SOU

Betänkande med förslag till manskapsavlöningsreglemente

Beteckning: SOU 1939:38
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

Prop. 1940:127: med förslag till man- skapsavlöningsreglemente m. m., avsnitt 24
SOU 1944:2: Betänkande med förslag angående långtjänstunderbefäl m. m., avsnitt 71
SOU 1946:95: Betänkande med förslag angående lönereglering för fast anställt manskap vid försvaret m. m., avsnitt 12

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades pa Kungl. biblioteket ar 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 9 : 3 8 FlXANSDEPAETEMENTET

1936 ÅRS LÖNEKOMMITTÉ

B E T Ä N K A N D E MED

FÖRSLAG

TILL

MAN SK APS AVLÖNINGSREGLEMENTE

1 9

9 L

Statens offentliga utredningar 1939 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

1. Betänkande angående grunder för intagning av en- ! 20. Betänkande m e d förslag till vissa ändringar i beklädnadsreglementet för polispersonalen m. m . Beckskild väg till allmänt underhåll ävensom angående man. 28 s. S. statsbidrag till enskilda vägar. Svenska Tryckeri a.-b. 59 s. K. I 2 1 .Betänkande med förslag till ändringar i vissa delar av sjömanslagen m . m . Norstedt. 39 s. J u . 2. Utredning och förslag rörande plats i Stockholms Skälgård för förläggning a v Stockholms örlogsbas. I 22. Betänkande och förslag angående vissa m e d b e viljande a v tillstånd till yrkesmässig automobilBeckman. 30, 87 s. 6 k a r t o r . Fö. trafik förenade frågor. Hajggström. (2), 7 4 s. K. 3. Betänkande med förslag till t a x a för befordring av i gods m . m . å s t a t e n s järnvägar. Beckman. 206 I 2 3 . Ledningen a v landstingens hälso- och sjukvårdsverksamhet. Beckman. 105 s. S. s. K. 4. Svensk namnbok till vägledning vid v a l a v n y a j 24. Arbetslöshetsräkningen den 31 a u g u s t i 1937. Del 2. Arbetsförhet m. m . Beckman. 117 s. S. släktnamn. Lund, Blom. v , 106 s. J u . 5. B e t ä n k a n d e angående revision a v tjänsteförteck25 Betänkande med förslag till l a g o m arbetsfostran m. m. Marcus, viij, 134, 138, 142 s. J u . ningen i v a d avser s t a t e n s affärsdrivande verk. Sociala försvarsberedskapskommittén. B e t ä n k a n d e . Norstedt. 163 s. Fl. Del 1. Förslag till familjebidragslag m . m . Beck6. U n d e r l ä t t a n d e t a v kvinnornas arbete i de mindre man. 75 8. Fö. lanthemmen. Kililström. 126 s. J u . 7. B e t ä n k a n d e angående justitiekanslerns, justitieoin27. B e t ä n k a n d e m e d utredning och förslag a n g å e n d e r ä t t för folkskollärare m . fl. a t t inskrivas vid unibudsmannens och militieombudsmannens allmänna versitet och högskolor s a m t d ä r avlägga e x a m i n a . ämbetsställning m . m . Norstedt. 128 s. J u . Ha;ggström. 80 s. E. 8. B e t ä n k a n d e med förslag till exporttariffer. BeckBetänkande rörande e t t ändamålsenligt u t n y t t j a n man. 20 s. K. de a v kronans fiskevatten. I d u n . 237 s. 1 k a r t a . J o . 9. 1937 å r s landsfiskals- och stadsfiskalsutredning. 1937 å r s domsagoutredning. B e t ä n k a n d e med förBetänkande m e d förslag till omorganisation a v slag till omorganisation a v domsagoförvaltningen landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna m . m . samt lönereglering för domsagopersonalen. NorNorstedt. 341 s. J u . stedt. 126 s. J u . 10. 1936 å r s lönekommitté. B e t ä n k a n d e med förslag Betänkande med utredning och förslag rörande tilltill militärt icke-ordinariereglemente. Marcus. 130 s. godoseendet a v behovet a v allmänna samlingsFi. lokaler. Marcus. 134 s. S. 11. Betänkande och förslag rörande befrämjande av av. sättningen a v den svenska stenindustriens produk- 3 1 . B e t ä n k a n d e angående vissa med v å r d e n a v civila patienter å garnisonssjnkhusen s a m m a n h ä n g a n d e ter. I d u n . 319 s. II. organisationsfrågor. Beckman. 75 s. Fö. 12. Betänkande rörande industriellt u t n y t t j a n d e a v h a l m Hrcggström. 125 s. J o . 32. Betänkande angående revision a v tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler och d ä r m e d s a m m a n 13. Rationaliseringsutredningens b e t ä n k a n d e . Del 1. Mo hängande förhållanden. Norstedt. 5 1 s. J u . tiv oeli förslag. Marcus. 257 s. S. Betänkande m e d förslag till ändringar i förmyn14. Rationaliseringsutredningens betänkande. Del 2. 33 derskapslagstiftnlngen. Av Å. H o l m b ä c k . Uppsala, Verkställda undersökningar. Marcus. 550 s. S. Almqvist & Wiksell. 92 8. J u . 15. Hembiträdesutredningens betänkande. 2. Betan- i kände med förslag till lag om reglering a v anställ34 Betänkande med förslag rörande s k ä r g å r d a r n a s behov a v förbättrade kommunikationer. Del 1. Becknings- och arbetsförhållandena inom d e t husliga | m a n . 200 s. 8 bil. K. arbetet. Ha^ggström. 194 s. S. i Dragbilar. Betänkande med förslag till klassifice16. Utredning och förslag angående fortsatt förstat35 ring a v vissa för framdragande av släpfordon eller ligande av kommunala mellanskolor. Hieggström, arbetsredskap ombyggda automobiler, m . m . Hosggx, 157 8. E . ström. 64 s. K. 17. Utredning och förslag rörande fri undervisnings materiell för folk- och fortsättningsskolor. Hregg3 6 . N y t t förslag till riktlinjer för b e s t ä m m a n d e t a v ersättning för tjänstebostad. Marcus. 36 s. Fi. ström. 224 s. E . Betänkande med förslag till kungörelse m e d vissa 18. 1938 å r s a r v s s k a t t e k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e med förföreskrifter angående tillverkning av bröd efter vikt slag till förordning om arvs- och g å v o s k a t t m . m. m . m. Heeggström. 58 8. S. Marcus. 264 s. F i . 19. Betänkande om statstjänstemäns ställning vid ar- 38. 1936 års lönekommitté. B e t ä n k a n d e med förslag till manskapsavlöningsreglemente. Marcus. 256 s. Fl. betskonflikter. Marcus. 82 s. F i .

A n n i . Om särskild tryckort ej anglves, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil uteöra begynnelse bokstäverna till det d e p a r t e m e n t , under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens ofientliga utredningars y t t r e anordning (nr 98) utgivas utredningarna 1 omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1939:38 FINANSDEPARTEMENTET

1936 ÅRS LÖNEKOMMITTÉ

BETÄNKANDE MED F Ö R S L A G T I L L

MANS K A P S A V L Ö N I N G S REGLEMENTE

STOCKHOLM 1939 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 398866

Till

KONUNGEN.

På föredragning av chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, beslöt Eders Kungl. Maj:t den 24 april 1936 tillsättande under finansdepartementet av en kommitté, benämnd 1936 års lönekommitté, med uppdrag att

verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare vid den civila och militära statsförvaltningen i huvudsaklig överensstämmelse med av föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet angivna riktlinjer. Till ledamöter i kommittén förordnade Eders Kungl. Maj:t generaldirektören och chefen för kommerskollegium, numera statsrådet G. H. Eriksson, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, ombudsmannen 0. Andersson i Malmö, dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare, numera landshövdingen D. Hansen, docenten, numera byråchefen i socialstyrelsen A. H. Johansson, ledamoten av riksdagens andra kammare, numera statsrådet G. Strindlund, ledamoten av riksdagens första kammare. skogschefen C. G. L. H. Tamm samt expeditionschefen i finansdepartementet E. A. Westling. Samtidigt bemyndigade Eders Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga för att vid behandlingen av särskilda frågor medverka vid utredningsarbetet ävensom utse representanter för av arbetet berörda verk, institutioner och personalsammanslutningar att i erforderlig omfattning överlägga med kommittén. Tillika bemyndigades chefen för finansdepartementet att förordna sekreterare åt kommittén och ställa till dess förfogande det arbetsbiträde i övrigt, som kunde vara behövligt. Genom beslut samma dag förordnade chefen för finansdepartementet till kommitténs huvudsekreterare expeditionschefen Westling samt till sekreterare i kommittén dåvarande sekreteraren hos statskontoret, numera kanslirådet i finansdepartementet A. Carlsson. Sedan ledamoten herr Strindlund utnämnts till statsråd och i anledning härav erhållit begärt entledigande från uppdraget att vara ledamot av kommittén, förordnade Eders Kungl. Maj:t genom beslut den 17 juli 1936 till ledamot i Strindlunds ställe ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren A. L. Hansson i Rubbestad. På därom gjord framställning blev ledamoten herr Johansson den 14 januari 1938 entledigad från uppdraget att vara ledamot av kommittén. Sedan generaldirektören Eriksson den 31 augusti 1938 utnämnts till statsråd, blev han på därom gjord framställning den 2 näslpåföljande september entledigad från uppdraget att vara ledamot, tillika ordförande, i kommittén. I samband därmed uppdrogs åt ledamoten herr Westling att i egenskap av ordförande leda kommitténs arbete. Efter det sekreteraren Carlsson förordnats såsom kansliråd har hans tjänstgöring i kommittén upphört. Genom särskilda beslut den 6 november 1936, respektive den 1 mars 1939, har chefen för finansdepartementet förordnat dåvarande förste amanuensen i försvarsdepartementet, numera sekreteraren i allmänna lönenämnden P. H. G. L. Edsberg och t. f. notarien i arméförvaltningen G. Söderberg att biträda med olika inom kommitténs sekretariat förekommande göromål. Kommittén har tidigare avgivit följande betänkanden eller större utlåtanden, nämligen

s den 16 september 1937 betänkande med förslag angående dyrortsgrupperingen (SOU 1937:32), den 16 december 1937 betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente (SOU 1937:48), den 17 november 1938 utlåtande med förslag till avlöningsbestämmelser för provinsialläkare och distriktsveterinärer (ej tryckt), den 21 december 1938 betänkande med förslag till civilt icke-ordinaricreglemente (SOU 1938:52), den 23 december 1938 betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente (SOU 1938:55), den 27 januari 1939 utlåtande med förslag till vissa ändringar i och tilllägg till civila avlöningsreglementet (ej tryckt), den 20 mars 1939 utlåtande med förslag till lönebestämmelser för vissa professorsbefattningar vid konsthögskolan m. m. (ej tryckt), samt den 3 maj 1939 betänkande med förslag till militärt icke-ordinariereglemente (SOU 1939: 10). Genom beslut den 24 februari 1939 har Eders Kungl. Maj:t uppdragit åt lönekommittén att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser för fast anställt manskap vid försvarsväsendet. Sedan detta utredningsuppdrag numera slutförts, får kommittén härmed till Eders Kungl. Maj:t överlämna betänkande med förslag till manskapsavlöningsreglemente. Med avseende å kommittéarbetets bedrivande och organisation, såvitt angår nämnda fråga-, torde här böra meddelas följande. Genom beslut den 30 september 1939 har chefen för finansdepartementet, efter framställning av lönekommittén, förordnat vissa delegerade för försvarsväsendets lönenämnd samt försvarsväsendets centrala förvaltningsmyndigheter att inom kommittén deltaga i arbetet med revision av gällande avlöningsbestämmelser för fast anställt manskap vid försvarsväsendet. Dessa delegerade hava varit för lönenämnden dess ordförande, krigsrådet U. A. J. Brunskog och ledamoten av nämnden sekreteraren C. W. Curtman samt för de centrala förvaltningsmyndigheterna krigsrådet E. T. H. Ström, marinöverkommissarien P. A. Wirström och chefen för flygförvaltningens intendenturavdelning översten T. Lychnell. De delegerade hava ej deltagit i behandlingen av frågan om löneplaner för manskapet eller vad därmed närmast äger samband. överläggningar med de delegerade hava hållits den 7, 12, 14 och 16 oktober, den 9 och 11 november samt den 5, 12 och 14 december 1939. Genom beslut av t. f. chefen för finansdepartementet den 24 juli 1936 har förste aktuarien i statens pensionsanstalt T. B. Kjellén förordnats att biträda kommittén med bearbetning av visst statistiskt material samt med kostnadsberäkningar. I samband med den nu avslutade utredningen har Kjellén biträtt med bearbetningen av visst rörande det fast anställda manskapet insamlat uppgiftsmaterial ävensom med därå grundade eller eljest för kommitténs ar-

o bete erforderliga kostnadsberäkningar. Härjämte har Kjellén anlitats för arbete sammanhängande med den tekniska konstruktionen av löneplaner m. m . Vidare har sekreteraren Curtman jämlikt chefens för finansdepartementet den 3 mars 1939 meddelade beslut inom kommitténs kansli biträtt med vissa utredningar rörande löneförhållandena för fast anställt manskap. I anslutning till vad i kommitténs direktiv förutsatts om beredande av tillfälle för skilda personalgrupper att vid överläggningar med kommittén framföra sina synpunkter har vidare, på hemställan av lönekommittén, chefen för finansdepartementet genom beslut den 3 mars 1939 anmodat försvarsväsendets underbefälsförbund att utse två representanter jämte ställföreträdare för dessa att överlägga med kommittén rörande lönebestämmelserna för fast anställt manskap. De av nämnda personalorganisation utsedda representanterna hava varit redaktören E. M. Gustafson och förbundssekreteraren H. V. Karen. Överläggningar med personalrepresentanterna hava hållits den 13 september, den 10, 17, 27 och 31 oktober, den 13 november samt den 7 och 13 december 1939. Vid ett par av överläggningstillfällena har furiren A. G. Bengtsson såsom utsedd ställföreträdare för personalrepresentanterna deltagit. Sekreterargöromålen i förevarande ärende hava bestritts till och med den 2 september 1939 av t. f. notarien Söderberg samt från och med den 19 samma månad av sekreteraren Edsberg. Under fortgången av lönekommilténs arbete hava genom särskilda remisser av Eders Kungl. Maj:t till kommittén överlämnats vissa framställningar eller förslag i fråga om ändrade avlöningsbestämmelser m. m. för det fast anställda manskapet vid försvarsväsendet för att lagas under övervägande vid fullgörandet av kommitténs uppdrag eller för att eljest vara tillgängliga för kommittén. Ifrågavarande framställningar finnas upptagna i en bland kommitténs handlingar befintlig förteckning. Kommitténs ledamot herr Hansen har på grund av ämbetsgöromål varit förhindrad att inom kommittén dellaga i behandlingen av förevarande ärende. Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden dels av kommitténs ledamot herr Tamm, dels av vissa av de delegerade för lönenämnden och förvaltningsmyndigheterna. Stockholm den 14 december 1939. Underdånigst A. WESTLING. OLOF ANDERSSON.

AXEL L. HANSSON. GUSTAF TAMM. / Hans

Edsberg.

Inledning. Utredningsuppdraget. Det utredningsuppdrag, som ursprungligen meddelades 1936 års lönekommitté, omfattade lönereglering endast för de personalgrupper, vilka vid kommitténs tillsättande hade sina löneförhållanden ordnade enligt kommunikationsverkens lönesystem. Uppdraget avsåg sålunda icke försvarsväsendets fast anställda manskap, vars löneförhållanden äro reglerade efter andra grunder. Frågan om lönereglering för fast anställt manskap upptogs emellertid av chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet över finansärenden för den 24 februari 1939. Departementschefen anförde därvid att, sedan lönereglering beslutats för flertalet ordinarie civila tjänstemän samt förslag framlagts eller vore under utarbetande beträffande lönereglering jämväl för militära beställningshavare samt icke-ordinarie personal inom civilförvaltningen och försvarsväsendet, även manskapets löneförhållanden borde upptagas till utredning. I anslutning till den förhöjning av lönenivån och den revision av lönebestämmelserna för befattningshavare i allmänhet inom statsförvaltningens olika grenar, som redan verkställts eller stode för dörren, borde nämligen en revision av lönesatser och löneregler för försvarsväsendets manskapspersonal komma till stånd. Med bifall till departementschefens hemställan uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 24 februari 1939 åt 1936 års lönekommitté att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser för fast anställt manskap vid försvarsväsendet. De direktiv, som genom departementschefens anförande till statsrådsprotokollet lämnades för utredningen, komma att i det följande närmare beröras. Manskapets anställnings-, utbildnings- och befordringsförhållanden m. m. Det fast anställda manskapet vid försvarsväsendet skiljer sig, såsom anställningshavargrupp betraktat, i åtskilliga hänseenden avsevärt från andra statstjänargrupper. Manskapet anställes regelmässigt i statstjänsten vid yngre ålder än vad som vanligen är fallet beträffande tjänstemän i allmänhet vid olika förvaltningsområden. Om man bortser från flaggkorpraler och högbåtsmän, sker vidare anställandet för jämförelsevis korta perioder; endast för ett mindre antal förnyas anställningen så att den kommer att räcka under någon längre tid. Det stora flertalet av det stamanställda manskapet lämnar anställningen efter en relativt kort tid för att övergå till annan levnadsbana, och blott en mindre del kvarstannar i militärtjänst dels för att

8 rekrytera underofficersbeställningarna — numera i viss utsträckning för rekrytering även av officersbeställningar — och dels, i mindre omfattning, för rekrytering vid marinen av vissa särskilda manskapsbeställningar, vilka få bibehållas till uppnådd pensionsålder (flaggkorpraler och högbåtsmän), samt vid armén och flygvapnet av vissa civilmilitära beställningar. 1930 års försvarskommission beräknade i sitt betänkande år 1935 angående försvarsväsendets ordnande, att endast omkring 6 procent av antalet nyanställda volontärer i sinom tid kunde vinna befordran till underofficerare eller officerare på aktiv stat. Även ur en annan synpunkt skilja sig det fast anställda manskapets förhållanden från vad som regelmässigt gäller för anställningshavare i allmänhet i statstjänst. På grund av militära organisations- och utbildningsförhållanden är det militära manskapet i regel skyldigt att vara boende inom kasern, att där intaga sina måltider och att såväl i som utom tjänsten bära föreskriven uniform. Kasernförläggningen och uniformstvånget medföra vissa inskränkningar i den rätt att förfoga över fritid liksom i den rörelsefrihet överhuvudtaget, som i allmänhet tillkommer befattningshavare inom statsförvaltningen. Under anställningstiden erhåller det stamanställda manskapet, förutom praktisk militär utbildning, även teoretisk undervisning icke blott i fackligt militärt hänseende utan även i allmänbildande ämnen. I själva verket användas regelmässigt de första anställningsåren till huvudsaklig del för manskapets egen utbildning. Lönekommittén anser sig här böra lämna en kort redogörelse för det fast anställda manskapets antagnings-, utbildnings- och befordringsförhållanden. De grundläggande bestämmelserna angående antagande och avskedande av fast anställt manskap återfinnas i fråga om armén, med undantag av musikpersonal, i kungörelsen den 24 mars 1916 (nr 146) angående antagande och avskedande av volontär (fast anställt manskap) vid armén, med undantag av musikvolontär, med däri vidtagen ändring. I fråga om arméinusiken äro bestämmelser givna i kungl. brev den 18 juni 1937 angående organisation och tillsättande m. m. av arméns musikpersonal. Beträffande marinen återfinnas hithörande stadganden i kungörelsen den 5 juni 1931 (nr 218) angående antagning av manskap vid marinen, och för flygvapnets vidkommande gäller i förevarande hänseende kungörelsen den 15 augusti 1938 (nr 544) angående inträde vid, befordran inom och avgång från flygvapnet. I fråga om a n s t ä l l n i n g s å l d e r gäller för armén, att fast anställning såsom volontär kan vinnas från och med det år, under vilket vederbörande fyller 18 år (för anställning såsom musikvolontär 16 år) till och med det år, under vilket han fyller 25 år; dock må antagning ske redan från och med det år vederbörande fyller 17 år (såsom musikvolontär 15 år), under villkor att han nått sådan kroppsutveckling, att han är till militärtjänst lämplig. Obefordrad volontär må bibehållas i tjänst till den 1 november det år, under vilket han uppnår 28 års ålder, och underbefäl till den 1 november det år, under vilket han fyller 34 år.

9 Vid övriga försvarsgrenar fordras för antagning i manskapsbeställning att hava fyllt 17 men ej 26 år; om viss föregående utbildning erhållits, kan dock tiden utsträckas, vid marinen intill fyllda 32 år och vid flygvapnet intill fyllda 30 år. Anställningen skall upphöra vid marinen senast under det år den anställde uppnår 35 år. Flaggkorpraler och högbåtsmän vid marinen kvarstå dock till pensionsåldern, 50 respektive 55 år. Vid flygvapnet skall anställningen upphöra senast det år vederbörande uppnår en ålder av 30 år beträffande menig och 34 år i fråga om underbefäl. Enligt den statistiska utredning, som inom lönekommittén verkställts rörande olika förhållanden med avseende å det fast anställda manskapet och som redovisas i en vid detta betänkande fogad promemoria (Bilaga 1), utgjorde genomsnittsåldern vid tillträdandet av första manskapsbeställning för hela det nu befintliga personalbeståndet vid armén (exklusive musikpersonal) 186 år, vid flottan 187 år, vid kustartilleriet likaledes 187 år samt vid flygvapnet 189 år. I fråga om det fast anställda manskapets u t b i l d n i n g gäller för arméns vidkommande, att bestämmelser härom äro meddelade särskilt för de olika truppslagen genom ett flertal general- och arméorder, avseende skilda truppslag. Åtskilliga av dessa bestämmelser äro tillsvidare meddelade försöksvis. Samma huvudprinciper äro dock gällande för samtliga truppslag. Utbildningen omfattar dels grundläggande utbildning och dels fortsatt utbildning. Den grundläggande utbildningen äger rum under de tre första anställningsåren och omfattar första året volontärsoldatutbildning eller motsvarande utbildning, efter vilken i förekommande fall befordran till vicekorpral kan ske, andra året korprals-(konstapel-) utbildning, varigenom kompetens för korpralsbefordran ernås, och tredje året furirsutbildning, varefter vederbörande kan vinna befordran till furir. Den fortsatta utbildningen omfattar dels kompletterande utbildning av olika slag vid de lägre truppförbanden, dels för viss personal specialutbildning, dels ock utbildning vid arméns underofficersskola. Utbildningen bedrives under vissa perioder på två parallella linjer, trupplinjen och beställningsmannalinjen, vilken senare linje avser utbildning av sjukvårds-, hovslagar- och hantverkarmanskap. Beställningsman, som önskar genomgå underofficersskolan, måste genom komplettering tillägna sig trupplinjeutbildningen. Arméns underofficersskola, dit kommendering i flertalet fall sker vid femte utbildningsårets början men undantagsvis tidigare och vid vissa truppslag i åtskilliga fall senare, omfattar en förberedande kurs om ungefär 7 månader samt en allmän kurs om tillhopa cirka 18 månader, fördelade på de två följande utbildningsåren. Efter genomgången godkänd utbildning vid underofficersskolan, som alltså regelmässigt avslutas under det sjunde anställningsåret, har vederbörande vunnit kompetens för befordran till underofficer.

10 För arméns musikmanskap gälla särskilda utbildningsföreskrifter. Un<lerofficersbefordran sker för denna personal utan föregången kommendering till underofficersskola. Bestämmelser angående utbildningen av flottans manskap (manskap vid sjömanskåren) finnas meddelade i skolreglemente för flottan. Utbildningen, som äger rum inom fyra olika yrkesavdelningar, varje avdelning omfattande ett flertal yrkesgrenar, är uppdelad i tre perioder. Den första perioden avser utbildning till 2. klass sjöman och är förlagd till första utbildningsåret (rekrytutbildning). Härefter kan vederbörande uppflyttas i tjänstbarhetsklass från 3. till 2. klass sjöman. Under tredje utbildningsåret vidtager korpralsutbildning. Härefter kan uppflyttning ske till tjänstbarhetsklass såsom 1. klass sjöman eller, om fullständig korpralsutbildning genomgåtts, befordran till korpral äga rum i mån av lediga beställningar. Utbildning till underofficer (flaggkorpral) vidtager sedermera i regel från slutet av femte utbildningsåret till förra hälften av sjunde utbildningsåret. Andra och fjärde utbildningsåren samt största delen av femte utbildningsåret användas för praktisk tjänstgöring ombord eller i land. Efter genomgången underofficersutbildning, vilken är förlagd till flottans underofficersskolor i Stockholm och Karlskrona, sker i mån av lediga beställningar befordran till flaggkorpral och senare regelmässigt till underofficer. Korpral, som icke avlagt underofficersexamen, kan efter en tjänstetid av minst 6 år förordnas till högbåtsman. Utbildningsföreskrifter för kustartilleriets manskap finnas meddelade i skolreglemente för kustartilleriet m. fl. författningar. Utbildningen bedrives å fem yrkesavdelningar och omfattar rekrytutbildning under första utbildningsåret, varefter uppflyttning kan ske i tjänstbarhetsklass från 3. till 2. klass kustartillerist. Korpralsutbildning följer därefter under andra utbildningsåret, varefter uppflyttning kan ske till 1. klass kustartillerist eller i mån av lediga beställningar korpralsbefordran kan äga rum. Under fjärde utbildningsåret genomgås i allmänhet kustartilleriets lägre underofficersskola. Kommendering till vapnets högre underofficersskola sker regelmässigt under sjätte och sjunde utbildningsåren. Ett visst antal kustartillerister kan i stället för att genomgå den högre underofficersskolan beordras till arméns eller flottans underofficersskola. Tredje och femte utbildningsåren stå till förfogande för allmän tjänst. Efter genomgången underofficersutbildning sker i mån av tillgång på beställningar befordran till flaggkorpral och sedermera till underofficer. Beställningar såsom högbåtsman saknas vid kustartilleriet. Flygvapnets fast anställda manskap utbildas å tre yrkesgrenar, och utbildningen omfattar rekryt-, korprals- samt furirsutbildning. Rekryt- och korpralsutbildningen upptager första, respektive andra utbildningsåret och medför kompetens till respektive vicekorprals- samt korpralsbefordran. Furirsutbildningen är vid flygvapnet regelmässigt förlagd till fjärde anställningsåret. Kommendering till underofficersskola äger i regel rum under sjätte

11 och sjunde utbildningsåren, varefter i mån av lediga beställningar befordran till underofficer kan vinnas. Tredje utbildningsåret användes för specialutbildning inom vederbörlig yrkesgren samt femte utbildningsåret för flygutbildning av dem, som därtill uttagits, och för praktisk tjänstgöring i marktjänst av övriga. Utbildningsåret räknas vid samtliga försvarsgrenar från och med den 1 november till och med den 31 oktober. För jämförelse meddelas i nedanstående tablå en sammanställning över den regelmässiga u t b i l d n i n g s g å n g e n vid de olika försvarsgrenarna: Anställningsår

Armén

Flottan

Kustartilleriet

Flygvapnet

l:a

Volontärsoldatutbildning

Rekrytutbildning

2:a

Korprals-(konstapel)utbildning Furirsutbildning

Korpralsutbildning

Lägre underofficersskola

Furirsutbildning

3:e

Korpralsutbildning

4:e 5:e 6:e

Underofficersskola Underofficersskola

Underofficersskola

Högre underofficersskola

Underofficersskola

7:e

Underofficersskola

Högre underofficersskola

Underofficersskola

I fråga om korpralsutbildningen vid flottan och kustartilleriet är att märka, att denna utbildning avser vinnande av kompetens till en beställning, som, ehuru den benämnes korpralsbeställning, till tjänsteställning och i lönehänseende närmast är likställd med furirsbeställning vid armén och flygvapnet. De mest framträdande skiljaktigheterna i utbildningsgången vid de olika försvarsgrenarna äro, såsom sammanställningen utvisar, att korpralsutbildningen vid kustartilleriet infaller redan under andra året, medan utbildningen till närmast motsvarande beställning vid armén och flottan är förlagd till tredje anställningsåret och vid flygvapnet först till fjärde anställningsåret. I detta sammanhang må omnämnas, att utredning för närvarande pågår angående vissa omläggningar i manskapsutbildningen vid försvarsväsendet genom särskilda inom försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga (1939 års rekryteringsutredning). I anslutning till den utbildningsgång, som återgivits i ovanstående sammanställning, erhålles — såvitt angår manskapsbeställningar med undantag av högbåtsmän och flaggkorpraler •— för normala fall vid de olika grenarna av försvarsväsendet en b e f o r d r i n g s g å n g av det utseende, som framgår av här nedan intagna schema:

12 Anställningsår

Armén

l:a 2:a 3:e

Volontär Vicekorpral Korpral(konstapcl)

Menig

4:e

Furir

Korpral

5:e

Flottan

Kustartilleriet

Flygvapnet

Menig

Korpral

Vicekorpral Korpral Furir

När denna befordringsgång här betecknats såsom den normala, får delta givetvis icke fattas så, att ej avvikelser från densamma förekomma. I vissa fall kunna tidigare befordringar inträffa, men oftare förekommer att befordringen förskjutes till senare tidpunkt antingen på grund av att utbildningen till följd av olika omständigheter försenats eller av den anledningen att ledig beställning ej finnes att tillgå vid tidpunkten för utbildningens avslutande. Härigenom förskjutes — särskilt för befordran till furirs- eller motsvarande beställning — befordringstidpunkten utöver vad som skulle varit fallet vid tillämpning av den »normala» befordringsgången. Enligt vad som framgår av förenämnda statistiska utredning (Bilaga 1) har för det nuvarande personalbeståndels vidkommande befordran till underbefälsbeställning genomsnittligt vunnits vid följande levnadsåldrar, nämligen: Armén: Vicekorpral 199 år, Korpral 21-3 år, Furir 233 år. Flottan: Korpral 21*5 år, Högbåtsman 33'4 år, Flaggkorpral 289 år.

Kustartilleriet: Korpral 21-2 år, Flaggkorpral 297 år. Flygvapnet: Vicekorpral 200 år, Korpral 21-5 år, Furir 244 år.

Med avseende å a n s t ä l l n i n g s f o r m e r och a n s t ä l l n i n g s t i d e r m. m. för det stamanställda manskapet må meddelas följande. Manskap anställes av vederbörande truppförbandschef (motsvarande chef) genom kontrakt, vartill formulär fastställts i kommandoväg. Kontraktstiden är vid första anvärvningen såsom regel vid armén 2, 3 eller 4 år. För huvuddelen av arméns truppförband är en första anställningstid av 3 år den vanligaste. Vid vissa förband bestämmes emellertid den första kontraktstiden vanligen till 2 år och vid ett fåtal förband till 4 år. Vid flottan utgör den första kontraktstiden minst 4 år, vilken tid också torde vara den regelmässigt förekommande, där ej för viss yrkesgren en 5-årig kontraktstid bestämmes. Vid kustartilleriet gäller för manskap i allmänhet en anställningstid av minst 3 år. Vid flygvapnet utgör den första anställningstiden 3 eller 4 år. Kortare kontraktstider än de här angivna vid första an-

13 ställning äro medgivna för bland andra dem, som anställas under pågående eller viss tid efter avslutad värnpliktstjänstgöring, samt dem, som anställas vid annan tidpunkt än den 1 november, i vilket fall den regelmässiga kontraktstiden plägar minskas med den tid som förflutit sedan närmast föregående 1 november, dock ej vid flottans sjömanskår. Förlängd anställning (rekapitulation) må för varje gång vinnas för en tid av vid armén V« till 2 år (musikmanskap högst 4 år), vid marinen minst 1 år och vid flygvapnet 1 eller 2 år. Vid de armélruppförband, där den första anställningstiden bestämmes till 2 år, plägar även den närmast följande rekapitulationstiden bestämmas till 2 år, varigenom de, som under tredje anställningsåret få genomgå furirskolan, därefter komma att kvarstanna under ett år och därvid fullgöra praktisk tjänst. Den, som tidigare varit fast anställd men avgått från anställningen, må erhålla ny anställning för en tid av minst ett år, dock att för närvarande enligt särskilda, för ett år i sänder meddelade bestämmelser kortare anställningstid må avtalas för tillfälligt fyllande av vakanser (s. k. korttidsanställning) . Anställningen upphör vid kontraktstidens utgång, därest icke avtal om förlängd anställning dessförinnan träffats. Vid flottan anses dock anställningstiden förlängd genom rekapitulation med ett år för varje gång, därest uppsägning icke inom viss tid från någondera sidan skett före anställningstidens utgång. För flaggkorpraler och högbåtsmän gälla i fråga om uppsägning och avskedande särskilda bestämmelser, för vilka redogörelse lämnas i det följande. Avsked före kontraktstidens utgång kan utan ansökning meddelas fast anställda — bortsett från flaggkorpraler och högbåtsmän — dels i det fall strafflagen för krigsmakten sådant föreskriver, dels där den anställde av vederbörande tjänsteläkare förklarats vara oförmögen till tjänst under återstoden av kontraktstiden, dels i fall, där beställningshavaren visat sig sakna förmåga att tillgodogöra sig rekryt- eller underbefälsutbildning, dels ock, såvitt angår marinen och flygvapnet, i de fall, då vederbörande eljest befunnits olämplig för fortsatt anställning. Efter ansökning m å såsom regel avsked beviljas fast anställd, som styrker att det för hans »framtida väl» eller för det nödtorftiga uppehället av honom närstående anhöriga är av största vikt att han erhåller avsked. Härvid är dock att märka att vederbörande, enligt för kommendering till viss utbildning stadgade villkor, kan genom tjänsteavtal hava förbundit sig att kvarstå i tjänst viss tid efter utbildningens avslutande. För flaggkorpraler och högbåtsmän gälla, såsom nyss nämnts, särskilda bestämmelser i fråga om entledigande. Har sådan beställningshavare inom de två första åren efter erhållet förordnande befunnits olämplig för bestridande av sin tjänst eller ådagalagt mindre hedrande vandel, skall han snarast möjligt efter andra årets utgång uppsägas att avgå vid kontraktstidens slut, dock efter åtnjutande av viss uppsägningstid. Flaggkorpral eller högbåtsman, som icke blivit sålunda uppsagd, är berättigad att kvarstå i tjänst

11 till uppnådd pensionsålder (50, respektive 55 år), såvida han icke på grund av bestraffning skiljes från sin anställning eller på grund av bestämmelserna i militära tjänstepensionsreglementet erhåller avsked vid tidigare tidpunkt. Flaggkorpral, som efter två års förordnande å beställningen berättigas kvarstå i tjänst, erhåller förordnande medelst konstitutorial. Detta konstitutorial är sålunda till sin innebörd — i motsats till vad fallet hittills varit beträffande konstitutorialbegreppet i allmänhet vid försvarsväsendet — närmast att anse såsom en motsvarighet till denna anställningsform sådan den gestaltats vid civilförvaltningen. Särdrag beträffande manskapets avlöningsförhållanden. De särskilda anställnings- och organisationsförhållanden m. m., som råda beträffande det fast anställda manskapet, hava självfallet inverkat på avlöningssystemet och avlöningsförhållandena i övrigt för manskapet. I lönehänseende föreligga därför väsentliga skiljaktigheter mellan det stamanslällda manskapet och anställningshavare i allmänhet i statstjänst. För tillkomsten och den huvudsakliga innebörden av gällande lönesystem för manskapet lämnas redogörelse i en vid betänkandet fogad historisk översikt (Bilaga 2), och de viktigare lönebestämmelserna belysas vidare i samband med den följande behandlingen av kommitténs förslag. De väsentligaste särdragen i gällande lönesystem för manskapet må emellertid här påpekas. Vad förut omnämnts angående manskapets förläggning i kasern och skyldighet att bära uniform har föranlett, att avlöningen till manskapet utgår dels i form av kontant lön och dels i underhåll in natura. Manskapet beredes sålunda av kronan inkvartering, förplägnad och full beklädnad. Med kasernförläggningen sammanhänger också, att manskapet av kronan beredes fri sjukvård i en utsträckning, som icke förekommer beträffande personal inom andra områden av statsförvaltningen. Av det blandade kontant- och naturalönesystemet följer givetvis att den kontanta lönen satts väsentligt lägre än för befattningshavare med jämförlig utbildning inom andra områden av statsförvaltningen. Förekomsten av fria naturaförmåner har vidare medfört, att den kontanta lönen icke differentierats med hänsyn till olikheter i levnadskostnaderna å skilda förläggningsorter utan fastställts till enhetliga belopp å alla tjänstgöringsorter. Även när det gäller grunderna för förändring i avlöningen med hänsyn till växling i levnadskostnadsindex, har förekomsten av naturaförmåner medfört avvikelser för manskapets vidkommande från vad som gällt beträffande anställningshavare i allmänhet i statens tjänst. Lönesystemet för fast anställt manskap är i huvudsak avvägt utan hänsyn tagen till familjeförsörjares behov. För gift manskap med längre tjänstgöringstid utgår emellertid, för att underlätta anskaffandet av familjebostad, i stället för fri inkvartering ett särskilt hyresbidrag utöver lönen. Vidare finnes möjlighet för en familjeförsörjare att i stället för portion in natura bekomma ett kontant belopp motsvarande portionens värde.

15 Direktiv för utredningen. I det anförande till statsrådsprotokollet över finansärenden för den 24 februari 1939, vari chefen för finansdepartementet motiverade sin hemställan om uppdrag åt lönekommittén att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser för det fast anställda manskapet, anförde departementschefen beträffande de viktigaste principfrågor, som vid denna utredning borde komma under omprövning, bland annat följande: »Den avvägning av den kontanta grundlönen för menigt manskap, som innefattas i nu gällande lönereglering, har i princip skett med utgångspunkt från lönesättningen för ogift manlig lantarbetare i husbondens kost. En omprövning av denna utgångspunkt för lönesättningen påkallas icke blott av de förändringar i löneläget för lantarbetarna, som ägt rum under tiden efter fastställandet av nu gällande lönesatser för det fast anställda manskapet, utan även med hänsyn till de förskjutningar, vilka synas hava skett och till äventyrs ytterligare kunna anses önskvärda beträffande manskapets rekrytering från olika samhällsgrupper. Det för manskapet gällande lönesystemet utgör ett blandat kontant- och naturaavlöningssystem. Utöver kontant lön åtnjuta befattningshavarna i allmänhet fullt underhåll in natura, innefattande bostad, kost och beklädnad. För huvuddelen av manskapet lärer ändring härutinnan icke kunna eller böra ifrågakomma, då de militära tjänstgöringsförhållandena nödvändiggöra inkasernering och förplägnad in natura genom kronans försorg samt ett renodlat kontantlönesystem fördenskull i förvaltningshänseende skulle bliva alltför svårhanterligt. För vissa grupper av äldre manskap kan emellertid ifrågasättas en övergång till ett kontantlönesystem med skyldighet för personalen att genom löneavdrag erlägga ersättning för tillhandahållna naturaförmåner. Jag tänker härvid närmast på flaggkorpraler och högbåtsmän vid marinen, vilka åtnjuta pensionsrätt och sålunda äga kvarstå i tjänst intill uppnådd pensionsålder. Detta spörsmål bör vid utredningen tagas i övervägande. För de grupper av manskap, vilka kunna komma att inordnas under ett system med uteslutande kontantlöner, torde en gradering av lönebeloppen efter dyrortsförhållanden ställa sig naturlig. Även beträffande de grupper, för vilka ett blandlönesystem alltjämt bibehålles, synes emellertid böra övervägas, huruvida och i vad mån en differentiering av penninglöneförmånerna med hänsyn till levnadskostnadsskillnader på olika orter kan befinnas möjlig och lämplig. Denna fråga torde i främsta rummet äga betydelse för gift manskap och sammanhänger nära med spörsmålet om hyresbidrag till sådant manskap. Grunderna för ett dylikt bidrag böra underkastas omprövning.»

Lönesystem och löneplaner m. m. Brutto- eller blandlönesystem. Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen, gäller för närvarande för allt fast anställt manskap ett blandat kontant- och naturalönesystem. De anställda åtnjuta utöver kontant lön fullt naturaunderhåll, innefattande bostad, kost, kläder och tvätt eller med andra ord vad som i dagligt tal plägar betecknas med uttrycket »fritt vivre». För äldre, gift manskap är dock detta biandlönesystem så till vida modifierat, som i stället för fri inkvartering må utgå ett hyresbidrag för att möjliggöra för sådant manskap att anskaffa familjebostad. I dylika fall uttager beställningshavaren i regel kontant gottgörelse för portion i stället för portion in natura. Av de av kronan in natura tillhandahållna förmånerna tillgodogör sig beställningshavaren därvid egentligen blott fri beklädnad och tvätt. Såsom i kommitténs direktiv antytts, synes det icke lämpligt eller möjligt att för manskap i allmänhet frångå det hittillsvarande biandlönesystemet. De militära organisations- och tjänstgöringsförhållandena torde oundgängligen nödvändiggöra, att det stora flertalet manskap förlägges och utspisas i kasern och att uniformsplikt upprätthålles. Under sådana förhållanden synes det ofrånkomligt, att lönesystemet grundas på att naturaunderhåll ingår i avlöningen såsom en avlöningsform vid sidan av den kontanta lönen. Teoretiskt vore det visserligen tänkbart, att lönerna i avlöningsreglementet bestämdes i form av en total kontant bruttoavlöning — i och för sig skulle detta ur vissa synpunkler Yilia tilltalande, särskilt med hänsyn till den ökade möjligheten att tillförlitligt jämföra lönesättningen för manskap med löneställningen för andra anställningshavare — men härav måste då bliva följden, att löneavdrag såsom ersättning för de av staten tillhandahållna naturaförmånerna genomgående måste verkställas. De anordningar, som härav skulle framtvingas, skulle uppenbarligen i praktiken bliva så tyngande, att ett genomförande av ett sådant system icke kan ifrågasättas. Enklare är givetvis att såsom hittills i avlöningsreglementet bestämma lönerna allenast till de kontanta nettolönebelopp, som manskapet anses böra uppbära utöver naturaunderhållet. Ur de anställdas synpunkt synes ej heller, såvitt kommittén kan döma, biandlönesystemet medföra olägenheter av den art, att de kunna motivera ett övergivande av detsamma. Vad här anförts tar sikte på det stora flertalet manskap, i främsta rummet beställningshavare i de yngre årsklasserna, bland vilka familjebildning

17 endast undantagsvis förekommer och vilkas närvaro i kasernerna av olika skäl är nödvändig ej blott under egentlig tjänstgöringstid. Betraktar man däremot förhållandena för olika kategorier av äldre manskap, ter sig saken något annorlunda. Vad först beträffar de äldsta grupperna av manskap, nämligen flaggkorpraler och högbåtsmän, äga dessa beställningshavare kvarstå i tjänst intill uppnådd pensionsålder. De hava, innan de erhålla befordran till sina beställningar, en lång anställningstid bakom sig. Av de i förenämnda bilaga till betänkandet meddelade statistiska uppgifterna framgår, att genomsnittsåldern för närvarande är för högbåtsmän 413 år samt för flaggkorpraler vid flottan 316 år och vid kustartilleriet 312 år. Genomsnittsåldern vid tillträdet till beställningarna utgjorde för högbåtsmän 334 år samt för flaggkorpraler vid flottan 289 och vid kustartilleriet 297 år, och den genomsnittliga tjänstetiden vid tillträdet utgjorde respektive 139, 100 och 100 år. Ifrågavarande beställningshavare hava också arbetsuppgifter och befälsfunktioner, vilka i stort sett giva dem en ställning, som närmar sig den underofficerarna intaga. Flaggkorpraler och högbåtsmän äro vidare till övervägande antal familjeförsörjare. Av den statistiska utredningen framgår att — medan för manskapet i genien antalet gifta utgör endast 137 procent av totala antalet beställningshavare — antalet gifta i procent av hela antalet manskap i här avsedda grader utgör för högbåtsmän 944 samt för flaggkorpraler 85 5 vid flottan och 793 vid kustartilleriet. Med hänsyn till vad sålunda anförts synes det hittillsvarande biandlönesystemet, såvitt angår flaggkorpraler och högbåtsmän, icke längre motsvara förhållandenas krav. Införandet av ett renodlat kontantlönesystem genom beställningshavarnas överförande till en särskild löneplan synes fördenskull, såsom även i direktiven för utredningen antytts, vara för deras vidkommande påkallat. Genom en sådan omläggning kunna enligt kommitténs uppfattning ifrågavarande beställningshavare lättare än vid blandlönesystemets bibehållande beredas lönevillkor, som kunna anses skäliga i betraktande av vad som tillkommer andra statliga befattningshavare med jämförlig utbildning och i ansvarsställning. Även bland det manskap, som ej är att hänföra till flaggkorpraler och högbåtsmän, finnes emellertid ett antal beställningshavare, vilka bildat familj och därför ej lämpligen kunna på samma sätt som det yngre manskapet utnyttja naturaförmånerna. Giflermålsfrekvensen inom olika manskapsgrader framgår av den förenämnda statistiska utredningen, vilken exempelvis för furirsgraden (motsvarande grader) visar, att antalet gifta i procent av totalantalet inom graden utgör för arméns furirer 333, för flottans korpraler 219, för kustartilleriets korpraler 217 och för flygvapnets furirer 27'8. I den mån dessa gifta beställningshavare kunna räkna så lång tjänstetid, att bosättning utanför kasern kan medgivas utan äventyrande av den militära disciplinen och utan alltför stora olägenheter i övrigt ur tjänstens synpunkt, torde för deras vidkommande sådana modifikationer i blandlönesystemet böra vidtagas, att de kunna förhyra familjebostad och ha sitt eget hushåll. 2—398SG6.

18 På grund härav böra de äldre gifta beställningshavarna skäligen utöver lönen tillerkännas en särskild kontant förmån av liknande art som det nuvarande hyresbidraget, ehuru avvägd och differentierad på ett sätt, som möjliggör beredande åt dessa beställningshavare — i främsta rummet dem, som äro förlagda till de dyraste orterna — av en mera skälig löneställning än den, som för närvarande tillkommer dem. Det förutsattes härvid, att detta manskap i stället för portion in natura även framdeles får uttaga portionsgottgörelse och alltså regelmässigt av naturaförmånerna blott utnyttjar den fria beklädnaden. Även beträffande de äldre bland det ogifta manskapet har emellertid kommittén ansett skäligt, att sådan modifikation vidtages i blandlönesystemet, varigenom möjlighet beredes till bosättning utanför kasern. I sådant syfte böra även sistnämnda beställningshavare erhålla ett kontant tillägg till lönen, avsett i främsta rummet såsom ett bidrag till bestridande av bostadskostnaderna. Härför bör emellertid för de ogiftas vidkommande erfordras en mera avsevärd tjänstetid. Kommittén återkommer i det följande till härmed förbundna spörsmål. Enligt kommitténs i det föregående angivna uppfattning bör sålunda för flaggkorpraler och högbåtsmän det hittillsvarande biandlönesystemet avvecklas och ersättas med ett renodlat bruttolönesystem. För det övriga manskapet bör däremot biandlönesystemet bibehållas, ehuru för äldre manskap modifierat genom införande utöver lönen av ett särskilt kontant lönetillägg, avsett att utgöra ett bidrag till kostnaderna för anskaffande av egen bostad och, för gift manskap, även till bestridande av andra kostnader för ett familjehushåll. Dyrortsgradering av lönerna. För närvarande äro, såsom inledningsvis påpekats, manskapslönerna icke alls differentierade med hänsyn till levnadskostnadsskillnader på olika orter. En viss grovt summarisk dyrortsgradering förekommer emellertid beträffande hyresbidraget, varom mera i det följande. 1918 års militära avlöningssakkunniga anförde i sitt betänkande angående lönereglering för det fast anställda manskapet, att de ansett sig böra undersöka, huruvida icke, i likhet med vad som skett för kommunikationsverkets personal, avlöningen borde anpassas efter de allmänna levnadskostnadernas olika storlek p å skilda orter genom införande även för manskapet av s. k. ortstillägg. De sakkunniga fäste vid behandlingen av denna fråga i främsta rummet uppmärksamheten därpå, att kronan in natura tillhandahölle manskapet fullständigt underhåll, innefattande kasernförläggning, förplägnad, beklädnad m. m. Redan i detta förhållande såge de sakkunniga ett avgörande skäl mot att beträffande manskapet tillämpa avlöningsformen ortstillägg, enär manskapet genom nämnda naturaförmåner i stort sett vore oberoende av de allmänna levnadskostnadernas olika storlek på skilda förläggningsorter. Icke heller ur rekryteringssynpunkt syntes ortstillägg för

19 manskapet vara av behovet påkallat, då erfarenheten givit vid handen, att svårigheterna för rekrytering ofta vore större på billigare än på dyrare platser. Sålunda skulle införandet av högre avlöning vid truppförband, förlagda på dyrare orter, kunna försätta truppförband, vilka vore förlagda till billigare orter men som dock i rekryteringshänseende vore sämre ställda, i ett ännu mera ogynnsamt läge än förut. De sakkunniga ansågo därför, att lönesystemet för manskapet borde ordnas utan hänsyn till förekommande olikheter i avseende på de allmänna levnadskostnaderna på olika förläggningsorter. I samband med sedermera vidtagna omarbetningar av manskapsavlöningsreglementet påyrkades från personalhåll, att löneplanerna skulle omläggas genom dyrortsgradering i överensstämmelse med vad som gällde för officerare och underofficerare m. fl. Försvarsväsendets lönenämnd uttalade emellertid i utlåtanden den 22 oktober 1926 och den 29 november 1927, att nämnden icke funnit skäl föreligga att i detta avseende frångå den ståndpunkt statsmakterna förut intagit. Även 1930 års militäravlöningssakkunniga omnämnde i sitt betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente m. m. (SOU 1930:36) att de haft anledning att ägna sin uppmärksamhet åt frågan om införande av ortsgruppsindelning jämväl för manskapet. Efter erinran om 1918 års militära avlöningssakkunnigas förut återgivna yttrande omnämnde de sakkunniga, att försvarsväsendets underbefälsförbund i en framställning till de sakkunniga av den 11 mars 1930 i förevarande ämne framhållit bl. a. följande synpunkter: Såsom skäl mot ortsdifferentierade löner för manskapet hade anförts, att manskapet åtnjöte underhåll in natura och därför i stort sett vore oberoende av de allmänna levnadskostnadernas olika storlek på skilda förläggningsorter. Det förhölle sig emellertid så, att ett relativt stort antal underbefäl — de gifta — på ett avgörande sätt vore beroende av nämnda omständigheter, till och med i högre grad än övriga löntagare, därest hänsyn toges till underbefälets lägre löner och därtill, att de i flertalet fall vore tvingade att hyra bostäder i den allmänna bostadsmarknaden. Ingenting talade emot att ett underbefäl bildade familj, tvärtemot kunde många, bland annat sociala skäl anföras för en dylik möjlighet. Lönerna borde därför bestämmas så, att de kunde bereda en familjeförsörjare skäliga inkomster, men detta vore nu knappast fallet. Enligt förbundets åsikt måste det anses ådagalagt, att ur försvarets synpunkt intet vore att erinra mot att underbefälet bildade familj. Härav följde emellertid, att man vid löneregleringen borde medgiva manskapet rätt till ortsgrupperade löner, ty ett gift underbefäl kunde av naturaförmånerna praktiskt taget endast begagna sig av rätten till fria kläder. Men också för de ogifta borde ett system med ortsgrupperade löner införas, ty dessa behövde detta icke minst under tiden före familjebildandet för täckande av de förhållandevis stora omkostnader, som därmed vore förenade. Lönerna borde därför för alla beställningshavare, som uppnått sådan ålder att familjebildning över huvud taget kunde komma i fråga, anpassas med hänsyn till familjeförsörjarnas behov, med andra ord göras ortsdifferentierade. En ytterligare anledning att införa ortstillägg låge däri, att denna avlöningsform kunde bidraga till att i någon mån kompensera äldre underbefäl, som på grund av sämre befordringsmöjligheter icke kunde nå underofficersbefordran förrän avsevärt senare än andra underbefäl vid en annan försvarsgren.

20 För egen del yttrade 1930 års militära vlöningssakkunniga, att de skäl för införande av ortstillägg för fast anställt manskap, som av underbefälsförbundet framförts, synts de sakkunniga i viss mån hava fog för sig. För det gifta underbefälet finge det nämligen anses medföra en bestämd olägenhet, att en väsentlig del av avlöningen utginge in natura, då möjligheterna att försörja en familj därigenom försvårades. För frågans belysande ur allmänt ekonomisk och löneteknisk synpunkt hade de sakkunniga föranstaltat om utförande av vissa undersökningar. Härvid hade det visat sig att, teoretiskt sett, en förändring läte sig genomföra enligt vissa olika alternativ, som dock icke angåvos i betänkandet. Då emellertid ett antagande av den omhandlade nya principen skulle innebära en rubbning av grunderna för rådande lönesystem och därmed sträcka sig utom det åt de sakkunniga lämnade uppdraget, hade de sakkunniga icke ansett sig befogade att upptaga ämnet till mera ingående behandling. Även 1936 års lönekommitté har verkställt vissa undersökningar beträffande frågan om en dyrortsgradering av manskapets kontanta löneförmåner, varvid kommittén anlitat biträde av på området sakkunniga personer. De överväganden, som kommittén på grundval av dessa undersökningar ägnat frågan, hava emellertid icke givit kommittén anledning att förorda någon dyrortsgradering av lönerna för manskap i allmänhet. Skälen härtill äro i huvudsak följande. För det manskap, som äger rätt till och kan till fullo utnyttja de av kronan tillhandahållna naturaförmånerna, erhålles redan genom nämnda förmåner full kompensation för de levnadskostnadsskillnader, som i fråga om dessa förnödenheter förekomma mellan olika förläggningsorter. Dessa naturaförmåner utgöra för manskapet i de yngsta årsklasserna den väsentliga delen av den ur anställningen härflytande inkomsten, och de förnödenheter, som här avses, torde tillika i konsumtionsbudgeten för allt blandavlönat manskap motsvara de konsumtionsposter, i fråga om vilka — bortsett från skatteposten — de största interlokala prisvariationerna förekomma. I vad mån beträffande övriga poster dylika variationer föreligga och vilken vikt sådana variationer böra tillmätas i den samlade konsumtionen i ett inkomstläge, som svarar mot manskapets genomsnittliga löncställning, är för närvarande icke möjligt att med någon säkerhet bedöma. På grund härav saknas också för närvarande reell utgångspunkt för att avväga en dyrortsgradering av den kontanta lönen. För bedömande av frågan, hur en eventuell dyrortsgradering för fast anställt manskap borde genomföras, skulle sålunda till en början erfordras en särskild undersökning rörande denna personalgrupps ekonomiska livsföring för uppgörande av en genomsnittlig utgiftsbudget. Att vidtaga anstalter för en dylik tidskrävande undersökning kan givetvis under nu rådande ovissa prisförhållanden ej ifrågakomma. Men ej heller under mera stabila förhållanden skulle det enligt kommitténs mening vara erforderligt att låta ett ställningstagande till frågan om lönesystem för det fast anställda manskapet bliva beroende av resultaten av en sådan undersökning. Detta synes vara så mycket mindre påkallat, som beträffande de i manskapets konsumtionsbudget sannolikt förekommande huvudposterna vid

21 sidan av bostad, mat och kläder erfarenhetsmässigt och på grund av verkställda summariska undersökningar torde kunna förutsättas, att de lokala kostnadsvariationerna — alltjämt med bortseende från skatteposten — i alla händelser absolut taget äro av den ringa storleksordning, att de sannolikt icke kunna i högre grad påverka den dyrortsgradering, som redan kan sägas förefinnas därigenom att väsentliga delar av budgeten utgöras av de förnödenheter, som — oberoende av förnödenheternas olika värde på skilda orter •— erhållas in natura. I varje fall torde dessa variationer enligt lönekommitténs uppfattning icke vara av den betydelse, att de kunna motivera den komplicering av lönesystemet, som en särskild dyrortsgradering för manskapet, grundad på prisvariationer för en partiell konsumtionsbudget, i åtskilliga hänseenden otvivelaktigt skulle innebära. Vad skatteposten angår, kunna visserligen, enligt vad verkställda undersökningar utvisat, förekomma mera avsevärda variationer olika orter emellan. Dessa variationer hava dock icke synts kommittén vara av den storleksordning, att de böra föranleda en speciell dyrortsgruppering i skattehänseende för manskapet. Även frågan om en dyrortsgradering av manskapslönerna lärer emellertid böra bedömas något olika för manskap i allmänhet å ena sidan och för det äldsta manskapet, särskilt gift manskap, å andra sidan. I fråga om flaggkorpraler och högbåtsmän, vilka enligt kommitténs förslag skulle erhålla en renodlad kontantlön, föreligga givetvis samma skäl för en dyrortsgradering av lönebeloppen som de, vilka motiverat den i lönesystemet för officerare och underofficerare samt tjänstemän vid civilförvaltningen ingående ortsgruppsindelningen. Vad vidare angår det gifta manskap av andra kategorier, som tillätes bo utanför kasern och som har eget hushåll, synes en dyrortsgradering av löneinkomsten likaledes vara motiverad och riktig. För dessa beställningshavare kommer nämligen, under förutsättning att de icke uttaga portion in natura utan i stället uppbära portionsgottgörelse, den kontanta lönen jämte portionsgottgörclsen att avse hela konsumtionsbudgeten med undantag av beklädnadsposten för beställningshavaren själv. På sätt i det följande skall närmare utvecklas, bör därför det särskilda lönetillägg, som enligt vad förut anförts skulle utgå till gift manskap, graderas efter dyrortsförhållanden. En viss dyrortsvariation synes även böra komma till stånd beträffande det kontanta lönetillägg, som är avsett att utgå till ogift manskap med längre anställningstid. Hyres- och ortstillägg. Såsom redan förut flera gånger framhållits, bör enligt lönekommitténs åsikt ett särskilt tillägg till den kontanta lönen utgå dels till manskap, som ingått äktenskap och som innehar så lång tjänstetid, att bosättning utom kasern anses kunna medgivas utan större olägenheter ur tjänstesynpunkt, dels ock till ogift manskap med mera avsevärd anställningstid. Detta tillägg skulle beträffande de gifta beställningshavarna åsyfta att bringa upp lönen på en sådan nivå, att den skäligen förslår till bestridande av utgifterna för ett mindre

22 familjehushåll. Bland dessa utgifter torde — om man beaktar att familjeförsörjaren personligen har rätt till fri kost samt, om han ej begagnar sig av denna förmån in natura, uppbär kontant gottgörelse därför — bostadsposten intaga det främsta rummet. För äldre ogift manskap är det ifrågasatta tillägget motiverat enbart såsom bidrag till bostadskostnaden. Lönekommittén föreslår för ifrågavarande tillägg benämningen hyres- och ortstillägg. Denna beteckning är visserligen icke fullt adekvat med hänsyn till vad som åsyftas med tillägget. För gift personal vore måhända benämningen »hushållstillägg» att föredraga, men denna benämning synes mindre väl lämpa sig för tillägget till ogift personal. Det har nyss framhållits, att en dyrortsgradering av hyres- och ortstillägget enligt kommitténs uppfattning är motiverad. Vad gift manskap angår, skulle det kunna ifrågasättas att en sådan gradering, om den skulle noggrant anpassa sig till syftet med tillägget, skulle baseras på en partiell konsumtionsbudget, omfattande en normal hushållsbudget med uteslutande av mat och kläder för mannen. Grundval för uppgörande av en sådan speciell dyrortsgruppering saknas för närvarande och kan ej åstadkommas utan en tidskrävande undersökning. Med de labila prisförhållanden, som för närvarande råda, skulle uppenbarligen en dylik undersökning vara skälig en meningslös. Beträffande den viktigaste av de konsumtionsposter, som direkt avses med ifrågavarande tillägg, skulle visserligen en särskild gruppering — ett slags hyresgruppering — kunna åstadkommas med ledning av de uppgifter och beräkningar rörande hyreskostnaderna på olika orter, som ingå i den allmänna ortsgrupperingen och som för övrigt bildat utgångspunkt för den speciella hyresgruppering, vilken fastställts i samband med den senaste löneregleringen för lärare vid folk- och småskolor. En gradering av de här avsedda tilläggens belopp kan dock självfallet ej grundas på den skala för hyresersättningar, som fastställts i avlöningsreglementet för folkskollärare m. fl.; denna skala avser att fastställa hyresersättning för tillhandahållen tjänstebostad och har konstruerats med hänsyn till detta speciella syfte, med iakttagande därvid av vissa särskilda förhållanden, som föreligga beträffande lärarpersonalen. Enligt kommitténs mening är det ej heller påkallat vare sig att vidtaga en särskild partiell ortsgruppering för det gifta manskapet eller ens att på ett eller annat sätt direkt grunda en gradering av ifrågavarande lönetillägg på hyrespostens lokala variationer. Ur administrativ synpunkt är det givetvis önskvärt, att graderingen av hyres- och ortstilläggen kan ske på grundval av förläggningsorternas placering i ortsgrupp enligt den allmänna dyrortsgruppering, som gäller för gradering av lönerna för tjänstemän vid nyreglerade verk. Även i och för sig synes en dylik anordning sakligt grundad. Det finnes nämligen, såvitt kommittén kan döma, all anledning att låta den totala löneförmånen för ifrågavarande manskapskategori variera för olika orter på ungefär samma sätt som lönen varierar för uteslutande kontantavlönade befattningshavare i motsvarande inkomstlägen. Om, på sätt i det föregående tillstyrkts, den egentliga lönen bestämmes till enhetliga belopp för alla tjänstgöringsorter, finnes för åstadkommande av

den önskade totala dyrortsgraderingen ingen annan utväg än att verkställa densamma genom lämplig gradering av hyres- och ortstillägget. För bestämmande av de orter, på vilka de olika tilläggsbeloppen böra utgå, bör då också den vanliga indelningen av tjänstgöringsorterna i ortsgrupper tilllämpas. En konstruktion av det här avsedda tillägget i enlighet med nu angivna synpunkter leder uppenbarligen, såvitt angår hyres- och ortstillägget enbart, till en betydligt större procentuell spännvidd än den, som gäller beträffande lönebeloppen för tjänstemän i allmänhet i ungefär motsvarande inkomstläge. Om man fasthåller vid tilläggets nyssnämnda uppgift att åstadkomma en i stort sett riktig variation av den totala avlöningen, lärer dock någon berättigad erinran häremot icke kunna göras. Tages endast den av ortsvariationer oberoende kontantlönen i betraktande, bliva för övrigt beställningshavare å de billigaste orterna i någon mån överkompenserade, medan å andra sidan beställningshavare å de dyraste orterna måste anses i viss mån underkompenserade. För det manskap, som kommer i åtnjutande av hyresoch ortstillägg, åstadkommes genom den större spännvidden hos detta tillägg en viss korrigering härutinnan. I fråga om storleken av det här avsedda lönetillägget för gift manskap må erinras, att det hyresbidrag, som enligt gällande manskapsavlöningsreglemente utgår till vissa gifta beställningshavare, för närvarande utgör å A-, B- och C-orter 252 kronor, å D-, E- och F-orter 288 kronor, å G- och H-orter 324 kronor samt å I-ort — med inräknande av den tillfälliga förstärkning av hyresbidraget, som under senare år beviljats — 564 kronor. Lönekommittén har ansett hyres- och ortstillägget böra för A-ort bestämmas till 252 kronor eller ett belopp motsvarande det nu utgående lägsta hyresbidraget, vilket för närvarande kan anses utgöra ett genomsnittsbelopp närmast avseende B-ort. Skillnaden i tilläggsbeloppen mellan de olika ortsgrupperna har ansetts lämpligen kunna bestämmas till 72 kronor. I överensstämmelse härmed skulle tilläggen för gift personal fastställas till följande belopp: Ortsgrupp

Tilläggsbelopp

828 För ogift äldre manskap har kommittén ansett hyres- och ortstillägget böra bestämmas på A-ort till två tredjedelar av gift beställningshavares tilllägg på samma ort eller 168 kronor. För högre ortsgrupper har tillägget ansetts böra avvägas så, att skillnaden mellan beloppen för de olika ortsgrupperna utgör 36 kronor eller hälften av det för gift manskap föreslagna skillnadsbeloppet. Hyres- och ortstilläggen för ogifta beställningshavare skulle alltså bestämmas på följande sätt: Ortsgrupp

Tilläggsbelopp

24 Beträffande förutsättningarna för rätt till hyres- och ortstillägg må erinras, att enligt nu gällande bestämmelser hyresbidrag tillkommer furir och korpral vid armén eller flygvapnet samt flaggkorpral, högbåtsman och till 1. klass sjöman eller 1. klass kustartillerist uppflyttad menig under förutsättning, att vederbörande är gift och innehar en enligt avlöningsreglementets regler beräknad tjänstetid av minst 72 månader eller 6 år. 1930 års militäravlöningssakkunniga föreslogo, att hyresbidrag skulle utgå till gifta beställningshavare i samtliga lönegrader och utan något villkor om viss minsta tjänstetid. Mot de sakkunnigas förslag om slopande av tjänstetidsgränsen framställdes kritik i åtskilliga av de över betänkandet avgivna utlåtandena. Det framhölls därvid bland annat, att det ur tjänstesynpunkt icke vore önskvärt att genom en avlöningsform av ifrågavarande art stimulera till alltför tidigt ingående av äktenskap. Försvarsväsendets lönenämnd förordade för sin del, att såsom villkor för hyresbidrag skulle fastställas en lägsta tjänstetid av 48 månader eller 4 år. Lönekommittén är för sin del av den uppfattningen, att en viss minimitjänstetid bör krävas för rätt till hyres- och ortstillägg. Denna gräns torde dock utan större olägenhet ur militära tjänstesynpunkter kunna sättas lägre än för närvarande. Med tillmötesgående av de önskemål, som härutinnan framställts under kommitténs förhandlingar med personalrepresentanterna har kommittén ansett sig böra förorda, att rätt till hyres- och ortstillägg för gift manskap må inträda efter en tjänstetid av 4 år. Enligt kommitténs uppfattning finnes icke tillräcklig anledning att, såsom för närvarande gäller beträffande hyresbidraget, som villkor för rätt till hyres- och ortstillägg uppställa uppnådd befordran till viss underbefälsgrad eller verkställd uppflyttning till viss tjänstbarhetsklass. Vad angår villkoren för rätt till hyres- och ortstillägg för ogift manskap. är kommittén — såsom redan i det föregående antytts — av den åsikten att i fråga om tjänstetid böra för sådant manskap uppställas väsentligt strängare krav för erhållande av rätt till dylikt tillägg. Ur tjänstesynpunkt torde det nämligen, åtminstone såvitt angår armén och flygvapnet, få betraktas såsom en bestämd olägenhet, om det mera erfarna underbefälet i större utsträckning skulle medgivas bosätta sig utom kasernen. För flottans vidkommande torde förhållandena ligga något annorlunda till, men tillräckliga skäl torde dock icke kunna anses föreligga att för olika försvarsgrenar fixera olika grundförutsättningar för tilläggets erhållande. Enligt kommitténs mening bör rätt till hyres- och ortstillägg för ogift manskap icke inträda förrän efter en så lång tjänstetid, att manskapet regelmässigt avslutat underofficersutbildningen och därefter under ett år tjänstgjort vid sitt truppförband. I överensstämmelse härmed förordar kommittén, att tidsgränsen för ogift manskap bestämmes till 8 år. Till vissa med hyres- och ortstillägget sammanhängande detaljfrågor återkommer kommittén under specialmotiveringen till reglementsförslaget.

25 Rörligt tillägg. Enligt 1921 års riksdags beslut skulle vid beräkning av dyrtidstillägg för fast anställt manskap sådant tillägg icke utgå å det grundbelopp, som motsvarade begynnelselönen för menig. Å överskjutande avlöningsbelopp skulle däremot dyrtidstillägg erhållas och beräknas enligt de för kommunikationsverkens personal gällande föreskrifterna, dock efter ett lägre procenttal än som fastställts för denna personal. Att dyrtidstillägg icke skulle utgå å grundlönen berodde därpå, att denna — såsom framgår av den i Bilaga 2 vid betänkandet lämnade historiska översikten — fastställts efter ett högre prisläge än det, som legat till grund för de samtidiga löneregleringarna för övriga statstjänare, och alltså kunde sägas inkludera dyrtidstillägg. Det hade nämligen ansetts, att det skulle verka befrämjande för rekryteringen, om den kontanta avlöning, som erbjödes för anställning vid försvars väsende t, vore till beloppet bestämd. När grundlönen för menig åren 1922 och 1923 sänktes, nedsattes också i motsvarande mån det belopp, vara dyrtidstillägg icke skulle utgå. Anledningen till den avvikelse från de allmänna grunderna för dyrtidstillägg, som låg däri att tillägget för manskap skulle beräknas efter ett lägre procenttal, torde vara att söka i förekomsten av naturaförmåner vid sidan av den kontanta lönen. 1918 års militära avlöningssakkunniga hade i sitt betänkande med förslag till lönereglering för det fast anställda manskapet framhållit att, om dyrtidstillägg beräknades å den kontanta lönen utan hänsyn till värdet av naturaförmånerna, det avlöningsbelopp, vara dessa befattningshavare erhölle kompensation för dyrtiden, bleve vida högre än för befattningshavare, vilkas hela lön utginge med kontant belopp. Då naturaförmånernas värde automatiskt stege i förhållande till den allmänna prisstegring, som toge sig uttryck i indextalets höjning, ansågs en minskning av procentsatsen för beräknande av dyrtidstillägget vara erforderlig. Det procenttal, efter vilket dyrtidstillägg beräknades för kommunikationsverkens personal, minskades för det fast anställda manskapets del med 45 procent. Vid den omläggning av grunderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare i allmänhet, som beslöts av 1923 års riksdag, fastställdes dessa tillägg till betydligt lägre belopp än som tidigare utgått. I anslutning härtill ändrades även bestämmelserna om beräknande av dyrtidstillägg åt det fast anställda manskapet. I proposition nr 24/1923 framhöll sålunda föredragande departementschefen, att sådan ändring borde vidtagas i bestämmelserna om dyrtidstillägg till manskapet, varigenom den procentuella minskningen av de till dessa beställningshavare utgående tilläggen bleve ungefär densamma som för civila befattningshavare i närmast motsvarande löneställning. Detta fann departementschefen bliva fallet, därest dyrtidstillägget — som alltjämt skulle beräknas endast å den del av avlöningen, vilken överstege begynnelselönen för menig — bestämdes i enlighet med föreskrifterna i § 3 av det för samma års riksdag framlagda författningsförslaget (d. v. s. enligt grunderna för då nyreglerade verk) med den avvikelsen, att det i sagda paragraf om-

26 förmälda procenttalet skulle minskas med 24 enheter i stället för, såsom föreslagits beträffande tjänstemän i allmänhet, med 18 enheter. 1923 års riksdag fann icke anledning till erinran mot sålunda föreslagna principer. I anslutning härtill utfärdades kungörelse i ämnet (nr 200/1923), vilken ännu är gällande. Dyrtidstillägg utgår alltså för närvarande — om man bortser från särskilda bestämmelser för visst manskap, som anställts före den 1 juli 1923 — å den del av lönen, som överstiger 50 kronor i månaden, och beräknas efter ett procenttal, som ligger (24—18 = ) 6 enheter lägre än det för tjänstemän i allmänhet gällande procenttalet enligt de före den senaste löneregleringen gällande grunderna för dyrtidstillägg. Detta innebär exempelvis vid indexläget 156 — vilket indexläge vid 1938 och 1939 års löneregleringar tagits till utgångspunkt för inräknande av dyrtidstillägg i de fasta lönerna — att dyrtidstillägg för fast anställt manskap beräknas efter 4 procent, medan för tjänstemän i allmänhet gällde procenttalet 10. För närvarande gäller ett indextal av 171, vilket för fast anställt manskap medför dyrtidstillägg med 11 procent, medan samma indextal enligt tidigare grunder för tjänstemän i allmänhet skulle ha givit dyrtidstillägg med 17 procent. Av den här lämnade redogörelsen framgår, att dyrtidstillägget för det fast anställda manskapet alltsedan tillkomsten av 1921 års lönereglering varit beräknat med hänsynstagande till att värdet av de naturaförmåner, vilka utöver den kontanta lönen tillkomma manskapet, undergår växlingar parallellt med förändringarna i de allmänna levnadskostnaderna. I de för utredningen gällande direktiven har chefen för finansdepartementet även berört frågan om manskapslönernas rörlighet. Efter att ha påpekat de avvikelser i jämförelse med förhållandena för tjänstemän i allmänhet, vilka för närvarade gälla för det fast anställda manskapet och som sammanhänga med de grundläggande skiljaktigheterna i själva lönesystemen, har departementschefen därvid anfört, att det syntes naturligt att en viss automatisk rörlighet hos lönerna även för framtiden bibehölles beträffande de grupper av manskap, som kunde komma att erhålla uteslutande penninglöner, men att detta icke vore lika givet i fråga om övriga grupper. Frågan härom borde upptagas till övervägande. Om en automatisk rörlighet även för sistnämnda grupper funnes böra bibehållas, syntes det i varje fall vara sannolikt, att en dylik rörlighet måste för dessa gruppers vidkommande anordnas på annat sätt än för statstjänstemän i allmänhet och att sålunda de nya avlöningsreglementenas regler om rörligt tillägg icke kunde oförändrade införas i ett avlöningsreglemente för manskapet. Jämväl denna fråga borde vid utredningen ägnas uppmärksamhet. Även kommittén finner välbefogat att, såsom i direktiven antytts, flaggkorpraler och högbåtsmän, vilka nu skulle erhålla enbart kontantlön, få åtnjuta rörligt tillägg efter samma grunder, som i de nya civila och militära avlöningsreglementena fastställts för befattningshavare i allmänhet. Vad övrigt manskap angår, har lönekommittén för att erhålla grundval för frågans bedömande verkställt vissa utredningar beträffande verkningarna av de nuvarande bestämmelserna om dyrtidstillägg för manskap i

27 jämförelse med bestämmelserna om dyrtidstillägg, respektive rörligt tillägg för tjänstemän vid olika grenar av statsförvaltningen. Effekten av reglerna om detta tillägg har därvid åskådliggjorts genom beräknande av den s. k. kompensationsgraden, d. v. s. dyrtidstilläggets storlek i procent av levnadskostnadernas stegring. Vid studiet av kompensationsgraden för det militära manskapets dyrtidstillägg måste emellertid beaktas, att manskapet ju kan anses erhålla full kompensation för levnadskostnadernas stegring, såvitt angår den del av avlöningen som utgår in natura. För att kunna utföra beräkningar rörande kompensationsgraden måste man därför taga till utgångspunkt ett visst värde på naturaförmånerna. De beräkningar, som verkställts, hava baserats på två skilda antaganden härutinnan, nämligen det ena att naturaförmånerna äga ett värde av 600 kronor för år räknat vid index 156, vilket närmast ansluter sig till den värdering av naturaförmåner, som fastställts för bestämmande av folkpension och som torde få betraktas såsom tämligen låg, och det andra att nämnda förmåner uppskattas till 600 kronor vid 1914 års levnadskostnadsnivå eller alltså omkring 900 kronor vid indexläget 156, vilket sistnämnda antagande ansluter sig till en av 1918 års militära avlöningssakkunniga gjord uppskattning (se prop. 350/1921, sid. 66), som i detta sammanhang icke torde behöva överskridas. Enär naturaförmånerna i skilda lönelägen utgöra en olika stor del av den totala inkomsten och då vidare värdet av dessa förmåner kan anses följa levnadskostnadsindex, medan de nuvarande reglerna för dyrtidstillägg endast delvis giva kompensation å den kontanta lönen, blir uppenbarligen kompensationsgraden för totalavlöningen olika hög för olika inkomstlägen. Med hänsyn härtill hava beräkningar utförts för fyra olika inkomstlägen, nämligen där kontantlönen enligt nuvarande avlöningsregler utgör 600 kronor (menigs begynnelselön), 960 kronor (lön för menig vid armén med 36 månaders tjänstetid) samt 1 272 kronor och 1 800 kronor (lön för furir med 36, respektive 84 månaders tjänstetid). Beräkningarna ha avsett den faktiska levnadskostnadsutvecklingen under tiden från och med första kvartalet 1925 till och med andra kvartalet 1939 och angiva för nuvarande dyrtidstillägg den beräknade graden av kompensation för levnadskostnadsstegring utöver index 156. Beräkningarna hava i fråga om kompensationsgraden givit det resultat, som framgår av följande tabell: Kompensationsgrad i procent.

Menig:

Om naturaOm naturaförmånerna förmånerna uppskattas till uppskattas till 600 kronor 900 kronor

1. Begynnelselön (600 kr.) 2. Lön efter en tjänstetid av 36 månader (960 kr.) Furir: 1. Begynnelselön (1 272 kr.) 2. Lön efter en tjänstetid av 84 månader (1 800 kr.) . . . .

50-9 53-3

60 9 60-6

56-2 61#o

62'4 65-3

28 Till jämförelse må nämnas, att för civila tjänstemän samt för officerare och underofficerare m. fl. kompensationsgraden för samma tidsperiod beräknats utgöra 67 1 procent vid tillämpning av de före den 1 juli 1939 gällande grunderna för dyrtidstillägg och 83 1 procent enligt nu gällande system för rörligt tillägg. Att sistnämnda procenttal är högre än den avsedda genomsnittliga kompensationsgraden av 75 procent har sin förklaring däri, att den här undersökta tidsperioden uppvisar en övervägande fallande indexserie, varvid kompensationen på grund av det rörliga tilläggets s. k. eftersläpning blir något större än vid en serie med mera jämn fördelning av fallande och stigande indextal. Av de anförda beräkningarna framgår alltså, att med gjorda antaganden rörande naturaförmånernas värde dyrtidstillägget för fast anställt manskap enligt nuvarande grunder ger en något sämre kompensation än för tjänstemän i allmänhet inom statsförvaltningen. Vid de förhandlingar, som av lönekommittén förts med de av underbefälsförbundet utsedda representanterna, har från dessas sida påyrkats, att rätt till rörligt tillägg måtte medgivas allt fast anställt manskap och att grunderna för detta tillägg måtte så utformas, att manskapet i detta hänseende bleve principiellt likställt med befattningshavare i allmänhet i statens tjänst. Enligt kommitténs mening föreligger grundad anledning att tillmötesgå detta yrkande. Ur principiell synpunkt lärer ej med fog kunna göras gällande, att manskapet bör i förevarande avseende ställas sämre än statliga anställningshavare i övrigt. Detta torde ej heller vid de nuvarande bestämmelsernas tillkomst hava varit åsyftat, ehuru de av andra anledningar fastställda avvikelserna från de allmänna grunderna för dyrtidstillägg kommit att verka därhän. Psykologiska skäl tala enligt kommitténs mening med styrka för att lönerna för manskapet — och sålunda även begynnelselönen för menig — göras rörliga efter levnadskostnadsväxlingarna i ungefär samma omfattning som lönerna för officerare och underofficerare. Även lönetekniska motiv kunna åberopas för införande av en automatisk rörlighet hos manskapslönerna inom samma gränser, som fastställts vid de senaste löneregleringarna för statstjänstemän. Om rörligt tillägg icke medgives utgå å lönerna till manskap, med undantag för flaggkorpraler och högbåtsmän, följer härav, att de fasta lönerna i löneplanen måste bestämmas till högre belopp för att ernå den löneförbättring, som anses skälig. Härvid bör emellertid beaktas, att befordran äger rum från beställning tillhörande löneplanen för manskap i allmänhet dels till beställning å den särskilda löneplanen för flaggkorpraler och högbåtsmän och dels till beställning tillhörande underofficersplanen. Då rörligt tillägg utgår eller förutsattes komma att utgå å löner enligt sistnämnda båda löneplaner, skulle det uppenbarligen med enbart fasta löner för manskap i allmänhet icke vara möjligt att åvägabringa en vid skilda indexlägen någorlunda likformig relation mellan beloppen i löneplanen för detta manskap och beloppen i de löneplaner, vilka bliva gällande efter befordran. Svårigheterna härutinnan bortfalla, om lönebeloppen i de olika löneplanerna göras automatiskt rörliga på ungefär liknande sätt.

29 Med h ä n s y n till vad h ä r a n f ö r t s a n s e r sig l ö n e k o m m i t t é n b ö r a förorda, a t t rörligt tillägg m å u t g å ä v e n å l ö n e r n a för m a n s k a p i a l l m ä n h e t . Vid avvägning a v g r u n d e r n a för d e t t a tillägg m å s t e emellertid n ö d i g h ä n s y n t a g a s till att de utgående n a t u r a f ö r m å n e r n a s värde växlar med levnadskostnadsindex. D ä r v i d b ö r m a n enligt k o m m i t t é n s u p p f a t t n i n g eftersträva en s å d a n k o n s t r u k t i o n av det rörliga tillägget för m a n s k a p m e d n a t u r a f ö r m å n e r , att för l e v n a d s k o s t n a d s s t e g r i n g e n e r h å l l e s en total k o m p e n s a t i o n i möjligaste m å n ö v e r e n s s t ä m m a n d e m e d d e n , s o m t i l l k o m m e r civila t j ä n s t e m ä n s a m t officer a r e o c h u n d e r o f f i c e r a r e m . fl. B e r ä k n i n g a r h a v a u t f ö r t s till p r ö v n i n g u r s å d a n s y n p u n k t a v olika t ä n k b a r a a l t e r n a t i v för det rörliga tilläggets k o n s t r u k t i o n . Det h a r d ä r v i d visat sig, att det a n g i v n a syftet b ä s t skulle förverkligas g e n o m en regel, enligt vilken rörligt tillägg u t g å r å d e n k o n t a n t a lönen, m i n s k a d m e d ett b e l o p p av 300 k r o n o r för år, och b e r ä k n a s efter s a m m a p r o c e n t t a l s o m för t j ä n s t e m ä n i a l l m ä n h e t . O m rörligt tillägg enligt e n s å d a n regel u t g å t t till m a n s k a p e t u n d e r den u n d e r s ö k t a t i d s p e r i o d e n 1 9 2 5 — 1939, skulle k o m p e n s a t i o n s g r a d e n för l e v n a d s k o s t n a d s s t e g r i n g a r u t ö v e r indexläget 156 h a v a ställt sig p å följande sätt: Kompensationsgrad i procent. Om naturaförmånerna uppskattas till 600 kronor

Om naturaförmånerna uppskattas till 900 kronor

Menig: 1. Begynnelselön (600 kr.) 2. Lön efter en tjänstetid av 36 månader (960 kr.)

71-2 74-0

77-2 782

Furir: 1. Begynnelselön ( l 272 kr.) 2. Lön efter en tjänstetid av 84 månader ( 1 8 0 0 kr.) . . . .

76-3 77-o

78-7 79-6

E n n ä r m a r e a n a l y s av d e n n y s s i f r å g a s a t t a regeln visar också, att denn a regel b ö r v a r a ä g n a d att i möjligaste m å n realisera d e t a n g i v n a syftet: Om man låter rörligt tillägg utgå å hela kontantlönen och beräknar detsamma efter samma procenttal som för tjänstemän — således efter ett procenttal, utgörande s /t av levnadskostnadsstegringen utöver 1935 års nivå — erhåller manskapet för hög total kompensation, eftersom å naturaförmånerna erhålles full kompensation i stället för s/4 sådan. För att behålla den totala kompensationen vid 3 / 4 bör man alltså minska det kontanta rörliga tillägget med ett belopp, motsvarande 7 4 av stegringen (p procent) i naturaförmånernas värde eller, vilket är detsamma, Vi av stegringen å Va av naturaförmånernas

värde \~r^

• naturaförmånernas

.. */« P naturaförmånernas värde \ M a n varde = ^ g - ' — 3 I' bör alltså låta rörligt tillägg utgå å kontantlönen minskad med Va av naturaförmånernas värde eller å kontantlönen minskad med 300 kronor, om naturaförmånerna antagas vara värda omkring 900 kronor vid index 156. Ett konkret exempel torde måhända lättare åskådliggöra tankegången i föregående stycke. Om levnadskostnaderna stigit med 8 procent från 1935 års nivå, bor-

30 de rörligt tillägg utgå med 6 procent å totallönen. Å naturaförmånerna, värderade till 900 kronor, har emellertid erhållits full kompensation, 8 procent, och det kontanta rörliga tillägget bör därför minskas med 2 procent å 900 kronor eller, vilket är detsamma, 6 procent å 300 kronor (= Va av naturaförmånernas värde). För att åstadkomma rörligt tillägg med 6 procent å totallönen har man alltså att låta rörligt tillägg utgå med 6 procent å kontantlönen minskad med 300 kronor. Vad nu anförts torde visa, att den här avhandlade regeln för rörligt tilllägg med det gjorda antagandet om naturaförmånernas värde bör förverkliga en kompensationsgrad av samma storlek som den, vilken de civila tjänstemännens rörliga tillägg uppvisar. Att ändock de verkställda beräkningarna ej förete helt överensstämmande procenttal torde hava sin grund huvudsakligen däri, att ingen »eftersläpning» förekommer i fråga om naturaförmånernas växling med index, varför den överkompensation, som vid den här undersökta, till övervägande del nedåtgående indexserien uppkommer till följd av »eftersläpning», ej blir lika framträdande för det militära manskapets som för tjänstemännens rörliga tillägg. Till gengäld blir å andra sidan vid en uppåtgående prisrörelse underkompensationen för manskapet mindre än för tjänstemännen. De anförda siffrorna visa emellertid, att •— såsom bör vara att vänta — kompensationsgraden för manskapet vid ned åtgående prisrörelse blir större ju större del kontantlönen utgör av totallönen: omvänt blir kompensationsgraden vid uppåtgående prisrörelse mindre i de lägen, där kontantlönen dominerar, än i de lägsta löneklasserna. Vad beträffar det antagna värde å naturaförmånerna, som lagts till grund för fastställande av den del av kontantlönen, vara rörligt tillägg ej skulle utgå, må framhållas att den angivna siffran, som är att betrakta såsom en genomsnittssiffra, givetvis ej åsyftar att motsvara ett oomtvistligt och exakt beräknat värde. Av praktiska skäl är det under alla förhållanden nödvändigt att vid de månadsvis skeende uträkningarna av rörligt tillägg röra sig med ett avrundat avdragsbelopp. Å hyres- och ortstillägg synes rörligt tillägg böra utgå efter samma grunder, som fastställts i fråga om sådant tillägg å lön till tjänstemän i allmänhet. För närvarande utgår till fast anställt manskap, liksom tidigare till befattningshavare i allmänhet, inom dyrtidstilläggsbestämmelsernas ram ett fast månatligt barntillägg. Kommittén förutsätter, att detta tillägg avvecklas enligt samma grunder, som fastställts beträffande civila tjänstemän samt officerare och underofficerare m. fl. Enhetlig löneplan för manskap i allmänhet m. m. Såsom framgår av den historiska översikten i Bilagan 2 vid betänkandet, gälla för närvarande särskilda löneplaner för arméns och flygvapnets manskap å ena sidan (löneplan Maf) samt för marinens manskap å andra sidan (löneplan Mm). Förstnämnda löneplan omfattar fyra lönegrader, nämligen en för meniga, en för vicekorpraler, en för korpraler och en för furirer. Löneplan Mm omfattar tre lönegrader, nämligen en för meniga, en för korpraler (högbåtsmän) och en för flaggkorpraler. Högbåtsmännen tillhöra så-

31 lunda för närvarande samma lönegrad som korpralerna. För högbåtsmän fortsätta dock enligt till löneplanen fogad anmärkning löneförhöjningarna med stigande tjänstålder att utgå utöver det tjänstetidsläge, där sådan innehavare av korpralsbeställning, som ej är högbåtsman, nått slutlön. På sätt förut framhållits böra enligt lönekommitténs mening flaggkorpraler och högbåtsmän hänföras till en särskild löneplan. Beträffande övriga beställningshavare framgår av den i nyssnämnda bilaga lämnade översikten, att åtskilliga olikheter för närvarande förekomma mellan löneplanerna Maf och Mm. Begynnelselönen för menig är lika för hela försvarsväsendet. Slutlönen för furir vid armén och flygvapnet överensstämmer vidare med slutlönen för närmast motsvarande beställning — korpralsbeställning — vid flottan och kustartilleriet. Denna slutlön uppnås dock icke vid samma tjänstetid; för armén och flygvapnet vinnes furirs slutlön efter en tjänstetid av 84 månader, men vid marinen tillträdes korprals slutlön efter en tjänstetid av 96 månader. I övrigt föreligger icke på någon punkt full överensstämmelse mellan de båda löneplanerna. Antalet avlöningsförhöjningar i de olika graderna växlar, och likaså är avlöningsförhöjningarnas storlek olika. Sålunda förekomma för menig vid marinen icke mindre än åtta avlöningsförhöjningar, vilket kan sägas innebära, att lönegraden omfattar nio löneklasser. Avlöningsförhöjningarna utgöra, de båda första 120 kronor vardera, den tredje 180 kronor samt de därefter följande fem förhöjningarna envar 96 kronor. För menig vid armén och flygvapnet förekomma fyra löneförhöjningar (lönegraden omfattar sålunda fem löneklasser), och löneförhöjningarna utgöra respektive 60, 120, 180 och 120 kronor. I furirsgraden vid armén och flygvapnet utgör vid normal befordringsgång begynnelselönen (d. v. s. lönen efter 36 månaders tjänstetid) 1 272 kronor och därefter följa enligt löneplanen fyra förhöjningar å respektive 120, 144, 144 och 120 kr. För flottans korpraler däremot utgör begynnelselönen (lön efter 36 månaders tjänstetid) 1 320 kronor, varefter följa fem löneförhöjningar, envar å 96 kronor. Enligt lönekommitténs mening måste det anses önskvärt, att dessa och andra avvikelser mellan löneplanerna för de olika försvarsgrenarna utjämnas. De skäl, som föranlett nämnda avvikelser och som i huvudsak framgå av den historiska översikten, synas kommittén icke vara av den vikt, att de böra stå hindrande i vägen för åstadkommande av en större likformighet, så mycket mindre som avvikelserna äro av obetydlig storleksordning. Avvikelser i lönehänseende äro visserligen ofrånkomliga under kortare tider, i den mån de utbildningskurser som erfordras för befordran till högre beställning äro förlagda till olika anställningsår vid olika försvarsgrenar eller vapenslag. Kommittén är emellertid av den uppfattningen, att lika lön normalt bör utgå till manskap vid olika delar av försvarsväsendet, i den mån beställningshavarna kunna räkna lika anställningstid och genomgått samma eller jämförlig utbildning. Vid de förhandlingar, som förts med personalens representanter, hava också dessa framhållit önskvärdheten av att i dylikt syfte en utjämning mellan löneplanerna åvägabringas. Jämväl de representanter för de centrala militärsta-

berna, med vilka lönekommittén under hand samrått, hava uttalat sig för åstadkommande av enhetlighet i förevarande hänseende. En dylik enhetlighet skulle också vara ägnad att medföra vissa lönetekniska fördelar. Kommittén vill alltså för sin del förorda, att allt manskap utom flaggkorpraler och högbåtsmän sammanföras i en gemensam löneplan. För åstadkommande av detta resultat erfordras vissa smärre organisatoriska omläggningar. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, innehåller för närvarande löneplanen Maf fyra lönegrader, medan löneplanen Mm omfattar två lönegrader (bortsett från flaggkorpralerna). En enhetlig löneplan för manskap i allmänhet vid samtliga försvarsgrenar torde svårligen kunna åstadkommas, med mindre dessa skiljaktigheter utjämnas på sådant sätt, att antalet lönegrader genomgående blir tre. I detta syfte föreslår kommittén, att vid armén och flygvapnet den särskilda lönegraden för vicekorpraler slopas samt att vid marinen mellan meniggraden och den hittillsvarande korpralsgraden inskjutes en ny lönegrad, avsedd för 1. klass sjömän och 1. klass kustartillerister samt ställd i jämnbredd med korpralsgraden vid armén och flygvapnet. Vid de överväganden, som lönekommit tén efter samråd med representanter för vederbörande centrala staber ägnat denna fråga, har kommittén kommit till den uppfattningen, att en sådan omläggning även i och för sig är sakligt motiverad och att den ej heller ur organisatoriska synpunkter behöver möta mera vägande invändningar. Vad vicekorpralsgraden angår, finnes denna underbefälsbeställning för larmens vidkommande endast vid vissa truppslag, nämligen infanteriet, ingenjör- och signal trupperna samt trängen. För kompetens till vicekorpralsbefordran erfordras ej annan utbildning än den vanliga volontärsoldatutbildningen. Ett avskaffande av vicekorpralsgraden lärer redan tidigare vid vissa tillfällen hava varit på tal. Meningarna om lämpligheten av gradens slopande hava emellertid varit delade. Mot avskaffande av vicekorpralsgraden har man framhållit dels psykologiska skäl — avseende att manskapets strävan att tillägna sig volontärutbildningen skulle stimuleras av medvetandet om att efter en med goda betyg genomgången sådan utbildning utsikter funnes till utnämning till en befälsgrad — dels ock behovet av att under slutet av andra anställningsåret använda de godkända eleverna i volontärskolan såsom instruktörer för värnpliktiga, varvid befälsgraden underlättade fullgörandet av deras befälsfunktioner. Även om emellertid vicekorpralsgraden skulle anses böra bibehållas såsom bcfälsgrad, följer dock härav icke, att den med nödvändighet behöver bibehållas såsom särskild lönegrad. De skillnader i ställning och uppgifter, som föreligga mellan å ena sidan menigt manskap som genomgått rekrytutbildning och å andra sidan vicekorpraler, synas vara så ringa, att en särskild lönegrad för vicekorpralerna icke kan anses erforderlig. Löneskillnaden enligt nu gällande löneplan mellan vicekorpralernas normala begynnelselön (lön efter 12 månader) och lönen till en menig efter samma tjänstetid är också relativt obetydlig. Enligt lönekommitténs mening torde det, med hänsyn även till den korta tid efter vilken befordran till korpralsbeställning regelmässigt vin-

33 nes, få anses vara tillfyllest med den högre löneställning, som ernås genom ålderstillägg i meniggraden. Vad flottan angår, kvarstår dess meniga manskap för närvarande i meniggraden intill dess befordran kan vinnas till den mot furirsgraden svarande korpralsbeställningen. Efter genomgången korpralsutbildning bliva de korpralskompetenta beställningshavare, som ej kunna vinna omedelbar befordran till korpralsbeställning, samt de meniga, vilka avlagt endast avkortad korpralsexamen, uppflyttade i tjänstbarhetsklass från 2. klass sjöman till 1. klass sjöman. Korpralskompetenta 1. klass sjömän befordras senare i mån av ledigblivande beställningar till korpralsgraden. De 1. klass sjömän åter, som icke avlagt fullständig korpralsexamen — vilket innebär, att de ej uppfyllt fordringarna i avseende å den allmänbildande delen av undervisningen, medan de däremot fullgjort kraven beträffande den rent militära utbildningen — kvarstå i menigs lönegrad, där de till skillnad från andra meniga erhålla löneförhöjningar (ålderstillägg) varje år intill dess slutlön för menig uppnåtts efter en tjänstetid av 8 år. Enligt lönekommitténs mening finnes fog för uppflyttande av 1. klass sjömän — vilka på grund av sin praktiska utbildning kunna under sjötjänstgöring fullgöra uppgifter jämförliga med korpralernas — till en särskild, högre lönegrad. Även 1. klass kustartillerister torde böra uppflyttas till den nya lönegrad, som kommittén alltså förordar för 1. klass sjömän. För kustartilleriets vidkommande synes emellertid den nyinrättade beställningen böra avses jämväl såsom en mellangrad mellan de nuvarande menig- och korpralsgraderna för dem, som avlagt korpralsexamen och som enligt nuvarande ordning normalt befordras direkt från menig- till korpralsbeställning efter utgången av andra tjänståret. En sådan anordning synes påkallad för ernående av större likformighet i löneställningen för manskap vid olika delar av försvarsväsendet. Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen, genomgås kustartilleriets korpralskola under andra anställningsåret, och vid normal befordringsgång äger därefter befordran till korpralsbeställning rum från och med tredje anställningsåret, medan motsvarande grad vid armén och flottan nås först från och med fjärde året och vid flygvapnet vinnes först från och med femte anställningsåret. Den utbildning, som vinnes i kustartilleriets korpralskola, synes, såvitt kommittén kan döma, icke fullt likvärdig med arméns furirsutbildning eller flottans korpralsutbildning. Att kustartilleriets manskap sålunda för närvarande kommer i åtnjutande av furirs lön efter mindre omfattande teoretisk utbildning och efter kortare praktisk tjänstgöring än manskapet vid armén och flygvapnet, synes icke vara riktigt. Enligt lönekommitténs uppfattning kan kustartilleriets korpralsutbildade manskap först efter genomgående av den nuvarande lägre underofficersskolan anses fullt jämställda i utbildningsavseende med arméns och flygvapnets furirer. Intill dess sådan kompetens vunnits, torde manskapet vid kustartilleriet böra kvarstå i den nyinrättade mellangraden. Vid bifall till vad sålunda ifrågasatts skulle, därest någon omläggning av utbildningsgången icke kommer till stånd vid kustartilleriet, befordrings3—398866.

te gången för manskap vid detta vapenslag bliva densamma som den hittillsvarande normala befordringsgången vid flygvapnet, d. v. s. manskapet skulle under två år kvarstå i meniggrad och därefter under två år tillhöra mellangraden för att från och med det femte året vinna befordran till den med furirsgraden jämställda högsta underbefälsgraden. Emellertid torde det i och för sig vara önskvärt, att en sådan omläggning av utbildningen kunde komma till stånd, att lägre underofficersskolan regelmässigt kunde genomgås under tredje anställningsåret. Enligt vad lönekommittén erfarit, torde en dylik omläggning vara under övervägande av de förut nämnda, inom försvarsdepartementet arbetande rekryteringssakkunniga. En sådan omläggning torde måhända kräva en viss kaderökning med hänsyn till att efter omläggningen ett större antal manskap komme att genomgå den lägre underofficersskolan än vad för närvarande är fallet, då kommendering till denna skola sker först sedan åtskilliga korpraler efter den treåriga första kontraktstidens utgång lämnat sin anställning. Denna omläggning av utbildningen skulle sålunda medföra en viss kostnadsökning. Emellertid kommer å andra sidan den förskjutning av tiden för befordran till den högsta underbefälsgraden, som under alla förhållanden följer av vad lönekommittén i det föregående föreslagit, att medföra en viss besparing i lönekostnaderna. Även om denna besparing icke skulle vara tillräckligt stor för att uppväga kostnadsökningen för en sannolikt erforderlig kaderökning, torde berörda omläggning likväl få anses vara önskvärd såväl på grund av förut angivna förhållanden som för åvägabringande av likställighet i utbildningsavseende för det manskap vid olika försvarsgrenar, som efter den första anställningsperiodens utgång lämnar militärtjänsten för att söka sin utkomst på andra levnadsbanor. Skulle, såsom kommittén alltså finner önskvärt, här angiven omläggning av utbildningsgången komma till stånd, bleve befordringsgången vid kustartilleriet lika med den normala befordringsgången vid armén, d. v. s. beställningshavaren finge de två första anställningsåren tillhöra meniggraden, därefter ett år innehava beställning i mellangraden samt från och med fjärde anställningsåret vinna befordran till den högsta underbefälsgraden. Även för flygvapnets vidkommande, där furirskolan för närvarande normalt genomgås under fjärde anställningsåret, skulle enligt kommitténs uppfattning sådan omläggning av utbildningen vara önskvärd, att denna skola kunde förläggas till tredje anställningsåret. Även detta spörsmål torde vara under övervägande vid den pågående rekryteringsutredningen. De här ifrågasatta omläggningarna få vissa konsekvenser med avseende å staterna för flygvapnets och vissa av arméns truppförband samt för de personalstater för flottan och kustartilleriet, å vilka manskapsbeställningarna äro upptagna. Beträffande staterna för arméns och flygvapnets förband torde lämpligen en sammanslagning av antalet beställningar för volontärer (meniga) och för vicekorpraler böra ske. För flottans vidkommande bör i staterna ur meniggraden utbrytas det antal beställningar, som erfordras för befordran till den nya mellangraden av dem, som fullgjort villkoren för uppflyttning till 1. klass sjömän, d. v. s. avlagt minst avkor-

35 tad korpralsexamen. Eventuellt bor till detta antal läggas någon marginal med hänsyn till att ett mindre antal för korpralsbefordran kompetenta icke omedelbart kan vinna sådan befordran på grund av brist på lediga beställningar. Vad slutligen angår kustartilleriet, torde för dess vidkommande antalet för mellangraden erforderliga beställningar få tillskapas genom utbrytande ur den nuvarande korpralsgraden. Det torde ankomma på vederbörande försvarsgrenschefer att verkställa närmare beräkningar och framlägga förslag beträffande antalet beställningar i de grader, som beröras av de här avsedda omläggningarna. I enlighet med vad nu anförts föreslår kommittén, att i en enhetlig löneplan för manskap i allmänhet upptagas tre lönegrader, till vilka hänföras följande beställningar (här angivna med nuvarande benämningar): Lönegrad 1: volontärer (meniga) och vicekorpraler vid armén och flygvapnet samt meniga vid marinen med undantag av 1. klass sjömän och 1. klass kustartillerister; Lönegrad 2: korpraler vid armén och flygvapnet samt 1. klass sjömän och 1. klass kustartillerister vid marinen; Lönegrad 3: furirer vid armén och flygvapnet samt korpraler vid marinen. I samband med tillskapandet av en enhetlig löneplan synes det också lönekommittén vara önskvärt att åstadkomma i möjligaste mån enhetliga benämningar å de olika beställningarna. Särskilt otillfredsställande synes vara, att för närvarande korpralsbenämningen vid armén och flygvapnet å ena sidan samt marinen å andra sidan användes för utmärkande av beställningar, vilka tillhöra olika lönegrader samt äro helt olika i fråga om utbildning och tjänstuppgifter, ett förhållande som torde vara ägnat att vålla missförstånd exempelvis då manskap från olika försvarsgrenar efter avgång ur tjänst söker anställning å den civila arbetsmarknaden. Enligt kommitténs mening bör korpralsbenämningen förbehållas för beställningar i 2 lönegraden och alltså 1. klass sjömän och 1. klass kustartillerister vid marinen hädanefter vid befordran till nyssnämnda mellangrad erhålla benämningen korpral. För den hittillsvarande korpralsgraden vid marinen torde därför en ny benämning böra tillskapas. För kustartilleriets vidkommande lärer hinder mot införande av furirstiteln icke föreligga. Vad flottan angår, har det däremot framhållits, att furirstiteln skulle vara mindre lämplig. Kommittén anser sig böra ifrågasätta, att beställning i 3 lönegraden vid flottan erhåller benämningen »båtsman». Vad armén angår, förekomma för närvarande skiljaktiga benämningar å mellangradsbeställningarna å ena sidan vid artilleriet, där de mot korpralsgraden svarande beställningarna sedan gammalt benämnas konstapel, samt å andra sidan vid armén i övrigt. Såvitt kommittén kan bedöma, borde hinder ej föreligga att även i detta avseende åvägabringa enhetlighet genom övergång jämväl för artilleriets vidkommande till korpralstiteln. Särskilda benämningar å de för musikmanskap vid armén avsedda beställningarna synas icke vara erforderliga.

36 Det må slutligen framhållas, att vad här framförts i fråga om nya benämningar på vissa beställningar endast avser att utgöra ett uppslag för åstadkommande av större enhetlighet. Olika uppfattningar kunna givetvis råda om de lämpligaste beteckningarna, och denna fråga torde kunna upptagas till vidare övervägande i samband med remissbehandlingen av reglementsförslaget. Löneplanernas tekniska byggnad m. m. Såsom förut framhållits, bör den särskilda löneplanen för flaggkorpraler och högbåtsmän dyrortsgraderas enligt samma grunder, som kommit i tillämpning beträffande löneplanerna för officerare och underofficerare m. fl. samt för civila tjänstemän. Jämväl i övrigt torde denna löneplan i princip böra erhålla samma uppbyggnad som löneplanen för underofficerare (löneplan UO). Antalet löneklasser torde sålunda för vardera lönegraden böra bestämmas till fem, vilka delvis böra vara gemensamma för båda lönegraderna. Då det synts lämpligt, att lönegraden för högbåtsmän i avseende å såväl begynnelse- som slutlön lägges en löneklass under lönegraden för flaggkorpraler, skulle totala antalet löneklasser i löneplanen bliva sex. Tidsintervallerna för uppflyttning i löneklass torde liksom beträffande officerare och underofficerare m. fl. böra bestämmas till tre år. Till de närmare reglerna i fråga om beräkning av lönetur m. m. återkommer kommittén under specialmotiveringen till reglementsförslaget. Löneplanen för flaggkorpraler och högbåtsmän torde böra benämnas löneplan Mb till skillnad från löneplanen för manskap i allmänhet, för vilken föreslås beteckningen löneplan Ma. För närvarande finnas till löneplan Mb hänförliga beställningar endast vid marinen, men med hänsyn till möjligheten av att liknande beställningar framdeles kunna komma att inrättas vid annan försvarsgren har kommittén ansett, alt löneplanen ej bör erhålla en benämning med direkt syftning på marinen. Löneplanen för manskap i övrigt (löneplan Ma) skulle, såsom förut nämnts, enligt kommitténs förslag upplaga tre lönegrader. I fråga om indelning i övrigt av denna löneplan må erinras, att för närvarande löneplanerna Maf och Mm för de särskilda lönegraderna upptaga dels begynnelselön och dels förhöjda lönebelopp för olika tjänstetider. Härvid tillämpas beträffande de lönegrader, om vilka nu är fråga, ettårsintervaller för löneförhöjningarna; genom provisoriska anordningar ha dock för furirsgraden införts förhöjningar vid sidan av löneplanen med tillämpning av längre tidsintervaller. För tillträdande av löneförhöjning vid de olika lönegraderna tillgodoräknas hela tjänstetiden och alltså icke endast tjänstetid i vederbörande beställning. Enligt lönekommitténs mening är det önskvärt, att löneplan Ma uppbygges på likartat sätt som löneplanerna för befattningshavare i övrigt inom statsförvaltningen och sålunda indelas i ett antal löneklasser, vilka delvis göras gemensamma för olika lönegrader, samt att lönetursreglerna grundas på sneddningsprincipen, som innebär att den befordrade, oavsett sammanlagd

tjänstetid, erhåller lön lägst enligt löneklassen närmast högre än den han tillhört i den lägre lönegraden, med tillgodoräknande tillika av viss tid, varunder han i den lägre lönegraden tillhört närmast underliggande löneklass. Härigenom ernås större likformighet och rättvisa de olika beställningshavarna emellan. En anordning av denna innebörd synes — efter den omläggning beträffande beställningarnas hänförande till lönegrader m. m., som i det föregående föreslagits — utan svårighet låta sig genomföra. Antalet löneklasser i löneplan Ma föreslås för vardera av de båda lägsta lönegraderna (menig, korpral) till fem. Så stort antal löneklasser är visserligen icke behövligt vid normal befordringsgång men har ansetts likväl böra upptagas i betraktande av de avvikelser från den regelmässiga befordringsturen, som i individuella fall kunna förekomma, och särskilt med hänsyn tagen till den icke sällan långsammare befordringsgång, som förekommer för musikpersonal vid armén. Kommittén vill i detta sammanhang framhålla, att antalet, löneklasser i dessa lönegrader icke rimligen får tagas till intäkt för kvarhållande i tjänst av manskap, som icke kvalificerat sig för befordran till högre beställning, under längre tid än som är ur tjänstesynpunkt påkallat. För furirs-(båtsmans-) graden torde ett större antal löneklasser vara behövligt bland annat med hänsyn till förekommande ojämnheter med avseende å tiden för underofficersbefordran. Med hänsyn i främsta rummet till befordringsförhållandena för arméns personal förordar kommittén, att antalet löneklasser i 3 lönegraden bestämmes till sju. Begynnelselönen för korpralsgraden torde böra sättas vid löneklass 4 och för furirs-(båtmans-) graden vid löneklass 6. I enlighet härmed skulle de olika lönegraderna komma att omfatta följande löneklasser, nämligen 1 lönegraden löneklasserna 1—5, 2 lönegraden löneklasserna 4—8 samt 3 lönegraden löneklasserna 6—12. I fråga om tidsintervallerna för uppflyttning i löneklass torde för de båda lägre lönegraderna, liksom hittills, genomgående böra tillämpas ettårsintervaller. För furirsgraden tillämpas för närvarande liksom för korpralsgraden vid marinen enligt löneplanerna genomgående ettårsintervaller; för de båda ytterligare avlöningsförhöjningar, vilka genom provisoriska anordningar tillskapats vid armén, utgöra emellertid tidsintervallerna respektive tre och fem år. Lönekommittén har ansett sig böra förorda tillämpning av ettårsintervaller till och med det anställningsår, under vilket i normala fall underofficersexamen avlägges; den sista ettårsuppflyttningen skulle sålunda regelmässigt ernås från och med åttonde anställningsåret. För återstående löneklasser torde böra tillämpas treårsintervaller. Kommittén förordar alltså, att ettårsintervaller i löneplan Ma tillämpas för löneklasserna 1—9 samt treårsintervaller inom löneklasserna 10—12. Utgångspunkter för lönenivåns bestämmande. Såsom i kommitténs direktiv erinrats, h a r den avvägning av den kontanta grundlönen för menigt manskap, som innefattas i nu gällande lönereglering, i princip skett med utgångspunkt från lönesättningen för ogift man-

38 lig lantarbetare i husbondens kost. 1918 års militära avlöningssakkunniga sökte nämligen utgångspunkterna för bestämmande av begynnelselönerna för menigt manskap i vissa jämförelser med då utgående löner inom de befolkningsgrupper, från vilka rekryteringen enligt de sakkunnigas uppgift väsentligen skedde, nämligen vad armén och kustartilleriet anginge bland lantarbetarna samt beträffande flottan bland det yngsta sjöfolket å handelsfartyg. De sakkunniga föreslogo för menig en begynnelselön av 1 140 kronor eller ett belopp, som med 65 kronor för år översteg den kontanta årslönen till ogift lantarbetare i husbondens kost enligt det vid betänkandets avgivande senast fastställda lantarbetaravtalet för stora delar av landet. Detta belopp blev emellertid, under åberopande av den sjunkande tendensen hos lantarbetarlönerna, nedsatt först i den av Kungl. Maj:t för riksdagen framlagda propositionen och sedermera av riksdagen vid fastställandet av 1921 års manskapsavlöningsreglemente. Riksdagen anförde, att arbetslönerna överhuvud taget enligt dess mening för det dåvarande vore alltför växlande för att kunna läggas till grund för en reglering av manskapslönerna; därjämte underströks, att lönerna i den fria marknaden avsevärt nedgått under tiden efter sakkunnigförslagets avgivande. Det lönebelopp, som av riksdagen fastställdes för nyanställd menig, utgjorde 960 kronor. 1922 års riksdag upptog på eget initiativ ånyo frågan om det fast anställda manskapets löner och vidtog därvid på grund av då inträffad sänkning av lantarbetarnas löneförmåner — vilka enligt uppgift från socialstyrelsen sjunkit med i medeltal nära 300 kronor under tiden från slutet av å r 1920 till motsvarande tid år 1921 — en sänkning av begynnelselönen liksom av övriga manskapslöner med 210 kronor, varigenom grundlönen för manskapet kom att utgöra 750 kronor. Vid 1923 års riksdag företogs på grund av den ytterligare sänkning av lantarbetarlönerna, som inträffat intill slutet av 1922 och som uppskattades till ungefär 150 kronor, en ytterligare nedsättning av manskapslönerna med 150 kronor, varigenom grundlönebeloppet för menig bestämdes till 600 kronor. Av vad sålunda anförts framgår, att riksdagen visserligen avböjde att vid den tidpunkt, då pris- och löneutvecklingen efter uppskruvningen i samband med världskriget passerat toppläget, taga till utgångspunkt för lönebestämningen de då på allmänna arbetsmarknaden senast avtalade lönesatserna men att riksdagen likväl vid senare regleringar av manskapslönerna åberopat och även kvantitativt bestämt lönesänkningania efter förändringar i lantarbetarlönerna. Den utgångspunkt man härvid valt synes ha varit de av socialstyrelsen beräknade genomsnittssiffrorna för manlig tjänare i husbondens kost. Sedan år 1923 har någon ändring av begynnelselönen för menig icke ägt rum. Vad åter angår lantarbetarlönerna — varmed här åsyftas den genomsnittliga kontantlönen för tjänare i husbondens kost — företedde dessa efter år 1923 till en början en relativt svagt sjunkande tendens fram till 1926; under de därefter följande tre åren lågo lönerna oförändrade på en och samma nivå för att efter en mindre stegring tjänståren 1929/30 och 1930/31

39 åter falla men nu mera markerat. Bottenläget nåddes tjänståret 1933/34. Därefter har en stegring inträtt, som under de senare åren varit relativt avsevärd. Lantarbetarlönerna torde numera närma sig 1922 års lönenivå. För tjänståret 1938/39 kan den genomsnittliga lantarbetarlönen beräknas hava utgjort omkring 750 kronor. Jämför man nuvarande begynnelselön för menigt manskap med lönen år 1921, visar det sig att den procentuella förändringen under denna tid är ungefär densamma, som framträder för lantarbetarlönen från tjänståret 1920/21 till tjänståret 1938/39. Utgår man däremot från den tidpunkt, år 1923, då det nuvarande lönebeloppet för nyanställd menig bestämdes, visar det sig att vid denna tidpunkt lantarbetar- och meniglönerna ungefär sammanföllo, men att lantarbetarlönen därefter stigit med omkring 150 kronor, medan däremot menigs begynnelselön förblivit oförändrad. Jämför man löneutvecklingen efter år 1921 för menigs begynnelselön med utvecklingen under samma tid för industriarbetare samt statstjänstemän i stationskarls ställning, ter sig utvecklingen för manskapslönen något mera ogynnsam. Det bör dock framhållas, att en dylik jämförelse på grund av olika faktorer, däribland skiljaktigheter i lönesystem, är synnerligen vansklig och inrymmer många felkällor. I kommitténs direktiv har anförts, att en omprövning av den hittillsvarande utgångspunkten för lönesättningen för menigt manskap påkallades icke blott av de förändringar i löneläget för lantarbetarna, som ägt rum under tiden efter fastställandet av nu gällande lönesatser för det fast anställda manskapet, utan även med hänsyn till de förskjutningar, vilka syntes hava skett och till äventyrs ytterligare kunde anses önskvärda beträffande manskapets rekrytering från olika samhällsgrupper. I vilken omfattning lantarbetarna, respektive det yngsta sjöfolket å handelsfartygen vid tiden för 1921 års lönereglering utgjorde rekryteringskällor till manskapsbeställningarna framgår icke av 1918 års sakkunnigas betänkande. Ej heller eljest finnes, lönekommittén veterligt, någon statistik varav upplysning i detta avseende kan inhämtas. Erfarenhetsmässigt torde emellertid helt allmänt kunna sägas, att en förskjutning i rekryteringsbasen under senare tid ägt rum därhän, att rekrytering för närvarande i större utsträckning än tidigare sker även från andra yrkesgrupper än lantarbetarnas. Alltjämt kommer dock en mycket väsentlig del av manskapet från föregående sysselsättning i jord- och skogsbruk samt trädgårdsodling. Detta gäller i främsta rummet armén och kustartilleriet men i avsevärd mån även flottan. Enligt de av lönekommittén bearbetade statistiska uppgifterna har av det nuvarande personalbeståndet — med bortseende från arméns musikpersonal •— vid armén omkring 43 procent, vid flottan 22 procent, vid kustartilleriet 40 procent samt vid flygvapnet 12 procent rekryterats från yrkesgruppen jordoch skogsbruk samt trädgårdsodling. I övrigt har, vad armén angår, omkring 16 procent av nuvarande beställningshavare rekryterats från industri och hantverk, 13 procent från handel och samfärdsel, 11 procent från studerande och yrkeslösa och 10 procent från diverse arbeten, medan återstoden med mindre siffror fördelar sig på ett antal andra yrkesgrupper. Anmär-

40 kas må, att för flottans vidkommande den största rekryteringsgruppen utgöres av ynglingar som förut sysselsatts i industri och hantverk (25 procent); närmast följer därefter gruppen jord- och skogsbruk m. m. (22 procent) samt studerande och yrkeslösa (16 procent), medan rekrytering från handel och samfärdsel samt sjöfart och fiske ägt rum endast i mindre omfattning (respektive 11 och 2 procent). För rekryteringen till flottan synes sålunda yrkesgruppen sjöfart och fiske för närvarande spela en underordnad roll. Vad flygvapnet angår, har det största antalet manskap (31 procent) rekryterats från industri och hantverk, medan endast omkring 13 procent kommit från jord- och skogsbruk m. m. 1 Med hänsyn till den allmänna löneutvecklingen under den tid, som förflutit sedan manskapslönerna senast reglerats, är enligt kommitténs mening en höjning såväl av begynnelselönen för menigt manskap som ock av övriga lönesatser för dessa beställningshavare motiverad. Vid de överväganden, som ägnats frågan om utgångspunkterna för lönesättningen, har dock kommittén varken av de nyss refererade uppgifterna angående rekryteringskällorna eller i övrigt funnit anledning att vid begynnelselönens fixerande söka direkt anknytning till lönenivån för någon viss löntagargrupp. Begynnelselönens betydelse för manskapets rekrytering ur olika samhällslager bör enligt kommitténs uppfattning icke överskattas. Det bör vid denna frågas bedömande beaktas, att inträde i manskapsanställning äger rum i unga år, att de första anställningsåren väsentligen äro att betrakta såsom utbildningsår och att täta löneförhöjningar komma manskapet till del genom löneklassuppflyttning i innehavande beställning samt genom i allmänhet snabbt inträdande befordringar. Det nyanställda meniga manskapet är i främsta rummet att betrakta såsom lärlingar, vilka ha att genomgå en utbildning, som — förutom att den gör dem skickade för underbefälsfunktioner i militärtjänsten — skänker dem ett värdefullt underlag för en framtida verksamhet på andra levnadsbanor. Denna utbildning och de framtida förvärvsmöjligheter, som därå kunna grundas, torde — i förening med vissa åtgärder för underlättande av avskedat manskaps övergång till civila levnadsbanor, till vilka kommittén i det följande återkommer — för en tillfredsställande rekrytering vara av större betydelse än lönenivån för det nyanställda manskapet. Den höjning av lönebeloppen, som även för de yngsta manskapsgruppernas del bör komma till stånd, synes böra avvägas efter vad som kan anses skäligt under beaktande av nyss anförda omständigheter men utan bestämd anknytning till inkomstläget för någon viss samhällsgrupp. Lönebeloppens avvägning. Den bestämning av lönebeloppen, som med iakttagande av olika i det föregående angivna synpunkter föreslås av lönekommittén, utgör — liksom löne1

En på grundval av kommitténs statistiska material utarbetad tablå över manskapets fördelning efter yrke före tillträdandet av fast anställning finnes tillgänglig bland kommitténs handlingar.

41 planernas uppbyggnad och lönesystemets utformning över huvud taget — resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén och personalorganisationens utsedda representanter, varvid man genom sammanjämkning av olika inom kommittén och av personalrepresentanterna framförda meningar i fråga om löneförbättringens storlek för olika grupper av beställningshavare lyckats uppnå enighet kring den avvägning av beloppen, som innefattas i de förslag till löneplaner, vilka framläggas av kommittén. Vid avvägningen av beloppen hava givetvis lönerna samt de förut angivna hyres- och ortstilläggen bedömts i ett sammanhang och med beaktande av föreslagna regler för rörligt tillägg. Utgångspunkterna hava generellt sett varit, att den genomsnittliga löneökningen för manskap med rätt till naturaförmåner icke borde uppgå till samma storlek som de beviljade löneförbättringarna för helt kontantavlönade befattningshavare i statens tjänst, att större löneökningar borde tillerkännas äldre manskap än meniga med kort anställningstid samt att löneförbättringarna borde vara större för beställningshavare å dyrare orter än å billigare. Angående de föreslagna lönebeloppen må här beträffande löneplan Ma påpekas följande. Begynnelselönen för menig har ansetts böra höjas från 600 till 684 kronor för år eller med 7 kronor för månad. Den löneökning, som vid bifall härtill inträder för nyanställd menig, blir emellertid i högre indexlägen än det, efter vilket de fasta lönerna avvägts (indexläget 156/157 enligt skalan för nuvarande dyrtidstillägg), större än vad löneplanen utvisar tack vare att rörligt tillägg skulle utgå även å dessa löner, vilka för närvarande ej äro förenade med rätt till dyrtidstillägg. Kommitténs förslag och de löneförbättringar, som därmed eftersträvats, hava närmast avvägts på grundval av överväganden, avseende indexläget 168/169 ( = index 108 på den nya indexskala, som utgår från 1935 som basår). Viddetta indexläge uppgår löneökningen för nyanställd menig till 106 kronor för år. Beloppen för de närmast följande löneklasserna hava ansetts böra avvägas så, att de bereda en ungefär motsvarande, i vissa fall något större löneökning åt innehavare av vicekorpralsbeställning. På grund härav har löneökningen för menig med längre tjänstetid än 12 månader något stegrats. Korprals begynnelselön (löneklassen Ma 4) föreslås till 1 176 kronor för år, vilket för korpral vid armén och flygvapnet medför en löneökning av 220 kronor. För nuvarande 1. klass sjömän och 1. klass kustartillerister, vilka enligt förslaget flyttas upp från meniggraden till lönegraden Ma 2, blir ökningen avsevärt större. Å andra sidan kommer för det manskap vid kustartilleriet, som enligt hittillsvarande ordning efter avslutad korpralsutbildning befordrats till nuvarande korpralsbeställning men som enligt förslaget får stanna i den nya korpralsgraden intill dess lägre underofficersskola genomgåtts, löneökningen att reduceras till ett belopp, som är mindre än nu utgående provisorisk avlöningsförstärkning; i vissa tjänstetidslägen inträder t. o. m. sänkning i förhållande till beloppen i nu gällande löneplan. Till härav föranledda övergångsanordningar återkommer kommittén i det följande. För furir (båts-

man) har begynnelselönen (löneklass Ma 6) upptagits till 1 500 kronor, vilket för arméns furirer innebär en löneökning vid index 168/169 av 240 kronor för år. För furir eller båtsman med så lång tjänstetid, att rätt till hyresoch ortstillägg inträtt, blir löneökningen i allmänhet större, särskilt på dyrare orter men för ogift personal, som ju hittills icke haft rätt till hyresbidrag, jämväl på billigare orter. Störst blir löneökningen i furirsgraden för gift beställningshavare med en tjänstetid av över 48 men under 72 månader, vilka beställningshavare hittills icke ägt uppbära hyresbidrag men enligt förslaget skulle bliva berättigade till hyres- och ortstillägg- Löneökningen utgör för gift furir i nämnda tjänstetidsläge på E-ort omkring 800 kronor och på I-ort omkring 1 100 kronor, allt vid indexläget 168/169. För gift manskap med mer än 72 tjänstemånader inträder å andra sidan å de billigaste orterna en relativ sänkning, i det att löneökningen på A-ort — där dock för närvarande ej finnas några beställningshavare — understiger och på B-ort endast obetydligt överstiger ett belopp motsvarande den nuvarande provisoriska avlöningsförstärkningen. En dylik relativ sänkning är en ofrånkomlig konsekvens av den i förslaget eftersträvade starkare graderingen av löneförmånerna efter ortsdyrheten genom ökning av löneskillnaden mellan billigare och dyrare orter. I en vid betänkandet fogad promemoria (Bilaga 4-) lämnas för två olika indexlägen, nämligen 156/157 och 168/169, en detaljerad översikt över de löneförändringar, som för ogift och gift personal i olika grader och med olika tjänstetider inträda enligt förslagen till löneplan Ma och till skalor för hyres- och ortstillägg. Av denna översikt, till vilken här må hänvisas, framgår att förändringarna fördela sig relativt olikformigt icke blott på beställningshavare i olika lönegrader av den nya löneplanen utan delvis även på beställningshavare i samma grad allt efter den försvarsgren eller det vapenslag vederbörande tillhör, den tjänstetid han innehar och den ortsgrupp, till vilken stationeringsorten hör m. m. Detta förhållande sammanhänger dels med nu rådande men i förslaget utjämnade olikheter i de båda löneplanerna för armén och flygvapnet å ena sidan samt för marinen å andra sidan och dels med de omläggningar i lönesystemet, som föreslagits av kommittén och som beträffande förevarande manskapsgrader starkast komma till uttryck i den förändrade konstruktionen av och de nya reglerna för hyres- och ortstillägget i jämförelse med det nuvarande hyresbidraget. Till belysande av den samlade verkan av lönebeloppen i löneplan Ma samt de föreslagna beloppen av hyres- och ortstillägg må här intagas en sammanställning över de belopp i lön samt hyres- och ortstillägg, vilka under olika anställningsår skulle tillkomma en ogift och en gift beställningshavare vid armén, som efter normal befordringsgång upp till furirsgraden kvarstår i denna grad intill dess slutlönen uppnåtts. Härvid har tillika gjorts jämförelse med nuvarande avlöningsförmåner, inklusive provisoriska tillägg med undantag av den provisoriska avlöningsförstärkningen. Till grund för sammanställningen, som upptager endast hela krontal, ligga hyres- och ortstilllägg för E-ort samt rörligt tillägg vid indexläget 168/169:

43 Anställningsår

l:a 2:a 3:e 4:e

Kontant lön jämte hyresoch ortstillägg å E-ort

ökning i förhållande till nuvarande kontanta förmåner

ogift

gift

ogift

kr.

kr. 706 859

kr.

706 859

106 103

1572 1699

5:e 6:e 7:e

8:e 9:e

2 080 2411

10:e

2 411

ll:e 12:e 13:e

2 538 2 538

14:e

2 665

2 538

2 271 2 398 2 526 2 653 2 653 2 61)3 2 780

103 220 240 235 206 165 160 491 491

2 780

486 486

2 780 2 907

486 613

gift

220 24U 807 778 426 421 421 421 416 416 413 543

Beträffande löneplan Mb framgår av det förut anförda, att denna löneplan ansetts böra konstrueras efter samma grunder som löneplan UO i militära avlöningsreglementet. Det har därvid även synts naturligt, att vissa löneklasser i nämnda båda löneplaner göras gemensamma. Lönekommittén föreslår i sådant avseende, att löneklasserna 4—6 i löneplan Mb bestämmas lika med löneklasserna 1—3 i löneplan UO. I detta sammanhang må erinras, hurusom 1939 års riksdag i skrivelse nr 426 i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till militärt avlöningsreglemente (prop, nr 245) anhöll, att Kungl. Maj:t ville i samband med pågående utredning rörande avlöningsförhållandena för det fast anställda manskapet vid försvarsväsendet taga under omprövning, i vad mån en jämkning kunde befinnas erforderlig i den i reglementet intagna löneplanen för underofficerare (löneplan UO). I motiveringen till denna hemställan anförde riksdagen bland annat, att det syntes vara förtjänt av övervägande, huruvida icke i samband med manskapslöneregleringen någon mindre jämkning uppåt av lönebeloppen i de lägsta löneklasserna av löneplan UO kunde vara av förhållandena motiverad. Vid anmälan av riksdagens skrivelse i denna del har Kungl. Maj:t anbefallt 1936 års lönekommitté att i anslutning till den kommittén åliggande utredningen om lönereglering för det fast anställda manskapet avgiva utlåtande i den av riksdagen sålunda berörda frågan. För ernående av en lämplig relation mellan å ena sidan lönebeloppen i löneplan Ma jämte utgående naturaförmåner eller ersättning för sådana förmåner — däri inbegripet hyres- och ortstillägg — och å andra sidan lönebeloppen i löneplan Mb har lönekommittén funnit anledning föreslå en så-

dan avvägning av beloppen i sistnämnda löneplan, att lönerna i löneklasserna Mb 4 och 5 komma alt något överstiga nu gällande belopp enligt löneklasserna UO 1 och 2. En viss höjning av beloppen i sistnämnda båda löneklasser erfordras därför för åvägabringande av den nyss förordade överensstämmelsen mellan löneklasserna Mb 4—6 och UO 1—3. Kommitténs förslag innebär härulinnan en höjning å A-ort beträffande löneklassen UO 1 med 102 kronor och beträffande löneklassen UO 2 med 36 kronor. Härvid påkallas jämväl en ökning med 6 kronor av de för dessa löneklasser nu fastställda ortsskillnadsbeloppen, i följd varav höjningen för I-ort kommer att uppgå till 150 kronor för löneklassen UO 1 och 84 kronor för löneklassen UO 2. Kommittén framlägger i ett särskilt författningsutkast förslag till dessa och i övrigt erforderliga ändringar i militära avlöningsreglementet. De löneökningar, som — under visst hänsynstagande till bortfallande rätt till naturaförmåner — enligt kommitténs förslag skulle inträda för beställningshavare tillhörande löneplan Mb, variera för olika tjänstetider och å olika ortsgrupper men bliva i allmänhet betydande. Störst bliva givetvis ökningarna å de dyrare orterna. Vid indexläget 168/169 utgör enligt förslaget den lägsta löneökningen för gift manskap å E-ort 539 kronor för högbåtsman och 444 kronor för flaggkorpral samt å I-ort 651 kronor för högbåtsman och 600 kronor för flaggkorpral. De största ökningarna bliva för gifta beställningshavare å E-ort vid samma indexläge för högbåtsman 889 kronor och för flaggkorpral 704 kronor. För ogift personal, som ju för närvarande ej äger rätt till hyresbidrag utan allenast åtnjuter den i nuvarande löneplan Mm upptagna enhetliga kontantlönen jämte naturaförmåner, bliva löneökningarna ännu större, emedan övergången till enbart kontantlönesystem medför lika lön för ogifta och gifta beställningshavare. För en närmare kännedom om de beräknade löneökningarna i olika lägen hänvisas till den i förenämnda Bilaga 4 lämnade översikten. De avsevärda löneförbättringar, som sålunda skulle beredas flaggkorpraler och högbåtsmän, äro enligt lönekommitténs uppfattning motiverade med hänsyn till att dessa beställningshavare i förhållande till sin utbildning och tjänstetid samt till sina uppgifter inom försvarsväsendet hittills varit i lönehänseende ogynnsamt ställda. Den omläggning av lönesystemet, som för deras del nu vidtages, innebär att lönenivån för denna personal undergår en höjning av ungefär samma storleksordning som den löneökning, vilken hittills tillkommit flaggkorpral vid befordran till underofficersbeställning. Däremot blir löneökningen vid framdeles inträdande befordran till underofficersbeställning i motsvarande mån mindre än hittills, i det att genom sneddning från löneplan Mb till löneplan UO uppstår en löneökning endast av den storleksordning, som kommer en underofficer till del vid befordran från lägre till högre underofficersbeställning. I ett följande kapitel, innefattande kostnadsberäkningar, lämnas i samband med framläggande av kalkyler rörande kostnaderna för kommitténs förslag en översikt till belysande av hur löneförbättringarna, angivna i genom-

45 snittstal, fördelats p å y n g r e o c h ä l d r e b e s t ä l l n i n g s h a v a r e . F ö r överskådligh e t e n s s k u l l m å h ä r i n t a g a s siffror, u t v i s a n d e d e g e n o m s n i t t l i g a löneförbättr i n g a r , s o m enligt förslaget skulle vid i n d e x l ä g e t 168/169 f r a m k o m m a för olika g r u p p e r a v b e s t ä l l n i n g s h a v a r e . Siffrorna, vilka i f ö r e k o m m a n d e fall inkludera n u utgående provisorisk avlöningsförstärkning, äro följande: Genomsnittlig löneförbättring kronor 1. Beställningshavare a löneplan Ma: a) Löneklasserna Ma 1— 4 b) » Ma 5—12 c) » Ma 1—12

147 326 211

2. Beställningshavare

3. Samtliga

ä löneplan Mb

beställningshavare

Vissa förmåner i syfte att underlätta avskedat manskaps övergång till civilanställning. Såsom inledningsvis framhållits, kan endast en mindre del av det fast anställda manskapet vid försvarsväsendet vinna sin framtida utkomst på den militära banan. Det stora flertalet måste avgå ur tjänst efter längre eller kortare tid. Med hänsyn härtill framstår av naturliga skäl frågan om åtgärder för underlättande av avskedat manskaps övergång till civila levnadsbanor såsom betydelsefull, i främsta rummet ur personalens egen synpunkt men i andra hand även för staten. Nämnda fråga har också under senare år tilldragit sig betydande uppmärksamhet i diskussionen om det stamanställda manskapets förhållanden samt upprepade gånger varit föremål för prövning av statsmakterna. I en vid detta betänkande fogad promemoria (Bilaga 3) lämnas en redogörelse för den hittillsvarande behandlingen av de spörsmål, som närmast sammanhänga med civilanställningsproblemet, samt för tillkomsten och innebörden av de anordningar, vilka för närvarande gälla på förevarande område. Under hänvisning till nämnda promemoria lämnar kommittén hälen kortfattad översikt över det läge, vari nämnda spörsmål nu befinna sig. De avskedspremier, som under vissa förutsättningar utgå till avgående manskap, tillkommo redan i anslutning till genomförandet av 1914 års härordning. De voro ursprungligen att betrakta såsom ett led i åtgärder för underlättande av den då otillfredsställande manskapsrekryteringen. Härav föranleddes den differentiering av avskedspremiernas belopp mellan olika försvarsgrenar och, för arméns vidkommande, mellan olika truppförband, som ännu är gällande. Redan från början betonades emellertid såsom ett viktigt moment i avskedspremiernas karaktär deras uppgift alt för manskap, som efter längre tids anställning avgår ur militärtjänsten, utgöra ett stöd då det gäller att vinna utkomst på en civil levnadsbana. Under årens lopp hava åtskilliga förslag om ändringar i grunder och villkor för avskedspremierna varit under diskussion. Det mest långtgående ändringsförslag, som därvid framställts, innefattades i en av underbefälsförbundet år 1927 gjord framställning, som i första hand gick ut på en omläggning av avskedspremierna till att utgöra ett slags f/önsrepremie, avsedd att efter viss minimitids anställning tillkomma varje underbefäl, oberoende av om vederbörande avginge från eller kvarstannade i militär anställning. Detta förslag avstyrktes av det stora flertalet hörda myndigheter. Därvid under-

ströks bland annat, att avskedspremierna i sin hittillsvarande form syntes hava väl fyllt sin uppgift och alltjämt vore behövliga samt att en radikal omläggning av deras karaktär i föreslagen riktning vore så mycket mindre befogad som en dylik omläggning i realiteten skulle innebära detsamma som en generell löneökning, vilken, om den skulle befinnas påkallad, lämpligare borde ske genom ändring av löneplanerna. Framställningen föranledde ej heller någon Kungl. Maj:ts åtgärd, och sedermera har, såvitt lönekommittén har sig bekant, spörsmålet om en omläggning av avskedspremiernas natur icke varit aktuellt i vidare mån än att detsamma omnämndes av 1930 års försvarskommission bland vissa till prövning framkastade frågor berörande civilanställningsproblemet. Däremot hava i andra avseenden successivt vidtagits vissa ändringar av bestämmelserna om avskedspremier. Av dessa ändringar hava de viktigaste varit sådana, som vidgat tillämpningsområdet för ifrågavarande förmån och undanröjt tidigare befintliga begränsningar i rätten till avskedspremie. Sålunda har numera även musikpersonal, vilken ursprungligen var undantagen från möjlighet till avskedspremie, beretts likställighet med övrigt manskap i avseende å rätt till dylik premie. Vidare har genom beslut vid innevarande års riksdag skett sådan ändring i villkoren för avskedspremiernas utgående, att sådan premie, i motsats till vad tidigare varit stadgat, må tillkomma jämväl avgående manskap, som erhållit civilanställning i statens tjänst. För nu gällande bestämmelser beträffande avskedspremierna h a r en närmare redogörelse lämnats i nyssnämnda, såsom Bilaga 3 till betänkandet fogade promemoria. Sammanfattningsvis må här erinras, att premierna äro av två slag, en lägre, som utgår efter 6 års tjänst, samt en högre, vartill rätt vinnes genom 9 års tjänst. Den lägre avskedspremien varierar vid armén mellan 400, 600 och 700 kronor vid olika truppförband. Det högsta beloppet utgår endast vid tre truppförband i Norrland, och de övriga förekommande beloppen, 400 respektive 600 kronor, gälla för vardera ett tjugutal av arméns truppförband. Den högre avskedspremien (efter 9 års tjänst) vid armén varierar på samma sätt vid olika truppförband mellan 700, 1 000 och 1 100 kronor. Vid marinen utgöra avskedspremierna generellt, den lägre 600 kronor och den högre 1 000 kronor. Vid flygvapnets samtliga truppförband utgå avskedspremierna med samma belopp, som lägst förekomma vid armén, d. v. s. 400 kronor efter 6 års samt 700 kronor efter 9 års tjänst. För rätt till avskedspremie kräves ej fullständig underbefälsutbildning utan allenast att vederbörande vid avgången innehar underbefälsbeställning. Premie tillkommer ej avgående underbefäl, som erhåller fast anställning vid samma eller annan avdelning vid krigsmakten eller anställning vid försvarsväsendet i befattning, å vilken militära tjänstepensionsreglementet äger tillämpning. För beredande av avskedspremie äro i nu gällande riksstat beräknade anslagsmedel om tillhopa 236 000 kronor. Kostnaderna för ändamålet hava under de två senast förflutna budgetåren, enligt av kommittén införskaffad

48 utredning, utgjort i runda tal för budgetåret 1937/38 282 000 kronor och för budgetåret 1938/39 231 000 kronor. Den ändring i villkoren för premierna, som vidtagits vid 1939 års riksdag, torde vara ägnad att medföra stegring i kostnaderna. Parallellt med de förbättringar, som sålunda vidtagits med avseende å förutsättningarna för åtnjutande av avskedspremie, hava under senare år tillkommit vissa åtgärder i övrigt i syfte att underlätta möjligheterna för avgående manskap att vinna civilanställning. En av de mest betydelsefulla av dessa åtgärder torde vara den anordning med s. k. överstatsanställning, som tillkom genom statsmakternas beslut år 1934. Denna anordning innebär, att manskap med furirsutbildning eller motsvarande utbildning, som kan räkna minst 6 års anställning och vars anställningskontrakt utgår på hösten, äger erhålla anställning över stat med bibehållna avlöningsförmåner kontant och in natura under högst ett halvår efter anställningskontraktets utgång. Anordningen åsyftar i främsta rummet att undvika, att hela massan av avgående militärmanskap vid en ur civilanställningssynpunkt ogynnsam tidpunkt av året — på hösten — på en gång utföres i den civila arbetskonkurrensen, samt att giva det äldre manskapet, för vilket civilanställningsspörsmålet är mest brännande, stödet av fortsatt anställning och avlöning under en övergångstid mellan militär anställning i egentlig mening och civil sysselsättning. Samtidigt möjliggör anställningsformen över stat beredande av ledighet åt vederbörande beställningshavare för utbildning och provtjänstgöring m. m. samt beviljande av omedelbart avsked, då civilanställning vinnes. De närmare villkoren för överstatsanställningén framgå av nyssnämnda promemoria. Hittills har riksdagens bemyndigande angående beredande av dylik anställning lämnats för ett år i sändei. Anordningen har sålunda ännu karaktär av en försöksanordning, men del har, såsom av förenämnda promemoria framgår, förutsatts att frågan om överstatsanställningens framtida fortbestånd skulle göras till föremål för prövning i samband med löneregleringen för manskapet. Kostnaderna för överstatsanställning beräknades ursprungligen för samtliga försvarsgrenar till något över 200 000 kronor för år, däri inbegripet ej blott avlöningar utan jämväl utgifter för naturaförmåner. Emellertid hava, såsom en vid nyssnämnda promemoria fogad utredning utvisar, kostnaderna i verkligheten stigit till betydligt högre belopp, i det att de för budgetåren 1934/35—1937/38 varierat mellan omkring 250 000 och 275 000 kronor enbart för löner (exklusive dyrtidstillägg) men utan hänsyn tagen till kostnader för underhåll in natura. För att underlätta det fast anställda manskapets möjligheter att vinna utbildning och tjänstgöringsmeriter i och för civilanställning har vidare genom en år 1934 vidtagen ändring i 1928 års manskapsavlöningsreglemente öppnats möjlighet för manskapet till ledighet i civilanställningssyfte med helt eller delvis bibehållna avlöningsförmåner. Den vidtagna ändringen har lagt i Kungl. Maj:ts hand en vidsträckt befogenhet att efter omständigheterna bestämma avlöningsförmånerna under dylik ledighet, och på grundval

49 härav h a r utbildat sig en praxis, för vilken lämnas redogörelse i förenämnda promemoria och enligt vilken vid ärendenas avgörande hänsyn tages dels till vederbörandes tjänstetid i militäranställningen, dels till hans ekonomiska behov på grund av familjeförhållanden, dels ock till den ersättning, som eventuellt uppbäres under civil tjänstgöring. Ytterligare hava år 1936 tillkommit bestämmelser angående företrädesrätt för avskedat manskap till erhållande i viss utsträckning av statlig civil eller civilmilitär befattning. Även de i detta avseende gällande bestämmelserna framgå av nyssnämnda promemoria. I detta sammanhang må vidare omnämnas, att under senare år tillkommit särskilda civilanstäliningsorgan, som ha att verka för förmedling av civilanställning åt uttjänt manskap, nämligen dels lokala civilanställningskommissioner vid de olika truppförbanden, dels ock en central civilanställningsbyrå. Den centrala civilanställningsbyrån, som är direkt underställd Kungl. Maj.t och för vilken fastställts instruktion den 17 december 1937 (nr 965), har till huvudsaklig uppgift att verka för beredande av civilanställning åt uttjänt manskap och därvid utöva ledande och rådgivande verksamhet jämväl i fråga om arbete, som fullgöres av de lokala civilanställningskommissionerna. Byrån fullgör jämväl vissa uppgifter med avseende å försvarsväsendets manskapsrekrytering. Slutligen må erinras, att i samband med de under de båda senaste åren verkställda löneregleringarna för tjänstemän vid civilförvaltningen och försvarsväsendet införts en vidgad rätt till flyttningsersättning, innebärande att dylik ersättning må utgå jämväl till manskap, som övergår till annan statlig anställning. Denna ersättning, som sålunda må utgå även vid tillträde till anställning såsom extra tjänsteman eller aspirant, är av betydelse för underlättande av manskapets övergång till statsanställning på annan ort än förläggningsorten för det förband, varifrån avgång äger rum. 1936 års lönekommitté. Av den lämnade redogörelsen framgår, att under senare år genom statsmakternas försorg tillkommit ett flertal anordningar i syfte alt för avgående manskap underlätta övergången till civila levnadsbanor. Jämsides med den utbildning, som manskapet under sin anställningstid erhåller ej blott i fackligt militärt hänseende utan även i allmänbildande ämnen, torde dessa åtgärder till civilanställningens underlättande spela en betydande roll för möjligheterna att ernå en kvalitativt och kvantitativt tillfredsställande rekrytering till manskapsbeställningarna. Att en omprövning av nuvarande anordningar på förevarande område verkställes i samband med avvägningen av lönenivån och utformandet av lönebestämmelserna för fast anställt manskap synes naturligt. Vissa av dessa anordningar utgöra nämligen, även om de ej kunna betraktas såsom en direkt eller allmän avlöningsform, för det manskap som uppfyller de med anordningarna förbundna villkoren ett tillskott till de allmänna avlöningsförmånerna av den betydelse, att det ej kan förbigås vid lönefrågans bedömande. En dylik omprövning av civilanställningsförmånerna i sam4—398866.

50 band med löneregleringen har ock från statsmakternas sida förutsatts. Här avsedda anordningar äro för närvarande reglerade helt vid sidan av gällande avlöningsbestämmelser och utgöra delvis åtgärder av försökskaraktär. I den mån för framtiden bestående anordningar anses böra vidtagas och fråga är om kontanta förmåner till avgående manskap, böra dessa förmåner enligt lönekommitténs mening i sina huvuddrag regleras eller i varje fall omnämnas i avlöningsreglementet. Detta gäller sålunda i första hand avskedspremierna samt rätten till s. k. överstatsanställning. Såvitt lönekommittén kan döma, lära de nuvarande anordningarna på förevarande område få anses välmotiverade och i stort sett ägnade att fylla sin uppgift. Vad avskedspremierna beträffar, har under senare år icke från något håll ifrågasatts ett avskaffande av desamma. Någon ändring av premiernas natur har under den senaste tiden ej varit aktuell. Ej heller lönekommittén anser någon omläggning av premiernas karaktär och syfte böra ifrågakomma. Premierna böra alltjämt betraktas huvudsakligen såsom en förmån avsedd att för underbefäl, som under relativt lång tid kvarstått i tjänst men som icke kan beräknas finna sin framtida bärgning i militäranställning, underlätta en övergång till civil sysselsättning. Såsom framgår av den föregående redogörelsen, infördes avskedspremierna ursprungligen såsom ett led i åtgärder för att underlätta manskapsrekrytering och rekapitulation, och premiebeloppen saltes därför högre vid vissa delar av krigsmakten, där svårigheter med avseende å rekryteringen visat sig föreligga. Denna synpunkt torde numera väsentligt hava förlorat i betydelse. Ehuru givetvis möjligheten till avskedspremie efter långvarig tjänstgöring — liksom överhuvud taget anordningar i civilanställningssyfte — allmänt sett äro ägnade att bidraga till en god rekrytering, synes det knappast berättigat att förmoda, att utsikten till en större premie vid ett truppförband än vid ett annat spelar någon roll för rekryleringsmöjligheterna vid olika truppförband. Erfarenheten synes icke giva stöd för antagandet att en yngling, som söker fast anställning vid försvarsväsendet, skulle välja truppförband med tanke på den avskedspremie han tidigast efter en sexårig anställning kan erhålla. Om alltså, såsom lönekommittén håller före, rekryteringssynpunkterna i detta sammanhang böra skjutas i bakgrunden och tyngdpunkten läggas på avskedspremiernas uppgift såsom ett led i civilanställningsåtgärderna, följer enligt kommitténs uppfattning härav, att tillräcklig anledning ej längre förefinnes att vid skilda grenar av försvarsväsendet bibehålla olika belopp för avskedspremierna. En utjämning av nuvarande skillnader i premiernas belopp bör alltså enligt kommitténs mening äga rum. En dylik utjämning kan givetvis verkställas på olika sätt. Vid de förhandlingar, som i detta ämne förts med de utsedda personalrepresentanterna, hava dessa ifrågasatt, att i samband med utjämningen en genomsnittlig höjning av nuvarande premiebelopp skulle komma till stånd. Lönekommittén har icke kunnat biträda denna uppfattning. Med hänsyn till den löneökning och de övriga förbättringar, som genom antagandet av kommitténs förslag till nytt avlöningsreglemente skulle inträda, samt icke minst

51 i betraktande av de betydande och delvis för staten kostsamma utvidgningar av civilanställningsåtgärderna, vilka efter avskedspremiernas tillkomst ägt rum, synes det kommittén nödvändigt att verkställa den avsedda utjämningen på sådant sätt, att kostnaderna för avskedspremierna för framtiden komma att hålla sig inom eller i varje fall icke i nämnvärd mån överstiga den ram, som skulle hava gällt därest nuvarande regler om beloppen lämnats orubbade. I fråga om avvägningen av avskedspremiernas belopp är lönekommittén vidare av den meningen, att den premie, vartill rätt vinnes efter minst 9 års anställning, icke bör sättas alltför högt. Varken ur personalens eller u r stålens synpunkt kan det anses önskvärt att i fråga om manskap, som ej har utsikt att vinna framtida befordran, stimulera till ett kvarstannande i tjänst i större utsträckning under så avsevärd tid som 9 år. För manskapet måste givetvis svårigheterna att övergå till en ny levnadsbana ökas med åldern; ur statens synpunkt är det till fördel, att omsättning vinnes inom manskapskadern därigenom att äldre underbefäl, som ej har utsikt att ernå underofficersbefordran, träder tillbaka för att lämna plats för yngre krafter, något som även medför ett tillskott till reserverna. Ur här antydda synpunkter har lönekommittén efter övervägande ansett sig böra förorda, att avskedspremierna vid samtliga försvarsgrenar bestämmas till 600 kronor för minst 6 års tjänst och till 800 kronor för minst 9 års tjänst. Denna avvägning innebär för ungefär halva antalet arméförband samt för samtliga förband vid flygvapnet en ökning med 200 kronor för 6-årspremien och med 100 kronor för 9-årspremien. För marinen ävensom för återstoden av arméförbanden — med undantag av förenämnda tre Norrlandsförband — innebär förslaget oförändrad 6-årspremie men en sänkning med 200 kronor av 9-årspremien. För de nyss åsyftade tre Norrlandsforbanden medför ett bifall till förslaget sänkning av 6-årspremien med 100 kronor och av 9-årspremien med 300 kronor. Beträffande verkningarna i kostnadshänseende av detta förslag har kommittén verkställt viss utredning med utgångspunkt från de utbetalningar av avskedspremier, vilka vid olika förband ägt rum under budgetåren 1937/38 och 1938/39 (jfr en vid förenämnda Bilaga 3 fogad tabell). De med denna utgångspunkt beräknade siffrorna kunna med hänsyn till de ändringar i villkoren, som vidtagits genom beslut år 1939, icke anses rättvisande med avseende å kostnadernas absoluta storlek, men beräkningarna torde giva tillfredsställande grundval för bedömande av förslagets innebörd i jämförelse med nu gällande grunder för avskedspremierna. Enligt ifrågavarande utredning utgjorde kostnaden för avskedspremier enligt nuvarande regler, beräknad med ledning av siffrorna för nyssnämnda båda budgetar, i genomsnitt för år räknat 258 800 kronor. Därest i stället under nämnda tid de av kommittén föreslagna beloppen — 600 och 800 kronor — varit gällande, skulle totalkostnaden hava utgjort 263 000 kronor. Den kostnadsökning, som ett genomförande av kommitténs förslag skulle medföra, skulle sålunda bliva jämförelsevis obetydlig.

52 Vad angår de närmare föreskrifterna om avskedspremies utgående, torde dessa kunna avfattas i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande bestämmelser. Kommittén ämnar under detalj motiveringen till sitt reglementsförslag återkomma till denna fråga. På en punkt bör dock efter kommitténs uppfattning vidtagas en jämkning av beskaffenhet att böra omnämnas redan i detta sammanhang. Såsom förut erinrats, må enligt 1939 års beslut om ändring av villkoren för avskedspremier dylik premie utgå även i de fall, då den avgående beställningshavaren erhåller statlig civilanställning och sålunda jämväl då han direkt vinner en med pensionsrätt förenad civil befattning i statens tjänst. Däremot utgår ej avskedspremie, då avgånget underbefäl erhåller befattning med pensionsrätt enligt militära tjänstepensionsreglementet. Att göra åtskillnad mellan dessa båda fall synes kommittén vara oberättigat; i intetdera fallet finnes giltig anledning att medgiva avskedspremie. I själva verket kunde det enligt kommitténs mening ifrågasättas, om ej undantag från rätt till avskedspremie borde stadgas jämväl för det fall, att den avgående vinner civil statsanställning i egenskap av extra tjänsteman eller aspirant, en anställning som regelmässigt inom ett fåtal år plägar medföra antagande i extra ordinarie tjänst. Kommittén har dock icke ansett sig böra förorda en dylik skärpning av nuvarande villkor och har vid detta ståndpunktstagande i främsta rummet tagit hänsyn till att anställning såsom extra tjänsteman eller aspirant åtminstone vid vissa verk icke sällan under den första anställningstiden medför endast mera sporadisk tjänstgöring, vartill kommer att ersättningen i dylik anställning ofta torde understiga den avlöning, vederbörande i underbefälsbeställningen senast åtnjutit. Vad härefter angår den s. k. överstatsanställningen, har från personalrepresentanternas sida med styrka framhållits önskvärdheten av att denna anställningsform, som visat sig vara av stor betydelse, i samband med löneregleringen göres till en permanent anordning. Lönekommittén har ansett sig böra biträda denna uppfattning. De skäl för fortsatt medgivande av överstatsanställning, som av försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå anförts i en till Kungl. Maj:t ingiven, i 1939 års proposition i ämnet åberopad skrivelse, som refererats i förenämnda promemoria, synas kommittén vara bärande. Rätten till dylik anställning samt de huvudförutsättningar, som böra gälla för denna rätt, torde vid godkännande av kommitténs nu angivna ståndpunkt böra införas i avlöningsreglementet. Beträffande grunder och villkor för överstatsanställning torde någon saklig ändring i nuvarande bestämmelser icke vara påkallad. Detaljföreskrifterna beträffande denna förmån synas dock lämpligen i sin helhet böra meddelas vid sidan av avlöningsreglementet, förslagsvis i de tilläggsbestämmelser, som utfärdas till reglementet. Kommittén återkommer under specialmotiveringen till vissa detaljfrågor. I detta sammanhang må emellertid framhållas, att den hittillsvarande benämningen å ifrågavarande anställningsform, »anställning över stat», synes mindre lämplig med hänsyn till den betydelse begreppet »över stat» i övrigt har inom försvarsväsendet. Kommittén vill för sin del

53 förorda, att anordningen i fråga betecknas med termen »civilanställningsstat», en benämning som på ett mera tydligt sätt angiver det speciella syftet med densamma. I fråga om avlöning åt fast anställt manskap på aktiv stat under tjänstledighet för utbildning, provtjänstgöring eller eljest i civilanställningssyfte torde någon egentlig ändring i nu rådande förhållanden icke vara påkallad. Avlöningsreglementet har i detta hänseende redan nu en helt allmän avfattning, som ger Kungl. Maj:t befogenhet att besluta efter omständigheterna i olika fall, och den praxis, som på grundval härav utvecklat sig, synes icke giva anledning till erinran. Motsvarande grunder torde kunna tillämpas i fråga om avlöning under ledighet från anställning å civilanställningsstat. Nämnda allmänna avfattning torde alltså i det nya avlöningsreglementct böra bibehållas. De generella författningsföreskrifter, som gälla rörande avlöning m. m. under provtjänstgöring vid vissa affärsverk och som i främsta rummet hava praktisk betydelse i fråga om tjänstgöring vid postverket, synas emellertid böra underkastas revision. Härvid torde — i anslutning till vad civilanställningsbyrån i nyssnämnda sammanhang ifrågasatt (jfr förenämnda promemoria, bil. 3) — böra vidtagas sådan omläggning, att provtjänstgöringen förlägges till tid, varunder lön må åtnjutas å civilanställningsstat. Ej heller beträffande företrädesrätt för fast anställt manskap till statlig civilanställning torde någon ändring i nuvarande förhållanden vara påkallad. Bestämmelser i sistnämnda avseende hava emellertid uppenbarligen icke sin plats i manskapsavlöningsreglementet, och kommittén saknar alltså för sin del anledning att i vidare mån än vad här skett ingå på denna fråga.

Flygavlöning åt manskap. Livränteförmåner åt militära beställningshavare i anledning av olycksfall under flygtjänstgöring m. m. Frågans tidigare behandling. De äldsta bestämmelserna angående särskilda förmåner under flygtjänstgöring åt personal vid försvarsväsendet meddelades genom två å respektive länt- och sjöförsvarsdepartementen den 21 november 1914 utfärdade kungl. brev av innehåll att den vid arméns och marinens flygväsenden tjänstgörande personalen finge — utöver samma personal eljest tillkommande avlöningsförmåner ävensom i förekommande fall resekostnads- och traktamentsersättning — åtnjuta flygtillägg med 10 kronor till förare, 8 kronor till spanare samt 3 kronor till mekaniker, allt för dag räknat. 1914 års föreskrifter upphörde att äga giltighet med utgången av år 1926, vid vilken tidpunkt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 23 december 1926 angående särskilda förmåner under flygtjänstgöring trädde i kraft. 1926 års bestämmelser äro, såvitt angår det fast anställda manskapet, ännu gällande. De förmåner, som enligt dessa bestämmelser tillkomma beställningshavare av manskapet under flygtjänstgöring, äro följande. Till flygförare och flygspanare utgår ett månatligt flygtillägg, utgörande under utbildningens första tio månader 90 kronor och därefter 150 kronor. Flygmekaniker äger åtnjuta ett månatligt mekanikertillägg, utgörande för chefsmekaniker 60 och för annan mekaniker med godkänd examen 30 kronor. Under tillfälligt deltagande i flygning utgår flygtraktamente med 5 kronor för dag. I sin till 1937 års riksdag avgivna berättelse meddelade 1936 års statsrevisorer, att de verkställt utredning rörande de ersättningar, som i olika former tillkomma den i flygtjänst sysselsatta militära personalen ävensom efterlevande efter vid flygolyckor omkommen militärpersonal. Revisorerna knöto till nämnda utredning följande allmänna uttalande: »De föreskrifter angående flygtillägg, vilka meddelades i kungl. brevet den 23 december 1926, hava förklarats vara av provisorisk karaktär, och skulle flygtilläggen i deras nuvarande form endast utgå, intill dess i samband med regleringen av de militära pensionsfrågorna prövning ägt rum av frågan angående beredande av skäligt understöd åt personal, som drabbats av olycksfall vid flygning eller, där sådant olycksfall medfört döden, åt den avlidnes efterlevande. Numera hava tjänstepensionsförhållandena för försvarsväsendets personal ordnats och även frågan om familjepension blivit i huvudsak reglerad. Spörsmålet om beredande av särskild ersättning åt vid flygolyckor skadad personal eller, vid dödsfall, deras efterlevande. har emellertid icke i samband därmed upptagits till särskild prövning. Det synes

55 för närvarande icke heller vara avsett att vidtaga ändringar i grunderna för flygtilläggs utgående. Enligt 1936 års försvarsbeslut har nämligen — såvitt framgår av kostnadsberäkningarna för flygvapnets övningar — förutsatts, att särskilda förmåner under flygtjänstgöring skulle komma att utgå enligt nu gällande grunder. Det torde i detta sammanhang få erinras därom, att enligt flygvapnets räkenskaper för budgetåret 1935/1936 i kostnader för flygtillägg utgått tillhopa 609 109 kronor 67 öre. Motsvarande kostnader enligt den nya försvarsorganisationen hava beräknats till 1 630 000 kronor. Generella grunder, efter vilka ersättning bör utgå till omkommen flygpersonals efterlevande, hava emellertid hittills icke fastställts, ehuruväl pensionsförhållandena för försvarsväsendets personal såsom förut nämnts blivit reglerade, utan har riksdagen efter framställning från vederbörande prövat varje särskilt fall med hänsyn till de föreliggande omständigheterna. Visserligen hava framställningar i sådant syfte hittills av riksdagen bifallits, men kvar står dock ett visst osäkerhetstillstånd för flygpersonalens anhöriga, så länge åtgärder icke äro vidtagna för att i görligaste man trygga dessas ställning vid olycksfall med invaliditet eller dödlig utgång till följd under en verksamhet, vilken innebär avsevärt större olycksfallsrisker än annan sysselsättning i statens tjänst. Flygvapnets utbyggande enligt 1936 års försvarsbeslut kommer emellertid att medföra en avsevärd ökning av antalet flygningar och av den i flygtjänst sysselsatta personalen. Därav kan givetvis en stegring i antalet olycksfall bliva följden, ett förhållande som i sin tur kan medföra, att de fall, då framställningar komma att göras till riksdagen om särskilt understöd, ävenledes bliva talrikare än hittills varit fallet. De ekonomiska konsekvenserna för statsverket av dessa förhållanden kunna därför också bliva betydligt kännbarare än vad de för närvarande äro. Revisorerna vilja även erinra därom, att riksdagen vid särskilda tillfällen framhållit önskvärdheten av att enhetliga grunder kunde genomföras för beviljande av understöd åt genom olyckshändelse under flygtjänstgöring omkomna militära befattningshavares efterlevande. I anslutning till vad sålunda anförts vilja revisorerna, utan att närmare ingå på frågan om de nuvarande flygtilläggen kunna anses väl avvägda med hänsyn till de med desamma avsedda syftemålen, framhålla, att enligt revisorernas uppfattning den till flygtjänst kommenderade personalens särskilda förmåner synas även böra omfatta särskild ersättning i form av livräntor, avsedda att utgå dels till beställningshavaren själv, därest han till följd av invaliditet ådragen vid olycksfall under flygtjänstgöring nödgas avgå ur tjänst, dels till efterlevande, därest sådant olycksfall medfört döden. Frågan om denna ersättning sammanhänger givetvis med frågan om övriga särskilda förmåner, som kunna anses böra utgå till i flygtjänslgöring sysselsatt personal. Med hänsyn härtill och till ovan angivna förhållanden anse revisorerna, att bestämmandet av formen för särskild ersättning under flygtjänstgöring snarast möjligt bör bliva föremål för en allsidig utredning.» I avgivet y t t r a n d e tillstyrkte flygförvaltningen den av r e v i s o r e r n a b e g ä r d a utredningen. R i k s d a g e n f a n n v ä g a n d e s k ä l tala för a t t b e t r ä f f a n d e d e n m i l i t ä r a flygp e r s o n a l e n f r å g a n o m r ä t t till e r s ä t t n i n g å t efterlevande ä v e n s o m vid invaliditet k l a r l a d e s och g r u n d e r n a h ä r f ö r fastställdes. D å emellertid d e t t a s p ö r s m å l s a m m a n h ä n g d e m e d f r å g a n o m d e övriga s ä r s k i l d a l ö n e f ö r m å n e r , s o m utginge till b e r ö r d a p e r s o n a l , syntes u t r e d n i n g e n b ö r a o m f a t t a s a m t l i g a de ersättningar, som ansåges böra tillkomma denna personal. Under åberop a n d e av det a n f ö r d a h e m s t ä l l d e r i k s d a g e n , att Kungl. Maj:t ville låta verkställa u t r e d n i n g ifråga o m b e s t ä m m a n d e t av f o r m e n för s ä r s k i l d e r s ä t t n i n g till i flygtjänst sysselsatt m i l i t ä r p e r s o n a l (riksd. skr. n r 311, sid. 6—7).

56 P å g r u n d h ä r a v a n b e f a l l d e K u n g l . Maj:t den 23 juli 1937 flygförvaltningen att v e r k s t ä l l a d e n av r i k s d a g e n b e g ä r d a u t r e d n i n g e n . S å d a n u t r e d n i n g avgavs av chefen för flygvapnet o c h flygförvaltningen den 12 m a r s 1938. H ä r efter f ö r o r d n a d e Kungl. Maj:t g e n o m beslut den 20 m a j 1938, att ifrågav a r a n d e ä r e n d e skulle ö v e r l ä m n a s till 1936 års l ö n e k o m m i t t é för att v a r a för k o m m i t t é n tillgängligt vid fullgörande av dess u p p d r a g . I v a d u t r e d n i n g e n a v s å g en definitiv reglering av förmånerna under flygtjänstgöring för ordinarie beställningshavare vid försvarsväsendet, h a r dens a m m a efter förslag av l ö n e k o m m i t t é n blivit föremål för beslut av s t a t s m a k t e r n a i s a m b a n d m e d d e n vid 1939 års riksdag g e n o m f ö r d a m i l i t ä r a löneregleringen. F r å g a n o m reglering av flygavlöningen åt det fast anställda manskapet blev d ä r e m o t icke i d e t t a s a m m a n h a n g u p p t a g e n till p r ö v n i n g . B e t r ä f f a n d e f ö r m å n e r u n d e r flygtjänstgöring i n n e f a t t a d e f l y g m y n d i g h e t e r n a s den 12 m a r s 1938 avgivna utredning, såvitt a n g å r fast anställt m a n s k a p , följande förslag: 1) Under kommendering i följande befattningar utgår ett månatligt flygtillägg med belopp utgörande 150 för flygförare kronor; » provflygare 270 ; » flygsignalist 9° » ! samt » flygskytt 90 » • 2) Under kommendering såsom elev i flygvapnets aspirantskola utgår ett månatligt elevtillägg av 90 kronor. 3) Flygmekaniker äger åtnjuta ett månatligt mekanikertillägg utgörande 60 för chefsmekaniker kronor; samt » annan mekaniker med godkänd examen 30 » Med flygmekaniker avses mekaniker, vapensmed eller signalist, vilken fullgör flygtjänstgöring såsom mekaniker. 4) Beställningshavare, som icke är berättigad till ovan angivet flygtillägg, elevtillägg eller mekanikertillägg, åtnjuter för varje dag, varunder han på grund av särskilt uppdrag deltager i flygning, flygtraktamente med 5 kronor. Beträffande åtnjutande och utbetalande av de ovan under 1)—3) omförmälda förmåner skall vad i gällande avlöningsförfattningar i angivna avseenden stadgas angående lön äga tillämpning, skolande under tid, varunder vederbörande är tjänstledig för annan verksamhet eller med skyldighet att vidkännas avdrag å lönen, sagda förmåner icke utgå. Därest under 3) eller 4) avsedd personal under deltagande i flygning skadas till följd av olycksfall, äger vederbörande under den tid, han jämlikt gällande avlöningsförfattningar vid förhinder att tjänstgöra till följd av dylik skada äger uppbära oavkortad lön, åtnjuta flygtillägg enligt de under 1) för flygförare stadgade grunder. flygmekaniker dock med avdrag av honom jämlikt 3) tillkommande mekanikertillägg. Av v a d f l y g m y n d i g h e t e r n a a n f ö r d e till stöd för och s å s o m n ä r m a r e förk l a r i n g till f ö r e v a r a n d e förslag m å följande återgivas: Beställningshavare av manskapet med mera regelbunden tjänstgöring i luften kunde med avseende å tjänstgöringens art hänföras till följande olika befattningar i flygplan:

57 a) flygförare: i alla flygplan; b) flygsignalist: i tunga bombflygplan; samt c) flygskytt: i tunga bombflygplan samt i vissa av de lätta bombflygplanen. Härtill komme elever, d. v. s. underbefäl, som genomginge grundläggande flygutbildning vid flygvapnets aspirantskola. Personal med mera tillfällig tjänstgöring i luften utgjordes av mekaniker och likställd personal (vapensmeder, signalister). Tillfälligt kommenderad att medfölja vid flygning vore envar, som medföljde vid flygning för visst bestämt uppdrags lösande. Av här berörda befattningar i flygtjänstgöring hade kategorierna flygsignalister och flygskyttar tillkommit genom 1936 års försvarsordning. Enligt gällande bestämmelser kunde underbefäl under vissa förutsättningar utbildas till flygförare, flygsignalist eller flygskytt. Antalet underbefäl, som skulle tjänstgöra i befattningar såsom flygförare, flygsignalister eller flygskyttar, berodde av behovet för fredstjänsten samt av behovet enligt gällande mobiliseringsplaner. Flertalet av ifrågavarande underbefäl utgjordes av furirer. Av det totala antalet furirer komme omkring 15 å 20 procent att vara flygförare samt omkring 20 procent att vara flygsignalister och flygskyttar. Här berörda delar av personalen i furirsgraden skulle sålunda vara beordrade till flygtjänstgöring för längre eller kortare tid såsom flygförare, flygsignalister eller flygskyttar. Av övrigt fast anställt manskap tjänstgjorde huvuddelen av dem, som genomgått viss fastställd utbildning (d. v. s. återstoden av furirerna och korpralerna), såsom mekaniker och i därmed jämställda befattningar (vapensmeder och signalister). Ifrågavarande personal fullgjorde flygtjänstgöring såsom mekaniker. Återstoden av manskapet, d. v. s. de meniga volontärerna samt vicekorpralerna. fullgjorde i allmänhet ingen flygtjänstgöring. För närvarande vore flygavlöningen graderad i huvudsak sä, att det månatliga tillläggets storlek ökades med graden. Sålunda hade underbefäl ett lägre tillägg än underofficerare och fänrikar samt dessa senare lägre tillägg än löjtnanter. Tillägget vore för samtlig personal över löjtnants grad detsamma som för löjtnanterna. För elever utginge vidare under de 10 första månaderna av utbildningen ett lägre tillägg än i fortsättningen. Beträffande de faktorer, som inverkade på frågan om en gradering av flygförmånerna, kunde följande framhållas. Att hänföra graden av risk och osäkerhetstillstånd till olika slag av flygverksamhet måste av olika skäl anses uteslutet. Risker och därav följande osäkerhetstillstånd läte sig näppeligen gradera utan borde bedömas säsom i stort sett likartade för de olika personalkategorier, som deltoge i flygtjänstgöring. Hänsyn till fysiologiska verkningar — den flygande personalens förslitning — gjorde det däremot berättigat att räkna med en viss gradering av de särskilda flygförmånerna. En dylik gradering efter tjänstegraden vore i princip berättigad och naturlig. Hänsynen till ansvaret vid flygtjänstgöring gjorde slutligen en gradering av de särskilda förmånerna under dylik tjänstgöring berättigad och nödvändig. I ett avseende vore undantag härifrån motiverat. Kommendering såsom provflygare vore i och för sig av så krävande natur, att vederbörande oavsett tjänsteställning borde uppbära ersättning med ett och samma belopp. Enligt gällande bestämmelser benämndes de, som genomginge grundläggande flygutbildning vid flygvapnets aspirantskola, elever. Till elever utginge under de tio första utbildningsmånaderna lägre flygförmåner än till motsvarande personal under den fortsatta tjänstgöringen. Ifrågavarande anordning syntes böra ersättas med en reglering sålunda, att såvitt möjligt till samtliga flygelever i aspirantskolan utginge enhetligt elevtillägg.

58 Beträffande flygtilläggets belopp för flygsignalist och flygskytt ansåges på förut angivna grunder skäligt, att dessa befattningar placerades mellan flygförare och mekaniker. I sin utredning förordade flygmyndigheterna vidare, att den statliga försäkringen för olycksfall i arbete skulle beträffande olycksfall under flygtjänstgöring utbyggas enligt vissa riktlinjer. Sålunda borde vid invaliditet. förorsakad av olycksfall under flygtjänstgöring, livränta enligt olycksfallsförsäkringslagens, respektive enligt 1927 års militärersättningsförordnings bestämmelser utgå — i stället för, såsom nu gäller, med två tredjedelar av den beräknade årsinkomstens maximibelopp, 3 000 kronor — med hela maximibeloppet. Förslaget innebar alltså i denna del en förhöjning av livräntan med 50 procent. Därest livränta ej skulle utgå men den skadade av olycksfallet erhållit sådant men, alt han blivit oförmögen att vidare användas i flygtjänst, skulle till honom utgivas en årlig livränta av 300 kronor. I avseende å dessa ersättningars åtnjutande skulle tillämpas de i olycksfallsförsäkringslagen, respektive i militärersättningsförordningen i övrigt givna stadgandena, dock att avdrag med hänsyn till lönen ej borde göras å den sist omförmälda livräntan av 300 kronor. Vid olycksfall med dödlig utgång förelåge enligt flygmyndigheternas mening skäl för beredande av ökade understöd åt de efterlevande. Dessa skäl framträdde med särskild styrka beträffande bland annat det fast anställda manskapet. Det erfordrades i dessa fall en avsevärd höjning av utgående ersättningsbelopp för att sätta dessa i nivå med de understöd, riksdagen i dylika fall plägat anse skäliga. Lämpligen syntes en reglering av hithörande ersättningsfrågor kunna företagas på det sätt, att — utöver vad som utginge enligt olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen — maximibeloppen av nu utgående livräntor till änka, respektive föräldrar (adoptivföräldrar), förhöjdes med 600 kronor för år samt att livränta åt barn (adoptivbarn) finge utgå med författningsenligt belopp intill dess barnet fyllt 19 år, under iakttagande härvid, att sålunda bestämda tilläggsersättningar skulle reduceras i samma proportion, i vilken författningsenligt utgående livräntor kunde hava blivit nedsatta för att sammanlagt ej överstiga två tredjedelar av den avlidnes arbetsförtjänst. I sitt den 23 december 1938 avgivna betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente anförde 1936 års lönekommitté, i anledning av flygmyndigheternas ifrågavarande förslag, såvitt angår de ordinarie beställningsnävarna vid försvarsväsendet följande: Det förslag beträffande livränteförmåner, vari den av flygmyndigheterna verkställda utredningen utmynnat, synes lönekommittén i och för sig vara av beskaffenhet att kunna förordas såsom grundval för en fristående utbyggnad av de nu författningsenligt utgående ersättningarna i anledning av olycksfall under flygtjänstgöring. Förslaget skulle medföra icke oväsentliga förbättringar icke blott för beställningshavare, som drabbas av olycksfall utan även, och icke minst, för efterlevande till sådan beställningshavare i händelse av dödsfall. Med hänsyn härtill vore det enligt kommitténs mening naturligt att, i anslutning till vad som alternativt ifrågasatts i den vid flygmyndigheternas skrivelse fogade promemorian, ett genomförande i huvudsak av förslaget förknippades med viss reduktion i varje fall av de högsta

59 flygtilläggsbeloppen för att härigenom mellan staten och beställningshavarna fördela den kostnad, som förslagets genomförande skulle komma att medföra. Vid de överläggningar, som lönekommittén i ämnet haft med chefen för flygvapnet och andra representanter för flygvapnets ledning, har emellertid från dessas sida rests ett bestämt motstånd mot tanken på en reduktion av flygtilläggen. Man har därvid framhållit de risker med avseende å rekryteringen, som en sådan reduktion skulle kunna medföra. Det har tillika hävdats, att enligt på personalhåll allmänt rådande uppfattning en sådan lösning vore att föredraga, varigenom de ordinarie beställningshavarna vid en reglering av rätten till utvidgade livränteförmåner uteslötes från dessa förmåner, framför en lösning enligt vilken de ökade förmånerna skulle förknippas med reduktion av flygtilläggen. Ehuru enligt lönekommitténs mening en evalvering i viss mindre omfattning av de kontanta flygtilläggen mot av staten i övrigt bekostade ökade livränteförmåner vid olycksfall även ur personalsynpunkt borde vara att betrakta såsom fördelaktig, har kommittén med hänsyn till de bestämda erinringar, som gjorts mot den ifrågasatta lösningen, och särskilt i betraktande av svårigheterna att bedöma verkningarna i rekryteringshänseende av en omläggning i angiven riktning funnit sig icke böra vidhålla tanken på en dylik omläggning. Då den av riksdagen påkallade författningsmässiga regleringen av rätten till förhöjda livränteförmåner vid olycksfall synes böra genomföras och det icke kan anses tillfredsställande att frän en sådan reglering utesluta de ordinarie beställningshavarna, har kommittén i stället ansett sig böra ifrågasätta en sådan lösning av frågan, som med utgångspunkt från tanken på en kostnadsfördelning mellan beställningshavarna och staten gör de ordinarie beställningshavarna delaktiga av en dylik förbättring endast i mindre omfattning än enligt det av flygmyndigheterna framlagda förslaget men till gengäld utan sänkning av flygtilläggens nivå. En dylik lösning kan enligt kommitténs förmenande ske på huvudsakligen följande sätt. I fråga om den livränta å 300 kronor, som enligt flygmyndigheternas förslag skulle utgå till beställningshavare, vilken av olycksfall erhållit sådant men att han, ehuru kvarstående i anställningen, ej kan användas i flygtjänst, synes någon ändring ej böra ske. Med avseende ä livränta till beställningshavare, som på grund av olycksfallsskada nödgas avgå med invalidpension, innebär flygmyndigheternas förslag, att dylik livränta skulle utgå — i stället för, såsom nu gäller, med två tredjedelar av den beräknade årsinkomstens maximibelopp, 3 000 kronor — med hela maximibeloppet, varvid emellertid den i 11 § olycksfallsförsäkringslagen föreskrivna reduktionen med hänsyn till utgående invalidpension skulle bibehållas. Enligt kommitténs mening bör i stället livräntan fastställas att utgå med belopp, motsvarande fem sjättedelar av årsinkomstens maximibelopp, eller således med 2 500 kronor, under iakttagande härvid av nyssnämnda reduktionsregel. Med avseende å efterlevandelivräntorna torde någon ändring ej böra ske beträffande förslaget om utsträckt tid för åtnjutande av livränta till minderåriga barn; i fråga om livränta till efterlevande änka torde däremot förhöjningen av det författningsenliga livräntebeloppet böra begränsas till 300 i stället för föreslagna 600 kronor årligen. Lönekommittén anser sig böra förorda, att en reglering av rätten till förhöjda livränteförmåner vid olycksfall under flygtjänstgöring för ordinarie beställningshavare verkställes i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu angivits. I fråga om utformningen av erforderliga bestämmelser i ämnet har lönekommittén ansett sig icke böra framlägga något förslag. Kommittén förutsätter, att frågan härom kommer att i första hand underkastas prövning och förslag av riksförsäkringsanstalten, vars utlåtande i ämnet torde böra inhämtas. Kommittén vill emellertid uttala, att en förhöjning av livränteförmänerna, som i princip sträcker sig längre än vad nyss förordats, enligt kommitténs mening icke bör medgivas utan samtidig reduktion av de högsta flygtilläggsbeloppen.

60 I avgivet y t t r a n d e a n f ö r d e riksförsäkringsanstcdten b e t r ä f f a n d e frågan o m en reglering av r ä t t e n till e r s ä t t n i n g vid s k a d o r eller d ö d s f a l l till följd a v olycksfall u n d e r flygtjänstgöring b l a n d a n n a t f ö l j a n d e : Vidkommande först frågan, var erforderliga stadganden i berörda hänseenden böra införas, vill riksförsäkringsanstalten förorda, att erforderliga stadganden om särskilda förmåner vid olycksfall under flygtjänstgöring sammanföras i en särskild författning. Vad beträffar frågan, under vilka förutsättningar nu ifrågasatt tilläggsersättning må utgå, finner riksförsäkringsanstalten, att rätten till sådana förmåner bör i princip tillkomma envar vid krigsmakten anställd eller värnpliktig, som i fredstid till följd av olycksfall drabbas av skada, medan han under tjänstgöring befinner sig ä militärt flygplan. Sålunda skulle inbegripas utom besättningen även den, som eljest under militärtjänstgöring medföljer flygplan dä det är under färd i luften eller vid start eller landning framföres på marken eller vattnet. Vad sålunda stadgas bör i tillämpliga delar gälla även under tjänstgöring å annat militärt luftfartyg än flygplan samt vid fallskärmshopp. Ifråga om storleken av de tilläggslivräntor, som i flygmyndigheternas förslag framförts, hava beställningshavarna uppdelats i två grupper. Den ena kategorien upptager beställningshavare, som erhållit sådant men, att de — utan att ha blivit obrukbara i vanlig tjänstgöring — blivit oförmögna att vidare nyttjas i flygtjänst. Den andra kategorien utgöres av sådana, vilka måst avskedas ur tjänst med invalidpension. Erfarenheten har emellertid visat, att invalida officerare och underofficerare i mycket stor utsträckning även vid betydande invaliditet beretts möjligheter att kvarstå i aktiv tjänst intill inträffad pensionsålder. Sådana beställningshavare hava sålunda kunnat uppbära oavkortade avlöningsförmåner. Det framlagda förslaget till avlöningsreglemente innehåller icke någon bestämmelse, att utgående livränta må föranleda minskning i avlöningen. En konsekvens härav är, att avlöningen enligt stadgandena i 11 § 4 stycket olycksfallsförsäkringslagen skall presumeras utgöra sådant understöd, som må avdragas från livränta pä grund av invaliditet. Dock må livräntan utgå, om och i den mån särskilda förhållanden därtill föranleda. Nämnda stadgande infördes i 11 § olycksfallsförsäkringslagen genom lag den 26 juni 1936. I proposition nr 218 till 1936 års riksdag med förslag till lagändringen uttalade föredragande departementschefen (sid. 49) med anledning av ett yttrande från flygstyrelsen, att såsom i stadgandet omnämnda »särskilda förhållanden», som kunde föranleda utbetalande av livränta trots utgående avlöning, torde kunna räknas även sådana fall, då befattningshavare på grund av skadan nödgades avstå från en lönande bisyssla eller bleve oanvändbar i viss kvalificerad tjänstgöring, som vore förenad med särskild ersättning. Flygstyrelsen hade i sitt yttrande omnämnt flygtjänstgöring som en med särskild ersättning förenad tjänstgöring. Av det anförda framgår, att en beställningshavare vid flygvapnet, som på grund av skada blir oförmögen till flygtjänst men beredes tillfälle att kvarstå i aktiv tjänst med oavkortad lön, redan nu kan beredas någon kompensation för flygtilläggets bortfallande, i det han kan berättigas att vid sidan av sin lön utfå eventuell livränta helt eller delvis. Riksförsäkringsanstalten har ännu icke förehaft något ärende av detta slag till prövning, men det torde kunna förutsättas, att livräntan bör utgå helt, i varje fall om den icke är av mera betydande storlek. Uppgår den årliga arbetsförtjänsten till 3 000 kronor, utgör lägsta livränta — vid 10 procent invaliditet — 200 kronor för år. Efter avgång ur tjänst med ålderspension skall livränta alltid utgå utan avdrag, enär ålderspension numera icke skall betraktas som mot livräntan svarande understöd.

01 Därest skadan är sä allvarlig, att den skadade måste taga avsked med invalidpension, skall han å livräntan vidkännas avdrag, motsvarande den del av pensionen, som överstiger det belopp, vartill rätt grundats genom anställningstiden. Stadgandet härom infördes i 11 § olycksfallsförsäkringslagen genom ovannämnda lagändring och har ännu icke praktiskt tillämpats av riksförsäkringsanstalten. På grund härav kunna ostridigt exakta beräkningar icke framläggas till belysande av vilken sammanlagd ersättning, som kommer att utgå i olika fall. Riksförsäkringsanstalten vill för sin del icke göra någon erinran mot flygmyndigheternas förslag, enligt vilket invalidräntorna skulle förhöjas med 50 procent. Förhöjningen synes böra givas karaktären av ett tillägg till livräntan, vilket icke ingår som integrerande del av denna. Härigenom skulle tillägget icke vara underkastat avdragsreglerna i 11 § olycksfallsförsäkringslagen, med mindre detta särskilt stadgades. Det torde icke vara erforderligt att angiva, att avdrag å livräntan jämlikt 11 § för sådant »tillägg» ej heller skall ifrågakomma. Lägsta livränta skulle tillhopa med ovannämnda tillägg komma att utgöra 300 kronor vid 3 000 kronors arbetsförtjänst. Om en beställningshavare vid flygvapnet åsamkas en invaliditet av 10 procent och därefter kvarstår i tjänst men är oförmögen till flygtjänstgöring, skulle han i anslutning till vad ovan anförts kunna påräkna att vid sidan av lönen erhålla en kompensation av intill 300 kronor årligen. Skulle livräntan utgöra ett mera avsevärt belopp, synes det vara tveksamt, om såväl livränta som livräntetillägg böra utgå. I dylikt fall föreligger emellertid möjlighet till avkortning av livräntan. Vid övervägande av dylik avkortning bör enligt riksförsäkringsanstaitens mening hänsyn få tagas till det utgående livräntetillägget. Flygmyndigheterna hava i sitt förslag ifrågasatt, huruvida icke en extra ersättning av 300 kronor för år skulle tillförsäkras sådan beställningshavare, som på grund av skada bleve oförmögen till flygtjänst men likväl icke skulle anses berättigad till livränta. Härtill må anföras, att vid invaliditetsgradens bestämmande hänsyn skall tagas till, bland annat, den skadades yrke. Om en beställningshavare vid flygvapnet till följd av skada, exempelvis en ögonskada, blir oduglig till flygtjänst, synes det därför antagligt, att livränta vanligen kommer att tillerkännas, även om skadan i vanliga fall icke anses medföra 10 procents invaliditet. Något mera påtagligt behov av den ifrågasatta bestämmelsen om extra ersättning vid invaliditet under 10 procent torde på grund härav knappast kunna anses föreligga. Riksförsäkringsanstalten finner sig därför för sin del icke böra förorda en sådan bestämmelse. Det må anmärkas, att lämpligheten av en sådan bestämmelse blir än mera tveksam, i den mån tilläggsersättningarna i enlighet med riksförsäkringsanstaitens förslag utsträckas till andra grupper än dem, vara det föreslagna lönereglementet skall äga tillämpning. Vad vidare angår den ifrågasatta förhöjningen av utgående livräntor åt efterlevande till under flygning förolyckade beställningshavare, hava flygmyndigheterna föreslagit, att maximibeloppen av livräntor till änkor respektive föräldrar höjas med 600 kronor, vilket belopp av 1936 års lönekommitté föreslagits nedsatt till 300 kronor. Till åskådliggörande av de livränte- och pensionsförmåner, som samtidigt kunna utgå till änkor efter förolyckade flygare, hava inom riksförsäkringsanstalten verkställts vissa beräkningar. Av dessa beräkningar framgår, bland annat, att änka efter en kapten med nu utgående pension torde i pensions- och livränteförmåner sammanlagt bekomma för år räknat ett belopp av 2 634 kronor, änka efter en löjtnant sammanlagt 2 040 kronor, änka efter en fanjunkare sammanlagt 1 S78 kronor. Tages hänsyn till att änkor efter flygare böra placeras i särklass med hänsyn till det förhållandet, att de förolyckade i ekonomiskt hänseende intagit en särställning bland försvarsväsendets beställningshavare, synas goda skäl tala för att livräntetillägg jämväl här böra utgå. Att härvid frångå det tillägg av 50 pro-

62 cent, som ansetts böra tillkomma skadade beställningshavare, synes enligt riksförsäkringsanstaltens mening icke böra ifrågakomma. Anstalten vill därför föreslå, att efterlevande änka jämte den henne tillkommande livräntan skall erhålla livräntetillägg med 50 procent av livräntans belopp. Flygmyndigheterna hava föreslagit en extra ersättning till efterlevande barn. Denna extra ersättning skulle bestå däri, att barn skulle äga rätt till livränta intill 19 års ålder i stället för intill 16 års ålder enligt nu gällande bestämmelser. Riksförsäkringsanstalten finner intet vara att erinra mot att en extra ersättning stadgas för efterlevande barn. Enligt anstaltens mening är emellertid lämpligast, att jämväl denna ersättning gives formen av ett tillägg till livräntan, att utgå under samma tid som denna, det vill säga Lill dess barnet uppnår 16 års ålder. Vidkommande storleken av livräntetillägget synes även detta lämpligen kunna bestämmas till livräntans halva belopp. Vad angår frågan om ersättningen till efterlevande föräldrar, torde denna fråga erhålla ökad praktisk betydelse i den mån tilläggsersättningarna i enlighet med riksförsäkringsanstaitens förslag utsträckas till andra grupper än dem, som avses i det föreslagna avlöningsreglementet. Enligt riksförsäkringsanstaitens mening bör jämväl livräntetillägg till föräldrar eller adoptivföräldrar kunna utgivas med 50 procent av livräntan. Liksom livränta till föräldrar eller adoptivföräldrar icke må bestämmas till högre belopp än som motsvarar värdet av det underhåll, som de av den avlidne åtnjutit, böra ej heller livränta och livräntetillägg tillhopa överstiga denna gräns. Vid riksförsäkringsanstaitens u t l å t a n d e fogades ett i a n s l u t n i n g till det a n f ö r d a u p p r ä t t a t utkast till förordning o m tillägg till l i v r ä n t a i a n l e d n i n g a v olycksfall u n d e r tjänstgöring å m i l i t ä r t flygplan m . m . F r å n r i k s f ö r s ä k r i n g s a n s t a i t e n s beslut i ä m n e t v a r föredraganden, byrådirektören N. Källström skiljaktig, i det h a n a n f ö r d e h u v u d s a k l i g e n f ö l j a n d e : Enligt riksförsäkringsanstaitens mening bör den särskilda författning, som är avsedd att reglera rätten till vissa livräntetillägg åt beställningshavare, som drabbats av olycksfall under flygning och deras efterlevande, omfatta icke endast de beställningshavare som omförmälas i framlagt förslag till nytt militärt avlöningsreglemente utan även annan personal vid försvarsväsendet samt värnpliktiga. Riksförsäkringsanstalten har i sitt förslag sålunda inrangerat jämväl personal a reservstat och i reserven, fast anställt manskap samt värnpliktiga. Även om skäl kan anses föreligga, att utöver det lämnade uppdraget pröva behovet av och inkomma med förslag om tilläggsförmåner jämväl för andra beställningshavare än dem remissen avser, synas å andra sidan starka betänkligheter möta för att låta förslaget omfatta samtliga dessa personalgrupper. Vidkommande fast anställt manskap vid försvarsväsendet må framhållas, att detta manskap i allmänhet först vid befordran till furir användes i flygtjänst. Volonlärer och korpraler fullgöra däremot marktjänst i egenskap av mekaniker, smeder o. s. v. Samma är förhållandet med värnpliktiga med undantag för sädana värnpliktiga, som erhålla utbildning till officerare. Av det sagda framgår, att behovet av särskilda förmåner för nu omförmälda grupper icke pä långt när är så stort, som beträffande ordinarie beställningshavare. Med hänsyn till en långvarig, ständig och ansvarsfylld flygtjänstgöring med åtföljande fysiska och psykiska påfrestningar befinna sig beställningshavare i officers och underofficers tjänsteställning i en alldeles särskilt utsatt ställning. Härtill kommer att fast anställt manskap och värnpliktiga med ytterst få undantag äro ogifta och sällan befinna sig i det ekonomiska läge, att de kunna väsentligt bidraga till sina föräldrars uppehälle. Detta utgör ytterligare ett skäl, som motiverar någon tids anstånd i fråga om prövningen, huruvida nu nämnda grupper skola tillerkännas särskilda förmåner.

63 Antagligen kommer förslag till nytt avlöningsreglemente för fast anställt manskap att framläggas för nästkommande års riksdag. Det är då av stor vikt att taga del av de allmänna förmåner, som ett dylikt reglemente kan komma att föreskriva, innan man går att taga ställning till spörsmålet, huruvida fast anställt manskap bör tillerkännas förmåner av nu föreslagen art. Ifrågasättas kan också, huruvida icke erforderliga tilläggsbestämmelser böra i vad de avse fast anställt manskap och värnpliktiga införas i 1927 års militärersättningsförordning, vilken torde komma att bliva föremål för omarbetning i samband med nu pågående revision av gällande olycksfallsförsäkringslag. De beställningshavare, som här böra ifrågakomma, bliva i första hand officerare (jämväl fänrikar) och underofficerare vid flygvapnet, samt ordinarie beställningshavare vid försvarsväsendet i övrigt, som vid olyckstillfället voro stadda i tjänsteutövning och sålunda åtnjöto flygtillägg eller flygtraktamente. Vad riksförsäkringsanstalten i övrigt föreslagit kan jag i huvudsak biträda. De avvikelser i flygmyndigheternas förslag, som av riksförsäkringsanstalten förordats, synas mig utgöra en avsevärd förbättring. I ett avseende vill jag dock i motsats till riksförsäkringsanstalten ansluta mig till flygmyndigheternas förslag, nämligen i vad detsamma avser rätt till viss livränta för beställningshavare, som drabbats av olycksfall, vilket icke medför rätt till livränta enligt gällande olycksfallsförsäkringslag. För livräntas utgående kräves som bekant en invaliditetsgrad av minst 10 procent; nedsättningen av normal arbetsförmåga måste sålunda uppgå till minst denna procent. I fall, där invaliditetsgraden understiger denna procentsats, exempelvis vid förlust av ett ringfinger, vid en mindre nedsättning i syn eller å hörsel, kan därför livränta i allmänhet icke utgå, i trots av att den skadade på grund av en sådan defekt kan komma att avstängas från en väl avlönad flygtjänstgöring. I sådana fall hava flygmyndigheterna föreslagit och lönekommittén tillstyrkt utgivande av en årlig livränta å 300 kronor. Även om, som riksförsäkringsanstalten uttalat, visst avseende enligt gällande olycksfallsförsäkringslag bör fästas vid den skadades yrke vid livräntans utmätande, kunna dock fall förekomma, där den från flygtjänsten avstängde icke kommer i åtnjutande av särskild ersättning såsom kompensation för förlorade flygtillägg eller flygtraktamenten. I dessa fall synes rättvisa och billighet kräva, att den skadade erhåller den föreslagna årliga livräntan av 300 kronor, vilket belopp skulle utgå utan avdrag av vederbörande tillkommande avlöningsförmåner; med andra ord huvudstadgandena i 11 § olycksfallsförsäkringslagen skulle här icke komma till användning. E t t av r e s e r v a n t e n u p p g j o r t u t k a s t till f ö r f a t t n i n g s b e s t ä m m e l s e r i anslutn i n g till s å l u n d a h ä v d a d e s y n p u n k t e r v a r likaledes fogat vid r i k s f ö r s ä k r i n g s anstaitens utlåtande. I p r o p o s i t i o n e n n r 245 till 1939 å r s r i k s d a g m e d förslag till m i l i t ä r t avlön i n g s r e g l e m e n t e m . m . a n f ö r d e föredragande departementschefen i fråga o m d e n a l l m ä n n a a v v ä g n i n g e n av de u n d e r f l y g t j ä n s t g ö r i n g u t g å e n d e f ö r m å n e r n a (sid. 106), a t t h a n funnit sig b ö r a t i l l s t y r k a l ö n e k o m m i t t é n s förslag, a t t flygtilläggen tillsvidare bibehölles vid n u v a r a n d e n i v å . A v v ä g n i n g e n av h ä r a v s e d d a f ö r m å n e r v o r e emellertid i viss m å n b e r o e n d e av det sätt, p å vilket e n reglering av r ä t t e n till f ö r h ö j d a l i v r ä n t e f ö r m å n e r vid s k a d o r eller dödsfall p å g r u n d av olycksfall u n d e r flygtjänstgöring k u n d e k o m m a a t t g e n o m f ö r a s . Med h ä n s y n till s i s t n ä m n d a frågas k o m p l i c e r a d e b e s k a f f e n h e t vore d e p a r t e m e n t s c h e f e n icke b e r e d d a t t p å g r u n d v a l av den u t a v r i k s f ö r s ä k r i n g s a n s t a l ten f ö r e b r a g t a u t r e d n i n g e n f r a m l ä g g a n å g o t förslag i ä m n e t . Enligt d e p a r -

64 tementschefens mening borde frågan om en reglering av rätten till olycksfallsersättning åt flygande personal eller dess efterlevande lämpligen upptagas till slutlig prövning och avgörande i ett sammanhang, sedan avlöningsförhållandena ordnats för försvarsväsendets personal i sin helhet, däribland även det fast anställda manskapet. Departementschefen ansåge sig emellertid böra uttala, att en mera väsentlig höjning av de nuvarande livränteförmånerna enligt hans mening borde medföra en omprövning av beloppen av de olika flygtilläggen. Vad i propositionen nr 245 sålunda anförts föranledde icke någon erinran från riksdagens sida. Sedermera har Kungl. Maj:i anbefallt lönekommittén att i anslutning till den kommittén åliggande utredningen angående lönereglering för fast anställt manskap avgiva förslag beträffande frågan om reglering av rätten till ersättning vid skada eller dödsfall till följd av olycksfall under flygtjänstgöring. 1936 års lönekommitté. Vad först angår frågan om en reglering av rätten till f ö r h ö j d a livränteförmåner vid skador eller dödsfall på grund av olycksfall under flygning, hava flygmyndigheterna, såsom i det föregående berörts, framlagt ett förslag, som skulle medföra icke oväsentliga förbättringar icke blott för personal, som drabbas av olycksfall, utan även och icke minst för efterlevande till sådan personal i händelse av dödsfall. I sitt betänkande angående militärt avlöningsreglemente fann sig lönekommittén — som ansåg ett genomförande i full utsträckning av nämnda förslag icke kunna äga rum med mindre flygtilläggen underkastades viss reduktion — böra i betraktande av det bestämda motstånd mot en reduktion av flygtilläggen, som framkommit från personalhåll, ifrågasätta en sådan lösning, som med utgångspunkt från tanken på en kostnadsfördelning mellan beställningshavarna och staten skulle göra de ordinarie beställningshavarna delaktiga av en dylik förbättring endast i mindre omfattning än enligt flygmyndigheternas förslag men till gengäld utan sänkning av flygtilläggens nivå. I enlighet härmed framlade kommittén ett i förhållande till vad flygmyndigheterna förordat på visst salt modifierat förslag i ämnet. Kommittén ingick därvid icke på ett bedömande av frågan om ökade livränteförmåner till andra i flygmyndigheternas förslag berörda personalgrupper än ordinarie beställningshavare. Beträffande det fast anställda manskapet förutsatte kommittén, att motsvarande spörsmål för dettas vidkommande skulle företagas till prövning och avgörande i samband med beslut om avlöningsförhållandenas ordnande för manskapet. Enligt kommitténs uppfattning borde härvid någon reduktion beträffande livränteförmånerna icke äga rum med avseende å personal som är i avsaknad av familjepensionsrätt. Riksförsäkringsanstalten har i sitt i det föregående återgivna utlåtande, delvis i anslutning till vad flygmyndigheterna förordat, uttalat sig för en avvägning av livränteförmånerna i anledning av olycksfall under flygning efter i sak ej oväsentligt förmånligare grunder än dem, som innefattas i lönekommitténs förenämnda förslag. Anstalten har emellertid härvid icke alls berört

65 det i kommitténs betänkande påpekade sambandet mellan frågan om en avvägning av livränteförmånerna och frågan om flygtilläggens nivå utan behandlat frågan om livränteförmånerna såsom ett helt fristående problem. Det förefaller emellertid uppenbart att, om de av kommittén vid frågans föregående behandling anlagda synpunkterna vidhållas, en lösning i enlighet med de av anstalten förordade riktlinjerna icke kan åstadkommas utan att samtidigt flygtilläggen underkastas reduktion. I detta sammanhang bör framhållas, att de synpunkter lönekommittén ansett sig böra anlägga på förevarande spörsmål understrukits i propositionen nr 245 till 1939 års riksdag. Föredragande departementschefen har nämligen, såsom förut omnämnts, uttalat att en mera väsentlig höjning av de nuvarande livränteförmånerna enligt hans mening borde medföra en omprövning av beloppen av de olika flygtillläggen. Departementschefens uttalande har lämnats utan erinran av riksdagen. Att vid den reglering av rätten till ersättning i anledning av olycksfall vid flygning, som i enlighet med vad från statsmakternas sida förutsatts bör ske i samband med manskapslöneregleringen, ånyo upptaga frågan om flygtillläggens nivå till förutsättningslös prövning och eventuellt företaga en nedsättning av de nyligen beslutade flygtilläggen synes föga tilltalande. Med hänsyn härtill är det enligt kommitténs mening angeläget, att den tilltänkta förhöjningen av livränteförmånerna hålles inom sådana gränser, att de nuvarande flygtilläggen kunna bibehållas vid oförändrad nivå. Härvid synes en lösning efter i huvudsak de riktlinjer, som lönekommittén i betänkandet angående militärt avlöningsreglemente förordat, ligga närmast till hands, och den förnyade prövning, som kommittén i nu förevarande sammanhang underkastat här avsedda frågor, har icke givit kommittén anledning att på någon mera betydande punkt frångå nämnda riktlinjer. Med utgångspunkt från dessa riktlinjer och med ledning i övrigt av de vid riksförsäkringsanstaitens utlåtande fogade båda författningsförslagen har inom kommittén utarbetats ett utkast till förordning i ämnet. Angående det huvudsakliga innehållet i de föreslagna bestämmelserna lämnar kommittén — som i annat sammanhang återkommer till vissa detaljfrågor — här följande redogörelse. Vad angår frågan, vilka personalgrupper som böra göras delaktiga av livränteförhöjningarna, har kommittén utgått från den förutsättningen, att dessa böra tillkomma såväl ordinarie beställningshavare som fast anställt manskap. Riksförsäkringsanstalten utgick i sitt utlåtande från att en reglering av livränteförmånerna borde ske i ett sammanhang för envar vid krigsmakten anställd ävensom för värnpliktiga. Med avseende å de personalgrupper, som därvid skulle ytterligare inordnas under bestämmelserna (reservstatsoch reservpersonal samt värnpliktiga) gäller emellertid, alt de endast i ringa utsträckning tagas i anspråk för flygtjänstgöring. Härtill kommer, att beträffande dessa grupper frågan om livränteförmåner vid olycksfall under flygning synes böra bedömas under beaktande även av andra synpunkter än dem, som göra sig gällande i fråga om aktiv personal. Det kan därför starkt 5—398866.

66 ifrågasättas, huruvida särbestämmelser av generell natur för dylik personal över huvud äro påkallade eller lämpliga. I varje fall ligga dessa frågor, som icke äga samband med flygtilläggen, helt utanför lönekommitténs uppdrag. Kommitténs utkast har därför begränsats att avse ordinarie beställningshavare samt fast anställt manskap. I anslutning till vad i betänkandet om militärt avlöningsreglemente antyddes beträffande livräntor åt efterlevande i anledning av dödsfall, bör enligt kommitténs mening den särskilda ersättningen vid invaliditet på grund av olycksfall under flygning bestämmas till olika belopp för beställningshavare, som åtnjuter respektive ej åtnjuter pensionsrätt. Det förra är fallet med officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare, medan däremot manskap — med undantag av flaggkorpraler och högbåtsmän — ej har rätt till pension. Kommittén förordar med nyssnämnda utgångspunkt, att tillägg till invaliditetslivränta enligt olycksfallsförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen må utgå med belopp motsvarande en fjärdedel eller, där beställningshavaren är i avsaknad av tjänstepensionsrätt, hälften av livräntans belopp. Bestämmelsen om 25 procents förhöjning av livränta till den, vars beställning är förenad med tjänstepensionsrätt, är endast ett annat uttryck för det av lönekommittén i betänkandet angående militärt avlöningsreglemente skisserade förslaget, att i här avsedda fall livränta till den skadade skulle utgå med fem sjättedelar av den beräknade årsinkomsten i stället för med två tredjedelar därav. För beställningshavare, som är i avsaknad av tjänstepensionsrätt, skulle med det föreslagna livräntetillägget å 50 procent av livräntans belopp den totala livränteförmånen vid full invaliditet komma alt, såsom av flygmyndigheterna föreslogs, sammanfalla med den beräknade årsinkomsten. I överensstämmelse med det av lönekommittén tidigare skisserade förslaget synes vidare böra stadgas att, därest olycksfallet — utan att medföra sådan nedsättning av arbetsförmågan, att författningsenlig livränta kan utgå — föranlett att beställningshavaren blivit oförmögen till flygljänstgöring, till honom skall utgivas en årlig livränta av 300 kronor. Beträffande härefter den särskilda ersättningen till efterlevande änkor efter i flygtjänst omkommen personal, innebar det av lönekommittén tidigare skisserade förslaget härutinnan, att en förhöjning av den enligt olycksfallsförsäkringslagen utgående livräntan borde ske med 300 kronor, såvitt anginge personal med familjepensionsrätt. I syfte att ernå så enhetligt verkande regler som möjligt har kommittén nu — i analogi med den förut angivna utformningen om bestämmelserna om livräntetillägg till skadade flygare — ansett detta förslag böra modifieras därhän, att livräntetillägget till änka efter förolyckad flygare bestämmes till en fjärdedel, då den avlidnes beställning varit förenad med familjepensionsrätt, men eljest till hälften av livräntans belopp. Vid bifall till detta förslag skulle tilläggen till de enligt olycksfallsförsäkringslagen, respektive enligt militärersättningsförordningen utgående livräntorna — under förutsättning att den beräknade arbetsförtjänsten uppgår till maximibeloppet 3 000 kronor — utgöra för änka med

familjepensionsrätt 187 kronor 50 öre och för änka utan pensionsrätt 375 kronor. Med avseende å ersättning till efterlevande barn (adoptivbarn) gick det i riksförsäkringsanstaitens utlåtande framlagda förslaget ut på, att barn (adoptivbarn) i fråga om åtnjutande av livräntetillägg skulle likställas med änka, vilket alltså — med tillämpning i övrigt av de av kommittén här förordade principerna — skulle innebära, att tillägg skulle utgå med 25 procent för icke pensionsberättigade och med 50 procent för pensionsberättigade barn. Enligt lönekommitténs tidigare skisserade förslag åter skulle något särskilt livräntetillägg icke medgivas; däremot skulle livränta, beräknad enligt de i olycksfallsförsäkringslagen, respektive i militärersättningsförordningen stadgade grunderna, utgå intill dess barnet fyllt 19 år eller samma ålder, som gäller för upphörande av barnpension enligt allmänna familjepensionsreglementet. Ehuru det måhända ur principiella synpunkter kan anses mindre tilltalande, att livränta medgives utgå intill högre ålder än som gäller enligt olycksfallsförsäkringslagen, har lönekommittén dock ansett sakliga skäl tala för ett vidhållande av kommitténs tidigare förslag, enär detta förslag — vilket för övrigt överensstämmer med flygmyndigheternas mening — synes bättre ägnat att tillgodose syftet med en anordning till förbättrande av barnens försörjningsmöjligheter. Det vill synas kommittén, som om de särskilda förhållandena på förevarande område skulle kunna motivera en avvikelse från olycksfallsförsäkringslagens tidsbegränsningsregler. Med avseende å ersättning till efterlevande föräldrar (adoptivföräldrar) föreslår kommittén, att tillägg till livränta skall utgå med livräntans halva belopp, dock att livränta och livräntetillägg tillhopa icke må överstiga värdet av det underhåll de av den avlidne åtnjutit. Vad härefter angår bestämmandet av f l y g t i l l ä g g å t f a s t a n s t ä l l t m a n s k a p , må erinras alt, såvitt angår ordinarie beställningshavare, de i 27 § militära avlöningsreglementet stadgade flygtilläggen, i enlighet med härutinnan av flygmyndigheterna avgivet förslag, till beloppen avvägts efter samma nivå, som gällt enligt Kungl. Maj:ts brev den 23 december 1926. En genom 1936 års försvarsordning tillkommen ny kategori av flygbefattningar, provflygare, har därvid upptagits i flygtilläggstabellen, varvid flygtillägget fastställts till 270 kronor för månad oavsett vederbörandes tjänstegrad. Även med avseende å det fast anställda manskapet innebär flygmyndigheternas förslag ett bibehållande vid oförändrad nivå av de enligt nyssnämnda brev utgående förmånerna. För manskap i befattning såsom flygförare skulle sålunda flygtillägget fortfarande utgöra 150 kronor. Mekanikertilläggen skulle liksom hittills utgöra 60 kronor för chefsmekaniker och 30 kronor för annan mekaniker. Under kommendering såsom elev i flygvapnets aspirantskola skulle utgå ett månatligt elevtillägg av 90 kronor. För beställningshavare i vissa genom 1936 års försvarsbeslut nytillkomna, för manskap avsedda befattningar ombord å flygplan — flygsignalister och flygskyttar — hava särskilda flygtilläggsbelopp måst framkonstrueras.

08 Dessa hava i förslaget upptagits till 90 kronor. Befattning såsom provflygare har ansetts kunna ifrågakomma även för manskap, och för denna befattning har även för manskapets vidkommande upptagits ett flygtillägg av 270 kronor. Med den ståndpunkt beträffande avvägning av flygtilläggen åt officerare och underofficerare, som lönekommittén förut intagit, torde — därest kommitténs i det föregående angivna förslag med avseende å livränteförmånerna i huvudsak bifalles — någon sänkning för det fast anställda manskapets vidkommande av de av flygmyndigheterna föreslagna flygtilläggen icke böra ifrågakomma. De i 25 § av förslaget till manskapsavlöningsreglemente innefattade bestämmelserna om särskilda förmåner åt fast anställt manskap under flygtjänstgöring hava avfattats i överensstämmelse härmed. Till vissa detaljfrågor berörande dessa förmåner återkommer kommittén under specialmotiveringen. I detta sammanhang anser sig kommittén böra beröra en fråga, som sammanhänger med de särskilda förmånerna åt flygpersonal, nämligen om förhöjd begravningshjälp vid dödsfall på grund av flygskada. I proposition nr 155 till 1923 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att dödsboet efter militär beställningshavare, som avlidit till följd av skada ådragen under flygning i tjänsten, finge efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall tillerkännas begravningshjälp, överstigande det enligt vederbörligt avlöningsreglemente utgående beloppet av sådan förmån. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag (riksd. skr. nr 91). Med stöd härav har Kungl. Maj:t vid olika tillfällen meddelat beslut angående förhöjd begravningshjälp åt dödsbon efter förolyckade flygare. Med hänsyn till de förbättrade grunder, enligt vilka begravningshjälp utgår jämlikt militära avlöningsreglementet, respektive skulle komma att utgå enligt förslaget till manskapsavlöningsreglemente, och under förutsättning att de avsedda förhöjningarna av understöden till omkomna flygares efterlevande komma till stånd, synes det lönekommittén knappast motiverat att i fortsättningen medgiva utgivandet av förhöjd begravningshjälp i här avsedda fall. Förslag synes därför böra framläggas om upphävande av det av riksdagen lämnade medgivandet, såvitt angår aktiv personal vid försvarsväsendet.

Specialmotivering till manskapsavlöningsreglementet. Inledning.

Reglementets benämning och uppställning.

Vid fullgörandet av det nu slutförda utredningsuppdraget har kommittén i tillämpliga delar beaktat det förslag till militärt avlöningsreglemente, som av 1930 års militäravlöningssakkunniga framlades i betänkande den 10 december 1930 (SOU 1930: 36), ävensom de däröver avgivna yttrandena, såvitt angår lönebestämmelserna för manskap. Då kommittén nu går att lämna en detaljmotivering för de olika bestämmelserna i sitt förslag till manskapsavlöningsreglemente, har kommittén emellertid bland annat av utrymmesskäl ansett sig icke kunna ingå på någon mera utförlig redogörelse för innebörden av 1930 års reglementsförslag. Av enahanda skäl komma de detaljerinringar mot bestämmelserna i förslaget, som framförts i de däröver avgivna yttrandena, att i det följande omnämnas eller återgivas allenast i den mån de varit av direkt betydelse för det nu föreliggande förslaget eller för motiveringen under de särskilda paragraferna. Nu gällande avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid försvarsväsendet (nr 128/1928) är med avseende å uppställningen utformat efter väsentligt mera summariska grunder än övriga avlöningsreglementen för statliga befattningshavare. Någon uppdelning av avlöningsbestämmelserna å olika avdelningar eller kapitel finnes sålunda icke genomförd, utan för särskiljande av olika stadganden har en enkel paragrafindelning ansetts tillfyllest. Förklaringen härtill är i främsta rummet att finna däri, att avlöningsbestämmelserna för det fast anställda manskapet kunnat inrymmas under ett jämförelsevis ringa antal författningsrum, ett förhållande, som i sin lur sammanhänger med att åtskilliga avlöningsformer och andra förmåner för närvarande regleras vid sidan av avlöningsreglementet. Vid utarbetande av det nu föreliggande reglementsförslaget har lönekommittén, i enlighet med de för kommittén fastställda direktiven, funnit sig böra eftersträva en anpassning i ökad omfattning efter de principer, som varit vägledande vid utformningen av de nya avlöningsreglementena för befattningshavare vid den civila och den militära statsförvaltningen, även om givetvis manskapets särskilda anställningsförhållanden och de särdrag i övrigt, som känneteckna manskapsorganisationen, på åtskilliga punkter nödvändiggöra avvikelser från berörda principer. Samtidigt hava vissa omläggningar i lönesystemet befunnits påkallade, vilka föranlett tillskapandet av nya avlöningsformer, varjämte i själva reglementet ansetts böra upptagas ett

70 flertal stadganden, som för närvarande regleras helt vid sidan av avlöningsreglementet. Dessa omständigheter hava medfört, att i det föreliggande reglementsförslaget måst inrymmas väsentligt flera avlöningsföreskrifter än som innefattas i nuvarande manskapsavlöningsreglemente, något som i sin tur föranlett behov av en genomförd systematisering av lönebestämmelserna. Att sålunda reglementsförslaget måst givas en mera vidlyftig och detaljerad uppställning än 1928 års manskapsavlöningsreglemente kan måhända te sig som en olägenhet med hänsyn till önskvärdheten av största möjliga enkelhet i lönebestämmelserna, men å andra sidan torde den ökade systematisering av avlöningsföreskrifterna, som det föreliggande förslaget innebär, vara ägnad att skapa större överskådlighet på löneområdet. I sitt reglementsförslag har kommittén, i viss anslutning till kapitelindelningen i civila och militära avlöningsreglementena, under särskilda kapitel sammanfört sådana bestämmelser, som äro inbördes likartade eller eljest äga logiskt samband med varandra. Då av praktiska skäl avlöningsförhållandena för all i reglementet avsedd personal — såväl manskap i allmänhet som flaggkorpraler och högbåtsmän — ansetts böra behandlas i ett sammanhang, har däremot någon uppdelning av bestämmelserna å särskilda huvudavdelningar med hänsyn till olika personalkategorier icke kommit till stånd. Vid de överläggningar rörande löneregleringen för manskapet, som under förarbetena till förslaget ägt rum mellan kommittén samt delegerade för försvarsväsendets lönenämnd och centrala förvaltningsmyndigheter, har visserligen från delegerades sida framkastats tanken på en uppdelning av avlöningsbestämmelserna för å ena sidan manskap i allmänhet samt å andra sidan flaggkorpraler och högbåtsmän på sådant sätt, att bestämmelserna för sistnämnda personal, eventuellt med hänvisningar till militära avlöningsreglementet, intoges i en särskild avdelning av reglementet. En inom kommitténs kansli verkställd närmare undersökning har emellertid givit vid handen, att upptagandet under särskilda avdelningar av bestämmelser för ifrågavarande båda manskapskategorier skulle giva reglementet en onödigt vidlyftig uppställning och medföra vissa upprepningar. På grund härav har tanken härpå måst övergivas, även om ur rent systematiska synpunkter en dylik anordning principiellt vore tilltalande. Liksom avlöningsreglementena för ordinarie och icke-ordinarie personal vid civilförvaltningen och försvarsväsendet erhållit förkortade benämningar, som bekvämt kunna åberopas vid hänvisningar och citat, bör av praktiska skäl även nu förevarande reglemente givas en dylik förkortad benämning. Kommittén har ansett sig böra föreslå beteckningen »manskapsavlöningsreglementet». Utöver de i reglementet ingående avlöningsföreskrifterna erfordras, liksom med avseende å militära avlöningsreglementet, även vissa särskilda stadganden för tolkning eller förklaring av reglementets huvudbestämmelser. Befogenhet att meddela dylika särskilda tilläggsföreskrifter skulle, såsom framgår av författningstexten under olika paragrafer av reglementsförslaget, tillkomma Kungl. Maj:t.

71 1 enlighet med det ovan anförda har manskapsavlöningsreglemenlet indelats i följande kapitel: / kap. Allmänna bestämmelser, 1—3 §§. 2 kap. Löneplaner och löneklassplaccring. 4—8 §§. 3 kap. Semester och tjänstledighet, 9—16 §§. 4 kap. Ncduraförmåner och kontant ersättning för naturaförmåner. Tjänstebostad, ekiperingshjälp och årligt ekiperingsbidrag m. m., 17—21 §§. 5 kap. Vissa lönetillägg och särskilda ersättningar, 22—26 §§. 6 kap. Rörligt tillägg, 27 §. 7 kap. Sjukvård och begravningshjälp, 28—29 §§. 8 kap. Lönenämnd, 30 §. 9 kap. Förbud mot besvär i vissa fall, 31 §. 10 kap. Reglementets tillämplighet, 32 §.

1 kap. Allmänna bestämmelser. 1 §• Reglementets tillämpningsområde m. m. Under 1 § 1 mom. första stycket av det föreliggande reglementsförslaget har, liksom i övriga avlöningsreglementen för statens befattningshavare, intagits en grundläggande föreskrift om reglementets tillämpningsområde. I betraktande av det ringa antalet kategorier av manskapsbeställningar har någon särskild tjänsteförteckning icke ansetts behövlig. Någon motsvarighet till den i militära avlöningsreglementet intagna hänvisningen till tjänsteförteckningen har fördenskull ej upptagits i reglementsförslaget; i stället hava liksom hittills de olika beställningarnas benämningar och placering i lönegrader direkt upptagits i de under 4 § av förslaget införda löneplanerna. Under 1 § 2 mom. har, efter förebild av militära avlöningsreglementet, intagits ett stadgande därom, att antalet manskapsbeställningar bestämmes genom vederbörliga av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda stater. I 1 § 1 mom. militära avlöningsreglementet förekommer beträffande avlöning för personal vid försvarsväsendet under krigstjänstgöring en hänvisning till krigsavlöningsreglementet. En motsvarande hänvisning återfinnes under 1 § 1 mom. andra stycket av reglementsförslaget. Nu gällande manskapsavlöningsreglemente innehåller icke något särskilt omnämnande av de olika anställningsformerna för manskap. Närmare föreskrifter om dessa anställningsformer finnas meddelade i särskilda författningar. För bestämmelsernas huvudsakliga innebörd har i den allmänna motiveringen lämnats en redogörelse. Lönekommittén har ansett det vara lämpligt att — liksom i civila och militära avlöningsreglementena — i manskapsavlöningsreglementet angives, vilka anställningsformer som skola tillämpas vid tillsättande av de i reglementet avsedda beställningarna. Därvid torde konstitutorialformen böra komma till användning ej blott, såsom för närvarande, för flaggkorpraler utan jäm-

väl för högbåtsmän, vilka även äga kvarstå i tjänst till pensionsåldern. I enlighet härmed har i 3 mom. av förevarande paragraf införts ett stadgande av innehåll, att beställning tillhörande löneplan Mb tillsättes medelst konstitutorial samt att manskap i övriga beställningar anställes medelst kontrakt. Att märka är härvid, att kommittén förutsätter, att den nuvarande tvååriga prövotiden före erhållande av konstitutorial å beställning såsom flaggkorpral slopas och att således för ifrågavarande beställningshavare, vilka före utnämningen undantagslöst under en följd av år prövats i fast anställning vid försvarsväsendel, konstitutorialet redan från början tillämpas som tillsättningsform. Detsamma bör gälla beträffande högbåtsmän. Till 3 mom. av förevarande paragraf har även överförts den förklaring av begreppet konstitutorial, som finnes intagen i civila och militära avlöningsreglementena. Slutligen har under momentet ifråga upptagits ett stadgande därom, att angående skyldighet för manskap, som anställes medelst kontrakt, att i vissa fall avgå från beställningen under löpande kontraktstid, skall gälla vad därom är särskilt stadgat. 2 §.

Avlöning.

De i förevarande paragraf intagna bestämmelserna hava i tillämpliga delar utformats efter förebild av stadgandena i 2 § militära avlöningsreglementet. Bland de olika avlöningsformer, vilka enligt 2 § 1 mom. andra stycket av reglementsförslaget ifrågakomma för manskap, hava särskilt omnämnts de för manskapslönesystemet säregna avlöningsformerna naturaförmåner och kontant ersättning för naturaförmåner. Under 2 mom. andra stycket av förevarande paragraf har intagits en generell bestämmelse angående avlöning å civilanställningsstat, motsvarande den hittillsvarande anställningen över stat. I den allmänna motiveringen har lönekommittén uttalat, att i fråga om grunder och villkor för anställning å civilanställningsstat någon saklig ändring i nuvarande bestämmelser icke torde vara påkallad. Sålunda bör bland annat för rätt till anställning å civilanställningsstat förutsättas, att anställningskontraktet utgår på hösten, och vidare bör anställningen å sådan stat få omfatta tid högst intill utgången av april månad påföljande år. Beträffande beräkning av anställningstid för erhållande av ifrågavarande förmån bör gälla vad i sådant hänseende i 18, 22 och 23 §§ stadgas i fråga om anställningstid för vinnande av rätt till hyres- och ortstillägg, avskedspremie och kallortstillägg. Detaljföreskrifterna beträffande anställning å civilanställningsstat hava emellertid synts i sin helhet böra meddelas vid sidan av avlöningsreglementet, förslagsvis i de tilläggsbestämmelser, som utfärdas till reglementet. I enlighet härmed har den under 2 mom. andra stycket av förevarande paragraf intagna bestämmelsen givits det innehåll allenast, att beställningshavare tillhörande löneplan Ma, vilken kan räkna en anställningstid av minst sex år och som genomgått furirsutbildning eller motsvarande utbildning, må under en tid av högst sex månader efter anställnings-

kontraktets utlöpande åtnjuta avlöning å civilanställningsstat under de villkor och enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. I anslutning till vad som för närvarande gäller beträffande arméns manskap har därjämte ansetts böra i reglementet utsägas, att på Kungl. Maj:ts prövning skall bero, huruvida i visst fall avlöning å civilanställningsstat må medgivas jämväl sådan beställningshavare, som icke kunnat beredas tillfälle att genomgå furirsutbildning eller motsvarande utbildning men i övrigt uppfyller för sådan anställning fastställda villkor. Liksom hittills varit fallet beträffande arméns manskap bör för dispens från utbildningsvillkoret förutsättas, att hindret för utbildningens genomgående föranletls av militärorganisatoriska förhållanden, över vilka beställningshavaren icke kunnat råda. Alltsedan det fast anställda manskapets avlöningsförhållanden i samband med genomförandet av 1901 års härordning reglerades, hava bestämmelser funnits meddelade därom att viss del av manskapets lön under vissa förhållanden skulle innehållas för i n s ä t t n i n g i bankinrättning. Bestämmelserna hava haft till syfte, att vederbörande beställningshavare vid avsked ur tjänsten eller vid andra särskilda tillfällen av kapitalbehov skulle hava en sparad slant. I nu gällande manskapsavlöningsreglemente finnes i 13 § stadgat bland annat, att lönen skall utbetalas månadsvis i efterskott i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer, med iakttagande därvid, att viss del av lönen skall enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter innehållas för att insättas i bankinrättning. Kungl. Maj:ts föreskrifter i ämnet återfinnas i 1 kap. 3 § av 1928 års tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena och äro av i huvudsak följande innehåll: För ogift manskap, utom för högbåtsman och flaggkorpral, skall genom befälets försorg månatligen av vederbörandes avlöning i postsparbanken insättas ett belopp av 15 kronor för menig och vicekorpral samt 20 kronor för annat manskap, dock att för den, som icke fyllt 17 år, skall insättas 30 kronor i månaden. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må vederbörande regementschef (likställd chef) kunna medgiva, att insättning må ske med mindre belopp eller ock meddela befrielse från insättning. För den, som så önskar, må även högre belopp än de föreskrivna kunna genom befälets försorg insättas i postsparbanken. Medel, som blivit i postsparbanken insatta, jämte därå upplupen ränta utbetalas vid avgång ur krigstjänsten, vid befordran till högbåtsman, flaggkorpral eller underofficer eller vid ingående av äktenskap. Dä särskilda skäl därtill föreligga, mä regementschef (likställd chef) jämväl i andra fall kunna medgiva utbetalning av innestående sparbanksmedel helt eller delvis. Kronan äger att av insatta medel hålla sig skadeslös för de kostnader eller förluster, för vilka beställningshavare på grund av felaktigt förhållande i tjänsten eller eljest i vederbörlig ordning förklarats ersättningsskyldig. Lönekommittén, som för sin del icke ifrågasätter någon principiell omläggning av det nuvarande sparsystemet för manskap, har — i saklig anslutning till stadgandet i 13 § gällande manskapsavlöningsreglemente — under 2 § 3 mom. andra stycket av det föreliggande reglementsförslaget intagit en föreskrift om att beträffande beställningshavare tillhörande löneplan Ma

utbetalning i fråga om viss del av lönen må ske genom insättning i postsparbanken enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. I redaktionellt hänseende innebär denna föreskrift den ändringen i förhållande till vad som nu gäller, att dels uttrycket »innehållas» — vilket uttryck kunnat anses häntyda på en formlig dispositionsrätt för kronan över manskapets sparmedel — uteslutits ur reglementstexten, dels ock ordet »bankinrättning» utbytts mot »postsparbanken», vilken institution numera uteslutande anlitas för insättning av manskapets avlöningsmedel. De närmare föreskrifterna rörande insättning i postsparbanken av manskapets avlöningsmedel synas lämpligen böra meddelas i tilläggsbestämmelserna till reglementet. Något skäl att i anledning av löneregleringen vidtaga ändring av de belopp, som för närvarande insättas, synes härvid icke föreligga. Vid de förhandlingar, som lönekommittén fört med de utsedda personalrepresentanterna, har emellertid från dessas sida framhållits bland annat, att den nuvarande obligatoriska bankinsättningen särskilt av det äldre manskapet uppfattades såsom ett alltför långt gående intrång i den personliga rörelsefriheten. En uppmjukning av de nuvarande bestämmelserna borde enligt personalrepresentanternas mening fördenskull vidtagas på det sätt, att den obligatoriska bankinsättningen slopades så snart de insatta medlen uppginge till visst belopp, förslagsvis 1 000 kronor. Enligt lönekommitténs mening torde de från manskapshåll framförda erinringarna mot det nuvarande systemet för kapitalisering av manskapets avlöningsmedel icke kunna helt frånkännas berättigande. Av hänsyn till det äldre manskapet synes därför en viss modifikation av bestämmelserna på förevarande område vara motiverad. Kommittén vill för sin del ifrågasätta en omläggning av det nuvarande systemet på det sätt, att den obligatoriska bankinsättningen bringas att upphöra antingen i och med att det insatta sparkapitalet uppgår till visst minimibelopp eller ock i samband med att beställningshavaren uppnår viss minsta tjänstetid, eventuellt i förening med krav på viss uppnådd levnadsålder. Ifrågavarande spörsmål torde böra närmare prövas i samband med utfärdandet av tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet; för egen del vill lönekommittén emellertid närmast förorda det sist berörda alternativet, vilket förslagsvis synes kunna utformas så, att de obligatoriska bankinsättningarna upphöra efter en anställningstid av 6 år, dock tidigast då beställningshavaren fyllt 24 år. Framhållas bör i detta sammanhang, att kommittén med förslaget om slopande av de obligatoriska bankinsättningarna vid viss gräns icke avsett att i fråga om manskapets dispositionsrätt över redan insatt belopp åstadkomma någon ändring av nu gällande bestämmelser. Det vore emellertid önskvärt, om vid tillämpningen av dessa bestämmelser större enhetlighet kunde åstadkommas vid olika truppförband och motsvarande enheter. För närvarande torde — enligt vad som uppgivits — på vissa håll förekomma, att utan närmare prövning medgives uttag av ett visst högsta belopp för år, ett förfaringssätt som knappast synes stå i överensstämmelse med bestämmelsernas syfte.

75 3 §. Tjänstgöringsföreskrifter, förening av tjänster, förflyttningsskyldighet m. m. Under första stycket av förevarande paragraf har intagits en generell hänvisning till militära avlöningsreglementets bestämmelser angående dels beställningshavares skyldighet att vara underkastad för krigsmakten gällande tjänstgöringsföreskrifter samt vidsträcktare eller ändrad tjänstgöring, dels ock tillstånd att med innehavande beställning förena annan tjänst. I andra stycket har vidare ansetts böra föreskrivas, att för beställningshavare tillhörande löneplan Mb dessutom skall gälla vad i 3 § militära avlöningsreglementet stadgats om skyldighet att vara underkastad förflyttning till annan förläggningsort eller till annan beställning eller befattning. Denna föreskrift har ansetts betingad därav, att ifrågavarande manskapskategori i allt väsentligt intager samma ställning i anställnings- och tjänstgöringshänseende som den ordinarie personalen vid försvarsväsendet. Det kontraktsanställda manskapet är för närvarande icke underkastat förflyttningsskyldighet. Tillräcklig anledning att för denna personalkategori stadga dylik skyldighet torde icke föreligga. Införandet av förflyttningsskyldighet för ifrågavarande personal skulle innebära en alltför stor förändring av kontraktsvillkoren.

2 kap. Löneplaner och löneklassplacering. 4 §. Löneplaner m. m. 1 fråga om löneplanernas konstruktion och vad därmed äger sammanhang får lönekommittén hänvisa till vad därom anförts i den allmänna motiveringen. Såsom i ett tidigare sammanhang påpekats, har en särskild tjänsteförteckning till manskapsavlöningsreglementet ansetts kunna undvaras. De olika beställningarnas benämning och placering i lönegrad hava i stället liksom hittills upptagits direkt i löneplanerna. Beträffande ifrågasatta nya benämningar å vissa beställningar hänvisas till den allmänna motiveringen. 5 §.

Begynnelselön och löneklassuppflyttning.

De under förevarande paragraf intagna bestämmelserna hava i tillämpliga delar utformats efter förebild av 7 § militära avlöningsreglementet. I vissa avseenden hava emellertid avvikelser från de för den ordinarie militära personalen gällande lönetursreglerna befunnits påkallade med hänsyn till manskapsorganisationen. Beträffande innehållet i vissa moment får lönekommittén anföra följande. 2 mom. Såsom framgår av den vid detta betänkande fogade översikten över utvecklingen av lönesystemet för det fast anställda manskapet (Bilaga 2), anordnades i samband med genomförandet av 1921 års militära löne-

reglering löneskalorna för manskapet på det sätt, att lämpligt antal avlöningsförhöjningar medgåvos inom alla lönegrader, varvid löneförhöjningarna genomgående fingo tillträdas med ettårsintervaller räknat från anställningstidens början intill dess den för varje slag av beställning bestämda slutlönen blivit uppnådd. Genom denna anordning ansågs behörigen sörjt för att rekapitulation i tillfredsställande omfattning, åtminstone under normala förhållanden, komme att äga rum. Löneskalorna anordnades vidare på sådant sätt, att manskapet vid befordran från lägre till högre lönegrad ägde rätt att för åtnjutande av löneförhöjning inom den högre lönegraden räkna sig till godo hela den föregående anställningstiden såsom fast anställt manskap. Enligt 1921 års avlöningsbestämmelser ägde furir av 1. klassen tillträda sista avlöningsförhöjningen med början av åttonde anställningsåret. F ö r tiden därefter ansågs en drivfjäder till rekapitulation ligga bland annat i möjligheten för manskap, som nått en tjänstetid av omkring 10 år, att snart nog vinna befordran till underofficer. Med hänsyn till vid marinen förefintligt behov att under längre tid än vid armén kvarhålla äldre väl kvalificerat manskap infördes vid denna försvarsgren ett ålderstillägg mer än vid armén. Sista avlöningsförhöjningen tillträddes alltså vid marinen vid ingången av nionde anställningsåret. I samband med tillkomsten av nu gällande manskapsavlöningsreglemente hava vissa ändringar vidtagits i lönetursreglerna för manskapet. Sålunda åtnjuta för närvarande furirer vid armén och flygvapnet, vilka avlagt underofficersexamen, ävensom med furirer likställda hantverksbeställningsmän och musikfurirer ytterligare en löneförhöjning om 120 kronor efter en tjänstetid av 120 månader. För flaggkorpraler har införts ytterligare en löneförhöjning å 120 kronor efter en tjänstetid av 132 månader samt för högbåtsmän ytterligare två löneförhöjningar, vardera å 96 kronor, efter en tjänstetid av respektive 168 och 204 månader. Ifrågavarande löneförhöjningar hava beträffande furirer och flaggkorpraler motiverats huvudsakligen därmed, att befordran till underofficerare i verkligheten visat sig äga rum först vid avsevärt högre tjänstålder än som beräknats vid tillkomsten av 1921 års avlöningsbestämmelser; beträffande högbåtsmännen h a r åberopats, att dessa äga kvarstå i sina beställningar intill fyllda 55 år. Med avseende å nu gällande grunder för löneklassuppflyttning inom de olika manskapsgraderna ifrågasätter lönekommittén icke någon principiell omläggning. I nära anslutning till vad som nu gäller förordas till en början — såsom redan i den allmänna motiveringen antytts — i fråga om antalet löneförhöjningar och tidpunkterna för deras tillträdande, att beställningshavare med lön enligt löneplan Ma må äga tillträda löneförhöjning för varje år, räknat från och med ingången av andra anställningsåret intill dess 10 löneklassen uppnåtts. Detta förslag, enligt vilket vid normal befordringsgång sista avlöningsförhöjningen med ettårsintervall skulle erhållas vid ingången av åttonde anställningsåret, innebär regelmässigt, att ifrågavarande avlöningsförhöjning skulle vinnas det år, då beställningshavaren avgått ur

77 underofficersskolan. För att i skälig omfattning tillgodose kravet på avlöningsförbättring för de beställningshavare av manskapet i allmänhet, som under en längre tid kvarstanna i manskapsanställning — såsom ofta är fallet beträffande exempelvis musikmanskap — hava härutöver två avlöningsförhöjningar, vardera inträdande efter en treårsintervall, ansetts böra medgivas. Slutlönen i lönegraden Ma 3 skulle sålunda vid normal befordringsgång genom de lägre graderna vinnas efter 13 anställningsår. För beställningshavare med lön enligt löneplan Mb hava tidsintervallerna för uppflyttning i högre löneklass genomgående bestämts till tre år. 3 mom. Bestämmelserna under förevarande moment ansluta sig i väsentliga delar till vad som nu gäller, varvid emellertid samtidigt eftersträvats en anpassning till motsvarande föreskrifter i militära avlöningsreglementet. Enligt stadgande i 3 § 6 mom. gällande manskapsavlöningsreglemente tillträdes löneförhöjning i innehavande beställning vid början av kalendermånaden näst efter den, varunder den för sådan förhöjning stadgade tjänstetiden tilländagått. En motsvarighet till detta stadgande har, såvitt angår löneklasserna Ma 2—9, upptagits under första stycket av förevarande moment. Med avseende å tidpunkten för uppflyttning till sådan löneklass, i vilken tjänstetiden skall utgöra tre år, bör någon avvikelse icke göras från den i andra avlöningsreglementen förekommande regeln, att löneklassuppflyttning äger rum vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, varunder tjänstetiden i den lägre löneklassen tilländagått. Bestämmelse härom har jämväl intagits i första stycket. Enligt militära avlöningsreglementet gäller såsom villkor för beställningshavares uppflyttning till högre löneklass bland annat, att beställningshavaren under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst, varvid såsom tjänstetid skall räknas jämväl semester ävensom tjänstledighet för offentligt uppdrag eller till följd av olycksfall i tjänsten m. m. Ett häremot svarande stadgande har intagits under andra stycket av förevarande moment. Såsom tjänstetid har härvid billigtvis ansetts böra räknas jämväl tjänstledighet med oavkortad lön under uppehåll i utbildningen m. m. ävensom tid, varunder tjänstledighet från beställning på aktiv stat åtnjutits i samband med kommendering såsom elev vid krigsskola, för genomgående av genom statlig myndighets försorg anordnad utbildningskurs eller för provtjänstgöring vid statligt verk i och för förvärvande av kompetens till civilanställning. Däremot bör såsom tjänstetid regelmässigt icke få räknas anställning å civilanställningsstat. Under tredje stycket av förevarande moment har vidare — i saklig anslutning till vad som nu gäller enligt 3 § 7 mom. manskapsavlöningsreglementet — intagits en bestämmelse därom, att beträffande beställningshavare tillhörande lönegraden Ma 1 skall såsom villkor för uppflyttning till 2 löneklassen tillika gälla, att beställningshavaren genomgått godkänd volontärsoldatutbildning (motsvarande utbildning) eller annan utbildning, som enligt

78 av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser finnes böra i förevarande avseende därmed jämställas. Enligt bestämmelse i 3 § 7 mom. manskapsavlöningsreglementet gäller såsom villkor för tillträdande av tredje löneförhöjningen för manskap vid marinen för närvarande, att beställningshavaren erhållit godkänd vare sig fullständig eller avkortad korpralsutbildning. Vid tillskapande av de utav kommittén föreslagna nya beställningarna för 1. klass sjömän och 1. klass kustartillerister skulle ett bibehållande av ifrågavarande bestämmelse medföra, att samtliga beställningshavare i lönegraden Ma 1 vid marinen, oberoende av tjänstetidens längd, nödgades kvarstå i 3 löneklassen. Ur principiell synpunkt framstår ett dylikt stadgande såsom mindre tilltalande. På grund härav har kommittén i det föreliggande reglementsförslaget icke intagit någon motsvarighet till ovannämnda bestämmelse. Av liknande skäl har ej heller upptagits någon motsvarighet till de föreskrifter, enligt vilka för närvarande för rätt till de löneförhöjningar som vid sidan av löneplanen beviljats furirer med 10 respektive 15 års anställning erfordras genomgången underofficersskola. Såsom villkor för beställningshavares uppflyttning till högre löneklass gäller — utöver vad tidigare berörts — enligt militära avlöningsreglementet bland annat dels att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga r u m på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid beställningshavaren tillhört den lägre löneklassen, dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången förseelse, för vilken beställningshavaren särskilt bestraffats, må tagas endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet, dels ock att beställningshavaren icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern. Beslut om uppskov med löneklassuppflyttning på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring må icke fattas utan att beställningshavaren erhållit tillfälle att förklara sig. Sådant beslut skall avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov. I betraktande av den med ordinarie militär personal i allt väsentligt likartade ställning, som beställningshavare med lön enligt löneplan Mb skulle komma att intaga enligt lönekommitténs förslag, har kommittén ansett nu omförmälda villkor för löneklassuppflyttning m. m. böra vinna tillämpning å ifrågavarande manskap. Bestämmelser härom hava intagits under fjärde och femte styckena av förevarande moment. Tillräcklig anledning att utsträcka tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser till det kontraktsanställda manskapet har synts kommittén icke vara för handen med hänsyn till det korrektiv mot mindre väl vitsordad tjänstgöring, som numera föreligger däri, att de militära myndigheterna äga befogenhet att skilja manskap från tjänsten under löpande anställningsperiod. 4 mom. Det under förevarande moment intagna stadgandet överensstämmer i sak med vad som gäller enligt det nuvarande manskapsavlöningsreglementet, respektive enligt militära avlöningsreglementet.

79 6 §. Löneklassplacering vid befordran. I förevarande paragraf har lönekommittén intagit den allmänna sneddningsregeln såsom grundläggande föreskrift med avseende å beställnings havares löneklassplacering vid befordran. I anslutning till det förslag som kommittén i det föregående framlagt i fråga om löneklassuppflyttning med ettårsintervaller inom de löneklasser av löneplan Ma, vilka ingå inom lönegraderna Ma 1 och 2, har härvid den tjänstetid, som vid befordran till högre beställning inom nämnda löneplan må tagas i beräkning för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre beställningen, bestämts till högst ett år. 7 §.

Löneklassplacering i vissa särskilda fall.

I förevarande paragraf hava — delvis i anslutning till nu gällande föreskrifter men under anpassning till det föreslagna nya systemet med löneklasser och därpå grundade allmänna lönetursregler — sammanförts vissa av manskapsorganisationen betingade speciella lönetursföreskrifter. 1 mom. I syfte att åstadkomma största möjliga enkelhet i tillämpningen vid tjänstetidens beräknande föreskrives i 3 § 2 mom. första stycket av gällande manskapsavlöningsreglemente, att kontraktsanställd beställningshavare som tillträtt sin första anställning senare än vid anställningsårets början må, därest han befunnits kunna tillgodogöra sig vid tillträdandet pågående soldatutbildning, rekrytutbildning eller motsvarande utbildning, efter vederbörande regements- (likställd) chefs prövning såsom tjänstetid tillgodoräkna sig tiden från anställningsårets början. Med hänsyn till de skäl, som föranlett tillkomsten av ifrågavarande stadgande, har lönekommittén funnit sig böra i det föreliggande reglementsförslaget intaga en mot detsamma i sak svarande föreskrift, vilken återfinnes under första stycket av 1 mom. I 3 § 2 mom. andra stycket av gällande manskapsavlöningsreglemente stadgas vidare, att beställningshavare, som före tillträdandet av fast anställning tjänstgjort såsom värnpliktig, må efter vederbörande regements- (likställd) chefs prövning såsom tjänstetid helt eller delvis tillgodoräkna sig den tid, varunder han undergått utbildning såsom värnpliktig. Ifrågavarande stadgande har tillkommit huvudsakligen i syfte att underlätta rekrytering av fast anställt manskap ur de värnpliktigas led. Då stadgandet i fråga även för framtiden i vissa fall torde fylla ett praktiskt behov, även om dess betydelse efter införande av det föreslagna löneklassystemet torde minskas, har kommittén funnit sig böra förorda ett bibehållande av detsamma. Härvid har kommittén utgått från att tillämpningen av stadgandet i första hand bör avse sådana fall, där värnpliktstjänstgöringen fullgjorts omedelbart före tillträdandet av manskapsbeställningen. Emellertid torde vissa skäl tala för att möjlighet hålles öppen för ett tillgodoförande av värnpliktstjänstgöring även i sådana fall, där tjänstgöringen ej fullgjorts i en följd med tillträdandet av den fasta anställningen. Kommittén har i sådant hänseende funnit sig böra föreslå, att värnpliktstjänstgöring, som avslutats inom en tid

80 av högst tre månader före tillträdandet av den fasta anställningen, må kunna tagas i beräkning i och för löneklassplacering. Föreskrifter i nu nämnda hänseenden hava intagits såsom ett andra stycke under 1 mom. I den formella avfattningen av föreskrifterna hava vidtagits vissa jämkningar i förhållande till nuvarande lydelse, men härmed har icke avsetts att åstadkomma någon skillnad i sak. Jämlikt bestämmelse i 3 § 4 mom. gällande manskapsavlöningsreglemente äger beställningshavare vid marinen, som före vinnande av anställning genom kontrakt varit inmönstrad till sjöfart, tillgodoräkna sig extra tjänstetid enligt de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas. Ifrågavarande stadgande har visat sig giva utrymme åt en ganska godtycklig tillämpning. På grund härav och med hänsyn till den ringa omfattning, vari rekrytering från handelsflottan numera äger rum, hava tillräckliga skäl synts kommittén ej föreligga för upptagande av någon motsvarighet till berörda stadgande. 2 mom. Enligt stadgande i 3 § 3 mom. gällande manskapsavlöningsreglemente äger beställningshavare vid armén såsom tjänstetid tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring vid samma truppslag, oberoende av huruvida densamma fullgjorts vid samma eller olika truppförband. Likaledes äger beställningshavare vid flottan, respektive kustartilleriet och flygvapnet såsom tjänstetid tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring vid flottan, respektive kustartilleriet och flygvapnet, oberoende av huruvida densamma fullgjorts vid samma eller olika stationer eller truppförband. I vad mån tillgodoräknande av föregående tjänstgöring vid försvarsväsendet må äga rum i andra fall än nyss sagts beror på prövning av vederbörande regements- (likställd) chef. Sålunda ankommer det på sådan chef att pröva, i vad mån beställningshavare, som vid tillträdande av fast anställning vid viss försvarsgren — inom försvarsgren vid visst vapenslag — tidigare tjänstgjort inom annan försvarsgren, respektive vid annat vapenslag, må äga räkna sig tillgodo den tidigare tjänstgöringen såsom tjänstetid. Med de av lönekommittén föreslagna lönetursreglerna är någon motsvarighet till de nuvarande bestämmelserna angående tillgodoräknande av föregående tjänstetid uppenbarligen icke erforderlig vid befordran från lägre till högre beställning inom samma löneplan; i dessa fall blir sneddningsbestämmelsen uteslutande avgörande för löneturen. Icke heller torde behov föreligga av särskilda lönetursregler för det fall, att en beställningshavare — utan att formligt avbrott i den fasta anställningen föreligger — övergår till beställning i innehavande grad vid annat truppslag eller annan försvarsgren än den han före övergången tillhörde. I dylika fall bör någon rubbning i löneturen, lika litet som vid förflyttning, inträda. Däremot erfordras, liksom för närvarande, särskilda lönetursregler för sådana fall, att en beställningshavare, som avgått från tidigare innehavd fast anställning vid försvarsväsendet, efter någon tids förlopp ånyo tillträder dylik anställning. Enligt vad som framgår av tillgängliga uppgifter torde dylika fall vara relativt talrikt förekommande.

81 Frågan om löneställningen lärer härvid få bliva beroende på prövning i varje särskilt fall, under skäligt hänsynstagande till beställningshavarens i den tidigare anställningen ådagalagda kvalifikationer och dessas betydelse för den tillträdda beställningen. Därest beställningshavaren tillträder beställning vid samma truppslag som det han förut tillhört, torde härvid den tidigare fasta anställningen böra få i sin helhet tagas i beräkning för löneklassplacering i den nya beställningen, försåvitt icke särskilda omständigheter, exempelvis ett alltför långvarigt avbrott i den fasta anställningen, anses lägga hinder i vägen därför. I andra fall bör såsom nyss antytts löneställningen bliva beroende på vederbörandes utbildning och användbarhet i den tillträdda beställningen. Därest beställningshavare efter avgång från beställning vid visst vapen eller truppslag vinner förnyad anställning vid annat vapen eller truppslag och därvid nödgas underkasta sig förnyad grundläggande utbildning, bör någon förmånligare löneklassplacering med hänsyn till den tidigare anställningen uppenbarligen icke medgivas. I anslutning till det nu sagda torde i här avsedda fall beställningshavaren böra erhålla högst den löneklassplacering, vartill han med tillämpning av de vanliga lönetursreglerna skulle hava varit berättigad, därest den föregående anställningstiden omedelbart och i en följd föregått den senast tillträdda beställningen. Härvid bör i förekommande fall tjänstetid i högre beställning än den senast tillträdda anses fullgjord i sistnämnda beställning. För den, som exempelvis avgått såsom furir och efter avbrott i anställningen inträder i korpralsbeställning, skulle alltså — i den m å n förutsättningar för hänsynstagande till den tidigare anställningen enligt vad nyss sagts föreligga — löneklassplacering i korpralsbeställningen ske med utgångspunkt från vederbörandes faktiska lönegång upp till korpralsbeställningen och med iakttagande av de löneklassuppflyttningar i sistnämnda beställning, som skulle hava tillkommit honom, därest hans tjänstetid i denna beställning i en följd omfattat dels den faktiska tjänstetiden i sådan beställning och dels tjänstetiden i furirsbeställning. Vid framtida förnyad befordran till furirsgrad tillämpas sedermera sneddningsregeln på vanligt sätt med utgångspunkt från det löneklassläge i korpralsbeställningen, som han enligt här angivna grunder erhållit vid återinträdet och därefter genom tjänstgöring i sistnämnda beställning. 3 mom. I syfte att utjämna verkningarna av de betydande ojämnheter vid olika truppförband, som förekomma ifråga om tidpunkten för underofficersbefordran, hava i 12 § militära avlöningsreglementet intagits vissa speciella lönetursregler, enligt vilka lönetursberäkningen vid befordran till underofficer ställts i visst direkt förhållande till längden av tidigare fast anställning såsom manskap på det sätt, att för löneklassplacering bestämts en tidpunkt, vid vilken ordinarie beställning skulle hava vunnits under normala befordringsförhållanden och från vilken tjänstetid må räknas för löneklassuppflyttning i lägsta underofficersbeställning. Sålunda föreskrives i nämnda paragraf, att för den, som tillträder lägsta underofficersbeställning, skall, där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering i en6—398866.

82 lighet med de allmänna lönetursreglerna, vid bestämmande av begynnelselön och tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som om beställningen tillträtts vid viss i reglementet närmare angiven tidpunkt, så bestämd att löneturen i underofficersbeställning löper från den tidpunkt, då fast anställning vid försvarsväsendet innehafts under 9 år. Jämväl med avseende å tiden för befordran till flaggkorpral, respektive högbåtsman förekomma i stor utsträckning betydande ojämnheter. Ehuru kompetens för befordran till högbåtsman, respektive till flaggkorpral normalt vinnes efter 6, respektive 7 års fast anställning, har befordran till nämnda beställningar i åtskilliga fall — för högbåtsmännens vidkommande i flertalet fall — kommit att äga rum först vid en avsevärt senare tidpunkt. Dylika variationer spela för närvarande icke någon roll för löneturen, enär med löneplanens uppställning lön beräknas efter sammanlagd tjänstetid från första anställningen. Efter införande av den nya löneplanen Mb måste emellertid särskilda regler angående löneturen fastställas. Då dessa på grund av skiljaktigheten i lönesystem mellan flaggkorpraler och högbåtsmän å ena sidan samt manskap i allmänhet å andra sidan svårligen kunna grundas på sneddningsprincipen och jämväl i övrigt skäl synas tala för en anordning liknande den i militära avlöningsreglementet meddelade speciella lönetursföreskriften vid befordran till lägsta underofficersbeställning, har kommittén ansett sig böra förorda införande i manskapsavlöningsreglementet av en motsvarighet till nämnda föreskrift. I enlighet härmed och då av praktiska skäl högbåtsmännen i förevarande avseende ansetts böra jämställas med flaggkorpralerna, har under 3 mom. intagits en bestämmelse om att för den, som tillträder beställning tillhörande löneplan Mb, skall, där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering i enlighet med de allmänna lönetursreglerna, vid bestämmandet av begynnelselön och tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som om beställningen tillträtts vid den tidpunkt, då kompetens vunnits för befordran till beställningen, dock ej tidigare än vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, då beställningshavaren kan räkna 7 års fast anställning såsom manskap. Såsom förutsättning för tillämpning av detta stadgande bör gälla, att beställningshavaren efter kompetensens vinnande varit i en följd fast anställd, dock att hänsyn härvid icke bör tagas till avbrott om högst tre månader. Där längre avbrott förekommit, bör frågan om gynnsammare löneklassplacering än enligt huvudregeln underställas Kungl. Maj:ts prövning. 4 mom. Under förevarande moment har lönekommittén i saklig anslutning till bestämmelserna i 13 § 1 mom. första stycket militära avlöningsreglementet intagit en föreskrift angående löneklassplacering vid övergång från reservstat eller reserv till beställning inom löneplan Mb. 8 §. Avlöning vid förflyttning. Under förevarande paragraf har intagits ett stadgande, enligt vilket föreskrifterna i 10 § militära avlöningsreglementet skola i tillämpliga delar gälla i fråga om beställningshavare tillhörande löneplan Mb, som på grund av bestämmelsen i 3 § andra stycket av reglementsförslaget förflyttats till annan beställning.

K:>,

3 kap. Semester och tjänstledighet. 9 §.

Semester.

Enligt bestämmelse i 5 § 1 mom. gällande manskapsavlöningsreglemente må oavkortad lön — förutom under tjänstledighet för sjukdom — utgå bland annat vid tjänstledighet, som beviljas beställningshavare av manskapet för sön- och helgdag, och därutöver under sammanlagt högst 20 söckendagar av ett och samma anställningsår. 1930 års militäravlöningssakkunniga förordade i sitt förslag till militärt avlöningsreglemente, att — liksom med avseende å semester för den ordinarie personalen vid försvarsväsendet — viss tjänstledighet med oavkortad lön skulle angivas såsom en manskapet tillkommande rättighet, vilken borde få tillgodonjutas såvida ej hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande utgjorde hinder därför. Enligt förslaget skulle förmånen ifråga beräknas för anställningsår samt åtnjutas under 20 söckendagar intill del anställningsår, under vilket beställningshavaren uppnådde 40 års ålder, och under 30 söckendagar från och med nämnda anställningsår. De sakkunniga föreslogo vidare en bestämmelse av innehåll, att därest på grund av tjänstgöringsförhållandena tjänstledighet i full utsträckning icke kunnat beredas beställningshavaren under det löpande anställningsåret, felande antal dagar skulle, i den mån tjänsten så medgåve, få räknas honom till godo under närmast följande anställningsår. Med hänsyn till att manskapet, i olikhet med flertalet andra befattningshavare, icke ägde att utan tillstånd fritt förfoga över sön- och helgdagar, förordade de sakkunniga slutligen bibehållandet av gällande bestämmelser därom, att oavkortad lön i varje fall skulle utgå vid ledighet, som beviljades manskapet för sön- eller helgdag. Avgivna yttranden. Ett flertal myndigheter hava uttalat, att det syntes befogat, att ifrågavarande manskapet tillkommande förmån av tjänstledighet med oavkortad lön i reglementstexten uttryckligen betecknades som semester. 1936 års lönekommitté. I samband med genomförandet av den innevarande år beslutade militära löneregleringen hava de ordinarie beställningshavarna vid försvarsväsendet — i likhet med befattningshavare vid civilförvaltningen — blivit tillförsäkrade en ovillkorlig rätt till semester. Samtidigt härmed har den tidigare rätten för truppförbandschef (motsvarande chef) alt under uppehåll i övningarna medgiva honom underställd personal tillstånd att vistas utom förläggningsorten slopats för såväl ordinarie beställningshavare som manskap. Enligt kommitténs mening är det angeläget, att bestämmelserna om semester för den militära personalen i dess helhet såvitt möjligt göras enhetliga. Såväl för erhållande av likställighet mellan olika grupper av statstjänare som jämväl och icke minst mot bakgrunden av statsmakternas beslut om lagstadgad semester för löntagare i allmänhet synes det påkallat, att i samband med genomförandet av en ny lönereglering för manskapet den i civila och

84 militära avlöningsreglementena fastslagna principen om en ovillkorlig semesterrätt utsträckes att avse även ifrågavarande personalgrupp. Kommittén har emellertid ansett sig icke kunna tillförlitligt bedöma, huruvida och i vad mån införandet av en dylik förmån för manskapet skulle möta svårigheter med hänsyn till de militära tjänstgörings- och utbildningsförhållandena, och fördenskull har kommittén funnit sig böra i detta avseende inhämta yttranden från försvarsgrenscheferna, varvid kommittén för frågans vidare belysning jämväl anhållit om viss utredning rörande den omfattning, vari tjänstledighet med oavkortad lön jämlikt 5 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet ävensom tillstånd att vistas utom förläggningsorten medgivits manskapet enligt hittillsvarande bestämmelser. I anledning härav hava försvarsgrenscheferna till kommittén inkommit med yttranden i ämnet, varvid jämväl överlämnats uppgifter rörande omfattningen av manskapet under anställningsåret 1937/1938 beviljad tjänstledighet, respektive tillstånd att vistas utom förläggningsorten vid ett antal truppförband och motsvarande enheter, representerande ett sammanlagt antal beställningshavare av drygt 4 000. Av berörda uppgifter inhämtas, att beställningshavare i de olika manskapsgraderna under nämnda anställningsår i allmänhet åtnjutit tjänstledighet med oavkortad lön men att antalet ledighetsdagar i flertalet fall understigit det i manskapsavlöningsreglementet angivna högsta antal dagar, varunder oavkortad lön må utgå. Tillstånd att vistas utom förläggningsorten har under samma anställningsår i växlande omfattning medgivits manskapet. Det genomsnittliga antal dagar, varunder sådant tillstånd medgivits, har dock varit ganska ringa; vid åtskilliga truppförband har vistelsetillstånd överhuvud icke förekommit. I genomsnitt för hela det i uppgifterna medtagna antalet beställningshavare har antalet dagar, varunder tjänstledighet med oavkortad lön och vistelsetillstånd åtnjutits, tillhopa utgjort c:a 16 dagar. Av uppgifterna framgår, att någon nämnvärd variation mellan olika lönegrader i fråga om antalet ledighetsdagar icke förekommit. Med avseende å frågan om tillskapandet av en ovillkorlig semesterrätt för manskapet hava försvarsgrenscheferna uttalat i huvudsak, att ehuruväl införandet av en dylik rätt kunde komma att medföra vissa svårigheter för tjänstens behöriga gång och för utbildningens planenliga bedrivande, särskilt under de närmaste åren, det ur rättvisesynpunkt ävensom med hänsyn till frågans nära samband med beslutet om lagstadgad semester för löntagare i allmänhet syntes motiverat, att det fast anställda manskapet i fråga om ovillkorlig rätt till semester likställdes med den ordinarie personalen. Chefen för marinen har emellertid framhållit, att ett införande av ifrågavarande förmån för marinens del byggde på förutsättningen, att semestern utloges på ett ur tjänstesynpunkt lämpligt sätt. Sålunda borde semestertilldelningarna i första hand förläggas till sådana perioder, då behovet av personal i daglig tjänst vore mindre framträdande än under normala förhållanden. Med hänsyn till den militära tjänstgöringens art borde emellertid möjlighet alltjämt hållas öppen för beredande åt beställningshavare av man-

85 skåpet, som redan till fullo utnyttjat semestern, av tjänstledighet med oavkortad lön under sådana uppehåll i skolor och övningar m. m., varunder behovet av personal för den dagliga tjänsten vore mindre än vad som regelmässigt vore fallet. Chefen för marinen har i detta sammanhang påpekat, att tjänstgöringsförhållandena för flottans manskap i vissa fall kunde lägga hinder i vägen för ett uttagande i full utsträckning av semesterförmånen. Så vore förhållandet exempelvis beträffande det manskap, som under en vinterperiod kommenderats till tjänstgöring å det s. k. långresefartyget. Under en dylik kommendering kunde av naturliga skäl något uppehåll i övningarna icke anordnas vid jul- och nyårshelgen. Ifrågavarande personal komme därigenom att gå miste om tillfälle till åtnjutande av en del av semesterförmånen, och det vore ingalunda säkert, att kompensation kunde beredas personalen genom tilldelande av semester vid annan tid. För sådan personal borde vid anställningsårets slut kompensation kunna lämnas i form av ekonomisk ersättning. Den uppfattning, åt vilken försvarsgrenscheferna i föreliggande spörsmål givit uttryck, giver stöd för den av kommittén ovan uttalade åsikten, att det fast anställda manskapet rättvisligen bör i fråga om åtnjutande av semesterförmån likställas med den ordinarie personalen vid försvarsväsendet. I enlighet härmed har kommittén i tillämpliga delar utformat semesterbestämmelserna i det föreliggande reglementsförslaget efter förebild av motsvarande föreskrifter i militära avlöningsreglementet. I fråga om avvägningen av semestertiderna har kommittén till en början ansett sig böra följa den i det statliga lönesystemet sedan länge tillämpade principen, att semestertidens längd göres beroende av levnadsåldern på det sätt, att en ökning av antalet semesterdagar inträder vid viss högre levnadsålder. Ifrågavarande högre levnadsålder h a r i de civila och militära avlöningsreglementena bestämts till 40 år. I betraktande av att manskapet regelmässigt anställes i statstjänsten vid yngre ålder än vad som vanligen är fallet beträffande tjänstemän i allmänhet vid olika förvaltningsområden samt att huvuddelen av manskapet avgår ur tjänst före uppnåendet av 40årsåldern, har kommittén i det föreliggande reglementsförslaget ansett sig böra förorda, att rätt till ökat antal semesterdagar må, liksom stadgats beträffande extra ordinarie tjänstemän, inträda från och med det år, varunder beställningshavaren fyller 30 år. Beträffande beställningshavare tillhörande löneplan Mb, vilka äga kvarstå i tjänst intill uppnådd pensionsålder, har en ytterligare ökning av antalet semesterdagar ansetts böra inträda från och med det år, under vilket vederbörande beställningshavare uppnår en ålder av 40 år. Med avseende å semestertidernas längd innebär kommitténs förslag i jämförelse med nuvarande maximiledighet med oavkortad lön jämlikt 5 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet — 20 dagar — en avknappning med 5 dagar av semestertiden för beställningshavare i lönegraderna Ma 1—2 intill det år, varunder beställningshavaren uppnår 30 års ålder, men en för-

86 langning av semestertiden efter 30-årsåldern med 5 dagar för beställningshavare i lönegraden Ma 3 samt med 5 eller 10 dagar för beställningshavare i lönegraderna Mb 1—2. För beställningshavare i lönegraderna Ma 1—2 efter 30-årsåldern ävensom för övriga beställningshavare före 30-årsåldern skulle antalet semesterdagar sammanfalla med maximiantalet tjänstledighetsdagar enligt 5 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet. Vid tillämpning av nu gällande stadganden i 5 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet har åt desamma givits den tolkningen, att oavkortad lön m å utgå ej blott vid ledighet, som beviljas för enstaka sön- eller helgdag, respektive för sön- eller helgdag, som infaller i början eller slutet av en tjänstledighetstermin, utan jämväl — utan avdrag å det fastställda antalet ledighetsdagar, som faller på söckendag — för sön- och helgdagar, som infalla mellan söckendagarna i en för visst antal på varandra följande dagar beviljad tjänstledighetsperiod. Med hänsyn till den utformning semesterrätten för manskapet erhållit i det föreliggande förslaget, saknas enligt kommitténs mening anledning att frångå de grunder, som gälla med avseende å beräknande av semester för statstjänstemän i allmänhet och enligt vilka under semesterperioden infallande sön- eller helgdagar skola inräknas i det medgivna antalet semesterdagar. I den mån behov uppkommer av tjänstledighet under enstaka sön- och helgdag, respektive under sön- eller helgdag som infaller i början eller slutet av viss tjänstledighetsperiod, torde dylik ledighet kunna beredas genom permission. Såsom villkor för rätt till semester har lönekommittén ansett det böra föreskrivas, att beställningshavaren fullgjort tjänstgöring i manskapsbeställning under viss, icke alltför kort tid. I sådant hänseende föreslår kommittén. i anslutning till vad härutinnan gäller för extra tjänstemän, att rätt till semester inträder efter det beställningshavaren fullgjort tjänstgöring sammanlagt minst 180 dagar. Föreskrift härom har intagits under 2 mom. av förevarande paragraf. På sätt framhållits i det av chefen för marinen avgivna utlåtandet bör givetvis semestern i första hand förläggas till de tidpunkter av året, då detta med hänsyn till övningsuppehåll o. dyl. är mest lämpligt ur tjänstens synpunkt. Å andra sidan bör genom en ändamålsenlig planläggning av semesterfördelningen tillses, att beställningshavare, som det ena året fått åtnjuta semester under en ur rekreationssynpunkt ogynnsam tid av året, ett annat år såvitt möjligt beredes semester under en annan årstid. Såsom nedan vid behandlingen av 14 § närmare beröres, har lönekommittén ansett sig böra föreslå, att beställningshavare, som redan kommit i åtnjutande av semester eller för vilken rätt till semester ännu ej inträtt, må kunna beviljas tjänstledighet med oavkortad lön under högst 10 dagar av ett och samma kalenderår, där sådant under uppehåll i utbildningen eller eljest med hänsyn till tjänstgöringens ändamålsenliga ordnande finnes påkallat. Tjänstledighet med oavkortad lön enligt 5 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet beräknas för närvarande för anställningsår. I syfte bland an-

87 nat att underlätta semesterberäkningen vid övergång från beställning å löneplan Ma till beställning inom löneplan Mb eller till underofficersbeställning vill kommittén förorda, att semester i manskapsanställning generellt beräknas för kalenderår. Bestämmelse härom har införts såsom ett andra stycke av 2 mom. Från militära avlöningsreglementet har upptagits föreskrift att, därest på grund av tjänstgöringsförhållandena full semester icke kunnat beredas beställningshavare före kalenderårets utgång, h a n må äga utfå felande antal semesterdagar under första kalenderkvartalet nästpåföljande år. I 16 § 3 mom. militära avlöningsreglementet stadgas, att därest beställningshavare tillträder eller av annan anledning än avgång med ålderspension skall frånträda beställning vid annan tidpunkt än vid årsskiftet, hans semester skall beräknas i förhållande till den del av året, under vilken beställningen innehaves. En häremot svarande föreskrift har intagits under 3 mom. av förevarande paragraf. Härvid har det emellertid även synts kommittén påkallat, att beställningshavare, som på grund av anställningskontraktets utlöpande avgår vid anställningsårets slut, medgives utfå oavkortad semester för det kalenderår, då kontraktet utlöper. Genom en sådan anordning undanröjas de olägenheter, som eljest skulle vara förenade med semesterns beräknande för en period, som ej sammanfaller med anställningsåret. Den av chefen för marinen framkastade tanken på beredande av ekonomisk kompensation åt sådant manskap, som på grund av särskilda tjänstgöringsförhållanden icke kunnat begagna sig av sin semesterrätt, kan kommittén icke biträda, då kontant semesterersättning eljest icke inrymts i det statliga lönesystemet. Kommittén förutsätter, att med avseende å semestertilldelningen sådana anordningar vidtagas, att möjlighet beredes all personal att utfå författningsenlig semester. Enligt kommitténs mening böra under normala förhållanden oöverkomliga svårigheter härutinnan ej möta med hänsyn till möjligheten att uttaga felande antal semesterdagar under första kvartalet av nästpåföljande år. 10 §.

Tjänstledighetsavdrag.

Bestämmelserna om tjänstledighetsavdrag hava utformats i saklig överensstämmelse med motsvarande stadganden i civila och militära avlöningsregleinentena. Avdragsbeloppen hava således bestämts till tre, A-, B- och Cavdrag. Vid beloppens avvägning har kommittén följt de grunder, som härutinnan tillämpats i nämnda reglementen. Med avseende å avdragsbeloppen för beställningshavare med lön enligt löneplan Ma må framhållas, att beräkningen grundats ej blott på kontantlönen utan även på en summarisk uppskattning av naturaförmånernas värde. Enligt föreskrift i sista meningen av sista stycket under förevarande paragraf skall på Kungl. Majris prövning bero, i vad mån beställningshavare, som har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl naturaförmåner, kontant ersättning för naturaförmåner samt övriga med beställningen förenade

88 avlöningsförmåner. Vid tjänstledighet, som medför A- eller B-avdrag, böra samtliga naturaförmåner få bibehållas, i den mån beställningshavaren utnyttjar desamma, och vad förplägnaden angår bör kontant ersättning härför utbetalas, i den mån densamma ej utnyttjas in natura. Vid tjänstledighet mot C-avdrag torde av naturaförmånerna inkvartering och beklädnad böra få behållas, i den mån dessa förmåner utnyttjas; däremot bör förmånen av förplägnad avstås utan att kontant ersättning därför beredes. Mera tveksamt är, huru under ledighet mot C-avdrag bör förhållas med det i 18 § omförmälda hyres- och ortstillägget. Ehuru uttömmande generella regler näppeligen torde kunna meddelas om förfarandet med ifrågavarande förmån under sådan ledighet, synes dock få förutsättas, att — åtminstone såvilt angår gifta beställningshavare — förmånen i regel ej bör bortfalla under kortare ledighetsperioder. Kan ledigheten på förhand beräknas bliva av längre varaktighet, torde däremot ett avstående av förmånen kunna sättas i fråga, låt vara att avgörandet härutinnan givetvis till en viss grad lärer få bliva beroende av det ändamål, för vilket ledigheten åtnjutes. När fråga är om ledighet i civilanställningssyfte, torde hittills tillämpad praxis beträffande avstående av naturaförmåner kunna tjäna till ledning. I vad angår ogift beställningshavare lärer under alla förhållanden få förutsättas, att vid ledighet, som ej är helt kortvarig, beställningshavaren regelmässigt skall vara pliktig avstå hyres- och ortstillägget. Med beaktande av här angivna huvudprinciper torde närmare regler i berörda avseenden böra utformas i samband med utfärdandet av tilläggsbestämmelser till manskapsavlöningsreglementet. I den mån för vissa fall generella stadganden ej kunna införas i tilläggsbestämmelserna, torde avgörande få träffas genom beslut i särskilda fall av Kungl. Maj:t eller vederbörande förvaltningsmyndighet. 11 §. Tjänstledighet för offentligt uppdrag. Bestämmelserna under förevarande paragraf hava i tillämpliga delar utformats i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i militära avlöningsreglementet. 12 §. Tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. in. Enligt föreskrift i 4 § 2 mom. gällande manskapsavlöningsreglemente äger beställningshavare, som i tjänsten blivit skadad till följd av olycksfall eller ådragit sig sjukdom, beträffande vilken skälig anledning ej finnes att antaga, att den föranletts av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit till densamma, åtnjuta oavkortad lön under hela den tid, han av olycksfallet eller sjukdomen hindrats att tjänstgöra. I sitt förslag till militärt avlöningsreglemente upptogo 1930 års militåravlöningssakkunniga ifrågavarande föreskrift med i sak oförändrat innehåll. Även med avseende å officerare, underofficerare och civilmilitär per-

89 sonal innebar de sakkunnigas förslag, att med olycksfall i tjänsten skulle likställas i tjänsten ådragen sjukdom. Förslaget blev i sistnämnda del föremål för kritik från vissa av de i ärendet hörda myndigheterna — däribland ett flertal militärläkare — vilka uttalade, att ett godtagande av detsamma otvivelaktigt skulle leda till att varje sjukdom, som ej förorsakats av olycksfall utom tjänsten eller inträffat under längre fortvarande tjänstledighet, hänfördes till olycksfall i tjänsten. Lönekommittén anförde i sitt betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente (sid. 166), att kommittén ansett sig icke kunna biträda militäravlöningssakkunnigas såväl från 1927 års officersavlöningsreglemente som från civilförvaltningens lönebestämmelser avvikande förslag att i tjänsten ådragen sjukdom skulle jämställas med olycksfall i tjänsten. I allmänhet syntes det vara vanskligt eller omöjligt att avgöra, huruvida en sjukdom ådragits i tjänsten eller icke. De fall, där bevisning i sådant avseende förelåge, syntes icke vara flera än att de utan olägenhet kunde, såsom tidigare skett i åtskilliga fall, underställas Kungl. Maj:ts prövning. Kommitténs uppfattning i förevarande fråga föranledde icke någon erinran från statsmakternas sida. Vad sålunda anförts kan enligt kommitténs mening i allt väsentligt sägas äga tillämpning även med avseende å det fast anställda manskapet. Härtill kommer, att åtskilliga andra tjänstemannagrupper än manskapet, exempelvis viss personal vid kommunikationsverken, lotsverket och domänverket, i stor utsträckning hava att fullgöra tjänstgöring under förhållanden, vilka med avseende å fysisk påfrestning och sjukdomsrisker icke nämnvärt skilja sig från de militära tjänstgöringsförhållandena. Med hänsyn härtill har kommittén ansett sig icke kunna förorda ett bibehållande av de bestämmelser, enligt vilka för närvarande vanlig sjukdom i regel i lönehänseende behandlas på samma sätt som olycksfall i tjänsten. Såsom nedan vid behandlingen av 13 § kommer att närmare beröras, hava emellertid bestämmelserna om avdragsfri sjukledighet i andra fall än som avses i 12 § av kommittén utformats under hänsynstagande till de särskilda sjukdomsrisker, som på grund av kasernförläggningen kunna anses vara för handen för manskap, som ej är berättigat till bosättning utom kasern. I enlighet med det ovan anförda hava föreskrifterna under 12 § av kommittén utformats i överensstämmelse med motsvarande stadganden i 19 § militära avlöningsreglementet. 13 §. Tjänstledighet till följd av sjukdom m. m. Jämlikt föreskrift i 4 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet äger beställningshavare vid sjukdom, som ådragits utom tjänsten, uppbära oavkortad lön under sammanlagt högst 45 dagar av ett och samma anställningsår. Central förvaltningsmyndighet äger på grund av »bevekande omständigheter» utsträcka tiden för åtnjutande av oavkortad lön intill högst 6 månader. Manskapet är således i förevarande avseende fördelaktigare ställt än övriga stat-

90 liga befattningshavargrupper — däribland även den ordinarie militära personalen — för vilka den avdragsfria sjukledigheten avvägts i visst förhållande till antalet semesterdagar samt bestämts till lägst 10 och högst 25 dagar av ett och samma kalenderår. Detta försteg för manskapet har ansetts motiverat därav, att någon formlig semesterrätt icke enligt hittillsvarande bestämmelser tillerkänts ifrågavarande personal. Emellertid skulle enligt lönekommitténs förslag det fast anställda manskapet i vad avser ovillkorlig rätt till semester likställas med övriga statliga befattningshavargrupper. Vid ett genomförande av detta förslag föreligger enligt kommitténs mening icke på samma sätt som tidigare anledning att bibehålla manskapet vid den nuvarande särställningen beträffande åtnjutande av kostnadsfri sjukledighet. I viss utsträckning torde dock ett särskilt hänsynstagande till manskapets intressen i förevarande avseende alltjämt vara motiverat. Kommittén syftar härvid på det förhållandet, att den del av manskapet, som har sin förläggning inom kasern, i högre grad än befattningshavare i allmänhet utsattes för smittorisker, särskilt i samband med epidemier. Med hänsyn härtill och då kommittén i det föregående uttalat sig för ett slopande av de nuvarande bestämmelserna om oavkortad lön under sjukdom, som anses ådragen i tjänsten, har kommittén funnit sig böra förorda, att sådant manskap, som är inkasernerat, må vid tjänstledighet till följd av sjukdom äga åtnjuta oavkortad lön under högst 45 dagar av ett och samma kalenderår. För övrigt manskap — d. v. s. beställningshavare tillhörande löneplan Mb samt sådana beställningshavare tillhörande löneplan Ma, vilka åtnjuta hyres- och ortstillägg — bör den avdragsfria sjukledigheten, på sätt enligt militära avlöningsreglementet gäller för underofficerare, bestämmas till högst 20 dagar. Med hänsyn till de ombord å flottans fartyg rådande förhållandena har med kasernförläggning generellt ansetts böra jämställas tjänstgöring å fartyg. I enlighet härmed föreslår kommittén, att marinen tillhörande beställningshavare, vilken åtnjuter hyres- och ortstillägg, vid tjänstledighet på grund av sjukdom, som yppats under sjötjänstgöring, må äga uppbära oavkortad lön under högst 45 dagar per kalenderår. Vid sjukledighet för tid utöver vad i det föregående sagts skulle beställningshavare vidkännas A-avdrag. Bestämmelser i ovan angivna hänseenden hava intagits under 1 mom. av förevarande paragraf. Det i 2 mom. intagna stadgandet om B-avdrag under ledighet för svag hälsas vårdande överensstämmer med motsvarande föreskrift i militära avlöningsreglementet. Stadgandet i fråga har ansetts böra begränsas att avse beställningshavare tillhörande löneplan Mb samt sådan beställningshavare tillhörande löneplan Ma, vilken åtnjuter hyres- och orts tillägg. Med avseende å kasernförlagt manskap torde stadgandet näppeligen hava någon praktisk uppgift att fylla. Föreskrifterna i 3 mom. ansluta sig i sak till motsvarande bestämmelser i militära avlöningsreglementet.

91 14 §.

Tjänstledighet för enskild angelägenhet m. m.

Till 1 mom. av förevarande paragraf hava från militära avlöningsreglementet överförts bestämmelser om B-avdrag dels vid fullgörande av uppdrag inom sådan personalsammanslutning, som avser att tillvarataga beställningshavarnas intressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dels ock vid ledighet för annan enskild angelägenhet av vikt; B-avdrag skulle dock i båda fallen få tillämpas under högst 10 dagar av ett och samma kalenderår. Under 2 mom. har intagits en föreskrift om att, där sådant under uppehåll i utbildningen eller eljest med hänsyn till tjänstgöringens ändamålsenliga ordnande finnes påkallat, vederbörande regements- (likställd) chef må kunna bevilja beställningshavare, som redan kommit i åtnjutande av honom för löpande kalenderår tillkommande semester eller för vilken rätt till semester på grund av stadgandet i 9 § 2 mom. första stycket ännu ej inträtt. tjänstledighet med oavkortad lön under högst 10 dagar av ett och samma kalenderår. Kommittén är angelägen att framhålla, att avsikten med ifrågavarande stadgande icke varit att på en omväg skapa ersättning för den personalen tidigare medgivna men nu borttagna förmånen att vistas utom förläggningsorten utan endast att möjliggöra ett tillfälligt hemförlovande avmanskapet i sådana fall, där detta under övningsuppehåll o. dyl. anses betingat av ett rent praktiskt intresse ur kronans synpunkt. Det här avsedda stadgandet får sålunda icke uppfattas såsom innebärande en manskapet tillförsäkrad förmån. Det bör beaktas, att enligt vad i det föregående förordats i fråga om bibehållande av naturaförmåner under tjänstledighet, kontant portionsgottgörelse skulle utgå under de här ovan berörda ledigheterna, i den mån ej manskapet utnyttjar förplägnadsförmånen in natura. Jämlikt stadgande i 5 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet skola i fråga om rätt för beställningshavare att bibehålla lön under tjänstledighet, som beviljats för studier i och för fortsatt militär utbildning eller för förvärvande av kompetens till vinnande av civilanställning, gälla de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas. Föreskrifter om avlöning under ledighet i civilanställningssyfte hava meddelats genom vissa generella författningsföreskrifter samt genom beslut av Kungl. Maj:t från fall till fall. Beträffande den praxis, som därvid utvecklat sig, hänvisas till den redogörelse, som lämnats i den vid betänkandet fogade Bilagan 3. Bestämmelser om avlöning under ledighet för studier i och för fortsatt militär utbildning hava meddelats genom beslut av Kungl. Maj:t i särskilda fall. Då det torde böra tillkomma Kungl. Maj:t att jämväl i fortsättningen meddela i förevarande avseenden erforderliga bestämmelser, har kommittén under 3 mom. av förevarande paragraf upptagit ett generellt stadgande härom.

92 15 §. Nedsättning av tjänstgöringstid. Under förevarande paragraf har från militära avlöningsreglementet upptagits föreskrift om att där beställningshavare av anledning, som enligt stadgandena i 11—14 §§ medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden, avdraget å lönen skall beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänstgöringstiden nedsatts. Då bestämmelsen ifråga näppeligen torde få betydelse för det kontraktsanställda manskapet, h a r densamma uttryckligen begränsats att avse beställningshavare med lön enligt löneplan Mb. 16 §. Avstängning från tjänstgöring m. ni. Bestämmelserna i 23 § militära avlöningsreglementet angående löneavdrag för ordinarie beställningshavare vid avstängning från tjänstgöring m. m. hava ansetts böra i tillämpliga delar gälla även beträffande det fast anställda manskapet. Föreskrift härom har intagits under förevarande paragraf.

4 kap. N a t u r a f ö r m å n e r o c h k o n t a n t e r s ä t t n i n g för n a t u r a f ö r m å n e r . T j ä n s t e b o s t a d , e k i p e r i n g s h j ä l p o c h årligt e k i p e r i n g s b i d r a g m. m. 17 §. Naturaförmåner m. m. Gällande manskapsavlöningsreglemente jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser innehålla icke några materiella föreskrifter rörande naturaförmåner eller ersättning därför åt fast anställt manskap. I 8 § 1 mom. av reglementet stadgas endast, att manskap äger åtnjuta inkvartering, beklädnad, förplägnad och sjukvård eller ersättning för dylik förmån enligt de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas. Tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet innehålla i förevarande hänseende (6 kap.) dels en föreskrift om att i fråga om manskapets rätt till naturaförmåner eller ersättning därför skall gälla vad i vederbörliga förvaltningsreglementen eller eljest är i dessa avseenden särskilt stadgat, dels ock en bestämmelse om inkvarteringsersättning åt beställningshavare av sjömanskåren, som på grund av bristande kasernutrymme medgivits bo utom kasern. Sådan beställningshavare äger, under förutsättning att han icke åtnjuter i manskapsavlöningsreglementet omnämnt hyresbidrag, under tjänstgöring i land uppbära ersättning för inkvartering, beställningshavare som har sin förläggningsort i Stockholm med 20 kronor samt beställningshavare å annan förläggningsort med 15 kronor för varje månad, varunder vederbörande en eller flera dagar icke varit inkasernerad. Enligt kungl. brev utgår inkvarteringsersättningen till beställningshavare med stockholmsförläggning numera med 30 kronor.

93 L ö n e k o m m i t t é n a n s e r sig h ä r b ö r a l ä m n a e n k o r t f a t t a d redogörelse för det huvudsakliga innehållet i bestämmelserna om åtnjutande av förmåner a v b e k l ä d n a d o c h f ö r p l ä g n a d eller e r s ä t t n i n g d ä r f ö r : Enligt gällande intendenturmaterielreglemente tillhandahåller kronan åt manskap vid armén samtlig i vederbörliga fältutrustningslistor för sådan personal upptagen munderingsutrustning. Manskap äger rätt att erhålla gottgörelse för under tjänstgöring begagnade egna beklädnadspersedlar av vissa uppräknade slag, dock under villkor dels att dessa uppgå till minst det antal av varje slag, som enligt meddelad föreskrift skall finnas för vederbörande beställningshavare, dels att persedlarna genom ägarens försorg och på hans bekostnad behörigen underhållas, äro av god beskaffenhet och väl passande, dels ock att persedlarna i förekommande fall äro modellenliga. Gottgörelsen utgår med följande belopp för dag och grupp av persedlar (dock endast för fullständiga omgångar persedlar) inom gruppen: för skodon för skjorta, kalsonger och strumpor för livplagg, huvudbonad, klädesbyxor, ylletröja, halsduk, och lägerbyxor för kappa

7 öre 3 » lägerrock 10 3

» samt »

Summa 23 öre. Manskapet vid armén tillhandahälles enligt intendenturunderhållsreglementet portion enligt uppgjorda utspisningsstater. Portion utgår icke under sådan tjänstgöring, då traktamentsersättning åtnjutes, ej heller under tjänstledighet. Under tid dä fast anställd äger rätt att uppbära oavkortad lön under tjänstledighet eller är förhindrad pä grund av sjukdom att förrätta sin tjänst, åtnjuter han i stället för portion in natura kontant gottgörelse därför — portionsgottgörelse — dock ej vid ledighet eller förhinder av kortare varaktighet än två dagar. I övrigt må fast anställd på egen begäran och efter prövning av regementschef, då skäl därtill föreligga, i stället för portion in natura uppbära portionsgottgörelse. Portionsgottgörelse utgår med belopp, som intendenturdepartementet äger fastställa med ledning av vid truppförband gällande normalportionspris och med hänsyn tagen till magasinerings- och tillagningskostnader. Beloppet av portionsgottgörelsen varierar för närvarande vid olika truppförband mellan 93 öre och 1 krona 12 öre för dag. Där hinder möter för lämnande av förplägnad under tjänsteresa eller färd i trupp, äger fast anställt manskap i stället åtnjuta portionsersättning för varje icke tillhandahållen måltid med visst belopp, beräknat på sådant sätt, att summan av beloppen för en dags samtliga måltider uppgår till det i allmänna resereglementet för manskap upptagna traktamentsbeloppet för dag, 6 kronor. I fråga om manskapets vid marinen rätt till beklädnad samt ersättning för sådan förmån gäller enligt reglemente för marinen, att envar av sjömanskårens och kustartilleriets manskap tilldelas på rekvisition genom kompanichefens försorg från vederbörligt beklädnadsförråd så snart ske kan efter hans inträde i tjänstgöring fullständig beklädnad enligt gällande beklädnadsstater. Beklädnaden innefattar såväl ytter- som underkläder men däremot icke specialutrustningspersedlar (pälsar, skyddsbeklädnad e t c ) , vilka utlämnas såsom lån. Beklädnadspersedlarna indelas i två ställ. l:a ställets persedlar, omfattande de bättre persedlarna, förvaras i kompaniets rustkammare. 2:a ställets persedlar, vilka huvudsakligen utgöras av arbetskläder, förvaras under manskapets egen vård. Flaggkorpral kan dock medgivas omhänderha även persedlar tillhörande l:a stället. Beklädnadens anskaffning och årsunderhåll bestridas av vederbörligt beklädnadsförråd mot ersättning från beklädnadsanslaget. För årliga underhållet av bekläd-

94 nåden för flaggkorpraler och högbåtsmän beräknas ett belopp, motsvarande en tredjedel av en fullständig beklädnad; för beräknande av årliga underhållet av beklädnaden för korpraler och meniga skall en i beklädnadsstaten intagen tabell tjäna till ledning. I tabellen angives i siffror det årliga anskaffningsbehovet av varje persedel, varvid siffrorna växla alltefter slitage av de olika persedlarna. För avräkning mellan kronan och beställningshavaren i fråga om beklädnadsförmånen skall för varje man föras ett beklädnadskonto. I detta påföras utlämnade beklädnadspersedlar med det belopp, som motsvarar för ny persedel årets medelpris och för brukad persedel det i förrådet åsatta värdet. Kostnaderna för beklädnadens årsunderhåll gottskrivas beställningshavaren kvartalsvis å kontot. Inom ramen för den summa, som gottskrives, äger beställningshavaren anskaffa nya persedlar. Beklädnadskontot avslutas årligen den 30 juni. Uppstår därvid saldo beställningshavaren till godo, insattes överskottet i postsparbanken. Uppstår underskott, påföres beloppet därav det följande årets beklädnadskonto. Då i postsparbanken insatta medel jämte ränta uppgå till mera än kostnaden för en fullständig beklädnad, äger vederbörande utfå det överskjutande beloppet som belöning för visad aktsamhet om beklädnaden. Flaggkorpral och högbåtsman må dock utfå den del av innestående beklädnadsmedel jämte ränta, som överstiger en fjärdedel av kostnaden för en fullständig beklädnad. Värdet av en fullständig flaggkorpralsbeklädnad uppgick per den 1 september 1939 till 578 kronor. Årliga underhållskostnaden motsvarade alltså vid nämnda tidpunkt ett belopp av 192 kronor. För korpraler och meniga uppgick värdet av en fullständig beklädnad per den 1 september 1939 till 350 å 360 kronor. Med utgångspunkt från en beräknad årlig underhållsprocent av 40 skulle årliga underhållskostnaden för sistnämnda personalkategorier motsvara i runt tal 150 kronor. Beklädnaden av marinens manskap är således grundad på ett slags självhushållningssystem, vilket kan sägas tjäna det dubbla syftet att dels hos personalen — i dess eget intresse — uppamma aktsamhet om beklädnaden, dels ock nedbringa kronans kostnader för beklädnaden. Beträffande manskapets vid marinen rätt till förplägnad eller ersättning därför äro i reglementet för marinen utfärdade föreskrifter av i allt väsentligt motsvarande innehåll som de för armén gällande. Vad slutligen angår manskapets vid flygvapnet rätt till beklädnad och förplägnad samt ersättning för sådana förmåner hava genom särskild föreskrift arméns bestämmelser härutinnan givits direkt tillämpning. I saklig överensstämmelse med stadgandet i 8 § 1 m o m . manskapsavlön i n g s r e g l e m e n t e t h a r k o m m i t t é n u n d e r f ö r e v a r a n d e p a r a g r a f infört e n a l l m ä n b e s t ä m m e l s e o m å t n j u t a n d e av n a t u r a f ö r m å n e r eller e r s ä t t n i n g d ä r f ö r . F ö r m å n e n a v s j u k v å r d h a r d o c k icke särskilt o m n ä m n t s i d e t t a s a m m a n h a n g , e n ä r k o m m i t t é n intagit d e t a l j e r a d e b e s t ä m m e l s e r h ä r o m u n d e r 7 k a p . av r e g l e m e n t s f ö r s l a g e t . De n ä r m a r e r e g l e r n a o m n a t u r a f ö r m å n e r n a s u t g å e n d e t o r d e a l l t j ä m t b ö r a m e d d e l a s fristående f r å n a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e t . I hitt i l l s v a r a n d e regler h ä r u t i n n a n bliva vissa j ä m k n i n g a r erforderliga i a n l e d n i n g a v v a d f ö r u t f ö r o r d a t s a n g å e n d e å t n j u t a n d e av n a t u r a f ö r m å n e r eller gottgörelse d ä r f ö r u n d e r vissa ledigheter. D å enligt l ö n e k o m m i t t é n s förslag systemet m e d n a t u r a f ö r m å n e r vid s i d a n a v k o n t a n t lön skulle b i b e h å l l a s e n d a s t i fråga o m det k o n t r a k t s a n s t ä l l d a m a n s k a p e t , u n d e r det a t t f l a g g k o r p r a l e r och h ö g b å t s m ä n skulle få s i n a avl ö n i n g s f ö r h å l l a n d e n helt r e g l e r a d e enligt b r u t t o l ö n e s y s t e m , h a r d e t u n d e r f ö r e v a r a n d e p a r a g r a f i n t a g n a s t a d g a n d e t gjorts tillämpligt allenast å beställn i n g s h a v a r e , t i l l h ö r a n d e l ö n e p l a n Ma.

95 18 §. Hyres- och ortstillägg. I den allmänna motiveringen har lönekommittén närmare redogjort för innebörden av det föreslagna hyres- och ortstillägget. Med avseende å vissa detaljspörsmål beträffande åtnjutandet av ifrågavarande förmån m å här anföras följande. Enligt kommitténs förslag skall hyres- och ortstillägg tillkomma beställningshavare, som kan räkna viss minsta anställningstid. För vinnande av största möjliga enkelhet vid tillämpningen av denna bestämmelse h a r kommittén utgått från att den faktiska anställningstiden i varje särskilt fall lägges till grund för beräkningen och att således ett inom anställningstiden fallande tillfälligt avbrott i själva tjänstgöringen — på grund av sjukdom eller dylikt — icke, på sätt för närvarande är fallet vid beräknande av tjänstetid för åtnjutande av hyresbidrag, räknas beställningshavaren till last. Med ett sådant beräkningssätt borde strängt taget å andra sidan i anställningstiden icke inräknas sådan före den första anställningen infallande tid, som må hava tagits i beräkning i löneturshänseende, nämligen tid, som enligt 7 § 1 mom. första stycket tillgodoförts beställningshavare, vilken tillträtt sin anställning senare än vid anställningsårets början, samt värnpliktstjänstgöring, som jämlikt 7 § 1 mom. andra stycket tagits i beräkning för löneklassplacering. Då emellertid tillgodoförd värnpliktstid representerar fullgjord militär tjänstgöring samt ett borträknande av tid, som jämlikt 7 § 1 mom. första stycket tagits i beräkning för lönetur, skulle vara av ringa praktisk betydelse, har kommittén ansett sig kunna tillstyrka, att i anställningstid för vinnande av rätt till hyres- och ortstillägg inräknas jämväl här avsedd tid, i den mån hänsyn till densamma tagits vid löneklassplaceringen. Enär stundom torde kunna förekomma, att beställningshavaren under anställningstiden åtnjutit långvarig ledighet för ändamål, som avser hans enskilda intressen och vartill hänsyn skäligen ej bör tagas vid beräknande av tid för inträdandet av rätten till hyres- och ortstillägg, har dock stadgandet avfattats så, att Kungl. Maj:t må äga förordna om avdrag från den enligt huvudregeln beräknade anställningstiden. I fråga om valet av tidpunkt för tillträdande av hyres- och ortstillägg har kommittén funnit sig böra föreslå, att rätten till sådant tillägg skall inträda från och med kalendermånaden näst efter den, varunder den för förmånens åtnjutande stadgade anställningstiden uppnåtts. Med avseende å beställningshavare, som varit men ej längre är gift, har kommittén haft under övervägande att såsom villkor för åtnjutande av hyresoch ortstillägg föreskriva, att befattningshavaren fortfarande har eget hushåll. Då emellertid ett dylikt krav stundom skulle framstå såsom obilligt, har kommittén, i betraktande jämväl av det fåtal beställningshavare varom här är fråga, ansett sig böra stanna för att med gift beställningshavare i förevarande hänseende likställa även den, som varit gift och därvid uppburit hyres- och ortstillägg. Hyres- och ortstillägget har i förslaget konstruerats såsom ersättning för en naturaförmån, nämligen den fria inkvarteringen, och kan sålunda endast utgå

96 till beställningshavare, som ej begagnar sig av inkvartering. En ogift beställningshavare, som eventuellt föredrager att kvarbo i kasern, äger alltså ej utfå tillägget. För klargörande härav har i författningstexten utsagts, att tilllägget utgår »i stället för fri inkvartering». Detta uttryck får dock självfallet icke tolkas alltför snävt. För en beställningshavare, som anskaffat privatbostad och tillförts hyres- och ortstillägg, bör självfallet den omständigheten, att han för någon tid inkvarteras — t. ex. under övningar eller annan tjänstgöring utom förläggningsorten eller vid tillfällig inkasernering å förläggningsorten — icke föranleda att hyres- och ortstillägget indrages. För gift beställningshavare bör tillägget ej ens under långvarig inkvartering förloras. Beträffande ogift beställningshavare torde däremot i regel tillägget böra avstås under sådan tjänstgöring utom förläggningsorten, som på förhand kan beräknas bliva mera långvarig och som äger rum under sådana förhållanden, att beställningshavaren har att mottaga inkvartering in natura, t. ex. under en långvarig sjökommendering. Reglerande föreskrifter i detta avseende torde böra intagas i tilläggsbestämmelserna. 19 §. Tjänstebostad m. ni. Under 1 mom. av förevarande paragraf har kommittén intagit en bestämmelse om att därest åt beställningshavare, som ej åtnjuter fri inkvartering — d. v. s. beställningshavare tillhörande löneplan Mb eller sådan beställningshavare tillhörande löneplan Ma, vilken tillträtt hyres- och ortstillägg — anvisas tjänstebostad, i fråga om skyldighet att bebo sådan bostad samt beträffande begagnande av och ersättning för densamma i tillämpliga delar skall gälla vad i motsvarande hänseende stadgas i militära avlöningsreglementet. För den händelse att beställningshavare tillhörande löneplan Mb, utan att tjänstebostad tilldelas honom, efter ansökan skulle komma att beredas inkvartering i av statsverket ägd eller disponerad fastighet, torde få förutsättas, att ersättning härför skall utgå enligt närmare bestämmelser av Kungl. Maj:t. Erinran härom har intagits under 2 mom. av förevarande paragraf. 20—21 §§. Ekiperingshjälp och årligt ekiperingsbidrag m. m. I sitt betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente anförde lönekommittén med avseende å frågan om beredande åt försvarsväsendets personal av ekonomisk lättnad vid uniformsanskaffningen (betänkandet sid. 226 o. f.) bland annat följande: Medan inom den civila statsförvaltningen principen tidigare varit den, att hänsyn till uniformsplikten generellt sett tagits vid lönebeloppens avvägande och nedsättning i självkostnadspriset endast medgivits de befattningshavargrupper, som i förhållande till andra med dem i lönehänseende likställda tjänstemän hade en särskilt betungande uniformsplikt, innebure de i civila avlöningsreglementet meddelade nya bestämmelserna, att nedsättning tillkomme all uniformspliktig personal men att nedsättningens storlek gjordes beroende av uniformspliktens mer eller mindre betungande beskaffenhet. Under sådana förhållanden finge det anses påkallat, att

97 även försvarsväsendets personal erhölle bidrag till täckande av de årliga uniformskostnaderna. Härför talade så mycket starkare skäl, som det ej syntes kunna bestridas, att för försvarsväsendets beställningshavare skyldigheten att hålla uniform ställde sig tämligen betungande icke blott emedan den obligatoriska uniformsutrustningen vore jämförelsevis omfattande och uniformspersedlarna till följd av den militära tjänstens natur merendels utsatta för stark slitning utan även med hänsyn till att kravet på väl vårdad uniform vid försvarsväsendet sedan gammalt gjorde sig starkt gällande. En lättnad i kostnaderna för uniformstvånget skulle kunna åvägabringas genom att beställningshavarna finge från arméns och marinens beklädnadsverkstäder och förråd utbekomma uniformspersedlar och annan obligatorisk beklädnadsutrustning mot en i förhållande till kronans självkostnadspris reducerad ersättning. Lönekommittén hade ägnat detta spörsmål noggrant övervägande men av skilda orsaker ej ansett sig kunna förorda denna anordnings införande vid försvarsväsendet. Kommittén hade i stället funnit sig böra tillstyrka, att beställningshavarna i och för underhåll och förnyelse av uniformspersedlar finge uppbära ett kontant bidrag ungefärligen svarande mot den nedsättning i självkostnadspriset, som eljest vid tillämpning av rabattsystemet skäligen kunde anses böra medgivas dem. Ett årligt ekiperingsbidrag borde sålunda införas såsom särskild avlöningsform. Enligt verkställd utredning kunde den årsvis fördelade kostnaden för fortlöpande anskaffning och underhåll av de persedlar och effekter, som enligt gällande bestämmelser inginge i utrustningen för militära beställningshavare eller som eljest regelmässigt måste anskaffas, beräknas till i runt tal 360 kronor exklusive kostnader för tvätt och reparationer. Med utgångspunkt från nämnda belopp och med tilllämpning av den högsta procentsats för rabatt, som enligt de civila lönebestämmelserna kunde ifrågakomma, hade kommittén fördenskull ansett sig böra föreslå, att det årliga ekiperingsbidraget bestämdes till 180 kronor. Vad anginge den uniformspliktig personal vid försvarsväsendet tillkommande förmånen att vid första anställning med lön på stat uppbära ekiperingshjälp borde enligt kommitténs mening denna förmån utgå även efter det ett nytt avlöningsreglemente trätt i kraft, förslagsvis med ett för alla uniformspliktiga gemensamt belopp av 500 kronor. Lönekommitténs ifrågavarande förslag godkändes av statsmakterna. Då förslag nu framlägges angående införande av bruttolönesystem för beställningshavare tillhörande löneplan Mb, har kommittén givetvis haft att även för denna personals vidkommande taga ställning till frågan om beredande av ekonomisk lättnad vid anskaffning och underhåll av uniform. Kommittén har härvid till en början övervägt en sådan lösning, att beställningshavarna berättigades från vederbörande beklädnadsverkstäder och förråd utbekomma uniformspersedlar och annan obligatorisk beklädnadsutrustning mot en i förhållande till kronans självkostnadspris reducerad ersättning. En dylik anordning skulle i och för sig nära ansluta sig till det hittills för allt manskap tillämpade systemet med naturatilldelning av beklädnad, och vidare skulle införandet av ett rabattsystem av ifrågavarande art icke möta större tekniska hinder, då ju den personal, varom här är fråga — i motsats till vad fallet är beträffande den ordinarie personalen vid försvarsväsendet — icke är fördelad på tjänstgöringsorter över hela landet utan till största delen har sin förläggning just på de orter, Stockholm och Karlskrona, varest kronans centrala beklädnadsverkstäder äro belägna. 7—398866.

98 Under kommitténs överläggningar med de utsedda personalrepresentanterna samt delegerade för försvarsväsendets lönenämnd och centrala förvaltningsmyndigheter har emellertid från personalrepresentanternas och delegerades sida framhållits, att införandel av ett dylikt rabattsystem i allt fall skulle komma att medföra administrativa besvärligheter och därjämte ur beställningshavarnas synpunkt ställa sig i viss mån olägligt. Frågan om beredande av ekonomisk lättnad vid uniformsanskaffningen borde i stället lösas genom att beställningshavarna tillerkändes ett årligt ekiperingsbidrag enligt samma system, som kommit till användning beträffande den ordinarie personalen vid försvarsväsendet. Med hänsyn till vad sålunda anförts har kommittén — om än med viss tvekan — funnit sig böra stanna för att förorda, att jämväl den personal. varom här är fråga, tillerkännes ett årligt ekiperingsbidrag såsom särskild avlöningsform. Enligt verkställd utredning kan den årsvis fördelade kostnaden för fortlöpande anskaffning och underhåll av de persedlar och effekter, som enligt gällande bestämmelser ingå i utrustningen för ifrågavarande personal eller som eljest regelmässigt måste anskaffas, genomsnittligt uppskattas till i runt tal 240 kronor exklusive kostnader för tvätt och reparationer. Med utgångspunkt härifrån och med tillämpning av en rabatt å 50 procent har kommittén fördenskull funnit sig böra förorda, att det årliga ekiperingsbidraget bestämmes till 120 kronor. I analogi med de för ordinarie personal gällande bestämmelserna om ekiperingshjälp vid tillträdande av första anställning med lön på stat har kommittén vidare ansett sig böra föreslå, att ekiperingshjälp må vid tillträdande av beställning tillhörande löneplan Mb uppbäras av den, som icke förut innehaft sådan beställning. Kommittén vill förorda, att beloppet av ekiperingshjälpen fastställes till 300 kronor. Bestämmelser i ovan angivna hänseenden hava intagits under 20 § och 21 § 1 mom. Med avseende å villkor och grunder lör åtnjutande av ekiperingsbidraget samt sättet för detsammas utbetalande torde de i militära avlöningsreglementet jämte tillhörande tilläggs- och tillämpningsbestämmelser meddelade föreskrifterna i sådant hänseende böra äga motsvarande tillämpning. Enligt dessa bestämmelser skall bland annat iakttagas, att årligt ekiperingsbidrag till den, som uppburit ekiperingshjälp, första gången må utbetalas först då ett år förflutit från ekiperingshjälpens uppbärande. Denna regel torde emellertid böra tillämpas endast beträffande högbåtsmännen. Vad flaggkorpralerna angår, bliva dessa regelmässigt befordrade till underofficerare och bliva därvid icke berättigade till årligt ekiperingsbidrag enligt militära avlöningsreglementet förrän ett år efter uppbärande av ekiperingshjälp vid underofficersutnämningen. Någon karenstid för tillträdande av ekiperingsbidrag i flaggkorpralsbeställningen bör därför för deras vidkommande ej föreskrivas. I 21 § 2 och 3 mom. införda bestämmelser om utbekommande mot er-

99 sättning från kronans förråd av uniformspersedlar m. m. samt om tillhandahållande av skyddsbeklädnad och dylikt överensstämma med motsvarande föreskrifter i militära avlöningsreglementet.

5 kap. Vissa lönetillägg och särskilda ersättningar. 22 §.

Anställningspenning och avskedspremie.

Den i 1 mom. intagna föreskriften om anställningspenning överensstämmer med vad som nu gäller enligt 7 § manskapsavlöningsreglementet. Med avseende å åtnjutandet av avskedspremie finnas några bestämmelser icke meddelade i det nuvarande manskapsavlöningsreglementet jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser. Föreskrifter i ämnet återfinnas i form av anmärkningar till de stater, som fastställts för de anslag, från vilka avskedspremierna utgå. För en närmare orientering beträffande innebörden av dessa bestämmelser får kommittén hänvisa till den såsom Bilaga 3 vid betänkandet fogade promemorian. I den allmänna motiveringen har kommittén angivit sin inställning till frågan om avskedspremierna, innebärande att dylik premie skulle tillkomma sådan beställningshavare i endera av lönegraderna Ma 2 och 3, som efter en anställningstid av minst 6 år avgår från den fasta anställningen utan att erhålla vare sig ny dylik anställning vid samma eller annan avdelning av krigsmakten eller ock sådan befattning i statens tjänst, å vilken civila eller militära tjänstepensionsreglementet äger tillämpning. Premien skulle utgå med 600 kronor till den, som kan räkna minst 6 men ej 9 års anställning, och med 800 kronor till den, som kan räkna minst 9 års anställning. Till den, som kommit i åtnjutande av den lägre premien och därefter innehaft förnyad anställning under så lång tid, att sammanlagda anställningstiden uppgår till minst 9 år, skulle fyllnad utgå till den högre premien. Bestämmelser i nu nämnda hänseenden hava intagits under 2 mom. av förevarande paragraf. Med avseende å de i 2 mom. intagna bestämmelserna i övrigt må anföras följande. Liksom i fråga om beräknande av anställningstid för tillgodonjutande av hyres- och ortstillägg har kommittén ansett det vara skäligt, att såsom anställningstid i förevarande hänseende må räknas jämväl tid, som jämlikt 7 § 1 mom. första och andra styckena må hava tagits i beräkning för löneklassplacering. Vad särskilt angår tid, som tagits i beräkning jämlikt 7 § 1 mom. första stycket, må framhållas, att ett borträknande av sådan tid skulle kunna vålla beställningshavaren allvarlig olägenhet, emedan han i dylikt fall för att kompensera en vid sjätte eller nionde anställningsårets utgång felande, relativt obetydlig tid skulle vara nödsakad kvarstå i tjänst under ytterligare en anställningsperiod. Kommittén har slutligen utgått från förutsättningen, att närmare bestämmelser angående åtnjutande och utbetalning av avskedspremie komina att

100 meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Härvid torde bland annat böra — i nära anslutning till vad som nu gäller — föreskrivas, att utbetalning av avskedspremie ej må äga rum, innan den utbetalande myndigheten förvissat sig om att den ur tjänsten avgångne ej vunnit vare sig ny anställning vid krigsmakten eller sådan befattning i statens tjänst, å vilken civila eller militära tjänstepensionsreglementet äger tillämpning. 23 §. Kallortstillägg. Enligt nu gällande bestämmelser äger det fast anställda manskapet ej uppbära kallortstillägg. 1930 års militåravlöningssakkunniga upptogo i sitt förslag till militärt avlöningsreglemente icke några bestämmelser om rätt till dylikt tillägg, såvitt angick manskapet, men i vissa av de över förslaget avgivna yttrandena framfördes yrkanden om införande av ifrågavarande förm å n även för denna personalgrupp. Sådana yrkanden hava tid efter annan även framställts från personalens sida. Ur synpunkten av källortstilläggens syfte att bereda ersättning för de särskilda olägenheter, som äro förenade med tjänstgöringen i rikets nordligaste delar, lärer kravet på ett utsträckande av förmånen till det fast anställda manskapet icke i och för sig kunna frånkännas sakligt berättigande. Å andra sidan bör icke förbises, att bakom beviljandet av kallortstillägg till andra personalgrupper ursprungligen torde hava legat ett framträdande behov att därigenom underlätta rekrytering till befattningar i Norrland av personer från de sydligare delarna av landet samt att förmå sådan personal att kvarstanna i befattning inom kallortsområde för en mera avsevärd tid, trots att bosättningen i rikets nordligaste delar för dessa personer måste vara förenad med särskilda olägenheter. Ur nu angivna synpunkter föreligger onekligen en viss åtskillnad mellan det fast anställda manskapet och övrig statsanställd personal. Manskapet vid norrlandsförbanden rekryteras till övervägande del regionalt, och flertalet beställningshavare lämnar anställningen efter några år. Med hänsyn härtill kan det ifrågasättas, om överhuvud taget denna förmån borde beviljas åt manskapet. Då emellertid kallortstilllägg numera tillkommer all övrig tjänstemannapersonal vid nyreglerade delar av statsförvaltningen, har kommittén icke velat motsätta sig, att även det fast anställda manskapet i viss utsträckning göres delaktigt av denna förmån. Kommittén har emellertid ansett förutsättningen för åtnjutande av kallortstillägg böra vara, att fast anställning innehafts under relativt lång tid och att sålunda åtminstone flertalet av beställningshavarna kan förväntas vinna befordran till ordinarie beställning och sålunda för framtiden kvarstanna i anställning vid försvarsväsendet. I enlighet härmed har kommittén funnit sig böra föreslå, att kallortstillägg må tillkomma dels beställningshavare tillhörande löneplan Mb — för närvarande finnes dock icke någon sådan beställningshavare stationerad å kallort — dels ock sådan beställningshavare med lön enligt lönegraden Ma 3, vilken kan räkna en anställningstid av minst 8 år.

101 Kallortstillägget har ansetts böra åtnjutas under de förutsättningar och enligt de grunder, som omförmälas i militära avlöningsreglementet. I fråga om tidpunkten för rätt att efter uppnående av stadgad anställningstid tillträda kallortstillägg, liksom även beträffande rätt att såsom tjänstetid i förevarande avseende räkna tid enligt 7 § 1 mom. första och andra styckena har kommittén följt de principer, som härutinnan föreslagits gälla för tillgodonjutande av hyres- och ortstillägg. Om sålunda på grund av det uppställda särskilda villkoret för rätt till kallortstillägg måst — i olikhet med vad fallet är i övriga avlöningsreglementen — bestämmas viss tidpunkt, från vilken kallortstillägg börjar utgå, torde däremot i fråga om tilläggets upphörande böra tillämpas den för befattningshavare i allmänhet gällande regeln, att tillägget bortfaller från och med den dag, med vilken förutsättningarna för dess utgående till följd av ändrad stationeringsort ej längre äro för handen. 24 §. Sjötillägg m. m. Under sjökommendering utgår sedan gammalt till personal vid försvarsväsendet en särskild avlöningsförmån i form av s j ö t i 11 ä g g, avsett att utgöra kompensation dels för det ökade ansvar och det mera krävande arbete, som i allmänhet åtföljer tjänsten ombord, dels ock för med sjötjänstgöringen förenad bundenhet och andra olägenheter. Rätten till åtnjutande av sjötillägg grundas för närvarande, i vad angår det fast anställda manskapet, på ett generellt stadgande i 9 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet. Reglerna för sjötilläggets utgående innehållas i 15 kap. av 1928 års tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena samt i åtskilliga kungl. brev. Jämsides med sjötillägg utgå under sjötjänstgöring vissa förmåner av traktamentes natur i form av mässpenningar och servisbidrag, avsedda att täcka utgifter för kosthållet ombord. Till frågan om dessa förmåner återkommer kommittén under 26 §. Historik. I en vid lönekommitténs betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente såsom Bilaga 5 fogad promemoria har lämnats en utförlig redogörelse för den historiska utvecklingen av sjötillägget, såvitt angår ordinarie personal vid försvarsväsendet. För en närmare orientering härutinnan får kommittén, i den mån redogörelse icke lämnas i det följande, i tilllämpliga delar hänvisa till innehållet i nämnda promemoria. T i l l k o m s t e n a v 1 9 2 1 å r s b e s t ä m m e l s e r . Före 1921 års militära lönereglering utgick vid sjötjänstgöring sjötillägg till det fast anställda manskapet vid marinen under sjöexpeditioner i allmänhet med följande belopp för dag räknat:

102 Underofficerskorpraler: Matros, ekonomiman och hantverkare Eldare 1. klass sjömän i 2 lönegraden samt korpraler: Matros eller ekonomiman (ej hovmästare eller kock) Hovmästare, kock, eldare eller hantverkare Manskap i 3 lönegraden: Matros eller ekonomiman (ej hovmästare eller kock) Hovmästare, kock, eldare eller hantverkare Manskap i 4 lönegraden

kronor Loo l7s

0-50 0-65 0-45 60

0-25.

Under andra sjöexpeditioner än expedition i allmänhet utgick sjötilllägget alltefter expeditionens art med förhöjda eller reducerade belopp. Vid 1921 års militära lönereglering sattes sjötilläggen till officerare och underofficerare i stort sett i samma proportion till de nya lönerna, som varit rådande mellan förut utgående sjötillägg och den fasta avlöningen. I fråga åter om avvägningen av manskapets sjötillägg uttalade arméns och marinens avlöningssakkunniga i ett den 15 december 1921 avgivet förslag till tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena, att en med användande av nu nämnd princip gjord beräkning skulle giva allt för höga belopp i sjötillägg, beroende därpå att den kontanta lönen för manskapet vid den nya löneregleringen blivit väsentligt ökad utöver den tidigare avlöningen. För manskapet hade därför sjötillägget måst avpassas med hänsyn till vad som ansetts skäligt och billigt, varvid behörigt avseende jämväl fästats vid de till manskapet dittills utgående sjötilläggsbeloppen. Enligt de sakkunnigas förslag skulle sjötillägget under sjöexpeditioner i allmänhet, det s. k. normalsjötilläggel, utgå till nedan nämnda manskapspersonal med följande belopp per dag, nämligen: Korpraler och 1. klass sjömän:1 Matros, ekonomiman (ej hovmästare eller kock) samt hantverkare Hovmästare eller kock samt eldare

kronor

0-60 °'8n

2. klass sjömän: Matros, ekonomiman (ej hovmästare eller kock) samt hantverkare Hovmästare eller kock samt eldare

0-40 °'60

3. klass sjömän:

°'20-

I fråga om avvägningen av manskapets sjötillägg under andra expeditioner än sjöexpedition i allmänhet hade de sakkunnigas förslag grundats på motsvarande föreskrifter beträffande officerare och underofficerare. 1 Med avseende å sjötillägg till underofficerskorpralerna, av vilka flertalet från och med år 1919 befordrats till underofficerare av 3 graden, förutsatte de sakkunniga, att i den mån sjökommendering för dem undantagsvis skulle förekomma, sjötillägget finge utgå enligt samma grunder som för underofficerare av 3 graden.

103 Beträffande expedition med andra stationärt förlagda fartyg än undervattensbåtar hade de sakkunniga dock ansett, att 3. klass sjömän — vilka ännu befunne sig på det första utbildningsstadiet — borde vid här ifrågavarande förläggning helt uteslutas från sjötillägg. I enlighet med de sakkunnigas förslag intogos föreskrifter rörande sjötillägg till marinens manskap i 15 kap. av 1921 års tilläggsbestämmelser (nr 831) till de militära avlöningsreglementena. Tillkomsten av nu g ä l l a n d e b e s t ä m m e l s e r . Sedan riksdagen fattat beslut i anledning av 1925 års försvarsproposition, anbefallde Kungl. Maj:t marinförvaltningen och chefen för marinstaben att avgiva förslag till ändrade bestämmelser angående sjötillägg i syfte att ernå viss minskning i medelsbehovet under flottans övningsanslag. I avgivet förslag förordade marinmyndigheterna till en början, att normalsjötillägget i de genom 1925 års försvarsbeslut tillskapade flaggkorpralsbeställningarha bestämdes till 1 krona 10 öre. Vidare borde normalsjötillägget för 2. klass sjömän sänkas från 40 till 30 öre för malros, ekonomiman (ej hovmästare eller kock) och hantverkare samt från 60 till 50 öre för hovmästare, kock och eldare. Slutligen skulle enligt förslaget sjötillägget helt slopas för 3. klass sjömän. Försvarsväsendets lönenämnd hade icke annat att erinra mot förslaget än att det syntes nämnden av kostnadsskäl kunna tagas under övervägande att för flaggkorpralerna sätta sjötillägget till 1 krona för dag såsom grundbelopp. Även med ett belopp av 1 krona skulle skillnaden mellan sjötillläggen för korpral och för flaggkorpral bliva densamma — eller 40 öre — som mellan sjötilläggen för flaggkorpral och underofficer av 2 graden. Vid utfärdande av ändringskungörelse i ämnet den 29 juni 1926 (nr 365) följde Kungl. Maj:t marinmyndigheternas förslag med de av lönenämnden förordade jämkningarna. Liksom skedde beträffande den till undervattensbåtstjänst kommenderade officers- och underofficerspersonalen gjordes jämväl den till sådan tjänst kommenderade personalen av manskapet (dock ej 2. klass sjömän) delaktig av viss extra förhöjning i sjötillägget från och med budgetåret 1926/27. Vid utfärdandet av tilläggsbestämmelserna den 22 juni 1928 (nr 260) till de militära avlöningsreglementena överflyttades utan saklig ändring 1921 års bestämmelser om sjötillägg med 1926 års ändringar till 15 kap. av nämnda tilläggsbestämmelser. De särskilda förhöjningarna under tjänstgöring å ubåt hava dock utfärdats genom kungl. brev. De nu angivna bestämmelserna äro, såvitt angår det fast anställda manskapet, alltjämt gällande. Beloppen av de särskilda ersättningar, vilka i form av sjötillägg för närvarande tillkomma flottans manskap, framgå av följande tablå, i vilken inarbetats jämväl de vid sidan av tilläggsbestämmelserna fastställda förhöjningarna i sjötillägget:

104 1

Beställningshavare

6 2 4 1 8 Å annat fartyg är undervattensbåt

8 Å un dervattensbåt vid rörlig förläggning under månaderna

vid rörlig förläggning under månaderna

vid stationär förläggning

dec.— febr. dec.— söder febr. om 50° norr nordl. om 50° lat. samt nordl. mars— lat. nov.

vid stadec — tionär dec.— febr. söder febr. förläggå egen a annan om 51)° norr ning station station nordl. om f)0° lat. samt nordl. mars— lat. nov.

Flaggkorpraler : Ej maskinist

1-—

1-25

0'50

4'—

4-50

Maskinist

2-—

1-—

1-50

5'—

5-50

0-G0 0-80

0-75

0-30 0-40

045 0'60

1-80 2-40

2-10

1—

2-80

1-36 1-80

0-30 0-50

0-40 060

0'15

020 030

0-90 1-35

1-10 1-65

0-70 1-05

Korpraler (högbåtsman) och 1. klass sjömän: Matros, ekonomiman (ejhovmästare eller kock) samt Hovmästare, kock och eldare 2. klass sjömän: Matros, ekonomiman (ej hovmästare eller kock) samt Hovmästare, kock och eldare

0-25

3'— 3-60

Såsom av tablån framgår, utgår å annat fartyg än undervattensbåt vid rörlig förläggning under månaderna december, januari och februari norr om 50° nordlig latitud sjötillägget, liksom för officerare och underofficerare gällde före 1 juli 1939, med 25 procents förhöjning utöver grundbeloppet (frånsett en mindre avrundning beträffande 2. klass sjömän). Under stationär förläggning utgår sjötillägget, liksom också före 1 juli 1939 var fallet beträffande officerare och underofficerare, därest fartyget är förlagt till egen station med hälften samt eljest — jämlikt av Kungl. Maj:t vid sidan av tilläggsbestämmelserna utfärdade föreskrifter — med tre fjärdedelar av det ordinarie sjötilläggsbeloppet (viss jämkning har skett beträffande 2. klass sjömän). Vid tjänstgöring å undervattensbåt utgår sjötillägget genomgående med avsevärt högre belopp än å andra fartyg. Sålunda hava enligt tilläggsbestämmelserna för tjänstgöring å undervattensbåt bestämts sjötilläggsbelopp, vilka i förhållande till sjötilläggets grundbelopp innebära ökning med 125 procent vid rörlig och 75 procent vid stationär förläggning (beträffande 2. klass sjömän ökning med 200 procent vid rörlig förläggning). Därjämte utgår alltsedan år 1926 enligt av Kungl. Maj:t vid sidan av tilläggsbestämmelserna meddelade föreskrifter särskild förhöjning

105 av sjötillägget till manskap (dock ej till 2. klass sjömän) å undervattensbåt med ytterligare för flaggkorpraler 175, respektive 125 procent av grundbeloppet (liksom för underofficerare före 1 juli 1939) samt för korpraler och 1. klass sjömän 75, respektive 50 procent av grundbeloppet (liksom för officerare före 1 juli 1939). För flaggkorpral, maskinist, har fastställts ett sjötilläggsbelopp, vilket i fråga om normal tillägget innebär en förhöjning med intill 100 procent av den till annan flaggkorpral utgående förmånen. 1930 års militäravlöningssakkunniga. I sitt förslag till militärt avlöningsreglemente framlade 1930 års militäravlöningssakkunniga förslag till vissa icke oväsentliga förbättringar i avseende å sjötillägg till manskapet. Betänkandet innehöll härom i viktigare punkter bland annat följande: Vad flaggkorpraler, korpraler och högbåtsmän anginge, kunde den föreslagna förbättringen delvis motiveras av den högre tjänståldern. I fråga om manskapet i övrigt torde den förhållandevis låga kontanta lönen göra ett procentuellt större tillskott befogat, varjämte hänsyn borde tagas till att marinens manskap icke borde komma i sämre ställning än det manskap vid armén, till vilket kommenderingstilllägg föreslagits att utgå. Beträffande maskinist- och eldarpersonalen innebure förslaget en relativ minskning av dittills gällande skillnad mellan dessa beställningshavares sjötillägg för övrig personal i motsvarande löneställning. För flaggkorpraler hade de sakkunniga sålunda upptagit skillnaden i normalsjötillägget mellan maskinist och annan beställningshavare oförändrat till 1 krona för dag. Skillnaden mellan matroser m. fl. å ena sidan och hovmästare, kockar samt eldare å den andra hade synts de sakkunniga böra bestämmas till samma belopp som redan gällde eller 20 öre för dag. Enligt de sakkunnigas förslag skulle den enligt tilläggsbestämmelserna gällande relationen mellan sjötillägget för personal å undervattensbåt och sjötillägget för personal i allmänhet bibehållas. Beträffande den vid sidan av tilläggsbestämmelserna medgivna förhöjningen för undervattensbåtspersonal syntes det dock få bero på särskild prövning, huruvida en dylik förhöjning även i framtiden komme att bliva erforderlig. Beträffande de av militäravlöningssakkunniga föreslagna sjötilläggsbeloppen för manskap hänvisas till den å sid. 183 i de sakkunnigas betänkande intagna sjötilläggstabellen. För flaggkorpraler och korpraler representerade de föreslagna sjötilläggsbeloppen en ökning å grundbeloppen om 40 respektive 67 procent samt för 1. och 2. klass sjömän en ökning om 33 procent. Sjötillägg förutsattes skola utgå även till 3. klass sjömän. Avgivna yttranden. I avgivna yttranden över de sakkunnigas förslag biträdde de olika myndigheterna i allmänhet förslagen beträffande sjötillägg. Från en del håll ifrågasattes emellertid det berättigade i den föreslagna förändringen av relationen mellan maskinist- och eldarpersonalens samt övrig personals tilläggsbelopp. Från försvarsväsendets underbefälsförbund ifrågasattes en höjning av de föreslagna tilläggen till manskap. 1936 års lönekommitté. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, äro enligt nu gällande bestämmelser sjötilläggen till det fast anställda man-

106 skåpet differentierade med hänsyn till ett stort antal på sjötjänstgöringen inverkande faktorer. Detta var intill den 1 juli 1939 förhållandet även beträffande sjötilläggen till officerare och underofficerare. I samband med den nämnda dag ikraftträdda löneregleringen för den ordinarie personalen vid försvarsväsendet har emellertid en avsevärd förenkling av bestämmelserna på förevarande område åstadkommits genom en minskad differentiering av sjötilläggen. Jämväl med avseende å sjötilläggen till det fast anställda manskapet torde i samband med en ny lönereglering för ifrågavarande personal en viss rationalisering av hithörande bestämmelser böra komma till stånd. En dylik rationalisering har synts lönekommittén lämpligen kunna verkställas med utgångspunkt från de principer, som i sådant hänseende kommit till användning vid löneregleringen för den ordinarie personalen vid försvarsväsendet. Liksom beträffande den ordinarie personalen har härvid en förenkling av sjötilläggsbestämmelserna i första hand ansetts böra eftersträvas genom en minskad differentiering av sjötilläggen, även om hänsyn i viss utsträckning givetvis måste tagas till de växlande tjänstgöringsförhållanden, under vilka sjökommenderingen regelmässigt fullgöres. Med hänsyn till sjötillläggets karaktär av ett lönetillägg i egentlig mening har kommittén utgått från att, liksom skett vid löneregleringen för den ordinarie personalen, tilläggsbeloppen och huvudgrunderna för deras utgående böra införas i själva avlöningsreglementet. Kommittén övergår nu till att närmare yttra sig beträffande de i 24 § av reglementsförslaget intagna bestämmelserna. 1 mom. För underlättande av sitt ståndpunktstagande till frågan om avvägningen av sjötilläggen mellan olika personalgrupper ävensom med hänsyn till olika slag av tjänstgöring m. m. införskaffade lönekommittén under år 1938 från chefen för marinen viss utredning i ämnet. Ur utredningsmaterialet må följande återgivas: Chefen för marinen: Kockars och hovmästares tjänstgöring ombord är oftast förenad med ett icke obetydligt ekonomiskt ansvar, och särskilt kockarnas tjänst måste få anses mera påfrestande än fartygstjänsten i allmänhet. Det synes därför fullt berättigat, att sagda yrkesmän åtnjuta högre sjötillägg än manskapet i allmänhet. Vad maskinpersonalen — såväl den å undervattensbåt tjänstgörande som övrig dylik personal — beträffar kan sägas, att någon svårighet ej förefinnes att rekrytera sjömanskåren (eldarna). Erfarenheten har däremot givit vid handen, att det är svårt att få behålla den färdigutbildade personalen, särskilt när vederbörande kommit så långt, att han avslutat sin underofficersutbildning (vunnit kompetens för befordran till flaggkorpral) och därmed erhållit goda kvalifikationer för civilanställning. På grund av rådande rekryteringsförhållanden böra torpedhantverkare tillerkännas särskild förhöjning av sjötilläggen och i sådant avseende jämställas med eldare. På sätt 1930 års militäravlöningssakkunniga föreslagit, böra 3. klass sjömän få åtnjuta sjötillägg. Sjötilläggen för manskapet böra hänföras dels till vardera av tjänstegraderna flaggkorpral och korpral (högbåtsman), dels, beträffande de meniga, till de olika tjänstbarhetsklasserna.

107 Chefen för kustflottan: Rådande rekryteringsförhållanden göra det ofrånkomligt, att en förhöjning av sjötillägget för torpedhantverkare kommer till stånd. Jämväl 3. klass sjömän böra erhålla sjötillägg. De utföra ombord i stort sett samma arbete som 2. klass sjömän, vartill kommer, att de till följd av sin ovana vid förhållandena ombord äro utsatta för större svårigheter än dessa, såsom t. ex. ersättningsskyldighet för förlorade klädespersedlar, skaffningseffekter m. m. Beträffande vissa allmänna uttalanden rörande revision av bestämmelserna om sjötillägg och avvägningen av tilläggen mellan olika personalgrupper, som i förevarande sammanhang gjordes av chefen för marinen och i huvudsak gällde såväl officerare och underofficerare som manskap, må hänvisas till den redogörelse, vilken lämnats i betänkandet angående militärt avlöningsreglemente (sid. 190—192). I det detaljförslag beträffande sjötilläggsbelopp, som av chefen för kustflottan bifogades hans yttrande i ämnet, upptogos för manskapets vidkommande nu gällande belopp (däri inräknade de särskilda förhöjningarna till undervattensbåtspersonal) genomgående oförändrade. Beträffande flaggkorpraler likställdes hantverksavdelningens personal generellt med maskinavdelningens. För 3. klass sjömän upptogs i förslaget sjötillägg med utgångspunkt från ett normaltillägg av 20 öre. Vad först angår frågan om en avvägning av sjötilläggen med hänsyn till innehavande tjänstegrad, framgår av den föregående redogörelsen, hurusom sjötilläggen till det fast anställda manskapet enligt nu gällande bestämmelser fastställts med hänsyn icke blott till löneställningen utan även — såvitt angår sjömanskårens meniga — till de olika tjänstbarhetsklasserna. I anslutning till den med avseende å ordinarie beställningshavare tillämpade grundsatsen, att sjötillägg bestämmes efter den beställning som innehaves på stat, bör enligt lönekommitténs mening även beträffande manskapet löneställningen principiellt bliva normerande för en gradering av sjötilläggen. Vid genomförande av en formlig lönegradsindelning inom de olika manskapsgraderna framstår en dylik anordning såsom naturlig, och därest, såsom kommittén förutsätter, en särskild lönegrad för 1. klass sjömän tillskapas, erhålles för övrigt härigenom på annat sätt en viss differentiering av sjötilläggen mellan dessa beställningshavare och de övriga grupper, som för närvarande tillhöra meniggraden. Samtidigt skulle å andra sidan särskilda sjötilläggsbelopp fastställas för båtsmän (nuvarande korpraler) och högbåtsmän, vilka för närvarande jämte 1. klass sjömän tillhöra en gemensam sjötilläggsgrupp. Från principen att löneställningen bör bliva avgörande för frågan om .sjötilläggens gradering har emellertid i ett hänseende en avvikelse funnits vara påkallad. Denna avvikelse betingas av att kommittén funnit sig böra förorda, att även 3. klass sjömän, vilka för närvarande ej äga uppbära sjötillägg, må i likhet med övriga beställningshavare komma i åtnjutande av sådan förmån. Med hänsyn till att ifrågavarande personal befinner sig på det första utbildningsstadiet har sjötillägget för dem ansetts böra bestämmas till lägre belopp än för 2. klass sjömän.

108 I fråga om avvägningen av sjötilläggen har vid den nyligen beslutade löneregleringen för den ordinarie personalen vid försvarsväsendet den av ålder tillämpade relation, enligt vilken, såvitt angår dylik personal, normalsjötillägget bestämts till en sjättedel av den genomsnittliga fasta lönen för dag. ansetts böra bibehållas med vissa mindre avrundningar. Denna princip har emellertid icke tidigare tillämpats beträffande manskapet, och dess införande har ej heller nu befunnits påkallat. Med hänsyn härtill hava sjötilläggen till manskapet, liksom vid den senaste löneregleringen, måst avvägas endast efter skälighetsgrunder, varvid de för närvarande utgående sjötilläggsbeloppen ta gits till utgångspunkt. Vad till en början angår sjötillägg till manskap vid sjöexpeditioner i allmänhet, d. v. s. vid r ö r l i g f ö r l ä g g n i n g å ö v e r v a t t e n s f a r t y g. har kommittén liksom med avseende å den ordinarie personalen ansett differentieringen av normalsjötilläggen med hänsyn till olika årstider och latituder böra slopas och dessa tillägg alltså konstrueras såsom enhetliga, för hela året tillämpliga och utan avseende å latitud utgående belopp. Den sjötilläggsskala, som härvid erhållits, innebär — med undantag av sjötillägget till 1. klass sjöman — genomgående en viss reell ökning av tilläggen. Denna ökning är särskilt framträdande beträffande högbåtsmännen, vilka såsom nyss nämnts hittills varit likställda med korpraler och 1. klass sjömän. För hovmästare, kockar och eldare innebära de föreslagna beloppen — med undantag för 1. klass sjömän — likaledes genomgående en viss förbättring. För maskinistpersonalen medför utjämningen till enhetliga årsbelopp i flaggkorpralsgraden praktiskt taget ett bibehållande av nu utgående sjötillägg; i högbåtsmannagraden åter uppkommer för hovmästare, kockar och eldare en avsevärd ökning. På de skäl, som från de marina myndigheternas sida anförts rörande behovet av en förhöjning av sjötillägget till torpedpersonalen, har kommittén vidare funnit sig böra genomgående likställa torpedhantverkare och torpedmästare med eldare, respektive maskinister i fråga om rätt att åtnjuta sjötillägg. De i enlighet med ovan angivna utgångspunkter beräknade normalsjötillläggen återfinnas i kolumn 2 av den under förevarande moment i avlöningsreglementet intagna tabellen. Vad härefter angår frågan om avvägningen av de vid s t a t i o n ä r f ö r l ä g g n i n g å ö v e r v a t t e n s f a r t y g utgående sjötilläggen må framhållas, att i militära avlöningsreglementet sjötilläggen under stationär förläggning å egen station i allmänhet bestämts att motsvara fyra tiondelar av normalsjötilläggen. Kommittén har ansett sig böra följa enahanda princip beträffande det fast anställda manskapet. Denna avvägning medför i vissa fall, tack vare beloppens bestämmande efter olika lönegrader, någon ökning men i övrigt i stort sett ett bibehållande av de nuvarande stationära tilläggen. Under stationär förläggning å annan än egen station utgående sjötillägg hava i enlighet med vad härutinnan nu i princip gäller beträffan-

109 de såväl manskapet som den ordinarie personalen avvägts så, att de i förhållande till sjötilläggen vid stationär förläggning å egen station innebära en förhöjning med i runt tal 50 procent. Med avseende å 3. klass sjömän har sjötillägg vid stationär förläggning icke ansetts påkallat. Beloppen av de under stationär förläggning å övervattensfartyg utgående sjötilläggen återfinnas i 3 och 4 kolumnerna av tabellen i 1 mom. Med avseende å sjötilläggen till beställningshavare å u n d e r v a t t e n s b å t v i d r ö r l i g f ö r l ä g g n i n g må erinras, att dessa tillägg för närvarande motsvara för flaggkorpraler, som ej äro maskinister, fyra gånger normalsjötilläggens belopp (liksom för underofficerare före den 1 juli 1939) och för övrigt manskap tre gånger samma belopp (liksom för officerare före den 1 juli 1939). I samband med löneregleringen för den ordinarie personalen har en viss utjämning mellan ifrågavarande tillägg vidtagits. En liknande utjämning har ansetts böra komma till stånd med avseende å sjötilläggen till det fast anställda manskapet. Med utgångspunkt från de föreslagna normalsjötilläggens belopp och under iakttagande av lämpliga avrundningar hava relationerna 3 gånger normalsjötilläggen för flaggkorpraler, ej maskinister, och 2 Va gånger normalsjötilläggen för övrigt manskap ansetts skäliga. I fråga om sjötillägg å u n d e r v a t t e n s b å t v i d s t a t i o n ä r f ö r l ä g g n i n g har kommittén funnit sig böra föreslå, att — i analogi med de i militära avlöningsreglementet fastslagna relationerna mellan motsvarande tilläggsbelopp — ifrågavarande sjötillägg avvägas på sådant sätt, att de i genomsnitt komma att motsvara 70 procent av de för icke stationär förläggning föreslagna tilläggen. Ej heller under här avsedd tjänstgöring hava särskilda sjötilläggsbelopp ansetts påkallade beträffande 3. klass sjömän. Beloppen av de sjötillägg, som enligt vad nu sagts skulle tillkomma personal å undervattensbåt, återfinnas i kolumnerna 5 och 6 av förenämnda tabell. För närvarande äger korpral (högbåtsman), vilken blivit antingen från sjöexpeditions början kommenderad eller sedermera på grund av uppkommen vakans under pågående expedition beordrad att förrätta tjänst såsom underofficer eller flaggkorpral, åtnjuta sjötillägg enligt vad därom är för flaggkorpral stadgat. Då bestämmelserna om sjötillägg i militära avlöningsreglementet grundats på förutsättningen, att sjötjänstgöring ej bör berättiga till vikariatsersättning — med vilken ersättningsform ovannämnda förmån sakligt sett närmast torde vara att jämställa — har kommittén i det föreliggande reglementsförslaget icke upptagit någon motsvarighet till ovan återgivna stadgande. 2—4 mom. Föreslagna bestämmelser överensstämma i sak med föreskrifterna i 26 § 4—6 mom. militära avlöningsreglementet. 5 mom. 1930 års militäravlöningssakkunniga funno sig böra föreslå, att beställningshavare av manskapet vid marinen, som vore familjeförsör-

110 jare, under sjökommendering bereddes någon förhöjning i det eljest utgående sjötillägget. För åstadkommande av likställighet mellan ifrågavarande manskap och det manskap vid armén, vilket föreslagits att komma i åtnjutande av kommenderingstillägg, förordade de sakkunniga, att förhöjningen av sjötillägget bestämdes att utgå med 1 krona om dagen. I en vid 1939 års riksdag väckt motion hemställdes, att riksdagen, för möjliggörande av utbetalning till familjeförsörjare av manskapet vid marinen, som hade eget hushåll, av ett särskilt tillägg till sjötillägget med 1 krona för dag måtte besluta härav betingad ökning av anslaget till flottans krigsberedskap och övningar. Till stöd för det i motionen väckta yrkandet anfördes bland annat följande: Försvarsväsendets underbefälsförbund hade år 1937 hos Kungl. Maj:t gjort framställning om särskilt tillägg till sjötillägget med 1 krona för dag åt beställningshavare av manskapet vid marinen, som hade eget hushåll. Denna framställning hade tillstyrkts av marinförvaltningen, som därvid beräknat kostnaderna för ett bifall till framställningen till 130 000 kronor för år. Av underbefälsförbundets ifrågavarande framställning framginge, att det begärda särskilda tillägget motiverats med att sjökommenderingen för det gifta manskapet medförde, att den under landtjänstgöring utgående kontanta portionsersättningen indroges. Denna minskning av inkomsterna uppvägdes visserligen delvis av det sjötillägg, vederbörande uppbure ombord, men sjötillägget förmådde dock icke neutralisera verkningarna av portionsersättningens indragande. För flertalet av det sjökommenderade manskapet uppginge sjötillägget icke till den summa, som vederbörande ginge miste om genom portionsersättningens indragning. Härtill komme. att sjötillägget icke vore avsett att utgöra en kompensation för mistning av andra förmåner utan hade tillkommit av helt andra skäl. Vidare måste beaktas, att sjötillägget — ehuru det icke hade traktamentsersättnings karaktär — i realiteten måste användas för täckande av de ökade utgifter, som alltid följde av att den gifte beställningshavaren vistades på annan ort än sin familj. Statsutskottet erinrade i utlåtande i ämnet (nr 4 sid. 59) om att försvarsväsendets lönenämnd liksom marinförvaltningen i avgivna utlåtanden tillstyrkt, att beställningshavare av manskapet, som hade eget hushåll, medgåves någon förhöjning av sjötillägget. Lönenämnden hade förordat införande för ifrågavarande beställningshavare av ett tillägg till sjötillägget av 50 öre för dag i avvaktan på den slutliga prövningen av det fast anställda manskapets lönefråga. Utskottet funne de i motionen anförda skälen för en förbättring av ifrågavarande manskaps ställning vara bärande och ansåg sig böra, i avvaktan på resultatet av pågående utredning angående manskapets lönefråga, föreslå att ifrågavarande tillägg bestämdes till 50 öre för dag. Kostnaderna härför hade av utskottet beräknats till omkring 50 000 kronor. Sedan riksdagen bifallit vad statsutskottet sålunda föreslagit, har Kungl. Maj:t genom brev den 8 september 1939 meddelat föreskrifter angående åtnjutande under budgetåret 1939/40 av ifrågavarande förhöjning av sjötilllägget. Föreskrifterna äro av följande innehåll: Beställningshavare av manskapet vid flottan, som är gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn hos sig, skall vid tjänstgöring ombord å flöt-

Ill tans rustade eller depåförlagda fartyg äga att utöver honom tillkommande sjötilllägg uppbära särskilt tillägg med 50 öre för dag, dock icke för tid, då han jämlikt gällande bestämmelser utbekommer kontant ersättning för innestående portion. Beställningshavare av manskapet vid kustartilleriet, som är gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn hos sig, skall äga att. då sjötillägg tillkommer honom, därutöver uppbära särskilt tillägg med 50 öre för dag. På de skäl, som sålunda föranlett riksdagens beslut om ifrågavarande förhöjning av sjötillägget för familjeförsörjare, torde en dylik förhöjning alltjämt böra utgå. Vad angår storleken av denna förhöjning må framhållas, att lönekommittén — såsom nedan vid behandlingen av 26 § närmare beröres — funnit sig böra förorda, att beställningshavare av manskapet, som är gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn hos sig, skall vid kommendering till tjänstgöring utom förläggningsorten äga uppbära kommenderingstillägg med 75 öre om dagen, därest kommenderingstiden understiger 20 dagar. I anslutning till detta förslag vill kommittén förorda, att till beställningshavare vid flottan och kustartilleriet med lön enligt löneplan Ma, vilken är gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn hos sig, må under sjötjänstgöring utgå förhöjning av sjötillägget med 75 öre om dagen. 6 mom. I 26 § 7 mom. militära avlöningsreglementet stadgas bland annat, att beställningshavare, tillhörande eller kommenderad till tjänstgöring vid flygvapnet, under tjänstgöring å rustad sjöstyrka äger åtnjuta sjötillägg enligt för flottans personal gällande bestämmelser, dock att sjötilllägg ej utgår till beställningshavare, som åtnjuter flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg. Motsvarande bestämmelse har införts i förslaget till manskapsavlöningsreglemente. I betraktande av det med den föreslagna sjötilläggsförhöjningen till gift manskap avsedda syftet att utgöra en kompensation för mistad portionsgottgörelse har emellertid ansetts böra stadgas sådant undantag från regeln om att flygförmånerna ej må utgå jämsides med sjötillägg, att ett belopp av 75 öre för dag, motsvarande den nyss omförmälda förhöjningen av sjötillägget, må tillkomma beställningshavare tillhörande löneplan Ma, vilken är gift eller varit gift och har minderårigt barn hos sig, även om beställningshavaren åtnjuter flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg. 7 och 8 mom. Föreslagna bestämmelser äro av samma innehåll som föreskrifterna i 26 § 9 och 10 mom. militära avlöningsreglementet. 25 §. Flygtillägg m. m. I ett föregående kapitel har lönekommittén redogjort för sin allmänna inställning till frågan om bestämmandet av de under flygtjänstgöring utgående förmånerna. Denna ståndpunkt innebär, att kommittén ansett sig icke böra föreslå någon nedsättning av de nu utgående flygtilläggens nivå. För manskap i befattning såsom flygförare skulle således flygtillägget alltjämt utgöra 150 kronor. Mekanikertilläggen skulle liksom hittills utgöra 60 kronor för chefsmekaniker och 30 kronor för annan mekaniker. Un-

112 der kommendering såsom elev i flygvapnets aspirantskola skulle utgå ett månatligt elevtillägg av 90 kronor. För beställningshavare i de genom 1936 års försvarsbeslut nytillkomna, för manskap avsedda befattningarna ombord å flygplan — flygsignalister och flygskyttar — hava flygtilläggsbeloppen i enlighet med flygmyndigheternas förslag upptagits bil 90 kronor. Befattning såsom provflygare har ansetts kunna ifrågakomma även för manskap, och för denna befattning har — liksom med avseende å den ordinarie personalen — upptagits ett flygtillägg av 270 kronor. I fråga om vissa detaljspörsmål berörande flygtilläggen får kommittén anföra följande. I militära avlöningsreglementet har såsom villkor för åtnjutande av flygtillägg och mekanikertillägg stadgats, att flygtjänstgöring skall fullgöras minst i den omfattning, som föreskrives av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av chefen för flygvapnet. Enahanda villkor med avseende å minimiprestanda hava ansetts böra föreskrivas jämväl i fråga om rätt för manskap att uppbära ifrågavarande förmåner. Till fullgörande av flygtjänstgöring såsom flygmekaniker kunna för närvarande ifrågakomma mekaniker, vapensmeder och signalister. På grund härav har i 2 mom. andra stycket av förevarande paragraf intagits en definition av begreppet flygmekaniker. I 3 mom. av paragrafen upptages bestämmelse om elevtillägg under kommendering såsom elev i flygvapnets aspirantskola. Stundom torde förekomma, att beställningshavare redan före kommendering till aspirantskolan genomgått avslutad flygutbildning och fullgjort flygtjänstgöring samt därvid uppburit flygtillägg med högre belopp än elevtillägget. I den mån sådan beställningshavare även under elevtiden är kommenderad till flygtjänstgöring samt fullgör sådan tjänstgöring i föreskriven minimiomfattning, torde avfattningen av förevarande moment icke böra utgöra hinder mot att beställningshavaren uppbär flygtillägg i stället för elevtillägg. I 27 § 4 mom. militära avlöningsreglementet föreskrives, att flygtillägg, mekanikertillägg och elevtillägg under tjänstledighet må åtnjutas endast i den mån beställningshavaren därunder äger uppbära oavkortad lön. En motsvarighet till detta stadgande har ansetts böra införas i manskapsavlöningsreglementet. Emellertid skulle enligt lönekommitténs förslag beställningshavare tillhörande löneplan Ma, vilken ej åtnjuter hyres- och ortstillägg, vid tjänstledighet på grund av sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten, äga uppbära oavkortad lön under högst 45 dagar av ett och samma kalenderår. Sådan beställningshavare skulle alltså under här avsedd ledighet kunna uppbära flygförmåner under högst 45 dagar av ett och samma år. Då emellertid enligt militära avlöningsreglementet oavkortad lön — och därmed även vederbörliga flygförmåner — för underofficer kan under nyss omförmäld sjukledighet åtnjutas allenast under högst 20 dagar, har stadgandet i 4 mom. av förevarande paragraf ansetts böra modifieras därhän, att under tjänstledighet på grund av sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten, de olika flygförmånerna må uppbäras under högst 20 dagar av ett och samma kalenderår.

113 För närvarande äger beställningshavare av manskapet, som icke är berättigad till flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg, uppbära flygtraktamente med 5 kronor för varje dag, varunder han på grund av särskilt uppdrag deltager i flygning. Härutinnan ifrågasätter kommittén icke någon ändring. Bestämmelse i angivna hänseende har införts under 5 mom. av förevarande paragraf. I 27 § 5 mom. andra stycket militära avlöningsreglementet stadgas, att därest beställningshavare, som icke är berättigad till flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg, eller chefsmekaniker under deltagande i flygning drabbas av olycksfall, varav föranledes sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, h a n äger under tjänstledighet till följd av olycksfallet åtnjuta flygtillägg med 150 kronor för månad, d. v. s. med beloppet av det lägsta flygtillägg, som fastställts för officer eller underofficer. I konsekvens härmed har för manskapets vidkommande i här avsedda fall ansetts böra fastställas ett flygtilläggsbelopp av 90 kronor, motsvarande det lägsta flygtillägget för manskap. Härvid har förutsatts, att flygmekaniker skall vara skyldig vidkännas avdrag å flygtillägget med beloppet av honom tillkommande mekanikertillägg. Bestämmelser i förevarande hänseenden hava intagits såsom ett andra stycke av 5 mom. Under 6 mom. intagen bestämmelse angående tillämpningsföreskrifter beträffande förmåner under flygtjänstgöring överensstämmer med motsvarande stadgande i militära avlöningsreglementet. 26 §. Ersättning för resa m. m. Under förevarande paragraf har lönekommittén sammanfört vissa generella bestämmelser dels om åtnjutande av särskilda ersättningar och förmåner vid resa, under tjänstgöring utom förläggningsorten, under sjötjänstgöring, vid utförande av dykeriarbete samt i anledning av flyttning, dels ock angående gratifikation eller belöning samt ersättning för utförande av särskilt uppdrag eller arbete. Närmare föreskrifter angående ifrågavarande förmåner finnas för närvarande meddelade såsom tilläggsbestämmelser till manskapsavlöningsreglementet, i särskilda författningar eller kungl. brev samt i form av anmärkningar under vederbörliga stater. Kommittén förutsätter, att de materiella reglerna om dessa ersättningar och förmåner jämväl i fortsättningen meddelas vid sidan av avlöningsreglementet, i första hand genom tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet. I fråga om vissa punkter under förevarande paragraf får kommittén anföra följande. För närvarande finnas vissa bestämmelser meddelade rörande rätt till f r i a r e s o r vid sökande, tillträdande och frånträdande av fast anställning vid försvarsväsendet. Gällande bestämmelser för armén innefattas i anmärkningar till fastställda stater för anslaget till rekryteringskostnader och innehålla i stort sett följande. Av statsmedel bestridas i samtliga fall kostnaderna för resa å järnväg fram och åter vid inställelse vid vederbörligt truppförband för pröv8—398866.

114 ning i och för vinnande av fast anställning vid krigsmakten. Vidare bestridas — dock endast för sådant manskap vid vissa uppräknade norrlandstruppförband, som rekryteras från orter utom det län, där truppförbandet har sin förläggningsort — av statsmedel utgifter för fria järnvägsresor åt nyanställt eller avskedat manskap dels efter första anvärvningen från hemorten eller anvärvningsorten till tjänstgöringsorten, dels ock, efter erhållet avsked från krigstjänsten, från tjänstgöringsorten till hemvistet. Bestämmelser för marinen äro meddelade i kungörelse nr 218/1931 angående antagning av manskap vid marinen och innebära i huvudsak, att av statsmedel bestridas kostnaderna såväl för resa vid inställelse till mönstring i och för vinnande av fast anställning som jämväl för resor vid inryckning till tjänstgöring och, efter erhållet avsked, vid återfärd vid utryckning från tjänstgöring. Bestämmelser för flygvapnet innefattas i kungörelse nr 544/1938 angående inträde vid, befordran inom och avgång från flygvapnet och äro av i sak samma innehåll som de för marinen gällande föreskrifterna. I de fall, då ersättning för ifrågavarande resor utgår av statsmedel, hänföras resorna jämlikt militära järnvägsreglementet till tjänsteresor, för vilka enligt gällande militärtaxa avgiften utgör 60 procent av avgiften enligt allmänna järnvägstaxan. I en hos Kungl. Maj:t år 1935 gjord framställning, vilken överlämnats till lönekommittén för att vara tillgänglig vid fullgörande av kommitténs uppdrag, hemställde försvarsväsendets underbefälsförbund på anförda skäl, att förmånen av fri resa till hemorten efter avslutad militärtjänstgöring måtte medgivas fast anställt manskap vid samtliga försvarsgrenar. I framställningen påpekades bland annat, att avskedat manskap vid sådana truppförband av armén, vid vilka fria resor efter erhållet avsked icke vore medgivna, i allmänhet icke ens finge företaga hemresan såsom tjänsteresa på egen bekostnad, enär blanketten för rekvisition av tjänsteresa förutsatte, att ersättningen för transporten skulle betalas av vederbörande kassaförvaltning. Riksdagens militieombudsman har i en den 29 juli 1938 dagtecknad skrivelse till Kungl. Maj:t anmält, att de i militära järnvägsreglementet jämte därtill hörande tillämpningsföreskrifter meddelade bestämmelserna om sättet för betalning av militärbiljett kommit att beträffande avskedat manskaps hemresa i vissa fall utgöra ett faktiskt hinder mot tillämpning av den materiella regeln, att avgiften skulle utgå enligt militärtaxan, nämligen i de fall, då resan icke skulle betalas med statsmedel, som anslagits till kostnader för fria resor åt nyanställt och avskedat manskap vid vissa norrländska truppförband. Enligt militieombudsmannens mening finge det anses mindre tillfredsställande, att stadganden, som till sin natur vore ordningsföreskrifter, erhölle den verkan, att de delvis satte stadganden av materiell innebörd ur kraft. Handlingarna i förevarande ärende hava likaledes överlämnats till lönekommittén för att vara tillgängliga vid fullgörande av kommitténs uppdrag. För egen del vill lönekommittén förorda, att enhetliga bestämmelser till-

115 skapas avseende såväl rätt för anställningssökande till fri resa fram och åter i samband med inställelse till prövning i och för vinnande av fast anställning som jämväl rätt för nyanställt manskap ull fri resa till inställelseorten för tillträdande av anställningen. Föreskrifter härom torde böra införas i tilläggsbestämmelserna till manskapsavlöningsreglementet. Däremot är kommittén av den uppfattningen, att de nuvarande bestämmelserna om rätt till fria resor för avskedat manskap efter tjänstgöringens avslutande, vilka bestämmelser icke hava någon motsvarighet annorstädes inom statsförvaltningen, böra slopas. I stället vill kommittén ifrågasätta, huruvida ej sådan ändring borde vidtagas i militära järnvägsreglementet med tillhörande tillämpningsbestämmelser, att avskedat manskap må äga på egen bekostnad företaga resa vid utryckning från tjänstgöring med den nedsättning i avgiften, som enligt nuvarande bestämmelser gäller i fråga om s. k. tjänstledighetsresor med militärbiljett. I en den 30 augusti 1928 dagtecknad framställning hemställde försvarsväsendets underbefälsförbund hos Kungl. Maj:t, att manskap under tjänstgöring utom förläggningsorten måtte komma i åtnjutande av särskilt k o m mehderingstillägg. Framställningen föranledde icke annan åtgärd än att Kungl. Maj:t genom beslut den 2 november 1928 förklarade sig vilja på framställning i förekommande fall pröva, huruvida underbefäl, som hade eget hushåll, borde vid kommendering utom förläggningsorten för längre tid med hänsyn till föreliggande omständigheter berättigas att under kommenderingstiden uppbära särskild ersättning. Sedermera meddelades i kungl. brev den 5 april 1929 allmänna bestämmelser rörande dylik ersättning, vilka i stort sett voro av det innehåll, att kommenderingstillägg skulle tillkomma gift furir vid armén, vilken beordrades att för en tid av minst 20 dagar tjänstgöra utom förläggningsorten. Tilläggets belopp bestämdes till 1 krona om dagen och fick åtnjutas endast i de fall, då traktamentsersättning icke utginge. 1930 års militäravlöningssakkunniga berörde i sitt betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente frågan om kommenderingstillägg och anförde därvid huvudsakligen följande: Försvarsväsendets underbefälsförbund hade hos de sakkunniga påyrkat en utvidgning av ifrågavarande förmån. Till stöd härför hade anförts, att en kommendering utom förläggningsorten alltid för manskapet innebure en rubbning i levnadsförhållandena, vilken rättvisligen borde på något sätt kompenseras. För de gifta beställningshavarna kunde kommenderingen till och med betyda ekonomisk ruin, då utgifterna givetvis bleve betydligt ökade genom att familjen vistades på en ort och familjeförsörjaren på en annan. Förutom det förhållandet, att den kontanta portionsersättningen indroges, enär den kommenderade erhölle portion in natura å tjänstgöringsorten, vore en bortkommendering även eljest ägnad att minska familjens redan förut knappa hushållsbudget. För den ogifte vore svårigheterna visserligen mindre, men även för denne innebure det avsevärda olägenheter och extra utgifter att vara kommenderad utom förläggningsorten. Förbundet hade för sin del ansett, att manskap borde tillerkännas kommenderingstillägg i de fall, då officerare och underofficerare ägde rätt till traktamentsersättning eller tjänstgöringstraktamente.

116 Då behovet av särskild gottgörelse till fast anställt manskap under tjänstgörin;.; med trupp utom förläggningsorten redan blivit i princip erkänd, hade 1930 års sakkunniga, vilka icke för sin del funnit något att erinra mot en dylik princip, ansett det vara lämpligt, att föreskrift i ämnet meddelades i samma ordning som gällde beträffande övriga bestämmelser av liknande natur. På samma gång hade de sakkunniga undersökt, i vad mån ett utsträckande av rätten till förevarande slag av ersättning lämpligen borde sättas i fråga. Det hade då förefallit tydligt, att behovet av en dylik förmån gjorde sig mest gällande för familjeförsörjare. Ersättningens ändamål vore att täcka de med en bortovaro från hemmet förknippade ökade kostnaderna. Dylika kostnader uppstode i större eller mindre grad vid varje tjänstgöring utom förläggningsorten av minst en dags varaktighet. Den kontanta portionsersättning, som i regel tillkomme det gifta manskapet, vore visserligen avsedd att motsvara allenast vederbörandes egen naturaportion, men beloppet komme i verkligheten att ingå såsom en väsentlig beståndsdel å hushållskontots inkomstsida. Då kommenderingstillägget på visst sätt kunde sägas bilda en motsvarighet till traktamentsersättning och tjänstgöringstraktamente, syntes det böra utgå i samtliga de fall, då sistnämnda förmåner åtnjötes av därtill berättigad personal. Däremot syntes det befogat, att allmänt undantag gjordes för kommenderingar såsom elevtill sådana skolor och utbildningskurser, vilkas genomgående medförde ökad kompetens eller vore obligatoriskt för befordran eller ock för anställande i viss befattning (såsom sjukvårdare, hovslagare, hantverksmanskap). Vad det ogifta manskapet anginge, gjorde sig givetvis behovet av ett särskilt kommenderingstillägg mindre märkbart. De sakkunniga hade dock funnit skäl tala för att även i detta fall ett sådant tillägg medgåves, dock med snävare begränsning än vad för de gifta föreslagits. I likhet med vad i kungl. brevet den 5 april 1929 stadgats, borde rätten till kommenderingstillägg härvidlag begränsas till tjänstgöring utom förläggningsorten av minst 20 dagars varaktighet. Härmed uteslötes i regel övningsmarscher, fälttjänstövningar och övriga tjänstgöringstillfällen av kortare längd. Beloppet av kommenderingstillägget vore jämlikt förbemälda kungl. brev bestämt till 1 krona om dagen. Underbefälsförbundet hade uttalat sig för en ersättning om 2 kronor 50 öre för gift samt 1 krona för ogift, allt för dag räknat. De sakkunniga hade för sin del stannat vid 1 krona 50 öre, respektive 50 öre såsom skäliga belopp. B e s t ä m m e l s e r a n g å e n d e k o m m e n d e r i n g s t i l l ä g g h a v a senast m e d d e l a t s gen o m k u n g l . b r e v den 4 a u g u s t i 1939. B e s t ä m m e l s e r n a i n n e b ä r a i h u v u d s a k följande: Beställningshavare av manskapet, som har eget hushåll samt antingen är gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn hos sig och som beordras att för en tid av minst 20 dagar tjänstgöra utom egen förläggningsort eller, där han har sin förläggningsort inom fästning, å förläggningsorten under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas, äger under tiden för kommenderingen ävensom under därav föranledda resor eller färder i trupp, såframt traktamentsersättning eller sjötillägg därunder icke utgår, åtnjuta särskild ersättning (kommenderingstillägg) med 1 krona om dagen, dock att sådan förmån ej må utgå under kommendering såsom elev vid underofficersskola. Beställningshavare av manskapet vid kustartilleriet äger jämväl för tjänstgöring såsom inmönstrad å fartyg eller båt, bemannad av kustartilleriets eller av för kustartilleriets räkning förhyrd personal, därest förutsättningarna för kommenderingstillägg eljest äro för handen, uppbära särskild ersättning (kommenderingstillägg) med så stort belopp, att ersättningen jämte utgående sjötillägg uppgår till 1 krona om dagen.

117 Även 1936 års lönekommitté anser skäligt, att beställningshavare av manskapet — såväl gifta som ogifta — vid vissa kommenderingar utom förläggningsorten beredes någon gottgörelse för de av kommenderingen föranledda extra kostnaderna. Beträffande beställningshavare med förläggningsort inom fästning torde sådan gottgörelse böra medgivas även vid tjänstgöring å förläggningsorten under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas. I likhet med 1930 års militäravlöningssakkunniga är kommittén av den uppfattningen, att de gifta beställningshavarna böra komma i åtnjutande av kommenderingstillägg även för en relativt kortvarig kommendering. Lönekommittén vill för sin del uttala sig för att rätten till kommenderingstillägg måtte för de gifta beställningshavarna inträda under förutsättning att kommenderingen har en varaktighet av minst 24 timmar eller samma tidslängd, som i 6 kap. 2 § tilläggsbestämmelserna till militära avlöningsreglementet uppställts såsom villkor för åtnjutande av där omförmält tjänstgöringstraktamente. För ogift manskap bör kommenderingstillägget, på sätt för närvarande gäller för gift manskap, åtnjutas endast där kommenderingen har en varaktighet av minst 20 dagar. Då enligt det under 24 § 5 mom. upptagna stadgandet manskap vid kustartilleriet skulle bliva berättigat till där omförmäld förhöjning av sjötilllägget under sjötjänstgöring, bör den i ovannämnda kungl. brev av den 4 augusti 1939 sådant manskap medgivna förmånen av kommenderingstillägg under sjötjänstgöring slopas. Vid godkännande av vad här föreslagits i fråga om förutsättningarna för rätt till kommenderingstillägg skulle sådan förmån till gift personal komma att i allmänhet utgå dels vid truppförbandens vanliga övningar utom förläggningsorten samt, beträffande beställningshavare med förläggningsort inom fästning, vid s. k. fortförläggning, dels ock vid särskilda övningar, till vilka personal ur olika truppförband sammandrages och vid vilka underbefäl tjänstgör såsom instruktörer m. m., t. ex. förläggning av vissa truppförbands skolor till Norrland, vinterfälttjänstövningar, luftförsvarsövningar, officersaspirantskolor, skidlöparutbildning m. m. I den mån dylik övningstjänstgöring är av längre varaktighet, skulle även för ogift manskap inträda rätt till kommenderingstillägg under dessa övningar. Vidare skulle kommenderingstillägg utgå bl. a. till manskap, kommenderat till tjänstgöring i övningstrupp vid vissa fasta skolor (t. ex. övningskompanierna vid skjutskolan för infanteriet och kavalleriet samt vid artilleriets och kustartilleriets skjutskolor) . Huruvida kommenderingstillägg bör utgå jämväl vid kommenderingar, som avse manskapets egen utbildning, kan vara föremål för tvekan. Denna fråga synes böra underkastas närmare prövning i samband med utarbetande av tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet, därvid hänsyn torde böra tagas till utbildningens karaktär och syfte samt kostnadssynpunkten skänkas beaktande. För närvarande utgår kommenderingstillägg icke under kommendering såsom elev vid underofficersskola. Härutinnan synes någon ändring icke böra äga rum. I övrigt torde — i viss anslutning till vad

118 1930 års militäravlöningssakkunniga förutsatte — kommenderingstillägg ej böra utgå vid kommendering såsom elev i skolor och utbildningskurser, vilkas genomgående är obligatoriskt för befordran eller vinnande av anställning i viss befattning. Ej heller bör tillägg i allmänhet utgå vid genomgående av utbildning, som är av betydelse för beställningshavares kompetens till civilanställning. Med avseende å beloppet av kommenderingstillägget synes detsamma lämpligen böra för ogift beställningshavare utgå med 50 öre för dag. För gift beställningshavare bör tillägget vid kommendering av kortare varaktighet än 20 dagar — detta tillägg har i sak samma uppgift som den i det föregående omförmälda förhöjningen av sjötillägget för beställningshavare med eget hushåll — utgöra 75 öre, vilkel belopp emellertid vid kommendering av längre varaktighet bör höjas med samma belopp, som i dylikt fall skulle utgå till ogift, och alltså bestämmas till 1 krona 25 öre för dag. Enligt 16 kap. av 1928 års militära tilläggsbestämmelser utgå till visst manskap under sjötjänstgöring, förutom sjötillägg, särskilda förmåner av traktamentes natur i form av m ä s s p e n n i n g a r och s e r v i s b i d r a g , avsedda för bestridande av utgifter för kosthållet ombord. Sålunda äger flaggkorpral, där han ej mässar i underofficersmäss, åtnjuta — förutom skeppsportion — servisbidrag med 40 öre för dag. Till flaggkorpral, som mässar i underofficersmäss, utgår i stället för skeppsportion och servisbidrag mässpenningar med i tilläggsbestämmelserna närmare angivna belopp, varierande alltefter det sätt, varpå utspisningen är ordnad. För högbåtsmän gälla dessa regler endast i den mån vederbörande blivit kommenderad eller beordrad att förrätta tjänst såsom underofficer eller flaggkorpral. Till sådana kockar och hovmästare, om vilkas bespisning från mäss beslut fattats av mässens medlemmar, utgå i stället för skeppsportion mässpenningar med vissa i tilläggsbestämmelserna närmare angivna belopp. Med hänsyn till kommitténs förslag om införande av bruttolönesystem för flaggkorpraler och högbåtsmän vill det synas i och för sig naturligt, att det nuvarande systemet med naturaportion och servisbidrag för dessa beställningshavare avvecklas och att i stället mässpenningar komma till användning såsom ersättningsform för bestridande av beställningshavarnas utgifter för kosthållet ombord. I den mån lokalförhållandena ombord å fartygen eller andra särskilda omständigheter i vissa fall lägga hinder i vägen för anordnande av särskild mathållning för ifrågavarande beställningshavare, kan det tänkas att de få rätt att med anlitande av mässpenningarna inköpa skeppsportion och bereda sig viss förbättring av densamma. Kommittén förutsätter, att spörsmålet om ett bibehållande eller icke av servisbidraget liksom även frågan om avvägningen av mässpenningarna, såväl i vad angår flaggkorpraler och högbåtsmän som beträffande kockar och hovmästare, upptagas till närmare omprövning i samband med utfärdandet av tilläggsbestämmelser till manskapsavlöningsreglementet.

119 I anslutning till det ovan anförda har kommittén under 2 mom. av förevarande paragraf upptagit en allmän föreskrift om att under sjötjänstgöring mässpenningar eller servisbidrag till vissa beställningshavare utgå enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. Under 2 mom. har vidare införts en generell föreskrift angående särskilda förmåner under d y k e r i a r b e t e . Jämväl bestämmelserna om denna ersättningsform torde böra göras till föremål för översyn vid utfärdande av tilläggsbestämmelser till reglementet.

6 kap. Rörligt tillägg. 27 §.

Beträffande bestämmelserna i denna paragraf åberopar lönekommittén vad i den allmänna motiveringen anförts angående grunderna för rörligt tillägg.

7 kap.

Sjukvård o c h begravningshjälp m. in.

28-29 §§. I fråga om sjukvård för det fast anställda manskapet utgår kommittén från att föreskrifterna i militära avlöningsreglementet skola äga giltighet i tillämpliga delar. I anslutning till nu gällande särskilda föreskrifter hava dock härutöver vissa speciella bestämmelser ansetts erforderliga för manskap tillhörande löneplan Ma, för vilket manskap fri sjukvård för närvarande utgör och även framdeles torde böra betraktas såsom en naturaförmån utan de begränsningar, som eljest i detta avseende gälla för befattningshavare i statstjänst. Till läkarvård bör sålunda enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t eller enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet, hänföras tandvård jämväl i vidare mån än i militära avlöningsreglementet sägs. Vidare förutsätter kommittén, att — liksom för närvarande — kostnaderna för sjukhusvård och specialistvård ävensom för bad, massage m. m. skola helt ersättas av statsmedel. Slutligen förutsattes, att rätten till fri sjukvård må för beställningshavare, som vid avsked ur aktiv tjänst är i behov av sådan vård, omfatta jämväl tid efter avskedet, dock högst ett år. Bestämmelser i ovan angivna hänseenden hava intagits under 28 § av reglementsförslaget. I 29 § intagna bestämmelser om begravningshjälp hava utformats efter förebild av motsvarande föreskrifter i militära avlöningsreglementet. Begravningshjälpen har ansetts böra utgå med ett förhöjt belopp av 300 kronor.

120 8 kap.

Lönenämnd.

30 §. Enligt 57 § militära avlöningsreglementet skall för beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av nämnda reglemente jämte därtill hörande tillläggsbestämmelser, finnas en lönenämnd, i vilken löntagar-, förvaltningsoch de allmänna intressena böra vara representerade och vilken skall bestå av ordförande och sex ledamöter. Såsom organ för beredning av militära löneärenden har sedan år 1921 fungerat försvarsväsendets lönenämnd. Med tanke på ett eventuellt inordnande av försvarsväsendets lönenämnd under den för den civila statsförvaltningen gemensamma allmänna lönenämnden har i 57 § femte stycket militära avlöningsreglementet tillika stadgats, att Kungl. Maj:t skall äga att, där så finnes lämpligt, föreskriva att ifrågavarande löneärenden skola beredas av lönenämnd för annat förvaltningsområde, varvid dock nämnden skall erhålla sådan ändrad sammansättning, att de militära löntagarintressena bliva inom nämnden företrädda vid ifrågavarande ärendens behandling. I anslutning till stadgandet i 57 § militära avlöningsreglementet har under 30 § av det föreliggande reglementsförslaget upptagits en föreskrift av innehåll, att ärenden, vilka angå tillämpningen av manskapsavlöningsreglementet jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skola beredas av den lönenämnd, som jämlikt berörda författningsrum i militära avlöningsreglementet eller av Kungl. Maj:t med stöd av femte stycket nämnda författningsrum meddelad föreskrift har att bereda ärenden angående tillämpningen av sistnämnda reglemente. Härvid har tillika ansetts böra i reglementstexten utsägas, att i fråga om lönenämndens sammansättning skall iakttagas, att manskapets intressen skola vara företrädda inom nämnden vid här ifrågavarande ärendens behandling.

9 kap. Förbud mot besvär i vissa fall. 31 §. Enligt bestämmelser i gällande manskapsavlöningsreglemente skall prövningen av vissa frågor rörande tillgodoräknande av tjänstetid ankomma på vederbörande regements- (likställd) chef. Vidare ankommer det på sådan chef eller på central förvaltningsmyndighet att i vissa fall meddela beslut i frågor rörande åtnjutande av lön vid tjänstledighet m. m. Då avgörandet i hithörande frågor förutsatts bliva beroende på en skälighetsprövning och således några egentliga rättssynpunkter därvid ansetts knappast kunna komina under bedömande, har i 15 § manskapsavlöningsreglementet upptagits föreskrift om att klagan icke må föras över beslut, som i angivna frågor meddelas av omförmälda myndigheter. Såvitt angår frågor rörande åtnjutande av lön vid tjänstledighet m. m., hava de i det föreliggande reglementsförslaget intagna föreskrifterna här-

121 utinnan utformats så, att avgörandet av hithörande frågor praktiskt taget icke giver utrymme för någon skälighetsprövning. Saklig anledning att bibehålla gällande förbud mot besvär över beslut i hithörande fall synes med hänsyn härtill icke vara för handen. I gällande manskapsavlöningsreglemente intagna föreskrifter rörande tillgodoräknande av tjänstetid motsvaras sakligt sett av de i 7 § 1 och 2 mom. av det föreliggande reglementsförslaget upptagna bestämmelserna rörande löneklassplacering i vissa särskilda fall. De i 1 mom. givna reglerna angående tillgodoförande av tid från anställningsårs början samt av värnpliktstjänstgöring förutsätta liksom nuvarande föreskrifter i ämnet en skälighetsbedömning av vederbörande regements- (likställd) chef. I dessa fall synes kommittén anledning ej föreligga att frångå gällande förbud mot besvärs anförande, särskilt som avgörandet i dylika fall väsentligen måste bliva beroende av en bedömning ur rent militär synpunkt. I viss mån annorlunda förhåller det sig med stadgandet i 2 mom. rörande löneklassplacering för beställningshavare, som efter avgång från tidigare innehavd fast anställning ånyo tillträder manskapsbeställning. Med hänsyn till önskvärdheten av en i möjligaste mån enhetlig tillämpning av däri innefattade, delvis nya grundsatser för lönetursberäkningen synes det motiverat, att möjlighet hålles öppen för ett överklagande av regements- (likställd) chefs beslut i här avsedda fall. I enlighet med det ovan anförda har kommittén under förevarande paragraf upptagit ett stadgande därom, att besvär icke må anföras över regements- (likställd) chefs beslut i frågor, som omförmälas i 7 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet.

10 kap. Reglementets tillämplighet. 32 §. I denna paragraf hava upptagils bestämmelser, vilka dels reglera förutsättningarna för reglementets giltighet beträffande beställningshavare, som redan före reglementets ikraftträdande vunnit anställning, som avses i reglementet, och dels angiva, i vad mån ändringar i de stadganden, som innefattas i reglementet, kunna under löpande löneregleringsperiod eller — såvitt angår kontraktsanställd personal — under löpande kontraktstid göras tillämpliga på beställningshavare, som blivit underkastade reglementets stadganden. Såsom motivering till bestämmelserna i paragrafen får kommittén anföra följande. Enligt 1 § av reglementet skall detsamma äga tillämpning å innehavare av beställningar för fast anställt manskap vid försvarsväsendet. Med denna avfattning av 1 § blir reglementet utan särskilt stadgande automatiskt tilllämpligt å beställningshavare, som efter reglementets ikraftträdande erhåller i reglementet avsedd beställning. Då beställningshavare av manskapet icke kunna anses skyldiga att mot sin vilja övergå på nya avlöningsbestämmelser, som innebära ändring i för

122 dem gällande lönevillkor, bör generellt lämnas möjlighet för beställningshavare att, därest de icke önska underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser, härom göra anmälan före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt. Härom har bestämmelse intagits i 1 mom. första stycket av förevarande paragraf. Med hänsyn till den materiella innebörden av manskapskontrakten har härvid tillika stadgats, att beställningshavare tillhörande löneplan Ma, därest han efter utgången av löpande kontraktstid erhåller fortsatt anställning, med den nya kontraktsperiodens ingång blir underkastad reglementets föreskrifter, oaktat han gjort anmälan som i första stycket sägs. Detta stadgande blir tillämpligt såväl där formligt avtal om förnyad anställning träffas, som ock i fall då — såsom beträffande flottans manskap är förhållandet — anställningstiden anses förlängd med ett år, därest icke uppsägning inom viss tid före anställningstidens utgång skett. De beställningshavare, som göra anmälan om att de icke vilja underkasta sig reglementets bestämmelser, bliva bibehållna vid den rätt till lön och övriga förmåner, som regleras genom nu gällande manskapsavlöningsreglemente. I vad mån de därutöver böra äga rätt till förmåner, som icke äro garanterade genom avlöningsreglementet men som enligt riksdagens beslut för närvarande utgå, blir givetvis beroende på särskilt beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen. I anslutning till hittillsvarande praxis vid genomförande av nya löneregleringar och i överensstämmelse med vad kommittén uttalat i betänkandena angående civilt och militärt avlöningsreglemente — vilket uttalande av statsmakterna lämnats utan erinran — förutsätter kommittén, att beställningshavare, som icke vilja övergå på det nya avlöningsreglementet, tills vidare få, efter sedvanlig årlig prövning, behålla dyrtidstillägg men däremot ej berättigas uppbära de förmåner av provisorisk natur, som beviljats i avvaktan på ny lönereglering. För beställningshavare, som bliva underkastade reglementets bestämmelser, bör liksom hittills stadgas förbehåll om skyldighet att — såvitt angår beställningshavare tillhörande löneplan Ma jämväl under löpande kontraktstid — underkasta sig framtida ändringar i en del hänseenden, om vilka i avlöningsreglementet förmäles. Härom hava stadganden intagits i 2 mom. I tillämpliga delar hava dessa stadganden anslutits till vad som i motsvarande hänseenden gäller enligt militära avlöningsreglementet. Ändringsskyldigheten bör sålunda icke avse lön — där ej sådant fall är för handen, som avses i 3 mom. — eller med lön närmast jämförliga avlöningsförmåner (hyres- och ortstillägg, kallortstillägg m. ni.); semester, tjänstledighetsavdrag och begravningshjälp böra även lämnas oberörda av ändringsskyldigheten. Ej heller böra beställningshavarna göras pliktiga att underkasta sig ändringar i reglerna om det rörliga tillägget. Däremot bör ändringsskyldigheten avse sådana särskilda ersättningsformer som sjötillägg, flygtillägg, reseersättning, tjänstgöringstraktamente, mässpenningar, servisbidrag och flyttningsersättning m. m. ävensom bestämmelserna om sjukvård, tjänstebostad, ekiperingshjälp och årligt ekiperingsbidrag. I nära anslutning till bestämmelserna i 59 § 3 mom. civila avlöningsreg-

123 lementet och 58 § 3 mom. militära avlöningsreglementet har under 3 mom. av förevarande paragraf intagits ett stadgande om skyldighet för beställningshavare, å vilken manskapsavlöningsreglementet erhåller tillämpning — beställningshavare tillhörande löneplan Ma jämväl under löpande kontraktstid — att därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med 10 procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen underkasta sig minskning av lönen ävensom, i förekommande fall, av hyres- och ortstillägg med högst 5 procent av de i vederbörande löneplaner, respektive i den under 18 § intagna tabellen angivna årsbeloppen.

Specialmotivering till övriga författningsförslag. Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet. I samband med antagande av det föreliggande förslaget till manskapsavlöningsreglemente bliva vissa ändringar i militära avlöningsreglementet erforderliga. Sålunda påkallas till en början viss jämkning av lönebeloppen i den under 5 § militära avlöningsreglementet intagna löneplanen för underofficerare (löneplan UO). Såsom i den allmänna motiveringen närmare berörts, hava löneklasserna 4—6 i den föreslagna löneplanen Mb ansetts böra bestämmas lika med löneklasserna 1—3 i löneplan UO, och då lönerna i löneklasserna Mb 4 och 5 enligt kommitténs förslag skulle komma att något överstiga nu gällande belopp enligt löneklasserna UO 1 och 2, erfordras för åvägabringande av sådan överensstämmelse en viss höjning av beloppen i sistnämnda båda löneklasser. Kommitténs förslag innebär en höjning å A-ort beträffande löneklassen UO 1 med 102 kronor och beträffande löneklassen UO 2 med 36 kronor; i anledning av därvid påkallad ökning av ortstilläggen uppgår höjningen för I-ort till 150, respektive 84 kronor. Då löneplan Mb konstrueras efter samma grunder som löneplan UO och erhåller vissa löneklasser gemensamma med sistnämnda löneplan, bör föreskrift meddelas om att sneddningsregeln skall äga tillämpning vid befordran från beställning tillhörande löneplan Mb till underofficersbeställning tillhörande lönegraden UO 1 samt att därvid skall iakttagas, att löneklasserna 1—3 i löneplan UO anses motsvara löneklasserna 4—6 i löneplan Mb. Kommittén föreslår, att föreskrift i nu nämnda hänseende införes med beteckningen 1 mom. under 12 § militära avlöningsreglementet. I 12 § militära avlöningsreglementet enligt dess nuvarande lydelse finnes intaget ett stadgande av följande innehåll: För den, som tillträder underofficersbeställning tillhörande lönegraden UO 1, skall, där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering i enlighet med föreskrifterna i 7 § 1 mom., vid bestämmande av begynnelselön och av tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som om beställningen tillträtts vid nedan angiven tidpunkt, nämligen: a) i fråga om sergeant vid armén sex år efter avläggandet av furirsexamen; b) i fråga om musiksergeant vid armén samt musikunderofficer av 2. graden vid kustartilleriet nio år efter det beställningshavaren vunnit fast anställning vid krigsmakten, dock ej tidigare än vid uppnådda 27 års ålder;

125 c) i fråga om underofficer av 2. graden vid marinen, med undantag av musikunderofficer av 2. graden vid kustartilleriet, två år efter det beställningshavaren kunnat räkna kompetens för befordran till flaggkorpral; samt d) i fråga om sergeant vid flygvapnet fem år efter avläggandet av furirsexamen. Beträffande motiven för ifrågavarande stadgande hänvisas till den i kommitténs betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente å sid. 153 o. f. lämnade redogörelsen. Enär sneddningsregeln är avsedd att vinna tillämpning vid övergång från beställning tillhörande löneplan Mb till underofficersbeställning tillhörande lönegraden UO 1, böra de nyss återgivna stadgandena — vilka böra upptagas under beteckningen 2 mom. — ändras till att avse endast befordran från löneplan Ma. Härvid är det under c) upptagna stadgandet icke längre erforderligt. Då vidare befordran till musikunderofficer av 2. graden vid kustartilleriet numera torde uteslutande ske från beställning såsom flaggkorpral och således även i här avsedda befordringsfall sneddningsregeln för framtiden genomgående skulle komma i tillämpning, bör det under b) upptagna stadgandet givas härav betingad ändrad formulering. Den i det föregående omförmälda övergången till sneddning vid befordran från löneplan Mb till löneplan UO medför i jämförelse med nuvarande förhållanden en lönetursförlust vid underofficersbefordran av ett år. Ett bibehållande av oförändrad lönetur vid underofficersbefordran är icke möjligt vid övergång till sneddningsregeln, enär lönetursrätten i flaggkorpralsgraden grundats på tillträde till denna grad efter en tjänstetid av 7 år, medan, såsom framgår av nyss återgivna stadganden, nuvarande lönetursregel för lägsta underofficersgrad är utformad så att löneturen i denna grad regelmässigt löper från den tidpunkt, då beställningshavaren kan räkna en anställningstid av 9 år. Att sålunda för framtiden en viss skillnad i löneturshänseende efter underofficersbefordran kommer att föreligga mellan å ena sidan marinens personal och å andra sidan personal vid övriga försvarsgrenar synes kunna försvaras med hänsyn till att marinens personal på grund av skiljaktigheter i personalorganisationen på ett tidigare stadium än vad fallet är vid de övriga försvarsgrenarna når beställning med lön enligt bruttolönesystem och med en mera förmånlig löneställning. I anslutning till nyssberörda höjningar av lönebeloppen i löneklasserna UO 1 och 2 har kommittén vidtagit härav betingade jämkningar av de i 17 § militära avlöningsreglementet upptagna tjänstledighetsavdragen för nämnda löneklasser. Dessa avdrag hava upptagits i överensstämmelse med föreslagna avdragsbelopp för löneklasserna Mb 4 och 5; de föreslagna avdragsbeloppen för löneklass Mb 6 överensstämma med nu gällande avdrag för löneklass UO 3. Enligt 50 § militära avlöningsreglementet äger beställningshavare, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd uniform, vid tillträdande av första ordinarie beställning uppbära ekiperingshjälp med 500 kronor. Med hänsyn till kommitténs förslag därom, att vid tillträdande av beställning tillhörande löneplan Mb ekiperingshjälp med 300 kronor skulle utgå till den, som

126 icke förut innehaft sådan beställning, bör 50 § militära avlöningsreglementet givas det ändrade innehåll, att för den, som från beställning tillhörande löneplan Mb vinner befordran till i sistnämnda reglemente avsedd beställning, beloppet av ekiperingshjälpen skall utgöra 200 kronor. Utkast till förordning med bestämmelser angående särskild ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall under flygning. Såsom i den allmänna motiveringen närmare utvecklats, har kommittén ansett sig böra framlägga förslag om en reglering av rätten till förhöjda livränteförmåner vid skador eller dödsfall på grund av olycksfall under flygning. I anslutning härtill har kommittén — med utgångspunkt från vissa i betänkandet med förslag till militärt avlöningsreglemente förordade riktlinjer och med beaktande jämväl av ett utav riksförsäkringsanstalten i ämnet avgivet utlåtande jämte därvid fogad reservation — utarbetat ett utkast till förordning med bestämmelser angående särskild ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall, som drabbat beställningshavare under flygning, vilket utkast finnes fogat vid det nu föreliggande betänkandet. Angående det huvudsakliga innehållet i de föreslagna bestämmelserna har kommittén i den allmänna motiveringen lämnat en redogörelse, till vilken här hänvisas. Med avseende å vissa detaljfrågor får kommittén anföra följande. 1 §. På skäl, som i den allmänna motiveringen närmare utvecklats, har det föreliggande förslaget begränsats att avse ordinarie beställningshavare samt fast anställt manskap vid försvarsväsendet. Då förslaget utformats såsom en, låt vara fristående, utbyggnad av de i olycksfallsförsäkringslagen, respektive i 1927 års militärersättningsförordning givna stadgandena och dessa stadganden avse allenast förhållandena i fredstid, har en motsvarande gränsdragning beträffande de föreslagna ersättningsreglernas tilllämplighet fastslagits genom uttrycklig föreskrift. 2 §. Enligt huvudregeln i 1 mom. av förevarande paragraf skulle beställningshavare vid förlust eller nedsättning av arbetsförmågan med minst tio procent tillerkännas ett årligt tillägg utöver författningsenligt utgående livränta, utgörande där beställningen är förenad med tjänstepensionsrätt en fjärdedel och eljest hälften av livräntans belopp. Enligt 2 mom. skulle en årlig livränta av 300 kronor tillerkännas beställningshavare, där denne — utan att invaliditetsgraden uppgår till 10 procent — blivit oförmögen till flygtjänstgöring. I den vid riksförsäkringsanstaitens förenämnda utlåtande fogade reservationen har påpekats, att en beställningshavare, som jämlikt sistnämnda stadgande berättigats uppbära särskild årlig livränta av 300 kronor, i vissa fall kunde komma i bättre ställning än exempelvis beställningshavare, som ådragit sig en invaliditet av 20 procent. I sistnämnda fall skulle visserligen vid en beräknad arbetsförtjänst av 3 000 kronor författningsenlig livränta utgå med 400 kronor, varjämte enligt reservantens förslag livränte-

127 tillägg skulle utgå med 200 kronor. Erfarenheten hade emellertid givit vid handen, att en beställningshavare, behäftad med skada som medfört en dylik relativt låg invaliditetsgrad, alltjämt fått kvarstå i aktiv tjänst, om ock icke i flygtjänst. Enligt avdragsbestämmelserna i 11 § olycksfallsförsäkringslagen komme livräntan å 400 kronor då att bortfalla, varemot livräntetillägget å 200 kronor skulle utgivas. En beställningshavare med en till lägre än 10 procent utmätt invaliditetsgrad skulle sålunda erhålla en livränta å 300 kronor, under det att den, vars arbetsförmåga nedsatts med 20 procent, endast komme i åtnjutande av ett livräntetillägg å 200 kronor. Till undanröjande av ett sådant missförhållande syntes böra fastslås, att livräntetillägget icke borde understiga 300 kronor. Vad i reservationen sålunda anförts har synts kommittén bärande. I anslutning härtill har i 2 § 1 mom. införts ett stadgande därom, att där omförmält livräntetillägg alltid skall utgå med minst 300 kronor. Jämlikt 11 § olycksfallsförsäkringslagen och 11 § militärersättningsförordningen skall från utgående livränta avdragas ett belopp, motsvarande den del av invalidpension, som icke kan anses intjänad genom tjänståren. En tillämpning av denna reduktionsregel i de i 2 § 1 mom. av förslaget åsyftade fallen skulle uppenbarligen i stor utsträckning göra den föreslagna bestämmelsen illusorisk. I de fall, där den lagenliga livräntan icke försloge till uttagande av avdrag motsvarande ej intjänt del av invalidpensionen, skulle nämligen återstoden avdragas i livräntetillägget, vilket härigenom komme att helt eller delvis försvinna. Både riksförsäkringsanstaitens majoritet och reservanten hava uttalat, att en dylik verkan borde förebyggas, ehuru i majoritetens förslag uttryckligt stadgande om förbud mot avdrag icke ansetts erforderligt med hänsyn till förhöjningarnas konstruktion såsom fristående tilläggslivräntor. Till förebyggande av misstolkning synes det emellertid önskvärt, att uttrycklig bestämmelse meddelas. På grund härav har i 2 § 3 mom. intagits ett stadgande därom, att nyss omförmält avdrag icke må göras å livräntetillägg jämlikt 1 mom. Samma skäl torde tala för att jämväl enligt 2 § 2 mom. utgående livränta undantages från avdragsreglerna i 11 § nämnda lag och 11 § militärersättningsförordningen. Bestämmelse härom har likaledes införts i 2 § 3 mom. av utkastet. 3 §. Enligt bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen, respektive i militärersättningsförordningen skola livräntor till efterlevande, där livräntorna tillsammans skulle k o m m a att överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, nedsättas till sammanlagt detta belopp, så länge anledning till nedsättning fortfar. Riksförsäkringsanstalten har ansett, att därest livräntorna på angivet sätt nedsatts, jämväl enligt 3 § 1 mom. utgående livräntetillägg borde beräknas i förhållande till de nedsatta livräntebeloppen. Lönekommittén, som funnit sig böra biträda anstaltens uppfattning på förevarande punkt, har intagit ett stadgande i ämnet under 2 mom. av förevarande paragraf. •*—* §§• I förevarande paragrafer hava intagits vissa allmänna procedurregler m. m., beträffande vilkas innehåll särskild motivering ej synes er-

128 forderlig. Anmärkas må dock beträffande 5 §, att utbyte av livränta mot kapital för en gång ansetts böra medgivas endast till skadad beställningshavare men däremot ej till efterlevande. I detta sammanhang må framhållas, att riksförsäkringsanstalten ansett det vara skäligt, att möjlighet bereddes för tillerkännande av de ifrågasatta tilläggsersättningarna även i sådana fall, där skadan timat före ikraftträdandet av de blivande ersättningsreglerna. Av principiella skäl synes lönekommittén emellertid någon retroaktiv tillämpning av nämnda regler icke böra ifrågakomma. Anstaltens förslag i denna del har alltså icke upptagits i författningsutkastet.

Övergångsanordningar. För att reglera det fast anställda manskapets övergång till ett nytt manskapsavlöningsreglemente erfordras vissa övergångsbestämmelser. Dessa föreskrifter synas, liksom hittills varit praxis vid löneregleringar i allmänhet, böra utfärdas av Kungl. Maj:t. Lönekommittén anser sig emellertid här böra angiva de allmänna grunder, efter vilka övergången enligt kommitténs mening bör ordnas, samt framlägga förslag i fråga om vissa viktigare bestämmelser. Det nya manskapsavlöningsreglementet torde lika litet som de nya civila och militära avlöningsreglementena böra givas retroaktiv tillämpning. Denna princip har praktisk betydelse särskilt när det gäller fastställandet av beställningshavarnas lönetursrätt. Någon omräkning av löneturen i anledning av de i det föreliggande reglementsförslaget upptagna nya lönetursbestämmelserna bör sålunda icke äga rum. Det av lönekommittén föreslagna systemet med särskilda löneklasser inom de olika lönegraderna och de i samband med införande av enhetliga löneplaner förutsatta förändringarna i fråga om vissa manskapsbeställningar (tillskapande av ett par nya underbefälsbeställningar samt ändrade benämningar på vissa beställningar m. m.) påkalla emellertid särskilda bestämmelser dels för inplacering av nuvarande innehavare av manskapsanställning i det nya reglementets beställningar, dels ock för beställningshavarnas placering i löneklass inom de olika lönegraderna. Vid manskapets överförande till de nya beställningarna torde för arméns och flygvapnets del några svårigheter icke uppstå. Det framgår utan vidare av löneplan Ma, att innehavare av vicekorpralsbeställningar skola hänföras till lönegrad Ma 1. Ändring av nuvarande benämning har ifrågasatts endast beträffande konstapels- (för musikpersonal även vicekonstapels-) beställning. Vid godkännande av den nya benämningen bör förklaring meddelas därom, att anställning såsom konstapel (vicekonstapel) skall gälla såsom anställning i korprals-(vicekorprals-) beställning. Ej heller för flottans vidkommande torde svårigheter möta. Vid godkännande av ifrågasatta namnförändringar bör förklaring utfärdas om att anställning såsom korpral vid flottan skall gälla såsom anställning i båtsmansbeställning. De nya korpralsbeställningarna vid flottan torde däremot böra besättas genom att, i mån av tillgång på dylika beställningar, till dem befordras meniga, vilka fullgjort villkoren för uppflyttning till 1. klass sjöman, d. v. s. undergått fullständig eller avkorlad korpralsexamen. 9— 39886Ö.

130 I fråga om kustartilleriet däremot kan tvekan råda, i vilka beställningar enligt det nya reglementet nuvarande innehavare av korpralsbeställningar skola placeras. Då såsom kompetensvillkor för tillträdande av de föreslagna nya furirsbeställningarna vid kustartilleriet är avsett att uppställas fordran på godkänd genomgång av den lägre underofficersskolan, låge det väl närmast till hands, atl endast sådana korpraler, vilka vid övergången till del nya reglementet uppfyllde detta villkor — varvid emellertid med lägre underofficersskola borde jämställas genomgången förberedande kurs vid arméns underofficersskola och lägre klass vid flottans underofficersskola — skulle överföras till furirsbeställningar, under det att de, som ej genomgått minst nämnda utbildning, efter övergången till reglementet skulle placeras i den nya korpralsgraden. Den för sistnämnda personalkategori härigenom uppkommande löneminskningen bleve av den storlek, att den rimligtvis borde kompenseras med personliga lönetillägg. Emellertid skulle en dylik anordning för dem, som sålunda finge kvarstå såsom korpraler, dessutom innebära, att de, från att enligt nuvarande bestämmelser hava varit till tjänsteställningen likställda med flottans korpraler samt arméns och flygvapnets furirer, komme att för framtiden stå en tjänstegrad lägre än dessa, intill dess det nya kompetenskravet uppfyllts. Billighetsskäl synas därför kunna åberopas för att samtliga de beställningshavare vid kustartilleriet, som omedelbart före övergången till det nya reglementet innehava korpralsbeslällning, efter reglementets ikraftträdande oavsett utbildning erhålla tjänsteställning och — i stället för personliga lönetilllägg — även lön såsom furirer. Till förmån för en sådan anordning talar även sannolikheten av att denna lösning skulle underlätta övergången till den tilltänkta nya utbildningsordningen vid kustartilleriet, enligt vilken den hittillsvarande lägre underofficersskolan skulle förläggas till tredje anställningsåret. Huruvida vid tillämpning av den anordning, som sålunda övergångsvis ifrågasatts, de korpraler, vilka ej genomgått lägre underofficersskolan, böra tilldelas furirslön över stat eller med ianspråktagande delvis av å stat uppförda furirsbeställningar, torde böra avgöras med hänsyn till tillgången på sådana beställningar och under beaktande av att den normala befordringsgången icke i alltför hög grad bör rubbas. Ståndpunkt till sistnämnda spörsmål lärer ej kunna tagas förrän i samband med avvägning av antalet beställningar i olika grader vid kustartilleriet, och det torde böra ankomma på marinledningen att i dessa avseenden framlägga beräkningar och förslag. I den mån furirslöner utgå över stat, torde emellertid korpralsbeställningarna ej böra i full utsträckning besättas. Beställningshavare vid kustartilleriet, som före reglementets ikraftträdande kvalificerat sig för korpralsbefordran enligt hittillsvarande regler men ännu ej erhållit sådan befordran, bör i mån av tillgång på beställningar befordras till den nya korpralsgraden, i vilken vederbörande bör kvarstå intill dess befordran till furirsgraden enligt de nya reglerna kan äga rum.

131 Vad härefter angår Jöneklassplaceringen bör, såsom ovan nämnts, vid övergången till det nya manskapsavlöningsreglementet någon omräkning av lönelursrätten icke äga rum vid inplacering i löneklass inom vederbörlig lönegrad. Det enklaste tillvägagångssätt härvidlag, som samtidigt skipar full rättvisa de olika beställningshavarna emellan med hänsyn till hittillsvarande lönetursgrunder, synes vara att, med utgångspunkt från den tjänstetid vederbörande beställningshavare jämlikt nu gällande bestämmelser ägt att i avlöningshänseende tillgodoräkna sig, verkställa inplaceringen i den löneklass, till vilken beställningshavaren efter nämnda tjänstetid skulle i den omedelbart före övergången innehavande beställningen hava hänförts enligt lönetursreglerna i det nya reglementet och med tillämpning av en befordringsgång. som generellt sett i förevarande sammanhang kan betraktas såsom »normal». Med en sådan regel skulle löneklassplaceringen ske enligt följande schema:

Lönegrad

Vid övergången inplaceras beställningshavare med nedan angivet beräknat antal tjanstgonngsmanader enligt nu gällande bestämmelser i följande löneklass 0— 11

Ma 1 Ma 2 Ma 3 Mb 1 Mb 2

... ... ... ... ...

24— 35

36— 47

(4)

(4) (6)

3 4

4 5 6

5 6 7

(6)

9 (1) (2)

120— löH— 1 9 2 - 228 el. 155 191 227 mera

10 1 2

11 2 3

12 3 4

4 5

5 6

De omkring vissa löneklassiffror utsatta parenteserna utmärka begynnelseloneklasser, i vilka inplacering bör ske i sådana fall, då befordran till vederbörande beställning faktiskt vunnits tidigare än enligt den till grund för schemat liggande »normala» befordringsgången. Vad angår beräkning av lönetur för fortsatt uppflyttning i löneklass vare sig mom samma lönegrad eller, efter befordran, inom högre lönegrad bör så anses, som om vederbörande beställningshavare före övergången tillhört den löneklass, vari han vid övergången placerats, under den tid, varmed hans vid övergångstillfället beräknade tjänstetid överstiger den i ovanstående schema angivna minimitiden för inplacering i den erhållna löneklassen, dock högst, såvitt angår beställningshavare som enligt angivna regler placeras i slutlöneklass inom lönegraden, den tid, som enligt reglementet må beräknas for uppflyttning i löneklass vid befordran, d. v. s. ett, respektive tre år. De sålunda angivna reglerna för löneklassplacering synas kunna tillämpas såväl i det fall, att beställningshavaren vid övergången kvarstår i innehavande beställning eller överföres till en motsvarande beställning med ändrad benämning, som ock för det fall, att vederbörande samtidigt med övergången vinner befordran till beställning i högre lönegrad. I sistnämnda fall

132 — vilket bland annat inträffar beträffande 1. klass sjömän och 1. klass kustartillerister — bör sålunda först inplacering i löneklass ske i den lägre beställningen med tillämpning av ovanstående schema, varvid även enligt nyss angivna regler beräknas den tid före övergången, som vederbörande skall anses hava tillhört den erhållna löneklassen. Därefter bestämmes löneklassplaceringen efter befordran, varvid reglementets lönetursregler för hefordringsfall tillämpas med utgångspunkt från den placering i löneklass, som bestämts i den lägre beställningen, och med hänsyn tagen till den tid högst ett, respektive tre år — som vederbörande beräknats vid övergångstillfället hava tillhört nyssnämnda löneklass i den lägre beställningen. I fråga om den, vars tjänstetid före övergången understiger vad soin erfordras för inplacering i begynnelselöneklass vid »normal» befordringsgång, bör för vidare löneklassuppflyttning räknas tjänstetid först från och med reglementets ikraftträdande. Ett par exempel må anföras för att tydligare åskådliggöra innebörden av de ifrågasatta lönetursreglerna: En furir, som tillträtt fast anställning den 1 november 1931 och därefter oavbrutet varit anställd, kan vid övergången den 1 juli 1940 räkna 104 tjänstgöringsmånader Han inplaceras i löneklass 10 och beräknas vid övergången ha tillhört denna löneklass under (104 — 84 =) 20 månader. Efter ytterligare 16 månader har han sålunda intjänat den tid, som erfordras för uppflyttning till 11 loneklassen, d. v. s. sådan uppflyttning skall under i övrigt stadgade förutsättningar ske den 1 januari 1942 (kvartalet närmast efter uppnående av den bestämda tjänstetiden). , .. .... En korpral, som anställts den 1 december 1938 men fått tillgodoräkna värnplikts tid med 3 månader och alltså kan räkna 22 tjänstgöringsmånader, inplaceras i loneklass 4 men skall, då hans tjänstetid ej motsvarar vad som vid »normal» ^fordringsgång erfordras för inplacering i denna löneklass inom lönegraden, anses ha tillhört löneklassen först fr. o. m. reglementets ikraftträdande. En musikkorpral, som anställts den 1 november 1932 och alltså räknar 92 månader, befordras samtidigt med reglementets ikraftträdande den 1 juli 1940 till furir. Han inplaceras såsom korpral i 8 löneklassen (slutlöneklass). Därefter beräknas lönetur efter befordringen enligt sneddningsbestämmelserna; enligt huvudregeln för beräkning av tidpunkt för löneklassplaceringen vid övergången skulle han anses ha tillhört löneklass 8 under (92 — 72 =) 20 månader, men enligt den nyss förordade begränsningsregeln får han ej taga med sig mer an ett är. Han placeras alltså efter befordringen i löneklass 10 med beräkning av lönetur i denna löneklass från och med befordringstillfället. Jämlikt 3 § 7 mom. gällande manskapsavlöningsreglemente gäller för menig vid marinen såsom villkor för tillträdande av tredje löneförhöjningen i nuvarande löneplan Mm, att vederbörande skall hava erhållit godkänd vare sig fullständig eller avkortad korpralsutbildning. Motsvarande lönesparr återfinnes icke i lönekommitténs reglementsförslag. Då en tillämpning utan modifikation av förenämnda regler för löneklassplacering å den, som pa grund av omförmälda föreskrift ej tillträtt en tredje löneförhöjning, skulle kunna medföra en väl stor omedelbar löneökning, synes beträffande sådan beställningshavare böra föreskrivas, att han vid övergången till det nya reglementet icke må placeras högre än i 3 löneklassen och icke erhålla upp-

133 flyttning till 4 löneklassen förr än tidigast ett år efter det nya reglementets ikraftträdande. Efter inplacering i lönegrader och löneklasser i enlighet med ovan angivna riktlinjer kunna i ett fåtal fall för beställningshavare, tillhörande löneplan Ma i det nya reglementet — vid jämförelse mellan å ena sidan omedelbart före övergången åtnjuten lön jämte i förekommande fall hyresbidrag, dyrtidslillägg och provisorisk avlöningsförstärkning samt å andra sidan lön enligt löneplan Ma med inräknande i förekommande fall av hyres- och ortstillägg ävensom rörligt tillägg — tänkas uppkomma vissa löneminskningar. I vilken omfattning detta blir fallet och huru stora minskningarna bli, blir delvis beroende på det indexläge, vid vilket övergången kominer att äga rum. Ehuru varken dyrtidstillägg eller provisorisk avlöningsförstärkning utgör en avlöningsförmån, som garanterats beställningshavarna, synas med hänsyn till den jämförelsevis blygsamma kontantlönen för här ifrågavarade anställningshavare billighetsskäl tala för att vederbörande beredes kompensation för löneminskningen, dock endast i den mån densamma, beräknad på nyss angivet sätt, med ett ej alltför obetydligt belopp överstiger den variation, som kan uppkomma i dyrtidstillägg eller i rörligt tillägg vid passerande av två varandra intilliggande intervallgränser. Förslagsvis synes böra bestämmas, att kompensation beredes för löneminskning, som efter förhållandena vid övergångstillfället beräknas utgöra minst 60 kronor för år räknat. Kompensationen — vilken med nyssnämnda begränsning lärer ifrågakomma allenast för ett mindre antal gifta meniga och vicekorpraler med en tjänstetid understigande 48 månader eller den föreslagna minimitiden för erhållande av hyres- och ortstillägg — synes böra utgå i form av personligt lönetillägg. Av praktiska skäl bör detta tillägg vid övergången fixeras till visst bestämt belopp för år räknat, förslagsvis det i helt krontal med 12 jämnt delbara tal, som närmast överstiger löneminskningsbeloppet. Tillägget bör få bibehållas endast så länge vederbörande kvarstår i den löneklass, vari han vid övergången placerats. I allmänhet blir det sålunda fråga om ett tillägg för en tid av fyra månader. Förutom i lönehänseende erfordras övergångsbestämmelser även i vissa andra avseenden. Sålunda påkalla det nya reglementets föreskrifter i fråga om semester och vissa andra ledigheter särskilda bestämmelser om beräknande av dylik ledighet under kalenderåret 1940 för dem, som övergå från gällande reglemente till det nya manskapsavlöningsreglementet. Kommittén vill förorda, att dessa bestämmelser utformas på sådant sätt, att de nya föreskrifterna under år 1940 erhålla tillämpning såsom om de varit gällande hela året. Detta skulle t. ex. i fråga om semester innebära att den, som under första halvåret bekommit tjänstledighet med oavkortad lön enligt 5 § 1 mom. sista satsen gällande manskapsavlöningsreglemente under kortare tid än det antal dagar, som i det nya reglementet upptagits såsom semester för honom, under senare halvåret äger åtnjuta semester under felande antal dagar; den åter, som under förra halvåret erhållit tjänstledighet

134 av angivet slag under nämnda antal dagar eller mera, äger under senare halvåret icke utbekomma någon semester. Hänsyn bör icke tagas till huruvida vederbörande under löpande anställningsår men före ingången av kalenderåret 1940 åtnjutit här åsyftad tjänstledighet. Den för beställningshavare tillhörande löneplan Mb i reglementsförslaget införda rätten till årligt ekiperingsbidrag förutsätter, att för sådan beställningshavare upplagt beklädnadskonto vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna avslutas på sätt hittills plägat ske vid befordran från flaggkorpral till underofficer. Härvid bliva särskilda övergångsanordningar erforderliga dels med hänsyn till beställningshavare, som på grund av nyligen skedd befordran till graden med därav föranledd beklädnadstilldelning har avsevärd skuld på beklädnadskontot, och dels för att icke försätta de flaggkorpraler i en alltför ogynnsam ställning, vilka stå nära underofficersbefordran och vid sådan befordran enligt kommitténs förslag skulle äga uppbära ekiperingshjälp med allenast 200 kronor i stället för såsom för närvarande 500 kronor. Efter övervägande av olika tänkbara alternativ i detta avseende vill kommittén förorda, att envar innehavare av flaggkorprals- eller högbåtsmansbeställning vid övergången tillerkännes ett engångsbelopp av 300 kronor, å vilket belopp emellertid i förekommande fall avräknas vad som erfordras för täckande av skuld på beklädnadskontot. I den mån beloppet ej förslår för skuldens reglerande, får resterande skuldbelopp av beställningshavaren gäldas genom inbetalning eller löneavdrag, varvid fördelning på skälig tidrymd bör medgivas. Vid bifall till vad sålunda föreslagits bör någon särskild övergångsanordning i anledning av ekiperingshjälpens nedsättande till 200 kronor efter underofficersbefordran ej vidtagas. I anslutning till vad i specialmotiveringen under 21 § anförts angående karenstid för tillträdande av årligt ekiperingsbidrag bör dylikt bidrag ej komma högbåtsmän till del förrän vid det utbetalningstillfälle, som infaller närmast efter det ett år förflutit från reglementets ikraftträdande. I fråga om rätt till avskedspremie h a r lönekommittén föreslagit, att sådan förmån skall utgå vid alla truppförband och inom samtliga försvarsgrenar med samma belopp, nämligen 600 kronor till den, som kan räkna 6 men ej 9 års anställning, och 800 kronor till den, som kan räkna minst 9 års anställning. Förslaget innebär alltså en sänkning av avskedspremiebeloppen dels vid vissa armén tillhörande truppförband i Norrland, för vilka förband beloppen enligt nu gällande bestämmelser uppgå till 700 respektive 1 100 kronor, dels ock vid ett antal truppförband vid armén samt vid marinen, där premien efter en anställningstid av minst 9 år för närvarande utgår med 1 000 kronor. I fråga om övergången till dessa nya grunder föreslår kommittén följande. För den, som vid övergången till det nya reglementet har en tjänstetid av över 6 år, få nuvarande regler beträffande premiens storlek vid uppnående av en tjänstetid av 9 år alltjämt gälla, vare sig de medföra högre eller lägre premie än enligt förslaget. Med avseende å 6-årspremien böra nuvarande regler tillämpas beträffande den,

135 som vid det nya reglementets ikraftträdande innehar en tjänstetid av 4 men ej över 6 år. I övriga fall böra de nya bestämmelserna angående premiebeloppet tillämpas. Sättet för tjänstetidens beräknande synes för tiden intill ikraftträdandet av det nya reglementet böra bestämmas enligt nu gällande föreskrifter men för tiden därefter enligt de nya bestämmelserna. För rätt till överstatsanställning (anställning å civilanställningsstat) gäller för närvarande och skulle även enligt kommitténs förslag gälla såsom villkor, att vederbörande genomgått furirsutbildning eller motsvarande utbildning. Såsom sådan »motsvarande» utbildning räknas för närvarande korpralsutbildning vid kustartilleriet. För framtiden skulle däremot enligt förslaget för furirskompetens krävas genomgången s. k. lägre underofficersskola. övergångsvis torde böra stadgas, att beställningshavare, som före reglementets ikraftträdande genomgått korpralskola vid kustartilleriet, i avseende å rätt till anställning å civilanställningsstat likställes med furirsutbildat manskap. Beträffande avvecklingen av nuvarande barntillägg förutsattes samma anordning, som beslutats för ny reglerade befattningshavare i allmänhet. Måhända bliva övergångsbestämmelser erforderliga även beträffande en del övriga förhållanden. Dessa synas dock i allmänhet ej beröra frågor av den vikt, att ståndpunkt i detta sammanhang behöver tagas till desamma. Avgörande härutinnan torde böra träffas av Kungl. Maj:t, som i dessa avseenden bör äga en vidsträckt befogenhet att förfara efter omständigheterna.

Kostnadsberäkningar. Kostnader för löner samt hyres- och ortstillägg. I fråga om kostnaderna för genomförande av en lönereglering för det fast anställda manskapet vid försvarsväsendet i enlighet med de av kommittén framlagda förslagen hava i fråga om löner samt hyres- och ortstillägg, på grundval av införskaffade uppgifter beträffande beställningshavarna (se Bilaga 1), beräkningar enligt kommitténs anvisningar utförts av den till kommitténs biträde förordnade matematikern, förste aktuarien i statens pensionsanstalt B. Kjellén. Beträffande grunderna för dessa beräkningar samt resultaten av desamma meddelas här nedan en av förste aktuarien Kjellén utarbetad redogörelse. Enligt nu gällande grunder för dyrtidstilläggs utgående stiga och falla kostnaderna för det militära manskapets avlöning med stigande, respektive sjunkande levnadskoslnadsindex, och så skulle bliva fallet även vid tillämpning av det utav lönekommittén föreslagna systemet med rörligt tillägg. Reglerna för detta rörliga tillägg förete emellertid i sin konstruktion vissa avvikelser från de nu gällande grunderna för dyrtidstillägget — för manskapet hava för övrigt i detta avseende föreslagits något större ändringar än de för civila tjänstemän samt för officerare och underofficerare m. fl. beslutade — och på grund härav ger en jämförelse mellan lönekostnaderna enligt nu gällande bestämmelser och kostnaderna enligt kommittéförslaget olika resultat vid skilda indexlägen. De beräkningar, som utförts till belysande av kostnaderna för en lönereglering i enlighet med kommitténs förslag, avse därför tre olika indexlägen å den nu tillämpade indexskalan, nämligen indexlägena 156/157 (med 4 procents dyrtidstillägg enligt nuvarande bestämmelser men intet rörligt tillägg enligt de föreslagna reglerna), 168/169 (med 10 procents dyrtidstillägg, respektive 6 procents rörligt tillägg) och 174/175 (13 procents dyrtidstillägg och 9 procents rörligt tillägg). För vart och ett av de nämnda indexlägena har beträffande beställningshavare i olika lönegrader och med olika tjänstetid beräknats skillnaden mellan å ena sidan föreslagen lön jämte därå belöpande rörligt tillägg och å andra sidan nuvarande lön samt förekommande dyrtidstillägg. I fråga om närmare detaljer rörande löneförmånernas beräkning hänvisas till en vid betänkandet fogad Bilaga 4, i vilken jämväl intagits tabeller, utvisande beräknade löneskillnader vid indexlägena 156/157 och 168/169. På grundval av de erhållna löneskillnaderna hava därefter kostnadssiffror framräknats med ledning av den i Bilaga 1 intagna tab. 4, utvisande beställ-

137 ningshavarnas fördelning på lönegrader och efter tjänstetid m. m. (beträffande den beräknade fördelningen på olika löneklasser i de nya löneplanerna se även tab. 10 och 11 i samma bilaga samt anmärkningarna till dessa tabeller) . I beräkningarna har medtagits jämväl kostnaden för de föreslagna hyres- och ortstilläggen, beträffande vilka antagits att samtliga därtill berättigade beställningshavare begagna sig av möjligheten att erhålla sådant tillägg i stället för fri inkvartering; å andra sidan hava borträknats kostnaden för nuvarande hyresbidrag samt, såvitt angår beställningshavare tillhörande löneplan Mb, uppskattat värde av bortfallande naturaförmåner (beträffande denna uppskattning hänvisas till Bilaga 4). I beräkningarna har hänsyn ej tagits till de enligt nuvarande bestämmelser om dyrtidstillägg utgående men till avveckling föreslagna särskilda tilläggen för barn under 16 år liksom ej heller till de övergångsanordningar, som av kommittén föreslås med avseende å vissa meniga vid marinen eller som förutsättas komma att vidtagas beträffande vissa korpraler vid kustartilleriet; dessa övergångsförhållanden beröras emellertid ytterligare nedan. De på angivet sätt verkställda beräkningarna utvisa vid de nämnda indexlägena de kostnadsökningar, som redovisas i efterföljande sammanställning. Inom parenteser och med kursiv stil upptagas i sammanställningen jämväl de kostnadssiffror, som framkomma, därest utgifterna för den såsom förskott å löneregleringen beviljade provisoriska avlöningsförstärkningen fråndragas. I sammanställningen har — till åskådliggörande av den utav kommittén eftersträvade effekten av relativt större löneförbättringar för i tjänsten äldre beställningshavare — en uppdelning skett på dels beställningshavare, vilka skulle komma att tillhöra löneklasserna 1—4 i Ma-planen och som alltså i regel ännu icke fullgjort de tre första tjänståren, dels beställningshavare, hänförliga till Ma-planens övriga löneklasser, och dels slutligen beställningshavare, som skulle tillhöra löneplanen Mb (högbåtsmän och flaggkorpraler). Beräknad kostnadsökning. Vid index 156/157 kronor i. Beställningshavare

å löneplan

Vid index 16-V169 kronor

Vid index 174/175 kronor

Ma:

a) Löneklasserna Ma 1—4: Löneplanekostnader

882 000

987 000

1088 000

(804 000)

(959 0t,O)

(IOÖOUOO)

694 000 (77000) 650 000

809 000 (1920D0) 688 000

872 000 (255 000) 708000

-271000

-278000

1088 000 (471000)

1228 000 (609 000)

1302 000 (685 000)

c) Summa nettokostnadsökning för löneplan Ma 1920000 (1 m 000)

2213000 (1568 000)

2390000 (1 745 000)

b) Löneklasserna Ma 5—12: Löneplanekostnader

Kostnader för hyres- och ortstillägg Avgår: Kostnader för nuvarande hyresbidrag - 2 5 6 000 Nettokostnadsökning Ma 5—12

för

löneklasserna

138 Vid index 156 157 kronor II. Beställningshavare å löneplan Mb: Löneplanekostnader

Vid index 168/169 kronor

Vid index 174/175 kronor

655 000

715 000

745 000

(555 000)

(615000)

(645 000)

Avgår: Kostnader för nuvarande hyresbidrag —161000

—170000

—174000

- 2 0 4 000

- 2 1 8 000

- 2 2 5 000

290000 (190 0U0)

327000 (227000)

340000 (246 000)

2181000 (1436000) Kostnader för hyres- och ortstillägg 650 000 Avgår: Kostnader för nuvarande hyresbidrag - 4 1 7 000 Värdet av naturaförmåner - 2 0 4 000 Total nettokostnadsökning 2 210 000 (1465000)

2511000 (1766 000) 688 000 -441000 -218000 2 540 000 (1795000)

2705000 (1960000) 708 000 - 4 5 2 000 - 2 2 5 000 2 73(! 000 (1991000)

Värdet av naturaförmåner Nettokostnadsökning för löneplan Mb . . . . III. Samlliga beställningshavare: Löneplanekostnader

Till ytterligare belysning av huru löneförbättringarna fördelats på yngre och äldre beställningshavare må anföras följande siffror, utvisande de på grundval av ovan angivna nettokostnadsökningar beräknade genomsnittliga löneförbättringarna för de i sammanställningen upptagna olika grupperna av beställningshavare (siffrorna inom parentes avse även här de belopp, som framkomma, om den provisoriska avlöningsförslärkningen borträknas): G e n o m s n i t t l i g l ö n e f ö r b ä t t r i n g för å r . Vid index 156/157 I. Beställningshavare å löneplan Ma: kronor a) Löneklasserna Ma 1—4 (6 731 beställningshavare) . . 124 (119) b) Löneklasserna Ma 5—12 (3 760 beställningshavare).. 289 (125) c) Löneklasserna Ma 1—12 (10491 beställningshavare) 183 (122) 604 II. Beställningshavare å löneplan Mb (480 st.) (396) III. Samlliga beställningshavare

(10 971 st.)

201 (134)

Vid index 168 169 kronor 147 (142) 326 (162) 211 (149) 681 (473) 232 (164)

Vid index 174/175 kronor 162 (157) 346 (182) 228 (166) 721 (513) 249 (181)

För ett närmare bedömande av löneregleringskostnadernas storleksordning torde det vara av intresse att sammanställa dessa kostnader med de nuvarande lönekostnaderna, beträffande vilka därför utförts en beräkning, vars resultat återgives här nedan. I lönebeloppen, vilka beräknats på sätt i Bilaga 4 närmare angives, hava inräknats jämväl hyresbidragen men i övrigt ej några belopp, avseende naturaförmåner; inom parentes hava upptagits de kostnadssiffror, som erhållas vid medräknande av den provisoriska avlöningsförstärkningen :

139 L ö n e k o s t n a d e r enligt n u v a r a n d e b e s t ä m m e l s e r . Vid index 156/157 I.

Beställningshavare, hänförliga slagna löneplanen Ma:

Ull den före-

a) Löneklasserna Ma 1—4

Vid index 168/169 kronor

Vid index 174/175 kronor

4 947000 (4 975 000) 6 188 000 (6805 000) 11135 000 (11780000)

4 957 000 (4 985 000) 6 291000 (6 908000) 11248 000 (11893000)

1 286 000 (1386000) 12 421000 (13166000)

1311000 (1411000) 12 559 000 (13304 000)

kronor

4 885 000 (4 913 000) b) » Ma 5—12 5 972 000 (6589 000) c) » Ma 1—12 10 857 000 (11502000) II. Beställningshavare, hän/ärliga Ull den föreslagna löneplanen Mb 1 233 000 (1333000) III. Samlliga beställningshavare 12 090000 (12835 000)

Med utgångspunkt från dessa siffror samt de i sammanställningen å sid. 13?—138 upptagna kostnaderna för lönereglering i enlighet med kommitténs förslag hava för den av löneregleringen föranledda genomsnittliga procentuella löneökningen beräknats följande värden (siffrorna inom parentes angiva de procenttal, som erhållas, om den provisoriska avlönings förstärkningen ej medräknas i löneökningen): Genomsnittlig kontant löneökning 1 procent. I.

Beställningshavare

å löneplan Ma:

a) Löneklasserna Ma 1—4 b)

Ma 5—12

Ma 1—12

II.

Beställningshavare

ä löneplan Mb

III.

Samtliga beställningshavare

Vid index 156/157

Vid index 168/169

Vid index 174/175

170 (16-i) 18-2 {Ty) 17-7 (11-1) 23'5 (14-3) 188 (11-4)

20'0 (19-3) 19-8 (8-9) 19-9 (13-3) 25'4 (16-i) 20'4 (13-e)

21-9 (21-3) 20"7 (9-s) 21-2 (14-7) 26M (17-4) 21-8 (15o)

Beträffande de sålunda beräknade procentuella löneökningarna är att märka, att de ej äro direkt jämförbara med motsvarande procenttal i kommitténs betänkanden rörande lönereglering för civila befattningshavare samt för officerare och underofficerare. För att för manskapet erhålla siffror, som bättre korrespondera med de i nämnda betänkanden anförda, bör man beräkna löneökningarna i procent av nuvarande lönekostnader, ökade med naturaförmånernas värde, och ej, såsom här ovan skett, i procent av allenast de kontanta löneförmånerna. En beräkning av de procentuella löneökningarna i förhållande till nuvarande lönekostnader med inräknande av naturaförmånernas värde är givetvis vansklig med hänsyn till svårigheten att precisera nämnda värde. Genomföres en sådan beräkning på grundval

140 av en relativt låg uppskattning av detta värde, exempelvis 600 kronor, erhållas för de i tabellen angivna beställningshavargrupperna följande procenttal, hänförande sig till indexläget 168/169 (även här avse siffrorna inom parentes de procenttal, som erhållas om den provisoriska avlöningsförstärkningen ej medräknas i löneökningen): för löneklasserna Ma 1—4 11*0 (10-6), för löneklasserna Ma 5 — 12 14-5 (6*7), för löneklasserna Ma 1—12 12'7 (8-7). för löneplan Mb 20-8 (13-6) och för samtliga beställningshavare 13-4 (9-1). Med utgångspunkt från ett jämförelsevis högt beräknat värde å naturaförmånerna, 900 kronor, bliva respektive procenttal följande: 9 0 (8-7), 128 (&0), 10-8 (7-4), 19-0 (12-5) och 11-4 (7-S). I kapitlet om löneplanerna har närmare berörts, hurusom kommitténs förslag innebär vissa omläggningar i fråga om löneplanernas konstruktion m. m. Hänsyn till dessa omläggningar har i ovan refererade kostnadsberäkningar tagits, men då det torde vara av intresse att känna storleksordningen av den inverkan, som vissa av dessa omläggningar var för sig hava på kostnaderna, må här anföras följande detaljsiffror, hänförande sig till indexlagel 168/169. Även vissa övergångskostnader beröras härvid. Det enligt nuvarande bestämmelser för meniga vid marinen uppställda villkoret om godkänd korpralsutbildning, fullständig eller avkortad, för rätt till erhållande av löneplanens tredje löneförhöjning har i kommitténs förslag slopats. Den på grund härav uppkommande kostnadsökningen har beräknats till 18 000 kronor, vilken ökning dock, till följd av föreslagen övergångsbestämmelse, icke kommer fullt till synes förrän efter två år. Borttagandet av det för vissa furirer för närvarande gällande kravet på avlagd underofficersexamen för erhållande av de särskilda löneförhöjningarna vid uppnådda 10 och 15 tjänstår samt tillskapandet av två nya löneklasser för marinens hittillsvarande korpraler torde föranleda en kostnadsökning å ungefär 15 000 kronor för år. Den föreslagna uppflyttningen av nuvarande 1. klass sjömän och 1. klass kustartillerister till den nya korpralsgraden (lönegrad 2) har med utgångspunkt från nuvarande antal beställningshavare i nämnda tjänstbarhetsklasser beräknats medföra en kostnadsökning av 12 000 kronor. Kommittén har föreslagit, att såsom villkor för erhållande av befordran till den nya furirsgraden vid kustartilleriet skall uppställas genomgången lägre, underofficersskola. Det har dock ifrågasatts, att denna utbildning framdeles skulle komma att i regel förläggas till det tredje tjänstaret i stället för, såsom nu är fallet, till det fjärde året. Kostnadsberäkningarna hava verkställts under antagande att sådan omläggning vidtages, och den kostnadsminskning, som uppkommer genom att därvid tillträdet till den nya furirsgraden (motsvarande den nuvarande korpralsgraden) fördröjes ett år, har på grundval av nuvarande personalbestånd uppskattats till omkring 30 000 kronor. Om den lägre underofficersskolan även i fortsättningen skulle förläggas till fjärde året, fördröjes befordran ytterligare ett år, och kostnadsminskningen uppskattas då i stället till omkring 35 000

141 kronor. Här har bortsetts från de övergångsanordningar, som avses komma att vidtagas. Emellertid är att märka, att den ifrågasatta omläggningen torde förutsätta viss ökning av antalet beställningar, vilken ökning — liksom därav föranledd kostnad — kommittén dock ej funnit sig i frågans nuvarande läge kunna beräkna. Såsom av sammanställningen å sid. 137—138 framgår, har kostnaden för de föreslagna hyres- och ortstilläggen, under antagande att samtliga därtill berättigade beställningshavare utbyta fri inkvartering mot nämnda tillägg, beräknats till 688 000 kronor, under det att nuvarande hyresbidrag — vilka utgå allenast till gifta beställningshavare — beräknats kosta 271 000 kronor för manskap tillhörande löneplan Ma. Omläggningen medför alltså för beställningshavare å löneplan Ma en kostnadsökning å 417 000 kronor, varav 64 000 kronor härröra från införandet av hyres- och ortstillägg för ogifta beställningshavare. Egentligen borde från kostnaden för hyres- och ortstillägg för ogifta dragas det beräknade värdet av den för dem bortfallande rätten till fri inkvartering; det har emellertid befunnits vanskligt att angiva en lämplig värderingsgrund härför, varför något belopp ej beräknats. Vid de h ä r förut framlagda kostnadskalkylerna har, såsom nämnts, hänsyn ej tagits till de i beställningshavarnas dyrtidstillägg för närvarande ingående särskilda tilläggen för barn under 16 års ålder och således ej heller till den kostnadsminskning, som kommer att inträda vid föreslagen successiv avveckling av dessa tillägg enligt samma plan som den för civila befattningshavare samt officerare och underofficerare m. fl. beslutade. Kostnaden för barntillägg åt manskapet uppskattas för närvarande till omkring 165 000 kronor, vilket belopp alltså motsvarar den kostnadsminskning, som vid avvecklingsperiodens utgång — efter 16 år — beräknas hava uppkommit. Såsom inledningsvis framhållits hava kostnadsberäkningarna verkställts på grundval av det personalbestånd, som förefanns den 1 juni 1939. Av Bilaga 1, där detta personalbestånd redovisas, framgår, att vid nämnda tidpunkt ungefär 5 procent av det enligt staterna befintliga antalet beställningar voro vakanta eller besatta endast med s. k. korttidsanställd personal. Om man anser sig böra räkna med att under följande år dessa vakanser komma att i det väsentliga vara fyllda — åtminstone en del av dem besättas ju nu med korltidsanställda — så torde de i det föregående anförda kostnadssiffrorna böra ökas med omkring 5 procent. Vidare bör givetvis hänsyn tagas till den kaderökning, som vid löneregleringens genomförande må hava beslutats. Vissa andra avlöningskostnader. Vid beräkningen av kostnaderna för en lönereglering för manskapet h a r man att taga hänsyn ej blott till vad som i det föregående berörts utan även till åtskilliga andra förmåner. Bland dessa må, såsom helt nya, först nämnas kallortstilläggen, vilka beräknas draga en årlig kostnad av inemot 10 000 kronor, samt den för nyutnärnnda högbåtsmän och flaggkorpraler föreslagna ekiperingshjälpen, som

142 vad de förstnämnda angår beräknas kosta i genomsnitt ett par tusen kronor per år (för flaggkorpraler avräknas det erhållna beloppet från den vid sedermera inträffande befordran till underofficer utgående ekiperingshjälpen och torde därför ej för statsverket medföra någon egentlig kostnadsökning). Vad ekiperingshjälpen angår må dessutom framhållas, att den för högbåtsmän föreslagna övergångsanordningen beräknas medföra en engångskostnad å ungefär 26 000 kronor, utgörande den nettokostnad, som uppstår genom att dessa beställningshavare vid övergången å ena sidan erhålla ett engångsbelopp av 300 kronor men å andra sidan under första året få avstå från det årliga ekiperingsbidraget å 120 kronor. För sjötillägg förutses, enligt en approximativ beräkning baserad på övningarnas omfattning under 1937/38 och 1938/39 års kommenderingar, en årlig kostnadsökning å 75 000 kronor. Denna siffra innefattar icke den ökning, som föreslagits beträffande den till gifta beställningshavare utgående förhöjningen av sjötillägget; sistnämnda ökning kan emellertid på grundval av 1939 års statsutskotts beräkning uppskattas till omkring 25 000 kronor. Även det framlagda förslaget om vissa förbättringar med avseende å kommenderingstillägg torde föranleda en icke oväsentlig merkostnad, vars storlek dock blir beroende av de närmare bestämmelser, vilka komma att utfärdas beträffande villkoren för åtnjutande av dylikt tillägg. Därest kommenderingstillägg vid genomgående av skolor och kurser för egen utbildning begränsas på sätt kommittén uttalat sig för, torde merkostnaden för arméns vidkommande kunna beräknas stanna vid ett årligt belopp av approximativt 50 000 kronor för år. Ändrade grunder för utbetalande av avskedspremier torde medföra en kostnadsökning av i runt tal 5 000 kronor; till föreslagna övergångsbestämmelser har härvid icke tagits hänsyn. Även vissa andra ändringsförslag inverka på kostnaderna, exempelvis de, som avse tjänstledighetsavdrag, förmåner under flygtjänstgöring, begravningshjälp m. m. Beträffande dessa poster är kommittén emellertid icke i tillfälle att framlägga några beräkningar rörande kostnaderna, och det torde för övrigt här icke vara fråga om några mera betydande belopp.

Förslag till

Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för fast anställt m a n s k a p v i d f ö r s v a r s v ä s e n d e t ( m a n s k a p s avlöningsreglementet). 1 kap.

Allmänna bestämmelser. 1 §•

/ mom. Detta reglemente äger tillämpning å innehavare av beställningar Reglementet* för fast anställt manskap vid försvarsväsendet. tiiiämpnings„

område m. m.

Angående avlöning at dylikt manskap under krigstjänstgöring stadgas i krigsavlöningsreglementet. 2 mom. Antalet manskapsbeställningar bestämmes genom vederbörliga av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda stater. 3 mom. Beställning tillhörande den i 4 § intagna löneplan Ma tillsättes medelst kontrakt. Beställning tillhörande löneplan Mb tillsättes medelst konstitutorial. Tillsättning medelst konstitutorial innebär, att beställningshavare kan i administrativ väg avsättas från sin beställning på grund av fel eller försummelse i tjänsten. Angående skyldighet för beställningshavare, som anställes medelst kontrakt, att i vissa fall avgå från beställningen under löpande kontraktstid gäller vad därom är särskilt stadgat. 2 §.

1 mom. Beställningshavare äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbestämmelser, som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av Kungl. Maj:t. Avlöning utgöres av lön jämte i reglementet angivna naturaförmåner eller kontant ersättning för naturaförmåner, vissa lönetillägg och särskilda ersättningar ävensom rörligt tillägg.

Avlöning.

144 2 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från och med den dag beställningen tillträdes till och med den dag beställningen frånträdes. Utan hinder av vad nu sagts må sådan till löneplan Ma hörande beställningshavare, som kan räkna en anställningstid av minst sex år och som genomgått furirsutbildning eller motsvarande utbildning, under en tid av högst sex månader efter anställningskontraktets utlöpande åtnjuta avlöning å civilanställningsstat under de villkor och enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. På Kungl. Maj:ts prövning beror, huruvida i visst fall avlöning å civilanställningsstat må medgivas jämväl sådan beställningshavare, som icke kunnat beredas tillfälle att genomgå furirsutbildning eller motsvarande utbildning. Angående skyldighet för beställningshavare tillhörande löneplan Mb att å avlöningen vidkännas pensionsavdrag stadgas i gällande bestämmelser om tjänste- och familjepension. 3 mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträffande särskild ersättning utbetalning i annan ordning är stadgad eller eljest finnes lämpligen böra ske. I fråga om beställningshavare tillhörande löneplan Ma må utbetalning beträffande viss del av lönen ske genom insättning i postsparbanken enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. 3 §• TjänatI fråga om beställningshavares skyldighet att vara underkastad för krigsskatter^ rar-ma^ten gällande tjänstgöringsföreskrifter samt vidsträcktare eller ändrad aning av tjänstgöring, så ock i fråga om tillstånd att med innehavande beställning J «vttainK8-~ förena annan tjänst m. m. skola i tillämpliga delar gälla de bestämmelser. skyldighet som i nämnda hänseenden meddelats i 3 och 4 §§ militära avlöningsregle""• m mentet. För beställningshavare tillhörande löneplan Mb skall dessutom gälla vad i 3 § militära avlöningsreglementet stadgats om skyldighet att vara underkastad förflyttning till annan förläggningsort eller till annan beställning eller befattning.

2 kap.

Löneplaner och löneklassplacering. 4 §•

Löneplaner m. ra.

1 mom. Lön utgår enligt följande löneplaner, vilka jämväl angiva den lönegrad, vartill varje särskild beställning är att hänföra:

145 L ö n e p l a n Ma. (Manskap i allmänhet.) B e s t ä l l n i n g a r

vid

Lönegrad Löneklass nr

omfattar löneklasserna nr

Menig

1— 5

1 2

Korpral

4— 8

Furir

Båtsman Furir

6—12

4 5 6 t

armen och flygvapnet

Menig

marinen

Vicekorpral

Årslön, kronor

684 828 996 1176 1344 1500 1620 1740 1860 1980 2100 2 220

8 9 10 11 12

L ö n e p l a n Mb. (Manskap i vissa särskilda beställningar.) O r t s

Lönegrad Beställningar

Högbåtsman Flaggkorpral

Löneomfattar klass nr löncklas- nr serna nr 1 2

1-5 2-6

1 2 ö 4 5 6

g r u p p

Årslön, 2 592 2 700 2 700 2 814 2 820 2 940 2 940 3 066 3120 3 252 3 330 3 468

2 808 2 916 2 928 3 042 3 060 3180 3192 3 318 3 384 3 516 3 606 3 744

k r o n o r

3 024 3132 3156 3 270 3 ;JOO 3420 3 444 3 570 3 648 3 780 3 882 4 020

3 240 3348 3 456 3 384 3 498 3 612 3 540 3 660 3 780 3 696 3 822 3 948 3 912 4 044 4176 4 158 4 296 4 434

2 mom. Den löneklass inom vederbörande lönegrad, enligt vilken lönen skall utgå, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 5—7 §§. Inom löneklass bestämmes lönebeloppet, såvitt angår löneplan Mb, efter den ortsgrupp, till vilken beställningshavarens förläggningsort blivit hänförd. Fördelningen av förläggningsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av Kungl. Maj:t med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna. 10—89886».

146 5 §• Begynnelse1 mom. Vid tillträdande av beställning erhåller beställningshavare lön ön°och löne- e n l i g t d e n f ö r vederbörande lönegrad fastställda lägsta löneklassen, dar ej fiyttZg. föreskrifterna i 6 och 7 §§ giva anledning till avvikelse härutinnan. 2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass, såvitt angår loneklasserna Ma 1—9 under ett år samt löneklasserna Ma 10 och 11 och Mb 1—5 under tre år, uppflyttas beställningshavaren till närmast högre löneklass; efter ytterligare ett, respektive tre år sker uppflyttning till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta loneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av foreskrifterna i 3 mom. här nedan eller i 6 och 7 §§. 3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker, såvitt angår löneklasserna Ma 2—9 vid ingången av kalendermånaden näst efter den samt eljest vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, varunder den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått. I övrigt gäller såsom villkor för beställningshavares uppflyttning till högre löneklass, att beställningshavaren under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller pa grund av förordnande annan statens tjänst. Härvid skall dock såsom tjänstetid räknas jämväl semester ävensom tjänstledighet, som avses i 11 § a), 12 § samt 14 § 2 mom., varjämte efter prövning av vederbörande regements(likställd) chef må såsom tjänstetid räknas tid, varunder tjänstledighet åtnjutits i samband med kommendering såsom elev vid krigsskola, för genomgående av genom statlig myndighets försorg anordnad utbildningskurs eller för provtjänstgöring vid statligt verk i och för förvärvande av kompetens till civilanställning. Beträffande beställningshavare tillhörande lönegraden Ma 1 skall såsom villkor för uppflvttning till 2 löneklassen tillika gälla, att beställningshavaren genomgått godkänd volontärsoldatutbildning (motsvarande utbildning) eller annan utbildning, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser finnes böra i förevarande hänseende därmed jämställas. Såvitt angår beställningshavare tillhörande löneplan Mb skall såsom villkor för löneklassuppflyttning vidare gälla, a) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid beställningshavaren tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången förseelse, för vilken beställningshavaren särskilt bestraffats, må tagas endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt b) att beställningshavaren icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern. Beslut om uppskov av anledning, som i a) sägs, må icke fattas, utan att beställningshavaren erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång

147 skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed. 4 mom. Har beställningshavare, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom. tredje stycket eller fjärde stycket a), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat. 6 §.

Beställningshavare, som befordras till beställning inom högre lönegrad av LBneklasssamma löneplan, skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som ^ e S ^ han i den lägre beställningen senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre beställningen tagas i beräkning den tid, dock högst ett eller, såvitt angår beställning tillhörande löneplan Mb, tre år, varunder beställningshavaren i den lägre beställningen tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 5 § 1 mom. skall hänföras. 7 §•

1 mom. För den, som första gången tillträder beställning tillhörande Löneklasslonegraden Ma 1 senare än vid anställningsårets början, må därest veder- Pl acerill s j börande befunnits kunna tillgodogöra sig den vid tillträdandet pågående vo- sHidaTaii. lontarsoldatutbildningen (motsvarande utbildning), efter vederbörande regements- (likställd) chefs prövning vid bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som om beställningen tillträfts vid anställningsårets början. Beträffande den, som omedelbart före tillträdandet av beställning tillhorande löneplan Ma tjänstgjort såsom värnpliktig, må efter prövning av vederbörande regements-(likställd) chef i fråga om placering i löneklass så anses, som om beställningen tillträtts vid värnpliktstjänstgöringens början e ler vid den senare tidpunkt under nämnda tjänstgöring, som finnes skälig Vad sålunda stadgats må äga tillämpning jämväl i fall, där tillträdandet av fast anställning sker inom en tid av högst tre månader efter värnpliktstjänstgöringens avslutande, dock att vid bestämmande av den tidpunkt, då beställningen skall anses hava tillträtts, hänsyn ej må tagas till tid, som förflutit efter tjänstgöringens avslutande. 2 mom. Den, som efter avgång från tidigare innehavd fast anställning vid forsvarsväsendet ånyo tillträder beställning tillhörande löneplan Ma må efter provning av vederbörande regements-(likställd) chef placeras högst i den loneklass och förklaras berättigad högst till den vidare löneklassupptlyttnmg, vartill han med tillämpning av föreskrifterna i 5 och 6 §§ skulle hava varit berättigad, om föregående anställningstid omedelbart och i en följd föregått tillträdandet av den senast vunna beställningen. Härvid skall iakttagas, dels i förekommande fall att tjänstetid i högre beställning än den

148 senast tillträdda anses fullgjord i sistnämnda beställning, dels ock att placering ej må äga rum i högre löneklass än den högsta inom den lönegrad, till vilken den senast tillträdda beställningen är hänförd. 3 mom. För den, som tillträder beställning tillhörande löneplan Mb, skall, där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering i enlighet med föreskrifterna i 5 § 1 mom., vid bestämmandet av begynnelselön och tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som om beställningen tillträtts vid den tidpunkt, då kompetens vunnits för befordran till beställningen, dock ej tidigare än vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, då beställningshavaren kan räkna sju års fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet. Såsom förutsättning för tillämpning av vad nu stadgats skall gälla, att beställningshavaren från tidpunkten för vinnande av kompetens för befordran varit i en följd fast anställd såsom manskap. Fast anställning skall anses hava innehafts i en följd, även om avbrott av sammanlagt högst tre månader förekommit mellan olika anställningsperioder; dock må tid för dylikt avbrott icke inräknas i anställningstiden. Har i den fasta anställningen förekommit avbrott av längre varaktighet än nyss nämnts, ankommer på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida beställningshavaren må placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 5 § 1 mom. skolat hänföras. 4 mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter prövas skäligt, må Kungl. Maj:t kunna medgiva, att beställningshavare, som från reservstat eller reserv övergår till beställning inom löneplan Mb, placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 5 § 1 mom. skolat hänföras, dock ej högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller för den tillträdda beställningen. 8 §. Avlöning vid I fråga om avlöning åt beställningshavare tillhörande löneplan Mb, som förflyttning. p & g r u n d a v bestämmelsen i 3 § andra stycket förflyttas till annan beställning, skola i tillämpliga delar gälla föreskrifterna i 10 § militära avlöningsreglementet. 3 kap.

Semester och tjänstledighet. 9 §•

Semester.

/ mom. Beställningshavare äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:

149 Från och med det Intill det år, år, under vilket beunder vilket ställningshavaren beställnings- fyller 30 år, intill havaren det år, under vilket fyller 30 år han fyller 40 år

Beställningshavare, tillhörande derna Ma 1—2 Beställningshavare, tillhörande den Ma 3 Beställningshavare, tillhörande derna Mb 1—2

Från och med det år, under vilket beställningshavaren fyller 40 är

lönegra15 dagar

20 dagar

lönegralönegra30 dagar

2 mom. Rätt till semester inträder efter det beställningshavaren i manskapsbeställning fullgjort tjänstgöring sammanlagt minst 180 dagar. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena full semester icke kunnat beredas beställningshavare före kalenderårets utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första kalenderkvartalet nästpåföljande kalenderår. 3 mom. Därest beställningshavare tillträder eller av annan anledning än anställningskontraktets utlöpande eller, såvitt angår beställningshavare tillhörande löneplan Mb, avgång med ålderspension skall frånträda beställning vid annan tidpunkt än vid årsskiftet, beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under vilken beställningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, avrundas semestern till närmast högre dagantal. 10 §. För tid, under vilken beställningshavare åtnjuter tjänstledighet från sin Tjänstledig beställning, skall med hans avlöning förhållas på sätt i 11—15 §§ stadgas, hetsavdrag. så framt icke Kungl. Maj:t finner skäl alt för visst fall annorlunda bestämma. Vid tjänstledighet förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighetsavdrag, äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag. A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna i följande tabeller: L ö n e p l a n Ma. Löneklass nr

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

0-50 0-G0

1-00

2 h

0-70

1-20 1-40

4 5

0-80

0-90 l-oo

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

1-10

1-20 1-30

220 2-40

Löneklass nr

9 10

1-60 1-80

2'00

1-40 1-50 1-60

2-60 2-80 300 3-20

150 L ö n e p l a n Mb. Löneklass nr

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

1 2 3

1-30 1-40 1-50

2-60 280 3-00

Löneklass nr 4 5 6

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

1-60 1-70 1-80

3-20 340 3-60

C-avdraget utgöres av hela den på tjänstledighetstiden belöpande lönen ävensom i förekommande fall lönetillägg och särskilda ersättningar. I vad mån beställningshavare, som har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl naturaförmåner, kontant ersättning för naturaförmåner samt övriga med beställningen förenade avlöningsförmåner, beror på prövning i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer. 11 §. Tjänstledighet för offentligt uppdrag.

Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall beställningshavare a) vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och beställningshavaren icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom ledamot av riksdagen; b) vidkännas C-avdrag i andra fall än under a) avses. 12 §.

Tjänstledig1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav för^ o i ^ k s f a l ? a n ^ e t t s sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall beställningshavare åti tjänsten njuta oavkortad lön. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt m m ' allmän lag är att hänföra till olycksfall i arbete. 2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där beställningshavare på grund av sin tjänst blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller han i tjänsten ådragit sig yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning åtnjutit tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittas spridning. Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gällande lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för så vitt den ej enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom. 13 §. Tjänstledig1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom fv S!kdomd fall än som avses i 12 § skall beställningshavare

i andra

151 a) äga uppbära oavkortad lön under högst 20 dagar av ett och samma kalenderår, såvitt angår beställningshavare tillhörande löneplan Mb och sådan beställningshavare tillhörande löneplan Ma, vilken åtnjuter hyres- och ortstillägg enligt 18 §, samt under högst 45 dagar av ett och samma kalenderår, såvitt angår annan beställningshavare; b) vidkännas A-avdrag för tid utöver vad under a) sagts. Utan hinder av vad här stadgats äger sådan marinen tillhörande beställningshavare med lön enligt löneplan Ma, vilken åtnjuter hyres- och ortstilllägg, vid tjänstledighet på grund av sjukdom, som yppats under sjötjänstgöring, uppbära oavkortad lön under högst 45 dagar av ett och samma kalenderår. 2 mom. Har beställningshavare tillhörande löneplan Mb eller sådan beställningshavare tillhörande löneplan Ma, vilken åtnjuter hyres- och ortstillägg, beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han a) vidkännas B-avdrag under högst 30 dagar av ett och samma kalenderår; b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver. 3 mom. Såvitt ej vederbörande regements- (likställd) chef finner skäl annat medgiva, må beställningshavare, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom. sägs, vid ledighet på grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad lön, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning. 14 §. 1 mom. ha vare

Vid tjänstledighet för enskild

angelägenhet

skall beställnings- Tjänstledigk?* för enskild ange

a) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sadan personalsammanslutning, som avser att tillvarataga beställningshavarnas intressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 10 dagar av ett och samma kalenderår; b) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan enskild angelägenhet av vikt, dock högst 10 dagar av ett och samma kalenderår; samt c) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—b) sägs, såvitt ej annat följer av i 2 eller 3 mom. meddelade eller avsedda bestämmelser. 2 mom. Där sådant under uppehåll i utbildningen av fast anställt manskap eller av värnpliktiga eller eljest med hänsyn till tjänstgöringens ändamålsenliga ordnande finnes påkallat, må vederbörande regements-(likställd) chef bevilja beställningshavare, som redan kommit i åtnjutande av honom för löpande kalenderår tillkommande semester eller för vilken rätt till semester ännu ej inträtt, tjänstledighet med oavkortad lön under högst 10 dagar av ett och samma kalenderår.

lägenhet m m -

152 3 mom. Beträffande avlöning till beställningshavare, som beviljats tjänstledighet antingen i samband med kommendering såsom elev vid krigsskola eller eljest för studier i och för fortsatt militär utbildning eller ock för förvärvande av kompetens till vinnande av civilanställning, gälla de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas. 15 §. Nedsättning Där beställningshavare tillhörande löneplan Mb av anledning, som enligt ^rin^id s t a ( igandena i 11—14 §§ medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden, skall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänstgöringstiden nedsatts. 16 §. Avstängning Bestämmelserna i 23 § militära avlöningsreglementet angående löneav frå.n li&n&i' drag för ordinarie beställningshavare vid undergående av arreststraff eller gormg m. m.

annat frihetsstraff, vid avstängning från tjänstgöring m. m. gälla i tilllämpliga delar även beträffande beställningshavare, som avses i detta reglemente. 4 kap. Naturaförmåner och kontant ersättning för naturaförmåner. Tjänstebostad, ekiperingshjälp och årligt ekiperingsbidrag m. m. 17 §. NatnraförBeställningshavare tillhörande löneplan Ma äger kostnadsfritt av kronan maner m. ni. e r n a i i a inkvartering, beklädnad och förplägnad eller ersättning för dylik förmån enligt de närmare bestämmelser, som innefattas i detta kapitel eller eljest meddelas av Kungl. Maj:t. 18 §. Hyres- och "rtstillägg.

Gift beställningshavare tillhörande löneplan Ma, som kan räkna en anställningstid av minst fyra år, så ock annan beställningshavare, som tillhör lönegraden Ma 3 och kan räkna en anställningstid av minst åtta år, äger i stället för fri inkvartering åtnjuta hyres- och ortstillägg med belopp för år räknat, som nedan angives för den ortsgrupp, till vilken beställningshavarens förläggningsort blivit hänförd: O r t s A

g r u p p E

756 420

828 456

Hyres- och ortstillägg, kronor Gift beställningshavare Annan beställningshavare

....

396 240

468 276

540 312

612 318

684 384

153 Rätt till hyres- och ortstillägg inträder från och med kalendermånaden näst efter den, varunder i första stycket angiven anställningstid uppnåtts. Med anställningstid skall, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, i förevarande hänseende förstås dels tid, varunder vederbörande innehaft fast anställning, dels ock tid, som jämlikt 7 § 1 mom. må hava tagits i beräkning för löneklassplacering. Såsom gift beställningshavare anses i förevarande hänseende även den, som varit gift och därvid uppburit tillägg, varom i denna paragraf är fråga. 19 §. / mom. Därest åt beställningshavare, som ej åtnjuter fri inkvartering, Tjänstebostnd m m anvisas tjänstebostad, skall i fråga om skyldighet att bebo sådan bostad - samt beträffande begagnande av och ersättning för densamma i tillämpliga delar gälla vad i motsvarande hänseende stadgas i 2 avd. 6 kap. militära avlöningsreglementet. 2 mom. Beredes beställningshavare tillhörande löneplan Mb, utan att viss tjänstebostad anvisas honom, efter ansökan inkvartering i av statsverket ägd eller disponerad fastighet, h a r han att erlägga ersättning härför enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t. 20 §.

Vid tillträdande av beställning tillhörande löneplan Mb äger den, som Ekiperingsh al icke förut innehaft sådan beställning, uppbära ekiperingshjälp med 300 J Pkronor. 21 §. 1 mom. Beställningshavare tillhörande löneplan Mb äger att för underÅrligt håll och förnyelse av uniformspersedlar, vilka ingå i föreskriven fältutrust- f k 'P enn g s • ii

bidrag, nt-

nmg eller vilka det eljest enligt gällande bestämmelser åligger honom att bekommande a v UD anskaffa, uppbära årligt ekiperingsbidrag med 120 kronor. if°rnisr»-j

persedlar och

Bidraget utbetalas halvarsvis under de villkor och enligt de närmare skyddsbebestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts b e - k l ä d n a d m m myndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. 2 mom. Beställningshavare tillhörande löneplan Mb äger enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet, mot ersättning från kronans förråd utbekomma persedlar, som i 1 mom. avses, eller därför erforderliga materialier ävensom vid kronans verkstäder låta tillverka dylika persedlar. Ersättning, som nu sagts, skall motsvara kronans självkostnadspris för materialanskaffning samt tillverkningsarbeten.

154 3 mom. I fråga om tillhandahållande åt beställningshavare tillhörande löneplan Mb av skyddsbeklädnad eller annan av särskild tjänstgöring påkallad beklädnadsutrustning skola gälla de föreskrifter, vilka meddelas av Kungl. Maj:t eller, enligt Kungl. Maj its bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

5 kap.

Vissa lönetillägg och särskilda ersättningar. 22 §.

Anställnings- 1 mom. Vid tillträdande av beställning inom löneplan Ma äger den, som pe åvak6dsCl1 i c k e f ö r u t i n n e h a f t sådan beställning, uppbära anställningspenning med 50 premie, kronor. 2 mom. Vid avgång ur tjänst äger beställningshavare tillhörande löneplan Ma komma i åtnjutande av avskedspremie under de förutsättningar och enligt de grunder, om vilka här nedan stadgas. Avskedspremie tillkommer sådan beställningshavare i någon av lönegraderna Ma 2 och 3, som efter en anställningstid av minst sex år avgår från den fasta anställningen utan att erhålla vare sig ny anställning i manskapsbeställning vid samma eller annan avdelning av krigsmakten eller ock sådan befattning i statens tjänst, å vilken civila eller militära tjänstepensionsreglementet äger tillämpning. Premien utgår med 600 kronor till den, som kan räkna sex men ej nio års anställning, och med 800 kronor till den, som kan räkna minst nio års anställning. Till den, som kommit i åtnjutande av den lägre premien och därefter innehaft förnyad anställning under så lång tid, att sammanlagda anställningstiden uppgår till minst nio år, utgår fyllnad till den högre premien. Med anställningstid skall, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, i förevarande hänseende förstås dels tid, varunder vederbörande innehaft fast anställning, dels ock tid, som jämlikt 7 § 1 mom. må hava tagits i beräkning för löneklassplacering. Den, som kommit i åtnjutande av avskedspremie, skall, där han ej är att hänföra till musikpersonal, vara skyldig att enligt därom gällande bestämmelser inträda i vederbörlig reserv. Närmare bestämmelser angående åtnjutande och utbetalning av avskedspremie meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. 23 §.

Beställningshavare tillhörande löneplan Mb samt sådan beställningshavare tillhörande lönegraden Ma 3, vilken kan räkna en anställningstid av minst åtta år, äger åtnjuta kallortstillägg under de förutsättningar och enligt de

155 grunder, om vilka förmäles i 24 § militära avlöningsreglementet jämte av Kungl. Maj:t i anslutning till nämnda författningsrum meddelade närmare bestämmelser. Rätt till kallortstillägg inträder från och med kalendermånaden näst efter den, varunder den i första stycket angivna anställningstiden uppnåtts. Med anställningstid skall, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, i förevarande hänseende förstås dels tid, varunder vederbörande innehaft fast anställning, dels ock tid, som jämlikt 7 § 1 mom. må hava tagits i beräkning för löneklassplacering. 24 §.

/ mom. Beställningshavare tillhörande flottan äger under sjötjänstgöring uppbära sjötillägg med belopp för dag räknat, som i efterföljande tabell angives: 1

4 Å annat fartyg än undervattensbåt Beställningshavare

3. klass sjöman (lönegrad Ma 1)

8 Å undervattensbåt

vid stationär förläggning vid vid rörlig vid rörlig förläggning å egen för- å annan förläggning stationär förläggning läggnings- förläggort ningsort kr. kr. kr. kr. kr. 0-20

—

0-50

—

060 0-40

0-25 0-15

0-35

1'45

0-20

l-oo

L00 0-70

0'80 0-co

035 0'25

0-50 035

2-05 1-50

L40 1-05

loo

0-46 0-35

0-65 050

265 2-00

1'80 1-40

1-50

060 0-40

0'90 0-60

3'25

loo

2-60

2-20 1-75

2-10

0-85 050

1-25 0-75

5-00

3-40

4-00

2-80

2. klass sjöman (lönegrad Ma 1): hovmästare, kock, eldare och tor-

Korpral (lönegrad Ma 2): hovmästare, kock, eldare och tor-

Båtsman

(lönegrad Ma 3):

hovmästare, kock, eldare och tor080 Högbåtsman (lönegrad Mb 1): hovmästare, kock, eldare och tor-

Flaggkorpral (lönegrad Mb 2): maskinist och torpedmästare

1-30

Sjötillägg m m '

156 2 mom. Till beställningshavare vid flottan, som under sjötjänstgöring omhänderhar annan uppbörd än penninguppbörd, utgår särskild ersättning med 50 öre för dag. 3 mom. I sjöreserv tjänstgörande personal åtnjuter sjötillägg med belopp, som angives i 3 kol. av tabellen i 1 mom. 4 mom. Beställningshavare vid kustartilleriet äger under sjötjänstgöring uppbära sjötillägg enligt de i 1 mom. för vederbörande lönegrad (tjänstbarhetsklass) innefattade bestämmelserna. Härvid skall dock iakttagas, dels att sådant tillägg till beställningshavare å fartyg eller båt, som är bemannad av kustartilleriets eller av för dess räkning förhyrd personal, utgår med belopp, som angivas i 3 kol. av tabellen i 1 mom., dels ock att maskinavdelningen tillhörande flaggkorpral vid kustartilleriet åtnjuter sjötillägg i likhel med flaggkorpral, ej maskinist, vid flottan. 5 mom. Till beställningshavare tillhörande löneplan Ma, vilken är gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn hos sig, utgår under sjötjänstgöring förhöjning av sjötillägget med 75 öre för dag. 6 mom. Beställningshavare, tillhörande eller kommenderad till tjänstgöring vid flygvapnet, äger under tjänstgöring å rustad sjöstyrka åtnjuta sjötillägg enligt de i 1 mom. för vederbörande lönegrad innefattade bestämmelserna, med iakttagande därvid att beställningshavare tillhörande lönegraden Ma 1 åtnjuter sådant tillägg med belopp, som angivits för 2. klass sjöman. Sjötillägg utgår likväl ej till beställningshavare, som enligt 25 § åtnjuter flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg; dock att beställningshavare tillhörande löneplan Ma, vilken är gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn hos sig, må uppbära sådant tillägg med 75 öre för dag. 7 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna i denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ls bemyndigande, av marinförvaltningen. 8 mom. I fråga om särskilda förmåner under tjänstgöring å fartyg, som är beordrat till expedition för undersökningar och mätningar av militärleder, å fartyg, som användes för sjökarteverkets mätningsarbeten, eller å statens isbrytarfartyg gäller vad Kungl. Maj:t därom förordnar. 25 §. lygtillägg 1 mom. Beställningshavare, som är kommenderad till flygtjänstgöring m m ' ' i någon av nedannämnda befattningar, äger — under förutsättning att sådan tjänstgöring fullgöres minst i den omfattning, som bestämmes av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av chefen för flygvapnet — uppbära flygtillägg med följande belopp för månad räknat: Flygtillägg

i befattning

såsom

flvgförare " kr.

provflygare kr.

flygsignalist kr.

flygskytt kr.

157 2 mom. Beställningshavare, vilken fullgör flygtjänstgöring såsom flygmekaniker, äger under förutsättning, som i 1 mom. angives i fråga om flygtillägg, uppbära mekanikertillägg med belopp, utgörande för månad räknat för chefsmekaniker 60 kronor och för annan mekaniker med godkänd examen 30 kronor. Med flygmekaniker förstås mekaniker, vapensmed eller signalist, vilken fullgör flygtjänstgöring såsom mekaniker. 3 mom. Under kommendering såsom elev i flygvapnets aspirantskola äger beställningshavare åtnjuta elevtillägg med 90 kronor för månad. 4 mom. I 1—3 mom. omförmälda förmåner må under tjänstledighet åtnjutas endast i den mån beställningshavaren därunder äger uppbära oavkortad lön, dock att nämnda förmåner under tjänstledighet på grund av sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten, må uppbäras under högst 20 dagar av ett och samma kalenderår. 5 mom. Beställningshavare, som icke enligt 1—3 mom. är berättigad till flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg, äger för dag, varunder han på grund av särskilt uppdrag deltager i flygning, uppbära flygtraktamente med 5 kronor. Därest beställningshavare, som i detta moment avses, eller flygmekaniker under deltagande i flygning drabbas av olycksfall, varav föranledes sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, äger han under tjänstledighet till följd av olycksfallet åtnjuta flygtillägg med 90 kronor för månad, flygmekaniker dock med avdrag av honom jämlikt 2 mom. tillkommande mekanikerlillugg. 6 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna i denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av flygförvaltningen. 26 §. 1 mom. Angående ersättning Ersättning a) vid resa för förrättning i statens ärenden; SSJSK b) vid resa för sökande och tillträdande av fast anställning såsom man- ar m. m., vknn-

ersättning

^f' för flyttc) vid tjänstgöring å annan ort inom riket än förläggningsorten; samt ningskostnad d) beträffande beställningshavare ined förläggningsort inom fästning, vid K^aärrtuft 'änstgöring å sagda ort under sådana förhållanden att det vanliga kvarte- uppdrag m 't icke kan bibehållas, ' "• gäller vad därom stadgas i särskilda av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. aj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet medl a d e föreskrifter. 2 mom. Under sjötjänstgöring utgå till vissa beställningshavare mässpeningar eller servisbidrag enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av ungl. Maj:t. Vid utförande av dykeriarbete må särskilda förmåner utgå enligt av ungl. Maj:t fastställda grunder.

158 3 mom. Beställningshavare, som utan egen ansökning förflyttats från en förläggningsort till en annan eller som eljest fått sig ålagt att byta bostad, må enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, åtnjuta ersättning för flyttningskostnad. 4 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas beställningshavare, därest medel för ändamålet finnas anvisade. 5 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsattes eller eljest av Kungl. Maj:t och riksdagen medgivits må beställningshavare icke för sin tjänstgöring åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl. Maj:t för uppdrag eller arbete, vilket kan anses falla utom beställningshavarens vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva särskild gottgörelse.

6 kap.

Rörligt tillägg. 27 §.

A lön samt å hyres- och ortstillägg utgår rörligt tillägg under de förutsättningar och enligt de grunder, som angivas i 2 avd. 4 kap. militära avlöningsreglementet, dock med iakttagande, såvitt angår beställningshavare tillhörande löneplan Ma, att rörligt tillägg å lönen beräknas allenast å det belopp för månad, varmed densamma överstiger 25 kronor.

7 kap.

Sjukvård och begravningshjälp m. m. 28 §.

Sjukvård.

I fråga om sjukvård skola för beställningshavare, som avses i detta reglemente, i tillämpliga delar gälla föreskrifterna i 37—44 §§ militära avlöningsreglementet jämte de närmare bestämmelser, som utfärdas av Kungl. Maj:t. För beställningshavare tillhörande löneplan Ma skola dock följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse: a) rätten till fri sjukvård må för beställningshavare, som vid avsked ur tjänst är i behov av sådan vård, omfatta jämväl tid efter avskedet, dock högst ett år; b) till läkarvård må, enligt de n ä r m a r e föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet, hänföras tandvård jämväl i vidare mån än i 37 § 1 mom. andra stycket militära avlöningsreglementet sägs; c) kostnaderna för sjukhusvård och specialistvård ävensom för bad. massage m. m. skola helt ersättas av statsmedel.

159 29 §. / mom. Avlider beställningshavare, skall till hans dödsbo såsom begrav- Begravningsningshjälp utbetalas ett belopp av 300 kronor. Efterlämnar beställnings- nJälP m- mhavare tillhörande löneplan Mb anhöriga, som äro berättigade till familjepension enligt allmänna familjepensionsreglementet, skall dock, där beställningshavares lön för månad jämte därå belöpande rörligt tillägg överstiger familjepensionen för månad, begravningshjälpen ökas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beräkning av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund förhållandena under den månad, då dödsfallet inträffat. 1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall enligt gällande förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgående begravningshjälpen anses inbegripen. 2 mom. Avlider beställningshavare under tjänstgöring å annan ort än förläggningsorten, må utöver begravningshjälp, varom i 1 mom. förmäles, efter vederbörande centrala förvaltningsmyndighets bestämmande i förekommande fall av statsmedel bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till förläggningsorten eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande kostnaderna för transport till förläggningsorten. 8 kap.

Lönenämnd. 30 §.

Ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skola beredas av den lönenämnd, som jämlikt 57 § militära avlöningsreglementet eller av Kungl. Maj:t med stöd av femte stycket nämnda författningsrum meddelad föreskrift har att bereda ärenden angående tillämpningen av sistnämnda reglemente. I fråga om lönenämndens sammansättning skall iakttagas, att det fast anställda manskapets intressen skola vara inom nämnden företrädda vid här ifrågavarande ärendens behandling. 9 kap.

Förbud mot besvär i vissa fall. 31 §.

Över regements-(likställd) chefs beslut i frågor, som omförmälas i 7 § 1 mom., må besvär icke anföras. 10 kap.

Reglementets tillämplighet. 32 §.

/ mom. Beträffande beställningshavare, vilken vid detta reglementes ikraftträdande innehar anställning, som i reglementet avses, skall såsom

160 förutsättning för reglementets tillämpning gälla, att beställningshavaren icke före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser. Beställningshavare tillhörande löneplan Ma varder, därest han efter utgången av löpande kontraktstid erhåller fortsatt anställning, med den nya kontraktsperiodens ingång underkastad reglementets föreskrifter, ändå alt han gjort anmälan som i första stycket sägs. 2 mom. Beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning. skall vara pliktig — beställningshavare tillhörande löneplan Ma jämväl under löpande kontraktstid — att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar, om vilka förmäles i 19—21, 24—26 och 28 §§. 3 mom. Beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är vidare pliktig — beställningshavare tillhörande löneplan Ma jämväl under löpande kontraktstid — att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen underkasta sig minskning av lönen ävensom, i förekommande fall, av hyres- och ortstilllägg med högst fem procent av de i vederbörande löneplaner, respektive i den under 18 § intagna tabellen angivna årsbeloppen.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1940, från och med vilken dag vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Förslag till k u n g ö r e l s e o m ä n d r i n g i v i s s a d e l a r a v militära r e g l e m e n t e t d e n 15 juni 1939 ( n r 275).

avlönings-

Härigenom förordnas, att 5, 12, 17 och 50 §§ militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939 skola i nedan angivna delar erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår. 5 §. Löneplaner:

L ö n e p l a n UO. (Underofficerare.) O r t

Lönegrad

1 2 3

omfattar löneklasserna nr 1—5 3-7 5-9

Löneklass nr

2 940 3120

3 4

3 330 3 606

5 6

3 936 4 278 4 608

7 8 9

4 938 5 268

3 066 3 252 3 468 3 756 4 098 4 446 4 785 5124 5 466

3192 3 384

D It

<•)

s l i n, 3 318 3 516 3 744

3 606 3 906 4 260 4 614

4 056 4 422 4 782

4 962 5310 5 664

5139 5 496 5 862

3 696

3 822 4 044 4 296 4 656

3 948 4176 4 434 4 806

5 070 5 454

5 232 5 622 6 024

k t o n o r

3 444 3 648 3 882 4 206 4 584 4 950 5 316 5 682 6 060

3 570 3 780 4 020 4 356 4 746 5 118 5 493 5 868 6 258

3 912 4 158 4 506 4 908 5 286 5 670 6 054 6 456

5 847 6 240 6 654

6 426 6 852

12 §. / mom. Vad i 8 § 1 mom. stadgas i fråga om löneklassplacering vid be- Löneklassfordran till beställning inom högre lönegrad av samma löneplan skall äga { ^ ^ y5 motsvarande tillämpning beträffande den, som från beställning tillhörande lägsta'unde'rden i manskapsavlöningsreglementet omförmälda löneplan Mb vinner be- officersbell—398866.

ställning

162 fordran till underofficersbeställning tillhörande lönegraden UO 1. Därvid skall iakttagas, att löneklasserna 1, 2 och 3 i löneplan UO anses motsvara löneklasserna 4, 5 och 6 i löneplan Mb. 2 mom. För den, som från beställning tillhörande den i manskapsavlöningsreglementet omförmälda löneplan Ma befordras till underofficersbeställning tillhörande lönegraden UO 1, skall, där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering i enlighet med föreskrifterna i 7 § 1 mom., vid bestämmande av begynnelselön och av tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som om beställningen tillträtts vid nedan angiven tidpunkt, nämligen: a) i fråga om sergeant vid armén sex år efter avläggandet av furirsexamen; b) i fråga om musiksergeant vid armén nio år efter det beställningshavaren vunnit fast anställning vid krigsmakten, dock ej tidigare än vid uppnådda 27 års ålder; samt c) i fråga om sergeant vid flygvapnet fem år efter avläggandet av furirsexamen. Såsom förutsättning för tillämpning av vad nu stadgats skall gälla, att beställningshavaren omedelbart före tillträdandet av underofficersbeställningen varit i en följd fast anställd vid krigsmakten under den tidrymd, som för vederbörande beställning angives under a)—c) här ovan. Fast anställning — i anställningstiden. Har i skolat hänföras. 17 §.

Tjänstledighetsavdrag.

F ö r tid, A

Qch B.avdragen

A-, B- och C-avdrag. följande tabeller:

Löneplan UO. Löneklass nr

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

Löneklass nr

l-oo

3-20

2 3 4

1-70 1-80 2-00 2-20

3-40 360

7 8

4-oo

5 C-avdraget utgöres

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

2'40 2-60

4-80 5-20

2-80 300

4-40

Kungl. Maj:t bestämmer.

6-00

163 50 §. Beställningshavare, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd Ekiperingstjänstedräkt (uniform), äger vid tillträdandet av första ordinarie beställ- trädandetäv ning uppbära ekiperingshjälp. Beloppet av ekiperingshjälpen utgör för första ordiden, som från beställning tillhörande den i manskapsavlöningsreglementet ställning. omförmälda löneplan Mb vinner befordran till i detta reglemente avsedd beställning, 200 kronor och för annan beställningshavare 500 kronor. Från åtnjutande eller marinläkarstipendiat. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1940.

Utkast till förordning m e d b e s t ä m m e l s e r a n g å e n d e s ä r s k i l d e r s ä t t n i n g i vissa fall i a n l e d n i n g a v olycksfall, s o m drabbat b e s t ä l l n i n g s h a v a r e vid f ö r s v a r s v ä s e n d e t u n d e r flygning. 1 §• Har beställningshavare, som avses i militära avlöningsreglementet eller i manskapsavlöningsreglementet, under tjänstgöring i fredstid drabbats av olycksfall vid flygning, skola utöver föreskrifterna i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete och förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, lända till efterrättelse följande särskilda bestämmelser om ersättning i anledning av olycksfallet. 2 §• 1 mom. Har olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan med minst en tiondel och har beställningshavaren på grund härav förklarats berättigad till livränta jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete eller förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, skall till honom utgivas ett årligt tillägg till livräntan, utgörande där beställningen är förenad med tjänstepensionsrätt en fjärdedel och eljest hälften av livräntans belopp, i intet fall dock mindre än 300 kronor. 2 mom. Har olycksfallet, utan att medföra sådan nedsättning av arbetsförmågan som i 1 mom. omförmäles, föranlett att beställningshavaren blivit oförmögen till flygtjänstgöring, skall till honom utgivas en årlig livränta av 300 kronor. 3 mom. Med avseende å de i 1 och 2 mom. omförmälda ersättningarna skola i tillämpliga delar gälla i lagen om försäkring för olycksfall i arbete och förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, givna stadganden, dock att avdrag enligt bestämmelserna i 11 § nämnda lag och 11 § sagda förordning icke må göras å nämnda ersättningar.

165 3 §• 1 mom. Har olycksfallet medfört den skadades död och efterlämnar den avlidne änka med rätt till livränta, skall till henne utgivas ett årligt tillägg till livräntan med belopp, utgörande där den avlidnes beställning varit förenad med familjepensionsrätt en fjärdedel och eljest hälften av livräntans belopp. Efterlämnar den avlidne barn (adoptivbarn), må den enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete eller förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgående livräntan, utan hinder av vad i nämnda författningar stadgas, åtnjutas intill dess barnet fyllt nitton år. Efterlämnar den avlidne föräldrar (adoptivföräldrar), vilka tillerkänts livränta i anledning av dödsfallet, skall tillägg till livräntan utgå med dennas halva belopp, dock att livränta och livräntetillägg tillhopa icke må överstiga värdet av det underhåll de av den avlidne åtnjutit. 2 mom. Har jämlikt bestämmelser i lagen om försäkring för olycksfall i arbete eller förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, livränta till efterlevande nedsatts, skola de i 1 mom. omförmälda livräntetilläggen beräknas i förhållande till de nedsatta livräntebeloppen. 4 §• Ersättning, som utgår jämlikt denna förordning, bestrides av statsmedel och utgives av riksförsäkringsanstalten. 5 §•

Har livränta till skadad beställningshavare utbytts mot kapital för en gång, äger försäkringsrådet besluta, att jämväl livräntetillägg, varom förmäles i 2 § 1 mom., må utbytas mot sådant kapital. I fråga om dylikt utbyte skall i motsvarande delar gälla vad som stadgas om utbyte av livränta mot kapital för en gång. 6 §•

Rätt till ersättning enligt denna förordning kan icke överlåtas och må förty ej för gäld tagas i mät. 7 §•

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller, finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen, eller, efter Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.

166 8 §• Över beslut av riksförsäkringsanstalten rörande ersättning enligt denna förordning eller eljest rörande tillämpning av någon i förordningen given bestämmelse må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola ingivas till rådet eller i betalt brev med allmänna posten vara till rådet inkomna sist å trettionde dagen efter det klaganden av beslutet erhållit del, den dagen oräknad då sådant skedde. Försäkringsrådets beslut meddelas kostnadsfritt. ö v e r försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1940 men skall ej äga tillämpning i fråga om olycksfall, som inträffat före nämnda dag.

Kommitténs hemställan. Under åberopande av vad 1936 års lönekommitté i det föregående i skilda hänseenden anfört och föreslagit får lönekommittén hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen a) godkänna i förevarande betänkande framlagt förslag till manskapsavlöningsreglemente ; b) godkänna i betänkandet framlagt förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet; c) antaga förordning med bestämmelser angående särskild ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall, som drabbat beställningshavare vid försvarsväsendet under flygning, på grundval av det av kommittén härutinnan framlagda utkastet; d) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med iakttagande av de huvudgrunder, som av kommittén i sådant hänseende föreslagits, utfärda erforderliga bestämmelser om övergången till manskapsavlöningsreglementet; samt e) besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till vissa i manskapsavlöningsreglementet avsedda beställningshavare enligt av kommittén förordade grunder.

Särskilda yttranden. a.

kommitténs

ledamot

herr

Tanim:

Spörsmålet om livränleförmåner att utgå till änkor efter förolyckade flygare upptogs till behandling av 1936 års lönekommitté i det år 1938 avgivna betänkandet med förslag till militärt avlöningsreglemente. Därvid omför mäldes, att flygmyndigheterna föreslagit att maximibeloppen av livräntor till änkor borde höjas med 600 kronor per år, men lönekommittén föreslog på angivna skäl enhälligt att detta belopp borde nedsättas till 300 kronor. Riksförsäkringsanstalten anförde efter en utredning i frågan bl. a. följande: Toges hänsyn till att änkor efter flygare borde placeras i särklass med hänsyn till det förhållandet att de förolyckade i ekonomiskt hänseende intagit en särställning bland försvarsväsendets beställningshavare, syntes goda skäl tala för att livräntetillägg finge utgå. Anstalten ville därför föreslå, att efterlevande änka jämte den henne tillkommande livräntan skulle erhålla livräntetillägg med 50 procent av livräntans belopp. I föreliggande betänkande har lönekommitténs majoritet frångått sitt ursprungliga förslag och hemställer nu, att till flygaränkor skall, där den avlidnes beställning varit förenad med familjepensionsrätt, utgå en förhöjning av livräntan med endast 25 procent, medan sådan förhöjning eljest skall utgå med 50 procent. Delta betyder, alt det år 1938 av kommittén föreslagna livräntetillägget sänkes från 300 kronor till 187 kronor 50 öre för änkor efter officerare och underofficerare. För min del kan jag ej godtaga ett sådant förslag. Något som helst skäl att sätla änkor eller befattningshavare med familjepensionsrätt i detta hänseende i sämre ställning kan enligt min mening icke föreligga, då familjepensionerna till huvudsaklig del grunda sig på av beställningshavarna själva inbetalda avgifter. Ehuru jag helst skulle ha vidhållit 1938 års förslag om ett fast tillägg av 300 kronor, är jag beredd att ansluta mig till riksförsäkringsanstaitens kanske principiellt rikligare förslag om ett generellt livräntetillägg åt flygaränkor på 50 procent, vilket i regel skulle betyda ett belopp på 375 kronor för änkor efter officerare och underofficerare. Finansministern uttalade i propositionen nr 245 till 1939 års riksdag att en mera väsentlig höjning av de nuvarande livränteförmånerna enligt hans

169 mening borde medföra en omprövning av beloppen av de olika flygtilläggen. Detta kan vara riktigt. Men intet av här framlagda förslag torde för närvarande kräva en sådan omprövning. En minskning av de högre flygtilläggen — per månad 270 och 210 kronor — med 10 kronor skulle vid fullt utbyggd, nu beslutad flygorganisation medföra en besparing för staten på icke mindre än cirka 40 000 kronor per år. Den 1 januari 1939 funnos inalles 8 officers- och underofficersänkor, vilka skulle beröras av livräntetillägget. Detta skulle betyda en årlig merutgift för staten enligt lönekommitténs förslag år 1938 av 2 400 kronor, enligt här föreliggande majoritetsförslag av 1 500 kronor och slutligen enligt riksförsäkringsanstaitens av mig förordade förslag av 3 000 kronor. Även om dessa belopp under den närmaste tiden skulle komma att visa någon höjning, torde de vara alltför obetydliga för att åtminstone tillsvidare någon sänkning av flygtillägget skall kunna anses påkallad eller ens rimlig för deras täckande. b. Av v i s s a a v d e d e l e g e r a d e f ö r försvarsväsendets l ö n e n ä m n d och c e n t r a l a förvaltningsmyndigheter. Herr Lychnell har anfört: 1936 års lönekommitté har i betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente i fråga om 26 §, sjötillägg m. m., (sid. 202), gjort följande uttalande: »Någon begränsning i rätten att uppbära sjötillägg för det fall att vederbörande beställingshavare under tiden för sjötjänstgöringen åtnjuter flygtillägg finnes för närvarande icke stadgad. Såvitt lönekommittén kan döma, torde några sakligt bärande skäl icke kunna åberopas till stöd för bibehållande av en sådan anordning. Kommittén bar fördenskull under förevarande moment intagit ett stadgande därom, att sjötillägg icke må utgå till beställningshavare, som åtnjuter flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg enligt 27 § av reglementsförslaget.» I specialmotiveringen till manskapsavlöningsreglementet, sid. 111, anför kommittén under 24 §, sjöiillägg m. m., i 6 mom. följande: »I 26 § 7 mom. militära avlöningsreglementet stadgas bl. a. att beställningshavare, tillhörande eller kommenderad till tjänstgöring vid flygvapnet, under tjänstgöring å rustad sjöstyrka äger åtnjuta sjötillägg enligt för flottans personal gällande bestämmelser, dock att sjötillägg ej utgår till beställningshavare, som åtnjuter flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg. Motsvarande bestämmelse har införts i förslaget till manskapsavlöningsreglemente. I betraktande av del med den föreslagna sjötilläggsförhöjningen till gift manskap avsedda syftet att ulgöra en kompensation för mistad portionsgottgörelse har emellertid ansetts böra stadgas sådant undantag från regeln om att flygförmånerna ej må utgå jämsides med sjötillägg, att ett belopp av 75 öre för dag, motsvarande den nyss omförmäkla förböjningen av sjötillägget, må tillkomma beställningshavare, tillhörande löneplan Ma, vilken är gift eller varit gift och har minderårigt barn hos sig, även om beställningshavaren åtnjuter flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg.» Enligt min åsikt föreligga inga sakskäl, varför manskap i flygtjänstgöring skulle till skillnad från annat manskap från flygvapnet vid tjänstgöring ombord å rustad sjöstyrka vara uteslutet från förmånen av sjötillägg.

170 En granskning av lönekommitténs motiveringar för flygtillägg och sjötillägg giver vid handen, att båda tilläggen avse att kompensera vederbörande befattningshavare för det ökade ansvaret i resp. flyg- och sjötjänstgöring, men att sjötillägget därjämte motiveras av andra orsaker nämligen den större bundenheten i tjänsten, som följer av sjötjänstgöringen och de olägenheter av personlig — och i någon mån även ekonomisk — art, som åsamkas personalen genom sjökommenderingen. Att sistnämnda förhållanden drabba den ombordvarande personalen på samma sätt oberoende om densamma uppbär flygavlöning eller icke är obestridligt. I en av försvarsväsendets underbefälsförbund år 1937 gjord underdånig framställning angående särskilt tillägg till sjötillägget åt beställningshavare av manskapet vid marinen med eget hushåll — i specialmotiveringen till manskapsavlöningsreglementet refererad å sid. 110 — har förbundet bland annat framhållit, att sjötillägget icke vore avsett att utgöra en kompensation för mistning av andra förmåner, utan hade tillkommit av helt andra skäl. Detta uttalande, som synes väl grundat, synes hava analog tillämpning på frågan om sjötillägg åt manskap i flygtjänstgöring. Det måste anses obilligt och nedslående för det flygtjänstgörande manskapet att vid tjänstgöring ombord å rustad sjöstyrka, då ifrågavarande personal fullgör sitt riskfyllda arbete under ogynnsammare förhållanden än i land, berövas en förmån, som tillkommer allt annat ombord tjänstgörande manskap. Stadgandet kan dessutom komma att utöva ett ofördelaktigt inflytande på manskapsrekryteringen vid det förband av flygvapnet, varifrån personal kommenderas till tjänstgöring vid rustad sjöstyrka. Uteslutandet av den flygtjänstgörande manskapspersonalen från sjötilllägg lärer icke heller kunna motiveras av statsfinansiella skäl, enär nämnda personalkategori endast utgör omkring 10 procent av den till tjänstgöring ombord å rustad sjöstyrka kommenderade manskapspersonalen från flygvapnet, och belöper sig för närvarande till högst 25 man under en tid av högst 4 månader för år, med en kostnad för sjötillägg av omkring 2,000 kronor. I anslutning till vad sålunda anförts anser jag skäligt, att den flygtjänstgörande manskapspersonalen vid tjänstgöring ombord å rustad sjöstyrka bör såsom hittills komma i åtnjutande av sjötillägg i likhet med övrigt manskap. I fråga om livränteförhöjning åt änkor efter flygare delar jag den uppfattning, som uttalats av herr Tamm. Herr Curtman har anfört: Med hänvisning till önskvärdheten att för manskap vid skilda delar av försvarsväsendet åstadkomma likformig befordringsgång och samma löneställning efter enahanda tjänstetid och efter genomgång av motsvarande utbildning har lönekommittén framlagt förslag därom, att manskap vid kustartilleriet efter genomgången korpralskola skall befordras till korpralsbe-

171 ställning, som hänföras till 2:a lönegraden, medan samma manskap skall befordras till beställning i 3:e lönegraden först efter genomgången furirskola, d. v. s. den nuvarande lägre underofficersskolan. Jag biträder lönekommitténs förslag härom. Härvid förutsätter jag emellertid icke blott att, såsom även kommittén uttalat sig för, den till furirskola förändrade lägre underofficersskolan — efter någon övergångstid — regelmässigt skall genomgås under tredje anställningsåret utan även att tillträde till denna skola skall stå öppet för samtliga beställningshavare av manskapet, vilka med godkända betyg genomgått korpralskolan. Uppfyllas icke dessa förutsättningar, får huvuddelen av kustartilleriets underbefäl en sämre löneställning än för närvarande, och detta måste leda till att manskapsrekryteringen vid kustartilleriet försvåras. Så länge det icke är fastställt, att den av mig förutsatta omläggningen av utbildningen, vilken omläggning synes mig värdefull ur såväl militära som civilanställningssynpunkter, skall genomföras, ställer jag mig tveksam till ändamålsenligheten av den av lönekommittén föreslagna uppdelningen av de nuvarande korpralsbeställningarna vid kustartilleriet i beställningar för korpraler och furirer. Under angivna förutsättningar anser jag en dylik uppdelning lämplig och riktig.

BILAGOR

Bilaga

P. M. ang. vissa statistiska uppgifter rörande det fast anställda manskapet vid försvarsväsendet. För erhållande av material till belysande av vissa i lönekommitténs utredningsuppdrag ingående frågor samt för att erhålla grundval för erforderliga kostnadsberäkningar har kommittén från vederbörande militära myndigheter införskaffat uppgifter, meddelade å personliga uppgiftskort, rörande de beställningshavare i manskapsgrad, som kommitténs uppdrag omfattar. Korten, som avse förhållandena den 1 juni 1939, innehålla bland annat följande uppgifter beträffande respektive beställningshavare: fullständigt namn, tjänstenummer, civilstånd samt födelseår och födelsedag; mantalsskrivningsort, yrke eller sysselsättning samt genomgången skolutbildning, allt avseende tiden närmast före militäranställningen; försvarsgren ävensom truppförband, örlogsstation e t c , beställningshavarens förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort) samt den ortsgrupp, till vilken förläggningsorten hänförts; tjänstegrad, den innehavande beställningens benämning (för menig vid marinen även tjänstbarhetsklass) samt den specialtjänstegren (yrkesgren eller motsvarande), som beställningshavaren tillhör; data för tillträdande av första manskapsanställning, respektive innehavande beställning samt för utlöpande av gällande anställningskontrakt; sammanlagda antalet tjänstgöringsmånader, beräknade enligt 3 § manskapsavlöningsreglementet ; senast avslutad godkänd militär skolutbildning; uppgift, huruvida hyresbidrag åtnjutes samt huruvida i stället för portion in natura uppbäres portionsgottgörelse; samt födelsedata för samtliga i livet varande barn (även adoptivbarn). Insända uppgifter, som befunnits avse s. k. korttidsanställda beställningshavare, hava utmönstrats ur materialet. Det insamlade uppgiftsmaterialet har inom kommitténs kansli undergått viss granskning, varvid rättelser och kompletteringar vidtagits, samt har därefter bearbetats och använts för vissa sammanställningar. Med hänsyn till den ur olika synpunkter värdefulla belysning av det fast anställda manskapets förhållanden, som den verkställda statistiska utredningen är ägnad att giva, har det befunnits önskvärt alt i betänkandet publicera åtskilliga av de upprättade sammanställningarna. De tabeller, som ansetts böra meddelas i betänkandet, äro följande: Fördelningen av manskapet på olika beställningar (tjänstbarhetsklasser) har undersökts för var och en av de tre försvarsgrenarna. Ett totalsammandrag finnes i tab. 1, och i tab. 2 återges för marinens del framkomna siffror vid fördelning av manskapet på olika yrkesavdelningar. I tab. 3 lämnas en mera detaljerad redo-

173 visning av beställningshavarna, där för varje lönegrad uppdelning skett efter tjänstetid, för högre grader jämväl på ortsgrupper och efter civilstånd. Vidare hava vissa åldersundersökningar utförts. Tab. 4 och 5 utvisa sålunda fördelningen efter levnadsålder vid tillträdandet av första manskapsanställning, respektive vid tillträdandet av innehavande beställning, och tab. 6 anger manskapets fördelning efter levnadsåldrar vid den tidpunkt, som de införskaffade uppgifterna avse. Tab. 7 utvisar, vid vilken tjänstålder befordran vunnits till nu innehavande beställning, såvitt angår arméns och flygvapnets korpraler och furirer samt marinens korpraler, högbåtsmän och flaggkorpraler. Tab. 8 åskådliggör, i vilken utsträckning furirer vid armén och flygvapnet samt korpraler vid marinen avlagt underofficersexamen, ocli beställningshavarna ha här fördelats jämväl efter tjänstetid. Tab. 9 angiver de olika beställningshavarnas fördelning efter civilstånd samt gifta beställningshavares fördelning efter antalet barn under 16 år. På grundval av de erhållna uppgifterna rörande manskapet har vidare utförts en beräkning av det antal beställningshavare, som skulle komma att inplaceras i var och en av de nya Ma- och Mb-löneplanernas olika löneklasser. Resultatet av denna beräkning återgives i tab. 10 och 11. Slutligen må nämnas, att vissa undersökningar verkställts rörande förekomsten av portionsgottgörelse i stället för portion in natura samt rörande skolutbildning och yrke före militäranställningen m. m. Dessa undersökningar ha ej ansetts behöva här publiceras, men sammanställningar av resultaten finnas tillgängliga bland lönekommitténs handlingar. Anmärkningar till tabellerna. Till de efterföljande tabellerna lämnas här nedan några upplysningar och förklarande anmärkningar: Tab. 1. Till följd av att i sammanställningarna ej redovisats samtliga beställningshavare, för vilka uppgifter avgivits — uteslutits hava sålunda de förut omnämnda s. k. korttidsanstätlda liksom också 5 beställningshavare vid marinen, vilka kvarstå i den enligt tidigare organisation befintliga beställningen såsom underofficerskorpral, och 3 högbåtsmän, vilka åtnjuta avlöning i likhet med underofficerare av 3. graden — samt på grund av förefintliga vakanser i manskapsbeställningar vid tidpunkten för uppgifternas ^ avgivande är totalantalet i tabellen redovisade beställningshavare (10 971 st.) något lägre än hela antalet manskapsbeställningar enligt staterna för budgetåret 1938/39 (11 542 st.). Antalet i tabellen redovisade beställningshavare i viss tjänstegrad överstiger i en del fall med en eller annan enhet antalet i vederbörande stat upptagna beställningar i graden; så är t. ex. fallet beträffande antalet meniga vid kustartilleriet och antalet korpraler vid flygvapnet. Detta förhållande förklaras av att vakans föreligger å beställning i närmast högre grad samt att enligt gällande bestämmelser sådan beställning disponerats för tilldelande av lön i lägre beställning. I denna tabell ävensom i efterföljande tabeller hava konstaplar, musikkonstaplar och musikvicekonstaplar redovisats bland korpraler, musikkorpraler, respektive musikvicekorpraler. Tab. 3. Med tjänstetid avses här liksom i övriga tabeller all den tjänstetid, som vederbörande beställningshavare jämlikt bestämmelserna i 3 § manskapsavlöningsreglementet fått räkna sig till godo för tillträdande av löneförhöjning. De å statistikkorten lämnade uppgifterna rörande tjänstetiden ha i vissa fall befunnits ofullstän-

174 diga eller felaktiga, varvid rättelse företagits; en genomgående granskning av korten i detta avseende har dock ej kunnat inom kommittén verkställas. Ehuru vissa brister sålunda otvivelaktigt förefinnas i materialet, torde emellertid de upprättade sammanställningarna i stort sett giva en rättvisande bild av förhållandena. I denna tabell och övriga tabeller, där beställningshavarna uppdelats på ogifta och gifta, ha bland de senare medräknats jämväl änklingar (sammanlagt 5 st.) och frånskilda (sammanlagt 7 st.). Beträffande 1. klass kustartillerister — för vilka någon redovisning efter civilstånd och ortsgrupper ej skett i tabellen — må nämnas, att samtliga äro ogifta och tillhöra ortsgrupp E. De tre till tjänstetiden äldsta korpralerna vid flottan kvarstå på äldre avlöningsbestämmelser. Tab. 4 och 5. Såsom levnadsålder vid tillträdet har räknats åldern å födelsedagen det år, da första manskapsanställning, respektive innehavande beställning tillträtts. Enär anställning, respektive befordran i flertalet fall vinnes den 1 november, torde de sålunda beräknade åldrarna i genomsnitt vara c:a 4 månader för låga. Vid uträknande av genomsnittsåldrar för tillträdet till vederbörande beställningar hava därför de i tabellerna angivna, enligt nyssnämnda grund uträknade ålderssiffrorna korrigerats genom ökning med 0 3 . Musikpersonalen vid armén har ej medtagits i tabell 4, enär uppgifterna beträffande tidpunkt för första manskapsanställning för denna personal visat sig för ofullständiga eller eljest bristfälliga för att lämpa sig för bearbetning. Tab. 6. Såsom levnadsålder har räknats åldern å födelsedagen år 1939. De angivna levnadsåldrarna torde därför i medeltal närmast motsvara åldrarna den 1 juli 1939. Då tabellen egentligen avser förhållandena den 1 juni 1939, torde åldrarna därför i genomsnitt vara ungefär 1 månad för höga, och de ur tabellens åldersfördelning beräknade genomsnittsåldrarna ha av denna anledning minskats med 0 1 . En i tabellen upptagen 38-årig volontär vid armén har erhållit särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t att kvarstå i tjänst, trots att han överskridit den ålder, då enligt gällande bestämmelser avskedande senast skall ske. Tab. 7. För marinens vidkommande har den verkställda undersökningen rörande tjänstetiden vid tillträdande av innehavande beställning innefattat specifikation på olika yrkesavdelningar. I tabellen har dock angivits allenast sammanfattningen av resultaten. En högbåtsman vid flottan, vilken redovisas såsom förordnad efter en tjänstetid av mellan 60 och 72 månader eller kortare anställningstid än som enligt gällande bestämmelser kräves för kompetens för dylikt förordnande, har befunnits tidigare hava varit anställd vid kustartilleriet. Vid beräkningen av den genomsnittliga tjänstetiden vid tillträdande av respektive beställningar har antagits, att tillträdet huvudsakligen skett den 1 november; de, som antecknats i exempelvis kol. 6 (60—71 månaders tjänstetid), hava därför förutsatts räkna 60 tjänstemånader etc. Undantag från denna regel har dock gjorts beträffande vissa före den normala kompetenstiden befordrade. Sålunda hava de, som antecknats i kol. 2 (12—23 tjänstemånader), antagits i medeltal räkna 18 tjänstemånader och de furirer och musikfurirer samt korpraler vid marinen, som upptagits i kol. 3 (24—35 tjänstemånader), hava förutsatts i genomsnitt räkna 30 tjänstemånader. Huvudregeln leder förmodligen för flottan till något för låga siffror, beroende på att där hittills ofta förekommit särskild tillgodoräkning av speciellt

175 skeppsgossetid och tjänstgöring vid handelsflottan. Regeln har dock ansetts kunna tilllämpas jämväl för flottan, detta med hänsyn till, bland annat, att skeppsgossekåren numera upphört samt kommittén föreslår slopande av nämnda särskilda tillgodoräkning av tjänstetid vid handelsflottan, vilket medför att de med tillämpning av ifrågavarande regel framräknade siffrorna torde ge en bättre bild av de för framtiden sannolika förhållandena. Tab. 9. Genomsnittliga antalet barn per beställningshavare är beräknat i förhållande till hela antalet beställningshavare i respektive beställningar; även gifta beställningshavare utan barn samt ogifta beställningshavare hava således inräknats i sistnämnda antal. Tab. 10 och 11. Tabellerna avse att belysa, hur fördelningen på olika löneklasser kan väntas bli efter genomförande av kommitténs förslag till avlöningsreglemente. Siffrorna ha emellertid måst baseras på vissa antaganden rörande beställningshavarnas befordrings- och lönegång m. m. och kunna därför endast ge en ungefärlig bild av löneklassfördelningen. Inplaceringen i de olika löneklasserna har skett med ledning av siffrorna i tab. 3 och under antagande att beställningshavarnas befordringsgång varit den normala. Såsom 1. klass kustartillerister ha räknats dels de, som finnas uppförda i tab. 3, och dels de nuvarande korpraler, som ha kortare tjänstetid än 36 månader; beträffande dessa senare har nämligen förutsatts ett förverkligande av de omläggningar, som kommittén ifrågasatt och som gå ut på att såsom villkor för erhållande av befordran till den nya furirsgraden (motsvarande den nuvarande korpralsgraden) skall uppställas genomgången lägre underofficersskola, vilken antages komma att förläggas till det tredje tjänståret. Högbåtsmän och flaggkorpraler hava antagits räkna lönetur från och med åttonde anställningsåret. Stockholm i november 1939. Bertil

Kjellén.

176 T a b . 1.

Manskapets lördelning på beställningar (tjänstbarhetsklasser). B e s t ä l l n i n g a r

Försvarsgren

Armén:

(tjänstbarhetsklasser)

A n t a l

2 568

Volontärer Musikvolontärer Vicekorpraler Musikvicekorpraler Korpraler Musikkorpraler Furirer Musikfurirer

152 660 58 1176 52 1652 102

6 420

Marinen: Flottan

Meniga: 3. klass sjömän 2.

1. • > Korpraler Högbåtsmän Flaggkorpraler Kustartilleriet

Meniga: 3. klass kustartillerister 2. > > 1. > > Korpraler Flaggkorpraler

Flygvapnet :

Meniga Vicekorpraler Korpraler Furirer

699 1067 53

1819 915 145 277

.156

197 197 7

401 225 58

220 215 125 151

711 Summa 10 071

177 T a b . 2. F ö r d e l n i n g a v m a n s k a p e t vid flottan o c h k u s t a r t i l l e r i e t p å y r k e s a v d e l n i n g a r . Flottan. 1

A n t a l Yrkesavdelning

Däcksavdelningen

Hantverksavdelningen Summa

1. kl. sjömän

Korpraler

Högbåtsmän

Flaggkorpraler

Summa

575 91

24 4

122 21

211 13

366 35

23 2

517 95 273 30

(»99

3. kl. sjömän

2. kl. sjömän

421 51

22 43

115 19 277

8 145

287 1031 107 3156

Kustartilleriet. 2

3 A Yrkesavdelning

3. kl. kustartillerister

2. kl. kustartillerister

94 68 15 17 3 197

Minavdelningen

71 Maskinavdelningen

8 17 Summa

12 — 398866.

9 197

1. kl. Flafokustar- Korpraler korpraler tillerister

Summa

113 60

21 18 9 7 3

320 222 53 63

5 2

19 24 9 225

178 T a b . 3. M a n s k a p e t s f ö r d e l n i n g i n o m o l i k a b e s t ä l l n i n g a r ( t j ä n s t b a r h e t s k l a s s e r ) efter tjänstetid (för v i s s a beställningar även fördelning på civilstånd och ortsgrupper). A.

Beräknad tjänstetid, månader

0 - 11

A n t a l volontärer 1494

3 6 - 47

684 244 70

48— 59 6 0 - 71

28 17

7 2 - 83 8 4 - 95

7 7

96-107

5 6

1 2 - 23 24— 35

108-119 120—131 132 eller mera Summa

Armén.

musikvolontärer 84 35 16 11 4 1 1

vicekorpraler 13 474 153 8 2 4 2 2 1

9 10 12 11 4 3 1 3 1 4

3 3 2 56S

musikvicekorpraler

1 660

179 T a b . 3 (forts.). M a n s k a p e t s f ö r d e l n i n g i n o m o l i k a b e s t ä l l n i n g a r ( t j ä n s t b a r h e t s k l a s s e r ) e f t e r t j ä n s t e t i d (för v i s s a b e s t ä l l n i n g a r ä v e n f ö r d e l n i n g p å civilstånd och ortsgrupper). A. 2 | 3 | 4 | 6 | 6 |

Beräknad tjänstetid, månader

Armén

(forts.).-

7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 1 5 | 1 6 | 17

Antal korpraler och musikkorpraler (g inom ortsgrupp

20 Summa Totalsumma

H »g

gifta, og = ogifta)

18|

<>g

Korpraler. 1 2 - 23 24— 35 36— 47

120—131 132—143

1 — — — — 3 — 1 — — 12 1 106 4 90 — 91 — 2 15 2 37 6 40 4 41 — 3 8 4 14 3 27 4 13 1 — 2 2 4 3 6 1 5 — — 2 4 4 2 2 2 1 — — — 2 — 2 — 2 3 — — — 1 — — - 1 2 — 1 1 1 1 "™" — 1 "

144 el. mera Summa

1 — 2 8 39 19 166 21 168 16 157 2 122 8 227 3 63

4 8 - 59 60— 71 7 2 - 83 84— 95 96—107 108—119

1 — 1 — 2 — 75 1 160 — 30 — 27 1 46 — 21 1 12 1 15 1 7 1 3 — 1 1 3 1 1 — 2 — — — — 1 1 — — 1 2 2 — — — — 1 1 1 — — — 1 — — — —

2 — 91 6 42 16 11 18 6 8 — 8 — 8 — 4 — 3 — 5

11 655 269 107 30 12 4 4 1 —

11 661 285 125 38 20 12 8 4 5 2

1 — 4 1 5 5 152 82 1094 1176 157

1 176

Musikkorpraler. 1

12— 23 24— 35 3 6 - 47 48— 59

1 10 8 7

6 0 - 71 7 2 - 83 84— 95 96-107 108—119 120-131 132—143 144 el. mera Summa

1 39 10

10 4 5 1 1 4 52

180 Tab. 3 (forts.). M a n s k a p e t s f ö r d e l n i n g i n o m o l i k a b e s t ä l l n i n g a r ( t j ä n s t b a r h e t s k l a s s e r ) e f t e r t j ä n s t e t i d (för v i s s a b e s t ä l l n i n g a r ä v e n f ö r d e l n i n g p å civilstånd och ortsgrupper). A. A r m é n (forts.). 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 1 0 | 11 | 13 | 13 | 14 | 15 | 16 [ 17

Beräknad tjänstetid, månader

18|

ogifta)

Antal furirer och musikfurirer (g = gifta, og inom ortsgrupp

Summa Totalsumma

H »g Furirer.

2 4 - 35 3 6 - 47 48— 59 60— 71 72— 83 84— 95 96—107 108-119 120-131 132—143 144-155 156—167 168—179 180—191 192—203 204—215 216—227 Summa

1 11 1 — 11 3 2 6 6 ,2 4 6 5 6 8 1 1 12 i 8 2 16 : 3 1 9 3 — -7 :i — 6 4 :2 — — — 2

25 1 41 6 41 10 18 14 23 13 12 11 3 9 2 13 — 4 3 6 1 4 1 2

26 2 36 2 43 10 21 5 21 7 6 8 5 11 3 13 1 5 — 2 1 5 — 2

28 2 38 7 34 15 15 18 10 15 10 8 3 12 Q O 2 1 4 — 4 2 1 1 —

14 — 25 12 31 15 12 14 8 15 9 12 3 8 3 10 — 6 — 5 1 1 — 1

70 — 13 — 44 1 16 5 40 3 5 6 23 7 8 13 15 4 2 5 8 6 7 9 2 3 3 6 1 4 2 3 2 2 2 — 1 4 — — 1 — 1 — 1 — — —

2 — 55 7 40 36 52 67 26 79 13 72 3 67 9 73 3 57 1 33 1 25 — 19 — 7

4 242 251 252 127 98 56 30 18 5 8 5 3

4 249 287 319 206 170 123 103 75 38 33 24 10 5 5 1

28 42 80 170 95 163 78 146 88 106 99 212 32 56 52 205 552| 1100 1652 i !57 <!24 t•50 1652 ]194 311 88 i!58 70 Musikfurirer.

36— 47 4 8 - 59 60— 71 7 2 - 83 5 3 3

84-95 96—107 108-119 120—131 132—143 144—155

1 4 1 1

156—167 168—179 180—191

192-203 204—215 Summa

17 18

181 T a b . 3 (forts.). M a n s k a p e t s f ö r d e l n i n g i n o m o l i k a b e s t ä l l n i n g a r ( t j ä n s t b a r h e t s k l a s s e r ) e f t e r tjänstetid (för v i s s a b e s t ä l l n i n g a r ä v e n f ö r d e l n i n g p å c i v i l s t å n d och ortsgrupper). B. 1

Beräknad tjänstetid, månader

3 F l o t t a n .

4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |

| 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 1 18

Antal Antal 3. kl. 2. kl. sjösjömän män

E g

Summa Summa 1. kl. og g og sjömän

E o

G og

I og

l:a klass sjömä ri. 0 - 11 12— 23 24— 35 3 6 - 47 4 8 - 59 60— 71 72— 83 8 4 - 95 96—107 108—119 120—131 132-143 144—155 156-167 168—179 180-191

672 27

— — — — — — — — — — — — — —

•

Korpraler.

—

— — — — — — — — — — —

— 1 — 1 — 2 2 25 6 2 31 4 7 — 1 4 8 - 5 - — — 5 — 1 — — — 1 — - — — — — — — — — — — — — - — — — — — — — — — — —— — — — — — — — — — — — —— — — — — — — — — — — — — — —

2 33 12 5 1

— — — — — — — —

— — — — — 2 —j 2 10 133 — 1 4 104 14 888 13 132 — 6 6 78 19 216 18 77 22 50 25 14

4 11 53 30 134

— 1 9 3i 31 82 — — 10 11 35 25 17 5 — — 5 3 22 8 4 — — — 7 2 11 2 — 1 5 1 5 2 — — 5 1 5 1 — 7 1 — — 2 1 9 2 6 1 — — _ 6 1 3 — — — 3 6 __ 3 1 3 1

192—203 204 el. mera Summa

Summa Summa korpog g og raler

4 517 467 70 9

19 Antal 1. kl. sjömän och korpraler (g = gifta, og = ogifta) inom ortsgrupp

2 252 235 164 113 60 30 13 7

a m 7 6 i 2

6 39

— 8

6 47

137 416 553

3 1 12 63 286 20 i 714 13

a 915

182 Tab. 3 (forts). Manskapets fördelning inom olika beställningar (tjänstbarhetsklasser) efter tjänstetid (för vissa beställningar även fördelning på civilstånd och ortsgrupper). B. 1 Beräknad tjänstetid, månader

1 2 | 3

168-179

1 — 2 — 4 — 6 —

204—215

5 —

216-227 228—239 240—251 252—263

6 12 — 10 —

264-275 276-287 288-299 300-311 312—323 324-335 336—347 348-359 360-371 372—383 384-395 396—407 408—419 420-431 Summa

8 Summa Summa högbåtsmän og g og

192—203

180-191

4 | 5 | 6 | 7 1

•

—

3 — 7 —

Högbåtsmän. 1 — 2 — 7 — 5 —

Beräknad tjänstetid, månader

84— 95

96—107 108-119

1 — 4 — 3 —

5 — 10 — 8 —

5 10

1 — 1 1

7 — 13 1 13 1 7 —

7 14 14

144-155

15 2 6 — 11 1

17 6

180—191 192—203 204—215

3 1 4 — 8 2 — —

6 — 1 4 —

3 — — —

1 — 4 — 5 — 5 —

2 — — — — — 1 —

2 3 : 1 — 2 — 3 2 — 102 i

1 It >3

(forts.). 9

Antal högbåtsmän (g= gifta, og = ogifta) inom ortsgrupp

156—167

Flottan

— — — —

4 — 3 — 4 — 5 — 6 — 3 3 1 — 2 — 3

- — 2 — — — 38 4 140 5 42

1«15

12 4 3 4 5 6 3 3 1 2 3 2 145

120-131 132-143 156-167 168-179

216-227 228—239 240-251 252—263 264-275 276-287 Summa

12 | 1 3 | 14 | 15 t

10 | 11

l«

Antal flaggkorpraler (g = gifta, og = ogifta) inom ortsgrupp Summa Summa I E flaggkorpraog og og g g g ler

1 6

2 1

10 13 — 13 1 16 4

Flaggkorpraler. 9 2 10 4 9 8 10 10

3 3

18 23 23

2 2 3

19 20

3 5

22 13

2 1 1

4 — 3 — 5 1

17 20

12 11 1 3 — 1 — 4 — 4 — 1 — 162 19 1$.1

— — — 1 — 1 —

3 3 3 3 6 6 5 2 1 2

17 11 1 3 — 2 5 — 4 —

— — 1 — — — 76 20 238 39 96

2' 7

14 18 21 26 26 25 26 35 19 21 19 12 3 2 5 4 1 277

183 Tab 3 (forts.). Manskapets fördelning inom olika beställningar (tjänstbarhetsklasser) efter tjänstetid (för vissa beställningar även fördelning på civilstånd och ortsgrupper). C. 1

4 K u i t a r t i / l e r i ei 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |

Anta] Antal Antal Beräknad 3. kl. 2. kl. 1. kl. tjänstetid, kust- kust- kustmånader artille- artille- artillerister rister rister

(i |

|| 12 | 13 | 14 | 15 | l l i | 17 1

18 Antal korpraler och flaggkorpraler (g = gifta, og = Jgifta) inom ortsgrupp D

Summr Summa korpg °g og raler

og g

l Zorpra ler 0—11 12-23 24-35 36-47 48-59 60-71 72-83 84-95 96-107 108—119 120—131 132—143 144—155

192 4 1

— — —

3 123

1 4

Fl agghorpi aler.

— 15 1 64 1 79 — 4 2 30 2 34 — 4 7 18 7 22

80 36

1 1

—

3 12 17 13 20 1 9 12 9 13 4 2 4 2 3 2 3 2 5 2 5 2 1 4 5 1 1 1

33 22

65 2

—

— —

1 Summa Summa Uaggkorpog g og raler

—

6 5 7 6 1

2 1 3 1

o O

5 2 5 4

4 2 1

7 3 8 5

3 1 4 2 1

156—167 168-179 180-191 192-203 204—215

—

— — —— — —

—

— — — -

—

—— 2 — 2 —

— —

228 - 2 3 9

8 7 10 6 5 1 2 1 2 1 3 2

240—251 252—263

a 39

2 2

9 47 11

264—275 Summa

2 28 47 148 49 176 3( 1

1!)5

225 K»

184 Tab. 3 (forts). Manskapets fördelning inom olika beställningar (tjänstbarhetsklasser) efter tjänstetid (för vissa beställningar även fördelning på civilstånd och ortsgrupper). D. 1

Beräknad tjänstetid, månader

3 Antal meniga

F l y g v a p n e t.

| 7

SI | 10 | 11 | 12 | 13 | 11 | 15 |

16 Antal korpraler och furirer (g = gifta, og = ogifta) inom ortsgrupp

Antal vicekorpraler

H og

Summa Summa korpraler g og

Korpraler. 0-11 12—23 24-35

193 22

36-47 48-59

—

60—71

— —

4 1

72—83 Summa

— — — — — — — — — 215 — 177 21 4

— — — — — — — — 24 — 18 — 7 — 13 — 7 — 7 — 6 1 3 — 4 — 1 5 1 — 3 — — — 1 — 2 — 3 — — — 1 — - — — — 1 27 — 1 26 — 21 31

—

1 1

24 19

25 20

— — — —

6 1 123

— — — 73

11 1

36-47 48-59

— —

60-71 72—83 84—95

— 1 1

96—107 108 - 1 1 9 120-131

—

1 2 2

10 4

4 2 3 1 1

—

132—143 144—155 156-167 168-179

— — — — 2 1 — 3 — 5 1 9 1 5 1 6 0 3 1 — 7 2 o 4 »> — — 6 2 1 >> • 1 8 — 2 1 1 1 — 1 1 — 1 — —

180—191 summa

7 25

14 44

4 26

14 37

— — 1

— 1

1 3 2

— —

2 3

6 4

3 2

5 9

— — — — — — —

—

16 19

1 125

125 Summa furirer 1 1 12 12 22 20

Furirer. 24—35

7 4

19 18

23 23

9 3

18 10

7 a

— — --

1 42

2 1

—

1 1 1 151

185 Tab. 4. Manskapets fördelning efter levnadsålder vid tillträdandet av första manskapsbeställning (musikpersonal vid armén ej medräknad). Antal beställningshavare vid Levnadsålder vid tillträdet

armén

flottan

16 17

78 1941

3 203

18 19 20

1225 696

228 122

21 22 23

338 86

288 107 47

79 29 11

43 5

21 6

4 4

— —

. —

24 25 26

1097 751

kustartilleriet

flygvapnet 1 134 260 156 86 51 15 6 2

— —

—

28 Summa

1 6056

711 Genomsnittlig tillträdesålder

18-6

18'7

18-7

18-9

186 Tab. 5. Manskapets fördelning efter levnadsålder 1

2 1

6 1

7 A Levnadsålder vid tillträdet

1 n

1 t

Vicekorp.

Musikvicekorp.

Musikkorp.

15 16 17 18 19

38 898 729 468

17 44 27 25 21

18 172 160

2 8 7

12 211

1 2

20 21 22 23 24

308 82 30 11 3

11 3 1 2 1

129 104 51 13 9

13 8 9 5

297 279 179 101 56

4 10 7 12 8

151 280 334 291 242

—

2 1 1

1 3 1 1

22 5 8 1 3

3 2

1 1

35 36 37 38 39

e s t

—

1 1 1-

Korp.

Furirer

Musikfurirer

Meniga

Korp.

440 651 427

2 2 14 14 12

178 71 32 16 2

265 885 165 91 36

146 96 43 28 16

11 10 16 8 6

1 1

14 6 3 1

11 5 1

3 3

—

F 1 o t-

Musikvol.

30 31 32 33 34

10 A r m é n Vol.

25 26 27 28 29

— —

—

1 —

—

— —

—

40 41 42 43 44

—

45 46 47 48 49 Summa 2 568 Medeltillträdesålder 18-5

17-7

19-9

21-2

25-6

18-7

21-5

187 vid tillträdandet av innehavande beställning. 1

n i n g

tan

v a r

K u s t

a r t i 1 1e r i e t

20 Flaggkorp.

Meniga

Korp.

Flaggkorp.

Meniga

Vicekorp.

Korp.

—

— —

114 141 76

1 45

— —

51 K8 49

1 39 68

— — — —

— — —

42 11 10 3 4

70 43 31 20 8

— — —

12 16 1 2

56 34 12 2 3

3 2 4 5

31 35 32 38 31

20 20 25 8 16

23 15 19 11 9

17 4 1 4 3 3 6 1 1 1

— — — 1 145

•

—

7 4 8 8 11

— — — —

2 1 3 1

Levnadsålder vid tillFurirer trädet

F i y g v a p n e t

Högbåtsmän

—

— —

15 16 17 18 19

45 29 20 12 4

2 11 25 27 28

20 21 22 23 24

3 1

—

22 14 9 5 8

25 26 27 28 29

— — — —

3 2 2 1 3

— — — —

—

— —

—

— — — — — — — — — —

—

2 1 2

— —

1 3 3

— —

—

— —

—

— — —

_ — ——

__ — — —

— — —

_ — — —

— .—

—

45 46 47 48 49 Summa

24-4

Medeltillträdesålder

— 1

28-9

18-7

21-2

29-7

18-7

20-0

.— 2

21-5

30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44

188 Tab. 6. Manskapets fördelning 1

fi 1

1 «

A Levnadsålder år 1939

b e s t

1 Vol.

4 1 2

— — _ — —

— — 1 —

— — —

1 2

— — — — — — — —

— — — — — — — — —

— —

436 327 176 77 42

15 124 190 179 162

217 176 164 129 85

8 9 9 8 8

14 2 1

103 53 25 16 7

64 44 31 28 12

15 7 11 5 11

6 1

54 31 12 11 6

12 6 8

4 5 3 3

1 1 2

30 31 32 33 34

3 99 150 217 228

1 1 7 7 6

2 3 2 2 1

22 10 9 2 1

— — — —

200 290

9 2 2 1 1

25 26 27 28 29

—

2f~>5

29 13 10 7 2

26 283 435

_ — — — —

9 11 10 7 6

516 385 211 92 41

— — — —

— — —

161 127 103 52 13

20 21 22 23 24

Korp.

— — —

15 171

1 3

1 1-

Meniga

Furirer

— —

,, — —

1 Musikfurirer

Musikkorp.

Vicekorp.

22 538 709

2 Musikvice- Korp. korp.

Musikvol. 3 12 17 30 28

—

F 1 o t-

A r m é n

15 16 17 18 19

35 36 37 38 39

181 107

Q O

— 1

— — • —

— — —

— — — —

— —

— — — — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — — — — — —: — — — — — — —

13 8 7 4 5 1

— — — —

40 41 42 43 44

—

— —

— — —

45 46 47 48 49

— — — —

— .— — —

— — — —

— — — — — — — — —

— — — —

—

— — — —

20-6

22-5

22-2

24-9

25-4

29-8

23-6

50 51 — 52 — 53 _ 54 — Summa 2 568 Genomsnittsålder 19-8

— — — — — — — —

1 2

—•

1 1

— — — 1

— — — — — — — —

189 efter levnadsålder den 1 juni 1939. 1

tan

18 Högbåtsmän

Flaggkorp.

Meniga

Korp.

Flaggkorp.

—

— — — — — — — — — — — — — —

— — — — — —

55 116

— —

95 68 37 19 7

15 50 42 34 26

— — — —

5 15 16 21 17

1 1 1

17 13 12 6 5

1 5 4 7 7

2 2 1

9 6 5 1 2

4 9 2

33 32 31 15 29

7 9 12 7 13

21 14 11 5 4

7 10 5 9 4 12 4 8 7 3

2 3 1

— — — —. — — —

— 1

— — — — — — — — —

K u s t a r t i 1 Ie r i e t

— —

— — — —

— _ — — — —

—

— —

F 1y g v a p n e t Meniga

Vicekorp.

Korp.

Furirer

—

1 41

— —

—

15 16 17 18 19

55 14 14 3 2

66 55 37 11 1

6 40 33 22 12

1 7 11 20

20 21 22 23 24

oo 1

— — — —

5 4 1 2

—

22 27 20 22 6

25 26 27 28 29

—

7 4 1 2 1

30 31 32 33 34

z48

— — — —

—

— — _

—

_ _ —

35 36 37 38 39

__ —

—

40 41 42 43 44

_—

—

— 2

, —

_ ,

3 2

— 1

•

—

_ —

_— —

— — — —

— _ — — — —

— _ — —

—

20-0

23-2

31-2

19-4

20-5

22-2

26-1

1 5 1 2 4 145

— — — —

41-3

1 Levnadsålder år 1939

45 46 47 48 49

1 • i

50 51 52 53 54 Summa Genomsnittsålder

190 Tab. 7.

Fördelning av arméns och flygvapnets korpraler och furirer samt tillträdandet av inne2 |

3 |

4 |

| 10 |

12 |

13 |

14 |

Antal beställningshavare med Försvarsgren och beställningar

1 2 - 24— 3 6 - 48— 6 0 71 47 59 23 35

96— 108— 1 2 0 - 132— 144— 156— 107 119 131 143 155 167

72— 8 4 83 95

Armén. 249 Musikkorpraler . . Musikfurirer

....

631 220 14 1 157 618

6 3

10 208

6 5

1 1

20 22

23 1

4 3

2 3

10 41

3 8

1 Flottan. Högbåtsmän Flaggkorpraler

Kuslartilleriel. 55 Flaggkorpraler

101 5

9 27

9 67

6 8

1 20

12 Flygvapnet.

1 11

5 5

Tab. 8.

Antal furirer vid armén och flygvapnet samt korpraler vid marinen, vilka 1

2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7

8 | 9

10 | 11 | 12 | 13 | 14

15 |

Antal beställningshavare Beställningar

ex.

72-83

36—47

48—59

60—71

ej ex.

ej ex. ex.

ex.

— 287

8 311 6 158

34 172 41 72

— 30

24—35 ej ex.

ex.

Korpraler vid flottan Korpraler vid kustartil-

—

— 252

1 234 29

—

80 1

36 Furirer vid flygvapnet . .

— 12 — 22

ej ex. ex.

84—95

96—107

ej ex. ex.

ej ex.

57 113 34 26

47 22

76 8

2 6

ej ex. ex.

191 marinens korpraler, högbåtsmän och flaggkorpraler efter tjänstetid vid havande beställningar. 1 16 | l« |

17 | 18 | 1» | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29

31 Summa Genombeställ- snittlig 168— 180— 1 9 2 - 204- 216- 228- 240- 252- 264- 276- 288- 300- 312- 324- 336- nings- tjänstetid, 179 191 203 215 227 239 251 2K3 275 287 299 311 323 335 347 havare månader

nedan angiven tjänstetid (månader) vid tillträdet

27 56 48 84

52 1652 102

2 1

17 12

6 5

915 145 277

225 58

28 120

125 151

27 55

2 4

—

39 120

avlagt, respektive icke avlagt underofficersexamen, med fördelning efter tjänstetid. | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 2 3 | 24 | 25 | 26 | 27 | 2H | 29 | 30 | 31 | 32 | 33

med nedan angiven tjänstetid (månader) den 1 juni 1939

Summa beställnings108—119 120—131 132—143 144—155 156-167 168-179 180-191 192-203 204 el. mera havare ex.

ej ex.

ex.

ej ex. ex.

ej ej ej ej ej ej ex. ex. ex. ex. ex. ex. ex. ex. ex. ex. ex.

35 4

3 5

16 3

17 8

13 11 4

4 1

6 5

2 1

3 3

1 2

ex.

ej ex.

ex.

ej ex.

276 1376 —

26 26

192 T a b . 9.

M a n s k a p e t s f ö r d e l n i n g efter c i v i l s t å n d s a m t gifta

I Ogifta Försvarsgren och beställningar (tjänstbarhetsklasser)

Armén. Volontärer Musikvolontärer Vicekorpraler Musikvicekorpraler Korpraler Musikkorpraler Furirer Musikfurirer Summa Flottan. Meniga: 3. kl. sjömän 2. kl. sjömän 1. kl. sjömän Korpraler Högbåtsmän Flaggkorpraler Summa

antal

Gifta

Änklingar

% av % av hela hela antal antalet antalet

2 535

98-71

100-00

98'49

1-36

45 1094

77-59 9302 75-00 66-59 19-61 87'77

22-41

39 1100 20 56:15

antal

% av hela antalet

10 Frånskilda antal

% av hela antalet

1-29

6-80

23-08

1-92

33-35

0-06

78-43

12-12

699 1057

100-00 9906

0-94

47 714 5

11-32

78-03

21-97

3-45 14-08

85-56

2 561

81-15

18-73

0-09

0-98

0-03

0-08

1-38

0-69 0-36

0-06

Kustartilleriet. Meniga:

Summa

197 lOO-oo 195 98-98 7 100-00 176 78-22 11 18-97 586 85-67

Summa Totalsumma

220 100-00 215 10000 123 98-40 109 72-19 667 93 81 9 449 86-13

3. kl. kustartillerister . . 2. kl. kustartillerister.. 1. kl. kustartillerister.. Korpraler Flaggkorpraler

1-02

21-78

79-31

1-72

14-18

2781 Flygvapnet. Meniga Vicekorpraler Korpraler Furirer

1-60

0-05

0-06

193 beställningshavares fördelning efter antalet barn under 16 år. 11

1 I"»

20 Summa barn

Genomsnittligt antal barn per beställningshavare

0-01

9 9

0-01 0-16 0-06

Antal gifta beställningshavare med 0 barn

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 barn

6 barn

7 barn

—

5 5

—

7 44

—

— — — —

— — —

— — — — —

510 90

— •

0-88 Oil

9 1 158 199

0-01 0-02 0-17 1-37

302 669

1-09 0-21

0'01

—

199 28 281

8 241

32 318

14 114

7 1

—

— —

1 90

1 79 46 95

5 10 20

35 63 195

—

27 5

1 1

— —

— — 2

8 12

2 4 6

— — —

1 3

2 2

— — —

4 4 243

— — — — —

— — — —

—

— — 4

—

25 17 43

16 14 31

— — —

— —

10 17

24 40

16 16

— — — —

48 118

—

2 21 23 630

13—398866.

1 2

2 1 3

1 71

— —

68 8

0-15 0-31

— — —

2 1

—

— — — — —

— —

0-17

1 1

63 102

1-09 015

— — — —

—

2 32 34

0-02 0-21 0-05

194 Tab. 10. Beräknad fördelning av manskapet på löneklasser i den föreslagna löneplanen Ma. Löneklass i löneplan Ma

Antal beställningshavare

Löneklass i löneplan Ma

Antal beställningshavare

2 668

2 3

2 072 981

1010 480

725 Löneklass Antal bei löne- ställningshavare plan Ma 7

8 9

637 368

Löneklass Antal beställnings-, i lönehavare plan Ma 10 11 12

217 111

Summa

10491 Tab. 11. Beräknad fördelning av manskapet på löneklasser i den föreslagna löneplanen Mb.

Löneklass

Antal beställningshavare inom ortsgrupp E

36 71 79

125 21 332

33 37 30 36 2 138

D 1 2 3 4 5 6 Summa

592 Summa beställningshavare

74 112 109 161 24 4S0

Bilaga

Översikt över utvecklingen av lönesystemet för det fast anställda manskapet vid försvarsväsendet. Tiden intill 1921 års militära lönereglering. Armén. Fore införandet av 1901 års på den allmänna värnpliktens princip grundade härordning var den svenska arméns organisation i huvudsak baserad på det gamla indelningsverket. I samband med antagandet av nämnda härordning beslöts att indelningsverket skulle successivt upphöra. Redan dessförinnan hade dock vid sidan av de indelta truppförbanden inrättats nya, av värvat manskap sammansatta truppforband. Sådana hade nämligen blivit behövliga dels för att fylla behovet av ständigt tjänstgörande trupp för garnisonstjänst i vissa städer och dels för att förse armén med särskilda vapenslag för tillgodoseende av olika av krigsberedskapen b e . tingade tekniska ändamål. Avlöningsförmånerna till det värvade manskapet 1 voro vid tiden för antagandet av 1901 års härordning synnerligen skiftande både till form och belopp. I samband med nämnda härordning genomfördes emellertid en lönereglering för det värvade manskapet, varvid vissa av de äldre avlöningsformerna utmönstrades ur lönesystemet. Enligt denna lönereglering skulle — förutom underhåll in natura, d. v. s. portion, beklädnad och inkvartering m. m. — utgå avlöning, fördelad å lön och dagavlöning, med följande belopp för helt år räknat, nämligen:

Distinktionskorpral, förste konstapel . . . Korpral, andre konstapel Vicekorpral, vicekonstapel Menig beställningsman, musikvolontär.. Annan menig volontär

Dagavlöning

kronor

ä kronor

kronor

Summa avlöning kronor

300 240 180 150 150

0-50 0-40 0-30 0-30 o-io

182-50 146 — 109-50 109-60 36-50

482-50 386-— 289-50 259-50 186-50

Lön

Efter framställning av Kungl. Maj:t medgav sedermera 1907 års riksdag höjning dels av årslönen för distinklionskorpraler, korpraler och vicekorpraler jämte likställda med 60 kronor, dels av årslönen för samtliga meniga med 30 kronor, dels ock av dagavlöningen för andra meniga volontärer än musikvolontärer med 10 öre för dag. Den av 1914 års senare riksdag beslutade nya härordningen medförde i fråga om manskapets avlöning icke någon annan förändring än att distinktionskorpralsgraden uppdelades i två löneklasser, av vilka den lägre bibehöll de dittills utgående avlöningsförmånerna, medan den högre erhöll en förhöjning därutöver av lönen med 240 kronor. Innehavarna av dessa beställningar benämndes furirer av 1. och 2. klass. Det indelta manskapets avlöningsförhållanden lämnas i denna promemoria åsido.

196 Av 1917 års riksdag medgavs därefter ett särskilt lönetillägg för furir, som vore gift eller ock varit gift och fortfarande hade minderårigt barn hos sig, under villkor att han innehade en tjänstetid av minst sex år. Detta tillägg graderades i viss mån efter dyrortsförhållanden, i det att det utgick i Stockholm, Göteborg och Boden med 240 kronor men å övriga orter med 180 kronor för år. I samband med införandet från och med år 1918 av tillfällig löneförbättring för officerare och underofficerare tillerkändes jämväl furirer av 1. klassen tillfällig löneförbättring med ett belopp av 120 kronor årligen. Slutligen utgick enligt beslut av 1919 och 1920 års riksdagar från och med den 1 november 1919 tillfällig förhöjning i dagavlöningen med vissa belopp. I samband med 1901 års härordning uppfördes under lantförsvarets avlöningsanslag en särskild anslagspost till rekryteringskostnader, vilket belopp beräknades efter 50 kronor för varje i staterna upptaget volontärnummer och en anställningstid för varje volontär av tre år. Från och med år 1915 till och med å r 1919 uppfördes årligen under avlöningsanslaget en särskild anslagspost för ytterligare rekryteringskostnader. Från och med år 1920 utbrötos förenämnda båda anslagsposter från avlöningsanslaget och uppfördes tillika med vissa andra anslagsposter, avsedda till anställnings- och avskedspremier samt för underlättande av civilanställning för avgångna volontärer, under ett särskilt anslag till rekryteringskostnader. För användningen av detta anslag gällde en av Kungl. Maj:t fastställd stat. Beträffande samtliga å nämnda stat upptagna rekryteringsmedel föreskrevs att, sedan erforderliga omkostnader för rekryteringen (arvoden till värvare m. m.) blivit bestridda, återstoden skulle, i den mån det lämpligen kunde ske, så fördelas mellan manskapet, att vid samma truppförband rekryter och rekapitulanter, som anställdes för lika lång tid, skulle erhålla sins emellan lika belopp — s. k. lega — vilkas storlek bestämdes i förhållande till anställningstidens längd och i intet fall finge överstiga 90 kronor. Utöver ovan nämnda förmåner infördes från och med år 1915 i avlöningssystemet för volontärer — dock icke för musikvolontärer — olika slag av premier, avsedda att underlätta rekryteringen, nämligen anställnings-, rekapitulationsoch avskedspremier. I bifogade tablå 1 äro intagna samtliga fasta avlöningsförmåner, vilka enligt de för år 1921 gällande bestämmelserna utgingo till arméns manskap. De belopp, vilka i form av lega och rekapitulationspremier kunde beräknas genomsnittligt utgå under ett anställningsår till olika kategorier av beställningshavare, äro jämväl angivna i tablån. Däremot har i tablån icke upptagits dyrtidstillägg å de fasta löneförmånerna; ej heller har medtagits ovannämnda särskilda lönetillägg åt vissa furirer jämte därå utgående dyrtidstillägg, då detta lönetillägg icke tillkom samtliga i övrigt likställda beställningshavare utan endast familjeförsörjare. Utöver de i det föregående omnämnda förmånerna för arméns manskap kunde närmast före 1921 års lönereglering ytterligare sådana i viss utsträckning komma ifrågavarande personal till del antingen såsom extra gottgörelse för tjänstgöring i vissa befattningar eller eljest av särskilt krävande art, såsom arvoden, arbetspenningar, flygtillägg och särskilda dagarvoden, eller ock i ändamål att bereda vederbörande ersättning för särskilda utgifter i tjänsten, såsom reseersättning, dagtraktamente vid viss tjänstgöring utom förläggningsorten, naltkvartersersåttning samt flyttningshjälp. Marinen. Flottan. Intill år 1888 hade flottan för den flytande materielens bemanning med personal av manskaps grad att räkna med dels en fast stam, som huvudsakligen rekrytera-

197 des från s k e p p s g o s s e k å r e n , o c h dels m a n s k a p av b å t s m a n s h å l l e t , vilket t i l l k o m m i t s a m t i d i g t m e d i n d e l n i n g s v e r k e t vid a r m é n . Vid 1887 å r s r i k s d a g blev b å t s m a n s h å l lets v a k a n s s ä t t a n d e b e s l u t a t . Närmast m e d anledning av den reglering av avlöningsförhållandena för a r m é n s m a n s k a p , s o m g e n o m f ö r d e s i s a m b a n d m e d 1901 å r s h ä r o r d n i n g , vidtogos s a m tidigt vissa f ö r ä n d r i n g a r i fråga o m a v l ö n i n g e n för f l o t t a n s m a n s k a p ( s j ö m a n s k å r e n ) . De k o n t a n t a f ö r m å n e r — lön, dagavlöning o c h uppmuntringspenningar — s o m b e s t ä m d e s a t t f r å n och m e d å r 1902 u t g å till m a n s k a p e t vid t j ä n s t g ö r i n g i land, f r a m g å a v n e d a n s t å e n d e t a b l å , i vilken e m e l l e r t i d e n d a s t u p p t a g i t s m a n s k a p i 2, 3 o c h 4 l ö n e g r a d e r n a : 1 Lön

Manskap i 2 lönegraden »3 >

» 4

Dagavlöning

kronor

å kronor

kronor

240 144 78

0-50 0-40 0-30

182-50 146 — 109-50

Uppmuntringspenningar kronor

Summa avlöning

36 50 18-25

458-50 308-25 187-50

kronor

Anm. Uppmuntringspenningarna skulle utgå med: 54 kronor 75 öre i 1 uppmuntringsklassen efter 10 års tjänst vid sjömanskåren. 36 » 50 > » 2 » > 6 > i » i 18 s 25 > » 3 » > 2 > • > » U t ö v e r de i t a b l å n a n g i v n a k o n t a n t a f ö r m å n e r n a skulle till allt m a n s k a p u t g å beklädnadspenningar till ett u n d e r v e d e r b ö r l i g t a n s l a g b e r ä k n a t v ä r d e a v 108 k r o n o r för å r s a m t portion in natura eller ersättning därför enligt p r o v i a n t a r t i k l a r n a s v ä r d e m e d tillägg av 10 p r o c e n t för tillagningen. E t t b e g r ä n s a t a n t a l m a n s k a p , s o m erhållit tillstånd att bo u t o m kasern, skulle dessutom åtnjuta inkvarteringsbidrag 1 I jämförelse med den organisation, som under tiden från genomförande av 1901 års härordning i huvudsak oförändrad varit gällande i fråga om arméns värvade manskap, var organisationen av marinens manskap av mera invecklad natur. I viss mån har detta förhållande också föranlett, att avlöningsbestämmelserna för manskapet vid marinen icke företett samma enkelhet och överskådlighet som motsvarande stadganden rörande arméns manskap. Vidkommande armén uppfördes å staterna för vederbörliga truppförband ett visst antal lönebeställningar för varje Ijänstegrad — furir (av 1. eller 2. klass), korpral, vicekorpral och menig. Befordran till beställning i högre tjänstegrad med rätt att åtnjuta därmed förenade löneförmåner kunde ske endast i den mån lön blivit ledig i denna högre beställning. Vid marinen åter upptogs i vederbörliga stater ett visst antal beställningar, oberoende av tjänstegrad, i särskilda lönegrader, till vilka uppflyttning skedde i mån av uppkommande vakanser inom vederbörande lönegrad men utan därmed förenad befordran till högre tjänstegrad. Under tiden från och med år 1902 intill år 1919 var antalet lönegrader för marinens manskap fyra (1—4 lönegraderna). Från och med sistnämnda år överfördes dock flertalet beställningar i 1 lönegraden till underofficerskåren i samband med inrättandet av beställningar för underofficerare av 3. graden. Utan avseende å tillgången på le,diga beställningar i de olika lönegraderna hänfördes marinens manskap till endera av de tre tjänstegraderna underofficerskorpral, korpral och menig, varjämte det meniga manskapet, allt efter förvärvad tjänstbarhet, fördelades på vissa tjänstbarhetsklasser (vid flottan 1., 2. eller 3. klass sjömän, vid kustartilleriet 2. eller 3. klass kustartillerister). Befordran till högre ijänstegrad inom sjömanskåren eller vid kustartilleriet skedde, så snart de i gällande skolreglementen såsom villkor härför stadgade fordringarna voro uppfyllda. För uppflyttning från lägre till högre lönegrad vid marinen gällde följande villkor: för uppflyttning till 3 lönegraden att innehava en tjänstetid vid flottans sjömanskår (kustartilleriet) av minst 18 månader och att vara 2. klass sjöman (2. klass kustartillerist), samt för uppflyttning till 2 lönegraden att innehava en tjänstetid vid flottans sjömanskår (kustartilleriet) av minst 36 månader samt att vara vid flottan 1. klass sjöman och vid kustartilleriet korpral. I allmänhet innehades beställningarna i 2 lönegraden vid flottan, respektive kustartilleriet av korpraler och 1. klass sjömän, respektive korpraler, i 3 lönegraden av 2. klass sjömän, respektive £. klass kustartillerister samt i 4 lönegraden av 3. klass sjömän, respektive 3. klass kustartillerister.

198 till belopp av 10 kronor (underofficerskorpral 15 kronor) vid Stockholms station och 5 kronor (underofficerskorpral 10 kronor) vid Karlskrona station, allt för månad räknat. Denna förmån skulle i allmänhet utgå endast under tjänstgöring i land men för den, som var gift eller änkling med minderårigt barn, även under annan tjänstgöring. I vederbörlig stat upptogos slutligen medel till beredande av lega åt manskapet. Efter framställning av Kungl. Maj:t beslöt sedermera 1907 års riksdag åtskilliga avlöningsförbättringar. Sålunda skulle manskapets vid sjömanskåren löner utgå med följande förhöjda belopp: i 2 lönegraden med 276 kronor, i 3 lönegraden med 180 kronor samt i 4 lönegraden med 144 kronor. Dagavlöningen ökades för manskap av 2 lönegraden från 50 öre till 60 öre samt för manskap av 3 lönegraden från 40 öre till 50 öre. Vidare medgavs vid 1907 års riksdag, att den, som tillhörde 2 lönegraden och vore underofficerskorpral eller 1. klass sjöman, skulle erhålla efter en tjänstetid av 5 år ett första lönetillägg av 10 kronor och efter en tjänstetid av 12 år ett andra lönetillägg av 5 kronor, allt för månad räknat. Lega skulle till ett belopp av 12 kronor 50 öre för varje år, som anställningen avsåge, utgå till manskap, som nyanställdes medelst kontrakt, och vid rekapitulation till allt manskap. I fråga om inkvarteringsbidraget medgav riksdagen, alt detsamma finge utgå med förhöjda månadsbelopp, nämligen 15 kronor (underofficerskorpral 20 kronor) i Stockholm och 10 kronor (underofficerskorpral 15 kronor) i Karlskrona, men riksdagen uttalade därvid, att inkvarteringsbidrag i allmänhet icke syntes böra utgå annat än i den mån tillräckligt och lämpligt bostadsutrymme saknades i kronans hus och underbefälets (av manskapsklassen) närvaro i kasern icke vore av behovet påkallad. Vid 1910 års riksdag beslöts en ändring i fråga om åtnjutande av det vid 1907 års riksdag medgivna lönetillägget, i det att den anmärkning vid staten för flottans sjömanskår, som avsåg nämnda förmån, erhöll följande lydelse: »Den, som tillhör 2 lönegraden och är underofficerskorpral eller korpral, erhåller, om han vid sjömanskåren innehar en tjänstetid av minst 48 månader (4 år), varav minst 12 månader såsom korpral, ett första lönetillägg av 10 kronor i månaden och, om han vid kåren innehar en tjänstetid av minst 144 månader (12 år), ett andra lönetillägg av 5 kronor i månaden.» Vid samma riksdag beslöts vidare sådan ändring i fråga om uppflyttning till de tre olika uppmuntringsklasserna, att sådan uppflyttning kunde ske efter respektive 2, 4 och 6 års tjänstetid. I samband med beslut vid 1918 års riksdag om grunder för tillfällig löneförbättring för officerare och underofficerare m. fl. ävensom för marinens kvarstående manskap i 2 lönegraden (underofficerskorpraler) vidtogs den ytterligare ändring i villkoren för åtnjutande av lönetillägg, att i ovan anförda anmärkning vid vederbörlig stat orden »minst 144 månader (12 år)» utbyttes mot »minst 84 månader (7 år)». Slutligen utgick enligt beslut vid 1919 och 1920 års riksdagar från och med den 1 november 1919 tillfällig förhöjning i dagavlöningen till flottans manskap med vissa belopp. Efter förebild från armén infördes även för marinens manskap olika slags premier, nämligen anstållningspremier, rekapitulationspremier och avskedspremier. I bifogade tablå 2 äro intagna samtliga fasta avlöningsförmåner, vilka enligt de för år 1921 gällande bestämmelserna utgingo till sjömanskårens manskap i 2—4 lönegraderna vid tjänstgöring i land. De belopp, vilka i form av lega samt anställnings- eller rekapitulationspremier kunde beräknas under ett anställningsår utgå till olika slags beställningshavare, äro jämväl angivna i tablån. Vidare har av anledning, varom nedan närmare förmäles, i tablån ansetts böra för allt manskap^ i 2 lönegraden (i regel korpraler) beräknas korpralsarvoden efter 20 kronor, fö: år räknat, jämte därå utgående dyrtidstillägg. Däremot hava icke upptagits ovannämnda inkvarteringsbidrag jämte därå utgående dyrtidstillägg.

199 Kustartilleriet. I samband med beslut vid 1901 års riksdag om uppsättande från och med år 1902 av ett kustartilleri ordnades avlöningsförhållandena för personalen vid det nya vapnet. Den kontanta avlöning — uppdelad i lön och dagavlöning — som därvid fastställdes för kustartilleriets manskap, framgår av följande tablå, i vilken endast upptagits manskapet i 2, 3 och 4 lönegraderna:

Manskap i 2 lönegraden .3 . » > 4 >

Dagavlöning

kronor

å kronor

kronor

Summa avlöning kronor

204 144 78

0-50 0-40 0-30

182-50 146-— 109-50

386-50 290-— 187-50

Lön

Vid kustartilleriets uppsättande tillerkändes manskapet vid detta vapenslag — i olikhet mot flottans manskap — icke s. k. uppmuntringspenningar. I fråga om beklädnadspenningar samt portion in natura eller ersättning därför genomfördes däremot likställighet med flottan. Legan bestämdes till 50 kronor för varje anvärvad rekryt, och till ett visst antal man i 1 lönegraden (underofficerskorpraler), som erhållit tillstånd att bo utom kasern, skulle utgå inkvarteringsbidrag till månatligt belopp av 15 kronor i Stockholm och 10 kronor å kustfästning. Vid 1907 års riksdag beslötos enahanda förhöjningar i avlöningen för kustartilleriets manskap, som på sätt förut nämnts vidtogos beträffande flottans manskap. Uppmuntringspenningar och lönetillägg infördes vidare efter samma grunder, som gällde vid flottan, varjämte i fråga om inkvarteringsbidrag för underofficerskorpraler meddelades vissa ändrade bestämmelser. Vid 1910 års riksdag antogos nya grunder för åtnjutande av lönetillägg och för uppflyttning i uppmuntringsklass, varmed avsågs att vinna likställighet mellan flottans och kustartilleriets manskap. Vidare höjdes det till underofficerskorpraler utgående inkvarteringsbidraget till 20, respektive 15 kronor. I likhet med vad som vid 1918 års riksdag bestämdes för flottans manskap i 2 lönegraden, beslöts vid samma riksdag den ändring i villkoren för åtnjutande av det andra lönetillägget, att härför skulle erfordras en tjänstetid av allenast 84 månader (7 år) i stället för tidigare stadgade 144 månader (12 år). Enligt beslut vid 1919 och 1920 års riksdagar utgick vidare till kustartilleriets manskap från och med den 1 november 1919 motsvarande förhöjning i dagavlöningen som den, vilken tillerkändes sjömanskårens manskap. Införandet för kustartilleriets manskap av anställnings-, rekapitulationsoch avskedspremier skedde samtidigt med att dessa förmåner medgåvos för sjömanskårens manskap. I bifogade tablå 3 äro intagna samtliga fasta avlöningsförmåner, vilka enligt de för år 1921 gällande bestämmelserna utgingo till kustartilleriets manskap i 2—4 lönegraderna. Beräknade belopp i form av lega samt anställnings- eller rekapitulationspremier äro jämväl angivna i tablån. I likhet med vad som beträffande arméns manskap omnämnts, utgingo även till marinens manskap särskilda förmåner antingen såsom extra gottgörelse för tjänstgöring i vissa befattningar eller eljest av särskilt krävande art, såsom arvoden, sjötillägg, ersättning för dykeriarbete och flygtillägg, eller ock i ändamål att bereda vederbörande löntagare ersättning för särskilda utgifter i tjänsten, såsom reseersättning, dagtraktamente, mässpenningar eller servisbidrag samt flyttningshjälp.

1921 års militära lönereglering. Den 10 januari 1921 avgåvo 1918 års militära avlöningssakkunniga förslag till lönereglering för det fast anställda manskapet vid armén och marinen. I fråga om löneregleringens grunder hade de sakkunniga sökt att i möjligaste mån tillämpa de löneprinciper, vilka då nyligen vunnit godkännande vid ordnandet av löneförhållandena för kommunikationsverkens personal. Med anledning av de säregna anställnings-, befordrings- och tjänstgöringsförhållanden, som gällde för det fast anställda manskapet, hade emellertid avvikelser i olika hänseenden från nämnda löneprinciper funnits böra äga rum. De sakkunniga anförde härom bl. a. följande: »Vid kommunikationsverken sker rekryteringen av de lägre befattningarna i regel på det sätt, att den inträdessökande antages till aspirant inom vederbörande verk, varefter han, sedan viss tids övnings- eller provtjänstgöring blivit fullgjord, vinner anställning såsom extra ordinarie tjänsteman i verket. Som sådan gör han full tjänst i likhet med motsvarande ordinarie befattningshavare. Däremot kan han, när omständigheterna, t. ex. genom minskat personalbehov, därtill föranleda, uppsägas och avskedas. Vid sidan av denna extra ordinarie personal förekommer även mera tillfälligt anställd extra personal. I den mån ledighet uppstår bland den ordinarie personalen, vinner den extra ordinarie tjänstemannen befordran till ordinarie anställning, vilken han, efter eventuell befordran från lägre till högre befattning, bibehåller intill dess han vid lägst 60 eller högst 67 år blir berättigad att avgå med pension. Den, som tager anställning vid något av omförmälda verk, kan alltså i allmänhet förutsättas vinna sin framtida utkomst inom verket. De förmåner, som tillkomma ifrågavarande personal — liksom personalen i allmänhet inom den civila förvaltningen — utgå i regel uteslutande kontant; beredes personalen bostadsförmån, måste ersättning härför erläggas. Samtliga befattningshavare hava själva att sörja för sin förplägnad, och den, som är skyldig att i tjänsten bära tjänstedräkt, måste själv anskaffa densamma eller ock erhåller han erforderliga klädespersedlar av staten mot ersättning. På de tider av dygnet, då befattningshavare är fri från tjänstgöring, är han icke bunden av skyldighet att uppehålla sig på viss plats. För det vid krigsmakten fast anställda manskapet gäller däremot, att anställningen äger rum för en begränsad kortare tid. Anledningen härtill är, att manskapsbehovet i de olika lönegraderna är väsentligt större än som skulle erfordras enbart för att rekrytera underofficerskåren. Befordran till denna kår innebär i huvudsak den enda möjligheten för manskap att inom det militära området vinna med pensionsrätt förenad fast anställning. För det manskap, som icke dessförinnan erhållit underofficersbefordran, är stadgad skyldighet att senast vid några och trettio års ålder lämna den militära anställningen. Härav framgår, att den, som väljer militäryrket, icke med någon visshet kan räkna med att kvarstå i detta yrke. Efter ett fåtal år kan han nödgas söka sig en annan levnadsbana. Vidare är det militära manskapet i regel skyldigt att vara boende inom kasern, att där intaga sina måltider samt att ständigt såväl i som utom tjänsten bära föreskriven uniform. Härmed sammanhänger, att kronan för hela anställningstiden, utöver ifrågakommande kontant avlöning, består manskapet fullt underhåll in natura. Manskapet kan icke heller annat än i undantagsfall avstå från de naturaförmåner, som ingå i dess avlöning. Beträffande tjänstgöringsförhållandena för det militära manskapet bör särskilt beaktas, hurusom skyldigheten att vara förlagd i kasern för manskapet innebär väsentliga inskränkningar i den rätt att förfoga över fritid, som tillkommer befattningshavare inom den civila förvaltningen. För upprätthållande av erforderlig disciplin och ordning bland den kasernerade truppen är det nämligen ofrånkomligt,

201 att manskapet, även då skolor eller övningar icke pågå, underkastas ett personligt tvång, vilket icke behöver åläggas andra statens befattningshavare.» I de enskilda delarna innefattade 1918 års sakkunnigas löneregleringsförslag följande grundläggande synpunkter. A. Sättet för bestämmandet

av den kontanta

avlöningen.

Vid genomförandet av den nya löneregleringen för kommunikationsverken hade för bestämmandet av den kontanta avlöningen för dessa verks befattningshavare tillämpats den grundsatsen, att denna avlöning upptagits med enhetliga bruttobelopp för samtliga befattningshavare, oavsett huruvida en större eller mindre del av dem av vederbörande verk beretts några förmåner in natura eller ej. Härigenom hade sådana kontanta tillägg till avlöningen som exempelvis bostadsersättning, vilken utgått för att kompensera avlöningen för de befattningshavare, som icke åtnjutit fri bostad, kunnat bortfalla. I stället hade stadgats, att tjänsteman, som anvisades bostadslägenhet vilken disponerades av vederbörande verk, vore för begagnande av dylik bostad skyldig att genom avdrag å avlöningen månadsvis i förskott erlägga viss ersättning. I fråga om arméns och marinens officerare och underofficerare med vederlikar hade de sakkunniga funnit, att det för kommunikationsverken i förevarande avseende införda systemet, enligt vilket avlöningsförmånerna upptoges med bruttobelopp, borde vinna tillämpning. Vad manskapet åter beträffade, hade de sakkunniga, ehuru det givetvis skulle ur rekryteringssynpunkt vara en stor fördel, om alla de avlöningsförmåner, som bjödes anställningssökande, kunde angivas med ett sammanlagt kontant belopp, dock icke ansett sig kunna förorda nyssnämnda system. Såsom förut omförmälts, åtnjöte nämligen manskapet fullt underhåll in natura, innefattande förläggning i kronans hus eller eljest på dess bekostnad, förplägnad, beklädnad m. m. I regel måste manskapet begagna sig av dessa förmåner. Vid sådant förhållande skulle, om i avlöningsbestämmelserna angåves ett bruttobelopp för avlöningen, vid uträkning av det kontant utgående avlöningsbeloppet erfordras avdrag för så gott som varje beställningshavare. Enligt de sakkunnigas mening borde därför avlöningen för manskapet även framgent utgöras dels av fullt naturaunderhåll, dels ock av kontant avlöning, vilken alltså upptoges med nettobelopp. B.

Avlöningsformer.

Då det gällt att avgöra, i vilken omfattning redan förekommande avlöningsformer borde bibehållas eller huruvida till äventyrs nya avlöningsformer borde införas vid en lönereglering för manskapet, hade de sakkunniga ansett sig böra undersöka, huruvida och i vad mån de grunder, som i detta avseende tillämpats vid löneregleringen för kommunikationsverken, borde komma till användning jämväl vid ordnandet av avlöningsförhållandena för manskapet. I det nya lönesystemet för nämnda verk hade såsom huvudsaklig avlöningsform upptagits lön, varvid denna så avpassats, att den för personal i samma lönegrad utginge med olika i förhållande till tjänstetidens längd och befattningshavarnas placering på skilda orter avvägda belopp, upptagna i särskilda löneklasser. Lönen inneslöt sålunda enligt berörda system även avlöningsformerna ålderstillägg och ortstillägg. Avlöningsformen lön borde självfallet alltjämt bibehållas och bilda stommen i det nya lönesystemet för manskap. Dagavlöningen borde däremot uteslutas ur lönesystemet och uppgå i lönen, varvid avdrag å denna i vissa fall borde äga rum. Då de sakkunniga ansett sig böra förorda införande av vissa avlöningsförhöjningar i förhållande till tjänstgöringstidens längd, borde vidare lönetillägget till manskap vid marinen upphöra såsom särskild avlöningsform och uppgå i lönen.

202 Även avlöningsformen uppmuntringspenningar, som utginge endast till manskap vid marinen och i själva verket blott vore en form av förhöjd dagavlöning, borde bortfalla. I fråga om anställnings- och rekapitulationspremier erinrade de sakkunniga därom att dessa premier haft karaktären av allenast tillfälliga åtgärder för att upphjälpa den under de närmast föregående åren synnerligen otillfredsställande manskapsrekryteringen, och det borde enligt de sakkunnigas mening icke ifrågakomma att upptaga dem i ett nytt lönesystem. Även legan, vilken vore att betrakta såsom en föråldrad avlöningsform, syntes böra bortfalla vid genomförandet av en definitiv lönereglering för manskapet. Avskedspremierna ansågo de sakkunniga däremot böra bibehållas. I fråga om avlöningsformerna lönetillägg till vissa furirer samt inkvarteringsbidrag vid marinen framhölls, att dessa förmåner helt eller delvis vore grundade på den s. k. behovsprincipen, i det att desamma som regel utginge endast till vissa beställningshavare, som vore gifta eller varit gifta och fortfarande hade minderåriga barn hos sig. Vid löneregleringen för kommunikationsverken hade behovsprincipen icke kommit till användning. Ehuru de sakkunniga vore av den uppfattningen, att ifrågavarande löneprincip i fråga om lönesystemet i dess helhet icke borde vinna beaktande, med mindre densamma efter verkställd utredning funnes böra efter enhetliga grunder genomföras inom hela statsförvaltningen, hade de sakkunniga likväl ansett sig böra förorda att ovanberörda förmåner, lönetillägg till vissa furirer vid armén och inkvarteringsbidrag vid marinen, det sistnämnda dock endast såvitt det utginge till familjeförsörjare, bibehölles såsom avlöningsformer vid löneregleringen. Även om manskapet i allmänhet borde vara kasernerat, måste det anses billigt, att beställningshavare, som inginge äktenskap och därför måste förhyra bostad, bereddes en särskild avlöningsförmån, därest han av sådan anledning erhölle tillstånd att bo utom kasern. Då det emellertid ur militär synpunkt knappast kunde vara önskvärt, att åtminstone det yngre manskapet i större utsträckning inginge äktenskap, borde rätten till angivna förmån icke inträda förrän efter viss tjänstetid. De sakkunniga förordade med hänsyn härtill, att ett särskilt hyresbidrag måtte tillkomma furir vid armén och korpral eller till 1. klass sjöman uppflyttad menig vid marinen, vilken antingen varit gift och fortfarande hade minderårigt barn hos sig eller ock vore gift, allt under förutsättning, att beställningshavaren intjänat den lön, som vore bestämd efter en beräknad tjänstetid av minst 72 månader (6 år). Beträffande storleken av ifrågavarande hyresbidrag hade de sakkunniga tagit under övervägande, huruvida icke detsamma lämpligen borde utgå med olika belopp på de skilda förläggningsorterna, allt efter som dessa vore att hänföra till olika ortsgrupper. De sakkunniga hade emellertid ansett den uppdelning av förläggningsorterna, som vid armén ägt rum vid tilldelandet av dåvarande lönetillägg, i huvudsak fortfarande vara tillfyllest. Hyresbidraget borde därför, för år räknat, utgå med 270 kronor till personal med förläggningsort i Stockholm, Göteborg, Vaxholm eller Boden samt med 210 kronor till personal med annan förläggningsort. Vidkommande åter det manskap vid marinen, som utan att vara familjeförsörjare för det dåvarande åtnjöte inkvarteringsbidrag, ansåge de sakkunniga att, i den mån detta förhållande betingades därav, att befintliga kasernutrymmen icke vore tillräckliga för att bereda allt manskap den kasernförläggning, vartill manskapet vore berättigat, skälig ersättning borde utgå enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder. Beträffande de särskilda förmåner, som tillkomme det fast anställda manskapet såsom extra gottgörelse för tjänstgöring i viss befattning eller eljest av särskilt krävande art, ansåge de sakkunniga att flygtillågg, sjötillägg samt särskild ersättning för utförande av dykeriarbete fortfarande borde utgå. Däremot borde vissa arvoden, t. ex. för belönande av särskild yrkesskicklighet eller såsom ersättning för uppehållande av vissa mera ansvarsfulla befattningar, upphöra att utgå.

203 Manskapet borde även i fortsättningen i viss utsträckning komma i åtnjutande av extra gottgörelse för särskilda utgifter i tjänsten. Såsom nya avlöningsformer borde införas dels ålderstillägg, för vilka redogöres här^ nedan i samband med löneskalorna, och dels anställningspenning, vilken skulle utgå med 60 kronor till den, som första gången erhölle fast anställning, och som vore avsedd att underlätta anskaffande av en del personlig utrustning m. m. under den första månaden av den fasta anställningen. Slutligen hade de sakkunniga ansett sig böra undersöka huruvida icke, i likhet med vad som skett för kommunikationsverkens personal, s. k. ortstillägg, d. v. s. avlöningens anpassande efter de allmänna levnadskostnadernas olika storlek på skilda orter, borde införas även för det fast anställda manskapet. De sakkunniga kommo emellertid på anförda skäl till den slutsatsen, att lönesystemet för manskapet borde ordnas utan hänsyn till förekommande olikheter i avseende å de allmänna levnadskostnaderna på olika förläggningsorter. C. Löneskalor. Vad först angår armén, hade de sakkunniga icke funnit anledning att föreslå uppdelning av manskapsbeställningarna på andra tjänstegrader än de dåvarande, nämligen menig, vicekorpral, korpral (konstapel), furir av 2. klassen och furir av 1. klassen. Inom de sakkunniga hade visserligen ifrågasatts, att man vid införandet av löneförhöjningar efter viss tjänstetid (ålderstillägg) borde avskaffa indelningen av furirer i 1. och 2. klassen samt införa en gemensam löneskala för samtliga furirer. De sakkunniga hade emellertid på anförda skäl funnit sig böra frånfalla denna tanke. För att såvitt möjligt tillgodose krav på förbättrad avlöning för de personalkategorier, for vilka furirsbeställningar av 1 graden då saknades i staterna, borde dock den dåvarande rätt betydande skillnaden i avlöning mellan de båda furirsgraderna väsentligt minskas. De sakkunniga funno sålunda, att särskilda avlöningsbelopp borde bibehållas för en var av de fem slag av beställningar, på vilka arméns manskap vore uppdelat, samt upptogo i enlighet härmed fem lönegrader för denna personal. De sakkunniga övervägde vidare, huruvida och i vad mån lönerna inom var och en av nämnda lönegrader borde på sätt som bestämts i kommunikationsverkens nya lönesystem genomgående upplagas i flera löneklasser. Enligt de sakkunnigas beräkningar kunde befordran till furir av 2. klassen i många (all vinnas redan omedelbart efter genomgången furirsutbildning, d. v. s. efter omkring 36 månaders tjänst, och befordran till furir av 1. klassen efter en sammanlagd tjänstetid av omkring 60 månader. Beträffande de lägre tjänstegraderna kunde befordran till vicekorpral vid de truppslag, som hade sådana beställningar, 1 ske vid lorsta tjanstårets slut efter genomgången rekryt- och vicekorpralsutbildning (motsvarande utbildning) samt befordran till korpral (konstapel) vid slutet av andra året sedan korprals-(konstapels-) utbildning genomgåtts. Under förutsättning att för utjämnande av befordringsförhällandena något behov att införa ålderstillägg icke förelage, skulle med hänsyn härtill löneskalorna för arméns manskap vid normal befordran kunna schematiskt uttryckas sålunda: Beställning

Lönegrad

Furir av 1. klassen . > » 2. , Korpral (konstapel). Vicekorpral . . .

5 4 3 2 1

1 året

2 året

3 året

4 året

5 året

6 året

7 o. följ. år

X X X

1 Beställningen vicekorpral (vicekonstapel) fanns vid kavalleriet och artilleriet endast för musikpersonal.

204 De sakkunniga hade emellertid funnit, att hänsyn måste tagas till de olika befordringsmöjligheter till följd av ojämn avgång, som gjorde sig gällande icke minst beträffande musikpersonal och beställningsmän. Härvid borde jämväl beaktas önskvärdheten av att meniga även såsom obefordrade i vissa fall kvarstode i tjänst, t. ex. i egenskap av remontryttare. Löneskalorna borde därför anordnas så, att lämpligt antal avlöningsförhöjningar medgåves inom alla lönegrader. I fråga om antalet avlöningsförhöjningar och tidpunkterna för deras inträdande erinrade de sakkunniga, att den första anställningstiden i regel utgjorde minst två år. Vid sådant förhållande och då den nyanställda volontärens tjänstgöring under dessa år i huvudsak vore inriktad på egen utbildning, hade de sakkunniga ansett den första avlöningsförhöjningen böra inträda först efter utgången av nämnda två år. Vid de truppslag, där vicekorpralsbeställningar förekomme, kunde dock löneförhöjning redan dessförinnan äga rum genom befordran till sådan beställning; detta förhållande hade vid löneskalornas anordning beaktats. Efter den första anställningstidens slut toges såsom regel ny anställning endast för ett år i sänder, varför löneförhöjning lämpligen borde inträda för varje år, intill dess slutlön uppnåtts. Genom en sådan anordning finge anses sörjt för, att rekapitulation i tillfredsställande omfattning, åtminstone under normala förhållanden, komme att äga rum. Sista avlöningsförhöjningen hade ansetts böra inträda för furir av 1. klassen med början av åttonde anställningsåret. För tiden därefter syntes en drivfjäder till rekapitulation ligga i den avskedspremie, som alltjämt skulle utgå vid avgång efter minst 9 års tjänst, ävensom i möjligheten för manskap, som nått en tjänstetid av omkring 10 år, att snart nog vinna befordran till underofficer. Enär vid särskilt gynnsamma förhållanden befordran kunde, om ock mera undantagsvis, vinnas tidigare än vad som ovan angivits, hade hänsyn härtill tagits vid skalornas avpassande. Med hänsyn till vad sålunda anförts hade antalet avlöningsförhöjningar inom de särskilda lönegraderna bestämts för furirer av såväl 1. som 2. klassen till fem, för korpraler till fyra samt för såväl vicekorpraler som meniga till tre. Antalet avlöningstillägg för de lägre beställningarna hade föreslagils huvudsakligen av hänsyn till beställningsmän, musikpersonal m. fl., vilka icke kunde påräkna lika snabb befordran som den rent militära personalen. De sakkunniga förutsatte härvid, att förnyad anställning av personal, som icke kunde befordras, ägde rum endast i den mån sådant betingades av tjänstens krav. Löneskalorna borde slutligen anordnas på sådant sätt, att manskapet vid befordran från lägre till högre lönegrad räknade sig till godo viss föregående tjänstetid. Därvid kunde möjligen ligga närmast till hands att, förutom tjänstetid inom resp. lönegrad, endast viss del av föregående tjänstetid i lägre grad tillgodoräknades. Även om härigenom viss Utjiimilillg i avlöningen vid olika befordringsförhållanden skulle vinnas, hade det dock synts riktigare att låta hela sammanlagda anställningstiden såsom fast anställt manskap bliva bestämmande för lönetursberäkningen. I enlighet härmed borde den nyss lämnade schematiska framställningen av löneskalorna erhålla följande förändrade utseende: Beställning

Lönegrad

Furir av 1. klassen. » »2. » .

5 4

Vicekorpral

1 året o. 3 året 2 året

5 året

6 året

7 året

8 o. följ. år x

X X

4 året

t I fråga om marinen erinrade de sakkunniga därom, att manskapet vore uppdelat dels på fyra särskilda lönegrader (1—4 lönegraderna) och dels på tjänstegraderna underofficerskorpral (sedan 1919 års början, liksom 1 lönegraden, under indragning),

205 korpral och menig. De meniga vore vidare fördelade på olika tjänstbarhetsklasser (3. 2. och 1. klass sjömän; 3. och 2. klass kustartillerister). Befordran till högre tjänstegrad ägde icke något omedelbart samband med uppflyttning till högre lönegrad. För uppflyttning till högre lönegrad fordrades, att vissa villkor beträffande tjänstegrad eller tjänstbarhetsklass vore uppfyllda. Denna organisation vore vid en omläggning av avlöningsförhållandena efter ett lönesystem med särskilda löneskalor och ålderstillägg efter vissa tjänstetider ägnad att försvåra löneregleringsfrågans lösning. De sakkunniga hade emellertid icke ansett sig befogade att föreslå ändringar i organisationen, utan hade låtit sig angeläget vara att tillse, att löneregleringsförslaget så nära som möjligt anslöte sig till gällande organisation. De sakkunniga hade funnit uppenbart, att indelningen av marinens manskap i fyra lönegrader icke borde bibehållas. Denna indelning, vilken ej anslöte sig till de befintliga tjänstegraderna, tillgodosåge icke behovet av löneförbättring i samband med uppflyttning till beställning med större ansvar och mera fordrande tjänstgöring. Lämpligast borde löneregleringen för marinens manskap — utan att organisatoriska förhållanden därigenom påverkades •— genomföras på det sätt, att två särskilda lönegrader inrättades, en för meniga och en för korpraler. Inom vardera lönegraden borde förekomma vissa avlöningsförhöjningar. Vad anginge löneskalan för meniga, syntes —• med hänsyn till önskvärdheten därav, att avlöningsförhöjning finge inträda samtidigt med uppflyttningen från 3. klass sjöman (3. klass kustartillerist) till 2. klass sjöman (2. klass kustartillerist), vilken uppflyttning i regel ägde rum vid första anställningsårets utgång —- tiden för intjänandet av första avlöningsförhöjningen böra bestämmas till ett år. För andra avlöningsförhöjningen borde erfordras ytterligare två års tjänst; löneökningen skulle då sammanfalla med den tid, då manskapet vid flottan kunde uppflyttas från 2. klass sjöman till 1. klass sjöman. Vid kustartilleriet, där tjänstbarhetsklassen 1. klass kustartillerist då saknades, förekomme visserligen icke någon motsvarande uppflyttning i tjänstbarhetsklass, men tidsintervallen syntes i allt fall lämplig, då kustartilleriets manskap i regel toge första anställning på tre år och en löneförhöjning vid utgången av nämnda tid vore behövlig för att förmå manskapet att rekapitulera. För meniga vid marinen, vilkas anställning varat längre tid än fyra år, borde ytterligare avlöningsförhöjningar inträda varje år. Med hänsyn till marinens behov att under längre tid än vid armén kvarhålla äldre, väl kvalificerat manskap borde vid marinen utgå ett ålderstillägg mer än vid armén och sista avlöningsförhöjningen alltså tillträdas vid ingången av nionde anställningsåret. Beträffande löneskalan för korpralsgraden hade de sakkunniga uppmärksammat, hurusom utbildningsföreskrifterna vid flottan, å ena, samt vid kustartilleriet, å andra sidan, föranledde, att korpralsgraden vid flottan i regel icke kunde vinnas förrän efter utgången av tredje tjänståret, men däremot vid kustartilleriet i vissa fall efter något kortare tjänstelid. Ehuru alltså för flottans del i löneskalan för korpraler begynnelselönen bort upptagas först från och med fjärde tjänståret, hade dock förhållandena vid kustartilleriet nödvändiggjort löneskalans anordnande under den förutsättningen, att korpralsbeställning kunde vinnas redan tidigare. Härigenom syntes emellertid något försteg för kustartilleriets manskap i förhållande till flottans manskap icke komma att beredas, enär, enligt vad de sakkunniga ifrågasatte, antalet korpralsbeställningar vid såväl flottan som kustartilleriet borde upptagas i samma proportion till hela manskapsstyrkan vid vartdera vapnet. Löneskalorna för marinens manskap kunde alltså schematiskt uttryckas sålunda: Beställning

Lönegrad

Korpral . . .

2 1

1 året

2 o. 3 året

4 året

5 året

6 året

7 året

8 året

9 o. följ. år

206 D.

Lönebelopp.

Beträffande frågan, till vilket prisläge avlöningen för det fast anställda manskapet borde hänföras, erinrade de sakkunniga därom att för det dåvarande de militära avlöningarna, liksom även flertalet civila, vore fastställda med hänsyn till prisnivån under år 1914 eller tidigare; för den prisstegring, som sedermera inträtt, utginge ersättning i form av dyrtidstillägg. Vid den nya löneregleringen för kommunikationsverken hade emellertid avlöningsbeloppen beräknats med hänsyn till det prisläge, som, att döma av stegringarna i levnadskostnaderna under åren närmast före krigets utbrott, skulle under normala förhållanden varit rådande i början av 1920-talet. Detta hypotetiska prisläge hade antagits ligga 16 procent över 1914 års nivå. Med hänsyn härtill hade dyrtidstilläggen för kommunikationsverken reducerats. Då de sakkunnigas förslag till lönereglering för officerare och underofficerare vore avsett att i förevarande avseende vila på de för kommunikationsverkens personal tillämpade principerna, låge det närmast till hands att bygga löneregleringen även för manskapet på liknande grunder. Emellertid förelåge beträffande manskapet vissa omständigheter, som syntes göra en annan lösning lämpligare. Det hade framhållits, hurusom avlöningsformen dyrtidstillägg vore allt annat än gynnsam för volontärrekryteringen. Det vore nämligen en allmän iakttagelse, att personalen icke tillräckligt förmådde uppskatta de förmåner, som utginge i form av dyrtidstillägg. I fråga om anställning av volontärer måste man alldeles särskilt taga hänsyn till detta förhållande. Det vore otvivelaktigt, att en sammanlagd avlöning, vilken icke varit nog lockande, då den utgått dels såsom ordinarie lön, dels såsom dyrtidstillägg, skulle hava visat sig fullt tillräcklig, därest hela beloppet utgjorts av ordinarie avlöning. Första betingelsen för en tillfredsställande volontärrekrytering vore därför, att dyrtidstillägget »standardiserades» åtminstone för en viss tid. Vad sålunda anförts syntes de sakkunniga förtjäna synnerligt beaktande. Jämväl enligt de sakkunnigas mening skulle det verka i hög grad befrämjande för rekryteringen, om den kontanta avlöning, som erbjödes för anställning vid armén eller marinen, eller åtminstone den största delen därav vore till beloppet bestämd, helst för flera år framåt. Härigenom skulle undvikas att, såsom för närvarande vore fallet och jämväl skulle bliva händelsen, därest avlöningen reglerades efter liknande grunder som för kommunikationsverkens personal, endast en mindre del av lönen vore fixerad till bestämt belopp, medan den större delen utginge enligt av riksdagen för ett år i sänder antagna grunder med belopp, som eventuellt komme att växla för varje kalenderkvartal. Att låta dyrtidstillägget i dess helhet ingå i lönen syntes dock ej tillrådligt. Dels skulle härigenom de högsta avlöningsbeloppen för manskapet komma att — ehuru visserligen endast skenbart — ligga högre än den lägsta underofficerslönen, dels och framför allt skulle en sådan anordning i händelse av sjunkande levnadskostnader sannolikt nödvändiggöra en minskning av den en gång fastställda lönen. Visserligen skulle en sådan åtgärd kunna utan svårighet vidtagas, då arméns och marinens manskap anställdes medelst kontrakt pä relativt kort tid, men givet vore, att en minskning av den för manskapet fastställda avlöningen skulle vara ägnad att framkalla missnöje och olägenheter, vilka icke behövde befaras, då avlöningen automatiskt reglerades genom indextalet. Dessa olägenheter kunde emellertid i det väsentliga undgås, om endast en del av lönen, en i varje särskilt avlöningsbelopp ingående grundavlöning, fastställdes enligt vid löneregleringen rådande prisläge, alltså med inkluderande av dyrtidstillägg, medan å den överskjutande delen av lönen dyrtidstillägg utginge enligt vanliga grunder. Enligt vad de sakkunniga i det följande föresloge, borde begynnelselönen för menig vid armén och marinen bestämmas till 1 140 kronor för år, och det syntes då vara ändamålsenligt, att nämnda grundavlöning, på vilken dyrtidstillägg icke

207 skulle beräknas, fastställdes till detta belopp. Härigenom torde det förenämnda önskemålet om dyrtidstilläggets inbegripande i den fastställda lönen vara behörigen tillgodosett. I alla övriga avlöningsbelopp skulle nämnda summa, 1 140 kronor, ingå såsom en grundavlöning, vara dyrtidstillägg icke finge beräknas; å den överskjutande delen av lönen skulle däremot dyrtidstillägg utgå enligt för kommunikationsverken gällande grunder. För familjeförsörjare bland manskapet skulle förhöjning i dyrtidstillägget utgå enligt bestämmelser, motsvarande de för kommunikationsverkens personal då gällande. Genom att sålunda vid de högre avlöningsbeloppen dyrtidstillägg komme att utgå på en väsentlig del av lönen, syntes den ovan framhållna faran att vid sjunkande pris nödgas minska de fastställda avlöningarna vara i huvudsak undanröjd. För att erhålla utgångspunkter vid bestämmandet av begynnelselönen för nyanställt manskap hade de sakkunniga funnit lämpligt att verkställa en jämförelse med för det dåvarande utgående löner inom de befolkningsgrupper, varifrån rekryteringen till väsentlig del skedde, nämligen vad armén och kustartilleriet anginge bland lantarbetarna samt beträffande flottan bland det yngsta sjöfolket ä handelsfartyg, j ungmän och obefarna eldare. De senast godkända lantarbetaravtalen upptoge för stora delar av riket en kontant årslön för ogift lantarbetare i husbondens kost av 1 075 kronor. Enligt gällande avtal för däcks- och maskinpersonal å svenska handelsfartyg utginge, förutom fritt vivre under tjänstgöringstid, månadslön med 75 kronor till jungman med mindre än 12 månaders tjänst till sjöss, med 135 kronor till jungman med minst 12 månaders tjänst till sjöss samt med lägst 225 kronor till obefaren eldare. Såväl lantarbetare som nu nämnt sjöfolk måste emellertid själva bestrida utgifterna för beklädnad, medan det militära manskapet erhölle fullständig beklädnad på kronans bekostnad. Å andra sidan måste man taga hänsyn därtill, att den militära tjänsten lade vissa band på den individuella friheten, vilka icke hade sin motsvarighet vid enskild tjänst, samt att arbetstiden för manskapet vid många tillfällen måste utsträckas utöver vad som förekomme inom andra arbetsområden. Med beaktande härav syntes det oundgängligen nödvändigt, att begynnelselönen för manskapet bestämdes åtminstone något högre än den för lantarbetarna gällande. För att tillika erhålla en årslön, som gåve ett på jämnt 5-tal kronor slutande belopp för månad räknat, hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att begynnelselönen för nyanställd menig bestämdes till 1 140 kronor för år, motsvarande 95 kronor för månad. De förhöjningar i avlöningen, som skulle inträda vid befordran eller efter viss tids tjänst i innehavande grad, hade emellertid ansetts böra bestämmas under förutsättning, att därå komme att utgå dyrtidstillägg. För avvägandet av avlöningsförhöjningarna borde till en början fastställas slutlönen i de högsta lönegraderna, nämligen i fråga om arméns manskap för furirer av 1. klassen med minst 7 års (84 månaders) tjänst och beträffande marinens manskap för korpral med minst 8 års (96 månaders) tjänst. Denna slutlön, som i båda fallen borde vara densamma, borde begränsas så, att manskap vid befordran till de lägst avlönade underofficersbeställriingarna (underofficerare av 3. graden vid marinen) komme i åtnjutande av någon avlöningsförhöjning. För den lönegrad, till vilken sådan underofficer skulle hänföras, hade för lägsta löneklassen inom ortsgruppen D föreslagits ett lönebelopp av 2 496 kronor. Med tillägg av dyrtidstillägg härå enligt de grunder, som tillämpats för kommunikationsverkens personal under 1920 års sista kvartal, eller 2 601 kronor 40 öre, skulle avlöningen i dess helhet uppgå till 5 097 kronor 40 öre. De sakkunniga hade med hänsyn härtill funnit sig böra stanna vid att föreslå slutlönen för korpral vid marinen och furir av 1. klassen vid armén till ett belopp av 2 340 kronor. Å de 1 200 kronor, varmed denna lön överstege grundlönen, skulle utgå dyrtidstillägg med 897 kronor 60 öre och sammanlagda kontanta avlöningen alltså utgöra 3 237 kronor 60 öre. Härtill måste dock läggas det beräknade värdet av manskapets naturaunderhåll — vid rådande indexläge

208 uppskattat till 1 656 kronor — varigenom avlöningsförmånerna sammanlagt uppbringades till 4 893 kronor 60 öre. ökningen i avlöning för en korpral, som uppnått slutlön och befordrades till underofficer av 3 graden med placering i Karlskrona, skulle alltså bliva endast (5 097 40 — 4 893 00 = ) 203 kronor 80 öre. Inom nu angivna gränser, 1 140 kronor (begynnelselönen för menig) samt 2 340 kronor (slutlönen för furir av 1. klassen, resp. korpral vid marinen), hade de sakkunniga härefter haft att fastställa lönerna inom de särskilda lönegraderna. Beträffande de synpunkter, som härvid varit vägledande, framhöllo de sakkunniga huvudsakligen följande. Den första anställningen för arméns manskap skedde i regel för en tid av tvä eller tre år. Då det vore av stor vikt att söka förmå det manskap, vars anställningstid utginge vid nämnda perioders slut, att taga förnyad anställning, hade det ansetts lämpligt att tillmäta löneförhöjningarna efter andra och tredje anställningsårens utgång något högre än övriga löneförhöjningar, särskilt som personalens grundläggande utbildning efter det tredje årets slut i stort sett vore avslutad och manskapet därefter lämpat att tjänstgöra såsom underbefäl. Löneförhöjningarna efter resp. 24 och 36 månaders tjänst för menig, vicekorpral och korpral hade på grund härav föreslagits till 180 kronor. Med hänsyn till grunderna för löneskalornas anordnande måste den förhöjning av begynnelselönen, som skulle utgå till furir efter en tjänstetid av 36 månader, även utgöra 180 kronor. Övriga ålderstillägg hade däremot begränsats till 120 kronor, med undantag av den för furirer medgivna sista löneförhöjningen, vilken ansetts böra inskränkas till allenast 96 kronor. Vidkommande därefter avvägandet av avlöningsbeloppen de olika lönegraderna emellan hade de sakkunniga ansett att, då vicekorprals-(vicekonstapels-) beställningar — utom för musikpersonalen — icke förefunnes vid kavalleriet eller artilleriet utan befordran vid dessa vapen skedde direkt till korpral (konstapel), skillnaden mellan menigs och vicekorprals avlöningsförmåner borde vara tämligen obetydlig men däremot avståndet större mellan vicekorprals- och korpralsbeställningarna samt särskilt mellan korprals-(konstapels-) och furirsbeställningarna av 2. graden, emedan det i båda dessa fall vore synnerligen viktigt att förmå personalen att kvarstanna i tjänst. Av skäl, för vilka tidigare redogjorts, borde däremot den tidigare stora skillnaden i avlöningsförmåner mellan furirsbeställningarna av 1. och 2 klassen avsevärt minskas. I enlighet med nu angivna grunder hade avlöningsbeloppen för de olika lönegraderna bestämts på sådant sätt, att följande förhöjningar i avlöningen skulle äga rum, nämligen: vid befordran från menig till vicekorpral 84 kronor, från vicekorpral till korpral 108 kronor, (från menig direkt till korpral 192 kronor), från korpral till furir av 2. klassen 120 kronor och från furir av 2. till furir av 1. klassen 72 kronor. Löneplanen för arméns manskap skulle alltså få följande utseende: Lön efter en tjänstetid av Lönegrad

Beställningshavare

Begynnelselön

5 4 3 2 1

Furir av 1. klassen . » »2. > .

1704 1632 1332 1224 1140

24 månader

36 månader

48 må- 60 månade r nader

1704 1632 1512 1404 1320

1884 1812 1692 1584 1500

2 004 1932 1812 1704 1620

2 124 2 052 1932

72 må- H4 månader nader 2 244 2172

2 340 2 268

Beträffande de lönebelopp för marinens manskap, vilka inom ovan angivna gränser — 1 140 kronors begynnelselön för menig och 2 340 kronors slutlön för korpral — borde utgå inom vardera lönegraden, hade i viss mån andra principer måst

209 tillämpas än för arméns manskap. Anledningen härtill hade varit de skiljaktigheter i löneskalorna, som betingats av förut omnämnda olikheter i organisatoriskt hänseende. Det inom marinen framträdande behovet att under en avsevärd tid i tjänst kvarhålla menigt manskap, som förvärvat högre tjänstbarhet, nödvändiggjorde betydligt flera avlöningsförhöjningar än som erfordrades för arméns meniga manskap och två lägsta underbefälsgrader. Sålunda borde avlöningsförhöjningarna för de meniga vid marinen fortlöpa lika länge som för korpralerna, d. v. s. till och med början av nionde tjänståret. Enär löneförhöjning vid marinen erfordrades redan från och med andra tjänståret, då uppflyttning skedde från 3. klass sjöman (kustartillerist) till 2. klass sjöman (kustartillerist), men däremot den vid armén erforderliga löneökningen från början av tredje tjänståret vore obehövlig med hänsyn till tidslängden för första anställningen vid marinen, hade löneförhöjningarna för de meniga vid marinen — till antalet icke mindre än 7 — delvis måst bestämmas till relativt små belopp. De två första löneförhöjningarna, vilka vore avsedda att inträda med ingången av andra och fjärde tjänståren, hade emellertid ansetts böra ur rekryteringssynpunkt sättas till så höga belopp som 180, resp. 240 kronor. De övriga förhöjningarna för de meniga hade genomgående föreslagits till 96 kronor. Enligt vad förut nämnts, hade begynnelselönen för korpral beräknats kunna — ehuru visserligen i undantagsfall — ernås under tredje tjänståret. Avlöningsskillnaden vid befordran från menig till korpral vid marinen hade emellertid, med hänsyn till att flera befälsgrader än korpralsgraden icke funnes vid marinen, måst bestämmas betydligt högre än skillnadsbeloppen i avlöning för arméns olika underbefälsbeställningar och hade upptagits till 300 kronor. Begynnelselönen för korpral föresloges därför till summan av menigs lön under tredje tjänståret, 1 320 kronor, och 300 kronor, eller 1 620 kronor. Avlöningsförhöjningarna för korpralsbeställningarna efter viss tjänstetid vore enligt grunderna för löneskalornas anordnande avsedda att utgå efter samma intervaller och med enahanda belopp som för det m enig . f m a n s k a P e t samt utgjorde följaktligen 240 kronor vid början av fjärde tjänståret och 96 kronor vid början av vart och ett av femte—nionde tjänståren. Genom att till nyss angivna begynnelselön av 1 620 kronor lägga de föreslagna löneförhöjningarna, 240 kronor + 5 X 96 kronor eller 720 kronor, erhölles den föreslagna slutlönen för korpral, 2,340 kronor. Löneplanen för marinens manskap fick sålunda i de sakkunnigas förslag följande lydelse: Lönegrad

2 1

Beställningshavare

Korpral Menig

Lön efter en tjänstetid av Begynnelselön 12 må- 36 må- 48 må- 60 må- 72 må- 84 månader nader nader nader nader nader 1620 1140

1620 1320

1860 1560

1956 1656

2 052 1752

2 148 1848

2 244 1944

96 månader 2 340 2 040

I fråga om lönebeloppen avgav en av de sakkunniga, herr Nilsson i Kabbarp, särskilt yttrande, varvid han med hänsyn till värdet av manskapets naturförmåner förklarade sig finna de föreslagna lönebeloppen vara överdrivet höga samt under hänvisning jämväl till rådande statsfinansiella läge förordade en minskning med 180 kronor av samtliga i de två manskapslöneplanerna intagna lönebelopp. En annan av de sakkunniga, herr Widell, som icke i detta sammanhang avgav reservation, förutsatte emellertid i ett till de sakkunnigas sedermera avgivna betänkande och förslag till lönereglering för officerare och underofficerare m. fl. fogat särskilt yttrande med förslag till löneplaner för officerare och underofficerare, att manskapets avlöning skulle regleras i enlighet med herr Nilssons ovannämnda reservation. 14—398866.

210 1921 års riksdagsbeslut. På grundval av 1918 års avlöningssakkunnigas förslag framlade Kungl. Maj:t den 8 april 1921 proposition i ämnet (nr 350) till 1921 års riksdag. I fråga om sättet för bestämmandet av den kontanta avlöningen samt beträffande avlöningsformerna anslöt sig propositionen på alla punkter till de sakkunnigas förslag. Vad angår löneskalorna anförde föredragande departementschefen bl. a. följande: Enligt de sakkunnigas mening skulle den första avlöningsförhöjningen vid armén inträda efter två år, enär den första anställningstiden vid armén i regel avsåge minst denna tidrymd och den nyanställda volontärens tjänstgöring därunder i huvudsak vore inriktad pä egen utbildning. Efter dessa två år hade löneförhöjningarna ansetts böra inträda för varje är. Vid marinen däremot skulle den första löneförhöjningen inträda, redan efter ett är med hänsyn till önskvärdheten därav. att denna avlöningsförhöjning komme att inträda samtidigt med uppflyttning för konlraktsanställt manskap från 3. klass sjöman (kustartillerist) till 2. klass sjöman (kustartillerist). I anslutning härtill borde ock tidpunkten för den andra löneförhöjningen vid marinen sammanfalla med den tid, då manskapet vid flottan kunde uppflyttas från 2. klass sjöman till 1. klass sjöman eller efter ytterligare två år. Den ojämnhet de båda löneskalorna emellan, som härigenom uppkomme, syntes departementschefen icke vara betingad av föreliggande organisatoriska eller andra förhållanden. Å ena sidan syntes något hinder icke möta att låta den första löneförhöjningen vid armén, på sätt föreslagits för marinen, inträda redan efter ett år, helst som den första anställningen av volontär skedde även för sådan kortare tidrymd. Ä andra sidan hade det synts departementschefen lämpligt, att tidpunkten för inträdandet av den andra löneförhöjningen vid marinen bestämdes till två i stället för tre år, varigenom överensstämmelse mellan löneskalorna för arméns och marinens manskap även i detta fall skulle åvägabringas. Att för marinens del binda tiden för löneförhöjningarna vid de nuvarande bestämmelserna rörande uppflyttning i tjänstbarhetsklass syntes departementschefen icke vara erforderligt. Löneskalorna för såväl armén som marinen borde sålunda genomgående anordnas med ettåriga intervaller. Genom den i och för sig önskvärda överensstämmelse mellan arméns och marinens löneskalor, som härigenom ernåddes, vunnes även möjlighet att bestämma lönebeloppen för manskapet vid de båda försvarsgrenarna på ett mera likartat sätt än som med de av de sakkunniga föreslagna löneskalorna varit möjligt. I fråga om lönebeloppen anslöt sig departementschefen till de sakkunnigas förslag om begynnelselönens bestämmande såsom en grundavlöning, vara dyrtidstillägg icke skulle utgå, medan beträffande övriga avlöningsbelopp dyrtidstillägg skulle beräknas å vad som översköte nämnda grundavlöning. Vid bestämmandet av storleken av begynnelselönen för menig måste enligt departementschefens åsikt i främsta rummet beaktas nödvändigheten därav, att denna tillmättes så, att ett upphjälpande av den under de senaste åren i oroväckande grad minskade manskapsrekryteringen kunde åstadkommas. Å andra sidan måste tillses, att begynnelselönen icke ginge utöver vad som i jämförelse med avlöningen för motsvarande befolkningsgrupper kunde anses vara skäligt. Med dessa utgångspunkter hade departementschefen funnit den av de sakkunniga föreslagna begynnelselönen för menig, 1 140 kronor för år (95 kronor för månad) eller 65 kronor utöver den årslön, 1 075 kronor, som enligt de under den senaste tiden godkända lantarbetaravtalen utginge till ogift lantarbetare i husbondens kost, vara väl högt tilltagen. Departementschefen ansäge emellertid, att begynnelselönen åtminstone borde sättas fullt i jämnhöjd med lantarbetarens avlöning

211 och ville i sådant avseende föreslå ett belopp av 1080 kronor för år (90 kronor tor manad) eller 5 kronor mer än sistnämnda avlöning. Den av departementschefen föreslagna begynnelselönen understege alltså den av de sakkunniga förordade med 60 kronor. I anslutning härtill borde jämväl den av de sakkunniga föreslagna slutlönen för furir av 1. klassen vid armén, resp. för korpral vid marinen nedsättas med 60 kronor eller frän 2 340 kronor till 2 280 kronor. Beträffande storleken av de mellan begynnelselönen och slutlönen liggande beloppen ville departementschefen särskilt framhålla, att han funnit den av de sakkunniga föreslagna första löneförhöjningen för meniga vid marinen lämpligen böra r . e d ^ l t ! ! S . f r a n 1 8 0 t i U 1 2 0 k r o n o r < V£"-emot i stället för dessa meniga inlagts en löneförhöjning a 120 kronor mellan andra och tredje tjänståren I utlåtande (nr 168) över Kungl. Maj:ts förslag förklarade sig statsutskottet kunna i huvudsak ansluta sig till förslaget. I fråga om lönebeloppen anförde emellertid utskottet, att arbetslönerna överhuvud taget för det dåvarande enligt utskottets mening vore alltför växlande för att kunna läggas till grund för en lönereglering for manskapet. På grund härav och då lönerna tillika i fria marknaden under den närmast föregående tiden avsevärt nedgått, syntes begynnelseavlöningen utan risk for rekryteringen och i betraktande av den starkt sjunkande levnadskostnadsindexen kunna nedsättas till ett belopp av 960 kronor. Med utgångspunkt trän nämnda belopp, vilket innebure en reduktion av begvnnelseavlöningen enligt Kungl. Ma J : ts förslag med 120 kronor, borde jämväl övriga i löneplanen ingående belopp nedsättas med 120 kronor. I enlighet härmed skulle löneplanen för arméns manskap bliva följande: Lönegrad

Beställningshavare

4 3 2 1

Furir av 1. klassen » »2. » Korpral Vicekorpral Menig

Lön efter en tjänstetid av Begynnelselön 12 må- 24 må- 36 må- 48 må- 60 må- 72 månader nader nader nader nader nader 1 524 1452 1212 1014 960

Löneplanen för marinens toljande utseende:

1524 1452 1212 1104 1020

1524 1452 1332 1224 1140

1704 1632 1 512 1 404 1320

1824 1 752 1632 1524 1440

1944 1872 1752

Korpral Menig . . . .

1500 960

2160 2 088

manskap skulle i enlighet med vad ovan sagts erhålla

BeLön efter en tjänstetid av Löne- Beställnings- gyngrad havare nelse- 12 må- 24 må- 36 må- 48 må- ,60 må- 72 målön nader nader nader nader nader nader 2 1

2 064 1992

84 månader

1500 1080

1500 1200

1680 1380

1776 1476

1872 1572

1968 1668

84 må- 96 månader nader 2 064 1764

2160 1860

De sålunda föreslagna lönebeloppen överensstämde, i vad de utgjorde begynnelse- och sluttöner för de olika lönegraderna, med herr Nilssons i Kabbarp ovanr nämnda forslag. Statsutskottets förslag bifölls av riksdagen enligt skrivelse den 16 juni 1921 (nr a n f t - n ? ' M a j ; 1 U t f ä r d a d e d ä r e f t e r d e n 29 juni 1921 avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid armén och marinen (nr 389), att lända till efterrättelse tr. o. m. den 1 november 1921.

212 Ändringar etter år 1921. Tillkomsten av 1928 års avlöningsreglemente. Genom kungörelse den 9 juni 1922 (nr 333) förordnade Kungl. Maj:t, i överens stämmelse med riksdagens beslut i ämnet, om sådan ändring av de i 1921 års manskapsavlöningsreglemente intagna löneplanerna för manskap vid armén och marinen, att samtliga de i löneplanerna upptagna avlöningsbeloppen minskades med 210 kronor, varjämte anslällningspenningen sänktes från 60 till 50 kronor. Genom kungörelse den 4 maj 1923 (nr 101) sänktes, likaledes i enlighet med riksdagens beslut, de i nyssnämnda löneplaner upptagna avlöningsbeloppen med ytterligare 150 kronor. Dessa löneminskningar hade vidtagits på riksdagens eget initiativ och motiverats med inträffade sänkningar i lantarbetarnas löneförmåner. Kungörelserna trädde i kraft den 1 juli 1922, respektive den 1 juli 1923. Emellertid kommo de i desamma föreskrivna löneminskningarna icke vid nyssnämnda tidpunkter omedelbart i tillämpning för allt manskap. Övergångsvis stadgades nämligen, att beträffande manskap, som icke tagit anställning eller rekapitulerat efter respektive tidpunkter för kungörelsernas ikraftträdande och som ej heller efter samma tidpunkter karlskrivits från skeppsgossekåren, dittills gällande bestämmelser skulle lända till efterrättelse. Sedan beslut år 1925 fattats om försvarsväsendets omorganisation, uppdrog Kungl. Maj:t den 4 september samma år åt försvarsväsendets lönenämnd att avgiva förslag, bland annat, till de ändringar i manskapsavlöningsreglementet, som föranleddes av nämnda omorganisation. Med anledning härav framlade lönenämnden med skrivelse den 8 december 1925 förslag till bestämmelser avseende dels utsträckning av manskapsavlöningsreglementets tillämpning till flygvapnets personal, dels ock vissa av den nya försvarsorganisationen i övrigt föranledda ändringar i reglementet. På grundval av lönenämndens förslag utfärdade Kungl. Maj:t, efter riksdagens hörande, den 18 juni 1926 kungörelse (nr 252) angående utsträckt tilllämpning av manskapsavlöningsreglementet den 29 juni 1921 samt ändrad lydelse av 2 § reglementet. Sagda ändring, som föranleddes av de enligt den nya forsvarsorganisationen till inrättande beslutade flaggkorprals- och högbåtsmansbestallnmgarna, innebar att löneplanen för manskap vid marinen erhöll följande utseende: Löneplan lör manskap vid marinen (Mm). Lönegrad

Beställningshavare

Lön efter en tjänstetid av Begyn- 12 må- 24 må- 36 må- 48 må- 60 må- 72 må- 84 må- 96 månelse- nader nader nader nader nader nader nader nader lön

Flaggkorpral . Korpral (högbåtsman) .. . 1140 600 Menig

1140 720

1140 840

1320 1020

1416 1116

1512 1212

1608 1308

1704 1404

1800 1500

Awn. Högbåtsman äger att 36 månader efter det sista löneförhöjningen i lönegraden tillträtts komma i åtnjutande av en lön till belopp av 1 896 kronor. Kungörelsen nr 252/1926 var försedd med övergångsbestämmelser av följande lvdelse: * »Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1926, dock att i fråga om manskap, som icke tagit anställning eller rekapitulerat efter utgången av juni manad 1923 och som ej heller efter samma tidpunkt karlskrivits från skeppsgossekåren, dittills gällande bestämmelser skola lända till efterrättelse.

213 Flaggkorpral, som vid befordran till denna beställning åtnjöt lön enligt den före den 1 juli 1922 gällande löneplan, må icke, därest vid befordran till flaggkorpral lönen enligt den i denna kungörelse fastställda löneplan skulle komma att utgå med lägre belopp än vad honom dessförinnan tillkommit, lida minskning i den avlöning, han omedelbart före befordran ägt uppbära.» Sedermera anmälde lönenämnden i skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 oktober 1926, att såväl med avseende å den nya försvarsorganisationens genomförande som på grund av dittills vunna erfarenheter ytterligare ändringar syntes erforderliga i åtskilliga av manskapsavlöningsreglementets bestämmelser. Att nämnden det oaktat icke ansett sig böra för det dåvarande utarbeta förslag därutinnan, berodde därpå, att nämnden hölle före, att sagda reglemente snarast möjligt borde ersättas med ett nytt, som jämväl i formellt avseende helt anslöte sig till den nya försvarsorganisationen. Ett sådant nytt avlöningsreglemente hade dock synts nämnden icke böra utfärdas, förrän vissa i nämndens skrivelse angivna detaljer i denna organisation närmare ordnats. Genom beslut den 14 januari 1927 uppdrog Kungl. Maj:t ät lönenämnden att utarbeta förslag till nytt, till den nya försvarsorganisationen anpassat militärt manskapsavlöningsreglemente på grundval av gällande avlöningsbestämmelser för manskap samt vunnen erfarenhet rörande tillämpningen därav. Sådant förslag överlämnades av lönenämnden till Kungl. Maj:t med skrivelse den 29 november 1927. Det av lönenämnden framlagda förslaget till nytt manskapsavlöningsreglemente innefattade ett icke ringa antal avvikelser från det tidigare gällande reglementet. Flertalet ändringar voro emellertid av övervägande formell natur och huvudsakligen betingade av de genomförda förändringarna i försvarsorganisationen, framför all! inrättandet av det självständiga flygvapnet, varjämte ett par av ändringarna sammanhängde med tillkomsten av 1927 års förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Beträffande mera reella ändringar må anföras följande. För furirer av 1. klassen (och med dem likställda) vid armén och flygvapnet, vdka avlagt underofficersexamen, skulle — utöver redan utgående högsta lön, nämligen 1,800 kronor efter en tjänstetid av 84 månader — tillkomma ytterligare en löneförhöjning om 120 kronor efter en sammanlagd tjänstetid av 120 månader. Detsamma skulle gälla beträffande med furirer av 1. klassen likställda hantverksbeställningsmän och musikfurirer av 1. klassen, oaktat de icke avlagt underofficersexamen. För flaggkorpraler vid marinen, vilka för det dåvarande uppnådde en högsta lön av 1,992 kronor efter 96 månaders tjänstetid, skulle införas ytterligare en löneförhöjning å 120 kronor efter en tjänstetid av 132 månader. Högbåtsmän, för vilka maximilönen dittills utgått med 1,896 kronor efter 132 månaders tjänstetid, skulle komma i åtnjutande av ytterligare två löneförhöjningar, vardera å 96 kronor, efter en tjänstetid av resp. 168 och 204 månader. Dessa löneförhöjningar motiverades huvudsakligen därmed, att beträffande furirer och flaggkorpraler befordran till underofficerare i verkligheten visat sig äga rum först vid avsevärt högre tjänstålder än som beräknats vid de gällande avlöningsbestämmelsernas tillkomst, samt att, vad högbåtsmännen anginge, dessa avsågos att kvarstå i sina beställningar intill fyllda 55 år. I fråga om beställningshavare, som före tillträdandet av fast anställning tjänstgjort såsom värnpliktig, stadgades, att sådan beställningshavare skulle äga att efter vederbörande regements- (likställd) chefs prövning såsom tjänstetid helt eller delvis tillgodoräkna sig den tid, varunder han undergått utbildning såsom värnpliktig. Enligt tidigare stadganden ägde kontraktsanställd beställningshavare icke att såsom tjänstetid för tillträdande av löneförhöjning tillgodoräkna sig den tid, som infallit före den 1 november det år, varunder han uppnådde 18 års ålder. Lönenämnden föreslog sådan ändring av gällande föreskrift i ämnet, att h ä r ifrågavarande

214 tidsgräns skulle bestämmas till den 1 november det år, då vederbörande uppnådde en ålder av 17 år. I fråga om hyresbidrag föreslogs, att denna förmån måtte, under då gällande förutsättningar i övrigt, tillkomma — förutom furirer samt flaggkorpraler, korpraler och högbåtsmän ävensom till 1. klass sjömän uppflyttade meniga vid marinen — jämväl korpraler vid armén och flygvapnet samt till 1. klass kustartillerister uppflyttade meniga. Vad angår hyresbidragens storlek, föreslog nämnden tre olika belopp, nämligen för förläggningsort tillhörande ortsgrupperna A—C 252 kronor, för förläggningsort tillhörande ortsgrupperna D—F 288 kronor och för förläggningsort tillhörande ortsgruppen G 324 kronor. Den förhöjning av hyresbidragen, som sålunda av lönenämnden ifrågasattes, motiverades med den sedan våren 1921 inträdda genomsnittliga hyresstegringen. I överensstämmelse med lönenämndens förslag framlade Kungl. Maj:t den 17 februari 1928 proposition (nr 123) till riksdagen med förslag till nytt avlöningsreglemente. Reglementsförslaget innehöll övergångsbestämmelser likalydande med dem, som införts i kungörelsen nr 252/1926. Sedan riksdagen godkänt Kungl. Maj:ts förslag, utfärdades den 11 maj 1928 (nr 128) det nya reglementet, att träda i kraft den 1 juli 1928.

Viss ändring i 1928 års manskapsavlöningsreglemente m. m. Sedan genom 1936 års försvarsordning beslutats, att uppdelningen av furirsbeställningarna i olika klasser skulle upphöra samt de dittillsvarande särskilda lönegraderna för furir av 1. och 2. klassen skulle sammanslås till en lönegrad, genomfördes efter riksdagens godkännande genom kungörelsen den 28 maj 1937 (nr 273) ändring av 2 § manskapsavlöningsreglementet, så att löneplanen Maf erhöll följande lydelse: L ö n e p l a n ! ö r m a n s k a p vid a r m é n o c h f l y g v a p n e t (Maf):

Lönegrad

4 3 2 1

Beställningshavare

Lön efter en tjänstetid av Begy"nelse- 12 må- 24 må- 36 må- 48 må- 60 ma- 72 månader il ader nader nader nader nader lön

84 månader

1800 Furir, musikfurir. .. 1092 Korpral, musikkorpral, konstapel, musikkonstapel 852 Vicekorpral, musikvicekorpral, musikvicekonstapel . . . . 684 Volontär, menig.. . . 600

744 660

864 780

1044 960

1164 1080

Ani n. För furir, som a vlagt i inderoffi cersexan len, sar nt för nusikfuri r höjes '. önen 36 måna der efter det sista lön jförhöji lingen i lönegrac len tillt -ätts till 1 920 kr onor.

Kungörelsen nr 273/1937 skulle träda i kraft den 1 juli 1937, dock att den, som före nämnda dag tillträtt beställning såsom furir (musikfurir) av 1. klassen (likställd beställningsman), finge, så länge han kvarstode i manskapsbeställning, tillgodonjuta de löneförmåner, som tillkomme sådan beställningshavare enligt dittills gällande löneplan jämte därvid fogad anm. 2. Den genom kungörelsen nr 273/1937 fastställda löneplanen för manskap vid armén och flygvapnet är ännu gällande, dock att genom kungörelse nr 105/1938 den vid löneplanen fogade anmärkningen erhållit det innehåll, att för furir, som av-

215 lagt underofficersexamen, samt för musikfurir lönen efter en tjänstetid av 120 månader höjes till 1 920 kronor. För manskapet vid marinen gäller fortfarande den i kungörelsen nr 128/1928 intagna löneplanen Mm. Genom särskilda föreskrifter har manskapet sedermera tillerkänts vissa provisoriska löneförmåner utöver dem, som utgå enligt manskapsavlöningsreglementet. Sålunda har alltsedan år 1931 (senaste kungörelse den 17 juni 1938, nr 386) å hyresbidrag till de beställningshavare av manskapsgrad, till vilka lön utgår enligt i gällande manskapsavlöningsreglemente intagna löneplaner och som hava Stockholm såsom förläggningsort, utgått tillfällig förstärkning med ett för närvarande efter 240 kronor för år beräknat belopp. Hyresbidraget utgör sålunda i Stockholm för närvarande sammanlagt 564 kronor. Sedan år 1936 (senaste kungörelse den 31 mars 1938, nr 106) utgår till furir (furir av 1. klass), som avlagt underofficersexamen, samt med furir likställd hantverksbeställningsman och musikfurir (musikfurir av 1. klass), ändå att han icke avlagt dylik examen, efter en uppnådd tjänstetid av 15 år tillfällig löneförbättring med 120 kronor för helt är räknat. Från sådan rätt är den undantagen, vilkens anställning vid försvarsväsendet tagit sin början efter den 12 juni 1925. Det är alltså endast furirer vid armén, som komma i åtnjutande av denna förmån. Sedan år 1937 (senaste kungörelse den 17 juni 1938, n r 429) äger fast anställt manskap, som kan tillgodoräkna sig en tjänstetid av minst tre år eller har eget hushåll och antingen är gift eller ock varit gift samt fortfarande har minderårigt barn hos sig, åtnjuta provisorisk avlöningsförstärkning med, om han är gift eller varit gift och har barn hos sig, 216 kronor och eljest 144 kronor för år. Slutligen har sedan år 1937 (kungörelse den 11 juni 1937, nr 352) utgått provisorisk löneförbättring till flaggkorpral med 180 kronor efter en tjänstetid av 14 år och med ytterligare 180 kronor efter en tjänstetid av 17 år samt till högbåtsman med 120 kronor efter en tjänstetid av 20 år och med ytterligare 120 kronor efter en tjänstetid av 23 år. Flaggkorpral och högbåtsman, som jämlikt övergångsbestämmelserna till manskapsavlöningsreglementet uppbär avlöning med högre belopp an som skall utgå enligt vederbörlig löneplan i nu gällande reglemente, äger komma i åtnjutande av ifrågavarande provisoriska löneförbättring endast om han skriftligen anmäler sig frånträda rätten till den högre avlöningen. Såsom i det föregående omnämnts, har man från och med ikraftträdandet av 1921 års manskapsavlöningsreglemente vid bestämmande av dyrtidstillägget för det last anställda manskapet utgått från att å en viss grundavlöning, motsvarande den menigt manskap tillkommande begynnelselönen, dyrtidstillägg ej skall utgå. Ä överskjutande del av lönen ävensom å hyresbidraget beräknas däremot dyrtidstillägg. Nu gällande bestämmelser om dyrtidstillägg återfinnas i kungörelsen den 15 juni 1923, nr 200, angående dyrtidstillägg åt fast anställt manskap vid armén och marinen m. fl. med däri genom kungörelserna nr 420/1933 och 543/1937 gjorda ändringar. De i dessa bestämmelser innefattade grunderna för dyrtidstillägg avvika jämväl i förut ej angivna hänseenden delvis från de grunder, som hittills gällt för statstjänstemän i allmänhet. I de härvid fogade tablåerna 4 och 5 meddelas sammanställningar rörande de sammanlagda avlöningsförmåner, som för närvarande tillkomma manskap vid armén och flygvapnet (tablå 4) samt vid marinen (tablå 5) i olika beställningar (tjänstbarhetsklasser), vid olika tjänstetider och under olika förutsättningar i övrigt. Sammanställningarna upptaga ej blott de fasta lönerna utan även olika förekommande provisoriska lönetillägg samt dyrtidstillägg vid nu rådande indexläge (168). Hyresbidrag till gift manskap har medtagits i sammanställningarna i de fall, då dylikt bidrag kan utgå.

216 T a b l å 1.

K o n t a n t a f ö r m å n e r f ö r å r till m a n s k a p vid a r m é n e n l i g t l ö r å r 1921 gällande bestämmelser. Extra förmåner

Fasta avlöningsförmåner

Beställningshavare

Furir av 1. kl Furir av 2. kl Korpral, konstapel Vicekorpral Menig volontär . . .

T a b l å 2.

Ett års lega och på ett år belöpande rekapitulationspremie (beräknade belopp)

Lön

Dagavlöning Tilljämte till- fällig fällig förhöj- löneför- Summa bättLega ring

kr.

å kr.

600-360-300-240-180--

1201-— 3651 — 3650-75 273-76 0-50 182-50 0-50 182-50

kr.

kr. 1 085725-573-7 5 422-50 362-50

Summa summarum

Bekapitulationspremie högst kr.

lägst kr.

högst kr.

lägst kr.

25-— 150-2 5 — 125125-8526 25'

275-225-225"-

1 260-- 1385-S75-— 975723-75 823-75 44750 387-50

kr.

K o n t a n t a ! f ö r m å n e r , l ö r å r till m a n s k a p ' vid f l o t t a n e n l i g t f ö r å r 1921 gällande bestämmelser. Fasta avlöningsförmåner utom uppmuntringspenningar

Extra förmåner Ett års lega och på

Beställningshavare Lön

kr. Manskap i 2 lgd m. två lönetillägg 2 7 6 ' 276-m. ett d:o 276-Manskap i 3 lgd . 180-— Manskap i 4 lgd . 144 —

Upp- ett år beliipande Summa Dagavlöning munt- anställnings- eller Komjämte tillfälsumrekapitnlationsringspanilig förhöjmaprernie (beräknade Löne- korp- Summa penning däri belopp) rum ningar tillägg ralsAnatälln.arvode el. rek.Lega prernie kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. å kr.

1-— 365 — 1 8 0 - 1- — 365 — 1 2 0 - 1-— 3 6 5 - 0-75 273-75 0-50 182-50

20-— 841-— 20-— 7 8 1 - 20-— 661.— 453-75 326-50

54-75 36-50 18-25 18-25

12-50 12-50 12-50 12-50 12-50

250-— 1158-25 250-— 1 080-— 729-26 37-50 522-37-50 376-50 37-60

217 Tablå 3. Kontanta förmåner för år till manskap vid kustartilleriet enligt för år 1921 gällande bestämmelser. Fasta avlöningsförmåner utom uppmuntringspenningar

Beställningshavare Lön

kr. Manskap i 2 lgd m. två lönetillägg 276-— 276-— 276-— Manskap i 3 l g d . . 180-— Manskap i 4 l g d . . 144-—

Dagavlöning jämte tillfällig förhöjning däri

Extra förmåner

lega och på Upp- Ettett års år belöpande munt- anställnings- eller Summa rekapitulationsringssumma(beräknade Lönepen- premiebelopp) rum Summa tillägg ningar

å kr.

kr.

1-— 1— 1-— 0-75 0-50

365.— 180-— 365-— 120-— 366 — 273-75 182-50

kr.

Lega

Anstiilln.el. rek.premie

kr.

821 — 761-641-— 453-75 326-50

5475 36-50 18-25 18-25

1250 12-50 12-50 12-50 12-50

250 — 250-— 37-50 37-50 37-50

1138-25 1 060 — 709-25 522-376-50

218 T a b l å 4.

Kontanta f ö r m å n e r för å r till m a n s k a p vid a r m é n o c h Sammanlagda

Beställningshavare

Volontär I ogift 1 gift Vicekorpral < P.. Korpral ogift gift

A—C-ort .. . D—F-ort.. . G- o. H-ort I-ort

Furir ogift. gift

A—C-ort . . . D—F-ort . . . G- o. H-ort. I-ort

kontanta

mindre än 12 månader

12 månader

24 månader

600 816 684 900

660 876 756 972

792 1008 888 1104

1 356

1356 Anm. 1. Den löneförhöjning, som utgår till furir efter en tjänstetid av 120 mån. tillkommer examen. Anm. 2. Den löneförhöjning, som utgår till furir efter en tjänstetid av 180 mån., utgör förutsättning, som angivits i anm. 1). Tablå 5.

Kontanta f ö r m å n e r för å r t i l l m a n s k a p vid Sammanlagda kontanta

B e s t ä l i n i n g s Ii a v a r e

Menig Menig, utom nedanstående 1 ogift . I gift 1. kl. sjöman ) ... 1. kl. kustartillerist)' ° ( A—C-ort.. . . . J D—F-ort.. . lft § l G- o. H-ort I-ort...,.,, Korpral ogift A—C-ort D—-F-ort.... gift G- o. H-ort I-ort Högbåtsman ogift gift

A—C-ort... D—F-ort... G- o. H-ort I-ort

Anm. De efter löneförbättring.

24 månader

36 månader 1200 1272

600 816 600

732 948 732

864 1080 864

1596 1740

Flaggkorpral ogift gift

mindre än 12 12 månader månader

A—C-ort.. . D—F-ort... G- o. H-ort I-ort

168 och 204 mån. utgående löneförhöjningarna till flaggkorpral

samt

219 flygvapnet

e n l i g t n u g ä l l a n d e b e s t ä m m e l s e r ( i n d e x l ä g e 168).

avlöningsförmåner efter en tjänstetid

36 månader

48 månader

60 månader

72 månader

84 månader

120 månader

1140 1212 1224 1296

1272 1344

—

1356 1428 1476

—

2 064 2 412 2 448 2 484 2 748

2 196 2 544 2 580 2 616 2 880

2 328 2 676 2 712 2 748 3 012

1956 2 004 2 040 2 304 1932 2 280 2 316 2 352 2 616

]

180 månader

dlenast furir, som avlagt underoffieersexamen samt m isikfurir, oaktat lian icke avlagt dylik tillfällig löneförbättring och tillkommer endast

furir (musikfurir) vid armén (under samma

m a r i n e n e n l i g t n u g ä l l a n d e b e s t ä m m e l s e r ( i n d e x l ä g e 168). avlöningsförmåner efter en tjänstetid av 48 60 72 84 96 132 168 204 240 276 månader månader månader månader månader månader månader månader månader månader 1308 1380 1308

1416 1488 1416

1 488 {

( 1812 i

1 (

( 1812 i

190S

[ 2 016 i

1512 1584 1512 1872 1908 1944 2 208 1848 2196 2 232 2 280 2 544 1836 2196 2 232 2 268 2 532 2 052 2 400 2 436 2 484 2 748 1

1620 1692 1620 1968 2 016 2 052 2 316 1956 2 304 2 340 2 376 2 640 1944 2 292 2 340 2 376 2 640 2160 2 508 2 544 2 592 2 856

1728 1800 1728 2 076 2112 2160 2 424 2 064 2 412 2 448 2 484 2 748 2 052 2 400 2 436 2 484 2 748 2 268 2 616 2 652 2 688 2 952

— — — — —

— — _ —

— —

—

2160 2 508 2 544 2 592 2 856 2 400 2 748 2 784 2 820 3 084

2 268 2 616 2 652 2 688 2 952

2 368 2 724 2 760 2 796 3 060

2 496 2 856 2 892 2 928 3192

2 628 2 988 3 024 3 060 3 324

2 592 2 960 2 988 3 024 3 288

2 796 3144 3180 3 216 3 480 |

, ,

— |

—

de efter 240 och 276 mån. utgående löneförhöjningarna till högbåtsman utgöra provisorisk

Bilaga 3.

P. M. ang. avskedspremier, avlöningsförmåner under tjänstledighet civilanställningssyfte samt överstatsanställning m. m. för fast anställt m a n s k a p . I.

Avskedspremier.

Vid genomförande av 1914 års härordning infördes, utöver den förut förekommande s. k. legan, vissa särskilda förmåner i syfte väsentligen att underlätta manskapsrekryteringen. Dessa nya förmåner voro anställnings- och avskedspremier. Anstållningspremie skulle utgå till den, som under tjänstgöringen såsom värnpliktig toge fast anställning vid armén, dock ej såsom musikvolontär. Premiens belopp växlade mellan 300 och 400 kronor för två års samt mellan 100 och 120 kronor för ett års anställning. I fråga om denna form för premier anfördes i propositionen nr 58 till 1914 års senare riksdag, att dylika premier redan förekomme i den s. k. legan. En allmän höjning av legan skulle emellertid närma sig arten av en ordinarie avlöningsförhöjning och borde därför icke ifrågakomma. Den skulle dessutom icke verka tillräckligt snabbt. Ett omedelbart fyllande av dåvarande vakanser kunde ske endast genom att anställa redan under utbildning varande värnpliktiga, något som borde ordnas på frivillighetens väg. I fråga om anställningspremierna vidtogos efter år 1914 vissa ändringar, som utvidgade förmånens tillämpningsområde. De med 1914 års härordning införda avskedspremierna vid armén voro av två slag, en lägre, utgående efter minst 6 års tjänst och en högre, utgående efter minst 9 års tjänst. Den lägre premien skulle utgå med 400, 600 eller 700 kronor och den högre med 700, 1 000 eller 1 100 kronor, beroende på det truppförband, vid vilket tjänstgöringen fullgjorts. Såsom motivering för införande av avskedspremier anfördes i 1914 års nyssnämnda proposition (sid. 212) huvudsakligen följande. Att vid avgången ur militärtjänst förfoga över ett visst kapital innebure en väsentligt ökad möjlighet till framtida utkomst. Den lämpligaste formen syntes därför vara premier, som utbetalades vid avgång efter visst antal års väl vitsordad tjänst. Då manskapet först efter genomgången furirskola kunde anses fullt utbildat och för rätt att genomgå infanteriunderofficersskolan fordrades rekapitulation på minst två år, d. v. s. en sammanlagd tjänstetid av fem år, borde för rätt till premie fordras åtminstone ytterligare ett års tjänst. Å andra sidan skulle det äldre och bättre avlönade underbefälets kvarstannande i tjänst en längre tid medföra försämrade befordringsutsikter för personalen i de lägre underbefälsgraderna, vilket försvårade rekryteringen och minskade tillgången på underbefäl vid mobilisering. På grund av nu angivna synpunkter borde såsom villkor för avskedspremie stadgas en tjänstetid av minst 6 år. Premie borde dock ej utgå till den, som erhölle civilanställning i statens tjänst. Under längre tid kvarstode i regel endast sådana distinktionskorpraler (furirer), som ägde förhoppning att vinna underofficersbefordran. Därest sådan distinktionskorpral (furir) avginge efter minst 9 års tjänst utan att hava vunnit befordran till sergeant på stat, borde han vara be-

221 rättigad till en högre premie. Då rekryteringen ställde sig väsentligen olika vid de särskilda truppslagen och å skilda förläggningsorter, syntes det ändamålsenligt att låta ifrågavarande premier utgå med olika, efter förhållandena avpassade belopp enligt särskild tariff. För att påverka benägenheten för rekapitulation infördes vid 1917 års riksdag särskilda rekapitulationspremier för manskap, som toge förlängd anställning. Dessa premier voro av varierande belopp, lägst 250 och högst 550 kronor för två års samt lägst 100 och högst 220 kronor för ett års anställning (se prop. 299/1917). Sedan år 1918 tillkallats sakkunniga för utredning om förbättrande av manskapsrekryteringen vid armén, anförde dessa — de s. k. rekryteringssakkunniga — i sitt den 7 december 1918 avgivna betänkande, att anställningspremier och rekapitulationspremier borde avskaffas i sammanhang med höjande av den kontanta avlöningen. I särskilda från furirer vid arméns truppförband under hösten 1918 ingivna framställningar gjordes enahanda hemställan. På grund av remiss avgåvo 1918 års militära avlöningssakkunniga den 24 februari 1919 utlåtande över de framställda förslagen. De sakkunniga delade till fullo den från olika håll, däribland även från underbefälets egen sida, uttalade uppfattningen, att anställningspremierna och rekapitulationspremierna borde avskaffas. Erfarenheten hade nämligen givit vid handen, att manskapsrekryteringen icke kunnat säkerställas genom dessa premier utan att antalet vakanser alltjämt varit synnerligen betydande. Den rekrytering, som på detta sätt vunnits, hade heller icke varit ur försvarets synpunkt tillfredsställande. Det syntes dock uppenbart, att anställnings- och rekapitulationspremierna icke lämpligen borde avskaffas utan att ersättas av andra, något så när motsvarande förmåner. I fråga om anställnings- och rekapitulationspremierna anförde avlöningssakkunniga därefter i sitt år 1921 avgivna betänkande angående lönereglering för manskapet bland annat följande (sid. 86). Det syntes ställt utom allt tvivel, att ifrågavarande premier borde avskaffas i samband med en definitiv lönereglering. De hade haft karaktären av tillfälliga åtgärder för att avhjälpa den otillfredsställande manskapsrekryteringen och det borde så mycket mindre ifrågakomma att upptaga dem i ett nytt lönesystem, som denna avlöningsform ur principiell synpunkt måste anses olämplig och visat sig icke kunna fylla sitt ändamål. Erfarenheten hade givit vid handen, att vissa till relativt billiga orter förlagda truppförband, vid vilka rekryteringsförhållandena varit särskilt svåra, icke ernått bättre rekryteringsresultat än truppförband å dyrare orter, oaktat förstnämnda truppförband haft möjlighet att utbetala de största premierna. Rekryteringens utfall på olika orter hade sålunda visat sig vara, åtminstone i viss mån, oberoende av de ekonomiska faktorerna. Även legan, vilken vore en föråldrad avlöningsform, borde bortfalla. Ett ytterligare stöd för förslaget om avskaffande av såväl ifrågavarande premier som lega hade de sakkunniga hämtat från de yttranden i ämnet, som av arméns och marinens myndigheter avgivits under år 1920. Det övervägande antalet myndigheter hade förordat nämnda avlöningsformers borttagande. Såsom bestämda fördelar av en sådan omläggning hade framhållits, dels att därigenom skulle motverkas en allmänt utbredd uppfattning, att användandet av lega och anställningspremier vore nödvändiga för att »köpa» folk att taga fast anställning vid krigsmakten, dels ock att, då ifrågavarande förmåner utginge på en gång vid uppgörandet av avtal om anställning, de ofta lockade sådana mindre skötsamma personer, som önskade erhålla ett större kontant belopp på en gång antingen till ordnandet av en förut rubbad ekonomi eller till mer eller mindre onödiga utgifter. Om alltså anställnings- och rekapitulationspremier ävensom lega borde bortfalla, ansåge de sakkunniga däremot, att avskedspremierna borde bibehållas. Dessas syfte att bereda en förmån vid avgång ur tjänst åt äldre förtjänt manskap, som icke kommit i tillfälle att vinna civilanställning i statens tjänst, syntes nämligen

222 även efter löneregleringen behöva fyllas, och premierna hade alltjämt sitt berättigande med hänsyn till manskapets kortvariga anställningstid. Vid framläggande av proposition till 1921 års riksdag angående lönereglering för arméns och marinens personal m. m. anslöt sig föredragande departementschefen (prop, nr 350 sid. 47) till de sakkunnigas förslag i förevarande hänseende. I fråga om avskedspremiernas bibehållande uttalade departementschefen dock en viss tvekan, emedan det kunde befaras, att dessa premier vore ägnade att locka äldre furirer till avskedstagande. Han förordade emellertid avskedspremiernas bibehållande tillsvidare i avvaktan på en slutlig lösning av frågan om manskapets civilanställning. Kungl. Maj:ts ståndpunkt i dessa avseenden godkändes av riksdagen. Intill ingången av budgetåret 1939/40 gällde därefter i huvudsak följande regler angående avskedspremier (härvid bortses från vissa jämkningar, som vidtagits närmast för tillrättaläggande av tolkning och tillämpning men utan principiell förändring av reglerna). Avskedspremier utgingo vid armén och marinen till fast anställt underbefäl — dock icke till indelt manskap eller musikpersonal — som efter minst 6 års väl vitsordad tjänstgöring avgick utan att samtidigt beredas civilanställning i statens tjänst. Avskedspremierna voro av två slag, en lägre efter minst 6 års tjänst och en högre efter minst 9 års tjänst. Tjänstgöringen behövde icke ha fullgjorts i en följd; även värnpliktstjänstgöring och tjänstledighet samt vid armén jämväl vapenövningsuppehåll fick inräknas. För arméns vidkommande utgick premie, även om tjänstgöringen fullgjorts vid olika truppförband av samma truppslag, varjämte vissa andra regler meddelats angående beräknande av tjänstetid vid annat truppförband m. m. För marinens vidkommande fick avskedspremie utgå även för det fall, att tjänstgöringen fullgjorts delvis vid flottan och delvis vid kustartilleriet. För marinens del föreskrevs vidare, att den, som efter uppbärande av den lägre avskedspremien tagit förnyad anställning, finge bekomma den högre avskedspremien, minskad med hela det lägre premiebeloppet. Någon motsvarighet till denna senare bestämmelse fanns icke vid armén, om man undantager ett av kammarrätten givet prejudicerande utslag, enligt vilket den, som kommit i åtnjutande av den lägre avskedspremien och därefter tagit förnyad anställning, skulle äga åtnjuta ny premie, därest hans förnyade anställning haft så lång varaktighet, att han utöver de första sex anställningsåren hade en sammanlagd ytterligare tjänstetid av minst sex år, i vilket fall han finge åtnjuta ny premie till sådant belopp, att denna jämte den förut åtnjutna tillsammans motsvarade den högre premien. Utöver dessa bestämmelser hade Kungl. Maj:t, med anledning av en skrivelse från riksdagens militieombudsman, därjämte genom brev den 13 oktober 1927 förordnat, att avskedspremie finge utgå endast till underbefäl, som avginge från beställning på stat utan att erhålla anställning vid samma eller annan avdelning av krigsmakten eller civilanställning i statens tjänst, samt att utbetalning av premie icke finge äga rum, innan dels vederbörande myndighet förvissat sig om att återanställning vid samma truppförband, respektive vid flottans sjömanskår icke ägt rum, dels ock den ur tjänst avgångne avgivit skriftlig försäkran, att han icke sökt eller vunnit vare sig anställning vid annan del av krigsmakten eller civilanställning i statens tjänst. För flygvapnet funnos till en början inga särskilda bestämmelser angående sättet för avskedspremiernas åtnjutande. Bland de förslag om ändringar i bestämmelserna rörande avskedspremies tillgodonjutande, som sedermera framställts, må främst nämnas en av försvarsvåsendets underbefälsförbund i skrivelse den 8 december 1927 gjord framställning. Denna gick i första hand ut på att avskedspremien måtte förändras till en tjänstepremie. Vidare föreslogs, att även musikunderbefäl skulle erhålla rätt till avskedspremie samt

223 att premiebeloppet för en avliden beställningshavare skulle utbetalas till hans dödsbo. Enligt förslaget skulle premien utgå efter i huvudsak följande grunder: 1) tjänstepremie om 600 kronor tillkommer underbefäl av manskapet, som fullgjort 6 års tjänst, och insattes på postsparbanken för vederbörandes räkning till dess han erhåller avsked eller erhåller fullmakt såsom underofficer; inträder före underofficersbefordran skyldighet att inbetala pensionsavgifter, må vederbörande chef medgiva medlens uppbärande, sedan retroaktiva pensionsavgifter inbetalats; 2) till den, som fullgjort ytterligare 3 års tjänst, skall på enahanda sätt utgå ytterligare 400 kronor; 3) premien utgår till var och en av underbefälet — även musikunderbefäl — som vid avskedet erhåller det vitsordet, att han tjänat »utmärkt väl» eller »väl», och till den av underbefälet, som kvarstår i tjänsl och vid tiden för premies åtnjutande i innehavande befattning förklaras till fortsatt tjänst lämplig; 4) avlider beställningshavare, utbetalas intjänt premie till hans sterbhus. Till stöd för framställningen åberopade förbundet bland annat följande: Tolkningen av bestämmelserna hade på olika truppförband och stationer varit mycket olika i vissa avseenden, och riksdagens militieombudsmans skrivelse till Kungl. Maj:t utgjorde också vittnesbörd härom. 1 Vid flera av underbefälsförbundets kongresser hade frågan om dessa premier varit föremål för debatter. Av personalen hade avskedspremierna allt sedan deras införande faktiskt räknats som en avlöningsförmån, som utgått efter den stadgade tjänstetiden, och i icke få fall hade de åtminstone lockat redan anställda att kvarstå i tjänst till dess den erforderliga tjänstetiden uppnåtts. Då ynglingar erbjudits fast anställning, hade de också i regel förespeglats att efter vissa års tjänst bekomma dessa avskedspremier, varför de från början invaggats i den tron, att de varit en löneförmån att räkna med. Underbefälspersonalen hade emellertid också ansett det beklagligt, att de som stannade kvar i tjänst icke skulle komma i åtnjutande av avskedspremie. Ur statens synpunkt vore det önskvärt, att endast de allra bästa komme i fråga till underofficersbefordran, men det måste då också te sig underligt, att just dessa skulle honoreras sämre för god tjänst under vissa år. Nu vore det obestridligen så att mangen av de allra bästa efter 9 års tjänst slutade, ty då kunde han få avskedspremien och kanske med den som hjälp skaffa sig bättre utkomst på den civila arbetsmarknaden. Stode han kvar i tjänsten, kunde han visserligen om ytterligare ett antal år nå underofficersbefordran, men till dess finge han åtminstone med nu gällande avlöningsreglemente å r efter år uppbära samma lön, ty sista ålderstillägget hade han kommit i åtnjutande av redan efter sju års tjänst. 2 I och med genomtorande av 1925 års härordning finge han vänta än längre på sin befordran; man kunde räkna ut, att underofficersbefordran vid många truppförband icke komme att nas forran vid c:a 38 års ålder och vid marinen vid vissa avdelningar icke torrån vid 45 års ålder eller t. o. m. senare. 3 När han så finge sin fullmakt som underofficer, skulle han retroaktivt erlägga pensionsavgifter för ett stort antal år * bivetvis vore då en mot avskedspremien svarande premiesumma god att ha som tillgäng. Även for dem, som erhållit statlig civilanställning, vore det värdefullt att tia premien att tillgå, ty i många fall innebure den statliga civilanställningen flyttning Ull annan ort, vilket i synnerhet för den gifte vore kostsamt. De civila befattningar, som komme i fråga, vore åtminstone till att börja med blygsamt avlönade. torrnetlf vflnlnr S m r r e " h a d , e , P å t a I a t - a t t avskedspremie i åtskilliga fall utbetalts sedan de r t m n h ^ " , u p p r i t s , o f t a t vederbörande underbefäl omedelbart eller helt kort V i H M ^ h ^a n n utbetalande ateranstallts i manskapsbeställning eller befordrats till underofficer. e "c S n ^ r n ? f r ™ l l n i n g föranledde det beslut den 13 oktober 1927 om precisering och skärpning av villkoren for premies åtnjutande, som omförmälts i det föregående älderstillå"g a V S e e n d e h a avlöningsbestämmelserna sedermera ändrats genom införande av nya < ^ n forarin gf ör liållandena hava sedermera väsentligt förbättrats genom 1936 års härordning Alla retroaktivavgifter hava genom den senaste pensionsreformen avskaffats.

224 så att ekonomiska svårigheter ofta uppstode för den sålunda omplacerade. All underbefälspersonal borde alltså enligt personalens åsikt äga uppbära premien efter 6 respektive 9 års tjänst. Då premien borde utgå även till den, som kvarstode i tjänst, borde den emellertid i stället för avskedspremie kallas tjänstepremie. Förbundet förutsatte dock, att tjänstepremien även i fortsättningen skulle vara till hjälp för dem, som slutade sin militära anställning, och av denna anledning borde densamma icke utbetalas så snart den intjänats utan insättas på postsparbanken för vederbörandes räkning, till dess han erhölle avsked. Till den, som kvarstode i tjänst, borde premien utbetalas, då han erhölle fullmakt som underofficer, och av beloppet skulle då innehållas så stor del, som svarade mot till betalning förfallna retroaktiva pensionsavgifter. Därjämte syntes kunna ifrågasättas, om det i fortsättningen funnes skäl att bestämma premiebeloppen olika för olika truppförband. Att så skett, torde ha berott på mindre eller större svårigheter att rekrytera de olika truppförbanden. Alltså hade premien icke enbart införts som ersättning för civilanställningen, men premien för god tjänst syntes böra utgå med samma belopp, och i stället borde för svårrekryterade avdelningar av krigsmakten användas andra medel för att förmå folk att taga anställning just vid dem. Nu vore musikunderbefål vid såväl armén som marinen undantagna från premierna, förmodligen dels emedan man ansett, att dessa under sin tjänstetid erhållit en utbildning, som gjorde det lättare att erhålla civilanställning, dels också emedan rekryteringssvårigheterna för musikpersonalens vidkommande varit mindre framträdande. För musikunderbefälet hade detta undantag alltid tett sig som en orättvisa. Det syntes ej heller skäligt, att de skulle vara undantagna. Den, som utbildats som militärmusiker, hade numera små möjligheter i det civila musiklivet. Skulle han ha utsikt att få anställning som civil musiker, måste han i regel först lära sig traktera annat instrument än det han som militärmusiker lärt sig traktera, och måste då också inköpa detta i många fall dyrbara nya instrument. Det syntes alltså skäligt, att även musikunderbefäl finge uppbära dessa premier. Förbundet ifrågasatte vidare, om det icke vore förenligt med billighet, att avskedspremier kunde utbetalas även till avlidet manskaps efterlevande, därest han under sin tjänstetid gjort sig berättigad till densamma. En statstjänare med enahanda tjänstetid vid andra statens verk hade i regel förskaffat sina efterlevande pension, men detta vore icke möjligt för fast anställt manskap i allmänhet. över underbefälsförbundets framställning infordrades utlåtanden från åtskilliga militära myndigheter, från de centrala förvaltningsmyndigheterna samt från försvarsväsendets lönenämnd. De hörda militära myndigheterna voro inom armén cheferna för samtliga arméfördelningar, militärbefälhavarna för övre Norrland och på Gotland, inspektörerna för infanteriet, kavalleriet, artilleriet och trängen, cheferna för fortifikationen och intendenturkåren samt chefen för generalstaben. Cheferna för dåvarande södra och västra arméfördelningarna infordrade i sin tur yttranden från underlydande truppförbandschefer. Av marinens myndigheter hördes stationsbefälhavaren i Karlskrona, vilken inhämtade yttranden av chefen för underofficers- och sjömanskårerna i Karlskrona samt av stationskontoret därstädes, ävensom chefen för marinstaben. Inom flygvapnet yttrade sig chefen för denna försvarsgren efter hörande av underlydande truppförbandschefer. Beträffande den i underbefälsförbundets framställning berörda huvudfrågan, nämligen om avskedspremiernas omläggning till tjänstepremier, innehöllo vissa militära myndigheters yttranden ett tillstyrkande helt eller i huvudsak av framställningen. Dessa myndigheter voro vid armén: sju truppförbandschefer (Kronobergs, Hallands och Bohusläns regementen, Livregementets husarer, Göta och Karlsborgs artilleriregementen samt Skånska trängkåren), militärbefälhavaren för ö v r e Norrland, inspektörerna för infanteriet, kavalleriet, artilleriet och trängen ävensom chefen för

225 intendenturkåren fSSrtaSoS

(dock med vissa jämkningar);

V a P n e t :

t r Ct r U

förbandschefer

(

vid marinen: chefen för marintred

J e och fjärde flygkårerna samt

Samtliga övriga militära myndigheter, däribland alltså flertalet högre förbands? r if.'-,,? 1 1 5 0 1 1 1 -, 0 6 - 0 0 1 1 "" 3 1 1 1 f ö r ™ l t n i n g s m y n d i g h e t e r n a o c h lönenämnden avstyrkte remier f r a m S t a l l m n g e n ' x v a d d e n a v s å S avskedspremiernas förvandling till tjänsteDe tillerkände

myndigheterna anförde i flertalet fall icke någon egen motivering

» , . , I n u r S f r a n , 6 S ' g . - a l l m ä n h e t t U 1 a t t ä b e r ° P a e l ' e r lämna utan erinran under befalsforbundcts motiv. Av de tillstyrkande yttranden, som innehöllo självständig J motivering, må återgivas följande: 'vsuulu,6 a UI tn t n r C , i l e / r !fFtGÖt?t * " 9aaente: Avskedspremierna vore givetvis tillkomna i lorsta hand for att stimulera underbefäl att kvarstanna i tjänst. I viss mån motmi ta y dari enom att riW P i , » 8 Premierna utginge endast vid avsked u r För P » F ° r s l a S e t a t t P r e n » e r n a skulle utgå även vid kvarstående i tjänst vore därmtern, X ' " ^ ^ T k " n d e m ° C h m e d ^ s ä t t a s / o m icke prem d e r b e S , n m T T ™ " l e ? h , . t a n d e tjänstepremier och sålunda utgå e n d a / t i l l underbefäl, som kvarstannade i tjänst. Militärbefälhavaren för övre Norrland: Förslaget avlägsnade visserligen icke helt avskedspremiernas nackdel att locka den fast anställde till avskedstagande för a utbekomma premien, men de innebure dock den väsentliga fördelen, att en furir som vore lämplig till underofficer, icke för premiens skull behövde ta tveks,m huruvida han skulle mottaga befordran. «ensam,

Såsom belysande för de skäl, på vilka de avstyrkande myndigheterna stödde sin ' a " m a n h e ; . . m e ' ' a U t f T H g t m o t i v e r a d e uppfattning, må anföras följande: äver^ liten* Ltrer,amk\infZ'»fc]ri'Tme,"rt; P ^ i e r n a hade avsett att förmå även sådana furirer, som icke kunde påräkna underofficersbefordran, att kvarstå tjänst u n d e r längre tid. De kunde betraktas dels som en kompensation ufl de S Ä ' " " T k k e k " » d e b e f 0 r d r a s > o c b d e l * - o » en ekonomisk b ä l P rid nergång: tall civil verksamhet. Premierna hade fyllt sin uppgift Det vore rik fnanden S E K l f t " ^ f U r i r 6 r n a S l i k S ° m « ™ " n j e a n t S . , ekonomiska förhållanden genom tillskapande av ytterligare en löneklass i löneplanerna än att förändra avskedspremiernas karaktär. <"«=nia an a u ior artillerire ^ l e f e n fÖT VendeS 9cmente kunde icke ansluta sig till åsikten att avtr kta S Ä S O m e n S f i T S , t T Z !" f ^ ö ^ ^ r m a n 8 I så fall vore det enklas och bast att alldeles borttaga dem och i stället omreglera avlöningsskalan

md T ti V d a r df d e ? 0 " 0 " 1 5 1 " f f Ö r m ä V " U n n e S ' Avskedspremitrna hade tnfkommit a n t SVart lcke blott a t t ZZL „?•'•• , rekrytera utan även att få underbefälet att tjäna kvar tillräckligt länge. Nu åter syntes det vara så a t fur rerna

T-iriV 3 ^ 6 l" l ä n g ä n fÖr k 0 r t t i d '

Den

- »™ efter 8-10 års tjänst ej hade

utsikt a t t bliva befordrad till underofficer, borde helst avgå. {

vo etkf Z?a «:lZd g avskeds

fÖrdd remie

Han bleve annars

Ö V 6 r g åt i U e

'T!, " ny levnadsbana mrmed •ill f«™ • l f- l P ™ a borde avskaffas; det borde blott framhållas ramnaUaS att fara icke forelage att underbefälet lockades till för tidig avgång ' ^efen for Södra arméfördelningen: Skulle, såsom förbundet föresloge nremie dldelas allt underbefäl, även de som befordrades, innebure de ta e T mycket ster förändring av nu gällande bestämmelser. Den föreslagna t j I n S S e S e T M e ^ S e berätU a T a n n a t " 8 8 f ^ ^ E " , m™^eTin8 » P P * fö/underbefälet v o ^ e berättigad annat an i samband med en allmän militär lönereglering anné rdelnin Förs a s t e * f r å n de m T ° f° 9™: ' g < * ^ " t e s innebära ett fullständigt avsteg från de motiv, som utgjort grunden för n u gällande bestämmelser Avskeds prenuerna skulle övergå till att bli en ny form av löneförhöjning T t d y l i k V förslå.

, c tK f

S e \ f u r K r a d a S ' K 1 5 d ä r f Ö r F ' " V6^^jninS i form av ålderslillägg redan mgmge . funrernas avlöning - för övrigt vore i 1928 års förslag till nytt avlönings 15—898866. °

226 reglemente ett ytterligare ålderstillägg upptaget — dels därför att, om nämnda forslag bleve antaget, furirerna i avlöningshänseende i förhållande till ovnga grupper redan förut syntes väl tillgodosedda. Arméfördelningschefen kunde ej heller dela förbundets uppfattning om att det vore en nackdel att avskedspremierna kunde locka äldre furirer till avskedstagande. Snarare vunnes härigenom avsevärda fordelar i det att äldre, för befordran mindre lämpligt underbefäl kunde träda tillbaka för att lämna plats för yngre krafter, varigenom rekrytering och befordrmgsmöjligheter förbättrades. C7ie/en för generalstaben: Det syntes obestridligt att den tankegång, som legal till grund för avskedspremierna, vore riktig. Premierna borde icke betraktas såsom en löneförmån, vilken efter viss tids tjänst skulle utgå till alla anställda. Den hade avsetts att vara en hjälp för dem, som icke längre kunde kvarstanna i militär tjänst och ej heller bereddes annan anställning i statens tjänst. Beviljandet av en tjanstepremie såsom engångsersättning för viss tids tjänst skulle innebära en böjning av avlöningsförmånerna med 100—133 kronor per år. En dylik avlöningsform vore .eke lämplig Skulle det kunna påvisas, att underbefälets avlöningsförmåner vore otillfredsställande, borde rättelse sökas genom ändring i avlöningsreglementet. Marinförvaltningen: Avskedspremierna hade enligt samstämmiga uttalanden val fyllt sin uppgift. De vore ett verksamt medel såväl för kvarhållande av yrkesskickligt manskap i tjänst utöver första anställningstiden som ock för underlättande av den gallring vilken måste ske för erhållande av en jämn omsättning inom sjömanskåren. Ämbetsverket avstyrkte därför varje åtgärd för avskedspremiernas utbytande mot tjänstepremier. . , Försvarsväsendets lönenämnd: Av den till stöd för avskedspremiernas införande anförda motiveringen framginge, att avsikten med dessimma varit att tor rekryteringens underlättande bereda ekonomiskt stöd åt underbefäl av manskapet, som avginge utan att erhålla annan anställning vid krigsmakten eller civilanstallning i statens tjänst Samma synpunkt hade ock gjort sig gällande vid det övervägande, som i samband med 1921 års lönereglering för försvarsväsendets personal agnats frågan om avskedspremiernas bibehållande. I händelse av bifall till underbefälsförbundets föreliggande framställning skulle ifrågavarande förmåns karaktär helt och hållet förändras. Införandet av tjanstepremier i stället för avskedspremier skulle uppenbarligen bliva liktydigt med utökandet av vederbörandes avlöningsförmåner. Därest en dylik åtgärd befunnes påkallad borde den givetvis vidtagas i form av ändring i manskapsavlöningsreglementet Lönenämnden ansåge emellertid för sin del skäl härför så mycket mindre föreligga som dels ytterligare löneförhöjningar för äldre underbefäl inforts i det från och med den 1 juli 1928 gällande nya manskapsavlöningsreglementet, dels ock särskild ekiperingshjälp numera enligt 1927 års officer.savlöningsreglemente utginge vid befordran till underofficer. Det i förbundets framställning väckta förslaget, att avskedspremiernas belopp skulle sättas lika för underbefäl vid skilda truppförband, tillstyrktes i flertalet utlåtanden. Från vissa håll restes dock motstånd mot denna tanke, t. ex. från arméförvaltningen, som anförde att premierna borde vara en för rekryteringens underlättande utgående förmån, som därför icke borde utgå med lika belopp vid samtliga truppförband. . Förslaget om att även musikpersonal skulle komma i åtnjutande av avskedspremie tillstyrktes likaledes i det övervägande antalet yttranden. Frågan om avskedspremie till musikpersonal har sedermera blivit föremål för ny behandling och beröres vidare i det följande. Förslaget att avskedspremie i vissa fall skulle kunna utbetalas till avlidet underbefäls efterlevande tillstyrktes från åtskilliga håll, även av myndigheter som avstyrkte införandet av tjänstepremier. Lönenämnden anförde, att detta forslag näppeligen syntes kunna förenas med det med avskedspremierna avsedda ändamålet

227 samt att dessutom särskild begravningshjälp utginge till avliden beställningshavares dödsbo. Nämnden avstyrkte därför förslaget även i denna del. Genom beslut den 2 november 1928 fann Kungl. Maj:t underbefälsförbundets framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. I detta sammanhang må dock omnämnas, att Kungl. Maj:t under det senaste årtiondet plägat på särskilda framställningar bevilja efterlevande änka till avlidet underbefäl, vars tjänstetid berättigat honom till avskedspremie, gratifikation motsvarande avskedspremiens belopp, att utgå från anslaget till extra utgifter. I enstaka fall har även förekommit beviljande av dylik gratifikation åt efterlevande föräldrar till den avlidne. Frågan om beredande av avskedspremie även ät musikunderbefäl vid avgång ur tjänst upptogs i statsverkspropositionen 1933 (IV h.t., sid. 26) efter en förnyad framställning av underbefälsförbundet. Departementschefen erinrade, att anledningen till att musikmanskapet undantagits från rätten till avskedspremie varit, att detta manskap under anställningstiden erhölle fullständig utbildning i ett yrke, inom vilket avgående underbefäl vanligen kunde nå en god bärgning. I de yttranden, som avgivits över den senast gjorda framställningen, hade emellertid framhållits, att musikunderbefälets möjligheter att efter avskedstagande finna utkomst på den civila arbetsmarknaden numera vore väsentligt mindre än vid tidpunkten för premiernas införande. Då grundad anledning icke syntes föreligga att räkna med någon ändring i detta förhållande för framtiden, ansåg sig föredragande departementschefen böra tillstyrka, att musikpersonal skulle likställas med annat underbefäl i fråga om rätt till avskedspremie. Detta blev även riksdagens beslut. 1930 års försvarskommission berörde i sitt betänkande (del V sid. 000) i samband med behandling av olika delar av civilanställningsproblemen även frågan om avskedspremierna och omnämnde därvid vissa från personalhåll framkomna förslag beträffande dessa premier. Utan att för egen del göra något uttalande förutsatte kommissionen, att frågan skulle underkastas utredning genom Kungl. Maj:t försorg. Det tidigare för avskedspremies tillgodonjutande uppställda villkoret, att den avgående ej erhållit civilanställning i statens tjänst eller sökt ledigförklarad dylik anställning bortföll så gott som helt och hållet genom beslut vid 1939 års riksdag. Frågan härom upptogs av marinförvaltningen i en skrivelse den 28 juli 1937. .Marinförvaltningen anförde därvid, bland annat, att genom vissa av de dittillsvarande bestämmelserna angående avskedspremier orättvisa och inkonsekvenser uppstått, vilka såvitt möjligt borde elimineras. En sådan bestämmelse vore föreskriften, att den avgående för att tilldelas avskedspremie ej finge hava sökt eller erhållit anställning vid annan del av krigsmakten eller erhållit civilanställning i statens tjänst eller sökt ledigförklarad dylik anställning. Denna föreskrift ledde mången gång till oenhetliga konsekvenser, varpå exempel framlades. Marinförvaltningen föreslog vidare, enär avskedspremierna närmast syntes vara att betrakta som en avlöningsform, att tjänstetid för tilldelande av dylika premier skulle beräknas enligt samma grunder, som i avlöningsreglementet för manskap 3 § 1—3 och 5 mom. stadgats för beräkning av tjänstetid vid bestämmande av lön. I utlåtande över marinförvaltningens förslag anförde arméförvaltningens civila departement bland annat följande. Hittills vunna erfarenheter vid tillämpning av föreskriften om hinder för den, som vunnit civilanställning i statens tjänst, att u p p bära avskedspremie hade givit vid handen, att nämnda föreskrift icke kunde anses tillfredsställande. Alldeles särskilt gällde detta beträffande fall, då den vunna statsanställningen till en början endast varit av tillfällig natur. Men därjämte torde beaktas, att då statsanställning av stadigvarande art vunnits, denna ofta medfört lägre avlöning än vid anställning i kommunal eller privat tjänst. Onekligen skulle vissa fördelar för personalen vara att vinna, därest — på sätt antytts i försvarskommissio-

228 nens betänkande — avskedspremie kunde enligt vissa grunder utgå i form av en beredskapsavlöning, i avbidan på att vederbörande erhölle stadigvarande civilanslällning. Med hänsyn till de betydande svårigheter ur administrativ synpunkt, som måste bliva förknippade med en dylik anordning, ansåge departementet sig hkval icke kunna förorda frågans lösning i sådan riktning. På grund härav och i betraktande av ovan anförda omständigheter tillstyrkte departementet förslag om att avskedspremie skulle få utgå utan hinder av eventuell vunnen civilanställning i statens tjänst. De marina myndigheterna hade föreslagit, att gällande föreskrifter for beräknande av tjänstetid för avskedspremie skulle ersättas med en hänvisning till bestämmelserna i manskapsavlöningsreglementet 3 § 1 - 3 och 5 mom. Hänvisningen till 5 mom. i paragrafen skulle medföra en viss inskränkning i beräkningen av tjänstetid i foreA-arande hänseende för arméns underbefäl. Skäl för en dylik inskränkning syntes icke föreligga. Departementet föresloge därför en föreskrift av innehåll, att vid beräkning av tjänstetid för erhållande av avskedspremie de i manskapsavlöningsreglementet 3 § 1—3 mom. intagna bestämmelserna skulle äga motsvarande tillämpning. Försvarsväsendets lönenämnd yttrade bland annat följande: De skäl, som anförts till stöd för förslaget, att avskedspremie skulle utgå utan hinder av eventuellt vunnen civilanställning i statens tjänst funne lönenämnden bärande. Såsom ytterligare skal för en sådan ändring kunde anföras, att i statens tjänst civilanställda f. d. underbefäl under den första anställningstiden icke alltid kunde påräkna oavbruten tjänstBoring vid vederbörligt verk (t. ex. vid statens järnvägar, tullverket och telegrafverket) Härav följde, att de anställda ofta vore i stort behov av det ekonomiska stöd under nämnda uppehåll, som erhållandet av avskedspremie skulle innebära. Underbefäl som vid avgången från militär anställning räknade en så lång tjänstetid, •itt avskedspremie skulle kunna utgå, nödgades härjämte ofta vidkännas löneminskning vid tillträdande av första anställning i civil statstjänst. Från rätt till avskedspremie borde emellertid — såsom även förvaltningsmyndigheterna föreslagit — under alla förhållanden uteslutas den, som vid avgången erhölle fast anställning vid samma eller annan avdelning av krigsmakten eller befordrades till officer eller underofficer på •iktiv stat Dessutom borde från avskedspremies åtnjutande uteslutas den, som vid avgången erhölle annan anställning vid försvarsväsendet, å vilken militära tjänstepensionsreglementet ägde tillämpning. Frågan anmäldes härefter i statsverksproposilionen till 1939 ars riksdag (IV h t sid 34 o. f.) varvid departementschefen tillstyrkte förslaget, att avskedspremie skulle utgå även för det fall, att vederbörande vunnit eller sökt civilanställning i statens tjänst under det att den, som vid avgången erhållit fast anställning vid samma eller annan avdelning av krigsmakten — vari givetvis inbegrepes befordran till officer eller underofficer på aktiv stat — liksom tidigare borde vara utesluten från rätten att erhålla dylik premie. Lika med anställning vid krigsmakten borde anses anställning vid försvarsväsendet i annan befattning, å vilken militära tjanstepensionsreglementet ägde tillämpning. Beträffande föreslagna detaljändringar i övrigt anförde departementschefen bland annat följande. Mot marinförvaltningens förslag i fråga om tjänstetidens beräknande hade av arméförvaltningen och lönenämnden erinrats, att en motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 3 § 5 mom. manskapsavlöningsreglementet skulle medföra viss inskränkning i beräkningen av tjänstetid i förevarande hänseende för arméns underbefäl. Den till grund för förslaget liggande tanken, att bestämmelserna om tjänstetidens beräknande i olika fall borde bringas i överensstämmelse med varandra, vore riktig. Vid genomförandet av denna princip borde emellertid hänsyn tagas till nu gällande bestämmelser, så att icke en allmän försämring i personalens villkor genomfördes. Av betydelse härutinnan vore i främsta rummet den skärpning av villkoren för erhållande av avskedspremie, som skulle följa av att bestämmelserna i 3 § 5 mom. första stycket gjordes tillämpliga. För en stor del av musikpersonalen och vid armén även för annan vid unga år anställd per-

229 sonal skulle härigenom en försämring inträda. Mot bestämmelserna i 5 mom. andra stycket syntes däremot icke någon erinran kunna göras i sådant hänseende. Den föreslagna bestämmelsen om tjänstetidsberäkning borde därför erhålla den innebörden, att de i 3 § 1—3 mom. och 5 mom. andra stycket manskapsavlöningsreglementet meddelade bestämmelserna skulle äga motsvarande tillämpning. Sedan riksdagen lämnat utan erinran vad sålunda föreslagits, utfärdades genonr särskilda kungl. brev den 30 juni 1939 nya bestämmelser om avskedspremiers åtnjutande i form av anmärkningar till de stater, som fastställdes för de anslag, från vilka avskedspremierna utgå. För arméns vidkommande äro dessa bestämmelser av i huvudsak följande innehåll: 1. Avskedspremie utgår till vid armén fast anställt underbefäl av manskapet — dock icke indelt sådant — som efter minst 6 års väl vitsordad tjänstgöring avgår från beställning på aktiv stat utan att erhålla fast anställning vid samma eller annan avdelning av krigsmakten eller anställning vid försvarsväsendet i befattning, å vilken militära tjänstepensionsreglementet äger tillämpning. Avskedspremie är av två slag, den lägre som utgår efter minst 6 års tjänst och den högre som utgår efter minst 9 års tjänst. Vid beräkning av tjänstetid för tilldelande av avskedspremie skola de i 3 § 1—3 mom. och 5 mom., andra stycket, manskapsavlöningsreglementet meddelade bestämmelser äga motsvarande tilllämpning; dock att i fråga om manskap, som tagit anställning eller rekapitulerat före den 1 juli 1939, tillämpningen av bestämmelserna i 5 mom. andra stycket icke skall föranleda minskning av den tjänstetid, som enligt tidigare gällande grunder fått tagas i beräkning. Till den, som kommit i åtnjutande av den lägre avskedspremien och därefter innehaft förnyad fast anställning under så lång tid att sammanlagda anställningstiden uppgår till minst 9 år, utgår fyllnad till den högre avskedspremien. Har tjänstgöring fullgjorts vid olika delar av krigsmakten, skall premiens storlek beräknas som om hela tjänstgöringen ägt rum där, varest vederbörande längsta tiden varit anställd. Utbetalning av premie må icke äga rum, innan den utbetalande myndigheten förvissat sig om att vederbörande icke vunnit sådan anställning, som i första styc-

Avskedspremien

utgör

vid Jämtlands fältjägarregemente samt Norrbottens och Västernorrlands regementen vid övriga infanteritruppförband med undantag av Svea livgarde och Göta livgarde samt vid Norrlands artilleriregemente, Norrbottens artillerikår, Bodens artilleriregemente, Karlsborgs luftvärnsregemente, Bodens ingenjörkår och Signalregementets till Boden detacherade kompani vid återstående truppförband (däribland Svea och Göta livgarden samt intendenturkåren)

Den lägre premien kr.

Den högre premien kr.

7QQ

I JQO

1 000

2. Underbefäl — dock icke musikunderbefäl — skall, därest detsamma med avskedspremie avgått från underbefälsbeställning på aktiv stat, vara skyldigt att inträda i vederbörligt truppförbands (intendenturkårens) reserv. I fråga om marinen utgör den lägre premien (efter 6 års tjänst) 600 kronor och den högre premien (efter 9 års tjänst) 1 000 kronor. I övrigt gälla samma bestämmelser som beträffande armén, dock att beträffande utbetalning av premie är föreskrivet, att sådan icke må äga rum, innan dels vederbörande myndighet förvissat sig om att återanställning vid sjömanskåren, respektive kustartilleriet icke ägt rum, dels ock den ur tjänst avgångne avgivit skriftlig försäkran att han icke sökt

230 eller vunnit fast anställning vid annan del av krigsmakten eller anställning vid försvarsväsendet i befattning, å vilken militära tjänstepensionsreglementet äger tillyfd flygvapnet utgör den lägre premien generellt 400 kronor och den högre premien 700 kronor. I övrigt gälla samma bestämmelser som för armén. De i vederbörande stater upptagna anslagsposterna till avskedspremier för budgetåret 1939/40: för armén kronor 160 000 » marinen ?3 000 » flygvapnet •••••• 3 000 Summa kronor 236 000

utgöra

Vissa uppgifter angående antalet beställningshavare, som under budgetåren 1937/ 38 och 1938/39 uppburit avskedspremier av olika storlek, samt angående beräknad kostnad härför under nämnda budgetår meddelas i en vid denna P. M. fogad Bilaga A.

11. Avlöningsförmåner under tjänstledighet i civilanställningssyfte. 1 1928 års manskapsavlöningsreglemente fanns redan från början under 5 § 2 mom intaget ett stadgande om bibehållande av lön under ledighet i civilanställningssyfte. Stadgandet var begränsat att gälla ledighet, som erhållits för fullgörande av övnings- eller provningstjänstgöring vid civilt statligt verk, eller ledighet för beställningshavare vid flottan för genomgående av sjökaptensklass vid navigationsskola. Efter ett av de s. k. civilanställningssakkunniga (tillkallade rimlikt Kun"l Maj:ts bemyndigande den 12 januari 1934) i skrivelse den 22 januari 1934 framlagt förslag gjordes i proposition nr 151 till 1934 års riksdag framställning om sådan mera allmän avfattning av 5 § 2 mom. manskapsavloninssreglementet, som skulle möjliggöra bibehållande av lön även i andra fall av ledighet i civilanställningssyfte, t. ex. för genomgående av skola eller utbildnin-'skurs eller för provtjiinstgöring hos kommunal inrättning eller enskild arhets••ivare m. m. För en närmare redogörelse för innebörden av och motiven till ändringsförslaget hänvisas till propositionen. Enligt förslaget skulle stadgandet i avlöningsreglementcts 5 § 2 mom. erballa loliande ändrade lydelse: .,..', . Il fråga om rätt för beställningshavare att bibehålla lon under tjänstledighet, som beviTjats för studier i och för fortsatt militär utbildning eller för förvärvande av kompetens till vinnande av civilanställning, gälla de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.» Vad Kungl. Maj:t sålunda hemställt vann riksdagens bifall. Bestämmelser om avlöning under ledighet av ifrågavarande slag hava for vissa fall lämnats genom generella författningsföreskrifter, grundade på av riksdagen redan före manskapsavlöningsreglementets tillkomst givna bemyndiganden. Detta gäller beträffande tjänstgöring vid postverket för viss personal vid armen (kungörelse nr 104/1915, ändrad 404/1919 och 515/1922) och för viss personal vid marinen (kungörelse nr 61/1918, ändrad 516/1922) samt beträffande tjänstgöring vid statens järnvägar för viss personal vid armén (kungörelse nr 597/1916) och for viss personal vid marien (kungörelse nr 65/1918), vilka bestämmelser i tillämpliga delar numera också gälla flygvapnet. Bestämmelserna — vilka för statens järnvägars vidkommande dock i praktiken icke tillämpats sedan början av 1920-talet — innebära i huvudsak, att manskap, som uttagits till tjänstgöring vid något av dessa verk beredes tjänstledighet under högst fem månader med oavkortade avlönings- och övriga förmåner enligt stat. Äger tjänstgöringen rum å sådan ort,

231 att manskapet icke kan behålla inkvartering och utspisning in natura, betalar kronan ersättning härför. Vederbörande verk tillskjuter vidare, i den mån så erfordras, visst belopp, t. ex. vid postverket under övnings- och provtjänstgöring så mycket att vederbörande utöver naturaförmånerna eller deras värde kommer i åtnjutande av sammanlagt den kontanta ersättning, som tillkommer reservbrevbärare. Under självständig tjänstgöring vid postverket uppbär vederbörande från försvarsväsendet endast naturaförmåner eller ersättning därför men från postverket avlöning enligt för brevbäraraspirant gällande bestämmelser. Ansökningar om tjänstledighet för fullgörande av provtjänstgöring vid andra verk än de nyss nämnda hava av Kungl. Maj:t upptagits och avgjorts från fall till fall, Bestämmelser om avlöning under ledighet i civilanställningssyfte i andra fall än då fråga varit om tjänstgöring vid statligt verk hava likaledes meddelats in casu, efter framställning av vederbörande beställningshavare eller regementschef. Beträffande behandlingen av de ärenden, som sålunda pläga av Kungl. Maj:t avgöras från fall till fall, har enligt vad som inhämtats utbildats en viss tämligen fast praxis av den innebörd, att hänsyn vid ärendenas avgörande tages dels till vederbörandes tjänstetid i militäranställningen, dels till hans ekonomiska behov på grund av familjeförhållanden, dels ock till den ersättning, som han eventuellt uppbär under den civila tjänstgöringen. Oavkortad avlöning kontant och in natura under ledighet, som överstiger den tid varunder vederbörande enligt avlöningsreglementets generella bestämmelser är berättigad till tjänstledighet med oavkortad lön, erhåller sålunda furir med försörjningsplikt gentemot hustru eller barn, under förutsättning att den civila provtjänstgöringen är oavlönad. Ogift beställningshavare erhåller i dylikt fall löneavdrag med belopp, som angives i 4 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet. Sådant avdrag tillämpas också — omväxlande med avdrag av allenast hyresbidrag eller portionsgottgörelse eller bådadera — för gift beställningshavare, som i den civila anställningen uppbär någon mindre gottgörelse kontant eller in natura. För gift furir eller korpral, som i den civila anställningen erhåller gottgörelse, motsvarande den kontanta lönen i beställningen, plägar föreskrift meddelas, att vederbörande får bibehålla naturaförmånerna eller någon av dem. Ogift manskap, som under den civila tjänstgöringen erhåller ersättning motsvarande manskapslönen, samt gift manskap, som erhåller ersättning motsvarande lön jämte naturaförmåner, plägar förpliktas avstå samtliga med militäranställningen förenade förmåner. Vad här sagts har närmast avseende å ledighet för tjänstgöring vid statligt verk eller eljest i allmän tjänst. Under ledighet för genomgående av skola eller utbildningskurs eller för vinnande av anställning i enskild tjänst plägar regelmässigt föreskrivas löneavdrag enligt 4 § 1 mom. avlöningsreglementet.

III.

Överstatsanställning.

Frågan om anställning över stat för visst militärmanskap upptogs av 1934 års förut omnämnda civilanställningssakkunniga. Dessa sakkunniga avgåvo i skrivelse 1111 C !?? f e n f ö r l ö r s v i l l ' s d e p a r t e m e n t e t den 10 februari 1934 förslag om beredande ay möjlighet för visst manskap att för underlättande av övergången till civilt arbete få kvarbliva i militär tjänst viss tid utöver den kontrakterade anställningstiden. Såsom utgångspunkt för förslaget åberopades den omständigheten, att den stora årliga kontingenten uttjänt militärmanskap enligt gällande ordning utfördes i den civila förvärvsverksamheten vid en ur synpunkten av möjlighet till anskaffande av arbetstillfällen synnerligen ogynnsam tidpunkt på året, nämligen den 31 oktober (för karlskri vet manskap vid flottan den 30 september), en årstid då svårigheten att erhålla arbete vore allra störst. Enligt de sakkunniga skulle det uppenbarligen vara en stor vinning, om på ett eller annat sätt en förändring kunde ske därhän, att avgångstidpunkten för det fast anställda manskapet kunde helt eller delvis omläggas till att i stället inträffa på våren, då möjligheterna till erhållande av anställningar

232 och vikariat i civil tjänst vore betydligt större. Den verksammaste åtgärden i sådant syfte vore att helt omlägga anställningsåret, så att tiden för antagning av rekryter skedde på våren i stället för på hösten, varigenom även tidpunkten för avgång kunde förläggas till våren. Då det emellertid ville synas, som om en omläggning av anställningsåret skulle på sina håll medföra så avseärda organisatoriska rubbningar. att man icke kunde utan noggranna undersökningar rörande verkningarna vidtaga en dylik åtgärd, hade de sakkunniga funnit sig böra avstå från att framlägga något förslag i denna riktning. Emellertid hade en annan utväg synts framkomlig til! vinnande av syftemålet att undvika, att hela den stora massan avskedat militärmanskap vid den nämnda olägliga tidpunkten på en gång utfördes i den civila arbetskonkurrensen, nämligen att lämna tillfälle för dem, för vilka civilanställnings spörsmålet vore mest brännande — d. v. s. de äldre — att, därest de så önskade. kvarstanna i militär tjänst ännu någon tid, exempelvis sex månader efter kontraktstidens slut. Meningen skulle således vara, att det avgående manskapet under del första vinterhalvåret efter avskedet skulle få åtnjuta stödet av att alltjämt vara i kronans tjänst med de förmåner, som därmed följde. De borde under denna övergångstid få bibehålla såväl alla naturaförmåner som den kontanta avlöning, de åtnjutit under tiden närmast före kontraktets utlöpande, för såvitt icke avlöning åtnjötes under provtjänstgöring å annat håll, i vilket fall den militära avlöningen borde minskas i motsvarande grad. Samtidigt borde tjänstgöringen under denna tid vara såtillvida mindre bunden, att dels möjlighet till avgång ur tjänsten skulle sta öppen, så fort vederbörande vunnit civilanställning, och dels tillfälle skulle i största möjliga utsträckning beredas dem, som så önskade, att få tjänstledighet för kursens genomgående, provtjänstgöring m. m. Den ifrågasatta förmånen borde enligt de sakkunnigas förslag komma dem tillgodo, vilka under 5 år eller längre tid varit i tjänst vid försvarsväsendet och därvid genomgått viss utbildning (furirs utbildning eller motsvarande) samt för vilka tjänstgöringen vore väl vitsordad. Enligt av de sakkunniga gjord överslagsberäkning — som vilade på antagandet. att i genomsnitt en tredjedel av de därtill berättigade skulle komma att taga den erbjudna förmånen i anspråk — skulle kostnaderna för förslagets genomförande uppgå till något över 200 000 kronor, varav belöpte på armén omkring 136 000 kronor, fördelade med cirka 82 000 kronor i avlöningar och 54 000 kronor i utgifter för mathållning, mundering m. m., samt på marinen omkring 66 000 kronor, fördelade med cirka 50 000 kronor i avlöningar och resten i naturaförmåner och dylikt; för flygvapnets del beräknades motsvarande siffror bliva mycket obetydliga. I infordrade yttranden över de sakkunnigas förslag uttalade sig hörda militära myndigheter samt försvarsväsendets centrala förvaltningsmyndigheter i allmänhel i tillstyrkande riktning. Chefen för generalstaben ansåg emellertid, att förmåner, att få kvarbliva i tjänst borde tillkomma allenast dem, som varit i tjänst i 6 år eller därutöver. Med hänsyn till de fördelar, som vore förbundna med den föreslagna ordningen, vore det eljest att förmoda, att en stor del av underbefälet komme att begagna sig av möjligheterna för avgång redan efter femte anställningsåret. Detta skulle för arméns vidkommande innebära, att vederbörande efter genomgången underbefälsutbildning endast under två år skulle kunna fullt utnyttjas föltjänstgöring i underbefäls befattning. Icke minst de med utbildningen förenade kostnaderna motiverade ett längre kvarstående i tjänst av sådana underbefäl, som med väl vitsordad tjänstgöring varit i aktiv tjänst 6 år eller därutöver. Därigenom vunnes även den ur försvarsväsendets synpunkt beaktansvärda fördelen, att vederbörande efter avskedstagandet i regel komme att tillföras truppförbandets reserv. En del av de hörda myndigheterna uttalade, att förslaget borde tillämpas på försök under ett eller två år. I proposition nr 204 till 1934 års riksdag framlades förslag i ämnet i överensstämmelse med vad de sakkunniga ifrågasatt. Föredragande departementschefen yttrade därvid för egen del bland annat följande. Vad de sakkunniga anfört där-

233 om, att den nu gällande avgångstiden för uttjänt manskap, i allmänhet den 1 november, vore ur civilanställningssynpunkt mycket oläglig, kunde helt biträdas. Förläggandet av avgången till en annan tidpunkt under året vore därför ur denna synpunkt synnerligen önskvärt. Såsom de sakkunniga framhållit, skulle den effektivaste åtgärden därvidlag vara att omlägga hela anställningsåret på det sätt, att såväl antagnings- som avgångstiderna inträffade på våren i stället för på hösten. I vad mån en sådan omläggning ur andra synpunkter läte sig genomföra vore en fråga, som uppenbarligen icke kunde besvaras utan föregående grundliga undersökningar. Frågan syntes vara av den betydelse, att en allsidig utredning av densamma snarast borde verkställas. Då emellertid en sådan utredning icke torde kunna slutföras och än mindre en eventuell omläggning av anställningsåret kunna vidtagas inom en sådan tid, att det manskap, som skulle avgå hösten 1934, skulle kunna draga fördel därav, hade departementschefen i likhet med de sakkunniga funnit angeläget, att särskilda åtgärder vidtoges för att för de i tjänsten äldre av detta manskap i möjligaste mån undanröja verkningarna av den olämpliga avgångstidpunkten. För detta ändamål borde.det av de sakkunniga framlagda förslaget komma till genomförande, ehuru endast såsom en tillfällig åtgärd, vidtagen i avvaktan på resultatet av den förenämnda utredningen angående en lämpligare anordning av anställningsåret. Sedan riksdagen i skrivelse den 18 april 1934 (nr 167) biträtt förslaget, uppdrog Kungl. Maj:t åt cheferna för generalstaben, marinstaben och flygvapnet att gemensamt verkställa utredning av frågan rörande en omläggning av anställningsåret för det fast anställda manskapet. Genom särskilda brev den 3 augusti 1934 till arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygstyrelsen meddelade Kungl. Maj:t vidare, i överensstämmelse med de i omförmälda proposition angivna riktlinjerna, närmare bestämmelser i fråga om anställande över stat för tiden från och med den 1 november 1934 högst till och med den 30 april 1935 (för karlskrivna skeppsgossar från och med den 1 oktober 1934 högst till och med den 31 mars 1935) av visst manskap, som vid utgången av anställningsåret 1933/1934 kunde räkna minst fem års väl vitsordad anställning vid försvarsväsendet. I skrivelse den 7 juni 1934 inkommo cheferna för generalstaben, marinstaben och flygvapnet med den anbefallda utredningen beträffande omläggning av anställningsåret. Under hänvisning till i ämnet verkställda specialutredningar anförde myndigheterna i huvudsak följande. En omläggning av anställningsåret på det sätt, att såväl antagnings- som avgångstiderna inträffade på våren i stället för på hösten, skulle i icke ringa grad underlätta det avgående manskapets civilanställning. De omständigheter, vilka ur civilanställningssynpunkt kunde motivera avgång på våren, nämligen de större möjligheterna att vid denna tid erhålla förvärvsarbete i den civila arbetsmarknaden, utövade emellertid i lika hög grad inflytande på möjligheterna för rekrytering. Erfarenheterna visade, att den bästa rekryteringstiden vore på hösten samt att under tider, då arbetsmarknaden erbjöde riklig tillgång på arbetstillfällen, rekryteringen gåve mindre tillfredsställande resultat i såväl kvalitativt som kvantitativt avseende. Sannolikt skulle vid en omläggning av anställningsåret manskapskadrernas uppbringande till fastställd styrka komma att förskjutas till hösten. På grund av att en omläggning av anställningsåret för det fast anställda manskapet skulle vid såväl armén, marinen som flygvapnet medföra allvarliga organisatoriska svårigheter, främst i avseende på rekrytering, tjänstgöring och utbildning, avstyrktes sålunda den ifrågasatta omläggningen av anställningsåret. I statsverkspropositionen till 1935 års riksdag (IV h. t. sid. 38) anmäldes resultatet av den verkställda utredningen. Departementschefen framhöll i anslutning härtill, att tanken pä en omläggning av anställningsåret icke borde, åtminstone

234 för det dåvarande, realiseras. Tydligt vore, att ett förverkligande därav endast kunde eller borde ske i det större sammanhang, som omprövningen av rikets försvarsorganisation i dess helhet erbjöde. I anslutning härtill hemställde Kungl. Maj:t om riksdagens bemyndigande att även under budgetåret 1935/1936 medgiva visst manskap kvarstående över stat under en tid av sex månader enligt i huvudsak samma bestämmelser som de för budgetåret 1934/1935 meddelade. Beträffande villkoren för dylik anställnings erhållande föreslogs emellertid en väsentlig ändring, nämligen att härför skulle fordras en anställningstid av 6 år. Förslaget om denna skärpning av villkoren framlades pä yrkande av chefen för generalstaben och motiverades med dels nödvändigheten att nedbringa de med anställningssystemet förenade kostnaderna, dels ock att rätten att åtnjuta anställningsförmän över stat efter en tjänstetid av 5 år i och för sig kunde befaras stimulera till avgång redan efter femte anställningsåret, vilken ur rekryterings- m. fl. synpunkter icke vore en önskvärd utveckling. Riksdagen lämnade Kungl. Maj:t det begärda bemyndigandet för budgetåret 1935/ 1936. Även vid 1936 års riksdag beslöts fortsatt bemyndigande beträffande anställning över stat under kommande budgetår. I anledning av en inom riksdagen väckt motion (11:438) vidtogs därvid viss utvidgning av rätten till sådan anställning, innebärande att avskedat manskap vid armén, som icke avlagt furirsexamen därför att vederbörande på grund av militärorganisatoriska skäl icke kunnat beredas tillfälle att genomgå nämnda skola, skulle efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall kunna erhålla överstatsanställning under i övrigt fastställda villkor. Jämväl 1937, 1938 och 1939 års riksdagar hava lämnat Kungl. Maj:t bemyndigande att enligt i huvudsak samma grunder som de under år 1936 tillämpade medgiva överstatsanställning under budgetåren 1937/38—1939/40. I detta sammanhang må omförmälas, att möjlighet att erhålla anställning över stat sedan hösten 1938 öppnats även för sådan flaggkorpral i flottans reserv, vilken tillträtt sin anställning i reserven i samband med avgång från beställning såsom korpral på aktiv stat och i direkt följd med anställningen på aktiv stat fullgjort honom såsom flaggkorpral i reserven åliggande tjänstgöring under en tid av 12 månader. I samband med framläggande för 1939 års riksdag (prop, nr 247, p. 2 sid. 76—77) av förslag om bemyndigande beträffande överstatsanställning under budgetåret 1939/ 40 anmälde föredragande departementschefen, att försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå hemställt, att Kungl. Maj:( måtte utverka, alt riksdagens bemyndigande i fråga om överstatsanställningen finge gälla tillsvidare, sä att frågan icke varje är skulle behöva underställas riksdagens prövning. Med hänvisning till att ifrågavarande spörsmål i viss mån ägde samband med frågan om avvägningen av underbefälets avlöningsförmåner, fann departementschefen emellertid den väckta frågan icke böra upptagas till mera slutlig prövning förrän i samband med en kommande avlöningsreglering för manskapspersonalen. Till stöd för sin i ämnet gjorda framställning hade civilanställningsbyrån anfört i huvudsak följande. Erfarenheterna av denna åtgärd i civilanställningssyfte vore de bästa, och den hade därför tillvunnit sig allmän uppskattning. Vid 1938 års riksdag hade i enlighet med av Kungl. Maj:t i ämnet framlagt förslag (prop, nr 219) beslutats viss organisation av statens polisskola, och vid bestämmandet av läsavdelningarnas antal i lägre klassen i polisskolan hade förutsatts, att särskilda poliskurser för underbefäl årligen skulle komma att anordnas för omkring 75 elever. Under denna förutsättning kunde statens polisskola givas en mindre omfattande organisation än som skulle blivit fallet, om man icke haft att räkna med i poliskurserna för underbefäl utbildade. Resultatet av de hittills anordnade poliskurserna för underbefäl hade blivit mycket gott, och detta kunde givetvis i stor utsträckning tillskrivas det förhållandet, att såsom villkor för tillträde till kursen varit uppställd fordran på, bland annat, en tjänstetid i manskapsbeställning av minst sex år. Under

235 -den tid poliskursen påginge, vore eleverna anställda över stat; de åtnjöte tjänstledighet från sina respektive truppförband med bibehållande av sina löneförmåner kontant och in natura. Med hänsyn till behovet att disponera den på aktiv stat anställda personalen för militärt utbildningsarbete m. m., syntes det vara ogörligt att räkna med att beordra underbefäl, som innehade anställning på aktiv stat, att under omkring fem månader genomgå polisskoleutbiklning, och för att poliskurser för underbefäl skulle kunna anordnas också i fortsättningen, vore det alltså nödvändigt att medgiva anställning över stat även under kommande år. Därest denna åtgärd med anställning över stat för framtiden medgåves, kunde det också bliva möjligt att vidtaga sådana ändringar i nu gällande bestämmelser angående provtjänstgöring vid postverket för visst manskap, att dylik tjänstgöring förlades I ill tid, varunder den provtjänstgörande innehade anställning över stat. Enligt nu gällande bestämmelser fullgjordes dylik provtjänstgöring av manskap, som räknade en tjänstetid av minst 4 år och som medgivits förlängd anställning för ytterligare ett år, d. v. s. under det femte anställningsåret. Från åtskilliga truppförbands<-hefer hade under hand för byrån framhållits önskvärdheten av att provtjänstgöringen måtte förläggas till tid, varunder beställningshavaren innehade anställning över stat. En sådan omläggning syntes icke komma att medföra någon större ökning av de över stat anställdas antal, ty nu gällde, att dessa efter utgången av det år, varunder provtjänstgöring vid postverket fullgjordes, erhölle anställning över stat, om de uppfyllde villkoren härför. I förhållande till andra av det fast anställda manskapet vore sålunda för närvarande de, vilka medgåves provtjänstgöring vid postverket och därefter anställning över stat, bättre ställda än övrigt manskap. För att omläggningen skulle kunna komma till stånd fordrades dock, att överstatsanställning tillkomme varje års avgående manskap, som räknade minst 6 års tjänst. Slutligen förtjänade anföras att bemyndigande, som gällde tills vidare, att medgiva anställning över stat skulle komma att innebära en större säkerhet för manskapet att bliva delaktigt av förmånen, och detta kunde antagas komma att medföra, alt de kvalitativt bästa beställningshavarna i större utsträckning än för närvarande kvarslode å aktiv stat under en tid av minst 6 år; delta vore av betydelse för säkerställande av rekryteringen av arméns och flygvapnets reserver av underofficerare och av flaggkorpraler i flottans och kustartilleriets reserver. Även i 1936 års försvarsbeslut bar frågan om anställning över stat för visst manskap blivit berörd. Sålunda uttalade 1930 års försvarskommission i sitt år 1935 avgivna belänkande (del V. sid. 51) följande: 'Den möjlighet till anställning över sta', utöver kontraktstiden, som under föregående och innevarande budgetår beretts vissa äldre avgående underbefäl, har enligt vad försvarskommissionen inhämtat vunnit stor uppskattning. Kommissionen utgår från att dylik anställning även i fortsättningen kommer att i mån av behov medgivas. Då det emellertid lärer vara ovisst, huruvida anordningen i fråga bör givas permanent karaktär, har försvarskommissionen vid beräkningarna av de därav berörda anslagens storlek icke tagit hänsyn till den ökning, som en dylik överstatsanställning skulle medföra.» Vid framläggande av propositionen nr 225 till 1936 års riksdag angående försvarsväsendets ordnande uttalade föredragande departementschefen i detta ämne, att han icke då ifrågasatte någon ändring i fråga om grunderna och villkoren för beredande åt vissa underbefäl av anställning över stat efter kontraktstidens utgång. Särskilda utskottet vid 1936 års riksdag uttalade i sill utlåtande nr 1, att utskottet icke funnit anledning till erinran mot de i propositionen i förevarande del framlagda synpunkterna och förslagen. Nu gällande bestämmelser angående överstatsanställning hava meddelats genom kungl. brev den 31 augusti 1939 till arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen, vilka brev innehålla i huvudsak följande föreskrifter:

236 Fast anställd beställningshavare av manskapet, med vilken vid anställningstidens utgång under tiden den 30 september 1939 (vid armén och flygvapnet 31 oktober 1939)—den 31 januari 1940 icke träffats avtal rörande förlängd anställning på aktiv stat, må erhålla anställning över stat från och med den 1 november 1939 eller dag därefter högst till och med den 30 april 1940; dock att, om de militära tjänstgöringsförhållandena vid flottan så påfordra, anställningen över stat må avse tid från och med den 1 oktober 1939 eller dag därefter högst till och med den 31 mars 1940. Sådan anställning må ske utan hinder av gällande bestämmelser om viss högsta ålder för manskaps kvarstående i tjänst. Avtal om anställning över stat må vid armén och flygvapnet allenast träffas med beställningshavare, som genomgått furirsutbildning eller motsvarande utbildning för beställningsman eller ock är kompetent för befordran till musikfurir och som vid utgången av löpande anställningstid kan räkna minst 6 års väl vitsordad anställning vid armén, dock under förutsättning att vederbörande under de sista 3 åren närmast före samma tidpunkt innehaft fast anställning under en sammanlagd tid av minst 2 år. På Kungl. Maj:ts prövning beror, huruvida i visst fall, efter därom gjord ansökning, anställning över stat må kunna medgivas jämväl sådan beställningshavare vid armén, som icke kunnat beredas tillfälle genomgå furirsutbildning men i övrigt uppfyller för dylik anställning fastställda villkor. Avtal om anställning över stat må vid marinen allenast träffas med den, som innehar korpralsbeställning eller ock uppfyller fordringarna för befordran till dylik beställning och som vid utgången av löpande anställningsår kan räkna den tjänstetid, som för arméns manskap är stadgad. Den, som vunnit anställning över stat, är underkastad samma skyldigheter som beställningshavare på aktiv stat men må på ansökan beviljas tjänstledighet •— utöver vad eljest är medgivet — för förberedelse till vinnande av civilanställning. Sådan tjänstledighet må ej förvägras, om densamma befinnes erforderlig. Anställning över stat sker medelst kontrakt och avser beställning motsvarande den utav vederbörande på aktiv stat senast innehavda, med rätt för den anställde att under anställningstiden åtnjuta motsvarande förmåner kontant och in natura, som i beställningen på aktiv stat senast tillkommit honom; skolande dessa förmåner utgå enligt för beställningshavare på dylik stat gällande grunder. För beställningshavare över stat gäller dock att a) för tid, varunder övnings- eller provtjänstgöring fullgöres vid postverket eller vid statens järnvägar, bestämmelserna i vederbörliga kungörelser angående anställning vid nämnda verk av viss personal vid försvarsväsendet skola äga tillämpning; b) vid annan tjänstgöring, för vilken ersättning utgår, den från försvarsväsendet utgående kontanta avlöningen skall minskas med vad sålunda uppbäres, samt c) vid åtnjutande av tjänstledighet, varom här är fråga, prispenningar vid provsignalering, riktartillägg, lönetillägg för avslåndsobservatörer och dylikt (vid flygvapnet förmåner under flygtjänstgöring) icke skola utgå. Utan hinder av vad här ovan under b) stadgas äger över stat anställd bibehålla eljest utgående hyresbidrag ävensom i förekommande fall åtnjuta inkvarteringsersättning och kontant ersättning för portion. Beställningshavare över stat, som fullgör övnings- och provtjänstgöring respektive deltager i utbildning i civilanställningssyfte å annan än egen militär förläggningsort, skall, därest han önskar erhålla inkvartering och förplägnad in natura, kunna, i den ordning vederbörande chef äger bestämma, tillhandahållas dessa förmåner i till försvarsväsendet hörande etablissemang å uppehållsorten. Tid för anställning över stat må icke tillgodoräknas för erhållande av löneförhöjning enligt i manskapsavlöningsreglementet angivna grunder och icke heller inräknas i den för avskedspremies åtnjutande bestämda tjänstgöringstiden.

237 Beträffande avgång och avskedande från anställning över stat skall i tillämpliga delar gälla vad i sådant avseende finnes stadgat beträffande motsvarande beställningshavare på aktiv stat, dock må sökt avsked icke förvägras. Missbrukas tjänstledighet, som beviljats i civilanställningssyfte, skall avsked omedelbart meddelas vederbörande. Avsked från anställning över stat skall jämväl meddelas beställningshavare, som vunnit stadigvarande civilanställning. Över stat anställd äger icke uppbära intjänt avskedspremie förrän efter avgång från anställningen, och äger över stat anställd ej få sig tillgodoförd beklädnadsersättning; ankommande det på marinförvaltningen att utan hinder av gällande beklädnadsstater meddela föreskrifter angående de anställdas beklädnad. Uppkommande kostnader för anställande av personal över stat enligt förevarande bestämmelser skola bestridas av de anslag, frän vilka motsvarande kostnader bestridas för manskap med beställning på aktiv stat. Beträffande antalet beställningshavare, som hittills innehaft anställning över stat, samt beträffande kostnaderna för denna anställningsform hava vissa uppgifter sammanställts i en vid denna P. M. fogad Bilaga A.

IV. Militärmanskaps företrädesrätt till civil statsanställning. Alltsedan 1870-talet har frågan om åtgärder i syfte att underlätta avskedat militärmanskaps övergång till civil verksamhet varit mer eller mindre aktuell. Frågans lösning har ansetts betydelsefull för säkerställandet såväl kvantitativt som också kvalitativt av manskapsrekryteringen men givetvis också med hänsyn till önskvärdheten att så långt möjligt trygga den fortsatta utkomsten för det manskap, som på grund av militärorganisatoriska skäl måste lämna den militära anställningen. Genom kungl. brev år 1874 och 1881 utfärdades vissa bestämmelser om företrädesrätt för avskedat manskap »till passande tjänster inom järnvägs-, telegraf-, fångvårds-, post- och tullstaterna samt städernas poliskårer», samt vid antagande av vaktmästare vid lantförsvarsdepartementet eller något under detsamma lydande verk. Intetdera av dessa brev fick emellertid åsyftad verkan. Vid åtskilliga senare tillfällen hava särskilda sakkunniga, som tillkallats för att framlägga förslag till åtgärder i syfte att förbättra manskapsrekryteringen och att underlätta militärmanskapets civilanställning, framlagt förslag, som inneburit beredande av företrädesrätt till vissa anställningar i statens tjänst; det mest omfattande förslaget på detta område framlades av år 1916 tillkallade sakkunniga i ett den 31 december 1918 avgivet betänkande. Därefter hava utfärdats de tidigare omförmälda, ännu gällande bestämmelserna angående beredande av provtjänstgöring vid postverket och statens järnvägar för visst manskap vid armén och marinen, vilka bestämmelser sedermera utsträckts att gälla också flygvapnets motsvarande manskap. De vid flera tillfällen framlagda förslagen om att vissa befattningar i civil statstjänst skulle i första hand förbehållas avgånget manskap ledde dock icke till några resultat. Desamma möttes av allvarliga invändningar från åtskilliga civila myndigheters sida, vilka bland annat invände, att myndigheterna skulle förhindras att självständigt besluta om sin rekrytering, därest de, på sätt som föreslagits, i viss omfattning skulle vara skyldiga att utan hänsyn till de sökandes kompetens antaga civilanställningssökande. Frågan om militärmanskaps övergång till andra anställningar i statens tjänst har dock —• utan att vissa befattninagr därigenom behövt förbehållas för manskapet — senare fått sin lösning, nämligen enligt ett av 1930 års försvarskommission framlagt förslag, vilket godkändes av 1936 års riksdag i samband med försvarsbeslutet.

238 I överensstämmelse med detta riksdagens beslut har Kungl. Maj:t genom cirkulär den 11 september 1936 (nr 505) till statsmyndigheterna angående beredande av civilanställning åt visst militärmanskap förordnat i huvudsak följande: Vid tillsättande av statlig civil eller civilmilitär befattning skall vid lika lämplighet i övrigt sökande, som innehar eller innehaft fast anställning vid försvarsväsendet och därvid undergått underbefälsutbildning, beredas företräde framför sökande, som icke är eller varit anställd i statens tjänst. Företräde, som ovan nämnts, skall beredas sökande även för det fall, att han överskridit den högsta levnadsålder, som må vara fastställd för vinnande av anställning inom vederbörligt verk, under förutsättning att anställningen sökes senast två år efter avgången från militär beställning på aktiv stat. Har längre tid förflutit efter avgången, må sökande det oaktat beredas företräde, om han styrker, att han använt överskjutande tid för genomgående av skola eller annan utbildningskurs i syfte att förvärva kompetens för den sökta anställningen. Hava flera sökande, som enligt vad ovan sagts äga företräde till anställning, anmält sig till erhållande av viss befattning, och befinnas de lika lämpliga för densamma, skall den, som innehar längsta anställningstiden vid försvarsväsendet, i första hand ifrågakomma vid befattningens tillsättande. I syfte att bereda här avsett militärmanskap tillfälle att anmäla sig såsom sökande skall myndighet, som har att tillsätta ledig befattning, för vilken dylikt manskap må kunna besitta kompetens, eller som äger att vidtaga förberedelser för tillsättande av sådan befattning, lämna uppgift till försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrä om avsedd nyantagning ävensom angående anställningsvillkor och dylikt; börande sådan uppgift vara civilanställningsbyrån tillhanda helst 30 dagar och i varje fall senast 15 dagar före den tidpunkt, då sökande skall hava inkommit med ansökningshandlingar. Dessa bestämmelser skola i tillämpliga delar gälla jämväl i fråga om förordnande av vikarie å befattning eller anställande av extra personal. Beträffande tillämpningen av dessa bestämmelser vid anställande av personal i statens järnvägars tjänst har Kungl. Maj:t genom brev till järnvägsstyrelsen den 9 december 1938 meddelat vissa särskilda föreskrifter. Sålunda föreskrives i detta brev, att omkring hälften av rekryteringspersonalen i regel bör uttagas bland civilanställningssökande militärmanskap, samt att den av järnvägsstyrelsen bestämda högsta levnadsåldern för anställning i statens järnvägars tjänst skall gälla även för sökande av nyssnämnda kategori, dock att sökande, som överskridit nämnda åldersgräns, må ifrågakomma utan hinder av sin ålder, om han under sin militära anställning genomgått skola eller utbildningskurs, vilken kan vara av särskilt värdeför tjänst vid statens järnvägar. I anslutning till de utfärdade bestämmelserna rörande militärmanskaps övergång till civil statstjänst meddelade Kungl. Maj:t, i syfte att åstadkomma enhetliga regler i fråga om tillgodoräkning av militär tjänstetid, genom cirkulär till statsmyndigheterna den 28 maj 1937 (nr 581) vissa särskilda föreskrifter för bestämmande avbegynnelselön och sedermera för uppflyttning till högre löneklass för vissa civila och civilmilitära extra ordinarie tjänstemän, vilka innehaft fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet och därvid undergått underbefälsutbildning. Dessa bestämmelser hava från och med den 1 juli 1939 ersatts med särskilda, till innehållet något jämkade föreskrifter i de nya avlöningsreglementena för ickeordinarie personal vid civilförvaltningen och försvarsväsendet.

239 Bilaga A Ull P. M. ang. avskedspremier m. m.

Arligl genomsnitt av antal beställningshavare, som erhållit avskedspremier getåren 1937138 och 1938/39.

under bud-

Hög re avskedspremic

Läg -e avskedspremie 40H kr.

600 kr.

700 kr.

1 (100 kr.

1 100 kr.

25 Armén. ||

Marinen.

Flygvapnet. 5

1 Hela försvarsväsendel. 99

185 297

•<;5

106 Siffrorna hava korrigerats med hänsyn till a t t ett antal beställningshavare vid armén erhållit fyllnad från lägre till högre avskedspremie. Beräknad årskostnad:

Armén Marinen Flygvapnet

171 700 kronor. 84 400 » 2 700 »

Hela försvars väsendet 258 800 kronor.

240 Bilaga B till P. M. ang. avskedspremier

m. m.

1. Uppgifter ang. antalet avgångna m. m. Antalet avgångna beställningshavare av manskapet under vart och ett av anställningsåren 1933/1934—1938/1939 ävensom civilanställningsförhållandena för dessa vid avgången ur tjänst framgå av nedanstående tablå, i vilken också uppgives antalet av de avgångna, som medgivits anställning över stat (för aret 1938/39 saknas uppgifter från ett truppförband vid armén): Av de avgångna

Antal avgångna Försvarsgren och anställningsår

antal avg. antal förStimma sörjda med ordfrau aktiv furiror vid i % av nad förarmén och Övrigt 9 tut BTanttil avg, antalet sörjning antal flygrap. undergångna beined avsk< d »vg. resp. knrp- befäl vid meniga stal in n gs- »över stat för »framanställda. niler (<j hög- armén h;ivare tida väl» (häri inuar ej anbåtsman) vid och tiygv. talet över BLat marinen anställda)

Armén: 1933/34 1934/35 1935/36 1936/37 19.(7 38 1938/39

288 326 359 466 517 550

Marinen: 1933/34 1934/35 1935/36 19.16/37 1937/38 1938/39

193 298 352 389 337 287

Flyg v.: 1933 34 1934/3 1935/36 1936 37 1937/38 1938/39

5 8 12 5 27 16

15 15 22 13 36 39

21 20 4 10 32 41

1441 1445 1468 1540 1462 1513 631 642 656 738 722 550 41 43 38 28 95 96

Summa: 1933/34 1934/35 193:V36 1! 136/37 1937/38 1938 39

486 632 723 860 881 853

521 501 534 599 529 533

1109 997 905 817 869 773

2 116 2 130 2 162 2806 2 279 2159

506 486 512 586 493 494

650 633 597 488 452 469 438 344 304 349 385 263

37-53 3.)-*6 4:3-98 5lK2 4«-29 5116

25 18 16 8 29 32

542 576 631 798 706 774 92 101 72 113 103 39 30 22 29 21 70 78

608 541 511 598 522 409

661 699 73 i 93 i 879 891

31-29 32-62 33-84 40-4 2 38-57 41-27

241 187 196 211 203 178

495 443 448 502 440 346

109 136 143 143 1(13 21

88 80 47 88 53 31

1 5 3 3 7 4 351 328 342 357 313 203

14-44 15-42 1098 15-31 14-27 709 73-17 51-16 76-32 7500 73fi8 81-25

2. Kostnaderna för anställning över stat. Kostnaderna för det manskap, som innehaft anställning över stat, hava — frånsett kostnader för underhåll in natura, av vilka förmåner dock icke alla över stat anställda begagnat sig — hittills uppgått till nedan angivna belopp, vari ingå utbetalade löner och hyresbidrag men icke dyrtidstillägg: Kostnader för över stat anställda un ler budgetåret 1934/35

1935/36

1936/37

1937/38

1938/39

275 414 kr.

267 373 kr.

253 929 kr.

275 056 kr.

248 908 kr.

Bilaga 4.

P. M. med vissa tabeller över löneförändringarna enligt de föreslagna löneplanerna Ma och Mb. I tabellerna har för beställningshavare med olika tjänstetider angivits den löneförbättring (i enstaka fall löneminskning), som inträder enligt kommitténs förslag. För tjänstetider, som ligga mellan de i tabellerna upptagna, liksom för längre tjänstetider än den längsta där förekommande beräknas löneförbättringen bliva densamma som för i tabellerna angiven närmast kortare tjänstetid. Såsom i tabellerna angivits, hava för de olika beställningarna (tjänstbarhetsklasserna) begagnats nuvarande beteckningar. Vid uträkningen av löneförbättringarna i respektive beställningar å löneplan Ma har förutsatts, att beställningarna tillträtts efter normal befordringsgång (jfr sid. 11— 12 i betänkandet). Beträffande beställningshavare tillhörande löneplan Mb har — i anslutning till föreskrift i 7 § 3 mom. reglementsförslaget — löneturen i vederbörande beställning beräknats från och med ingången av kalenderkvartalet näst efter det, då vederbörande kan räkna sju års fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet. I de fall, där förläggningsorternas placering i ortsgrupp inverkar på löneförbättringarna, hava dessa exemplifierats genom angivande av belopp för billigaste och dyraste orter (A-ort, resp. I-ort) samt för medeldyr ort (E-ort); några beställningshavare å A-ort finnas dock ej för närvarande. Dessutom hava utsatts belopp, avseende ortsgrupp D (hit hör billigaste förekommande förläggningsort vid marinen), varjämte för beställningshavare å löneplan Ma belopp angivits jämväl för ortsgrupp G, som vid armén är den talrikast företrädda ortsgruppen. För beställningshavare, tillhörande löneplan Mb, hava löneförbättringsbelopp uträknats för ortsgrupperna A, D, E och I; endast inom de tre sistnämnda grupperna finnas för närvarande sådana beställningshavare. Beräkningarna av löneförbältringsbeloppen hava verkställts för indexläget 156/157, vid vilket intet rörligt tillägg skulle komma att utgå å de föreslagna lönerna, samt för indexläget 168/169, som utgör det gränsläge, där vid stigande levnadskostnader rörligt tillägg börjar utgå med 6 procent eller den nu gällande procentsiffran för rörligt tillägg åt befattningshavare vid de nyreglerade förvaltningsgrenarna. Den indexserie, som här åsyftas, är den, i vilken 1914 års prisnivå betecknas med 100. I tabellerna har för de olika beställningarna först å en rad angivits skillnaden mellan å ena sidan föreslagen lön samt eventuellt tillkommande rörligt tillägg och ä andra sidan nuvarande lön (inklusive utgående tillfällig löneförbättring och provisorisk löneförbättring men exklusive provisorisk avlöningsförstärkning) jämte därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg; där för en beställning utsatts flera sifferrader, har denna rad betecknats med a. Hänsyn har tagits till föreslagna respektive gällande bestämmelser om öretals bortfallande samt beloppens avrundning vid beräkning av rörligt tillägg och dyrtidstillägg, och i fråga om högbåtsmän och flaggkorpraler har dessutom beaktats, att dyrtidstillägg ej beräknas å ett belopp, motsvarande tjänstepensionsavdraget. För sådana beställningshavare å löneplan Ma, vilka skola få rätt till det föreslagna hyres- och ortstillägget, har å en andra rad, betecknad med b, utsatts ett 16—398866.

242 belopp, motsvarande nämnda tillägg, ökat med eventuellt rörligt tillägg dirå men minskat — i förekommande fall — med nu utgående hyresbidrag samt dä,-å belöpande dyrtidstillägg. Å en tredje sifferrad, betecknad med c och upptagande kursiverade siffror, hava för nämnda beställningshavare utsatts belopp, som utgöra summan av beloppen å raderna a och b och som alltså angiva den beräknade löneförbättringen, om hänsyn tages ej blott till eventuella rörliga tillägg respekt.ve dyrtidstillägg utan även till föreslagna hyres- och ortstillägg samt nuvarandt hyresbidrag. I löneförbättringsbeloppen ingående öretal hava utelämnats. De belopp, som i tabellerna angivits för meniga vid marinen med 36 och 48 månaders tjänstetid, avse de blivande löneförbättringarna i dessa lönelägen för framtida beställningshavare och äro därför beräknade utan hänsynstagande till föreslagna övergångsbestämmelser för nuvarande beställningshavare. Beloppen belysa verkningarna av att den nu förefintliga spärren för tillträdande av den tredje löneförhöjningen borttages. De för 1. klass sjöman och 1. klass kustartillerist utsatta siffrorna ange fe löneförbättringsbelopp, som framkomma vid en jämförelse mellan löneförmånerna i nuvarande lönegrad 1 och förmånerna i den föreslagna lönegrad 2 (den nya lorpralsgraden), till vilken sådana beställningshavare skulle, i mån av kompetens nch tillgång på beställningar, komma att uppflyttas. De för en tjänstetid av 24 månader utsatta beloppen avse närmast 1. klass kustartillerist; för 1. klass sjömai. kunna de komma i tillämpning allenast där vederbörande befordras tidigare än lormalt. Med anledning av kommitténs förslag om att vid kustartilleriet befordran till lönegrad Ma 3 skall kunna äga rum först efter genomgången lägre undeiofficersskola hava i tabellerna upptagits siffror, belysande de löneförändringar, son: i framtiden uppkomma genom att beställningshavare utan denna kompetens få Uanna i den nya lönegrad 2 i stället för att befordras till den nya lönegrad 3, vilken i lönehänseende närmast motsvarar nuvarande lönegrad 2. Vid beloppens beräkning har hänsyn ej tagits till de övergängsanordningar, som kunna komma att vidtagas med avseende å nuvarande korpraler, vilka ej besitta den föreslagna högre komjetensen. I tabellerna för högbåtsmän och flaggkorpraler ha, liksom i tabellerna för beställningshavare tillhörande löneplan Ma, å första raden (a) angivits de löneförbättringar, som härröra från ändringarna i löneplanebeloppen samt från dyrtidstilläggets utbyte mot rörligt tillägg. Den andra raden, betecknad med b och upptagande kursiverade siffror, angiver den nettolöneökning, som framkommer, om man minskar de å första raden angivna beloppen med beräknade värden för bortfallande rätt till portion (portionsgottgörelse) och beklädnad samt, för gifta beställningshavare, jämväl hyresbidrag jämte dyrtidstillägg därå. Självfallet är det förenat med svårigheter att finna en invändningsfri, preciserad värdering av naturaförmånerna; de å rad b angivna löneförbättringsbeloppen måste därför bclniktas såsom endast ungefärliga. Värdet av portion har på grundval av införskaffade uppgifter rörande nu utgående portionsgottgörelse vid indexläget 156/157 uppskattats till följande belopp per dag: på A-ort 81 öre, på D-ort 90 öre, på E-ort 93 öre och på I-ort 105 öre. För indexläget 168/169 hava tillämpats värden, som överstiga de nu nämnda med ungefär 8 procent

• 100 . På grund av utbytet av \ 156 / fri beklädnad, uppskattad till ett värde av 192 kr. för år, mot ett årligt ekiperingsbidrag å 120 kr. har i den summa, som frånräknats för bortfallande naturaförmåner m. m., medtagits ett belopp å (192 — 1 2 0 = ) 72 kr., avseende beklädnad. För ogifta högbåtsmän och flaggkorpraler har hänsyn ej tagits till värdet av den bostadsförmån, som de för närvarande åtnjuta. En uppskattning av detta värde är givetvis synnerligen vansklig, men det må nämnas, att då sådana beställningshavare i stället för inkvartering erhållit inkvarteringsersättning denna på sistone utgjort i Stockholm 360 kronor och i Karlskrona 180 kronor för år riknat. Ingen hänsyn har tagits till föreslagen ekiperingshjälp (engångsbidrag).

243 De med a, b och c betecknade beloppen i tabellerna kunna alltså i korthet sägas betyda följande: I tabellerna, avseende löneplan Ma: a = föreslagen lön, minskad med nuvarande lön (hänsyn tagen till rörligt tillägg, respektive dyrtidstillägg). b = föreslaget hyres- och ortstillägg, minskat, i förekommande fall, med nuvarande hyresbidrag (hänsyn tagen till rörligt tillägg, respektive dyrtidstillägg). c = summan av beloppen a och b. I tabellerna, avseende löneplan Mb: a = föreslagen lön, minskad med nuvarande lön (hänsyn tagen till rörligt tillägg, respektive dyrtidstillägg). b = det å rad a angivna beloppet efter fråndragande av beräknade värden för bortfallande rätt till portion och beklädnad samt, för gifta beställningshavare, jämväl hyresbidrag och dyrtidstillägg därå. Slutligen må till belysande av löneförbättringsbeloppen vid vissa andra indexlägen framhållas följande. Vid index 174/175 skulle löneförbättringarna i allmänhet bliva omkring 10 å 50 kronor högre än vid index 168/169. Då index stiger från exempelvis läget 168/169, som ger 10 procents dyrtidstillägg enligt nuvarande regler och 6 procents rörligt tillägg enligt kommitténs förslag, så ökas ej procenttalet för rörligt tillägg förrän man nått indexläget 174/175, där procenttalet stiger till 9. Procenttalet för nuvarande dyrtidstillägg däremot stiger med en enhet, så snart index når upp till närmast högre jämna tal, och ökas således från 10 procent vid index 168 till 11 procent vid index 170, till 12 procent vid index 172 och till 13 procent vid index 174. Detta medför, att vid sådan stigande prisrörelse kommitténs förslag skulle vid indexläget 170/171 ge löneförbättringar, som för högre lönelägen vore 24 kronor lägre än de i tabellerna för index 168/169 angivna beloppen, och vid index 172/173 skulle förbättringarna kunna bliva inemot 48 kronor lägre än nämnda tabellbelopp; för de lägsta lönerna däremot skulle löneförbättringarna vid indexlägena 170/171 och 172/173 bliva desamma som vid index 168/169. Vid sjunkande levnadskostnader bliva förhållandena omvända. Om t. ex. index faller från 174/175 — med rörligt tillägg å 9 procent efter de föreslagna grunderna — så bibehålies det rörliga tillägget oförändrat, till dess indexläget 168/169 nåtts, då procenttalet sänkes till 6, under det att dyrtidstillägget enligt de nuvarande grunderna skulle successivt minskas från 13 procent vid index 174/175 till 12 procent vid index 172/173, till 11 procent vid index 170/171 och till 10 procent vid index 168/169. Vid en sådan prisrörelse skulle därför löneförbättringarna vid indexlägena 172/173 och 170/171 bliva större än vid index 168/169, och ökningen skulle för övrigt mer än väl motväga de nyssnämnda för stigande index angivna minskningarna, respektive 24 och 48 kronor för högre löner. Stockholm i november 1939. Bertil

Kjellén.

244 T a b . 1.

L ö n e f ö r ä n d r i n g e n för o g i f t m a n s k a p enligt förslaget till l ö n e p l a n Ma. a. Levnadskostnadsindex 156 157.

Löneförbättring vid en tjänstetid av Föresla- Beställning (tjänstbarhets96 månader klass) enligt nuvarande gen Mindre 72 84 60 48 24 36 12 bestämmelser löneOrtsgrupp än 12 män. mån. mån. mån. mån. mån. mån. grad mån. A D E G 1

Menig vid armén och flyg-

1 Menig vid marinen utom 1. kl. sjöman och 1. kl.

108 84

156 132

336 120

504 168

192 ISO

60 204

72 168

96 144

1 2

1. kl. sjöman

och 1. kl.

2 Korpral

armén

2 Korpral vid kustartilleriet utan lägre underofficers-

vid

—

och

—

| a

204 204 204 204 204

0 132

-108 -108 -108 -108 -108 132 132 132 132 132 168 276 312 384 456

lc 3

Korpral vid flottan 1 samt korpral vidl kustartilleriet med^ b lägre underofficers-1

300 408 444 516 588

—

— 156

132 132 132 132 132 168 276 312 384 456 300 408 444 516 588

Löneförbättring vid en tjänstetid av

A 3 Furir (forts.)

<f*b

le 3

Korpral vid flottan f samt korpral vid kustartilleriet med( b lägre underofficers-1

120 månader

156 månader

180 månader

Ortsgrupp

252 252 252 252 252 168 276 312 384 456 420 528 564 636 708

132 132 132 132 132 168 276 312 384 456 300 408 444 516 588

252 252 252 252 252 372 372 372 372 372 168 276 312 384 456 168 276 312 384 456 420 528 564 636 708 540 648 684 756 828

132 132 132 132 168 276 312 384 456 300 408 444 516 588 132

245 T a b . 1 (forts.). L ö n e f ö r ä n d r i n g e n f ö r o g i f t m a n s k a p enligt förslaget till l ö n e p l a n Ma. b. Levnadskostnadsindex 168/169. Löneförbättring vid en tjänstetid av Beställning (tjänstbarhetsklass) enligt nuvarande mindre bestämmelser 24 36 än 12 12 mån. mån. mån mån

96 månader 48

60 72 mån. mån.

84 Ortsgrupp D

Menig vid armén och flygvapnet , Menig vid marinen utom 1. kl. sjöman och 1. kl kustartillerist Vicekorpral 1. kl. sjöman och 1. kl. kustartillerist Korpral vid armén och flygvapnet Korpral vid kustartilleriet utan lägre underofficersskola

127 103

542 194

14 240

103 206

350 242 242 242 242

Furir.

Korpral vid flottan | samt korpral vid) a kustartilleriet med< b lägre underofficersskola

-94 -94 -94 -94 160 160 160 160 179 293 331 407 339 453 491 567

180 211 230 249 268 160 160 160 160 179 293 331 407 339 453 491 567 Löneförbättring vid en tjänstetid av 120 månader

156 månader

180 månader

Ortsgrupp

Furir (forts.)

156 156 156 156 156 283 283 283 283 283 151 151 151 151 178 292 330 406 483 178 293 330 407 483 178 293 330 407 334 448 486 562 639 461 576 613 690 766 329 444 481 558

Korpral vid flottan f samt korpral vid a kustartilleriet med^ b lägre underofficers-1 skola (forts.) [c

288 288 288 288 288 415 415 415 415 415 178 292 330 406 483 178 293 330 407 483 466 580 618 694 771 593 708 745 822 898

246 Tab. 2.

Löneförändringen för g i f t

imui-

a. Levnadskostnads-

Föreslagen Beställning (tjänstbarhetsklass) löne- enligt nuvarande bestämmelser grad

L ö n e f ö r b ä t t r i n g 48 månader mindre än 12

24 36 12 män. mån. mån.

Ortsgrupp

Menig vid armén och flyg- I, vapnet |c

84 — —

168 216 204 — — — — — —

Menig vid marinen utom 1 kl.J? sjöman o. 1 kl. kustartillerist)

84 — —

108 156 336 — — — — — —

504 504 252 468 972

1044 1188 1332

— — —

84 132 120 — — — — — —

168 168 252 468

168 168 168 540 684 828

— —

336 312 — — — —

372 372 252 468

372 372 372 540 684 828

912 1056 1200

— —

192 180 — — — —

204 204 252 468

204 204 204 540 684 823

— —

24 — —

0 — —

60 60 252 468 318 528

60 60 60 540 684 828

204 — —

204 204 204 540 684 828

—

— —

204 204 252 468

— —

Korpral vid flottan samt korp- fa ral vid kustartilleriet med-j b lägre underofficersskola . . [c

— —

156 — —

Vicekorpral

U 1. kl. sjöman och 1. kl. kust-l, artillerist | (c Korpral vid armén och flyg-l h vapnet | Korpral vid utan lägre skola Furir

kustartilleriet I a underofficers-< b {c

252 252 252 468

252 252 252 540 684 828

936 1080

604 501 504 540 684 828

8S8 1032

888 1032

180 180 252 468

180 180 180 540 684 828

864 1008

L ö n e f ö r b ä t t r i n g 120 månader Ortsgrupp E Furir (forts.)

132 168 300

132 240 372

132 348 480

132 240 372

Korpral vid flottan samt korpral vid kustartilleriet med) lägre underofficersskola (forts.)

252 180 432

252 252 504

252 348 600

252 252 504

247 skåp enligt förslaget till löneplan Ma. i n d e x 156,157.

vid

t j ä n s t e t i d

60 månader

72 månader

84 månader

96 månader

Ortsgrupp

384 384 384 384 384 408 408 408 408 408 252 468 540 684 828 -12 1 & 240 348 240 6.36 852 924 1068 1212 396 S7t 648 756 Ö4S

312 312 312 312 312 -12 168 240 348 240 300 480 552 660 552

204 204 204 204 204 0 180 252 348 252 204 3S4 456 552 456

204 204 20-1 252 468 540 456 672 744

204 204 324 324 324 324 324 684 828 -12 168 240 348 240 888 1032 312 49'< 564 67,9 564

72 72 72 252 468 540 324 540 612

72 684 756

72 96 91 96 96 96 828 -12 16b 240 348 240 900 84 26-; 336 444 336

0 -108 -108 -108 -108 -108 0 0 0 0 0 180 252 348 252 -12 168 240 343 240 72 144 240 144 -12 768 240 348 240 -108

168 168 252 468 54( 420 636 ros

168 684 852

168 144 144 144 144 144 828 -12 168 240 348 240 996 75i? 37i .3&2 492 384

132 132 132 132 132 0 180 252 348 252 132 312 3S4 480 384

132 132 132 132 132 0 180 252 348 252 132 312 384 480 364

192 192 1.92 252 468 54( 444 660 732

192 192 216 216 216 216 216 684 828 -12 L68 240 348 240 876 1020 204 384 456 56-4 456

240 240 240 240 240 -12 168 240 348 240 2;?6 408 480 588 480

132 132 132 132 132 0 180 252 348 252 732 342 384 480 384

vid

t j ä n s t e t i d

156 månader

180 månader

Ortsgrupp

352 -12 UO

252 168 420

s 52 40 93

252 348 600

252 240

132 -12 120

132 168 300

132 240 372

L32 548 180

132 240 3 75

372 0 372

372 180 552

72 ! 52 •24

372 348 T50

372 252 624

248 Tab. 2 (forts.).

L ö n e f ö r ä n d r i n g e n för

gift

b. L e v n a d s k o s t n a d s L ö n e f ö r b ä t t r i n g Föreslagen lönegrad

Beställning (tjänstbarhetsklass) enligt nuvarande bestämmelser

48 månader

mindre 12 mån.

12 mån.

Menig vid armén och I? flygvapnet i

246 Menig vid marinen la utom 1. kl. sjöman o.< b 1. kl. kustartillerist c

24 mån.

36 mån.

C rtsgrupp A

278 268 546

278 496 774

278 572 850

278 725 1003

278 878 1156

542 542 542 268 496 572 810 1038 1114

542 725 1267

542 878 1420

194 268 462

194 496 690

194 572 766

194 725 919

194 878 1072

408 267 675

408 496 904

408 572 9S0

408 724 1132

408 877 1285

Korpral vid armén och], flygvapnet \

240 267 507

240 496 736

240 572 812

240 240 724 877 964 1117

Korpral vid kustartil-[a leriet utan lägre un-c b derofficersskola . . . . c

84 267 351

84 496 580

84 572 656

84 724 808

235 267 502

235 496 731

235 572 807

235 235 725 878 960 1113

211 267 478

211 496 707

211 572 78.3

211 211 725 878 936 1089

Vicekorpral

Ib (c

1. kl. sjöman och 1 kl. I, kustartillerist |

Furir Korpral vid flottan f samt korpral vid a ~Af 1b kustartilleriet med' lägre underofficers-! c skola

—

84 877 961

L ö n e f ö r b ä t t r i n g 120 månader Ortsgrupp

Furir (forts.)

ib |c

Korpral vid flottan I samt korpral vid I a kustartilleriet med^ b lägre underofficers-1 c skola (forts.) . . . .

156 -9 147

156 184 340

156 260 416

156 376 532

156 265 421

288 -9 279

288 184 472

288 260 548

288 376 664

288 265 55.3

249 manskap enligt förslaget till löneplan Ma. i n d e x 168169.

vid

en . ' t j ä n s t e t i d 60 månader

72 månader

84 månader

96 månader

Ortsgruup

Ortsgrupp

427 427 427 427 427 458 458 458 458 458 350 350 350 350 350 267 496 672 725 878 -21 172 248 365 254 - 9 172 248 365 254 694 923 999 1152 4 305 437 630 706 823 712 341 522 598 715 604

242 242 242 242 242 - 9 184 260 365 254 233 436 503 607 496

235 235 235 267 496 572 502 7.34 907

235 235 362 362 362 362 362 725 878 - 9 172 248 365 254 960 1113 353 534 610 727 616

103 103 JO:; 267 496 572 370 599 676

103 725 828

206 206 206 267 496 572 473 702

206 206 165 165 165 165 165 160 160 160 160 160 725 878 - 9 184 261 377 266 —9 185 261 377 266 931 1084 156 349 426 542 431 454 345 424 537 426

160 160 160 160 160 —9 185 261 377 266 454 345 421 537 436

230 230 830 267 496 572 497 736 902

230 230 249 249 249 249 249 725 878 - 9 184 261 365 254 955 1108 240 433 510 614 503

268 268 268 268 268 - 9 185 261 377 266 259 453 529 645 534

160 160 160 160 160 —9 185 261 377 266 151 345 424 537 426

vid

103 122 122 122 122 122 878 - 9 184 260 365 254 984 443 .306 382 487 376

t j ä n s t e t i d

14 14 14 14 14 -94 -94 -94 -94 -94 - 9 184 260 377 266 - 9 184 260 377 266 5 198 274 391 280 -403 90 466 283 472

av^

XJfå

156 månader

180 månader

Ortsgrupp

283 -9 274

283 184 467

283 260 54.3

283 377 660

283 266 549

151 -9 442

151 184 335

151 260 411

151 377 538

151 266 417

415 -9 406

415 184 599

415 260 675

415 377 792

415 266 681

250 Tab. 3.

Löneförändringen

för o g i f t

manskap enligt förslaget till löneplan Mb.

a. Levnadskostnadsindex 156157. Löneförbättrin g för beställningshavare inom ortsgrupp^~ Beställning

vid en tjänstetid av

Högbåtsman

Flaggkorpral

a b

756 388

a b

756 3S8

a b

84 månader 1176 1284 1716 775

873 1261

1098 1212 1668 697

801 4 243

132 månader Högbåtsman

Flaggkorpral

1098 1212 1668

Flaggkorpral

Högbåtsman

660 1002 1116 1572 604 705 4 447

156 månader 876 1236 1356 1836

168 månader 780 1140 1 2 6 0 1740 412 739 849 4 285

1020 1140 1620 619 729 4 465

966 1 0 9 2 1596

204 månader 804 1182 1308 1812

228 månader 984 1380 1512 2 040 646 979 1101 4 585

1278 1404 1908 993 1453 877

a b

768 400

a b

945 4 384

780 1140 1 2 6 0 1740 739 849 4 285

a b

120 månader 864 1206 1320 1776 496 805 9fA9 1321

801 1213

192 månader Högbåtsman

96 månader 756 1080 1188 1620 388 679 777 1165

780 1158 1284 1788 757 873 1333

7Si

1164 1296 1824 S85 4 369 763

576 208

240 månader 1248 1380 1908

276 månader 732 1128 1260 1788 364 727 849 4 333

969 4 453

897 4 357

972 1104 1632 693 1177

684 1141

786 1200 1338 1890 799 927 4 435

251 Tab. 3 (forts.). Löneförändringen för o g i f t manskap enligt förslaget till löneplan Mb. b. Levnadskostnadsindex 168/169. Löneförbättring för beställningshavare inom ortsgrupp Beställning

vid en tjänstetid av

Högbåtsman

Flaggkorpral

Högbåtsman

Flaggkorpral

Högbåtsman

Flaggkorpral

Högbåtsman

84 månader 1291 1405 1863

a b

964 4 379

96 månader 839 1183 1297 1755 753 856 1371 442

120 månader 954 1316 1437 1920 557 886 996 1436 865 1246 1374 1882 468 816 933 4 398

846 449

1208 1329 1812 778 888 4 328

738 1100 1221 1704

a b

132 månader 1208 1329 1812

865 1246 1374 1882

888 1328

156 månader 973 1354 1482 1990 576 924 4 044 4 506

780 4 220

168 månader 468

933 4 398

733 336

1114 1242 1750 801 1266 684

860 1260 1394 1929 463 830 953 1445

668 1068 1202 1737 371 638 764 1353

192 månader 1392 ,1526 2 061

204 månader 896 1296 1430 1965 866 499 989 4 484

228 månader 1087 1507 1647 2 206 690 4 077 1306 4 722

a b

859 462

1279 1419 1978 978 4 494 849

655 1075 1215 1774 645 774 1390 258

877 1316 1462 2 047 886 4 024 1563 480

240 månader 955 1375 1515 2 074 558 945 1074 4 590

276 månader 823 1243 1383 1942 843 942 4 458 436

962 1085

252 Tab. 4. Löneförändringen för g i f t manskap enligt förslaget till löneplan Mb. a. Levnadskostnadsindex 156157. Löneskillnad för beställningshavare inom ortsgrupp Beställning

1 A

vid en tjänstetid av

Högbåtsman

Flaggkorpral

84 månader 1176 1284 1716 573 674 475

96 månader 756 1080 1188 1620 136 .379 477 578

120 månader 864 1206 1320 1776 505 609 734 234

756 126

1098 1212 1668 626 397 501

660 1002 1116 1572 30 .304 405 530

780 1140 1260 1740 439 549 698 450

132 månader a b

756 136

1098 1212 1668 626 397 501

156 månader 876 1236 1356 1836 645 535 794 346

168 månader 780 1140 1260 1740 439 150 549 698

1020 1140 1620

780 1158 1284 1788 746 150 457 573

588 -42

900 370

204 månader 804 1182 1308 1812 597 770 174 484

228 månader 984 1380 1512 2 040 998 .354 679 804

972 1104 1632 274 393 590

786 1200 1338 1890 499 627 156 848

a b a b

Högbåtsman

Flaggkorpral

Högbåtsman

b Flaggkorpral

Högbåtsman

192 månader 1278 1404 1908 577

a b

768 138

1164 1296 1824 782 46.3 5S5

-54

852 232

240 månader 1.248 1380 1908 547 669 866"

732 1128 1260 1788 746 102 427 549

276 månader

966 1092 1596 265 384 554

253 Tab. 1 (forts.). Löneförändringen för g i f t manskap enligt förslaget till löneplan Mb. b. Levnadskostnadsindex 168 169. Löneförbättring för neställningshavare inom ortsgrupp Beställning

vid en tjänstetid av 84 månader Högbåtsman

Flaggkorpral

96 månader

1291 1405 1863 544 647 759

839 165

1183 1297 1755 436 539 651

a 846 b 172

1208 1329 1812 461 574 708

1100 1221 1704

132 månader Högbåtsman

Flaggkorpral

Högbåtsman

Flaggkorpral

Högbåtsman

120 månader

a 947 b 273

1208 1329 1812 571 461 708

a 733 b 59

1114 1242 1750 367 484 646

a 859 b 185

a 955 b 281

192 månader 1392 1526 2 061 645

973 399

1354 1482 1990 607 734 886

1260 1394 1929

1279 1419 1978 532 661 874

-49

240 månader 1375 1515 2 074

156 månader

a 846 b 172

a 992 b 318

204 månader 1296 1430 1965

1316 1437 1920 569 679 816

865 191

1246 1374 1882 499 616 778

168 månader 1246 1374 1882 191 499 646 778 865

668 —6

1068 1202 1737 324 444 633

228 månader 1087 1507 1647 2 206 413 760 889 1103

1075 1215 1774 328 457 670

877 1316 1462 2 047 203 569 704 943

276 månader 449

1243 1 383 1942 496 625 838

Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till Konungen

3 Inledning

7 Lönesystem och löneplaner m. m

16 Brutto- eller blandlönesystem

16 Dyrortsgradering

av lönerna

Hyres- och ortstillägg

21 Rörligt tillägg

25 Enhetlig löneplan för manskap

i allmänhet

m. m

30 Löneplanernas

tekniska byggnad m. m

36 Utgångspunkter

för lönenivåns

bestämmande

Lönebeloppens avvägning

40 Vissa förmåner i syfte att underlätta avskedat manskaps övergång till civilanställning

46 Flygavlöning åt manskap. Livränteförmåner åt militära beställningshavare i anledning av olycksfall under flygtjänstgöring m. m

54 Specialmotivering till manskapsavlöningsreglementet

69 Inledning.

R e g l e m e n t e t s b e n ä m n i n g och u p p s t ä l l n i n g

1 kap. Allmänna bestämmelser 1 §. Reglementets tillämpningsområde m. m 2 §. Avlöning '• 3 §. Tjänstgöringsföreskrifter, förening av tjänster, het m. m 2 kap.

69 71 71 72

förflyttningsskyldig75

L ö n e p l a n e r och l ö n e k l a s s p l a c e r i n g

4 §. Löneplaner m. m 5 §. Begynnelselön och löneklassuppflyttning 6 §. Löneklassplacering vid befordran 7 §. Löneklassplacering i vissa särskilda fall 8 §. Avlöning vid förflyttning

75 75 79 79 82

255 Sid.

3 kap.

Semester och t j ä n s t l e d i g h e t

9 §. Semester 10 §. Tjänstledighetsavdrag 11 §. Tjänstledighet för offentligt uppdrag 12 §. Tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m 13 §. Tjänstledighet till följd av sjukdom m. m 14 §. Tjänstledighet för enskild angelägenhet m. m 15 §. Nedsättning av tjänstgöringstid 16 §. Avstängning från tjänstgöring m. m

83 87 88 88 89 91 92 92

4 k a p . N a t u r a f ö r m å n e r o c h k o n t a n t e r s ä t t n i n g för n a t u r a f ö r m å n e r . T j ä n s t e b o s t a d , e k i p e r i n g s h j ä l p och å r l i g t e k i p e r i n g s b i d r a g m. m 17 §. Naturaförmåner m. m 18 §. Hyres- och ortstillägg 19 §. Tjänstebostad m. m 20 §. Ekiperingshjälp 21 §. Årligt ekiperingsbidrag m . m 5 kap.

92 95 96 96 96

Vissa lönetillägg och särskilda e r s ä t t n i n g a r

22 §. Anställningspenning och avskedspremie 23 §. Kallortstillägg 24 §. Sjötillägg m. m 25 §. Flygtillägg m. m 26 §. Ersättning för resa m. m 6 kap.

99 100 101 111 113

Rörligt tillägg

27 § 7 kap.

119 S j u k v å r d och b e g r a v n i n g s h j ä l p m. m.

28 §. Sjukvård 29 g. Begravningshjälp m. m 8 kap.

119 119

Lönenämnd

30 § 9 kap.

120 F ö r b u d m o t b e s v ä r i v i s s a fall

31 § 10 k a p .

120 Reglementets tillämplighet

32 §

121 Specialmotivering till övriga författningsförslag Förslag till kungörelse mentet

om ändring

i vissa delar av militära

124 avlöningsregle-

Utkast till förordning med bestämmelser angående särskild ersättning fall i anledning av olycksfall under flygning

124 i vissa 126

Övergångsanordningar

129 Kostnadsberäkningar

256 Sid.

Förslag till manskapsavlöningsreglemente

143 Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet 161 Utkast till förordning med bestämmelser angående särskild ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall, s o m drabbat beställningshavare vid försvarsväsendet under flygning 164 Kommitténs hemställan

167 Särskilda yttranden

a. Yttrande av kommitténs ledamot herr Tamm

b. Yttranden av vissa av de delegerade för försvarsväsendets lönenämnd och centrala förvaltningsmyndigheter 169 Bilagor till betänkandet

172 Bilaga 1. P. M. ang. vissa statistiska uppgifter rörande det fast anställda manskapet vid försvarsväsendet 172 Bilaga 2. Översikt över utvecklingen av lönesystemet för det fast anställda manskapet vid försvarsväsendet 195 Bilaga 3. P. M. ang. avskedspremier, avlöningsförmåner under tjänstledighet i civilanställningssyfte samt överstatsanställning m. m. för fast anställt manskap 220 Bilaga 4. P. M. med vissa tabeller över löneförändringarna enligt de föreslagna löneplanerna Ma och Mb 241

Statens offentliga utredningar 1939 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Si/frorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteeknlngon.)

Allmän lagstiftning. R ä t t s s k i p n i n g . Fångvård. Betänkande med förslag till ändringar i vissa delar av sjömanslagen m. m. [21] Betänkande med förslag till lag om arbetsfostran m. m. [25]

Betänkande ang. revision av tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler och därmed sammanhängande författningar. [32] Betänkande med förslag till ändringar i förmynderskapslagstiftningen. [33] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande ang. justitiekanslerns, justitieombudsmannens och militieombudsmannens allmänna ämbetsställning m. m. [7] 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning. Betänkande med förslag till omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattnlngarna m. m. [9] Betänkande om statstjänstemäns ställning vid arbetsUonflikter. [19] 1937 års domsagoutredning. Betänkande med förslag till omorganisation av domsagoförvaltningen samt lönereglering för domsagopersonalen. [29] Kommunalförvaltning. Statens och k o m m u n e r n a s finansväsen. Betänkande ang. revision av tjänstoförteckningen i vad avser statens affärsdrivande verk. [5] 1936 ars lönekommitté. Betänkande med förslag till militärt icke-ordinariereglemente. [10] 1938 års arvsskattekommitté. Betänkande med förslag till förordning om arvs- och gåvoskatt m. m. [18] Nytt förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad. [36] 1936 års lönekommitté. Betänkande med förslag till manskapsavlöningsreglemente. [38] Politi. Betänkande med förslag till vissa ändringar i beklädnadsreglementet för polispersonalen m. m. [20] Nationalekonomi och socialpolitik. Itationaliseringsutredningens betänkande. Del 1. Motiv och förslag. [13] Del 2. Verkställda undersökningar. [14] Hembiträdesutredningens betänkande. 2. Betänkande med förslag till lag om reglering av anställnings- och arbetsförhållandena inom det busliga arbetet. [15] Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 2. Arbetsförhet m. m. [24] Betänkande med utredning och förslag rörande tillgodoseendet av behovet av allmänna samlingslokaler. [30] Häl so- och sjukvård. Ledningen av landstingens hälao- och sjukvårdsverksamhet. [23] Betänkande ang. vissa med vården av civila patienter å garnisonssjukhusen sammanhängande organisationsfrågor. [31] Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till kungörelse med vissa föreskrifter ang. tillverkning av bröd efter vikt m. m. [37]

F a s t egendom. J o r d b r u k med blnärinffar. Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre Iantbemmen. [6] Betänkande rörande ett ändamålsenligt utnyttjande av kronans fiskevatten. [28] Vattcnväscn. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri. Betänkande och förslag rörande befrämjande av avsättningen av den svenska stenindustriens produkter. [11] Betänkande rörande industriellt utnyttjande av halm. [12] Handel o c h sjöfart. K o m m u n i k a t i o n s väsen. Betänkande ang. grunder för intagning av enskild väg till allmänt underhåll ävensom ang. statsbidrag till enskilda vägar. [1] Betänkande med förslag till taxa för befordring av gods m. m. å statens järnvägar. [3] Betänkande med förslag till exporttariffer. [8] Betänkande och förslag ang. vissa med beviljande av tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik förenade frågor. [22] Betänkande med förslag rörande skärgårdarnas behov av förbättrade kommunikationer. [34J Dragbilar. Betänkande med förslag till klassificering av vissa för framdragande av släpfordon eller arbetsredskap ombyggda automobiler, ni. m. [35] Bank-, kredit- och penniiigväseii.

Försäkringsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Svensk namnbok till vägledning vid val av nya släktnamn. [4] Utredning och förslag ang. fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor. [16] Utredning och förslog rörande fri undervisningsmateriel] för folk- och fortsättnlngsskolor. [17] Betänkande med utredning och förslag ang. rätt för folkskollärare m. fl. a t t inskrivas vid universitet och högskolor samt där avlägga examina. [27] Försvarsväsen. Utredning och förslag rörande plats i Stockholms skärgård för förläggning av Stockholms örlogsbas. [2] Sociala försvarsberedskapskommittén. Betänkande. Del 1. Förslag till familjebidragslag m. m. [26] Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Marcus Boktr.-A.-B., Sthlm 898860