalenderår, vilket stadgande kommittén i motsats till 1928 års lönekommitté ansett alltjämt böra ha sin plats i avlöningsreglementet. För vissa befattningshavare (t. ex. tjänstemän vid fångvårds staten och vid uppfostringsanstalten å Bona, diplomatisk och konsulär personal, tjänstemän vid statens tvångsarbetsanstalter, provinsialläkare och distriktsveterinärer) har i avlöningsbestämmelserna föreskrivits en vidgad skyldighet att vikariera å annan befattning. Dylika särbestämmelser böra enligt kommitténs mening överflyttas till instruktionerna för vederbörande verk. Med hänsyn emellertid till att en vidgad skyldighet i avseende å vikariat å annan befattning är på sätt nyss angivits ålagd vissa befattningshavargrupper, har stadgandet i 1 mom. andra stycket av förevarande paragraf av reglementsförslaget erhållit en härav betingad komplette ring. 2 mom. Enligt den föreslagna lydelsen av 2 mom. skulle innehavare av domarbefattning vara skyldig att låta förflytta sig till annan domarbefattning inom den lönegrad han tillhör, under förutsättning att Kungl. Maj:t prövar organisatoriska skäl påkalla förflyttningen. Sakligt sett är innebörden av ifrågavarande stadgande den, att innehavare av en domarbefattning skulle under nyssnämnda förutsättning kunna förflyttas icke blott till likabenämnd befattning vid annan domstol utan även till annat slag av domarbefattning inom den lönegrad han tillhör, i båda fallen jämväl med förändring av stationeringsorten. 3 mom. Beträffande innehållet i detta moment hänvisas till vad inledningsvis under denna paragraf anförts. Påpekas bör, att med det i momentet använda uttrycket »annan befattning» förstås såväl befattning inom samma lönegrad som befattning inom lägre lönegrad, i bägge fallen oavsett om det är fråga om likabenämnd befattning eller om annat slag av befattning. I en till lönekommittén ingiven skrivelse av den 28 november 1936 hava svenska järnvägsmannaförbundet, svenska postmannaförbundet, statstjänar-

110 nas centralorganisation och Sveriges lokomotivmannaförbund — i anslutning till ett av två ledamöter av 1928 års lönekommitté reservationsvis framfört yrkande — föreslagit införande i avlöningsreglementet av en bestämmelse, som skulle skydda de i reglementet avsedda tjänstemännen från att indragas i arbetskonflikt. Bestämmelsen, som ansetts böra såsom tillägg fogas till det i 10 § 2 mom. första stycket av 1928 års lönekommittés förslag upptagna stadgandet om skyldighet för tjänsteman att underkasta sig vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, borde erhålla följande lydelse: »Dock må under konflikt tjänsteman icke beordras utföra arbete, som eljest utföres av i konflikten deltagande». Med det sålunda ifrågasatta stadgandet torde närmast hava avsetts att säkerställa, att en statstjänsteman, som så önskar, skulle kunna stå neutral vid inträffad öppen arbetskonflikt mellan staten och i dess tjänst varande kollektivavtalsanställda arbetare samt icke kunna tvingas att utföra arbete, som arbetare på grund av arbetstvist nedlagt och förklarat i blockad. Den fråga, som sålunda berörts, måste utan tvivel anses såsom betydelsefull. Icke blott ur tjänstemännens utan även ur statens synpunkt torde det vara önskvärt, att hithörande förhållanden äro ordnade på ett sådant sätt, att friktioner mellan staten och dess anställda i möjligaste mån undvikas. Statstjänstemännens ställning vid arbetskonflikter är för närvarande icke i något avseende författningsmässigt reglerad. Praxis torde dock numera i allmänhet hava utvecklat sig därhän, att tjänsteman icke under konflikt beordras att utföra annat arbete än det, som han vanligen har att utföra, och att alltså ramen för tjänstemannens arbetsområde icke vid konflikt vidgas att omfatta sådana utanför hans vanliga åligganden fallande arbeten, vilka äro föremål för konflikten. Man torde sålunda kunna utgå från att de statliga myndigheterna — i varje fall verk med talrika personalgrupper — hava sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten av att på förevarande område undvika åtgärder, vilka kunna medföra stridigheter mellan verksledningarna och de anställda eller mellan olika grupper av anställda inbördes. Detta utesluter dock icke, att avsaknaden av varje vägledande föreskrift i ämnet kan framstå såsom en brist, icke minst ur psykologiska synpunkter, eller att åtminstone beträffande vissa förvaltningsområden med stora såväl tjänstemanna- som arbetargrupper en reglering i någon form av hithörande problem kan befinnas önskvärd. Inom det enskilda näringslivet synes denna fråga under senare tid hava varit föremål för uppmärksamhet, och en reglering av privatanställda tjänstemäns ställning vid arbetskonflikt har i viss omfattning ägt r u m genom avtalsuppgörelser mellan vederbörande organisationer av arbetsgivare och arbetsledande personal. Såvitt kommittén kan döma, måste emellertid vissa vanskligheter möta ett försök att ordna här ifrågavarande angelägenhet genom bestämmelser av den generella innebörd, varom här är fråga. En reglering i författningsform avtjänstemännens ställning under arbetskonflikt torde bland annat kräva en så noggrann och ingående begreppsbestämning, att svårigheter och tvister vid tolkning och tillämpning av föreskrifterna ej behöva befaras. Å ena

Ill sidan måste hänsyn härvid tagas till samtliga de stridsmetoder, som inom den enskilda arbetsmarknaden erkännas såsom lojala medel i arbetstvister; å andra sidan måste särskilt beaktande skänkas åt frågan om säkerställande av för samhällslivet oundgängliga arbeten och överhuvud åt den särstäUning, staten såsom arbetsgivare intager. I betraktande av de skiftande förhållanden, som äro rådande inom olika grenar av statsverksamheten, kan det vidare — såvitt erfarenheterna från det enskilda näringslivets områden giva vid handen — måhända bliva nödvändigt att reglera olika detaljfrågor på olika sätt för skilda förvaltningsområden. Ur dessa synpunkter måste kommittén ställa sig tveksam inför lämpligheten att söka en lösning av det föreliggande problemet inom ramen av civila avlöningsreglementet. I varje fall har iönekommittén ansett sig icke kunna utan särskild utredning, för vilken kommittén icke förfogar över tillräcklig sakkunskap eller erforderlig tid, framlägga förslag till bestämmelser i ämnet. Kommittén, som — på sätt nyss framhållits — finner förevarande spörsmål vara av den betydelse, att det ej lämpligen bör förbigås, vill emellertid uttala sig för att frågan göres till föremål för särskild utredning och övervägande av på detta område sakkunniga personer, därvid även torde få prövas, i vilken form eventuella föreskrifter i ämnet lämpligen böra utfärdas. 4 §.

Förening av tjänster m. m.

Med anledning av en framställning av riksdagens år 1925 församlade revisorer anhöll 1926 års riksdag i skrivelse den 1 juni 1926 (nr 293), att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om en allsidig utredning angående den utsträckning, i vilken statstjänstemän vid sidan av statstjänsten innehade andra sysslor eller yrkesmässigt bedreve annat förvärvsarbete, ävensom angående de frågor, som härmed ägde samband. 1926 års bisysslesakkunniga. I anledning av nämnda riksdagsskrivelse tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, den 17 december 1926 särskilda utredningsmän att verkställa den begärda utredningen. Utredningsmännen, i det följande benämnda bisysslesakkunniga, avgåvo den 18 juni 1928 betänkande med utredning och förslag i ämnet (statens off. utredn. 1928: 14). I betänkandet återfinnas följande sammanfattande uttalanden (sid. 177): »Efter noggrant övervägande av alla de fakta och uppgifter, som stått till förfogande för bedömande av huru det för närvarande förhåller sig med statstjänstemännens bisysslor i vårt land, hava utredningsmännen kommit till den uppfattning, att förhållandena på förevarande område icke äro av den art, att de kunna anses påkalla omedelbara åtgärder av mera genomgripande natur. Detta uttalande har gjorts med utgångspunkt från förhållandena i allmänhet och utan att förbise, att i särskilda fall missförhållanden sannolikt torde föreligga. I fråga om enstaka tjänstemän och grupper av sådana har sålunda undersökningen ådagalagt en sådan anhopning av befattningar och uppdrag vid sidan av tjänsten, att det kunnat bliva föremål för tvekan, om vederbörande mäktat i erforderlig utsträckning ägna sin arbetskraft åt den uppgift, för vilken staten betalat honom lön.

112 I huru stor utsträckning verkligt missbruk förelegat, därom anse sig utredningsmännen ej kunna fälla något bestämt omdöme, då föreliggande uppgifter endast varit av kvantitativ, ej av kvalitativ art. Det kan ju tänkas, att det, åtminstone i somliga fall, varit fråga om undantagsfall ej blott med avseende på belastningen med bisysslor utan även i fråga om vederbörandes duglighet och arbetsförmåga. Likaså vilja utredningsmännen framhålla, att även om de hålla före, att den nuvarande situationen på förevarande område ej direkt ger anledning till oro, så anse de dock densamma ej vara av den art, att den bör oförändrad bestå jämväl i framtiden. I likhet med vad från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida uttalats vid åtskilliga tillfällen under frågans tidigare långvariga behandling, vilja även utredningsmännen framhålla, att statstjänstemännens sysslor och uppdrag utom tjänsten måste, åtminstone i den mån de ha karaktären av förvärvsarbete, övervägande anses som en olägenhet, vilken man bör söka att i görligaste mån successivt inskränka vid framlida förvaltningsreformer och löneregleringar under fullföljande av i stort sett samma medel och metoder, som hitintills tillämpats på detta område.» N u v a r a n d e b e s t ä m m e l s e r i 3 § a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e t för a l l m ä n n a civilf ö r v a l t n i n g e n , vilka b e s t ä m m e l s e r i h u v u d s a k ö v e r e n s s t ä m m a m e d m o t s v a r a n d e föreskrifter i a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e n a för ö v r i g a n y r e g l e r a d e v e r k , funn o u t r e d n i n g s m ä n n e n i åtskilliga a v s e e n d e n m i n d r e tillfredsställande. Det h e t e r h ä r o m i b e t ä n k a n d e t (sid. 181 o. f.): »Dessa bestämmelser, vilka tillkommit för mer än tjugo år sedan, delvis såsom en kompromiss mellan inbördes stridiga uppfattningar, innebära i första hand ett ovillkorligt förbud mot förening av ordinarie statstjänst med annan tjänst å rikets eller riksdagens stat och ett — efter för ej länge sedan vidtagen ändring — villkorligt sådant i fråga om innehav av tjänst på kommuns stat. Oreglerade lämnas sålunda med full avsikt sådana amanuens- o. d. befattningar i allmän tjänst, som icke äro uppförda å stat. Därefter stadgas fakultativt förbud beträffande — eller kanske riktigare rätt att först efter föregående prövning och medgivande mottaga — vissa befattningar och uppdrag, i första rummet sådana knutna till enskilda banker och aktiebolag. Det synes emellertid kunna ifrågasättas, huruvida denna inriktning på en viss typ av företag, vilken blivit en naturlig följd av stadgandets tillkomsthistoria, numera kan anses ändamålsenlig. Därest man, såsom lämpligt synes och som även skett flerstädes i utlandet, vill till särskild prövning uttaga en speciellt ekonomiskt betonad grupp av bisysslor, torde bestämmelsens nuvarande formulering få anses såväl för vid som för trång. Den är för vid bl. a. därigenom, att samhällslivets utveckling medfört, att såsom aktiebolag registrerats även ett icke obetydligt antal sammanslutningar med övervägande ideellt syfte. Den är för trång därigenom, att den lämnar å sido de särskilt inom försäkringsväsendet talrika företag, vilka varken äro oktrojerade eller registrerade som aktiebolag, ävensom de under senare år kraftigt uppblomstrande föreningarna för ekonomisk verksamhet. Med anledning härav vilja utredningsmännen föreslå, att punkten i fråga, i enlighet med ordalagen i nu gällande föreskrifter i ämnet för justitie- och regeringsråd, gives en formulering, varigenom den komme att omfatta uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som driver bank- eller försäkringsrörelse eller eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte. Enahanda bestämmelser om särskild prövning gälla även i fråga om befattning som tjänsteman hos verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må. Det synes råda skiljaktiga uppfattningar om huruvida sistnämnda uttryck även skall anses innefatta befattningar i det allmännas tjänst, icke uppförda å stat. Det må då erinras om att gränsen är i hög grad flytande mellan å ena sidan dylika befattningar, å den andra hela skalan av offentliga uppdrag av skif-

113 tände art och varaktighet. Dylika ha statstjänstemän i regel ansetts kunna mottaga utan särskild prövning, enär man antagit att — i den mån det ej rörde sig om ett medborgerligt förtroendeuppdrag, vartill efter i vårt land rådande uppfattning alla kunna anses ha lika rätt — uppdragsgivaren jämväl skulle taga hänsyn till att uppdraget i fråga ej kunde antagas skola komma att verka hinderligt för vederbörandes tjänstutövning. Det vill emellertid synas, som om dylika hänsyn i åtskilliga fall ej skulle tagas. I anledning av framställd anmärkning från 1926 års statsrevisorer i fråga om förordnande av vissa taxeringsnämndsordförande har sålunda överståthållarämbetet i sitt yttrande uttalat, att ämbetet vid meddelande av sådant förordnande anser sig uteslutande böra taga hänsyn till vederbörandes förutsättningar att på ett sakkunnigt och i övrigt tillfredsställande sätt kunna fullgöra detsamma. Huruvida uppdraget kan vara hinderligt för den förordnades verksamhet i övrigt är en omständighet, som i allmänhet undandrar sig överståthållarämbetets bedömande och för övrigt synes vara ämbetet skäligen ovidkommande i alla de fall, då vederbörande förklarat sig villig mottaga uppdraget. ^ I anledning av denna praxis, vilken jämväl torde tillämpas på åtskilliga andra håll, synes det böra tagas under övervägande, huruvida icke med avseende på vissa slag av offentliga uppdrag bör tillämpas samma prövningsförfarande som i fråga om befattningar av ovan angiven art. Samma svårighet att draga en gräns mellan befattningar och uppdrag föreligger även med avseende på verksamhet av enskild natur. Det torde sålunda i sak föreligga skäligen ringa skillnad mellan om en statstjänsteman är anställd^ som ombudsman med årsarvode hos ett bolag eller om han tjänstgör som dess stående juridiske rådgivare och honoreras för varje gång han anlitas. Enligt nu gällande bestämmelser torde det i förstnämnda fall vara fråga om en befattning, beträffande vilken anmälningsplikt föreligger, medan i senare fallet så knappast torde vara förhållandet. Det har påpekats, att så länge det enskilda arbetet icke går in på området för verklig anställning i statens eller kommunernas tjänst eller hos bolag o. d., makten att förbjuda enskilt arbete för närvarande icke är synnerligen effektiv. Det torde vara av nu angivna skäl, som det i nyare tjänste- eller lönereglementen för Stockholm, Göteborg och Malmö samt åtskilliga andra städer ansetts böra föreskrivas, att stadgade restriktioner i fråga om tjänstebefattningar även skola gälla därmed jämförliga uppdrag. De uppdrag, som sålunda åsyftas, äro sådana, vilka äro av längre varaktighet eller regelbundet återkomma år efter år. Härigenom skulle även kunna i viss mån tillgodoses det i meranämnda skrivelse av 1926 års riksdag uttalade önskemålet om reglering av statstjänstemäns yrkesmässigt bedrivna förvärvsarbete, vilket merendels torde äga rum under nu antydda former. Av naturliga skäl torde det blott mera sällan kunna förekomma, att tjänsteman för dylikt ändamål kan hålla öppen bod eller kontor, och i de fall, där så sker, torde rörelsens bedrivande ofta ankomma på hustrun eller^ andra familjemedlemmar i så stor utsträckning, att det härvidlag mindre är fråga om en biförtjänst än om en dubbelinkomst. Man hade tänkt sig, att under regleringen skulle ingå mera varaktiga uppdrag ej blott av enskild natur utan även offentliga sådana, i den mån de ej grunda sig på uppdrag av Kungl. Maj:t eller på medborgares val. Givetvis böra vederbörligen beaktas de hinder för dylik prövning, som i vissa fall kunna föreligga i nu gällande lagstiftning (särskilt skattelagstiftningen). Utredningsmännen vilja i detta samband framhålla, att den granskning de haft tillfälle verkställa givit vid handen, att anledning icke saknas att underkasta bisysslor en grundlig prövning även när de äro av offentlig natur. Med hänsyn till den ringa utsträckning, i vilken statstjänstemän varit tjänstlediga för dylikt ändamål, synes det kunna ifrågasättas, om härvidlag alltid iakttagits gällande avlöningsreglementens bestämmelser i fråga om tjänstledighet och löneavdrag. Vidare synes det kunna ifrågasättas, om ej i vissa fall sådana arbetsuppgifter, vilka nu 8—379086.

114 betraktas och ersättas såsom särskilda uppdrag, borde med fördel kunna utan särskild gottgörelse förenas med ordinarie befattning inom respektive förvaltning. Tillstånd att med statstjänst förena befattningar och uppdrag av här ifrågavarande slag synes framdeles som hittills böra skriftligen ansökas hos vederbörande myndighet. För att underlätta dennas prövning av ärendet förefaller det ändamålsenligt, om i ansökningsskrivelsen angåves ej blott sysslans art utan även det mått av arbete den ungefärligen kan anses kräva, vilket kunde uppgivas antingen i form av uppgift om det beräknade antalet arbetstimmar per år eller, om detta ej vore möjligt, genom meddelande av beloppet av utgående arvode eller ersättning.» De sakkunniga ansågo prövningen av frågor om rätt att med statstjänst förena befattning eller uppdrag böra ankomma på Kungl. Maj:t beträffande samtliga befattningshavare, vilka utnämnas av Kungl. Maj:t. Det förutsattes, att tillstånd komme att beviljas allenast tills vidare under en begränsad tidrymd (1—3 år). De sakkunniga framlade följande förslag till förändrad avfattning av den i flertalet avlöningsreglementen ingående allmänna bestämmelsen om förening av tjänster m. m.: »1. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets eller riksdagens stat, ej heller, utan att sådant medgivits genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, å kommuns stat. 2. Med mindre Kungl. Maj.t eller, vad angår tjänsteman, som utnämnes av annan myndighet, ifrågavarande myndighet, uppå skriftlig ansökan och efter prövning, att sådant ej inverkar hinderligt för utövande av statstjänsten, därtill för viss tid beviljar tillstånd, må ej heller med ordinarie befattning förenas: uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som driver bank- eller försäkringsrörelse eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte; befattning såsom tjänsteman i verk, bolag, förening eller inrättning, som ovan sagts; eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må eller därmed jämförligt uppdrag. » 1928 års lönekommitté anslöt sig till den av bisysslesakkunniga uttalade uppfattningen, att 3 § i gällande avlöningsreglementen på åtskilliga punkter behövde underkastas ändring. Dels vore myndigheternas befogenhet att pröva och besluta angående bisysslorna begränsad på ett föga rationellt sätt, dels hade man vid uppdelningen av bisysslorna utgått från begrepp, vilkas innebörd vore oklar. Visserligen innebure bisysslesakkunnigas förslag åtskilliga förbättringar härutinnan, men fullt tillfredsställande ansåge kommittén dock icke heller detta förslag vara. Kommittén anförde till närmare utveckling av sin ståndpunkt i huvudsak följande (betänkandet sid. 72—74): De restriktioner, som gällde i fråga om rätt för statstjänstemän att vid sidan av tjänsten åtaga sig bisysslor, åsyftade å ena sidan, att tjänstemannen i största möjliga utsträckning skulle ägna sin arbetskraft åt den uppgift, för vilken staten betalade honom lön, å andra sidan att förebygga, att en statens befattningshavare i sin tjänstutövning läte sig ledas av andra hänsyn än sådana, som betingades av det allmännas bästa. Här förelåge sålunda två bestämt skilda syftemål, som skulle tillgodoses, dels att staten finge full valuta för lönen, dels att pliktkollisionsanledningar undanröjdes. Sett ur den förra synpunkten vore tydligen huvudsaken, om bi-

115 sysslan hindrade befattningshavaren i hans tjänstutövning, medan sysslans beskaffenhet vore av tämligen underordnad betydelse. Ur den senare synpunkten åter vore bisysslans art eller samband med statstjänsten — icke dess omfattning — avgörande. Med utgångspunkt från denna principiella skillnad hade kommittén sökt draga upp klarare gränser i fråga om författningsbestämmelsernas innehåll och räckvidd. Avlöningsreglementet syntes endast böra innehålla sådana föreskrifter rörande innehav av bisysslor, som vore att betrakta såsom avlöningsvillkor i egentlig mening, nämligen att bisysslorna icke finge inkräkta på det mått av arbete, som krävdes för åtnjutande av den med tjänsten förenade lönen. I vederbörande verks instruktioner borde däremot stadgas rörande de inskränkningar i rätten att innehava bisysslor, som gällde endast beträffande vissa befattningar och vilka vore betingade av rättsordningens krav på att förhindra obehörigt inflytande av privatintressen vid statstjänstens utövande. Förutsättningen för att myndigheterna skulle kunna pröva, i vad mån bisysslorna kunde inverka hinderligt på tjänstutövningen, vore tydligen, att de i största möjliga utsträckning erhölle kännedom om vilka bisysslor tjänstemännen innehade eller ämnade åtaga sig. Att stadga anmälningsplikt allenast beträffande några vissa grupper av bisysslor hjälpte härvidlag föga, utan anmälningsplikten syntes principiellt böra omfatta alla slags bisysslor. Emellertid kunde det givetvis icke vara nödvändigt eller lämpligt, att varje än så obetydlig sysselsättning utom tjänsten skulle föranleda särskild anmälan till vederbörande verksmyndighet, som helt naturligt därigenom skulle förorsakas onödigt besvär. En viss begränsning vore sålunda av praktiska skäl ofrånkomlig, ehuru betydande svårigheter måste möta varje försök att göra en riktig uppdelning av bisysslorna i detta syfte. Med avseende främst fäst vid de bisysslor, som kunde antagas inverka hinderligt för statstjänstens utövande, hade kommittén ansett, att anmälan borde förekomma beträffande 1) befattningar i allmän eller enskild tjänst, 2) varaktiga uppdrag, 3) mera tidskrävande tillfälliga uppdrag samt 4) yrkesmässigt bedriven verksamhet. Även med en dylik specificering kunde givetvis tänkas många tveksamma gränsfall, där den enskilde tjänstemannens omdöme och lojalitet sattes på prov. Huruvida t. ex. ett uppdrag vore att betrakta såsom mera eller mindre tidskrävande, måste sålunda bliva beroende på den subjektiva uppfattningen i olika fall. Detta förhållande syntes likväl icke böra tillmätas större betydelse. Kommittén hade i varje fall icke ansett lämpligt att söka definiera i allmänt språkbruk så vanliga, om än något vaga uttryck som varaktig, tillfällig, tidskrävande o. s. v. För att den utsträckning av anmälningsplikten, som av kommittén föresloges, icke skulle medföra någon betungande arbetsökning för de myndigheter, som hade att behandla anmälningarna i fråga, hade kommittén sökt i möjligaste mån förenkla prövningsförfarandet. I alla de fall — troligen de flesta — där bisysslan uppenbarligen icke kunde inverka hinderligt för tjänstutövningen, skulle myndigheten icke behöva lämna särskilt tillstånd för rätt att förena bisysslan med statstjänsten utan kunna inskränka sig till en mera summarisk registrering av anmälningen. Först där antalet bisysslor, som innehades av samma tjänsteman, tenderade att bliva alltför stort eller en bisyssla befunnits eller kunde antagas på ett olämpligt sätt inkräkta på arbetstiden, borde en mera ingående prövning komma till stånd och förbud mot innehav av viss bisyssla meddelas. Därest tjänstemannen i vederbörlig ordning gjort anmälan om sin verksamhet vid sidan av tjänsten och myndigheten icke inom skälig tid meddelat förbud för honom att fortsätta verksamheten, skulle alltså tillstånd utan vidare anses vara lämnat. De närmare bestämmelser, vilka, i anslutning till vad ovan anförts, skulle reglera anmälan av bisyssla, syntes lämpligen böra meddelas av Kungl. Maj:t. I fråga om myndigheternas rätt att meddela förbud för tjänsteman att med sin befattning förena bisyssla vore att märka vissa viktiga undantag. Tjänsteman kun-

116 de sålunda helt naturligt icke förvägras att åtaga sig befattning eller uppdrag, som han erhållit av Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts medgivande. Icke heller syntes en tjänsteman kunna hindras att mottaga medborgerliga förtroendeuppdrag, som grundade sig på allmänna val. Beträffande det viktigaste bland dessa förtroendeuppdrag, nämligen uppdrag såsom riksdagsman, gällde för övrigt vad härom stadgades i riksdagsordningen § 4. Vad däremot anginge andra slag av offentliga uppdrag, syntes någon ovillkorlig rätt för tjänstemannen att åtaga sig dylika uppdrag icke böra ifrågakomma. Den omständigheten, att vissa offentliga uppdrag, såsom uppdrag att vara förmyndare eller överförmyndare, icke utan vidare kunde avsägas, syntes icke heller för dessa uppdrags vidkommande konstituera någon sådan rätt, enär en statstjänsteman, som av sin tjänst vore hindrad alt fullgöra uppdraget, ägde laga skäl för en avsägelse. Emellertid syntes vid prövningen av offentligt uppdrag särskild hänsyn böra tagas till uppdragets beskaffenhet, så att tjänstintresset och det allmänna intresset bleve såvitt möjligt rättvist avvägda mot varandra. Utan tvingande skäl borde sålunda tjänsteman icke förvägras åtaga sig ett offentligt uppdrag. De av 1928 års lönekommitté föreslagna stadgandena beträffande statstjänstemännens bisysslor upptogos i 3 § av kommitténs förslag till avlöningsreglemente. Avgivna yttranden. 1928 års lönekommittés förslag i förevarande ämne har blivit föremål för erinringar från ett flertal myndigheter. Erinringarna hava till en början riktat sig mot de föreslagna bestämmelserna om skyldighet för tjänsteman att anmäla innehav av bisysslor. Sålunda hava justitiekanslersämbetet, Göta hovrätt, öv er ståthållar ämbetet, länsstyrelsen i Skaraborgs län, generalpoststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, karolinska medikokirurgiska institutet, lantmäteristyrelsen, styrelsen för veterinärhögskolan, kommerskollegium samt kommunikationsverkens lönenämnd ställt sig mer eller mindre avvisande mot införandet av ett anmälningssystem. Härvid har bl. a. framhållits, att anmälningsplikten skulle, särskilt vid verk med stora lokalstater, medföra ej obetydligt besvär för myndigheterna, vilka skulle hava att registrera och pröva alla inkomna anmälningar. För tjänstemännen innebure anmälningsplikten ett onödigt förmynderskap och intrång från statens sida i deras privata förhållanden. De föreslagna bestämmelserna vore också alltför svävande i avfattningen för att kunna läggas till grund för en anmälningsplikt. Några myndigheter hava uttalat den meningen, att bisysslesakkunnigas förslag vore att föredraga framför lönekommitténs förslag. Även från ämbetsverk, som principiellt synas hava godtagit kommitténs anmälningssystem, hava anmärkningar riktats mot de av kommittén i 3 § föreslagna stadgandena. Pensionsstyrelsen samt länsstyrelserna i Stockholms och Kronobergs län hava sålunda funnit anmälningsskyldigheten alltför rigorös. Åtskilliga myndigheter hava ock ansett, att bestämmelserna borde göras så tydliga, att tvekan icke behövde uppkomma om deras rätta tolkning. Vad särskilt angår uttrycket »varaktigt eller mera tidskrävande tillfälligt uppdrag» hava länsstyrelserna i Blekinge och Västerbottens län anfört, att detsamma vore oklart och ägnat att bereda tolkningssvårigheter eller omöjlig-

117 göra en enhetlig tillämpning. Förstnämnda länsstyrelse har påyrkat, att från anmälningsplikt måtte undantagas offentliga uppdrag, som meddelas av den myndighet, varunder tjänstemannen lyder, och länsstyrelsen i Kristianstads län har föreslagit, att i anmälningsplikten icke skulle inbegripas uppdrag, som meddelats av statlig myndighet över huvud taget. Fångvårdsstyrelsen, riksråkenskapsverket, allmänna civilförvaltningens lönenämnd och kontrollstyrelsen hava ansett, att i fråga om uppdrag endast sådana, som vore mera tidskrävande, borde falla under anmälningsplikt, oavsett om uppdragen vore varaktiga eller mera tillfälliga. Medicinalstyrelsen har framhållit, att endast sådant varaktigt eller mera tidskrävande tillfälligt uppdrag, för vilket ersättning utginge, borde inbegripas under anmälningsplikt, och skolöverstyrelsen har uttalat den uppfattningen, att från anmälningsplikt borde undantagas alla icke avlönade förtroendeuppdrag samt sådana offentliga uppdrag, för vilkas fullgörande särskild ersättning icke utginge. Enligt kammarrättens mening borde tillfälliga uppdrag undantagas från anmälningsplikt, såvida de ej vore mer eller mindre regelbundet återkommande. Vattenfallsstyrelsen har uttalat sig för att från anmälningsplikt borde undantagas alla icke avlönade förtroendeuppdrag inom personalsammanslutningar, ideella och politiska föreningar, sådana offentliga uppdrag, för vilkas fullgörande särskild ersättning icke utginge, samt befattning eller uppdrag, som tjänsteman erhållit av Kungl. Maj:t. Av de personalsammanslutningar, som särskilt uttalat sig rörande lönekommitténs förslag under 3 §, har svenska järnvägsmannaförbundet framhållit, att stadgandet om anmälningsplikt vore alltför rigoröst avfattat. Från anmälningsplikt borde undantagas sådana uppdrag, vilka tjänsteman kunde komma att innehava i egenskap av medlem i facklig, politisk eller ideell sammanslutning. 1936 års lönekommitté. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, har frågan om en skärpning av gällande bestämmelser angående statstjänstemännens rätt att innehava bisysslor varit aktuell sedan åtskilliga år tillbaka. Förslag till mera restriktiva föreskrifter på området hava utarbetats såväl av 1926 års bisysslesakkunniga som av 1928 års lönekommitté. Förstnämnda förslag bygger på nu gällande bestämmelser och avser följaktligen att bibehålla det nuvarande ansöknings- och tillståndsförfarandet. I jämförelse med nuvarande bestämmelser innehålla emellertid de föreslagna föreskrifterna en närmare precisering tillika med en utvidgning av bestämmelsernas räckvidd. 1928 års lönekommitté har däremot ansett en tillfredsställande kontroll över att tjänstemännen icke över hövan ägna sina intressen åt uppgifter utom tjänsten kunna vinnas endast genom att tjänstemännen principiellt åläggas skyldighet att anmäla alla bisysslor, som kunna antagas inverka hinderligt för statstjänstens utövande. Kommittén har sålunda i stället för det nuvarande ansöknings- och tillståndsförfarandet velat införa ett anmälnings- och förbudssystem.

118 Tydligt är, att båda de ifrågavarande förslagen erbjuda beaktansvärda utvägar för ett bättre övervakande av att tjänstemännen icke genom sysslande med uppdrag eller arbete utom tjänsten hindras i sin tjänstutövning. Beträffande det av 1928 års lönekommitté framlagda förslaget torde ock kunna sägas, att det i avseende å möjligheten att erhålla kännedom om, i vilken omfattning tjänstemännen ägna sig åt sysslor och uppdrag vid sidan om tjänsten, fyller mycket långt gående anspråk. Vid bedömandet av spörsmålet om en skärpning av gällande bestämmelser på förevarande område bör man enligt kommitténs mening icke förbise, att det syfte, som man genom en sådan skärpning vill ernå, är att förekomma missbruk av tjänstemännens i och för sig naturliga rätt att använda sin fritid efter gottfinnande. Det vore felaktigt att härvid utgå från att varje sysslande med uppdrag vid sidan om den statliga befattningen är ur statens synpunkt förkastligt eller olämpligt. I detta hänseende må allenast påpekas, hurusom bisyssleväsendets utan tvivel avsevärda omfattning inom statsförvaltningen i icke ringa grad betingas därav, att statstjänstemännen tagits och alltjämt tagas i anspråk för uppdrag av offentlig karaktär, statliga och icke statliga, för vilkas fullgörande de på grund av sin rutin och vana vid förvaltningsarbete äro särskilt skickade. Man är här inne på en sida av bisyssleväsendet, där lämpligheten av ett ingripande i restriktiv riktning i varje fall kan diskuteras. En åtgärd till minskande av bisyssleväsendet inom statsförvaltningen synes kommittén 'framför allt böra gå ut på att förhindra, att tjänstemännen i rent förvärvssyfte åtaga sig sådana tidskrävande eller eljest maktpåliggande sysslor och uppdrag vid sidan om statstjänsten, vilka inverka hinderligt för tjänstutövningen. Då kommittén med utgångspunkt från denna tankegång granskat de båda förenämnda förslagen till skärpning av gällande bestämmelser på området, har kommittén icke kunnat frigöra sig från den uppfattningen, att det av 1928 års lönekommitté framlagda förslaget går alltför långt i kravet på redovisning av tjänstemännens göromål utom tjänsten. Likväl skulle förslaget knappast lämna någon garanti för ernående av en verklig inskränkning av bisyssleväsendet. Anmälningssystemets praktiska verkningar skulle bliva beroende av myndigheternas mer eller mindre subjektiva uppfattning, huruvida en viss anmäld bisyssla eller ett visst antal anmälda sysslor kunde anses inverka hinderligt för vederbörandes tjänstutövning eller icke. De föreslagna bestämmelserna lämna på denna punkt icke någon närmare ledning för myndigheternas handlande. Ville man därför skapa garantier för att systemet i fråga i praktiken skulle tillgodose det syfte, som därmed avsetts, måste såvitt kommittén kan finna lämnas närmare anvisningar, vilka bisysslor befattningshavarna i tjänstens intresse böra i allmänhet förbjudas att innehava. Man skulle eljest löpa fara, att vad som på förevarande område tillätes vid det ena verket bleve förbjudet vid det andra eller tvärtom. I jämförelse härmed erbjuder bisysslesakkunnigas förslag till bestämmelser den fördelen, att i själva författningstexten skulle lämnas positiva anvisningar för en reglering av hithörande förhållanden.

119 Framför allt måste emellertid — såsom ock skett i de avgivna yttrandena — mot det föreslagna anmälningssystemet riktas den anmärkningen, att systemet komme att åsamka såväl verk som personal en myckenhet arbete utan motsvarande praktisk nytta. Det lärer knappast kunna komma i fråga att exempelvis förmena en tjänsteman att innehava ett kommunalt uppdrag, som h a n erhållit genom allmänt val och om vars mottagande han gjort anmälan. Ej heller kan rimligen förekomma, att en tjänsteman förbjudes att åtaga sig uppdrag såsom styrelseledamot i en politisk, facklig eller ideell sammanslutning, om uppdraget fullgöres väsentligen på fritid. Att stadga anmälningsplikt i fråga om nu nämnda slag av bisysslor, vilka säkerligen utgöra en relativt stor del — måhända den största — av förekommande bisysslor, synes vid sådant förhållande tämligen onödigt, då det gäller att finna en utväg för en ur statens synpunkt önskvärd begränsning av bisyssleväsendet. Detsamma gäller i än högre grad beträffande sådana uppdrag, vilka meddelats av Kungl. Maj:t eller av vederbörande myndighet. Visserligen kunde tänkas att, såsom åtskilliga av de över förslaget hörda myndigheterna påyrkat, mer eller mindre långt gående inskränkningar i den föreslagna anmälningsplikten vidtoges i syfte att förenkla anmälningsförfarandet, och givet är, att på denna väg de påtalade olägenheterna i administrativt hänseende skulle kunna minskas. I samma mån som detta skedde, skulle emellertid eftergivas vad man främst velat vinna med anmälningssystemet — nämligen att erhålla en möjligast fullständig kännedom och överblick över den omfattning, vari tjänstemännen ägna sig åt sysslor och uppdrag vid sidan om statstjänsten — och kvar skulle väsentligen stå de fall, i vilka en verklig prövning från myndighetens sida borde äga rum, d. v. s. i stort sett de fall, som komme i fråga vid ett ansöknings- och tillståndsförfarande inom i reglementet uppdragna gränser. Av h ä r antydda skäl har 1936 års lönekommitté kommit till den uppfattningen, att ifrågavarande föreskrifter böra utformas i nära anslutning till bisysslesakkunnigas förslag. Även om ej heller detta förslag kan anses i allo tillfredsställande, synes det dock under förhandenvarande förhållanden erbjuda en i stort sett godtagbar lösning av bisysslefrågan utan att verken därigenom behöva betungas med nämnvärt ökat arbete. I 1930 års betänkande har även berörts frågan om sådana inskränkningar i rätten att mottaga bisysslor, som föreskrivits beträffande vissa befattningar och som äro betingade av rättsordningens krav på att förhindra obehörigt inflytande av privata intressen vid statstjänstens utövande. Dylika ovillkorligt verkande inskränkningar hava föreskrivits beträffande ett flertal befatmingshavargrupper, såsom exempelvis beträffande vattenrättsingenjörer, yrkesinspektörer, vägingenjörer m. fl. Merendels hava sådana bestämmelser hittills tillkommit i samband med Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut om genomförande av lönereglering för vederbörande förvaltningsområde och meddelats vid sidan om avlöningsreglementet genom Kungl. Maj:ts kungörelser eller brev. Det synes icke böra ifrågakomma att tynga avlöningsreglementet med dylika särbestämmelser, utan kommittén får i enlighet med vad som

120 föreslagits i 1930 års betänkande förorda, att sådana bestämmelser meddelas i administrativ ordning, t. ex. i vederbörande verks instruktioner. Till förebyggande av tvekan om Kungl. Maj :ts befogenhet att under löpande löneregleringsperiod utfärda dylika bestämmelser torde emellertid, såsom också 1928 års lönekommitté förutsatte, bemyndigande härutinnan böra i avlöningsreglementet lämnas Kungl. Maj:t. Efter dessa allmänna uttalanden övergår kommittén till att närmare yttra sig rörande de i 4 § av kommitténs reglementsförslag intagna bestämmelserna. / mom. Enligt 3 § 1 mom. i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente och motsvarande författningsrum i avlöningsreglementena för provinsialläkarstaten samt lots- och fyrstaten må med ordinarie befattning icke förenas annan tjänst å rikets eller riksdagens stat, ej heller, utan att sådant medgivits genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen — beträffande provinsialläkare av Kungl. Maj:t — å kommuns stat. Samma stadgande återfinnes i kommunikationsverkens och domänverkets avlöningsreglementen med den skillnaden, att förbudet gjorts ovillkorligt även i avseende å förening av statstjänst med tjänst å kommuns stat. Enligt 3 § 1 mom. i 1930 års reglementsförslag skulle med befattning, som i reglementsförslaget avsåges, icke få förenas annan ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, så framt icke Kungl. Maj:t och riksdagen beträffande viss befattning annorlunda beslutat. Denna lydelse åsyftade dels ett förtydligande av hittillsvarande föreskrift så till vida, att förbudet skulle avse innehav av annan ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, dels ock en saklig ändring, i det att förbudet generellt skulle gälla, där ej statsmakterna för viss befattning medgivit undantag. Innebörden av det hittillsvarande, från äldre avlöningsförfattningar hämtade uttrycket »annan tjänst å rikets eller riksdagens stat» har så till vida varit svävande, som å stat numera finnas upptagna åtskilliga befattningar, vilka icke äro ordinarie, t. ex. vissa arvodesbefattningar; dessa befattningar torde emellertid icke kunna anses falla under förbudet i 3 § 1 mom. Genom det i 1930 års reglementsförslag gjorda tillägget »ordinarie» skulle nämnda oklarhet undanröjas. Kommittén har ej annat att erinra emot avfattningen av ifrågavarande stadgande än att ordinarie tjänst å rikets stat samt ordinarie tjänst å riksdagens stat — med vilket sistnämnda begrepp torde ha avsetts ordinarie befattning vid riksdagens verk — lämpligen synas kunna sammanföras under den gemensamma beteckningen »ordinarie befattning i statens tjänst». Enligt kommitténs mening bör vidare förbudet mot förening av befattning, å vilken det nya avlöningsreglementet är avsett att gälla, med andra statliga tjänster nu utsträckas till att även omfatta extra ordinarie befattningar i statens tjänst, och detta oavsett om med sådan befattning är förbunden heltidstjänstgöring eller tjänstgöring med avkortad arbetstid. Med extra ordinarie befattning bör i förevarande sammanhang uteslutande förstås extra ordinarie

121 % tjänst, som är underkastad de av Kungl. Maj:t utfärdade avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie personal vid nyreglerade verk. Ifrågavarande utvidgning av förbudet har förutsatts redan vid avfattandet av nu gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid nämnda verk (jfr t. ex. 3 § andra stycket av kungörelsen den 15 juni 1935, nr 397). Begreppet »tjänst å kommuns stat» har i vissa förekommande fall vållat tolkningssvårigheter och även föranlett hänskjutande till Kungl. Maj:ts prövning av frågor om rätt att med statstjänst förena kommunal befattning. Det av 1928 års lönekommitté föreslagna tillägget »ordinarie» skulle här icke innebära något verkligt förtydligande, då i kommunernas stater och avlöningsbestämmelser uppdelningen i »ordinarie» och »icke-ordinarie» tjänstemän icke alltid är konsekvent genomförd. Ofta äro å kommunernas stater uppförda befattningar, vilka tydligen icke äro jämförliga med ordinarie eller ens med extra ordinarie tjänster inom statsförvaltningen utan närmast äro att jämställa med statliga icke-ordinarie arvodessysslor med begränsad, stundom helt obetydlig tjänstgöring. Med hänsyn härtill och till den ovan omnämnda utvidgningen av förbudet till att omfatta även extra ordinarie befattningar i statens tjänst har kommittén trott sig vinna en klarare utformning av stadgandet genom att de kommunala tjänster, varom fråga är, i författningstexten ställas i direkt jämförelse med ordinarie och extra ordinarie befattningar i statens tjänst. Det förnämsta kriteriet på en kommunal anställning, som i stadgandet avses, skulle sålunda bliva, att densamma är att betrakta såsom en verklig befattning och att med densamma är förenad regelbunden tjänstgöringsskyldighet av minst den omfattning, som gäller för extra ordinarie halvtidstjänst inom statsförvaltningen. 2 mom. I enlighet med det förut anförda hava bestämmelserna i detta moment utformats i nära anslutning till bisysslesakkunnigas förslag. Kommittén har dock ansett önskvärt, att i bestämmelserna gives en något fylligare exemplifiering å de företag eller inrättningar med huvudsakligen ekonomiskt syfte, som avses. Enligt 4 § 2 mom. skulle uppdrag eller befattningar, för vilkas mottagande tillstånd av vederbörande myndighet erfordras, i första h a n d avse uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för, respektive befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte. Vad särskilt angår ordförande- eller ledamotskap i föreningar, kan det måhända understundom erbjuda vissa svårigheter att avgöra, huruvida sådan syssla är av beskaffenhet, att tillstånd till dess mottagande måste utverkas, alldenstund gränsen mellan föreningar med huvudsakligen ekonomiskt syfte och föreningar av annan karaktär ofta är flytande. Kommittén har emellertid avsett att, därest föreningen är inregistrerad enligt lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar, myndighetens medgivande skulle erfordras. Däremot skulle givet-

122 vis tillstånd icke krävas för innehav av styrelseuppdrag i ideell, politisk eller facklig förening. Vanskligare ställer det sig att lämna någon uttömmande förklaring på innebörden av det även i nuvarande bestämmelser förekommande uttrycket »annan tjänstebefattning». Vid kommitténs förhandlingar med personalrepresentanterna har anmärkts, att begreppet i fråga vore alltför vagt och att författningstexten borde på denna punkt förtydligas. Då emellertid kommittén i sitt förslag ansett sig böra bibehålla uttrycket i fråga, har kommittén därmed förstått varje annan anställning i statens eller kommuns tjänst än som avses i 1 mom., samt varje annan enskild anställning än befattning hos verk, bolag, förening eller inrättning, varom i 2 mom. förmäles, allt i den mån anställningen med hänsyn till arbetets kontinuerliga fortgång, dess omfattning eller därför utgående ersättning kan karakteriseras såsom befattning. Nämnas må särskilt i detta sammanhang det stora antal icke-ordinarie befattningar med till beloppet vitt skiftande arvoden, som förefinnas såväl inom statsförvaltningen som inom kommunerna. Tillstånd skulle dock icke erfordras för innehav av sådan befattning, vilken tillsättes av Kungl. Maj:t eller av myndighet, som har att meddela tillstånd. I författningstexten har i enlighet med bisysslesakkunnigas förslag upptagits ett stadgande, enligt vilket tillstånd erfordras för mottagande av uppdrag, som är jämförligt med tjänstebefattning. Genom detta tillägg skulle tillståndsförfarandet komma att avse även andra uppdrag än styrelseuppdrag inom privata företag med ekonomiskt syfte, nämligen uppdrag såväl av offentlig som enskild natur, i den mån desamma kunna karakteriseras såsom så varaktiga — d. v. s. sträckande sig över en längre tidsperiod eller periodvis återkommande — eller så tidskrävande, att de kunna jämföras med tjänstebefattning. Med de restriktiva bestämmelsernas utvidgning till att även omfatta med tjänstebefattning jämförliga uppdrag h a r främst åsyftats att under regleringen inordna sådana uppdrag, vilka till arten, ehuru ej till formen, närma sig karaktären av verklig anställning. De hittillsvarande bestämmelserna hava i nämnda hänseende varit ofullständiga till följd av svårigheten att draga en gräns mellan befattningar och uppdrag. Såsom bisysslesakkunniga påpekat, torde det i sak föreligga skäligen ringa skillnad mellan en anställning såsom ombudsman med årsarvode hos ett bolag och ett uppdrag såsom bolagets stående juridiske rådgivare med honorar för varje sårskild arbetsprestation. Enligt nu gällande bestämmelser torde det i förstnämnda fall vara fråga om en befattning, beträffande vilken anmälningsplikt föreligger, medan i senare fallet så knappast lärer vara förhållandet. Genom kommitténs förslag skulle denna brist i bestämmelserna bliva avlägsnad. Såsom framgår av det anförda, har kommittén icke avsett, att varje uppdrag av varaktig eller eljest tidskrävande natur skulle erfordra myndighets tillstånd. Sålunda har redan i författningstexten utsagts, att tillstånd icke skulle behöva utverkas för innehav av uppdrag, som meddelas av Kungl. Maj:t eller av den myndighet, som äger bevilja tillstånd. Såsom förut an-

123 tytts, synes vidare tillstånd icke erfordras för mottagande av sådana uppdrag i det allmännas tjänst, vilka tjänsteman erhåller på grund av allmänna val; dylika uppdrag lära icke kunna anses såsom jämförliga med befattning. Beträffande rätt att innehava uppdrag såsom riksdagsman är särskilt stadgal i 4 § av riksdagsordningen; även sådana allmänna förtroendeuppdrag som ledamotskap av kyrkomöte, landsting, kommunalfullmäktige, kommunalnämnd eller beredning böra kunna utan vidare av tjänsteman mottagas och innehavas. Ett särskilt slag av offentliga uppdrag, som i detta sammanhang förtjäna beaktande, äro uppdrag såsom ledamot av beskattningsnämnd. I den mån ett dylikt uppdrag tillkommit genom allmänt val, synes det böra i förevarande hänseende likställas med övriga kommunala förtroendeuppdrag. Sådana uppdrag som ordförandeskap eller kronoombudskap i taxeringsnämnd, vilka uppdrag meddelas genom förordnande av vederbörande länsstyrelse, måste däremot enligt kommitténs mening anses jämförliga med befattning och alltså förutsätta medgivande av den tillståndsgivande myndigheten, därest denna ej meddelat uppdraget. Kommittén har även haft under övervägande, huruvida icke yrkesmässigt bedriven verksamhet borde inordnas under regleringen. Det har emellertid synts kommittén alltför vanskligt att söka genomföra en lagstiftning på detta område. 3—4 mom. Stadgandena i 4 § 3 och 4 mom. hava med vissa jämkningar i formuleringen hämtats från 5, respektive 2 mom. av 3 § i 1930 års reglementsförslag. Kommittén vill i avseende å bestämmelsen i 3 mom. understryka vad 1928 års lönekommitté anfört rörande vikten av att tjänstledighet begäres för tid, under vilken tjänsteman av syssla eller uppdrag helt eller delvis hindras att bestrida sin tjänst.

2 avd.

T j ä n s t e m ä n , s o m åtnjuta l ö n enligt a l l m ä n l ö n e p l a n . 1 kap.

5 §.

Löneplaner och löneklassplacering.

Allmänna löneplaner.

I fråga om löneplanernas konstruktion och vad därmed äger sammanhang får lönekommittén hänvisa till vad därom anförts i den allmänna motiveringen. 6 §.

Lönegrader och löneklasser.

6 § överensstämmer i sak med 5 § i 1930 års reglementsförslag. De jämkningar i formuleringen, som vidtagits, hava föranletts bl. a. av de föreslagna föreskrifterna i 1 § 1 mom. av reglementsförslaget samt av löneplanernas uppställning.

124 7 §.

Begynnelselön och löneklassuppflyttning.

Uti 6 § av sitt reglementsförslag införde 1928 års lönekommitté i sina huvuddrag de i nu gällande avlöningsreglementen meddelade allmänna föreskrifterna rörande tjänstemans placering i löneklass och uppflyttning till högre löneklass (10 § i kommunikations verkens avlöningsreglemente och häremot svarande författningsrum i övriga avlöningsreglementen för de nyreglerade verken). Vissa ändringar vidtogos dock av kommittén i författningstexten. Bland annat utelämnades i 2 mom. nu gällande stadgande därom, att kvinnlig befattningshavare icke äger rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad. I detta avseende erinrade kommittén, hurusom ifrågavarande stadgande tillkommit i samband med ordnandet år 1925 av de kvinnliga befattningshavarnas löne- och pensionsförhållanden samt att detsamma betingats av önskan att hålla möjlighet öppen för en av riksdagen åsyftad senare prövning av behovsprincipen såsom lönesättningsnorm. Då enligt kommitténs i betänkandet (sid. 44) uttalade åsikt behovsprincipen icke kunde läggas till grund för en rationell lönesättning, hade huvudskälet för bibehållande av den nuvarande begränsningen i kvinnliga befattningshavares rätt till löneklassuppflyttning bortfallit. Även i övrigt hade kommittén ansett starka skäl tala för upphävande av dessa befattningshavares undantagsställning i förevarande hänseende. Avgivna yttranden. Järnvägsstyrelsen har framhållit, att ehuru styrelsen ansåge det i princip riktigt, att de kvinnliga befattningshavarna erhölle rätt till för deras befattningar fastställda högsta nominallöner, styrelsen kunde biträda förslaget allenast under förutsättning, att de kvinnliga befattningshavarnas pensionsavgifter ökades i den grad, som motsvarade statsverkets ökade kostnader för vikarier och pensioner till följd av kvinnornas i jämförelse med männen större ledighetsbehov och livslängd samt lägre pensionsålder. I avvaktan på en omarbetning av pensionslagstiftningen funne styrelsen riktigast, att de kvinnliga befattningshavarnas löner tills vidare begränsades till högst den näst sista löneklassen inom respektive lönegrader. Även lånsstyrelsen i Jämtlands län samt en reservant inom riksräkenskapsverket hava ansett den gällande begränsningen böra bibehållas, övriga myndigheter hava däremot lämnat kommitténs förslag i förevarande del utan erinran. Beträffande 3 mom. av förevarande paragraf hava åtskilliga myndigheter (bl. a. Göta hovrätt, marinförvaltningen, länsstyrelsen i Hallands län, styrelsen för tekniska högskolan samt kommerskollegium) ifrågasatt, om ej uppflyttning till högre löneklass borde ske vid ingången av kalendermånaden näst efter den, under vilken den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått, detta i enlighet med en vid lönekommitténs betänkande fogad reservation (sid. 322). Riksräkenskapsverket har ansett, att orden »fyra femtedelar» under 3 mom. a) borde ändras till »fem sjättedelar». Yrkandet innebär, att tjänsteman skulle, för att kunna uppflyttas

125 till högre löneklass inom vederbörande lönegrad, hava tjänstgjort två och ett halvt år av den föreskrivna treårsperioden. Vidare har socialstyrelsen uttalat, att då av bestämmelserna icke framginge, i vad mån tid, varunder partiell ledighet åtnjutits, skulle medräknas vid beräkningen av den tid, som erfordrades för erhållande av löneklassuppflyttning, man finge utgå från att sådan tid ej behövde frånräknas. 1936 års lönekommitté. 2 mom. I likhet med 1928 års lönekommitté finner kommittén de skäl, som år 1925 anfördes för den nu gällande inskränkningen i lönetursrätten för de kvinnliga befattningshavarna, icke längre bärande. Då man — såsom vid 1925 års beslut om de kvinnliga befattningshavarnas inplacering å den gemensamma löneplanen skedde — utgått från grundsatsen, att lönen i en och samma befattning bör vara lika, oavsett om befattningen innehaves av man eller av kvinna, synes det vara föga konsekvent att förvägra de kvinnliga befattningshavarna rätt till samma slutlön i befattningen, som tillkommer manlig tjänstinnehavare. Kommittén har sålunda ansett sig böra förorda, att den nuvarande begränsningen i de kvinnliga befattningshavarnas lönetursrätt borttages. I fråga om de villkor för lönetursbegränsningens borttagande, som järnvägsstyrelsen ansett böra uppställas i avseende å de kvinnliga befattningshavarnas pensionsavgifter, vill kommittén framhålla, att denna fråga genom 1934 års pensionslagstiftning med dess för män och kvinnor lika pensionsålder kommit i ett väsentligen förändrat läge. Kommittén har låtit verkställa en överslagsberäkning av den ökning i statsverkets kostnader, som med tillämpning av de i kommitténs förslag till löneplan A upptagna lönebeloppen skulle uppkomma, därest inom samma lönegrad de kvinnliga ordinarie och icke-ordinarie befattningshavarna vid de verk, vilka avses i kommitténs förslag, komme i åtnjutande av enahanda antal löneklassuppflyttningar som de manliga befattningshavarna. Vid denna överslagsberäkning har med inräknande av tre procents rörligt tillägg framkommit en årlig kostnadsökning av omkring 1 100 000 kronor. Upplysningsvis må i detta sammanhang meddelas att, därest motsvarande ändring i de år 1937 antagna avlöningsreglementena för lärare vid statliga läroanstalter samt vid folk- och småskolor skulle vidtagas, detta enligt inom kommittén verkställda överslagsberäkningar skulle medföra en årlig kostnadsökning, jämväl med inräknande av rörligt tillägg efter tre procent, av omkring 150 000 kronor beträffande lärare vid statliga läroverk och av omkring 3 000 000 kronor för lärare vid folk- och småskolor. Lönekommittén anser sig böra här framhålla, att den förordade ändringen beträffande rätt för kvinnliga befattningshavare, för vilka civila avlöningsreglementet blir gällande, att vinna uppflyttning i lönegradens högsta löneklass enligt kommitténs mening bör omedelbart vid reglementets ikraftträdande erhålla tillämpning å de befattningshavare, vilka redan före ikraftträdandet uppfyllt reglementets förutsättningar i avseende å tjänstetid för löneklassuppflyttning. Bestämmelser härom böra intagas i blivande stad-

126 ganden om övergången till det nya reglementet. Huruvida vid en motsvarande ändring i avlöningsreglementena för lärarpersonal en särskild övergångsperiod kan befinnas rimlig med hänsyn till den avsevärda löneökning, som redan genom 1937 års lönereglering beretts den kvinnliga lärarpersonalen, är en fråga, till vilken 1936 års lönekommitté icke har att taga ståndpunkt. 3 mom. De av vissa myndigheter gjorda yrkandena om ändring av tidpunkten för löneklassuppflyttning från ingången av kalenderÄvarfa/er till ingången av kalendermånaden näst efter den, under vilken den för löneklassuppflyttningen stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått, har kommittén av administrativa skäl och av kostnadshänsyn ansett sig icke böra biträda. Enligt 10 § 3 mom. a) i kommunikationsverkens avlöningsreglemente och motsvarande stadgande i övriga avlöningsreglementen för de nyreglerade verken gäller som villkor för uppflyttning till högre löneklass bl. a., att vederbörande fullgjort tjänstgöring under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, dock att härvid icke skall avdragas den tid, tjänstemannen åtnjutit semester eller annan tjänstledighet med oavkortad lön eller fullgjort honom åliggande militär tjänstgöring. Villkoret om en minsta effektiv tjänstgöringstid motsvarande fyra femtedelar av den för uppflyttnings vinnande stadgade tidsperioden kvarstår sedan äldre tider, då perioden för ålderstilläggs intjänande var bestämd till i regel fem år och den erforderliga effektiva tjänstgöringstiden sålunda ut gjorde en mera jämnt avpassad del — fyra år — av hela perioden. Sagda villkor bibehölls emellertid även efter övergång till tidsintervaller av tre år för löneförhöjning. De nu gällande bestämmelserna, som av 1928 års lönekommitté ansetts böra bibehållas oförändrade, innebära, att för uppflyttning i högre löneklass fordras tjänstgöring under minst 876 dagar av den för uppflyttnings vinnande föreskrivna treårsperioden. Såsom förut omnämnts, har riksräkenskapsverket påyrkat en skärpning av nuvarande tjänstgöringsvillkor genom utbyte av uttrycket »fyra femtedelar» mot »fem sjättedelar». Under kommitténs förhandlingar med personalrepresentanterna har däremot från vissa håll föreslagits en uppmjukning av tjänstgöringsvillkoret till att avse »två tredjedelar» eller »tre fjärdedelar» av den tid, som erfordras för löneklassuppflyttning. Lönekommittén har emellertid i likhet med 1928 års kommitté ansett sig icke böra frångå det nu gällande stadgandet, vilket har långvarig hävd. I anledning av vad socialstyrelsen anfört rörande beräkning för löneklassuppflyttning av tjänstetid, varunder partiell ledighet åtnjutits, vill lönekommittén såsom sin mening framhålla, att åtskillnad härvid bör göras mellan å ena sidan fall, då vederbörande tjänsteman jämlikt 17 § 1 mom. i reglementsförslaget beviljats nedsättning i tjänstgöringstiden och å andra sidan fall, då vederbörande för handläggning av särskild arbetsuppgift enligt 17 § 2 mom erhållit befrielse från vissa tjänstegöromål. I förra fallet har tjänsteman-

127 nen uppenbarligen bestritt sin tjänst endast till en del, och vid beräkning av tid för löneklassuppflyttning bör följaktligen däri icke inräknas den tid, han till följd av arbetstidens minskning icke tjänstgjort, för såvitt ej nedsättningen varit förorsakad av anledning, varom i 13 § 1—3 mom. och 14 § förmäles. I senare fallet bör givetvis vederbörande anses hava helt bestritt sin tjänst. Att tynga reglementet med detaljbestämmelser i dessa hänseenden har kommittén ansett icke vara erforderligt. Beträffande stadgandet i 3 mom. punkten a) hava vissa personalrepresentanter yrkat, att vid beräkning av tid för uppflyttning i löneklass hänsyn måtte — liksom för närvarande är fallet — tagas till tid, varunder tjänsteman åtnjutit ledighet med oavkortad lön enligt bestämmelserna i reglemente förslagets 15 § 1 mom. a). Kommittén har emellertid ansett det sakligt sett knappast vara motiverat att vid tjänstårsberäkningen göra åtskillnad mellan sjukledighet, varunder oavkortad lön åtnjutits, och sjukledighet, varunder tjänstemannen avstått viss del av lönen. Kommittén har sålunda ej funnit skäl föreligga att tillmötesgå det gjorda yrkandet, så mycket mindre som ett bifall därtill skulle ur tillämpningssynpunkt medföra olägenheter. Stadgandena under 3 mom. andra stycket b) och c) överensstämma, bortsett från några smärre redaktionella jämkningar, med 1930 års förslag. 8 §.

Löneklassplacering vid befordran m. m.

Uti 7 § av sitt reglementsförslag har 1928 års lönekommitté infört bestämmelser rörande sneddning och tillgodoräkning av föregående tjänstetid. Sneddningsregeln har därvid i egenskap av grundläggande föreskrift intagits som 1 mom. och utvidgats att gälla även vid övergång från extra ordinarie befattning till ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad. Förmånen av sneddning skulle därvid tillkomma allenast tjänsteman, som i sin extra ordinarie anställning haft full tjänstgöring. Enligt motiveringen skulle dock hinder icke föreligga, att en amanuens med halvtidstjänstgöring samtidigt i tvenne verk vid befordran till ordinarie tjänst i det ena verket finge föreskrifterna om sneddning på sig tillämpade under förutsättning att, därest amanuensbefattningarna varit placerade i olika lönegrader, såsom utgångspunkt för sneddningen valdes den lägsta lönegraden. I 2 och 3 mom. av 7 § intogos vidare föreskrifter om tillgodoräknande för löneklassplacering av föregående tjänstetid. Enligt 2 mom. skulle få tillgodoräknas effektiv tjänstgöringstid i förordnande, varunder uppburits s. k. vikariatslön i samma eller högre lönegrad. Stadgandet i 3 mom. reglerade tillgodoräkning av eljest i statens eller det allmännas tjänst utfört arbete. I syfte att undanröja varje tveksamhet rörande tjänstemans löneklassplacering vid övergång efter egen ansökning från en ordinarie tjänst till en annan inom samma lönegrad intog kommittén slutligen i 4 mom. ett stadgande, att tjänstemannen i dylika fall skulle äga bibehålla den placering i löneklass, han före tillträdandet av den nya tjänsten innehaft. Tjänsteman, som efter egen ansökning flyttats till tjänst inom lägre lönegrad, skulle åt-

128 njuta lön enligt den lägre lönegraden, med rätt dock att inom ramen för denna lönegrad bibehålla sin tidigare löneklassplacering. Avgivna yttranden. I de av ämbetsverken och personalsammanslutningarna avgivna yttrandena över 1930 års reglementsförslag hava åtskilliga detalj erinringar framställts mot innehållet i 7 §. Då 1936 års lönekommitté beträffande lönetursrätten intagit en ståndpunkt, som i avsevärd m å n skiljer sig från vad 1928 års lönekommitté föreslagit, antecknas i det följande endast sådana erinringar, som kunna vara av betydelse även för det nu framlagda förslaget. Beträffande stadgandet i 1 mom. har riksarkivet ställt sig avvisande till förslaget, att vid befordran från extra ordinarie befattning sneddningsregeln skulle tillämpas endast beträffande tjänsteman, som i den förra anställningen haft full tjänstgöring. Kammarrätten och skolöverstyrelsen hava ansett, att sneddningsregelns tillämplighet i fall av befordran till ordinarie tjänst från befattning såsom amanuens med halvtidstjänstgöring samtidigt i tvenne verk borde uttryckligen fastslås i reglementstexten, varjämte enligt skolöverstyrelsens mening sneddning borde få äga rum även vid befordran till annat än ettdera av de båda ämbetsverk, tjänstemannen vid befordringstillfället tillhörde. I fråga om avfattningen av 4 mom. i förslaget har nedre justitierevisionen erinrat, att förflyttning till annan tjänst inom samma lönegrad icke alltid föreginges av ansökning, ävensom föreslagit, att i momentet måtte i förtydligande syfte utsägas, att förflyttningen i dylika fall skedde efter eget medgivande. Skolöverstyrelsen har med stöd av ett liknande påpekande föreslagit, att orden »efter egen ansökning» skulle uteslutas ur momentet. 1936 års lönekommitté. Av den förut lämnade redogörelsen (sid. 62 o. f.) för kommitténs allmänna inställning till frågan om lönetursberäkning vid befordran framgår, att kommittén velat avskaffa de nuvarande tillgodoräkningsreglerna och i stället utvidga den s. k. sneddningsregelns tillämplighetsområde. Detaljerna i de föreslagna bestämmelserna komma här nedan att närmare beröras. 1 mom. Här hava intagits de grundläggande föreskrifterna rörande lönetursberäkning vid befordran. Momentets första stycke, avseende fall av befordran från lägre till högre ordinarie befattning, innefattar den nuvarande s. k. sneddningsregeln. I regelns formella avfattning hava vidtagits vissa jämkningar i förhållande till nuvarande lydelse, men härmed har icke avsetts att åstadkomma någon skillnad i sak. Bestämmelserna i momentets andra stycke innebära däremot viktiga nyheter, i det att övergången från icke-ordinarie till ordinarie tjänst i löneturshänseende föreslås reglerad efter samma grunder, som skulle gälla vid övergång från lägre till högre ordinarie tjänst. I syfte att undanröja varje tvekan i tolkningshänseende hava i momentet angivits de särskilda kategorier av befordringsfall, som den utvidgade sneddningsregeln skulle avse, nämligen

129 fall av befordran till ordinarie tjänst från befattning å extra stat, från extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t fastställd löneplan samt från förordnande med vikariatslön enligt 21 § 3 mom. Å befordringsfall, som icke inrymmas under någon av nämnda kategorier, kunna sålunda bestämmelserna icke tillämpas, även om den befordrade åtnjuter avlöning »såsom» tjänsteman i någon av berörda grupper. Att, såsom under kommitténs överläggningar med personalrepresentanterna från vissa håll påyrkats, i författningstexten införa även gruppen aspiranter har kommittén ansett onödigt, enär sneddningsregeln med nu gällande löneplan för kommunikationsverkens aspiranter icke för dem skulle få någon betydelse och kommittén icke har för avsikt att föreslå någon utbyggnad av nämnda löneplan. Med uttrycket »vinner befordran till ordinarie tjänst» avses övergång från icke-ordinarie befattning, respektive vikariatslöneförordnande till ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad, medan undantagsvis inträffande fall av övergång från högre icke-ordinarie befattning eller förordnande till lägre ordinarie tjänst regleras genom bestämmelserna i 3 mom. Att märka är vidare, att bestämmelserna i andra stycket äro avsedda att vinna tillämpning även i sådana fall, då en ordinarie tjänsteman, som är innehavare av högre icke-ordinarie befattning eller förordnande med vikariatslön, från sistnämnda befattning eller förordnande vinner befordran till ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad. Utgångspunkt för sneddningen blir i sistnämn da fall löneställningen i den icke-ordinarie befattningen eller under förordnandet, oberoende av den lägre ordinarie tjänstens placering å löneskalan. Befordringsfall kunna emellertid tänkas förekomma, i vilken tillämpning i full utsträckning av sneddningsregeln skulle leda till alltför gynnsam löneklassplacering. Sålunda skulle t. ex. en extra ordinarie tjänsteman i viss lönegrad, som allenast kort tid efter tillträdande av en högre extra ordinarie befattning eller av ett förordnande med vikariatslön å högre ordinarie befattning vunne befordran till ordinarie tjänst inom samma lönegrad som den, vilken han i den extra ordinarie befattningen eller under förordnandet tillhört, på grund av ett två gånger efter varandra tillämpat sneddningsförfarande enligt huvudregeln kunna erhålla högre löneklassplacering än om han från den lägre extra ordinarie tjänsten direkt befordrats till den ordinarie tjänsten. I syfte att förebygga en sådan mindre tillfredsställande verkan av sneddningsregeln har föreskrivits, att tjänsteman i dylika fall icke må placeras i högre löneklass än om han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet av den icke-ordinarie befattningen eller förordnandet. Vid befordran från icke-ordinarie befattning förutsattes sneddningsförfarandet vinna tillämpning endast i fråga om tjänsteman, som i sådan befattning haft full tjänstgöring. Den omständigheten, att tjänstgöringen tilläventyrs fullgjorts i två skilda befattningar med avkortad tjänstgöringstid å vardera befattningen, bör emellertid icke utgöra hinder för en tillämpning av sneddningsregeln med utgångspunkt — på sätt 1928 års lönekommitté förutsatt — från den lägsta av de båda befattningarna. Såsom skolöverstyrelsen 9—37908G.

130 anmärkt, bör sneddning i dylika fall få tillämpas även om befordran till ordinarie tjänst vunnits inom annat verk än något av dem, som tjänstemannen före sin befordran tillhört. Det har icke ansetts erforderligt att i nu berörda hänseenden intaga bestämmelser i reglementstexten. 2 mom. Genom bestämmelserna i 2 mom. skulle lönetursberäkningen regleras i fall, då den befordrade i statens tjänst innehaft antingen ordinarie befattning (beställning), för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre eller eljest från reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i 1 mom. icke kunna tillämpas, eller ock anställning med avlöning enligt kollektivavtal. Såsom exempel på här avsedda befordringsfall kunna nämnas befordran från oreglerad civil tjänst, från reglerad dylik tjänst i det fall, att den befordrade icke i samband med det nya civila avlöningsreglementets ikraftträdande övergått till detta reglemente, från reglerad tjänst för vilken andra avlöningsbestämmelser än de i civila avlöningsreglementet meddelade gälla, t ex. laboratorsbefattning vid universitet, militär beställning o. s. v. I främsta rummet torde dock ifrågavarande stadgande komma till användning vid bestämmande av löneklassplacering i fall av befordran från arbetaranställning till ordinarie tjänst eller eljest från kollektivavlönad anställning, t. ex. från anställning såsom extra telefonist vid telegrafverket. För momentets tillämpning blir det erforderligt, att närmare bestämmelser av Kungl. Maj:t meddelas rörande vad som skall förstås med »avlöning i den tidigare anställningen». Vad övergång till ordinarie tjänst från arbetaranställning beträffar, har redan i den allmänna motiveringen framhållits, att lönejämförelsen lämpligen synes böra ske med utgångspunkt från den avtalsenliga timlönen. Beträffande sistberörda befordringsfall uppställa sig emel lertid vissa andra problem, vilka tarva en lösning. Ett dylikt problem sammanhänger med arbetarlönernas och tjänstemannalönernas icke sammanfallande dyrortsgradering. Därest anställningshavaren i och med sin befordran förflyttas till en stationeringsort, som tillhör annan dyrortsgrupp än den, till vilken hans förutvarande stationeringsort varit hänförd, blir uppenbarligen en direkt jämförelse mellan den gamla och den nya kontantlönen miss visande. Riktigast vore måhända i dylika fall att till utgångspunkt vid jämförelsen taga de löner, som för vederbörande anställning och befattning äro gällande å billigaste ort (A-ort). Med hänsyn till de skiljaktigheter i avseende å spännvidd, som förekomma i dyrortsgraderingen av arbetarlönerna å ena och tjänstemannalönerna å andra sidan, skulle emellertid en dylik anordning kunna leda till ojämna och i vissa fall obilliga resultat. Det bör därför tagas i övervägande, om ej jämförelsen mellan arbetarlönen och löneplanens belopp alltid bör hänföra sig till den ortsgrupp, där anställningshavaren omedelbart före sin befordran var placerad, eller till en viss för alla befordringsfall tillämplig ortsgrupp, antingen medeldyr ort eller ock måhända den högsta ortsgruppen. Att timlönerna härvid böra omräknas till reella årslöner, bland annat med hänsyn till förekomsten av säsongarbete, torde ligga i sakens natur. Kommittén har ansett sig icke böra taga bestämd

131 ståndpunkt till här berörda spörsmål, vilka torde få närmare utredas och prövas i samband med utfärdande av erforderliga särbestämmelser i ämnet. Vid en jämförelse mellan löneförmånerna i den förutvarande och den nya tjänsten i och för bestämmande av löneklass vid befordran torde, såvitt angår i stat bestämda löner, alla till beloppet fastställda löneformer och ersättningar av avlönings natur böra medräknas (således även ålderstillägg, ortstillägg, dyrtidstillägg, kallortstillägg, enslighetstillägg, rörligt tillägg o. s. v.). Däremot böra ackordsersättning, sportler, ersättning för särskilda uppdrag eller liknande variabla inkomster i tjänsten ej komma i betraktande. I fråga om värdering av sådana undantagsvis vid sidan av kontant lön utgående naturaförmåner som fri bostad, värme, lyse o. d. torde närmare anvisningar i de särskilda fallen få meddelas av Kungl. Maj:t. Vid lönejämförelsen torde vidare böra räknas med bruttolöner utan hänsyn till förekommande pensionsavdrag. 3 mom. De i första stycket av förevarande moment intagna bestämmelserna äro avsedda att i vissa angivna typfall, där sneddning av tekniska skäl icke kan ifrågakomma, möjliggöra en förmånligare löneklassplacering än som med tillämpning av de allmänna lönetursreglerna i 7 § 1 mom. kan äga rum. Genom stadgandet under a) skulle sådan möjlighet yppa sig, där den befordrade före övergången innehaft arvodesbefattning eller anställning enligl kontrakt. Givetvis bör icke varje slag av arvodesbefattning tagas i betraktande. Enligt kommitténs mening bör bland annat fordras, att med befattningen varit förenad tjänstgöringsskyldighet i ungefär samma omfattning som åligger ordinarie befattningshavare. Såsom exempel på dylika arvodestjänster må nämnas laboratorer och assistenter vid vissa vetenskapliga institutioner. Av kontraktsanställda må exempelvis nämnas poststationsföreståndare, vilka i viss utsträckning erhålla befordran till ordinarie stationsmästare vid postverket, samt åtskilliga befattningshavare vid försvarsväsendet. Det bör vidare observeras, att förevar ande stadgande icke är avsett att möjliggöra avlöningsförhöjning enbart på grund av föregående långvarig anställning utan fastmera åsyftar att bereda utväg till förekommande av avlöningsminskning, där mera avsevärd sådan skulle inträda på grund av befordringen och där en nedgång i löneinkomsten bland annat med hänsyn till föregången långvarig anställning skulle framstå såsom oskälig. Stadgandet under b) avser det fall, att en tjänsteman före tillträdandet av en ordinarie tjänst antingen såsom tjänsteman å extra stat eller såsom extra ordinarie eller extra tjänsteman eller ock på förordnande med vikariatslön uppehållit befattning i högre lönegrad än den, till vilken den nya tjänsten är hänförd. Då sneddning enligt huvudregeln kan ifrågakomma endast vid befordran men icke vid övergång från högre till lägre tjänst, skulle i ett dylikt fall övergången kunna medföra mer eller mindre avsevärd löneminskning. Den omständigheten, att tillträdet till den nya ordinarie tjänsten föregåtts av långvarig tjänstgöring i högre befattning, synes

132 dock rimligtvis i regel böra föranleda, att löneklassplaceringen göres lika förmånlig som den, vilken enligt sneddningsregeln skulle ha erhållits, därest den icke-ordinarie tjänsten eller vikariatslöneförordnandet varit att hänföra till samma lönegrad som den nya tjänsten. Det föreslagna stadgandet torde huvudsakligen böra komma i tillämpning i det fall, att tjänstemannen under någon mera avsevärd tid, i regel tre år eller mera, tillhört en högre lönegrad. I andra fall av befordran, som i b) avses, lärer anledning i allmänhet saknas att frångå de allmänna reglerna för löneklassplaceringen. Särskilt må framhållas, att kommittén icke avsett, att en tjänsteman, vars befordran skett enligt en i stort sett normal befordringsgång, skall beredas ytterligare förmån i lönehänseende genom tillämpning av här ifrågavarande stadgande. Stundom förekommer, att en tjänsteman under en följd av år inom högre lönegrad bestritt befattning eller förordnande, som avses under b), men nödgas återgå till tjänstgöring å egen befattning på den grund, att den uppehållna befattningen indrages eller att förordnandet upphör till följd av den ordinarie tjänstinnehavarens återinträdande i utövningen av sin befattning eller av andra liknande orsaker, över vilka tjänstemannen icke kan råda. Därest tjänstemannen sedermera vinner befordran till ordinarie tjänst inom den högre lönegraden, skulle till följd av avbrottet sneddning från den högre befattningen eller förordnandet vara utesluten. Har emellertid tjänstemannen under ett flertal år tjänstgjort i högre befattning, kunna billighetsskäl tala för att hänsyn vid löneklassplaceringen tages till denna tjänstgöring. Genom stadgandet under c) skulle för dylika fall en möjlighet till förmånligare löneklassplacering hållas öppen. Det må erinras, hurusom genom riksdagens särskilda beslut ordinarie tjänsteman i åtskilliga fall under senare år medgivits tillgodoräkning av föregående tjänstetid, oaktat avbrott i anställningen förekommit och sålunda det i nu gällande avlöningsreglementen stadgade villkoret om anställning i en följd icke varit uppfyllt. Enligt ingressen till 3 mom. skulle förutsättning för medgivande av förmånligare löneklassplacering i de under a)—c) angivna fallen vara, att sådant prövas skäligt med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter. Härav följer, att bestämmelserna böra tillämpas tämligen restriktivt, vilket synes angeläget för att förebygga, att med användande av förevarande moment tillgodoräkningsförfarandet på en omväg ånyo insmyger sig i avlöningssystemet. Den i momentets sista stycke influtna bestämmelsen motsvarar i viss mån föreskrifterna i 12 § 1 mom., femte stycket, i gällande avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen och däremot svarande författningsrum i övriga avlöningsreglementen. Uppmärksammas bör dock, att bestämmelsen i fråga är tillämplig å såväl ordinarie som icke-ordinarie tjänstemän, vilka vinna befordran till tjänst, som i reglementsförslaget avses. Förutsättningen för bestämmelsens tillämpning är, att »synnerliga skäl» därtill föreligga. Med stadgandet avses särskilt de fall, då en tjänstinnehavare före befordran under ett avsevärt antal år innehaft statsanställning utanför den

133 vanliga tjänstemannakarriären och med större avlöningsförmåner än som skulle tillkomma honom i den nya ordinarie tjänsten. Av ordalydelsen framgår, att stadgandet icke må tillämpas vid sidan av bestämmelserna i 1 och 2 mom. Med hänsyn till det anförda torde det vara uppenbart, att den föreskrift, varom här är fråga, endast i sällsynta undantagsfall kan komma till användning. Kommittén förbiser ingalunda, att åtskilliga gränsfall kunna uppkomma, där tvekan kan uppstå rörande tillämpningen av bestämmelserna i 3 mom. Genom att lägga prövningen i Kungl. Maj:ts hand har emellertid kommittén velat skapa garantier för att bestämmelserna bliva tillämpade på möjligast enhetliga sätt. Det är att förutse, att inom kort en viss praxis skall utbilda sig. Då det i förevarande moment i varje fall är fråga om en skälighetsprövning av gjorda framställningar, förutsätter kommittén, att åtminstone i tveksamma fall lönenämndens yttrande inhämtas. 4 mom. Stadgandet i 4 mom. ansluter sig i sak till bestämmelserna i 11 § 2 mom. av nu gällande avlöningsreglementen för allmänna civilförvaltningen m. fl. förvaltningsgrenar. I första hand är stadgandet avsett att komma i tillämpning å befattningshavare, som från kommunal befattning eller anställning övergår till ordinarie statstjänst. Men även annan utomstatlig anställning skulle här kunna tagas i betraktande vid löneklassplaceringen. Förutsättningen härför bör dock vara, att det arbete, som utförts i den ickestatliga anställningen, varit av allmännyttig beskaffenhet. Såsom exempel på anställningar, som här avses, må nämnas befattningar vid icke-statliga högskolor, vid under skolöverstyrelsens inseende stående enskilda läroanstalter, vid sjukvårdsanstalter och andra sociala inrättningar tillhörande stiftelser eller sammanslutningar för allmänt humanitära syften, vid statsunderstödda institutioner på jordbruksområdet o. dyl. Däremot torde rent privat verksamhet i regel icke kunna komma i fråga, även om den i och för sig skulle kunna sägas vara av allmännyttig beskaffenhet. I dylika fall torde allenast bestämmelserna i 9 § kunna komma i tillämpning under där angivna förutsättningar. Vidare förutsattes i momentet, att den utomstatliga anställningen skall hava omfattat en avsevärd tid, varmed regelmässigt bör förstås en anställningstid icke understigande 5 å 6 år. Den allmänna utgångspunkten för den prövning, som i stadgandet förutsattes, bör vara, att den utomstatliga anställningen varit ägnad att särskilt kvalificera vederbörande för den erhållna ordinarie statstjänsten. 5 mom. Bestämmelserna i detta moment överensstämma i sak med motsvarande föreskrift i 7 § 4 mom. av 1930 års reglementsförslag. För närvarande finnas icke några bestämmelser, som reglera tjänstemans löneklassplacering vid övergång på egen begäran från en ordinarie tjänst till en annan inom samma lönegrad. Konsekvensen synes bjuda, att tjänstemannen härvid icke skall komma i sämre ställning än om flyttning skett till tjänst inom lägre lönegrad. För undanröjande av ovisshet härutinnan har kommittén intagit ett stadgande av innebörd, att tjänsteman i här avsett fall äger bibehålla

*

134 sin förutvarande löneklassplacering. I övrigt innebär momentet att tjänsteman, som efter egen ansökning erhåller tjänst inom lägre lönegrad, skall åtnjuta avlöning enligt den lägre lönegraden, ehuru med rätt att bibehålla den placering i löneklass han innehade i den högre tjänsten. Det har synts kommittén riktigast, att en tjänsteman, som på egen ansökan övergår till lägre tjänst, icke kommer i åtnjutande av särskilda förmåner, exempelvis i fråga om semestertidens längd m. m., utöver dem som äro med den lägre tjänsten eljest förenade. o Av stadgandet i 6 mom. framgår, att tjänsteman, som här avses, icke må åtnjuta lön enligt högre löneklass än den högsta för den lägre lönegraden gällande. Med anledning av vad nedre justitierevisionen och skolöverstyrelsen i sina förberörda yttranden anfört må framhållas, att med uttrycket »efter egen ansökning» endast avsetts att tydligt utmärka skillnaden mellan å ena sidan frivillig förflyttning till annan tjänst, varom här är fråga, och å andra sidan s. k. tvångsförflyttning, varom stadgas i 10 §. De gjorda erinringarna hava emellertid föranlett kommittén att tillägga orden »efter därom uttryckt önskan» för att angiva momentets tillämplighet även där för tjänstens tillsättande icke är föreskrivet ett ansökningsförfarande men där tjänstemannen under hand tillkännagivit sin önskan att ifrågakomma till den avsedda tjänsten. Q mom. I detta moment har införts en bland annat av löneplanens tekniska konstruktion påkallad föreskrift därom, att tjänsteman icke må på grund av bestämmelserna i 8 § placeras i högre löneklass än den högsta inom den lönegrad, som gäller för den nya tjänsten.

9 §.

Undantagsbestämmelser om löneklassplacering.

Under 9 § av sitt reglementsförslag intog 1928 års lönekommitté en motsvarighet till den för närvarande i 13 § av kommunikationsverkens och domänverkens avlöningsreglementen meddelade bestämmelse, enligt vilken Kungl. Maj:t må undantagsvis för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss tjänst eller för sådan persons bibehållande i tjänst kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass än som skulle följa av en tillämpning av de allmänna reglerna för löneklassplacering. Ifrågavarande bestämmelse gäller för närvarande endast för de i löneplanerna avsedda konstituerade tjänstemännen. Enligt lönekommitténs förslag skulle bestämmelsen komma att omfatta jämväl fullmakts- och förordnandetjänstemän, i den mån de sistnämnda tjänstemännen hänförts till viss lönegrad i den av kommittén föreslagna allmänna löneplanen. Kommittéförslaget innebar, att lönen i här avsedda fall skulle få bestämmas högst till belopp, som med 20 procent över stege lönen enligt den högsta för tjänsten fastställda löneklassen, medan i sådant avseende för närvarande gäller, att lönen icke i något fall må utgå enligt högre löneklass än den högsta för tjänsten fastställda.

135 Avgivna yttranden. Flertalet av de över 1928 års lönekommittés förslag hörda myndigheterna hava lämnat ifrågavarande stadgande utan erinran. Byggnadsstyrelsen har i egenskap av tekniskt verk uttryckt sin tillfredsställelse med förslaget om möjlighet att vidtaga förhöjningar av de fastställda lönerna, då konkurrensen med det privata affärslivet så krävde. En del myndigheter hava emellertid ställt sig tveksamma eller avvisande till förslaget. Järnvägsstyrelsen har avstyrkt den föreslagna utvidgningen av nuvarande bestämmelser, såvitt angår tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial. Styrelsen har förordat, att bestämmelsen måtte omformuleras till överensstämmelse med 13 § i kommunikationsverkens avlöningsreglemente. Statskontoret har icke funnit lämpligt att medgiva högre lön i sådana fall, då det gällde att behålla en särskilt kvalificerad person i tjänst, enär ett dylikt stadgande kunde komma att föranleda missbruk. 1936 års lönekommitté. I likhet med 1928 års lönekommitté h a r kommittén kommit till den uppfattningen, att en bestämmelse av h ä r ifrågavarande innebörd kan vara av betydelse ur statsintressets synpunkt och detta icke blott för affärsverken utan stundom även för vissa till allmänna civilförvaltningen hörande verk, särskilt verk som äro i behov av kvalificerad arbetskraft på tekniska arbetsområden. Kommittén har därför ansett sig böra tillstyrka, att en dylik bestämmelse intages i civila avlöningsreglementet. Kommittén har emellertid funnit bestämmelsen böra begränsas att gälla endast befattningar, för vilka lön utgår enligt löneplan A, vilket framgår redan av avfattningen av 6 §. Även för dessa befattningar måste enligt sakens natur bestämmelsen få karaktären av ett verkligt undantagsstadgande, vid vars användning stor försiktighet bör iakttagas. I fråga om bestämmelsens utformning i övrigt har kommittén ansett det vara mindre lämpligt att såsom maximigräns för den lönehöjning, som kan komma i fråga, fastställa" en viss procent av slutlönen enligt vederbörande lönegrad i löneplanen. Kommittén anser i stället, att lönen alltid bör fastställas att motsvara viss löneklass. Är fråga om förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning, synes lönen lämpligen icke böra få höjas utöver lönegradens högsta löneklass. I fråga om bibehållande vid tjänsten av befattningshavare, som redan kommit i åtnjutande av lön enligt högsta löneklassen, har kommittén däremot ansett sig böra föreslå möjlighet att bevilja lön enligt än högre !öneklass, där sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklas ser över den högsta för lönegraden gällande. 10 §.

Avlöning vid förflyttning m. m.

I 10 § 2 och 3 mom. av 1930 års förslag upptogos vissa föreskrifter angående lönens bestämmande för det fall, att tjänsteman förflyttas till annan befattning. Dessa bestämmelser överensstämde i allt väsentligt med vad som finnes stadgat i nu gällande avlöningsreglementen för de nyreglerade verken. Motsvarande bestämmelser hava upptagits i 10 § av 1936 års lönekommit-

136 tés reglementsförslag, dock med vissa förtydliganden och kompletteringar av författningstexten. I / mom. första stycket har sålunda för undvikande av ovisshet ansetts böra uttryckligen stadgas, att tjänsteman, vilken på grund av bestämmelse i 3 § förflyttas till annan tjänst inom samma lönegrad, skall bibehållas vid den löneklassplacering, han vid förflyttningen innehade. I fråga om tjänsteman, som utan eget förvållande förflyttas till tjänst mom lägre lönegrad, gäller för närvarande, att han äger åtnjuta lön enligt den lönegrad han vid förflyttningen tillhörde. Huruvida sålunda förflyttad tjänsteman jämväl må bibehållas vid övriga med den förutvarande tjänsten förenade förmåner — exempelvis semester, sjukvård m. m. — i den mån dylika förmåner utgå enligt gynnsammare grunder än som gälla för den lägre tjänsten, framgår ej direkt av gällande bestämmelser. Erinras må dock, att i vissa till kammarrätten hänskjutna fall tjänsteman förklarats berättigad till förmån av sjukvård på statens bekostnad i samma omfattning som i den förutvarande tjänsten (jfr kammarrättens årsbok ref. 17 år 1932 och not. 279 år 1933). Lönekommittén har för sin del ansett, att tjänsteman i dylikt fall bör bibehållas såväl vid den löneklassplacering och den rätt till löneklassuppflyttning som även vid den rätt till övriga förmåner, som tillkommit honom omedelbart före förflyttningen. Härom har uttryckligt stadgande intagits i 1 mom. andra stycket. Har tjänsteman på grund av sitt förhållande i tjänsten förflyttats till befattning inom lägre lönegrad, skall enligt tredje stycket av samma moment lön utgå enligt den lägre lönegraden, dock icke i något fall enligt lägre löneklass än den för tjänstemannen före förflyttningen gällande; övriga avlöningsförmåner skola däremot utgå enligt de för den lägre lönegraden stadgade reglerna. I sak överensstämmer detta stadgande med vad som nu gäller. Anmärkas må emellertid, att det nu förekommande uttrycket ?förfarande i tjänsten» utbytts mot orden »förhällande i tjänsten». I 2 mom. har till förtydligande av nuvarande bestämmelser föreskrivits att, därest befattning nedflyttas, den som då innehar befattningen skall såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner fortfarande anses tillhöra den högre lönegraden.

2 kap. 11 §.

S e m e s t e r och tjänstledighet.

Semester.

De i nu gällande avlöningsreglementen för de nyreglerade verken intagna bestämmelserna rörande semester underkastades av 1928 års lönekommitté en omarbetning, vilken ansetts betingad av den skiftande praxis, som utbildat sig vid tillämpningen av bestämmelserna. Genom de av kommittén föreslagna stadgandena skulle bland annat fastslås, att semestern vore en ovillkorlig rätt, som icke kunde förvägras en tjänsteman under åberopande av att göro-

137 målens behöriga gång icke medgåve semesterns uttagande. I fråga om semestertidens längd ifrågasatte kommittén icke någon ändring i vad som nu gäller. Avgivna yttranden. Beträffande bestämmelserna under 1 mom. hava länsstyrelsen i Jämtlands län och vattenfallsstyrelsen hyst betänkligheter mot att göra semesterrätten ovillkorlig. Nedre justitierevisionen, socialstyrelsen, försäkringsrådet, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, riksarkivet, riksbibliotekarien, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen samt statens pensionsanstalt hava uttalat sig för ökat antal semesterdagar för tjänstemän i de lägre lönegraderna, varvid ock framlagts olika förslag i detta avseende. Särskilt har härvid framhållits behovet av ökad semester för lägre kvinnliga tjänstemän med kontorsarbete. Såsom motiv för en ökning av semestertiden har anförts, att enligt 15 § av 1930 års reglementsförslag den hittillsvarande rätten för flertalet tjänstemän till fria sjukdagar skulle bortfalla. Slutligen har riksräkenskapsverket ansett, att semestern borde omfatta visst antal tjänstgöringsda.ga.r och framlagt detaljerat förslag i sådant hänseende. Vad angår föreskrifterna under 2 mom. har socialstyrelsen ansett det böra tagas under övervägande, huruvida icke outtagen semester borde få tillgodonjutas under loppet av första hälften — icke blott under första kvartalet — av nästpåföljande år. Enligt järnvägsstyrelsens mening borde stadgandet i 3 mom. av reglementsförslaget icke avse sådan tjänsteman, som under kalenderåret avginge med pension. Göta hovrätt, försäkringsrådet och länsstyrelsen i Västerbottens län hava uttalat sig för en uppmjukning av stadgandet i 4 mom. därhän, att ledighet på grund av sjukdom m. m. enligt 14 § icke skulle utgöra hinder för semesters åtnjutande. Telegrafstyrelsen har beträffande samma stadgande anfört, att för de stora grupperna av telegraf- och telefonpersonal sådan semesterordning vore gällande, att semestern under olika år förlades till skilda delar av året, varav följde, att i många fall två semestertider infölle under en tolvmånadersperiod, medan i andra fall mer än tolv månader förflöte mellan två semestrar. Den föreslagna restriktionen kunde sålunda verka mycket ojämnt i tillämpningen. Därjämte kunde införandet av allmänna regler av här ifrågavarande slag betydligt försvåra uppgörandet i förväg av erforderliga personaldispositioner och inskränka möjligheten att rationellt och ekonomiskt ordna personalens semestrar. 1936 års lönekommitté. Den av 1928 års lönekommitté föreslagna lydelsen av 11 § har kommittén ansett sig kunna i huvudsakliga delar förorda, dock med vissa jämkningar i detaljbestämmelserna. Beträffande vissa av de särskilda momenten får kommittén anföra följande. / mom. Det av några myndigheter gjorda yrkandet om ökat antal semesterdagar särskilt för en del grupper kvinnliga tjänstemän i de lägre lönegraderna synes kommittén icke befogat, därest — på sätt kommittén under 15 §

138 föreslår — tjänstemännen generellt komma i åtnjutande av rätt till visst antal kostnadsfria sjukdagar. Riksräkenskapsverkets förslag att beräkna semestern i tjänstgöringsdagar har kommittén ej heller ansett sig böra förorda, enär en sådan ordning skulle innebära ett omotiverat missgynnande av de stora personalgrupper, vilka hava tjänstgöringsskyldighet å sön- och helgdag. 1 fråga om semestertidens längd föreslår lönekommittén endast en mindre jämkning i nuvarande bestämmelser, sammanhängande med den omläggning, som kommittén under 15 § förordar i fråga om reglerna för kostnadsfri sjukledighet. Såsom under sistnämnda paragraf omnämnes, innebär kommitténs förslag i detta avseende, att alla tjänstemän skulle erhålla rätt till fria sjukdagar i viss utsträckning. Denna förmån har ansetts böra avvägas på sådant sätt, att antalet avdragsfria sjukdagar jämte antalet semesterdagar för alla lönegrader uppgår till 45 intill det år, varunder tjänstemannen fyller 40 år, och till 55 för tiden därefter. I anslutning härtill föreslår kommittén en sänkning av det nu fastställda antalet semesterdagar från 45 till 35 dagar årligen för befattningshavare under 40 år i 29:e och högre lönegrader. Denna ändring torde ej bliva av större betydelse, enär inom förvaltningsverken i allmänhet befordran till tjänst i lönegrader över den 28 :e mera sällan vinnes före fyllda 40 år. 2 mom. Ett utsträckande — på sätt socialstyrelsen ifrågasatt — av den tid, under vilken den tjänsteman för visst kalenderår tillkommande men icke under året uttagna semestern må åtnjutas, till första hälften av nästkommande kalenderår anser kommittén icke lämpligt, då härigenom semestern skulle alltför mycket förskjutas in på de normala semesterperioderna under det senare kalenderåret. Å andra sidan har kommittén, som betraktar semesterförmånen såsom en tjänstemannen tillkommande rätt, vidtagit sådan jämkning av stadgandet i 2 mom. första stycket, att därav framgår, att utfående under nästpåföljande kalenderårs första kvartal av semester, som ej kunnat erhållas under löpande kalenderår, icke kan förvägras tjänstemannen. Jämväl i momentets andra stycke hava vidtagits vissa smärre ändringar i förhållande till 1930 års reglementsförslag. 3 mom. I allmänhet torde gällande semesterbestämmelser numera så tilllämpas, att den, som under ett kalenderår tillträder eller frånträder viss med semesterrätt förenad befattning, det året erhåller semester i vederbörande tjänst i proportion till den del av året, varunder han innehar tjänsten. Beträffande tjänsteman, som under löpande året avgår med pension, lärer dock på sina håll så förfaras, att tjänstemannen medgives utfå hela den för hans befattning bestämda semestern. Kommittén, som anser ett sådant förfarande vara av billighetsskäl påkallat, har — i enlighet med vad järnvägsstyrelsen förordat — från stadgandet i 3 mom. undantagit befattningshavare, som under året avgår med pension. Det av 1928 års lönekommitté föreslagna särskilda stadgandet om semesterns beräknande för befattningshavare, som un-

139 der kalenderåret övergår till annan tjänst, har utelämnats, enär den något ändrade formulering, kommittén givit bestämmelserna i förevarande moment, skulle inbegripa även ett dylikt fall. Beträffande tillämpningen av ifrågavarande stadgande må framhållas, att då —- såsom kommittén förutsatt böra bliva regeln — övergång från en tjänst till annan sker vid månadsskifte, det antal månader, under vilka tjänstemannen innehaft den ena och den andra tjänsten, bör läggas till grund för semesterberäkningen. 4 mom. Stadgandet i 4 mom. av 1930 års reglementsförslag har, såsom framgår av motiveringen, tillkommit i syfte att förhindra, att en tjänsteman, som åtnjuter tjänstledighet sedan längre tid tillbaka, skulle kunna formellt inträda i tjänst allenast för att komma i åtnjutande av semester med därav följande avdragsfri lön, något som icke kunde anses vara förenligt med semesterns syfte att bereda rekreation efter fullgjort arbete. Att redan med nu gällande bestämmelser en viss tid ansetts böra hava förflutit efter tjänstledighet för sjukdom, innan semester får åtnjutas, framgår av ett av kammarrätten den 21 mars 1934 avdömt mål beträffande en tjänsteman vid tullverket (kammarrättens årsbok 1934, ref. nr 9). På grund av de av telegrafstyrelsen gjorda erinringarna har det synts kommittén erforderligt att vidtaga en omformulering av ifrågavarande stadgande för att söka förekomma de anmärkta olägenheterna av praktisk art vid tilllämpningen. Kommittén har härvid ansett sig jämväl böra så till vida beakta den av Göta hovrätt m. fl. gjorda anmärkningen, att ledighet som avses i 14 § (olycksfall i tjänsten m. m.) icke skall föranleda inskränkning i rätten att utbekomma semester. Enligt kommitténs förslag skulle — såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva — tjänsteman, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader av nästföregående kalenderår, d. v. s. under hela det senaste halvåret i en följd, åtnjutit tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 15 eller 16 §, icke komma i åtnjutande av semester för det året, förrän h a n under sammanlagt minst tre månader bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning. För att förhindra ett kringgående av denna bestämmelse böra givetvis myndigheterna tillse, att en tjänsteman, som varit sjukledig under det senare halvåret, icke tillätes återinträda i tjänst omedelbart före årsskiftet, därest det icke är klart, att han återvunnit hälsan, så att han kan väntas fortsätta sin tjänstgöring efter årsskiftet. 12 §. Tjänstledighetsavdrag. 1928 års lönekommitté fann ändamålsenligt att i själva avlöningsreglemenlet sammanföra alla bestämmelser angående löneförmåner vid tjänstledighet, systematiskt ordnade efter tjänstledighetens orsak. För närvarande är förhållandet, att bestämmelserna om tjänstledighet äro uppdelade dels på vederbörande avlöningsreglemente och dels på de till avlöningsreglementet anknutna tilläggsbestämmelserna. Kommittén föreslog vidare en inskränk-

140 ning av antalet avdragstyper genom att utbyta de nuvarande B- och G-avdragen mot ett nytt B-avdrag. Enligt förslaget skulle sålunda avdragstyperna bliva tre, A-, B- och C-avdrag, av vilka G-avdraget motsvarade nuvarande D-avdrag. De nuvarande tjänstledighetsavdragen äro beräknade efter en progressiv skala med belopp, vilka beträffande A-avdraget utgör lägst 14 °/o (1 löneklassen) och högst 33 °/o (33 löneklassen) av lönen å A-ort exklusive dyrtidstillägg. Efter samma beräkningsgrunder utgör det nuvarande B-avdraget lägst 36 % och högst 49 °/o av lönen, nuvarande C-avdraget lägst 58 % och högst 65 % av lönen samt slutligen D-avdraget hela lönen jämte förekommande personligt lönetillägg, personlig lönefyllnad, kallortstillägg och enslighetstillägg. I anledning av framställda erinringar mot ifrågavarande principer för avdragens beräknande övervägde 1928 års lönekommitté, huruvida icke avdragen borde bestämmas efter en och samma procent för alla lönegrader. Kommittén ansåg en sådan beräkningsgrund, teoretiskt sett, visserligen hava fog för sig men fann sig likväl icke böra föreslå en så genomgripande förändring. I stället inskränkte sig kommittén till att något mildra den enligt dess mening alltför starka progressionen i avdragsskalan. Enligt kommitténs förslag skulle A-avdraget utgöra 16 % av lönen i 1 löneklassen, 23 °/o av lönen i 33 löneklassen samt slutligen 25 °/o av lönen i 40 löneklassen eller den högsta löneklassen i kommitténs förslag till löneplan. Procenttalen hänförde sig till lönebeloppen i lägsta ortsgruppen i kommitténs löneplan (I-ort). B-avdraget sattes lika med dubbla A-avdraget, varigenom det förra skulle procentuellt komma att nära ansluta sig till nuvarande B-avdrag. C-avdraget skulle utgöra för dag räknat Vso av hela månadslönen, varjämte på vederbörande myndighet skulle ankomma att besluta, huruvida tjänsteman, som hade att vidkännas C-avdrag, skulle avstå jämväl övriga med tjänsten förenade förmåner. Även i fråga om A- och B-avdragen föreslog kommittén den principiella nyheten, att vid avdragens bestämmande månad skulle räknas lika med 30 dagar; i avdragstabellen upptogos sålunda dels ett dagbelopp och dels ett månadsbelopp lika med 30 gånger dagbeloppet. Avgivna yttranden. Av ett flertal ämbetsverk har framställts anmärkning mot att den nuvarande progressiviteten bibehållits — om ock i mildrad form — vid beräknandet av tjänstledighetsavdragen. Sådan anmärkning har gjorts av arméförvaltningen, länsstyrelserna i Jönköpings, Hallands, Älvsborgs, Värmlands och Västerbottens län, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, riksråkenskapsverket, statistiska centralbyrån, riksarkivet, riksbibliotekarien, lantbruksstyrelsen, lantmåteristyrelsen, Sveriges geologiska undersökning samt statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Skolöverstyrelsen har påyrkat en längre gående utjämning av progressiviteten än vad 1928 års lönekommitté föreslagit, om ock icke ett helt slopande av densamma. Länsstyrelsen i Kristianstads lån, vattenfallsstyrelsen samt patent- och registreringsverket hava uttalat sig mot principen om tjänstledighetsavdragets beräknande efter månad om 30 dagar.

141 1928 års lönekommitté

Löneklass

Nuvarande A-avdrag kr.

1336 års lönekommitté A-avdrag

A-avdrag Dagavlöning på billigaste ort

i kronor

i procent av dagavlöning på billigaste ort

Dagavlöning på A-ort

i kronor

i procent av dagavlöning på A-ort

0-60

5-00

0-80

16-00

5-38

0-80

14-87

0-70

5-40

16-67

15-65

0-80

5-80

17-24

5-75 6-12

0-90

0-90 l-oo

l-oo

16-34

0-90

6-20

1-10

17-74

6-48

l-io

l-oo

6-60

1-20

18-18

6-85

1-20

16-98 17-52

1-10 1-20

7-00

1-30

18-57

7-22

1-30

18-01

7-40 7-80

1-40

18-92

7-61

18-40

1-50

19-23

7-99

1-40 1-50

19-51

8-37

18-77 19-12 19-41

7 8

1-30

8-20

1-40 1-50

8-60

1-60 1-70

19-77

8-76

1-70

9-00

1-80

9-14

1-80

19-69

1-80

9-50

1-90 2-00

20 00

9-55

1-90

19-90

1-95

10-00

20-00

10-08

2-00

19-84

2-10

2-10

10-62

2-30

20-30

11-25

2-10 2-20

19-77

10-67 11-33

12-00

2-50

20-83

11-88

2-40

20-20

250 2-75

13-00

2-70

20-77

12-77

2-60

20-36

3-oo

2-90

20-71

13-68

2-80

3-25 3-50

14-00 15-00

3-10

20-67

14-60

3-00

20-47 20-55

16-00

3-30

20-62

15-52

3-50 3-70

20-59

3-20 3-40

20-56

16-43 17-50

20-87

20 21

3-75

17-00

4-00

18-00

23 24

4-50 5-00

19-17 20-50

400 4-30

5-50

21-83 2333

4-60

20-62 20-69

3-60

20-57

18-75

3-90

20-98

20-08

21-46

4-20 4-50

20-80 20-92 21-90

20-97

21-43

22-83

24-83

5-00 5-40

5-00

21-75

24-21

22-72

5-80

22-03

23-46

7-50

27-83

6-20

22-28

25-58 26-96

6-50

24-11

30 31

8-00

29-33

6-60

22-50

28-33

7-00

24-71

8-50

30-83

7-00

29-71

7-50

25-24

9-00

32-50

7-50

22-71 23-08

31-08

25-74

9-50

34-17

8-00

23-41

32-50

8-00 8-50

6-00 6-50

7-oo

26-15

1936 års lönekommitté. I fråga om A-avdragens storlek för dag har lönekommittén kunnat väsentligen ansluta sig till vad 1928 års lönekommitté föreslagit, dock att kommittén ansett sig icke böra gå fullt så långt i utjäm-

142 ning av den nuvarande progressiva skalan, som skett i 1928 års lönekommittés förslag. Av tabellen å sid. 141 framgår, huru de av lönekommittén för löneklasserna 1—33 av löneplan A föreslagna A-avdragen procentuellt förhålla sig till lönen i billigaste ortsgrupp. I tabellen hava jämväl intagits nuvarande A-avdrags belopp samt de av 1928 års lönekommitté föreslagna A-avdragen. För löneklasserna 34—37 inom löneplan A hava avdragsbeloppen avvägts så, att de förete en stegring med 50 öre för varje löneklass, vilket för 37 lör.eklassen innebär, att avdragsbeloppet motsvarar 27-51 procent av dagavlöuingen på A-ort. För löneplanerna B och C har skett en avvägning av avdragsbeloppen på sådant sätt, att de i jämförliga lönelägen inom ortsgrupp I (högsta ortsgrupp) av löneplan A i stort sett motsvara avdragsbeloppen enligt skalan för sistnämnda löneplan samt för högre lönelägen sakta stegras upp till 25 procent av dagavlöningen för löneklassen B 3 och till 26 procent för löneklassen C 17. Till jämförelse må nämnas, att A-avdraget för löneklass A 33 utgör 22 67 procent av dagavlöningen å I-ort i sistnämnda löneklass. B-avdraget har liksom i 1930 års reglementsförslag upptagits till dubbla beloppet av A-avdraget för vederbörande löneklass. För såväl A-avdrag som B-avdrag har kommittén endast upptagit dagbelopp. Kommittén, som anser principen om avdragens beräknande för månad till belopp motsvarande 30 gånger dagbeloppet otillfredsställande till sina verkningar, förutsätter sålunda, alt avdraget för hel månad liksom hittills bestämmes efter antalet dagar i månaden. Även förslaget att bestämma C-avdraget till Vso av månadslönen skulle enligt kommitténs mening medföra mindre tillfredsställande konsekvenser vid tillämpningen. Om exempelvis en befattningshavare under januari månad åtnjutit tjänstledighet mot C-avdrag under 30 dagar, skulle han för den återstående dagen i månaden, den 31 :a, icke erhålla någon lön. En befattningshavare åter, som under 27 dagar av februari månad likaledes åtnjutit tjänstledighet mot C-avdrag, skulle för den enda tjänstgöringsdagen i månaden, den 28 :e, komma i åtnjutande av Vso av månadslönen eller tre gånger så stor ersättning för dag räknat som om månaden innehållit 30 dagar. Med hänsyn härtill har kommittén ansett det nuvarande sättet för beräknande avavdraget vara att föredraga framför det av 1928 års kommitté föreslagna. C-avdraget bör således enligt kommitténs mening utgöra för dag räknat Vas av lönen för månad om 28 dagar, Vso för månad om 30 dagar och V»» för månad om 31 dagar. Kommittén finner vidare angeläget, att C-avdraget innefattar samtliga kontanta löneförmåner och ej blott den enligt löneplanen utgående lönen. I annat fall måste vid varje tillfälle, då C-avdrag kommer i tillämpning, genom särskilt beslut avgöras, i vad mån andra i avlöningen ingående kontanta löneförmåner än själva löneplansbeloppet må uppbäras eller icke. Kommittén föreslår därför, att C-avdraget bestämmes till samtliga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner.

143 En annan fråga, som i detta sammanhang uppställer sig till besvarande, är den, huruvida under tjänstledighet mot C-avdrag tjänsteman skall vara skyldig att avstå även andra förmåner än de kontant utgående. Kommittén har från kommunikationsverkens styrelser inhämtat vissa upplysningar rörande nu tillämpad praxis i detta hänseende. Av utredningen framgår, att tillämpningen växlar vid de olika verken. I fråga exempelvis om förmånen av fri läkarvård m. m. under tjänstledighet mot D-avdrag hava sålunda vid postverket hittills några restriktiva bestämmelser icke utfärdats, vadan denna förmån fått bibehållas under ledigheten. Vid telegrafverket gäller, att rätten till fri läkarvård bortfaller vid tjänstledighet mot Davdrag under mer än 3 månader. Då tjänsteman vid statens järnvägar under tjänstledighet förpliktats avstå samtliga löneförmåner, har däri inbegripits jämväl förmånen av fri läkarvård. Även beträffande andra förmåner, exempelvis tjänstedräkt, har praxis varit växlande. Ehuruväl icke lämpligen i avlöningsreglementet böra meddelas några generella regler om förfaran det med här avsedda förmåner under ledighet mot C-avdrag, synes det dock vara önskvärt, att större enhetlighet blir rådande i fråga om viktigare förmåner. Kommittén föreslår därför, att det skall bero på prövning i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer, i vad mån andra förmåner än kontant avlöning under ledighet mot G-avdrag skola avstås. Beträffande förmåner av större betydelse torde därvid Kungl. Maj:t böra meddela allmänna tilllämpningsbestämmelser. I övrigt torde det kunna överlämnas till vederbörande verk att i förekommande fall besluta efter föreliggande omständigheter. Helt naturligt bör härvid beaktas det ändamål, för vilket ledigheten åtnjutes. 13 §. Tjänstledighet för offentligt uppdrag m. m. I 13 § av 1930 års reglementsförslag hava sammanförts bestämmelser rörande tjänstemans löneförmåner vid ledighet för fullgörande av uppdrag i statens eller det allmännas tjänst, d. v. s. särskilda tjänsteuppdrag, andra offentliga uppdrag eller militär tjänstgöring. Beträffande löneförmåner under ledighet för tjänsteuppdrag och andra offentliga uppdrag gjorde 1928 års lönekommitté i bestämmelserna en uppdelning mellan statligt uppdrag å ena och offentligt icke-statligt uppdrag ä andra sidan. I förra fallet skulle tjänstemannen äga uppbära oavkortad lön, för så vitt ej Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet annorlunda bestämde. I senare fallet skulle tjänstemannen å sin lön vidkännas A-avdrag, där ersättning icke utginge eller utginge med allenast visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag eller med däremot svarande arvode. Under ledighet för ledamotskap i kommitté eller sakkunnigberedning skulle avlöningsförhållandena icke regleras genom avlöningsreglementet utan — enligt vad i motiveringen förutsattes — genom särskild kungörelse med bestämmelser om kommittéer. I övrigt voro de av 1928 års kommitté föreslagna bestämmelserna angående löneförmåner under ledighet, varom här är fråga, till innehållet huvud-

144 sakligen överensstämmande med vad som nu gäller, dock att under ledighet för uppdrag såsom ledamot av riksdagen, statsrevisionen eller kyrkomöte tjänsteman skulle vara skyldig att avstå B-avdrag i stället för, såsom för närvarande är föreskrivet, A-avdrag. Avgivna yttranden. Beträffande p u n k t e n 1 har länsstyrelsen i Gotlands län framhållit, att det skulle vara till väsentligt värde för tillämpningen, om några närmare anvisningar kunde lämnas rörande innebörden av begreppet »statligt uppdrag» till skillnad från övriga offentliga uppdrag. Riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd hava ansett, att frågan om avlöningsförmåner under ledighet för statligt uppdrag borde hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande även där vederbörande myndighet meddelat uppdraget. Lönenämnden har härvid förutsatt, att beträffande vissa särskilda uppdrag — exempelvis ledamotskap av kommitté — Kungl. Maj:t skulle utfärda generella bestämmelser. Beträffande p u n k t e n 2 har länsstyrelsen i Kristianstads län påpekat, att vissa av de i förevarande punkt omförmälda uppdragen så nära sammanhängde med landssekreterares eller landskamrerares ställning och uppgift i länen, att möjlighet syntes böra beredas till oavkortad lön under tjänstledighet för sådant uppdrags fullgörande. Beträffande p u n k t e n 3 har generalpoststyrelsen anmärkt, att B-avdrag under tjänstledighet för riksdagsmannaskap i många fall syntes oskäligt. Enligt chefens för generalstaben uttalade mening borde tjänstemän äga uppbära oavkortad lön under dem i egenskap av reservpersonal åliggande militär tjänstgöring eller i varje fall vidkännas allenast A-avdrag. Riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd hava ansett, att B-avdrag även borde tillämpas vid ledighet för genomgående av kurs för utbildning av reservofficerare till kompanichefer. 1936 års lönekommitté. Mot den av 1928 års lönekommitté gjorda uppdelningen i lönehänseende av offentliga uppdrag i statliga och icke-statliga uppdrag synes kunna göras den anmärkningen, att denna gränsdragning i vissa fall komme att bereda de tillämpande myndigheterna avsevärda svårigheter. Redan för närvarande hava i en del fall olika meningar gjort sig gällande rörande innebörden av begreppet offentligt uppdrag, och det kan förutses att, därest i bestämmelserna en ytterligare uppdelning skulle ske, tolkningssvårigheterna komme att ökas. I många fall torde kunna uppstå tvekan, huruvida ett offentligt uppdrag är att betrakta såsom statligt eller icke-statligt. Beträffande regleringen av avlöningsförhållandena under ledighet på grund av statligt uppdrag må vidare framhållas, att man härvid synes kunna bortse från tjänsteuppdragen. Tydligt är, att om en tjänsteman förordnas eller beordras att för verkets räkning utföra ett visst uppdrag vare sig inom eller utom sitt vanliga verksamhetsområde, han därunder skall äga åtnjuta honom eljest tillkommande avlöning; frågan härom synes knappast behöva göras till föremål för författningsmässig reglering. Att däremot i avlöningsregle-

145 mentet lämna oreglerat, huru med avlöningen skall förhållas under ledighet för de vanligast förekommande statliga uppdragen, nämligen uppdrag såsom ledamot av eller sekreterare eller biträde hos kommittéer och sakkunnigutredningar, har synts lönekommittén icke vara tillfredsställande. Här antydda synpunkter hava föranlett lönekommittén till en omarbetning av de i 1930 års reglementsförslag intagna bestämmelserna i 13 §, därvid kommittén utgått från att löneförhållandena under tjänstledighet för offentligt uppdrag av statlig karaktär liksom för annat offentligt uppdrag lämpligen synas kunna i huvudsak regleras på sätt hittills skett. Beträffande detaljbestämmelserna må följande anföras. 1 mom. Enligt 1936 års lönekommittés förslag under 1 mom. a) skall tjänsteman under ledighet för offentligt uppdrag, oavsett huruvida uppdraget är att betrakta såsom statligt eller icke-statligt, vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjänstemannen icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner, han under ledigheten avstått. Att, såsom i 1930 års betänkande föreslagits beträffande icke-statliga uppdrag, låta tjänstemannen uppbära lön mot A-avdrag även där gottgörelsen för uppdraget utgår med ett mot ersättning för dag svarande arvode, har kommittén ansett sig icke kunna förorda, då ett sådant stadgande lätt skulle kunna föranleda missbruk. Enligt 1930 års förslag skulle under tjänstledighet för riksdagsmannaskap vederbörande hava att avstå B-avdrag. Med hänsyn särskilt till den förändring i riksdagsarvodet, som genomfördes i och med ikraftträdandet av stadgan den 24 februari 1933 (nr 54) om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande, har kommittén ansett skäligt, att tjänsteman, som åtnjuter ledighet för riksdagsmannauppdrag, icke förpliktas avstå större del av lönen än A-avdrag. Under ledighet för uppdrag såsom ledamot av statsrevisionen eller av kyrkomötet skulle med hänsyn till att ersättning för dylikt uppdrag enligt gällande författningar utgår i form av dagtraktamente A-avdrag utan vidare komma att tillämpas jämlikt det allmänna stadgandet i 1 mom. a). P å grund av vad som anfördes under förarbetena till nu gällande tilläggsbestämmelser till kommunikationsverkens avlöningsreglemente hava enligt gängse praxis till offentliga uppdrag, för vilkas fullgörande ledighet mot Aavdrag pläga beviljas, hänförts en hel del allmänt medborgerliga uppdrag av icke-statlig karaktär, såsom ledamotskap av stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige, kommunalnämnd, municipalfullmäktige, municipalnämnd, hälsovårdsnämnd, fattigvårdsstyrelse, landsting, taxeringsnämnd o. dyl., d. v. s. uppdrag, som meddelas på grund av allmänna val eller på grund av val inom den kommunala representationen, allt givetvis under förutsättning att ersättning för uppdraget icke utgått eller utgått allenast med visst belopp för sammanträdesdag. Härutinnan ifrågasätter kommittén icke någon ändring. Ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, vilka uppbära ersättning i form 10—37908C.

146 av arvode, böra såsom hittills avstå samtliga avlöningsförmåner under ledighet för sitt uppdrag (jfr kammarrättens årsbok 1934, not. nr 356). Under 1 mom. b) har kommittén, utan saklig ändring i vad som nu gäller, upptagit bestämmelse därom, att tjänsteman, som åtnjuter ledighet för anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet eller för fullgörande av kommitté- eller sakkunniguppdrag, skall vidkännas C-avdrag. 2 mom. Under förevarande moment hava inryckts bestämmelser om avlöning under tjänstledighet för militär tjänstgöring. I enlighet med vad i 1930 års reglementsförslag föreslagits bör tjänsteman vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör honom såsom beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat åliggande militär tjänstgöring, d. v. s. sådan tjänstgöring, som beställningshavare, vilken icke tillhör aktiv stat, har att författningsenligt fullgöra för att kunna bibehålla sin anställning vid försvarsväsendet. Det av chefen för generalstaben framställda yrkandet om oavkortad lön eller lön med A-avdrag för till militär tjänstgöring inkallad, reserven eller reservstat tillhörande befattningshavare, har kommittén med hänsyn till de ersättningar, som utgå under ifrågavarande militära tjänstgöring, ansett sig icke kunna biträda. Däremot har kommittén i anledning av de från vissa verk gjorda påpekandena kompletterat förevarande bestämmelser med ett stadgande, enligt vilket tjänsteman, vilken genomgår utbildningskurs för äldre reservofficerare i och för erhållande av befordran till kapten (ryttmästare) i reserven, under tiden må åtnjuta lön mot B-avdrag. Sådan förmån har hittills på särskilda framställningar av Kungl. Maj:t medgivits tjänstemän i ett flertal fall. I en del fall har Kungl. Maj:t medgivit lön med B-avdrag även under tjänstledighet för genomgående av kurs för reservunderofficerare (adjutantskurser). Enligt vad som för kommittén upplysts, äro dessa frivilliga kurser närmast jämförbara med de kurser, som pläga anordnas för yngre reservofficerare, och icke att jämställa med ovannämnda utbildningskurser för äldre reservofficerare, vadan någon generell bestämmelse om rätt till lön under tjänstledighet för genomgående av reservunderofficerskurs ansetts icke böra intagas i reglementet. B-avdrag skulle vidare tillämpas vid tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring. Till sådan tjänstgöring är härvid att räkna icke blott värnpliktig åliggande tjänstgöring i fredstid — utbildning i linjetjänst, tjänstgöring i ersättningsreserven och i handräckningstjänst ävensom genomgående av obligatorisk landstormsrepetitionsövning och landstormsbefälsövning — utan även sådan militär tjänstgöring, för vars fullgörande värnpliktig må inkallas, då rikets försvar eller säkerhet eljest det kräver eller, i fråga om värnpliktig tillhörande landstormen, för hemortens försvar m. m. Däremot avses här icke militär tjänstgöring i anledning av mobiliseringsövning, s. k. försöksmobilisering. Beträffande sistnämnda slag av militär tjänstgöring förutsätter kommittén, att i förekommande fall särskilda bestämmelser meddelas, hur med vederbörandes lön skall förfaras. Likaledes förutsätter kommittén, att sär-

147 skilda bestämmelser utfärdas, huru med lön skall förfaras, då tjänsteman fullgör tjänstgöring för rikets försvar under krigstid. En av Sveriges landstormsföreningars centralförbund hos Kungl. Maj:t gjord, till lönekommittén överlämnad framställning om rätt till ledighet under högst 10 dagar årligen för deltagande i frivillig landstormsbefälsutbildning mot samma löneavdrag som under värnpliktstjänstgöring har kommittén ansett icke böra föranleda några generella bestämmelser i avlöningsreglementet. Därest i dylikt fall bibehållande av viss del av avlöningen skulle anses påkallat, torde frågan få underställas Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. 3 mom. Under 3 mom. återfinnes det i 1930 års reglementsförslag under 1 punkten b) intagna stadgandet angående oavkortad lön under tjänstledighet för deltagande såsom elev i utbildningskurs vid verket samt stadgandet under 1 punkten c) angående oavkortad lön under ledighet för iakttagelser eller studier, vilka kunna tjäna verkets intressen. Beträffande sistnämnda stadgande har dock kommittén vidtagit sådan ändring, att tjänstledighet, varom fråga är, göres beroende av Kungl. Maj:ts prövning. Kommittén förbiser icke, att vissa verk, såsom kommunikationsverken, kunna hava större behov än verk i allmänhet att bereda underlydande tjänstemän ledighet för fackliga studier o. dyl., exempelvis postala eller järnvägstekniska studier eller språkstudier i utlandet, och att det därför kan vara önskvärt, att dessa verk äga en viss frihet att medgiva ledighet för dylika ändamål mot oavkortad lön. Emellertid synes ett sådant önskemål kunna tillgodoses genom att Kungl. Maj:t lämnar vederbörande verksstyrelse generellt bemyndigande att besluta inom lämpliga gränser. Stadgandet i 1 punkten d) av 1930 års förslag angående oavkortad lön under tjänstledighet för fullgörande av uppdrag såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller revisor i pensionsanstalt, som tjänsteman i denna sin egenskap är pliktig att tillhöra, har utelämnats i kommitténs förslag, enär hittills existerande pensionsinrättningar av sådant slag, nämligen de tjänstemännen tillhörande änke- och pupillkassorna, numera övertagits eller äro avsedda att inom närmaste framtiden övertagas av staten. 14 §. Tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m. Vid utformande av bestämmelserna i 14 § 1 mom. angående avlöning vid ledighet på grund av olycksfall i tjänsten vidtog 1928 års lönekommitté viss ändring i nuvarande bestämmelser på området. Enligt förslaget skulle tjänsteman, som av olycksfall i tjänsten blivit hindrad att tjänstgöra, åtnjuta oavkortad lön icke såsom nu så länge av olycksfallet föranledd sjukdom varade utan allenast till dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet; för tid därutöver skulle han regelmässigt vidkännas A-avdrag. Enligt bestämmelserna i paragrafens 2 mom. skulle samma stadgande äga motsvarande tillämpning, därest tjänsteman på grund av sin tjänst blivit utsatt

148 för våld eller annan misshandel eller i tjänsten ådragit sig svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning hindrats tjänstgöra, så ock därest han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara. Avgivna yttranden. Ett flertal myndigheter hava rest invändningar mot den i 1 mom. föreslagna inskränkningen i rätten till oavkortad lön vid olycksfall i tjänsten och påyrkat bibehållande av nuvarande bestämmelser i ämnet. Dessa myndigheter äro Göta hovrätt, arméförvaltningen, försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen, riksräkenskapsverket, kontrollstyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, rikets allmänna kartverk och statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Samma erinran har gjorts av svenska järnvägsmannaförbundet och personalföreningen vid statens vattenfallsverk. Försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten hava ansett, att med olycksfall i tjänsten bör i förevarande hänseende likställas yrkessjukdom enligt lagen den 14 juni 1929 om yrkessjukdomar. Slutligen hava lånsstyrelserna i Jönköpings och Älvsborgs lån, lantmäteristyrelsen samt trafiktjänstemännens riksförbund ansett billighetsskäl tala för att även sjukdom, som bevisligen ådragits i tjänsten, jämställes med olycksfall i tjänsten. 1936 års lönekommitté. 1 mom. Med hänsyn till de många erinringar, som framställts mot stadgandet i 14 § 1 mom. av 1930 års reglementsförslag, har kommittén ansett sig böra förorda sådan omformulering av föreskrifterna i förevarande hänseende, att någon tidsbegränsning icke uppställes för rätten till oavkortad lön under sjukdom, som föranletts av olycksfall i tjänsten. Emellertid har kommittén — i anslutning till önskemål, som framställts vid kommitténs förhandlingar med personalrepresentanterna — ansett sig vid momentets avfattning kunna gå ett steg längre och föreslå upphävande av nuvarande skillnad i avlöningshänseende mellan fall av sjukdom, som föranletts av olycksfall, och fall av sådan förlust av arbetsförmågan, som kvarstår efter sjukdomens upphörande. Den begränsning av rätten till oavkortad lön i sistnämnda fall, som för närvarande gäller enligt 16 § 2 mom. b) i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente och motsvarande stadganden i övriga avlöningsreglementen, har vid verkställd utredning visat sig vara av synnerligen ringa betydelse i kostnadshänseende. Kommittén har därför ansett ett upphävande av denna skillnad vara försvarligt såväl ur administrativ förenklingssynpunkt som för åstadkommande av förbättring av löneförmånerna i de fåtaliga men ömmande fall, då en tjänsteman på grund av olycksfall i tjänsten drabbats av långvarig arbetsoförmåga. Kommittén föreslår alltså, att tjänsteman vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten skall äga uppbära oavkortad lön utan tidsbegränsning, d. v. s. så länge av olycksfallet förorsakad sjukdom eller förlust av arbetsförmågan varar. Uppenbart är, att detta stadgande icke avser att medföra hinder för eller uppskov med invaliditetspensionering i de fall, då tjänste-

149 mannen på grund av olycksfallet befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring. Att, såsom från vissa ämbetsverk och även från några personalrepresentanter påyrkats, i författningstexten införa »sjukdom som bevisligen ådragits i tjänsten» såsom jämställd med olycksfall i tjänsten, anser kommittén icke tillrådligt, enär det i många fall torde vara omöjligt att avgöra, om en sjukdom ådragits i tjänsten. De fall, där sådan bevisning föreligger, torde i allmänhet icke vara flera än att de utan olägenhet kunna, såsom hittills skett i åtskilliga fall, underställas Kungl. Maj:ts prövning. 2 mom. I enlighet med vad försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten påyrkat har i 2 mom. bland där angivna anledningar till ledighet upptagits även yrkessjukdom, varmed förstås sådan sjukdom, som avses i lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Under förhandlingarna med personalrepresentanterna har gjorts gällande, att införande av en på nämnda sätt avgränsad grupp av yrkessjukdomar skulle kunna leda därhän, att oavkortad lön komme att förvägras under ledighet, som vore föranledd av annan sjukdom, vilken icke återfunnes bland de i nyssnämnda lag uppräknade men som i realiteten vore att betrakta såsom yrkessjukdom. Detta har icke varit kommitténs avsikt. Genom införande i författningstexten av begreppet yrkessjukdom har kommittén allenast velat stadga, att ledighet på grund av sjukdom, som avses i nämnda lag, skall i lönehänseende behandlas på enahanda sätt som ledighet för olycksfall i tjänsten. I vad mån ledighet, som betingats av annan yrkessjukdom, t. ex. av skrivkramp, må föranleda en motsvarande behandling, torde liksom hittills böra av Kungl. Maj:t avgöras i varje särskilt fall med stöd av bestämmelserna i 12 §. 15 §.

Tjänstledighet till följd av sjukdom m. m.

1928 års lönekommitté utelämnade i sitt reglementsförslag den nu gällande bestämmelsen om att tjänsteman, som åtnjuter ledighet för sjukdom, äger åtnjuta oavkortad lön under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45 dagar. I stället föreslog kommittén under 15 § 1 mom., att under ledighet för behörigen styrkt sjukdom i andra fall än som avsåges i 14 § genomgående skulle uttagas A-avdrag. Vid ledighet för svag hälsas vårdande skulle enligt 2 mom. av samma paragraf tillämpas B-avdrag. Under 3 mom. upptogs ett stadgande om att kvinnlig tjänsteman vid ledighet för havandeskap eller barnsbörd skulle vidkännas B-avdrag under högst tre månader samt C : avdrag för tid därutöver. Avgivna yttranden. Beträffande 1 m o m . hava följande myndigheter ansett rätt till kostnadsfri ledighet vid sjukdom böra bibehållas i nuvarande omfattning, nämligen Göta hovrätt, styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona, länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, Blekinge, Malmöhus och Ska-

150 raborgs län, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, kommunikationsverkens lönenämnd, Uppsala domkapitel, vetenskapsakademien, styrelsen för tekniska högskolan, statens pensionsanstalt, Sveriges geologiska undersökning och statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Ett stort antal personalsammanslutningar hava intagit samma ståndpunkt. Åtskilliga myndigheter hava uttalat sig för en modifiering av kommitténs förslag i förevarande del. Marinförvaltningen, pensionsstyrelsen, kontrollstyrelsen och domänstyrelsen hava sålunda förordat, att tjänsteman utan avseende å lönegrad måtte medgivas rätt till visst antal avdragsfria sjukdagar, pensionsstyrelsen högst 15 dagar och de övriga tre ämbetsverken högst 10 dagar för år. Enligt domänstyrelsens mening borde dock antalet semesterdagar och sjukdagar för år sammanlagt icke överstiga 45. Fångvårdsstyrelsen har ansett, att tjänstemän i 1—23 lönegraderna borde medgivas rätt till 10 avdragsfria sjukdagar för år. Järnvägsstyrelsen har ifrågasatt, om icke rätt till avdragsfria sjukdagar borde medgivas på det sätt, att tjänstemän under 40 år erhölle högst 10 och äldre tjänstemän högst 15 fria sjukdagar per år. Socialstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län ävensom riksarkivet hava anslutit sig till ett inom lönekommittén reservationsvis framställt yrkande, enligt vilket under sjukdom av längre varaktighet än tre dagar oavkortad lön skulle utgå från och med fjärde sjukdagen under sammanlagt högst 15 dagar för kalenderår räknat. En liknande uppfattning har kommit till uttryck i utlåtanden från vattenfallsstyrelsen, statistiska centralbyrån och kommerskollegium. Vattenfallsstyrelsen har dock härvid velat begränsa förmånen av avdragsfria sjukdagar till tjänstemän, som äga rätt till årlig semester av 35 dagar eller därunder, samt för övriga tjänstemän variera antalet kostnadsfria sjukdagar efter semestertidens längd. De två sistnämnda ämbetsverken hava ansett antalet avdragsfria sjukdagar böra generellt bestämmas till högst 10; kommerskollegium har alternativt uttalat sig för de nuvarande bestämmelsernas bibehållande. I motsats mot de ovan nämnda myndigheterna hava överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län, riksråkenskapsverket och lantmäteristyrelsen direkt uttalat sitt gillande av att bestämmelserna om rätt till avdragsfria sjukdagar utelämnats i kommitténs reglementsförslag. Beträffande 2 m o m. hava försäkringsrådet, pensionsstyrelsen, länsstyrelsen i Älvsborgs län, riksarkivet och riksbibliotekarien förordat bibehållande av det nuvarande stadgandet om A-avdrag under högst en månad vid ledighet för svag hälsas vårdande i omedelbart sammanhang med tjänstledighet på grund av sjukdom. 1934 års överrevisorer vid statens järnvägar. Vid avgivande av sin berättelse angående granskning av statens järnvägars räkenskaper och förvaltning under år 1934 hava de av Kungl. Maj:t förordnade överrevisorerna ansett sig på grund av verkställda undersökningar rörande sjukfrekvensen vid statens järnvägars trafikavdelning böra ifrågasätta, huruvida icke en närmare undersökning borde komma till stånd i ändamål att klarlägga orsakerna till

151 den av överrevisorerna konstaterade höga sjukligheten bland nämnda personal och dymedelst möjliggöra åtgärder i förebyggande syfte. 1 utlåtande den 26 februari 1936 över sagda berättelse har järnvägsstyrelsen vidkommande de långvariga sjukledigheterna framhållit, att styrelsen vidtagit de åtgärder, som verkets intressen kunde fordra utan att därvid hava undanskjutit personalintressena. Beträffande sjukledigheter av kortare varaktighet, i all synnerhet i fråga om bortovaro ur tjänst under endast en eller två dagar, har styrelsen betonat, hurusom det erbjöde vissa svårigheter att ernå en undantagslöst fullt betryggande kontroll. Därest emellertid sådan kortare sjukskrivning utan fullgiltig orsak nu kunde tänkas förekomma, skulle frestelsen till dylik kunna i betydlig mån avtrubbas, därest bestämmelserna om avlöning vid sjukledighet föreskreve avdrag å de utgående avlöningsförmånerna t. ex. under de tre första dagarna vid varje sjukdomsfall. Med erinran om 1928 års lönekommittés förslag om slopandet av de avdragsfria sjukdagarna och styrelsens däröver avgivna yttrande har styrelsen betonat, att styrelsen alltjämt ansåge sig icke kunna uttala sig för ett fullständigt borttagande av rätten till avdragsfria sjukdagar, men styrelsen skulle dock kunna tillstyrka en sådan modifiering av sitt tidigare förslag, att avdragsfriheten inträdde först från och med fjärde dagen av varje sjukledighetsperiod. En sådan ändring kunde lämpligen upptagas till närmare prövning i samband med en blivande lönerevision. Då styrelsen i avvaktan på en eventuell ändring av hithörande bestämmelser komme att hava sin uppmärksamhet riktad på nu ifrågavarande förhållanden, ansåge styrelsen några ytterligare åtgärder icke för det dåvarande vara påkallade. Handlingarna i detta ärende hava överlämnats till 1936 års lönekommitté. 1936 års lönekommitté. 1 mom. Den ovan lämnade redogörelsen för de avgivna yttrandena rörande de i 1930 års reglementsförslag intagna bestämmelserna angående avlöning vid sjukledighet ger vid handen, att förslaget om borttagande av rätten till avdragsfria sjukdagar framkallat gensagor från ett stort antal myndigheter och personalorganisationer. Ett bifall till detta förslag skulle också innebära avskaffandet av en för tjänstemännen värdefull och av dem högt skattad förmån. Denna förmån har för de största personalgrupperna långvarig hävd. Vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk fanns rätt att åtnjuta semester och kostnadsfri sjukledighet under sammanlagt 45 dagar årligen stadgad redan före antagandet av det nu gällande lönesystemet. Genom sagda systems införande utsträcktes förmånen till postverket liksom sedermera även till samtliga verk inom den allmänna civilförvaltningen, vilka lönereglerats enligt kommunikationsverkens lönesystem. Ett borttagande av en social förmån, som så länge ingått i de statliga lönebestämmelserna, synes kommittén icke böra komma i fråga utan tvingande skäl. Av vad i 1928 års lönekommittés betänkande anförts till stöd för de kostnadsfria sjukdagarnas slopande har kommittén icke blivit övertygad om att en sådan åtgärd är nödvändig eller lämplig.

152 Kommittén måste ställa sig så mycket mer betänksam inför förslaget i denna del, som rätten till oavkortad lön under viss tid vid sjukdom synes vara en tämligen allmänt förekommande förmån jämväl på det icke-statliga löneområdet, exempelvis inom kommunernas löneväsende. Verkställda undersökningar rörande förhållandena i detta hänseende inom ett antal större städer i landet (se Bilaga 9) hava visat, att de kommunala tjänstemännen vid sjukdom allmänt medgivas oavkortad lön under 30 dagar årligen, oavsett semesterns längd. Denna regel är på vissa håll begränsad allenast så till vida, att oavkortad lön utgår för högst 30 dagar under 12 månader i följd eller ock under en sammanhängande sjukdomsperiod av högst 30 dagar, oavsett om den faller på olika kalenderår. Vid sjukledighet utöver nämnda tidsperiod avdrages visst belopp (tjänstgöringspenningar, tjänstledighetsavdrag eller viss del av begynnelselönen). 1 På vissa håll inom den enskilda arbetsmarknaden torde förmånen av viss tids avdragsfri sjukledighet framstå såsom än mera markerad. Sålunda lärer, enligt vad för kommittén upplysts, det stora flertalet enskilda banker inom landet lämna de anställda full lön vid sjukledighet upp till sex månader. Kommittén hyser sålunda den uppfattningen, att någon inskränkning i den nu medgivna förmånen av kostnadsfri sjukledighet icke bör ifrågakomma. Tvärtom har kommittén ansett skäl föreligga att i samband med en omläggning och rationalisering av reglerna i förevarande hänseende tillstyrka viss utsträckning av den nuvarande förmånen. De i 16 § 1 mom. av allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente samt motsvarande stadganden i övriga avlöningsreglementen för nyreglerade verk intagna föreskrifterna i detta ämne kunna enligt lönekommitténs mening icke i allo anses innefatta en tillfredsställande reglering av frågan om kostnadsfri ledighet för sjukdom. Den formella sammankoppling mellan semester och avdragsfri sjukledighet, som dessa föreskrifter innebära, giver sålunda till resultat, att yngre tjänstemän erhålla möjlighet till längre sjukledighet med oavkortad avlöning än äldre, vilket icke väl korresponderar med det förhållandet, att behovet av sjukledighet givetvis i allmänhet är större för äldre befattningshavare än för yngre. Att en tjänsteman exempelvis i 15 lönegraden, som i och med fyllda 40 år får sin semester ökad från 25 till 35 dagar, samtidigt skall få sin rätt till oavkortad avlöning vid inträffande sjukdom minskad med 10 dagar, förefaller föga rationellt. Beträffande tjänstemän i högre löneställning, som äro berättigade till 45 dagars årlig semester, har från berörda personalgruppers sida framställts önskemål om att jämväl sådan tjänsteman måtte vid sjukdom berättigas till någon avdragsfri ledighet. För åvägabringande av en lösning av nu berörda spörsmål har kommittén ansett sig böra förorda, att en kortare tids avdragsfri ledighet beredes de 1 I Stockholms stads år 1937 antagna nya tjänstereglemente hava de avdragsfria sjukledigheterna borttagits. Vid oförmåga på grund av sjukdom, konvalescens eller svag hälsa att förrätta tjänsten får ordinarie befattningshavare vidkännas avdrag med 1/s av tjänstgöringspenningarna. ^ Den period, under vilken detta mindre avdrag tillämpas, har till gengäld bestämts till två månader mot förut en period av en månad utan avdrag.

153 tjänstemän, som med hänsyn till semestertidens längd för närvarande äro i avsaknad av sådan rätt, samt att för de tjänstemannagrupper, för vilka rätt till avdragsfri sjukledighet nu förefinnes, någon ökning av denna förmån beredes från och med uppnådda 40 levnadsår utan försämring av den för yngre tjänstemän inom dessa grupper gällande förmånen. Dessa syften hava synts kommittén lämpligen kunna nås på sådant sätt, att — ehuru det formella sambandet mellan semester och avdragsfri sjukledighet upplöses — antalet fria sjukdagar bestämmes så, att det jämte antalet semesterdagar kommer att för alla lönegrader utgöra 45 dagar före fyllda 40 år och 55 dagar för tid därefter. För genomförande av denna anordning har kommittén under 11 § föreslagit en sänkning av det för närvarande för 29 :e och högre lönegrader fastställda antalet semesterdagar från 45 till 35 intill det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år. Författningsmässigt skulle det angivna förslaget taga sig uttryck i att antalet avdragsfria sjukdagar för kalenderår räknat bestämmes för tjänstemän tillhörande lönegraderna A 1—10 till 25 dagar, för tjänstemän tillhörande lönegraderna A 11—23 till 20 dagar ävensom för tjänstemän i lönegraderna A 24—34, B 1—3 samt C 1—17 till 10 dagar. Då kommittén sålunda ansett sig kunna tillstyrka medgivande av 10 dagars kostnadsfri sjukledighet för tjänstemän, som för närvarande icke äga någon dylik förmån, samt en ökning av den för andra tjänstemannagrupper nu gällande förmånen med likaledes 10 dagar för tiden efter uppnådda 40 levnadsår, har detta skett dels emedan, såsom förut berörts, ifrågavarande förslag ansetts innebära en rationellare och ur olika personalgruppers synpunkt mera tillfredsställande lösning av den föreliggande frågan än hittillsvarande bestämmelser, men även med hänsyn därtill, att den ifrågavarande förmånen givetvis icke är att betrakta såsom en avlöningsförmån i vanlig mening utan såsom en social förmån, vilken tillgodokommer endast den, som drabbas av sjukdom, och vilken alltså icke kan tänkas föranleda en kostnadsökning, som står i proportion till den föreslagna utökningen av antalet avdragsfria sjukdagar. Den avsedda utsträckningen av ifrågavarande förmån bör för övrigt icke enbart vara att betrakta såsom en fördel för tjänstemännen utan kan jämväl vara till nytta för staten, i den mån nämligen den kan bidraga till att vidmakthålla och förbättra tjänstemännens hälsotillstånd och arbetsförmåga. Samtidigt som kommittén alltså förordar en mindre utsträckning av rätten till kostnadsfri sjukledighet, är kommittén angelägen att framhålla, att det givetvis bör eftersträvas, att missbruk från tjänstemännens sida av denna rätt i möjligaste mån förebygges. Spörsmålet härom har under senare år vid flera tillfällen varit föremål för uppmärksamhet och föranlett uttalanden, t. ex. av 1928 års statsrevisorer, av statsutskottet vid 1929 års riksdag och nu senast av överrevisorerna vid statens järnvägar. I vad mån missbruk av rätten till kostnadsfri sjukledighet verkligen föreligger, kan emellertid knappast tillförlitligt bedömas med ledning av de utredningar, som under senare år förebragts, enär dessa icke varit så omfattande eller så dif-

154 ferentierade med hänsyn till olika på frågan inverkande omständigheter, att de kunna bilda grund för ett avgörande omdöme. Kommittén har ej heller för sin del varit i tillfälle att verkställa någon mera ingående undersökning i frågan. Kommittén har emellertid vid sin behandling av ärendet kommit till den uppfattningen, att missbruk i varje fall icke kan sägas förekomma i sådan omfattning, att generella restriktiva åtgärder kunna anses påkallade. En viss förbättring av kontrollmöjligheterna på detta område torde vara att förvänta genom verksläkarinstitutionens utsträckande över hela civilförvaltningen i samband med införandet av rätt till sjukvård i viss utsträckning på statens bekostnad. Från vissa håll har påyrkats införande i avlöningsbestämmelserna av ett stadgande, enligt vilket avdragsfrihet vid sjukdom skulle inträda först från och med fjärde sjukdagen. Ehuru en sådan karenstid givetvis skulle verka kostnadsbesparande och måhända även kunde tänkas vara ägnad att motverka missbruk, synes en dylik bestämmelse likväl föga tilltalande, enär den skulle drabba en samvetsgrann och ansvarskännande tjänsteman på samma sätt som en mindre nogräknad samt medföra, att rätten till kostnadsfri sjukledighet bleve nära nog utan betydelse för en tjänsteman som, ehuru utrustad med god hälsa och ambition, likväl någon gång kan nödgas utebliva från tjänstgöringen på grund av en kortvarig sjukdom. Kommittén har ej heller ansett sig kunna förorda införandet av en generell bestämmelse, enligt vilken behovet av sjukledighet under endast en eller ett par dagar nödvändigtvis skulle behöva styrkas genom läkarbetyg. En sådan anordning skulle nämligen kunna medföra alltför stora praktiska olägenheter. Kommittén viil dock förutsätta, att myndigheterna hava uppmärksamheten riktad på dessa förhållanden samt i de fall, där anledning därtill kan föreligga, icke underlåta att även vid dylik kortare ledighet infordra läkarbetyg i kontrollsyfte samt för att avskräcka från missbruk. Möjligen kunde det även vara av värde ur kontrollsynpunkt, om genom generella föreskrifter bestämdes, att tjänsteman, som av sjukdom hindras att tjänstgöra, omedelbart vid insjuknandet eller eljest så snart sig göra låter skall till vederbörande verksmyndighet ingiva en under tjänstemannaansvar avgiven anmälan om hindret för tjänstgöringen; myndigheten givetvis obetaget att, även om sjukdomen beräknas bliva kortvarig, infordra läkarbetyg, där sådant finnes ur kontrollsynpunkt påkallat. Frågan härom synes vara förtjänt av närmare övervägande. Från den rätt till avdragsfri sjukledighet, som kommittén förordat, har ansetts böra undantagas tjänstemän, vilka hava sin tjänstgöringsskyldighet begränsad till lästerminer och åtnjuta ferier under mer än 45 dagar. Beträffande dessa tjänstemän har kommittén även — till förebyggande av att befattningshavare, som på grund av sjukdom är hindrad att tjänstgöra flera terminer i följd, detta oaktat under ferierna kommer i åtnjutande av oavkortad lön — funnit sig böra föreslå en bestämmelse av liknande verkan som de restriktiva föreskrifter beträffande andra under lång tid sjuklediga tjänstemän, vilka intagits under 11 § 4 mom. samt 15 § 3 mom. För att

155* icke försätta här ifrågavarande befattningshavare — vilka, om de efter sjukdom återvunnit hälsan först under löpande ferie, ej kunna återinträda i tjänstgöring förrän vid nästkommande termins början — i ogynnsam ställning i jämförelse med andra tjänstemän, har kommittén ansett sig böra avfatta ifrågavarande stadgande så, att avdragsplikt under ferietid skall föreligga först där befattningshavaren under minst ett år, räknat från ferietidens början, icke varit i tjänstgöring. Med avseende å tillämpningen av de av lönekommittén i förevarande moment föreslagna bestämmelserna torde böra framhållas, att hinder icke bör föreligga för en tjänsteman, som så önskar, att i sin semester inräkna tid för sjukledighet. Ett dylikt utbyte av sjukledighet mot semester har hittills enligt praxis varit medgivet. Det torde ock i detta sammanhang böra påpekas, att omförmälda förmån av oavkortad lön under sjukledighet bör tillkomma jämväl den, som endast under en del av kalenderåret innehar ordinarie befattning, för så vitt icke stadgandet i 3 mom. av förevarande paragraf träder i tillämpning å honom. 1 kungörelse den 18 juli 1935 (nr 459) har Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter angående skyldighet för tjänsteman att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning. Enligt bestämmelse i 1 § av sagda kungörelse äger myndighet, som finner, att hos myndigheten anställd tjänsteman icke på tillfredsställande sätt sköter sin tjänst och att det synes sannolikt, att anledningen härtill är sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga, föreskriva, att tjänstemannen skall underkastas läkarundersökning av verksläkare eller annan läkare, som myndigheten bestämmer. I avvaktan på utgången av undersökningen må myndigheten, om så finnes erforderligt, meddela tjänstemannen ledighet såsom på grund av sjukdom. Kommittén har ansett lämpligt, att i 1 mom. av förevarande paragraf göres en hänvisning till vad sålunda föreskrivits. 2 mom. Det i förevarande moment intagna stadgandet om B-avdrag under ledighet för svag hälsas vårdande har utan saklig ändring upptagits från motsvarande moment i 1930 års förslag. Det av några myndigheter gjorda yrkandet om A-avdrag under dylik ledighet har kommittén icke ansett sig kunna biträda. 3 mom. Till förhindrande av att en tjänsteman, som sedan en längre tid tillbaka åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom eller svag hälsas vårdande, icke skall kunna efter ingången av nytt kalenderår formellt inträda i tjänst allenast för att komma i åtnjutande under viss tid av oavkortad lön, har kommittén i 3 mom. föreslagit ett stadgande liknande det i 11 § 4 mom. av reglementsförslaget upptagna. Redan för närvarande tillämpas en visa praxis i detta hänseende till följd av ett av regeringsrätten tidigare meddelat utslag i ett avlöningsmål. 4- mom. Genom särskilda författningsändringar under år 1936 har Kungl. Maj:t med giltighet från och med den 1 juli samma år föreskrivit, att den

156 kvinnlig tjänsteman enligt tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementena vid de nyreglerade verken tillkommande rätten att vid ledighet för havandeskap uppbära lön med nuvarande C-avdrag under högst tre månader skall avse lön med A-avdrag. Med iakttagande härav har kommittén till 4 mom. överfört de från 3 mom. i 1930 års förslag upptagna bestämmelserna angående avlöning under ledighet för havandeskap eller barnsbörd. I betraktande emellertid av de befolkningspolitiska och familjesociala strävanden, som under senare tid gjort sig gällande, har kommittén ansett sig böra ifrågasätta ytterligare en jämkning i nämnda föreskrifter. Enligt kommitténs mening bör den tid, under vilken lön mot A-avdrag får åtnjutas, utsträckas till fyra månader, varav högst tre månader må avse tid efter förlossningen. Härigenom möjliggöres en ur såväl verkens som befattningshavarnas synpunkt önskvärd ledighet före barnsbörden utan inknappning av den ledighetstid, som för närvarande högst må beviljas mot A-avdrag. 16 §.

Tjänstledighet för enskild angelägenhet.

16 § i 1930 års reglementsförslag innefattar bestämmelser angående avlöning under tjänstledighet av annan anledning än som avses i 13—15 §§ (enskild angelägenhet). I allmänhet skulle därvid tillämpas C-avdrag. Såsom undantag därifrån skulle dock gälla, att B-avdrag finge tillämpas dels enligt punkten 1 vid ledighet för uppgiven enskild angelägenhet av vikt under högst 15 dagar av ett och samma kalenderår, dels ock enligt punkten 2 vid ledighet under högst tre månader för idkande av studier eller bedrivande av arbete, som prövades vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket, dock högst under tre månader. Avgivna yttranden. Vissa myndigheter hava hemställt om gynnsammare löneförmåner under sådana ledigheter, som i förevarande paragraf avses. Sålunda har Göta hovrätt påyrkat A-avdrag under ledighet om högst 5 dagar för enskild angelägenhet av särskilt ömmande beskaffenhet samt B-avdrag under ledighet om högst 10 dagar för andra enskilda angelägenheter av vikt. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har påyrkat A-avdrag under nu omförmäld ledighet. Riksråkenskapsverket — som på sätt förut angivits biträtt förslaget om borttagande av nuvarande rätt till avdragsfri sjukledighet — har som kompensation för bortfallandet av nämnda förmån föreslagit A-avdrag under högst 15 dagar för enskild angelägenhet i allmänhet. Från en personalsammanslutnings sida har påyrkats rätt till viss kortare ledighet för enskild angelägenhet utan löneavdrag. Å andra sidan hava ett par myndigheter påyrkat skärpningar av stadgandet i punkten 1. Lånsstyrelsen i Jämtlands län anser sålunda, att ledighet mot B-avdrag för enskild angelägenhet bör medgivas endast där anledningen till ledigheten »prövas vara av synnerlig vikt», och vattenfallsstyrelsen har uttalat, att dylik ledighet mot B-avdrag bör medgivas endast »då verklig an-

157 ledning därtill kan anses föreligga». Järnvägsstyrelsen föreslår, att ledighet mot B-avdrag för enskild angelägenhet av vikt begränsas till högst 10 dagar för år. Styrelsen anser vidare billighetsskäl tala för bibehållande av nu gällande bestämmelse om rätt för tjänsteman att för flyttning i sådana fall, då vederbörande förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan, åtnjuta tjänstledighet mot A-avdrag under högst tre dagar. I fråga om stadgandet i punkten 2 hava vissa myndigheter — riksarkivet, skolöverstyrelsen, vissa landsarkiv m. fl. — framställt olika förslag om gynnsammare behandling i avdragshänseende av de i denna punkt avsedda ledigheterna. Trafiktjänstemännens riksförbund har framhållit önskvärdheten av att tjänstemännen åtminstone under begränsad kortare tid, förslagsvis högst 15 dagar, måtte kunna erhålla ledighet för vårdande av personalsammanslutnings intressen mot avstående av allenast B-avdrag. Ett liknande uttalande har gjorts av statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund. 1936 års lönekommitté. Kommittén har ansett sig i sitt förslag (punkten d) böra från 16 § i 1930 års förslag utan saklig ändring upptaga stadgandet om rätt för tjänsteman till lön mot B-avdrag under ledighet om högst 15 dagar av ett och samma kalenderår för enskild angelägenhet av vikt. Framställda yrkanden vare sig om oavkortad lön eller A-avdrag under ledighet av här avsett slag eller om en begränsning av den av 1928 års lönekommitté föreslagna förmånen har kommittén ansett sig icke böra biträda. Med uttrycket »enskild angelägenhet av vikt» torde i enlighet med redan n u tilllämpad praxis böra förstås viktigare familjeangelägenheter inom egen eller nära anhörigs familj, såsom barndop, bröllop och begravning, vidare allvarligare sjukdomsfall inom egen familj eller inom den närmaste släktkretsen, bouppteckning, boutredning eller arvskifte efter nära anhörig eller ock annan jämförlig anledning, t. ex. verkställande av flyttning i andra fall än i 16 § a) avses. Däremot bör förevarande stadgande icke få tillämpas exempelvis vid egen sjukdom eller för utökande av semesterledighet eller vid ledighet av någon annan i 16 § eller i 13—15 §§ av reglementet angiven anledning. Vidare har kommittén från 1930 års förslag upptagit stadgandet om rätt för tjänsteman att åtnjuta lön mot B-avdrag vid ledighet för idkande av studier eller bedrivande av arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket (punkten b). Detta stadgande lider emellertid, i likhet med nu gällande föreskrift på området, av en viss oklarhet så till vida, att därav icke framgår, huruvida en tjänsteman må kunna upprepade gånger beviljas ledighet för ifrågavarande ändamål mot B-avdrag. Ett förtydligande härutinnan har synts önskvärt. Vidare hava framställda önskemål om utsträckning av ledighetstiden ansetts böra i sådan utsträckning tillgodoses, att en tjänsteman m å kunna med användande tillika av honom tillkommande semester bedriva studier vid någon läroanstalt under en hel termin. Kommittén föreslår, att B-

158 avdrag under ledighet av ifrågavarande slag må tillämpas under sammanlagt högst 120 dagar av den tid, tjänstemannen innehar befattning inom en och samma lönegrad. Utöver de sålunda upptagna föreskrifterna har kommittén ansett sig böra komplettera innehållet i 16 § med tvenne andra stadganden, som hava viss motsvarighet i tilläggsbestämmelserna till nu gällande avlöningsreglementen. För närvarande gäller, att tjänsteman skall vidkännas A-avdrag vid ledighet om högst tre dagar för verkställande av flyttning, då han förflyttas utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan. Kommittén har upptagit detta stadgande med den ändringen, att något löneavdrag icke skulle ifrågakomma. Då det här är fråga om tvångsförflyttning, synes det principiellt befogat, att tjänstemannen får åtnjuta oavkortad lön. Det andra stadgandet avser löneförmåner under ledighet för fullgörande av uppdrag inom personalsammanslutningar. I 1930 års betänkande har framhållits, att ledighet för sistnämnda ändamål borde betraktas såsom ledighet för enskild angelägenhet av vikt, varunder lön mot B-avdrag finge åtnjutas, men då en sådan tolkning kan synas alltför vid, har kommittén ansett sig böra förorda ett särskilt stadgande i ämnet, medgivande lön mot B-avdrag under sammanlagt högst 15 dagar för kalenderår. Det torde böra påpekas, att uppdrag, som här åsyftas, skall avse sammanslutning, som tjänstemannen själv tillhör, och gälla tillvaratagande av föreningsmedlemmarnas samfällda intressen men icke enskilda medlemmars intressen, exempelvis icke uppdrag att såsom ombudsman biträda medlem vid förhör inför överordnad myndighet eller domstol el. dyl. Till de föreningsuppdrag, som kunna komma i betraktande, böra kunna hänföras uppdrag att företräda personalförening vid förhandling mellan staten och dess tjänstemän enligt kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 292). Däremot är förevarande stadgande givetvis icke avsett att tillämpas vid ledighet för uppdrag i sammanslutningar av ideell eller ekonomisk art bland tjänstemännen, exempelvis för uppdrag i nykterhetsföreningar, semester- eller vilohemsföreningar, sparkasseföreningar, understödsföreningar o. s. v.; vid ledighet för dylikt ändamål bör tillämpas C-avdrag, där ej Kungl. Maj:t på särskild framställning med stöd av bestämmelserna i 12 § annorlunda bestämmer. 17 §. Nedsättning av tjänstgöringstid samt partiell ledighet. Bestämmelserna i 17 § 1 mom. av 1930 års förslag, innefattande regler för lönens bestämmande vid nedsättning i tjänstgöringstiden eller vid befrielse från viss del av tjänstegöromålen, hava av kommittén omarbetats i förtydligande syfte och uppdelats på två moment, av vilka det första avser fall, då tjänsteman av anledning som enligt reglerna i 13—16 §§ medför tjänstledighetsavdrag, och det andra åsyftar fall, då tjänstemannen för särskilda åligganden i sin tjänst befrias från andra tjänstegöromål. I sistnämnda fall bör tjänstemannen åtnjuta oavkortad avlöning, givetvis dock under förut-

159 sättning att han, vad arbetstiden angår, tjänstgör i full omfattning. Skulle undantagsvis detta ej vara förhållandet, bör verket härom göra anmälan till Kungl. Maj:t, som då bör med stöd av bestämmelserna i 12 § meddela beslut, huru med avlöningen skall förfaras. Självfallet föreligger ej hinder för Kungl. Maj:t att även i andra fall, då anledning därtill föreligger, med stöd av 12 § föreskriva avdrag å avlöningen vid befrielse från vissa tjänstegöromål. Stadgandet i 2 mom. av 1930 års reglementsförslag har utelämnats, enär motsvarande föreskrift i nu gällande avlöningsreglementen enligt riksdagens beslut upphört att gälla. I detta sammanhang torde kommittén — under hänvisning jämväl till den redogörelse, som lämnats å sid. 164—166 i 1928 års lönekommittés betänkande — få erinra, att tillämpningen av bestämmelserna i fråga om befattningshavares befrielse från viss del av sin tjänstgöring samt om ersättning till vikarie under tiden för sådan befrielse varit föremål för statsrevisorernas undersökningar såväl år 1929 som år 1934 ävensom att 1930 och 1935 års riksdagar i anledning av dessa undersökningar hos Kungl. Maj:t anhållit om utredning rörande begränsning av verkens nuvarande befogenheter att genom anordningen med partiella vikariat förstärka sina arbetskrafter utan prövning av Kungl. Maj:t eller riksdagen. I sin skrivelse den 6 juni 1935 (nr 279, punkten 6) betonade riksdagen, under åberopande av sitt tidigare uttalande i frågan, angelägenheten av att åtgärder snarast vidtoges i syfte att åvägabringa ändrade förhållanden. Riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t ville taga under omprövning frågan om åtnjutande av partiell ledighet inom den allmänna civilförvaltningen samt vad därmed äger sammanhang. Spörsmålet i fråga är för närvarande föremål för Kungl. Maj-.ts prövning. Även 1936 års lönekommitté anser önskvärt, att åtgärder vidtagas i syfte att möjliggöra bättre kontroll över att myndigheternas befogenhet i avseende å beviljandet av partiella ledigheter icke missbrukas. I likhet med 1928 års lönekommitté finner emellertid 1936 års lönekommitté, att den rätta platsen för bestämmelser i sådant syfte icke är i själva avlöningsreglementet. Kommittén håller före, att en effektiv begränsning av de partiella ledigheterna och därmed förbunden dubblering av tjänster genom vikarier kan åstadkommas genom ändrade bestämmelser rörande anlitande av verkens anslagsposter för utbetalande av vikariatsersättningar. Kommittén återkommer härtill vid behandlingen av bestämmelserna under 21 §. 18 §.

Avstängning från tjänstgöring m. m.

De i 18 § av 1930 års reglementsförslag intagna bestämmelserna hava i förtydligande syfte underkastats viss omarbetning. Bland annat hava i 1 mom. orden »tagits i häkte», om vilkas innebörd tvekan visat sig kunna råda, utbytts mot orden »hålles häktad för brott eller undergår frihetsstraff». I momentet har vidare ansetts böra meddelas en regel om huru med avlö-

160 ningen skall förfaras i fall, då tjänsteman av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt för brott. Momentet har ock kompletterats med en erinran om att beträffande avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning, särskilda föreskrifter finnas meddelade (se förutnämnda kungörelse den 18 juli 1935, nr 459). Beträffande tillämpningen av stadgandet i 1 mom. första stycket torde få framhållas, att vid prövning av frågan, huruvida där avsedd tjänsteman må uppbära någon del av lönen, hänsyn i första hand bör tagas till den omständigheten, huruvida tjänstemannen är familjeförsörjare eller eljest h a r försörjningsplikt mot anhöriga. I regel torde dock vederbörande böra under tiden vidkännas B-avdrag, för så vitt ej alldeles särskilda skäl motivera mindre avdrag. Tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring, bör förpliktas avstå övriga med tjänsten förenade förmåner, exempelvis rätten till läkarvård på statens bekostnad. 19 §.

Helgdagsledighet.

Bestämmelserna i denna paragraf ansluta sig i sak till 19 § 1 mom. i 1930 års reglementsförslag, ehuru ordet »tjänstfrihet» utbytts mot »frihet från tjänstgöring». Från vissa av personalrepresentanterna liksom ock i utlåtanden över 1928 års lönekommittés betänkande har hemställts om sådan ändring av formuleringen, att tjänstfrihet minst varannan sön- eller helgdag skulle beredas, »såframt icke oförutsedda omständigheter lägga hinder i vägen därför». Då emellertid en sådan bestämmelse beträffande postverkets och statens järnvägars åkande personal ej skulle kunna tillämpas utan en genomgripande ändring av tjänstgöringsförhållandena, vilken för verken skulle vara ekonomiskt betungande och ur personalens synpunkt knappast önskvärd, har lönekommittén funnit sig icke böra tillmötesgå detta yrkande. Såvitt kommittén kunnat finna, har de nuvarande bestämmelsernas tillämpning icke vållat sådana olägenheter, att skäl föreligga för en ändring av bestämmelserna, som skulle framtvinga undantagsföreskrifter beträffande den åkande personalen. Kommittén åberopar i övrigt vad i 1928 års lönekommittés betänkande (sid. 167) anförts beträffande bestämmelserna i fråga. Under 2 mom. av 19 § föreslog 1928 års lönekommitté, till förekommande av uppenbar misstolkning av bestämmelserna om sjukledighet och semester, en föreskrift av innehåll, att om semester eller tjänstledighet beviljats tjänsteman i olika perioder, åtskilda allenast av sön- eller helgdag, dylik mellanliggande dag skulle inräknas i semestern eller ledigheten. Denna regel, som mött erinringar i avgivna yttranden och som icke torde kunna oförändrad tillämpas beträffande personalgrupper med arbetstidsreglerad tjänstgöring enligt turlista, har i det nu föreliggande förslaget uteslutits. Stadgandet torde även beträffande övrig personal vara överflödigt, enär den tolkning av semesteroch sjukledighetsreglerna, som det avsett att fastslå, i och för sig synes självklar och praxis numera torde överensstämma med denna tolkning.

3 kap.

Fasta l ö n e t i l l ä g g och s ä r s k i l d a ersättningar.

20 §. Kallortstillägg. 1920 års riksdag anhöll i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 238) om utredning av frågan, huruvida och på vilket sätt ändringar i avlöningsreglementen eller andra gällande bestämmelser borde vidtagas i syfte att statsanställda, stationerade i norra delarna av landet, måtte tilldelas vissa förmåner, som kunde bidraga till en ur statens synpunkt förmånlig rekrytering och till att bibehålla arbetskraften under någon längre tid vid placering i nämnda landsdel. Berörda riksdagsskrivelse jämte vissa till Kungl. Maj-.t i ämnet inkomna framställningar överlämnades till 1928 års lönekommitté för att tagas i övervägande vid fullgörandet av kommitténs uppdrag. I 1928 års lönekommittés betänkande har under rubriken »Norrlandsfrågan» (sid. 80 o. f.) lämnats en utförlig redogörelse för den utredning, som genom kommitténs försorg förebragts i ärendet. Av nämnda redogörelse, vartill här må hänvisas, framgår att kommittén, efter att genom cirkulärskrivelse till av frågan berörda myndigheter hava inhämtat yttranden angående behovet av särskilda anstalter för förbättrande av förmånerna för statstjänstemän i övre Norrland, hänsköt ärendet till behandling av kommunikationsverkens lönenämnd, som till lönekommittén överlämnade en omfattande utredning i ämnet och därvid för egen del tog ståndpunkt dels till frågan om kallortstilläggens avvägning och orternas indelning i kallortsklasser, dels ock till vissa framkomna förslag beträffande förmåner i övrigt för tjänstemän med placering i övre Norrland. Beträffande kallortstilläggen föreslog lönenämnden, i syfte att genom en förbättring av löneförmånerna i övre Norrland kunna locka dugande aspiranter till de mera kvalificerade befattningarna därstädes och bibehålla dem någon längre tid vid dessa, en viss gradering av kallortstillägget efter lönegrad. Beträffande befattningshavare i de tio lägsta lönegraderna ansåg sig nämnden härvid böra i stort sett stanna vid de nu gällande beloppen, dock med en genomsnittlig höjning av 20 % , vilken höjning betingades bland annat därav, att dyrtidstillägg å kallortstilläggen ej längre skulle utgå. Med successiv höjning av kallortstilläggsbeloppen i högre lönegrader ansåg nämnden skalan för kallortstilläggen böra erhålla följande utseende: Befattningshavare tillhörande lönegrad

1—10 11—20 21—30

K a 11o r t s k 1a s s IV V m

r

n

72 96 120

144 192 240

240 324 408

360 450 540

540 660 780

VI

720 840 960

Med avseende å frågan om orternas indelning i kallortsklasser erinrade nämnden om ett av nämnden tidigare i framställning till Kungl. Maj:t framlagt förslag, enligt vilket gränserna för de olika kallortszonerna skulle angiI I — 379086.

162 vas å en k a r t a över n o r r a d e l a r n a av l a n d e t . E t t u t k a s t till dylik k a r t a h a d e av n ä m n d e n b i l a g t s f r a m s t ä l l n i n g e n . N ä m n d e n s i f r å g a v a r a n d e förslag h a d e dittills ej f ö r a n l e t t n å g o n K u n g l . Maj:ts å t g ä r d . 1928 års lönekommitté. Med a n l e d n i n g av d e n av k o m m u n i k a t i o n s v e r kens l ö n e n ä m n d s å l u n d a v e r k s t ä l l d a u t r e d n i n g e n f r a m h ö l l 1928 å r s l ö n e k o m m i t t é för sin d e l inledningsvis, a t t d e t p r o b l e m k o m p l e x , v a r o m h ä r v o r e fråga och s o m k o m m i t t é n s a m m a n f a t t n i n g s v i s b e n ä m n d e n o r r l a n d s f r å g a n , svårligen k u n d e d å m e r a s ä g a s h a v a s a m m a r ä c k v i d d och betydelse s o m å r 1920, d å r i k s d a g e n b e g ä r d e u t r e d n i n g i ä m n e t . F ö r b ä t t r a d e k o m m u n i k a tioner — f r ä m s t i n r ä t t a n d e t av t a l r i k a o m n i b u s l i n j e r — h a d e f ö r k o r t a t avs t å n d e n m e l l a n övre N o r r l a n d s o b y g d e r och g ä s t v ä n l i g a r e t r a k t e r ; telefonens u t b r e d n i n g och r u n d r a d i o n s t i l l k o m s t h a d e b i d r a g i t till b r y t a n d e a v den k u l t u r e l l a isoleringen. K o m m i t t é n s a l l m ä n n a i n t r y c k vore, a t t n o r r l a n d s f r å g a n icke l ä n g r e v o r e d e n s t o r a fråga, m a n velat g ö r a d e n s a m m a till. Sin s t ä l l n i n g till f r å g a n o m s ä r s k i l d a f ö r m å n e r för t j ä n s t e m ä n m e d placering i ö v r e N o r r l a n d a n g a v k o m m i t t é n p å i h u v u d s a k f ö l j a n d e s ä t t : För ett rätt bedömande av vilka särskilda förmåner det kunde anses lämpligt och skäligt att bereda tjänstemännen i övre Norrland, syntes det böra hållas i minnet, hurusom det av myndigheternas yttranden framgått, att några svårigheter i rekryteringshänseende icke längre gjorde sig märkbara. Enär de olika åtgärder, riksdagen år 1920 ifrågasatt, just hade till huvudsakligt syfte att främja en ur statens synpunkt förmånlig rekrytering, syntes statens intressen kunna bliva i stort sett tillgodosedda utan införande av andra slag utav speciella förmåner, än nuvarande föreskrifter i ämnet innebure. Återstode då att undersöka, om eventuellt andra hänsyn kunde tala för en utvidgning eller ändring av dessa särskilda förmåner. Beträffande kallortstilläggen hade kommunikationsverkens lönenämnd, i likhet med ett flertal myndigheter och personalsammanslutningar, ansett, att en gradering av dessa tillägg borde komma till stånd i syfte att bättre tillgodose tjänstemän i mellan- och högre lönegrader. Även inom kommittén hade röster höjts för en dylik anordning. Kommittén insåge visserligen till fullo, att de nuvarande, inom en och samma kallortsklass lika för alla utgående kallortstilläggen icke kunde sägas hava samma värde ur ekonomisk synpunkt för en högre som för en lägre avlönad tjänsteman. Å andra sidan hade kommittén funnit en viss rättvisa ligga i en dylik anordning i betraktande av kallortstilläggens egentliga syfte: att bereda ersättning för de särskilda olägenheter, som kunde följa av en orts klimatiska och fysiologiska förhållanden. Det syntes nämligen i allmänhet förhålla sig så, att de, vilka i särskilt hög grad vore utsatta för det hårda klimatets påfrestningar, vore de talrika tjänstemän i de lägre lönegraderna, som hade sin huvudsakliga tjänstgöring förlagd utomhus. Att dessa erhölle en relativt taget större ersättning än övrig personal syntes fördenskull ganska rimligt. Skulle återigen avsikten med kallortstilläggen vara att tillgodose även andra syftemål, t. ex. att underlätta rekryteringen söderifrån eller att bereda i Norrland stationerade befattningshavare större möjligheter till rekreationsresor för sig och sina familjer, finge utmätandet av ersättningsbeloppen ske efter helt andra grunder. De blygsamma förhöjningar, som av kommunikationsverkens lönenämnd föreslagits för befattningshavare tillhörande l l : e och högre lönegrader, syntes vara alltför obetydliga för dylika ändamål, och det vore fara värt, att om kallortstilläggen gjordes så höga, att de verkligen innebure en lockelse för personer i landets sydliga delar till bosättning i Norrland, kallortstilläggen skulle bliva till direkt skada

163 genom att till Norrland draga och där kvarhålia tjänstemän, som icke vore lämpliga för norrlandsförhållandena. Enär kommittén ansåge, att kallortstilläggens uppgift borde begränsas till den i avlöningsreglementena nu angivna, funne kommittén icke anledning att föreslå ändringar i grunderna för dessa tilläggs bestämmande. Däremot ville kommittén föreslå, att beloppen i samband med dyrtidstilläggens inarbetande avrundades med någon höjning uppåt samt att rätten till kallortstilllägg utsträcktes till alla verks befattningshavare, med undantag dock för lots- och fyrpersonal. I fråga om Norrlands uppdelning i kallortsklasser hade lönenämnden uttalat sig till förmån för en på karta angiven zonindelning, upptagande sex olika kallortszoner. Kommittén ville tillstyrka en sådan anordning på i huvudsak samma skäl, som av lönenämnden anförts. Beträffande själva metoderna för zonindelningens verkställande vore emellertid kommittén delvis av annan mening än lönenämnden. Teoretiskt gällde för orternas indelning å kallortsklass en ingående individuell prövning av orterna, med poängsättning för icke mindre än sex skilda faktorer, nämligen 1) vinterkylans intensitet, 2) längden av vinter och sommar, 3) enslig belägenhet, 4) vintermörkrets omfattning, 5) avståndet från Sveriges huvudorter samt 6) ödemarksnatur. I praktiken hade man emellertid gått till väga betydligt mera summariskt. Enligt tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet för kommunikationsverken gällde sålunda redan ett slags zonindelning, därvid såsom zongränser valts vissa orter, belägna utmed de norrländska järnvägslinjerna. Den av kommunikationsverkens lönenämnd föreslagna zonindelningen byggde på samma teoretiska grund som hittills och hade erhållit en praktisk utformning, som likaledes nära anslöte sig till vad som nu gällde. Att emellertid alltför stor hänsyn icke kunnat tagas till sådana faktorer som enslig belägenhet, avståndet från Sveriges huvudorter samt ödemarksnatur, visade en blick på den av lönenämnden upprättade zonkartan, vilken exempelvis upptoge Luleå och Tärna kapellförsamling i samma kallortsklass. Kommittén hade härmed icke velat göra sig till förespråkare för en mera ingående prövning av kallortsförhållandena å varje särskild ort, något som av praktiska skäl måste betraktas såsom uteslutet, men ansåge det vara olämpligt att bibehålla blotta fiktionen av att en dylik prövning verkligen ägde rum. Enär avlöningsreglementet talade om klimatiska och fysiologiska förhållanden såsom konstituerande för kallortsbegreppet, måste det enligt kommitténs mening anses riktigare att grunda kallortsindelningen på vetenskapliga beräkningar rörande medeltemperaturen, varigenom kallorlszonernas gränslinjer skulle komma att förete bilden av isotermer. Några revolutionerande förändringar av kallortszonernas nuvarande omfattning behövde detta kommitténs förslag icke innebära. Ej heller syntes kraven på särskilda enslighetstillägg därigenom vinna ökad styrka. Kommittén ville alltså föreslå, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning i nyss nämnda hänseende och på grundval därav fastställa en zonkarta. Kommittén förutsatte härvid, att vederbörande myndigheter medgåves rätt att vidtaga de smärre jämkningar, som kunde erfordras för alt icke zongränserna på ett olämpligt sätt komme att genomskära administrativa enheter. Av lönenämnden framlagt förslag om medgivande i erforderliga fall av rätt att sammanslå två års semester hade kommittén funnit sig böra tillstyrka. Till lönenämndens förslag, att norrlandstjänstemännen borde genom vederbörande myndighets försorg beredas möjlighet att vinna överflyttning till sydligare delar av landet, ville kommittén endast foga det uttalandet, att tjänstgöring i övre Norrland enligt kommitténs mening icke borde få räknas såsom särskild tjänstemerit men att däremot viss tids dylik tjänstgöring måtte kunna bereda sökande till en befattning företräde framför eljest likvärdig medsökande. Slutligen hade kommittén funnit ett inom lönenämnden reservationsvis framfört förslag om bidrag av statsmedel till semesterresor förtjäna ett visst beaktande. Då emellertid bestämmelser härom enligt kommitténs mening icke hade sin plats i avlöningsreglementet, vore något de-

164 taljutformat förslag till föreskrifter icke att från kommittén förvänta. I övrigt hade kommittén ansett den s. k. norrlandsfrågan icke påkalla vidare åtgärder. Avgivna yttranden. Medicinalstyrelsen har förklarat sig kunna i huvudsak förorda 1928 års lönekommittés förslag. Vissa skäl hava dock synts styrelsen tala för en gradering av kallortstilläggen i förhållande till lönegrader. Inom styrelsens verksamhetsområde utgjordes befattningshavarna i de lägre lönegraderna till övervägande del av infödda norrlänningar, varemot de högre befattningshavarna i allmänhet vore infödda sörlänningar. Behovet för sistnämnda befattningshavare att tillbringa sina semesterledigheter i hemtrakten måste medföra vissa merutgifter. Skolöverstyrelsen har — utan att vilja framställa något direkt ändringsyrkande — funnit de ifrågasatta kallortetilläggsbeloppen inom de lägre kallortsklasserna vara väl knappt tillmätta. Kommunikationsverkens lönenämnd har åberopat och vidhållit de uttalanden och förslag rörande kallortstilläggens avvägning, som nämnden gjort i sin till lönekommittén avgivna utredning; tre reservanter hava dock biträtt kommittéförslaget. Jämväl domänstyrelsen har förordat lönenämndens förslag. I övrigt hava från ett flertal myndigheter rests krav såväl på en gradering av kallortstilläggen som på en förhöjning av beloppen. Yrkanden i sådan riktning hava framställts av länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens lån, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen samt domkapitlet i Luleå. Vissa av dessa verk liksom även vissa tjänstemannaorganisationer hava ansett även de av lönenämnden föreslagna beloppen otillfredsställande. Från ett par håll har påyrkats införande av särskilda ödebygds- eller enslighetstillägg. Vad angår grunderna för orternas fördelning å kallortsklasser, hava vattenfallsstyrelsen, domkapitlet i Luleå och allmänna civilförvaltningens lönenämnd ansett förslaget att lägga allenast köldmomentet till grund för orternas klassificering alltför ensidigt och otillräckligt. Hänsyn borde även tagas till enslighets- och fjärrortsmomentet samt till klimatologiska och fysiologiska förhållanden. Skolöverstyrelsen har åberopat en inom lönekommittén avgiven reservation, enligt vilken de hittillsvarande faktorerna borde läggas till grund för orternas klassindelning. Slutligen hava länsstyrelsen i Västerbottens län, vattenfallsstyrelsen samt skolöverstyrelsen uttalat sig till förmån för beviljande av lämpliga, efter familjestorlek avpassade bidrag till täckande av kostnader för semeserresor. 1936 års lönekommitté. Den förbättring av de kontanta löneförmånerna för i övre Norrland stationerade tjänstemän, som skulle erfordras, därest man ville genom särskilda lönetillägg stimulera konkurrensen särskilt om högre befattningar därstädes, skulle på sätt 1928 års lönekommitté anfört med all sannolikhet få givas en avsevärt större omfattning än den ökning av de nu utgående kallortstilläggen, som ifrågasatts av kommunikationsverkens lönenämnd. Såsom redan i 1928 års lönekommittés betänkande framhållits, torde emellertid några svårigheter i stort sett icke finnas att tillfredsställande rekrytera nyreglerade tjänster i övre Norrland. Under sådana förhållanden måste även 1936 års lönekommitté hysa betänkligheter mot att genom nå-

165 gon mera avsevärd höjning av kallortstilläggen eller på annat sätt öka de kontanta avlöningsförmånerna för ifrågavarande befattningshavare utövcr vad som skulle tillkomma tjänstemän i allmänhet. Redan för närvarande uppgår, enligt en inom kommittén verkställd utredning, den årliga kostnaden för den särskilda löneförmån, som i-form av kallortstillägg jämte dyrtidstillägg d ä r å (efter 14 procent) tillkommer ordinarie och icke-ordinarie personal inom den civila statsförvaltningen och försvarsväsendet i övre Norrland, till omkring 1 110 000 kronor. Vid bedömande av förevarande spörsmål har därför kommittén — som i huvudsak ansluter sig till de synpunkter beträffande kallortstilläggen, som utvecklats av 1928 års lönekommitté — ansett sig böra förorda, att dessa tilllägg fortfarande få utgå utan gradering efter löneställning och att tilläggens storlek nu avväges i enlighet med 1928 års lönekommittés förslag. Skalan för kallortstillägg skulle alltså erhålla följande utseende: kallortsklass I 90 kr. kallortsklass IV 360 kr II 150 » » V 540 » » III 240 » » VI 720 > Det må framhållas, att dessa belopp, å vilka rörligt tillägg enligt lönekommitténs förslag icke skulle utgå, innebära en viss, ehuru ej särdeles betydande höjning av tilläggens storlek i jämförelse med nuvarande belopp med därå utgående dyrtidstillägg. Enligt verkställda beräkningar skulle den årliga kostnaden för kallortstillägg med tillämpning av de sålunda föreslagna ersättningsbeloppen uppgå till omkring 1 220 000 kronor, däri inräknat rörligt tillägg efter 3 procent. I denna summa ingår dock icke kostnaden för kallortstillägg till vissa kategorier tjänstemän, vilka för närvarande icke åtnjuta denna förmån. Såsom framgår av bestämmelserna under reglementsförslagets 8 kap., har kommittén ansett jämväl lots- och fyrstatens befattningshavare böra komma i åtnjutande av kallortstillägg. Tages samtidigt i betraktande, att enligt förslag av 1928 års lönekommitté även provinsialläkare skulle äga uppbära kallortstillägg, mot vilket förslag 1936 års lönekommitté icke har något att erinra, skulle nyssnämnda årskostnad komma att ökas med ytterligare omkring 30 000 kronor. Det torde i detta sammanhang även böra erinras om att till följd av de vid 1937 års riksdag beslutade löneregleringarna för undervisningsväsendets befattningshavare lärare vid de statliga läroverken ävensom folk- och småskolans lärare från och med den 1 januari 1938 bliva delaktiga av förmånen av kallortstillägg. Vad härefter angår den i 1930 års betänkande berörda frågan om stationeringsorternas indelning i kallortsklasser, må erinras, hurusom den i samband med det nya lönesystemets införande vid kommunikations verken år 1920 verkställda ursprungliga klassificeringen av tjänstemännens stationeringsorter tillkom efter ingående undersökningar av de olika faktorer, som ansågos konstitutiva för kallortsbegreppet. Såsom ovan anförts togs vid nämnda klassificering hänsyn till följande sex faktorer, nämligen vinterkylans intensitet, längden av vinter och sommar, enslig belägenhet, vintermörkrets omfattning, avståndet från Sveriges huvudorter samt ödemarksnatur; orternas

166 indelning i klass verkställdes efter poängberäkning av ifrågavarande faktorer för en var ort. De nuvarande kallortstilläggen kunna följaktligen till sin karaktär betraktas icke blott såsom kallortstillägg i detta ords egentliga bemärkelse utan i viss mån även såsom ödebygds- eller enslighetstillägg. Kommittén finner de av såväl kommunikationsverkens lönenämnd som 1928 års lönekommitté gjorda uttalandena till förmån för en på karta angiven zonindelning, upptagande sex olika kallortszoner, vara beaktansvärda. Därest framdeles nya stationeringsorter tillkomma, skulle en dylik på förhand och efter en enhetlig klassificering upprättad karta möjliggöra orternas inordnande i kallortsklass utan särskild undersökning rörande de olika på klassificeringen inverkande faktorerna beträffande dessa särskilda orter. Att, såsom i 1930 års betänkande ifrågasatts, grunda zonindelningen allenast på köldmomentet, synes kommittén dock svårligen kunna giva ett fullt tillfredsställande resultat av klassificeringen. Kommittén förutsätter, att kallortstillägget även för framtiden kommer att bibehålla karaktären av icke blott ett kallorts- utan även ett ödebygds- eller enslighetstillägg. Emellertid torde, på sätt 1928 års lönekommitté förordat, en närmare utredning böra verkställas i syfte att åstadkomma en såvitt möjligt rationell gränsdragning för kallortszonerna. Den kallortsklassificering, som verkställdes år 1920, omfattade närmast stationeringsorterna för befattningshavare vid kommunikationsverken, i allmänhet orter liggande vid de norrländska järnvägslinjerna. Sedan dess har järnvägsnätet i övre Norrland avsevärt utökats, och nya orter hava gång efter annan inordnats i kallortsklass efter mera fri bedömning av de på de nya orternas klassificering inverkande förhållandena, såsom regel dock i nära anslutning till de av kommunikationsverkens lönenämnd uppdragna zongränserna. På enahanda sätt har förfarits vid inordnande i kallortssystemet av orter, där befattningshavare tillhörande andra förvaltningsområden — exempelvis tullverket och domänverket — äro stationerade. Härigenom hava i kallortstilläggssystemet införts åtskilliga vid järnvägslinjer icke belägna orter, vilka i förevarande hänseende hava föga eller intet gemensamt med de ursprungligen klassificerade stationeringsorterna. Tydligt är, att härigenom vissa ojämnheter kommit att vidlåda den nuvarande klassificeringen. En utredning i angivet syfte synes vara så mycket mera av behovet påkallad, som till följd av den beslutade löneregleringen för folk- och småskolans lärare praktiskt taget varje skoldistrikt i övre Norrland skulle komma att ingå i kallortsområde. Vid denna utredning torde även få prövas, huruvida och i vad mån det nuvarande klassificeringssystemet kan jämväl till sina grunder tarva ändring. Vad angår frågan om beredande av särskilda förmåner i övrigt åt de i Övre Norrland stationerade tjänstemännen, vill lönekommittén erinra, att kommittén i det föregående under 11 § föreslagit en bestämmelse, enligt vilken tjänsteman, som är stationerad å kallort, må kunna medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år. I övrigt har kommittén icke ansett vad i norrlandsfrågan förekommit påkalla några särskilda åtgärder. Det torde böra påpekas, alt förevarande paragraf i förtydligande syfte

167 givits en något ändrad avfattning i jämförelse med motsvarande paragraf i nu gällande avlöningsreglementen och i 1928 års lönekommittés förslag. Slutligen må framhållas, att med den avfattning, som givits bestämmelserna i 12 § angående tjänstJedighetsavdrag, kallortstillägget bortfaller vid ledighet mot C-avdrag men bibehålies oavkortat vid ledighet mot A- eller B-avdrag. Att kallortstillägget får utan vidare bibehållas vid tjänstledighet med oavkortad lön ävensom vid semester är självfallet. 21 §. Vikariatsersättning och vikariatslön. De i 1930 års reglementsförslag intagna bestämmelserna om ersättning vid vikariat skilde sig i viktiga hänseenden från nu gällande föreskrifter. I stället för nuvarande anordning, enligt vilken vikariatsersättning satts lika med skillnaden mellan A-avdraget i lägsta löneklassen för, å ena sidan, den högre befattningen och, å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst, ansåg 1928 års lönekommitté riktigare att oberoende av vikariens egen löneställning bestämma ersättningen till lika belopp vid vikariat i en och samma lönegrad. I fråga om ersättningsbeloppens storlek följde kommittén, såvitt angår lönegraderna 2—30, den grundsatsen, att vikariatsersättningen för månad borde något understiga — i varje fall icke överstiga — skillnaden i lön å billigaste ort mellan, å ena sidan, den högre befattningen och, å andra sidan, en två lönegrader lägre placerad tjänst. En annan viktig förändring framträdde enligt kommittéförslaget i uteslutandet av den nuvarande föreskriften därom, att vikariat för att berättiga till ersättning skall hava omfattat längre tid i oavbruten följd än sju dagar. Bestämmelser i nu angivna hänseenden upptogos av 1928 års lönekommitté i 21 § 1 mom. Under det att i nyssnämnda moment ersättningen reglerades beträffande vanliga, för kortare tid meddelade vikariatsförordnanden, upptogos i 2 mom. av samma paragraf särskilda föreskrifter om ersättning vid förordnanden av längre varaktighet. Såsom förebild för dessa föreskrifter tjänade de riktlinjer, som angivits i statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 juni 1928 och som, efter Kungl. Maj :ts i varje särskilt fall därom lämnade medgivande, allt fortfarande tillämpas vid vissa långtidsvikariat. Förslaget innebar, att vikarie, som under längre tid, minst sex månader, bestrede högre befattning, skulle i stället för lön och vikariatsersättning äga uppbära vikariatslön enligt löneklassen närmast lägre än den, som skulle hava gällt, därest han varit ordinarie innehavare av den högre tjänsten, dock minst en löneklass högre än vikariens lön å egen befattning. Såsom allmänt villkor för åtnjutande av vikariatslön skulle gälla, att förordnandet meddelats i den ordning, som funnes föreskriven för tjänstens tillsättande med ordinarie innehavare. Med hänsyn till ofta förekommande svårigheter att på förhand beräkna vikariatets längd, föreslog dock kommittén det viktiga undantaget från huvudregeln, att myndigheten, i händelse vikariatet fortginge utöver sex månader och oavsett om detsamma avsåge en och samma eller olika befattningar i den högre lönegraden, skulle äga besluta, att vikariatslön skulle utgå, även om förordnandet icke meddelats i nyss angivna ordning.

168 Det av 1928 års lönekommitté föreslagna stadgandet i 3 mom. av förevarande paragraf avsåg att reglera ersättningen för tjänsteman som, utan att vara förordnad såsom vikarie, likväl erhållit uppdrag att bestrida göromål. vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad, ävensom vikariatsersättningen vid partiella vikariat. I dylika fall skulle de allmänna reglerna i 1 mom. tillämpas, där ej med hänsyn till göromålens omfattning en lägre ersättning prövades skälig. Slutligen inrycktes i paragrafens 4 mom. ett stadgande om ersättning till ordinarie tjänsteman vid vikariat å extra ordinarie befattning inom högre lönegrad. Avgivna yttranden. Beträffande 1 m o m . har försäkringsrådet ifrågasatt, huruvida det kunde anses riktigt att göra vikariatsersättningen oberoende av vikariens egen löneställning. Stockholms stads konsistorium har uttalat, att den nuvarande principen för vikariatsersättningens beräknande utgjorde en smidigare form än den föreslagna och därför borde bibehållas. En liknande uppfattning har tillkännagivits av överståthållarämbetet, ehuru ämbetet med hänsyn till de förenklingar, som vunnes med de föreslagna reglerna, icke ansett sig böra framställa någon erinran mot förslaget. Länsstyrelsen i Västernorrlands lån har ansett bestämmelserna om vikariatsersättning kunna godtagas endast för sådana fall, då befattningshavaren uppehölle befattning i lönegraden närmast högre än den han själv tillhörde. Vid vikariat å vissa tjänster i länsstyrelserna bleve ersättningen för låg och nu gällande regler rättvisare. Riksräkenskapsverket har ansett att, därest kommitténs förslag om fixerad vikariatsersättning bifölles, det borde tagas under övervägande, om ej vikariatsersättningsbeloppen borde ställas i viss relation till A-avdragen. Åtskilliga myndigheter hava allmänt uttalat, att vikariatsersättningarna enligt förslaget bleve för låga. Vad angår förslaget att slopa det nuvarande villkoret om mer än sju dagars vikariat för rätt att erhålla vikariatsersättning har länsstyrelsen i Uppsala län framhållit, att vederbörande verk borde bemyndigas att vid kortare ledigheter besluta, att vikariatsersättning icke alls skulle utgå eller ock utgå med nedsatt belopp. Lånsstyrelsen i Södermanlands län, järnvägsstyrelsen domänstyrelsen samt en reservant inom kommunikationsverkens lönenämnd hava uttalat sig mot upphävandet av ifrågavarande villkor. Enligt järnvägsstyrelsens mening borde i varje fall ett undantag göras för statens järnvägars del. Domänstyrelsen har anfört, att därest nuvarande föreskrift icke ansåges böra kvarstå oförändrad, ändringen borde ske på det sätt, att vikariatsersättning icke kunde utgå vid vikariat, som omfattade kortare tid än 4 dagar; två reservanter hava dock tillstyrkt kommitténs förslag oförändrat. Å andra sidan hava vissa myndigheter, såsom länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar och Göteborgs och Bohus lån samt statskontoret, uttryckligen uttalat sin tillfredsställelse med kommittéförslaget på denna punkt. Beträffande 2 m o m . hava vissa myndigheter, såsom armé förvaltningen, i iksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen och länsstyrelsen i Älvsborgs län, påpekat, att en tillämpning av stadgandet om vikariatslön skulle i vissa fall

169 för vikarien medföra gottgörelse med mindre belopp än vad han enligt de i 1 mom. angivna reglerna skulle äga uppbära, samt påyrkat sådan ändring, att gottgörelsen i varje fall finge beräknas efter de för vikarien förmånligaste grunderna. Vissa myndigheter hava påyrkat alternativa möjligheter att tillerkänna vikarie vikariatslön även då vikariatet beräknades bliva av kortare varaktighet än sex månader. Riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd hava ifrågasatt, om icke den form av vikariatsersättning, som vikariatslönen innebure, skulle kunna i huvudsak godtagas som enhetlig norm för vikariatsersättningen, oavsett förordnandets varaktighet och sättet för dess meddelande. Sagda lönenämnd, liksom även kommunikaiionsverkens lönenämnd, har framhållit de svårigheter, som måste uppstå för vederbörande tjänsteman att avgöra, vilken ersättningsform som — med hänsyn till den olika tillgodoräkningsrätten — kunde bliva för honom fördelaktigast. Sistberörda lönenämnd har tillika givit uttryck för den uppfattningen, att behov av särskilda regler för ersättning vid långtidsförordnande icke förefunnes för kommunikationsverkens del. Byggnadsstyrelsen har ansett, att för åtnjutande av vikariatslön icke borde ovillkorligen krävas, att förordnandet meddelats i den ordning, som gällde för tjänstens tillsättande med ordinarie befattningshavare, medan å andra .>idan statskontoret framhållit, att vikariatslön icke i något fall borde utgå, med mindre detta villkor vore uppfyllt. Med avseende å 3 m o m. har vattenfallsstyrelsen ansett, att vikariatslön borde kunna utgå även i fall, som avsåges i förevarande moment. Generaltullstyrelsen har funnit önskvärt, att vederbörande myndighet erhölle befogenhet att pröva och bestämma, huruvida uppdrag, som i momentet avsåges, kunde anses vara av sådan beskaffenhet och omfattning, att särskild ersättning överhuvud borde utgå. Enligt kommunikationsverkens lönenämnds mening borde momentet givas sådan avfattning, att därav tydligt framginge, att ersättning enligt 1 mom. finge åtnjutas, endast då göromålen bestredes i full omfattning eller till huvudsakligaste delen, men att i annat fall ersättningen skulle bestämmas till det lägre belopp, som med hänsyn till göromålens omfattning prövades skäligt. En liknande uppfattning har tillkännagivits av allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Beträffande 4 m o m . hava vissa myndigheter förordat, att vikariatslön måtte få utgå även vid vikariat å extra ordinarie befattning i högre lönegrad. I anledning av de erinringar, som sålunda framställts mot bestämmelserna i 21 §, hava i den förut nämnda ordförandepromemorian förordats vissa omformuleringar. Sålunda har föreslagits sådan ändrad lydelse av 2 mom., att vikariatslönen skulle kunna beräknas enligt reglerna i 1 mom., där detta för tjänstemannen bleve fördelaktigare. Därjämte har framlagts förslag till sådan omformulering av 3 mom., att vikariatslön skulle kunna utgå även i fall, som i sistnämnda moment avses. Utöver de erinringar beträffande de olika momenten i 21 §, som här ovan återgivits, må nämnas, att svenska järnvägsmannaförbundet såväl i yttrande

170 i anledning av 1930 års betänkande som i skrivelse till 1936 års lönekommitté påyrkat införande i 21 § av ett nytt moment av följande lydelse: »För varje tjänstgöringsområde och tjänstgöringsplats skall fastställas det antal befattningshavare i olika lönegrader, som skola finnas, och skall samtidigt genom särskild arbetsordning angivas de arbetsuppgifter, som åligger envar av dem.» 1936 års lönekommitté. Till en början torde lönekommittén få något beröra den av riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd framkastade tanken att fastställa en enhetlig form för ersättning vid vikariat, närmast motsvarande den i 1930 års förslag för vissa fall av vikariat förordade vikariatslönen. Kommittén har genom undersökningar beträffande ett antal verk sökt utröna, huru en sådan anordning skulle ställa sig ur kostnadssynpunkt. Det har av dessa undersökningar framgått, att tillämpandet av vikariatslön vid varje slag av vikariat och oberoende av vikariatets längd skulle, åtminstone för vissa verk, medföra en betydande kostnadsökning. Även ur administrativa synpunkter har vikariatslöneformen såsom allmän norm för ersättning vid vikariat synts kommittén mindre lämplig. Lönekommittén har fördenskull kommit till den uppfattningen, att man för vikariat i allmänhet även för framtiden bör räkna med ett visst ersättningsbelopp för dag räknat. Beträffande principen för avvägning av detta dagbelopp har kommittén icke ansett tillräckliga skäl föreligga för 1928 års lönekommittés förslag om ersättningsbeloppets fastställande enbart i förhållande tiil den lönegrad, i vilken förordnande bestrides. Enligt kommitténs mening finnes fog för den kritik, som mot detta förslag riktats med hänsyn till den försämring av vikariatsersättningen, som skulle framträda i de fall, då — såsom inom centralförvaltningen ofta är händelsen — den vikarierandes egen lönegrad ligger avsevärt under den uppehållna tjänstens lönegrad. Om sålunda vikariatsersättning vid de vanliga vikariaten fortfarande bör utgå med dagbelopp, avvägda i förhållande till såväl den vikarierandes egen löneställning som den uppehållna tjänstens lönegrad, har kommittén emellertid vid sina överväganden kommit till samma mening som 1928 års lönekommitté uttalat därutinnan, att behov föreligger av en uppdelning av vikariaten i två grupper allt efter förordnandets längd och formen för dess meddelande, samt att alltså — i viss anslutning till de genom statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 juni 1928 införda grunderna i fråga om extrastatslön vid vissa vikariat — i avlöningsreglementet böra införas särskilda bestämmelser angående vikariatslön. Genom införande av begreppet vikariatslön har lönekommittén därjämte, såsom redan i det föregående berörts, trott sig finna en lämplig utgångspunkt för sneddning vid befordran till ordinarie befattning från förordnande, där ersättningen bestämts att utgå enligt viss löneklass (»vikariatslöneklassen»). I fråga om förutsättningarna för vikariatslön föreslår emellertid lönekommittén vissa avvikelser från de av 1928 års kommitté förordade bestämmelserna. Prövningen av frågan, huruvida vikarie må uppbära vikariats-

171 lön, synes sålunda — i anslutning till vad som för närvarande gäller vid tilldelande av extrastatslön under vikariat — alltid böra ankomma på Kungl. Maj:t. Med hänsyn bland annat till de verkningar i löneturshänseende, som ett vikariatslöneförordnande skulle erhålla, har en enhetlig och konsekvent prövning av förutsättningarna för rätt till vikariatslön för kommittén stått såsom ett oeftergivligt villkor för tillstyrkande av vikariatslöneinstitutet. Vidare har kommittén ur olika synpunkter ansett lämpligast att upprätthålla kravet på iakttagande av de ordinarie tillsättningsformerna såsom förutsättning för vikariatslön. I överensstämmelse med här angivna huvudgrunder avfattades det utkast till bestämmelser rörande vikariatsersättning och vikariatslön, som fogades vid kommitténs i det föregående (sid. 69) omförmälda, till vissa verksstyrelser remitterade promemoria angående lönetursberäkning och ersättning vid vikariat. I de yttranden, som av verksstyrelserna avgåvos, förekommo icke beträffande 21 § några uttalanden av allmänt principiell innebörd. De hörda myndigheterna tillstyrkte i allmänhet den föreslagna avfattningen av paragrafen, dock med vissa detaljanmärkningar, till vilka kommittén här nedan återkommer. I anledning av dessa anmärkningar och på grund av synpunkter, som framkommit vid kommitténs överläggningar med personalrepresentanterna, har 21 § vid den slutliga utformningen underkastats ytterligare jämkningar. I fråga om de särskilda momenten får kommittén anföra följande. 1 mom. Såsom förut angivits, bör enligt kommitténs mening vikariatsersättningen fortfarande bestämmas med hänsyn tagen icke blott till den uppehållna tjänstens placering i lönegrad utan även till den vikarierandes egen löneställning. Kommittén har övervägt möjligheterna att i detta hänseende följa samma system som hittills, nämligen att låta vikariatsersättningen motsvara skillnaden mellan tjänstledighetsavdraget för den uppehållna tjänsten och den vikarierandes egen befattning. Det har dock befunnits, att ett tillfredsställande resultat icke skulle ernås på denna väg. De nuvarande vikariatsersättningsbeloppen, motsvarande skillnaden mellan Aavdragen, torde allmänt anses och hava jämväl synts kommittén vara väl låga. Med de jämkningar i A-avdragsskalans allmänna konstruktion, som lönekommittén i det föregående föreslagit, skulle de vikariatsersättningsbelopp, som skulle framkomma såsom skillnadsbelopp enligt denna avdragsskala, bliva ytterligare icke oväsentligt reducerade. En tillämpning av skillnadsbeloppen enligt den av lönekommittén föreslagna B-avdragsskalan skulle å andra sidan resultera i alltför stora höjningar av ersättningarna. Vid dessa förhållanden har kommittén funnit lämpligt att konstruera en särskild skala, ur vilken vikariatsersättningen framgår såsom skillnaden mellan de i skalan upptagna beloppen för den uppehållna tjänstens lönegrad och vikariens egen lönegrad. Skalan har så avvägts, att en höjning av de nuvarande vikariatsersättningsbeloppen genomgående skulle ernås, dock med iakttagande av den försiktighet, som synts påkallad för att undvika disproportion mellan ersättning vid vikariat i närliggande lönegrad och lönen för or-

172 dinarie innehavare av befattning i samma lönegrad. Såsom minimibelopp för vikariatsersättningen föreslås 60 öre för dag, vilket innebär en höjning med 5 öre av nuvarande minimibelopp med däri inräknat 10 procents dyrtidstillägg. I förhållande till nuvarande bestämmelser innebär den av kommittén föreslagna avfattningen av 1 mom. den förenklingen, att man ej behöver räkna med skillnadsbeloppen för begynnelselöneic/asseii inom de båda ifrågakommande lönegraderna utan erhåller vikariatsersättningsbeloppet direkt genom en jämförelse mellan för lönegraderna fastställda belopp. Till belysande av verkningarna av kommitténs förslag meddelas här nedan en tabell, utvisande vikariatsersättningsbeloppen vid vissa vanligen förekommande vikariat. I tabellen hava jämväl angivits nuvarande vikariatsersättning, inberäknat 10 procents dyrtidstillägg, samt de ersättningsbelopp, som skulle utgå enligt 1928 års lönekommittés förslag och vid tillämpning av de i detta betänkande föreslagna A- och B-avdragsskalorna: Kefattnin gshavare

V i k a r i a t s t r s ä t t n ing

föi-

dag

skillnad mel- skillnad mel- enl. 1936 års enl. nuvalan A-avdrag lönekomrande regler enl. 1928 års enl. 1936 års lan B-avdrag vikarierar lönekomenl. 1936 års mittés förslag tillhörande å tjänst inom inkl. 10 % lönekommittés förlönekom- till vikariatslönegrad nr lönegrad nr dyrtidsmittés förslag mittés för- ersättningstillägg 1 slag skala slag 1 4 4

0-55

0-70 0-70 0-70

0-60

0-60

0-70

1-40

0-60 0-60

0-60 0-60

0-60

0-60

0-60 0-60

0-80 0-80

0-60

1-40 l-oo

T25 0-90

0-60 1-05 0-60

0-83 0-55

0-55

0-70

0-55

0-70 0-70

8 10

0-55

0-80

1-10

0-77

l-oo l-oo

0-55

1-50

0-80

0-co

17 20

0-60 0-60

1-32

1-50

l-oo

2-00

1-55

1-38

1-50

2-00

1-65

0-83

1-50

100 0-60

1-20

1-00

0-83 2-20

1-50

2-00

1-40

1-20 2-80

1-05 2-60 3-80

0-60

0-65

3-30

2-50

2-20

2-00

0-80

4-40 1-60

1-38 2-48

1-60

3-20

4-68

2-50 3-00

3'60

2-50

7-20 1-60

l-io

7 11

1-55 2-75 1-20

3-30

3-00

2-80

5-60

3-75

2-20

2-00

4-00

2-55

Såsom n linimibelopp iar här räkn;its med 60 ör e för dag.

173 Beträffande frågan om upphävande av det nuvarande villkoret, att vikariat skall för att medföra vikariatsersättning hava varat mer än sju dagar i följd, hade det vid kommitténs förenämnda promemoria fogade utkastet på denna punkt avfattats i överensstämmelse med den mening, varåt 1928 års lönekommitté givit uttryck. I de avgivna yttrandena förekommo härutinnan följande uttalanden: Generaltullstyrelsen anförde, att någon erinran mot förslaget icke vore att framställa, enär den nu gällande inskränkningen visat sig verka ganska ojämnt och ett kort vikariat ofta kunde vara lika arbetskrävande och ansvarsfullt som ett längre. Under förutsättning att vikarie icke förordnades annat än då sådant oundgängligen erfordrades för arbetets jämna gång, skulle den föreslagna utsträckningen sannolikt icke medföra någon större kostnadsökning. I motsats härtill ställde sig järnvågsstyrelsen och domänstyrelsen avvisande till förslaget att slopa sjudagars-begränsningen. Järnvägsstyrelsen framhöll, att den föreslagna anordningen med hänsyn till det stora antalet befattningshavare vid statens järnvägar och till den mängd successioner, vartill personalens tjänstledigheter föranledde, skulle medföra icke blott stora extra kostnader utan framför allt högst betydande praktiska olägenheter och kunna leda till stridigheter, utan att likväl den enskilde tjänstemannen bereddes någon nämnvärd förmån. Härtill komme, att vikariatstjänstgöring, som omfattade endast mycket kort tid, merendels icke medförde så ökat arbete och ansvar, att särskild ersättning kunde anses motiverad. För statens järnvägars vidkommande borde därför såsom villkor för rätt till vikariatsersättning föreskrivas viss minimitid för tjänstgöringens varaktighet, vilken tid dock lämpligen syntes kunna nedsättas från nuvarande åtta dagar till sex dagar. Domänstyrelsen uttalade, att en begränsning borde stadgas och hänvisade i sådant avseende till sitt över 1928 års lönekommittés betänkande avgivna utlåtande. För egen del får lönekommittén på denna punkt anföra, att det knappast med fog lärer kunna generellt göras gällande, att vikariat av allenast kort varaktighet pålägger vederbörande mindre arbete eller ansvar än som påvilar en för längre tid förordnad vikarie. Ej sällan kan ett kortare vikariat förorsaka den vikarierande mera arbete och besvär än som egentligen motsvaras av ökningen i löneinkomst. Vare sig man såsom villkor för ersättning stadgar en minimitid för vikariatet av — såsom nu gäller — åtta dagar eller, såsom järnvägsstyrelsen förordat, av sex dagar eller, i enlighet med domänstyrelsens förslag, av fyra dagar, måste ett sådant förbehåll framstå såsom mer eller mindre godtyckligt. Då det erinras, att ett borttagande av sjudagars-begränsningen skulle i vissa fall föranleda ökat arbete och besvär, må å andra sidan framhållas, att även tillämpningen av vikariatsersättningsreglerna i deras nuvarande lydelse är förenad med besvärligheter såväl för vederbörande redogörare som även i övrigt. De praktiska olägenheterna av villkorets slopande kunna därför enligt kommitténs mening i allmänhet icke vara av någon större betydelse, något som synes bestyrkt av det nästan enhälliga gillande, 1930 års förslag på denna punkt rönt från de hörda myndigheternas sida. Lönekommittén torde i detta sammanhang få påpeka, att kommitténs avsikt icke är, att vikarie skall förordnas vid varje fall av semester eller tjänstledighet för ordinarie tjänsteman. Kommittén vill erinra, hurusom

174 Kungl. Maj:t på sin tid i kungörelse den 20 oktober 1922 (nr 499) angående återbesättande av vissa befattningar vid den civila statsförvaltningen bl. a. föreskrev, att vid semester eller annan ledighet för innehavare av befattning, å vilken allmänna Civilförvaltningens avlöningsreglemente ägde tillämpning, vikarie icke finge förordnas i annat fall, än då sådant oundgängligen erfordrades för arbetets jämna gång. Denna föreskrift h a r visserligen sedermera upphävts genom kungörelse den 15 maj 1931 (nr 105). En genom Kungl. Maj:ts brev den 27 oktober 1922 meddelad liknande föreskrift beträf fande befattningar vid kommunikationsverken h a r likaledes numera upphävts. Därest ordinarie tjänsteman åtnjuter ledighet under allenast en eller annan dag, torde emellertid i åtskilliga fall, särskilt i vissa rent administra tiva befattningar, honom åliggande göromål kunna utan större olägenhet uppskjutas; i en del dylika fall kunna mera löpande eller brådskande göromål uppdelas på andra befattningshavare i samma eller högre lönegrad utan att dessa senare behöva befrias från egna arbetsuppgifter. För nu antydda fall synes särskild vikarie icke behöva fö.rordnas och följaktligen ej heller vikariatsersättning utbetalas. Vad nu sagts torde för övrigt, där så kan ske utan hinder för arbetets jämna gång, böra iakttagas även vid ledigheter av längre varaktighet än allenast några dagar. Särskilt synes det angeläget, att statens kostnader för semesterledigheter icke onödigtvis ökas genom förordnande av vikarie i fall, då göromålen kunna anstå under tjänstinnehavarens ledighet. Erinras må härvid, att vissa kategorier tjänstemän, exempelvis lantbruksingenjörerna, för närvarande åtnjuta — i stället för semester — tjänstfrihet utan kostnad för statsverket, vilket innebär, att vikarier icke förordnas utan göromålen få anstå under ledigheten. Då kommittén i det följande föreslår, att hittillsvarande tjänstfrihet utbytes mot semester, har en sådan åtgärd icke avsett att medföra extra kostnader för statsverket i form av vikariatsersättningar. En förutsättning för meddelande av vikariatsförordnande å högre befattning bör sålunda enligt kommitténs mening vara, att hänsynen till arbetets behöriga gång kräver, att ersättaren övertager samtliga eller den huvud sakligaste delen av de med den högre befattningen förenade göromålen och för detta ändamål måste väsentligen befrias från skötseln av arbetsuppgifterna i den egna tjänsten. Med framhållande av dessa synpunkter vill lönekommittén tillstyrka, att det nu gällande villkoret om mer än sju dagars vikariat för rätt att kom ma i åtnjutande av vikariatsersättning borttages. Vikariatsersättning bör liksom hittills utgå allenast för tid, varunder vederbörande fullgjort tjänstgöring i den högre befattningen. Dylik ersättning är sålunda icke avsedd att tillkomma vikarien under den del av förordnandetiden, varunder han må hava åtnjutit semester eller tjänstledighet. Däremot bör ersättning helt naturligt utgå för under vikariatstiden infallande tjänstfria dagar (helgdagar, fridagar, hemdagar o. s. v.). Den omständigheten, att ett vikariatsförordnande å annan ort än stationeringsorten

175 berättigar till traktamentsersättning, bör givetvis icke föranleda inskränkning i rätten till vikariatsersättning. 2 mom. Stadgandet i 2 mom. motsvarar 21 § 3 mom. i 1930 års reglementsförslag, dock med vissa redaktionella ändringar. Vikariateersättning enligt de allmänna reglerna i 1 mom. skulle enligt stadgandet kunna utgå även till den, som erhållit förordnande att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman tillhörande högre lönegrad eller vilken förordnats såsom vikarie för tjänsteman, som enligt 17 § erhållit partiell ledighet. Med avseende å de i momentet använda formuleringarna tillåter sig kommittén i förtydligande syfte anföra följande. Av författningstekniska skäl har kommittén såväl beträffande partiellt vikariat som i fråga om bestridande, utan vikariat, av göromål som tillhöra högre befattning begagnat beteckningen »förordnande» eller samma term, som i 1 mom. använts beträffande vanligt vikariat. Valet av denna terminologi innebär icke, att kommittén tänkt sig, att såsom villkor för rätt till vikariatsersättning skulle gälla, att formligt förordnande genom skriftlig handling nödvändigtvis skall hava utfärdats. Med avseende å vikariat innehålla avlöningsreglementena redan nu termen »förordnande», vilket icke hindrat vikariatsersättnings utgående även i fall, där — såsom förhållandet torde vara i en del verk — förordnande sker endast genom muntligt meddelande, varom anteckning göres i liggare eller i personalakt. Härutinnan förutsätter kommittén ingen ändring. Ej heller avser kommittén beträffande bestridande i andra fall än vid vikariat av göromål, som tillhöra högre tjänst, att med utbytande av den nuvarande beteckningen »uppdrag» mot termen »förordnande» åstadkomma någon skärpning av förutsättningarna för rätt till vikariatsersättning. Huruvida ett vikariatsförordnande eller ett förordnande att eljest bestrida med högre befattning förenade göromål meddelats genom skriftligen avfattat beslut eller genom muntligt uppdrag eller order av vederbörande befäl i förening med anteckning i liggare el. dyl., bör sålunda enligt kommitténs mening icke öva inverkan på rätten till ersättning. Vid partiellt vikariat kan för närvarande ersättningen bestämmas till lägre belopp än den eljest utgående vikariatsersättningen. Något dylikt stadgande finnes däremot icke beträffande uppdrag att bestrida göromål, vilka tillhöra högre befattning. I anslutning till vad 1928 års lönekommitté föreslagit har kommittén emellertid för båda dessa fall upptagit ett stadgande, enligt vilket ersättningen må nedsättas, då så med hänsyn till göromålens omfattning finnes skäligt. Härmed avses, att minskning av vikariatsersättningen bör ske, där en befattningshavare, som förordnats att partiellt vikariera eller att, utan vikariat, bestrida göromål tillhörande högre tjänst, icke helt eller till huvudsaklig del bestrider med den högre befattningen förenade göromål. Denna bestämmelse torde huvudsakligen få betydelse vid partiella vikariat, där den högre befattningshavaren erhållit befrielse endast från viss eller vissa mindre betydelsefulla delar av sina åligganden. Ett förordnande eller uppdrag att, utan att vikariat föreligger, bestrida göromål förenade med högre befattning,

176 torde i regel vara föranlett av att tillfälligtvis erforderligt antal tjänstemän saknas för utförande av arbetsuppgifter, vilka ankomma på befattningshavare i en viss lönegrad. Där en lägre befattningshavare i dylikt fall avdelas för att fylla personalbristen, bör full vikariatsersättning utgå så snart befattningshavarens arbetskraft helt eller huvudsakligen tages i anspråk för arbetsuppgifter, som tillhöra den högre befattningen, även om han till äventyrs icke har att fullgöra göromål av alla de slag, som ingå i denna befattning, eller om någon mindre betydande inskränkning i befogenhet föreligger i jämförelse med den ordinarie befattningshavaren. Generaltullstyrelsen har i sitt förenämnda yttrande till kommittén uttalat betänkligheter mot att i fall, som avses i förevarande moment, medgiva vikariatsersättning för kortare tid än åtta dagar i oavbruten följd. Inom tullverket förekomme nämligen, att åt tjänsteman inom lägre lönegrad måste uppdragas att ej blott tillfälligtvis utan även med en viss regelbundenhet för avlösning eller av annan anledning bestrida göromål, vilka vanligen ankomme på tjänsteman i högre lönegrad. Då en tillämpning av momentet under sådana förhållanden skulle för tullverkets vidkommande medföra svårigheter i kontrollhänseende, har styrelsen ansett lämpligt att, därest ersättning enligt momentet skulle utgå även för mera kortvariga uppdrag, vederbörande verksmyndighet uttryckligen tillerkändes befogenhet att pröva, huruvida uppdraget vore av sådan beskaffenhet och omfattning, att ersättning borde ifrågakomma. I anledning härav får kommittén framhålla, att då normalt tjänstemän i högre och lägre lönegrader växelvis avlösa varandra — något som bör regleras genom föreskrift i instruktion eller arbetsordning — det givetvis icke kan komma i fråga att utbetala vikariatsersättning. Att i avlöningsreglementet införa en bestämmelse av det innehåll, generaltullstyrelsen ifrågasatt, synes fördenskull kommittén icke vara erforderligt eller lämpligt. Vid behandlingen av 17 § har kommittén berört av riksdagens revisorer vid tvenne tillfallen gjorda anmärkningar rörande frekvensen av partiella ledigheter inom statsförvaltningen samt riksdagens i anledning därav fattade beslut. Kommittén har därvid framhållit, att en effektiv begränsning av de partiella ledigheterna och därav föranledda utgifter för vikarier beträffande verk med avlöningsanslag å riksstaten lämpligen torde kunna åstadkommas genom ändrade bestämmelser om anlitande av verkens anslagsposter för utbetalande av vikariatsersättningar. Enligt kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 374) angående bestridande av avlöningskostnader vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen gäller i sådant avseende för närvarande, att avlöning till ordinarie eller icke-ordinarie tjänsteman under vikariat å ordinarie tjänst skall bestridas från anslagsposten avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, vilken anslagspost är av förslagsanslags natur. Däremot skall ersättning vid uppdrag att fullgöra göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad, bestridas från anslagsposten till grundavlöningar till icke-ordinarie tjänstemän, vilken post med några få undantag är till beloppet maximerad. Därest man, såsom kommittén finner lämpligt.

177 vill begränsa ämbetsverkens rätt att för ordna vikarier för ordinarie tjänstemän i fall som avses i 17 § 2 mom., torde detta enklast kunna åstadkommas genom att berörda kungörelse så ändras, att lön och vikariatsersättning till tjänsteman, som i dylikt fall förordnas såsom vikarie, skola utgå från den ovannämnda delposten grundavlöningar m. m. Man torde dock härvid beträffande vikarie, som innehar ordinarie tjänst, icke böra gå längre än att anlita nämnda post för utbetalande av själva vikariatsersättningen, medan den fasta lönen alltjämt bör utgå från anslagsposten avlöningar till ordinarie tjänstemän. Då det inom vissa verk stundom torde vara ofrånkomligt att vid större arbetsanhopning förordna vikarier i här avsedda fall, torde hänsyn härtill få tagas vid anslagsberäkningarna. 3 mom. Detta moment innefattar regler om vikariatslön. Såsom ovan nämnts, har vattenfallsstyrelsen påyrkat, att vikariatslön måtte kunna medgivas icke blott vid vikariat utan även i de fall, då tjänsteman förordnas att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman i högre lönegrad. Samma yrkande har inför lönekommittén gjorts av vissa av de tillkallade personalrepresentanterna. Kommittén har ansett sig böra tillmötesgå detta önskemål. Ej sällan förekommer det vid affärsverken, att en tjänsteman tilldelas ett dylikt längre förordnande i avvaktan på riksdagens beslut om uppförande å ordinarie stat av en motsvarande befattning. Ett dylikt förordnande torde i avseende å arbete och ansvar icke skilja sig från ett långtidsförordnande å en redan befintlig ordinarie befattning och bör därför, givetvis under samma förutsättningar som bliva gällande i fråga om vikariaten, kunna berättiga till ersättning i denna form. Såsom förutsättning för medgivande av vikariatslön skulle enligt 3 mom. första stycket gälla, att förordnandet beräknas bliva av längre varaktighet. I 1930 års reglementsförslag har uttryckligen angivits en minimitid av sex månader. Med hänsyn till svårigheten att i vissa fall på förhand beräkna ett förordnandes varaktighet har lönekommittén ansett det icke vara lämpligt att i författningstexten stadga någon viss minimitid, i all synnerhet som frågan om rätt till vikariatslön skulle i varje särskilt fall avgöras av Kungl. Maj:t. Kommittén föreställer sig emellertid, att anordningen med vikariatslön i allmänhet bör förutsätta förordnanden av längre varaktighet än sex månader. De till grund för vikariatslönen liggande extrastatsreglerna hava ju tillkommit i ändamål att reglera avlöningsförhållandena för innehavare av tjänster å extra stat, och beslut om inrättande av dylik tjänst gäller vanligen icke för kortare tid än ett budgetår. Det bör dock i varje fall ligga i Kungl. Maj:ts hand att, då särskild anledning därtill förefinnes, medgiva, att vikariatslön må utgå även om förordnandet icke kan förutses bliva av så lång varaktighet. I fråga om det andra villkoret för åtnjutande av vikariatslön — nämligen att förordnandet, i förekommande fall efter kungörande till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för den högre tjänstens besättande med ordinarie innehavare — må framhållas, att beträffande förordnanden å så12—37908G.

178 dana högre tjänster, vilka icke sökas, exempelvis befattning i byråchefsgraden, ansökningsförfarande givetvis icke skulle erfordras. Åtskilliga befattningar i lägre lönegrader, t. ex. vid kommunikationsverken, tillsättas av vederbörande verksmyndighet utan ansökningsförfararide. I fråga om vikariat å dylika befattningar synes anledning ej föreligga att genom ledigförklarande göra sättet för förordnandets meddelande mera omständligt än den ordinarie tillsättningsproceduren. Där förordsfullmäktige eller annan liknande institution höres vid tillsättande av ordinarie innehavare av tjänsten, bör emellertid så förfaras även vid meddelande av förordnande med vikariatslön. Det bör framhållas, att i de fall, då ansökningsförfarande skall tillämpas, hinder ej bör föreligga att, d ä r särskilda skäl därtill föranleda, förkorta den regelmässiga ansökningstiden. I fråga om besättande av vissa tjänster vid en del högre läroanstalter, såsom professorsbefattningar vid vissa högskolor, har i stadgarna för vederbörande läroanstalt föreskrivits, att utlåtande rörande de sökandes vetenskapliga skicklighet och kompetens skall inhämtas från särskilt utsedda sakkunniga, innan förslag till tjänstens tillsättande ingives till Kungl. Maj:t. Till följd av den tämligen omständliga procedur, som saukunnigförfarandet innebär, lärer med de av kommittén föreslagna villkoren för vikariatslöns utgående vikariatslön i regel icke kunna komma ifråga vid förordnande att uppehålla professur. Någon olägenhet härav torde dock icke vara att befara. Förekommande vikariat å sådana befattningar pläga för övrigt merendels tilldelas docenter och andra jämställda icke-ordinarie befattningshavare, och ersättningar under vikariat till dessa befattningshavare regieras icke genom avlöningsreglementet för ordinarie tjänstsmän. För professorsvikarier har ersättningen hittills plägat av Kungl. Maj:t bestämmas generellt (tekniska högskolan) eller från fall till fall, och anledning synes knappast föreligga att frångå denna praxis. Statskontoret har i sitt yttrande över förenämnda promemoria ifrågasatt, om icke Kungl. Maj:t borde erhålla bemyndigande att åt verksstyrelse delegera befogenhet att i fråga om förordnanden inom verket besluta angående vikariatslön. En sådan anordning har dock kommittén funnit sig icke kunna tillstyrka. Kommittén har sig icke bekant, att några olägenheter visat sig vara förenade med nuvarande ordning, enligt vilken Kungl. Maj:t prövar frågor om ersättning enligt extrastatsreglerna. Frånsett att den önskvärda enhetligheten vid vikariatslönefrågornas behandling genom frångående av denna regel skulle kunna äventyras, skulle ett verksstyrelsens beslut rörande vikariatslön kunna göras till föremål för besvärsförfarande i den ordning, varom stadgas i kungörelsen den 12 december 1924 (nr 528) angående fullföljd av talan i vissa besvärs- och anmärkningsmål m. m., något som enligt kommitténs mening mindre väl läte sig förena med vikariatslönebestämmelsernas karaktär av undantagsföreskrifter. De i 3 mom. andra stycket intagna föreskrifterna angående vikariatslönens beräknande ansluta sig i allt väsentligt till de i 1930 års reglementsförslag meddelade. Med hänsyn till att två lönegrader i löneplanen hava gemen-

179 sam slutlön h a r emellertid upptagits det förbehållet, att vikariatslön icke må utgå enligt högre löneklass än den för den högre tjänsten gällande högsta löneklassen. Då det i vissa fall kan förekomma, att vikariatslön, beräknad på sätt i andra stycket angives, understiger sammanlagda beloppet av lön i vikariens egen befattning jämte vikariatsersättning enligt de allmänna reglerna, h a r kommittén ansett sig böra föreslå en särskild föreskrift av innebörd, att vikariatslönen i dylika fall utgår med det högre beloppet. Härom stadgas i momentets tredje stycke. För att härvid dels erhålla en fast jämförelsegrund och dels kunna räkna med samma vikariatslönebelopp från månad till månad oberoende av antalet dagar i månaden, synes det av praktiska skäl lämpligt att vid beräkning av vikariatsersättningen alltid betrakta månad såsom innehållande trettio dagar. Det torde böra påpekas, att där vikariatslönen beräknas enligt bestämmelserna i 1 mom., det sammanlagda beloppet av lön å egen befattning jämte vikariatsersättning är att betrakta såsom ett enhetligt belopp. Följande exempel torde närmare belysa, huru uträknandet av vikariatslönen i sådant fall bör ske: En befattningshavare, som sedan den Vi 1937 är placerad i 21 lönegraden 24 löneklassen, förordnas från och med den V7 1938 att såsom vikarie uppehålla sekreterartjänst i 26 lönegraden. Enligt bestämmelserna angående vikariatslön skulle ersättningen under förordnandet utgå enligt 25 löneklassen, med ett månatligt belopp å I-ort av 793 kronor 75 öre. Då emellertid ersättningen för månad enligt bestämmelserna i 1 mom. skulle utgöra sammanlagt (752: 50 + 82: 50 = ) 835 kronor, skall vikarien åtnjuta vikariatslön med sistnämnda belopp. Skulle vikariatet komma att upphöra exempelvis med utgången av den 30 augusti 1939 och vikarien då återgå till tjänstgöring å sin egen befattning, bör vikariatslönen för tiden 1—30 augusti utgå 30 — X 835 kronor = ) 808: 06 kronor samt lönen i egen tjänst för den 31

(

augusti med I— X 793:75 kronor =») 25:60 kronor. För den, som uppbär vikariatslön, skola enligt momentets fjärde stycke i övrigt i tillämpliga delar gälla de stadganden, som meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad förordnandet avser. Vikarien skall därvid alltid anses tillhöra den löneklass, enligt vilken vikariatslönen utgår eller skolat utgå. Sistnämnda omständighet är av betydelse exempelvis vid beräknande av tjänstledighetsavdrag. Även där vikariatslönen utgår med belopp, som beräknats enligt grunderna i 1 mom., skall i allt fall förekommande tjänstledighetsavdrag beräknas enligt vikariatslöneklassen. I detta sammanhang torde ock böra uppmärksammas, att av bestämmelsen i förevarande stycke följer, att uppflyttning till högre vikariatslöneklass skall äga r u m enligt reglementets allmänna bestämmelser om löneklassuppflyttning. Vikariatslön är avsedd att utgå, så länge tjänstemannen innehar förordnandet, oavsett om avbrott i tjänstgöringen uppkommer på grund av semester eller tjänstledighet. Erhåller tjänsteman, som åtnjuter vikariatslön, förordnande att under någon tid såsom vikarie bestrida än högre tjänst, bör

180 under sistnämnda förordnande, förutom vikariatslönen, utgå vikariatsersättning enligt de allmänna reglerna i 1 mom. Blir befattningshavaren berättigad att jämväl för sistnämnda förordnande uppbära vikariatslön, frånträder han givetvis därmed det förra förordnandet och den därmed förenade vikariatslönen, varefter vikariatslön å det nya förordnandet beräknas med utgångspunkt från hans löneklassplacering i egen befattning. Sneddning från innehavd vikariatslön till vikariatslön i högre befattning med tillämpning analogivis av bestämmelserna i 8 § 1 mom. första stycket skulle sålunda icke vara medgiven. Beträffande frågan om de fall, i vilka vikariatslön bör förekomma, vill kommittén framhålla följande. I första hand torde vikariatslönen kunna ifrågakomma vid sådana långvariga förordnanden å högre tjänst, som äro betingade av rent organisatoriska förhållanden. Kommittén tänker härvid närmast på vikariat, som direkt eller i succession föranletts därav, att en tjänsteman blivit innehavare av en sådan ordinarie tjänst, vilken tillsättes genom förordnande tillsvidare, t. ex. statssekreterar- eller expeditionschefsbefattning inom statsdepartement eller annan dylik förordnandetjänst. Vidare synes vikariatslön böra kunna medgivas vikarie för sådan ordinarie tjänsteman, som förordnats att innehava högre tjänst å extra stat eller högre extra ordinarie befattning, samt successionärer till sådan vikarie. Har Kungl. Maj:t efter prövning föreskrivit, att vakant tjänst icke må återbesättas utan skall uppehållas allenast på förordnande, synes likaledes anledning i regel kunna föreligga att medgiva vikariatslön åt den tjänsteman, som förordnats att under längre tid bestrida den vakanta tjänsten, samt åt i succession förordnade. Förutom i nu angivna, mera normala fall torde medgivande av vikariatslön få anses motiverat även under vissa andra förhållanden. Lönekommittén avser härvid bl. a. sådana vikariat, som betingas av att den ordinarie innehavaren av en befattning tilldelats ett långvarigare uppdrag inom en statlig kommission, beredning eller nämnd av mera permanent karaktär. Mera vanskligt kan det ställa sig att på förhand avgöra, huruvida ett förordnande, som tilldelats befattningshavare i anledning av sjukledighet för ordinarie tjänsteman, kan bliva av den tidsomfattning, att anledning förefinnes att medgiva vikariatslön åt den förordnade. Där emellertid sannolikheten talar för en långvarig bortovaro från tjänsten för den sjukledige, bör principiellt sett något hinder icke föreligga att medgiva vikariatslön. I betraktande av de förhållanden, under vilka vikariatslön enligt vad ovan anförts skäligen synes kunna komma ifråga, kan det förutses, att denna för undantagsfall avsedda särskilda ersättningsform skulle få sin huvudsakliga tillämpning inom den allmänna civilförvaltningen men däremot mera sparsamt förekomma vid kommunikationsverken. Erinras må, hurusom vid kommunikations verken anordningen med lön enligt extrastatsreglerna mycket sällan kommit till användning. På sätt ovan nämnts har ock kommunikationsverkens lönenämnd såsom sin mening framhållit, att något behov av särskilda regler för ersättningens bestämmande vid långtidsförordnanden icke

181 förefinnes för dessa verks vidkommande. Emellertid förekomma även vid de affärsdrivande verken understundom vikariat, som i sak icke skilja sig från de ovan exemplifierade. Uppenbart är, att vid verk, där stora tekniska ny- och omläggningsarbeten ofta förekomma, för vilkas bedrivande ordinarie personal kan behöva avdelas under längre tid, dylika långvariga vikariat stundom måste förekomma, och det synes kommittén rättvist, att även vikarier vid dessa verk erhålla den i olika avseenden gynnsammare ställning, som ersättning i form av vikariatslön medför, där denna ersättningsform kan finnas på sakliga grunder motiverad. 4 mom. Bestämmelserna i 1—3 mom. hava så avfattats, att de gälla endast de fall, då en tjänsteman med lön enligt löneplan A förordnas att bestrida befattning inom högre lönegrad av samma löneplan. De fall, då en tjänsteman tillhörande löneplan A förordnas å befattning inom löneplan B eller C, eller då tjänsteman tillhörande löneplan B eller C förordnas å befattning inom annan löneplan, äro icke så talrika, att det synts erforderligt att tynga avlöningsreglementet med de jämförelsevis komplicerade föreskrifter, som skulle behövas för ett fullständigt reglerande av ersättningen vid alla tänkbara sådana förordnanden. Kommittén föreslår i stället, att Kungl. Maj :t erhåller befogenhet att bestämma ersättningen i dylika fall. För vissa mera regelmässigt återkommande sådana vikariat — t. ex. då tjänsteman inom lönegrad A 30 uppehåller verkschefsbefattning, tillhörande löneplan B eller C — torde Kungl. Maj:t böra utfärda generella föreskrifter. I övrigt torde dessa ersättningsfrågor kunna avgöras från fall till fall. Vad vikariatslön i dylika fall beträffar, må framhållas, att sådan avlöning icke kan tekniskt konstrueras på sätt i 3 mom. föreslagits, där fråga är om förordnande å ordinarie tjänst, i vilken lönen utgår enligt en enda löneklass (löneplanerna B och C). Ersättningen vid längre förordnanden å sådana tjänster torde hittills i förekommande fall hava av Kungl. Maj:t — beträffande fullmaktstjänster tillhörande nuvarande löneplan A med stöd av stadgandet i 31 § i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente —• bestämts till samma belopp, som tillkommer ordinarie innehavare av tjänsten. Mot en sådan bestämning av vikariatslönen i dylika fall torde intet vara att erinra. 5 mom. Stadgandet i 5 mom. överensstämmer i allt väsentligt med föreskriften i 4 mom. av 1930 års förslag. Såsom framgår av redogörelsen över verksmyndigheternas yttranden har från olika håll framhållits, att vikariatslön borde kunna få utgå även vid förordnande å högre extra ordinarie tjänst. Därjämte har statskontoret i sitt yttrande över kommitténs förutnämnda promemoria uttalat sig för att vikariatslön undantagsvis måtte få tillkomma vikarie å högre extrastatstjänst. Kommittén har emellertid ansett dessa frågor — vilka avse vikariat å icke-ordinarie befattningar och icke behöva regleras i avlöningsreglementet för ordinarie tjänstemän — böra upptagas till bedömande i samband med revision av avlöningsbestämmelserna för ickeordinarie tjänstemän. Vad till sist angår det av svenska järnvägsmannaförbundet framställda yr-

182 kandet om införande i 21 § av ett stadgande om skyldighet för vederbörande verk att för varje tjänstgöringsområde och tjänstgöringsplats fastställa antalet befattningshavare i olika lönegrader, får lönekommittén erinra, att — såsom framgår av 1928 års lönekommittés betänkande (sid. 171) — samma yrkande gjorts hos nämnda kommitté. I betänkandet har emellertid yrkandet avvisats såsom åsyftande föreskrifter, vilka kunde tänkas hava sin plats i en instruktion eller arbetsordning men icke i ett avlöningsreglemente. Enligt vad 1936 års lönekommitté har sig bekant, har detta spörsmål även berörts i en förbundets framställning år 1927 till Kungl. Maj:t, däri begärts utredning rörande behovet av befattningshavare i befordrad ställning vid statens järnvägar. Sedermera har förbundet år 1935 hos Kungl. Maj:t anhållit om undersökning till utrönande av, huruvida icke med hänsyn till järnvägstrafikens utveckling och tjänstemännens placering i lönegrader vid 1920 års lönereglering arbetsuppgifter, som borde tillkomma befattningshavare inom högre lönegrader, i alltför stor utsträckning överflyttats på tjänstemän med lägre avlöning. I utlåtande över sistnämnda framställning har kommunikationsverkens lönenämnd förordat en sådan undersökning. I likhet med 1928 års lönekommitté anser även 1936 års lönekommitté, att bestämmelser av den art, som förbundet påyrkat, icke höra hemma i ett avlöningsreglemente utan böra, därest de befinnas erforderliga och lämpliga, meddelas i annan ordning. 22 §.

Reseersättning.

Bestämmelsen i 22 § av 1930 års reglementsförslag har utan ändring upptagits under motsvarande paragraf i kommitténs förslag. 23 §. Tjänstgöringstraktamente. 1928 års lönekommitté intog i 23 § av sitt reglementsförslag detaljerade bestämmelser om tjänstgöringstraktamente, väsentligen grundade på de i nuvarande tilläggsbestämmelser intagna stadgandena. Dessa stadganden hade dock överarbetats dels i syfte att undanröja de skiljaktigheter, som för närvarande förefinnas mellan kommunikationsverken å ena sidan och allmänna civilförvaltningen å den andra, dels ock för att göra föreskrifterna i ämnet klarare och mera koncisa. 1936 års lönekommitté har icke ansett lämpligt, att i reglementet införas detaljbestämmelser i detta ämne, utan förutsätter, att liksom hittills särskilda bestämmelser angående ifrågavarande ersättning meddelas av Kungl. Maj:t. Enligt kommitténs mening måste det anses önskvärt, att detaljbestämmelser om tjänstgöringstraktamentet — som icke utgör en avlöning i egentlig mening — kunna vid behov underkastas ändringar utan den mera tunga form, som bleve erforderlig, därest grunderna för traktamentet skulle fastställas av riksdagen. Gränserna mellan bestämmelser om tjänstgöringstraktamente och sådana besparingsföreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas i anslutning till allmänna resereglementet, äro för övrigt i många fall så svävande, att ett

183 fastlåsande av traktamentsreglerna i avlöningsreglementet skulle kunna innebära ett olämpligt bindande av Kungl. Maj:ts handlingsfrihet beträffande utfärdandet av dylika besparingsföreskrifter. Det har ej heller synts kommittén vara fullt konsekvent att i reglementet medtaga detaljbestämmelser om tjänstgöringstraktamente, medan föreskrifter om åtskilliga lika viktiga ersättningar av jämförlig natur — t. ex. milpenningar m. fl. särskilda ersättningar till åkande personal — förutsättas bliva liksom hittills utfärdade i administrativ ordning. Med den ståndpunkt lönekommittén sålunda intagit har kommittén ansett sig icke böra i detta sammanhang ingå på frågan om det sakliga innehållet i 23 § av 1930 års reglementsförslag. 24 §.

Ersättning för flyttningskostnad.

Gällande föreskrifter om flyttningsersättning hava numera, i vad de innehålla detalj regler för ersättningens bestämmande, utbrutits ur tilläggsbestämmelserna till vederbörande avlöningsreglementen och intagits i en av Kungl. Maj:t utfärdad, för hela den nyreglerade civila och militära statsförvaltningen gällande kungörelse av den 13 december 1935 (nr 626). Med hänsyn härtill och i anslutning till den ståndpunkt, lönekommittén under nästföregående paragraf intagit i fråga om tjänstgöringstraktamente, har kommittén — med avvikelse från vad därutinnan av 1928 års lönekommitté förordats — i 24 § endast intagit grundläggande bestämmelser om de fall, i vilka flyttningsersättning skall utgå, och förutsatt, att själva ersättningen såsom hittills skall bestämmas enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter. De i första stycket intagna bestämmelserna innebära i förhållande till 24 § 1 mom. av 1930 års förslag den avvikelsen, att flyttningsersättning skall — i enlighet med vad riksräkenskaps verket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd ifrågasatt — vid flyttning på grund av förordnande utgå ej blott då förordnandet avser högre tjänst utan även om förordnandet gäller tjänst i samma lönegrad. Med förflyttning »utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan» avses s. k. tvångsförflyttning. Med anledning av yppad tvekan angående tolkningen av nämnda, redan i nuvarande avlöningsreglementen förekommande uttryck torde böra framhållas, att den omständigheten, att en tjänsteman på förfrågan av verksmyndigheten samtyckt till att underkasta sig en tvångsförflyttning, icke i ersättningshänseende bör förtaga förflyttningen dess karaktär av tvångsförflyttning. Uttrycket »eller eljest fått sig ålagt att byta bostad» syftar på sådana fall, då tjänsteman nödgats byta bostad på en och samma stationeringsort. En tjänsteman, som exempelvis av verksmyndigheten ålagts att flytta från innehavd tjänstebostad till annan tjänstebostad eller till privatbostad å tjänstgöringsorten, skulle sålunda bliva berättigad till ersättning. I förevarande sammanhang har kommittén jämväl till behandling upptagit frågan om flyttningsersättning till tjänsteman, som övergår från tjänst, å

184 vilken reglementet äger tillämpning, till annan tjänst eller omvänt. Nu gällande författningar innehålla icke någon föreskrift, huruvida ersättning för flyttningskostnader får utbetalas, därest flyttningen är föranledd av övergång från reglerad till oreglerad tjänst eller tvärtom. Efter det nya lönesystemets införande utvecklade sig härutinnan en praxis av innebörd, att tjänsteman vid nyreglerat verk, som erhållit befordran till eller förordnande å högre tjänst vid oreglerat verk och på grund därav nödgats flytta till annan tjänstgöringsort, vore berättigad till ersättning för flyttningskostnader enligt de föreskrifter, som meddelats i för honom före övergången gällande avlöningsbestämmelser, medan däremot dessa föreskrifter ansågos icke vara tillämpliga å befattningshavare, vilken från befattning vid oreglerat verk övergått till högre tjänst vid reglerat verk. Emellertid har kammarrätten den 4 december 1935 meddelat vissa utslag (kammarrättens årsbok, ref. nr 28 och 29), av vilka framgår, att ej heller befattningshavare, som övergår från reglerad till oreglerad tjänst, enligt nu gällande bestämmelser är att anse såsom berättigad till flyttningsersättning. Kommittén har ansett det vara önskvärt, att uttrycklig föreskrift meddelas om huru i förevarande hänseende bör förfaras. Även om det kan förutses, att förvaltningsområden, som ännu icke underkastats lönereglering, inom en nära framtid bliva inordnade under det nya lönesystemet, erfordras i allt fall bestämmelser för reglering av flyttningsersättning i sådana fall, då övergång sker mellan nyreglerade förvaltningsområden med skilda avlöningsreglementen, exempelvis från beställning vid försvarsväsendet till befattning inom den civila statsförvaltningen. Kommittén, som håller före, att de skäl, vilka legat till grund för stadgandena om flyttningsersättning vid befordran inom ett och samma förvaltningsområde, äro bärande även i fråga om övergång från ett förvaltningsområde till ett annat — jämväl då övergången sker från reglerad till oreglerad tjänst eller omvänt — har i andra stycket av 24 § intagit ett stadgande av innehåll, att de i första stycket givna bestämmelserna skola gälla även i fråga om tjänsteman, som förflyttats eller befordrats till ordinarie befattning, å vilken avlöningsreglementet icke äger tillämpning, eller vilken förordnats att uppehålla sådan befattning, så ock i fråga om tjänsteman, som från dylik befattning befordrats till eller förordnats å tjänst, som avses i reglementet. Vid tillämpning av detta stadgande kan måhända svårighet i vissa fall uppstå att bedöma, huruvida övergång från en tjänst till en annan kan sägas innebära »befordran». I allmänhet torde man emellertid härutinnan kunna hämta ledning av de med vederbörande tjänster enligt stat förenade löneförmånerna, övergång från professorstjänst i 30 lönegraden vid högskola till professorsbefattning vid universitet torde sålunda få anses innebära befordran. En beställningshavare i kaptens grad vid försvarsväsendet, vilken övergår till tjänst inom 24 lönegraden vid civilförvaltningen, torde likaledes få anses erhålla befordran. I andra fall åter torde man mera vara hänvisad till hävdvunnen befordringsgång än till en jämförelse mellan löneförmånerna, övergång från revisionssekreterartjänst till häradshövdingbefattning har så-

185 lunda enligt tidigare tillämpad praxis i fråga om beviljande av flyttningsersättning ansetts innebära befordran, ehuru för närvarande såväl de fasta löneförmånerna som pensionsunderlaget äro högre i den förra befattningen än i den senare. Av de föreslagna bestämmelserna följer, att flyttningsersättning icke kan utgå, då en person utanför statsförvaltningen erhåller befattning, som avses i avlöningsreglementet. Skulle det i något enstaka fall för förvärvande av en särskilt kvalificerad person utom statstjänsten för viss befattning bliva nödvändigt att erbjuda denne ersättning för flyttningskostnader, torde Kungl. Maj:t äga möjlighet att med anlitande av vederbörande huvudtitels anslag till extra utgifter medgiva gottgörelse för flyttningskostnaderna. 25 §.

Felräkningspenningar.

Bestämmelserna angående felräkningspenningar hava i allt väsentligt oförändrade upptagits från 1930 års förslag och överensstämma i sak med vad som nu gäller. Ett av trafiktjänstemännens riksförbund framställt yrkande om höjning av maximibeloppet av felräkningspenningar från 600 kronor till 1 200 kronor har kommittén ansett icke böra vinna beaktande. 26 §.

Övertidsersättning.

De bestämmelser angående ersättning för övertidsarbete, som upptogos i 26 § av 1928 års lönekommittés reglementsförslag, överensstämde till sin sakliga innebörd i stort sett med de föreskrifter på området, som för närvarande finnas meddelade i tilläggsbestämmelserna till allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente. Förslaget innebar dock vissa jämkningar. Dessa jämkningar hänförde sig dels till själva övertidsersättningen, i det att timersättningsbeloppen i de olika lönegraderna — med undantag allenast för 17—20 lönegraderna — undergått mindre höjningar, dels ock till bestämmelserna i övrigt, vilka underkastats omarbetning, ehuru i huvudsak av mera redaktionell art. Avgivna yttranden. Beträffande stadgandet i l m o m . har riksräkenskapsverket framhållit, att rätten att för övertidsarbete utfå särskild ersättning borde tillkomma jämväl befattningshavare i 21 och 22 lönegraderna. E n reservant inom ämbetsverket har däremot uttalat, att bestämmelserna om övertidsersättning knappast borde bibehållas, åtminstone icke för allm ä n n a civilförvaltningens vidkommande. Vissa ämbetsverk hava ansett de i 2 m o m . föreslagna timersättningsbeloppen vara för låga. Sålunda hava socialstyrelsen och länsstyrelsen i Älvsborgs lån ansett, att övertidsersättningen icke borde understiga den ersättning för timme räknat, som vederbörande tjänsteman åtnjöte under den ordinarie tjänstgöringstiden. Försäkringsrådet, länsstyrelsen i Hallands lån samt Sveriges geologiska undersökning hava förmenat, att övertidsersättningen borde något överstiga den ordinarie avlöningen per timme. Skol-

186 överstyrelsen har hemställt, att någon förhöjning av övertidsersättningen måtte beredas åtminstone för de två högsta dyrortsgrupperna. Jämväl vissa personalorganisationer hava uttalat sig för en gynnsammare övertidsersättning än vad kommittéförslaget innebar. Trafiktjänstemännens riksförbund har sålunda framhållit, att övertidsersättningen borde motsvara vederbörandes vanliga avlöning, förhöjd med 50 % och, i fråga om övertidsarbete under sabbatsdag eller under natt, med 100 %>. Svenska järnvägsmannaförbundet har, i anslutning till vad två ledamöter i 1928 års lönekommitté reservationsvis hemställt, påyrkat att övertidsersättningen skulle bestämmas till Vi7o av vederbörande tjänstemans månadslön inklusive i förekommande fall kallortstillägg. Vid arbete å övertid under sön- och helgdag eller under natt mellan klockan 22 och 6 borde enligt förbundets mening varje timme räknas såsom en och en halv. Samma ståndpunkt har intagits av vissa kvinnliga tjänstemannaorganisationer. Vidkommande 3 m o m. har kommunikationsverkens lönenämnd — frånsett en reservant, som biträtt kommitléförslaget — anfört, att det icke vore fullt klart, vad som avsåges med stadgandet i momentets andra stycke, enligt vilket med fastställd arbetstid skulle förstås den för vederbörande tjänst normalt gällande arbetstiden. Uttrycket »normalt gällande» syntes kunna avse den för befattningshavare i allmänhet vid ett verk gällande tjänstgöringstiden eller ock den å tjänstgöringslista angivna arbetstiden, vilka båda beräkningssätt tillämpades vid kommunikationsverken. Då den föreslagna lydelsen syntes kunna leda till osäkerhet vid tillämpningen och det enligt nämndens mening lämpligen borde tillkomma vederbörande verk att bestämma, vad som borde förstås med fastställd arbetstid, ansåge nämnden den i nu gällande tilläggsbestämmelser till kommunikationsverkens avlöningsreglemente givna definitionen vara att föredraga. I enlighet härmed borde med fastställd arbetstid i varje särskilt fall förstås den tjänstgöringstid, som av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet bestämts. Härvid borde dock hänsyn icke tagas till under vissa förhållanden medgiven inskränkning i nämnda tid. — Även telegrafstyrelsen har funnit den av kommittén angivna definitionen av begreppet fastställd arbetstid mindre klar och entydig och föreslagit en formulering i enlighet med lönenämndens förslag. I avseende å bestämmelserna under 4 m o m . har järnvägsstyrelsen påyrkat, att i tilläggsbestämmelserna till det föreslagna allmänna avlöningsreglementet måtte angivas de befattningshavare inom lönegraderna 1—20 vid statens järnvägar, vilka icke borde komma i åtnjutande av övertidsersättning. Även domänstyrelsen h a r för domänverkets del hemställt om en särbestämmelse i liknande hänseende. Enligt telegrafstyrelsens mening borde verksstyrelserna genom särskild föreskrift i tilläggsbestämmelserna eller på annat sätt lämnas befogenhet att från rätt till övertidsersättning undantaga vissa grupper av befattningshavare. I anledning av de mot bestämmelserna i 3 mom. gjorda erinringarna har i den förut omförmälda ordförandepromemorian förordats, att momentets andra stycke måtte ändras i enlighet med lönenämndens förslag.

187 1936 års lönekommitté. 1 mom. Övertidsersättning kan enligt nu gällande bestämmelser tillkomma befattningshavare tillhörande lönegraderna 1—20. Vid kommunikationsverken, där arbete å övertid mot särskild ersättning oftast torde förekomma, hava emellertid genom föreskrifter i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet från rätt till övertidsersättning undantagits åtskilliga till nämnda lönegrader hörande befattningshavargrupper. Sålunda kunna för närvarande av ordinarie tjänstemän tillhörande 20 lönegraden vid kommunikationsverken allenast kontrollör vid postverket och statens vattenfallsverk samt underingenjör vid statens järnvägar komma i åtnjutande av övertidsersättning. Enligt vad kommittén inhämtat, förekommer det endast mera undantagsvis, att befattningshavare i kontrollörs eller underingenjörs tjänsteställning tilldelas övertidsersättning Inom den övriga nyreglerade civilförvaltningen torde det ej heller annat än undantagsvis förekomma, att befattningshavare inom denna lönegrad komma i åtnjutande av sådan ersättning. Då alltså något egentligt behov av möjlighet till beredande av övertidsersättning för befattningshavare i 20 lönegraden knappast kan anses föreligga och då ordinarie befattningar överhuvud icke finnas inrättade i 19 lönegraden, har kommittén ansett rätten till övertidsersättning böra begränsas till befattningshavare tillhörande lönegraderna A 1—18. Av den ovan lämnade redogörelsen för de avgivna yttrandena framgår, att från vissa håll påyrkats höjning av timersättningen för övertidsarbete till en nivå, som uppgår till eller överstiger den lön, per timme räknat, som tillkommer vederbörande under den ordinarie tjänstgöringstiden. Bland de inom kommittén tillkallade personalrepresentanterna har allmänt gjorts gällande, att övertidsersättningen borde generellt bestämmas per timme till 1/i7o av den fasta månadslönen, vilket för tjänstemän med arbetstidsreglerad tjänstgöring av normalt 208 timmar per månad skulle innebära en förhöjning av den ordinarie timlönen med omkring 20 procent. Kommittén har ansett sig icke kunna biträda detta förslag, som i realiteten skulle innebära en differentiering av övertidsersättningen för olika ortsgrupper. En dylik differentiering skulle komplicera bestämmelserna på ett sätt, som med hänsyn till de obetydliga skillnader, varom här under alla förhållanden bleve fråga, måste framstå såsom opåkallat. Därest en sådan differentiering genomfördes beträffande kompensationen för tjänstgöring å övertid, borde för övrigt med väsentligen samma fog en differentiering verkställas beträffande löneavdragen under ledigheter. Med hänsyn till att övertidstjänstgöring över huvud bör förekomma endast undantagsvis och i första hand skall, där så kan ske, kompenseras genom motsvarande ledighet, är det enligt kommitténs förmenande varken nödvändigt eller önskvärt, att ersättningssystemet beträffande övertidstjänstgöringen alltför mycket utbygges. De analogier från den enskilda arbetsmarknaden, av vilka man velat hämta stöd för en dylik utbyggnad, hava icke synts kommittén vara bärande med hänsyn till de helt olikartade förhållanden, som föreligga med avseende å anställningens fasthet samt tryggheten för löneinkomst oavsett konjunkturskiftningar och växlingar i arbetstillgång. Lönekommittén förordar sålunda, att övertidsersättningen alltjämt bestäm-

188 mes till ett enhetligt belopp för lönegrad, oavsett dyrortsgrupp och löneklass. I fråga om storleken av ersättningen har kommittén emellertid funnit sig böra tillstyrka en höjning av nuvarande belopp, vilka grunda sig på en medeltalsberäkning med utgångspunkt från begynnelselönen i billigaste ortsgrupp samt slutlönen i högsta ortsgrupp och vilka alltså missgynna tjänstemän i högre löneklasser inom de dyrare ortsgrupperna av vederbörande lönegrad. I kommitténs förslag hava ersättningsbeloppen så avvägts, att de med utgångspunkt från en normal tjänstgöringstid av 208 timmar per månad ungefär motsvara den ordinarie timlönen å I-ort för en tjänsteman inom tredje löneklassen av vederbörande lönegrad jämte någon förhöjning med hänsyn till att rörligt tillägg ej skulle utgå å övertidsersättningen. Enligt nu gällande bestämmelser såväl vid kommunikationsverken som vid allmänna civilförvaltningen skall vid arbete å övertid under sön- och helgdag eller mellan klockan 23 och 5 timersättningen förhöjas med femtio procent. Härutinnan har i 1930 års förslag icke vidtagits annan ändring än att den tid på natten, varunder förhöjd ersättning för övertidsarbete må utgå, utsträckts till tiden mellan klockan 22 och 6. Lönekommittén har ansett sig böra biträda förslaget om utsträckning av den tid under natt, varunder förmånligare ersättning för övertidsarbete må beräknas. Därutöver vill kommittén på förekommen anledning föreslå viss annan utvidgning av bestämmelserna i förevarande punkt. Genom kungörelse den 20 december 1935 (nr 616) har Kungl. Maj:t förordnat, att statsmyndigheterna må, om och i den mån så finnes kunna ske, å påskafton, midsommarafton och julafton inställa öppethållandet av sina tjänstelokaler eller myndigheterna eljest åliggande mottagning för allmänheten. Möjlighet har härigenom beretts myndigheterna att, där tjänstgöringsförhållandena så medgiva, bevilja underlydande befattningshavare ledighet från tjänstgöringen under nämnda dagar. Med hänsyn härtill har lönekommittén ansett skäligt att, därest befattningshavare beordras att å sådan dag utföra arbete å övertid, övertidsersättning beräknas enligt samma grunder, som gälla vid övertidsarbete å sön- eller helgdag eller under natt. I avseende å berörda utvidgning har från vissa av personalrepresentanterna anmärkts, att densamma för personal med arbetstidsreglerad tjänstgöring enligt turlista saknade praktisk betydelse, enär övertidsersättning merendels icke utginge för övertid utöver fastställd turlista i annan mån än övertiden överstege den i vederbörande arbetstidskungörelse bestämda maximitiden. Det har därjämte framhållits, att den högre värdesättningen av övertidsarbete under helgdag och under natt överhuvud taget icke komme till sin rätt, så länge övertid utöver turlista inginge som utfyllnad upp till berörda maximala timantal. I anledning av dessa anmärkningar har kommittén ansett sig böra ifrågasätta en ändrad grund för beräkning av övertidsersättning för arbete under sön- och helgdag och under natt. I stället för att såsom för närvarande är fallet själva timersättningen höjes med femtio procent, föreslår kommittén, att varje övertidstimme mellan klockan 22 och klockan 6 eller under sön- och

189 helgdag, respektive under påskafton, midsommarafton och julafton i och för övertidsersättningens beräknande evalveras till en och en halv timma och att samtidigt de normala timersättningsbeloppen tillämpas. En ändring av bestämmelserna på denna punkt har sålunda vidtagits i det nu föreliggande förslaget. 2 mom. Såsom ett första stycke i 2 mom. föreslår kommittén i likhet med 1928 års lönekommitté ett stadgande, enligt vilket såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning skall gälla, att överordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utförande å tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande ledighet icke lämpligen kan beredas. Stadgandet i fråga har sin direkta motsvarighet i nu gällande tilläggsbestämmelser till allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente. Av vissa personalrepresentanter har påyrkats intagande i avlöningsreglementet av bestämmelse därom, att ledighet, som beviljas tjänsteman såsom ersättning för fullgjort arbete å övertid, skall beredas honom inom loppet av den månad, varunder övertidsarbetet utförts. Med hänsyn till att det stundom skulle kunna medföra olägenheter för vederbörande verksmyndighet att redan under samma månad bereda en tjänsteman kompensation för fullgjort övertidsarbete i form av motsvarande ledighet, exempelvis i det fall att övertidsarbetet utföits under de sista dagarna av månaden, har kommittén dock icke ansett lämpligt, att en uttrycklig föreskrift härom inryckes i avlöningsreglementet, detta så mycket mindre som det i vissa fall kan för befattningshavaren själv vara lämpligare att erhålla ledigheten under någon senare dag. Kommittén vill allenast framhålla angelägenheten av att verksmyndigheterna söka så långt möjligt är tillmötesgå personalens önskemål i fråga om tiden för ledighetens utbekommande. Däremot synes det kommittén rimligt och skäligt att, såsom av personalrepresentanterna likaledes påyrkats, varje övertidstimme under sön- och helgdag eller under natt, för vilken tjänsteman erhåller kompensation i form av ledighet å söckendag, vid ledighetens beviljande evalveras till en och en halv timme på sätt av kommittén föreslagits skola ske vid beräkning av övertidsersättning. Ett sådant beräkningssätt har synts kommittén följa av uttrycket y>mot övertidsarbetet svarande ledighet». En anvisning i detta hänseende torde emellertid lämpligen kunna lämnas i de tillämpningsföreskrifter till förevarande paragraf, vilka torde bliva erforderliga och vilka enligt paragrafens 3 mom. skola utfärdas av Kungl. Maj:t. Enligt likalydande föreskrift i nuvarande avlöningsreglementen för kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen utgår övertidsersättning för arbete, som utförts »å tid utöver fastställd arbetstid». I tilläggsbestämmelserna till ifrågavarande reglementen har lämnats närmare förklaring rörande innebörden av uttrycket »fastställd arbetstid». Enligt tilläggsbestämmelserna till förstnämnda reglemente skall härmed i varje särskilt fall förstås den tjänstgöringstid, som av Kungl. Maj:t eller vederbörande verks styrelse bestämts. Tilläggsbestämmelserna till sistnämnda reglemente angiva,

190 att med fastställd arbetstid skall avses den tjänstgöringstid, som av Kungl. Maj:t eller vederbörande verks styrelse bestämts skola i regel gälla för vederbörande tjänst, utan hänsyn tagen till under vissa förhållanden medgiven inskränkning i nämnda tid. I 26 § av 1930 års förslag hava upptagits häremot svarande stadgande och förklaring. Enligt 3 mom. andra stycket skulle med fastställd arbetstid förstås »den för vederbörande tjänst normalt gällande tjänstgöringstiden, utan hänsyn tagen till under vissa förhållanden medgiven inskränkning i nämnda tid». Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen för de avgivna yttrandena, hava emellertid telegrafstyrelsen och kommunikationsverkens lönenämnd framställt anmärkningar mot denna definition, vilken ansetts kunna leda till osäkerhet vid tillämpningen. Kommittén har ansett sig böra närmare undersöka, huruvida kommittéförslaget på denna punkt kan anses lämna en tillfyllestgörande vägledning för bedömande av frågan, när övertidsarbete skall anses föreligga och övertidsersättning följaktligen utgå. Kommittén har funnit sig hava så mycket större anledning härtill, som personalrepresentanterna under förhandlingarna med kommittén hemställt om införande av förmånligare grunder för övertidsersättningens beräknande än som för närvarande tillämpas. För stora områden av statsförvaltningen torde, vare sig man definierar begreppet fastställd arbetstid så, som skett i nu gällande avlöningsförfattningar, eller på sätt föreslagits av 1928 års lönekommitté, i allmänhet några svårigheter ej föreligga att avgöra, vilket arbete som är att betrakta som övertidsarbete. I fråga om de centrala ämbetsverkens ordinarie befattningshavare är sålunda redan i gällande instruktioner eller arbetsordningar i allmänhet föreskrivet, att arbetstiden å tjänsterummet skall varje söckendag utgöra 7 timmar, vilken arbetstid, i den mån ej för särskilda befattningshavare eller grupper av befattningshavare en längre daglig tjänstgöring är föreskriven, alltså är att anse såsom »den för vederbörande tjänst normalt gällande tjänstgöringstiden». Uppenbart är, att där dylika enhetliga tjänstgöringsföreskrifter gälla, tjänstgöring, som genomsnittligt för söckendag icke överstiger 7 timmar, icke kan berättiga till övertidsersättning. Den omständigheten, att — såsom i instruktionerna jämväl förutsattes — viss inskränkning i den dagliga arbetstiden medgives under sommarmånaderna, är givetvis icke av beskaffenhet att medföra rätt till övertidsersättning för tid, som faller utanför den reducerade tjänstgöringstiden men inom den normalt gällande 7-timmarstiden. För andra grupper av befattningshavare inom den civila statsförvaltningen är emellertid tjänstgöringstiden icke ordnad på detta regelbundna och enhetliga sätt. Beträffande de stora grupperna av befattningshavare inom lägre lönegrader vid kommunikationsverken samt vid tullverkets lokalförvaltning har arbetstiden reglerats genom särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade arbetstidskungörelser, vilka kompletterats genom av vederbörande verk utfärdade tillämpningsföreskrifter. I berörda arbetstidskungörelser för postverket, statens järnvägar och tullverket har föreskrivits, att för kalendermånad räk-

191 nat i regel icke må förekomma längre tjänstgöringstid än som motsvarar 208 timmar för 30 dagar. För personal, som tjänstgör enligt regelbunden turfördelning med olika tjänstgöringstid olika dagar, må dock längre tjänstgöringstid för kalendermånad kunna förekomma, under förutsättning att sammanlagda tjänstgöringstiden för de i turfördelningen ingående turerna icke överstiger vad som motsvarar 208 timmar för 30 dagar. Vid tjänstgöring, som medför synnerligen ringa ansträngning, må längre tjänstgöringstid än den, som nyss sagts, kunna förekomma på det sätt, att för sådan tjänstgöring den verkliga tjänstgöringstiden beräknas motsvara viss kortare tjänstgöringstid. Liknande arbetstidsbestämmelser gälla ock för viss personal vid telegrafverket och statens vattenfallsverk, varvid likväl är att märka, att tjänstgöringstiden för den av arbetstidskungörelserna vid dessa verk berörda personalen i regel icke må överstiga 48 timmar för vecka. På grund av de vid dessa verk förekommande arbetsuppgifternas natur, vilken påkallar tjänstgöring i regelmässig turfördelning dygnet om och såväl å söckendag som å sön- och helgdag, måste den dagliga arbetstiden för flertalet befattningshavare inom de lägre graderna bestämmas genom på förhand upprättade tjänstgöringslistor, turlistor eller arbetsplaner. Arbetstiden är dock härigenom ingalunda enhetligt bestämd från dag till dag för samma befattningshavare. En kortare tjänstgöringstur under en dag motsvaras ofta av en längre tjänstgöringstur en följande dag. Men ej heller den sammanlagda tjänstgöringstiden för månad eller vecka är enhetligt bestämd. Sålunda plägar arbetstiden för månad för befattningshavare vid postverket och statens järnvägar med särskilt ansträngande arbete bestämmas till ej oväsentligt lägre antal timmar än den föreskrivna maximitiden av 208 timmar för 30 dagar. Så är förhållandet exempelvis för postpersonal, som tjänstgör vid järnvägsposten, liksom ock för viss tågpersonal vid statens järnvägar. Där arbetstiden huvudsakligen utfylles av passning eller annat lindrigare arbete, kan å andra sidan tjänstgöringstiden avsevärt utsträckas utöver den nyssnämnda. Vidare är att märka, att för personal, av vilken en månatlig arbetstid av 208 timmar eljest skulle med hänsyn till arbetets normala art lämpligen kunna uttagas, tjänstgöringstiden av praktiska eller arbetstidstekniska skäl ej alltid kan bestämmas till detta antal timmar. Ett exempel torde klarlägga detta förhållande. Göromålens omfattning å ett visst tjänsteställe skulle kräva ett personalantal inom en viss befattning av 10 per dag med en genomsnittlig arbetstid för månad av 220 timmar. Då emellertid den sammanlagda arbetstiden för månad och befattningshavare under normala tjänstgöringsförhållanden icke må överstiga 208 timmar — arbetstid därutöver betraktas såsom övertid och föranleder särskild ersättning — måste, för såvitt ej under viss del av dagen tillskott till arbetskraften kan erhållas från annat tjänsteställe, personalantalet tydligen ökas med en befattningshavare. Denna av arbetstidstekniska skäl föranledda ökning i arbetskraften medför, att den genomsnittliga arbetstiden för månad och befattningshavare kan å turlista vid detta tjänsteställe inskränkas till 200 timmar och 208 timmar sålunda ej behöva uttagas. Vid ett annat tjänsteställe kan m å h ä n d a arbetstiden av

192 liknande tekniska skäl fastställas till exempelvis 205 timmar. Ojämnheter i tjänstgöringstiden av nu angivna slag kunna icke undvikas, enär givetvis längre tjänstgöringstid icke uttages än som erfordras för arbetets fullgörande. Härtill kommer, att övergång ofta sker från det ena slaget av tjänstgöring till det andra eller från ett tjänsteställe till ett annat med därav följande växlingar i tjänstgöringsturer och sammanlagd arbetstid. Av det anförda torde inses, att, försåvitt hänsyn tages till den tjänstemannen enligt turlista eller arbetsplan åliggande tjänstgöringen, vid här ifrågavarande verk någon enhetligt bestämd »normal» tjänstgöringstid icke förekommer ens för befattningshavare i en och samma befattning och ännu mindre för olika befattningshavargrupper. Enär kommittén ansett det erforderligt att för bedömande av frågan om övertidsersättning äga närmare kännedom, huru de nu gällande bestämmelserna om övertidsersättning tillämpas vid de verk, där arbetstiden på sätt nu sagts regleras genom särskilda arbetstidskungörelser, har kommittén i skrivelser till generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och generaltullstyrelsen anhållit om vissa upplysningar härutinnan. Av de inkomna svarsskrivelserna har framgått följande. Vid postverket göres i förevarande hänseende åtskillnad mellan personal, som fått sin arbetstid bestämd med hänsyn till arbetets ansträngande beskaffenhet, och annan personal. Om den i turlista angivna arbetstiden med hänsyn till arbetets ansträngande art upptagits till kortare tid än 208 timmar för trettiodagarsperiod, må, efter generalpoststyrelsens prövning, övertidsersättning utgå för arbetstid överstigande den å turlistan upptagna, dock icke för tid understigande 182 timmar för nyss nämnd period. I andra fall utgår övertidsersättning endast för den arbetstid, som överstiger 208 timmar eller den längre tjänstgöringstid, som må vara för tjänstemannen bestämd, även om turlistan angiver lägre antal tjänstgöringstimmar för månad. Vid fastställande av det antal timmar, för vilket övertidsersättning skall utgå, iakttages att, om övertidstjänstgöringen i sistnämnda fall fullgjorts delvis nattetid eller å sön- och helgdag och delvis å annan tid, utfyllnad upp till 208 timmar äger rum i den tidsföljd, vari övertidstjänstgöringen förekommit. Vid telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfalls verk och tullverket utgår övertidsersättning först när den i arbetstidskungörelsen fastställda maximitiden överskridits, oberoende av under vilka av dygnets timmar eller under vilka veckodagar densamma fullgjorts. Uppnås ej denna maximitid, trots att vederbörande tjänsteman tjänstgjort å annan tid än som upptages å turlista, utgår alltså ej övertidsersättning. För telegrafverkets och statens vattenfallsverks del har emellertid anmärkts, att för den arbetstidsreglerade personalen kortare tjänstgöringstid än den vid nämnda verk såsom maximum bestämda, 48 timmar för vecka, normalt icke förekommer. För viss personal vid tullverket med kontors- och tullbehandlingsarbete utgår övertidsersättning i allmänhet för det antal timmar, med vilket den effektiva tjänstgöringen under månaden överskjuter 195 timmar. I fråga om sättet för beräknande av övertidsersättning till tjänsteman, vars tjänstgöringstid enligt tur-

193 lista eller arbetsplan understiger det enligt arbetstidskungörelserna bestämda maximiantalet timmar för månad men som förrättat övertidstjänstgöring under natt eller å sön- och helgdag, tillämpas vid statens järnvägar och tullverket det förfaringssättet, att övertiden lägges till den i turlistan angivna tjänstgöringstiden efter hand som den tillkommit, intill dess det för månaden enligt arbetstidskungörelsen fastställda maximiantalet tjänstgöringstimmar uppnåtts. För överskjutande antal timmar utbetalas övertidsersättning — försåvitt ej övertiden kompenseras med häremot svarande ledighet — med förhöjt timbelopp, i den mån tjänstgöring fullgjorts under natt eller å söneller helgdag. Från personalrepresentanternas sida har beträffande rätten till övertidsersättning för här avsedd, enligt turlista tjänstgörande personal med styrka framhållits, att den å turlistan upptagna tjänstgöringstiden borde få vara ensamt avgörande för övertidsersättningens beräknande. Där sålunda tjänstgöringstiden å turlista bestämts till lägre antal timmar än den i arbetstidskungörelserna angivna maximitiden, borde ersättning utgå, så snart antalet i turlistan upptagna tjänstgöringstimmar överskridits. I detta sammanhang har ock anförts, att vid beordring till tjänstgöring å dag, under vilken tjänstemannen eljest skolat vara tjänstfri, övertidsersättningen borde utgå såsom för hel dag, även om tjänstemannen icke tagits i anspråk så många timmar av dagen, som motsvarade den normala tjänstgöringstiden för hel dag. Vid de överväganden, kommittén ägnat hithörande frågor, har det synts kommittén, som om den för närvarande i flertalet fall tillämpade praxis, enligt vilken övertidsersättning utbetalas allenast för arbete, som utförts å tid utöver den i vederbörande arbetstidskungörelse fastställda maximitiden, stundom kan verka väl restriktivt. Så synes vara fallet, där tjänstgöringstiden å turlista upptagits till ett lägre antal timmar på den grund, att tjänstgöringen är av särskilt ansträngande art. Det vill förefalla kommittén, som om i dylikt fall övertidsersättning skäligen borde få utgå, så snart tjänstgöringstiden överskridit det timantal, som med hänsyn till tjänstgöringens beskaffenhet av vederbörande verksmyndighet prövas rimligtvis kunna normalt uttagas. Där emellertid av arbetstidstekniska skäl å turlistan måst upptagas kortare tjänstgöringstid än sistnämnda timantal, bör givetvis tjänstgöringen utfyllas upp till detta timantal, innan övertidsersättning må utgå. Såsom förut anförts tillämpas en anordning av här antydd beskaffenhet för personal vid järnvägsposten. Det är visserligen klart, att vid tillämpning av den ifrågasatta anordningen en del svårigheter kunna uppstå, då det gäller att inom de olika tjänstegrenarna avgränsa sådant slag av tjänstgöring, som är att anse såsom särskilt ansträngande. Emellertid synas dessa svårigheter icke böra överskattas. Kommittén vill erinra, att vid de verk, där särskilda arbetstidskungörelser äro gällande, finnas inrättade tjänstgöringsnämnder, vilka hava till uppgift att avgiva utlåtanden till vederbörande verk i ärenden angående tjänstgöringstiden och i vilka ingå representanter för såväl verken som befattningshavarna. Det torde kunna förutsättas, att verksstyrelserna i samarbete med dessa nämnder skola, efter prövning av de omständigheter 13—379086.

194 som böra inverka på fastställandet av normal maximitid för olika slag av tjänstgöring, kunna träffa de anordningar, som erfordras för en rimlig och smidig tillämpning av den ifrågasatta principen. I varje fall har det synts kommittén, att anordningen i fråga bör tagas under allvarligt övervägande för att genomföras, därest icke avsevärda administrativa svårigheter visa sig vara förenade med densamma. För att möjliggöra den ifrågasatta anordningen torde det i 1930 års reglementsförslag innefattade stadgandet angående vad som skall förstås med »fastställd arbetstid» böra omformuleras, så att detsamma närmare ansluter sig till den definition av nämnda begrepp, vilken lämnats i nu gällande tilläggsbestämmelser till kommunikationsverkens avlöningsreglemente. Kommittén föreslår därför i andra stycket av förevarande moment, att med fastställd arbetstid skall förstås den av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet för befattningen eller för visst slag av tjänstgöring bestämda tjänstgöringstiden. Med hänsyn till att sålunda enligt kommitténs förslag en friare prövning av förutsättningarna för övertidsersättningens utbetalande skulle före finnas, har kommittén — i motsats till 1928 års lönekommitté — i förslaget icke intagit någon anvisning rörande beräknande av ersättning för övertidsarbete vid inskränkning i tjänstgöringstiden. Likaledes har kommittén utelämnat stadgandet om att övertidsarbete skall i vissa fall anses motsvara viss kortare tjänstgöring. Föreskrift i sådant hänseende synes närmast höra hemma bland tillämpningsföreskrifterna till paragrafen. Ej heller har kommittén upptagit något stadgande, motsvarande det i 4 mom. av 1930 års reglementsförslag intagna. Då enligt 3 mom. av föreliggande förslag Kungl. Maj:t skulle äga utfärda närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna i förevarande paragraf, har det synts kommittén lämpligast, att Kungl. Maj:t i samband härmed jämväl meddelar erforderliga föreskrifter i fråga om undantagande från bestämmelsernas tillämpning av sådana kategorier tjänstemän tillhörande lönegraderna A 1—18, vilka icke lämpligen böra komma i åtnjutande av övertidsersättning. I samband med fastställande av tillämpningsstadganden till förevarande paragraf lärer Kungl. Maj:t vara oförhindrad att på vederbörande verksmyndigheter överlåta utfärdandet av nödiga kompletterande detalj föreskrifter. 27 §.

Ackord eller beting.

Föreskrifterna i förevarande paragraf överensstämma med motsvarande föreskrifter i 1930 års förslag; dock har kommittén av enahanda anledning, som anförts vid behandlingen av föreskrifterna i 26 § angående övertidsersättning, vidtagit den ändringen, att dylik ersättning må tillkomma allenast tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18. Ett av riksräkenskapsverket framställt önskemål om bestämmelsernas utvidgning till att omfatta tjänstemän i 1—22 lönegraderna har sålunda kommittén icke funnit sig böra biträda.

195 28 §.

Ersättning för särskilda uppdrag m. m.

Under 28 § sammanförde 1928 års lönekommitté föreskrifter angående de särskilda ersättningar, som utöver lönen m å tillkomma tjänstemän för särskilda uppdrag eller utgå i form av gratifikationer eller belöningar. Ifrågavarande föreskrifter angåvo endast förekomsten av dylika ersättningar, medan närmare föreskrifter om ersättningarnas form och storlek avsågos skola inflyta i tilläggsbestämmelserna eller — i fråga om ersättningar av mera tillfällig art — i vederbörande verks stater. Allenast i fråga om stenograf arvode ansåg kommittén en allmängiltig bestämmelse böra intagas i avlöningsreglementet. Avgivna yttranden. I yttranden över kommittéförslaget hava erinringar mot bestämmelserna i förevarande paragraf framställts från tvenne ämbetsverk. Marinförvaltningen har sålunda ansett, att nuvarande föreskrift därom, att expeditionsvakt, som anvisats bostad i anslutning till ämbetslokalen, må kunna tillerkännas särskild ersättning av högst 300 kronor för tillsyn av lokalen m. m., borde upptagas i avlöningsreglementet. Riksräkenskapsverket har funnit önskvärt, att man i vissa fall kunde, exempelvis genom anmärkningsprovision, sätta avlöningsförmånerna i direkt förhållande till arbetsprestationen. En dylik avlöningsform skulle enligt riksräkenskapsverkets mening vara till nytta för arbetet inom ämbetsverket. 1936 års lönekommitté. Bestämmelserna i förevarande paragraf hava avfattats i huvudsaklig överensstämmelse med 1930 års reglementsförslag. 1 fråga om vissa punkter får kommittén anföra följande. Det vid kommunikationsverken för närvarande utgående stenografarvodet infördes i samband med 1919 års lönereglering efter framställning från vederbörande verksstyrelser. Motivet härför torde hava varit, att man ville genom införande av en särskild ersättning uppmuntra kvinnliga tjänstemän i biträdesgraderna att förskaffa sig kunskap och färdighet i stenografi, som vid denna lid behärskades allenast av ett fåtal tjänstemän. Utvecklingen har sedermera gått därhän, att stenografiutbildning är att jämställa med annan specialutbildning för kontorsarbete, till vilken hänsyn får tagas vid avvägning av löneställning och vid bedömande av kvalifikationer för befordran men som icke synes påkalla en särskild ersättningsform vid sidan av lönen. Lönekommittén har därför i sitt förslag uteslutit bestämmelsen om stenograf arvode. Det synes emellertid kommittén skäligt, att de befattningshavare, som vid civila avlöningsreglementets ikraftträdande åtnjuta stenografarvode, övergångsvis få under de förutsättningar, som nu gälla för denna förmåns åtnjutande, uppbära dylikt arvode även efter övergång till det nya reglementet. Enligt 2 mom. i 1930 års reglementsförslag skulle det bero på vederbörande myndighets prövning, huruvida ersättning för särskilt uppdrag må åtnjutas under annan ledighet än semester eller ferier. Kommittén har med hänsyn till önskvärdheten av enhetlighet i avlöningsbestämmelsernas tillämpning an-

(

196 sett lämpligt, att nämnda prövning i allmänhet beträffande samtliga i 8 kap. omförmälda slag av ersättningar för särskilda uppdrag förbehålles Kungl. Maj:t, dock med rätt för Kungl. Maj:t att, om så skulle befinnas ändamålsenligt, delegera beslutanderätten till vederbörande myndighet, något som torde kunna ifrågakomma särskilt i avseende å vissa större verk, exempelvis kommunikationsverken. Den av marinförvaltningen påyrkade bestämmelsen angående särskild ersättning till expeditionsvakt, som övar tillsyn över verkets ämbetslokaler, synes kommittén icke erforderlig. Dylikt tillsynsarvode torde av Kungl. Maj :t kunna bestämmas med stöd av bestämmelserna i 3 mom. Ej heller har kommittén ansett sig kunna biträda yrkandet om införande av anmärkningsprovision, en avlöningsform som tidigare förefunnits men av statsmakterna på principiella skäl avskaffats. Bland arvoden för särskilda uppdrag, som avses i 28 § 1 mom., må här beröras en särskild grupp, nämligen a r v o d e t i l l g e n e r a l d i r e k t ö r s s t ä l l f ö r e t r ä d a r e i vissa verk. I en del av de största verken med generaldirektör såsom chef finnes för närvarande särskild ställföreträdare för chefen förordnad. Så är fallet beträffande de affärsverk — postverket och telegrafverket — där ej befattning såsom överdirektör (souschef) finnes upptagen i staten. Vidare är ställföreträdare för verkschefen förordnad i några av de till allmänna civilförvaltningen hörande verk, i vilka chefskapet utövas av generaldirektör tillsatt medelst förordnande på viss tid, nämligen i socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen samt kommerskollegium. Till generaldirektörs ställföreträdare vid postverket och telegrafverket utgår enligt föreskrift i kommunikationsverkens avlöningsreglemente arvode med 2 000 kronor årligen. I två av nyssnämnda verk vid allmänna civilförvaltningen — pensionsstyrelsen och medicinalstyrelsen — åtnjuter ställföreträdaren ett i verkets avlöningsstat upptaget arvode av 1 000 kronor årligen; detsamma blir från och med den 1 januari 1938 förhållandet i socialstyrelsen. Vid de övriga ovan omförmälda verken utgår ej särskilt ställföreträdararvode; i stället åtnjuter ställföreträdaren, d å h a n under ledighet för verkschefen uppehåller dennes befattning, vanlig vikariatsersättning, vilken enligt föreskrift i tilläggsbestämmelserna till allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente utgår med 8 kronor för dag. Beträffande de generaldirektörs verk vid allmänna civilförvaltningen, där särskild ställföreträdare för verkschefen ej finnes förordnad, gälla olika regler för ärendenas avgörande vid förfall för verkschefen. I några verk inträder, såvitt ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, äldste tjänstgörande ledamoten i verkschefens ställe. I andra verk avgöras ärendena av ledamöterna samfällt, där ej Kungl. Maj:t förordnar särskild vikarie för verkschefen. Där äldste ledamoten i dylikt fall inträder såsom vikarie, utgår till honom vikariatsersättning med nyssnämnda belopp, där chefsbefattningen

197 är tillsatt medelst förordnande, och enligt avlöningsreglementets 19 § (d. v. s. med 6 kronor), där fråga är om annan generaldirektörsbefattning. Enligt lönekommitténs mening är det önskvärt, att i de största ämbetsverken finnes särskild ställföreträdare för verkschefen. För kontinuiteten i verkets arbete måste det vara till fördel, att en av verkets ledamöter är särskilt inriktad på att följa verkets angelägenheter i allmänhet och speciellt beträffande viktigare frågor på sådant sätt, att han vid förfall för chefen kan, med kännedom om dennes intentioner, utan svårighet inträda i hans ställe såväl vid ärendenas avgörande inom verket som ock när det gäller att företräda verket utåt. Då för en dylik funktion krävas särskilda personliga kvalifikationer, kan det ej anses lämpligt, att under alla förhållanden äldste ledamoten automatiskt vid förfall för verkschefen intager dennes plats. Kommittén vill därför uttala sig för att anordningen med särskilt förordnad ställföreträdare utsträckes att gälla även de till omfattningen mera betydande generaldirektörsverk, där sådan ställföreträdare ej för närvarande finnes förordnad. Tillsvidare torde man dock härvidlag ej böra gå längre än att medtaga de verk, i vilka chefen tillsättes medelst förordnande tills vidare. Vid bifall härtill skulle särskild ställföreträdare komma att förordnas i samtliga ämbetsverk med minst fem byråer med undantag för skolöverstyrelsen samt patent- och registreringsverket, vilkas särskilda organisation dock för närvarande icke synes göra anordningen påkallad i samma m å n som för övriga h ä r avsedda verk. I samtliga de fall, då sålunda särskild person förordnas såsom ställföreträdare för verkschef, bör lämpligen till ställföreträdaren utgå särskilt arvode såsom ersättning icke blott för vikariat under verkschefens ledigheter utan även för det merarbete och ansvar, som måste följa med ställföreträdarskapet. Ett fast årsarvode synes vara lämpligare än anordningen med vikariatsersättning vid vikariat. Ur kostnadssynpunkt torde det vara utan betydelse, vilkendera ersättnings vägen som väljes; då verkschefen på grund av särskilt uppdrag eller av annan anledning åtnjuter ledighet från tjänsten under längre tid, kan vikariatsersättningen uppgå till högre sammanlagt belopp än ett skäligt årsarvode. I fråga om ställföreträdararvodenas storlek h a r kommittén ansett sig böra föreslå, att arvodesbeloppet för de till allmänna civilförvaltningen hörande verken bestämmes till 1 200 kronor för år eller 200 kronor mera än vad för närvarande utgår vid de av dessa verk, d ä r särskilt arvode förekommer. Beträffande de vid postverket och telegrafverket utgående ställföreträdararvodena å 2 000 kronor ifrågasätter kommittén icke någon ändring. I de under 8 kap. av reglementet införda särbestämmelserna har kommittén i enlighet med det anförda upptagit föreskrifter om ställföreträdararvoden å 1 200 kronor vid socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, generaltullstyrelsen, lantbruks styrelsen och kommerskollegium samt å 2 000 kronor vid postverket och telegrafverket.

198 I detta sammanhang torde kommittén få beröra ett spörsmål om viss sportelinkomst, som varit föremål för uppmärksamhet från riksdagens sida, nämligen frågan om p r o v i s i o n f ö r f ö r s ä l j n i n g a v s t ä m p l a r . Enligt 42 § av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften äger stämpelförsäljare såsom ersättning för besvär och kostnader räkna sig tillgodo, i Stockholm två procent samt i övriga städer och å landet tre procent av det belopp, för vilket stämplar försålts, till och med en årlig försäljningssumma av 20 000 kronor, dock att ordförande i häradsrätt må, även om han är boende i Stockholm, tillgodoföra sig provision med tre procent. För överskjutande belopp till och med 200 000 kronor beräknas provisionen efter en procent och för belopp utöver 200 000 kronor efter en tiondedels procent. Enligt en av lönekommittén inhämtad uppgift rörande stämpelförsäljningsprovisioner under år 1936 utgjorde antalet tjänstemän inom den civila statsförvaltningen, som under nämnda år åtnjutit sådan provision, 262. Av dessa voro 142 domhavande. Av de återstående 120 stämpelförsäljarna voro 57 tjänstemän hos länsstyrelserna, huvudsakligen landssekreterare och landskamrerare. Provisionsbeloppen hava utgått med synnerligen växlande belopp, beträffande tjänstemän vid de nyreglerade verken från några kronor upp till omkring 1 500 kronor, i enstaka fall ännu mera. Provisionsbeloppen framgå närmare av följande tablå: Inkomst av stämpelprovision 1— 100 kronor 101— 250 » 251— 500 » 501— 750 » 751—1000 »

...

Antal befattningshavare

Inkomst av stämpelprovision

35 14 15 19 18

1 001—1 250 kronor 1 251—1 500 » 5> 1501—2 000 2 001—2 500 » » 2 511

Antal befattningshavare

.

10 4 2 2 1

Under 27 § av sin berättelse gjorde 1934 års statsrevisorer följande allmänna uttalande angående stämpelprovisionerna: »En av de grundläggande principerna vid genomförandet av de senaste löneregleringarna för kommunikationsverken och den civila statsförvaltningen i övrigt har varit avskaffandet av sportelsystemet. Bland de skäl, som anförts för borttagande av sportlerna, må nämnas de misshälligheter, som skapas av att vissa, eljest likställda tjänstemän komma i tillfälle att förskaffa sig extra inkomster av sin tjänst, under det att de övriga få nöjas med sin i stat fastställda avlöning. Förefintligheten av dylika extra inkomster eller sportler omöjliggör ock genomförandet av enhetlig löneplan för det verk, det gäller, eller för flera likställda verk. Det har därför ansetts vara av vikt att genom uttrycklig föreskrift i de olika avlöningsreglementena förebygga, att så småningom under skilda former skulle komma att insmyga sig avlöningsförmåner vid sidan av vad löneregleringen avsett. Det vill synas revisorerna, att vid införandet av det nya avlöningssystemet för kommunikationsverken och den civila statsförvaltningen i övrigt — med undantag av länsstyrelserna — avsikten varit, att jämväl sportler av nu ifrågavarande natur skulle upphöra att utgå. Ett stöd för denna uppfattning hava revisorerna funnit i det förhållandet, att 1925 års riksdag i samband med löneregleringen för lands-

199 hövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna m. m. beträffande provision å försålda stämplar ansett sig böra lämna särskilt medgivande, att dylik inkomst även efter den nya löneregleringens ikraftträdande finge utgå till befattningshavare vid landsstaten, med hänsyn bland annat till att stämpelprovisionen vore mycket ringa och endast i undantagsfall överstege 1 000 kronor. Något dylikt medgivande har, såvitt revisorerna kunnat finna, däremot icke lämnats andra befattningshavare med nyreglerad avlöning. På grund härav och då, enligt vad som framgår av vad ovan anförts, bestyret med stämpelbeläggningen och redovisningen av därför inflytande medel torde få anses ingå i ifrågavarande befattningshavares tjänståligganden, finna revisorerna, att stämpelprovisionen, som sedan år 1921 ökats med ungefär 75 procent, i förevarande fall icke vidare bör utgå utan omedelbart indragas till statsverket. Beträffande till befattningshavare vid länsstyrelserna utgående inkomst av stämpelförsäljning, vilken inkomst sedan år 1924 utvisar en ökning med över 100 procent, anse revisorerna, att snara åtgärder böra vidtagas för avveckling av densamma. Det måste nämligen enligt revisorernas mening vara ägnat ingiva allvarliga betänkligheter att, sedan statsmakterna principiellt utdömt sportelsystemet såsom avlöningsform för statens befattningshavare, ett nytt sportelsystem växer upp i en omfattning, som vid genomförandet av 1925 års lönereglering för länsstyrelserna icke kunnat förutses.» Över revisorernas ifrågavarande anmärkningar inhämtades yttranden från generalpoststyrelsen, statskontoret och riksräkenskapsverket. Generalpoststyrelsen framhöll därvid, att därest rätten till provision skulle fråntagas här avsedda befattningshavare, fråga torde kunna uppstå om beredande åt dem av felräkningspenningar för handhavandet av stämplar och likvider för dem. Statskontoret yttrade, att stämpelprovisionen borde indragas beträffande befattningshavare med nyreglerade löner. Vad anginge befattningshavare vid länsstyrelserna, vilka tidigare uttryckligen berättigats uppbära stämpelprovision, borde en maximering, förslagsvis till högst 1 000 kronor, komma till stånd men för övriga befattningshavare vid länsstyrelserna borde förmånen indragas. Riksräkenskapsverket ansåg sig med hänsyn till den ändring av stämpelförordningen, som genomfördes år 1928, varigenom stämpelförsäljningen blev ett tjänståliggande, ävensom till önskvärdheten av att jämväl sportelinkomster av nu ifrågavarande slag i görligaste mån utmönstrades ur det statliga avlöningssystemet, böra tillstyrka åtgärder i syfte att begränsa eller helt avveckla nu utgående stämpelprovision till befattningshavare med nyreglerad avlöning. I anledning av vad revisorerna anfört uttalade riksdagen i sin skrivelse den 6 juni 1935 (nr 279, punkten 5), bland annat, att riksdagen delade den av revisorerna i frågan uttalade uppfattningen, vilken jämväl funnit stöd i statskontorets och riksräkenskapsverkets yttranden, att bestyret med stämpelbeläggningen och redovisningen av därför inflytande medel borde ingå i vederbörande befattningshavares uppgifter i tjänsten, varför en avveckling av nuvarande system borde ske. Riksdagen hemställde, att Kungl. Maj:t ville taga under övervägande vad revisorerna anfört rörande provision vid stämpelförsäljning.

200 Även 1936 års lönekommitté hyser den uppfattningen, att extra inkomster av den natur, som kännetecknar stämpelprovisionen, icke böra förekomma. Åtgärder för en avveckling av stämpelprovisionen synas böra vidtagas i samband med den nu förestående löneregleringen.

4 kap. Rörligt tillägg. 29—31 §§.

Beträffande bestämmelserna i dessa paragrafer åberopar lönekommittén vad i den allmänna motiveringen anförts angående grunderna för rörligt tillägg samt i fråga om de avlöningsförmåner, å vilka dylikt tillägg bör utgå. Beträffande de i 31 § meddelade detaljföreskrifterna om beräkning av rörligt tillägg må påpekas, att förslaget i denna del innebär viss avvikelse från vad som nu gäller om dyrtidstillägg. För närvarande stadgas (§ 3 av kungörelsen den 15 juni 1923, nr 265), att vad av beräknat dyrtidstillägg överskjuter helt krontal bortfaller. Med hänsyn till de ojämnheter, som detta stadgande medför, har kommittén ansett sig böra i stället föreslå att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma skall jämkas till närmaste femtal, högre eller lägre. Sådan jämkning bör givetvis ske redan i de tabeller, vilka av Kungl. Maj:t utfärdas till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg.

5 kap. 32 §.

Sjukvård och begravningshjälp.

Allmänna bestämmelser om sjukvård.

I den allmänna motiveringen till sitt förslag till allmänt avlöningsreglemente lämnade 1928 års lönekommitté under rubriken »Sjukvård» (sid. 99 o. f.) till en början en utförlig redogörelse för den utredning och det förslag till bestämmelser rörande kostnadsfri läkarvård m. m. för personal inom den civila statsförvaltningen, som allmänna civilförvaltningens lönenämnd på Kungl. Maj:ts uppdrag framlagt i skrivelse den 3 november 1928. Vid utarbetande av detta förslag hade lönenämnden utgått från att rätten till viss läkarvård m. m. på statens bekostnad skulle tillkomma jämväl den allmänna civilförvaltningens befattningshavare och icke blott, såsom nu är fallet, kommunikationsverkens personal jämte vissa enstaka grupper bland allmänna civilförvaltningens tjänstemän. För närvarande gäller, att befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen i regel icke äga på statens bekostnad komma i åtnjutande av läkarvård annat än vid olycksfall i tjänsten. Enligt de av nämnden föreslagna, för samtliga befattningshavare gemensamma bestämmelserna skulle de för läkarvården i allmänhet uppkommande kostnaderna — i likhet med vad förhållandet för närvarande är vid kommunikationsverken — i regel gäldas helt av statsmedel. Kostnaderna för läkemedel, som vid kommunikationsverken nu helt bekostas av

201 statsmedel, skulle enligt lönenämndens förslag gäldas av statsmedel vid olycksfall i tjänsten helt och hållet men eljest allenast till hälften. I fråga om kostnad för specialistvård — vilken enligt vid kommunikationsverken nu tillämpad praxis bestrides av verksmedel med hela beloppet, då kostnaden icke överstiger 100 kronor, med 100 kronor, då kostnaden överstiger 100 men ej 150 kronor, samt med två tredjedelar av kostnadsbeloppet, då detsamma överstiger 150 kronor — skulle statens bidrag icke få överstiga halva beloppet, för så vitt icke specialistvården vore föranledd av olycksfall i tjänsten, då kostnaden, i likhet med vad nu är förhållandet såväl vid kommunikationsverken som inom allmänna civilförvaltningen, skulle helt bestridas av statsmedel. För kostnad för bad, massagebehandling m. m. skulle statsverket svara med högst hälften. Vid övervägande av frågan, i vilken omfattning sjukvård på statens bekostnad borde beredas den civila statsförvaltningens tjänstemän, fann 1928 års lönekommitté — i likhet med vad civila lönenämnden uttalat — det vara praktiskt taget ogenomförbart att rättvist gradera förmånen efter den större eller mindre sjukdomsrisk, för vilken olika kategorier av befattningshavare kunde vara utsatta, eller i förhållande till det beträffande skilda grupper av befattningshavare mer eller mindre starkt framträdande kravet på god kroppslig vigör eller dylikt. En lösning efter sådana linjer fann sig kommittén lika litet som lönenämnden kunna förorda. Kommittén ansåg, att samma bestämmelser rörande sjukvård borde i huvudsak gälla för alla ordinarie tjänstemän. För ett rätt bedömande av sjukvårdsfrågan inom statsförvaltningen hade 1928 års lönekommitté, enligt vad i betänkandet anfördes, sökt utröna, om den fria sjukvården huvudsakligen borde betraktas som en förmån för befattningshavarna eller om den möjligen kunde sägas vara i övervägande grad ett statsintresse, betingat av statsekonomiska hänsyn. Statsekonomiskt betingad kunde den fria sjukvården anses vara, endast om den utgjorde ett verksamt och ur kostnadssynpunkt skäligt medel att hålla de av befattningshavarnas sjukdomar föranledda utgifterna nere, dels genom att kontroll erhölles å sjukledigheterna, dels genom att befattningshavarna medelst ett rättidigt och effektivt ingripande vid sjukdomsfall bleve snabbare och mera varaktigt återställda till arbetsduglighet. För detta ändamål hade kommittén hos åtskilliga myndigheter anhållit, att de ville uttala sig rörande den fria sjukvården, sedd ur statsekonomisk synpunkt, samt därvid angiva, huruvida det ur denna synpunkt kunde anses försvarligt att för ernående av full likställighet mellan alla statens befattningshavare utbyta en mera omfattande rätt till fri sjukvård mot en mindre rätt i detta hänseende, exempelvis på det sätt som ifrågasatts av allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Av de inkomna yttrandena hade framgått, att den fria sjukvården i allmänhet ansåges vara av stor betydelse för vederbörande verk. Beträffande frågan, huruvida förmånen i fråga övervägande vore ett statsintresse eller ett personalintresse, hade flertalet myndigheter däremot icke fällt något bestämt omdöme.

202 För egen del yttrade lönekommittén, att kommittén bibragts den uppfattningen, att det även ur statsekonomisk synpunkt måste anses både försvarligt och lämpligt att åtminstone i viss utsträckning bereda samtliga ordinarie tjänstemän möjlighet till sjukvård på statens bekostnad. Rörande omfattningen av denna förmån anslöt sig kommittén i princip till det förslag, som lönenämnden framlagt, och instämde i allt väsentligt i den motivering, lönenämnden anfört för sin ståndpunkt. De av kommittén med utgångspunkt från lönenämndens förslag utarbetade sjukvårdsbestämmelserna intogos i 4 kap. av kommitténs reglementsförslag, innefattande 29—33 §§. Avgivna yttranden. Mot förslaget att utsträcka förmånen av läkarvård m. m. till den allmänna civilförvaltningens befattningshavare hava på ett undantag när några erinringar icke framställts från de över lönekommitténs betänkande hörda myndigheterna. I fråga särskilt om de under 29 § upptagna bestämmelserna må u r de avgivna yttrandena följande anföras. Telegrafstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke i bestämmelserna om kostnadsfri sjukvård borde inrymmas befogenhet för Kungl. Maj:t att medgiva undantag från de allmänna reglerna. Enär ovisshet förelegat, huruvida till läkarvård jämväl är att hänföra sådan sjukdomsbehandling, som meddelas av tandläkare, har vattenfallsstyrelsen föreslagit, att bestämmelsen i 1 mom. angående tandvård måtte ändras därhän, att till läkarvård finge räknas även sådan behandling av sjukdomstillstånd i tändernas omgivning, som meddelas av tandläkare, men icke tandvård i egentlig mening annat än vid olycksfall i tjänsten. Riksräkenskapsverket och kontrollstyrelsen hava ansett, att tandläkarvård borde inbegripas i specialistvård och behandlas enligt de föreslagna reglerna för sistnämnda vård. Även allmänna civilförvaltningens lönenämnd har uttalat en liknande uppfattning. De för specialistvård i allmänhet förordade bestämmelserna borde enligt lönenämndens mening äga tillämpning, där vederbörande verksläkare funnit anlitande av tandläkare erforderligt för behandling av sjukdomar i tänderna, käkbenen eller i munhålan i övrigt. 1936 års lönekommitté. Vad först angår den principiella frågan, huruvida rätten till sjukvård på statens bekostnad bör i samband med utfärdande av ett blivande nytt civilt avlöningsreglemente utsträckas till de befattningshavare inom den civila statsförvaltningen, vilka hittills icke varit i åtnjutande av denna förmån annat än vid olycksfall i tjänsten, är 1936 års lönekommitté i likhet med allmänna civilförvaltningens lönenämnd och 1928 års lönekommitté av den uppfattningen, att denna förmån rättvisligen icke bör förvägras ifrågavarande tjänstemän. Vid de till den allmänna civilförvaltningen hörande verken finnas stora personalgrupper, vilkas tjänstgöringsförhållanden till sin allmänna natur äro tämligen jämförliga med flertalet befattningshavares vid kommunikationsverken och vilka med hänsyn till sjukdomsrisk därför kunna sägas vara med dessa sistnämnda skäligen jämställda. Att med hänsyn till sjukdomsrisk el. dyl. söka genomföra en

203 differentiering av personalgrupperna i avseende å tilldelandet av förmånen av fri sjukvård torde i praktiken möta stora svårigheter. Ur statens synpunkt är betydelsen av att den statsanställda personalen är fullt tjänstduglig i kroppsligt och psykiskt hänseende densamma, oavsett vilket verk eller vilken förvaltningsgren tjänstemannen tillhör. Förbises bör ej heller den betydelse ur kontrollsynpunkt, som den fria sjukvården möjliggör, även om denna sida av spörsmålet vid flertalet centrala verk med deras i jämförelse med kommunikationsverken begränsade personalstock måhända icke spelar samma viktiga roll som vid de sistnämnda verken. De synpunkter i dessa hänseenden, som allmänna civilförvaltningens lönenämnd anlagt på frågan om den fria sjukvårdens utsträckande till den allmänna civilförvaltningen och som utförligt återgivits i 1930 års betänkande, anser sig lönekommittén kunna i allt väsentligt biträda. De av lönekommittén med utgångspunkt från denna uppfattning föreslagna bestämmelserna angående kostnadsfri läkarvård m. m. återfinnas under 5 kap. — innefattande 32—39 §§ — av kommitténs förslag till civilt avlöningsreglemente. I bestämmelsernas formella uppställning och avfattning hava vissa avvikelser gjorts från 1930 års reglementsförslag. 1 mom. Bestämmelserna i 32 § 1 mom. motsvara föreskrifterna i 29 § 1 mom. av 1930 års förslag. Beträffande innehållet får kommittén anföra följande. Till en början har en jämkning av författningstexten blivit erforderlig av den anledning, att enligt kommitténs förslag under 38 § kostnaden för läkemedel skulle helt bestridas av statsmedel. Då behov torde kunna föreligga att undantagsvis, t. ex. i särskilt ömmande fall, medgiva avvikelse från de allmänna bestämmelserna rörande sjukvård, har i anledning av telegrafstyrelsens påpekande sådan komplettering av författningstexten vidtagits, varigenom Kungl. Maj:t skulle erhålla befogenhet att för särskilt fall dispensera från bestämmelserna under 5 kap. av reglementsförslaget. De av vissa ämbetsverk framställda erinringarna mot stadgandet angående tandvård hava synts lönekommittén förtjäna särskilt beaktande. Till en början må härutinnan erinras, att nu gällande avlöningsförfattningar icke innehålla några uttryckliga föreskrifter, huruvida eller i vad mån kostnad för tandvård må gäldas av statsmedel. Emellertid hava de tillämpande myndigheterna ansett sig icke hava författningsenlig rätt att bevilja tjänsteman bidrag till kostnad för dylik vård, som lämnats av specialist (tandläkare), då fråga varit om vanlig tandläkarvård, såsom utdragning eller plombering av tänder, insättning av löständer, avlägsnande av tandsten m. m. Denna ståndpunkt vann i början av det nya lönestystemets giltighetstid stöd genom vissa av regeringsrätten meddelade utslag i besvärsmål. Sedermera hava under årens lopp åtskilliga frågor om beviljande av bidrag till täckande av tandvårdskostnader blivit hänskjutna till kammarrättens prövning, och genom de prejudikat, som härigenom vunnits, kan väl en viss rättspraxis sägas hava

204 utbildat sig. Denna praxis synes emellertid icke alltid kunna i förekommande fall lämna säker ledning för bedömande av frågan, huruvida en befattningshavare, som av verksläkaren hänvisas till specialist för erhållande avtandvård, kan påräkna att få kostnaderna ersatta av statsmedel. Med hänsyn till den ovisshet, som sålunda måste sägas vidlåda nu gällande läkarvårdsbestämmelser, så vitt angår deras tillämpning vid fall av tandvård, har kommittén ansett det synnerligen önskvärt, att i avlöningsreglementet såvitt möjligt meddelas föreskrifter, vilka klarlägga, i vad mån behandling av sjukdomar i tänderna är att hänföra till sådan sjukvård, som helt eller delvis bör bekostas av statsmedel. » Enligt 29 § 1 mom. av 1928 års lönekommittés reglementsförslag skulle till läkarvård icke hänföras tandvård i egentlig mening annat än vid olycksfall i tjänsten. Med »tandvård i egentlig mening» avsåg kommittén konserverande tandbehandling och åtgärder för botande av sjukdomar eller abnormiteter i tänderna. Beträffande ifrågavarande stadgande hava, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, vissa ämbetsverk framställt erinringar. Även 1936 års lönekommitté har hyst tvekan, huruvida ifrågavarande stadgande jämte därtill hörande motivering kan anses tillfyllest för en riktig och lämplig gränsdragning mellan sådan tandvård, som bör bekostas av statsmedel, och tandvård, vars kostnad befattningshavarna själva böra bestrida. Då lönekommittén för bedömande av denna fråga funnit sig vara i behov av medicinskt sakkunnig vägledning, har kommittén i skrivelser till medicinalstyrelsen, tandläkarinstitutets lärarråd, svenska tandläkarsällskapet och Sveriges tandläkarförbund anhållit om ett uttalande i ämnet. Medicinalstyrelsen, som för utredning överlämnat ärendet till medlemmen av sitt vetenskapliga råd, tandläkaren B. östman, har i sin svarsskrivelse till kommittén förklarat sig i allt väsentligt dela de synpunkter, som anförts i en av ö s t m a n utarbetad promemoria i ämnet. Denna promemoria innehåller i huvudsak följande: Sjukdomar i tänderna, vilka komme under behandling hos tandläkare, kunde schematiskt uppdelas enligt följande. Tandröta (tandkaries) och dess följdtillstånd, nämligen inflammatoriska respektive variga processer i ben (ostitis) och benhinna (periostitis), tändernas för tidiga lossnande (paradentos) samt inflammation i tandköttet (gingivitis) och inflammation i munslemhinnan (stomatit). Den del av tandläkarkonsten, som behandlade tandkaries, benämndes konserverande tandläkarkonst, den del, som sysslade med följdtillstånden av tandkaries, d. v. s. beninflammationer respektive benhinneinflammationer och i samband därmed uppståndna variga processer, tandkirurgi. Tandvården hade hittills endast i ringa grad vunnit fotfäste inom socialförsäkring och sociallagstiftning. Med hänsyn härtill syntes det knappast för det närvarande kunna bli fråga om att bereda de kategorier, för vilka avlöningsreglementet vore avsett, fullständig tandvård enligt ovanstående schema. Å andra sidan syntes vård hos tandläkare icke skäligen kunna uteslutas från vad som i avlöningsreglementet avsåges. Sedan länge hade läkarkonsten haft sin uppmärksamhet riktad på ett kausalsammanhang mellan tandsjukdomarna och sjukdomar i kroppens andra organ, och man syntes också vara relativt enig därom, att tändernas och munhålans sanerande och tuggförmågans återställande utövade en gynnsam och t. o. m. avgörande

205 inverkan vid flera allmänna sjukdomstillstånd. Behandlingen av tandsjukdomarna inklusive ersättandet av förlorade tänder för tuggningsförmågans återställande måste sålunda räknas såsom i många fall hörande till terapin vid allmänna sjukdomar. Att därvid avgränsa vissa sjukdomar, för vilkas botande behandlingen av tänderna respektive munhålan skulle ha betydelse, läte sig icke göra, utan tandvårdens betydelse måste bedömas från fall till fall. Att å andra sidan framhäva viss del av tandvården såsom varande av särskild betydelse i hithörande avseende läte sig icke heller göra. Under senare år hade den tolkningen vid flera fall kommit till synes, att till läkarvård, för vilken ersättning av statsmedel skulle utgå, icke skulle kunna hänföras vård hos tandläkare. Med hänsyn till vad ovan anförts om tandsjukdomarnas betydelse vid botandet av allmänsjukdomar syntes en sådan distinktion icke böra bibehållas. Den skulle kunna föra till den absurda konsekvensen, att för vård, utförd av legitimerad läkare, som samtidigt vore tandläkare, ersättning utginge, under det att för samma vård, utförd av legitimerad tandläkare, som hade sig detta vårdområde anförtrott, ersättning skulle vägras. Närmare föreskrifter om bidrag av statsmedel till läkarvårdskostnader återfunnes i Kungl. Maj:ts kungörelse nr 529 år 1920, avd. D. Här utsädes, att »därest av vederbörande verk anställd läkare finner nödvändigt, att befattningshavare för botande av viss sjukdom kommer under behandling av annan läkare, som speciellt behandlar vissa sjukdomsformer, må hänvisning till sådan specialist kunna äga rum». Om i avlöningsreglementet utsädes, att tjänsteman hade rätt att på vederbörande verks bekostnad erhålla, jämte erforderlig läkarvård, även erforderlig tandläkarvård och i »Bestämmelser angående läkarvård jämte läkemedel m. m.» inskötes rätt för av vederbörande verk anställd läkare att hänvisa tjänsteman även till tandläkare, syntes den av 1936 års lönekommitté uppställda frågan erhålla en tillfredsställande lösning. Genom ovan framhållna åtgärder skulle endast komma att meddelas tandvård på medicinsk indikation. Med hänsyn tagen till den sannolika utgångspunkten, att den läkarvård, som avsåges i avlöningsreglementet, skulle avse att bidraga till hälsans och arbetsförmågans återställande hos vederbörande tjänsteman, kunde man tänka sig den preciseringen i avlöningsreglementet, att tandvård, som åt tjänsteman meddelades på vederbörande verks bekostnad, väsentligt borde kunna bidraga till hälsans eller arbetsförmågans återställande. Avgörandet i det enskilda fallet borde lämpligen överlämnas åt av vederbörande verk anställd läkare. För att underlätta granskningen av de sålunda gjorda remisserna och prövningen av ersättningsfrågan i det enskilda fallet kunde övervägas lämpligheten av särskilt formulär för remissens avfattning. I sådan remisshandling kunde lämnas uppgift om den eller de sjukdomar, varav tjänsteman lede. Vidare borde finnas en fråga, huruvida sjukdomen sannolikt stode i orsakssammanhang med föreliggande tandsjukdom eller tand- respektive muntillstånd. Än vidare kunde av läkaren uttalas, huruvida denne ansåge, att den föreslagna tandvården kunde väsentligt bidraga till hälsans eller arbetsförmågans återställande. Tandläkarinstitutets lärarråd h a r — m e d f r a m h å l l a n d e , a t t s j u k d o m a r i n o m t ä n d e r n a o c h d e r a s o m g i v n i n g v o r e av betydelse ej e n d a s t lokalt u t a n ä v e n a l l m ä n t — f ö r k l a r a t sig i m o t s a t s till 1928 å r s l ö n e k o m m i t t é a n s e , att k o n s e r v e r a n d e t a n d b e h a n d l i n g o c h å t g ä r d e r för b o t a n d e t a v s j u k d o m a r eller abnormiteter i t ä n d e r n a borde i n r y m m a s i begreppet läkarvård. Svenska tandläkarsällskapet o c h Sveriges tandläkarförbund h a v a i gemens a m skrivelse till k o m m i t t é n y t t r a t sig i h u v u d s a k s å l u n d a :

206 Ur medicinsk synpunkt vore all tandvård av kurativ natur att betrakta som sjukvård, oberoende av om behandlingen utfördes av läkare eller tandläkare. Då det emellertid på grund av de ekonomiska konsekvenser för det allmänna, som en sådan inställning till tandvårdsfrågan i förevarande avseende skulle medföra, finge anses uteslutet, att nämnda uppfattning lades till grund för utformningen av bestämmelser i ett statens avlöningsreglemente, syntes man böra begränsa rätten till statsbidrag för tandvård till sådana fall, då vården visade sig behövlig: 1) för hävande eller förbättring av vissa utav tändernas tillstånd beroende sjukdomar såsom: a) ledgångsreumatism, b) sjukdomar i strupe och luftrör, t. ex. kroniska bronchiter, trakeiter och astma, c) infektiösa njur- och hjärtsjukdomar, där infektionen kunde tänkas utgå från tänderna eller deras omgivning, d) vid förhöjd sänkningsreaktion eller förhöjd temperatur, som kunde tänkas ha etiologiskt samband med tandsjukdom, e) fall av objektivt (genom röntgen, magsaftsprov eller avföringsprov) konstaterad mag- eller tarmsjukdom eller där mag- eller tarmsystem eljest vore starkt framträdande i sjukdomsbilden eller tydde på risk för magsår eller annan organisk mageller tarmsjukdom, f) i fall av dålig tuggningsförmåga, där en ökad näringstillförsel vore särskilt önskvärd, såsom vid Tbc, höggradig magerhet m. m.; 2) behandling av vissa sjukdomar i tändernas omgivning, såsom cystor, benigna tumörer och abscesser; 3) behandling av skada å tänder eller käkar, uppkomna genom olycksfall i tjänsten. Av de under punkt 1) sammanförda sjukdomarna och sjukdomstillstånden vore flera av det slag, att man numera inom medicinen ansåge desammas uppkomst i hög grad sammanhänga med dentala defekter, i följd varav tandvård vanligtvis måste utgöra ett nödvändigt led i dessa sjukdomars behandling. Ersättning hade även utgått till befattningshavare för tandvård, som haft sådant orsakssammanhang till sjukdomsbilden. Under punkt 2) hade sammanförts de sjukdomar, som med annan lokalisation än mungebitet skulle hänföras till allmän läkarvård, och under punkt 3) jämställdes olycksfallsskador i tänder och käkar med övriga kroppsskador. P å g r u n d v a l a v d e n u t r e d n i n g , s o m s å l u n d a f ö r e b r a g t s för b e d ö m a n d e a v frågan o m t a n d v å r d s k o s t n a d e r n a s bestridande av statsmedel, h a r kommittén s ö k t finna en f o r m u l e r i n g , s o m i p r i n c i p a n s l u t e r sig till t e n d e n s e n i hitt i l l s v a r a n d e p r a x i s och s å l u n d a — b o r t s e t t från olycksfall i t j ä n s t e n — u t e s l u t e r e r s ä t t n i n g för v a n l i g t a n d l ä k a r v å r d ( k o n s e r v e r a n d e t a n d v å r d och b o t a n d e a v a b n o r m i t e t e r i t ä n d e r n a ) m e n m e d g i v e r e r s ä t t n i n g för t a n d v å r d på direkt medicinsk indikation. I enlighet h ä r m e d h a r i 1 m o m . a n d r a s t y c k e t av f ö r e v a r a n d e p a r a g r a f u p p t a g i t s ett s t a d g a n d e , enligt vilket till l ä k a r v å r d , s o m avses i r e g l e m e n t s f ö r s l a g e t , m å h ä n f ö r a s dels varje slag a v t a n d v å r d , s o m föranletts a v olycksfall i t j ä n s t e n , dels s å d a n t a n d v å r i , s o m a v s e r b o t a n d e a v s j u k d o m i t ä n d e r n a s o m g i v n i n g a r , dels o c k s å d a n t a n d v å r d , s o m p r ö v a s v a r a a v v ä s e n t l i g b e t y d e l s e för b o t a n d e a v a n n a r s j u k d o m , vilken s t å r i o r s a k s s a m m a n h a n g m e d t ä n d e r n a s tillstånd. Det må f r a m h å l l a s , att b e d ö m a n d e t a v f r å g a n , i vilka fall t a n d v å r d enligt f ö r f a t t n b g s f ö r slaget skulle få b e s t r i d a s m e d b i d r a g av s t a t s m e d e l , givetvis i första h a n d a n -

207 kommer på verksläkaren. Vederbörande verksledning bör dock ej underlåta att ägna uppmärksamhet åt angelägenheten av en sådan behandling av dessa frågor, att ej kostnad för tandvård ersattes av statsmedel i andra fall, än då det befinnes otvetydigt, att de i författningstexten angivna förutsättningarna äro för handen. I den mån så anses önskvärt och erforderligt för främjandet av en enhetlig praxis på förevarande område, torde Kungl. Maj:t böra meddela närmare anvisningar rörande de fall, i vilka ersättning för tandvård må förekomma. Det torde böra påpekas, att i den mån tandvård, varom här är fråga, anförtros åt tandläkare, ersättning för sådan vård bör utgå under de förutsättningar och på de villkor, som i 36 § angivas i fråga om specialistvård. Slutligen må framhållas, att kommittén icke funnit anledning föreligga att, såsom från länsstyrelsen i Jönköpings län påyrkats, göra bestämmelserna om sjukvård vid olycksfall i tjänsten tillämpliga även vid sjukdom, som bevisligen ådragits genom tjänstgöring. Kommittén får härutinnan åberopa vad som anförts under 14 § i det föregående. 2 mom. Detta moment är av samma lydelse som 29 § 3 mom. i 1930 års reglementsförslag. 3 mom. Då närmare bestämmelser beträffande tillämpningen av föreskrifterna om sjukvård i vissa hänseenden — t. ex. beträffande tandvård, verksläkares anställande m. m. — torde bliva påkallade, har i detta moment intagits ett stadgande, enligt vilket erforderliga tillämpningsbestämmelser meddelas av Kungl. Maj:t. 33 §.

Verksläkare.

Till denna paragraf har, med någon jämkning i formuleringen, överflyttats det i 29 § 2 mom. av 1930 års förslag upptagna stadgandet angående anställande av verksläkare för ombesörjande av läkarvård, som enligt reglementsförslaget skall bekostas av statsmedel. Kommittén har ansett sig icke kunna biträda ett i vissa yttranden över 1930 års reglementsförslag framställt yrkande om rätt för tjänsteman att efter fritt val anlita den läkare, till vilken han hyser största förtroendet. En oundgänglig förutsättning för att sjukvårdsförmånen icke skall kunna missbrukas och för vinnande av nödig kontroll över tjänstemännens sjukledigheter synes kommittén vara, att läkarvården ombesörjes av läkare, vilka särskilt anställts för ändamålet eller med vilka avtal därom träffats och som på grund därav äro i sin verksamhet skyldiga att följa för verksläkare utfärdade instruktionsbestämmelser. Emellertid synes hinder icke böra möta att å större orter, där mer än en verksläkare anställts, medgiva tjänstemännen viss valfrihet mellan de olika verksläkarna. Denna fråga bör övervägas i samband med en prövning av verksläkarinstitutionens lämpliga organisation. Sistnämnda spörsmål torde före civila avlöningsreglementets ikraftträdande böra underkastas närmare utredning.

208 34 §.

Läkarvård och läkarintyg.

Under 34 § hava med vissa mindre betydelsefulla sakliga eller formella ändringar sammanförts bestämmelser rörande läkarvård och läkarintyg svarande mot dem, som återfinnas i 30 § 1 och 4 mom. av 1930 års reglementsförslag. Några myndigheter hava i sina yttranden över 1930 års förslag ansett det icke vara behövligt, att läkarintyg, som åberopas för erhållande av tjänstledighet, utfärdas av verksläkaren eller förses med dennes attest. Bland annat har givits uttryck åt den meningen, att rätten att utfärda för tjänstledighet gällande intyg borde i viss mån utsträckas att omfatta även andra läkare än verksläkare, såsom övriga statsanställda läkare och i kommuns tjänst anställda läkare. Med hänsyn till vikten av att den sjukvårdsberättigade personalen i avseende å sjukledigheter m. m. är underställd kontroll genom verksläkare har kommittén emellertid ansett sig icke böra frångå de av 1928 års lönekommitté härutinnan föreslagna bestämmelserna, vilka för övrigt redan för närvarande äro i huvudsak gällande vid kommunikationsverken. I övrigt torde kommittén beträffande bestämmelserna i förevarande paragraf böra påpeka, att i läkarvård, som helt bekostas av statsmedel, jäm väl skulle få ingå röntgenundersökning och annan liknande undersökning, som erfordras allenast för ställande av diagnos och som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren utan måste utföras av annan läkare eller å sjukhus (röntgenavdelning el. dyl.). Sådan undersökning är sålunda icke att hänföra till specialistvård, som avses i 36 §. 35 §.

Sjukhusvård.

Bestämmelserna i 35 § äga sin motsvarighet i 31 § av 1930 års förslag. Enligt 1 mom. av sistnämnda paragraf skulle kostnaden för sjukhusvård ersättas till hälften av statsmedel, dock skulle statsverket helt svara för kostnaden för sjukhusvård, som föranletts av olycksfall i tjänsten. I 2 mom. intogs den vid kommunikationsverken nu gällande bestämmelsen, att om plats å allmänt sjukhus icke lämpligen kunnat beredas tjänsteman, som varit i trängande behov av sjukhusvård, och tjänstemannen på grund härav vårdats å enskild sjukvårdsanstalt, kostnaderna härför må bestridas av statsmedel intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus. Avgivna yttranden. Beträffande 1 m o m. har medicinalstyrelsen anmärkt, att sjukhusvården enligt förslaget skulle för tjänstemannen bliva ekonomiskt ganska betungande vid anlitande av vissa sjukvårdsinrättningar, såsom jubileumssanatorier, lasarett inom landstingsområde, där tjänstemannen ej har hemortsrätt, o. s. v. Dels skulle tjänstemannen hava att betala halva sjukhuskostnaden, dels skulle han ock få vidkännas A-avdrag å lönen. Styrelsen har funnit starka skäl tala för bibehållande av de nu gällande villkoren i frå-

209 ga om sjukhusvård, enligt vilka staten bestrede hela kostnaden för denna vård men tjänstemannen finge vidkännas B-avdrag. Även kommerskollegium har ställt sig tveksamt till frågan, huruvida tjänstemännen borde förpliktas att betala halva sjukhusavgiften. Vidare har riksräkenskapsverket förordat sådan ändring av bestämmelserna i förevarande moment, att bidrag till täckande av kostnad för egentlig sjukhusvård bleve beräknad efter plats å allmän sal för tjänstemän tillhörande lönegraderna 1—10, i halvenskilt rum för tjänstemän i lönegraderna 11—23 och i enskilt rum för tjänstemän i högre lönegrader. Riksförsäkringsanstalten har påyrkat en omformulering av 1 mom. till överensstämmelse med vad som gäller enligt olycksfallsförsäkringslagen. Enligt denna lag anses den sjuke berättigad till vård å halvenskilt eller enskilt rum icke blott om plats icke finnes å allmän sal utan även om enligt läkares intyg hans tillstånd kräver vård å sådant rum. Motsvarande gäller i fråga om vård å enskild sjukvårdsanstalt. Slutligen har pensionsstyrelsen ansett, att med allmänt sjukhus borde i förevarande hänseende även jämställas kuranstalter, som disponerades för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet. Generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd samt trafiktjänstemännens riksförbund hava uttalat sig för att läkarhonorar måtte få inräknas i den sjukhuskostnad, till vars gäldande staten lämnar bidrag. Beträffande stadgandet i 2 m o m . har marinförvaltningen förmenat, att om plats icke kunde beredas å allmänt sjukhus tjänstemannen borde erhålla full ersättning för vård å enskild sjukvårdsanstalt, intill dess plats å allmänt sjukhus kunde upplåtas för honom. Försäkringsrådet håller före, att merkostnaden vid vård å enskild sjukvårdsanstalt borde helt bestridas av statsmedel och att såsom villkor för ersättning av statsmedel icke borde krävas, att behovet av sjukhusvård varit trängande; det borde vara tillräckligt, att den sjuke varit i behov av sjukhusvård och icke lämpligen kunnat beredas plats å allmänt sjukhus. Patent- och registreringsverket har ansett, att vård å enskilt sjukhus borde — även om plats å allmänt sjukhus kunnat beredas tjänstemannen — få bekostas av statsmedel intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus. 1936 års lönekommitté. De i 31 § 1 mom. av 1930 års förslag intagna bestämmelserna rörande statens bestridande av kostnad för tjänstemans vård å allmänt sjukhus hava i allt väsentligt oförändrade upptagits i 35 § 1 mom. av lönekommitténs förslag; dock har kommittén, med hänsyn till önskvärdheten av att tjänsteman, som drabbas av tuberkulossjukdom, snarast möjligt beredes tillfälle att erhålla fullgod vård, ansett tuberkulossjukdom böra i förevarande hänseende jämställas med sjukdom föranledd av olycksfall i tjänsten. I anledning av den av medicinalstyrelsen gjorda anmärkningen vill kommittén allenast erinra, att vid bifall till vad kommittén under 15 § föreslagit beträffande rätt för tjänsteman till visst antal kostnadsfria sjukdagar tjänstemannen skulle kunna komma i åtnjutande av oavkortad lön under den första sjukhustiden. 14—379086.

210 Vissa kompletteringar av förevarande moment hava emellertid synts kommittén motiverade. I enlighet med vad en del ämbetsverk påyrkat vill sålunda kommittén föreslå, att i momentet införes ett uttryckligt stadgande, enligt vilket till kostnad för sjukhusvård må hänföras sådant särskilt arvode, som å enskilt eller halvenskilt rum intagen tjänsteman erlagt till den för hans vård ansvarige sjukhusläkaren. Ehuru erläggandet av dylikt arvode är frivilligt, torde detsamma dock i realiteten betraktas såsom en avgift, som patienten icke gärna kan undandraga sig. Det synes därför kommittén skäligt, att staten bidrager till denna kostnad i samma omfattning som till kostnaden för själva sjukhusvården, d. v. s. vid olycksfall i tjänsten med hela beloppet och eljest med hälften. Statsverkets bidrag bör dock i varje fall icke utgå med större belopp än som motsvarar hela respektive halva det arvodesbelopp, som högst angivits i av medicinalstyrelsen utfärdad rådgivande taxa. Givetvis bör vederbörande verksmyndighet även här se till, att större kostnad icke åsamkas verket än som med hänsyn till föreliggande omständigheter kan anses skäligt. Med allmänt sjukhus torde enligt vedertaget begrepp förstås varje sjukvårdsinrättning, som äges eller åtnjuter bidrag av stat, landsting eller kommun. Emellertid gäller redan enligt nuvarande bestämmelser, att med allmänt sjukhus i förevarande sammanhang är jämställt Konung Oscar II:s jubileumsfond tillhörigt lungsotssanatorium. På sätt pensionsstyrelsen föreslagit torde hit även böra hänföras de av nämnda styrelse för dess sjukvårdande verksamhet disponerade kuranstalterna. Enligt ett av kammarrätten meddelat utslag i ett avlöningsmål har vård å en av dessa kuranstalter i ersättningshänseende betraktats såsom om vården erhållits å allmänt sjukhus (se kammarrättens årsbok 1935, ref. 17). Bestämmelsen i 2 mom. av 1930 års förslag har synts kommittén mindre tillfredsställande. En tjänsteman, som för sjukdom nödgas söka sjukhusvård, bör enligt kommitténs mening äga rätt att få sina sjukvårdskostnader ersatta enligt avlöningsreglementets bestämmelser, oavsett huruvida han anlitat enskild sjukvårdsinrättning eller h a n hänvänt sig till en statlig eller kommunal sjukvårdsanstalt. Det nuvarande villkoret för ersättnings beviljande, nämligen att plats icke kunnat beredas på allmänt sjukhus eller att behovet av sjukhusvård varit trängande, har kommittén därför i likhet med vissa av de hörda myndigheterna ansett böra upphävas. Självfallet bör dock statsverket icke åsamkas större utgifter för vården å enskild sjukvårdsinrättning än om tjänstemannen intagits å allmänt sjukhus. Undantag härifrån bör kunna medgivas allenast där vården föranletts av olycksfall i tjänsten. Har tjänsteman till följd av olycksfall i tjänsten anlitat enskild sjukvårdsanstalt exempelvis på den grund, att intagning å sjukhus varit synnerligen brådskande och dylik anstalt legat närmast till hands eller därför att plats å allmänt sjukhus icke kunnat beredas, eller har annan giltig anledning förefunnits för hänvändelse till enskild sjukvårdsinrättning, böra kostnaderna för sjukvården kunna i sin helhet bekostas av statsverket, även om desamma överstigit de kostnader, som skulle hava uppkommit vid vård

211 å allmänt sjukhus. Då det sålunda måste bero på omständigheterna, huruvida den större kostnaden må ersättas av statsmedel, bör frågan om ersättning i dylika fall göras beroende av vederbörande myndighets prövning. I övrigt har kommittén ansett de erinringar, som av verksmyndigheterna framställts mot bestämmelserna om sjukhusvård, icke böra vinna beaktande. 36 §.

Specialistvård.

Enligt bestämmelserna i 32 § av 1928 års lönekommittés förslag skulle —• liksom i fråga om sjukhusvård — även kostnad för specialistvård vid olycksfall i tjänsten helt bestridas av statsmedel men vid annan sjukdom allenast till hälften. Avgivna yttranden. Ett flertal myndigheter har påyrkat en för tjänstemännen gynnsammare fördelning av specialistvårdskostnaden mellan staten och befattningshavaren. Sålunda hava generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen samt — med undantag av vissa reservanter — kommunikationsverkens lönenämnd föreslagit, att bestämmelserna i ämnet måtte avfattas i överensstämmelse med den praxis, som enligt överenskommelse mellan kommunikationsverkens styrelser tillämpas vid dessa verk. Länsstyrelsen i Västerbottens län, telegrafstyrelsen, domänstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning samt vissa personalorganisationer hava uttalat sig för att statens bidrag till specialistvården måtte bestämmas till två tredjedelar av kostnaden. Vattenfallsstyrelsen har framhållit, att här ifrågavarande kostnad i regel borde till hälften bestridas av statsmedel, men att bidraget borde, där så prövades skäligt, kunna höjas till tre fjärdedelar av kostnadsbeloppet och undantagsvis hela kostnaden gäldas av statsmedel. 1936 års lönekommitté. 1 mom. Med hänsyn till de betungande kostnader, som en långvarig specialistbehandling kan medföra, har lönekommittén i likhet med vissa av de hörda myndigheterna ansett sig böra tillstyrka, att statsverket lämnar bidrag till kostnad för specialistvård i större omfattning än vad som föreslagits i 1930 års betänkande, som på denna punkt innebar en avsevärd försämring i den förmån, som för närvarande tillkommer kommunikalionsverkens personal. Kommittén h a r övervägt tanken att härvidlag utforma bestämmelserna i överensstämmelse med den praxis i fråga om kostnadsfördelningen mellan staten och befattningshavaren, som för närvarande tillämpas vid kommunikationsverken och som innebär, att statsverket i regel gäldar hela kostnaden, då densamma icke överstiger 100 kronor, 100 kronor, då kostnaden överstiger 100 men ej 150 kronor samt två tredjedelar av kostnaden, då densamma överstiger 150 kronor. Emellertid synes ett fastslående av denna praxis knappast vara ägnat att på ett rationellt sätt lösa fördelningsfrågan, alldenstund statsverket skulle komma att helt svara för de små kostnadsbeloppen, medan tjänstemannen skulle mera kännbart drabbas av de stora kostnadsbeloppen. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har också från vissa håll påyrkats, att statsverket

212 skulle genomgående påtaga sig två tredjedelar av kostnaden och befattningshavaren svara allenast för den återstående tredjedelen. Då en sådan kostnadsfördelning enligt kommitténs mening skulle för kommunikationsverkens befattningshavare innebära en väl stor försämring i de talrikast förekommande fallen, har kommittén ansett sig böra föreslå, att statens bidrag för specialistvård genomgående bestämmes till tre fjärdedelar av vårdkostnaden. Vad nu sagts har avseende å specialistvård vid sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten. Av olycksfall i tjänsten föranledd specialistvård bör liksom hittills helt bekostas av statsverket. Av skäl, som under 35 § anförts, bör även i förevarande hänseende tuberkulossjukdom jämställas med sjukdom föranledd av olycksfall i tjänsten. Jämväl förekommande efterbehandling av tuberkulossjukdom (»gasgivning») bör enligt kommitténs mening skäligen få helt bekostas av statsmedel. Vid vissa allmänna sjukhus finnas anordnade polikliniker, där till specialistbehandling mottagas patienter mot en tämligen låg avgift. Anlitande av poliklinik i stället för enskild specialist medför fördenskull besparing för statsverket. Vid vissa av kommunikationsverken har utfärdats föreskrift därom, att i stad, där poliklinik finnes för behandling av särskilda sjukdomsformer, hänvisning bör, då sådant i övrigt finnes lämpligt, ske till dylik klinik, varvid verket betalar hela kostnaden för behandlingen. Kommittén, som finner en sådan ordning lämplig, har ansett sig böra i förevarande paragraf intaga ett särskilt stadgande om att kostnad för specialistvård, som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, skall helt bestridas av statsmedel. 2 mom. I detta moment har, i anslutning till vad som anförts under 32 § 1 mom., intagits ett stadgande om specialistvård av tandläkare. 37 §.

Resor och sjuktransporter.

Uti 30 § 2 mom. av 1928 års lönekommittés reglementsförslag intogos föreskrifter angående kostnad för sjuk tjänstemans resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning ävensom för läkares resa till sjuk tjänsteman. Enligt sagda föreskrifter skulle, därest läkare ej funnes å platsen, av statsmedel kunna bestridas skälig kostnad för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under förutsättning att verksläkaren förklarat resan eller förflyttningen nödvändig för sjukdomens behöriga behandling. Likaledes skulle av statsmedel kunna ersättas den resekostnad, läkaren nödgats vidkännas för besök hos den sjuke i det fall, då denne ej utan våda kunnat flyttas. Avgivna yttranden. Vissa myndigheter, såsom riksförsäkringsanstalten, vattenfallsstyrelsen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd, hava uttalat sig till förmån för att rätten till ersättning för resa eller transport till läkare eller sjukvårdsinrättning icke göres beroende av om läkare finnes å platsen eller icke. Vattenfallsstyrelsen och sagda lönenämnd liksom även försäkringsrådet och telegrafstyrelsen hava ifrågasatt, om ej tjänsteman bör

213 kunna helt eller delvis erhålla ersättning av statsmedel för resa till specialist. Järnvägsstyrelsen har påyrkat uteslutande ur bestämmelserna av stadgandet om ersättning för läkares resa till sjuk tjänsteman. 1936 års lönekommitté. Det kan enligt lönekommitténs mening ifrågasättas, om icke de i 1930 års förslag upptagna bestämmelserna rörande ersättning för tjänstemans resa eller förflyttning äro väl snävt avfattade. Därest exempelvis en tjänsteman drabbas av sjukdom, som kräver snabb operativ behandling av kirurg, är det tydligen för den sjuke utan betydelse, om verksläkare eller annan läkare finnes å platsen, därest denne icke anser sig kunna företaga operationen utan hänvändelse måste ske till läkare eller sjukvårdsanstalt på annan ort. Kommittén finner det behjärtansvärt, att möjligheterna till erhållande av erforderlig läkarvård underlättas särskilt för landsortens tjänstemän, vilka av helt naturliga skäl i sjukvårdshänseende icke äro lika gynnsamt ställda som tjänstemän bosatta i städer och andra större orter. Kommittén h a r därför ansett, att ersättning för kostnad för sjuk tjänstemans resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning bör kunna medgivas, oberoende av om läkare finnes å platsen eller icke, under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen nödvändig för sjukdomens behöriga behandling. Likaledes bör kostnad för resa eller forslande bestridas av statsmedel, där färd på verksläkarens anvisning företages till annan läkare i och för diagnos av tjänstemans sjukdom. Huruvida, på sätt i vissa yttranden påyrkats, till kostnad, som ersattes av statsmedel, även bör få hänföras utgift för tjänstemans resa eller forslande till specialist, kan synas mera tveksamt. För tjänstemannen måste det emellertid te sig mindre rättvist, om färdkostnaden skulle bestridas av statsmedel för det fall, att h a n på verksläkarens hänvisning begåve sig till en sjukvårdsanstalt å annan ort för att där intagas för en viss åkomma, medan resekostnaden skulle åvila honom själv, därest hänvisningen avsåge behandling genom specialist å samma ort utan anlitande av sjukvårdsanstalt. Då kommittén sålunda anser sig böra föreslå en ytterligare utvidgning av förevarande bestämmelser, vill kommittén samtidigt betona, att såväl i fråga om färd till specialist som beträffande andra här avsedda resor till läkare eller sjukvårdsinrättningar ersättning för rese- eller transportkostnad bör utgå allenast i den mån så prövas skäligt. Även om färdkostnaderna till sin storlek måste i viss mån bliva beroende av verksläkarens eller i hans ställe annan läkares dispositioner, skulle det dock i varje fall ankomma på vederbörande verk att pröva, huruvida eller i vilken omfattning rese- eller transportkostnad må bestridas av statsmedel. Kommittén vill framhålla vikten av att det vid sådan prövning tillses, att statsverket icke belastas med kostnader för längre resor eller dyrare färdsätt än som kan anses oundgängligen nödvändigt i det särskilda fallet. Till resekostnad må givetvis icke hänföras kostnad för uppehälle under

214 resan eller under vistelsen å annan ort för konsultation eller behandling i annan mån än som följer av bestämmelserna i 35 § angående ersättning för sjukhusvård. Uppmärksammas bör ock, att traktamentsersättning icke må utgå under dylik resa. Av statsverket bör även, såsom för närvarande är fallet, bestridas skälig kostnad för läkares resa för besök hos sjuk tjänsteman, då denne icke utan våda kan flyttas. I detta sammanhang har kommittén även övervägt, huruvida statsverket bör bidraga till resekostnad i fall, d å tjänsteman nödgas å annan ort undergå sådan behandling (bad m. m.), som avses i 39 § 1 mom. Kommittén har dock stannat vid att förorda, att befattningshavaren i dylika fall själv får vidkännas resekostnaden. 38 §.

Läkemedel.

1928 års lönekommitté har under 30 § 3 mom. av sitt reglementsförslag förordat, att kostnaderna för läkemedel skola gäldas vid olycksfall i tjänsten helt men eljest till hälften av statsmedel. Myndighet, som innehar förråd av läkemedel, skulle dock kunna utan kostnad för tjänstemannen tillhandahålla honom sådana av mindre värde. Avgivna yttranden. Åtskilliga myndigheter hava ansett ifrågavarande bestämmelser vara alltför snävt tilltagna. Länsstyrelsen i Västerbottens län, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, kommunikationsverkens lönenämnd — med undantag av två reservanter — samt en reservant inom riksräkenskapsverket hava uttalat sig för att kostnad för medicin måtte helt bestridas av statsmedel. Samma uppfattning har jämväl tillkännagivits av ett flertal personalsammanslutningar. Kommerskollegium har anmält tvekan, huruvida tjänstemännen böra åläggas att bidraga med halva kostnaden för läkemedel. Även byggnadsstyrelsen har gjort ett liknande uttalande. r>-,

m 1936 års lönekommitté. 1 mom. Då lönekommittén ansett ett utsträckande av förmånen av fri sjukvård m. m. till allmänna civilförvaltningen icke böra förknippas med en kännbar inskränkning i den rätt att vid sjukdom kostnadsfritt erhålla läkemedel, som för närvarande tillkommer personalen vid affärsverken, har kommittén funnit sig böra förorda, att i reglementet intages föreskrift om att kostnad för läkemedel gäldas helt av statsverket. I enlighet med denna uppfattning hava bestämmelserna i förevarande moment avfattats. Däremot har kommittén i likhet med 1928 års lönekommitté utelämnat det i nuvarande avlöningsförfattningar förekommande stadgandet om rätt för tjänsteman att i förekommande fall jämväl få transport av läkemedel bekostad av statsmedel. Enligt Kungl. Maj:ts brev till medicinalstyrelsen den 3 oktober 1919 h a r föreskrivits, att vid utlämnande från apoteksinrättning av medicin på statsverkets bekostnad åt i statens tjänst anställd personal erforderliga förvarings-

215 kärl eller askar skola bekostas av statsmedel allenast i det fall, då läkaren genom anteckning på recept eller rekvisition, som av honom utfärdas, härom förordnat. Någon ändring härutinnan ifrågasattes icke av kommittén. 2 mom. Enligt stadgandet i 30 § 4 mom. av 1930 års förslag skulle räkning för medicin vara attesterad av verksläkaren, innan utbetalning av statsmedel på grund av räkningen finge ske. Häremot har anmärkts, att dylik attest vore obehövlig, enär apoteksräkningarna åtföljdes av recept och granskades i medicinalstyrelsen beträffande taxationen. Kommittén håller dock före, att den kontroll, som ligger i attest från verksläkaren, i regel icke bör eftergivas, särskilt som rätten till fri läkarvård m. m. nu är avsedd att utsträckas till den allmänna civilförvaltningen med dess inånga olika verk och myndigheter. Stadgandet i förevarande moment har dock givits en såd a n avfattning, att Kungl. Maj:t skulle äga befogenhet att meddela dispens från detsammas tillämpning. Sådan dispens bör förekomma endast för verk med så stor personaluppsättning, att handläggningen av sjukvårdsärenden kan organiseras på ett ur kontrollsynpunkt betryggande sätt. 39 §.

Bad, massage m. m.

Bestämmelserna i 39 § överensstämma med föreskrifterna i 33 § av 1930 års förslag, dock med den jämkning i formuleringen av 1 mom., som betingats av kommitténs uppfattning, att statens bidrag till täckande av kostnad för bad, massage m. m. vid sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten, städse bör avse hälften av kostnaden. Kommittén har sålunda icke kunnat biträda järnvägsstyrelsens uttalade uppfattning, att bestämmelserna i förevarande hänseende böra omformuleras till överensstämmelse med vad för närvarande i motsvarande hänseende gäller vid kommunikationsverken. Det är icke avsett att, därest tjänstemannen vistas vid badanstalt för genomgående av badbehandling, i kostnad, vartill statsverket lämnar bidrag, må ingå inskrivnings- eller brunnsavgifter o. dyl. Kostnad för konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage m. m. (s. k. proteser), som enligt 2 mom. skola bestridas av statsmedel, bör även avse kostnad för underhåll av eller förnyelse av proteser. Kommittén förutsätter dock härvid, att bidrag av statsmedel till här ifrågavarande ändamål kan förvägras eller minskas, där vederbörande myndighet finner, att tjänstemannen uppenbarligen vanvårdat hjälpmedel av här avsett slag. 40 §.

Begravningshjälp.

I nu gällande bestämmelser angående begravningshjälp har 1928 års lönekommitté icke ifrågasatt annan ändring än att kommittén föreslagit maximibeloppets höjande från 500 kronor till 800 kronor samt införande i bestämmelserna av ett minimibelopp av 300 kronor. Avgivna yttranden. Lånsstyrelsen i Gotlands län har anfört, att begravningshjälp borde utgå med ett för alla lönegrader lika belopp, vilket dock

216 borde bestämmas till högre belopp än 300 kronor. Riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd hava likaledes uttalat sympatier för anordningen med ett enhetligt belopp för begravningshjälpen och därvid framkastat tanken på en gradering av sådant belopp efter dyrortsindelning. 1936 års lönekommitté. Vid prövning av de förslag till ändringar i gällande bestämmelser angående begravningshjälp, som framlagts i 1930 års betänkande och i de däröver avgivna yttrandena, har kommittén även tagit i övervägande en inom riksdagen ifrågasatt anordning om utbetalande i vissa fall av lön under viss tid efter tjänstemans frånfälle. I två vid 1937 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 106 och II: 248) hemställdes, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla dels om utredning rörande lämpligheten och möjligheten av att till änka efter tjänsteman och arbetare i statens tjänst under förslagsvis minst ett kvartal efter den anställdes dödsfall utbetala den lön, som skolat utgå till den avlidne, därest denne fortfarande levat och varit i tjänst, dels om framläggande för riksdagen av de förslag i ärendet, vartill utredningen kunde giva anledning. I utlåtande över ifrågavarande motioner hänvisade statsutskottet till den för närvarande pågående utredningen rörande de statsanställdas avlöningsförhållanden. Då de för denna utredning lämnade direktiven icke syntes lägga hinder i vägen för upptagande av det i motionerna berörda spörsmålet och då utskottet icke ansåge behövligt, att riksdagen påkallade särskilda detaljundersökningar, hemställde utskottet, att ifrågavarande motioner icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagens beslut blev ock i enlighet härmed. Otvivelaktigt torde vara, att en befattningshavares frånfälle merendels för efterlevande familj medför avsevärda rubbningar i de ekonomiska förhållandena. Särskilt under den första tiden efter dödsfallet, innan familjen hunnit anpassa sig efter det nya inkomstläget, föreligga ej sällan stora svårigheter att gälda de utgifter av olika slag, som inställa sig, och som i fråga om skatter, hyra, skolavgifter m. m. avpassats efter familjens tidigare inkomstförhållanden. Den i förenämnda motioner väckta frågan om ökat ekonomiskt stöd åt efterlevande under den allra första tiden efter dödsfallet måste därför betraktas såsom behjärtansvärd. Kommittén har närmare undersökt, huruvida det i motionerna avsedda syftet skulle kunna i någon form förverkligas utan att statsverket därigenom tillskyndades alltför stora kostnadsökningar. Då så befunnits vara fallet, har kommittén efter övervägande av olika alternativ funnit sig böra förorda, att till stärbhus efter avliden tjänsteman utbetalas, förutom begravningshjälp, lön under en månad, under förutsättning att den avlidne efterlämnar pensionsberättigade efterlevande. I enlighet härmed har ock kommittén, på sätt ovan anförts vid behandlingen av bestämmelserna under 2 §, såsom ett undantag från de i nämnda paragraf intagna bestämmelserna angående löneutbetalning, föreslagit ett stadgande, enligt vilket lön jämte i förekommande fall rörligt tillägg skall under nämnda förutsättning utgå till och med den

217 dag, då en månad förflutit efter tjänstemannens frånfälle. Det må erinras, att en i viss mån liknande anordning stadgats i 5 § 1 mom. av civila tjänstepensionsreglementet beträffande utbetalning av pension efter avliden pensionstagare. Kommittén förutsätter, att familjepensionsbestämmelserna ändras därhän, att familjepension för tjänsteman, som avlidit i tjänst, börjar utgå först en månad efter dödsfallet. Beaktas må emellertid, att i enstaka undantagsfall familjepension enligt allmänna familjepensionsreglementet kan på grund av utgående barntillägg till beloppet överstiga tjänstemannens lön vid frånfället. Detta förhållande kan måhända påkalla särskilda övergångsbestämmelser i familjepensionsreglementet. Vid bifall till det sålunda framlagda förslaget torde själva begravningshjälpens belopp böra begränsas till ett för alla befattningshavare lika belopp, motsvarande vad som kan anses skäligt för täckande av de med en begravning direkt förenade kostnaderna. Nämnda belopp bör enligt kommitténs mening bestämmas till 400 kronor, oavsett om befattningshavaren efterlämnar pensionsberättigade efterlevande eller ej. Av bestämmelserna i 29 § 1 mom. framgår, att rörligt tillägg icke skall beräknas å begravningshjälpen. I fråga om statsverkets kostnad vid bifall till den tillstyrkta anordningen må nämnas följande. Med utgångspunkt från under år 1936 förekomna dödsfall bland tjänstemännen har verkställts en överslagsberäkning av, å ena sidan, kostnaden för begravningshjälp ävensom lön för en månad till de avlidnas stärbhus i enlighet med kommitténs förslag, samt, å andra sidan, kostnaderna för i verkligheten utbetald begravningshjälp under nämnda år jämte en månads familjepension till en var avliden befattningshavares pensionsberättigade efterlevande, beräknad i enlighet med bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglementet. Denna beräkning utvisar en kostnad i förra fallet av omkring 211 000 kronor och i senare fallet av omkring 146 000 kronor. Kostnadsökningen skulle alltså, därest kommitténs förslag tillämpats under år 1936, hava utgjort omkring 65 000 kronor för samtliga de förvaltningsområden, som beröras av reglementsförslaget.

6 kap. 41 §.

T j ä n s t e b o s t a d m. m.

Skyldighet att bebo tjänstebostad m. m.

Denna paragraf motsvarar 35 § i 1930 års reglementsförslag. I fråga om tjänstemans skyldighet att bebo honom anvisad tjänstebostad och vad därmed äger sammanhang framhöll 1928 års lönekommitté, att upplåtelse av tjänstebostad, från att tidigare ha haft karaktären av löneförmån, numera vore att anse såsom uteslutande eller till övervägande del betingad av tjänstens — eller åtminstone statens — intressen. Denna förvandling hade icke kunnat försiggå alldeles friktionsfritt. I och med att tjänstemannen fått sig ålagt att betala ersättning för tjänstebostaden efter

218 i huvudsak samma grunder som för hyra av en lägenhet i fria marknaden, hade skyldigheten att bebo tjänstebostaden för honom ofta kommit att te sig såsom ett besvärande tvång i stället för en förmån. Under erinran om att svenska järnvägsmannaförbundet i framställning till kommittén anfört, att ett allmänt utbrett missnöje förefunnes hos personalen med nu gällande skyldighet att bebo anvisad tjänstebostad, som man icke önskade inneha, men också mot den hyresersättning, som vunnit tillämpning, fann kommittén det angeläget, att irritationsmoment mellan personal och verksledning av dylik art i möjligaste mån undanröjdes. Enligt kommitténs mening borde detta kunna ske, om vederbörande myndighet i fråga om sådana i statens hus befintliga bostäder, vilkas anvisande åt viss befattningshavare icke kunde sägas vara betingad av något tjänstintresse, sökte, i den m å n så läte sig göra, tillämpa samma regler för uthyrningen, som gällde å den allmänna bostadsmarknaden, varvid hyrespriset på vanligt sätt finge bestämmas av lagen om tillgång och efterfrågan. Att härigenom statens avkastning på det i fastigheten nedlagda kapitalet möjligen kunde komma att något minskas, vore en omständighet, vilken i sista hand måste betraktas såsom en konsekvens av naturaförmånernas utbytande mot nu gällande föreskrifter. Staten borde icke tvångsvis avkräva en tjänsteman större hyresersättning än som skulle kunna utvinnas i fria marknaden. Det sist sagda gällde enligt kommitténs mening även om bostäder, som anvisades i tjänstens intresse, alltså tjänsteboståder i egentlig mening. Några eftergifter i fråga om tjänstemans skyldighet att bebo dylik bostad kunde och borde dock icke göras, men ersättningen finge under inga förhållanden givas karaktär av tvångsbeskattning. Skälig hänsyn borde tagas icke blott till hyrespriset å orten för liknande lägenhet utan även till den omständigheten, att tjänstemannen vore pliktig att bebo just ifrågavarande bostad. Avgivna yttranden. Järnvågsstyrelsen har i sitt yttrande över kommittéförslaget erinrat om innehållet i nuvarande 23 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente och i anslutning därtill framhållit, att varje åt tjänsteman anvisad bostad vore att anse såsom tjänstebostad. Begreppet tjänstebostad hade icke definierats i kommittéförslaget. Av motiveringen framginge emellertid, att kommittén med tjänstebostäder avsåge allenast bostäder, som vore betingade av tjänstens behov. Gränsen mellan dylika bosläder och andra anvisade bostäder vore svår för att ej säga omöjlig att draga, varför genom ett accepterande av kommitténs principer skulle uppstå stora olägenheter och många tvistigheter för statens järnvägar. Styrelsen ville därför hemställa, antingen att 35 § i förslaget utbyttes mot innehållet i 23 §, första stycket, av kommunikationsverkens nuvarande avlöningsreglemente eller också att undantag stadgades för statens järnvägars del. Vidare h a r statens bostadsnämnd yttrat, att ej blott tjänstens intresse utan även statens intresse i mera vidsträckt mening syntes böra förtjäna beaktande. Den begränsning av begreppet tjänstebostad, som kommittén syntes vilja hävda, vore olämplig jämväl u r den synpunkten, att verkens bostäder

219 i många fall vore av den art, att en dylik begränsning ofta vore omöjlig att tillämpa. Kommitténs direktiv i detta hänseende skulle därför säkerligen i många fall giva anledning till irritation och tvister. Slutligen må nämnas, att svenska järnvägsmannaförbundet m. fl. personalorganisationer i förenämnda skrivelse till 1936 års lönekommitté föreslagit sådan ändrad lydelse av 35 §, att därest tjänsteman såsom bostad anvisades lägenhet, som disponerades av statsverket, tjänstemannen skulle, »där särskilda omständigheter icke föranledde undantag», vara skyldig att bebo densamma. För prövning av uppkomna invändningar att bebo anvisad tjänstebostad borde utses personalombud, som hade att tillsammans med vederbörande befäl avgöra, huruvida sådana ekonomiska eller andra olägenheter vore för handen, att tjänstemannen kunde befrias från att taga tjänstebostaden i besittning eller från skyldigheten att bebo redan innehavd sådan. 1936 års lönekommitté. De anmärkningar, som på sätt 1928 års lönekommitté framhållit från personalhåll riktats mot den nuvarande ordningen för användningen av de av staten ägda eller disponerade bostadsfastigheterna, torde till en del böra ses mot bakgrunden av de förändringar på bostadsmarknaden, som ägt rum under senare tid. Den brist på bostäder, som under krigsåren och åren närmast därefter uppstod på olika orter i landet, föranledde en del verksledningar att vidtaga åtgärder för utökning av verkets bostadsbestånd genom uppförande av nya bostadshus för verkets personal. Dessa åtgärder tjänade såväl ett verks- som ett personalintresse, i det att dels rekryteringen av tjänsterna underlättades och dels personalen under denna bostadsbristens tid erhöll ökad tillgång till lämpliga bostäder. Emellertid tjänade därjämte nämnda åtgärder ett allmänt samhälleligt intresse därigenom, att genom verkens byggnadsföretag den allmänna hyresmarknaden lättades i en tid, då den enskilda företagsamheten icke på långt när förmådde tillgodose det förefintliga bostadsbehovet. Genom den starka bostadsproduktion, som sedermera ägt rum på den fria marknaden, har en omkastning skett i bostadsförhållandena även för den statsanställda personalen. Numera kunna tjänstemännen merendels tillgodose sitt bostadsbehov på den öppna bostadsmarknaden efter fritt val och på villkor, över vilka de själva kunna bestämma. Skyldigheten att bebo av statsverket anvisade lägenheter framstår härigenom såsom ett tvång. Å andra sidan måste vederbörande verk se till, att det förefintliga bostadsbeståndet, vilket såsom nyss antytts till stor del tillkommit under exceptionella förhållanden, blir på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt utnyttjat. Därigenom har frågan om tjänstemännens skyldighet att bebo lägenheter i statens hus alltmera aktualiserats. För att undanröja de irritationsmoment mellan verk och personal, som tvånget att bebo av verket anvisad bostad understundom framkallat, framlade 1928 års lönekommitté det förenämnda förslaget om en kategoriklyvning av de bostäder, som staten äger eller varöver den disponerar, så att de lägenheter, vilkas anvisande till tjänstemän såsom bostad är betingat av ett direkt tjänstintresse, skulle anses såsom

220 tjänstebostäder i avlöningsreglementets mening, medan övriga bostäder skulle upplåtas för den fria hyresmarknaden, varvid hyrespriset finge bestämmas efter tillgång och efterfrågan. Även enligt 1936 års lönekommittés mening skulle det innebära stora fördelar för såväl verk som personal, om verken i sin bostadspolitik kunde tillämpa en rationellare ordning än som hittills på sina håll kommit till användning. Den av 1928 års lönekommitté anvisade utvägen synes också innebära en lösning av frågan, som skulle vara ägnad att avlägsna åtskilliga av de olägenheter, som äro förenade med det nuvarande systemet. Därest begreppet tjänstebostad begränsas på sätt 1928 års lönekommitté förordat, skulle vederbörande verk en gång för alla kunna bestämma, vilka av verkets bostäder vore att anse såsom tjänstebostäder liksom ock för vilka befattningar förefintliga tjänstebostäder vore avsedda. En befattningshavare, som sökte eller anmälde sig till en viss befattning, skulle sålunda i allmänhet redan på förhand kunna göras underkunnig om huruvida han, därest han erhölle befattningen, vore skyldig att inflytta i tjänstebostad och erlägga för bostaden stipulerad hyra. Säkerligen skulle åtskilliga anledningar till tvistigheter mellan verk och personal härigenom kunna förebyggas. Genom den i 1930 års betänkande förordade uppdelningen av de av statsverket disponerade lägenheterna i tjänstebostäder och andra bostäder skulle ock klarhet kunna vinnas, vilken del av det nuvarande bostadsbeståndet, som icke är för statens verksamhet erforderligt och därför kan avvecklas. Det kan nämligen enligt kommitténs mening icke i längden anses vara med statsverkets intressen förenligt, att verken i sin ägo eller under sin disposition behålla sådana fastigheter, som äro det egentliga verksintresset ovidkommande, i all synnerhet om därmed äro förenade besvär ur administrativ eller ekonomisk synpunkt. Kommittén håller fördenskull före, att åtgärder böra vidtagas för ett successivt avvecklande, i den mån så befinnes möjligt och lämpligt, av de statsverket tillhöriga bostäder vid vederbörande verk, vilka icke äro betingade av direkta tjänstehänsyn. Lönekommittén förbiser härvid ingalunda, att en sådan avveckling kan på sina håll medföra förluster för statsverket, särskilt beträffande sådana bostadshus, vilka uppförts under kristiden med dess höga arbets- och materialkostnader. Det synes dock rimligen icke kunna krävas av tjänstemännen, att dessa skola, allenast för att tillgodose statsverkets ekonomiska intresse i fastighetsbeståndet, fortsättningsvis vara skyldiga att mot sin vilja bebo lägenheter, vilka tillkommit under kristidens onormala förhållanden på bostadsmarknaden och fördenskull ofta icke motsvara nutida krav på fullgoda bostäder. En avveckling av det statens bostadsbestånd, som icke är betingat av det direkta tjänsteintresset, kommer givetvis att kräva en viss övergångstid. Under denna tid synes den princip för användningen, som föreslagits i 1930 års betänkande, vara ändamålsenlig. Sådana i statens hus befintliga lägenheter, som icke kunna betraktas såsom tjänstebostäder i egentlig mening, böra sålunda i avvaktan på lämpliga tillfällen för avyttringen uthyras i den

221 öppna bostadsmarknaden. Någon skyldighet att bebo dem torde icke böra åläggas befattningshavarna. Vid den omläggning av verkens tjänstebostadsförhållanden, som sålunda förordats, torde emellertid undantag böra göras i fråga om de av statens järnvägar ägda eller disponerade lägenheterna. Många av de till personalen vid statens järnvägar för närvarande upplåtna bostäderna ligga inom statens järnvägars inhägnade områden, inom bangårds-, stations- eller verkstadsområden och kunna lämpligen icke avyttras eller uthyras till hyresgäster utom verket. Med hänsyn till de svårigheter, som på grund av vid detta verk rådande särskilda förhållanden kunna befaras uppkomma vid en tillämpning av kommitténs avvecklingsförslag och som av järnvägsstyrelsen understrukits i dess yttrande över 1930 års betänkande, har kommittén ansett, att för statens järnvägars del böra meddelas särskilda undantagsbestämmelser i ämnet. Härtill återkommer kommittén under 57 §. Beträffande bestämmelserna i förevarande paragraf har lönekommittén i anslutning till vad ovan framhållits ansett, att i paragrafen bör uttryckligen utsägas vad som förstås med tjänstebostad. I övrigt har endast en mindre, redaktionell jämkning av författningstexten i 1930 års förslag vidtagits. 42 §.

Ersättning för tjänstebostad m. m.

Förevarande paragraf motsvarar 36 § i 1930 års förslag. I 1 mom. av sistnämnda paragraf upptog 1928 års lönekommitté bestämmelse därom, att tjänsteman skulle för tjänstebostads begagnande månadsvis erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen. För närvarande gäller, att ersättning skall erläggas månadsvis i förskott. Enär nämnda kommitté erfarit, att bland ämbetsverk och personalorganisationer rådde starkt delade meningar på denna punkt, fann kommittén det vara lämpligast att överlåta åt ämbetsverkens eget avgörande, i vilken ordning ersättningen skulle erläggas. I avseende å paragrafens 2 mom., som innehöll vissa regler för hyresersättningens bestämmande, framhöll kommittén, att det måste erbjuda betydande svårigheter att för ersättningens bestämmande uppställa generella regler, vilka kunde lämna tydliga anvisningar för alla de skiftande omständigheter och förhållanden, till vilka hänsyn i de särskilda fallen måste tagas. I sista hand bleve det en omdömesfråga, vilket belopp som kunde anses utgöra skälig ersättning för en viss tjänstebostad. Under erinran om statens bostadsnämnds den 29 september 1927 avgivna förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad (stat. off. utredn. 1927:30) och lönekommitténs däröver avgivna utlåtande upptog kommittén till närmare behandling vissa däri behandlade spörsmål. Beträffande värderingen av tjänstebostäder å orter med hyresmarknad ansåg kommittén, att man skulle komma det avsedda syftet, enhetliga värderingsgrunder, närmast, därest föreskrifter meddelades om samråd mellan

222 de verk och myndigheter, som tillhandahölle tjänstebostäder å samma ort. I fråga om tjänstebostad, belägen inom fastighet, som stode under byggnadsstyrelsens vård och förvaltning, borde styrelsens yttrande inhämtas. I fråga om hyresersättning å orter utan hyresmarknad yttrade kommittén, att skälig hänsyn borde tagas till den hyresindex, som för orten beräknats i samband med dyrortsgrupperingen. Vid denna skälighetsprövning borde emellertid beaktas, att de hyror, som låge till grund för beräkning av hyrestalen, ofta avsåge lägenheter av enklare beskaffenhet än tjänstebostäderna. 1 3 mom. intogos bestämmelser om bostadsersättningsfrågors hänskjutande till en statens bostadsnämnd, om denna nämnds sammansättning m. m. Avgivna yttranden. Järnvägsstyrelsen har i fråga om 1 mom. framhållit angelägenheten av att tiden för erläggande av hyran (i förskott) blir författningsvis bestämd. Enligt statistiska centralbyråns och riksräkenskapsverkets mening bör hyran erläggas i efterskott. Vattenfallsstyrelsen har beträffande 2 mom. funnit önskvärt, att av socialstyrelsen måtte tid efter annan fastställas vissa indextal för olika orter och bostadsstorlekar, å vilka indextal ersättningarna kunde grundas. Statens bostadsnämnd h a r framhållit vikten av att riktlinjer för värdering av tjänstebostäder snarast möjligt utfärdas. Ett liknande uttalande har gjorts av järnvägsstyrelsen. Beträffande 3 mom. har domänstyrelsen framhållit, att för domänverkets vidkommande tvist angående ersättning för tjänstebostad icke borde hänskjutas till bostadsnämnden, detta med hänsyn till de speciella förhållanden, som rådde vid verket. Statens bostadsnämnd har föreslagit, att jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad ej borde få påkallas mera än en gång varje hyresår, räknat från den 1 oktober. 1936 års lönekommitté. 1 mom. Med hänsyn till vad i 1930 års betänkande anförts till motivering för stadgandet i 1 mom. av förevarande paragraf har lönekommittén icke funnit anledning föreslå någon saklig ändring av detsamma. 2 mom. Vad härefter angår de i 2 mom. föreslagna allmänna reglerna för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad har lönekommittén ansett sig kunna i allt väsentligt förorda vad 1928 års lönekommitté föreslagit ävensom i övrigt ansluta sig till de synpunkter, som nämnda kommitté anlagt på frågan i sin motivering. I förutnämnda, av statens bostadsnämnd utarbetade förslag till riktlinjer för bestämmande av ersättning för tjänstebostad hava närmare angivits vissa grundregler för en mera enhetlig hyresberäkning för tjänstebostäder inom statsförvaltningen. Det synes kommittén önskvärt, att dylika riktlinjer snarast bliva utfärdade för att tjäna till vägledning för verken vid hyresersättningarnas bestämmande. Lönekommittén får därför förorda, att bostadsnämndens förslag underkastas erforderlig överarbetning, med behörigt beaktande av de uttalanden i ämnet, som gjorts under remissbehandlingen och i 1928 års lönekommittés betänkande med däröver avgivna ytt-

223 randen, samt att Kungl. Maj:t måtte på grundval härav utfärda allmänna direktiv för hyressättningen. I anledning av vad vattenfallsstyrelsen anfört rörande önskvärdheten av fastställande tid efter annan av indextal för olika orter och bostadsstorlekar, på vilka hyresersättningarna kunna baseras, må erinras, att efter det nya lönesystemets införande allmänna hyresräkningar verkställts allenast i samband med dyrortsgrupperingarna och därvid begränsats till städer och vissa andra större orter. Frågan om periodiskt införskaffande av hyresuppgifter har, enligt vad kommittén erfarit, varit föremål för övervägande inom socialstyrelsen i samband med beräkningarna kvartalsvis av styrelsens levnadskostnadsindex men hittills icke föranlett ståndpunktstagande. Därest dylika fortlöpande hyresuppgifter komme till stånd, kunde måhända den av vattenfallsstyrelsen ifrågasatta anordningen förverkligas. I förevarande sammanhang lärer förslaget icke kunna föranleda någon särskild åtgärd. 3 mom. Enligt föreskrift i nu gällande avlöningsreglementen förordnas ledamöterna i statens bostadsnämnd av Kungl. Maj:t. Härutinnan ifrågasätter lönekommittén ingen ändring. Det för domänverket gällande avlöningsreglementet saknar stadgande om hänskjutande av tvistefrågor rörande bostadsersättning till en bostadsnämnd. Enligt föreskrifterna i 23 § 2 mom. av 1934 års avlöningsreglemente för domänverket gäller, att ersättning för tjänstebostad bestämmes, efter det bostadsinnehavaren beretts tillfälle att därom yttra sig, av domänstyrelsen med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för upplåtelse av liknande lägenhet. Vid ett inordnande av domänverkets personal under ett gemensamt civilt avlöningsreglemente förefinnes enligt lönekommitténs mening icke tillräcklig anledning att undantaga domänverkets befattningshavare från rätten att vid uppkommande tvist med verket rörande bostadsersättning få ersättningsfrågan prövad av en opartisk institution sådan som statens bostadsnämnd. Kommittén har alltså icke kunnat understödja domänstyrelsens yrkande på denna punkt. Den av statens bostadsnämnd föreslagna ändringen av bestämmelsen angående tidsintervall för påkallande av jämkning i fastställd ersättning för tjänstebostad har kommittén icke funnit tillräckliga skäl tillstyrka. Det bör slutligen framhållas, att med uttrycket »vederbörande myndighet» i denna paragraf numera, efter inrättande av statens allmänna fastighetsfond, bör förstås den myndighet, under vilkens förvaltning fastigheten hör, d. v. s. — bortsett från affärsverken — i allmänhet byggnadsstyrelsen. Det är sålunda den fastighetsförvaltande myndigheten, som normalt har att med tjänstemannen överenskomma angående ersättningen för tjänstebostaden. Vad däremot angår själva anvisandet av tjänstebostad enligt 41 §, bör detta ankomma p å den myndighet, varunder tjänstemannen lyder, under förutsättning att bostaden ingår i fastighet eller del därav, som upplåtits åt sistnämnda myndighet. I dessa och liknande hänseenden torde lämpligen reglerande bestämmelser i fråga om tjänstebostad böra utfärdas av Kungl. Maj:L

224 43 §.

Avträdande av tjänstebostad m. m.

Nu gällande bestämmelser angående fardag för avträdande av tjänstebostad ävensom rörande skyldighet för innehavare av tjänstebostad att upplåta utrymme i tjänstebostad åt vikarie eller efterträdare, hava i 1930 års förslag sammanförts under 37 §. 1936 års lönekommitté har utan saklig ändring upptagit samma bestämmelser i 43 § av sitt reglementsförslag. 44 §.

Ersättning för bränsle och belysning.

Stadgandet i 38 § av 1930 års reglementsförslag angående den ersättning, tjänsteman skall erlägga för bränsle m. m., som tillhandahålles honom för hans bostad, överensstämmer med vad nu gäller, dock att de föreslagna bestämmelserna även avse ersättning för belysning. Beträffande ifrågavarande stadgande har ingen annan erinran framställts från de hörda myndigheternas sida än att lotsstyrelsen anmärkt, att ersättning för bränsle eller belysning för tjänstebostad vid lotsverket borde beräknas med hänsyn till lotsverkets inköpspris, icke såsom föreslagits till verkets självkostnadspris, enär på grund av fyrplatsernas ofta avlägsna läge transportkostnaderna bleve synnerligen höga. 1936 års lönekommitté. Den i 38 § av 1930 års förslag upptagna föreskriften har utan ändring influtit i 44 § av kommitténs reglementsförslag. Enligt vad lönekommittén inhämtat plägar genom lotsverkets försorg åt fyrpersonalen tillhandahållet bränsle transporteras till de särskilda fyrplatserna på lotsverkets tjänstefartyg. Någon kostnad för dessa transporter har emellertid icke ingått i det pris, som verket debiterat personalen, utan ersättningen h a r beräknats efter verkets inköpspris. Kommittén ifrågasätter icke någon förändring i den praxis, som sålunda hittills tillämpats vid lotsverket. Kommittén torde få påpeka, att då i förevarande paragraf talas om bränsle för tjänstemans bostad, därmed givetvis icke åsyftas allenast bränsle för tjänstebostad i detta ords av kommittén åsyftade tekniska innebörd. I avseende härå erinras om att kommunikationsverkens lönekommitté på sin tid anförde, att tjänstemännen, vare sig de erhållit bostad åt sig anvisad av vederbörande verk eller ej, borde kunna av verket tillhandahållas för bostaden erforderligt bränsle mot särskild ersättning därför. Vidare yttrade nämnda kommitté: »Det är icke kommitténs mening, att bränsle skulle kunna påfordras av tjänstemän å alla orter utan allenast å sådana orter, där den enskilde har särskilt stora svårigheter att till rimligt pris anskaffa sådant. Men där bränsle tillhandahålles — vilket, om verkets styrelse så finner lämpligt, bör kunna ske jämväl i andra än ovan nämnda fall — bör det stå envar tjänsteman öppet att få tillhandla sig sitt behov därav, under förutsättning att han gjort anmälan därom i den ordning verket bestämt.» Vad nämnda kommitté sålunda förordat synes böra äga tillämpning även för framtiden.

225 Med det i nuvarande avlöningsreglementen förekommande uttrycket »för hans bostad erforderligt bränsle» lärer böra förstås den kvantitet bränsle, som för den särskilda bostadsinnehavaren individuellt erfordras för uppvärmning av hans bostad, givetvis under förutsättning att det individuella behovet kan fastställas. Av lotsverket tillhandahålles åt befattningshavare å vissa fyrplatser ved för deras bostäder och erlägges därvid ersättning för den vedkvantitet, som levereras till varje särskild befattningshavare. Vid andra verk, där ved åt personal tillhandahålles, lärer enligt vad kommittén erfarit ersättningen icke beräknas efter den individuella kvantitet ved, som i verkligheten utlämnats till befattningshavaren, utan ersättningen utgår med visst belopp, som fastställts med hänsyn till den för respektive bostäder beräknade vedåtgången. Anledningen härtill har uppgivits vara svårigheten att utan avsevärd kostnad kunna utöva tillförlitlig kontroll över den individuella vedförbrukningen. Med hänsyn till den olika praxis, som sålunda tillämpas i fråga om beräknandet av ersättning för bränsle, har ordet »erforderligt» utelämnats i kommitténs förslag. Kommittén vill emellertid uttala det önskemålet, att verken — i den mån de tillhandahålla bränsle eller belysning åt befattningshavare, som bebo tjänstebostäder eller andra av staten disponerade lägenheter — så långt sig göra låter söka så ordna leverans av bränsle m. m., att bostadsinnehavarna icke behöva debiteras för större kvantiteter än de i verkligheten mottagit och av vilka de hava behov.

7 kap.

Tjänstedräkt.

45—47 §§.

Gällande bestämmelser angående tjänstedräkt underkastades av 1928 års lönekommitté överarbetning i ändamål att dels tillmötesgå vissa från personalhåll framställda krav om ekonomisk lättnad vid anskaffande genom verkets försorg av beklädnadspersedlar och materialier, dels ock åstadkomma en eljest önskvärd förenkling i bestämmelserna. De sakliga ändringarna avsågo i första hand rätten för tjänsteman att från verket utbekomma klädespersedlar och materialier. Enligt de under 39 § föreslagna bestämmelserna skulle klarläggas, att sådan rätt tillkomme tjänsteman, som vore pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt eller bära tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallade nyttjandet av särskild skyddsbeklädnad, varvid utlämnandet skulle ske antingen med äganderätt, mot särskild ersättning eller, där så prövades lämpligt, såsom lån. För närvarande gäller, att tillhandahållande genom verkets försorg åt tjänstemännen av uniformspersedlar m. m. sker i den omfattning, sådant enligt vederbörande verksstyrelses beprövande anses lämpligen böra ske. Vidare skulle den för ett fåtal uniformspliktiga personalgrupper vid kommunikationsverken för närvarande medgivna rätten att erhålla nedsättning med 30 %> av verkets självkostnadspris vid köp av persedlar m. m. enligt 15—379086.

226 bestämmelse i berörda 40 § utsträckas till att gälla samtliga befattningshavare, som vore pliktiga att under tjänstgöring vara iförda fullständig uniform. Möjlighet skulle även öppnas för vederbörande verk att i särskilda fall öka nedsättningen upp till 50 % av självkostnadspriset. Järnvägsstyrelsen har anmärkt, att anledning saknades att i vidare mån än vad anginge skyddande beklädnad åt chaufförer och motordressinförare utvidga personalens rätt till erhållande av uniformspersedlar på statens bekostnad. Styrelsen har föreslagit, att 39 § i reglementsförslaget måtte ersättas med innehållet i 25 § i kommunikationsverkens nuvarande avlöningsreglemente samt att 40 och 41 §§ måtte utgå. 1936 års lönekommitté. Lönekommittén finner för sin del lämpligt, att i själva avlöningsreglementet meddelas otvetydiga grundläggande bestämmelser rörande tjänstemäns rätt att genom vederbörande verks försorg erhålla uniformspersedlar mot ersättning eller såsom lån jämte vad därmed äger sammanhang. Kommittén kan sålunda icke biträda det av järnvägsstyrelsen gjorda yrkandet. Vad särskilt angår frågan om tilldelande av skyddande beklädnad till statens järnvägars personal vill kommittén erinra, att på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 14 oktober 1932 verkställts en revision av tjänstedräktsföreskrifterna vid statens järnvägar, varigenom rätten att utbekomma skyddsbeklädnad såsom lån avsevärt utvidgats. Kommittén har ansett sig i allt väsentligt böra förorda de i 1930 års betänkande föreslagna bestämmelserna rörande tjänstedräkt, vadan desamma i huvudsak upptagits under 45—47 §§ av lönekommitténs reglementsförslag. Samtidigt vill kommittén framhålla vikten av att de tillämpnings- eller andra föreskrifter, som vid de särskilda verken kunna befinnas erforderliga i ämnet (beklädnadsreglementen), givas ett så enhetligt innehåll som möjligt, så att ojämnheter mellan olika peronalgrupper i avseende å de förmåner, varom här är fråga, kunna i möjligaste mån undvikas. Beträffande detaljbestämmelserna har lönekommittén allenast en erinran av mera formell natur att framställa beträffande 1930 års förslag. Av motiveringen i 1930 års betänkande framgår att, då i bestämmelserna medgivits en lägsta och en högsta rabattprocent — 30 respektive 50 °/o — av självkostnadspriset vid inköp från verket av beklädnadspersedlar, avsikten varit att förstnämnda nedsättning skulle tillämpas för de normala fallen. Där persedlarnas brukningstid på grund av tjänstgöringens art m. m. måste bliva kortare än den eljest normalt gällande, skulle rabattförmånen kunna utsträckas till 50 °/o. Avdraget å självkostnadspriset skulle följaktligen göras direkt beroende av brukningstidens längd. Kommittén har vidtagit en jämkning i ordalydelsen i ändamål att starkare betona, att ett avdrag av 30 % i verkets självkostnadspris är att betrakta såsom det normala och att större avdrag bör ifrågakomma endast mera undantagsvis, då särskilda skäl därtill föranleda.

8 kap.

Särskilda bestämmelser.

48 §. Särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän. I det föregående (sid. 93) har omnämnts, att bestämmelser motsvarande dem, som av 1928 års lönekommitté upptagits i särskilda tilläggsbestämmelser till det föreslagna allmänna avlöningsreglementet, sammanförts i ett särskilt kapitel, 8 kap., under 2 avd. av 1936 års lönekommittés reglementsförslag, vilket kapitel omfattar 48—57 §§. Här nedan beröres innehållet i de särskilda paragraferna, i den mån motivering ansetts erforderlig. 49 §.

Andra huvudtiteln.

Nedre justitierevisionen. Det i nuvarande tillämpningsföreskrifter till avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen (272/1925) innefattade och i 1930 års förslag under tilläggsbestämmelserna intagna stadgandet om förflyttningsskyldighet för revisionssekreterare blir med den avfattning, bestämmelserna om tjänstemans förflyttningsskyldighet erhållit i 3 § av 1936 års lönekommittés reglementsförslag, icke vidare erforderligt. Rikets hovrätter. Det nu gällande stadgandet (272/1925), att president och ledamöter i stället för semester äga åtnjuta sommarferier under 45 dagar, har lönekommittén i likhet med 1928 års lönekommitté ansett kunna utgå och ersättas med de allmänna semesterbestämmelserna i reglementsförslagets 11 §. I den mån med hänsyn till de inom hovrätterna rådande arbetsförhållandena prövas erforderligt, bör emellertid vederbörande hovrätt äga besluta om semestertidens utsträckande till 45 dagar för hovrättsråd, som ej uppnått 40 års ålder. Av samma anledning bör hovrätt, såsom för närvarande är fallet, äga möjlighet utsträcka semestertiden för fiskal till 45 dagar. Stadgande härom har av kommittén föreslagits. Däremot torde i fråga om notarie, som för närvarande på grund av särskilt stadgande äger åtnjuta 30 dagars semester, med rätt för hovrätten att utsträcka semestertiden därutöver — i enlighet med vad Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge påyrkat — de allmänna semesterbestämmelserna böra äga tillämpning. Den nuvarande, i 1930 års reglementsförslag bibehållna bestämmelsen om ordinarie befattningshavares vid hovrätt förflyttningsskyldighet har med hänsyn till avfattningen av 3 § utelämnats. Enligt bestämmelse i 54 § av arbetsordningen för Svea hovrätt (278/1923) och motsvarande bestämmelse i arbetsordningarna för övriga hovrätter må ledamot för beredande av mål till föredragning eller eljest för fullgörande av visst arbete kunna erhålla befrielse från övriga ämbetsgöromål under högst åtta dagar om året mot A-avdrag. Svea hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge hava påyrkat, att detta stadgande måtte intagas bland avlöningsbestämmelserna. Kommittén har emellertid ansett ifrågavarande föreskrift vara en specialbestämmelse av den natur, att den icke bör fastlåsas genom dess intagande i avlöningsreglementet.

228 Vattendomstolarna. Enligt gällande tillämpningsbestämmelser till allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente (300/1932) äro vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör skyldiga att vid förändrad organisation av vattendomstolarna eller dessas upphörande övergå, vattenrättsdomare till jämställd eller högre tjänst vid domstol och vattenrättsingenjör till likvärdig eller högre statstjänst. Efter civila avlöningsreglementets ikraftträdande bliva de i 3 § 2 mom. för domare upptagna bestämmelserna angående förflyttningsskyldighet tillämpliga å vattenrättsdomare. I fråga om vattenrättsingenjör torde däremot, i viss anslutning till vad nu gäller, böra meddelas föreskrift om att å sådan tjänsteman de i 3 § 3 mom. meddelade allmänna bestämmelserna skola äga tillämpning. De nu gällande särskilda föreskrifterna rörande semester för vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör hava utelämnats. Stadgandet om avlöningsförstärkning till vattenrättsdomare överensstämmer i huvudsak med vad som nu gäller. Fångvårdsstaten. Från vissa av personalrepresentanterna har ifrågasatts, att vaktfruar vid fångvårdsstaten och vid statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona samt sjuksköterskan vid sistnämnda anstalt måtte erhålla samma semesterförmån, som nu tillkommer den kvinnliga sjukvårdspersonalen vid sinnessjukhusen. Med hänsyn till de tjänstgöringsförhållanden, som i allmänhet torde vara rådande för ifrågavarande befattningshavare, har kommittén icke funnit skäl att härutinnan för denna personal tillstyrka ett undantagsstadgande, vars genomförande sannolikt skulle vara ägnat att medföra konsekvenser med avseende å andra personalgrupper. 50 §.

Tredje huvudtiteln.

De i avseende å diplomatisk och konsulär personal särskilt utfärdade tilllämpningsbestämmelserna till allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente (518/1921) upptogos av 1928 års lönekommitté med i allt väsentligt oförändrat sakligt innehåll bland övriga av kommittén föreslagna tilläggsbestämmelser till allmänna avlöningsreglementet. 1936 års lönekommitté h a r under förevarande paragraf intagit ifrågavarande föreskrifter allenast med vissa smärre, huvudsakligen redaktionella jämkningar. Sålunda hava rubrikerna »utrikesdepartementet» och »beskickningar och konsulat» ersatts med den gemensamma beteckningen »utrikesförvaltningen», vilket i sin tur föranlett vissa andra formella ändringar. Vidare hava föreskrifterna om expektansarvode ansetts böra göras tillämpliga även å tjänsteman, som varit förordnad att tjänstgöra inom utrikesdepartementet. Bestämmelserna om ortstillägg och begravningshjälp hava i anslutning till 1928 års lönekommittés förslag givits en utformning, som medgiver Kungl. Maj:t en friare prövningsrätt än hittills rörande tidpunkten, från vilken ortstillägg skall utgå, ävensom i fråga om begravningshjälpens storlek i det fall,

229 att tjänsteman avlider i det främmande landet eller under resa till eller från detsamma. I fråga om sjukvård på statens bekostnad för tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat, lära de i avlöningsreglementet meddelade allmänna bestämmelserna rörande sjukvård icke kunna komma i tillämpning. Enligt det av kommittén föreslagna stadgandet skulle Kungl. Maj:t tillerkännas befogenhet att härutinnan utfärda erforderliga bestämmelser. Fjärde huvudtiteln. Lantförsvarets kommandoexpedition. Den i 1930 års förslag intagna hänvisningen till särskilda bestämmelser rörande gottgörelse till chefen för kommandoexpeditionen för tjänstehästar är icke längre erforderlig, enär tjänstehästar numera tillhandahållas vederbörande av statsverket. 51 §.

Femte huvudtiteln.

Socialstyrelsen. Riksförsäkringsanstalten. Pensionsstyrelsen. Medicinalstyrelsen. Beträffande arvode till generaldirektörens ställföreträdare vid dessa verk ävensom vid vissa andra i 8 kap. angivna verk får lönekommittén åberopa vad därom anförts i motiveringen till 28 §. Statens alkoholistanstalt å Venngarn. För närvarande finnes meddelad en föreskrift (247/1927), att med befattningen såsom direktör vid anstalten må förenas anställning såsom läkare eller predikant vid anstalten. Denna föreskrift återfinnes även i 1928 års lönekommittés förslag. Då lakar- och predikantbefattningarna äro arvodestjänster, torde med den avfattning, 1936 års lönekommitté givit bestämmelserna i 4 § 1 mom., bestämmelsen kunna utgå. Tillstånd till förening av direktörsbefattningen med någon av ifrågavarande arvodestjänster får sökas hos Kungl. Maj:t jämlikt föreskrift i 4 § 2 mom. Förste provinsialläkare. I sitt förslag till kungörelse med tilläggsbestämmelser till allmänna avlöningsreglementet har 1928 års lönekommitté under rubriken »Provinsialläkarstaten» upptagit bestämmelser för såväl förste provinsialläkare som provinsialläkare. Enligt den av 1936 års lönekommitté förordade uppställningen av civila avlöningsreglementet skulle bestämmelserna om provinsialläkare komma att upptagas under reglementets 3 avd. Förste provinsialläkartjänsterna skulle däremot tillhöra löneplan A. I följd härav böra de särskilda föreskrifter, som erfordras för förste provinsialläkarna, meddelas i förevarande kapitel. Kommitténs förslag i sådant hänseende överensstämmer i stort sett med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag. I fråga om placering i löneklass för förste provinsialläkare, som omedelbart före tillträdet till befattningen innehaft provinsialläkartjänst och i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta löneklassen, har den nuvarande och i 1930 års förslag influtna tillgodoräkningsföreskriften, i anslutning till kommitténs i den allmänna motiveringen angivna ståndpunkt i fråga om lönetursberäk-

230 ning vid befordran, utelämnats och i stället ett stadgande upptagits därom, att dylik tjänsteman omedelbart skall placeras i 31 löneklassen. Vidare har i kommitténs förslag influtit det nuvarande stadgandet om skyldighet för förste provinsialläkare att såsom vikarie bestrida medicinalrådsbefattning — vilket stadgande icke återfinnes i 1928 års lönekommittés förslag — varjämte kommittén föreslagit, att under dylikt förordnande skall utgå särskild ersättning med 6 kronor för dag eller samma belopp, som enligt Kungl. Maj:ts beslut för närvarande plägar utgå. Ifrågavarande ersättning är ej att betrakta såsom vikariatsersättning i teknisk mening och berättigar alltså icke till rörligt tillägg. Statens sinnessjukhus. I likhet med vad som föreslagits beträffande förste provinsialläkare hava även i fråga om överläkare vid statens sinnessjukhus upptagits föreskrifter om skyldighet för sådan tjänsteman att bestrida medicinalrådsbefattning samt om ersättning under dylikt förordnande. I gällande tillämpningsbestämmelser till avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen (342/1929, 238/1930) hava meddelats vissa bestämmelser rörande ersättning vid vikariat å överläkarbefattning vid statens sinnessjukhus. Ifrågavarande bestämmelser utelämnades i 1930 års förslag, enär vid bifall till nämnda förslag överläkarna skulle uppflyttas i högre lönegrad i samband med den fria bostadsförmånens slopande. Enär nu föreliggande reglementsförslag icke innefattar någon ändring i lönegradsplaceringen för överläkarna, erfordras fortfarande särbestämmelser i fråga om ersättning vid vikariat å överläkarbefattning, vadan en komplettering av författningstexten skett till överensstämmelse med vad som nu gäller. Däremot kan nu gällande föreskrift angående flyttningsersättning till förste läkare vid vikariat å överläkarbefattning av 3:e klass utgå med hänsyn till den avfattning, som i reglementsförslaget givits bestämmelserna under 24 §. Ersättningen för tjänstgöring å s. k. fast avdelning, nu utgående med 180 kronor jämte dyrtidstillägg därå, har i enlighet med 1928 års lönekommittés förslag höjts till 210 kronor för år. I övrigt överensstämma de föreslagna föreskrifterna i huvudsak med n u meddelade bestämmelser utom vad angår det i förslaget upptagna stadgandet om ersättning för utbekomna klädespersedlar. Enär för närvarande tjänstedräkt tillhandahålles sinnessjukhusens personal såsom lån mot särskild ersättning, har en särskild föreskrift i detta hänseende ansetts böra under förevarande moment införas såsom undantag från bestämmelserna i 45 §. Barnmorskeläroanstalterna. Föreslagen bestämmelse överensstämmer med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag. överståthållarämbetets kansli. Det nu gällande stadgandet om förening av annan tjänst i överståthållarämbetets kansli än sekreterartjänsten med tjänst å kommuns stat, vilket stadgande även upptagits i 1930 års förslag, har med hänsyn till avfattningen av 4 § ansetts böra utgå ur avlöningsbestämmelserna. Bestämmelsen angående skyldighet för tjänsteman att låta sig förflyttas

231 till annan befattning inom statsförvaltningen i Stockholm, vilken bestämmelse likaledes bibehölls i 1930 års förslag, är, med den avfattning de allmänna bestämmelserna i sagda avseende erhållit i nu föreliggande reglementsförslag, icke längre av behovet påkallad. Lånsstyrelserna. Landssekreterare och landskamrerare äga för närvarande utöver lön enligt 30 lönegraden uppbära särskild avlöningsförstärkning med 3 500 kronor i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län, med 1 500 kronor i Gotlands län samt med 2 500 kronor i övriga län. I den allmänna motiveringen (sid. 60) har framhållits, att den av lönekommittén föreslagna löneplanen A i förhållande till nu gällande löneplaner utbyggts med fyra nya lönegrader, nr 31—34, i ändamål, bland annat, att bereda möjlighet till en lämplig inplacering av sådana befattningar, för vilka utöver lön utgår särskild avlöningsförstärkning. Kommittén, som förutsätter att befattningarna såsom landssekreterare och landskamrerare böra framdeles inordnas i högre lönegrad än den 30 :e, varvid samtidigt avlöningsförstärkningen bör minskas eller borttagas, har emellertid ansett sig i förevarande sammanhang icke kunna taga ståndpunkt till frågan om dessa befattningars lönegradsplacering. Denna fråga torde böra behandlas i samband med den kommittén åliggande revideringen av tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet. Då sålunda ifrågavarande befattningshavare i tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet bibehållits vid sin placering i 30 lönegraden, erfordras alltså tills vidare särskilda bestämmelser rörande avlöningsförstärkning m. m. motsvarande dem, som för närvarande återfinnas i nu gällande tillämpningsbestämmelser till avlöningsreglementet (272/1925). Föreskrifter av i huvudsak enahanda innehåll hava därför för landssekreterarnas och landskamrerarnas vidkommande upptagits under förevarande paragraf. För möjliggörande av en definitiv avvägning av ifrågavarande befattningshavares löneställning i samband med en tjänsteförteckningsrevision böra landssekreterare och landskamrerare förpliktas att underkasta sig den reglering av avlöningsförstärkningen, som i nämnda sammanhang må beslutas. Kommittén har emellertid ansett riktigt, att därest landssekreterare eller landskamrerare, som övergått till civila avlöningsreglementet, icke vill underkasta sig den reglering av löneförmånerna, som kan komma att beslutas i samband med tjänsteförteckningsrevisionen, h a n må äga möjlighet att därvid återgå på de avlöningsbestämmelser, som enligt nuvarande avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen och de därtill anslutna, i kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272) meddelade tillämpningsföreskrifterna för närvarande äro tillämpliga å ifrågavarande befattningar. Ovan omförmälda föreskrifter hava därför kompletterats med ett stadgande härutinnan. 53 §.

Sjunde huvudtiteln.

Kammarrätten. Det i nu gällande tillämpningsbestämmelser till avlöningsreglementet (272/1925) meddelade stadgandet, att president och kammarrättsråd i stället för semester äga åtnjuta ferier 45 dagar årligen, utelämna-

232 des i 1930 års förslag, enär de allmänna bestämmelserna angående semester ansågos kunna komma i tillämpning även å dessa befattningshavare. I anledning härav har kammarrätten i sitt yttrande över kommittéförslaget framhållit, att /enesystemets tillämpning å kammarrättspresidenten och kammarrättsråden vore betingat av att vikarier icke skulle förordnas under deras ledighet. Det framginge ej med tydlighet av betänkandet, huruvida kommittén med sitt förslag haft för avsikt att beträffande omförmälda befattningshavare föreslå en fullständig övergång till semesfersystem med vikarier för dem under semestern. För förslaget syntes kommittén ej haft andra skäl än en önskan att för alla med avlöningsreglementet avsedda tjänstemän fastslå samma regler. Någon undersökning angående de påföljder, införandet av semestersystemet skulle medföra för kammarrättens verksamhet, syntes icke hava ägt rum. Med hänsyn till antalet ledamöter, inberäknat assessorer, i kammarrätten skulle det emellertid bliva omöjligt att uppbringa så många vikarier, som erfordrades under sommarferierna; och även om tillgång på tillräckligt antal för adjunktion lämpliga personer funnes, skulle det helt visst från rättssäkerhetens synpunkt innebära en stor våda, om kammarrättens dömande verksamhet skulle under de 90 dagar ferieperioden omfattade utövas av ledamöter, som till största delen icke vore ordinarie. Kammarrätten ville fördenskull på det allvarligaste avstyrka den ifrågasatta ändringen, såvitt anginge kammarrättsråden. Att presidentens rätt till ferier utbyttes mot rätt till semester syntes däremot icke vålla några betänkligheter. Såvitt 1936 års lönekommitté kan finna, har 1928 års lönekommitté icke avsett, att utbytandet av uttrycket ferier mot semester skulle för kammarrättsrådens vidkommande innebära, att vikarier med nödvändighet måste för dem förordnas. Att sistnämnda kommitté icke velat giva en sådan innebörd åt begreppet semester framgår bland annat av kommitténs i betänkandet gjorda uttalande om semester för lantbruksingenjörerna (sid. 206). För egen del har 1936 års lönekommitté i motiveringen till 21 § betonat angelägenheten av att statens kostnader för semesterledigheter icke onödigtvis ökas genom förordnande av vikarie i fall, då göromålen kunna anstå under tjänstinnehavarens ledighet. Någon ändring i kammarrättens arbetsorganisation i anledning av införande av semesterrätt lärer icke vara erforderlig. Av den i 11 § innefattade bestämmelsen om att semester må åtnjutas »å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång» följer, att semestern icke må så förläggas, att den vållar rubbning i arbetets gång inom kammarrätten eller medför onödig vikariatskostnad. Enär kammarrättens verksamhet instruktionsenligt är begränsad under sommarmånaderna, uppenbarligen i syfte att kunna bereda kammarrättens ledamöter ledighet, förefinnes intet skäl att enbart på den grund, att begreppet ferier utbytes mot semester, förordna vikarier för dem. Lönekommittén har sålunda icke funnit anledning att frångå den av 1928 års lönekommitté uttalade meningen, att nuvarande stadganden angående ferier kunna utelämnas. I överensstämmelse med vad kommittén föreslagit i fråga om hovrätterna har emellertid kommittén under förevarande paragraf upptagit en särbestämmelse i fråga

233 om kammarrättsrådens semester, på grund varav kammarrätten skulle äga utsträcka semestertiden till 45 dagar för kammarrättsråd, som ej fyllt 40 år. Generaltullstyrelsen och tullstaten. Den i nuvarande tillämpningsföreskrifter till allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente (272/1925) intagna bestämmelsen, att med ordinarie befattning vid tullverket må förenas uppdrag såsom tullverkets ombudsman, är icke längre erforderlig, då ombudsmannasysslan från och med den 1 juli 1936 indragits i samband med inrättandet vid verket av en ordinarie befattning såsom byrådirektör och ombudsman. Efter mönster från kommunikationsverken infördes vid 1922 års lönereglering för tullverket en bestämmelse, enligt vilken tjänsteman, tillhörande 15:e eller lägre lönegrad, vilken befordras till kammarskrivare, må för löneklassplacering i kammarskrivartjänsten tillgodoräknas, i den mån så prövas skäligt, intill hälften av den tjänstetid, han innehaft ordinarie anställning vid tullverket, dock högst sex år. Ifrågavarande stadgande har nu av kommittén omformulerats i anslutning till den lydelse, som kommittén givit motsvarande föreskrifter beträffande kommunikationsverken, och får kommittén i avseende å motiveringen hänvisa till vad härom under 57 § anföres beträffande postverket. Bestämmelserna om kallortstraktamente överensstämma med vad som för närvarande gäller, dock att beloppet, i överensstämmelse med vad som föreslagits av 1928 års lönekommitté, höjts från 50 till 60 öre för tjänstgöringsdag. Av skäl, som nedan under 57 § anföras beträffande motsvarande stadgande för statens järnvägar, har kommittén i förslaget upptagit en bestämmelse angående särskild ersättning för tjänstgöring å tåg eller fartyg. Någon särskild bestämmelse rörande anslag till lega för fortskaffningsmateriel är icke längre påkallad, enär erforderliga föreskrifter härutinnan finnas meddelade i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 397) med vissa bestämmelser angående fortskaffningsmateriel, som för tjänstebruk hålles av tulltjänsteman, m. m. Slutligen må framhållas, att nu gällande föreskrift om tilldelande åt vissa kammarskrivare av en extra löneklass utöver den högsta för vederbörande lönegrad gällande är av övergångsnatur och bör intagas i blivande övergångsbestämmelser. 54 §.

Åttonde huvudtiteln.

Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan. Musikaliska akademien med musikkonservätoriet. De av lönekommittén för ifrågavarande institutioner upptagna särskilda bestämmelserna angående ferier överensstämma med vad som nu gäller ävensom med vad 1928 års lönekommitté i motsvarande hänseende föreslagit. Att kommittén beträffande de i reglementsförslaget avsedda lärarbefattningarna bibehållit uttrycket ferier i stället för att införa begreppet semester är beroende på att den längre ledighet, som är medgiven lärarna, är betingad jämväl av andra omständigheter än syftemålet

234 att bereda befattningshavarna rekreation efter fullgjort undervisningsarbete. Ett av konstakademien framställt yrkande att med professuren i svenska arkitekturens historia måtte få förenas annan tjänst å rikets eller kommuns stat finner kommittén icke förtjäna avseende, särskilt i betraktande av den formulering av bestämmelserna i 4 § 1 mom., som kommittén föreslagit. Universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet. I gällande tilllämpningsföreskrifter till avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen (272/1925) finnes för de under nämnda avlöningsreglemente inordnade befattningshavarna vid universiteten och karolinska institutet stadgat, att tillstånd till förening av tjänster meddelas av kanslern för rikets universitet. Bestämmelsen har ansetts betingad av den ställning, som kanslern intager gentemot de ifrågavarande läroanstalterna. 1928 års lönekommitté — som förordade, att allmänna avlöningsreglementet skulle vinna tillämpning jämväl å professorer och lärare vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet — upptog i sitt förslag till tilläggsbestämmelser ett liknande stadgande. Enligt 1936 års lönekommittés förslag skulle emellertid professorerna icke nu inordnas under civila avlöningsreglementet. Då kommittén ansett tillräcklig anledning icke föreligga att i fråga om tillstånd till förening av tjänster göra något undantag från reglementets allmänna bestämmelser för de jämförelsevis fåtaliga befattningshavare, för vilka civila avlöningsreglementet enligt det nu framlagda förslaget skulle bliva tillämpligt, har någon föreskrift motsvarande den nu gällande icke influtit i reglementstexten. 1928 års lönekommitté har i sitt förslag till tilläggsbestämmelser upptagit en föreskrift, enligt vilken universitetskanslern skulle, då han finner skäl därtill föreligga, äga medgiva, att akademisk lärare, som för bedrivande av vetenskapligt arbete åtnjuter befrielse från övriga med tjänsten förenade göromål, må för sådan tid vidkännas endast A-avdrag å lönen. Enär 1936 års lönekommitté icke framlägger förslag till bestämmelser beträffande universitetslärarnas inordnande under civila avlöningsreglementet, har kommittén icke haft anledning att för universitetslärarnas del taga ståndpunkt till frågan om en bestämmelse av nyssnämnda innehåll. Kommittén har ej ansett skäl föreligga att tillmötesgå ett av Uppsala universitet framställt yrkande om införande av ett dylikt stadgande för tjänstemän vid universitetsbiblioteken m. fl. Med den ståndpunkt kommittén sålunda intagit erfordras icke i 8 kap. några bestämmelser beträffande tjänstemän vid universiteten och karolinska institutet. Tandlåkarinstitutet. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag. Karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Föreslagna bestämmelser överensstämma med vad som n u gäller, dock att de nuvarande föreskrifterna (725/1937) angående gottgörelse för kost ävensom för tvätt för tjänstemans enskilda räkning sammanförts till ett enda stadgande, enligt vilket dylik gottgörelse skall av tjänsteman erläggas genom avdrag å lönen.

235 Gällande föreskrift angående ersättning för tillhandahållande av lyse för tjänstebostad är med den avfattning, som givits bestämmelserna i 44 § av kommitténs reglementsförslag, icke längre behövlig. Farmaceutiska institutet. Tekniska högskolan. Chalmers tekniska högskola. Tekniska gymnasiet i Göteborg. Föreslagna bestämmelser överensstämma med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag. Av styrelserna för tekniska högskolan och farmaceutiska institutet gjort yrkande om införande av ett stadgande angående rätt till lön med A-avdrag för lärare, som för bedrivande av vetenskapligt arbete erhållit befrielse från övriga med tjänsten förenade göromål, har lönekommittén ansett sig böra lämna utan avseende. Folkskolinspektionen. Nu gällande stadgande (725/1937), enligt vilket Kungl. Maj:t äger bestämma rörande ersättning till vikarie för folkskolinspektör och för nomadskolinspektör, har med den avfattning, vikariatsersättningsföreskrifterna erhållit i 1936 års lönekommittés förslag, ansetts icke vara erforderligt. Enligt 1937 års riksdags beslut om lönereglering för folkskolinspektionen, vilken lönereglering träder i kraft den 1 januari 1938, skall nomadskolinspektören äga utöver lön enligt 26 lönegraden uppbära särskilt arvode av 1 500 kronor för år. Då stat med därtill hörande bestämmelser för folkskolinspektionen för tiden efter utgången av år 1937 ännu icke av Kungl. Maj:t utfärdats och följaktligen ej heller närmare föreskrifter rörande ifrågavarande arvode meddelats, har lönekommittén icke bland bestämmelserna i 8 kap. intagit någon föreskrift i fråga om det särskilda arvodet till nomadskolinspektören. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte. stämmelsen överensstämmer med vad som nu gäller.

Den föreslagna be-

Gymnastiska centralinstitutet. Förslaget överensstämmer med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag. 55 §. Nionde huvudtiteln. Statens lantbruksingenjörer. I tillämpningsföreskrifterna till avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen (239/1930) stadgas för närvarande beträffande lantbruksingenjör, att i stället för vad i reglementet sägs om semester skall gälla, att sådan tjänsteman må, i den mån det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång och utan kostnad för statsverket, efter lantbruksstyrelsens beprövande medgivas tjänstfrihet med bibehållen oavkortad avlöning under högst 35 dagar inom ett och samma kalenderår. Att på lantbruksingenjörerna utan vidare tillämpa huvudbestämmelserna i avlöningsreglementet i fråga om semester ansågs vid det ovannämnda stadgandets tillkomst icke låta sig göra, dels med hänsyn till arten av deras tjänstgöring och dels på grund av bristen på nödigt antal kompetenta vikarier för de semesterlediga.

236 I förevarande hänseende fann 1928 års lönekommitté beteckningen »semester» vara att föredraga framför »tjänstfrihet». Kommittén föreslog emellertid, att semester skulle få åtnjutas endast i den mån så kunde ske utan hinder för göromålens behöriga gång och utan kostnad för statsverket. Beträffande semestertidens längd ansåg kommittén den för tjänstemän i motsvarande lönegrad vanligen gällande tiden böra vara normgivande. I sitt över 1928 års lönekommittés förslag avgivna yttrande har lantbruksstyrelsen framhållit, att lantbruksingenjörerna borde bibehållas vid den rätt till ledighet med oavkortad lön, som nu tillkommer dem. I anledning härav har i den förutnämnda ordförandepromemorian föreslagits en särbestämmelse, att lantbruksingenjör skulle i semesterhänseende anses tillhöra 26 lönegraden. 1936 års lönekommitté vill för sin del förorda, att lantbruksingenjörerna berättigas att i stället för tjänstfrihet komma i åtnjutande av semester, dock endast i den omfattning, som gäller för befattningshavare inom den lönegrad, ifrågavarande tjänstemän tillhöra, d. v. s. 25 dagar intill det år, under vilket vederbörande fyller 40 år, och 35 dagar för tiden därefter. Att för dessa tjänstemän till skillnad mot andra göra semesterrätten beroende av om semester kan beredas utan hinder för göromålens behöriga gång och utan kostnad för statsverket, synes icke böra ifrågakomma. Kommittén förutsätter dock, att införande av semesterrätt i stället för tjänstfrihet icke i och för sig skall behöva föranleda ökad kostnad för statsverket på grund av vikariat. Lantbrukshögskolan. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp. Föreslagna bestämmelser överensstämma med vad som nu gäller. Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer i sak med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag. Nuvarande bestämmelse om tjänstfrihet för depåchef vid stuteristaten och för veterinären vid Flyinge hingstdepå och stuteri — vilken bestämmelse i sak upptagits i 1930 års förslag, ehuru med utbytande av ordet »tjänstfrihet» mot »semester» — har 1936 års lönekommitté ansett icke böra bibehållas. I överensstämmelse med vad som ovan föreslagits beträffande lantbruksingenjörerna får kommittén förorda, att jämväl nu ifrågavarande befattningshavare berättigas åtnjuta semester i enlighet med de i reglementsförslaget intagna allmänna bestämmelserna därutinnan. Då depåcheferna enligt kommitténs förslag skulle inordnas bland tjänstemän, som åtnjuta lön enligt allmän löneplan, varigenom de i 41—44 §§ meddelade allmänna bestämmelserna om tjänstebostad bliva å dem tillämpliga, är den nuvarande i sådant hänseende meddelade särskilda bestämmelsen icke längre erforderlig. Veterinärhögskolan. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag.

237 Den i nuvarande tillämpningsföreskrifter till avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen (267/1926) intagna bestämmelsen om viss provision till verkmästaren vid veterinärhögskolans hovbeslagssmedja är icke längre erforderlig, enär provisionen efter reglering av verkmästarens lönegradsplacering från och med den 1 juli 1936 upphört att utgå. Statens veterinärbakteriologiska anstalt. Sedan numera en ny laboratorsbefattning inrättats vid veterinärhögskolan med placering vid institutionen för födoämneshygien och bakteriologi, lärer det nu gällande stadgandet (267/1926) om skyldighet för laborator vid veterinärbakteriologiska anstalten att vid anfordran bestrida undervisning i bakteriologi vid veterinärhögskolan — vilket stadgande för övrigt är av instruktions natur — kunna upphävas. Länsveterinärer. De föreslagna bestämmelserna överensstämma i huvudsak med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag. Kommittén har dock i möjligaste mån sökt anpassa ifrågavarande stadganden efter motsvarande föreskrifter för förste provinsialläkare. Skyldigheten för länsveterinär att under semester eller tjänstledighet tillhandahålla vikarie sovplats har ansetts böra upphävas. Särskilda föreskrifter hava funnits påkallade i fråga om skyldighet för länsveterinär att under högst tre månader av ett och samma kalenderår bestrida sådan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall vara legitimerad veterinär, samt i fråga om ersättning under dylikt förordnande. Beträffande sådan ersättning hänvisas till vad som anförts under 51 § med avseende å motsvarande ersättning till förste provinsialläkare. Skogshögskolan. Föreslagen bestämmelse överensstämmer med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag. Lantmåterikontoren i länen. Gällande bestämmelser (267/1926) om avlöningsförstärkning till överlantmätaren i Kopparbergs län, vilka icke upptagits i 1928 års lönekommittés förslag, hava av 1936 års lönekommitté ansetts böra ingå i avlöningsreglementet. Då i motsats till vad som är fallet beträffande landssekreterare och landskamrerare någon föreskrift icke i reglementsförslaget upptagits rörande avlöningsförstärkningens bibehållande vid övergång från befattningen såsom överlantmätare i Kopparbergs län till annan tjänst, följer härav, att avlöningsförstärkningen i dylikt fall utan vidare bortfaller. 56 §.

Tionde huvudtiteln.

Fartygsinspektionen. Nuvarande bestämmelse om tjänstfrihet för andre fartygsinspektör (248/1938), vilken bestämmelse i sak upptagits i 1930 års förslag, bör enligt lönekommitténs mening icke bibehållas. I anslutning till vad kommittén ovan föreslagit beträffande lantbruksingenjörer m. fl. får lönekommittén förorda, att jämväl andre fartygsinspektörerna berättigas åtnjuta semester enligt allmänna bestämmelser i detta hänseende. Vid bifall

238 härtill skulle någon särbestämmelse angående ifrågavarande tjänstemän icke erfordras. Lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten. Föreslagna bestämmelser överensstämma i allmänhet med vad som nu gäller med däri av 1928 års lönekommitté förordade jämkningar. Dock hava i några avseenden vidtagits sakliga ändringar, vilka i det följande omförmälas. I fråga om storleken av enslighetstilläggen — å vilka rörligt tillägg ej skulle utgå — ansluter sig kommittén till 1928 års lönekommittés uppfattning. I fråga om åtnjutande av enslighetstillägg under semester och tjänstledighet gäller vad i specialmotiveringen till 20 § i motsvarande hänseende anförts beträffande kallortstillägg. Även fyrskeppstilläggen hava upptagits till de av 1928 års lönekommitté föreslagna beloppen, varjämte beaktats de av samma kommitté företagna jämkningarna i nu gällande grunder för åtnjutande av fyrskeppstillägg. En från personalhåll gjord framställning om sådan ändring i 1930 års förslag, att förhöjning av fyrskeppstillägget skulle inträda från och med den 16 oktober även för fyrskepp, stationerade mellan 59:e och 60:e breddgraderna, har kommittén, efter prövning av på frågan inverkande omständigheter, funnit sig icke böra biträda. Befattningshavarna vid lots- och fyrstaten äro för närvarande icke berättigade till kallortstillägg. Vid 1922 års lönereglering ansågos dylika tillägg icke påkallade beträffande dessa befattningshavare, enär de av befattningshavarna, som vore stationerade i de norra delarna av landet, där eljest kallortstillägg skulle kunna ifrågakomma, under vintermånaderna i regel hade lindrigare tjänstgöring än annorstädes. Vid de flesta lots- och fyrplatser i övre Norrland ligger nämligen till följd av sjöfartens upphörande verksamheten vid lots- och fyrväsendet i viss omfattning nere under den kallaste delen av året. 1928 års lönekommitté bibehöll i sitt förslag — i överensstämmelse med uttalanden av lotsstyrelsen — nuvarande undantagsbestämmelse för lotspersonalen på förevarande punkt. Sedan inom 1936 års lönekommitté fråga uppstått, huruvida ej nämnda undantag borde upphävas, har kommittén hos lotsstyrelsen anhållit om yttrande, dels huruvida bestämmelserna om kallortstillägg borde göras tilllämpliga jämväl å befattningshavare, tillhörande lots- och fyrstaten, dels ock om bestämmelserna rörande enslighetstillägg, vid ett införande av förmånen av kallortstillägg, borde för befattningshavare inom kallortszonerna på något sätt modifieras. I anledning härav har lotsstyrelsen anfört bland annat följande: Genom statens isbrytarverksamhet och tillkomsten av allt flera fartyg, specialbyggda för gång i isfarvatten, hade under senare år vintersjöfarten och därmed även verksamheten vid lots- och fyrplatserna i Norrland kommit att pågå under längre tid än förut. Sålunda påginge numera sjöfarten till Örnsköldsvik i regel hela året och till norr därom belägna hamnar i varje fall fram emot årsskiftet, för vissa av dessa in i januari och februari månader. Härtill komme, att sjöfarten å nu åsyfta-

239 de h a m n a r jämväl började tidigare på våren än förut varit fallet. Nu berörda förhållanden föranledde, att personalen vid de norr om Örnsköldsvik belägna fyrplatserna måste kvarstanna å sina tjänstgöringsorter längre del av vinterperioden än tidigare varit erforderligt. Kallortstilläggens egentliga syfte vore att bereda ersättning för de särskilda olägenheter, som frånsett ökade levnadskostnader kunde följa av en orts klimatiska och fysiologiska förhållanden. Dessa olägenheter vore uppenbarligen kännbara även för de befattningshavare vid lots- och fyrstaten, som tjänstgjorde inom de kallortszoner, varom här vore fråga. Vad enslighetstilläggen beträffade hade dessa bestämts uteslutande med hänsyn till graden av platsernas enslighet. En orts belägenhet i övre Norrland hade sålunda icke inverkat vare sig på ortens upptagande över huvud i enslighetsklass eller på lotsplatsens eller fyrplatsens placering i viss klass. Av de 35 orter, där enslighetstillägg för närvarande utginge, vore endast 5 orter belägna inom de två nordligaste länen — en i första, två i andra och två i tredje enslighetsklassen — samt 3 orter inom Västernorrlands län, alla tre i andra enslighetsklassen. Av det anförda framginge, att i förhållande till annan statsverkets personal i övre Norrland full rättvisa icke vederfarits vare sig de till enslighetstillägg berättigade eller övriga — och dessa vore till antalet övervägande — befattningshavare vid lotsoch fyrstaten inom nämnda del av landet. Lotsstyrelsen funne sig fördenskull böra i princip förorda, att bestämmelserna om kallortstillägg gjordes tillämpliga jämväl å befattningshavare vid lots- och fyrstaten. Vad anginge frågan, huruvida bestämmelserna rörande enslighetstillägg, vid ett införande av förmånen av kallortstillägg, borde för befattningshavare inom kallortszonerna på något sätt modifieras, förhölle det sig så, att bland de faktorer, vartill hänsyn tagits vid bestämmandet av Norrlands uppdelning i kallortsklasser, även ortens ensliga belägenhet ingått. Enligt ett uttalande av 1928 års lönekommitté hade emellertid någon större hänsyn icke kunnat tagas till nämnda faktor. För det fall att nuvarande grunder för bestämmande av till vilken av kallortsklasserna en viss ort skulle hänföras komme att lämnas i huvudsak orubbade, skulle alltså för personal, som berättigades erhålla ej blott enslighetstillägg utan även kallortstillägg, någon om ock ej mera betydande jämkning nedåt vara motiverad i antingen enslighetstillägget eller kallortstillägget. I sådant fall ville lotsstyrelsen förorda, att jämkning vidtoges beträffande kallortstillägget och icke beträffande enslighetstillägget. Den avlöningsförmån, som i form av fyrskeppstillägg utginge till befattningshavare å fyrskepp, hade bestämts till olika belopp bland annat allt efter fyrskeppets mer eller mindre ensliga stationsort. Vad i det föregående sagts om jämkning i kallortstillägg borde sålunda även gälla vid avvägning av de kallortstillägg, som tillkomme personal å fyrskepp. Med h ä n s y n till v a d lotsstyrelsen a n f ö r t h a r l ö n e k o m m i t t é n f u n n i t sig b ö r a tillstyrka, att det n u v a r a n d e u n d a n t a g e t för lots- och f y r p e r s o n a l i fråga o m kallortstillägg b o r t t a g e s . I b e t r a k t a n d e a v att i k a l l o r t s b e g r e p p e t a l l t j ä m t t o r d e k o m m a att ingå ett e n s l i g h e t s m o m e n t h a r k o m m i t t é n emellertid ansett m o t i v e r a t , att en m i n s k n i n g i kallortstilläggets b e l o p p ä g e r r u m för befattn i n g s h a v a r e , s o m ä r b e r ä t t i g a d a t t j ä m t e dylikt tillägg u p p b ä r a enslighetseller fyrskeppstillägg. D e n n a n e d s ä t t n i n g h a r m e d h ä n s y n till g r u n d e r n a för kallortstilläggets h i t t i l l s v a r a n d e b e r ä k n i n g a n s e t t s b ö r a b e s t ä m m a s till 50 procent. B e t r ä f f a n d e 1928 å r s l ö n e k o m m i t t é s förslag t o r d e i övrigt b ö r a f r a m h å l l a s , dels att l o t s p e r s o n a l e n g e n o m b e s l u t vid 1937 å r s r i k s d a g blivit b e r ä t t i g a d

till semester enligt vanliga regler, dels ock att nämnda kommittés förslag till ändring i grunderna rörande lotslott numera torde få anses hava förfallit på grund av de ändrade bestämmelser härutinnan, som antagits vid samma riksdag (jfr kungörelsen den 4 juni 1937, nr 329). Kommittén har i likhet med 1928 års lönekommitté icke föreslagit någon bestämmelse om s. k. prickningsersättning, enär dylik ersättning i regeln avser allenast kostnader för materialier och sålunda icke lärer kunna betraktas såsom en avlöningsförmån. I nämnda kungörelse hava även meddelats vissa övergångsbestämmelser, avseende att förebygga minskning i den årliga ledighetstiden för de tjänstemän, som genom tillämpning av de nyantagna semesterbestämmelserna eljest skulle få vidkännas sådan minskning. Enligt kommitténs mening bör i fråga om semester för de befattningshavare, som övergå till det nya avlöningsreglementet, utan vidare gälla de i reglementet meddelade allmänna semesterbestämmelserna. 57 §. Affärsdrivande verk. Postverket. De i 1928 års lönekommittés förslag till tilläggsbestämmelser under postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk upptagna bestämmelserna angående tillgodoräkning i och för löneklassplacering av tjänstetid i lägre ordinarie befattning för den, som befordras vid postverket till postexpeditör, vid telegrafverket till kontorsskrivare eller telegrafassistent, vid statens järnvägar till kontors- eller stationsskrivare samt vid statens vattenfallsverk till kontorsskrivare, överensstämnia i sak med bestämmelserna i 12 § 3 mom. av det för kommunikationsverken nu gällande avlöningsreglementet. Med hänsyn till den ståndpunkt, som 1936 års lönekommitté i det föregående intagit till det hittills tillämpade tillgodoräkningsförfarandet, och i anledning av de föreskrifter, som ovan föreslagits under 8 §, har komittén funnit nödigt att jämväl omarbeta nu ifrågavarande bestämmelser. Enligt kommitténs förslag skulle tjänsteman, varom här är fråga, kunna efter verkets beprövande placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt de i 7 § 1 mom. intagna allmänna bestämmelserna skolat hänföras. I likhet med vad som i sak nu gäller skulle dock löneklassuppflyttningen icke i något fall få omfatta mera än två löneklasser över sistberörda löneklass. Ej heller skulle vid tillämpning av de föreslagna stadgandena sneddningsreglerna eller övriga lönetursbestämmelser i 8 § 1—3 mom. få samtidigt komma till användning. Det förutsattes i stadgandet, att den högre löneklassplaceringen skall ske efter skälighetsprövning. Detta innebär till en början, att hänsyn bör tagas till omfattningen av den föregående tjänstetiden. Den förmån av gynnsammare löneklassplacering, varom här är fråga, bör icke medgivas tjänsteman, med mindre denne kan se tillbaka på längre tids tjänstgöring i lägre ordinarie befattning, regelmässigt minst sex år. Vidare bör, i enlighet med vad kommunikationsverkens lönekommitté på sin tid framhöll i sin motive-

241 ring till de nu gällande bestämmelserna på området, ett bedömande i varje särskilt fall komma till stånd beträffande frågan, huruvida den föregående ordinarietiden bör med hänsyn till såväl tjänstgöringens beskaffenhet som ock särskilt göromålens art göra befattningshavaren förtjänt av här ifrågavarande förmån. Det är sålunda icke avsett, att varje övergång från lägre tjänstegrad till någon av ovan uppräknade befattningar skall utan vidare föranleda en tillämpning av det nu ifrågavarande särstadgandet. Esomoftast förekommer det, att poststationsföreståndare erhålla befordran — vanligen i samband med förändring av poststationer till poslexpeditioner till ordinarie befattning såsom stationsmästare vid postverket. Det är därvid i regel fråga om personer, som före befordringen en ansenlig tid varit medelst kontrakt anställda i postverkets tjänst. I allmänhet hava dylika tjänstemän hittills plägat för löneklassplacering i stationsmästartjänsten tillgodoräknas tid, varunder de före befordran innehaft anställning såsom poststationsföreståndare. Såsom förut nämnts skulle genom stadgandet i 8 § 3 mom. a) möjlighet öppnas för Kungl. Maj:t att i fråga om förutvarande kontraktsanställda medgiva förmånligare löneklassplacering än som följer av det allmänna stadgandet i 7 § 1 mom., där sådant finnes av omständigheterna påkallat. Nämnda stadgande skulle sålunda kunna vinna tillämpning jämväl å poststationsföreståndare, som befordras till ordinarie befattning såsom stationsmästare. Med hänsyn till frekvensen av dylika befordringsfall synes det emellertid kommittén ändamålsenligast, att Kungl. Maj:t fastställer allmänna grunder för bedömande av löneklassplaceringsfrågor beträffande från poststationsföreståndarbefattning befordrade stationsmästare samt i övrigt överlämnar åt generalpoststyrelsen att besluta i varje särskilt fall. Ett stadgande härutinnan har upptagits bland särbestämmelserna under postverket. Det föreslagna stadgandet angående befogenhet för Kungl. Maj:t att medgiva tjänsteman, vilken innehar förordnande som postsparbankschef men vilkens förordnande upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande, rätt att återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad, han tidigare tillhört, ansluter sig i avseende å lydelsen helt till vad som i motsvarande hänseende föreslås i avseende å vissa förordnandetjänstemän vid de övriga kommunikationsverken. Beträffande motiveringen får kommittén hänvisa till vad här nedan anföres under statens järnvägar. övriga för postverkets del upptagna särskilda bestämmelser överensstämma med vad som nu gäller med undantag av att under punkten 5 upptagits ett nytt stadgande i fråga om särskild ersättning för tjänstgöring å tåg och fartyg. Såsom motivering för detta stadgande åberopas vad nedan under statens järnvägar anföres. Telegrafverket. Det av 1928 års lönekommitté från 12 § 3 mom. i kommunikationsverkens avlöningsreglemente upptagna stadgandet angående löneklassplacering vid befordran till kontorsskrivare eller telegrafassistent från ordinarie befattning inom lägre lönegrad har formulerats i enlighet med motsvarande stadgande för postverket. 16—379086.

242 Vidare har det av 1928 års lönekommitté i anslutning till bestämmelserna i 14 § 2 mom. av kommunikations verkens avlöningsreglemente föreslagna stadgandet angående skyldighet för tjänsteman, vilken innehar förordnande som telefondirektör i Stockholm men vilkens förordnande upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande, att återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad, han förut tillhört, givits ändrat innehåll och utsträckts att äga tillämpning jämväl å verkstadsdirektör vid telegrafverket. Stadgandet har avfattats i enlighet med motsvarande föreskrift för vissa förordnandetjänstemän vid statens järnvägar. övriga föreslagna bestämmelser överensstämma med vad som n u gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag, varvid är att märka, att det nu utgående årliga arvodet av 360 kronor till växelstationsföreståndare med hänsyn till dyrtidstilläggets bortfallande uppräknats till 420 kronor i enlighet med vad nyssnämnda kommitté förordat. Statens järnvägar. Bestämmelserna om löneklassplacering i vissa fall vid lokförares befordran till lokmästare hava undergått vissa av de föreslagna bestämmelserna i 8 § föranledda jämkningar i avfattningen. Stadgandet angående löneklassplacering vid befordran till kontors- eller stationsskrivare från tjänst i lägre lönegrad har omformulerats i enlighet med motsvarande föreskrift för postverket. Enligt bestämmelserna i 14 § 2 mom. av kommunikationsverkens avlöningsreglemente, sådant detta författningsrum numera lyder, skall tjänsteman, vilken förordnas såsom distriktschef vid statens järnvägar, såsom telefondirektör i Stockholm eller såsom driftdirektör vid statens vattenfallsverk men vilkens förordnande upphör, återgå till ordinarie befattning vid verket i den tjänstegrad, han tillhörde vid tillträdandet av förordnandet. Där så erfordras för beredande i nu avsett fall av ordinarie tjänst åt dylik befattningshavare, äger Kungl. Maj:t besluta därav betingad tillfällig ökning av det fastställda antalet ordinarie befattningar. Bestämmelserna i berörda 14 § 2 mom. avsågo i sin ursprungliga lydelse allenast tjänsteman, som förordnades såsom distriktschef vid statens järnvägar. Såsom motiv för bestämmelserna i fråga framhöll på sin tid kommunikationsverkens lönekommitté, att därest en genom förordnande tillsatt tjänsteman upphörde att innehava förordnandet, han bleve berättigad till pension oavsett den levnadsålder han då innehade. En sådan anordning syntes dock icke vara påkallad, där en ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar förordnats till distriktschef, utan sådan tjänsteman syntes i stället efter förordnandets upphörande kunna användas i annan befattning vid verket, tills pensionsåldern uppnåddes. För att till distriktschef skulle kunna förvärvas de mest dugande tjänstemännen vid statens järnvägar borde därför den, som erhölle sådant förordnande, vara garanterad rätt att efter förordnandets upphörande återfå ordinarie tjänst inom den grad han förut innehaft. Den anordning, som sålunda införts beträffande distriktschefsbefattningarna vid statens järnvägar och som sedermera blivit gällande även för telefondirektör i Stockholm och driftdirektör vid statens vattenfallsverk, upptogs

243 i sak oförändrad av 1928 års lönekommitté, som i tilläggsbestämmelserna till allmänna avlöningsreglementet under telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk inryckte särskilda stadganden i ämnet. För statens vattenfallsverks del gjordes anordningen i kommittéförslaget tillämplig å kraftverksdirektör. I yttranden över kommittéförslaget har järnvägsstyrelsen anmärkt, att styrelsen icke kunde finna det annat än synnerligen olämpligt, att en distriktschef, som icke erhölle förnyat förordnande, skulle behöva finna sig i att återgå till annan lägre befattning vid verket. Styrelsen hemställde, att stadgandet härom måtte borttagas. Vattenfallsstyrelsen yttrade, att det kunde möta svårighet att bereda en kraftverksdirektör, vilkens förordnande upphörde, lämplig sysselsättning i annan befattning vid verket. Enligt styrelsens mening borde Kungl. Maj:t hava valfrihet mellan att pensionera tjänstemannen eller att låta honom återgå till ordinarie befattning i tidigare innehavd lönegrad. I anledning av de sålunda gjorda erinringarna har i den förutnämnda ordförandepromemorian förordats sådan jämkning i kommittéförslaget, att de i 1930 års förslag avsedda förordnandetjänstemännen skulle, därest förordnandet upphörde utan att efterföljas av förnyat förordnande, avgå u r statens tjänst med pension, dock med rätt för Kungl. Maj:t att förordna om tjänstemannens återgång till befattning inom den lönegrad han förut tillhört. Efter tillkomsten av kommunikationsverkens avlöningsreglemente har inrättats ett antal nya tjänster vid dessa verk, vilka i likhet med distriktschefsbefattning vid statens järnvägar tillsättas genom förordnande och hittills i allmänhet rekryterats med tjänstemän, som innehaft med konstitutorial tillsatta befattningar vid vederbörande verk. Dessa nya tjänster äro — förutom de förut nämnda telefondirektörs- och driftdirektörsbefattningarna — befattningar såsom postsparbankschef vid postverket samt förrådsdirektör, verkstadsdirektör och verkstadsöveringenjör vid-statens järnvägar. Av de nytillkomna tjänsterna hava, såsom av det ovan anförda framgår, allenast telefondirektörs- och driftdirektörsbefattningarna inordnats under bestämtmelserna i 14 § 2 mom. Därest den i nyssnämnda författningsrum stadgade anordningen skall bibehållas för framtiden, lärer anledning knappast föreligga att från densammas tillämpning undantaga flertalet övriga förordnandetjänster vid kommunikationsverken. Emellertid är lönekommittén för sin del av den uppfattningen, att det knappast kan vara ägnat att medföra någon verklig fördel ur verkssynpunkt att påtvinga en förordnandetjänsteman, vilken icke erhåller förnyat förordnande, återgång till förut innehavd lägre tjänstegrad. Då hans före förordnandet innehavda befattning under tiden blivit besatt med ordinarie innehavare, kan han i regel icke påräkna att få återinträda i denna tjänst utan måste räkna med att erhålla annan placering. I betraktande av den framskjutna ställning inom verket, tjänstemannen under förordnandetiden intagit, kan det befaras, att han efter återgången har svårt att finna sig till rätta i sina nya tjänsteförhållanden, vilket måste vara till

244 men för hans tjänstutövning i fortsättningen och försvåra utnyttjandet av hans arbetskraft på ett sätt som svarar emot hans utbildning och löneställning. Kommittén håller fördenskull före, att en tjänsteman, vars förordnande upphör utan att följas av förnyat förordnande, icke bör vara skyldig att mot sin egen önskan återgå till tjänstgöring i lägre tjänsteställning utan att han bör äga rätt att avgå från tjänsten mot åtnjutande av pension enligt de grunder, som i sådant hänseende gälla för förordnandetjänstemän. Annorlunda kan saken ställa sig, om tjänstemannen själv uttryckligen önskar återgå till sin förra befattning. I dylikt fall torde man från tjänstemannens sida kunna påräkna sådant intresse och sådana arbetsinsatser, att det kan vara med verkets fördel förenligt att fortfarande utnyttja hans arbetskraft även i en mindre framträdande arbetsuppgift. Det synes icke böra vara en eljest plikttrogen och arbetsam tjänsteman förmenat att, även om han icke visat sig vara lämplig för förordnandetjänsten, i fortsättningen ägna sin arbetskraft åt verket, om h a n så önskar och det befinnes vara med verksintresset förenligt. Därest möjlighet hålles öppen för förordnandetjänsteman att, om fortsatt förordnande utebliver, få kvarstanna vid verket i tidigare innehavd tjänstegrad, skulle ock eventuella farhågor för att ett upphävande av bestämmelserna i 14 § 2 mom. i kommunikationsverkens avlöningsreglemente komme att menligt inverka på förordnandetjänsternas rekrytering, sannolikt förlora i betydelse. Kommittén har sålunda ansett, att Kungl. Maj:t bör genom särskild bestämmelse erhålla befogenhet att på särskild ansökan medgiva tjänsteman, vilken innehar förordnandetjänst men vilkens förordnande upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande, rätt att återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad han före förordnandet innehade. För sådant fall bör ock Kungl. Maj:t äga förordna om den tillfälliga ökning av antalet ordinarie tjänster, som kan betingas av återgången. Nämnda befogenhet torde lämpligen böra avse samtliga förordnandetjänstemän vid de affärsdrivande verken med undantag av generaldirektör, överdirektör och överingenjör. För det fåtal tjänster vid allmänna civilförvaltningen, vilka tillsättas medelst förordnande på viss tid och icke äro verkschefstjänster, hava med hänsyn till det sätt, varpå dessa tjänster rekryteras, tillräckliga skäl icke för närvarande synts föreligga för en motsvarande anordning. I enlighet med det sålunda anförda har lönekommittén, såvitt angår statens järnvägar, upptagit ett stadgande, enligt vilket Kungl. Maj:t skall äga befogenhet dels att på ansökan medgiva tjänsteman, vilken förordnats till distriktschef, förrådsdirektör, verkstadsdirektör eller verkstadsöveringenjör men vilkens förordnande upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande, rätt att återgå till befattning i den lönegrad han förut tillhört, dels ock att i dylika fall besluta om tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster. Lokförare, som på grund av förordnande bestrider tjänst såsom lokmästare, äger för närvarande enligt bestämmelse i 38 § 2 mom. av kommunikationsverkens avlöningsreglemente utöver vanlig vikariatsersättning uppbära särskild gottgörelse med 1 krona för dag, vilken gottgörelse är avsedd att ut-

245 göra vederlag för utebliven inkomst av loktjänstpengar. Enligt 1928 års lönekommittés förslag skulle ifrågavarande gottgörelse utgå enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder. Av motiveringen framgår, att gottgörelsen avsågs skola beräknas med ledning av ett för vikarien uträknat årligt medeltal av hans inkomst av loktjänstpenningar. 1936 års lönekommitté, som anser det ifrågasatta beräkningssättet onödigt invecklat, håller för sin del före, att den nuvarande ordningen med ett fixt dagbelopp är att avgjort föredraga. Kommittén har ansett skäl föreligga för en från personalhåll påyrkad reglering av här ifrågavarande gottgörelse och förordar, att beloppet höjes till 2 kronor, däri inräknat vederlag för dyrtidstilläggets bortfallande. I anslutning till vad lönekommittén framhållit i motiveringen tili 41 § föreslår kommittén vidare en bestämmelse av innebörd, att den personalen vid statens järnvägar för närvarande åliggande allmänna skyldigheten att bebo av verket anvisad lägenhet även i fortsättningen bibehålles. I samband härmed har emellertid — i nära anslutning till vad svenska järnvägsmannaförbundet m. fl. personalorganisationer föreslagit (se sid. 219) — upptagits en bestämmelse, enligt vilken dels tjänsteman vid statens järnvägar skulle kunna under vissa förhållanden befrias från skyldigheten att bebo honom av verket anvisad bostad, dels ock prövning av dylika frågor skulle ske i samråd med särskilda personalombud. Under tjänstgöring å järnvägs- eller ångbåtslinje utgår till viss personal vid postverket och statens järnvägar särskilda ersättningar enligt av Kungl. Maj:t meddelade grunder. Sålunda äga tjänstemän vid postverket under tjänstgöring vid järnvägsposten eller å sjöpostlinje åtnjuta resetraktamente, härbärgesersättning m. fl. särskilda ersättningar, vilka ersättningar betingats av de ökade kostnader, som föranledas av befattningshavarens tjänstgöring utom stationeringsorten. Vid statens järnvägar utgå delvis av samma anledning särskilda ersättningar i form av milpenningar till å lok och tåg tjänstgörande personal, seglingspenningar till viss personal å tågfärjor samt dagersättning till befälhavare å hjälpfartyg. Personal å statens järnvägars tågfärjor äger ock åtnjuta fri kost eller kostpengar. Vissa särskilda ersättningar utgå även till den personal vid tullverket, som har att fullgöra tjänstgöring å tåg eller fartyg (bl. a. för visitation och tullbehandling). Då ifrågavarande särskilda ersättningar principiellt icke synas vara att räkna till sådana ersättningar vid resa för förrättning i statens ärenden, som avses i 22 §, utan betingade av att tjänstemannens vanliga tjänstutövning sker under resor och sålunda hänförliga till särskilda ersättningar, varom förmäles i 28 § 1 mom., lärer särskilt stadgande om Kungl. Maj:ts befogenhet att utfärda bestämmelser rörande dessa ersättningar böra intagas i 8 kap. I tilläggsbestämmelserna till 1930 års reglementsförslag upptogs för statens järnvägars vidkommande ett dylikt stadgande, ehuru anknutet till 22 § och endast avseende ersättningar eller andra förmåner under tjänstgöring å lokomotiv eller å statens järnvägars färjor och fartyg. Med hänsyn till ovannämnda ersättningar under tjänstgöring å tåg samt då milpenningar tillkomma jämväl per-

sonal å numera i järnvägsdriften förekommande motorvagnar (rälsbussar och andra motordrivna rälsfordon) har föreskriften kompletterats i enlighet härmed. Förut har omnämnts, att häremot svarande stadganden upptagits även för tullverkets och postverkets del. De av lönekommittén i övrigt under statens järnvägar föreslagna specialföreskrifterna överensstämma i huvudsak med vad 1928 års lönekommitté i anslutning till nu gällande föreskrifter i motsvarande hänseenden föreslagit. Bemärkas bör emellertid, att bland särskilda ersättningar för viss tjänstgöring, vilka Kungl. Maj:t skulle äga bestämma, upptagits även särskild ersättning vid växlingstjänst. Sådan ersättning utgår för närvarande till statens järnvägars personal med 45 öre för tjänstgöringsdag. Ehuru dyrtidstillägg icke utgår å denna ersättning, föreslår lönekommittén, att densamma höjes till 50 öre för dag. Statens vattenfallsverk. I avseende å den föreslagna bestämmelsen angående löneklassplacering vid befordran till kontorsskrivare från befattning i lägre lönegrad hänvisas till vad ovan anförts rörande motsvarande föreskrift vid postverket. I fråga om befogenhet för Kungl. Maj:t att medgiva tjänsteman, vilken förordnats såsom driftdirektör men vilkens förordnande upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande, rätt att återgå till befattning inom den lönegrad han förut tillhört, åberopas den motivering, som ovan anförts för motsvarande stadgande beträffande statens järnvägar. Det av 1928 års lönekommitté från 39 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente upptagna stadgandet angående provision å bogseringsinkomster till personal å statens vattenfallsverks bogserbåtar har utelämnats i det föreliggande reglementsförslaget, enär kommittén av principiella skäl finner denna avlöningsform böra avskaffas. Den av statens vattenfallsverk drivna bogseringsverksamheten, vilken numera är begränsad till kanallederna i Göta älv, har för övrigt under senare tid nedgått och torde kunna betraktas såsom varande i viss mån stadd under avveckling. Den nu i tjänst varande bogseringspersonalen torde dock övergångsvis böra bibehållas vid förmånen av bogseringsprovision enligt hittills gällande grunder. Vattenfallsstyrelsen har i utlåtande över 1930 års betänkande föreslagit en höjning av den till driftchefen vid Porjus kraftverk utgående särskilda ersättningen från 1 000 kronor till 2 000 kronor. I avvaktan på den prövning av ifrågavarande befattningshavares löneställning, som torde böra ske i samband med tjänsteförteckningsrevisionen, finner sig kommittén icke böra tillstyrka detta förslag. Den särskilda ersättningen har i kommitténs reglementsförslag benämnts avlöningsförstärkning. I fråga om avlöningsförstärkningens bortfallande vid övergång till annan tjänst hänvisas till vad som under 55 § anförts angående avlöningsförstärkning vid överlantmätarbefattningen i Kopparbergs län. I enlighet med ett av vattenfallsstyrelsen i samma utlåtande framställt yrkande har i en särskild bestämmelse intagits en förklaring, att föreskrifterna i 44 § av reglementsförslaget icke skola äga tillämpning i fråga om elektrisk

247 ström, som för uppvärmning, kokning eller belysning tillhandahålles tjänsteman i verket tillhörig bostadslägenhet. Såsom styrelsen framhållit, skulle vid statens vattenfallsverk, som självt producerar elektrisk ström, en ersättning för strömförbrukningen, beräknad enligt verkets självkostnadspris, bliva tämligen varierande och svår att bestämma. Enligt vad kommittén inhämtat, tilllämpas för närvarande i fråga om ersättning för elektrisk ström till verkets befattningshavare en för hela verket enhetligt bestämd taxa, vilken visserligen ligger något under det normala distribueringspriset men understundom kan överstiga verkets självkostnadspris. Till innehavare av de genom förordnande tillsatta överdirektörs- och kraftverksdireklörsbefattningarna vid statens vattenfallsverk utgår för närvarande dels enligt 5 § 1 mom. av kommunikationsverkens avlöningsreglemente arvode, till överdirektören 10 500 kronor och till kraftverksdirektörerna 10 000 kronor för år räknat, dels ock enligt 2 mom. av samma paragraf tantiem enligt vissa där närmare angivna grunder. 1928 års lönekommitté upptog i sitt förslag icke några bestämmelser angående tantiem till ifrågavarande befattningshavare. Av skäl, som närmare utvecklades i kommitténs betänkande (sid. 58 o. f.), ansåg sig kommittén böra avstyrka ett bibehållande av tantiemsystemet såsom avlöningsform. I stället föreslog kommittén en avsevärd höjning av de fasta lönerna. I yttrande över kommittébetänkandet förklarade sig järnvägsstyrelsen på det livligaste instämma i vad kommittén anfört i fråga om tantiem åt vissa tjänstemän vid statens affärsverk. Särskilt underströk styrelsen oegentligheten av att tantiem finge utgå till vissa tjänstemän vid uppgörelser och leveranser statens verk emellan. I motsats härtill utvecklade vattenfallsstyrelsen sin uppfattning om de fördelar för verket, som vore förenade med tantiemsystemet, samt förordade, att tantiemsystemet måtte bibehållas för de befattningshavare, vilka för det dåvarande åtnjöte denna förmån. Därest åter systemet skulle slopas, vore enligt styrelsens mening de av kommittén föreslagna lönerna för små för att tillförsäkra staten ledande krafter med erforderliga kvalifikationer. Frågan om borttagande av tantiemsystemet blev sedermera föremål för riksdagens övervägande i anledning av en vid 1933 års riksdag väckt motion (11:406). I utlåtande över motionen anförde statsutskottet, att utskottet för sin del hyste samma principiella uppfattning i frågan, som kommit till uttryck i 1928 års lönekommittés förslag, och därför ansåge, att detta förslag borde genomföras för så vitt detsamma icke vid närmare övervägande befunnes komma att medföra praktiska olägenheter av avgörande betydelse. Att därvid en höjning av den fasta avlöningen, såsom kommittén föreslagit, samtidigt måste vidtagas, låge i öppen dag. Riksdagen hemställde i sin skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t (nr 175), att Kungl. Maj:t ville till särskild behandling upptaga 1928 års lönekommittés förslag om ändring av de avlöningsbestämmelser, som gällde för överdirektören och kraftverksdirektörerna vid statens vattenfallsverk, ävensom för riksdagen framlägga de förslag, som därav kunde föranledas.

248 Det av riksdagen sålunda väckta spörsmålet behandlades i propositionen nr 122 till 1934 års riksdag. Föredragande departementschefen framhöll därvid, att det principiellt sett vore mindre lämpligt, att några få statens befattningshavare avlönades enligt grunder — fast lön och tantiem — som helt avveke från vad som gällde för andra statstjänstemän. Ehuru det alltså låge närmast till hands att ersätta tantiemsystemet med avlöningsgrunder, som anslöte sig till de inom statsförvaltningen eljest brukliga, syntes emellertid en omprövning därutinnan böra ske först i samband med en blivande allmän lönereglering. För det dåvarande syntes övervägandena därför få avse enbart en jämkning i grunderna för beräknandet av tantiem i syfte att ernå en skälig begränsning därav. I anslutning till detta uttalande föreslogs i propositionen viss ändring i grunderna för tantiemets beräknande beträffande överdirektören. Däremot lämnades frågan om begränsning av tantieminkomsten för kraftverksdirektörerna tillsvidare öppen på den grund, att förordnandena för tre av dem utlöpte först med utgången av år 1937 och fördenskull en provisorisk åtgärd i angiven riktning icke dessförinnan kunde å dem bliva tillämplig. Riksdagen godkände vad i propositionen föreslagits. Sedermera har 1937 års riksdag godkänt en i proposition nr 132 föreslagen ändring av grunderna för beräkning av tantiem för kraftverksdirektörerna. Såsom av denna redogörelse framgår, hava statsmakterna ansett det principiellt mindre lämpligt, att överdirektören och kraftverks direktörerna vid statens vattenfallsverk avlönas enligt grunder, som eljest icke tillämpas inom statsförvaltningen. De ändringar i reglerna för tantiemets beräkning, som numera genomförts i ändamål att begränsa tantieminkomsten, hava ock tillkommit under uttryckligt framhållande av deras provisoriska karaktär. Jämväl 1936 års lönekommitté håller före, att tantiemsystemet bör utmönstras ur avlöningsbestämmelserna och en reglering av de fasta lönerna för ifrågavarande befattningshavare komma till stånd. Vid upprättande av sitt förslag till civilt avlöningsreglemente har följaktligen kommittén icke medtagit några bestämmelser angående tantiem. Då emellertid spörsmålet om den lönegradsplacering, som vid tantiemets avskaffande bör tillkomma ifrågavarande tjänstemän, sammanhänger dels med den för närvarande aktuella frågan om ändrad personalorganisation för statens vattenfallsverk och dels med den prövning av olika tjänsters placering å tjänsteförteckningen, som lönekommittén enligt sina direktiv har att längre fram företaga, har kommittén ansett sig icke nu kunna taga ståndpunkt till frågan om inplacering å tjänsteförteckningen av här avsedda befattningar. Kommittén har därför i sitt förslag till tjänsteförteckning icke medtagit befattningarna såsom överdirektör och kraftverks direktör vid vattenfallsverket utan förutsätter, att dessa befattningshavare i avvaktan på tjänsteförteckningsrevisionen få tillsvidare kvarstå på nu gällande avlöningsbestämmelser. Domänverket. Av skäl, som ovan under statens järnvägar anförts, har under domänverket intagits ett stadgande, enligt vilket Kungl. Maj:t skulle

249 äga befogenhet att medgiva tjänsteman, vilken förordnats såsom försäljningschef men vilkens förordnande upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande, rätt att återgå till befattning inom den lönegrad, han förut tillhört. Enligt bestämmelserna i 22 § av domänverkets avlöningsreglemente gäller för närvarande i fråga om semester för tjänstemän vid skogsstaten, att denna med 5 dagar understiger den för övriga befattningshavare i motsvarande lönegrader fastställda årliga semestertiden. Enligt lönekommitténs mening förefinnas icke tillräckliga skäl ur saklig synpunkt att beträffande ifrågavarande befattningshavare stadga avvikelse från de allmänna semesterbestämmelserna. Härtill kommer, att skogsstatens befattningshavare för närvarande — frånsett vissa tjänstemän, som enligt nuvarande regler åtnjuta tjänstfrihet i stället för semester — utgöra den enda grupp tjänstemän med nyreglerad avlöning, för vilken semestertiden är reducerad. Med hänsyn härtill har kommittén ansett sig icke böra i reglementsförslaget upptaga någon särbestämmelse i semesterhänseende för domänverkets del. I samband med antagande från och med den 1 januari 1935 av nu gällande avlöningsreglemente för domänverket infördes särskilda lönetillägg av 600 kronor och 1 200 kronor för revirförvaltare i mera svårskötta revir. Stadgande härom är intaget i 30 § av nämnda reglemente. Motsvarande stadgande har upptagits i det föreliggande reglementsförslaget. Med hänsyn till inarbetande av dyrtidstillägg i den fasta lönen och då rörligt tillägg icke skulle utgå å ifrågavarande förmån, föreslår kommittén att lönetilläggen höjas till respektive 660 kronor och 1 320 kronor. 4 avd.

Lönenämnd.

58 §. I avseende å bestämmelserna angående lönenämnd får kommittén hänvisa till vad härom anförts i den allmänna motiveringen.

5 avd.

Reglementets tillämplighet m. m.

59 §.

I denna paragraf hava upptagits bestämmelser, vilka dels reglera förutsättningarna för reglementets giltighet beträffande tjänstemän, som redan före reglementets ikraftträdande vunnit ordinarie anställning, och dels angiva, i vad mån ändringar i de bestämmelser, som innefattas i reglementet, kunna under löpande löneregleringsperiod göras tillämpliga på tjänstemän, som blivit underkastade reglementets stadganden. Såsom motivering till bestämmelserna i paragrafen får kommittén anföra följande. Enligt 1 § av reglementet skall genom beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen bestämmas, på vilka befattningar reglementet skall äga tillämpning. I överensstämmelse med detta beslut har Kungl. Maj :t att avfatta och utfärda tjänsteförteckningen. Riksdagens beslut, som alltså blir avgörande för regie-

250 mentets giltighetsområde, torde kunna generellt omfatta tjänstemän vid de verk, för vilka reglementet skall gälla, utan specifikt omnämnande av de särskilda befattningar vid varje verk, å vilka reglementet skall bliva tilllämpligt; dock att särskilt får angivas, i vad mån vissa befattningar vid något verk skola undantagas från reglementets tillämpning (t. ex. överdirektör och kraftverksdirektörer vid statens vattenfallsverk o. s. v.). Beträffande de olika befattningarnas benämning och antal kommer riksdagen under alla förhållanden att — med undantag för befattningar i lönegraderna A 1—20 vid affärsverken — fatta beslut i samband med fastställande av personalförteckningar för de olika verken. Med den avfattning, som 1 § erhållit, blir reglementet utan särskilt stadgande automatiskt tillämpligt å befattningshavare, som efter reglementets ikraftträdande erhåller i reglementet avsedd tjänst. Beträffande tjänsteman, vilken omedelbart före ikraftträdandet innehar befattning, som i reglementet avses, bör däremot i reglementet regleras, under vilka förutsättningar reglementet skall gälla. Huvudregeln därvidlag synes böra vara, att reglementet göres tillämpligt å alla dem, vilka för närvarande åtnjuta avlöning enligt något av de efter kommunikationsverkens avlöningssystem uppbyggda avlöningsreglementena. Härvidlag är särskilt att märka, att vissa kvinnliga befattningshavare, vilka icke år 1925 övergingo till de nya löneplaner, som tillkommo i samband med ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas löneförhållanden, fortfarande åtnjuta lön enligt de i avlöningsreglementena ursprungligen intagna, för kvinnliga befattningshavare avsedda löneplanerna (löneplan G i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente och motsvarande löneplaner i övriga avlöningsreglementen). Dessa befattningshavare äro icke underkastade civila tjänstepensionsreglementet utan hava sina pensionsförhållanden ordnade enligt de närmast förut gällande pensionsbestämmelserna. Antalet av dessa kvinnliga befattningshavare torde uppgå till ett 45-tal. Det synes kommittén av billighetsskäl påkallat, att ifrågavarande befattningshavare erhålla tillfälle att, om de så önska, övergå på det nya avlöningsreglementet, varav givetvis bör följa, att de även bliva underkastade civila tjänstepensionsreglementet. Vissa generella undantag från ovannämnda huvudregel synas vara motiverade. Dels bör reglementet icke erhålla tillämpning å befattningshavare, som äro uppförda å indragnings- eller övergångsstat och icke hava tjänstgöringsskyldighet, även om de åtnjuta avlöning enligt något av de nu gällande avlöningsreglementena. Då ordinarie tjänstemän icke äro skyldiga att — i den mån ej särskilda förbehåll härutinnan blivit gjorda — mot sin vilja övergå på nya avlöningsbestämmelser, bör vidare, i anslutning till vad fallet varit vid tidigare löneregleringar, generellt lämnas möjlighet för tjänstemännen att, därest de icke önska underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser, härom göra anmälan före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt. Bestämmelser i här berörda hänseenden hava intagits i 1 mom. De tjänstemän, som göra anmälan om att de icke vilja underkasta sig

251 reglementets bestämmelser, bliva bibehållna vid den rätt till lön och övriga förmåner, som regleras genom nu gällande avlöningsreglementen. I vad mån de därutöver böra äga rätt till förmåner, som icke äro garanterade genom avlöningsreglementena men som enligt riksdagens beslut för närvarande utgå, blir givetvis beroende på särskilt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. I anslutning till hittillsvarande praxis vid genomförande av nya löneregleringar förutsätter kommittén, att tjänstemän, som icke vilja övergå på det nya avlöningsreglementet, tillsvidare få — efter sedvanlig årlig prövning — behålla dyrtidstillägg men däremot ej berättigas uppbära de förmåner av provisorisk natur, som beviljats i avvaktan på ny lönereglering, nämligen provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning. För tjänstemän, som bliva underkastade reglementets bestämmelser, bör liksom hittills stadgas förbehåll om skyldighet att underkasta sig framtida ändringar i en del hänseenden, om vilka i avlöningsreglementet förmäles. Härom hava stadganden intagits i 2 mom. I huvudsak hava dessa stadganden anslutits till vad som i motsvarande hänseenden stadgats i nu gällande avlöningsreglementen, ehuru med utjämning av de skiljaktigheter, som för närvarande i olika avlöningsreglementen förefinnas i fråga om ändringsskyldighetens omfattning med avseende å samma slag av förmåner. Ändringsskyldigheten bör sålunda icke avse lön — där ej sådant fall är för handen, som avses i 3 mom. — eller med lön närmast jämförliga avlöningsförmåner (vikariatsersättning, kallortstillägg m. m.); semester, tjänstledighetsavdrag och begravningshjälp böra även lämnas oberörda av ändringsskyldigheten. Ej heller böra tjänstemännen göras pliktiga att underkasta sig ändringar i reglerna om det rörliga tillägget. Däremot bör ändringsskyldigheten avse sådana särskilda ersättningsformer som reseersättning, tjänstgöringstraktamente, flyttningsersättning, felräkningspenningar och övertidsersättning m. m. ävensom bestämmelserna om sjukvård, tjänstebostad och tjänstedräkt. I nuvarande avlöningsreglementen finnes även intaget ett generellt förbehåll om skyldighet för tjänstemännen att underkasta sig ändrade bestämmelser i fråga om pension. Kommittén h a r övervägt lämpligheten att införa en motsvarande klausul i civila avlöningsreglementet men har avstått från denna tanke. Givetvis föreligger för staten behov att i detta avseende även framdeles bereda sig sådan rörelsefrihet, att nödiga ändringar exempelvis beträffande avgångsskyldigheten kunna genomföras även gentemot redan utnämnda tjänstemän. Ett dylikt förbehåll synes emellertid mera höra hemma bland pensionsbestämmelserna än i avlöningsreglementet och synes därför böra införas i pensionsreglementet i samband med den överarbetning därav, som blir erforderlig i anslutning till löneregleringen. Vid bifall till vad sålunda förutsatts skulle de tjänstemän, som bliva underkastade civila avlöningsreglementet, icke bliva skyldiga att underkasta sig framtida ändringar beträffande pensionsrätten med mindre de övergå på de nya pensionsbestämmelser, vilka kunna framgå såsom resultat av nyssnämnda överarbetning. I anslutning till vad som anförts vid behandlingen av frågan om rörligt

252 tillägg har under 3 mom. intagits ett stadgande om skyldighet för tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, att därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med 10 procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen underkasta sig minskning av lönen med högst 5 procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslönebeloppen. I sammanhang med frågan om reglementets tillämplighet anser sig kommittén böra något beröra frågan om avlöningsförhållandena för den personal vid statens järnvägar, som i samband med statens övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst. Kommittén har för sin del förutsatt, att även denna personal, i den mån den finnes upptagen å statens järnvägars aktiva personalstat och alltså för närvarande åtnjuter lön enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente, bör bliva underkastad det nya avlöningsreglementet; däremot bör reglementet ej bliva gällande för personal, som är uppförd å övergångsstat och åtnjuter avlöning enligt de bestämmelser, som voro för dem gällande vid den enskilda järnvägen. Beträffande förfarandet med de personliga lönetillägg, som till en del av ifrågavarande befattningshavare utgå för avtalsenligt säkerställande av minst samma löneförmåner, som tillkommit dem vid den enskilda banan, kunna särskilda bestämmelser bliva erforderliga. Dylika bestämmelser böra emellertid meddelas fristående från avlöningsreglementet. I fråga om utformningen av desamma torde det böra ankomma på järnvägsstyrelsen att avgiva förslag. Vid bifall till vad sålunda förutsatts erfordras icke i förevarande paragraf några särskilda föreskrifter rörande här ifrågavarande personal. Tjänstef örtecknin gen. Den av kommittén verkställda överarbetningen av gällande tjänsteförteckningar har, såsom redan inledningsvis framhållits, varit av rent formell art och har väsentligen bestått av ett sammanförande av de nuvarande tjänsteförteckningarna med de ändringar, som betingas av löneplanernas uppställning. Någon realprövning av lönegradsplaceringen för de olika befattningarna har således icke i förevarande sammanhang verkställts; på frågan härom kommer lönekommittén, såsom förut nämnts, att senare ingå. I tjänsteförteckningen hava sålunda till en början — med i sak oförändrade lönegradsplaceringar men till de föreslagna löneplanerna anslutna lönegradsbeteckningar — upptagits de befattningar, vilka återfinnas i gällande tjänsteförteckningar till avlöningsreglementena för allmänna civilförvaltningen, lots- och fyrstaten, kommunikationsverken och domänverket, ävensom förste provinsialläkarbefattningarna. I tjänsteförteckningen hava vidare upptagits de vid allmänna civilförvaltningen och statens affärsdrivande verk förefintliga förordnandetjänsterna, vilka i kommitténs förslag till civilt avlöningsreglemente hänförts till en särskild löneplan, löneplan G. På frågan

253 om en eventuellt ändrad gränsdragning mellan civila och militära avlöningsreglementena, såvitt angår icke militär personal, har kommittén i detta sammanhang ej ingått i vidare mån än att civila avlöningsreglementet ansetts böra göras tillämpligt å den till marinförvaltningens civila personal hörande befattningen såsom kemist, med vilken befattning för närvarande är förenad avlöning enligt 12 lönegraden i den under officersavlöningsreglementet intagna löneplanen för civilmilitär personal m. fl., motsvarande nuvarande civila lönegraden B 27. Kommittén har — i likhet med 1928 års lönekommitté — uppmärksammat den bristande enhetlighet i såväl uppställning som titulatur, vilken är utmärkande särskilt för den till gällande avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen hörande tjänsteförteckningen. Ehuru en begränsning av den mångfald olika tjänstetitlar, som kommit till användning, med fördel skulle kunna vidtagas, har kommittén likväl icke i förevarande sammanhang ansett sig böra föreslå några mera omfattande förändringar; endast i de fall, där de nu tillämpade beteckningssätten befunnits särskilt tyngande, hava jämkningar vidtagits. Ej heller med avseende å själva uppställningen av tjänsteförteckningen har kommittén funnit sig nu böra genomföra någon mera avsevärd ändring. I de delar av tjänsteförteckningen, där den hittillsvarande uppställningen framstått såsom särskilt vidlyftig och obekväm, exempelvis i fråga om universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet, har kommittén dock — efter huvudsaklig förebild av 1928 års lönekommittés förslag härutinnan — vidtagit viss omredigering i förenklande syfte utan att därmed någon ändring i sak åsyftats. Frågan om en mera vittgående förenkling av såväl tjänstebenämningar som uppställning av tjänsteförteckningen synes lämpligen kunna upptagas till närmare prövning i samband med den blivande tjänsteförteckningsrevisionen. Beträffande ordningen mellan de olika befattningarna inbördes å tjänsteförteckningen må slutligen nämnas, att kommittén följt den i gällande tjänsteförteckning till kommunikationsverkens avlöningsreglemente tillämpade anordningen med befattningarnas uppräknande i ordningsföljd från lägsta till högsta tjänst, varvid befattningar tillhörande en och samma lönegrad upptagits i bokstavsordning.

254 Övergångsanordningar. För att reglera tjänstemännens övergång till civila avlöningsreglementet erfordras vissa övergångsbestämmelser. I likhet med vad fallet varit vid tidigare löneregleringar torde dessa föreskrifter böra utfärdas av Kungl. Maj:t. Kommittén anser sig emellertid här böra i korthet angiva de allmänna grunder, efter vilka övergången bör ordnas, samt vissa viktigare bestämmelser, vilka böra ifrågakomma. De övergångsföreskrifter, som torde bliva behövliga, äro dels sådana, som hava avseende å samtliga tjänstemän, vilka övergå till det nya avlöningsreglementet, dels ock sådana, som beröra särskilda grupper av befattningshavare. Med avseende å föreskrifter av förstnämnda slag torde till en början få nämnas, att kommittén av såväl principiella som praktiska skäl utgår från att det nya civila avlöningsreglementet icke bör givas retroaktiv tillämpning. Vad t. ex. angår tjänstemännens lönetursrätt, skulle således någon omräkning av löneturen icke förekomma, utan en var tjänsteman, som vid reglementets ikraftträdande kvarstår i samma befattning eller innehar tjänst inom samma lönegrad som den, han omedelbart före övergången tillhörde, bibehålles vid den löneklassplacering ävensom den rätt till uppflyttning i högre löneklass, som före övergången tillkommit honom. Då varje löneklass inom en var lönegrad av nuvarande löneklassindelade löneplaner har sin direkta motsvarighet inom den nya löneplanen A, vållar en dylik anordning icke några svårigheter. En retroaktiv tillämpning av de nya reglerna om löneklassplacering skulle däremot vålla synnerliga olägenheter av praktisk art. Från nyssnämnda allmänna princip ifrågasätter emellertid kommittén visst undantag. Såsom i specialmotiveringen under 7 § omnämnts, har kommittén ansett, att den för kvinnlig tjänsteman nu gällande begränsningen i fråga om rätt att erhålla uppflyttning till högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad bör bortfalla samt att därvid de kvinnliga tjänstemän, som vid reglementets ikraftträdande under minst tre år innehaft näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrader, böra berättigas att omedelbart komma i åtnjutande av lön enligt lönegradens högsta löneklass. För det fall, att tjänsteman i och med civila avlöningsreglementets ikraftträdande befordras till tjänst inom högre lönegrad av löneplan A torde en föreskrift bliva erforderlig därom, att bestämmelserna i 8 § 1 mom. avcivila avlöningsreglementet skola tillämpas med utgångspunkt från den löneställning, tjänstemannen innehade omedelbart före ikraftträdandet.

255 Lönekommittén har i specialmotiveringen till 59 § förordat, att de kvinnliga tjänstemän, som icke övergått till de från och med den 1 juli 1925 införda gemensamma löneplanerna för manliga och kvinnliga befattningshavare, detta oaktat beredas tillfälle att övergå på bestämmelserna i det nya civila avlöningsreglementet. För reglerandet av dessa befattningshavares övergång till det nya avlöningsreglementet torde böra utfärdas bestämmelser liknande dem, som i samband med ordnandet år 1925 av de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden meddelades under avd. B punkten 1 i kungörelserna den 6 juni 1925 (nr 214 och nr 271). Vid tidigare löneregleringar hava särskilda övergångsbestämmelser plägat meddelas av innebörd att tjänstemännen icke genom övergången skulle lida minskning i förut innehavda löneförmåner. Kommittén har övervägt, huruvida några åtgärder av övergångsnatur böra vidtagas för att generellt skydda befattningshavare, som nu övergå till det nya civila avlöningsreglementet, mot en på grund av övergången tilläventyrs inträdande avlöningsminskning. Med hänsyn till vad den nu föreslagna löneregleringen innebär i fråga om uppräkning av de fasta lönerna genom inräknande av dyrtidstillägg samt det rörliga tilläggets införande i avlöningsreglementet med samma rättsliga karaktär som den fasta lönen har kommittén emellertid av såväl principiella som lönetekniska skäl ansett dylika åtgärder icke böra ifrågakomma. Det kan anmärkas, att en lönejämförelse med iakttagande å ena sidan av nuvarande bestämmelser om dyrtidstillägg och å andra sidan av de nya reglerna för rörligt tillägg skulle nödvändiggöra mycket svårbemästrade övergångsföreskrifter. Samtidigt är att märka, att — om man bortser från de barntillägg, som utgå inom dyrtidstilläggets ram och som för innevarande budgetår avsevärt höjts — löneminskning enligt kommitténs förslag kan uppkomma endast i ett fåtal fall. Vid indexlägen, som sammanfalla med intervallgränserna för det av kommittén föreslagna rörliga tillägget, uppstår ej löneminskning i någon löneklass eller ortsgrupp, även om hänsyn tages till den av innevarande års riksdag beviljade provisoriska avlöningsförstärkningen. Vid indexlägen, fallande mellan dessa intervallgränser, kan löneminskning på grund av reglerna för rörligt tillägg vid stigande prisrörelse uppkomma för ett fåtal löneklasser, huvudsakligen inom de närmast under ortsgruppen I liggande ortsgrupperna, och detta i enstaka fall även om jämförelsen sker med utgångspunkt från avlöningarna enligt före den 1 juli 1937 gällande bestämmelser och således utan hänsyn till provisorisk avlöningsförstärkning. Då levnadskostnadsindex åter nedgår från en intervallgräns, uppkommer emellertid till gengäld i dessa lägen en väsentlig löneökning. Till frågan om föreskrifter i syfte att för en del befattningshavargrupper övergångsvis bevara vissa särskilda avlöningsförmåner, vilka för närvarande utgå men av kommittén icke upptagits i civila avlöningsreglementet, återkommer kommittén i det följande. Med den nyss angivna ståndpunkten utgår lönekommittén från att de särskilda lönetillägg, som för närvarande enligt äldre övergångsstadganden tillkomma vissa tjänstemän i form av personligt lönetillägg, personlig lönefyll-

256 nad och personligt dyrtidstillägg, utan vidare bortfalla för dem, som övergå till de nya avlöningsbestämmelserna. I vissa fall äga tjänstemän för närvarande övergångsvis åtnjuta längre årlig semester än som följer av bestämmelserna i nu gällande avlöningsreglementen och av föreskrifterna i det nya civila avlöningsreglementet. I de övergångsbestämmelser, som meddelats vid tidigare löneregleringar, har plägat stadgas, att tjänsteman icke skall genom övergång till ny lönestat lida minskning i honom före övergången tillkommande semester. De försämringar i semesterrätten, som skulle inträda vid övergång till det civila avlöningsreglementet, äro emellertid icke av den omfattning, att kommittén ansett särskilda undantagsföreskrifter vara av omständigheterna påkallade. Det synes kommittén icke oskäligt, att tjänstemännen — för undvikande i möjligaste mån av undantagsföreskrifter på grund av införandet av ett nytt avlöningsreglemente — vid sidan av de fördelar, en övergång till det nya reglementet i åtskilliga avseenden medför, få underkasta sig de nackdelar i ett eller annat hänseende, som tilläventyrs kunna följa av övergången. Måhända bliva vissa föreskrifter jämväl i övrigt erforderliga till följd av övergången från nu gällande avlöningsbestämmelser till det nya reglementets föreskrifter, exempelvis i fråga om sjukvård, begravningshjälp m. m. Frågan härom torde få upptagas till närmare prövning i samband med övergångsbestämmelsernas utarbetande. Vad härefter angår för särskilda befattningshavare eller grupper av befattningshavare erforderliga övergångsbestämmelser, må erinras, hurusom i tilllämpningsföreskrifterna till nu gällande avlöningsreglementen eller i annan ordning vissa tjänstemän medgivits särskilda förmåner i lönehänseende utöver de i avlöningsreglementena stadgade. Sålunda gäller i fråga om kammarskrivare vid tullverket, vilken före 1917 års utgång antagits till extra ordinarie kammarskrivare vid lokaltullförvaltningen och som med eller efter utgången av år 1923 vunnit eller vinner befordran till ordinarie kammarskrivare, att dylik tjänsteman äger, såvida han tillhört eller beräknas hava tillhört den för kammarskrivarbefattning avsedda lönegradens högsta löneklass i 6 år, komma i åtnjutande av lön enligt närmast högre löneklass inom närliggande lönegrad. Ett övergångsstadgande av motsvarande innehåll torde jämväl böra utfärdas i samband med civila avlöningsreglementets ikraftträdande. En av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening hos chefen för finansdepartementet gjord framställning om utvidgning av denna förmån till vissa andra kammarskrivare, vilken framställning överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande vid kommittéuppdragets fullgörande, torde få närmare prövas i samband med övergångsbestämmelsernas utarbetande. Vissa postexpeditörer och förste postexpeditörer vid postverket samt vissa telegrafexpeditörer och förste telegrafexpeditörer vid telegrafverket äga för närvarande personlig rätt att åtnjuta lön enligt 12 respektive 13 lönegraden. Kommittén förutsätter, att denna särskilda förmån får bibehållas jämväl efter övergång till det nya avlöningsreglementet.

257 Loikeldare vid statens järnvägar äger, under förutsättning att han under minslt 4 år innehaft den för lokeldare gällande lönegradens högsta löneklass samt uppnått en levnadsålder av 40 år, rätt att under de för uppflyttning i högre löneklass eljest föreskrivna villkoren åtnjuta lön i närmast högre löneklass inom närliggande lönegrad. I skrivelse till kommittén har trafiktjänstemännens riksförbund gjort framställning om beredande av en liknande förmån åt vissa befattningshavare i 15 lönegraden vid postverket, telegrafverket och statens järnvägar. Då här berörda spörsmål eventuellt kunna k o m m a att sammanhänga med den blivande granskningen av olika befattningars inplacering å tjänsteförteckningen, torde de böra närmare övervägas i n ä m n d a sammanhang. Vad nyssnämnda för lokeldare beviljade förmån beträffar, torde i detta hänseende gällande bestämmelser böra, i avvaktan på en dylik prövning, bibehållas oförändrade såvitt angår tjänstemän, vilka före civila avlöningsreglementets ikraftträdande vunnit ordinarie anställning och genomgått för befordran till lokeldartjänst föreskriven utbildning. I samband med förslag om borttagande av nuvarande bestämmelser om stenografarvode har kommittén i specialmotiveringen till 28 § uttalat sig för att de befattningshavare, som vid civila avlöningsreglementets ikraftträdande åtnjuta dylikt arvode, övergångsvis skulle få uppbära arvodet även efter övergång till reglementet. Erforderliga föreskrifter härom böra intagas bland övergångsbestämmelserna. Beträffande provision å bogseringsavgifter åt viss personal vid statens vattenfallsverk har kommittén i specialmotiveringen till 57 § föreslagit, att denna förmån skulle bortfalla men att den nu i tjänst varande bogseringspersonalen skulle övergångsvis bibehållas vid densamma. Även härom bör ett stadgande intagas i övergångsbestämmelserna. Slutligen må erinras, att kommittén i annat sammanhang (sid. 61) framhållit, hurusom vid inplacering av generaldirektörsbefattningarna vid statens vattenfalls verk och domänverket i lönegraden C 16 i civila avlöningsreglementet de nuvarande innehavarna av dessa tjänster skulle få vidkännas en avsevärd avlöningsminskning samt att kompensation härför borde beredas dem genom särskild övergångsbestämmelse.

17-37908C.

258 Ändring i gällande pensionsbestäinmelser. Vid antagande av civila avlöningsreglementet skulle vissa formella ändringar i civila tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet bliva erforderliga. Civila tjänstepensionsreglementet äger, såvitt angår ordinarie befattningshavare, tillämpning såväl å sådan personal, vars avlöningsförhållanden äro reglerade enligt kommunikationsverkens avlöningssystem, som å vissa andra befattningshavargrupper. För angivande av reglementets tillämpningsområde beträffande här ifrågavarande tjänstemän hava i 1 § uppräknats de olika avlöningsreglementen, vilka reglera befattningshavarnas avlöningsförhållanden. I 2 § hava i anslutning härtill sammanförts föreskrifter om vissa undantag, som skola iakttagas vid tillämpningen av föreskrifterna i 1 §. I samband med utfärdande av civila avlöningsreglementet erfordras uppenbarligen sådan ändring av 1 §, att den nu förekommande hänvisningen till gällande avlöningsreglementen ersattes med en hänvisning till förstnämnda reglemente. Jämväl 2 § torde härvid böra givas viss ändrad avfattning. Under 18 § civila tjänstepensionsreglementet finnas intagna bestämmelser angående pensionsunderlag och pensionsavdrag beträffande de ordinarie befattningar, å vilka reglementet äger tillämpning. I 1 mom. av nämnda paragraf upptagas i tabellarisk form pensionsunderlag och pensionsavdrag beträffande befattningar vid å ena sidan allmänna civilförvaltningen, med undantag av lots- och fyrstaten, samt affärsdrivande verk och, å andra sidan, lots- och fyrstaten. Vid ett antagande av kommitténs förslag till civilt avlöningsreglemente erfordras med hänsyn till konstruktionen av de i reglementsförslaget intagna löneplanerna en omarbetning av förevarande författningsrum. I vad mån därjämte reella ändringar beträffande pensionsunderlag och pensionsavdrag böra äga rum i anslutning till löneregleringen, är ett spörsmål, vilket faller utanför lönekommitténs uppdrag. Även för allmänna familjepensionsreglementets vidkommande kräver ett antagande av civila avlöningsreglementet vissa formella ändringar. Sålunda måste — liksom i civila tjänstepensionsreglementet — bestämmelserna angående pensionsunderlag och pensionsavdrag underkastas omarbetning för vinnande av formell anslutning till föreskrifterna i civila avlöningsreglementet. Jämväl i vissa andra hänseenden än de ovan berörda lära smärre jämkningar i gällande pensionsbestämmelser kunna tänkas påkallade av de nya lönebestämmelserna. Samtliga hithörande spörsmål torde böra göras till föremål för särskild utredning.

259 Kostnadsberäkningar. Kostnader för löneplanernas genomförande. I fråga om kostnaderna för genomförande av en lönereglering i enlighet med de av kommittén framlagda förslagen till löneplaner hava, på grundval av det av kommittén införskaffade uppgiftsmaterialet beträffande befattningshavare vid civilförvaltningens nyreglerade verk (se Bilaga 2), beräkningar enligt kommitténs anvisningar utförts av den till kommitténs biträde förordnade matematikern, förste aktuarien i statens pensionsanstalt B. Kjellén. Beträffande grunderna för dessa beräkningar samt resultaten av desamma meddelas här nedan en av förste aktuarien Kjellén utarbetad redogörelse. På grund av nu gällande grunder för dyrtidstillägg stiga och falla statens lönekostnader med stigande, respektive sjunkande levnadskostnadsindex. De av kommittén föreslagna reglerna angående rörligt tillägg föranleda, att också i framtiden lönekostnaderna förändras vid växlande levnadskostnader. Då reglerna angående det rörliga tillägget till sin konstruktion förete vissa avvikelser från nuvarande dyrtidstilläggsgrunder, blir förskjutningen i lönekostnaderna vid en och samma förändring i levnadskostnadsindex icke densamma enligt nu gällande avlöningsbestämmelser och enligt kommitténs förslag. Detta medför tydligen, att en jämförelse mellan lönekostnaderna enligt nu gällande bestämmelser och enligt kommittéförslaget ger olika resultat vid skilda indexlägen. Med hänsyn härtill hava kostnadsberäkningarna utförts för fyra olika indexlägen å den nu tillämpade indexskaan, nämligen indexlägena 156, 162/163, 164/165 och 168/169. Beräkiingarna hava, vad angår rörligt tillägg å de föreslagna nya lönebeloppen verkställts utifrån antagandet, att respektive indexlägen uppnåtts under en stigande prisrörelse. För vart och ett av de nämnda indexlägena har betiäffande den nya A-löneplanens olika löneklasser för varje ortsgrupp utriknats skillnaden mellan å ena sidan föreslagen lön med därå utgående rörfigt tillägg och å andra sidan nuvarande lön jämte förekommande proviscriskt dyrortstillägg samt dyrtidstillägg. Vid beräkningen av dyrtidstillläg£ har hänsyn tagits till att sådant tillägg ej utgår å hela lönen utan endast å lcnen minskad med tjänstepensionsavdrag. Enär detta avdrag bestämmes av tjäistemannens lönegrad och ej av hans löneklass, hava vissa antaganden må;t göras beträffande genomsnittligt pensionsavdrag för de tjänstemän tilllörande olika lönegrader, som åtnjuta lön enligt en och samma löneklass.

260 Man har härvid i allmänhet utgått från att tjänstemännen genomsnittligt befinna sig i respektive lönegraders näst högsta löneklass. Hänsyn har tagits till föreskrifterna om öretalens bortfallande vid beräkning av dyrtidstillägg å månadslönebeloppen. Vid beräkningarna har gällande maximigräns för dyrtidstillägget, respektive föreslagen maximigräns för det rörliga tillägget iakttagits. De särskilda tilläggen för barn under 16 års ålder hava däremot lämnats obeaktade (jfr nedan). På grundval av de sålunda erhållna löneskillnaderna hava därefter kostnadssiffror framräknats med tillhjälp av en vid betänkandet fogad tabell över tjänstemännens fördelning å löneklasser och ortsgrupper {Bilaga 2, tab. 2, sid. 382). Liknande beräkningar hava utförts beträffande de tjänstemän, som enligt kommitténs förslag skulle tillhöra löneplanerna B och G. I fråga om icke-ordinarie tjänstemän med placering i nuvarande löneklasserna a, b och c samt i fråga om provinsialläkare och distriktsveterinärer, rörande vilka personalgrupper kommittén ännu icke tagit ställning till löneregleringsspörsmålet, hava kostnadsberäkningar ej verkställts. Däremot omfatta beräkningarna icke-ordinarie befattningshavare tillhörande sådana löneklasser, som ingå i löneplanen A för ordinarie tjänstemän. Då kommitténs utredningsuppdrag även innefattar frågan om lönereglering för sådan personal vid försvarsväsendet, vars avlöningsförhållanden äro reglerade enligt kommunikationsverkens avlöningssystem, har vid kostnadskalkylerna hänsyn ansetts böra tagas jämväl till de kostnader, som en lönereglering för denna personal kan beräknas medföra. Enär emellertid arbetet med denna del av utredningsuppdraget ännu ej fortskridit så långt, att löneplaneförslag upprättats, hava härvidlag endast grova kostnadsuppskattningar kunnat verkställas. Dessa hava skett under antagande, att löneförbättringen för ifrågavarande personal i stort sett skulle komma att procentuellt motsvara den för civilförvaltningens befattningshavare föreslagna. Beräkningarna hava utförts med ledning av sammanställningar rörande det vid försvarsväsendet befintliga personalbeståndet, vilka i likhet med motsvarande sammanställningar beträffande befattningshavare vid civilförvaltningen upprättats på grundval av införskaffade personliga uppgiftskort. Löneregleringen har beräknats beröra omkring 6 100 ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet. Lärarpersonalen vid allmänna läroverk m. fl. statliga undervisningsanstalter har genom beslut vid 1937 års riksdag inordnats under samma lönesystem, som gäller för de verk, vilka omfattas av lönekommitténs uppdrag, om ock denna personal för närvarande hänförts under ett särskilt avlöningsreglemente. Då kommittén utgått från att för den statliga lärarpersonalen böra bliva gällande samma avlöningsbestämmelser, som enligt det nu föreliggande reglementsförslaget skulle genomföras för befattningshavare i allmänhet vid den civila statsförvaltningen, har kommittén funnit beräkningar böra verkställas även rörande kostnaderna för en lönereglering för nämnda personal enligt de grunder, vilka innefattas i förslaget till civilt avlöningsreglemente. Enligt inhämtade uppgifter kan denna lönereglering beräknas

261 komrma att beröra omkring 3 300 ordinarie och icke-ordinarie statligt anställda läirare. Jäimväl för lärare vid folk- och småskolor har vid 1937 års riksdag beslutatts lönereglering enligt ett särskilt avlöningsreglemente, byggt på kommuniikationsverkens och allmänna civilförvaltningens lönesystem, varvid lön för iffrågavarande befattningshavare bestämts att utgå enligt vissa lönegrader ii allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente. För den händelse detta inordnande av lärare vid folk- och småskolor i vissa civila lönegrader anses> böra föranleda, att nämnda personal i anslutning till en lönereglering enligtt kommitténs förslag för de civila statliga tjänstemannagrupperna tillerkämnes lön enligt motsvarande lönegrader i löneplan A av civila avlöningsregleimentet, har kommittén funnit sig böra föranstalta om beräkningar rör a n d e de kostnader, som en dylik ny lönereglering skulle medföra. Denna har b e r ä k n a t s komma att omfatta omkring 28 000 ordinarie och icke-ordinarie lärartjänster vid folk- och småskolor. Då kommittén beträffande de senast berörda personalgrupperna — lärare vid statliga läroanstalter samt vid folk- och småskolor — icke förfogar över ett för tillförlitliga beräkningar i erforderlig mån differentierat material, ;äro de för ifrågavarande befattningshavargrupper utförda kostnadskalkylerna att betrakta såsom mycket ungefärliga. Sarmtliga här åsyftade beräkningar avse endast lön (inklusive å ena sidan provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg, med undantag av däri ingående barntillägg, samt å andra sidan rörligt tillägg) men däremot icke andra avlöniingsförmåner. Hänsyn har ej tagits till utgiftsökning i anledning av kvinnliga befattningshavares uppflyttning i högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad (jfr nedan). FÖT befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen och de affärsdrivande verken utvisa de på angivet sätt verkställda beräkningarna rörande löneregleringskostnaderna vid olika lägen av levnadskostnadsindex den kostnadsökning, som redovisas i nedanstående sammanställning, vilken även upptager de kostnadssiffror, vilka framkomma, därest utgifterna för den av 1937 års riksdag beslutade provisoriska avlöningsförstärkningen fråndragas: Beräknad kostnadsökning Utan frånräkVid frånräknande av pronande av provisorisk avvisorisk avlöningsförlöningsförstärkning stärkning kronor kronor

Vid levnadskostnadsindex 156 > > 162/163 > > 164/165 > > 168/169

15 400 000 16 590 000 14 760 000 17 780 000

5 270 000 6 460 000 4 630 000 7 650 000

I fråga om befattningshavare vid försvarsväsendet skulle enligt de verkställda approximativa uppskattningarna löneregleringskostnaden — utöver utgifterna för beviljad provisorisk avlöningsförstärkning — vid ifrågava-

262 rande indexlägen variera mellan omkring 600 000 kronor och omkring 1 000 000 kronor. Kostnadsökningen för lärare vid statliga läroanstalter har vid samma indexlägen uppskattats till belopp, likaledes utöver kostnaderna för provisorisk avlöningsförstärkning, varierande mellan inemot 300 000 kronor och omkring 700 000 kronor. Beträffande lärare vid folk- och småskolor skulle de uppskattade kostnadsbeloppen, utöver provisorisk avlöningsförstärkning, vid motsvarande indexlägen uppgå till omkring 2 100 000 å 3 800 000 kronor. För bedömande av löneregleringskostnadernas storleksordning är det av intresse att sammanställa dessa kostnader med de nuvarande totala lönekostnaderna. Beräkningar rörande dessa lönekostnader hava — likaledes på grundval av det av kommittén införskaffade uppgiftsmaterialet beträffande befattningshavare vid olika förvaltningsområden — verkställts i avseende å sådana tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen och affärsdrivande verk, såväl ordinarie som icke-ordinarie, vilka avses komma att uppbära lön enligt löneklasser, ingående i de föreslagna löneplanerna A, B och G. Däremot hava motsvarande kalkyler icke utförts beträffande befattningshavare vid försvarsväsendet eller lärarpersonal. Ej heller vid nu ifrågavarande beräkningar har hänsyn tagits till andra avlöningsförmåner än lön (inklusive provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg, med undantag av däri ingående barntillägg). De verkställda beräkningarna, som endast avse indexlägena 162/163, 164/ 165 och 168/169, utvisa för nyssnämnda personalgrupper totala lönekostnader till följande belopp, som innefatta dyrtidstillägg men ej barntillägg (beträffande ytterligare detaljer rörande beräkningarna hänvisas till de i bilaga 2 införda anmärkningarna till den i nämnda bilaga ingående tab. 1): Levnadskostnadsindex

Nuvarande lönekostnader: a) utan inräknande av provisorisk b) med

inräknande

av provisorisk

162/163

164/165

168/169

kronor

kronor

kronor

213 819 000

215 648 000

219 305 000

223 949 000

225 777 000

229 434 000

avlöningsföravlöningsför-

Med utgångspunkt från dessa siffror samt de i sammanställningen å föregående sida angivna kostnaderna för en lönereglering i enlighet med de av kommittén föreslagna löneplanerna hava för den av löneregleringen föranledda genomsnittliga procentuella löneökningen erhållits följande värden:

263 Levnadskostnadsindex

Genoomsnittlig löneökning: a) om den provisoriska b)

162/163

164/165

168/169

7-76 %

6-84 #

8-11 ?Ä

2-88 %

2-05 %

3-33 %

avlöningsförstärkningen

om den provisoriska avlöningsförstärkningen

ej

Vi(d de h ä r förut framlagda kostnadskalkylerna har, såsom nämnts, hänsyn (ej tagits till de i tjänstemännens dyrtidstillägg för närvarande ingående fastai tilläggen för barn under 16 år och således ej heller till den kostnadsminsikning, som kommer att inträda vid bifall till kommitténs förslag om successrv avveckling av nämnda tillägg. Denna kostnadsminskning har för året närrmast efter löneregleringens ikraftträdande uppskattats till omkring 2 620 000 kronor för personal vid allmänna civilförvaltningen, de affärsdrivandle verken och försvarsväsendet — därav för allmänna civilförvaltningen och affärsverken omkring 2 280 000 kronor. För lärare vid läroverk m. fl. statliiga undervisningsanstalter samt för lärare vid folk- och småskolor har mots;varande kostnadsminskning approximativt uppskattats till ungefär 975 000 kronor. Tillhopa skulle alltså kostnadsminskningen för ifrågavarande förvaltrningsområden utgöra omkring 3 600 000 kronor. I den mån den av kommittén föreslagna successiva avvecklingen av barntilläggen fortskrider, ökas den härigenom uppkommande besparingen, så att kostnadsminskningen vid avveicklingsperiodens utgång — efter 16 år — beräknas utgöra för allmänna civilförvaltningen, affärsverken och försvarsväsendet ungefär 4 550 000 kronor (därav för de båda förstnämnda grupperna 3 930 000 kronor) samt för lärarpersonalen omkring 1620 000 kronor eller således tillhopa omkring 6 170 000 kronor för år räknat. 1 Vissa andra avlöningskostnader. Av betydelse vid beräkningen av kostnaderna för löneregleringen äro emellertid ej blott ändringarna i själva löneplanerna samt i grunderna för rörligt tillägg utan även åtskilliga andra bestämmelser i det föreliggande förslaget. I fördyrande riktning verkar i främsta rummet kommitténs förslag om borttagandet av nu gällande begränsning i avseende å kvinnliga befattningshavares rätt till löneklassuppflyttning men därjämte förslagen om utsträckning av gällande förmån av kostnadsfri sjukledighet, om höjning av kallortstilläggen, om ändrade grunder i fråga om vikariatsersättnings bestämmande, om höjning av ersättningen för övertidstjänstgöring, om införande av utvidgade sjukvårdsförmåner vid allmänna civilförvaltningen samt om ändrade grunder med avseende å begravningshjälp och tid för löns utgående vid dödsfall. 1

I ovanstående kalkyler hava även barntillägg till provinsialläkare och distriktsveterinärer medräknats. Såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare (även i löneklasserna a, b och c) ingå i kalkylerna.

264 Endast beträffande vissa av de nu angivna ändringsförslagen kunna merutgifterna för statsverket med någon större grad av tillförlitlighet på förhand beräknas. För dessa fall hava kostnaderna angivits redan under vederbörande paragrafer av specialmotiveringen; för överskådlighetens skull anser sig kommittén dock här böra rekapitulera kostnadssiffrorna. Förslaget om borttagande av begränsningen i fråga om kvinnliga befattningshavares rätt till löneklassuppflyttning har för den civila statsförvaltningen, utom undervisningsväsendet, beräknats medföra en kostnadsökning — inklusive utgifter för 3 procents rörligt tillägg — av omkring 1 100 000 kronor för år. Motsvarande kostnadsökning för personal vid det statliga undervisningsväsendet samt vid folk- och småskolor har approximativt uppskattats till i runt tal 3 150 000 kronor. Den föreslagna uppräkningen av kallortstilläggen har beräknats föranleda en årlig kostnadsökning av omkring 140 000 kronor, vilket belopp avser endast personal vid den civila statsförvaltningen och försvarsväsendet. Förslaget om utbetalande i förekommande fall till stärbhus efter avliden befattningshavare av — förutom begravningshjälp med ett för alla befattningshavare lika belopp av 400 kronor — lön under en månad efter dödsfallet har med utgångspunkt från under 1936 inträffade dödsfall bland tjänstemännen beräknats medföra en kostnadsökning av omkring 65 000 kronor för de förvaltningsområden, som beröras av förslaget till civilt avlöningsreglemente. Beträffande övriga ändringsförslag är kommittén icke i tillfälle att framlägga några kostnadsberäkningar. Av dessa förslag torde endast sjukvårdsförmånernas utsträckande till den civila statsförvaltningen i dess helhet representera någon mera betydande kostnadsökning. För att giva en föreställning om storleksordningen av denna kostnad tillåter sig kommittén anföra följande. Utgifterna för sjukvård åt befattningshavare vid kommunikationsverken utgjorde under år 1935 genomsnittligt icke fullt 30 kronor per sjukvårdsberättigad tjänsteman (vägt medeltal). Med hänsyn till tjänstgöringens beskaffenhet vid flertalet till allmänna civilförvaltningen hörande verk torde det kunna antagas, att sjukvårdskostnaden vid dessa förvaltningsområden genomsnittligt per tjänsteman blir väsentligt lägre än vid kommunikationsverken. Därest kostnaden skulle uppskattas till 20 kronor per år och befattningshavare, skulle den för ordinarie och icke-ordinarie personal röra sig omkring ett sammanlagt belopp av drygt 300 000 kronor årligen.

265 Förslag till

Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen (civila avlöningsreglementet). 1 avd.

Allmänna bestämmelser.

1 §• 1 mom. Genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmes, å vilka Reglementets ordinarie civila befattningar i statens tjänst detta reglemente skall äga till- område m. m. lämpning. De befattningar, för vilka reglementet sålunda skall gälla, upptagas i en av Kungl. Maj:t fastställd, vid reglementet såsom bilaga fogad tjänsteförteckning. 2 mom. Antalet befattningar vid varje särskilt verk bestämmes genom en av Kungl. Maj:t och riksdagen för verket fastställd personalförteckning, dock att antalet befattningar inom lönegraderna A 1—20 vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och domänverket bestämmes av Kungl. Maj:t. 3 mom. Befattning, vara reglementet äger tillämpning, tillsättes, i enlighet med vad därom är särskilt stadgat, genom fullmakt eller konstitutorial eller genom förordnande på viss tid eller tills vidare. Tillsättning genom konstitutorial innebär, att tjänsteman kan i administrativ väg avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

2§. 1 mom. Tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbestämmelser, som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av Kungl. Maj:t. Avlöning utgöres dels av lön jämte i reglementet angivna fasta lönetillägg och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg. 2 mom. Är tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension, livränta eller årligt understöd, beror på Kungl. Maj:ts prövning, om

Avlöning.

266 och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske; dock att sådant avdrag ej må äga rum på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal. 3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från och med den dag tjänsten enligt utnämningshandlingen tillträdes till och med den dag tjänstemannen frånträder densamma; dock att, där avgång sker på grund av dödsfall och tjänstemannen efterlämnar familjepensionsberättigade efterlevande, lön jämte i förekommande fall rörligt tillägg skall utgå till och med den dag, då en månad förflutit efter tjänstemannens frånfälle. Angående tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten samt att å avlöningen vidkännas pensionsavdrag stadgas i gällande bestämmelser om tjänste- och familjepension. 4 mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträffande särskild ersättning utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad eller eljest finnes lämpligen böra ske. 3 §. Tjänst2ÖriD2rsiörG~

1 mom. i

t

Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som med-

• •

skrifter, f ö r - d e l a s > instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning. Han är ock ^ k r T t p l i k t i g underkasta sig dels, där särskilt tjänstgöringsområde är för hans be8 m. m.G fattning bestämt, omreglering av tjänstgöringsområdet, dels ock minskning i eller upphörande av extra inkomster, vilka kunna medfölja befattningen eller utgå för bestyr i sammanhang därmed. Tjänsteman är vidare skyldig att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad vid det verk han tillhör; dock att vad sålunda stadgats icke skall föranleda inskränkning i den vidsträcktare skyldighet i nämnda hänseende, som må vara av Kungl. Maj :t föreskriven. 2 mom. Innehavare av domartjänst är pliktig att, om Kungl. Maj:t finner organisatoriska skäl sådant påkalla, låta förflytta sig till annan domarbefattning inom den lönegrad han tillhör. 3 mom. Annan tjänsteman än domare är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock, därest Kungl. Maj:t så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk, å vilken detta reglemente är tillämpligt. Vad i detta mom. stadgas skall dock icke gälla innehavare av befattning tillhörande den i 5 § intagna löneplan C. 4 §. Förening av 1 mom. Med tjänst, som avses i detta reglemente, må icke förenas annan jans er m. m. o r ( j m a r j e e u e r e x t r a ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning, så framt icke Kungl. Maj:t och riksdagen beträffande viss tjänst annorlunda beslutat.

267 2 imom. Utan tillstånd av Kungl. Maj:t eller, vad angår tjänsteman tillhörandte någon av lönegraderna A 1—27, av den myndighet, varunder han lyder, miå tjänsteman ej heller åtaga sig: upjpdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte; betfattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, som nyss sagts; eller a n n a n tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag. Tilllstånd m å beviljas endast för så vitt uppdraget eller befattningen prövas i<cke inverka menligt för utövandet av den ordinarie tjänsten och bör, där så lämpligen kan ske, avse viss tid. Vaid här ovan stadgas gäller icke i fall, där Kungl. Maj:t eller den myndighet, som äger bevilja tillstånd, meddelat uppdrag eller tillsatt tjänstebefattning,, varom i detta moment är fråga. 3 mom. Är tjänsteman av befattning eller uppdrag, varom förmäles i 1 och 2 mom., helt eller delvis hindrad att bestrida sin tjänst, skall han göra framställning om ledighet i motsvarande omfattning. 4 mom. I fråga om förbud för tjänsteman vid visst verk eller för innehavare av viss befattning att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som lämpligen icke bör förenas med hans ordinarie tjänst, äger Kungl. Maj:t utfärda erforderliga föreskrifter. 2 avd.

T j ä n s t e m ä n , s o m åtnjuta l ö n e n l i g t a l l m ä n l ö n e p l a n . 1 kap.

Löneplaner och löneklassplacering. 5§. Allmänna löneplaner: Löneplan A.

(Tjänstemän i allmänhet, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial). O

Lönegrad

nr

omfattar löneklasserna nr

Löneklass nr

A

B

r

t

s

g

r

u

D

F

Å r s l ö n ,

k r o n o r

C

p

p

G

H

I

1—5

2 016

2 094

2 250

2 328

2 406

2 484

2 562

2—6

2 070

2 238

2 322

2 406

2 490

2 574

2 658

2 742

3—7

2 202

2 292

2 382

2 472

2 562

2 652

2 742

2 832

2 922

4-8

2 334

2 430

2 526

2 622

2 718

2 814

2 910

3 006

5—9

2 466

2 568

2 670

2 772

2 874

2 976

3 078

3 282

4 5

268 Löneplan A (forts.). Lönegrad

nr

omfattar löneklasserna nr

0 Löneklass nr

A

B

r

t

G

6—10

2 601

2 709

7-11 8—12

2 739

2 853

2 877

2 997

2 967 3117

9 10

3 015 3153

3 267

9—13 10—14

3 285

3 417

11—15

3 429

3 582

3 567 3 726

12—16 13—17

3 291 3 438

3 780

3 930

14—18

3 630 3 822

3 978

15—19

4 050

16—20

4 278

17 18

17—21

18—22

4 596 4 926

4 446 4 773 5112

2 925 3 081

r

E

Å r s 1 j( n,

g

D

7 8

s

u

p

F

p G

H

k r o n o r

3 033

3 249

3 309

3 423

3 357 3 537

3 651

3 465

3 237

3 357

3 477

3 597

3 717

3 837

3393 3 549

3 519

3 771

3 897

4 023

3 681

3 645 3 813

4 077

4 209

3 705

3 843

3 981

3 945 4119

4 257

4 395

3 870

4 014

4 446

4 230

4158 4 380

4 302

4 080

4 530

4 590 4 830

4 290

4 446

4 602

4 758

4 680 4 914

4 374

4 536

4 698

4 860

5 022

4 614

4 782

5 286

5 454

4 950

5 481

5 658

5 835

6 012

5 298

5127 5 484

4 950 5 304 5 670

6 042

6 036 6 414

6 231

6 426

6 228 6 621

6 414 6 816

6 828

7 035

7 242

6 792

6 621 7 011

7 230

7 449

7 668

7 200

7 425

7 650

7 875

5 070 5 346 5 622

19—23

5 451

5 646

5 841

20—23

19 20

20 21

5 586

5 793

6 000

21—24

5 916

6 354

6 207 6 573

22—25

6 300

6 525

6 750

6 975

23 24

23—26

6 750

7 425

7 650

7 875

8 550

7 230

6 975 7 455

7 200

24—27

7 680

7 905

8 355

8 580

8 805

9 030

25-28 26-29

25 26

7 725

8 400 8 895

8 625

8 850

9 300

8 220

7 950 8 445

9 345

9 570

27—30

8 715

8 940

28 29

28—31

9 210

9 435

29-32

28 29

9 705

9 930

30-33

10 200

10 425

31 32

31—34

31 32

10 695 10 920

32—35 33—36

33 34

34—37

11925 12 210 12 435

12 720

13 230

13 740

12 945

8 670

9 525 9 795 10 020 10 290 10 515

9 390 9 615 9 840 10 065 9 885 10110 10 335 10 560 10 785 11010 10155 10 380 10 605 10 830 11055 11280 11505 10 650 10875 11100 11325 11550 11775 12 000 11145 11370 11595 11820 12 045 12 270 12 495 11640 11865 12 090 12 315 12 540 12 765 12 990 12150 12 375 12 600 12 825 13 050 13 275 13 500 12 660 12 885 13110 13335 13 560 13 785 14 010 9 660

13170 13 395 13 620 13 845 14 070 14 295 14 520 13 455 13 680 13 905 14130 14355 14 580 14 805 15030 13 965 14190 14 415 14 640 14 865 15 090 15 315 15 540

269 Löneplan B.

(Tjäinstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning, tillsatta medelst fullmakt). Löniegrad och Köneklass nr 1

kronor

Lönegrad och löneklass nr

14 000

2 Årslön

kronor

Lönegrad och löneklass nr

kronor

16 000

18 000

Årslön

Årslön

L ö n e p l a n C.

(Tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills vidare). Löniegrad och löneklass nr

kronor

Lönegrad och löneklass nr

kronor

Lönegrad och löneklass nr

Årslön

Årslön

Årslön kronor

9 000

15 000

22 000

10 000

16 000

24 000

17 000

12 000

18 000

26 000 30 000

5 6

13 000

19 000

36 000

14 000

20 000

6§. Den lönegrad, till vilken varje särskild befattning är att hänföra, angives i Lönegrader tjänsteförteckningen. °|* löne " F ö r tjänsteman med lön enligt löneplan A fastställes den löneklass, enligt vilken lönen skall utgå, i enlighet med föreskrifterna i 7—9 §§; inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd. Fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av Kungl. Maj:t med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna.

7§. 1 mom. Vid tillträdandet av ordinarie befattning tillhörande löneplan A Begynnelseerhåller tjänsteman lön enligt den för vederbörande lönegrad fastställda l ä g - 1 0 ^ ^ * ® ? 6 sta löneklassen, där ej föreskrifterna i 8 och 9 §§ giva anledning till avvikelse flyttning. härutinnan. 2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 3 mom. här nedan eller i 8 eller 9 §. 3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått.

270 1 övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass a) att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst, dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas jämväl semester (ferier) ävensom tjänstledighet, som avses i 13 § 1—3 mom. eller i 14 §; b) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, m å tagas, endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt c) att tjänstemannen icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern. Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas, utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed. 4 mom. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom. andra stycket punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat. 8§. Löneklass1 mom. Ordinarie tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre löneplacering vid g r a d j s k a u pi a c eras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre e m.rman tjänsten senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten tagas i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 7 § 1 mom. skall hänföras. Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den, vilken vinner befordran till ordinarie tjänst från befattning å extra stat eller från extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t fastställd löneplan, så ock i fråga om den, vilken vinner befordran från förordnande med vikariatslön, varom förmäles i 21 § 3 mom. Tjänsteman, som från befattning å extra stat, extra ordinarie befattning eller förordnande med vikariatslön befordras till ordinarie tjänst inom samma lönegrad som den, vilken han i den icke-ordinarie befattningen eller under förordnandet tillhört, må dock icke placeras i högre löneklass än som skulle hava tillkommit honom, om han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet av den icke-ordinarie befattningen eller förordnandet. 2 mom. Därest tjänsteman omedelbart före tillträdandet av befattning, som i detta reglemente avses, i statens tjänst innehade antingen ordinarie befattning eller beställning, för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre

271 eller eljest från reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i 1 mom. icke kunna tillämpas å honom, eller ock anställning med avlöning enligt kollektivavtal, skall han i den nya tjänsten hänföras lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning, han i den tidigare anställningen ägt uppbära. Erforderliga bestämmelser rörande vad som skall förstås med avlöning i den tidigare anställningen meddelas av Kungl. Maj:t. 3 mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter prövas skäligt, må Kungl. Maj:t kunna medgiva, att tjänsteman, vilken tillträder i reglementet avsedd tjänst, placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hänföras : a) där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade icke-ordinarie befattning i statens tjänst med arvode eller med avlöning enligt personligt kontrakt; b) där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade antingen befattning å extra stat eller extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t fastställd löneplan eller ock förordnande med vikariatslön och därvid tillhörde högre lönegrad än den, till vilken den ordinarie tjänsten är hänförd; c) där tjänstemannen tidigare, om ock ej omedelbart före tillträdet, under avsevärd tid innehaft befattning eller förordnande, som under b) sägs. Föreligga eljest beträffande tjänsteman, som tillträder i reglementet avsedd befattning, med hänsyn till föregången långvarig statsanställning och därunder åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras, m å medgivande i sådant avseende kunna lämnas av Kungl. Maj:t. 4 mom. Har tjänsteman före tillträdandet av tjänst, som i reglementet avses, under avsevärd tid antingen innehaft kommunal befattning eller ock i annan icke statlig anställning utfört arbete av allmännyttig beskaffenhet, må Kungl. Maj:t, där sådant prövas skäligt, kunna lämna medgivande, varom i 3 mom. förmäles. 5 mom. Ordinarie tjänsteman, som efter egen ansökning eller därom uttryckt önskan erhåller antingen annan tjänst inom samma lönegrad eller tjänst inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass, h a n före tillträdandet av den nya tjänsten innehade. 6 mom. Tjänsteman må icke på grund av bestämmelserna i denna paragraf placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller för den nya tjänsten. 9 §• Undantagsvis och där statens intresse sådant påkallar, må Kungl. Maj:t för Undantagsförvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning eller för sådan Destam™else] *

°

persons bibehållande vid tjänsten kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass inom vederbörande lönegrad än den, till vilken han enligt de i 7 och 8 §§ angivna grunderna skolat hänföras.

om loneklass

placering.

272 Är fråga om bibehållande vid tjänsten av befattningshavare, som redan kommit i åtnjutande av lön enligt lönegradens högsta löneklass, äger Kungl. Maj:t under enahanda förutsättning bevilja lön enligt än högre löneklass, där sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklasser över den högsta för lönegraden gällande. 10 §. Avlöning vid 1 mom. Varder tjänsteman på grund av bestämmelse i 3 § förflyttad till m m1Dg a n n a n tjänst inom samma lönegrad, skall han bibehållas vid den löneklassplacering, han vid förflyttningen innehade. Förflyttas tjänsteman utan eget förvållande till tjänst inom lägre lönegrad, skall såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner så anses, som om han fortfarande tillhörde den högre lönegraden. Har förflyttning till befattning inom lägre lönegrad föranletts av tjänstemannens förhållande i tjänsten, utgår avlöning enligt den lägre lönegraden, dock att lön icke i något fall må utgå enligt lägre löneklass än den för tjänstemannen före förflyttningen gällande. 2 mom. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, skall den, som då innehar befattningen, såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner anses fortfarande tillhöra den högre lönegraden. 2 kap.

Semester och tjänstledighet.

11 §• Semester. 1 mom. Tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:

Tjänstemän tillhörande lönegraderna A 1—10 » » » A 11—23 > » » A 24—341 » » » B 1— 3f » » C 1-171

T »m A t- ' Intill det ar under vilket tjänstemannen fyller 40 ar

Från och med . 'j nk

20 dagar 25 >

30 dagar 35 »

>

J

mannen

f

äjf

Uer

» .

2 mom. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena full semester icke kunnat beredas tjänsteman före kalenderårets utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första kvartalet nästpåfoljande år. Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, m å kunna medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år. 3 mom. Därest tjänsteman tillträder eller av annan anledning än avgång med ålderspension skall frånträda befattning vid annan tidpunkt än vid årsskifte, beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under

273 vilken befattningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, avrundas semestern till närmast högre dagantal. 4 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må tjänsteman, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 15 eller 16 §, icke komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under sammanlagt minst tre månader bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning. 5 mom. Tjänsteman, som h a r sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av vederbörande myndighet. 6 mom. I stället för semester äga vissa tjänstemän åtnjuta ferier i enlighet med bestämmelser, som i 8 kap. omförmälas. 12 §. För tid, under vilken tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befatt- Tjänstledigning, skall med hans avlöning förhållas på sätt i 13—17 §§ stadgas, så e s a v r a g ' framt icke Kungl. Maj:t finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Vid tjänstledighet förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighetsavdrag, äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag. A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna i följande tabeller: Löneplan A. A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

20 21

3*20

6-40

3-40

6-80

2-— 2-20

22 23

3-60

7-20 7-80

1-20

2-40

1-30

2-60

4-20 4-50

8-40

6 7

1-40

2-80

10-—

1-50

3-— 3-20

5-550

B-avdrag för dag kronor

Löneklass

nr

A-avdrag för dag kronor

0-80

1-60

0-90

1-80

3 4

1— l-io

5 Löneklass

nr

3-90

9—

6-—

11-— 12-—

1-60 1-70

3-40

28 29

6-50

13-—

1-80

3-60

30 T—

14-—

1-90

3-80

7-50

15 —

13 14

2-—

4-— 4-20

8-— 8-50

16'—

2-10

32 33

2-20

4-40

2-40

4-80

9-— 9-50

2-60

5-20

2-80 3--

5-60

19 18—379086.

6-—

10-— 10-50

17-— 18-— 19-— 20-— 21-—

274 L ö n e p l a n B. A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

9—

11-—

18 — 22-—

Löneklass nr

Löneklass nr

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

12-50

25-—

B-avdrag för dag kronor

Löneklass

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

L ö n e p l a n C. Löneklass nr

A-avdrag för dag kronor

nr

4-—

8-—

12-50

25-—

5—

10-—

13-25

26-50

6—

12-—

14 —

28-—

7-—

14 —

8-—

9-—

16 — 18-—

17-— 18-50

31-— 34-—

10-—

21-50

11 — 11-75

20-— 22-—

26-—

37-— 43-— 52-—

23-50

C-avdraget utgöres av samtliga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner. I vad mån tjänsteman, som har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl övriga med tjänsten förenade avlöningsförmåner, beror på prövning i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer. 13 §. mom

heft^offent* Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall tjänsteman ligt uppdrag a ) vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår m. m. allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjänstemannen icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner, han under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom ledamot av riksdagen; b) vidkännas C-avdrag, där fråga är om anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet eller om uppdrag att deltaga i eller biträda vid utredning, som beslutats av Kungl. Maj:t eller jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande av departementschef eller myndighet (kommitté- eller sakkunniguppdrag) . 2 mom. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring skall tjänsteman vidkännas B-avdrag för tid, under vilken han fullgör honom såsom beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat åliggande tjänstgöring eller under vilken han genomgår utbildningskurs för äldre reservofficerare eller är inkallad till värnpliktstjänstgöring.

275 3 mom. Under tjänstledighet, som enligt medgivande av Kungl. Maj:t eller„ efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet användes för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna tjäna verkets intressen, så ock under tjänstledighet för deltagande såsom elev i utbildningskurs vid verket skall tjänsteman äga åtnjuta oavkortad lön. 4 mom. Då tjänsteman i andra fall än h ä r ovan under 1—3 mom. omförmälts åtnjutit tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf är fråga, skall han vidkännas C-avdrag. 14 §. 1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, som föranlett sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall tjänsteman åtnjuta oavkortad

e e l fgf;d av

lön.

olycksfall i

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas äger motsvarande tillämpning, därest tjänsteman på grund av sin tjänst blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller han i tjänsten ådragit sig yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning åtnjutit tjänstledighet, så ock därest han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittas spridning. Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gällande lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för såvitt den ej enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom. 15 §. 1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom fall, än som avses i 14 §, skall tjänsteman

i andra

Tjänst-

J n8 en m m

Tjänst*.??jshet .^J1 iölicl &v siu.K~

a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och dom m. m. samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen: för tjänstemän tillhörande lönegraderna A 1—10 25 dagar » » > » A 11—23 20 » » » A 24—341 » » > > B 1— 3> 10 » ; » » > » C 1—17) b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver. Oavkortad lön under tjänstledighet för sjukdom må dock ej tillkomma tjänsteman, som, enligt vad i detta reglemente eller eljest är stadgat, i stället för semester äger åtnjuta ferier under mer än 45 dagar årligen. Sådan tjänsteman må ej heller under ferietid komma i åtnjutande av oavkortad lön, därest han vid ferietidens början sedan minst ett år icke varit i tjänstgöring. Vad i detta mom. sägs gäller, i enlighet med vad därom är särskilt stadgat, även i fråga om avlöning till tjänsteman, som erhåller tjänstledighet för tvångsvis anordnad läkarundersökning. 2 mom. Har tjänsteman beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas B-avdrag.

276 3 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må tjänsteman, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom. sägs, vid ledighet på grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad lön, förrän han under sammanlagt minst tre månader bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning. 4 mom. Vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig tjänsteman a) vidkännas A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, varav högst 90 dagar efter förlossningen; b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver. 16 §. TjänstVid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall tjänsteman enskild6ange- a ) u P P b ä r a oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande lägenhet, av flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan, dock högst tre dagar; b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket, dock sammanlagt högst 120 dagar av den tid han innehar befattning inom en och samma lönegrad; c) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan personalsammanslutning, som avser att tillvarataga befattningshavarnas intressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår; d) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan enskild angelägenhet av vikt, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår; samt e) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—d) sägs. Nedsättning

1 mom.

17 §. Där tjänsteman av anledning, som enligt stadgandena i 13—16 SS

av fr än st—

göringstid medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden, samt i partiell skall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänst g e ' göringstiden nedsatts. 2 mom. Har tjänsteman för handläggning av visst ärende eller viss grupp av ärenden inom verket eller eljest för fullgörande av särskilt åliggande i tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis från övriga honom åliggande tjänstegöromål, skall han för den tid, sådan befrielse varar, åtnjuta oavkortad iön, 18 §. f ån tr t * - Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad göring m n S m . f ö r brott eller undergår frihetsstraff, skall under tiden vidkännas C-avdrag, så framt ej prövas skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen. V

ä nin g

mom

277 Finnes avstängningsåtgärden hava varit obefogad eller blir för brott häktad frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas. Vad sålunda stadgats i fråga om tjänsteman, vilken hålles häktad för brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, tjänstemannen skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet. 1 fråga om avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning, är särskilt stadgat. 2 mom. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall han för den tiden vidkännas C-avdrag. 19 §. Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl under sön- eller helgdagar, skall tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter kan ske, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag.

3 kap.

Helgdagsledighet.

Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar. 20 §.

Till tjänsteman, som är stationerad å ort inom rikets nordliga delar, där vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna i övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende, utgår kallortstillägg med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen: för kallortsklass I > » II > » III

90 kronor 150 » 240 »

för kallortsklass IV » » V » VI

360 kronor 540 » 720 » .

Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå, och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna meddelas av Kungl. Maj:t. 21 §. 1 mom. Tjänsteman med lön enligt löneplan A, vilken erhållit förordnan- Vikariatsde att såsom vikarie uppehålla befattning inom högre lönegrad av samma oc^yikårTats. löneplan, äger uppbära vikariatsersättning med belopp för dag räknat, motlön. svarande skillnaden mellan de i nedanstående tabell angivna beloppen för, å ena sidan, den lönegrad, till vilken den uppehållna befattningen är hänförd, och, å andra sidan, den lönegrad den vikarierandes egen tjänst tillhör, dock med minst 60 öre om dagen:

278 Lönegrad nr

Belopp kronor

1 2

Lönegrad nr

Belopp kronor

Lönegrad nr

Belopp kronor

0-60

6-25

2-35 2-55

24 25

6-85

0-70 0-80

2-80

7-45

0-90

3-05

1-05

3-35

1-20

17 18

8-05 8-70

3-65

1-35

4-—

1-50

4-35

1-65

4-70

11-30

9-35 10-—

1-80

5-05

11-95

1-95

5-65

12-60

2-15

2 mom. De i 1 mom. meddelade bestämmelserna angående vikariatsersättning skola tillämpas jämväl i fråga om tjänsteman, vilken, utan att fråga är om vikariat, erhållit förordnande att bestrida göromål, som eljest ankomma på tjänsteman tillhörande högre lönegrad, eller vilken förordnats såsom vikarie i fall, som avses i 17 §. Då så med hänsyn till göromålens omfattning finnes skäligt, m å därvid ersättningen bestämmas till lägre belopp än i 1 mom. föreskrives. 3 mom. Kan förordnande, som avses i 1 eller 2 mom., väntas bliva av längre varaktighet, äger Kungl. Maj :t medgiva, att den förordnade må, i stället för lön å egen befattning samt vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom., uppbära vikariatslön. Såsom förutsättning för åtnjutande av vikariatslön gäller tillika, att förordnandet, i förekommande fall efter kungörande till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för den uppehållna tjänstens besättande med ordinarie innehavare. Vikariatslön utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle hava gällt, därest den förordnade varit ordinarie innehavare av den högre tjänsten, varvid emellertid skall iakttagas, å ena sidan, där den förordnade är innehavare av befattning med avlöning enligt grunder som överensstämma med detta reglemente, att vikariatslönen med minst en löneklass överstiger den för vederbörande i egen befattning gällande löneklassen och, å andra sidan, att vikariatslönen icke må utgå enligt högre löneklass än den högsta för den högre tjänsten gällande löneklassen. Understiger månadsbeloppet av den sålunda beräknade vikariatslönen vad den förordnade ägt uppbära i lön å egen befattning för hel månad jämte vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom. för trettio dagar, skall vikariatslönen utgå med däremot svarande högre belopp. För den, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar de stadganden, som meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad förordnandet avser. Den förordnade anses därvid tillhöra den löneklass, en-

279 ligt vilken vikariatslönen med tillämpning av bestämmelserna i andra styc ket xutgår eller skolat utgå. 4 mom. Ersättning vid vikariat å ordinarie tjänst i andra fall än i 1—3 m o m . avses bestämmes av Kungl. Maj:t. 5 mom. Tjänsteman, som förordnas att såsom vikarie bestrida ickeordinarie befattning inom högre lönegrad, äger uppbära den vikariatsersättning, som enligt 1 mom. skulle tillkomma honom, därest jämväl den ickeordinarie befattningen vore ordinarie, och skall i övriga hänseenden ej lida inskränkning i de förmåner, som tillkomma honom i hans ordinarie tjänst. 22 §. Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden gäller vad därom är stadgat i allmänna resereglementet och i särskilda av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter. 23 §. Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten (tjänstgöringsområdet) äger tjänsteman åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, dock icke i något fall till högre belopp än den för tjänstemannen enligt allmänna resereglementet bestämda traktamentsersättningen. 24 §. Tjänsteman, som utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan för- Ersättning „

.

.„

,,

.

,

.

.

förflyttnings-

flyttats från en stationeringsort till en annan eller som vid övergång frän kos t na d. icke-ordinarie till ordinarie tjänst eller till följd av befordran eller förordnande att uppehålla annan tjänst nödgats flytta till annan ort eller som eljest fått sig ålagt att byta bostad, äger i anledning härav uppbära ersättning för flyttningskostnad enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. Vad nu är sagt gäller ock i fråga om tjänsteman, som förflyttats eller befordrats till ordinarie befattning, å vilken detta reglemente icke äger tilllämpning, eller vilken förordnats att uppehålla sådan befattning, så ock i fråga om tjänsteman, som från dylik befattning befordrats till eller förordnats å tjänst, som i reglementet avses. 25 §. Tjänsteman, som å tjänstens vägnar h a n d h a r kontant uppbörd eller verk- Felräkningsställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Maj:t fast- P enmn s ar ställda grunder erhålla felråkningspenningar till belopp, som bestämmes med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning sker, och i förhållande till uppbördens eller utbetalningens omfattning. Felräkningspenningar må icke vid en och samma befattning utgå med högre belopp än 600 kronor för år räknat. För tid, under vilken h ä r avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst, uppbäras felräkningspenningarna av den, som uppehåller tjänsten.

280 26 §. 1 mom. Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste äga rum, må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18, kunna utbetalas övertidsersättning med nedanstående belopp för timme räknat: Vid övertidsarbete å befattning inom lönegrad nr

Kronor

Vid övertidsarbete å befattning inom lönegrad nr

Kronor

1-30

1-70

1-35

1-80

1-40

1-90

1-45

2-00

1-50

1-60

2-10 2-20

Vid övertidsarbete å befattning inom lönegrad nr 13 14

Kronor

2-30 2-40

15 16

2-50

2*90

3-10

2-70

För beräkning av övertidsersättning skall varje timme mellan klockan 22 och 6, varunder övertidsarbete fullgjorts, ävensom varje övertidstimme å sön- och helgdag samt å påskafton, midsommarafton och julafton räknas såsom en och en halv timme. 2 mom. Såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning gäller, att överordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utförande å tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande ledighet icke lämpligen kan beredas. Med fastställd arbetstid förstås den av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet för befattningen eller för visst slag av tjänstgöring bestämda tjänstgöringstiden. 3 mom. Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna i denna paragraf utfärdas av Kungl. Maj:t. 27 §. Tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18, må för utförande av visst arbete kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället för fastställd avlöning uppbära ersättning efter ackord eller beting, där så prövas lämpligt för tillgodoseende av statens intressen. 28 §. 1 mom. I fall, som omförmälas i 8 kap. av reglementet, m å vid vissa befattningar ävensom för särskilda uppdrag eller särskild tjänstgöring vid vederbörande verk utgå ersättningar och förmåner i enlighet med vad i nämnda kapitel stadgas. Har tjänsteman, vilken åtnjuter ersättning för särskilt uppdrag, erhållit annan ledighet än semester (ferier), skall, där ej för särskilt fall annorlunda

281 stadgas i reglementet, på beslut av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemjyndigande, av vederbörande myndighet bero, i vad mån ersättningen må fför den tiden tillgodonjutas. 2 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman, därest med(el för sådant ändamål finnas anvisade. 3 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsattes eller eljest enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen medgivits må tjänsteman icke för tjänstgöring vid vederbörande verk åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl. Maj:t för uppdrag eller arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva särskild gottgörelse.

4 kap.

Rörligt tillägg. 29 §.

1 mom. Å följande i 1 och 3 kap. omförmälda avlöningsförmåner, nämli- Avlöningsgen lön, vikariatsersättning och vikariatslön, samt å expektansarvode, varom 'jJJjf^J}^ förmäles i 8 kap., utgår under de förutsättningar och enligt de grunder, tillägg ntsom i detta kapitel angivas, rörligt tillägg i förhållande till den ökning i de g å r ' m- mallmänna levnadskostnaderna, som må föreligga i jämförelse med de genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935. 2 mom. Beräkning av levnadskostnadernas storlek i jämförelse med 1935 års genomsnittliga levnadskostnader verkställes kvartalsvis av socialstyrelsen enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t. P å grundval av nämnda beräkning fastställer Kungl. Maj:t det procenttal, som angiver levnadskostnadernas förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå (levnadskostnadstalet). Av Kungl. Maj:t fastställt levnadskostnadstal skall lända till efterrättelse från och med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, intill den månad, varunder nytt sådant tal av Kungl. Maj:t fastställes. 30 §. 1 mom. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i för- Grunder för hållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå med fyra enheter JUJJJ eller mera, och utgör tre procent å avlöningen för varje hel mångfald avfyra, vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att hava uppnått sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter oförändrat procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre hela mångfald av fyra. 2 mom. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla att, även om levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugu enheter, rörligt tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än femton.

282 Beräkning a tinägg gt

31 §. 1 mom. Rörligt tillägg beräknas å sammanlagda beloppet för månad av de avlöningsförmåner, å vilka sådant tillägg enligt bestämmelserna i 29 § 1 mom. må åtnjutas. Härvid skall dock iakttagas, att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 1 000 kronor, och ej heller å i avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt krontal, samt att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma skall jämkas till närmaste femtal. 2 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga. 5 kap.

Sjukvård och begravningshjälp.

32 §. Allmänna 1 mom. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkarvård om^jTvtrd1: J ä m t e låkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i detta kapitel stadgas eller av Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmas. Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom, vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd. 2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller även i fall, som avses i 14 § 2 mom. 3 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel meddelas av Kungl. Maj:t. Verksläkare.

L

k

ård

h rk intyg.

33 §. Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för sådant ändamål anställda verksläkare. Instruktion för verksläkare utfärdas av Kungl. Maj:t. 34 §. 1 mom. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande tjänstemannens hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- eller annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren, skall jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel. Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman uppehåller

283 sig ål sådan ort, att h a n icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller då vid trämgande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas. I dylika fall bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till annan av staten eller av k o m m u n anställd läkare. 2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av verksläkairen eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för rådf"rågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara attesterad av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum. 35 §. 1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas vid olycksfall i Sjukhusvård. tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till hälften av statsmedel, u n d e r förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas. VM bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas: a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—8; i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum beträffande tjänstemän tillhörande lönegraderna A 9—23; samt i enskilt rum beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 24—34, B 1—3 och C 1—17; b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften för vård å allmän avdelning beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1— 23; samt å avdelning för rumspatienter beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 24—34, B 1—3 och C 1—17. Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare plats än den, som kommit till användning. Till kostnad för sjukhusvård, som bestrides av statsmedel, hänföres ock sådant arvode, som å enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt till för vården ansvarig sjukhusläkare. Ersättning för dylikt läkararvode må dock icke beräknas efter större arvodesbelopp än som högst finnes angivet i av medicinalstyrelsen utfärdad rådgivande taxa. Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II :s jubileumsfond tillhörigt sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet. 2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus; dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets prövning må bero, huruvida vårdkostnaden må ersättas med högre belopp än nu sagts.

284 36 §. / mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behandling av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt valet av specialist. Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård, som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av statsmedel. 2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 32 § 1 mom. andra stycket. 37 §. I den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga behandling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialistvård. Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall, då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel. 38 §. 1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist, till vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 36 § 1 mom. hänvänt sig. 2 mom. Där ej Kungl. Maj:t för visst verk annorlunda förordnar, skall räkning å läkemedelskostnad vara attesterad av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.

Bad, massage m. m.

39 §. 1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjukdom, må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av statsmedel. 2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälpmedel, som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, bekostas av statsmedel. 3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.

285 40 §. Awlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbeta- Begravningsh älp las »ett belopp av 400 kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall till J följd av olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen anses inbegripen.

6 kap.

Tjänstebostad m. m. 41 §.

Därest åt tjänsteman anvisas tjänstebostad, är han skyldig att bebo den- Skyldighet samima. Med tjänstebostad förstås av statsverket ägd eller disponerad lä- a,t.tbe.bo i_

o

-i

o

•

tjänstC"

genniet, vars upplåtande at viss tjänsteman vid verket finnes påkallat ur bostad m. m. tjänstesynpunkt. I fråga om lägenhetens begagnande och bestämmandet av ersättningen härför gälla de närmare föreskrifter, som i detta kapitel stadgas eller som eljest meddelas av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet. 42 §. 1 mom. För tjänstebostads begagnande skall tjänsteman månadsvis er- Ersättning lägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller, i den mån honom tillkom- fö? tjänstem a n d e avlöningsbelopp ej därtill förslår, genom kontant inbetalning. 2 mom. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen, i förekommande fall, gottgörelse för centraluppvärmning eller för tillhandahållande av möbler, så ock för ladugård, planteringsland eller dylikt, som följer med bostaden, bestämmes med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden. Är tjänstebostad belägen å ort, där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid ersättningens bestämmande, saknas, må i stället skälig hänsyn tagas till det hyrestal, som för orten beräknats i samband med dyrortsgrupperingen. 3 mom. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas mellan vederbörande myndighet och tjänsteman, som skall bebo lägenheten, hänskjutes frågan till statens bostadsnämnd, vilken består av en opartisk ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena, över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande, må klagan icke föras. Intill dess ersättningen blivit bestämd, skall densamma utgå med det av myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad h a n erlagt för mycket. Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

286 43 §. Avträdande av tjänstebostad m. m

1 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock skall, om icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske: a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader från det h a n erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen; b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, närmaste fardag efter avgången; c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den löpande månadens utgång. 2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning, som kan finnas lämplig och skälig, mot gottgörelse upplåta utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare. 44 §.

Ersättning för bränsle och belysning.

Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla tjänsteman bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga ersättning därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris.

7 kap.

Tjänstedräkt. 45 §.

Tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt (uniform) eller bära tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar nyttjandet av särskild skyddsbeklädnad, äger genom vederbörande myndighets försorg bekomma för ändamålet erforderliga persedlar och materialier, antingen med äganderätt, mot särskild ersättning enligt de i 46 § angivna grunderna, eller, där så prövas lämpligt i fråga om tjänstetecken eller skyddsbeklädnad, såsom lån. 46 §. Ersättning 1 mom. Ersättning för utbekomna klädespersedlar eller materialier skall för klädesI fråga om tjänsteman, som är persedlar och motsvara myndighetens självkostnadspris. materialier. pliktig att under tjänstgöring bära fullständig uniform, skall dock vid ersättningens bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande trettio procent av självkostnadspriset, vederbörande myndighet likväl obetaget att, där särskilda skäl därtill föreligga, medgiva större avdrag, dock högst femtio procent av självkostnadspriset. 2 mom. Ersättning skall i regel erläggas kontant vid persedlarnas eller materialiernas utbekommande. Efter lämnat medgivande må ersättningen Tillhandahållande av tjänstedräkt m. m.

287 dock kunna erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning under viss tid. 3 mom. Smärre tjänstetecken samt tillbehör till uniform, såsom gradbeteckningar, mössmärken och knappar, vilka utlämnats mot ersättning, må, efter skälig brukningstid, av myndigheten återinlösas med ett belopp, motsvarande hälften av den erlagda ersättningen. 47 §. Till tjänsteman må icke utlämnas persedlar eller materialier i större om- Brukningstid i l n i n g eller av annat slag än som erfordras för hans personliga bruk i för P ersed * ar tjänsten. Till ledning vid utlämnandet skall fastställas, vad som för olika °C aHer.6"" persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden skall anses motsvara normal brukningstid. Därest persedlarna på grund av olyckshändelse, stöld eller dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänstemannen, m å utlämning av ersättningspersedlar kunna äga rum utan hinder därav, att den fastställda brukningstiden ej tilländalupit. Vad sålunda stadgas gäller även i fråga om persedlar och materialier, vilka utlämnats såsom lån. 8 kap.

Särskilda bestämmelser.

48 §. Såsom tillägg till eller undantag från vad i 1 avd. samt 2 avd. 1—7 ka Särskilda stadgas skola för vissa i denna avdelning avsedda tjänstemän, som här nedan ^ ^ ^ l " i 49—57 §§ angivas verksvis i den ordning, vari verken finnas upptagna i tjänstemän. den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen, gälla de särskilde, bestämmelser, om vilka i nämnda paragrafer förmäles. 49 §. Andra 1 mom.

huvudtiteln.

Rikets hovrätter.

För hovrättsråd och fiskal äger hovrätten utsträcka semestertiden utöver den i 11 § 1 mom. stadgade, dock att den sammanlagda semestertiden icke må överstiga 45 dagar. 2 mom.

Semester.

Vattendomstolarna.

1. För vattenrättsingenjör skola i fråga om förflvtlningsskyldighet gälla Förde i 3 § 3 mom. meddelade bestämmelserna. flyttningsskyldighet.

2. Vattenrättsdomare äger uppbära avlöning förstärkning med 1 500 kro- Aviöningsnor för år. Kungl. Maj:t äger bestämma, huri med avlöningsförstärkningen f ö r s t ä r k n i n s skall förfaras, då vattenrättsdomare å t n j u t ^ tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavd) a g

288 50 §. Tredje

huvudtiteln.

Utrikesförvaltningen. Ortstillägg. l. Förutom lön enligt allmänna löneplanen äger tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat, åtnjuta ortstillägg vid tjänst, med vilken sådant enligt särskild stat är förenat. Ortstillägg utgår, där ej Kungl. Maj:t annorlunda bestämmer, från och med den dag, då tjänsteman å tjänstgöringsorten inträder i utövning av tjänst, varmed sådant är förenat, till och med den dag, då han upphör att utöva samma tjänst. Beträffande åtnjutande av ortstillägg vid vikariat skall, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar, gälla, att vikarien äger, mot avstående i förekommande fall av eget ortstillägg, åtnjuta, där vikariat avser befattning såsom chef för beskickning, generalkonsulat eller konsulat, hälften av med denna befattning förenat ortstillägg eller motsvarande belopp, men eljest hela ortstillägget för den andra befattningen eller däremot svarande belopp, dock att tjänsteman, som förordnas att under semester bestrida annan befattning å den ort, där h a n är anställd, ej härför må åtnjuta förhöjt ortstillägg. 2. Ort utom riket skall anses tillhöra ortsgrupp I. Ortsgr.upp fö: ort uto-m riket. 3. Tjänsteman, som av hänsyn till förhållandet till främmande makt Avlöning i vissa fall hemkallas från tjänst, som h a n innehar utomlands, må, där Kungl. Maj:t under tjänstgöring i prövar det för tjänsten erforderligt, med bibehållna avlöningsförmåner förutrikesde- ordnas att tjänstgöra i utrikesdepartementet för handläggning av ärenden, partementet.

Semester.

som beröra hans verksamhetsområde. Vad nu nämnts skall gälla även med avseende å tjänsteman i fall, då med hänsyn till kännedom om vissa förhållanden i det land, varest tjänstemannen är anställd, eller särskild sakkunskap, som h a n må äga, eller på grund av annan än ovan avsedd om ständighet hans tjänstgöring i utrikesdepartementet prövas vara för departementets verksamhet av synnerligt värde. 4. I fråga om semester skall beträffande tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat, gälla följande: a) Tjänsteman äger årligen, där sådant utan olägenhet kan ske, åtnjuta semester: Tjänsteman tillhörande lönegraderna A 12, A 16 och A 21 45 dagar. Tjänsteman tillhörande lönegraderna A 26, A 30, B 2 och B 3 . . 60 dagar. b) Tjänsteman, som ä r stationerad i Nord-Amerika eller i Nord-Afrika, må för besök i hemlandet åtnjuta i följd icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående s e m i t e r för nästföregående år. Tjänsteman, som är stationerad i Asien, i Syd-Amerika eller i Syd-Af rika, må för nämnda ändamål åtnjuta i följd semester för löpande år och återstående semester för nästföregående två år.

289 Tjjänsteman, som är stationerad i Australien, må för enahanda ändamål åtnjiuta i följd semester för löpande år och återstående semester för nästföregående tre år. Diärjämte må i denna punkt avsedd tjänsteman ävensom tjänsteman å avlägset belägna orter inom Europa, därest Kungl. Maj:t prövar skäligt sådant medfgiva, utöver dem tillkommande semester åtnjuta ledighet på samma villkor, som för semester äro stadgade, under den tid, som åtgår för resa till och från hemlandet, eller del därav. c) Har tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat, för att efter åtnjutande av semester åter inställa sig till tjänstgöring försäkrat sig om Ilägenhet för avresa på sådan tid, att han enligt fastställd tidtabell och turli.sta skolat inträffa å tjänstgöringsorten före ledighetens utgång, skall det, där han prövas hava planlagt sin resa med nödig omsorg, icke föras h o n o m till last, om han till följd av försening av järnvägståg eller ångfartyg eller annan därmed jämförlig omständighet senare framkommer till tjänstgöringsorten. d) Kungl. Maj:t äger på därom gjord framställning, dock ej oftare än en gång vart tredje år, bevilja bidrag till täckande av kostnaden för hemresa under semester för tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat i land utom Europa; dock må, där särskilda skäl därför tala, tjänsteman vid beskickningarna i Rio de Janeiro, Shanghai och Bogota samt vid generalkonsulatet i Calcutta tilldelas sådant bidrag en gång vart annat år. Resebidrag må icke beviljas till högre belopp än som motsvarar kostnaden för biljett utan kosthåll för tjänstemannen till Stockholm och åter till tjänstgöringsorten. Kungl. Maj:t äger föreskriva de villkor för åtnjutande av resebidrag, som må finnas lämpliga. e) Det skall åligga sändebud, generalkonsul och konsul, som tjänstgöra inom Europa, att minst en gång vart annat år, i anslutning till semester, under högst 14 dagar, mot åtnjutande av ersättning för biljett från och till tjänstgöringsorten och i övrigt på de villkor, som för semester äro stadgade, ställa sig till ministerns för utrikes ärendena förfogande för tjänstgöring i utrikesdepartementet eller annorledes på sätt ministern må föreskriva. 5. Försättes tjänsteman i disponibilitet, må Kungl. Maj:t tillerkänna ho- Expektansarvode. nom expektansarvode, vilket dock ej m å sättas till högre belopp än som motsvarar lönen för den befattning han senast innehaft, minskad med Aavdrag. 6. Vad i 14 § 1 mom. stadgas äger motsvarande tillämpning dels å tjän- Avlöning i steman, som är stationerad i land med tropiskt eller halvtropiskt klimat och unöer sjukvilken angripits av svårare klimatsjukdom i akut form, dels ock å tjänstedom. man, som å utländsk tjänstgöringsort angripits av där epidemiskt uppträdande svårare sjukdom, som icke alls eller allenast i sällsynta fall förekommer inom Sverige. Huruvida eller i vad mån ortstillägg skall utgå i fall, som i denna punkt eller i 14 § avses, bestämmes av Kungl. Maj:t. 19—379086.

290 Ersättning 7. Angående ersättning för flyttningskostnad äger Kungl. Maj:t meddela för flyttsärskilda bestämmelser. ningskostnad. Vissa sär8. Kabinettssekreteraren äger årligen åtnjuta såsom bidrag till represenskilda ertationskostnader ett belopp av 6 000 kronor och såsom hyresbidrag ett be sättningar.

lopp av 4 000 kronor; skolande nämnda bidrag utbetalas månadsvis i efterskott. Kungl. Maj:t äger bestämma, huru med bidraget till representationskostnader skall förfaras vid semester eller tjänstledighet för kabinettssekreteraren. Tjänsteman i någon av lönegraderna B 2 och B 3, som första gången förordnas att innehava befattning såsom chef för beskickning, äger uppbära ekiperingspenningar med 10 000 kronor, om med befattningen följer förmånen av fri bostad i staten tillhörigt hus, och i annat fall med 20 000 kronor. Beskickningschef, som åtnjuter fri bostad i staten tillhörigt hus och förflyttas till enahanda befattning vid annan beskickning, där sådan förmån ej åtnjutes, äger, därest han ej tidigare varit chef för dylik beskickning, uppbära ekiperingspenningar med 10 000 kronor. sjukvård. 9. I fråga om sjukvård skola beträffande tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat, gälla de särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t utfärdas. Begravnings10. Avlider tjänsteman å ort utom riket, utgår begravningshjälp med behjälp. lopp, som Kungl. Maj:t prövar skäligt. Fri bostad. 11. Om åtnjutande av fri bostad i staten tillhörigt hus i utlandet jämte bidrag till täckande av kostnad för uppvärmning och belysning av sådan bostad skall lända till efterrättelse vad i staten för ortstillägg stadgas.

51 §. Femte 1 mom. Stäilföreträdararvode.

huvudtiteln.

Socialstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år. 2 mom.

Riksförsäkringsanstalten.

StäilföreTill tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens trädararvode. dare^ u t g å r s ä r s k i l t a r v o d e med 1 200 kronor för år. 3 mom.

stållföreträ-

ställföretrå-

Pensionsstyrelsen.

StäilföreTill tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens trädararvode. ^ ^ u t g å r s ä r s k i l t a r v o d e med 1 200 kronor för år.

ställ föret rä-

291 4 mom. Medicinalstyrelsen. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

ställföreträ-

Ställföreträdararvode

5 mom. Förste provinsialläkare. 1. Förste provinsialläkaren i Gotlands län skall utan särskild ersättning Viss skyldig ..,,.., ... . ... . ,. ., het för först tillika bestrida provmsiallakartjansten i Visby distrikt. provinsialläkaren i Gotlands lär 2!. Förste provinsialläkare, som omedelbart före tillträdet till befattningen Löneklassinnehaft provinsialläkartjänst och i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta ^Jg^au. 1 löneklassen, skall vid tillträdet till förste provinsialläkarbefattningen omedellbart placeras i 31 löneklassen. 3J. Förste provinsialläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under Vikariat å sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie rådsberSt^ bestrida sådan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare ning. skall vara legitimerad läkare. Under dylikt förordnande äger förste provinsialläkare uppbära särskild ersättning med 6 kronor för dag. 4. Förste provinsialläkare, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, skall Skyldighet till vikarien avstå det arvode enligt provinsialläkartaxa, vilket belöper å de v i k J r i e xavBl av vikarien verkställda tjänstegöromålen. arvode. 5. Med de i 13 § 3 mom. omförmälda kurserna likställas medicinska fort- utbildnings sättningskurser samt för förste provinsialläkare avsedda utbildnings- och repetitionskurser. 6. Förste provinsialläkare äger åtnjuta ersättning med av Kungl. Maj:t Ersättning fastställt årligt belopp för bestridande av kostnader för expeditionslokal samt k00rst°aaer skrivhjälp och andra expenser. Sådan ersättning utgår, där ej för särskilt m. m. fall annorlunda bestämmes, till befattningens ordinarie innehavare jämväl för tid, varunder han åtnjuter semester eller tjänstledighet, dock med skyldighet för honom att utan kostnad för vikarien tillhandahålla denne expeditionslokal ävensom i erforderlig omfattning skrivhjälp, skrivmaterialier och telefon. Under vakans å förste provinsialläkartjänst uppbäres ersättningen av vikarien å tjänsten. 6 mom.

Statens sinnessjukhus.

1. överläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt Vikariat i medicinalhögst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida så- rådsbcfatt ning. dan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall vara legitimerad läkare. Under dylikt förordnande äger överläkare uppbära särskild ersättning med 6 kronor för dag. 2. Kvinnlig sjukvårdspersonal äger åtnjuta semester under 25 dagar intill Semester det år, under vilket befattningshavaren fyller 40 år, samt därefter under 35 dagar.

292 3 V i d Destä Mättni*8" ' m m a n d e av vikariatsersättning och vikariatslön enligt de i 21 ochTikåSs§ angivna grunderna skall överläkarbefattning av l:a klass anses tillhöra 1Ön faiIiSSa l ö n e « r a d e n A 30> överläkarbefattning av 2:a klass lönegraden A 29 samt överläkarbefattning av 3:e klass lönegraden A 28. Utan hinder av vad sålunda stadgas skall dock för förste läkare, som bestrider vikariat å överläkarbefattning av 3:e klass, vikariatsersättningen utgöra 60 öre för dag räknat. 4. För tjänstgöring å s. k. fast avdelning utgår till tjänsteman bland sjukvårdspersonalen särskild ersättning, beräknad efter 210 kronor för år.

VoTå'

' överläkare äger utan hinder av föreskrifterna i 42 och 44 §§ åtnjuta fri tjänstebostad med bränsle ävensom elektrisk belysning, där sådan anordnats, dock med skyldighet för överläkaren att själv bekosta armatur och lampor. Jämte de närmare föreskrifter, som äro eller varda meddelade rörande tjänstebostads begagnande, skola dock även beträffande överläkare gälla de i 43 § meddelade bestämmelserna angående avträdande av tjänstebostad samt upplåtande av utrymme i bostaden för vikarie eller efterträdare. Därest överläkare på grund av sjukdom av sådan art, att han finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre tid än ett år i följd, skall han vara skyldig att, efter medicinalstyrelsens beprövande, avstå från den honom tillkommande bostad och övriga här ifrågavarande naturaförmåner mot kontant ersättning till det belopp, som Kungl. Maj:t finner skäligt. 6. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid vederbörande sjukhus tvätt för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga ersättning genom avdrag å lönen i enlighet med bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av medicinalstyrelsen. 7. Såsom undantag från stadgandet i 45 § skall gälla, att tjänsteman må såsom lån från vederbörande sjukhusförråd utbekomma även andra klädespersedlar och materialier, än skyddsbeklädnad och tjänstetecken. I den omfattning, medicinalstyrelsen därom förordnar, skall för nyttjandet av dylika persedlar och materialier erläggas ersättning enligt grunder, som av styrelsen fastställas.

7 mom. Barnmorskeläroanstalterna. örening av Med befattning såsom överlärare eller barnmorskelärare vid läroanstalt för tjänster. barnmorskor må kunna förenas befattning vid det barnbördshus, till vilket läroanstalten är förlagd. 8 mom. Länsstyrelserna. Avlönings1. Landssekreterare och landskamrerare äga uppbära avlöningsförstärkorstarknmg. ning m e d följande belopp för år, nämligen i Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län 3 500 kronor, i Gotlands län 1 500 kronor samt i övriga län 2 500 kronor. Kungl. Maj:t äger bestämma, huru med avlöningsförstärk-

293 ningen skall förfaras, då landssekreterare eller landskamrerare åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag. Varder landssekreterare eller landskamrerare utan eget förvållande förflyttad till annan tjänst inom samma eller lägre lönegrad, skall han bibehållas vid den avlöningsförstärkning, han före förflyttningen ägt åtnjuta. 2. I fråga om vikariatsersättning och vikariatslön vid vikariat å lands- Vikariatssekreterar- eller landskamrerarbefattning skola gälla de särskilda föreskrit - Q™ ^ S r ä L ter, som av Kungl. Maj:t meddelas. lön. 3. Innehavare av befattning såsom landssekreterare eller landskamrerare Reglering av är pliktig att vid en eventuell uppflyttning av befattningen i högre lönegrad ^^klfing 1 underkasta sig minskning i eller upphörande av avlöningsförstärkning; dock att sådan befattningshavare skall, därest h a n så önskar, i samband med en dylik reglering av löneförmånerna i befattningen äga att återinträda på de avlöningsbestämmelser, som före civila avlöningsreglementets ikraftträdande voro för honom gällande enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) samt kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272). 52 §. Sjätte

huvudtiteln.

1 mom. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens re, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

ställföreträda-

Stäliföre-

2 mom. Byggnadsstyrelsen. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens re, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

ställföreträda-

Ställföre-

53 §. Sjunde huvudtiteln. 1 mom. Kammarrätten. För kammarrättsråd äger kammarrätten utsträcka semestertiden utöver Semester. den i 11 § 1 mom. stadgade, dock att den sammanlagda semestertiden icke må iverstiga 45 dagar. 2 mom. Generaltullstyrelsen och tullstaten. 1. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kammar- Lönekiassskrhare, må han efter verkets beprövande placeras i högre löneklass än V ? B ^ f a n s vid den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hän- befordran till föras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänstemannen icke ma pla- s k r i v a r e . ceras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämnelserna i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.

294 2. Den, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI, må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta honom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med 60 öre för varje tjänstgöringsdag. Särskild 3. Angående särskild ersättning för tjänstgöring å tåg eller å fartyg under ersättning. dess färd förordnar Kungl. Maj:t. 4. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaltulldirektörens ställföreträdare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

54 §. Åttonde

huvudtiteln.

1 mom. Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan.

Ferier.

1. Med befattning såsom professor vid konsthögskolan, utom beträffande professuren i arkitektur samt professuren i svensk arkitekturhistoria, må kunna förenas annan ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning. 2. Lärare vid konsthögskolan äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas. 3. Befattningshavare skall i ersättning för begagnande av honom i akademiens hus anvisad bostad jämte förmån av bränsle och lyse till akademien erlägga hyra med belopp, som fastställes enligt de i 42 och 44 §§ stadgade grunderna. 2 mom. Musikaliska akademien med musikkonservatoriet. 1. Med befattning såsom lärare vid musikkonservatoriet må kunna förenas annan ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning. 2. Den, som innehar mer än en befattning vid musikaliska akademien eller vid musikkonservatoriet, må åtnjuta avlöningsförhöjning allenast å en av dessa befattningar. 3. Lärare vid musikkonservatoriet äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas. Akademiens sekreterare äger efter akademiens bestämmande åtnjuta ferier under den tid av året, då hans verksamhet i akademiens tjänst icke påfordras.

Ferier.

3 mom. Tandläkarinstitutet. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas.

295 4 mom. Karolinska sjukhuset. 1. Semestertidens längd utgör årligen Semester. a) för överläkare vid gynekologiska avdelningen av radiumhemmet vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik 90 dagar, b) för tjänsteman, som tillhör sjukvårdspersonalen vid radiumhemmet och i sitt arbete handskas med röntgen eller radium, för reparatör vid röntgenoch ljusavdelningen av radiumhemmet samt för tekniskt biträde för fysiska mätningar vid forskningsavdelningarna vid nämnda jubileumsklinik 42 dagar, dock med rätt för sjukhusdirektionen att medgiva semester under ytterligare högst 18 dagar, c) för tjänsteman tillhörande sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning, såvitt ej annat följer av vad under b) sägs, 42 dagar, d) för annan sjuksköterska än som avses under b) eller c) 25 dagar intill det år, under vilket hon fyller 40 år, samt därefter 35 dagar. 2 Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid sjukhuset Förmåner in ,

. . . / » . . , . .

..,,

•

natura.

tvätt för tjänstemans enskilda räkning, har han att harfor erlägga ersättning genom avdrag å lönen i enlighet med bestämmelser, som sjukhusdirektionen äger meddela. 5 mom. Ser af imerlasar ettet. 1. Semestertidens längd utgör årligen Semester. a) för tjänsteman tillhörande sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning 42 dagar, b) för annan sjuksköterska än som avses under a) 25 dagar intill det år, under vilket hon fyller 40 år, samt därefter 35 dagar. 2. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid lasarettet tvätt Förmåner in för tjänstemans enskilda räkning, h a r han att härför erlägga ersättning i enlighet med bestämmelser, som sjukhusdirektionen äger meddela. 6 mom. Farmaceutiska institutet. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier vederbörande stadgar föreskrivas.

å tider, som i

Ferier.

7 mom. Tekniska högskolan. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas.

Ferier.

8 mom. Chalmers tekniska högskola. Liirare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas.

Ferier.

9 mom. Tekniska gymnasiet i Göteborg. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas.

Ferier.

296 10 mom. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte. Semester.

Översköterska äger åtnjuta semester under 25 dagar intill det år, under vilket hon fyller 40 år, samt därefter under 35 dagar. 11 mom.

Ferier.

Gymnastiska centralinstitutet.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas. 55 §. Nionde 1 mom.

Ställförcträdararvode.

huvudtiteln.

Lantbruksstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens re, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år. 2 mom.

ställföreträda-

Statens lantbruksingenjörer.

Lantbru k o singenjör, att d a

atUflfhSdl som åtnjuter semester eller tjänstledighet, är skyldig hålla vikarie ' r sådant påkallas och där så enligt lantbruksstyrelsens beprövande £KFm°m" U t a n S t Ö I T e s v å r i S h e t e r k a n ske, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarie • nödig expeditionslokal ävensom att till vikarie avstå det arvode enligt lantbruksingenjörstaxa, vilket belöper å de av denne verkställda tjänstegöromålen. 3 mom. Ferier.

Lantbrukshögskolan.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas. 4 mom. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp.

Ferier.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier a tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas.

5 mom. Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå. Ö r yt De å in 8 sk idi P c h e f är skyldig att underkasta sig den förflyttning till annan depået S 5/dept- chefsbefattning vid stuteristaten, som kan bliva honom av Kungl. Maj:t chef. ålagd. Varder depåchef förflyttad till dylik befattning i lägre lönegrad, skall h a n intill utgången av den period förordnandet avser åtnjuta avlöning enligt den högre lönegraden. Ferier.

6 mom. Veterinärhögskolan. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas.

297 7 mom. Länsveterinärer. 1. Med länsveterinärtjänst må kunna förenas kommunal befattning, som Förening av . . a * tjänster. avses i 4 § 1 mom. 2. Länsveterinär är, om han därtill förordnas, pliktig att under samman- Skyldighet lagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida amedicinai* sådan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall rådsbefattvara legitimerad veterinär. Under dylikt förordnande äger länsveterinär upp- m n s m* m" bära särskild ersättning med 6 kronor för dag. 3. Länsveterinär, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, skall till vi- Skyldighet karien avstå det arvode enligt veterinärtaxa, vilket belöper å de av vikarien vik arie avstå verkställda tjänstegöromålen. Han är ock skyldig att utan ersättning till- arvode handahålla vikarien nödig expeditionslokal. 8 mom. Skogshögskolan. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas.

Ferier.

9 mom. Lantmäterikontoren i länen. Överlantmätaren i Kopparbergs län äger tills vidare uppbära avlöningsför- Avlöningsstårkning med 900 kronor för år. Kungl. Maj :t äger bestämma, huru med o r s a r Ding ' avlöningsförstärkningen skall förfaras, då nämnda överlantmätare åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag. 56 §. Tionde

huvudtiteln.

1 mom. Kommerskollegium. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

ställföretrå-

Stäilförera ararvo e

-

2 mom. Lotsstyrelsen samt lotsoch fyrstaten. 1. Semestertidens längd utgör för tjänsteman å fyrskepp, vars besättning Semester för beräknas för kalenderår vara påmönstrad fyrskeppsr personal. mindre än 6 månader 15 dagar 6 men ej 7 » 25 » 7 » » 8 » 35 » 8 » » 9 » 45 » 9 » »10 » 55 » 10 » » 1 1 » 65 » 11 v » 1 2 » 75 » 12 månader .90 » .

298 2. För överlots, lotsförman och lots bestämmes tjänstledighetsavdrag enligt den löneklass, som är två klasser lägre än den tjänstemannen tillhör. 3. Till tjänsteman, som är stationerad å sådan ort, där vistelsen till följd av ortens särskilt ensliga belägenhet kan anses medföra avsevärda olägenheter, utgår enslighetstillägg med nedanstående, för olika klasser bestämda belopp för år räknat, nämligen: för enslighetsklass I » » II » > III » » IV

90 kronor 150 » 210 » 270 > .

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma de orter, där enslighetstillägg må utgå, samt dessa orters fördelning på de olika klasserna. 4. Under tjänstgöring å fyrskepp, som är liggande å sin station eller är under gång till eller från stationen, äga nedanstående tjänstemän åtnjuta fyrskeppstillägg med följande för särskilda stationsgrupper bestämda belopp för dag räknat, nämligen: Stationsgrupp A kronor

Stationsgrupp B kronor

Stationsgrupp C kronor

Fyrbiträde

1—

1-50

2-—

Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyrskepp

1-20

1-70

2-20

» l:a klass fyrskepp

1-50

2-—

2-50

Fyrmästare å 3:e klass fyrskepp

1-70

2-20

2-70

2-10

2-G0

3-10

2-80

3-30

3-80

» >

» 2:a

»

>

Distriktsfyrmästare Fyrmästare å l:a klass fyrskepp

Fyrskeppstilläggen höjas med femtio procent under tiden från och med den 16 oktober till och med den 31 mars å sådana fyrskepp, som äro stationerade norr om 60 :e breddgraden, samt från och med den 16 november till och med den 15 mars å andra fyrskepp. Vid tjänstgöring å påmönstrat fyrskepp, som ej är liggande å sin station och ej heller under gång till eller från stationen, utgår fyrskeppstillägg med hälften av eljest gällande belopp. Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma stationsorternas fördelning å förenämnda tre grupper. Minskning av 5. För tjänsteman, som är berättigad att jämte enslighetstillägg eller fyrkallortsskeppstillägg uppbära kallortstillägg, skall kallortstillägget minskas till hälftillägg. ten av det tjänstemannen jämlikt 20 § eljest tillkommande beloppet. 6. Under tjänstgöring ombord å fyrskepp eller å lotsverkets tjänstefartyg må där anställd tjänsteman enligt av Kungl. Maj :t fastställda grunder åtnjuta fri kost eller kostpenningar.

299 7. Av de enligt särskilda stadganden vederbörande loisplats tillfallande Lotslott. lotspienningar skall vid platsen tjänstgörande lotspersonal i enlighet med nedanstående bestämmelser och eljest av Kungl. Maj:t givna föreskrifter äga åtnjuta högst trettiofem procent. Enligt av Kungl. Maj :t meddelade grunder utgår av den personalen sålunda tillkommande andel i lotspenningar lotslott till överlots, lotsförman och lots. H ä r avsedd tjänsteman äger uppbära lotslott dels under tjänstgöring å egen eller annan befattning vid lotsplatsen, dels under tjänstledighet, som i 14 § och i 15 § 1 mom. a) sägs, dels ock under semester. Däirest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats såsom vikarie å sådan befattning, som icke är förenad med rätt till lotslott, äger han utöver honom enligt 21 § tillkommande vikariatsersättning eller vikariatslön åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande vad han vid tjänstgöring å egen befattning skulle hava uppburit i lotslott. Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats såsom vikarie å sådan befattning vid annan lotsplats, som är förenad med rätt till lotslott, äger han utöver honom enligt 21 § tillkommande vikariatsersättning eller vikariatslön åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande vad h a n skulle hava uppburit i lotslott, om han varit ordinarie innehavare av den tjänst, å vilken han förordnats. 8. Till tjänsteman å fyrskepp utgår under tjänstgöring såsom kockste- Vissa särskilda erwart särskild ersättning med en krona för dag. sättningar. För å fyr eller fyrskepp verkställd mistsignalering utgår ersättning med 50 öre för timme enligt de närmare bestämmelser, som fastställas av Kungl. Maj:t. Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser må tjänsteman, tillhörande lotspersonalen, åtnjuta, förutom lotslott, från sjöfarten utgående ersättningar och förmåner för biträde av kronolots. 9. Där tjänsteman åtnjuter annan naturaförmån, än i 2 avd. 6 och 7 kap. Avdrag för omförmäles, eller ersättning i penningar för sådan förmån, skall i förra fallet yls{s?^£™' ersättning för förmånens värde erläggas av förmånstagaren genom avdrag å avlöningen och i senare fallet avräkning ske å avlöningen med det belopp, varmed ersättningen för den avlösta förmånen utgår, allt i den ordning lotsstyrelsen bestämmer. 57 §. Affärsdrivande

verk.

1 mom. Postverket. 1. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till postexpeditör, Lönekiass.... ... , , .. j ..„ •! placering må han efter verkets beprovande placeras i högre loneklass an den, till vil- { v i s s a fall ken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hänföras. Härvid vid befordran o ... . . . o ... till postskall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke ma placeras högre an tva lone- exped it ör . klasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.

300 Löneklass2. Medgivande, varom i 8 § 3 mom. förmäles, m å beträffande tjänsteman, vissa ffii" s o m omedelbart före tillträdande av ordinarie befattning innehaft anställvid post- ning såsom poststationsföreståndare med avlöning enligt personligt kontrakt, ståndåres°be- Jämnas av generalpoststyrelsen i enlighet med de närmare grunder, som fastfordran till ställas av Kungl. Maj:t. P

ordinarie tjänst.

Postspar3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman, återgång tin v i l k e n förordnats såsom postsparbankschef men vilkens förordnande upptidigare inne- hört utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie aV ning.a befattning inom den lönegrad, han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad. Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie befattning, äger Kungl. Maj.-t besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster. ayitaKndft 4 ' V i d t i l l ä m P n i n g a v stadgandet i 25 § skall med tjänsteman, som handom felräk- n a r kontant uppbörd, likställas tjänsteman, som vid tjänstgöring i dagkassa ningspen- mottager och frimärker försändelser utan att därför uppbära kontant betalning eller som från huvudförråd av värdetecken vid postkontor utlämnar frankotecken och andra värdetecken till dagkassa eller biförråd. Särskild er5. Angående särskild ersättning för tjänstgöring å tåg eller fartyg förordsättning.

Stäiiföreträ-

n a r

K u n g l

M a j . t

6. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens trådare, utgår särskilt arvode med 2 000 kronor för år. 2 mom.

stäilföre-

Telegrafverket.

Rikstelefon1. Rätt till nedsatt avgift för abonnemang å rikstelefon anses icke såsom a onnemang. avlöningsförmån och föranleder icke avdrag å avlöningen. Löneklass2. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontorsskriP vfsM ftSY v a r e e l l e r telegrafassistent, må han efter verkets beprövande placeras i högre vid befordran löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest äkrivarfener s k o l a t hänföras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänstemannen icke telegraf- må placeras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att assistent, bestämmelserna i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas. Vissa tjänste- 3. P å därom gjord ansökning äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman, ™ang till v i l k e n förordnats såsom telefondirektör i Stockholm eller såsom verkstadshdigf?rh j n n e " direktör men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas av förnyat föraning* ordnande, må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad, h a n före förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som om h a n även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

301 Däirest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie b»efattning, äger Kungl. Maj:t besluta därav betingad tillfällig ökning av antahet ordinarie tjänster. 4. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ- Ställföreträdare, utgår särskilt arvode med 2 000 kronor för år. dararvode. 5. Till rikstelefonist, landstelefonist och lokaltelefonist, som förordnats Ersättning såsonn föreståndare för växeltelefonstation, utgår särskild ersättning med stånda^e^ör högst 420 kronor för år. växeltelefonstation. 3 imom. Statens järnvägar. 1. Rätt till fria resor och fria varutransporter å järnväg anses icke såsom Fria resor avlöningsförmån och föranleder icke avdrag å avlöningen. , o c h var,a" transportör.

2. Lokförare, som vid befordran till lokmästare åtnjöt eller från tiden Lönekiassför lokmästartjänstens tillträdande skulle såsom lokförare hava kommit i y^J^Jjfji1 åtnjutande av lön enligt den näst högsta eller den högsta för lokförare gäl- vid befordlande löneklassen, äger tillträda lön enligt den löneklass, som är närmast loJJJästare högre än den, till vilken han eljest skolat hänföras, ävensom i förekommande fall tillgodonjuta den i 8 § 1 mom. första stycket under andra punkten medgivna förmånen. Lokförare, som vid befordran till lokmästare åtnjöt lön enligt 14 löneklassen, äger i förekommande fall tillgodonjuta den i 8 § 1 mom. första stycket under andra punkten medgivna förmånen. 3. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontors- eller Löneklassstationsskrivare, må han efter verkets beprövande placeras i högre löneklass Place*;in» i r

.

°

vissa fall vid

än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hän- befordran till föras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke må placeras k °g t t " s " n ^ ler högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmel- skrivare. serna i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas. 4. P å därom gjord ansökning äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman, Vissa tjänstevilken förordnats såsom distriktschef, förrådsdirektör, verkstadsdirektör el- m ! n s !*e,r" ,

-

,

.

.

.

.

.

.

gång till

ler verkstadsovermgenjor men vilkens förordnande upphört utan att efter- tidigare iuneföljas av förnyat förordnande, m å återgå till ordinarie befattning inom den h a v d . Defatt_ ...

»

a

o

ning.

lönegrad, han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad. Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie befattning, äger Kungl. Maj:t besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster. 5. Tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI, Kailortstrakmå, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta ho- t»01611*6nom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med 60 öre för varje tjänstgöringsdag.

302 Särskild gott- 6. Lokförare, som på grund av förordnande bestrider tjänst såsom lokg0 el c vl d .^ ^. at å mästare med rätt till vikariatsersättning enligt 21 § 1 mom., äger utöver lokmästar- sådan ersättning uppbära särskild gottgörelse med 2 kronor för dag. tjänst.

Vissa sär7. Tjänsteman, som p å grund av förordnande bestrider göromål såsom skilda ersatt- tågdirigent, erhåller särskild ersättning beräknad efter högst 600 kronor för ningar.

"

"

'

°

år. Tjänsteman, som bestrider beredskapstjänst, kan tilldeles särskild ersättning med högst 60 öre för helt dygn. Tjänsteman, som bestrider växlingstjänst, äger enligt av Kungl. Maj ^ f a s t ställda grunder uppbära särskild ersättning med 50 öre för tjänstgöringsdag. Angående särskilda ersättningar och andra förmåner, som må utgå för tjänstgöring å tåg, lok, motordrivet rälsfordon, tågfärja eller fartyg, förordnar Kungl. Maj:t. Tjänste8. I stället för vad i 41 § första stycket stadgas gäller, att därest åt tjänstebostad. m a n såsom bostad anvisas lägenhet, vilken äges eller disponeras av statsverket, han skall vara skyldig att bebo densamma. Prövas med hänsyn till tjänstemannens ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständigheter avsevärda olägenheter för tjänstemannen vara förenade med skyldigheten att taga i besittning honom anvisad bostad eller att vidare bebo redan innehavd sådan, må dock vederbörande myndighet på framställning av tjänstemannen kunna meddela honom befrielse från nämnda skyldighet. Innan sådan framställning upptages till prövning, skall tillfälle beredas ett för avgivande av yttrande i dylika ärenden utsett personalombud att utlåta sig över framställningen. Det ankommer på verkets styrelse att meddela beslut angående sättet för utseende av personalombud och dettas verksamhetsområde. Vad i 41 § andra stycket samt i 42 och 43 §§ stadgas rörande tjänstebostad skall äga motsvarande tillämpning beträffande bostad, varom här är fråga. 4 mom. Statens vattenfallsverk. Fri elektrisk i. Rätt till fri elektrisk belysning eller till nedsatt avgift för elektrisk e sl DS strömförbrukning anses icke såsom avlöningsförmån och föranleder icke I1f m avdrag å avlöningen. Löneklass2. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontorsskriviPsa,eefaliSvid vare, må han efter verkets beprövande placeras i högre löneklass än den, befordran till till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hänföras. skrivare" Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke må placeras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas. Dnftdirek3 p ^ därom gjord ansökning äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman, tiors <Lt6r~

gång till vilken förordnats såsom driftdirektör men vilkens förordnande upphört utan tidigare inne- a ^ efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning ning. inom den lönegrad, han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgi-

vande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som om h a n även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad. Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie befattning, äger Kungl. Maj:t besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster. 4. Driftchef vid Porjus kraftverk äger åtnjuta avlöningsförstärkning med Avlönings1 000 kronor för år. Vattenfallsstyrelsen äger bestämma, huru med avlö- f o r s t a r k n i n 8 ningsförstärkningen skall förfaras, då driftchefen åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag. 5. Vad i 44 § stadgas äger icke tillämpning i fråga om elektrisk ström, som Ersättning för uppvärmning, kokning eller belysning tillhandahålles tjänsteman i verket f o r e ^. n s l e tillhörig bostadslägenhet. belysning.

5 mom. Domänverket. 1. På därom gjord ansökning äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman, Försäljnings vilken förordnats såsom försäljningschef men vilkens förordnande upphört ^ J i tin" utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befatt- tidigare inn< ning inom den lönegrad, han före förordnandet tillhörde. Har sådant med- h a v d . ^ f a t t givande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad. Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie befattning, äger Kungl. Maj:t besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster. 2. Till tjänsteman, som är revirförvaltare, utgår i vissa fall lönetillägg med Lönetillägg till revir1 320 kronor eller 660 kronor för år räknat enligt de närmare bestämmelser, förvaltare. som meddelas av Kungl. Maj:t. Domänstyrelsen äger bestämma, huru med lönetillägget skall förfaras, då revirförvaltaren åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag. 3 avd.

T j ä n s t e m ä n , s o m åtnjuta l ö n enligt s ä r s k i l d l ö n e p l a n .

4 avd.

Lönenämnd.

58 §. För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en lönenämnd. Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade, skall bestå av en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande samt sex likaledes av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Där så finnes lämpligt, må dock Kungl. Maj:t, med iakttagande av vad nyss sagts om antalet medlemmar i nämnden och om de intressen, som där böra vara

304 företrädda, för skilda förvaltningsområden förordna om olika sammansättning av nämnden. Lönenämndens ordförande och ledamöter förordnas för en tid av högst tre år i sänder. I enahanda ordning, som ovan sagts, utses suppleanter för ordföranden och ledamöterna. Instruktion för lönenämnden utfärdas av Kungl. Maj:t. 5 avd.

R e g l e m e n t e t s t i l l ä m p l i g h e t m. m.

59 §. 7 mom. Beträffande tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträdande innehar befattning, som i reglementet avses, skall såsom förutsättning för reglementets tillämpning gälla, a) att omedelbart före ikraftträdandet något av följande avlöningsreglementen varit å tjänstemannen tillämpligt, nämligen reglementena den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lotsoch fyrstaten, den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare samt den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket; b) att tjänstemannen ej är uppförd å indragnings- eller övergångsstat utan tjänstgöringsskyldighet; samt c) att tjänstemannen ej före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser. 2 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar, om vilka förmäles i nedan angivna delar av reglementet, nämligen: under 2 avd.: 3 kap. 22—27 §§, 5 kap. 32—39 §§, 6 och 7 kap., 8 kap. 50 § 8 punkten, 51 § 1—4 mom., 5 mom. 6 punkten samt 6 mom. 4, 5 och 7 punkterna, 52 §, 53 § 2 mom. 2—4 punkterna, 55 § 1 mom., 56 § 1 mom. samt 2 mom. 4, 7 och 8 punkterna, 57 § 1 mom. 5 och 6 punkterna, 2 mom. 1, 4 och 5 punkterna, 3 mom. 1 och 5—8 punkterna, 4 mom. 1 och 4 punkterna ävensom 5 mom. 2 punkten; samt under 3 avd.: 3 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är jämväl pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen underkasta sig minskning av lönen med högst fem procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslönebeloppen.

305 Bilaga

till civila

avlöningsreglementet.

Tjänsteförteckning. I.

Allmänna civilförvaltningen.

Verk och befattningar

Lönegrad

För tjänstgöring

A n d r a huvudtiteln.

För tjänstgöring

i

A4 A5 A7 A7 A 15 A 21 A 26 A 30 C 5 C 8 C 10

20—379086.

Svea hovrätt.

Skrivbiträde Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt . . . Kanslibiträde Aktuarie Fiskal Notarie

Göta h o v r ä t t .

Nedre j u s t i t i e r e v i s i o n e n . Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kanslist Registrator Protokollssekreterare Revisionssekreterare

Regeringsrätten. Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt

A4 A5 A7 A7 A 21 A 22 A 22 A 30

A 22

Justitiekanslersexpeditionen. Expeditionsvakt Registrator Byråchef Justitiekansler

Övergångsstat.

A5 A 21 A 30 B3

A5 A7

övergångsstat. Registrator

domstolen.

Protokollssekreterare

Skrivbiträde Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Aktuarie Arkivarie Fiskal Notarie Advokatfiskal Överkrigsfiskal Sekreterare Hovrättsråd Krigshovrättsråd President

statsrådsberedningen.

Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt

i högsta

Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt

Justitiedepartementet. Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Registrator Andre kanslisekreterare Förste kanslisekreterare Kansliråd Byråchef för lagärenden Expeditionschef Statssekreterare

Verk och befattningar

306 Lönegrad

Verk och befattningar

Göta h o v r ä t t (forts.). Advokatfiskal Sekreterare Hovrättsråd President

A 24 A 27 A 30 B 3

Hovrätten över Skåne och Blekinge. Skrivbiträde Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Aktuarie Fiskal Sekreterare Hovrättsråd President

A2 A 4 A 5 A 7 A 7 A 22 A 22 A 26 A 30 B3

H o v r ä t t e n för ö v r e N o r r l a n d Kontorsbiträde Expeditionsvakt Kanslibiträde Fiskal Sekreterare Hovrättsråd President

A4 A5 A7 A 22 A 26 A 30 B3

Vattendomstolarna. Kontorsbiträde Vattenrättsingenjör Vattenrättsdomare Fångvårdsstyrelsen. Skrivbiträde Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Assistent av 3:e klass Aktuarie Notarie Kamrerare Sekreterare Byrådirektör Byråchef Överdirektör

A4 A 30 B2

, ,

A2 A4 A5 A7 A7 A 11 A 16 A 21 A 21 A 24 A 24 A 28 A 30 B2

Verk och befattningar

Fångvårdsstaten. Vaktfru Första vaktfru Vaktkonstapel Yrkesmästare av 2:a klass överkonstapel Uppsyningsman Yrkesmästare av l:a klass Assistent av 4:e klass Föreståndare vid fångkoloni Kronohäktesföreståndare av 2:a kl. Assistent av 3:e klass , Kronohäktesföreståndare av l:a kl.* . Assistent av 2:a klass Assistent av l:a klass Kamrerare Direktör av 3:e klass Pastor och förste lärare Direktör av 2:a klass Förste pastor och överlärare Direktör av l:a klass Statens u p p f o s t r i n g s a n s t a l t å Bona. Eldare Förman Husmoder Förste förman Maskinist Uppsyningsman Lärare, tillika avdelningsföreståndare. Räkenskapsförare och redogörare Verkmästare, tillika avdelningsföreståndarc Lantbruksinspektor, tillika avdelningsföreståndare Pastor och förste lärare Direktör

Tredje huvudtiteln. Utrikesdepartementet. Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Kanslist

Lönegrad

307 Verk och befattningar

Fcörste kanslist Amdrc arkivarie Aindre sekreterare Rievisor Fiörste arkivarie Fiörste sekreterare K.amrerare B>yråchef Klansliråd och chef för arkivet Ultrikesråd Siändebud tjänstgörande såsom kabi nettssekreterare

Lönegrad A 16 A 21 A 21 A 21 A 24 A 26 A 26 A 30 A 30 B 2 B3

Övergångsstat. Eiyråsekreterare Fiörste arkivarie Legationsråd

A 21 A 24 A 30

Beskickningar och konsulat. Kanslist F ö r s t e kanslist A n d r e legationssekreterare A n d r e vicekonsul IFörste legationssekreterare "Vicekonsul Handelsråd IKonsul ILegationsråd (Generalkonsul JSändebud :Sändebud

A 12 A 16 A 21 A 21 A 26 A 26 A 30 A 30 A 30 B 2 B 2 B 3

Fjärde huvudtiteln. Försvarsdepartementet. Kansliavdelningen. Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Andre kanslisekreterare Förste kanslisekreterare Kansliråd Expeditionschef Statssekreterare

A 4 A 5 A 7 A 7 A 11 A 21 A 26 A 30 C 8 C 10

Verk och befattningar

Löner grad

Kommandoexpeditionerna. A5 Expeditionsvakt Chef för lantförsvarets kommandoC 8 expedition Chef för sjöförsvarets kommandoC 8 expedition Försvarsstaben. Civilpersonalen. A 5 Expeditionsvakt A 7 : Förste expeditionsvakt Föreståndare för fotografiska centralA 30 laboratoriet R i k s k o m m i s s i o n e n för e k o n o m i s k försvarsberedskap. Kontorsbiträde Kanslibiträde Aktuarie Sekreterare Avdelningschef Kanslichef

A4 A 7 A 21

Arméförvaltningen. Civilpersonalen. Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Kassör Bokhållare Notarie Revisor Kamrerare Pensionskamrerare Sekreterare Sekreterare och kamrerare Ombudsman Revisionskommissarie Sekreterare Krigsråd Generalkrigskommissarie Övergångsstat. Expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare

A5 A 7 A 11

308 Lönegrad

Verk och befattningar

A r m é f ö r v a l t n i n g e n (forts.). Bokhållare Notarie Registrator

Verk och befattningar

Marinstaben. A 21 A 21 A 21

Civilpersonalen. Kontorsbiträde Förste expeditionsvakt Kanslibiträde

Arméstaben. Civil personalen.

Sjökrigshögskolan.

Förste expeditionsvakt . . .

A7

Civilpersonalen. Expeditionsvakt

Kr igsarki v e t . Expeditionsvakt Krigsarkivarie

A5 A 26

Sjökrigsskolan. Civilpersonalen. Expeditionsvakt

Krigshögskolan. Örlogsstationerna.

Civilpersonalen. Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt

A5 A7

Civilpersonalen. Expeditionsvakt vid Karlskrona sta tion Expeditionsvakt vid Stockholms sta tion

A5 A7

Sjökarteverket. Expeditionsvakt Kanslibiträde Ritbiträde Gravör Ritare Redogörare Militärkartograf Aktuarie Kartograf Förste aktuarie Chef

Artilleri- o c h i n g e n j ö r h ö g s k o l a n . Civilpersonalen. Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt

s.

Armémuseum. Vaktmästare Biträde för textilvården Rustmästare Museiteknisk assistent Styresman

A5 A6 A 13 A 21 A 27

Marinförvaltningen. Civilpersonalen. Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Marinkassör Notarie Revisor Revisor och bokhållare Sekreterare Kamrerare Revisionskommissarie Kemist Amiralitetsråd Marinöverkommissarie

A4 A5 A 7 A7 A 11 A 21 A 21 A 21 A 21 A 24 A 26 A 26 A 27 A 30 B 1

Flygstaben. Civilpersonalen. Expeditionsvakt Flygförvaltningen. Civilpersonalen. Kontorsbiträde Expeditionsvakt Kanslibiträde Kassör och bokhållare Revisor Revisionskommissarie Sekreterare och ombudsman Byråchef

Lönegrad

Verk och befattningar

Löne-

Byråchef, tillika statens inspektör för fattigvård och barnavård Generaldirektör

Försvarsväsendets kemiska anstalt. Civilpersonalen. Kanslibiträde Professor

A7 A 30

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalts militäravdelning. Militärmeteorolog Föreståndare

Verk och befattningar

A 18 A 24

Yrkesinspektionen. Kontorsbiträde Underinspektör Yrkesinspektrisassistent Assistent Yrkesinspektörsassistent Yrkesinspektris Skogs- och flottledsinspektör Yrkesinspektör

Femte huvudtiteln. Socialdepartementet. Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt . Kanslibiträde Kansliskrivare Registrator Andre kanslisekreterare . Förste kanslisekreterare Kansliråd Byråchef för lagärenden Expeditionschef Statssekreterare

A4 A5 A7 A7 A 11 A 15 A 21 A 26 A 30 C 5 C 8 C 10

Övergångsstat. Registrator Socialstyrelsen. Skrivbiträde Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Registrator och kassör Aktuarie Notarie Byråinspektör Förste aktuarie Sekreterare Förste aktuarie Sekreterare Sekreterare, tillika assistent hos statens inspektör för fattigvård och barnavård Skyddshemsinspektör Byråchef

A 22

A2 A4 A5 A7 A7 A 11 A 14 A 21 A 21 A 24 A 24 A 24 A 26 A 26

A 26 A 27 A 30

Riksförsäkringsanstalten. Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Kassör Materialförvaltare Kontorsskrivare Aktuarie Byråingenjör Notarie Förste aktuarie Förste byråingenjör Sekreterare Byråassistent Förste aktuarie Sekreterare Byrådirektör Byråchef Generaldirektör Försäkringsrådet. Kontorsbiträde Expeditionsvakt Kansliskrivare Notarie Sekreterare Försäkringsråd Ordförande och chef Pensionsstyrelsen. Skrivbiträde Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt

A2 A4 A5 A7

310 Verk och befattningar

P e n s i o n s s t y r e l s e n (forts.). Kanslibiträde Kontorist Kansliskrivare Materialförvaltare Kassör Bokhållare Aktuarie Sekreterare Sekreterare och biträdande ledamot . . Förste aktuarie Sekreterare och biträdande ledamot . Sekreterare och ombudsman Byrådirektör Byrådirektör och biträdande ledamot Byråchef Generaldirektör

Lönegrad

A 7 A 9 A 11 A 13 A 14 A 17 A 21 A 24 A 24 A 26 A 26 A 26 A 28 A 28 A 30 C 12

övergångsstat. Byråchef

A 30

Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes. Förman Förste förman Yrkesmästare av 2:a klass Uppsyningsman Trädgårdsmästare Assistent av 2:a klass Lantbruksinspektor Assistent av l:a klass Kamrerare Pastor och förste lärare Direktör

A6 A8 A8 A 10 A 12 A 18 A 18 A 20 A 22 A 24 A 27

Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och statens alkoholistanstalt därstädes. Vaktfru Kontorsbiträde Förman Första vaktfru Sjuksköterska Assistent av 4:e klass Direktör

A 1 A4 A 6 A 6 A 6 A 12 A 24

Statens alkoholistanstalt å Venngarn. Förman Husmoder

A6 A6

Verk och befattningar

Lönegrad

Förste förman Maskinist Uppsyningsman Husfader Lantbruksinspektor Räkenskapsförare och redogörare . . . Assistent Direktör

A8 A8 A 10 A 15 A 17 A 17 A 18 A 26

Medi ci n å l s t yr el s e n . Skrivbiträde Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Kassör Inspektris över sjuksköterskeväsendet Notarie Kamrerare Konsulent Sekreterare Byrådirektör Statsinspektör över k ö t t k o n t r o l l e n . . . Byråchef Medicinalråd överinspektör för sinnessjukvården . Generaldirektör

A2 A4 A5 A7 A7 A 11 A 11 A 20 A 21 A 24 A 24 A 24 A 28 A 29 A 30 A 30 C 6 C 12

övergångsstat. Kassör Ombudsman Byråveterinär Sekreterare

A 21 A 24 A 26 A 26

Statens b a k t e r i o l o g i s k a l a b o r a torium. Skrivbiträde A2 Kontorsbiträde A4 Gårdskarl A 5 Stallbiträde A5 Laboratoriebiträde A6 Vaktmästare, tillika chaufför A 6 Laboratoriebiträde A 7 Maskinist A8 Stallförman A8 Laboratoriebiträde A 9 Preparator A 10 A 11 Förste laboratoriebiträde Laborator och avdelningsföreståndare A 28 B 1 Föreståndare

311 Verk och befattningar

Lönegrad

Statens rättskemiska laboratorium. Vaktmästare Föreståndare

A7 A 30

Provinsialläkarstaten. Förste provinsialläkare

A 30

Statens sinnessjukhu. 1. Läkarpersonal. Andre läkare Överläkare av 3:e klass Förste läkare Överläkare av 2:a klass överläkare av l:a klass

A 26 A 27 A 28 A 28 A 29

Verk och befattningar

Lönegrad

Hantverkare Köksförestånderska av 2:a klass . . . Post- och stadsbud Tvättförestånderska av l:a klass . . . Köksförestånderska av l:a klass . . . Magasinsföreståndare Hantverksföreståndare av 2:a klass. Maskinist av 2:a klass Befallningsman Hantverksföreståndare av l:a klass. Maskinist av l:a klass Trädgårdsmästare Maskinmästare av 2:a klass Maskinmästare av l:a klass Barnmorskeläroanstalterna.

IL Kontorspersonal. Kontorsbiträde Kanslibiträde Kameralbiträde Kassör Bokhållare Syssloman av 3:e klass » » 2:a » » » l:a »

A 4 A7 A8 All A 15 A 21 A 22 A 24

III. Sjukvårdspersonal. Sköterska Skötare Översköterska Förestånderska av 2:a klass överskötare Uppsyningsman av 2:a klass Förestånderska av l:a klass Uppsyningsman av l:a klass

A3 A6 A6 A7 A8 Länsstyrelserna. A 10 Kontorsbiträde A 12

IV. Ekonomipersonal. Biträdande bageriförestånderska .. Biträdande tvättförestånderska . . . Sömmerska Tvättförestånderska av 2:a klass . Väverska Biträdande köksförestånderska . . Eldare av 2:a klass Stallföreståndare Yttre n a t t v a k t Arbetsförestånderska Bageriförestånderska Chaufför Eldare av l:a klass Förman i trädgård och jordbruk

A3 A3 A3 A3 A3 A5 A5 A5 A5 A6 A6 A6 A6 A6

A 14

Barnmorskelärare Överlärare Överståthållarämbetets kansli. Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kanslist Notarie Notarie Assessor Sekreterare

Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Landskanslist Landskontorist Länsbokhållare av 2:a klass Länsnotarie av 2:a klass . . . Länsbokhållare av l:a klass Länsnotarie av l:a klass . . . Länsassessor Landskamrerare Landssekreterare Övergångsstat. Skrivbiträde (Jönköpings län) Länsbokhållare av 2:a klass (Malmöhus län)

A 30

312 Lönegrad

Verk och befattningar

Landsfogdarna.

Byggnad sstyr e l s e n .

Landsfogde (i Gotlands län) Landsfogde (utom i Gotlands län)

A 28 A 29

Lappfogdarna. Lappfogde

A 24

Sjätte huvudtiteln. Kommunikationsdepartementet. Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Registrator Andre kanslisekreterare Förste kanslisekreterare Kansliråd Expeditionschef Statssekreterare

,

A4 A5 A 7 A7 A 15 A 21 A 26 A 30 C 8 C 10

övergångsstat. Registrator Väg- o c h v a t t e n b y g g n a d s s t y r e l s e n Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Byråingenjör Revisor Förste revisor Förste byråingenjör Järnvägsinspektör Luftfartsinspektör Väginspektör Byråchef Byråchef och broinspektör Byråchef och vägtrafikinspektör . . . . Generaldirektör Vägorganisationen i länen. Vägingenjör (i Gotlands län) Vägingenjör (utom i Gotlands län) . . .

Verk och befattningar

Skrivbiträde Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Värmeledningsskötare, tillika reparatör Maskinist Kansliskrivare Assistent Byggnadskontrollant Notarie Kamrerare Sekreterare Intendent Byrådirektör Byggnadsråd Byråchef Byggnadschef Generaldirektör

Sjunde huvudtiteln. Finansdepartementet.

A 22

Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Registrator Andre kanslisekreterare Förste kanslisekreterare Kansliråd Byråchef för lagärenden Expeditionschef Statssekreterare

A4 A5 A 7 A 7 A 11 A 21 A 21 A 24 A 26 A 28 Kammarkollegiet. A 28 A 29 Kontorsbiträde A 30 Expeditionsvakt A 30 Förste expeditionsvakt A 30 Kanslibiträde C 12 Registrator Fiskal Notarie Andre advokatfiskal A 26 Förste arkivarie A 28 Sekreterare

, ,

313 Verk och befattningar

Förste advokatfiskal Kammarråd Generaldirektör

Lönegrad A 28 A 30 B 3

Statskontoret. Skrivbiträde Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Registrator Notarie Revisor och bokhållare Räntmästare Tryckerikonsulent Biträdande kamrerare Kamrerare Kamrerare och kassakontrollant Sekreterare Byrådirektör och ombudsman . . Statskommissarie Generaldirektör

A2 A4 A5 A 7 A 7 A 11 A 14 A 21 A 21 A 22 A 22 A 24 A 26 A 26 A 26 A 28 A 30 B3

Övergångsstat. Revisor Räntmästare

A 21 A 24

Kammarrätten. Skrivbiträde Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Aktuarie Notarie Sekreterare Kammarrättsråd President

A2 A 4 A5 A 7 A7 A 11 A 21 A 21 A 24 A 30 B3

Överjlyttningsstat. Andre kanslisekreterare Förste kanslisekreterare Byråchef

A 21 A 26 A 30

Statistiska centralbyrån. Skrivbiträde Kontorsbiträde Expeditionsvakt

A2 A4 A5

Verk och befattningar

Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Biblioteksassistent Kansliskrivare Registrator Aktuarie Bibliotekarie Förste aktuarie Förste aktuarie Byråchef överdirektör Riksräkenskapsverket. Skrivbiträde Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kameralbiträde Kansliskrivare Assistent Revisor Förste revisor Revisionskommissarie Byråchef Generaldirektör Generaltullstyrelsen. Skrivbiträde Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Registrator Materialförvaltare Kammarskrivare Aktuarie Notarie Revisor Tullkontrollör Byråinspektör Förste revisor Kamrerare Byråinspektör och föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium . . . . Förste aktuarie och chef för statistiska avdelningen Sekreterare Byrådirektör och ombudsman

314 Lönegrad

Verk och befattningar

Kammarskrivare Gränsbevakningschef

G e n e r a l t u l l s t y r e l s e n (forts.). Byråchef Kustbevakningschef Generaltulldirektör

, , ,

A 30 Övergångsstat. C5 C 12 Gränsuppsyningsman Tullkassör

Övergångsstat. Kontorsbiträde

A4

Tullstaten. 1.

Verk och befattningar

Lokaltullförvaltningen,

Skrivbiträde Kontorsbiträde Tullvakt Tillsyningsman Kanslibiträde Tulluppsyningsman Kansliskrivare Tullkontorist Tullöveruppsyningsman Tullmästare Tulluppbördsman Kammarskrivare Tullförvaltare av klass 4 Tullkassör Tullförvaltare av klass 3 Tullkontrollör Förste tullkontrollör Tullförvaltare av klass 2 Tullförvaltare av klass I B . . . Tullöverkontrollör Tullbevakningschef Tulldirektörsassistent Tullförvaltare av klass 1 A . . . Tullkommissarie Tullöverinspektör Tulldirektör

A2 A 4 A5 A6 A7 A8 A 11 A 12 A 12 A 15 A 15 A 16 A 18 A 18 A 21 A 21 A 22 A 22 A 24 A 24 A 26 A 26 A 26 A 26 A 27 A 29

2. Kustbevakningen. Kontorsbiträde Kustbevakningsbiträde Kustvakt Förste kustvakt Kustuppsyningsman Kustöveruppsyningsman Kammarskrivare

A4 A5 A 6 A7 A 8 A 12 A 16

3. Gränsbevakningen. Gränsuppsyningsman Gränsöveruppsyningsman

A8 A 12

Kontrollstyrelsen. Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Laboratoriebiträde Bokhållare Notarie Byråinspektör Förste aktuarie Förste byråingenjör Förste byråinspektör Laborator Sekreterare Byråchef överdirektör övergångsstat. Aktuarie Mynt- o c h j u s t e r i n g s v e r k e t . Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Proberare Föreståndare för justeringsverkstaden Ingenjör Kassör Förste ingenjör Kamrerare Förste ingenjör Myntdirektör

Åttonde huvudtiteln. Ecklesiastikdepartementet. Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Registrator

315 Verk och befattningar

Andre kanslisekreterare Förste kanslisekreterare Kansliråd Expeditionschef Statssekreterare

Lönegrad

Verk och befattningar

A 21 A 26 A 30 C 8 C 10

Förste expeditionsvakt (tekniskt biträde vid handtecknings- och gravyravdeln.) Förste expeditionsvakt, tillika portvakt Kansliskrivare Intendent Överintendent

övergångsstat. Förste kanslisekreterare .

A 26

Riksarkivet. Eldare Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Andre arkivarie Förste arkivarie Arkivråd Riksarkivarie

Li v r u s t k a m m a r e n . A5 A5 A7 A7 A 11 A 21 A 26 A 30 B 2

Lands- o c h l ä n s a r k i v . Expeditionsvakt Andre arkivarie Länsarkivarie . . Landsarkivarie .

JA 5 A 21 A 22 A 26

Expeditionsvakt Livrustmästare . Åldfru Föreståndare . . .

A 10 A 27

Naturhistoriska riksmuseet. Vaktmästare Museibiträde Vaktmästare, tillika trädgårdsskötare Maskinist Preparator Uppsyningsman Konservator Förste konservator Museiassistent Professor och avdelningsföreståndare

A5 A 7 A 7 A 10 A 10 A 10 A 15 A 17 A 21 A 30

Statens e t n o g r a f i s k a m u s e u m . Museibiträde Museiassistent Professor och föreståndare

A7 A 21 A 30

Kungl. b i b l i o t e k e t . Kontorsbiträde Expeditionsvakt Expeditionsvakt, tillika maskinist och eldare Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Andre bibliotekarie Förste bibliotekarie Riksbibliotekarie

A4 A5 A7 A7 A 7 A 21 A 26 B 1

Stifts- o c h l a n d s b i b l i o t e k e n . A5 Expeditionsvakt Bibliotekarie (stifts- och landsbiblioteA 24 ket i Skara) . . . Bibliotekarie (stifts- och landsbiblioteA 26 ket i Linköping) Nationalmuseet. Expeditionsvakt Expeditionsvakt, tillika gårdskarl Förste expeditionsvakt

A5 A5 A7

Domkapitlen. Expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Stiftsnotarie Stiftssekreterare (domkapitlet i Visby) Stiftssekreterare (domkapitlen i Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Göteborg, Karlstad och Härnösand) Stiftssekreterare (domkapitlen i Uppsala, Lund och Luleå) V i t t e r h e t s - , h i s t o r i e - o c h antikvitetsakademien. Kontorsbiträde Förste expeditionsvakt

A5 A7 A 11

A 27 A 28

jA 4 IA 7

316 Verk och befattningar

Lönegrad

Vitterhets-, historie- och antik v i t e t s a k a d e m i e n (forts.). Värmeledningsskötare, tillika reparatör A 8 Sekreterare A 24 A 26 Riksantikvarie B 1 A k a d e m i e n för de fria k o n s t e r n a med konsthögskolan.

Förste vaktmästare Kanslibiträde

A 5 A 5 A 7 A 7 A7 A 17

Föreståndare för institutet för materialkunskap, tillika lärare i material-

Professor i svensk arkitekturhistoria . Professor i arkitektur

A 24 A 24 A 26 A 30

Musikaliska akademien med musikkonservatoriet. Kontorsbiträde

A 1 A4 A5 A7 A 21 A 22 A 26

Universitetskanslersämbetet. Kanslerssekreterare

A7 A 30

Uppsala universitet. Kontorsbiträde A4 Eldare, tillika biträdande vaktmästare, vid patologiska institutionen A5 A5 Trädgårdsmedhjälpare A5 Kanslibiträde A7 Tekniskt biträde A7 A7 A7 A8 A8 A 10

Verk och befattningar

Preparator Trädgårdsmästare Assistent Andre bibliotekarie Andre kamrerare Konservator Kamrerare Akademinotarie och ombudsman . . . Förste bibliotekarie Fogde Skogsförvaltare Sekreterare Räntmästare överbibliotekarie Lunds u n i v e r s i t e t . Kontorsbiträde Räknebiträde Eldare Trädgårdsmedhjälpare Kanslibiträde Tekniskt biträde Underträdgårdsmästare Vaktmästare Preparator Trädgårdsmästare Andre bibliotekarie Konservator Kamrerare Förste bibliotekarie Sekreterare, tillika ombudsman . . . . Räntmästare överbibliotekarie Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Kontorsbiträde Tekniskt biträde vid serafimerlasaret tets kliniska laboratorium Kanslibiträde Tekniskt biträde Vaktmästare Maskinist Preparator Kansliskrivare Kamrerare Tandläkarinstitutet. Kanslibiträde Kassörska

,

317 Verk och befattningar

Lab oratoriebiträde Sjuksköterska Vaktmästare Lärare

Lönegrad

A7 A7 A7 A 24

Karolinska sjukhuset. Radiumhemmet vid Konung Gustav V:s jubileumsklinik. A. Läkarpersonal. överläkare vid gynekologiska avdelningen A 26

Verk och befattningar

Tvättförestånderska Vaktmästare Förste eldare Andra köksförestånderska Förste vaktmästare Husmoder Reparatör Snickare Trädgårdsmästare Maskinist Första köksförestånderska Maskinmästare C.

B.

Sjukvårdspersonal.

Kontorspersonal.

Kontorsbiträde Kameralbiträde Kassör Bokhållare Syssloman

Fotograf A5 Röntgenbiträde A6 Kontrollbiträde A7 Sjuksköterska A7 Förestånderska för vårdavdelningarna vid kliniken A 11 Farmaceutiska institutet. Förestånderska för övervaknings- och kontrollavdelningen A 11 Förste vaktmästare Kurator A 11 Vaktmästare Vaktmästare, tillika maskinist och C. Ekonomipersonal. eldare Sjukbärare A 4 Laborator Förste vaktmästare A7 Professor Reparatör A7 Tekniska högskolan.

Forskningsavdelningarna vid Konung Gustav V:s jubileumsklinik. A. Radiofysiska avdelningen. Tekniskt biträde Laborator B. Svulstpatologiska avdelningen. Kanslibiträde Tekniskt biträde

A7 A 26

A7 A7

Serafimerlasarettet. A.

Sjukvårdspersonal.

Handräckningsbiträde Fotograf Sjuksköterska Sjukgymnast Inspektionssköterska B.

A2 A5 A7 A9 Professor All

Indragningsstat.

Chalmers t e k n i s k a h ö g s k o l a .

Ekonomipersonal.

Dietkokerska Sjukbärare och gårdskarl

Kontorsbiträde Vaktmästare Förste vaktmästare Kanslibiträde Laboratorievaktmästare Reparatör Vaktmästare, tillika preparator Maskinist Verkmästare Bibliotekarie Kamrerare Sekreterare Professor

A1 A4

Eldare, tillika gårdskarl Förste vaktmästare

318 Verk och befattningar

Lönegrad

Verk och befattningar

A 7 A 8 A 28

Expeditionsvakt, tillika eldare Expeditionsvakt, tillika portvakt . . . . Kansliskrivare Lärarinna i gymnastik samt i lek och idrott Lärare i gymnastik samt i lek och idrott Lärare i sjukdomslära

Chalmers t e k n i s k a h ö g s k o l a (forts.). Laboratorievaktmästare Maskinist Professor Tekniska

gymnasiet i

Gymnastiska centralinstitutet.

Göteborg.

Vaktmästare Andre lärare

A 5 A 22

Övergångsstat. Skolöverstyrelsen. Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Aktuarie Andre bibliotekskonsulent Notarie Registrator och aktuarie Sekreterare Förste aktuarie och chef för statistiska avdelningen Förste bibliotekskonsulent Ledamot Generaldirektör

Lärarinna A4 A 5 A 7 A 7 A 11 A 21 A 21 A 21 A 21 A 24 A 26 A 26 A 30 B 3

Indragn ingsstat. Kanslist Folkskolinspektionen. Folkskolinspektör Nomadskolinspektör

A 18

A 26 A 26

A7

A 7 A8

S t a t e n s biografbyrå. Maskinist, tillika vaktmästare Maskinist Kontorist Maskinist Kassör Chef, tillika granskningsman

Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Registrator Andre kanslisekreterare Förste kanslisekreterare Kansliråd Expeditionschef Statssekreterare

Andre kanslisekreterare Registrator Lantbruksstyrelsen.

V å r d a n s t a l t e n i Lund för b l i n d a med komplicerat lyte. översköterska Husmoder

Jordbruksdepartementet.

övergångsstat.

L ä r o a n s t a l t e r n a för blinda. Husmoder

Nionde huvudtiteln.

A 7 A 8 A9 A 10 A 11 A 28

Skrivbiträde Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Kassör Notarie Byråinspektör Kamrerare Sekreterare Byrådirektör Förste byråingenjör Byrådirektör Byråchef

Verk och befattningar

Chef för stuteribyrån Generaldirektör

Lönegrad

Verk och befattningar

C 5 C 12

Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp.

A 26

Kontorsbiträde Eldare Vaktmästare Professor

A 21

Flyinge hingstdepå och stuteri.

Övergångsstat. Byrådirektör

Statskonsulenter. Statskonsulent i boskapsskötsel Statskonsulent i får- och getskötsel . Statskonsulent i svinskötsel

A 24 A 24 A 24

A 24

Fiskeriintendenter. Fiskeriintendent

A 22 A 30

C e n t r a l a n s t a l t e n för f ö r s ö k s väsendet p å jordbruksområdet, Vaktmästare Laborator överassistent Avdelningsföreståndare

A 7 A 26 A 26 A 30

Statens v ä x t s k y d d s a n s t a l t . Kontorsbiträde Maskinist och vaktmästare Avdelningsföreståndare

A4 A7 A 28

Övergångsstat. Avdelningsföreståndare (professor) . .

A 30

Lantbrukshögskolan. Snickare Kanslibiträde Vaktmästare Maskinist Trädgårdsmästare Laborator Professor

A 17 A 17 A 17 C 3

Bokhållare Beridare Depåchef

A 26

Lantbruksakademien. Kamrerare och notarie Sekreterare

Beridare Bokhållare Veterinär Depåchef Strömsholms hingstdepå.

Övergångsstat. Statskonsulent i mejerihushållning ..

A4 A 5 A5 A 30

•

Statens lantbruksingenjörer. Lantbruksingenjör

Lönegrad

A5 A 7 A 7 A 8 A 10 A 26 A 30

A 15 A 16 C 1

Veterinärhögskolan. Port- och telefonvakt Fodermarsk Kanslibiträde Ladugårdsförman Sjukvårdare Vaktmästare Vaktmästare, tillika automobilförare. Vaktmästare, tillika preparator Maskinist Verkmästare Lärare i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar Professor Statens

A5 A 7 A 7 A 7 A 7 A 7 A 7 A8 A 10 A 10 A 26 A 30

veterinärbakteriologiska anstalt.

Kontorsbiträde Kanslibiträde Stallförman Tekniskt biträde Vaktmästare Vaktmästare, tillika preparator Laborator Föreståndare

A4 A 7 A7 A 7 A 7 A 8 A 26 A 30

Veterinärstaten. Länsveterinär

A 22

320 Verk och befattningar

Lönegrad

V e t e r i n ä r s t a t e n (forts.). Övergångsstat. Länsveterinär (i Dalarnas övre länsveterinärdistrikt) A 20 Statens centrala frökontrollanstalt. Frökontrollbiträde Frökontrollbiträde Vaktmästare Kansliskrivare Laboratoriebiträde Frökontrollant Fältkontrollant Föreståndare

A4 A7 A7 A 11 A 11 A 24 A 24 A 30

Skogshögskolan. Port- och planteringsvakt Kanslibiträde Vaktmästare och maskinist Trädgårdsmästare och preparator . . . . Kamrerare Professor

A5 A7 A7 A 10 A 20 A 30

övergångsstat. Lektor

A 26

Statens skogsförsöksanstalt. Kanslibiträde Vaktmästare, tillika portvakt, maskinist och planteringsvakt Laboratoriebiträde Första skogsbiträde Avdelningsföreståndare

A7 A 11 A 15 A 30

Lantmäteristyrelsen. Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Arkivbiträde Kansliskrivare Kassör och bokhållare Registrator Byråingenjör Arkivarie Byrådirektör Byråchef Generaldirektör

A4 A5 A7 A7 A 10 A 11 A 14 A 14 A 21 A 24 A 26 A 30 B3

A7

Verk och befattningar

Lönegrad

övergångsstat. Registrator Lantmäterikontoren i länen. Kontorsbiträde Kanslibiträde överlantmätare (i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands län) . . . . ö v e r l a n t m ä t a r e (i övriga län utom Gotlands län)

A 21

A4 A7

A 29 A 30

Rikets allmänna kartverk. Kontorsbiträde Ritbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Ritare Förste ritare Tekniskt biträde Kassör och registrator Flygfotograf Gravör Statsgeodet Statskartograf Statstopograf Förste statsgeodet Förste statskartograf Förste statstopograf Observatör Byråchef Byråchef och professor överdirektör

A4 A4 A5 A7 A7 A 11 A 11 A 14 A 15 A 15 A 21 A 21 A 21 A 24 A 24 A 24 A 26 A 30 A 30 C 10

Sveriges geologiska undersökning. Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Preparator Kansliskrivare Ritare Kemist Museiföreståndare Sekreterare Statsgeolog överdirektör

A 4 A5 A7 A 10 A 11 A 11 A 26 A 26 A 26 A 26 B1

Verk och befattningar

Statens

Lönegrad

meteorologisk-hydrografiska a n s t a l t .

Kontorsbiträde Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Assistent Assistent och radioföreståndare Statshydrograf Statsmeteorolog Förste statshydrograf Förste statsmeteorolog Byrådirektör överdirektör

A 4 A 7 A 7 A 11 A 12 A 13 A 21 A 21 A 24 A 24 A 28 B 1

Förste byråingenjör Förste byråinspektör Redaktör Sekreterare Sjöteknisk konsulent Byrådirektör Byrådirektör och överinspektör Navigationsskoleinspektör Skeppsmätningsöverkontrollör och överinspektör Byråchef Generaldirektör övergångsstat. Kansliskrivare Kamrerare Teknisk konsulent Bergsstaten.

Tionde huvudtiteln.

Kontorsbiträde Gruvingenjör Bergmästare

Handelsdepartementet. Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Registrator Andre kanslisekreterare Förste kanslisekreterare Kansliråd Statssekreterare och expeditionschef

Verk och befattningar

A4 A5 A7 A7 A 11 A 15 A 21 A 26 A 30 C 10

Sprängämnesinspektionen. Sprängämnesinspektör Statens e l e k t r i s k a i n s p e k t i o n . Statsinspektör över elektriska stark strömsanläggningar Fartygsinspektionen.

övergångsstat. Registrator

A 22

Kommerskollegium. Skrivbiträde Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Registrator Aktuarie Notarie Revisor och bokhållare Byråinspektör Förste aktuarie 21—379086.

A2 A4 A5 A7 A7 A 11 A 14 A 21 A 21 A 21 A 22 A 24

Kontorsbiträde Andre fartygsinspektör Andre fartygsinspektör Förste fartygsinspektör

, , , ,

Statens p r o v n i n g s a n s t a l t . Kontorsbiträde Expeditionsvakt Laboratoriebiträde Instrumentmakare Förste laboratoriebiträde Kansliskrivare Verkmästare Förste verkmästare Kassör och räkenskapsförare Förste avdelningsingenjör

,

322 Lone grad

Verk och befattningar

Statens p r o v n i n g s a n s t a l t (forts.). Avdelningschef överdirektör

A 29

A 11 A 12

3. Fyrpersonal. Fyrbiträde . . A5 A 21 Fyrvaktare å 2: a och 3:e klass fyr . . A 6 Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyrskepp Fyrvaktare å l:a klass fyr Fyrvaktare å l:a klass fyrskepp A4 Fyrvaktare å gasstation A5 Fyrmästare å 3:e klass fyr A7 Fyrmästare å 3:e klass fyrskepp A7 Fyrmästare å 2: a klass fyr A 11 Fyrmästare å 2:a klass fyrskepp A 20 Fyrmästare å l:a klass fyr A 20 Fyrmästare å l:a klass fyrskepp A 20 Fyrmästare å gasstation

Lotsstyrelsen. Kontorsbiträde Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Registrator Byggmästare Materialförvaltare Verkmästare Aktuarie Kamrerare Byråingenjör Fyringenjör Sekreterare Byråchef överfyringenjör Generallotsdirektör

A 21 A 22 4. Personal å tjånstefartyg. A 24 Maskinist A 26 Befälhavare A 26 A 30 A 30 P a t e n t - o c h r e g i s t r e r i n g s v e r k e t . B3 Skrivbiträde A2

övergångsstat. Byggmästare Kassör och bokhållare . . Verkmästare

A 21 A 21 A 21

Lots- o c h f y r s t a t e n . 1. Distriktsbefäl och personal å distriktsexpeditionerna. jA 4 Kontorsbiträde | A 8 Expeditionsbiträde i A 12 Distriktsfyrmästare A 20 Lotslöjtnant Lotskapten (övre norra, nedre norra A 26 och östra lots distrikten) Lotskapten (mellersta, södra och västra A 27 lotsdistrikten) 2.

Lotsförman överlots . . .

Lönegrad

B2

övergångsstat. Avdelningsingenjör

Lots Lots Lotsförman Lotsförman

Verk och befattningar

Lotspersonal. jA 7 iA 8 iA 8 IA 9

Kontorsbiträde Expeditionsvakt Eldare och maskinist Förste expeditionsvakt Kanslibiträde Föreståndare för varumärkesgranskningen Registrator Byråingenjör Kassör och räkenskapsförare Notarie Bibliotekarie Förste byråingenjör Sekreterare Förste byråingenjör Byrådirektör Byråchef Generaldirektör

A 14 A 14 A 21 A 21 A 21 A 24 A 24 A 24 A 26 A 28 A 30 B3

Försäkringsinspektionen. Expeditionsvakt Kanslibiträde Kansliskrivare Förste revisor

A5 A7 A 11 A 26

A4 A5 A7 A7 A7

323 Verk och befattningar

Byråchef Chef

Lönegrad

Verk och befattningar

A 30 C 10

Kansliskrivare Aktuarie Kassör Förste aktuarie Kamrerare Sekreterare, tillika ombudsman Direktör

Elfte huvudtiteln. Statens pensionsanstalt. Förste expeditionsvakt Kanslibiträde

A7 A7

2.

Statens affärsdrivande verk.

B e f a t t n i n g a r Postverket

Statens järnvägar

Telegrafverket

v i d Statens vattenfallsverk

Lönegrad Domänverket

i

A 1 Skrivbiträde

Lokaltelefonist Skrivbiträde

Skrivbiträde

Skrivbiträde

A2 A 3

Kontorsbiträde

Kontorsbiträde Landstelefonist

Kontorsbiträde

Kontorsbiträde

Kontorsbiträde

A4

Expeditionsvakt Banvakt Brevbärare Expeditionsvakt Expeditionsvakt A 5 Expeditionsvakt Stationsbiträde Eldare å tågVakt färja Stationsmästare Expeditionsvakt av klass 8 Förrådsvakt Ledningsvakt Matros Stationskarl Postiljon

Förste stations- Maskinbiträde biträde Maskinvakt å Rikstelefonist tåg färja Portvakt Rorgängare Timmerman å tågfärja Trafikbiträde Vagnskötare

BrevbärarförFörrådsförman Ban förman Förrådsförman man Förste expedi- Förrädsförman Förste expeditionsvakt Förste expediFörste expeditionsvakt In kasserare tionsvakt tionsvakt Kanalförman Kanslibiträde Förste portvakt Kanslibilräde Kanslibiträde Reparatör Kanslibiträde Reparatör Reparatör Lokeldare Skogvaktare Stationsmästare Reparatör av klass 7 TrädgårdsförVärdebrevman bärare Förste postiljon

Kassör Kontorist Stationsförman

Konduktör Kontorist Kontorist Maskinist Montör Maskinskötare å tågfärja Stallförman Stationsförman Stationsmästare av klass 7 Vagnförman |

A 6

Förste expeditionsvakt Kanslibiträde

A 7

A 8

325 B e f a t t n i n g a r Postverket

Bokbinderiförman i Tryckeriförman överpostiljon i

Telegrafverket

Statens järnvägar

Förste reparatör BangårdsmäsKassör tare Banmästare Förste kontorist Förste reparatör Ledningsförman Tågmästare Verkstadsförman Kansliskrivare Kopist

Kansliskrivare Postexpeditör

Kansliskrivare Kopist Telegrafexpeditör Vaktföreståndare

Förrådsmästare Förste postexpeditör Stationsmästare av klass 6 1 Transportmästare

Förrådsmästare Förrådsmästare Förste kassör Förste banmäsFörste telegraftare expeditör Förste kansliFörste vaktskrivare föreståndare Lokförare Linjeförman Maskinist RadiotelegraStationsmästare av klass 6 fist Tredje maskinist å tågfärja Tredje styrman Trädgårdsmästare Vagngårdsmästare

l

Domänverket

Montör

Kronojägare Tillsyningsman

A9 A 10

Fyrmästare Förste kontorist Förste reparatör Maskinist Muddermästare Slussmästare

Kansliskrivare Kassör Registrator

All

Befälhavare å Skogsrättare * bogserbåt Förråds mast are Förste kansliskrivare Förste montör Kassör Trädgårdsmäs- i tare

A 12

övningslärare

A 13

Kansliskrivare Kopist

Kont orsskri vare Kontorsskrivare Kontorsskrivare MaterialförvalLedningsmäsMaskinmästare tare tare Mätaretekniker Ritare Ritare | Ritare TelegrafStationsskrivare Stationsmästare assistent Vagnmästare övermontör TelegrafkomVerkstadsmäsmissarie av tare klass 6 Verkstadsmästare

• Å övergångsstat.

Lönegrad

Statens vattenfallsverk

Byggmästare Förste maskinist Reparationsmästare Verkstadsmästare

Faktor

Garagemästare Materialförvaltare Postassistent

vid

A 14

~

A 15

326 B e f a t t n i n g a r

vid Lönegrad

,*«•»,

Statens vattenfallsverk

Andre maskinist å tågfärja Andre styrman Lokmästare Stationsinspektor av klass 4 B Stationsmästare av klass 5 överbanmästare

Instrumentmakare

A 16

Förste postassi- Bokhållare Bokhållare Bokhållare stent Förste telegraf- Förste stations- Driftverkmäsassistent skrivare tare Telegrafkommissarie av klass 5

A 17

Postmästare av Förste bokhål- Förste bokhål- Kanalinspektor klass 4 lare lare av klass 2 TelegrafkomStationsinspekmissarie av tor av klass klass 4 4 A övermaskinist av klass 2

A 18

Postverket

Telegrafverket

Stationsmästare Linjemästare av klass 5 Verkmästare

Domänverket

A 19 Kontrollör IngenjörsassiPostmästare av stent klass 3 Kontrollör Tele gr af kommissarie av klass 3

Förste styrman Ingenjör av klass 2 Kontrollör Stationsinspektor av klass 3 Underingenjör Underinspektör övermaskinist av klass 1

Assistent

A 20

Aktuarie Notarie Revisor Revisor och bokhållare

Aktuarie Byråassistent Expeditionsföreståndare Förste styrman av klass 1 Huvudkassör Kontrollör Notarie Revisor

Domänbokhållare Notarie Registrator 1 Revisor

A 21

Aktuarie Förrådsförvaltare Huvudkassör Notarie Revisor

Förste kontrol- Avdelningsinlör genjör Postmästare av Förste kontrolklass 2 lör Konstruktör Radiokommissarie Telegrafkommissarie av klass 2 1

Å övergångsstat.

Förrådsförvaltare Förste kassör Kanalinspektor av klass 1 Kontrollör Notarie Revisor

Baninspektor Förste kontrolDistriktskamrer lör Elektroingenjör Ingenjör Konstruktör Maskininspektor Stationsinspektor av klass 2 Verkstadsinspektor Verkstadskamrer

A 22

327 B e f a t t n i n g a r Postverket

Telegrafverket

j^JäSr

v i d Statens vattenfallsverk

Lönegrad Domänverket A 23

Intendent Postmästare a v klass 1 B Sekreterare överkontrollör

Befälhavare av Kamrer Förrådskamrer klass 2 å tåg- Sekreterare Kontorschef färja Sekreterare TelegrafkomExpeditionsmissarie av föreståndare klass 1 B Förrådskontrolöverkontrollör lör Förste kontrollör Sekreterare Stationsinspektor av klass 1 B

Skogsskoleföreståndare *

Stationsinspektor av klass 1 A

Postmästare av klass 1 A

Byråjägmästare 1 A 24 Intendent Sekreterare Skogsingenjör Skogstaxator

A 25

Byråingenjör Kameralintendent Linjeingenjör Sekreterare Telegrafkommissarie av klass 1 A Trafikinspektör

Baningenjör Befälhavare av klass 1 å tågfärja Byråingenjör Förste aktuarie Förste aktuarie och chef för statistiska kontoret Förste revisor Intendent Kamrer Maskiningenjör Sekreterare Signalingenjör Telegrafingenjör Trafikinspektör Verkstadsingenjör överinspektör

Byråingenjör Direktörsassistent vid kanalverk Driftsingenjör Sekreterare

Andre domän- A 26 fiskal Domänkamrei rare Förste revisor Jägmästare Sekreterare Skogsskoleföreståndare

Förste inten- Förste byråingenjör dent Förste linjeinKontorschef genjör Förste sekreterare Verkstadsingenjör

Distriktssekreterare Förrådsintendent Förste baningenjör Förste byråingenjör Förste maskiningenjör Förste sekreterare Förste trafikinspektör Förste verkstadsingenjör Lantmätare överinspektör

Direktörsassistent vid kraftverk Distriktsingenjör Förste byråingenjör Förste driftsingenjör Förste sekreterare

A 27

Förste aktuarie Intendent Kamrer Sekreterare överpostmästare i

1 Å övergångsstat.

328 B e f a t t n i n g a r Postverket

vid

Statens järnvägar

Telegrafverket

Byrådirektör Byrådirektör Byrådirektör och ombudsman

Arkitekt Ombudsman överkontrollör

Postdirektör

Trafikdirektör

Byråchef

Byråchef Förste byrådirektör Linjedirektör Telefondirektör Telegrafdirektör

Lönegrad

Statens vattenfallsverk

Byråchef

Domänverket

Byrådirektör Driftchef

Byrådirektör Förste domänfiskal

Kanaldirektör

överjägmästare 1 A 29

Byråchef Förste byrådirektör

Byråchef

A 28

A 30

C 1

| 1

| 1

C 2 C 3 C 4

.

C 5

Verkstadsöveringenjör ^Postsparbankschef

.

Driftdirektör

C 6

Telefondirektör i Stockholm

C 7

Verkstadsdirektör

Verkstadsdirektör Förrådsdirektör

C 8

Distriktschef

C 9 överingenjör

.

överdirektör och souschef Försäljningschef

överdirektör och souschef

C 10

C 11 C 12

1 Generaldirektör

C 13 C 14

Generaldirektör

C 15 1

1 Generaldirektör Generaldirektör

1 Generaldirektör |

C 16 C 17

329 Kommitténs hemställan. Under åberopande av vad 1936 års lönekommitté i det föregående i skilda hänseenden anfört och föreslagit får lönekommittén hemställa, att Kungl. Maj:t måtte dels föreslå riksdagen a) godkänna i förevarande betänkande framlagt förslag till civilt avlöningsreglemente; . b) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med iakttagande av de huvudgrunder, som av kommittén i sådant hänseende föreslagits, utfärda erforderliga bestämmelser om övergången till civila avlöningsreglementet; samt c) besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till vissa i civila avlöningsreglementet avsedda befattningshavare enligt av kommittén förordade grunder; dels föranstalta om utredning a) rörande de ändringar i civila tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet, som må föranledas av civila avlöningsreglementet; b) rörande enhetliga bestämmelser beträffande tjänsters tillsättande i olika fall genom fullmakt eller konstitutorial; c) rörande tjänstemäns ställning under arbetskonflikt jämte därmed sammanhängande spörsmål; d) rörande övre Norrlands indelning i kallortszoner i och för en lämplig fördelning å kallortsklass av tjänstemännens stationeringsorter; e) rörande verksläkarinstitutionens lämpliga organisation; dels föranstalta om överarbetning av statens bostadsnämnds den 29 september 1927 avgivna förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersättning för tjänstebostäder samt på grundval därav till efterrättelse för vederbörande verk utfärda allmänna riktlinjer i ämnet; dels ock besluta införande i vederbörande verks instruktioner, stadgar eller arbetsordningar av erforderliga stadganden om förbud för tjänsteman att mottaga vissa uppdrag eller utöva viss verksamhet vid sidan om statstjänsten, samt av de särskilda tjänstgöringsföreskrifter, som må finnas påkallade för särskilda befattningshavare eller grupper av befattningshavare.

330 Reservationer och särskilda yttranden. a.

Av

vissa

av

kommitténs

ledamöter.

Herr Olof Andersson har anfört: Kommitténs ledamöter hava genom ömsesidigt hänsynstagande till under överläggningarna framförda olika synpunkter och med beaktande av fråji personalorganisationernas representanter gjorda yrkanden sökt att åstadkomma största möjliga enighet vid avgörande av de omfattande spörsmål, som ingått i kommitténs uppgift. I det stora hela äro också kommitténs beslut enhälliga. Emellertid är det i vissa avseenden, som jag för min del har ansett mig böra reservationsvis framföra mot kommitténs beslut avvikande mening. Maximeringen av det rörliga tillägget. På de skäl, som kommittén anfört, anser även jag, att en maximering av det rörliga tillägget bör bibehållas. Detta särskilt med beaktande av den av kommittén anförda marknadslönesynpunkten. Dessutom torde förändringar i levnadskostnaderna inte äga samma betydelse för de högre inkomstlägena som för de lägre. Ett bibehållande av nu gällande maximeringsgräns, 700 kronor per månad, skulle emellertid betyda att verkningarna av maximeringen inträda ungefär 2 löneklasser lägre å den nya löneskalan än vad för närvarande gäller. Det finnes därför sakligt bärande skäl för att maximeringsgränsen något höjes. Sättes denna gräns till 800 kronor, inträda verkningarna ungefär vid samma löneklasser som för närvarande. Att däremot sätta maximeringsgränsen vid en lön av 1,000 kronor per månad, som innefattas i kommitténs förslag, är inte tillräckligt sakligt motiverat. P å anförda skäl vill jag därför förorda, att det avlöningsbelopp för månad, å vilket rörligt tillägg högst må utgå, fastställes till 800 kronor. Jag föreslår sålunda, att 31 § 1 mom. erhåller följande lydelse: 31 §. / mom. Rörligt tillägg må åtnjutas. Härvid skall dock iakttagas, att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 800 kronor, och ej heller å i avlöningen angående öretal, som överskjuter fullt krontal, samt att närmaste femtal.

331 övertidsersättningen. Inom de stora grupper av den enskilda arbetsmarknaden, där särskild ersättning för övertidsarbete förekommer, betalas som regel denna övertid med kraftig förhöjning av för ordinarie tid gällande lön, exempelvis med 50 å 100 %>. De ersättningsbelopp för övertid, som tillämpas för statens befattningshavare, äro däremot ofta lägre än den ordinarie lönen. De förhöjningar, som lönekommittén föreslår å nu utgående belopp, komma inte att hindra, att ersättningen för övertid i vissa fall blir lägre än den lön, som gäller för ordinarie tid. F r å n personalorganisationer har föreslagits den metoden för bestämmandet av övertidsersättningen, att varje timmes övertid betalas med Vi7o-del av månadslönen. Vid beräkningen av en arbetstid av 208 timmar per månad innebär detta förslag en höjning av övertidsersättningen med 20 °/o utöver lönen vid ordinarie tid. Då personalorganisationernas förslag medför, att lönen för övertidsarbete inte blir lägre än för ordinarie tid, och då detsamma mera smidigt anpassar ersättningen till utgående lön i olika ortsgrupper, vill jag förorda, att detta förslag bifallés. Sjukhusvård. Enligt 35 § 1 mom. av kommitténs förslag skola kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och i andra sjukdomsfall till hälften av statsmedel. Vid bestämmandet av ersättningens storlek skola kostnaderna ifråga om den egentliga sjukhusvården beräknas för tjänstemän tillhörande lönegraderna A 1—8 gällande vård å allmän sal, för tjänstemän tillhörande lönegraderna A 9—23 gällande vård å halvenskilt rum och för tjänstemän tillhörande lönegraderna A 24—34 samt B 1—3 och C 1—17 gällande vård å enskilt rum. I fråga om avvägningen för de olika lönegraderna av dessa rättigheter vid vård å allmänt sjukhus har kommittén följt vad som för närvarande gäller och som även innefattades i förslaget från 1928 års lönekommitté. Rent principiellt anser jag, att vid fall av sjukdom borde statens bidrag vara lika för alla tjänstemän oavsett lönegradsplacering. Att i det nya lönereglementet åstadkomma likhet tjänstemännen emellan i dessa avseenden torde emellertid i vissa fall medföra avsevärda försämringar i nu utgående förmåner för många tjänstemän. I ett avseende bör dock likställighet åstadkommas, vilket kan ske utan att försämringar för andra tjänstemän äga rum. Här avses sådana fall, då den sjukes tillstånd kräver vård å halvenskilt eller helenskilt rum. Avgörandet härvidlag torde böra läggas i händerna på vederbörande verksläkare. I sådana fall böra tjänstemännen, oavsett lönegrad, äga rätt till vård å halvenskilt eller helenskilt rum på samma villkor. Jag yrkar därför, att en sådan ändring vidtages i 35 § 1 mom., att tjänstemännen, oavsett lönegrad, erhålla rätt till sjukhusvård på samma villkor, som gälla för tjänstemännen i de högre lönegraderna, å halvenskilt och helenskilt rum, då enligt verksläkarens intyg den sjukes tillstånd kräver detta.

332 Herr Hansson har anfört: Under mitt arbete i lönekommittén har jag varit besjälad av önskan att vid lönebestämmelsernas utformande medverka till att staten, såsom den främste arbetsgivaren i samhället, vid jämförelse med andra skall framstå såsom en mycket god sådan. Vid lönereglementets avfattande har jag därför i de väsentligaste punkterna biträtt kommitténs förslag såväl vid upprättandet av löneplanerna som då det gällt att bibehålla det huvudsakligaste av alla nu gällande förmåner, som följa med det statliga lönesystemet. Jag har också medverkat till betydande förbättringar i en hel del punkter, men då jag ansett att den lönesättning, som framgår av de föreliggande löneplanerna, genomsnittligt sett är relativt fördelaktig för statens befattningshavare i jämförelse med motsvarande befattningar utanför det statliga lönesystemet och då det dessutom, såsom framgår av den allmänna motiveringen till löneplanerna, icke kan bestridas, att statens tjänstemän intaga en mycket gynnad ställning i fråga om sociala förmåner i anställningsvillkoren, såsom trygghet i anställningen, rätt till semester, sjukersättning, pension o. s. v., har jag icke kunnat biträda alla kommitténs förslag till ytterligare förbättringar utan nödgats anmäla en avvikande mening. Jag har icke ansett det vara varken önskvärt eller lyckligt att alltför mycket skärpa den förmånsställning, som redan nu förefinnes för statens befattningshavare, då sådant lätt skulle kunna väcka ond blod hos andra samhällsgrupper, som icke ha möjlighet att göras delaktiga av en motsvarande förmån. 2 §. Sålunda har jag icke kunnat ansluta mig till kommitténs förslag i 2 §, att avlöning skall under vissa förutsättningar utgå under en månad efter tjänstemannens frånfälle. Som skäl härför har anförts önskemålet om ökat ekonomiskt stöd åt efterlevande under den allra första tiden efter dödsfallet. Såväl nuvarande bestämmelser som 1928 års lönekommittés förslag innebära, att avlöning utgår t. o. m. den dag tjänstemannen avgår från tjänsten. Jag har icke funnit bärande skäl anförda för en ändring av nu gällande regler. Lönen såsom sådan bör ju utgå endast för den tid, tjänstemannen innehar sin tjänst, och icke med hänsyn till vissa eventuella understödsbehov för efterlevande anhöriga. För denna sak har ju staten redan ordnat genom familjepensionen, som enligt min mening lämnar ett mera rättvist stöd än den föreslagna anordningen, på samma gång som den är betydligt billigare. Sålunda blir följden bl. a. den, därest kommitténs förslag vinner bifall, att den som mest skulle behöva stöd, nämligen en fattig änka efter en lägre tjänsteman med många minderåriga barn, icke erhåller någon avsevärd förbättring mot vad nu gäller, under det att en rik änka efter en högt avlönad tjänsteman utan minderåriga barn skulle erhålla en mångdubbel förbättring. Vid föregående löneregleringstillfällen och även nu har från den lägre personalens sida framförts kravet på, att vid en tjänstemans frånfälle den nu gällande skillnaden i det belopp, som då utgår till högre och lägre befattningshavare, borde borttagas och att i stället ett enhetligt belopp, den s. k. begravningshjälpen, skulle utanordnas lika för alla, oavsett vilken lönegrad

333 tjänstemannen tillhört. Genom kommitténs förslag att sammanföra här förevarande bestämmelse med den i 40 § omnämnda begravningshjälpen, kommer emellertid skillnaden att ökas i stället för att minskas, vilket jag icke kunnat medverka till. Dessutom har jag ansett det oriktigt att här knäsätta en ny princip för lönens utbetalande, med syfte att tjänstgöra som fattigvårdshjälp åt efterlevande anhöriga, en princip som i längden kan få ganska omfattande konsekvenser. Till följd härav har jag yrkat, att det tillägg, som kommittén infört i 2 § 3 mom. första stycket, måtte utgå. 7 §. I 7 § har kommittén förordat, att den nu gällande inskränkningen i rätten för kvinnliga befattningshavare att komma i åtnjutande av sista löneklassen i vederbörande lönegrad skall borttagas. Departementschefen har också i sina direktiv vid lönekommitténs tillsättande ansett, att principen om lika lön för män och kvinnor i samma befattning bör genomföras såsom allmän regel. Men enligt samma direktiv har kommittén också haft att verkställa en omprövning av lönesättningen för de statsanställda mot bakgrunden av de löner, som tillämpas utanför statsförvaltningen. Genom det rikhaltiga material, som kommittén i detta avseende låtit införskaffa, har det emellertid visat sig, såsom framgår av tab. 11 i Bilaga 7, att kvinnliga befattningshavare genomgående för alla kategorier av såväl arbetare som anställda ha 23—50 procent lägre betalt än manliga i motsvarande befattningar. Då så är förhållandet, stå följaktligen dessa två direktiv i strid mot varandra, och när jag i valet mellan dessa nödgats taga ställning för ett av dem, har jag stannat för det senare, därför att jag anser det lyckligast både för staten och dess befattningshavare, att det statliga lönesystemet uppbygges efter ungefär samma principer, som gälla utanför statsförvaltningen. Man kan knappast heller göra gällande, att kvinnorna i genomsnitt göra samma arbete som männen, särskilt om man betänker, att sjukfrekvensen på grund av vissa fysiologiska faktorer genomsnittligt är betydligt större bland kvinnor än bland män. De undersökningar, som såväl 1921 års lönekommitté som riksdagens år 1928 församlade revisorer som ock 1928 års lönekommitté verkställt i denna sak, ge vittnesbörd därom. Jag har därför icke kunnat ansluta mig till kommitténs förslag om utökning av de kvinnliga befattningshavarnas löner med ytterligare en löneklass, utan anser goda skäl tala för att den avgränsning, som skedde år 1925 mellan manliga och kvinnliga befattningshavare, allt fortfarande bör bibehållas. Löneklassuppflyltningarna och de därmed följande ålderstilläggen äro utan tvivel mest motiverade ur familjeförsörjarsynpunkt och framför allt de sista av dessa. Är så förhållandet, kan man fråga sig, om det är riktigt, att kvinnorna skola erhålla dessa tillägg i samma utsträckning som männen. Vore det så, att kvinnorna generellt sett vore ungefär lika mycket familjeförsörjare som männen, skulle svaret naturligtvis bli jakande. Men den undersökning, som kommittén låtit verkställa härom, visar att så inte är förhållandet. Av de manliga befattningshavarna vid den civila statsförvaltningen äro 83 procent gifta, under det att av de kvinnliga endast 25 procent äro gifta.

334 Genomsnittligt kommer på varje manlig befattningshavare 1 21 barn under 21 år att försörja, under det att motsvarande genomsnittstal per kvinnlig befattningshavare endast är 018. Om lönerna anpassats efter behovsprincipen i den bemärkelsen, att visst familjetillägg eller extra bidrag för minderåriga barn skolat utgå utöver den vanliga lönen, hade principen om lika lön för män och kvinnor kommit i annat läge. Då hade kanske också mitt hjärta veknat för det rättmätiga i denna princip. Men då kommittén icke ansett lämpligt att uppbygga lönesystemet efter sådana grunder, torde ingen med skäl kunna bestrida det berättigade i att männen såsom varande i allmänhet familjeförsörjare erhålla något större lön än kvinnorna, som endast till en liten del äro familjeförsörjare. Ett ytterligare skäl mot den föreslagna utökningen av de kvinnliga befattningshavarnas löner är den kostnadsökning av mellan fyra och fem mil joner kronor per år, som enligt utredning visat sig bli följden, därest lärarpersonalen medräknas. På grund av det anförda har jag yrkat, att i 7 § 2 mom. skulle införas ett andra stycke av följande lydelse: »Kvinnlig befattningshavare äge dock icke rått att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.» 15 §. Enligt nu gällande bestämmelser äger tjänsteman vid sjukdom åtnjuta ledighet med oavkortad lön under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45 dagar. Kommittén har föreslagit, att denna förmån skall utökas med tio dagar för alla befattningshavare fr. o. m. det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år. Denna utökning har jag icke kunnat biträda. Åtskilliga gånger har påtalats den sjukledighet utan avdrag, som förekommit inom de särskilda förvaltningsområdena. Sålunda hava 1928 års statsrevisorer ansett, att nuvarande bestämmelser borde underkastas omprövning vid den blivande revisionen av avlöningsreglementet i syfte att förhindra, att missbruk av den angivna förmånen kunna göra sig gällande. 1928 års lönekommitté föreslog också, att denna förmån skulle helt borttagas, med bl. a. följande motivering: »Då kommittén i sitt förslag utgår från att den kostnadsfria sjukledigheten bör försvinna är det sålunda icke statsfinansiella betänkligheter, som dikterat dess ståndpunkt, utan främst önskan att skapa en god ordning och hindra ett försvagande av tjänstemännens ansvarskänsla. Att förhållandena icke heller för närvarande överallt kunna betecknas som fullt tillfredsställande, torde man indirekt kunna sluta därav, att endast ett ringa fåtal myndigheter, som avgivit yttrande över kommitténs preliminära förslag, funnit anledning till erinran mot den kostnadsfria sjukledighetens borttagande. I ett par fall har man tvärtom givit uttryck åt sin synnerliga tillfredsställelse med förslaget i denna del.» I förbigående kan nämnas, att riksräkenskapsverket, som genom sin verksamhet förvärvat en synnerligen god erfarenhet på detta område, i sitt remissyttrande över 1928 års lönekommittés betänkande uttalat, att förslaget om borttagandet av den avdragsfria sjukledigheten borde på alit sätt befrämjas. Ehuru jag väl ansett, att den utredning, som såväl 1928 års statsrevisorer

335 som 1928 års lönekommitté verkställt i denna fråga, i viss grad kan ge stöd för kravet på slopandet av den avdragsfria sjukledigheten, har jag dock icke velat ansluta mig till nämnda förslag. Ett borttagande av en social förmån, som så länge ingått i de statliga lönebestämmelserna, synes mig icke böra k o m m a ifråga utan mycket tvingande skäl. Men å andra sidan har jag icke ansett, att det förelegat några bärande skäl för att utvidga denna förmån, som utan tvivel i många fall varit missbrukad. Det förhållandet, att vissa kommuner på detta begränsade område ha något längre tid, måste nämligen ses i sitt vidare sammanhang beträffande alla de s. k. sociala löneförmånerna i avlöningsreglementet. Och gör man detta, måste man konstatera, att de statliga befattningshavarna äro betydligt favoriserade framför de andra med nu gällande bestämmelser. Följaktligen har jag ansett, att nu gällande bestämmelser fortfarande skola bestå, och därför föreslagit följande ändrade lydelse av 15 § 1 mom.: 1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra fall, än som avses i 14 §, skall tjänsteman a) uppbära oavkortad lön under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester eller däremot svarande ledighet icke överstiger 45 dagar; b) vidkännas därutöver. Vad i detta mom. sägs läkarundersökning. 29—31 §§. Jag har icke i allo kunnat ansluta mig till kommitténs förslag beträffande reglerna för den rörliga lönedelens utgående. Av motiveringen framgår, att kommittén tänkt sig, att den rörliga delen skall utgå automatiskt uppåt enligt vissa regler intill en övre gräns av 20 procents stegring av levnadskostnaderna med år 1935 som utgångspunkt. Men om någon minskning av levnadskostnaderna från detta utgångsläge skulle inträffa, har man inte velat vara med om någon reducering av lönerna, förrän indextalet 140 blivit uppnått, och då endast efter prövning av Kungl. Maj :t och riksdag. Kommittén anser, att någon nämnvärd levnadskostnadssänkning under indextalet 156 icke skall förekomma. För min del har jag icke kunnat vara lika optimistisk. Under de sista 10 åren har man bevittnat ganska betydande minskningar i levnadskostnadstalen. Och fastän man på senare år vidtagit vissa prisstödjande åtgärder för jordbrukets produkter, kan man dock ej helt vara förvissad om att ej andra faktorer kunna komma att pressa levnadskostnaderna nedåt. 1928 års lönekommitté gjorde det misstaget .att räkna med tämligen konstanta levnadskostnadspriser och föreslog därför dyrtidstilläggets inräknande i den fasta lönen. Men endast ett par år efter avlämnandet av betänkandet sjönk levnadskostnadstalet från 170, på vilket 1928 års lönekommitté baserat sina löneförslag, till indextalet 153. Alltså på en relativt kort tid med inte mindre än 17 enheter. Jag anser det inte otänkbart, att samma situation återigen kan uppkomma. Klok omtänksamhet påkallar då, att man i tid garderar sig mot en dylik, därest den eventuellt skulle kunna inträffa. Förutsättningen för att jag anslöt mig till ett så högt indextal som 156 vid

336 upprättandet av de föreslagna löneplanerna var, att lönen skulle, inom särskilt angivna gränser, anpassas både uppåt och nedåt enligt vissa regler i förhållande till levnadskostnadernas växlingar. Beträffande de gränser, inom vilka den rörliga delen av lönen skulle automatiskt utgå, har jag liksom kommittén tänkt mig en övre gräns vid 20 procents stegring av levnadskostnaderna, räknat från indextalet 156, d. v. s. enligt nuvarande beräkningsgrund talet 187, men också en nedre gräns vid 10 procents minskade levnadskostnader från samma utgångsläge, d. v. s. indextalet 140. Först sedan levnadskostnaderna sjunkit eller stigit i större utsträckning, skulle det bero på Kungl. Maj:t och riksdagen att vidtaga de åtgärder, som då kunna anses påkallade. Enligt de regler, som kommittén föreslagit beträffande den rörliga delens konstruktion, vilka även jag biträtt, skulle lönen alltså inom dessa gränser kunna, beroende på levnadskostnadernas växlingar, antingen stiga högst 15 procent vid uppåtgående konjunkturer eller sjunka högst 6 procent vid fallande konjunkturer utan något som helst ingrepp från statsmakternas sida. ^ Enligt min mening skulle det vara orimligt, att statstjänarna skulle kunna få behålla sina löner, uppbyggda på indextalet 156, oförminskade, även om levnadskostnadstalet skulle sjunka så långt ned som till talet 141. Vid en dylik nedgång av levnadskostnaderna är det tämligen säkert, att de allra flesta samhällsmedborgare måst vidkännas en betydande minskning av sina inkomster, och dessa skulle ha svårt att förstå, varför inte tjänstemännen också skola bära sin andel av trycket under nedgångstider, då de äro tillförsäkrade fördelarna under uppgångstider. Med mitt förslag skulle vid ett dylikt indexläge tjänstemännens löner reduceras med 6 procent. Under beaktande av att statens samlade löneutgifter för anställda per år belöpa sig till mellan 350 å 400 miljoner kronor skulle staten vid dylikt förhållande, därest mitt förslag vinner bifall, göra en besparing på över 20 miljoner kronor, och detta utan att man med skäl kan påstå, att tjänstemännen göres någon orätt. 1 förbigående vill jag också erinra om att Stockholms stad, som i år verkställt lönereglering för sina befattningshavare och därvid inräknat de fasta lönerna efter ett så lågt indextal som 150, likväl bestämt, att befattningshavare är skyldig vidkännas avdrag å lönen efter samma beräkningsgrund, som gäller för det rörliga tillägget, därest socialstyrelsens levnadskostnadsindex skulle komma att nedgå under 150. På grund av det anförda har jag ansett, att 30 § 2 och 3 mom. bort ha följande lydelse: 2 mom. Därest socialstyrelsens levnadskostnadsindex skulle komma att nedgå under 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå, år befattningshavare skyldig att vidkännas avdrag av sin avlöning efter motsvarande beräkningsgrund, som ovan angivits för rörligt tillägg. 3 mom. Som begränsning av vad i 1 och 2 mom. stadgats skall gälla att, även om levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än 20 enheter, rörligt tillägg icke må utgå efter högre procenttal än femton samt att, om lev-

337 nadskostnadstalet utvisar minskning med mer än 10 enheter, avdrag likväl icke må göras efter högre procent ån sex. En annan sak, som också sammanhänger med det rörliga tillägget, är frågan om den s. k. maximeringen av detsamma. Härvid har jag icke heller kunnat biträda kommitténs förslag att höja densamma från nuvarande 700 kronor per månad till 1 000 kronor. Enligt min mening bör syftet med det rörliga tillägget vara att mellan löneregleringstillfällena minska det tryck, som ökade levnadskostnader kunna medföra. Härvid torde det vara uppenbart, att en tjänsteman med höga inkomster inte behöver känna detta tryck i samma grad som den, som har små inkomster. Den avgränsning vid 700 kronor per månad, som hittills gällt, anser jag vara rationell och har inte funnit några som helst giltiga skäl anförda för en utvidgning. Den motivering ur marknadslönesynpunkt, som kommittén anfört som skäl för det högre beloppet, pekar enligt min mening på att intet rörligt tillägg borde utgå för de högre och högst avlönade tjänsterna. För min del anser jag dock, att rörligt tillägg i detta fall bör utgå efter samma grunder, som nu gälla. På grund härav har jag ansett, att 31 § 1 mom. borde ha följande ändrade lydelse: 1 mom. Rörligt tillägg — må åtnjutas. Härvid iakttagas: att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 700 kronor, och — krontal; samt att femtal. 35 §. Beträffande sjukhusvården har jag biträtt kommitténs förslag, att kostnaden för vård å allmänt sjukhus skall ersättas av staten vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till hälften, men däremot har jag icke kunnat dela kommitténs mening, att den nu gällande uppdelningen av tjänstemännen med rätt till vård antingen å allmän sal eller å halvenskilt eller enskilt rum, beroende på löneställningen, alltjämt skall bibehållas. En sådan social förmån som den förevarande bör enligt min mening vara lika för alla, oberoende av löneställningen. Den högre befattningen är ju kompenserad genom löneplanernas avvägning, varför en dylik inte behöver utmätas även på detta område. Alltså anser jag, att den nu gällande uppdelningen är föråldrad och därför bör avskaffas. Några bärande skäl, varför staten vid sjukdom skall betala förnämare och dyrbarare sjukvård för den ene än för den andre av sina tjänare, torde näppeligen kunna anföras. Den enes välbefinnande kan väl ur mänsklig synpunkt vara lika önskvärt som den andres, oavsett vilken löneställning h a n än innehar. Frågan till vilken sort av vård, som staten bör lämna bidrag, blir naturligtvis i sista hand beroende av svaret på frågan, vad staten har råd till i detta fall. Sjukvården å halvenskilt och enskilt rum blir ju synnerligen dyrbar, icke minst genom det arvode till sjukhusläkaren, som visserligen är frivilligt men som patienten i regel måste erlägga efter en av medicinalstyrelsen utfärdad rådgivande taxa, vilken, beroende på sjukdomens art, varierar med olika belopp upp till 1 000 kronor. Att välja denna vårdform 22—379086.

338 för samtliga tjänstemän anser jag därför av kostnadsskäl vara uteslutet. Följaktligen förordar jag, att sjukvården skall avse vård å allmän sal på sjukhusen och allmän avdelning å sinnessjukhusen. Detta främst på grund avkostnadsskäl, men också därför att den goda sjukvård, som numera lämnas å allmän sal vid de allmänna sjukhusen, är av den art, att den fyller ganska långt gående anspråk, varför även en tjänsteman i högre befattning utan alltför stor olägenhet kan vara betjänt därav. Till följd härav anser jag, att statens bidrag till sjukhusvård ej må utgå med högre belopp än som svarar mot hel, respektive halv avgift på allmän sal eller på allmän avdelning. 36 §. Även beträffande specialistvården har jag en mot kommittén avvikande mening. Jag har ansett, liksom 1928 års lönekommitté, att samma regler böra gälla för specialistvård som beträffande annan sjukvård. Med den utökning av statens bidrag, som kommittén föreslagit, kan det nämligen befaras, att befattningshavarna skola kräva dylik behandling i långt flera fall än då sådant kan anses vara av förhållandena direkt påkallat. Särskilt torde detta bli fallet, sedan kommittén föreslagit, att specialistvården skall utvidgas till att i viss mån omfatta även tandvården. På grund härav har jag ansett, att specialistvården vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos skall bekostas helt samt eljest till hälften av statsmedel. b. Av v i s s a a v d e d e l e g e r a d e n ä m n d e r n a och statskontoret.

för

de

civila

löne-

Herr Ernst Eriksson har anfört: Under åberopande av det särskilda yttrande, som jag avgivit inom 1928 års lönekommitté och som finnes bifogat nämnda kommittés den 21 juli 1930 avgivna betänkande (sid. 304—305), har jag ansett, att 26 § 1 mom. av civila avlöningsreglementet bort hava följande lydelse: »Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste äga rum, må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18 övertidsersättning utbetalas med ett belopp, beräknat per timme, som motsvarar x/i7o av vederbörande tjänstemans månadslön, inklusive rörligt tilllägg och kallortstillägg, vilket belopp i förekommande fall avrundas till närmaste med 10 delbara öretal. För beräkning — och en halv timme.» Fröken Köersner har anfört: 3 § 3 mom. I fråga om tjänstemans skyldighet att låta sig förflyttas anser jag, att skillnad bör göras mellan olika slag av tjänstemän. Den grundläggande principen för denna gränsdragning synes mig böra vara den, att garantier skola finnas mot att befattningshavare med egen prövningsbehörighet låta, i känsla av beroende utav de makthavande, sina tjänsteyttranden

339 dikteras av annat än objektiva sakskäl. Särskilt starkt framträder kravet på dylika garantier, där den av kommittén förordade anställningsformen »tillsättning för viss tid av ledande befattningar» är eller blir använd. Att det ur statsnyttans synpunkt är av största vikt, att en från personliga hänsyn fullt fri saklighet får göra sig hörd i förvaltningsmyndigheternas rådslag, därom torde icke finnas något tvivel. Lika otvivelaktigt är, att en sådan frihet från personliga hänsyn hos de högre tjänstemännen icke låter sig förenas med skyldighet för dem att underkasta sig förflyttning av andra än organisatoriska skäl. Den här ifrågasatta gränsdragningen mellan olika slag av befattningshavare synes mig lämpligen kunna genomföras så, att flyttningsskyldighet föreskrives för endast sådana tjänstemän, vilka icke äro domare eller inneha Kungl. Maj:ts fullmakt å tjänsten. Under åberopande av vad jag här anfört föreslår jag, att åt 3 § 3 mom. i avlöningsreglementet gives en mot förestående förslag svarande lydelse. 26 §. I särskilt yttrande till 1928 års lönekommittés betänkande har jag framhållit, att övertidsarbete bör honoreras högre än tjänstgöring under ordinarie arbetstid, och fördenskull anslutit mig till ett av hr Ernst Eriksson framlagt förslag. Kommitténs nu avgivna förslag torde, utan att dock skapa rättvisa mellan olika befattningshavare, bliva dyrare än om vårt förslag komme till användning. Som av kommittén framhållits, är övertidsarbetet mest lokaliserat till kommunikationsverken med dess många befattningshavare å lägre dyrorter. Dessa skulle erhålla en förhållandevis för hög ersättning för sitt övertidsarbete, medan de som äro placerade i högre löneklasser och på dyrort skulle underkompenseras. På grund härav vidhåller jag, att övertidsersättning per timme bör utgå med 1j170 av månadsavlöningen, inklusive rörligt tillägg och eventuellt kallortstillägg. Övergångsanordning. I fråga om övergångsanordningar har kommittén frångått hittills brukligt förfaringssätt vid övergång till nytt avlöningssystem att hålla tjänstemannen skadeslös för minskad avlöning och semester. Vad den kontanta lönen beträffar anser jag, att de befattningshavare, som jag närmast företräder, erhålla kompensation därför genom rätten till uppflyttning i sista löneklassen inom resp. lönegrad. Förlusten av 5—10 dagars semester drabbar hårt, i synnerhet äldre befattningshavare, som under en lång tid varit vana vid längre ledighet. En övergångsanordning, som medgåve rätten för tjänsteman att bibehålla den semesterförmån han en gång erhållit, skulle dessutom vara avvecklad inom en kort tidrymd av högst 8 år. Någon administrativ svårighet skulle det ej heller vålla, utan tvärtom vore det bekvämare att ej behöva göra ändring i några tjänstemäns nuvarande semesterförmåner. Jag får därför hemställa, att i övergångsbestämmelsen meddelas rätt för tjänsteman att, så länge han kvarstår i samma befattning, få bibehålla nu utgående antal semesterdagar. Kommitténs hemställan. I kommitténs hemställan har yrkats på vissa utredningar bland annat under punkt b) om utredning rörande enhetliga bestämmelser beträffande tjänsters tillsättande i olika fall genom fullmakt eller

340 konstitutorial. Jag får anhålla, att vid en sådan utredning mina vid 3 § 3 mom. här ovan framförda synpunkter måtte tagas under omprövning och vinna beaktande. c. A v d e f ö r ö v e r l ä g g n i n g m e d l ö n e k o m m i t t é n sedda personalrepresentanterna:

ut-

I samband med de förhandlingar, som resulterade i kommitténs enhälliga beslut beträffande förslaget till löneplan A, avgåvo personalrepresentanterna följande yttranden. Herrar Giron, Sjöwall, Linnäs och Almroos samt fröken Waller: Efter grundliga överläggningar inom 1936 års lönekommitté, i vilka vi deltagit bland annat vid utformningen av löneplan för statens befattningshavare, hava vi ansett oss böra godtaga ett av kommittén den 20 oktober såsom slutgiltigt framlagt löneplansförslag. Vi hava nämligen kommit till den uppfattningen, att tjänstemännens intressen bäst främjas genom en samförståndslösning, som möjliggör framläggandet av ett löneregleringsförslag till 1938 års riksdag, och hava för att nå detta mål ansett oss kunna och böra bortse därifrån, att tjänstemännens önskemål av kommittén icke kunnat tillgodoses i den utsträckning vi önskat. Herrar Mattelin, Löfgren, Borgstedt och H. Johansson: Undertecknade personalrepresentanter i 1936 års lönekommitté, vilka företräda befattningshavare i statens tjänst i löneklasserna 1—16, ha, efter det vi varit i tillfälle att ingående diskutera ett av kommittén utarbetat förslag till löneplan, funnit oss böra acceptera densamma med hänsyn till att ett avvisande av förslaget kunde äventyra att lönefrågan icke fått den behandling att betänkande med förslag till lönereglering för statens befattningshavare kunnat avlämnas inom sådan tid, att denna för statens befattningshavare så betydelsefulla fråga blivit föremål för behandling och avgörande vid 1938 års riksdag. Denna omständighet har för oss varit avgörande vid vårt ställningstagande till den föreliggande löneplanen, även om vi givetvis skulle önskat, att lönebeloppen för de grupper av befattningshavare vi representera varit högre. Herrar J. Andersson och Reinwall: Sedan vi av 1936 års lönekommitté för godkännande eller förkastande blivit förelagda ett av kommitténs ledamöter — under förutsättning av samtliga personalrepresentanters godkännande — enhälligt omfattat förslag till löneplan, innehållande på nio ortsgrupper fördelade trettiosju löneklasser, i vilka lönebeloppen angivits såsom bruttolöner, å vilka rörligt tillägg enligt angivna grunder skall utgå, men i vilket förslag icke meddelats hur löneklasserna skola uppdelas i lönegrader eller vilka regler som skola tillämpas i fråga orn

341 befattningshavarnas inplacering eller uppflyttning i löneklass, ha vi, ehuru vi finna de i löneklasserna 1—16 upptagna lönebeloppen långt ifrån tillfredsställande och anse ökningen i löneklasser från 33 till 37 omotiverad, inför risken av att löneregleringsfrågan i annat fall icke kommer att föreläggas 1938 års riksdag, icke velat taga på vårt ansvar att motsätta oss ifrågavarande förslag till löneplan, utan ansett oss böra godkänna detsamma. Det skulle emellertid ha varit önskligt, att det förelagda förslaget innehållit en även i lönegrader indelad löneplan och kunnat bedömas i samband med förslag till sådana bestämmelser, som i ett blivande avlöningsreglemente skola reglera rätten till inplacering och uppflyttning i löneklass. Då lönekommitténs majoritet i samband med löneplanens framläggande föreslår, att å de föreslagna bruttolönerna skall utgå rörligt tillägg å den del av månadslönen, som icke överstiger 1 000 kronor, ehuru dyrtidstillägg för närvarande utgår å högst 700 kronor av månadslönen, finna vi oss för vår del icke kunna tillstyrka någon höjning av maximigränsen för sådant tilläggs utgående. Vi anse nämligen icke sannolikt, att den del av månadslönen, som ligger över 700 kronor, skall kunna påverkas av variationer i levnadskostnaderna. I samband med justeringen av betänkandet hava vissa av personalrepresentanterna beträffande kommitténs förslag i övrigt yttrat följande: jande: Fröken Waller: 26 § 1 mom. Den övertidsersättning, som 1936 års lönekommitté föreslår skall kunna utbetalas, då arbete utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste äga rum, kan jag ej godtaga. Enligt min uppfattning bör tjänsteman, som å övertid utför arbete graderat till den lönegrad han tillhör, för dylikt arbete erhålla en ersättning, beräknad efter den ordinarie lönen jämte någon förhöjning härå. Sistnämnda förhöjning motiveras av den meransträngning, som arbete utöver den fastställda arbetstiden innebär. Denna min inställning till, vilken relation som bör finnas mellan ersättningen för samma slags arbete utfört under ordinarie tjänstetid och under övertid, är enligt min åsikt även allmän bland tjänstemännen och förklarar det missnöje, som råder över bestämmelserna angående övertidsersättning i nuvarande avlöningsreglementen. Det system för övertidsersättnings beräknande, som av herr Löfgren m. fl. personalrepresentanter förordats, synes mig utgöra ett tillfredsställande förslag, då genom detsamma övertidsarbete ersattes något högre än arbete på ordinarie tid och ingen grupp av tjänstemän blir missgynnad. På grund av vad ovan anförts hemställer jag om sådan ändring av 26 § 1 mom., att övertidsersättning må utbetalas med ett belopp, beräknat per timme, som motsvarar 1/170 av vederbörande tjänstemans månadslön, inklusive rörligt tillägg och kallortstillägg.

342 övergångsanordningar. Vid angivandet av de övergångsföreskrifter, som skulle bliva behövliga för särskilda grupper av befattningshavare vid övergång till civila avlöningsreglementet, har 1936 års lönekommitté undantagit den befattningshavargrupp, som för närvarande enligt övergångsbestämmelser från tidigare avlöningsreglemente åtnjuter längre semester för år räknat än vad nuvarande avlöningsreglemente föreskriver. Då kommittén i civila avlöningsreglementet föreslår för samtliga befattningshavare samma antal semesterdagar för år räknat, som nu är gällande, åsamkas ovan omskrivna befattningshavargrupp genom övergångsbestämmelsernas borttagande en försämring i semesterrätten, som icke synes mig riktig och rimlig. Dessa befattningshavare, vilkas antal ej torde överstiga 300, åtnjuta för närvarande 5 å 10 dagar längre årlig semester än den för graden föreskrivna. Största antalet •— cirka 5A — befinner sig i åldern 52 år och däröver med ringa om ens någon befordringsmöjlighet. Nu gällande övergångsbestämmelses borttagande innebär alltså för en befattningshavargrupp i hög ålder, att de, i motsats till allmän regel, under sina sista tjänstår intill pensionsåldern få sin semesterrätt försämrad. Ett sådant förhållande bör utan olägenhet för statsförvaltningen kunna undvikas. Ur administrativ synpunkt torde övergångsbestämmelsens förnyande icke vålla merarbete av något slag och de berörda befattningshavarnas ålder gör, att bestämmelsen efter ungefär 8 år är överflödig. Jag får för den skull hemställa, att vid övergång till civila avlöningsreglementet sådan övergångsbestämmelse utfärdas, att befattningshavare ej må lida minskning i tidigare erhållen semesterförmån. Herrar Sjöwall och Linnäs: 3 §. I regeringsformen § 36 säges, att tjänstemän icke kunna, utan efter egna ansökningar, till andra tjänster befordras eller flyttas. Av en högsta domstolens dom i ett mål angående en fullmaktstjänstemans förflyttning kan dragas den slutsatsen, att svensk domstol saknar befogenhet att pröva, huruvida en lag står i strid mot gällande grundlag. Härav kan ingalunda den slutsatsen dragas, att det är riktigt och lämpligt att stifta lag, som strider mot grundlag. Om det är av vikt, att rikets grundlagar hållas i helgd, gäller detta icke minst beträffande lagstiftning, som har avseende på sådana samhällslivets områden, där upprätthållandet av lag och rätt städse kräves, såväl formellt som sakligt. En ämbets- och tjänsteman får icke vid utövningen av sin tjänst åsidosätta lag och rätt och av »praktiska skäl» anse hinder icke möta för förfaringssätt, som synas mera rationella än de, som i lag äro stadgade. Tjänstemännen själva böra icke heller göras till föremål för lagstiftning, som berövar dem i grundlag avsett skydd. De grundlagsbestämmelser, som avse andra kategorier av medborgare, anses icke kunna upphävas beträffande dessa kategorier genom annan lag; då böra icke heller grundlagsbud, som avse tjänstemännen, sålunda göras obsoleta. Även om i tidigare avlöningsreglementen förflyttningsbestämmelser influtit, som statsrättstolkare funnit betänkliga, torde det icke vara lämpligt

343 säga, att ännu mer vidgad förflyttningsskyldighet icke möter betänkligheter. Början till uppluckring av rättsgrundsatser är redan betänklig; ett fortsättande på en betänklig väg är att i ett rättssamhälle öka missaktningen för laghelgd. I 1928 års lönekommittés betänkande, sid. 140 och följande, hava framhållits synpunkter på denna fråga, som efter samråd med statsrättslig expert synts kommittén böra läggas på spörsmålet om förflyttningsskyldighet. 1936 års lönekommitté avfärdar det hela med att anse sig icke böra ingå på något bedömande, huruvida föregående kommittés uppfattning är riktig. Trots frånvaron av undersökning härom, alltså även med risk att handla mot vad som möjligen är riktigt, föreslår kommittén vidgad förflyttningsskyldighet. Som medborgare i det svenska rättssamhället anse vi, att lag icke bör för någon samhällskategori, alltså icke heller för tjänstemän, grundas på sådana premisser. En grundläggande princip för gränsdragning mellan olika slag av tjänstemän har vid tidigare lagstiftning, föregående avlöningsreglementen, varit att, såsom statsrättsexpertis ansett riktigt, skilja mellan fullmaktstjänstemän och övriga tjänstemän. Därom kan utförligare läsas i 1928 års lönekommittés betänkande, sid. 140. Vi anse, att vid revision av nu gällande avlöningsreglementen åt § 3 bör givas sådan lydelse, som svarar mot hittills traditionsstadgad uppfattning. Särskilt de tjänstemän, som äga prövnings- och föredragningsskyldighet, torde behöva stå sakligt fria, obundna av överordnades och andra makthavandes eventuella tryck. Skyldigheten att underkasta sig förflyttning av andra än organisatoriska skäl kan alstra beroende och ofrihet, kan möjliggöra hänsynstagande till personliga förhållanden och hämma utvecklande av objektiv saklighet. Förflyttningsskyldighet bör därför icke stadgas för sådana tjänstemän, som innehava fullmakt å tjänsten. 21 § 3 mom. De föreslagna bestämmelserna angående vikariatslön äro enligt vår mening otillfredsställande såtillvida, att Kungl. Maj:ts medgivande skulle erfordras i varje särskilt fall, för att vikariatslön skulle få utgå. Då för åtnjutande av vikariatslön generellt uppställts krav dels på att förordnande skulle vara av längre varaktighet, dels ock att detsamma meddelats i samma ordning, som är stadgad för den uppehållna tjänstens besättande med ordinarie innehavare, synes en så snäv avgränsning hava givits åt förevarande bestämmelses tillämplighetsområde, att det ej kan vara behövligt att tillgripa en administrativt så tungrodd apparat, som förbehållandet åt Kungl. Maj:t av dessa ärendens avgörande innebär. Vi anse därför, att man bör kunna anförtro avgörandet av ärenden av denna art åt vederbörande verksstyrelser. Därest emellertid samtliga verksstyrelser ej anses böra givas sådan rätt, böra i varje fall bestämmelserna ändras så, att Kungl. Maj:t kan åt de större verkens styrelser överlåta rätten att besluta i fråga om vikariatslön. 26 §. Rätten till ersättning för övertidsarbete har av lönekommittén föreslagits begränsad till lönegraderna A 1—A 18. Detta innebär, att tjänste-

344 männen i 20 lönegraden, vilka för närvarande äro berättigade till dylik ersättning, för framtiden skulle bliva berövade densamma. För denna sin ståndpunkt har lönekommittén, så vitt vi kunnat finna, icke vare sig vid förhandlingarna med personalrepresentanterna eller i sin motivering till reglementsförslaget kunnat åberopa några sakligt bärande skäl. Det förhållandet, att några befattningshavare för närvarande ej äro placerade i 19 lönegraden, kan väl näppeligen anföras som skäl för att beröva tjänstemännen i 20 lönegraden ersättning för övertidsarbete, då inom sistnämnda lönegrad obestridligen finnas befattningshavare, som i fråga om arbetsförhållanden och övriga på frågan inverkande omständigheter äro helt likställda med befattningshavare i lägre lönegrader, vilka äro berättigade till övertidsersättning. Så är exempelvis förhållandet med de inom sjöpostexpeditionerna tjänstgörande kontrollörerna. Att frågan h a r ringa ekonomisk betydelse för staten kan och får icke uppfattas såsom ett skäl att beröva de därav berörda tjänstemännen en avlöningsförmån, för vars bibehållande starka sakliga skäl förefinnas. Vi yrka därför på att övertidsersättning skall utgå för tjänstgöring utöver fastställd arbetstid å befattning tillhörande lönegraderna A 1—A 20. Vidkommande ersättningsbeloppen för övertidsarbete vilja vi påpeka, att beloppen i vissa fall understiga vad som motsvarar vederbörandes ordinarie avlöning, vilket måste anses principiellt oriktigt. 58 §. Reglementsförslagets bestämmelser rörande lönenämndens sammansättning synas oss alltför obestämda. Enligt vår mening bör nämligen i avlöningsreglementet icke blott utsägas, att personalen skall äga rätt att genom egna representanter i lönenämnden framföra sina synpunkter vid ärendenas behandling, utan även angivas, huru många ledamöter av nämnden, som skola företräda personalsynpunkterna. Utan preciserade bestämmelser i sådant hänseende erhålles ingen säkerhet för att olika personalkategorier verkligen erhålla avsedd representation i nämnden. Det förhållandet, att tjänstemännen i mellangraderna och de högre lönegraderna vid kommunikationsverken ännu ej kunnat erhålla den lönenämndsrepresentation, som förutsattes och utlovades, då lönenämndsinstitutionen infördes, talar härvidlag sitt tydliga språk. Den anmärkta bristen i författningstexten är ur tjänstemannasynpunkt desto mera betänklig, som lönekommitténs motivering på denna punkt saknar varje klarläggande uttalande. Storleken av personalrepresentationen i lönenämnden måste självfallet ställas i relation till det antal ledamöter, varav nämnden kommer att bestå. För att syftet med personalrepresentationen ej skall förfelas, måste emellertid denna representation omfatta olika personalgrupper och förvaltningsområden. Detta kan givetvis i viss omfattning ske genom att, såsom lönekommittén föreslagit, variera nämndens sammansättning efter arten av de frågor, som skola behandlas. Det synes oss emellertid nödvändigt, att jämväl representanter för personalen ingå i nämndens fasta kärna och därigenom erhålla möjlighet att vinna kännedom om och överblick över lönefrågorna inom de olika förvaltningsområdena. För vår del anse vi, att i lönenämnden böra ingå fyra perso-

345 nalrepresentanter. Av dessa böra två vara gemensamma för samtliga i reglementet avsedda förvaltningsområden, medan de två andra skulle i varje särskilt fall tillkallas bland härför utsedda personalrepresentanter, så att personalen inom det förvaltningsområde, till vilket det ärende hör, som är föremål för behandling inom nämnden, alltid blir representerad. Med en sådan personalrepresentation torde antalet ledamöter i lönenämnden böra utökas till nio. Utan att därom framställa något direkt yrkande vilja vi vidare ifrågasätta en omformulering av författningstexten, så att i densamma utsäges, att nämndledamöterna skola representera löntagar-, förvaltnings- och allmänna synpunkter. Härigenom synes man nämligen erhålla en definition, som bättre svarar mot lönenämndens uppgift såsom rådgivande och utredande organ än det i författningsförslaget använda uttrycket »löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena». Övergångsanordningarna. I anslutning till en skrivelse från Trafiktjänstemännens riksförbund ha vi framställt yrkande om att i tjänst nu varande befattningshavare i 15 lönegraden vid kommunikationsverken, vilka uppnått 45 års ålder och innehaft 19 löneklassen 6 år, skulle övergångsvis erhålla lön enligt 20 löneklassen. Lönekommittén har ansett förevarande spörsmål böra övervägas i samband med den blivande granskningen av olika befattningars inplacering å tjänsteförteckningen. Vid det förhållandet, att kommittén ej ännu medhunnit någon ingående prövning av frågan, ha vi ej ansett oss böra påyrka dess upptagande till avgörande i förevarande sammanhang men vilja betona dess vikt och angelägenheten av att densamma så snart ske kan bringas till en tillfredsställande lösning. Avvecklingen av de nuvarande barntilläggen. Vid personalrepresentanternas förhandlingar med lönekommittén hava vi påyrkat behovsprincipens avlägsnande ur lönesystemet. Denna principiella ståndpunkt anse vi emellertid icke utgöra hinder för bestämmelser, som vid övergången till det nya lönesystemet tillförsäkra de tjänstemän, som då hava försörjningsplikt mot barn, samma löneförbättring som andra befattningshavare i samma tjänsteställning. Vi ha därför yrkat, att befattningshavare, som vid reglementets ikraftträdande kommit i åtnjutande av barntillägg, skulle övergångsvis bibehållas vid denna rätt för samtliga barn. Denna ståndpunkt synes desto mera befogad, som ett accepterande av lönekommitténs förslag skulle innebära, att tjänstemän med försörjningsplikt mot barn icke blott skulle vid övergången bliva sämre ställda än andra tjänstemän i samma ställning, utan även i ett stort antal fall, att de skulle få vidkännas en direkt löneminskning. Vid nuvarande indexläge (165) skulle detta bliva förhållandet beträffande ett betydande antal tjänstemän i mellangraderna och de högre lönegraderna, vilka hava försörjningsplikt mot barn, och om — vilket förefaller sannolikt — indexläget till tiden för det nya lönereglementets trädande i kraft stiger ytterligare men ej når den punkt, då 6 °/o rörligt tillägg skulle utgå, blir det endast ett fåtal tjänstemän i mellangraderna och de högre lönegraderna, vilka för närvarande uppbära barntillägg, som ej få löneminskning. Denna sak är desto mera

346 allvarlig, som, om lönekommitténs förslag till övergångsbestämmelser följes, det icke, såsom eljest vid lönereglering plägat vara fallet, skulle införas några stadganden om att tjänstemännen genom övergången å ny lönestat ej skola lida minskning i sina löneförmåner. Såväl sakliga som billighetsskäl tala sålunda för att befattningshavare, vilka enligt nu gällande bestämmelser åtnjuta barntillägg, vid det nya lönereglementets ikraftträdande bibehållas vid denna förmån så vitt angår de barn, för vilka de omedelbart före övergången till den nya lönestaten äro tilläggsberättigade. Herrar Löfgren, H. Johansson, Mattelin och Borgstedt: Vi få härmed till 1936 års lönekommittés förslag avgiva följande särskilda yttrande. 11 § 1 mom. 1936 års lönekommitté synes ha inriktat sig på att beträffande semesterbestämmelserna i förslaget till civila avlöningsreglementet göra dessa likartade för de tjänstemän, som komma att lyda under detsamma. Något beaktande av de olikartade tjänstgöringsförhållanden, som förekomma, har icke gjorts. Kommunikationsverkens tjänstemän, som ha att utföra sitt arbete under helgdagar och nattetid oftast med sönderstyckade vakter och under svåra arbetsförhållanden, ha berättigade anspråk på att erhålla något längre semester än de tjänstemän, som ha sitt arbete förlagt under normal arbetstid, d. v. s. utan helgdags- och nattjänstgöring. I synnerhet om också hänsyn tages till den å många håll förekommande s. k. sommartiden och även extra fridagar genom införandet av vissa bank-holiday. Vid en jämförelse med den arbetstid, staten kräver av lärarpersonalen, framträder ännu starkare den missgynnade ställning, de tjänstemän erhålla, vilka ha sig ålagt tjänstgöring å helgdagar och nattetid, medan i allmänhet samtidigt kräves uttagandet av en arbetstid upp till 208 timmar i månaden och däröver. Vi anse oss därför böra påyrka, att i civila avlöningsreglementet införes en bestämmelse av innehåll, att de tjänstemän i 1—10 lönegraderna, som under större delen av året äro ålagda regelbunden helgdagstjänstgöring eller nattarbete, skola erhålla samma antal semesterdagar som tjänstemän i 11—23 lönegraderna. 21 § 1 och 2 mom. Under behandlingen av denna § har från vår sida påyrkats, att antingen skulle uttrycket »erhållit förordnande» i specialmotiveringen givas en sådan definition, att ingen tveksamhet av formell natur skulle behöva uppkomma om rätten till vikariatsersättning, eller ock att ett mera adekvat uttryck för ett sådant förebyggande valdes. I den praktiska verksamheten sker beordring till tjänst olika ej blott för olika verk utan ock p å olika sätt inom samma verk. I en del fall gives skriftlig order därom, i a n d r a fall genom anslagen order eller tjänsteturlista och i andra fall genom muntlig beordring. Av innehållet i 1 och 2 mom. framgår tämligen klart, att vikariatsersättning skall utgå, då tjänsteman bestrider göromål, som normalt bestridas av tjänsteman i högre lönegrad, och uttrycket »erhållit förordnande» borde därför i enlighet med av oss ställt yrkande utbytts mot nu använda eller: »erhållit uppdrag».

347 21 § 3 mom. Ifråga om begreppet vikariatslön har från vår sida yrkats, att tjänsteman med långvariga vikariat och vikariatsersättning icke borde ställas sämre än de, som uppbära vikariatslön, i vad gäller tillgodoräknande för uppflyttning i högre iöneklass av tid, under vilken nyssagt vikariat bestridits, och vi anse fortfarande, att ett sådant medgivande bort lämnas. 26 § 1 mom. Då hittills gällande bestämmelser i avlöningsreglementena angående övertidsersättning varit synnerligen otillfredsställande och icke anslutit sig till den princip, som i allmänhet gäller, där kollektivavtal reglera förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare, hade personalorganisationerna i sitt förslag till ett blivande avlöningsreglementes allmänna bestämmelser påyrkat, att övertidsersättningen skulle bestämmas till VITO av vederbörande tjänstemans månadslön inklusive i förekommande fall kallortstillägg. Såsom framgår av 1936 års lönekommittés specialmotivering till civila avlöningsreglementet, hava en del ämbetsverk i sina över 1928 års lönekommittés betänkande avgivna yttranden ansett, att de av sistberörda kommitté föreslagna timersättningsbcloppen voro för låga. 1936 års lönekommitté, som behandlat och tagit ställning till det av oss framförda och vid överläggningar med kommittén hävdade yrkandet, har icke ansett sig kunna eller böra biträda detsamma. Såsom skäl härför har från kommitténs sida bl. a. anförts, att ett biträdande av vårt förslag skulle innebära en differentiering av övertidsersättningen för olika ortsgrupper och att detta skulle komplicera bestämmelserna på ett sätt, som med hänsyn till de obetydliga skillnader, varom här under alla förhållanden bleve fråga, måste framstå såsom opåkallat. Kommittén har även gjort gällande, att därest den av oss påyrkade bestämmelsen genomfördes beträffande tjänstgöring å övertid, det med samma fog borde tillämpas diffentiering i fråga om löneavdragen under ledigheter. Med all respekt för kommitténs omtanke om homogeniteten i avlöningsbestämmelserna kunna vi icke finna, att principerna för övertidsersättningen ovillkorligen måste följa samma linjer som äro föreslagna beträffande tjänstledighetsavdragen. Vi anse oss ytterligare böra understryka den å den allmänna arbetsmarknaden erkända och vedertagna uppfattningen, att allt övertidsarbete skall ersättas högre än arbete utfört å ordinarie arbetstid. Så blir icke förhållandet å de dyrare orterna med kommitténs förslag. Vid diskussionen i denna fråga har man velat göra gällande, att grunderna för övertidsersättningen på sätt vi föreslagit skulle förorsaka avlöningsförrättare och redogörare vissa svårigheter och nödvändiggöra tabellers utarbetande och distribuering. Vi kunna icke dela denna uppfattning. Vid vårt lands enskilda järnvägar, där lönesystemet i stort sett är detsamma, som nu föreslås i avlöningsreglementet för statens civila befattningshavare, har i huvudavtal nr 2 under § 9, mom. 4 stadgats, att övertidsersättning utgår per timme med Vaos av vederbörande järnvägsmans månadslön, inklusive dyrorts- och dyrtidstillägg, jämte en förhöjning av 20 °/o, därest icke överenskommelse mellan vederbörande förvaltning och järnvägsman träffas om mindre förhöjning. Vad som sålunda utan

348 olägenhet kan tillämpas vid med statstjänsten analog enskild verksamhet borde alltså utan svårighet kunna tillämpas för statens civila tjänstemän. På grund av det anförda få vi gent emot den av 1936 års lönekommitté intagna ståndpunkten angående grunderna för övertidsersättningens utgående hemställa, att 26 § 1 mom. i kommitténs förslag till avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen måtte erhålla följande ändrade lydelse: »Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste äga rum, må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18, övertidsersättning utbetalas med ett belopp, beräknat per timme, som motsvarar 1I170 av vederbörande tjänstemans månadslön, inklusive rörligt tillägg och kallortstillägg, vilket belopp i förekommande fall avrundas till närmaste med 10 delbara öretal.» 35 § 1 mom. Rörande sjukhusvård anse vi för vår del, att riksförsäkringsanstaltens yrkande om en omformulering av 1 mom. med anslutning till vad som gäller enligt olycksfallsförsäkringslagen icke bort av 1936 års lönekommitté underkännas. Enligt nämnda lag är den sjuke berättigad till vård å halvenskilt eller enskilt rum, icke blott om plats icke finnes å allmän sal utan även om enligt läkares intyg hans tillstånd kräver vård å sådant rum. Motsvarande gäller i fråga om vård å enskild sjukvårdsanstalt. Enligt 35 § 1 mom. skulle tjänsteman i 1—8 lönegraderna under ovan angivna förhållanden endast erhålla ersättning för halva kostnaden för sjukhusvård å allmän sal, vilket vi finna obilligt i förhållande till den lön, befattningshavarna i 1—8 lönegraderna åtnjuta. Vi få därför yrka på att en sådan ändring göres i momentet, att tjänstemän i lönegraderna 1—8 måtte erhålla sjukhusvård enligt samma grunder som tjänstemän i lönegraderna 9—23, då vård å allmän sal icke kunnat beredas dem eller enligt läkares intyg deras tillstånd kräver vård å halvenskilt eller enskilt rum. Detsamma bör även gälla vid vård å enskild sjukanstalt. Avvecklingen av barntilläggen. Då från de lägre personalrepresentanternas sida påyrkats och även vunnits beaktande åt den uppfattningen, att behovsprincipen icke skulle tillämpas i det statliga lönesystemet, har härav som en naturlig konsekvens följt, att vi beträffande de nuvarande barntilläggen ansett, att det övergångsvis måste ankomma på statsmakterna att härom besluta. Kommittén har också föreslagit, att barntillägg övergångsvis skall utgå, med undantag för ett barn. Inom kommittén har emellertid från vissa representanter påyrkats, att nu gällande bestämmelser för barntilläggs utgående vid det nya lönereglementets ikraftträdande bör bibehållas, såvitt angår de barn, för vilka tjänstemännen omedelbart före övergången till den nya lönestaten äro tilläggsberättigade. Vi anse oss i anledning härav böra erinra om att barntilläggen tillkommo för att bringa ekonomisk hjälp åt de tjänstemän, som på grund av utebliven lönereglering ansågos vara i särskilt behov utav provisorisk avlöningsförstärkning. Vi ha ej heller kunnat inse det berättigade uti, att tjänstemän, vars avlöning uppgår till eller överstiger 10,000 kronor, kunna hänföras till

349 den kategori av tjänstemän, för vilken omförmälda behovsprincip med nödvändighet behöver bli övergångsvis gällande. Den av oss sålunda angivna synpunkten blir så mycket starkare, sedan kommitténs majoritet föreslagit, att maximeringen skall höjas till 1,000 kronor. På grund av vad sålunda anförts få undertecknade påyrka följande ändring av 1936 års lönekommittés förslag till övergångsbestämmelser för avveckling av barntilläggen, att till tjänsteman tillhörande 1—14 lönegraderna, vilken har försörjningsplikt mot ett eller flera barn, ett personligt lönetillägg må utgå med ett belopp, som täcker den eventuella avlöningsminskning, som skulle uppstå vid övergång till det nya avlöningsreglementet; att för tjänsteman tillhörande 15—20 lönegraderna lönekommitténs förslag till övergångsbestämmelser må tillämpas; att för tjänsteman tillhörande 21—25 lönegraderna barntillägg vid övergången må utgå för barn utöver två, och att för tjänsteman tillhörande lönegrad 26 och däröver intet barntillägg må utgå från och med den 1 juli 1938. Herrar J. Andersson och Reinwall: I särskilt yttrande angående kommitténs förslag till löneplan ha vi tidigare bland annat framhållit, att de i förslaget upptagna lönebeloppen äro långt ifrån tillfredsställande. Även om det nu föreliggande förslaget till avlöningsreglemente innehåller något utökade förmåner i övrigt, såsom i fråga om fri läkarvård och medicin m. m., kvarstår dock intrycket av knapphet i de föreslagna lönebeloppen alltjämt oförminskat. De jämförelser, som av kommittén gjorts med avlöningsförhållandena på den privata arbetsmarknaden, hänföra sig till förhållandena år 1935. Efter den tidpunkten ha emellertid, vilket torde vara allmänt känt, såväl timlöner som ackordslöner inom industrin avsevärt förbättrats. Detta senast berörda förhållande har enligt vår mening icke i tillräcklig mån beaktats i kommitténs förslag. Därest icke en ändring till det bättre kan komma till stånd genom den i samband med löneregleringen planerade revisionen av tjänsteförteckningen, torde den länge väntade och efterlängtade löneregleringen vid genomförande i enlighet med kommitténs förslag knappast komma att motsvara de förväntningar, man från de lägre tjänstemännens sida ansett sig kunna ställa på densamma. Beträffande under vissa paragrafer i förslaget till avlöningsreglemente hänför liga frågor få vi anföra följande: 3 §. Såsom framgår av specialmotiveringen till paragrafen, har den organisation, vilken vi representera, tillsammans med vissa andra personalorganisationer gjort framställning om införande i ett blivande avlöningsreglemente av en bestämmelse, som skulle skydda de i reglementet avsedda tjänstemännen från att indragas i arbetskonflikt. Kommittén, som funnit det framförda önskemålet vara av den betydelse, att det ej lämpligen bör förbigås, men dock varit tveksam om lämpligheten

350 av att söka en lösning av problemet inom ramen för det civila avlöningsreglementet, har funnit frågan böra göras till föremål för särskild utredning och övervägande av på ifrågavarande område sakkunniga personer. Med framhållande av frågans vikt för de tjänstemannagrupper, som vi representera, godtaga vi kommitténs uppfattning, att frågan kan böra göras till föremål för särskild utredning innan åtgärd vidtages, men vi vädja samtidigt om att den sålunda ifrågasatta utredningen måtte utan dröjsmål igångsättas ävensom om att medverkan vid utredningen får lämnas av de berörda personalorganisationerna. 7 §. I samband med ett uttalande om att kvinnliga befattningshavare böra beredas rätt till uppflyttning i lönegradens högsta löneklass har lönekommittén i specialmotiveringen till paragrafens andra moment ifrågasatt, huruvida en särskild övergångsperiod kan befinnas rimlig, innan den kvinnliga lärarpersonalen, som genom 1937 års lönereglering erhållit en avsevärd löneökning, beredes en dylik förmån. Vi få i anslutning därtill som vår mening framhålla, att en revision av tjänsteförteckningen — varvid hänsyn jämväl tages till lärarpersonalens lönegradsplacering — i varje fall icke bör av kostnadsskäl undanskjutas för beredande av ifrågavarande avlöningsförmån åt de kvinnliga lärarna. 11 §. I fråga om semestertidens längd vilja vi erinra om vissa befattningshavargrupper, vilka på grund av sina arbetsförhållanden kunna ha skäl att göra anspråk på en något längre semestertid än övriga i avlöningshänseende jämställda tjänstemän. Det gäller de befattningshavare, vilka på grund av natt- samt sön- och helgdagstjänstgöring icke kunna komma i åtnjutande av arbetsvila på samma sätt och i samma utsträckning som övriga tjänstemän och vilkas tjänstgöring därför blir mera ansträngande och påfrestande än vad eljest är vanligt. Förutom vid kommunikationsverken förekommer tjänstgöring av sådant slag i särskilt stor utsträckning inom fångvården och vid tvångsarbetsanstalterna, inom sinnessjukvården och vid tullverket ävensom för fyrpersonal, för värmeledningsskötare och för vaktmästare vid museer m. fl. Den tjänstgöring, varom här är fråga, är då det gäller nattarbetet icke att jämställa med inom industrin förekommande skifttjänstgöring, där regelbunden tid för vila kan erhållas under samma del av dygnet under åtminstone någon vecka i följd, utan den medför vanligen för nervsystemet påfrestande avbrott i den regelbundna nattvilan med vissa mellanrum och är ofta icke heller sammanhängande utan uppdelad i flera särskilda tjäntgöringsperioder under en och samma natt. Sön- och helgdagstjänstgöringen medför vanligen, att ifrågavarande befattningshavare icke annat än undantagsvis kunna komma i åtnjutande av någon oavbruten helgledighet, utan densamma splittras vanligen av infallande dag- eller nattjänstskyldighet. Det synes därför rimligt, att kompensation för de ogynnsamma tjänstgöringsförhållandena beredes ifrågavarande befattningshavare bland annat genom en något utsträckt semestertid. De här anförda skälen för utsträckt semesterrätt torde för övrigt redan hava beaktats i fråga o m den kvinnliga sjukvårdspersonalen i lönegraderna 1—10, vilken genom undan-

351 tagsbestämmelser i regel är berättigad till samma semesterförmån som tjänstemännen i 11—23 lönegraderna. Så är exempelvis förhållandet vid sinnessjukhusen, där den kvinnliga sjukvårdspersonalen i lönegraderna 1—10 är berättigad till 25 respektive 35 dagars semester före och efter uppnådda 40 levnadsår, under det den manliga sjukvårdspersonalen i samma lönegrader är berättigad till endast 20 respektive 30 dagars semester. Kravet på mannens likställighet med kvinnan utgör i och för sig ett särskilt skäl för införande av utsträckt semestertid för den manliga delen av sjukvårdspersonalen. Vi anse på grund av vad sålunda anförts, att samtliga tjänstemän i lönegraderna 1—10, vilka under normala förhållanden hava att i avsevärd utsträckning tjänstgöra under nätter samt under sön- och helgdagar, böra beredas samma semesterförmån som tjänstemännen i 11—23 lönegraderna. 21 §. I 19 § 3 mom. av avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen (nr 270/1925), är för närvarande stadgat, att vikariatsersättning skall utgå till tjänsteman, som under längre tid än sju dagar i oavbruten följd uppehåller ledig tjänst eller erhållit uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad. Motsvarande bestämmelse i kommitténs förslag har i 21 § 2 mom. formulerats så, att den, som bestrider göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman tillhörande högre lönegrad, för att komma i åtnjutande av vikariatsersättning skall hava erhållit förordnande att bestrida ifrågavarande göromål, något som enligt vanligt språkbruk icke förekommer, åtminstone icke då det gäller lägre tjänstemän, vilka vanligen blott beordras, muntligen eller skriftligen, när det gäller utförande av dylika såväl som andra göromål. Visserligen h a r lönekommittén i specialmotiveringen till ifrågavarande moment framhållit, att det icke bör öva inverkan på rätten till vikariatsersättning, huruvida ett förordnande att bestrida med högre befattning förenade göromål meddelats genom skriftligen avfattat beslut eller genom muntligt uppdrag eller order av vederbörande befäl i förening med anteckning i liggare eller dylikt, men kommittén synes därmed knappast hava helt släppt tanken på att uppdraget skall hava karaktär av vad man vanligen kallar förordnande. Man har åtminstone anledning misstänka, att uttalandet kommer att tolkas så av de befäl, som till äventyrs bli i tillfälle att taga del av kommitténs motivering. För dem, vilka endast skulle hava avlöningsreglementet att tillgå, komme det sannolikt att bli nästan ofattbart, att en order kunde vara detsamma som ett förordnande. Om bestämmelsen sålunda formuleras enligt kommitténs förslag, torde den otvivelaktigt komma att giva anledning till en mängd tolkningstvister, som kunna undvikas, därest man i författningstexten bibehåller nuvarande formulering, d. v. s. använder orden »erhållit uppdrag» i stället för »erhållit förordnande». Vi anse oss därför böra enträget yrka på en ändring av angivet slag i den av kommittén föreslagna bestämmelsen i paragrafens andra moment. Enligt specialmotiveringen till paragrafens andra moment har general-

352 tullstyrelsen uttalat betänkligheter mot att i fall, som avses i momentet, medgiva vikariatsersättning för kortare tid än åtta dagar i oavbruten följd. Inom tullverket förekomme nämligen, att åt tjänsteman inom lägre lönegrad måste uppdragas att ej blott tillfälligtvis utan även med en viss regelbundenhet för avlösning eller av annan anledning bestrida göromål, vilka vanligen ankomme på tjänsteman i högre lönegrad. Då en tillämpning av momentet under sådana förhållanden skulle för tullverkets vidkommande medföra svårigheter i kontrollhänseende, har styrelsen ansett lämpligt att, därest ersättning enligt momentet skulle utgå även för mera kortvariga uppdrag, vederbörande verksmyndighet uttryckligen tillerkändes befogenhet att pröva, huruvida uppdraget vore av sådan beskaffenhet och omfattning, att ersättning borde ifrågakomma. Lönekommittén har i anledning därav uttalat, »att då normalt tjänstemän i högre och lägre lönegrader växelvis avlösa varandra — något som bör regleras genom föreskrift i instruktion eller arbetsordning — det givetvis icke kan komma i fråga att utbetala vikariatsersättning». Att i avlöningsreglementet införa en bestämmelse av det innehåll, generaltullstyrelsen ifrågasatt, har lönekommittén fördenskull icke ansett vara erforderligt eller lämpligt. Vi kunna för vår del icke finna, att det av generaltullstyrelsen framförda spörsmålet vunnit en tillfredsställande lösning med det av lönekommittén sålunda gjorda uttalandet. Då vikariatsersättningen är en avlöningsförmån, kan det knappast vara lämpligt att införa bestämmelser i instruktioner eller arbetsordningar rörande grunderna för dess utgående. Detta kunde nämligen leda till en betänklig oreda i fråga om olika verks tillämpning av avlöningsreglementets bestämmelser. Frågan gäller ju endast att, såsom förbehåll för ersättnings utgående, fastställa en lämplig minimigräns för ifrågavarande vikariats eller uppdrags varaktighet under en och samma tjänstgöringsdag. Bestämmelse härom bör enligt vår mening inflyta i avlöningsreglementet eller i tillämpningsbestämmelserna till detsamma, För att åskådliggöra vilka tjänstgöringsförhållanden, bland andra, generaltullstyrelsen torde hava syftat på, tillåta vi oss anföra ett par exempel: En tullkontorist (12:e lönegr.) avlöser regelbundet varje dag under lång tid en tulluppbördsman (15:e lönegr.) eller en tullkassör (18:e lönegr.) under dennes måltidsrast (l 1 / 2 timme) eller tillfälligtvis — vid fall av partiell ledighet för uppbördsmannen eller kassören — under större delen av dagen. Kontoristen har under avlösningen samma ansvar och befogenhet som uppbördsmannen eller kassören. En importfirma i frihamn, som på grund av mängden och omfattningen av förekommande tulltaxeringsgöromål har tulltaxeringsexpedition inrättad inom sin lagerlokal, kräver att expeditionen hålles öppen under tio timmar per tjänstgöringsdag. Tulltaxeringsgöromålen vid expeditionen ombesörjas vanligen (kl. 10 f. m.— 5 e. m.) av en tullkontorist men för att denne, vars tjänstgöringstid normalt omfattar sju timmar per veckodag, icke regelbundet skall bliva belastad med övertidstjänstgöring, ombesörjas göromålen vid expeditionen under tre timmar per veckodag (kl. 7—10 f. m.) av en tulluppsyningsman (8:e lönegr.), vilken på grund av genomgången tullkontoristkurs eller eljest anses kompetent för uppdraget i fråga.

353 Därest, med hänsyftning på lönekommitténs ovan återgivna uttalande, i förra exemplet tullkontoristen och i senare exemplet tulluppsyningsmannen skulle gå miste om vikariatsersättning för uppdragen endast på den grund, att tjänstemännen växelvis avlöst varandra, synes oss detta ganska orimligt. Oss förefaller det enbart kunna bli fråga om, huruvida uppdragens varaktighet per tjänstgöringsdag är sådan, att vikariatsersättning med hänsyn därtill bör utgå. En föreskrift i avlöningsreglementet eller tillämpningsbestämmelserna till detsamma, som reglerar sistberörda spörsmål, synes oss emellertid oundgänglig. 26 §. I skrivelse till lönekommittén har Statstjänarnas centralorganisation jämte andra personalorganisationer den 28 november 1936 gjort framställning om att övertidsersättningen måtte bestämmas till ett belopp per timme, som motsvarar Vi7o av vederbörande tjänstemans månadslön. Att nuvarande bestämmelse, enligt vilken övertidsersättningen för flertalet av statens tjänstemän betydligt understiger — per timme beräknad — den normalt utgående avlöningen, icke bör läggas till grund för en ny bestämmelse om övertidsersättning, synes oss obestridligt. Det kan nämligen icke vara rimligt, att man numera vid bestämmande av statstjänstemännens övertidsersättning underlåter att taga hänsyn till förhållandena på den privata arbetsmarknaden, där övertidsersättningen i regel utgör minst 150 °/o av den vanliga arbetslönen. Då vi finna den ovannämnda framställningen i fråga om övertidsersättningens storlek väl befogad, uttala vi här vår anslutning till nämnda framställning. 35 §. Såsom av bifogade tryckta meddelande från Stockholms erkända centralsjukkassa med flera sjukkassor1 torde framgå, kan en i kassorna sjukpenningförsäkrad medlem för sig själv och sina barn under 15 år komma i åtnjutande av kostnadsfri vård å allmän sal å sjukhus m. fl. förmåner mot en med 10 eller 11 öre per månad förhöjd avgift eller en icke sjukpenningförsäkrad person erhålla sjukvårdsförsäkring mot en avgift av 50 öre per månad. Då under sådant förhållande det kan ifrågasättas, om icke en statens lägre tjänsteman bör anse sig skyldig att på egen bekostnad tillförsäkra sig helt kostnadsfri sjukhusvård genom sjukkassa, därest han icke beredes dylik förmån av staten, våga vi ifrågasätta, huruvida det icke vore möjligt, att staten för sina tjänstemän iklädde sig hela kostnaden för sjukhusvård å allmän sal. Därest ett sådant medgivande kunde gälla alla tjänstemän och sålunda halva kostnaden för vård å halvenskilt eller enskilt rum samt för läkararvode, som enligt lönekommitténs förslag skulle ersättas av statsmedel, kunde inbesparas, torde merkostnaden i förhållande till kommitténs förslag icke bliva särdeles stor. Det skulle också förefalla oss mera sympatiskt, om man icke gjorde åtskillnad på tjänstemännen med hänsyn till deras lönegradsplacering, när de på grund av sjukdom äro i behov av sjukhusvård. Vi drista oss där1

Ej här avtryckt.

23—379086.

354 för till övervägande framlägga förslag om sådan ändring i lönekommitténs förslag rörande sjukhusvård. 38 §. För åstadkommande av likställighet mellan tjänstemännen i fråga om den förmån det i denna paragraf gäller, våga vi ifrågasätta, huruvida icke transportkostnad för läkemedel borde kunna ersättas av statsmedel, då apoteksinrättning icke finnes å den ort, där befattningshavaren är placerad. 44 §. Såsom skäl för utelämnande av ordet »erforderligt» i förslaget till bestämmelse om ersättning för bränsle (och belysning) har lönekommittén anfört, att det kunde föreligga svårighet för verksmyndighet att utan avsevärd kostnad utöva tillförlitlig kontroll över den individuella vedförbrukningen. Då det under senare tid i ett fall inträffat, att verksmyndighet på grund av genomsnittligt beräknad vedåtgång debiterat en befattningshavare för betydligt större vedkvantitet än den, som till honom under kontroll utlämnats, och den för mycket er lagda ersättningen först efter det kammarrätten den 17 juni 1937 meddelat utslag i anledning av anförda besvär kunnat återbekommas, få vi såsom ett önskemål framhålla, att 44 § i avlöningsreglementet måtte erhålla följande från kommitténs förslag avvikande formulering: »Då på grund skäligt att i erforderlig mån tillhandahålla — självkostnadspris.»

B I L A G O R TILL

1936 ÅRS LÖNEKOMMITTÉS BETÄNKANDE MED FÖRSLAG T I L L

CIVILT AVLÖNINGSREGLEMENTE

357 Bilaga 1.

1928 års lönekommittés förslag till avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen (allmänna avlöningsreglementet). 1 avd.

Allmänna bestämmelser. 1 §•

Detta reglemente äger tillämpning å samtliga ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, med de undantag, som angivas i särskilda av Kungl. Maj:t och riksdagen meddelade tilläggsbestämmelser till reglementet. 2 §• 1. Tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under de villkor, som reglementet innehåller, samt i enlighet med de tilläggsbestämmelser, som meddelats av Kungl. Maj:t och riksdagen i samband med beslut om reglementets tilllämpning inom den del av statsförvaltningen tjänstemannen tillhör. 2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet eller tilläggsbestämmelserna stadgas, från och med den dag tjänsten tillträdes till och med den dag tjänstemannen avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall. 3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott, så framt icke beträffande särskild ersättning utbetalning i annan ordning finnes lämpligen böra ske. 4. Angående tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten och om rätt till pension är särskilt stadgat. 3§1. Med befattning, som avses i detta reglemente, må icke förenas annan ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, så framt icke Kungl. Maj:t och riksdagen beträffande viss befattning annorlunda beslutat. 2. Erforderliga föreskrifter därom, att tjänsteman vid visst verk eller innehavare av viss befattning icke må åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet av beskaffenhet att icke böra förenas med hans ordinarie tjänst, meddelas av Kungl. Maj:t. 3. Tjänsteman, som utom sin ordinarie tjänst eljest innehar eller avser att åtaga sig bisyssla, skall, i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver, göra skriftlig anmälan därom till vederbörande myndighet. Med bisyssla förstås härvid befattning i allmän eller enskild tjänst, varaktigt eller mera tidskrävande tillfälligt uppdrag samt yrkesmässigt bedriven verksamhet. 4. Prövas bisysslan inverka hinderligt för statstjänstens utövande, och är icke fråga om befattning eller uppdrag, som tjänstemannen erhållit av Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts medgivande, eller om ledamotskap av riksdagen, skall förbud

358 för honom meddelas att med den ordinarie tjänsten förena ifrågavarande bisyssla. Tjänsteman må dock icke utan tvingande skäl förvägras att åtaga sig offentligt uppdrag. 5. För tid, varunder tjänsteman av bisysslan helt eller delvis hindras att bestrida sin tjänst, skall han göra framställning om tjänstledighet i motsvarande omfattning. 2 avd.

Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt den allmänna löneplanen. 1 kap.

Löneplan och löneklassplacering. 4 §• Allmän löneplan.

L.ö n e g r a d

nr

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38

omfattar löneklasserna nr 1— 5 2— 6 3— 7 4— 8 5— 9 6—10 7-11 8—12 9-13 10—14 11—15 12—16 13—17 14—18 15—19 16—20 17—21 18—22 19—23 20-23 21—24 22—25 23-26 24—27 25—28 26—29 27—30 28—31 29—32 30—33 31—33 32—34 33—35 34—36 35-37 36—38 37—39 38—40

O Löneklass nr

I

II

r

t

s

g

1800 1944 2 088 2 232 2 376 2 520 2 664 2 808 2 952 3096 3 240 3 420 3 600 3 840 4 080 4 320 4 680 5 040 5 400 5 760 6120 6 480 6 900 7 380 7 860 8 400 8 940 9 480 10020 10 560 11100 11 700 12 300 12 900 13 500 14160 14 820 15 480 16 680 17 880

1932 2 088 2 244 2 400 2 556 2 712 2 868 3 024 3180 3 336 3 492 3 684 3 876 4128 4 380 4 632 5 016 5 400 5 784 6 168 6 552 6 936 7 380 7 884 8 388 8 940 9 492 10 044 10 596 11148 11700 12 312 12 924 13 536 14148 14 832 15 516 16 200 17 424 18 660

u

P

P IV

III Års lön,

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

r

v

k r o n o r

2 064 2 232 2 400 2 568 2 736 2 904 3 072 3 240 3 408 3 576 3 744 3 948 4152 4 416 4 680 4 944 5 352 5 760 6168 6 576 6 9H4 7 392 7 860 8 388 8 916 9 480 10044 10 608 11172 11736 12 300 12 924 13 548 14172 14 796 15 504 16 212 16 920 18168 19 440

2196 2 376 2 556 2 736 2 916 3 096 3 276 3 456 3 636 3816 3 996 4 212 4 428 4 704 4 980 5 256 5 688 6120 6 552 6 984 7 416 7 848 8340 8 892 9 444 10 020 10596 11172 11748 12 324 12 900 13 536 14172 14 808 15444 16176 16 908 17 640 18 912 20 220

2 328 2 520 2712 2 904 3096 3 288 3480 3 672 3864 4056 4248 4476 4 704 4 992 5280 5568 6 024 6 480 6 936 7392 7 848 8304 8 820 9 396 9 972 10 560 11148 11736 12 324 12 912 13 500 14148 14 796 15 444 16 092 16 848 17 604 18 360 19 656 21000

359 5 §• De befattningar, för vilka lön utgår enligt den allmänna löneplanen, angivas i den vid detta reglemente fogade, av Kungl. Maj:t i överensstämmelse med riksdagens beslut fastställda tjänsteförteckningen, som jämväl utvisar den lönegrad, till vilken varje särskild befattning är att hänföra. Den löneklass, enligt vilken lönen skall beräknas, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 6—9 §§. Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd. Fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av Kungl. Maj:t på grundval av de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna. 6§1. Vid tillträdandet av ordinarie befattning erhåller tjänsteman, vare sig han förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt den för lönegraden fastställda lägsta löneklassen, där ej föreskrifterna i 7—9 §§ giva anledning till avvikelse härutinnan. 2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 7 och 9 §§. 3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått. I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass: a) att han under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst; dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas jämväl tid, under vilken han åtnjutit semester (ferier) eller tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 13 eller 14 §; b) att uppskov med uppflyttning prövats icke böra äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid tjänstemannen tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, icke i och för sig må föras honom till last, utan hänsyn därtill tagas, endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt c) att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt vad därom är särskilt stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten. Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas, utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed. 4. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom. punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat. 7 §• 1. Ordinarie tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre lönegrad, ävensom tjänsteman, vilken från extra ordinarie befattning med full tjänstgöring vinner befordran till ordinarie tjänst inom samma eller högre lönegrad, skall i den nya tjänsten placeras lägst i löneklass närmast högre än den han före befordringen tillhörde. Dessutom skall, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre

360 löneklass, tillgodoräknas honom den tid, intill tre år, varunder han i den föregående tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklass, som är närmast lågre än den, till vilken han på grund av vad sålunda föreskrivits bör vid befordran hänföras. 2. Därest tjänsteman före sin befordran på förordnande uppehållit befattning inom samma eller högre lönegrad, må, i stället för vad i 1 mom. stadgas, vid bestämmandet av hans begynnelselön i den nya tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den del av förordnandetiden, under vilken han uppburit vikariatslön. Vid dylikt tillgodoräknande skall hänsyn tagas allenast till den effektiva tjänstgöringstiden; dock att häri må inräknas jämväl den tid, under vilken tjänstemannen åtnjutit semester (ferier) eller tjänstfrihet. 3. Har tjänsteman eljest i statens eller det allmännas tjänst utfört arbete eller fullgjort uppdrag, som finnes vara av beskaffenhet att skäligen böra tillgodoräknas honom vid bestämmandet av hans placering i löneklass i den erhållna ordinarie befattningen, beror på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån dylikt tillgodoräknande må äga rum. 4. Tjänsteman, som efter egen ansökning flyttas till annan tjänst inom samma lönegrad eller från tjänst inom högre till tjänst inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass han före tillträdandet av den nya tjänsten innehade; dock må lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den högsta för den nya tjänsten fastställda. 8§. För vissa i tjänsteförteckningen närmare angivna befattningar utgår lönen omedelbart enligt den högsta för lönegraden fastställda löneklassen.

Undantagsvis och så framt för främjande av statens intressen sådant kräves, må Kungl. Maj:t, för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning eller för sådan persons bibehållande i tjänst, kunna tilldela honom högre lön, än han med tillämpning av de i 6—8 §§ angivna grunderna skolat uppbära; dock må lönen icke i något fall bestämmas till belopp, som med mer än tjugo procent överstiger lönen enligt den högsta för tjänsten fastställda löneklassen. 10 §. 1. Tjänsteman, som tillsättes genom fullmakt, är underkastad såväl föreskrifterna i den för verket gällande instruktionen som ock den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan bliva i behörig ordning beslutad. Dessutom är han, om organisatoriska skäl sådant påkalla, pliktig att, inom det verk han tillhör, låta sig förflyttas till annan stationeringsort ävensom till annan befattning i samma lönegrad. Därest de med befattningen förenade göromålen överflyttas från det verk tjänstemannen tillhör till annat, åligger det honom även att efter Kungl. Maj:ts förordnande och med bibehållande av innehavande lönegrad tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnats. 2. Tjänsteman, som tillsättes genom konstitutorial, är underkastad såväl föreskrifterna i den för verket gällande instruktionen som ock den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan bliva i behörig ordning beslutad. Dessutom är han pliktig att, inom det verk han tillhör, låta sig förflyttas till annan stationeringsort ävensom till annan befattning. Varder tjänsteman utan något sitt förvållande sålunda förflyttad till tjänst inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad han vid förflyttningen tillhörde.

361 Har förflyttning till tjänst inom lägre lönegrad däremot föranletts av något tjänstemannens förfarande i tjänsten, utgår lön enligt de för den lägre lönegraden stadgade grunderna, dock med iakttagande att lönen i intet fall skall utgå enligt lägre löneklass än den tjänstemannen före förflyttningen tillhörde. Slutligen åligger det tjänsteman, om vilken i detta moment är fråga, att, därest de med befattningen förenade göromålen överflyttas från det verk han tillhör till annat, efter Kungl. Maj:ts förordnande och med bibehållande av innehavande lönegrad tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnats. 3. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar tjänsten, uppbära lön i den lönegrad befattningen förut tillhörde. 2 kap.

Semester och tjänstledighet.

11 §• 1. Tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar: Intill det år, under Från och med det år, under vilket vilket tjänstetjänstemannen mannen fyller fyller 40 år 40 år

, »

» > >

> » >

11—23' 24—28 29—38

20 dagar 25 i 35 » 45 »

30 dagar 35 » 45 > 45 »

2. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena full semester icke kunnat beredas tjänsteman före kalenderårets utgång, må felande antal semesterdagar tilldelas honom under första kvartalet påföljande år. Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, må, om särskilda skäl sådant föranleda, åtnjuta i följd icke blott honom för löpande år tillkommanse semester utan jämväl semester för det näst föregående året, i den mån sådan icke redan av honom tillgodonjutits. 3. Därest tjänsteman tillträder eller skall avgå från befattning vid annan tidpunkt än kalenderårs början eller slut, beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under vilken befattningen innehaves. övergår tjänsteman under året från en med semesterrätt förenad befattning till annan dylik tjänst, tillämpas enahanda beräkningsgrund för bestämmande av hans sammanlagda semester för sådant år. Uppstår vid beräkning, som här sagts, brutet tal, avrundas semestern till när. måste högre dagantal. 4. Så framt icke av särskilda skäl annorlunda beslutas, må semester icke tillgodonjutas, utan att tjänstemannen under sammanlagt minst hälften av närmast förflutna period av tolv månader bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning. 5. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig att årligen begagna sig av semester å tid, som bestämmes av överordnad myndighet. 12 §. För tid, under vilken tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befattning, skall med hans lön förhållas på sätt i 13—18 §§ stadgas, så framt icke Kungl. Maj:t finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma.

362 Vid tjänstledighet förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighetsavdrag, äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag. A- och B-avdragens storlek framgår av nedanstående tabell. C-avdraget utgör för dag V30 av och för kalendermånad hela månadslönen. På vederbörande myndighet ankommer att besluta, huruvida tjänsteman, som har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl övriga med tjänsten förenade förmåner. A-avdrag Löneklass nr

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 i8 19 20

B-avdrag

A-avdrag

för dag kr.

för månad kr.

för dag kr.

för månad kr.

0-80 0-90

24-00 27-00 30-00 33-00 36-00 39-00 42-00 45-00 48-00 51-00 54-00 57-00 60-00 63-00 69-00 75-00 81-oo 87-00 93-00 99-00

1-60 1-80 2-00 2-20 2-40 2-60 280 3-00 3-20 3-40 3-60 380 4-00 4-20 4-60 5-00 5-40 5-80 6-20 6-60

48-00 54-00 60-00 66-00 72-00 7800 84-00 90-00 96-00 102-00 108-00 114-00 120-00 126-00 138-00 150-00 162-00 174-00 186-00 198-00

l-oo

no

1-20 1-30 1-40 1-50 1-60 1-70 1-80 1-90 2-00 2-10 2-30 2-50 2-70 2-90 3-10 3-30

Löneklass nr

21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

B-avdrag

för dag kr.

för månad kr.

för dag kr.

för månad kr.

3-50 3-70 4-00 4-30 4-60 5-00 540 5-80 6*20 6-60 7-00 7-50 8-00 8-50 9-00 9-50 10-oo 10-50 11-50 12-50

105-00 111-00 12000 129-00 13800 150-00 162-00 174-00 186-00 198-00 210-00 225-00 240-00 255-00 270-00 285-00 300-00 315-00 345-00 37500

7-00 7-40 8-00 8-60 9-20 10-00 10-80 11-60 12-40 1320 14-00 15-00 16-00 17-00 18-00 19-00 20-00 21-00 23-00 25-00

210-00 222.00 240-00 258-00 276-00 300-00 324-00 348-00 372-00 396-00 420-00 45000 480-00 510-00 540-00 570-00 600-00 630-00 690-00 750-00

13 §. Tjänsteman, som av särskilt tjänsteuppdrag eller annat offentligt uppdrag eller militär tjänstgöring är hindrad att bestrida sin tjänst, skall 1) u p p b ä r a o a v k o r t a d l ö n för tid, a) under vilken han fullgjort statligt uppdrag, så framt icke annat följer av vad i denna paragraf nedan stadgas, eller ock Kungl. Maj:t eller den myndighet, som har att besluta angående tjänstledigheten, annorlunda bestämmer, b) under vilken han deltagit såsom elev i utbildningskurs vid verket, c) vilken han enligt uppdrag använt för att göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna verkets intressen, d) vilken åtgått för fullgörande av de skyldigheter, som ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller revisor i pensionsanstalt, som tjänstemannen uti denna sin egenskap är pliktig att tillhöra; 2) v i d k ä n n a s A - a v d r a g för tid, under vilken han med vederbörligt medgivande fullgjort offentligt, icke-statligt uppdrag, där ersättning icke utgår eller utgår allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag eller med däremot svarande arvode; 3) v i d k ä n n a s B - a v d r a g för tid, a) under vilken han fullgjort uppdrag såsom ledamot av riksdagen eller kyrkomötet eller såsom riksdagens revisor, b) under vilken han fullgjort honom åliggande militär tjänstgöring såsom beställningshavare i reserven, å reserv- eller övergångsstat eller såsom värnpliktig;

363 4) v i d k ä n n a s C - a v d r a g för tid, a) under vilken han innehaft anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet, b) under vilken han i andra fall, än här ovan omförmälts, åtnjutit ledighet av anledning, som i denna paragraf avses. 14 §. 1. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han under tiden 1) å t n j u t a o a v k o r t a d l ö n , intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet; 2) v i d k ä n n a s A - a v d r a g för tid därutöver, så framt ej särskilda skäl föranleda, att sådant avdrag icke skall äga rum. 2. Vad i 1 mom. stadgas äger motsvarande tillämpning, därest tjänsteman på grund av sin tjänst blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller i tjänsten ådragit sig svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning hindrats att uppehålla sin befattning, så ock därest han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara. Med svårare smittsam sjukdom förstås härvid sådan smittsam sjukdom, vilken enligt bestämmelserna i gällande epidemilag skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet. 15 §. 1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom i andra fall, än som avses i 14 §, hindras att tjänstgöra, skall han för den tiden v i d k ä n n a s A - a v d r a g . 2. Har tjänsteman beviljats ledighet för svag hälsas vårdande, och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han v i d k ä n n a s B - a v d r a g . 3. Vid ledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig tjänsteman 1) v i d k ä n n a s B - a v d r a g under en tid av högst tre månader, 2) v i d k ä n n a s C - a v d r a g för tid därutöver. 16 §. Har tjänsteman erhållit ledighet för enskild angelägenhet, skall han för den tid ledigheten omfattar vidkännas C-avdrag. Såsom undantag härifrån gäller: 1) att tjänsteman må kunna under högst 15 dagar av ett och samma kalenderår medgivas ledighet för uppgiven enskild angelägenhet av vikt mot allenast B - a v drag, 2) att tjänsteman må kunna, likaledes mot B - a v d r a g , medgivas ledighet under högst tre månader för idkande av studier eller bedrivande av arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket. 17 §. 1. Vid fall av befrielse från viss del av tjänstegöromålen eller nedsättning av tjänstgöringstiden bestämmes efter omständigheterna och under iakttagande i tilllämpliga delar av föreskrifterna i 12—16 §§, huruvida och i vad mån avdrag å tjänstemans avlöning skall för sådan tid äga rum. 2. Kvinnlig tjänsteman, som har vårdnad om barn under 15 år, är skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet, som kunna befinnas erforderliga med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande.

364 18 §. 1. Tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring eller tagits i häkte, skal. under tiden vidkännas C-avdrag, så framt ej finnes skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen. Prövas avstängningsåtgärden hava varit obefogad, ellar blir för brott häktad frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom ubetalas. 2. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlg ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må han för dei tiden icke åtnjuta avlöning. 19 §. 1. Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl under sön- och helgdagar, skall tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter kan ske, beredas tjänstfrihet minst varannan sådan dag. 2. Har semester eller tjänstledighet beviljats tjänsteman i olika perioder, åtskilda allenast av sön- eller helgdag, skall dylik mellanliggande dag inräknas i semestern eller ledigheten. 3 kap.

Lönetillägg och särskilda ersättningar.

20 §. Till tjänsteman, som är stationerad å sådan ort inom de norra delarna av landet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår kallortstillägg med nedanstående för olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen: för kallortsklass I 90 kronor för kallortsklass IV 360 kronor >

»

H

»

y

>

V

>

>

»

Hl

>

»

»

VI

>

Närmare bestämmelser för orternas fördelning å skilda kallortsklasser meddelas av Kungl. Maj:t. 21 §. 1. Tjänsteman, vilken förordnas att såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad, äger uppbära särskild vikariatsersättning med belopp, som framgår av nedanstående tabell: Vid vikariat å befattning inom lönegraderna nr 2—11 12—13 14—16 17-21 22—23 24—25 26—28 29—30

Vikariatsersättning för dag kr.

för månad kr.

Vid vikariat å befattning inom lönegraderna nr

0-70 0-80 l-oo 1-50 1-80 2-00 2-50 3-00

21-00 24-00 30-00 4500 54-00 60-00 75-00 90-00

31 32 33 34 35 36 37 38

Vikariatsersättning för dag kr.

för månad kr.

3-50 4-00 5-00 6-00 7-00 8-00 9-00 lO-oo

105-00 120-00 150-00 180-00 210-00 240-00 27» )-oo 300-00

2. Kan vikariat å högre befattning beräknas bliva av längre varaktighet, minst sex månader, och har förordnandet meddelats i den ordning, som gäller för tjänstens tillsättande med ordinarie innehavare, äger vikarien, i stället för lön och vi-

365 kariatsersättning, uppbära vikariatslön enligt löneklass närmast lägre än den, som skulle hava gällt, därest han varit ordinarie innehavare av den högre tjänsten. Vikariatslönen skall dock alltid med minst en löneklass överstiga vikariens lön å egen befattning. Fortgår vikariat eljest längre tid än sex månader i följd, ankommer på vederbörande myndighet att pröva, huruvida vikarien må kunna för tid därutöver åtnjuta vikariatslön, ändock att förordnandet icke meddelats i den ordning, som i föregående stycke sägs. För vikarie, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar de stadganden, som i detta reglemente jämte tilläggsbestämmelser meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad vikariatet avser. 3. Ersättning till tjänsteman, som erhållit uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad, må, där ej ersättningen med hänsyn till göromålens omfattning finnes böra utgå enligt de i 1 mom. angivna grunderna, bestämmas till det lägre belopp, som prövas skäligt. Vad sålunda stadgats gäller även i fråga om ersättning till vikarie i fall, som avses i 17 §. 4. Tjänsteman, som förordnas att bestrida extra ordinarie befattning inom högre lönegrad, äger uppbära vikariatsersättning, på sätt i 1 mom. stadgas, och må i övrigt ej lida minskning i de förmåner, som tillkomma honom i hans ordinarie tjänst. 22 §. Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden gäller vad därom är stadgat i allmänna resereglementet och i särskilda av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter. 23 §. 1. Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten (tjänstgöringsområdet) äger tjänsteman åtnjuta tjånstgöringstraktamente, vilket från och med första till och med femtonde dygnet utgår med belopp, motsvarande den för tjänstemannen enligt allmänna resereglemenlet eller särskilda av Kungl. Maj.t utfärdade föreskrifter bestämda traktamentsersättningen. Fortgår tjänstgöringen ^ å samma ort under mer än femton dygn i följd, skall tjänstgöringstraktamentet från och med sextonde dygnet till och med sjätte månadens utgång bestämmas till det lägre belopp, som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall prövas skäligt, dock högst till belopp, som nedan sägs: Vid tjänstgöring å befattning inom lönegraderna nr 1— 6 7—16 17-23 24—28 29—37 38

Till tjänsteman, som är familjeförsörjare

Till annan tjänsteman för dag

för natt

kr.

tillhopa för dygn kr.

kr.

kr.

tillhopa för dygn kr.

2-00 2-50 3-00 3-50 4-00 4-50

5-50 6-50 8-00 9-50 11-00 12-50

200 275 3*50 4-00 4-75 5*50

1-50 1-76 2-00 2-50 2-75 3'00

3-50 4-50 5-50 6-60 7-50 8-50

för dag

för n a t t

kr. 3.50 4-00 5-00 6-00 7-00 800

2. Fortgår tjänstgöringen å samma ort under längre tid än sex månader i följd, må tjänstgöringstraktamentet kunna ytterligare nedsättas eller helt upphöra att ut

8å3. Därest tjänsteman, som för tjänstgöring vistas a annan ort an stationeringsorten, av sjukdom hindras att tjänstgöra, utgår det oaktat tjänstgöringstraktamente,

366 så länge han kvarbliver å orten, dock icke, utan att särskilda skäl föranleda undantag, för längre tid än fjorton dygn. 4. Tjänstgöring å viss ort anses fortgå i sammanhängande tidsföljd, även om avbrott sker till följd av: a) semester, b) tjänstledighet under högst sju dygn i följd, c) tjänsteförrättning å stationeringsorten eller å annan ort, därest avbrottet icke överstiger sju dygn och detta kan av tjänstemannen på förhand beräknas. Avbrottstiden medräknas dock icke vid bestämmandet av den tidsperiod, efter vilkens utgång nedsättning i tjänstgöringstraktamentet skall äga rum. 5. Traktamente för natt utgår icke i de fall, då tjänsteman enligt gällande bestämmelser erhåller kostnadsfri inkvartering, eller då tjänstgöringsorten är så belägen, att tjänstemannen finnes lämpligen kunna tillbringa nätterna i sitt hem. 6. För tid, under vilken tjänsteman på grund av tjänsteresa äger åtnjuta särskild traktamentsersättning, må han av tjänstgöringstraktamentet uppbära allenast så mycket, att den sammanlagda gottgörelsen icke överstiger traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. 24 §. 1. Tjänsteman är berättigad att erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad, om han utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan förflyttats från en stationeringsort till annan eller om han vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie tjänst eller till följd av befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst nödgats flytta till annan ort, så ock om han eljest fått sig ålagt att byta bostad. 2. Till flyttningskostnad, för vilken tjänsteman sålunda äger uppbära särskild ersättning, må hänföras: a) resekostnad för den flyttande själv samt dennes hustru, barn och tjänare ävensom, beträffande tjänsteman, som icke är gift, för husföreståndarinna; b) genom verifikationer styrkt kostnad för transport av flyttsaker; c) skäliga och genom verifikationer styrkta kostnader för flyttsakers in- och uppackning samt för emballage; d) den merutgift, som uppstått därigenom, att tjänsteman, trots styrkta försök att undvika dylik utgift, nödgats vidkännas kostnad för såväl den gamla som den nya bostaden eller för magasinering av möbler, dock högst för tid uppgående till ett år. Därjämte må tjänsteman, som utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan förflyttats till annan ort eller fått sig ålagt att byta bostad, kunna tilldelas ersättning även för andra genom verifikationer styrkta utgifter, som äro direkt beroende av flyttningen, dock högst med följande belopp, nämligen: för tjänstemän, tillhörande lönegraderna 1—14 150 kronor > > > » 15—23 225 » >» » » 24—38 300 » . 3. Vid bestämmande av det belopp, varmed resekostnadsersättning i varje särskilt fall må utgå, skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse, vad allmänna resereglementet stadgar rörande tjänsteresa samt sådan resas planläggning och anordnande. Härvid skall iakttagas, att resekostnaden för varje särskild person beräknas efter den klass i allmänna resereglementet, till vilken den flyttande tjänstemannen är att hänföra. Vid resa å järnväg må dock ersättning i fråga om tjänstemannens hustru, barn eller husföreståndarinna beräknas högst för biljett till andra klass samt i fråga om tjänare för biljett till tredje klass. Vid resa å fartyg må för tjänare allenast beräknas avgift för salongsplats. I intet fall ersattes vid resa å järnväg eller fartyg kostnad för mer än en plats åt varje person. 4. Beträffande transport av flyttsaker, för vilken ersättning må ifrågakomma,

367 skall tillses, att ej större transportutrymme tages i anspråk eller kostsammare transportsätt kommer till användning, än som kan anses nödvändigt. Vid transport å järnväg må av statsmedel bestridas fraktkostnad för högst tre järnvägsvagnar. 25 §. Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller verkställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder erhålla felräkningspenningar till belopp, som bestämmes med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning sker, och i förhållande till den större eller mindre omfattningen därav. Felräkningspenningar må icke vid en och samma tjänst utgå med högre belopp än 600 kronor för år räknat. För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst, uppbäras felräkningspenningarna av den, som upprätthåller tjänsten. 26 §. 1. Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste äga rum, må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna 1—20, kunna utbetalas övertidsersättning enligt de grunder och under de villkor, som i 2—5 mom. stadgas. 2. övertidsersättning utgår med nedanstående belopp för timme: Vid övertidsarbete å befattning inom lönegrad nr 1 2 3 4 5 6 7

Kr.

l-oo

no 1-20 1-30 1-40 1-50 1-60

Vid övertidsarbete å befattning inom lönegrad nr

Kr.

8 9 10 11 12 13 14

1-70 1-80 1-90 2-00 2-10 2-20 2-30

Vid övertidsarbete å befattning inom lönegrad nr

Kr.

15 16 17 18 19 20

2-40 2-50 2-60 2-70 2-80 3-00

För arbete å övertid under sön- eller helgdag eller mellan klockan 10 e. m. och 6 f. m. förhöjes timersättningen med femtio procent. 3. Såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning gäller, att överordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utförande å tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande ledighet icke lämpligen kan beredas. Med fastställd arbetstid förstås den för vederbörande tjänst normalt gällande tjänstgöringstiden, utan hänsyn tagen till under vissa förhållanden medgiven inskränkning i nämnda tid. övertidsarbete av den art, att detsamma, utfört under fastställd arbetstid, skulle enligt gällande bestämmelser beräknas motsvara viss kortare tjänstgöring, skall efter enahanda grund anses motsvara viss kortare övertidstjänstgöring. 4. övertidsersättning må icke tillkomma tjänsteman, vars arbete är av den art, att kontroll över tjänstgöringstidens längd i allmänhet icke kan ifrågakomma. Ej heller må övertidsersättning annat än i särskilda undantagsfall utgå till tjänsteman, vars tjänstgöringstid på grund av göromålens beskaffenhet måste vara underkastad vissa växlingar. 5. Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna i denna paragraf utfärdas av vederbörande myndighet.

368 27 §. Tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna 1—20, må för utförande av visst arbete kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället för fastställd avlöning uppbära ersättning efter ackord eller beting, där så prövas lämpligt för tillgodoseende av statens intressen. 28 §. 1. För vissa särskilda uppdrag utgår ersättning i enlighet med vad i tilläggsbestämmelserna till detta reglemente stadgas eller eljest angives i vederbörande stat. Tjänsteman, som bestrider göromål såsom stenograf, må kunna tillerkännas särskild ersättning härför med högst 240 kronor för år räknat. 2. Har tjänsteman, som åtnjuter i 1 mom. omförmäld ersättning, erhållit annan ledighet än semester (ferier), beror på prövning av vederbörande myndighet, i vad mån ersättningen må för den tiden tillgodonjutas. 3. Därest anslag för sådant ändamål finnes anvisat, må tjänsteman kunna tilldelas särskild gratifikation eller belöning. 4. Ersättning till tjänsteman för tjänstgöring vid vederbörande verk må eljest icke utbetalas utöver vad i detta reglemente jämte tilläggsbestämmelser förutsattes eller enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen må utgå, så framt ej Kungl. Maj:t för uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva särskild gottgörelse. 4 kap.

Sjukvård och begravningshjälp. 29 §.

1. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkarvård jämte läkemedel eller bidrag till kostnad därför samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i detta kapitel stadgas. Till läkarvård hänföres icke tandvård i egentlig mening annat än vid olycksfall i tjänsten. 2. Den tjänstemännen tillkommande läkarvården ombesörjes i regel av särskilda, för sådant ändamål anställda verksläkare. Instruktion för verksläkare utfärdas av Kungl. Maj:t, som även meddelar närmare bestämmelser angående verksläkares anställande. 3. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller även i fall, som avses i 14 § 2 mom. 30 §. 1. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande tjänstemannens hälsotillstånd. Röntgen- eller annan undersökning, som verksläkaren finner erforderlig för ställande av diagnos, må tjänsteman jämväl erhålla på statens bekostnad. Kostnaderna för erforderlig läkarvård må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman uppehåller sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller då av särskild anledning, såsom vid trängande behov av läkarvård, verksläkarens bortovaro eller dylikt, nämnde läkare icke hinner anlitas. I dylika fall bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till annan av staten eller kommun anställd läkare.

369 2. Finnes ej läkare å platsen, må av statsmedel kunna bestridas skälig kostnad för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under förutsättning att verksläkaren förklarat resan eller förflyttningen nödvändig för sjukdomens behöriga behandling. Likaledes må av statsmedel ersättas den resekostnad läkaren nödgats vidkännas för besök hos den sjuke i de fall, då denne ej utan våda kan flyttas. 3. Kostnaderna för läkemedel gäldas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av statsmedel; dock att myndighet, som innehar förråd av läkemedel, må kunna utan kostnad för tjänstemannen tillhandahålla honom sådana av mindre värde. 4. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas för erhållande av tjänstledighet m. m., skall vara utfärdat av verksläkaren eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för rådfrågning eller behandling av annan läkare ävensom räkning för medicin eller dylikt, innan utbetalning av statsmedel på grund av räkningen äger rum, vara attesterad av verksläkaren. 31 §• 1. Vård å allmänt sjukhus bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 30 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan vård nödvändig samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas. Vid bestämmande av den tjänsteman sålunda tillkommande ersättningens storlek skola kostnaderna för sjukhusvistelsen beräknas: a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna 1—8; i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum, beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna 9—23; samt i enskilt rum beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna 24—38; b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften för vård i allmän avdelning beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna 1—23; samt i avdelning för rumspatienter beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna 24—38. Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare plats än den, som kommit till användning. Med allmänt sjukhus förstås i detta reglemente sjukhus eller sinnessjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av staten, landsting eller kommun, ävensom Konung Oscar II :s jubileumsfond tillhörigt lungsotssanatorium. 2. Om plats å allmänt sjukhus icke lämpligen kunnat beredas tjänsteman, som varit i trängande behov av sjukhusvård, och tjänstemannen på grund därav vårdats å enskild sjukvårdsanstalt, må kostnaderna härför bestridas av statsmedel intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus. 32 §. Kostnad för hänvändelse till läkare, som specialiserat sig på behandling av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 30 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt valet av den läkare, till vilken hänvändelse skett. 24—379086.

370 33 §. 1. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjukdom, må vid olycksfall i tjänsten bekostas helt och eljest högst till hälften av statsmedel. 2. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälpmedel, som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, bekostas av statsmedel. 3. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel. 34 §. Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet, dock lägst 300 kronor och högst 800 kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen anses inbegripen. 5 kap.

Tjänstebostad m . ni.

35 §. Därest åt tjänsteman såsom tjänstebostad anvisas lägenhet, som disponeras av statsverket, är han skyldig att bebo densamma. I fråga om lägenhetens begagnande och bestämmandet av ersättningen härför gälla de närmare föreskrifter, som i detta kapitel stadgas eller eljest i vederbörlig ordning meddelats. 36 §. 1. För tjänstebostads begagnande skall tjänsteman månadsvis erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen. Är bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet icke berättigad att uppbära någon avlöning för månaden, eller förslår ej utgående avlöningsbelopp, skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället kontant inbetalas. 2. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen, i förekommande fall, gottgörelse för centraluppvärmning eller för tillhandahållande av möbler, så ock för ladugård, planteringsland eller dylikt, som följer med bostaden, bestämmes med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden i fråga. Är tjänstebostad belägen å ort, där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid ersättningens bestämmande, saknas, må i stället skälig hänsyn tagas till den hyresindex, som för orten beräknats i samband med dyrortsgrupperingen. 3. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas mellan vederbörande myndighet och tjänsteman, som skall bebo lägenheten, skall frågan hänskjutas till statens bostadsnämnd, vilken består av en opartisk ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena, över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande, må klagan icke föras. Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd, skall densamma utgå med det av myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket. Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes. 37 §. 1. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller näst efter tre måna-

371 der från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock skall, om icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske, därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen, därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, nästa fardag därefter, samt därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den löpande månadens utgång. 2. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse upplåta nödigt utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare. 38 §. Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla tjänsteman bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga ersättning därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris. 6 kap.

Tjänstedräkt. 39 §.

Tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt (uniform) eller bära tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar nyttjandet av särskild skyddsbeklädnad, äger genom vederbörande myndighets försorg bekomma för ändamålet erforderliga persedlar och materialier, antingen med äganderätt, mot särskild ersättning enligt i 40 § angivna grunder, eller, där så prövas lämpligt, såsom lån. 40 §. 1. Ersättning för utbekomna klädespersedlar eller materialier skall motsvara myndighetens självkostnadspris; dock att i fråga om tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring bära fullständig uniform, vid ersättningens bestämmande skall avdragas ett belopp, motsvarande lägst trettio och högst femtio procent av självkostnadspriset. 2. Ersättning skall i regel erläggas kontant vid persedlarnas eller materialiernas utbekommande. Efter lämnat medgivande må ersättningen dock kunna erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning under viss tid. 3. Smärre tjänstetecken samt tillbehör till uniform, såsom gradbeteckningar, mössmärken och knappar, vilka utlämnats mot ersättning, må, efter skälig brukningstid, av myndigheten återinlösas med ett belopp, motsvarande hälften av den erlagda ersättningen. 41 §. Till tjänsteman må icke utlämnas persedlar eller materialier i större omfattning eller av annat slag, än som erfordras för hans personliga bruk i tjänsten. Till ledning vid utlämnandet skall fastställas, vad som för olika persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden skall anses motsvara normal brukningstid. Därest persedlarna på grund av olyckshändelse, stöld eller dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänstemannen, må utlämning av ersättningspersedlar kunna äga r u m utan hinder därav, att den fastställda brukningstiden ej tilländalupit. Vad sålunda stadgas gäller även i fråga om persedlar och materialier, vilka utlämnats såsom lån.

372 3 avd.

Tjänstemän, s o m åtnjuta lön enligt särskilda bestämmelser. 42 §.

1. För justitieråd, regeringsråd och landshövding utgår lön, för år räknat, med 25 000 kronor; dock att för vardera av landshövdingarna i Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län lönen skall utgöra 27 500 kronor. 2. I fråga om ersättning för tjänsteresa och för flyttningskostnad ävensom angående begravningshjälp gäller vad härom i 2 avd. av detta reglemente stadgas beträffande tjänstemän i närmast motsvarande löneställning. 3. För tid, under vilken landshövding åtnjuter tjänstledighet från sin befattning, skall med hans lön förhållas på sätt Kungl. Maj:t bestämmer. Angående landshövdings rätt till fri bostadslågenhet eller hyresersättning och om bidrag av statsmedel till bestridande av kostnaderna för uppvärmning av bostadslägenheten samt för bränsle, som i lägenheten använts för hushållsändamål, gäller vad därom är särskilt stadgat. 43 §. 1. För följande befattningar utgår lön, för år räknat, med nedan angivna belopp: Kronor chef för stuteriöverstyrelsen 10 000 generaldirektör och chef för socialstyrelsen » » » » riksförsäkringsanstalten » » > » pensionsstyrelsen » » » » medicinalstyrelsen t 23 000 t > » » byggnadsstyrelsen T> » •% T> tullverket » » » » kommerskollegium » » » » postverket 25 000 > > > » telegrafverket 30 000 » » » » statens vattenfallsverk 1 or ~™ » » > » domänverket J » > » » statens järnvägar 40 000 2. I 1 mom. avsedd tjänsteman äger årligen å tid, då det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under 45 dagar. För tid, under vilken sådan tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befattning, skall med hans lön förhållas på sätt Kungl. Maj:t bestämmer. 3. I fråga om ersättning för tjänsteresa och för flyttningskostnad ävensom angående begravningshjälp gäller vad härom i 2 avd. av detta reglemente stadgas beträffande tjänstemän i närmast motsvarande löneställning. 4. Angående ersättning till vikarie för här avsedd tjänsteman bestämmer Kungl. Maj:t.

373 Bilaga 2.

P.M. ang. vissa statistiska uppgifter rörande tjänstemannabeståndet vid statliga civila verk. För erhållande av material till belysande av vissa i lönekommitténs utredningsuppdrag ingående frågor samt för att erhålla grundval för erforderliga kostnadsberäkningar har kommittén genom vederbörande verksstyrelser införskaffat uppgifter, meddelade å personliga uppgiftskort, rörande de tjänstemän, som kommitténs uppdrag omfattar. Korten, som avse förhållandena den 1 maj 1936, innehålla bland annat följande uppgifter beträffande respektive tjänstemän: fullständigt namn, civilstånd samt födelseår och födelsedag; verkets namn, tjänstemannens stationerings- eller förläggningsort samt den ortsgrupp (respektive lönegrupp för provinsialläkare och distriktsveterinärer), till vilken förläggnings- eller stationeringsorten hänförts; vissa uppgifter rörande tid för första anställning i statstjänst samt rörande befordran; befattningens benämning samt anställningsform, lönegrad och löneklass; uppgift rörande den tillgodoräkning av föregående tjänstgöring, som vid senaste befordran eventuellt ägt rum; födelsedata för samtliga i livet varande barn (även adoptivbarn); tidpunkt för erhållande av befrielse från tjänstepensionsavdrag på grund av 4 § civila tjänstepensionsreglementet (efter 30 »avdragsår») samt tidpunkt för inträde i pensionsåldern. Tjänstemännen hava å uppgiftskorten redovisats i de befattningar, som de innehava och regelmässigt utöva. Ordinarie tjänsteman, som med ledighet från den ordinarie befattningen förordnats att innehava högre icke-ordinarie tjänst, har sålunda redovisats i denna senare tjänst, medan tjänsteman, som förordnats att vikariera å högre befattning, ej upptagits i sistnämnda befattning utan i den tjänst, varav han är innehavare och från vilken han åtnjuter tjänstledighet (beträffande sådana vikarier, som ej tillika innehava annan befattning, hava uppgiftskort ej avgivits). Det insamlade uppgiftsmaterialet har inom lönekommitténs kansli bearbetats och använts för bl. a. följande sammanställningar: 1) Fördelningen av antalet tjänstemän på olika ortsgrupper (lönegrupper), lönegrader och löneklasser har undersökts för vissa större personalgrupper (vart och ett av de affärsdrivande verken, fångvårdsstaten, tullstaten, sinnessjukhusen, lotsoch fyrstaten samt civilförvaltningens övriga verk tillsammantagna). Ett totalsammandrag med fördelning av tjänstemännen efter anställningsform (ordinarie, extra stat, extra ordinarie och extra eller aspiranter) samt efter lönegrader och ortsgrupper återfinnes i tab. 1, som även upptager den beräknade lönekostnaden enligt nu gällande löneplaner. En fördelning löneklassvis av de tjänstemän, som äro inplacerade i nuvarande B-löneplan för allmänna civilförvaltningen och motsvarande löneplaner för ordinarie personal vid andra civila verk ävensom i löneplanerna för ickeordinarie personal vid civilförvaltningen, återfinnes i tab. 2. 2) Antalet tjänstemän med barn under 16 år har framräknats, och dessa tjänste-

374 mäns fördelning efter lönegrader samt efter barnkullarnas storlek finnes angiven i tab. 3, som även upptager vissa siffror rörande genomsnittliga antalet barn per tjänsteman. En liknande undersökning har företagits med åldersgränsen för barnen satt vid 21 år, och summariska siffror från denna undersökning återfinnas likaledes i tab. 3. 3) En uppdelning av tjänstemännen lönegradsvis efter civilstånd har verkställts, och därvid har även skilts på tjänstemän med och utan omyndiga barn. Denna fördelning på civilstånd redovisas i tab. 4 och tab. 5. 4) Vissa beräkningar hava utförts beträffande totalbeloppen av det nuvarande tjänstemannabeståndets tjänste- och familjepensionsavdrag samt beträffande antalet av de ordinarie tjänstemän i olika lönegrader, vilka erhållit eller under de närmaste åren beräknas erhålla befrielse från tjänstepensionsavdrag (efter 30 »avdragsår»). Dessa undersökningar redovisas ej här mera fullständigt, men några notiser om resultaten må i förbigående lämnas. Summan av de årliga tjänstepensionsavdragen har befunnits utgöra 4 148 406 kronor, om hänsyn ej tages till erhållna befrielser från sådana avdrag. Beloppet för år av familjepensionsavdrag enligt allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser har uppskattats till 6 185 951 kronor; detta belopp har beräknats utan beaktande av att för närvarande i ett stort antal fall övergångsvis uttagas familjepensionsavgifter enligt äldre pensionsreglementen. Vid undersökningen rörande tjänstemän, som äro eller under de närmaste åren bliva befriade från tjänstepensionsavdrag, har även skett viss uppdelning av tjänstemännen efter den tidrymd, varunder sådan befrielse kan komma att åtnjutas (endast tjänstemän, som tidigast under kalenderåret efter avdragsbefrielsens inträde uppnå pensionsåldern, hava medräknats). Beräkningarna utvisa, att vid 1936 års utgång 3 863 manliga och 263 kvinnliga tjänstemän varit befriade från tjänstepensionsavdrag till sammanlagda belopp av respektive 409 824 kronor och 24 438 kronor. Beträffande de under de närmast följande åren inträdande avdragsbefrielserna må följande sammanfattande siffror meddelas (hänsyn har ej tagits till inträffande dödsfall eller annan förtidsavgång):

Å r

1937 1938 1939 1940 1941

Antal tjänstemän, som under året beräknas bliva befriade från tjänstepensionsavdrag

Summa årliga tjänstepensionsavdrag för vidstående tjänstemän, kronor

Manliga

Kvinnliga

Manliga

Kvinnliga

1100 1077 487 824 686

83 111 102 115 53

95 043 99 555 58 029 78 582 62 982

7197 9 036 8 115 8 841 4 017

Omkring två tredjedelar av antalet från pensionsavdrag redan befriade tjänstemän beräknas uppnå pensionsåldern tidigast fem år efter avdragsbefrielsens inträde. Av de tjänstemän, som under de närmast följande åren erhålla avdragsbefrielse, beräknas ungefär halva antalet få njuta sådan befrielse under fem år eliter mera. Till de efterföljande tabellerna lämnas här nedan några förklarande a n m ä r k ningar: Tab. 1. Ortsgrupperna H och I omfatta sådana tjänstemän, som uppbära det lägre, respe:ktive det högre provisoriska dyrortstillägget. Vissa högre tjänstemän, som äro sta-

375 tionerade å sådan ort, där provisoriskt dyrortstillägg utgår, men som ej uppbära sådant tillägg, hava redovisats under ortsgrupp G. Utrikesförvaltningens tjänstemän hava hänförts till G-ort. De till sådana tjänstemän utgående särskilda ortstilläggen hava ej inräknats i lönekostnaderna. Förste provinsialläkare hava upptagits i lönegrad 30. Tjänstemän vid lots- och fyrstaten hava upptagits i de lönegrader enligt avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen, som motsvara löneställningen. Extra tjänstemän vid domänverket hava upptagits i de lönegrader enligt nyssnämnda avlöningsbestämmelser, i vilka slutlönen överensstämmer med slutlönen enligt den av domänstyrelsen för extra tjänstemän fastställda löneplanen. Av de i tabellen upptagna icke-ordinarie tjänstemännen hava 119 (härav 60 manliga och 13 kvinnliga extra ordinarie samt 35 manliga och 11 kvinnliga extra) en kortare daglig tjänstgöringstid än 7 timmar. De, som tjänstgöra i mer än ett verk, hava redovisats särskilt i varje anställning. I lönekostnadssiffrorna, som hänföra sig till vederbörande tjänstemäns faktiska placering i löneklasser, ingår jämväl provisoriskt dyrortstillägg ävensom dyrtidstillägg, beräknat efter 14 procent. Dyrtidstillägget har beräknats å summan av lönebeloppen (utan hänsyn till föreskrivna jämkningar till med 12 delbara tal); gällande maximigräns för dyrtidstillägget har emellertid iakttagits. Pensionsavdragen äro ej borträknade från lönerna, men i fråga om dyrtidstillägget har beaktats, att detta beräknas å de med tjänstepensionsavdrag minskade lönerna; hänsyn har dock ej tagits till att vissa tjänstemän äro befriade från sådana avdrag. Kostnadssiffrorna innefatta ej det i dyrtidstillägget ingående särskilda tillägget för barn under 16 år (totalkostnaden för detta tillägg beträffande här avsedda personalgrupper utgör ungefär 3 930 000 kronor, om tillägget upptages till 108 kronor per barn) och ej heller den av 1937 års riksdag beslutade provisoriska avlöningsförstärkningen (totalkostnaden utgör för här avsedda personalgrupper ungefär 10 330 000 kronor). Tab. 2. Ortsgrupperna H och I omfatta sådana tjänstemän, som uppbära det lägre, respektive det högre provisoriska dyrortstillägget. Vissa högre tjänstemän, som äro stationerade å sådan ort, där provisoriskt dyrortstillägg utgår, men som ej uppbära sådant tillägg, hava redovisats under ortsgrupp G. Utrikesförvaltningens tjänstemän hava hänförts till G-ort. Förste provinsialläkare, tjänstemän vid lots- och fyrstaten samt extra tjänstemän vid domänverket, vilka åtnjuta avlöning enligt särskilda löneplaner, hava upptagits i de löneklasser enligt allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente, som motsvara löneställningen. Tab. 3 och 4. Distriktsveterinärer hava redovisats i lönegrad 15, provinsialläkare i lönegrad 26 och förste provinsialläkare i lönegrad 30. Beträffande redovisningen av tjänstemän vid lots- och fyrstaten samt av extra tjänstemän vid domänverket gäller vad ovan under tab. 1 anmärkts. Genomsnittliga antalet barn per tjänsteman (i tab. 3) är beräknat i förhållande till hela antalet tjänstemän i respektive lönegrader; tjänstemän utan barn hava således inräknats i sistnämnda antal. I de fall, där båda föräldrarna äro statstjänstemän, hava barnen redovisats såväl bland manliga som bland kvinnliga tjänstemäns barn. Stockholm i november 1937. Bertil Kjellén.

376 Tab. 1.

Manliga (m) och kvinnliga (kv) tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande den < (lönegrupper) samt beräkning av avion 1

Lönegrad (arvode) och anställningsform

| 3

A

n

A m

kv

t a 1

t j ä n

s 1 e in

B

C

| 5|

m

1. ordinarie extra ord. extra (asp.)

2. ordinarie extra ord. extra (asp.)

3. ordinarie extra ord. extra (asp.)

4. ordinarie extra ord. extra (asp.)

5. ordinarie extra ord. extra (asp.)

6. ordinarie extra ord. extra (asp.)

7. ordinarie extra stat extra ord. extra (asp.)

8. ordinarie extra ord. extra (asp.)

9. ordinarie

extra ord. extra (asp.)

12. ordinarie

3 4

19 11 185 3

—

z

32 —

extra ord. extra (asp.)

11. ordinarie

extra ord. extra (asp.)

1 5

—

15 8 12 4

— —

kv

m

5 7 80 62 1 3 1 24 21 9

4 1

86 10

4 103 1 26

259 20

1 361

8 671 18 1 2

94 1

~"~ 109 "*" 84

36 1

11 2

=

11 20 32 4

3 222

2 4 36 1 53 4 9 1 1

11 15 2

4 2

4 19 15

3 1

2 26

237 156 5 1 47 3 26 40 2 2 4 2195 286 2 152

986 65 50

2 1 15

100 11

4 2

431 7 7 40

139 3 954 24 10

3 155 1 1 15 3 9

375 2 6

62 35 7

61 268

30 4 5 572

73 42 9

—

2 19 10 2

~~

G kv

316 2 2

2 F m

498 84 11

~~

3 r t s g

14 15 6

8 1031 1 178 1 102

5 — —

43 20 1

i

kv

2 Ez

1 7 7 516 216 3

2 4 21 1 2

ä n

m

4 21

2 I" 1 12 1 18 | 14 | 151 16 1 17 18 |

E kv

137 3 176 16 181 50 306

14. ordinarie extra ord. extra (asp.)

m

46 13

extra ord. extra (asp.)

13. ordinarie

D

kv

6 1 11 1 8 1 12 5 74 4 1 1 1 827 5 994 7 1252 7 1709 128 155 158 245 33 39 47 76 258 15 256 98 374 253 942 10 13 30 1 119 9 7 10 9 90 15 168 19 246 48 362

extra ord. extra (asp.)

10. ordinarie

1 1 1

1 io1

| 71 8

303 136 6

H kv 3 3 7

5 2 183 3 21 60 18

16 38 2

kv

2 6 2

1 —

—

m

2 9 8 8

7 —

m

I

80 2 61 21 1 114 11 56 2 9 13 6 1 4 1 2 5 1072 1 547 1789 1 212 67 387 4 77 1 8 1 115 487 500 213 135 78 767 9 1 4 24 3 13 5 22 114 376 65 227 20 822 1 8 71 2 45 77 1 3 2 3 13 16 493 9 235 2 953 2 3 14 7 2 1 8 — 5 — — 1 7 1 6 2 198 1 105 1 313 1 8 4 1 93 27 64 4 26 48 46 5 4 40 20 12 2 6 2 5 19 114 263 88 152 26 307 11 11 15

7 3 5 38 7

6 19 1 4 65 28

m

r u P P

5 2

1 1

10 14

—

14 1

4 26 12

377 Bilaga 2 (forts.).

»förvaltningen. Fördelning å lönegrader (arvodesbelopp), anställningsformer och ortsgrnpper nåder enligt gällande lönebestämmelser. 20

|

22 T o t a l a antalet t j äns t e m ä n i n o m lönegra len Summa

kv

m

|

23 Total

a v l ö n i n g s k o st na d Kr. Summa

26 Lönegrad (arvode) och anställningsform

m

kv

4 533 164 352

106 033 445 900 75 719

106 033 450 433 240 071

1. ordinarie extra ord. extra (asp.)

41 225 47 401

323 109 3 095 312 521 673

2. ordinarie extra ord. extra (asp.)

3 211183 1 235 073 42 087

323 109 3 136 537 569 074 3 211183 1 244 422 60 234

3 741 279 3 061 410 121 402

3 768 466 3 583 657 143 269

2 92

45 185 38

45 187 130

19 24

110 1226 242

4 10

1241 611 21

110 1245 266 1241 615 31

9 207 11

1174 1105 53

1183 1312 64

11416 1816 649

38 13 24

37 204 410 4 609 924 1 488 866

106 155 40 835 56 533

37 310 565 4 650 759 1 545 399

4 716 358 136

2 226 18 9

16187 333 918 101 347 383

7 305 745 56 418 20 465

23 493 078 974 519 367 848

6. ordinarie extra ord. extra (asp.)

3 361 1 686 93 4 542 107 24

11454 1829 673 6 942 376 145 4 344 1 840 105

4. ordinarie extra ord. extra (asp.) 5. ordinarie extra ord. extra (asp.)

12 899 507 3 659 2 254 970 228 644

3 664 565 528 871 29 378

16 564 072 3 659 2 783 841 258 022

7. ordinarie extra stat extra ord. extra (asp.)

4 649 112 25

17 930 528 329 498 66 293

415 804 17 484 2 462

18 346 332 346 982 68 755

8. ordinarie extra ord. extra (asp.)

472 9 12

473 9 13 1541 18 21

1 722 800 32 055 36 827

3 841 2 832

1 726 641 32 055 39 659

9. ordinarie extra ord. extra (asp.)

6 747 103 58 378 54 783

70 328 11154 7 010

6 817 431 69 532 61793

10. ordinarie extra ord. extra (asp.)

983 432 111 3 026 28 20 65 5 14

754 361 121 777 128 149

3 689 053 1 549 831 222 984

4 443 414 1 671 608 351133

11. ordinarie extra ord. extra (asp.)

11196 738 105 851 59426

3 227 241 9 682

14 423 979 115 533 59 426 344 246 23172 51362

12. ordinarie extra ord. extra (asp.)

77 159 26

368 085 708 374 98127

407 262 728 768 98127

14. ordinarie extra ord. extra (asp.)

1524 15 18 163 33 43 2 362 26 20

154 12 107 5 1

1 17 3 3 820 399 68 664 2 65

5 14 70 155 26

7 4

9 349 18147 27187 522 247 21867

344 246 23172 51362 39177 20394

3. ordinarie extra ord. extra (asp.)

13. ordinarie extra ord. extra (asp.)

378 Tab. 1 (forts.).

Manliga (m) och kvinnliga (kv) tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande c grupper (lönegrupper) samt beräkning av avlönin

1 Lönegrad (arvode) och anställningsform

| 3 |

| 5

6 A n t a

t

B

A

| 7

j ä

n s

C

E

c» r

t

F

s g

r

G

u P

kv

m

kv

m

kv

m

kv

m

160 14 6

417 44 12

200 20 5

5 1 1

72 3 1

2 1

148 14 6

1 2

113 9 2

125 1

32 4 3 33 4 97 16 1

22 — 7

12 1 — 1

—

14 3

7 — 6

—

52 — 6 1

30 5

50 3 — 2 32 1 —

11 — 1 1

187 15 1

16.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

47 1

73 2 1

ordinarie extra ord. extra (asp.)

ordinarie extra ord. extra (asp.) extra ord. extra (asp.)

ordinarie extra ord. extra (asp.)

10 1

ordinarie extra stat extra ord.

— 2

1 2

— 38

31 3 1

19 1 1

13 2

10 — 1

—

32 1

—

53 5 1

—

47 6 1

—

1 — 1

7 2 — 1

35 1 1

ordinarie extra stat extra ord.

z —

ordinarie extra stat extra ord.

—

— —

2 —

— 19

—

10 2 —

— 5 —

—

26 2 3 22

—

— 1

19 2 —

25 2 1

—

2 35

— —

81 2 5

—

44 —

—

m

k

95 5 4

1 546 134 1 15

i

—

25 1 1

—

kv

—

—

—

46 4 2 7

—

56 2 1

165 58 18

— 208 24 3

—

17 —

3 40 4

P I

m

11 1

1 H

kv

129 17 2

24.

i

m

22.

n

16 | 17 1 18

kv

39 5 1

21.

m ä

| 15 |

m

20.

e

kv

11 2

19.

m

ordinarie extra ord. extra (asp.)

18.

11 D

15.

17.

t

18 1 — 2 1 —

12 —

38 — 4 2

23 —

20 —

18 —

45 199 5 37 10

-

1 -

153 60 3 339 47 27 108 6 18 162 25 7 5 202 23 5 59 10 1

-

25.

ordinarie

26.

ordinarie extra stat extra ord.

ordinarie extra stat extra ord.

28.

ordinarie extra stat

—

—

3 —

11 1

—

14 —

—

56 9

-

29.

ordinarie extra stat extra ord.

—

—

6 —

—

—

8 —

—

16 9 1

-

27.

30.

— —

4 —

1 —

13 —

—

1 —

ordinarie extra stat

—

9 —

—

45 1

-

-

—

27 — 1

9 — — —

327 7 —

— —

—

-

—

—

-

A l . ordinarie extra stat

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

7 — 1

A 2. ordinarie extra stat A 3 . ordinarie

—

—

— —

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

31 — 1 23 —

—

-

-

_ -

379 Bilaga 2 (forts.). L statsförvaltningen. Fördelning å lönegrader (arvodesbelopp), anställningsformer och ortstader enligt gällande lönebestämmelser. 20

|

otala antalet tjänstemän inom lönegraden

Total

kv

Summa

m

1844 262 49 748 99 31 607 28 3 248 227 11 137 26 518 101 7 557 60 40 289 7 27 327 38 12 21 430 31 12 205 10 2 124 10 72 9 1 462 9 7 1 32 1 25

10 857 307 1155 713 178 808 4 750 718 421 134 128 496 4 223 838 141 939 8 719 1 627 842 1 250 736 45 613 855 228 137 901 4 032 414 652 747 40 089 4 715 167 449 409 282 552 2 582 761 60 934 206 946 3 243 481 336 961 111 048 213 761 4 542 899 314 487 114 641 2 245 008 106 920 21552 1 430 745 113 322 852 034 104 484 11556 5 961 780 112 164 99 372 14196 516 731 16176 454 499

m 1784 256 46 740 88 29 590 25 3 227 217 11 137 26 516 100 7 551 59 40 288 7 27 327 38 12 21 425 31 12 199 10 2 121 10 71 9 1 462 9 7 1 32 1 25

60 6 3 8 11 2 17 3 21 10

— 2 1 6 1 1

— — 5 6 3 1

— — — —

|

|

kv

Summa

Lönegrad (arvode) och anställningsform

335 793 24 943 12 996 45 951 52 916 9159 102 502 16 028

11193 100 1180 656 191 804 4 796 669 474 050 137 655 4 326 340 157 967 8 719 1 765 020 1 311 852 45 613 855 228 137 901 4 047 299 660 418 40 089 4 763 449 457 535 282 552 2 591 866 60 934 206 946 3 243 481 336 961 111 048 213 761 4 590 314 314 487 114 641 2 309 690 106 920 21552 1 460 705 113 322 862 990 104 484 11556 5 961 780 112164 99 372 14196 516 731 16176 454 499

15. ordinarie extra ord. extra (asp.) 16. ordinarie extra ord. extra (asp.) 17. ordinarie extra ord. extra (asp.) 18. ordinarie extra ord. extra (asp.) 19. extra ord. extra (asp.) 20. ordinarie extra ord. extra (asp.) 21. ordinarie extra stat extra ord. 22. ordinarie extra stat extra ord. 24. ordinarie extra stat extra ord. 25. ordinarie 26. ordinarie extra stat extra ord. 27. ordinarie extra stat extra ord. 28. ordinarie extra stat 29. ordinarie extra stat extra ord. 30. ordinarie extra stat A l ordinarie extra stat A 2 ordinarie extra stat A 3 ordinarie

avlöningsk o st n a d Kr.

137 178 61116

— 14 885 7 671 48 282 8126 9105

•"•"

— 47 415 64 682 29 960 10 956

—

380 Tab. 1 (forts.).

Manliga (m) och kvinnliga (kv) tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande grupper (lönegrupper) samt beräkning av avlönl

2 Lönegrad (arvode) och anställningsform

| 3 |

4 | 5 |

6 | 7|

A n t a l A m

m

9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 171 18 |

t j ä n s t e m ä n

B kv

8 D

C m

kv

kv

m

E kv

m

kv

i

o r t s

F

G

m

kv

m

g r u p p H

kv

m

I kv

m

Arvode: 7 500: ord.

9 500: ord.

10 000: ord.

10 500: ord.

12 000: ord.

13 000: ord.

14 000: ord.

15 000: ord.

16 000: ord.

13 4

17 000: ord.

10 1

e. stat

19 000: ord. 21 000: ord.

24 000: ord.

25 000: ord.

30 000: ord.

2 1

35 000: ord. S:a o r d i n a r i e

1760 53 2 201 187 3 016 551 4 908 1160 3 318

827 7 057 1249 3 719 586 1707 178 7 395 2 1 137 9 13

4 6 4 143 358 624 309 488 258 724 394 401 304 159 52 1176 2 > extra ord. 69 5 25 96 37 11 282 141 24 177 42 280 61 127 43 > e x t r a (asp.) 2 001 2 546 3 474 241 8990 r 69 719 1904 228 5 677 1493 1127 8 070 1704 4 260 933 3 989 Total > e x t r a stat

172 11

257 37 85 4

A n t a l I m Dtstriktsveterin.

109 Provinsialläkare

t j ä n s t e m ä n II

kv

—

m

III kv

m

i

ö n e g r u p p

IV kv

m

—

Ui 11

VI

V kv

m 16 4

VII kv

kv

m

m

—

13 26 4 13 Sv umm a s u m m a ri

Bilaga 2 (forts.). a statsförvaltningen. Fördelning å lönegrader (arvodesbelopp), anställningsformer och ortsnader enligt gällande lönebestämmelser. 20

21 Totala a n t a l e t tjänstemän inom lönegraden m

1 1 4 1 7 2 1 14 5 10 1 8 1 1 1 2 1 35 081 177 4 359 1294 40911

245 307 41463

kv

— — — — — — — — — — — — — — — 7 628 1 3 756 477 11862

— 11862

28 Total

Summa

m

1 1 4 1 7 2 1 14 5 10 1 8 1 1 1 2 1 42 709 178 8115 1771 52 773

8 504 10 676 44 704 11676 92 232 28 352 15176 226 464 85 880 181 760 18176 161 408 22176 25176 26176 62 352 36176 158 427 297 1650 888 14 965 246 3 351253 178394 684

245 307 53325

1349 916 2 953 431 182 698 031

|

avlöningsk o s t n a d Kr. Summa

kv

— — — — — — — — — — — — — — — 27 094 468 8126 10 235 038 1124 700 38462 332

— 38462 332

26 Lönegrad (arvode) och anställningsform

8 504 10 676 44 704 11676 92 232 28 352 15176 226 464 85 880 181 760 18176 161 408 22176 25176 26176 62 352 36176 185 521 765 1659 014 25 200 284 4475 953 216857 016

Arvode: 7 500: ord. 9 500: ord. 10 000: ord. 10 500: ord. 12 000: ord. 13 000: ord. 14 000: ord. 15 000: ord. 16 000: ord. 17 000: ord. e. stat 19 000: ord. 21 000: ord. 24 000: ord. 25 000: ord. 30 000: ord. 35 000: ord. S:a ordinarie » extra stat » extra ord. > extra (asp.) Total

1349 916 2 953 431 221160 363

Distriktsveterin. Provinsialläkare S:a summarum

382 Bilaga 2 (forts.). C a

CO

O

&

c S i H < > J c W ^ i O C O C ^ C X 3 0 0 i - l ( > ] C O ^ i O C D C > - O O C J 5 0 i - l t > 1 C O ^ » C C D [ > 0 0 0 3 0 - H O a c O

•M

SN

Totala antalet tjänstemän inom löneklassen

23 s a

<

1-1 CM i - l i-H CM CM i - l i - l •*# CM i O i—1 O J i—1i-H

>

i-H

K

B

& Q. 3 tJD co M CN

e o

1—1 1

T-IT-ICM

rf

B

i—i

T-i

1 I-H

<

1 C C J T J I I O H H 1

1 T—1 I 1 1

<

TH

T - I CM T H CD i-H

i-H CM

1 T M CO r f CM r f 0 0 l O i O O l CM CM i-H CM i-H i-H C > - T - H r f • ^ 1 T - l T - l CM TH T-l

I-H

i

i-H CO

1 T-I

1 I

I-H

1 I - H T-H

< (

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 I 1 1 1

T-l

<

cococoT-iiocMT-i^iOT-icooioooocoocMCDg^OTCMOOTiocococo

g

W_J^J^ ^T-.(

J

j

l

Q

a

)

O

i—i

j

C

0 H

T-I H

, - H r f O O I > - [ > i n C O I > O S r f r f l O r f H ro o o t » I O CM i—i T-I

1 0 0 i - l C - CD 0 0 CM CD CD CD CM CO CO 0 2 CO CO O O i-H l O r f 1 CM CM r f l O CM i-H [ > CM O C - C - 0 0 CM CM CO l O T H i-H i-l T - I i—I CM i—1 CO T-I

CM ^

1 I CM CM 1

1 1

I

1 T-l 1

I 1 i-H I I

1 1

TH I T-I 1

I 1

1 T-H T H T - I CO 1

H C D ^ T ) l 0 5 C - N e a i H M i n c C C - O t D C » M C 0 O C ( 3 > H l 0 C < l H H C ! J T H I - I

T H TH

i-H O i

CO CM r f

:rt *->

CM

T-I

1 1

I 1

CMi-l

I 1

I 1

i-H T H

TH

Q

O} r f OTrfi

B

+->

l>

1 i-H CO "5)1 l O r f l O CM 0 0 C - T - I CO CO CM TJI C - 0 0 T H CO T-i T - I | T-I o T - I HO T - I OS 0 3 CO I O U 0 CO CO CM CO CM l O CM T H i—1 CM CM

>

fi <!

|

u

1 1

1 T-I 1

| H W r t 1

1 I

1 I

| I

0 3 C N 1 C » C O O i n C M T - i r ^ ^ O O T O l O C J i C O O C M l O C O C T 3 C O ^ > O C M i n r ^ ^ Ä g o ^ ^ ^ a j r ^ c O C M C O T H C M C M C O O C M ^ ^ - ^ C ^ C M C O C M C O i - I C M T H I M T - l CM i - l t M H H l O r > < M r > H ( N CM TH

CD i - l r f

T 4

H

*"* "

CO CM CO CO CO T H CO CM i-H CO i-H r f CM

. ^ T H O O C D C M O O i C ^ C O C M O i C O C S C O C M i - I C O O C O r f C O r f

B

T-I

T-HTH

O C O C M C O T H

I H

1 CM

1 T-I

1 T H T-H

I

I-H

—I

|

>

iC

ICOC0 1

I-H

>

|

|

| ^

ICMCOOrooOgCOOO^COCO

(THOTHOCO

|

|

|

|

|

|

| |

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

j

1 T H C M T - I

I

OS

I

I

I

I

|

|

|

K

B

-<f

TH

>

DO

•<

'

B

fi «

TH

0 0 CM T H CM T H

TH

T H C O | - * C M T H C O C O | I O I O O O C M |

C5 i-l

CO T H

,-H O

OT

CM O i r f

OT

CO i n

CM O

lO

< < (

^ C 0 0 0 C 0 C X > C M r f O 0 0 T - l O 0 0 0 i C D C v ] r f i O C 0 l > i - H T H C M ' T H <x> T - I CO O r f r f O - l O O J CM CM CM CM CO r f i-H I-H 1—1 T-l

B

| 1

. i

T j M C D C C C D N C » C O T i i H C D i n N t * « O O M * C O O N O O t O M C T O C O i n t D ^ l T ^ H O ) ^ t - , g ^ ^ ^ ^ ^ ^ 1 0 T O ^ ^ M W 0 ^ o a 5 O T | ^ c T 5 - r r O S C D - < * C M - * C M - * i O i - i i - - i T - i T H i-H i — l i - K M C M C M 0 O 0 O r f l - l T - H r f T H C O CO TH 1-1

>

T-HCOVOCOCOT-ICMT-ICMT-ITH i—i

C/3

l « < (

TH T-I co oo c- co co T-I r f T-I oo r f CM TH co co oo

w

0)

i—11—i I - H O I -^ti C M ta

0 5 5 D l O O O W i n i O O O t - C Ö H C D I > W O C O M t - l > W O H 0 3 i O r H r i i O C Ö O ! M 0 3 0 C O O T H C O i ^ c o c D c o c o ^ w c c j c ^ m c D c c c D r H H T j i ^ c o c n O T c n t ' T H M i o i O ' ^ O T c o c o c n H H H W H I N ^ L ^ t O O H C O H C O H T H ^ H C O T - l CM i—1 T-l i-H i—1

B

C

t • (

i

CDi—lOOOOI>OOCDCOCMCOOCDl0000300CO(MCMi—1 T H T - I [ > • T - I OS iT5 CO CD CO O O 0 0 CM 0 0 CO 0 3 i-H l O - r t l i-H CM T H T - I CO i O " * •<# CO r f I O T H - t f r f COCM

fe

O

1 I 1

i-H

I-H

i—i

>

*H cc

I 1

^ < M 0 5 0 0 ^ ( M T H O O O O O O O I > - C D C D C 0 ^ ^ ^ 0 5 C O O - * C M I - H C O I - H C O C M T H T - H C M

>

o

i T J I H C O C O I - I

MHcooocowocot^T-icDD-aio^wwcoi^Ht^OHH^ojL^cooooxt-cnco^H < 05CMCMCM^cocor-<T-iocoioir^coc>aCToo^c>oOTcocMiOi-i[>-cocococoi-HOCMc>iT--iio c

>

te

1—1

i o o o o o t o m T t i o ( M C O ( M c D T ) < i o c o a ) H i D i O M i O i o o o H c r ; H H CM O CM CO OS O CD ^ f O CD CD 0 0 OS ( M 0 5 C ~ i-H •<# t > CM -•# i—1 CM CM CM OS [ > O 0 0 CD CO 0 0 CO OO CD CM T H CM I O CO

B

1-

T-l

c/}

i—i X

<

r - I C > a ( ^ 0 5 0 3 W 0 0 ^ C ~ O i O I > - C - [ ^ C < l i - i C ^ C N C ^ C 0 O ^ ^ 0 5 M i 0 ^ c > a i - I O T i - I C 0

i-i^^cDcoco^iOi-icD^^t^coc^i^ososiOt^^cocoi^oai^cooocDcooai-ico^i-^

>

0)

O i — I C O C D O i i O ^ C 0 0 5 0 1 C » i r O C O O C O O C O C O c ? 3 C O ( > 3 i 0 0 5 ( ^ O C O O O C O ^ ^ i - I C O O « ^ T H

TH

| C M | C O |

CM O } CD CO C £ C D - ^

TH

0 5 CD l O T-I OS CO OS CO ( M 0 0 C - CM TH

j i - H T - | C M |

OT

CM T H T H

I-H T H

384 Tab. 3. Manliga (m) och kvinnliga (kv) tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhöräknade). Genomsnittligt l

|

|

|

|

|

|

|

10 |

11 B a r n Lönegrad (arvode) och anställningsform

1.

2.

3.

A n t a l 1 barn

2 barn

m

kv

m

ordinarie extra ord. extra (asp.)

3 35 2

ordinarie extra ord. extra (asp.)

3 3

11 99 13

1 1

ordinarie extra ord. extra (asp.) ordinarie extra ord. extra (asp.)

kv

1 2 52 3

71 1

195 6

7 3

124 5

8.

1193 ordinarie extra ord. 23 extra (asp.) 1

487 21 2

9.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

129 1 1

10.

ordinarie extra ord. extra (asp.) ordinarie extra ord. extra (asp.)

371 5

123 2

32 2 5

64 43

ordinarie extra ord. extra (asp.)

556 4 4

17 1 2 193 2 1

11.

12.

13.

14.

ordinarie extra ord. extra (asp.) ordinarie extra ord. extra (asp.)

6 barn

kv

m

kv

7 barn

m

1 1

748 28 11

ordinarie extra stat extra ord. extra (asp.)

kv

med

183 1

7.

m

1768 163 15

6.

m

2 2

5 2

ordinarie 3 256 extra ord. 373 extra (asp.) 60 1392 ordinarie extra ord. 60 extra (asp.) 32

m

2 18 3

1 29

5.

5 barn

104 71 1

4.

t j ä n s t e m ä n 4 barn

48 16

u n d e r

3 barn kv

| 12 | 13 | 14 |

38 9

12 720 44 3 252 9 1 219

8 2

1 129 10

282 17 3 2

58 4

94 1

51 3

21 2

184 4

68 5

5 1

18 1

4 28 28

43 1

6 10 1 24

5 15 1

4 25 34 3

2 3 4 1 1

385 Bilaga 2 (forts.). rande den civila statsförvaltningen.

Fördelning efter antal barn (adoptivbarn in-

antal barn per tjänsteman. |

|

|

17 |

|

21 | 22 |

m

—

—

10 trnrn

m

kv

m

för m för kv

—

—

— 41

3 66 2

5 5

15 145 25

—

—

—

— —

—

4 386 147 57

401 3

0-93 0-41 0/42

3 202 4 793 33

0-95

—

—

— •—•

—

—

—

—

3 305 104 5

—

—

699 1 1

—

—

— —

— —

25 -379086.

—

— —

—

— —

882 13 2 82 4 9 1318 8 6

0-60

24 3 19

— 1

4-oo 1-16 0-35 073 097 0-21 1-48 O-ll 008

—

6 7 44 76 13

O-io

146 129 3

0-50 0-12 0-21

0-18 0-32 004

242 2

0-56 0-31 0-30

0-36 1-00 0-11

1-20 0-50 0-63 0-49 0-50

för kv

7 114 2 0-48 18 151 0-26 30 0-21 82 18

016 0-62 0-05

1.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

5 5

0-16 012 0-12

2.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

0-07 003

3.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

0-44 099 0-64

020 O-io 002

4.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

1-42 0-57 0-17

0-16 0-15 0-12

5.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

1-26 0-44 043

0-20 022

6.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

1-37

7.

ordinarie extra stat extra ord. extra (asp.)

8.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

9.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

10.

ordinarie extra ord. extra (asp.) ordinarie extra ord. extra (asp.)

6 4 229 205 112 7 1 0 1 3 16 212 6 0-15 1034 2 012 3 113 5 936 456 0-18 159 017 4 58 4 595 198 0-18 6 977 016 29 35 0-25 4 0-18 5 432 26 111 5 1033 1 — — 1 0-06

0-18 009 0-02

0-18 0-87 011

—

014 012

1554 14 3

Lönegrad (arvode) och anställningsform

för m

för kv

för m

006 003

1-00 0-54 017

—

76 16

5 2 3

0-26 0-21

11445 973 111

007 0-36 0-05

0-44 0-86 0-64

—

—

för kv

214 100 1

—

för m

6 4 177 7

—

—

Medeltal Summa Medeltal Summa barn barn per barn under barn per under 16 år tjänsteman tjänsteman 21 år

9 barn

—

— •

| 25 | 26

Barn under 21 år

å r

8 barn

0-60

6-oo 1-42 038 1-20 1-04 0-21 219 Oil 0-08

019 0-33 024

z

1 1 02 0-06 0-93 017

172 0 7 9 137 0 1 2 3 0-26

0-21 0-34 004

11.

2 434 279 1-03 0-50 13 0-30 6 7 1-20 6 0-50 7 76 2 1-09 0-50 77 0-50 13

0-42 1-00

12.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

13.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

14.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

129 4 11

386 Tab. 3 (forts.).

Manliga (m) och kvinnliga (kv) tjänstemän vid nyreglerade verk, inräknade). Genomsnittligt

|

|

|

|

|

9 B Lönegrad (arvode) och anställningsform

A n t a l

u n d e r

t j ä n s t e m ä n

med

5 barn

6 barn

m

m

kv

m

kv

m

kv

m

kv

m

120 2

—

—

33 1

—

kv

ordinarie extra ord. extra (asp.)

166 14 1

1 1

17.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

133 5 1

—

85 1

18.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

48 37 3

1 1

33 32

ordinarie extra ord. extra (asp.)

38 6

—

22 3

ordinarie extra ord. extra (asp.)

133 18 1

=

21.

ordinarie extra stat extra ord.

118 16 12

—

22.

ordinarie extra stat extra ord.

24.

ordinarie extra stat extra ord.

75 2 4 72 6 4

z

80 8 88 11 7

—

ordinarie

—

i

27.

ordinarie extra stat extra ord.

167 5 3 32 4 1

148 8 3 27 1

28.

ordinarie extra stat

33 2

—

29.

ordinarie extra stat

11 3

30.

ordinarie extra stat

101 4 1

A 2. ordinarie

6 A 3. ordinarie

i

2 2

—

—

4 1

—

26 4

—

— —

31 3 2 15 1 1

—

5 2 6

—

13 6 1

—

—

—

—

z

89 6 1

—

17 1 1

25 3 12

—

—

—

— —

6 2

— —

—

9 1 5 2

— — — —

— —

7 barn

kv

m 1

—

=

—

—

ordinarie extra stat extra ord.

8 8

40 7 3

26.

—

25.

A 1. ordinarie extra stat

n

4 barn

374 22 1 82 6

20.

r

a

3 barn

19.

12 | 13 | 14 |

2 barn

563 28 3

16.

1 barn

ordinarie extra ord. extra (asp.)

15.

10 |

3 2 12

1 1

—

1 2

—

—

—

— — — —

— —

—

— —

— —

— — —

z

'

—

—

—

—

—

—

—

—

— — — —

—

—

—

— —

— —

—

—

— — — —

— —

— 4

— — — — — — — — — — —

— —

— —

— — — — — — — —

•

—

tillhörande den civila statsförvaltningen. antal barn per tjänsteman. 15

|

|

|

|

21 |

387 Bilaga 2 (forts.). Fördelning efter antal barn (adoptivbarn 22

Barn under 21 år

å r

8 barn

9 barn

10 harn

Medeltal Medeltal Summa Summa barn b a r n p e r barn under barn per under 16 år t j ä n s t e m a n 21 år tjänsteman för m

för kv

2 293 83 6 0-12 699 0-io 33 1 647 9 — 1

1-29 032 013

0-20

15.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

1 1

094 0-38 0-03

012 0-io

16.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

17.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

0-05 0-30

272 154 3

1 4

1-20 071 0-27

005 0-40

18.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

19.

—

113 16

—

0-82 0-62

—

ordinarie extra ord. extra (asp.)

20.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

21.

ordinarie extra s t a t extra ord.

22.

ordinarie extra stat extra ord.

24.

ordinarie extra s t a t extra ord.

m

kv

m

för m för k v

för m

för kv

—

—

—

—

1838 78 5

0-91 0-30 0-11

471 29 1

1 1

0-64 0-33 0-03

416 7 1 157 143 3

—

071 0-28 033

1 3

069 0-66 027

—

0-83 062

—

• — •

—

— —

—

—

—

—

— —

1-10 0-36 0-33

—

—

—

—

—

113 16

— —

—

398 46 1

0-77 0-46 014

575 53 1

z

1-11 0-53 014

—

0-77 0-93 0-80

599 66 32

—

422 55 32

1-09 1-12 0-80

—

210 5 17

0-73 0-71 063 069

—

—

— — —

—

för m

—

—

Lönegrad (arvode) och anställningsform

för kv

m

—

| 23 | 24 | 25 | 26

— —

346 10 19

—

1-20 1-43 0-70

349 42 15

—

1-07 1-11 1-25

— 033

—

—

—

225 38 13

—

— —

—

0-90

—

—

1-33

942 39 12

1-29 1-26 1-00

0-80

1231 49 13

2-90 1-58 1-08

0-80

26.

ordinarie extra s t a t extra ord.

0-77 0-90

0-17

238 9 4

1-20 0-90 2-00

0-50

27.

ordinarie extra s t a t extra ord.

1-05 1-10

1-33

1-40 1-10

1-33

28.

ordinarie extra stat

—

170 11 110 9

1-55 1-00

29.

ordinarie extra stat ordinarie extra s t a t

l-oo

—

1-08

— 25.

ordinarie

—

—

—

z

—

—

153 9 4

—

—

—

—

—

127 11

—

58 9

0-82 1-00

—

366 4

0-79 0-44

590 11

—

1-28 1-22

30.

0'14

7 1

—

1-00

A 1. ordinarie extra stat

— —

—

—

—

— — —

— —

— —

— —

31 12

2-oo

— — —

097 0-48

— —

l-oo 1-44 0-92

— A 2. ordinarie — A 3. ordinarie

388 Tab.

3 (forts.).

l

Manliga (m) och kvinnliga (kv) tjänstemän vid nyreglerade verk, inräknade). Genomsnittligt 2

Lönegrad (arvode) och anställningsform

|

|

|

8 A n t a l

|

10 |

11 | 12 | 13 | 14 |

B a r n

u n d e r

t j ä n s t e m ä n

m e d 7

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 barn

6 barn

m

m

m

m

kv

m

kv

m

kv

m

kv

kv

kv

barn

Arvode: •i

7 500: ord. 9 500: ord. 10 000: ord.

10 500: ord.

12 000: ord.

13 000: ord.

15 000: ord.

16 000: ord.

14 000: ord.

17 000:

3 elstat

19 000: ord.

21 000: ord.

30 000: ord.

I

S:a o r d i n a r i e

591 5 059

> e x t r a stat

» extra ord.

-

276 19

3 57

7 T o t a l 10 709 886 115 95

5 636

313 2166

e x t r a (asp.)

5 949

2 252

2 14

318 320

61 61

389 Bilaga 2 (forts.). tillhörande den civila statsförvaltningen. antal barn per tjänsteman. 16

1 1» 16

l

8 barn m

19 Fördelning efter antal barn (adoptivbarn

2«l | 21 | 22

23 | 24 | 25 | 26 Barn under 21 år

r

9 barn m

kv

Medeltal Medeltal Summa Summa barn barn per barn under barn per under 16 år tjänsteman tjänsteman 21 år

10 barn m

för m för k v

för m

—

—

2-00

för kv

för m

för kv

för m

Lönegrad (arvode) och anställningsform

för kv Arvode:

—

—

—

—

7 500: ord.

— 1-50

—

10 000: ord.

—

10 500: ord.

— 300

— —

—

9 500: ord. —

—

—

—

—

0-75

—

—

—

—

—

1-00

—

—

—

—

—

1-86

—

— 1-00 — 1-86

—

12 000: ord.

—

—

—

—

—

1-50

—

— 2-oo

—

13 000: ord.

—

—

—

—

3 —

—

—

—

—

14 000: ord.

—

—

—

—

—

—

— l-oo — 1-43

—

15 000: ord.

—

—

—

—

—

—

— 0-40

—

16 000: ord.

—

—

—

—

—

9 3

0-90 3-00

—

"•"A*

—

—

—

—

5 3 12

0-20 050 300 1-50

—

— 2-oo

—

19 000: ord.

—

—

—

—

21 000: ord.

—

—

—

— 2-00 — 0-50

—

—

l-oo —

—

—

1 —

16 —

10 —

1 —

2 —

31267 1329 — 177

0-88 1-00

1 —

—

—

—

—

491 0-64 37 0-26 34 575 1857 0-83

— 17 17

2 801 330

36 432

— —

— 1 017 45 706 1510 1-30 — — 1-23 217 013

575 072 342 43 026 016 49 399 2128 1-21 51 f•27 0-08

30 000: ord. •— 0-20 S:a o r d i n a r i e — » extra stat 015 » e x t r a o r d . 0-09

> e x t r a (asp.)

0-18 T o t a l

390 Tab. 4. Manliga tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande i

Lönegrad (arvode) och anställningsform

1.

2.

3.

1 2 1 8

med med utan barn barn barn under enbart 21 år över 21 år

med med utan barn barn barn under enbart 21 år över 21 år

2 63

ordinarie extra ord. extra (asp.)

14 19

—

—

5.

ordinarie 1018 extra ord. 808 extra (asp.) 500

69 18 5

6.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

20 6 2

7.

ordinarie extra s t a t extra ord. extra (asp.)

323 165 61 164

100 60

ordinarie extra ord. extra (asp.)

8.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

204 22 19

6 2

9.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

14 5 10

10.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

29 3 12

11.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

19 18 31

—

—

12.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

56 14 9

13.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

1 7 3 48 13

—

—

1 1

—

14.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

1 Antal gifta

4 7 3 61 7

4.

1 «

Antal ogifta

ordinarie extra ord. extra (asp.)

ordinarie extra ord. extra (asp.)

1& 1 « 1 <

—

S:a

2 64

14 19

1 1

4 4

4 7 3 3 61 32 11 1090 1516 826 333 505 63 347 171 63 185

800 65 27

105 60

1 ii 1 i *

—

13 Antal änklir.g.ir

S:a

med med utan barn bara barn under enbart öve: 21 år 21 år

S:a

—

—

—

—

3 3 106

5 5

—

3 5

7 283 1021 600 15 73 2 906 457 98 3 42 1

6 143

—

9 820 948 136

25 2 1

179 8

71 1

275 11 1

4163 166 70

15 1

53 1 1

102 2 1

3 047 1 554 33 4 078 77 5

16 1

88 2

145 3

109 17

2182 1 424 16

214 24 19 17 5 10

563 26 2

2 655 50 3

860 1

39 2 1

440 3 2

33 3 12

197 4 4

370 1 1 802 8 2

19 18 31 65 14 9

23 12 5

69 3 6

1411 12 6 134 15 11

247 3 6

1265 7 4

2170 10 10

48 1 1

33 1

90 2 1

2 2

2 5

—

—

—

—

—

9 51 7

47 52 6

4 7 64 103 13

—

1 7 4 49 13

—

391 Bilaga 2 (forts.). den civila statsförvaltningen. 14

|

|

|

|

med med barn barn enbart under över 21 år 21 år

|

S:a

100-00 69-56

29-35

19 24

73-68 79-17

26-32 20-83

4 10

100-00 70-00

9 207 11

3333 29-47 100-00

472 9 12

1524 15 18

2-19 20-00 66-67

93-56

163 33 43

2 362 26 20

11-88 54-55 72-09 2-77 53-85 45-00

83-74 45-45 25-58 92-58 38-46 50-00

5 14

20-00 50-00

80-oo 50-00

70 155 26

5-80 31-61 50-00

92-75 66-45 50-00

79 7 2

152 24 5

11416 1816 649

16 1 1

26 3

5 1

47 5 1

57 14 1

4 716 358 136

63 3

3 361 1 686 93 4 542 107 24

11 10

1 2

1 2

66-67 69-08

2 1

1 23

Lönegrad (arvode) och anställningsform

1.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

2.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

3.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

4.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

1-09

30-00

9-68 87-18 46-09 52-91 78-41 21-12 7-45 89-35 49-71 48-26 46-67 51-85 5-53 91-09 100-00 15-53 81-95 64-52 35-48 4-78 91-04 23-08 74-04 79-17 20-83 362 93-61 62-50 37-50 83-33 16-67

53 1

i 22

2 92

13 6 2

1 21

Fördelning efter civilstånd Antal procentuellt i förhållande tjänste- Totala till hela antalet tjänstemän män med uppgivet antalet utan civilstånd tjänsteangivet män civilÄnk- FrånOgifta Gifta lingar skilda stånd

Antal frånskilda

utan barn

Fördelning efter civilstånd.

80-oo

0-48

0-97

2-44 0-61 0-16

0-70 0-39 0-31

5.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

2-19 0-58 0-74

1-01 1-45 0-74

6.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

2-48

0-90

7.

1-63

0-89

ordinarie extra stat extra ord. extra (asp.)

3-24 2-88

0-94

8.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

9.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

10.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

11.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

2-77

1-13

33-33 4-38 3-84 7-69

2-33 0-81 12.

5-oo

0-65

1-45 1-29

ordinarie extra ord. extra (asp.)

13.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

14.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

392 Tab. 4 (forts.). Manliga tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande 1

Lönegrad (arvode) och anställningsform

1 8

&

7 Antal ogifta

Antal gifta

med med utan barn barn barn undei enbart 21 år över 21 år

med med utan barn barn barn under enbart 21 år över 21 år

S:a

»

1 12 1 I»

il

Antal änkling ir med med barn utan barn enbarl barn under över 21 år 21 år

S:a

S:a

15.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

269 135 37

—

273 135 37

363 62 5

1211 53 4

123 2

1697 117 9

7 1

31 1

16.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

88 46 22

91 46 22

104 20 5

366 21 1

143 1 1

613 42 7

17.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

63 8 1

103 8 1

334 8 1

61 1

498 17 2

—

63 8 1

—

ordinarie extra ord. extra (asp.) extra ord. extra (asp.)

12 84 5

—

12 84 5

119 82 3

47 4

205 129 6

5 1

6 2

32 11

—

—

32 11

68 10

103 15

—

z

—

—

ordinarie extra ord. extra (asp.)

53 41 4

z

53 41 4

304 31 1

62 2

447 55 3

6 1

—

12 1

ordinarie extra s t a t extra ord.

100 15 10

295 31 20

40 1

428 38 29

5 1 1

—

11 1 1

ordinarie extra stat extra ord.

39 43 3 34 5 81 22 2 93 6 9 43 1 10

—

156 5 11

41 1

240 7 21

—

24.

ordinarie extra stat extra ord.

39 5 1

43 11 2

168 19 8

54 1

265 31 10

4 1

14 1

25.

ordinarie

—

—

26.

ordinarie extra s t a t extra ord.

— 50 5 3

39 5 2 — 51 5 3

83 2 1

527 22 8

46 1

4 1

1 13 1

17 3

26 1

115 6 2

656 25 9 172 7 2

__

15 1

13 2

75 6

—

1 1

6 3

45 5

—

—

98 8 65 8

18.

19. 20.

21.

22.

101 15 10 32

— 6

1 — 1

— —

27.

ordinarie extra stat extra ord.

17 3

28.

ordinarie extra stat

29.

ordinarie extra s t a t extra ord.

15 1 1 1

—

ordinarie extra stat

—

62 1

280 7

58 1

400 9

10 A 1. ordinarie extra s t a t

—

—

—

4 1

7 1

—

—

—

—

A 2. ordinarie extra s t a t

1 1

—

—

—

—

—

—

A 3. ordinarie

—

—

—

—

—

—

30.

—

393 Bilaga 2 (forts.). den civila statsförvaltningen. 14

Antal tjänstemän utan angivet civilstånd

Antal frånskilda

utan barn

11 S:a

16 2

il

med med barn barn enbart under över 21 år 21 år

F ö r d e l n i n g efter c i v i l s t å n d .

12 1

2 029 256 46

590 25 3 227 217 11 137 26 516 100 7 551 59 40 288 7 27 327 38 12

j

23 Fördelning efter civilstånd procentuellt i förhållande till hela antalet tjänsteTotala män med uppgivet antalet civilstånd tjänstemän Änk- FrånOgifta Gifta lingar skilda

740 88 29

24 Lönegrad (arvode) och anställningsform

13-53 84-14 52-95 45-88 80-43 19-57

1-54 0-39

0-79 0-78

15.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

83-17 47-73 24-14

2-58

1-90

16.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

86-16 68-oo 6667 533 91-n 38-71 59-45 45-45 54-55 23-36 75-18 42-31 57-69

2-25

0-69

17.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

2-67 0-92

0-89 0-92

18.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

1-46

19.

extra ord. extra (asp.)

2-33 1-00

0-78 3-00

20.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

2-01 1-75 2-50

1-28 5-26

21.

ordinarie extra s t a t extra ord. ordinarie extra s t a t extra ord.

12-35 52-27 75-86 10-90 32-00 33-33

10-27 41-oo 57-14 18-46 26-32 25-00 11-23

86-62

84-21 100-00 22-22 77-78

3-51

1-05

22.

11-96 13-51 16-67

81-30 83-79 83-33

4-29 2-70

2-45

24.

ordinarie extra stat extra ord.

25.

ordinarie ordinarie extra stat extra ord.

55-00 42 78-25 66-67 72-50

4-76

699 1613 25-00 8-59

89-86

1-78 323

1-37

26.

86-86 30-00 70-oo lOO-oo

3-54

1-01

27.

121 10

12-61 lOoo

82-35 80-oo

1-68

3-36 1000

28.

71 9 1

1-43 11-11

92-85

4-29

1-43

29.

462 9 7 1 32 1

87-14 100-oo

21 732 31 12 199 10 2

80-64

75-00

lOO-oo 1-31

ordinarie extra s t a t A 1. ordinarie extra s t a t

6-25

A 2. ordinarie extra s t a t

lOO-oo lOO-oo 312 9063 lOO-oo 8-oo 92-oo

ordinarie extra s t a t extra ord. ordinarie extra s t a t ordinarie extra s t a t extra ord.

30.

A 3 . ordinarie

394 Tab . 4 (forts.). 1

|

Lönegrad (arvode) och anställningsform

|

3 Manliga t j ä n s t e m ä n vid n y r e g l e r a d e v e r k , tillhörande |

|

|

|

|

9 Antal ogifta

Antal gifta

med med barn utan barn barn under enbart 21 år över 21 år

med med barn utan barn enbart barn under över 21 år 21 år

S:a

|

10 | 11

|

| 13

Antal änklingar med med utan barn barn barn under enbart 21 år över 21 år

S:a

S:a

Arvode: 7 500: ord.

— —

—

—

—

— — — — — — — — — —

— — — — — — — — —

— — — — —

— — 1 — 1 — 2 — 1 —

— — — — — —

— — — — — —

— — — — — —

2 776 4 980 21 665 4 605 31250 116 31 27 104 5 136 2 1664 851 1667 56 2 574 5

—

9 500: ord.

10 000: ord. 10 500: ord. 12 000: ord. 13 000: ord. 14 000: ord. 15 000: ord. 16 000: ord. 17 000: ord. e. stat 19 000: ord. 21 000: ord. 24 000: ord.

— — 1 — — — — — 2 — — — 2 —

— — — — — —

— — — — — —

— — —

— 1

— —

— — — —

— — — —

6 1 1

—

8 1

— — —

6 1 5

—

—

— —

—

—

35 000: ord.

— —

—

2 622 136

—

> extra ord.

» e x t r a (asp.)

33 12

898 5182 181

— — — 18

30 000: ord. S:a o r d i n a r i e > e x t r a stat

— — 4 — 1 — 6 — 1 — 1 — 12 — 5 — 1

—

25 000: ord.

Total

—

—

—

•

— — — —

3 36 4

5 381 6 020 23 642 4 668 34330 124

395 Bilaga 2 (forts.). Fördelning efter civilstånd.

den civila statsförvaltningen. 14

|

|

|

Antal tjänstemän utan angivet civilstånd

Antal frånskilda

utan barn

med med barn barn enbart under över 21 år 21 år

17 S:a

1 21

| 22

|

24 Fördelning efter civilstånd procentuellt i förhållande till hela antalet tjänsteTotala män med uppgivet antalet civilstånd tjänstemän Änk- FrånOgifta Gifta lingar skilda

Lönegrad (arvode) och anställningsform

Arvode:

. .

—

—

—

1 1 4

— 1

—

— — — —

— — 1

—

— — — —

1 7 2 1 14

—

—

—

—

—

5 10 1

—

— 76 3

— — — — — — 189 1

— — — — — — 54

—

— — — — — — 319 4

— — — — — —

35 633

1 1 1 2 1

— 100-00 — 100-00 — 100-00 — lOO-oo 14-29

— 50-00 — lOO-oo 14-29

85-71

— lOO-oo 20-00

80-oo 100-oo — lOO-oo

— — —

— 100-oo — lOO-oo — lOO-oo — lOO-oo 100-00 7-87 88-64

7 500: ord. 9 500: ord. 10 000: ord. 10 500: ord. 12 000: ord. 13 000: ord. 14 000: ord. 15 000: ord. 16 000: ord. 17 000: ord. e. stat 19 000: ord. 21 000: ord. 24 000: ord. 25 000: ord. 30 000: ord.

35 000: ord. 0-90 S:a o r d i n a r i e 2-30 > e x t r a s t a t

17-82

78-16

2-59 1-72

4 359

38-66

59-76 28-73

0-84 0-31

0-74 0-31

83-67

2-33

0-88 T o t a l

32 4

—

70-65

85-71

— — — — — — — — — — — 50-00 — — — — — — — —

» extra ord. > e x t r a (asp.)

396 Tab. 5. Kvinnliga tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande 1

Lönegrad och anställningsform

1.

1 3

1 * 1&

1 i" 1 12 1 13

med med utan barn barn barn under enbart över 21 år 21 år

med med utan barn barn barn under enbart 21 år över 21 år

med med utan barn barn barn under enbart 21 år över 21 år

S:a

1 5

ordinarie extra ord. extra (asp.)

69 805 201

—

3.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

945 559 19

19 7

4.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

758 807 45

1 3

ordinarie extra ord. extra (asp.)

30 6 22

S:a

34 62 36

2 26 2

1 7

69 817 201

24 279 13

11 103 10

—

965 566 19

208 29 1

39 8

—

759 810 45

231 191 5

141 66 1

—

z

30 6 22

2 6 1

1596 8 7

298 6 1

5 2 1 260 1

630 106 7 72 1

159 27 2

6.

ordinarie 1570 extra ord. 8 extra (asp.) 7

7.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

628 106 6

ordinarie extra ord. extra (asp.)

70 1

— —

9.

ordinarie extra (asp.)

10.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

14 3 2

11.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

574 245 66

12.

ordinarie extra ord.

408 1

13. 14.

ordinarie ordinarie extra ord.

58 4 2

—

15.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

47 4 2

—

ordinarie extra ord. extra (asp.)

7 6 2

—

16.

1 »

8 Antal änkor

3 11

8.

1 Antal gifta

30 46 36

5.

1 <

Antal ogiftr i

ordinarie extra ord. extra (asp.)

2.

—

—

—

—

S:a

8 58 2 35 38^ 23

2 26

1 21

3 48

6 2

2 3 4

1 3

2 10 9

248 37 1

6 1 1

6 3

13 4 1

372 260 6

5 3 1

7 5

4 4

16 12 1

—

7 7 2

—

—

—

—

565 7 1

13 1

36 1 1

122 13 2

4 1

285 41 4

17 1

9 4

33 5

18 2

—

31 2

—

—

1 14 3 2

— —

—

—

576 245 66

100 50

96 77

6 2

202 129

1 5 6

11 3

4 3

20 12

409 1

123 1

206 1

58 4 2

— 1

— —

— —

—

—

47 4 2

4 2 1

7 2 2 8 2 1

—

1 2

7 6 2

—

—

1 1

—

1 5

— —

397 Bilaga 2 (forts.). den civila statsförvaltningen. 14

|

utan barn

18 S:a

1 4 1 2

1 9 5 3

1 1 1

3 14 7 5

1 3 2 10 4

11 8 1

7 13

1 2

19 23 1

—

—

—

—

8 1

12 1

20 2

8 1 1 1

23 1 1 1 1

12 1

—

—

| 21

| 22

1 1

—

45 75-55 17-78 6-67 185 3407 31-87 26-37 7-69 38 94-74 5-26 110 63-31 3211 1-83 2-75 1226 66-81 3123 0-82 1-14 242 83-75 9-58 375 2-92 1241 78-38 20-15 1-06 0-41 611 93-24 6-io 0-66 21 90-48 4-76 4-76 1-63 1174 65-10 31-90 1-37 1105 73-30 23-53 1-09 2-08 1-89 53 84-90 11-32 1-89 38 81-08 1892 13 46-15 53-85 — 24 91-67 8-33 2 226 72-00 25-48 1-62 0-90 18 44-44 38-89 5-56 11-11 9 77-78 11-11 11-11 983 64-88 29-35 3-40 2-37 154 69-28 26-80 3-27 0-65 8-33 12 58-34 33-33 0-94 107 67-92 2925 1-89 5 25-00 50-00 25-00 lOO-oo 1 lOO-oo — 1 — 1 100-00 17 82-36 5-88 11-76 3 lOO-oo 33-33 3 66-67 820 70-94 24-88 2-46 1-72 399 61-55 32-41 3-02 302 2-94 68 97-06 664 61-88 3116 3-48 3-48 2 50-00 50-00 — — 65 89-23 10-77 7 57-14 28-57 14-29 4 50-oo 50-oo 60 78-33 13-33 6-67 1-67 6 66-67 3333 3 66-67 3333 8 87-50 12-50 11 54-55 45-45 — 2 100-oo

z

3 6 1 7

—

7 6 1 13

4 3

—

14 12 2 23

8 1 3

—

28 Fördelning efter civilstånd Antal procentuellt i förhållande tjänste- Totala till hela antalet tjänstemän män med uppgivet antalet utan civilstånd tjänsteangivet män civilFrånOgifta Gifta Änkor skilda stånd

Antal frånskilda med med barn barn enbart under över 21 år 21 år

Fördelning efter civilstånd.

Lönegrad och anställningsform

1.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

2.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

3.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

4.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

5. ordinarie extra ord. extra (asp.)

6. 7.

ordinarie extra ord. extra (asp.) ordinarie extra ord. extra (asp.)

8. ordinarie extra ord. extra (asp.)

9.

ordinarie extra (asp.)

10.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

11.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

12.

ordinarie extra ord.

13. ordinarie 14. ordinarie extra ord.

15. ordinarie extra ord. extra (asp.)

16.

ordinarie extra ord. extra (asp.)

398 Tab. 5 (forts.). Kvinnliga tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande 2

1 Lönegrad och anställningsform

|

!

j

10 |

12 Antal ogifta

Antal gifta

Antal änkor

med med barn utan barn enbart barn under över 21 år 21 år

med med utan barn barn barn under enbart över 21 år 21 år

med med utan barn barn enbart barn under över 21 år 21 år

S:a

17.

ordinarie extra ord.

17 1

17 1

18.

ordinarie extra ord.

19 6 2 1

19 6

3 1

|

13 S:a

1 1

S:a

1 3

1 2

2 1

20.

ordinarie extra ord.

21.

3 1

22.

ordinarie extra stat ordinarie

26.

ordinarie

27.

ordinarie

28.

ordinarie

29. ordinarie S:a o r d i n a r i e

5 264

> e x t r a stat

> e x t r a ord.

2 607

> e x t r a (asp.)

8 281

85 Total

1 51

5 322 1129

2 963

1 5 12

2 645

8 378 1778 1141

399 Bilaga 2 (forts.). den civila statsförvaltningen. 14

|

|

utan barn

Antal tjänstemän utan angivet civilstånd

S:a

17 Antal frånskilda med med barn barn enbart under över 21 år 21 år

Fördelning efter civilstånd.

17 3 21 10 2 1

6 1

24 3 70

38 7 98

6 1 20

109 68 11 188

55 13 2 70

100 00 33 34 33-33 5-00 95 00 60 00 30-00 1000 100 00 100 00 60 00 20-00 20-00 100 00

i 28

Lönegrad och anställningsform

17.

ordinarie extra ord.

18.

ordinarie extra ord.

20.

ordinarie extra ord.

21.

ordinarie extra stat

33-33

ordinarie

26.

ordinarie

66 GG

16-67 16-67

27.

ordinarie

28.

ordinarie

100 00

29.

ordinarie

7 628

70 2b

100 00

22.

40-oo

|

Fördelning efter civilstånd procentuellt i förhållande till hela antalet tjänsteTotala män med uppgivet antalet civilstånd tjänstemän FrånOgifta Gifta Änkor skilda

100 00 60 00

S:a o r d i n a r i e

26-21

2-07

1-44

3 756

70 G7

25-03

2-48

1-82

86 31

8-63

2-74

2-32

> e x t r a (asp.)

71 05

25-13

2-23

1-59

Total

» extra stat > extra ord.

400 Bilaga 3.

P. M. med historik över behandlingen av den s. k. behovsprincipen såsom norm för lönesättningen beträffande statsanställda. Under förarbetena till de löneregleringar för statens befattningshavare, som ägt rum under 1900-talet, har frågan om den s. k. behovsprincipens tillämpning inom lönesystemet gång efter annan varit föremål för ingående överväganden. Behovsprincipen har under denna diskussion, allmänt sett, betecknat en grundsats, enligt vilken avlöningen bestämmes med hänsyn till befattningshavarens levnadsbehov. Särskilt hava därvid tagits i betraktande variationer i levnadsbehoven för familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare. De, som omfattat nämnda princip för utmätande av statstjänstemannens löner, hava hävdat den meningen, att familjeförsörjare, vare sig män eller kvinnor, böra åtnjuta högre avlöning än icke-familjeförsörjare, oavsett huruvida dessa senare äro män eller kvinnor. Beträffande den ensamstående mannens och den ensamstående kvinnans levnadsbehov hava meningarna understundom gått isär, i det att somliga ansett, att i detta avseende ingen nämnvärd skillnad förefinnes, medan andra menat, att mannens levnadsbehov är så mycket större än kvinnans, att hänsyn bör tagas även härtill vid bestämmandet av lönens storlek. Numera torde dock bland behovsprincipens anhängare den uppfattningen vara förhärskande, att grundlönen bör vara lika för män och kvinnor och följaktligen lönedifferentieringen uteslutande betingas av familjeförsörjningsplikten. Vare sig man anslutit sig till den ena eller andra av sist nämnda uppfattningar, har emellertid det grundväsentliga för tanken på behovsprincipens införande i lönesystemet varit, att den, som är familjeförsörjare, bör erhålla större inkomst av tjänsten än icke-familjeförsörjaren. Behovsprincipen i dess nu angivna mening har — om här bortses från de särskilda barntillägg, som ingå i dyrtidstilläggen — hittills icke vunnit tillämpning inom statens lönesystem. Däremot har tidigare vid bestämmandet av statstjänstemännens löner hänsyn tagits till familjeförsörjningsplikten så till vida, att manliga befattningshavare ofta tillerkänts högre lön än kvinnliga befattningshavare i motsvarande eller liknande befattningar. Detta system — olika lön för manlig och kvinnlig befattningshavare i samma eller liknande befattning — har haft sin grund i den åtminstone tidigare av statsmakterna hävdade uppfattningen, att eftersom manliga befattningshavare i regel äro gifta och kvinnliga befattningshavare i regel ogifta, levnadsbehoven genomsnittligt sett äro större för de förra än för de senare. En i sistnämnda mening tillämpad behovsprincip har sin naturliga historiska förklaring. Så länge befattningar i allmän tjänst huvudsakligen innehades av män. var frågan om grunderna för lönebestämningen föga komplicerad. Man utgick från att mannen i allmänhet skulle bilda familj och bestämde eller sade sig bestämma avlöningen härefter. Att en eller annan manlig tjänsteman förblev ogift, spelade i fråga om avlöningsgrunderna för det dåvarande ingen nämnvärd roll. Så kommo emellertid kvinnorna in på tjänstemannabanorna, till en början allenast inom vissa få grenar av statsförvaltningen, exempelvis inom undervisningsväsendet, men efter hand inom allt flera förvaltningsområden. De ogifta befattningshavarnas antal blev härigenom allt större och större. Man började nu överväga, huruvida det, särskilt från statsfinansiell synpunkt, kunde vara lämpligt, att denna mängd ogifta

401 befattningshavare skulle uppbära lika hög avlöning som de gifta. Diskussionen om lönens storlek med hänsyn till syftet att bereda vederbörande skälig bärgning blev därvid närmast en diskussion om förhållandet mellan manlig och kvinnlig lön. De nämnda övervägandena ledde till att man redan under senare hälften av 1800talet inom sådana områden av statsförvaltningen, där kvinnor mera allmänt vunnit inträde, fastställde särskilda lägre lönebelopp för de kvinnliga befattnings havarna, därvid som motiv anfördes, att dessa icke kunde anses som familjeförsörjare. Därmed var, såsom nyss påpekats, på sätt och vis en behovsprincip i mera vidsträckt bemärkelse införd i det statliga lönesystemet. De meningsbrytningar, som varit förknippade med den här antydda utvecklingen, förbigås väsentligen i denna promemoria och beröras endast i den mån, de varit intimt förknippade med diskussionerna om behovsprincipen i den egentliga, mera begränsade mening, som bäst kan karakteriseras genom uttrycket familjeförsörjningsprincipen. Därvid förbises givetvis icke, att det både logiskt och praktiskt kan sägas föreligga ett samband mellan lönesättningen för de kvinnliga befattningshavarna och behovsprincipen. Sedd mot bakgrunden av utvecklingen de senaste år tiondena torde nämligen ifrågavarande princip i sin moderna form vara att uppfatta såsom en syntes av de två syftena att tillgodose både kvinnornas under 1900talet allt starkare krav på samma lön för samma arbete som männen under i övrigt lika förhållanden och det på sociala grunder motiverade kravet på hänsynstagande till försörjningsbördan vid lönesättningen. De viktigaste yttre data i diskussionen om familjeförsörjningsprincipen under 1900-talet kunna i korta drag angivas sålunda. 1 I proposition till 1906 års riksdag angående lönereglering för folkskolans ordi narie lärare föreslogs, under hänvisning till de manliga lärarnas efter hand merendels större försörjningsbörda, en differentiering mellan manliga och kvinnliga lärares löner på det sätt, att de senares ålderstillägg skulle bestämmas till 2/a av de förras. I riksdagen framfördes motionsvis, såsom uttryck för en mera följdriktigt tillämpad familjeförsörjningsprincip, kravet på att ogift lärare i dylikt avseende måtte likställas med lärarinna. Riksdagen biföll emellertid propositionen i enlighet med det sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande, vari medgavs det principiellt berättigade i motionens syfte. Ett av de huvudsakligaste motiven till de föreslagna högre ålderstilläggen för manliga lärare hade varit, att dessa vid tiden för ålderstilläggens utgående i allmänhet vore familjeförsörjare i detta ords egentliga mening. I utlåtandet avböjdes motionens yrkande med tanke på det ringa antalet ogifta lärare längre upp i åldersklasserna, där differentieringen kunde ha en viss ekonomisk betydelse, och i syfte att ej på folkskolans område introducera en eljest icke tilllämpad grundsats. I en motion till 1908 års riksdag framfördes tanken på särskilda familjetillägg i hela lönesystemet med yrkande om särskild utredning enligt vissa av motionären utvecklade grundsatser, bland annat innebärande att befattningshavare, man eller kvinna, skulle utöver den för befattningen bestämda grundlönen erhålla ett lönetillskott, då han styrkte sig ha ingått äktenskap, och en ökning av detta tillskott för varje barn. Tillskottet skulle hava olika storlek i olika befattningar. Motionen behandlades av ett tillfälligt utskott, som uttalade sin anslutning till principen om lönedifferentiering mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare, särskilt i fråga om hyresbidrag eller hyresersättning. I utlåtandet anmärktes emellertid, att såsom familjeförsörjare kunde och borde i viss mån betraktas även de ogifta befattningshavare, som försörjde ålderstigna eller minderåriga anhöriga. Vidare erinrades om att de i alla lönestater utgående ålderstilläggen sannolikt avsåge att möta de ökade behov, som en tillväxande familj medförde. Utskottet hemställde 1 En fylligare redogörelse för tiden fram till 1923 gives i 1921 års lönekommittés betänkande (sid. 51—60), till vilket här hänvisas. 26-379086.

402 om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i frågan. Denna hemställan vann emellertid ej vederbörande kammares bifall. Folkundervisningskommittén föreslog i sitt betänkande den 20 december 1911 angående folkskoleseminarierna en viss, ehuru summarisk lönedifferentiering efter behovssynpunkter för de av förslaget berörda befattningshavarna vid seminarierna. Dessa skulle indelas i följande tre grupper: manlig gift, manlig ogift och kvinnlig, dock att inom den senare gruppen änka med ett eller flera oförsörjda barn skulle erhålla ett särskilt tillägg. Kommittén hävdade i motiveringen till sitt förslag, att en indelning av löntagarna i endast de två grupperna manliga och kvinnliga lärare skulle kränka hänsynen till levnadsbehoven. Riktigare vore att draga gränsen mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare. På principen »lika behov — lika lön» kunde man dock icke enligt kommitténs mening bygga upp avlöningssystemet. I stället borde grundsatsen för löneregleringen vara, att de, som utförde lika arbete, såvitt möjligt borde inbördes bliva lika förmånligt ställda med hänsyn till sina lönevillkor. Det vore emellertid omöjligt att fullständigt genomföra denna grundsats, så som levnadsbehoven växlade för olika individer. En viss schematisering vore därför nödvändig, önskvärt hade varit, om man kunnat göra åtskillnad mellan familjer utan och med barn samt bland de senare mellan familjer med få och med många barn, samt om hänsyn även kunnat tagas till fall, där försörjningsplikten gällde andra än hustru och barn. Invändningen att en sådan differentiering, som kommittén föreslagit, skulle vara främmande för vårt lönesystem tog kommittén upp till bemötande och uttalade därvid att den av svenska staten sedan gammalt tillämpade löneprincipen härlett sig ur begreppet »anständig bärgning» och icke ur principen »lika lön för lika arbete». Då kvinnorna efter hand inträtt å den statliga arbetsmarknaden, hade de erhållit en lägre lön än männen, eftersom de i regel icke vore familjeförsörjare. Att på ett följdriktigare sätt genomföra skillnaden mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare syntes kommittén då icke vara att genomföra en ny och främmande princip i vårt löneväsen utan snarare att fasthålla vid dess gamla och bärande grundtanke. I några remissyttranden över folkundervisningskommitténs förslag framhölls, att den gjorda uppdelningen av löneplanen vore alltför schablonartad: skillnad borde göras mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare och icke mellan gifta och ogifta. Lärarlönenämnden, som avgav sitt huvudbetänkande den 31 oktober 1914, uttalade sig bestämt till förmån för familjeförsörjningsprincipen men begränsade sitt förslag om särskilda familjetillägg till kommunalt anställda lärare av hänsyn till sambandet mellan de statsanställda lärarnas avlöning och det allmänna statliga lönesystemet. Enligt nämndens förslag skulle familjetillägg, vart och ett förslagsvis ä 150 kronor för småskollärare och 200 kronor för folkskollärare, utgå till ordinarie befattningshavare för egna ogifta äkta barn under 21 års ålder. Av kvinnliga befattningshavare skulle endast änkor erhålla tillägg. Högsta antalet familjetillägg skulle enligt förslaget utgöra tre, varvid ett barn skulle berättiga till första tilllägget, minst tre barn till andra och minst fem barn till tredje. Vid argumentationen för sitt förslag framhöll nämnden, att det enligt dess erfarenhet vore svårare, ju större en kår vore, att för kåren åstadkomma en lönereglering, som på en gång tillgodosåge såväl familjeförsörjarens intressen som statens ekonomiska intressen, därest vid lönens fördelning hänsyn icke toges till försörjningsplikt. Vid en sådan konflikt bleve det lätt familjeförsörjarens intressen, som finge stå tillbaka. Enligt nämndens mening kunde sålunda folk- och småskollärarkåren svårligen erhålla en lönereglering, som fullt tillgodosåge de manliga familjeförsörjarnas behov av anständig bärgning, med mindre löneregleringen byggdes på grundsatsen om lönens fördelning med hänsyn till familjeförsörjningsplikt.

403 En sådan princip vore icke främmande för det rådande avlöningssystemet. Såsom uttryck för denna s. k. behovsprincip måste ett flertal förekommande löneförmåner anses, bl. a. ålderstillägg, statens bidrag till tjänste- och familjepensioner ävensom avlöning under sjukdom. Om därtill lades barntillägg såsom ett ytterligare moment, skulle det sålunda icke innebära något avsteg från en hävdvunnen avlöningsprincip. Genom en motion om särskilda familjetillägg åt folkskolans lärare enligt i huvudsak av lärarlönenämnden föreslagna grunder ställdes 1915 års riksdag inför frågan. Statsutskottet, vars förslag riksdagen biföll, tillstyrkte — under uttryckligt framhållande, att utskottet därmed icke i princip tagit ståndpunkt till familjeförsörjningsprincipens lämplighet vid en definitiv lönereglering för folkskollärarna — en tillfällig löneförbättring för barnaförsörjare, vilka enligt utskottets mening utgjorde den mest beträngda gruppen. Förbättringen bestämdes emellertid till samma belopp, 250 kronor för folkskollärarna och 150 kronor för småskollärarna, till alla däri delaktiga, oavsett barnantalet. Vid 1915 års riksdag avslogs även en motion, åsyftande utredning av möjligheterna att tillämpa principen om familjeunderstöd för alla statens funktionärer. Motiveringen för avslaget var den, att rätta tidpunkten för en sådan utredning för det dåvarande ej vore inne. 1902 års löneregleringskommitté framhöll i utlåtande den 21 februari 1918 över lärarlönenämndens förslag, att det syntes vara olämpligt att — vilket nämndens förslag skulle leda till — mera försöksvis tillämpa behovsprincipen inom vissa grenar av statstjänsten. Om behovsprincipen efter en ingående utredning verkligen visade sig förtjänt av beaktande, borde den efter enhetliga grunder genomföras inom statsförvaltningen i dess helhet eller inom väsentliga delar därav. Principens utformning i detalj ansåge kommittén även vara i behov av utredning med tanke på de stridiga meningar, som gjort sig gällande i fråga om ett flertal dylika spörsmål. I proposition till 1918 års lagtima riksdag angående lönereglering för lärare vid undervisningsanstalterna uttalade departementschefen (statsrådet Rydén) sin principiella anslutning till familjeförsörjningsprincipen och betonade, att till principens förmån även talade den synnerligen starka anslutning, den rönt från de av lärarlönenämndens förslag berörda personalgrupperna. På grund av de invändningar, löneregleringskommittén gjort, och för att icke äventyra den synnerligen trängande löneregleringen genom ytterligare utredningar funne departementschefen sig dock nödsakad att under dåvarande förhållanden avstå från tillämpning av principen och att även på folk- och småskolans område i enlighet med dittills gällande avlöningsprinciper föreslå lägre lön för kvinnlig lärare än för manlig i samma befattning. Riksdagen, som i detta avseende biföll propositionen, uttalade på statsutskottets förslag endast att under sagda förhållanden »något särskilt yttrande från riksdagens sida i fråga om den under lönefrågans föregående skeden omdebatterade behovsprincipen icke nu erfordras». Kommunikationsverkens lönekommitté upptog icke systemet med familjetillägg i sitt den 20 februari 1919 framlagda förslag till avlöningsreglemente för kommunikationsverken. Enligt kommitténs mening funnes icke anledning att särskilt för kommunikationsverkens del ifrågasätta en sådan anordning, och då bland berörda personalgrupper tanken därpå rönt ett bestämt motstånd, hade det ej ens synts nödigt att utveckla skälen för och emot systemet. Vid framläggande år 1920 av förslag till lönereglering för statsdepartement och centrala verk vidhöll 1902 års löneregleringskommitté sin tidigare uttalade uppfattning om att behovsprincipen, därest den efter ingående utredning befunnes förtjäna beaktande, borde genomföras efter enhetliga grunder inom hela statsförvaltningen. En liknande uppfattning hävdades i ett betänkande av år 1920 av de s. k. behörighetssakkunniga, vilka hade att utreda frågan om kvinnors tillträde till statliga befattningar.

404 1921 års lönekommitté (kvinnolönekommittén), vars uppdrag avsåg utarbetandet av förslag till ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas avlönings- och pensionsfrågor, framlade i betänkande av den 12 oktober 1923 förslag till ett på familjeförsörjningsprincipen grundat avlöningssystem för de nyreglerade verken. Enligt detta förslag skulle för män och kvinnor gälla samma löneplan, dock att de i löneplanen angivna beloppen för kvinnliga befattningshavare skulle minskas i lönegraderna 23—30 med vad som motsvarade familjepensionsavgiften för man och i lägre lönegrader med vissa i reglementet angivna procent av lönen. Löneplanen konstruerades av kommittén med utgångspunkt från den då gällande löneplanen för manliga befattningshavare. I varje lönegrad skulle dock finnas endast tre löneklasser, och uppflyttning i löneklass skulle ske endast vart femte år i stället för vart tredje år. De övriga i den manliga löneplanen dittills befintliga löneklasserna, alltså fjärde och i förekommande fall femte löneklassen, skulle slopas såsom obehövliga för icke-familjeförsörjare. I stället skulle utgå särskilda barntillägg, lägre för befattningshavare i de lägre lönegraderna och högre för befattningshavare längre upp i lönegraderna. För första barnet skulle tillägget utgå med lägst 240 kronor och högst 480 kronor per år, medan för ett antal av 2, 3 samt 4 eller flera barn tilläggen skulle utgöra respektive 1 1/2, 2 och 2 V« gånger tillägget för första barnet. Tidrymden för åtnjutande av barntillägg skulle även göras beroende av tjänsteställningen, i d e b a t t för de lägsta befattningshavarna tillägg skulle utgå intill dess barnen fyllt 16 år och för högre tjänstemän under längre tid, i de högsta lönegraderna ända tills barnen fyllt 20 år. En ledamot av kommittén, ledamoten av riksdagens andra kammare herr Ernst Eriksson i Stockholm, reserverade sig mot tillämpningen av familjeförsörjningsprincipen. Frågan om familjeförsörjningspliktens inverkan på lönesättningen för statstjänstemän borde enligt kommittén avgöras i samband med det beslut om ordnandet av kvinnliga befattningshavares löneförhållanden, som erfordrades för behörighetslagens ikraftträdande. Att senare inpassa familjeförsörjningsprincipen i det lönesystem, som därvid valdes, skulle vara förenat med synnerliga svårigheter. Den genomgripande lönereglering, som påginge inom statsförvaltningen, borde ej utgöra hinder för genomförande av familjeförsörjningsprincipen, enär denna enligt kommittéförslaget syntes kunna införas i det nya lönesystemet utan att medföra några större rubbningar i detsamma. Till utgångspunkt för sin argumentering till förmån för en lönedifferentiering efter försörjningsbörda tog kommittén en historisk återblick på det statliga lönesystemets utveckling. Kommittén konstaterade med stöd av denna återblick, att familjeförsörjningsprincipen i lönesystemet efterhand erhållit en faktisk, ehuru helt schablonmässig och föga tillfredsställande tillämpning. Kommittén anförde sålunda bland annat följande: »Då i äldre tid kvinnor icke ägde tillträde till statstjänst och de manliga befattningshavarna förutsattes till övervägande del vara gifta, var det helt naturligt, att man vid bestämmande av lönerna tog hänsyn jämväl till familjens levnadsbehov. Särskilt hava ålderstilläggen, vilka i större omfattning kommo till användning först vid löneregleringarna på 1870-talet, till viss del inneburit en tillämpning av denna princip. Avlöningsförhöjningarna hava nämligen haft det dubbla syftet att dels utgöra en uppmuntran för längre tids väl vitsordad tjänstgöring samt ett erkännande av det större värde, som vunnen erfarenhet borde förläna arbetet, dels ock vara ett medel att sätta en gift tjänsteman i stånd att möta de ökade utgifter, som bleve en följd av familjens tillväxt och därav härflytande större behov. När sedermera kvinnor erhöllo anställning i statstjänst och en differentiering mellan manliga och kvinnliga löner på allt flera områden genomfördes, åberopades förutom andra skäl för en lägre löneställning åt de kvinnliga befattningshavarna även det förhållande, att dessa ej vore familjeförsörjare i samma bemärkelse som männen. Vid bestämmande av avlöningen å de tjänster, vilka reserverats för kvinnor, hava

405 också lönebeloppen fastställts med hänsyn till levnadsbehoven hos en icke-familjeförsörjare. Den uppdelning av löneplanen i en löneskala för manliga och en för kvinnliga tjänstemän, som under loppet av de senaste årtiondena ägt rum och som i gällande löneregleringar nästan undantagslöst genomförts, kan således i viss omfattning sägas giva uttryck åt familjetilläggsprincipen. Det lärer emellertid ej kunna bestridas, att välbefogade invändningar kunna riktas mot en anordning, som betraktar alla män såsom familjeförsörjare och alla kvinnor såsom icke-familjeförsörjare. Bland de manliga tjänstemännen finnas många, som icke äro familjeförsörjare, medan å andra sidan familjeförsörjare ingalunda saknas bland de kvinnliga befattningshavarna.» Till förmån för familjeförsörjningsprincipens upptagande i statens lönesystem anförde kommittén följande skäl: »Härvid torde i första hand komma i betraktande de sociala synpunkterna. Då statens fortbestånd är grundat på familjen, bör staten ock se till, att dess lönepolitik ej lägger hinder i vägen för familjebildandet. Tvärtom bör staten, därest det kan ske utan att andra viktiga intressen trädas för när, i görligaste mån främja familjebildandet. Visserligen kan ej anordningen med familjetillägg i och för sig förväntas medföra någon mera betydande verkan på detta område — familjetilläggen kunna ju i varje fall ej sättas till sådana belopp, att de uppväga de med familjebildandet vanligen förenade kostnaderna — men det kan dock väntas att, då genom familjetilläggen ökade utkomstmöjligheter beredas för en tillväxande familj, tjänstemannen skall finna det möjligt att redan vid yngre år, än eljest kunde ske, inträda i äktenskap. Obestridligen är det ett samhälleligt önskemål, att föräldrar sättas i stånd att bereda barnen den bästa möjliga uppfostran. Kan staten härvidlag genom ett ur denna synpunkt smidigare lönesystem än det nuvarande främja föräldrarnas strävan, bör den förvisso icke underlåta att utnyttja de möjligheter, som härutinnan erbjuda sig. Det bör även beaktas, att ett lönesystem, som icke gör åtskillnad mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare, lätteligen kommer att bereda de senare en löneställning, som icke är motiverad av deras normala levnadsbehov. Även ur befattningshavarnas egen synpunkt kan en dylik anordning icke anses odelat fördelaktig. En förhållandevis riklig tillgång på medel vid yngre år grundlägger gärna hos individen vanor och levnadsbehov, som sedermera kunna ställa sig hindrande för familjebildandet och i fortsättningen ofördelaktigt inverka på vederbörandes ekonomi. Jämväl i detta avseende skulle införandet av familjetilläggssystemet kunna antagas medföra verkningar i gynnsam riktning. Slutligen böra givetvis de statsfinansiella synpunkterna tilläggas synnerlig betydelse vid frågans bedömande.» Med tanke på den under senare år starka ökningen av tjänstemannakåren ävensom sannolikheten för att staten på grund av finansiella svårigheter en avsevärd tid framåt nödgades till det yttersta begränsa sina utgifter, fann kommittén det vara en bjudande plikt att söka nå fram till ett lönesystem, som behörigen tillgodosåge tjänstemännens behov, utan att statens ekonomiska förmåga över hövan ansträngdes. Om familjeförsörjningsprincipen avvisades, erbjöde sig tre alternativ för lönefrågans lösning. Lönerna kunde bestämmas antingen efter familjeförsörjarens behov eller efter icke-familjeförsörjarens behov eller slutligen till något belopp, som låge däremellan, d. v. s. som understege familjeförsörjarens men överstege ickefamiljeförsörjarens behov. Det förstnämnda alternativet, som staten dittills i stor utsträckning följt, syntes enligt kommitténs mening av statsfinansiella skäl svårligen i fortsättningen kunna tillämpas. Man skulle följaktligen sannolikt vara nödsakad att bestämma lönerna till lägre belopp än som för de familjeförsörjande befattningshavarna vore lämpliga och skäliga. Vid de krav på löneförhöjningar, som tid efter annan framkommit, hade i regel som motiv åberopats familjeförsörjarnas

406 levnadsbehov. För att även framdeles kunna behörigen tillgodose de tjänstemän, som hade familj att försörja, borde staten då enligt kommitténs mening upptaga familjeförsörjningprincipen i lönesystemet. Kommittén upptog även till bemötande vissa skäl, som ansetts tala emot lönedifferentiering efter försörjningsbörda. Härom anfördes: »Emot familjetilläggsprincipens införande i statens lönesystem har anförts bl. a., att detta därmed skulle baseras på en grundsats, som i det enskilda förvärvslivet vunnit förhållandevis ringa tillämpning. Emellertid bör icke bortses ifrån att, även om en anordning med direkta familjetillägg endast mera sällan kommit till användning pä den privata arbetsmarknaden, familjeförsörjarna dock ofta i olika form indirekt givits en förmånligare löneställning, såsom genom bostads- och vissa andra naturaförmåner. Särskilt är detta fallet inom jordbruket. Det torde därför kunna sägas, att på den privata arbetsmarknaden den gifte arbetarens arbetskraft ofta blir högre värderad än den ogiftes. Även om man hyser den uppfattningen, att staten i sin lönepolitik ej kan isolera sig ifrån de för den allmänna arbetsmarknaden gällande principerna, lärer dock denna ståndpunkt ej böra drivas så långt, att den under ovan angivna förhållanden skulle utgöra hinder för staten att genom en anordning med särskilda familjetillägg införa en principiell differentiering mellan familjeförsörjares och icke-familjeförsörjares avlöning. Ett annat skäl, som kunde tänkas bliva anfört emot familjetilläggsprincipen, skulle vara hänsynen till rekryteringen, då denna möjligen kunde bliva ogynnsamt influerad därav, att med familjetilläggsprincipens genomförande totallönen för ickefamiljeförsörjare måste bliva lägre, än om lika lön gäves till alla oavsett deras ställning i familjehänseende. Dä emellertid möjligheten att bliva familjeförsörjare och därmed erhålla den för dessa bestämda högre avlöningen principiellt sett står öppen för alla, lärer en tillämpning av familjetilläggsprincipen ej behöva försämra statens rekryteringsmöjligheter. Om för övrigt, såsom enligt kommitténs förslag, begynnelseavlöningen och jämväl i viss omfattning älderstilläggen bliva desamma som enligt nu gällande grunder, behöver man säkerligen icke befara, att personer, som vid nuvarande lönesystem uppträda såsom aspiranter på tjänstemannabanan, skulle under ett system med familjetillägg avslå därifrån. Emot systemet med familjetillägg har ur principiell synpunkt ofta anförts, att dä en icke-familjeförsörjare utför samma arbete som en familjeförsörjare, han ock bör vara berättigad att uppbära samma betalning som denne. Det är, menar man, arbetet, som bör betalas, och ej arbetaren. Rättvisan skulle kräva, att lika lön gäves för lika arbete. Det har också påståtts, att vårt nuvarande lönesystem skulle vara byggt på denna princip. Häremot mä till en början erinras, att själva formeln 'lika lön för lika arbete' över huvud taget ej är tillämplig i fråga om arbete av det slag, som utföres av statens tjänstemän. De arbetsprestationer, som skilda befattningshavare i likställda befattningar utföra, äro nämligen pä grund av de individuella variationerna i arbetsförmåga helt naturligt mycket olika. Nämnda formel torde ej kunna tillämpas inom andra arbetsområden än sädana, där avlöningen utgår efter beting. Riktigare synes vara att utbyta formeln 'lika lön för lika arbete' mot beteckningen 'lika lön i lika befattning'. Emellertid torde ej heller en sådan princip ensam för sig få anses ligga till grund för statens lönesystem, ens vacl de manliga befattningshavarna beträffar, dä de lönebelopp, som olika befattningshavare i likställda befattningar uppbära, kunna växla högst betydligt. Genom att älderstillägg beviljas befattningshavare efter viss tids tjänstgöring, avlöning till honom i viss omfattning utgår även under sjukdom och slutligen den av staten bekostade andelen av hans pension kan komma att uppgå till för olika befattningshavare mycket växlande totalbelopp, ställer sig givetvis den avlöning staten betalar till skilda innehavare av likställda befattningar mycket olika. Enligt kommitténs förmenande kan det därför icke med skäl göras gällande, att vare sig

407 principen 'lika lön för lika arbete' eller principen 'lika lön i lika befattning' skulle ensam för sig ligga till grund för värt nuvarande lönesystem. I stället har, såsom redan i det föregående påpekats, hänsynen till tjänstemannens 'anständiga bärgning' av gammalt ansetts böra vid lönens bestämmande vara i väsentlig mån normgivande. Att en anordning med särskilda familjetillägg är väl förenlig med denna avlöningsgrundsats, torde utan vidare vara klart. Ovan berörda skäl emot införandet av familjetilläggsprincipen hava alltså enligt kommitténs förmenande visat sig icke hållbara.» Emot kommitténs förslag i avseende å familjeförsörjningsprincipens tillämpning reserverade sig, som nämnts, herr Eriksson i Stockholm. Som avgörande skäl för sin ståndpunkt anförde reservanten, att staten i sin allmänna lönepolitik icke borde avvika från de grundsatser, som tillämpades pä den allmänna arbetsmarknaden. En tillämpning av behovsprincipen även för de extra ordinarie tjänstemännens del skulle vidare enligt reservanten medföra särskilda svårigheter i fråga om vissa betydande icke-ordinarie personalgrupper. För arbetare vid verkstäder ävensom för personal vid affärsverkens nybyggnads- och underhällsarbeten skulle nämligen familjetilläggssystemet enligt reservantens mening icke kunna tillämpas: »Ett tilllämpande av detta system, exempelvis för den mera rörliga, yrkesutbildade verkstadspersonalen, skulle givetvis medföra, att den yngre eller barnlöse arbetaren sökte sig över till enskild drift, där han kunde påräkna högre avlöning än han skulle erhålla i statens tjänst. Vid statens verkstäder skulle då komma att kvarbliva ett relativt stort antal familjeförsörjare, ett förhållande vilket i sin tur skulle medföra att statens kostnader för det utförda arbetet bleve högre än vad som skulle vara fallet, därest verksamheten bedreves av enskild företagare. Skulle ä andra sidan principen om familjetillägg tillämpas för tjänstemännen och icke för arbetarna, komme säkerligen också slitningar att uppstå. Man behöver därvid allenast göra en jämförelse emellan banvakter och banarbetare vid statens järnvägar. Dessa kategorier rekryteras från samma befolkningslager, de utföra i viss utsträckning samma arbete och leva under samma villkor. Enda skillnaden är, att banvakterna hava en mera fast anställning, men ofta har även banarbetarnas anställning varat under en lång följd av år. Skulle nu till banvakterna utgå familjetillägg, men icke till banarbetarna, uppstode hos dem av de senare, som hade minderåriga barn att försörja, ett ständigt missnöje för att de saknade denna förmän, medan a andra sidan de banvakter, som icke hade minderåriga barn att försörja, skulle sjunka ned till en lönenivå, lika med eller måhända understigande banarbetarens, vilket i sin tur skulle ge anledning till missnöje. Införande av familjetillägg till de lägre statstjänstemännen skulle alltså bliva en källa till ständiga misshälligheter och stridigheter de olika grupperna emellan, eller mellan statens tjänstemän ä ena och landets övriga innebyggare å andra sidan.» Emot tanken på att ett familjetilläggssystem bättre än nuvarande lönesystem skulle främja familjebildningen uttalade reservanten, att detta syntes honom vara att överdriva verkningarna av det föreslagna systemet. Något behov därav föreläge ej heller, då erfarenheten enligt reservantens mening visade, att statens manliga tjänstemän, åtminstone i de lägre graderna, vore familjeförsörjare i större omfattning än andra män inom landet. Gällde det att motverka en befolkningsminskning, borde man anlita åtgärder, som nådde befolkningen i dess helhet. Detta vore ej möjligt genom familjetillägg såsom löneform. Sådana skulle ej komma de stora folklager till del, som icke arbetade för annans räkning eller vore hos annan anställda. Slutligen framhöll reservanten, att statens tjänstemän i allmänhet vore ayogt inställda emot familjeförsörjningsprincipen. Även om statsmakterna skulle finna ett familjetilläggssystem rationellt och för dess genomförande vilja vidkännas vissa ökade kostnader, skulle detta icke uppskattas, utan resultatet skulle allenast bli ett groende missnöje, som ytterst skulle skada staten såsom arbetsgivare.

408 I statsverkspropositionen till 1925 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas avlönings- och pensionsförhällanden. Departementschefen (statsrådet Thorsson) uttalade i fråga om behovsprincipen till en början sitt erkännande ät vissa av de synpunkter, som åberopats till stöd för denna, men fann icke anledning att i förevarande sammanhang söka föra fram till lösning ett så omstritt spörsmål som nämnda princips tillämpning i lönesystemet. Att mitt under pågående löneregleringar och utan stöd av ändrade förhållanden införa en ny princip vore enligt departementschefens mening betänkligt. Först när andra omständigheter nödvändiggjorde en fullständig omreglering av nuvarande löner och en omarbetning av löneplanerna — såsom då dyrtidstilläggen eventuellt en gång skulle inarbetas i lönerna — kunde det vara tid att ingående överväga, huruvida familjetillägg borde upptagas i statens lönesystem. Departementschefen kunde dock ej underlåta att framhålla, hurusom en framtida lösning borde taga hänsyn till förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden och till vederbörande personalgruppers inställning, ävensom att man ej finge förbise de tekniska svårigheterna vid utformandet av ett lönesystem enligt behovsprincipen även i begränsad omfattning. Statsutskottet anslöt sig emellertid icke till Kungl. Maj:ts ståndpunkt utan hävdade, att tvärtom goda skäl kunde anföras för att just i dåvarande skede underkasta behovsprincipen en slutgiltig prövning. För att främja den skyndsamma handläggning av kvinnolönefrägan, som vore erforderlig för den vidare budgetbehandlingen i riksdagen, hade dock utskottet ansett sig böra biträda förslaget att tills vidare uppskjuta nämnda prövning, under förutsättning likväl, att möjligheterna till en helt obunden prövning holies öppna genom en bestämmelse, att kvinnorna icke skulle erhålla sista ålderstillägget. En sådan bestämmelse skulle även medföra en enligt utskottets mening önskvärd jämkning i likalönsprincipen. — Ett flertal reservationer till förmän för Kungl. Maj:ts förslag avgåvos inom utskottet. Riksdagens kamrar stannade vid olika beslut i frågan. Vid frågans avgörande genom gemensam omröstning segrade utskottets förslag om borttagandet av sista löneklassen för kvinnliga befattningshavare. 1928 års lönekommitté kom i sitt huvudbetänkande av den 21 juli 1930 in pä frågan om behovsprincipen vid ställningstagande till de barntillägg och den reduktion för ogifta befattningshavare under 25 år, som förekomma enligt dyrtidstilläggsbestämmelserna. Kommittén avböjde en tillämpning av behovsprincipen »i, vidare mån än densamma redan kan sägas hava kommit till uttryck i gällande avlöningsreglementen». Kommittén föreslog sålunda, att de särskilda barntilläggen skulle avskaffas. Dock kunde eventuellt vissa övergångsanordningar ifrågakomma för att i enskilda fall förebygga direkt löneminskning av någon betydenhet. I fråga om kvinnornas rätt till uppflyttning i sista löneklassen föreslog kommittén borttagandet av den nuvarande spärren i detta avseende, enär huvudskälet för denna begränsning, nämligen att man ej velat föregripa behovsprincipens prövning, vid godkännande av kommitténs ståndpunkt i principfrågan skulle bortfalla. Kommitténs avböjande av behovsprincipen stödde sig på en helt kort motivering. Sagda princip kunde enligt kommitténs mening icke läggas till grund för en rationell lönesättning, främst på grund av omöjligheten att giva ett korrekt och allmängiltigt matematiskt uttryck för skilda människors olika behov. Den av kvinnolönekommittén föreslagna graderingen måste enligt 1928 års lönekommittés tanke äyen för en anhängare av själva den bärande idén i behovsprincipen te sig som alltför schablonartad. En tjänstemans försörjningsplikter vore nämligen icke alltid inskränkta till den egna familjen, och icke heller för familjeförsörjaren stode utgifterna alltid i direkt proportion till barnantalet. Lätt nog skulle, enligt kommitténs befarande, en sådan gradering medföra betydande orättvisor i stället för vad som åsyftats: största möjliga rättvisa. Riktigheten härav fann kommittén bestyrkt av en så gott som enhällig tjänstemannaopinion emot behovsprincipen.

409 Kommittén polemiserade även mot kvinnolönekommitténs argumentering. Statens omvårdnad om familjebildningen syntes, framhöll kommittén, böra ske efter helt andra linjer än de lönepolitiska, som ju endast berörde ett fåtal medborgare. Kommittén angav även linjerna: » staten har dock i sin hand ett instrument, varigenom frågan omedelbart kan givas en allmängiltig och över hela linjen likartad lösning: beskattningen. Genom lättnader i beskattningen för familjeförsörjaren kan enligt kommitténs mening det åsyftade målet nås på ett verkligt effektivt sätt samt på en enklare och rättvisare väg än genom invecklade bestämmelser i ett till sin räckvidd begränsat avlöningsreglemente. Kommittén kan dock med tanke på historiens talrika vittnesbörd icke undertrycka en viss skepsis gent emot alltför långt gående sociala experiment på här ifrågavarande område. Folkens växt och utveckling, liksom även deras undergång, bruka sällan följa de lagar samma folk själva skrivit.» För de självförsörjande statstjänstemännens del ansåg kommittén det icke ligga mycket berättigande i den tidigare anförda synpunkten, att en förhållandevis riklig tillgång på medel vid yngre år lätt grundlade vanor och levnadsbehov, som sedermera kunde verka hindrande för familjebildandet och i fortsättningen ofördelaktigt inverka pä vederbörandes ekonomi. »Frånsett tankefelet i den uppfattning, som utgår från att en uppdelning av tjänstemännen i familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare skulle i stort sett sammanfalla med uppdelningen i äldre och yngre tjänstemän, torde den uppfostrande betydelsen i att en ung tjänsteman erhåller ett par hundra kronor om året mindre än en äldre kamrat vara skäligen minimal. I den män de unga tjänstemännen äro uteslutande hänvisade till att leva pä sin inkomst, torde det med nuvarande ogynnsamma befordringsförhållanden icke behöva befaras, att den lön, till vilken en dylik tjänsteman kan nå upp, skall medgiva grundläggandet av vanor, som icke äro förenliga med en ekonomisk hushållning.» En ledamot av kommittén, ledamoten av riksdagens första kammare herr N. A. Nilsson i Kabbarp, uttalade sig reservationsvis till förmån för lönedifferentiering mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare. För att giva familjetilläggen en smidig anpassning till systemet i övrigt föreslog reservanten den regeln, att familjeförsörjare i befattningar, placerade i lönegraderna upp till förslagsvis den 22 :a skulle avlönas enligt den lönegrad, som vore närmast högre än den, som tjänsteförteckningen utvisade. Nämnda tillägg skulle då uppgå till belopp mellan 144 och 588 kronor. Med familjeförsörjare skulle förstås manlig befattningshavare, som vore eller hade varit gift samt hade eller tidigare haft barn att försörja, ävensom kvinnlig befattningshavare, som vore änka med angiven försörjningsplikt. I reservationen yrkades även på en ökning av tjänstgöringstiden för löneklassuppflyttning till fyra år. Reservanten utvecklade i en längre principmotivering sina skäl för den angivna ståndpunkten. Dåvarande tidpunkt, då man skulle verkställa en fullständig revision av statens hela avlöningsväsen, vore i synnerligen hög grad lämpad för en sådan reform som behovsprincipens införande. Denna princip ansåge reservanten vara i och för sig rättvis och god; dess tillämpning i det statliga lönesystemet vore »först och sist en handling av rättvisa och humanitet, och detta i så eminent grad, att vi icke behöva taga vår tillflykt till funderingar om äktenskapsfrekvensen och folknativiteten för att motivera den». Även statsfinansiella skäl anfördes till förmån för en differentiering. Under hänvisning till jordbrukets nödläge och vikande konjunkturer för industrien framhölls, att det icke vore rätt att giva andra löneförbättringar än sådana, som vore i allo sakligt motiverade: »Ty vi behöva ej länge lyssna till de statsanställdas klagorop, förrän vi kunna konstatera, att det är familjeförsörjarens bekymmer och trångmål, som tagas till motiv för kravet på löneförhöjning åt alla. Helt visst kan den tjänsteman, som endast har sig själv att sörja för, leva och stå sig gott på den lön, som staten nu beskär honom. Annorlunda ställer det sig för familjeförsörjaren. För hans vid-

410 kommande tror jag, att klagoropen ha fog för sig. Och jag såge gärna, att statsmakterna här kunde gå till mötes.» Reservanten diskuterade även vissa invändningar, som mött tidigare förslag om behovsprincipens införande. Att statstjänstemännen icke begärt löneförhöjning i denna form, borde icke tillmätas större vikt: familjeförsörjarna kunde inte ha något däremot, och från ungkarlarnas sida skulle det vittna om dåligt kamratskap att möta den med ovilja. Invändningen att staten i sin lönepolitik ej borde avvika frän den allmänna arbetsmarknadens grundsatser bemöttes med att staten här alltid gått sin egen väg och fullkomligt negligerat de grundsatser, som ansetts lämpliga för den arbetsmarknad, där arbetsgivare och arbetare sloges med strejkens och lockoutens vapen, övriga invändningar, som anförts mot tidigare förslag, vore enligt reservantens mening främst av löneteknisk art och träffade ej hans eget förslag. I detta sammanhang riktade reservanten emot kommitténs argumentering följande anmärkning: »Och dä kommittén i sin motivering här ovan till sist och allra främst grundar sin förkastelsedom över behovsprincipen på 'omöjligheten att giva ett korrekt och allmängiltigt matematiskt uttryck för skilda människors olika behov', sä måste man baxna inför en så högspänd pretention på en av våra stackars löneprinciper. På de löneprinciper, som kommittén gillar och själv anlitar, ställer den, förståndigt nog, vida blygsammare anspråk. En dom, som grundar sig på ett sådant argument, är obefogad, liksom ock kommitténs farhåga, att släpper man in behovsprincipen i statens löneregleringar, så kan man icke stanna vid försörjningsplikten mot de egna barnen utan måste även räkna med försörjningsåtaganden mot släkt och anförvanter. Hänsyn till åtaganden eller plikter av det senare slaget tror jag vi kunna lämna lugnt å sido. De förekomma nämligen bland de egentliga familjeförsörjarna lika väl som bland icke-familjeförsörjarna.» I en annan reservation uttalade vidare ledamoten av kommittén fröken B. Köersner sin sympati för principen i det system, som föreslagits av herr N. A. Nilsson, nämligen att tillgodose befattningshavare med barn genom att låta dem åtnjuta lön efter en högre löneklass än som eljest skulle tillkomma dem på grund av deras lönegradsplacering. Sedan 1928 års lönekommittés förslag framlades, har familjeförsörjningsprincipen varit föremål för statsmakternas behandling dels då Kungl. Maj:t vid tillsättandet av 1936 års lönekommitlé fastställde direktiven för kommitténs arbete, dels vid riksdagsbehandlingen år 1937 av frågan om provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare vid nyreglerade verk. Dessa data behandlas i samband med lönekommitténs eget ståndpunktstagande till behovsprincipen och förbigås fördenskull i denna bilaga. Från 1937 års riksdags arbete må emellertid antecknas några förhållanden av intresse i samband med löneregleringarna för personal vid undervisningsanstalterna. I proposition angående lönereglering för folk- och småskollärare m. m. hade Kungl. Maj:t i samband med nämnda lärares inplacering i det statliga lönesystemet föreslagit upphävandet av skillnaden i löneställning mellan manlig och kvinnlig folkskollärare genom inplacering av båda grupperna i samma, med hänsyn till tjänstgöringstidens längd bestämda lönegrader, varvid dock den föreslagna lönegradsplaceringen för kvinnliga lärare skulle tillämpas först efter viss övergångstid. Sista löneklassen inom vederbörande lönegrad skulle kvinnlig befattningshavare ej heller komma i åtnjutande av. I några motioner yrkades avslag på nämnda likställighet i lönegradshänseende. Statsutskottet anslöt sig emellertid i denna del till propositionen, dock med flera reservationer till förmån för en placering av kvinnlig lärare vid folkskola två lönegrader lägre än manlig lärare. Första kammaren biföll en av dessa reservationer. Den olika lönegradsplaceringen motiverades i denna reservation med att riks-

411 dagen icke borde genom ett dylikt beslut föregripa den allmänna lönerevision, som anförtrotts åt 1936 års lönekommitté, och ej heller riksdagens omprövning av frågan i det vidare sammanhang, som lönekommitténs förslag komme att avse. Att döma av kammardebatterna torde reservanterna härmed hava åsyftat en prövning av likalönsprincipen i sammanhang med familjeförsörjningsprincipen. Även anhängare av likalönsprincipen framhöllo, att sedan löneskillnaden efter kön avskaffats, familjeförsörjningsproblemet krävde sin lösning. Andra kammaren biföll däremot med en betydande majoritet statsutskottets förslag i berörda avseende. Ett sammanjämkningsförslag, enligt vilket första kammaren skulle frånträda sitt beslut om placering av kvinnlig befattningshavare två lönegrader lägre än manlig, godkändes av första kammaren men förkastades av andra kammaren, varefter vid gemensam votering den lika lönegradsplaceringen beslöts. Avgörandet av löneregleringsfrågan för läroverkslärare m. fl., som skedde något senare vid samma års riksdag, kom i förevarande avseende som ett följdbeslut. I reservation till statsutskottets utlåtande deklarerade vissa ledamöter som sin mening, att ett uppskov med likalönsprincipens prövning bort ske och att kvinnlig lärare för den skull bort tills vidare placeras tvä lönegrader lägre än manlig. Då riksdagen emellertid beslutat i motsatt riktning beträffande folkskolans lärare, hade reservanterna avstått från att göra något yrkande i denna riktning beträffande lärarna vid det statliga undervisningsväsendet. I den här lämnade översikten hava icke i kronologisk ordning omnämnts de förslag och beslut om dyrtidsbidrag, som innefattat en till sina former växlande tillämpning av behovsprincipen i det statliga lönesystemet under tiden från världskrigets tidigare år. Dessa må i ett sammanhang i korthet omnämnas nedan. Den krigstidshjälp, som år 1916 efter ansökan i varje särskilt fall utgick till familjeförsörjare bland de lägst avlönade befattningshavarna, var graderad efter barnantal och efter beskattad inkomst. Åren 1917 och 1918 medgavs i vidgad omfattning liknande krigstidshjälp, innefattande även särskilt tillägg för hustru. F r å n och med år 1917 fogades härtill ett krigstidstillägg, utgående inom vissa gränser efter samma procentsatser för alla befattningshavare i förhållande till de kontanta avlöningsförmånerna utan hänsyn till individuella behovsvariationer. Till förmån för det procentuella tillägget anfördes, att en sådan anordning icke föregrepe prövningen vid kommande löneregleringar. År 1919, då dyrtidstillägg efter glidande skala infördes i stället för krigstidshjälp och krigstidstillägg, borttogos alla särskilda bidrag för hustru och barn. Som skäl härtill anfördes bland annat, att dyrtidstilläggen borde vara ersättning för arbete och icke understöd och att bidragen efter försörjningsbörda skulle vålla svårigheter vid löneregleringar. Men redan under första halvåret 1920, för vilket 1919 års kungörelse avsåg att reglera dyrtidstilläggen, fick behovsprincipen åter ett visst utrymme inom dyrtidstilläggsreglerna i form av ett särskilt tillägg till familjeförsörjare, utgående med 20 procent av halvårets avlöningsförmåner. Med familjeförsörjare avsågs då gift befattningshavare samt änkling, änka eller ogift, vilken på grund av försörjningsplikt underhöll barn under 16 år. I den allmänna dyrtidstilläggsförfattningen av år 1920 återinfördes också barntillägg. Det skedde med motiveringen, att »det under nuvarande förhållanden icke låter sig göra att åt alla tjänstemän bevilja dyrtidstilllägg till sådana belopp, att jämväl familjeförsörjarna, vilka givetvis äro de, som hårdast drabbats av dyrtidens tryck, kunna bliva vederbörligen tillgodosedda». Barntilläggen gjordes denna gång varierande med levnadskostnadernas höjd. De erhöllos nämligen på så sätt, att den andel av avlöningen, vara dyrtidstillägg beräknades enligt oreducerat grundtal, ökades med visst belopp för varje barn. För de lägsta befattningshavarna kunde detta medföra, att de ej fingo förhöjning för alla barnen. De skärpningar av bestämmelserna, som i besparingssyfte vidtogos år 1921, beredde ökat utrymme åt behovsprincipen. Någon förändring i fråga

412 om anordningen med barntilläggen vidtogs visserligen icke, men däremot reducerades dyrtidstillägget för samtliga de befattningshavare, som ej hade hustru eller försörjningsplikt mot barn under 16 år, till i allmänhet 9 /io av eljest utgående belopp och för befattningshavare, som ej fyllt 25 år, till 4/5 av nämnda belopp. Dessa bestämmelser ägde tillämpning intill den 1 juli 1923, då den ännu gällande kungörelsen av den 15 juni 1923 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst trädde i kraft. Kungl. Maj:t hade till 1923 års riksdag i samband med den allmänna omläggningen av dyrtidstilläggsgrunderna föreslagit, att tillägget generellt skulle förhöjas med Vio för befattningshavare med barn under 16 år. Att någon differentiering efter barnantal icke föreslogs, motiverades med önskvärdheten av att efter hand avveckla den högre kompensationen för försörjningspliktiga. Riksdagen fattade dock, under framhållande att ett större hänsynstagande till befattningshavare med barnrika familjer vore erforderligt, beslut om särskilda barntillägg, vilka tillgodosågo de lägsta inkomsttagarna med många barn relativt bättre än även de dittills utgående tilläggen. Gift befattningshavare utan barn jämställdes med övriga befattningshavare utan försörjningsplikt för barn under 16 år. För befattningshavare under 25 år och utan nyssnämnda försörjningsplikt reducerades tillägget med Vio. Tillägget per barn bestämdes till ett i alla inkomstlägen lika belopp, 5 kronor per månad vid oreglerade verk och 4 kronor vid nyreglerade verk. Dock begränsades barntilläggens summa till högst samma belopp som det procentuella dyrtidstillägget. Nämnda bestämmelser hava gällt oförändrade till den 1 juli 1937, då tillägget per barn enligt beslut av 1937 års riksdag höjts till 10, respektive 9 kronor per månad, under samtidigt borttagande av regeln att barntilläggen ej må överstiga det procentuella dyrtidstilläggets belopp. För befattningshavare vid statens nyreglerade och oreglerade verk hava sålunda i stort sett under de sista tjugu åren förekommit vissa allmänna anordningar i enlighet med behovsprincipen. Av förarbetena till statsmakternas beslut om dessa anordningar framgår emellertid, att desamma icke kunna anses innebära något statsmakternas principiella erkännande av försörjningsplikten såsom avlöningsgrund. Väsentligen torde utformningen av dyrtidsbidragen i dessa avseenden vara att betrakta såsom uttryck för statsmakternas strävan alt vid iakttagandet av de stoisfinansiellt nödvändiga begränsningarna främst tillgodose de befattningshavare, för vilka dyrtidens tryck kunde antagas vara svårast.

413 Bilaga 4.

P. M. ang. behandlingen av frågan om brutto- eller nettolönesystem. Begreppen bruttolön och nettolön begagnas i denna promemoria endast med avseende å förhållandet mellan lön och pensionsförmåner. Med bruttolönesystem avses sålunda ett system, enligt vilket av den i löneplan eller lönestat bestämda lönen erlägges avgift eller göres avdrag såsom bidrag till eller ersättning för pensionsrätten, och med nettolönesystem betecknas det system, enligt vilket avlöningen redan vid lönesättningen bestämts till det lägre belopp, som uppbäres av tjänstemannen under hans tjänstetid och till vilket utan särskilt bidrag från tjänstemannens sida kommer en pensionsrätt. Under de senaste årtiondena har frågan om brutto- eller nettolönesystem i vårt land varit föremål för en betydande uppmärksamhet såväl ur praktiskt-administrativa som ur principiella synpunkter. 1.

Återblick på pensionsförhållandenas utveckling.

Som bakgrund till diskussionerna om brutto- eller nettolönesystem må givas en kort översikt över pensionsrättens utveckling, huvudsakligen inom den egentliga civilförvaltningen. Utvecklingen beträffande pensionsrätten för personal vid vissa affärsverk och vid försvarsväsendet företer vissa avvikelser från civilstatens förhållanden, vilka dock äro av mindre betydelse i detta sammanhang. Statens tjänstemän hade ursprungligen icke någon pensionsrätt. Något behov därav för tjänstemännens del förelåg heller icke, då de voro berättigade att kvarbliva vid tjänst och lön intill döddagar, även om ålder eller sjukdom hindrade dem att själva bestrida sysslan. På 1760-talet vidtogos förberedelser för skapande av en pensionsinrättning för civilstaten, avsedd att möjliggöra pension såväl för tjänstemännen själva som för deras änkor och barn. Staten gjorde för detta ändamål vissa avsättningar och föreskrev även avgifter från tjänstemännens sida. I fråga om tjänstepensioneringen var det dock härvidlag fråga endast om möjlighet till en frivillig avgång. Den med nämnda pensionsinrättning åsyftade tjänstepensioneringen kom aldrig till stånd i åsyftad omfattning eller form. Redan innan inrättningen kunde träda i verksamhet, öppnade nämligen statsmakterna möjlighet till en tjänstepensionering i annan ordning. Genom en kungl. förordning 1778 medgavs rätt för ämbetsmän i civilstaten att vid 70 års ålder avgå från tjänsten med bibehållande av hela lönen. Här var alltså fortfarande fråga endast om en frivillig avgång, och lönen lämnades oantastad. Någon skyldighet för tjänstemannen att själv bidraga till kostnaderna för denna »pension» förelåg givetvis icke. Då enligt 1778 års bestämmelser den avgångne befattningshavaren även efter sin avgång uppbar den för tjänsten anslagna lönen, nödgades hans efterträdare tjäna antingen utan lön eller, om han innehade lägre tjänst, mot lönen vid denna tjänst, som i stället fick bestridas av en annan tjänsteman utan lön eller med lön för en ännu lägre tjänst. Först vid den avgångne tjänstinnehavarens frånfälle kommo efterträdaren och hans successorer i åtnjutande av de till befattningarna hörande

414 lönerna. Olägenheterna med detta system föranledde vid 1809—1810 års riksdag beslut om att pensionsbeloppen för ämbetsmän, vilka falt eller framdeles finge avsked med fulla lönen i pension, skulle uppföras i riksstaten under en särskild avdelning, benämnd allmänna indragningsstaten. Härigenom blevo de »pensionerades» löner å avlöningsstalerna frigjorda för efterträdarna. Oavsett dessa efter frivillig avgång utgående »pensioner» från indragningsstaten trädde civilstatens pensionsinrättning längre fram i funktion enligt ett av Kungl. Maj:t år 1826 fastställt reglemente. Kassan fick åtnjuta statsbidrag både i form av direkta anslag och i form av lönebesparingar m. m., och vidare upptogos avgifter från delägarna själva. Dessa avgifter voro obligatoriska men till beloppen mycket obetydliga, och kassans uppgift inskränktes också till att utbetala pensioner å mycket ringa belopp till sådana, som efter viss lägsta tjänstetid och vid viss minimiålder frivilligt avgingo, innan de uppfyllt villkoren för »pension» från indragningsstaten. Denna frivilliga förtidspensionering fick aldrig någon nämnvärd betydelse, och pensionsinrättningens tillgångar togos i stället väsentligen i anspråk för familjepensioneringen genom civilstatens änke- och pupillkassa. I fråga om rätten till »pension» från allmänna indragningsstaten skedde i mitten av 1800-talet vissa ändringar, bland annat nedsättning av avgångsterminen (»pensionsåldern») från 70 till 65 år samt jämkningar i föreskrifterna om »pensionens» belopp, vilka för en del högre tjänstemän modifierade rätten till oavkortad lön. Först i samband med 1870-talets löneregleringar infördes genom avlöningsvillkor skyldighet för tjänstemännen att vid viss ålder avgå med pension. Pensionen bestämdes genomgående att motsvara hela lönen (vartill även hänfördes ålderstillägg), men då totala avlöningen uppdelades i lön och tjänstgöringspengar, innebar denna bestämmelse i själva verket en reduktion av inkomstbeloppet vid övergång från lön till pension med genomsnittligen Vs av den totala avlöningen. Vid 1870-talets löneregleringar vidhölls nettolönesystemet. Tjänstemännen voro alltså fortfarande icke skyldiga att av lönen avstå något belopp såsom pensionsbidrag, bortsett från den obetydliga avgiften till civilstatens pensionsinrättning. Vid 1890-talets ingång aktualiserades frågan om en särskild pensionslagstiftning. Därvid uppkom också spörsmålet om avgiftsplikt. Riksdagen hade vid några tillfällen vid behandling av löneregleringsfrågor uttalat sig för övergång till ett system med avgiftsskyldighet. Efter flera olika kommittéutredningar, vilka i det följande komma att beröras, löstes frågan genom 1907 års civila pensionslag på sådant sätt, att tjänstemännen blevo skyldiga att för egen pensionering erlägga avgifter, sä avvägda att de beräknades samfällt täcka omkring V3 av den totala pensionskostnaden. I samband med pensionslagens ikraftträdande upphörde civilstatens pensionsinrättnings verksamhet, och möjligheten till frivillig förtidspension bortföll sålunda. Efter 1907 års beslut har varje hittills genomförd pensionslagstiftning byggts på avgiftsplikt. I kommunikalionsverkens pensionslag av år 1920 fastställdes avgifterna till vissa belopp för varje lönegrad, så beräknade att de under en 30-årig betalningstid genomsnittligt skulle täcka Vs av pensionskostnaderna. I syfte att med denna utgångspunkt individuellt begränsa bidragsskyldigheten inskränktes också avgiftsplikten för varje tjänsteman till 30 avgiftsår. Genom 1934 års civila tjänstepensionsreglemente har denna begränsning av bidragsskyldigheten utsträckts att gälla hela den nyreglerade civila statsförvaltningen. Bidragsbeloppen, som redan vid 1919—1921 ärs löneregleringar fastställts till samma belopp i varje lönegrad för hela den nyreglerade förvaltningen, ha bibehållits oförändrade. Teoretiskt täckes genom dessa 30-äriga bidrag fortfarande Vs av den totala pensionskostnaden. I praktiken håller denna förutsättning för kostnadsfördelningen mellan staten och tjänstemännen ej längre streck; vidtagna sank-

415 ningar av pensionsåldrarna ha nämligen medfört en avsevärd höjning av de totala pensionsutgifterna, men tjänstemännens bidragsplikt, fastställd i anslutning till löneregleringen, har ej ansetts böra rubbas utan samband med ny lönereglering. Av skäl, som framgår av den följande redogörelsen, ha emellertid de tidigare pensionsavgifterna i 1934 års civila pensionslagstiftning utbytts mot pensionsavdrag i syfte att förenkla uttagandet av pensionsbidragen. För försvarsväsendets vidkommande har genom 1935 års militära tjänstepensionsreglemente genomförts en nyreglering av pensionsväsendet i huvudsaklig överensstämmelse med de civila grunderna. Befattningshavarnas pensionsavdrag, som för försvarsväsendets vidkommande icke påverkades av löneregleringen 1921, ha genom pensionslagstiftningen till storleken bestämts efter samma normer som enligt det civila tjänstepensionsreglementet. Däremot har någon begränsning av bidragspliklen till 30 avdragsär icke medgivits. Beträffande statstjänstemännens familjepensionering gällde till ingången av budgetåret 1937/1938, att samtliga ordinarie befattningshavare obligatoriskt varit delaktiga i enskilda pensionskassor, upprättade för olika förvaltningsområden. Till dessa kassor ha utgått statsbidrag, växlande frän enbart bidrag för förvaltningskostnaderna till ganska avsevärda bidrag även till själva pensioneringen. Den väsentliga delen av kostnaden för grundpensionerna har dock i samtliga kassor bestritts genom delägarnas egna obligatoriska avgifter. Under och efter kristiden ha till dessa grundpensioner lagts vissa statliga pensions- och dyrtidstillägg. Vid 1936 års riksdag beslöts emellertid ett nyordnande av det statliga familjepensionsväsendet, som numera för de viktigaste förvaltningsområdena genomförts efter i huvudsak följande grunder. Staten har övertagit familjepensionskassornas tillgångar och förpliktelser. Alla befattningshavare, som falla under civila och militära tjänstepensionsreglementena, d. v. s. all ordinarie och de viktigaste grupperna av icke-ordinarie personal vid nyreglerade verk, hava enligt ett allmänt familjepensionsreglemente tillförsäkrats enhetligt avvägda familjepensionsförmåner mot erläggande av enhetligt bestämda familjepensionsbidrag. Dessa bidrag äro — med hela den nyreglerade statsförvaltningen såsom enhetlig riskgrupp — så avvägda, att de täcka den väsentligaste delen av familjepensionskostnaden. Staten, som hittills i form av pensions- och dyrtidstillägg samt bidrag till kassorna måst bestrida viss del av familjepensionskostnaden, bidrager emellertid fortfarande i viss mån därtill, nämligen dels med ett belopp utgörande i alla lönegrader 120 kronor per år av familjepensionens s. k. fasta del, dels ock med kostnaden för pensionens s. k. rörliga del, vilken bestämts att å den fasta delen utgå efter samma grunder som dyrtidstillägg å nyreglerade avlöningar. Genom denna omläggning och centralisering av familjepensioneringen har vunnits, att utan ökad kostnad för staten — bortsett från vissa övergångsutgifter — samt ulan mera avsevärd höjning av tjänstemännens bidrag väsentliga förbättringar i de tidigare i allmänhet otillräckliga familjepensionsförmånerna kunnat åstadkommas. Efter det fullständiga ikraftträdandet av allmänna familjepensionsreglementet komma sålunda familjepensionsavdragen att för alla pensionsberättigade ickeordinarie samt blivande ordinarie befattningshavare utgå med enhetliga belopp för varje lönegrad. För vid övergången varande ordinarie tjänstemän hava emellertid fastställts vissa övergångsbestämmelser i fråga om familjepensionsavdragen. Enligt de mellan staten samt civilstatens, telegrafverkets och statens järnvägars änke- och pupillkassor träffade överenskommelserna skall för befattningshavare, som på grund av ordinarie statstjänst vid övergången ägde familjepensionsrätt, gälla samma regler som förut i fråga om avgifter och avgiftstid, så länge vederbörande kvarstår i sin vid övergången innehavande tjänst. Befattningshavaren erhåller sålunda de nya förmånerna mot erläggande av de i allmänhet lägre årliga avgiftsbelopp, som gällt för kassorna, samt i förekommande fall den befordringsavgift, som enligt de äldre

416 bestämmelserna påförts honom. Särskilt för civilstatens personalgrupper äro familjepensionsavdragen högre än de gamla avgifterna till kassan. Olika regler gällde inom kassorna angående upphörandet av den stipulerade avgiftsplikten. Inom civilstatens änke- och pupillkassa upphörde avgiftsplikten först vid 67 års ålder, vilket genom 1935 års sänkning av pensionsåldrarna medfört betydande svårigheter särskilt för de lägre befattningshavarna, och inom telegrafverkets kassa hade befattningshavarna att vidkännas avgifter under 30, i vissa fall 25 år, oavsett tiden för avgång ur tjänst. Med hänsyn till önskemålet att tjänstemännen icke efter övergången till pensionsstat skulle belastas med familjepensionsavgifter har emellertid staten i samband med familjepensionsreformen, utöver åtagandena enligt överenskommelserna med kassorna, medgivit befrielse från pensionsavgifter efter avgång med tjänstepension. Vid befordran från den vid övergången innehavda ordinarie tjänsten träder, såsom ovan nämnts, familjepensionsreglementet i tillämpning även i fråga om familjepensionsavdragen. Från denna regel göres endast det undantaget, att befattningshavaren för att under alla omständigheter erhålla full pensionsrätt för sina efterlevande har att slutbetala befordringsavgift i anledning av tidigare befordran. Storleken av tjänste- och familjepensionsunderlag samt tjänste- och familjepensionsavdrag för tjänstemän i lönegraderna A 1—3 och B 1—30 framgår av nedanstående tabell: Pensionsunderlag och pensionsavdrag för lönegraderna A 1—3 samt B 1—SO Tjänstepensionsunderlag

Man

Kvinna

Familjepensionsunderlag

7 296 7 896 8 496

7 296 7 896 8 496

2 760 2 970 3180

1320 1404 1476 1560 1644 1716 1824 1920 2 040 2160 2 304 2 436 2 640 2 844 3 036 3 240 3 444 3 684 3 924 3 924 4 200 4 476 4 764 5 076 5400 5 724 6 036 6 360 6 684 6 996

1236 1320 1404 1476 1560 1644 1716 1824 1920 2 040 2160 2 304 2 436 2 640 2 844 3 036 3 240 3 444 3 684 3 684 3 924 4 200 4 476 4 764 5 076 5 400 5 724 6 036 6 360 6 6ö4

750 780 810 840 870 900 930 960

Lönegrad

A

2 3 B

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

1020 IOÖO

1140 1200 1260 1320 1410 1 500 1590 1680 1770 1770 1860 1950 2 040 2130 2 220 2 310 2 400 2 490 2 580 2 670

Tjänstepensionsavdrag

Familjepensionsavdrag

Summa pensionsavdrag

438 474 510 36 39 42 45 48 51 57 63 69 75 84 90 102 114 129 141 156 174 192 192 213 234 255 279 303 330 354 378 399 420

435 504 576 72 75 78 81 87 93 99 108 117 126 135 144 153 162 171 180 192 204 219 219 234 249 267 285 306 327 348 369 390 411

873 978 1086

108 114 120 126 135 144 156 171 186 201 219 234 255 276 300 321 348 378 411 411 447 483 522 564 609 657 702 747 789 831

417 2.

Diskussionen o m brutto- och nettolönesystem samt innebörden av fattade beslut därutinnan.

Då vid 1890-talets ingång frågan om pensionslagstiftning blev aktuell, voro, såsom framgår av den föregående redogörelsen, de civila statstjänstemännens löner bestämda enligt ett blandat netlo- och bruttolönesystem. Någon avgift erlades sålunda icke för den egna pensioneringen. Däremot erlades för änke- och barnpensionering avgifter, så avvägda att de skulle täcka större delen av familjepensionskostnaden. Den kommitté, som i slutet av år 1889 tillsattes för utredning rörande det civila pensionsväsendets ordnande och som år 1894 avgav sitt betänkande, utgick i fråga om fördelningen av kostnaderna för pensionsförmånerna från den förutsättningen, att tjänstinnehavarna fortfarande skulle vara befriade från avgifter för egen pensionering men att de skulle åläggas att utan statsbidrag vidkännas alla med änkeoch barnpensionering förenade utgifter med undantag av kostnaderna för vederbörande kassas förvaltning. I proposition till 1899 års riksdag framlades förslag till civil pensionslag på grundval av kommitténs belänkande. Förslaget följde i fråga om brutto- eller nettolönesystem den ståndpunkt, som kommittén intagit. I sitt anförande till statsrådsprotokollet framhöll finansministern i anslutning till kommiltébetänkandet bland annat, att då vid de under 1870-talet genomförda löneregleringarna hänsyn tagits till pensionsrätten som en av de viktigaste med fast anställning i statens tjänst förenade förmåner, det uppenbarligen skulle innebära en obillig avlöningsminskning, om staten under dåvarande förhållanden skulle av avlöningen innehålla någon större eller mindre del till betäckande av sin kostnad för blivande pensionering av löntagaren. Särskilt obillig vore en sådan minskning i de fall, där tjänstinnehavaren avlede före uppnåendet av pensionsåldern och där avdraget å löneförmånerna således varken skulle komma honom själv eller hans efterlevande till det minsta gagn. Även principiellt avböjdes i propositionen ett system med tjänstepensionsbidrag under följande motivering: »Då kostnaden för pensioneringen av dessa tjänstemän bestrides direkt av statsmedlen, skulle alltså de bidrag till egen pensionering, som man ville ålägga tjänstemännen, ingå direkt till statskassan och uppbäras antingen genom innehållning av pensionsavgiften vid avlöningsmedlens utbetalning eller ock genom anlitande av annat uppbördssätt. Det har dock tydligen varit ett sådant mindre praktiskt tillvägagående man velat undvika genom att vid bestämmandet av avlönings- och pensionsförmånens inbördes förhållande redan ifrån början så avväga dessa förmåner, att någon dylik omgång icke skulle bliva erforderlig. Anses nämnda förmåner för stora eller oriktigt avvägda, torde alltså rättelse härutinnan böra äga rum genom lämpligare åtgärd än att, så att säga, med den ena handen omedelbart återtaga en del av vad som med den andra givits. Då man påyrkat, att tjänstemännen själva borde förpliktas att bidraga till sin egen pensionering, har naturligtvis till grund för detta yrkande legat den i och för sig fullkomligt riktiga satsen, att var och en bör under sin krafts dagar göra avsättningar av sina inkomster för att trygga sitt uppehälle vid den tid då arbetsförmågan sviker, vilken sats man ansett böra äga tillämplighet för statens tjänstemän så väl som för andra. Det lär emellertid svårligen kunna bestridas, att förhållandena i detta avseende gestalta sig på ett särskilt sätt, då fråga är om pensioner, som av statsverket omedelbart och således utan förmedling av någon pensionskassa utbetalas till avskedade tjänstemän. På sätt jag nyss framhållit, skulle under sådana omständigheter ett åläggande för tjänstemännen att till statsverket inbetala vissa pensionsavgifter för statsverket allenast medföra en med ett vidlyftigt redovisningsväsende förbunden omgång, som kan undvikas, därest, på sätt även 27—379086.

418 här i Sverige måste antagas hava ägt rum, avlöningen bestämmes till det lägre belopp, vartill densamma kan begränsas, då hänsyn icke tages till behovet för tjänstemannen att bestrida den utgiftspost, som består i avsättningar för framtida pension. För staten själv måste det anses likgiltigt, om löneavdraget sker en gång för alla — vid löneregleringen — eller om det uttages årligen i form av innehållningar vid löneutbetalningarna. Företrädet hos den senare formen för pensionsbidragens uttagande skulle dä ligga däruti att den tjänstemannen likasom varje annan medborgare åliggande förpliktelsen att i tid sörja för sitt uppehälle på ålderdomen därigenom skulle ställas mera levande för honom, ävensom däruti, att man undveke skenet av en vid jämförelse med övriga samhällsklasser obehörigt gynnad ställning för tjänstemännen, vilkas ålderdomsförsörjning staten vid en ytlig betraktelse kan synas hava utan bidrag från deras sida övertagit. Dessa skäl förlora dock större delen av sin vikt, därest, på sätt kommittén föreslagit, tjänstemännen förpliktas att ensamma och utan bidrag av statsverket bestrida kostnaderna för sina änkors och barns pensionering. — Då, enligt vad de verkställda utredningarna av civilstatens pensionsinrättning giva vid handen, de tjänstinnehavare, som äro eller bliva skyldiga att tillhöra denna pensionsinrättning, måste ensamt för uppehållandet av pensionsväsendet för änkor och barn för framtiden ikläda sig förpliktelser, vilka för flertalet komma att taga i anspråk allt vad de av sina avlöningsförmåner utan verklig avsaknad kunna för sådant ändamål undvara, torde man icke behöva befara, att vederbörande tjänstinnehavare icke i tillbörlig mun skola röna den uppfostrande inflytelse, som ligger i tvånget att göra årliga avsättningar för framtida behov.» Det i propositionen framlagda förslaget vann emellertid icke riksdagens bifall, utan riksdagen hemställde om utredning rörande sådant ordnande av det civila pensionsväsendet, att tjänstinnehavarna själva bleve förpliktade att lämna bidrag till sin egen pensionering. Det särskilda utskott, som beredde frågan, erinrade om de uttalanden till förmån för ett bruttolönesystem, som riksdagen tidigare gjort, samt framhöll, att även departementschefen erkänt, hurusom den av riksdagen påyrkade förpliktelsen för tjänstinnehavarna att bidraga till egen pensionering grundade sig pä en i och för sig riktig princip. Utskottet ville med hänsyn till dessa uttalanden icke för framtiden fastlåsa pensionsväsendet vid ett nettolönesystem utan ansåg en lösning av frågan om pensionsväsendets omreglering böra anstå under den tid, som erfordrades för verkställande av en utredning jämväl rörande sättet för en lösning av denna fråga på grundval av avgiftsplikt. Efter förnyad utredning av pensionslagstiftningsf rågan framlade sedermera 1899 års pensionskommitté förslag till pensionslag, byggt på avgiftsplikt för tjänstemännen. I betänkandet fördes ingen principdiskussion av frågan om nettolön eller avgiftssystem. Kommittén uttalade endast den förmodan, att om en tjänstinnehavarcs avlöningsförmåner icke skulle medgiva minskning med pensionsavgiftens belopp, detta förhållande komme att beaktas vid då pågående avlöningsrevision. 1902 års löneregleringskommitté, åt vilken denna avlöningsrevision anförtrotts, framhöll också i sitt principbetänkande av år 1903, att kommittén vid avvägningen av föreslagna avlöningsbelopp tagit hänsyn bland annat till den avgiftsplikt för tjänstepensionering, som antogs komma att bliva genomförd. För 1907 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till ny pensionslag, byggd på avgiftsplikt. Propositionen vann i huvudsak riksdagens bifall. Principuttalanden angående brutto- eller nettolönesystem synas i detta sammanhang icke hava förekommit. 1907 års civila pensionslag trädde, enligt till lagen fogade övergångsstadganden, i fråga om avgiftsplikten i kraft endast i den mån befattningshavarna blevo delaktiga av löneregleringar, avvägda med hänsyn till avgiftsplikten. Pensionsavgifterna, om vilka stadgades i 10 och 11 §§ av lagen, utgingo regelmässigt efter vissa procent av det för tjänsten stadgade högsta pensionsunderlaget (pensionsunderlagef

419 motsvarade lönen jämte intjänade älderstillägg), nämligen Vio % för varje helt hundratal kronor, dock minst 3 %. Dä maximipensionen enligt lagen utgjorde G 000 kronor, varierade alltså avgifterna mellan 3 och 6 % av pensionsunderlagen. Avgifterna skulle enligt lagen ingå till en särskild fond (civila pensionsfonden), vilken skulle förvaltas av statskontoret och bidraga till pensionsutgifterna i mån av fondens efter försäkringsteknisk beräkning fastställda bärkraft. I fråga om pensionsavgifternas uppbörd och redovisning stadgades i kungörelsen den 11 oktober 1907, att uppbörden skulle verkställas månadsvis medelst avdrag å varje till utbetalning förfallet lönebelopp av så stor del av pensionsavgiften, som belöpte å den tid, för vilken lönen utbetalats. Redovisningen av de influtna avgifterna skulle ske månadsvis eller kvartalsvis, i regel till statskontoret men för vissa verk med stora lokalförvaltningar till vederbörande centrala ämbetsverk. I praktiken hava emellertid föreskrifterna tillämpats sä, att för verk, som saknat dragningsrätt å statsverkets giroräkning i riksbanken, statskontoret eller annan vederbörande huvudförvaltning månadsvis vid utanordnande av avlöningsmedel innehållit och till civila pensionsfonden verkställt omföring av mot verkets sammanlagda pensionsavgifter svarande belopp. Omföringen har grundats på en vid verkets avlöningsrekvisition fogad specifik uppgift å den varje befattningshavare påförda pensionsavgiften. I den mån sålunda omföringen verkställts av annan nuvudförvaltning än statskontoret, har anmälan om omföringen, med bifogande av den specifika uppgiften, sedermera gjorts hos statskontoret för bokföring av omföringsbeloppet såsom inkomst å civila pensionsfonden. Det år 1907 antagna systemet har alltså förutsatt, att vid avlöningslistornas uppgörande varje månad tjänstepensionsavgiften skulle för varje befattningshavare uträknas, uppföras i avlöningslistan och fråndragas lönen, som endast till sitt nettobelopp skulle utbetalas samtidigt med att avlöningsanslagen skulle belastas med bruttobeloppen. Avgifterna skulle specifikt redovisas till statskontoret för bokföring såsom inkomst å civila pensionsfonden. Vid revision av avlöningsanslagens disposition måste hänsyn tagas till varje befattningshavares pensionsavgift. Beträffande familjepensionsavgifterna förutsattes motsvarande anordning, ehuru med specifik redovisning och inbetalning till vederbörande pensionskassa. Uppenbart är, att denna anordning måste medföra avsevärt administrativt arbete inom varje verk, som skulle uträkna och utbetala avlöningar, inom varje huvudförvaltning, som hade att utanordna avlöningsanslagen och verkställa omföring till civila pensionsfonden, inom statskontoret, som skulle bokföra pensionsavgiftsbeloppen å civila pensionsfonden, samt inom kammarrätten (sedermera riksräkenskapsverket), som skulle verkställa revision. Förslag om förändring av sättet för pensionsavgifternas uppbörd och redovisning framkommo också i olika sammanhang. Denna fråga upptogs bland annat till behandling av de sakkunniga, vilka år 1912 tillkallades för utredning rörande centralisering av det statsunderstödda pensionsväsendet och vilka år 1917 avgåvo sitt slutbetänkande. De sakkunnigas förslag gick ut på att både tjänste- och familjepensionering skulle handhavas centralt genom statens försorg för såväl statlig personal som statsunderstödd personal utom statens tjänst. Enligt förslaget skulle avgifterna både för egen pension och för familjepensionering för statens tjänstemän bestämmas i lönestaterna i stället för i pensionslag eller pensionsreglemente. Lönestaten skulle fördenskull angiva icke blott bruttolönen utan även den nettolön, som skulle utbetalas. Uppförandet av bruttolönen i lönestaten skulle ske för att betona, hurusom vid lönereglering hänsyn borde tagas icke blott till nettolönen utan även till pensionsförmånerna. Genom en på angivna sätt förändrad uppställning av lönestaten skulle allt arbete bortfalla som vållades därav, att för var gång lönemedel skulle utanordnas pensionsavgifterna skulle uträknas och kontrolleras samt inlevereras till vederbörande fond eller kassa. Pensionskostnaden borde täc-

420 kas genom ett statsanslag direkt till den centrala pensionsanstalt, som skulle övertaga pensioneringen. I utlåtanden över de sakkunnigas betänkande uttalade sig 1902 års lönekommitté och statskontoret till förmån för ett sådant system, som av de sakkunniga ifrågasatts. Det framhölls såsom påtagligt, att genom pensionsavgifternas borttagande — en förändring som borde bringas till stånd i samband med en kommande lönereglering — skulle vinnas en väsentlig förenkling i pensionssystemet och därmed även en betydande kostnadsbesparing. Ehuru såväl i centraliseringssakkunnigas betänkande som i de nu omnämnda utlåtandena rekommenderats en prövning av nettolönefrågan i samband med en blivande lönereglering, blev denna fråga ej alls berörd i de löneregleringsbetänkanden, som lågo till grund för 1919 och 1921 års löneregleringsbeslut. Kommunikationsverkens lönekommitté byggde i sitt förslag till lönereglering för kommunikationsverken utan vidare på förutsättningen att befattningshavarna liksom tidigare skulle vara skyldiga att erlägga pensionsavgifter. Först sedan löneregleringen beslutats på bruttolönegrundval, berörde kommittén i det betänkande, vari kommittén den 29 januari 1920 framlade förslag till pensionslag för kommunikationsverken, mera i förbigående frågan om avgiftsplikt. Därvid anförde kommittén i denna fråga följande: »Enligt nuvarande bestämmelser åligger det tjänstemännen att bidraga till sin pensionering genom erläggande av pensionsavgifter. Under senare tid har emellertid vid flera tillfällen ifrågasatts, att staten skulle med befrielse för tjänstemännen från dylika avgifter helt och hållet övertaga kostnaden för pensioneringen. Till stöd för förslag i sådan riktning har huvudsakligen framhållits, att det nuvarande förfaringssättet icke kunde anses lämpligt, då staten vid avlöningens utlämnande så att säga gåve med ena handen och toge tillbaka med den andra, men att däremot en given fördel skulle vinnas genom borttagande av pensionsavgifterna, enär i sådant fall arbetet med ifrågavarande avgifters debitering och redovisning skulle inbesparas. Ehuru kommittén icke vill bestrida att avskaffandet av dylika pensionsavgifter skulle medföra en viss förenkling vid utbetalning och redovisning av avlöningsmedel, anser sig kommittén dock böra erinra, att i allt fall avdrag å avlöning fortfarande torde böra göras för avgifter till änke- och pupillkassor, vilka avgifter på grund av sin natur väl näppeligen skulle komma att upphöra. Vad själva sakfrågan beträffar, tillåter sig kommittén framhålla, hurusom vid avvägande av de avlöningsbelopp, som finnas upptagna uti det gemensamma avlöningsreglementet för nu ifrågavarande verk, det förutsatts, att tjänstemännen alltjämt skulle erlägga avgifter för egen pensionering. Då härtill kommer att frågan om borttagande avnämnda pensionsavgifter icke synes böra lösas enbart för dessa verk ulan avgöras i ett sammanhang för statsförvaltningen i dess helhet, har kommittén icke funnit anledning att vidare ingå på detta spörsmål.» Även 1902 års löneregleringskommitté byggde — utan att diskutera frågan — i sitt den 3 november 1920 avgivna förslag till ny lönereglering för statsdepartement och centrala ämbetsverk på förutsättningen av avgiftsplikt. Statskontoret, som hade att yttra sig över kommitténs förslag i vad det avsåg av löneregleringen föranledda pensionsfrågor, fäste emellertid i sitt utlåtande uppmärksamheten på att en reform av pensionsavgiftssystemet kunde väntas medföra förenkling av pensionsgrunderna och arbetsbesparing inom statsförvaltningen. Sedan en överensstämmelse med kommunikationsverkens avlönings- och pensionsavgiftsförhållanden vunnits i enlighet med kommitténs förslag, kunde den undanskjutna pensionsavgiftsreformen upptagas till prövning och genomföras på en gång över hela linjen. I 1921 års statsverksproposition yttrade chefen för finansdepartementet vid behandling av de av löneregleringen föranledda provisoriska pensionsbestämmelserna, bland annat, att det syntes svårt att för det dåvarande bryta med principen om

421 pensionsavgifter beträffande vissa kategorier av statstjänare. Frågan om övergång till ett annat pensioneringssystem borde upptagas till prövning för förvaltningen i dess helhet. Frågan om pensionsavgifternas borttagande var därefter i anledning av väckta motioner föremål för fristående prövning av riksdagen åren 1920 och 1921. I motionen vid 1920 års riksdag yrkades på utredning rörande ändrade bestämmelser om inbetalning och redovisning av pensionsavgifterna. Enligt motionsförslaget, som synbarligen influerats av centraliseringssakkunnigas betänkande, skulle i lönebestämmelserna fastställas både en bruttolöneskala och en nettolöneskala, avseende såväl tjänste- som familjepension. Någon uppbörd av avgifter skulle ej vidare äga rum. Staten skulle för omläggningens genomförande övertaga familjepensioneringen. Motionen avslogs av riksdagen under motivering, att den endast avsåge en underordnad detalj i den omfattande frågan om pensionsväsendets centralisering, vilken fråga vore föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Vid 1921 års riksdag väcktes ånyo en motion i ämnet av ett antal ämbetsmannarepresentanter i andra kammaren. Motionärerna ansågo kostnaderna för den vidlyftiga och besvärliga administrationsapparat, som förorsakades av debitering, uppbörd och redovisning av tjänste- och familjepensionsavgifter, icke stå i rimlig proportion till avgifternas storlek och påyrkade därför åtgärder för förenkling och kostnadsbesparing. Enklast vore, att avgiftsskyldigheten bortfölle och endast nettolönen infördes i lönestaten. Motionen avsåg både tjänste- och familjepensionsavgifter, och motionärerna förutsatte, att de enskilda pensionskassorna skulle övertagas av staten. Bankoutskottet, som behandlade ärendet, underströk, att gällande anordning med pensionsavgifternas debitering och redovisning medförde en onödig omgång, och förordade därför åtgärder för förenkling. Synbarligen tänkte sig utskottet, ehuru dess hemställan var mera allmänt formulerad, att pensionsavgifterna skulle helt borttagas. Frågan borde dock avgöras i ett sammanhang för statsförvaltningen i dess helhet och en förändring genomföras i samband med en allmän lönereglering. Utskottets hemställan förföll emellertid på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut. Av den föregående redogörelsen framgår, att man i skilda sammanhang haft klart för sig att pensionsavgifternas avskaffande i själva verket närmast är att betrakta såsom en löneregleringsfråga. Då 1919 och 1921 års ännu gällande löneregleringar uppgjorts med tillämpning av bruttolönesystem, har det icke varit möjligt att därefter på pensionslagstiftningsvägen gå till botten med frågan. Under pensionslagstiftningsfrågans behandling fram till genomförandet av 1934 års civila tjänstepensionsreglemente har spörsmålet emellertid upprepade gånger varit under behandling, men därvid har man, då det gällt omedelbara praktiska åtgärder, måst inskränka sig till sättet för uppbörd och redovisning av pensionsavgifterna. Vid tillsättandet av 1921 års pensionskommitté framhöll dåvarande finansministern, att frågan om upphörande av uppbörd och redovisning av pensionsavgifterna med hänsyn till möjlig kostnadsbesparing vore av den vikt, att närmare utredning i ämnet borde komma till stånd genom pensionskommittén. Kommittén upptog också denna fråga i sitt den 18 oktober 1924 avgivna betänkande med förslag till ny civil pensionslag men fann det av olika skäl omöjligt att i förevarande sammanhang bringa frågan om familjepensionsavgifternas avskaffande till sin lösning. Då spörsmålet alltså måste begränsas att avse endast tjänstepensionsavgifterna, borde man enligt kommitténs mening icke enbart för dessa avgifters del övergå till det av centraliseringssakkunniga föreslagna systemet med en i själva löneplanen uppförd nettolön, utan sagda avgifter borde tills vidare bibehållas, men omläggning av sättet för deras uppbörd och redovisning borde äga rum i förenklingssyfte. Omföring av avgifterna från avlöningsanslagen till civila pensionsfonden borde sålunda ske en gång om året, därvid beräkningen av omförings-

422 beloppen borde grundas på vederbörande lönestaters uppgifter om antalet befattningshavare i de skilda lönegraderna. Avgifterna skulle således icke längre hänföras till befattningshavarna personligen utan till själva befattningarna. Omföringen skulle verkställas av statskontoret i början av varje budgetår, och statskontoret skulle därefter översända meddelanden till huvudförvaltningarna om omföringen. Vid utbetalningen av avlöningen skulle verken räkna endast med årsavlöningen minskad med den årliga tjänstepensionsavgiften (nettolönen). Avgiften skulle alltså icke redovisas i avlöningslistorna. Kungl. Maj:ts proposition (nr 153) till 1925 års riksdag med förslag till ny civil pensionslag anslöt sig i förevarande del i huvudsak till pensionskommitténs förslag. För att ej befattningshavarna genom pensionsavgifternas uteslutande ur avlöningslistorna skulle gå miste om däremot svarande dyrtidstillägg, föreslogs emellertid, att avgiftskolumnen fortfarande skulle medtagas i listorna. För redogörarna skulle reformen alltså ej medföra fullt samma arbetsbesparing som enligt kommitténs förslag. Kungl. Maj:ts förslag föranledde ej erinran från bankoutskottets sida. Hela lagfrågan förföll emellertid genom skiljaktiga beslut av kamrarna. 1921 års pensionskommitté, som ånyo erhöll uppdrag att, med vissa ändrade utgångspunkter, verkställa utredning om civil pensionslag, upprepade i betänkande av den 30 november 1925 sitt föregående förslag om uppbörd och redovisning av tjänstepensionsavgifter. I fråga om pensionsavgifternas allmänna karaktär anförde kommittén vissa synpunkter av intresse för frågan om nettolönesystem. Pensionsavgiflsbetalningen vore enligt kommittén i själva verket att betrakta som en form för avsättning från statens sida av medel till bestridande av en del av pensioneringskostnaden, varigenom denna kostnad delvis gäldades under befattningshavarens tjänstetid i stället för att i sin helhet kastas såsom utgift på den tid, varunder befattningshavaren uppbure pension. I sista hand måste pensioneringskostnaden anses drabba staten, och påläggandet av obligatoriska avgifter för en av staten anordnad pensionering måste enligt erfarenheten förr eller senare kompenseras genom avlöningsförhöjning. Då efter kommitténs mening alltså hela systemet med avgifter för tjänstepension icke kunde anses vara annat än ett sätt för fördelning i tiden av statens pensioneringskostnad, borde denna avsättning för bestridande av en del av pensioneringskostnaden kunna ske på ett enklare sätt. Bruttoavlöningen kunde minskas med ett belopp motsvarande tjänstepensionsavgiften, och genom direkt avsättning av ett i riksstaten upptaget, mot minskningen svarande anslag skulle man på direkt väg vinna samma mål, som nu nåddes genom det omständliga förfarandet med avgiftsavdrag vid varje avlöningsutbetalning. Av olika skäl måste man visserligen tills vidare inskränka sig till en förenklad anordning för avgifternas uppbörd och redovisning, men i en framtid borde, efter genomförande av enhetliga grunder beträffande statstjänarnas familjepensionering och i samband med en omläggning av löneplanerna, lönerna bestämmas allenast till nettobelopp. I särskilda yttranden uttalade två av kommitténs ledamöter mera markerat sina sympatier för ett renodlat nettolönesystem och sin motvilja mot ett system med personliga avgifter. En av dem uttalade i samband därmed bland annat, att avlöningsreglementenas löneplaner borde omarbetas så, att både bruttolön och nettolön klart framginge, men att han funne denna fråga icke kunna lösas förrän i samband med dyrtidstilläggens inarbetande i de fasta lönerna med därav föranledd överarbetning av avlöningsreglementena. Den andre reservanten drog av sin principståndpunkt den konsekvensen, att den pensionsrätt, som enligt kommittéförslaget skulle införas för de icke-ordinarie tjänstemännen, icke skulle föranleda avgiftsplikt utan att de för dessa tjänstemän i löneplanerna upptagna avlöningsbeloppen, vilka icke kunnat avvägas med tanke på några pensionsavgifter, skulle anses utgöra nettolönebelopp. Pensionskommitténs sistnämnda förslag blev aldrig föremål för statsmakternas

423 prövning. Frågan hänsköts till ny utredning av den s. k. 1926 års pensionsutredning, som ansåg sig icke kunna tillstyrka vare sig den nyss berörda tanken på pensionsrätt utan avgiftsplikt för icke-ordinarie befattningshavare eller ett nettolönesystem beträffande tjänstepensionsavgifterna. Ståndpunktstagandet gjordes med hänsyn till riksdagens tidigare inställning till pensionsavgifterna. Bakom denna inställning låg enligt utredningens mening den uppfattningen, att befattningshavarna borde genom avsättningar av en del av avlöningen bereda sig ökning av de pensionsbelopp, som direkt utginge av statsmedel. Staten kunde med andra ord anses hava anordnat en på befattningshavarnas avgifter grundad tjänstepensionsförsäkring i samband med den av staten helt bekostade pensioneringen. I fråga om sättet för pensionsavgifternas uppbörd och redovisning förordade utredningen endast vissa ändringar i huvudsaklig överensstämmelse med vad 1921 års pensionskommitté föreslagit. Innan pensionslagstiftningsfrågan hunnit lösas, igångsattes genom 1928 års lönekommitté utredning om en ny lönereglering, åsyftande bland annat att inarbeta dyrtidstilläggen i de fasta lönerna. Trots att upprepade utredningar och framställningar i samband med pensionsfrågan påvisat, att olägenheterna med pensionsavgiftssystemet ej kunde effektivt undanröjas annat än i samband med en allmän lönereglering, gick kommittén i sitt betänkande ej alls in på frågan om netto- eller bruttolönesystem utan upprättade sin löneplan under den tysta förutsättningen, att pensionsavgifter fortfarande skulle förekomma. Frågan fördes emellertid på tal av vissa myndigheter i yttranden över kommittébetänkandet. Statskontoret erinrade sålunda, att ämbetsverket redan tidigare hävdat, att det med hänsyn till arbetsbesparing inom förvaltningen vore fördelaktigt för staten att borttaga samtliga avgifter för tjänstepensioneringen, då tillfälle därtill gåves, och påyrkade, att detta spörsmål skulle lösas i sammanhang med dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna. Riksräkenskapsverket, som framhöll att avgiftssystemets slopande icke skulle medföra någon verklig olägenhet men väl spara åtskilligt onödigt arbete, ansåg också, att upphävande av avgiflsskyldigheten borde ske vid den justering av avlöningsbeloppen, som komme att äga rum i samband med dyrtidstilläggens avveckling. Om brutto- eller nettolönefrågan sålunda även denna gång förbigåtts vid löneregleringsutredningen, upptogs den nu — liksom förut — vid den förnyade utredning av pensionslagstiftningsfrågan, som följde på löneregleringsutredningen och byggde på det därvid framlagda förslaget till avlöningsreglemente. 1930 års pensionssakkunniga diskuterade i sitt betänkande den 5 september 1932 med förslag till civilt tjänstepensionsreglemente ingående, huruvida tjänstepensioneringen borde grundas på avgiftsskyldighet eller icke. De sakkunniga anförde för egen del huvudsakligen följande: »I likhet med statskontoret och riksräkenskapsverket finna de sakkunniga, att det ur administrativ förenklingssynpunkt skulle vara till stor fördel, om en övergång till ett pensioneringssystem utan avgifter nu läte sig genomföra. En omläggning i nämnd riktning kan även i förstone te sig enkel nog; lönen minskas med ett mot pensionsavgiften svarande belopp. Undersöker man saken närmare, uppställa sig emellertid åtskilliga svårigheter. Till en början må märkas, att 1928 års lönekommitté vid uppgörandet av sina förslag till nya löneskalor utgått från att tjänstemännen alltjämt skulle hava att erlägga särskilda pensionsavgifter. Alldenstund pensionsavgifterna för närvarande utgå med enhetliga belopp för varje lönegrad, men lönegraderna innesluta ett flertal löneklasser, som äro delvis gemensamma för ända till fem olika lönegrader, skulle det bliva förenat med betydande svårigheter att utforma den nya nettolöneplanen, enär den minskning, som borde ske beträffande lönen i en viss lönegrads löneklasser, icke skäligen kan bliva lika med den minskning, som skulle krävas beträffande lönen i de av dessa löneklasser, som ingå i andra lönegrader. Det är icke uteslutet, att man då rentav skulle nödgas i

424 väsentliga avseenden omarbeta hela det under senaste decenniet med så mycken möda genomförda lönesystemet.» Vidare framhölls svårigheten vid införandet av nettolönesystem att rättvist bestämma lönen för de befattningshavare, som helt eller väsentligen fullgjort inbetalningarna under den 30-åriga avgiftstiden. De sakkunniga tillade emellertid, att det avgörande för deras ståndpunkt att, trots sympatier för ett renodlat nettolönesystem, icke förorda ett dylikt system dock icke varit de tekniska svårigheterna utan den omständigheten, att de sakkunniga vid hänvändelse till chefen för finansdepartementet erhållit direktiv att söka lösa pensionsfrågan »på ett sätt, som bevarade de fördelar man genom avgiftssystemet velat vinna», och att de sålunda vid utarbetande av sitt förslag »haft att utgå från att tjänstemännen allt fortfarande skola själva bidraga till kostnaderna för sin pensionering». De sakkunniga trodde sig även hava funnit en form för pensionsbidragen, som skulle väsentligen undanröja olägenheterna med det dittillsvarande avgiftssystemet, nämligen i anordningen att utbyta pensionsavgifterna mot pensionsavdrag, vilka reellt skulle tjäna samma syfte som avgifterna men formellt tillämpas på sådant sätt, alt lönen under den 30-åriga bidragstiden vore minskad med pensionsavdragets belopp och alltså, utan ändring av avlöningsbestämmelserna, erhölle karaktär av nettolön. I såväl avlöningslistor som lönestater skulle räknas med netto- i stället för bruttolönebelopp. När befattningshavaren vidkänts avdrag under stadgad avdragstid, skulle lönen åter utgå med det i löneplanen angivna bruttobeloppet. I yttranden över sakkunnigförslaget framställdes från vissa håll erinringar med förord för ett verkligt nettolönesystem. Sålunda upprepade statskontoret och riksräkenskapsverket sina tidigare yrkanden härutinnan. Några verkliga fördelar med avgiftssystemet, som icke lika väl kunde ernås utan ett sådant system, sade statskontoret sig icke känna till. Enligt ämbetsverkets mening kunde löneskalorna utan större svårighet förändras till nettolöneskalor genom att minska lönen i varje löneklass med pensionsavgiften, genom interpolering utslagen på de i varje lönegrad ingående löneklasserna. Riksräkenskapsverket underströk för sin del, att sättet för täckningen av pensionskostnaderna borde bedömas väsentligen ur praktiska redovisnings- och kontrollsynpunkter. Det dittills tillämpade blandade systemet vore i fråga om kostnadstäckningen ur angivna synpunkter förenat med betydande olägenheter. I proposition till 1934 års riksdag framlades förslag till civilt tjänstepensionsreglemente, grundat på pensionssakkunnigas utredning men med den väsentliga avvikelsen, att förslaget baserades icke på ett nytt allmänt avlöningsreglemente med ändrade avlöningsbelopp utan på gällande avlöningsreglementen. Denna utgångspunkt gav vid bedömande av frågan om brutto- eller nettolön samma begränsning i rörelsefriheten som tidigare: utan samband med lönereglering kunde man ej gå till botten med frågan. Denna begränsning kom också till uttryck i finansministerns yttrande i frågan, vari anfördes bland annat följande: »För egen del kan jag ej undgå att i likhet med statskontoret och riksräkenskapsverket samt vissa av de övriga hörda myndigheterna finna starka skäl tala för ett verkligt nettolönesystem, d. v. s. ett system med lönerna redan i löneplanerna upptagna till de belopp, som få uppbäras av tjänstemännen. Av olika anledningar lärer det emellertid icke vara möjligt att i detta sammanhang genomföra ett dylikt system. Då det givetvis icke kan komma i fråga, att staten utan vidare skulle övertaga den del av pensioneringskostnaden, som svarar mot tjänstemännens bidrag, skulle genomförandet av berörda system kräva en omräkning av lönebeloppen. Den omläggning av löneplanerna, som härför bleve erforderlig och som otvivelaktigt bleve förenad med betydande tekniska svårigheter, kan dock svårligen ske utan samband med en allmän omarbetning av avlöningsförfattningarna. I varje fall synes mig en dylik omläggning knappast böra komma till stånd utan att möj-

425 ligheterna för övergång till nettolönesystem jämväl i fråga om familjepensionsavgifterna kunna samtidigt tagas under övervägande.» Departementschefen inskränkte sig följaktligen till att — i överensstämmelse med pensionssakkunnigas förslag — förorda den förenkling i det administrativa bestyret med pensioneringen, som kunde vinnas genom ändring i sättet för uttagande av tjänstemännens pensionsbidrag. Bankoutskottet tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag, och riksdagen godkände detsamma. Enligt de bestämmelser, som i enlighet med riksdagens beslut utfärdats rörande tjänstepensioneringen, tillämpas alltså beträffande de civila tjänstepensionsbidragen för närvarande följande anordning. De olika verkens lönestater äro, trots att avlöningsförfattningarna upptaga bruttolöner, beräknade till netlolönebelopp. I avlöningslistorna upptagas också endast nettolönebelopp; någon uppbörd av pensionsbidrag eller någon individuell redovisning av dessa bidrag i förhållande till pensionsfonden äger sålunda ej vidare rum. Avsättningen till pensionsfonden sker från ett särskilt under elfte huvudtiteln upptaget anslag, som i stort sett motsvarar summan av de besparingar, vilka på de olika huvudtitlarnas avlöningsanslag gjorts vid anslagens beräkning efter nettolönenorm. Uteslutandet ur avlöningslistorna av bruttolönebeloppen och avdragsbeloppen har medfört, att dyrtidstillägg ej längre utgår å den del av lönen, som motsvaras av tjänstepensionsavdraget. I det militära tjänstepensionsreglementet har pensionsavdragsfrågan lösts på samma sätt; dock förekommer här icke någon fondering och följaktligen ej heller något anslag för avsättning till pensionsfond. Genom det den 1 juli 1937 ikraftträdda familjepensionsreglementet har jämväl i familjepensionshänseende införts motsvarande system med pensionsavdrag. Avlöningsstaterna liksom beloppen i avlöningslistorna beräknas netto även med avseende å familjepensionsbidragen. För att ej vålla befattningshavarna ytterligare minskning av dyrtidstillägget har emellertid beslutats, att sådant tillägg skall utgå jämväl å familjepensionsavdraget, vilket såtillvida komplicerar förfarandet, att man måste beräkna dyrtidstillägg å ett annat lönebelopp än det, som upptages som lön i avlöningslistan. 3.

Nuvarande system och dess funktionssätt.

Enligt de för närvarande gällande bestämmelserna föreligger sålunda i vårt land formellt ett bruttolönesystem. Tjänstemännen äro skyldiga att av sin lön bestrida vissa bidrag, genom vilka täckas en mindre del av tjänstepensionskostnaden och större delen av familjepensionskostnaden. I sättet för uttagande av dessa bidrag hava emellertid vidtagits vissa förenklingar, lagda på sådant sätt, att man i praktiken kan sägas hava till hälften genomfört nettolöneprincipen. Anordningarna härutinnan hava tillkommit i medvetet syfte att taga ett steg i riktning mot nettolönesystemet, så långt detta kunnat ske utan samband med omläggning av lönebestämmelserna. Pensionsreglementenas bestämmelser om avdragen samt de närmare föreskrifter, som utfärdats i tillämpningsförfattningar till reglementena, har man alltså sökt utforma så, att man i praktiken så mycket som möjligt närmat sig ett nettolönesystem. I dessa tillämpningsbestämmelser, vilka för övrigt, som nedan anföres, måst lämna vissa modifierande regler jämväl beträffande avlöningsbestämmelsernas tillämpning, hava även termerna brutto- och nettolön införts. I de från avlöningsreglementena fristående lönestaterna räknar man vidare med nettolönebelopp; avlöningslistorna upptaga likaledes nettobeloppen såsom lön. Ehuru man har bruttolöneplan och pensionsavdrag, tillämpar man sålunda neltolönestater och nettolönelistor.

426 De sålunda genomförda anordningarna kunna måhända sägas medföra en avsevärd förenkling av tidigare förfarande, varvid avskaffandet av den individuella avgiftsredovisningen betecknar det väsentliga framsteget. I förhållande till ett renodlat nettolönesystem kvarstå dock i det nuvarande systemet vissa betydande olägenheter. Till avlöningsreglementets stadgande att lön utgår med visst belopp har i tilllämpningskungörelser till tjänste- och familjepensionsreglementena givits den tolkningsregeln, att för tjänsteman, som är skyldig vidkännas tjänste- eller familjepensionsavdrag, med lön (arvode) skall förstås den i avlöningsreglementet fastställda lönen minskad med gällande pensionsavdrag (nettolön). Men denna regel har i flera fall måst modifieras och kompletteras. För tjänsteman, som vid partiell ledig het för viss tid uppbär reducerad avlöning, föreskrives sålunda, att lönen skall motsvara den på ledighetstiden belöpande bruttolönen minskad med hela tjänste- och familjepensionsavdraget för samma tid. För de fall, dä tjänsteman uppehåller annan befattning eller fullgör kommitté- eller annat uppdrag i statens tjänst — däri inbegripet tjänstgöring hos riksdagen eller dess verk, riksdagens revisorer eller kyrkomötet —• och avstår hela den lön (det arvode), vara tjänste- och familjepensionsavdragen eljest skolat verkställas, ha särskilda föreskrifter måst givas. För sådan tjänsteman skall å den honom tillkommande ersättningen eller lönen, alltså bruttolönen, i allmänhet avräknas vad som svarar mot för honom gällande pensionsavdrag. Där ersättningen i dylikt fall är bestämd i form av ersättning för mistade avlöningsförmåner -— vare sig särskilt arvode därutöver åtnjutes eller ej — skola tjänste- och familjepensionsavdragen dock verkställas så, att gottgörelse för mistad avlöning utbetalas allenast med det belopp, som vederbörande under den tid, varom fråga är, fått avstå utöver de på samma tid belöpande pensionsavdragen. Då ledigheten från den egna befattningen endast varat under en del av en månad och tjänstemannen sålunda har att uppbära avlöningsmedel av olika myndigheter för samma månad, hava föreskrifter måst meddelas för att klarlägga, vilken myndighet som bär ansvaret för att pensionsavdrag göres. Nu nämnda förhållanden hava medfört ej blott en särskild rapportskyldighet mellan myndigheterna utan även individuella räkneoperationer i åtskilliga fall vid avlöningslistornas uppgörande. Det förhåller sig sålunda i själva verket icke så, som systemet i princip förutsätter, att nettolönebeloppen för vederbörande löneklass genomgående kunna tillämpas, utan individuella avdrag från .bruttolönebeloppen i löneplanen måste i stor utsträckning verkställas. Så är t. ex. förhållandet i samtliga de förut berörda fall, då en tjänsteman uppbär lön för en annan befattning än den, för vilken han åtnjuter pensionsrätt; här tillämpas alltså varken bruttoeller nettolönebelopp för vare sig den pensionsberättigande befattningen eller den befattning, å vilken lön utgår, utan bruttolön för sistnämnda befattning minskad med pensionsavdragen för den pensionsberättigande tjänsten. Bruttolönebelopp för innehavande pensionsberättigande tjänst, minskade med familjepensionsavdrag, förekomma också i avlöningslistorna vid sidan av nettolönebelopp för tjänster i samma lönegrad, nämligen i samtliga de fall, då en befattningshavare efter 30-årig avdragstid fullgjort sin bidragsskyldighet för tjänstepensioneringen. Under nu rådande övergångsförhållanden beträffande familjepensionsavdragen förekomma vidare individuella variationer beträffande nettolönebeloppen i samtliga de fall, då tjänstemannen på grund av övergångsbestämmelserna vidkännes lägre pensionsavdrag än det i familjepensionsreglementet fastställda. Då dyrtidstillägg, som förut omnämnts, utgå även å den del av bruttolönen, som motsvarar familjepensionsavdragen, har det blivit nödvändigt att i avlöningslistorna införa en särskild kolumn för mot nämnda avdrag svarande belopp. Dessa belopp skola sedan, för erhållande av den summa, vara dyrtidstillägg beräknas med visst procenttal, adderas till de i avlöningslistans föregående kolumner uppförda nettolönebeloppen.

427 Givet är, att här berörda omständigheter förorsaka ett visst besvär vid avlöningstillfällena och påkalla uppmärksamhet vid revisionen av avlöningsmedlens användning, överhuvud taget är den nuvarande anordningen med formellt bruttolönesystem, som i praktiken skall i viss mån tillämpas såsom om ett nettolönesystem vore rådande, i många hänseenden ägnad att komplicera löneförhållandena.

428 Bilaga 5.

P. M. med redogörelse för behandlingen av vissa principfrågor i samband med dyrtidstilläggens utveckling under och efter världskriget. I. Frågans läge vid 1916—1919 års riksdagar. Frågan om arbetslönernas anpassning efter prisnivåns fluktuationer och därav betingade förändringar i det allmänna ekonomiska läget betecknar ett av de svåraste lönetekniska problemen i det moderna samhället. Den offentliga administrationen beröres därav icke mindre än det enskilda näringslivet. På allvar konfronterades de svenska statsmakterna därmed i samband med de abnorma förskjutningar, som levnadskostnaderna undergingo efter världskrigets utbrott. Redan under senare halvåret 1915 hade stegringen av priset å viktiga livsförnödenheter tagit sådana dimensioner, att ett flertal enskilda arbetsgivare, bolag och kommuner sett sig nödsakade att bereda sina anställda någon kompensation därför i form av löneförhöjningar, tillfälliga lönetillägg, gratifikationer eller förmedling av varor till nedsatta priser. Det torde icke vara nödvändigt att här närmare ingå på dessa olika former av dyrtidshjälp; en översikt därav återfinnes i »Sociala Meddelanden» för september—december 1915. Vid samma tid hade även en del statliga institutioner begynt att lämna dyrtidstillägg åt viss personal, vars anställningsvillkor nära torde anslutit sig till förhållandena å den enskilda arbetsmarknaden. Sålunda åtnjöto enligt den åberopade översikten i »Sociala Meddelanden» flottans varvsarbetare ett lönetillägg av 10 procent å förutvarande löner och vissa befattningshavare vid mynt- och justeringsverket likaledes ett tillägg av 10 procent jämte förmånen av varuförmedling. Till ett större antal statliga befattningshavare utsträcktes emellertid åtgärderna för dyrtidens kompenserande först genom beslut av 1916 års riksdag. Under loppet av år 1915 hade ett flertal framställningar gjorts av funktionärer vid statens verk och inrättningar om förbättrade avlöningsförmåner, och till stöd därför hade särskilt åberopats att de under normala förhållanden fastställda och för dylika beräknade löneförmånerna icke lämnade erforderlig tillgång till bestridande av de stegrade levnadskostnaderna. Ifrågavarande framställningar hänskötos till den s. k. löneregleringskoramittén, vilken erhöll i uppdrag att avgiva utlåtande däröver. Vid behandlingen av frågan fann löneregleringskommittén det uppenbart, att statsverket borde, i den mån dess finansiella ställning medgåve, vidtaga åtgärder för att bereda statstjänare hjälp i den svära situation, vari de genom krisen försatts. Kommittén synes med uppmärksamhet hava följt de föranstaltningar, som inom det enskilda näringslivet samt den kommunala förvaltningen träffats för att bereda löntagarna kompensation för dyrtidens tryck. Efter en översikt över dylika åtgärder, byggd på de förut åberopade artiklarna i »Sociala Meddelanden», uttalar kommittén sammanfattningsvis, att dessa uppgifter givit vid handen, att »gifta arbetare i åtskilliga fall erhålla mer än ogifta, att i enstaka fall den lägre avlönade arbetaren erhåller högre tillägg än den, som pä löneskalan står högre, samt att i många fall

429 beloppen bestämts med hänsyn till det antal barn eller andra familjemedlemmar, en var funktionär har att försörja.» Kommitténs utlåtande utmynnade i ett förslag, som i huvudsak innebar, att krigstidshjälp intill visst maximibelopp skulle beredas sådana befattningshavare, vilka på grund av försörjningsplikt underhölle barn under 15 år och vilka hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av högst 2 000 kronor. Förslaget torde ha utformats med motsvarande danska föreskrifter om krigstidshjälp såsom närmaste förebild men torde ock böra ses mot bakgrunden av ett vid 1915 års riksdag fattat beslut om lönetillägg åt vissa folk- och småskollärare, vilket ävenledes gav uttryck för behovsprincipen. Slutligen är det tydligt, att kommittén vid förslagets utformande sökt anknytning till vissa samtidiga utvecklingstendenser pä den enskilda arbetsmarknaden. Redan vid nu ifrågavarande tid hade från vissa befattningshavargruppers sida krav rests på tjänstemännens bibehållande vid en oförändrad realinkomst. Kommittén tog emellertid avstånd från denna tanke. Belysande för dess syn på den principiella frågan om krigstidshjälpens syfte är följande uttalande: »Bestämmandet dels av den inkomstgräns, efter vars överskridande någon krigstidshjälp icke må ifrågakomma, dels av det belopp, som skall beräknas för vart minderårigt barn, och dels av det maximum, utöver vilket krigstidshjälp icke tillkommer en befattningshavare, bör enligt kommitténs mening ske med aktgivande ej mindre på befattningshavarnas större eller mindre behov och statsverkets förmåga att utan andra medborgares oskäliga betungande bispringa sina nödställda tjänare än även därpå, att krigstidshjälpen icke skall vara avsedd att sätta statens funktionärer i ett avgjort gynnat läge i jämförelse med rikets övriga inbyggare i allmänhet». I proposition nr 212 till 1916 års riksdag tillkännagav finansministern sin huvudsakliga anslutning till löneregleringskommitténs förslag: »Ifråga om behovet av krigstidshjälp åt de ekonomiskt svagast situerade statstjänarna samt de allmänna principerna för sådant understöds utmätande är jag i huvudsak ense med löneregleringskommittén, vars i dessa avseenden enhälliga mening alltså synes mig böra med vissa mindre modifikationer vinna tillämpning.» Riksdagen uttalade i sin skrivelse nr 218, att den ansåge det vara av rättvisa och billighet påkallat, att staten, i den mån dess finansiella ställning så medgåve, vidtoge åtgärder för beredande av hjälp åt de ekonomiskt svagast situerade statstjänarna. Understödet finge emellertid icke betraktas såsom ett lönetillägg eller någon som helst form av lönereglering utan vore endast ett tillfälligt bidrag (krigstids- eller dyrtidshjälp), föranlett av den inträffade stegringen å levnadskostnaderna. Med hänsyn härtill ansåge riksdagen, att vid bestämmande av den grund, efter vilken krigstidshjälpen skulle utgå, den av löneregleringskommittén förordade behovsprincipen obetingat borde vinna tillämpning. Hjälpen borde för den skull lämnas under sådana villkor, att ett fortsatt utbetalande av densamma icke med fog kunde krävas, när kristidens verkningar upphört. I fortsättningen av skrivelsen framhölls, hurusom riksdagen, i likhet med löneregleringskommittén, funnit sig mest tilltalad av den tanken, att — då det, jämte avlöningens mindre belopp, huvudsakligen vore befattningshavarnas försörjningsplikt mot minderåriga barn, som finge anses beteckna graden av deras känning av dyrtiden — hjälpens utgående och beloppet av densamma borde bestämmas av dessa båda faktorer. Därefter utfärdades kungörelse i ämnet den 8 juli 1916 (nr 269). När frågan påföljande år, 1917, ånyo hänsköts till riksdagen, förelåg ett nytt utlåtande i ämnet av löneregleringskommittén. Kommittén pekade däri på att höjningen i levnadskostnaderna sedan krigets början enligt företagna uppskattningar uppginge till c:a 50 procent samt att dyrtidens tryck alltjämt visade tendens att stiga med en oroväckande regelbundenhet. Prisfördyringen hade nu antagit sådana

430 mått, att de av densamma förorsakade svårigheterna kommit att tungt drabba ej blott de lägst avlönade befattningshavarna utan statens befattningshavare i allmänhet. På grund härav och med hänsyn till dyrtidens långvarighet och andra samverkande omständigheter förordade kommittén en sådan anordning av krigstidshjälpen, som beaktade angelägenheten av att, med viss begränsning, befattningshavarna jämväl i de högre lönegraderna bereddes en avsevärd tillfällig löneförbättring. Vid denna tid hade frän olika tjänstemannagruppers sida framkommit iörnyade och preciserade framställningar om införande av ett system med dyrtidstillägg, som i princip byggde pä meddelande av full kompensation för levnadskostnadsstegringen. Föreningen för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar vände sig sålunda mot en fortsatt tillämpning av den s. k. behovsprincipen och höll före, att dyrtidstillägg borde tillkomma alla befattningshavare med ett belopp, som för alla stode i samma förhållande till den egentliga avlöningen. Föreningen ansåge, att ett annat beräkningssätt kunde föregripa en blivande lönereglering och rubba den löneskala, efter vilken de olika befattningshavarnas arvoden blivit tillmätta vid 1907 års lönereglering och vilken skala i stort sett syntes väl svara mot arten av de olika befattningshavarnas tjänsteåligganden, samt att ett dyrtidstillägg icke borde betraktas som gåva utan som avsett att återställa den genom dyrtiden försvagade köpkraften hos avlöningen till dess ursprungliga realvärde. Posttjänstemännens förening förklarade i ett uttalande, att föreningen principiellt måste fasthålla vid rätten för envar tjänsteman till ett procentuellt lika och den verkliga avlöningsminskningen fullt täckande dyrtidstillägg. Med hänsyn till föreliggande förhållanden och vad som finge anses praktiskt genomförbart, inskränkte sig emellertid föreningen till att hemställa om en mindre del av denna avlöningsfyllnad. Denna ståndpunkt i principfrågan avvisades emellertid av löneregleringskommittén. Kommittén framhöll nämligen, att det syntes kommittén vara uppenbart, att befattningshavarna i statens tjänst — vilka med gällande avlöningsbestämmelser icke hade några rättsliga anspråk på hjälp av staten till mötande av dyrtidens svårigheter — icke borde, om staten nu hjälpte dem att övervinna dyrtidens hårdaste verk ningar, på andra samhällsmedlemmars bekostnad beredas en sådan ställning att de bleve helt oberörda av dyrtiden. Den ojämförligt största delen av värt folk lede i större eller mindre grad av kristiden, och tjänstemännen, som dock intoge en, trots allt, i flera avseenden förmånlig ställning i samhället, kunde icke med fog kräva, att de skulle vara oberörda av dyrtiden. Den av kommittén företrädda åsikten godtogs i proposition nr 129 till 1917 års riksdag av departementschefen, som i omedelbar anslutning till ett referat av nyss citerade principuttalande förklarade sig i princip gilla de grunder, på vilka kommittén byggt sitt förslag. Vid behandlingen inom riksdagen vidtogos vissa ändringar och tillägg i regeringsförslaget. Bland annat fattade riksdagen beslut om viss jämkning av en i propositionen föreslagen maximeringsregel. Riksdagen anknöt härtill i sin skrivelse nr 179 det uttalandet, att riksdagen funnit anledning till denna jämkning ej blott i den omständigheten, att dyrtidens verkningar på senare tiden blivit allt kännbarare även för jämförelsevis väl avlönade statstjänare, utan även i önskvärdheten att staten genom beredande av skäliga förmåner jämväl åt sina mera kvalificerade tjänare måtte kunna i konkurrensen med enskilda draga till sig och behålla goda arbetskrafter för statens mera krävande göromål. I överensstämmelse med riksdagens beslut — vilket sammanfattningsvis kan sägas ha inneburit, att vid sidan av krigstidshjälpen även infördes ett krigstidstillägg, utgående med ett till viss procent å de kontanta avlöningsförmånerna beräknat, nedåt och uppåt begränsat belopp — utfärdades den 29 maj 1917 kungörelse (nr 224) an-

431 gående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1917 till befattningshavare i statens tjänst. Den övre inkomstgränsen för åtnjutande av krigstidshjälp höjdes därigenom till ett beskattningsbart belopp av 3 000 kronor. Till manlig befattningshavare utgick nu hjälpen, förutom för minderårigt barn, även för hustru. Krigstidstillägget är att betrakta såsom en omedelbar föregångare till det nuvarande dyrtidstillägget; bestämmelserna därom konstruerades i viss anslutning till reglerna för de s. k. »extra lönetillägg», som sedan år 1901 utgått till befattningshavare, vilkas löner ej blivit föremål för reglering efter år 1900. Utvecklingen under senare delen av år 1917 och under år 1918 erbjuder ett betydande intresse. Levnadskostnadernas stegring fortsatte i accelererat tempo och gav anledning till ett stort antal framställningar såväl från statliga myndigheter som från tjänstemannahåll om en vidgad kompensation för dyrtidens tryck åt statens befattningshavare. Att prisstegringarna icke enbart hade sin grund i rådande varuknapphet utan till väsentlig del kunde ledas tillbaka till en inflationistisk ökning av tillgången på betalningsmedel hade vid denna tid begynt att allmänt uppmärksammas. Insikten härom synes redan nu i ett eller annat fall ha påverkat den till stöd för en förbättring av statstjänstemännens löneförmåner förebragta argumenteringen. Sålunda uttalar generalpoststyrelsen i en i proposition nr 10 till 1918 års iagtima riksdag återgiven skrivelse bland annat följande: »Efter allt att döma har man skäl att befara, att under nästkommande år (= 1918) dyrtidens tryck skall bliva allt mera kännbart och behovet av krigstidstillägg för befattningshavare i statens tjänst ytterligare ökat. De förhållanden, som påkallat och alltjämt påkalla krigstidstilläggets utbetalande, kunna dessutom sägas numera ha antagit karaktären av något mera bestående, varifrån man icke längre kan bortse, dä det gäller att avgöra, huruvida icke jämväl de högre avlönade statstjänarna böra komma i åtnjutande av krigstidstillägg efter samma grunder som de övriga. Av betydelse för ett riktigt bedömande av denna fråga torde vara att tillbörligt beakta den totala förändring av penningvärdet, som inträtt till följd av kriget och alltmer framträder såsom ett faktum, om vars fortbestånd för en avsevärd tid framåt tvivel icke längre lärer råda. Det torde vara uppenbart, att denna omständighet, d. v. s. penningvärdets fall, utgör ett av de kraftigaste skälen för att tillerkänna statstjänare krigstidstillägg, och det synes med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke konsekvensen fordrar, att de ovannämnda inskränkningarna borttagas. De nuvarande avlöningarna, även till de högsta statstjänstemännen, hava ju bestämts med hänsyn till vad som under förut normala förhållanden kan anses utgöra skälig ersättning för med vederbörandes befattning förenat ansvar och arbete, och när nu värdet av berörda ersättning väsentligen nedgått, synes det väl vara med billigheten överensstämmande, att samtliga tjänstemän, utan någon begränsning bliva så vitt möjligt gottgjorda för berörda värdeminskning samt att denna gottgörelse bestämmes i sådant förhållande till avlöningen, som kan anses skälig.» Generalpoststyrelsen fann emellertid, att även utvecklingen på den enskilda arbetsmarknaden talade för en höjning och utvidgning av lönetilläggen. Styrelsen framhöll nämligen, hurusom en sänkning av statstjänstemännens levnadsstandard i längden komme att inverka menligt vid rekryteringen av de högre tjänstemannaposterna, samt tillade: »Men ej endast vid rekryteringen utan även i avseende på de redan statsanställda tjänstemännen framträder denna olägenhet — en olägenhet, som snart nog kan utgöra en verklig fara för statsförvaltningen, om alla tjänstemän i ansvariga befattningar måste alltför mycket dragas med ekonomiska bekymmer. Härmed sammanhänger också den med näringslivets utveckling allt starkare framträdande efterfrågan på dugande krafter för besättande av chefsplatser inom den enskilda företagsamheten, vilket förhållande snart nog kan medföra den konsekvensen, att de dugligaste männen dragas från statstjänsten till det enskilda, bättre betalda arbetet.»

432 I propositionen framhöll departementschefen, hurusom det av siffrorna för levnadskostnadernas stegring utan vidare finge anses framgå, att dyrtidstillägget för år 1918 måste sättas betydligt högre än är 1917. Med betonande av de statsfinansiella svårigheterna framhöll departementschefen vidare nödvändigheten av sådana begränsningar vid dyrtidstilläggens avvägande, att tilläggen endast i undantagsfall kunde komma att uppgå till belopp, som helt uppvägde levnadskostnadernas ökning. Det finge väl också, tillade departementschefen — med en mjukare formulering av den vid föregående riksdagar hävdade uppfattningen — anses oundvikligt, att statens befattningshavare, i likhet med det stora flertalet andra medborgare, själva bure någon del av dyrtidens börda. Den vikt, som vid bestämmandet av lönetilläggens storlek för de statliga befattningshavarna alltjämt tillmättes löneläget å den enskilda arbetsmarknaden, framgår av fortsättningen av departementschefsyttrandet, vari det bland annat heter: »Dyrtiden har nu varat så länge och sträckt sina verkningar så högt upp på avlöningsskalan, att det icke synes riktigt att från delaktighet i dyrtidstillägget längre undantaga de med högre avlöning försedda befattningshavarna . Dä deras avlöningar äro avpassade efter normala förhållanden, ligger det endast en gärd av rättvisa däri, att även dessa befattningshavare få, om än, på grund av statsfinansiella hänsyn, i proportionsvis mindre grad än andra, åtnjuta del i dyrtidstillägget. Men en dylik åtgärd kräves även av tillbörlig hänsyn till statens egen fördel. Denna är nämligen i mycket hög grad beroende därav, att statens viktigare befattningar uppehållas av högt kvalificerade ämbetsmän, och i konkurrensen med enskilda företag kan staten icke förvärva och behålla sådana, om icke deras avlöningar i rimlig mån avpassas efter tidsförhållandena.» Riksdagens beslut, som i fråga om motiveringen anknöt till de i propositionen anförda synpunkterna, återfinnes i skrivelsen nr 69. Beslutet innebar en betydande höjning såväl av krigstidshjälpen som av krigstidstillägget. Det sistnämnda skulle utgå dels med s. k. grundplåt — 365 kronor för år — dels därutöver med ett belopp, som motsvarade en tredjedel av tjänstemännens kontanta löneförmåner av visst slag. Härjämte gällde vissa maximeringsregler m. m., varom torde få hänvisas till kungörelsen i ämnet den 22 mars 1918 (nr 138). Efter nu berörda riksdagsbeslut gav sig emellertid en ytterligare våldsam ökning av levnadskostnaderna till känna. Från 203 enheter den 1 april 1918 och 219 den 1 juli hade levnadskostnadsindex den 1 oktober samma år stigit till omkring 240. Denna utveckling framtvang utomordentliga åtgärder för lättande av tjänstemännens betryck. Huvudsakligen för denna angelägenhet sammankallades riksdagen till urtima möte samma höst. Det förslag, som av Kungl. Maj:t förelades riksdagen (proposition nr 1) och av denna med vissa ändringar och tillägg bifölls (riksdagens skrivelse nr 2, kungörelse den 3 december 1918, nr 922), innebar i stort sett, att krigstidshjälpen och krigstidstilläggen för senare halvåret 1918 skulle utgå i enlighet med de vid den lagtima riksdagen samma år utstakade grunderna men med fördubblade belopp. I den förut behandlade principfrågan rörande lönetilläggens syfte framkommo varken i den kungl. propositionen eller inom vederbörande utskott (första särskilda utskottet) några nya synpunkter, men den i flera tidigare sammanhang betonade nödvändigheten att beakta konkurrensen frän den enskilda arbetsmarknaden om den kvalificerade arbetskraften hävdades med ej mindre eftertryck än tillförne. Belysande i sådant hänseende är en av cheferna för de centrala ämbetsverken gemensamt avlåten, i nyssberörda proposition återgiven framställning. I densamma anfördes bland annat, att det ekonomiska tryck, som så hårt vilade på tjänstemännen, naturligen i hög grad inverkade på deras arbete. En följd av ställningen bleve ock, att särskilt mera dugande personer i allt större omfattning droge sig från statstjänsten. Men allra tydligast visade sig följderna i fråga om de extra ordinarie tjänstemännen. Tillgången på dessa hade på senaste tiden i allmänhet

433 varit ytterst ringa, och från vissa ämbetsverk hade de nästan helt försvunnit. Av nu angivna förhållanden framginge att, om ej ämbetsverken skulle bliva ur stånd att fullgöra sina viktiga funktioner, det vore alldeles nödvändigt, att tjänstemännens avlöningar höjdes väsentligt utöver vad som för det dåvarande bestodes dem. Vad som förekommit under år 1918 hade starkt framhävt olägenheterna hos det system, efter vilket dyrtidsbidragen dittills utgått. Det blev en angelägen uppgift att söka finna en mera automatiskt verkande regel, som tilläte en smidigare anpassning av statstjänstemännens löner efter de snabbt inträdande förändringarna i den allmänna ekonomiska situationen. För detta ändamål tillkallades av Kungl. Maj:t på hösten 1918 särskilda sakkunniga, vilka i februari påföljande år avgåvo betänkande i ämnet. Detta innefattade alternativa förslag till frågans lösning, det ena grundat på ett system med glidande skala, innebärande att bidragen automatiskt skulle regleras efter dyrtidens förändringar, under det att det andra i anslutning till dittills tillämpade grunder upptog fixa avlöningstillägg. Under åberopande av önskvärdheten att förebygga ett återupprepande av de exceptionella åtgärder, som den betydliga ökningen i levnadskostnader framkallade under hösten 1918, lades det förra alternativet till grund för Kungl. Maj:ts proposition (nr 225) till 1919 års riksdag. Enligt denna proposition skulle nämligen dyrtidstillägget — vilken benämning nu infördes i stället för den tidigare använda beteckningen »krigstidstillägg» — utgå efter ett av Kungl. Maj:t kvartalsvis fastställt grundtal, som motsvarade åtta niondelar av talet för levnadskostnadsstegringen sedan augusti 1914; i fråga om avlöningar, överskjutande en angiven gräns, skulle emellertid en viss reduktion inträda vid tillämpningen av grundtalet. Begränsningen av grundtalet till åtta niondelar av den beräknade levnadskostnadsstegringen avsåg, liksom den ytterligare reduktionen av tilläggen för de högre löntagarna, att giva uttryck åt den alltjämt hävdade meningen, att en viss del av dyrtidstrycket borde falla på statstjänstemännen. I det förutnämnda kommiltébetänkandet anknöts härtill det uttalandet, att det av kostnadsskäl icke kunnat komma i fråga att söka bereda alla befattningshavare en mera fullständig kompensation för den inträdda ökningen i levnadskostnader. Vad som i ärendet förekommit talade emellertid för att, ju längre dyrtiden varade, utan att statens samtliga funktionärer tillgodosåges med avlöning, som stode i skälig överensstämmelse med den inträdda ökningen i levnadskostnaderna, desto mer växte faran för att statens verksamhet skulle taga allvarlig skada därav. Då kommitterade haft att räkna med ett begränsat belopp för dyrtidsbidrag under år 1919 åt befattningshavare, hade kommitterade, med bortseende från den uppfattningen, att krigstidstillägget borde anses vara ersättning för avlöningens minskade realvärde och på sådan grund borde för alla befattningshavare tillmätas i samma proportion till avlöningen, funnit sig böra i främsta rummet taga hänsyn till individens behov av hjälp, sådant detta behov framginge av avlöningens storlek. De sakkunniga hade i alternativet med glidande skala icke föreslagit något särskilt dyrtidsbidrag till familjeförsörjare. Propositionen upptog däremot, vid sidan av dyrtidstillägget, en särskild dyrtidshjälp, anordnad i anslutning till den krigstidshjälp, som förut utgått dock med tillämpning även här av glidande skala. Riksdagen tog emellertid i skrivelse nr 216 bestämt avstånd från anordningen med familjeförsörjningsbidrag. Den erinrade, delvis i anslutning till vissa av kommittén gjorda uttalanden, om de invändningar som vore att göra mot ett dylikt system. Sålunda anfördes, att den lönefyllnad, som betingades av dyrtiden, lika väl som själva lönen vore en gottgörelse för utfört arbete och därför så vitt möjligt icke borde ha karaktären av understöd. Därjämte framhöllos de svårigheter, som ett ytterligare fastslående av familjebidragen vore ägnat att framkalla vid kommande löneregleringar, ävensom de stora ojämnheter mellan olika befattningshavargrupper, som det med nödvändighet schablonmässiga beräkningssättet medförde o. s. v. 28—379086.

434 I överensstämmelse med riksdagens beslut utgick enligt den därefter, den 30 maj 1919, utfärdade kungörelsen (nr 262) i ämnet, ingen särskild gottgörelse till familjeförsörjare i form av dyrtids-(krigstids-) hjälp, men i övrigt anslöto sig dess bestämmelser i huvudsak till det av regeringen framlagda förslaget.

II. Frågans behandling vid 1920—1923 års riksdagar. När systemet med glidande skala infördes, anknöts därtill en förhoppning, att det i fortsättningen icke skulle visa sig nödvändigt att vid varje riksdag ändra grunderna för dyrtidstilläggen. Helt infriades dock icke dessa förväntningar, ty såväl vid 1920 års riksdag som vid de två därpå följande ansågs det erforderligt att vidtaga vissa jämkningar av de 1919 fastställda grunderna. Slutligen skred man år 1923 till en fullständig omläggning av dessa. För den huvudsakliga innebörden av ifrågavarande successiva förändringar torde här nedan för överskådlighetens skull få redogöras i ett sammanhang. Vid 1920 års riksdag beslöts (riksdagens skrivelse nr 349, kungörelsen den 30 juni 1920, nr 364) en icke oväsentlig höjning av dyrtidstilläggen, därigenom att skillnaden mellan levnadskostnadsindex och grundtalet minskades, samtidigt som det maximibelopp, vara dyrtidstillägg beräknades, avsevärt höjdes, varjämte slutligen familjeförsörjarnas ställning förbättrades genom ökad möjlighet för dessa att beräkna dyrtidstillägget efter oreducerad skala. Vidare antog 1920 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag bestämmelser med särskilda grunder för dyrtidstillägg ät befattningshavare vid affärsverken. Syftet därmed var att motväga effekten av den efter en högre prisnivå normerade lönereglering, som för affärsverkens vidkommande genomfördes från och med den 1 juli 1920. Detta syfte förverkligades genom en reduktion av dyrtidstilläggen pä sådant sätt, att dels grundtalet bestämdes till ett 16 enheter lägre belopp än för övriga verk, dels ock det belopp, på vilket dyrtidstillägg fick beräknas, begränsades till 85 procent av avlöningen. I propositionen till 1921 års riksdag föreslogs åter ett antal ändringar, avseende i huvudsak dels en allmän nedsättning av dyrtidstilläggen genom sänkning av grundtalet, dels därjämte en särskild reduktion för icke-familjeförsörjare. Härutöver vidtog riksdagen i fråga om de nyreglerade verken en ytterligare nedsättning av det rörliga tillägget, därigenom att det nyssnämnda avdraget å grundtalet ökades från 16 till 20 enheter samtidigt som det procenttal av lönen, vara dyrtidstillägget fick beräknas, sänktes till 80. Angående bestämmelserna i övrigt torde få hänvisas till kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 344). Vid 1922 års riksdag genomfördes, såsom framgår av kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 356), endast några smärre ändringar, avseende vissa detaljbestämmelser, varjämte en modifikation i avseende ä sättet för fastställande av grundtalet vidtogs i syfte att underlätta arbetet med tilläggens uträknande. 1923 års reform av grunderna för dyrtidstilläggen, vilken innefattas i den med vissa ändringar alltjämt gällande kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265), innebar först och främst, att tilläggen för olika avlöningar fastställdes att utgå efter ett och samma procenttal. Detta sattes liksom förut i visst förhållande till levnadskostnadsindex och motsvarade, närmare bestämt, hälften av talet för levnadskostnadernas ökning, med iakttagande av avrundning nedåt vid ojämnt tal. A den del av avlöningen, som översköt 650 kronor per månad, beräknades ej något tillägg. Vid nyreglerade verk underkastades dyrtidstillägget alltjämt viss reduktion, vilken konstruerades sålunda, att procenttalet för dyrtidstillägget skulle minskas med 18 enheter. Detta avdrag inneslöt jämväl den vid tidigare riksdagar genomförda begränsningen av underlaget för dyrtidstillägget till 80 procent av avlöningen; med hän-

435 syn härtill utgick dyrtidstillägg å ett i motsvarande mån högre belopp än \ i d oreglerade verk, nämligen å 800 kronor. Efter denna summariska överblick av frågans utveckling under åren 1920— 1923, skola i korthet beröras också motiven för de under samma tidrymd vidtagna åtgärderna, i den mån de ur principiell synpunkt äga intresse. Vad först angår läget vid 1920 års riksdag, förmedla handlingarna från denna intrycket av en viss glidning i opinionen i en för statstjänstemännen gynnsam riktning. I första kammaren väcktes av ett antal framskjutna ämbetsmannarepresentanter från skilda politiska läger en motion (nr 231), där i princip, om också icke med ensidighet, förfäktades kravet på en bibehållen realinkomst. En återklang härav återfinnes i följande principuttalande i riksdagsskrivelsen: »Det har för riksdagen framstått såsom en angelägenhet av synnerligen stor betydelse, att statstjänarna snarast möjligt erhålla en tillfredsställande kompensation för den på grund av världskriget inträffade prisstegringen. Under de rådande statsfinansiella förhållandena har riksdagen visserligen icke funnit det vara möjligt att nu åstadkomma sådana höjningar i dyrtidstillägget, som i vissa motioner i ärendet påyrkats. Men riksdagen har dock ansett det nödvändigt, att åtgärder vidtagas, som i större utsträckning, än Kungl. Maj:ts förslag medgiver, tillgodose kraven på kompensation för prisstegringen. •— •— — I första hand har det synts riksdagen vara önskligt, att det s. k. grundtalet närmare anslutes till den verkliga prisfördyringen än nu är förhållandet. Att sätta grundtalet lika med talet för prisfördyringen, utan någon reduktion, har riksdagen dock ansett vara mindre lämpligt, då beräkningarna av prisstegringen givetvis icke kunna bliva fullt exakta och fördenskull en viss marginal kan vara befogad till förebyggande av, att dyrtidstillägget utgår efter högre procenttal än som motsvarar den verkliga ökningen i levnadskostnaderna.» Såvitt framgår av pressuttalanden från samma tid uppbars riksdagens mening av en utbredd opinion även utanför de parlamentariska kretsarna. Uteslutet är måhända icke att det nya systemet med en efter levnadskostnadsindex variabel skala för dyrtidstilläggen under dessa första år av sin tillämpning kan i högre grad än förut prövade anordningar med fixa tillägg ha varit ägnat att i allmänhetens ögon låta tjänstemannakravet på oförändrad realinkomst framstå såsom berättigat och skäligt. Men framför allt torde företeelsen böra ses mot bakgrunden av konjunkturläget 1920. Under detta år kulminerade krigs- och efterkrigshaussen, och den forcerade sysselsättningen inom olika näringsgrenar medförde successivt icke blott en utomordentligt betydande höjning av penninginkomsten för stora löntagargrupper utan även en avsevärd ökning av deras realinkomst. Att märka är nämligen, att den glidande löneskalan aldrig vann fast fot inom det enskilda näringslivet i vårt land. Redan på ett tidigt stadium hade såväl arbetarnas som arbetsgivarnas huvudorganisationer givit till känna sin uppfattning, att en lönesättning efter indextal vore oförenlig med den enskilda företagsamhetens och dess arbetares intressen, och den politik, som särskilt mot slutet av krigskonjunkturen fördes från arbetarnas sida, tog målmedvetet sikte, icke på en bibehållen realinkomst ulan på en standardhöjning, delvis i form av förkortad arbetstid. Resultatet av dessa strävanden visade sig däri, att för arbetare inom industri och hantverk m. m. index för reallönen — med 1913 som basår — år 1920 utgjorde per år räknat 109 och per timme 138. Inför denna utveckling, som — ehuru ej i samma grad — berörde även vissa grupper av kontorsoch förvaltningspersonal i enskild tjänst, framstod flertalet kategorier av statstjänare såsom i lönehänseende avgjort missgynnade. Man är därför knappast berättigad att utan vidare antaga, att bakom det tillmötesgående, som från riksdagens sida visades tjänstemannakravet på en så vitt möjligt fullständig kompensation för prisstegringen, låg en abstrakt och generell »reallöneprincip». Snarare synes man kunna utgå ifrån att beslutet ytterst syftade till en anpassning av statslönerna efter ett

436 nytt läge å den enskilda arbetsmarknaden. Med en något tillspetsad formulering skulle måhända kunna sägas, att tjänstemannakravet på full dyrtidskompensation omfattades av den allmänna opinionen endast emedan och i den mån det sanktionerades av det rådande allmänna löneläget. För en sådan slutsats talar i varje fall det förhållandet, att när högkonjunkturen pä hösten 1920 bröts genom en ekonomisk kris, som blev inledningen till de följande årens svåra depression, inträdde ock en påtaglig förändring i opinionen beträffande de statliga befattningshavarnas ställning. »Tidningar av snart sagt alla färger», heter det i en samtida framställning från trafiktjänstemännens riksförbund, »börja en verklig kampanj mot statstjänstemännen. I dessas påstådda höga lönenivå vill man t. o. m. finna en av anledningarna till det bestående höga prisläget.» Ett auktoritativt uttryck för den under krisen från flera håll hävdade uppfattningen angående sambandet mellan dyrtidstilläggen och prisnivån återfinnes i ett yttrande av ekonomiska rådet den 7 mars 1921: »Med den betydelse», säger rådet, »som statens lönestandard har för avlöningarna såväl inom kommunerna som inom den enskilda affärsverksamheten, måste en bristande återhållsamhet i statens handhavande av lönefrågorna befaras få ett i hög grad förstärkt inflytande till försämring av det svenska penningvärdet. Sådana betraktelser kunna icke undgås, då det gäller att bedöma utsikterna för vår levnadskostnadsindex. En höjning av lönestandarden utöver den som är ekonomiskt möjlig ger åt stora lager av befolkningen en artificiell köpkraft, vilken vid oförändrad tillgång på varor och andra nyttigheter måste driva upp priserna på ett sätt, som icke kan undgå att påverka levnadskostnadsindex. Avsikten är ju, att index skall bestämma den allmänna lönenivån. Men i verkligheten kommer den allmänna lönenivån att bestämma index, åtminstone i rätt väsentlig grad.» Det torde icke vara oriktigt antaga, att ekonomiska rådets yttrande påverkade det förslag till reduktion av det för dyrtidstilläggens storlek bestämmande grundtalet, som genom proposition nr 326 förelades 1921 års riksdag och som ledde till förut berörda beslut. Såsom avgörande för förslaget angavs i departementschefsyttrandet den av statsfinansiella skäl betingade nödvändigheten att nedbringa statens utgifter för dyrtidstilläggen. Men därtill anknöts det i förevarande sammanhang betydelsefulla uttalandet, att det knappast kunde anses obilligt, att statens befattningshavare i något ökad grad finge vidkännas trycket av de dåliga tiderna, så mycket hellre som statstjänarna i mänga fall torde befinna sig i ett gynnsammare läge än motsvarande löntagare i enskild tjänst, särskilt på grund av den fastare och mer varaktiga anställning, som statstjänsten i allmänhet innebure. — — — Förbises finge därvid ej heller, att en reduktion av grundtalet komme att påverka levnadskostnadsindex i nedåtgående riktning, varigenom sänkningen i reallönen bleve mindre än nedsättningen av vad grundtalet gäve vid handen. Anmärkas bör emellertid, att finansministern under debatten i kamrarna betonade, att de betydande lönebeskärningarna på öppna marknaden icke varit något motiv i och för sig för regeringen att lägga fram den ifrågavarande propositionen. Men det kunde inte hjälpas, fortsatte finansministern, att förhållandet underlättat för regeringen att komma fram med förslaget. Uppenbart är, att det deflationistiska program, som under de närmaste åren tjänade statsmakterna till vägledning, svårligen kunde förenas med tjänstemannakravet på full kompensation för levnadskostnadsstegringen. Å andra sidan förelågo, såsom av förestående redogörelse framgår, särskilt frän högkonjunkturåret 1920 vissa av statsmakterna gjorda uttalanden, vilka av statstjänstemännen tillmättes betydelsen av förbindande utfästelser om dyrtidstilläggens höjning till värden, närmare överensstämmande med den faktiska prisstegringen. När under de följande depressionsåren ändrade förhållanden påkallade en omprövning av frågan, var det därför naturligt, att man icke kunde förbigå spörsmålet, i vad mån kompensation för levnadskost-

437 nadsökningen vore för handen eller kunde förväntas inträda såsom följd av föreslagna ändringar. Resultatet av vissa undersökningar på denna punkt framlades sålunda i den kungl. propositionen till 1923 års riksdag. Ehuru det framhölls, att utredningen visade, att med de i propositionen föreslagna grunderna för dyrtidstilläggen en stor del av de lägre befattningshavarna erhölle full gottgörelse för prisstegringen, torde man för den skull likväl icke vara berättigad draga den slutsatsen, att meddelandet i princip av sådan kompensation också var förslagets grundläggande syfte. Emot ett sådant antagande talar redan den omständigheten, att vissa grupper av högre befattningshavare icke kommo i åtnjutande av en motsvarande löneförbättring, överhuvud taget torde icke kunna förnekas, att en betydande oklarhet vid denna tid rådde angående dyrtidstilläggens principiella syfte — en oklarhet som m å h ä n d a varit en medverkande orsak till uttänjningen av den offentliga debatten i ämnet under en fortsatt följd av år.

III. Frågans läge efter 1923 års reform. Efterkrigsårens deflationspolitik utmynnade i den svenska kronans återanknytning" till guldet den 1 april 1924. Den period, som sedan följde fram till 1930 års konjunkturomslag, präglades med avseende å prisnivåns gestaltning av en anmärkningsvärd stabilitet, och följaktligen uppvisade även grundtalet för dyrtidstillägget blott relativt obetydliga växlingar. Utvecklingen belyses närmare av nedanstående sammanställning: 1 kv. Å r

1923 1924 192r> 1926 1927 1928 19*9 1930

2 kv.

3 kv.

4 kv.

Procenttal Procenttal Procenttal Procenttal Levnads- för dyrtids- Levnads- för dyrtids- Levnads- fördyrtids- Levnads- för dyrtidskostnads- tillägget kostnads- tillägget kostnads- tillägget kostnads- tillägget (nyregl. (nyregl. (nyregl. index index index index (nyregl. lön) lön) lön) lön)

176 178 174 171 171 170 167

20 21 19 17 17 17 15

173 177 173 170 171 171 165

174 171 176 172 169 173 169 164

18 20 18 17 17 17 14

19 17 20 18 16 18 16 14

177 174 175 171 172 172 170 163

20 19 19 17 18 18 17 13

Förhållandena å arbetsmarknaden under samma tid framgå av följande indexserier: (1913 = 100)

203 115

211 121

216 123

220 128

224 131

220 129

231 137

233 142

200 113

197 113

197 112

192 112

191 112

190 111

189 112

188 115

Arbetare i industri och hantverk m. m. Reallön per år Privatanställda Penninglön per år Reallön per år

tjänstemän:

438 Medan sålunda kroppsarbetarnas reallön uppvisade en betydande stegring, förblev däremot reallönen för den med statstjänstemännen vida mer jämförbara gruppen privatanställda påfallande konstant. Prisnivåns och arbetsmarknadens antydda läge torde få uppfattas som den viktigaste faktiska bakgrunden till de förslag, som av Kungl. Maj:t förelades 1924, 1926 och 1927 års riksdagar om att utbyta gällande reglering av dyrtidstilläggen efter indexställningen vid varje kvartals början mot ett fastställande av tilläggen för hela budgetåret med ledning av medeltalet för levnadskostnadsindex under närmast föregående budgetår. Intet av dessa förslag vann emellertid riksdagens bifall. Avslaget motiverades 1924 av omtanke om statstjänarna, som under de sista åren fått vidkännas upprepade nedsättningar i dessa tillägg; senare sköts i förgrunden det argumentet, att det vore tvivelaktigt, huruvida prisnivån ännu nått en tillräcklig stabilitet för genomförande av den ändrade normen för indextalets fastställande. Vid tillsättandet av 1928 års lönekommitté upptogs emellertid spörsmålet ånyo. I direktiven för kommittén uttalade nämligen dåvarande finansministern som sin åsikt, att tiden vore inne att till förnyat övervägande upptaga frågan om övergång till den för normala tider naturliga ordningen med fasta löner och pensioner, vadan en utredning borde igångsättas åsyftande dyrtidstilläggens avveckling och deras inarbetande i löne- och pensionsbeloppen. Vidkommande de nya lönebeloppens storlek efter dyrtidstilläggens upphörande ansåg departementschefen de utgående sammanlagda löneförmånerna i allmänhet böra vara vägledande. Att det emellertid därvid ej kunde bliva fråga allenast om en enkel sammanläggning av löner och därå belöpande dyrtidstillägg, framginge redan därav, att dyrtidstilläggen icke över hela linjen stode i samma proportion till lönebeloppen, utan, å ena sidan, viss maximigräns bestämts, utöver vilken dyrtidstillägg icke finge beräknas, och, å andra sidan, dyrtidstilläggen förbundits med särskilda barntillägg och reducerats för yngre befattningshavare. Uppenbart vore vidare, att vederbörlig uppmärksamhet borde fästas vid prisnivåns utveckling under utredningsarbetets fortgång och vid en eventuell tendens till sjunkande levnadskostnader. I juli 1930 avgav 1928 års lönekommitté sitt betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie statstjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen. Det utmynnade i vad avsäg dyrtidstilläggen i ett förslag om dessas avskaffande och inarbetande i de fasta lönerna. Kommittén uppställde därvid såsom arbetshypotes, att dåvarande löneläge vid nyreglerade verk ungefärligen korresponderade med de i avlöningsreglementena fastställda lönebeloppen med tillägg motsvarande 17 procent dyrtidstillägg. Kommittén underströk emellertid samtidigt, att detta löneläge sä väsentligt understege vad som skulle motsvara full kompensation för den sedan förkrigstiden inträdda stegringen i levnadskostnaderna, att någon betänklighet från statens sida mot att lägga nämnda förslag till grund för en fixering av lönerna icke behövde möta, även om tilläventyrs den närmaste tidsperioden skulle kännetecknas av någon ytterligare minskning i prisen å livsmedel m. m. Yttrandet är ingalunda det enda, som ger vid handen, att 1928 års lönekommittés förslag uppbars av reallönesynpunkten. Även i motiveringarna ger detta i mångt och mycket ett uttryck för den statiska syn, som särskilt under åren 1928—29 omfattades av vissa nationalekonomiska kretsar och som ytterst bottnade i föreställningen, att prisrörelsernas behärskande genom centralbankernas kreditpolitik vore ett definitivt löst problem. Kommittén förde sitt resonemang utifrån ett normaltillstånd, som vid denna tid syntes i stort sett uppnått men som i själva verket aldrig funnits annat än som en konstruerad statistisk genomsnittsbild av en serie inbördes växlande förhållanden. Kommitténs ledamöter stodo emellertid icke eniga bakom nu nämnda, allmänna betraktelsesätt. Anmärkningsvärd är den reservation, som avgavs av lantmannarepresentanten, riksdagsmannen Carlström, och som synes representativ för den

439 kritiska inställning, vilken jordbruksnäringens företrädare under de närmaste åren på grund av jordbrukets växande svårigheter intogo mot den statliga lönepolitiken. I ögonen fallande är, att en liknande reaktion från industriarbetarnas sida uteblev under de följande krisåren. Säkerligen förklarades detta ståndpunktstagande i viss utsträckning av den alltjämt relativt höga reallönenivån för de viktigaste arbetargrupperna. År 1931 uppgick index för industriarbetarnas reallön till 141; den sjönk visserligen 5 enheter 1932 men nådde 1933 siffran 139. Ett belägg bland flera andra för riktigheten av den här hävdade uppfattningen erbjuder den socialdemokratiska motionen nr 156 i första kammaren till 1931 års riksdag, vari hemställdes bland annat, att dyrtidstillägget för budgetåret 1931/1932 skulle utgå efter en levnadskostnadsindex av 160, även om nämnda index skulle sjunka under denna siffra. Till stöd för motionen, vilken i förevarande punkt ock vann riksdagens gillande, anfördes nämligen bland annat, att ett stort antal tjänstemän och arbetare i enskild och kommunal tjänst icke fått sina löner nedpressade på det sätt, som på grund av indextalets nedgång vore fallet beträffande statstjänarna. Ifrågavarande förhållande hade verkat i den riktningen, att man i ett flertal fall och på åtskilliga orter i landet kunnat konstatera, att särskilt de lägre befattningshavarna i statens tjänst deklasserats till en lägre levnadsstandard än motsvarande löntagare i kommunernas tjänst samt inom enskild företagarverksamhet. Motionen torde sålunda, även om den i vissa hänseenden byggde på förslagen i 1928 års lönekommittés betänkande, få betraktas såsom ett uttryck för en strävan att närmare ansluta den statliga lönepolitiken till vissa utvecklingstendenser ä den allmänna arbetsmarknaden. I än högre grad var detta utmärkande för propositionen nr 262 till 1932 ärs riksdag. Efter en översikt över de tendenser till lönereduktioner, vilka dåmera begynt göra sig gällande inom det enskilda näringslivet, och under hänvisning till den jordbrukande befolkningens starkt minskade inkomster, föreslogs nämligen däri, dels att det maximibelopp, å vilket dyrtidstillägg utginge, skulle sänkas, beträffande nyreglerad avlöning från 800 till 700 kronor i månaden och i fråga om oreglerad avlöning från 650 till 600 kronor, dels ock att dyrtidstilläggen skulle fixeras för hela budgetåret 1932/1933 på grundval av ett fast indextal av 156. Båda dessa förslag vunno riksdagens bifall. Påföljande års riksdag beslöt emellertid — av statsfinansiella hänsyn och med avvikelse frän Kungl. Maj:ts förslag i ämnet — en återgång till ett kvartalsvis rörligt grundtal. Såsom en allmän anmärkning kan i detta sammanhang förtjäna framhållas, att en jämförelse mellan statsmakternas inställning till frågan om dyrtidstilläggen under 1920-talets lågkonjunktur, å ena sidan, och under den senaste depressionen, å andra sidan, ger vid handen, att detta ställningstagande var påfallande mindre gynnsamt för statstjänstemännen under den förra perioden än under den senare. Förutom i förut berörda förhållanden å arbetsmarknaden torde denna skillnad i viss mån kunna ledas tillbaka till den högst olika målsättningen för den allmänna ekonomiska politiken vid det ena tillfället och vid det andra. Den expansionistiska politiken under den nyssförflutna lågkonjunkturen var i princip icke gynnsamt stämd mot lönesänkningar; i de deflationistiska strävandena under efterkrigsdepressionen ingingo sådana tvärtom som ett nödvändigt led. Stockholm i oktober 1937. Ragnar

Sundén.

440 Bilaga 6.

P. M. ang. frågan, å vilka avlöningsförmåner rörligt tillägg bör utgå. Enligt nu gällande bestämmelser om dyrtidstillägg utgår sådant tillägg — vad angår de personalgrupper, som falla under 1936 års lönekommittés uppdrag — å följande i avlöningen ingående kontanta förmåner, nämligen (de inom parentes förekommande notiserna utgöra icke alltid fullständig redovisning av avlöningsförmånernas tillämpningsområde utan avse en exemplifiering): lön; provisoriskt dyrortstillägg; lönetillägg (viss personal vid domänverket); vikariatsersättning; kallortstillägg; enslighetstillägg; fyrskeppstillägg; arvode; expektansarvode (diplomatisk och konsulär personal); ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning (bataljonsläkare vid fältläkarkåren och marinläkare av 2:a graden); tillfällig löneförbättring (vissa beställningshavare vid armén och marinen); ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad (viss personal vid försvarsväsendet); inkvarterings- och servisbidrag (viss personal vid försvarsväsendet); lönetillägg för tjänstehästar (viss personal vid försvarsväsendet); tantiem till överdirektör och kraftverksdirektör vid statens vattenfallsverk; särskild gottgörelse till lokförare, som bestrider tjänst såsom lokmästare; beklädnadsersättning eller annan kontant ersättning, som åtnjutes enligt vederbörande myndighets bestämmande, om och i den mån myndigheten prövar dyrtidstillägg böra utgå (dyrtidstillägg utgår t. ex. å loktjänst- och seglingspenningar vid statens järnvägar); arvode till stenograf enligt avlöningsreglementena för de affärsdrivande verken ävensom arvode till föreståndare för växeltelefonstation och till tågdirigent samt ersättning för beredskapstjänst enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente, allt om och i den mån vederbörande myndighet prövar dyrtidstillägg böra utgå. De enligt gällande avlöningsbestämmelser för ifrågavarande personalgrupper förekommande kontanta avlöningsförmåner, å vilka dyrtidstillägg icke utgår, äro följande: provisoriskt lönetillägg enligt kungörelsen 587/1937; provisorisk avlöningsförstärkning enligt kungörelsen 588/1937; kallortstraktamente (tullverket och statens järnvägar); ersättning för tjänsteresa; tjänstgöringstraktamente; ersättning för flyttningskostnad; felräkningspenningar;

441 ersättning för övertidsarbete; ersättning för fullgörande av visst uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom tjänstemans vanliga tjänstutövning; gratifikation eller belöning; begravningshjälp; ortstillägg (diplomatisk och konsulär personal); bidrag till representationskostnader (kabinettssekreteraren); hyresbidrag (kabinettssekreteraren); ekiperingspenningar (viss diplomatisk och konsulär personal); särskild ersättning åt viss personal vid statens sinnessjukhus för extra arbete vid tillfälligt förfall för överskötare eller översköterska; avlöningsförstärkning åt landssekreterare och landskamrerare; avlöningsförstärkning åt överlantmätaren i Kopparbergs län; avlöningsförstärkning åt vattenrättsdomare; provision å inkomst av bogsering (viss personal vid statens vattenfallsverk); premier; ersättning efter ackord eller beting; särskild ersättning åt 3:e styrman under tjänstgöring såsom befälhavare å hjälpfartyget Trälleborg S. J.; andel i lotspenningar (lotslott); ersättning för vissa i lotsverkets tjänst företagna färder eller utförda transporter; ersättning för mistsignalering (fyrpersonal); från sjöfarten utgående ersättningar och förmåner (lotspersonal); prickningsersättning (lotspersonal); särskild ersättning till tjänsteman å fyrskepp under tjänstgöring såsom kockstewart; ersättning för bestridande av kostnader för expeditionslokal och expenser m. m. (förste provinsialläkare); åklagarandel (viss personal vid domänverket); beslagsprovision (viss personal vid domänverket); dagarvode (viss personal vid försvarsväsendet); ekiperingshjälp (viss personal vid försvarsväsendet); ersättning under flygtjänstgöring (viss personal vid försvarsväsendet); sjötillägg (viss personal vid försvarsväsendet); ersättning för omhänderhavande av uppbörd under sjötjänstgöring (viss personal vid försvarsväsendet); mässpenningar (viss personal vid försvarsväsendet); servisbidrag åt underofficerare av 3:e graden under sjötjänstgöring; representationspenningar (viss personal vid försvarsväsendet); ersättning för dykeriarbete (viss personal vid försvarsväsendet). Ett studium av motiven till statsmakternas beslut beträffande dyrtidstilläggen ger föga ledning ifråga om de principer, vilka legat till grund för gränsdragningen mellan de avlöningsförmåner, å vilka tillägg borde utgå, och sådana förmåner, vilka borde vara uteslutna från tillägg. I det belänkande den 15 februari 1917 rörande krigstidstillägg, genom vilket den första grunden lades till de i förevarande hänseende gällande bestämmelserna, gav 1902 års löneregleringskommitté uttryck för uppfattningen, att »krigstidstillägg bör beräknas å alla slag av fasta avlöningsförmåner». Beträffande vissa slag av dylika förmåner, vilka föllo utom begreppet lön i inskränkt mening — nämligen ortstillägg, ålderstillägg, bostads-, bränsle- och inkvarteringsersättning el. dyl., extra lönetillägg, provisoriskt avlöningstillägg, tillfällig löneförbättring och tillfälligt lönetillägg — uttalade kommittén, att ett stadgande om åtnjutande av krigstidstillägg å dessa förmåner > lärer ej kräva vidare motivering». I ett den 18 februari 1919 av särskilda sakkunniga avgivet betänkande och förslag angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1919 avfärda-

442 des frågan om krigstidstillägg ä missräkningspenningar, sportler, provision o. dyl. med ett uttalande om att det vore »uppenbart», att dylikt tillägg ej borde utgå å sådana förmåner. Dock fogades härtill beträffande felräkningspenningar den förklarande anmärkningen, att dessa ej innefattade gottgörelse för arbete, och beträffande sportler och provision den reservationen, att dessa avlöningsförmåner skulle vara uteslutna från tillägg blott där annat ej vore föreskrivet. När i proposition till 1921 års riksdag föreslogs utsträckande av rätten till dyrtidstillägg att avse lönetillägg för tjänstehästar vid armén, motiverades detta endast med att »det synts skäligt». Endast i enstaka fall föreligga fylligare uttalanden. I 1919 års kommitlébetänkande upptogs sålunda till behandling fråga om krigstidstillägg å seglingspenningar för viss statens järnvägars ångfärjepersonal i befälsställning. Järnvägsstyrelsen hade i skrivelse gjort gällande, att detta tilläggsarvode utgjorde en del av vederbörande personals avlöningsförmåner, vilken tillkommit för att lämna den tjänstgörande personalen en mot dess ansvarsfulla tjänst svarande avlöning. Anledningen, varför styrelsen icke ansett sig kunna bevilja krigstidstillägg därå, hade uppenbarligen varit, att förmånen betecknats icke såsom arvode utan såsom tilläggsarvode. Kommittén fann en sådan tolkning vara för snäv och föreslog, att krigstidstillägg i detta fall borde utgå. — En liknande ståndpunkt intog kommittén i fråga om de till lokpersonal vid statens järnvägar utgående milpenningarna. Beträffande lotspersonalens andel i lotspenningar (lotslott) förklarade sig kommittén icke kunna mot lotsstyrelsens avstyrkande föreslå, att dyrtidstillägg skulle därå få åtnjutas. Enligt vad lotsstyrelsen upplyst, utginge lotslott i vissa fall till så betydande belopp, att krigstidstillägg ej kunde anses erforderligt. I andra fall kunde dylikt tillägg vara av behovet påkallat, men förhållandena vore så växlande, att en bestämd regel svårligen kunde givas. Av det här anförda framgår, att någon klart genomförd principiell gränsdragning mellan å ena sidan avlöningsförmåner, vilka böra vara förenade med rätt till dyrtidstillägg, och å andra sidan förmåner, å vilka tillägg icke bör utgå, hittills ej ägt rum. Detta är i och för sig naturligt, enär dyrtidstilläggen ursprungligen tillkommit såsom en av krisförhållanden betingad förhöjning av avlöningsförmåner, vilka bestämts under helt andra levnadskostnadsförhållanden, och även efter de i början av 1920-talet verkställda löneregleringarna haft karaktären av generella och åtminstone formellt provisoriska förhöjningar av löneförmåner, vilka icke avvägts efter tillnärmelsevis aktuella levnadskostnader. Då det nu gäller att infoga bestämmelser om rörligt tillägg såsom led i en enhetlig lönereglering, vid vilken de fasta löneförmånerna avvägas efter en mera aktuell levnadskostnadsnivå, ligger saken annorlunda till än tidigare. Man synes nu vara berättigad och förpliktad att, obunden av statsmakternas tidigare inställning till dyrtidstilläggsbestämmelsernas detaljer, draga gränsen kring de förmåner, å vilka rörligt tillägg bör utgå, efter vad med hänsyn till de förutsatta huvudgrunderna för dylikt tillägg synes principiellt rimligt och — framför allt — efter vad med hänsyn till praktiskt administrativa synpunkter befinnes mest lämpligt. Vid den genomgång av de olika avlöningsförmånerna, som i det följande göres från nyssnämnda utgångspunkter, tages hänsyn endast till förmåner, som upptagits i lönekommitténs förslag till civilt avlöningsreglemente. Till en början synes en skillnad böra göras mellan å ena sidan sådana förmåner, som äga avlönings karaktär och sålunda äro med den egentliga lönen väsentligt likartade, samt ä andra sidan mera självständiga ersättningsbelopp. 1. Bland sådana mera fristående ersättningsbelopp märkas till en början ersättningar, som närmast avse g o t t g ö r e l s e f ö r h a v d a k o s t n a d e r . Hit höra: reseersättning, tjänstgöringstraktamente, ersättning för flyttningskostnader, bidrag till representationskostnader, hyresbidrag, ekiperingspenningar, begravnings-

443 hjälp, bidrag till uppvärmningskostnader för vissa tjänstemän vid utrikesförvaltningen, kostpenningar m. fl. dylika förmåner. Visserligen är det sant, att av dessa ersättningsbelopp endast reseersättning samt ersättning för flyttningskostnader — och även sistnämnda ersättningar blott till vissa, ehuru väsentliga delar — äro direkt anknutna till storleken av det i verkligheten gjorda utlägget, medan åter övriga nu angivna ersättningar utgå med uppskattade belopp. Anledning synes dock ej föreligga att göra någon åtskillnad mellan ifrågavarande olika ersättningar, dä det gäller tillägg för stegrade levnadskostnader. Att rörligt tillägg icke kan ifrågakomma å resekostnads- och flyttningsersättning ligger i sakens natur. Bidrag till representationskostnader, hyra, lokalkostnader och ekipering samt begravningskostnader liksom även i viss mån ersättning för tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten avse utgifter av mera speciella slag, för vilkas stegring eller nedgång ett allmänt levnadskostnadsindex icke kan anses giva ett gott uttryck. Härtill kommer slutligen, att den förhållandevis snäva gränsen för tillämpligheten av reglementets regler om rörligt tillägg vid stigande allmänna levnadskostnader synes medföra, att i här sist berörda fall intet praktiskt behov av större betydelse torde föreligga av en av de allmänna levnadskostnaderna normerad tilläggsersättning för inträffade prisförhöjningar. 2. I fråga om f e l r ä k n i n g s p e n n i n g a r , vilka lerde få anses stå föregående grupp av ersättningar nära, torde böra hävdas en annan principiell synpunkt än den, som kommit till uttryck i 1919 års ovanberörda kommittébetänkande. Att — såsom kommittén föreslog — rörligt tillägg å dylik ersättning icke bör utgå, synes visserligen rikligt, men detta knappast på den grund alt sådan ersättning ej skulle utgöra gottgörelse för arbete utan därför att den avser att bereda befattningshavaren en i penningar bestämd kompensation för likaledes i penningar utgående förluster. Visserligen är det tänkbart, att dessa förluster kunna komma att stiga vid en allmän penningvärdeförsämring, men en så betydande inflation, som skulle nödvändiggöra kompensation för stegrade förlustrisker, ligger utom ramen för den höjning av prisnivån, på vilken reglementets regler om rörligt tillägg taga sikte. 3. Till särskild behandling torde böra upptagas vissa mera fristående ersättningar, som närmast hava karaktär av k o m p e n s a t i o n f ö r v i s s a m e d t j ä n s t e n f ö r e n a d e o b e h a g . Hit höra särskild ersättning till sinnessjukvårdspersonal för tjänstgöring å fast avdelning, kallortstraktamente samt fyrskeppstillägg. Dessa ersättningar torde syfta bland annat till att bereda vederbörande ökade möjligheter till omväxling och förströelse för att minska eller övervinna vissa med tjänstgöringen förenade nackdelar. Principiellt är det visserligen ej uteslutet, att ett tilllägg med detta syfte bör varieras med hänsyn till levnadskostnadernas höjd, men då detsamma i allt fall torde kunna avvägas endast mycket schematiskt, lärer den anpassning efter levnadskostnadsväxlingar inom jämförelsevis snäva gränser, som åsyftas genom det rörliga tillägget i dess av lönekommittén förutsatta konstruktion, i dessa fall få anses skäligen meningslös eller åtminstone opraktisk. Det nu sagda kan i väsentlig mån anses tillämpligt även beträffande k a l l o r t s t i l l ä g g samt beträffande e n s l i g h e t s t i l l ä g g för lots- och fyrpersonal. Ehuru dessa tillägg ansetts stå lönen närmare än de nyssnämnda ersättningarna — vilket bland annat hittills markerats genom bestämmelser, enligt vilka tillläggen må åtnjutas även vid semester och vissa andra ledigheter — torde de nyss anförda skälen tala för att även ifrågavarande förmåner undantagas från rätt till rörligt tillägg. 4. Vad ö v e r t i d s e r s ä t t n i n g beträffar, synes det med hänsyn till den schematiska bestämning, som tillämpats beträffande denna ersättning, icke påkallat att medgiva rörligt tillägg å ifrågavarande förmån, som ej för närvarande är förenad med dyrtidstillägg. 5. Beträffande sådana kontanta förmåner, som mera utpräglat hava a v l ö n i n g s k a r a k t ä r , torde i sin tur ytterligare distinktioner vara att göra:

444 a. Utgår avlöning i form av a c k o r d e l l e r b e t i n g eller har avlöningen karaktär av p r o v i s i o n , lärer rörligt tillägg icke böra utgå därå. Vid bestämmandet av ackordsbelopp — som för övrigt torde förekomma mycket sparsamt — torde myndigheterna såsom regel hava större möjligheter än vid andra lör.eformer att beakta de speciella omständigheterna och bland annat jämväl en inträdd levnadskostnadsökning. Provision torde även inom statliga företag till beloppen variera efter konjunkturerna. Då levnadskostnaderna erfarenhetsmässigt i regel visa uppgång under högkonjunktur och nedgång under depressionstider, torde en ytterligare — och i fråga om den absoluta storleken betydelselös — kompensation i form av rörligt tillägg icke böra komma i fråga vid sistberörda avlöningsformer. Rörligt tillägg bör sålunda ej utgå å lotslott. b. Vad under a. anförts rörande ackordslön torde äga tillämpning jämväl å g r a t i f i k a t i o n o c h b e l ö n i n g ävensom å övriga ersättningar för åt ämbetsverk särskilt utfört arbete (särskilda uppdrag av tillfällig beskaffenhet, arbete som faller utanför tjänstemannens vanliga tjänstutövning). Rörligt tillägg bör alltså ej heller i dessa fall förekomma. c. I fråga om å t e r s t å e n d e i r e g l e m e n t e t b e r ö r d a k o n t a n t a a v l ö n i n g s f ö r m å n e r torde såsom allmän regel böra iakttagas, att rörligt tillägg bör utgå endast i fall, då förmånen kan anses vara avvägd med sådan noggrannhet, att en differens på 15 procent eller mindre av dess fasta belopp framstår såsom väsentlig. På grund härav torde från rätt till rörligt tillägg böra uteslutas i första hand de s. k. ställföreträdararvodena, avlöningsförstärkningar åt vissa tjänstemän samt det s ä r s k i l d a l ö n e t i l l ä g g e t å t d r i f t c h e f e n vid P o r j u s k r a f t v e r k , detta så mycket hellre som här vanligen den ifrågasatta maximeringsregeln torde ingripa. Någon tvekan kan möjligen yppas i fråga om vissa e r s ä t t n i n g a r u n d e r s ä r s k i l d t j ä n s t g ö r i n g vid kommunikationsverken (ersättning till telefonist, vilken förordnats såsom föreståndare för växelstation, tågdirigentersältning, ersättning för beredskapstjänst och växlingstjänst samt seglingspenningar och milpenningar) ävensom vissa liknande ersättningar under tionde huvudtiteln (ersättning till tjänsteman å fyrskepp under tjänstgöring såsom kockstewart, mistsignaleringsersättning samt lotspersonalen tillkommande ersättning — utöver lotslott — från vissa sjöfartsavgifter). Då det emellertid torde vara riktigast att tillämpa den nyssnämnda principen restriktivt och vid tvekan anse ersättningar av förevarande slag bestämda på ett schematiskt sätt, lärer ej heller i dessa fall rörligt tillägg böra utgå. Vikariatsersättningen har i viss mån liknande karaktär som nyssnämnda ersättningar under särskild tjänstgöring, och det kunde därför i och för sig tänkas, att denna ersättning, som också är tämligen schematiskt avvägd, undantoges från rätt till rörligt tillägg. Då rörligt tillägg under alla förhållanden måste utgå å v i k a r i a t s l ö n , som ju regelmässigt motsvarar viss löneklass, skulle emellertid en dylik begränsning kunna medföra komplikationer beträffande förhållandet mellan vikariatslön och vikariatsersättning. Rörligt tillägg bör därför medgivas även å vikariatsersättningen. Större tvekan kan föreligga beträffande avlöningsförmånerna ortstillägg (viss personal vid utrikesförvaltningen), expektansarvode (utrikesförvaltningen) samt lönetillägg åt revirförvaltare. O r t s t i l l ä g g e t har direkt lönekaraktär och avses för att differentiera lönerna efter levnadskostnaderna på olika orter. Härvid spela emellertid de allmänna levnadskostnaderna inom Sverige ingen direkt roll, och dessutom finnes möjlighet att år från år reglera ortstilläggets storlek efter skiftande förhållanden (så har upprepade gånger skett genom höjning och sänkning av det s. k. extra ortstillägget). Under dessa omständigheter och då ortstillägget enligt sakens natur måste vara ganska grovt avvägt, synes det vara att förorda, att ortstillägget uteslutes från rätt till rörligt tillägg.

445 E x p e k t a n s a r v o d e t har närmast karaktär av lön å indragningsstat, och principiella skäl tala därför för rätt till rörligt tillägg. Visserligen kan arvodet av Kungl. Maj:t varieras, men härvid gäller att arvodet ej må överstiga lönen minskad med A-avdrag. Nu berörda omständigheter tala för att expektansarvodet förenas med rörligt tillägg. L ö n e t i l l ä g g e t t i l l r e v i r f ö r v a l t a r e har också direkt lönekaraktär och borde principiellt sett vara förenat med rätt till rörligt tillägg. Emellertid är det uppenbart, att tillägget måste vara så grovt avvägt, att variationer av levnadskostnaderna inom de gränser, som avses med reglementets regler om rörligt tilllägg, icke kunna vara av avgörande betydelse. Pä grund härav föreslås av praktiska skäl, att rörligt tillägg icke medgives å denna löneförmån. Sammanfattning. Vid godkännande av de här anförda synpunkterna skulle rörligt tillägg komma att utgå allenast å följande i civila avlöningsreglementet upptagna löneförmåner, nämligen: lön; vikariatsersättning; vikariatslön; samt expektansarvode. Det må framhållas, att den tämligen snäva avgränsning av rätten till rörligt tilllägg, som här förordats väsentligen av praktiska skäl, givetvis förutsätter en omprövning av beloppen av de kontanta avlöningsförmåner, som nu äro förenade med dyrtidstillägg men som enligt vad här föreslagits skulle vara uteslutna från rörligt tillägg.

446 Bilaga 1.

P. M. med sammanställning av några siffror belysande löneutvecklingen för vissa grupper av tjänstemän och arbetare i och utom statens tjänst. Inledning. De lönestatistiska sammanställningar, som i denna promemoria med därvid fogade bilagor göras, avse att belysa löneutvecklingen för olika grupper av anställda i statlig och icke-statlig verksamhet under vissa tidsperioder. Perioderna bestämmas i väsentlig mån av förekomsten av för ändamålet användbar lönestatistik. Siffrorna å lönerna i enskild och kommunal anställning grunda sig på socialstyrelsens löpande lönestatistik och socialvetenskapliga institutets stora lönemonografi »Wages in Sweden» I—II (Stockholm 1933 och 1935, ingående i serien »Stockholm economic studies»). Dessa löneserier ha sålunda i huvudsak varit publicerade tidigare, antingen i Lönestatistisk årsbok eller i nämnda monografi. Några av serierna ha emellertid här omräknats i vissa avseenden, framlagts i mera specificerad form eller fortskrivits fram till 1935. Siffrorna å löneutvecklingen för olika grupper av statstjänstemän ha beräknats inom kommitténs kansli på grundval av under olika tider gällande avlöningsbestämmelser. Dessa siffror äro såtillvida icke jämförliga med de övriga löneserierna, som de icke avse några medeltal av utbetalta löner utan endast utgöra en beräkning av de belopp, som för olika grupper ordinarie tjänstemän å dyraste och billigaste ort enligt avlöningsförfattningarna skolat utgå. Beräkningarna ha skett med utgångspunkt från att befattningshavarna varit i full normal tjänstgöring, så att några sjuk- eller andra tjänstledighetsavdrag icke skolat göras, och att de ej heller åtnjutit några extra ersättningar såsom för övertidsarbete, vikariat eller dylikt. Siffrorna omfatta däremot samtliga generella avlöningsförmåner i ifrågavarande tjänster, såväl avlöning (lön, arvode, tjänstgöringspenningar etc.) enligt avlöningsreglementen som andra löneformer, exempelvis dyrtidstillägg, tillfälliga lönetillägg, krigstidshjälp, krigstidstillägg och provisoriskt dyrortstillägg. För tjänster, vid vilka naturaförmåner ingått i lönen, hava även dessa förmåner medräknats, t. ex. tidigare för stationskarl bostad, bränsle och beklädnad. Förmånerna hava upptagits med de ersättningsbelopp, som i förekommande fall fastställts att utgå till sådana befattningshavare, vilka ej bekommit dem in natura. Dyrtids- och andra tilllägg, som varit differentierade efter befattningshavarens försörjningsbörda, ha medräknats till belopp, gällande för befattningshavare med hustru och två barn. Någon hänsyn har vid beräkningarna 1 icke tagits till förekommande löneavdrag för tjänste- och familjepensionering. 1 Det må antecknas, att avlöningssiffrorna för tiden från och med 1923 äro approximativa såtillvida som regeln, att dyrtidstilläggsbeloppen per månad skola avrundas nedåt till hela kronbelopp, ej iakttagits vid beräkningarna. Ett fel å upp till 12 kronor per år kan av denna anledning föreligga.

447 Innan de sammanställda löneserierna framläggas, må här i förbigående understrykas det tämligen självklara förhållandet, att nedan gjorda tillbakablickande jämförelser, vid vilka bland annat å diagram åskådliggöras olikheterna i löneutvecklingen för skilda grupper av anställda utifrån vissa med hänsyn till förefintlig statistik valda tidpunkter, endast kunna ge en uppfattning om de relativa förändringarna från utgångspunkterna. Vilka slutsatser man av utvecklingskurvorna vill draga angående det större eller mindre berättigandet i en löneförbättring för statsanställda i allmänhet eller för vissa grupper av statsanställda i förhållande till andra grupper blir självfallet beroende av skiftande uppfattningar om normala relationer mellan lönerna för de olika grupperna. Om begynnelselönen å dyraste ort exempelvis för stationskarl stigit åren 1913—1935 från 1 356 kronor till 3 020 kronor, alltså med 123 procent, men i rådstjänsten under samma tid frän 8 100 kronor till 11 694 kronor, alltså endast med 44 procent, kunna självfallet därav inga slutsatser dragas om en »riktig» avvägning de olika grupperna emellan. Man kan konstatera, att förhållandet mellan lönerna för manlig lantarbetare, industriarbetare och privatanställd år 1913 var som 1:1*8 : 3*4, år 1920 som 1:1*6 : 2*4 och år 1935 som 1:2*5 : 3*6, utan att därför några slutsatser om vissa förändringars önskvärdhet kunna sägas vara teoretiskt givna; att det ena förhållandet skulle i och för sig vara »riktigare» än det andra torde ej kunna med teoretiska skäl bevisas. Man bör vid jämförelserna särskilt ha i minnet, att förhållandena mellan inkomstnivåerna för de olika grupperna vid de valda utgångspunkterna, år 1860, 1913 eller 1920, icke på något särskilt sätt kunna göra anspråk på att vara normala, lika litet som förhållandena vid slutåret, 1935. Några i och för sig riktiga relationer torde ej kunna fastställas; uppfattningarna i detta avseende bestämmas av vars och ens sociala värderingar. Möjligen kan man antaga att, ju längre tillbaka man tager utgångspunkten, desto mera komma förhållandena att avvika från vad som anses riktigt utifrån numera härskande värderingar. Med tanke härpå kunde man anföra skäl att rita kurvorna å diagrammen konvergerande mot slutåret för jämförelsen i stället för, såsom här skett, divergerande utifrån begynnelseåret. Båda sätten äro i och för sig lika berättigade. Risken med de här använda kurvorna är den, att de möjligen kunna suggerera betraktaren till en uppfattning om en »orättvis» utveckling för de grupper, vilkas kurvor sluta lägst. Ritades kurvorna konvergerande, besvarade de mera omedelbart frågan, hur lönerna utvecklats fram till nuvarande inbördes relationer mellan olika grupper.

H u v u d s e r i e r för l ö n e u t v e c k l i n g e n 1860—1935. För att inledningsvis giva en föreställning om den allmänna utvecklingslinjen (trenden) för lönerna under de senaste 75 åren sammanställas nedan några löneserier, avseende dels lönen för manlig arbetare inom industri och bergsbruk, dels lönen för en statavlönad lantarbetare, dels ock slutlönerna för stationskarl å dyraste och å billigaste ort. Se »Tabell 1. Löneutvecklingen 1860—1935 för stationskarl, industriarbetare och statare». Stationskarlslöneserierna, som avse lönerna i högsta löneklassen dels å billigaste, dels å dyraste ort, ha såsom statstjänstemannalönerna i allmänhet beräknats med tillämpning av vederbörande avlöningsförfatlningar. Det kan anmärkas, att rubriken »slutlön» i tabellen delvis är något oegentlig såsom beteckning för lön i högsta löneklassen. Först genom 1907 års avlöningsreglemente fastställdes nämligen fasta anciennitetsregler för placering i denna löneklass. Tidigare handhades löneklassplaceringen efter gottfinnande av järnvägsmyndigheterna. Serien för industriarbetarlönen, hämtad från »Wages in Sweden», utgör en kom-

448 bination av socialvetenskapliga institutets löneundersökningar för tiden 1860—1913 och den löpande officiella lönestatistiken för tiden 1913—1935. Seriens förra del är grundad på individuella årslöneuppgifter för ett representativt antal helårsarbetare inom olika förelag och industrigrenar, medan medelårslönesiffrorna i seriens senare del äro grundade på uppgifter från större delen av den svenska industrien, vilka årligen lämnats av företagens ledningar (jfr om dessa siffror nedan under avsnittet »Särskilda löneserier 1913—1935»). Båda seriedelarna äro standardräknade med hänsyn till olika industrigrenars vikt. Beträffande de metoder, som använts vid anknytningen av serierna till varandra, liksom i övrigt beträffande seriernas uppbyggnad, må hänvisas till nämnda »Wages in Sweden». Statarlöneserien grundar sig för tiden fram till och med är 1913 på socialvetenskapliga institutets enligt nyssnämnda representativmetod gjorda undersökningar beträffande statarlönerna å ett flertal större gårdar i olika delar av landet. Den måste sägas ha en avsevärt mindre grad av representativitet och tillförlitlighet än serien för industriarbetarna. Dels varierar lönesättningen mellan olika gärdar och företag betydligt mera än mellan industriföretag i samma bransch, varför urvalsmetoden här ger mindre representativt resultat. Serien stämmer emellertid rätt väl överens med statarlöneserien 1865—1913, beräknad enligt den officiella jordbruksstatistikens uppgifter (jfr »Wages in Sweden» II, s. 112 ff.). Dels medför den nödvändiga värderingen av de i lönen ingående naturaförmånerna en särskild osäkerhet. — För tiden 1913—1935 ha uppförts lönerna för statavlönade körkarlar enligt socialstyrelsens löpande lönestatistik. Denna stöder sig numera pä de uppskattningar, som hushållningssällskapens häradsombud göra beträffande den genomsnittliga lantarbetarlönen per år och dag inom häradet. Före 1929 byggde den på av kommunalstämmoordförandena sockenvis lämnade uppgifter. Anknytningen mellan serierna före och efter 1913, vilka absolut sett ligga på något olika nivåer, har skett endast mellan indextalen på så sätt, att 1913 års lön enligt den senare serien satts lika med det indextal, som erhållits för 1913 års lön enligt den förra serien, varefter indextalen för senare år uttryckts i överensstämmelse härmed. Nyssnämnda löneserier torde jämte nedan meddelade kompletteringsserier erbjuda en jämförelsevis tillfredsställande överblick över lönenivåns förskjutningar för ifrågavarande grupper under de sista 75 åren — trots olikheter i primärmaterial och metoder för beräkningarna såväl av olika serier som av olika delar av dessa var för sig. Det må dock understrykas, att serierna endast avse att visa själva utvecklingslinjerna. De lämna icke några säkra upplysningar om lönernas absoluta höjd under ett visst år, varför någon tillförlitlig jämförelse i delta avseende mellan de olika yrkena icke kan göras. Stationskarlslönekurvan intar emellertid i det hänseendet en särställning, att den kan anses vara lika tillförlitlig absolut som relativt sett. Huvudserierna återfinnas grafiskt framställda å diagram 1, som ritats med utgångspunkt från att lönerna år 1860 i var och en av serierna satts lika med 100. Kurvorna angiva sålunda de olika lönernas förändringar i procent av 1860 års löner. Å diagrammet har även inlagts en kurva för levnadskostnadernas utveckling 1860—1930 (enligt Myrdal: »The Cost of Living in Sweden 1860—1930»; se tabell 12) och en kurva för den faktiska löneutvecklingen för stationskarl 1865—1919 (se nedan angående de kompletterande serierna). Vid en hastig överblick över löneförändringarna sedan 1860 iakttager m a n först den sekulärt stigande linjen för samtliga grupper. Nominellt äro lönerna för stationskarl vid slutpunkten å billigaste ort nära 4 gånger och å dyraste ort 5 gånger lönerna för år 1860, medan de för industriarbetaren stigit till nära 7 och för lantarbetaren till nära 5 gånger det belopp, de hade under nämnda år. Den med dessa jämförelsesiffror antydda relativt svaga förbättringen för stationskarlen är emellertid i viss mån statistiskt skenbar och beroende på den vida marginal, inonn vilken

449 stationskarlslönerna bestämdes under statsjärnvägarnas första skede i vårt land. Högsta lönen var då sannolikt långt mindre representativ för stationskarlslönen än högsta löneklassen är numera. Den användes säkert i mindre utsträckning. 1 Några fastställda regler om tjänstårsberäkning lågo ju, som nämnts, dä för tiden icke till grund för placeringen i högsta löneklassen. Tager man utgångspunkten för jämförelsen 10 år senare, visa lönerna för stationskarl å dyraste ort i det närmaste samma stegring som industriarbetarlönen. Stegringarna för industriarbetare och för statare överensstämma tämligen väl fram till 1920, även om statarkurvans stegring kommer något saktare från början av 1880-talet och först under kriget hinner upp induslriarbetarkurvan. År 1920 når stegringen sitt maximum för båda grupperna liksom för stationskarlarna. Lantarbetarlönen hade då sedan 1860 stegrats lika mycket som industriarbetarlönen. Från 1920 börjar emellertid lantarbetarkurvan dala betydligt kraftigare än de övriga. Stationskarlskurvorna visa en helt annan, mera stel och trappstegsformig rörelse än den allmänna arbetsmarknadens konjunkturellt avrundade kurvor. Löneändringar inträffa för stationskarlarna betydligt mera sällan, särskilt under förkrigstiden. Efter införandet av de rörliga dyrtidstilläggen år 1919 — vilka varit rörliga i dubbel mån, dels efter levnadskostnadernas höjd, dels även i viss utsträckning, särskilt de första åren, efter det statsfinansiella läget, i det att riksdagen med hänsyn till detta läge ändrat dyrtidstilläggsreglerna — uppmjukas den statliga lönekurvan. Den är till och med mera lättrörlig än av diagrammet framgår, i det att lönen stundom förändrats vart eller vartannat kvartal. Lönekurvan kan visserligen ej heller tidigare sägas ha varit konjunkturelit opåverkad. Löneändringarna ha nämligen, såsom av diagrammet framgår, inträffat mot slutet av lönestegringsperioderna för de övriga grupperna. Höjningarna ha sålunda kommit 1874—1875, 1899—1901, 1907 och 1916—1920. I allmänhet torde sambandet med konjunkturförloppet vara det, att behoven av löneförhöjning genom den allmänna prisrörelsen uppåt efter hand gjort sig kännbara för personalen men att det krävt en viss tid, innan statsmakterna hunnit taga hänsyn till härav föranledda lönekrav. De statliga lönerna ha sålunda vid uppåtgående priser i starkare grad än andra arbetslöner blivit efter vid prisernas allmänt uppåtgående rörelser. I gengäld ha de statliga löneförbättringarna i allmänhet — tiden efter 1920 utgör ett undantag — blivit bestående även under den nedgång i priserna, som å den allmänna arbetsmarknaden i vissa fall medfört sänkning av penninglönerna, merendels däremot icke av reallönerna. Det kan dock antecknas, att penninglönerna å allmänna arbetsmarknaden ej heller automatiskt fallit vid nedåtgående konjunkturer. Den allmänna industriarbetarlönekurvan håller sig sålunda påfallande stabil under nedåtgående konjunkturer. Sedan 1860 ha några betydande sänkningar vid fallande konjunkturer ägt rum endast tre gånger, vid krisen 1879—1880, åren efter 1920 och under krisen 1931—1932. Lantarbetarkurvan synes vara mera känslig för de uppåt- eller nedåtgående priserna. Detta förhållande är emellertid mera skenbart än verkligt; det beror nämligen främst på att prisrörelserna omedelbart återspeglas i värdet av naturaförmånerna. Kurvorna för stationskarlslönen före kriget ge en god bild av den stelhet i den statliga lönepolitiken, som nyss berörts. De sista 25 åren av 1800-talet utgöra den längsta perioden av oförändrade löner. Även efter 1907 års lönereglering, som innebar en synnerligen kraftig avlöningsförbättring, blev lönenivån stabil rätt länge. Den bestod oförändrad till några år efter krigets början. 1 Eljest hade en sådan sänkning som den under åren 1863—1866 i lönereglementet företagna knappast kunnat äga rum utan vidare. Sänkningen påverkade ej nämnvärt den faktiska lönenivån, såsom framgår av de i det följande meddelade serierna å faktiska årsförtjänster för några järnvägsmannagrupper. Detta är ett belägg för vad här anförts om högsta lönens betydelse.

29—379086.

450 Då man bedömer löneutvecklingen med ledning av kurvorna, finns emellertid anledning att ägna någon uppmärksamhet även åt lönenivåns absoluta höjd vid utgångs- eller slutläget. Om de angivna krontalen ej äro statistiskt fullt tillförlitliga, kunna de likväl ge en allmän uppfattning om nivåns höjd för de olika grupperna och sålunda vissa hållpunkter vid bedömandet av utvecklingsresultaten. Sålunda är särskilt att märka förekomsten av en avsevärd klyfta både 1860 och 1935 mellan å ena sidan statarlönen, för att inte säga lantarbetarlönen överhuvudtaget, samt å andra sidan industriarbetar- och stationskarlslönerna. Denna nivåskillnad kan ej återföras till statistiska fel. En del av skillnaden mellan industri- och lantarbetarlönerna är visserligen förklarlig med hänsyn dels till att de yrkesskickliga arbetarna dominera i industriarbetarkurvan, medan den icke yrkesskickliga arbetskraften är avgörande för lantarbetarlönen, och dels till att levnadskostnaderna i genomsnitt ligga avsevärt högre för industriarbetarna än för lantarbetarna. Även med avräkning härför torde dock lantarbetarnas löneläge ha varit och alltjämt vara sämre än industriarbetarnas. Lönekurvan å diagram 1 pekar även mot en relativ försämring från 1860 till 1935 för de förra. Sannolikt har den allmänna utvecklingen av reallönen dock varit något mera fördelaktig för lantarbetarna än vad nominallöneutvecklingen antyder. Levnadskoslnadsnivån kan nämligen antagas ha stigit mindre för dem än för industriarbetarna och för stationskarlsgruppen, vilka båda grupper i stigande utsträckning varit hemmahörande i de växande industrikommunerna och städerna.

Kompletterande löneserier 1863—1930. Med hänsyn till statarlöneseriens osäkerhet meddelas till belysning av lantarbetarlönernas utveckling några mera representativa serier för tiden 1865—1913, nämligen dels två serier å dagslönerna för manlig lantarbetare, den ena utarbetad på grundval av de fögderimedeltal, som till länsstyrelserna insänts av kronofogdarna för uppgörande av markegångstaxornas länsmedeltal, den andra uppgjord på grundval av den officiella jordbruksstatistiken, dels en serie å manliga tjänares kontanta årslön, likaledes grundad på jordbruksstatistiken. Länsmedellalen ha i de förra serierna vägts samman i proportion till den odlade arealen i varje län enligt 1927 års jordbruksräkning. I den sistnämnda serien har vägning av lönemedeltalen skett i proportion till antalet manliga tjänare i varje län enligt folkräkningarna 1880— 1920 (jfr i övrigt »Wages in Sweden» II, s. 91 ff.). Se »Tabell 2. Kompletterande serier å löneutvecklingen 1865—1913 för manlig lantarbetare». Dessa kompletterande serier utvisa en större rörlighet än statarlöneserien, både konjunkturellt och sekulärt. Medan statarlönen från 1865/1869 till 1910/1913 steg med 129 procent, stego dagslönerna inom jordbruket under samma tid med 173 procent enligt markegångstaxorna och med 141 procent enligt jordbruksstatistiken. Samtidigt stego de kontanta dränglönerna med 189 procent. Den senare siffran är emellertid ej jämförbar med de övriga siffrorna å samtliga inkomster per år eller dag. Värdet av naturaförmånerna har ju ej förändrats i samma mån som den kontanta lönen. Den skillnad mellan dagslönens stegring enligt markegångsoch enligt det jordbruksstatistiska materialet, som framgår av nyssnämnda procenttal, torde bero på att i den förra serien den ökade användningen av tillfällig, bättre betald arbetskraft inom jordbruket kommer till synes, medan den senare serien torde vara opåverkad därav. För denna jämförelse äro sålunda jordbruksstatistikens siffror de lämpligare. Man måste emellertid komma ihåg, att dagslöneserierna inom jordbruket på grund av dagsarbetets säsongbetonade och delvis tillfälliga karaktär överhuvud taget icke äro representativa för ärslöneutvecklingen, vilket i viss mån är fallet inom industrien.

451 Stationskarlslöneserierna, som grunda sig på uträkningar enligt lönebestämmelserna, kunna även kompletteras av några inom socialvetenskapliga institutet på grundval av järnvägsstatistiken beräknade serier över faktiska årsförtjänster för oräinarie stationskarlar, banvakter, lokomotiveldare och lokomotivförare under åren 1863—1919. Se »Tabell 3. Faktisk årslöneutveckling 1863—1919 för några ordinarie tjänstemannagrupper vid statens järnvägar». Siffrorna för tiden 1863—1906, som avse endast första distriktet av statens järnvägar, d. v. s. år 1863 linjen Stockholm—Hallsberg men 1906 dessutom linjerna Stockholm—Uppsala—Krylbo och Krylbo—Frövi—Hallsberg—Mjölby, grunda sig dock på avlöningsstaterna, med vilkas hjälp man beräknat först antalet av dessa befattningshavare i olika löneklasser och därefter det genomsnittliga beloppet av egentlig lön för ifrågavarande befattningshavargrupper (för åren 1869—1872 saknas sådana uppgifter). Till detta genomsnittsbelopp ha sedan lagts de approximativt kalkylerade värdena av milpengar, gratifikationer, fri bostad och vedbrand samt fria kläder eller ersättning härför. Däremot har det ansetts alltför vanskligt att kalkylera med värdet av pensionsrätt, fri läkarvård samt fria tågresor och tågtransporter. För tiden 1906—1919 bygga siffrorna på »Statens Järnvägstrafik» (utgiven av järnvägsstyrelsen i serien »Bidrag till Sveriges officiella statistik»), ur vilken publikation erhållits fullständiga uppgifter om såväl lönebelopp som värdet av naturaförmåner för de olika grupperna befattningshavare. Genomsnittslönen för en grupp har erhållits genom division av den totala lönesumman med antalet befattningshavare. För år 1906, där övergången mellan de båda beräkningssätten sker, överensstämma resultaten tämligen nära, om man undantager stationskarl och banvakt, för vilka de uppskattade tilläggen till den egentliga lönen före 1907 synbarligen äro något för låga, sannolikt främst beroende på vissa extra tillägg, som utgingo till den lägst betalda järnvägspersonalen under åren omedelbart före den länge väntade löneregleringen 1907 och vilka varit svåra att till beloppen kalkylera. Troligen ligga stationskarlslönesiffrorna tidigare överlag något för lågt med hänsyn till att somliga inom gruppen vid tillfällig tjänstgöring kunde åtnjuta särskilda ersättningar. Dessa siffror å faktiska förtjänster lida visserligen av samma brister, som vidlåda alla sådana serier. Förändrad sammansättning inom gruppen medför missvisningar. Ett markerat sådant fall är den avsevärda sänkningen 1899 för lokomolivförare och lokomotiveldare. Förklaringen ligger i en stark ökning av antalet anställda detta år, varvid de nyanställdas lägre avlöning inverkat på genomsnittssiffrorna, och ej i någon lönesänkning för de förut anställda befattningshavarna. En jämförelse mellan de olika serierna inbördes visar, huru en utjämning av löneskillnaderna ägt rum mellan mera yrkesskicklig och kvalificerad samt mindre yrkesskicklig och mindre kvalificerad arbetskraft, alltså mellan å ena sidan lokomotivförare och lokomotiveldare och å andra sidan banvakter och stationskarlar. De förras löner ha från 1863 till 1919 4- å 5-dubblats, de senares ungefär 7-dubblats. Om man jämför den faktiska inkomstserien med de efter löneförfattningarna beräknade serierna för stationskarl i tabell 1, kan man konstatera en relativt god överensstämmelse i stort sett. Detta framgår av diagram 1, där den faktiska serien inpassats på sådant sätt, att dess lönemedeltal för åren 1875—1897 erhållit samma indextal, som de enligt lönebestämmelserna beräknade serierna hade under denna period (indextal 118). Den faktiska löneutvecklingen rör sig mera mjukt uppåt. Stegringen under sistnämnda period, då den reglementsenliga lönen var oförändrad, torde bero på en efter hand skeende ökad besättning av de högre löneklasserna, Av intresse är även att se den ringa betydelsen för de faktiska lönerna av slutlönens sänkning å billigaste ort år 1867 (jfr ovan). Vidare märkes, att höjningen år 1907 i de faktiska lönerna var mindre än för de reglementsenligt beräknade lönerna, beroende på ovannämnda extraförtjänster omedelbart före löneregleringen.

452 Särskilda löneserier 1913—1935. Den lönestatistik, som i bilagda tabeller 4, 5 och 6 användes för belysning av löneutvecklingen å den allmänna arbetsmarknaden åren 1913—1935, är i sin helhet hämtad från socialstyrelsens löpande lönestatistik och återfinnes sålunda i Lönestatistisk årsbok, till vilken här må givas en generell hänvisning beträffande seriernas primärmaterial och beräkning. För beräkningen av statsljänstemannalönerna (tabellerna 7 och 8) har ovan redogjorts. Följande årslöneserier återgivas i nedannämnda tabeller i krontal och i indextal med lönen 1913 satt lika med 100. För statstjänstemannalönerna ha även i tabellerna uträknats indextal med år 1920 som basår för tiden 1920—1935, vilka indextal komma till användning i nästa avsnitt. I samtliga serier ingår värdet av eventuella naturaförmåner. De här avsedda tabellerna äro följande: Tabell 4, avseende löneutvecklingen för lantarbetare: a) manliga: dels tjänare, dels statavlönade körkarlar, dels ock en beräknad serie för samtliga manliga lantarbetare, vari även tagits hänsyn till löneutvecklingen för tillfälliga daglönare; samt b) kvinnliga: dels tjänare, dels en beräknad serie för samtliga kvinnliga lantarbetare, vari likaledes medräknats löneutvecklingen för tillfälliga daglönare. Tabell 5, avseende löneutvecklingen för arbetare handel och transportväsen, allmän tjänst m. m.: a) manlig; b) kvinnlig; c) minderårig; och d) samtliga (gemensam serie för a, b och c).

inom

industri

och

hantverk,

Tabell 6, avseende löneutvecklingen för privatanställd personal: a) man ig J.såväl teknisk som kontors- och butikspersonal b) kvinnlig | c) teknisk personal | d) kontorspersonal ?gemensam serie för manliga och kvinnliga, ej butikspersonal J Tabell 7, avseende löneutvecklingen för vissa civila statstjänstemän: a) stationskarl J b) stationsskrivare begynnelse- och slutlön å billigaste och å dyraste ort. c) notarie d) rådstjänst J Tabell 8, avseende löneutvecklingen för fanjunkare och kapten: begynnelse- och slutlön å billigaste och å dyraste ort. Sistnämnda tabell, som avser endast beställningshavare vid armén, går tillbaka till år 1900. Siffrorna för de tidigare åren ha härvid beräknats med utgångspunkt från att dagavlöning utgått under hela året. För kapten ha för tidigare år såsom begynnelselön upptagits lönen för kapten av andra klass och såsom slutlön lönen för kapten av första klass. För att underlätla jämförelsen mellan de olika grupperna framställes löneutvecklingen grafiskt å ett flertal diagram, samtliga ritade under förutsättning att lönerna vid seriens begynnelseår satts lika med 100. Kurvorna angiva sålunda lönernas procentuella förändringar i allmänhet från 1913 och i förhållande till 1913 å r s lön. Endast för diagram 2 är utgångspunkten ett annat år, nämligen 1900.

453 Diagrammen avse följande serier: Diagram 2. Löneutvecklingen 1900—1935 för industriarbetare, stationskarl, fanjunkare och kapten. Diagram 3. Löneutvecklingen 1913—1935 för olika grupper av anställda och arbetare, nämligen manlig lantarbetare (den för samtliga beräknade serien), manlig industriarbetare och manlig privatanställd samt stationskarl (slullön å dyraste och å billigaste ort). Diagram 4. Löneutvecklingen 1913—1935 för olika grupper av statstjänsteman, nämligen för stationskarl, stationsskrivare, notarie, rådstjänst, fanjunkare och kapten (slutlön å dyraste ort). Diagram 5. Löneutvecklingen 1913—1935 för stationskarl (begynnelse -och slutlön å billigaste och å dyraste ort). Diagram 6. Löneutvecklingen 1913—1935 för stationsskrivare (samma differentiering av lönen som i diagram 5). Diagram 7. Löneutvecklingen 1913—1935 för rådstjänst (samma lönedifferentiering som i diagram 5). Diagram 8. Löneutvecklingen 1913—1935 för fanjunkare (samma lönedifferentiering som i diagram 5). Då här i fråga om industriarbetare och privatanställda användas socialstyrelsens löneserier, är det på sin plats att i största korthet erinra om de möjliga missvisningar, som nämnda serier implicera. Medelårslönerna beräknas på grundval av arbetsgivarnas uppgifter å ena sidan om de utbetalta lönesummorna till arbetarna, fördelade på män, kvinnor och minderåriga, samt till förvaltningspersonalen, fördelad dels på män och kvinnor* dels på teknisk personal, kontors- och butikspersonal, och å andra sidan om antalet anställda tillhörande envar av dessa gruppper. Medelårslönesiffrorna erhållas sålunda genom att dividera lönesummorna med antalet anställda. Arbetsgivaruppgifterna angiva emellertid beträffande arbetarna medeltalet anställda per avlöningstillfälle, vilket medeltal erhållits genom att dividera summan arbetare, som vid olika avlöningstillfällen erhållit avlöning, med antalet avlöningstillfällen. De sålunda beräknade medelårslönerna göra serierna till mindre säkra mått på arbetarnas genomsnittliga ekonomiska standard. Att långtidsarbetslösheten ligger utanför må lämnas därhän. Värre är att siffrorna icke återgiva genomsnittslönen för de arbetare, som under avsevärd tid av året varit sysselsatta vid företaget. Då medeltalet arbetare vanligen är lägre än det faktiska antalet av under längre tid av året sysselsatta arbetare, överstiga medelårslönesiffrorna vanligen dessa arbetares faktiska lönegenomsnitt. Endast där samtliga arbetare varit sysselsatta hela året eller den del därav, företaget varit igång, sammanfaller lönestatistikens medelårslön med den faktiska genomsnittslönen. Med hänsyn till att inom säsongyrkena detta fel skulle bli särskilt markerat, har för dessa icke gjorts någon medelårslöneberäkning i Lönestatistisk årsbok. Nämnda konstruktiva fel i medelårslönerna blir av betydelse för de löneserier, som här användas, såtillvida som dessa fel kunna undanskymma viktiga förändringar i de faktiska arbetslönerna. Om exempelvis ett större antal arbetare inom ett företag får sin sysselsättning inskränkt till blott en del av året, ehuru företaget är igång hela året, påverkas medelårslönesiffran ej alls därav. Lönesumman minskas visserligen, men medelantalet arbetare nedgår i samma proportion. Däremot registreras i medelårslönesiffran på ett adekvat sätt en minskning av medellönerna pä grund av totalt nedläggande av driften vid ett företag, exempelvis vid strejker, liksom löneminskningen på grund av driftsinskränkningar i form av förkortad arbetsvecka eller kortare arbetstid per dag. Att lönemedeltalen återgiva medellönerna för de arbetare, som varit anställda och

454 i verksamhet så gott som hela året eller den tid, företaget varit igång, göra dem å andra sidan mera jämförbara med de enligt lönereglementena beräknade lönerna för statsanställda. Vid jämförelsen måste man då på annat sätt taga hänsyn framförallt till sådana inkomstrisker som längre och kortare arbetslöshet. Frågan om arbetslöshetens omfattning och betydelse för industriarbetarnas ekonomiska standard förbigås emellertid i denna promemoria. I samband härmed må nämnas, att i Lönestatistisk årsbok för år 1935 förekommer ett avsnitt »Industriens sysselsättningsvolym och lönebudget åren 1929—1935» (s. 85 ff.), där man av siffrorna å industriens totala lönesumma kan få en viss uppfattning om arbetslöshetens inverkan på den ekonomiska ställningen för arbetarklassen som helhet betraktad. En större brist hos den officiella lönestatistiken är, att någon annan differentiering av arbetarna än å män, kvinnor och minderåriga icke förekommer. I och för sig är ett medeltal jämförelsevis intetsägande, då man icke känner spridningen kring medeltalet. Om medeltalet hänför sig till en relativt homogen grupp, kan man dock antaga, att spridningen är relativt liten och att medeltalet sålunda är användbart. Däremot kan man befara, att ett medeltal för en grupp, som man vet vara synnerligen heterogen, blir ganska missvisande, och att förändringar i medeltalen från det ena året till det andra bli synnerligen svårtolkade. Då arbetarna vid företagen icke ens äro fördelade på yrkesskickliga, tempo- och grovarbetare, kan en stigande medelårslön sålunda betyda, att proportionen av yrkesskickliga arbetare ökats inom företaget eller industrigrenen — utan att någon löneförändring ägt rum — eller också, vilket man omedelbart är benägen att tro, att lönerna höjts överlag eller för en viss del av arbetarna. En sjunkande medelårslönesiffra kan t. o. m. vara förenlig med löneförhöjning för arbetarna inom samtliga grupper, om blott en tillräckligt kraftig relativ förskjutning mot lägre avlönad arbetskraft skett, exempelvis genom en utvidgning av företaget under intagande av mindre kvalificerad arbetskraft. För industrigrenar, inom vilka rationaliseringen under jämförelseperioden drivits långt, är denna risk för missvisning i serierna särskilt stor. Endast om man vet, att arbetarstocken varit och är homogen inom en viss bransch, behöver man ej frukta denna felkälla. Ett liknande fel, men säkert mindre betydande för hela industrien eller för hela industrigrenar, kan — vid oförändrad fördelning av arbetarbeståndet på olika yrkesspecialiteter — uppkomma genom omsättningen av arbetarna. De nyantagna ha ofta andra löner än de avskedade och än de reguljärt anställda. Ej blott arbetarsammansättningen inom företagen utan även sammansättningen av de medräknade företagen kan medföra missvisningar i serierna. För hela industrien torde dock betydelsen härav, enligt vad jämförelser med siffrorna för de »genomgående» företagen för åren 1920—1927 givit vid handen, vara ringa. Å andra sidan är det praktiskt svårt att undvika detta fel för längre perioder genom att endast bygga på de företag, som varit med hela tiden, enär materialet i så fall blir alltför litet att bygga på. Ovannämnda kritik av medelårslönerna gäller även beträffande löneserierna för privatanställda (förvaltningspersonalen), ehuru i mindre mån. Dels göres där, som nämnts, en viss yrkesdifferentiering, dels passar medelårsberäkningen bättre samman med anställningsförhållandena för personalen. Givetvis kunna även här ske betydande förskjutningar inom grupperna i avseende å arbetsuppgifter, yrkesställning, levnadsålder och dylikt från det ena året till det andra. Särskilt serier för smärre personalgrupper kunna bli missvisande på grund av ökad levnads- eller tjänstålder. Samtliga löneserier kunna slutligen ge felaktiga föreställningar om löneutvecklingen såsom mått på det relativa välståndet inom olika grupper därigenom, att förskjutningar skett i personalbeståndets fördelning i dyrortshänseende. Ett exempel på sådan missvisning har redan vid jämförelsen mellan löneutvecklingen för

455 lantarbetare och för industriarbetare under åren 1860—1935 anförts. Om lönerna för en grupp visa större nominell stegring än för en annan, behöver detta icke innebära en reellt förbättrad ställning för den förra gruppen. Lönestegringen kanske endast svarar emot en personalens ökade placering å dyrare orter. Omräknas nominallöneserierna med ett för riket enhetligt levnadskostnadsindex, bli uttrycken för reallöneförändringarna sålunda direkt felaktiga. Fel av detta slag kunna för längre perioder bli av betydande storlek men kunna förebyggas genom materialets dyrortsgruppering och standardberäkning i dyrortsavseende. I Lönestatistisk årsbok för år 1935 ha också serierna för privatanställda för hela den tid, då allmänna dyrortsgrupperingar skett här i landet, alltså från år 1920, beräknats under förutsättning, att proportionen mellan de anställda inom ortsgrupperna A—C, D—F och G (—»I») samtliga år varit densamma som år 1935. Detta innebär, att medellönerna för de anställda inom dessa vid skilda grupperingar lika benämnda ortsgrupper fått väga med samma vikter i seriemedeltalen under hela perioden. Genom denna åtgärd torde nämnda fel i tillfredsställande grad ha eliminerats. Beträffande några viktigare industriarbetargrupper har för samma period inom socialstyrelsen för lönekommitténs räkning verkställts en motsvarande standardräkning (serierna anföras nedan under avsnittet »Särskilda löneserier 1920—1935»). Ovan gjorda reservationer för olika missvisningar i de citerade löneserierna må räcka för att förebygga såväl dragandet av alltför hastiga och katogoriska slutsatser av serierna som varje benägenhet att tillmäta siffrorna någon i detalj avgörande betydelse. Enligt de anförda serierna har löneutvecklingen från 1913 till 1935 givit till resultat, att penninglönerna överlag ha stegrats, dock icke för alla grupper i takt med levnadskostnaderna. Dessa ha enligt socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex under samma tid stigit med 56 procent. Lönestegringen 1913—1935 uppgår enligt nämnda serier till följande procenttal (vid vilkas storleksordning man endast bör fästa avseende): .. 59 . . 78 . . 123 >> . . 155 » , kvinnlig » » . . 70 > , kvinnlig . . 96 » » stationskarl, slutlön å dyraste ort . . 117 .. 87 » . . 85 » » , » > billigaste ort . . . . 57 » . . 60 > . . 35 » .. 51 » .. 41 » J> . . 123 * , » > billigaste ort . . 76 » . . 79 » 2> . . 47 2>

»

, kvinnlig

Även om man på grund av förut berörda omständigheter icke kan utgå från att dessa siffror riktigt och enbart återspegla löneförändringar, synes man likväl av siffrorna kunna draga den slutsatsen, att betydande förskjutningar mellan de olika grupperna ha ägt rum. (Jfr kurvorna å diagram 2, 3 och 4.) Störst synes

456 stegringen ha varit för industriarbetargruppen. I fråga om de övriga grupperna från den allmänna arbetsmarknaden har utvecklingen varit sämst för lantarbetarna och för privatanställda något bättre än för lantarbetarna. Överlag ha kvinnolönerna förbättrats mera än manslönerna. En viss utjämning har sålunda ägt rum mellan lönerna för de olika könen. Beträffande löneutvecklingen för de statsanställda faller i ögonen bäde en stark vertikal sammanpressning av löneskalan och en stark utvidgning av löneskalan horisontellt sett. Lönestegringen har sålunda varit betydligt större för de lägre befattningshavarna än för de högre. I högre och vissa mellangrader har stegringen varit mindre än levnadskostnadsstegringen enligt det officiella måttet. Detta skulle innebära, att en viss sänkning av reallönen ägt rum, under förutsättning att socialstyrelsens levnadskostnadsindex kunde antagas riktigt återgiva levnadskostnadsstegringen för dessa inkomstlägen. Sannolikt ha levnadskostnaderna stigit något mindre för dessa högre inkomsttagare än vad det officiella talet, som gäller för budgeten i ett betydligt lägre inkomstläge, anger. Den horisontella utvidgningen av löneskalan visar sig däri, att såväl begynnelsesom slutlönerna å dyraste ort stigit mera än motsvarande löner å billigaste ort. Dessa uttryck för den genom 1919 års lönereglemente introducerade och genom de provisoriska dyrortstilläggen ytterligare markerade, starka dyrortsdifferentieringen av statsljänstemannalönerna framträder grafiskt mycket tydligt. Å diagram 5—8 ligga samtliga kurvor för lönerna ä dyraste ort över motsvarande kurvor för billigaste ort. En annan iakttagelse, som även hänför sig till utformningen av 1919 ärs lönereglemente, kan göras å dessa diagram. Kurvorna a begynnelselönerna ligga för stationskarl och än mera markerat för stationsskrivare över kurvorna å slutlönerna, medan förhållandet är motsatt för rädstjänsten. Ålderstilläggen ha sålunda sjunkit i betydelse för stationskarl och stationsskrivare men stigit för rådstjänsten. Även för fanjunkare och kapten ligga slutlönekurvorna över begynnelselönekurvorna, antydande ålderstilläggens särskilt för fanjunkare ökade betydelse. Om en motsvarande differentiering förelegat eller under tiden delvis utvecklats för de ickestalligt anställdas löner är omöjligt att bedöma på grundval av tillgängligt material. Om resultatet av de statsanställdas löneutveckling 1913—1935 i jämförelse med utvecklingsresultatet för övriga grupper kan sålunda icke avges något enhetligt omdöme. Stationskarls- och fanjunkargrupperna å dyraste ort ha enligt tabellerna ungefär hållit takten med industriarbetarna. För övriga medtagna grupper har stegringen varit mindre. Stationsskrivar- och kaptenslönerna i högsta löneklass å dyraste ort ha utvecklats ungefär i nivå med de privatanställdas. Motsvarande notarielön har stegrats ungefär i takt med lantarbetarlönerna, medan motsvarande lön för sekreterar- och rådsgraderna haft en något lägre stegring. I fråga om lönerna å billigaste ort har utvecklingen, som nämnts, varit betydligt sämre för samtliga de medtagna statstjänstemannagru pperna. Med tanke på levnadskostnadsförhållandena vore det ur jämförelsesynpunkt kanske naturligare att ställa samman lantarbetarlönerna med de statsanställdas löner å billigaste ort. En dylik jämförelse visar, att både slutlön och begynnelselön å billigaste ort för flertalet av de medtagna tjänstemannagrupperna stegrats mindre än den manliga lantarbetarlönen (jfr dock utgångsläget!). En större stegring företer emellertid stationskarlsgruppen i fråga om både slut- och begynnelselön, stationsskrivargruppen i fråga om begynnelselön och fanjunkargruppen i fråga om slutlön å billigaste ort. Jämförelsen har dock närmast teoretiskt intresse för de högre statstjänstemännens del. Sådana förekomma nämligen knappast å A-orter, och även övriga statsanställda äro jämförelsevis fåtaliga å dylika orter. I fråga om utvecklingen fram till 1920 — för tiden därefter göres ett mera detaljerat studium bättre under avsnittet »Särskilda löneserier 1920—1935» — m å näm-

457 nas följande. Stegringen för både manliga och kvinnliga lantarbetare är påfallande snabb och kraftig. Dränglönerna komma något efter statarlönerna. Först 1919 har stegringen för en annan grupp blivit kraftigare, nämligen för stationskarlarna både å billigaste och dyraste ort. Lönestegringen var för denna grupp på toppunkten år 1920 större än för övriga grupper. Därnäst kommo lantarbetarna. Något saktare steg industriarbetarkurvan — för kvinnorna fram till 1919 saktare än för männen — och stannade pä höjdpunkten 1920 även något lägre än för lantarbetarna — men då något lägre för manliga industriarbetare än för kvinnlig. Stegringen för de privatanställda kom än långsammare och var år 1920 åtminstone för männen blygsam i förhållande till stegringen för de övriga grupperna. De privatanställda synas ha nått höjdpunkten först år 1921, vilket emellertid kan bero på någon missvisning genom förändrad sammansättning inom gruppen. Såväl för den manliga kontors- som för den manliga butikspersonalen gingo nämligen lönerna ned från 1920 till 1921 enligt de bättre beräknade, i nästa avsnitt anförda serierna för dessa grupper 1920—1935. Inför de konstaterade utvecklingstendenserna må man ej glömma utgångspunkterna, de absoluta lönebeloppen. Enligt här använd statistik kan som ungefärliga mått nämnas årslönen år 1913 för manlig lantarbetare 700 kronor, för manlig industriarbetare 1 250 kronor, för manlig privatanställd 2 350 kronor, för motsvarande kvinnliga anställda respektive 450, 650 och 1 100 kronor och, i fråga om de statsanställdas slullöner å billigaste och å dyraste ort, för stationskarl 1 500 respektive 1 700 kronor, stationsskrivare 3 250 respektive 3 550 kronor, notarie 5 200 respektive 5 500 kronor, sekreterare 6 400 respektive 6 800 kronor och rådstjänst 8 100 respektive 8 700 kronor samt fanjunkare 2 500 respektive 2 550 kronor och kapten 5 250 respektive 5 350 kronor. S ä r s k i l d a l ö n e s e r i e r 1920—1935. För tiden från den förra löneregleringen fram till och med år 1935 lämnas mera specificerade löneserier för att om möjligt mera noggrant utröna, hur löneutvecklingen gestaltat sig för olika grupper. Beträffande de statsanställdas löner användas samma serier som i föregående avsnitt. Även indextalen med 1920 års löner satta lika med 100 angåvos där. Såsom representanter för industriens olika grenar ha utvalts några större arbetargrupper, tillhörande både export-, hemmamarknads- och blandad industri. Även en kommunalarbetargrupp har tagits med. Någon uppdelning av kontorspersonalen å olika branscher har ej ansetts tillrådlig, enär materialet i så fall skulle givit en alltför smal bas att bygga på. Som nämnts ha samtliga serier standardräknats i dyrortsavseende med 1935 års fördelning å dyrortsgrupperna A—C, D—F och G (—»I») som utgångspunkt. De använda vikterna, nämligen antalet i statistiken medräknade anställda med placering å envar av dessa tre dyrortsgrupper för år 1935, angivas i kolumnrubrikerna. Där angives även hela det medräknade personalbeståndet i de olika industrigrenarna detta år. Följande årslöneserier för tiden 1920—1935 återgivas i nedannämnda tabeller i krontal och i indextal med lönen 1920 satt lika med 100: Tabell 9, omfattande: a) manlig arbetare vid mekaniska verkstäder och skeppsvarv, b) » > » sågverk, c) » » » pappersmassefabriker, d) » och kvinnlig arbetare vid bagerier, samt e) arbetare vid kommunala kraft-, belysnings- och vattenverk, f) och kvinnlig arbetare vid spinnerier, väverier o. dyl., g) » >•> » » » skrädderier och sömnadsfabriker, samt h) » » > » > tändsticksfabriker.

458 Tabell 10, omfattande: a) manlig och kvinnlig kontorspersonal, samt b) » > > butikspersonal. Grafiskt framställes löneutvecklingen 1920—1935 å följande diagram: Diagram 9. Olika grupper av anställda och arbetare, nämligen manlig arbetare vid mekaniska verkstäder och skeppsvarv, spinnerier och väverier, manlig kontorsanställd, manlig butiksanställd samt stationskarl (slutlön å billigaste och å dyraste ort). Diagram 10. Olika arbetargrupper, nämligen dels manlig arbetare vid mekaniska verkstäder och skeppsvarv, sågverk, pappersmassefabriker, spinnerier och väverier samt bagerier, dels kommunalarbetare vid kraft-, belysnings- och vattenverk. Även beträffande dessa serier äro de reservationer på sin plats, som ovan generellt gjorts beträffande den löpande officiella lönestatistikens medelårslönesiffror. Reservationerna äro här delvis ännu viktigare, eftersom de specificerade serierna avse ett mycket mindre antal arbetare och anställda. Ett gott exempel på seriernas osäkerhet synas serierna för manlig och kvinnlig butikspersonal erbjuda. Båda kurvorna stupa i motsats till övriga kurvor nedåt ända sådan 1927, med blott en ringa bukt uppåt 1930. En betydlig förändring i materialets sammansättning ter sig som den sannolika förklaringen härtill, då man erfar, att antalet medräknade män under tiden 1929—1935 ökats från 4 000 till 13 000, antalet kvinnor från 5 800 till nära 15 500 och de uppgiftslämnande företagen från 865 till 2 785. Lönestalistisk årsbok varslar även härom. Årgångarna 1929 och 1930 notera såsom »ovisst», om tendensen till lönesänkning i siffrorna återspeglar faktiska löneregleringar nedåt eller förändrad sammansättning i personalbeståndet. Årgångarna 1931—1934 uttala att det »delvis torde bero» på det senare förhållandet. I årgång 1935 anföres, att för butikspersonalen under sista året ägt rum en betydande ökning i antalet, som i särskilt hög grad kommit från mindre företag, vilket medfört en skenbar sänkning: för de »genomgående» företagen 1934—1935 förelåg t. o. m. en stegring med 2%3 procent för männen, 0*1 procent för kvinnorna och 1'2 procent för samtliga, medan sänkningar av medelårslönerna för nämnda grupper i de löpande serierna förelågo med 4*2, 2*8 och 3'i procent. Någon närmare kommentar till de olika serierna kan här ej lämnas. De böra givetvis studeras mot bakgrunden av de senaste 15 årens lönepolitiska och industriella historia inom olika fack. Lönestrider, som lett till arbetsinställelser, sätta tydligen sina skarpa spår i kurvorna för olika industrigrenar. Så länge man håller sig till genomsnitt för hela industrien — som skett i de tidigare avsnitten — utjämnas verkningarna av enskilda strejker, så att de ej klart kunna urskiljas å kurvorna. Storstrejken 1909 utgjorde givetvis ett undantag. De skarpa häcken i kurvorna för enskilda industrigrenar äro däremot, såsom en granskning visar, nästan genomgående återförbara på kända strejker eller lockouter. 1 För att säkert kunna avläsa utvecklingsresultaten skulle bland annat erfordras även en ingående kännedom om rationaliseringens större eller mindre omfattning och dess inverkan å genomsnittslönerna inom olika branscher. Det torde inom åtskilliga företag ha förekommit, att de efter en genomgripande rationalisering kvarstående arbetarna i regel varit mera högkvalificerade än den tidigare arbetarstammen i sin helhet och alltså i genomsnitt erhållit högre löner. En annan rationaliseringsverkan kan vara, att arbetarstocken uppdelas i en mindre, högkvalificerad grupp och en större, okvalificerad grupp. I senare fallet beror det på gruppernas 1 Jämför översikten över mera anmärkningsvärda konflikter efter 1920 i »P. M. beträffande arbetsinställelser m. m. i Sverige» av sekreteraren Olle Ekblom (Bil. 21 till »Betänkande om folkförsörjning och arbetsfred», Stat. offentl. utredn. 1935: 66).

459 inbördes storleksförhållanden och löneskillnaderna mellan grupperna, om resultatet vid oförändrad lönenivå blir ett höjt eller sänkt lönegenomsnitt i lönestatistiken. Några säkrare uppgifter i dylikt avseende beträffande de här medtagna industrigrenarna i sin helhet ha ej stått att få för närvarande. Trots alla de varierande svängningar, som kurvorna för de olika grupperna för tiden 1920—1935 utvisa, synes man kunna urskilja en relativt enhetlig rörelse, om man bortser från stationskarlslönen och — av nyss nämnt skäl — butikspersonalens löner. År 1920 börjar i allmänhet ett mycket kraftigt fall. För kommunaloch bageriarbetare samt kvinnlig kontorspersonal inträder dock sänkningen först år 1921. Fallet fortsätter under åren 1921—1923 för att år 1924 förbytas i en svagt uppåtgående rörelse eller i stillastående. Rörelsen uppåt fortsätter för flertalet grupper med mindre avbrott något enstaka år ända till 1929 eller 1930. En nedåtgående rörelse framträder ånyo under åren 1931—1933 för att slutligen efterföljas av en stegring under åren 1934 och 1935. Kvinnolönerna röra sig i stort sett på samma sätt som manslönerna, ehuru de sjunka något mindre än manslönerna. Uttryckta i procent av manslönerna inom motsvarande grupper stiga kvinnolönerna genomgående under perioden, ehuru med mindre avbrott under lågkonjunkturåren. Den kvinnliga kontorspersonalen utgör dock ett undantag. I relation till manslönerna sjunka dessa kvinnolöner ända från år 1926 och ligga 1935 proportionsvis något lägre än 1920. Det är ovisst, i vad män förklaringen härtill ligger i att andelen okvalificerad arbetskraft ökats starkare bland kvinnorna än männen eller i att en relativ löneförsämring verkligen inträtt för den kvinnliga kontorspersonalen. Bland de olika arbetargrupperna synas arbetarna vid mekaniska verkstäder och bagerier samt kommunala kraft-, belysnings- och vattenverk bäst ha hållit ställningen sedan 1920. Betydligt ofördelaktigare synes utvecklingsresultatet av den senaste 15-årsperioden ha varit för arbetarna vid pappersmassefabriker, spinnerier och väverier samt, alldeles särskilt, vid sågverken. Man må emellertid akta sig för att förlita sig alltför mycket på slutsatser av dessa statistiska serier. Beträffande den mekaniska verkstadsindustrien visar exempelvis ett närmare studium av förhållandena, att den ringa sänkningen åtminstone delvis endast är skenbar. Under begynnelseåret 1920 voro nämligen årslönerna inom denna industrigren redan relativt låga på grund av en lockout, vilken varade i över en månad och medförde en förlust av c:a 3*5 miljoner arbetsdagar. Utvecklingen för stationskarlsgruppen från år 1920 ter sig, såsom diagram 9 utvisar, relativt ofördelaktig i jämförelse med industriarbetare och privatanställda. En del av den för denna grupp särskilt starka penninglönestegringen under kriget har sålunda efter år 1920 gått förlorad. Sänkningen efter år 1920 har åstadkommits såväl genom ett kraftigt fall av levnadskostnadssiffrorna som genom förändrade dyrtidstilläggsregler. För övriga i undersökningen medtagna grupper av statsanställda har nedgången av penninglönerna varit något mindre än för stationskarlsgruppen — med undantag dock av begynnelselönen för fanjunkare å billigaste ort. Den relativa försämringen för lägre statstjänare torde främst bero på förändringar i dyrtidstilläggens konstruktion under perioden. Medan dyrtidstilläggen numera för tjänstemän, som icke drabbas av maximeringen, utgå med lika procentsatser, utgingo de vid periodens början med högre procentsatser å en grundandel av lönen, exempelvis de första hundra kronorna av månadslönen, varigenom dyrtidstilläggen, uttryckta i procent av hela lönen, blevo högre för de lägre befattningshavarna. Det kan anmärkas, att trots de kraftiga fallen i penninglönerna, bl. a. genom skärpta dyrtidstilläggsbestämmelser, reallönerna för de statsanställda (varmed här avses penninglönen jämförd med det allmänna levnadskostnadsindextalet) icke i allmänhet ha fallit under perioden. På dyraste ort ha de så bestämda reallö-

460 nerna för alla här medtagna grupper stegrats, och detta skulle merendels ha varit fallet även utan de provisoriska dyrortstilläggen 1931 och 1935. På billigaste ort föreligger någon sänkning av reallönerna för en och annan av de i undersökningen medtagna grupperna. Det må emellertid påpekas, att den allmänna levnadskostnadsindexserien ej är representativ för den verkliga levnadskostnadsutvecklingen å de dyraste eller billigaste orterna, varför några fullt tillförlitliga omdömen om reallönerna å dylika orter ej kunna grundas å en sådan jämförelse, som här gjorts. Stockholm i november 1937. Henrik

Klackenberg.

461 Tabell 1.

Löneutvecklingen 1860—1935 för stationskarl, industriarbetare och statare. (Jämför diagram 1 och 2.) Stationskarl (slutlön)

Manliga industriaiuetart

År

1860 1861 1862 1863 1864 1865 1866 1867 1868 1869 1870 1871 1872 1873 1874 1875 1876 1877 1878 1879 1880 1881 1882 1883 1884 1885 1886 1887 1888 1889 1890 1891 1892 1893 1894 1895 1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902

Bil igaste ort

Dyraste o rt

Statare (inkl. naturaiormaner)

Kr.

I860 1913 = 100 = 100

Kr.

1860 1913 = 100 = 100

Kr.

1860 1913 = 1U0 = 100

Kr.

1860 1913 = 100 = 100

711 » » 606 »

100 100 100 85 85 85 85 76 76 76 95 95 95 95 104 118 » »

739 » » 654 » » » 726 » » 726 » »

100 100 100 88 88 88 88 98 98 98 98 98 98 98 108 118 » » » »

414 416 439 446 439 458 456 460 476 490 501 509 558 609 653 668 656 668 617 576 621 646 664 663 681 675 662 668 684 725 741 748 744 754 766 779 805 829 879 917 947 933 949

100 100 106 108 106 111 110 111 115 118 121 123 135 147 158 161 158 161 149 139 150 156 160 160 164 163 160 161 165 175 179 181 180 182 185 188 194 200 212 221 229 225 229

215 235 242 220 215 221 238 270 293 259 247 263 283 308 336 324 333 346 321 319 356 369 342 342 335 328 311 307 318 327 345 359 376 356 353 361 376 385 400 427 430 426 439

100 109 113 102 100 103 111 126 136 120 115 122 132 143 150 151 155 161 149 148 166 172 159 159 156 153 145 143 148 152 160 167 175 166 164 168 175 179 186 199 200 198 204

i)

» 540 » » 672 » » » 738 837 »

l

» » » » » » » »

»

» 870 942 » 1070

»

» » » » » » » » » » 122 132 » 150 »

48 » » 41 » » » 36 » » 45 » » » 50 56 » » » »

» » » » » » » » » » » » » » » » » » 58 63

» 72 »

i)

798 870 » » » » » » » )> » » » » » » » » » » » » » » 870 942 » 1070

»

» » » » » » » » » » » » » » » » » »

43 » » 38 » » » 42 » » » » » » 46 51 »

» » » » » » » » » i

» » » » » » »

» » » »

»

»

127 » 145 »

55 » 62 0

32 » 33 34 33 35 35 35 36 37 38 39 42 46 50 51 50 51 47 44 47 49 51 50 52 51 50 51 52 55 56 57 57 57 58 59 61 63 67 70 72 71 72

36 39 41 37 36 37 40 45 49 43 41 44 47 52 56 54 56 58 54 53 60 62 57 57 56 55 52 51 53 55 58 60 63 60 59 60 63 64 67 72 72 71 74

462 Bilaga

7 (forts.).

Tabell 1. Löneutvecklingen 1860—1935 för stationskarl, i n d u s t r i a r b e t a r e och s t a t a r e (forts.). Stationskarl (slutlön)

År

1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 (1913) 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935

Billigaste ) <rt

Manliga industriarbetare

Statare (inkl. naturaförmåner)

Dyraste ort

Kr.

1860 1913 = 100 = 100

Kr.

i860 1913 = 100 = 100

Kr.

1860 1913 = 100 = 100

Kr.

150 » 159 » 209 » » » » » »

»

100 » » » » » »

62 » 66 » 100 » » » » » »

968 997 995

i

145 » 153 » 233 » » » » » »

234 241 240 262 277 277 252 297 301 312 317

434 440 473 497 522 541 553 557 576 612 597

>> » 264 311 496 599 694 638 507 449 423 429 422 418 420 417 408 401 398 392 389 392

» » 126 149 237 286 332 305 242 215 202 205 202 200 201 199 195 192 190 187 186 187

» »

»

1990 2 607 4100 4 897 5 883 5 595 4 492 4 025 3 822 3 869 3 806 3 774 3 790 3 767 3 680 3 681 3 712 3 655 3 631 3 729

269 353 555 663 796 757 608 545 517 524 515 511 513 510 498 498 502 495 491 505

» » 116 152 238 285 342 325 261 234 222 225 221 219 220 219 214 214 216 213 211 217

» 1130

» 1488

» » » » » » »

» 1878 2 210 3 530 4 260 4 934 4 539 3 606 3195 3 011 3 048 2 999 2 974 2 987 2 968 2 900 2 851 2 827 2 784 2 765 2 790

72 » 76

» 1130

» » » » » »

»

74 76 76 83 87 87 79 94 95 98 100

1086 1147 1146 1042 1230 1246 1293 1313 (1 233) (317) (100) (720) 317 100 1233 811 339 107 1319 883 378 119 1469 987 452 143 1256 1760 624 197 1764 2 427 784 247 2 088 3 050 909 287 2 352 3 535 803 253 1649 3 123 608 192 1325 2 363 2 292 589 186 1275 633 200 1371 2 464 2 505 644 203 1318 2 605 670 211 1328 676 213 1334 2 629 653 206 1329 2 539 705 222 1308 2 742 698 220 1260 2 714 2 602 669 211 1247 2 372 610 192 1213 621 196 1208 2 416 663 209 1229 2 579 684 216 1263 2 659

1H60 1913 = 100 = 100

202 205 220 231 243 252 257 259 268 285 278

73 74 79 83 87 91 93 93 96 103 100

(278) (100)

313 341 381 485 681 806 908 637 512 492 529 509 513 515 513 505 486 481 468 466 475 488

113 123 137 174 245 290 327 229 184 177 190 183 184 185 185 182 175 173 168 168 171 175

Tabell 2.

Kompletterande

serier å löneutvecklingen 1865—1913 för manliga lantarbetare.

Dagslönen för manlig lantarbetare Å r

1865 1866 1867 1868 1869 1870 1871 1872 1873 1874 1875 1876 1877 1878 1879 1880 1881 1882 1883 1884 1885 1886 1887 1888 1889 1890 1891 1892 1893 1894 1895 1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913

Den kontanta årslönen

enligt markegångstaxorna enligt jordbruksstatistiken för manlig tjänare enligt jord bruksstatistiken öre

1913 = 100

Öre

1913 = 100

Kr.

1913 = 100

94 93 89 84 84 88 92 110 134 139 139 140 139 117 105 109 113 123 131 129 127 119 111 114 119 127 131 138 136 138 139 140 146 160 174 183 177 175 181 184 189 200 223 230 233 237 239 243 252

37 37 35 33 33 35 37 44 53 55 55 56 55 46 42 43 45 49 52 51 50 47 44 45 47 50 52 55 54 55 55 56 58 63 69 73 70 69 72 73 75 79 88 91 92 94 95 96 100

103 102 95 91 91 94 109 139 160 158 161 160 145 127 121 119 124 127 134 134 125 124 120 124 128 140 142 146 145 147 147 149 157 172 183 184 181 178 180 188 194 210 218 221 226 226 230 230 243

42 42 39 37 37 39 45 57 66 65 66 66 60 52 50 49

114 113 107 99 97 100 116 141 160 159 165 163 158 146 135 138

51 52 55 55 51 51 49 51 53 58 58 60 60 60 60 61 65 71 75 76 74 73 74 77 80 86 90 91 93 93 95 95 100

140 154 160 158 150 142 138 143 148 159

36 36 34 31 31 31 37 44 50 50 52 51 50 46 43 44 44 49 50 50 47 45 44 45 47 50

163 165 169 174 175 178 186 202 217 222

51 52 53 55 55 56 59 64 68 70

223 225 227 237 240 257 278 284 289 293 301 312 317

70 71 72 75 76 81 88 90 91 92 95 98 100

464 Bilaga

7 (forts.).

Tabell 3. Faktisk årslöneutveckling 1863—1919 för några ordinarie tjänstemannagrupper vid statens järnvägar. (Jämför diagram 1.) Lokomotivförare Lokomotiveldare

Stationskarl

Banvakt

År Kr. 1725 1863 1639 1864 1731 1865 1847 1866 1867 1998 1898 1868 1869—1871 1813 1872 1932 1873 1874 2 446 2 291 1875 2 346 1876 2 350 1877 1878 2411 2 366 1879 2 422 1880 2 410 1881 1882 2 588 2 659 1883 2 731 1884 1885 2 76« 2 608 1886 2 584 1887 2 609 1888 2 603 1889 1890 2 608 1891 2 621 1892 2 612 1893 2 672 1894 2 585 1895 2 620 2 639 1896 1897 2 539 2 516 1898 2 206 1899 1900 2 228 2 238 1901 2189 1902 2 264 1903 2 285 1904 2 294 1905 (2 254) (1906) 1906 2 171 2 720 1907 2 699 1908 2 661 1909 2 730 1910 2 784 1911 1912 2 838 1913 2 908 1914 2 928 1915 2 970 1916 3 036 1917 3 225 1918 5 308 6106 1919

1913 = 100

Kr.

1913 = 100

Kr.

1913 = 100

Kr.

1913 = 100

1875/97 = 118

57 54 57 61 66 63

863 927

45 48 53 54 59 59

481 484 490 488 501 521

38 39 39 39 40 42

518 530 556 540 543 543

41 42 44 43 43 43

79 81 85 83 83 83

55 61 81 80 84 82 83 79 81 83 87 89 91 92 88 87 86 87 86 86 85 86 83 85 85 81 80 71 70 70 69 71 72 72

559 603 616 668 647 651 686 693 694 699 701 698 702 712 714 716 718 718 762 759 757 759 761 764 767 900 857 915 962 934 920 942 939 953

45 48 49 53 52 52 55 55 55 56 56 56 56 57 57 57 57 57 61 61 61 61 61 61 61 72 68 73 77 75 74 75 75 76

569 617 682 716 702 708 733 736 735

45 49 54 56 55 56 58 58 58 , 60 61 61 62 62 62 62 62 62 63 63 63 63 63 63 63 66 69 71 71 72 74 73 75

87 94 104 110 107 108 112 113 112

(73)

(949) 1027 1324 1391 1331 1326 1349 1327 1354 1347 1 488 1494 1681 3 023 3 841

(76)

(938) 1025 1301 1354 1335 1322 1370 1369 1388 1374 1527 1601 1771 3 150 3 927

60 64 81 76 78 78 80 78 80 80 86 88 90 92 86 86 86 86 86 87 87 88 86 87 87 84 83 73 74 74 72 75 76 76 (75)

75 94 93 92 94 96 98 100 101 102 104 111 183 210

1014 1032 1 124 1137 1060 1 162 1556 1538 1606 1564 1588 1513 1550 1578 1664 1698 1747 1750 1676 1664 1636 1666 1637 1643 1630 1649 1585 1633 1631 1556 1534 1350 1331 1332 1319 1358 1380 1384 (l 397) 1388 1522 1801 1801 1869 1869 1822 1899 1875 2 012 2 114 2 287 3 750 4 499

73 80 95 95 98 98 96 100 99 106 111 120 197 237

76 98 103 98 93 100 98 100 99 110 110 124 223 284

763 778 779 783 786 787 790 791 793 796 797 795 796 795 802 805 843 877 906 899 910 934 933 954

ffi

74 94 98 96 95 99 99 100 99 110 115 128 227 283

117 119 119 120 120 120 121 121 121 122 122 122 122 122 123 123 129 134 139 138 139 143 143 146 144 (144)

183 190 188 186 192 192 195 193 215 225 249 443 552

465 T a b e l l 4.

L ö n e u t v e c k l i n g e n 1913—1935 för l a n t a r b e t a r e . (Jämför diagram 3.)

Manliga Tjänare

Statavlönade körkarlar

Årslön samt kost och logi

Årslön och naturaförmåner

År

1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935

30—37908C.

Kvinnliga lantarbetare

lantarbetare Beräknad totalavlöning per år för samtliga arbetare

Tjänare Årslön samt kost och logi

Beräknad totalavlöning per år för samtliga arbetare

Kr.

1913 = 100

Kr.

1913 = 100

Kr.

1913 = 100

Kr.

1913 = 100

Kr.

1913 = 100

683 702 755 906 1146 1629 1903 2105 1551 1246 1155 1164 1139 1126 1121 1119 1123 1093 1060 1003 971 980 1010

100 103 111 133 168 239 279 308 227 182 169 170 167 165 164 164 164 160 155 147 142 143 148

720 811 883 987 1256 1764 2 088 2 352 1649 1325 1275 1371 1318 1328 1334 1329 1308 1260 1247 1213 1208 1229 1263

100 113 123 137 174 245 290 327 229 184 177 190 183 184 185 185 182 175 173 168 168 171 175

698 731 776 925 1197 1689 2 008 2 218 1598 1239 1169 1201 1178 1175 1175 1173 1172 1152 1124 1083 1064 1079 1111

100 105 111 133 171 242 288 318 229 178 167 172 169 168 168 168 168 165 161 155 152 155 159

485 501 547 655 818 1131 1320 1495 1174 975 913 933 909 898 893 891 893 880 860 817 798 807 826

100 103 113 135 169 233 272 308 242 201 188 192 187 185 184 184 184 181 177 168 165 166 170

447 461 492 588 747 1026 1216 1392 1098 891 837 850 836 831 830 831 835 825 808 777 764 775 795

100 103 110 132 167 230 272 311 246 199 187 190 187 186 186 186 187 185 181 174 171 173 178

466 , Bilaga

7 (forts.).

Tabell 5. Löneutvecklingen 1913—1935 för industriarbetare m. fl. (Jämför diagram 3.) Arbetare inom industri och hantverk handel och transportväsen, allmän tjänst m. m.

År

1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935

M ä n

Kvinnor

Minderåriga

Samtliga arbetare

Kr.

1913 = 100

Kr.

1913 = 100

Kr.

1913 = 100

Kr.

1913 = 100

1479 1773 2 502 3186 3 607 3 363 2 570 2 482 2 592 2 651 2 707 2 753 2 697 2 846 2 865 2 767 2 597 2 612 2 715 2 770

119 143 202 257 291 271 207 200 209 214 218 222 217 229 231 223 209 210 219 223

755 854

116 131 171 251 328 280 230 229 233 236 241 246 248 251 257 243 243 239 247 255

600 727 971

124 150 200 245 300 246 188 192 203 216 216 221 213 227 226 209 199 200 208 214

1088 1090 1171 1295 1544 2160 2 783 3 207 2 949 2 272 2 205 2 297 2 350 2 397 2 440 2 397 2 518 2 538 2 443 2 310 2 317 2 408 2 462

100 100 108 119 142 199 256 295 271 209 203 211 216 220 224 220 231 233 225 212 213 221 226

1113 1634 2136 1820 1498 1490 1519 1539 1567 1601 1614 1637 1671 1582 1583 1555 1609 1661

1186 1456 1193

912 933 983 1047 1049 1073 1035 1099 1096 1016

967 970 1010 1036

467 Tabell 6.

Löneutvecklingen 1913—1935 för privatanställda. (Jämför diagram 3.) Privatanställda (förvaltningspersonal o. d.)

M än

Kvinnor

Samtliga

Samtliga

Samtliga

anställda

År

1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935

Tekn. personal

Kontorspers.

Butikspers.

Kr.

1913 = 100

Kr.

1913 = 100

Kr.

1913 = 100

Kr.

1913 = 100

Kr.

1913 = 100

2 349 2 400 2 500 2 730 3 204 4 007 4 695 5 376 5 416 4 849 4 571 4 524 4 534 4399 4 392 4 394 4 351 4332 4154 4 048 4 005 3 999 4 005

100 102 106 116 136 171 200 229 231 206 195 193 193 187 187 187 185 184 177 172 170 170 170

1093 1160 1210 1320 1460 1905 2 283 2 839 2 926 2 699 2 537 2 477 2 456 2 430 2 412 2 362 2 340 2 339 2 304 2 270 2 212 2186 2139

100 106 111 121 134 174 209 270 268 247 232 227 225 222 221 216 214 214 211 208 202 200 196

3 055 3 089 3184 3 496 4144 5 063 5 718 6 393 6 568 5 976 5 542 5 504 5 506 5 486 5 451 5 525 5 500 5 470 5496 5 304 5196 5166 5198

100 101 104 114 136 166 187 209 215 196 181 180 180 180 178 181 180 179 180 174 170 169 170

1973 2100 2196 2 379 2 654 3 389 4 075 4 689 4 742 4 237 3 999 3 933 3 928 3 755 3 738 3 706 3 690 3 625 3 496 3 441 3 429 3 439 3 444

100 106 111 121 135 172 207 238 240 215 203 199 199 190 189 188 187 184 177 174 174 174 175

1085 1198 1265 1398 1537 1959 2 298 2 970 2 945 2 679 2 573 2 545 2 553 2 547 2 568 2 523 2 438 2 546 2 292 2 230 2152 2103 2 028

100 110 117 129 142 181 212 274 271 247 237 235 235 235 237 233 225 235 211 206 198 194 187

468 Bilaga

7 (forts.).

Tabell 7. Löneutvecklingen 1913—1935 för vissa civila statstjänstemän. (Jämför diagram 3, 4, 5, 6, 7 och 9.) B i 11 i g a s t e o r t

År

Begynnelselön

Kr.

1913 1920 = 100 = 100

D yraste

Slutlön

Begynnelselön

1913 1920 = 100 = 100

Kr.

o r t Slutlön

Kr.

1913 1920 = 100 = 100

1356 1356 1746 2 219 3 542 4119 4 906 4 631 3 683 3 268 3 082 3120 3 070 3 044 3 057 3 038 2 969 2 969 2 993 2 947 2 928 3 020

100 100 129 164 261 304 362 342 272 241 227 230 226 224 225 224 219 219 221 217 216 223

1720 1720 1990 2 607 4100 4 897 100 5 883 94 5 595 75 4 492 67 4 025 63 3 822 64 3 869 63 3 806 62 3 774 62 3 790 62 3 767 61 3 680 61 3 681 61 3 712 60 3 655 60 3 631 62 3 729

100 100 116 152 238 285 342 325 261 234 222 225 221 219 220 219 214 214 216 213 211 217

100 95 76 68 65 66 65 64 64 64 63 63 63 62 62 63

100 100 105 136 206 262 346 355 288 261 250 253 249 247 248 246 241 241 242 239 237 242

3 550 3 550 3 550 4 594 6 573 8 256 9 968 9 504 7 774 7 096 6 822 6 907 6 794 6 737 6 765 6 723 6 567 6 558 6 603 6 500 6 456 6 580

100 100 100 129 185 233 281 268 219 200 192 195 191 190 191 189 185 185 186 183 182 185

100 95 78 71 68 69 68 68 68 67 66 66 66 65 65 66

Kr.

1913 1920 = 100 = 100

Stationskarl. 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935

1128 1128 1412 1842 3140 3 594 4143 3 798 2 983 2 612 2 442 2 472 2 430 2 413 2 423 2 408 2 353 2 314 2 294 2 259 2 244 2 264

100 100 125 163 278 319 367 337 264 232 216 219 215 214 215 213 209 205 203 200 199 201

1488 1488 1878 2 210 3 530 4 260 100 4 934 92 4 539 72 3 606 63 3195 59 3 011 60 3 048 59 2 999 58 2 974 58 2 987 58 2 968 57 2 900 56 2 851 55 2 827 55 2 784 54 2 765 55 2 790

100 100 126 149 237 286 332 305 242 215 202 205 202 200 201 199 195 192 190 187 186 187

100 92 73 65 61 62 61 60 61 60 59 58 57 56 56 57

Statior isskrivt ire. 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935

1800 1800 1920 2 460 3 938 4 882 6138 6 068 4 889 4 395 4184 4 236 4167 4133 4150 4124 4 029 3 960 3 926 3 865 3 839 3 874

100 100 107 137 219 271 341 337 272 244 232 235 232 230 231 229 224 220 218 215 213 215

100 99 80 72 68 69 68 67 68 67 66 65 64 63 63 63

3 240 3 240 3 240 4 076 5 888 7 546 8 605 7 782 6 327 5 743 5 500 5 568 5 477 5 431 5 454 5 420 5 294 5 203 5158 5 078 5 044 5 089

100 100 100 126 182 233 266 240 195 177 170 172 169 168 168 167 163 161 159 157 156 157

100 90 74 67 64 65 64 63 63 63 62 60 60 59 59 59

2100 2100 2 200 2 851 4 328 5 503 7 266 7 458 6 055 5 487 5 251 5 316 5 229 5186 5 207 5175 5 055 5 052 5 091 5 012 4 979 5 089

100 103 83 76 72 73 72 71 72 71 70 70 70 69 69 70

469 Tabell 7. Löneutvecklingen 1913—1935 för vissa civila statstjänstemän (forts.). B i 11 i g a s t e o r t

År

Begynnelselön

Kr.

1913 1920 = 100 = 100

D y r a s t e

Begynnelselön

Slutlön

Kr.

o rt

1913 1920 = 100 = 100

Kr.

1913 1920 = 100 = 100

Slutlön

Kr.

1913 1920 = 100 = 100

100 95 88 80 77 78 77 76 77 76 74 74 75 74 73 75

5 500 5 500 5 500 6 300 8 571 10 624 12 672 12 085 10 355 9 513 9183 9 298 9144 9 068 9106 9 048 8 838 8 812 8 861 8 722 8 663 8 807

100 100 100 115 156 193 230 220 188 173 167 169 166 165 166 165 161 160 161 159 158 160

100 95 82 75 72 73 72 72 72 71 70 70 70 69 68 69

100 98 82 75 72 73 72 72 72 71 70 69 69 68 68 68

8 700 8 700 8 700 9 500 11711 14 308 18 037 17 876 15 892 14 467 13 812 13 956 13 764 13 668 13 716 13 644 13 380 13 308 13 266 13 053 12 990 13134

100 100 100 109 135 164 207 205 183 166 159 160 158 157 158 157 154 153 152 150 149 151

100 97 88 80 77 77 76 76 76 76 74 74 74 72 72 73

Notarie. 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935

3 700 3 700 3 700 4 255 6 277 7 960 9 418 8 926 7105 6 470 6 211 6 288 6185 6133 6159 6120 5 978 5 875 5 824 5 733 5 695 5 746

100 100 100 115 170 215 255 241 192 175 168 170 167 166 166 165 162 159 157 155 154 155

100 95 75 69 66 67 66 65 65 65 63 62 62 61 60 61

5 200 5 200 5 200 5 980 8 271 10180 12130 11559 8 582 7 853 7 562 7 656 7 530 7 467 7 498 7 451 7 278 7152 7 089 6 979 6 932 6 995

100 100 100 115 159 196 233 222 165 151 145 147 145 144 144 143 140 138 136 134 133 135

100 95 71 65 62 63 62 62 62 61 60 59 58 58 57 58

4 000 4 000 4 000 4 600 6 727 8 408 9 961 9 452 8 738 7 999 7 704 7 800 7 672 7 607 7 639 7 591 7 415 7 404 7 455 7 339 7 290 ,7 422

100 100 100 115 168 210 249 236 218 200 193 195 192 190 191 190 185 185 186 183 182 186

'8100 8100 8100 8 900 11 111 13 708 17 098 16 824 14 025 12 860 12 372 12 516 12 324 12 228 12 276 12 204 11 940 11868 11826 11613 11550 11694

100 100 100 110 137 169 211 208 173 159 153 155 152 151 152 151 147 147 146 143 143 144

Råd stjänst 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935

7 500 7 500 7 500 8 300 10 511 13108 16158 15 771 12159 11201 10 832 10 968 10 787 10 696 10 741 10 674 10 424 10 243 10116 9 933 9 870 9 954

100 100 100 111 140 175 215 210 162 149 144 146 144 143 143 142 139 137 135 132 132 133

100 98 75 69 67 68 67 66 66 66 65 63 63 61 61 62

8100 8100 8100 8 900 11111 13 708 17 098 16 824 14 025 12 860 12 372 12 516 12 324 12 228 12 276 12 204 11940 11 748 11586 11373 11310 11394

100 100 100 110 137 169 211 208 173 159 153 155 152 151 152 151 147 145 143 140 140 141

100 98 82 75 72 73 72 72 72 71 70 69 68 67 66 67

470 Bilaga

7 (forts.).

Tabell 8. Löneutvecklingen 1900—1935 för fanjunkare och kapten. (Jämför diagram 2, 4 och 8.)

B i 1 1i g a s t e År

Begynnelselön

ort Slutlön

D y raste Begynnelselön

ort Slutlön

1900 1913 1920 1900 1913 1920 1900 1913 1920 1900 1913 1920 Kr. =1U0 Kr. -100 Kr. =100 Kr. =100 =100 =100 =100 =100 =100 =100 =100 =100

Fanjunkare. 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935

1607 100 1607 100 1900 118 1990 124 2170 135 2170 135 2 170 135 2 483 155 2 483 155 2 483 155 2 483 155 2 483 155 2 483 155 2 483 155 100 2 483 155 100 2 483 155 100 2 543 158 102 3 015 188 121 5142 320 207 5 271 328 212 6134 382 247 5 736 357 231 3 994 249 161 3 560 222 143 3 367 210 136 3 408 212 137 3 353 209 135 3 325 207 134 3 339 208 134 3 318 206 134 3 242 202 131 3187 198 128 3160 197 127 3111 194 125 3 091 192 124 3118 194 126

1711 100 1607 100 1711 100 1711 100 1607 100 1711 100 1950 114 1950 114 1900 118 2 050 120 1990 124 2 050 120 2 230 130 2 230 130 2170 135 2 230 130 2170 135 2 230 130 2 230 130 2 230 130 2170 135 2 543 149 2 483 155 2 543 149 2 543 149 2 543 149 2 483 155 2 543 149 2 543 149 2 483 155 2 543 149 2 543 149 2 483 155 2 543 149 2 483 155 2 543 149 2 543 149 2 543 149 2 483 155 2 543 149 100 2 543 149 100 2 483 155 100 2 543 149 100 2 483 155 100 2 543 149 100 2 543 149 100 2 543 149 100 2 483 155 100 2 603 152 102 2 603 152 102 2 543 158 102 3 084 180 121 3 084 180 121 3 015 188 121 6 448 377 254 6 342 395 255 5 248 307 206 6 544 382 257 6 455 402 260 5 360 313 211 100 7 580 472 305 100 6 243 365 245 100 7 688 449 302 100 94 7140 444 288 94 6 368 372 250 102 7 930 463 312 103 63 5472 341 220 72 4 974 291 196 80 6 732 393 265 88 58 4 942 308 199 65 4 476 262 176 72 6121 358 241 80 55 4 718 294 190 62 4 262 249 168 68 5 869 343 231 76 56 4 776 297 192 63 4 315 252 170 69 5 942 347 234 77 55 4 698 292 189 62 4 245 248 167 68 5 845 342 230 76 54 4 659 290 188 61 4 210 246 166 67 5 796 339 228 75 54 4 679 291 188 62 4 227 247 166 68 5 821 340 229 76 54 4 649 289 187 61 4 201 246 165 67 5 784 338 227 75 53 4 542 283 183 60 4104 240 161 66 5 650 330 222 73 52 4 464 278 180 59 4104 240 161 66 5 643 330 222 73 52 4 425 275 178 58 4139 242 163 66 5 684 332 224 74 51 4357 271 175 57 4 075 238 160 65 5 596 327 220 73 50 4 328 269 174 57 4 048 237 159 65 5 558 325 219 72 51 4 367 272 176 58 4150 243 163 66 5 674 332 | 223 74

471 Tabell 8. Löneutvecklingen 1900—1935 för fanjunkare och k a p t e n (forts.). (Jämför diagram 2, 4 och 8.) B i 1l i g a s t e

År

Begynnelselön

Dyraste

ort

Begynnelselön

Slutlön

ort Slutlön 1900

1913 1920 1900 1913 1920 1900 1913 1920 1900 1913 192» Kr. =100 =100 -100 Kr. =100 =100 = 100 Kr. =100 =100 =100 Kr. =100 =100 =100

Kapten.

1900 3 060 100 1901 3 060 100 1902 3 060 100 1903 4 260 139 1904 4 260 139 1905 4 260 139 1906 4 260 139 1907 4 260 139 1908 4 260 139 1909 4 260 139 1910 4 260 139 1911 4 260 139 1912 4 260 139 1913 4 260 139 1914 4 260 139 1915 4 260 139 1916 4 260 139 1917 4 899 160 1918 7 943 260 1919 8 271 270 1920 9 798 320 1921 9 294 304 1922 7105 232 1923 6 470 211 1924 6 211 203 1925 6 288 205 1926 6185 202 1927 6133 200 1928 6159 201 1929 6120 200 1930 5 978 195 1931 5 875 192 1932 5 824 190 1933 5 733 187 1934 5 695 186 1935 5 746 188

100 100 100 100 115 186 194 230 218 167 152 146 148 145 144 145 144 140 138 137 135 134 135

4 660 100 4660 100 4 660 100 5 260 113 5 260 113 5 260 113 5 260 113 5 260 113 5 260 113 5 260 113 5 260 113 5 260 113 5 260 113 5 260 113 5 260 113 5 260 113 5 260 113 6 049 130 9 381 201 10 491 225 100 12 509 268 95 11926 256 73 9 437 203 66 8 654 186 63 8 344 179 64 8 448 181 63 8 309 178 63 8 239 177 63 8 272 178 62 8 222 176 61 8 030 172 60 7 891 169 59 7 822 168 59 7 700 165 58 7 648 164 59 7 717 166

100 100 100 100 115 178 199 238 227 179 165 159 161 158 157 157 156 153 150 149 146 145 147

3 233 100 3 233 100 3 233 100 4 360 135 4 360 135 4 360 135 4 360 135 4 360 135 4 360 135 4 360 135 4 360 135 4 360 135 4 360 135 4 360 135 4 360 135 4 360 135 4 360 135 5 014 155 8 092 250 8 419 260 100 9 979 309 95 10 241 317 75 8 737 270 69 7 999 247 67 7 704 238 68 7 800 241 66 7 672 237 66 7 607 235 66 7 640 236 66 7 591 235 64 7 415 229 63 7 404 229 63 7 455 231 62 7 339 227 61 7 290 225 62 7 422 230

100 100 100 100 115 186 193 229 235 200 183 177 179 176 174 175 174 170 170 171 168 167 170

4 833 100 4 833 100 4 833 100 5 360 111 5 360 111 5 360 111 5 360 111 5 360 111 5 360 111 5 360 111 5 360 111 5 360 111 5 360 111 5 360 111 5 360 111 5 360 111 5 360 111 6160 127 9 481 196 10 639 220 100 12 690 263 103 12 979 269 88 11303 234 80 10 400 215 77 10 050 208 78 10176 211 77 10 008 207 76 9 924 205 77 9 966 206 76 9 903 205 74 9 672 200 74 9 638 199 75 9 674 200 74 9 513 197 73 9 450 196 74 9 594 199

100 100 100 100 115 177 198 237 100 242 102 211 89 194 82 188 79 190 80 187 79 185 78 186 78 185 78 180 76 180 76 180 76 177 75 176 74 179 76

472 Bilaga

Tabell 9.

7 (forts.).

Löneutvecklingen 1920—1935 för vissa industri- och kommunala arbetare. (Jämför diagram 9 och 10.)

Sågverk

Pappersmassefabriker

Män

Män

Män

Män

Kvinnor

Män

42 099 11589 20 040 10 470

17 057 11738 4 722 597

15 915 12 972 2 943

2 372 266 1028 1078

1404 257 510 637

5 886 724 2 653 2 509

Mekaniska Arbetare vid verkstäder

Antal 1935 Därav i A — C D—F G(-»I») År

Kr.

1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935

3 456 3 357 2 679 2 546 2 687 2 640 2 745 2 774 2 853 2 900 2 840 2 772 2 518 2 640 2 865 2 905

Arbetare vid

Antal 1935 Därav i A — C D—F G(-»I»)

1920 Kr. = 100 100 97 78 74 78 76 79 80 83 84 82 80 73 76 83 84

1920 = 100 Kr.

3170 100 3 843 2 887 91 2 834 1825 58 2153 1889 60 1938 2 094 66 2 359 2 077 66 2 354 2 054 65 2 474 2173 69 2 618 2105 66 2 203 2 255 71 2 776 2 202 70 2 789 1985 63 2 538 1873 59 1859 1856 59 2 363 1950 62 2 599 1981 63 2 590

Spinnerier, väverier o. dyl.

1920 = 100 Kr. 100 74 56 50 61 61 64 68 57 72 73 66 48 62 68 67

K o m m . kraft-, belysn.- och vattenverk

Bagerier

1920 Kr. = 100

1920 = 100

Kr.

1920 = 100

4 248 100 2 536 4 512 106 2 750 3 900 92 2 275 3 452 81 2126 3 434 81 2189 3 517 83 2 249 3 503 83 2191 3 559 84 2 248 3 672 86 2 204 3 667 86 2188 3 648 86 2129 3 559 84 2179 3 524 83 2144 3 429 81 2 080 3 445 81 2131 3 560 84 2155

100 108 90 84 86 89 86 89 87 86 84 86 85 82 84 85

4 220 4 375 3 408 3 140 3153 3 531 3 365 3 388 3 456 3 510 3 513 3 601 3 547 3 433 3 377 3 369

100 104 81 74 75 84 80 80 82 83 83 85 84 81 80 80

Skrädderier o. sömnadsfabriker

Tändsticksfabriker

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

13 091 5314 6 685 1092

18465 6 092 9 633 2 740

2107 241 1074 792

10 403 1 420 5 221 3 762

1592 743 849

1022 493 529

År

Kr.

1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935

3 211 2 547 2145 2143 2142 2 021 2137 2163 2153 2146 2128 1820 2 093 2111 2164 2152

1920 Kr. = 100 100 79 67 67 67 63 67 67 67 67 66 57 65 66 67 67

1920 Kr. = 100

2 080 100 4 676 1574 76 3 760 1380 66 3 363 1409 68 3 318 1412 68 3 241 1321 64 3 244 1398 67 3 273 1421 68 3 279 1421 68 3 276 1421 68 3 287 1458 70 3 222 1215 58 3150 1412 68 2 940 1404 68 2 827 1459 70 2 972 1466 71 2 999

1920 Kr. = 100 100 80 72 71 69 69 70 70 70 70 69 67 63 61 64 64

1920 Kr. = 100

1920 = 100

Kr.

1920 = 100

2 325 100 2 940 1983 85 2 406 1695 73 1884 1650 71 1930 1655 71 2 047 1612 69 2 269 1675 72 2 430 1722 74 2 540 1757 76 2 515 1774 76 2 558 1749 75 2 519 1689 73 2 390 1647 71 1780 1594 69 1467 1653 71 1701 1693 73 2111

100 82 64 66 70 77 83 86 86 87 86 81 61 50 58 72

1694 1329 1095 1130 1158 1363 1395 1434 1489 1571 1520 1490 1164 995 1092 1358

100 79 65 67 68 80 82 85 88 93 90 88 69 59 65 80

473 Tabell 10. Löneutvecklingen 1920—1935 för kontors- och butikspersonal. (Jämför diagram 9.) Butikspersonal

Kontorspersonal

Antal 1935 Därav i A—C D—F G(->I»)

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

24 610 4 592 8 475 11543

17 012 1639 5 546 9 827

13 328 1149 5 966 6 213

14 941 764 5 557 8 620

År

Kr.

1920 = 100

Kr.

1920 = 100

Kr.

1920 = 100

Kr.

1920 = 100

1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935

5 246 5110 4 671 4 364 4 392 4 413 4 078 4 103 3 936 3 941 3 783 4 087 4 059 4 049 4 023 4 040

100 97 89 83 84 84 78 78 75 75 72 78 77 77 77 77

3 082 3132 2 891 2 731 2 729 2 723 2 669 2 633 2 472 2 462 2 345 2 499 2 469 2 425 2 404 2 360

100 102 94 89 89 88 87 85 80 80 76 81 80 79 78 77

3 885 3 743 3 310 3 098 3152 3116 3116 3129 3 070 2 932 3 043 2 627 2 557 2 486 2 464 2 350

100 96 85 80 81 80 80 81 79 76 78 68 66 64 63 61

2 511 2 559 2 326 2196 2144 2128 2 098 2144 2 066 2 022 2 090 1989 1984 1854 1804 1764

100 102 93 88 85 85 84 85 82 81 83 79 79 74 72 70

Tabell 11. Kvinnolönen 1 procent av manslönen för några grupper anställda och a r b e t a r e å r e n 1920—1935* År

Kontorspersonal

Butikspersonal

1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935

58-7 61-3 61-9 62-6 62-1 61-7 65-4 64-2 62-8 62-5 62-0 611 60-8 59-9 59-8 58-4

64-6 68-4 70-3 70-9 68-0 68-3 67-3 68-5 67-3 690 68-7 75-7 77-6 74-6 73-2 75-1

Spinnerier, Skrädderier o. väverier o. d. sömnadsfabr. 64-8 61-8 64-3 65-7 65-9 65-4 65-4 65-7 66-0 66-2 68-5 66-8 67-5 66-5 67-4 68-1

49-7 52-7 50-4 49-7 511 49-7 51-2 52-5 63-6 54-0 54-3 53-6 560 56-4 55-6 56-5

Tändsticksfabriker 57-6 55-2 58-1 58-5 56-6 60-1 57-4 56-5 59-2 61-4 60-3 62-3 65-4 67-8 64-2 64-3

Bilaga

Tabell 12.

År

Levnadskostnadsindex enligt Myrdal

År

1860 = 100 1860

61 62 63 64 65 66 67 68 69 1870

71 72 73 74 75 76 77 78 79 1880

81 82 83 84 85 86

100 104 107 102 97 97 100 107 110 104 100 102 106 115 119 118 118 118 110 103 109 111 108 108 104 99 94

Levnadskostnadsindexserier. (Jämför diagram 1.) Levnadskostnadsindex enligt Myrdal

Levnadskostnadsindex År

1860 = 100 1887

88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 1900

01 02 03 04 05 06 07 08 09 1910

11 12 13

7 (forts.).

91 94 98 100 103 102 98 93 94 93 96 101 106 107 104 105 107 105 108 110 116 117 116 116 115 122 123

15 16 17 18 19 1920

21 22 23 24 25 26 27 28 29 1930

31 32 33 34 35

enligt Myrdal

enligt socialstyrelsen

1860 = 100

1914 = 100

124 143 161 203 283 328 330 282 229 213 213 217 208 206 207 205 199

100 — 139 159 214 262 269 241 195 177 174 176 172 171 171 169 164 159 156 153 154 156

§

•a B U ••O

e •et

.<rf

sd

Q

VVOHS H^TUiruobonaxui

o oo o

Ä ~

476 Bilaga 7 (forts.).

.ef

S &

x -B

o

p -o c c c IM

B

3 4)

s v B

2 ? t f ; ? o

; A

S3

fi

i 11:i

«|!«g»|fSSsj|!Cgs§!Cg«;|?:g»l

477 Diagram 3. Olika grupper av anställda och arbetare 1913—1935. iex

Manlig industriarbetare Stationskarl, slutlbn å dyraste ort Stationskarl, slutlön a billigaste ort Manlig pri va tan ställd Manlig lantarbetare

no is is it n \i ii ao ä) ai u an as H JI it n jo st ja. y± ii ms

Diagram 4. Olika grupper av statstjänstemän 1913—1935.

Slutlön ii dyraste ort för: Fanjunkare Stationskarl Stationsskrivare Kapten Notarie Kåda tjänst

lo

a>

si

i ) "is

« it *T

!!

]l

))

)H

IS

Bilaga 7 (forts.).

478 Diagram 5. Lönens differentiering för stationskarl 1913—1935. Index toto • U>•SO-

MO30-

aoio-

300-

Ii

<*>•

so-

1/il / 1

lo

bo-

Yl 1/

tt-

M0y>JO ioaooJ

Begynnelselön å dyraste ort Slutlon ä, dyraste ort Begynnelselön & billigaste ort Slutlön a billigaste ort

il

•»i

»o10bo50M0V»4010" 100

MIH IS

Ib

O

it

is

{o

91 SI

SJ SH 35

9b 81 98 3<» 30 31

31 JJ 31

Diagram 6. Lönens differentiering för stationsskrivare 1913—1935. Index

— Begynnelselön å dyraste ort Begynnelselön å billigaste ort Slutlön å dyraste ort Slutlön a billigaste ort

wnt

479 D i a g r a m 7.

L ö n e n s d i f f e r e n t i e r i n g f ö r r å d s t j ä n s t 1913—1935. '

10 10-

äoo10 SOTO bD 50 HO 36

Slutlön & dyraste ort Begynnelselön a dyraste ort ~" Slutlön å billigaste ort Begynnelselön å billigasto ort

z

ao 10 100-

niM~is

it

n

i» ii ao ai

D i a g r a m 8.

sa. aj an as ab ai 9» ai

jo 31 31 33 31 35

L ö n e n s d i f f e r e n t i e r i n g f ö r f a n j u n k a r e 1913—1935.

Slutlön å dyraste ort

Slutlön å billigaste ort Begynnelselön å dyraste ort Begynnelselön å billigaste ort

480 Bilaga 7 (forts.).

*

5 'c? %

bo

•9 T:

i o B

T£

!

(4

•a •5

fcD

3g B.

5 i i i i . i • i i i i i/» Q io

r-

r-

-»

i i i i i i

481 Bilaga

8.

P. M. med redogörelse för undersökningar rörande löneförhållandena för vissa tjänstemän och arbetare i icke-statlig anställning. Kap. I. Löneundersökningarnas syfte och tillkomst. Enligt de direktiv, som genom chefens för finansdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet den 24 april 1936 utfärdats för 1936 års lönekommitté, har kommittén bland annat att verkställa en omprövning av lönesättningen för de statsanställda mot bakgrunden av de löner, som tillämpas utanför statsförvaltningen. Det har alltså ingått i kommitténs uppgift att söka åvägabringa material för en jämförelse mellan de statsanställdas löner och lönerna för i enskild och kommunal tjänst anställda tjänstemän och arbetare. Kommittén har ansett, att en jämförelse av angivet slag i första hand bör avse att konstatera, hur de i den statliga löneplanen bestämda lönebeloppen förhålla sig till de löner, som i allmänhet utanför statsförvaltningen utgå till tjänstemän i olika ställning, respektive till arbetare. På grundval av en sådan jämförelse kan man, med en allmän kännedom om arbetsuppgifter och utbildningskrav m. m. för olika grupper av statstjänster, bilda sig en uppfattning av lönerelationerna i stort sett mellan approximativt jämförliga anställningar i och utom statens tjänst. För en dylik jämförelse kräves dock, att hänsyn tages även till sambandet mellan lön och ålder samt lön och utbildning m. m., varjämte det är av intresse att undersöka, i vilken utsträckning andra förmåner än lön, i främsta rummet semester och pension, tillkomma de anställda. 1 Den officiella lönestatistiken, publicerad i den av socialstyrelsen utgivna Lönestatistisk årsbok för Sverige, är otillräcklig för en mera ingående jämförelse mellan lönerna inom, respektive utanför statsförvaltningen bland annat därför, att den grundar sig på summariska uppgifter från de enskilda företagen rörande antal anställda tjänstemän, respektive arbetare samt utbetalda lönesummor utan närmare specifikation av de anställda efter yrke, ålder eller anställningstid. Därtill kommer ifråga om den egentliga arbetarpersonalen, att den officiella statistiken i främsta rummet avser arbetsförtjänsten per timme och att endast ungefärliga siffror rörande årsförtjänsterna kunna erhållas på grundval av vissa antaganden rörande den genomsnittliga arbetstiden per år inom respektive företag eller näringsgrenar. För kommitténs syfte har det därför befunnits nödvändigt att föranstalta särskilda lönestatistiska undersökningar. Beträffande lönerna för i enskild tjänst anställd förvaltnings- och kontorspersonal m. fl. har Kungl. Maj:t i enlighet med kommitténs därom gjorda framställning uppdragit åt socialstyrelsen att verkställa utredning i samband med en inom styrelsen pågående undersökning rörande arbetstidsförhållanden för vissa affärsanställda. Resultaten av denna utredning, vilken planlagts av socialstyrelsen i samråd med kommittén samt representanter för intresserade tjänstemannaorganisationer, ha under 1

Sistnämnda frågor hava inom lönekommittén behandlats endast i vad angår försäkringsföretagens personal, enär de i övrigt varit föremål för specialundersökningar i samband med pågående särskilda utredningar. 31—379086.

482 hand delgivits kommittén i form av arbetstabeller. På grundval härav utarbetade tabellsammanställningar jämte en kortfattad, inom kommittén utarbetad kommentar publiceras i kap. II av denna bilaga. 1 Vidare har statistiska institutionen vid Lunds universitet, som genom Kungl. Maj:ts beslut erhållit statsbidrag för utförande av en av institutionen igångsatt undersökning rörande privatanställda tjänstemäns löne- och anställningsförhållanden m. m., enligt under hand träffad överenskommelse för lönekommitténs räkning verkställt en specialbearbetning av det för undersökningen insamlade materialet enligt av kommittén angivna riktlinjer. Vissa av denna bearbetning härrörande resultat återgivas jämte inom kommittén utarbetade kommentarer i kap. II. 2 Kommittén har därjämte ansett det önskvärt att för ett begränsat och tämligen enhetligt organiserat område av det privata näringslivet, nämligen försäkringsväsendet, erhålla en på fullständigare material grundad information rörande löneförhållandena än vad ovannämnda undersökningar kunna lämna, varför kommittén utverkat medgivande av chefen för finansdepartementet att låta verkställa en specialundersökning av löneförhållandena bland de privata försäkringsföretagens personal. I och för sistnämnda undersökning har försäkringsinspektionen på kommitténs anhållan införskaffat erforderliga primäruppgifter, vilka bearbetats inom försäkringsinspektionen med anlitande av kommitténs personal och i enlighet med av kommittén angivna riktlinjer, varvid undersökningsresultaten sammanställts i form av arbetstabeller, vilka underkastats ytterligare bearbetning i vissa avseenden inom kommitténs kansli. På grundval härav inom kommittén utarbetade tabellsammanställningar samt de kommentarer till tabellerna, vilka meddelas i kap. III av denna bilaga, ha underställts försäkringsinspektionen. Även för den del av ovannämnda jämförelse, som avser den egentliga arbetarpersonalen vid enskilda företag, har kommittén funnit en särskild utredning erforderlig. Sedan det utrönts, att en del fackförbund från sina medlemmar regelbundet inhämta uppgifter om dessas årsförtjänst jämte specificerade upplysningar angående arbetarnas yrke, ålder och anställningstid, och att vissa av nämnda förbund vore villiga att ställa detta material till kommitténs förfogande för specialutredning i förut omnämnda syfte, har kommittén begärt och erhållit bemyndigande av chefen för finansdepartementet att på grundval av fackförbundens lönematerial samt liknande av A. B. Svenska Tobaksmonopolet överlämnade uppgifter verkställa en dylik utredning. En redogörelse för resultaten av denna utredning lämnas i kap. IV. Inom kommitténs kansli hava vidare verkställts vissa sammanställningar och bearbetningar av tillgängligt material rörande löneförhållandena för tjänstemän och arbetare i kommunal tjänst. I kap. V meddelas vissa resultat av denna utredning, såvitt angår arbetarpersonalen med kommunal anställning.

Kap. II.

Löneförhållandena bland förvaltnings- och kontorspersonal in. fl. i e n s k i l d tjänst a n s t ä l l d a .

a) Undersökningarnas omfattning och representativitet m. m. Undersökningarnas omfattning. De uppgifter, vilka kommittén haft att tillgå beträffande löneförhållandena bland förvaltnings- och kontorspersonal m. fl. i enskild tjänst anställda, härstamma i huvudsak, såsom i kap. I nämnts, dels från en av socialstyrelsen verkställd utredning rörande sagda personals löner, dels från en av 1 2

En redogörelse för ifrågavarande undersökning kommer att publiceras av socialstyrelsen. En preliminär redogörelse för statistiska institutionens undersökning har publicerats i Statsvetenskaplig tidskrift, h. 4 1937.

483 statistiska institutionen vid Lunds universitet bedriven undersökning rörande privatanställda tjänstemäns löne- och anställningsförhållanden m. m. Socialstyrelsens undersökning omfattar tillhopa 15 030 anställda, därav 12 245 män och 2 785 kvinnor, 1 medan statistiska institutionens undersökning berör sammanlagt 7 336 anställda, därav 5 618 män och 1 718 kvinnor. Uppgifterna ha i båda fallen erhållits genom individuella frågeformulär. Socialstyrelsens frågeformulär distribuerades till ett antal av c:a 26 000, därav 15 000 till anställda, som tidigare besvarat ett genom medverkan av intresserade tjänstemannaorganisationer 2 utsänt frågeformulär rörande arbetstidsförhållandena, samt 11 000 enligt adressförteckningar som ställts till styrelsens förfogande av ett antal enskilda arbetsgivare. Statistiska institutionens frågeformulär utsändes till ett antal av 38 000, huvudsakligen genom medverkan av vissa tjänstemannaorganisationer. Antalet användbara svar utgjorde vid socialstyrelsens undersökning 57-9 och vid statistiska institutionens undersökning 19'6 % av de utsända formulären. Undersökningarnas representativitet m e d hänsyn till sättet för uppgifternas införskaffande. Enär båda undersökningarna omfatta endast en relativt liten del (c:a 6 respektive 3 %) av hela antalet personer tillhörande de kategorier som vanligen sammanfattas i begreppet privatanställda, 3 är det av vikt att söka konstatera, i vad mån de föreliggande uppgifterna kunna anses representativa för ifrågavarande personalgrupper. Socialstyrelsens undersökning torde omfatta såväl organiserade som oorganiserade tjänstemän. Däremot omfattar statistiska institutionens undersökning huvudsakligen organiserade tjänstemän. Sålunda ha i främsta rummet medlemmar av förutnämnda organisationer anmodats besvara statistiska institutionens frågeformulär, ehuru dylika i någon omfattning tillställts även oorganiserade tjänstemän. I och för sig behöver detta likväl icke innebära, att räckvidden av de slutsatser, som kunna dragas på grundval av statistiska institutionens material, måste anses begränsad till organisationernas medlemmar. Enär de privatanställdas organisationer först under senaste 1 I denna bilaga redovisas endast anställda med uppgift om årsförtjänsten under 1935, varför hela antalet här redovisade anställda är något mindre än ovan angivna siffror, nämligen i fråga om socialstyrelsens undersökning 12 008 män och 2 659 kvinnor samt i fråga om statistiska institutionens undersökning 5 607 män och 1 708 kvinnor (jfr tab. 5). Därjämte ha några fåtaligt representerade yrkestyper uteslutits från löneredovisningen, varigenom antalet anställda, för vilka löneuppgifter här meddelas, ytterligare något understiger sistnämnda siffror. 2 Vid socialstyrelsens undersökning ha följande organisationer medverkat: Allmänna Svenska Mejeristföreningen, Bryggeritjänstemannaföreningen, Föreningen Jägmästare i enskild tjänst, Försäkringsfunktionärernas förbund, Försäkringstjänstemannaföreningen, Mekaniska verkmästareförbundet. Svenska Bankmannaföreningen*, Svenska Brukstjänstemannaföreningen*, Svenska Handelsarbetarförbundet*, Svenska industritjänstemannaförbundet*, Svenska Journalistföreningen, Svenska Järnvägarnas Kontorspersonalsförbund*, Svenska Kontoristförbundet*, Svenska Lantbrukstjänstemannaföreningen, Svenska Maskinbefälsförbundet*, Svenska Rederitjänstemannaföreningen, Svenska Skogmästareförbundet*, Svenska Skogvaktareförbundet, Svenska Teknologföreningen, Sveriges Arbetsledareförbund, Sveriges Gjutmästareförbund, Sveriges Grafiska Faktorsförbund, Tobaksmonopolets Tjänstemannaförening. Statistiska institutionens frågeformulär ha distribuerats av ovan med * utmärkta organisationer jämte Sveriges Farmaceutförbund, Föreningen Lantbruksingenjörsassistenter, Sveriges Hovmästares Förening, Svenska Hotel-Portier-Föreningen och Svenska Livförsäkringsinspektörernas Riksförbund. 8 Enligt uppskattningar, grundade på 1931 års företagsräkning utgör hela antalet privatanställda över 250 000. I denna siffra inbegripas anställda företagsledare, teknisk förvaltningspersonal och arbetsbefäl, merkantil förvaltningspersonal (kontorsanställda) samt butikspersonal inom skogsbruk, industri och hantverk, parti- respektive detaljhandel, bankrörelse, försäkringsrörelse, samfärdsel, hotell- och restaurangrörelse (exkl. serverings- och kökspersonal), fastighetsförvaltning, förmedlings- o. dyl. verksamhet, företag för hygien och renhållning samt nöjesföretag, tillhopa närmare 230 000. Härtill bör läggas c:a 13 000 privatanställda inom jordbruks- och trädgårdsskötsel (enl. folkräkningen 19H0) samt ett visst antal vakter, bud och lagerbiträden, vilka i företagsräkningen redovisats delvis under ovan angivna yrkeskategorier, delvis underrubriken >maskinister, eldare, transport-, lager-, handels- o. div. arbetaro.

484 tid vunnit sådan styrka, att de kunnat nämnvärt inverka på sina medlemmars löneoch anställningsvillkor, torde dessa icke i mera avsevärd grad avvika från de förhållanden, som i allmänhet äro rådande bland de berörda personalgrupperna. Det förhållandet, att en tjänsteman är fackligt organiserad, torde sålunda i regel icke innebära, att han under i övrigt lika förhållanden i lönehänseende intar någon särställning gentemot andra tjänstemän med samma eller likvärdiga arbetsuppgifter. En annan fråga är i vad mån de tjänstemän, som gjort sig möda att besvara de utsända frågeformulären, i regel kunna antagas åtnjuta större löneförmåner än vad som i stort sett är fallet bland dem av deras kamrater med motsvarande tjänsteställning och anställningstid m. m., vilka underlåtit att besvara frågeformulären. Sä kan möjligen vara förhållandet, enär det är tänkbart att de förstnämnda i allmänhet hysa större intresse för sin ekonomiska ställning och tack vare denna och därmed sammanhängande egenskaper ofta nog även lyckats erhålla relativt goda löneförmåner. Emellertid torde bl. a. på grund av tjänstemannaorganisationernas propaganda intresset för en förbättring av löne- och anställningsvillkoren vara sä allmänt bland tjänstemännen, att man icke behöver befara att av nämnda skäl ett ensidigt urval av uppgifter kommit till stånd. 1 Vad som ovan anförts hindrar emellertid icke, att bland de organiserade tjänstemännen och speciellt bland de tjänstemän som besvarat frågeformulären, fördelningen efter ålder kan vara sådan, att materialet ger en skev bild av löneförhållandena bland privatanställda. På samma sätt kan materialets sammansättning med hänsyn till de redovisade tjänstemännens fördelning på orter med olika lönenivå ge upphov till en felaktig bild av den allmänna lönenivån för privatanställda, därest nämnda fördelning mera avsevärt skiljer sig frän de verkliga förhållandena. Det är därför nödvändigt att, i den män så låter sig göra, närmare undersöka materialets representativitet. Uppgiftslämnarnas fördelning på huvudgrupper av anställda. I tab. 1 har man genom jämförelse med vissa pä grundval av 1931 års företagsräkning gjorda uppskattningar sökt utröna den relativa omfattning, i vilken skilda huvudgrupper av manliga respektive kvinnliga privatanställda äro representerade i de föreliggande undersökningarna. De i tabellen anförda siffrorna utvisa först och främst att manliga anställda äro företrädda i avsevärt större utsträckning än kvinnliga såväl i socialstyrelsens undersökning (7-8 gentemot 2-7 %) som i statistiska institutionens undersökning (38 gentemot 1-8 %). Man finner vidare att anställda företagsledare förekomma i nämnvärd omfattning endast bland den i socialstyrelsens undersökning redovisade manliga personalen. 2 Talrikast företrädd, relativt sett, är i socialstyrelsens material den tekniskt och vetenskapligt utbildade manliga personalen (ungefär 15 % av det uppskattade antalet löntagare i denna grupp); därnäst kommer manlig förvaltnings- och kommersiell personal (kontorsanställda) med 9 %. Butiksanställda inga däremot icke i det av socialstyrelsen bearbetade materialet. I statistiska institutionens undersökning är den manliga kontorspersonalen talrikast företrädd, såväl relativt som absolut taget. Sistnämnda undersökning omfattar därjämte även butiksanställda, ehuru i skäligen obetydlig omfattning. I vilken utsträckning övriga i respektive undersökningar särredovisade huvudgrupper av anställda, näm1 Socialstyrelsen anför, att det bland de personer som icke besvarat frågeformulären, antagligen kan finnas ett relativt stort antal med både särskilt höga och särskilt låga inkomster. Härigenom skulle de erhållna uppgifterna komma att visa en alltför liten spridning av de individuella lönerna, medan däremot den genomsnittliga lönenivå, som framgår av uppgifterna, skulle ungefärligen återspegla de verkliga förhållandena. 1 Det bör anmärkas, att i någon mån olika klassificeringsgrunder tillämpats vid socialstyrelsens respektive statistiska institutionens undersökning, vilket torde vara anledningen till att endast ett obetydligt antal >företagsledare» redovisas i sistnämnda undersökning.

485 T a b . 1. A n t a l i s o c i a l s t y r e l s e n s r e s p e k t i v e s t a t i s t i s k a i n s t i t u t i o n e n s u n d e r s ö k n i n g r e d o v i s a d e p r i v a t a n s t ä l l d a t i l l h ö r a n d e v i s s a h u v u d g r u p p e r a v a n s t ä l l d a , jämfört m e d m o t s v a r a n d e t o t a l s i f f r o r e n l i g t p å 1931 å r s f ö r e t a g s r ä k n i n g grundade uppskattningar.1

Män. Enligt 1931 års företagsräkning uppskattat antal anställda Socialstyrelsens undersökning: Antal redovisade anställda D:o i % av uppskattade antalet anställda . . Statistiska institutionens undersökning: Antal redovisade anställda D:o i % av uppskattade antalet anställda . .

Förvalt- Tekniskt An- ningso, o. vetenställda kom- skapligt Butiksföretags- mersiell personal ledare personal utbildad personal

Tillhopa

22 370

56 900

»32 970

137 960

584 2-6

5161 91

5 047 15-3

31 0-1

3 034 5-3

1462 4-4

734 2-9

5 261 3-8

34 650

3 500

48 320

6 0-1

2 320 6-7

168 4-8

1255 3-6

44 1-3

25 720

10 792 7-8

Kvinnor. Enligt 1931 års företagsräkning uppskattat antal anställda Socialstyrelsens undersökning: Antal redovisade anställda D:o i % av uppskattade antalet anställda . . Statistiska institutionens undersökning: Antal redovisade anställda D:o i % av uppskattade antalet anställda . .

O-o

2 494 2-7 327 0-7

1627 1-8

1 Enär i företagsräkningen under de angivna rubrikerna redovisas även i statlig och kommunal tjänst anställda, har en approximativ beräkning av antalet privatanställda i motsvarande grupper verkställts. De uppskattade siffrorna avse samtliga näringsgrenar utom jordbruk och trädgårdsodling. Företagsräkningens yrkesrubriker, vilka återgivas i tabellhuvudet, torde ungefär motsvara dem som kommit till användning vid socialstyrelsens och statistiska institutionens undersökningar, nämligen: »företagsledare», »merkantil förvaltningspersonal», »teknisk förvaltningspersonal och arbetsbefäl» samt »butikspersonal». Vid klassificeringen av de anställda torde emellertid något olika grunder ha tillämpats (särskilt med avseende på anställda företagsledare). I företagsräkningen saknas särskild rubrik för »vakter, bud o. dyl.» samt »lagerpersonal» (jfr sid. 483, not 3), vilka särredovisats i socialstyrelsens och statistiska institutionens undersökningar. Dessa grupper, vilka i de båda sistnämnda undersökningarna representeras av 1381 respektive 337 anställda, ha därför undantagits från den ovan anställda jämförelsen. — 2 Denna siffra torde vara något för låg bl. a. därför att järnvägarnas tekniska personal och arbetsbefäl i företagsräkningen redovisats under andra rubriker.

ligen v a k t e r , b u d o. d y l . s a m t l a g e r p e r s o n a l , ä r o r e p r e s e n t e r a d e k a n t y v ä r r i b r i s t p å jämförelsematerial icke angivas. D e o v a n c i t e r a d e h u v u d g r u p p e r n a a v a n s t ä l l d a i n n e f a t t a v a r för sig flera olika yrkesspecialiteter, såsom framgår av den längre fram beskrivna yrkesindelningen. Dessa y r k e s s p e c i a l i t e t e r förete h ö g s t b e t y d a n d e o l i k h e t e r m e d a v s e e n d e p ä a r b e t e t s a r t och e r f o r d e r l i g a k v a l i f i k a t i o n e r h o s r e s p e k t i v e b e f a t t n i n g s h a v a r e . Så t. ex. o m f a t t a r g r u p p e n k o n t o r s p e r s o n a l ( » f ö r v a l t n i n g s - o c h k o m m e r s i e l l p e r s o n a l » eller, s å s o m d e n b e n ä m n e s i f ö r e v a r a n d e u n d e r s ö k n i n g a r » m e r k a n t i l f ö r v a l t n i n g s p e r s o n a l » ) ett flertal y r k e s g r u p p e r f r ä n k o n t o r i s t e r m e d e n k l a r e r e g i s t r e r i n g s - o c h k o p i e r i n g s a r b e t e till k o n t o r s c h e f e r , k a m r e r a r e o. dyl. P å g r u n d av d e s t o r a o l i k h e t e r , s o m ä v e n i lönehänseende u t m ä r k a n ä m n d a yrkesgrupper, k o m m a dessa att i förevarande bilaga ö v e r a l l t s ä r r e d o v i s a s . Att b e r ä k n a e x e m p e l v i s en m e d e l l ö n för k o n t o r s a n s t ä l l d a över h u v u d är av m i n d r e intresse, då det är fråga o m att studera löneförhållandena, helst

486 som det icke är möjligt att bedöma, huruvida respektive yrkesspecialiteter äro företrädda i materialet i sådana proportioner, som motsvara deras verkliga numerär.* Uppgiftslämnarnas fördelning på olika näringsgrenar. I vad mån socialstyrelsens uppgiftsmaterial kan anses representativt för olika näringsgrenar har gjorts till föremål för en närmare undersökning, vars resultat redovisas i tab. 2. Därav framgår, i vilken utsträckning inom skilda näringsgrenar sysselsatta tjänstemän (med fördelning på anställda företagsledare, teknisk personal och kontorspersonal) äro företrädda i socialstyrelsens undersökning. Först och främst bör iakttagas, att jordbrukets anställda endast i helt obetydlig omfattning återfinnas i det föreTab. 2. Antalet i socialstyrelsens undersökning redovisade privatanställda tillhörande olika huvudgrupper av anställda samt olika näringsgrenar, jämfört med motsvarande totalsiffror enligt på 1931 års företagsräkning grundade uppskattningar. Enl. 1931 års företagsräkn. uppskattat antal anställda 1

I socialstyrelsens undersökning redovisade anställda I % av uppskattade antalet anställda

Antal

Näringsgrenar För- Tekn.o. För- Tekn. o. För- Tekn.o. Före- valt- veten- Före- valt- veten- Före- valt- vetentags- nings-o. skapl. tags- nings-o. skap!, tags- nings-o. skap 1. ledare komm. utbild. ledare komm. utbild. ledare komm. utbild. pers. pers. pers. pers. pers. pers. Män. Jordbruk 2 200 Skogsbruk 250 Industri o. h a n t v e r k . . . . 7 400 3150 Partihandel 6 050 Detaljhandel 1500 Bankrörelse 600 Försäkringsrörelse 2 300 Samfärdsel övriga näringsgrenar . . 1120

50 100 400 1000 24 000 21000 15 350 850 »3 350 350 4 700 10 3 200 60 8 3 700 6 750 2 200 2 950

8 59 2 281 681

151 3 270 4131 73

23 396 47

9-2 5-4 1-5

14-8 9-5 4-4

3-0 27-0 19-7 8-6

6 1 47 55

1177 48 626 236

«6 83 277

0-4 0-2 2-0 4-9

25-0 1-5 16-9 10-7

10-0 1-2 9-4

1 1137 535

159 2

l-o 9-6 7-3

8-0 6-7

11-7 2-0 5-6 4-1

0-5

Kvinnor. Skogsbruk Industri o. h a n t v e r k . . . . 600 Partihandel 100 Detaljhandel 3 400 Bankrörelse 70 Försäkringsrörelse 10 90 Samfärdsel övriga näringsgrenar .. 900 1

100 11800 7 300 »4 100 2 900 2 850 1000 4 700

2 000 30 70

1 30 1370

340 58 56 193

1-4 7

0-1

3 Jfr tab. 1, not 1. — Jord bruket <)mfattac es icke av före tagsräkn ingen, — Hä r ingår icke egentlig butiksperso nal. — • 4 Brai idinspek törer o . dyl., vilka i fe ljande tabeller inräknäts i gruppen företagsle iare. — - 8 Denr la siffra torde vara för låg. Jf r tab. 1, not 2

* Beräkningen av dylika allmänna medeltal förutsätter, att man känner åtminstone det relativa antalet anställda inom de olika yrkesgrupperna och följaktligen kan väga medellönerna för respektive yrkesgrupper med hänsyn till deras verkliga numerär. Även om härför erforderliga uppgifter funnes, kunde man ifrågasätta lämpligheten av att beräkna allmänna medeltal för så olikartat sammansatta och ur lönesynpunkt heterogena personalgrupper, som det här är fråga om.

487 liggande materialet. Detta avser sålunda i huvudsak industriella och merkantila näringsgrenar, bland vilka detaljhandeln likväl är helt orepresenterad. 1 Vidare finner man, att bland den tekniskt och vetenskapligt utbildade personalen i främsta rummet skogsbruk samt industri och hantverk förete en hög representation: ej mindre än */4 respektive 1j5 av den manliga tekniska personalen i nämnda näringsgrenar synas vara företrädda i det av socialstyrelsen bearbetade materialet. Enär de manliga teknikernas genomsnittliga respresentalion utgör ungefär xh (jfr tab. 1), innebär detta att skogsbruk samt industri och hantverk äro i hög grad överrepresenterade, medan alla övriga näringsgrenar äro mer eller mindre underrepresenterade. 2 Tar man i betraktande den manliga kontorspersonalen, finner man att bankerna äro företrädda med 1Ji av sin manliga personal, medan motsvarande relativtal för transportföretagen utgör 1/e, för skogsbruket x/7, för industri och hantverk samt »övriga» näringsgrenar ungefär 1/10. Sistnämnda siffra motsvarar gruppens genomsnittliga representation enligt tab. 1. Underrepresenterad är, jämte försäkringsföretagens personal, framför allt den talrika manliga kontorspersonalen vid enskilda (och kooperativa) partihandelsföretag, av vilken endast några fa procent återfinnas i materialet. I fråga om kvinnliga kontorsanstållda är fördelningen pä respektive näringsgrenar avsevärt jämnare. I någon mån överrepresenterade äro inom denna grupp bankrörelse samt industri och hantverk, underrepresenterade äro bl. a. samfärdsel och »övriga» näringsgrenar, medan däremot partihandelns representation (7-3 %) ungefärligen motsvarar den genomsnittliga (6*7 %; jfr tab. 1). Vad företagsledarna beträffar, kan man av de i tab. 2 anförda siffrorna icke draga några bestämda slutsatser rörande olika näringsgrenars representation, bl. a. emedan de på grundval av företagsräkningen uppskattade siffrorna för antalet företagsledare i respektive näringsgrenar äro ganska osäkra. Tydligt är emellertid, att de olika näringsgrenarna äro synnerligen ojämnt företrädda inom sistnämnda personalgrupp. Uppgiftslämnarnas fördelning på ortsgrupper och landsdelar. Av tab. 3 framgår, hur i socialstyrelsens samt statistiska institutionens undersökningar ingående kontors- respektive teknisk personal (teknisk förvaltningspersonal och arbetsbefäl) fördelar sig på olika ortsgrupper och landsdelar. I tabellen angivas därjämte vissa jämförelsesiffror, hämtade ur 1930 års folkräkning. På det hela taget får såväl socialstyrelsens som statistiska institutionens uppgiftsmaterial anses tämligen representativt ur synpunkten av uppgiftslämnarnas lokala och regionala fördelning. Stockholm är emellertid i båda undersökningarna underrepresenterat, speciellt beträffande den tekniska personalen, varemot orter med mindre än 30 000 invånare i mellersta och (i vad angår socialstyrelsens material) södra Sverige äro överrepresenterade. 3 Medan enligt folkräkningen närmare x / 3 av kontorspersonalen kommer på Stockholm, återfinnas där endast något över ^5 av de kontorsanstållda som lämnat uppgifter till de båda löneundersökningarna. För den tekniska personalen är motsvarande relationstal enligt folkräkningen 1ji, medan de förevarande löneundersökningarna endast till 1 / 11 resp. x / 8 avse i huvudstaden anställd teknisk personal. Vid 1 Enligt planen för den arbetstidsundersökning, vilken som förut nämnts tagits till utgångspunkt för löneundersökningen, skulle denna icke omfatta detaljhandeln, vars arbetstidsförhållanden kort förut varit föremål för en undersökning av socialstyrelsen. 2 Sannolikt är skogsbrukets representation avsevärt mindre än vad ovan angivna relationstal utvisar, enär företagsräkningen omfattade endast det kommersiellt bedrivna storskogsbruket, medan till löneundersökningen inkommit åtskilliga uppgifter avseende skogspersonal vid gods o. dyl. 3 Mellan de manliga respektive kvinnliga befattningshavarnas fördelning på orter av olika storlek1 framträder en ganska stor skillnad, enär bland de förra ungefär 1/i. bland de senare nära /a komma på Stockholm. Det vill sålunda synas, som om Stockholm vore underrepresenterat framförallt bland den manliga personalen, medan proportionen torde vara något så när riktig i fråga om den kvinnliga personalen.

488 Tab. 3. Kontorspersonalens samt den tekniska personalens fördelning på ortsgrupper och landsdelar enligt folkräkningen 1930 samt socialstyrelsens resp. statistiska institutionens undersökningar.

Män och kvinnor

Kontorspersonal. Enl. folkräkningen 1930: antal 1 procent Enl. socialstyrelsens undersökn.: antal procent Enl. statist, institutionens undersökn.: antal procent Teknisk

Stockholm

Göteborg

Övr. övriga orter i 3 städer Malmö m. över 30 000 Norra Mell. Södra invan. Sverige Sverige Sverige

2916L 32-0

10 043 11-0

5 373 5-9

10 938 12-0

4 419 4-9

18 338 20-1

12 850 91122 14-1 1000

1623 21-8

799 10-7

446 6-0

877 11-8

383 5-2

1832 24-6

1476 19-9

7 436 100-0

981 22-9

536 12-5

121 2-8

596 13-9

254 5-9

1123 26-2

678 158

4 289 100-0

5 715 25-0

1785 7-8

1017 4-6

2 719 11-9

1376 6-0

6 682 292

3 563 22 857 15-6 100-0

477 9-3

255 4-9

202 39

634 12-3

413 8-0

2 059 39-9

1116 21-7

5156 100-0

184 12-2

125 8-3

81 5-4

296 19-7

66 4-4

555 36-8

199 13-2

1506 100-0

Hela riket

personal.

Enl. folkräkningen 1930: antal 2 procent Enl. socialstyrelsens undersökn.: antal procent Enl. statist, institutionens undersökn.: antal procent

1 De anförda siffrorna avs e kontc rsperson al inon i industri och hantverk samt >övrig» kontors- och förvaltningspers onal (sålunda ej handelsresande o. dyl. ) inom varuhandel och kommission jämte högre och lägre fö rvaltnin gsperson al inom enskild bank- och försäkringsverksamhet. Sistnämnda per sonalgru pps för delning på norra, mellersta och södra Sverige har beräknats approximativt med le Ining a-*j motsvarande siffror för samtliga yrkesutövare i gruppen. — 2 De anförda siffrorr la avse teknisk personal inom industri och hantverk. — 8 Beträffande landsdelsind jlningen jfr sid. 495.

en jämförelse mellan socialstyrelsens och statistiska institutionens undersökningar finner man, att de större städerna äro representerade i något större omfattning i den senare undersökningen än i den förra. Uppgiftslämnarnas fördelning efter ålder. Av stor betydelse för den bild av de privatanställdas löneförhållanden, som föreliggande material lämnar, är uppgiftslämnarnas fördelning efter ålder. I vad mån socialstyrelsens respektive statistiska institutionens material kan anses representativt ur denna synpunkt, framgår av de sammanställningar med folkräkningssiffrorna för 1930, som företagits i tab. 4. För såväl den manliga som den kvinnliga kontorspersonalen överensstämmer åldersfördelningen enligt båda undersökningarna ganska väl med den, som 1930 ärs folkräkning utvisar, med undantag för åldersklasserna under 20 år samt över 60 år, vilka synas vara underrepresenterade. Socialstyrelsens material ger någon övervikt åt åldersklasserna 30—50 år, statistiska institutionens material åt åldersklasserna 20—40 år. I fråga om den tekniska personalen är överensstämmelsen icke fullt sä god. Bland de i socialstyrelsens material redovisade manliga teknikerna synas åldersklasserna under 40 år vara underrepresenterade, åldersklasserna 40—60 år däremot något överrepresenterade. I statistiska institutionens material förhåller det sig tvärtom: de

489 Tab. 4. Kontorspersonalens och den tekniska personalens samt butikspersonalens fördelning efter ålder enligt folkräkningen 1930 samt enligt socialstyrelsens resp. statistiska institutionens undersökningar.

Män.

Därav (i %) i nedanstående ålder (år) Antal an60 o. ej anställda under 30—40 40—50 5 0 - 6 0 där- given 20 2 0 - 3 0 över

Kontorspersonal. 1

56 427 5161 3 034

7-7 1-9 33

31-5 29-1 33-5

28-9 33-5 32-3

18-0 22-7 20-0

9-0 10-2 9-2

4-9 2-1 1-4

0-5 0-3

22 504 5 047 1462

l-o 0-4 1-3

190 12-5 3«-5

28-8 25-8 36-2

27-0 Ö0-9 15-7

17-0 23-0 6-4

7-2 5-5 1-6

1-9 0-3

Butikspersonal. 24 387 Enl folkräkningen 1930 734 > statistiska institutionens unders.

24-8 4-3

54-6 58-3

14-3 29-6

4-1 5-8

1-6 1-4

0-6 0-3

0-3

11-6 6-2 9-3

45-8 40 6 50-2

23-9 25-6 22-7

11-9 12-8 12-1

5-2 5-6 4-9

1-6 0-8 0-6

8-4 0-2

7-1 6-5 11-4

30-9 25-6 56-8

26-6 25-6 22-7

19-8 20-8 6-8

11-6 6-0 2-3

4-0 1-8

13-7

47 231 1 21-8 6-7 327

51-5 62-1

16-9 20-8

6-7 8-0

2-4 1-5

07 0-6

0-3

> socialstyrelsens undersökning . . > statistiska institutionens unders. Teknisk

personal.

Enl folkräkningen 1930 > socialstyrelsens undersökning . . » statistiska institutionens unders.

2 Kvinnor. Kontorspersonal. 1 37 634 Enl. folkräkningen 1930 2 320 > socialstyrelsens undersökning . . 1255 » statistiska institutionens unders. Teknisk

personal.

Enl folkräkningen 1930 > socialstyrelsens undersökning . . > statistiska institutionens unders.

»353 168 44

Butikspersonal. » statistiska institutionens unders.

Här ingå utom de i not 1 till tab. 3 nämnd i yrkeskategorierna även högre och lägre förvaltningspersonal i statlig bank- och fö rsäkrin Jsverksamhet samt företagare och c hefer i inom gruppen som helhet dylik verksamhet, såväl enskild som statli g. Åld ersfördelningen 2 torde emellertid icke i alltför hög grad pi verkas härav. — Siffran avser manlig t eknisk 3 personal inom industri och hantverk. — DennE t siffra, som avser kvinnlig teknisk personal inom industri och hantverk enligt Ii 30 års folkräkning, är uppenbart för låg (enligt 1931 års företagsräkning är motsvarande a ntal 2 087), varför de anförda procenttal en för åldersfördelningen inom ifrågavarande grupp måste anses tämligen osäkra. 1

yngre åldersklasserna förete en betydande överrepresentation, medan åldersklasserna över 40 år äro underrepresenterade.* Detsamma gäller den i båda undersökningarna relativt fåtaligt företrädda kvinnliga teknikergruppen. Vad slutligen butikspersonalen angår, utvisa de anförda siffrorna att statistiska institutionens undersökning icke kan anses representativ med avseende på denna personalgrupp, enär den huvudsakligen omfattar personal i åldern över 20 år, däremot endast i relativt obetydlig omfattning den talrika yngre personalen inom ifrågavarande yrkesgrupp. * Detta synes i viss mån bero på att statistiska institutionens material till större delen avser teknisk förvaltningspersonal och endast i mindre omfattning arbetsbefäl, medan förhållandet är omvänt i fråga om socialstyrelsens material. Jfr tab. 5.

490 Slutsatser rörande materialets representativitet m e d hänsyn till löneförhållandena. Såväl socialstyrelsens som statistiska institutionens material företer med hänsyn till uppgiftslämnarnas fördelning på ortsgrupper, landsdelar och åldersklasser en sammansättning, som i någon mån avviker från de verkliga förhållandena, dock icke i så hög grad att materialet skulle vara oanvändbart för att belysa den allmänna lönenivån bland privatanställda med olika sysselsättning och tjänsteställning. I vissa avseenden ge likväl de i det föregående anställda jämförelserna anledning att antaga, att den lönenivå, som framgår av det föreliggande materialet, är något för hög eller för låg. Vad beträffar det förhållandet att Stockholm, åtminstone bland manliga privatanställda, är underrepresenterat i jämförelse med orter med lägre lönenivå, skulle man härav kunna vänta, att det föreliggande materialet ger en något för ogynnsam bild av lönenivån bland privatanställda. Nämnda förhållande synes dock vara av mindre betydelse vid sidan av fördelningen på näringsgrenar och åldersklasser, vilken, i vad angår socialstyrelsens material, tydligen verkar i motsatt riktning. I socialstyrelsens material är sålunda, bland manliga kontorsanstållda, bankernas personal starkt överrepresenterad, den enskilda partihandelns personal däremot avsevärt underrepresenterad. Enär de av undersökningen omfattade banktjänstemännen på det hela taget åtnjuta relativt höga löner, medan lönerna inom partihandeln synas vara jämförelsevis låga, 1 förefaller det sannolikt, att socialstyrelsens material ger en något för gynnsam bild av den manliga kontorspersonalens löner.2 I samma riktning verkar troligen det förhållandet, att socialstyrelsens material — beträffande såväl manliga som kvinnliga kontorsanstållda — ger något för stor vikt åt åldersklasserna 30—50 år, medan de yngsta åldersklasserna äro underrepresenterade. Även i fråga om den manliga tekniska personalen ger socialstyrelsens material sannolikt ett något för gynnsamt resultat, emedan åldersklasserna 40—60 år här äro överrepresenterade på bekostnad av åldersklasserna under 40 år. 3 Statistiska institutionens material kan däremot väntas utvisa en något för låg lönenivå för manlig teknisk personal, främst emedan ifrågavarande material ger alltför stor vikt åt de yngre åldersklasserna. Ovan anförda reservationer avse de slutsatser, som på grundval av föreliggande material kunna dragas beträffande lönenivån för olika huvudgrupper av anställda (teknisk personal, kontorspersonal). Det vore givetvis av största intresse att kunna precisera dessa reservationer med avseende på de särskilda yrkesspecialiteterna inom var och en av dessa grupper. Härför saknas emellertid erforderliga jämförelsesiffror. Av desto större betydelse är att studera sambandet mellan lön och ålder samt lön och anställningstid jämte lönernas lokala och regionala variationer. I nämnda hänseenden kunna ganska noggranna resultat vinnas även av ett material, som icke är fullt representativt i den meningen att det exakt återspeglar de privatanställdas fördelning på orter och åldersklasser. b) Materialets bearbetning. Yrkestypindelningen. Bland de löntagare, som inrymmas under benämningen privatanställda tjänstemän, äro de största olikheter rådande med avseende på såväl tjänsteställning och kompetens som löneförmåner. Härtill måste vederbörlig hänsyn tagas vid ett närmare studium av de privatanställdas löneförhållanden. I detta syfte h a r man vid de förevarande undersökningarna tillämpat en tämligen 1 2

Jfr tab. 10. Denna slutsats synes främst vara giltig beträffande kassörer, huvudbokförare och övriga bokförare, korrespondenter samt kontorister med specialiserat, självständigt arbete. 8 Den kvinnliga tekniska personalen är alltför fåtaligt företrädd för att några säkra slutsatser skola kunna dragas beträffande denna personalgrupps löner.

491 detaljerad yrkestypindelning, vilken för ändamålet utarbetats inom socialstyrelsen under medverkan av representanter för lönekommittén och för de förut omnämnda tjänstemannaorganisationerna samt Bankernas förhandlingsorganisation och Svenska Teknologföreningens platsbyrå. Denna yrkestypindelning återgives här nedan jämte kortfattade förklaringar: A. Företagsledare. Hit räknas anställda, vilka utöva en självständig, ledande verksamhet över ett företag i dess helhet eller betydande delar av detsamma, d. v. s. i främsta rummet disponenter, ingenjörer i chefsställning, fabriksföreståndare m. fl. vid företag av ej alltför ringa omfattning, skogschefer, platschefer, verkstadschefer inom storindustrien etc. 1 B. Teknisk förvaltningspersonal. 1. Ingenjörer med kontors- eller laboratoriearbete. Denna grupp innefattar ingenjörer vilka, utan att intaga en direkt arbetsledande ställning, utföra mera kvalificerat arbete inom sina respektive avdelningar, såsom konstruktörer, tekniska kalkylatorer o. dyl., samt i övrigt vetenskapligt eller konstnärligt utbildad personal. 2. Ritare, kopister o. dyl. 3. Kemister, laboranter o. dyl. Inom dessa grupper faller det stora antalet av underordnade befattningar på ritkontor, laboratorier e t c , för vilka vanligen endast lägre teknisk utbildning, ev. endast genom praktik förvärvade kunskaper eller färdigheter krävas. Hit ha likväl även förts (civil-) ingenjörer med anställning som praktikanter. 4. Tidsstudiemän. Anställda, vanligen med teknisk utbildning, vilka ha till uppgift att i rationaliseringssyfte följa och övervaka arbetsprocessen. 5. Tidskrivare. Befattningshavare i underordnad ställning med uppgift att övervaka arbetet genom tidkontroll, uträkna ackorden o. dyl. 6. Avsynare. Arbetskontrollanter, med eller utan teoretisk utbildning. C. Arbetsbefäl. 1. Ingenjörer med huvudsakligen arbetsledande uppgifter. 2. öververkmåstare. 3. Verkmästare. Till dessa grupper räknas även gjutmästare, färgmästare, vågmästare, faktorer. 2. Revisorer, kamrersassistenter, biträdande avdelningschefer o. dyl. 4. Förmän. Lägre arbetsbefäl i tjänstemannaställning (vilka icke omfattas av gällande kollektivavtal med arbetarna). D. Kontorspersonal. 1. Kontors- o. avdelningschefer, kamrerare. Personal i ledande ställning. Hit räknas även chefsassistenter, prokurister, inköps-, försäljnings- och reklamchefer, ombudsmän m. fl. 2. Revisorer, kamrersassistenter, biträdande avdelningschefer o. dyl. 3. Huvudkassörer. Hit föras de kassörer, som i större företag handhava huvudkassan och ofta även utöva översynen över kassakorrespondensen. 4. övriga kassörer. 5. Kassakontrollanter. Underordnade befattningar huvudsakligen i banker. 6. Huvudbokförare. Till denna grupp räknas dels personer, som bära ansvaret för huvudbokföring, bokslut o. dyl., dels s. k. kalkylatorer, som hava till uppgift att utföra kostnadsberäkningar o. dyl. samt kontrollera riktigheten av ett företags produktionskalkyler. 7. övriga bokförare. Med mera rutinmässigt arbete. 1 Till underavdelningar av denna grupp ha förts ombudsmän i banker, jurister på advokatkontor, chefsaktuarier i försäkringsföretag, brandinspektörer o. dyl., för vilka löneuppgifter här icke meddelas på grund av det ringa antal, i vilket de äro företrädda.

492 8. Utlandskorrespondenter. 9. Övriga korrespondenter. Som gräns mellan dessa båda kategorier har uppställts kravet pä kunskaper i minst två främmande språk. 10. Utlandsstenografer. 11. övriga stenograf er. Som gräns mellan dessa båda kategorier har uppställts kravet på kunskaper i minst två främmande språk. 12. Maskinskrivare. 13. Fakturaskrivare. 14. Kontorister med specialiserat, självständigt arbete. Hit räknas kontorister, som tjänstgöra på större kontor och ha till uppgift exempelvis kreditkontroll, skötsel av konsignationslager, spedition, befraktning, provisionsberäkningar, inkassoverksamhet o. s. v. 15. Kontorister med specialiserat, enklare arbete. Kontorister med huvudsakligen rutinmässigt arbete såsom registrering, kopiering o. dyl. 16. Kontorsbiträden vid enskilda järnvägar. 17. Ensamkontorister. Till denna grupp föras de kontorister vid mindre handelsfirmor, som ensamma sköta hela kontoret och alla dess löpande ärenden, bokföring, kassa, ordergivning, ordermottagning etc. 18. Andra kontorister. E. 1. 2. 3. 4. 5. F. 1. 2. 3. 4. 5.

Vakter, bud, o. dyl. Vaktmästare. Port- och nattvakter. Post- och bankbiträden, kontorspojkar. Springpojkar, vaktmästarbiträden. Telefonister. Lagerpersonal. Lagerchefer. Lagerbokhållare. Lagerkontorister. Lagerförmån. Lagerbiträden.

G. Butiks- och affärsanställda. 1. Butiksföreståndare. 2. Förste försäljare. 3. Resande, representanter. 4. Butiksbiträden. 5. Butikskassörer. Denna yrkestypindelning har med smärre modifikationer följts även vid statistiska institutionens undersökning och i tillämpliga delar vid bearbetningen av det genom försäkringsinspektionens försorg införskaffade materialet. I tab. 5 meddelas antalet till respektive yrkestyper hörande manliga och kvinnliga privatanställda enligt socialstyrelsens samt statistiska institutionens undersökningar. Sådana yrkestyper, som särredovisats endast i statistiska institutionens undersökning, hava i tabellen utmärkts med asterisk. Vid klassificeringen av de berörda tjänstemännen efter det ovan återgivna schemat har man haft att gå dels efter den beskrivning av sysselsättningens art samt tjänsteställningen, som uppgiftslämnarna enligt särskilda punkter på frågeformuläret hade att lämna, dels efter de uppgivna titlarna. I princip har man härvidlag

493 Tab. 5.

Antal i socialstyrelsens resp. statistiska institutionens undersökning redovisade anställda, fördelade på yrkestyper.

Med * utmärkta rubriker avse yrkestyper, som särredovisats enbart i statistiska institutionens undersökning. Socialstyrelsens undersökning

Y r k e s t y p e r

Disponenter, arbetsledare i chefsställning Övriga

Ingenjörer med kontors- eller laboratoriearbete jj *Tekniska assistenter Tidsstudiemän J Tidskrivare

Män

Kvinnor

584 556 28

Män

Kvinnor

25 6

549 248 88

5 12 15

29 57 50

5 11

402 610 51 29 29 51 7 23

*Arbetsplanerare C. Arbetsbefäl

4 028

Ingenjörer med huvudsakl. arbetsledande uppgifter . .

Revisorer, bitr. avdelningschefer, kamrersassistenter.. •Kontorschefer, kamrerare m. fl., i bankfilialer Kassörer

Utlandskorrespondenter och utlandsstenografer Stenografer Maskinskrivare Kontorister med specialiserat, självständigt arbete

..

Kontorsbiträden vid enskilda järnvägar Ensamkontorister övriga kontorister E. Vakter, bud o. dyl Port- och nattvakter Post- och bankbiträden, kontorspojkar (-flickor) . . . . Springpojkar (springflickor), vaktmästarbiträden Telefonister (forts.)

Statistiska institutionens undersökning

25 10 3

120 2 1 26 91

260 113 46 79 22

1 5

5 161 1342 179

2 320

3 034

33 10

94 421 110 149 485

16 569 68 76 149

164 145 6 14 47 1202 528 85 59 131

169 62 142 70 60 393 431

409 74 123 106 145 66 65 353 10 54 178 9 12 22 464 345 156 26 417

4 20 8 63 159 18 5 77 25 60 86 109 55 35 49 171

173 41 38 3 5

1 2 6

329 624 1416 1659

17 55

12 54

20 291

1 25

494 Tab. 5 (forts.). Antal i socialstyrelsens resp. statistiska institutionens undersökning redovisade anställda, fördelade på yrkestyper. Socialstyrelsens undersökning

Y r k e s t y p e r

Summa anställda

Statistiska institutionens undersökning

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

956 333 222 56 198 147

102 3 24 4 13 58

241 44 85 19 47 46

734 312 41 16 363 2

327 53 6

66 45 21 5607

2 659

12 8 2 9

229 39

7 17 1708

fäst större avseende vid förstnämnda beskrivning än vid vederbörandes titel. Därjämte ha utbildning och tjänstetid tjänat som ledning vid klassificeringen. Vid löneförmånerna har avseende fästs endast i så måtto att särskild omprövning verkställts beträffande personer, som efter en första klassificering visat sig ha avsevärt större eller avsevärt mindre lön än det stora flertalet av dem, vilka blivit förda till samma grupp. Liknande principer hava följts av statistiska institutionen vid bearbetningen av dess material. Det har emellertid icke kunnat undvikas, att en del anställda blivit klassificerade på olika sätt av socialstyrelsen och statistiska institutionen (jfr sid. 506). Trots den möda, som nedlagts på att ge yrkestypindelningen lämpligaste utformning, har det visat sig vara förenat med ganska stora svårigheter att klassificera de av undersökningarna berörda tjänstemännen efter det slutligen fastställda schemat. Detta beror i främsta rummet på att i verkligheten åtskilliga kombinationer av de däri angivna sysselsättningarna förekomma, varför det icke sällan uppstått tvekan, huruvida en tjänsteman bort föras till den ena eller andra gruppen. Därjämte ha uppgiftslämnarna i många fall icke med önskvärd noggrannhet angivit sin tjänsteställning eller arten av sitt arbete. Det är sålunda icke uteslutet, att vissa inadvertenser uppstått vid klassificeringen av uppgifterna efter yrkestyp, men på det hela taget torde dessa felaktigheter vara av mindre betydelse, i varje fall då det gäller de mera talrikt företrädda yrkeslyperna. Del systematiska fel, som eventuellt kunnat insmyga sig på grund av den förklarliga, någon gång tydligt framträdande benägenheten hos uppgiftslämnarna att överdriva vikten av det arbete de ha att utföra, har man sökt undvika genom en kritisk granskning av de i varje särskilt fall lämnade uppgifterna. Klassificering eiter ortstyper. I syfte att studera sambandet mellan å ena sidan de privatanställdas löner, å andra sidan levnadskostnadsnivån på olika orter

495 Tab. 6.

0 I den officiella dyrortsgrupperingen upptagna o r t e r och k o m m u n e r fördelade efter " o r t s t y p e r " och relativ levnadskostnadsnivå. Antal Därav med nedanstående dyrortsindextal orter och kom- mind1290 mu- re än 870— 9 3 0 - 990— 1050- 1110- 1170- 1 230- o. där929 1049 1109 1169 1229 12ö9 989 ner 870 över

r t s t y p e r

Städer med över 100 OOO invånare Städer med 30000—100000 invånare

3 Norra Sverige. Stadssamhäll. med 5 000— Övr. stadssamhällen särorter Mellersta

och 290 176

1 2

2 12

103 77

52 30

57 3

22 2

209 214

123 38

46 12

30 6

7 . 1

81 35

22 9

39 5U

Sverige.

Stadssamhäll. med 5 000— 30 000 invånare 29 ö v r . stadssamhällen och särorter 521 Landskommuner 1036

9 313

90 452

Södra Sverige. Stadssamhäll. med 5 000— 27 Övr. stadssamhällen särorter Landskommuner

och 301 1158

45 737

150 377

har materialet i första hand klassificerats i enlighet med 1935 års officiella dyrortsgruppering. 1 Det har emellertid synts önskvärt att erhålla en mera konkret bild av de lokala och regionala olikheterna i lönenivån, varför inom lönekommittén utarbetats en särskild ortstypindelning, som kommit till användning såväl vid undersökningen rörande industriarbetarlönerna som vid socialstyrelsens undersökning rörande de privatanställda tjänstemännens löner. Denna indelning återgives här nedan: Ortstypindelning. 1. Stockholm. 2. Göteborg. 3. Malmö. 4. Städer med 30 000—100 000 invånare. Norra Sverige (Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län). 5. Stadssamhällen med 5 000—30 000 invånare (städer med 5 000—30 000 invånare samt Kiruna och Skönsbergs municipalsamhällen). 6. övriga stadssamhällen (städer, köpingar o. municipalsamhällen) och särorter (i dyrortsförteckningen angivna med beteckningarna stationssamhälle, industriort, 1 Kungl. Maj:ts kungörelse angående fördelningen av orterna i riket å de i avlöningsreglementen för nyreglerade verk m. m. upptagna ortsgrupperna. Svensk Författningssamling 1935 nr 425.

496 fabriksort, by o. s. v. jämte kommunens namn och tillhörande en högre dyrortsgrupp än kommunen i övrigt). 7. Landskommuner. Mellersta Sverige (Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län). 8. Stadssamhällen med 5 000—30 000 invånare (städer med 5 000—30 000 invånare jämte Sandvikens köping samt Hagalunds och Älvsborgs municipalsamhällen). 9. övriga stadssamhällen och särorter (se ovan). 10. Landskommuner. Södra Sverige (Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Skaraborgs län). 11. Stadssamhällen med 5 000—30 000 invånare. 12. övriga stadssamhällen och särorter (se ovan). 13. Landskommuner. Enär den rena landsbygden är relativt fåtaligt representerad bland här redovisade anställda, såväl tjänstemän som industriarbetare, har det befunnits lämpligt att i denna redogörelse sammanslå de båda grupperna »landskommuner» samt »övriga stadssamhällen och särorter» till en, benämnd »orter med mindre än 5 000 invånare». Syftet med ovan återgivna indelning har varit att erhålla en klassificering av orterna dels efter invånarantal, dels efter geografisk belägenhet med hänsyn jämväl till de regionala olikheterna i levnadskostnaderna. Såsom framgår av tab. 6, utmärkes »Norra Sverige», här omfattande de fyra nordligaste länen, av en relativt hög levnadskostnadsnivå på såväl större som mindre orter, övriga norrländska län ha befunnits i nämnda hänseende icke mera avsevärt skilja sig frän de mellansvenska länen, varför de blivit förda till gruppen »Mellersta Sverige». »Södra Sverige», här innefattande Smaland och öarna, Blekinge, Skåne och Halland jämte Skaraborgs län, utmärkes (med undantag för Blekinge) av en relativt låg levnadskostnadsnivå. c) Undersökningarnas resultat. Uppgifter rörande de privatanställdas totala löneinkomst under år 1935 De inkomna uppgifterna avse tjänstemännens löneinkomst under år 1935. På frågeformulären har denna inkomst specificerats med avseende pä fast kontantlön (utan avdrag för pensionsavgifter), eventuellt förekommande dyrtids- och (eller) dyrortstillägg, barn- och familjetillägg, arvoden av olika slag, tantiem, provisioner, ersättning för övertidsarbete o. s. v. samt värdet av naturaförmåner (fri bostad, fri lunch etc.). 1 Uppgiftslämnarna synas i allmänhet ha nedlagt stor omsorg vid ifyllandet av dessa uppgifter, varför dessa med ganska stor säkerhet kunna anses motsvara hela den avlöning, som de under år 1935 åtnjutit av sin tjänst. Däremot innefattas icke i nämnda uppgifter extra arvoden, inkomst av bisysslor o. dyl., som de kunnat åtnjuta vid sidan av tjänsten. De här redovisade löneuppgifterna avse vidare tjänstemän, vilka varit anställda hela aret. För ett fåtal, vilka uppgivit att de haft anställning eller uppehållit sin tjänst mindre än 12 månader men i vart fall icke kortare tid än 11 månader, har vid bearbetningen av materialet löneinkomstens slutsumma höjts så att den kommit att motsvara 12 månaders lön. Det bör slutligen anmärkas, att uppgifter härstammande från personer med över 25 000 kronor i total årslön, icke medtagits vid bearbetningen. 1 I statistiska institutionens undersökning har övertidsersättning, som utbetalats per timme, ej inräknats i årslönen.

497 T a b . 7.

De

anställdas fördelning efter årslönens storlek inom vissa yrkestyper enligt socialstyrelsens undersökning.

Yrkestyper

Därav med en total löneinkomst för år 1935 av (kr.) Antal anställ- under 1000- 2 000- 3 000- 4 000- OOOO- 6 000- 7 000- 8 000da 1000 2 000 3 000 4 000 5 000 OOOO 7 000 8 000 9 000

Män. 248 Ritare, kopister 86 Kemister, laboranter.. 57 Tidskrivare 50 Avsynare 1416 Verkmästare 1659 Förmän 421 Kassörer 110 Kassakontrollanter 149 Huvudbokförare 485 Bokförare Utlandskorresponden164 ter o. -stenografer .. Korrespondenter 145 Kontorister m. specialiserat, självst. arbete D:o m. spec, enklare 1202 arbete Kontorsbitr. v. enskilda 528 85 järnvägar 59 Ensamkontorister . . 131 »övriga> kontorister 173 Vaktmästare 333 Lagerchefer 222 Lagerbokhållare.... 56 Lagerkontorister.. .. 198 Lagerförmän 147 Lagerbiträden Kvinnor. Förmän Kassörer Kassakontrollanter.... Huvudbokförare Bokförare Utlandskorrespondenter o. -stenografer .. Korrespondenter Stenografer Maskinskrivare Fakturskrivare Kontorister m. specialicerat, självst. arbete D:o m. spec, enklare arbete »övriga» kontorister.. Telefonister Lagerbiträden

32-879086.

42 10 14 2 25 55 13 7 1 34

66 30 21 13 124 309 44 23 13 101

62 30 12 19 391 803 82 26 32 144

49 8 8 13 463 370 104 16 37 96

7 21

27 51

183 42 19 41 39 40 61 19 38 52

80 35 23 23 61 119 94 12 97 36

6 5 48 18 5 21 13 8 47

91 569 68 76 149

40 72 16 6 31

36 192 20 17 62

13 190 23 26 38

169 62 142 70 60

17 14 50 35 30

45 23 50 23 24

76 16 30 6

20 8 3 2 1

261 28 23 36

109 23 21 18

18 4

431 55 54 58

40 2 4

20 3

4 2

2 243 103 81 22 21 58

1 110 16 47 10 26 30

36 1 25 5 13 12

20 9

11 5

17 3

3 2 4 17 1 1 2 1

7 7 32 71 26 9 45 6

7 15 12

23 1 10 4 7 1 3

498 I tab. 7 redovisas beträffande vissa yrkestyper de redovisade tjänstemännens fördelning efter den totala årslöneinkomstens storlek enligt socialstyrelsens undersökning. Därjämte meddelas i tab. 8 den genomsnittliga årslönen för resp. yrkestyper jämte median- eller mittlöner samt »normala lönevariationer». Dessa tal, vilka ge uttryck åt såväl den genomsnittliga lönenivån som lönernas spridning, ha åskådliggjorts på diagram A och B. Lönernas spridning. De privatanställdas löner karakteriseras pä det hela taget av en mycket stark spridning icke endast med avseende på lönedifferenserna mellan olika yrkestyper utan också i fråga om de löner, som utgå till tjänstemän tillhörande en och samma yrkestyp. Bland de personer, som blivit förda till gruppen företagsledare, återfinnas exempelvis anställda med en årslön av omkring 3 000 kronor och sådana, som i årslöneinkomst åtnjuta närmare 25 000 kronor. 1 För ingenjörer med kontors- eller laboratoriearbete liksom för ingenjörer med huvudsakligen arbetsledande uppgifter samt för kontorschefer, avdelningschefer och kamrerare är avståndet mellan lägsta och högsta lön i det närmaste lika stort. Även i fråga om anställda i mera underordnad ställning föreligger, såsom framgår av tab. 7, en betydande spridning av de individuella lönerna: för exempelvis ritare, kopister samt kemister och laboranter från mindre än 2 000 kronor upp till 8 000 å 9 000 kronor, för utlandskorrespondenter och utlandsstenografer frän mindre än 1 000 till över 9 000 kronor o. s. v. Det kan visserligen tänkas, att en del av de personer, som inom respektive yrkestyper tillhöra de lägst eller högst avlönade, vid klassificeringen av de föreliggande uppgifter oegentligt blivit förda till en viss yrkestyp, varigenom avståndet mellan högsta och lägsta lön inom de särskilda yrkestyperna kommit att te sig större än vad fallet skulle blivit, därest klassificeringen efter yrke hade kunnat genomföras på ett fullt adekvat sätt. Det är vidare tydligt, att inom vissa av de särredovisade yrkestyperna, speciellt sådana som avse högre befattningar (företagsledare, ingenjörer med kontors- eller laboratoriearbete eller med huvudsakligen arbetsledande uppgifter, kontorschefer m. fl.), synnerligen stora olikheter äro rådande med avseende på de anställdas kvalifikationer och arten av deras arbete, liksom med hänsyn till det ansvar som påvilar dem, vilket i viss utsträckning förklarar de avsevärda lönedifferenserna inom dessa yrkestyper. I övrigt är det naturligt, att en icke obetydlig lönespridning skall förefinnas beroende på lokala och regionala olikheter i lönenivån, lönens variation med ålder och anställningstid m. m., förhållanden som komma att något närmare beröras i det följande. Likväl återspeglar den starka splittring av lönerna, som framträder i det föreliggande materialet, helt visst det förhållandet, att lönesättningen för privatanställda tjänstemän är ganska oenhetlig och att beträffande flertalet yrkestyper några allmänt accepterade normer vid fastställandet av lönerna icke existera. En viss föreställning om de »normala» lönevariationerna inom resp. yrkestyper får man genom att bortse från den lägst avlönade fjärdedelen och likaså från den högst avlönade fjärdedelen av löntagarna, d. v. s. genom att taga i betraktande endast den mittersta hälften av de inom resp. yrkestyper redovisade lönebeloppen. De gränser, mellan vilka denna mittersta hälft är belägen, benämnas nedre resp. övre kvartilen. Av tab. 7 liksom av diagrammen framgår, att även de »normala» lönevariationerna äro mycket betydande inom flertalet yrkestyper. Ett mått på den relativa spridningen av lönerna erhålles, om man uttrycker den övre kvartilen i procent av den nedre, såsom skett i tablån på nästa sida. För flertalet yrkestyper ligger den övre kvartilen 50 å 80 % över den nedre. Medan bland kvinnliga anställda samtliga yrkestyper förete »normala» lönevariationer av denna storleksordning, återfinnas bland männen yrkestyper med såväl större 1

Löntagare med över 25 000 kr. hava ej medtagits. Jfr sid. 496.

499 övre kvartilen Yrkestyper

Män

i procent av den Kv.

Dispon., arbetsled. i chefsställn. .. 185 Ingenj. m. kontors- el. lab.- arb... Ritare, kopister Kemister, laboranter Tidskrivare Avsynare

192 183 155 169 148

Ingenj. m. arbetsledn. (huvudsakl.) Öververkmästare Verkmästare Förmän

163 150 147 135

169 Kontors- o. avd.-chefer, kamrerare Revisorer, bitr. avd.-chefer, assist. Huvudkassörer Kassörer Kassakontrollanter Huvudbokförare Bokförare Utlandskorresp. o. -stenografer ..

180 168 164 162 195 175 167 180

163 169 170 161 148

nedre.

Y r k e s t y p er

Män Kv.

Korrespondenter Stenografer Maskinskrivare Fakturaskrivare Kont. m. specialiserat, självst. arb > > » , enklare > Kontorsbitr. vid enskilda järnv... Ensamkontorister övriga kontorister

172 158 170 148 217 148 154 152 166 160 129 — 158 195 150

Vaktmästare Port- o. nattvakter Post- o. bankbiträden m. fl 182 Telefonister Lagerchefer Lagerbokhållare Lagerkontorister Lagerförmän Lagerbiträden

163 149 190 — 157 156 153 193 135 . 178 162

som mindre »normal» lönevariation. Vid en jämförelse mellan män och kvinnor tillhörande en och samma yrkestyp finner man, att de kvinnliga lönerna i flertalet fall förete en något mindre spridning än de manliga. Anmärkningsvärt är, att bland manliga anställda, tillhörande gruppen förmän, den »normala» lönevariationen är avsevärt lägre, relativt taget, än för alla övriga yrkestyper (utom den mest enhetliga av de här redovisade yrkestyperna, nämligen kontorsbiträden vid enskilda järnvägar). Förklaringen härtill torde vara, dels att nämnda personalgrupp genom sin fackorganisalion i viss utsträckning lyckats få bestämda normer för lönesättningen införda, dels att förmanslönerna torde stå i en tämligen fast relation till de inom respektive fack gängse arbetarlönerna. Trots den relativt starka spridning, som är kännetecknande för lönerna inom resp. yrkestyper, finner man av tab. 7, att en mer eller mindre tydlig koncentration av lönerna omkring en viss medelnivå framträder beträffande flertalet yrkestyper, exempelvis för verkmästare till 4 000 å 5 000 kronor, för förmän till 3 000 å 4 000 kronor, för manliga kontorister med specialiserat, självständigt arbete till 3 000 å 4 000 kronor och för kvinnliga sådana till 2 000 å 3 000 kronor. Karakteristiskt för flertalet yrkestyper är vidare, att de anställdas fördelning efter årslönens storlek är »skev» i den meningen, att spridningen uppåt från den löneklass, som omfattar det största antalet anställda, är större än spridningen nedåt från denna löneklass. Detta tar sig uttryck även däri, att den genomsnittliga årslönen för resp. yrkestyper i allmänhet ligger över median- eller mittlönen, såsom framgår av tab. 8 samt diagrammen A och B. I regel har således mer än halva antalet anställda löner, som understiga den genomsnittliga årslönen för resp. yrkestyper. I all synnerhet framträder detta förhållande bland ingenjörer med olika slags sysselsättning samt kontors- och avdelningschefer, d. v. s. inom yrkesgrupper, där särskilt höga löner utgå till ett relativt fåtal anställda på mera ansvarsfyllda och krävande poster. Anmärkningsvärt är att i fråga om kvinnliga anställda differensen mellan median- och medellön för flertalet yrkestyper är rätt obetydlig, vilket möjligen kan tolkas så, att kvinnorna i mindre omfattning än männen bli delaktiga av sådana lönehöjningar, som beviljas anställda med mera kvalificerat arbete.

5Ö0 Tab. 8. Medellön (kr.), median- (mitt-) lön och normal lönevariation 1 bland privatanställda, tillhörande olika yrkestyper, enligt socialstyrelsens undersökning. M ä n

K v i n n o r

Y r k e s t y p e r Medel- MedianNormal Medel- MedianNormal lön lön lönevariation lön lön lönevariation A.

Företagsledare.

Dispon., arbetsled. i chefsst B.

Teknisk

Tidsstudiemän

C.

8 103—15 000

6 617 3 402 3 300 3 677 2 696 3 600

5 620 3185 3110 3165 2 625 3 625

4 175—8 025 2 365—4 325 2 465—3 830 1 920—3 245 2 890—4 265

7 276 5 865 4 439 3 611

6 885 5 625 4310 3 545

5 240—8 545 4 6 1 5 - 6 945 3 525—5185 3 060—4 140

7 609 5 872 7 208 4 853 4131 4 965 3 919 4 568 3 278

6 760 5 665 7 235 4 695 3 940 4 800 3 700 4 145 3 025

5 2 2 5 - 9 420 4 205—7 085 5 315—8 710 3 615—5 865 2 690—5 240 3 635—6 355 2 865—4 790 3105—5 580 2 320—3 980

2 080 2 431 4 012 2 218 2 950 3 271 2 481

1940 2 150 3 785 2 075 2 925 3 060 2 240

1 440—3 125 3 0 8 0 - 4 740 1 6 1 0 - 2 680 2 5 9 0 - 3 345 2 4 2 0 - 3 835 1 605—3 125

3 457 2 655 2 366

3 435 2 615—4 260 2 605 2 1 5 5 - 3 220 2 270 1 6 4 5 - 3 125

2159 1969

2 000 1585

—

—

2 650 2182

2 625 2180

5 352 4416 4 982 3105 2 733 3 634 2 761 3 213 2 741 2 388 2 033 1875 3 027 1789

4 550 3 915 5 00O 3 060 2 850 3 600 2 560 3 230 2 750 2 325 1915 1860 2 970 1770

. ——

Arbetsbefäl.

Ingenj. m. huvuds, arb.-led. uppg. Öververkmästare Verkmästare Merkantil

1 570—2 660

förvalln.-pers.

Kontors- o. avd-.chef, kamrerare Revisorer, bitr. avd.-chef, assist... Kassakontrollanter Bokförare

» » » , enklare » . . . . Kontorsbitr. vid enskilda järnv.

E.

förvaltn.-personal.

Ingenj. m. kontors- el. lab.-arb... Ritare, kopister

D.

—

2716 2 040

—

2 625 2 000

3 710—6 750 2 350—3 820 2 0 0 0 - 3 375 2 690—4 585 2 070—3325 2 5 1 0 - 3 720 2 055—3 240 1 7 7 5 - 3 010 1 535—2 275 1 520—2 250 2 360—3 590 1 3 3 0 - 2 130

—

— .

1 6 2 5 - 2 440

Vakter, bud o. dyl.

Vaktmästare Post- o. bankbitr. m. fl F.

—

—

4 408 3 264 2 844 3 527 2 450

4 025 3130 2 750 3 520 2 405

—

—

. 2 073

2 045

2 234 1726

2 250 1645

1580-2475

Lagerpersonal.

Lagerbokhållare Lagerförmän Lagerbiträden

3 280-5130 2 520—3 845 1 8 7 5 - 3 625 3 025—4 080 1 780—3 175

1315—2125

1 Med >normal lönevariation» iivses av ståndet mellan den nei ire och c vre kvartilen, d. v. s det lönebelopp, som understiges resp. ö>rerstiges beträffande e n fjärde del av de redovisade tjänstemännen. Den normala lö nevariat lönen omfattar sålundii den m ittersta hälften av de redovisade lönerna.

f

.51 •o

Ii £1

l—ex—M»« <5

1 11

N.

<w

\

O

|

SS

Hr

i*

$

i: |

^ $ v. O S

\

I j

-ox-

I

A

»-

-<s-

-*I

<

Y

OX

-ox-

II M 1 |

II

I

i

4h

|

-«—I

-«-OX

I

J

k

-C4f

Ni—

-X-

-o-x-

502 Kr.

D/ogrrcr/n

£.

7000 Äb/rAors- o. arnirtp 6/o/9c/ Avtr>/>//p Aros?yrAres/y/w rfyre/se*?s

sooo-

X

r/u^t/</6oA/örvrt fre

T t/t/ooc/sAorrerp&ncAt/fAer ^

jooo-

2000-

e/>/SpA soc/cr/<yncAersöA/9/>?o.

$

Åassörer /ConA m specta/., s/ir/trs/: orAeAe -P /CossaAon?ro//at7Aer /AenogroAer &

k $

"Öv/:"Ao*/or/s/er fo/AS/tr/cr/vore

ATarrer/to/ra/e/tfer ' BoA/orare Åbfftorir/er* m. rjoec/a/. e/7Å/c/re cmé>.

AhA/t/rarArrrare Angae/fc/e 6e/ecA/>/nyoroat

se cfroyrtr/n

A.

Genomsnittlig lönenivå för skilda yrkestyper. Av föregående avsnitt torde framgå, att begreppet lönenivå, då fråga är om privatanställda tjänstemän, icke får fattas i alltför bokstavlig betydelse. Den genomsnittliga årslönen ger sålunda ett skäligen ofullständigt och någon gång rent av missvisande uttryck för löneförhållandena inom resp. yrkestyper. Tillsammans med medianlönen och kvartilerna kan den genomsnittliga årslönen likväl användas för en jämförelse mellan olika yrkestypers lönestandard. Högst på löneskalan komma givetvis disponenter och andra arbetsledare i chefsställning med en medianlön av närmare 12 000 kr. Bland manliga anställda inom grupperna teknisk förvaltningspersonal och arbetsbefäl intaga ingenjörer med huvudsakligen arbetsledande uppgifter i viss mån en särställning med en medianlön av närmare 7 000 kronor. För ingenjörer med kontors- eller laboratoriearbete samt öververkmästare är medianlönen ungefär lika (något över 5 500 kronor), men inom den förra av dessa yrkestyper är lönespridningen avsevärt större, särskilt uppåt, vilket gör att genomsnittslönen för ingenjörerna ligger ungefär 1 000 kronor över mittlönen. Verkmästare intaga en mellanställning med en mittlön av ej fullt 4 500 kronor. Yrkestyperna avsynare och förmän synas åtnjuta tämligen enhetliga löner; såväl medianlön som genomsnittslön för dessa grupper ligga något över 3 500 kronor. För ritare och kopister samt kemister och laboranter ligger medianlönen 400 å 500 kronor lägre, d. v. s. något över 3 000 kronor, varvid dock är att märka, att för ritare och kopister lönespridningen är mycket betydande. Ungefär en fjärdedel av de anställda i sistnämnda grupp åtnjuter löner, som överstiga medianlönen för verkmästare, medan ungefär halva antalet åtnjuter löner, som understiga nedre kvartilen för yrkestypen förmän. Lägst avlönade inom gruppen teknisk förvaltningspersonal och arbetsbefäl äro tidskrivarna, för vilka mittlönen något överstiger 2 500 kronor.

503 Om man övergår till den manliga kontorspersonalen, finner man att kontors- och avdelningschefer m. fl. samt huvudkassörer befinna sig högst på löneskalan med en mittlön av för de förra ungefär 6 750 kronor, för de senare ungefär 7 250 kronor. Bland kontorschefer o. dyl. återfinnes dock ett relativt stort antal anställda med särskilt hög lön, varigenom medeltalet för denna grupp kommer att ligga något över 7 500 kronor. För revisorer, biträdande avdelningschefer, assistenter o. dyl. utgör mittlönen något mer än 5 500 kronor. Därnäst komma huvudbokförare och kassörer med en mittlön av 4 500 å 5 000 kronor. Mittlönen för utlandskorrespondenter och utlandsstenografer utgör något över 4 000 kronor, men på grund av en betydande lönespridning uppåt, från mittlönen räknat, stiger genomsnittslönen till något över 4 500 kronor. Därefter följa kassakontrollanter, kontorister med specialiserat, självständigt arbete jämte bokförare, vilka utvisa medianlöner mellan 3 500 och 4 000 kronor, samt korrespondenter och ensamkontorister, för vilka motsvarande belopp utgör 3 000 kronor. Kontorsbiträden vid enskilda järnvägar synas befinna sig på ungefär samma genomsnittliga lönenivå, medan fakturaskrivare, kontorister med specialiserat, enklare arbete samt »övriga» kontorister, om vilkas sysselsättning i allmänhet inga närmare uppgifter erhållits, befinna sig lägst på löneskalan med mittlöner, som något överstiga 2 000 kronor. För vaktmästare, port- och nattvakter samt post- och bankbiträden utgöra medianlönerna ungefär 3 500, resp. 2 500 och 2 250 kronor. Lagerchefer synas i allmänhet åtnjuta löner, som motsvara lönenivån för de mera kvalificerade yrkestyperna bland den underordnade kontorspersonalen, såsom kassakontrollanter och utlandskorrespondenter. Mittlönen är ungefär 4 000 kronor, men man återfinner här liksom beträffande övriga chefsbefattningar en mycket betydande lönespridning uppåt. Lagerförmännens mittlön ligger vid 3 500 kronor, d. v. s. på samma nivå som mittlönen för vaktmästare samt arbetsförmän. I likhet med sistnämnda grupp äro lagerfömännens löner relativt väl samlade omkring mittlönen. För lagerbokhållare utgör mittlönen något över 3 000 kronor, för lagerkontorister ungefär 2 750 och slutligen för lagerbiträden ej fullt 2 500 kronor. Medianlöner

och fördelning

storlek bland

butiksanstållda.

Därav med en löneinkomst för år 1935 av (kronor) MeAntal diananställ- un- 1000- 2 000- 3 000- 4 000- OOOO- 6 000- 7 000- 8 000 lön o. där- kr. der da 4 000 5 000 OOOO 7 000 8 000 över lOoO 2000 3 000

Yrkestyper

Mån. Butiksföreståndare

efter årslönens

17 3

....

312 41 16 Resande, representanter 363 2 Legitim, apotekare . . . . Farm. kand

148 19 2 198 2

115 11

25 5 1 2

2 953 2 925 6 750 2 300

6 2 4

1 1 1

1 4

33 9 000 4 354

45 21

15 2

Kvinnor. Butiksföreståndare

Legitim, apotekare Farm. kand

....

53 6 229 39 7 17

1 13

18 2 121 11

29 2 93 23

5 2 2 4

2 292 2125 1868 2 287 7

1 2

8 270 5050

504 I fråga om den kvinnliga kontorspersonalen intager gruppen kontorschefer, avdelningschefer o. dyl. en utpräglad särställning med en mittlön av ungefär 4 500 kronor och en synnerligen stark spridning uppåt av lönerna, varigenom medellönen kommer att utgöra närmare 5 500 kronor. Den därpå följande gruppen, nämligen huvudbokförare, utvisar en mittlön av endast något mer än 3 500 kronor och på nästa trappsteg befinna sig utlandskorrespondenter, kassörer samt kontorister med specialiserat, självständigt arbete med mittlöner om c:a 3 000 kronor. Vidare följa kassakontrollanter, korrespondenter och bokförare (c:a 2 750 kronor), stenografer (ungefär 2 250 kronor) samt maskinskrivare, fakturaskrivare, kontorister med specialiserat, enklare arbete och »övriga» kontorister (1 750 å 2 000 kronor). Rörande lönerna för manlig, resp. kvinnlig butikspersonal samt apotekspersonal meddelas i tablån å föregående sida vissa uppgifter, hämtade ur statistiska institutionens undersökning. Dessa uppgifter omfatta, såsom förut nämnts icke all ersättning för övertidsarbete, varför de icke äro fullt jämförbara med socialstyrelsens uppgifter. Det bör vidare anmärkas, att åtminstone i fråga om lönenivån för butiksbiträden de i tablån angivna medianlönerna kunna antagas ge ett något för gynnsamt intryck, enär, såsom förut framhållits, den relativt talrika gruppen av butiksanställda under 20 år synes vara avsevärt underrepresenterad i statistiska institutionens material. Nedanstående tablå utvisar, hur inom vissa av de redovisade yrkestyperna manslönerna förhålla sig till kvinnolönerna:

Y r k e s t y p e r

Medianlön för kvinnor i ^ av d:o för män

Tekn. förvalln.-personal och arbetsbefäl.

Ritare, kopister Merkantil

Kont. ' m . special., självst. arb. 61 48 61 63 51

förvaltningspersonal.

Kontors- o. avd.-chefer, kamrerare Huvudkassörer Revisorer, bitr. avdeln.-chefer, Huvudbokförare Utlandskorresp. o. -stenografer Kassakontrollanter

Y r k e s t y p e r

Ensamkontorister J> övriga > kontorister Fakturaskrivare Kont. m. special., enklare arb.

Medianlön för kvinnor i % av d:o för män 78 69 91 86 89 99 87 85

Lagerpersonal. 64 68 68

67 69 69 75 65 78 72

Buiikspersonal. 78 81

Bland de till teknisk förvaltningspersonal och arbetsbefäl hörande yrkestyperna utgöra medianlönerna för kvinnliga anställda sålunda V2 å 3 /s av motsvarande medianlöner för män. För de mera kvalificerade kontorsyrkena utgör samma relationstal 2 /3 å 4 /Ö, medan det för den lägre kontorspersonalen närmar sig 9 /io. I fråga om kontorspersonalen kan man i enlighet härmed konstatera, att ju mindre kvalificerat arbetet är, desto mera ökas i stort sett de kvinnliga anställdas löner i relation till de manligas. Bland lagerpersonalen synas kvinnolönerna utgöra unge-^ fär 2 /s och bland butikspersonalen ungefär 4 /s av männens löner. För att underlätta ett bedömande av de siffermässiga resultaten av socialsty- 1

505 T a b . 9.

M e d i a n l ö n e r (kr.) för s k i l d a y r k e s t y p e r enligt a) s o c i a l s t y r e l s e n s u n d e r s ö k n i n g , b) s t a t i s t i s k a i n s t i t u t i o n e n s u n d e r s ö k n i n g . Med * utmärkta rubriker avse yrkestyper, som särredovisats endast av statistiska institutionen. Kvinnor

Män Y r k e s t y p e r

A. Förelagsledare. Disponenter, arbetsledare i chefsställning . Teknisk förvaltningspersonal. Ingenjörer med kontors- eller laboratoriearbete Ritare, kopister Kemister, laboranter •Tekniska assistenter Tidsstudiemän Tidskrivare Avsynare (o. *arbetsplanerare) C. Arbetsbefäl. Ingenjörer med arbetsledande uppgifter (huvudsakl.). Öververkmästare Verkmästare Förmän . . . . D. Merkantil

»12 500

5 620 3185 3110 3165 2 625 3 625

4 790 2 921 3 250 4 286 3125 2 475 3 208

6 885 5 625 4 310 3 545

7 361 5 600 4 312 2 469

6 760 5 665

5 924 5 083 5 861 5 937 3 990 3 864 4 433 3 373 2 750 4 375 3 379 2 208 1600 2 250 4 259 2 073 2 969 2 500 2 427

2 000 1585

2 625 2180

förvaltningspersonal.

Kontors- o. avdelningschefer, kamrerare Revisorer, bitr. avdelningschefer, kamrersassistenter. •Kontorschefer, kamrerare m. fl. i bankfilialer Huvudkassörer Kassörer Kassakontrollanter Huvudbokförare Bokförare •Maskinbokhållare Utlandskorrespondenter o. utlandsstenografer Korrespondenter Stenografer Maskinskrivare Fakturaskrivare Kontorister med specialiserat, självst. arbete » > > , enklare arbete Kontorsbitr. vid enskilda järnvägar Ensamkontorister Övriga kontorister

7 235 4 695 3 940 4 800 3 700 4145 3 025 1940 2150 3 785 2 075 2 925 3060 2 240

4 550 3 915 5 000 3 060 2 850 3 600 2 560 3 230 2 750 2 325 1915 1860 2 970 1770 2 625 2 000

E. Vakter, bud och dylika. Vaktmästare Port- och nattvakter Post- och bankbiträden, kontorspojkar (-flickor) Telefonister Lagerpersonal. Lagerchefer . . . Lagerbokhållare Lagerkontorister Lagerförmän . . . Lagerbiträden .

3 435 2 605 2 270

3 250 »1560 2 045

4 025 3130 2 750 3 520 2 405

3 458 2 958 2 656 3 275 2 450

2125 2 250 1645

1 Siffran avser samtliga i statistiska institutionens undersökning redovisade företagsledare. — 2 Siffrorna avse springpojkar resp. springflickor. — 3 Siffrorna avse utlandskorrespondenter. För utlandsstenografer utgör medianlönen 3 286 kr.

506 relsens undersökning hava i tab. 9 sammanställts medianlönerna för skilda yrkestyper enligt socialstyrelsens undersökning med motsvarande tal enligt den av statistiska institutionen utförda undersökningen. Såsom redan framhållits, äro statistiska institutionens uppgifter rörande den totala årsförtjänsten icke fullt jämförbara med socialstyrelsens, enär de icke omfatta övertidsersättning, som utbetalats per timme. Eftersom dylik ersättning utgår i mycket olika omfattning inom olika yrken, är det icke heller möjligt att generellt avgöra, hur mycket förstnämnda uppgifter på grund av anförda olikhet i fråga om löneredovisningen kunna väntas understiga de sistnämnda. 1 För övrigt utvisa de i början av detta kapitel refererade representativitetskalkylerna, att socialstyrelsens löneuppgifter åtminstone i fråga om manlig kontorspersonal samt teknisk personal på grund av materialets sammansättning kunna väntas ligga i överkant, medan däremot statistiska institutionens material i fråga om den tekniska personalen sannolikt ger för låga siffror. Om man betraktar de i tab. 9 anförda medianlönerna sådana de äro, finner man beträffande flertalet yrkestyper en tämligen god överensstämmelse, varvid socialstyrelsens siffror likväl i regel något överstiga statistiska institutionens. Beträffande åtskilliga yrkestyper framträda emellertid rätt betydande differenser. Om man bortser från enstaka fall, då statistiska institutionens siffra är uppenbart för läg, t. ex. beträffande förmän, torde dessa skillnader till stor del bero därpå, att man vid klassificeringen av uppgiftslämnarna efter yrkestyp förfarit på olika sätt. Så t. ex. har antagligen ett antal ingenjörer, verkstadschefer m. fl., som av socialstyrelsen räknats till företagsledare, av statistiska institutionen inräknats i gruppen ingenjörer med huvudsakligen arbetsledande uppgifter, medan omvänt ett antal högre tjänstemän i de enskilda företagens förvaltning, vilka av styrelsen räknats till gruppen kontorschefer m. fl., av statistiska institutionen torde hava förts till gruppen företagsledare. På liknande sätt torde en del kontorsanstållda, som socialstyrelsen redovisat under särskilt specificerade yrkesrubriker, av statistiska institutionen ha förts under rubriken kontorister med specialiserat, självständigt arbete, vilket kan förklara att medianlönen för denna grupp beträffande såväl män som kvinnor är avsevärt högre enligt statistiska institutionen än enligt socialstyrelsen. På det hela taget illustrera de i tab. 9 framträdande skillnaderna i fråga om sistnämnda yrkestyper, hur vanskligt det är att åstadkomma en lämplig yrkestypindelning för privatanställda. Lönenivån för privatanställda inom olika näringsgrenar. Den i socialstyrelsens undersökning redovisade personalen har uppdelats på olika näringsgrenar, varefter man beräknat medianlönen för respektive yrkestyper inom varje särskild näringsgren. Resultatet av dessa beräkningar framgår av tab. 10. Det bör framhållas, att de olikheter, som här framträda, i många fall torde bero på tillfälligheter, varför slutsatser rörande den relativa lönenivån inom resp. näringsgrenar kunna dragas endast med en viss försiktighet. Inom jordbruk och skogsbruk ligga medianlönerna (utom för ingenjörer med arbetsledande uppgifter, här innefattande agronomer, forstmästare o. dyl.) under medianlönerna för samtliga näringsgrenar, vilket tyder på att lönenivån även för funktionärer inom jord- och skogsbruk pä det hela taget är relativt låg. Inom industrigruppen överensstämma medianlönerna för teknisk förvaltningspersonal och arbetsbefäl i det närmaste med motsvarande mediantal för samtliga näringsgrenar, vilket är helt naturligt, då flertalet anställda i dessa yrkesgrupper representera den egentliga industrien. Vidare finner man, att även för manlig kontorspersonal vid industriföretagen medianlönerna ungefärligen motsvara 1 Enligt meddelande från statistiska institutionen har man genom stickprov trott sig kunna konstatera, att genom inräknande av övertidsersättning de totala årslönerna skulle komma att ökas med i genomsnitt 10%. Denna siffra förefaller vara väl hög och kan i varje fall icke tillämpas på samtliga yrkestyper.

507 Tab. 10. Medianlön (kr.) för resp. yrkestyper inom skilda näringsgrenar enligt socialstyrelsens undersökning. Partihandel

Samfärdsel

SamtBank- Övriga liga o. för- förenäsäkringstag ring grenar

9 555 11500 12 615 5 450 8 400 3100 — 3 055 3165 — 2 740 — 3 595 7 800 6 600 9110 4 350 5 835 3 000 4 6«0 5 000 2 885 3 650 3 850

6 775

12 000 11175

7 000 5 400 7 200 4 800

6 590 5 350

6 700 6 500

4 405

4 645

4 720 3 600 4 200 3 060

4105 3 250 3 375 2 700

4 005 3 690

2 900 3 600 1970

1825 3 920 2 100

3 000 2140

2 320 2 040

3165 2 595 2 940

—

4100 3150 2 825 3 510 2 300

3 900 3 000 2 575 3 600 2 500

2100 3 000

2 800

3 495 2 700 3 000 2 550 2 040 1715 1800 2 770 1720 1890 1800 1680

3 600 2 325 3 300 2100 2 400 1870 2 000 2 700 1800 2 265 2 285 1565

Jordbruk o. Inskogs- dustri bruk

Y r k e s t y p e r

Män. Disponenter, arbetsledare i chefsställn . . Ingenjörer m. kontors- el. laboratoriearb.

Ingenjörer m. huvuds, arbetsled. uppg. . .

Kontorschefer, avd.-chefer, kamrerare . . Revisorer, bitr. avd.-chefer, kamrersassist. 4 400 3 300

Kontorister m. special., självst. arbete . . » » » , enklare > Kontorsbiträden vid enskilda järnvägar

—

Vaktmästare Post- o. bankbiträden, kontorspojkar

3 600

..

— Lagerbiträden Kvinnor. Förmän Kassörer Kassakontrollanter Huvudbokförare Bokförare Utlandskorrespondenter o. -stenografer.. Korrespondenter Stenografer Maskinskrivare Fakturaskrivare Kontorister m. special., självst. arbete . . » » > , enklare » övriga kontorister Telefonister Lagerbiträden

[

7 200 3 850

—

5 610 4 815 4 700

—

— 6 490 5 300 7 550 4 800 4 000 6 500 4 250 5 500 4 730

3 970 3 060 2 925

4 480 2100

2 420

2 700

6 600 5100 3 800 3 300 6 700 7 000 5 000 4 830 3 730 2 460 3 600 1915

3 600 2140

3 000 2 800

3 300

3150 3 450

3 530

2 400 3 705 2 400

3 500 1710

6 760 5 665 7 235 4 695 3 940 4 800 3 700 4145 3 025 1940 2 150 3 785 2 075 2 925 3 060 2 240 3 435 2 605 2 270 4 025 3130 2 750 3 520 2 405

—

3 600

5 620 3 185 3110 3165 2 625 3 625 6 885 5 625 4 310 3 545

3 000 2 065

2180 3 060 2 850 3 600 2 560 3 230 2 750 2 325 1915 1860 2 970 1770 2 000 21 (45 1645

508 medelnivån för samtliga näringsgrenar, medan däremot bland industriens kvinnliga kontorspersonal flertalet yrkestyper utvisa medianlöner, som ligga något under denna nivå. En utförligare, här icke redovisad uppdelning av de anställda på olika industrigrenar utvisar emellertid, att löneförhållandena äro ganska växlande inom skilda industrier. Sålunda synas lönerna inom metallindustri, byggnadsindustri, pappersindustri och livsmedelsindustri vara relativt höga, inom träindustri samt jord- och stenindustri däremot genomgående låga. Vad partihandeln beträffar, ligga de i tab. 10 meddelade mittlönerna relativt högt för den tekniska personalen, däremot förhållandevis lågt för manliga kontorsanstållda i såväl högre som lägre befattningar, medan för partihandelns kvinnliga kontorspersonal ingen utpräglad tendens framträder: avvikelserna från den allmänna medelnivån för resp. yrkestyper synas här vara helt betingade av tillfälliga orsaker. Inom gruppen samfärdsel utmärkas flertalet yrkestyper av medianlöner, som överstiga motsvarande tal för samtliga näringsgrenar. I fråga om bank- och försäkringsrörelse, i vilken grupp huvudsakligen bankerna äro representerade, finner man för de högre befattningshavarna m e d i a n löner, som ungefärligen motsvara eller något understiga den allmänna medelnivån, medan denna nivå väsentligt överstiges beträffande de mera kvalificerade yrkestypernä bland den underordnade kontorspersonalen. Inom gruppen övriga företag, vilkert omfattar bl. a. fastighetsförvaltning, förmedlingsverksamhet samt företag för hygien och renhållning är förhållandet mellan resp. yrkestypers medianlöner och mot+ svarande tal för samtliga näringsgrenar av naturliga skäl ganska växlande: mittlönerna för teknisk förvaltningspersonal i högre befattningar överstiga den allmänna medelnivån, medan arbetsbefälets medianlöner understiga densamma; mittlönerna för manlig kontorspersonal motsvara ungefär mediantalen för samtliga näringsgrenar, medan den kvinnliga kontorspersonalens medianlöner ligga något högre. I den av statistiska institutionen utförda undersökningen har man sökt konstatera, i vad mån ett samband förefinnes mellan å ena sidan företagens storlek, å andra sidan de anställdas löner. Följande sammanställning är hämtad ur den av undersökningens ledare publicerade redogörelsen:

M a n l i g a

a n s t ä l l d a

Procentuellt antal anställda med en årslöneinkomst av mindre än 2 000 kr.

Teknisk förvaltningspersonal i: Storföretag Medelstora företag Arbetsbefäl i: Storföretag Medelstora företag

9 % 15 % knappt >

Merkantil förvaltningspersonal i: Storföretag Småföretag

knappt

knappt drygt

4% 2%

2 % 4 %

drygt 23 % 14 %

13-5 % 22-5 %

drygt

mindre än 2 000 kr. Lagerpersonal i: Storföretag Medelstora företag Butikspersonal i: Storföretag Medelstora företag

över 8 000 kr.

5% 3%

över 5 000 kr.

9 % 13 %

9% 3 %

2 % 16 % 34 %

19 % 2 % 1 *

509 Det framgår av sammanställningen att frekvensen av låga löner (under 2 000 kronor) är avsevärt större i medelstora och smärre företag än i de stora, medan omvänt frekvensen av höga löner (över 8 000 resp. 5 000 kronor) är större i storföretagen än i medelstora företag och småföretag. I vad mån denna skillnad sammanhänger med att storföretagen sysselsätta ett relativt stort antal mera kvalificerade tjänstemän, medan däremot småföretagen nöja sig med en i stort sett mindre kvalificerad personal, kan tyvärr icke på grundval av de gjorda sammanställningarna avgöras. Medianlöner för anställda i olika ålder. I tab. 11 meddelas de på grundval av socialstyrelsens material beräknade medianlönerna för anställda i olika åldersklasser. Tabellen belyser i viss mån det samband, som förefinnes mellan lön och levnadsålder. Inom respektive yrkestyper tar sig detta uttryck i en stark successiv stegring av mittlönen i de yngre åldersklasserna. För några yrkestyper synes denna stegring fortsätta, ehuru i långsammare tempo, upp till 60-årsåldern, men för flertalet av de särredovisade yrkesgrupperna när mittlönen sin höjdpunkt inom åldersklasserna 50—60 eller 40—50 år. Nedanstående tablå utvisar den relativa förändringen av medianlönen i resp. åldersklasser för de i undersökningen mera talrikt representerade yrkestyperna: Medianlönen i resp. åldersklasser i % av medianlönen i åldersklassen 20--30 år Y r k e s t y p e r Under 20 år

20—30 år

30-40 ar

40—50 ar

50—60 ar

60 år o. däröver

Ingenjörer m. kontors- el. laboratoriearb.

— — —

185 183 152 121 131 122 204 180 175 161 183 197 149 161 149 169

194 168 171 124 135 126 202 200 168 154 174 189 167 143 155

136 163 141 109 120 112 135 150 142 139 160 173 139 132 139 154

217 Ingenjörer m. huvuds, arbetsled. uppg...

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

130 130 134

157 150 129

174 150

100 100 100

Män

Kontors- o. avdelningschefer, kamrerare Kontorister m. special., självst. arbete.. > > > , enklare arbete

— — —. — — 57

—

130 131 122 184 181 137 140 158

Kvinnor. Kontorister m. special., självst. arbete.. > » > , enklare arbete

Gruppen arbetsbefäl (öververkmästare, verkmästare och förmän) utmärkes av en förhållandevis svag stegring av lönen med stigande ålder. Lönerna synas för verkmästare och förmän nå sin höjdpunkt i åldersklassen 50—60 år, vars mittlön med 25 å 35 % överstiger mittlönen för dem, som befinna sig i åldern 20—30 år. I fråga om den tekniska och merkantila förvaltningspersonalen framträder inom de lägre åldersklasserna en starkare lönestegring för de mindre kvalificerade yrkestyperna än för de mera kvalificerade, vilket tydligen måste ses mot bakgrunden av de såväl absolut som relativt låga begynnelselönerna inom förstnämnda yrkes-

510 T a b . 11. M e d i a n l ö n e r (kr.) f ö r a n s t ä l l d a i o l i k a å l d e r . Medianlön (kr.) för anställda i åldern Y r k e s t y p e r Under 20 år

20—30 år

30—40 ar

40—50 ar

50—60 ar

60 år o. däröver

—

8 200

10 500

10 538

12 000

5 488 4 000 3 300 3165 3 575

7 512 4 500 4 200

7 860 4 136

8 785

—

4 050 2 457 2 500 1900 2 455 5100 4 800 3 400 2 957

7 200 5 248 4 097 3 300

7 750 5 820 4 440 3 607

8 745 5 940 4 590 3 715

4 350 3 675 3 000 2 700 3 325 2 750 3100 2 408 2 850 1860 2 477 2 600 1870

5 870 5100 6 265 4 500 5 2O0 4 328 3 895 4 933 3 875 3 962 2 974 2 923 3133 3 678

8 860 6 508 7 500 5 400 5150 5 878 4 800 6 614

8 800 7 000 8 650 6 000 5100 4 608 7 450

•

—

2 080 3 000 2 550 2 485 2 450 1948

1548 2 300 1738 2 400 2100 2 915 2100 1980 1800 1715 2 400 1690 1800 1717 1444

Män. Disponenter, arbetsledare i chefsställning Ingenj. m. kontors- el. laboratoriearb. Tidskrivare Ingenjörer m. huvuds, arbetsled. uppg. Öververkmästare

— —

Kontors- o. avdelningschefer, kamrerare Revisorer, biträd, avdelningschefer.... Huvudkassörer Kassörer

Utlandskorrespond. o. -stenografer Kontorister m. special.,självst. arbete. > > » , enklare arbete Kontorsbiträden vid ensk. järnvägar..

— —. — — — — —

— —

— —

4 300

4 590 3 406 3 678

4 379 3 238

3 600 4180 3 360 3 645 3 400 3 000

4100 4 480 4110

3 930 5H00 3 650

2 040 3 000 3100 3 000 3 000 3 300 2 700 3 0O0 2 400

2 420 3 600

3 640 3 290

6 252 4 458 3 600 8 000 5 428

— —

3 900

—

—

4 200

•

3 800

3 859

4 000

3 200

Kvinnor. Förmän

Bokförare Utlandskorrespond. o. -stenografer

— —

Kontorister m. special., självst. arbete > > > , enklare arbete

—

— —

3125 2 268 2 419 2 200 1805

3 950 3 570 3 720 3 224

—

3 600 2175

.—

4 800

— 3 600

— — — — — — —

511 typer. Detta gäller exempelvis ritare och kopister i jämförelse med ingenjörer; kassörer och bokförare i jämförelse med kontors- och avdelningschefer, kamrerare O. dyl.; likaså kontorister med specialiserat, enklare arbete i jämförelse med kontorister, som utföra mera självständigt arbete. Däremot synes lönestegringen i de mellersta åldersklasserna vara starkare för de mera kvalificerade yrkestyperna. Ingenjörer med kontors- eller laboratoriearbete nå sin högsta lön först i sextioårsåldern, ritare och kopister däremot redan i åldern 40—50 år. Kontorschefer o. dyl. uppvisa i åldern 40—60 år medianlöner, som med drygt 100 % överstiga medianlönen för åldersklassen 20—30 år. Såväl manliga som kvinnliga kassörer uppnå i åldern 50— 60 år sin högsta lön, vilken ligger 100 resp. 75 % över lönen i tjugoårsåldern. I övrigt utvisa kontorsyrkena en högsta lön i åldern 40—50 år, med undantag för kvinnliga kontorister med enklare arbete, som redan i trettioårsåldern erhålla sin högsta lön. Vad som kan utläsas ur tab. 11 rörande tjänstemännens löner i olika åldersklasser ger naturligtvis icke någon fullständig belysning åt sambandet mellan lön och ålder bland privatanställda, eftersom man ej kunnat ta hänsyn till de enskilda individernas karriär. Genom förflyttning från enklare till mera kvalificerade sysselsättningar och genom befordran till mera krävande och ansvarsfyllda poster kunna givetvis de enskilda individerna i många fall ernå löneförbättringar, som äro avsevärt större än dem, vilka framgå ur en jämförelse mellan lönerna i skilda åldersklasser inom en och samma yrkestyp. Vissa av de här särrcdovisade yrkestyperna ha sålunda väsentligen karaktären av nybörjar- eller genomgångsstadier, andra äro däremot att betrakta som slutstadium för en stor del eller vissa av de anställda. I någon mån kan detta förhållande klargöras genom ett studium av åldersfördelningen inom resp. yrkestyper. Såsom framgår av tab. 12, företer bland manliga anställda åldersklassen 20—30 år högre frekvens än övriga åldersklasser beträffande bl. a. följande yrkestyper: ritare, kopister samt kemister och laboranter (i synnerhet den förstnämnda av dessa yrkestyper omfattar ett icke obetydligt antal yngre ingenjörer, vilka tagit sådan anställning i syfte att komplettera sin tekniska utbildning och i väntan på avancemang), vidare utlandskorrespondenter och utlandsstenografer samt övriga korrespondenter, kontorister med specialiserat, enklare arbete, lagerkontorister och lagerbiträden. Den högsta frekvensen av anställda i åldern 30—40 år återfinnes bland ingenjörer, revisorer, biträdande avdelningschefer och assistenter, kassörer, kassakontrollanter, huvudbokförare och övriga bokförare, kontorister med specialiserat, självständigt arbete, kontorsbiträden vid enskilda järnvägar, vaktmästare och lagerchefer, medan åldersklassen 40—50 år är talrikast representerad bland disponenter och andra arbetsledare i chefsställning, öververkmästare, verkmästare och förmän, kontorschefer, avdelningschefer, kamrerare och huvudkassörer samt lagerförmän. Bland kvinnliga anställda förete de yngre åldersklasserna högre frekvens än vad fallet är bland männen, även då man jämför manliga och kvinnliga anställda tillhöra samma yrkestyp. Detta torde främst bero därpå, att ett relativt stort antal kvinnor i åldern cmkring trettio år lämna yrkesarbetet. Flertalet av de särredovisade yrkestyperna utvisa sålunda en högsta frekvens av kvinnliga anställda inom åldersklassen 20—30 år. Bland stenografer» maskinskrivare och fakturaskrivare samt kontorister med specialiserat, enklare arbete tillhöra ej mindre än 3 /s å 2 /3 denna åldersklass, varjämte Vio å Vs är under 20 år. Endast bland kvinnliga arbetsförmän samt kassörskor är åldersklassen 30— 40 år talrikast företrädd, och en enda yrkestyp, nämligen huvudbokförerskor, utvisar en högsta frekvens för åldersklassen 40—50 år.

512 T a b . 12.

F ö r d e l n i n g e n efter å l d e r b l a n d p r i v a t a n s t ä l l d a , t i l l h ö r a n d e o l i k a y r k e s , typer, enligt socialstyrelsens undersökning. Procentuella antalet anställda i nedanstående ålder Y r k e s t y p e r under 20—30 3 0 - 4 0 40—50 5 0 - 6 0 år år år år 20 år

Män. 42

26-1

36-2

28-7

27-7 43-6 40-0 38-3 17-8

41-9 32-5 38-8 33-3 31-0

20-4 13-2 12-9 15-0 20-0

7-7 4-1 4-7 3-4 24-5

Ingenjörer med arbetsledning (huvudsakl.) Öververkmästare Verkmästare Förmän

22-8 4-9 6-4 6-3

36-1 20-0 23-4 22-4

27-3 37-3 33-3 37-2

11-3 31-1 29-0 27-9

Kontorschefer, avdeln.-chefer, kamrerare . . . Revisorer, bitr. avd.-chefer, assistenter Huvudkassörer KassOi ^r Kassakontrollanter Huvudbokförare Bokförare Utlandskorrespondenter o. -stenografer Korrespondenter Kontorister n. specialiserat, självst. arbete. » » » , enklare arbete. Kontorsbitr. vid enskilda järnvägar Ensamkontorister Övriga kontorister

36-3 41-6 29-3 43-1

15-2 50-0 38-1 13-9

37-6 27-2 37-0 239 131 32-9 20-8 14-0 7-0 19-6 5-9 21-9 10-4 4-9

15-0 11-0 22-8 10-9 2-7 7-6 8-0 3-3

30-5

7-1 17-9 8-7 18.7 39-3 13-7 35-9 42-7 60-8 29-4 69-9 18-3 48-1 49-7

Vaktmästare

0-6

22-7

31-9

27-4

12-2

20-5 40-8 53-2 128 51-3

30-2

1-4 16-1

30-0 15-5 32 35-4 7'8

14-7 8-2

27-2 27-4 47-6 21-7 42-3 48-7 41-4 60-3 64-6

32-1 36-1 30-2 26-1 29-9 30-1 31-0 20-6 15-4 14-6 37-5 12-0 27-5 30-4 22-7

Disponenter, arbetsled. i chefsställning. Ingenjörer m. kontors- el. laboratoriearbete. Ritare, kopister Kemister, laboranter Tidskrivare Avsynare

Lagerchefer Lagerbokhållare Lagerkontorister Lagerförmän Lagerbiträden .. Kvinnor. Förmän Kassörer Kassakontrollanter Huvudbokförare Bi kförare , Utlandskorrespondenter 6, -stenografer Korrespondenter Stenografer Maskinskrivare Fakturaskrivare Kontorister m. specialiserat, självst. arbete. > > , enklare arbete. övriga kontorister Telefonister , Laserbiträden

5-4 1-2 8-3

04 0-7 6-2

2-5 1-4 1-6 1-5 4-4 3-8 5-2 11-5 13-8 14- <; 2-0 19-0 11-8 15-2 13-2

(»9-0 39-4 65-0 56-8 43-5 49-0

4*0 42-4 33-4 40-0 31-5

3o-ö 22-6 22-6 26-6

27-1 21-8 12-7 27-5 19-0 12-2 22-4 6-1 4-6

—

15-5 2-5

—

8-7 11-3

138 2-2 9-8 1-7 0-5

23-6 2-6

7-4 11-4 7-9 20-3 2-9 4-5 1-5 1-6 1-8 51 1-5 3-9 2-2 1-9

513 S a m b a n d e t m e l l a n lön och anställningstid. F ö r att belysa s a m b a n d e t mellan a n s t ä l l n i n g s l i d o c h lön h a v a i t a b . 13 s a m m a n s t ä l l t s d e p å g r u n d v a l av^ socials t y r e l s e n s m a t e r i a l b e r ä k n a d e m e d i a n l ö n e r n a för a n s t ä l l d a m e d olika l å n g a n s t ä l l n i n g s t i d dels i b r a n s c h e n , dels i företaget, dels slutligen p ä d e n b e f a t t n i n g , s o m d e vid u n d e r s ö k n i n g s t i l l f ä l l e t i n n e h a d e . H u r samtliga redovisade manliga resp. k v i n n l i g a a n s t ä l l d a f ö r d e l a d e sig efter a n s t ä l l n i n g s t i d e n s l ä n g d enligt v a r t o c h ett av dessa t r e a l t e r n a t i v f r a m g å r av f ö l j a n d e t a b l å : Anställningstid

Manliga anställda, % ..

branschen företaget befattningen

Kvinnliga anställda, %

branschen företaget i befattningen

under 2 år

2-5

5—10 år

10—20

20 år och däröver

1-1 2-1 9-1 1-9 4-4 7-1

5-2 9-9 19-5

14-7 19-7 26-1

46-1 32-6 13-6

15-2 18-2 25-9

29-7 31-4 31-9

32-9 35-7 317 34-0 31-9 26-1

19-2 14-1 90

L i k s o m i fråga a v l e v n a d s å l d e r n k a n m a n m e d a v s e e n d e p å a n s t ä l l n i n g s t i d e n s längd konstatera en påtaglig skillnad mellan manliga och kvinnliga privatanställda. B l a n d k v i n n l i g a a n s t ä l l d a ä r o s å l u n d a d e k o r t a r e a n s t ä l l n i n g s t i d e r n a ( u n d e r 10 å r ) a v s e v ä r t v a n l i g a r e ä n b l a n d m ä n n e n , f r a m f ö r allt d å m a n r ä k n a r m e d a n s t ä l l n i n g s t i d e n i b r a n s c h e n eller i företaget. Skillnaden mellan manliga och kvinnliga a n s t ä l l d a ä r b e t y d l i g t m i n d r e i fråga o m a n s t ä l l n i n g s t i d e n p å n u v a r a n d e b e f a t t n i n g , v i l k e t t y d e r p å att b l a n d m a n l i g a r e s p . k v i n n l i g a a n s t ä l l d a m e d s a m m a a n s t ä l l n i n g s t i d i f ö r e t a g e t , k v i n n o r n a i s t o r t sett i n n e h a f t sina b e f a t t n i n g a r l ä n g r e tid ä n m ä n n e n . O m så ä r fallet, s k u l l e k v i n n o r n a p ä d e t h e l a t a g e t e r h å l l a b e f o r d r a n till h ö g r e b e f a t t n i n g a r m i n d r e ofta ä n m ä n n e n . M a t e r i a l e t h a r e m e l l e r t i d icke s a m m a n s t ä l l t s p å s å d a n t sätt, a t t m a n h ä r o m k a n fälla n å g o t b e s t ä m t o m döme. O m m a n enligt t a b . 8 u n d e r s ö k e r l ö n e l ä g e t för a n s t ä l l d a m e d olika l ä n g a n ställningstid, finner m a n att lönen tämligen regelbundet ökas m e d anställningstiden. D e t t a b e k r ä f t a r det k ä n d a f ö r h å l l a n d e t , att för de p r i v a t a n s t ä l l d a t j ä n s t e m ä n n e n a n s t ä l l n i n g s t i d e n ä r e n av d e f a k t o r e r , s o m m e s t p å v e r k a l ö n e s ä t t n i n g e n . Mest u t p r ä g l a d ä r l ö n e s t e g r i n g e n i f ö r h å l l a n d e till a n s t ä l l n i n g s t i d e n i b r a n s c h e n , m e d a n d e n ä r s v a g a s t i f ö r h å l l a n d e till a n s t ä l l n i n g s t i d e n p å n u v a r a n d e b e f a t t n i n g .

Anställningstid

Genomsnittlig lönestegring (i % av begynnelselönen) för anställda med vidstående anställningstid inom branschen

33—379086.

i företaget

på befattningen

2—5 år män kvinnor

14-9 10-0

12-1 11-4

9-4 8-4

5 - 1 0 år män kvinnor

32-3 39-9

25-5 39-3

22-2 31-7

10—20 år män kvinnor

66-1 77-9

59-2 68-6

52-3 54-1

20 år o. däröver män kvinnor

102-8 121*2

86-6 103-0

76-9 85-9

514 Tab. 13.

M e d i a n l ö n e r (kr.) f ö r a n s t ä l l d a m e d o l i k a a n s t ä l l n i n g s t i d a) i b r a n s c h e n b) i f ö r e t a g e t c) p å b e f a t t n i n g e n . Medianlön (kr. per år) för anställda med en anställningstid av

Y r k e s t y p e r under 2 år

2—5 år

5—10 år

10—20 år

20 år o. däröver

8 385 10 015 11050 4 050 4 550 4 800 2 700 2 500 2 730 5100 5 575 5 775

10 200 11100 11591 4 935 5 700 6 000 2 640 3 035 3 300 6 340 6 900 7 200 5 000 5 468 5 455 4 050 4 230 4 400 3120 3 253 3 600 5 800 6 000 6 500 3 250 3525 4 800 3 325 3 625 4 272 3160 3 215 3 300 4 575 4 680 4 720 2 800 3 000 3 210 3 300 3 600 3 950 2 788 2 850 3 325

11000 11735 11000 6 213 6 950 7 200 3 450 3 800 4 227 6 600 7 000 7 600 5100 5 400 5 700 3 955 4 280 4 430 3 360 3 600 3 600 5 787 6100 7000 5100 5125 6 523 4 400 4 600 5100 4 947 5 000 5 425 4 244 4 600 5 040 3 800 4 000 4 295 4 800 4 983 5 900 3500 3 575 4100

11200 11100 11845 7 000 6 975 7 250

Män. Disponenter, arbetsledare i chefsställning

-!b 'c a

J

Ingenjörer m. kontors- el. laboratoriearbete ..< b Ritare, kopister

a {b

Ingenjörer m. huvudsakl. arbetsled. uppg

a {b

öververkmästare

\b

8 500 10 227 3 800 4 200 4 675 2 700 2 728 5 250 5 425 4 200

Verkmästare

a Ib

a {b c a Kontorschefer, avdelningschefer, kamrerare . .{b Förmän

3 625 3 616 3 208 3150 5100 5 600

Revisorer, biträdande avdelningschefer

a {b 4 800

Kassörer

a {b

Kassakontrollanter

la Ib

3 382

Huvudbokförare 'a Ib 2 800

Utlandskorrespondenter och -stenografer

\b

Korrespondenter

,a {b

5075 5 400 2 453 2 625 4 000 2100 2 850

le

Bokförare

6 250 5 563 3 634 3 435 3 750 3 711 3110 3150 6 000 6 000 6 000

2 925 2 400

3 600 3 600 2 509 2 725 3 012 2 870 2 925 3 647 2 400 2 400 2 400

515 Tab. 13 (forts.). Medianlöner (kr.) för anställda med olika anställningstid a) i branschen b) i företaget c) på befattningen. Medianlön (kr. per år) för anställda med en anställningstid av Y r k e s t y p e r under 2 år

2—5 år

5-10 år

10—20 år

20 år o. däröver

2 385 2 900 3160

2 400 2 760 3 300

2 925 3 088 3 600

3 600 3 750 4 200

4 385 4 380 4 253

1485 1850 1980

1400 1500 1770 2 650 2 563 2 563 2 550 3 038 3 600

1915 1944 2140

2 409 2 430 2 890

3 423 3 450 3 505

1990 2 000 2 780

3 490 3 600 3 620

4125 4 240 4 300

3 245 3 508 3 790

4 690 4 860 5 005

2 805 2 850 2 918

2 650

2 250 2 510 2 813 3 400 3 300 3120

3 750 3 982 4 380 3 050 3120 3 600

3 000 3 097 3 209

3 600 3 600 3 620

3 600 3 600 3 850

{•

1407 15C0 1560

1830 1910 2 250

2 700 2 788 3 000

3 225 3 225 3 290

i;

1800 2 663

2 000 2 400 2 600

2 250 2 400 2 700

3 000 3 000 3177