Betänkande med förslag angående lönereglering för fast anställt manskap vid försvaret m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1946:95

BETÄNKANDE MED F Ö R S L A G

ANGÅENDE

LÖNEREGLERING FÖR FAST ANSTÄLLT MANSKAP VID FÖRSVARET M. M. A V G I V E T AV 1946 ÅRS M A N S K A P S L Ö N E U T R E D N I N G

S

TOCKHOLM 19 4 7

Statens offentliga utredningar 1946 Kronologisk

förteckning

Bilagor till betänkande med förslag till investeringsI Betänkande angående rundradion i Sverige. Dess akreserv för budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala tuella behov och riktlinjer för dess framtida verkoch statsunderstödda anläggningsarbeten. .Marcus. samhet. Norstedt. 167 s. K. 95 s. Fi. 2. Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige. Dess 29. 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga. Betankande samband med nativitetsminskningen och dess förhålmed förslag till ändrade bestämmelser i fråga om lande vid olika former av förlossningsvård samt dess taxering av inkomst av jordbruksfastighet samt lag socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. om jordbruksbokföring. Marcus. 282 s. 3 bil. F i . Av C. Gyllenswärd. Beckman. 115 s. S. 30. Socialutbildningssakkunniga. 2. Utredning och for3. Betänkande med förslag till ändrade grunder for slag rörande statsvetenskapliga examina m. m. : llottningslagstiftningen m. m. Hseggstrorn. 99 s J o . Hseggstrorn. 127 s. E. 4 Betänkande med förslag angående umformspliktens 31. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. omfattning för viss personal vid försvarsvasendet. 6. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran och V. Petterson. 59 s. Fö. ...... A undervisning. Idun. 194 s. E. 5 Betänkande om barnkostnadernas fordelning med 32. Betänkande med förslag till förordning angående allförslag angående allmänna barnbidrag m. m. V. 1 etmänt kyrkomöte m. m. Hajggström. 161 s . E . terson. 351 s. S. j . , 33. Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäk6 Betänkande om barnkostnadernas fordelning med ringsrörelse m. m. 1. Lagtext. Norstedt, IV, 150 s. H. 34. Försäkringsutredningen. Förslag till lag om forsakförslag angående allmänna barnbidrag m. m. Bilagor. ringsrörelse m. m. 2. Motiv. Norstedt, vj 441 s. H. Beckman. 153 s. S. . 35. Statsmakterna och folkhushållningen under den till 7 Betänkande och förslag rörande åtgärder for att följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 6. begränsa antalet kontraktsanställt manskap mom Tiden juli 1944—juni 1945. Idun. 476 s. F o . krigsmakten. Beckman. 136 s. Fö. 36. Parlamentariska undersökningskommissionen angå3 1941 å r s lärarlönesakkunniga. Betankande med lorende llvklingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betan' slag till boställsordning för folkskolans lärare m. m. kande angående flyktingars behandling. Beckman. Marcus. 146 s. Fi. . 500 s.S. 9. 1945 års universitctsberedning. 1. Docentinstitutionen. 37. Socialvårdskommilténs betänkande. 13. Forslag angående folkpensioneringens administrativa handhallseggström. 62 s. E. , vande m. m. V. Petterson. 114 s. S. 10. Betänkande med förslag till omorganisation av vagoch vattenbyggnadsstyrelsen m. m. Katalog- o. l i d - '38. Betänkande med förslag rörande officersutbildningen inom armén m. m. llseggström. xv, 504 s t o . skriftstrvck 217 s. K. utvecklingstendenser 39. Den svenska växtodlingens II 1940 års "skolutrednings betänkanden och utredningar. samt dess inriktande efter kriget. Av A. Åkerman. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. AllIdun. 106 s. Jo. _ . män del. Idun. 341 s. E. 40. Betänkande angående hantverkets och småindu12. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande striens befrämjande. Marcus. 192 s. H. ni m. Del 1. Beckman. 216 s.E. . 11 Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. 13. Investeringsutredningens betänkande med utredning Marcus. 430 s. J o . • rörande personal- och matenelresurser m. m. for 42. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. genomförande av ett arbetsprogram enligt av utredningen tidigare framlagt förslag Marcus 72 s. * i . 43. Del 1. Idun. 282 s. J o . Betänkande med förslag till vcrkstadsorgamsation 14 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. för väg- och. vattenbyggnadsväsendet. Sv. 1 rycken 4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskolan. Prak44. AB. (2), 105 s. K. tiska linjer. Idun. 193 s. E. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisa15. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. tion Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. B. För45. krigsåren. V. Petterson. 390 s. Fi. , slag till undervisningsplaner. Idun. 253 8. «.. Betänkande med förslag till åtgärder for främjande 16. Betänkande angående forsknings- och försöksverk46. av ridhästaveln m. m. Norstedt 94 s. * ö . samheten på jordbrukets område i Norrland. V. Pet17. DeT'famiijevardande socialpolitiken. Beckman. 132 47. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. De 2. Idun. 606 s. J o . J 18. PM ' angående utvecklingsplanering på jordbrukets 48. Rationalitetsvariationerna inom det svenska jora område. Marcus..252 s. Jo. .. bruket. Av L. Nanneson. Idun. 84 S. J o . 19 Betänkande med förslag rörande den ekonom ska 49. 1945 å r s lönekommitté. 1. Betänkande med forslaj försvarsberedskapens framtida organisation. Idun. till statliga löneplaner m. m. Marcus. 240 s . . « • 99 s F o . 50. Ärvdabalksakkunnigas förslag till foraldrabalk. NoJ 20. Betänkande angående den centrala organisationen av stedt 199 s J u . Betänkande ' med förslag till nyorganisation a< det civila medicinal- och vetennarvasendet. Idun. 51. kyrkomusikerbefattningarna m. m. Del l. bv. J.r>c 361 s. S. • . . keri AB. iv, 216 s. E. 91 Betänkande med utredning och förslag angående ratSakkunniga angående arbetsförmedlingens organi ten till arbetstagares uppfinningar. Norstedt, / i s . j u . saSon Del 2 S e n oTIentliga arbets^rrnedlingen 29 Betänkande med förslag till ordnande av kreditgiv52. framtida organisation. Motiv och forslag. V. Pette "' nings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och / SociaVvårcfskominitténs betänkande. 14. U f e d n i d småindustri samt bildande av företagarnamnder. och förslag angående ålderdomshem m. m. BecK Marcus. 144 s. H. . 53. Betänkande om befolkningspolitikens organisatio] 23. Socialvårdskommitténs betänkande 12 Utredning och förslag angående moderskapsbidrag. Beckman. 54. m. m. Beckman. 70 s. S. Utredning angående reglering av den territor e\\ 115 s. S. församlingsindelningen i Stockholm. Av E. Schallim 94 Kommitténs för partiellt arbetsföra betankande 1. ' Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsför55. V. Petterson. 254 s. 1 karta. E. medlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. Utredning rörande sexualundervisningen 1 högre ske Katalog- o. Tidskriftstryck. 200 s. islor jämte förslag till handledning i sexualundervil 25. Betänkande med förslag till lag med särskilda bening - för lärare i högre skolor. Iteggstrom. 103 stämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse for 56. 1944 års skattesakkunniga. 2. Betänkande med fö rikets försvar. Norstedt. 37 s. J u . . . . . . „„„„ slag angående idrottssammanslutningars beskaltnin 26. Betänkande angående tjänstepensionsforsakrmgens för inkomst. V. Petterson. 198 s. Fi. organisation. Marcus. 71 s. H . (Forts, å omslagets 3:e sida 27. Belänkande med förslag till investeringsreserv for budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och stalsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus, vij, 3/8 s. Fi.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1946:95

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

LÖNEREGLERING FÖR FAST ANSTÄLLT MANSKAP VID FÖRSVARET M. M. AVGIVET AV

1946 ÅRS MANSKAPSLÖNEUTREDNING

VICTOR P E T T E R S O N S B O K I N D U S T R I A K T I E B O L A G STOCKHOLM 1947

Innehållsförteckning

Sid. 5

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet Utredningsdirektiven

9 Avd. I. Lönereglering för fast anställt manskap 1. Inledande synpunkter

12 ,

2. Allmänna synpunkter på löneställningen för nuvarande kontraktsanställt 3. Avlöningssystem

och anställningsform

12 manskap

16 20

Kontant- eller biandlönesystem

20 Anställningsform

4. Löneavvägning

28 Nuvarande löner

28 Lonejämförelse med civila befattningshavare

34 Utredningen

35 Ändrad löneställning för närstående personalgrupper

5. Särskilda avlöningsbestämmelser för kontantavlönat manskap

6. Specialmotivering

till blandlönereglementet

Allmänna synpunkter

1 kap. Allmänna bestämmelser

2 kap. Löneplan och löneklassplacering

3 kap. Semester och tjänstledighet

4 kap. Naturaförmåner eller kontant ersättning för naturaförmåner

5 kap. Vissa lönetillägg och särskilda ersättningar

6 kap. Rörligt tillägg

gg

7 kap. Sjukvård och begravningshjälp m.m

8 kap. Lönenämnd

pg

9 kap. Förbud mot besvär i vissa fall

10 kap. Reglementets tillämplighet

86 Övergångsbestämmelser

7. Civilanställningsförmåner

88 Gällande bestämmelser

88 Utredningen

9j

4 Avd. II. Anställningsform och löneställning för vid armen och flygvapnet föreslagna tekniker 1. Anställningsform

96 96

Vid studiebesök gjorda iakttagelser

98 Av personalrepresentanterna framförda synpunkter

100 Vissa civila statliga verks synpunkter

101 Utredningen

2. Löneställning

m.m

106 Kostnadsberäkningar

108 Förslag till avlöningsreglemente för blandavlönat manskap vid försvaret

112 Särskilda yttranden av sakkunniga från personalorganisationer

5 Till Herr

Statsrådet

och Chefen för

Kungl.

Försvarsdepartementet.

Genom beslut den 15 mars och 6 september 1946 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för försvarsdepartementet att tillkalla sammanlagt högst fyra utredningsmän för att inom nämnda departement biträda med utredning beträffande manskapslönerna vid försvaret m. m., ävensom att avgiva de förslag, vilka av utredningen kunde föranledas. Med slöd av nämnda bemyndiganden tillkallade departementschefen såsom utredningsmän den 17 april 1946 ledamoten av riksdagens andra kammare B. I. Jansson i Kalix, byråchefen i försvarets fabriksstyrelse J. T. A. Broomé och dåvarande chefen för försvarets anställningsbyrå, numera avdelningschefen i statens arbetsmarknadskommission G. W. Curtman samt den 6 september 1946 huvudsekreteraren i 1945 års lönekommitté, förste kanslisekreteraren i finansdepartementet F. C. W. Ericson. Riksdagsmannen Jansson anmodades tillika att i egenskap av ordförande leda utredningens arbete. Till utredningens sekreterare förordnade chefen för försvarsdepartementet den 27 april 1946 kaptenen vid intendenturkåren A. A. Hultqvist. Jämlikt bemyndigande anmodades vidare den 17 april 1946 majoren vid Svea livgarde T. K. E. Wiklund och majoren vid flygvapnet K. B. G. F. H:son Falk samt den 18 juni 1946 kommendörkaptenen av 1. graden vid flottan S. C. G. Montelius att såsom sakkunniga från försvarsgrenarna stå till utredningens förfogande. Såsom sakkunniga från vederbörliga personalorganisationer utsagos den 28 maj 1946 följande personer, nämligen för civilmilitära tjänstemannaförbundet tygförvaltaren av 1. klassen E. L. Nordin, för försvarets civila tjänstemannaförbund förste ombudsmannen B. Albert för försvarsverkens civila personals förbund förbundssekreteraren A. Backström,

för försvarsväsendets underbefälsförbund

redaktören E. M. Gustafson,

samt för svenska underofficersförbundet ombudsmannen C. E. Bergdahl. Till utredningens förfogande såsom experter ställdes vidare den 6 september 1946 förvaltaren i kassörsbefattning vid intendenturkåren A. Almroos, vilken tillika fungerat som biträdande sekreterare, samt den 23 september 1946 t. f. aktuarien i socialstyrelsen K. G. Berglund. Erforderliga kostnadsberäkningar ha för utredningens räkning utförts av förste byråsekreteraren i försvarets civilförvaltning J. H. Örtengren. Utredningen har antagit benämningen »1946 års manskapslöneutredning». Till utredningen att av denna tagas under beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande har överlämnats en av försvarsväsendets underbefälsförbund den 20 februari 1946 gjord underdånig framställning, att beställningshavare tillhörande löneplan Ma, som icke uppfylla gällande fordringar för utbekommande av hyres- och ortstillägg, må vid tjänstledighet i civilanställningssyfte få åtnjuta — i stället för fri inkvartering — ersättning för dylik förmån. I anledning av remisser från försvarsdepartementet avgiver utredningen denna dag yttranden över dels en av marinförvaltningen den 19 juni 1946 gjord framställning angående måltidsdryck vid utspisning av skeppsportion (krigsskeppsportion), dels ock en framställning av försvarsväsendets underbefälsförbund angående kommenderingstillägg till manskap vid kommendering till egen utbildning utom förläggningsorten. I studiesyfte har utredningen besökt ett antal förband vid de olika försvarsgrenarna. Under utredningsarbetets gång har utredningen samrått med eller eljest stått i kontakt med representanter för 1945 års lönekommitté, försvarets tjänsteförteckningssakkunniga och en av chefen för marinen tillsatt kommitté för utredning av den tekniska tjänsten vid kustartilleriet. Sedan utredningsarbetet numera slutförts får manskapslöneutredningen vördsamt överlämna betänkande med förslag angående lönereglering för fast anställt manskap vid försvaret m. m. Förevarande utredning äger självfallet — i vad den avser omprövning av det fast anställda manskapets löneställning — nära samband med frågan om den allmänna löneregleringen för befattningshavare i statens tjänst, vilken fråga utredes av 1945 års lönekommitté. En del av de spörsmål, som manskapslöneutredningen haft att upptaga till behandling med särskilt beaktande av förhållandena för försvarets manskap, har lönekommittén också under övervägande med beaktande av för statens befattningshavare i allmänhet gällande förhållanden. Manskapslöneutredningen har därför i detta betänkande beträffande detaljlönespörsmålen behandlat dem med utgångspunkt från nu gällande lönebestämmelser för befattningshavare i allmänhet,

7 men förutsätter, att, därest 1945 års lönekommitté kommer att i avsedda fall framlägga förslag till ändrade bestämmelser för andra grupper statstjänstemän, detta kommer att beaktas vid utfärdandet av de nya avlöningsbestämmelserna för fast anställt manskap vid försvaret. Till betänkandet äro fogade särskilda yttranden av två till utredningens förfogande ställda sakkunniga från personalorganisationerna. Stockholm den 20 december 1946. IVAR JANSSON ALLAN BROOMÉ

C. W. CURTMAN

FOLKE ERICSON / Arne

Hultqvist.

9 Utredningsdirektiven

Genom beslut den 15 m a r s 1946 b e m y n d i g a d e Kungl. Maj:t chefen för f ö r s v a r s d e p a r t e m e n t e t att tillkalla s ä r s k i l d a u t r e d n i n g s m ä n för att i n o m d e p a r t e m e n t e t b i t r ä d a m e d u t r e d n i n g beträffande m a n s k a p s l ö n e r n a vid försvaret m . m . Till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t i ä r e n d e t a n f ö r d e chefen för f ö r s v a r s d e p a r t e m e n t e t , s t a t s i å d e t Vougt, efter g e m e n s a m b e r e d n i n g m e d chefen för finansdepartementet, s t a t s r å d e t Wigforss, i h u v u d s a k följande: 1944 års manskapsutredning har den 29 december 1945 avgivit betänkande (SOU 1946: 7) med förslag till åtgärder i syfte att nedbringa antalet kontraktsanställda i manskaps grad inom försvaret. Förslaget innebär för armén och marinen dels en betydande, i vissa fall kompensationslös, reducering av antalet kontraktsanställt manskap och dels utökning av antalet överfurirer (högbåtsmän). För arméns del har därjämte föreslagits inrättande av ett stort antal civilmilitära beställningar (tekniker), avsedda för mekaniker, samt utökning med ett mindre antal för hovslagarbefäl avsedda underofficersbeställningar. Vad flygvapnet beträffar har utredningen förordat en betydande reducering av antalet kontraktsanställt manskap men ej någon utökning av överfurirskadern. Denna kader borde minskas till att omfatta endast ett mindre antal beställningshavare för trupputbildning. I stället har utredningen föreslagit inrättande av ett stort antal civilmilitära beställningar, avsedda för de tekniska yrkesgrenarna, även här benämnda tekniker. Utredningen har förordat, att teknikerna — vid armén såväl som vid flygvapnet — skul'e placeras i lönegrad Ca 10. Under framhållande av att den av utredningen föreslagna organisationen förutsatte, att en betydande del av det nyantagna manskapet kvarstannade i tjänst såsom furirer och långtjänstunderbefäl (motsvarande) och att de kvalitativa fordringarna därför ej kunde eftersättas, har utredningen uttalat, att en förutsättning för organisationens genomförande vore, att underbefälets ekonomiska villkor bringades upp till likvärdighet med dem som b'ödes på andra håll. El ; est komme krigsmakten att ständigt befinna sig i ett dåligt utgångsläge, när det gällde anställning av personal. En tillfredsställande anpassning av de militära lönerna till motsvarande förmåner på den allmänna arbetsmarknaden måste alltså enligt utredningen äga rum. Ehuru detta spörsmål vore av genomgripande betydelse för utredningens syftemål, nämligen att skapa förutsättningar för en god rekrytering, hade utredningen med hänsyn till att de statsanställdas löneförhållanden för närvarande utreddes av 1945 års lönekommitté ej ansett sig böra framlägga förslag till lönereglering för det fast anställda manskapet men ville framhålla vikten av att en tillfredsställande sådan reglering komme till stånd. Utredningen har emellertid i betraktande av att utredningen väsentligen byggde sina förslag till förbättrad rekrytering på en betydande utökning av antalet långtiäns'underbefäl och att en tillfredsställande lönenivå för dessa vore en förutsättning för att den föreslagna organisationen skulle kunna genomföras, ansett det nödvän-

10 digt, att en provisorisk löneförbättring för denna personalkategori utan dröjsmål genomfördes i avbidan på resultatet av lönekommitténs arbete. Långtjänstunderbefälet syntes utredningen böra intaga en högre ställning i det militära lönesystemet än för närvarande och dess löner anknyta till de lägre underofficerslönerna. Med hänsyn till att överfurirs- (högbåtsmanna-) befattning vore pensionsgrundande sluttjänst, medan sergeantsgraden nästan undantagslöst vore en passagegrad, syntes det utredningen skäligt att slutlönerna för lönegraderna Mb 1 och Uo 1 sattes lika. I detta sammanhang har utredningen jämväl berört en annan lönefråga, som vore av särskild betydelse för manskapsorganisationen, nämligen löneställningen för forrådsvaktmästarna, nu placerade i lönegrad Ca 7. Förrådsvaktmästarna hade hittills i stor utsträckning rekryterats från det fast anställda underbefälet, som genom att övergå till förrådsvaktmästarbeställning kunnat erhålla en pensionsgrundande anställning med något högre löneförmåner än som erbjudits i den militära tjänsten. Detta system för rekrytering av förrådsvaktmästarna hade befunnits synnerligen lämpligt, och det syntes angeläget jämväl för vinnande av en önskvärd omsättning bland de äldre överfurirerna, att även i fortsättningen visst antal underbefäl kunde finna med egen fördel förenligt att söka förrådsvaktmästarbeställning. En sådan övergång syntes emellertid ej vara lockande, därest densamma medförde en ej obetydlig lönesänkning, vilket skulle bliva fallet om förrådsvaktmästarna kvarstode i nuvarande löneställning efter genomförd löneförbättring för överfurirerna. Med hänsyn till förrådsvaktmästarnas betydande arbetsuppgifter och ansvar för de omfattande förråd, som stode under deras vård och tillsyn, hade deras löneförmåner sedan länge ansetts otillfredsställande. En skälig löneställning för förrådsvaktmästarna ansåge utredningen skulle erhållas genom deras uppflyttning till lönegrad Ca 11. Såsom jag framhållit vid anmälan av propositionen 1946: 120 (s. 21) innefatta de av manskapsutredningen framlagda förslagen åtskilliga problem, som erfordra ytterligare övervägande, innan förslag i ämnet kan framläggas för riksdagen. Jag uttalade i anslutning härtill, att det syntes böra övervägas i vad mån civil, kollektivavtalsavlönad personal borde tagas i anspråk i stället för de civilmilitära beställningshavare, varmed utredningen räknat för armén och flygvapnet. De lönefrågor, vilka manskapsutredningen berört, syntes även vara i behov av närmare övervägande. Av dessa spörsmål äro följande i detta sammanhang aktuella. Lönerna för det fast anställda manskapet måste avpassas så att en god rekrytering av dessa beställningar kan vinnas. Det blir följaktligen nödvändigt att lämpa löneläget efter förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden, givetvis med beaktande av de särskilda förmåner som följa med den militära manskapsanställningen. Den översyn av lönerna för det fast anställda manskapet som ur nyssnämnda synpunkter är påkallad bör bedrivas parallellt med 1945 års lönekommittés arbete och i sådan takt att utredningsresultatet kan framläggas i nära anslutning till det betänkande som kommer att avgivas av lönekommittén. Vid utredningsarbetet bör, om utredningens förslag skulle komma att påverka andra personalgruppers lönenivå, särskild försiktighet iakttagas. Löneställningen för de förutnämnda teknikerna vid armén och flygvapnet bör vidare ytterligare övervägas. Härvid böra självfallet beaktas de löneförmåner som utgå till motsvarande befattningshavare på andra områden. I samband härmed bör även granskas manskapsutredningens förslag till löneställning för förutnämnda förrddsvaktmästare. Anställningsformen för teknikerpersonalen har vid remissbehandlingen av manskapsutredningens förslag varit föremål för olika uppfattningar. Även om flertalet

11 remissinstanser i likhet med utredningen ansett, att denna personal bör avlönas enligt allmän löneplan, har dock i ett par yttranden hävdats, att lön bör utgå enligt kollektivavtal. Någon ingående belysning av denna fråga synes dock icke ha skett i remissyttrandena. För egen del finner jag det lämpligt, att vid särskild utredning sker ett bedömande av de fördelar och nackdelar som kunna följa av den ena och den andra anställningsformen samt gives förord åt den anställningsform som finnes böra komma i fråga. Av dessa frågor synes den först nämnda böra hänskjutas till utredning genom högst tre av chefen för försvarsdepartementet utsedda utredningsmän. Däremot ankomma frågorna om löneställningen för tekniker- och förrådsvaktmästarpersonalen på de av chefen för försvarsdepartementet tillkallade tjänsteförteckningssakkunniga, vilka dock vid behandlingen av dessa frågor böra söka samråd med förutnämnda utredningsmän. Vad slutligen angår anställningsformen för teknikerpersonalen anknyter denna fråga till vissa liknande spörsmål som torde komma att upptagas av tjänsteförteckningssakkunniga. Emellertid synes det med hänsyn till frågans betydelse vid bedömandet av anställningsförhållandena för det fast anställda manskapet lämpligt, att denna fråga handlägges av förutnämnda utredningsmän i samråd med tjänsteförteckningssakkunniga. Utredningsmännen böra arbeta i nära kontakt med 1945 års lönekommitté. Till deras förfogande torde böra ställas särskilda sakkunniga, dels från berörda försvarsgrenar och dels från vederbörande personalorganisationer, ävensom experter för överläggningar och samråd och för speciella utredningsuppdrag. Sakkunnig, vilken bör utses av chefen för försvarsdepartementet, bör äga rätt att vid de sammanträden, vid vilka han är närvarande, deltaga i överläggningarna ävensom att till utredningsmännens förslag foga särskilt yttrande. Nu avsedda utredningar böra bedrivas på sådant sätt, att resultatet kan framläggas i nära anslutning till 1945 års lönekommittés betänkande. Om så är erforderligt, torde med hänsyn härtill tjänsteförteckningssakkunniga böra utbryta frågorna om löneställningen för tekniker- och förrådsvaktmästarpersonalen ur det på dem ankommande utredningsuppdraget i övrigt och i dessa delar avgiva särskilt ulåtande.

12 AVD. I Lönereglering för iast anställt m a n s k a p 1. Inledande synpunkter Återblick pä det fast anställda manskapets avlöningsförhållanden. Redan före antagandet av 1901 års härordning funnos inom armén vid sidan av de indelta truppförbanden regementen sammansatta med värvat manskap. Avlöningsföl månerna för detta manskap voro före denna tid både till form och belopp mycket skiftande. I samband med antagandet av förutnämnda, på den allmänna värnpliktens princip grundade härordning genomfördes emellertid en lönereglering för det fast anställda manskapet, varvid enhetliga avlömngsbestämmelser infördes vid armén. Enligt dessa bestämmelser erhöll manskapet förutom underhåll in natura, bestående av portion, beklädnad och inkvartering m. m., en kontant avlöning, fördelad på lön och dagavlön ; ng. Den sammanlagda kontanta avlöningen för helt år utgjorde exempelvis för distinktionskorpral 482 kronor 50 öre och för menig volontär 186 kronor 50 öre. Detta avlöningssystem bibehölls sedan, med vissa förhöjningar av de kontanta lönebeloppen, i stort sett oförändrat intill den 1 november 1921. Här må dock nämnas, att för volontärer, dock icke för musikvolontärer, från och med år 1915 infördes vissa premier — såsom anställnings-, rekapitulationsoch avskedspremier — i syfte att underlätta rekryteringen. I samhand med prisstegringen under förra världskriget infördes därjämte olika, mera tillfälliga lönetillägg. Beträffande löneutvecklingen före år 1921 för det fast anställda manskapet vid flottan må här nämnas, att i samband med regleringen av avlöningsförhållandena för arméns fast anställda manskapspersonal vissa förändringar vidtogos även i fråga om avlöningen till manskapet vid flottan. De kontanta förmånerna utgjordes från år 1901 av, förutom lön och dagavlöning, även s. k. uppmuntringspenningar. Härutöver utgick till allt manskap beklädnadspenningar, portion in natura eller ersättning därför samt till ett begränsat antal beställningshavare med tillstånd att bo utom kasern dessutom inkvarteringsbidrag. Detta avlöningssystem var sedan med i huvudsak samma ändringar som vid armén bestående till år 1921. För manskapet vid det från och med år 1902 uppsatta kustartilleriet gällde i stort sett samma avlöningsbestämmelser som för manskapet vid flottan. Kustartilleriets fast anställda manskap tillerkändes emellertid uppmuntringspenningar först år 1907.

13 Genom 1921 års avlöningsreglemente för fast anställt manskap erhölls ett för armén och marinen gemensamt avlöningssystem. Av tidigare tillämpade avlöningsformer borttogos i samband med denna lönereglering bland annat dagaylöningen, uppmuntringspenningarna vid marinen samt vissa särskilda lönetillägg. Även anställnings- och rekapitulationspremierna borttogos, enär dessa endast haft karaktären av tillfälliga åtgärder för att upphjälpa den dåvarande synnerligen otillfredsställande manskapsrekryteringen. I stället för lönetillägg till vissa furirer vid armén och inkvarteringsbidrag vid marinen infördes för visst gift manskap med en tjänstetid av minst 6 år ett särskilt s. k. hyresbidrag. Som nya avlöningsformer tillkommo ålderstillägg och anställningspenning. Detta avlöningsreglemente gällde till år 1928. Vissa ändringar vidtogos dock under denna tid. Sålunda genomfördes åren 1922 och 1923 på riksdagens eget initiativ vissa sänkningar av samtliga i löneplanerna intagna avlöningsbelopp. Från och med år 1926 utsträcktes manskapsavlöningsreglementels tillämplighet till personalen vid det då nyorganiserade flygvapnet. Samtidigt tillkom särskild löneplan för de genom 1925 års försvarsbeslut tillskapade flaggkorprals- och högbåtsmansbeställningarna vid flottan. ^ En mera omfattande revision av 1921 års reglemente med beaktande av såväl den genom 1925 års försvarsbeslut ändrade försvarsorganisationen som de vunna erfarenheterna beträffande tillämpningen av 1921 års reglemente erhölls genom 1928 års avlöningsreglemente för fast anställt manskap. Genom beslut år 1939 uppdrog Kungl. Maj:t åt 1936 års lönekommitté att omarbeta sistnämnda avlöningsbestämmelser, och nämnda kommitté framlade samma år betänkande med förslag till nytt manskapsavlöningsreglemente (SOU 1939:38). Efter förslagets antagande vid 1940 års lagtima riksdag (proposition nr 127; riksdagens skrivelse nr 208) utfärdades det nya avlöningsreglementet för fast anställt manskap vid försvarsväsendet den 21 juni 1940 (nr 652) och trädde i kraft den 1 juli samma år. Till detta reglementes innehåll vill utredningen återkomma i det följande. Manskapets nuvarande anställningsförhållanden m. m. Det vid försvaret fast anställda manskapet skiljer sig i många avseenden från andra grupper statsanställda. Manskapet vinner sålunda i allmänhet anställning vid lägre ålder, än vad som är vanligt för andra anställningshavare i statens tjänst. Anställningen regleras medelst kontrakt. Första anställningsperioden omfattar vid armén för det manskap, som innehar realexamenskompetens, fyra år och för övriga 4 l/t år samt för manskap vid marinen 4 Va år. Vid flygvapnet är första kontraktstiden fyra år utom vad beträffar de från och med innevarande budgetår nytillkomna stamflygförarna, för vilka den är sex år för dem, som avlagt realexamen (högre examen) eller styrker sig äga motsvarande kunskaper, och 6 Vs år för övriga. För manskap vid marinen samt för sådant manskap vid armén och sådana stamflygförare, som icke ha förkunskaper

14 motsvarande lägst realexamen, avser första halvåret anställning över stat. Samtliga stamflygförare äro därutöver anställda över stat sex månader. Manskap, som antingen tidigare innehaft fast anställning vid försvaret eller fullgjort värnpliktstjänstgöring, kan få tillgodoräkna viss tid av den tidigare anställningen respektive värnpliktstjänstgöringen med följd att första anställningstiden kan nedsättas. Efter första kontraktstidens utgång medgives det härför lämpliga manskapet återanställning — rekapitulation — i allmänhet för ettårsperioder. Sådan återanställning får dock icke ske efter uppnådda 34 års ålder; det manskap, som vid nämnda tidpunkt icke vunnit befordran till beställning för underofficer eller långtjänstunderbefäl, har att avgå från den militära anställningen. Avsked före kontraktstidens utgång skall utan ansökan meddelas kontraktsanställt manskap, dels då den anställde av vederbörande läkare förklaras oduglig till krigstjänst, dels i de fall då vederbörande visar sig olämplig för utbildning till underbefäl. Efter ansökan må såsom regel avsked beviljas den, som styrker, att det för hans »framtida väl» är av vikt, att han erhåller avsked. Under överstatshalvåret och de därpå närmast följande anställningsåren genomgår manskapet egen utbildning, omfattande under överstatshalvåret huvudsakligen undervisning i allmänbildande ämnen, medan utbildningen därefter huvudsakligen omfattar militär yrkes- och befälsutbildning. Utbildningen syftar till att bibringa de anställda färdighet som instruktörer och i vissa fall även till yrkesfärdighet inom visst tjänsteområde samt leder fram till kompetens för befordran till furir. Efter en sammanlagd anställningstid av i regel tre år tages manskapet i anspråk som instruktörer vid utbildning av fast anställd och värnpliktig personal samt som förhandsyrkesmän. Därjämte får underbefälet i mån av lämplighet och uttryckt önskan genomgå fortsatt utbildning, vilken för flertalet leder fram till underofficerskompetens. Såsom närmare framgår av det av 1944 års manskapsutredning framlagda betänkandet angående åtgärder för att begränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten (SOU 1946: 7) anförtros huvuddelen av det färdigutbildade manskapet inom armén och kustartilleriet instruktörstjänst, varvid furirerna i allmänhet tjänstgöra som gruppchefer samt i vissa fall som plutonchefs ställföreträdare. Ett mindre antal, s. k. beställningsmän, tjänstgör som yrkesmän och har i regel tekniska arbetsuppgifter. Inom flottan åter tjänstgör flertalet av furirerna såsom yrkes- och förhandsmän huvudsakligen ombord, medan ett mindre antal tjänstgör som instruktörer vid stam- och värnpliktsutbildning såväl ombord som i land. Inom flygvapnet äro för närvarande arbetsuppgifterna inom teknisk yrkestjänst förhärskande och endast ett mindre antal furirer tjänstgör som trupputbildare. Även i andra avseenden än som tidigare anförts gälla särpräglade för-

15 hållanden för det kontraktsanställda manskapet vid försvaret. De militära förhållandena fordra sålunda, att de anställda, i varje fall under de första anställningsåren, äro förlagda i kasernetablissementen, att de där intaga sina måltider och att de också i andra avseenden bli bundna av militära föreskrifter, såsom i fråga om disponerande av fritiden m. m. Vad nu anförts gäller kontraktsanställt manskap. Genom 1925 års försvarsbeslut tillkom en ny kategori fast anställt manskap genom inrättandet av beställningar för flaggkorpraler och högbåtsmän vid flottan. Liknande manskapsbeställningar inrättades för överfurirer vid flygvapnet genom 1942 års försvarsbeslut och vid armén och kustartilleriet genom beslut av 1944 års riksdag. Av dessa beställningar ha emellertid flaggkorpralsbeställningarna successivt avvecklats och numera återstå endast ett fåtal sådana. Det här avsedda manskapet äger, i motsats till vad som gäller för det kontraktsanställda, att kvarstå i tjänst till pensionsåldern, vilken för denna personalkategori är 55 år (för flaggkorpraler 50 år). Av denna anledning plägar detta manskap benämnas långtjänstunderbefäl. För erhållande av överfurirs-(högbåtsmans-) beställning erfordras godkänd genomgången furirsutbildning, en anställningstid som manskap om i regel minst sex år samt visad lämplighet för befordran till överfurir (högbåtsman). För långtjänstunderbefälet föreligger icke skyldighet att vara förlagt i kasern. I avlöningen ingår icke naluraunderhåll utan avlöningen bestämmes i stort sett efter enahanda grunder, som gälla för statsanställda i övrigt.

1946 års manskapslöneutredning — som i det följande förordar, att bestämmelserna angående anställning av stamflygförare vid flygvapnet ändras därhän, att anställning över stat skall förekomma endast för den, som icke avlagt realexamen (högre examen) eller styrker sig äga motsvarande kunskaper, och omfatta endast de för den förberedande utbildningen avsedda sex månaderna — avser i detta betänkande med anställning över stat sådan överstatsanställning, som omförmäles i kungörelsen 1944: 223 angående manskaps och musikelevers anställning vid krigsmakten samt sådan anställning över stat för stamflygförare, som enligt Kungl. Maj:ts brev den 28 juni 1946 angående provisoriska bestämmelser beträffande stamflygförare m. m. är avsedd för förberedande utbildning. Såvida icke annat sägs, inräknas i det följande i anställningstid icke här avsedd anställning över stat. Lönegrad och löneklass betecknas av utredningen i det följande exempelvis 10 (6). Första siffertalet avser härvid lönegrad respektive löneklass enligt den av 1945 års lönekommitté i betänkande med förslag till statliga löneplaner m. m. (SOU 1946: 48) förordade och av statsmakterna numera godtagna löneplanen nr 1 och siffertalet inom parentes lönegrad respektive löneklass enligt nu gällande civila avlöningsreglementen.

16 2. Allmänna synpunkter på löneställningen för nuvarande kontraktsanställt manskap Det utredningen givna uppdraget att framlägga förslag till lönereglering för försvarets fast anställda manskap innebär enligt utredningens direktiv att avpassa lönerna för denna personal så att en god rekrytering vinnes till dessa manskapsbeställningar. Vid övervägande av rekryteringssynpunkterna har utredningen funnit, att spörsmålet icke allenast gäller att säkerställa en kvantitativt och kvalitativt tillfredsställande rekrytering av volontär- och motsvarande beställningar, d. v. s. att sörja för nyanställning av ynglingar. Rekryteringsspörsmålet gäller i lika hög grad att säkerställa, att erforderligt antal färdigutbildat underbefäl kvarstår i tjänst efter första anställningstidens utgång, för att det beräknade antalet underbefäl skall finnas disponibelt i fredsorganisationen, och jämväl att av dessa underbefäl fortsättningsvis det antal kommer att kvarstå i tjänst, som är erforderligt för att trygga en fullgod rekrytering av underofficers- och långtjänstunderbefälsbeställningarna (motsvarande civilmilitära beställningar). Vad först angår nyrekryteringen av manskapskadern har utredningen funnit, att möjligheterna för en tillfredsställande sådan icke endast äro avhängiga av de löneförmåner, som kunna bjudas ynglingar i den för anställnings tagande lämpligaste åldern. Även andra faktorer öva inflytande på rekryteringsmöjligheterna. Försvarets manskapsrekrytering har alltid visat sig vara i hög grad konjunkturbetonad. Finnas gott om arbetstillfällen på den allmänna arbetsmarknaden för ynglingar, har försvaret alltid haft större eller mindre svårigheter att rekrytera manskapskadern. För närvarande gäller som bekant att ynglingar efterfrågas på praktiskt taget arbetsmarknadens alla områden. Den till följd därav uppkomna bristen har blivit allt större och gjort sig gällande på allt flera områden. Det är icke endast försvarets manskapsrekrytering som försvårats, utan även vissa statliga civila verk ha fått svårigheter att nyrekrytera sin personal och till följd därav tvingats vidtaga särskilda åtgärder. Till den befintliga och alltmer framträdande bristen bidrager givetvis det förhållandet, att de årskullar ynglingar, vilka inträda i arbetsför ålder, för varje år bliva allt mindre till följd av de lägre födelsetalen i slutet av 1920- och början av 1930-talen. Till belysande av den bristande tillgången på ynglingar i förhållande till arbetskraftsbehovet må här nämnas, att den offentliga arbetsförmedlingen för varje redovisningsmånad uppgiver en brist på sökande till för ynglingar anmälda lediga anställningar; för september månad 1946 var den uppgivna bristen över 2 000, däri har då icke inräknats

17 försvarets behov av nya volontärer (motsvarande beställningshavare). Bristen på ynglingar har också kommit till synes vad beträffar antalet inträdessökande till yrkesskolor av skilda slag. Den stora bristen på arbetskraft har nämligen medfört, att ynglingar på den öppna arbetsmarknaden kunna erhålla sådana löner, att de icke finna anledning underkasta sig yrkesutbildning genom att inträda i skola eller utbildningskurs. Det förekommer till och med, att den nyanställde, icke yrkesutbildade ynglingens lön ibland är lika stor som äldre anställdas. En annan omständighet, som försämrat förutsättningarna att rekrytera manskapskadern, är, att anställning vid försvaret icke längre såsom förr utgör en av de få utvägarna för mindre bemedlade ynglingar att utöver vad folkskolan erbjuder erhålla kunskaper, vilka bereda möjligheter till bättre utkomst. Numera har varje för studier lämplig och intresserad yngling möjligheter att, utan hänsyn till sina eller föräldrarnas inkomstförhållanden, få genomgå allmänt läroverk eller yrkesskola genom att stipendier finnas alt tillgå, som i viss utsträckning till och med utgå utan behovsprövning. Samhällets ur andra synpunkter fullt motiverade åtgärder att förhjälpa studiebegåvad ungdom till utbildning kunna alltså sägas ha i viss mån minskat försvarets möjligheter att rekrytera manskapskadern. Å andra sidan må framhållas, att de löneförmåner, vilka utgå under den utbildning, som erbjudes fast anställt manskap, icke torde ha någon motsvarighet på annat håll. Ytterligare en omständighet, som nu mer än förr kan anses öva inflytande på rekryteringsvilligheten, är det förhållandet, att vunnen anställning i manskapsbeställning icke för alla ger möjlighet till framtida utkomst inom yrket. Även om möjligheterna för det kontraktsanställda manskapet att vinna befordran till pensionsberältigande anställning numera äro avsevärt större än förr, och trots det att dessa möjligheter bliva än större vid genomförande av 1944 års manskapsutrednings förslag om inrättande av ökat antal långtjänstunderbefälsbeställningar, kan i allmänhet likväl endast den mindre delen av de ynglingar, som komma att taga fast anställning, räkna med alt få sin framtida utkomst i försvarets tjänst. Man synes kunna räkna med att efter genomförandet av manskapsutredningens förslag det årliga nyrekryteringsbehovet kommer att uppgå till omkring 2 000 ynglingar. Av dessa kunna i sinom tid omkring 500 beräkna att bliva befordrade till pensionsberättigande anställningar inom försvaret. Återstående 1 500 man i årskontingenten måste förr eller senare söka sig till civil verksamhet. Erfarenheterna ha lärt, att ynglingar och framför allt deras föräldrar vid ynglingarnas inträde på arbetsmarknaden fästa stort avseende vid att det yrke, som väljes, så långt möjligt ger säkerhet för fortsatt utkomst. Den betydande civilanställningshjälp, som efter 1945 års civilanställningsbeslut lämnas avgående militärmanskap, är avsedd att underlätta civilanställning och därigenom öka intresset för stamanställning trots de med denna anställning för2 Man skapslöner

18 enade mindre goda framtidsutsikterna. Verkningarna av detta beslut ur rerekryteringssynpunkt kunna emellertid ännu icke bedömas. Av det sagda torde framgå, att utredningen funnit rekryteringsmöjligheterna för försvaret vara beroende icke blott av löneläget för nyanställt manskap utan även av andra omständigheter. Under de nuvarande onormala förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden är det icke möjligt att tillförlitligt bedöma dessa olika omständigheters inverkan på rekryteringsresultatet under mera normala förhållanden. Utredningen har emellertid särskilt med hänsyn till den rekryteringsstimulans, som under alla förhållanden måste ligga i de goda utbildningsmöjligheterna i det militära, i nuvarande arbetsmarknadsläge icke funnit sig böra föreslå en sådan löneökning för nyanställt manskap, att enbart genom de utgående löneförmånerna manskapsrekryteringen skulle säkerställas. Ur rekryteringssynpunkt minst lika viktig som begynnelselönen för nyanställt manskap är enligt utredningens uppfattning löneställningen för färdigutbildat fast anställt manskap, d. v. s. för furirer, överfurirer och motsvarande beställningshavare. Syftet med volontärrekryteringen är såsom tidigare antytts att för försvaret säkerställa för fredstjänsten erforderlig tillgång på underbefäl, som samtidigt utgör rekryteringskälla för långtjänstunderbefäls-, tekniker- och underofficerskadrarna samt i viss mån även för officerskadern. Det är alltså angeläget sörja för att manskap, som påkostas utbildning till underbefäl, kommer att kvarstå i tjänst och således kan utnyttjas för avsedda uppgifter. Erfarenheterna ha emellertid visat, att en stor del av de anställda efter att under de tre första anställningsåren ha erhållit underbefälsutbildning avgå vid första kontraktstidens utgång i stället för att taga förnyad anställning. I den mån som avgångarna bli så stora, att underbefälskadrarna icke kunna hållas fyllda, uppstå givetvis svårigheter i utbildningsarbetet och manskapsorganisationen fyller heller icke sin avsedda uppgift. Försvaret får då också taga på sig utbildningskostnader för manskap utan att få det beräknade utbytet härav. Rekryteringen av långtjänst- och underofficersbeställningarna blir också äventyrad. Det är självfallet, att manskapet vid första kontraktstidens utgång överväger lämpligheten av fortsatt militär anställning med hänsyn tagen såväl till framtidsmöjligheterna inom försvaret som också till de löneförmåner, som erbjudas vid den fortsatta anställningen, jämfört med vad som kan vinnas vid övergång till civil verksamhet. Utredningen har funnit, att de nuvarande löneförmånerna för furirer och långtjänstunderbefäl numera varken motsvara arbetsuppgifterna eller i tillräcklig grad tillgodose försvarets intresse att kunna i tjänst få behålla i första hand de för fortsatt anställnng mest lämpliga. Vid första kontraktstidens utgång äro de anställda färdigutbildade underbefäl och ha — i den mån de icke beordrats till fortsatt utbildning, som syftar till förvärvande av kompetens för officersbefordran — fullgjort ett eller upp till

19 två års praktisk tjänst i för furir avsedd befattning. De ha en för försvarsorganisationen viktig uppgift att fylla såsom instruktörer vid utbildning av värnpliktiga eller i yrkestjänst, och enligt utredningens uppfattning äro de furirerna anförtrodda uppgifterna lika viktiga som dem, vilka ankomma på ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i civil statstjänst. Hittills har dock för furirerna i trots härav ändock tillämpats ett från övriga befattningshavare i statens tjänst skilt avlönngssystem. På sitt sätt har detta av den berörda personalen säkerligen ansetts innebära en undervärdering av underbefälstjänsten. Systemet med att giva furirerna av naturaförmåner och kontant lön bestående avlöningsförmåner har i vart fall omöjliggjort en direkt jämförelse mellan vad undei befälstjänsten ger i löneförmåner och vad som följer av civil anställning i statens eller kommuns tjänst eller av anställning på den allmänna arbetsmarknaden. Även detta kan ha inverkat ofördelaktigt på möjligheterna att i tjänst få behålla lämpliga furirer, i första hand i anslutning till första kontraktstidens utgång men jämväl senare om förlängd anställning tagits efter första anställningen. Utredningen har med anledning härav funnit sig böra undersöka möjligheterna att övergå till att avlöna furirerna efter samma avlöningssystem, som det för statens befattningshavare i allmänhet gällande. Härtill vill utredningen återkomma i det följande. Vad därefter angår frågan om lönesättningen har utredningen funnit böra beaktas å ena sidan, att arbetsuppgifterna för furirerna äro av den art, att de såsom regel icke kunna direkt jämföras med dem, som ankomma på civila befattningshavare, och å andra sidan, att icke alla furirer kunna beredas möjligheter att under fortsatt anställning vinna befordran till pensionsbeiättigande anställningar inom försvaret. Furirerna äro väsentligen avsedda för tjänstgöring såsom instruktörer i trupptjänst eller viss yrkestjänst. Därjämte skall ett antal lämpliga furirer genomgå fortsatt utbildning för att kvalificera sig för befordran till underofficerare eller för placering i vissa särskilda tjänstebefattningar, i vissa fall i förening med befordran till civilmilitär beställning av underofficers tjänsteklass. Av de furirer, som kvarstå i tjänst efter första kontraktstidens utgång, måste — såsom ovan antytts — en del sedermera avgå, ty behovet av furirer i fredsorganisationen är i allmänhet större än det antal, som kan beredas befordran till långtjänstunderbefäl eller underofficer. Ur rekryteringssynpunkt är det alltså önskvärt, att lönen för manskap vid första kontraktstidens utgång bestämmes så, att den å ena sidan lockar dem att kvarstå i tjänst men å andra sidan icke sättes så hög, att en övergång till civil anställning försvåras. Med hänsyn till att erfarenheten visat, att avgående underbefäl ha större svårigheter att vinna utkomst på den civila arbetsmarknaden ju högre åldern är vid avgången ur försvarets tjänst, bör eftersträvas, att det större fredsbehovet av undei befäl än som svarar mot befordringsmöjlig-

heterna till ålderspensionsberättigande anställningar kommer att — åtminstone i huvudsak — finnas bland underbefäl, som icke uppnått en sammanlagd tjänstetid av sex år. Regelmässigt bör alltså avgången ske vid denna tjänstetid i den mån det kan bedömas, att vederbörande underbefäl icke genom att kvarstå längre har möjlighet att vinna befordran till ålderspensionsberättigande anställning. Detta låter sig också väl förena med gällande bestämmelser om beredande av ekonomisk hjälp vid övergång till civil verksamhet. De viktigaste civilanställningsförmånerna — avskedspremie och övergångsersättning — tillkomma nämligen de anställda efter en anställningstid av sex år. Om sålunda efter sexårsperiodens utgång i princip endast de furirer, vilka prövats vara lämpliga till fortsatt befordran och som kunna beredas sådan befordran, kvarstå i tjänst, kommer detta begränsade antal furirer att regelmässigt anförtros uppgifter av mera kvalificerad natur än dem, som åläggas de yngre furirerna. Det är härvid i allmänhet fråga om arbetsuppgifter, vilka i viss mån äro jämförbara med antingen å underofficer eller ock å underofficer eller långtjänstunderbefäl ankommande uppgifter. För att säkerställa en kvalitativt fullgod rekrytering av underofficers- och långtjänstunderbefälsbeställningarna är det nödvändigt, att en något högre löneställning beredes dessa furirer så att det erforderliga antalet kan finna anledning kvarstå i tjänst i avvaktan på att befordran kan vinnas till underofficer eller långtjänstunderbefäl. Genom en förbättring av löneförmånerna för manskapet i enlighet med de ovan angivna riktlinjerna böra enligt utredningens uppfattning också uppkomma ökade möjligheter att rekrytera underbefälskadern med värnpliktiga, vilka fullgjort första tjänstgöringen (tjänstgöring i en följd). De värnpliktiga få, om utredningens förslag genomföres, större anledning än nu att överväga dylik anställning.

3. Avlöningssystem och anställningsform Kontant- eller biandlönesystem Såsom inledningsvis framhållits erhöll tidigare allt fast anställt manskap vid försvarsväsendet avlöning i form av dels naturaunderhåll, omfattande inkvartering, förplägnad, beklädnad och tvätt, dels ock en icke dyrortsgraderad kontantlön. Genom 1940 års manskapsavlöningsreglemente övergavs detta s. k. blandlönesystem för långtjänstunderbefälet och ersattes med ett renodlat kontantlönesystem, varvid lönen bestämdes efter enahanda grunder, som gälla för statstjänstemän i allmänhet. Den ojämförligt största delen av manskapet, nämligen allt kontraktsanställt manskap, åtnjuter däremot

21 alltjämt biandlön. Blandlönesystemet har dock modifierats för vissa beställningshavare, i det att dessa äga i stället för fri inkvartering åtnjuta ett dyrortsgraderat s. k. hyres- och ortstillägg. Enligt den ursprungliga lydelsen av gällande manskapsavlöningsreglemente tillkom denna förmån gift beställningshavare med mer än fyra års anställningstid och ogift furir med minst åtta års anställningstid, men efter en år 1943 företagen ändring äger gift beställningshavare åtnjuta hyres- och ortstillägg redan efter ett års anställning. I likhet med övrigt kontraktsanställt manskap äger sådan beställningshavare dessutom rätt att i stället för fri portion och beklädnad erhålla kontant portions- och beklädnadsgottgörelse. Flertalet beställningshavare, som äro berättigade utfå hyres- och ortstillägg, torde begagna sig av möjligheten att utfå portionsgottgörelse, varemot det endast i undantagsfall torde förekomma, att manskapet uttager beklädnadsgottgörelse i stället för beklädnad in natura.

't

Blandlönesystemet har tidigare tillämpats för åtskilliga grupper av anställda. Detta system har emellertid alltmer undanträngts av det lönesystem, vid vilket avlöningen i princip utgöres av kontantlön och där i förekommande fall naturaförmåner, som erhållas genom arbetsgivarens försorg, få av den anställde ersättas genom löneavdrag eller i annan form. Bland de större kategorier arbetstagare, som nyligen övergått från biandlön till kontantlön, märkas lantarbetarna, med vilka huvuddelen av det fast anställda manskapet vid löneregleringarna före år 1940 i regel jämförts. Från och med den 1 januari 1947 kommer ytterligare en förhållandevis stor grupp befattningshavare att tillerkännas kontantlön, nämligen sjukvårds» och ekonomipersonalen vid landstingens sjukvårdsinrättningar. Därefter torde kontantlönesystemet vara i tillämpning för samtliga större befattningshavaregrupper, om man bortser från försvarets kontraktsanställda manskap. Vid tidigare löneregleringar har en övergång till kontantlönesystem övervägts även för det kontraktsanställda manskapets vidkommande. Med hänsyn till då rådande förhållanden har det emellertid icke ansetts möjligt eller lämpligt att övergiva blandlönesystemet för denna personalgrupp. Bland andra ha då administrativa skäl ansetts tala mot att manskapets löner skulle utgå i form av enbart kontantlön, enär de militära organisations- och tjänstgöringsförhållandena nödvändiggjorde tillhandahållande i stor omfattning av naturaförmåner, och följaktligen löneavdrag för sådana förmåner regelmässigt skulle behöva göras. I samband med den nu avsedda omprövningen av manskapets avlöningsförhållanden har försvarsväsendets underbefälsförbund i skrivelse till utredningen framfört önskemål om genomförande i största möjliga utsträckning av kontantlönesystemet för det kontraktsanställda manskapet. Av flera skäl vore det enligt förbundets mening önskvärt, att likvärdighet med löneprin-

22 ciperna för inom offentlig tjänst i övrigt anställda och så långt möjligt med de på den allmänna arbetsmarknaden tillämpade grunderna för lönesättningen uppnåddes också för manskapsgruppen. Förbundet vore emellertid medvetet om, att den militära tjänsten, särskilt för det yngre manskapet, hade särdrag, som kunde försvåra genomförandet av ett renodlat kontantlönesystem över hela linjen. Av lönetekniska skäl syntes det då ändamålsenligt, att detta system genomfördes endast för den personal, som erhållit befordran till furirs beställning.

Utredningen har, som inledningsvis antytts, vid sina överväganden av förevarande spörsmål funnit, att starka skäl tala för att i synnerhet för det äldre, kontraktsanställda manskapet en övergång till kontantlönesystem genomföres. En sådan övergång skulle medföra, att denna personalkategori kommer att avlönas efter enahanda grunder, som gälla för andra statsanställda personalgrupper, vilket i och för sig är en fördel. Därigenom blir det lättare än nu att tillse, att de grunder, som tillämpas för lönesättningen på den allmänna arbetsmarknaden, bliva bestämmande vid lönesättningen för denna personalgrupp i lika mån som för annan statsanställd personal. Kontantlönesystemet måste anses giva ökad frihet och självbestämmanderätt åt den anställde. Vidare kommer vid tillämpande av detta lönesystem den för manskapet nu gällande, föråldrade behovsprincipen att övergivas och lönen kommer alltså att utgå med samma belopp, oberoende av om beställningshavaren är gift eller icke. Dessa faktorer komma enligt utredningens mening att verka rekryleringsbefrämjande. Med hänsyn till dessa fördelar har utredningen undersökt, huruvida icke nuvarande militära organisations- och tjänstgöringsförhållanden skulle medgiva införandet av ett renodlat kontantlönesystem. Utredningen har härvid funnit, alt de skäl, som av tidigare manskapslöneutredningar anförts för bibehållande av naturaunderhåll, numera på det hela taget endast äga giltighet i fråga om det yngre manskapet, d. v. s. det manskap, som genomgår utbildning och efter avslutad furirsutbildning fullgör sin förslå praktiska tjänstgöring såsom färdigutbildat underbefäl. Utredningen har i samband härmed beaktat, att det med hänsyn till s. k. inre tjänst torde vara nödvändigt, att visst antal underbefäl — lämpligen korpraler och ett antal yngre furirer — är förlagt i kasern. Utredningen har med hänsyn till vad som anförts funnit sig böra förorda, att det äldre kontraktsanställda manskapet erhåller avlöning enligt kontantlönesystemet. De skäl, som åberopats för bibehållande av nuvarande biandlönesystem för det yngre manskapet, äro däremot av den art, att utredningen icke anser sig böra förorda införande av kontantlönesystem för sistnämnda manskap.

23 Från dessa utgångpunkter har utredningen upptagit till behandling spörsmålet angående den närmare gränsdragningen mellan dessa båda lönesystem. Härvid torde till en början böra erinras om att den egentliga underbefälsoch yrkesutbildningen för fast anställt manskap pågår under omkring 2 V2 år. Även om det under denna tid förekommer viss trupptjänst och manskapet därefter helt tages i anspråk för befäls- och yrkestjänst, synes det enligt utredningens mening naturligt, alt vid en ur lönesynpunkt företagen kategoriindelning av manskapet göra en åtskillnad mellan å ena sidan beställningshavare, som fullgjort viss regelbunden tjänstgöring efter furirsexamens avläggande, och å andra sidan övrigt manskap. Erinras må att en sådan åtskillnad hittills gjorts i anställningshänseende, i det att för det fast anställda manskapet i allmänhet gäller en första kontraktstid om 4 V2 år — däri i förekommande fall inbegripet överstatsanställning under ett halvt år. Även enligt utredningens i det följande framlagda förslag skall den första anställningsperioden vara oförändrad och anställningsförhållandet därunder regleras genom kontrakt. Under sådana förhållanden har utredningen ansett naturligast, att även övergången till kontantlönesystem sker efter fyra års anställning på aktiv stat. Det synes uppenbart, att den faktor av rekryteringsbefrämjande karaktär, som en övergång från biandlönesystem till kontantlönesystem i och för sig får anses utgöra, bäst utnyttjas om den får sättas in just vid den tidpunkt, då anställningshavarens bundenhet av det tidigare kontraktet upphör. Administrativa skäl tala därjämte starkt för att övergången mellan olika avlöningssystem icke bör ske förrän efter utgången av den första kontraktstiden, alltså sedan den anställde slutligt prövats. Såsom särskilt villkor för övergång till kontantlön synes därjämte böra uppställas, att vederbörande är innehavare av furirsbeställning. Såsom tidigare framhållits finnes vid försvaret en mindre kategori fast anställt manskap, som har en första kontraktstid om längst 6 V« år — däri i förekommande fall inbegripet sådan överstatsanställning, varunder manskapet erhåller huvudsakligen allmänbildande undervisning — nämligen de från och med innevarande budgetår tillkomna stamflygförarna vid flygvapnet. Med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla likformighet i lönesättningen de olika beställningshavaregrupperna emellan synas övervägande skäl tala för att även denna kategori efter fyra års anställning på aktiv stat överföres till kontantlönesystemet. Detta torde, enligt vad som inhämtats från flygledningen, icke medföra några olägenheter, därest kontraktsanställningen bibehålles även efter övergången till sagda lönesystem. Sammanfattningsvis vill utredningen sålunda förorda, att det fast anställda manskapet vid försvaret under den första anställningstiden om i regel fyra år — anställningstiden över stat i förekommande fall icke inräknad — avlönas enligt biandlönesystem samt att furir efter denna tid avlönas enligt kontantlönesystemet.

24 Anställningsform Vid löneregleringars verkställande plägar som ett led i löneregleringen ingå överväganden rörande vilken anställningsform, som bör komma till användning. Anledningen härtill är självfallet det nära sambandet mellan å ena sidan frågan om anställningsformen, vilken i och för sig är av organisatorisk natur, och å andra sidan lönesättningen samt avlöningsbestämmelsernas närmare utformning. Utredningen har i överensstämmelse med denna praxis ansett sig böra upptaga till behandling frågan om anställningsformen för det fast anställda manskapet vid försvaret. Ifrågavarande manskap är för närvarande vad beträffar anställningsformen uppdelat på två grupper. För den ena gruppen, vilken omfattar långtjänstunderbefäl, tillämpas tillsättning medelst konstitutorial, vilket innebär, att beställningshavaren endast kan — visserligen även genom beslut i administrativ väg — avsättas från sin beställning på grund av fel eller försummelse i tjänsten. Någon tvekan om att denna tillsättningsform medför ordinarie anställning synes icke föreligga. Den andra gruppen, som omfattar det övriga manskapet, redovisas i personalförteckningarna för försvarsgrenarnas ordinarie beställningshavare, men med hänsyn till tillsättningsformen kunna dessa beställningshavare icke inpassas under någon av de eljest gängse anställningsformerna för statsanställd personal. Såsom tidigare närmare utvecklats regleras sistnämnda manskaps anställning medelst ömsesidiga kontrakt. I sitt betänkande med förslag till statliga löneplaner m. m. har 1945 års lönekommitté upptagit till behandling frågan angående anställningsform för olika personalkategorier. Kommittén har därvid anfört, att för tillgodoseende av statsförvaltningens normala personalbehov tre huvudanställningsformer syntes erforderliga, nämligen aspirantanställning, extra ordinarie anställning och ordinarie anställning. Beträffande den inom kommunikationsverken tillämpade anställningsformen som aspirant har kommittén förordat, att den infördes inom hela statsförvaltningen samt inom det statsunderstödda undervisningsväsendet. I anslutning härtill anfördes i huvudsak följande. I gällande avlöningsbestämmelser definierades icke aspirantanställningens innebörd. I allmänhet syntes väl emellertid med aspirant förstås en befattningshavare, vilken formellt innehade den särskilda kompetens, som erfordrades för första extra ordinarie eller ordinarie anställning i verket i den befordringsgång, som avsåges, men vars praktiska förutsättningar för tjänsten vore oprövade eller icke tillräckligt prövade. Däremot betraktades givetvis icke den som aspirant,

25 vilken som elev deltoge i utbildningskurs. Aspirantanställningen borde, enligt nämnda lönekommittés mening, avse en relativt kort tjänstgöringstid. Den syntes i allmänhet icke böra uppgå till mer än 18 månader och den borde i intet fall överstiga tre år. Vad angår extra ordinarie anställning har 1945 års lönekommitté uttalat, att kommittén ansåge det uppenbart, att detta begrepp varken kunde eller borde givas den innebörden, att sådan anställning beredde tjänstemännen en trygghet av i stort sett samma beskaffenhet som den, vilken tillkomme de med fullmakt eller konstitutorial tillsatta ordinarie tjänstemännen. Å andra sidan syntes till extra ordinarie tjänstemän kunna utgå samma löneförmåner som till ordinarie tjänstemän.

Beträffande det fast anställda manskapet är att märka att vederbörande under tiden för utbildningen även prövas i praktisk tjänst. Det av 1945 års lönekommitté avsedda syftet med aspirantanställning uppnås sålunda beträffande dessa anställningshavare i viss mån redan under tiden för utbildningen. Elevtid och aspirantanställningstid kommer sålunda i viss mån att sammanfalla. Även viss tid efter avlagd furirsexamen kan enligt utredningens mening i viss mån betraktas såsom aspirantanställningstid. Utredningen anser kontraktsanställning böra bibehållas under första anställningstiden om i regel fyra år — anställningstiden över stat ej inräknad. Mot kontraktsanställning kan visserligen anföras, att den binder befattningshavaren till anställningen på ett sätt, som icke är vanligt. Det bör dock här enligt utredningens mening hållas i minnet, att manskapet erhåller avgiftsfri utbildning samt därtill avlöning. Det synes då falla sig naturligt, att den anställde — utom det att han förbinder sig genomgå hela utbildningen — även förbinder sig att kvarstå i tjänst viss tid därefter för att av staten kunna utnyttjas för sådana arbetsuppgifter, för vilka han påkostats utbildning. Utredningen vill alltså förorda, att nuvarande kontraktsanställning med en regelmässig anställningstid om fyra år bibehålies för här avsett manskap. Utredningen förutsätter härvid, att nu gällande bestämmelser om möjlighet till avsked före kontraktstidens utgång för »framtida väl» fortfarande skola gälla.

För furir, som efter kontraktstidens utgång erhåller fortsatt manskapsanställning, har utredningen i det föregående föreslagit tillämpning av kontantlönesystemet. Avlöningen skall därvid, enligt vad utredningen i annat sammanhang förordar, bestämmas enligt den av 1945 års lönekommitté föreslagna löneplanen nr 1. Härutinnan skulle således denna personalgrupp icke skilja sig från annan, av lönekommittén till nämnda löneplan hänförd

26 personal. Under sådana förhållanden har utredningen funnit denna grupp böra inordnas i det normalt förekommande systemet. Med hänsyn härtill och i överensstämmelse med de av 1945 års lönekommitté föreslagna grunderna för huvudanställningsformerna vill utredningen förorda, att fast anställt manskap, som kvarstår i tjänst efter första kontraktstidens utgång och är innehavare av furirsbestäilning, skall beredas anställnng som extra ordinarie tjänsteman. I likhet med vad som gäller för närvarande förutsattes emellertid, att anställning såsom furir skall upphöra senast vid 34 års ålder. Det av utredningen sålunda framlagda förslaget innebär, bland annat, att, i likhet med vad som gäller vid annan statlig extra ordinarie anställning, här åsyftade furirsbeställningar bliva förenade med tjänste- och familjepensionsrätt. Ifrågavarande beställningshavare skola alltså i tjänstepensionshänseende få rätt till dels invalid- och sjukpension, dels att för pension eller livränta i annan statstjänst tillgodoräkna extra ordinarietiden i furirsbestäilning såsom tjänsteår, dels ock uppskjuten livränta under samma förutsättningar och enligt samma grunder, som gälla för annan extra ordinarie tjänsteman i statens tjänst. I familjepensionshänseende medför för furir extra ordinarieanställning rätt till familjepension vid dödsfall under tjänstetiden och, under vederbörliga förutsättningar, rätt till familjelivränta därefter. Huruvida pensionsrätten för extra ordinarie furir skall medföra, att han icke i fortsättningen skall vara hänförlig under förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring, innefattar ett spörsmål, som undandrager sig utredningens bedömande, men torde böra bli föremål för övervägande. Utredningen har icke funnit, att den förordade extra ordinarie anställningen i och för sig skulle utesluta möjligheten att bibehålla nuvarande ordning med genom kontrakt avtalad anställningstid. Utredningen har emellertid ansett, att det med fog kan ifrågasättas, om denna ordning för flertalet av ifrågavarande manskap — stamflygförare utgöra här ett undantag — är den mest ändamålsenliga. De överväganden utredningen haft i denna fråga ha givit utredningen den uppfattningen, att kontraktsanställningen med den därav föranledda bundenheten för en relativt lång tidsperiod kan inverka menligt på möjligheten att få underbefälet att kvarstanna i tjänst efter en kontraktsperiods utgång. Exempelvis har utredningen erfarit, att ett stort antal underbefäl vid flottan, vilkas kontrakt utlöpt innevarande höst, icke rekapitulerat trots att flertalet vid den militära anställningens upphörande icke erhållit annan arbetsanställning. Enligt uppgift från marinledningen kunde åtminstone beträffande vid Stockholms örlogsstation avgående underbefäl ha förväntats, att ett stort antal skulle ha kvarstannat i tjänst, därest de hade haft möjlighet sluta sin anställning vid flottan vid för dem lägligt tillfälle, exempelvis när lämpligt civilt arbete erbjöds dem. Om sålunda skäl kunna anföras

emot kontraktsanslällningens bibehållande, är det å andra sidan enligt utredningens mening uppenbart, att man på detta område icke kan stanna vid en anordning av den innebörd, som för närvarande i allmänhet tillämpas för extra ordinarie personal och enligt vilken statens bundenhet gentemot den anställde — denne skall såvitt möjligt erhålla uppsägning senast tre månader före ansta'lningens upphörande — icke motsvaras av någon skyldighet från den anställdes sida att iakttaga uppsägningstid. Efter överväganden av de skäl, som kunna anföras för en lösning i den ena eller den andra riktningen, har utredningen funnit sig böra förorda, att nuvarande kontrakt för de blivande extra ordinarie furirernas del ersattes med för extra ordinarie tjänstemän i allmänhet gällande antagningshandling, varvid emellertid i vederbörliga avlöningsförfattningar bör stadgas skyldighet för såväl staten som den anställde att iakttaga tre månaders uppsägningstid. Rimligt synes emellertid vara, att den, som beredes särskild utbildning vid vissa skolor och kurser, förbinder sig att fullfölja densamma och. om så påfordras, kvarstå i tjänst viss tid därefter. Detta krav synes kunna tillgodoses genom att såsom förutsättning för kommendering till sådan utbildning får gälla, att vederbörande avgiver skriftlig förbindelse att kvarstå i tjänst viss tid. Slutligen förutsätter utredningen, att möjlighet skall finnas att i särskilt fall medgiva avgång ur tjänst före utlöpandet av den generella uppsägningstiden respektive den tid, vederbörande förbundit sig att kvarstå i tjänst i anslutning till utbildning. Beträffande tillsättning av beställning för sådant manskap, som vid första kontraktstidens utgång till följd av bristande tillgång på furirsbeställningar vid truppförbandet icke kan erhålla sådan, men som truppförbandschef anser ändock böra beredas fortsatt anställning — huvudsakligen musikmanskap — vill utredningen förorda, att kontraktsanställning kommer till användning. Så snart vederbörande kan beredas extra ordinarie anställning som furir, bör kontraktet upphöra att gälla. Av praktiska skäl synes det utredningen icke lämpligt, alt i personalförteckningarna för försvarsgrenarna uppdela antalet furirsbeställningar på sådana för kontraktsanställda och sådana för extra ordinarie furirer. Detta synes icke heller vara erforderligt. För anslagsberäkningar torde det vara tillfyllest, att försvarsgrenscheferna såsom underlag för dessa beräkningar lämna de anslagsäskande myndigheterna årliga uppgifter om det antal furirer av det totala antalet, som under anslagsåret beräknas vara kontraktsanställt. Truppförbandschef bör tillse, att en med hänsyn till nyrekryteringen och statens intressen i övrigt väl avvägd omsättning av furirer kommer till stånd, övervakning härav samt utfärdandet av sådana föreskrifter, att största möjliga likformighet mellan olika truppförband åstadkommes, torde böra åläggas försvarsgrenscheferna. Härvid förutsattes att samråd äger rum även med försvarets socialbyrå.

28 Vad angår långtjänstunderbefälet saknar utredningen anledning ifrågasätta annat, än att denna personal skall tillsättas genom konstitutorial i detta begrepps nuvarande bemärkelse. Sammanfattningsvis innebär utredningens här framlagda förslag beträffande anställningsformen följande. Manskapet skall efter i förekommande fall en överstatsanställning av ett halvt år, erhålla kontraktsanställning dels för en tid därutöver av fyra år, stamflygförarna vid flygvapnet dock för sex år, dels ock för tid som vederbörande — ehuru lämplig för befordran till furir vid truppförbandet — icke kan erhålla furirsbestäilning till följd av bristande tillgång på sådana beställningar. Innehavare av furirsbestäilning med mera än fyra års anställning på aktiv stat bliva extra ordinarie. För befordran kompetent och lämplig furir kan därefter vinna ordinarie anställning vid försvarsväsendet såsom underofficer eller långtjänstunderbefäl (motsvarande civilmilitära beställningshavare).

4. Löneawägning Nuvarande löner Långtjänstunderbefäl. I nuvarande manskapsavlöningsreglemente är långtjänstunderbefäl inordnat i kontantlönesystemet. Detta manskaps avlöningsbestämmelser ansluta sig sålunda nära till vad som gäller för andra grupper statsanställda. I den för detta underbefäl gällande löneplanen Mb finnas två lönegrader, betecknade Mb 1 och Mb 2. Den senare av dessa båda lönegrader är avsedd för flaggkorpraler vid marinen. Flaggkorpralsgraden är emellertid sedan år 1942 under avveckling och utredningen har med hänsyn härtill inskränkt sig att behandla vissa övergångsbestämmelser för denna grupp under avsnittet 5. Särskilda avlöningsbestämmelser för kontantavlönat manskap. Lönegraden Mb 1 tillämpas för arméns, kustartilleriets och flygvapnets överfurirer samt för högbåtsmännen vid flottan. Den omfattar 5 löneklasser, och uppflyttning till närmast högre löneklass inom lönegraden sker med treårsintervaller. Av efterföljande tabell framgår nettolönebeloppens storlek å E-ort och I-ort dels utan rörliga tilläggsförmåner, dels inklusive under andra kvartalet 1946 utgående rörligt tillägg och kristillägg. Erinras må att förstnämnda belopp med hänsyn till avvägningsgrunden kan sägas representera den lön, som skulle ha utgått om lönesystemet tillämpats år 1935. För närvarande utgår förutom rörligt tillägg och kristillägg även provisoriskt lönetillägg, vars årsbelopp utgör 690 kronor å E-ort och 660 kronor å I-ort.

29 N e t t o l ö n för år

på

E-ort Lönegrad nr

Löneklass nr

Mb 1

1 2 3 4 5

Exkl. rörliga tilläggsförmåner

2 862 2 994 3 138 3 282 3 486

I-ort

Inkl. rörligt tillägg (15%) och kristillägg (16 %) (avrundat till helt krontal) 3 799 3 973 4 161 4 349 4 617

Exkl. rörliga tilläggsförmåner

3 294 3 450 3 618 3 786 4 014

Inkl. rörligt tillägg ( 1 5 % ) och kristillägg (16 %) (avrundat till helt krontal) 4 306 4 570 4 790 5 010 5 309

Kontraktsanställt manskap. Avlöningen till detta manskap utgår i form av kontant lön, i vissa fall jämte hyres- och ortstillägg, samt naturaförmåner. Därjämte erhåller detta manskap vissa förmåner utöver dem, som pläga tillkomma statstjänstemän i allmänhet, exempelvis fullständig tandvård. L ö n e n utgår enligt löneplan Ma, vilken upptager tre lönegrader, betecknade 1, 2 och 3, samt 12 löneklasser. Lönegraden Ma 3, som omfattar löneklasserna 6—12, är avsedd för furir (musikfurir), lönegraden Ma 2, som omfattar löneklasserna 4—8, upptar korpral (konstapel, musikkorpral, musikkonstapel) och lönegraden Ma 1, vilken omfattar löneklasserna 1—5, är avsedd för vicekorpral (vicekonstapel, musikvicekorpral, musikvicekonstapel) och menig. Uppflyttning till närmast högre löneklass inom vederbörande lönegrad sker med eltårsintervaller utom uppflyttning till löneklasserna 11 och 12, vilken sker med treårsinterväller. För uppflyttning till löneklass 2 erfordras, förutom ett års beräknad anställningstid, med godkända vitsord genomgången volonlärsoldatutbildning (motsvarande utbildning). Befordran till korpralsbeställning sker vid normal befordringsgång i regel under andra anställningsåret, varav följer placering i löneklass 4. Under förutsättning att godkänd furirsexamen avlagts och furirsbestäilning finnes ledig tillträdes lön i löneklass 6 i furirlönegraden påföljande år. I detta sammanhang må anmärkas, att musikmanskapet har förhållandevis sämre befordringsmöjligheter än övrigt manskap, och att detta manskap till följd härav i allmänhet icke torde kunna påräkna erhålla furirsbestäilning förrän efter i medeltal sju år. För stamflygförare vid flygvapnet gäller särskild befordringsgång. Lönerna enligt löneplan Ma framgå av följande efter löneplanen Ma i manskapsavlöningsreglementet återgivna belopp, där liksom i föregående tabell även medtagits lönen inklusive nu utgående rörligt tillägg och kristillägg, enligt gällande bestämmelser beräknade på den del av lönen, som överstiger 300 kronor för år. Därutöver utgår för närvarande provisoriskt lönetillägg för beställningshavare utan hyres- och ortstillägg i löneklasserna

30 Ma 1—4 med 420 kronor, Ma 5—8 med 480 kronor och Ma 9—12 med 540 kronor. Årsbeloppet för beställningshavare med hyres- och ortstillägg överstiger nämnda belopp med 60 kronor för år på ortsgrupperna A—G och med 30 kronor på ortsgrupperna D—F.

Årslön Lönegrad nr

Omfattar löneklasserna nr

Löneklass nr

Ma 1

1—5

Ma 2

4—8

Ma 3

6—12

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

Exkl. rörliga tillläggsförmåner

Inkl. rörligt tillägg (15 %) och kristilllägg (16 %) (avrundat till helt krontal)

684 828 996 1 176 1 344 1 500 1 620 1 740 1 860 1 980 2 100 2 220

803 992 1 212 1 448 1 667 1 872 2 029 2 186 2 344 2 501 2 658 2815

Enligt löneplan Ma utgående löner äro, såsom framgår av ovanstående tabell, icke dyrortsdifferentierade. Till gift beställningshavare med mer än ett års anställningstid samt till ogift furir, som räknar minst åtta års anställningstid, kan emellertid utgå h y r e s - o c h o r t s t i l l ä g g , vilket för de gifta är större än för de ogifta. Dessa tillägg äro avvägda för olika dyrorter på sådant sätt, att de sammanlagda kontanta löneförmånerna för furirer inplacerade i de lägsta löneklasserna bliva differentierade på liknande sätt, som för kontantavlönade statstjänstemän. Hyres- och ortstilläggens storlek, för år räknat, på E-ort och I-ort framgår av följande tabell. I-ort

E-ort

Gift beställningshavare. Annan beställningsha-

Exkl. rörliga tilläggsförmåner

Inkl. rörligt tilllägg (15 %) och kristillägg (16 %) (avrundat till helt krontal)

Exkl. rörliga tilläggsförmåner

Inkl. rörligt tilllägg (15 %) och kristillägg (16 %) (avrundat till helt krontal)

1 085

31 N a t u r a f ö r m å n e r n a utgöras av förplägnad, beklädnad jämte fri tvätt samt inkvartering. Inkvarteringens standard varierar med hänsyn till dels manskapets ansläilningsålder, dels kasernetablissementens beskaffenhet. Yngre manskap förlägges såsom regel i logement, medan furirer i allmänhet förläggas i särskilda s. k. furirrum. Att erhålla en siffermässig belysning av den sammanlagda avlöningen till det kontraktsanställda manskapet är av olika skäl förenat med vissa svårigheter. Spörsmålet är därvid icke endast att på ett så riktigt sätt som möjligt uppskatta värdet av de naturaförmåner, som utgå i de särskilda fallen. Själva förmånerna växla i viss omfattning till sin beskaffenhet efter lokala och andra förhållanden, och dessutom föreligga självfallet sådana prisvariationer — vilka ej alltid följa dyrortsklassificeringen — att en evalvering i penningar leder till i viss mån olika resultat även vid fullt ensartad beskaffenhet hos naturaförmånerna och i princip enhetlig värderingsgrund. Med understrykande av dessa vanskligheter anser emellertid utredningen, att en i stort sett rättvisande bild av manskapets löneställning uttryckt i penningar erhålles vid tillämpning av de uppskattningsgrunder, för vilka utredningen nu går att redogöra. Såsom ett mått på n u v ä r d e t av manskapets fria förplägnad kan lämpligen tagas medelpriset på E-ort och I-ort vid försäljning av kronans portion till sådan anställningshavare, som jämlikt gällande bestämmelser är berättigad inköpa dylik portion; detta portionspris är för närvarande bestämt till priset på den s. k. normalportionen jämte ett tillägg — som beräknas motsvara kronans tillagnings- och serveringskostnader — av 25 procent. På grundval av normalportionspriserna, om vilka utredningen erhållit uppgift fi ån arméförvaltningens intendenturavdelning avseende andra kvartalet 1946r uppskattas värdet av manskapets fria portion till 1 krona 72 öre för dag å E-ort och 1 krona 79 öre å I-oit. Beträffande nuvärdet av manskapets fria beklädnad må till en början framhållas, att ersättningen till fast anställt manskap och värnpliktiga för begagnande av egna beklädnadspersedlar för närvarande utgår med 65 öre för dag. Detta belopp kan sägas representera totalvärdet av den fria beklädnaden. Att märka är emellertid, att beloppet i fråga avser hel ersättning för hållande av såväl uniform som skodon och underkläder; beloppet specificeras för armén sålunda, att 21 öre utgöra ersättning för begagnande av egen vapenrock, huvudbonad och klädesbyxor, 14 öre för kappa, 20 öre för skodon samt 10 öre för begagnande av egna skjortor, kalsonger och strumpor. Då fråga är om beräknande av en kontantlön, som är jämförlig med den, som tillkommer andra statstjänstemän, måste beaktas, att civil befattningshavare, som är pliktig att under tjänstgöring bära fullständig uniform, äger utbekomma uniformspersed'ar mot ersättning, som med intill 50 procent understiger myndighetens självkostnadspris, och att militära beställnings-

32 havare i allmänhet äga att utöver kontantlönen erhålla ett ekiperingsbidrag, i princip avvägt att motsvara 50 procent av uniformskostnaderna. Med hänsyn härtill synes det påkallat att vid evalveringen till kontantlön undantaga den del av manskapets förmån av fri beklädnad, som motsvaras av övriga befattnings- och beställningshavares indirekta respektive direkta ekiperingsförmåner. Av den ovan angivna kostnaden för uniformspersedlar — vapenrock, huvudbonad, klädesbyxor samt kappa — bör med andra ord hälften, eller 17,5 öre, undantagas från omräkning till kontantlön. Återstående värdet av manskapets fria beklädnad — motsvarande hälften av ersättningen för uniformspersedlar jämte ersättningen för skodon och underkläder (17,5 + 2 0 + 10 = 47,5 öre) eller sammanlagt i avrundat tal 48 öre för dag — är däremot av samma karaktär som kontantlönen för annan personal och bör medtagas vid kalkylen. Härtill bör läggas värdet av fri tvätt av underkläder, vilket med stöd av från arméförvaltningen under hand erhållna uppgifter kan uppskattas till 3 öre för dag. Till sammanlagda nuvärdet av manskapets fria förplägnad och beklädnad — vilket i enlighet med vad här anförts kan beräknas för år till å E-ort (365 X [1,72 + 0,48 + 0,03] = ) 814 kronor, och å I-ort (365 X [1,79 + 0,48 + + 0,03] = ) 840 kronor — kommer värdet av inkvarteringen. En viss generalisering vid beräkningen av sistnämnda värde är uppenbarligen ofrånkomlig. I det följande har värdet för gift beställningshavare upptagits till det belopp, varmed hyres- och ortstillägget jämte därå belöpande rörliga tilläggsförmåner utgå till sådan beställningshavare, och för ogift beställningshavare till det belopp, varmed hyres- och ortstillägget jämte rörliga tilläggsförmåner utgå för ogift. Härvid har icke förbisetts, att sistnämnda tillägg enligt gällande bestämmelser endast utgår till furir med en anställningstid av minst åtta år. Av betydelse är jämväl att erhålla en uppfattning om det värde manskapets naturaförmåner kunna anses ha haft å r 19 3 5 eller med andra ord det år, efter vars allmänna levnadskostnader och allmänna lönenivå statstjänstemannens hittillsvarande grundlöner äro avvägda. En rättvisande bild därvidlag kan emellertid enligt utredningens mening icke erhållas genom att på enahanda sätt, som vid uppskattningen av nuvärdet, utgå från de år 1935 tillämpade ersättningsbeloppen för förplägnad och beklädnad. Själva grunderna för dessa ersättningars fastställande voro nämnda år helt andra än nu, och vad särskilt angår gottgörelsen för begagnande av egna beklädnadspersedlar tillämpades år 1935 härför belopp, som för arméns del fastställts redan år 1907 och sålunda icke avvägts med hänsyn till 1935 års prisläge. Med de verkliga förhållandena mera överensstämmande resultat synes erhållas, om värdet av naturaförmånerna framtages genom omräkning av nuvarande ersättningsbelopp till 1935 års penningvärde, även om detta å andra sidan kommer att inbegripa hänsynstagande till den standardförbättring, som särskilt i fråga om förplägnaden genomförts efter år 1935. Om de för för-

33 plägnaden för armén under andra kvartalet 1946 gällande normalportionspriserna å ortsgrupp E (medelpriset å samtliga E-orter) och ortsgrupp I i överensstämmelse med gällande föreskrifter för fastställande av portionsgotlgörelse ökas med 25 procent och de sålunda erhållna beloppen å respektive orter med tillhjälp av i september 1945 gällande livsmedelsindex i 1935 års serie nedräknas till 1935 års nivå, erhållas 1 krona 8 öre för ortsgruppen E och 1 krona 13 öre för ortsgrupp I. Dessa värden ha använts vid de i det följande redovisade jämförelserna med de civila befattningshavarnas grundlöner. Förut angivna nuvärde å manskapets fria beklädnad, 47,5 öre, har på motsvarande salt nedräknats till ett värde vid 1935 års prisnivå, varvid framkommit ett belopp av 27 öre för dag. Värdet av fri tvätt har uppskattats till oförändrat 3 öre för dag. Sammanlagda årsvärdet av manskapets fria förplägnad och beklädnad år 1935 har sålunda uppskattats till å E-ort (365 X [l,oa + 0,27 + 0,os] = ) 504 kronor och å I-ort (365 X [l,i3 + 0,27 + 0,03] —) 522 kronor. Härtill kommer värdet av den fria inkvarteringen, vilket uppskattats till de belopp, varmed hyres- och ortstillläggen utgå utan rörliga tilläggsförmåner. Den med tillämpning av nu angivna grunder beräknade sammanlagda avlöningen, som svarar mot den till statstjänstemän i övrigt utgående kontantavlöningen, framgår for åren 1935 och 1946 av efterföljande sammanställning.

Beräknad årslön i helt krontal vid omräkning av naturaförmåner till kontantlön Lönegrad nr

Ma 1

Ma 2 Ma 3

3 Manskapslöner

Löneklass nr

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

E-ort 1935 års prisnivå

I-ort 1946 års prisnivå

1935 års prisnivå

1946 års prisnivå

gift

ogift

gift

ogift

gift

ogift

gift

ogift

1 728 1 872 2 040 2 220 2 388 2 544 2 664 2 784 2 904 3 024 3 144 3 264

1 500 1 644 1 812 1 992 2 160 2 316 2 436 2 556 2 676 2 796 2916 3 036

2 324 2 513 2 733 2 969 3 189 3 393 3 551 3 708 3 865 4 022 4 179 4 337

2 026 2 214 2 435 2 670 2 891 3 095 3 252 3 409 3 566 3 723 3 881 4 038

2 034 2 178 2 346 2 526 2 694 2 850 2 970 3 090 3210 3 330 3 450 3 570

1 662 1 806 1 974 2 154 2 322 2 478 2 598 2 718 2 838 2 958 3 078 3 198

2 728 2917 3 136 3 372 3 592 3 797 3 954 4 111 4 268 4 426 4 583 4 740

2 240 2 429 2 649 2 885 3 105 3310 3 467 3 624 3 781 3 938 4 096 4 253

34 Lönejämförelse med civila befattningshavare Av 1945 års lönekommittés i det föregående omnämnda betänkande framgår, att det vid den allmänna löneregleringen ansetts i och för sig föreligga skäl att tillämpa samma lönegradskonstruktion för civil och militär personal. Lönekommittén har emellertid framhållit, att för genomförandet härav skulle erfordras en betydande omläggning av det militära lönesystemet. Med hänsyn härtill och då en sådan omläggning måste vara förknippad med en tjänsteförteckningsrevision — vilken enligt direktiven uttryckligen undantagits från lönekommitténs arbetsuppgifter — har nämnda lönekommitté icke framlagt något förslag i ämnet. Lönekommittén har emellertid förordat, att de civila och militära löneklassbeloppen skulle göras lika, vilket ur systematisk synpunkt ansetts vara betydelsefullt. I anslutning härtill har lönekommittén lämnat en siffermässig belysning av hittillsvarande relationer mellan civil och militär lön på högsta ortsgrupp enligt nu gällande lönereglementen. Denna lönejämförelse har emellertid icke avsett försvarets manskap. Utredningen har ansett sig böra på liknande sätt som skett i lönekommitténs betänkande angiva lönerelationerna mellan de grupper av manskapet, som utredningen föreslår skola avlönas enligt kontantlönesystemet, och civila befattningshavare. På samma sätt som enligt 1945 års lönekommittés beräkningar har jämförelsen gjorts vid grundnivån för nuvarande löner. Långtjänstunderbefäl. Relationen mellan lönen för långtjänstunderbefäl och civila befattningshavare belyses av följande sammanställning. Nuvarande

Militär lönegrad

löneklass

Bruttolönerelation

Nettolönerelation

Mb 1

1 2 3 4 5

A 5 + 0,951 (A 6—A 5) A 6 + 0,790 (A 7—A 6) A 7 + 0,694 (A 8—A 7) A 8 + 0,597 (A 9—A 8) A 9 + 0,823 (A 10—A 9)

A 5: 5 + 0,966 (A 6: 6 —A 5: 5) A 5: 6 + 0,797 (A 6: 7 —A 5: 6) A 5: 7 + 0,695 (A 6: 8 —A 5: 7) A 5: 8 + 0,593 (A 6: 9 —A 5: 8) A 5: 9 + 0,831 (A 6: 10—A 5: 9)

Av nettolönerelationen, d. v. s. av lönebeloppsjämförelsen sedan pensionsavdragen fråndragits, framgår, att lönen för överfurir och högbåtsman närmast motsvarar lönen för civil tjänsteman i lönegrad A 6. I motsats till vad som gäller inom löneplanerna för officerare och underofficerare — där skillnaden mellan två på varandra följande löneklasser uppgår till belopp utgörande 1 V2 å 2 gånger skillnaden mellan två civila löneklasser i mot-

35 svarande löneläge — är spännvidden mellan högsta och lägsta löneklass inom lönegraden för överfurir och högbåtsman ungefärligen densamma som inom motsvarande lönegrader för civil tjänsteman. Kontantavlönad furir. För att belysa relationen mellan lönen för furir med mer än fyra års manskapsanställning och kontantlönen för civil befattningshavare har efterföljande sammanställning uppgjorts. Härvid ha nu utgående naturaförmåner omräknats till kontantlön på sätt i det föregående anförts. Ehuru manskapet för närvarande erhåller löneklassuppflyttning med ettårsintervaller till och med uppflyttningen till 10 löneklassen, ha vid dessa beräkningar i allmänhet redovisats medeltal för tre på varandra följande år, detla för att få direkt jämförbarhet med civila löneklasser, mellan vilka tilllämpas treårsintervaller för löneklassuppflyttning. Med hänsyn till att utredningens förslag, såsom i annat sammanhang anföres, innebär, att övergång till kontantlön för manskap skall ske efter fyra års fast anställning på stat och att vederbörande efter två år skall uppflyttas till andra löneklassen inom den tillämpliga furirlönegraden, har emellertid som första jämförelseår i sammanställningen tagits femte anställningsåret — den tidpunkt då furir för närvarande såsom regel är placerad i nuvarande löneklass Ma 7 — och den första perioden för lönejämförelsen begränsats till två år.

Militär ilitära [nsteår löne- lönegrad klass 5: e

k: e !7:e 8:e 9:e 0: e l:e 2:e

t3:e 4: e ^:e

Ma 3

7 8 9 10 10 10 11 11 11 12 12

Lönerelation A-ort gift A 4 -f 0,689

E-ort ogift

gift

I-ort ogift

A 4 -f 0,053 A 4 + 0,038 A 2 + 0,577

gift

ogift

A 3 + 0,600

A 1 4- 0,533

A 6 + 0,609 A 6 -f 0,000

A 5 + 0,692

A 4 + 0,243 A 5 + 0,044

A 2 4- 0,978

A 7 + 0,478 A 6 + 0,870

A 6 + 0,438 A 5 + 0,013 A 5 + 0,699

A 3 4- 0,644

A 8 + 0,348

A 7 + 0,739 A 7 + 0,179

A 5 + 0,767

A 6 4- 0,349 A 4 4- 0,311

Av dessa lönerelationstal framgå, att ifrågavarande furirers på detta sätt framräknade löner alltefter dyrortsplaceringen, tjänstålder och civilstånd växla på ett sätt, som icke torde förekomma inom statsförvaltningen i övrigt. Löneställningen växlar sålunda mellan lägen, som ungefärligen motsvara lönegraden A 5 (för gift beställningshavare på A-ort) och lönegraden A 2 (för ogift beställningshavare på I-ort).

36 Utredningen Avvägningen av den kontanta grundlönen för menigt manskap h a r tidigare väsentligen skett med utgångspunkt från lönesättningen för ogift manlig lantarbetare i husbondes kost. Detta sammanhängde med att rekryteringen i huvudsak skedde bland lantarbetarna. Vid den lönereglering för det fast anställda manskapet, som genomfördes år 1940 med antagandet av nu gällande manskapsavlöningsreglemente, ansågs det emellertid kunna konstateras, att manskapsrekryteringen i större utsträckning än tidigare skedde även från andra yrkesgrupper än lantarbetarnas. Löneavvägningen för manskapet ansågs under sådana förhållanden böra ske utan bestämd anknytning till inkomstläget för någon viss samhällsgrupp. Såsom framgått av de tidigare återgivna direktiven för utredningen har föredragande departementschefen framhållit, att det för ernående av en god rekrytering av manskapsbeställningarna vore nödvändigt att lämpa löneläget efter förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden, varvid givetvis de särskilda förmåner, som följde med den militära manskapsanställningen, finge beaktas. Utredningen har genom statens arbetsmarknadskommission införskaffat uppgifter från arbetsnämnden i Stockholm samt fem länsarbetsnämnder å de löneförmåner, som inom olika arbetsområden erbjudas manlig ungdom i åldern 17 år, d. v. s. den ålder vid vilken anställning som manskap i allmänhet erhålles. Nämnda undersökning har visat, att lönesättningen för de personalkategorier undersökningen avsett varit så individualiserad och så varierande mellan olika företag inom samma bransch, mellan olika branscher samt mellan olika orter, att det förefaller uteslutet att på denna väg erhålla en tillförlitlig grund för att avväga lönerna för försvarels nyanställda manskap. Utredningen har således härutinnan kommit till samma uppfattning som 1936 års och 1945 års lönekommittéer, vilka haft liknande problem att bemästra. Erinras må också om sistnämnda kommittés uttalande, att den funnit det mycket vanskligt att göra preciserade jämförelser mellan löneförhållandena inom allmän tjänst å ena sidan och å andra sidan det enskilda näringslivet med dess fria lönesättning och därför icke ansett sig böra göra några alltför ingående undersökningar om löneförhållandena på den allmänna arbetsmarknaden. Utredningen har efter ingående överväganden funnit, att som grund for löneavvägningen bör för långtjänstunderbefäl och de furirer, för vilka utredningen föreslår kontantlön, tagas lönesättningen inom den civila statsförvaltningen självfallet med beaktande av den löneökning, som jämlikt 1945 års lönekommittés förslag skall tillkomma civila befattningshavare. För staten som arbetsgivare måste det te sig i hög grad angeläget, att samma allmänna utgångspunkter för löneavvägningen tillämpas för dess anställningshavare inom skilda förvaltningsområden, så att balans föreligger inom löne-

37 systemet. Om lönerna för här avsedda personalgrupper avvägas med utgångspunkt från den inom statstjänsten i övrigt tillämpade lönesättningen, medför detta också en viss garanti för att hänsyn till utvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden i behörig mån tages. De allmänna synpunkter, som sålunda synas böra anläggas vid bedömande av långtjänstunderbefälets och de kontantavlönade furirernas löneställning, äro i och för sig tillämpliga också i fråga om övrigt manskap, även om jämförelsepunkterna med annan statsanställd personal enligt sakens natur äro färre här och ett friare bedömande av lönesättningen därför är nödvändigt. Utredningen har härvid framför allt tagit sikte på nödvändigheten att förbättra löneslällningen. I fråga om den inbördes löneavvägningen mellan kontantavlönad och blandavlönad furir har eftersträvats, att den löneförhojn'ng, som en furir får vid första anställning som extra ordinarie beställningshavare, skall bliva av sådan storleksordning, att den kan verka lockande till fortsatt anställning som manskap. Vidare har utredningen ansett det vara värdefullt ur rekryteringssynpunkt, att det kontraktsanställda manskapet — liksom för närvarande — ei håller tätare löneklassuppflyttningar än som eljest är brukligt inom statsförvaltningen. Långtjänstunderbefäl Försvarsväsendets underbefälsförbund har i sin tidigare omnämnda skrivelse till utredningen föreslagit, att överfurir och högbåtsman vid löneregleringen skulle erhålla en begynne^elön, som icke sattes lägre än till löneklass 12 i den av 1945 års lönekommitté föreslagna dyrortsgraderade löneplanen. Vidare har förbundet påyrkat, att den större skillnad mellan begynnelse- och slutlön, som i motsats till vad som gäller för de civila lönegraderna kännetecknar till exempel sergeantslönegraden, även skulle givas den nya lönegraden för långtjänstunderbefäl. Denna lönegrad har förbundet sålunda föreslagit skola omfatta löneklasserna 12 (8), 13 (9), 15 (11) och 17 (13). Vad först beträffar spännvidden mellan högsta och lägsta löneklassen inom lönegraden för överfurir (motsvarande) vill utredningen erinra om att denna spännvidd, såsom framgått av den tidigare redovisade lönejämförelsen med civila befattningshavare, för närvarande nära överensstämmer med den för civila tjänstemän i motsvarande löneläge gällande; i själva verket är den något, ehuru obetydligt, mindre. Utredningen anser, att lönegraden för överfurir och högbåtsman i anslutning härtill bör bibehållas vid den konstruktion, som allmänt tillämpas inom statsförvaltningen. Vad angår det förhållandet, att inom åtskilliga nu befintliga lönegrader för militär personal föreligger större skillnad mellan begynnelse- och slutlön än den eljest tillämpade, bör erinras om det av 1945 års lönekommitté efter förhandlingar med tjänstemännens huvudorganisationer gjorda och av dessa organisationer biträdda

38 uttalandet att, därest framdeles fråga uppkomme om ändrad löneställning för militär personal, det borde övervägas, om ej konstruktionen av de för denna avsedda lönegraderna borde närmare anpassas efter de civila lönegradernas konstruktion. Vad därefter beträffar lönegradsplaceringen är den för långtjänstunderbefälet nu gällande — närmast motsvarande nuvarande lönegraden A 6 — enligt utredningens uppfattning alltför låg. De arbetsuppgifter och det ansvar, som åläggas dessa beställningshavare, synas väl motivera, att överfurir och högbåtsman inplaceras i en lönegrad omfattande löneklasserna 12 (8)—15 (11) i den av 1945 års lönekommitté föreslagna nya löneplanen nr 1, vilket motsvarar lönegraden 12 (8). En sådan inplacering på löneplanen skulle medföra, att avståndet mellan överfurirs och fanjunkares slutlön skulle bliva 5 löneklasser, vilket synes utredningen väl avvägt. Utredningen vill således föreslå, att överfurirerna inplaceras i den nya första lönegraden för ordinarie militär personal, omfattande löneklasserna 12 (8), 13 (9), 14 (10) och 15 (11). Av efterföljande tabell framgå de föreslagna lönebeloppen och nettolöneökningen i förhållande till nu utgående avlöning.

Föreslagen

Nuvarande

lönegrad 1 löneklass Mb 1

1 2 3 4 5

Föreslagen nettolön (inkl. 6 % rörligt tillägg)

Avlöningsökning i förhållande till nuvarande nettoavlöning (exkl. prov. lönetillägg)

lönegrad

löneklass

3-ort

5-ort

E-3-nrt

I-5-ort

Ma 1

12 13 14 15 15

5 676 5 928 6 180 6 432 6 432

6 168 6 444 6 720 6 996 6 996

1 877 1 955 2019 2 083 1 815

1 802 1 874 1 930 1 986 1 687

Kontantavlönad

furir

Försvarsväsendets underbefälsförbund har i sin skrivelse till utredningen med förslag rörande löneplaner m. m. för fast anställt manskap påyrkat, att kontantlön skulle utgå till manskap från det vederbörande erhållit furirsbestäilning vid vederbörligt truppförband samt beträffande löneställningen för furir förordat inplacering i 10 (6) lönegraden, omfattande löneklasserna 10 (6), 11 (7), 12 (8) och 13 (9). I anslutning härtill har, som skäl för att icke samma specialkonstruktion med stor skillnad mellan begynnelse- och slutlön — s. k. branthet — ifrågasatts, som kännetecknar lönegraderna för officerare och underofficerare och som påyrkats för överfurir, anförts, att furir icke komme att erhålla pension i innehavande beställning utan antingen befordras till beställning i lönegrad för långtjänstunderbefäl, underofficer eller officer eller ock övergå till annan anställning i allmän eller enskild tjänst.

39 I ett tidigare avsnitt av detta betänkande har utredningen framhållit de olika synpunkter på lönesättningen för kontantavlönad furir, som utredningen anser böra vara vägledande vid fastställande av lönen för sådan beställningshavare, och angivit sitt ställningstagande i fråga om tidpunkten för övergång till kontantavlöning. Med beaktande av dessa synpunkter har utredningen ansett sig böra föreslå, att furir vid övergång till kontantlön inplaceras i lönegrad omfattande löneklasserna 9 (5)—12 (8), motsvarande lönegraden 9 (5). Det begränsade antalet furirer, som ha en tjänstetid på stat av sex år och som av vederböiande chef prövats lämpliga för befordran till högre militär eller civilmilitär beställning samt kunna förväntas ernå sådan befordran, bör enligt utredningens mening inplaceras i en lönegrad omfattande löneklasserna 10 (6)—13 (9) och motsvarande lönegraden 10 (6). Då det här är fråga om extra ordinarie personal bör enligt den av 1945 års lönekommitté tillämpade terminologien den lönegrad, i vilken här avsedd furir till en början skall placeras, betecknas Me 1 och såsom förut nämnts omfatta löneklasserna 9 (5), 10 (6), 11 (7) och 12 (8). Den föreslagna högre lönegraden för furir bör betecknas Me 2 och omfatta löneklasserna 10 (6), 11 (7), 12 (8) och 13 (9). Såsom i annat sammanhang framhållits, har den fast anställde efter i regel 2 Va års anställning avslutat furirsutbildningen och även fullgjort viss praktisk tjänstgöring. Efter denna tid tages han regelmässigt i anspråk för befäls- och yrkestjänst. Det må här erinras om att första anställningstiden ansetts böra bestämmas till fyra år med hänsyn till behovet att i praktisk tjänst få utnyttja personal i befattning, för vilken vederbörande utbildats. Någon prövning av vederbörandes lämplighet för fortsatt, mera stadigvarande anställning äger sålunda icke rum under tredje anställningsåret. Med hänsyn till bland annat detta förhållande ävensom till administrativa skäl har utredningen icke funnit sig böra föreslå en övergång till kontantlönesystem redan i samband med furirsbefordran. Övergången till kontantlönesystem har utredningen ansett böra ske först i samband med förlängd anställning i furirsbestäilning efter första anställningstidens utgång. Den omständigheten att övergången till kontantlönesystem ansetts böra äga rum först i samband med den förlängda anställningen synes dock icke böra få inverka på vederbörandes framtida löneklassuppflyttning. Till stöd för denna uppfattning vill utredningen också erinra om att enligt gällande bestämmelser angående löneklassplacering för extra ordinarie personal för den, som tillträder extra ordinarie befattning och dessförinnan efter det han fyllt 18 år i en följd innehaft fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet samt därunder undergått underbefälsutbildning, skall vid bestämmande av begynnelselön och av tidpunkt för löneklassuppuyttning i den extra ordinarie befattningen så anses, som om han i denna tillträtt lön enligt 5 lönegradens lägsta löneklass i löneplanen Eo vid ingången av fjärde året av den militära anställ-

40 ningen. Utredningen har sålunda funnit skäl föreslå, att för extra ordinarie furir skall i fråga om löneklassplacering vid tillträdande av beställningen och sedermera för framtida löneklassuppflyttning så anses, som om beställningen tillträtts vid den tidpunkt, då vederbörande innehar en anställningstid av tre år. Härvid bör med anställningstid förstås dels tid varunder vedeibörande innehaft anställning på aktiv stat, dels ock tid som jämlikt blandlönereglementet må ha tagits i beräkning för löneklassplacering. En dylik regel kommer även att verka utjämnande för det fall, att på grund av ogynnsamma befordringsförhållanden furirsbestäilning erhålles vid senare tidpunkt än som kan anses normalt. I princip överensstämmer detta också med vad som nu gäller för underofficerare och långtjänstunderbefäl och har särskild betydelse i vad gäller musikmanskap. Detta förslag innebär sålunda, att extra ordinarie furir, som haft två års anställningstid i dylik beställning och erhåller furirsbestäilning i lönegrad Me 2, på grund av sneddningsregeln inplaceras i löneklass 11 (7). Skulle furir, som icke anses böra erhålla här avsedd beställning, ändock få kvarstå i tjänst, må han vid ingången av sjunde anställningsåret uppflyttas till löneklass 10 (6). I delta sammanhang finner sig utredningen böra framhålla, att antalet beställningar i lönegraden Me 2 bör årligen fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag av försvarsgrenschef, dock inom ramen för högst en tredjedel av totala antalet furirsbeställningar. Av följande tabell framgå för såväl i lönegrad Me 1 placerad furir som för furir, vilken efter sex års anställning erhåller furirsbestäilning i lönegrad Me 2, dels den föreslagna lönen på E-3-ort och I-5-ort och dels den avlöningsökning, som detta föislag innebär i förhållande till nuvarande avlöning beräknad utan hänsyn till nu utgående provisoriskt lönetillägg. Nuvarande Militära

Föreslagen

tjänsteår lönegrad

löneklass

lönegrad

klass

Av utredningen föreslagen lön (inkl. 6 % rörligt tillägg) 3-ort | 5-ort

Avlöningsökning i förhållande till nuvarande genomsnittliga avlöning (exkl. prov. loneuuagg) E-3-ort gift

| ogift

I-5-ort gift

ogift

1 259 1 219 1 361 1 480

1 746 1 706 1 849 1 967

Furir i lönegrad Me 1. 5:e— 6:e 7:e— 9:e 10:e— 12:e 13:e—15:e

Ma 3

7— 8 Me 1 9—10 10—11 11—12

9 10 11 12

4 872 5 148 5 424 5 676

5 292 5 592 5 892 6 168

Furi r, som efter sex års anställning uppfljttas 5:e— 6:e 7:e— 9:e 10:e—12:e 13:e—15:e

Ma 3

7— 8 Me 1 9—10 Me 2 10—11 11—12

9 11 12 13

1 242 1 541 1 178 1 477 1 297 1 596 1 392 | 1 690

till lönegrad Me 2.

4 872 5 292 5 424 5 892 5 676 6 168 5 928 6 444

1 242 1 454 1 549 1 644

1 541 1 753 1 848 1 942

1 259 1 746 1 519 2 006 1 637 2 125 I 756 2 243

41 Blandavlönat

manskap

Underbefälsförbundet har i sin skrivelse med förslag till ändrade avlöningsbestämmelser för fast anställt manskap föreslagit införande av en löneplan för blandavlönat manskap utan lönegradsindelning och omfattande 5 löneklasser. För uppflyttning till 2 löneklassen skulle enligt förbundets förslag gälla, att vederbörande med godkännande vitsord genomgått soldatutbildning. För uppflyttning till 4 löneklassen skulle föreskrivas godkänd furirsutbildning samt därjämte ådagalagd lämplighet för befordran till furir vid förbandet. En förutsättning för inplacering i denna löneklass vore vidare, att befordran till furir icke kunnat ske till följd av brist å furirsbestäilning. Befordran till furir vid förbandet förutsattes nämligen medföra kontantlön i lönegrad 10 i den av 1945 års lönekommitté föreslagna nya löneplanen. Med hänsyn till att befordringsmöjligheterna, i synnerhet för musikmanskap, kunde komma att bliva så ogynnsamma, att furirskompetent manskap nödgades kvarstå i lägre beställning borde vederbörande efter tre år erhålla uppflyttning till löneklass 5. I fråga om lönebeloppen har förbundet anfört, att avvägningen av lönebeloppen i 1 löneklassen vore en bedömningsfråga. På grund av rekryteringsskäl syntes den kontanta lönen böra sättas till 1 740 kronor för år. Under tredje anställningsåret, d. v. s. då vederbörande vore placerad i 3 löneklassen, borde avlöningen utgå med belopp, motsvarande 8 löneklassen i den nya civila löneplanen, varvid för beräkning av den kontanta lönen värdet av naturaförmåner skulle fråndragas. I 4 och 5 löneklasserna föreslogs motsvarande anknytning till 9 och 10 löneklasserna i den nya civila löneplanen. Underbefälsförbundet har i anslutning härtill föreslagit följande löneplan.

Löneklass nr

Årslön kronor

1 2 3 4 5

1 740 2 136 2 736 2 976 3 252

Förbundet har förutsatt, att på dessa lönebelopp skulle utgå rörligt tillägg såsom för närvarande på den del av månadslönen, som överstege 25 kronor. Förbundet har vidare förutsatt, att nu utgående hyres- och ortstillägg uppräknades till den nya grundlönenivån med 40 % . Däremot ansåge sig förbundet icke böra ingå på frågan om ändrad spännvidd å dessa tillägg. Hyres-

42 och ortstilläggen ha föreslagits skola utgå med 348 kronor å 1-ort och med 1 164 kronor å 5-ort. Innan utredningen övergår att redogöra för sitt förslag i fråga om löneställningen för ifrågavarande manskapspersonal, anser utredningen sig med hänsyn till blandlönesystemets många avvikelser från kontantlönesystemet först böra behandla frågorna om löneplanens konstruktion, lönens rörlighet, dyrortsgradering av lönen samt hyres- och ortstillägg. Blandlöneplanens konstruktion De principer för ändrad konstruktion av blandlöneplanen för fast anställt manskap vid försvaret, som underbefälsförbundet ifrågasatt, ha icke någon motsvarighet i andra statliga löneplaner. Utredningen har för sin del icke funnit tillräckliga skäl föreligga att, på sätt underbefälsförbundet föreslagit, nu slopa lönegradsindelningen för här avsedda beställningshavare, helst som detta i viss mån är en organisations- och utbildningsfråga. Då nuvarande löneplansindelning i stort sett visat sig lämplig, vill utredningen förorda, att denna fortfarande bibehålles. Antalet löneklasser inom varje särskild lönegrad bör dock, i anslutning till vad 1945 års lönekommitté föreslagit, begränsas till högst fyra och den för blandavlönad furir avsedda lönegraden bör, med hänsyn till att furir i det av utredningen föreslagna lönesystemet kommer alt åtnjuta biandlön under i regel högst 1 l/s år, omfatta endast två löneklasser. Uppflyttning i löneklass bör för denna personal liksom hittills ske årsvis. Bibehållandet av löneplan med denna löneklassuppflyttningsregel anser utredningen vara av betydelse ur rekryteringssynpunkt. Lönens rörlighet Till flertalet befattningshavare i statens tjänst utgår enligt gällande grunder ett till förändringarna i de allmänna levnadskostnaderna anknutet lönetillägg. För tjänstemän med kontantlön innebära de nuvarande bestämmelserna, vilka infördes vid 1939 års lönereglering, att rörligt tillägg skall utgå, då det av socialstyrelsen beräknade och av Kungl. Maj:t fastställda levnadskostnadstalet med 1935 års genomsnittsnivå som bas utvisar, att de aktuella levnadskostnaderna överstiga basårets med 4 % eller mera. Tillägget, som beräknas på en grundlön av högst 900 kronor per månad, utgör i princip tre fjärdedels kompensation för levnadskostnadsstegringen. I enlighet härmed har det rörliga tillägget konstruerats så att ett lönetillägg skall utgå med 3 % av grundlönen för varje mångfald av 4, vartill levnadskostnadsstegringen sedan år 1935 uppgår. Rörligt tillägg utgår icke med mer än 15 %>, även om levnadskostnaderna skulle stiga mer än 20 °/o över 1935 års nivå. Sedan levnadskostnaderna under andra kvartalet år 1940 stigit över nämnda procenttal, beslöts vid 1940 års urtima riksdag såsom en tillfällig påbyggnad till det rörliga tillägget ett särskilt kristillägg med i princip samma

konstruktion som det förstnämnda men innebärande lägre kompensationsgrad än detta. Kristillägget har med stöd av detta beslut och senare årliga beslut utgått från och med år 1941. De nuvarande bestämmelserna om rörligt tillägg — liksom även om kristilllägg — för blandavlönat manskap innebära, att lönetillägg för levnadskostnadsstegringen skall utgå på den kontanta lönen, minskad med 300 kronor för år, och beräknas efter samma procenttal som för tjänstemän i allmänhet. Enligt 1936 års lönekommitté skulle manskapet genom sådan konstruktion av det rörliga tillägget uppnå en kompensation för levnadskostnadsstegringen, som i möjligaste mån överensstämde med den för civila tjänstemän tillämpade. Kommittén anförde i anslutning härtill följande. Om man låter rörligt tillägg utgå å hela kontantlönen och beräknar detsamma efter samma procenttal som för tjänstemän — således efter ett procenttal, utgörande 3 A av levnadskostnadsstegringen utöver 1935 års nivå — erhåller manskapet för hög total kompensation i stället för 3A sådan. För att behålla den totala kompensationen vid 3/4 bör man alltså minska det kontanta rörliga tillägget med ett belopp, motsvarande V4 av stegringen (p procent) i naturaförmånernas värde eller, vilket är detsamma, zli av stegringen å Vs av naturaförmånernas värde l 3 U p A p naturaförmånernas värde\ ----- • naturaförmånernas värde = - • . 100 100 3 / Man bör alltså låta rörligt tillägg utgå å kontantlönen minskad med 300 kronor, om natura förmånerna antagas vara värda omkring 900 kronor vid index 156. Ett konkret exempel torde måhända lättare åskådliggöra tankegången i föregående stycke. Om levnadskostnaderna stigit med 8 procent från 1935 års nivå, borde rörligt tillägg utgå med 6 procent å totallönen. Å naturaförmånerna, värderade till 900 kronor har emellertid erhållits full kompensation, 8 procent och det kontanta rörliga tillägget bör därför minskas med 2 procent ä 900 kronor eller, vilket är detsamma, 6 procent ä 300 kronor ( = Va av naturaförmånernas värde). För att åstadkomma rörligt tillägg med 6 procent å totallönen har man alltså att låta rörligt tillägg utgå med 6 procent å kontantlönen minskad med 300 kronor. Enligt 1945 års lönekommittés förslag till nya löneplaner skola tjänstemännen vara garanterade att erhålla tre fjärdedels kompensation för stegring i de allmänna levnadskostnaderna. Den av lönekommittén föreslagna garantiregeln skall dock ej medföra rätt till rörligt tillägg på högre belopp än 1 200 kronor för månad och ej heller efter högre procenttal än 18. Förändringarna i levnadskostnaderna skola registreras på en ny, för ändamålet upprättad indexserie, vars tal skola benämnas pristal och vars bas utgöres av levnadskostnader motsvarande 100/110 av dem, som förelågo i mars månad 1946. Rörligt tillägg skall emellertid — efter särskilda förhandlingar med representanter för tjänstemännen — kunna utgå med högre procenttal än som garanterats tjänstemännen, om så befinnes skäligt med hänsyn till den allmänna ekonomiska utvecklingen. Det förutsattes, att rörligt tillägg skulle ha utgått med 6 °/o under andra kvartalet 1946, om de nya bestämmelserna då varit gällande.

44 Den nuvarande bestämmelsen angående rörligt tillägg till manskap med biandlön förutsätter — förutom tre fjärdedels kompensation för levnadskostnadsstegringen — att naturaförmånernas värde förändra sig i tiden på samin-a sätt som levnadskostnaderna i övrigt. Den statliga prisregleringen under de senaste åren har emellertid medfört, att värdet av naturaförmånerna stigit i värde mindre än levnadskostnaderna i övrigt. För att utröna betydelsen av denna olikhet i prisutvecklingen har utredningen låtit verkställa vissa beräkningar. Eftersom naturaförmånerna i skilda lönelägen utgöra en olika stor del av den totala inkomsten, får differensen i prisutvecklingen varierande betydelse vid skilda lönelägen. Vid den tidpunkt, då i enlighet med 1945 års lönekommittés ovannämnda förslag till statstjänstemän i allmänhet skulle ha utgått ett rörligt tillägg på 6 %>, om de nya bestämmelserna då varit genomförda, skulle — enligt vad de utförda beräkningarna ge vid handen — den bästa överensstämmelsen i lönekompensation mellan blandavlönat manskap och statstjänstemän i allmänhet ha uppnåtts, om lönetillägget för de förstnämnda beräknats på hela kontantlönen. Om denna olikhet i prisutveckling mellan å ena sidan värdet av naturaförmånerna och å andra sidan levnadskostnaderna i övrigt kommer att i fortsättningen bestå i samma omfattning eller om den kommer att ökas eller minskas kan icke med någon säkerhet förutsägas. Med hänsyn till det anförda saknas enligt utredningens mening i nuvarande läge anledning att behålla regeln, att rörligt tillägg skall beräknas på den kontanta lönen, minskad med en tredjedel av naturaförmånernas värde. Ej heller anser utredningen, det vara motiverat att upprätta en särskild indexserie för blandavlönat manskap. Det rörliga tillägget synes för dessa kategorier böra beräknas på samma procenttal som för övriga tjänstemän. Med utgångspunkt härifrån och då, såsom framgår av det anförda, för närvarande bästa överensstämmelsen med andra statstjänstemannagrupper skulle ernås, om rörligt tillägg i fortsättningen skulle utgå på hela kontantlönen, får utredningen föreslå att i fortsättningen så sker. Om beslut fattas, att ytterligare rörligt tillägg skall utgå utöver det, som följer av garantiregeln, bör i sammanhang därmed även tagas ställning till frågan om de modifikationer i tilläggsregeln, som av tekniska skäl kunna vara motiverade för blandavlönat manskap. Dyrortsgraderad lön. Hyres- och ortstillägg För den blandavlönade personalen bli dyrortssynpunkterna på ett smidigt sätt beaktade till den del avlöningsförmånerna utgå in natura. Utredningen anser icke skäl föreligga att utöver denna dyrortsgradering för den personal, som icke åtnjuter hyres- och ortstillägg och sålunda utnyttjar naturaförmånerna i hela dess vidd, förorda övergång från nuvarande i dyrortshänseende odifferentierade kontantlön till en dyrortsgraderad sådan lön. För den personal, som åtnjuter hyres- och ortstillägg, måste emellertid enligt utred-

45 ningens mening en dyrortsgradering äga rum, vilken då lämpligen bör liksom för närvarande konstrueras genom variationer i hyres- och ortstillägget å olika dyrorler. Beträffande det belopp, varmed hyres- och ortstillägget för gift beställningshavare bör utgå, vill utredningen, i anledning av underbefälsförbundets förslag om uppräkning av nuvarande tillägg med 40 °/o, erinra om dels att detta tillägg är avsett att vara såväl ett bostads- som ett »hushållstillägg» for den giftes familj och dels att hyreskostnaderna sedan 1935 undergått endast obetydliga förändringar medan övriga poster, som tillägget även avser, stigit avsevärt. Utredningen har ansett sig böra förorda, att nu utgående hyres- och ortstillägg å E-ort inklusive 31 % tillägg tages till utgångspunkt för beräkningen av det nya hyres- och ortstillägget. Den nyss angivna dyrortsgraderingen av hyres- och ortstillägget bör ske så att, om samtliga löneförmåner — värdet av fri förplägnad, beklädnad och tvätt inräknat — sammanläggas, spännvidden mellan löneförmånerna å högsta och lägsta dyrort så nära som möjligt kommer att ansluta till motsvarande spännvidd för kontantavlönade befattningshavare. Om ifrågavarande tillägg fixeras till visst belopp för varje dyrort, skulle spännvidden komma att något variera beroende på den enligt löneplanen utgående kontanta lönens storlek. För att spännvidden skall kunna hållas konstant, varigenom bästa överensstämmelsen skulle vinnas med kontantavlönad personal, borde därför hyresoch ortstillägget variera icke endast med hänsyn till dyrortsgrupperingen utan även med hänsyn till de olika löneklasserna, vilket i praktiken skulle innebära att en särskild dyrortsgraderad löneplan skulle skapas. Utredningen har icke funnit sig kunna förorda en sådan anordning. Utredningen anser i stället, att hyres- och ortstilläggen böra avvägas på sådant sätt, att spännvidden mellan samtliga löneförmåner å högsta och lägsta dyrort för biandavlönad till hyres- och ortstillägg berättigad furir i begynnelselöneklassen så nära som möjligt överensstämmer med spännvidden för närmast motsvarande kontantavlönade befattningshavare. Med utgångspunkt härifrån och från de i nästa avsnitt föreslagna löneklassbeloppen förordar utredningen, att hyres- och ortstillägget för gift beställningshavare med mer än ett års anställningstid skall utgå med följande belopp, vara rörligt tillägg skall utgå i enlighet med vad därom tidigare anförts. l-ort

2-ort

3-ort

4-ort

5-ort

384 552 720 888 1 056 Utredningen har icke funnit skäl föreligga att föreslå några ändringar i nuvarande kvalifikationstider för hyres- och ortstilläggets åtnjutande. Då för ogift beställningshavare ifrågavarande kvalifikationstid för närvarande utgör åtta år och blandlöneplanen icke kommer att äga tillämpning å furir med så lång anställningstid, behöver hyres- och ortstillägg icke beräknas för ogift beställningshavare.

46 Avvägningen av den kontanta lönen Utredningen vill först upptaga till behandling frågan om den kontanta lönens storlek för sådan furir, vilken i enlighet med vad tidigare förordats skall avlönas enligt biandlönesystem. Efter ingående överväganden av olika på spörsmålet inverkande faktorer har utredningen ansett sig böra föreslå, att begynnelsegrundlönen för biandavlönad furir skall utgöra 2 640 kronor för år. Om man med utgångspunkt härifrån och från tidigare återgivna grunder för värdesättning av naturaförmåner omräknar hela blandlönen till kontantlön, finner man, att lönen närmast motsvarar den, som utgår enligt 7 löneklassen i 1945 års lönekommittés förslag. Detta förhållande belyses av siffrorna i följande sammanställning. Ortsgrupp 1

2 640 384 180

2 640 552 192

2 640 720 204

2 640 888 216

2 640 1 056 216

840 Summa

3 992

4 185

4 378

4 571

4 752

Lön inkl. 6 % rörligt tillägg i löneklass 7 enl. 1945 års lönekommittés förslag

3 984

4 176

4 368

4 548

4 740

Kontant lön Rörligt tillägg Värdet av fri förplägnad, beklädnad och tvätt av underkläder

I det föregående har anförts, att den blandavlönade furiren i viss mån kan anses som aspirantanställd. Vidare har 1945 års lönekommitté föreslagit, att aspirant skall erhålla lön enligt en löneklass, som med två nummer understiger begynnelselöneklassen för motsvarande ordinarie eller extra ordinarie befattningshavare. Vad här föreslagits i fråga om blandavlönad furirs löneställning överensstämmer sålunda med lönekommitténs uppfattning om lönerelationen mellan aspirant och extra ordinarie tjänsteman. Utredningen har därefter behandlat frågan om vilken kontantlön, som bör utgå till menigt nyanställt manskap. Som tidigare framhållits företer denna personal ur lönesynpunkt särdrag gentemot övriga statliga befattningshavare, dels på grund av att manskapet intill avslutad furirsutbildning huvudsakligen genomgår utbildning, dels emedan ifrågavarande personal i allmänhet är till levnadsåldern yngre än annan personal inom statsförvaltningen. Några direkta jämförelsepunkter med andra statliga befattningshavares löneställning förefinnas alltså icke. Icke heller är det, såsom förut

anförts, möjligt att erhålla representativt jämförelsematerial beträffande löneläget för närmast motsvarande arbetstagaregrupper i det privata näringslivet. Under sådana omständigheter har utredningen ansett annan möjlighet icke stå till buds än att, med utgångspunkt från nuvarande löneläge och med beaktande av att de svårigheter, som förefinnas att rekrytera manskapsbeslällningarna, delvis äro hänförliga till nuvarande löneläge, bedömningsvis fastställa löneläget för menigt manskap. Utredningen har ansett sig böra förorda en kontant begynnelselön för menig av 1 440 kronor för år, innebärande för närvarande en höjning av nu utgående avlöning — om man bortser från nuvarande provisoriska lönetilllägg om 420 kronor — med 721 kronor för år. Efter det att sålunda konstruktionen av den för blandavlönat manskap avsedda löneplanen fastställts samt begynnelselöneläget för furir och menig fixerats, har utredningen uppgjort följande förslag till löneplan för blandavlönat manskap. Lönegrad Beställningar

nr

omfattar löneklasserna nr

Löneklass nr

Årslön (exkl. rörligt tilllägg) kronor

1—4

1 2 3

1 440 1 680 1 920

4—7

6—7

4 5 6 7

2 160 2 400 2 640 2 880

Menig, Vicekorpral, Vicekonstapel, Musikvicekorpral, Musikvicekonsta-

Korpral, Konstapel, Musikkonstapel

Musikkorpral,

Furir, Musikfurir

Den avlöningsökning, som förevarande förslag innebär i förhållande till nu utgående avlöning, bortsett från det provisoriska lönetillägget, framgår av följande tabell. Löneklass nr

Föreslagen kontantlön (inkl. 6 % rörligt tillägg) kronor

Avlöningsökning (exkl. prov. lönetillägg) kronor

1 2 3 4 5 6 7

1 524 1 776 2 040 2 292 2 544 2 796 3 048

721 784 828 844 877 924 1 019

48 Ändrad löneställning för närstående personalgrupper 1945 års lönekommitté har i sitt betänkande med förslag till statliga löneplaner m. m. (sid. 74) föreslagit, att för militär personal tillsalt med fullmakt eller konstitutorial skulle användas lönegradsbeteckningen Ma. Därvid skulle sergeant (motsvarande) inplaceras i lönegraden Ma 2, omfattande löneklasserna 13, 14, 16 och 18 och fanjunkare (motsvarande) i lönegraden Ma 3, omfattande löneklasserna 14, 16, 18 och 20. I avvaktan på resultatet av manskapslöneutredningens arbete hade kommittén icke ansett sig kunna föreslå vilka löneklasser, som skulle ingå i den för överfurir och högbåtsman avsedda lönegraden Ma 1. I anslutning härtill anfördes, att den pågående utredningen angående det militära manskapets löneställning kunde komma att påverka löneställningen för den militära personal, för vilken kommittén framlagt förslag till lönereglering. I det föregående har utredningen föreslagit att överfurir (motsvarande) skall-inplaceras i löneklasserna 12 (8), 13 (9), 14 (10) och 15 (11), varför den av 1945 års lönekommitté upptagna lönegraden Ma 1 bör omfatta dessa löneklasser. Utredningen har vid framläggandet av förslaget till löneställning för överfurir varit medveten om att ifrågavarande förslag förutsätter en högre begynnelselön för sergeant än den, som följer av 1945 års lönekommittés förslag, för att giva en med hänsyn till de båda personalkategoriernas olika utbildning lämpligt avvägd skillnad i begynnelselön. Sålunda bör enligt utredningens mening sergeant inplaceras i löneklasserna 14 (10), 15 (11), 16 (12) och 18 (14) i stället för de i 1945 års lönekommittés förslag upptagna löneklasserna. I överensstämmelse härmed bör begynnelselönen för fanjunkare höjas från att utgå enligt löneklass 14 (10) till att utgå enligt löneklass 15 (11). Den av 1945 års lönekommitté föreslagna, i betänkandet å sid. 74 införda förteckningen över lönegrader och löneklasser för ordinarie militär personal bör med anledning av vad utredningen således förordat få följande utseende. Lönegrad Nr Ma 1 2 3 4 5 6 7 8 9

Omfattar

löneklasserna nr

12, 13, 14, 15 14, 15, 16, 18 15, 16, 18, 20 — 18, 20, 22 18, 20, 22, 24 24, 26, 28, 29 29, 31, 32 32, 33, 34 37

I lönegraden

placeras

beställningshavare som enligt nuvarande terminologi tillhöra nedan angiven lönegrad och löneklass Mb 1 1— 5 UO 1 1— 5 UO 2 3 — 7 UO 3 5— 9 Oa 2 3 — 7 Oa 3 7—10 Oa 4 10—12 Oa 5 12—14 Oa 6 15

49 I anslutning till vad lönekommittén vidare anfört i sitt betänkande (sid. 75), synes lönegraden för extra ordinarie underofficer och fänrik böra överensstämma med den ovan föreslagna lönegraden Ma 2, vilket innebär, att de två första löneklasserna för dessa beställningshavare böra höjas från 13 (9) och 14 (10) till respektive 14 (10) och 15 (11). Då utredningen vidare framlagt förslag om inplacering av extra ordinarie furir i lönegraderna Me 1 och Me 2, synes lönegraden för extra ordinarie underofficer och fänrik böra erhålla beteckningen Me 3 och omfatta löneklasserna 14 (10), 15 (11), 16 (12) och 18 (14).

5. Särskilda avlöningsbestämmelser för kontantavlönat manskap Utredningens i det föregående framställda förslag förutsätter, att avlöningsbestämmelserna för kontantavlönat manskap skola sammanföras med de bestämmelser, som reglera förmånerna för övrig kontantavlönad militär personal. Enligt utredningens mening bör därvid övervägas, om tillräckliga skäl föreligga för bibehållande av vissa förmåner, vilka nu tillkomma kontantavlönat manskap. Avlöningsbestämmelserna för överfurirer och högbåtsmän synas utredningen böra helt anslutas till de bestämmelser, som komma att gälla för officerare och underofficerare m. fl. Flertalet bestämmelser för officerare och underofficerare torde även böra gälla för extra ordinarie furirer. Bland annat med hänsyn till att ett betydande antal furirer icke kunna beredas fortsatt anställning vid försvaret utan efter relativt kort tid måste lämna den militära tjänsten, äro emellertid vissa särskilda avlöningsbestämmelser samt föreskrifter rörande civilanställningsförmåner erforderliga för dessa beställningshavare även efter övergång till kontantavlöning. I det följande upptager utredningen till behandling endast sådana spörsmål, vilka enligt utredningens mening böra för kontantavlönat manskap föranleda intagande i avlöningsbestämmelserna av särskilda föreskrifter. Löneklassuppflyttning samt rätt att bibehålla avlöning vid tjänstledighet i vissa fall. Enligt 5 § 3 mom. andra stycket manskapsavlöningsreglementet må såsom tjänstetid för löneklassuppflyttning efter prövning av vederbörande regements- (likställd) chef bland annat räknas tid, varunder tjänstledighet åtnjutits i samband med kommendering såsom elev vid krigsskola eller eljest för studier i och för fortsatt militär utbildning. Vidare stadgas i 14 § 3 mom. samma reglemente att beträffande avlöning till beställningshavare, som beviljats tjänstledighet bland annat i samband med kommendering såsom elev vid krigsskola eller eljest för studier i och för fortsatt militär utbildning, skola gälla de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas. Då numera 4

Manskapslöner

50 genomgång av krigsskola liksom av andra militära skolor sker efter kommendering i vanlig ordning, varunder beställningshavaren bibehåller med beställningen förenade avlöningsförmåner, erfordras icke några särskilda bestämmelser motsvarande nyssnämnda i manskapsavlöningsreglementet intagna. Bestämmelser kunna däremot alltjämt vara erforderliga för det fall, att extra ordinarie furir beviljas tjänstledighet i och för studier exempelvis till marineller flygingenjör. Utredningen vill därför föreslå, att föreskrifter i angivet syfte för extra ordinarie furir intagas i det blivande nya avlöningsreglementet. Löneklassplacering vid återinträde i manskapsbeställning. Enligt 7 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet må den, som efter avgång från tidigare innehavd fast anställning såsom manskap ånyo tillträder beställning tillhörande löneplan Ma, efter prövning av vederbörande regements- (likställd) chef placeras högst i den löneklass och förklaras berättigad högst till den vidare löneklassuppflyttning, vartill han skulle hava varit berättigad, om föregående anställning omedelbart och i en följd föregått tillträdandet av den senast vunna beställningen. Härvid må enligt vissa närmare angivna grunder så anses, som om beställningshavaren innehaft fast anställning såsom manskap jämväl under tid för tjänstgöring såsom underbefäl i reserven eller såsom värnpliktig. Vidare skall iakttagas att p'acering ej må äga rum i högre löneklass än den högsta inom den lönegrad, till vilken den senast tillträdda beställningen är hänförd. Motsvarande bestämmelser ha intagits i förslaget till avlöningsieglemente för blandavlönat manskap. Någon föreskrift av enahanda innebörd finnes däremot ej för icke-ordinarie befattningshavare vare sig vid försvaret eller statsförvaltningen i övrigt. Utan att framlägga förslag till bestämmelser i förevarande avseende vill utredningen framhålla, att skäl tala för att intaga motsvarande föreskrift som för blandavlönat manskap även för extra ordinarie furir. Möjligen bör en sådan föreskrift kompletteias med bestämmelse om det längsta avbrott, som må ifrågakomma mellan olika anställningsperioder. Tjänstledighet för svag hälsas vårdande. Har beställningshavare tillhörande löneplan Mb eller sådan beställningshavare tillhörande löneplan Ma, vilken åtnjuter hyres- och ortstillägg, beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande, skall han enligt 13 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet vidkännas B-avdrag under högst 30 dagar av ett och samma kalenderår samt vidkännas C-avdrag för tid därutöver. För överfurir och högbåtsman torde böra gälla samma bestämmelser i förevarande avseende, som komma att fastställas för ordinarie tjänsteman i allmänhet. För kontantavlönad furir synes böra gälla vad i sådant hänseende kan bliva föreskrivet för annan extra ordinarie tjänsteman. Tjänstledighet vid uppehåll i utbildningen. Enligt 14 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet må vederbörande regements- (likställd) chef, där sådant

51 under uppehåll i utbildningen av fast anställt manskap eller av värnpliktiga eller eljest med hänsyn till tjänstgöringens ändamålsenliga ordnande finnes påkallat, bevilja beställningshavare, som redan kommit i åtnjutande av honom för löpande kalenderår tillkommande semester eller för vilken rätt till semester ännu ej inträtt, tjänstledighet med oavkortad lön under högst 10 dagar av ett och samma kalenderår. Beträffande ifrågavarande föreskrift har 1936 års lönekommitté anfört, att lönekommittén vore angelägen framhålla, att avsikten med ifrågavarande stadgande icke vore att på omväg skapa ersättning för den tidigare medgivna men sedermera borttagna förmånen att vistas utom förläggningsorten utan endast att möjliggöra ett tillfälligt hemförlovande av manskapet i sådana fall, där detta under övningsuppehåll o. dyl. ansåges betingat av rent praktiskt intresse ur kronans synpunkt. Det här avsedda stadgandet finge sålunda icke uppfattas såsom innebärande en manskapet tillförsäkrad förmån. I betraktande av att föreskriften nu gäller jämväl manskap tillhörande löneplan Mb, har utredningen övervägt lämpligheten av att i ett blivande avlöningsieglemente intaga motsvarande bestämmelse för kontantavlönat manskap. 1936 års lönekommittés ovan återgivna uttalande synes emellertid närmast tala för att bestämmelsen i fråga bör gälla endast manskap, som delvis avlönas med naturaförmåner. Ur statens synpunkt torde nämligen icke kunna anföras några skäl, som för kontantavlönat manskap motivera andra bestämmelser i fråga om ledighet under uppehåll i utbildningen o. dyl. än dem, som komma att gälla för övriga kontantavlönade beställningshavare. Utredningen anser sig därför icke böra förorda ett bibehållande av bestämmelsen i fråga för det manskap, som kommer att erhålla kontantavlöning, därest icke föreskrifter av motsvarande innebörd kunna komma att intagas för övrig militär personal. Tillhandahållande av förmåner in natura. Såsom tidigare framhållits äger beställningshavare tillhörande löneplan Ma enligt gällande manskapsavlöningsreglemcnte kostnadsfritt av kronan erhålla inkvartering, beklädnad och förp'ägnad eller ersättning för dylik förmån enligt de bestämmelser, som angivas i reglementet eller eljest meddelas av Kungl. Maj:t. Självfallet skola dessa förmåner upphöra för de furirer, vilka övergå till kontantlönesystemet. Sagda furirer skola sålunda själva bestrida kostnaderna för inkvartering, beklädnad och förplägnad. Med hänsyn till anställnings- och tjänstgöringsförhållanden m. m. synas emellertid vissa särskilda föreskrifter erforderliga angående tillhandahållande av ifrågavarande förmåner för här avsedda beställningshavare. I fråga om förplägnad synas böra gälla samma bestämmelser som för övriga militära beställningshavare med kontantavlöning, nämligen att vederbörande medgives att mot ersättning från kronans matinrättningar och pro-

52 viantmagasin utbekomma tillagad portion och proviantartiklar. Ersättningen bör därvid erläggas efter enahanda grunder, som gälla för övriga beställningshavare. Beträffande inkvartering synes även i princip böra för här avsedda beställningshavare gälla vad i militära avlöningsreglementet stadgas eller som kan komma att föreskrivas för övrig militär personal i fråga om skyldighet att bebo tjänstebostad m. m., ersättning för tjänstebostad m. m., avträdande av tjänstebostad m. m. samt ersättning för bränsle och belysning. I detta sammanhang må erinras om att vid flertalet förband finnes ett antal s. k. furirrum. Dessa rum böra i första hand tagas i anspråk för beredande av inkvartering åt furirer, i vilkas avlöning ingår fri inkvartering. I den mån tillgången det medgiver, bör furirrum emellertid kunna anvisas åt extra ordinarie furir såsom tjänstebostad. Utan vederbörandes medgivande bör dock enligt utredningens mening furirrum icke kunna anvisas såsom tjänstebostad åt mer än en person. Däremot bör hinder ej föreligga att, om flera beställningshavare önska bo tillsammans i ett rum, medgiva detta. För furirrum, som anvisas såsom tjänstebostad, böra i tillämpliga delar gälla samma bestämmelser som beträffande övriga tjänstebostäder. Vid bestämmandet av ersättningens storlek synes särskild hänsyn böra tagas till de olägenheter, vilka äro förenade med furirrummens belägenhet i förhållande till truppens förläggningslokaler. För delat rum bör ersättningen av varje beställningshavare erläggas med del av hyran för rummet i förhållande till antalet i rummet boende. För åstadkommande av enhetliga bestämmelser rörande ersättningen synas grunderna härför lämpligen böra meddelas av arméns fortifikationsförvaltning respektive marin- och flygförvaltningarna. Bestämmelser om ersättning för uppvärmning och belysning av bostaden samt för tillhandahållande av kasernutredning torde böra meddelas av de centrala förvaltningsmyndigheterna. I fråga om beklädnad föreligger en väsentlig skillnad mellan kontantavlönad furir och militär beställningshavare i övrigt. Med hänsyn till att ett betydande antal furirer efter en relativt kort anställningstid måste lämna den militära tjänsten, skulle anskaffning av egna uniformspersedlar i flertalet fall för den enskilde medföra kostnader, vilka icke stå i rimlig proportion till den tid, varunder persedlarna kunna användas. Då beställningshavaren lämnar den militära tjänsten, har han nämligen ingen eller ringa användning av dessa persedlar. Utbetalande av ekiperingshjälp och årligt ekiperingsbidrag skulle med hänsyn till anställningstidens längd även för staten i flertalet fall medföra onödigt höga kostnader. Frågan om extra ordinarie furirs beklädnad bör därför enligt utredningens mening lösas på så sätt, att staten tillhandahåller erforderliga beklädnadspersedlar såsom lån, och att vederbörande härför erlägger skälig ersättning. Föreskrift härom bör dock icke få formen av en skyldighet för personalen att uttaga och begagna kronans

53 persedlar. Den, som så önskar, bör vara berättigad att på egen bekostnad själv anskaffa erforderliga beklädnadspersedlar. För bestämmande av ersättning till fast anställt manskap och värnpliktiga för begagnande av egna beklädnadspersedlar indelas persedlarna för närvarande i vissa grupper. Ersättning utgår endast för hel sådan grupp av persediar. Den ersättning, som kontantavlönad personal skall erlägga för begagnande av kronans persedlar, bör avse hel grupp av persedlar. Vidare synes ersättning för tvätt böra erläggas av den, som utnyttjar kronans underkläder. De närmare bestämmelserna angående här avsedd ersättning synas böra meddelas av Kungl. Maj:t. I fråga om ersättningens belopp vill utredningen framhålla följande. Ersättningen till fast anställt manskap och värnpliktiga för begagnande av egna beklädnadspersedlar utgår för närvarande med 65 öre för dag. Såsom framgår av vad utredningen anfört under 4. Löneavvägning har utredningen ansett, att vid omräkning av nuvarande naturaförmåner till kontantlön endast hälften av ersättningen för uniformspersedlar bör tagas i betraktande. I konsekvens härmed synes staten även böra bestrida halva kostnaden för uniformspersedlarna för kontantavlönad furir. Extra ordinarie furir bör sålunda för begagnande av kronans uniformspersedlar erlägga ersättning endast med hälften av statens kostnader för dessa persedlar. För begagnande av kronans skodon och underkläder bör däremot ersättning erläggas med belopp motsvarande statens kostnader. Vidare bör såsom förut framhållits ersättning för tvätt erläggas av den, som begagnar kronans underkläder. Med tillämpning av ovan angivna beräkningsgrunder och de priser för beklädnadspersedlar, vilka legat till grund för bestämmandet av nu utgående ersättning till fast anställt manskap och värnpliktiga för begagnande av egna beklädnadspersedlar, skulle den ersättning extra ordinarie furir har att erlägga för begagnande av kronans persedlar utgöra i avrundat tal 50 öre för dag för fullständig utrustning. I anslutning till det anförda synes i avlöningsreglementet böra intagas föreskrift om rätt för extra ordinarie furir att mot ersättning, som av Kungl. Maj:t bestämmes, från kronans förråd såsom lån utbekomma erforderliga beklädnadspersedlar samt att till sådan furir icke må utgå ekiperingshjälp eller årligt ekiperingsbidrag. Vad utredningen i detta hänseende föreslagit är baserat på de ersättningsgrunder, som för närvarande tillämpas för vissa andra personalkategorier. Möjligt är att frågan bör underkastas ytterligare överväganden med utgångspunkt från de resultat, i vilka 1945 års lönekommittés arbete utmynnar. Ekiperingshjälp och årligt ekiperingsbidrag. Enligt 20 § manskapsavlöningsreglementet äger beställningshavare tillhörande löneplan Mb, som icke förut innehaft sådan beställning, vid tillträdandet av beställningen uppbära ekiperingshjälp med 300 kronor. Vidare stadgas i 21 § samma reglemente, att

54 ifrågavarande beställningshavare äger uppbära årligt ekiperingsbidrag med 120 kronor. Ifrågavarande förmåner böra bestämmas efter motsvarande grunder, som komina att gälla för övriga personalkategorier. Utredningen vill emellertid framhålla, att enligt dess mening ekiperingshjälpen och det årliga ekiperingsbidraget böra, därest dessa förmåner skola bibehållas, fastställas till samma belopp för överfurir och högbåtsman som för övriga militära beställningshavare. Särskilda förmåner under sjötjänstgöring. Till beställningshavare tillhörande löneplan Ma, vilken är gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn hos sig, utgår enligt 24 § 5 mom. manskapsavlöningsreglementet under sjötjänstgöring förhöjning av sjötillägget med 75 öre för dag. Jämlikt 6 mom. av samma paragraf äger sådan beställningshavare vid flygvapnet, därest vederbörande åtnjuter flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg och på den giund ej är berättigad åtnjuta eljest utgående sjötillägg, uppbära motsvarande ersättning i form av sjötillägg. Såsom i 6. Specialmotivering till blandlönereglementet, 18 §, anförts är sagda ersättning avsedd att utgöra kompensation för indragning under sjötjänstgöring av den till ifrågavarande manskap vid landtjänstgöring utgående kontanta portionsersättningen. I och med övergång till kontantavlöning bör någon motsvarande ersättning icke utgå. Utredningen förutsätter nämligen att extra ordinarie furir under sjötjänstgöring skall erhålla antingen mässpenningar i likhet med övrig kontantavlönad personal eller ock fri förplägnad in natura. Elevtillägg för elev i grundläggande flygutbildning. Jämlikt 25 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet äger beställningshavare under kommendering såsom elev i flygvapnets aspirantskola åtnjuta elevtillägg med 90 kronor för månad. De numera ändrade bestämmelserna angående anställning och utbildning av flygvapnets personal medföra, att grundläggande flygutbildning utan undanlag fullgöres före utgången av fjärde anställningsåret. Enär vederbörande föreslås först från sagda tidpunkt erhålla extra ordinarie anställning, erfordras icke några bestämmelser om elevtillägg i här avsett avlöningsreglemente. Intill dess organisationen blivit fullt genomförd torde dock kunna förekomma, att även äldre manskap kommenderas såsom elever i här avsedd utbildning. Övergångsvis kunna därför föreskrifter om elevtillägg vara erforderliga även för kontantavlönade furirer, varför stadganden härom synas böra intagas i övergångsbestämmelserna till det nya avlöningsreglementet. Särskilda lönetillägg för riktare, plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri och avståndsobservatör. Enligt 26 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet, sådant författningsrummet lyder enligt kungörelsen 1942:689, må till den, som uttagits såsom riktare, plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri eller avståndsobservatör, utgå särskilda förmåner enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder. Kungl. Maj:ts föreskrifter i ämnet återfinnas i 9 kap. tilläggsbestämmelserna till manskapsavlöningsreglementet och äro av följande innehåll:

55 Flottan tillhörande beställningshavare med lön enligt löneplan Mb, så ock beställningshavare vid flottan, som tillhör lönegraden Ma 3 och kan räkna en anställningstid av minst fyra år, äger, därest han uttagits till riktare, plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri eller avståndsobservatör, åtnjuta särskilt lönetillägg med följande belopp för månad, nämligen: riktare vid svår kanon 15 kronor; riktare vid medelsvår kanon, luftvärnskanon och jagarkanon 12 kronor; plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri 15 kronor; avståndsobservatör med vidareutbildning 15 kronor, samt avståndsobservatör utan vidareutbildning 10 kronor. Beträffande ifrågavarande förmåner må erinras om att redan före ikraftträdandet av det nu gällande manskapsavlöningsreglementet flaggkorpraler och korpraler (högbåtsmän) vid flottan, vilka uttagits till riktare vid kanon, enligt bestämmelser, som meddelats senast genom Kungl. Maj:ts brev den 27 mars 1936, ägde åtnjuta särskilda månatliga lönetillägg, s. k. riktartillägg, under förutsättning att de varit anställda minst fyra år. Sådana lönetillägg tillkommo enligt Kungl. Maj:ts brev den 30 juni 1937 även flaggkorpraler och korpraler (högbåtsmän), som uttagits till plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri och till avståndsobservatör vid flottan. I 1940 års manskapsavlöningsreglemente upptogs under 26 § 3 mom. en generell föreskrift om dylika förmåner av följande innehåll: Under tjänstgöring såsom riktare, plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri eller avståndsobservatör må särskilda förmåner utgå enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder. I underdånig skrivelse den 26 september 1941 framhöll försvarsväsendets underbefälsförbund, att det i manskapsavlöningsreglementet förekommande uttrycket »under tjänstgöring såsom riktare etc.» föranlett sådan tolkning, att nämnda lönetillägg utginge endast då beställningshavare direkt utnyttjades för tjänstgöring inom vederbörande specialgren. Lönetilläggen hade däremot, i motsats till vad som tidigare varit fallet, icke ansetts kunna utbetalas under landtjänstgöring. Uttagning till här ifrågavarande specialtjänst ägde rum med ledning av resultatet vid genomgången yrkesutbildning och av vid läkarundersökning konstaterad lämplighet. Ändring i uttagning kunde av olika skäl förekomma, bland annat på grundval av den kontroll över yrkesskicklighet, som förekomme vid regelmässigt återkommande repetitionskurser. Reglerna för uttagning till här berörda specialtjänster vore noga angivna i skolreglementet för flottans manskap. Det syntes därför vara givet, att tillägget skulle utgå oavsett den för tillfället innehavda befattningen i land eller ombord, så länge beställningshavaren vore uttagen för respektive specialtjänst. I anslutning härtill hemställde förbundet, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderlig åtgärd i syfte att ifrågavarande lönetillägg bleve, i likhet med vad som tidigare gällt, utbetalade under i tilläggsbestämmelserna till

56 manskapsavlöningsreglementet angivna förutsättningar, oberoende av arten av den tjänstgöring, som vederbörande beställningshavare bestrede. I avgivna utlåtanden tillstyrkte marinförvaltningen och försvarsväsendets lönenämnd underbefälsförbundets framställning. Marinförvaltningen överlämnade därvid en av chefen för Karlskrona örlogsstation gjord framställning i samma syfte jämte ett över sistnämnda framställning av chefen för kustflottan avgivet yttrande. Chefen för kustflottan anslöt sig därvid till den av chefen för Karlskrona örlogsstation gjorda framställningen under förutsättning, att det icke inträffade, att personal, som ombord tjänstgjorde såsom riktare etc, ej uppbure lönetillägg, under det att personal i land åtnjöte förmånen. Under hand hade marinförvaltningen inhämtat, att chefen för kustflottan härmed avsåge, att han i och för sig icke motsatte sig, att tilläggen även utginge till personal, som tjänstgjorde i land, men önskade under alla omständigheter tillförsäkra riktare etc. i praktisk tjänst ombord nämnda förmåner. I propositionen 1942:323 framhöll föredragande departementschefen, att tidigare gällande bestämmelser angående särskilda lönetillägg till vissa artillerimatroser så tillämpats, att dylika lönetillägg utbetalats till vederbörande icke blott under tjänstgöring ombord såsom riktare, plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri eller avståndsobservatör, utan även under den tid vederbörande varit kommenderad till annan tjänstgöring i land. Såsom stadgandet vore formulerat i 26 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet kunde efter den 30 juni 1940 till beställningshavare, som uttagits till specialtjänstgöring såsom riktare e t c , lönetillägg icke utbetalas med mindre han i sådan egenskap fullgjorde praktisk tjänstgöring ombord. Emellertid förekom understundom, att sådan beställningshavare, utan att hans uttagning till specialtjänst härigenom upphävdes, tillfälligt kommenderades till tjänstgöring i land såsom instruktör eller överhuvud taget till sådan tjänstgöring i land, som vore ägnad att bibehålla honom vid eller främja den yrkesduglighet, som krävdes för den specialtjänst, till vilken han blivit uttagen. Departementschefen förordade därför sådan ändring av ifrågavarande bestämmelse, att de särskilda lönetilläggen skulle utgå till den, som uttagits till tjänstgöring såsom riktare, plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri eller avståndsobservatör. Villkoret för åtnjutande av lönetillägg under tjänstgöring i land borde dock vara, att tjänstgöringen vore av mera tillfällig natur. Så snart beställningshavaren tilldelades sådan tjänstgöring, att det vore uppenbart, att han icke vidare komme att tagas i anspråk såsom riktare e t c , borde tilläggen indragas. Sedan riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts proposition, utfärdades nu gällande bestämmelser i ämnet. Av det anförda framgår, att ifrågavarande lönetillägg, även om desamma utgå jämväl under mera tillfällig tjänstgöring i land, dock främst äro avsedda att utgöra särskild ersättning för sådan tjänstgöring ombord, vilken av be-

57 fattningshavaren kräver speciell yrkesskicklighet. Framhållas må emellertid, att bland annat tillkomsten av nya vapen och teknisk materiel vid försvaret i övrigt gjort, att många befattningar vid övriga försvarsgrenar kräva samma yrkeskicklighet av innehavaren som ifrågavarande befattningar vid flottan. Vid prövning av löneställningen har utredningen även beaktat, att den militära tjänsten allmänt taget numera kräver större yrkesskicklighet även av det fast anställda manskapet. Med hänsyn härtill anser utredningen icke tillräckliga skäl föreligga för ett bibehållande av här avsedda lönetillägg för flottans manskap. Därest av annan anledning särskild ersättning bör tillkomma innehavare av vissa befattningar under sjötjänstgöring, bör denna fråga enligt utredningens mening prövas i samband med uppgörande av förslag till bestämmelser om särskild ersättning under sjötjänstgöring för övriga personalkategorier. Sjukvård efter avsked ur tjänst. 28 § manskapsavlöningsreglementet innehåller vissa särskilda bestämmelser i fråga om sjukvård för beställningshavare tillhörande löneplan Ma. Däri föreskrives, bland annat, att rätten till sjukvård må för beställningshavare, som vid avsked ur tjänst är i behov av sådan vård, omfatta jämväl tid efter avskedet, dock högst ett år. Vid övergång till kontantavlöning synas i princip samma bestämmelser i fråga om sjukvård böra gälla för fast anställt manskap som för övriga statens befattningshavare med motsvarande anställningsform och avlöningsförhållanden. Beträffande rätten till sjukvård för tid efter avgången ur tjänst kunna dock särskilda skäl anföras för att det fast anställda manskapet erhåller en något förmånligare ställning än övriga statens befattningshavare. Såsom tidigare framhållits kunna sålunda ett betydande antal furirer icke beredas fortsatt anställning vid krigsmakten utan måste senast det år vederbörande fyller 34 år lämna den militära tjänsten. Vidare må erinras om att den, som av vederbörande läkare förklaras oduglig till krigstjänst under återstoden av anställningstiden, utan ansökan skall meddelas avsked, dock att den anställde, där ej anställningstiden dessförinnan utlöper, äger kvarstå i anställningen tills tre månader förflutit från avskedsbeslutets meddelande. Under det att en civil extra ordinarie befattningshavare knappast torde uppsägas från anställningen på grund av sjukdom, skall sålunda i vissa fall fast anställt manskap under den tid vederbörande åtnjuter sjukvård meddelas avsked. Särskilt i sistnämnda fall kan det icke anses förenat med rättvisa och billighet, att rätten till sjukvård skall upphöra i och med avgången ur tjänst. I detta sammanhang må även framhållas att beställningshavare i reserven, som på grund av sjukdom eller skada under tjänstgöring intagits på sjukvårdsanstalt, skall, därest behovet av anstaltsvård fortfarande föreligger vid tjänstgöringens slut, enligt vederbörliga reservbefälskungörelser jämväl därefter intill dess behovet av sådan vård upphör, dock högst under sex månader, äga åtnjuta sjukvård enligt för personal på aktiv stat gällande grunder.

58 Utredningen anser sig med hänsyn till det anförda böra föreslå, att motsvarande föreskrift om rätt för extra ordinarie furir till sjukvård för tid efter avskedet som den nu gällande intages i det blivande nya avlöningsreglementet. Särskilda förmåner åt fast anställt manskap vid tjänstgöring utom förläggningsorten. I anslutning till behandlingen av det fast anställda manskapets avlöning i övrigt har utredningen även upptagit till prövning frågan om de förmåner, vilka vid tjänstgöring utom förläggningsorten böra tillkomma annat fast anställt manskap än överfurir och högbåtsman. Enligt manskapsavlöningsreglementets tilläggsbestämmelser äger fast anställt manskap, såframt traktamentsersättning, tjänstgöringstraktamente eller sjötillägg icke utgår, vid tjänstgöring utom förläggningsorlen åtnjuta kommenderingstillägg, därest kommenderingen har viss varaktighet. Till beställningshavare, som har eget hushåll samt antingen är gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn hos sig, utgår sålunda kommenderingstillägg vid kommendering om minst 24 timmars men mindre än 20 dygns varaktighet med 1 krona 60 öre och vid kommendering om minst 20 dygns varaktighet med 2 kronor för dygn. Till beställningshavare utan eget hushåll utgår kommenderingstillägg vid tjänstgöring utom förläggningsorten av minst 20 dygns varaktighet med 80 öre för dygn. Vid kommendering av angiven varaktighet utgå respektive belopp från tjänstgöringens början. Kommenderingstillägg utgår likväl icke till beställningshavare, vilken såsom elev genomgår skola eller kurs, som är föreskriven för vinnande av befordran till underbefälsgraderna eller till underofficer eller officer på aktiv stat eller i reserven, under tjänstgöring å den ort, till vilken vederbörande skola eller utbildningskurs är stadigvarande förlagd. Den fria inkvartering och fria förplägnad, vartill manskapet är berättigat vid tjänstgöring å förläggningsorten, erhålles vid undervisningsanstalten. Härav följer att gift beställningshavare äger åtnjuta kontant portionsersättning endast därest han icke uttager portion in natura vid undervisningsanstalten. Gift beställningshavare äger däremot åtnjuta hyres- och ortstillägg, oaktat vederbörande erhåller kostnadsfri inkvartering. Då kommenderingen har en varaktighet av mera än tre månader, upphör hyres- och ortstillägget att utgå till ogift beställningshavare. Med hänsyn till fordran på minst åtta års anställningstid för att ogift beställningshavare överhuvud taget skall komma i åtnjutande av hyres- och ortstillägg, torde emellertid knappast förekomma, att till här avsedd utbildning kommenderad ogift beställningshavare är berättigad till sådan förmån. I underdånig skrivelse den 16 november 1945 har försvarsväsendets underbefälsförbund hemställt om sådan ändring av tilläggsbestämmelserna till manskapsavlöningsreglementet, att kommenderingstillägg må utgå jämväl vid kommendering för egen utbildning utom den egna förläggningsorten. I anslutning till av utredningen föreslagna ändrade avlöningsbestämmelser

59 för äldre furir bör enligt utredningens mening följa, att kontantavlönad furir vid tjänstgöring utom förläggningsorten i princip erhåller samma förmåner (tjänstgöringstraktamente eller naturaförmåner och ett mindre tjänstgöringstraktamente) som övrig kontantavlönad militär personal. Beträffande särskilda förmåner under tiden för genomgång av skola eller utbildningskurs, som är föreskriven för vinnande av befordran till högre beställning, må emellertid erinras om att enligt före den 1 juli 1945 gällande bestämmelser underbefäl och underofficerare på aktiv stat under kommendering till officersutbildning — med avstående av de med beställningen förenade löneförmånerna — uppburo värnpliktigs avlöning, där ej Kungl. Maj:t med hänsyn till föreliggande försörjningsplikt eller andra ekonomiska förhållanden, främst skattebörda, medgav vederbörande rätt uppbära hela eller del av avlöningen såsom fast anställd. Enligt beslut av 1945 års riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1945: 170 äger numera aspirant, vilken innehar anställning såsom underbefäl eller underofficer på aktiv stat, rätt att under hela tiden för utbildningen till officer uppbära med den fasta anställningen förenade löneförmåner. I propositionen uttalade emellertid föredragande departementschefen, att, från den av honom föreslagna regeln om rätt att vid genomgående av utbildning till officer eller reservofficer bibehålla med den fasta anställningen förenade avlöningsförmåner, undantag dock borde göras exempelvis i fråga om rätt att åtnjuta tjänstgöringstraktamente eller däremot svarande ersättning under tjänstgöring å den ort, till vilken vederbörande utbildningsanstalt vore förlagd. Vidare må erinras om att Kungl. Maj:t genom brev den 29 juni 1945 med bestämmelser rörande avlöning åt underofficerare och underbefäl vid officersutbildning (reservofficersutbildning) föreskrivit bland annat, att officers- eller reservofficersaspirant, som är underofficer eller underbefäl på aktiv stat, under tiden för utbildningen skall åtnjuta enahanda naturaförmåner — med undantag vad underofficer på aktiv stat beträffar fri beklädnad — som tillkomma aspirant (kadett) i allmänhet. I anslutning till de nya avlöningsbestämmelserna för statens tjänstemän torde en översyn komma att göras av bestämmelserna angående den särskilda ersättning, som skall tillkomma tjänsteman vid tjänstgöring utom stationerings- eller förläggningsorten. I detta sammanhang synes även frågan om särskilda förmåner för det fast anställda manskapet vid kommendering såsom elev i skola eller utbildningskurs, som är föreskriven för vinnande av befordran till högre beställning, böra upptagas till prövning. Utredningen anser sig därför icke böra framlägga förslag till slutgiltig lösning av frågan om förmåner under ifrågavarande tjänstgöring för det fast anställda manskapet. I avbidan på att nyssnämnda översyn kommer till stånd, bör enligt utredningens mening extra ordinarie furir under tiden för kommendering såsom elev i skola eller utbildningskurs, som är föreskriven för vinnande

60 av befordran till högre beställning, åtnjuta enahanda naturaförmåner — med undantag av fri beklädnad — som tillkomma övriga elever vid samma utbildningsanstalt. Utredningen anser sig däremot icke kunna tillstyrka försvarsväsendets underbefälsförbunds ovan berörda framställning angående kommenderingstillägg till blandavlönat manskap jämväl vid sådan kommendering för egen utbildning utom förläggningsorten, som är föreskriven för vinnande av befordran till högre beställning. övergångsbestämmelser. För reglerande av övergången till det nya avlöningsreglementet erforderliga bestämmelser torde beträffande här avsett manskap i stort sett sammanfalla med de föreskrifter, vilka i motsvarande syfte komma att meddelas för övriga personalkategorier. Utredningen upptager i det följande till behandling endast de spörsmål, beträffande vilka särskilda övergångsbestämmelser synas erforderliga för manskapet på grund av den olikhet, som för närvarande i vissa fall föreligger mellan å ena sidan manskapsavlöningsreglementets föreskrifter och å andra sidan avlöningsbestämmelserna för övrig personal. I fråga om löneklassplacering för överfurir och högbåtsman må erinras om att 1945 års lönekommitté i fråga om inplaceringen av de nuvarande tjänstemännen med dyrortsgraderad lön i de nya löneklasserna uttalat, att lönekommittén icke nu vore beredd att taga slutlig ställning till vilka övergångsbestämmelser, som borde meddelas i samband med löneregleringen, utan måste uppskjuta frågan härom till andra avdelningen av sitt arbete. Därvid komme att övervägas, om varje tjänsteman möjligen borde erhålla den löneklassplacering, som skulle ha gällt för honom för så vitt det nya systemet tillämpats på honom under hela hans tjänstetid. I varje fall erfordrades enligt lönekommitténs mening en sådan regel för de militära beställningshavarna. Lönekommitténs sistberörda uttalande torde sammanhänga med den ändrade innebörd, som den s. k. sneddningsregeln för löneklassplacering vid befordran enligt kommitténs förslag skulle erhålla i och för sig och med hänsyn till omläggningen av det militära löneklassystemet. Enligt 7 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet skall för den, som tillträder beställning tillhörande löneplan Mb, där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering enligt de allmänna reglerna (lägsta löneklassen), vid bestämmandet av begynnelselön och tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som om beställningen tillträtts vid den tidpunkt, då beställningshavaren under sammanlagt sju år innehaft fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet. Beträffande den, som första gången tillträtt beställning tillhörande lönegraden Ma 1 senare än vid anställningsårets början, skall i anställningstiden inräknas sådan tid före den fasta anställningen, som må hava tagits i beräkning för löneklassplacering. Med tid för innehavd fast anställning såsom manskap må ock efter prövning av vederbörande regements- (likställd) chef jämställas tid för sådan tjänst-

61 göring såsom underbefäl i reserven eller såsom värnpliktig, vilken fullgjorts effer det beställningshavaren innehaft fast anställning såsom manskap. Såsom förutsättning för tillämpning av vad nyss sagts skall gälla, att beställningshavaren varit eller skall anses hava varit i en följd fast anställd såsom manskap från den tidpunkt, då han innehar en beräknad anställningstid av sju år. Fast anställning skall anses hava innehafts i en följd, även om avbrott av sammanlagt högst tre månader förekommit mellan olika anställningsperioder; dock må tid för dylikt avbrott icke inräknas i anställningstiden. Såsom av de anförda bestämmelserna framgår, gälla i fråga om löneklassplacering vid tillträdandet av beställning för här avsedd personal särskilda regler, vilka väsentligt skilja sig från vad som gäller för såväl civila som militära ordinarie och extra ordinarie anställningshavare. En omräkning av lönetursrätten enligt de grunder, som torde komma att gälla för beställnings- och befattningshavare i allmänhet, skulle för ifrågavarande beställningshavare i många fall medföra en oförmånligare lönetursrätt än den för vederbörande nu gällande. Vidare må framhållas att vid bifall till utredningens förslag angående avlöningsbestämmelser för äldre furir sneddningsbestämmelserna kunna tillämpas vid befordran från furir till överfurir (högbåtsman). Det må dock erinras om att utredningen föreslagit två lönegrader för furir och att resultatet av sneddning blir beroende av från vilken av dessa lönegrader sneddningen sker. Från den föreslagna lägsta lönegraden skulle sneddning innebära en oförmånligare löneklassplacering än den för vederbörande nu gällande. En retroaktiv sneddning från den högre av de föreslagna lönegraderna torde å andra sidan icke kunna ifrågakomma, då uppflyttning till denna lönegrad är avsedd att ske efter samma grunder som befordran. Slutligen må framhållas att Kungl. Maj:t efter särskilda framställningar i ett icke ringa antal fall medgivit högre löneklassplacering, än som enligt avlöningsreglementets allmänna bestämmelser kunnat ifrågakomma. En omräkning av lönetursrätten för överfurirer och högbåtsmän vid övergången till det nya avlöningsreglementet bör med hänsyn till det anförda enligt utredningens mening icke ifrågakomma. Lämpligast synes vara att inplaceringen i de nya löneklasserna sker på sådant sätt, att den, som tillhör den nuvarande lönegradens lägsta löneklass, placeras i den nya lönegradens lägsta löneklass, den, som tillhör den nuvarande lönegradens andra löneklass, placeras i den nya lönegradens näst lägsta löneklass o. s. v., dock att placering ej må ske i högre löneklass än den högsta för lönegraden gällande. Vidare synes böra föreskrivas att vederbörande skall bibehålla den rätt till vidare löneklassuppflyttning, som tillkommit honom enligt nu gällande avlöningsbestämmelser. Den i manskapsavlöningsreglementet intagna löneplanen Mb upptager två lönegrader, betecknade Mb 1 och Mb 2. Den senare av dessa lönegrader är

62 avsedd för flaggkorpraler vid marinen. Flaggkorpralsgraden är emellertid sedan år 1942 under avveckling, och den för budgetåret 1946/47 fastställda personalförteckningen upptager endast fem sådana beställningar. Utredningen har därför icke föroidat intagande av bestämmelser för flaggkorpraler i det nya avlöningsreglementet. Med hänsyn till från marinledningen erhållen uppgift att några av de nuvarande beställningshavarna väntas komma att kvarstå i innehavande beställningar ytterligare ett antal år, erfordras emellertid vissa övergående bestämmelser för ifrågavarande flaggkorpraler. Enligt utredningens mening böra de nuvaiande flaggkorpralerna beredas samma löneförbättring som övriga motsvarande befattningshavare. Utredningen anser sig därför böra föreslå, att dessa flaggkorpra'er inplaceras i de nya löneklassema och förklaras bibehålla rätt till vidare löneklassuppflyttning enligt samma grunder, som föreslagits för överfurir och högbåtsman. Löneklassernas motsvarighet framgår av följande sammanställning. Löneklass enligt löneplan Mb

lönegrad nr 1

1 2 3 4—5

lönegrad nr 2

2 3 4 5—6

Löneklass enligt 1945 års lönekommittés förslag till löneplan

12 13 14 15 16

Beträffande beställningshavare, som samtidigt med övergången till det nya avlöningsreglementet vinner befordran till beställning såsom överfurir eller högbåtsman, synes såsom utgångspunkt för löneklassplacering i samband med övergången böra tagas den löneställmng, som skulle hava blivit för beställningshavaren gällande, därest han med tillämpning av nu gällande bestämmelser inplacerats å löneplan Mb. Den närmaste tiden efter det nya avlöningsreglementets ikraftträdande torde i vissa fall anställning såsom överfurir och högbåtsman komma att ske på annat sätt än genom befordran från furir. Såsom överfurir och högbåtsman kan därvid komina att anställas f. d. fast anställd, som icke före bestäliningens tillträdande varit inplacerad i löneklass och uppburit avlöning såsom kontantavlönad furir. Med hänsyn till föregående anställning vid försvaret kan därvid befinnas skäligt, att vederbörande erhåller en förmånligare löneklassplacering än en inplacering i lönegradens lägsta löneklass. Att angiva särskilda regler föi sådan löneklassplacering är emellertid icke möjligt. Enligt utredningens mening synes lämpligt, att Kungl. Maj:t bemyndigas att, i

huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande grunder, i dylika fall medgiva en högre löneklassplacering än, vad som följer av de allmänna regler för löneklassp acering vid tillträdande av beställn.ng, vilka komma att meddelas. Beträffande inplacering i de nya löneklasserna av kontantavlönad furir synes böra föreskrivas, att för den, som i samband med det nya avlöningsreglementets ikraftträdande övergår från beställning tillhörande den i manskapsavlöningsreglementet intagna löneplanen Ma till det nya avlöningsreglementet, skall i fråga om löneklassplacering efter reglementets ikraftträdande och rätt till framtida löneklassuppflyttning så anses som om bestämmelserna i det nya avlöningsreglementet varit gällande från och med tidpunkten för den fasia anställningens början. Med hänsyn till att den för furir föreslagna högre lönegraden endast är avsedd för personal, som kan påräkna befordran till högre beslälln ng, bör dock inplacering på sätt nyss sagts endast gälla inp acering i den föreslagna lägsta lönegraden. Hänförande av beställningshavaie till den föreslagna högre lönegraden bör vid övergången till det nya avlöningsreglementet ske efter samma grunder som för befordran. Såsom utgångspunkt för inplacering i löneklass i sistnämnda lönegrad bör tagas den löneställning, som skulle h a \ a blivit för beställningshavaren gällande, därest han först inpiacerats i den föreslagna lägie lönegraden och därefter från och med den 1 juli 1947 uppflyttats till den högre lönegraden. I detta sammanhang har utredningen ansett sig böra erinra därom, att, därest icke annat föreskrives, med av utredningen förordade anställningsföi hållanden för kontantavlönad furir, gällande kontrakt för sådana beställningshavare automatiskt upphöra i och med övergången till det nya avlöningsreglementet. Den, som övergår på det nya avlönings! eglementets bestämmelser, blir i och med övergången jämväl underkastad de bestämmelser angående anställning, som av utredningen förordats för ifrågavarande beställningshavare.

6. Specialmotivering till blandlönereglementet Allmänna synpunkter Nuvarande manskapsavlöningsreglemente innehåller bestämmelser om avlöning dels för kontantavlönat manskap, dels ock för manskap, vars avlöning utgår i form av såväl kontantlön som vissa naturaförmåner, s. k. blandavlön n g . Enligt 1945 års lönekommittés betänkande med förslag till statliga löneplaner m. m. skall sådant manskap, som enligt gällande bestämmelser åtnjuter lön enligt den i manskapsavlöningsreglementet intagna löneplanen Mb, hänföras till den av lönekommittén föresTagna löneplanen nr 1. Det synes uppenbart, att avlöningsbestämmelserna för denna personalgrupp lämpligen böra

sammanföras med dem, som skola gälla för annan militär personal med ordinarie anställning. Om ett nytt särskilt avlöningsreglemente för manskap skall finnas, bör det sålunda icke innehålla avlöningsbestämmelser för långtjänstunderbefäl. Utredningen anser även, att avlöningsbestämmelserna för de av utredningen föreslagna extra ordinarie furirerna lämpligen böra sammanföras med dem, som skola gälla för övrig kontantavlönad militär personal, varför utredningen i det föreliggande reglementsförslaget intagit föreskrifter endast för blandavlönat manskap. Även om utredningen ansett sig böra utarbeta förslag till särskilt avlöningsreglemente för blandavlönat manskap, vill utredningen emellertid ifrågasätta, om icke avlöningsbestämmelserna för all militär personal på aktiv stat lämpligen böra sammanföras i ett avlöningsreglemente. Erinras må ock, att 1945 års lönekommitté uttalat sig för att de statliga löneplanerna m. m. skola intagas i en enda författning, något som även enligt utredningens mening är lämpligt för vinnande av större överskådlighet Beträffande det föreliggande reglementsförslaget må till en början framhållas, att av rubriken ansetts böra framgå att reglementet endast skall äga tillämpning å manskap, som åtnjuter avlöning i form av dels kontantlön dels ock naturaförmåner. Avfattningen av reglementstexten har även i erforderlig utsträckning anpassats med hänsyn till reglementets begränsade tillämpningsområde. I reglementsförslaget ha vidare uteslutits sådana nuvarande bestämmelser, vilka äga tillämpning endast å furir med mer än fyra års anställning. Med hänsyn till att kontantlön är avsedd att tillkomma endast den, vilken innehar beställning såsom furir, och att särskilt för musikmanskap furirsbestäilning i många fall erhålles först efter relativt lång anställningstid, har emellertid ansetts böra intagas vissa nuvarande bestämmelser, vilka kunna beräknas bliva tillämpliga endast å den, som kvarstår i manskapsanställning mer än fyra år utan att erhålla furirsbestäilning. Vidare må framhållas alt föreliggande reglementsförslag uppgjorts med utgångspunkt från nu gällande avlöningsbestämmelser för övrig militär personal. Liksom i nuvarande manskapsavlöningsreglemente har sålunda i fråga om vissa förmåner hänvisning intagits till vad i sådant hänseende är stadgat i militära avlöningsreglementet beträffande motsvarande förmåner. Utfärdande av nya avlöningsbestämmelser för officerare och underofficerare m. fl. måste givetvis medföra ändring beträffande ifrågavarande hänvisningar i reglementsförslaget. Slutligen må framhållas att vissa bestämmelser för här avsedda beställningshavare böra mer eller mindre ansluta sig till vad som kommer att fastställas för övrig militär personal. Förslag till dylika bestämmelser kunna sålunda icke avgivas utan kännedom om de bestämmelser, vilka av 1945 års lönekommitté komma att för motsvarande förhållanden föreslås för andra personalgrupper. Utredningen har därför i vissa fall upptagit gällande föreskrifter utan att ingå på prövning beträffande bestämmelserna i

65 fråga. I andra fall har utredningen intagit bestämmelser motsvarande de nu gällande men med uteslutande av belopp. Utredningen har därvid förutsatt, att frågan om beloppens storlek kommer att upptagas till prövning av 1945 års lönekommitté. Följande bestämmelser böra sålunda upptagas till prövning i anslutning till uppgörande av förslag i sådant avseende för övriga personalkategorier: 8 § 2 mom. angående kvalifikationstiden för rätt till semester; 9 § angående tjänstledighetsavdrag; 10—14 §§ angående tjänstledighet m. m.; 18 § angående sjötillägg m. m.; 19 § angående flygtillägg m. m.; 23 § angående begravningshjälp m. m.; samt 24 § angående lönenämnd. 1 kap. Allmänna bestämmelser 1 §. Reglementets tillämpningsområde m. m. 1 mom. Föreskriften i första stycket svarar mot bestämmelsen i 1 § 1 mom. första stycket manskapsavlöningsreglementet. Enligt Kungl. Maj:ts brev angående disposition av vissa av riksdagen anvisade anslag m. m. — senast den 28 juni 1946 avseende budgetåret 1946/47 — må anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän användas jämväl för avlönande av manskap, som jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 26 maj 1944 (nr 223) angående manskaps och musikelevers anställning vid krigsmakten för första halvåret av sin anställningstid anställts över stat. Manskap, som sålunda anställts över stat, skall äga åtnjuta — förutom förmån av fri resa eller ersättning för resa i vissa fall — lön och övriga förmåner i likhet med menig i 1 löneklassen av lönegraden Ma 1 i manskapsavlöningsreglementet, varjämte vad i nämnda reglemente eller eljest finnes stadgat för fast anställt manskap i tillämpliga delar skall gälla för manskap som sålunda anställts över stat, dock att kommenderingstillägg icke må utgå. Motsvarande bestämmelser gälla enligt förenämnda brev jämväl för avlönande av stamflygförare, som jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 28 juni 1946 angående vissa provisoriska bestämmelser beträffande stamflygförare och förutvarande stamflygförare m. m. för första delen av sin anställningstid anställas över stat. Enligt särskilt meddelade föreskrifter åtnjuter här avsett över stat anställt manskap sålunda lön och övriga förmåner enligt bestämmelserna i manskapsavlöningsreglementet. Utredningen, som anser att jämväl ifrågavarande manskap bör upptagas bland den personal, å vilken reglementet skall äga tillämpning, har i första stycket av förevarande moment intagit föreskrift härom. 5

Manskapslöner

66 Bestämmelsen i sista stycket motsvarar i sak föreskriften i 1 § 1 mom. andra stycket manskapsavlöningsreglementet. 1 detta sammanhang har utredningen ansett sig böra beröra frågan om olikheten i gällande bestämmelser angående anställning över stat för å ena sidan manskap vid armén och marinen och å andra sidan stamflygförare vid flygvapnet. Vid armén och marinen skall den anställde såsom regel vara anställd över stat sex månader före tillträdandet av beställning på aktiv stat. Den, som avlagt realexamen eller styrker sig äga motsvarande kunskaper, må dock vid armén tillträda beställning på aktiv stat utan föregående anställning över stat. För stamflygförare vid flygvapnet gäller enligt förberörda brev den 28 juni 1946 angående vissa provisoriska bestämmelser beträffande stamflygförare och förutvarande stamflygförare m. m. att den, som avlagt realexamen (högre examen) eller styrker sig äga motsvarande kunskaper, skall vara anställd över stat i sex månader, under det att annan stamflygförare skall vara anställd över stat i tolv månader. Enligt från flygvapnet inhämtade upplysningar skulle hinder icke möta att i förevarande avseende för stamflygförare tillämpa samma bestämmelser som för armén och marinen. Härvid förutsattes dock att vid beräkning av antalet beställningar för meniga hänsyn tages jämväl till syftet med den nuvarande vidsträcktare anställningen över stat. För åstadkommande av enhetliga bestämmelser för hela försvarsväsendet vill utredningen därför förorda, alt bestämmelserna angående anställning över stat av stamflygförare ändras i överensstämmelse med för armén och marinen gällande föreskrifter rörande sådan anställning. Utredningen har förutsatt att sådan ändring kommer att vidtagas. 2 mom. För att erhålla en förenkling av terminologien har i detta moment angivits, att vad i reglementet sägs om beställning samt om beställningshavare skall, där ej annat framgår, i tillämpliga delar gälla med avseende å anställning och anställningshavare över stat. 3 mom. För närvarande behandlas det kontraktsanställda manskapet i olika hänseenden på sådant sätt, som om vederbörande innehade ordinarie anställning. Sålunda bestämmes enligt 1 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet antalet manskapsbeslällningar genom vederbörliga av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda stater. Ifrågavarande beställningshavare, vilka uppenbarligen tillhöra den icke-ordinarie personalen, upptagas detta oaktat på försvarsgrenarnas personalförteckningar för ordinarie tjänstemän. Vidare bestridas deras löner m. m. från de å avlöningsstaterna upptagna posterna till avlöningar till ordinarie tjänstemän, ehuru av gällande, den 15 juni 1945 fastställda, kungörelse (nr 383) angående bestridande av kostnader för avlöning enligt de militära avlöningsreglementena m. m. icke framgår, att från dessa anslagsposter skola bestridas kostnader för avlönande av icke-ordinarie tjänstemän — bortsett från vikariatslöner, om vilka här ej är fråga. Utredningen anser det kunna ifrågasättas, om icke sådana omläggningar böra

vidtagas i samband med löneregleringen, att nu berörda oegentlighet bringas att upphöra och att det icke-ordinarie manskapet således ur personalförtecknings- och anslagssynpunkt kommer att i fortsättningen behandlas enligt samma regler, som tillämpas för annan icke-ordinarie personal, exempelvis fänrikar. Detta innebär bland annat, att riksdagens kontroll över organisationens storlek vinnes på annat sätt än genom fastställande av antalet beställningar. Utredningen har emellertid icke ansett sig kunna närmare ingå på hithörande frågor utan förutsatt, att det skall ankomma på försvarets civilförvaltning att i samband med remissbehandlingen av förevarande betänkande avgiva förslag i ämnet. Med utgångspunkt från att förevarande spörsmål således kommer under övervägande i annat sammanhang har utredningen i första stycket av detta moment intagit en föreskrift, vilken i sak motsvarar bestämmelsen i 1 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet. I andra stycket har intagits föreskrift om bestämmande av antalet anställningshavare över stat. A mom. Bestämmelsen i detta moment motsvarar i sak föreskriften i 1 § 3 mom. första stycket första punkten manskapsavlöningsreglementet. Beträffande den i manskapsavlöningsreglementet intagna föreskriften angående skyldighet för beställningshavare, som anställes medelst kontrakt, att i vissa fall avgå från beställningen under löpande kontraktstid, har någon motsvarande föreskrift icke intagits i föreliggande reglementsförslag, då denna fråga regleras i annan ordning. 5 mom- Vid tillämpning av gällande avlöningsbestämmelser har tvekan uppstått, huruvida i 1 mom. avsedd anställning över stat må tagas i beräkning för beställningshavares löneklassplacering och för uppfyllande av villkoren på viss minsta anställningstid för rätt till vissa i reglementet angivna förmåner. Tiden för anställning över stat torde hittills ha tagits i beräkning för uppflyttning till 2 löneklassen, oaktat föreskriften därom, att den över stat anställde skall äga åtnjuta lön i likhet med menig i 1 löneklassen, knappast kan anses innebära, att vederbörande under tiden för anställningen över stat tillhört 1 löneklassen eller överhuvud taget varit underkastad manskapsavlöningsreglementet. Enligt gällande bestämmelser kan som nyss nämnts den, som avlagt realexamen eller styrker sig äga motsvarande kunskaper, i vissa fall erhålla anställning på aktiv stat utan föregående anställning över stat. Därest tiden för anställning över stat tillgodoräknas för löneklassplacering m. m., kommer detta att innebära, att den, som före anställningen förvärvat erforderliga kunskaper för anställning på aktiv stat, kommer i sämre löneslällning än den, som under första halvåret av anställningstiden varit anställd över stat och därvid bibringats erforderliga kunskaper för anställning på aktiv stat. Bland annat med hänsyn härtill synes skäl icke föreligga, att v'd bestämmandet av vederbörandes avlöningsförmåner taga i beräkning tid för här avsedd anställning över stat.

68 För undvikande av tvekan angående bestämmelsernas tillämpning i här avsedda fall har under förevarande moment intagits föreskrift därom, att tid för anställning över stat, som omförmäles i 1 mom., icke må tagas i beräkning för löneklassplacering, eller för rätt till hyres- och ortstillägg, avskedspremie eller civilanställningsförsäkring (nu benämnd övergångsersättning) . 2 §. Avlöning Bestämmelserna i förevarande paragraf överensstämma med föreskrifterna i 2 § 1 mom., 2 mom. första stycket och 3 mom. första stycket manskapsavlöningsreglementet. Enligt 2 § 3 mom. sista stycket manskapsavlöningsreglementet må i fråga om beställningshavare tillhörande löneplan Ma utbetalning av viss del av lönen ske genom insättning i postsparbanken enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. Kungl. Maj:ts föreskrifter i ämnet återfinnas i 3 kap. tilläggsbestämmelserna till manskapsavlöningsreglementet och äro av i huvudsak följande innehåll: För ogift beställningshavare skall genom befälets försorg månatligen av lönen i postsparbanken insättas ett belopp av 15 kronor såvitt angår beställningshavare tillhörande lönegraden Ma 1 samt 20 kronor i fråga om annan beställningshavare. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må vederbörande regements- (likställd) chef kunna medgiva, att månatlig insättning i postsparbanken må ske med mindre belopp än ovan angivits, eller ock meddela befrielse från sådan insättning. Så länge beställningshavare kvarstår i beställning tillhörande löneplan Ma, må insättning i postsparbanken icke upphöra, förrän de insatta medlen jämte därå upplupen ränta uppgå till minst 1 200 kronor, eller beställningshavaren dessförinnan ingår äktenskap. Medel, som blivit insatta i postsparbanken, jämte därå upplupen ränta, utbetalas vid avgång ur krigstjänsten, vid befordran till beställning tillhörande annan löneplan eller vid ingående av äktenskap. Där synnerliga skäl prövas vara för handen, må regements- (likställd) chef kunna medgiva, att innestående sparbanksmedel må jämväl i andra fall än nyss sagts helt eller delvis utbetalas; skolande härvid, därest återstående sparbanksmedel icke uppgå till 1 200 kronor, bestämmelserna om insättning i förekommande fall ånyo träda i tillämpning. För den, som så önskar, må även högre belopp än ovan sagts kunna genom befälets försorg insättas i postsparbanken. Medel, som äro för beställningshavares räkning insatta i postsparbanken, må ej för gäld utmätas, så länge beställningshavaren kvarstår i tjänst. Från perspnalhåll har yrkats, att den nuvarande bestämmelsen om skyldighet för beställningshavare tillhörande löneplan Ma att insätta viss del av lönen i postsparbanken måtte utgå. Visserligen är det önskvärt att ett sparande uppmuntras, så alt om möjligt envar äger tillgång till ett sparkapital vid tillfällen, då särskilt behov av penningmedel föreligger. Detta önskemål har dock en allmän räckvidd och

69 gäller icke endast det fast anstälda manskapet. Inom övriga delar av statsförvaltningen är det överlåtet åt löntagaren att själv bestämma i förevarande avseende. Från personalhåll framställda erinringar mot det nuvarande systemet med tvångssparande för det fast anställda manskapet kunna därför icke frånkännas berättigande. Även ifrågavarande manskap synes böra självt få fritt disponera sina inkomster. Ehuru utredningen sålunda icke funnit tillräckliga skäl föreligga för bibehållande av nuvarande bestämmelser om skyld ghet för fast anställt manskap att månatligen insätta viss del av lönen i postsparbanken, förutsätter emellertid utredningen, att personalen av vederbörande befäl uppmuntras till ett frivilligt, planenligt sparande genom insättning i postsparbanken. Utredningen förutsätter även, att vederbörande befäl härvid erhåller stöd från personalorganisationen. Slutligen förutsätter utredningen, alt sådant frivilligt sparande underlättas genom att vederbörande löneutbelalande myndighet veikställer dessa frivilliga sparbanksinsättningar. 3 §. Tjänstgöringsföreskrifter, förening av tjänster m.m. Föreskrifterna i denna paragraf överensstämma med bestämmelserna i 3 § första stycket manskapsavlöningsreglementet. 2 kap. Löneplan och löneklassplacering 4 §. Löneplan m. m. 1 mom. Bestämmelserna i detta moment svara mot föreskrifterna i 4 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet. I fråga om antalet löneklasser samt lönebelopp hänvisas till vad i det föregående anförts under 4. Löneavvägning. Vad löneplanens uppslällning i formellt hänseende beträffar utgår utredningen från att en överarbetning av utredningens förslag möjligen bör komma till stånd med beaktande av de förslag i motsvarande hänseende, som komma alt framläggas av 1945 års lönekommitté. 2 mom. Föreskriften i detta moment överensstämmer med bestämmelsen i 4 § 2 mom. första stycket manskapsavlöningsreglementet. 5 §. Begynnelselön och löneklassuppflyttning / mom. Här intagen bestämmelse överensstämmer med föreskriften i 5 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet. 2 mom. Bestämmelserna i detta moment överensstämma i sak med föreskrifterna i 5 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet i vad sistnämnda föreskrifter avse manskap tillhörande löneplan Ma. Bestämmelserna hava dock givits ändrad avfattning med hänsyn till dels att i reglementsförslaget intagits endast en löneplan, dels alt löneplanen upptager endast två löneklasser i 3 lönegraden, dels ock att löneklassuppflyttning regelmässigt är avsedd att ske med ettårsinlervaller.

3 mom. Föreskrifterna i detta moment motsvara bestämmelserna i 5 § 3 mom. första, andra och tredje styckena manskapsavlöningsreglementet i vad nämnda bestämmelser avse manskap tillhörande löneplan Ma. I anslutning till vad som anförts under 2 mom., att löneklassuppflyttning regelmässigt är avsedd att ske med ettårsintervaller, har bestämmelsen i första stycket givits sådan avfattning, att uppflyttning till högre löneklass regelmässigt skall ske vid ingången av kalendermånaden näst efter den, varunder den för uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått. Såsom under 5. Särskilda avlöningsbestämmelser för kontantavlönat manskap anförts sker numera genomgång av krigsskola liksom av andra militära skolor efter kommendering i vanlig ordning, varunder bestälningshavaren bibehåller med beställningen förenade avlöningsförmåner. Elevtiden vid krigsskola tillgodoräknas såsom följd härav för löneklassuppflyttning utan särskild prövning. Den nuvarande bestämmelsen i andra stycket, enligt vilken beställningshavaren efter prövning av vederbörande regements- (likställd) chef må såsom tjänstetid för löneklassuppflyttning tillgodoräkna tid, varunder han åtnjutit tjänstledighet i samband med kommendering såsom elev vid krigsskola, har därför uteslutits i föreliggande reglementsförslag. Enligt 5 § 3 mom. tredje stycket manskapsavlöningsreglementet skall beträffande beställningshavare tillhörande lönegraden Ma 1 såsom villkor för uppflyttning till 2 löneklassen gälla, att beställningshavaren genomgått godkänd volontärsoldatutbildning (motsvarande utbildning) eller annan utbildning, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser finnas böra i förevarande hänseende därmed jämställas. För närvarande råder tvekan huruvida med uttrycket »motsvarande utbildning» för musikmanskap bör förstås viss musikutbildning, eller om vederbörande för att vinna uppflyttning till 2 löneklassen måste ha genomgått utbildning för trupptjänstgörande personal. Enligt utredningens mening måste det anses skäligt, att den, som genomgått utbildning, vilken medför kompetens för befordran till lägsta underbefälsgrad (uppflyttning till 2. klass sjöman), skall anses ha genomgått mot volontärsoldatutbildning svarande utbildning. Föreskrift i enlighet härmed har intagits i tredje stycket av förevarande moment. 4 mom. Föreskriften i detta moment överensstämmer med bestämmelsen i 5 § 4 mom. manskapsavlöningsreglementet i vad sistnämnda bestämmelse avser beställningshavare tillhörande löneplan Ma. 6 §. Löneklassplacering vid befordran Här intagna bestämmelser svara mot föreskrifterna i 6 § manskapsavlöningsreglementet i vad sistnämnda föreskrifter avse manskap tillhörande löneplan Ma.

71 1 anslutning till 1945 års lönekommittés förslag i fråga om rätt för tjänsteman att vid befordran till befattning (beställning) i högre lönegrad taga i beräkning den tid vederbörande i den lägre befattningen (beställningen) tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han vid befordran skall hänföras, bör här avsedd beställningshavare medgivas taga i beräkning högst tre år i närmast lägre löneklass. Då emellertid — med hänsyn till löneplanens konstruktion och att befordran alltid sker till närmast högre lönegrad — en dylik begränsning saknar betydelse, har någon föreskrift om den längsta tid, som i förevarande avseende må tagas i beräkning, icke intagits i föreliggande reglementsförslag. 7 §. Löneklassplacering i vissa särskilda fall / mom. Bestämmelserna i förevarande moment motsvara i sak föreskrifterna i 7 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet. I förtydligande syfte har andra stycket givits ändrad avfattning. Enligt utredningens mening bör vederbörande försvarsgrenschef lämpligen meddela anvisningar rörande tilllämpnngen av här meddelade föreskrifter i syfte att vinna likformig tillämpning vid försvarsgrenen tillhörande förband. Särskilt skäl härför är, att av förbandschef jämlikt detta moment fattat beslut enligt föreskriften i 25 § ej kan bliva föremål för prövning besvärsvägen. 2 mom. Föreskrifterna i förevarande moment motsvara bestämmelserna i 7 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet. I det föregående har utredningen i princip förordat, att systemet med biandavlöning skall tillämpas under första kontraktsperioden och att beställningshavaren efter första kontraktstidens utgång bör beredas extra ordinarie anställning och åtnjuta kontantlön i likhet med övrig extra ordinarie personal. Extra ordinarie anställning har emellertid av utredningen föreslagits endast för den, som efter ingången av femte anställningsåret innehar beställning såsom furir. Då det emellertid icke sällan förekommer, att beställningshavare, som vid avgång ur tjänst innehaft anställning mer än fyra år, vinner återanställning i lägre lönegrad än såsom furir, ha de nuvarande bestämmelserna ansetts erforderliga även med i det föregående föreslagna avlöningsprinciper.

3 kap. Semester och tjänstledighet 8 §. Semester / mom. Föreskriften i detta moment svarar mot stadgandet i 9 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet. Enligt gällande bestämmelser utgör semestern för beställningshavare, tillhörande lönegraderna Ma 1 och 2 intill det år, under vilket beställnings-

havaren fyller 30 år, 15 dagar och från och med det år beställningshavaren fyller 30 år 20 dagar, samt för beställningshavare, tillhörande lönegraden Ma 3 intill det år, under vilket beställningshavaren fyller 30 år, 20 dagar och från och med det år beställningshavaren fyller 30 år 25 dagar. Med hänsyn till av utredningen föreslagna ändrade bestämmelser för anställnng och avlöning för furir med en beräknad anställningstid av minst fyra år, erfordras i förevarande sammanhang inga särskilda föreskrifter om semester för furir från och med det år vederbörande fyller 30 år. I fråga om beställningshavare tillhörande lönegraderna 1 och 2 må framhållas, att enligt semesterlagen semester utgår med 1 V2 arbetsdag för varje kalendermånad av kvalitikationsåret, under vilket arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört aibete å minst sexton dagar, därest arbetstagaren vid månadens ingång ej fyllt 18 år. I anslutning härtill torde även för det yngre fast anställda manskapet semester böra få åtnjutas under mer än 15 dagar. Därest nuvarande bestämmelser i övrigt skulle bibehållas oförändrade, komme detta å andra sidan att innebära, att semester finge åtnjutas ett större antal dagar under första delen av anställningstiden för att därefter nedgå till 15 dagar. I och med att vederbörande efter relativt kort tid befordras till furir, skulle antalet semesterdagar åter höjas. Enligt utredningens mening skulle en sådan u t f o r m n n g av semesterbeslämmelserna vara mindre tillfredsställande icke m'nst ur praktisk synpunkt. Utredningen har därför i överensstämmelse med yrkande från personalhåll och med beaktande av att sön- och helgdagar inräknas i semestern för statstjänstemannen ansett sig böra föreslå, att semestertidens längd för samtlig under reglementet hänförlig personal fastställes till 20 dagar. 2 mom. Föreskrifterna i detta moment överensstämma med bestämmelserna i 9 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet. I fråga om den i första stycket angivna kvalifikationstiden för rätt till semester må erinras om att motsvarande bestämmelse gäller för extra tjänsteman. Det må emellertid framhållas, att den i äldre semesterlag fastställda kvalifikationstiden — 180 dagar — för rätt till semester uteslutits i den från och med den 1 januari 1946 gällande semesterlagen. Då frågan huruvida en motsvarande ändring bör vidtagas för statstjänstemännens del enligt utredningens mening bör prövas av 1945 års lönekommitté, har utredningen i reglementsförslaget intagit den nuvarande bestämmelsen oförändrad. Den i andra stycket intagna bestämmelsen, att beställningshavare, som på grund av tjänstgöringsförhållandena icke kunnat beredas full semester före kalenderårets utgång, äger utfå felande antal semesterdagar under första kalenderkvarlalet nästpåföljande kalenderår, har oförändrad hämtats från gal'ande manskapsavlöningsreglemente. Utredningen förutsätter emellertid, att jämväl denna föreskrift närmaie prövas av 1945 års lönekommitté med hänsyn till lönekommilténs blivande förslag för övriga personalkategorier.

3 mom. Bestämmelserna i detta moment motsvara i sak föreskrifterna i 9 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet i vad sistnämnda föreskrifter avse manskap tillhörande löneplan Ma. 9 §. Tjänstledighetsavdrag I denna paragraf intagna föreskrifter motsvara bestämmelserna i 10 § manskapsavlöningsreglementet i vad sistnämnda bestämmelser avse beställn*ngshavare tillhörande löneplan Ma. I reglementsförslaget ha emellertid tjänstledighetsavdragens belopp icke intagits. Enligt utredningens mening synes nämligen denna fråga böra upptagas till prövning av 1945 års lönekommitté i anslutning till lönekommitténs förslag till avdragsbelopp för övrig personal. Därest i enlighet med lönekommitténs förslag C-avdragens dagbelopp fastställas i tabellform, förutsätter utredningen, att detsamma skall bliva fö; hållandet för den personal, som här avses. I fråga om vilket tjänstledighetsavdrag, som skall tillämpas under olika förutsättningar, har utredningen vid utformandet av sina förslag härutinnan under 10—14 §§ utgått från nu gällande föreskrifter i manskapsavlöningsreglementet. Även i detta hänseende är det emellertid, för vinnande av konsekvens, påkallat att beakta de förslag, vari 1945 års lönekommittés utredningsarbete kan utmynna. 10 §. Tjänstledighet för offentligt uppdrag Föreskrifterna i denna paragraf svara mot bestämmelserna i 11 § manskapsavlöningsreglementet och 18 § 1 mom. b) militära avlöningsreglcmentet. 11 §. Tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m. Här intagna föreskrifter motsvara bestämmelserna i 12 § manskapsavlöningsreglementet. 12 §. Tjänstledighet till följd av sjukdom m. m. Bestämmelserna i denna paragraf överensstämma med föreskrifterna i 13 § manskapsavlöningsreglementet i vad sistnämnda föreskrifter avse manskap tillhörande löneplan Ma. 13 §. Tjänstledighet för enskild angelägenhet m. m. 1 mom. Jämlikt 14 § 1 mom. a) manskapsavlöningsreglementet skall beställningshavare tillhörande löneplan Mb uppbära oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande av flyttning, då han förflyttas utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan, dock högst tre dagar. Någon mot-

74 svarande bestämmelse finnes icke beträffande beställningshavare tillhörande löneplan Ma. Även om reglementet icke upptager föreskrifter om förflyttningsskyldighet för kontraktanställt manskap, kan emellertid förekomma att sådan beställningshavare blir nödsakad verkställa flyttning till annan ort. Gift beställningshavare kan sålunda på grund av långvarig kommendering få särskild tjänstgöringsort sig anvisad, varvid denna ort anses såsom förläggningsort. Enligt utredningens mening bör även kontraktsanställd beställningshavare äga uppbära oavkortad lön för en tid om högst tre dagar, vilken han använder för verkställande av flyttning i samband med ändring av förläggningsort. Föreskrift i enlighet härmed har intagits under a) i förevarande moment. I momentet i övrigt intagna bestämmelser motsvara föreskrifterna i 14 § 1 mom. b—d) manskapsavlöningsreglementet. 2 mom. Bestämmelsen i detta moment motsvarar föreskriften i 14 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet. 3 mom. Föreskriften i detta moment svarar mot bestämmelsen i 14 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet. Såsom under 5. Särskilda avlöningsbestämmelser för kontantavlönat manskap anförts sker numera genomgång av krigsskola liksom av andra militära skolor efter kommendering i vanlig ordning, varunder beställningshavaren bibehåller med beställningen förenade avlöningsförmåner. Den nuvarande bestämmelsen, enligt vilken beträffande avlöning till beställningshavare, som beviljats tjänstledighet i samband med kommendering såsom elev vid krigsskola, skola gälla de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas, har därför uteslutits i föreliggande reglementsförslag. 14 §. Avstängning från tjänstgöring m. m. Bestämmelserna i denna paragraf överensstämma med föreskrifterna i 16 § manskapsavlöningsreglementet.

4 kap. Naturaförmåner eller kontant ersättning för naturaförmåner 15 §. Naturaförmåner ni. ni. Föreskriften i denna paragraf överensstämmer i sak med bestämmelsen i 17 § manskapsavlöningsreglementet. 16 §. Hyres- och ortstillägg I denna paragraf intagna föreskrifter svara mot bestämmelserna i 18 § manskapsavlöningsreglementet.

75 I fråga om fordran på viss minsta anställningstid för rätt till hyres- och ortstillägg för gift beställningshavare överensstämmer föreliggande förslag med nu gällande bestämmelser. Enligt gällande bestämmelser äger ogift beställningshavare, som tillhör lönegraden Ma 3 och kan räkna en anställningstid av minst åtta år, i stället för fri inkvartering åtnjuta hyres- och ortstillägg för ogift. Med hänsyn till i det föregående föreslagna ändrade bestämmelser för anställning och avlöning för furir med en beräknad anställningstid av fyra år har någon mot gällande bestämmelser svarande föreskrift angående hyres- och ortstillägg för ogift furir icke intagits i föreliggande reglementsförslag. Beträffande hyres- och ortstilläggens belopp hänvisas till vad i det föregående anföits under 4. Löneavvägning. För närvarande råder viss tvekan i fråga om den tidpunkt, från vilken rätt till hyres- och ortstillägg inträder, då beställningshavare ingår äktenskap efter att hava uppfyllt fordran på föreskriven minsta anställningstid för rätt till förmånen i fråga. Sålunda har gjorts gällande, att rätten till hyres- och ortstillägg inträder från och med dagen näst efter den varunder äktenskapet ingåtts. Emellertid har kammarrätten i anledning av anförda besvär meddelat utslag, enligt vilket rätt till hyres- och ortstillägg i förevarande fall inträder från och med kalendermånaden näst efter den varunder äktenskapet ingålts. Bland annat med hänsyn till att hyran på den öppna marknaden regelmässigt skall erläggas i förskott, har utredningen funnit skäligt, att hyres- och orlstillägg i här avsett fall utgår från och med den kalendermånad, varunder beställnngshavaren ingår äktenskap. Föreskrift i enlighet härmed har intagits i förevarande paragraf.

5 kap. Vissa lönetillägg och särskilda ersättningar 17 §. Anställningspenning, avskedspremie och civilanställningsförsäkring / mom. Föreskriften i förevarande moment motsvarar bestämmelsen i 22 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet. Med hänsyn till syftet med anställningspenningen och för att den ursprungliga relationen mellan anställningspennngen och lönen i stort sett skall bibehållas, har utredningen ansett sig böra fores'a, att beloppet höjes från 50 till 75 kronor. 2 mom. Betiäffande detta moment hänvisas till vad i det följande anföres under 7. Civilanställningsförmåner. Kallortstillägg Enligt 23 § manskapsavlöningsreglementet äger beställningshavare tillhörande lönegraden Ma 3, vilken kan räkna en anställningstid av minst åtta

76 år, åtnjuta kallortstillägg under de förutsättningar och enligt de grunder, om vilka förmälas i 24 § militära avlöningsreglementet jämte av Kungl. Maj:t i anslutning till nämnda författningsrum meddelade närmare bestämmelser. Under förutsättning att förmånen i fråga fortfarande begränsas att avse endast furir, som kan räkna en anställningstid av minst åtta år, bliva bestämmelser om kallortstillägg icke erforderliga i avlöningsreglementet för blandavlönat manskap, därest i det föregående av utredningen föreslagna grunder för anställning och avlöning av furir genomföras. Emellertid har från tjänstemannahåll föreslagits att kallortstillägg skall utgå till samtliga innehavare av manskapsbeställning utan begränsning med hänsyn till anställningstidens längd. Vid behandlingen av frågan om kallortstillägg till fast anställt manskap uttalade 1936 års lönekommitté (SOU 1939:38, sid. 100) i huvudsak följande. Ur synpunkten av kallortstilläggens syfte att bereda ersättning för de särskilda olägenheter, som äro förenade med tjänstgöringen i rikets nordligaste delar, torde framställda krav på ett utsträckande av förmånen till det fast anställda manskapet icke i och för sig kunna frånkännas sakligt berättigande. Å andra sidan bör icke förbises, att bakom beviljandet av kallortstillägg till andra personalgrupper ursprungligen torde hava legat ett framträdande behov att underlätta rekryteringen Ull befattningar i Norrland av personer från de sydligare delarna av landet samt förmå sådan personal att kvarstanna i befattningen inom kallortsområde för en mera avsevärd tid, trots att bosättningen i rikets nordligaste delar för dessa personer måste vara förenad med vissa olägenheter. Ur nu angivna synpunkter föreligger enligt kommitténs mening onekligen en viss åtskillnad mellan det fast anställda manskapet och övrig statsanställd personal. Manskapet vid norrlandsförbanden rekryteras till övervägande del regionalt och flertalet beställningshavare lämnar anställningen efter några år. Med hänsyn härtill kan det ifrågasättas, om överhuvud taget denna förmån bör beviljas åt manskapet. Då emellertid kallortstillägg tillkommer all övrig tjänstemannapersonal vid nyreglerade delar av statsförvaltningen, har kommittén icke velat motsätta sig, att även det fast anställda manskapet i viss utsträckning göres delaktigt av denna förmån. Kommittén har emellertid ansett förutsättningen för åtnjutande av kallortstillägg böra vara, att fast anställning innehafts under relativt lång tid och att sålunda åtminstone flertalet av beställningshavarna kan förväntas vinna befordran till ordinarie beställning och sålunda för framtiden kvarstanna i anställning vid försvarsväsendet. Utredningen, som funnit de av 1936 års lönekommitté anförda synpunkterna i stort sett alltjämt bärande, har icke ansett sig böra föreslå ett utsträckande av rätten till kallortstillägg att gälla allt fast anställt manskap. Tillräckliga skäl synas sålunda icke föreligga att medgiva kallortstillägg till det fast anställda manskapet under den första anställningstiden. Då reglementet är avsett att i princip gälla endast under de första fyra åren av anställnngen, ha därför i reglementsförslaget icke intagits några föreskrifter om kallortstillägg.

18 §. Sjötillägg m. m. Föreskrifterna i denna paragraf svara mot bestämmelserna i 24 § manskapsavlöningsreglementet. Enligt under hand inhämtade upplysningar torde icke förekomma att i reglementsförslaget avsedd personal omhänderhar uppbörd. Någon bestämmelse motsvarande föreskriften i 24 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet har därför icke intagits i föreliggande reglementsförslag. Till beställningshavare tillhörande löneplan Ma, vilken är gift eller ock varit gift och fortfarande h a r minderårigt barn hos sig, utgår enligt 24 § 5 mom. manskapsavlöningsreglementet under sjötjänstgöring förhöjning av sjötillägget med 75 öre för dag. Vidare stadgas i 24 § 6 mom. samma reglemente, att beställningshavare, tillhörande eller kommenderad till tjänstgöring vid flygvapnet, äger under tjänstgöring å rustad sjöstyrka åtnjuta sjötillägg enligt för beställningshavare vid flottan gällande bestämmelser. Sjötillägg utgår likväl ej till beställningshavare, som åtnjuter flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg; dock att beställningshavare tillhörande löneplan Ma, vilken är gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn hos sig, må uppbära sådant tillägg med 75 öre för dag. Beträffande ifrågavarande tillägg till sjötillägg respektive sjötillägg med 75 öre för dag anförde 1936 års lönekommitté i betänkandet med förslag till manskapsavlöningsreglemente (SOU 1939:38, sid. 109 ff.) i huvudsak följande. 1930 års militäravlöningssakkunniga funno sig böra föreslå, att beställningshavare av manskapet vid marinen, som vore familjeförsörjare, under sjökommendering bereddes någon förhöjning av det eljest utgående sjötillägget. För åstadkommande av likställighet mellan ifrågavarande manskap och det manskap vid armén, vilket föreslagits komma i åtnjutande av kommenderingstillägg, förordade de sakkunniga, att förhöjningen av sjötillägget bestämdes till 1 krona för dag. I en vid 1939 års riksdag väckt motion hemställdes, att riksdagen mätte för möjliggörande av utbetalning till familjeförsörjare av manskapet vid marinen, som hade eget hushåll, av ett särskilt tillägg till sjötillägget med 1 krona för dag, besluta härav betingad ökning av anslaget till flottans övningar. Till stöd för det i motionen väckta yrkandet anfördes bland annat följande: Försvarsväsendets underbefälsförbund hade är 1937 hos Kungl. Maj:t gjort framställning om ett särskilt tillägg till sjötillägget med 1 krona för dag ät beställningshavare av manskapet vid marinen, som hade eget hushall. Denna framställning hade tillstyrkts av marinförvaltningen, som därvid beräknade kostnaderna för ett bifall till framställningen till 130 000 kronor för är. Av underbefälsförbundets ifrågavarande framställning framginge, att det begärda särskilda tillägget motiverats med att sjökommenderingen för det gifta manskapet medförde, att den under landtjänstgöring utgående kontanta portionsersättningen indroges. Denna minskning av inkomsterna uppvägdes visserligen delvis av det sjötillägg, vederbörande uppbure ombord, men sjötillägget förmådde dock icke neutralisera verkningarna av portionsersättningens indragande. För flertalet av det sjökommenderade manskapet uppginge sjötillägget icke till den summa, som veder-

78 börande ginge miste om genom portionsersättningens indragning. Härtill komme, att sjötillägget icke vore avsett att utgöra en kompensation för mistning av andra förmåner utan hade tillkommit av helt andra skäl. Vidare måste beaktas, att sjötillägget — ehuru det icke hade traktamentsersättnings karaktär — i realiteten måste användas för täckande av de ökade utgifter, som alltid följde av att den gifte beställningshavaren vistades pä annan ort än sin familj. Statsutskottet fann de i motionen anförda skälen för en förbättring av ifrågavarande manskaps ställning vara bärande och ansåg sig böra, i avvaktan på resultatet av pågående utredning angående manskapets lönefråga, föreslå att ifrågavarande tillägg bestämdes till 50 öre för dag. Sedan riksdagen bifallit vad utskottet sålunda föreslagit, utfärdade Kungl. Maj:t genom brev den 8 september 1939 föreskrifter i ämnet avseende budgetaret 1939/40. På de skäl, som föranlett riksdagens beslut om ifrågavarande förhöjning av sjötillägget för familjeförsörjare, borde enligt lönekommitténs mening en dylik förhöjning alltjämt utgä. Vad anginge storleken av denna förhöjning framhöll lönekommittén, att den funnit sig böra förorda, att beställningshavare av manskapet, som vore gift eller ock varit gift och fortfarande hade minderårigt barn hos sig, skulle vid kommendering till tjänstgöring utom förläggningsorten äga uppbära kommenderingstillägg med 75 öre om dagen, därest kommenderingen understege 20 dagar. I anslutning till detta förslag ville lönekommittén förorda, att till beställningshavare vid flottan och kustartilleriet med lön enligt löneplan Ma, vilken vore gift eller ock varit gift och fortfarande hade minderårigt barn hos sig, finge under siötjänstgöring utgä förhöjning av sjötillägget med 75 öre för dag. I betraktande av det med den föreslagna sjötilläggsförhöjningen till gift manskap avsedda syftet att utgöra en kompensation för mistad portionsgottgörelse ansåge sig lönekommittén även böra föreslå att beställningshavare, tillhörande eller kommenderad till tjänstgöring vid flygvapnet, vilken vore gift eller ock varit gift och fortfarande hade minderårigt barn hos sig, skulle under tjänstgöring å rustad sjöstyrka äga uppbära sjötillägg med 75 öre för dag, även om beställningshavaren åtnjöte flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg. Av det o v a n a n f ö r d a ä v e n s o m av v a d l ö n e k o m m i t t é n i f ö r b e r ö r d a b e t ä n k a n d e a n f ö r t b e t r ä f f a n d e k o m m e n d e r i n g s t i l l ä g g (sid. 118) f r a m g å r , att såväl i f r å g a v a r a n d e f ö r h ö j n i n g av sjötillägg respektive sjötillägg s o m k o m m e n d e ringstillägg för b e s t ä l l n i n g s h a v a r e m e d eget h u s h å l l vid k o m m e n d e r i n g a v k o r t a r e v a r a k t i g h e t ä n 20 d a g a r n ä r m a s t ä r avsett att u t g ö r a k o m p e n s a t i o n för i n d r a g n i n g av p o r t i o n s e r s ä t t n i n g e n till följd av alt b e s t ä l l n i n g s h a v a r e n u n d e r sjötjänstgöring och k o m m e n d e r i n g u t o m f ö r l ä g g n i n g s o r t e n e r h å l l e r f ö r p l ä g n a d in n a t u r a . V a d beträffar storleken av i f r å g a v a r a n d e f ö r m å n e r föreslog 1936 å r s l ö n e k o m m i t t é , att d e s a m m a skulle u t g å m e d ett och s a m m a b e l o p p eller 75 öre för dag. B e s t ä m m e l s e r n a o m f ö r m å n e r n a h a emellertid i c k e fastställts i s a m m a o r d n i n g . U n d e r det att f ö r e s k r i f t e r n a o m f ö r h ö j n i n g e n av sjötillägget och det s ä r s k i l d a sjötillägget för b e s t ä l l n i n g s h a v a r e , t i l l h ö r a n d e eller k o m m e n d e r a d till t j ä n s t g ö r i n g vid flygvapnet, intagits i m a n s k a p s a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e t , h a b e s t ä m m e l s e r n a o m k o m m e n d e r i n g s t i l l ä g g int a g i t s i t i l l ä g g s b e s t ä m m e l s e r n a till s a m m a r e g l e m e n t e . F ö r ä n d r i n g av ifrågav a r a n d e f ö r m å n e r för s j ö t j ä n s t g ö r a n d e p e r s o n a l f o r d r a s s å l u n d a r i k s d a g e n s

79 medverkan, under det att Kungl. Maj:t kan vidtaga ändring av kommenderingstillägget utan riksdagens hörande. Den ordning i vilken förmånerna fastställas torde även vara anledningen till att desamma nu utgå med olika belopp, oaktat avsikten synes hava varit, att samma belopp skulle utgå. De ifrågavarande förmånerna för sjötjänstgörande personal utgå sålunda alltjämt med 75 öre för dag. Kommenderingstillägget har däremot höjts vid tvenne olika tillfällen och utgår för närvarande vid tjänstgöring utom förläggningsorten av kortare varaktighet än 20 dagar till beställningshavare, som har eget hushåll samt antingen är gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn hos sig, med 1 krona 60 öre för dygn. Med hänsyn till syftet med ifrågavarande förmåner och den höjning av kommenderingstillägget för beställningshavare med eget hushåll, som ägt rum efter 1940, kunna från personalhåll framställda yrkanden om höjning av här avsedda förmåner för sjötjänstgörande personal icke frånkännas berättigande. Utredningen är emellertid av den uppfattningen, att beloppen av de ifrågavarande förmånerna för den sjötjänstgörande personalen böra fastställas i samma ordning som kommenderingstillägget och att Kungl. Maj:t sålunda bör bemyndigas att bestämma i 24 § 5 och 6 mom. gällande manskapsavlon'ngsreglemente avsedd förhöjning av sjötillägget respektive sjötillägget. I föreliggande regiemenlsförslag har utredningen i 4 och 5 mom. intagit föreskrifter i enlighet härmed. Föreskrifterna i 24 § manskapsavlöningsreglementet ha i övrigt oförändrade intagits i reglementsförslaget, beträffande sjötilläggen dock utan angivande av vare sig yrkesgrupper eller sjötilläggens belopp. Enligt utredningens mening bör nämligen frågan om de särskilda förmånerna för sjötjänstgörande personal prövas av 1945 års lönekommitté i ett sammanhang för samtliga därav beröida beställningshavare. 19 §. Flygtillägg m. m. Bestämmelserna i denna paragraf svara mot föreskrifterna i 25 § manskapsavlöningsreglementet. För att beordras till tjänstgöring såsom chefsmekaniker fordras enligt gällande föreskrifter att kunna räkna en anställningstid av minst fem år. Med hänsyn härtill och av utredningen föreslagna bestämmelser i fråga om anställning och avlöning för furir med en beräknad anställningstid av fyra år, kommer chefsmekaniker icke att beordras bland i reglementet avsett manskap. Föreskriften i 25 § 2 mom. angående mekanikertillägg för chefsmekaniker har därför uteslutits i föreliggande reglementsförslag. De föreslagna bestämmelserna ha i övrigt i sak oförändrade hämtats från 25 § gällande manskapsavlöningsreglemente, dock utan angivande av de olika ersättningsbeloppen. Utredningen förutsätter emellertid, att såväl de

80 föreslagna bestämmelserna som ersättningsbeloppen komma att upptagas till närmare prövning av 1945 års lönekommitlé i samband med uppgörande av förslag till motsvarande bestämmelser för övrig personal. 20 §. Ersättning för resa m. m., mässpenningar m. m., ersättning för flyttningskostnad, ersättning för särskilt uppdrag ni. ni. / mom- Här intagna föreskrifter överensstämma med bestämmelserna i 26 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet. 2 mom. I underdånig skrivelse den 23 oktober 1945 har chefen för Upplands regemente framhållit, att regementets volontärer och furirskoleelever vore beordrade till respektive skolor vid Livgrenadjärregementet i Linköping samt alt volontärerna över stat vore förlagda till Älvsborgs regemente i Borås. Då dessa ynglingar togo anställning vid regementet, förutsatte de samt meddelades även, att deras huvudsakliga utbildning skulle äga rum i Uppsala i deras egen hembygd. Sammanslagning av elever från olika förband i respektive skolor hade haft till följd att de unga männen mera sällan kunde besöka sina hem, vilket i sin tur alstrat någon misstämning. I betraktande av rådande rekryteringssvårigheter syntes allt böra göras för att underlätta rekryteringen av det fast anställda manskapet. En av dessa åtgärder synles vara att i här avsett fall låta eleverna i respektive skolor exempelvis en gång i månaden på statens bekostnad få resa till sina hemorter. Begementschefen hemställde därför, att Kungl. Maj:t ville vidtaga sådana åtgärder, att elever kommenderade till stamskolor vid främmande förband måtte i viss omfattning erhålla fria resor till sina respektive hemorter. I utlåtande den 24 november 1945 över berörda framställning har försvarets civilförvaltning — som därvid till Kungl. Maj:ts prövning överlämnat en av chefen för flottans sjömansskola hos chefen för marinen gjord och till ämbetsverket överlämnad framställning i liknande syfte — anfört, att det kunde anses förståeligt, att från den ifrågavarande personalens sida förelåge en önskan att under vistelse vid militära skolor, förlagda till annan ort än vederbörandes hemort, kunna åtminstone vid de större helgerna få tillfälle att besöka sina anhöriga. Emellertid torde kostnaderna härför, även om hänsyn toges till medgivna prisreduceringar, i åtskilliga fall vara så betydande, att manskapspersonalen i betraktande av den blygsamma avlöning, som i varje fall det lägre avlönade manskapet ägde kontant utfå, nödgades av ekonomiska skäl avstå från att företaga dylika resor. Med hänsyn härtill och då det ur sociala synpunkter syntes framstå såsom ett önskemål, att manskapet under övningsuppehåll vid helgerna finge tillfälle att i rekreationssyfte lämna sina militära tjänstgöringsorter för att vistas i sina hem, syntes onekligen skäl tala för tillmötesgående i en eller annan form av de framställda förslagen. Åtgärd i sådan riktning syntes också, på sätt chefen

81 för Upplands regemente framhållit, kunna i sin mån fördelaktigt inverka på manskapsrekryteringen. Vid ställningstagande till spörsmålet i fråga kunde dock enligt ämbetsverkets mening icke bortses från att de anförda synpunkterna i viss utsträckning kunde anläggas även beträffande andra personalgrupper än det fast anställda manskapet. Ett tillmötesgående av de vackla förslagen kunde enligt civilförvaltningens uppfattning därför icke bliva utan konsekvenser. Det förefölle ämbetsverket som om frågan till sin art vore av beskaffenhet att lämpligen böra komma under övervägande i samband med prövning av manskapets löneställning. Försvarsväsendets lönenämnd har i utlåtande den 19 december 1945 över de berörda framställningarna anfört, att lönenämnden ansåge skäligt, att fast anställt manskap, som beordrats att såsom elever deltaga i utbildning vid volontärskola av klass 1, soldat-, korprals- eller furirskola (motsvarande) å annan ort än det egna förbandets förläggningsort, under då förestående juluppehåll erhölle fria resor till förläggningsorten eller — därest kostnaden därigenom icke ökades — till hemorten. Frågan, huruvida i fortsättningen förmån av fria resor i viss utsträckning borde beredas fast anställt manskap, syntes enligt lönenämndens mening lämpligen böra utredas i anslutning till prövningen av manskapets löneställning. Beviljandet av en dylik förmån borde enligt lönenämndens mening, såsom i ärendet framhållits, kunna bidraga till att underlätta försvarets manskapsrekrytering. I anledning av de gjorda framställningarna fann Kungl. Maj:t genom ämbetsskrivelse den 21 december 1945 gott medgiva, att fast anställt manskap på aktiv stat (över stat anställt manskap), som genomginge för uppflyttning till 2. klass sjöman eller för vinnande av befordran till underbefälsgrad föreskriven skola (utbildningskurs), förlagd till annan ort än det egna förbandets förläggningsort, finge i samband med övningsuppehåll vid då instundande julhelg åtnjuta fria resor till förläggningsorten och åter till skolan, eller ock till hemorten och åter, så långt kostnaden icke överstege motsvarande kostnad för resa till förläggningsorten och åter. Försvarsväsendets underbefälsförband har vidare i underdånig skrivelse den 27 oktober 1945 framhållit bland annat, att förläggningsorten nära nog alltid för beställningshavare tillhörande löneplan Mb, och många gånger, när det gällde övrigt fast anställt manskap, vore identisk med bostads- eller hemorten. I de fall förläggningsort och bostads- eller hemort ej överensstämde, vore såsom regel — till följd av den regionala rekrytering, som tillämpas — bostads- eller hemorten belägen ej alltför långt ifrån förläggningsorten. Kommendering utom förläggningsorten medförde därför, att flertalet anställda komme att vistas långt borta från hemorten, familjen och anförvanterna. Detta hade till följd, att fast anställt manskap, som erhöll längre ledighet under tid för kommendering på annan plats än den egna förläggningsorten, om vederbörande skulle kunna tillgodogöra sig ledigheten, måste 6

Manskapslöner

vidkännas de ofta ganska dryga kostnaderna för resa mellan den tillfälliga tjänstgöringsorten och förläggningsorten, vilken i allmänhet vore liktydig med bostads- eller hemorten. Det låge i sakens natur, att kommendering utom förläggningsorten i vissa fall, när det vore fråga om ogifta beställningshavare, kunde innebära en förkortning av resan till den egentliga hemorten. Från dessa fall hade förbundet ansett sig kunna i detta sammanhang bortse. Förbundet ansåge det oriktigt att beställningshavare, som vore kommenderad till tjänstgöring utom förläggningsorten, för att utnyttja beviljad ledighet skulle med egna medel betala resan mellan tjänstgöringsorten och förläggningsorten. Förbundet har vidare framhålit, att frågan om här avsedda resor aktualiserades allt eftersom utbildningen i ökad utsträckning förlades till centralt sammandragna skolor och kurser och övningarna i större omfattning komme att förläggas utom den ordinarie förläggningsorten. Under den tid, som dessa organisatoriska förändringar vidtagits, hade emellertid krigsavlöningsreglementet och krigsledighetsbestämmelserna varit gällande. Det fast anställda manskapet hade härigenom, liksom andra militära personalkategorier, i betydande utsträckning kunnat erhålla fria resor vid tjänstledighet. I och med krigsavlöningsreglementets sättande ur kraft för den fast anställda ständigt tjänstgörande personalen den 1 juli 1945 hade emellertid situationen fundamentalt förändrats. Förbundet hemställde om utverkande av sådana bestämmelser, att fast anställt manskap, som vore kommenderat till tjänstgöring utom förläggningsorten, vid semester eller annan tjänstledighet erhölle fri resa från den tillfälliga tjänstgöringsorten till den ordinarie förläggningsorten. I avgivna utlåtanden över sistberörda framställning ha försvarets civilförvaltning och försvarsväsendets lönenämnd hänvisat till avgivna utlåtanden över chefens för Upplands regemente förutnämnda framställning. Vidare har försvarsväsendets underbefälsförbund i en den 7 juni 1946 dagtecknad VPM framhållit, att enligt vad förbundet inhämtat chefen för armén i en ingiven framställning hemställt, att liknande bestämmelser om fria resor, som gällde för juluppehållet 1945, måtte utfärdas även för övningsuppehållet kring midsommar 1946. Enligt förbundets mening syntes emellertid förmånen i fråga icke endast böra tillkomma eleverna i vissa skolor. Bestämmelserna borde avse allt manskap, som vore kommenderat till tjänstgöring utom det egna förbandets förläggn'ngsort. Genom ämbetsskrivelse den 21 juni 1946 meddelade Kungl. Maj:t föreskrifter angående fria resor för manskap i samband med övningsuppehåll vid då instundande midsommarhelg. Bestämmelserna i fråga voro av samma innebörd som dem, vilka meddelades genom förutnämnda ämbetsskrivelse den 21 december 1945. Utredningen, som väl förstår personalens önskan att åtminstone vid de större helgerna kunna besöka hemmet, anser skäligt, att staten i viss utsträck-

ning bidrager till kostnaderna för härav föranledda resor. Särskilt gäller detta den första delen av anställningstiden, då den kontanta avlöningen är lägst och beställningshavarna i allmänhet äro mycket unga. Syftet med föreskrifterna i de förberörda tvenne ämbetsskrivelserna synes ha varit att på sådant sätt underlätta för manskapet att besöka sina anhöriga, att kostnaderna för resor till hemorten icke skola bliva större vid tjänstgöring utom än vid tjänstgöring på förläggningsorten. Denna åtgärd anser utredningen icke tillfyllest, då det gäller de yngsta anställda. Även om rekryteringen till vissa förband i huvudsak sker regionalt och de anställda sålunda hava sina hem i närheten av förbandets förläggningsort, är detta ingalunda fallet för försvaret i dess helhet. I förhållande till vederbörandes inkomster bliva kostnaderna för flertalet relativt stora även för resor från förläggningsorten till hemorten. Utredningen finner skäligt, att manskapet under tiden för anställningen över stat och under första året av anställningen på aktiv stat erhåller vissa resor på statens bekostnad till hemorten och åter. Enligt utredningens mening skulle det verka rekryteringsbefrämjande, om på detta sätt ynglingarna beredas tillfälle att besöka sina hem. Utredningen anser sig sålunda böra föreslå, att fast anställt manskap vid semester och tjänstledighet erhåller fri resa från tjänstgöringsorten till den ort inom riket, varest beställningshavaren omedelbart före anställningen var bosatt eller där hans närmaste anhörige är bosatt, och åter. Sådan resa bör dock få åtnjutas endast en gång för varje period om fyra månader av den tid vederbörande tillhör 1 löneklassen. Då utredningen knutit förmånen i fråga till beställningshavare tillhörande 1 löneklassen, förutsätter utredningen, att den, som icke efter ett års anställning på aktiv stat gjort sig berättigad till uppflyttning till 2 löneklassen, kommer att med stöd av gällande bestämmelser meddelas avsked från den fasta anställningen. Vidkommande frågan om i framställningarna avsedda resor vid tjänstgöring utom det egna förbandets förläggningsort, är denna fråga av natur att närmast böra prövas av 1945 års lönekommitté. Såsom i utlåtande över berörda framställningar framhållits kunna nämligen de anförda synpunkterna för rätt till fria resor mellan tjänstgöringsorten och förläggnings- eller stationeringsorten i viss utsträckning anläggas även beträffande andra personalgrupper än det fast anställda manskapet. Vid här avsedd tjänstgöring föreligger dock i vissa avseenden en bestämd skillnad mellan i reglementet avsett manskap och övrig personal. Under det att tjänstgöringstraktamente eller häremot svarande förmån regelmässigt tillkommer andra statsanställda vid tjänstgöring utom förläggnings- eller stationeringsorten, utgår icke särskild ersättning till manskapet vid kommendering såsom elev i sådan skola eller utbildningskurs, som är föreskriven för vinnande av befordran till högre beställning. Med hänsyn bland annat härtill anser utredningen särskilda skäl föreligga för att i viss utsträckning medgiva i reglementet avsett manskap fria resor mellan tjänstgöringsorten och förläggningsorten. Sådan resa bör

84 dock få åtnjutas endast vid kommendering av viss längre varaktighet och rätt till sådan resa endast tillkomma beställningshavare, som icke åtnjuter tjänstgöringstraktamente (kommenderingstillägg) eller häremot svarande förmån. Utredningen föreslår sålunda, att i reglementet avsedd beställningshavare efter utgången av första anställningsåret vid tjänstgöring utom förläggningsorten om minst fyra månader i en följd skall, därest traktamentsersättning eller häremot svarande förmåner icke åtnjutes, vid semester och tjänstledighet åtnjuta fri resa från tjänstgöringsorten till förläggningsorten och åter en gång för varje period om fyra månader av tjänstgöringen i fråga, eller ock till hemorten och åter, så långt kostnaden icke överstiger motsvarande kostnad för resa till förläggningsorten och åter. Vid utformandet av sitt förslag i denna del har utredningen utgått från att rätt till här avsedda resor icke tillkommer övrig statsanställd personal. Därest 1945 års lönekommitté kommer att föreslå rätt till fria resor mellan tjänstgöringsorten och förläggnings- eller stationeringsorten för andra personalkategorier, förutsätter utredningen, att frågan härom för det fast anställda manskapet upptages till ytterligare prövning. Beträffande frågan om den tidpunkt, från vilken fyramånadersperioden skall räknas för beställningshavare, som vid reglementets ikraftträdande innehar i momentet avsedd anställning eller fullgör tjänstgöring utom förläggningsorten, vill utredningen erinra om att Kungl. Maj:t genom ämbetsskrivelse den 29 november 1946 medgivit fria resor för manskap i samma utsträckning som under julhelgen 1945 och midsommarhelgen 1946 jämväl i samband med övningsuppehåll under julhelgen 1946. Utredningen förutsätter att liknande medgivande kommer att lämnas även för midsommarhelgen 1947. Från denna utgångspunkt anser utredningen skäl saknas för att beräkna fyramånadersperioden från annan tidpunkt än från reglementets ikraftträdande den 1 juli 1947. 3 mom. Föreskrifterna i detta moment överensstämma, med i det följande angivet undantag, med bestämmelserna i 26 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet. Enligt gällande manskapsavlöningsreglemente utgå under sjötjänstgöring till vissa beställningshavare mässpenningar och servisbidrag enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. I fråga om servisbidraget uttalade 1936 års lönekommitté, att kommittén förutsatte, att spörsmålet om ett bibehållande eller icke av servisbidraget skulle upptagas till närmare prövning i samband med utfärdandet av tilläggsbestämmelser till manskapsavlöningsreglementet. I de sedermera utfärdade tilläggsbestämmelserna intogs icke någon bestämmelse om rätt till servisbidrag. Förmånen servisbidrag har i anledning härav uteslutits i föreliggande reglementsförslag. Enligt 26 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet må till den, som uttagits

85 såsom riktare, plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri eller avståndsobservatör, utgå särskilda förmåner enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder. Jämlikt av Kungl. Maj:t i anledning härav meddelade bestämmelser — 9 kap. tilläggsbestämmelserna till manskapsavlöningsreglementet — utgå dock ifrågavarande förmåner endast till beställningshavare tillhörande löneplan Mb och sådan beställningshavare vid flottan, som tillhör lönegraden Ma 3 och kan räkna en anställningstid av minst fyra år. Förmånerna i fråga utgå sålunda icke till personal, å vilken reglementet är avsett att äga tillämpning. Någon motsvarande föreskrift har därför icke intagits i föreliggande reglementsförslag. Beträffande här avsedda förmåner vill utredningen i övrigt hänvisa till vad i det föregående anförts under 5. Särskilda avlöningsbestämmelser för kontantavlönat manskap. 4—7 mom. Föreskrifterna i dessa moment överensstämma med bestämmelserna i 26 § 3—6 mom. manskapsavlöningsreglementet.

6 kap. Rörligt tillägg 21 § Beträffande beräkning av rörligt tillägg vill utredningen hänvisa till vad tidigare under 4. Löneavvägning anförts angående lönens rörlighet för här ifrågavarande personal. 7 kap. Sjukvård och begravningshjälp m. m . 22 §. Sjukvård Föreskrifterna i denna paragraf överensstämma i sak med bestämmelserna i 28 § manskapsavlöningsreglementet. Viss omformulering har dock ansetts erforderlig med hänsyn till att det föreliggande reglementsförslaget är avsett att gälla endast blandavlönat manskap. 23 §. Begravningshjälp m. m. Bestämmelserna i förevarande paragraf överensstämma med föreskrifterna i 29 § 1 mom. första stycket första punkten och samma moment andra stycket samt 2 mom. manskapsavlöningsreglementet. Beträffande föreskriften i 2 mom. vill utredningen dock ifrågasätta, om icke kostnaderna för transport av den avlidne till hemorten böra bestridas av statsmedel. Utredningen vill även ifrågasätta, om icke här avsedda kostnader böra utgå utan att frågan härom behöver underställas vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Utredningen har dock icke ansett sig böra framlägga förslag till ändrade bestämmelser men förutsätter, att frågan om här avsedda kostnader upptages till prövning av 1945 års lönekommitté i samband med prövning av motsvarande fråga för övriga personalkategorier.

86 8 kap. Lönenämnd 24 § Här intagna bestämmelser överensstämma med föreskrifterna manskapsavlöningsreglementet.

i 30 §

9 kap. Förbud m o t besvär i vissa fall 25 § Bestämmelsen i denna paragraf överenstämmer med föreskriften i 31 § manskapsavlöningsreglementet. 10 kap. Reglementets tillämplighet 26 § I denna paragraf intagna bestämmelser överensstämma i sak med föreskrifterna i 32 § manskapsavlöningsreglementet.

Det nya reglementet bör träda i kraft samtidigt som löneregleringen för statens befattningshavare i övrigt genomföres eller den 1 juli 1947.

Övergångsbestämmelser För att reglera det fast anställda manskapets övergång till här föreslaget avlöningsreglemente erfordras vissa övergångsbestämmelser. I fråga om beställningshavarnas lönetursrätt torde sålunda böra gälla, att den, som omedelbart före övergången till det nya manskapsavlöningsreglementet innehar beställning tillhörande löneplan Ma i nu gällande avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid försvarsväsendet och som vid övergången innehar samma beställning som omedelbart dessförinnan, skall i det nya avlöningsreglementet placeras i den löneklass, vilken har samma ordningsnummer som den, han före övergången tillhörde. Vidare torde beställningshavaren böra bibehålla den rätt till löneklassuppflyttning, som tillkommit honom omedelbart före övergången. Med hänsyn till att den i det nya manskapsavlöningsreglementet intagna löneplanen omfattar högst fyra löneklasser för varje lönegrad, torde emellertid böra föreskrivas att placering ej må äga rum i högre löneklass än den högsta för lönegraden gällande. Bestämmelser i enlighet med det anförda ha intagits under 1 punkten. Beträffande beställningshavare, som samtidigt med övergången till det nya

reglementet vinner befordran till beställning inom högre lönegrad, torde såsom utgångspunkt för löneklassplacering i samband med övergången böra tagas den löneställning, som skulle ha blivit för beställningshavaren gällande, därest han då kvarstått i den beställning, han omedelbart före övergången tillhörde. Klarläggande föreskrift i förevarande avseende är särskilt erforderlig för det fall, att den, som enligt gällande avlöningsreglemente tillhör löneklass med högre ordningsnummer än den högsta för lönegraden enligt det nya avlöningsreglementet gällande löneklassen, i samband med övergången vinner befordran till högre beställning. I 2 punkten har intagits föreskrift i enlighet med det här anförda. I specialmotiveringen till 1 § 5 mom. reglementsförslaget har framhållits, att tvekan varit rådande huruvida i reglementet avsedd anställning över stat enligt gällande bestämmelser må tagas i beräkning för beställningshavarens löneklassplacering och för uppfyllande av villkoren om viss minsta anställningstid för rätt till vissa i avlöningsreglementet angivna förmåner. Sådan anställning torde emellertid, såsom framhållits, hittills ha tagits i beräkning för bestämmande av beställningshavarens avlöningsförmåner. Även om utredningen knappast anser denna tillämpning av bestämmelserna om löneklassplacering och anställningstid stå i överensstämmelse med föreskrifterna i fråga, vill utredningen dock icke ifrågasätta någon ändring härutinnan beträffande beställningshavare, som före övergången kommit i åtnjutande av viss förmån genom sålunda tillämpad praxis. Utredningen anser däremot icke tillräckliga skäl föreligga att utsträcka tillämpningen att omfatta beställningshavare eller förmåner, för vilka frågan om tillgodoräknande av anställningen över stat ännu icke varit aktuell. För undanröjande av tvekan i förevarande avseende, anser sig utredningen böra föreslå utfärdande av bestämmelser därom, att beställningshavare, vilken före övergången till det nya avlöningsreglementet fått för löneklassuppflyttning eller för åtnjutande av hyres- och ortstillägg taga i beräkning tid för anställning över stat, skall bibehållas vid därav föranledd förmån. Föreskrift i enlighet härmed har intagits i 3 punkten. Föreskrifterna i 4 punkten äro föranledda av den i 8 § 1 mom. reglementsförslaget föreslagna ändringen i fråga om semesterrätten. Bestämmelserna överensstämma i sak med de bestämmelser i förevarande avseende, som meddelades för övergång till 1939 års militära avlöningsreglemente och militära icke-ordinariereglemente, och torde icke tarva särskild motivering. Enligt specialmotiveringen till 2 § reglementsförslaget har utredningen föreslagit borttagande av den nuvarande bestämmelsen angående utbetalning av viss del av lönen genom insättning i postsparbanken. Vid bifall till detta utredningens förslag uppställer sig frågan angående disponerandet av vid övergången till föreslagna bestämmelser i postsparbanken innestående medel. Utredningen har emellertid icke ansett sig böra framlägga förslag till bestäm-

88 melser i här avsett fall, då manskapsavlöningsreglementet endast innehåller föreskrift om att utbetalning av viss del av lönen må ske genom insättning i postsparbanken och de närmare bestämmelserna rörande sådan insättning regleras i tilläggsbestämmelserna till reglementet.

7. Civilanställningsförmåner Gällande bestämmelser I syfte att förhjälpa fast anställt manskap till lämpliga civila anställningar i anslutning till avgången från manskapsanställningen, ha statsmakterna vidtagit ett flertal åtgärder. De nu gällande civilanställningsbestämmelserna äro i huvudsak meddelade under år 1945, sedan en omfattande utredning i civilanställningsfrågan ägt rum och på utredningen grundade förslag blivit föremål för prövning och beslut. En kortfattad redogörelse för bestämmelsernas innehåll lämnas här nedan. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 29 juni 1945 (nr 498) angående beredande av civilanställning åt visst militärmanskap m. m. äger sökande, som innehar eller innehaft fast anställning vid försvaret och därvid undergått underbefälsulbildning, visst företräde framför eljest jämställd medsökande till civil och civilmilitär befattning i statens tjänst ävensom till befattning vid vissa kommunala skolor och till annan kommunal befattning, som tillsättes av statlig myndighet eller beträffande vilken kommunal myndighets beslut om tillsättande må sakligt prövas av statlig myndighet. Företrädesrätten gäller i allmänhet under en tid av två år efter avgången från militär beställning på aktiv stat. I viss utsträckning medför densamma också dispens från eljest stadgad högsta levnadsålder för tillträdande av viss befattning. Bestämmelser finnas jämväl intagna i kungörelsen rörande rätt för nu ifrågavarande personalkategori att vinna inträde såsom elev i läroanstalt utan hinder av att inträdet sökes först efter det den för inträdet stadgade högsta levnadsåldern överskridits; antalet överskjutande år är dock begränsat enligt vissa regler. Kungörelsen innehåller också bestämmelser, som syfta till att säkerställa personalkategoriens möjligheter att erhålla kännedom om avsedd nyanställning i befattningar, för vilka militärmanskapet kan antagas besitta kompetens. Genom Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna den 29 juni 1945 (nr 499) med vissa bestämmelser angående handläggningen av anställningsfrågor rörande arbetare hava föreskrifter meddelats i syfte att fast anställt manskap med en anställningstid av mer än tre år skall i vissa sammanhang få draga fördel av den innehavda militäranställningen.

89 Kungl. Maj.ts kungörelse den 29 juni 1945 (nr 494) angående lån från värnpliktslånefonden medgiver, att värnpliktslån må utgivas till manskap, som avgått efter att ha innehaft fast anställning å aktiv stat vid försvarsväsendet under minst fem år eller, i fall då avgången föranletts av sjukdom eller då eljest synnerliga skäl föreligga, under kortare tid. Värnpliktslån må beviljas med belopp av högst 5 000 kronor för studier i civilanställningssyf te eller för övertagande eller etablerande av rörelse. Beviljat lån, som är räntefritt och i regel utlämnas utan säkerhet, skall vara i sin helhet återbetalat inom tio år. Enligt Kungl. Maj:ts brev den 21 juni 1946 angående stipendier till visst avgånget manskap vid yrkesutbildning må den, som efter en anställningstid av minst fem år avgått från beställning på aktiv stat, under vissa i brevet angivna förutsättningar vid genomgång av yrkesutbildning i civilanställningssyfte komma i åtnjutande av stipendium. Förutsättningarna för erhållande av stipendium äro i huvudsak, att utbildningen prövas erforderlig för vinnande av civil anställning och att den äger rum vid statlig eller kommunal undervisningsanstalt eller sådan enskild undervisningsanstalt, som står under överinseende av statlig myndighet, samt att den stipendiesökande finnes vara i behov av ekonomiskt stöd under tiden för utbildningen. Stipendium må utgå för en tid av högst ett år och med högst 75 kronor för månad. I manskapsavlöningsreglementet och därtill hörande tilläggsbestämmelser äro föreskrifter meddelade rörande avskedspremie och övergångsersättning, vilka förmåner utgå till visst fast anställt manskap. Bestämmelserna ha i huvudsak följande innehåll. Till löneplan Ma hörande beställningshavare, som efter en anställningstid av minst sex år avgår från den fasta anställningen utan att erhålla vare sig ny anställning i manskapsbeställning vid samma eller annan avdelning av krigsmakten eller sådan militär eller civilmilitär beställning, å vilken allmänna tjänstepensionsreglementet äger tillämpning, äger komma i åtnjutande av avskedspremie och övergångsersättning. Avskedspremies belopp, som fastställes och utbetalas av vederbörande militära myndighet, utgör 500 kronor efter sex års anställning och ökas med 100 kronor för varje ytterligare helt anställningsår; högsta premiebeloppet utgör dock 800 kronor. Övergångsersättningen beräknas i förhållande till avlöningen, bortsett från tjänstledighetsavdrag, för den sista månaden i den fasta anställningen (avgångslönen). I avgångslönen inräknas dels lön, dels hyres- och ortstilllägg efter ortsgrupp E eller, om beställningshavaren icke åtnjöt sådant tilllägg, ett belopp av 26 kronor, dels ersättning för beklädnad och förplägnad, dels ock av levnadskostnadsstegringen betingade rörliga tilläggsförmåner beräknade å summan av den del av lönen, som överskjuter 25 kronor, och hyres- och ortstillägget respektive ovannämnda belopp av 26 kronor.

90 Såsom övergångsersättning må till en och samma beställningshavare tillhopa icke utbetalas mer än summan av dels ett belopp motsvarande avgångslönen multiplicerad med antalet hela anställningsår, dock högst 12, dels ock ett belopp av 100 kronor för varje helt anställningsår utöver sex, dock högst 600 kronor. Nämnda summa skall i förekommande fall minskas med belopp, som beställningshavaren uppburit i avlöning under tjänstledighet i civilanställningssyfte eller som övergångsersättning i samband med avgång från tidigare innehavd manskapsbeställning. Med anställningstid förstås, när det gäller avskedspremie och övergångsersättning, dels tid, varunder vederbörande innehaft fast anställning såsom manskap, dels ock tid, som jämlikt 7 § 1 eller 2 mom. manskapsavlöningsreglementet må ha tagits i beräkning för löneklassplacering. Till den, som erhållit civil anställning, i vilken avlöningen för månad understiger avgångslönen, utgår övergångsersättning månadsvis med skillnadsbeloppet. Till den, som sökt men icke kunnat erhålla civil anställning, utgår övergångsersättning månadsvis med belopp motsvarande nio tiondelar av avgångslönen, övergångsersättning må icke utgå för tid efter det mer än tre år förflutit från den fasta anställningens upphörande. Efter prövning av försvarets socialbyrå, som har att fastställa storleken av övergångsersättningen för varje därtill berättigad samt pröva frågor om utbetalning av övergångsersättning i ovan angivna fall, må övergångsersättning utbetalas dels till den, som ämnar utöva verksamhet som egen företagare, dels såsom bidrag till kostnaderna för yrkesutbildning, dels ock såsom bidrag till kostnaderna för flyttning för vinnande av civil anställning å annan ort än den militära förläggningsorten, där kostnaderna ej ersättas i annan ordning. Slutligen kan fast anställt manskap enligt i manskapsavlöningsreglementet och dess tilläggsbestämmelser intagna föreskrifter beviljas tjänstledighet i civilanställningssyfte. Bestämmelserna härom hava följande huvudsakliga innehåll. Vederbörande regements- (likställd) chef äger, där behov därav prövas föreligga, bevilja löneplan Ma tillhörande beställningshavare, vilken räknar en anställningstid av minst fyra år, tjänstledighet under sammanlagt högst sex månader för förvärvande av kompetens till vinnande av civil anställning. Under sådan tjänstledighet äger beställningshavaren åtnjuta oavkortade avlöningsförmåner med undantag av vissa lönetillägg och särskilda förmåner. Vid civil tjänstgöring, för vilken ersättning utgår, skall dock den från försvaret utgående avlöningen minskas med vad sålunda uppbäres, därvid beställningshavaren dock, därest den civila tjänstgöringen fullgöres å annan ort än förläggningsorten, äger bibehålla eljest utgående hyres- och ortstillägg ävensom i förekommande fall åtnjuta inkvarteringsersättning och kontant ersättning för portion.

91 Om beställningshavaren under tjänstledighet för utbildning uppehåller sig å annan militär förläggningsort än den för honom gällande, kan han i viss ordning erhålla inkvartering och förplägnad in natura.

Utredningen Civilanställningsfrågan har varit föremål för utredning genom 1942 års civilanställningssakkunniga och på deras förslag grundade beslut ha av statsmakterna fattats åren 1945 och 1946. De hittillsvarande erfarenheterna av nuvarande civilanställningsbestämmelser ha, enligt vad utredningen inhämtat, icke givit vid handen, att ändringar av principiell natur kunna anses påkallade. Även om utredningen sålunda funnit sig sakna anledning att föreslå några principiella ändringar i gällande föreskrifter, bliva vissa ändringar likväl erforderliga i anslutning till det förslag till lönereglering för manskapet, som utredningen i det föregående framlagt. Där i bestämmelserna om viss civilanställningsförmån såsom villkor för förmånens åtnjutande stadgas viss anställningstid och i denna hittills inräknats tid för sådan anställning över stat, som föregår anställning på aktiv stat, bör i anslutning till vad som föreslagits därom, att tid för dylik anställning över stat icke må tagas i beräkning för löneklassuppflyttning, vid genomförandet av utredningens förslag i denna del sådan anställningstid ej heller få tagas i beräkning för erhållande av rätt till viss civilanställningsförmån. Såsom villkor för rätt till avskedspremie och övergångsersättning gäller såsom förut nämnts för närvarande, att vederbörande innehar en sammanlagd anställningstid av minst sex år. I anställningstiden må även efter prövning av vederbörande regements- (likställd) chef inräknas tid för tjänstgöring såsom underbefäl i reserven eller såsom värnpliktig. Den, som avgått från fast anställning utan rätt till avskedspremie och övergångsersättning, kan sålunda förvärva rätt till sagda förmåner genom att taga förnyad fast anställning. Häremot är enligt utredningens mening intet att erinra i fall, då den sista anställningen icke är allt för kort. Enligt gällande bestämmelser kan emellertid rätt till ifrågavarande förmåner förvärvas oberoende av längden av den sista anställningen. Sålunda kan exempelvis den, som avgått från fast anställning efter kortare anställningstid än sex år och därefter fullgjort viss tjänstgöring såsom underbefäl i reserven eller såsom värnpliktig ävensom den, som avgått från fast anställning efter en anställningstid av sex år eller mera, men på grund av annan anledning än anställningstidens längd icke är berättigad till avskedspremie och övergångsersättning, genom att erhålla förnyad anställning på aktiv stat under en eller annan månad förvärva rätt till sagda förmåner. Detta kan enligt utredningens mening icke anses tillfredsställande och torde icke stå i överensstämmelse

92 med det med förmånerna avsedda syftet. Enligt utredningens mening bör såsom villkor för rätt till avskedspremie och övergångsersättning — förutom nuvarande villkor — gälla, att den senast innehavda fasta anställningen omfattar viss minsta tid. Utredningen föreslår att denna tid fastställes till ett år. Utredningen har i det föregående såsom sin uppfattning uttalat, att furir, som icke är avsedd för befordran till högre beställning, i allmänhet icke bör kvarstå i tjänst efter en uppnådd anställningstid av sex år. Emellertid torde även framdeles i vissa fall förekomma, att furir, som kvarstår i tjänst efter en uppnådd anställningstid av sex år, på grund av t. ex. mindre faktiska befordringsmöjligheler, än som tidigare beräknats, kommer att avgå såsom furir. På grund härav bör liksom hittills gälla, att de ekonomiska civilanställningsförmånerna ökas med anställningstidens längd. I vart fall finner sig utredningen, innan närmare erfarenheter vunnits, icke böra förorda någon ändring i gällande bestämmelser om förhöjda belopp för avskedspremie och övergångsersättning, i mån som anställningstiden uppgår till mer än sex år. Utredningen har funnit sig böra förorda, att avskedspremien i fortsättningen skall utgå enligt samma grunder som för närvarande. Vad angår den nuvarande övergångsersättningen har utredningen erfarit, att dess nuvarande benämning föranlett vissa missuppfattningar såväl bland manskapet som också bland arbetsgivare och andra. Den uppfattningen har ibland kommit till uttryck, att övergångsersättningen under alla förhållanden skall utbetalas till f. d. manskap, som fått övergångsersättningsbelopp fastställt för sig. Då övergångsersättningen emellertid till sin karaktär är en försäkring, avsedd att underlätta övergången till civil verksamhet, synes det utredningen lämpligt, att den benämnes civilanställningsförsäkring. Vidkommande frågan om grunderna för fastställande av civilanställningsförsäkringens belopp, har erfarenheten givit vid handen, att nuvarande bestämmelser för fastställande av förmånens storlek äro behäftade med vissa olägenheter. Sålunda skall vid bestämmande av beloppet hänsyn tagas till bland annat portionskostnaden. Denna kostnad växlar för skilda orter och tidsperioder. Detta har icke ansetts tillfredsställande och försvarets socialbyrå har med hänsyn härtill — i avvaktan på att Kungl. Maj:t på framställning av byrån skall för beräknande av förmånens storlek fastställa elt portionspris, vilket skulle gälla hela landet och för helt budgetår — funnit sig böra tills vidare fastställa provisoriska belopp med utgångspunkt från ett enhetligt portionspris. Även med ett enhetligt portionspris blir dock uträkningen av beloppet för varje avgående, som är berättigad till den ifrågavarande förmånen, onödigt invecklad. De faktorer, som nu inverka på förmånens storlek, äro nämligen så många, att — teoretiskt sett — icke mindre

93 än 80 olika belopp kunna komma i fråga, nämligen 40 för gifta beställningshavare och lika många för ogifta. Vid bifall till utredningens förslag om införande av kontantlönesystem för furir med en anställningstid av mer än fyra år, kommer skillnaden i civilanställningsförsäkringens belopp för gift och ogift att bortfalla. Redan detta innebär en förenkling. Emellertid kunna enligt utredningens mening ytterligare förenklingar åstadkommas. Om man bibehåller den nuvarande principen, att förmånen vid en anstälhrngstid av sex år skall motsvara avlöningsförmånerna för sex månader å medeldyrort följer härav, att civilanställningsförsäkringen efter samma anställningstid kommer att utgöra hälften av årslönen i den nya löneplanens 9 löneklass å 3-ort, 2 298 kronor, eller, inberäknat 6 procent rörligt tillägg, 2 436 kronor. Vid övergång till det nya lönesystemet kommer furir vid en anställningstid av tolv år att vara hänförd till 11 löneklassen eller, om han uppflyttats till den högre furirslönegraden, till 12 löneklassen. Då utredningen förordat en högre lönegrad för visst antal av sådana furirer med en anställningstid av sex år, vilka avses för befordran till beställning, som medför möjlighet att kvarstå i tjänst tills ålderspension erhålles, har utredningen därför icke funnit skäl att för deras del beräkna högre civilanställningsförsäkring än för övriga furirer genom att till grund för beräkningen av denna förmån lägga lönen i den högre furirslönegraden. Enligt utredningens mening bör sålunda till grund för beräknmg av den högsta civilanställningsförsäkring, som må ifrågakomma, läggas lönen i den nya löneplanens 11 löneklass. Såsom tidigare anförts skall vid en anställningstid av mer än sex år vid beräkning av den ifrågavarande förmånens storlek till avgångslönen läggas tjänsteårstillägg, som vid tolv års anställning utgår med 600 kronor. Civilanställningsförsäkringens belopp skulle alltså beräknad enligt nu gällande grunder efter tolv års anställning utgöra tolv månadslöner eller en årslön i löneklass 11 å 3-ort ökad med 600 kronor eller (inberäknat 6 procent rörligt tillägg å lönen) 6 024 kronor. Vid en jämn fördelning av skillnaden mellan högsta och lägsta belopp med hänsyn till anställningstidens längd, skulle civilanställningsförsäkringen sålunda ( inberäknat 6 procent rörligt tillägg å den del, som motsvarar lönen) utgöra: Vid en anställningstid av Kronor

6 år 2 436

7 år 3 034

8 år 3 632

9 år 4 230

10 år 4 828

Hår 5 426

12 år 6 024

Till jämförelse må nämnas att, vid en portionskostnad av 1 krona 72 öre — varmed utredningen i annat sammanhang räknat å medeldyrort — och vid normal befordringsgång, övergångsersättningen (inberäknat rörligt tillägg och kristillägg men bortsett från det provisoriska lönetillägget) för närvarande utgör för gift furir 1 874 kronor och för ogift furir 1 724 kronor efter en anställningstid av sex år. Efter en anställningstid av tolv år utgör samma förmån 4 819 kronor för gift och 4 520 kronor för ogift furir.

94 För att vinna enkelhet vid beräkningen av civilanställningsförsäkringen synes det utredningen lämpligt, att försäkringssumman fastställes till visst belopp för varje anställningsår mellan sex och tolv. Dessa belopp böra så nära som möjligt ansluta till de ovan angivna med tillämpning av nu gällande grunder framkomna beloppen beräknade å de föreslagna lönerna. Liksom hittills bör rörligt tillägg beräknas å förmånerna i fråga, varvid sådant dock bör utgå å hela förmånen. Med hänsyn härtill synes lämpligt, att civilanställningsförsäkringens belopp bestämmes till 2 300 kronor efter en anställningstid av sex år och att beloppet för varje ytterligare anställningsår till och med det tolfte ökas med 500 kronor. Förslaget innebär, att följande tabell bör fastställas för angivande av civilanställningsförsäkringens belopp: Vid en anställningstid av 6 år Civilanställningsförsäkringens belopp kronor 2 300

7 år 2 800

8 år 3 300

9 år 3 800

10 år 4 300

11 år 4 800

12 år 5 300

Utredningen finner sig i delta sammanhang böra ifrågasätta, huruvida icke, sedan utformningen av civilanställningsförsäkringen förenklats på sätt utredningen föreslagit, truppförbandschef i stället för försvarets socialbyrå borde anförtros att fastställa civilanställningsförsäkringsbeloppet. Härigenom vunnes alt beslutet om civilanställningsförsäkringen kunde överlämnas till den avgående, samtidigt med att han lämnar förbandet. För beslutets meddelande bör fastställas särskilt formulär, innehållande jämväl upplysningar om villkoren för utbetalning av försäkringsbeloppet. Uppgift å fastställd civilanställningsförsäkring bör av förbandschefen översändas till socialbyrån för att ligga till giund för uppkommande utbetalningar. I övrigt synes någon ändring icke vara påkallad i gällande bestämmelser om här avsedd förmån. I det föregående har utredningen till behandling upptagit frågan om avskedspremie och civilanställningsförsäkring med utgångspunkt från de föreslagna avlöningsbestämmelserna för kontantavlönat manskap. Med hänsyn till att ifrågavarande förmåner vid genomförandet av den av utredningen föreslagna löneregleringen i regel komma att utgå först vid en tidpunkt, då övergång till kontantavlöning ägt rum, böra bestämmelserna härom intagas bland övriga bestämmelser, vilka avse kontantavlönat manskap. Fall kunna emelleitid förekomma, då på grund av ogynnsamma befordringsförhållanden inom befordringsenheten övergång till kontantavlöning icke skett efter sex års anställningstid. För sådant manskap bör icke följa sämre civilanställningsförmåner än om befordringsförhållandena varit normala. I förslaget till bland önereglemente har utredningen därför beträffande här avsedda förmåner intagit en hänvisning till vad härutinnan enligt vad ovan anförts bör stadgas för kontantavlönat manskap. Vidare har utredningen funnit sig böra till behandling upptaga frågan

95 om de nuvarande bestämmelserna rörande tjänstledighet i civilanställningssyfte. Utredningen har inhämtat, att dylik ledighet kommit att av förbandscheferna beviljas i förhållandevis stor utsträckning framför allt för studier, och alt till dylik ledighet icke sällan ifrågakommit fast anställd, som uppnått en anställningstid på aktiv stat av jämnt fyra år. Detta innebär, att den tidigare förmånen av anställning på civilanställningsstat i vissa fall återinförts i ny ordning och därvid med sänkt fordran på anställningstid. Detta har dock icke varit avsikten, då de nuvarande bestämmelserna om tjänstledighet i civilanställningssyfte infördes år 1945. Tjänstledighet för studier i civilanställningssyfte avsågs närmast skola beredas dem, som vid utgången av löpande anställningsår uppnådde en till övergångsersättning berättigande anställningstid, och tjänstledighet för yngre beställningshavare avsågs huvudsakligen skola komma i fråga, därest den anställde hade behov av ledighet för provtjänstgöring för vinnande av viss civil anställning. Enligt utredningens mening böra bestämmelserna om här avsedd tjänstledighet avfattas så att tvetydighet beträffande desammas innebörd icke uppstår. I detta sammanhang får utredningen till behandling upptaga en av försvarsväsendets underbefälsförbund den 20 februari 1946 gjord underdånig framställning om rätt för beställningshavare, som åtnjuter tjänstledighet i civilanställningssyfte och icke uppfyller fordringarna för utbekommande av hyres- och ortstillägg, att under tiden för ledigheten uppbära kontant ersättning i stället för inkvartering, vilken framställning av Kungl. Maj:t överlämnats till utredningen för att tagas i övervägande i samband med fullgörandet av utredningsuppdraget. Utredningen får med anledning härav framhålla, att den av underbefälsförbundet gjoida framställningen får en mycket begränsad räckvidd om utredningens förslag genomföres, varigenom underbefäl med fyra års anställning i allmänhet blir kontantavlönat. Endast för det ogifta manskap, som undantagsvis kvarstår å blandlönereglementet efter denna tid och beviljas tjänstledighet i civilanställningssyfte, fordras särskild föreskrift för att kontant ersättning skall kunna utgå i stället för fri inkvartering. Utredningen har för sin del icke något att erinra mot att särskilda bestämmelser meddelas av innehåll att inkvarteringsersättning i dylikt fall må utgå. Lämpligt belopp för dylik inkvarteringsersättning synes vara 1 krona för dag, vilket belopp i stort sett motsvarar av utredningen föreslaget hyres- och ortstillägg i lägsta ortsgrupp.

96 AVD. II

Anställningsform och löiicställning för vid armen och flygvapnet föreslagna tekniker

1. Anställningsform I sitt betänkande med förslag till åtgärder att begränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten (SOU 1946: 7) har 1944 års manskapsutredning förordat civilmilitär anställningsform för de av utredningen i samma betänkande föreslagna »teknikerna» vid armén och flygvapnet. Flertalet av de myndigheter och personalorganisationer, vilka i anledning av remiss av förenämnda betänkande avgivit utlåtanden, ha intet haft att erinra mot utredningens förslag vad beträffar anställningsformen för teknikerna, medan däremot statskontoret, försvarets tjänsteförteckningssakkunniga, försvarsverkens civila personals förbund och försvarets civila tjänstemannaförbund framställt vissa erinringar. Statskontoret har sålunda beträffande teknikernas löneställning anfört, att det i avvaktan på blivande allmän lönereglering förefölle naturligast, att teknikerna i lönehänseende sattes i paritet med överfurirerna, varvid den enklaste lösningen vore att hänföra teknikerna under löneplan Mb. Skulle en tillfredsställande rekrytering på detta sätt icke anses möjlig att åstadkomma, syntes närmare böra övervägas att anställa dem som civila yrkesarbetare med avlöning enligt kollektivavtal, en anställningsform som sedan länge praktiserats för liknande arbetsuppgifter inom försvaret. De invändningar, som särskilt från flygledningens sida riktats mot denna anställningsform, varvid särskilt pekats på strejkrisken, funne statskontoret knappast övertygande. Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ha konstaterat, att då teknikerna avsåges bliva icke enbart arbetsledare och övervakare utan både arbetare och arbetsledare, deras ställning närmast komme att motsvara arbetande förmäns. Med hänsyn härtill kunde de sakkunniga icke ansluta sig till förslaget om tjänstemannaanställning, utan syntes det mest naturligt att för teknikerna valdes den anställningsform, som plägade tillämpas beträffande personal med motsvarande arbetsuppgifter inom försvaret, nämligen kollektivavtals-

97 anställning. Av tjänsteförteckningssakkunnigas sex ledamöter ha dock tre reserverat sig och förordat tjänstemannaanställning. Försvarsverkens civila personals förbund har anfört, att i fråga om arbetsuppgifterna för flygvapnets mekanikerpersonal några delade meningar icke syntes råda. Enligt förbundets mening hade såväl flygledningen som manskapsutredningen klart utsagt, att rent militära uppgifter icke skulle ifrågakomma för mekanikerpersonalen, som sålunda enbart skulle användas för utförande av underhålls- och översynsarbeten å flygmaterielen. Med andra ord, mekanikerpersonalens ställning och arbetsuppgifter bleve i realiteten yrkesarbetarens. Under sådana förhållanden förefölle det förbundet mest ändamålsenligt att också anställa dem såsom sådana. Ur effektivitetssynpunkt syntes det icke lämpligt att välja en anställningsform, som konserverade nu rådande ölägenheter. Ett bibehållande av uniformsplikt och civilmilitär befälsställning för grupper, som i realiteten vore arbetare, syntes icke önskvärt och befrämjade icke ett gott arbetsresultat. En rent civil anställningsform vore enligt förbundets mening sålunda avgjort att föredraga, särskilt som den dessutom medförde en lättare anpassning till det vid olika tillfällen och på olika arbetsställen inom flottiljen förefintliga behovet av arbetskraft än som kunde ernås vid användande av den stelare civilmilitära anställningsformen. Därtill ville förbundet bestämt deklarera, att anställningsformerna för likvärdig personal borde vara desamma. För teknikerna syntes, såsom tidigare framhållits, arbetaranställning vara naturlig. Skulle emellertid så starka skäl föreligga — vilket förbundet icke kunnat finna — att mekanikerpersonalen icke skulle kunna anställas såsom arbetare enligt kollektivavtal eller såsom den civila mekanikerpersonalen för närvarande medelst på kollektivavtal grundade kontrakt, borde den föreslagna teknikeranställningen jämväl gälla för arbetarna vid flottiljernas och förbandens verkstäder. Motsvarande synpunkter gällde i väsentliga delar jämväl beträffande armén. Det syntes icke vara förenligt med en effektiv organisation att militärutbilda yrkesmän såsom bilmekaniker, signalmekaniker, instrumentmekaniker o. s. v. under en följd av år för att därefter placera dem som civilmilitärer till arbete i truppförbandens verkstäder. Försvarets civila tjänstemannaförbund har i likhet med manskapsutredningen för sin del förordat tjänstemannaanställning samt inplacering av teknikerna under nuvarande löneplan Ca men till skillnad från utredningen föreslagit, att teknikerna icke skulle åläggas uniformsplikt eller tilldelas militär tjänsteställning. Vid anmälan av propositionen 1946: 120 angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1946/47 har chefen för försvarsdepartementet i anledning av vad som sålunda förekommit anfört, 7

Manskapslöner

98 att det syntes böra närmare övervägas, vilken anställningsform — den civilmilitära eller den på kollektivavtal grundade — som vore den mest lämpade för de av manskapsutredningen föreslagna teknikerna. Såsom framgår av de tidigare återgivna direktiven för 1946 års manskapslöneutredning har departementschefen därefter, i enlighet med sin till förenämnda proposition intagna ståndpunkt, uppdragit åt utredningen att göra ett bedömande av de fördelar och nackdelar, som kunna följa av den ena och den andra anställningsformen, samt att giva förord åt den anställningsform, som finnes böra komma i fråga. Utredningen har för fullföljande av detta sitt uppdrag dels företagit studiebesök vid olika, försvarsgrenarna tillhöriga förband och anstalter för reparation och underhåll av materiel och därvid studerat arbetsuppgifterna för här avsedd personal, dels haft överläggningar med till förfogande ställda sakkunniga från berörda personalorganisationer, dels ock från vissa statliga verk och myndigheter inhämtat upplysningar beträffande deras erfarenheter angående gränsdragningen mellan kollektivanställd och tjänstemannaanställd personal.

Vid studiebesök gjorda iakttagelser I syfte att bilda sig en uppfattning om arbetets art för den tekniska personalen vid olika arbetsställen har utredningen företagit vissa studiebesök. Vad först beträffar flygvapnets arbetsplatser har iakttagits, att en divisionsmekanikers arbetsuppgifter omfatta klargöring före och efter flygning — såsom tankning, startning, varmkörning, viss kontroll •etc. — daglig tillsyn, utbyte av motorer och skadade delar av flygplan samt kontroll och i förekommande fall byte av instrument. Denna personal avdelas för översyn och vård av bestämda flygplan och åtföljer dessa vid omgrupperingar m. m. Vid flottiljverkstäderna åter utföras mera omfattande reparationer av motorer och propellrar såsom isärtagning, besiktning och hopsättning ävensom flertalet stora och medelstora reparationer på själva flygplanen. Därjämte verkställes viss översyn av instrument och radioutrustning. Vid en flottiljverkstad är arbetsfördelningen långt driven, och arbetarna äro i regel specialiserade på en viss art av arbete och ofta även på en viss materieltyp. Vidare har konstaterats att arbetet vid en flottiljverkstad kan planeras för längre tidsperioder samt flyter relativt jämnt, medan däremot arbetet vid division i hög grad är beroende av flygningens intensitet under olika perioder ävensom av de tider på dygnet, varunder flygning utföres. Härtill kommer att, då division är förlagd utom etablissementet, arbetet som regel utföres i tillfälliga arbetslokaler. Utredningen har sålunda funnit, att en bestämd skillnad förefinnes mellan arbetsuppgifterna för mekanikerna vid division och arbetarna vid flottilj-

99 verkstad. Arbetsuppgifterna vid de centrala flygverkstäderna äro i stort sett likartade dem vid flottiljverkstäderna ehuru i utpräglad grad av industriell karaktär. Under studiebesök vid armén har uppmärksammats, att skillnaden i arbetsuppgifter för kollektivanställd personal och beställningsmän där är betydligt mindre än för motsvarande personalkategorier vid flygvapnet. Även här har emellertid konstaterats alt beställningsmännens arbetsuppgifter, framför allt l samband med denna personals deltagande i skarpskjutningar och övningar utom förläggningsorten — varvid beställningsmännen bli väl förtrogna med materielens utnyttjande och funktion — äro av mera allsidig karaktär, medan däremot de kollektivanställda arbetarna, vilka endast sällan deltaga i förenämnda övningar, äro specialutbildade för vissa arbetsdetaljer och mera lämpade för arbete i med specialutrustning försedda permanenta verkstäder. Vid studiebesöken ha de militära cheferna framhållit, att de kollektivanställda vid tjänstgöring utom förläggningsorten hade avsevärt bättre ekonomiska förmåner i form av traktamenten och övertidsersättning än den militära och civilmilitära personalen, och att detta bidroge till att de kollektivanställda av kostnadsskäl endast då så oundgängligen erfordrades finge deltaga i övningar utom förläggningsorten. Vid dylika övningar vore det vanligt, att tjänstgöringstiden bleve oregelbunden och oftast överstigande föreskriven normal arbetstid. Härvid åtnjöte den kollektivanställda personalen, bland annat, övertidsersättning enligt bestämmelserna i kollektivavtalet, medan den militära och civilmilitära personalen icke erhölle någon särskild ersättning härför. Vidare utginge vid tjänstgöring utom förläggningsorten till kollektivanställda traktamenten i huvudsak enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet, varvid, om exempelvis portion kunde tillhandahållas av kronan, den anställde ägde inköpa sådan portion mot erläggande av den härför fastställda ersättningen. Den militära och civilmilitära personalen erhölle i stället fri förläggning och förplägnad — oftast efter fältmässiga grunder — jämte viss mindre traktamentsgottgörelse. Vid flygvapnet har man sökt lösa hithörande problem genom att för kontraktsanställd civil mekanikerpersonal fastställa vissa särskilda ersättningsgrunder för övertidsarbete och tjänstgöring utom förläggningsorten. Sålunda föreskrives i de för denna personal upprättade särskilda kontrakten, bland annat, att i kollektivavtalet intagna bestämmelser angående arbetstidens förläggning icke skola gälla, att den anställde är skyldig medfölja det förband han tillhör vid dess förflyttningar och att han därvid utan särskild ersättning skall vara underkastad den tjänstgöringsskyldighet, som vederbörande chef anbefaller, samt att, om kronan tillhandahåller logi, detta skall vara av samma beskaffenhet som för överfurir. I gengäld är emellertid den anställde tillförsäkrad en månadslön beräknad efter 225 timmars tjänstgöring

100 med den enligt kollektivavtalet fastställda timlönen, medan man såsom normal arbetstid räknar med cirka 200 timmar per månad. Vid inom armétruppförbanden företagna studiebesök har vidare uppmärksammats, att de civilmilitära tyghantverkarna och tygverkmästarna i allmänhet börjat som fast anställt manskap, men att de därefter ha måst taga avsked från den militära anställningen och övergå till kollektivanställning som tygarbetare för att kunna vinna befordran till tyghantverkare. Utredningen har slutligen också vid sina besök under hand tillfrågat olika kategorier berörd personal, vilken anställningsform de skulle föredraga vid eventuell anställning såsom tekniker. Endast ett fålal ha därvid uttalat sig för militär anställning, några enstaka för kollektivanställning medan en betydande majoritet förordat civilmilitär anställning. Skälen för sistnämnda anställningsform ha främst angivits vara, att man ansett, att denna anställningsform innebure en fast anställning, att man genom en sådan anställningsform bleve frigjord från vissa rent militära arbetsuppgifter — såsom dagbefäls- och vakttjänst — samt att ställningen såsom teknisk yrkesman härvid bättre komme till uttryck.

A v personalrepresentanterna framförda synpunkter Vid överläggningar med till utredningens förfogande ställda sakkunniga från berörda personalorganisationer — civilmilitära tjänstemannaförbundet, försvarets civila tjänstemannaförbund, försvarsverkens civila personals förbund, försvarsväsendets underbefälsförbund och svenska underofficersförbundet — ha dessa närmare utvecklat de synpunkter, varåt respektive organisationer givit uttryck i sina yttranden i anledning av remiss av 1944 års manskapsutrednings betänkande. Från försvarsverkens civila personals förbund underströkos sålunda ovan återgivna synpunkter till förmån för kollektivanställning av teknikerna. Samtidigt konstaterades att de invändningar mot denna anställningsform, som gjorts såväl i manskapsutredningens betänkande som i remissyttranden över nämnda betänkande, icke syntes vara bärande. Att vådorna av strejkrisk överdrivits styrktes bland annat därav, att under den förstärkta försvarsberedskapen cirka 23 000 kollektivavtalsavlönade arbetare varit anställda vid försvarets olika verkstäder och fabriker och att någon strejk icke förekommit därvid. Av än mindre betydelse syntes det vara, att strafflagen för krigsmakten vid sådan anställningsform icke i fredstid vore tillämplig på de anställda. Befälsförmågan hade enligt förbundets mening intet samband med uniform och militär tjänsteställning. Däremot medförde yrkesskicklighet arbetsledareförmåga, och den bästa yrkesskickligheten erhölles vid kollektivavtalsanställning.

101 Representanterna för övriga personalorganisationer, vilka samtliga förordade tjänstemannaanställning, framhöllo å sin sida, att det vore irrationellt att sammanknyta anställningsform och yrkesskicklighet. I detta sammanhang underströks av civilmilitära tjänstemannaförbundet och underbefälsförbundet, att den militära yrkesutbildningen rationaliserats och förbättrats, varför den, i varje fall nu, måste anses jämbördig med den utbildning, som en kollektivanställd arbetare erhölle. Vidare framhölls att de arbetsuppgifter — ofta fullgjorda under militära övningar utom förläggningsorten som avsåges åvila teknikerna, nämligen service och underhåll av materiel, vore av annan karaktär än arbetsuppgifterna för arbetarna vid försvarets verkstäder i övrigt. Det underströks också att frågan om anställningsformen för teknikerna måste ses i samband med rekryteringen av och framtidsutsikterna för det fast anställda manskapet, ett förhållande som talade för militär eller civilmilitär anställningsform. Mot kollektivanställning anfördes, att denna anställningsform syntes vara alltför löslig, och att vederbörande myndigheter därigenom finge alltför svagt dispositionsgrepp över personalen. Häremot framhölls från försvarsverkens civila personals förbund, att kollektivanställd arbetskraft icke alls vore så »rörlig», d. v. s. benägen att byta arbetsgivare, om blott lönerna vore konkurrenskraftiga. Av de fyra personalsammanslutningar, som förordade tjänstemannaanställning, biträdde samtliga utom försvarets civila tjänstemannaförbund manskapsutredningens förslag om att civilmilitär anställningsform borde komma i fråga. Sistnämnda förbund ansåg, att teknikerna icke borde tilldelas militär tjänsteställning eller åläggas bära uniform. I anslutning härtill anfördes av representanterna för de övriga tre organisationerna, att det, bland annat vid undervisning av värnpliktiga, vore förmånligt, att instruktionspersonalen allt emellanåt kunde appellera på befälsställning. Likaså vore det under övningar och vid tjänstgöring i fält nödvändigt, att teknikerna hade militär tjänsteställning och bure uniform.

Vissa civila statliga verks synpunkter Såsom tidigare antytts har utredningen under hand från vissa statliga verk och myndigheter erhållit del av deras synpunkter beträffande gränsdragningen mellan kollektivanställd och tjänstemannaanställd personal. Dessa myndigheter ha i huvudsak anfört följande. Vid telegrafverkets underhålls- och anläggningsarbeten sysselsättas såväl tjänstemannaanställd som kollektivavtalsanställd personal. Anslälhrng såsom tjänsteman ifrågakommer i första hand för sådan personal, som är nödvändig för driftens upprätthållande och underhållet av anläggningarna. Ifråga-

102 varande tjänstemän rekryteras ur de kollektivavtalsanställda arbetstagarnas led. Vid telegrafverkets verkstäder är personalen såsom regel kollektivavtalsanställd. Vid statens järnvägar är praktiskt taget all driftspersonal tjänstemannaanställd. Den för underhåll och reparation av rullande materiel avsedda personalen är, där reparations- och underhållsarbetarna sammanförts till större verkstäder med industriell drift, kollektivanställd men i övrigt tjänstemannaanställd. Däremot är så gott som all banarbetarpersonal, oberoende av om den är sysselsatt med underhålls- eller nyanläggningsarbeten, kollektivanställd. Från vattenfallsstyrelsen har utredningen inhämtat, att för driften av de kraftanläggningar, som lyda under styrelsen, finnas anställda såväl tjänstemän som arbetare. Antalet tjänstemän har härvid bestämts med hänsyn till att för driften erforderligt minimibehov av arbetskraft skall vara säkerställt. Beträffande de kollektivanställdas möjligheter att erhålla tjänstemannaanställning gäller vid vattenfallsverket i stort sett, vad ovan anförts beträffande telegrafverket. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har upplyst, att den under styrelsen lydande, för såväl anläggnings- som underhållsarbeten avsedda vägarbetarpersonalen är kollektivanställd.

Utredningen 1944 års manskapsutredning har i sitt betänkande förordat huvudsakligen två utvägar för att råda bot på de nuvarande stora svårigheterna att erhålla en tillfredsställande rekrytering av manskapsbeställningarna vid försvaret, nämligen dels minskning av antalet manskapsbeställningar till det oundgängligen erforderliga antalet, dels inrättande av ökat antal långtjänstbefattningar för det fast anställda underbefälet varigenom det årliga rekryteringsbehovet av manskap ytterligare kunde minskas. Vidare har nämnda utredning kommit till den uppfattningen, att värnpliktig mekanikerpersonal vid mobilisering endast i begränsad omfattning kunde tagas i anspråk för de mera kvalificerade befattningarna vid arméns olika reparationsorgan, varför dessa befattningar i stor utsträckning måste besättas med i tjänst varande eller förutvarande fast anställt manskap, som genomgått dels militär utbildning och dels den grundliga yrkesutbildning, som endast kunde erhållas under flerårig verksamhet som yrkesman. Manskapslöneutredningen har vid sina överväganden av ifrågavarande spörsmål övertygats därom, att dessa synpunkter gälla icke minst med hänsyn till den alltmer fortskridande mekaniseringen och motoriseringen av krigsmakten. För att kunna rekrytera de för teknisk tjänst avsedda manskapsbeställningarna och för att kunna behålla den sålunda utbildade per-

103 sonalen i tjänst under minst så lång tid, att den erhåller önskvärd praktik som yrkesman, är det enligt utredningens mening nödvändigt, att ett visst antal av det här avsedda manskapet kan erbjudas en tryggad framtidsanställning. Utredningen har därvid kommit till den uppfattningen, att den ur rekryteringssynpunkt önskvärda tryggheten i anställningen bäst ernås genom tjänstemannaanställning. Denna uppfattning stödjes av det övervägande antalet personalsammanslutningar, militära chefer och anställda, som utredningen haft överläggningar med. I detta sammanhang bör också nämnas, att chefen för flygvapnet i samband med förevarande utredningsarbete låtit samtliga flottiljchefer samt överfurirer, överfurirskompetenta furirer och kontraktsanställda mekaniker uttala sig om den anställningsform, de ansåge vara mest lämpad för de föreslagna teknikerna. Härvid ha femton flottiljchefer, praktiskt taget samtliga hörda överfurirer och furirer samt två tredjedelar av de hörda kontraktsanställda mekanikerna uttalat sig för civilmilitär anställningsform, medan fyra flottiljchefer förordat militär anställning och den återstående tredjedelen av mekanikerna helst önskat nuvarande kontraktsanställning. Beträffande principerna för gränsdragningen mellan kollektiv- och tjänstemannaanställning för arbetarpersonal hos andra statliga myndigheter synes tjänstemannaanställning såsom regel ha valts för den personal, vars arbetsuppgifter med hänsyn till samhällsintresset under alla förhållanden måste utföras. Vidare synes denna anställningsform i allmänhet ha valts för dem, som äro sysselsatta med sådana underhålls- och reparationsarbeten av teknisk natur, som icke utföras fabriksmässigt. Underhållsarbeten av icke teknisk natur, såsom väg- och banarbeten, utföras däremot regelmässigt av kollektivanställd arbetskraft. Vid studiebesöken på olika arbetsplatser tillhörande flygvapnet har iakttagits, att arbetsuppgifterna för de föreslagna teknikerna skilja sig från arbetsuppgifterna för arbetarna vid flottiljverkstäderna och de centrala flygverkstäderna, samt att förstnämnda arbetsuppgifter utgöras av sådana service- och underhållsarbeten å i allmänhet komplicerad teknisk materiel, vilka under alla förhållanden måste utföras för att den militära organisationen skall fungera. Detta har också understrukits av flertalet personalrepresentanter. I överensstämmelse med de principer, som i stort sett synas ha följts inom annan statlig verksamhet, bör sålunda ur denna synpunkt för flygvapnets tekniker förordas tjänstemannaanställning. Motsvarande skäl gälla, ehuru icke lika markerat, även beträffande de föreslagna teknikerna vid armén. Såsom ett argument för kollektivanställning av tekniker har framhållits, att yrkesskickligheten vid dylik anställningsform bleve tillgodosedd på ett bättre sätt än vid den av manskapsutredningen förordade. Utredningen anser, i likhet med, som tidigare anförts, vissa representanter för personalorganisa-

104 tionerna, det icke vara riktigt att sammanknyta anställningsform och yrkesskicklighet. Av vikt är endast, att varje kategori arbetstagare har den mot arbetsuppgifterna svarande utbildningen och yrkesfärdigheten. Den yrkesutbildning, som erfordras för ifrågavarande allsidiga arbetsuppgifter och som meddelas i det militära, torde, sedan undervisningen numera systematiserats och förbättrats samt standarden på undervisningslokaler och undervisningsmateriel avsevärt höjts, med hänsyn till sitt syfte stå i paritet med den, som vinnes under arbetaranställning. Skillnaden mellan anställningsformerna kollektiv- och tjänstemannaanställning kommer även till uttryck i den fasthet, varmed den anställde och arbetsgivaren äro knutna till varandra. Tjänstemannaanställning medför, bland annat på grund av den tryggat e anställningsformen, minskad rörlighet hos den på detta sätt anställda personalen. Detta måste anses vara av värde, i synnerhet när, som i detta fall, en väsentlig del av den anställdes yrkesskicklighet förvärvats i anställningen samt då knapphet på lämplig arbetskraft råder. I det föregående av utredningen anförda synpunkter hänföra sig till frågan, huruvida kollektiv- eller tjänstemannaanställning bör ifrågakomma för teknikerna. I det följande kommer frågan om anställningen bör vara civil eller ej att upptagas till behandling. Bland de uppgifter, som åvila flertalet tekniker, ingå även undervisning och instruktion i teknisk tjänst för bland andra de värnpliktiga. Dessa tekniker måste med hänsyn härtill besitla erforderlig pedagogisk skicklighet. Den utbildning härutinnan, som erhålles i det militära, synes vara att föredraga framför civil utbildning särskilt med ianke på att den av teknikerna meddelade undervisningen ingår såsom ett led i den militära utbildningen, vars syfte är att göra de värnpliktiga skickade att utöva sin yrkestjänst under krigsmässiga föi hållanden. Dessa skäl tala för militär eller civilmilitär anställningsform. Såsom skäl mot civil anställningsform må även framhållas den omständigheten, att ifrågavarande tekniker måste äga förutsättningar för att i fält föra befäl över reparationsorgan. För närvaiande kan inom flygvapnet i betydande utsträckning överfurir vinna befordran till civilmilitär mästare. Inom armén däremot finnas endast ringa möjligheter för sådan personal att erhålla civilmilitär anställning som tyghantverkare. Dessutom har för närvarande nära nog undantagslöst det manskap inom armén, som siktar mot sådan anställning, måst taga avsked från sin militära beställning för att under en mellanperiod av några år inneha kollektivanställning som tygarbetare. Detta för närvarande nödvändiga ombyte av anställningsform kan varken ur statens eller de anställdas synpunkt anses vara tillfredsställande. För att ernå en önskvärd normal befordringsgång för teknike ; na synes därför militär eller civilmilitär anställningsform böra komma till användning.

105 Ur mobiliseringssynpunkt bör vidare beaktas, att civil personal, såväl tjänstemän som arbetare, ofta på grund av under militärtjänstgöringen genomgången specialutbildning krigsplacerats vid den försvarsgren eller det truppslag, där specialutbildningen erhållits, varför denna personal vid mobilisering icke utan vidare kan disponeras för innehavande civil anställning. Även u r denna synpunkt är sålunda militär eller civilmilitär anställning att förorda. Såsom framgår av det föregående skulle med kollektivavtalsanställning liksom med anställning enligt civila avlöningsreglementet för den personal, varom n u är fiåga, följa rätt till ersättning för övertidsarbete vid övningar och andra kommenderingar i fält. Vidare skulle vid nämnda tjänstgöring traktamentsersättning eller häremot svarande förmåner utgå enligt andra grunder än de för militär och civilmilitär personal gällande. Enligt utredningens mening kan detta förhållande, varigenom teknikerna skulle beredas bättre förmåner än övrig i dylik tjänstgöring deltagande personal, icke vara tillfredsställande. Rätten till särskilda förmåner vid tjänstgöring utom förläggningsorten kan visserligen regleras med den inom flygvapnet provisoriskt tillämpade anställningsformen på kollektivavtal grundade kontrakt. Enligt utredningens mening kan det emellertid icke vara motiverat, att, som kompensation för att kollektivavtalets bestämmelser icke i sin helhet skola tilllämpas vid här avsedd tjänstgöring, tillförsäkra en av de i militära övningar deltagande personalkategorierna ersättning för övertidsarbete, oavsett om sådant förekommer eller icke och oavsett om kompensation i form av ledighet å annan tid kan beredas. Med denna form för anställning av personal kvarstår dessutom övriga tidigare anförda skäl mot kollektivavtalsanställning och annan civil anställning. Utredningen anser sig med hänsyn härtill icke kunna tillstyrka, att denna provisoriska anställningsform blir permanent och än mindre, att den vinner ökad spridning. Av det anförda torde framgå, att varken kollektivavtalsanställning eller annan civil anställning enligt utredningens mening bör ifrågakomma för teknikerna vid armén och flygvapnet. Utredningen anser övervägande skäl tala för att ifrågavarande personal beredes militär eller civilmilitär tjänstemannaanställning. En rent militär anställningsform har icke förordats vare sig av manskapsutredningen eller av de myndigheter — såsom försvarsgrenscheferna — vilka i anledning av remiss av nämnda utrednings betänkande haft att avgiva utlåtande. Icke heller utredningen finner skäl förorda en dylik anställningsform. 1946 års manskapslöneutredning har sålunda, i likhet med 1944 års manskapsutredning, kommit till den uppfattningen, att flertalet skäl tala för en civilmilitär anställningsform, varför utredningen vill förorda en sådan anställningsform för de vid armén och flygvapnet föreslagna teknikerna.

2. Löneställning ni. ni. Enligt vid u t r e d n i n g e n s tillsättande m e d d e l a d e direktiv skulle försvarets tjänsteförteckningssakkunniga i s a m r å d med utredningen handlägga frågan a n g å e n d e löneställningen för t e k n i k e r n a . I a n l e d n i n g h ä r a v h a försvarets t j ä n s t e f ö r t e c k n i n g s s a k k u n n i g a i skrivelse den 13 n o v e m b e r 1946 till u t r e d n i n g e n anfört följande b e t r ä f f a n d e löneställn i n g e n för t e k n i k e r n a . I utlåtande den 14 februari 1946 över 1944 års manskapsutrednings förslag uttalade tjänsteförteckningssakkunniga, att de sakkunniga — med hänsyn till de uppgifter som avsetts skola åvila teknikerna — icke kunde ansluta sig till utredningens förslag att ifrågavarande personal skulle erhålla tjänstemannaanställning. De sakkunniga ansåge för sin del mest naturligt, att för personalen i fråga valdes den anställningsform, som plägade tillämpas beträffande personal med motsvarande arbetsuppgifter inom försvaret, nämligen kollektivavtalsanställning. Därest emellertid tjänstemannaanställning ansåges böra ifrågakomma, måste de sakkunniga vid jämförelse med lönesättningen för närmast motsvarande personal vid de affärsdrivande verken och inom allmänna civilförvaltningen finna den föreslagna löneställningen, lönegraden Ca 10, alltför hög. Detta gällde även vid jämförelse med löneställningen för överfurirerna, med vilka teknikerna skulle vara sidoställda och vilkas avlöningsförmåner för det dåvarande motsvarade avlöning enligt 6 lönegraden å den civila löneskalan. Utredningen hade visserligen förutsatt, att överfurirerna skulle beredas sådan förbättring i lönevillkoren, att avlöningen för dem komme att ligga mellan 10 och 11 lönegraderna å den civila löneskalan. De sakkunniga föreställde sig emellertid, att en löneförbättring för överfurirerna av så betydande storleksordning som den av utredningen förordade måste verka föregripande på resultatet av det pågående löneregleringsarbetet och knappast torde kunna genomföras utan vittgående konsekvenser beträffande lönesättningen för stora delar av försvarets personal. Under förutsättning att teknikerna såsom civilmilitära beställningshavare organisatoriskt sidoställdes med överfurirerna, syntes konsekvensen bjuda, att även i lönehänseende paritet åvägabringades mellan teknikerna och överfurirerna. Härvid syntes emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning utrymme för en högre lönegradsplacering för teknikerna än enligt 7 lönegraden knappast förefinnas. Från tjänsteförteckningssakkunnigas ifrågavarande utlåtande, vilket omfattades av ordföranden herr Ödeen och ledamöterna Helidén och Norberg, anmäldes avvikande mening dels av herrar Carlsson och Ström, dels ock av herr Dahl. Herrar Carlsson och Ström, som för sin del utgingo från att teknikerna borde erhålla civilmilitär ställning, förordade i anslutning till vad som gällde beträffande personal med motsvarande arbetsuppgifter inom statens affärsdrivande verk, att en inplacering i endera av 7 och 8 lönegraderna i första hand borde ifrågakomma. För att bereda den äldre och mera rutinerade personalen förmånligare löneställning förefölle det dock motiverat att uppdela befattningarna på skilda lönegrader, varvid 7 (eventuellt 8) och 10 lönegraden syntes böra komma till användning. Herr Dahl förordade på närmare anförda skäl bifall till manskapsutredningens förslag att teknikerna placerades i lönegraden Ca 10. Sedan 1946 års manskapslöneutredning i skrivelse den 6 november 1946 till tjänsteförteckningssakkunniga delgivit de sakkunniga sin inställning till frågan om anställningsformen för ifrågavarande personal, innebärande att personalen bör erhålla civilmilitär tjänstemannaanställning, få tjänsteförteckningssakkunniga beträffande frågan om löneställningen anföra följande.

107 Vid sina överväganden rörande lämplig inplacering i lönegrader av hantverkarpersonalen vid försvaret — till vilken befattningshavargrupp mekanikerpersonalen ansetts böra hänföras — ha de sakkunniga numera funnit i huvudsak följande principer kunna följas. Till 6 lönegraden hänföres befattningshavare, på vilken ankommer mindre självständiga arbetsuppgifter eller vilken biträder befattningshavare i högre löneställning vid arbetsuppgifternas fullgörande. I 8 lönegraden inplaceras befattningshavare, på vilken ankommer mera självständiga arbetsuppgifter samt befattningshavare som — utan att vara arbetsledare i egentlig mening — i vissa hänseenden intager förmansställning gentemot tjänstemannapersonal eller militär personal samt i viss utsträckning har att instruera sådan personal rörande arbetsgöromålens utförande. Till 10 lönegraden hänföres befattningshavare med arbetsledande uppgifter, vilken intager förmansställning i förhållande till någon eller några befattningshavare i lägre löneställning. I 12 lönegraden — vilken endast undantagsvis torde böra komma till användning — böra slutligen inplaceras befattningshavare i utpräglat självständig ställning. För de till 6 och 8 lönegraderna hänförda befattningarna synes kvalificerat yrkeskunnande — grundat på längre erfarenhet i civil eller militär tjänst — inom vederbörligt fackområde vara tillfyllest. För de i 10 och 12 lönegraderna inplacerade befattningarna har ansetts i princip böra tillämpas samma kvalifikationskrav som i motsvarande arbetsledarbefattningar. Med utgångspunkt från de av de sakkunniga sålunda uppdragna riktlinjerna för lönegradsplacering av mekanikerpersonalen vid försvaret synes en inplacering i 8 lönegraden av de till inrättande föreslagna »tekniker»-befattningarna vid armén och flygvapnet vara skälig och lämplig. Härför talar även, att enligt vad de sakkunniga i tidigare sammanhang uttalat, »tekniker»-personalen, som i viss utsträckning torde komma att rekryteras från det stamanställda underbefälet, synes böra i lönehänseende jämställas med överfurirerna, vilka enligt vad de sakkunniga inhämtat av manskapslöneutredningen lära komma att föreslås till inplacering i nämnda lönegrad. I vad rör flygmekanikerna ha de sakkunniga utgått från att de till fast anställt manskap i teknisk tjänst vid flygvapnet jämlikt 25 § manskapsavlöningsreglementet utgående mekanikertilläggen skola tillkomma jämväl förstnämnda personal i den mån densamma fullgör sådan tjänstgöring, som utgör förutsättning för erhållande av dylikt tillägg. Beträffande t j ä n s t e b e n ä m n i n g s f r å g a n för i f r å g a v a r a n d e p e r s o n a l h a tjänstef ö r t e c k n i n g s s a k k u n n i g a e r i n r a t o m att de s a k k u n n i g a vid a v g i v a n d e t av f ö r u t n ä m n d a u t l å t a n d e över 1944 å r s m a n s k a p s u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e anfört, att de s a k k u n n i g a icke k u n n a t tillstyrka b e n ä m n i n g e n t e k n i k e r u t a n för sin del f ö r o r d a t b e n ä m n i n g a r n a t y g m e k a n i k e r r e s p e k t i v e flygmekaniker. Num e r a h y s t e de s a k k u n n i g a den u p p f a t t n i n g e n , att b e n ä m n i n g e n m e k a n i k e r i f ö r e n i n g m e d prefixet »armé» r e s p e k t i v e »flyg» b o r d e k o m m a till a n vändning. 1946 å r s m a n s k a p s l ö n e u t r e d n i n g vill — u n d e r e r i n r a n att u t r e d n i n g e n i det f ö r e g å e n d e f ö r o r d a t i n p l a c e r i n g av de m e d t e k n i k e r n a sidoställda överf u r i r e r n a i en l ö n e g r a d Ma 1, o m f a t t a n d e l ö n e k l a s s e r n a 12 (8)—15 (11) — för sin del helt a n s l u t a sig till det av försvarels t j ä n s t e f ö r t e c k n i n g s s a k k u n n i g a i f ö r b e r ö r d a skrivelse f r a m l a g d a förslaget a n g å e n d e i n p l a c e r i n g av t e k n i k e r n a i l ö n e g r a d e n 12 (8).

108 Kostnadsberäkning ar I främsta rummet ha synts böra klarläggas avlöningskostnaderna för det fast anställda manskapet enligt gällande avlöningssystem respektive utredningens förslag med utgångspunkt från det antal beställningar i respektive lönegrader, som för närvarande äro fyllda. Därjämte ha beräknats avlöningskostnaderna vid fyllda personalstater enligt 1944 års manskapsutrednings förslag till personalsammansätlning vid genomförd organisation. Då det nuvavarande personalläget är onormalt, ha emellertid härutöver jämväl synts böra klarläggas motsvarande kostnader under förutsättning att samtliga beställningar i de för budgetåret 1946/47 fastställda personalstaterna äro fyllda. En kostnadsjämförelse enligt ovan angivna grunder måste i vissa avseenden med nödvändighet grunda sig på förenklade antaganden och approximationer. Kostnaderna för beredande av bostad åt personal, som icke åtnjuter hyres- och ortstillägg, ha icke beaktats. Nämnda kostnader äro för övrigt förhållandevis svårberäknade. Vidare ha de förmåner, vilka icke påverkas av de nu framlagda förslagen, synts icke vara av intresse i sammanhanget, varför utredningen bortsett jämväl från kostnaderna härför. Detta gäller främst övriga naturaförmåner för den personal, som för närvarande erhåller biandlön och för vilken utredningens förslag icke innebär någon ändring härutinnan. Däremot ha givetvis kostnaderna för naturaförmåner för den personal, som enligt utredningens förslag i stället skall erhålla kontantlön, medtagits i beräkningen. Kostnaderna för förplägnad, beklädnad och tvätt av underkläder ha, liksom i det föregående, beräknats till 814 kronor för år och anställningshavare å E-ort. Vid beräkningen av kostnaderna för nuvarande antal fast anställda har utredningen kunnat utgå från personalens verkliga fördelning på löneklasser. Utredmngen har nämligen genom försvarets civilförvaltning från kassaförvaltningarna vid samtliga truppförband (motsvarande) införskaffat uppgift å antalet manskapsbeställningshavare per den 1 september 1946 i olika löneklasser ävensom uppgift å antalet beställningshavare, som vid samma tidpunkt erhöllo hyres- och ortstillägg. Motsvarande fördelning på löneklasser vid full besättning av nuvarande personalstater ävensom med de personalstater, som enligt 1944 års manskapsutredning skola gälla vid fullt genom-

109 förd organisation, kan givetvis icke för närvarande med tillförlitlighet förutsägas. Det har synts antagligt, att den genomsnittliga löneklassnivån vid fullt besatta stater kommer att ligga något högre än vad för närvarande är fallet. I avsaknad av säkra beräkningsgrunder i detta hänseende har utredningen emellertid ansett sig böra utgå från nuvarande åldersfördelning. De avvikelser härifrån, som kunna tänkas uppkomma, torde knappast vara av väsentlig betydelse för en jämförelse av kostnaderna med nuvarande avlöning och med utredningens förslag. Samma synpunkter gälla i viss mån beträffande ortsgruppsfördelningen ävensom beträffande proportionen mellan antalet gifta och ogifta beställningshavare, varför utredningen jämväl i dessa avseenden lagt den nuvarande fördelningen till grund för sina beräkningar. Med utgångspunkt från vad sålunda angivits beräknar utredningen kostnaderna för den personal varom här är fråga enligt nuvarande lönesystem respektive utredningens förslag på sätt nedan framgår. Kostnader med nuvarande av utredlöner (inkl. ningen förerörl. tilläggsslagna löner förmåner, (inkl. 6 % exkl. prov. rörl. tillägg) lönetillägg) kronor

Kostnadsökning enligt utredningens förslag

KostnadsKostnader ökning enligt för nuvaran- utredningens de prov. lö- förslag utöver netillägg prov. lönetillägg

kronor

kronor

kronor

kronor

30 850 000

46 950 000

16 100 000

6 900 000

9 200 000

a) militär personal .

31 950 000

48 350 000

16 400 000

6 600 000

9 800 000

b) föreslagna nytillkommande civilmilitära beställningar för tekniker 1

9 525 000

13 300 000

3 775 000

1 425 000

2 350 000

c) totalt

41 475 000

61 650 000

20 175 000

8 025 000

12 150 000

I

2 Den 1 september 1946 besatta beställningar

1 Fyllda stater enligt 1944 års manskapsutrednings förslag vid genomförd organisation:

1 Lönekostnaderna f ör de föreslag na teknikerna ha i kol. 2 o ch 5 beräknat s efter nuvarande löneställning för överfurir.

I sammanställningen har ansetts böra medtagas kostnaderna för de av 1944 års manskapsutredning föreslagna nytillkommande teknikerna, enär

110 dessa huvudsakligen ersätta överfurirer, för vilka lönekostnaderna ingå i de beräknade kostnaderna för den 1 september 1946 besatta beställningar. Av sammanställningen framgår, att genomförande av utredningens förslag till lönereglering för fast anställt manskap beräknas innebära en ökningav nuvarande avlöningskostnader, om däri icke inräknas 6 900 000 kronor utgörande kostnader för nu utgående provisoriskt lönetillägg, med 16 100 000 kronor. Genomförande av såväl 1944 års manskapsutrednings förslag till ändrad sammansättning av manskapskadern som manskapslöneutredningens förslag till lönereglering beräknas medföra en kostnadsökning av (61 650 000 — 30 850 000 = ) 30 800 000 kronor. Härvid är dock att märka att kostnaderna enligt personalläget den 1 september 1946 avse en tidpunkt då ett relativt stort antal vakanser förefunnos inom manskapskadem. I anledning härav har också uppgjorts följande sammanställning avseende kostnaderna därest samtliga för budgetåret 1946/47 i staterna upptagna manskapsbeställningar varit besatta. Kostnader med Kostnadsnuvarande av utredökning enlöner (inkl. ningen föreligt utredrörl. tilläggsslagna löner ningens förförmåner, (inkl. 6 % slag exkl. prov. rörl. tillägg) lönetillägg) kronor kronor kronor

KostnadsKostnader ökning enligt för nuvaran- utredningens de prov. lö- förslag utöver netillägg prov. lönetillägg kronor

kronor

1946/47 års personalstater fullt besatta . .

40 800 000

62 900 000

22 100 000

9 900 000

12 200 000

Härav framgår att kostnadsökningen beräknas uppgå till 22 100 000 kronor vid genomförande av den föreslagna löneregleringen, om samtliga nuvarande manskapsbeställningar äro besatta. Kostnadsskillnaden mellan å ena sidan av utredningen föreslagna löner vid fullt besatta manskapsstater enligt av 1944 års manskapsutredning föreslaget slutläge och å andra sidan nuvarande löner, exklusive provisoriskt lönetillägg, vid fullt besatta manskapsstater för budgetåret 1946/47 kan enligt sammanställningarna beräknas till (61 650 000 — 40 800 000 = ) i avrundat tal 21 000 000 kronor och, därest kostnaderna för provisoriskt lönetillägg medräknas i nuvarande avlöningskostnader, i runt tal 11 000 000 kronor. I detta sammanhang vill utredningen erinra om att manskapsstaterna för budgetåret 1946/47 i överensstämmelse med 1944 års manskapsutrednings förslag beskurits avsevärt innebärande, att en del av den av manskapsutredningen i dess betänkande rörande åtgärder för att begränsa antalet kontraktsanställt manskap beräknade kostnadsminskningen redan inhöstats.

Ill Det hade i detta sammanhang även varit av intresse att kunna klarlägga, hur stor del av den med utredningens förslag förbundna kostnadsökningen, som belöper sig på en höjning av manskapets löner till den allmänna lönenivå, som 1945 års lönekommitté föreslagit skola komma övriga statstjänstemän till del. Det har emellertid visat sig omöjligt att göra en exakt sådan beräkning. Approximativa beräkningar giva anledning antaga, att utredningens förslag till lönereglering för det fast anställda manskapet innebär en kostnadsökning, utöver vad en uppräkning av nuvarande manskapslöner till en nivå närmast motsvarande den av 1945 års lönekommitté föreslagna skulle ha inneburit, med omkring 4 miljoner kronor per år, om man utgår från den 1 september 1946 besalta beställningar. Den av utredningen föreslagna övergången från blandlöne- till kontantlönesystem och det för kostnadsberäkningarna använda förfaringssättet medför, att ifrågavarande siffra — 4 miljoner kronor — icke kan tagas som ett mått på den sammanlagda ökningen av manskapets förmåner utöver vad en uppräkning av nuvarande avlöning enligt 1945 års lönekommittés förslag skulle ha givit. Utredningen vill även fästa uppmärksamheten på att i det föregående föreslagen lönereglering med hänsyn till den föreslagna övergången från blandlöne- till kontantlönesystem för viss personal, icke endast påverkar försvarsgrenarnas avlöningsanslag utan jämväl, bland annat, försvarsgrenarnas anslag till mathållning m. m. och intendenturmateriel m. m. Utöver tidigare angivna kostnadsökningar tillkomma bland annat kostnaderna för dels den från 50 kronor till 75 kronor föreslagna förhöjda anställningspenningen, dels vissa fria resor för manskap, dels kallortstillägg för kontantavlönad furir med mindre än åtta års anställning på stat, dels ock vissa förbättrade civilanställningsförmåner. Ifrågavarande kostnader äro emellertid icke av den storleksordning att de nämnvärt påverka tidigare angivna, i olika personallägen uppkommande totala kostnadsökningar. Manskapslöneutredningens förslag angående viss höjning av lönerna till underofficerare och fänrikar utöver vad 1945 års lönekommitté föreslagit lorde medföra en kostnadsökning av omkring 750 000 kronor.

112 Förslag till

Kungl. Majrts avlöningsreglemente för blandavlönat manskap vid försvaret (militära blandlönereglementet)

1 kap. Allmänna bestämmelser 1 §• Reglementets tillämpningsområde m. m. / mom. Detta reglemente äger tillämpning dels å innehavare av beställningar för fast anställt manskap vid försvaret, vilka icke äro hänförliga under militära avlöningsreglementet, dels ock å innehavare av sådan anställning över stat, varom förmäles i gällande bestämmelser angående manskaps och musikelevers anställning vid krigsmakten. Angående avlöning under krigstjänstgöring stadgas i krigsavlöningsreglementet. 2 mom. Vad i reglementet sägs om beställning samt om beställningshavare skall, där ej annat framgår, i tillämpliga delar gälla med avseende å i 1 mom. omförmäld anställning och anställningshavare över stat. 3 mom. Antalet manskapsbeställningar bestämmes genom vederbörliga av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda stater eller personalförteckningar. Antalet anställningshavare över stat bestämmes enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t. 4 mom. Beställning, vara reglementet äger tillämpning, tillsättes medelst kontrakt. 5 mom. Tid för anställning över stat, som omformares i 1 mom., må icke tagas i beräkning för löneklassplacering eller för rätt till hyres- och ortstillägg, avskedspremie eller civilanställningsförsäkring. 2 §• Avlöning 1 mom. Beställningshavare äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbestämmelser, som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av Kungl. Maj:t.

113 Avlöning utgöres av lön jämte i reglementet angivna naturaförmåner eller kontant ersättning för naturaförmåner, vissa lönetillägg och särskilda ersättningar ävensom rörligt tillägg. 2 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från och med den dag beställningen tillträdes till och med den dag beställningen frånträdes. 3 mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträffande särskild ersättning utbetalning i annan ordning är stadgat eller eljest finnes lämpligen böra ske. 3§. Tjänstgöringsföreskrifter, förening av tjänster m. m. I fråga om beställningshavares skyldighet att vara underkastad för krigsmakten gällande tjänstgöringsföreskrifter samt vidsträcktare eller ändrad tjänstgöring, så ock i fråga om tillstånd att med innehavande beställning förena annan tjänst m. m. skola i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som i nämnda hänseenden meddelats i 3 och 4 §§ militära avlöningsreglementet. 2 kap. Löneplan och löneklassplacering 4 §. Löneplan m. m. / mom. Lön utgår enligt följande löneplan, vilken jämväl angiver den lönegrad, vartill varje särskild beställning är att hänföra: Lönegrad Beställningar

Menig, Vicekorpral, Musikvicekorpral, stapel

Vicekonstapel, Musikvicekon-

Korpral, Konstapel, Musikkonstapel

Musikkorpral,

Furir, Musikfurir

omfattar löneklasserna nr

Löneklass nr

Årslön kronor

1—4

1 2 3

1 440 1 680 1 920

4—7

6—7

4 5 6 7

2 160 2 400 2 640 2 880

nr

2 mom. Den löneklass inom vederbörlig lönegrad, enligt vilken lönen skall utgå, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 5—7 §§. 8 Manskapslöner

5 §• Begynnelselön och löneklassupp lyttning 1 mom. Vid tillträdande av beställning erhåller beställningshavare lön enligt den för vederbörlig lönegrad fastställda lägsta löneklassen, där ej föreskrifterna i 6 och 7 §§ giva anledning till avvikelse härutinnan. 2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under ett år uppflyttas beställningshavaren till närmast högre löneklass; efter ytterligare ett år sker uppflyttning till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 3 mom. här nedan eller i 6 och 7 §§. 3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalendermånaden näst efter den, varunder den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått. I övrigt gäller såsom villkor för beställningshavares uppflyttning till högre löneklass, att beställningshavaren under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst. Härvid skall dock såsom tjänstetid räknas jämväl semester ävensom tjänstledighet, som avses i 10 § a) och b), 11 § samt 13 § 2 mom., varjämte efter prövning av vederbörande regements(likställd) chef må såsom tjänstetid räknas tid, varunder tjänstledighet åtnjutits antingen i samband med studier i och för fortsatt militär utbildning eller ock för genomgående av genom statlig myndighets försorg anordnad utbildningskurs eller för provtjänstgöring vid statligt verk i och för förvärvande av kompetens till civilanställning. Såsom villkor för beställningshavares uppflyttning till 2 löneklassen skall tillika gälla, att vederbörande med godkännande vitsord genomgått volontärsoldatutbildning (motsvarande utbildning) eller annan utbildning, som enligt meddelade bestämmelser medför kompetens för befordran till lägsta undeibefälsgrad (uppflyttning till 2. klass sjöman). U mom. Har beställningshavare, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom. tredje stycket först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat. 6 §• Löneklassplacering vid befordran Beställningshavare, som befordras till beställning inom högre lönegrad, skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre beställningen senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre beställningen tagas i beräkning den tid,

115 varunder beställningshavaren i den lägre beställningen tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 5 § 1 mom. skall hänföras. 7 §• Löneklassplacering i vissa särskilda fall 1 mom. För den, som första gången tillträder beställning tillhörande 1 lönegraden senare än vid anställningsårets början, må, därest vederbörande befunnits kunna tillgodogöra sig den vid tillträdandet pågående volontärsoldatutbildningen (motsvarande utbildning), efter vederbörande regements(likställd) chefs prövning vid bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som om beställningen tillträtts vid anställningsårets början. Beträffande den, som före tillträdandet av i reglementet avsedd beställning tjänstgjort såsom värnpliktig, må, efter prövning av vederbörande regements(likställd) chef, för placering i löneklass tagas i beräkning hela eller den del av värnpliktstjänstgöringen, som finnes skäligt. Vad sålunda stadgats må dock icke äga tillämpning, där tillträdandet av fast anställning sker senare än inom ett år efter avslutandet av första tjänstgöringen (tjänstgöring i en följd). För den, som omedelbart före tillträdandet av i reglementet avsedd beställning innehaft anställning såsom musikelev, skall, där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering i enlighet med föreskrifterna i 5 § 1 mom., vid bestämmandet av begynnelselön och tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som om beställningen tillträtts den 1 april det år, under vilket beställningshavaren uppnått 17 års ålder, dock att härvid icke må tagas i beräkning längre tid, än som svarar mot tjänstetiden såsom musikelev. 2 mom. Den, som efter avgång från tidigare innehavd fast anställning såsom manskap ånyo tillträder i reglementet avsedd beställning, må efter prövning av vederbörande regements- (likställd) chef placeras högst i den löneklass och förklaras berättigad högst till den vidare löneklassuppflyttning, vartill han med tillämpning av föreskrifterna i 5 och 6 §§ skulle hava varit berättigad, om föregående anställningstid omedelbart och i en följd föregått tillträdandet av den senast vunna beställningen. Härvid må så anses, som om beställningshavaren innehaft fast anställning såsom manskap jämväl under tid för tjänstgöring såsom underbefäl i reserven eller såsom värnpliktig. Vid prövningen skall i övrigt iakttagas, dels att värnpliktstjänstgöring må anses fullgjord i beställning svarande mot den värnpliktiges tjänstegrad, dels i förekommande fall att tjänstetid i högre beställning än den senast tillträdda anses fullgjord i sistnämnda beställning, dels ock att placering ej må äga rum i högre löneklass än den högsta inom den lönegrad, till vilken den senast tillträdda beställningen är hänförd. 8*

116 3 kap. Semester och tjänstledighet 8§Semester 1 mom. Beställningshavare äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under 20 dagar. 2 mom. Rätt till semester inträder efter det beställningshavaren i manskapsanställning fullgjort tjänstgöring sammanlagt minst 180 dagar. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena full semester icke kunnat beredas beställningshavare före kalenderårets utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första kalenderkvartalet nästpåföljande kalenderår. 3 mom. För i anställningstiden ingående del av kalenderår beräknas beställningshavarens semester i förhållande till den del av året under vilken beställningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, avrundas semestern till närmast högre dagantal. 9 §• Tjänstledighetsavdrag För tid, under vilken beställningshavare åtnjuter tjänstledighet från sin beställning, skall med hans avlöning förhållas på sätt i 10—13 §§ stadgas, så framt icke Kungl. Maj:t finner skäl för visst fall annorlunda bestämma. Vid tjänstledighet förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighetsavdrag, äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag. A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna i följande tabell: Löneklass nr

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

1 2 3 4 5 6 7

C-avdraget utgöres av hela den på tjänstledighetstiden belöpande lönen ävensom i förekommande fall lönetillägg och särskilda ersättningar. I vad mån beställningshavare, som har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl naturaförmåner, kontant ersättning för naturaförmåner samt övriga med beställningen förenade avlöningsförmåner, beror på prövning i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer.

10 §. Tjänstledighet för offentligt uppdrag Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall beställningshavare a) vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och beställningshavaren icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom ledamot av riksdagen eller att vara riksdagens revisor; b) vidkännas C-avdrag, där fråga är om anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet eller om uppdrag att deltaga i eller biträda vid utredning, som beslutats av Kungl. Maj:t eller, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, av chef för statsdepartement eller myndighet (kommitté- eller sakkunniguppdrag) ; c) likaså vidkännas C-avdrag i andra fall än under a) och b) avses. 11 §• Tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten ni. m. / mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav föranletts sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall beställningshavare åtnjuta oavkortad lön. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt allmän lag är att hänföra till olycksfall i arbete. 2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där beställningshavare på grund av sin tjänst blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller han i tjänsten ådragit sig yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning åtnjutit tjänstledighet, så ock där han till förekommande av smittas spridning förbjudits att tjänstgöra. Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gällande lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för så vitt den ej enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom. 12 §. Tjänstledighet till följd av sjukdom in. m. / mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra fall än som avses i 11 § skall beställningshavare a) äga uppbära oavkortad lön under högst 20 dagar av ett och samma kalenderår, såvitt angår beställningshavare, vilken åtnjuter hyres- och ortstillägg enligt 16 §, samt under högst 45 dagar av ett och samma kalenderår, såvitt angår annan beställningshavare; b) vidkännas A-avdrag för tid utöver vad under a) sagts.

118 Utan hinder av vad här stadgats äger sådan marinen tillhörande beställningshavare, vilken åtnjuter hyres- och ortstillägg, vid tjänstledighet på grund av sjukdom, som yppats under sjötjänstgöring, uppbära oavkortad lön under högst 45 dagar av ett och samma kalenderår. 2 mom. Har beställningshavare, vilken åtnjuter hyres- och ortstillägg, beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han a) vidkännas B-avdrag under högst 30 dagar av ett och samma kalenderår; b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver. 3 mom. Såvitt ej vederbörande regements- (likställd) chef finner skäl annat medgiva, må beställningshavare, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom. sägs, vid ledighet på grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad lön, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning. 13 §. Tjänstledighet för enskild angelägenhet m. m. 1 mom- Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall beställningshavare a) uppbära oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande av flyttning i samband med ändring av förläggningsort, dock högst tre dagar; b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan personalsammanslutning, som avser att tillvarataga beställningshavarnas intressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 10 dagar av ett och samma kalenderår; c) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan enskild angelägenhet av vikt, dock högst 10 dagar av ett och samma kalenderår; samt d) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—c) sägs, såvitt ej annat följer av i 2 eller 3 mom. meddelade eller avsedda bestämmelser. 2 mom. Där sådant under uppehåll i utbildningen av fast anställt manskap eller av värnpliktiga eller eljest med hänsyn till tjänstgöringens ändamålsenliga ordnande finnes påkallat, må vederbörande regements- (likställd) chef bevilja beställningshavare, som redan kommit i åtnjutande av honom för löpande kalenderår tillkommande semester eller för vilken rätt till semester ännu ej inträtt, tjänstledighet med oavkortad lön under högst 10 dagar av ett och samma kalenderår. 3 mom. Beträffande avlöning till beställningshavare, som beviljats tjänstledighet antingen i samband med studier i och för fortsatt militär utbildning eller ock för förvärvande av kompetens till vinnande av civil anställning, gälla de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.

119 14 §. Avstängning från tjänstgöring m. m. Bestämmelserna i 23 § militära avlöningsreglementet angående löneavdrag för ordinarie beställningshavare vid undergående av arreststraff eller annat frihetsstraff, vid avstängning från tjänstgöring m. m. gälla i tillämpliga delar även beträffande beställningshavare som avses i detta reglemente.

4 kap. Naturaförmåner eller kontant ersättning för naturaförmåner 15 §. Naturaförmåner m. m. Beställningshavare äger kostnadsfritt av kronan erhålla inkvartering, beklädnad och förplägnad eller ersättning för dylik förmån enligt de närmare bestämmelser, som innefattas i detta kapitel eller eljest meddelas av Kungl. Maj: t. 16 §. Hyres- och ortstillägg Gift beställningshavare, som kan räkna en anställningstid av minst ett år, äger i stället för fri inkvartering åtnjuta hyres- och ortstillägg med belopp för år räknat, som nedan angives för den ortsgrupp, till vilken beställningshavarens förläggningsort blivit hänförd. Ortsgrupp 1

»

|

*

Hyres- och ortstillägg, kronor 384

1 056

Rätt till hyres- och ortstillägg inträder från och med den kalendermånad, varunder äktenskapet ingåtts, dock tidigast från och med kalendermånaden näst efter den, varunder i första stycket angiven anställningstid uppnåtts. Med anställningstid skall, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, i förevarande hänseende förstås dels tid, varunder vederbörande innehaft fast anställning såsom manskap, dels ock tid, som jämlikt 7 § må hava tagits i beräkning för löneklassplacering. Såsom gift beställningshavare anses i förevarande hänseende även den, som varit gift och därvid uppburit tillägg, varom i denna paragraf är fråga.

120 5 kap. Vissa lönetillägg och särskilda ersättningar 17 §• Anställningspenning, avskedspremie och civilanställningsförsäkring 1 mom. Vid tillträdande av i reglementet avsedd anställning äger den, som icke förut innehaft sådan anställning, uppbära anställningspenning med 75 kronor. 2 mom. Beträffande rätt för beställningshavare att i anslutning till avgång från beställning på aktiv stat i vissa fall komma i åtnjutande av avskedspremie och civilanställningsförsäkring gäller i tillämpliga delar, vad som härutinnan stadgas i militära avlöningsreglementet. 18 §. Sjötillägg m. in. / mom. Beställningshavare tillhörande flottan äger under sjötjänstgöring uppbära sjötillägg med belopp för dag räknat, som i efterföljande tabell angives: 2

|

|

4 Å annat fartyg än undervattensbåt

Beställningshavare

3. klass sjöman (lönegrad 1) 2. klass sjöman

Korpral

(lönegrad 1):

(lönegrad 2):

Furir (lönegrad 3):

vid stationär förläggning vid rörlig å annan förläggning å egen förförläggläggningsningsort ort kronor kronor kronor

6 Å undervattensbåt

vid rörlig förläggning

vid stationär förläggning

kronor

kronor

121 2 mom. I sjöreserv tjänstgörande personal åtnjuter sjötillägg med belopp, som angives i 3 kol. av tabellen i 1 mom. 3 morn. Beställningshavare vid kustartilleriet äger under sjötjänstgöring uppbära sjötillägg enligt de i 1 mom. för vederbörande lönegrad (tjänstbarhetsklass) innefattade bestämmelserna. Härvid skall dock iakttagas, att sådant tillägg till beställningshavare å fartyg eller båt, som är bemannad av kustartilleriets eller av för dess räkning förhyrd personal, utgår med belopp, som angivas i 3 kol. av tabellen i 1 mom. A mom. Till beställningshavare, vilken är gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn hos sig, utgår under sjötjänstgöring förhöjning av sjötillägget med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:t. 5 mom. Beställningshavare, tillhörande eller kommenderad till tjänstgöring vid flygvapnet, äger under tjänstgöring å rustad sjöstyrka åtnjuta sjötillägg enligt de i 1 mom. för vederbörande lönegrad innefattade bestämmelserna, med iakttagande därvid att beställningshavare tilhörande lönegraden 1 åtnjuter sådant tillägg med belopp, som angivits för 2. klass sjöman. Sjötillägg utgår likväl ej till beställningshavare, som enligt 19 § åtnjuter flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg; dock att beställningshavare, vilken är gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn hos sig, må uppbära sådant tillägg med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:t. 6 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna i denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. 7 mom. I fråga om särskilda förmåner under tjänstgöring å fartyg, som är beordrat till expedition för undersökningar och mätningar av militärleder, å fartyg, som användes för sjökarteverkets mätningsarbeten, eller å statens isbrytarfartyg gäller vad Kungl. Maj:t därom förordnar. 19 §. Flygtillägg m. m. 1 mom. Beställningshavare, som är kommenderad till flygtjänstgöring i någon av nedannämnda befattningar, äger — under förutsättning att sådan tjänstgöring fullgöres minst i den omfattning, som bestämmes av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av chefen för flygvapnet — uppbära flygtillägg med följande belopp för månad räknat: Flygtillägg i befattning flygförare kronor

provflygare kronor

såsom

flygsignalist kronor

flygskytt kronor

122 Flygförare, som tillika är flyglärare vid grundläggande flygutbildning, äger utöver flygtillägg åtnjuta flyglärartillägg med kronor för månad räknat. 2 mom. Beställningshavare, vilken fullgör flygtjänstgöring såsom flygmekaniker, äger under förutsättning, som i 1 mom. angives i fråga om flygtilllägg, uppbära mekanikertillägg med kronor för månad räknat. Med flygmekaniker förstås flygplan-, vapen- eller signalmekaniker, vilken fullgör flygtjänstgöring såsom mekaniker. 3 mom. Under kommendering såsom elev i grundläggande flygutbildning äger beställningshavare åtnjuta elevtillägg med kronor för månad räknat. 4 mom. I 1—3 mom. omförmälda förmåner må under tjänstledighet åtnjutas endast i den mån beställningshavaren därunder äger uppbära oavkortad lön, dock att nämnda förmåner under tjänstledighet på grund av sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten, må uppbäras under högst 20 dagar av ett och samma kalenderår. 5 mom. Beställningshavare, som icke enligt 1—3 mom. är berättigad till flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg, äger för dag, varunder han på grund av särskilt uppdrag deltager i flygning, uppbära flygtraktamente med kronor. Därest beställningshavare, som i detta moment avses, eller flygmekaniker under deltagande i flygning drabbas av olycksfall, varav föranledes sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, äger han under tjänstledighet till följd av olycksfallet åtnjuta flygtillägg med kronor för månad räknat, flygmekaniker dock med avdrag av honom jämlikt 2 mom. tillkommande mekanikertillägg. 6 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna i denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. 20 §. Ersättning för resa m. m., mässpenningar m. m., ersättning för flyttningskostnad, ersättning för särskilt uppdrag m. m. 1 mom. Angående ersättning a) vid resa för förrättning i statens ärenden; b) vid resa för sökande och tillträdande av fast anställning såsom manskap; c) vid tjänstgöring å annan ort inom riket än förläggningsorten; samt d) till beställningshavare med förläggningsort inom fästning vid tjänstgöring å sagda ort under sådana förhållanden att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas,

123 gäller vad därom stadgas i särskilda av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ls bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet meddelade föreskrifter. 2 mom. Enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, må beställningshavare tillhörande 1 löneklassen vid semester och tjänstledighet åtnjuta fri resa från tjänstgöringsorten till den ort inom riket, varest beställningshavaren omedelbart före anställningen var bosatt eller där hans närmaste anhörige är bosatt, och åter. Sådan resa må dock åtnjutas endast en gång för varje period om fyra månader av den tid vederbörande tillhör sagda löneklass. I första stycket icke avsedd beställningshavare må vid tjänstgöring utom förläggningsorten om minst fyra månader i följd, därest traktamentsersättning eller häremot svarande förmåner icke åtnjutes, enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, vid semester och tjänstledighet åtnjuta fri resa från tjänstgöringsorten till förläggningsorten och åter, eller ock till annan ort, så långt kostnaden icke överstiger motsvarande kostnad för resa till förläggningsorten och åter. Sådan resa må dock åtnjutas endast en gång för varje period om fyra månader av tjänstgöringen i fråga. 3 mom. Under sjötjänstgöring utgå för vissa beställningshavare mässpenningar enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. Vid utförande av dykeriarbete må särskilda förmåner utgå enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder. A mom. Beställningshavare må åtnjuta ersättning enligt vad därom är särskilt stadgat.

för

flyttningskostnad

5 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas beställningshavare, därest medel för ändamålet finnas anvisade. 6 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsattes eller eljest av Kungl. Maj:t och riksdagen medgivits må beställningshavare icke för sin tjänstgöring åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl. Maj:t för uppdrag eller arbete, vilket kan anses falla utom beställningshavarens vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva särskild gottgörelse.

6 kap. Rörligt tillägg 21 §. Å lön samt å hyres- och ortstillägg utgår rörligt tillägg under de förutsättningar och enligt de grunder, som angivas i 2 avd. 4 kap. militära avlöningsreglementet.

124 7 kap. Sjukvård och begravningshjälp m . m . 22 §. Sjukvård I fråga om sjukvård skola i tillämpliga delar gälla föreskrifterna i 37— 44 §§ militära avlöningsreglementet jämte de närmare bestämmelser, som utfärdas av Kungl. Maj:t. Följande särskilda bestämmelser skola dock lända till efterrättelse: a) rätten till fri sjukvård må för beställningshavare, som vid avsked ur tjänst är i behov av sådan vård, omfatta jämväl tid efter avskedet, dock högst ett år; b) till läkarvård må, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet, hänföras tandvård jämväl i vidare mån än i 37 § 1 mom. andra stycket militära avlöningsreglementet sägs; c) kostnaderna för sjukhusvård och specialistvård ävensom för bad, massage m. m. skola helt ersättas av statsmedel. 23 §. Begravningshjälp m. m. / mom. Avlider beställningshavare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp av 400 kronor. 1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall enligt gällande förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgående begravningshjälpen anses inbegripen. 2 mom. Avlider beställningshavare under tjänstgöring å annan ort än förläggningsorten, må utöver begravningshjälp, varom i 1 mom. förmäles, efter vederbörande centrala förvaltningsmyndighets bestämmande i förekommande fall av statsmedel bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till förläggningsorten eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande kostnaderna för transport till förläggningsorten.

8 kap. Lönenämnd 24 §. Ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skola beredas av den lönenämnd, som jämlikt 57 § militära avlöningsreglementet eller av Kungl. Maj.t med stöd av femte stycket nämnda författningsrum meddelad föreskrift har att bereda ärenden

125 angående tillämpningen av sistnämnda reglemente. I fråga om lönenämndens samman sättning skall iakttagas, att det fast anställda manskapets intressen skola vara inom nämnden företrädda vid här ifrågavarande ärendens behandling.

9 kap. Förbud m o t besvär i vissa fall 25 §. över regements- (likställd) chefs beslut i frågor, som omförmälas i 7 § 1 mom., må besvär icke anföras.

10 kap. Reglementets tillämplighet 26 §. 1 mom. Beträffande beställningshavare, vilken vid detta reglementes ikraftträdande innehar anställning, som i reglementet avses, skall såsom förutsättning för reglementets tillämpning gälla, att beställningshavaren icke före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser. Beställningshavare varder, därest han efter utgången av löpande kontraktstid erhåller fortsatt anställning vara detta reglemente äger tillämpning, med den nya kontraktsperiodens ingång underkastad reglementets föreskrifter, ändå att han gjort anmälan som i första stycket sägs. 2 mom. Beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara pliktig — jämväl under löpande kontraktstid — att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar, om vilka förmäles i 18—20 och 22 §§. 3 mom. Beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är vidare pliktig — jämväl under löpande kontraktstid — att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent eller mera under de levnadskostnader, som utgöra grundnivån för beräkning av rörligt tillägg, efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen, underkasta sig minskning av lönen ävensom, i förekommande fall, av hyres- och ortstillägg med högst fem procent av de i löneplanen, respektive i den under 16 § intagna tabellen angivna årsbeloppen. Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken dag vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning.

126 övergångsbestämmelser 1. Beställningshavare, som omedelbart före övergången till i reglementet avsedd beställning tillhör lönegrad enligt löneplan Ma i avlöningsreglementet den 21 juni 1940 för fast anställt manskap vid försvarsväsendet (manskapsavlöningsreglementet), och som vid övergången kvarstår i samma beställning, bibehåller den placering i löneklass inom lönegrad med samma ordningsnummer enligt i reglementet intagen löneplan ävensom den rätt till uppflyttning i högre löneklass, som tillkommit honom omedelbart före övergången; dock att placering ej må äga rum i högre löneklass än den högsta för lönegraden gällande. 2. Beträffande beställningshavare, som samtidigt med övergången till detta reglemente vinner befordran till beställning inom högre lönegrad, skola i förekommande fall bestämmelserna i 6 § tillämpas med utgångpunkt från den löneställning, som enligt föreskrifterna under 1 punkten skulle hava blivit för honom gällande, därest han då kvarstått i den beställning, han omedelbart före befordringen tillhörde. 3. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 punkten ovan samt föreskrifterna i 16 § skall, utan hinder av vad i 1 § 5 mom. sägs, där före övergången till detta reglemente anställningstid över stat tagits i beräkning för löneklassuppflyttning eller för åtnjutande av hyres- och ortstillägg, beställningshavaren bibehållas vid därav föranledd förmån. 4. Där bestämmelserna i 8 § 1 mom. medföra ändring i beställningshavare omedelbart före övergången tillkommande semesterrätt, bestämmes semestern för år 1947 till hälften av antalet semesterdagar enligt de äldre bestämmelserna, ökad med hälften av antalet semesterdagar enligt de nya bestämmelserna, med iakttagande tillika att, om härvid uppstår brutet tal, jämkning skall ske till närmast högre dagantal.

127 Särskilda yttranden av sakkunniga från personalorganisationer Herr Backström,

representant för försvarsverkens civila personals förbund:

Under åberopande av vad som från försvarsverkens civila personals förbunds sida skriftligen framförts rörande anställningsformen för de av 1944 års manskapsutredning föreslagna teknikerna och som refererats i förevarande betänkande ävensom vad som av mig muntligen framförts och vilket likaledes återgivits i betänkandet, avger jag härmed min reservation mot det resultat, utredningen kommit till, nämligen förordandet av civilmilitär anställningsform för de vid armén och flygvapnet föreslagna teknikerna. Ehuru jag är väl medveten om, att vad utredningen sålunda förordat kommer att gynna det fast anställda underbefälets möjligheter till fortsatt anställning, kan jag icke därmed bortse från de nackdelar ett förverkligande av utredningsresultatet kommer att medföra för berörda verksamhetsområden inom armén och flygvapnet. Jag har sålunda funnit, att den av förbundet föreslagna kollektivavtalsanställningen skulle innebära den bästa lösningen, när det gäller tillgodoseendet av de krav å de praktiska arbetsuppgifternas utförande, som föreligga för verksamhetsområdena i fråga. I detta sammanhang vill jag också understryka nödvändigheten av att enhetliga anställningsformer eftersträvas för personalgrupper med sinsemellan likartade arbetsuppgifter.

Herr Gustafson, representant för försvarsväsendets underbefälsförbund: I egenskap av till utredningens förfogande ställd sakkunnig och såsom företrädare för den av utredningens förslag närmast berörda personalen har jag på åtskilliga punkter från utredningen avvikande mening, såväl i fråga om principiella ställningstaganden som beträffande detaljer. Min medverkan i utredningsarbetet har emellertid varit förhållandevis begränsad. I stort sett har jag först då betänkandet förelegat i korrektur eller då utredningens överväganden fortskridit så långt, att slutsatserna utformats i manuskript, fått del av utredningens argumentation och ståndpunkter. Även om jag haft tillfälle att inför kommittén framlägga mina synpunkter på de viktigaste principfrågorna är det självfallet, att jag icke kunnat inverka på utformandet

128 av detaljförslagen eller formuleringen av motiveringar, som k u n n a vara av betydelse för den framtida utvecklingen av manskapsgruppens lönefrågor. Under sådana förhållanden nödgas jag inledningsvis understryka, att jag — därest mitt särskilda yttrande skall kunna hållas inom rimliga gränser — endast kan beröra skälen för min avvikande mening på punkter av principiell betydelse. En dylik begränsning, vilken sålunda icke innebär en reservationslös anslutning till utredningens förslag och argumentation i andra avseenden, har jag ansett försvarlig även av andra skäl. Jag förutsätter nämligen, att personalförbundet, vilket icke beretts tillfälle föra förhandlingar i lönefrågan, kommer att få avge yttrande vid remissbehandlingen av utredningens betänkande, varigenom personalens synpunkter också i detaljfrågor kunna komma under bedömande. Vad först gäller de allmänna synpunkterna på löneställningen för det nuvarande kontraktsanställda manskapet vill jag erinra, att utredningens huvuduppgift enligt direktiven måste anses vara att åstadkomma en sådan avvägning av löneställningen, att en god rekrytering av manskapsbeställningarna kan vinnas. Enligt min mening gäller det härvidlag inte enbart — eller ens i främsta rummet — att göra avvägningen med hänsyn till aktuella svårigheter att erhålla tillräckligt antal anställningssökande, i vilket hänseende läget ju kan växla från tid till annan. Från en dylik utgångspunkt kan resultatet bli alltför överdrivet i den ena eller andra riktningen. Å andra sidan kan man självfallet inte bortse från behovet av att i ett exceptionellt svårt rekryteringsläge stimulera sökandefrekvensen genom höjd löneställning. Från sistnämnda utgångspunkt anser jag, att utredningen, särskilt beträffande det yngsta stammanskapet, bort föreslå betydligt högre löner. Det väsentliga för att på längre sikt trygga en god rekrytering av en yrkesgrupp är enligt min mening, att anställningsvillkoren svara mot de krav, som ställas på yrkesutövarna, och mot de speciella olägenheter eller påfrestningar, som eventuellt äro förenade med arbetsuppgifternas fullgörande. Dessa faktorer ha icke i något sammanhang hittills vunnit tillräckligt beaktande vid lönesättningen för det fast anställda manskapet. Även om så skett hade det på intet sätt varit ägnat att väcka förvåning, om rekryteringen av manskapsbeställningarna under senare år varit förenad med vissa svårigheter, men dessa hade då sannolikt icke kommit att bli avsevärt mera framträdande än fallet varit i fråga om rekryteringen till andra militära eller civila personalgrupper. Vill man på lönefrågans område söka komma fram till en lösning, som är ägnad att säkerställa rekryteringen av manskapskadern, gäller det i första hand att på ett rimligt sätt avväga löneställningen ur här anförda synpunkter. Spörsmålet om att i ett läge, då andra faktorer leda till särskilt accentuerade rekryteringssvårigheter, motverka dessas inflytande, blir enligt min mening en andrahandsfråga. I det förstnämnda avseendet måste man uppenbarligen

129 för stammanskapets del ta mycket stor hänsyn till de höga kvalitetskrav, som rätteligen böra upprätthållas vid rekryteringen, och till de anspråk, som måsle ställas på personalens villighet att underkasta sig en mängd regler för livsföring och tjänstgöring, vilka äro speciella för den militära tjänsten. Så länge anställningstryggheten icke tillnärmelsevis motsvarar vad som vanligen gäller inom andra grenar av statens verksamhet och vid välskötta privata företag, måste också hänsyn tagas till detta förhållande. Utredningens förslag innebär en viss förbättring härutinnan, men det fast anställda manskapets villkor avses alltjämt bli särpräglade. Som exempel må åberopas, att utredningen förordar anställningsform såsom extra ordinarie för de äldre furirerna, men bibehåller likväl skyldigheten att avgå senast vid uppnåendet av 34 års ålder. Jag har även menat, att ett fullföljande av antydda principer vid lönesättningen inte endast är ett intresse för personalgruppen i fråga utan också är högeligen önskvärt med hänsyn till allmänna intressen. Särskilt tjänsten såsom instruktionsbefäl för de värnpliktiga är, rätt fullgjord, ytterst krävande, och inte minst den manliga svenska ungdomen med skyldighet att genomgå militär utbildning har rätt att kräva, att staten på allt sätt sörjer för att de närmaste handledarna och lärarna under denna utbildning fylla högt ställda anspråk. Även om utredningen icke förbisett dessa synpunkter synas andra faktorer ha fått fälla utslaget. Rekryteringens samband med lönesättningen har bedömts ur alltför snäv synvinkel. Vidare har en anpassning eftersträvats till önskemålen att på visst sätt reglera omsättningen, stimulera till rekapitulation för vissa beställningshavare vid lämplig tidpunkt o. s. v. Siälvfallet kunna dessa synpunkter inte helt frånkännas betydelse, men också de måste hänföras till andrahandsfaktorerna. Eljest kommer lönesättningen att ske på grunder, som alltför markant avvika från de principer, vilka bruka tillämpas vid lönebestämningen för befattningshavare i allmänhet. Denna olikhet i bedömningsgrunderna anser jag vara principiellt betänklig inte minst därför, att den motverkar en ur många synpunkter eftersträvansvärd känsla hos de militära beställningshavarna att vara »likställda» med andra statstjänare. Därigenom försvåras även utjämnandet av kvarstående motsättningar mellan »militärt» och »civilt». I sammanhanget kan jag inte underlåta att såsom exempel på irrationella bedömningsgrunder vid lönesättningen hänvisa till utredningens uttalande, att lönen för manskap vid första kontraktstidens utgång bör bestämmas så, att den å ena sidan lockar till kvarstående i tjänst men å andra sidan icke sättes så hög, att en övergång till civil anställning försvåras. Jag vill icke bestrida, att såväl rekapitulations- som civilanställningsfrågorna äro viktiga problem, men jag kan inte ansluta mig till den uppfattningen, att hänsynstagandet till dem skall öva avgörande inverkan på utmätandet av den lön, som bör tillerkännas personalen.

130 En rimlig avvägning mellan alla de faktorer, som vid bedömandet av föreliggande lönefråga ha relevans, och framför allt en skälig gradering mellan dessa faktorers inverkan med hänsyn till deras olika vikt anser jag hade uppnåtts, därest de av personalförbundet på framställning av utredningen preciserade kraven hade tillmötesgåtts. Dessa krav äro icke överdrivna, och det hade enligt min mening också bort tillmätas stor betydelse, att personalförbundet — under hänsynstagande till den överenskommelse, som efter förhandlingar träffats mellan 1945 års lönekommitté och representanter för övriga statsanställda grupper — avsevärt modererat sina önskemål i förhållande till vad i tidigare sammanhang ifrågasatts. Jag anser sålunda, att lönen för långtjänstunderbefäl bort föreslås utgå efter löneklasserna 12 (8), 13 (9), 15 (11) och 17 (13), att den nya gruppen tekniker bort placeras i lönegrad 14 (10), att furir bort tillerkännas kontantlön efter tre års anställning och därvid placerats i lönegrad 10 (6), att den kontanta lönen för blandavlönad beställningshavare bort sättas till lägst 1 740 och högst 3 252 kronor för år samt att vissa andra av personalförbundet via Tjänstemännens Centralorganisation till 1945 års lönekommitté framförda förslag — exempelvis slopandet av tjänståldersgränsen för åtnjutande av hyres- och ortstillägg — bort tillmötesgås. I anslutning härtill önskar jag i korthet beröra en del av mina motiv för denna ståndpunkt. Jag har ansett personalförbundets krav på större spännvidd i lönegraden för långtjänstunderbefäl vara starkt motiverad. Det kan visserligen invändas, att sådan icke förefunnits tidigare, men såvitt den »branthet», som kännetecknar löneplanen för underofficerare och vissa lönegrader på officerslöneplanen och som skall bestå även enligt 1945 års lönekommittés förslag, överhuvud laget är sakligt motiverad, så är den det också för långtjänstunderbefälet. Det har invänts, att underofficerslöneplanens konstruktion borde närmare anslutas till vad som gäller för de civila lönegraderna — en uppfattning, till vilken jag också ansluter mig — och att man i avvaktan på en dylik reform icke bör införa branlheten i fråga för någon grupp, för vilken den icke tidigare gällt. Emellertid synes det mig uppenbart, att »sammanpressningen» av underofficerslönegraderna i vart fall icke lär kunna genomföras på bekostnad av slutlönerna i respektive lönegrader utan det måste bli fråga om en lyftning av de yngre beställningshavarnas löner. Blir en sådan åtgärd genomförd, uppkommer ett orimligt stort avstånd mellan lönegraderna för långtjänstunderbefäl och för sergeanter (motsvarande). Vidare innebär uteslutande av brantheten i långtjänstunderbefälets lönegrad, att löneutvecklingen för denna grupp kommer att hoppa över ett led, som för andra grupper medför vissa fördelar. Detta finner jag icke vara rättvist.

131 I fråga om löneställningen för teknikerna har jag icke förbisett, att utredningens förslag kan innebära en högre sammanlagd inkomst för beställningshavarna vid flygvapnet än den av mig förordade lönegradsplaceringen, med vilken icke torde kunna förenas rätt till mekanikertillägg. Förutsättningen härför är emellertid, att mekanikertillägg alltid kommer att utgå oberoende av tjänstgöringsförhållandena. Då betryggande garanti i detta avseende inte kan uppställas, särskilt som 1945 års lönekommitté ännu icke tagit ställning till frågan om principerna för och storleken av de nu utgående flygtilläggsförmånerna, har jag icke kunnat grunda min ståndpunkt på den angivna förutsättningen. Härtill kommer, dels att mekanikertillägget knappast lär ifrågakomma för beräkning av rörligt tillägg samt — än viktigare — att den del av den sammanlagda inkomsten, som belöper på mekanikertillägg, icke inverkar på beräkningen av pensionsunderlagen. Utredningen har anknutit tidpunkten för övergången till kontantlön till den nuvarande första kontraktstidens utlöpande. Enligt min mening vore det önskvärt att nedsätta denna tid till tre år, vilket säkerligen skulle underlätta rekryteringen. Eftersom tjänstgöringen under de tre första åren omfattar såväl teoretisk som praktisk utbildning och i viss mån även praktikanttjänstgöring i underbefälsbefattning, anser jag det icke erforderligt att uppställa krav på något slags provar såsom furir, innan övergång till kontantlön medgives. Beträffande blandlöneplanen har jag ansett, att man i detta fall måste lägga huvudvikten på den rekryteringsstimulerande faktorn — här liksom överhuvud i fråga om det yngsta manskapet kan man knappast främst utgå från en värdering av arbetsprestationerna — och att erforderlig effekt icke står att uppnå med utredningens förslag. Stor betydelse tillmäter jag också önskemålet om att så vitt möjligt erhålla rekrytering ur något äldre grupper ungdomar. Det är ur alla synpunkter beklagligt, att huvuddelen av de nyanställda ligger i åldersgrupperna 16—18 år. Särskilt önskvärt vore det, att till väsentlig del kunna rekrytera med sådana värnpliktiga, som under sin tjänstgöring befunnits lämpliga och intresserade för fast anställning. Jag har ansett att största hänsyn bort tagas härtill vid blandlöneplanens konstruktion. Utredningens uppfattning att vid genomförande av dess förslag vissa möjligheter böra uppkomma att rekrytera underbefälskadern med värnpliktiga, vilka fullgjort första tjänstgöring, anser jag vara alltför optimistisk. Just den låga genomsnittsåldern har alltid åberopats som skäl för en restriktiv lönesättning för stammanskapet. Å andra sidan har från skilda håll enstämmigt betygats, att en med hänsyn till arbetsuppgifter och ställning i förhållande till de värnpliktiga väsentlig höjning av levnadsåldern vore i hög grad önskvärd. Jag anser det icke vara möjligt att förverkliga detta viktiga önskemål på annat sätt, än att först åstadkomma en behövlig förbättring av löneförmånerna. Om man skall avvakta den eftersträvade omläggningen av

132 rekryteringen mot äldre åldersgrupper, innan därav betingad lönehöjning företages, lära de nuvarande otillfredsställande förhållanden komma att bestå för all framtid. De här anförda synpunkterna innebära icke, att jag underskattar värdet av de förbättringar i det fast anställda manskapets löneställning och anställningsvillkor i övrigt, som ett genomförande av utredningens förslag obestridligen skulle medföra. I vissa hänseenden äro dessa förbättringar avsevärda, i andra mindre framträdande. Av särskilt värde är den föreslagna omläggningen till kontantlön för vissa grupper. Jag har sålunda närmast ansett, att utredningens förslag är ett steg i rätt riktning, men att detta steg inte tagits ut så långt som skäligheten och personalens eftersatta läge bort bjuda. De aktuella förhållandena i fråga om personalförsörjningen för de viktiga befattningarna såsom instruktörer och förhandsmän för de värnpliktiga synas mig icke motivera, att eftersläpningen för stammanskapet i förhållande till den allmänna löneutvecklingen och moderna lönesättningsprinciper återhämtas stegvis. En genomgripande reform i överensstämmelse med personalens i och för sig måttliga anspråk har jag ansett vara bäst förenlig också med försvarets intressen. En sådan reform blir desto angelägnare, om en minskning av de värnpliktigas utbildningstid med bibehållna utbildningsmål eftersträvas. I så fall är det angelägnare än någonsin att lönen till instruktörer och specialister i manskapsbeställning utmätes efter grunder, som gör det möjligt att upprätthålla höga kvalitetskrav. Detta skulle enligt min mening också innebära god hushållning.

1. Organisatoriska åtgärder till främjande av medi57. Betänkande angående vissa organisations-, utbildcinsk forskning. Idun. (2), 235 s. E . nings- och tjänstgöringsfrågor vid domstolarna. 77. Naturvetenskapliga forskningskommittén. 2. Förslag Norstedt. 330) s. J u . till reformer rörande doktorsavhandlingar och annan 58. Betänkande imed försfag rörande utbyggnad av civila publiceringsverksamhet inom naturvetenskaperna. ilygplatser nn. m. Idun. 153 s. 1 karta. K. Den marinbiologiska forskningen. Utbildningen av 59. Betänkande med förslag angående hemvärnet. Becklaboratoriebiträden. Idun. 114 s. E . man. 157 s. 1 bil. F ö . CO. Betänkande rnied förslag till lag om skydd mot ohälsa 78. Jordbruksbefolkningens möjligheter till sysselsättning utom jordbruket. Av S. Grundström. Idun. och olycksfalll i arbete m. m. Almqvist & Wicksell, 192 s. J o . Uppsala. 867 s. S. 79. 1945 års statsskatteberedning. Betänkande med för61. Riktlinjer föir den framtida jordbrukspolitiken. Del 3. slag till omläggning av den direkta 'statsbeskattningen Bilagor. Iduin. 149 s. J o . samt angående kvarlåtenskapsskatt m. m. Beckman. 62. Betänkande med förslag till lag om tryggande av 456 s. F i . byggnadsarbetares lönefordran m. m. Norstedt, iv, 80. Utredning angående vissa lägenhetsupplåtelser å 229 s. J u . kronomark i Norrlands fjälltrakter. Marcus. 87 s. J o . 63. Betänkande med förslag till lag om virkesmätning 81. 1945 års universitetsberedning. 2. Akademiska lärarin. m. Marcus, iv, 128 s. J o . befattningar samt anslag till den vetenskapliga ut64. Betänkande med förslag till ny lagstiftning om uppbildningen m. m. Beckman. 202 s. E . sikt å jordbruk. Beckman. 160 s. J o 82. Betänkande med förslag angående kommunernas 65. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkanden. bidrag till folkpensionskostnaderna. Idun. 95 s. S . Bilaga nr 2., Arbetsterapi, ett led i sjukvården. Av 83. Betänkande med förslag till strafflagstiftning för E. Severin. Statens Reproduktionsanstalt. 54 s. S, krigsmakten. Norstedt. 268 s. J u . 66. Betänkande angående reglering av anställningsför84. Betänkande angående vissa åtgärder till förbätthållandena Iför viss civil personal inom statsförvaltrande av transportförhållandena i Norrland. V. Petningen. Del 1. Kontorspersonal och amanuensperterson. 200 s. K. sonal. Marcuis. 138 s. F i 85. Belänkande med förslag till en utökad köttkontroll 67. Betänkande med utredning och förslag angående m. m. Idun. 71 s. 1 karta. J o . löneställningen för viss statsanställd sjukvårds- och 86. Den tvska propagandan i Sverige under krigsåren ekonomipersonal m. m. V. Petterson. 223 s. F i . 1939—1945. Norstedt. 270 s. S. 68. Betänkande och förslag angående det fria och fri87. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande villiga folkbildningsarbetet. Del 1. Allmänt folkbildm. m. Del 2. Hjälpkrafterna. Beckman. 94 s. E. ningsarbete. Beckman. 254 s. E . 88. Betänkande med förslag till organisation av till69. Förvaltningsförfarandet. Förberedande utredning svnen å arbetarskvddslagstiftningen m. m. 2. Almangående reglering av förfarandet hos förvaltningsqvist & Wiksell, Uppsala. 221 s. S. myndigheter i ärenden rörande enskild rätt och 89. Utredning om utbetalningen av barnbidragen. V. Petdärmed sammanhängande frågor. Av N. Herlitz. terson. 100 s. S. Marcus. 221 s. J u . 90. Betänkande med förslag angående den offentliga 70. Utredningen om föreningsjordbruk. Betänkande med lönestatistiken. Marcus. 115 s. Fi. förslag till lag om sambruksföreningar. V. Petterson. 91. Betänkande angående revision av del militära rätte198 s. J o . gångsväsendet. Norstedt. 280 s. J u . 71. Betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m. m. 92. Förslag till omorganisation av justitiekanslersämbetet Marcus. 199 s. F i . och inrättande av ett riksåklagarämbete. Norstedt. 72. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 54 s. J u . 7. Radio och film i skolundervisningen. Idun. 64 s. E« 93. Parlamentariska undersökningskommissionen angå73. Utlåtande rörande metoder och materiel vid skogsende flyktingärenden och säkerhetstjänst. 2. Betänbrandsläckning. Marcus. 142 s. K. kände angående utlämnande av uppgifter om flyk74. Betänkande angående socialvetenskapernas ställning • tingar. Beckman. 197 s. S. vid universitet och högskolor m. m. Haeggström. 94. Försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas betän180 s. E . kande. Förslag till lönegradsplaceringar, _ tjänste75. Betänkande och förslag angående förhållandet melbenämningar m. m. V. Petterson. 193 s. F i . lan befäl och meniga inom krigsmakten m. m. Beck95. Betänkande med förslag angående lönereglering för man. 301 s. F ö . fast anställt manskap vid försvaret m. m. V. Petter76. De medicinska högskolornas organisationskommitté. son. 132 s. Fö. Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex.E. = ecklesiastikdepartementet, J o . jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement

Statens offentliga utredningar 1946 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Förslag till omorganisation av justitiekanslersämbetet Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård och inrättande av ett riksåklagarämbete. [92] ftrvdabalksakkunnigas förslag till föräldrabalk. [49] Kommunalförvaltning. Betänkande ang. vissa organisations-, utbildnings- och - tjänstgöringsfrågor vid domstolarna. [57] Statens och k o m m u n e r n a s finansväsen. 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga. Betänkande med Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering Betänkande med förslag till omorganisation av väg- och av inkomst a v jordbruksfastighet samt lag om jord• vattenbyggnadsstyrelsén m. m. [10] bruksbokföring. [29] 1945 å r s lönekommitté. 1. Betänkande med förslag till 1944 års skattesakkunniga. 2. Betänkande med förslag statliga löneplaner m. m. .[48] ang. idrottssammanslutningars beskattning för inBetänkande ang. reglering av anställningsförhållandena komst. [56] för viss civil personal inom statsförvaltningen. Del 1. 1945 års statsskatteberedning. Betänkande med förslag Kontorspersonal och amanuenspersonal. [66] till omläggning av den direkta statsbeskattningen samt Betänkande med utredning och förslag ang. löneställang. kvarlåtenskapsskatt m. m. [79] ningen för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomiBetänkande med förslag ang. den offentliga lönestatipersonal m. m. [671 stiken. [90] Förvaltningsförfarandet. Förberedande utredning ang. reglering av förfarandet hos förvaltningsmyndigheter Politi. i ärenden rörande enskild rätt och därmed sammanParlamentariska undersökningskommissionen ang. flykhängande frågor. [69] tingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betänkande ang. Betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m. m. [71] llyktingars behandling. [36] 2. Betänkande ang. utlämnande av uppgifter om flyktingar. [93] (Forts, å omslagets 4:e sida.)

Den tyska propagandan 1939—1945. [86]

i

Sverige

under

krigsåren

Nationalekonomi och socialpolitik. Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige. Dess samband med nativitetsminskningen och dess förhållande vid olika former av förlossningsvård samt dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. [2] Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag ang. allmänna barnbidrag m. m. [5] Bilagor.[6] Investeringsutredningens betänkande med utredning rörande personal- och materielresurser m. m. för genomförande av ett arbetsprogram enligt av utredningen tidigare framlagt förslag. [13] Den familjevårdande socialpolitiken. [17] Betänkande med förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation. [19] Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag ang. moderskapsbidrag. [23] 13. Förslag ang. folkpensioneringens administrativa handhavande m. m. [37] 14. Utredning och förslag ang. ålderdomshem m. m. [52] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. [24] Bilaga nr 2. Arbetsterapi, ett led i sjukvården. [65] Betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. [27] Bilagor. [28] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 6. Tiden juli 1944—juni 1945. [35] Sakkunniga ang. arbetsförmedlingens organisation. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. [44] Del 2. Den offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation. Motiv och förslag. [51] Betänkande om befolkningspolitikens organisation m. m. [53] Betänkande med förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. m. 1. [60] Betänkande med förslag ang. kommunernas bidrag till folkpensionskostnaderna. [82] Betänkande med förslag till organisation av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen m. m. 2. [88] Utredning om utbetalningen av barnbidragen. [89] Hälso- och sjukvård. Betänkande ang. den centrala organisationen av del civila medicinal- och veterinärväsendet. [20] Allmänt näringsväsen. Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till arbetstagares uppfinningar. [21] Fast egendom. J o r d b r u k med binäringar. Betänkande ang. forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland. [16] PM ang. utvecklingsplanering på jordbrukets område. 1181 Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget. [39] Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. [42] Del 2. [46] Del 3. Bilagor. [61] Betänkande med förslag till åtgärder för främjande av ridhästaveln m. m. [45] Rationalitetsvariationerna inom det svenska jordbruket. [47] Betänkande med förslag till ny lagstiftning om uppsikt å jordbruk. [64] Utredningen om föreningsjordbruk. Betänkande med förslag till lag om sambruksföreningar. [70] Jordbruksbefolkningens möjligheter till sysselsättning utom jordbruket. [78] Utredning ang. vissa lägenhetsupplåtelser å kronomark i Norrlands fjälltrakter. [80] Betänkande med förslag till en utökad köttkontroll m. m. [85] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till ändrade grunder för flottningslagstiftningen m. m. [3] Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. [41] Betänkande med förslag till lag om virkesmätning m. m. [63] Utlåtande rörande metoder och materiel vid skogsbrandsläckning. [73] Industri. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivningsoch rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder. [22]

Betänkande ang. hantverkets och småindustriens befrämjande. [40] Belänkande med förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran m. m. [62] Handel och sjöfart. Kommunikationsväsen. Betänkande ang. rundradion i Sverige. Dess aktuella behov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. [1] Betänkande med förslag till verkstadsorganisation för väg- och vattenbyggnadsväsendet. [43] Betänkande rörande utbyggnad av civila flygplatser m. m. |58] Betänkande ang. vissa åtgärder till förbättrande av transportförhållandena i Norrland. [84] Bank-, kredit- och penningväsen. Försäkringsväsen. Betänkande ang. tjänstepensionsförsäkringens organisation. J26] Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäkringsrörelse m. m. 1. Lagtext. [33] 2. Motiv. [34] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling , i övrigt. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till boställsordning för folkskolaris lärare m. m. [8] 1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitutionen. [9] 2. Akademiska lärarbefattningar samt anslag till den vetenskapliga utbildningen m. m. [81] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. IV. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. [11] B. Förslag till undervisningsplaner. [15] 4. Bealskolan. Praktiska linjer. [14] VI. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran och undervisning. [31] VII. Radio och film i skolundervisningen. [72] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 1. [12] Del 2. Hjälpkrafterna. [87] Soeialutbildningssakkunniga. 2. Utredning och förslag rörande statsvetenskapliga examina m. m. [30] Betänkande med förslag till förordning ang. allmänt kyrkomöte m. m. [32] Betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna m. m. Del 2. [50] Utredning ang. reglering av den territoriella församlingsindelningen i Stockholm. [54] Utredning rörande sexualundervisningen i högre skolor jämte förslag till handledning i sexualundervisning för lärare i högre skolor. [55] Betänkande och förslag ang. det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Del 1. Allmänt folkbildningsarbete. [68] Betänkande ang. socialvetenskapernas ställning vid universitet och högskolor m. ni. [74] De medicinska högskolornas organisationskommitté. 1. Organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning. [76] Naturvetenskapliga forskningskommittén. 2. Förslag till reformer rörande doktorsavhandlingar och annan publiceringsverksamhet inom naturvetenskaperna. Den marinbiologiska forskningen. Utbildningen av laboratoriebiträden. [77] Försvarsväsen. Betänkande med förslag ang. uniformspliktens omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. [4] Betänkande och förslag rörande åtgärder för att begränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten. [7] Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse för rikets försvar. [25] Betänkande med förslag rörande officersutbildningen inom armén m. m. [38] Betänkande med förslag ang. hemvärnet. [59] Betänkande med förslag ang. förhållandet mellan befäl och meniga inom krigsmakten m. m. [75] Betänkande och förslag till strafflagstiftning för krigsmakten. [83] Betänkande ang. revision av det militära rättegångsväsendet. [91] Försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande. Förslag till lönegradsplaceringar, tjänstebenämningar m. m. [94] Betänkande med förslag ang. lönereglering för fast anställt manskap vid försvaret m. m. [95] Utrikes ä r e n d e n . I n t e r n a t i o n e l l r ä t t .

Stockholm 1946. Victor Pettersons Bokindustriaktiebolag. 22043