Betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

A STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1938:55

FINANSDEPARTEMENTET

1936 ÅRS LÖNEKOMMITTÉ

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

M I L I T Ä R T AVLÖNINGSREGLEMENTE

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1938 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

1. Betänkande angående omorganisation av polisskolan 30. Betänkande jämte lagförslag angående lärlingsutbilcU i Stockholm m. m. Idun. (4), 107 s. S. ningen inom hantverket och den mindre industrien. Idun. 159 s. H. 2. Förslag till revision av den svenska kyrkohandboken. Av E. Eidem. Uppsala, Almqvist & Wiksell. 31. Försöksutredning beträffande omfattningen av yrkesvij, 303 s. E. mässig godstrafik med automobil eller släpvagn unH 3. Byggnadsindustrien i Sverige. 2. Arbetsgivares och der ä r 1937. Beckman. 211 s. K. löntagares inkomster. Idun. vij, 198 s. S. 32. Betänkande med utredning och förslag angående beJ. gynnelsespråket i realskolan. Haeggström. 228 s. E. 4. Byggnadsindustrien i Sverige. 3. Arbetslöshetens omfattning och växlingar. Idun. vij, 202 s. S. 33. Betänkande och förslag rörande den andliga vården inom försvarsväsendet. Beckman. 95 s. F ö . 5. Betänkande med utredning och förslag rörande produktions- och avsättningsförhållandena inom träd34. Den statliga egnahemsverksamheten. Marcus, viijj 681 s. Jo. gärdsnäringen. Marcus. 314 s. J o . 6. Betänkande i iiäringsfrågan. Marcus. 173, 251* s. S. 35. Betänkande och förslag angående utsträckning av den) årliga lästiden vid folkskolan m. m. Idun. 102 s. EJ 7. Betänkande angående barnbekiädnadsbidrag m. m. Marcus. 133, 18* s. S. 36. Betänkande med förslag rörande djurskyddslagstiftni ng. Marcus. 154 s. J u . 8. 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med förför järnkonstruktioner till slag rörande omorganisation av vissa delar av tek- 37. Normalbestämmelser byggnadsverk (järnbestämmelser). Tredje omarbeta-l niska skolan i Stockholm. Hxggström. viij, 455 s. de upplagan. Beckman. 83 s. K. 2 bil. E. 9. Utlåtande rörande flottans fartygstyper m. m. Nor- 38. Betänkande med förslig till ändringar i arrendelag-I stil'tningen. Marcus. 492 s. Jo. stedt. 71 s. Fö. 10. Byggnadsindustrien i Sverige. 1. Allmän översikt, 39. Betänkande med förslag till statliga åtgärder följ stödjande av privatflygningens utveckling i SverigeJ yttranden och förslag. Idun. xvj, 741 s. S. Beckman. 107 s. K. 11. Riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehåll och avbetainingsköp. Av F. Schmidt. Norstedt. 64 s. Ju. 40. Betänkande med utredning och förslag rörande stats-I bidrag till anordnande av bostäder åt åldringar och] 12. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordänkor i s. k. pensionärshem. Idun. 98 s. S. bruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämndernas förslag vid 1938 års allmänna fastighetstaxe41. 1936 å r s uppbördskommitté. Betänkande med förslag! till omorganisation av uppbördsväsendet och folk-I ring. Haeggström. 89 s. Fi. bokföringen m. m. Del 2. Folkbokföringen. Marcus. 13 Betänkande angående förvärvsarbetande kvinnors vj, 400 s. Fi. rättsliga ställning vid äktenskap och barnsbörd. Marcus. 52 s. S. 42. Betänkande med utredning och förslag angående åt-l 14. Betänkande och förslag angående skolöverstyrelsens gärder till den svenska exportnäringens främjande^ organisation. Haeggström. ix, 396 s. E. Idun. 118 s. H. 15. Betänkande angående >landsbygdens avfolkning». 43 Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk. 1 Marcus. 208, 90* s. S. Lagtext. Norstedt, vij, 150 s. Ju. 16. Betänkande och förslag angående verksamheten vid 44^ Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk. kungl. dramatiska teatern, dess förvaltning och ledMotiv m. m. Norstedt. 619 s. Ju. ning. Haeggström. 78 s. E. 45_ Betänkande med förslag angående reglering av strand17. Betänkande med förslag till lotteriförordning m. m. bebyggelsen m. m. Beckman. 66 s. S. Marcus. 70 s. H. 40_ 1936 års uppbördskommilté. Betänkande med förslag 18. Betänkande med förslag till lag om frivillig pensiotill omorganisation av uppbördsväsendet och folkboknering av i enskild tjänst anställda m. m. Beckman. föringen m. m. Del 1. Uppbördsväsendet. Marcus, vij 121 s. Ju. 400 s. F i . 19. Yttrande med socialetiska synpunkter på befolk47^ Betänkande angående gift kvinnas förvärvsarbete in. m ningsfrågan. Marcus. 52, 10* s. S. Marcus. 496 s. Fi. 20. Betänkande angående barnkrubbor och sommarkolo4g. 1936 års uppbördskommitté. Betänkande med förslaj nier m. m. Marcus. 76, (2), 16* s. S. till omorganisation av uppbördsväsendet och folkbok21. Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 1. föringen m. m. Del 3. Omorganisation och kostnader Beckman. 254 s. S. Marcus, iv, 164 s. Fi. 22 Betänkande med förslag till reformerad hyreslag49 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med forslat stiftning. Norstedt. 278 s. Ju. angående utbildningen av lärare i teckning och 23. Betänkande med förslag till lag om enskilda vägar slöjd samt för yrkesundervisningen. Haeggström. viij m. m. Beckman. 229 s. K. 216 s. E . 24. Betänkande med vissa demografiska utredningar. 5g Betänkande angående utbildningen av lärare vid d( Marcus. 290 s. S. allmänna läroverken och med dem jämförliga läro 25. Betänkande med förslag till lag om villkorlig frigivanstalter. Idun 381 s. E. ning m. m. Norstedt. 77 s. Ju. 51_ Uppbörds- och folkbokföringsreformen. Marcus. 34 s 26. Betänkande med utredning och förslag angående cenFi. trala verkstadsskolor m. m. Idun. (2), 320 s. E. 52. 1936 års lönekommitté. Betänkande med förslag til 27. Betänkande med förslag till trafikförsäkringslag civilt icke-ordinariereglemente. Norstedt. 92 s. Fl jämte därmed sammanhängande författningar. Nor- 53 Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läg< stedt. 139 s. J u . med förslag till åtgärder för höjande av näringen; 28. 1936 års järnvägskommitté. Betänkande rörande åtbärkraft. 1. Förberedande undersökningar och uttagärder för enhetliggörande av det svenska järnvägslanden. (1936 års skogsutrednings betänkande nr l.j nätet. Norstedt. 276 s. K. Idun. 115 s. Jo. 29. Betänkande med utredning och förslag angående in- 54. Betänkande med utredning och förslag angående tagning av elever i första klassen av de allmänna överstyrelse för yrkesutbildning. Idun. 158 s. E. läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. 55. 1936 å r s lönekommitté. Betänkande med förslag til Idun. 216 s. E . militärt avlöningsreglemente. Idun. 439 s. F i . Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse bokstäverna till det departement, under vill et utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordninj (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1938:55

FINANSDEPARTEMENTET

1936 ÅRS LÖNEKOMMITTÉ

B E T Ä N K A N D E MED FÖRSLAG T I L L

MILITÄRT AVLÖNINGSREGLEMENTE

STOCKHOLM 1938 I DUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG, ESSELTE AB. 817660

m,f

Till

KONUNGEN.

På föredragning av chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, beslöt Eders Kungl. Maj:t den 24 april 1936 tillsättande under finansdepartementet av en kommitté, benämnd 1936 års lönekommitté, med upp-

drag att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare vid den civila och militära statsförvaltningen i huvudsaklig överensstämmelse med av föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet angivna riktlinjer. Till ledamöter i kommittén förordnade Eders Kungl. Maj:t generaldirektören och chefen för kommerskollegium, numera statsrådet G. H. Eriksson, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, ombudsmannen O. Andersson i Malmö, dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare, numera landshövdingen D. Hansen, docenten vid Stockholms högskola A. H. Johansson, ledamoten av riksdagens andra kammare, numera statsrådet G. Strindlund, ledamoten av riksdagens första kammare, skogschefen C. G. L. H. Tamm samt expeditionschefen i finansdepartementet E. A. Westling. Samtidigt bemyndigade Eders Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga för att vid behandlingen av särskilda frågor medverka vid utredningsarbetet ävensom utse representanter för av arbetet berörda verk, institutioner och personalsammanslutningar att i erforderlig omfattning överlägga med kommittén. Tillika bemyndigades chefen för finansdepartementet att förordna sekreterare åt kommittén och ställa till dess förfogande det arbetsbiträde i övrigt, som kunde vara behövligt. Genom beslut samma dag förordnade chefen för finansdepartementet till kommitténs huvudsekreterare expeditionschefen Westling samt till sekreterare i kommittén sekreteraren hos statskontoret A. Carlsson. Sedan ledamoten herr Strindlund utnämnts till statsråd och i anledning härav erhållit begärt entledigande från uppdraget att vara ledamot av kommittén, förordnade Eders Kungl. Maj:t genom beslut den 17 juli 1936 till ledamot i Strindlunds ställe ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren A. L. Hansson i Rubbestad. På därom gjord framställning blev ledamoten herr Johansson den 14 januari 1938 entledigad från uppdraget att vara ledamot av kommittén. Sedan generaldirektören Eriksson den 31 augusti 1938 utnämnts till statsråd, blev han på därom gjord framställning den 2 nästpåföljande september entledigad från uppdraget att vara ledamot, tillika ordförande, i kommittén. I samband därmed uppdrogs åt ledamoten herr Westling att i egenskap av ordförande leda kommitténs arbete. Genom beslut den 6 november 1936 har chefen för finansdepartementet förordnat förste amanuensen i försvarsdepartementet P. H. G. L. Edsberg att biträda med olika inom kommitténs sekretariat förekommande göromål. Kommittén har tidigare avgivit följande betänkanden, nämligen dels den 16 september 1937 betänkande med förslag angående dyrortsgrupperingen (stat. off. utredn. 1937: 32),

5 dels den 16 december 1937 betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente (stat. off. utredn. 1937:48), dels den 17 november 1938 utlåtande med förslag till avlöningsbestämmelser för provinsialläkare och distriktsveterinärer (ej tryckt), dels ock den 21 december 1938 betänkande med förslag till civilt ickeordinariereglemente (stat. off. utredn. 1938:52). Sedan det åt lönekommittén lämnade utredningsuppdraget, såvitt detsamma avser lönereglering och revision av gällande avlöningsbestämmelser för ordinarie beställningshavare vid försvarsväsendet, numera slutförts, får kommittén härmed till Eders Kungl. Maj:t överlämna betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente. Med avseende å kommittéarbetets bedrivande och organisation, såvitt angår nämnda fråga, torde böra meddelas följande. Överarbetningen av gällande avlöningsbestämmelser för försvarsväsendets ordinarie personal har i första hand varit överlämnad åt en särskild sektion inom kommittén. Denna sektion (sektion III) har haft att med utgångspunkt från 1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag till militärt avlöningsreglemente, i vad detsamma angår ordinarie personal vid försvarsväsendet, samt däröver avgivna utlåtanden verkställa en överarbetning av de allmänna avlöningsbestämmelserna för ifrågavarande personal samt framlägga preliminärt förslag till avlöningsbestämmelsernas utformning med undantag av frågan om löneplanernas konstruktion samt vissa andra frågor av mera principiell innebörd, vilka funnits böra direkt behandlas av kommittén in pleno. Ifrågavarande sektion har bestått av kommitténs nuvarande ordförande herr Westling — tillika ordförande i sektionen — jämte vissa av chefen för finansdepartementet utsedda delegerade för försvarsväsendets lönenämnd, nämligen ordföranden i lönenämnden, kammarrättsrådet A. G. Afzelius samt ledamöterna av nämnden kommendören M. E. Giron, statskommissarien H. K. H. Tottie och regementskassören A. Almroos. Sekreterargöromålen inom sektionen hava bestritts av förste amanuensen Edsberg. De inom sektionen utarbetade förslagen hava sedermera behandlats av kommittén in pleno, varvid jämväl upptagits frågan om löneplaner m. m., och ligga till grund för det förslag till avlöningsreglemente, som nu överlämnas. Enligt beslut av t. f. chefen för finansdepartementet den 24 juli 1936 har förste aktuarien i statens pensionsanstalt T. B. Kjellén biträtt kommittén med bearbetningen av visst rörande försvarsväsendets beställningshavare insamlat uppgiftsmaterial ävensom med därå grundade eller eljest för kommitténs arbete erforderliga kostnadsberäkningar. I anslutning till vad i kommitténs direktiv förutsatts om beredande av tillfälle för företrädare för skilda personalgrupper alt vid överläggningar med kommittén framföra sina synpunkter har, efter framställning från

kommittén, chefen för finansdepartementet genom beslut den 27 november 1936 anmodat vissa större personalorganisationer — bland dem Svenska officersförbundet och Svenska underofficersförbundet — att utse representanter jämte ställföreträdare för dessa att överlägga med kommittén. De av nämnda båda organisationer utsedda representanterna hava varit för officersförbundet kommendören Giron och för underofficersförbundet regementskassören Almroos. Ställföreträdare för nämnda personalrepresentanter hava varit, för herr Giron översten K. H. Arntz och för herr Almroos flaggstyrmannen W. Lagerkvist. överläggningar med personalrepresentanterna i de ämnen, som behandlas i föreliggande betänkande, hava hållits den 13 och 14 september, den 6, 25 och 26 oktober, den 17 november samt den 22 december 1938. I dessa överläggningar hava, på kommitténs kallelse, deltagit även representanternas ställföreträdare. Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden av personalrepresentanterna och ställföreträdarna för dem. Under fortgången av lönekommitténs arbete hava genom särskilda remisser av Eders Kungl. Maj:t till kommittén överlämnats åtskilliga framställningar eller förslag i fråga om ändrade avlöningsbestämmelser m. m. för beställningshavarna vid försvarsväsendet för att tagas under övervägande vid fullgörande av kommitténs uppdrag eller för att eljest vara tillgängliga för kommittén. Vidare hava från vissa myndigheter samt från personalorganisationer direkt till kommittén ingivits åtskilliga framställningar i olika lönespörsmål. Ifrågavarande till kommittén remitterade eller direkt ingivna framställningar finnas upptagna i särskilda bland kommitténs handlingar befintliga förteckningar. Stockholm den 23 december 1938. U n d e r d å n i g st A. WESTLING. OLOF ANDERSSON.

D. HANSEN.

AXEL L. HANSSON.

GUSTAF TAMM. / Hans

Edsberg.

Inledning. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 14 januari 1918 tillkallades sakkunniga för uppgörande av förslag till ny lönereglering för arméns och marinens personal (1918 års militära avlöningssakkunniga). Sedan vid 1919 års lagtima riksdag antagits ett nytt avlöningsreglemente för kommunikationsverkens befattningshavare, uppbyggt på i viss mån nya löneprinciper, upptogo dessa sakkunniga till behandling frågan, i vilken utsträckning de nya löneprinciperna för kommunikationsverken kunde vinna tillämpning även beträffande försvarsväsendets personal. I första delen av sitt betänkande angående lönereglering för arméns och marinens personal, avgiven den 10 januari 1921, framhöllo de sakkunniga, att de vid den undersökning, som ägnats denna fråga, funnit, att de nya löneprinciperna i väsentliga delar läte sig anpassa på försvarsväsendets personal. De sakkunniga hade vid sådant förhållande så mycket hellre ansett sig böra förorda tillämpandet å försvarsväsendets personal av berörda löneprinciper, som det militära avlöningssystemet — vilket för det dåvarande, speciellt vad marinen beträffade, företedde en mångfald växlande avlöningsformer och avlöningsbestämmelser — härigenom skulle erhålla större enkelhet och överskådlighet samt överensstämmelse på sådant sätt kunde i största möjliga mån åvägabringas mellan den civila och den militära personalens avlöningsförhållanden. Införandet av likartade löneprinciper för den civila och militära personalen syntes de sakkunniga vara ägnat att förebygga förekommande slitningar mellan olika personalgrupper på grund av ojämnheter i fråga om avlöningsförmåner för dessa båda personalkategorier. I anslutning till sin sålunda uttalade uppfattning framlade de sakkunniga i förenämnda del av betänkandet förslag till huvudgrunder för en militär lönereglering; samtidigt framlades detaljförslag i fråga om avlöningsbestämmelser för fast anställt manskap vid armén och marinen. Därefter avgåvo de sakkunniga i en andra del av betänkandet, dagtecknad den 10 februari samma år, förslag till avlöningsreglemente för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet. Sistnämnda reglemente avsågs av kommittén skola givas endast provisorisk karaktär i avvaktan på lösningen av den då aktuella frågan om ändrad försvarsorganisation. Kommitténs förslag lades i allt väsentligt till grund för proposition (nr 350) till 1921 års riksdag. Riksdagen fann sig emellertid

8 icke kunna godtaga de i löneplanerna för officerare och underofficerare samt för det fast anställda manskapet föreslagna lönebeloppen utan god kände i huvudsak vissa reservationsvis inom de sakkunniga framlagda för slag till löneplaner för beställningshavarna i fråga, innebärande icke ovä sentliga nedsättningar i propositionens lönebelopp. Kungl. Maj:t utfärdade därpå den 29 juni 1921 avlöningsreglemente (nr 388) för officerare och underofficerare samt civilmilitära befattningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen (officersavlöningsreglementet), att provisoriskt lända till efterrättelse under år 1922. Samma dag utfärdades avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid armén och marinen (nr 389). I överensstämmelse med riksdagens för varje år fattade beslut erhöll sedermera officersavlöningsreglementet med däri efter hand vidtagna ändringar fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1927. Sedan 1925 års riksdag fattat beslut om försvarsväsendets omorganisation, avlät Kungl. Maj:t proposition (nr 7) till 1927 års riksdag angående nytt definitivt officersavlöningsreglemente. Propositionen grundade sig på ett av försvarsväsendets lönenämnd utarbetat reglementsförslag. Detta reglementsförslag innebar i jämförelse med det dittills gällande reglementet endast vissa mindre omfattande formella och sakliga ändringar i avlöningsbestämmelsernas avfattning, och löneplanerna lämnades helt och hållet orubbade. Propositionen blev av riksdagen i allt väsentligt bifallen. Det nya avlöningsreglementet utfärdades den 20 maj 1927 (nr 170), att tillämpas från och med den 1 januari 1928. I sagda reglemente, som ännu är gällande, hava i anledning av 1936 års försvarsbeslut vidtagits vissa mindre jämkningar (kungörelse 1937:643), avseende huvudsakligen arvodesbelopp till vissa högre beställningshavare. Är 1928 antogs nytt avlöningsreglemente för det fast anställda manskapet vid försvarsväsendet. Detta reglemente (nr 128) är med viss ändring ännu gällande. Den 29 juni 1928 uppdrog Kungl. Maj:t åt en särskild kommitté under finansdepartementet, 1928 års lönekommitté, att enligt vissa i statsrådsprotokollet över finansärenden samma dag angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag bland annat i avseende å dyrtidstilläggens inarbetande i de fasta löne- och pensionsbeloppen samt angående revision av gällande avlöningsförfattningar för statliga befattningshavare i allmänhet. Sagda uppdrag blev emellertid sedermera, i vad det avsåg de militära avlöningsbestämmelserna, genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 januari 1930 återkallat. Samtidigt bemyndigades chefen för försvarsdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga för att för försvarsväsendets vidkommande verkställa utredning och avgiva förslag i förenämnda hänseenden. De i enlighet härmed utsedda sakkunniga, 1930 års militäravlöningssakkunniga, avgåvo den 10 december 1930 betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente m. m. (stat. off. utredn. 1930:36). Vid utarbetandet av de i sagda

9 reglementsförslag innefattade löneplanerna hade de sakkunniga i enlighet med för utredningsarbetet lämnade direktiv i första hand sökt anslutning till de riktlinjer, som av 1928 års lönekommitté tillämpats vid utarbetandet av denna kommittés i betänkande den 21 juli 1930 avgivna förslag till allmänt avlöningsreglemente (stat. off. utredn. 1930: 17). 1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag har sedermera icke — lika litet som det av 1928 års lönekommitté avgivna förslaget — föranlett något slutligt ställningstagande från statsmakternas sida. Enligt det uppdrag, som anförtrotts 1936 års lönekommitté vid dess tillsättande den 24 april 1936, åligger det kommittén att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare inom alla de grenar av statsförvaltningen, för vilka kommunikationsverkens lönesystem genomförts. Uppdraget avser alltså icke blott personal vid de civila förvaltningsgrenarna utan även sådan personal vid försvarsväsendet, vars avlöningsföl hållanden äro reglerade enligt nyssnämnda lönesystem, d. v. s. beställningshavare, vilka äro underkastade officersavlöningsreglementet, samt viss icke-ordinarie personal, vilkas avlöningsförhållanden äro reglerade genom kungörelse den 22 juni 1928 (nr 215). Däremot omfattar utredningsuppdraget icke det fast anställda manskapet vid försvarsväsendet. I fråga om ordinarie tjänstemän vid civilförvaltningen avgav lönekommittén den 16 december 1937 betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente (stat. off. utredn. 1937:48). Förslaget blev i allt väsentligt godkänt genom beslut vid 1938 års riksdag. Beträffande icke-ordinarie befattningshavare vid civilförvaltningen har kommittén den 21 december 1938 framlagt förslag till avlöningsreglemente. I det betänkande, som lönekommittén nu avgiver, framlägger kommittén förslag till militärt avlöningsreglemente, innefattande avlönjngsbestämmelser för de beställningshavare vid försvarsväsendet, som för närvarande äro underkastade officersavlöningsreglementet. Såsom kommittén redan i sitt betänkande angående civilt avlöningsreglemente anfört, har kommittén avolika skäl ansett lämpligt, att avlöningsbestämmelserna för militära och civilmilitära beställningshavare vid försvarsväsendet liksom hittills meddelas i ett särskilt avlöningsreglemente. I första hand kommer härvid i betraktande, att för de militära beställningshavarna även i fortsättningen måste tillämpas löneplaner, som beträffande konstruktionen väsentligt avvika från de i civila avlöningsreglementet föreslagna allmänna löneplanerna. Den omständigheten, att försvarsväsendet i jämförelse med civilförvaltningen i mångt och mycket företer avvikelser bland annat i avseende å personalens tjänstgöringsförhållanden, skulle därjämte vid ett inordnande av försvarsväsendets personal under ett med den civila statsförvaltningens befattningshavare gemensamt avlöningsreglemente nödvändiggöra upptagande däri av särbestämmelser för försvarsväsendets vidkommande i sådan utsträckning, att ett

dylikt gemensamt reglemente skulle bliva svåröversiktligt och ohanterligt. Lönekommittén har därför ansett praktiska skäl tala för bibehållande avsärskilt militärt avlöningsreglemente. Beträffande avlöningsförhållandena för icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet har lönekommittén ännu icke kunnat påbörja sitt utredningsarbete. Det är kommitténs avsikt att snarast möjligt upptaga arbetet med upprättande av förslag till avlöningsbestämmelser för ifrågavarande befattningshavare. Huruvida detta förslag kan färdigställas inom sådan tid, att bestämmelserna kunna träda i tillämpning den 1 juli 1939, kan för närvarande icke bedömas.

Vissa för lönesättningen betydelsefulla

principfrågor.

Enligt de direktiv, som fastställts till ledning för lönekommitténs arbete, har kommittén att vid fullgörande av sitt uppdrag, i vad det avser försvarsväsendets personal, utgå från det reglementsförslag, som enligt vad ovan nämnts framlades av 1930 års militäravlöningssakkunniga i deras den 10 december 1930 avgivna betänkande. Emellertid har kommittén vid utarbetande av sitt redan avgivna förslag till civilt avlöningsreglemente haft att taga ståndpunkt till vissa principfrågor, som äro av betydelse för konstruktionen av det statliga lönesystemet och som särskilt omnämnts i kommittédirektiven. Dessa spörsmål avse bland annat behovsprincipens tillämpning inom den statliga lönesättningen, tillämpningen av brutto- eller nettolönesystem vid löneplanernas utformande samt införande i lönesystemet av rörliga lönetillägg. Nämnda principspörsmål hava utförligt behandlats i betänkandet om civilt avlöningsreglemente. Efter ärendets behandling i propositionen nr 263 till 1938 års riksdag och i riksdagens skrivelse nr 388 hava även statsmakterna numera tagit ställning till ifrågavarande spörsmål. Då statsmakternas ståndpunktstagande i dessa principfrågor givetvis måste bliva utgångspunkten även för ordnandet av den militära personalens löneförhållanden, anser sig kommittén här böra till en början lämna en kortfattad redogörelse för innebörden av de beslut, som fattats, samt för de viktigaste motiven till dessa beslut. För en närmare kännedom om dessa frågors behandling hänvisas till betänkandet samt till nyssnämnda proposition och riksdagsskrivelse. Behovsprincipen. Vad först angår tillämpningen av behovsprincipen — varmed här förstås lönens differentiering efter löntagarnas försörjningsbörda eller, med en något snävare begränsning av begreppet, efter föreliggande försörjningsplikt mot barn — erinrade lönekommittén i betänkandet angående civilt avlöningsreglemente till en början (sid. 17 o. f.) om de uttalanden och förslag rörande lönetillägg till familjeförsörjare, som gjorts i proposition nr 196 till 1937 års riksdag, samt om riksdagens i anledning därav fattade beslut. I nämnda proposition hade föreslagits, att åt tjänstemän vid nyreglerade verk skulle beviljas en provisorisk avlöningsförstärkning, som bland annat innefattade särskilda fasta lönetillägg till tjänstemän med för-

12 sörjningsplikt mot barn under 16 år. Detta förslag hade emellertid icke vun nit riksdagens bifall. I sin skrivelse i ämnet (nr 474) hade riksdagen anfört, att förslaget om fasta lönetillägg för barn sammanhängde med det stora problemkomplexet om det allmännas möjligheter överhuvud att främja familjebildningen m. m. Frågan om en utjämning av de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och andra borde enligt riksdagens mening upptagas till övervägande — fristående från frågan om utformningen av olika lönesystem — i ett sammanhang och därvid behandlas med hänsyn till befolkningen i dess helhet. Huruvida differentiering av statstjänstemännens löner efter försörjningsplikt borde utgöra en vid löneavvägningen grundläggande princip, kunde från denna utgångspunkt icke för det dåvarande bedömas. Utan hinder av denna ställning i principfrågan hade emellertid riksdagen ansett sig böra ingå på en omprövning beträffande storleken av det belopp, som inom dyrtidstilläggets ram redan tidigare utgått efter barnantal. Resultatet av denna omprövning hade blivit en höjning av sagda belopp från 4 till 9 kronor för månad och barn. Efter att hava sammanfattat de synpunkter, som kunde anföras för och emot en lönedifferentiering efter behovsprincipen, angav kommittén sin egen ståndpunkt i frågan huvudsakligen på följande sätt (sid. 20—22). Huru än utfallet skulle bliva av en slutlig prövning av de olika omständigheter, vilka talade för och emot ett uppbyggande av det statliga lönesystemet på tillämpning av behovsprincipen, borde enligt kommitténs mening i nuvarande läge en sådan omläggning av hittillsvarande lönesättningsprinciper icke ifrågakomma. Kommittén hade härvid tagit hänsyn dels till det bestämda motstånd, som vid kommitténs överläggningar med tillkallade personalrepresentanter från personalens sida upprests häremot, dels, och icke minst, till att riksdagen — i anledning av en framställning, som varit avsedd att framkalla en principiell opinionsyttring — för sin del gjort uttalanden av innebörd, att ett bedömande av frågan om statlig lönedifferentiering efter försörjningsplikt icke borde äga rum utan ett övervägande, avseende befolkningen i dess helhet, av frågan om en utjämning av de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och icke försörjningspliktiga. Ett dylikt övervägande ankomme givetvis icke på lönekommittén. I anslutning till vad sålunda anförts utformade lönekommittén i sitt förslag lönebestämmelserna så, att lönen i samma befattning skulle utgå med lika belopp oavsett familjeförsörjningsbörda och kön. Några särskilda barntillägg, motsvarande de inom dyrtidstilläggets ram nu utgående, skulle alltså ej vidare förekomma. På arman plats i betänkandet (sid. 90—91) upptog kommittén till behandling frågan om avveckling av de nu utgående barntilläggen. Efter övervägande och kostnadsberäkning av olika tänkbara alternativ för en dylik övergångsanordning ansåg sig kommittén böra härutinnan förorda en övergångsanordning av innebörd att de befattningshavare, vilka omedelbart före

13 övergången till de nya avlöningsbestämmelserna åtnjöte barntillägg, skulle bibehållas vid denna förmån, såvitt anginge barn utöver ett. I propositionen nr 263 angående civilt avlöningsreglemente förklarade sig chefen för finansdepartementet godtaga lönekommitténs ståndpunkt beträffande behovsprincipens tillämpning inom det statliga lönesystemet. Departementschefen biträdde sålunda kommitténs förslag, att det nuvarande, inom dyrtidstilläggets ram utgående barntillägget skulle i princip upphöra vid avlöningsreglementets ikraftträdande. Även den av kommittén föreslagna övergångsanordningen tillstyrktes av departementschefen. I sin skrivelse i ämnet anslöt sig riksdagen till lönekommitténs och departementschefens ståndpunkt i principfrågan. I fråga om avvecklingen av barntilläggen vidtog riksdagen däremot den ändringen i den föreslagna övergångsanordningen, att de tjänstemän, som omedelbart före övergången till civila avlöningsreglementet uppbure barntillägg enligt nu gällande dyrtidstilläggsbestämmelser, skulle berättigas att övergångsvis bibehållas vid denna förmån för samtliga tilläggsberättigande barn. Brutto- eller nettolönesystem. Under erinran om att i de för lönekom[mitten utfärdade direktiven bland problem av löneteknisk natur, som [borde upptagas till prövning, särskilt omnämnts spörsmålet om övergång |till ett nettolönesystem genom tjänste- och familjepensionsavdragens inarbetande i löneplanen på sådant sätt, att denna upptoge endast de behållna lönebeloppen efter fråndragande av pensionsavdrag, redogjorde kommittén i betänkandet (sid. 24—26) till en början för de skäl, som anförts mot eller för ett nettolönesystem. Lönekommittén omnämnde vidare, hurusom vid den i behandling av frågan om brutto- och nettolönesystem, som ägt rum under i kommitténs överläggningar med utsedda personalrepresentanter, dessa enhälligt uttalat sig mot nettolönesystemet och hävdat den meningen, att ett jbruttolönesystem ur tjänstemannasynpunkt avgjort vore att föredraga. För egen del anförde lönekonimittén bland annat, att inom kommittén vid J behandling av förevarande spörsmål gjort sig gällande skilda uppfattningar b principfrågan, huruvida statens avlöningsväsen borde uppbyggas efter nettoI eller bruttolönesystem. Under frågans behandling hade dock enighet upp| nåtts därom, att under för närvarande föreliggande förhållanden ett netto; lönesystem knappast syntes böra ifrågakomma. Vid kommitténs utredningar i ämnet hade det visat sig, att betydande svårigheter för närvarande skulle Ivara förenade med införandet av ett nettolönesystem. Dessa svårigheter ; bottnade icke i de omläggningar av löneplanen, som skulle erfordras för systemets genomförande, utan vore i stället väsentligen betingade av de övergångsförhållanden, som för närvarande rådde med avseende å familjepensioneringen, övergången till det nya allmänna pensionsreglementet hade nämligen genom överenskommelser mellan staten och de förutvarande enskilda familjepensionskassorna så ordnats, att nuvarande delägare i civila

tamiljepensionskassor berättigats att, så länge ej löneökning vunnits genonj befordran, åtnjuta de nya förmånerna mot erläggande av samma årliga av] giftsbelopp, som före övergången betalats till familjepensionskassorna och som L allmänhet avsevärt understigit de nya familjepensionsavdragen, men mot fullgörande i förekommande fall av retroaktiv avgiftsskyldighet. Ett liknande övergångsförhållande förelåge för övrigt beträffande tjänstepensionsavdragen för försvarsväsendets personal. I samband med den höjning av tjänstepensionsavdragen, som införts genom 1935 års militära tjänstepensionsreglemente, hade nämligen stadgats, att för beställningshavare, som omedelbart före reglementets ikraftträdande innehade pensionsberättigande beställning, skulle, så länge han kvarstode i denna beställning, såsom pensionsavdrag tillämpas förutvarande lägre pensionsavdrag. Då de sålunda övergångsvis för vissa nuvarande tjänstinnehavare beviljade förmånerna i pensionsavdragshänseende rimligen icke kunde utan vidare borttagas ens i den mån de bleve täckta av den genom löneregleringen uppnådda löneförbättringen, skulle en övergång till nettolönesystem med generellt avvägda avdragsbelopp, verkställda redan i löneplanerna, nödvändiggöra beviljandet av särskilda personliga lönetillägg, som skulle beröra stora grupper av befattningshavare och utgå med individuellt växlande belopp. De komplicerade bestämmelser, som härav betingades, skulle under en avsevärd tid framåt göra avlöningsreglementets tillämpning synnerligen betungande ur redogörar- och revisionssynpunkt. Kommittén hade på grund härav för sin del ansett, att med ståndpunktstagande till frågan om netto- eller bruttolönesystem borde anstå, intill dess de praktiska förutsättningarna för genomförande av en eventuell reform i detta avseende längre fram kunde te sig gynnsammare. I propositionen uttalade föredragande departementschefen sympatier för tanken om övergång till ett nettolönesystem men fann med hänsyn till föreliggande förhållanden de betänkligheter, som lönekommittén anfört mot att för närvarande genomföra ett dylikt system, böra tillmätas avgörande bety delse. Departementschefen biträdde således lönekommitténs förslag. Riksdagen uttalade även på denna punkt sin anslutning till Kungl. Maj:ts förslag. Rörligt tillägg. Beträffande frågan om fasta eller rörliga löner yttrade lonekommittén i betänkandet angående civilt avlöningsreglemente, att kommittén — i anslutning till den uppfattning, som uttalats i de för kommittén gällande direktiven — för sin del ansåge lämpligt, att ett system med viss rörlighet hos lönerna alltjämt bibehölles. Den utveckling av priser och levnadskostnader, som ägt rum under senare år, syntes i väsentlig mån hava undanryckt grunden för det betraktelsesätt, på vilket 1928 års lönekommitté samt 1930 års militäravlöningssakkunniga byggt sina förslag om dyrtidstilläggens avskaffande. En stabil pris- och levnadskostnadsnivå fram-

15 stode icke numera vare sig som det enda eller ens som det sannolikaste framtidsperspektivet, och en viss automatisk rörlighet hos lönerna vore därför önskvärd. Gällande bestämmelser om dyrtids tillägg ginge emellertid tillbaka till en tid, som utmärkts av exceptionella fluktuationer i priser och levnadskostnader, och bure i hela sin utformning prägel av dessa förhållanden. Åtskilliga omständigheter, främst den statliga aktiviteten i pris- och produktionsreglerande syfte inom vissa områden av näringslivet, talade för att de växlingar, med vilka man hade att räkna, icke ens i rätt kritiska lägen kunde väntas bliva av samma omfattning som under krigs- och de närmaste efterkrigsåren. En lösning av frågan, som beaktade de nu antydda olika synpunkterna, borde därför gå ut på att de rörliga tilläggen visserligen bibehölles men gåves en sådan teknisk utformning, som naturligt anslöte sig till de nyssberörda tendenser, vilka syntes göra sig gällande i prissystemet. Vid behandlingen av frågan om det rörliga tilläggets syfte och grunderna för dess utformning ställde kommittén mot varandra principen om en under levnadskostnadernas växlingar bevarad reallön (reallöneprincipen) och principen om lönens anpassning efter andra medborgargruppers levnadsvillkor samt särskilt efter inkomstläget för den allmänna arbetsmarknadens löntagare (marknadslöneprincipen). Kommittén fann angeläget framhålla, att bevarandet av reallönens värde i full utsträckning — såväl vid prisstegring som vid prissänkning — icke borde vara det rörliga tilläggets syfte. I stället borde tillägget så långt möjligt utformas enligt marknadslöneprincipen. Hinder av praktisk natur hade dock, såsom kommittén närmare utvecklade, mött för en fullt konsekvent tillämpning av nämnda princip. Resultatet av kommitténs överväganden blev fördenskull i viss mån en kompromiss mellan reallöne- och marknadslöneprinciperna. Innebörden av kommitténs förslag i denna del kan sammanfattas i följande huvudpunkter: 1. Den fasta lönen räknas upp till ett indexläge, som ungefär motsvarar de genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935, d. v. s. till indexläget 156. 2. För beräkningen av det rörliga tillägget användes av tekniska skäl en indexskala, där 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, d. v. s. ungefär indextalet 156 på nuvarande levnadskostnadsindex, sättes lika med 100. 3. Automatiskt verkande regler för lönens rörlighet få gälla endast inom vissa gränser. Större förskjutningar i den allmänna levnadskostnadsnivån antagas innebära så betydande förändringar i betingelserna för lönesättningen, att anpassningen till dylika förskjutningar bör underkastas statsmakternas prövning. Såsom övre gräns för det automatiskt rörliga tillägget föreslås ett indexläge 20 procent över utgångsläget. Såsom undre gräns bör i första hand fungera det indexläge, till vilket den fasta lönen räknats upp. För alla eventualiteters skull föreslås emellertid en säkerhetsklausul, innebärande att statstjänstemännen skola vara skyldiga att efter statsmakternas prövning vidkännas en reduktion av högst 5 procent av den fasta lönen, för den händelse levnadskostnaderna fallit minst 10 procent under det läge, till vilket den fasta lönen räknats upp.

16 4. För stegring av levnadskostnaderna utöver utgångsläget gives i princip 75 procents kompensation. 5. För att ernå större stabilitet i lönesättningen och större likhet med förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden förordas, att det rörliga tillägget förändras icke såsom nu sker med varannan enhets förändring av levnadskostnaderna utan med en intervall av 4 procent. På en indexskala, där utgångsläget betecknats med 100, motsvarar denna intervall 4 enheter; på nuvarande indexskala skulle intervallen motsvara drygt 6 enheter. 6. Det rörliga tillägget förändras kvartalsvis, så snart levnadskostnadsindex uppnått någon av intervallgränserna. Förändringarna uppåt och nedåt ske efter samma regel sålunda, att vid levnadskostnadsstegring tillägget bestämmes efter den undre intervallgränsen intill dess den övre intervallgränsen uppnåtts, medan vid levnadskostnadssänkning tillägget bestämmes efter den övre intervallgränsen intill dess den nedre intervallgränsen uppnåtts. Med tillämpning härav skulle rörligt tillägg å lönen komma att utgå enligt följande schematiska tablå: Då levnadskostnaderna, uttryckta i procent av 1935 års levnadskostnadsnivå, äro belägna inom nedan angivna gränser, utgår rörligt tillägg efter stegring från lägre intervall till eller över

högst till

100—103 104—107 108—111 112—115 116—119 120—

enligt följande procenttal 0 3 6 9 12 15

efter nedgång från högre intervall till eller under

lägst till

120—117 116—113 112—109 108—105 104—101 100—

enligt följande procenttal 15 12 9 6 3 0

Vid indextal av högst 90 skulle befattningshavarna vara skyldiga att efter statsmakternas prövning vidkännas en löneminskning av högst 5 procent. Vid indextal överstigande 120 skulle det ankomma på särskilt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, huruvida och efter vilka grunder rörligt tillägg må utgå för den ytterligare levnadskostnadsstegringen. 7. Det rörliga tillägget maximeras på det sätt, att det avlöningsbelopp för månad, å vilket rörligt tillägg högst må utgå, fastställes till 1 000 kronor. Enligt kommitténs förslag skulle rörligt tillägg för tjänstemän i allmänhet utgå endast å följande slag av avlöningsförmåner, nämligen lön, vikariatslön och vikariatsersättning. Den relativt snäva avgränsning av rätten till rörligt tillägg, som kommittén sålunda ansett sig av praktiska skäl böra förorda, hade föranlett kommittén att företaga en omprövning av storleken av de i förslaget till civilt avlöningsreglemente upptagna kontanta avlöningsbelopp, som nu äro förenade med dyrtidstillägg men som enligt vad sålunda föreslagits skulle vara uteslutna från rörligt tillägg. I propositionen angående civilt avlöningsreglemente anförde föredragande departementschefen beträffande lönekommitténs förslag om rörligt tilllägg bland annat följande:

»Såsom lönekommittén framhållit, måste anpassningen av statstjänstemannens löner efter det allmänna inkomstläget och den allmänna sociala standardens förändringar framför allt åstadkommas genom tid efter annan skeende löneregleringar. Under de relativt långa löneregleringsperioderna påkallas emellertid även en viss anpassning av lönerna efter förändrade förhållanden i avseende å priser och arbetsmarknadslöner. Att man här får nöja sig med en schablonmässigt verkande regel är ofrånkomligt. Hittills har en dylik löpande anpassning vunnits genom det med levnadskostnadsindex varierande dyrtidstillägget. Enligt lönekommitténs förslag skulle levnadskostnadsindex alltjämt bliva utslagsgivande för lönernas rörlighet under löneregleringsperioderna. Genom att låta det rörliga tilllägget variera allenast vid vissa mera betydande förskjutningar av nämnda index komma emellertid vid tillämpningen av kommittéförslaget löneförändringarna att liksom på den allmänna arbetsmarknaden äga rum med en viss eftersläpning i förhållande till levnadskostnadsutvecklingen. Härigenom åstadkommes en önskvärd större stabilitet i lönenivån och undanröjas överhuvud vissa av de olägenheter, som varit förenade med tillämpade grunder för det hittillsvarande dyrtidstillägget. För egen del har jag ansett mig böra tillstyrka, att rörligt tillägg må utgå enligt de av lönekommittén föreslagna grunderna. Även i fråga om den grad, vari en levnadskostnadsstegring bör kompenseras genom det rörliga tillägget, anser jag mig böra biträda kommitténs förslag, vilket i princip innebär en viss ökning av den kompensationsgrad, som nu gäller i fråga om dyrtidstillägget. I likhet med lönekommittén anser jag vidare en maximering av det lönebelopp för månad, å vilket rörligt tillägg må utgå, alltjämt vara befogad. Jag kan alltså icke biträda de förslag, som av åtskilliga myndigheter framställts om slopande av varje maximigräns. Av skäl, som kommittén utvecklat, måste dock en höjning av det maximibelopp, som nu gäller beträffande dyrtidstillägget, anses påkallad. Efter övervägande har jag på denna punkt funnit mig böra biträda det förslag, som framställts av kommitténs majoritet och som innebär maximigränsens fixerande till 1 000 kronor för månad.» R i k s d a g e n a n s l ö t sig till de a v l ö n e k o m m i t t é n o c h K u n g l . Maj:t föro r d a d e g r u n d e r n a för det r ö r l i g a tilläggets b e r ä k n a n d e . B e t r ä f f a n d e f r å g a n o m m a x i m e r i n g av d e t l ö n e b e l o p p för m å n a d , å vilket r ö r l i g t tillägg skulle utgå, u t t a l a d e r i k s d a g e n s å s o m sin u p p f a t t n i n g , a t t en d y l i k m a x i m e r i n g vore b e f o g a d . I f r å g a o m m a x i m e r i n g s g r ä n s e n s l ä m p l i g a f i x e r a n d e k u n d e givetvis olika m e n i n g a r r å d a . R i k s d a g e n a n s å g sig e m e l l e r t i d i d e t t a h ä n s e e n d e icke k u n n a b i t r ä d a K u n g l . Maj:ts förslag u t a n beslöt för sin del, a t t m a x i m i b e l o p p e t skulle b e s t ä m m a s till 900 k r o n o r för m å n a d .

2— 8170.59

Anställningsformer. Löneförhållanden för fänrikar. Nuvarande anställningsformer vid försvarsväsendet. Gällande officersavlöningsreglemente innehåller i 2 § 1 mom. en bestämmelse om sättet för tillsättande av de beställningar, som avses i reglementet. Bestämmelsen är av följande lydelse: »De i detta reglemente avsedda beställningar tillsättas, i enlighet med därför gällande föreskrifter, antingen genom fullmakt eller konstitutorial eller ock genom förordnande på viss tid eller tills vidare.» Stadgandet överensstämmer alltså med det, vilket återfinnes i allmänna civilförvaltningens nuvarande avlöningsreglemente. Någon definition av begreppet konstitutorial finnes icke meddelad i officersavlöningsreglementet. Även härutinnan överensstämmer sålunda detta avlöningsreglemente med allmänna civilförvaltningens nuvarande reglemente; den definition på begreppet konstitutorial, som införts i det nya civila avlöningsreglementet, är som bekant hämtad från kommunikationsverkens avlöningsreglemente av år 1919. Innebörden av begreppet konstitutorial är, såsom längre fram skall visas, en helt annan vid försvarsväsendet än vid civilförvaltningen. Även användningen av de skilda anställningsformerna vid försvarsväsendet företer avvikelser från förhållandena vid civilförvaltningen. I det följande lämnas en översikt över olika anställningsformers användning inom det militära förvaltningsområdet. Beträffande de vid försvarsväsendet förekommande f ö r o r d n a n d e f o r m e r n a må först omnämnas, att enligt officersavlöningsreglementets ursprungliga lydelse kapitlet öm beställningshavare, tillsatta medelst förordnande (1 avd. 3 kap.), upptog följande grupper av förordnandebeställningar: 1) marinöverdirektören, vilken på denna tid tillsattes genom förordnande tills vidare; ' 2) marinens polispersonal, likaledes tillsatt genom förordnande tills vidare; 3) marinläkare av 2. graden, vilka beställningshavare tillsattes och fortfarande tillsättas genom förordnande på viss tid; samt 4) vissa beställningshavare, vilka enligt föreskrift i vederbörliga stater äga uppbära arvoden till samma belopp som eljest med beställningarna förenade löner (t. ex. adjutantsbeställningar vid en del högre staber, vissa lärarbefatt-

19 ningar m. fl.) och vilka förordnas av Kungl. Maj:t, vanligen tills vidare under viss tid. I här avsedda bestämmelser hava sedermera vidtagits sädana ändringar, att marinöverdirektören numera tillsättes medelst förordnande på viss tid, att marinens polispersonal överförts till fullmaktsbeställningar samt att såsom nya förordnandebeställningar, tillsatta på viss tid, tillkommit försvarsgrenscheferna (cheferna för armén, marinen och flygvapnet) ävensom chefen för försvarsstaben. Förordnandebeställningarna utgöras alltså för närvarande dels av vissa högre chefsbeställningar, tillsatta medelst förordnande på viss tid, dels av beställningar tillsatta medelst förordnande tillsvidare och förenade med arvode lika med lön i motsvarande fullmaktsbeställning, dels ock av på viss tid tillsatta förordnandebeställningar såsom marinläkare av 2. graden. Av dessa beställningar innehavas emellertid de, som äro förenade med arvode lika med lön, av personer, vilka under förordnandet behålla innehavande fullmakter i motsvarande beställningar på annan stat (t. ex. vederbörande truppförbands stat). Bortsett från att dessa beställningshavare uppbära arvode i stället för lön regleras deras avlöningsförhållanden av bestämmelserna för fullmaktsbeställningar. I annat sammanhang ifrågasätter lönekommittén, att det tages under omprövning att slopa denna grupp av förordnandebeställningar och i stället införa fullmaktsbeställningar. Huruvida denna omläggning kommer till stånd eller ej, är emellertid icke av nämnvärd betydelse ur de synpunkter, som i detta kapitel avhandlas, enär — såsom nyss nämnts — denna förordnandegrupp redan nu väsentligen faller under reglerna för fullmaktsbeställningar. Vad marinläkarna av 2. graden angår, hava dessa beställningar karaktär av rena bisysslor. Lönekommittén anser sig på grund härav böra förutsätta, att ifrågavarande beställningar i samband med löneregleringen uteslutas ur avlöningsreglementet och omändras till icke-ordinarie arvodestjänster. Sistnämnda båda grupper av beställningar kunna alltså i detta sammanhang lämnas åsido. Förordnandeformen existerar emellertid inom försvarsväsendet i betydande omfattning även såsom provisorisk tillsättningsform — delvis med någon oklarhet i fråga om innebörden av denna tillsättningsform — för en del civilmilitära och civila beställningar, å vilka efter viss tid utfärdas fullmakt. Dessa förordnanden beröras närmare i det följande. De vanligast förekommande tillsättningsformerna äro vid försvarsväsendet, liksom vid den civila förvaltningen, fullmakt och konstitutorial. Dessa tillsättningsformer begagnas beträffande beställningar inom de nuvarande lönepianerna O, Uo och C enligt följande grunder. Inom löneplan O användes f u l l m a k t såsom enda tillsättningsform för alla beställningar utom fänriksbeställning. Beträffande fänriksbeställning (lönegrad O 1)

20 har tidigare gällt, att denna beställning tillsatts och under hela tjänstetiden inom graden innehafts medelst k o n s t i t u t o r i a l . Omedelbart efter avlagd officersexamen hava officersaspiranterna konstituerats till fänrikar i eller vid sina truppförband eller kårer (i eller vid flottan, kustartilleriet eller flygvapnet). 1 Efter två års anställning hava dessa fänrikar utnämnts till underlöjtnanter, vilken beställning tillhört samma lönegrad (O 1) men tillsatts genom fullmakt. Genom 1936 års försvarsbeslut har emellertid underlöjtnantsgraden slopats. I anslutning till denna ändring och i enlighet med vad som härutinnan förutsatts i samband med försvarsreformen har med avseende å fänriks anställningsförhållanden den omläggningen numera genomförts, att beställning såsom fänrik tillsättes med konstitutorial för en tid av två år, varefter fullmakt å beställningen utfärdas. För alla beställningshavare inom löneplan O utfärdas för närvarande utnämningshandlingarna av Kungl. Maj:t. Inom löneplan Uo tillsättas beställningarna såsom underofficer av 3. graden vid marinen (lönegrad Uo 1) samt såsom sergeant och musiksergeant vid armén och flygvapnet (lönegrad Uo 2) först med k o n s t i t u t o r i a l för en tid av två år och därefter med f u l l m a k t , övriga beställningar inom löneplan Uo (alltså beställning såsom underrfficer av 2. graden vid marinen i lönegraden Uo 2 samt alla beställningar tillhörande lönegraderna Uo 3 och Uo 4) tillsättas med fullmakt. Utnämningshandlingarna för respektive underofficersbeställningar utfärdas vid armén av vederbörande truppförbandschef (motsvarande chef), vid flottan av vederbörande stationschef, vid kustartilleriet av chefen för kustartilleriet samt vid flygvapnet av chefen för denna försvarsgren. För samtliga civilmilitära och civila beställningar (löneplan C) är f u l l m a kt e n den definitiva utnämningshandlingen. För ett stort antal beställningar gäller emellertid, att beställningen under viss tid — tvä eller tre år — före fullmakts utfärdande skall tillsättas antingen medelst k o n s t i t u t o r i a l eller medelst f ö r o r d n a n d e . Någon enhetlig princip för användandet av den ena eller den andra preliminära tillsättningsformen eller för valet av den längre eller kortare tidrymden för denna preliminära tillsättningsform kan icke sparas. Oklarhet synes ock vara rådande om skillnaden i innebörd mellan den ena och den andra preliminära formen. I fråga om de civilmilitära och civila beställningarna tillämpas tillsättningsformen k o n s t i t u t o r i a l under t r e ä r före fullmaktens utfärdande för beställningarna såsom förrådsvaktmästare, eldare av 1. klassen och montör (lönegrad C l ) , hantverkare vid flygvapnet, maskinist och förste montör (lönegrad C 3), verkmästare av 2. klassen vid flygvapnet (lönegrad C 4), övermaskinist (lönegrad C 5) samt verkmästare av 1. klassen vid flygvapnet (lönegrad C 6); konstitutorial under t v ä å r före utfärdande av fullmakt tillämpas beträffande vapenhantverkare (lönegrad C 3), flygingenjör av 3. graden (lönegrad C 10) samt — vid första anställning såsom ingenjör vid flygvapnet — flygingenjörer av 2. och 1. graden (lönegraderna C 11 och C 12). F ö r o r d n a n d e under t r e å r före fullmakts utfärdande tillämpas beträffande specialingenjör av 3. graden vid marinen (lönegrad C 10) samt — vid första anställning såsom specialingenjör vid marinen — specialingenjörer av 2. och 1. graden (lönegraderna C 12 och C 13). Förordnande under t v å å r före fullmakts utfärdande tillämpas beträffande poliskonstapel vid armén under vissa förutsättningar (lönegrad C 2), tyghantverkare av 2. klassen, tygskrivare, fortmaskinist och 1 Där lön på stat funnits ledig, har fänriken konstituerats vid regementet etc; har lön ej varit disponibel, har han konstituerats t regementet etc. och fått tjänstgöra lönlös; i sistnämnda fall har han varit övertalig i förhållande till staten (surnumerär).

21 polisöverkonstapel vid armén under vissa förutsättningar (lönegrad C 3), tyghantverkare av 1. klassen och tygverkmästare av 2. klassen under vissa förutsättningar (lönegrad C 4), tygförvaltare av 2. klassen under vissa förutsättningar (lönegrad C 5), departementsskrivare vid arméförvaltningens tygdepartement, tygverkmästare av 1. klassen och poliskommissarie vid armén under vissa förutsättningar (lönegrad C 6) samt tygförvaltare av 1. klassen under vissa förutsättningar (lönegrad C 7). Beträffande övriga beställningar tillhörande löneplan C sker tillsättning direkt med fullmakt. Detta är alltså fallet'med dels poliskonstapel vid marinen (lönegrad C 2), polisöverkonstapel vid marinen (lönegrad C 3) och polisöverkonstapel, tillika tjänstgörande såsom poliskommissarie, vid marinen (lönegrad C 4), dels departementsskrivare vid arméförvaltningens fortifikationsstyrelse och intendenturdepartement (lönegrad C 6), dels fortifikationskassör, ingenjörförrådsförvaltare och signalförrådsförvaltare (lönegrad C 7), dels ock högre beställningar tillhörande veterinär- och läkarkårerna samt — med ovan angivna undantag beträffande flygingenjörs- och specialingenjörsbeställningar — ingenjörkårerna (8:e och högre lönegrader av löneplan C). Beträffande tygingenjörsbeställningarna vid armén gäller emellertid, att generalfälttygmästaren före förslags avgivande till Kungl. Maj:t äger, efter att ha ledigförklnrat beställningen, låta densamma uppehållas på förordnande högst två år. Även beträffande dessa beställningar kan sålunda tillämpas ett förordnandeförfarande före utfärdande av fullmakt. Innebörden av begreppet konstitutorial. I f r å g a o m b e t y d e l s e n av beg r e p p e t k o n s t i t u t o r i a l vid f ö r s v a r s v ä s e n d e t är att m ä r k a , att enligt de militära tjänstgöringsreglementena konstitutorial k a n utan ansökan återkallas, d å s k ä l därtill p r ö v a s v a r a för h a n d e n . Konstitutorialet h a r s å l u n d a h ä r icke den betydelse, som n u m e r a v u n n i t h ä v d och legaliserats i n o m civilförv a l t n i n g e n . K o n s t i t u t o r i a l e t h a r vid f ö r s v a r s v ä s e n d e t en i n n e b ö r d , som n ä r m a r e ö v e r e n s s t ä m m e r m e d d e n ä l d r e betydelsen av k o n s t i t u t o r i a l e t i n o m f ö r v a l t n i n g e n över h u v u d . 1 Det i n n e b ä r , att b e s t ä l l n i n g s h a v å r e n k a n , u t a n a t t h a b e t r ä t t s m e d tjänstefel, a v s k e d a s p å l ä m p l i g h e t s s k ä l o c h u t a n i a k t t a g a n d e ens av n å g o n u p p s ä g n i n g s t i d . 2 I avseende å a n s t ä l l n i n g e n s fasthet är s å l u n d a k o n s t i t u t o r i a l t j ä n s t e m a n n e n vid f ö r s v a r s v ä s e n d e t s ä m r e ställd ä n en e x t r a o r d i n a r i e t j ä n s t e m a n . E n k o n s t i t u e r a d b e s t ä l l n i n g s h a v a r e vid försvarsv ä s e n d e t k a n , ä v e n o m h a n formellt ä r i n n e h a v a r e av en o r d i n a r i e tjänst, » I början av 1800-talet torde konstitutorialet ha i stor utsträckning använts för mera lösliga anställningar, uppdrag o. s. v., som när som helst kunde återkallas. Det fanns emellertid exempel på konstitutorial såsom tillsättningsform för verkliga tjänstebefattningar av permanent karaktär (jfr Israel Myrberg, Om tjänstemäns oavsättlighet, Malmö 1925, särskilt sid. 11—16) Sedan konstitutorialet införts såsom normal tillsättningsform for tjänster vid altarsverken, har utvecklingen gått i riktning mot att giva konstitutorialet en innebord, som med avseende å anställningens fasthet föga skiljer konstitutorialbefattningen frän en fullmaktstjänst. Efter det riksdagsbeslut år 1897, till vilket nu gällande definition av konstitutorialet vid affärsverken kan återföras, torde kunna sägas, att innehavare av konstitutorial 1 fråga om anställningens fasthet är jämställd med fullmaktstjänsteman endast med den skillnaden att vid tjänstefel avsättning kan ske icke blott av domstol utan även av administrativ myndighet, i den mån myndigheten i sin instruktion erhållit sådan befogenhet. • Gällande bestämmelser om entledigande av konstituerad beställningshavare innehålla, att sådant entledigande kan ske: vid armén, »då skäl därtill prövas vara for handen»; vid marinen, om vederbörande »finnes för tjänsten olämplig eller genom mindre gott upptorande torverkat förtroende hos befälhavaren»; vid flygvapnet, om vederbörande »finnes for tjänsten olämplig eller ådagalagt mindre gott uppförande».

22 sakligt sett i själva verket icke betraktas annat än som en icke-ordinarie befattningshavare. Att konstitutorialtjänstemannen vid försvarsväsendet i sak är att betrakta såsom icke-ordinarie tjänsteman, understrykes ytterligare av det förhållandet att, såsom den föregående redogörelsen utvisar, samtliga beställningar, i vilka konstitutorial förekommer, skola tillsättas med fullmakt efter en tid av två eller tre år, som uppenbarligen är att anse såsom en prövotid. Formellt sett utgör emellertid, såsom nyss antytts, utfärdandet av konstitutorial ett besättande av en ordinarie beställning. De konstituerade beställningshavarna betraktas såsom ordinarie och behandlas i avlönings- och pensionsförfattningarna såsom sådana. Enligt vad som upplysts, lärer det ytterst sällan hända, att utfärdat konstitutorial återkallas. Om man bortser från fänrikarna, utgöra också de konstituerade beställningshavarna så gott som undantagslöst personer, vilka före konstituerandet prövats under lång tjänstgöring i stamanställning eller i icke-ordinarie befattning vid försvarsväsendet. Förordnandet såsom provisorisk tillsättningsform. Vad angår den tillsättning medelst förordnande, som enligt vad förut nämnts i åtskilliga fall skall föregå utfärdandet av fullmakt, har den givetvis med avseende å anställningens fasthet icke annan innebörd än konstitutorialet i dettas vid försvarsväsendet hävdvunna bemärkelse: tillsättningsformen är ett förordnande tills vidare, som när som helst kan upphävas. I övrigt torde förordnandet i viss mån ha annan karaktär än konstitutorialet. Såvitt kunnat utrönas, torde visserligen förordnandet bland försvarsväsendets personal allmänt uppfattas såsom ett besättande av en ordinarie beställning. Detta torde vara grunden till att, oaktat några föreskrifter om lön under ett sådant förordnande veterligen ej finnas givna, det betraktats såsom en självklar sak, att den förordnade skall uppbära lön såsom om han vore befullmäktigad innehavare av beställningen och att, efter utfärdande av fullmakten, löneturen — likaledes utan stöd av några föreskrifter — beräknas såsom om beställningshavaren hela tiden varit ordinarie. Formellt kan dock förordnandet uppenbarligen icke anses såsom ett besättande av ordinarie beställning. Det är här icke fråga om ordinarie beställning, som skall tillsättas genom förordnande, utan om beställning, som avses i 1 avd. 2 kap. av avlöningsreglementet, och sistnämnda kapitel avhandlar endast beställningshavare, vilka tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial. Skulle förordnandet formellt sett ha ansetts innebära en ordinarie tillsättning, hade man knappast kunnat undgå att i kapitlet om förordnandebeställningar (1 avd. 3 kap.) införa en bestämmelse om lön å dessa genom förordnande tillsatta beställningar enligt reglerna för fullmakts- och konstitutorialbeställningar, i analogi med vad som skett beträffande vissa förordnade ordinarie beställningshavare, som uppbära arvode motsvarande lön. Formellt sett lära de

23 här avsedda förordnandena sålunda icke kunna uppfattas annat än såsom uppehållande av ledig beställning, d. v. s. som vikariat å vakant tjänst. 1 viss mån belysande för frågan om dessa förordnandens innebörd är den behandling, som vid beredningen av den militära tjänstepensionsfrågan ägnades spörsmålet om pensionsrätt under förordnandetiden. Före tillkomsten av det militära tjänstepensionsreglementet synes ovisshet ha rått, huruvida beställningshavarna skulle anses pensionsberättigade eller ej. Inom marinen torde vederbörande ha upptagits såsom delägare i pensionskassan redan under förordnandetiden; inom armén däremot lära de ha erhållit delaktighet i pensionskassan först vid fullmaktens utfärdande, varvid de för tillgodoräknande av förordnandetiden såsom tjänstår fingo erlägga retroaktivavgift. Tvekan rådde, huruvida vederbörande under förordnandet skulle uppbära bruttolön eller vidkännas avdrag motsvarande pensionsavgift; i vissa fall torde sådant avdrag ha gjorts, i andra fall icke. 1934 års militärpensionssakkunniga upptogo frågan om pensionsrätten till behandling i sitt betänkande (sid. 63—64) och konstaterade därvid, att befattningshavarna i fråga vore varken ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän och följaktligen skulle ställas utanför pensionsrätt, därest ej särskild föreskrift meddelades. De sakkunniga föreslogo emellertid — tydligen under inflytande av den uppfattningen, att de förordnade »oavsett den angivna anställningsformen äro innehavare av på stat uppförda beställningar» — att pensionsrätt skulle beredas dem redan under förordnandetiden, och upptogo i enlighet härmed i sitt reglementsförslag en bestämmelse av följande lydelse: »Där beställning enligt gällande föreskrifter skall uppehållas på förordnande, innan fullmakt å beställningen utfärdas, skall den, som innehar sådant förordnande, i pensionshänseende anses såsom ordinarie innehavare av beställningen.» Statskontoret uttalade i sitt utlåtande tvekan om lämpligheten av att införa föreskrift om pensionsrätt för »befattningshavare, vilka allenast på förordnande av nämnda art uppehålla en befattning». I 1935 års proposition i ämnet (nr 192, sid. 71) anförde chefen för finansdepartementet, att vissa skäl kunde tala för att ifrågavarande befattningshavare erhölle pensionsrätt enligt militära tjänstepensionsreglementet »redan från och med det förordnande, som föregår ordinarieblivandet». Departementschefen ansåg sig likväl icke böra tillstyrka förslaget i denna del med hänsyn till att ett dylikt avsteg från eljest tillämpade principer skulle kunna medföra konsekvenser beträffande andra förvaltningsområden. I departementsförslaget uteslöts därför den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen. Riksdagen följde på denna punkt Kungl. Maj:ts förslag. Genom vad sålunda förekommit torde det få anses fastslaget, att den, som är förordnad å en beställning, vara fullmakt efter viss prövotid skall utfärdas, icke är att betrakta såsom innehavare av beställningen och icke åtnjuter pensionsrätt. Enligt vad som inhämtats från förvaltningsmyndigheterna, tilllämpas vid löns utbetalande den praxis, att avdrag göres med belopp motsva-

rande tjänste- och familjepensionsavdrag. Detta torde dock icke få tolkas såsom uttryck för en felaktig uppfattning hos myndigheterna, att de förordnade ha pensionsrätt, utan torde bero endast på alt det icke anses lämpligt, att de förordnade få uppbära högre nettoavlöning än ordinarie beställningshavare; förfarandet ansluter sig till vad som vid försvarsväsendet, i enlighet med utfärdade föreskrifter, tillämpas beträffande lön under successionsförordnanden å högre beställning än den, för vilken den förordnade äger pensionsrätt. Kritik av försvarsväsendets nuvarande anställningsformer. Den ordning beträffande tillsättningsformerna som, på sätt här ovan omnämnts, är rådande inom försvarsväsendet, kan enligt lönekommitténs mening icke betraktas såsom tillfredsställande. Särskilt olämpligt måste det anses vara, att formen konstitutorial inom detta förvaltningsområde har en helt annan innebörd än inom andra grenar av statsförvaltningen. Att för försvarsväsendets vidkommande i avlöningsreglementet införa en annan definition på konstitutorialet än den för civilförvaltningen fastslagna lärer icke böra ifrågakomma. Oavsett om man i avlöningsreglementet skulle fixera konstitutorialets innebörd eller utelämna en definition på denna tillsättningsform, kan det emellertid icke vara lämpligt, att konstitutorialet inom olika förvaltningsområden användes i helt skilda bemärkelser. I fråga om försvarsväsendets anställningsformer är det vidare anmärkningsvärt, att för beställningar, som skola definitivt tillsättas med fullmakt men för vilka en prövotid i mera löslig anställningsform anses behövlig, denna mera lösliga form — utan att någon sakligt bärande grund därtill kan skönjas — varieras på sådant sätt, att vissa beställningar omedelbart besättas med ordinarie innehavare, som erhålla pensionsrätt, medan i andra fall endast förekommer ett förordnande att uppehålla ledig beställning, varvid den förordnade icke erhåller pensionsrätt. Slutligen kan man fråga sig, huruvida, när det gäller beställningarnas definitiva besättande efter prövotidens utgång, skäl föreligga att beträffande samtliga tjänster, såväl högre som lägre, använda fullmaktsformen, vilken medför att för dessa beställningshavare, i motsats till vad fallet är med flertalet civila befattningshavare, avsättning ej kan ske utan domstols dom. Åtminstone i fråga om lägre tjänster, vilka tillsättas av underordnad myndighet, kunde här ifrågasättas att använda en tillsättningsform av samma innebörd som det civila konstitutorialet. På denna punkt framträder skillnaden mellan civilförvaltningens och försvarsväsendets tillsättningsformer särskilt beträffande sådana beställningar, som äro rent civila och alltså ej äro underkastade strafflagen för krigsmakten. Allmänna riktlinjer för en reform beträffande tillsättningsformerna. Vid behandlingen av här berörda frågor har lönekommittén kommit till den

25 uppfattningen, att man i samband med en revision av avlöningsbestämmelserna för försvarsväsendet bör söka åstadkomma en ändring av de militära anställningsformerna till större likhet med den vid civilförvaltningen tillämpade ordningen. Detta skulle icke blott medföra större reda och konsekvens med avseende å anställningsformernas innebörd och användning inom statsförvaltningen i dess helhet utan även vara av betydelse för vissa rent lönetekniska förhållanden. Den linje, som lönekommittén efter frågans övervägande ansett sig böra förorda för åvägabringande av en nyordning på förevarande område, innebär i korthet, att konstitutorialet i dess inom försvarsväsendet nu gällande innebörd avskaffas, att i de fall, då före ordinarieblivandet en mera löslig anställningsform anses erforderlig, denna form blir antingen extra ordinarie anställning eller ock ett förordnande, som icke förenas med lön såsom ordinarie utan förslagsvis med vikariatslön enligt mönster från civilförvaltningens avlöningsbestämmelser, samt att konstitutorialet — i dess inom civilförvaltningen hävdvunna mening — tages i anspråk såsom definitiv tillsättningsform för en del lägre, i främsta rummet civila och civilmilitära beställningar, möjligen också för lägre underofficersbeställningar. Fänrikarnas anställningsform och löneförhållanden. För genomförande av den omläggning, som lönekommittén sålunda ifrågasätter, måste i främsta rummet åvägabringas en annan anställningsform för fänrikarna under deras första anställningstid. Såsom ovan antytts, erhåller för närvarande officersaspiranten omedelbart efter avlagd officersexamen konstitutorial å fänriksbeställning, med den särskilda innebörd, som konstitutorialet alltjämt äger vid försvarsväsendet. Efter två års anställning tilldelas honom fullmakt såsom fänrik vid vederbörande truppförband, kår e t c , om fänrikslön å stat då finnes ledig, men eljest fullmakt såsom fänrik i truppförbandet, kåren e t c , varvid han får tjänstgöra såsom lönlös (surnumerär). Därest man nu vill slopa konstitutorialet med dess vid förs vars väsendet brukliga innebörd, torde det icke böra ifrågakomma att för fänrikarna välja en fastare anställningsform (fullmakt) under den första tjänstgöringstiden, något som i och för sig skulle vara den enklaste åtgärden. Det är nämligen här fråga om en personalgrupp, som är mera oprövad än flertalet övriga beställningshavare, vilka befordras till beställningar inom försvarsväsendet, och den prövotid, som konstitutorialanställningen avsett att medföra, bör därför bibehållas. Fastmera synas fänrikarna under den första anställningstiden böra även formellt göras till vad de för närvarande reellt äro, nämligen icke-ordinarie befattningshavare. Därvid bör emellertid om möjligt väljas en anställningsform, som medför pensionsrätt. En sådan anställningsform utgör den inom olika civila förvaltningsområden och även för de civila och civilmilitära personalgrupperna inom försvarsväsendet allmänt förekommande anställningen såsom extra ordinarie be-

26 fattningshavare. För praktiskt taget alla nyreglerade personalgrupper utom de rent militära utgör extra ordinarie tjänst den normala formen för mera fast anställning av rekryteringspersonal, vilken genomgått erforderlig grundläggande utbildning och som avses att efter prövnings- och ytterligare utbildningstid vinna befordran till ordinarie tjänst. Även för rekryteringspersonalen till officersbanan synes denna anställningsform — som i avlöningsoch pensionshä åseende erbjuder personalen förmåner av i stort sett samma innebörd som ordinarie anställning men som giver staten möjlighet att entlediga en befattningshavare, vilken vid prövning icke befinnes skickad för yrket — vara ändamålsenlig. Valet av extra ordinarie anställning såsom tillsättningsform för fänrikarna synes — i anslutning till vad inom civilförvaltningen är fallet — rimligen böra medföra, att alla officersaspiranter, som vid krigsskoleutbildningen godkänts för officersbefordran, tilldelas lön i egenskap av extra ordinarie tjänstemän omedelbart från och med början av tjänstgöringen såsom officer. Hittills har, såsom bekant, rått det förhållandet, att fänrikarna i vissa fall fått gå lönlösa i avvaktan på att fänrikslön på ordinarie stat blivit ledig, då vederbörande erhållit konstitutorial eller — efter minst två års tjänstetid såsom officer — fullmakt såsom fänrik vid regementet. Under den lönlösa tiden (surnumerärtiden) har fänriken icke haft rätt till annan ersättning än ett dagbelopp, beräknat att motsvara det värnpliktig tillkommande penningbidraget, visst beklädnadsbidrag samt ersättning för portion (ifrågavarande dagbelopp utgjorde för budgetåret 1937/1938 2 kronor 13 öre); härjämte har kostnadsfri inkvartering i mån av utrymme kunnat beredas honom i vederbörande truppförbands kasernetablissement. Fänrikarna torde vara de enda befattningshavare bland rekryteringspersonalen vid försvarsväsendet, som sålunda kunna under längre eller kortare tid efter antagningen få gå utan fast lön, ehuru de bestrida full tjänstgöring. Inom civilförvaltningen lärer den i äldre tider vanliga företeelsen av tjänstgöring utan lön i icke-ordinarie befattning numera på de flesta förvaltningsområden hava upphört. Fänrikarna intaga sålunda i detta avseende en ogynnsam undantagsställning inom statsförvaltningen. Visserligen torde de genom 1936 års försvarsorganisation inträdda förbättringarna i befordringsförhållandena hava medfört, att surnumerärställning för ögonblicket icke i nämnvärd utsträckning förekommer. Efter det tillströmningen av aspiranter hunnit anpassas till de genom den nya försvarsorganisationen fastställda kadersiffrorna torde man dock vid oförändrade anställningsförhållanden hava att räkna med att en viss ojämnhet beträffande tiden för erhållande av lön efter avslutad officersutbildning kommer att kvarstå. För belysande av de förhållanden, som hittills i dessa hänseenden varit rådande, må här anföras följande uppgifter ur det inom lönekommittén bearbetade uppgiftsmaterialet beträffande officerare, som i slutet av år 1936 innehade beställning på stat:

27 Av 570 vid nämnda tidpunkt i tjänst varande officerare vid armén, vilka under åren 1926—1936 tillträtt första beställning på stat, hade endast 124 omedelbart erhållit ordinarie beställning, medan 446 fått tjänstgöra såsom surnumerärer under längre eller kortare tid, därav 64 under tre är eller mera och 8 under fem år eller mera. Vid marinen hade under samma tid av 162 officerare 102 genast erhållit ordinarie beställning, medan 60 fått till en början gå lönlösa, därav dock endast en mer än tre år. Vid flygvapnet hade av 54 officerare 32 omedelbart tillträtt lön på stat och 22 gått såsom surnumerärer, därav 6 minst tre år och 3 fem år eller mera. Den genomsnittliga surnumerärtiden för samtliga vid uppgiftstillfället på aktiv stat kvarstående officerare, vilka under nämnda period tillträtt sin första beställning på stat. utgjorde vid armén 12 år, vid marinen 0-4 år och vid flygvapnet 09 år. Tidspericden 1926—1936 kan emellertid med hänsyn till de betydande nedskärningar av personalkadrerna, som verkställdes enligt 1925 års försvarsbeslut, i förening med det sätt varpå överföringen till övergångsstat av övertaliga beställningshavare genomfördes, betraktas såsom en ur befordringssynpunkt ogynnsam period. En undersökning av de förhållanden, som rått under liden närmast efter 1914 års i motsatt riktning gående försvarsbeslut, visar att av 618 ännu i tjänst varande beställningshavare vid armén, vilka tillträtt första officersbeställning under åren 1915 1925. 350 eller avsevärt mer än hälften omedelbart vunnit lön på stat, under det att 268 fått gå lönlösa längre eller kortare tid, därav 10 tre år eller mera och en mer än fem år. Vid marinen vunno under samma period 125 av 141 omedelbart lön på stat och endast 2 beställningshavare behövde gå lönlösa mer än ett halvt år, därav en under 1—1 lA år och en under 3—3 34 år. För flygvapnets vidkommande vunno 34 av 45 officerare omedelbart lön på stat och 11 gingo till en början lönlösa, därav dock ingen över två år. Den för hela personalbeståndet genomsnittliga surnumerärtiden utgjorde under denna period vid armén 032 år, vid marinen 006 år och vid flygvapnet 0*17 år. De anförda siffrorna äro emellertid, i varje fall beträffande perioden 1926 —1936, i viss mån ägnade att ingiva en överdriven föreställning om ogynnsamheten i officerarnas ställning under den första anställningstiden. Egenskapen av surnumerär har icke alltid — under senare år sannolikt ej ens i det övervägande antalet fall — inneburit, att vederbörande varit i avsaknad av andra löneförmåner än det förenämnda dagbeloppet. Genom olika på senare år vidtagna åtgärder har åstadkommits, att vederbörande — ehuru formellt surnumerär — i åtskilliga fall kunnat på olika sätt komma i åtnjutande av fänriks löneförmåner. I succession efter beställningshavare, som av Kungl. Maj:t förordnas att uppehålla befattning (t. ex. å staterna för militära skolor), för vilken utgår arvode motsvarande lönen i viss lönegrad, kan sålunda surnumerär fänrik av vederbörande truppförbandschef (motsvarande chef) förordnas å fänrikslön. Där uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke kan återbesättas på grund av att i tur stående fänrik icke uppnått föreskriven tjänstålder eller icke genomgått i vissa fall föreskriven särskild utbildning, må vidare från genom vakansen besparade medel fänrik med lön på stat beredas lön och övriga förmåner såsom löjtnant, och i succession efter sådan beställningshavare kan surnumerär fänrik av vederbörande truppförbandschef beredas lön och övriga förmåner såsom om han vore fänrik på stat. Slutligen har för arméns vidkommande meddelats beslut

28 av innebörd att vid truppförband av infanteriet, kavalleriet eller artilleriet ledigbliven lön, vilken icke enligt vad nyss sagts tages i anspråk för beredande av lön åt vid truppförbandet anställd surnumerär fänrik, må av vederbörande truppslagsinspektör disponeras för beredande av lön åt surnumerär fänrik vid annat truppförband inom truppslaget (s. k. lönedisposition) ; denna lön förloras emellertid, så snart vid förstnämnda truppförband tillkommer beställningshavare, som kan göra anspråk på densamma. Till belysning av förhållandena under de senaste åren må anföras följande siffror beträffande armén. Den 1 september 1936 funnos vid armén 9 surnumerära fänrikar, av vilka emellertid 1 åtnjöt lön på grund av vakans i högre beställning, 7 erhöllo lön i succession efter beställningshavare med förordnande å arvodesbefattning samt endast 1 gick lönlös. Vid samma tidpunkt år 1938 funnos 25 surnumerärer, vilka dock samtliga uppburo lön, 20 på grund av vakanser i högre beställningar och 5 i succession efter beställningshavare med arvodesbefattningar. Några s. k. lönedispositioner hade vid ifrågavarande tillfällen icke behövt vidtagas. Med hänsyn till nyss berörda anordningar torde man — även med beaktande att de senast anförda siffrorna avse tidpunkter kort efter den nya härordningens beslutande — kunna utgå från att möjligheterna för en nyexaminerad fänrik att erhålla lön för sin tjänstgöring för framtiden komma att ställa sig avsevärt gynnsammare än vad ovannämnda siffror beträffande den formella surnumerärtiden giva vid handen. En viss ojämnhet och osäkerhet lärer dock, såsom förut påpekats, vid bibehållande av nuvarande system icke kunna undgås. Det torde därför vara uppenbart, att en övergång till extra ordinariesystem med säkerställande av lön från första dagen för tillträdandet av fänriksanställning skulle innebära en beaktansvärd förbättring, som för ifrågavarande personalgrupp skulle eliminera den undantagsställning, den i förevarande hänseenden hittills intagit. Extra ordinariesystemets införande skulle också medföra, att fänrikarna genomgående redan från första officersanställningen kunde grunda rätt till tjänste och familjepension, medan hittills pensionsrätt kunnat vinnas först från tillträdet till ordinarie lön på stat. Den från här angivna utgångspunkter till synes mest rationella lösningen av frågan om fänrikarnas anställningsförhållanden vore onekligen, att den ordinarie fänriksgraden helt slopades och att samtliga beställningshavare bibehölle extra ordinarie anställning under hela tjänstetiden i fänriks tjänstegrad. Fänrikarna skulle då tjänstgöra såsom extra ordinarie befattningshavare intill dess löjtnantslön på stat bleve ledig, då de i tur och ordning skulle erhålla sin första fullmakt såsom löjtnant. Detta skulle emellertid innebära en avsevärd brytning med de i fråga om officerarnas anstäliningsförhållanden hittills rådande traditionerna, vilka förutsätta ordinarie beställning även i lägsta befälsgrad och en lösare anställningsform endast under en lämplig prövotid i denna grad. Med hänsyn härtill har lönekommit-

29 ten ansett försiktigheten bjuda, att den ordinarie anställningen i fänriksgraden alltjämt bibehålles såsom en ordinarie beställning, vilken i mån av ledigblivande löner på stat vinnes av fänrikar, vilka i extra ordinarie anställning tjänstgjort minst två år och därvid befunnits lämpliga för fortsatt anställning såsom officer på aktiv stat. Ett realiserande av den tanke, som här utvecklats, skulle innebära, att officersaspiranterna efter godkänd officersexamen omedelbart antagas i extra ordinarie anställning såsom fänrikar och bibehållas vid denna anställningsform intill dess ordinarie fänriksbeställning blir ledig, dock minst under den såsom prövotid fastställda perioden av två år. Antagningshandling i extra ordinarie anställning bör, på sätt inom civilförvaltningen är fallet, utfärdas i form av skriftligt antagningsbevis. Detta synes kunna utställas antingen av vederbörande truppförbandschef (motsvarande chef) eller av vederbörande försvarsgrenschef. Med hänsyn till önskvärdheten av en central objektiv prövning av frågor om anställande och entledigande av extra ordinarie fänrikar har kommittén ansett sig böra förorda, att beslutanderätten i dessa hänseenden tillerkännes försvarsgrenscheferna. Liksom hittills torde en prövning av spörsmålet om entledigande av fänrik vid prövotidens utgång lämpligen böra föregås av yttrande av vederbörande officerskår. Att Kungl. Maj:t, som inom andra förvaltningsområden ej ens i fråga om ordinarie personal plägar utfärda utnämningshandlingar för befattningshavare i lägre grader, skulle påläggas bestyret med utställande av anställningsdokument för eller med beslut om entledigande av icke-ordinarie fänrik, torde icke behöva ifrågakomma. Utfärdandet av fullmakt å ordinarie fänriksbeställning lärer däremot av traditionsskäl böra ankomma på Kungl. Maj:t. Genomförandet av detta förslag beträffande fänrikarna förutsätter, att nuvarande antal ordinarie fänriksbeställningar uppdelas på ordinarie beställningar och extra ordinarie befattningar. I fråga om den lämpliga proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie tjänster bör det ankomma på de militära myndigheterna att avgiva förslag. Det vill emellertid synas, som om de extra ordinarie fänriksbefattningarna icke lämpligen borde upptagas på truppförbandens stater. Ett fixerande från riksdagens sida av antalet extra ordinarie fänriksbefattningar för varje särskilt truppförband skulle nämligen kunna äventyra ett viktigt syfte med den tilltänkta omläggningen: att från officersanställningens början säkerställa lön åt varje från krigsskolan utexaminerad elev. Även om behovet av årligt nytillskott av personal för fyllandet av de luckor i officerskadrerna, som uppstå genom den fortlöpande personalavgången, låter sig beräkna med den ungefärliga noggrannhet, som erfordras för bestämmande för varje försvarsgren såsom helhet av ett lämpligt totalantal krigsskolelever för varje år, är det dock, enligt vad erfarenheten utvisat, med hänsyn till omständigheter som ej kunna förutses, ogörligt att åstadkomma så säkra beräkningar, att de för varje särskilt truppför-

band exakt motsvara rekryteringsbehovet. Detta är anledningen till att — oaktat det årliga antalet krigsskolelever för varje truppförband sedan lång tid tillbaka centralt fastställts i kommandoväg — det hittills icke kunnat undvikas, att vid vissa truppförband uppstått vakanser, medan på andra förband funnits övertaliga fänrikar; ojämnheter som icke kunnat och icke torde kunna fullständigt överbyggas genom åtgärder med lönedispositioner mellan truppförbanden. För att säkerställa att varje från krigsskolan utexaminerad elev omedelbart erhåller lön skulle därför, om antalet extra ordinarie befattningar fixerades truppförbandsvis, erfordras att Kungl. Maj:t tillika tillerkändes befogenhet att inom en någorlunda vid marginal utöka det fastställda antalet befattningar i mån av behov. Lämpligare och i tillämpningen enklare torde då vara, att Kungl. Maj:t tillägges befogenhet att årligen fastställa antalet extra ordinarie fänriksbefattningar vid varje truppförband med hänsyn till antalet under året från krigsskolan utgångna elever och antalet genom befordringar ledigblivna befattningar. Denna anordning synes ej behöva möta några betänkligheter, enär antalet krigsskolelever årligen av Kungl. Maj:t bestämmes med hänsyn till truppförbandsvis gjorda beräkningar av behövligt nytillskott i personalkadrerna. Eventuellt kunde av riksdagen årligen för varje försvarsgren fastställas ett högsta antal extra ordinarie befattningar, som må av Kungl. Maj:t disponeras; detta antal finge då givetvis beräknas med sådan marginal, att det med säkerhet försloge för beredande av lön åt varje godkänd krigsskolelev. Det kan dock ifrågasättas, om någon fixering av antalet extra ordinarie befattningar över huvud behöver förekomma, ens såvitt angår totalantalet inom varje försvarsgren. Det synes ej möta större betänkligheter att tillerkänna Kungl. Maj:t rätt att utan maximibegränsning årligen bestämma det antal befattningshavare, till vilka lön enligt extra ordinariereglerna må utgå från de olika försvarsgrenarnas avlöningsanslag. Det måste givetvis förutsättas, att en dylik befogenhet ej utnyttjas i syfte att på en omväg öka den i försvarsorganisationen fastställda storleken av befälskadrerna utan endast för att i full utsträckning säkerställa lön åt den rekryteringspersonal, som årligen erfordras för att fylla nämnda kadrer. För kontroll härå bör vid den årliga beräkningen av avlöningsanslagen i statsverkspropositionen redovisas den belastning å dessa anslag, som med hänsyn till fastställt antal krigsskolelever kan beräknas uppstå. Det för ändamålet beräknade beloppet bör under avlöningsanslaget upptagas såsom en särskild beräkningspost, som emellertid icke fördelas på de olika avlöningsstaterna (jfr posterna B—M i den för riksdagen senast framlagda beräkningen av arméns avlöningsanslag). Några svårigheter i nu berörda avseenden synas icke vara att befara. I och med genomförandet av en dylik anordning kan det nuvarande förfarandet med lönedispositioner mellan olika truppförband inom visst truppslag bringas att upphöra. Detta skulle innebära en betydande administrativ förenkling, som skulle ökas, därest på annan väg successionsförordnandena

31 kunde avskaffas eller avsevärt inskränkas. För personalen skulle omläggningen tillika medföra en beaktansvärd fördel därutinnan, alt en fänrik, som en gång tillerkänts lön såsom extra ordinarie, icke behövde riskera att såsom nu gå m ste om lönen, när en beställningshavare vid annat regemente kunde göra anspråk på densamma eller när ett successionsförordnande upphörde. Erforcerliga bestämmelser om lön och övriga förmåner åt extra ordinarie fänrikar har lönekommittén ansett böra intagas i samma författning, som reglerar avlöningsförhållandena för ordinarie beställningshavare. Ur systematisk synpunkt vore det visserligen mera tillfredsställande, att dessa bestämmelser infördes i ett avlöningsreglemente för extra ordinarie personal i allmänhet vid försvarsväsendet, d. v. s. i en ny författning, motsvarande den hittills gällande kungörelsen nr 215/1928. Då fänrikarna tillhöra officerskären och de därjämte skulle komma att utgöra den enda militära ickeordinarie personalgruppen vid försvarsväsendet, har emellertid kommittén funnit övervägande praktiska skäl tala för att sammanföra avlöningsreglerna för dem med reglerna för den ordinarie personalen. Vad angår utformningen av en löneplan för extra ordinarie fänrikar, bör givetvis för dem iakttagas den regel, som av lönekommittén i dess betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente förutsatts för civilförvaltningens vidkommande, nämligen att begynnelselönen ligger en löneklass under begynnälselönen för ordinarie beställningshavare i samma lönegrad. Härav skulle visserligen följa en sänkning av löneläget för extra ordinarie fänrikar i jämförelsä med de konstituerade fänrikar, vilka för närvarande omedelbart erhålla lön. Med hänsyn till den allmänna höjning av lönenivån, som enligt kommitténs förslag skulle inträda genom löneregleringen, och genom löneklasskilnadens begränsande till vad som motsvarar löneklasskillnaden i motsvarande löneläge inom den civila löneplanen har dock löneklassbeloppet kunnat så avvägas, att det endast obetydligt understiger nuvarande begynnelselön för konstituerad fänrik, inklusive provisoriskt dyrortstillägg, provisorisk avföningsförstärkning och dyrtidstillägg vid det indexläge (156), som lagts till grund för inräkningen av dyrtidstillägg i de fasta lönerna. Då till gengäld fö* det, relativt taget, sänkta utgångsläget samtliga utexaminerade krigsskolehver omedelbart skulle garanteras lön, torde den föreslagna anordningei genomsnittligt för hela personalgruppen vara att betrakta såsom en fördel. Då enlig den här ovan skisserade planen fänrikarna skulle utnämnas till ordinarie first i mån av ledighet på de i truppförbandens stater till antalet fixerade fänriksbeställningarna, bör givetvis löneklassuppflyttning i extra ordinarie finriksställning medgivas. I allmänhet torde det vara tillräckligt med två löieklasser, men med hänsyn till de ojämnheter i befordringsgången, som e*farenhetsmässigt uppstå olika truppförband emellan, har kommittén ansdt försiktigheten bjuda, att i löneplanen intages jämväl en tredje löneklass. Då även för ordinarie fänriksbeställning förutsattes införande av

32 en tredje löneklass, skulle sålunda löneplanen för extra ordinarie fänrikar, liksom extra ordinarieplanen vid civilförvaltningen, konstrueras så, att begynnelse- och slutlönen komme att ligga en löneklass under den ordinarie beställningens begynnelse- och slutlön. Den extra ordinarie löneplanen för fänrikar komme då att upptaga löneklasserna a, 1 och 2, medan den ordinarie löneplanen för fänriksgraden skulle — på sätt i ett följande kapitel utvecklas — omfatta löneklasserna 1, 2 och 3. Vid befordran från extra ordinarie till ordinarie fänrik bör sneddning tillämpas. Detta skulle i sak innebära, att löneturen i ordinarie fänriksbeställning komme att beräknas på samma sätt, som om ordinarie beställning vunnits vid tidpunkten för antagning till extra ordinarie, vilket i sin tur skulle överensstämma med innebörden i nuvarande regel angående tillgodoräknande av surnumerär tid för löneklassplacering i lönegraden O 1. En extra ordinarie fänrik, som befordras till ordinarie efter två år, skulle sålunda i ordinarie beställning placeras i löneklass 1 med rätt att för löneklassuppflyttning tillgodoräkna två år och alltså komma att uppflyttas i löneklass 2 tre år efter tillträdet till officersanställningen o. s. v. Även befordran från extra ordinarie fänriksbefattning direkt till löjtnantsbeställning kan givetvis undantagsvis tänkas förekomma, varvid emellertid sneddning kan ske endast för den, som varit extra ordinarie fänrik mer än sex år. I fråga om andra förmåner än lön har kommittén i förenklingssyfte och för att vålla minsta möjliga rubbning i nuvarande förhållanden ansett sig böra förorda, att extra ordinarie fänrikar likställas med ordinarie. I fråga om tjänstledighetsavdrag för extra ordinarie fänrik i lägsta löneklassen torde dock särskilda belopp böra fastställas. Anställningsformer för övriga personalkategorier. Vid genomförandet av det här skisserade förslaget beträffande fänrikarnas ställning skulle för officerarnas vidkommande konstitutorialet icke längre bliva erforderligt. Konstitutorialformen skulle härigenom kunna frigöras för att beträffande andra personalkategorier än officerare kunna i mån av behov användas såsom anställningsform för personal, vars ställning både formellt och reellt är att betrakta såsom ordinarie. Detta förutsätter självfallet, att konstitutorialet i sin vid försvarsväsendet hävdvunna innebörd helt avskaffas och ersattes med det civila konstitutorialbegreppet. För sistnämnda personalgruppers vidkommande torde detta icke behöva medföra några omläggningar av större betydelse. Vad underofficerarna angår, hava dessa beställningshavare före underofficersbefordran undantagslöst under en följd av år prövats såsom fast anställt manskap i befälsställning. Med hänsyn härtill torde någon betänklighet ej behöva möta mot att för dem redan från början använda en ordinarie anställningsform. I anslutning till civilförvaltningens praxis låge det därvid närmast till hands att för samtliga underofficerare välja anställningsformen

33 konstitutorial. Även här tala emellertid traditionsskäl i viss mån för bibehållande av fullmaktsformen. Frågan, huruvida de underofficersbeställningar som nu tillsättas medelst fullmakt, eller vissa av dem framdeles böra tillsättas medelst konstitutorial i civilförvaltningens bemärkelse, lärer böra göras beroende av den utredning rörande anställningsformerna inom statsförvaltningen i allmänhet, varom lönekommittén i sitt betänkande angående civilt avlöningsreglemente gjort hemställan. Tills vidare synes alltså annan ändring för underofficerskårens vidkommande icke böra ifrågasättas än att beställningshavare i nuvarande lönegraden Uo 2 — från de i lönegraden Uo 1 uppförda underofficerarna av 3. graden vid marinen bortses i detta sammanhang — i likhet med högre underofficersbeställningar redan från början tillsättas medelst fullmakt. I fråga om beställningshavare tillhörande löneplan C gäller, såsom förut nämnts, för närvarande att en prövotid före tilldelandet av fullmakt är stadgad beträffande åtskilliga beställningar. Av förut berörda skäl bör den ojämnhet undanröjas, som består däri att prövotiden beredes genom tillsättning i vissa fall med konstitutorial men i andra fall medelst förordnande. Även i fråga om de civilmilitära och civila beställningshavarna torde rekryteringen numera ske på sådant sätt, att beställningshavarna före ordinarieblivandet i flertalet fall prövats i tidigare anställning vid försvarsväsendet, antingen såsom fast anställt manskap, såsom underofficerare på stat, såsom extra ordinarie tjänstemän eller såsom kontraktsanställda icke-ordinarie befattningshavare. I dylika fall lärer hinder icke föreligga för att redan från början tillämpa en fast, ordinarie anställningsform. Härvid borde konstitutorialet i dess inom civilförvaltningen hävdvunna betydelse i flertalet fall komma till användning, men i avvaktan på förenämnda utredning torde tills vidare den hittillsvarande definitiva anställningsformen, fullmakt, böra redan från början tillgripas. För vissa beställningshavare — t. ex. ingenjörspersonal vid tygdepartementets fabriker och anstalter, vilken personal ofta rekryteras direkt från praktisk verksamhet utom statens tjänst — torde emellertid en prövotid vara önskvärd före utfärdandet av en definitiv anställningshandling. Härvid bör dock, såsom under motsvarande förhållanden sker vid civilförvaltningen, tillämpas den anordningen, att den ordinarie beställningen vid vakans icke omedelbart återbesattes utan till en början uppehälles medelst förordnande under lämplig prövotid. Det bör fastslås, att ett dylikt förordnande allenast innebär ett vikariat å vakant beställning, vadan den förordnade ej är innehavare av beställningen och ej åtnjuter pensionsrätt. Avlöningsförmånerna under dylikt vikariat torde i allmänhet böra utgå i form av vikariatslön, d. v. s. den förordnade skulle i avlöningshänseende likställas med ordinarie beställningshavare utom beträffande lönebeloppet, som utgår enligt löneklassen närmast under den, vilken skulle hava gällt för ordinarie innehavare av beställningen.

3—817659

Den militära lönenivån. Löneplaner för försvarsväsendets beställningshavare. Historik. Med hänsyn till den betydelse, som under diskussionen angående den militära löneregleringen tillmätts den avvägning av lönenivån, vilken skedde genom 1921 års ännu gällande lönereglering, och de överväganden, som i samband därmed ägde rum, har kommittén ansett sig här böra såsom bakgrund för sitt eget ställningstagande framlägga en sammanfattande översikt beträffande vad som förekom i samband med 1921 års lönereglering och förarbetena därtill. För en närmare kännedom rörande det nuvarande militära lönesystemets tillkomst och utformning samt rörande de militära löneförhållandena enligt närmast dessförinnan gällande löneregleringar tillåter sig kommittén hänvisa till den redogörelse, som lämnats i en vid detta betänkande fogad promemoria (Bilaga 3). Det lönesystem, som gällde före 1921 års militära lönereglering, hade till sina huvuddrag utformats vid 1901 och 1902 års riksdagar. Det innefattade icke någon dyrortsgradering av lönerna i annan mån än att de s. k. inkvarteringsbidragen i Stockholm och Göteborg utgingo med något högre belopp än på övriga orter (skillnaden utgjorde lägst 60 och högst 400 kronor). Det inrymde ej heller ålderstillägg, utan för varje beställning var fastställt ett enhetligt lönebelopp oberoende av tjänstetiden i beställningen. För att bereda kompensation för den fördyring av levnadskostnaderna, som inträtt från början av 1900-talet till världskrigets utbrott, genomfördes för åren 1918—1921 en tillfällig lönereglering för den militära personalen. Sålunda utgick under vart och ett av åren 1918—1920, utöver avlöning enligt stat, s. k. tillfällig löneförbättring enligt grunder, som fastställts av 1918 års lagtima riksdag. För år 1921, året närmast före den senaste löneregleringens ikraftträdande, utgick denna löneförbättring dels i form av s. k. allmänt avlöningstillägg (motsvarande den tillfälliga löneförbättring, som beviljats för åren 1918—1920), dels ock härutöver i form av särskilda ortstillägg. Dessa ortstillägg voro konstruerade med utgångspunkt från de i 1919 års löneplan för kommunikationsverken ingående ortstilläggen men upptagna endast till hälften av de belopp, som framkommit sedan kommu-

35 nikationsverkens ortstillägg jämkats nedåt, så att de kunde anses motsvara 1914 års prisnivå. De avlöningsförmåner, som sålunda under år 1921 utgingo till officerare och underofficerare, framgå av en vid nyssnämnda bilaga fogad tabell. Den vid försvarsväsendet år 1918 genomförda tillfälliga löneförbättringen var till sina huvuddrag utformad på grundval av ett utav särskilda sakkunniga (1917 års militära avlöningssakkunniga) upprättat utkast till en definitiv lönereglering för den militära personalen. De belopp, med vilka under för handen varande förhållanden en tillfällig löneförbättring skäligen synts böra utgå, hade av dessa sakkunniga utmätts i nära anslutning till de löneförbättringsbelopp, vilka upptagits i den skisserade definitiva löneregleringen. Den tillfälliga löneförbättringen blev sålunda föremål för en relativt noggrann avvägning och kom på grund härav att bliva i viss mån prejudicerande för 1921 års militära lönereglering. Av en helt annan saklig innebörd var den tillfälliga lönereglering, som år 1919 genomfördes för vissa personalgrupper vid den allmänna civilförvaltningen genom beviljande åt dessa personalgrupper av den tillfälliga löneförbättring, som därefter enligt oförändrade grunder utgick, intill dess lönereglering i anslutning till kommunikationsverkens system genomfördes för ifrågavarande verk genom beslut av 1921 års och därefter följande riksdagar. Den civila löneförbättringen utformades efter mycket schematiska linjer och erhöll icke i något avseende förbindande verkan på den sedermera genomförda definitiva löneregleringen. I lönetekniskt hänseende innebar den tillfälliga löneförbättringen vid försvarsväsendet i själva verket övergång till ett nytt lönesystem. I samtliga underofficersgrader och i kompaniofficersgraderna byggde den nämligen på införandet av det vid civilförvaltningen tillämpade men för militära beställningar dittills icke genomförda systemet med ålderstillägg. Den vid allmänna civilförvaltningen genomförda tillfälliga löneregleringen innebar däremot endast en uppräkning av grundlönerna i de olika tjänsterna med vissa, tämligen grovt avvägda belopp, beräknade med ledning av den år 1918 beslutade tillfälliga löneregleringen för befattningshavare i motsvarande lönelägen vid kommunikationsverken. De båda här omnämnda tillfälliga löneregleringarna ägde sålunda rum utifrån helt skilda förutsättningar. Av en jämförelse synes dock framgå, att den militära löneregleringen i fråga om lönenivån sträckte sig ett steg utöver den för allmänna civilförvaltningen beviljade; detta förhållande blev särskilt accentuerat i och med beviljandet för år 1921 av vissa ortstillägg vid försvarsväsendet. Med avseende å begynnelselönerna voro löneförbättringarna genomsnittligt tämligen likvärdiga, men för slutlönernas vidkommande ställde sig den militära löneförbättringen avsevärt gynnsammare. Även vid en jämförelse med den tillfälliga lönereglering, som vid 1918 års lagtima riksdag beviljades kommunikationsverkens befattningshavare, framstår den

36 tillfälliga löneregleringen för de militära beställningshavarna såsom för personalen fördelaktigare. Nu berörda förhållanden belysas av en såsom Bilaga 4 vid detta betänkande fogad sammanställning. I det förslag till lönereglering för försvarsväsendets personal, som låg till grund för 1921 års riksdags beslut, förutsatte 1918 års militära avlöningssakkunniga, att till utgångspunkt för den militära löneregleringen skulle — liksom fallet varit vid kommunikationsverkens lönereglering — tagas det prisläge, som att döma av stegringarna i levnadskostnaderna under åren närmast före världskriget skulle under normala förhållanden hava varit rådande i början av 1920-talet. De sakkunniga ansågo sig »liksom vid kommunikationsverkens lönereglering kunna utgå därifrån, att detta prisläge ligger omkring 16 procent högre än prisnivån år 1914».* De sakkunniga förutsatte i anslutning härtill, att de för år 1920 utgående begynnelselönerna å billigaste ort skulle i allmänhet ökas med 16 % 1 Kommunikationsverkens lönekommitté angav ingenstädes i sitt betänkande denna procentsats såsom uttryck för de nya lönernas relation till de lönebelopp, som kunde anses motsvara 1914 års prisnivå (d. v. s. de genom 1918 års provisoriska lönereglering u p p n å d d a beloppen). I stället satte kommittén i mycket allmänna ordalag den n y a lönenivån i viss relation till en fiktiv levnadskostnadsnivå, som skulle ha uppnåtts i början av 1920-talet, om levnadskostnadsstegringen från tiden för senaste definitiva lönereglering (d. v. s. från omkring år 1905) fått ostörd av kriget fortgå i samma omfattning som till krigets utbrott. Kommittén yttrade härom, efter att h a redogjort för levnadskostnadsstegringen för åren 1905—1914: »I anslutning till vad nu anförts h a r kommittén, där inga sådana särskilda omständigheter, som h ä r nedan omförmälas (d. v. s. omflyttning av vissa tjänster å löneskalan, en medveten förbättring av levnadsstandarden för vissa särskilda grupper o. s. v.), spelat in, vidtagit sådan genomsnittlig höjning av de senast fastställda definitiva lönerna, som motsvaras av den procentuella stegring levnadskostnaderna dels faktiskt undergått intill tiden för krigsutbrottet och dels för tiden därefter antagas skulle hava undergått, därest normala förhållanden varit rådande.» — Den av 1918 års militära avlöningssakkunniga angivna siffran 16 % torde emellertid vara riktig såsom ett ungefärligt genomsnitt på löneökningen räknat från 1918 års provisoriska lönereglering, d. v. s. från de lönebelopp, som ansågos motsvara 1914 års prisnivå. Jfr härom vad reservanten inom kommunikationsverkens lönekommitté herr B. Nilsson i Landeryd yttrade: »Då det — — —, har kommittén vid bestämmandet av avlöningsbeloppens storlek utgått från att den prisökning, som gjorde sig gällande u n d e r perioden 1905—1914, normalt skulle hava fortgått i samma tempo under ytterligare en följd av år framåt. Kommittén har också vid uppgörandet av sitt förslag tänkt sig ett fördubblande av den prisökning, som skett under n ä m n d a tid. Enligt en av socialstyrelsen — — — gjord utredning utgjorde ökningen i levnadskostnaderna under förstnämnda tidsperiod i genomsnitt 16 %. Om denna ökning skall anses fortgå i samma tempo, h a r den år 1923 fördubblats, och utgör då 32 %. Enligt min uppfattning skulle det riktiga hava varit att, med h ä r förut angivna utgångspunkter, — — — r ä k n a med en sammanlagd ökning i genomsnitt av 32 % på 1907 års lönebelopp . I stället för att gå denna väg har kommitténs majoritet lagt de lönesiffror, som äro gällande från och med år 1919, till grund för sina beräkningar och r ä k n a t med en höjning å dessa siffror med i allmänhet minst 16 %.» — Då kommunkationsverkens lönenämnd våren 1920 hade att avgiva förslag beträffande den reduktion av dyrtidstillägget, som borde äga rum beträffande de nyreglerade verkens personal, och för detta ändamål hade att söka ett mått på den löneökning, som genom löneregleringen ägt rum i förhållande till de på 1914 års prisnivå grundade lönerna, uppskattade nämnden d e n n a ökning till 17-6 %. Sistnämnda siffra är emellertid icke — såsom fallet var med den nyss angivna siffran 16 % — u t r ä k n a d såsom ett genomsnitt för nivåförändringen beträffande kommunikationsverken i dess helhet utan utgör medeltalet av ökningssiffrorna i begynnelselön och slutlön inom ortsgrupp A för lägsta manliga befattning vid statens järnvägar (banvakt), vilken befattning i detta hänseende fick tjäna som exponent för de nyreglerade verken i allmänhet.

samt å övriga ortsgrupper höjas med ortstillägg, beräknade enligt de för år 1921 fastställda grunderna men utan halvering och med tillägg jämväl här av 16 % för att bringa ortstilläggen upp till samma prisnivå som lönerna för billigaste ort. F r å n denna allmänna beräkningsgrund gjordes dock vissa avvikelser dels beträffande 5 och högre lönegrader av löneplanen för officerare, i viss mån även för 4 lönegraden för officerare genom införande av ett ålderstillägg i denna lönegrad, dels ock beträffande 1 lönegraden i löneplanen för underofficerare. De sakkunniga hade nämligen efter en jämförelse med till löneläget närmast motsvarande befattningar inom kommunikations verken och den civila statsförvaltningen funnit lönerna för nyssnämnda beställningar böra tillmätas något förmånligare än som kunde äga rum medelst tillämpning enbart av angivna beräkningsgrund. Sålunda föreslogs lönen för överstelöjtnanter att motsvara andra löneklassen i byråchefsgraden; lönerna för beställningshavare i 6—8 lönegraderna beräknades i enlighet med de för de civila lönegraderna A 1, A 2 och A3 föreslagna och sedermera bestämda. Med hänsyn till att underofficerarna av 3. graden vid marinen i förhållande till närmast motsvarande tjänstemän vid kommunikationsverken (brevbärare, banvakt m. fl.) innehade väsentligt högre kompetens och bestrede mera ansvarsfulla uppgifter ansågs vidare begynnelselönen för dessa beställningshavare böra upptagas till högre belopp än det med tillämpning av grundregeln erhållna, något som med hänsyn till konstruktionen av löneplanen för underofficerare i viss mån påverkade även lönebeloppen för högre lönegrader. — I övrigt utvisade — enligt vad de sakkunniga framhöllo — en jämförelse med lönebeloppen inom den civila statsförvaltningen och vid kommunikationsverken exempelvis, att slutlönen för löjtnant närmast överensstämde med slutlönen för stationsinspektor av klass 4 B och stationsmästare av klass 5 vid S. J. (dåvarande 9, nuvarande 16 lönegraden) samt att avlöningen för kapten hade en viss motsvarighet i dåvarande 15, nuvarande 24 lönegraden av kommunikationsverkens löneplan (vissa sekreterarbefattningar vid de centrala ämbetsverken, intendenter vid postverket m. fl.). De för sergeant, respektive fanjunkare föreslagna slutlönerna överensstämde närmast med slutlönen för exempelvis stationsmästare vid postverket, lokomotivförare och stationsmästare av klass 6 vid S. J. (dåvarande 6, nuvarande 12 lönegraden), respektive faktor vid postverket samt förste maskinist och verkstadsmästare vid statens vattenfallsverk (7 numera 14 lönegraden). Slutlönen för förvaltarna vid intendenturkåren överensstämde närmast med slutlönen för exempelvis materialförvaltare vid telegrafverket (8 numera 15 lönegraden). Även i fråga om de löneökningar, som skulle inträda vid löneklassuppflyttningar inom vederbörande lönegrad, togos till utgångspunkt de belopp, som fastställts genom 1918 års tillfälliga lönereglering, ökade med 16 %. De ålderstillägg, som vid denna tillfälliga reglering bestämts för kompaniofficersgraderna, utgjorde 300 kronor för fänrikar, 400 kronor för löjtnanter och 500 kronor för kaptener. I den nya löneplanen för officerare fastställdes ålderstilläggen till 360 kronor i 1 lönegraden, 480 kronor i 2 lönegraden och 600 kronor i 3 lönegraden. Till sistnämnda belopp upptogs också det nya ålderstillägget i 4 lönegraden. I löneplanen för underofficerare medförde sättet för löneplanens konstruktion med i viss mån för flera lönegrader gemensamma löneklasser en modifikation i den allmänna beräkningsgrunden såtillvida, som det år 1918 för alla grader fastställda lika ålderstillägget av

38 200 kronor varierades, så att det för de olika löneklasserna kom att utgöra 180, 210, 270 eller 300 kronor. Genomsnittligt för hela löneplanen motsvarade emellertid de nya ålderstilläggen mer än väl de gamla, ökade med 16 %. I tillämpningen skulle de sålunda för officerare föreslagna löneökningarna vid löneklassuppflyttning medgiva uppnåendet av väsentligt högre slutlöner än för de befattningar inom statsförvaltningen i övrigt, som i avseende å begynnelselönen närmast motsvarade vederbörande officerslönegrader. Denna anordning av löneskalorna ansågs enligt de sakkunnigas uttalande betingad bland annat av det i jämförelse med förhållandena inom civilförvaltningen större ansvar och den proportionsvis mera krävande tjänstgöring, som medföljde de militära befordringarna, samt av nödvändigheten att möjliggöra uppnående av en tillräckligt hög slutavlöning i kaptensgraden, som för det stora flertalet beställningshavare utgör slutgrad. Jämväl i löneplanen för underofficerarna ansågo sig de sakkunniga böra för åstadkommande av tillräckligt hastig stegring i löneskalan sätta avlöningsförhöjningarna i viss mån högre än i motsvarande lönelägen inom kommunikationsverkens löneplan. För civilmilitär personal verkställdes icke någon procentuell uppräkning av förutvarande löner på sätt som skedde beträffande den militära personalen, utan de civilmilitära beställningarna inplacerades i de lönegrader av kommunikationsverkens löneplan, till vilka jämförbara befattningar vid dessa verk hörde eller till vilka beställningarna eljest med hänsyn till sin art ansetts böra hänföras. Från de sakkunnigas förslag i fråga om lönebeloppen för officerare och underofficerare voro de sakkunnigas båda parlamentariska ledamöter, herrar N. A. Nilsson i Kabbarp och L. Widell, skiljaktiga. 1 Den förstnämnde anförde, att det av de sakkunniga utarbetade löneregleringsförslaget lede av tvenne fel: för det första vore löneregleringen för dyr, och för det andra tillerkände den vissa grupper av militära befattningshavare löneförmåner, som skulle ställa dem i gynnsammare läge än jämförbara grupper av befattningshavare inom den civila statsförvaltningen. Herr Nilsson framlade ett särskilt förslag till löneplaner för officerare och underofficerare, som i fråga om beloppen ganska avsevärt understeg sakkunnigmajoritetens förslag (utom beträffande lönegraderna O 6—O 8). Herr Widell framlade ett förslag, som i stort sett låg mellan majoritetens 1 De sakkunniga bestodo vid tidpunkten för betänkandets avgivande av förutvarande statssekreteraren i sjöförsvarsdepartementet, sedermera landshövdingen A. Unger, ordförande, f. d. kanslirådet i lantförsvarsdepartementet, sedermera kammarrättsrådet G. Afzelius, kommendörkaptenen, sedermera amiralen O. Lybeck, fanjunkaren E. Nyquist, förste marinintendenten R. Näsman, krigsrådet C. E. Sterky, flaggstyrmannen K. Tallberg, majoren, sedermera generallöjtnanten O. G. Thörnell samt ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören N. A. Nilsson i Kabbarp och ledamoten av riksdagens första kammare, överdirektören, sedermera generalkrigskommissarien L. Widell.

39 och herr Nilssons förslag. Herr Widell anförde i reservationen som motivering för sitt förslag, att det statsfinansiella och ekonomiska läget enligt hans mening för det dåvarande och sannolikt för en avsevärd framtid i hög grad försvårade eller rent av omöjliggjorde genomförandet av de sakkunnigas löneregleringsförslag. Då reservanten emellertid skulle finna det synnerligen beklagligt, om lösningen av den militära löneregleringsfrågan skulle komma att uppskjutas till en oviss framtid, hade han ansett sig böra framlägga ett alternativt förslag till löneplan för officerare och underofficerare. Beträffande den civilmilitära löneskalan framlade herr Widell lika litet som herr Nilsson något avvikande förslag. Herr Widell anförde tvärtom, att i vissa fall förhållandet mellan militära och civilmilitära avlöningar bleve lämpligare avvägt enligt hans reservation än enligt huvudförslaget. Under första kammarens debatt i löneregleringsfrågan vid 1921 års riksdag utvecklade herr Widell närmare sin mening angående utgångspunkterna för den militära löneregleringen och dennas riktiga utformning. Han framhöll därvid, att den tillfälliga löneregleringen för försvarsväsendets personal i och med beviljandet för år 1921 av särskilda ortstillägg i själva verket redan bragts utöver 1914 års prisnivå. När det sedan gällde att avväga lönerna efter det prisläge, som under normala förhållanden skulle hava varit rådande i början av 1920-talet, hade de sakkunniga till utgångspunkt tagit begynnelselönerna på billigaste ort, A-ort, ökade med 16 % eller den prisskillnad, som normalt sett kunde beräknas hava inträtt efter år 1914. De sålunda erhållna lönerna på A-ort hade därefter inpassats på vederbörliga ställen i kommunikationsverkens löneskala samt med ledning därav automatiskt tillämpats i de övriga ortsgrupperna. Det förefölle reservanten, som om man därvid kommit att sträcka sig ett steg utöver den lönenivå, som fastställts för kommunikationsverken. Det riktiga tillvägagångssättet vore enligt reservanten att utgå, icke från lönerna på A-ort utan från mitten av löneskalan, d. v. s. från D-orten. Till avlöningarna å D-ort borde alltså läggas 16 % ; därmed bragtes lönerna upp till samma nivå som vid kommunikationsverken. De sålunda erhållna avlöningsbeloppen borde sedan inpassas i kommunikationsverkens löneskala, varvid lönebeloppen å A-, B- och C-orterna komme att ligga mer eller mindre under men på E-, F- och G-orterna något över gällande avlöningar ökade med 16 %. Att beakta vore, att flertalet beställningshavare vore förlagda å orter, tillhörande ortsgrupp D eller däröver, under det att endast ett ringa fåtal hade sin förläggning å A-ort. I sin reservation till kommittébetänkandet uttalade herr Widell vidare, att han icke i allo kunde godkänna den jämförelse mellan civila och militära tjänstemän, som de sakkunniga anställt; särskilt syntes honom den verkställda jämförelsen mellan tjänstemän i de centrala ämbetsverkens sekreterargrad och kaptener föga befogad.

40 I det förslag till löneplaner för officerare och underofficerare, som herr Widell framlade, upptogos endast lönerna för officerare i lönegraderna 0 6—O 8 (överstar och högre beställningshavare) till belopp, som sammanföllo med de av de sakkunniga föreslagna. I övriga beställningar voro lönebeloppen i jämförelse med de under år 1920 utgående begynnelselönerna å billigaste ort uppräknade med lägre belopp än enligt sakkunnigförslaget. 1 fråga om löneökningarna vid löneklassuppflyttning överensstämde reservantens förslag beträffande officerarna med de sakkunnigas förslag. För underofficerarna innebar förslaget däremot vissa smärre jämkningar. Mot de av 1918 års sakkunniga föreslagna lönebeloppen för officerare och underofficerare förklarade sig flertalet av de myndigheter, som avgåvo remissyttranden över förslaget, i huvudsak icke hava något att erinra. Från åtskilliga håll gjordes emellertid gällande, att de militära lönerna icke genom förslaget bragts upp till full jämnhöjd med avlöningarna inom den civila statsförvaltningen. I den på grundval av 1918 års sakkunnigas förslag avlåtna löneregleringspropositionen (nr 350) till 1921 års riksdag upptogos de av de sakkunniga för officerare och underofficerare föreslagna lönebeloppen oförändrade allenast med den jämkningen, att för överste (kommendör) föreslogs högre löneställning (förslaget härom förkastades emellertid av riksdagen). Föredragande departementschefen anförde bl. a., att han funnit de av sakkunnigmajoriteten föreslagna lönebeloppen väl avvägda såväl i förhållande till det arbete och ansvar, som påvilade de olika personalgrupperna, som även med hänsyn till lönebeloppen för närmast motsvarande civila befattningshavare. Sakkunnigmajoritetens förslag vilade till väsentlig del på en på matematisk väg åstadkommen höjning av lönerna för de olika militära personalgrupperna i syfte att, på sätt som skett beträffande kommunikationsverkens personal, föra fram dessa löner till den antagna normala prisnivån i början av 1920-talet. Därest denna grund för den militära löneregleringen rycktes undan, hade man ock lämnat åsido en av de huvudsakliga synpunkter, som vid denna lönereglering borde vara vägledande. Departementschefen erinrade i detta sammanhang, att enligt den till 1920 års riksdag avlåtna propositionen (nr 321) med förslag till kungörelse med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid kommunikationsverken det procenttal, vilket angåve den höjning i 1914 års prisnivå, som kunde anses hava legat till grund vid avvägandet av de nya lönerna för personalen vid nämnda verk, beräknats till 17*6 %. Det procenttal, som av de sakkunniga i allmänhet tillämpats vid avgivandet av förslaget till lönebelopp för officerare och underofficerare eller 16 %, vore alltså något lägre än nämnda siffra. Häri låge en ytterligare anledning att åtminstone ej nedsätta dessa lönebelopp under de av de sakkunniga föreslagna beloppen. 1 1

Angående beräkningen av procentsiffran 17-6, se noten å sid. 36 i det föregående.

41 I sitt utlåtande nr 168 år 1921 behandlade statsutskottet Kungl. Maj.ts förslag i löneregleringsfrågan. Innan utskottet ingick på bedömande av de särskilda lönebeloppen för officerare och underofficerare, berörde utskottet därvid den jämförelse mellan olika grupper av militär och civil personal, som av de sakkunniga gjorts och av dem åberopats till stöd för vissa militära personalkategoriers placering å löneskalorna. Den sålunda gjorda jämförelsen hade av departementschefen ansetts vara såvitt möjligt fullständig och följdriktigt genomförd. Med anledning härav hade utskottet ansett sig böra framhålla, att utskottet för sin del måste finna en dylik jämförelse med hänsyn till den militära och den civila personalens väsentligt olika utbildning och tjänstgöringsförhållanden samt den olika tiden för tillträde till och avgång från tjänsten synnerligen svår att på ett fullt rättvist sätt genomföra samt i vissa fall knappast möjlig att åstadkomma. Mot den av de sakkunniga och departementschefen gjorda jämförelsen kunde enligt utskottets mening i vissa avseenden så vägande erinringar göras, att utskottet icke funnit sig kunna tillmäta densamma någon större betydelse. Då utskottet därefter övergick till att pröva de olika förslag, som framlagts i fråga om avlöningsbeloppens utmätande till officers- och underofficerspersonalen, erinrade utskottet om de väsentliga förhöjningar i avlöningen, som i form av tillfällig löneförbättring tillerkänts den militära personalen. Att härutöver denna personal i samband med lönesystemets omläggning skulle beviljas ytterligare avlöningsförhöjning i den utsträckning, som av de sakkunniga och departementschefen ifrågasatts, ansåge sig utskottet icke kunna tillstyrka. Det i de sakkunnigas betänkande av herr Widell alternativt framlagda förslaget till löneplaner för officerare och underofficerare funne utskottet i stort sett motsvara de berättigade anspråk i avlöningshänseende, som för denna personals vidkommande kunde framställas. Utskottet tvekade så mycket mindre att tillstyrka detta förslag, som härigenom den ojämnhet bortfölle, som vidlådde Kungl. Maj:ts förslag i fråga om proportionen mellan den rent militära och den civilmilitära personalens avlöning • och som funnit uttryck i vissa motioner, vilka väckts för bättre tillgodoseende av viss civilmilitär personal. Endast i fråga om löneplanen för underofficerare förordade utskottet en mindre jämkning i förhållande till h e r r Widells förslag, innebärande en utbyggnad av 1 lönegraden med ytterligare en löneklass samt en förskjutning uppåt av lönerna i 4 lönegradens olika löneklasser med belopp motsvarande löneskillnaden mellan två löneklasser. Statsutskottets förslag biträddes av samtliga i ärendets behandling deltagande ledamöter med undantag av två, som anförde reservation utan motivering eller yrkande. Utskottets förslag bifölls av riksdagen (skr. nr 351).

42 Personalförbundens förslag. Officers- och underofficersförbunden hava våren 1938 till lönekommittén avgivit förslag till löneplaner för officerare och underofficerare. Officersförbundets förslag innefattas i en utförligt motiverad framställning, vilken i tryck återgivits i förbundets tidskrift »Officersförbundsbladet» (nr 4 år 1938). Underofficersförbundets förslag innehåller endast ett löneplaneutkast; detta grundar sig emellertid på vissa synpunkter i fråga om lönebestämningen för underofficerare, vilka framlagts i en till kommittén tidigare ingiven, den 19 maj 1937 dagtecknad framställning. En kort översikt över de viktigaste huvudpunkterna i förbundens förslag lämnas här nedan. Till utgångspunkt för löneavvägningen har officersförbundet ansett böra tagas det förslag, som år 1921 framlades av majoriteten bland 1918 års militära avlöningssakkunniga och på vilket Kungl. Maj:ts proposition till 1921 års riksdag grundade sig. Att detta förslag — vilket i stort sett finge anses innefatta en rättvis avvägning av lönenivån för officerspersonal och ett åvägabringande av likställighet mellan militära och civila statstjänstemän — avvisats av riksdagen hade enligt förbundets mening berott endast på statsfinansiella skäl och på en av tidsläget betingad bristande förståelse för det militära försvarets betydelse. Sakkunnigmajoritetens förslag borde dock utbyggas på vissa punkter, där i detsamma skett enligt förbundets åsikt obefogade avsteg från likställighetsprincipens strikta genomförande eller där även majoritetsförslaget ansåges innebära en undervärdering av de militära beställningshavarnas tjänstuppgifter och ansvar. P å denna grundval borde därefter löneplanen för officerare uppbyggas under anpassning till det förslag, som av 1936 års lönekommitté avgivits i fråga om lönerna för civila statstjänstemän, men med hänsynstagande tillika till vissa för militär personal rådande särskilda förhållanden, vilka enligt förbundets mening hittills icke tillräckligt beaktats, främst den för flertalet kompaniofficerare gällande tidigare avgångsåldern. Till utgångspunkt för sin konstruktion av löneskalan för k o m p a n i o f f i c e r a r e har sålunda officersförbundet tagit nu gällande lönebelopp, genom inläggande av dyrtidstillägg uppräknade till ett indexläge av 156. Härtill hava lagts belopp, motsvarande den nedskärning i sakkunnigmajoritetens och Kungl. Maj:ts förslag, som för de olika löneklasserna vidtogs av 1921 års riksdag, jämväl genom inräknande av dyrtidstillägg hänförda till en levnadskostnadsnivå motsvarande indexläget 156. Ytterligare har i varje löneklass tillagts ett belopp av 200 kronor, avsett såsom särskild kompensation för den för flertalet kompaniofficerare gällande lägre pensionsåldern. De sålunda erhållna summorna hava slutligen ökats med belopp motsvarande den löneförbättring, som enligt lönekommitténs numera av statsmakterna godkända förslag skulle tillkomma civila statstjänstemän i motsvarande löneläge vid samma indextal.

43 I fråga om löneplanens formella byggnad för kompaniofficerare innebär förbundets förslag, att fänriks- och löjtnantsgraderna (nuvarande lönegraderna O 1 och O 2) skulle utbyggas med vardera en löneklass, i samband varmed de civila lönetursreglerna skulle i oförändrad form vinna tillämpning. Med avseende å r e g e m e n t s o f f i c e r a r e , som icke utöva chefskap, föreslår förbundet, att löneställningen för majorer och kommendörkaptener av 2. graden (nuvarande lönegraden O 4) skulle avvägas i närmast möjliga anslutning till löneställningen för byrådirektörer av högre grad vid civilförvaltningen (28 lönegraden). Antalet löneklasser i denna grad skulle liksom nu vara två, och sneddning vid befordran från kapten till major skulle sålunda liksom hittills icke få förekomma. Beträffande överstelöjtnantsgraden (nuvarande lönegraden O 5) har föreslagits, att denna lönegrad, som nu omfattar endast en löneklass, skulle utökas med en ny löneklass. Begynnelselönen för överstelöjtnanter (kommendörkaptener av 1. graden) skulle fastställas i överensstämmelse med näst sista löneklassen för byråchefer vid civilförvaltningen (30 lönegraden) och slutlönen i överensstämmelse med slutlönen för byråchefer. Beträffande innehavare av c h e f s b e s t ä l l n i n g a r innefattar officersförbundets förslag, att lönen för överstegraden (nuvarande lönegraden O 6), som nu överensstämmer med lönen för civila överdirektörer av lägre grad (nuvarande lönegraden A 1, nya lönegraden B 1), skulle höjas till överensstämmelse med lönen för civila överdirektörer av högre grad (nuvarande lönegraden A 2, nya lönegraden B 2). Denna höjning har motiverats väsentligen med det ansvar och de tjänstuppgifter, som äro förenade med beställning såsom regementschef, men har ansetts böra tillämpas beträffande samtliga beställningshavare i överstes (kommendörs) ställning. För ifrågavarande beställningshavare skulle enligt förbundets förslag alltjämt gälla dyrortsgraderade löner. Lönebeloppet för ortsgrupp I skulle sättas lika med det för den nya civila lönegraden B 2 upptagna beloppet 16 000 kronor; med utgångspunkt härifrån skulle lönebeloppen för övriga ortsgrupper fastställas med tillämpande av de ortstilläggsbelopp, som i den dyrortsgraderade civila A-löneplanen upptagas för befattningshavare i de högsta lönegraderna. — För inspektörer och likställda (nuvarande lönegraden O 7), vilkas löner för närvarande överensstämma med lönen för civila överdirektörer av högre grad, har föreslagits lönebeloppens höjande till överensstämmelse med lönebeloppet för civila generaldirektörer, tillsatta medelst fullmakt (nuvarande lönegraden A 3, nya lönegraden B 3). Även för dessa beställningshavare skulle gälla dyrortsgraderade lönebelopp, avvägda med utgångspunkt från det för den nya civila lönegraden A 3 fastställda lönebeloppet, 18 000 kronor, på samma sätt som nyss angivits beträffande inspektörer m. fl. — I fråga slutligen om arméfördelningschefer och likställda (nuvarande lönegraden O 8), vilkas avlöning för närvarande överensstämmer med lönen för general-

44 direktörer vid civilförvaltningen, tillsatta medelst fullmakt, har föreslagits, att dessa beställningar skulle omändras till förordnandetjänster, och därvid i lönehänseende likställas med civila generaldirektörer, tillsatta medelst förordnande på viss tid och hänförda till lönegraden G 12 i det nya civila avlöningsreglementet (20 000 kronor). Förslaget kan alltså i fråga om chefsbeställningarna sägas generellt sett innebära uppflyttning av samtliga beställningar en lönegrad. Den löneplan för officersbeställningar med undantag av arméfördelningschefer m. fl., vartill förslag sålunda framlagts av officersförbundet, har följande utseende: Löneplan för officerare. Lönegrad

nr

omfattar löneklasserna nr

1—3

3—7

7—10

11—12

13—14

6 7

15 16

Löneklass nr

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16

Ortsgrupp A

B

C

D

E

F

G

H

I

3 263 3 401 3 539 3 677 3 815 3 953 4 091 4 229 4 367 3 615 3 765 3 915 4 065 4 215 4 365 4 515 4 665 4 815 4 155 4 320 4 485 4 650 4 815 4 980 5 145 5 310 5 475 4 707 4 884 5 061 5 238 5 415 5 592 5 769 5 946 6 123 5 235 5 430 5 625 5 820 6 015 6 210 6 405 6 600 6 795 5 763 5 976 6 189 6 402 6 615 6 828 7 041 7 254 7 467 6 465 6 690 6 915 7 140 7 365 7 590 7 815 8 040 8 265 7 215 7 440 7 665 7 890 8 115 8 340 8 565 8 790 9 015 7 965 8 190 8 415 8 640 8 865 9 090 9 315 9 540 9 765 8 715 8 940 9165 9 390 9 615 9 840 10 065 10 290 10 515 9 705 9 930 10 155 10 380 10 605 10 830 11055 11280 11505 10 200 10 425 10 650 10 875 11100 11325 11550 11775 12 000 11 190 11415 11640 11865 12 090 12 315 12 540 12 765 12 990 11700 11925 12150 12 375 12 600 12 825 13 050 13 275 13 500 14 200 14 425 14 650 14 875 15 100 15 325 15 550 15 775 16 000 16 200 16 425 16 650 16 875 17 100 17 325 17 550 17 775 18 000

Utöver de sålunda föreslagna lönerna har officersförbundet med hänsyn till den för militära beställningshavare föreliggande uniformsplikten föreslagit beviljandet av en kontant årlig b e k l ä d n a d s e r s ä t t n i n g , vilken ansetts böra bestämmas till 400 kronor i alla grader. Av underofficersförbundets förenämnda framställning den 19 maj 1937 framgår — ehuru förbundets förslag icke uppbyggts på samma sätt som officersförbundets förslag beträffande kompaniofficerarna — att jämväl för underofficersförbundets vidkommande utgångspunkten för förslaget varit den lönenivå, som innefattades i majoritetsförslaget inom 1918 års militära avlöningssakkunniga, men att den relativa löneställning, som detta förslag inneburit, enligt förbundets mening borde förbättras med hänsyn till den ökning i fråga om ansvar och tjänstuppgifter, som under tiden därefter in-

45 trätt för underofficerarnas vidkommande. Jämväl enligt underofficersförbundets förslag borde särskild hänsyn tagas till personalens stora kostnader för anskaffning och underhåll av uniformsutrustning samt till de olägenheter, som den tidiga avgångsskyldigheten med pension innebure för flertalet underofficerare. Av framställningen framgår emellertid, att de föreslagna lönebeloppen avsetts att innefatta kompensation för kostnaderna för uniformsutrustning; särskilt beklädnadsbidrag utöver lönen har sålunda icke från underofficersförbundets sida ifrågasatts. Enligt den motivering, som innehålles i nämnda framställning, borde lönebeloppen för underofficerare i nedannämnda grader — från underofficerare av 3. graden vid marinen (nuvarande lönegraden Uo 1) bortses i detta samm a n h a n g — avvägas i följande förhållande till vissa civila lönegrader, nämligen för sergeanter m. fl. (nuvarande lönegraden Uo 2) så att begynnelselönen motsvarade 12 och slutlönen 13 lönegraden för civila befattningshavare, för fanjunkare m. fl. (nuvarande lönegraden Uo 3) så att slutlönen komme att överensstämma med slutlönen för befattningshavare i 15 lönegraden vid civilförvaltningen, samt för förvaltare m. fl. (nuvarande lönegraden Uo 4) så att slutlönen sammanfölle med den för civila befattningshavare i 17 lönegraden gällande. Det förslag till löneplan, som från underofficersförbundets sida sedermera i anslutning till berörda framställning överlämnats till kommittén, har följande utseende: Löneplan för underofficerare. Ortsgrupp

Lönegrad

nr

omfattar löneklasserna nr

1—5

3—7

5—9

7—11

Löneklass nr

A

B

C

D

E

F

G

H

I

3 597 3 806 4 086 4 416 4 758 5 110 5 476 5 852 6 236 6 638 7 040

3 717 3 932 4 224 4 563 4 914 5 274 5 649 6 033 6 426 6 840 7 254

3 837 4 058 4 362 4 710 5 070 5 438 5 822 6 214 6 616 7 042 7 468

Årslön, kronor 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

2 877 3 050 3 258 3 534 3 822 4 126 4 438 4 766 5 096 5 426 5 756

2 997 3 176 3 396 3 681 3 978 4 290 4 611 4 947 5 286 5 628 5 970

3 117 3 302 3 534 3 828 4 134 4 454 4 784 5 128 5 476 5 830 6 184

3 237 3 428 3 672 3 975 4 290 4 618 4 957 5 309 5 666 6 032 6 398

3 357 3 554 3 810 4 122 4 446 4 782 5 130 5 490 5 856 6 234 6 612

3 477 3 680 3 948 4 269 4 602 4 946 5 303 5 671 6 046 6 436 6 826

De förslag till löneplaner, som sålunda framlagts av officers- och underofficersförbunden, skulle, såsom redan av löneplanesiffrorna framgår, medföra högst betydande löneförbättringar. Såsom exempel härå må nämnas, att vid indexläget 162/163 löneförhöjningen enligt förslagen skulle för högsta ortsgrupp (ortsgrupp I) utgöra i nedannämnda grader:

46 B

f«[?nelselon

Slutlön

Fänrik

1469 Löjtnant

< j J44l

922 1 077 1 362 2 212 2 232 994 992 962

978 972 1 872 2 212 2 232

Kapten Major Överstelöjtnant Överste Inspektör Sergeant Fanjunkare Förvaltare

j

5gQl

1 012 1 026

I h ä r o v a n a n g i v n a b e l o p p h a r i n r ä k n a t s d e n p r o v i s o r i s k a avlöningsförs t ä r k n i n g , s o m beviljats av 1937 å r s r i k s d a g s å s o m förskott å l ö n e r e g l e r i n g e n , m e n d ä r e m o t icke d e n a v officersförbundet f ö r e s l a g n a b e k l ä d n a d s e r s ä t t n i n g e n å 400 k r o n o r . K o s t n a d e r n a för g e n o m f ö r a n d e a v f ö r b u n d e n s förslag till l ö n e p l a n e r h a v a b e r ä k n a t s vid i n d e x l ä g e t 162/163 u p p g å till f ö l j a n d e b e l o p p : Officerare yjjjicerare. 1936 års personalbestånd 1938 års personalbestånd Underofficerare. 1936 års personalbestånd 1938 års personalbestånd Summa. 1936 års personalbestånd 1938 års personalbestånd

InkL prov

-

f„rst 2 186 000 2 408 000

av]

Exkh

prov

ayl

f&gt

1 866 000 2 060 000

1 775 000 2 030 000

1 482 000 1 701 000

3 961 000 4 438 000

3 348 000 3 761 000

I n ä m n d a siffror h a r ej i n r ä k n a t s k o s t n a d e n för d e n av officersförbundet föreslagna b e k l ä d n a d s e r s ä t t n i n g e n , vilken för officerspersonalens v i d k o m m a n d e skulle d r a g a en årlig k o s t n a d av o m k r i n g 975 000 k r o n o r . Till j ä m f ö r e l s e m e d dessa siffror m å o m n ä m n a s , a t t enligt d e p r e l i m i n ä r a b e r ä k n i n g a r , s o m a v l ö n e k o m m i t t é n i s a m b a n d m e d u t a r b e t a n d e t a v förslaget till civilt a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e verkställdes m e d u t g å n g s p u n k t f r å n förutsättningen, a t t för f ö r s v a r s v ä s e n d e t s p e r s o n a l skulle beviljas l ö n e f ö r b ä t t r i n g av procentuellt u n g e f ä r s a m m a storlek, som i n n e f a t t a d e s i förslaget till civilt avlöningsreglemente, k o s t n a d s ö k n i n g e n för f ö r s v a r s v ä s e n d e t s v i d k o m m a n d e vid i n d e x l ä g e t 162/163 u p p s k a t t a d e s till o m k r i n g 1 500 000 å 1 550 000 k r o n o r inklusive k o s t n a d e r n a för provisorisk a v l ö n i n g s f ö r s t ä r k n i n g s a m t 800 000 å 850 000 k r o n o r u t ö v e r n ä m n d a k o s t n a d e r . I dessa siffror, vilka b e r ä k n a t s m e d 1 Avser beställningshavare, som åtnjuter tillfällig löneförbättring enligt de bestämmelser, som härutinnan gälla för äldre löjtnanter och sergeanter.

utgångspunkt från 1936 års personalbestånd, ingår jämväl kostnadsökningen för en lönereglering för civilmilitär personal i överensstämmelse med den civila löneregleringen med belopp av omkring 180 000 kronor inklusive provisorisk avlöningsförstärkning och omkring 90 000 kronor exklusive dylik avlöningsförstärkning. Kommitténs yttrande. Inledning. I sitt betänkande angående civilt avlöningsreglemente anförde 1936 års lönekommitté (sid. 56) i fråga om löneavvägningen, att kommittén med hänsyn till resultaten av de undersökningar rörande lönenivån och löneutvecklingen för anställningshavare i icke-statlig tjänst, som kommittén enligt sina direktiv verkställt och för vilka redogörelse lämnats i betänkandet, för sin del funnit en viss, om ock måttlig höjning av lönenivån för de civila statstjänstemännen vara försvarlig och motiverad. Genom det år 1937 fattade beslutet om beviljande av provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare inom de förvaltningsområden, som fölle under kommitténs utredningsuppdrag, finge ock statsmakterna anses hava förutsatt, att en viss löneökning för statstjänstemännen borde framgå såsom resultat av det pågående löneregleringsarbetet. Vad sålunda anförts gäller givetvis även beträffande de militära beställningshavarna. Å dem äger ock självfallet tillämpning vad kommittén i nämnda sammanhang yttrade angående den fasta lönens avpassande efter en mera aktuell levnadskostnadsnivå än den, vartill beloppen i hittillsvarande löneplaner hänföra sig, genom inräkning i de fasta lönerna av en viss del av nuvarande dyrtidstillägg. Jämväl för den militära personalens vidkommande böra alltså lönerna fixeras vid en nivå, som motsvarar 1935 års genomsnittliga levnadskostnader. Detta innebär, att i de fasta lönerna inräknas dyrtidstillägg å nuvarande lönebelopp efter ett procenttal av 10, svarande mot indextalet 156 på nuvarande indexskala. Angående löneplanerna för de militära beställningshavarna har kommittén, liksom skedde beträffande civilförvaltningen, i enlighet med sina direktiv fört förhandlingar med utsedda representanter för vederbörande personalorganisationer. I motsats till vad fallet var med avseende å löneregleringen för civilförvaltningen hava emellertid dessa förhandlingar icke lett till samstämmighet mellan kommittén och personalrepresentanterna i fråga om lönebeloppens avvägning. Det förslag, som från kommitténs sida under dessa förhandlingar senast framlades för personalrepresentanterna, gick ut på dels en löneökning i de militära löneplanerna inom en kostnadsram av 250 000 å 300 000 kronor utöver kostnaden för en löneförbättring överensstämmande med den civila nivån — vid lika fördelning skulle en sådan vidgning av kostnadsramen medgiva en ökning av löneförbättringsbeloppen med omkring 60 kronor för år — dels ock ett kontant beklädnadsbidrag vid sidan av lönen med 180 kronor årligen. Detta förslag avböjdes emellertid av personalrepre-

48 sentanterna; dessa förklarade sig icke kunna frångå ett av dem tidigare under förhandlingarna framlagt förslag, vilket inneburit nedsättningar i förhållande till personalförbundens ursprungliga yrkanden och gått ut på en löneförbättring i löneplanerna av genomsnittligt omkring 200 kronor utöver den civila löneförbättringsnivån jämte ett årligt beklädnadsbidrag av likaledes 200 kronor. Skillnaden i ståndpunkterna mellan kommittén och personalrepresentanterna motsvarade sålunda vid avbrytande av förhandlingarna angående löneplanerna ett löneförbättringsbelopp av tillhopa genomsnittligt omkring 160 kronor. De förslag till löneplaner, om vilka enighet vunnits inom kommittén och för vilka kommittén i det följande skall redogöra, överensstämma i fråga om den allmänna lönenivån liksom i fråga om kostnadsramen med det anbud, som enligt vad nyss omnämnts från kommitténs sida senast framlades under förhandlingarna men som av personalrepresentanterna ansågs icke kunna godtagas. Allmänna utgångspunkter för löneavvägningen. Vad först angår frågan om innebörden av statsmakternas beslut år 1921 i den militära löneregleringsfrågan, lärer av den ovan lämnade redogörelsen oförtydbart framgå, att riksdagens ställningstagande i ämnet icke kan — såsom inom militära personalkretsar synes vara en allmänt utbredd uppfattning — tolkas såsom en av statsfinansiella skäl eller av bristande förståelse för försvarsväsendets betydelse förestavad nedsättning i lönebelopp, vilka eljest kunnat godtagas såsom skäliga. Riksdagens ståndpunktstagande måste tvärtom otvivelaktigt betraktas såsom en avvägning efter vad som vid nämnda tidpunkt kunde anses rimligt i och för sig och i jämförelse med den civila lönenivån. I den inom 1918 års militära avlöningssakkunniga av herr Widell avgivna reservationen, vilken i huvudsak lades till grund för riksdagens beslut, åberopades visserligen det rådande statsfinansiella läget såsom en grund för en nedsättning av majoritetsförslagets lönebelopp, men av den vidare utveckling av sin ståndpunkt, som reservanten i samband med löneregleringsfrågans behandling inom riksdagen lämnade, framgår, att enligt reservantens åsikt den av sakkunnigmajoriteten tillämpade beräkningsmetoden ledde till en lönesättning, som vore för hög i jämförelse med den för civila tjänstemän fastställda lönenivån. I reservationen underströks jämväl, att efter reservantens mening förhållandet mellan avlöningarna för militär och civilmilitär personal — vilken sistnämnda personal i kommittémajoritetens förslag liksom sedermera enligt riksdagens beslut fått sina avlöningar fastställda i direkt överensstämmelse med vissa civila lönegrader — enligt reservantens förslag bleve lämpligare avvägt än enligt huvudförslaget. Inom riksdagen fastslog ett praktiskt taget enhälligt statsutskott såsom sin uppfattning, att de i herr Widells reservation framlagda förslagen till löneplaner i stort sett motsvarade de berättigade anspråk i avlöningshänseende, som för den mili-

49 tära personalens vidkommande kunde framställas, och att genom godkännande av dessa förslag den ojämnhet bortfölle, som vidlådde Kungl. Maj:ts förslag i fråga om proportionen mellan den militära och den civilmilitära personalens avlöning och som funnit uttryck i vissa motioner inom riksdagen. Lönekommittén anser sig icke kunna jäva den uppfattning i fråga om avvägningen av relationerna i lönehänseende mellan militära och civila befattningshavare, åt vilken sålunda 1921 års riksdag givit uttryck. Kommittén k a n alltså för sin del icke biträda den åsikt, som företrätts av de militära personalorganisationerna, att den militära personalen genom nu gällande lönebestämmelser generellt sett blivit tillbakasatt i förhållande till civila befattningshavare. Vad förut anförts angående innebörden och omfattningen av 1918—1921 års tillfälliga löneförbättring för militära beställningshavare, ger enligt kommitténs mening fog för den uppfattning, som uppenbarligen låg till grund för riksdagens ställningstagande, nämligen att en höjning av de närmast före löneregleringen utgående avlöningsbeloppen i den utsträckning, som föreslagits av sakkunnigmajoriteten och Kungl. Maj:t, skulle inneburit att löneregleringen för den militära personalen kommit att sträcka sig utöver löneökningarna för civila befattningshavargrupper i allmänhet. Föreställningen om ett tillbakasättande i lönehänseende av de militära beställningshavarna vinner ej heller stöd av en jämförelse mellan lönebeloppen för militär och civil personal enligt nu gällande och närmast föregående definitiva lönereglering. Betraktar man löneutvecklingen för militära beställningshavare i jämförelse med utvecklingen för civil personal i statstjänst, visar det sig, att de militära lönerna i allmänhet icke undergått ogynnsamma relativa förändringar. Såvitt angår kaptener och fanjunkare kunna vissa uppgifter i detta hänseende inhämtas i den promemoria angående löneutvecklingen för vissa grupper av tjänstemän och arbetare i och utom statens tjänst, som fogats såsom bilaga 7 till lönekommitténs betänkande angående civilt avlöningsreglemente (betänkandet sid. 446 o. f.), jämte därvid fogade tabeller och diagram. Under hänvisning till n ä m n d a promemoria tillåter sig kommittén här endast anföra, att de i promemorian meddelade indexsiffrorna beträffande löneutvecklingen åren 1913—1935 för kapten i fråga om slutlön å såväl billigaste som dyraste ort ställa sig gynnsammare än motsvarande siffror för de civila statstjänstemän, beträffande vilka uppgifter för nämnda period innefattas i promemorian, med undantag för stationskarl och stationsskrivare (indexsiffrorna för sistnämnda befattning överstiga dock endast obetydligt siffrorna för kapten). Vad fanjunkare angår, utvisa de i promemorian meddelade siffrorna, att löneutvecklingen med avseende å slutlön på dyraste ort varit gynnsammare för fanjunkare än för någon av de medtagna civila tjänsterna; i fråga om slutlön på billigaste ort understiger indexsiffran för fanjunkare endast motsvarande siffra för stationskarl. 4—817659

50 Såsom ett allmänt omdöme torde kunna sägas, att såväl kompaniofficerare som särskilt underofficerare under den hittillsvarande löneutvecklingen från 1900-talets början väl hävdat sin ställning i förhållande till andra statstjänstemän. Detsamma gäller i stort sett även i fråga om de högre beställningshavarna; för vissa av de högsta chefsposterna var dock löneställningen enligt de löneregleringar, som fastställdes i början av 1900-talet, relativt bättre i fråga om militära beställningar än för civila tjänster. För bedömande av de militära beställningshavarnas löneläge i relation till civila befattningshavare är det givetvis därjämte av betydelse att beröra frågan, i vad mån jämförelser mellan civila och militära befattningshavare kunna göras med avseende å befattningarnas art. I diskussionen rörande den militära löneregleringsfrågan synes man på militärt håll hava varit benägen att betrakta den avvägning av de militära lönerna, som föreslogs av majoriteten inom 1918 års militära avlöningssakkunniga, såsom fotad på direkta och utslagsgivande jämförelser mellan militära och civila tjänstemäns åligganden och ansvar i olika befattningar. Ett dylikt betraktelsesätt synes dock i väsentlig mån grundat på en missuppfattning. De sakkunniga betonade själva med styrka vanskligheten i en direkt jämförelse mellan militär och civil personal på grund av de betydande skiljaktigheterna beträffande de båda personalkategoriernas utbildning, befordran till och avgång från tjänsten, tjänstgöringens art och omfattning m. m. Att för varje särskild militär beställning i detalj framlägga och värdesätta samtliga de omständigheter, som vore av betydelse för ett rättvist avvägande av avlöningsförmånerna i förhållande till en viss civil befattning, läte sig svårligen göra. De sakkunniga hade därför måst inskränka sig till en mera allmän jämförelse mellan vissa militära och civila tjänstemän beträffande tjänståliggandenas omfattning och därmed förenat ansvar, särskilt i fråga om de högre militära beställningarna. De jämförelser, som i fråga om övriga beställningar i de sakkunnigas betänkande gjordes med civila befattningar, utgjorde i själva verket närmast ett konstaterande av att de lönebelopp, till vilka de sakkunniga med tillämpande av vissa matematiska beräkningsgrunder kommit fram, närmast motsvarade löneställningen för civila tjänstemän i vissa lönegrader. Någon direkt jämförande värdesättning av tjänstuppgifterna framlades sålunda icke i betänkandet. Svårigheten eller omöjligheten att på ett rättvist sätt genomföra en sådan jämförelse mellan civila och militära befattningar betonades också med styrka av statsutskottet vid 1921 års riksdag i dess ovan återgivna yttrande. Vad sålunda framhållits angående svårigheterna att åvägabringa rättvisande jämförelser mellan militära och civila befattningshavare måste lönekommittén för sin del understryka. De olika personalkategoriernas arbetsuppgifter äro, bortsett från de högsta befattningarna, enligt sakens natur så väsentligt olikartade, att en direkt jämförelse i detta avseende synes skäligen meningslös och utan betydelse såsom ledning vid lönebestämningen. Därtill

51 kommer, att enligt det militära lönesättningssystemet, i motsats till vad förhållandet är inom civilförvaltningen, lön i flertalet fall ej utgår för viss befattning utan efter beställning eller tjänstegrad. I stor utsträckning förutsattes en och samma befattning kunna bestridas av beställningshavare i olika lönegrader, t. ex. av överstelöjtnant eller major, av kapten eller löjtnant, av fanjunkare eller sergeant. Vanskligheten i att under sådana förhållanden åvägabringa en rättvisande jämförelse med; det civila förvaltningsområdet, inom vilket avlöningarna fastställts med hänsyn till olika befattningars i regel tämligen fast avgränsade arbetsuppgifter, ligger i öppen dag. När det exempelvis göres gällande, att full likställighet i lönehänseende borde åvägabringas mellan överstelöjtnant och byråchef inom civilförvaltningen bland annat av den anledningen, att överstelöjtnanter i viss utsträckning tjänstgöra såsom byråchefer i de militära förvaltningsverken, synes man förbise, att i dylika befattningar inom det militära förvaltningsområdet kunna placeras alternativt majorer, överstelöjtnanter eller överstar. För samma slag av arbetsuppgifter utgår sålunda avlöningen i vissa fall med belopp mer eller mindre understigande avlöningen till en civil byråchef, men i andra fall uppbäres i stället lön efter närmast högre civila lönegrad (den lägre överdirektörsgraden). Av här antydda skäl måste enligt kommitténs mening en jämförelse mellan civila och militära befattningshavare i syfte att bedöma skäligheten i lönerelationen mellan dessa båda personalkategorier inskränkas till vissa allmänna överväganden med hänsynstagande till ålder och utbildningskrav vid inträdet i statstjänst, genomsnittlig befordringsgång för befattningshavare i allmänhet, föreliggande vidare befordringsmöjligheter till högre grader m. m. En dylik mera allmän jämförelse ger enligt kommitténs mening ingalunda till resultat, att den militära personalen, generellt sett, befinner sig i ett sämre läge än den civila. Vad officerspersonalen angår, må erinras, att officersaspiranterna regelmässigt intagas i statsanställning omedelbart efter avlagd studentexamen och därefter erhålla sin fackutbildning väsentligen på statens bekostnad; under aspiranttiden erhålla de kostnadsfri undervisning, fri bostad och kost (eller kontant bidrag till utgifterna för bostad och kosthåll), fri beklädnad (dock med vissa undantag) samt ett mindre penningbidrag. I här berörda avseenden kunna de betraktas såsom någorlunda jämställda med de grupper av rekryteringspersonal inom civila verk, i främsta rummet kommunikationsverken, på vilka vid intagningen ställas liknande krav på förutbildning och vilka erhålla sin fackutbildning på statens bekostnad. Det är visserligen att märka, att den ersättning, som utgår till officersaspiranterna under utbildningstiden — låt vara att denna ersättning såsom väsentligen bestående av naturaavlöning är svår att strikt jämföra med den uteslutande i kontanta penningar utgående ersättningen till motsvarande civila aspirantkategorier — kan anses vara något lägre än ersättningen till de

52 civila aspirantgrupperna. Den militära utbildningen torde sålunda för de enskilda eleverna ställa sig något kostsammare än för motsvarande civila aspiranter. Skillnaden är dock icke av den storleksordning, att den kan sägas spela någon större roll för bedömande av lönenivån. Med hänsyn till rekryteringen till officersbanan kan måhända ifrågasättas en ändring i här berörda avseenden till förbättring av de militära aspiranternas ställning, men en eventuell ändring i dylikt syfte bör enligt lönekommitténs mening ej ske genom en allmän höjning av den militära lönenivån utan genom förbättringar av förmånerna under utbildningstiden på punkter, där detta kan finnas påkallat. Denna fråga ligger sålunda väsentligen vid sidan av spörsmålet om lönenivåns avvägning. Omedelbart efter aspirantutbildningens avslutande erhålla de utexaminerade officerarna fast statsanställning. För närvarande kunna de därvid såtillvida anses intaga en ogynnsam ställning, som de i vissa fall måste såsom surnumerära tjänstgöra utan lön under längre eller kortare tid. Enligt lönekommitténs i annat sammanhang omnämnda förslag angående fänrikarnas anställningsform och löneförhållanden skulle emellertid detta missförhållande undanröjas. Vid bifall till kommitténs förslag skulle samtliga godkända aspiranter garanteras icke blott fast lön utan även pensionsrätt omedelbart vid officersutnämningen. I fråga om tiden för befordran till lägsta ordinarie tjänst hava officerarna alltid intagit och torde även efter genomförande av kommitténs förslag beträffande fänrikarnas anställningsförhållanden komma att intaga en fördelaktigare ställning än den, med vilken flertalet tjänstemän inom andra statliga förvaltningsområden hava att räkna. Medelåldern för tillträde till ordinarie lön på stat utgjorde under den i befordringshänseende mindre gynnsamma perioden 1926—1936 23*2 år; under perioden 1915—1925 utgjorde den 22*3 år. Åldern för tillträde till första ordinarie beställning kommer genom omläggningen av fänrikarnas ställning att förskjutas några år framåt, dock utan försämring av anställningsformens reella fasthet. Även efter denna förskjutning kommer dock befordringsåldern till första ordinarie beställning otvivelaktigt att bliva lägre än den genomsnittliga åldern för befordran till lägsta ordinarie tjänst med motsvarande utbildningskrav vid de i befordringsavseende bäst ställda bland de civila verken. Med avseende å befordringsförhållandena faller vidare vid en jämförelse mellan officerare och civila tjänstemän främst i ögonen det förhållandet, att bland de förra envar beställningshavare, som icke på grund av sjukdom befinnes mindre tjänsteduglig och som icke misskött sin tjänst, från lägsta ordinarie beställning i tur och ordning vinner befordran upp till kaptens grad. Den, som inträder på officersbanan, kan alltså räkna med befordran till den högsta kompaniofficersgraden såsom säker. Vid civilförvaltningen tilllämpas däremot merendels även för personalgrupper med ungefär samma intagningsålder och utbildningskrav redan från början ett urvalssystem, som

53 medför att de minst dugliga tjänstemännen icke nå befordran utöver lägsta ordinarie tjänst och att en stor del av rekryteringspersonalen aldrig når upp till en löneställning jämförlig med den, som i fråga om officerspersonalen vinnes av alla beställningshavare. Även beträffande de områden inom den civila förvaltningen, vid vilka högre utbildning utgör kompetenskrav för inträde i statstjänsten, gäller att många befattningshavare få stanna i lägre löneställning än den, som svarar mot högsta kompaniofficersgraden. Vad befordringsåldrarna i kompaniofficersgraderna angår, försvåras en jämförelse med civila befattningar av de rådande skilda befordringssystemen: vid försvars väsendet befordran i lur och ordning och vid civilförvaltningen i regel ett urval, som medför större möjlighet till tidig befordran för de dugligaste. De genomsnittliga befordringsåldrarna för kompaniofficerare — dessa utgjorde under perioden 1926—1936 27*5 år vid löjtnantsbefordran och 38*1 år vid kaptensbefordran; under perioden 1915—1925 utgjorde befordringsåldern till löjtnantsgraden 25'4 år — äro dock icke särskilt höga i förhållande till genomsnittliga befordringsåldrar till jämförliga lönelägen för flertalet civila befattningshavargrupper med liknande utbildningskrav. Även de vidare befordringsmöjligheterna från kompaniofficersgrad till högre beställningar torde generellt sett väl tåla en jämförelse med civilförvaltningens förhållanden. Detta gäller både vid de verk, inom vilka förekomma stora personalgrupper med liknande inträdes- och utbildningsförhållanden som de för officerspersonalen rådande, och inom de egentliga förvaltningsverken med högre utbildning såsom inträdesvillkor. För befordran till högre beställningar fordras i praktiken i flertalet fall militär högskoleutbildning eller annan jämförlig specialutbildning av krävande beskaffenhet. Vid en jämförelse med förhållandena för civila befattningshavare är emellertid att märka, att denna specialutbildning för de militära beställningshavarna icke förskjuter tidpunkten för inträde i statsanställningen utan inpassas under tjänstetiden samt erhålles under åtnjutande av oavkortad lön och sålunda väsentligen på statens bekostnad. Särskilt framträdande är, att i fråga om möjligheterna att nå de högst avlönade chefsposterna den militära personalens utsikter måste betecknas såsom väsentligt större än motsvarande möjligheter för civila befattningshavare i allmänhet, vare sig med liknande utbildningskrav före inträdet i statsanställning eller med högre utbildningsfordringar och senare intagningsålder. Befordringsåldrarna till högre militära beställningar äro dock ej sällan högre än till ledande civila befattningar — ett förhållande, som också väsentligen sammanhänger med skiljaktigheter mellan militära och civila befordringsprinciper. Vad här anförts har avseende å officerspersonalen. Även i fråga om underofficerarna kunna emellertid i väsentliga delar liknande synpunkter anläggas. För intagning i statsanställning kräves för deras vidkommande ej annan teoretisk underbyggnad än folkskola, och den vidare utbildningen

54 i yrket erhålles därefter på statens bekostnad under åtnjutande av lön såsom fast anställt manskap. De beställningshavare, som efter utbildningens avslutande och fortsatt tjänstgöring uttagas för befordran till underofficerare, kunna, på liknande sätt som gäller beträffande officerarna, praktiskt taget räkna med vidare befordran i tur och ordning till beställning i fanjunkares grad, en löneställning som endast mera sällan kan nås av en civil befattningshavare med motsvarande utbildning före inträdet i statstjänst. Det är dock att märka, att befordringsåldrarna till underofficersbeställningar åtminstone under det senaste årtiondet varit jämförelsevis höga. Medelbefordringsåldern till sergeantsgraden utgjorde under åren 1926—1936 35*2 år mot 30-4 år under perioden 1915—1925; till fanjunkargraden utgjorde den genomsnittliga befordringsåldern under sistnämnda period 44*4 år, under det att till förvaltargraden befordringsåldern för samma period utgjorde i genomsnitt 46'8 år. I dessa avseenden hava underofficerarna intagit en mera ogynnsam ställning än officerarna — och även än civila befattningshavare med jämförlig utbildning — i det att de först vid relativt hög ålder nått ordinarie beställning med dess förmåner i fråga om pensionsrätt och anställningens trygghet m. m. samt jämförelsevis kort tid före pensionsåldern vunnit befordran till den beställning, som för flertalet utgör sluttjänst. En förändring till det bättre torde dock härutinnan hava inträtt genom den nu gällande nya försvarsordningen. Vad härefter angår den i personalförbundens framställningar berörda frågan om den tidiga avgångsålder, som gäller för flertalet kompaniofficerare och underofficerare, må framhållas, att spörsmålet om den hänsyn, som vid löneavvägningen bör tagas till denna omständighet, berör många svårbedömbara faktorer. Skyldighet att avgå med pension vid tidig levnadsålder, med därav följande nedsättning i inkomster av tjänsten, innebär givetvis en nackdel för den, som icke har möjlighet att vid sidan av pensionen förskaffa sig inkomstfyllnad genom annan anställning eller privat förvärvsverksamhet. I den mån möjlighet att bereda sig dylik inkomstfyllnad föreligger, kan den tidiga avgången däremot mången gång betraktas såsom ur beställningshavarens synpunkt fördelaktig. Huruvida fördelar eller nackdelar härutinnan överväga varandra, torde vara vanskligt att generellt avgöra. Uppfattningarna härom äro delade, och någon utredning, som kan tjäna till ledning för en bestämd mening i denna fråga, föreligger kommittén veterligt icke. Den omständigheten, att militär personal i ganska betydande omfattning söker och erhåller avsked med pension före uppnådd pensionsålder (s. k. förtidspension), tyder emellertid på, att åtskilliga möjligheter föreligga för militär personal att vinna inkomstgivande anställningar efter pensionsavgång. 1 I detta avseende 1 Under tiden 1 juli 1935—30 november 1938 hava sammanlagt 175 ansökningar om förtidspension bifallits. Flertalet förtidspensionerade hava tillhört kaptens- och fanjunkargraderna. Antalet förtidspensionerade i dessa grader utgjorde under senare halvåret 1935 respektive 5 och 5, under år 1936 respektive 9 och 17, under år 1937 respektive 30 och 31 samt under tiden 1 januari—30 november 1938 respektive 12 och 26.

55 är bland annat att märka, att försvarsorganisationen numera inrymmer åtskilliga arvodesbefattningar, avsedda för pensionerad personal väsentligen i kaptens-, respektive fanjunkargrad. Antalet av dylika arvodesbefattningar har avsevärt ökats genom 1936 års försvarsbeslut. Enligt verkställd utredning k a n av de beställningshavare i kaptensgrad, som årligen avgå med pension, i genomsnitt omkring 42 % beräknas erhålla dylik arvodesanställning, vilken får innehavas i ungefär halva antalet fall till 60 och i övriga fall till 65 levnadsår. För underofficerare, som avgå med fanjunkares pension, beräknas motsvarande antal uppgå till icke mindre än 74 % av hela antalet pensionsavgångna; i flertalet fall är här fråga om befattningar, i vilka vederbörande få kvarstå till 60 års ålder. Ifrågavarande för pensionerad personal avsedda arvoden äro i princip avvägda så, att de tillika med inkomsten av pension i stort sett motsvara den närmast före avgången ur tjänst utgående lönen. För närvarande är emellertid detta syfte mindre väl realiserat; då arvodena närmast svara mot inkomstförhållandena å medeldyr ort, blir totalinkomsten på de billigaste orterna högre men å de dyraste orterna icke oväsentligt lägre än den föregående löneinkomsten. Vid den revision av arvodesbeloppen, som torde böra äga rum i samband med utarbetande av nya lönebestämmelser för icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet, torde frågan om möjligheterna att undanröja detta missförhållande böra övervägas. Utöver vad nu sagts bör emellertid vid bedömande av frågan om den tidigare avgångsålderns betydelse för den militära lönebestämningen främst beaktas, att denna tidigare avgångsålder för flertalet kompaniofficerare och underofficerare, enligt vad som framgår av förarbetena till nu gällande officersavlöningsreglemente, utgör den väsentligaste anledningen till den särskilda, från de civila löneplanerna avvikande konstruktion, som tillämpats beträffande de militära löneplanerna och främst beträffande officerslöneplanen. Officerslöneskalan är, såsom vid en jämförelse mellan de civila och militära löneplanerna genast faller i ögonen, avsevärt brantare uppbyggd än löneskalan för civila befattningshavare. Denna konstruktion har till syfte att i god tid före avgången bringa de militära lönerna upp på en nivå, som kan anses tillräckligt hög såsom underlag för beräkning av pensionen. Även i detta avseende är det av betydelse att uppmärksamma, att alla beställningshavare vid avgången äro garanterade en pensionsnivå, som inom civilförvaltningen endast en del av befattningshavare med jämförlig utbildning uppnår. Denna relativt höga pensionsnivå för militära beställningshavare i allmänhet förorsakar i förening med den tidiga avgångsåldern en väsentlig ökad pensionskostnad för militär personal i jämförelse med civil, en merkostnad vilken i sin helhet bestrides av staten och icke ansetts böra utöva inverkan på storleken av beställningshavarnas pensionsavdrag. I betraktande av här antydda synpunkter har lönekommittén för sin del icke ansett tillräckliga skäl föreligga att med hänsyn till den för flertalet beställningshavare gällande tidigare avgångsåldern generellt vidtaga någon

56 egentlig förskjutning i nuvarande relation mellan den militära och den civila lönenivån. Ett visst hänsynstagande till denna omständighet k a n emellertid beträffande de militära löneplanerna sägas ligga i den jämkning uppåt beträffande löneförbättringens storlek, som kommitténs i det följande omförmälda förslag till löneplaner innebära i jämförelse med den löneökning, vilken genom det nya civila avlöningsreglementet beviljats civila befattningshavare i allmänhet. Ekiperingsbidrag. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har i de från personalorganisationernas sida ingivna framställningarna särskild hänsyn ansetts vid löneregleringen böra tillmätas de betydande kostnader, som för den militära personalen föranledas av skyldigheten att under tjänstgöringen bära uniform. Lönekommittén har för sin del ansett fog föreligga för tillmötesgående av detta önskemål genom införande i avlöningsreglementet av ett årligt ekiperingsbidrag såsom särskild avlöningsform. E h u r u detta bidrag till uniformskostnaderna sålunda icke skulle inläggas i löneplanen, har kommittén ansett detsamma vara av den betydelse för lönebestämningen, att kommittén funnit sig böra i detta sammanhang behandla denna fråga. Då ett dylikt bidrag skulle tillkomma envar militär — liksom också praktiskt taget varje civilmilitär — beställningshavare och då de nuvarande lönebeloppen måste anses avvägda med hänsyn tagen till uniformskostnaderna, är nämligen enligt kommitténs mening ifrågavarande ekiperingsbidrag i realiteten väsentligen att jämställa med en direkt löneökning. Till belysande härav tillåter sig kommittén anföra följande. I det förslag till lönereglering för kommunikations verken, som år 1919 framlades av kommunikationsverkens lönekommitté och som kom att bilda grundvalen till det för statsförvaltningens flesta grenar nu gällande lönesystemet, föreslog kommittén, att den tidigare för viss personal vid kommunikationsverken tillämpade avlöningsformen fri beklädnad eller beklädnadsersättning skulle indragas och uppgå i den egentliga avlöningen. I de fall, då klädespersedlar eller materialier till sådana ansågos böra av vederbörande verk tillhandahållas personal med uniformsplikt, borde ersättning härför uttagas genom löneavdrag efter självkostnadspris. Emellertid förefunnes vissa grupper av tjänstemän med sådan tjänstgöring, att de i verkets intresse alltid måste uppträda i väl vårdad uniform, eller med sådant arbete, att beklädnaden i särskilt hög grad utsattes för slitning. Då det skulle onödigt försvåra placeringen av dylika tjänstemannagrupper å löneskalan, om därvid måste tagas hänsyn till att de vid sin tjänstgöring skulle vara nödgade att vidkännas större löneavdrag än andra befattningshavare, med vilka de eljest borde vara jämställda, borde i stället vederlag lämnas dem genom fastställandet av en särskild, lägre beräkningsgrund för ersättning till verket för tillhandahållna klädespersedlar eller materialier. I enlighet med denna ståndpunkt, som godkändes av statsmakterna, har sedermera rabatt till 30 % medgivits för vissa särskilt angivna befattningshavargrupper vid ifrågavarande verk.

57 1918 års militära avlöningssakkunniga, som för sin del funno den vid kommunikationsverken genomförda principen om naturaförmåners inläggande i den kontanta lönen utan olägenhet kunna tillämpas vid försvarsväsendet, föreslogo i enlighet härmed borttagande av den för vissa underofficerare vid flottan före 1921 års lönereglering utgående beklädnadsersättningen; tidigare förekommande dylik ersättning för underofficerare vid armén hade borttagits redan i samband med 1902 års lönereglering. De sakkunniga behandlade även frågan om införande i officersavlöningsreglementet av en särskild ekiperingshjälp. Med hänsyn till den militära personalens betydande kostnader för anskaffande och underhåll av uniformsuppsättning funno de sakkunniga rättvist och billigt, att särskild ekiperingshjälp tillerkändes denna personal. Denna ekiperingshjälp borde emellertid utgå endast vid första anställning. Att vidare utsträcka densamma utöver någon del eller hela tjänstetiden syntes de sakkunniga så mycket mindre böra ifrågakomma, som därigenom i själva verket en mer eller mindre permanent avlöningsform skulle komma personalen till godo. — Vad sålunda anfördes ger vid handen, att de av de sakkunniga enligt bruttolöneprincipen föreslagna lönebeloppen voro beräknade att täcka uniformskostnaderna. Förslaget om ekiperingshjälp vid första anställning upptogs i propositionen till 1921 års riksdag men blev av riksdagen icke bifallet. Sedermera har, såsom i annat sammanhang omnämnes, genom beslut vid 1927 års riksdag medgivits utbetalande till officerare och underofficerare vid tillträde till första ordinarie beställning av ett engångsbidrag till uniformsutrustningen, utgörande respektive 500 och 450 kronor. Vid de överväganden, som föregingo nämnda beslut, ifrågasattes icke någon ändring i de grundsatser, som tillämpats vid löneregleringen i det avseendet, att någon särskild avlöningsform för täckande av de årliga uniformskostnaderna förutsatts ej skola ingå i lönesystemet. I det nya civila avlöningsreglementet har i fråga om civila befattningshavare det hittills endast för ett fåtal personalgrupper tillämpade rabattsystemet vid utlämnande av uniformspersedlar och materialier utsträckts att gälla samtliga befattningshavare, vilka äro pliktiga att under tjänstgöring bära fullständig uniform. Rabatten har bestämts till ett belopp motsvarande 30 % av självkostnadspriset, med rätt likväl för vederbörande myndighet att, där särskilda skäl föreligga, besluta större avdrag, dock högst 50 % av självkostnadspriset. Med sistnämnda stadgande har närmast åsyftats befattningshavargrupper, beträffande vilka ställas särskilt höga krav i avseende å väl vårdad uniform eller vilkas tjänstgöring utsätter uniformsbeklädnaden för särskilt stark slitning. Genom den utsträckning av rabattsystemet, som sålunda ägt rum beträffande civila befattningshavare, kan frågan om bidrag till tjänstedräkt även för den militära personalens vidkommande sägas i viss mån hava kommit i ett ändrat läge. Med hänsyn härtill har kommittén ansett det vara skäligt, att

58 ett särskilt årligt ekiperingsbidrag införes för denna personal. Detta belopp har på grunder, som i specialmotiveringen till 7 kap. militära avlöningsreglementet utvecklas, ansetts böra för samtliga beställningshavare fastställas till 180 kronor årligen. Av det föregående framgår, att vid bedömande av löneregleringens innebörd detta ekiperingsbidrag enligt kommitténs mening väsentligen är att jämställa med en direkt löneökning. Genom denna löneökning kommer den totala löneförbättringen för den militära personalen att bliva större än för * civila befattningshavare i allmänhet. Nämnda löneökning är, såsom den föregående motiveringen utvisar, enligt kommitténs mening icke påkallad av att de militära beställningshavarna skulle kunna anses i fråga om den allmänna lönenivån sämre ställda än civil personal, utan den är uteslutande motiverad av att den militära personalen otvivelaktigt i högre grad än civila tjänstemannagrupper drabbas av kostnader för tjänstedräkt och sålunda i detta avseende intaga en särställning, vilken i konsekvens med den nu genomförda utsträckningen av rabattförmånen i fråga om civil tjänstedräkt bör föranleda, att denna personal generellt tillerkännes en särskild förmån utöver vad som tillkommer civila tjänstemän i allmänhet. Löneplanerna. Lönekommittén övergår härefter att redogöra för den huvudsakliga innebörden av de av kommittén föreslagna löneplanerna för militär personal. På skäl, som förut angivits, ansluta sig dessa löneplaner i fråga om löneförbättringens storlek i stort sett till den nivå, som fastställts för civila befattningshavare. Dock har här genomgående skett en viss, om ock ej mera avsevärd jämkning uppåt. Denna jämkning har — i anslutning till de önskemål, som att döma av överläggningarna med personalrepresentanterna närmast torde vara förhärskande på personalhåll — gjorts något mera framträdande för de löneklasser, från vilka för flertalet beställningshavare avgång med pension äger rum, d. v. s. slutlöneklasserna för kaptener och fanjunkare. Härigenom kan i någon mån sägas hava skett ett hänsynstagande till det från personalorganisationernas sida hävdade önskemålet om hänsynstagande till den för flertalet militära beställningshavare gällande låga pensionsåldern. Att i vidare mån än vad sålunda skett låta löneavvägningen påverkas av dessa synpunkter har kommittén icke funnit befogat. Beträffande den allmänna officerslöneplanen hava emellertid vissa omläggningar i löneplanens konstruktion eller förskjutningar i den hittillsvarande inbördes relationen mellan lönebeloppen för olika grader ansetts vara påkallade. Dessa omläggningar äro ägnade att i flertalet fall medföra större eller mindre förbättringar. Sålunda hava, i anslutning till vad från officersförbundets sida ifrågasatts, i fänriks- och löjtnantslönegraderna ansetts böra införas nya löne-

59 klasser, nämligen i fänriksgraden en löneklass 3, tillika utgörande begynnelselöneklass för löjtnanter, och i löjtnantslönegraden en löneklass 7, tillika utgörande begynnelselöneklass för kaptener. Genom denna utbyggnad av ifrågavarande lönegrader skulle — i anslutning till de lönetursprinciper, som sedan länge tillämpats inom civilförvaltningen — ernås en önskvärd och enligt erfarenheten påkallad utjämning i lönehänseende mellan beställningshavare, som tidigt vinna befordran från respektive grader, och beställningshavare, vilka längre än normalt få vänta på befordran. En dylik utjämning har under senare år ansetts särskilt behövlig på grund av den försämring i befordringsmöjligheterna, som inträtt genom 1925 års försvarsorganisation, och med hänsyn härtill har riksdagen medgivit utbetalande av tillfällig löneförbättring åt löjtnanter, som i minst fem år tillhört löjtnantslönegradens högsta löneklass. Ehuru förhållandena i befordringshänseende genom 1936 års försvarsordning förbättrats, har dock kommittén ansett den ifrågavarande omläggningen vara motiverad med hänsyn bland annat till att den civila löneplanen i motsvarande lönelägen innehåller fem löneklasser. I samband med den här förordade omläggningen skulle, såsom i annat sammanhang anföres, de civila sneddningsreglerna oförändrade erhålla tillämpning för löneturens bestämmande. I fråga om löjtnants begynnelselön — som tillika blir fänriks slutlön — har kommittén ansett en viss förstärkning vara påkallad bland annat i jämförelse med den lön, som vid befordran till första ordinarie tjänst inom kommunikationsverken tillkommer befattningshavare med jämförlig utbildning. Att förstärkningen icke gjorts större än i förslaget skett sammanhänger med att löjtnanterna vid kommande löneklassuppflyttningar erhålla en bättre ställning tack vare de relativt stora ålderstilläggen. Den ifrågavarande förstärkningen inverkar förhöjande jämväl på närmast underoch överliggande löneklasser. Även i fråga om majors- och överstelöjtnantslönegraderna har lönekommittén ansett sig böra förorda upptagande av nya löneklasser i löneplanen. Förslaget innebär i denna del, att i majorslönegraden, som nu omfattar två löneklasser (nr 11—12), skulle inläggas en ny begynnelselöneklass (nr 10), sammanfallande med kaptens slutlöneklass. I samband härmed skulle vid majorsbefordran sneddningsregeln, som för närvarande enligt uttryckligt stadgande icke är i dylika fall tillämplig, bliva gällande för löneklassplaceringen. Vad överstelöjtnantsgraden beträffar, omfattar densamma för närvarande endast en löneklass (nr 13). Från officersförbundets sida har, såsom förut berörts, hemställts om lönegradens utbyggande med en ny löneklass i syfte att bereda avlöningsförhöjning för överstelöjtnanter, vilka icke vinna vidare befordran. Lönekommittén har ansett sig böra i viss mån tillgodose detta önskemål men föreslår därvid samtidigt sådan omläggning, att jämväl i överstelöjtnantsgraden införes en med närmast lägre lönegrad gemensam löneklass, överstelöjtnantsgraden skulle sålunda ut-

60 byggas till att omfatta tre löneklasser (nr 12, 13 och 14), och jämväl för löneklassplacering i denna grad skulle sneddningsregeln tillämpas. Nu angivna omläggningar beträffande majors- och överstelöjtnantsgraderna skulle medföra ökad anslutning till de grunder, efter vilka den civila löneplanen i motsvarande lönelägen uppbyggts, samt tillämpande av lönetursregler, som enligt kommitténs mening äro grundade på riktiga principer, vilka sedan länge vunnit burskap inom civilförvaltningen. Dessa principer innebära, att löneställningen vid befordran till högre grad i viss mån göres beroende av den senaste löneklassplaceringen inom den lägre lönegraden; den, som i denna lönegrad tillhört en löneklass, vilken ingår även i den högre graden, »sneddar» vid befordringen förbi denna löneklass och placeras i den närmast högre löneklassen, som han dessutom för vidare uppflyttning anses hava tillhört under tiden för placeringen i den lägre löneklassen, dock högst under tre år. En kapten, som vid tiden för majorsbefordran tillhört slutlöneklassen i kaptensgraden tre år eller mera, placeras sålunda i majorsgraden direkt i slutlöneklassen (löneklass 12); å andra sidan får den, som befordras till major innan han ännu hunnit tillträda kaptens slutlöneklass, i majorsgraden börja med en lön, som överensstämmer med slutlönen i kaptensgraden (löneklass 10). Motsvarande förhållanden inträda vid befordran från majors- till överstelöjtnantsgraden. Tillämpningen av dessa lönetursprinciper innebär enligt kommitténs mening intet åsidosättande av kravet på skälig löneökning med hänsyn till den förändring av tjänstuppgifter och ansvar, som inträder vid befordran från kompani- till regementsofficer. Löneökningen vid befordringen blir nämligen av ungefär samma storleksordning, vare sig beställningshavaren i den lägre graden tillhörde en lägre eller en högre löneklass; att lönebeloppets absoluta storlek icke — såsom för närvarande är fallet — blir detsamma för varje ny tillträdande regementsofficer, ligger i det avsedda löneturssystemets natur. Den utjämning i viss mån av nuvarande löneklasskillnader, som vidtagits vid förslagets utformande, är för övrigt icke av större omfattning. I nuvarande löneplan utgör skillnaden i lönebelopp mellan löneklasserna 10 och 11 900 kronor samt mellan löneklasserna 11 och 12 600 kronor; enligt kommitténs förslag till löneplan utgör skillnaden i bägge fallen 735 kronor. Mellan majors slutlön och överstelöjtnantslönen föreligger i nuvarande löneplan en skillnad av 600 kronor, medan kommitténs förslag innefattar en skillnad mellan slutlönerna för dessa båda grader av 960 kronor (fördelad på två löneklasser). Skillnaden mellan överstelöjtnantslönen och kaptens slutlön utgör för närvarande 2 100 kronor (fördelad på tre löneklasser); enligt kommitténs förslag uppgår skillnaden i slutlön för överstelöjtnant och kapten till 2 430 kronor (fördelad på fyra löneklasser) . Även lönetekniskt sett skulle den förordade omläggningen medföra vissa fördelar, i det att den förenklar den formella avfattningen av löneturs-

01 bestämmelserna och underlättar införandet av enhetliga regler för bestämmande av ersättningen vid vikariat. Ur personalsynpunkt skulle den avsedda omläggningen, enligt vad verkställda stickprovsundersökningar synas giva vid handen, genomsnittligt sett medföra en viss förbättring, främst i överstelöjtnantsgraden men även i majorsgraden. Endast i vissa fall av särskilt tidig befordran till major, respektive överstelöjtnant torde lön i dessa grader komma att utgå enligt begynnelselöneklassen; i åtskilliga fall kommer å andra sidan inplacering redan från början att ske i slutlöneklassen. Vid en befordringsgång överensstämmande med de genomsnittsåldrar, som framgått ur det av kommittén bearbetade uppgiftsmaterialet, skulle vid tillträde till majorsbeställning den befordrade tack vare sneddningsregelns inverkan vinna omkring ett års försteg i löneturshänseende i jämförelse med nuvarande förhållanden. Vid överstelöjtnantsbefordran skulle de föreslagna reglerna med genomsnittlig befordringsgång innebära, att den befordrade komme att omedelbart tillträda lön enligt 13 löneklassen och kvarstå där omkring 21/2 år, varefter uppflyttning i slutlöneklassen skulle äga rum. Slutlönen för överstelöjtnantsgraden blir enligt kommitténs förslag icke oväsentligt förhöjd i jämförelse med nuvarande löneplan; den kommer enligt förslaget att ligga obetydligt under 31 löneklassen i civila avlöningsreglementet. Vad de militära chefsposterna angår, har lönekommittén ansett en förbättrad löneställning för regementschefer vara av förhållandena motiverad. Med hänsyn till de omfattande tjänstuppgifter och det betydande ansvar i olika avseenden, som påvila dessa beställningshavare, har kommittén för sin del funnit den nuvarande löneställningen vara alltför låg. En förbättring för regementscheferna synes kommittén böra åvägabringas genom uppdelning av den nuvarande överstegraden. I kommitténs förslag hava regementscheferna hänförts till en ny lönegrad, i vilken lönebeloppet satts 1 000 kronor högre än som eljest med tillämpning av de i civila avlöningsreglementet använda beräkningsmetoderna bort upptagas för ifrågavarande grad. För övriga nu till överstegraden hänförda beställningar har i förslaget lönebeloppet å I-ort avvägts i överensstämmelse med nyssnämnda beräkningsmetoder och å övriga ortsgrupper bestämts genom tillämpning av samma ortstillägg, som i den nya civila A-löneplanen förek o m m a i detta löneläge. Lönebeloppen för ifrågavarande lönegrad hava härigenom kommit att sammanfalla med 34 löneklassen i den civila A-löneplanen. Nämnda avvägning medför för andra ortsgrupper än I-gruppen en viss, ehuru icke mera betydande förskjutning nedåt, störst för G-gruppen. Denna förskjutning nödvändiggöres av tekniska skäl och synes kommittén sakligt sett ej ägnad att föranleda erinran bland annat med hänsyn till den skillnad i arbetsuppgifter och ansvar, som måste anses föreligga mellan regementschef och överste i annan befattning.

62 För samtliga officerare i lägre grad än regementschefer skulle enligt kommitténs förslag fortfarande tillämpas en dyrortsgraderad löneplan, i förslaget benämnd löneplan Oa. I fråga om ortsgruppernas antal och spännvidden i löneplanen ansluter sig förslaget till det civila avlöningsreglementet. För officerare i regementschefs och högre grader innebär förslaget, att dessa beställningar skulle överföras till en löneplan utan dyrortsgradering, benämnd löneplan Ob. Det skulle måhända kunna ifrågasättas att även för regementscheferna, vilka i åtskilliga fall äro stationerade på billigare orter, tillämpa dyrortsgraderade lönebelopp. Med hänsyn till den ställning i allmänhet, som dessa chefer intaga, göra sig emellertid enligt kommitténs mening de interlokala levnadskostnadsskillnaderna icke för deras vidkommande gällande med sådan styrka, att en dyrortsgradering kan anses erforderlig. Kommittén anser därför befogat att, i anslutning till de i civila avlöningsreglementet tillämpade grunderna i detta avseende, införa en för alla orter enhetlig lönebestämning för alla de högre chefsbeställningarna från och med regementschef. Till lönegraden Ob 1 skulle enligt kommitténs förslag hänföras, förutom regementscheferna, även några befattningar vid marinen, nämligen dels varvschefen vid örlogsvarvet i Stockholm, vilken utöver lön i lönegraden O 6 för närvarande uppbär arvode med 900 kronor, dels ock stationscheferna vid de båda örlogsstationerna. Av dessa sistnämnda har chefen för örlogsstationen i Karlskrona i samband med 1936 års försvarsbeslut hänförts till lönegraden O 7, vilken motsvarar lönegraden Ob 2 enligt kommitténs förslag, medan stationschefen i Stockholm kvarstår i lönegraden O 6. Enligt kommitténs mening kunna vissa skäl anföras för höjning av sistnämnda befattning till samma löneställning, som tillkommer regementschefer; å andra sidan synes kommittén skillnaden i omfattning av göromål och ansvar mellan stationschefen i Stockholm och motsvarande befattningshavare i Karlskrona ej vara så stor, att löneskillnad för framtiden bör upprätthållas, detta så mycket mindre som, så vitt kommittén kan döma, tillräckliga skäl knappast föreligga att ställa någon av stationscheferna i lönehänseende framför regementschefer vid armén. Vid flygvapnet skulle enligt kommitténs förslag icke någon beställning införas i lönegraden Ob 1. Av vad här anförts framgår, att lönekommitténs förslag i fråga om de för närvarande till överstegraden hänförliga befattningarna — bortsett från varvschefen i Stockholm, vilken redan nu tack vare det såsom lönefyllnad utgående arvodet uppbär högre avlöning — innebär en ändrad löneställning allenast beträffande regementscheferna vid armén och kustartilleriet, vilka enligt kommitténs mening i fråga om tjänstuppgifter och ansvar intaga en särställning inom denna tjänstegrad, samt beträffande de befattningshavare vid flottan, vilka kunna betraktas såsom närmast likställda med regements-

63 cheferna. Huruvida beträffande någon av de övriga nu till överstegraden hörande befattningarna en ändrad löneställning kan böra komma till stånd, måste enligt kommitténs förmenande bliva i väsentlig mån beroende på de resultat, som vid den förutsatta — och beträffande vissa förvaltningsområden numera igångsatta — tjänsteförteckningsrevisionen kunna komma att framgå med avseende å sådana civila befattningar, vilka i fråga om nuvarande lönenivå samt i fråga om arbetsuppgifter och ställning inom förvaltningsorganisationen kunna anses närmast jämförliga med ifrågavarande militära chefsbefattningar. Det må i detta sammanhang omnämnas, att under kommitténs överläggningar med de militära personalrepresentanterna från den sjömilitäre representantens sida ifrågasatts, att till lönegraden Ob 1 skulle hänföras jämväl den nu i lönegraden O 6 placerade befattningen såsom chef för marinintendenturkåren. Då denne befattningshavares lönegradsplacering — som torde väsentligen betingas av hans ställning såsom avdelningschef i marinförvaltningen — överensstämmer med lönegradsplaceringen för vissa andra avdelningschefer inom nämnda ämbetsverk samt för vissa verkschefer inom civilförvaltningen, synes det kommittén icke lämpligt, att denna fråga upptages till avgörande fristående från en prövning av löneställningen för nyss avsedda jämförliga befattningshavare. Vad angår högre beställningar än regementschefs — d. v. s. truppslagsinspektörer och likställda, arméfördelningschefer och likställda samt försvarsgrens- och försvarsstabscheferna — äro dessa beställningshavare nu i lönehänseende jämställda med civila verkschefer i olika grader. Kommittén har också i sitt förslag för dessa beställningshavare upptagit lönebelopp överensstämmande med dem, som i civila avlöningsreglementet fastställts för de befattningar, med vilka likställighet nu föreligger. Beträffande dessa beställningshavare innebär sålunda kommitténs förslag lika litet som med avseende å nämnda civila verkschefer någon realprövning av löneställningen utan endast en mera formell uppräkning av lönebeloppen genom inläggande i de fasta lönerna av dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning jämte lönernas upptagande med avrundade belopp, slutande å hela tusental kronor. Resultatet av denna uppräkning har blivit en höjning av de nu för högsta ortsgrupp fastställda lönebeloppen med i runt tal 1 000 kronor. Den höjda maximigräns för rörligt tillägg, vilken föreslås av kommittén, kommer vid indexlägen överstigande det, efter vilket uppräkningen av de fasta lönerna skett, att även för här ifrågavarande beställningshavare i regel medföra en viss reell förbättring. För beställningshavare å lägre ortsgrupper än den högsta inträder givetvis en avsevärd löneökning, större ju lägre ortsgrupp förläggningsorten tillhör. I den mån i övrigt en reell förbättring av löneställningen för här avsedda chefsposter eller någon av dem kan komma i fråga, bör enligt kommitténs förmenande även detta spörsmål prövas i samband med en revision av tjänsteförteckningen för civila befattningshavare.

64 Vad underofficerarna angår, innebär kommitténs förslag, såsom förut omnämnts, även för deras vidkommande löneförbättringar av ungefär den absoluta storleksordning, som enligt civila avlöningsreglementet tillerkänts tjänstemän vid civilförvaltningen, ehuru med en viss jämkning uppåt. Relativt taget innefattar förslaget för underofficerarnas vidkommande — liksom för lägre grader och mellangrader vid civilförvaltningen varit fallet — en större avlöningsförbättring än för officerare i allmänhet. Nyssnämnda jämkning uppåt har ansetts böra accentueras kring fanjunkares slutlöneklass, men av tekniska skäl har någon mera avsevärd skillnad mellan denna löneklass och övriga löneklasser ej kunnat åstadkommas. På en punkt av löneplanen har kommittén ansett en särskild förstärkning av löneförbättringen vara påkallad, nämligen beträffande sergeants begynnelselön. I fråga om underofficerslöneplanen innehåller kommitténs förslag inga förändringar beträffande löneplanens konstruktion av den art, som föreslagits på vissa punkter av officerslöneplanen. Löneplanen för underofficerare är nämligen redan för närvarande konstruerad i n ä r m a r e anslutning till den civila löneplanen, med gemensamma löneklasser inom närliggande lönegrader och med fem löneklasser i varje lönegrad. Den tillfälliga löneförbättring, som under de senaste åren utgått och för närvarande utgår till sergeanter och underofficerare av 2. graden, vilka tillhört lönegradens högsta löneklass under minst fem år, skulle sålunda icke, såsom föreslagits beträffande löjtnantslönegraden, erhålla någon motsvarighet i en ny löneklass inom löneplanen. Då de av kommittén föreslagna lönebeloppen i slutlöneklassen inom sergeantsgraden icke helt täcka utgående löneförbättringsbelopp, påkallas h ä r a v vissa övergångsanordningar, till vilka kommittén i annat sammanhang återkommer. För den under avveckling varande beställningen såsom underofficer av 3. graden vid marinen har kommittén ansett löneförhållandena böra ordnas genom bestämmelser fristående från avlöningsreglementet. I kommitténs förslag till löneplan för underofficerare (löneplan UO) hava sålunda intagits endast tre mot för närvarande fyra lönegrader. För civilmilitär och civil personal föreslår kommittén, i överensstämmelse med hittillsvarande sätt för lönebestämningen, tillämpande av samma lönebelopp, som fastställts för motsvarande lönegrader i civila avlöningsreglementet. Av praktiska skäl förordas löneplanens utbyggande till att omfatta 30 lönegrader för civilmilitära och civila beställningar i allmänhet (löneplan Ca). För civilmilitär personal i chefsbeställningar, motsvarande verkschefer vid civilförvaltningen, har upptagits en särskild, icke dyrortsgraderad löneplan, benämnd löneplan Cb. Medan beträffande de militära personalgrupperna kommitténs förslag, utom i fråga om vissa högre befattningar, får anses innefatta såväl en generell ny reglering av lönenivån som ock en granskning av lönegradsplace-

65 ringen, innebär förslaget i fråga om civilmilitära och civila beställningar allenast en allmän avvägning av lönebeloppen. Någon realprövning av lönegradsplaceringen för olika befattningar inbördes har sålunda här icke ägt rum. Frågan, i vad mån ändringar i nuvarande lönegradsplacering av civilmilitära och civila befattningar bör komma till stånd, torde böra prövas i anslutning till den blivande tjänsteförteckningsrevisionen för befattningshavare vid civilförvaltningen. I fråga om såväl militära som civilmilitära beställningar gäller, att till chefslöneplanerna i kommitténs förslag hänförts icke blott beställningshavare, vilka tillsättas medelst fullmakt, utan även beställningshavare tillsatta medelst förordnande på viss tid. Att för det fåtal förordnandebeställ ningar, varom här är fråga, införa särskilda löneplaner skulle medföra en onödigt tyngande uppställning av reglementet. För belysning av löneförbättringens storlek för beställningshavare tillhörande löneplanerna Oa och UO meddelas såsom Bilaga 8 vid betänkandet en tabell, utvisande löneökningen i varje löneklass och ortsgrupp inom de olika lönegraderna. Uträkningarna — vilka icke innefatta ekiperingsbidrag utan endast lönebelopp med därå belöpande tillägg — hava gjorts vid olika indexlägen, nämligen dels index 156, vid vilket intet rörligt tillägg kommer att utgå, dels index 162/163, till vilket lönekommitténs beräkningar beträffande civilförvaltningen i främsta rummet hänförde sig och som tillika utgör det gränsläge, vid vilket under stigande levnadskostnader rörligt tillägg (med 3 procent) först börjar utgå, dels index 168/169, vid vilket rörligt tillägg utgår med 6 procent, dels ock slutligen nu rådande indexläge 166/167, som enligt nuvarande dyrtidstilläggsbestämmelser ger 15 procents dyrtidstillägg men enligt kommitténs förslag skulle vid stigande levnadskostnader berättiga till rörligt tillägg endast av 3 procent. Beträffande sistnämnda indexläge har emellertid, för att visa verkningarna av systemet med. rörligt tillägg i jämförelse med nuvarande system för dyrtidstillägg, verkställts beräkning av löneförbättringens storlek jämväl under antagande att indexläget nåtts under en fallande prisutveckling. Beträffande anledningarna till de växlingar i löneförbättringens storlek mellan olika ortsgrupper, som förekomma inom en och samma löneklass vid samma indexläge, får kommittén hänvisa till vad som anförts i betänkandet om civilt avlöningsreglemente (sid. 59—60). Med avseende å de kostnader, som skulle föranledas av ett bifall till lönekommitténs förslag till löneplaner, hänvisar kommittén till ett efterföljande kapitel, i vilket sammanförts kostnadsberäkningar såväl beträffande löneplanerna som i fråga om vissa övriga i militära avlöningsreglementet innefattade förslag.

5—817659

Det militära arvodesväsendet. Bland avlöningsformer för ordinarie personal vid försvarsväsendet ingå för närvarande i avsevärd utsträckning arvoden och liknande ersättningar. Frågan om begränsad användning av denna avlöningsform har tidigare vid flera tillfällen varit föremål för behandling. 1911 års militära avlöningssakkunniga yttrade i sitt betänkande angående tillfällig löneförbättring för personal vid armén och marinen (sid. 230—231), att det vid en definitiv lönereglering syntes komma att framträda såsom ett önskemål, att denna avlöningsform kunde i möjligaste mån indragas. Det syntes ock de sakkunniga vara naturligt, att en sådan indragning skedde i fråga om alla de beställningar, för vilka avlöningen kunde lämpligen avvägas med användande av övriga avlöningsformer. Utan att i detta sammanhang kunna ingå på frågan, hur en dylik omläggning borde genomföras, ville de sakkunniga dock framhålla, att den militära tjänstgöringens art, som betingade att en löntagare kunde vid olika tillfällen omplaceras från en mindre krävande befattning till en mera ansvarsfull sådan eller tvärtom, syntes nödvändiggöra att även vid en definitiv lönereglering arvoden bibehölles såsom en kompletterande avlöningsform beträffande en del viktigare befattningar. 1918 års militära avlöningssakkunniga förklarade sig i sin principmotivering (del 2 av betänkandet angående lönereglering för arméns och marinens personal, sid. 20) i huvudsak dela den av 1917 års sakkunniga uttalade uppfattningen. De sakkunniga hade dock icke funnit möjligt att helt och hållet avskaffa ifrågavarande avlöningsform men hade å andra sidan ansett angeläget att i görligaste mån begränsa användandet av densamma. I en särskild avdelning av betänkandet (sid. 91—107) behandlade de sakkunniga arvodesväsendet och anförde därvid, efter en redogörelse för arten av och ändamålet med olika förekommande arvoden, bland annat följande. Med hänsyn till arvodesfrågornas komplicerade natur hade de sakkunniga ansett sig icke kunna framlägga ett slutgiltigt förslag beträffande frågan om bibehållande eller uteslutande av arvodena. De sakkunniga hade därför begränsat sig till att dels i ett mindre antal fall föreslå arvodenas ersättande genom särskilda anordningar i samband med löneregleringen, dels ock i andra fall — då en sådan åtgärd funnits vara motiverad av den förbättring av övriga avlöningsförmåner, som löneregleringen skulle medföra — förorda arvodenas uteslutande ur lönesystemet utan någon särskild kompensation. I det stora flertalet fall däremot hade de sakkunniga ansett sig en-

67 dast kunna föreslå en tillfällig lösning av frågan om arvodenas reglerande. Beträffande vissa arvoden, vilka kunde antagas komma att kvarstå efter då förestående omorganisation av försvaret, föreslogs att arvodena skulle upptagas i staterna från och med år 1922 tills vidare med belopp, som förhöjts i samma proportion som de fasta lönerna. I fråga åter om arvoden, vilkas fortsatta bibehållande syntes mera ovisst, förordade de sakkunniga, att desamma skulle upptagas i 1922 års stater utan förhöjning och med anmärkning, att desamma finge utgå endast intill dess annorlunda beslutades. Av den närmare redogörelse för förslaget, som lämnades i betänkandet, framgår, att de sakkunniga i vissa fall beträffande arvoden, vilka utgingo såsom lönefyllnad i en del befattningar, föreslogo uppförande av dessa befattningar i tjänsteförteckningen såsom beställningar i högre lönegrad. Exempel härpå utgjorde befattningarna såsom inspektör för kavalleriet, kommendant i Boden och militärbefälhavare på Gotland, i vilka befattningar tidigare placerats överstar, som utöver lön åtnjutit särskilda arvoden. I fråga om arvoden för uppehållande av vissa befattningar, som ej voro uppförda såsom särskilda beställningar, föreslogos en del till upphörande utan särskild kompensation. Detta var exempelvis fallet med en del adjutantsbefattningar och andra expeditionsbefattningar, vilkas uppehållande icke ansågs erfordra större kvalifikationer än som i allmänhet krävdes i expeditionstjänst. I fråga om övriga till denna grupp hörande arvoden föreslogs arvodenas uppförande med oförändrade belopp, att utgå till dess annorlunda blivit beslutat, varvid förutsattes att påföljande års riksdag efter särskild utredning skulle få mottaga förnyad framställning i ärendet. Beträffande behandlingen i övrigt av de olika arvodesgrupperna hänvisas till betänkandet. I den för 1921 års riksdag framlagda löneregleringspropositionen (prop, nr 350) biträdde departementschefen i allt väsentligt de sakkunnigas förslag beträffande arvodesregleringen, dock att departementschefen ansåg höjning böra ske jämväl av de arvoden, vilka av de sakkunniga upptagits med oförändrade belopp. Riksdagen anförde emellertid beträffande sistnämnda arvoden, att desamma enligt riksdagens mening icke borde utgå på av Kungl. Maj:t föreslaget sätt längre än till den 1 juli 1922. Riksdagen förutsatte, att frågan om samtliga arvoden skulle underställas 1922 års riksdags prövning. I anledning härav uppdrogs åt försvarsväsendets lönenämnd att verkställa fortsatt utredning angående arvodesväsendet. På grundval av denna utredning framlades förslag i proposition nr 248 till 1922 års riksdag. Detta förslag ledde till beslut om indragning eller nedsättning av ytterligare arvoden samt till en viss rationalisering i övrigt på området. Såsom framgår av en vid detta betänkande fogad promemoria (Bilaga 7), i vilken lämnas en översikt över nu förekommande arvoden till ordinarie

68 personal jämte en kortfattad redogörelse för arvodenas tillkomst m. m., har emellertid arvodesväsendet efter 1922 års riksdags beslut ånyo utvecklats i hög grad, delvis i samband med 1936 års försvarsorganisation. Försvarsväsendet företer numera åter en mångfald arvoden av skiftande typer och storleksordning, vilket i hög grad försvårar överblicken över det militära löneområdet. Enligt lönekommitténs mening är det önskvärt att i anslutning till en ny lönereglering söka åstadkomma en viss upprensning och rationalisering på arvodesområdet med utgångspunkt från den allmänna principen, att löneställningen för försvarsväsendets ordinarie personal i möjligaste mån bör bestämmas genom lönegradsplaceringar och tilläggsarvoden för sådan personal i möjligaste mån begränsas. Denna princip har inom civilförvaltningen vunnit allmän och konsekvent tillämpning, och fyllnadsarvoden utöver lön till ordinarie befattningshavare förekomma sålunda där icke tillnärmelsevis i den omfattning som inom försvarsväsendet utan endast undantagsvis och under speciella förhållanden. I jämförelse med civilförvaltningen företer visserligen försvarsväsendet i fråga om grunderna för lönebestämningen vissa avvikelser, vilka delvis torde utgöra förklaringen till arvodesväsendets uppkomst. Inom den militära organisationen hava, bortsett från de högre chefsposterna, särskilda beställningar i allmänhet ej tillskapats för vissa särskilda göromål (befattningar), utan i staterna för truppförband och övriga organisationsenheter hava upptagits beställningar i olika tjänstegrader till det antal och med den fördelning på olika lönegrader, som genomsnittligt ansetts motsvara olika förekommande befattningars krav. I dessa befattningar placeras eller kommenderas vederbörande beställningshavare. I åtskilliga fall förutsattes en och samma befattning kunna uppehållas alternativt av beställningshavare i högre eller lägre tjänstegrad. Den militära lönesättningen grundar sig alltså på ett system med lön efter beställning eller tjänstegrad och medför på grund härav en mera schematisk och mindre differentierad löneavvägning än det civila systemet, enligt vilket lönen regelmässigt är knuten till viss bestämd befattning. Genom fyllnadsarvoden i vissa befattningar, som ansetts vara av mera krävande art än andra, vilka i allmänhet bestridas av beställningshavare i samma tjänstegrad, har man i viss utsträckning infört en gradering i lönehänseende av olika militära befattningar tillhörande samma lönegrad. En sådan gradering är emellertid uppenbarligen svår att konsekvent uppehålla på grundval av det militära lönesättningssystemet och det för försvars väsendet karakteristiska, från civilförvaltningens praxis avvikande befordringssystemet. Detta leder sålunda, såsom erfarenheten visat, lätt till ojämnheter, vilka föranleda nya krav på utsträckning av arvodesväsendet. Vissa till lönekommitténs bedömande överlämnade framställningar bära vittne härom. Att taga steget fullt ut och, såsom inom civilförvaltningen, övergå till en lönesättning helt och hållet efter befattning i stället för efter tjänstegrad torde emellertid av praktiska skäl icke vara möjligt annat än beträffande vissa företrädesvis

69 högre poster. Under sådana förhållanden måste lönekommittén, såväl ur principiella synpunkter som med hänsyn till önskvärdheten av ökad enhetlighet och reda i lönesystemet, i likhet med 1917 och 1918 års militära avlöningssakkunniga finna önskvärt, att tillämpningen av arvoden såsom avlöningsform för ordinarie personal i möjligaste mån begränsas. Frågan om en beskärning och rationalisering av arvodesväsendet har emellertid visat sig vara av den komplicerade beskaffenhet och för ståndpunktstagande i detalj förutsätta så tidskrävande undersökningar, att lönekommittén icke haft möjlighet att inom den tid, som stått kommittén till buds, utarbeta något fullständigt förslag i ämnet. Efter de överväganden, som kommittén ägnat förevarande frågor — varvid kommittén jämväl samrått med representanter för försvarsgrenscheferna och chefen för försvarsstaben — har kommittén emellertid i vissa fall funnit omedelbara åtgärder för en avveckling av arvodena vara möjliga och lämpliga antingen i samband med ändrad lönegradsplacering av vederbörande beställning eller genom slopande av en del arvoden, vilka ansetts kunna avvecklas utan annan kompensation än den förbättring i de allmänna avlöningsförmånerna, som skulle vinnas genom den nu föreslagna löneregleringen. I övrigt har kommittén ansett fortsatt utredning i ämnet vara erforderlig. Denna utredning torde böra igångsättas snarast möjligt och bedrivas på sådant sätt, att frågan kan i ett sammanhang underställas 1940 års riksdags prövning. I det följande lämnar lönekommittén en redogörelse för de fall, i vilka en avveckling av arvodena ansetts böra omedelbart komma till stånd, samt i anslutning därtill för vissa synpunkter, vilka ansetts böra beaktas vid den särskilda utredning i ämnet, som kommittén sålunda förordar. Kommittén följer härvid den uppställning, som tillämpats i nyssnämnda vid betänkandet fogade promemoria. För fullständighetens skull behandlas sålunda i detta sammanhang även vissa arvodesformer, vilka principiellt ligga på ett annat plan än arvodena i allmänhet, i det att de icke utgöra fyllnadsarvoden utan motsvara hela den ersättning, som utgår i vederbörande beställning eller befattning och sålunda äro av löns natur; detta är fallet beträffande de under 1—3 här nedan upptagna arvodena. 1. Arvoden

till på viss tid förordnade ordinarie beställningshavare chefsställning.

i

Löneförhållandena för de ,genom förordnande på viss tid tillsatta ordinarie beställningshavarna i chefsställning (försvarsgrenscheferna, chefen för försvarsstaben, marinöverdirektören) skulle enligt kommitténs förslag till militärt avlöningsreglemente ordnas på samma sätt som i det nya civila avlöningsreglementet skett för motsvarande befattningshavare vid civilförvaltningen. Dessa beställningshavare skulle sålunda i stället för arvode

erhålla lön enligt löneplan, och deras avlöningsförhållanden i övrigt (tjänstledighetsavdrag, sjukvård m. m.) skulle, liksom i civila avlöningsreglementet skett, regleras på samma sätt som för beställningshavare, tillsatta medelst fullmakt. 2. Arvoden i vissa ordinarie beställningar

med karaktär

av

bisyssla.

De nuvarande ordinarie arvodesbefattningarna såsom marinläkare av 2. graden böra såsom utgörande bisysslor avföras ur avlöningsreglementet. Detsamma förutsattes böra ske beträffande de nuvarande fullmaktsbeställningarna såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren. Lämpligen böra ifrågavarande befattningar omändras till icke-ordinarie arvodestjänster. 3. Arvoden motsvarande

lön i vederbörande

beställningar.

Vid staber, inspektioner och undervisningsanstalter finnas för närvarande inrättade åtskilliga genom förordnande tillsatta beställningar, i vilka utgår arvode motsvarande lön i vederbörlig beställning. Formellt sett äro dessa beställningar att betrakta såsom ordinarie beställningar, vilka tillsättas medelst förordnande tillsvidare. Innehavarna åtnjuta sålunda ej pensionsrätt i dessa beställningar utan kvarstå i sina innehavande fullmaktsbeställningar, vilka under tiden uppehållas genom vikariatsförordnanden. Med hänsyn till det stora antal successionsförordnanden i olika lönegrader vid truppförbanden, som ifrågavarande arvodesbefattningar sålunda föranleda, skulle det ur förenklingssynpunkt vara till stor fördel, om arvodena kunde avskaffas och i stället personalen uppföras med lön i vanlig ordning å vederbörande stater. Från de militära myndigheternas sida har mot en omläggning i sådan riktning erinrats, att då ifrågavarande befattningar av flera skäl endast under en kortare tid borde uppehållas av en och samma person och sålunda relativt täta personbyten måste förekomma, det icke syntes vara fullt ändamålsenligt, att beställningarna tillsattes medelst fullmakt. Det är emellertid att märka, att med de generella förflyttningsregler, som i anslutning till de civila avlöningsbestämmelserna intagits i kommitténs förslag till militärt avlöningsreglemente, några formella svårigheter för personbyten å beställningarna genom återtransport till truppförbanden icke skulle komma att uppstå. Vidare har från militärt håll anmärkts, att svårigheter för återtransport kunde förväntas uppstå i de fall, då en officer efter upphörandet av tjänstgöring vid vederbörande skola, stab etc. ej kunde beredas plats vid det regemente han tidigare tillhört. Ovissheten om den framtida placeringen har befarats kunna avhålla en del väl kvalificerade officerare från att söka ifrågavarande befattningar. Givetvis är det enligt kommitténs mening angeläget att icke vidtaga anordningar, som kunna vara ägnade att försvåra ett lämpligt personval. Det synes emellertid icke osannolikt, att svårigheter av

71 nyss antytt slag skulle kunna avhjälpas genom kommenderingsinstitutets tillgripande för kortare perioder i de fall, då tidpunkten för ledighet å beställning, till vilken återtransport skall ske, icke sammanfaller med lämplig tidpunkt för personbyte vid vederbörande skola, stab etc. Dessa frågor synas emellertid böra göras till föremål för närmare prövning i samband med en blivande arvodesreglering. Därvid torde ej böra förbises, att en omläggning i nyss angiven riktning även skulle vara ägnad att medföra vissa fördelar ur personalsynpunkt såtillvida, att därigenom skulle skapas en fastare ställning för de beställningshavare, vilka äro förordnade i succession på fullmaktsbeställningarna och vilka för närvarande vid personbyten å förordnandebeställningarna nödgas frånträda sina vikariatsförordnanden samt under dessa förordnanden dessutom äro i avsaknad av pensionsrätt i de uppehållna beställningarna. 4. Fyllnadsarvoden

i vissa särskilda

beställningar.

a. F y l l n a d s a r v o d e n e n l i g t 3 1 § 1 m o m . avlöningsreglementet.

officers-

Beträffande de fyllnadsarvoden, som enligt officersavlöningsreglementets 31 § 1 mom. utgå i vissa särskilda beställningar (arméstabs- och marinstabscheferna samt vissa skolchefer) och som motsvara skillnaden mellan nettolönerna för en högre och en lägre lönegrad, synes det ligga nära till hands att ifrågasätta en avveckling av arvodena på sådant sätt, att beställningarna i tjänsteförteckningen upptagas i de högre lönegraderna. Principiellt tala starka skäl för att, när lönen ansetts alltid böra utgå efter viss lönegrad, beställningen också uppföres i denna lönegrad. Med avseende å skolcheferna synes kommittén hinder icke föreligga att omedelbart genomföra en sådan anordning. De särskilda syften, som — på sätt i förenämnda vid betänkandet fogade promemoria angivits — föranlett införandet av det nuvarande systemet med alternativa beställningar för dessa befattningar, torde därvid kunna tillgodoses på sådant sätt, att beställningarna i tjänsteförteckningen upptagas specifikt men utan angivande av tjänstegrad. Under vederbörliga lönegrader skulle sålunda upptagas såsom särskilda beställningar »Chef för krigshögskolan», »Chef för krigsskolan» o. s. v., utan angivande av vare sig graden överste eller graden överstelöjtnant. Kungl. Maj:t är då oförhindrad att till chef utnämna en överstelöjtnant; när denne kommer i fråga till överstebefordran, kan han utan ändring av beställningens lönegrad tilldelas tjänstegraden överste. Med den generella avfattning, som bestämmelserna angående beställningshavares förflyttningsskyldighet erhållit i kommitténs förslag till militärt avlöningsreglemente, skulle möjlighet till hans uttransport till befattning vid truppförband föreligga, därest så undantagsvis skulle anses påkallat. Gentemot det här skisserade förslaget har invänts att, därest en skolchef

72 med överstelöjtnants grad skulle befinnas olämplig i skolchefsbefattningen, h a n icke kunde uttransporteras till beställning med överstelöjtnants lön utan alltid vore tillförsäkrad överstelön. Denna invändning torde dock vara av övervägande teoretisk innebörd och synes icke böra tillmätas avgörande betydelse; om i undantagsfall en skolchef måste avlägsnas från befattningen och icke anses kunna placeras i befattning, för vilken avses innehavare av överstebeställning, är det av jämförelsevis underordnad vikt att staten under några år får betala honom lön för en högre befattning än den, i vilken h a n placeras. F r å n militärt håll har vidare framhållits, att utfärdande av fullmakt å skolchefsbeställningarna kunde predestinera en nytillsatt beställningshavare, som vid tillträdet utnämndes till överstelöjtnant, att få kvarstå i tjänst till överstes pensionsålder eller fem år längre än överstelöjtnantsgraden medförde. Vid flygvapnet tillkomme särskilda svårigheter sammanhängande med kravet på hög personlig färdighet i flygning även hos skolcheferna. I anledning härav må framhållas, att pensionsåldern självfallet bör fastställas särskilt för skolchefsbeställningarna, oberoende av pensionsåldern för beställningar i allmänhet i vederbörande lönegrad, varvid givetvis flygvapnets speciella behov i detta avseende torde få beaktas. Ur pensionssynpunkt synes den ifrågasatta omläggningen snarast innebära en fördel, enär den skulle underlätta tilläventyrs önskvärd differentiering av de eljest merendels för tjänstegrad fastställda generella pensionsåldrarna. I enlighet med vad här anförts förordar kommittén, att de nu i alternativa lönegrader uppförda befattningarna såsom chefer för lantförsvarets olika undervisningsanstalter upptagas i tjänsteförteckningen såsom särskilda beställningar. Härvid torde, i överensstämmelse med nu gällande grunder för lönebestämningen, böra tillämpas lönegraderna Oa 6 för samtliga beställningar med undantag för beställningen såsom chef för ridskolan, vilken bör uppföras i lönegraden Oa 5. Även för chefskapet över marinens och flygvapnets skolor torde lämpligen böra upptagas särskilda beställningar. För chefen för flygkrigsskolan, vilken enligt nuvarande organisationsgrunder förutsattes vara överste, förordar kommittén lönegraden Oa 6. Vad de sjömilitära skolorna angår, har kommittén efter övervägande ansett sig böra tillstyrka, att chefen för sjökrigshögskolan — vars arbetsbörda på grund av det stora antalet kurser och läroämnen vid denna anstalt synes vara närmast jämförlig med chefernas för lantförsvarets högskolor, trots det mindre elevantalet vid sjökrigshögskolan — uppföres i lönegraden Oa 6. För chefen för sjökrigsskolan synes däremot lönegraden Oa 5 vara den lämpligaste. De synpunkter, som här ovan anförts beträffande skolcheferna, äro i viss m å n tillämpliga även i fråga om arméstabs- och marinstabscheferna. De invändningar, som från militärt håll framställts mot tanken på uppförande av dessa befattningar såsom särskilda beställningar med hänsyn till önskvärdheten av att säkerställa största möjliga frihet i fråga om personval, äga

73 dock till synes större tyngd i fråga om nämnda båda befattningar. Kommittén har därför ansett, att en närmare utredning i ämnet är erforderlig före ett ståndpunktstagande beträffande sist avsedda spörsmål. b. F y l l n a d s a r v o d e n e n l i g t 3 1 § 2 m o m . avlöningsreglementet.

officers-

Arvodena till regements- och bataljonsläkare i Boden samt till regementsveterinären vid staben vid övre Norrlands trupper böra enligt kommitténs mening slopas utan särskild kompensation. Med hänsyn till de möjligheter till praktikinkomster, som numera torde föreligga i Boden, kunna nämligen ifrågavarande arvoden efter kommitténs förmenande icke längre anses vara behövliga ur rekryteringssynpunkt. Beträffande chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm torde kunna ifrågasättas uppförande av en beställning i högre lönegrad samt arvodets slopande. Med hänsyn till den förändrade organisation av garnisonssjukhuset, som kan förutses inträda vid dess blivande uppgående i Karolinska sjukhuset, bör emellertid lämpligen ändring i löneställningen ej nu äga rum. Även för sjukhusläkarna vid marinens sjukhus i Karlskrona kunde ifrågasättas uppförande av särskilda beställningar i högre lönegrad än den nuvarande, varvid arvodet kunde slopas. Då emellertid spörsmålet om lönegradsplaceringen för militärläkarna över huvud kan böra upptagas till prövning i anslutning till den revision av civila befattningshavares inplacering i den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen, som förutsatts böra komma till stånd, har kommittén ansett sig icke böra för närvarande taga ståndpunkt till detta spörsmål. Arvodet till ställföreträdande chefen vid krigsskolan, vilket i sak torde vara jämförligt med ett lärararvode under särskild kommendering eller placering, torde böra prövas i samband med lärararvodena (jfr i det följande). 5. Fyllnadsarvoden

enligt 32 § 1 mom. vid placering i vissa befattningar.

eller

kommendering

Flertalet av ifrågavarande, talrikt förekommande arvoden kan, såsom i förenämnda promemoria skett, fördelas på följande huvudgrupper: a. A r v o d e n i s t a b s - , i n s p e k t i o n s - o c h f ö r v a l t ningstjänst. Dessa arvoden, som utgå huvudsakligen till kompaniofficerare och i regel äro bestämda till 600 kronor för år, voro tidigare mera sparsamt förekommande men hava i samband med 1936 års försvarsbeslut avsevärt ökats till antalet. Såsom i förenämnda promemoria utvecklats, hava några av ifrågavarande arvoden sin upprinnelse i de arvoden, som redan på 1870-talet beviljades till

officerare vid artilleri- och fortifikationsstaberna delvis med en motivering, som numera förlorat sin bärkraft. I övrigt torde arvodena närmast kunna sägas leda sitt ursprung från den speciella lönetursrätt, som år 1918 infördes för generalstabsofficerare och som bibehölls i 1921 års avlöningsreglemente. På sätt i nyssnämnda promemoria anförts, tillskapades denna lönetursrätt för att ersätta en förtur i lönehänseende, som tidigare förefunnits vid generalstaben tack vare det äldre militära lönesystemets konstruktion med två särskilda befordringsgrader inom vardera av löjtnants- och kaptensgraderna i förening med avvägningen av antalet beställningar i olika grader vid staben. Denna förtur beräknades i viss mån försvinna genom införandet av det nya systemet med ålderstillägg (löneklasser) inom en enhetlig löjtnants-, respektive kaptensgrad och ansågs böra ersättas med den speciella lönetursrätten. Ifrågavarande lönetursrätt har i kommitténs förslag till militärt avlöningsreglemente slopats av skäl, som angivas i specialmotiveringen till reglementet. Fråga uppstår då, huruvida och i så fall i vilken form ersättning för slopandet av denna lönetursrätt må vara påkallad för att fortfarande bereda generalstabsofficerarna förtur i lönehänseende. I detta avseende är å ena sidan att märka, att efter tillkomsten av ifrågavarande lönetursrätt vidtagits vissa organisationsändringar, som medfört förbättrad ställning för generalstabsofficerarna, bland annat slopande av löjtnantsbeställningarna vid generalstabskåren, samt att avvägningen av antalet beställningar i kaptensgraden och i högre grader inom nämnda kår är ur befordringssynpunkt gynnsammare än inom truppförbanden. Härtill kommer den icke minst viktiga omständigheten att generalstabskårens officerare erfarenhetsmässigt i väsentlig mån rekrytera de högre beställningarna vid olika truppförband och högre militära enheter. Det kan därför ifrågasättas, om ej generalstabskårens officerare redan på befordringsvägen generellt sett vinna en sådan förtur i löneavseende, att en särskild ersättning för den nyssnämnda lönetursrätten ej skulle behöva beredas. Från de militära myndigheternas sida hava å andra sidan anförts vissa synpunkter, vilka förmenats starkt tala för att ett särskilt försteg i lönehänseende alltjämt säkerställes för generalstabsofficerare i kaptensgraden. Sålunda har framhållits, att generalstabskåren — vars personal avsetts att bekläda befattningar, som kräva särskilda kvalifikationer i avseende å kunskaper och duglighet — rekryteras genom en serie urval bland dem, som genomgått långvarig och krävande utbildning först vid vederbörande militära högskolor och därefter såsom generals tabsaspiranter, ävensom att anställning såsom kapten i generalstabskåren numera ingalunda med säkerhet kunde beräknas medföra befordran vare sig inom eller utom kåren. Då befordringsutsikterna inom generalstabskåren ej heller bestämdes av förhållandet mellan antalet kaptener och regementsofficerare vid kåren, vore det icke endast den större eller mindre sannolikheten till framtida befordran utan fastmer den vid kaptensutnämningen inträdda löneökningen, som gjorde att

75 officerare, vilka vore hänvisade att leva allenast av sin lön, underkastade sig det extra arbete och de kostnader, som utbildningen till generalstabskapten medförde. Ett borttagande av generalstabskaptenernas förtursrätt i lönehänseende kunde därför befaras medföra rekryteringssvårigheter, enär det för många måste te sig mera lockande att söka främst de befattningar såsom lärare m. m. vid de militära undervisningsanstalterna, med vilka särskilda arvoden vore förenade. Enligt lönekommitténs mening bör denna fråga göras till föremål för mera ingående undersökningar och överväganden än vad kommittén haft tillfälle till. Befinnes därvid ersättning för lönetursrätten böra beredas, lärer detta icke kunna ske på annat sätt än genom arvoden, vilka då böra knytas antingen till kaptensbeställning inom generalstabskåren eller — vilket vill förefalla principiellt lämpligare — till de för kaptener avsedda befattningar, vilka enligt grunderna för försvarsorganisationen skola bestridas av generalstabsofficerare. Tillkomsten av nyssnämnda lönetursrätt för generalstabsofficerare har, såsom förut nämnts, varit en bidragande orsak till att arvoden i stor utsträckning på andra håll tillskapats för stabs- och förvaltningstjänst. Framställningar om införande av nya dylika arvoden föreligga. Om systemet bibehålies i sin nuvarande omfattning, kan det befaras, att ytterligare krav på arvoden ur rättvisesynpunkter komma att framställas beträffande områden, där arvoden av ifrågavarande art ännu icke förekomma. Enligt kommitténs mening kan det emellertid icke anses riktigt eller lämpligt att generellt förknippa stabs- och förvaltningstjänst med särskilda avlöningsförmåner utöver lönen. Detta kan nämligen lätt leda till en sprängning av grunderna för den militära lönesättningen, och uppehållande av ett system med stabs- m. fl. arvoden i större omfattning kan dessutom i viss mån framstå såsom ett undervärderande av själva trupptjänsten, vars generella berättigande kan sättas i fråga. Av skäl, som här antytts, bör frågan om fortvaron av de särskilda arvodena för stabs-, inspektions- och förvaltningstjänst göras till föremål för omprövning. Därest en generell avveckling av dessa arvoden därvid finnes icke kunna komma till stånd, bör en individuell prövning verkställas i syfte att knyta arvodena icke till sådan tjänst över huvud taget utan endast till befattningar, vilka befinnas vara av den beskaffenhet att deras utövande kräver militär högskolutbildning eller annan därmed jämförlig specialutbildning. b. A r v o d e n f ö r v i s s a s p e c i e l l t t e k n i s k a

uppgifter.

Under denna grupp avses här arvoden i befattningar bl. a. såsom kontrollofficerare och kontrollunderofficerare vid tyg- och intendenturdepartementen samt arbets- och besiktningsofficerare vid tygdepartementets fabriker och anstalter. Tydligtvis är det emellertid svårt att draga någon fullt klar gräns å ena sidan mellan denna grupp och de arvoden, som utgå för stabs- och

76 förvaltningstjänst med mera teknisk betoning, samt å andra sidan mellan förevarande grupp av »tekniska» arvoden och efterföljande grupp av arvoden i befattningar med »företagsledande» ställning. Beträffande förevarande arvoden torde delvis kunna göras gällande synpunkter av liknande art som de, vilka berörts under närmast föregående grupp. Frågan om fortvaron av nuvarande arvoden för speciellt tekniska uppgifter bör därför prövas i sammanhang med frågan om arvoden för stabs- och förvaltningstjänst i allmänhet. Oberoende av den ståndpunkt, som därvid kan komina att intagas i sistnämnda fråga, vill det emellertid synas sannolikt, att ett fåtal befattningar skola befinnas vara av så utpräglat teknisk natur samt tjänstgöringen i och utbildningen för desamma fördenskull så avvikande från vad fallet är beträffande militärtjänsten i allmänhet, att särskilda arvoden i dessa befattningar kunna vara motiverade och torde kunna bibehållas utan större risk för konsekvenser av den art, som nyss antytts beträffande arvoden för stabs- och förvaltningstjänst i allmänhet. Vid denna frågas bedömande bör emellertid beaktas, att för rekrytering av stabs- och förvaltningsbefattningar m. fl. av mer eller mindre teknisk natur numera organiserats en särskild personalkår, fälttygkåren, vilken icke inrymmer kompaniofficersbeställningar i lägre grad än kaptens och som givits en sådan avvägning beträffande antalet beställningar i olika tjänstegrader, att beställningshavarna synas kunna påräkna förtursbefordran i jämförelse med truppförbandens personal.

c. A r v o d e n

i företagsledande

befattningar.

Av de med arvoden förenade befattningar, vilka i förenämnda promemoria upptagits under denna rubrik, torde flertalet vara av beskaffenhet att motivera en högre löneställning än den, som svarar mot den för närvarande regelmässigt avsedda tjänstegraden. Rimligast vore emellertid, att denna bättre löneställning bereddes på annat sätt än genom fyllnadsarvode. Särskilt olämpligt synes vara att i fråga om sluttjänster, som innehavas under lång tid (t. ex. styresmannabefattningarna vid tygdepartementets fabriker och anstalter), uppehålla en anordning med stora fyllnadsarvoden utöver lönen. Ett under hela tjänstetiden i befattningen innehaft betydande fyllnadsarvode måste väcka befogade anspråk på fyllnadspension. Frågor om fyllnadspension till avgående styresmän hava också upprepade gånger underställts statsmakternas prövning, därvid riksdagen vid ett tillfälle uttryckt önskemål om löneförhållandenas ordnande på sådant sätt, att pensionen författningsenligt bleve avvägd i förhållande till den verkliga löneställningen. För en önskvärd avveckling av de under denna grupp avsedda arvodena lärer åtminstone beträffande vissa av dem böra ifrågasättas, att befattningarna upptagas såsom särskilda beställningar i lämpliga lönelägen. Detta är i främsta rummet fallet med befattningarna såsom styresmän. Redan tidigare

— ända till 1936 års härordning — hava nämnda befattningar varit uppförda såsom särskilda beställningar, ehuru även då med fyllnadsarvoden. Den omständigheten, att de nu tillhöra en särskild militär kår — fälttygkåren — synes ej böra utgöra hinder för att ånyo upptaga dem i tjänsteförteckningen såsom särskilda beställningar under rubriken »Styresman vid tygdepartementets fabriker»; den militära tjänstegraden kan nämligen — såsom i det föregående påpekats beträffande skolcheferna — regleras på sätt finnes lämpligt, oavsett lönegraden. Mest ändamålsenligt skulle enligt kommitténs mening vara, att ifrågavarande befattningar — efter mönster av vissa likartade befattningar inom civilförvaltningen — omändrades till ordinarie förordnandetjänster, tillsatta på viss tid och förenade med pensionsrätt enligt de för dylika befattningar gällande särskilda grunderna. Kommittén har dock icke ansett lämpligt, att frågan om en utsträckning av det civila förordnandesystemets tillämpning inom försvarsväsendet upptages till avgörande, innan motsvarande fråga för civilförvaltningens vidkommande underkastats prövning i samband med den avsedda revisionen av tjänsteförteckningen till civila avlöningsreglementet. I stället har kommittén funnit sig böra förorda, att befattningarna såsom styresmän vid tygdepartementets fabriker utan ändring av tillsättningsformen uppföras i tjänsteförteckningen såsom särskilda beställningar i lönegraden Oa 6, i samband varmed arvodena skulle upphöra. Denna lönegradsplacering skulle medföra en obetydlig avlöningsminskning i förhållande till nuvarande lönesättning för det fall, att beställningshavaren innehar överstelöjtnants fullmakt, vilket efter fälttygkårens tillkomst varit förhållandet med en av ifrågavarande beställningshavare. Denna minskning kan dock anses väl kompenserad av den omständigheten, att beställningshavaren erhåller pensionsrätt i förhållande till hela sin avlöning. För de båda övriga beställningarna skulle den förordade lönegradsplaceringen medföra löneökning. Även övriga under förevarande grupp avsedda befattningar skulle, såvitt kommittén kan bedöma, lämpa sig för omändring till förordnandetjänster. Särskilt torde detta gälla befattningarna såsom chef för ingenjördepartementet vid Karlskrona örlogsvarv och såsom styresman vid arméns centrala beklädnadsverkstad, vilka befattningar normalt torde vara sluttjänster och vilka innebära chefskap vid jämförelsevis stora tekniskt och ekonomiskt viktiga företag. Även beträffande chefen för marinens centrala beklädnadsverkstad torde frågan om befattningens omändrande till förordnandetjänst framdeles böra underkastas prövning. I avvaktan på vidare undersökning anser sig kommittén för närvarande beträffande här avsedda befattningar icke böra föreslå annan ändring än att befattningen såsom styresman vid arméns centrala beklädnadsverkstad uppföres såsom särskild beställning i lönegraden Oa 5, i samband varmed givetvis arvodet bör upphöra att utgå.

78 d. A r v o d e n

till k ö k s f ö r e s t å n d a r e u p p b ö r d s m ä n m. f l .

och

furage-

Enligt lönekommitténs mening tala starka skäl för avveckling av h ä r ifrågavarande arvoden. Redan ur principiell synpunkt synes det vara mindre tillfredsställande och jämväl med de militära lönesättningsgrunderna svårförenligt att upprätthålla ett system med tilläggsarvoden till lönen för bestridande av göromål, vilka liksom de nu ifrågavarande alltid måste ingå såsom ett reguljärt led i verksamheten vid de militära förbanden och för vilka alltså beräknats beställningar inom de vanliga personalkadrernas ram. Härtill kommer, att ifrågavarande befattningar ej torde kräva någon mera omfattande specialutbildning. Beträffande de här avsedda befattningshavargrupperna torde vidare kunna sägas, att arbetet i dessa befattningar icke är av den särskilt krävande beskaffenhet, alt ett avsteg från den vid försvarsväsendet tillämpade principen lön efter beställning kan beträffande dem anses försvarligt. I själva verket torde det numera förhålla sig så, att vissa andra befattningar, i vilka arvode ej utgår, kunna anses vara mera påfrestande. I varje fall torde detta omdöme vara giltigt beträffande furageuppbördsmannabefattningarna. I fråga om dessa befattningar må erinras, att vid de större truppförbanden de med befattningarna förenade göromålen bestridas av pensionerade underofficerare, vilka ej komma i åtnjutande av tilläggsarvode. Av här anförda skäl och i betraktande av omfattningen av den allmänna löneförbättring, som genom löneregleringen skulle beredas underofficerare i jämförelse med storleken av arvodena i fråga, har kommittén ansett sig böra förorda, att arvodena till furageuppbördsmän omedelbart avvecklas utan särskild kompensation. Vad köksföreståndarna angår, är förutom vad nyss anförts att märka, att dessas ställning och åligganden under senare tid avsevärt förändrats, i det att vid truppförbanden anställts kvinnliga husmödrar, vilka hava att svara för matlagningen, samt kvinnlig personal såsom biträde i köksavdelningen och vid utspisningen. Även beträffande dessa arvoden synas därför goda skäl kunna anföras för en avveckling. Med hänsyn till de invändningar, som under kommitténs överläggningar med personalrepresentanterna framställts gentemot en omedelbar indragning av ifrågavarande arvoden har emellertid kommittén ansett sig böra förorda, att frågan härom göres till föremål för ytterligare övervägande i samband med den utredning rörande arvodesväsendet, för vilken kommittén i det föregående uttalat sig. e.

Arvoden

t i l l l ä r a r e m. fl. v i d försvarsväsendets undervisningsanstalter.

Såsom av förenämnda promemoria framgår, förekomma i stor utsträckning arvoden till lärare, kompanichefer, kadettofficerare m. fl. vid de mili-

79 tära undervisningsanstalterna. Dylika arvoden avse icke blott ersättning för tjänstgöring, som fullgöres vid sidan om a t n a n , huvudsaklig sysselsättning, utan förekomma jämväl såsom lönefyllnad till beställningshavare, vilka äro placerade eller kommenderade i lärarbefattningar etc. vid ifrågavarande anstalter och i denna egenskap fullgöra heltidstjänstgöring. Med hänsyn till de krav på särskilda kvalifikationer, som merendels uppställas såsom villkor för utövande av lärarverksamheten, torde särskilda arvoden i dylika befattningar i viss utsträckning vara påkallade. Även beträffande dessa arvoden lärer dock en granskning böra äga rum. Icke minst torde detta vara behövligt beträffande de befattningar, i vilka lärarverksamheten utövas såsom heltidstjänst. f. F y l l n a d s a r v o d e n , a v s e d d a a t t u p p b r i n g a l ö n e n vissa b e f a t t n i n g a r till lämpliga belopp.

i

Under denna rubrik hava i förenämnda promemoria upptagits diverse fyllnadsarvoden av skiftande slag, vilka synts icke lämpligen kunna inrangeras bland övriga i promemorian upptagna huvudgrupper. Även beträffande dessa arvoden vore givetvis en avveckling och rationalisering önskvärd. Frågan om möjligheterna härtill måste emellertid i allmänhet underkastas en på detaljgranskning grundad prövning, vartill kommittén ej haft tillfälle. I några fall hava dock omedelbara åtgärder ansetts kunna och böra vidtagas. Kommittén tillåter sig i detta avseende anföra följande. För chefskapet för flygvapnets kommandoexpedition beräknade 1930 års försvarskommission på flygvapnets stat en överstebeställning. I Kungl. Maj:ts proposition nr 225 till 1936 års riksdag uttalades emellertid, att befattningen borde beklädas med en regementsofficer i lägre grad än överstes men förenas med ett arvode på försvarsdepartementets stat. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag i detta hänseende. I befattningen är för närvarande placerad en överstelöjtnant vid flygvapnet, vilken tillika uppbär ett fyllnadsarvode å 1 500 kronor från försvarsdepartementets stat. Enligt lönekommitténs mening bör beträffande chefskapet för flygvapnets kommandoexpedition tillgripas samma anordning, som gäller för de båda övriga kommandoexpeditionerna, nämligen att på försvarsdepartementets stat uppföres en ordinarie tjänst, att tillsättas medelst förordnande tills vidare och förenad med lön enligt civila avlöningsreglementet. Från de militära myndigheternas sida har gjorts gällande, att ifrågavarande befattning därvid borde givas samma löneställning, som gäller för de övriga kommandoexpeditionernas chefer, vilka äro jämställda med expeditionschefer i statsdepartement och sålunda hänförda till den nya lönegraden C 8 i civila avlöningsreglementet. Därest detta icke ansåges kunna ske, har man ansett nuvarande anordning böra bibehållas såsom ett provisorium i avvaktan på flygvapnets fortsatta utveckling. Då

80 under alla förhållanden en högre officer permanent erfordras såsom chef för flygvapnets kommandoexpeHition, anser lönekommittén hinder ej föreligga att redan nu för ändamålet uppföra en förordnandetjänst på försvarsdepartementets stat. Med hänsyn till omfattningen av denna expedition k a n det dock icke rimligen ifrågakomma att för befattningen bereda samma löneställning, som gäller för de övriga expeditionscheferna. Kommittén har ansett sig böra förorda, att befattningen upptages i lönegraden C 6. Det må framhållas, att kommittén med detta förslag icke avsett att taga ställning till frågan, huruvida i en framtid ändrad löneställning för chefen för flygvapnets kommandoexpedition kan vara påkallad, utan endast att tillskapa en anordning, varigenom avveckling av arvodet k a n ske utan större rubbning av nuvarande löneläge. Det synes ej osannolikt, att frågan om löneställningen för samtliga kommandoexpeditionernas chefer framdeles kan behöva upptagas till granskning i anslutning till den civila tjänsteförteckningsrevisionen. De till specialingenjörer av 2. och 3. graden vid Karlskrona örlogsvarv under vissa förutsättningar utgående fyllnadsarvodena böra enligt kommitténs mening slopas. Gällande personalorganisation torde nämligen vara så avvägd, att för befattningarna i fråga regelmässigt äro att tillgå beställningshavare i den lönegrad, som anses svara mot befattningarnas krav. Därest det vid något tillfälle på grund av särskilda omständigheter skulle bliva nödvändigt att placera en lägre beställningshavare i en dylik befattning, skulle enligt det föreliggande förslaget till militärt avlöningsreglemente Kungl. Maj:t äga befogenhet att medgiva vikariatsersättning eller vikariatslön åt sådan beställningshavare. Med hänsyn härtill är arvodet obehövligt. För varvschefen vid Stockholms örlogsvarv föreslår lönekommittén arvodets avvecklande genom beställningens upptagande i den nya lönegraden Ob 1. Det må erinras, att befattningen såsom varvschef vid örlogsvarvet i Karlskrona, i vilken tidigare utgick kommendörslön enligt lönegrad O 6 jämte ett tilläggsarvode å 1 800 kronor, i samband med 1936 års försvarsbeslut uppfördes såsom särskild beställning i nuvarande lönegraden O 7 (nya lönegraden Ob 2). Beträffande båda ifrågavarande chefsbefattningar synes anledning föreligga att framdeles överväga deras omändring till förordnandetjänster, tillsatta på viss tid. Med avseende å de arvoden i övrigt, vilka i förenämnda bilaga finnas upptagna under här ifrågavarande rubrik, torde frågan om dessas fortvaro böra underkastas prövning i samband med den av lönekommittén förordade särskilda utredningen. g. A r v o d e n

i vissa befattningar med särskilt bundenhet i tjänstgöringen.

stor

Såvitt inhämtade upplysningar giva vid handen, kunna göromålen i här avsedda befattningar icke anses vara av den krävande beskaffenhet, att en

81 differentiering av lönen för dessa befattningar i jämförelse med övriga befattningar, i vilka underofficerare placeras, är tillräckligt motiverad. P å grund härav och med hänsyn till den genom löneregleringen inträdande allmänna avlöningsförbättringens storlek i jämförelse med arvodesbeloppen förordar kommittén, att ifrågavarande arvoden avvecklas utan särskild kompensation.

h. A r v o d e n

med

karaktär av

representationsbidrag.

Samtliga här avsedda arvoden torde i vederbörliga stater böra upptagas såsom representationsbidrag. I fråga om arvodena till styresmannen vid Åkers krutbruk och chefen för Västkustens marindistrikt tillämpas redan nu i staterna ett beteckningssätt, som angiver arvodenas karaktär. Arvodet till befälhavande amiralen i Karlskrona är däremot upptaget såsom ett vanligt fyllnadsarvode. Även detta arvode synes dock böra upptagas under rubriken representationsbidrag, enär anledningen till att lönen i denna befattning alltjämt ansetts böra förstärkas utöver den för likvärdiga befattningar bestämda lönegraden vilken för närvarande är den högsta i officerslöneplanen — väsentligen torde vara den med befattningen förbundna särskilda representationsplikten. Enligt vad lönekommittén erfarit, har befälhavande amiralen i Karlskrona vid vissa tillfällen enligt särskilda Kungl. Maj:ts beslut plägat utöver ifrågavarande arvode tillerkännas bidrag till representationskostnader vid tillfällen, då utländska flottbesök av större omfattning förekommit. Den ändrade beteckningen på förevarande arvode lärer icke böra utgöra hinder för beviljande av ett särskilt tillskott till representationskostnader i dylika fall. Med avseende å det fasta representationsbidragets storlek ifrågasätter kommittén, om ej beloppet — nu 3 480 kronor — lämpligen bör avrundas uppåt till 3 600 kronor, motsvarande en summa av 300 kronor för månad. i. »K i s k a r v o d e n». Med avseende å denna arvodesgrupp ifrågasätter kommittén icke någon omedelbar åtgärd utan torde de här avsedda arvodena böra göras till föremål för prövning vid den förordade särskilda utredningen. j. V i s s a a n s v a r s a r v o d e n . I fråga om de under denna grupp upptagna förrådsförvaltarna vid de centrala flygverkstäderna vill det synas, som om anordningen med ett särskilt fyllnadsarvode — utöver felräkningspenningar — för fullgörande av göromål, som avse penninguppbörd m. m., icke kan anses lämplig. Därest med hänsyn till göromålens beskaffenhet en placering i högsta underofficersgraden jämte felräkningspenningar icke anses bereda befattningshavarna skälig 6—817659

82 ersättning, torde man böra överväga befattningarnas omändring till civilmilitära beställningar i högre lönegrad, specifikt angivna i tjänsteförteckningen. E n närmare undersökning angående befattningarnas karaktär m. m. måste emellertid anses erforderlig för ståndpunktstagande härutinnan. Den särskilda ersättning, som nu utgår för läkaruppbörd vid örlogsstationerna, bör slopas, enär arvoden för materieluppbörd eljest icke tillämpas och enligt kommitténs mening ej heller bör tillämpas vid tjänstgöring i land. Det må framhållas, att vid armén torde finnas åtskilliga uppbördsmannabefattningar med i stort sett jämförliga krav, i vilka rätt till uppbördsarvode icke föreligger.

6. Arvoden

i vissa

bisysslebefattningar.

Beträffande dessa arvoden, vilka avse gottgörelse för uppdrag eller befattningar, som falla utanför beställningshavarnas vanliga tjänstutövning och fullgöras vid sidan av deras vanliga befattningar, lärer någon generell reglering ur de synpunkter, om vilka i det föregående närmast varit fråga, näppeligen kunna vidtagas. En granskning även av dessa arvodesbelopp torde dock vara påkallad i samband med den särskilda utredning, som lönekommittén ifrågasatt. Sammanfattning. Enligt lönekommitténs här ovan skisserade förslag skulle — bortsett från de under 1—2 upptagna arvodena till ordinarie beställningshavare i chefsbeställningar, tillsatta genom förordnande, samt till marinläkare av 2. graden — följande ändringar beträffande det militära arvodesväsendet vidtagas i omedelbar anslutning till löneregleringen: För cheferna för arméns undervisningsanstalter skulle i tjänsteförteckningen till militära avlöningsreglementet uppföras särskilda beställningar utan angivande av tjänstegraden. Dessa beställningar skulle hänföras till lönegraden Oa 5, såvitt angår chefen för ridskolan, samt till lönegraden Oa 6 i fråga om övriga chefsbeställningar. Den nuvarande alternativa lönegradsplaceringen i förening med arvode skulle alltså avskaffas. — I anslutning härtill skulle även för de sjömilitära skolornas samt flygkrigsskolans chefer uppföras särskilda beställningar, hänförda till lönegraden Oa 6 beträffande sjökrigshögskolan och flygkrigsskolan samt till lönegraden Oa 5 beträffande sjökrigsskolan. Beträffande styresmännen vid tygdepartementets fabriker samt vid arméns centrala beklädnadsverkstad ävensom för varvschefen vid Stockholms örlogsvarv föreslår kommittén arvodenas upphörande i samband med upptagande i tjänsteförteckningen av särskilda beställningar i respektive lönegraderna Oa 6, Oa 5 och Ob 1.

83 Det nuvarande arvodet till chefen för flygvapnets kommandoexpedition föreslås upphöra i samband med befattningens överförande såsom förordnandetjänst, tillsatt tillsvidare, med placering i lönegraden C 6 av civila avlöningsreglementet. Arvodena till lakar- och veterinärpersonalen i Boden, till furageuppbördsmän vid de olika försvarsgrenarna, till vissa specialingenjörer vid örlogsvarvet i Karlskrona, till tillsyningsmännen vid örlogsstationernas häkten och arrester samt till uppbördsmän vid örlogsstationernas läkaruppbörder föreslås upphöra utan annan kompensation än de ökade avlöningsförmåner i allmänhet, som skulle följa med löneregleringen. Arvodet till befälhavande amiralen i Karlskrona bör betecknas såsom representationsbidrag och upptagas med ett belopp av 3 600 kronor. Lönekommittén förutsätter, att de befattningshavare, som omedelbart före löneregleringens ikraftträdande uppbära arvoden, vilka enligt förslaget skulle avskaffas utan särskild kompensation, övergångsvis personligen bibehållas vid arvodena, så länge de innehava de befattningar, för vilkas bestridande denna ersättning avsetts. Kommittén återkommer i samband med behandling av övergångsförhållanden till vissa i samband härmed stående frågor. I övrigt bör enligt kommitténs mening frågan om en rationalisering av arvodesväsendet göras till föremål för särskild utredning i syfte att denna fråga i ett sammanhang må kunna upptagas till prövning vid 1940 års riksdag. I avvaktan på denna prövning böra under budgetåret 1939/40 nuvarande arvoden utgå med oförändrade belopp. Kommittén återkommer vid behandlingen av övergångsförhållandena till frågan, huru härvid bör förfaras med dyrtidstillägg å arvodena.

Beställningshavares rätt till sjukvård. Läkarvårdsorganisationens anordnande. Enligt stadgande i 23 § av gällande officersavlöningsreglemente erhåller beställningshavare vid skada till följd av olycksfall i tjänsten på statsverkets bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt vid vård å sjukhus tillika underhåll ävensom, där olycksfallet medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar. Beträffande beställningshavares rätt till läkarvård m. m. i andra fall skall enligt nyssnämnda paragraf gälla vad därom är eller framdeles kan bliva särskilt stadgat. I 5 kap. av gällande tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena hava meddelats närmare föreskrifter angående läkarvård m. m. vid skada till följd av olycksfall i tjänsten. Däremot hava i tilläggsbestämmelserna icke intagits föreskrifter rörande personalens rätt till fri sjukvård vid sjukdom, som föranletts av annan orsak än olycksfall i tjänsten. Dylika föreskrifter finnas för närvarande meddelade för arméns del i kungörelsen den 12 december 1924 (nr 518) angående beredande av fri sjukvård under fredstid för armén tillhörande personal ävensom i vissa kungl. brev samt, vad marinen och flygvapnet beträffar, i reglemente för marinen ävensom i vissa kungl. brev. Enligt § 4 mom. 1 av nyssnämnda kungörelse nr 518/1924 åtnjuta officerare och underofficerare med vederlikar vid armén under tjänstgöring fri sjukvård endast vid militär sjukvårdsinrättning, avsedd för det truppförband, vederbörande tillhör, och där fråga är om vård å sjukhus eller sjukavdelning endast i den mån plats därstädes kan beredas och vederbörande läkare finner sådant erforderligt. Enligt § 5 åtnjutes under fälttjänstgöring fri sjukvård jämväl i kvarter. Genom ett kungl. brev den 14 juni 1928 hava bestämmelserna i omförmälda kungörelse gjorts tillämpliga å officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare under tjänstgöring vid stab, truppförband, skola eller annan myndighet jämväl i de fall, där på grund av att sjukvården icke kan beredas vid militär sjukvårdsinrättning, avsedd för det truppförband vederbörande tillhör, rätt till dylik sjukvård icke föreligger, dock endast i

85 den mån sjukvården kan meddelas å militär sjukvårdsinrättning, avsedd för annat truppförband, som anvisas av vederbörande arméfördelningschef, samt under den för ordinarie sjukvisitation fastställda tiden. Nu gällande bestämmelser om fri sjukvård äro för marinens vidkommande meddelade i reglemente för marinen, provisorisk del I B (flottan) kap. 5 och del III A (kustartilleriet) kap. 19. Enligt dessa bestämmelser erhålla marinens officerare, underofficerare och vederlikar under tjänstgöring fri sjukvård vid sjukmönstring (del I B § 27 mom. 1; del III A § 128 mom. 1) samt — mot erläggande av fastställd portionsersättning — å sjukhus, avsett för personal vid marinen, dock endast i den mån plats därstädes kan beredas och vederbörande läkare finner vården erforderlig (del I B § 27 mom. 2; del III A § 128 mom. 2). Under krigsövning eller därmed jämförlig övning åtnjutes dock fri sjukvård jämväl i kvarter (del I B § 27 mom. 3; del III A § 128 mom. 3). Enligt reglemente för marinen del II (sjötjänstgöringen) kap, 22 åtnjutes fri sjukvård av personal inmönstrad å flottans fartyg (§ 188). Personal, som är förlagd eller kommenderad till tjänstgöring å ort, där för marinen avsedd sjukvårdsanstalt eller tjänstgörande marinläkare ej finnes, erhåller enligt vederbörande förvaltningsmyndighets bestämmande vård å allmänt civilt sjukhus eller av läkare, med vilken förvaltningsmyndigheten träffat avtal (del I B § 29 mom. 1; del III A § 130 mom. 1). Genom ett kungl. brev den 29 september 1933 hava bestämmelser meddelats angående beredande av fri sjukvård under fredstid för flygvapnet tillhörande personal. Enligt § 4 i detta brev äga officerare, underofficerare och vederlikar under tjänstgöring rätt dels till fri läkarvård vid sjukvisitation i den ordning i tjänstgöringsreglementet för flygvapnet (§ 154) föreskrives, dels ock till fri sjukvård vid militär sjukvårdsanstalt, avsedd för det truppförband (den formation), vederbörande tillhör eller där han tjänstgör, dock i vad avser vård å sjukhus eller sjukavdelning endast i den mån plats därstädes kan beredas och vederbörande läkare finner sådant erforderligt samt mot erläggande av fastställd portionsersättning. Under fälttjänstövning eller därmed jämförlig övning lämnas fri sjukvård jämväl i kvarter (§ 5). Finnes å ort, där personal tillhörande flygvapnet är förlagd, icke för flygvapnet avsedd sjukvårdsanstalt, lämnas sjukvård vid annan militär sjukvårdsanstalt eller, där icke heller sådan anstalt finnes, vid civil sjukvårdsanstalt eller av civil läkare (§ 6). Såsom av det anförda framgår är rätten till fri sjukvård för ordinarie beställningshavare vid försvarsväsendet regelmässigt beroende av att den sjuke kan inställa sig vid ordinarie sjukvisitation eller att plats kan beredas å militärt sjukhus. Dessutom förutsattes såsom villkor för sjukvårdens åtnjutande, att insjuknandet skett under tid, då vederbörande beställningshavare varit i tjänstgöring. Rätten till fri sjukvård vid försvarsväsendet är således, vad den ordinarie personalen beträffar, knappast att anse såsom en

86 generell förmån utan har snarare karaktären av ett medgivande att, i den m å n så kan ske, anlita de sjukvårdsmöjligheter, som stå till buds. Det m å anmärkas, att förhållandet hittills i stort sett varit detsamma för tjänstemän tillhörande allmänna civilförvaltningen — där fri läkarvård endast medgivits för vissa tjänstemän vid anstalter, vid vilka särskild tjänsteläkare finnes anställd — medan däremot vid affärsverken en vidsträcktare rätt till sjukvård på statens bekostnad sedan länge varit gällande. I detta sammanhang må nämnas, att den vid försvarsväsendet anställda arbetarpersonalen med avseende å rätt till fri sjukvård tillförsäkrats större förmåner än som tillkomma den ordinarie militära och civilmilitära personalen. Sålunda äga enligt bestämmelser i ett kungl. brev den 3 maj 1929 varvsarbetare och övriga daglönare vid Stockholms örlogsstation åtnjuta — förutom dem tillkommande fri sjukvård vid sjukmönstring å örlogsstationen, fri vård å sjukhus samt fria läkemedel — jämväl fri läkarvård i hemmet, för så vitt vederbörandes bostad är belägen inom någon av i brevet angivna stadsdelar eller inom visst avstånd (högst 3 kilometer) från stadens centrum. Sedan Kungl. Maj:t i brev den 2 april 1937 angående anställningsvillkor m. m. för viss civil personal vid försvarsväsendet förklarat hinder icke möta för försvarsväsendets förvaltningsmyndigheter att i samband med upptagande av förhandlingar om löne- och arbetsvillkor för nämnda personal behandla frågan om personalens rätt till fri sjukvård, hava i kollektivavtal mellan vederbörliga förvaltningsmyndigheter och personalförbund intagits bestämmelser angående arbetares vid försvarsväsendet förmåner under sjukdom, varigenom arbetaren tillförsäkrats — förutom fri sjukvård vid ordinarie sjukvisitation eller å sjukhus samt fria läkemedel — även rätt till fri sjukvård i hemmet under vissa närmare angivna förutsättningar. Beträffande arbetarpersonalen vid flottans varv äger detta medgivande betydelse för de arbetare, vilka icke redan genom förenämnda brev kommit i åtnjutande av sjukvård i hemmet. Ombesörjandet av den militära sjukvården åligger i första hand de vid försvarsväsendet fast anställda läkarna. Dessa äro vid armén och marinen sammanförda till särskilda personalkårer, fältläkarkåren och marinläkarkåren; efter flygvapnets tillkomst har jämväl vid denna försvarsgren tillskapats en särskild läkarorganisation. Den för bestridande av den egentliga truppsjukvården vid armén avsedda aktiva läkarpersonalen utgöres vid vart och ett av de större truppförbanden av två läkare — en regements- och en bataljonsläkare — samt vid de mindre truppförbanden av en läkare av regements- eller bataljonsläkares grad. Härtill kommer ett visst antal vid garnisonssjukhusen tjänstgörande militärläkare. Den för truppsjukvård och sjukhusvård vid marinen avsedda aktiva läkarpersonalen är fördelad till tjänstgöring dels vid de båda örlogsstationerna och dels vid kustartilleriets truppförband. Vid Karlskrona örlogsstation äro placerade en förste marin-

läkare och fyra marinläkare av 1. graden; av de sistnämnda äro två avsedda för tjänstgöring vid marinens sjukhus. Vidare tjänstgöra vid Stockholms örlogsstation en förste marinläkare och två marinläkare av 1. graden, vid kustartilleriets förläggning i Vaxholm en förste marinläkare och en marinläkare av 1. graden samt vid Karlskrona kustartilleriregemente en marinläkare av 1. graden. Av de vid örlogsstationerna placerade läkarna handhava vid Karlskrona örlogsstation en marinläkare av 1. graden samt vid Stockholms örlogsstation en marinläkare av 1. graden ävensom, i viss omfattning, förste marinläkaren i egenskap av s. k. distriktsläkare sjukvården i kvarter av manskapet och därtill berättigad civil personal. För ombesörjande av truppsjukvården vid flygförbanden finnas slutligen anställda fem flygläkare av 1. graden. 1930 års militäravlöningssakkunniga. I sitt förslag till militärt avlöningsreglemente förutsatte 1930 års militäravlöningssakkunniga, i överensstämmelse med vad 1928 års lönekommitté härutinnan förordat för personalen vid den civila statsförvaltningen, tillskapandet av en generell rätt till fri sjukvård för försvarsväsendets beställningshavare. Den motivering, som av nämnda kommitté anförts till stöd för införandet av en dylik rätt vid civilförvaltningen, ansågo de sakkunniga i huvudsak tillämplig även å försvarsväsendet. Enligt militäravlöningssakkunnigas förslag skulle för bestridande av läkarvården för försvarsväsendets beställningshavare i första hand tagas i anspråk de vid försvarsväsendet anställda tjänsteläkarna. Då dessa redan enligt gällande bestämmelser vore skyldiga att i viss utsträckning behandla även den personal, som här vore i fråga, syntes deras arbetsbörda icke härigenom komma att ökas i mera avsevärd grad. Beträffande frågan, huruvida man kunde ålägga militärläkarna att utan särskild gottgörelse åtaga sig det ökade arbete, som vården av ifrågavarande personal medförde, erinrade de sakkunniga därom, att ordinarie läkare vid truppförband av armén jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 14 juni 1928 vore skyldiga att utan särskild ersättning ombesörja sjukvården för till truppförbandet kommenderade eller av vederbörande arméfördelningschef för erhållande av dylik vård hänvisade officerare, underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid armén ävensom vid lantförsvaret anställda arbetare. Det vore emellertid tydligt, att den utsträckta rätten till sjukvård måste medföra krav på att läkaren i förekommande fall skulle besöka den sjuke i dennes hem, och därigenom infördes ett helt nytt moment i militärläkarnas tjänstgöring. De sakkunniga ansåge sig icke kunna bedöma, i vad mån en sålunda utvidgad tjänstgöringsskyldighet kunde åläggas läkarna med stöd av 11 § i gällande officersavlöningsreglemente, vari någon ändring icke ifrågasattes, men denna angelägenhet syntes böra bliva föremål för särskilt övervägande. Härvid syntes även böra undersökas, i vad mån den instruktion, som kunde

88 bliva antagen för de vid den civila statsförvaltningen föreslagna »verksläkarna», kunde bliva tillämplig i fråga om den utökade sjukvården inom försvarsväsendet. Avgivna yttranden. Militäravlöningssakkunnigas förslag angående reglerande av rätten till fri sjukvård för försvarsväsendets beställningshavare har i stort sett icke givit anledning till erinran från de hörda myndigheternas sida. Däremot har förslaget om att på militärläkarna lägga skyldighet att bestrida den vidgade sjukvården rönt gensagor från flera myndigheter. Sålunda har arméförvaltningen uttalat, att de sakkunniga i sin strävan att avfatta det militära avlöningsreglementets bestämmelser i likhet med 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente syntes hava bortsett från de skiljaktigheter, som i förevarande avseende vore rådande inom olika förvaltningsområden. Rent praktiskt syntes nämligen ett överflyttande på militärläkarna av här avsedd läkarvård i åtskilliga fall leda till ett eftersättande av de egentliga tjänsteuppgifterna och sålunda i praktiken visa sig ogenomförbart. I de större garnisonsstäderna, där beställningshavarna kunde antagas vara bosatta å sinsemellan avlägset belägna platser, måste tydligen en skyldighet för läkarna att vid sjukdomsfall besöka vederbörande i deras hem bliva ytterst betungande och leda till tvistigheter mellan läkarna och beställningshavarna. Av de sakkunnigas förslag framginge icke, i vilken utsträckning läkarna skulle vara skyldiga att efterkomma framställd begäran om besök hos den sjuke, huruvida skyldighet härutinnan skulle föreligga, även om den sjuke vore bosatt utom förläggningsorten, i vad mån nattbesök skulle få påkallas eller på vad sätt läkaren skulle erhålla gottgörelse för kostnader i anledning av resor till beställningshavarnas hem, vilka kostnader exempelvis i Stockholm kunde uppgå till betydande belopp. Över huvud taget syntes förevarande spörsmål vara så outrett, att en ingående prövning av detsamma måste komma till stånd. Marinförvaltningen har framhållit, att den föreslagna utvidgningen i fråga om rätt till sjukvård medförde krav på att läkaren i förekommande fall skulle besöka den sjuke i dennes hem. E n begränsning av denna skyldighet syntes dock böra göras med avseende å avståndet till den sjukes bostad. Även med en sådan begränsning syntes den av de sakkunniga uttalade åsikten, att de nuvarande läkarkrafterna kunde anses tillräckliga, visa sig icke vara riktig, vad marinen beträffade. Ett bifall till förslaget skulle i själva verket innebära en återgång till den rätt till läkarvård i hemmet, som tidigare förefunnits vid marinen men som slopats i samband med genomförandet av 1925 års försvarsordning. Detta måste givetvis medföra behov av ökade läkarkrafter i förhållande till den utvidgade läkarvården. Åtskilliga militärläkare hava rest invändningar mot den ökning av militärläkarnas arbetsbörda, som skulle bliva en följd av den föreslagna utvidgade rätten till sjukvård, samt framhållit, att tillskapandet av rätten att påkalla läkarbesök i hemmet kunde för-

89 väntas leda till missbruk och därigenom verka hinderligt på läkarens ordinarie arbetsuppgifter. Vissa militärläkare hava ansett skäligt, att den utvidgade tjänstgöringsskyldighet, som enligt militäravlöningssakkunnigas förslag skulle komma att åvila militärläkarna, kompenserades genom särskild ekonomisk gottgörelse; under alla omständigheter vore det ofrånkomligt, att läkarens rätt till skjutsersättning vid sjukbesök i hemmen reglerades genom uttryckligt stadgande. I en till lönekommittén ställd skrivelse har svenska militärläkarföreningens centralkommitté hemställt, att kommittén vid behandlingen av frågan om en utsträckning av rätten till fri sjukvård för beställningshavarna vid försvarsväsendet ville beakta de synpunkter, som framförts vid vissa under år 1931 inom nämnda förening förda förhandlingar, vilka funnes återgivna i två vid skrivelsen fogade särtryck ur tidskrift i militär hälsovård, årgång 1931, häftena nr 1 och 3. Rörande vad vid nämnda förhandlingar förekommit må följande anföras. Vid sammanträde den 9 februari 1931 med militärläkarföreningens stockholmsavdelning hade bland annat uttalats, att militäravlöningssakkunnigas förslag angående vidgad rätt till sjukvård innebure en betydligt ökad förmån för beställningshavarna vid försvarsväsendet men samtidigt en försämrad ställning för militärläkarna. Att pålägga dessa en ökad arbetsbörda utan särskild ersättning syntes vara ett orimligt krav. Det av de sakkunniga utan stöd av närmare utredning framlagda förslaget syntes därför vara skäligen löst grundat. Frågan om ersättning för militärläkarnas ökade arbete exempelvis efter viss taxa eller genom inrättande av nya militärläkartjänster måste i varje fall i enlighet med de sakkunnigas eget förslag övervägas och detta så mycket mera som enligt gällande bestämmelser vid olycksfall i tjänsten ersättning utginge för läkares besök i den sjukes hem. Vid ett inom militärläkarföreningen den 10 oktober 1931 hållet årsmöte hade förste flygläkaren E. Westerberg ägnat militäravlöningssakkunnigas förslag i sjukvårdsfrågan en ingående kritisk granskning och därvid uppdragit vissa riktlinjer för en lösning av den föreliggande frågan i händelse av ett praktiskt genomförande av de sakkunnigas förslag. Vad till en början anginge de sakkunnigas uttalande, att en blivande instruktion för verksläkare vid den civila statsförvaltningen borde kunna tillämpas å militärläkarna i deras tjänstutövning, syntes det stå klart, att ett inordnande under den militära tjänsten av de tämligen fria former, under vilka verksläkaren hade att utföra sitt arbete, svårligen kunde äga rum. Den militära tjänsten präglades nämligen av en viss egenart, som under vissa förutsättningar kunde giva upphov till konfliktanledningar. Med hänsyn härtill syntes det vara av vikt att från början avvisa tanken på sådana förändringar i organisatoriskt hänseende, vilka kunde tänkas leda till uppkomsten av pliktkollisioner. Visserligen funnes vid försvarsväsendet redan enligt gällande organisation en viss motsvarighet till den tänkta verksläkarinstitutionen i så måtto, att vid flottan de s. k. distriktsläkarna hade sig ålagt, förutom att förrätta ordinarie sjukmönstring, jämväl att handhava sjukvården i kvarter av manskap och viss arbetarpersonal. Sjukvårdsorganisationen vid flottan vore emellertid i detta hänseende helt avvikande från läkarvårdsförhållandena vid försvarsväsendet i övrigt och jämväl

90 direkt avhängig av förefintligheten av rätten till fri sjukvård i hemmen för viss personal. Tillskapandet av en liknande organisation vid övriga försvarsgrenar skulle förutsätta inrättande av ett flertal nya läkarbeställningar. Oavsett att redan ur tjänstesynpunkt svårigheter kunde förväntas uppstå vid utövandet av läkarvård i hemmen, skulle härigenom även i andra hänseenden avsevärda olägenheter komma att åsamkas militärläkarna, i första hand genom den ökning av arbetsbördan, som skulle bliva en följd av den vidgade rätten till sjukvård. I detta sammanhang syntes även böra framhållas den prejudicerande betydelse, en vidgad rätt till sjukvård finge anses medföra för andra personalgrupper inom försvarsväsendet. Skulle i överensstämmelse med det föreliggande förslaget officerare, underofficerare och civilmilitär personal erhålla fri sjukvård i hemmet, syntes denna förmån böra tillerkännas jämväl extra ordinarie tjänstemän, kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal samt pensionerad personal i arvodesbefattning. Vad anginge frågan, huruvida militärläkarna överhuvudtaget kunde anbefallas att ombesörja läkarvård i hemmen, syntes det visserligen tydligt, att en dylik utvidgad skyldighet kunde påläggas dem med stöd av bestämmelserna i 11 § officersavlöningsreglementet. En a n n a n sak vore, om statsmakterna verkligen ansåge så lämpligen böra ske eller huruvida icke, med hänsyn till de konsekvenser ett dylikt tillvägagångssätt kunde tänkas medföra, några a n d r a principer ansåges böra bliva tillämpade. En viss vägledning vid bedömandet av sistnämnda spörsmål syntes kunna hämtas ur det av riksdagen i samband med antagandet av 1925 års försvarsordning fattade beslutet om indragning av vissa marinläkartjänster vid örlogsstationerna. Riksdagens ifrågavarande beslut hade uteslutande betingats av slopandet av den rätt till fri sjukvård i hemmen, vilken dittills av ålder tillkommit officerare och underofficerare med vederlikar vid flottan. Statsmakterna finge således anses hava medgivit, att särskilda läkarkrafter erfordrades för sjukvården utom kasernerna. Med hänsyn härtill syntes det nu icke böra ifrågakomma, att militärläkarna utan ersättning ålades en utvidgad tjänstgöringsskyldighet. Med utgångspunkt från antagandet, att rätt till fri sjukvård i hemmet komme att medgivas samtliga vid försvarsväsendet anställda personalgrupper ävensom att statsmakterna icke komme att ålägga militärläkarna härav betingad ökad tjänstgöringsskyldighet utan särskild ersättning, syntes tre olika vägar för frågans lösande erbjuda sig. Antingen kunde man tänka sig, att för ändamålet avsedda militära distriktsläkartjänster nyinrättades. Emellertid syntes en lösning i enlighet med detta alternativ erbjuda vissa svårigheter. Vid örlogsstationerna skulle visserligen ett utbyggande av den redan förefintliga distriktsläkarsjukvården kunna äga rum, och även vid försvarsväsendet i övrigt syntes organiserandet av en liknande sjukvård icke behöva innebära oöverkomliga svårigheter, när fråga vore om sådana förläggningsplatser, där antalet sjukvårdsberättigade vore så stort, att detta kunde anses motivera inrättandet av en eller flera distriktsläkartjänster. Annorlunda gestaltade sig förhållandena å de förläggningsorter, där allenast ett normalregemente vore förlagt; här kunde någon utökning av antalet militärläkarbeställningar ej gärna komma i fråga. En annan lösning av det föreliggande spörsmålet vore, att de ordinarie militärläkarna ålades att i begränsad omfattning och mot särskild ersättning bestrida sjukvården i hemmen. Att icke heller en dylik organisation syntes kunna med fördel genomföras finge emellertid anses sannolikt i betraktande av de konfliktanledningar, som härvid kunde tänkas uppstå med hänsyn till läkarnas ordinarie tjänstutövning. Såsom en tredje utväg återstode att — mot särskild ersättning och efter frivilligt åtagande — anförtro den ifrågavarande sjukvården åt viss läkare, oavsett om denne vore militärläkare eller icke. Härvid skulle sjukvården i hemmen för samtliga personalgrupper med undantag

91 av manskapet utbrytas ur den övriga militära sjukvården och anförtros åt särskilda verksläkare i enlighet med vad som förutsatts skola bliva förhållandet vid den civila statsförvaltningen. Dessa verksläkare skulle utöver sjukvården i hemmen jämväl hava att ombesörja övrig läkarvård åt ifrågavarande befattningshavargrupper, med undantag likväl för sådan militär och civilmilitär personal, som vore placerad till tjänstgöring vid truppförband eller motsvarande formation, varest militärläkare funnes anställd. Befattningarna såsom verksläkare skulle kunna bestridas antingen av civila läkare eller av militärläkare, i båda fallen efter eget åtagande. Vid handhavandet av ifrågavarande sjukvård skulle verksläkaren icke vara att betrakta såsom militärläkare. Verksläkarna skulle anställas av de centrala förvaltningsmyndigheterna, vilka även vid behov skulle verkställa fördelning av de vårdberättigade befattningshavarna å respektive läkare. Arvodet till verksläkare beräknades utgå med visst årligt belopp, förslagsvis tio kronor, för varje befattningshavare, som hänvisats till läkaren för erhållande av vård; i detta belopp borde ingå ersättning för resekostnader. 1936 års lönekommitté. Vid övervägande av frågan, i vilken utsträckning sjukvård på statens bekostnad bör beredas beställningshavarna vid försvarsväsendet, har 1936 års lönekommitté funnit sig böra förorda, att nämnda personal, liksom nyligen beslutats beträffande befattningshavarna vid den allmänna civilförvaltningen, göres delaktig av i huvudsak samma förmåner, som i förevarande hänseenden sedan gammalt tillkommit affärsverkens personal. Rätten till fri sjukvård bör sålunda — på sätt även 1930 års militäravlöningssakkunniga förutsatte — konstrueras såsom en beställningshavarna vid försvarsväsendet tillkommande generell förmån. I enlighet med denna uppfattning hava bestämmelserna rörande sjukvård m. m. i det föreliggande reglementsförslaget utformats i saklig överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i det nya civila avlöningsreglementet. Ett spörsmål, som i förevarande sammanhang påkallat särskild uppmärksamhet från kommitténs sida, har emellertid avsett det sätt, varpå vid införandet av en utvidgad rätt till fri sjukvård för försvarsväsendets beställningshavare den härför erforderliga läkarorganisationen lämpligen bör ordnas. Man har härvid att taga hänsyn till att enligt gällande organisation för försvarsväsendet särskilda tjänsteläkare finnas anställda för ombesörjande av den militära hälso- och sjukvården vid de olika truppförbanden och vid vissa militära enheter i övrigt. Såsom tidigare omnämnts, förutsatte 1930 års militäravlöningssakkunniga för sin del, att för bestridande av läkarvården för den militära personalen i första hand dessa tjänsteläkare skulle tagas i anspråk. Till frågan, huruvida militärläkarna kunde och borde åläggas att såsom tjänsteplikt utan särskild gottgörelse bestrida ifrågavarande läkarvård, togo de sakkunniga icke ståndpunkt, liksom de ej heller närmare berörde de olika organisatoriska spörsmål, som bleve förknippade med en sådan lösning. De sakkunnigas förslag — och särskilt tanken att utan gottgörelse pålägga militärläkarna verksläkarfunktioner såsom tjänsteplikt — rönte åtskilliga gensagor från de militära myndigheternas sida. Vid sina preliminära överväganden i detta ämne utgick även 1936 års löne-

92 kommitté från att det låge närmast till hands att ordna läkarvårdsorganisationen på sådant sätt, att de på försvarsväsendets avlöningsstater uppförda ordinarie läkarna i egenskap av tjänsteläkare toges i anspråk för ombesörjande av den läkarvård, som enligt bestämmelserna i civila avlöningsreglementet avsetts skola handhavas av särskilda verksläkare. Formellt sett föreligger enligt kommitténs mening på grund av föreskrifterna i 11 § av gällande officersavlöningsreglemente intet hinder för en dylik utökning av militärläkarnas tjänstegöromål. I betraktande av militärläkarnas i förhållande till befattningshavare i allmänhet relativt begränsade tjänstgöringsskyldighet skulle vidare, såvitt kommittén kan döma, den mindre utökning i deras arbetsbörda, som ett överflyttande på dem av här avsedd läkarvård skulle innebära, generellt sett näppeligen kunna anses oskälig eller komma att i någon högre grad inverka hinderligt för fullgörandet av deras ordinarie arbetsuppgifter vid truppförband och andra enheter. Om det sålunda i och för sig kunde förefalla naturligt, att de vid försvarsväsendet anställda tjänsteläkarna toges i anspråk för att i denna egenskap bestrida enahanda funktioner med avseende å läkarvård m. m., vilka enligt civila avlöningsreglementet anförtrotts åt verksläkarna, har emellertid en inom kommittén verkställd närmare undersökning givit vid handen, att genomförandet av en sådan anordning skulle bliva förenat med åtskilliga svårigheter. Härvid är till en början att uppmärksamma, att enligt gällande organisation vissa till försvarsväsendet hörande anstalter och inrättningar icke förfoga över egna tjänsteläkare. Detta är förhållandet beträffande dels vissa skolor, staber och förvaltningsmyndigheter, dels ock vissa verkstäder och fabriker m. fl. anläggningar, i främsta rummet tygdepartementets fabriker och anstalter. Vad beträffar den vid skolor, staber och förvaltningsmyndigheter tjänstgörande ordinarie personalen gäller för närvarande, att densamma — i den mån icke sjukvård kan beredas vid militär sjukvårdsinrättning, avsedd för det truppförband vederbörande tillhör — i sjukvårdshänseende hänföres till visst truppförband å tjänstgöringsorten, varest särskild läkare finnes anställd. På liknande sätt föreskrives i fråga om den vid försvarsväsendets tekniska företag anställda ordinarie personalen å orter, dit truppförband finnas förlagda, att densamma har att i och för erhållande av läkarvård å sjukvisitation hänvända sig till vederbörande truppförbandsläkare. Nu berörda förhållanden äro ägnade att skapa stora ojämnheter i arbetsfördelningen de olika militärläkarna emellan redan när det gäller nuvarande rätt för ordinarie beställningshavare att erhålla läkarvård vid ordinarie sjukvisitation, ojämnheter som självfallet skulle ytterligare accentueras vid ett utsträckande av sjukvårdsrätten enligt lönekommitténs förslag. Även om dessa ojämnheter kunde elimineras genom att för här berörda personalgrupper anställa särskilda civila verksläkare — en anordning, som under alla förhållanden finge tillgripas å orter, där militärläkare ej finnes stationerad

93 — skulle likväl alltjämt kvarstå betydande ojämnheter till följd av den avsevärt växlande fördelningen å olika truppförband av civila personalgrupper, vilka redan äro eller inom den närmaste framtiden kunna förutsättas bliva sjukvårdsberättigade, nämligen personal i arbetaranställning samt icke-ordinarie tjänstemän. Av kommittén i förevarande hänseenden verkställda undersökningar hava givit vid handen, att antalet vid respektive truppförband av armén enligt nu gällande eller sannolikt inom kort blivande bestämmelser sjukvårdsberättigade befattningshavare av olika kategorier — häri inräknad vid staber, skolor och förvaltningsmyndigheter tjänstgörande personal, som i sjukvårdshänseende tilldelats visst truppförband — uppvisar så betydande växlingar som från lägst omkring ett hundratal till högst inemot åttahundra befattningshavare per truppförband. Under sådana förhållanden skulle ett överflyttande å militärläkarna av en utvidgad läkarvårdsskyldighet utan särskild ersättning efter kommitténs uppfattning i vissa fall leda till obilliga resultat. Genom beviljande åt militärläkarna av särskild ersättning för de ökade göromål, som sjukvårdsrättens utsträckande skulle medföra, skulle givetvis n u antydda olägenheter kunna undanröjas eller minskas. Lönekommittén har emellertid vid sina överväganden kommit till den uppfattningen, att det även vid införandet av särskild gottgörelse för den utsträckta tjänstgöringsskyldigheten ej skulle bliva lämpligt eller ens alltid möjligt att binda läkarvårdsorganisationen vid ett utnyttjande av tjänsteläkarna i denna egenskap. Vad armén beträffar skulle sålunda sannolikt uppkomma vissa svårigheter att vid de truppförband, varest två ordinarie läkare finnas anställda, ernå en ändamålsenlig fördelning av de ökade göromålen dem emellan. Att generellt pålägga endast den ene av tjänsteläkarna ifrågavarande göromål torde med hänsyn till tillämpad arbetsorganisation näppeligen låta sig göra. Även vid marinen och flygvapnet torde på grund av därstädes rådande särskilda förhållanden ett åläggande för de ordinarie läkarna att i egenskap av tjänsteläkare svara för en vidgad läkarvård komma att bliva förenat med vissa praktiska svårigheter. Vad marinens tjänsteläkarorganisation beträffar är att märka, att densamma i och med genomförandet av 1925 års försvarsordning reducerades med hänsyn till att den personalen dittills av ålder tillerkända förmånen av fri sjukvård i hemmen då borttogs; ett återställande av den före år 1925 rådande ordningen skulle måhända vid oförändrad personalorganisation kunna leda till krav på en motsvarande utökning av antalet läkarbeställningar. Vad slutligen angår flygvapnet, torde de därstädes rådande oenhetliga förläggningsförhållandena för närvarande uppresa hinder mot att generellt genomföra den ifrågasatta anordningen. I detta sammanhang må slutligen framhållas, att sedan numera vissa större grupper av den vid försvarsväsendet anställda arbetarpersonalen genom bestämmelser i vederbörliga kollektivavtal tillförsäkrats förmånen av fri läkarvård i hemmet, förvaltningsmyndigheterna erhållit bemyndigande

94 att med civil läkare eller läkare å försvarsväsendets stat träffa avtal angående ombesörjande mot särskild ersättning av nämnda läkarvård. Av de skäl, vilka i det föregående antytts, har lönekommittén kommit till den uppfattningen, att den vidgade läkarvård, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma beställningshavarna vid försvarsväsendet, icke bör bindas vid den militära tjänsteläkarinstitutionen. Kommittén har för denna uppfattning funnit stöd i de uttalanden, som gjorts av representanter för de olika försvarsgrenarnas centrala sjukvårdsmyndigheter, med vilka kommittén under hand samrått. Kommittén har sålunda funnit sig böra stanna vid att förorda, att — liksom vid civilförvaltningen — jämväl vid försvarsväsendet tillskapas en särskild verksläkarinstitution för ombesörjande av nämnda vidgade läkarvård. Med avseende å verksläkarnas funktioner synes emellertid härvid böra stadgas sådan begränsning, att verksläkaruppdraget skall omfatta allenast meddelandet av sjukvård i hemmet, övervägande skäl synas nämligen tala för att de militära tjänsteläkarna bibehållas vid den skyldighet att meddela sjukvård i samband med ordinarie sjukvisitation, som redan enligt gällande bestämmelser finnes stadgad. Det ligger i sakens natur, att anställningarna såsom verksläkare böra stå öppna för såväl civila läkare som militärläkare; vid valet av verksläkare synas emellertid av nära till hands liggande skäl försvarsväsendets ordinarie läkare böra äga företräde framför civila läkare, där förhållandena möjliggöra deras anlitande och icke särskilda omständigheter tala för att träffa avtal med civil läkare. Därest i enlighet härmed ordinarie militärläkare beklädes med uppdrag såsom verksläkare, bör han emellertid vid handhavandet av honom i sistnämnda egenskap åliggande läkarvård icke vara att betrakta såsom ordinarie tjänsteläkare utan intaga samma ställning som en verksläkare vid civilförvaltningen. Beträffande den ersättning, som bör utgå för anställning såsom verksläkare vid försvarsväsendet, ligger det i sakens natur, att då verksläkaruppdraget är avsett att omfatta allenast meddelandet av läkarvård i beställningshavarnas hem, ersättningen bör fastställas att utgå med lägre belopp än vad som blir fallet beträffande verksläkare vid den civila statsförvaltningen. Erfarenheten såväl från kommunikationsverken som vid sjukkasseväsendet visar, att antalet läkarbesök i hemmen kan förutsättas komma att väsentligt understiga antalet sjukbesök å läkarens mottagning, för vilka senare besök ersättning i förevarande fall icke skulle utgå. Att nu angiva ett fixt ersättningsbelopp låter sig icke göra bland annat av den orsaken, att ersättningen torde böra växla å olika orter med hänsyn till den tidsutdräkt och de resekostnader, som på grund av avstånden inom orten bliva förenade med läkarbesök i hemmen. Under förutsättning att, såsom kommittén finner lämpligt, ersättningen grundas på det redan nu inom vissa delar av statsförvaltningen tillämpade systemet med viss bestämd ersättning per år och sjukvårdsberättigad anställningshavare, synes det emellertid kommittén kunna anta-

95 gas, att det årliga arvodet i allmänhet icke skall behöva överstiga fem kronor per beställningshavare, däri inbegripet ersättning för vanliga resekostnader. Till de detaljfrågor av olika slag, vilka sammanhänga med den av kommittén förordade utsträckta rätten till sjukvård på statens bekostnad, återkommer kommittén under specialmotiveringen till det föreliggande reglementsförslaget.

Beställningshavares rätt att från kronans förråd utbekomma förnödenheter m. m. Enligt bestämmelser i vederbörliga förvaltningsreglementen hava officerare och underofficerare med vederlikar sedan gammalt åtnjutit rätt att från kronans matinrättningar, förråd och dylika anstalter mot ersättning utbekomma tillagad portion, proviant-, beklädnads- och utrustningsartiklar ävensom att vid kronans verkstäder låta tillverka och reparera uniformspersedlar och övrig tjänstutrustning. I sitt den 5 mars 1918 avgivna betänkande och förslag rörande tillfällig löneförbättring för viss personal vid armén och marinen framhöllo 1917 års militära avlöningssakkunniga (betänkandet sid. 300) önskvärdheten av att en utredning komme till stånd för belysande av frågan, huruvida och i sådant fall i vilken utsträckning nu angivna förmåner borde fortfarande tillkomma personalen. Vad särskilt anginge rätten att uttaga proviant samt intendenturmateriel, finge det anses givet, att denna förmån i allmänhet utfallit rätt ojämnt, då densamma enligt gällande bestämmelser varit i varje särskilt fall beroende på vederbörande chefs eller myndighets prövning. Den sålunda förordade utredningen kom emellertid icke till stånd. Då 1918 års militäravlöningssakkunniga i sitt den 10 februari 1921 avgivna betänkande och förslag rörande lönereglering för arméns och marinens personal, del II, berörde förevarande fråga (betänkandet sid. 124), yttrade de sakkunniga allenast, att de icke funnit anledning föreslå indragandet av ifrågavarande förmåner. De sakkunniga upptogo i sitt förslag till officersavlöningsreglemente ett stadgande om rätt för beställningshavarna att åtnjuta nämnda förmåner enligt de bestämmelser, som meddelades av Kungl. Maj:t. Detta stadgande inflöt i 1921 års provisoriska officersavlöningsreglemente och har sedermera med oförändrat innehåll upptagits i 22 § av 1927 års officersavlöningsreglemente. Med nämnda paragraf bör jämföras det i 4 kap. 1 § av gällande tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena intagna stadgandet, enligt vilket i fråga om rätt för beställningshavare att mot ersättning uttaga portion m. m. skall gälla vad därom i vederbörliga förvaltningsreglementen särskilt stadgas. Ett med bestämmelsen i 22 § officersavlöningsreglementet i viss mån korresponderande stadgande återfinnes i reglementets 20 §, enligt vilken ersättning för tillhandahållande av bränsle — beräknad efter statsverkets

97 s j ä l v k o s t n a d s p r i s — i f ö r e k o m m a n d e fall skall erläggas i den o r d n i n g , vederbörande myndighet bestämmer. F ö r arméns v i d k o m m a n d e f i n n a s n ä r m a r e b e s t ä m m e l s e r a n g å e n d e utb e k o m m a n d e av f ö r n ö d e n h e t e r m . m . från k r o n a n s f ö r r å d m e d d e l a d e dels i d e av K u n g l . Maj:t d e n 18 j u n i 1937 u t f ä r d a d e i n t e n d e n t u r m a t e r i e l - och i n t e n d e n t u r u n d e r h å l l s r e g l e m e n t e n a , dels ock i d e av a r m é f ö r v a l t n i n g e n s i n t e n d e n t u r d e p a r t e m e n t d e n 2 a p r i l 1935 u t f ä r d a d e i n t e n d e n t u r m a t e r i e l - och intendenturunderhållsinstruktionerna. Enligt 4 § intendenturmaterielreglementet äger envar armén tillhörande, i tjänst varande person rätt att -— därest regementschef eller högre myndighet, som har uppsikt över intendenturmaterielen, prövar så utan olägenhet kunna ske — mot kontant ersättning för eget bruk dels i n k ö p a intendenturmateriel, upplagd i kronans förråd, dels låta t i l l v e r k a e l l e r r e p a r e r a u n i f o r m s p e r s e d l a r och övrig tjänstutrustning vid arméns intendenturverkstäder, dock under villkor att kronans rätt och fördel icke i något avseende därigenom trades för när. Den ersättning, som vid köp av intendenturmateriel skall erläggas, angives i en särskild, av intendenturdepartementet utfärdad prislista; vid tillverkning eller reparation av tjänstutrustning skall ersättningen beräknas efter den arbetslön, som faller på arbetet i fråga, samt kronans självkostnadspris för därvid förbrukade materialier, varefter till summan härav lägges minst 10 procent för täckande av administrations- m. fl. kostnader (§ 10 intendenturmaterielinstruktionen). Jämlikt 6 § intendenturunderhållsreglementet må officer, underofficer och vederlike enligt vederbörande regementschefs prövning vid regementet u t b e k o m m a t i l l a g a d p o r t i o n mot erläggande av kontant ersättning, som av intendenturdepartementet fastställes med ledning av vid armén gällande normalportionspris och med hänsyn tagen till magasinerings- och tillagningskostnader. Beställningshavare äger vidare för sig och hushållsmedlemmar, som av honom försörjas, mot kontant ersättning u t b e k o m m a p r o v i a n t a r t i k l a r i den utsträckning, vederbörande regementschef eller högre myndighet prövar så kunna ske och med hänsyn till antalet hushållsmedlemmar m. m. finner erforderligt, dock under villkor att kronans rätt och fördel icke i något avseende trades för när. Denna förmån har likväl icke avseende å sådana artiklar — kött, fläsk eller dylikt — från vilka vissa delar av bättre beskaffenhet kunna avskiljas. För utbekomna förnödenheter erlägges ersättning efter taxa, vilken fastställes av regementschefen med ledning av gällande upphandlingspriser och med tagen hänsyn till magasinerings- och övriga kostnader. I avseende å försäljningens ordnande gäller enligt § 16 av intendenturunderhållsinstruktionen, att förnödenheterna uttagas genom särskilt ombud, utsett av regementschefen. Till detta ombud avlämna köparna uppgifter enligt fastställt formulär å de varor, de önska utbekomma, varefter ombudet sammanställer dessa till en gemensam rekvisition, vilken jämte uppgifterna inlämnas till regementsintendenten. Efter granskning av handlingarna tecknar regementsintendenten utlämningsorder å rekvisitionen och överlämnar densamma till vederbörande uppbördsman. Utlämningen av varorna till ombudet sker sedermera å av regementschefen bestämda tider, vilka beträffande proviantartiklar böra om möjligt sammanfalla med proviantutvägningen vissa dagar. Ersättning för till enskilda köpare försålda varor utgår enligt särskild taxa, som regementschefen fastställer för varje upphandlingsperiod vid regementet. Vid uppgörandet av taxan skola upphandlingspriser ökas med minst 5 — 1—817659

98 beträffande ost och potatis samt furageartiklar med minst 10 — procent för täckande av magasinerings- m. fl. kostnader (§ 17 intendenturunderhållsinstruktionen). I avseende å utbekommandet av förnödenheter från flygvapnets förråd gälla i tillämpliga delar samma bestämmelser som vid armén. För marinens vidkommande hava vissa bestämmelser om utbekommande av proviantartiklar meddelats i reglemente för marinen, del I B § 188: 3 och del III B § 217:3. Enligt dessa bestämmelser äger envar av marinens personal, som ej tillhör reserven och icke åtnjuter naturaportion, rätt att, därest stationsbefälhavare respektive regementschef prövar så kunna ske, för sig och eget hushåll mot ersättning efter taxa u t b e k o m m a a r t i k l a r f r å n proviantuppbörd, dock med undantag för sådana artiklar, från vilka vissa delar av bättre beskaffenhet kunna avskiljas. Enligt nyssnämnda stadganden utfärdas närmare föreskrifter om ifrågavarande rätt av marinförvaltningen. Dylika föreskrifter hava utfärdats den 30 juni 1937. Att märka är, att utlämningen av proviantartiklar vid marinen äger rum ej blott direkt från vederbörande matinrättningars proviantuppbörder utan i viss utsträckning jämväl från särskilt inrättade p r o v i a n t b o d a r . Sådana proviantbodar finnas för närvarande vid Vaxholms kustartilleriregemente och Karlskrona örlogsstation. En vid Stockholms örlogsstation tidigare anordnad proviantbod har däremot nyligen avvecklats. De artiklar, som tillhandahållas i proviantbodarna, anskaffas från kronans förråd och inrättningar; i undantagsfall upphandlas de, utan myndigheten som mellanhand, direkt hos de av myndigheten antagna leverantörerna. Varor från kronans förråd eller inrättningar prissättas vid utlämning till proviantbod efter inköpspris ökat med omkostnadsprocent. Utlämning av varor från proviantuppbörd sker efter sålunda beräknade priser. Vid utlämning från proviantbod pålägges dessutom omkostnadsprocent till täckande av driftkostnader. Varuinköpen i proviantbodarna få ske endast efter skriftlig rekvisition och mot kontant betalning. övervakandet och ledningen av verksamheten och driften vid proviantbodarna utövas av en kontrollant. Proviantförsäljningen handhaves av en föreståndare, tillika uppbördsman. Såsom föreståndare får icke ifrågakomma beställningshavare å aktiv stat och ej heller annan befattningshavare, som omhänderhar under kronans förvaltning stående proviant- eller penninguppbörd. Kostnaderna för personalens avlöning m. m. inräknas i den omkostnadsprocent, som pålägges varupriserna för täckande av belöpande driftkostnader. Med avseende å rätten till utbekommande av tillagad p o r t i o n , inköp av i n t e n d e n t u r m a t e r i e l samt tillverkning och reparation av u n i f o r m s p e r s e d l a r o c h ö v r i g t j ä n s t u t r u s t n i n g gälla vid marinen i tillämpliga delar samma bestämmelser som vid armén. 1930 års militäravlöningssakkunniga. I sitt förslag till militärt avlöningsreglemente förutsatte 1930 års militäravlöningssakkunniga bibehållandet av ifrågavarande militärpersonalen tillförsäkrade förmåner med den utvidgningen, att även bränsle- och lyseförnödenheter skulle kunna mot ersättning utbekommas från kronans förråd (30 § av reglementsförslaget). I 44 § av reglementsförslaget upptogs en motsvarighet till den nuvarande bestämmel-

99 sen i 20 § av officersavlöningsreglementet angående ersättning för tillhandahållande av bränsle. Militäravlöningssakkunniga knöto till sitt förslag angående bibehållandet av gällande bestämmelser om utbekommande av förnödenheter från kronans förråd det uttalandet, att de sakkunniga visserligen icke haft anledning att betrakta ifrågavarande förmån ur synpunkten av något samband med en lönebestämning men att de sakkunniga likväl ansett sig oförhindrade att undersöka, huruvida densamma över huvud taget kunde anses representera ett sådant värde, att hänsyn därtill borde tagas vid fastställande av lönebeloppen. Härom yttrade de sakkunniga följande: Härvidlag hade följande omständigheter kommit under beaktande. Förmånen bestode endast i rätten till vissa inköp, och dess betydelse för individen vore beroende av, i vilken utsträckning sagda rätt kunde utnyttjas. Härutinnan vore förhållandena givetvis ganska olika. I vissa fall — såsom för dem, som vore hänvisade att bo inom kasernetablissement — kunde helt visst inköpen från kronans förråd medföra en lättnad, vars värde dock näppeligen läte sig uppskattas. I andra fall kunde inköpsmöjligheten icke alls eller endast i begränsad omfattning begagnas. För förvaltningsväsendet ansåges rekvisitionerna icke medföra någon nämnvärd olägenhet — vad beklädnads- och utrustningspersedlar anginge, vore de tvärtom till fördel genom att i någon mån underlätta omsättningen i förråden. Beträffande rätten till inköp av tillagad portion vore att märka, att ett borttagande av densamma skulle medföra, att portion under fältmässiga övningar måste kostnadsfritt tillhandahållas officerare och underofficerare, enär något annat sätt att under sådan tjänstgöring ordna deras mathållning icke kunde komma i fråga. Det syntes även böra erinras därom, att ifrågavarande förmåner delvis hade mycket gammal hävd och icke tidigare satts i samband med lönesystemets utveckling. Vid en jämförelse med andra grupper av statstjänstemän funne man, att motsvarande rättigheter, exempelvis fri telefon och fria resor, där dylik rätt åtnjötes, icke räknades såsom avlöningsförmån, oaktat värdet av desamma kunde siffermässigt beräknas. De sakkunniga funne det också mest rättvist, att enahanda betraktelsesätt tillämpades i fråga om militärpersonalens rekvisitionsrättigheter. Vissa av de över militäravlöningssakkunnigas förslag hörda myndigheterna underströko den av de sakkunniga uttalade uppfattningen, att rätten till utbekommande av förnödenheter m. m. från kronans förråd icke borde sättas i samband med lönebestämningen för försvarsväsendets personal. I enlighet härmed påyrkade några myndigheter bestämmelsernas uteslutande ur avlöningsreglementet. Försvarsväsendets lönenämnd förordade för sin del, att bestämmelserna inordnades under det avsnitt av de sakkunnigas reglementsförslag, vilket reglerade skyldigheten att bebo tjänstebostad. Frågans behandling efter år 1930. I sin till 1937 års riksdag avgivna berättelse påtalade statsrevisorerna vissa missförhållanden i samband med den vid marinens proviantbodar bedrivna försäljningsrörelsen. Med hänsyn till rörelsens betydande omfattning syntes det revisorerna, som om proviantbodarnas förnämsta ändamål blivit att tillgodose marinens personal med

100 varor till lägre priser än i den allmänna detaljhandeln förekommande. Vad särskilt beträffade den då vid Stockholms örlogsstation anordnade proviantboden, hade revisorerna med hänsyn till faran för missbruk funnit betänkligt, att inköpsrätten vid proviantboden i Stockholm i fråga om varukvantiteten icke vore begränsad. Revisorerna förklarade sig icke vilja n ä r m a r e ingå på frågan, huruvida den militärpersonalen tillförsäkrade förmånen att av kronans förråd utbekomma vissa artiklar kunde anses lämplig, men förutsatte, att denna fråga komme under omprövning i samband med den inom 1936 års lönekommitté pågående avlöningsrevisionen. Vad beträffar de av statsrevisorerna påtalade missförhållandena i samband med försäljningsrörelsen vid marinens proviantbodar må här erinras att, såsom förut nämnts, dels proviantboden i Stockholm — mot vilken kritiken i främsta rummet riktades — numera avvecklats, dels marinförvaltningen den 30 juni 1937 utfärdat enhetliga föreskrifter angående proviantbodarnas försäljningsverksamhet. Dessa föreskrifter innehålla detaljerade bestämmelser angående organisationen av och kontrollen å ifrågavarande verksamhet. Från privata köpmannaorganisationers sida har vid upprepade tillfällen framhållits såsom ett önskemål, att frågan om den statliga detaljhandel, som inom försvarsväsendet förekomme på grund av förut berörda stadganden, måtte göras till föremål för närmare övervägande och att den personalen tillförsäkrade rätten att utbekomma proviantartiklar från kronans förråd och inrättningar måtte bringas till upphörande, önskemål i sådan riktning hava framställts till 1936 års lönekommitté från Sveriges köpmannaförbund och Stockholms handelskammare. I syfte att erhålla en närmare belysning av den föreliggande frågan har lönekommittén anmodat arméförvaltningens intendenturdepartement samt marin- och flygförvaltningarna att meddela upplysning, huruvida ifrågavarande, militärpersonalen tillagda förmån ur statens synpunkt ansåges medföra olägenheter i förvaltningshänseende, med hänsyn till eventuella svårigheter att förebygga missbruk eller eljest, samt huruvida dylika olägenheter, i den mån sådana förelåge, ansåges kunna uppvägas av de fördelar av omsättning i förråden o. dyl., som kunde vara förenade med förmånens utnyttjande. Därjämte har kommittén anhållit om närmare redogörelse dels angående det sätt, varpå utlämningen av proviantartiklar m. m. i praktiken vore närmare organiserad — varvid tillika begärts uppgift, i vad mån i samband med utlämning av proviantartiklar från kronans förråd förekomme försäljning av direkt i den öppna marknaden upphandlade varor — dels ock, så vitt angår armén och flygvapnet, rörande den omfattning, vari rätten att utbekomma varor av personalen begagnats. I anledning härav hava nämnda ämbetsverk, efter hörande av underly-

101 d a n d e l o k a l m y n d i g h e t e r , till k o m m i t t é n i n k o m m i t m e d u t r e d n i n g i d e b e g ä r d a h ä n s e e n d e n a . U r d e i n k o m n a u t r e d n i n g a r n a m å följande å t e r g i v a s . I fråga o m det sätt, v a r p å i f r å g a v a r a n d e u t l ä m n i n g av p r o v i a n t a r t i k l a r m. m. är organiserad, samt i fråga o m fördelar och olägenheter m e d nuv a r a n d e a n o r d n i n g h a r intendenturdepartementet l ä m n a t i h u v u d s a k följ a n d e redogörelse: Utöver vad i författningarna rörande proviantartiklar föreskreves kunde omnämnas, att förutom den taxa, som med 5—10 procent överstege upphandlingspriserna å olika proviantartiklar, tillkomme en ersättning om 3—5 procent av värdet å det rekvirerade, vilken ersättning rekvirenterna hade att erlägga till det i intendenturunderhållsinstruktionen omnämnda ombudet såsom gottgörelse för distribueringsarbete och emballagekostnader. Bränsleartiklar utlämnades endast till dem, som bebodde kronans bostäder eller för sin tjänst vore bosatta i Boden, Karlsborg, Oscar-Fredriksborg eller på Gotland. I samband med utlämning av proviantartiklar förekomme för närvarande icke försäljning av direkt i den öppna marknaden upphandlade varor vid arméns truppförband genom truppförbandsmyndighetens försorg. Jämlikt intendenturunderhållsinstruktionen mom. 87 finge nämligen till enskilda köpare endast försäljas sådana artiklar, som tidigare intagits i kronans magasin, och vad proviant beträffade endast för manskapets utspisning avsedda varor. Vid ett mindre antal truppförband förefunnes dock privata samköpsföreningar, genom vilkas försorg medlemmarna även torde erhålla andra varor. F r å n underlydande truppförband hade infordrats uppgift å omfattningen av utbekomna varor under vartdera av åren 1936 och 1937. Uppgifterna gåve vid handen, att inköpsrätten vore avsevärt olika såväl vid jämförelse truppförbanden emellan som inom truppförbanden, och det vore tydligt, att den medgivna rätten att mot ersättning utbekomma proviantartiklar icke utnyttjades av all personal. Officerarna syntes icke utnyttja inköpsrätten i samma omfattning som underofficerarna, det fast anställda manskapet eller de civila arbetarna. Detta torde i allmänhet hava sin grund däri, att officerarna oftast hade sina bostäder belägna mer eller mindre långt från kasernetablissementet, så att de icke kunde begagna sig av rekvisitionsrätten på samma sätt som underofficerarna, vilka i regel bodde inom kasernområdet. I samma mån som särskilda bostäder vore upplåtna åt officerarna inom kasernetablissementet eller i dess närhet, ökades även denna kategori av rekvirenter. Då rekvirenten bodde inom kasernetablissementet eller i närheten av detta, kunde han själv eller genom sin familj hämta de rekvirerade varorna. Beställningshavare, som vore bosatta på något större avstånd från kasernen, finge däremot vidkännas utgifter för varornas transport till bostaden. Denna transportkostnad borteliminerade ofta den vinst, som skulle ha erhållits å varan vid köp av kronan i förhållande till priserna i allmänna marknaden. Försäljning till enskilda från arméns förråd och magasin medförde givetvis något ökat arbete för uppbördspersonalen och även i någon mån för kassaförvaltningarna. Några direkta olägenheter i förvaltningshänseende medförde dock icke ifrågavarande försäljning. Utlämning av de olika förnödenheterna skedde i regel på bestämda tider. Vad proviantartiklar beträffade skedde i allmänhet utlämningen icke oftare än en gång per vecka. Vid en del truppförband förekomme dylik utlämning endast en gång var fjortonde dag. Några svårigheter att genomföra utlämning av materiel, tillagad portion samt

102 proviant- och bränsleartiklar vid truppförbanden hade icke förmärkts. Vid tilllämpning av de bestämmelser, som funnes utfärdade rörande försäljning av förnödenheter till enskilda, syntes möjlighet till missbruk k u n n a förebyggas. I en del fall syntes medgivandet att för enskilda utbekomma varor från kronans förråd och magasin medföra fördelar för kronan. I kronans förråd och magasin befintlig materiel och övriga varor erhölle härigenom en hastigare omsättning än eljest, vilket beträffande en del varor — synnerligast proviantartiklar — hade en viss betydelse med hänsyn till de relativt stora kvantiteter, som ur krigsberedskapssynpunkt i allmänhet funnes lagrade vid truppförbanden. Även ur ekonomisk synpunkt medförde medgivandet för enskilda att utbekomma materiel och övriga varor vissa fördelar för kronan. För materiel, som enskilda ägde rekvirera från förråden, betingade sig kronan ersättning, som komme truppförbandets munderingsanslag till godo. För proviantartiklar, som enskilda rekvirerade, erhölle kronan en inkomst av minst 5 procent av värdet av de utlämnade proviantartiklarna, vilket belopp bidroge till att förstärka regementets proviantanslag och därmed lämna manskapet en bättre förplägnad. I fråga o m b e r ö r d a r ä t t i g h e t e r s b i b e h å l l a n d e eller icke h a r i n t e n d e n t u r d e p a r t e m e n t e t anfört f ö l j a n d e : Rätten till inköp av b e k l ä d n a d s - o c h utrustningspersedlar borde obetingat bibehållas. Det vore nämligen av största vikt, att personalen hade möjlighet att vid behov utan dröjsmål anskaffa modellenlig utrustning. Rätten att mot kontant ersättning utbekomma t i l l a g a d p o r t i o n borde av praktiska skäl kvarstå. I många fall, såsom under fältmässiga övningar, hade befattningshavarna ingen annan möjlighet än att medelst portion av kronan ordna sin förplägnad. Inköpen av p r o v i a n t a r t i k l a r torde hava tillmätts större betydelse för de militära befattningshavarna än vad som vore det faktiska förhållandet. Den medgivna rätten utnyttjades mycket ojämnt och bleve för mången endast en skenbar fördel. För personal boende inom kasernetablissementet eller i dess närhet hade det ofta sin betydelse, särskilt om avståndet till närmaste samhälle vore stort. Med hänsyn till att kronan erhölle vinst på försäljningen och då den nu medgivna rätten bidroge till att öka omsättningen av varor, varav truppförbanden ur krigsberedskapssynpunkt måste innehava större partier, borde den nu medgivna rätten bibehållas. Vad slutligen b r ä n s l e a r t i k l a r beträffade, så utlämnades för närvarande dessa praktiskt taget endast till befattningshavare, som bebodde kronans bostäder, varför även denna rätt borde bibehållas. D e p a r t e m e n t e t h a r slutligen s o m sin å s i k t f r a m h å l l i t a t t , d å b e r ö r d a r ä t t i g h e t e r i sin n u v a r a n d e f o r m icke k u n d e a n s e s h a v a k a r a k t ä r a v a v l ö n i n g s f ö r m å n e r , det b o r d e v a r a tillfyllest o m b e s t ä m m e l s e r h ä r o m i n t o g e s allen a s t i de a v K u n g l . Maj:t f a s t s t ä l l d a f ö r v a l t n i n g s r e g l e m e n t e n a . De i officersavlöningsreglementet n u intagna bestämmelserna syntes därför böra b o r t t a g a s u r ett k o m m a n d e a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e . Marinförvaltningen h a r b e t r ä f f a n d e n u v a r a n d e a n o r d n i n g a r vid m a r i n e n och deras utnyttjande anfört i huvudsak följande:

103 Det sätt, varpå försäljningsverksamheten m. m. numera vore organiserad — även med avseende å kontrollen — framginge av »föreskrifter för tillhandahållande åt enskilda av förnödenheter m. m. från marinens förråd och inrättningar», utfärdade av marinförvaltningen den 30 juni 1937. I övrigt kunde anföras följande. Rätten att utbekomma tillagad portion utnyttjades i relativt ringa omfattning. Oftast berodde utnyttjandet härav på lokala förhållanden, t. ex. långt avstånd från bostad till arbetsplats eller tjänstgöring å sådan plats, där knappast någon annan möjlighet för bespisning än utnyttjandet av den militära matinrättningen erbjödes, t. ex. å kustartilleriregementenas ytterförläggningar. Rätten att mot ersättning utbekomma tillagad portion vore alltså ej en ekonomisk förmån i vanlig bemärkelse utan finge ur tjänstesynpunkt anses i vissa fall såsom nödvändig och i andra fall såsom ändamålsenlig. Vad anginge inköp av förnödenheter från proviantuppbörd respektive proviantbodar vore att märka, att de enskilda beställningshavarna genom sina inköp direkt bidroge till förrådens underhållskostnader, varför ett borttagande av inköpsrätten skulle medföra en mindre ökning av omkostnaderna för proviantförråd och inrättningar. Beträffande rätten till köp av persedlar och materialier från förråd, vore denna utnyttjad i relativt ringa omfattning. Köp av beklädnad avsåge i regel nya och kasserade skodon och överdragskläder. Försäljning av kasserade persedlar vore icke utan betydelse för kronan, enär därigenom oftast erhölles bättre priser än om försäljningen skulle ske uteslutande vid auktion. Priserna utgjordes å nya persedlar av inköps- eller tillverkningspriser, ökade med förrådets omkostnadsprocent, samt å kasserade persedlar de priser, som vid kassationen åsatts desamma. Utlämning av övriga persedlar och materialier till enskilda förekomme i mycket ringa omfattning. Rätten att vid marinens beklädnadsverkstäder låta tillverka och reparera uniformspersedlar hade företrädesvis betydelse för befattningshavare, som vore bosatta i Karlskrona, enär måttagning och provning torde förutsätta rekvirentens personliga närvaro å verkstaden. Tillverkningen av beklädnadspersedlar åt enskilda hade visat sig bevara och utveckla arbetspersonalens yrkesskicklighet samt bidraga till en viss utjämning av arbetstillgången. Försäljningen m. m. till enskilda medförde givetvis ökat arbete för förvaltningspersonalen, som i allmänhet även detta arbete förutan hade en betydande arbetsbörda. Några andra direkta olägenheter i förvaltningshänseende eller några svårigheter att förebygga missbruk av inköpsrättigheterna m. m. syntes numera icke föreligga. B e t r ä f f a n d e f r å g a n o m b i b e h å l l a n d e eller e v e n t u e l l i n d r a g n i n g a v d e h ä r avsedda f ö r m å n e r n a h a r marinförvaltningen anfört följande: Vid övervägande av denna fråga hade marinförvaltningen kommit till den uppfattningen, att tillagad p o r t i o n från matinrättning borde få uttagas av personal, kommenderad å kustartilleriets ytterförläggningar eller eljest under tjänstgöring vid trupp utom förläggningsorten, att tillagad m å l t i d u n d e r u p p e h å l l i a r b e t e t borde, i den utsträckning vederbörande chef bestämde, få uttagas av marinen tillhörande personal, som på grund av tjänstgöringsplatsens belägenhet icke kunde intaga måltid i hemmet, samt att rätten till k ö p a v b e k l ä d n a d s p e r s e d l a r o c h m a t e r i a l i e r och rätten att vid marinens beklädnadsverkstäder t i l l v e r k a o c h r e p a r e r a uniformspersedlar borde bibehållas såsom i viss mån svarande mot de förmåner, som vid den år

104 1938 beslutade löneregleringen tillerkänts tjänstemän inom den civila statsförvaltningen, som hade skyldighet att under tjänstgöring bära uniform. Vad vidare beträffade rätten att u t b e k o m m a m a t v a r o r f r å n p r o v i a n t b o d o c h p r o v i a n t u p p b ö r d , kunde det med hänsyn till därmed förknippade fördelar för driften av vederbörliga förråd och inrättningar vara lämpligt bibehålla även denna rättighet. Å andra sidan ville marinförvaltningen icke motsätta sig ett nedläggande under fredstid av ifrågavarande försäljning för att därigenom undvika sådan friktion med köpmannaorganisationerna, som vid upprepade tillfällen förekommit. Dock borde det ankomma på Kungl. Maj:t att medgiva dylik försäljning å orter, där den enskilde hade särskilt stora svårigheter att till rimligt pris anskaffa erforderliga förnödenheter. Möjligheterna för personalen att utnyttja de förmåner, varom här vore fråga, vore mycket ojämnt fördelade och på grund av tjänstgöringsförhållanden m. m! för många så gott som betydelselösa. Med anledning härav hade lokalmyndigheterna ifrågasatt, huruvida icke sådana förmåner borde i viss utsträckning indragas mot kompensation i lönehänseende, varvid jämväl hänvisats dels till vad 1930 års militäravlöningssakkunniga härom yttrat i sitt betänkande den 10 december 1930, dels till vad Stockholms handelskammare och Sveriges köpmannaförbund i denna del anfört i de skrivelser, som överlämnats till 1936 års lönekommitté. Då emellertid frågan om lönekompensation.för mistade förmåner erbjöde svårigheter att i sakens nuvarande läge bedöma, hade marinförvaltningen ansett sig böra tills vidare avstå från att närmare ingå på densamma. Flygförvaltningen

h a r i f r å g a n anfört följande:

Försäljning av direkt i öppna marknaden upphandlade varor förekomme endast vid Västmanlands flygflottilj, där ombudet anskaffade och tillhandahölle margarin, konserver och mjukt bröd. Någon olägenhet i förvaltningshänseende med hänsyn till svårighet att förebygga missbruk vid utnyttjandet av de förmåner, varom här vore fråga, hade icke förmärkts. Däremot vore det tydligt, att en del ökat arbete härigenom tillkommit för viss personal för utlämning, redovisning och kontroll. Någon fördel för kronan med hänsyn till omsättning i förråden kunde vid flygvapnet icke anses vara förenad med förmånens utnyttjande. Flygförvaltningen ville för sin del framhålla, att det ur militär synpunkt, vad beträffade såväl freds- som beredskapstjänst, vore erforderligt, att tillagad p o r t i o n ävensom m u n d e r i n g s - samt u t r e d n i n g s - och r e m t y g s p e r s e d 1 a r mot ersättning finge uttagas. Vad slutligen b r ä n s l e a r t i k l a r beträffade, så utlämnades dessa så gott som uteslutande till befattningshavare, som bebodde kronans bostäder, vilka i vissa fall centralt uppvärmdes, varför även denna rätt syntes böra bibehållas. 1936 års lönekommitté. Av v a d de h ö r d a m y n d i g h e t e r n a a n f ö r t liksom ock a v d e n siffermässiga u t r e d n i n g , som bifogats u t l å t a n d e n a m e n s o m h ä r ej a n s e t t s b e h ö v a återgivas, h a r l ö n e k o m m i t t é n b i b r a g t s d e n u p p f a t t n i n g e n , att d e f ö r m å n e r , o m vilka h ä r ä r fråga, i a l l m ä n h e t icke k u n n a a n s e s r e p r e s e n t e r a n å g o n m e r a a v s e v ä r d e k o n o m i s k fördel för p e r s o n a l e n vid försvarsväsendet. R ä t t e n till i n k ö p a v proviant, vilken i d e n a l l m ä n n a diskussionen i f r å g a n n ä r m a s t varit f ö r e m å l för u p p m ä r k s a m h e t , t o r d e s t u n d o m väsentligen b e r o e n d e p å l o k a l a f ö r h å l l a n d e n — h a v a i n n e b u r i t en viss l ä t t n a d för en del av p e r s o n a l e n , m e n m ö j l i g h e t e r n a till u t n y t t j a n d e av d e n n a r ä t t h a v a

105 varit ganska ojämna. Dess ekonomiska värde lärer under alla förhållanden hava varit tämligen obetydligt, vilket i stort sett också torde gälla övriga här avsedda förmåner. Med hänsyn härtill synes — såsom 1930 års militäravlöningssakkunniga uttalat — anledning icke föreligga att betrakta ifrågavarande förmåner ur synpunkten av något samband med en lönebestämning för den militära personalen. Så har veterligen ej heller tidigare varit förhållandet. Ifrågavarande rekvisitionsrättigheter voro före 1921 års lönereglering utformade helt vid sidan av avlöningsbestämmelserna, och i förarbetena till nämnda lönereglering förekommer ingenting, som ger anledning antaga, att inregistrerandet i avlöningsreglementet av dessa sedan gammalt gällande rättigheter i någon mån utövat inflytande på löneavvägningen. Det synes icke föreligga något skäl att nu anlägga ett annat betraktelsesätt. Att generellt sammankoppla en eventuell rätt för personalen till rekvisitioner ur kronans förråd m. m. med lönebestämningen eller med avlöningsföreskrifternas utformning synes därför icke vara påkallat. Av särskilda skäl torde emellertid hittillsvarande rekvisitionsrätt i vissa delar alltjämt böra upptagas i lönebestämmelserna. I annat sammanhang föreslår lönekommittén, i viss anslutning till de för civilförvaltningens personal beslutade anordningarna för täckandet av merkostnader för tjänstedräkt, införande av ett årligt ekiperingsbidrag till beställningshavare med uniformsplikt. Då kommittén därvid ansett sig böra beräkna beloppet av detta bidrag med utgångspunkt från tillverkningskostnaderna vid kronans intendenturverkstäder, har det synts vara följdriktigt, att rätten till ett dylikt bidrag kombineras med rätt att till självkostnadspris från kronans förråd utbekomma uniformspersedlar eller därför erforderliga materialier liksom ock med rätt att vid kronans verkstäder låta tillverka dylika persedlar. E n sådan kombination utgör nämligen förutsättningen för att bidraget skall för personalen kunna få det ekonomiska värde, till vilket det beräknats. Likaledes har, i överensstämmelse med vad som stadgats för civilförvaltningens vidkommande, i reglerna om skyldighet att bebo tjänstebostad m. m. ansetts böra intagas en bestämmelse om tillämpande av självkostnadspris för bränsle och belysning i de fall, då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla beställningshavare dylika förmåner. I övrigt synes det lönekommittén icke vara erforderligt eller lämpligt att i avlöningsreglementet intaga några bestämmelser om naturaförmåner av ifrågavarande slag. Den i ämnet förda diskussionen har visat, att ett upptagande i avlöningsförfattningarna av vissa rättigheter för personalen i förevarande hänseende lätt ingiver en missvisande föreställning om en personalen tillkommande avlöningsförmån. E n eventuell möjlighet att rekvirera vissa förnödenheter eller att uttaga portion bör emellertid icke, lika litet som de vid vissa affärsverk för närvarande förekommande s. k. förmånerna av mindre värde (fri telefon vid telegrafverket, fria resor vid statens järnvägar,

106 fri elektrisk belysning vid statens vattenfallsverk), betraktas såsom avlöningsförmån. Ur denna synpunkt finnes ej heller för staten någon anledning att genom stadgande i avlöningsreglementet garantera personalen en bestående rätt i detta avseende. I den mån det anses ur tjänstesynpunkt önskvärt eller eljest lämpligt, att kronan mot ersättning fullgör vissa naturaprestationer, lära föreskrifter härom böra meddelas i annan ordning än genom avlöningsbeslämmelser. I enlighet med den uppfattning, som lönekommittén sålunda angivit, har kommittén i sitt förslag till militärt avlöningsreglemente icke upptagit andra stadganden om naturaförmåner av här ifrågavarande slag än bestämmelser om uniformspersedlar m. m. samt om självkostnadspris i vissa fall för tilldelat bränsle och lyse. Frågan om bibehållande eller avskaffande av hittillsvarande rekvisitionsrätt i övriga delar bör enligt kommitténs mening göras till föremål för överväganden utan samband med lönefrågan. Kommittén saknar vid sådant förhållande anledning att för egen del intaga någon bestämd ståndpunkt eller utarbeta något förslag i dessa hänseenden. Beträffande utlämnandet av portion in natura vill kommittén allenast framhålla, att under fältmässiga övningar liksom i vissa andra fall, då på grund av förläggnings- eller tjänstgöringsförhållanden svårigheter föreligga att på annat sätt ordna personalens mathållning, en dylik naturaprestation torde vara betingad av ett bestämt tjänstintresse, vadan någon inskränkning i nuvarande rekvisitionsrätt för dylika fall icke rimligen kan komma i fråga. Under vanliga tjänstgörings- och förläggningsförhållanden kan ett tillhandahållande av portion in natura åt officerare och underofficerare med vederlikar icke på samma sätt motiveras ur tjänstintressets synpunkt, men å andra sidan lärer nämnvärd olägenhet för statens vidkommande näppeligen vara förenad med en sådan naturaprestation, under förutsättning likväl att effektiv kontroll utövas, så att missbruk förebyggas. Med avseende å försäljningen av proviant och liknande förnödenheter ur kronans förråd har kommittén visserligen av den verkställda utredningen fått det allmänna intrycket, att den på denna punkt framställda kritiken överdrivit frågans betydelse samt att befogade anledningar till anmärkning mot bristande kontroll för närvarande knappast kunna sägas föreligga. Erfarenheten har dock visat, att denna försäljning kan giva anledning till friktioner, och det är vidare tydligt, att densamma i viss mån medför ökat arbete för förvaltningspersonalen. Ur n ä m n d a synpunkter kunna goda skäl anföras för ett avskaffande av denna försäljningsverksamhet.

Lönenämnd. De militära löneärendenas beredning inom Kungl. Maj:ts kansli. Enligt bestämmelserna i 41 § av gällande officersavlöningsreglemente gäller — i huvudsaklig överensstämmelse med vad som stadgats i nuvarande avlöningsreglementen för den civila statsförvaltningen — att en lönenämnd skall finnas inrättad med uppgift att avgiva yttranden rörande sådana allmänna föreskrifter, som enligt nämnda reglemente utfärdas av Kungl. Maj:t, samt att jämväl bereda andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur. Nämnden tillsättes av Kungl. Maj:t, och i densamma skola löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena vara representerade. I enlighet härmed har sedan genomförandet av 1921 års lönereglering för försvarsväsendet fungerat en särskild lönenämnd för detta förvaltningsområde, benämnd försvarsväsendets lönenämnd. I sitt betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente upptog 1928 års lönekommitté till ingående behandling frågan om lönenämndsinstitutionen. Kommittén, som betonade en dylik institutions betydelse för en enhetlig tillämpning av lönebestämmelserna, uttalade tillika, att liksom enligt kommitténs förslag endast ett avlöningsreglemente skulle komma att finnas för hela den civila statsförvaltningen, också endast en lönenämnd borde förefinnas. Allmänna civilförvaltningens och kommunikationsverkens nuvarande lönenämnder borde därför avskaffas och en ny gemensam lönenämnd för civilförvaltningen inrättas. Därest även försvarsväsendet komme att inordnas under ett med allmänna avlöningsreglementet i huvudsak sammanfallande reglemente, syntes det kommittén böra tagas i övervägande, om icke den nya lönenämnden borde bliva gemensam för både den civila och den militära statsförvaltningen. I avseende å lönenämndens sammansättning förordade kommittén, att nämnden skulle utgöras av ett relativt ringa antal, förslagsvis högst fem, av Kungl. Maj:t utsedda personer jämte suppleanter för dem, vilka vore förtrogna med lönefrågor. Det syntes önskligt, att man, utan att eftersätta kravet på ingående kännedom om lönefrågorna, kunde förvärva dels en utanför förvaltningen stående person, som vore förtrogen med statens och

108 det allmännas synpunkter, dels en förvaltningsman, dels ock tjänstemän av olika skikt, förslagsvis en inom de högre lönegraderna, en från mellangraderna och en från de lägre lönegraderna. Till nämndens förfogande borde såsom sakkunniga stå av Kungl. Maj:t utsedda personer, företrädande såväl förvaltningarna som personalsammanslutningarna. Dessa sakkunniga skulle av nämnden tillkallas icke endast för att meddela upplysningar utan för att nämndens ledamöter skulle bedriva sakliga överläggningar med dem i syfte att få ärendena allsidigt belysta. Förvaltnings- och personalrepresentanterna skulle icke äga deltaga i nämndens beslut men få sina meningar antecknade till nämndens protokoll och omförmälda i nämndens utlåtanden. I förslaget till allmänt avlöningsreglemente upptog 1928 års lönekommitté icke något stadgande angående lönenämnd. Det syntes nämligen kommittén onödigt, om icke rent av olämpligt, att i avlöningsreglementet införa bestämmelser rörande en dylik löneteknisk institution, innan någon erfarenhet vunnits angående resultatet av en förändrad lönenämndsorganisation. 1930 års militäravlöningssakkunniga förklarade sig i likhet med 1928 års lönekommitté hålla före, att erfarenheterna från de nuvarande lönenämndernas verksamhet påvisat den viktiga uppgift, en sådan instans hade att fylla. De sakkunniga framhöllo vidare, att den allmänna överensstämmelse i löneavseende mellan olika statliga förvaltningsområden, som redan vore rådande, vid bifall till de sakkunnigas förslag till militärt avlöningsreglemente komme att bliva än tydligare markerad och anspråken på enhetlighet jämväl i fråga om bestämmelsernas tolkning än mera göra sig gällande. F r å n denna utgångspunkt syntes det därför följdriktigt, att samtliga angelägenheter, som hänskötes till lönenämnds prövning, kunde handläggas av en för hela statsförvaltningen gemensam sådan nämnd. Vid detta spörsmåls bedömande borde emellertid även andra hänsyn beaktas. Den militära organisationen och den militära tjänstgöringen företedde utpräglade särdrag i förhållande till övriga verksamhetsområden, och förhållandena vore väsentligt olika inom skilda grenar av försvarsväsendet och för olika personalgrupper inom detsamma. Avlöningsförfattningarnas tilllämpning krävde därför en grundlig, på erfarenheten fotad kännedom om olika faktorer, och det finge anses ofrånkomligt, att detta vetande i icke alltför ensidig gestaltning vore representerat inom själva nämnden. Att inrymma erforderlig sakkunskap beträffande samtliga förvaltningsgrenar inom en nämnd med föreslagen sammansättning av fem medlemmar läte sig knappast göra, om de olika tjänstemannagruppernas intressen skulle bliva behörigen tillgodosedda. Enligt de sakkunnigas mening borde nämnden sammansättas av ett fast och ett växlande led. Det förra borde bildas av företrädare för det allmänna.

109 under det att det senare borde företräda löntagarna. Denna sistnämnda del borde bestå av ständiga medlemmar, sammanförda i visst antal grupper för olika förvaltningsgrenar, och nämnden sammansättas av den fasta delen och gruppen för det förvaltningsområde en viss fråga berörde. Det syntes önskvärt, att antalet grupper kunde begränsas till två, en för den civila och en för den militära förvaltningen. Personalrepresentanterna borde räkna tre personer, vilka för försvarets del borde företräda de tre huvudgrupperna officerare, underofficerare och manskap. För att ernå lämplig avvägning mellan olika synpunkter syntes det då lämpligt, att även det »allmänna» elementet finge samma styrka. Av de icke fackliga ledamöterna borde ordföranden vara en med statsförvaltningen väl förtrogen person, som helt kunde ägna sig åt denna sin uppgift. De båda andra beständiga medlemmarna borde företräda allmänt ekonomiska synpunkter. Dessa sistnämnda såväl som fackrepresentanterna borde utses för en viss icke alltför kort tid, förslagsvis tre år i sänder. Militäravlöningssakkunniga, som alltså anslöto sig till tanken på en gemensam lönenämnd, förordade, att en omorganisation av lönenämnderna inriktades på en sammanslagning av de nuvarande lönenämnderna till en enda nämnd på nu antytt sätt. Emellertid framförde de sakkunniga även vissa synpunkter på den nuvarande lönenämndens för försvarsväsendet sammansättning för det fall, att denna skulle komma att bibehållas. I likhet med 1928 års lönekommitté höllo militäravlöningssakkunniga före, att stadganden rörande lönenämnd näppeligen hörde hemma i avlöningsreglementet, vadan dylika föreskrifter utelämnades i de sakkunnigas reglementsförslag. Inom militäravlöningssakkunniga uttalades vissa avvikande meningar rörande lönenämndsinstitutionens lämpliga organisation. Därvid yttrade en av de sakkunniga, att han för sin del funne rådligast att låta de militära löneärendena behandlas av en särskild nämnd, lämpligen bestående av en opartisk ordförande, två representanter för det allmänna eller riksdagen, två representanter för förvaltningen eller det högre befälet och två representanter för personalen eller det lägre befälet. Även en av de såsom tillfälliga ledamöter i militäravlöningssakkunnigas arbete deltagande personalrepresentanterna anmälde erinringar mot de sakkunnigas ståndpunkt. Han anförde, att det för att den militära personalen skulle kunna hava förtroende till lönenämnden vore ofrånkomligt, att försvarsväsendet finge behålla en egen lönenämnd med sådan sammansättning, att såväl de olika försvarsgrenarna som de olika huvudpersonalgrupperna där finge sina representanter. Avgivna yttranden. Ett flertal militära myndigheter uttalade sig i sina yttranden över militäravlöningssakkunnigas betänkande för bibehållande av en särskild lönenämnd för försvarsväsendet. Nämnas må i sådant avseende

110 chefen för generalstaben, chefen för intendenturkåren, cheferna för västra och norra arméfördelningarna, militärbefälhavaren på Gotland, chefen för marinstaben, chefen för kustflottan, stationsbefälhavarna vid Stockholms och Karlskrona örlogsstationer, chefen för kustartilleriet samt marinförvaltningen. Även försvarsväsendets lönenämnd uttalade sig i samma riktning. 1936 års lönekommitté. I sitt betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente (sid. 85 o. f.) har 1936 års lönekommitté redogjort för sin ställning till frågan om lönenämnd och om organisationsform för en sådan institution, såvitt angår de förvaltningsområden som omfattas av civila avlöningsreglementet. Därvid har även lönekommittén givit uttryck för den uppfattningen, att en lönenämndsinstitution av hittillsvarande karaktär bör finnas jämväl för framtiden, med väsentligen samma uppgift, som åligger de nuvarande lönenämnderna. I avseende å sammansättningen av en för civila ärenden avsedd lönenämnd har emellertid kommittén förklarat sig icke kunna ansluta sig till den av 1928 års lönekommitté uttalade meningen, alt nämnden borde begränsas till en jämförelsevis liten kärna av löneexperter, utan direkt anknytning till vare sig förvaltnings- eller löntagarintressena. 1936 års lönekommitté har ansett det önskvärt, att i lönenämnden även framgent ingå representanter för båda dessa intressegrupper liksom också för det allmänna, vare sig dessa sistnämnda representanter utses bland i lönefrågor sakkunniga ledamöter av riksdagen eller bland andra för ändamålet lämpliga personer. Ur synpunkten av en tillfredsställande representation av löntagarintresset — och måhända också i viss mån ur synpunkten av förvaltningsintressets allsidiga tillgodoseende — har det emellertid synts kommittén, att även om hänsyn toges till lönenämndens möjligheter att för överläggning inkalla sakkunniga företrädare för skilda verk och personalgrupper, invändningar likväl kunde möta mot att fixera lönenämndens sammansättning på sådant sätt, att ledamöterna genomgående bleve desamma vid behandling av ärenden rörande alla i reglementet avsedda förvaltningsområden. Vidare har kommittén anfört: Vad lönenämndens arbetsbörda och allmänna betydelse i lönefrågor beträffar, föreligga vissa svårigheter att nu bedöma den framtida utvecklingen. Det är visserligen klart, att lönenämnden liksom hittills bör hava att yttra sig icke blott i rena tolknings- och tillämpningsfrågor utan jämväl beträffande frågor av allmänt löneteknisk natur med avseende å de under reglementet hörande förvaltningsområdena, t. ex. beträffande frågor om lönegradsplaceringar i samband med organisationsändringar eller eljest, beträffande förslag till nya eller ändrade tilläggs- och tilllämpningsbestämmelser o. s. v. Vilken betydelse lönenämndens verksamhet i dessa sistberörda avseenden kan komma att i framtiden erhålla för det reella avgörandet av spörsmål av allmän vikt för den statliga lönesättningen, lärer delvis kunna bliva beroende av utvecklingen av det nya institut för förhandling emellan staten och dess tjänstemän, som beslutats av 1937 års riksdag. Skulle denna utveckling komma att i avsevärd mån förskjuta tyngdpunkten av lönenämndens arbete i riktning mot mera formellt lönetekniska gransknings- och tolkningsuppgifter, lära härmed förutsätt-

Ill ningarna för en koncentration av verksamheten till en enda, för hela civilförvaltningen enhetligt sammansatt lönenämnd komma att ökas. Om däremot lönenämndens arbete alltjämt väsentligen bibehåller sin hittillsvarande betydelse även för det reella avgörandet av allmänt principiella lönespörsmål, torde starkare skäl föreligga för en sådan sammansättning av lönenämndsinstitutionen, att en viss variation av representationen för löntagar- och, beträffande viktigare förvaltningsområden, även för förvaltningsintressena kan åstadkommas. Ur här antydda synpunkter har kommittén, även med fasthållande av kravet på kontinuitet och likformighet i löneärendenas behandling, ansett lönenämndsinstitutionens utformning icke böra fixeras på sådant sätt, att organisationen under alla förhållanden bindes vid en enda nämnd med för samtliga förvaltningsområden enhetlig sammansättning. De bestämmelser rörande lönenämnd, som enligt kommitténs mening böra ingå i avlöningsreglementet, hava visserligen i kommitténs förslag avfattats med tanke närmast på en dylik organisation, men det har ansetts lämpligt att i författningstexten uttryckligen giva Kungl. Maj:t möjlighet att — i nära anslutning till vad allmänna civilförvaltningens lönenämnd i sitt utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande föreslagit och till vad för närvarande gäller beträffande undervisningsväsendets lönenämnd —• i viss mån variera lönenämndens sammansättning vid behandling av ärenden rörande olika i reglementet avsedda förvaltningsområden. För kontinuiteten i lönenämndsarbetet måste det emellertid vara av betydelse, att lönenämndens ordförande är gemensam för samtliga i reglementet avsedda förvaltningsområden. Även de representanter för det allmänna — förslagsvis två — vilka böra ingå såsom ledamöter i nämnden, böra såvitt möjligt i regel vara desamma vid behandling av ärenden rörande olika förvaltningsgrenar. Därest, såsom torde kunna förutsättas, för försvarsväsendet kommer att antagas ett avlöningsreglemente byggt på samma lönetekniska principer, bör det tagas i övervägande, i vilka former lönenämndsinstitutionen för försvarsväsendets vidkommande må kunna organiseras i syfte att säkerställa nödigt samarbete och kontakt med den civila lönenämndsinstitutionen. I enlighet med det anförda föreslog kommittén — som för sin del ansåg föreskrifter om lönenämnd böra ingå i avlöningsreglementet — under 58 § av sitt förslag till civilt avlöningsreglemente bestämmelser av innehåll att för beredning av löneärenden, avseende reglementets tillämpningsområde, skulle finnas en lönenämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena borde vara representerade och vilken skulle bestå av en ordförande och sex ledamöter, med rätt för Kungl. Maj:t att, där så funnes lämpligt, för skilda förvaltningsområden förordna om olika sammansättning av nämnden. Lönekommitténs förslag upptogs oförändrat i Kungl. Maj:ts proposition med förslag till civilt avlöningsreglemente och föranledde ingen erinran från riksdagens sida. Av det ovan anförda framgår, att 1936 års lönekommitté redan förut givit uttryck för den uppfattningen, att en institution av de nuvarande lönenämndernas karaktär har en viktig uppgift att fylla. Kommittén finner det självfallet, att även för behandling av ärenden, som beröra försvarsväsendets löneförhållanden, bör finnas ett dylikt rådgivande organ, som verkställer utredningar och avgiver utlåtanden till Kungl. Maj:t och kammarrätten i

112 löneärenden och därvid söker verka för en i möjligaste mån enhetlig och likformig tillämpning av bestämmelserna i det blivande nya militära avlöningsreglementet med därtill hörande tilläggs- och tillämpningsföreskrifter. I fråga om lönenämndens organisation torde kommittén till en början få framhålla, att det förslag till militärt avlöningsreglemente, som kommittén framlägger, på flertalet viktiga punkter nära ansluter sig till det civila avlöningsreglementet. Detta gäller exempelvis bestämmelserna rörande lönetursrätt, semester, tjänstledighetsavdrag, vikariatsersättning, rörligt tillägg, sjukvård m. m. Ur denna synpunkt skulle det uppenbarligen vara till stor fördel, om den lönenämndsinstitution, som enligt civila avlöningsreglementet skall finnas inrättad för de civila förvaltningsområdena, jämväl kunde omhändertaga försvarsväsendets löneärenden. Att den omfattande kännedom om statsförvaltningens löneförhållanden och den större erfarenhet rörande tillämpningen av de nya lönebestämmelserna, som utan tvivel komme att samlas inom en sådan för de civila och militära förvaltningsområdena avsedd gemensam lönenämnd, skulle bliva till stor nytta för lönenämndsarbetets fullgörande, synes obestridligt. Ett dylikt gemensamt lönenämndsorgan torde ock kunna givas en sådan organisationsform, att de speciella förvaltnings- och personalintressen, som kunna förefinnas inom de särskilda förvaltningsområdena, bleve behörigen företrädda inom nämnden. Såsom ovan erinrats, har den civila lönenämndsinstitutionen ansetts icke ovillkorligen böra bindas vid en för samtliga förvaltningsområden enhetlig sammansättning, utan det har förutsatts, att Kungl. Maj:t skulle äga möjlighet att förordna om en viss variation i nämndens sammansättning vid behandling av ärenden från olika förvaltningsområden. Därest vid behandling av försvarsväsendets löneärenden representanter för de militära förvaltnings- och personalintressena inginge såsom ledamöter i nämnden i stället för företrädare för motsvarande civila intressen men nämndens ledamöter i övrigt bleve gemensamma, skulle härigenom tillgodoses såväl önskemålet om enhetlighet i lönefrågornas bedömande för statsförvaltningen i dess helhet som kravet på förvaltningserfarenhet och intresserepresentation för detta speciella område. En sådan organisationsform skulle ock närmast ansluta sig till de riktlinjer för nämndens sammansättning, som förordats av militäravlöningssakkunniga. Emellertid bör ej förbises, att antagandet av ett nytt militärt avlöningsreglemente i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag skulle komma att öka lönenämndsinstitutionens arbetsbörda. Då en närmast för civilförvaltningen avsedd gemensam lönenämnd skulle få att behandla löneärenden berörande så stora förvaltningsområden som de affärsdrivande verken, de till allmänna civilförvaltningen hörande ämbetsverken samt undervisningsväsendet, är det icke uteslutet, att ett utsträckande av nämndens verksamhetsområde även till den militära förvaltningen skulle få till följd en alltför stor arbetsmängd, som skulle försvåra ett rationellt och skyndsamt

113 bedrivande av nämndens arbete. Särskilt skulle detta kunna bliva fallet under den första tiden efter de nya lönebestämmelsernas ikraftträdande, innan ännu en viss praxis hunnit stadga sig beträffande viktigare bestämmelsers tolkning. Med beaktande härav har lönekommittén vid bedömande av olika på organisationsfrågan inverkande faktorer närmast kommit till den uppfattningen, att man i varje fall icke omedelbart bör överföra de militära löneärendena till en för förvaltningen i allmänhet gemensam lönenämnd utan att en särskild lönenämnd för försvarsväsendet bör bibehållas tills vidare. Huruvida vid en senare tidpunkt en övergång till en i och för sig önskvärd koncentration av lönenämndsverksamheten på sätt kommittén här ovan antytt bör komma till stånd, torde böra bliva beroende på utvecklingen av lönenämndernas verksamhet under den närmaste framtiden och på därvid vunnen erfarenhet rörande arbetsuppgifternas omfattning samt andra på frågan inverkande förhållanden, däribland icke minst möjligheterna till ett lämpligt personval. Beträffande antalet ledamöter i nämnden torde, vare sig en särskild lönenämnd för förs vars väsendet bibehålles eller en gemensam lönenämnd med särskilda ledamöter för de militära ärendenas behandling kommer till stånd, anledning icke föreligga att frångå den nuvarande ordningen, enligt vilken nämnden består av sju ledamöter. Om sålunda en särskild lönenämndsinstitution för försvarsväsendet åtminstone tills vidare bibehålles, utesluter detta givetvis icke samarbete och kontakt med den civila lönenämnden vid arbetets fullgörande. Den nuvarande ordningen, enligt vilken en ledamot av allmänna civilförvaltningens lönenämnd förordnats att samtidigt vara ledamot av försvarsväsendets lönenämnd, bör såvitt möjligt tillämpas även efter de civila lönenämndernas sammanförande till en enda nämnd. Såsom en ytterligare åtgärd kan tänkas, att den civila och den militära lönenämnden förses med ett gemensamt sekretariat. Sistberörda fråga synes vara förtjänt av närmare övervägande i samband med den omorganisation av den civila lönenämndens kansli, som lönekommittén i sitt betänkande angående civilt avlöningsreglemente förordat. Lönekommittén, som ansett, att det blivande militära avlöningsreglementet bör i likhet med civila avlöningsreglementet innehålla uttryckliga bestämmelser angående lönenämnd, har i anslutning till det ovan anförda avfattat ifrågavarande bestämmelser med upptagande av alternativa organisationsformer. Kommittén har sålunda under 57 § av reglementsförslaget infört bestämmelser av innehåll att för beredning av löneärenden, avseende reglementets tillämpningsområde, skall finnas en lönenämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade och vilken skall bestå av ordförande och sex ledamöter, med rätt för Kungl. Maj:t att utan hinder härav, där så finnes lämpligt, föreskriva, att dylika ärenden 8—817659

114 skola beredas av lönenämnd för annat förvaltningsområde med sådan ändrad sammansättning, att de militära löntagarintressena bliva inom nämnden företrädda vid ifrågavarande ärendens behandling. I sitt betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente berörde 1936 års lönekommitté i samband med frågan om lönenämnd jämväl spörsmålet om de civila löneärendenas beredning inom Kungl. Maj:ts kansli. Kommittén betonade därvid betydelsen för avlöningsbestämmelsernas likformiga och konsekventa tillämpning av att beredningen inom Kungl. Maj:ts kansli av de lönefrågor, i vilka Kungl. Maj:t skulle hava att fatta beslut eller för riksdagen framlägga förslag, centraliserades till ett och samma departement, lämpligen finansdepartementet, i stället för att såsom hittills varit fallet beredas inom de olika fackdepartementen. Ett sammanförande av löneärendena till finansdepartementet syntes vara en naturlig konsekvens av att de civila avlöningsreglementen, som för särskilda förvaltningsområden hittills utfärdats på föredragning av social-, kommunikations-, jordbruks- och handelsdepartementen, ersattes med ett på finansdepartementets föredragning utfärdat gemensamt avlöningsreglemente för civilförvaltningen i allmänhet. Härav borde också följa, att alla generella tilläggs- och tillämpningsbestämmelser till reglementet utfärdades efter beredning inom finansdepartementet, liksom ock att, där fråga uppstode om framställning till riksdagen angående ändring i eller undantag från reglementets föreskrifter, sådan fråga borde behandlas inom finansdepartementet. Men även där Kungl. Maj:t enligt reglementet hade att fatta beslut i särskilda fall syntes beredning inom ett och samma departement vara påkallad. Frågan om en sådan centralisering av löneärendenas behandling berördes även av chefen för finansdepartementet i propositionen till 1938 års riksdag med förslag till civilt avlöningsreglemente, därvid departementschefen för egen del uttalade sig i anslutning till kommitténs uppfattning. I sin skrivelse i anledning av propositionen förklarade sig riksdagen vilja understryka de i propositionen gjorda uttalandena om önskvärdheten av centralisering till finansdepartementet av löneärendena inom Kungl. Maj:ts kansli, en åtgärd som enligt riksdagens mening vore en viktig förutsättning för en likformig och konsekvent tillämpning av de nya lönebestämmelserna. Då förslaget till militärt avlöningsreglemente uppbyggts efter i huvudsak samma principer som det nya civila avlöningsreglementet och bestämmelserna i reglementsförslaget på betydelsefulla punkter äro helt och hållet eller nära överensstämmande med civila avlöningsreglementet, synes det kommittén följdriktigt, att jämväl beredningen av på Kungl. Maj:ts beslut beroende ärenden rörande försvarsväsendets löneförhållanden — i varje fall i den m å n de äro av mera principiell och för ernåendet av likformighet inom det statliga lönesystemet betydelsefull art — övertages av finansdepartementet. Kommittén — som förutsätter, att även det militära avlöningsregle-

115 mentet utfärdas på finansdepartementets föredragning — anser sålunda givet att, där fråga uppstår om framställning till riksdagen rörande ändring i eller undantag från det militära avlöningsreglementets föreskrifter, sådan fråga beredes inom finansdepartementet. Vidare torde inom finansdepartementet böra behandlas alla ärenden angående utfärdande av generella tillläggs- och tillämpningsföreskrifter till sagda avlöningsreglemente liksom ock rörande ändringar i dylika föreskrifter. Utseendet av ledamöter i försvarsväsendets lönenämnd torde ock böra ankomma på finansdepartementets föredragning. Ur synpunkten av önskvärd likformighet vid det statliga lönesystemets tillämpning skulle det onekligen vara till fördel, om till finansdepartementet även kunde förläggas beredningen av de lönefrågor, i vilka Kungl. Maj:t jämlikt det militära avlöningsreglementets bestämmelser skulle hava att fatta beslut i varje särskilt fall. Det lärer emellertid icke nu kunna tillförlitligt bedömas, huruvida även organisatoriskt sett ett överförande till finansdepartementet av dessa jämförelsevis talrika ärenden skulle framstå såsom en lämplig åtgärd. Ett ställningstagande härutinnan synes böra få anstå till en senare tidpunkt, då närmare erfarenhet vunnits rörande arbetsförhållanden och erforderliga arbetskrafter å den byrå inom finansdepartementet, som efter sammanförandet till detta departement av de civila löneärendena får till åliggande att bereda dessa ärenden. Hänsyn bör härvid jämväl tagas till frågan om lämplig personalorganisation inom försvarsdepartementet. Det må erinras därom, att inom försvarsdepartementet för närvarande finnes inrättad en särskild byrå, som förutom andra uppgifter har till åliggande att bereda försvarsväsendets lönefrågor och som genom en överflyttning av löneärendena till annat departement givetvis skulle få sitt verksamhetsområde icke oväsentligt minskat. Om sålunda försvarsväsendets löpande avlöningsärenden, med de undantag som ovan sagts, tills vidare bibehållas inom försvarsdepartementet, bör emellertid självfallet förutsättas, att beredningen av de på försvarsdepartementets föredragning ankommande lönefrågorna, i den mån de äro av betydelse ur synpunkten av en enhetlig och konsekvent tillämpning av de statliga lönebestämmelserna, sker gemensamt med finansdepartementet.

Avlöningsförhållandena för beställningshavare å övergångsstat. Det beslut om försvarsorganisationen, som fattades av 1925 års riksdag, innefattade bland annat överförande på övergångsstat av ett betydande antal övertaliga beställningshavare vid armén och marinen. Detta antal beräknades till 830 officerare, 801 underofficerare, 271 musikunderofficerare samt 164 civilmilitära och civila beställningshavare. I fråga om avlöningsvillkoren för personal å övergångsstat hade 1919 års försvarsrevision anfört bland annat följande (sid. 649 i del I av revisionens betänkande III): 1 likhet med vad fallet städse varit vid omorganisationer av civila verk, borde givetvis den till övergångsstat överförda personalen bibehållas vid sina genom fullmakt eller konstitutorial tillförsäkrade löneförmåner. Emellertid vore att märka, att den under år 1921 för militärpersonalen beslutade löneregleringen icke vore definitiv utan av provisorisk natur, fastställd för ett år i sänder. Någon juridisk rätt för den till övergångsstat överförda personalen att bliva bibehållen vid de enligt 1921 års lönereglering fastställda lönerna torde följaktligen icke föreligga, utan det stode statsmakterna fritt att vid fattandet av beslut om den nya löneregleringens fortsatta tillämpning begränsa detta till att avse endast den enligt den nya försvarsorganisationen erforderliga personalen. För den till övergångsstat överförda personalen skulle i så fall tillämpas det tidigare gällande lönesystemet, eventuellt med tillägg av den under år 1921 utgående tillfälliga förbättringen. Revisionen ansåge sig emellertid böra framhålla, att tungt vägande skäl kunde anföras för tillämpandet av det nya lönesystemet jämväl å den till övergångsstat överförda personalen. De av försvarsrevisionen angivna synpunkterna blevo av 1925 års riksdag i princip godkända. Vid behandling av förslaget i denna del uttalade vederbörande utskott, att det syntes skäligt att, så länge dyrtidstillägg utginge till statstjänstemän i allmänhet, sådan förmån även tillkomme personal å övergångsstat; utskottet tillfogade vidare, att ifrågavarande personal därefter borde i fråga om dylikt lönetillägg eller ersättning därför jämföras med statens pensionärer. Närmare bestämmelser rörande avlöningsförhållanden, tjänstgöringsskyldighet m. m. för den personal, som i anledning av 1925 års försvarsbeslut överförts till övergångsstat, hava meddelats genom kungörelse den 23 oktober 1925 (nr 429).

117 Med hänsyn till de olika förutsättningar, som gällt för överföringen, äro beställningshavarna i sagda bestämmelser uppdelade i tvenne huvudgrupper. Den första gruppen omfattar dem, som frivilligt överförts till övergångsstat. Beställningshavare tillhörande denna grupp är skyldig att under fredstid tjänstgöra intill fyllda 50 år, vid armén eller kustartilleriet det dagantal under varje period av två år, som motsvarar en repetitionsövning vid truppslaget, samt vid flottan 60 dagar under varje period av fyra år. Beställningshavare å frivillig övergångsstat äger uppbära 75 procent av den lön, som enligt de närmast före överföringen gällande bestämmelserna fastställts för ortsgrupp A i den löneklass, till vilken han vid tiden för överföringen var hänförd. Under tjänstgöring åtnjutes tjänstgöringstraktamente och övriga särskilda förmåner enligt i huvudsak de bestämmelser, som gälla för personal å aktiv stat. I fråga om tjänstgöringstraktamente gäller därvid, att tjänstgöring utom bostadsorten anses likställd med tjänstgöring utom förläggningsorten. För inställelse till och återfärd från tjänstgöring utgår resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. Den andra gruppen utgöres av beställningshavare, som tvångsvis överförts till övergångsstat. Sådan beställningshavare är underkastad full tjänstgöringsskyldighet. I fredstid omfattar tjänstgöringen under varje år av tjänstetiden vid armén eller kustartilleriet minst det dagantal, som motsvarar en repetitionsövning, och vid marinen minst 60 dagar under varje period av två år. Till tvångsvis överförd beställningshavare utgår lön efter den löneklass, vilken vederbörande vid överföringen tillhörde eller till vilken han på grund av löneklassuppflyttning eller befordran enligt kungörelsens bestämmelser är att hänföra. Lönen beräknas efter ortsgrupp B oberoende av bostadsorten. Under inkallelse Ull tjänstgöring bestämmes emellertid lönen efter bostadsortens ortsgrupp, därest tjänstgöringen är förlagd till denna ort. Är tjänstgöringen förlagd utom bostadsorten, gälla särskilda regler för å ena sidan det fall, att tjänstgöringen på förhand kan beräknas omfatta en tidrymd av 12 månader eller mera, och å andra sidan övriga fall. I förstnämnda fall utgår lönen efter tjänstgöringsortens ortsgrupp, varjämte utbetalas flyttningsersättning enligt samma regler, som för aktiv personal gälla vid flyttning till ny förläggningsort. Beräknas tjänstgöring utom bostadsorten icke komma att pågå under minst 12 månader, utgår lön enligt ortsgrupp B, men tillika utbetalas tjänstgöringstraktamente. Till övergångsstat tvångsvis överförd beställningshavare, som upprätthåller befattning, vilken enligt gällande stater skall bestridas av pensionerad personal, eller som eljest tages i anspråk för ständig tjänstgöring, äger rätt till uppflyttning i högre löneklass enligt för aktiv personal gällande grunder. Annan tvångsvis överförd må i mån av fullgjord tjänstgöring vinna uppflyttning till högre löneklass enligt enahanda grunder och med tillämpning

118 tillika av vissa kompletterande bestämmelser i fråga om beräkning av tjänstetid för uppflyttningen. För tvångsvis överförda beställningshavare äro även meddelade vissa andra bestämmelser rörande uppflyttning till högre löneklass eller till högre lönegrad. Vid tiden för den övertaliga militära personalens överförande till övergångsstat gällde avlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr 388), vilket ägde allenast provisorisk giltighet för ett år i sänder i enlighet med riksdagens särskilda, för varje år fattade beslut. Vid 1927 års riksdag antogs, med giltighet från och med den 1 januari 1928, det definitiva avlöningsreglemente för försvarsväsendets personal (nr 170), vilket alltjämt är i kraft. I det nya reglementet gjordes allenast vissa smärre ändringar i de tidigare gällande reglementsbestämmelserna; löneplanerna upptogos därvid helt oförändrade. Det nya reglementet gjordes emellertid tillämpligt allenast å personal på aktiv stat. Beställningshavarna å övergångsstat äro sålunda alltjämt underkastade bestämmelserna i 1921 års provisoriska avlöningsreglemente. Till övergångsstat tvångsvis överförda beställningshavare, vilka uppehålla för pensionerad personal avsedda befattningar eller eljest tagas i anspråk för ständig tjänstgöring, hava berättigats åtnjuta de särskilda förmåner i form av provisoriskt dyrortslillägg och provisorisk avlöningsförstärkning, som under senare år tillerkänts civil och militär personal. Rörande rätt till tjänstepension för beställningshavare, som vare sig frivilligt eller tvångsvis överförts till övergångsstat, innehöll 1925 års kungörelse allenast den föreskriften, att i sådant hänseende de då för motsvarande personal å aktiv stat meddelade bestämmelserna skulle äga tillämpning. Vid den pensionsreglering för försvarsväsendets personal, som vid 1935 års riksdag kom till stånd genom antagandet av militära tjänstepensionsreglementet, gjordes härutinnan ingen principiell ändring. Formellt ordnades frågan genom en övergångsbestämmelse, enligt vilken reglementet skulle äga tillämpning å de beställningshavare, vilka vore underkastade föreskrifterna i kungörelsen 1925:429. Därjämte stadgades — likaledes genom en övergångsbestämmelse — en särskild förmån i pensionshänseende för vissa beställningshavare, som vid tiden för överföringen till övergångsstat uppnått högsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad och som jämlikt bestämmelse i 1925 års kungörelse vunnit uppflyttning till närmast högre löneklass. Dessa beställningshavare tillförsäkrades särskilda högre pensionsunderlag, och samtidigt fastställdes däremot svarande särskilda pensionsavdrag. Enligt verkställd beräkning, som hänför sig till tidpunkten den 1 juli 1939, skulle antalet å övergångsstat då kvarstående beställningshavare utgöra följande:

119 Armén Frivilligt överförda Tvångsvis i

Marinen

Summa

205 174 282 196 Summa beställningshavare

379 478 857

De tvångsvis överförda fördela sig på följande sätt: Lönegrad

Armén

Marinen

Summa

O 3 0 2 O 1

44 64 5

2 1 —

46 65 5

Uo4 Uo3 Uo2 Uol

6 44 110 —

— 17 78 98

6 61 188 98

C 9 C 8 C 4

1 3 5

— — —

1 3 5

478 Summa

Några beställningshavare å övergångsstat, tillhörande flygvapnet, finnas icke. Ett mindre antal beställningshavare å övergångsstat vid armén och marinen äro emellertid för närvarande inkallade till tjänstgöring vid flygvapnet. Såsom av det föregående framgår, äro de till övergångsstat tvångsvis överförda beställningshavarna underkastade tjänstgöringsskyldighet även utöver den obligatoriska minimitjänstgöringen. Åtskilliga av beställningshavarna hava också under åren efter 1925 års försvarsbeslut tagits i anspråk utöyer minimitjänstgöringen. En del av dem hava därvid varit inkallade till ständig tjänstgöring. Detta är framförallt förhållandet med sådana beställningshavare, som ansetts lämpliga för bestridande av befattningar, vilka enligt försvarsorganisationen eljest avsetts att beklädas med pensionerad personal (arvodesbefattningar). Bortsett från övergångsstatare, vilka placerats i arvodesbefattningar, torde det intill de senaste åren endast undantagsvis hava förekommit, att myndigheterna medgivits rätt att inkalla tvångsvis överförda till tjänstgöring utöver den obligatoriska. Mera sällan torde sådan inbeordring hava varat hela året; i regel har den omfattat allenast vissa månader, särskilt sommarmånaderna. Vid kustartilleriet, där man skilt mellan inkallelse för tjänstgöring tills vidare och för tjänstgöring i övrigt, har dock enligt uppgift tjänstgöringen i förra fallet kunnat i enstaka fall fortgå under längre tid i följd. För arméns vidkommande har man, enligt vad som upplysts, dragit sig för att inkalla tvångsöverförda, enär detta vållat avbräck i deras civila anställningar. Icke sällan hava just de beställningshavare, vil-

120 kas arbetskraft man på grund av deras duglighet velat draga nytta av, lyckats skaffa sig goda anställningar utanför statstjänsten. Emellertid har Kungl. Maj:t i anledning av den genom 1936 års försvarsbeslut skedda utökningen av befälskadrerna och i avvaktan på erforderligt tillskott av personal å aktiv stat medgivit, att beställningshavare å övergångsstat må i ökad omfattning inbeordras till tjänstgöring utöver den obligatoriska minimitjänstgöringen. Dylika medgivanden hava lämnats chefen för armén genom brev den 19 februari 1937 och den 28 januari 1938, varvid för inbeordringen förutsatts frivilligt åtagande av vederbörande beställningshavare. På grund av dessa bemyndiganden tagas, enligt inhämtade upplysningar, för närvarande beställningshavare på övergångsstat i ökad omfattning i anspråk för täckande av rådande befälsbrist vid armén. I förhållande till hela personalstocken på övergångsstat vid armén utgöra dock de inkallade, såsom av nedan anförda siffror framgår, alltjämt en mycket liten del. Det har uppgivits vara att förvänta, att behovet av ifrågavarande extraordinära inkallelser av övergångsstatare vid armén skall fortvara åtminstone till och med budgetåret 1939/1940. Liknande bemyndiganden att inkalla övergångsstatspersonal hava lämnats chefen för marinen genom brev den 30 april 1937 och den 22 april 1938. Dessa bemyndiganden avse endast underofficerare. Enligt vad från vederbörande myndigheter upplysts, hava bemyndigandena tagits i anspråk i relativt större utsträckning än vid armén. Praktiskt taget torde för närvarande på grund av den vid flottan rådande befälsbristen i underofficersgraderna samtliga tjänstbara tvångsöverförda underofficerare vara inkallade för tjänstgöring året om, och detta förhållande beräknas komma att fortvara, så länge användbara övergångsstatare finnas. På så sätt torde det av Kungl. Maj:t i bemyndigandena angivna villkoret, att inbeordrandet skall ske på »frivillighetens väg», i praktiken icke vara av större betydelse. Där en beställningshavare anmält hinder för tjänstgöring, har han enligt uppgift allenast medgivits en viss respittid för inställelse. Vad nu sagts i fråga om inkallelser av övergångsstatare vid marinen synes emellertid icke gälla kustartilleriet. Vid detta vapenslag synes Kungl. Maj:ts nyssnämnda bemyndigande hava föranlett inkallande av allenast ett mindre antal underofficerare för tjänstgöring, vilken i regel omfattat 5 å 6 månader under året (från april eller maj till oktober). Ett fåtal tjänstgör hela året om. Enligt av lönekommittén infordrade uppgifter voro till övergångsstat tvångsvis överförda beställningshavare den 1 juli 1938 till ett antal av sammanlagt 183 inkallade till tjänstgöring. Dessa beställningshavare fördelade sig på följande sätt:

121 Beställningshavare tillhörande lönegrad

0 3 0 2 Uo 4 Uo 3 Uo2 Uo 1 C 12

Tjänstgörande i arvodesbefattning

Eljest tagna i anspråk för ständig tjänstgöring

övriga till tjänstgöring inkallade

armén

armén

armén

10 1 6 56 5

Summa

marinen

marinen

marinen

Summa armén

1 2

18 16 2

1 1

12 21 6

2 11 7 1 21

marinen

13 3 6 57 8

32 48 15 1 96

87 Totalsumma

183 De i ovanstående sammanställning under rubriken »övriga till tjänstgöring inkallade» upptagna 26 beställningshavarna hade den 1 juli 1938 tjänstgjort i en följd under följande tidsperioder, nämligen: mindre än 2 månader 2 men ej 4 månader 4 men ej 6 månader 6 men ej 10 månader 10 månader eller mera

6 st. 13 » 2 » 2 » 3 »

1930 års militäravlöningssakkunniga. Frågan, huruvida och i vad mån ett inarbetande av dyrtidstilläggen i de fasta lönerna borde påverka de å övergångsstat uppförda beställningshavarna s löneförhållanden, upptogs till behandling av 1930 års militäravlöningssakkunniga i betänkandet angående militärt avlöningsreglemente (sid. 23 o. f.). De sakkunniga anförde därvid i huvudsak följande: Av vad som förekommit i samband med 1925 års försvarsbeslut finge anses fastslaget, att övergångsstatens avlöningsförhållanden skulle ansluta sig till den aktiva personalens och att detta borde gälla även i fråga om dyrtidstillägget i dess dittillsvarande form. Den av de sakkunniga föreslagna justeringen av lönebeloppen för den sistnämnda personalen avsåge egentligen endast att åt dyrtidstillägget förläna en permanent karaktär, utan att den väsentliga grunden för dess beräknande rubbades, och det syntes då stå i överensstämmelse med 1925 års försvarsutskotts uttalande, att även de nya löneplanerna lades till grund för bestämmande av de överförda beställningshavarnas löneförmåner. Härför talade emellertid även andra skäl av delvis mera reell innebörd. Det syntes icke böra sättas i fråga, att förevarande beställningshavare genom en lönereglering försattes i sämre läge, än de skulle hava intagit, om en dylik åtgärd icke företagits. Då man finge utgå ifrån, att dyrtidstillägget eller annan däremot svarande förmån i ett sådant tänkt fall fortfarande komme att utgå, skulle det bliva nödvändigt att för denna kategori bibehålla en dylik avlöningsform. Enär emellertid dyrtidstilläggssystemet i sin helhet borde avvecklas, syntes det lämpligaste även ur berörda synpunkt vara, att de omarbetade lönerna lades till grund för avlöningens bestämmande.

122 Därjämte borde såsom ett mycket viktigt moment beaktas, au aen överförda personalen icke borde utestängas från den förbättring av pensionsvillkoren, som finge antagas bliva en följd av grundlönernas förhöjning. För att samma pensionsunderlag skulle kunna tillgodoräknas i detta fall som i fråga om den aktiva personalen, måste lönerna fastställas efter enahanda principer. Då den tvångsöverförda personalen under tjänstgöring alltjämt borde i löneavseende likställas med den ständigt tjänstgörande, skulle det vidare möta avsevärda olägenheter att tillämpa olika lönesystem. På nu anförda skäl ansåge sig de sakkunniga böra förorda, att löneplanerna för officerare m. fl. alltjämt finge bilda underlag för bestämmande av avlöningen för den till övergångsstat överförda personalen. I anslutning till sin sålunda uttalade uppfattning föreslogo de sakkunniga, att lönen för frivilligt överförda skulle bestämmas till 75 procent av grundlönen enligt de av de sakkunniga föreslagna nya löneplanerna, varvid skulle tillämpas lönebeloppen i lägsta ortsgruppen (ortsgrupp I). På närmare anförda skäl uttalade sig de sakkunniga för att de tvångsöverförda skulle erhålla lön efter näst lägsta ortsgruppen (ortsgrupp II) inom vederbörande löneklass. Sakkunnigförslagets genomförande skulle för personalen å övergångsstat genomgående hava medfört löneförbättringar, delvis av betydande storlek. Avgivna yttranden. I de över 1930 års militäravlöningssakkunnigas betänkande avgivna yttrandena hava mot de sakkunnigas förslag i förevarande delar riktats huvudsakligen den anmärkningen, att lönen till den tvångsvis överförda personalen skäligen icke borde beräknas efter högre ortsgrupp än den lägsta (ortsgrupp I). Det kunde nämligen eljest inträffa, att en beställningshavare på övergångsstat komme i bättre löneställning än motsvarande beställningshavare på aktiv stat. Sådan erinran har gjorts av arméförvaltningen, försvarsväsendets lönenämnd och ett antal truppförbandschef er, varjämte marinförvaltningen yttrat sig i väsentligen samma riktning. 1936 års lönekommitté. Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, ansågo sig 1930 års militäravlöningssakkunniga på anförda skäl böra föreslå, att lönen till de å övergångsstat uppförda beställningshavarna skulle, oavsett om överföringen skett frivilligt eller tvångsvis, beräknas på grundval av de nya löneplaner, som de sakkunniga framlade i sitt förslag till militärt avlöningsreglemente. En väsentlig anledning till denna de sakkunnigas ståndpunkt, som avviker från vad eljest i allmänhet plägat tillämpas vid löneregleringar, torde vara att söka i den omständigheten, att det då icke var fråga om en reell reglering av lönerna — låt vara att förslagets genomförande skulle medfört löneförbättringar — utan om en i huvudsak formell omarbetning av löneplanerna för inarbetande av dyrtidstillägget i de fasta lönerna. En bidragande orsak utgjorde önskemålet att personalen å övergångsstat ej i pensionshänseende skulle ställas sämre än beställningshavare

123 å aktiv stat, vilka då ännu ej kommit i åtnjutande av definitiv pensionsreglering i anledning av 1921 års lönereglering. En sådan pensionsreglering har emellertid sedermera vidtagits genom antagande av 1935 års militära tjänstepensionsreglemente. Spörsmålet om ordnandet av de till övergångsstat överförda beställningshavarnas löneförhållanden ställer sig principiellt annorlunda, därest — såsom skett i det nya civila avlöningsreglementet och nu avses skola ske jämväl i ett nytt militärt avlöningsreglemente — inarbetande av dyrtidstillägg i de fasta lönerna kombineras med en allmän reglering uppåt av lönenivån. Den frågan uppställer sig då, huruvida och i vad mån den å övergångsstat uppförda personalen bör bliva delaktig av en dylik reell lönereglering och av en därav sannolikt föranledd ny pensionsreglering. Frågan om avlöningsförhållandena för personal å övergångsstat efter en blivande lönereglering berördes för civilförvaltningens vidkommande av 1936 års lönekommitté i betänkandet angående civilt avlöningsreglemente (sid. 250). Kommittén anförde, att det nya civila avlöningsreglementet icke borde erhålla tillämpning å befattningshavare, som vore uppförda å indragnings- eller övergångsstat och som icke hade tjänstgöringsskyldighet, även om de åtnjöte avlöning enligt något av de nu gällande avlöningsreglementena. Mot denna uppfattning gjordes ingen erinran vare sig från Kungl. Maj:ts eller riksdagens sida. Det har sålunda förutsatts, att civila avlöningsreglementet skall äga tillämpning å befattningshavare å övergångsstat, därest han har tjänstgöringsskyldighet. Någon betänklighet har ej ansetts behöva hysas mot en sådan anordning, alldenstund det inom civilförvaltningen icke lärer förekomma, att en befattningshavare uppföres å övergångsstat utan att han även i fortsättningen tages i anspråk för tjänstgöring i samma omfattning som den »aktiva» eller icke övertaliga personalen. Tjänstemän, som vid en omorganisation inom civilförvaltningen anses böra avföras från aktiv tjänst, överföras enligt nuvarande praxis å indragningsstat. Även den å övergångsstat vid försvarsväsendet uppförda personalen är, såsom framgår av ovan lämnade redogörelse, underkastad tjänstgöringsskyldighet, vare sig vederbörande frivilligt eller tvångsvis överförts till övergångsstat. Emellertid föreligger i avseende å tjänstgöringsskyldigheten en väsentlig skillnad mellan den frivilligt och den tvångsvis överförda personalen: i fredstid kan endast av den senare uttagas tjänstgöring utöver en periodiskt återkommande minimitjänstgöring; den frivilligt överförda personalens tjänstgöringsskyldighet är däremot begränsad till en obligatorisk minimitid. Då lönekommittén haft att taga ståndpunkt till frågan, hur avlöningsförhållandena för personal å övergångsstat vid försvarsväsendet böra ordnas efter införandet av ett nytt militärt avlöningsreglemente, har kommittén till en början ansett sig icke kunna tillråda att, såsom 1930 års militäravlöningssakkunniga ifrågasatte, till det nya avlöningsreglementet generellt skulle

124 överföras alla beställningshavare på övergångsstat. Häremot möta betänkligheter både ur principiella synpunkter och med hänsyn till de skiftande förhållanden, som enligt vad ovan anförts råda beträffande olika grupper av dessa beställningshavare. I fråga om de frivilligt överförda beställningshavarna synas rimliga sakskäl icke kunna anföras för att nu vidtaga en ny reglering av lönenivån genom överflyttning av dessa beställningshavare på ett nytt avlöningsreglemente. Ifrågavarande beställningshavare hava, på egen ansökan, år 1925 en gång för alla avförts från aktiv stat, med rätt att åtnjuta 75 procent av då gällande löner för lägsta ortsgrupp men med skyldighet att fullgöra i genomsnitt en månads tjänstgöring vartannat år. Att en eller annan av beställningshavarna enligt frivilligt åtagande bestrider tjänstgöring därutöver, mot åtnjutande av tjänstgöringstraktamente, förändrar i realiteten icke denna befattningshavargrupps karaktär av övertalig personal, vars arbetskraft icke avsetts att utnyttjas i fredstid. De frivilligt överförda äro i själva verket närmast att jämställa med sådan civil personal, som överförts till indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet. Ett medtagande i löneregleringen av en sådan grupp skulle strida mot hittills tillämpade löneregleringsprinciper och åsamka staten kostnader, vilka måste betecknas som onödiga och icke ens kunna motiveras av billighetsskäl. I viss mån annorlunda ställer det sig med de tvångsvis överförda beställningshavarna. Dessa hava utan egen ansökan fått sin militära bana avbruten och alltså ofrivilligt försatts i det läget, att de icke automatiskt kunna bliva delaktiga av en ny lönereglerings förmåner, något som de utan statens tvångsingripande eljest skulle hava blivit. De äro också formellt underkastade full tjänstgöringsskyldighet, även om denna skyldighet i övervägande antalet fall icke utnyttjas. Ur nu antydda synpunkter har inom lönekommittén övervägts, huruvida icke ersättningen till den tvångsvis överförda personalen borde generellt baseras på det nya avlöningsreglementet. I sak skulle en sådan lösning — vilken skulle överensstämma med yrkanden från personalhåll — innebära, att den tvångsvis överförda personalen inordnades under det nya avlöningsreglementet med iakttagande i tillämpliga delar av de i 1925 års förenämnda kungörelse givna särskilda reglerna för lönens bestämmande. Mot en dylik lösning kunna emellertid riktas vägande erinringar. Ett bifall till förslaget skulle innebära, att löneregleringens förmåner bleve utsträckta till en mängd beställningshavare, vilka icke alls tagas i anspråk utöver minimitjänstgöringen. Det skulle alltså medföra kostnader för en höjning av avlöningen även för personer, vilka sedan ett årtionde tillbaka inriktat sig på verksamhet väsentligen utom statstjänst och av vilka kanske många äro ekonomiskt oberoende av lönen å övergångsstat. Såsom konsekvens av en dylik generell lönereglering skulle därjämte komma nödvändigheten att ställa pensionsförmånen i relation till den höjda lönenivån, vilket

125 skulle draga med sig ytterligare kostnader. Ett bifall till förslaget skulle onekligen innebära ett steg utöver vad hittills plägat tillämpas vid löneregleringar. Endast i den mån övergångsstatarnas tjänstgöringsskyldighet fullt utkräves och alltså personalens arbetskraft helt tages i anspråk, skulle ett medtagande i löneregleringen av denna grupp överensstämma med allmän praxis inom civilförvaltningen. Med hänsyn till vad nu senast framhållits kunde en sådan gränsdragning ifrågasättas, att endast sådana tvångsvis överförda beställningshavare, som uppehålla för pensionerad personal avsedda arvodestjänster eller eljest tagas i anspråk för ständig tjänstgöring, inordnades under det nya avlöningsreglementet. Ur principiella och ekonomiska synpunkter kunde ett dylikt alternativ väl försvaras; det må erinras, att tvångsvis överförd beställningshavare, som uppehåller arvodesbefattning eller eljest är i ständig tjänstgöring, berättigats uppbära de särskilda provisoriska lönetillägg, vilka i avvaktan på en blivande lönereglering tillerkänts personal å aktiv stat. Å andra sidan måste anmärkas, att en kategoriklyvning av den tvångsvis överförda personalen på angivet sätt torde vara svår att i praktiken konsekvent verkställa. Enligt vad som försports, hava redan under nuvarande förhållanden olika meningar gjort sig gällande, när det gällt att avgöra, vilken personal som skulle komma i åtnjutande av de provisoriska lönetilläggen. En beställningshavare, som under ett visst år är inkallad till full tjänstgöring, kan ett annat år vara ur tjänst och vice versa. Ville man å det nya avlöningsreglementet överföra någon grupp bland de tvångsvis överförda, bleve man sannolikt av praktiska skäl nödsakad att medtaga alla till denna kategori hörande. Det torde också kunna sägas, att ur synpunkten av en rättvis ersättning under tjänstgöringens fullgörande fullgoda sakskäl för en differentiering mellan ständigt tjänstgörande och för kortare tider inkallade knappast föreligga. Det kan ifrågasättas, om tillräcklig anledning gives att kvarhålla den, som tjänstgör en viss del av året, i en principiellt sämre löneställning än den, som tjänstgör hela året. En beställningshavare, som genom en tvångsåtgärd utestängts från befattning å aktiv stat men likväl har tjänstgöringsskyldighet, kan med visst fog göra anspråk på att under inkallelse till tjänstgöring, vare sig denna inskränkes till den obligatoriska minimitiden eller omfattar tid därutöver, erhålla ersättning baserad på samma grundlön som den, vilken gäller för i aktiv tjänst varande beställningshavare. Då sålunda å ena sidan ett medtagande i löneregleringen av all tvångsvis överförd personal till synes skulle sträcka sig för långt och å andra sidan en begränsning till allenast ständigt tjänstgörande skulle vara svår att i praktiken genomföra samt knappast skulle bereda personalen rättvisa under tjänstgöring, har lönekommittén ansett sig böra stanna vid ett annat alternativ för frågans lösning. Detta alternativ går ut på, att visserligen ingen beställningshavare å övergångsstat formellt överföres till de nya avlönings-

126 bestämmelserna men att å andra sidan all tvångsvis överförd personal under själva tjänstgöringen — vare sig obligatorisk eller ej och vare sig långvarig eller kort — får sin ersättning grundad på det nya avlöningsreglementet. I sak skulle en sådan lösning innebära, att de i kungörelsen 1925:429 angivna grunderna skulle lända till efterrättelse på basis av löneklassbeloppen i de blivande nya löneplanerna i stället för 1921 års löneplaner. Även de i det nya avlöningsreglementet innefattade bestämmelserna om kallortstillägg, tjänstledighetsavdrag, semester, rörligt tillägg och flertalet andra särskilda förmåner böra därvid i tillämpliga delar bliva gällande under inkallelse till tjänstgöring. I övrigt böra kungörelsens föreskrifter i förekommande fall tillämpas på grundval av 1921 års avlöningsreglemente, eventuellt med den modifikationen, att löneplanebeloppen uppräknas med 10 procents dyrtidstillägg och de nya reglerna om rörligt tillägg komma i tillämpning. Beträffande de detaljföreskrifter, som bliva erforderliga för förslagets genomförande, torde det få ankomma på vederbörande förvaltningsmyndigheter eller försvarsväsendets lönenämnd att avgiva förslag. Det ligger i sakens natur, att det förslag till lösning av övergångsstatarnas löneförhållanden, som av lönekommittén här ovan förordats, för statsverket kommer att ställa sig avsevärt mindre kostsamt än ett överförande till de nya avlöningsbestämmelserna av all tvångsvis överförd personal. Ehuru svårigheter föreligga att med det material, som står kommittén till buds, tillförlitligt beräkna kostnaderna, har dock kommittén ansett sig böra verkställa vissa approximativa överslagsberäkningar för att utröna kostnadernas storleksordning, såvitt angår tvångsvis överförd personal. Det har därvid visat sig, att ett genomförande av den princip, som tillämpades i 1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag, skulle medföra en kostnadsökning i förhållande till nuvarande utgifter för övergångsstaten av omkring 150 000 kronor för år, medan ett bifall till lönekommitténs förslag kan beräknas draga en merkostnad för år av i runt tal 50 000 kronor. En lösning i enlighet med det ovan förordade alternativet bör givetvis icke medföra någon som helst reell ändring i avlöningsförhållandena för frivilligt överförd personal. Huruvida av praktiska skäl även för denna personal en uppräkning av löneplanebeloppen, motsvarande 10 procents dyrtidstillägg, och en tillämpning av de nya reglerna för rörligt tillägg bör äga rum, är en fråga till vilken lönekommittén ansett sig icke böra taga ståndpunkt. Om, såsom här förordats, ingen beställningshavare på övergångsstat formellt inordnas under det nya avlöningsreglementet, kan givetvis ej heller ifrågakomma att generellt genomföra någon ändring i pensionshänseende. Detta synes också vara principiellt riktigt. All personal vid försvarsväsendet med lön enligt 1921 års avlöningsreglemente erhöll år 1935 en av löneregleringen betingad pensionsreglering, och att därutöver vidtaga höjning av pensionsförmånen synes icke påkallat i fråga om sådana beställningshavare,

127 som ej tagas i anspråk för tjänstgöring i större omfattning. För beställningshavare, vilka äro i ständig tjänstgöring och därigenom komma att stadigvarande uppbära lön enligt de nya bestämmelserna, måste det emellertid framstå såsom skäligt, att även pensionsförmånerna avvägas i anslutning till vad som kan komma att bliva bestämt för den personal å aktiv stat, vilken blir delaktig av den nya löneregleringen. Därest dylika önskemål vinna beaktande, torde särskilda bestämmelser i detta ämne framdeles få meddelas. Möjligen kan det ifrågasättas, att även tvångsvis överförda beställningshavare, vilka — utan att vara i ständig tjänstgöring — under en följd av år varit inkallade i större omfattning, erhålla någon förhöjning av sina pensioner enligt grunder, som jämväl torde få utarbetas och utfärdas i särskild ordning. Dessa frågor falla emellertid utanför lönekommitténs uppdrag och torde i stället få prövas av de enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 juni 1938 tillkallade pensionssakkunniga.

Specialmotivering till militära avlöningsreglementet. Inledning. Reglementets benämning och uppställning. I sitt den 10 december 1930 avgivna betänkande föreslogo 1930 års militäravlöningssakkunniga 1 benämningen »militära avlöningsreglementet» såsom en förkortad beteckning å ett nytt avlöningsreglemente för personal vid försvarsväsendet. De sakkunniga utgingo härvid från förutsättningen, att det nya reglementet skulle vinna tillämpning icke blott å huvuddelen av den ordinarie militära personal, vars avlöningsförhållanden regleras av nu gällande officersavlöningsreglemente, utan även å det vid försvarsväsendet fast anställda manskapet. Ehuru det nu föreliggande reglementsförslaget utarbetats från den förutsättningen, att avlöningsförhållandena för å ena sidan officerare och underofficerare med vederlikar och å andra sidan det fast anställda manskapet jämväl i fortsättningen skulle regleras genom särskilda vid sidan av varandra utfärdade avlöningsbestämmelser, har kommittén likväl av praktiska skäl funnit sig böra förorda, att reglementet gives en mot civila avlöningsreglementet svarande benämning och sålunda betecknas »militära avlöningsreglementet». I avseende å reglementsförslagets uppställning har kommittén i tillämpliga delar följt den i civila avlöningsreglementet genomförda anordningen med bestämmelsernas uppdelning å olika avdelningar. Denna uppställning av reglementet avviker i väsentliga hänseenden från den i nu gällande officersavlöningsreglemente tillämpade indelningsgrunden, vilken, såvitt angår ordinarie beställningshavare, utmärkes därav, att i skilda kapitel meddelats bestämmelser för, å ena sidan, beställningshavare, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial, och, å andra sidan, beställningshavare, som tillsättas genom förordnande. Kommittén har i stället i nära anslutning till uppställningen av civila avlöningsreglementet sökt att i särskilda underavdelningar av reglementet sammanföra sådana bestämmelser, som äro inbördes likartade eller eljest äga logiskt samband med varandra. Under 1 avd. hava sålunda sammanförts vissa allmänna lönebestämmelser, vilka hava avseende å samtliga i reglementsförslaget åsyftade beställningshavare. 2 avd. innefattar avlöningsbestämmelser för ordinarie beställningshavare. Under 3 avd. hava upptagits avlöningsbestämmelser för extra ordi1 De sakkunnigas reglementsförslag är, i vad det avser ordinarie beställningshavare, fogat vid detta betänkade såsom Bilaga 1.

129 narie fänrikar. Slutligen hava under 4 och 5 avd. meddelats föreskrifter rörande lönenämnd samt angående reglementets tillämplighet. Utöver de i reglementet ingående avlöningsföreskrifterna torde vissa särskilda, för tolkning eller förklaring av reglementets huvudbestämmelser erforderliga stadganden även fortsättningsvis liksom hittills bliva erforderliga. Befogenhet att meddela dylika särskilda föreskrifter skulle, såsom framgår av författningstexten under olika paragrafer i reglementsförslaget, tillkomma Kungl. Maj:t. Sådana av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter synas — i överensstämmelse med vad för närvarande är förhållandet — böra benämnas »tilläggsbestämmelser» till militära avlöningsreglementet. 1 enlighet med det ovan anförda har militära avlöningsreglementet uppdelats på följande avdelningar: / avd. Allmänna bestämmelser, 1—4 §§. 2 avd. Ordinarie beställningshavare. 1 kap. Löneplaner och löneklassplacering, 5—15 §§; 2 kap. Semester och tjänstledighet, 16—23 §§; 3 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar, 24—33 §§; 4 kap. Rörligt tillägg, 34—36 §§; 5 kap. Sjukvård och begravningshjälp, 37—45 §§; 6 kap. Tjänstebostad m. m., 46—49 §§; 7 kap. Ekiperingshjälp och årligt ekiperingsbidrag m. m., 50— 53 §§. 3 avd. Extra ordinarie fänrikar, 54—56 §§. 4 avd. Lönenämnd, 57 §. 5 avd. Reglementets tillämplighet, 58 §. 1 avd. Allmänna bestämmelser. 1 §. Reglementets tillämpningsområde m. m. Nu gällande officersavlöningsreglemente innehåller i 1 § en bestämmelse därom, att reglementets föreskrifter avse förhållandena i fredstid samt att i fråga om avlöning på krigsfot gäller vad därom må vara särskilt stadgat. 1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag till militärt avlöningsreglemente innehöll icke något särskilt omnämnande angående avlöning på krigsfot utan upptog allenast — i rubriken till reglementet — ett tillkännagivande, att reglementsbestämmelserna avsåge förhållandena i fredstid. Några generella föreskrifter rörande avlöning under krig hava hittills icke meddelats. Enligt vad lönekommittén inhämtat, är emellertid frågan om tillskapandet av ett särskilt reglemente angående avlöning till personal vid försvarsväsendet under krigstjänstgöring (krigsavlöningsreglemente) föremål för särskild utredning. Med hänsyn till att denna fråga sålunda torde komma att bringas till lösning har det synts lönekommittén icke vara be9—817659

130 hövligt att i ett blivande militärt avlöningsreglemente införa ett särskilt på pekande angående avlöning på krigsfot. Då vidare i och med tillkomsten av ett särskilt krigsavlöningsreglemente det torde få anses självfallet, att — utan uttryckligt stadgande härom — militära avlöningsreglementets bestämmelser komma att avse allenast förhållandena under fredstid, har kommittén i det föreliggande reglementsförslaget icke intagit någon föreskrift angående reglementets tillämplighet med hänsyn till förhållandena i fred, respektive i krig. Bestämmelserna i det nuvarande officersavlöningsreglementet hava i första hand avseende å avlöningsförhållandena för sådana militära och civilmilitära eller därmed jämställda civila personalgrupper, vilka äro att hänföra till ordinarie beställningshavare. Härutöver innehåller emellertid reglementet vissa omnämnanden beträffande avlöningsförhållandena för icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet. De befattningshavare, som härvid åsyftas, äro — frånsett sådan personal, å vilken kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet är tillämplig, ävensom viss annan vid försvarsväsendet tjänstgörande militär och civil eller civilmilitär personal — dels den vid rullföringsväsendet anställda personalen, dels ock innehavare av de å staterna för centrala förvaltningsmyndigheter, staber, undervisningsanstalter, truppförband, garnisonssjukhus o. s. v. uppförda befattningar, vilka enligt gällande försvarsordning äro avsedda att uppehållas av pensionerad personal. I betraktande av att sistnämnda befattningshavares tjänstgöringsförhållanden i princip äro likartade med de för den aktiva personalen gällande, kunde det — som även 1930 års militäravlöningssakkunniga framhållit — måhända synas befogat, att i ett blivande militärt avlöningsreglemente åtminstone vissa grundläggande föreskrifter angående avlönings åtnjutande meddelades i ett sammanhang för befattningshavarna i fråga. Då emellertid, vad angår icke-ordinarie befattningshavare i allmänhet, de närmare bestämmelserna angående avlönings åtnjutande pläga meddelas av Kungl. Maj:t, har det icke synts kommittén vara erforderligt, att sådan personal över huvud taget beröres i ett blivande avlöningsreglemente för ordinarie beställningshavare vid försvarsväsendet. Från reglementets tillämpningsområde böra vidare, såsom för närvarande är fallet, undantagas dels personal å reservstat, i reserv och å övergångsstat, dels s. k. övertalig personal eller personal över stat, varmed pläga förstås bl. a. beställningshavare, vilka erhållit avsked från beställning å aktiv stat med tillstånd att med bibehållen befordringsrätt kvarstå såsom lönlösa vid vederbörligt truppförband, dels ock fast anställt manskap och värnpliktiga. Slutligen hava från reglementets tillämpningsområde ansetts böra undantagas de för närvarande såsom ordinarie befattningar konstruerade men i realiteten till bisysslor hänförliga beställningarna såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren och marinläkare av 2. gra-

131 den; dessa beställningar torde — såsom i annat sammanhang antytts — lämpligen böra omändras till icke-ordinarie arvodestjänster. Såsom i ett tidigare sammanhang framhållits, har kommittén vid utformandet av förslaget till löneplan för underofficerare förutsatt, att den nuvarande lönegraden för underofficerare av 3. graden vid marinen (lönegrad 1) kommer att försvinna. Med hänsyn härtill har kommittén ansett det icke vara lämpligt att tynga det blivande militära avlöningsreglementet med särskilda avlöningsföreskrifter för det fåtal beställningshavare, som ä n n u finnas kvar i denna lönegrad. Till frågan om det sätt, på vilket nämnda beställningshavare böra göras delaktiga av de förmåner, som innefattas i militära avlöningsreglementet, återkommer kommittén i annat sammanhang. I enlighet med det anförda skulle militära avlöningsreglementet komma att omfatta allenast den i vedertagen bemärkelse »aktiva» personalen, d. v. s. officerare och underofficerare å aktiv stat samt civilmilitär och därmed i avlöningshänseende likställd ordinarie civil personal vid försvarsväsendet. Under reglementet hava jämväl funnits böra inordnas de av kommittén föreslagna beställningarna såsom extra ordinarie fänrikar. I fråga om den närmare innebörden av kommitténs förslag i denna del må här hänvisas till den föregående framställningen angående löneförhållanden för fänrikar. Bestämmelser i ovan angivna hänseenden hava av kommittén intagits i 1 § 1 mom. första stycket av det föreliggande reglementsförslaget. För angivande av de olika beställningar, vilka skulle bliva inordnade under det nya reglementets tillämpningsområde, har — på sätt i civila avlöningsreglementet skett — en hänvisning till tjänsteförteckningen ansetts vara till fyllest. Bestämmelse om tjänsteförteckningen har införts i ett andra stycke av 1 mom. Genom den där intagna föreskriften, att tjänsteförteckningen fastställes av Kungl. Maj:t — givetvis i saklig överensstämmelse med riksdagens beslut — skulle den formella avfattningen av densamma icke behöva underställas riksdagens prövning vare sig vid det nya avlöningsreglementets antagande eller sedermera vid ändringar i reglementets tillämpningsområde, tillskapande av nya eller uteslutande av tidigare befintliga beställningar o. s. v. Tillämpandet av ett dylikt förfaringssätt lärer så mycket mindre k u n n a giva anledning till erinran, som de ordinarie beställningarna vid försvarsväsendet vad angår såväl benämning som antal och placering i lönegrad finnas upptagna i särskilda av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda stater eller personalförteckningar. I enlighet med det nu anförda har i 2 mom. av 1 § intagits ett stadgande därom, att antalet ordinarie beställningar bestämmes genom vederbörliga av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda stater och personalförteckningar. Under 2 mom. har vidare införts en föreskrift därom, att antalet extra ordinarie fänriksbeställningar bestämmes av Kungl. Maj:t. Såsom motivering till denna föreskrift må här

132 hänvisas till den förut lämnade redogörelsen angående löneförhållanden för fänrikar. 1 nu gällande officersavlöningsreglemente förekommer en bestämmelse angående beställningars tillsättande genom fullmakt, konstitutorial eller förordnande. Sådan föreskrift saknas i 1930 års militära reglementsförslag. Kommittén har ansett det vara lämpligt, att — liksom i civila avlöningsreglementet — i det militära avlöningsreglementet omnämnas de olika anställningsformer — fullmakt, konstitutorial, förordnande på viss tid samt förordnande tills vidare — vilka förutsatts skola tillämpas vid tillsättande av de beställningar, som avses i reglementet. I enlighet härmed har i 3 mom. av förevarande paragraf införts ett stadgande i sådant hänseende. Till samma moment har även överförts den förklaring av begreppet konstitutorial, som finnes intagen i 1 § 3 mom. civila avlöningsreglementet. Slutligen hava under momentet i fråga upptagits bestämmelser angående antagning, respektive entledigande av extra ordinarie fänrikar. Den närmare innebörden av de i förevarande moment intagna bestämmelserna framgår av vad kommittén i det föregående anfört angående olika anställningsformer vid försvarsväsendet. 2 §. Avlöning. De i förevarande paragraf intagna bestämmelserna hava utformats i saklig överensstämmelse med stadgandena i 2 § civila avlöningsreglementet. Liksom med avseende å tillämpningen av civila avlöningsreglementet förutsättas alltså särskilda tilläggsbestämmelser till militära avlöningsreglementet bliva utfärdade av Kungl. Maj:t jämlikt därom under vederbörliga paragrafer lämnade bemyndiganden. I / mom. har ansetts böra omnämnas den för försvarsväsendet säregna avlöningsform, enligt vilken i vissa medelst förordnande tills vidare tillsatta beställningar i stället för lön utgår arvode till samma belopp som eljest med sådan beställning förenad lön. Vad angår den i 2 mom. influtna föreskriften, att avdrag å beställningshavarens lön icke må äga rum på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal, är att märka, att densamma har avseende endast å civil personal vid försvarsväsendet. Den, som tillträder militär eller civilmilitär beställning å aktiv stat, skall nämligen alltid avföras från reserv, i följd varav reservpension icke kan uppbäras av sådan beställningshavare. 3 §. Tjänstgöringsföreskrifter, förflyttningsskyldighet m. m. I 11 § 1 mom. gällande officersavlöningsreglemente stadgas, att beställningshavare skall vara underkastad icke blott föreskrifterna i de för krigsmakten gällande reglementen och instruktioner m. m. utan även den utvidgade eller ändrade tjänstgöring, som vid en möjligen inträdande för-

133 • ändrad organisation av försvarsväsendet eller eljest kan varda stadgad, ävensom den förflyttning till annan förläggningsort eller till annan befattning vid försvarsväsendet, vilken kan bliva honom ålagd enligt grunderna för nu gällande organisation eller i enlighet med de ändrade föreskrifter, som Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan må besluta. Detta stadgande har med oförändrad lydelse upptagits från 1921 års officersavlöningsreglemente, vars ifrågavarande regler avfattats i överensstämmelse med 1918 års militära avlöningssakkunnigas förslag. I motiveringen till förslaget uttalade de sakkunniga under förevarande punkt, att bestämmelserna i fråga utarbetats i anslutning till motsvarande föreskrift i kommunikationsverkens avlöningsreglemente men att desamma med hänsyn till de inom försvarsväsendet rådande särskilda tjänstgörings- m. fl. förhållanden delvis måst givas en från n ä m n d a reglemente avvikande avfattning. Vid utarbetandet av föreskrifter i detta ämne hade de sakkunniga särskilt velat tillse, att desamma icke skulle lägga hinder i vägen för de förändringar i försvarsväsendets organisation, som framdeles kunde komma att beslutas. Vad särskilt beträffade den skyldighet beträffande förflyttning till annan tjänstgöringsort eller till a n n a n befattning, som stadgats i kommunikationsverkens avlöningsreglemente, hade motsvarande bestämmelser rörande här ifrågavarande militära personal formulerats på sådant sätt, att annan skyldighet i förevarande avseende icke skulle bliva personalen ålagd än den, som stode i överensstämmelse med grunderna för gällande organisation eller som kunde bliva av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutad. I sitt förslag till militärt avlöningsreglemente upptogo 1930 års militäravlöningssakkunniga under 11 § 1 mom. ett mot ovan återgivna bestämmelser i sak svarande stadgande. 1936 års lönekommitté. Lönekommittén får erinra, att i enlighet med kommitténs härutinnan tidigare avgivna förslag de i civila avlöningsreglementet meddelade bestämmelserna angående tjänstemans förflyttningsskyldighet givits en sådan utformning, att i jämförelse med nu gällande föreskrifter en viss utvidgning av förflyttningsskyldigheten kommit till stånd. Sålunda har annan tjänsteman än domare förklarats pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock, därest Kungl. Maj:t så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk, å vilken civila avlöningsreglementet är tillämpligt. Bestämmelserna angående förflyttningsskyldighet i det militära avlöningsreglementet böra givetvis avfattas i nära anslutning till civila avlöningsreglementets motsvarande föreskrifter. Jämväl för försvarsväsendets vidkommande föreligger enligt lönekommitténs mening behov av en sådan revision av de nuvarande bestämmelserna på förevarande område. Att — såsom nu är förhållandet — med avseende å beställningshavarnas förflyttningsskyldighet i andra fall än där dylik skyldighet föreligger enligt grun-

134 derna för försvarsväsendets organisation stadga sådan begränsning, att härför erfordras samfällt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, synes kommittén icke vara rationellt. Några vägande erinringar mot att i överensstämmelse med vad som skett i civila avlöningsreglementet införa en i så måtto vidgad förflyttningsskyldighet, att avgörandet i dylika fall lägges i Kungl. Maj:ts hand, synas så mycket mindre vara att anföra, som de militära beställningshavarna redan för närvarande i praktiken äro underkastade en långt gående förflyttningsskyldighet dels enligt särskilda föreskrifter i anslutning till de olika staterna för truppförband, skolor och a n d r a institutioner och dels till följd av det inom försvarsväsendet tillämpade kommenderingsinstitutet. I anslutning till det anförda har kommittén utformat bestämmelserna angående beställningshavares förflyttningsskyldighet på det sätt, att frågan, i vad mån beställningshavare skall vara pliktig underkasta sig förflyttning till annan förläggningsort eller till annan beställning eller befattning vid försvarsväsendet ankommer på beslut av Kungl. Maj:t, där icke redan enligt grunderna för försvarsväsendets organisation sådan förflyttningsskyldighet föreligger, såsom fallet är vid vissa försvarsgrenar eller vapenslag med gemensamma personalkårer, t. ex. flottan, flygvapnet, ingenjörtrupperna, trängen och intendenturkåren. I sistnämnda fall skulle beslutanderätten tillkomma vederbörlig myndighet med stöd av myndigheten i reglemente, instruktion eller a n n a n dylik författning tillagd befogenhet. Bestämmelser i nu angivna hänseenden hava sammanförts under 2 mom. av förevarande paragraf. I 1 mom. intagna stadganden angående tjänstgöringsföreskrifter m. m. överensstämma i sak med vad som för närvarande gäller. 4 §. Förening av tjänster m. m. Bestämmelser till reglerande av beställningshavares rätt att med sin beställning förena annan tjänst eller uppdrag m. m. (bisyssla) intogos av 1930 års militäravlöningssakkunniga under 2 § av de sakkunnigas reglementsförslag. Bestämmelserna grundades i princip på 1928 års lönekommittés förslag i fråga om civila befattningshavares rätt att jämte ordinarie tjänst innehava bisysslor, enligt vilket det nuvarande ansöknings- och tillståndsförfarandet skulle ersättas av ett anmälnings- och förbudssystem. F r å n sistnämnda förslag upptogos sålunda föreskrifter om skyldighet för beställningshavare att anmäla alla bisysslor samt om åliggande för vederbörande myndighet att utfärda förbud mot innehav av bisyssla, som kunde antagas inverka hinderligt för statstjänstens utövande. I fråga om rätten att innehava befattningar i allmän tjänst innebar de sakkunnigas förslag en skärpning av nuvarande bestämmelser i så måtto, att de sakkunniga föreslogo ett kategoriskt förbud emot att med ordinarie beställning förena annan ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller komm u n s stat. Nu gällande undantag från huvudregeln, nämligen i fråga om

135 innehav av gymnastiklärarbefaftning, bibehölls dock. Även beträffande innehavare av militärläkar- och militärveterinärbeställningar ansågo de sakkunniga undantag från huvudregeln påkallade. Enligt de sakkunnigas mening skulle nämligen ett förbud mot innehav av kommunal syssla komma att drabba dessa beställningshavare hårt och verka såsom ett obilligt intrång i en hävdvunnen rättighet. Avgivna yttranden. Militäravlöningssakkunnigas förslag i förevarande ämne har blivit föremål för erinringar från ett flertal myndigheter. Sålunda har från vissa håll uttalats, att bestämmelserna syntes onödigt strängt avfattade och i vissa avseenden erhållit snävare innebörd än behovet krävde. Arméförvaltningen har ansett den i 3 mom. intagna föreskriften om ordinarie beställningshavares innehav av bisyssla böra kompletteras med en närmare redogörelse för vad som skulle avses med bisyssla. Med den avfattning, momentet erhållit, skulle exempelvis en militärläkare eller en militärveterinär icke äga utöva enskild praktik annat än efter sådan anmälan, som i momentet avsåges. Då arméns läkare och veterinärer förutsatts skola äga utöva enskild praktik vid sidan av innehavande beställningar, syntes med den föreslagna formuleringen av 3 mom. svårigheter kunna uppstå vid rekryteringen av lakar- och veterinärtjänsterna vid arméns truppförband. Vissa militärläkare hava likaledes framhållit det ur deras synpunkt och i rekryteringshänseende olägliga däri, att under begreppet bisyssla skulle innefattas enskild praktik, för vars bedrivande särskilt tillstånd skulle erfordras. 1936 års lönekommitté. I sitt förslag till civilt avlöningsreglemente har lönekommittén vid behandlingen av spörsmålet om statstjänstemännens rätt att innehava bisysslor intagit en ståndpunkt, som i väsentliga hänseenden avviker från de principer, vilka innefattas i 1928 års lönekommittés förslag i ämnet. Detta ställningstagande innebär i huvudsak, att det nuvarande tillståndsförfarandet skulle bibehållas, varvid emellertid vissa bestämmelser i skärpande riktning ansetts böra meddelas i syfte att i högre grad än för närvarande möjliggöra ett övervakande av att tjänstemännen icke genom sysslande med uppdrag eller arbete utom tjänsten hindras i tjänstutövningen. Beträffande den närmare innebörden av de utav kommittén sålunda föreslagna bestämmelserna, vilka med i sak oförändrat innehåll införts i 4 § av civila avlöningsreglementet, får kommittén hänvisa till den i betänkandet med förslag till civilt avlöningsreglemente a sid. 117—123 intagna redogörelsen. Vid bedömandet av frågan om bisyssleväsendets reglerande vid försvarsväsendet har kommittén av naturliga skäl funnit sig sakna anledning att för denna gren av statsförvaltningen ifrågasätta några sakliga avvikelser från de principer, vilka kommit till uttryck i civila avlöningsreglementets

136 föreskrifter på ifrågavarande område. I enlighet härmed hava bestämmelserna i förevarande paragraf utformats i nära anslutning till föreskrifterna i 4 § av civila avlöningsreglementet. I / mom. har såsom första stycke intagits en motsvarighet till stadgandet i 4 § 1 mom. civila avlöningsreglementet. Med beställning, som avses i reglementsförslaget, skulle alltså icke få förenas ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning, där ej Kungl. Maj:t och riksdagen för viss beställning medgivit undantag. I fråga om ordinarie beställningshavares rätt att med sin statstjänst förena befattning å kommuns stat gäller för närvarande enligt 3 § 2 mom. officersavlöningsreglementet, att sådan förening må kunna äga rum efter prövning att den kommunala befattningen ej kan antagas inverka hinderligt för tjänstgöringen vid försvarsväsendet. Prövande myndighet är, såvitt angår beställningshavare, som av Kungl. Maj:t utnämnes, Kungl. Maj:t samt beträffande annan beställningshavare den myndighet, som äger tillsätta beställningen. Stadgandet i fråga torde huvudsakligen äga betydelse för de vid försvarsväsendet anställda ordinarie läkarna och veterinärerna. Dessa beställningshavare hava nämligen sedan gammalt i stor utsträckning plägat medgivas tillstånd att med sin ordinarie beställning förena tjänst å kommuns stat. Denna praxis torde hava förestavats av ett tvåfaldigt intresse. Genom att bereda lakar- och veterinärpersonalen en viss frihet att innehava bisysslor har man velat underlätta rekryteringen till ifrågavarande beställningar; därjämte har det ansetts vara ett statsintresse att tillse, att de möjligheter till vidmakthållande och förkovran av yrkeskunskaperna, som kunna stå att vinna genom utövande av förvärvsverksamhet vid sidan av den ordinarie tjänsten, i görligaste mån tillvaratagas. Den frågan uppställer sig då till besvarande, huruvida med hänsyn till hävdvunnen praxis på detta område anledning förefinnes att för innehavarna av militära lakar- och veterinärbeställningar stadga en sådan begränsning av den nuvarande rätten i avseende å förenande av tjänster, att fråga om innehav av kommunal syssla skulle behöva göras beroende på prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen. För en närmare belysning av den föreliggande frågan har lönekommittén införskaffat uppgifter rörande den omfattning, i vilken innehavare av ordinarie lakar- och veterinärbeställningar för närvarande med sina beställningar förena befattningar såsom läkare respektive veterinärer å landstings eller primärkommuns stat. Denna undersökning har givit vid handen, att en sådan förening av tjänster förekommer i stor utsträckning. Sålunda innehava omkring halva antalet militärläkare och militärveterinärer samt omkring en tredjedel av antalet marinläkare befattningar å kommuns stat; endast bland flygvapnets läkarpersonal är sådan förening av tjänster för närvarande icke för handen. En närmare granskning av

137 de olika tjänsternas beskaffenhet utvisar, att desamma tämligen jämnt fördela sig på bisysslor i egentlig mening å ena sidan samt fulltidstjänster eller därmed ur arbetssynpunkt mer eller mindre jämförliga förvärvssysslor a den andra. Till befattningar av den senare kategorien torde bl. a. få hänföras chefsläkar- och sjukhusläkarbefattningar vid landsting underställda civila vårdavdelningar å garnisons- eller militärsjukhus samt vid länslasarett ävensom stadsläkartjänster i vissa medelstora stadssamhällen. Oavsett de med vederbörande beställningar förenade kommunala befattningarnas karaktär av bisysslor eller mera heltidsbetonade förvärvssysslor torde genom den verkställda undersökningen få anses ådagalagt, att frågan om innehavet av dylika befattningar äger en betydande aktualitet för ifrågavarande personalgrupper, önskvärt hade varit att i reglementet kunna uppdraga en bestämd gräns mellan å ena sidan befattningar av heltidskaraktär, beträffande vilka förbud mot innehav borde meddelas, och å andra sidan bisysslor i egentlig mening, vilka beställningshavarna borde kunna medgivas tillstånd att innehava. Med hänsyn till de stora svårigheter, som på detta område föreligga för utformning av en i praktiken konsekvent verkande regel, och då de skäl, som föranlett tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna på området, alltjämt torde äga giltighet, har kommittén ansett sig böra stanna för att frågor om tillstånd att med ordinarie lakar- eller veterinärbeställning förena kommunal lakar- eller veterinärtjänst över huvud taget böra liksom hittills göras beroende på Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Framhållas må i detta sammanhang, att i 55 § 7 mom. av civila avlöningsreglementet upptagits en uttrycklig föreskrift därom, att länsveterinär må kunna med sin ordinarie tjänst förena kommunal befattning, samt att motsvarande stadgande införts i det förslag till avlöningsbestämmelser för distriktsveterinärer, som av lönekommittén framlagts i utlåtande den 17 november 1938. Bestämmelser i nu angivna hänseenden hava intagits i 4 § 1 mom. andra stycket samt 2 mom. första stycket av det föreliggande reglementsförslaget. I detta sammanhang anser sig kommittén emellertid böra understryka vikten av att medgivanden om emottagande och innehav av kommunala lakar- och veterinärtjänster icke lämnas i sådan utsträckning eller i sådana fall, att olägenheter ur de ordinarie arbetsuppgifternas synpunkt kan bliva en följd därav. Även om, kommittén veterligt, hittills vunna erfarenheter icke ådagalagt förekomsten av mera påtagliga missförhållanden i detta hänseende, torde det enligt kommitténs mening vara ägnat att ingiva betänkligheter, att — såsom i vissa fall skett — innehavare av ordinarie regements- och bataljonsläkarbeställningar medgivits mottaga befattningar såsom överläkare vid länslasarett eller därmed jämförliga tjänster, vilka erfarenhetsmässigt i allmänhet måste taga innehavarens arbetskraft i anspråk i sådan omfattning och medföra sådan bundenhet, att fara kan uppstå för statstjänstens åsidosättande. Enligt kommitténs mening bör sådan

138 tjänsteförening icke vidare äga rum med mindre alldeles särskilda skäl föreligga. Den i nu gällande officersavlöningsreglemente intagna föreskriften angående rätt för militär beställningshavare att med beställningen förena gymnastiklärarbefattning har såsom saknande praktisk betydelse uteslutits ur förslaget. Enligt en härutinnan verkställd undersökning innehaves dylik befattning numera icke i något fall av militär personal på aktiv stat.

2 avd.

Ordinarie b e s t ä l l n i n g s h a v a r e .

1 kap. Löneplaner och löneklassplacering. 5 §. Löneplaner. I fråga om löneplanernas konstruktion och vad därmed äger sammanhang får lönekommittén hänvisa till vad därom anförts i den allmänna motiveringen. 6 §. Lönegrader och löneklasser. I nära överensstämmelse med avfattningen av 6 § civila avlöningsreglementet samt i viss anslutning jämväl till i 4 § gällande officersavlöningsreglemente givna föreskrifter hava under förevarande paragraf intagits vissa allmänna bestämmelser om lönegrader och löneklasser. Såsom undantag från huvudregeln, att inom löneklass lönebeloppet bestämmes efter den ortsgrupp, till vilken beställningshavarens förläggningsort blivit hänförd, gäller för närvarande enligt 4 § femte stycket i officersavlöningsreglementet, att utan avseende å förläggningsort utgår dels lön efter den ortsgrupp, till vilken Stockholm räknas, till officer, som kommenderats såsom aspirant vid generalstabskåren eller såsom elev vid någon av de militära högskolorna, under tiden till kommenderingens upphörande, samt till officer, som kommenderats såsom intendentsaspirant, under tiden till och med dagen för avläggandet av intendentsexamen, dels ock lön efter den ortsgrupp, kommenderingsorten tillhör, dock lägst efter den ortsgrupp, till vilken förläggningsorten räknas, till underofficer, som kommenderats såsom förvaltaraspirant, under tiden till och med dagen för avläggandet av förvaltarexamen. Syftet med införandet av ifrågavarande bestämmelser har varit att bereda möjlighet för utom kommenderingsorten förlagd personal att utan ekonomiska uppoffringar mottaga här omförmälda kommenderingar, vilka i allmänhet äga en varaktighet av två år eller därutöver. I enlighet med nyss angivna synpunkter utgår jämlikt 26 § 3 mom. officersavlöningsreglementet även ersättning för flyttningskostnad till och

139 från Stockholm till officer, vilken på grund av kommendering såsom aspirant vid generalstabskåren eller såsom elev vid någon av de militära högskolorna eller såsom intendentsaspirant måst företaga flyttning till Stockholm, dock att kommendering, vilken sker i flera omgångar, skall beträffande åtnjutande av ifrågavarande ersättning så anses, som om kommenderingen ägt rum i ett sammanhang. Under kommendering såsom förvaltaraspirant utgår dock icke ersättning för flyttningskostnad. I anslutning till ovan meddelade bestämmelser har i 8 kap. 4 § av gällande tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena intagits en föreskrift därom, att tjänstgöringstraktamente icke utgår till aspirant vid generalstabskåren eller elev vid någon av de militära högskolorna under vistelse i Stockholm, ej heller till intendents- eller förvaltaraspirant för tiden intill avlagd intendents- eller förvaltarexamen. De i det föregående angivna olikheterna i fråga om bestämmandet av den ortsgrupp, efter vilken lön skall utgå till å ena sidan intendentsaspiranter och å andra sidan förvaltaraspiranter — liksom även det förhållandet, att flyttningsersättning icke utgår till förvaltaraspirant — sammanhänga med de olikartade principer med avseende å sättet för utbildningens anordnande, som vid de nu gällande bestämmelsernas tillkomst år 1927 voro rådande mellan ifrågavarande personalkategorier. Under det att för intendentsaspiranterna — liksom även för generalstabsaspiranterna och eleverna vid de militära högskolorna — tjänstgöringen till övervägande del fullgjordes i Stockholm, kunde den tid, under vilken förvaltaraspiranternas tjänstgöring förlades till Stockholm, icke med visshet beräknas överstiga tre månader; dessutom kunde i vissa fall tjänstgöringen för förvaltaraspirant till en början äga rum vid det egna truppförbandet. Jämväl enligt de bestämmelser, som innefattas i den år 1937 fastställda instruktionen för intendenturkåren (S. F. S. nr 674) är den tid, under vilken lörvaltaraspirants tjänstgöring med visshet kan beräknas bliva förlagd till Stockholm, väsentligt kortare än för intendentsaspirant (för förvaltaraspirant lyra och för intendentsaspirant tio månader). I verkligheten hava dock numera förvaltaraspiranterna sin tjänstgöring förlagd till Stockholm i betydligt större utsträckning än vad som framgår av stadgandena i nämnda instruktion. Sålunda har tjänstgöringen för förvaltaraspiranter tillhörande årskursen 1936—1938 varit förlagd till Stockholm i minst samma omfattning som tjänstgöringen för intendentsaspiranterna. Av nämnda årskurs hava tre förvaltaraspiranter fullgjort tjänstgöringen i dess helhet i Stockholm. Då sålunda förvaltaraspiranternas till Stockholm förlagda tjänstgöring numera äger praktiskt taget samma omfattning som intendentsaspiranternas dit förlagda tjänstgöring — även för förvaltaraspirant tager tjänstgöringen numera sin början i Stockholm — synes det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att förvaltaraspiranterna likställas med intendentsaspiranterna såväl med avseende å sättet för avlöningens bestämmande under

140 ifrågavarande tjänstgöring som jämväl i fråga om rätt att därvid komma i åtnjutande av flyttningsersättning. Under det att beträffande aspirant vid generalstabskåren, respektive elev vid någon av de militära högskolorna, lön utgår enligt den ortsgrupp, till vilken Stockholm räknas, under hela kommenderingstiden, utgår till intendents- och förvaltaraspiranter lön efter Stockholms ortsgrupp (beträffande förvaltaraspirant eventuellt ortsgruppen för annan kommenderingsort) endast till och med dagen för avläggandet av intendentsexamen, respektive förvaltarexamen. Anledningen till sistnämnda bestämmelse torde hava varit, att intendents- och förvaltaraspiranterna efter vederbörlig examens avläggande — examen avlägges i regel i början av maj andra utbildningsåret, varefter aspiranttjänstgöringen fortgår till den 5 oktober samma år — i större utsträckning än före examen kommenderas till tjänstgöring utom Stockholm. Då emellertid flyttning från Stockholm till den egna förläggningsorten icke torde äga rum i samband med avläggandet av examen utan först i samband med aspiranttjänstgöringens avslutande, synas sakliga skäl tala för att intendents- och förvaltaraspiranterna jämväl efter examens avläggande bibehållas vid samma avlöning, som de dessförinnan åtnjutit. Vad härefter angår frågan om det sätt, varpå avlöningen lämpligen bör bestämmas under de i det föregående omförmälda kommenderingarna, har vid kommitténs förhandlingar med de utsedda personalrepresentanterna från dessas sida framhållits, att de nuvarande bestämmelserna på denna punkt äro ägnade att i vissa fall medföra otillfredsställande resultat, samt framställts förslag om ändring av bestämmelserna för åstadkommande av gynnsammare lönevillkor för personalen, önskemål om en omläggning av bestämmelserna i sådan riktning har jämväl framförts av chefen för armén i en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse, vilken överlämnats till lönekommittén. Kommittén har funnit de sålunda gjorda framställningarna icke sakna fog och har sålunda för sin del ansett sig böra tillmötesgå desamma. Såsom förut nämnts, har rätten att åtnjuta lön efter Stockholms ortsgrupp, respektive i fråga om förvaltaraspiranter efter kommenderingsortens eller förläggningsortens ortsgrupp, kombinerats med ett förbud mot uppbärande av tjänstgöringstraktamente, såvitt angår aspirant vid generalstabskåren eller elev vid militär högskola under vistelse i Stockholm och beträffande intendents- eller förvaltaraspirant för tiden intill avlagd examen. Att under vistelse i Stockholm tjänstgöringstraktamente icke bör utgå till beställningshavare, som tillerkänts lön efter den ortsgrupp, till vilken Stockholm räknas, och därjämte kommit i åtnjutande av flyttningsersättning, är givetvis i full överensstämmelse med grunderna för rätt att uppbära tjänstgöringstraktamente. Mindre tillfredsställande måste det däremot anses vara, att enligt nuvarande bestämmelser tjänstgöringstraktamente icke utgår vare sig till generalstabsaspirant eller elev vid de militära hög-

141 skolorna, vilken under uppehåll i undervisningen eller eljest tillfälligtvis beordras till tjänstgöring vid eget truppförband, om detta är förlagt utom Stockholm — vid tjänstgöring å annat utom Stockholm förlagt truppförband utgår i vissa fall traktamente — eller till intendentsaspirant vid tjänstgöring utom Stockholm före avlagd intendentsexamen, oaktat Stockholm i realiteten är att betrakta såsom vederbörandes förläggningsort. Till förvaltaraspirant utgår icke tjänstgöringstraktamente under tiden före avlagd förvaltarexamen, oaktat tjänstgöringen i stort sett fullgöres utom den egna förläggningsorten. Det torde vara obestridligt, att nu omförmäld tjänstgöring utom Stockholm — i fråga om förvaltaraspirant tjänstgöring utom egen förläggningsort — är ägnad att medföra ökade kostnader för vederbörande beställningshavare av samma omfattning som kostnaderna under tjänstgöring utom förläggningsorten i allmänhet. Med hänsyn härtill synes det vara rättvist, att här avsedda beställningshavare under ifrågavarande tjänstgöring erhålla gottgörelse för de ökade kostnaderna genom tjänstgöringstraktamente. Den lämpligaste lösningen av frågan om beställningshavarnas avlöningsförhållanden under de i det föregående omförmälda kommenderingarna har synts lönekommittén vara, att Stockholm förklaras därunder utgöra vederbörandes förläggningsort. Därvid förutsätter kommittén, att beställningshavarna generellt tillförsäkras rätt till flyttningskostnadsersättning. I enlighet med det anförda vill lönekommittén uttala sig för att de nuvarande bestämmelserna i 4 § femte stycket officersavlöningsreglementet upphävas och att tilläggsbestämmelserna till de militära avlöningsreglementena, i vad avser däri intagna stadganden om vad som skall förstås med beställningshavares förläggningsort, kompletteras med en föreskrift av innehåll, att Stockholm skall räknas såsom förläggningsort dels för officer, som kommenderats såsom aspirant vid generalstabskåren eller såsom elev vid någon av de militära högskolorna, under tiden till kommenderingens upphörande, dels ock för officer eller underofficer, som kommenderats såsom intendents- eller förvaltaraspirant, under tiden för denna aspiranttjänstgöring. I samband härmed böra de i det föregående omförmälda, i 8 kap. 4 § tilläggsbestämmelserna intagna stadgandena om tjänstgöringstraktamente utgå. Gemensamma bestämmelser om löneklassplaeering m. m. (7—10 §§). Inledning. Reglerna angående lönetursberäkning för ordinarie beställningshavare vid försvarsväsendet återfinnas i 6—10 §§ gällande officersavlöningsreglemente. Under det att dessa regler, såvitt den civilmilitära personalen angår, i stort sett kunnat anpassas efter motsvarande föreskrifter inom civilförvaltningens lönesystem, uppvisa lönetursreglerna för den militära personalen för närvarande i åtskilliga hänseenden undantag eller avvikelser från de föreskrif-

142 ter, som på förevarande område vunnit burskap inom det civila lönesystemet. Förklaringen till ifrågavarande skiljaktigheter är i främsta rummet att finna i de speciella förhållanden med avseende å rekrytering och befordringsgång, som äro rådande vid försvarsväsendet, och den inverkan dessa förhållanden ansetts böra utöva på utformningen av löneplanerna för militäm beställningshavare. De särdrag, vilka sålunda karakterisera de militära lönetursreglerna, komma till en början till synes med avseende å sneddnings- och tillgodoräkningsreglernas utformning. Sneddningsregeln innebär normalt, att vid befordran till tjänst inom högre lönegrad den befordrade skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde, i förening med rätt för den befordrade att för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten taga i beräkning den tid intill tre år, under vilken han tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han vid tillträdet till den högre tjänsten skall hänföras. Från denna regel stadgas, såvitt angår officerare, i 8 § 1 mom. andra stycket av officersavlöningsreglementet två undantag av sinsemellan motsatt innebörd. Å ena sidan har sneddningsregeln — i syfte att möjliggöra en utjämning av löneförhållandena för kaptener och löjtnanter i sådana fall, då befordran på grund av försämrade befordringsmöjligheter blivit avsevärt fördröjd — givits en i så måtto vidsträcktare innebörd, att till kapten befordrad löjtnant, respektive till löjtnant befordrad fänrik må för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den nya beställningen räkna sig tillgodo intill sex år av tjänstetiden inom högsta löneklassen av närmast lägre lönegrad. Å andra sidan har sneddningsprincipen icke ansetts böra vinna tillämpning vid befordran från beställning i 3 lönegraden till beställning i 4 lönegraden enligt löneplanen för officerare, detta med hänsyn till den avsevärda löneskillnad — 900 kronor — som föreligger mellan slutlöneklassen i 3 lönegraden och begynnelselöneklassen i 4 lönegraden. Jämväl i fråga om sättet för tillgodoräknande av viss föregående tjänstgöring för löneklassplacering hava, såvitt den militära personalen angår, vissa specialföreskrifter i löneutjämnande syfte ansetts erforderliga. Enligt gällande tjänstgöringsreglementen för armén och flygvapnet har surnumerär officer — d. v. s. officer, som efter erhållen officersbefordran ännu icke tillträtt officers lön — samma tjänstgöringsskyldighet som subalternofficer på aktiv stat, allenast med det undantaget att han icke utan eget medgivande bör beordras till andra särskilda tjänsteförrättningar utom eget regemente än dem, som avse hans egen utbildning. Dessa stadganden liksom den därmed överensstämmande praxis, som tillämpas i avseende å marinens surnumerära officerares tjänstgöringsskyldighet och enligt vilken sistnämnda officerare i fråga om tjänstgöringsskyldighet äro på det hela taget fullt likställda med officerare med lön på stat, hava föranlett införandet i officersavlöningsreglementet av en bestämmelse, att officer må tillgodoräkna föregående tjänstetid

143 icke blott i beställning på stat utan jämväl såsom surnumerär officer (7 § 1 mom. första stycket). Beträffande underofficerarna hava vidare vissa särskilda lönetursregler för avlöningsförhållandenas utjämning befunnits erforderliga. Med hänsyn till de betydande ojämnheter i befordringshänseende, som förekomma vid olika truppförband och personalkårer och, vad särskilt marinens underofficerare beträffar, inom de olika yrkesgrenar (yrkesavdelningar), å vilka personalen är uppdelad, har det ansetts nödvändigt att oberoende av tiden för underofficersbefordran fastställa en lämplig enhetlig utgångspunkt för lönetursberäkningen, d. v. s. att för löneklassplacering bestämma en tidpunkt, vid vilken ordinarie beställning skulle hava vunnits under normala befordringsförhållanden och från vilken tidpunkt tjänstetid må räknas vid tillträdandet av första underofficersbeställning. I detta syfte hava i 7 § 1 mom. andra stycket av officersavlöningsreglementet meddelats vissa föreskrifter, enligt vilka lönetursberäkningen vid befordran till underofficer ställts i visst direkt förhållande till längden av tidigare fast anställning såsom manskap vid krigsmakten. Utöver nu omförmälda lönetursbestämmelser för den militära personalen upptagas i officersavlöningsreglementet vissa specialföreskrifter berörande lönetursrätten för officerare. Enligt 9 § 1 mom. av officersavlöningsreglementet äger sålunda major (kommendörkapten av 2. graden), som förordnas eller placeras i någon av vissa särskilt angivna befattningar — chef för militär kår, avdelnings- eller byråchef i någon av armé-, marin- och flygförvaltningarna, avdelningschef i någon av de centrala staberna eller chef för sjökrigshögskolan, sjökrigsskolan eller flygkrigsskolan — åtnjuta lön enligt den högre (12) löneklassen av lönegraden 0 4, även om de allmänna lönetursreglerna icke skulle föranleda till en sådan löneklassplacering. Den, som i dylik befattning tillträtt den högre löneklassen, bibehåller löneklassplaceringen även i annan befattning. Denna bestämmelse har tillkommit för att möjliggöra avlöningens uppbringande till ett belopp, som ansetts svara mot vederbörande befattnings ansvar och betydelse. Enligt 9 § 2 mom. officersavlöningsreglementet äger vidare kapten (ryttmästare), som är eller varit anställd vid generalstabskåren, utöver vad eljest är medgivet tillgodoräkna sig tre tjänstår för bestämmande av löneklassplacering. Såsom i annat sammanhang utvecklas, kan bestämmelsen i fråga sägas i viss mån leda sitt ursprung från det före år 1921 gällande lönesystemet, enligt vilket kaptenerna vid generalstaben såsom kompensation för fullgörandet av de särskilda kompetensfordringar, vilka stadgats för anställning vid nämnda stab, åtnjöto en viss förtur i befordrings- och därmed även i löneturshänseende tack vare en gynnsammare proportion än den vid truppförbanden vanliga mellan antalet beställningar i de olika kompaniofficersgraderna i förening med det äldre militära lönesystemets konstruktion med två särskilda befordringsgrader inom kaptensgraden (kapten av 2. och 1. klassen). Denna förtur, vilken ägde sin huvudsakliga betydelse vid transport inom staben från kaptensbeställ-

144 ning i 2. klassen till sådan i 1. klassen, eliminerades genom tillkomsten av 1921 års militära lönesystem, enligt vilket skillnaden i avlöningshänseende mellan kaptensbeställningar av 2. och 1. klass bortföll och ersattes med ålderstillägg inom en enhetlig kaptensgrad; såsom kompensation för den härigenom inträdda försämringen infördes den ovan omförmälda föreskriften om extra tjänstårsberäkning för generalstabens kaptener. Frånsett nu berörda speciella bestämmelser om lönetursberäkning innehåller officersavlöningsreglementet vissa allmänna föreskrifter angående löneklassplacering vid övergång från reservstat, reserv eller övergångsstat till aktiv stat, rörande tillgodoräknande av föregående tjänstgöring i eller utom statens tjänst o. s. v. Till den närmare innebörden av dessa bestämmelser återkommer kommittén i det följande. 1930 års militäravlöningssakkunniga. Bestämmelser angående lönetursberäkning för försvarsväsendets beställningshavare upptogos i 1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag till militärt avlöningsreglemente under 5— 10 §§. Bestämmelserna överensstämde i flertalet hänseenden med nu gällande föreskrifter i ämnet. Sålunda bibehöllo de sakkunniga med i sak oförändrat innehåll de nuvarande specialföreskrifterna angående extra tjänstårsberäkning för kaptener (ryttmästare) vid generalstaben ävensom rörande särskild löneklassplacering för major (kommendörkapten av 2. graden) vid placering i befattning såsom chef för militär kår etc. I ett par hänseenden innebar dock förslaget vissa sakliga förändringar i förhållande till de nuvarande lönetursreglerna, i huvudsak gående ut på att möjliggöra en ökad utjämning i lönehänseende för beställningshavare, vilka under en onormalt lång tid fått vänta på befordran. I sådant hänseende förordade de sakkunniga beträffande officerare en regel av innehåll, att kapten (ryttmästare) vid befordran skulle äga tillgodoräkna sig tiden från första utnämning till officer, minskad med nio år eller det lägsta antal tjänstår, som erfordrades för befordran till kapten; för löjtnant skulle den tid, som finge tillgodoräknas, utgöra tiden från utnämning till officer, minskad med tre år. Jämväl beträffande viss civilmilitär personal ansågo de sakkunniga en särskild tillgodoräkningsregel i löneutjämnande syfte vara av nöden. Med hänsyn till den stora skillnad i tjänst- och levnadsålder, som vore rådande vid befordran från anställning såsom fast anställt manskap till vissa lägre civilmilitära hantverks- m. fl. beställningar borde dylik beställningshavare äga tillgodoräkna sig den tid han efter viss uppnådd levnadsålder i en följd innehaft fast anställning såsom hantverks- (vapenhantverkar-) underbefäl. 1936 års lönekommitté. Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att de nuvarande reglerna angående lönetursberäkning för beställningshavare vid försvarsväsendet delvis utformats efter andra principer än de inom det civila lönesystemet hittills gällande, vilket förhållande närmast har sin förklaring

145 i hänsyn till vissa för denna personal rådande speciella rekryterings-, befordrings- och tjänstgöringsförhållanden. Att sålunda lönetursrätten för den militära personalen till en viss grad knutits till förhandenvaron av speciella organisatoriska förhållanden är givetvis ägnat att försvåra en fullständig omläggning av densamma enbart i samband med en revision av det militära lönesystemet. Exempel på ett område, där svårigheter i nu nämnda hänseenden möta, erbjuda föreskrifterna om tjänstetidsberäkning på grund av föregången anställning såsom fast anställt manskap. På sätt i den följande framställningen närmare kommer att beröras, har lönekommittén härutinnan ansett sig icke kunna förorda någon egentlig rubbning i sak i hittillsvarande lönetursberäkning. Med avseende å såväl officerare som civilmilitär personal har däremot lönetursrätten i allt väsentligt kunnat ordnas i enlighet med de principer, som i detta hänseende kommit till uttryck i civila avlöningsreglementet. För officersbeställningarnas vidkommande har denna vidgade anpassning till de civila lönetursreglerna underlättats genom de av kommittén föreslagna omläggningarna i officerslöneplanens konstruktion. Den i det föregående berörda föreskriften om rätt för beställningshavare i kaptens- och löjtnantsgraderna att för löneklassuppflyttning i respektive beställningar räkna sig tillgodo intill sex år av tjänstetiden inom högsta löneklassen av närmast lägre lönegrad har sålunda uteslutits ur kommitténs reglementsförslag, enär syftet med densamma tillgodoses genom den av lönekommittén föreslagna utbyggnaden av antalet löneklasser inom fänriksoch löjtnantsgraderna. Vidare har ur det föreliggande reglementsförslaget kunnat uteslutas gällande föreskrift om tillgodoräknande av föregående tjänstetid såsom surnumerär officer, enär vid ett genomförande av kommitténs förslag om tillskapande av extra ordinarie fänriksbeställningar det nuvarande surnumerärsystemet skulle bringas att upphöra samt löneturen vid befordran till ordinarie beställning regleras enligt de vanliga sneddningsreglerna. Jämväl de i 9 § 1 och 2 mom. officersavlöningsreglementet innefattade bestämmelserna rörande särskild löneklassplacering för major (kommendörkapten av 2. graden), vilken placeras i någon av de i förstnämnda författningsrum angivna befattningarna, samt angående speciell lönetursrätt för kaptener (ryttmästare) vid generalstabskåren hava av kommittén ansetts böra uteslutas ur ett blivande militärt avlöningsreglemente. Vad förstnämnda bestämmelse angår, utgör densamma en undantagsregel, som enligt kommitténs mening är principiellt förkastlig och vars bibehållande redan av detta skäl icke synes kunna försvaras, då det gäller en revision av de militära avlöningsföreskrifterna till större överensstämmelse med civilförvaltningens lönebestämmelser. Enligt kommitténs mening bör löneställningen för olika befattningar i möjligaste mån regleras genom lönegradsplacering, undantagsvis i förening med arvode; däremot böra lönetursbestämmelserna göras generella och reglera löneklassplacering i beställningen 10—817659

146 med hänsyn till föregående löneställning eller tjänstetid i beställningen, oavsett placering i viss befattning. Härtill komma emellertid vissa omständigheter, som sammanhänga med den av kommittén föreslagna omkonstruktionen av officerslöneplanen. Enligt kommitténs förslag skulle både majorsoch överstelöjtnantslönegraderna utbyggas, så att de vardera komme att omfatta tre löneklasser, och i samband därmed skulle sneddning tillämpas såväl vid övergång från kaptens- till majorsbeställning som vid befordran från majors- till överstelöjtnantsbeställning. E n extra lönetursrätt i majorsbeställning — vilken under nuvarande förhållanden verkat såsom undantag från en huvudregel, enligt vilken beställningshavaren måst kvarstå i lägsta majorslöneklassen under tre år — blir efter sneddningens införande i väsentligt mindre grad behövlig för sitt hittillsvarande ändamål, enär sneddningsregeln i flertalet fall kommer att medföra en gynnsammare lönetur än vad hittills varit fallet. Endast vid särskilt tidig befordran till majorsbeställning i förening med gynnsam befordringsgång i kompaniofficersgraderna torde en beställningshavare i framtiden behöva kvarstå i löneklass 11 under tre år. I flertalet fall torde vederbörande komma att tillhöra denna löneklass endast ett eller ett par år, och i vissa fall kommer en direkt inplacering i slutlöneklassen att äga rum. Å andra sidan skulle bibehållandet av en extra lönetursrätt i majorsgraden på grund av sneddningsrätt vid befordran till överstelöjtnant medföra en kumulerad lönetursförmån i överstelöjtnantsgraden, vilket sålunda skulle helt förändra den nuvarande innebörden av ifrågavarande särskilda lönetursrätt. Nu omförmälda skäl nödvändiggöra enligt kommitténs mening uteslutande av ifrågavarande extra lönetursrätt i majorslönegraden. Beträffande frågan, huruvida vid ett beslut i enlighet härmed den nu avhandlade lönetursrätten i majorsbeställning bör ersättas på något annat sätt — varvid till synes arvodesformen vore den enda till buds stående — må framhållas, att denna fråga torde vara av tämligen ringa praktisk räckvidd, detta dels på grund av vissa organisationsändringar i samband med 1936 års härordning och dels med hänsyn till vad lönekommittén förordar i fråga om ändrad lönegradsplacering för en del befattningar. I fråga om militära kårchefer kan man, efter numera vidtagna ökningar i antalet regementsofficersbeställningar vid trängen, utgå från att för framtiden icke vid något vapenslag kommer att förekomma kårchef i lägre löneställning än överstelöjtnants. För de sjömilitära skolcheferna har lönekommittén ansett en högre löneställning än kommendörkaptens av 2. graden böra säkerställas genom befattningarnas upptagande såsom särskilda beställningar i tjänsteförteckningen. Vad angår chefen för flygkrigsskolan, är denna befattning enligt 1936 års försvarsordning avsedd att beklädas av överste. Av de i 9 § 1 mom. officersavlöningsreglementet avsedda befattningshavarna återstå alltså endast innehavare av befattningar såsom byråchefer och avdelningschefer i förvaltningar och centrala staber. Av dessa tillhöra några lönegraden O 6, flertalet

147 lönegraden O 5 och några lönegraden O 4. Med hänsyn till den förbättring i löneturen vid befordran till sistnämnda lönegrad, som kommitténs förslag generellt sett kommer att medföra, synas tillräckliga skäl knappast föreligga att för det fåtal av ifrågavarande befattningshavare, vilka innehava lägre löneställning än överstelöjtnants, tillskapa en särskild anordning såsom ersättning för den nuvarande lönetursrätten. Att de beställningshavare, vilka före det nya avlöningsreglementets ikraftträdande kommit i åtnjutande av denna lönetursrätt, personligen böra bibehållas vid densamma synes däremot vara självfallet. Vad här sagts om den extra lönetursrätten för vissa beställningshavare i nuvarande lönegraden O 4 äger delvis tillämpning även beträffande förenämnda extra lönetursrätt för kaptener i generalstabskåren, ehuru givetvis skiljaktigheter föreligga dels därutinnan, att här är fråga om lönetursberäkning i en lägre lönegrad, och dels i det avseendet, att den sistnämnda lönetursrätten generellt avser beställning inom en viss personalkår och ej endast beställningshavare med placering i viss befattning. Även om den speciella lönetursrätten för generalstabskaptener gäller emellertid, att den ur löneteknisk synpunkt måste anses vara mindre tilltalande. I sin nuvarande form är den ej heller förenlig med ett slopande av det hittillsvarande tillgodoräkningssystemet. Bortsett från sistnämnda förhållande, som eventuellt skulle kunna tillrättaläggas genom viss formell omläggning, kan emellertid här lika litet som i fråga om nyssberörda lönetursföreskrifter för vissa majorer ett bevarande av den extra lönetursrätten ifrågakomma vid genomförande av sneddningsrätt mellan kaptens- och majorsgraderna. Sneddningens införande skulle medföra en kumulering av förturen i löneturshänseende vid befordran till högre grader — såväl majors- som överstelöjtnantsgraderna — och därmed helt förändra innebörden av den nuvarande speciella lönetursförmånen. På dessa skäl har lönekommittén, såsom redan förut nämnts, utgått från att nu gällande bestämmelser i förevarande hänseende böra uteslutas ur det militära lönesystemet. Beträffande frågan, huruvida sist avsedda personal bör i annan ordning bibehållas vid det försteg i lönehänseende, som den för närvarande innehar — varvid endast arvodesformen torde stå till buds — har kommittén i annat sammanhang uttalat sig för att detta spörsmål, som nära sammanhänger med frågan om en reglering av det militära arvodesväsendet, bör upptagas till prövning i sammanhang med arvodesfrågans utredning och sålunda icke nu göras till föremål för ståndpunktstagande. Till frågan om övergångsåtgärder i avvaktan på utredning och ställningstagande i förevarande spörsmål återkommer kommittén i det följande. I detta sammanhang må slutligen nämnas, att chefen för intendenturkåren hos lönekommittén gjort framställning om att löjtnant vid intendenturkåren måtte medgivas rätt att för löneklassplacering tillgodoräkna sig tre tjänstår extra. Till stöd härför har framhållits, att enligt det före 1921 års militära

148 lönereglering gällande lönesystemet samtliga subalternofficerare vid intendenturkåren voro upptagna såsom löjtnant av 1. klassen, varigenom kårens löjtnanter voro tillförsäkrade en något högre löneställning i jämförelse med övriga löjtnanter vid armén. I enlighet med den principiella ståndpunkt i fråga om lönetursreglernas allmänna utformning, vilken kommittén ansett sig böra intaga, nödgas kommittén emellertid ställa sig avvisande till det sålunda väckta förslaget. Efter dessa uttalanden av mera allmän innebörd övergår kommittén till att närmare yttra sig rörande innehållet i de av kommittén föreslagna lönetursbestämmelserna. Härvid bör förutskickas, att det med hänsyn till att lönetursreglerna för militär personal — officerare och underofficerare — icke i alla avseenden kunna göras helt sammanfallande med bestämmelserna för civilmilitära och civila beställningshavare befunnits ur systematisk synpunkt lämpligt att giva bestämmelserna en sådan uppställning, att under särskilda med olika underrubriker försedda avsnitt av reglementets 2 avd. 1 kap. redovisas dels för samtliga beställningshavare gemensamma bestämmelser om löneklassplacering m. m. (7—10 §§), dels särskilda bestämmelser om löneklassplacering för beställningshavare, tillhörande löneplanerna Oa och UO (11—13 §§) och dels slutligen särskilda bestämmelser om löneklassplacering för beställningshavare, tillhörande löneplan Ca (14 och 15 §§). 7 §. Begynnelselön och löneklassuppflyttning. 1930 års militäravlöningssakkunniga. I 5 § av sitt reglementsförslag införde militäravlöningssakkunniga med i huvudsak oförändrat innehåll de i 6 § gällande officersavlöningsreglemente meddelade allmänna föreskrifterna rörande beställningshavares placering i löneklass och uppflyttning till högre löneklass. I fråga om villkoren för löneklassuppflyttning föreslogo de sakkunniga likväl den ändringen, att såsom tjänstetid skulle få beräknas den tid. varunder beställningshavaren varit förhindrad att bestrida sin tjänst på grund av offentligt icke statligt uppdrag, olycksfall i tjänsten eller i tjänsten ådragen sjukdom, oavsett om beställningshavaren därunder uppburit oavkortad lön eller icke. Tid, under vilken beställningshavare åtnjutit tjänstledighet till följd av utom tjänsten ådragen sjukdom, skulle däremot icke få tagas i beräkning för löneklassuppflyttning. Avgivna yttranden. Beträffande 3 mom. av förevarande paragraf hava åtskilliga myndigheter (bl. a. chefen för generalstaben och marinförvaltningen) yrkat, att uppflyttning till högre löneklass måtte ske vid ingången av kalendermånaden näst efter den, under vilken den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått; två myndigheter hava ansett, att löneklassuppflyttningen borde ske omedelbart efter tilländalupen tjänstetid i den lägre löneklassen. Försvarsväsendets lönenämnd har för-

149 ordat, att — vid bifall till ett av nämnden framställt förslag om bibehållande i viss utsträckning av rätten till viss avdragsfri sjukledighet årligen — förevarande moment måtte kompletteras med en föreskrift om att jämväl tid, varunder beställningshavare åtnjutit ledighet med oavkortad lön på grund av utom tjänsten ådragen sjukdom, måtte räknas såsom tjänstetid för uppflyttning i löneklass. 1936 års lönekommitté. Under åberopande av de skäl, som av kommittén härutinnan anförts vid behandlingen av förslaget till civilt avlöningsreglemente (betänkandet sid. 126), avstyrker kommittén de av vissa myndigheter framställda yrkandena, att löneklassuppflyttning skulle äga rum vid tidigare tidpunkt än ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden i den lägre löneklassen tilländagått. Beträffande föreskriften i 3 mom. punkten a) har kommittén icke funnit sig kunna understödja det av försvarsväsendets lönenämnd framställda förslaget, att vid beräkning av tid för löneklassuppflyttning hänsyn skulle tagas till tid, under vilken beställningshavare åtnjutit ledighet med oavkortad lön med tillämpning av bestämmelserna i reglementsförslagets 20 § 1 mom. a). Såsom kommittén i betänkandet angående civilt avlöningsreglemente (sid. 127) framhållit, kan det sakligt sett knappast vara motiverat att vid tjänstårsberäkningen göra åtskillnad mellan sjukledighet, varunder oavkortad lön åtnjutits, och sjukledighet, varunder beställningshavaren avstått viss del av lönen. Förevarande stadgande har fördenskull avfattats i överensstämmelse med motsvarande föreskrift i civila avlöningsreglementet. Härvid har den i officersavlöningsreglementet intagna bestämmelsen om beräkning av tid, under vilken beställningshavare i egenskap av musikunderofficer eller övertalig gevärshantverkare enligt äldre föreskrifter icke varit inkallad till tjänstgöring, såsom numera saknande betydelse uteslutits. 8 §. Löneklassplacering vid befordran inom samma löneplan. Gällande bestämmelser angående sneddning vid befordran återfinnas i 8 § 1 mom. officersavlöningsreglementet. Såsom i det föregående omförmälts, hava därvid till de allmänna bestämmelserna fogats vissa särskilda föreskrifter i syfte att förbättra löneturen för kaptener och löjtnanter, som under särskilt lång tid fått vänta på befordran. Vid befordran från 3 till 4 lönegraden i officerslöneplanen, d. v. s. från kaptens- till majorsbeställning, inträder enligt nuvarande regler under alla förhållanden en så avsevärd löneökning, att sneddningsprincipen icke synts böra vinna tillämpning vid sådan befordran, och fördenskull har förbud mot sneddning i dessa fall jämväl införts i 8 § 1 mom. officersavlöningsreglementet. Bestämmelserna angående sneddning vid befordran hava av 1930 års militäravlöningssakkunniga upptagits i 7 § av de sakkunnigas reglementsförslag.

150 Den allmänna sneddningsregeln har därvid intagits som 1 mom. men begränsats att avse befordran endast inom löneplanerna Uo och C. I 3 mom. har införts en specialbestämmelse rörande lönetursberäkning vid befordran inom löneplan O, avseende att anknyta lönetursberäkningen vid befordran till kapten och löjtnant till tiden från första utnämningen till officer, minskad med nio respektive tre år. Av vad lönekommittén i det föregående anfört framgår, att kommittén funnit den nuvarande bestämmelsen om visst utvidgat sneddningsförfarande vid befordran till beställning i kaptens- respektive löjtnantsgraden kunna uteslutas ur lönesystemet i samband med en omkonstruktion av officerslöneplanen i enlighet med de av kommittén framlagda riktlinjerna. Härmed har kommittén velat vinna, att lönetursberäkningen för officerare såvitt möjligt ordnas i enlighet med de civila reglerna på förevarande område. Med den ståndpunkt kommittén sålunda intagit har kommittén ansett sig sakna anledning att upptaga till prövning militäravlöningssakkunnigas förenämnda förslag om lönetursberäkning vid befordran till beställning inom kaptens- och löjtnantsgraderna. Vad angår den i 8 § 1 mom. officersavlöningsreglementet influtna föreskriften, att beställningshavare icke må vid befordran från lönegraden O 3 till lönegraden O 4 räkna sig tillgodo någon del av den tid, varunder han må hava tillhört högsta löneklassen av förstnämnda lönegrad, har kommittén med hänsyn till den föreslagna konstruktionen av löneplan Oa icke upptagit någon motsvarighet till berörda föreskrift i det nu föreliggande reglementsförslaget. I enlighet med det anförda har kommittén i 1 mom. av förevarande paragraf intagit den allmänna sneddningsregeln såsom grundläggande föreskrift. Under 2 mom. av förevarande paragraf har kommittén infört en motsvarighet till det i 8 § 1 mom. andra stycket av civila avlöningsreglementet upptagna stadgandet angående löneklassplacering vid befordran till ordinarie beställning från förordnande med vikariatslön. Till frågan om dylika förordnanden återkommer kommittén i det följande under 25 §. 9 §. Löneklassplacering vid övergång till annan löneplan. För fall av beställningshavares övergång till beställning, tillhörande annan löneplan än den han före övergången tillhört, finnes en bestämmelse intagen i 10 § 1 mom. officersavlöningsreglementet. Genom ifrågavarande bestämmelse har beställningshavaren tillförsäkrats lön enligt den löneklass, vars lönebelopp är närmast högre än den lön, han vid övergången innehade, dock att lönen icke må utgå enligt högre löneklass än den högsta för den nya beställningen gällande. Vid befordran från beställning såsom underofficer på stat till beställning såsom fänrik gäller dessutom, att den befordrade äger att för löneklassplacering tillgodoräkna sig den tid, varunder han innehaft beställning såsom underofficer på stat.

151 Förevarande stadgande äger huvudsakligen tillämpning å de tämligen ofta förekommande fallen av övergång från beställning tillhörande löneplan Uo till beställning inom nuvarande löneplan C. Sådan övergång avser i regel transport till någon av de till 3—7 lönegraderna av löneplan C hänförliga beställningarna. Vissa av dem, exempelvis beställningarna såsom tygskrivare, departementsskrivare och fortifikationskassör, rekryteras till övervägande del ur underofficerskåren. F r å n den civilmilitära personalens sida har vid upprepade tillfällen gjorts gällande, att bestämmelserna i förevarande avseende gåve anledning till skiljaktiga tolkningar och försatte beställningshavarna i en oförmånlig ställning. I en till 1930 års militäravlöningssakkunniga ingiven skrift har arméns fabrikers och tyganstalters tjänstemannaförening gjort sig till tolk för en dylik uppfattning. Från föreningens sida har föreslagits ett stadgande av innehåll, att den, som från militär beställning utnämndes till civilmilitär beställning, alltid skulle placeras i den löneklass, vars lönebelopp vore närmast högre än den lön han vid övergången uppbure, dock ej i högre löneklass än den högsta för den nya beställningen gällande, i förening med rätt för beställningshavaren att i den sistnämnda löneklassen tillgodoräkna sig den tid, under vilken han före övergången åtnjutit lön till samma eller högre belopp. 1930 års militäravlöningssakkunniga framhöllo, att det vid bedömandet av det utav nämnda tjänstemannaförening berörda spörsmålet vore av betydelse att beakta, att transport från militär beställning till beställning inom löneplan C i allmänhet vore att jämställa med befordran, i det att de civilmilitära beställningar, som stode öppna för underofficerare, vore att betrakta såsom påbyggnader på underofficersgraderna. De sakkunniga ansågo fördenskull tjänstetidsberäkningen i förevarande fall böra regleras såsom om respektive beställningar tillhörde en och samma löneplan. I anslutning härtill intogo de sakkunniga under 9 § av sitt reglementsförslag en bestämmelse, enligt vilken den allmänna sneddningsprincipen skulle läggas till grund för bestämmande av löneklassplaceringen vid övergång till annan löneplan. 1936 års lönekommitté. I likhet med militäravlöningssakkunniga anser även lönekommittén, att lönetursrätten vid övergång från beställning inom en löneplan till beställning inom annan löneplan bör regleras efter samma grunder, som gälla vid befordran inom en och samma löneplan. Lönekommittén har därför utformat bestämmelserna på förevarande punkt efter förebild av de sakkunnigas förslag. I förtydligande syfte har härvid föreskrivits, att löneklassplaceringen i den nya beställningen skall ske med utgångspunkt från lönen i den ortsgrupp, efter vilken avlöning utgått i den tidigare beställningen.

152 10 §. Avlöning vid förflyttning m. m. Bestämmelserna angående avlöning vid förflyttning m. m. hava utformats i nära anslutning till motsvarande föreskrifter i civila avlöningsreglementet. Stadgandet i 1 mom. överensstämmer med föreskriften i 10 § 1 mom. första stycket av civila avlöningsreglementet. De i 2 och 3 mom. intagna bestämmelserna motsvara sakligt sett andra och tredje styckena i nyssnämnda moment av civila avlöningsreglementet; momentindelningen har skett i syfte att förläna bestämmelserna ökad överskådlighet. I andra stycket av 3 mom. har intagits en definition å vad som skall förstås med lägre lönegrad vid förflyttning till beställning inom annan löneplan. A mom. överensstämmer med 10 § 2 mom. av civila avlöningsreglementet. Särskilda bestämmelser om löneklassplacering för beställningshavare, tillhörande löneplanerna Oa och UO (11—13 §§). 11 §. Löneklassplacering vid befordran från beställning såsom extra ordinarie fänrik. I enlighet med de principer i fråga om lönetursberäkning vid befordran från icke-ordinarie till ordinarie befattning, vilka kommit till uttryck i civila avlöningsreglementet, har i förevarande paragraf intagits en föreskrift därom, att sneddningsregeln skall äga motsvarande tillämpning beträffande den, som från beställning såsom extra ordinarie fänrik vinner befordran till ordinarie beställning inom löneplan Oa. 12 §. Löneklassplacering vid befordran till lägsta underofficersbeställning. Enligt bestämmelser i 7 § 1 mom. andra stycket gällande officersavlöningsreglemente äger underofficer vid tillträdande av första beställning på stat för placering i löneklass tillgodoräkna sig viss tid, under vilken han omedelbart dessförinnan i en följd varit fast anställd vid krigsmakten. Sålunda må sergeant vid armén tillgodoräkna tiden efter avläggandet av furirsexamen, respektive underofficersexamen enligt de före utbildningsåret 1916—1917 tillämpade bestämmelserna, minskad med sex år, musiksergeant vid armén den tid efter fyllda 18 år, varunder den fasta anställningen varat, minskad med nio år, underofficer av 3. graden vid marinen tiden från det han uppfyllt villkoren beträffande såväl kunskapsprov som tjänstetid för vinnande av anställning i nämnda egenskap, underofficer av 2. graden vid marinen, vilken befordrats från beställning såsom flaggkorpral, tiden från och med den dag, han ägt räkna kompetens för befordran till flaggkorpral, minskad med två år, samt sergeant vid flygvapnet, därest han avlagt kunskapsprov eller förvärvat kompetens, varom nyss sagts, den tid sergeant

153 respektive underofficer av 2. eller 3. graden enligt ovan äger tillgodoräkna, och eljest den tid, Kungl. Maj:t bestämmer. Dessa bestämmelser, vilka såsom tidigare omförmälts tillkommit i syfte att utjämna de inom underofficerskårerna förekommande ojämnheterna i befordringshänseende, innebära, att lönetursberäkningen vid befordran till underofficer knutits till förutsättningen, att dylik befordran under normala förhållanden vinnes efter en sammanlagd anställningstid vid krigsmakten av omkring nio år. Vid armén avlägges i allmänhet furirsexamen omkring tre år från det den första anställningen vunnits; därest befordran till underofficer inträffar senare än sex år från furirsexamens avläggande, föres överskjutande tjänstetid vederbörande till godo för löneklassplacering i den nya beställningen. Vid marinen vinnes kompetens för befordran till flaggkorpral i allmänhet omkring sju år från det den första anställningen erhållits; tillgodoräkning äger här rum av tid utöver två år, räknat från vinnandet av dylik kompetens. För musikunderofficerarna vid armén, för vilka någon fordran på avlagd furirsexamen icke finnes uppställd för vinnande av befordran till musikunderofficersbeställning, har till utgångspunkt för lönetursberäkningen tagits den tidpunkt, då sådan beställningshavare, efter fyllda 18 år, innehaft anställning såsom musikmanskap under 9 år. 1930 års militäravlöningssakkunniga intogo i 6 § 1 mom. av sitt reglementsförslag med i sak oförändrat innehåll de nuvarande bestämmelserna om löneklassplacering i lägsta underofficersbeställningar. Avgivna yttranden. Arméförvaltningen och försvarsväsendets lönenämnd hava framhållit, att hos Kungl. Maj:t årligen förekomme ett stort antal ansökningar om att vid befordran till underofficer föregående manskapstjänstgöring måtte få tillgodoräknas, oaktat nämnda tjänstgöring icke infallit i en följd omedelbart före tillträdandet av underofficersbeställningen. Med hänsyn till att dessa ansökningar alltid plägade bifallas, om avbrottet i tjänstgöringen icke överstigit två år, hava nämnda myndigheter föreslagit, att prövningen av dylika ansökningar måtte läggas i den löneklassplacerande myndighetens hand och att härav föranledd föreskrift måtte införas i reglementsförslaget. 1936 års lönekommitté. Vid de överväganden kommittén ägnat åt spörsmålet om lönetursberäkningen för underofficerare har kommittén — såsom förut antytts — mot bakgrunden av de organisatoriska förhållanden, ur vilka de nu förevarande bestämmelserna framgått, ansett en särskild utformning av lönetursreglerna i saklig anslutning till nu gällande principer för ifrågavarande personals vidkommande alltjämt vara motiverad. Ett regelrätt sneddningsförfarande kan för denna personal, vars rekrytering regelmässigt äger rum från manskapskårerna, icke tillämpas, då manskapsavlöningen utgår

154 enligt ett helt annat lönesystem, nämligen i form av kontant lön jämte vissa naturaförmåner. En tillämpning av ett modifierat sneddningsförfarande av den innebörd, som avses i 8 § 2 mom. av civila avlöningsreglementet — här alltså grundat på en jämförelse mellan å ena sidan manskapslönen jämte värdet av naturaförmånerna och å andra sidan den enligt viss löneklass i löneplanen för underofficerarna utgående avlöningen — vore visserligen teoretiskt sett möjlig vid övergång från fast anställning såsom manskap till underofficersbeställning. En dylik sneddningsanordning skulle emellertid komma att helt bortse från det viktigaste syftet med hittillsvarande tillgodoräkning, nämligen att utjämna verkningarna av rådande starka skiljaktigheter i befordringstur vid olika truppförband. Enligt gällande manskapsavlöningsreglemente uppnås slutavlöningen i furirsgraden vid armén och flygvapnet efter en tjänstetid av tio år. Oberoende av den tid, varmed manskapsanställningen må hava överstigit tio år, skulle genom sneddning från furirsbeställning vid nämnda försvarsgrenar löneställningen vid befordran till underofficer bliva en och densamma. Lönekommittén har fördenskull ansett det vara mest ändamålsenligt, att lönetursberäkningen vid befordran till underofficer liksom hittills ställes i visst direkt förhållande till längden av den tidigare fasta anställningen. Bestämmelser härom hava intagits under förevarande paragraf. Med avseende å utformningen av bestämmelserna har kommittén härvid iakttagit de jämkningar, som ansetts böra föranledas av att den nuvarande tillgodoräkningsrätten i det civila avlöningsreglementet i princip avskaffats och ersatts med ett vidgat sneddningsförf ärande. I fråga om detaljerna i de föreslagna bestämmelserna får kommittén anföra följande. Såsom utgångspunkt för bestämmande av den tid i manskapsbeställning, som m å tillgodoräknas sergeant vid armén, har i gällande avlöningsreglemente tagits underofficersexamen enligt de före utbildningsåret 1916—1917 tillämpade bestämmelserna, respektive furirsexamen enligt de från och med nämnda utbildningsår gällande föreskrifter. I sistnämnda hänseende förutsätter kommittén icke någon ändring. Då emellertid befordran till sergeant icke vidare kan ifrågakomma för furir, som avlagt underofficersexamen enligt de före utbildningsåret 1916—1917 tillämpade bestämmelserna, har stadgandet i denna del uteslutits ur reglementsförslaget. I anslutning till numera gällande minimiålder för anställning såsom volontär hänförde militäravlöningssakkunniga för beräkning av tjänstetid för musiksergeant åldersgränsen till 17 år. Då medellevnadsåldern vid första anställning såsom volontär enligt verkställda undersökningar emellertid snarare överstiger än understiger 18 år, har lönekommittén funnit sig böra i sak bibehålla nu gällande bestämmelser. I en hos Kungl. Maj:t gjord, till lönekommittén överlämnad framställning har chefen för marinen erinrat, att jämlikt 1936 års försvarsbeslut komme att

155 vid kustartilleriet uppsättas en ny yrkesavdelning, musikavdelningen, för underofficerare och manskap ävensom att befordran till musikunderofficer av 2. graden vid nämnda vapen förutsatts skola äga rum enligt enahanda grunder, som gällde för befordran till musiksergeant vid armén. I anslutning härtill har chefen för marinen hemställt, att musikunderofficer av 2. graden vid kustartilleriet måtte i löneturshänseende likställas med musiksergeant vid armén. Kommittén, som funnit ifrågavarande förslag sakligt sett väl grundat, har i det föreliggande reglementsförslaget intagit en bestämmelse i ovan omförmälda hänseende. Såsom under 1 § omnämnts, skulle enligt kommitténs förslag avlöningsbestämmelser för den under avveckling varande beställningen såsom underofficer av 3. graden vid marinen icke meddelas i militära avlöningsreglementet. Med hänsyn härtill erfordras icke någon bestämmelse angående lönetursberäkning för ifrågavarande beställningshavare. Befordran till underofficer av 2. graden vid marinen kommer framdeles uteslutande att ske från beställning såsom flaggkorpral. Uttrycket »vilken befordrats från beställning såsom flaggkorpral» i 7 § 1 mom. andra stycket d) av officersavlöningsreglementet har därför uteslutits. Underbefäls- och underofficersutbildningen vid flygvapnet äger numera rum vid vapnets egna skolor. Någon befordran till underofficer av underbefäl från annan försvarsgren torde icke vidare komma att äga rum. Bestämmelserna om löneklassplacering för flygvapnets sergeanter kunna därför i denna del anslutas till motsvarande bestämmelser för armén. Enär emellertid furirsexamen vid flygvapnet avlägges under fjärde anställningsåret, under det att furirsexamen vid armén avlägges vid slutet av tredje anställningsåret, har för flygvapnets sergeanter den tidpunkt efter avläggandet av furirsexamen, vid vilken underofficersbeställningen skall anses hava tillträtts, bestämts till fem år. Bestämmelser i nu angivna hänseenden hava införts såsom ett första stycke av förevarande paragraf. Såsom generell förutsättning för tillämpningen av nu ifrågavarande bestämmelser har synts böra liksom hittills stadgas, att den före tillträdandet av vederbörlig underofficersbeställning innehavda fasta anställningen pågått i en följd intill befordringstillfället. Emellertid torde billighetsskäl tala för att möjlighet till en välvilligare löneklassplacering än den, vartill de vanliga lönetursreglerna skulle giva anledning, alltjämt hålles öppen i de fall, då visst kortare avbrott ägt rum i tidigare långvarig manskapsanställning. Att, såsom arméförvaltningens och försvarsväsendets lönenämnd föreslagit, frågan om löneklassplacering i dylika fall skulle läggas i de löneklassplacerande myndigheternas hand har kommittén likväl icke ansett sig kunna tillstyrka. Med hänsyn till risken för bristande enhetlighet vid tillämpningen av förevarande bestämmelser i händelse av en dylik decentralisering har kommittén därför stannat för, att prövningen av hithörande ärenden liksom hittills un-

156 d a n t a g s l ö s t skall a n k o m m a p å K u n g l . Maj:t. B e s t ä m m e l s e r i n u b e r ö r d a h ä n s e e n d e n h a v a u p p t a g i t s s å s o m a n d r a och tredje s t y c k e n i f ö r e v a r a n d e moment. 13 §. Löneklassplacering vid övergång från reservstat eller reserv m. m. 1 7 § 2—5 m o m . g ä l l a n d e officersavlöningsreglemente h a v a intagits föreskrifter r ö r a n d e t i l l g o d o r ä k n a n d e i vissa fall av f ö r e g å e n d e t j ä n s t g ö r i n g vid ö v e r g å n g till b e s t ä l l n i n g p å a k t i v stat. I f r å g a v a r a n d e b e s t ä m m e l s e r ä r o av följande l y d e l s e : 7 §. 2. Har beställningshavare eljest i statens tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfaitning finnes svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det, han har att utföra å beställningen, må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna beställning, och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass, efter Kungl. Majrts prövning i varje särskilt fall, tillgodoräknas honom den tid, han i statens tjänst utfört sådant arbete. 3. För beställningshavare, vilken, efter erhållet avsked, med bibehållen befordringsrätt kvarstått såsom lönlös och därefter ånyo vunnit beställning på stat, skola bestämmelserna i 1 och 2 mom. äga tillämpning i fråga om tillgodoräknande av tid, varunder han före avskedet tjänstgjort. 4. Beställningshavare, som från reservstat, reserv eller övergångsstat övergått till beställning på aktiv stat, må av den tid, varunder han tillhört reservstaten, reserven eller övergångsstaten, tillgodoräknas så stor del, som av Kungl. Maj:t bestämmes. 5. För samma ändamål, som avses i 2 mom., må beställningshavare, efter prövning av Kungl. Maj."t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas jämväl den tid, han utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som i avseende å sin art och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det, han har att utföra å beställningen. U n d e r det a t t s t a d g a n d e n a i 3 och 4 m o m . ä g a t i l l ä m p n i n g vid ö v e r g å n g till såväl militär s o m civilmilitär beställning, t o r d e b e s t ä m m e l s e r n a i övrigt h a v a h u v u d s a k l i g betydelse för fall av ö v e r g å n g till civilmilitär beställning. 1930 års militäravlöningssakkunniga. Föreskrifter i n u angivna hänseenden intogos av 1930 å r s m i l i t ä r a v l ö n i n g s s a k k u n n i g a i 6 § 2—5 m o m . av de sakk u n n i g a s r e g l e m e n t s f ö r s l a g . S t a d g a n d e n a i 7 § 3 o c h 4 m o m . officersavlön i n g s r e g l e m e n t e t u p p t o g o s d ä r v i d m e d i sak o f ö r ä n d r a t i n n e h å l l s å s o m 2 o c h 3 m o m . I 4 m o m . intogs en b e s t ä m m e l s e d ä r o m , a t t f r å g a n o m löneklassp l a c e r i n g vid b e f o r d r a n f r å n m a n s k a p s b e s t ä l l n i n g till f ä n r i k s b e s t ä l l n i n g skulle p r ö v a s a v K u n g l . Maj:t. I 5 m o m . s a m m a n f ö r d e de s a k k u n n i g a d e b e s t ä m m e l s e r , vilka n u i n n e h å l l a s i 7 § 2 och 5 m o m . av officersavlöningsreglementet.

157 Avgivna yttranden. Med avseende å den föreslagna lydelsen av 4 mom. har försvarsväsendets underbefälsförbund ansett önskvärt, att det uttryckligen stadgades, huru stor del av den föregående tjänstetiden, som finge tillgodoräknas. 1936 års lönekommitté. I 1 mom. av förevarande paragraf har lönekommittén sammanfört vissa lönetursbestämmelser, vilka sakligt sett korrespondera med de ovan återgivna stadgandena i 7 § officersavlöningsreglementet, i den mån dessa hava avseende å den militära personalen. I fråga om bestämmelsernas utformning hava härvid vidtagits vissa jämkningar i syfte att eliminera det nuvarande tillgodoräkningsförfarandet och ordna lönetursberäkningen efter de principer, som kommit till uttryck i civila avlöningsreglementet. Stadgandet i första stycket av förevarande moment avser att i de stundom förekommande fall, där övergång till ordinarie beställning sker från reservstat eller reserv, möjliggöra en förmånligare löneklassplacering än som med tillämpning av den allmänna lönetursregeln i 7 § 1 mom. kan äga rum, där så med hänsyn till särskilda omständigheter prövas skäligt. Den i momentets andra stycke influtna bestämmelsen motsvarar i sak stadgandet i 8 § 3 mom. sista stycket av civila avlöningsreglementet men torde av naturliga skäl komma att i än högre grad än detta stadgande erhålla karaktären av undantagsbestämmelse. Förutsättningen för bestämmelsens tillämpning är, att »synnerliga skäl» föreligga med hänsyn till föregången långvarig statsanställning och därunder åtnjuten avlöning, varmed enligt motiveringen till civila avlöningsreglementet (betänkandet sid. 132—133) särskilt avsetts de fall, då en tjänsteman före befordran haft långvarig statsanställning utanför den vanliga tjänstemannakarriären. Såsom exempel på fall, då stadgandet undantagsvis kan tänkas erhålla tillämpning, må nämnas fall, då en beställningshavare å övergångsstat vinner beställning å aktiv stat eller då en beställningshavare, vilken erhållit avsked från beställning på stat med rätt att efter avskedstagandet med bibehållande av tur och befordringsrätt såsom lönlös kvarstå över stat, ånyo vinner anställning på stat. Däremot är stadgandet icke avsett att reglera de numera ej sällan förekommande fallen av övergång från manskapsanställning till beställning såsom fänrik; för dessa fall torde någon undantagsbestämmelse om lönetursrätt enligt kommitténs mening ej heller vara motiverad. I 2 mom. har införts en med stadgandet i 8 § 6 mom. civila avlöningsreglementet likalydande föreskrift om att beställningshavare icke på grund av bestämmelserna i 1 mom. må placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller för den nya beställningen.

158 Särskilda bestämmelser om löneklassplacering för beställningshavare, tillhörande löneplan Ca (14 oeh 15 §§). 14 §. Löneklassplacering vid övergång från befattning, som icke avses i reglementet, m. m. I förevarande paragraf hava intagits vissa bestämmelser, avseende lönetursberäkning vid övergång till civilmilitär beställning. Då avlöningsförhållandena för den civilmilitära personalen i allt väsentligt överensstämma med dem, som gälla för personalen vid den civila statsförvaltningen, hava ifrågavarande bestämmelser kunnat utformas i nära anslutning till motsvarande föreskrifter i det civila lönesystemet. Jämte den i 8 § 1 mom. av kommitténs reglementsförslag intagna allmänna sneddningsregeln utgöra bestämmelserna i fråga sålunda motsvarighet till de i 8 § civila avlöningsreglementet meddelade föreskrifterna angående löneklassplacering vid befordran m. m. Då alltså de synpunkter, vilka lagts till grund vid utarbetandet av de civila lönetursreglerna på förevarande område, varit bestämmande jämväl vid utformningen av föreskrifterna i förevarande paragraf, får kommittén såsom motivering till desamma i tillämpliga delar hänvisa till den å sid. 128—134 i kommitténs betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente intagna specialmotiveringen till 8 § nämnda reglemente. I 1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag upptogos, såsom inledningsvis antytts, vissa bestämmelser i syfte att, så långt sig göra läte, skapa likartade löneförhållanden för de grupper av beställningshavare tillhörande löneplan C, vilka rekryterades från det fast anställda manskapet. Med hänsyn till de ojämnheter i tjänst- och levnadsålder, som vore rådande vid befordran till sådana lägre civilmilitära beställningar — tyghantverkare, vapenhantverkare, hantverkare och fortmaskinister — vilka till viss del rekryterades från manskapet vid vederbörande vapenslag, föreslogo de sakkunniga under 6 § 1 mom. en bestämmelse av innehåll, att vid befordran till någon av nu nämnda beställningar vederbörande skulle äga tillgodoräkna sig den tid han efter uppnådda 31 levnadsår i en följd innehaft fast anställning såsom hantverks-(vapenhantverkar-) underbefäl. Under åberopande i huvudsak av de skäl, som av militäravlöningssakkunniga anförts till stöd för det sålunda framlagda förslaget, har arméns fabrikers och tyganstalters tjänstemannaförening hos lönekommittén gjort framställning om införande i militäravlöningsreglementet av en bestämmelse av innehåll, att tyghantverkare av 2. klassen eller fortmaskinist, som befordras från anställning såsom hantverksunderbefäl eller tygarbetare och som vid befordringstillfället innehar en sammanlagd anställningstid av minst tio år, måtte äga tillgodoräkna sig den tid han efter uppnådda 34 levnadsår innehaft dylik anställning. Med hänsyn till att lönekommittén i fråga om lönetursberäkningen för den civilmilitära personalen ansett bestämmelserna i allt väsentligt böra anslutas till dem, som gälla för personalen vid den civila statsförvaltningen,

159 och då tillräckliga skäl för en avvikelse härutinnan för berörda beställningshavare enligt kommitténs mening icke föreligga, har kommittén funnit sig icke kunna tillstyrka införandet av en speciell lönetursrätt på förevarande område. 15 §. Undantagsbestämmelser om löneklassplacering. Under 10 § av sitt reglementsförslag intogo 1930 års militäravlöningssakkunniga en motsvarighet till den för närvarande i 10 § 2 mom. officersavlöningsreglementet meddelade bestämmelse, enligt vilken Kungl. Maj:t må undantagsvis för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss beställning vid försvarsväsendet eller för sådan persons bibehållande i tjänst kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass än som skulle följa av en tillämpning av de allmänna reglerna för löneklassplacering. Förslaget innebar, att lönen i här avsedda fall skulle få bestämmas högst till belopp, som med 20 procent överstege lönen enligt högsta för tjänsten fastställda löneklass, medan i sådant avseende för närvarande gäller, att lönen icke i något fall må utgå enligt högre löneklass än den högsta för tjänsten fastställda. Ehuru ifrågavarande i officersavlöningsreglementet intagna stadgande enligt ordalydelsen är tillämpligt å såväl militär som civilmilitär personal, framgår av förarbetena till reglementet, att detsamma är avsett att reglera löneförhållandena för civilmilitära beställningshavare, företrädesvis viss sjukhusläkar- och ingenjörspersonal. Lönekommittén, som funnit stadgandet i fråga kunna vara av betydelse ur försvarsväsendets synpunkt, h a r ansett sig böra tillstyrka, att bestämmelser i ämnet intagas i militära avlöningsreglementet. Kommittén har emellertid begränsat stadgandet att avse allenast civilmilitär personal. I fråga om grunderna för avlöningens bestämmande har kommittén följt de i civila avlöningsreglementet härutinnan givna föreskrifterna. 2 kap. Semester och tjänstledighet. 16 §. Semester. I sitt betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente förordade 1928 års lönekommitté bl. a. en jämkning av gällande bestämmelser om semester i så måtto, att tjänsteman skulle uttryckligen berättigas att årligen åtnjuta semester å tid, som prövades lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång. Enligt detta förslag skulle alltså verksstyrelse äga bestämma allenast över själva den tidpunkt, vid vilken semester finge åtnjutas, men däremot icke kunna helt förvägra en tjänsteman semester under åberopande av att göromålens behöriga gång icke medgåve semesters uttagande. Kommittén föreslog vidare en bestämmelse av innehåll, att därest på grund av tjänstgöringsförhållandena full semester icke kunnat beredas tjänstem a n före kalenderårets utgång, felande antal semesterdagar skulle tilldelas honom under första kvartalet påföljande år.

160 1930 års militäravlöningssakkunniga ansågo sig med hänsyn till de vid försvarsväsendet rådande särskilda förhållandena icke kunna förorda konstituerandet av en ovillkorlig semesterrätt för officerare, underofficerare och civilmilitär personal på aktiv stat utan föreslogo allenast, att i reglementstexten (12 § 1 mom. av de sakkunnigas reglementsförslag) skulle givas ett tydligare uttryck för den principen, att semester vore en beställningshavaren tillerkänd förmån, som borde få åtnjutas, därest icke tjänsten lade hinder i vägen därför. Att vederbörande myndighet ägde bestämma den tid, då semester skulle få uttagas, vore enligt de sakkunnigas mening en ordningsregel, som icke behövde särskilt åberopas. F r å n 1928 års lönekommittés förslag upptogo de sakkunniga bestämmelsen, att därest full semester icke kunnat beredas beställningshavare före kalenderårets utgång, felande antal semesterdagar skulle kunna tilldelas honom under påföljande års första kvartal, vilken bestämmelse dock modifierades av tillägget att så skulle ske endast i den utsträckning det ur tjänstesynpunkt vore möjligt (12 § 2 mom. av reglementsförslaget). Avgivna yttranden. Vad angår frågan om konstituerandet av en ovillkorlig semesterrätt för försvarsväsendets beställningshavare, har försvarsväsendets lönenämnd med hänsyn till de särskilda förhållandena vid försvarsväsendet ansett sig icke böra ifrågasätta förevarande moments avfattande i överensstämmelse med den i 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente upptagna semesterbestämmelsen. Då emellertid den av militäravlöningssakkunniga förordade lydelsen icke synts nämnden innebära några företräden framför den nu gällande, har nämnden för sin del föreslagit momentets bibehållande vid sistnämnda lydelse. Å andra sidan har svenska underofficersförbundet föreslagit, att i militära avlöningsreglementet måtte intagas föreskrift om ovillkorlig rätt för beställningshavare att årligen å tid, som prövades lämplig med hänsyn till tjänstens behöriga gång, åtnjuta semester eller därmed jämförlig ledighet. Beträffande föreskrifterna under 12 § 2 mom. av militäravlöningssakkunnigas reglementsförslag hava ett flertal myndigheter ansett outtagen semester böra få tillgodonjutas senare under påföljande år än inom loppet av första kvartalet. Sålunda har försvarsväsendets lönenämnd funnit de vid försvarsväsendet rådande särskilda förhållandena motivera, alt personalen bereddes möjlighet att tillgodonjuta under visst år outtagna semesterdagar under loppet av hela det påföljande året. Härför syntes emellertid böra uppställas samma villkor, som för närvarande gällde i avseende å semesterförmåns åtnjutande. Å andra sidan har militärbefälhavaren på Gotland ansett sig icke kunna tillstyrka den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen med avseende å icke uttagen semesters tillgodonjutande.

161 1936 års lönekommitté. Vad angår frågan, huruvida förmånen av semester bör i samband med utfärdande av ett nytt militärt avlöningsreglemente konstrueras såsom en personalen vid försvarsväsendet tillkommande ovillkorlig rättighet, är 1936 års lönekommitté principiellt av den åsikten, att denna förmån rättvisligen icke bör givas en mera begränsad innebörd än semesterrätten erhållit i det nya civila avlöningsreglementet. Att i avseende å semesterrätten för ifrågavarande personal anlägga snävare och för personalen mera ofördelaktiga synpunkter än för övriga statstjänstemän finnes enligt kommitténs mening så mycket mindre fog, som den militära tjänsten i regel ställer betydande krav på personalens kroppsliga och andliga vigör samt följaktligen behovet av rekreation generellt sett icke torde göra sig mindre starkt gällande här än inom civilförvaltningen. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, hava emellertid såväl 1930 års militäravlöningssakkunniga som försvarsväsendets lönenämnd ansett de vid försvarsväsendet rådande särskilda förhållandena lägga hinder i vägen för tillskapandet av en ovillkorlig semesterrätt för personalen. För att erfara de militära myndigheternas uppfattning i denna fråga har kommittén hos försvarsgrenscheferna anhållit om ett uttalande rörande möjligheterna att ernå full likställighet mellan alla statens befattningshavare i avseende å semesterförmånens åtnjutande. I anledning härav hava nämnda chefer framhållit, att ett uttagande i full omfattning av semestertiderna skulle kunna medföra vissa svårigheter särskilt under de närmaste åren på grund av den forcerade utbildningsverksamheten vid den nya försvarsorganisationens genomförande i förening med rådande knapphet i personalkadrernas sammansättning. Av denna anledning har chefen för armén — med biträdande i princip av önskemålet om full likställighet beträffande semesterrätten mellan militära och civila befattningshavare — förklarat sig ej kunna för närvarande förorda införandet av en ovillkorlig semesterrätt för försvarsväsendets personal. Cheferna för marinen och flygvapnet hava däremot såsom sin uppfattning uttalat, att semesterrätten för beställningshavare vid försvarsväsendet bör regleras efter samma grunder som vid civilförvaltningen. Utan att vilja helt förbise, att införandet av en ovillkorlig semesterrätt för personalen vid försvarsväsendet under den närmaste framtiden måhända kan k o m m a att medföra vissa olägenheter med hänsyn till personalkadrernas nuvarande sammansättning, föranledes lönekommittén för sin del uttala, att denna fråga knappast torde kunna tillmätas avgörande betydelse, när det gäller att i ett så väsentligt hänseende som semesterrättens reglerande åstadkomma önskvärd likformighet samtliga statliga befattningshavare emellan. Den allmänna uppfattning, åt vilken försvarsgrenscheferna i föreliggande spörsmål givit uttryck, synes lönekommittén också närmast giva ett ytterligare stöd för den av kommittén h ä r ovan uttalade åsikten, att personalen vid försvarsväsendet rättvisligen bör i forell—817659

varande avseende likställas med befattningshavarna vid den civila statsförvaltningen. I enlighet härmed har kommittén utformat semesterbestämmelserna i det föreliggande reglementsförslaget i saklig överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i civila avlöningsreglementet. Emellertid bör i förevarande sammanhang uppmärksammas, att den militära personalen i icke ringa utsträckning äger möjlighet att i samband med inträffande uppehåll i de militära övningarna vinna befrielse från de ordinarie tjänstegöromålen och därmed komma i åtnjutande av en förmån, som i realiteten måste anses jämförlig med åtnjutandet av författningsenlig semester. Enligt i koinmandoväg meddelade bestämmelser må nämligen under av Kungl. Maj.t anbefalld hemförlovning under en tjänstgöringsperiod, under tider mellan olika tjänstgöringsperioder ävensom under annat uppehåll i tjänstgöringen eller undervisningen regementschef (likställd chef) liksom även chef (befälhavare) för skola, utbildningskurs o. s. v., gemensam för flera regementen, bevilja fast anställd personal tillstånd att, i den mån vederbörande beställningshavares tjänstgöring icke lägger hinder i vägen därför, för viss angiven tid — högst fjorton dagar i en följd — vistas utom förläggningsorten. Med arméfördelningschefs (likställd chefs) medgivande må dylikt tillstånd kunna utsträckas att avse längre tid än fjorton dagar i en följd. Med avseende å åtnjutande av vistelsetillståndet linnes icke någon annan begränsning stadgad än att beställningshavare icke må utan särskilt medgivande åtaga sig tjänst eller uppdrag, som icke skulle kunna förenas med hans militära tjänstgöring. Vistelsetillståndet, vilket innebär frihet från tjänstgöring med oavkortad lön, torde sålunda sakligt sett icke kunna betraktas annat än som åtnjutande av semester, ehuru enligt hittills tillämpad praxis någon formell sammankoppling mellan förstnämnda förmån och semesterrätten icke förekommit. Anledningen härtill torde delvis hava varit, att vistelsetillståndet i stor utsträckning kommit att utgöra kompensation för icke tillgodonjuten semester. I och med tillskapandet av en ovillkorlig semesterrätt för försvarsväsendets beställningshavare torde emellertid vistelsetillståndets faktiska innebörd av en med semester jämförlig förmån böra föranleda sådan ändrad tillämpning av semesterbestämmelserna, att vederbörande beställningshavare, i stället för att under förut nämnt uppehåll i tjänstgöringen medgivas tillstånd att vistas utom förläggningsorten, tilldelas semester under motsvarande tid. Härigenom torde ock de antydda svårigheterna att i full utsträckning bereda semester åt personalen i väsentlig mån komma att minskas. Med avseende å semestertidernas längd har kommittén följt de principer, som härutinnan kommit till uttryck i civila avlöningsreglementet. Såsom under 20 § omnämnes, innebär kommitténs förslag i fråga om reglerna för kostnadsfri sjukledighet, att alla beställningshavare skulle erhålla rätt till fria sjukdagar i viss utsträckning. Denna förmån har ansetts böra av-

vägas på sådant sätt, att — liksom i civila avlöningsreglementet — antalet avdragsfria sjukdagar jämte antalet semesterdagar för alla lönegrader uppgår till 45 intill det år, varunder beställningshavaren fyller 40 år, och till 55 för tiden därefter. I anslutning härtill föreslår kommittén en sänkning av det nu fastställda antalet semesterdagar från 45 till 35 dagar årligen för beställningshavare under 40 år i lönegraden Oa 5 samt högre officerslönegrader ävensom lönegraden Ca 24 och högre civilmilitära grader. Denna ändring torde ej hava någon nämnvärd praktisk betydelse, enär befordran till beställning i ifrågavarande högre lönegrader sällan eller aldrig vinnes före fyllda 40 år. 17 §. Tjänstledighetsavdrag. Efter förebild av 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente sammanförde 1930 års militäravlöningssakkunniga i sitt förslag till militärt avlöningsreglemente alla bestämmelser angående löneförmåner vid tjänstledighet, systematiskt ordnade efter tjänstledighetens orsak. De sakkunniga föreslogo vidare en inskränkning av antalet avdragstyper från lyra till tre genom att utbyta de nuvarande B- och C-avdragen mot ett nytt B-avdrag. Vid avdragsbeloppens bestämmande sökte de sakkunniga vinna anknytning till vad som härutinnan föreslagits av 1928 års lönekommitté. 1 enlighet härmed förordade de sakkunniga en viss mildring av den nuvarande progressionen i avdragsskalan. Avgivna yttranden. Arméförvaltningen har uttalat, att progressiviteten vid beräknandet av tjänstledighetsavdragen borde helt avskaffas. Stationsbefälhavaren vid Karlskrona örlogsstation har ansett en sänkning av samtliga avdragsbelopp vara påkallad. 1936 års lönekommitté. Bestämmelserna i förevarande paragraf hava av kommittén utformats i nära anslutning till motsvarande stadganden i civila avlöningsreglementet. Även vid avdragsbeloppens beräknande har kommittén följt de grunder, som härutinnan tillämpats i nyssnämnda reglemente. 18 §. Tjänstledighet för offentligt uppdrag. Uti 14 § av sitt reglementsförslag intogo 1930 års militäravlöningssakkunniga bestämmelser rörande avlöning vid olika slags uppdrag av offentlig eller mera allmän natur. Dessa bestämmelser voro i huvudsak grundade på motsvarande föreskrifter i 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente. Från sistnämnda förslag upptogos sålunda bl. a. stadganden därom, att beställningshavare skulle äga uppbära oavkortad lön dels för tid, under vilken han deltagit såsom elev i utbildningskurs vid försvarsväsendet, och dels för tid, vilken han enligt uppdrag använt för att göra iakttagelser eller idka studier, som ansåges tjäna försvarsväsendets intressen.

164 Avgivna yttranden. Arméförvaltningen har förordat ett tillägg till förevarande bestämmelser i syfte att oavkortad lön skulle tillförsäkras beställningshavare för tid, varunder han efter vederbörligt medgivande idkade förstudier i och för vinnande av inträde i krigshögskolan. Å andra sidan har försvarsväsendets lönenämnd ifrågasatt, om det kunde vara nödvändigt att tynga avlöningsreglementet med särskilda bestämmelser beträffande denna detalj och om icke Kungl. Maj:t i kraft av det föreslagna bemyndigandet i 13 § första stycket av de sakkunnigas förslag skulle kunna meddela för ändamålet erforderliga bestämmelser. Gentemot avfattningen av den föreslagna bestämmelsen om rätt för beställningshavare att åtnjuta oavkortad lön för tid, vilken han enligt uppdrag använt för att göra iakttagelser eller idka studier, som kunde tjäna försvarsväsendets intressen, har arméförvaltningen anmärkt, att det för arméns vidkommande icke syntes uteslutet, att bestämmelsen skulle av de många olika lokala myndigheterna kunna tolkas så, att de var för sig skulle äga lämna sådana uppdrag, som omförmäldes i bestämmelsen. Densamma borde därför jämkas att avse allenast uppdrag, som antingen meddelades av Kungl. Maj:t eller, där uppdraget grundades på beslut av underlydande myndighet, vore förenat med resestipendium eller annat understöd av statsmedel från till myndighetens förfogande ställda anslagstillgångar. 1936 års lönekommitté. De i förevarande paragraf intagna bestämmelserna hava utformats i saklig överensstämmelse med stadgandena i 13 § civila avlöningsreglementet. Med avseende å innehållet i vissa moment får kommittén anföra följande. Föreskrifterna i 2 mom. hava avseende allenast å civil personal vid försvarsväsendet. Enligt bestämmelserna i 13 § 3 mom. av civila avlöningsreglementet skall fråga om tjänstledighet för verkställande av iakttagelser eller idkande av studier, som kunna tjäna statens intresse, ankomma på prövning av vederbörande myndighet. Ett härmed i sak korresponderande stadgande i militära avlöningsreglementet skulle närmast innebära, att prövningen i nu avsedda fall överlätes åt de centrala förvaltningsmyndigheterna vid försvarsväsendet eller ock åt vederbörande lokala myndighet. Enligt lönekommitténs uppfattning torde emellertid försvarsgrenscheferna vara de myndigheter, som bäst kunna bedöma, huruvida verkställande av iakttagelser eller idkande av studier kunna tjäna försvarsväsendets intressen. Även u r synpunkten att erhålla största möjliga enhetlighet vid bedömandet av sagda spörsmål synes det mest rationella vara, att prövningen av hithörande frågor anförtros åt sagda chefer. Kommittén har givit 3 mom. av förevarande paragraf härav betingad avfattning. Någon motsvarighet till den i militäravlöningssakkunnigas förslag intagna bestämmelsen angående rätt till oavkortad lön för tid, varunder be-

165 ställningshavare deltager såsom elev i utbildningskurs vid försvarsväsendet, har icke införts i det nu föreliggande reglementsförslaget. En dylik bestämmelse skulle nämligen knappast fylla något praktiskt behov, enär deltagande i nyss omförmälda utbildningskurser regelmässigt anbefalles genom kommendering och sålunda icke förutsätter tjänstledighet för beställningshavaren. Med avseende å beställningshavare, vilken idkar förstudier för vinnande av inträde i krigshögskolan, gäller för närvarande, att sådan beställningshavare må kunna medgivas tillstånd att för ändamålet vistas å annan ort än förläggningsorten, varmed följer befrielse från tjänstgöring i förening med rätt till oavkortad lön. Såsom kommittén i annat sammanhang framhållit, är emellertid vistelsetillstånd sakligt sett att betrakta såsom åtnjutande av semester. På grund härav har den lämpligaste lösningen av föreliggande fråga synts kommittén vara, att vederbörande beställningshavare kommenderingsvägen beordras alt bedriva här avsedda studier. Då här sålunda för framtiden lika litet som för närvarande blir fråga om tjänstledighet, hava bestämmelser om löneförmånerna i här avsedda fall icke ansetts erforderliga. 19 §. Tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m. I 15 § 1 mom. av sitt reglementsförslag införde 1930 års militäravlöningssakkunniga bestämmelser angående avlöning under tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m. Enligt förslaget skulle beställningshavare, som av olycksfall i tjänsten blivit hindrad att tjänstgöra, åtnjuta oavkortad lön icke såsom nu så länge av olycksfallet föranledd sjukdom varade utan allenast till dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet; för tid därutöver skulle han regelmässigt vidkännas A-avdrag. Med olycksfall i tjänsten likställde de sakkunniga vidare i tjänsten ådragen sjukdom. Enligt bestämmelserna i paragrafens 2 mom. skulle stadgandet i 1 mom. äga motsvarande tillämpning, därest beställningshavare antingen på grund av sin tjänst eller av den anledning att han tillhörde krigsmakten blivit utsatt för våld eller annan misshandel, så ock därest han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittsam sjukdoms spridande. Avgivna yttranden. Ett flertal myndigheter hava rest invändningar mot den i 1 mom. föreslagna inskränkningen i rätten till oavkortad lön vid olycksfall i tjänsten, och påyrkat bibehållande av nuvarande bestämmelser i ämnet. Bland dessa myndigheter må nämnas arméförvaltningen, chefen för västra arméfördelningen, chefen för fortifikationen samt försvarsväsendets lönenämnd. Enligt lönenämndens mening borde vidare ur 1 mom. uteslutas stadgandet om att med olycksfall i tjänsten skulle likställas i tjänsten ådragen sjukdom. Samma erinran har gjorts av ett flertal militärläkare, vilka framhållit, att ifrågavarande stadgande med säkerhet skulle komma att

166 medföra en högst avsevärd kostnadsökning för statsverket, i det att otvivelaktigt varje sjukdom, som ej förorsakats av olycksfall utom tjänsten eller inträffat under längre fortvarande tjänstledighet, skulle komma att hänföras under stadgandet i fråga. 1936 års lönekommitté. 1 mom. Med beaktande av erinringarna mot stadgandet i 15 § 1 mom. av militäravlöningssakkunnigas förslag och i anslutning till utformningen av motsvarande bestämmelse i civila avlöningsreglementet har kommittén avfattat föreskrifterna i förevarande hänseende på sådant sätt, att någon tidsbegränsning liksom för närvarande ej skulle uppställas för rätt till oavkortad lön under sjukdom, som föranletts avolycksfall i tjänsten. Därjämte har kommittén — i anslutning till härutinnan meddelad föreskrift i civila avlöningsreglementet — ansett sig böra föreslå upphävande av nuvarande skillnad i avlöningshänseende mellan fall av sjukdom, som föranletts av olycksfall, och fall av sådan förlust av arbetsförmågan, som kvarstår efter sjukdomens upphörande. Militäravlöningssakkunnigas såväl från nuvarande officersavlöningsreglemente som från civilförvaltningens lönebestämmelser avvikande förslag, att i tjänsten ådragen sjukdom skulle jämställas med olycksfall i tjänsten. har kommittén ansett sig icke kunna biträda. I allmänhet torde det vara vanskligt eller omöjligt att avgöra, huruvida en sjukdom ådragits i tjänsten eller icke. De fall, där bevisning i sådant avseende föreligger, torde icke vara flera än att de utan olägenhet kunna, såsom hittills skett i åtskilliga fall, underställas Kungl. Maj:ts prövning. 2 mom. Bestämmelserna i förevarande moment hava utformats i saklig överensstämmelse med föreskrifterna i 14 § 2 mom. civila avlöningsreglementet. 20 §. Tjänstledighet till följd av sjukdom m. ni. I fråga om tjänstledighetsavdrag vid sjukdom, ådragen utom tjänsten, löreslogo militäravlöningssakkunniga under 16 § 1 mom. av sitt reglementsförslag — i anslutning till motsvarande föreskrift i 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente — att A-avdrag genomgående skulle uttagas. Den nuvarande bestämmelsen om att befattningshavare, som åtnjuter ledighet för sjukdom, äger åtnjuta oavkortad lön under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45 dagar, hade alltså av de sakkunniga uteslutits. Vid ledighet för svag hälsas vårdande skulle enligt 2 mom. av samma paragraf tillämpas B-avdrag. Avgivna yttranden. Beträffande 1 mom. hava åtskilliga myndigheter, däribland tre arméfördelningschefer samt stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogsstation, ansett gällande bestämmelser i fråga om avdragsfri ledighet vid sjukdom böra bibehållas. Vissa truppförbandschefer hava uttalat sig för

167 en modifiering av de sakkunnigas förslag. Arméförvaltningen, marinförvaltningen och vissa truppförbandschef er hava påyrkat införandet av längre gående regler än de nu gällande. 1936 års lönekommitté. 1 mom. Såsom den ovan lämnade redogörelsen ger vid handen, har förslaget om borttagande av rätten till avdragsfria sjukdagar framkallat gensagor från ett stort antal myndigheter. Jämväl i yttrandena över 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente framställdes från åtskilliga myndigheters sida vägande erinringar mot tanken att borttaga förmånen av kostnadsfri sjukledighet. 1936 års lönekommitté har i sitt förslag till civilt avlöningsreglemente intagit den ståndpunkten, att någon inskränkning i den nu medgivna förmånen avkostnadsfri sjukledighet icke bör ifrågakomma; tvärtom har kommittén ansett skäl föreligga att i samband med en omläggning och rationalisering av reglerna i förevarande hänseende tillstyrka en mindre utsträckning av den nuvarande förmånen. Angående de skäl, som föranlett kommitténs ifrågavarande ståndpunktstagande, får kommittén hänvisa till den i betänkandet med förslag till civilt avlöningsreglemente å sid. 151 o. f. lämnade redogörelsen. Kommitténs förslag i detta hänseende innebär, att antalet fria sjukdagar bestämmes så, att det jämte antalet semesterdagar kommer att för alla lönegrader utgöra 45 dagar före fyllda 40 år och 55 dagar för tid därefter. Ifrågavarande förslag har vunnit statsmakternas godkännande genom antagandet av det nya civila avlöningsreglementet. Lönekommittén anser självfallet, att rätten till avdragsfri sjukledighet för beställningshavare vid försvarsväsendet bör regleras på samma sätt som sålunda skett för befattningshavarna vid den civila statsförvaltningen. I enlighet härmed har kommittén upptagit antalet fria sjukdagar för kalenderår räknat för beställningshavare tillhörande lönegraderna Oa 1 och Ga 1—10 till 25 dagar, för beställningshavare tillhörande lönegraderna O a 2 , UO 1—3 och C a l l — 2 3 till 20 dagar samt för övriga beställningshavare till 10 dagar. Såsom i motiven till civila avlöningsreglementet förutsatts, bör hinder ej möta för beställningshavare att i sin semester inräkna tid för sjukledighet, därest han så önskar. 2 och 3 mom. De i förevarande moment intagna stadgandena hava utan saklig ändring upptagits från motsvarande moment i civila avlöningsreglementet. 21 §. Tjänstledighet för enskild angelägenhet. 17 § i militäravlöningssakkunnigas reglementsförslag innefattade bestämmelser om tjänstledighet för enskild angelägenhet. Dessa bestämmelser hade i huvudsak utformats efter förebild av motsvarande stadganden i

168 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente. I allmänhet skulle vid här avsedd tjänstledighet C-avdrag tillämpas. Såsom undantag härifrån skulle dock gälla, att B-avdrag finge tillämpas dels enligt punkten 1 vid ledighet för uppgiven enskild angelägenhet av vikt under högst 15 dagar av ett och samma kalenderår, dels ock enligt punkten 2 vid ledighet under högst tre månader för idkande av studier eller bedrivande av arbete, som prövades vara av betydelse för försvarsväsendet eller för beställningshavarens kompetens för viss uppgift eller befattning inom detsamma. Avgivna yttranden. Vissa myndigheter m. fl. hava påyrkat gynnsammare löneförmåner under sådana ledigheter, som i förevarande paragraf avses. Sålunda hava bl. a. varvschefen vid Stockholms örlogsstation, stationsbefälhavaren vid Karlskrona örlogsstation och sjöofficersföreningen påyrkat A-avdrag vid ledighet för verkställande av flyttning. I fråga om stadgandet i punkten 2 hava vissa truppförbandschef er, militärbefälhavaren för övre Norrland och kommendanten i Bodens fästning framställt olika förslag om gynnsammare behandling i avdragshänseende av de i denna punkt avsedda ledigheterna. 1936 års lönekommitté. Under punkten c) av förevarande paragraf har lönekommittén från 17 § i militäravlöningssakkunnigas förslag utan saklig ändring upptagit stadgandet om rätt för beställningshavare till lön mot B-avdrag under ledighet om högst 15 dagar av ett och samma kalenderår för enskild angelägenhet av vikt. Detta stadgande överensstämmer med 16 § d) av civila avlöningsreglementet. Däremot har kommittén icke ansett påkallat att i förevarande paragraf inrycka den under punkten 2) av de sakkunnigas förslag influtna och i 16 § b) av civila avlöningsreglementet införda bestämmelsen om ledighet mot B-avdrag för idkande av studier m. m. Anledningen härtill är främst, att studier av betydelse för försvarsväsendet eller för beställningshavarens kompetens för viss befattning regelmässigt ske under kommendering till viss utbildningskurs — och sålunda utan tjänstledighet — eller under ledighet för uppdrag att göra iakttagelser HL m., varom förmäles i 18 § 3 mom. Där undantagsvis ledighet i fall, som motsvarar de i 16 § b) civila avlöningsreglementet avsedda, skulle förekomma, torde Kungl. Maj:t jämlikt bemyndigandet i 17 § första stycket av reglementsförslaget kunna meddela för ändamålet erforderliga bestämmelser. I anslutning till bestämmelserna i 16 § a) och c) av civila avlöningsreglementet har kommittén ansett sig böra i förevarande paragraf införa tvenne stadganden. För närvarande gäller, att beställningshavare skall vidkännas A-avdrag vid ledighet om högst tre dagar för verkställande av flyttning, då han förflyttas utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan. Kommittén har upptagit detta stadgande med den ändringen, att något

169 löneavdrag icke skall ifrågakomma. Det andra stadgandet avser löneförmåner under ledighet för fullgörande av uppdrag inom personalsammanslutningar. Under sådan ledighet skulle B-avdrag tillämpas under sammanlagt högst 15 dagar för kalenderår. 22 §. Nedsättning av tjänstgöringstid. 17 § 1 mom. av 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente innehöll regler för avlönings bestämmande vid nedsättning i tjänstgöringstiden eller vid befrielse från viss del av tjänstegöromålen. Motsvarande föreskrift saknas i militäravlöningssakkunnigas förslag. Bestämmelser i nu angivna hänseenden hava intagits i 17 § 1 och 2 mom. av civila avlöningsreglementet. Från förstnämnda moment har kommittén i det nu föreliggande reglementsförslaget upptagit ett stadgande, att där beställningshavare av anledning, som enligt bestämmelserna i 18—21 §§ medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden, avdraget å lönen skall beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänstgöringstiden nedsatts. Det i 17 § 2 mom. civila avlöningsreglementet influtna stadgandet om oavkortad lön vid partiell ledighet torde sakna praktisk betydelse för försvarsväsendet och har därför icke medtagits i reglementsförslaget. 23 §. Avstängning från tjänstgöring ni. m. De i förevarande paragraf intagna bestämmelserna hava i tillämpliga delar utformats i nära anslutning till motsvarande föreskrifter i civila avlöningsreglementet. Såsom första stycke i 1 mom. har från gällande tilläggsbestämmelser till officersavlöningsreglementet upptagits ett stadgande om löneavdrag för tid, under vilken beställningshavare undergår arreststraff med förbud att tjänstgöra. Liksom för närvarande är fallet har nämnda avdrag satts i en lindrigare avdragsklass än vid annat frihetsstraff. I 18 § 1 mom. sista stycket av civila avlöningsreglementet finnes intagen en hänvisning till särskilda föreskrifter beträffande avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning (kungörelsen nr 459/1935). Då ifrågavarande föreskrifter icke äga tillämpning å beställningshavare vid försvarsväsendet, har någon motsvarighet till nyssnämnda stadgande icke upptagits i det föreliggande reglementsförslaget. 3 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar. 24 §. Kallortstillägg. Bestämmelserna om kallortstillägg äro i sak överensstämmande med motsvarande föreskrifter i civila avlöningsreglementet (20 §).

170 25 §. Vikariatsersättning och vikariatslön. Inledning. Avlöningsformen vikariatsersättning infördes i det militära lönesystemet först med tillkomsten av 1921 års provisoriska officersavlöningsreglemente. Införandet skedde till en början i den formen, att fråga om vikariatsersättning skulle prövas av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Sedan viss erfarenhet vunnits rörande verkningarna av vikariatsersättningssystemet, blevo reglerna om ersättningens utgående i samband med tillkomsten år 1927 av nu gällande officersavlöningsreglemente jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser mera generellt utformade, låt vara att de generella bestämmelserna erhöllo en ganska begränsad räckvidd. För närvarande gäller sålunda enligt 16 § officersavlöningsreglementet, att beställningshavare, som kommenderas eller förordnas att uppehålla beställning inom högre lönegrad eller att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på beställningshavare inom sådan lönegrad, äger i de fall, då sådant av Kungl. Maj:t medgives, uppbära vikariatsersättning. I anslutning härtill har i 3 kap. 1 § första stycket av tilläggsbestämmelserna till de militära avlöningsreglementena lämnats ett generellt medgivande rörande dylik ersättnings åtnjutande i det i 16 § officersavlöningsreglementet först omnämnda hänseendet, d. v. s. i de mera regelmässiga fall, där beställningshavare på grund av kommendering eller förordnande under längre tid i oavbruten följd än sju dagar med full befogenhet uppehåller befattning, vilken enligt vederbörliga tjänstgöringsreglementen eller eljest meddelade föreskrifter skall bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad. I övrigt har vikariatsersättnings utgående jämlikt andra stycket i 3 kap. 1 § av tilläggsbestämmelserna gjorts beroende av Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Inom den civila statsförvaltningen äro förutsättningar för vikariatsersättnings utgående för handen, så snart förordnande meddelats att såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad samt vikariatet omfattar längre tid i oavbruten följd än sju dagar; sistnämnda begränsning har emellertid i det nya civila avlöningsreglementet borttagits. Vikariatsersättningssystemet är följaktligen betydligt mera omfattande vid den civila statsförvaltningen än inom försvarsväsendet. Detta förhållande har sin naturliga förklaring i vissa organisatoriska skiljaktigheter mellan försvarsväsendet och statsförvaltningen i övrigt. Vad civilförvaltningen angår, är i regel varje särskild befattning hänförd till en viss lönegrad; vid försvarsväsendet åter är i många fall en bestämd skillnad för handen mellan beställning och befattning. Beställningen hänföres regelmässigt till den tjänstegrad vederbörande innehar och efter vilken hans lön utgår, medan befattningen angiver de tjänstuppgifter, som åligga honom. Denna skillnad är mest utpräglad i fråga om de rent militära beställningshavarna. En löjtnant kan sålunda tjänstgöra såsom underavdelningschef eller i adju-

tantstjänst, d. v. s. i befattningar som normalt motsvara hans grad, men han kan också placeras såsom kompanichef och därmed tilldelas uppgifter, som enligt organisationens grunder företrädesvis avsetts för högre beställningar. Likaledes kan en sergeant placeras både i trupptjänst och såsom kompaniadjutant och i det senare fallet tilldelas ett ekonomiskt ansvar, som enligt organisationsgrunderna ansetts motivera en högre avlöning. Inom den civila statsförvaltningen äro de olika befattningarna såsom sådana placerade i viss lönegrad med hänsyn till de med befattningarna förenade, i regel åtminstone i stort sett avgränsade uppgifterna; därest innehavaren av en lägre befattning blir satt att utöva en högre befattning, erhåller han härför i regel särskild gottgörelse i form av vikariatsersättning. En dylik mera markerad avgränsning av tjänstuppgifterna är åtminstone såvitt angår de lägsta beställningarna i officers- och underofficerslönegraderna knappast möjlig att åstadkomma på grund av tjänstgöringens mångskiftande karaktär. Gällande bestämmelser om vikariatsersättning till personal vid försvarsväsendet innebära i huvudsak, att dylik ersättning må utgå vid uppehållande av sådan befattning, som direkt motsvaras av viss beställning, exempelvis beställning såsom arméfördelningschef, regementsläkare, fortifikationskassör o. s. v. I ett stort antal fall är emellertid, såsom förut antytts, en sådan motsvarighet mellan beställning och befattning icke för handen, utan vid de olika befattningarnas tillsättande kan valet på vissa villkor stå emellan beställningshavare, hänförliga till olika lönegrader. De mest typiska exponenterna för detta fall äro befattningarna såsom kompani-(skvadrons-, batteri-)chef och såsom kompani-(skvadrons-, batteri-) adjutant. Vid vikariat i sådana befattningar, då således frågan om rätt till vikariatsersättning skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, har dylik ersättning hittills i regel icke medgivits. Sålunda hava exempelvis löjtnanter, vilka under en längre tid tjänstgjort såsom kompanichefer, icke ansetts berättigade till vikariatsersättning, oaktat enligt grunderna för försvarsorganisationen befattningen såsom kompanichef är avsedd för kapten och endast vid bristande tillgång på dylik beställningshavare må uppehållas av löjtnant (jfr tjänstgöringsreglementet för armén, kap. 9, § 70 mom. 7). Från personalhåll hava tid efter annan rests krav på en utvidgning av rätten till vikariatsersättning för försvarsväsendets beställningshavare, viika i detta avseende ansett sig missgynnade i jämförelse med befattningshavarna vid den civila statsförvaltningen. 1930 års militäravlöningssakkunniga. De i militäravlöningssakkunnigas förslag intagna bestämmelserna om ersättning vid vikariat skilde sig i åtskilliga hänseenden från nu gällande föreskrifter. Sålunda uttalade sig de sakkunniga för en avsevärt utvidgad rätt till vikariatsersättning, i det att de sakkunniga förordade dylik förmåns ut-

172 gående även i sådana fall, då en direkt motsvarighet mellan beställning och befattning icke vore för handen, i samband varmed det nu gällande villkoret om full befogenhet vid vikariatsuppdragets fullgörande ansågs böra bortfalla. Med de föreslagna bestämmelserna avsågs i princip att möjliggöra vikariatsersättnings utgående i samtliga de fall, då vid en högre beställningshavares mer eller mindre tillfälliga ledighet det med hans befattning förenade arbetet och befälet övertoges av den främste under den lediges befäl stående krigsmannen. Enligt de sakkunnigas förslag skulle vikariatsersättning till en början utgå till beställningshavare, som kommenderades eller förordnades att såsom vikarie uppehålla befattning, som enligt stat eller eljest meddelade föreskrifter skulle bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad, eller att bestrida göromål, vilka eljest ankomme på innehavare av sådan beställning. Såsom förut nämnts, uteslöto de sakkunniga vid utformningen av ifrågavarande stadgande det nu gällande villkoret om full befogenhet vid vikariatsuppdragets fullgörande. En annan förändring framträdde enligt förslaget på förevarande punkt i uteslutandet av nu gällande föreskrift om att vikariatet för att berättiga till ersättning skall hava omfattat längre tid i oavbruten följd än sju dagar. I fråga om sättet för vikariatsersättningens bestämmande innebar förslaget — till skillnad såväl från den nuvarande anordningen, enligt vilken ersättningen satts lika med skillnaden mellan A-avdraget i lägsta löneklassen för den högre beställningen och den vikarierandes egen beställning, som jämväl från 1928 års lönekommittés förslag om att vikariatsersättningen skulle avvägas med utgångspunkt från skillnaden i begynnelselön å billigaste ort mellan den högre befattningen och en två lönegrader lägre placerad tjänst — fastställandet av särskilda vikariatsersättningsbelopp, i stort sett motsvarande skillnaden å billigaste ort mellan begynnelselönen i den högre beställningen och slutlönen i vikariens beställning, dock lägst skillnaden mellan lönerna i den löneklass, vikarien tillhörde, och närmast högre löneklass. Enligt nu angiven grund upptogos i förslaget vikariatsersättningsbeloppcn för de olika beställningarna i särskilda med litt. A—G betecknade vikariatsklasser, varvid ersättning skulle utgå med belopp, som fastställts för den vikariatsklass, till vilken vederbörande högre beställning blivit hänförd. Föreskrifter i nu angivna hänseenden upptogos av de sakkunniga i 21 § 1 mom. Under det att i nyssnämnda moment ersättningen reglerades beträffande vikariatsförordnanden i egentlig mening, upptogos i 2 mom. av nyssnämnda paragraf vissa särskilda föreskrifter, avseende en utsträckning av rätten till vikariatsersättning att gälla dels beställningshavare, vilken placerades i befattning, som enligt gällande tjänstgöringsföreskrifter företrädesvis borde bestridas av beställningshavare i viss lönegrad och endast vid bristande tillgång på sådan beställningshavare med beställningshavare i lägre löne-

173 grad, dels ock beställningshavare, som för längre tid än sex månader förordnades eller kommenderades att uppehålla dylik befattning. Att i det senare fallet vikariatsersättningens utgående förbands med villkoret om en längre varaktighet hos tjänstuppdraget motiverades med nödvändigheten av en viss rörelsefrihet vid kommendering till olika tjänstuppdrag. I 3 mom. av förenämnda paragraf intogo de sakkunniga ett stadgande därom, att fråga om vikariatsersättning i andra fall än i 1 och 2 mom. sagts skulle bero av Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. De sakkunniga tänkte härvid i första hand på sådana chefsposter, för vilka ingen beställning alls funnes angiven men som av naturliga skäl borde besättas med personer i förhållandevis hög tjänsteställning. Med hänsyn till den av de sakkunniga tillämpade metoden i avseende å vikariatsersättningens bestämmande funno de sakkunniga det icke vara erforderligt att i det militära lönesystemet införa den av 1928 års lönekommitté föreslagna ersättningsformen vikariatslön. Den, som bestrede ett vikariat av längre varaktighet, borde likväl i fråga om semester, tjänstledighetsavdrag och sjukvård erhålla samma förmåner, som om han uppbure lön i den lönegrad, till vilken den högre beställningen vore hänförlig. Enahanda förmåner syntes under motsvarande förhållanden böra tillerkännas den, som erhållit successionsförordnande efter högre beställningshavare. Bestämmelser i nu angivna avseenden upptogos av de sakkunniga i 4 mom. av förevarande paragraf. I 5 mom. av förevarande paragraf upptogos slutligen vissa föreskrifter angående rätt i vissa fall för icke intendenturutbildad beställningshavare att uppbära särskilt dagarvode under uppehållande av intendenturbefattning. Till den n ä r m a r e innebörden av de sakkunnigas förslag på sistnämnda punkt återkommer lönekommittén i det följande i samband med behandlingen av 33 § i kommitténs reglementsförslag. Avgivna yttranden. I de avgivna yttrandena har de sakkunnigas förslag beträffande 21 § utsatts för stark kritik. Ett flertal myndigheter hava uttalat, att de föreslagna bestämmelserna om vikariatsersättning syntes svävande och att i reglementet borde mera preciserat utsägas, i vilka fall vikariatsersättning skulle utgå. Beträffande stadgandet i 1 mom. har arméförvaltningen till en början anfört, att detsamma ej syntes kunna godtagas, så länge tjänstgöringsreglementenas bestämmelser om väsentliga inskränkningar i den i befälet inträdandes befogenheter kvarstode. Med hänsyn härtill och då ett fullständigt omarbetande av gällande föreskrifter om de militära befälsförhållandena icke syntes kunna ifrågasättas, borde enligt ämbetsverkets mening det nuvarande villkoret i avseende å vikariatsersättnings utgående, nämligen att den som uppehölle högre befattning skulle fullgöra sådant uppdrag med full befogenhet, bibehållas. Vad anginge de föreslagna vikariats-

ersättningsbeloppen, vore desamma enligt arméförvaltningens mening i vissa fall icke tillräckliga för att lämna vederbörande den gottgörelse, som enligt den av de sakkunniga omfattade grundsatsen om största möjliga likställighet mellan alla statens ordinarie tjänstinnehavare rätteligen borde utgå. Även flygstyrelsen har fäst uppmärksamheten på att vikariatsersättningarna enligt förslaget skulle utgå med väsentligt lägre belopp än i motsvarande fall enligt 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente. Försvarsväsendets lönenämnd har uttalat, att bestämmelserna i 1 mom. borde underkastas sådan jämkning, att fråga om ersättnings utgivande vid vikariat, som ej vore förenat med full befogenhet, skulle prövas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet, som därvid borde äga att i förekommande fall bestämma vikariatsersättningen till det lägre belopp, som prövades skäligt. I sammanhang härmed fölle det sig enligt lönenämndens mening naturligt att bereda möjlighet att tilldela partiell vikariatsersättning i sådana fall, där kommendering eller förordnande avsåge bestridande av allenast viss del av göromål, som eljest ankomme på beställningshavare inom högre lönegrad. Beträffande vikariatsersättningsbeloppen funne lönenämnden det självfallet, att den brist på överensstämmelse, som härutinnan vidlådde de sakkunnigas förslag och förslaget till allmänt avlöningsreglemente, borde i görligaste mån avhjälpas. Med avseende å 2 mom. hava åtskilliga myndigheter uttalat sig för en sådan uppmjukning av de däri innefattade bestämmelserna, att förordnande eller kommendering, som i nämnda mom. avsåges, borde grunda rätt till vikariatsersättning oberoende av tjänstuppdragets längre eller kortare varaktighet. Ä andra sidan har från några myndigheters sida påyrkats en skärpning eller ett helt uteslutande av bestämmelserna på förevarande punkt. Sålunda har arméförvaltningen uttalat, att de sakkunniga vid avfattningen av stadgandet i 2 mom. icke tillräckligt beaktat tjänsteförhållandena utom truppförbanden. Stadgandet syntes visserligen kunna möjliggöra vikariatsersättnings utgående i en del fall till löjtnanter och sergeanter vid truppförbanden under tjänstgöring såsom kompani-(likställda) chefer eller adjutanter. Däremot klarlade förslaget icke, huru genom detsamma skulle kunna ordnas frågan om vikariatsersättning till beställningshavare, som vid centralförvaltningen eller vid staber och undervisningsanstalter m. fl. tjänstgjorde i sådana befattningar, i vilka den tillgängliga personalen, oberoende av lönegrad, placerades eller förordnades allenast efter lämplighet. Enligt ämbetsverkets mening borde i förevarande hänseende vidare beaktas, att vid försvarsväsendet befordran inom kompani- och underofficersgraderna ägde rum efter tur, vadan samma princip skulle komina att tillämpas även vid meddelande av vikariatsförordnanden. De sakkunnigas förslag syntes ämbetsverket knappast kunna i praktiken genomföras utan en sådan organisationsförändring, att i vederbörliga stater upptoges för olika ändamål avsedda befattningar. Försvarsväsendets löne-

175 nämnd har funnit arméförvaltningens erinringar på förevarande punkt vara av den betydelse, att nämnden icke heller för sin del kunnat tillstyrka, att förslagets bestämmelser upptoges i ett blivande reglemente. I fråga om avfattningen av 4 mom. har försvarsväsendets lönenämnd ifrågasatt, huruvida icke, på sätt 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente innebure, ersättning vid vikariat av längre varaktighet än sex månader borde utgå i form av vikariatslön. Vad anginge frågan om löneställningen för innehavare av s. k. successionsförordnanden, syntes avlöningsförhållandena för dem jämväl i fortsättningen böra regleras vid sidan av avlöningsreglementet. 1936 års lönekommitté. Av vad i det föregående anförts framgår, att de vid försvarsväsendet gällande bestämmelserna om rätt till vikariatsersättning i vissa hänseenden avvika från motsvarande föreskrifter vid den civila statsförvaltningen, framför allt genom den i förhållande till de civila reglerna mera begränsade räckvidd förstnämnda bestämmelser erhållit. De krav, som vid upprepade tillfällen framställts på åstadkommande av ökad likställighet i förevarande avseende mellan de militära och de civila befattningshavarna, synas i och för sig icke kunna frånkännas ett sakligt berättigande. Ä andra sidan må icke förbises, att grunderna för den nuvarande försvarsorganisationen med avseende å befordringsgång och befälsförhållanden uppresa bestämda hinder mot tillskapandet i full utsträckning av en dylik likställighet. En omläggning av vikariatssystemet vid försvarsväsendet helt efter civilt mönster skulle nämligen förutsätta sådana organisationsförändringar, att för alla regelmässigt förekommande befattningar tillskapades särskilda beställningar; såsom konsekvens härav finge även rekryteringen till de olika beställningarna ordnas i n ä r m a r e anslutning till civila förhållanden, vilket i sin tur skulle medföra en omläggning av de inom försvarsväsendet nu tillämpade befordringsprinciperna. Då dylika högst vittutseende organisationsförändringar icke lära kunna ifrågakomma i förevarande sammanhang, är därmed också klart, att ett övergivande i princip av grunderna för det nu gällande vikariatsersättningssystemet vid försvarsväsendet icke kan ifrågakomma. Detta behöver emellertid enligt kommitténs förmenande icke innebära, att ej vissa förändringar i vikariatsersättningsreglerna kunna vidtagas i syfte att till de militära beställningshavarnas förmån skapa större likhet mellan de civila och militära bestämmelserna på förevarande område. Kommittén är för sin del av den uppfattningen, att de mot nuvarande vikariatsersättningsföreskrifter för militära beställningshavare framställda erinringarna böra föranleda vissa uppmjukningar av förutsättningarna för dylik ersättnings utgående. I vad mån detta ansetts kunna och böra ske framgår av den redogörelse för innehållet i de särskilda momenten av förevarande paragraf, till vilken kommittén nu övergår.

176 1 mom. I förevarande moment hava sammanförts vissa föreskrifter angående ersättning vid olika slag av vikariat i egentlig bemärkelse. P å sätt inledningsvis framhållits, gäller för närvarande såsom förutsättning för vikariatsersättnings utgående, att vikarien på grund av kommendering eller förordnande under längre tid i oavbruten följd än sju dagar med full befogenhet uppehåller befattning, vilken enligt vederbörliga tjänstgöringsreglementen eller eljest meddelade föreskrifter skall bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad. Med utgångspunkt från denna regel har stadgandet i första stycket av förevarande moment avfattats. I förhållande till vad som nu gäller föreslår kommittén emellertid den viktiga förändringen, att vikariatsförordnandet förutsattes grundat på föreskrifter i stat eller på eljest i behörig ordning meddelade föreskrifter, varmed bör förstås av Kungl. Maj:t i konselj meddelade bestämmelser. I den mån förordnandet meddelas med stöd av bestämmelser i vederbörliga tjänstgöringsreglementen eller instruktioner, förutsätter kommittén alltså, att dylika bestämmelser blivit fastställda av Kungl. Maj:t i konselj. Genom denna föreskrift har kommittén sökt skapa sådana utgångspunkter för beviljandet av vikariatsersättning, att erforderliga garantier erhållas för en enhetlig tilllämpning av bestämmelserna på förevarande område och att vikariatssystemet såsom avlöningsform inom det militära löneväsendet hålles inom de gränser, som betingas av försvarsorganisationens i jämförelse med statsförvaltningen i övrigt säregna struktur. Å andra sidan föreslås, i anslutning till vad som numera beslutats för civilförvaltningens vidkommande, den förändringen i nuvarande regler, att villkoret om vikariatets fortgående under mera än sju dagar i följd såsom förutsättning för rätt till vikariatsersättning upphäves. Av en jämförelse med bestämmelserna i andra stycket av förevarande moment framgår, att stadgandena i första stycket avse att reglera allenast sådana fall av vikariat, vid vilka den vikarierande tillagts full befogenhet. Sin huvudsakliga betydelse torde bestämmelserna i första stycket av förevarande moment komma att erhålla för fall av vikariat å sådana företrädesvis högre militära beställningar, vilka tillika kunna sägas utgöra befattningar, ävensom å civilmilitära beställningar. Med den avfattning bestämmelserna erhållit torde desamma däremot icke lämna utrymme för beviljande av vikariatsersättning inom kompaniofficers- och underofficersgraderna, i vilka tjänstegöromålen icke i allmänhet äro så skarpt markerade, att direkt överensstämmelse mellan beställning och befattning kan fastställas. Den i 16 § officersavlöningsreglementet intagna föreskriften om rätt till vikariatsersättning vid förordnande eller kommendering att bestrida göromål, vilka ankomma på beställningshavare inom högre lönegrad, har kommittén ansett icke böra medtagas i det föreliggande reglementsförslaget. Med hänsyn till de vid försvarsväsendet rådande förhållandena skulle en dylik föreskrift, vilken för närvarande torde sakna tillämpning och vilken

177 ej heller synes vara ägnad att fylla något praktiskt behov, endast bidraga att skapa oklarhet och tolkningssvårigheter. Enligt föreskrifter i vederbörliga militära tjänstgöringsreglementen inträder vid ledighet i befattning, med vilken följer chefskap, eller vid förhinder på grund av tjänstledighet, kommendering eller förfall för chef den till tjänsteställningen främste av de under chefens befäl stående krigsmännen såsom befälhavare i utövning av chefskapet. I avseende å de särskilda skyldigheter och rättigheter, vilka tillkomma sådan befälhavare, gäller i huvudsak, att denne icke må handlägga ärenden, som röra antagning av eller avsked åt viss personal eller ock angå befordringar, transporter, placeringar eller nådevedermälen. Därjämte må regementschef ävensom högre chefer vid befäls avlämnande kunna förbehålla sig handläggningen av viktigare ärenden, företrädesvis sådana, vilkas avgörande äger betydelse för framtiden, eller ock, när så prövas lämpligt, meddela befälhavaren erforderliga föreskrifter eller själv göra de framställningar till högre myndighet, som kunna finnas vara av nöden. Att vikariatsersättning icke bör utgå i sådana fall, där den i befälet inträdandes befogenheter med avseende å arbetsuppgifternas art väsentligt kringskurits, är självfallet. Däremot synes det kommittén knappast vara berättigat att, såsom avfattningen av de nuvarande vikariatsersättningsreglerna medför, vikariatsersättning förvägras vid sådana vikariat, med vilka förbundits allenast en obetydlig formell inskränkning i den vikarierandes befogenhet men där eljest förutsättningar för ersättnings utgående äro för handen. I syfte att möjliggöra vikariatsersättnings utgående i nu avsedda fall av vikariat har kommittén i andra stycket av förevarande moment intagit en föreskrift av innehåll, att därest i avseende å förordnande eller kommendering, varom i första stycket förmäles, stadgats särskild inskränkning i vikariens befogenhet, det skall ankomma på den myndighet, som meddelat förordnandet eller beslutat kommenderingen, att pröva, huruvida vikariatsersättning må utgå. Denna föreskrift har ansetts böra kompletteras med ett stadgande därom, att ersättningen må nedsättas, då så med hänsyn till göromålens omfattning finnes skäligt. Som förut antytts, äro beställningarna inom kompaniofficers- och underofficersgraderna i regel icke förenade med på det sätt avgränsade arbetsuppgifter, att något direkt samband mellan vederbörlig beställning och befattning kan påvisas. I följd härav föreligger vid de olika befattningarnas tillsättande regelmässigt en viss valfrihet mellan beställningshavare, hänförliga till olika lönegrader. Tydligast framträder detta förhållande i fråga om befattningarna såsom kompani- (skvadrons-, batteri-) chef och kompani (skvadrons-, batteri-) adjutant. Enligt grunderna för försvarsorganisationen, sådana desamma kommit till uttryck i vederbörliga tjänstgöringsreglementen, äro ifrågavarande befattningar visserligen i första hand avsedda att beklädas av beställningshavare i kaptens, respektive fanjunkares 12—817659

178 (styckjunkares) grad; alternativt har dock förutsatts, att vid bristande tillgång på därför avsedda beställningshavare befattningarna skola uppehållas av löjtnant respektive sergeant. Vid vikariat å här avsedda befattningar har vikariatsersättning hittills icke plägat medgivas, oaktat vederbörande beställningshavare på grund av vikariatet pålagts arbetsuppgifter, som enligt organisationens grunder avsetts för högre beställning, och i vissa fall även erhållit ett icke obetydligt ekonomiskt ansvar. Enligt kommitténs mening måste det anses vara med rättvisa och billighet förenligt, att i dessa och liknande fall en utvidgad rätt till vikariatsersättning kommer till stånd. Självfallet bör däremot vikariatsersättning icke utgå på grund av förordnande att uppehålla befattning, vilken enligt gällande bestämmelser förutsatts alternativt kunna bestridas antingen av högre beställningshavare eller av beställningshavare i den lönegrad, den förordnade själv tillhör. En tillfredsställande avgränsning av de sålunda åsyftade fallen har synts kommittén kunna vinnas genom införandet av en bestämmelse därom, att pä Kungl. Maj:ts prövning skall bero, huruvida och i vad mån vikariatsersättning vid vikariat å sådan befattning, som enligt behörigen meddelade föreskrifter — d. v. s. enligt av Kungl. Maj:t i konselj meddelade bestämmelser — företrädesvis bör bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad än den vikarien tillhör. Genom att lägga avgörandet i Kungl. Maj:ts hand har kommittén velat säkerställa en enhetlig och konsekvent prövning av förutsättningarna för rätt till vikariatsersättning i här avsedda fall. Lönekommittén torde i detta sammanhang få påpeka, att kommitténs avsikt icke är, att vikariatsersättning under alla förhållanden skulle få utgå vid vikariat å befattning, som företrädesvis är avsedd att bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad. Såsom förutsättning för vikariatsersättnings utgående bör sålunda enligt kommitténs mening gälla, att med vikariatet förbindas arbetsuppgifter av minst samma omfattning, som normalt skulle tillkomma den högre beställningshavaren. Ett förordnande för subalternofficer att — eventuellt vid sidan av annan befattning — bestrida exempelvis befattning såsom kompanichef under den tid av året, varunder utbildning och övningar pågå allenast i begränsad utsträckning, bör sålunda icke grunda rätt till särskild ersättning. Det torde få förutsättas, att intill dess en viss praxis hunnit utbilda sig på förevarande område frågan om vikariatsersättnings utgående till en början göres till föremål för Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, liksom ock att i vederbörliga reglementen och instruktioner på ett mera preciserat sätt än för närvarande angivas de fall, i vilka enligt försvarsordningens grunder en viss befattning är avsedd att bestridas företrädesvis av beställningshavare inom viss lönegrad och endast vid bristande tillgång på sådan beställningshavare av beställningshavare inom lägre lönegrad. Bestämmelser i nu angivna hänseenden hava av kommittén införts såsom ett tredje stycke av 1 mom.

179 I fråga om grunderna för vikariatsersättningsbeloppens bestämmande har lönekommittén följt de principer, som i detta hänseende tillämpats i civila avlöningsreglementet. Detta innebär sålunda den avvikelsen från 1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag, att ersättningsbeloppen skulle liksom hittills bestämmas med hänsyn tagen icke blott till den uppehållna tjänstens placering i lönegrad utan även till den vikarierandes egen löneställning i stället för att — såsom de sakkunniga i likhet med 1928 års lönekommitté förutsatte — utgå med samma belopp oberoende av vikariens lönegradsplacering. I anslutning till avfattningen av 21 § 1 mom. civila avlöningsreglementel hava i 1 mom. av förevarande paragraf endast intagits regler om vikariatsersättningens bestämmande i fall, då beställningshavare med lön enligt någon av löneplanerna Oa, UO och Ca bestrider vikariat å högre beställning eller befattning inom egen löneplan. Enligt 5 mom. förutsattes det ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma ersättningen vid övriga vikariat. De i 1 mom. intagna tabellerna för bestämmande av vikariatsersättningens storlek upptaga belopp, som avvägts i närmast möjliga anslutning till grunderna för civila avlöningsreglementets vikariatsersättningstabell. Tabellen för löneplanen Ca sammanfaller helt med den civila vikariatsersättningstabellen i motsvarande delar. I fråga om löneplanerna Oa och UO meddelas här nedan en sammanställning, utvisande vikariatsersättningsbeloppen vid vissa vikariat. I tabellen hava jämväl upptagits nuvarande vikariatsersättning, inberäknat 10 procents dyrtidstillägg, samt de ersättningsbelopp, som skulle utgå vid bifall till 1930 års militäravlöningssakkunnigas efter a n n a n princip avvägda förslag: Beställningshavare

Vikariatsersättning för dag enligt nuvarande enligt 1930 års regler inklusive militäravlönings10 % dyrtidssakkunnigas tillägg förslag

enligt 1936 års lönekommittés förslag till vikariatsersättningsskala

tillhörande lönegrad nr

vikarierar å beställning i lönegrad nr

Oa 2 Oa 3 Oa 3 Oa 4

Oa 3 Oa 4 Oa 5 Oa 5

1-93 3-30 4-68 1-25

1-75 2-75 2-75 2-75

2-20 3-80 5-30 1-50

UO 1 UO 1 UO 2

UO 2 UO 3 UO 3

0-55 0-94 0-55

1-00 1-00 1-00

0-60 1-15 0-70

2 mom. I anslutning till föreskriften i tredje stycket av 1 mom. har såsom första stycke under förevarande moment upptagits en bestämmelse därom, att på Kungl. Maj:ts prövning skall bero, huruvida — utan att formligt vikariatsförordnande meddelats — vikariatsersättning må utgå på grund av placering i sådan befattning, som enligt behörigen meddelade föreskrifter företrädesvis bör bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad än

180 den, vilken den placerade tillhör. En dylik placering torde nämligen ur saklig synpunkt kunna i viss mån likställas med ett vikariat. I andra stycket av förevarande moment har införts ett stadgande om vikariatsersättning till vikarie för beställningshavare med placering i nyss omförmäld befattning. 3 mom. 1937 års reglemente för marinen, provisorisk del I A, innehåller i kap. 4 § 34 vissa bestämmelser rörande bestridandet av en del befattningar å sjöstyrka (förband, fartyg). Sålunda skola vissa närmare angivna befattningar såsom högre förbandschefer ävensom vissa befattningar i övrigt ombord bestridas av i nämnda paragraf uppräknade beställningshavare. I fråga om befattningar såsom divisionschef och fartygschef hänvisas till vederbörlig mobiliseringstabell. I § 35 mom. 6 av nämnda kapitel föreskrives vidare, dels att vid förhinder på grund av kommendering eller tjänstledighet eller eljest vid förfall för beställningshavare att utöva sin ordinarie befattning beställningshavare inom lägre lönegrad kan förordnas eller kommenderas ätt såsom vikarie under viss tid eller tills vidare uppehålla nämnda befattning, dels ock att vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning även för det fall, att för viss befattning avsedd beställning är vakant eller då för befattningens bestridande vederbörlig beställningshavare eljest icke finnes disponibel. Ovannämnda bestämmelser, vilka trätt i kraft den 1 juli 1937, hava — liksom mobiliseringstabellen — utfärdats i kommandoväg. Enligt den tolkning av ifrågavarande bestämmelser, åt vilken kammarrätten — med godkännande av marinöverkommissariens i ämnet intagna ståndpunkt — givit uttryck i åtskilliga under år 1937 meddelade utslag i besvärsmål, hava förutsättningar för vikariatsersättnings utgående jämlikt berörda § 35 mom. 6 ansetts vara för handen i det fall, att en beställningshavare enligt generalorder placerats i sådan befattning ombord, som enligt omförmälda bestämmelser avsetts skola bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad. Försvarsväsendets lönenämnd har i förevarande hänseende företrätt en motsatt ståndpunkt, i det lönenämnden ansett, att fråga om vikariatsersättnings utgående i nu avsedda fall alltid skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning, varjämte lönenämnden såsom sin åsikt uttalat, att därest förenämnda i reglementet för marinen givna bestämmelser avsetts att medföra så långt gående ekonomiska konsekvenser som ett godtagande av marinöverkommissariens tolkning skulle innebära, de självfallet skulle hava utfärdats i annan ordning än i kommandoväg. För egen del har lönekommittén vid övervägande av olika på förevarande fråga inverkande omständigheter kommit till den uppfattningen, att förutsättningar för vikariatsersättnings utgående under sjötjänstgöring icke böra anses vara för handen på grund av viss placering ombord. Bestämmelse härom har införts under 3 mom. Beträffande de skäl, som för-

181 anlett kommitténs ståndpunktstagande i denna del, må här hänvisas till de i det följande under specialmotiveringen till 2 och 3 mom. av 26 § anförda synpunkterna. Med den avfattning nyssnämnda bestämmelse erhållit skulle emellertid hinder icke föreligga för vikariatsersättnings utgående under sjötjänstgöring i sådana fall, där en beställningshavare erhållit vikariatsförordnande å beställning, som tillika innebär viss befattning, och tilläventyrs i sin egenskap av vikarie kommenderas till sjötjänstgöring. Under 3 mom. har vidare intagits en föreskrift om att vikariatsersättning icke må utgå för tjänstgöring i befattning, vars uppehållande jämlikt 33 § 4 mom. medför rätt till ansvarsarvode. A mom. Under förevarande moment hava intagits bestämmelser angående vikariatslön. Dessa bestämmelser hava utformats efter saklig förebild av stadgandena om vikariatslön i 21 § 3 mom. civila avlöningsreglementet. Såsom motivering till ifrågavarande bestämmelser torde kommittén få i tilllämpliga delar hänvisa till den i kommitténs förslag till civilt avlöningsreglemente (sid. 177 o. f.) lämnade redogörelsen. Av ifrågavarande bestämmelsers avfattning framgår, att desamma skulle under däri angivna förutsättningar äga tillämpning vid långvikariat såväl å militära som å civilmilitära beställningar. I fråga om militära beställningar avses sålunda anordningen med vikariatslön skola ersätta hittillsvarande förfarande med förordnande å lön dels vid vakant beställning, som ej kan återbesättas i brist på tillgång till beställningshavare med för befordran föreskriven kompetens eller som eljest av särskilda skäl ej anses böra besättas med ordinarie innehavare, och dels i succession efter beställningshavare, som förordnats i beställning, vid vilken utgår arvode motsvarande lön (t. ex. vissa beställningar vid staber och undervisningsanstalter m. m.). För närvarande saknas i avlöningsreglementet varje stadgande angående avlöningsförhållandena vid dylika vikariatsförordnanden. Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser eller vedertagen praxis utgår emellertid i dylika fall lön och övriga förmåner såsom om den förordnade varit innehavare av den högre beställningen, dock med löneavdrag motsvarande skillnaden i pensionsavdrag mellan den högre beställningen och den förordnades egen beställning. Då enligt de principer, som tillämpats vid den civila löneregleringen, avlöningsreglementet bör innehålla föreskrifter angående de avlöningsformer, som skola tillämpas under olika förhållanden, synes det ofrånkomligt att i reglementet intaga stadganden även för här avsedda fall av vikariat, och efter kommitténs förmenande saknas anledning att i fråga om grunderna för ersättningen i dylika fall avvika från de för civilförvaltningens vidkommande fastställda principerna. Det förslag, som kommittén i enlighet härmed framlägger, innebär att ersättningen under ifrågavarande förordnanden skall utgå med lön enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle hava gällt, därest den förordnade

182 varit ordinarie innehavare av den högre beställningen, dock att vikariatslönen alltid med minst en löneklass skall överstiga den för vederbörande i egen beställning gällande löneklassen. På grund av sistnämnda bestämmelse torde vikariatslönen i förevarande fall komma att oftast utgå enligt samma löneklass, som tillämpats enligt nuvarande praxis. I fall, där den enligt n ä m n d a grunder beräknade vikariatslönen understiger vad beställningshavaren ägt uppbära i lön å egen beställning jämte vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom., modifieras emellertid nyssnämnda regel genom bestämmelsen, att vikariatslönen alltid skall utgå med det högre belopp, som erfordras för att uppbringa ersättningen till vad som skulle utgå i lön jämte vikariatsersättning enligt 1 mom. För beställningshavare med vikariatslön skola i övrigt i tillämpliga delar gälla de stadganden, som i reglementet meddelats beträffande ordinarie beställningshavare i den lönegrad förordnandet avser. I fråga om civilmilitära beställningar är att märka att, såsom i annat sammanhang framhållits, förordnande med vikariatslön är avsett att tilllämpas i fall, där vakant fullmaktsbeställning anses icke böra omedelbart återbesättas utan enligt gällande bestämmelser skall uppehållas medelst förordnande under en prövotid av två eller tre år, innan fullmakt å beställningen utfärdas. 5 mom. Såsom förut antytts, hava bestämmelserna i 1, 2 och 4 mom. så avfattats, att de avse endast de fall, då en beställningshavare med lön enligt någon av löneplanerna Oa, UO och Ca förordnas eller kommenderas att bestrida befattning inom högre lönegrad av samma löneplan. I övriga fall — t. ex. då en beställningshavare tillhörande endera av löneplanerna Oa och Ca förordnas å beställning inom löneplan Ob, respektive Cb, eller då beställningshavare tillhörande löneplan UO förordnas å befattning inom löneplan Ca — skulle det, i anslutning till vad som förutsatts i civila avlöningsreglementet, ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma ersättningen. E n föreskrift härom har intagits under förevarande moment. De bestämmelser, som sålunda komma att meddelas av Kungl. Maj:t, böra givetvis i möjligaste mån anpassas efter de regler, som komma att för motsvarande fall utfärdas för civilförvaltningens vidkommande. I skrivelse den 2 december 1938 hava allmänna civilförvaltningens och .kommunikationsverkens lönenämnder enligt meddelat uppdrag framlagt förslag till dylika regler. Med avseende å grunderna för vikariatslön i fall, som icke regleras av bestämmelserna i 4 mom., må framhållas, att sådan avlöning icke kan tekniskt konstrueras på sätt i 4 mom. stadgats, där fråga är om förordnande å beställning, i vilken lönen utgår enligt en enda löneklass (löneplanerna Ob och Cb). I anslutning till vad lönekommittén i förslaget till civilt avlöningsreglemente (sid. 181) förutsatt, bör i dylika fall vikariatslönen bestämmas att utgå med samma belopp, som tillkommer ordinarie innehavare av beställningen.

183 2<> §. Sjötillägg in. m.

Under sjökommendering utgår sedan gammalt till personalen vid försvarsväsendet en särskild avlöningsförmån i form av sjötillägg, avsett att utgöra kompensation dels för det ökade ansvar och det mera krävande arbete, som i allmänhet åtföljer tjänsten ombord, dels ock för vissa med sjötjänstgöringen förenade olägenheter och risker. Rörande den historiska utvecklingen av ifrågavarande förmån lämnas i en vid detta betänkande fogad promemoria (Bilaga 5) en redogörelse, till vilken lönekommittén tillåter sig hänvisa. Rätten till åtnjutande av sjötillägg regleras för närvarande genom ett generellt stadgande i 27 § av 1927 års officersavlöningsreglemente. Grunderna för sjötilläggets utgående innehållas i 15 kap. av de av Kungl. Maj:t utfärdade tilläggsbestämmelserna till de militära avlöningsreglementena samt i åtskilliga kungl. brev. Jämsides med sjötillägg utgå under sjö tjänstgöring vissa förmåner av traktamentes natur i form av mässpenningar och vissa därmed besläktade förmåner, avsedda att täcka utgifter för kosthållet ombord. Till frågan om dessa förmåner återkommer kommittén under 30 §. Beloppen av de särskilda ersättningar, vilka i form av sjötillägg för närvarande tillkomma officerare och underofficerare vid flottan (underofficerare av 3. graden ej inräknade), framgå av en å sid. 184 intagen tablå, i vilken inarbetats jämväl genom olika kungl. brev vid sidan av tilläggsbestämmelserna fastställda förhöjningar. Såsom av tablån framgår, äro sjötilläggen för närvarande differentierade icke blott med hänsyn till de olika ifrågakommande beställningarnas placering i lönegrad utan i viss utsträckning jämväl med hänsyn till årstid, latitud och skilda slag av tjänstgöring m. m. Normaltypen av den personalen tillkommande särskilda ersättningen under sjötjänstgöring utgöres av de sjötillägg, vilka under månaderna mars—november — i farvatten söder om 50° nordlig latitud under hela året — utgå vid sjöexpeditioner i allmänhet, d. v. s. under icke stationär förläggning å annat fartyg än undervattensbåt. Dessa sjötilläggsbelopp, vilka i det följande i allmänhet benämnas normalsjötillägg, hava erhållit sin nuvarande avvägning i samband med 1921 års militära lönereglering. De sattes därvid, i anslutning till den princip, som härutinnan gällde enligt det äldre militära lönesystemet, i sådan relation till beställningshavarnas avlöning, att de i stort sett motsvarade en sjättedel av de å medeldyr ort (D-ort) utgående genomsnittliga grundlönerna (dyrtidstillägg utgår ej å sjötillägget). Medelst tillämpande av vissa procentsatser å beloppen av berörda sjötillägg hava därefter fastställts ett flertal sjötilläggstyper för andra expeditioner än sjöexpeditioner i allmänhet, varvid differentiering av sjötilläggsbeloppen ägt rum under hänsynstagande till olika på tjänstgöringens beskaffenhet inverkande faktorer. Så-

184 2

5 Å annat fartyg än undervattensbåt vid icke stationär förläggning under månaderna

Beställningshavare

Officerare: Fänrik Löjtnant Kapten Kommendörkapten av 2. graden Kommendörkapten av 1. graden. . . . Kommendör Flaggman Underofficerare: Underofficer av 2. gr. ej maskinist Flaggunderofficer, ej maskinist Underofficer av 2 gr maskinist Flaggunderofficer, maskinist

vid stationär förläggning

december— februari decemsöder om ber— 50° nord- februari a egen lig lati- norr om station 50°nordtud samt mars— lig latitud november

Å undervattensbåt vid icke stationär förläggning under månaderna

decemvid ber— decemstatiofebruari ber— när söder om februari förläggå annan 50° nord- norr om ning station lig lati- 50° nordtud samt lig latimars— tud november

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1-50 2-50 3-75

0-60 1 — 1-50

0-90 1-50 2-25

3-60 6— 9—

4-20 7— 10-50

2-70 4-50 6-75

12—

14—

3-30 4-20 5:25

13-20 (12-60)

15-40 (15-40)

9-90 (9-80)»

8-75

2-20 2-80 3-50

1-40

1-75

0-70

1-05

5-60

6-30

4-20

l-§0

2-25

0-90

1-35

7-20

8-10

5-40

2-80

3-15

1-40

2-10

7-70

4-90

3-60

4-05

1-SO

2-70

9-90

6-30

5-50 7—•

9—

lunda utgår å annat fartyg än undervattensbåt vid icke stationär förläggning under månaderna december, januari och februari norr om 50° nordlig latitud sjötillägget med 25 procents förhöjning utöver grundbeloppet. Under stationär förläggning utgår sjötillägget, därest fartyget är förlagt till egen station, med hälften samt — jämlikt av Kungl. Maj:t den 21 december 1928 vid sidan av tilläggsbestämmelserna till de militära avlöningsreglementena utfärdade föreskrifter — eljest med tre fjärdedelar av det ordinarie sjötilläggsbeloppet. Till å undervattensbåt tjänstgörande personal utgår sjötillägget genomgående med avsevärt högre belopp än dem, som tillkomma personalen å andra fartyg. Sålunda hava enligt tilläggsbestämmelserna till de militära avlöningsreglementena för tjänstgöring å undervattensbåt bestämts sjötilläggsbelopp, vilka i förhållande till sjötilläg1 Dessa belopp, vilka ingå i den ursprungliga sjötilläggstabellen i tilläggsbestämmelserna, hava icke undergått förhöjning vid den år 1926 företagna höjningen av sjötillläggen för personal i allmänhet å undervattensbåtar. Anledningen härtill torde vara, att sjökommendering å undervattensbåt i praktiken icke förekommer beträffande beställningshavare i kommendörs grad.

185 gets grundbelopp innebära ökning med 125 procent vid icke stationär förläggning och 75 procent vid stationär förläggning. Därjämte utgår alltsedan år 1926 enligt av Kungl. Maj:t — senast genom beslut den 18 februari 1938 — vid sidan av tilläggsbestämmelserna meddelade föreskrifter särskild förhöjning av sjötillägget till personal å undervattensbåt med ytterligare för officerare 75 respektive 50 procent samt för underofficerare 175, respektive 125 procent av grundbeloppet. Tillkomsten av denna särskilda förhöjning motiverades i främsta rummet med uppkomna svårigheter att tillfredsställande rekrytera befattningarna å undervattensbåtar. I detta sammanhang må även erinras därom, att för maskinistpersonalen bland underofficerarna vid flottan fastställts särskilda sjötilläggsbelopp, vilka i fråga om normaltillägget innebära en förhöjning med intill 100 procent av till däcks-, ekonomi- och hantverksavdelningarnas personal i motsvarande lönegrader utgående förmånen. Civilmilitär personal av officers tjänsteklass åtnjuter enligt nu gällande bestämmelser sjötillägg till samma belopp som officer i den mot tjänsteklassen svarande tjänstegraden. Till den närmare innebörden av detaljföreskrifterna rörande åtnjutande av sjötillägg återkommer kommittén i det följande vid behandlingen av de särskilda momenten av förevarande paragraf. 1930 års militäravlöningssakkunniga. Under 24 § av sitt förslag till militärt avlöningsreglemente upptogo militäravlöningssakkunniga en motsvarighet till det i 27 § officersavlöningsreglementet influtna generella stadgandet angående rätt till särskilda förmåner under sjökommendering. Närmare bestämmelser angående sjötillägg upptogos av de sakkunniga under 22—29 §§ av tillämpningsbestämmelserna till reglementsförslaget. Med avseende å frågan om sjötilläggets storlek anförde militäravlöningssakkunniga till en början (betänkandet sid. 104 o. f.), att de sakkunniga med hänsyn till sjötilläggets karaktär av ett lönetillägg, vara dyrtidstilllägg icke beräknades, hyst viss tvekan, huruvida det låge inom de sakkunnigas befogenhet att upptaga frågan om sjötilläggets storlek till omprövning. Därest emellertid den principen vidhölles, att sjötilläggets uppgift vore att motsvara den skärpning i tjänstuppgifterna, som sjötjänsten påfordrade, syntes det få anses i viss mån avhängigt av den fasta lönen, och det syntes då riktigt, att en rimlig avvägning i förhållande till sist nämnda avlöningsform i dess föreslagna gestaltning komme till stånd. Vad anginge de allmänna riktlinjerna för sjötilläggets bestämmande erinrade de sakkunniga, att sagda förmån före 1921 års lönereglering utgått efter vederbörandes tjänstegrad eller tjänsteklass. Häri hade vid berörda tillfälle gjorts den ändringen, att sjötilläggets belopp fastställts för varje särskild beställning. Från sjömilitärt håll hade hos de sakkunniga yrkats på en återgång till förut rådande system. Då emellertid sjötillägget vore

186 att beteckna såsom en tjänstersättning till förstärkning av lönen, hade de sakkunniga icke ansett lämpligt att avsteg skedde från den principen, att lönen följde beställningen. En annan principfråga avsåge den omständigheten, att sjötillägget till maskinavdelningens underofficerare utginge med belopp, vilka i fråga om grundbeloppet innebure en förhöjning med intill 100 procent i förhållande till underofficerare vid övriga avdelningar. I fråga om det befogade häri vore meningarna å personalhåll delade. Å ena sidan hade flottans maskinistföreningar i Stockholm och Karlskrona uttalat sig för ett bibehållande av förefintlig relation under hänvisning till de avsevärda svårigheter, som visat sig vara förenade med rekryteringen av maskinpersonalen, i det att denna efter avslutad utbildning i stor utsträckning överginge till den allm ä n n a sjöfarten, där mera förmånliga lönevillkor erbjödes. Å andra sidan hade från sjömilitärt håll framhållits, att den anmärkningsvärt stora skillnaden i sjötillägg skulle innebära en undervärdering av underofficerarnas vid däcks-, ekonomi- och hantverksavdelningarna tjänstuppgifter. För egen del ansåge de sakkunniga det tydligt, att den moderna sjökrigsmaterielens utveckling i tekniskt hänseende ställde stora krav på den personal, som närmast bure ansvaret för densamma, men det ville synas, som om en dylik utveckling vore karakteristisk för försvarsväsendet över huvud taget. Icke minst för den egentliga maskindetaljen syntes en sådan tendens vara påvisbar. Det läte sig nog icke bestridas, att maskinavdelningens arbete alltjämt vore i särskild grad krävande. En procentuellt så betydande differens i sjötilläggets belopp, som vore rådande, syntes likväl knappast motiverad och förefölle att sträcka sig förhållandevis längre än som med de äldre avlöningsbestämmelserna åsyftats. Beträffande sjötilläggets avvägning i allmänhet anförde de sakkunniga huvudsakligen följande: Från personalhåll hade icke oväsentliga förhöjningar ifrågasatts. Till stöd därför hade bland annat framhållits, att tjänsten ombord medförde en bundenhet, som vore i hög grad påfrestande. Sjötillägget finge därjämte anses såsom kompensation för slitning av hälsa, nötning av kläder och andra effekter samt även för den brist på bekvämlighet, som måste bliva en nödvändig följd av trångboddheten ombord. I fråga om den allmänna förutsättning, från vilken ifrågavarande spörsmål borde bedömas, syntes det militäravlöningssakkunniga få anses i princip erkänt, att tjänsten ombord å fartyg vore av så mycket mera krävande och ansvarsfull natur än tjänsten i land, att den borde gottgöras med extra ersättning. Det finge dock icke förbises, att de faktorer, som satte sin prägel på sjötjänsten, i viss mån vore utmärkande för all militär tjänst, om de också i det förra fallet vore i något högre grad markerade. Det kunde därför leda till orättvisor, om de med sjötjänsten förbundna olägenheterna alltför ensidigt värdesattes utan behörigt hänsynstagande till de omständigheter, som vore utmärkande för andra grenar av militärlivet. Då en konsekvent genomförd differentiering efter de olika tjänstgöringsförhål-

landenas art icke läte sig åvägabringa, syntes det de sakkunniga mest rimligt, att en utjämning, i den mån så vore möjligt, eftersträvades genom att militärtjänstens genomsnittliga anspråk på utövarna lades till grund för bestämmande av den fasta lönen. Först för de ytterligare fordringar, som därutöver måste uppfyllas, syntes ett särskilt tillägg böra medgivas. Med en uppfattning om sjötilläggets natur av huvudsakligen en tjänstersättning syntes det vid beloppens avvägning lämpligt att därvid utgå från ett visst förhållande mellan sagda tillägg och den fasta lönen. Sjötillägget borde med andra ord motsvara den procentuella stegring i tjänsteprestationer, som sjötjänstgöringen krävde. En dylik uppskattning måste komma att röra sig med mycket vaga faktorer och finge helt visst karaktären av en skälighetsprövning, men en sådan metod hade dock den fördelen, att den anknötes till det faktiska löneläget. Med inseende av det vanskliga i att söka giva ett siffermässigt uttryck för ett bedömande i förevarande avseende hade de sakkunniga dock ansett sig kunna utgå från att den allmänna tjänsteintensitetens stegring skulle kunna uppskattas till omkring en fjärdedel av den vanliga eller således till 25 procent. Detta tal finge visserligen betecknas såsom ett i viss mån godtyckligt värde, men det syntes å andra sidan ligga inom gränsen för den ökning, som kunde anses rimlig. x\v en sammanställning mellan utgående avlöningar och gällande sjötilläggsbelopp framginge, att förhållandet mellan lön och sjötillägg vore ganska växlande för olika grader. Att fastslå sjötillägget till ett och samma procenttal för samtliga beställningar skulle därför kunna leda till att sagda tillägg i några fall komme att antingen minskas under utgående belopp eller ock ökas i proportionsvis alltför hög grad. Med antagandet av procenttalet 25 såsom genomsnittstal hade någon jämkning för olika grupper beställningshavare befunnits lämplig, och de sakkunniga hade därför ansett sig kunna föreslå följande ungefärliga tal, nämligen för flaggmän och regementsofficerare 20 procent samt för kompaniofficerare och underofficerare 25 procent. Härvid hade lönebeloppen upptagits efter lägsta ortsgrupp och begynnelselöneklass inom varje lönegrad. De sakkunniga förutsatte, att den enligt tilläggsbestämmelserna till de militära avlöningsreglementena gällande relationen mellan sjötillägget för personal å undervattensbåt och sjötillägget för personal i allmänhet skulle bibehållas. Beträffande den av Kungl. Maj:t vid sidan av tilläggsbestämmelserna medgivna förhöjningen av sjötillägget för personal å undervattensbåt anförde de sakkunniga dock, att det syntes få bero på särskild prövning, huruvida en dylik förhöjning även i framtiden komme att bliva erforderlig. Beträffande maskinistunderofficerarna förordade de sakkunniga en avsevärd reduktion av den nu gällande skillnaden mellan dessa beställningshavares sjötillägg och tillägget för övrig personal i motsvarande lönegrader. Enligt militäravlöningssakkunnigas förslag skulle de nya sjötilläggsbeloppen innebära en ökning i normaltillägget för kompaniofficerare och underofficerare — maskinistbefälet undantaget — om i genomsnitt cirka 37 procent samt för regementsofficerare och flaggmän om ungefär 33 procent. För maskinistunderofficerarna stannade höjningen vid i medeltal omkring 7 procent. Avgivna yttranden. Militäravlöningssakkunnigas förslag i förevarande hänseende har i allmänhet biträtts av de över förslaget hörda myndighe-

188 terna och personalsammanslutningarna. Från vissa håll har dock yrkats, att sjötilläggen måtte bestämmas efter vederbörande beställningshavares tjänstegrad, där denna vore högre än den innehavande beställningen. Yrkanden i denna riktning hava framställts av marinförvaltningen, stationsbefälhavarna vid Stockholms och Karlskrona örlogsstationer, sjöofficersföreningen samt försvarsväsendets underbefälsförbund. Några myndigheter — marinförvaltningen, chefen för kustflottan och varvschefen vid Stockholms örlogsstation — hava ifrågasatt det berättigade i den av de sakkunniga föreslagna ändringen av relationen mellan maskinistunderofficerarnas och övriga underofficerares sjötillägg. Chefen för marinstaben och chefen för kustflottan hava uttalat sig för en förhöjning av sjötilläggen för fartygschefer och högre befälhavare med hänsyn till det stora ansvar, som åvilade dessa befattningshavare under tjänstgöring ombord å flottans fartyg. 1936 års lönekommitté. Såsom i den vid detta betänkande fogade historiska redogörelsen för sjötillägget närmare beröres, har frågan om en avveckling av sjötillägget såsom avlöningsform vid vissa tillfällen varit föremål för prövning av statsmakterna utan att likväl några principiella rubbningar av grunderna för tillägget därvid kommit till stånd. Även om önskvärdheten av en ökad rationalisering av lönesystemet i och för sig ansetts kunna åberopas för sjötilläggets upphörande, hava nämligen åtskilliga skäl av reell innebörd befunnits starkt tala för dess bibehållande. Härvid har i främsta rummet plägat åberopas sjötjänstgöringens i jämförelse med tjänstgöringen i land mera ansträngande beskaffenhet i förening med de olägenheter av olika slag, som åtfölja sjökommenderingen genom bundenhet, trångboddhet ombord, isolering från yttervärlden o. s. v. Såsom en faktor av betydelse för bedömandet av ifrågavarande spörsmål har vidare framhållits det stora ansvar, som påvilar den till sjötjänstgöring kommenderade personalen. De särskilda förhållanden, under vilka sjötjänstgöringen sålunda fullgöres, hava därför ansetts motivera en särskild gottgörelse. På liknande sätt gäller i fråga om handelsflottan, att där anställd personal i regel betingar högre avlöningsförmåner än dem, som utgå till närmast jämförlig personal med anställning i land. Det har jämväl anförts, att beställningshavare vid marinen, som beordras till tjänstgöring ombord, därigenom kanske oförberett och för avsevärd tid framåt ryckas bort från sitt hem och sin omgivning, vilket ofta nog kan för honom och hans familj medföra ekonomiska svårigheter. För att göra tjänstgöringen ombord mera eftersträvad — främst inom sådana yrkesgrenar, där tjänstgöringsförhållandena äro av särskilt ansträngande beskaffenhet eller där svårigheter föreligga att erhålla en tillfredsställande rekrytering — har det slutligen ansetts vara ett tjänstintresse att tillse, att densamma förenas med ekonomisk fördel.

189 Vad sålunda i olika sammanhang tidigare plägat anföras till stöd för sjötilläggets bibehållande berör enligt lönekommitténs mening de viktigaste av de faktorer, som böra tagas i betraktande vid bedömandet av frågan om särskilda förmåner åt den sjökommenderade personalen. För egen del är kommittén av den uppfattningen, att sjötilläggets bibehållande är motiverat med hänsyn såväl till det ökade ansvar och den skärpning i arbetsuppgifterna, vilka åtfölja tjänsten ombord, som ock till den större bundenhet i tjänsten, som följer av sjötjänstgöringens natur, samt till de olägenheter av personlig och i någon m å n även ekonomisk art, vilka åsamkas personalen genom sjökommenderingen. Jämväl för rekryteringen av flottans personal torde sjötillägget få anses vara av betydelse; i fråga om vissa särskilda tjänstegrenar torde det spela en avgörande roll för möjligheten till en tillfredsställande rekrytering. Om lönekommittén alltså funnit det stå klart, att särskilda förmåner i form av sjötillägg alltjämt böra utgå under sjökommendering, har kommittén emellertid ansett det vara påkallat att i samband med en ny lönereglering för försvarsväsendets beställningshavare verkställa en omprövning av grunderna för tilläggens avvägning. En viss förenkling av bestämmelserna på förevarande område genom minskad differentiering av tillläggen har därvid synts kommittén böra eftersträvas, även om hänsyn alltjämt i viss utsträckning måste tagas till växlande tjänstgöringsförhållanden. Med hänsyn till sjötilläggets karaktär av ett lönetillägg i egentlig mening har kommittén ansett det vara påkallat, att tilläggsbeloppen och huvudgrunderna för deras utgående införas i själva avlöningsreglementet. Efter dessa allmänna uttalanden övergår kommittén till att n ä r m a r e yttra sig beträffande de i 26 § av reglementsförslaget intagna bestämmelserna. / mom. För underlättande av sitt ståndpunktstagande till frågan om en differentiering av sjötillägget med hänsyn till olika slag av tjänstgöring m. m. har kommittén inhämtat utlåtande i ämnet från chefen för marinen. Därvid har kommittén anhållit, att denne ville yttra sig, dels huruvida de personalgrupper, vilka nu åtnjuta ett högre sjötillägg än personalen i allmänhet, ansåges alltjämt böra bibehållas vid en särställning i detta hänseende, dels huruvida särskild förhöjning av sjötillägget tilläventyrs ansåges påkallad för ytterligare någon personalgrupp, dels ock, därest förhöjning av sjötillägget för särskilda personalgrupper sålunda ansåges böra förekomma, rörande den relation, som därvid borde råda mellan sjötilläggets storlek för personal i allmänhet och för dylika särskilda personalgrupper. I och för belysning av frågan om behovet av en särskild avvägning av sjötilläggets storlek för de personalgrupper, vilka för närvarande åtnjuta högre sjötilllägg än personal i allmänhet (beställningshavare å undervattensbåt samt maskinistunderofficerare) eller för vilka en förhöjning av sjötillägget ifrå-

gasatts — i en till kommittén överlämnad framställning har marinförvaltningen hemställt, att sjötillägget för torpedpersonalen måtte bestämmas att utgå med samma belopp som för maskinpersonalen — anhöll kommittén vidare, att chefen för marinen måtte förebringa utredning rörande tilllopp och avgång under senare år av personal inom nämnda yrkesgrenar. Slutligen anhöll kommittén om yttrande, huruvida enligt chefens för marinen mening bärande skäl förelåge att för framtiden bibehålla den nuvarande differentieringen av sjötilläggets belopp under olika årstider och å olika latituder. Med anledning härav har chefen för marinen — efter hörande av marinförvaltningen, cheferna för Ostkustens och Sydkustens marindistrikt, chefen för kustflottan, inspektören för undervattensbåtsvapnet samt chefen för kustartilleriet — till kommittén överlämnat utredning i de begärda hänseendena och därvid till en början gjort följande uttalande: I likhet med 1930 års militäravlöningssakkunniga vore chefen för marinen av den uppfattningen, att sjötillägget finge anses hava karaktären av ett lönetillägg, avsett att utgöra vederlag för det ökade ansvar och det mera krävande arbete, som tjänsten ombord medförde. Däremot kunde chefen för marinen icke dela de sakkunnigas åsikt, att sjötillägget av denna anledning borde underkastas regeln, att lönen följde beställningen. Sjötilläggets karaktär av bland annat ersättning för det med sjötjänsten förknippade, ökade tjänstansvaret syntes tvärtom motivera, att detsamma följde tjänstegraden, vilken — oberoende av om den innehades vid eller i flottan, respektive kustartilleriet — i stort sett bestämde, till vilken befattning ombord vederbörande beställningshavare kunde avses. Enligt chefens för marinen mening borde därför sjötilläggen differentieras dels med hänsyn till beställningshavares placering i tjänstegrad, dels ock, i viss utsträckning, med hänsyn till olika slag av tjänstgöring, i det att vid sjötilläggens avvägning innehavare av vissa särskilt krävande befattningar borde kunna givas större sjötillägg än andra befattningshavare av samma tjänstegrad. Vid sjötilläggens differentiering borde slutligen hänsyn tagas till gjorda erfarenheter i fråga om svårigheten att rekrytera vissa yrkes- och tjänstegrenar. Vad angår spörsmålen, huruvida de personalgrupper, som för närvarande åtnjuta högre sjötillägg än personalen i allmänhet, borde bibehållas vid denna särställning samt huruvida en särskild förhöjning av sjötillägget kunde anses påkallad för ytterligare någon personalgrupp, har chefen för marinen framhållit följande: Det till undervattensbåtspersonalen utgående förhöjda sjötillägget hade främst motiverats med de större risker, det ökade ansvar och den obekvämlighet, som vore förenade med tjänsten å undervattensbåt. Även om man kunde hålla före, att sagda risker och obehag i viss mån minskats med den ökade fulländningen av materielen, kvarstode dock skälen för nämnda personals högre sjötillägg i stort sett oförändrade. I fråga om maskinistpersonalen kunde man på grund av den allmänna utvecklingen av sjökrigsmaterielen numera med ett visst berättigande göra gällande, att denna personal icke längre stode i så markerad särställning med avseende å handhavande av invecklad, dyrbar och ömtålig materiel som tidigare. En viss utjämning yrkesavdelningarna emellan hade skett beträffande

191 kraven på yrkesskicklighet och förmåga att taga ansvar. Chefen för marinen ansåge dock, att maskinistpersonalens tjänst under verklig sjötjänstgöring i såväl fysiskt som psykiskt avseende fortfarande måste betraktas såsom så påfrestande, att högre sjötillägg för denna personal alltjämt kunde anses motiverat. Vid undervattensbåtsvapnet hade rekryteringsförhållandena intill år 1926 icke varit tillfredsställande. Särskilda åtgärder hade visat sig vara erforderliga, varför en särskild förhöjning av undervattensbåtspersonalens sjötillägg vidtagits. Det vore utan tvivel dessa åtgärder, som möjliggjort, att personalen i fråga kunnat hållas något så när fulltalig och kvalitativt väl rekryterad. Vissa rekryteringssvårigheter förefunnes dock alltjämt, särskilt beträffande officerspersonalen. Mobiliseringsbehovet av stamofficerare beräknades vid ingången av år 1940 uppgå till 55. Den 1 juli 1938 funnes endast 40 stam officerare, mobiliseringsbara för tjänstgöring å undervattensbåt, disponibla. Med hänsyn till avgång på grund av ålder beräknades undervattensbåtsvapnet årligen böra tillföras 5 stamofficerare för att mobiliseringsbehovet skulle vara fyllt år 1941. För utbildningsåret 1938—1939 hade endast 2 officerare kunnat uttagas för utbildning till undervattensbåtstjänst. Vad maskinpersonalen anginge, förelåge icke någon svårighet att rekrytera eldarpersonalen vid sjömanskåren; däremot hade erfarenheten givit vid handen, att maskinistpersonalen, särskilt efter genomgången underofficersutbildning, i stor utsträckning överginge till befattningar i det civila förvärvslivet. Detta förhållande vore särskilt framträdande vid Stockholms örlogsstation, vars personal hade lättare alt komma i kontakt med den civila arbetsmarknaden än personalen i Karlskrona. Med hänsyn till det anförda ansåge chefen för marinen, att undervattensbåtsoch maskinistpersonalen borde bibehållas vid sin nuvarande särställning i fråga om åtnjutande av sjötillägg. I likhet med marinförvaltningen ansåge chefen för marinen vidare motiverat, att torpedmästarna komme i åtnjutande av en särskild förhöjning av sjötillägget. För närvarande förefunnes beträffande torpedmästare vakanser vid båda örlogsstationerna, ett förhållande, som torde kunna tillskrivas i stort sett samma omständigheter, vilka framhållits rörande maskinpersonalen eller således att personalen lämnade sin tjänst vid flottan efter att tack vare utbildningen därstädes hava vunnit kvalifikationer för erhållande av goda anställningar i civil verksamhet. Med a v s e e n d e å f r å g a n o m r e l a t i o n e n m e l l a n sjö tilläggens s t o r l e k f ö r p e r s o n a l i a l l m ä n h e t o c h för d e s ä r s k i l d a p e r s o n a l g r u p p e r , v i l k a n u åtn j u t a f ö r h ö j t sjötillägg eller för v i l k a en f ö r h ö j n i n g a v sjötillägget ifrågas a t t s , h a r c h e f e n för m a r i n e n a n f ö r t f ö l j a n d e : I betraktande av sjökrigsmaterielens utveckling och den därav föranledda skärpningen av kraven på arbetsprestationer, duglighet och kunnighet hos personalen i allmänhet framstode det såsom berättigat, att vid avvägning av sjötilläggens storlek en utjämning mellan normalsjötilläggen samt de förhöjda sjötilläggen komme till stånd. För egen del förordade chefen för marinen en höjning av normalsjötilläggen i ungefärlig överensstämmelse med 1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag. Det förenämnda närmandet mellan normalsjötillläggen och de förhöjda tilläggen syntes böra åstadkommas på det sätt, att de sistnämnda tilläggen bibehölles vid nuvarande belopp med de jämkningar uppåt, som kunde befinnas erforderliga för att de förhöjda sjötilläggen genomgående

192 skulle ligga över normalsjötilläggen. Vad anginge torpedmästarpersonalen, borde denna i fråga om sjötillägg jämställas med maskinister. I fråga om bibehållandet av den nuvarande differentieringen av sjötillläggen under olika årstider och å olika latituder har chefen för marinen slutligen uttalat, att anledning icke syntes vara för handen för ett frångående av nu gällande principer i ifrågavarande hänseenden; i anslutning till ett av chefen för kustflottan framställt förslag i ämnet ville chefen för marinen emellertid förorda, att rätten till särskild förhöjning i sjötillägg vintertid norr om 60° nordlig latitud utsträcktes att omfatta månaderna november—mars. I fråga om de allmänna riktlinjerna för sjötilläggets bestämmande är lönekommittén för egen del i likhet med 1930 års militäravlöningssakkunniga av den uppfattningen, att tillräckliga skäl icke kunna anses vara för handen för ett realiserande av det från sjömilitärt håll framförda önskemålet om återgång till det före 1921 års militära lönereglering rådande systemet med sjötilläggets differentiering med hänsyn till beställningshavarnas tjänstegrad. En dylik anordning är avlöningstekniskt sett icke väl förenlig med principen, att sjötillägget är att betrakta såsom en tjänstersättning till förstärkning av lönen, och ett genomförande av anordningen i fråga kan antagas medföra icke önskvärda konsekvenser inom övriga områden av det militära löneväsendet. Lönekommittén har fördenskull utgått ifrån att sjötillägget bör, liksom för närvarande är fallet, beträffande den militära personalen bestämmas efter den beställning, som innehaves på stat, samt att samma grund för tilläggets avvägning bör införas även för den civilmilitära personalen, som för närvarande uppbär sjötilllägg efter sin tjänsteklass. Beträffande härefter frågan om avvägning av sjötilläggens belopp upptager lönekommittén till en början detta spörsmål, i vad angår det vid sjöexpeditioner i allmänhet — d. v. s. vid i c k e s t a t i o n ä r f ö r l ä g g n i n g å ö v e r v a t t e n s f a r t y g under månaderna december—februari söder om 50° nordlig latitud samt under månaderna mars—november — utgående sjötillägget. Detta tillägg utgör, såsom tidigare framhållits, normaltypen för sjötillägget och kan även sägas bilda utgångspunkt för beräknandet av sjötilläggsbeloppen under övriga expeditioner i så måtto, att dessa belopp hittills i allmänhet satts i viss bestämd relation till förstnämnda tillägg. Under det att det nu gällande normalsjötillägget genomsnittligt bestämts till en sjättedel av grundlönen å medeldyr ort (D-ort), hava militäravlöningssakkunniga, med utgångspunkt från antagandet att den allm ä n n a tjänstintensitetens ökning under sjötjänstgöring skulle kunna angivas till omkring en fjärdedel av den vanliga, uttalat sig för en sådan avvägning av normalsjötilläggsbeloppen, att dessa i stort sett komme att motsvara omkring 25 procent av begynnelselönen på billigaste ort.

193 Enligt lönekommitténs mening måste en avvägning av sjötilläggen med utgångspunkt från en siffermässig bedömning av tjänstintensitetens ökning under sjötjänstgöring i jämförelse med landtjänstgöring anses vara förenad med så stora vanskligheter och lämna så stort utrymme för en subjektiv värdering av olika faktorers inverkan i skilda befattningar och vid olika slag av tjänstgöring, att denna metod icke bör komma till användning vid fastställandet av de ersättningar, varom här är fråga. Då dyrtidstillägg icke utgår å sjötilläggen, synes ej heller anledning föreligga att i samband med löneregleringen vidtaga en så avsevärd förhöjning av de nu utgående ersättningsbeloppen, som en tillämpning av de sakkunnigas beräkningsgrund skulle innebära. Lönekommittén har för sin del i stället ansett sig böra taga till utgångspunkt de nu gällande normalsjötilläggsbeloppen. I förenklingssyfte bör emellertid efter kommitténs förmenande den differentiering av normalsjötilläggen med hänsyn till olika årstider och latituder, som nu gäller, slopas och dessa tillägg alltså konstrueras såsom enhetliga, för hela året tillämpliga och utan avseende å latitud utgående belopp. Såsom utgångspunkt för en sådan omläggning skulle k u n n a tänkas, att det enhetliga normalsjötillägget fastställdes till 3/i2 av det under månaderna december—februari utgående förhöjda tillägget jämte 9/i2 av det under årets övriga månader utgående tillägget. En dylik utjämning skulle giva till resultat oförändrad sjötilläggsförmån för personal med sjökommendering under hela året och förhöjd tilläggsförmån för personal med sjötjänstgöring endast under sommarhalvåret, medan däremot för personal med enbart vinterkommendering skulle inträda en försämring i inkomsten av sjötillägg. Sistnämnda fall torde emellertid höra till undantagen, och genomsnittligt sett skulle sålunda en omläggning av ifrågavarande art ställa sig förmånlig för personalen. Emellertid har kommittén av systematiska och praktiska skäl ansett det vara önskvärt, att även för framtiden i princip upprätthålles en viss relation mellan de fasta lönerna och sjötilläggen, i den mån detta låter sig göra utan större rubbningar i nuvarande förhållanden. Kommittén har funnit sig böra förorda, att den av ålder tillämpade relation, enligt vilken normalsjötillägget bestämmes till en sjättedel av den genomsnittliga fasta lönen, även för framtiden med lämpliga avrundningar lägges till grund för beräkningen av detta tillägg. Tack vare den allmänna löneförbättring och det inräknande av dyrtidstillägg i de fasta lönerna, som de av kommittén föreslagna löneplanerna innebära, i förening med den höjning av genomsnittslönen, vilken följer av löneplanernas utbyggnad med två nya ortsgrupper, skulle en sådan beräkningsgrund icke blott täcka den stegring i normaltillägget, som en utjämning till enhetliga årsbelopp medför, utan även därutöver genomgående medföra en viss, om ock i allmänhet icke särdeles betydande reell ökning av tillägget. Detta framgår av följande tabellariska översikt beträffande officers- och underofficerslönegraderna (ej maskinistpersonal): 13—817659

194 a

Sommartillägg

Vintertillägg

Utjämnat årstillägg

/ 6 av genomsnittslönen enligt de nya löneplanerna

1-20 2— 3— 4— 4-40 5-60 5-60 5-60 7—1-40 1-80

1-50 2-50 3-75 5— 5-50 7-— 7—

1-28 2-13 3-19 4-25 4-68 5-95 5-95 5-95 7-44 1-49 1-91

1-77 2-52 3-60 4-40 5-03 5-99 6-85 7-31 8-22 1-79 2-09

Nuvarande sjötillägg Lönegrad

Oa 1 2 3 4 5 6 Ob 1 2 3 UO 1 o

8-75 1-75 2-25

Föreslaget avrundat normalsjötillägg 1-80 2-50 3-60 4-50 5— 6-50 6-75 7— 8— 1-80 2-20

De avrundningar och jämkningar, som i kommitténs förslag vidtagits beträffande vissa av de enligt angiven metod framräknade siffrorna, torde icke tarva särskild förklaring i vidare mån än beträffande det för lönegraden Oa 6 föreslagna beloppet. Med hänsyn till att kommittén i det följande föreslår särskilda förhöjningar i sjötillägget för fartygschefer och vissa högre förbandschefer, har det för nämnda lönegrad upptagna be loppet — vilket avser beställningshavare, som under sjökommendering regelmässigt för befäl över högre förband — ansetts böra bestämmas så, att det med icke alltför ringa belopp överstiger det sammanlagda normalsjötillägg. som skulle tillkomma fartygs- eller högre förbandschef i lönegraden Oa 5. Vid de överläggningar i förevarande ämne, som lönekommittén haft med representanterna för de militära personalförbunden, har från den sjömilitära personalrepresentanten ifrågasatts, att för tjänstegraden kommendör (d. v. s. lönegraderna Ob 1, Ob 2 och Oa 6) skulle — även om sjötillägget i övrigt bestämdes efter de olika beställningarna — upptagas ett enhetligt sjötilläggsbelopp. Kommittén har ansett sig icke böra tillmötesgå detta önskemål. Även om under sjötjänstgöring innehavare av beställningar i nämnda tjänstegrad, oavsett lönegrader, i fråga om befälsställning och ansvar ombord äro väsentligen likställda, utgör dock detta enligt kommitténs förmenande icke tillräckligt skäl för fastställande av samma sjötilläggsbelopp, eftersom sjötillägget genomgående ansetts böra avvägas efter löneställningen. Med samma fog skulle avvikelser från grundsatsen om sjötilläggets relation till lönegraden kunna påkallas i åtskilliga andra fall. Frågan torde för övrigt vara utan större praktisk betydelse. I regel lärer under fredstid sjökommendering av kommendörer endast förekomma beträffande beställningshavare i lönegraden Oa 6, men då undantagsvis sjötjänstgöring även för beställningshavare i lönegraderna Ob 1 och 2 kan förekomma, har det icke ansetts tillrådligt att ur tabellen utesluta sistnämnda båda lönegrader. I övrigt hava sjötilläggsbeloppen såväl beträffande militär som civilmilitär personal upptagits endast för de lönegrader,

195 i vilka finnas beställningshavare, vilka i praktiken ifrågakomma för sjökommendering. Beträffande sjötillägg till maskinistpersonalen under sjötjänstgöring å övervattensbåtar vid rörlig förläggning har i anslutning till de marina myndigheternas ståndpunkt en mindre utjämning i förhållande till övriga underofficerares sjötillägg ansetts böra vidtagas på det sätt, att sjötilläggen till maskinistpersonalen upptagits med belopp, som överensstämma med de nu utgående efter utjämning till enhetliga årsbelopp. Även för denna personal torde utjämningen genomsnittligt sett medföra en viss, ehuru obetydlig förbättring. Kommittén har övervägt möjligheten av att ernå en viss fix relation mellan sjötilläggen till maskinistpersonalen och normalsjötilläggen för underofficerare i allmänhet. Då det visat sig vara förenat med svårigheter att uppehålla en dylik relation för personal å undervattensbåt, har emellertid tanken h ä r p å övergivits även med avseende å personal å övervattensfartyg. De i enlighet med nu angivna utgångspunkter beräknade normalsjötillläggen återfinnas i kolumn 2 av den under förevarande moment i avlöningsreglementet intagna tabellen. Vad härefter angår frågan om avvägningen av de vid s t a t i o n ä r f ö r l ä g g n i n g å ö v e r v a t t e n s f a r t y g utgående sjötilläggen har kommittén ansett det vara lämpligt, att en viss bestämd relation mellan nämnda tillägg och sjötilläggen vid rörlig förläggning alltjämt upprätthålles. För närvarande utgår under stationär förläggning sjötillägget, därest fartyget är förlagt till beställningshavarens egen station, med hälften av normalsjötilläggets belopp och vid förläggning å annan station med 50 procents förhöjning å tillägget för egen station. Kommittén har haft under övervägande att i förenklingssyfte slopa skillnaden mellan tilläggen vid stationär förläggning å egen och a n n a n station men ansett sig böra avstå från denna tanke med hänsyn till de skäl, som vid överläggningar med personalrepresentanter och representanter för de marina myndigheterna ur rättvisesynpunkt anförts mot en dylik utjämning. Då motiven för tilläggsförmåner under sjötjänstgöring vid stationär förläggning enligt kommitténs förmenande göra sig gällande med mindre styrka än eljest — och detta särskilt i fråga om förläggning å egen station — har kommittén ansett vissa jämkningar nedåt i allmänhet vara påkallade beträffande de vid stationär förläggning utgående beloppen. I betraktande av de föreslagna höjningarna av de under rörlig förläggning utgående sjötilläggen har kommittén ansett det vara tillfyllest, att sjötilläggen under stationär förläggning å egen station i allmänhet bestämmas att motsvara fyra tiondelar av normalsjötilläggen. Denna avvägning medför en måttlig nedsättning av de stationära tilläggen utom för de lägsta lönegraderna. Under stationär förläggning å a n n a n än egen station utgående sjötillägg hava i enlighet med vad härutinnan nu gäller avvägts så, att de i förhållande till sjötill-

196 läggen vid stationär förläggning å egen station innebära en förhöjning av ersättningen med 50 procent. Även beträffande sjötilläggen till maskinistunderofficerare vid stationär förläggning har en viss jämkning nedåt av nuvarande belopp vidtagits i lönekommitténs förslag. Beloppen av de under stationär förläggning å övervattensfartyg utgående sjötilläggen återfinnas i 3 och 4 kolumnerna av tabellen i 1 mom. av 26 §. Med avseende å sjötilläggen till personal å u n d e r v a t t e n s b å t v i d i c k e s t a t i o n ä r f ö r l ä g g n i n g må erinras, att dessa tillägg för närvarande motsvara för officerare tre gånger normalsjötilläggens belopp och för underofficerare, som ej äro maskinister, fyra gånger samma belopp. Med hänsyn till de betydande differenser, som sålunda föreligga mellan normalsjötilläggen och sjötilläggen å undervattensbåt, torde i anslutning till de marina myndigheternas uttalade mening en viss utjämning mellan ifrågavarande tillägg i och för sig få anses motiverad. En sådan utjämning skulle kunna ske genom att nuvarande undervattensbåtstillägg bibehölles i princip oförändrade, blott med de avvikelser som föranledas av ett slopande av differentieringen efter årstider och latituder. Emellertid synes även här det lämpligaste vara, att en viss bestämd relation till det vanliga sjötillägget alltjämt upprätthålles. Vidare bör beaktas den stora betydelse, som avvägningen av sjötillägget erfarenhetsmässigt äger för möjligheterna till en tillfredsställande rekrytering till detta med avseende å tjänstgöringens obehag och de personliga riskerna i hög grad krävande vapen. Ur dessa synpunkter har kommittén ansett sig icke kunna ifrågasätta någon sänkning av de för närvarande i förhållande till löneställningen mycket betydande sjötilläggen för underofficerare å undervattensbåtar. Ur samma synpunkter har kommittén, med beaktande särskilt av vad inspektören för undervattensbåtsvapnet anfört i fråga om svårigheterna för en tillfredsställande rekrytering av officerspersonal i undervattensbåtstjänst, ansett det vara av vikt att åstadkomma en förbättring av sjötillägget å undervattensbåt för kompaniofficerare. Med utgångspunkt från de föreslagna normalsjötilläggens belopp och under iakttagande av lämpliga avrundningar hava relationerna 23/4 gånger normalsjötilläggen för officerare och 33A gånger normalsjötilläggen för underofficerare, ej maskinister, ansetts kunna giva tillfredsställande resultat. Den sålunda tillämpade beräkningsgrunden medför en ur rekryteringssynpunkt önskvärd betydande förbättring i de lägsta officersgraderna. Till personal å u n d e r v a t t e n s b å t v i d s t a t i o n ä r f ö r l ä g g n i n g utgå för närvarande sjötillägg med belopp, vilka för såväl officerare som underofficerare, vilka ej äro maskinister, motsvara tre fjärdedelar av sjötillägget vid icke stationär förläggning under månaderna mars—november; någon differentiering med hänsyn till förläggning vid egen eller a n n a n station förekommer icke vid tjänstgöring å undervattensbåt. I fråga om

197 dessa tillägg har kommittén liksom beträffande sjötilläggen i övrigt vid stationär förläggning ansett en mindre jämkning nedåt i allmänhet vara befogad. Med hänsyn härtill har kommittén ansett sig böra förorda en avvägning av ifrågavarande tillägg på sådant sätt, att de i genomsnitt komma att motsvara 70 procent av de för icke stationär förläggning föreslagna tilläggen. Det bör bemärkas, att även här den föreslagna beräkningsgrunden medför en u r rekryteringssynpunkt önskvärd förbättring för officerare i de båda lägsta lönegraderna. Vad angår den å undervattensbåt tjänstgörande maskinistpersonalens sjötillägg, äro dessa för närvarande icke avvägda i samma relation till sjötilläggen för maskinistpersonal å andra fartyg som relationen mellan sjötilläggen till undervattensbåtspersonal i allmänhet och de vanliga normalsjötilläggen. En i skilda lägen lämplig fix relation mellan de föreslagna sjötilläggen för personal i allmänhet å undervattensbåt och å sådant fartyg tjänstgörande maskinistpersonal synes svårligen kunna åstadkommas. I anslutning till vad i det föregående föreslagits beträffande sjötillägg till maskinistpersonal å övervattensfartyg har kommittén ansett det ligga närmast till hands att bibehålla de nuvarande sjötilläggsbeloppen för maskinister å undervattensbåt vid icke stationär förläggning i huvudsak oförändrade, dock med utjämning till enhetliga, för hela året gällande belopp. Tilläggen för maskinistpersonal å undervattensbåt vid stationär förläggning hava jämkats obetydligt nedåt. Beloppen av de sjötillägg, som enligt vad nu sagts skulle tillkomma personal å undervattensbåt, återfinnas i kolumnerna 5 och 6 av förenämnda tabell. På de skäl, som från de marina myndigheternas sida anförts rörande behovet av en förhöjning av sjötillägget till torpedpersonalen, har kommittén funnit sig böra genomgående likställa torpedmästare med maskinistpersonalen i fråga om rätt att åtnjuta sjötillägg. De i förenämnda tabell upptagna sjötilläggen till civilmilitär personal hava på förut anförda skäl avvägts med tillämpning i huvudsak av samma beräkningsgrunder, som kommit till användning beträffande militär personal. Då dessa beräkningsgrunder emellertid för den civilmilitära personalen, som hittills åtnjutit sjötillägg efter tjänsteklass och ej efter löneställning, skulle medföra jämförelsevis betydande ökningar i förmånerna, hava avrundningar i allmänhet företagits nedåt. I 15 kap. 4 § av gällande tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena finnes intaget ett stadgande av innehåll, att under tiden för fartygs ut- och avrustning sjötillägget alltid skall utgå såsom vid stationär förläggning, även om expeditionen i fråga i övrigt är rörlig. Detta stadgande infördes år 1926 i syfte att åstadkomma minskning i medelsbehovet å anslaget till flottans krigsberedskap och övningar. Före år 1926 utgick

198 sjötillägget alltid med ett och samma belopp såväl under själva sjöexpeditionen som jämväl under tiden för fartygets ut- och avrustning. Enligt vad som framkommit vid förhandlingarna med de militära personalrepresentanterna uppfattas ifrågavarande stadgande på sjömilitärt håll såsom en besparingsföreskrift, vars tillämpning är ägnad att i vissa fall leda till för personalen obilliga resultat. Den uppfattningen torde vara allmänt rådande hos den sjökommenderade personalen, att arbetet under ett fartygs ut- och avrustning snarast är mera påfrestande och ansvarsfullt än det, som utkräves av personalen under tjänstgöringen ombord, och att det i följd därav icke kan anses rättvist, att vid rörlig förläggning sjötilllägget under tiden för fartygets ut- och avrustning skall utgå med lägre belopp än under själva expeditionen. Enligt lönekommitténs mening torde denna uppfattning icke kunna frånkännas ett sakligt berättigande. Med hänsyn härtill och då den årliga merutgift, som skulle föranledas av en återgång till det för personalen förmånligare beräkningssättet, är jämförelsevis obetydlig, har kommittén ansett sig böra med tillmötesgående av personalens önskemål förorda, att ovannämnda stadgande upphäves. 2 och 3 mom. Enligt det före 1921 års lönereglering gällande lönesystemet ägde underofficer under utövande av befattning såsom fartygschef eller befälhavare i vissa fall åtnjuta sjöavlöning med enahanda belopp som uppbördsmaskinist av samma grad. Denna bestämmelse torde hava haft sin grund närmast däri, att det ansetts oriktigt, att en fartygschef eller befälhavare, som uppbure ansvaret för fartyget i dess helhet, skulle åtnjuta lägre sjöavlöning än den ombord tjänstgörande maskinisten, vilken hade att ansvara endast för de maskinella anordningarna ombord. Vid avgivande år 1921 av förslag till tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena uttalade arméns och marinens avlöningssakkunniga i fråga om förevarande bestämmelse, att densamma väl ur nyss angivna synpunkter kunde äga fog för sig. En följdriktig tillämpning av den princip, som i bestämmelsen kommit till uttryck, skulle emellertid leda till att även officer i egenskap av befälhavare åtminstone i de lägre tjänstegraderna borde tillerkännas visst tillägg till det eljest utgående sjötillägget. De sakkunniga hade icke ansett sig böra förorda ett stadgande i sådant syfte, helst som någon motsvarighet därtill icke förefunnes bland de dåmera gällande bestämmelserna om sjötillägg. Även för arméns vidkommande syntes införandet av principen om särskilda befälstillägg kunna medföra konsekvenser, vilkas räckvidd icke kunde överskådas. De sakkunniga funne sig fördenskull böra föreslå, att de särskilda bestämmelserna om viss förhöjning i sjötillägget för underofficer, tillika fartygschef eller befälhavare, utginge. I enlighet med de sakkunnigas förslag uteslötos ifrågavarande bestämmelser ur 1921 års tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena.

199 I en till lönekommittén överlämnad framställning har svenska underofficersförbundet påyrkat en återgång till den före år 1921 gällande principen i fråga om beräknandet av sjötillägg till underofficer, kommenderad såsom fartygschef. Marinförvaltningen har i yttrande häröver förklarat sig visserligen anse framställningen äga berättigande men har tillika uttalat, att ett bifall till densamma skulle komma att medföra, att underofficer under kommendering såsom fartygschef bleve bättre tillgodosedd i fråga om sjötillägg än officer av löjtnants och i de flesta fall även av kaptens grad. Oberoende härav ansåge emellertid ämbetsverket det större ansvar, som åvilade officer, kommenderad såsom fartygs- eller förbandschef, böra föranleda, att sådan officer likaledes tillerkändes förhöjt sjötillägg. De skäl, som föranlett upphävandet av ovan omförmälda, före år 1921 gällande föreskrift angående beräknande av sjötillägget till underofficer tjänstgörande såsom fartygschef, anser lönekommittén alltjämt äga giltighet. På grund härav har kommittén funnit sig icke kunna tillmötesgå den av svenska underofficersförbundet gjorda framställningen. I betraktande av de maktpåliggande uppgifter och det merendels betydande ansvar, som åvila beställningshavare under utövande av befattning såsom fartygschef, har lönekommittén emellertid ansett det vara påkallat, att sådan befattningshavare beredes en särskild förhöjning utöver det eljest utgående sjötillägget. De särskilda tillägg, vilka ansetts böra utgå under här avsedd tjänstgöring, hava av kommittén upptagits till följande belopp, nämligen 1 krona beträffande fartyg, å vilket befattningen såsom fartygschef är avsedd att beklädas av regementsofficer (i det föreliggande reglementsförslaget benämnt fartyg av klass 1), 80 öre beträffande fartyg, för vilket kapten avses såsom fartygschef (fartyg av klass 2), 60 öre i fråga om fartyg, å vilket fartygschefsbefattningen avses skola uppehållas av subalternofficer (fartyg av klass 3), och 40 öre i fråga om fartyg, för vilket befattningen såsom fartygschef är avsedd att uppehållas av underofficer (fartyg av klass 4). Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att i konselj meddela närmare bestämmelser angående fartygens fördelning å här avsedda klasser. Vid utformandet av bestämmelserna i 25 § av det föreliggande reglementsförslaget har kommittén förutsatt, att under sjötjänstgöring vikariatsersättning icke må utgå på grund av placering i viss befattning ombord. Kommittén har grundat detta ställningstagande på det förhållandet, att något direkt samband mellan beställning och befattning ombord i allmänhet icke är för handen och att fördenskull vid placering i viss befattning ombord valet regelmässigt kan stå mellan beställningshavare hänförliga till olika lönegrader. Ett undantag i detta hänseende utgör emellertid befattningen såsom fartygschef. Denna befattning lärer enligt grunderna för gällande organisation vara avsedd att uppehållas av beställningshavare tillhörande viss bestämd lönegrad och endast i händelse av bristande tillgång

200 på sådan beställningshavare av beställningshavare i lägre lönegrad. Med hänsyn till det sist anförda liksom också till det särskilt framträdande ansvar, som under sjötjänstgöring åvilar fartygschef, h a r kommittén ansett det böra föreskrivas, att därest såsom fartygschef kommenderats innehavare av beställning i lägre lönegrad än den, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser företrädesvis avses för dylik befattning, den kommenderade skall i fråga om rätt till sjötillägg likställas med beställningshavare i den högre lönegraden. I anslutning till förslaget om särskild förhöjning av sjötillägget under utövande av befattning såsom fartygschef (2 mom.) har kommittén ansett sig under 3 mom. böra upptaga en bestämmelse om förhöjning av sjötilllägget jämväl för vissa högre förbandschefer, nämligen beställningshavare i någon av lönegraderna Oa 4 och Oa 5, vilka utöva befattning såsom eskaderchef, avdelningschef eller divisionschef. Beställningshavare i nämnda lönegrader torde nämligen under sjötjänstgöring regelmässigt utöva befäl antingen såsom chefer för större fartyg eller såsom chefer för högre förband — med eller utan samtidigt chefskap över fartyg — och enligt kommitténs mening tala goda skäl för att dessa beställningshavare i avseende å rätt till sjötillägg icke sättas i sämre ställning, då de utöva chefskap över högre förband, än då de enbart tjänstgöra såsom fartygschefer. Även i fall, som avses under 3 mom., skulle enligt kommitténs förslag en beställningshavare i lägre lönegrad än den, som företrädesvis avses för ifrågavarande befattningar, vid placering i dylik befattning i fråga om rätt till sjötillägg likställas med beställningshavare i den högre lönegraden. Med de förslag, som sålunda framlagts i fråga om förhöjning av sjötilllägget för fartygschefer och vissa högre förbandschefer, har enligt kommitténs mening sörjts för, att de mest ansvarskrävande befattningarna ombord bliva vederbörligen tillgodosedda, och särskild gottgörelse av vikariatsersättnings natur synes kommittén därför icke vara påkallad på grund av placering i viss befattning under sjötjänstgöring. För beställningshavare i högre lönegrad än Oa 5 är gottgörelsen för det högre ansvar, som åtföljer det med dylika beställningar regelmässigt förenade chefskapet över högre förband, innefattad i det för beställningen såsom sådan fastställda sjötilllägget. A mom. Enligt 15 kap. 5 § gällande tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena äger underofficer vid flottan, som under sjötjänstgöring omhänderhar en eller flera uppbörder, uppbära särskild ersättning härför med 50 öre om dagen. Tillkomsten av denna förmån, vilken icke har någon motsvarighet under tjänstgöring i land, sammanhänger med den ökade svårigheten att ombord svara för där förekommande förråds- och inventarieuppbörder. Med hänsyn till önskvärdheten av en förenkling av bestämmelserna an-

201 gående sjötillägg kunde det enligt lönekommitténs mening ifrågasättas, huruvida icke n ä m n d a förmån, vilken närmast har karaktären av arvode, borde uteslutas ur lönesystemet. Emellertid skulle ett slopande av förmånen i fråga m å h ä n d a visa sig mindre välbetänkt ur synpunkten av det med densamma avsedda syftet att utgöra ett medel till skärpande av personalens uppmärksamhet och ansvarskänsla vid handhavandet av den merendels ömtåliga och dyrbara materiel, varom här är fråga. Med hänsyn härtill och då den besparing, som skulle vinnas genom ett borttagande av nämnda förmån, bleve tämligen obetydlig, har kommittén i överensstämmelse med från personalhåll uttalade önskemål stannat för att förorda ett bibehållande av den under sjötjänstgöring utgående uppbördsmannaersättningen. I förtydligande syfte har kommittén ansett det böra i reglementstexten direkt utsägas, att sådan ersättning må utgå endast vid omhänderhavande av annan uppbörd än penninguppbörd. Enligt bestämmelser i ett kungl. brev den 12 november 1937 med vissa föreskrifter rörande fartygsdepå utgår vid övning under gång med fartyg tillhörande fartygsdepå sjötillägg — varunder även torde inbegripas h ä r omförmäld uppbördsmannaersättning — för dag, under vilken dylik övning av minst tre timmars varaktighet företages. I en till lönekommittén överlämnad framställning har marinförvcdtningen hemställt, att såsom uppbördsmän å fartygsdepå kommenderad personal måtte tillerkännas ovan omförmäld ersättning jämväl för tid, varunder fartygen låge förtöjda vid depåns förläggningsplats. Till stöd härför har i huvudsak framhållits, att i vissa fall uppbördsmännen vid fartygsdepå omhänderhade flera uppbörder än motsvarande personal å rustade fartyg, ävensom att ansvaret för uppbörderna under den tid, varunder fartygen låge förtöjda vid depåns förläggningsplats, snarast vore större än under vanliga förhållanden. Vid prövning av det spörsmål, som innefattas i den sålunda gjorda framställningen, har kommittén icke k u n n a t bortse från att jämväl inom andra grenar av försvarsväsendet förekomma exempel på uppbördsmannabefattningar, vilkas utövande kan medföra särskilda svårigheter men i vilka enligt gällande bestämmelser någon särskild gottgörelse icke utgår. Med hänsyn härtill och då ett bifall till det väckta förslaget skulle kunna leda till krav på uppbördsmannaersättningens utsträckande till nya områden av försvarsväsendet, h a r kommittén ansett sig icke kunna tillmötesgå den gjorda framställningen. 5 mom. Den under förevarande moment intagna bestämmelsen överensstämmer med vad som nu gäller. 6 mom. Gällande bestämmelser rörande sjötillägg åt kustartilleriets personal under tjänstgöring å flottans fartyg avse — såvitt angår ordinarie beställningshavare — endast underofficerare, under det att dylikt tillägg

202 vid tjänstgöring ombord å fartyg eller båt bemannad av kustartilleriets eller för kustartilleriets räkning förhyrd personal utgår jämväl till officerare. 1930 års militäravlöningssakkunniga, som icke funnit skäl föreligga att från rätt till sjötillägg utesluta kustartilleriet tillhörande officer under tjänstgöring å flottans fartyg, funno sig i anslutning härtill böra föreslå borttagandet av den nuvarande begränsningen i nämnda hänseende. I övrigt anslöt sig de sakkunnigas förslag på förevarande punkt till vad som nu gäller. Från nuvarande bestämmelser upptogo de sakkunniga sålunda en föreskrift därom, att maskinavdelningen tillhörande underofficer vid kustartilleriet skulle äga åtnjuta sjötillägg i likhet med underofficer, ej maskinist, vid flottan. Marinförvaltningen och chefen för kustartilleriet hava i avgivna yttranden påyrkat, att maskinavdelningen tillhörande underofficer vid kustartilleriet måtte i fråga om rätt till sjötillägg likställas med motsvarande personal vid flottan under stationär förläggning. 1936 års lönekommitté har icke ansett sig kunna biträda det av marin förvaltningen och chefen för kustartilleriet framställda yrkandet om en förhöjning i sjötillägget för maskinavdelningen vid kustartilleriet. På sätt militäravlöningssakkunniga i förevarande sammanhang framhållit, lärer det nämligen icke kunna bestridas, att en avgjord olikhet är för handen mellan tjänstgöringsförhållandena för maskinpersonalen å flottans fartyg och motsvarande personal å kustartilleriets fartyg. I likhet med militäravlöningssakkunniga är kommittén vidare av den uppfattningen, att skäl saknas att från rätt till sjötillägg utesluta kustartilleriets officerare under tjänstgöring å flottans fartyg. I enlighet med det anförda hava bestämmelserna under förevarande moment utformats i saklig överensstämmelse med militäravlöningssakkunnigas förslag. 7 mom. Enligt 15 kap. 9 § tilläggsbestämmelserna till de militära avlöningsreglementena gäller i fråga om sjötillägg till personal vid flygvapnet vad därom särskilt stadgas. Närmare bestämmelser i nu angivna hänseende hava meddelats i ett kungl. brev den 19 juni 1936, enligt vilket föreskrifterna om sjötillägg i tillämpliga delar gälla beträffande flygvapnet tillhörande personal under tjänstgöring å rustad sjöstyrka. Ett häremot i sak svarande stadgande har upptagits såsom första stycke av förevarande moment. Någon begränsning i rätten att uppbära sjötillägg för det fall att vederbörande beställningshavare under tiden för sjötjänstgöringen åtnjuter flygtillägg finnes för närvarande icke stadgad. Såvitt lönekommittén kan döma, torde några sakligt bärande skäl icke kunna åberopas till stöd för bibehållandet av en sådan anordning. Kommittén har fördenskull under förevarande moment intagit ett stadgande därom, att sjötillägg icke må utgå

203 till beställningshavare, som åtnjuter flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg enligt 27 § av reglementsförslaget. 8 mom. Under 8 mom. har upptagits en generell bestämmelse angående fastställandet av sjötillägg i fall, för vilka bestämmelser ej finnas meddelade i 1 mom. 9 mom. Under förevarande moment har upptagits ett stadgande därom, att erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna rörande sjötillägg meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av marinförvaltningen. 10 mom. Under expeditioner för undersökningar och mätningar av militärleder utgår jämlikt 8 kol. av den i 15 kap. 1 § av gällande tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena intagna tabellen sjötillägg med belopp, vilka i förhållande till normalsjötilläggen innebära en förhöjning med 100 eller, såvitt angår maskinistpersonalen, 50 procent. Jämlikt föreskrifter i ett kungl. brev av den 27 maj 1927 utgå till officerare och underofficerare under tjänstgöring å fartyg, som användes för sjökarteverkets mätningsarbeten, dels sjötillägg enligt 1 kol. av förenämnda tabell, dels ock vissa andra förmåner i form av s. k. sjömätartillägg, ledarersättning och ersättning för omhänderhavande av uppbörd. I fråga om ersättningens bestämmande gälla alltså olika principer beträffande å ena sidan fartyg, rustade för militärledsarbeten, och å andra sidan sjökarteverkets fartyg. Förklaringen härtill torde vara, att tidigare en viss åtskillnad varit rådande med avseende å tjänstgörings- och arbets-^ förhållandena under ifrågavarande slag av sjöexpeditioner. Emellertid tilllämpas numera enhetliga arbetsmetoder såväl vid militära sjömätningar som vid sjökarteverkets sjömätningar. Med hänsyn härtill synas de under militärledsexpeditioner utgående förmånerna böra avvägas efter samma grunder som de förmåner, som tillkomma personal under sjömätningsexpeditioner i allmänhet. Vid sådant förhållande torde anledning saknas att tynga avlöningsreglementet med bestämmelser rörande ersättning under militärledsexpeditioner. Det torde böra få ankomma på Kungl. Maj:t att vid sidan av avlöningsreglementet meddela erforderliga föreskrifter i samtliga de hänseenden, som här ovan omförmälts. Kommittén h a r intagit en bestämmelse härom under förevarande moment. Uti ett å handelsdepartementets föredragning den 4 december 1936 utfärdat kungl. brev hava vidare meddelats bestämmelser angående sjötilllägg till personal vid flottan under sjötjänstgöring å till isbrytningsexpedition beordrat statens isbrytarfartyg. Beloppen av dessa sjötillägg innebära i förhållande till normalsjötilläggen en ökning med 75 procent eller, såvitt angår maskinistpersonalen, med omkring 30 procent.

204 Jämväl i fråga om nu omförmälda ersättningar förutsättas bestämmelser liksom hittills bliva utfärdade av Kungl. Maj:t vid sidan av avlöningsreglementets föreskrifter. 27 §. Flygtillägg m. m. Gällande officersavlöningsreglemente jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser innehålla icke några materiella föreskrifter rörande förmåner under flygtjänstgöring. 1 27 § av reglementet stadgas endast, att sådana förmåner må utgå enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder. Tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet innehålla i förevarande hänseende (10 kap.) allenast en föreskrift om att i fråga om ersättning till personal vid försvarsväsendet under flygtjänstgöring skall tills vidare gälla vad därom är särskilt stadgat. Föreskrifter i nu angivna hänseenden hava meddelats i Kungl. Maj:ts brev den 23 december 1926. I fråga om tillkomsten och den n ä r m a r e innebörden av dessa bestämmelser får kommittén, i den mån icke redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till en vid detta betänkande fogad promemoria (Bilaga 6), i vilken jämväl återgivits de motiv, som legat till grund för införandet av de särskilda förmånerna under flygtjänstgöring. Beloppen av de jämlikt förenämnda kungl. brev nu utgående månatliga flygtilläggen till beställningshavare med lön enligt officersavlöningsreglementet framgå av nedanstående sammanställning: F l y g t i 11ä g g i b e f a t t n i n g

Beställningshavare

Fänrik Löjtnant eller beställningshavare av högre tjänstegrad Underofficer

flyg* örare

såsom

flygspanare

under utbildunder utbildningens 10 under tiden ningens 10 under tiden första därefter första därefter månader månader 150

150 150

270 210

150 150

270 210

Såsom i n ä m n d a promemoria omförmälts, berördes frågan om särskilda förmåner åt personal i flygtjänstgöring av riksdagens år 1936 församlade revisorer. I anslutning till revisorernas yttrande i ämnet uttalade sedermera 1937 års riksdag, att vägande skäl syntes tala för att beträffande den militära flygpersonalen frågan om rätt till ersättning åt efterlevande ävensom vid invaliditet klarlades och grunderna härför fastställdes. Då emellertid detta spörsmål sammanhängde med frågan om de övriga särskilda förmåner, som utginge till berörda personal, syntes utredningen böra omfatta samtliga de ersättningar, som ansåges böra tillkomma denna personal. Under åberopande av det anförda hemställde riksdagen, att Kungl. Maj:t

205 ville låta verkställa utredning i fråga om bestämmandet av formen för särskild ersättning till i flygtjänst sysselsatt militär personal. P å grund härav uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 23 juli 1937 åt flygförvaltningen att verkställa den av riksdagen begärda utredningen samt därefter till Kungl. Maj:t inkomma med det yttrande och förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Till åtlydnad härav överlämnade chefen för flygvapnet och flygförvaltningen med gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 mars 1938 utredning jämte förslag i ämnet. Härefter förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 20 maj 1938, att ifrågavarande ärende skulle överlämnas till 1936 års lönekommitté för att vara för kommittén tillgängligt vid fullgörande av dess uppdrag. I nyssnämnda skrivelse hava chefen för flygvapnet och flygförvaltningen förordat, att den statliga försäkringen för olycksfall i arbete måtte beträffande olycksfall under flygljänstgöring utbyggas enligt vissa riktlinjer, som utformats i en vid skrivelsen fogad promemoria. I förenämnda bilaga nr 6 vid detta betänkande lämnas en sammanfattande redogörelse för innehållet i sagda promemoria, till vilken redogörelse här må hänvisas. I sin skrivelse hava emellertid chefen för flygvapnet och flygförvaltningen uttalat att, då beträffande officerare, underofficerare och civilmilitär personal på aktiv stat något oundgängligt behov av förhöjda dödsfallsersättningar icke syntes föreligga, de sålunda förordade åtgärderna borde komma till stånd endast under den förutsättningen, att icke på grund härav en reduktion av de under flygtjänstgöring utgående förmånerna behövde vidtagas. Verkan av en sådan reduktion vore nämligen i rekryteringshänseende oberäknelig och kunde befaras bliva ogynnsam. Med hänsyn till övergången till den nya flygvapenorganisationen och införandet av nya flygplantyper hava chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ansett en revision av gällande bestämmelser om särskilda förmåner under flygtjänstgöring vara erforderlig ävensom i anslutning härtill överlämnat förslag till nya bestämmelser i ämnet. Till närmare utveckling av sin ståndpunkt i förevarande hänseenden hava myndigheterna åberopat innehållet i nyssnämnda vid skrivelsen fogade promemoria. Enligt de riktlinjer, som i den vid flygmyndigheternas skrivelse fogade promemorian uppdragits för en reglering av rätten till ersättning vid skada till följd av olycksfall under flygtjänstgöring m. m., skulle vid invaliditet, förorsakad av olycksfall under flygtjänstgöring, livränta enligt olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser utgå med 50 procents förhöjning; därest livränta ej skulle utgå men den skadade av olycksfallet erhållit sådant men, att han blivit oförmögen att vidare användas i flygtjänst, skulle till honom utgivas en årlig livränta av 300 kronor. I avseende å dessa ersättningars åtnjutande skulle tillämpas de i olycksfallsförsäkringslagen i övrigt givna stadgandena, dock att avdrag med hänsyn till lönen ej borde göras å ovan sist omförmäld livränta. Vid olycksfall med dödlig utgång borde en reglering

206 av hithörande ersättningsfrågor lämpligen företagas på det sätt, att maximibeloppen av nu utgående livräntor till änka, respektive föräldrar (adoptivföräldrar), förhöjdes med 600 kronor för år samt att livränta åt barn (adoptivbarn) finge utgå med författningsenligt belopp intill dess barnet fyllt 19 år, under iakttagande härvid, att sålunda bestämda tilläggsersättningar skulle reduceras i samma proportion, i vilken författningsenligt utgående livräntor kunde hava blivit nedsatta för att sammanlagt ej överstiga tvä tredjedelar av den avlidnes arbetsförtjänst. Det framlagda förslaget till reviderade bestämmelser angående särskilda löneförmåner under flygtjänstgöring har i huvudsak utformats i anslutning till nu gällande föreskrifter. I fråga om avvägningen av flygtilläggens belopp innebär förslaget i första hand krav på ett bibehållande av desamma vid nuvarande nivå. Till stöd för detta krav har i främsta rummet åberopats vikten av att flygvapnets rekrytering i möjligaste mån säkerställdes. 1 promemorian har emellertid anförts att, för den händelse rekryteringssynpunkterna icke tillmättes fullt så stor betydelse som i förslaget skett, en sänkning med tio kronor av de nuvarande månatliga flygtilläggen å 270 och 210 kronor kunde tänkas i andra h a n d ifrågakomma. 1936 års lönekommitté. Alltsedan den första organisationen av ett militärt flygväsende i vårt land hava särskilda avlöningsförmåner av betydande storleksordning utgått till personal, som använts i flygtjänst. Dessa förmåner hava motiverats dels med hänsyn till flygtjänstgöringens i och för sig krävande och såväl fysiskt som psykiskt påfrestande beskaffenhet samt det ansvar, som åtföljer sådan tjänstgöring, dels och icke minst med hänsyn till de betydande personliga olycksfallsrisker, som äro förenade med flygtjänsten. Ur dessa synpunkter hava särskilda avlöningsförmåner under flygtjänstgöring ansetts oundgängliga för att säkerställa rekryteringen till flygvapnet. De skäl, som sålunda legat till grund för beviljande av flygtillägg, synas lönekommittén alltjämt bärande. Att helt eller delvis överföra denna ersättning till fast lön synes ej vara tillrådligt, enär en sådan anordning skulle kunna äventyra ett viktigt syfte med flygtillägget, nämligen att oavlåtligt utgöra en sporre till lufttjänstens fullgörande. Flygavlöningen bör sålunda enligt kommitténs förmenande alltjämt konstrueras såsom en särskild ersättning, vars åtnjutande göres beroende av fullgjorda flygprestationer. Såsom förut nämnts, är flygtillägget delvis att betrakta såsom en riskpremie, avsedd att kompensera den personliga olycksfallsrisk, som i hög grad är förbunden med flygtjänstgöringen. Det har dock icke ansetts, att denna premie skulle motsvara full täckning för risken, utan den uppfattningen synes i varje fall tidigare hava varit allmänt rådande, att staten i händelse av olycksfall under flygtjänstgöring borde, oavsett flygtillägget, träda emellan med beviljande av livränteförmåner utöver de författnings-

207 enligt utgående. Vid tillkomsten av 1926 års bestämmelser om flygtillägg förutsattes, att dessa bestämmelser skulle vara av provisorisk natur i avvaktan på en prövning av frågan om understöd åt personal, som drabbats av olycksfall under flygtjänstgöring, eller åt efterlevande till sådan personal, en prövning som då antogs kunna komma till stånd i samband med regleringen av de militära pensionsfrågorna. I viss mån kan denna understödsfråga sägas hava kommit i förändrat läge genom de förbättringar i den allmänna lagstiftningen om försäkring för olycksfall i arbete och, framför allt, genom den omläggning av den militära familjepensioneringen, som under senare år ägt rum. Enligt lönekommitténs mening kan det dock — med hänsyn till den särställning i fråga om olycksfallsrisk, som flygtjänstgöringen intager — alltjämt anses önskvärt och påkallat, att en utfyllnad beredes i de förmåner i anledning av olycksfall i tjänsten, som utgå inom nämnda författningsbestämmelsers ram, för att härigenom på ett mera effektivt sätt trygga den flygande personalen eller deras efterlevande mot de ekonomiska verkningarna av olycksfall. Såsom förut påpekats, har ock riksdagen så sent som år 1937 uttalat sig för att frågan om rätt till ersättning åt efterlevande och vid invaliditet klarlades samt grunderna härför fastställdes. Det förslag beträffande livränteförmåner, vari den av flygmyndigheterna verkställda utredningen utmynnat, synes lönekommittén i och för sig vara av beskaffenhet att kunna förordas såsom grundval för en fristående utbyggnad av de nu författningsenligt utgående ersättningarna i anledning av olycksfall under flygtjänstgöring. Förslaget skulle medföra icke oväsentliga förbättringar icke blott för beställningshavare, som drabbas av olycksfall utan även, och icke minst, för efterlevande till sådan beställningshavare i händelse av dödsfall. Med hänsyn härtill vore det enligt kommitténs mening naturligt att, i anslutning till vad som alternativt ifrågasatts i den vid flygmyndigheternas skrivelse fogade promemorian, ett genomförande i huvudsak av förslaget förknippades med viss reduktion i varje fall av de högsta flygtilläggsbeloppen för att härigenom mellan staten och beställningshavarna fördela den kostnad, som förslagets genomförande skulle komma att medföra. Storleken av en sådan reduktion är givetvis vansklig att uppskatta med hänsyn till omöjligheten att nu bedöma den samlade verkan av de olika faktorer, som under en lång tid framåt komma att inverka på kostnaderna. För att erhålla ledning vid bedömande av den ungefärliga storleksordningen av en reduktion, som skulle avse att kompensera kostnaden för förhöjda livräntor, har kommittén under hand från riksförsäkringsanstalten införskaffat vissa uppgifter, av vilka framgår huvudsakligen följande: Kapitalvärdet av en årlig livränta å 600 kronor till en trettioårig änka utgjorde enligt de beräkningsgrunder, som från och med ingången av år 1939 komme att gälla för riksförsäkringsanstaltens verksamhet enligt olycksfallsförsäkringslagen,

208 13 170 kronor. En från 16 till 19 års ålder utgående årlig livränta å 500 kronor representerade enligt samma beräkningsgrunder för ett fem år gammalt barn ett kapitalvärde av 1 082 kronor. Om summan av dessa belopp antoges utgöra medelvärdet av de ersättningar, som skulle föranledas av en gift beställningshavares förolyckande, kunde den försäkringsmässiga årskostnaden härför enligt vissa angivna beräkningsgrunder med reduktion för kollektiv försäkring genomsnittligt uppskattas till omkring 300 kronor per gift beställningshavare. Därest ifrågavarande kostnad skulle kompenseras genom att de nu utgående flygtilläggen för samtliga beställningshavare utan avseende å deras civilstånd nedsattes med visst belopp, bleve storleken härav beroende av relativa antalet gifta beställningshavare. Antoges exempelvis antalet gifta beställningshavare utgöra 60 procent av personalen i dess helhet, skulle den erforderliga nedsättningen av flygtilläggen utgöra 180 kronor per år.1 Med hänsyn till dessa uppskattningar, vilka endast avse efterlevandelivräntor, skulle det enligt kommitténs mening icke kunna anses oskäligt att — med utgångspunkt från att kostnadsökningen borde fördelas mellan staten och beställningshavarna — för personal med de högsta tilläggsbeloppen vidtaga en reduktion av flygtilläggen i enlighet med det i förenämnda promemoria alternativt framkastade förslaget, d. v. s. med 10 kronor i månaden eller 120 kronor för år räknat. Ett dylikt fastställande av rätt till utvidgade livränteförmåner i förening med en viss nedsättning av de högsta flygtillläggsbeloppen skulle väl harmoniera med de ursprungliga motiven för dessa tillägg, vilka bland annat avsett att utgöra en kompensation för de med flygtjänsten förbundna olycksfallsriskerna. Vid de överläggningar, som lönekommittén i ämnet haft med chefen för flygvapnet och andra representanter för flygvapnets ledning, har emellertid från dessas sida rests ett bestämt motstånd mot tanken på en reduktion av flygtilläggen. Man har därvid framhållit de risker med avseende å rekryteringen, som en sådan reduktion skulle kunna medföra. Det har tillika hävdats, att enligt på personalhåll allmänt rådande uppfattning en sådan lösning vore att föredraga, varigenom de ordinarie beställningshavarna vid en reglering av rätten till utvidgade livränteförmåner uteslötes från dessa förmåner, framför en lösning enligt vilken de ökade förmånerna skulle förknippas med reduktion av flygtilläggen. E h u r u enligt lönekommitténs mening en evalvering i viss mindre omfattning av de kontanta flygtilläggen mot av staten i övrigt bekostade ökade livränteförmåner vid olycksfall även ur personalsynpunkt borde vara att betrakta såsom fördelaktig, har kommittén med hänsyn till de bestämda erinringar, som gjorts mot den ifrågasatta lösningen, och särskilt i betraktande av svårigheterna att bedöma verkningarna i rekryteringshänseende av en omläggning i angiven riktning funnit sig icke böra vidhålla tanken p å en dylik omläggning. Då den av riksdagen påkallade författningsmässiga regle1

Enligt det av lönekommittén sammanställda uppgiftsmaterialet (se Bilaga 2) är giftermålsfrekvensen bland försvarsväsendets beställningshavare avsevärt större än vad här antagits, nämligen för officerare 72-67 procent, för underofficerare 93-59 procent och för civilmilitär personal m. fl. 92-01 procent. Den här beräknade nedsättningen av flygtillägget är alltså att anse såsom väl låg för det avsedda syftemålet.

209 ringen av rätten till förhöjda livränteförmåner vid olycksfall synes böra genomföras och det icke kan anses tillfredsställande att från en sådan reglering utesluta de ordinarie beställningshavarna, har kommittén i stället ansett sig böra ifrågasätta en sådan lösning av frågan, som med utgångspunkt från tanken på en kostnadsfördelning mellan beställningshavarna och staten gör de ordinarie beställningshavarna delaktiga av en dylik förbättring endast i mindre omfattning än enligt det av flygmyndigheterna framlagda förslaget men till gengäld utan sänkning av flygtilläggens nivå. En dylik lösning kan enligt kommitténs förmenande ske på huvudsakligen följande sätt. I fråga om den livränta å 300 kronor, som enligt flygmyndigheternas förslag skulle utgå till beställningshavare, vilken av olycksfall erhållit sådant men att han, ehuru kvarstående i anställningen, ej kan användas i flygljänst, synes någon ändring ej böra ske. Med avseende å livränta till beställningshavare, som på grund av olycksfallsskada nödgas avgå med invalidpension, innebär flygmyndigheternas förslag, att dylik livränta skulle utgå — i stället för, såsom nu gäller, med två tredjedelar av den beräknade årsinkomstens maximibelopp, 3 000 kronor — med hela maximibeloppet, varvid emellertid den i 11 § olycksfallsförsäkringslagen föreskrivna reduktionen med hänsyn till utgående invalidpension skulle bibehållas. Enligt kommitténs mening bör i stället livräntan fastställas att utgå med belopp, motsvarande fem sjättedelar av årsinkomstens maximibelopp, eller således med 2 500 kronor, under iakttagande härvid av nyssnämnda reduktionsregel. Med avseende å efterlevandelivräntorna torde någon ändring ej böra ske beträffande förslaget om utsträckt tid för åtnjutande av livränta till minderåriga barn; i fråga om livränta till efterlevande änka torde däremot förhöjningen av det författningsenliga livräntebeloppet böra begränsas till 300 i stället för föreslagna 600 kronor årligen. Lönekommittén anser sig böra förorda, att en reglering av rätten till förhöjda livränteförmåner vid olycksfall under flygtjänstgöring för ordinarie beställningshavare verkställes i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu angivits. I fråga om utformningen av erforderliga bestämmelser i ämnet har lönekommittén ansett sig icke böra framlägga något förslag. Kommittén förutsätter, att frågan härom kommer att i första hand underkastas prövning och förslag av riksförsäkringsanstalten, vars utlåtande i ämnet torde böra inhämtas. Kommittén vill emellertid uttala, att en förhöjning av livränteförmånerna, som i princip sträcker sig längre än vad nyss förordats, enligt kommitténs mening icke bör medgivas utan samtidig reduktion av de högsta flygtilläggsbeloppen. Då lönekommitténs förslag till avlöningsbestämmelser avser allenast beställningshavare, som för närvarande äro underkastade officersavlöningsreglementet, har kommittén ansett sig icke böra ingå på ett bedömande av förevarande frågor, i vad de avse övriga i flygmyndigheternas förslag upptagna personalgrupper, vilka grupper falla utanför lönekommitténs utred14—817659

210 ningsuppdrag. Det torde få förutsättas, att motsvarande spörsmål för sistnämnda personalgruppers vidkommande företagas till prövning och avgörande i samband med beslut om avlöningsförhållandenas ordnande för dessa personalgrupper. Det vill emellertid synas kommittén, som om någon reduktion av nyss ifrågasatt art beträffande de i myndigheternas förslag förutsatta livränteförmånerna icke bör äga rum med avseende å personal, vilken är i avsaknad av familjepensionsrätt. Efter dessa allmänna uttalanden och under framhållande, att bestämmelserna om flygavlöning — liksom reglerna om sjötillägg — med hänsyn till denna förmåns karaktär av lönetillägg i egentlig mening ansetts böra meddelas i själva avlöningsreglementet, övergår kommittén till att närmare beröra innehållet i de särskilda momenten av förevarande paragraf. 1 mom. Enligt gällande bestämmelser är flygavlöningen graderad på det sätt, att det månatliga flygtillägget i befattningar såsom flygförare och flygspanare utgår med ett lägre belopp, 210 kronor, till underofficerare och fänrikar samt med ett högre belopp, 270 kronor, till löjtnanter och beställningshavare av högre tjänstegrad. Oberoende av tjänstegraden utgår dock flygtillägget under de tio första månaderna av utbildningstiden med ett enhetligt belopp av 150 kronor. I sin förenämnda utredning hava chefen för flygvapnet och flygförvaltningen — under erinran att genom 1936 års försvarsbeslut vissa nya kategorier av flygande personal ävensom vissa nya arter av flygtjänstgöring tillkommit — uttalat, att frågan om flygtilläggens gradering syntes tarva en förnyad prövning och därvid anfört i huvudsak följande: De skäl, som föranlett införandet av särskilda förmåner under flygtjänstgöring, kunde ur synpunkten av personalens intressen hänföras till tre olika huvudfaktorer, nämligen dels de med flygtjänsten förenade olycksfallsriskerna, dels flygtjänstgöringens inverkan i fysiologiskt hänseende och dels det med flygtjänsten förenade ansvaret. En granskning av frågan om en gradering av förmånerna under flygtjänstgöring med hänsyn till nämnda faktorer kunde sammanfattas sålunda, att en gradering av flygtilläggen med hänsyn till olycksfallsriskerna icke vore möjlig att åstadkomma, att med hänsyn till den förhållandevis större psykiska påfrestning, som flygtjänsten utövade å beställningshavare i officers tjänstegrad i jämförelse med personal i lägre grader, en viss gradering efter tjänstegraden vore i princip berättigad och naturlig, samt slutligen att en gradering av de särskilda förmånerna under flygtjänstgöring vore nödvändig såväl ur synpunkten av det ansvar, som åvilade den i det enskilda flygplanets besättning ingående personalen, som jämväl med hänsyn till det med befälsutövningen sammanhängande, olika personalkategorier åvilande ansvaret under flygtjänstgöring. Kommendering såsom provflygare borde dock med hänsyn till tjänstgöringens krävande beskaffenhet alltid berättiga till erhållande av det högsta utgående flygtillägget, oberoende av tjänsteställning. Frågan om en gradering av förmånerna under flygtjänstgöring hade betydelse jämväl för den ingenjörspersonal, som enligt gällande organisation skulle vara flygutbildad. Flygingenjörernas tjänstgöring såsom flygförare bestode dels i sådana provflygningar, som ägde rum vid flygvapnets försökscentral och vid de centrala

211 flygverkstäderna, s. k. typprov och leveransprov, dels i sådana provflygningar, som ägde rum vid flygförbanden, nämligen kontroll- och regleringsflygningar, dels ock i sådan flygtjänstgöring, som erfordrades för vidmakthållande av en gång erhållna färdigheter. Därest man betraktade denna flygtjänstgöring ur synpunkterna av olycksfallsrisker, fysiologisk inverkan av flygtjänsten samt ansvar syntes det vara berättigat att i fråga om särskilda förmåner under flygtjänstgöring hänföra de för kontroll- och regleringsflygningar vid flygförbanden m. m. avsedda flygingenjörerna till samma kategori som de yngsta officerarna samt underofficerarna. Med avseende å flygtilläggets beräknande för den personal, som genomginge grundläggande flygutbildning vid flygvapnets aspirantskola, syntes den nuvarande reduktionen av flygtillägget under de tio första månaderna av utbildningstiden böra upphävas och således samtliga flygelever beredas ett enhetligt elevtillägg under utbildningstiden i dess helhet. I samband med genomförandet av 1936 års försvarsordning hade befattning såsom flygsignalist i tungt bombflygplan tillkommit. Med avseende å beräknande av flygtillägget i dylik befattning ansåge flygmyndigheterna skäligt, att befattningen placerades mellan flygförare och mekaniker. I anslutning till det anförda hava chefen för flygvapnet och flygförvaltningen i fråga om den inbördes avvägningen av flygtilläggen med hänsyn till olika tjänstegrader ävensom till de olika befattningar, i vilka flygtjänstgöring regelmässigt förutsatts skola äga rum, avgivit förslag av den innebörd, som åskådliggöres av följande tablå: Flygtillägg för månad i befattning såsom Beställningshavare

Löjtnant eller beställningshavare högre tjänstegrad Underofficer

«ygförare

flygspanare

provflygare

270 210

270 210

270 270 270

av

kontrollflygare

flygsignalist

150 210

1936 års lönekommitté. I det föregående har lönekommittén redogjort för sin inställning till frågan om den allmänna avvägningen av de under flygtjänstgöring utgående förmånerna. Denna ståndpunkt innebär, att kommittén funnit sig icke böra föreslå någon nedsättning av de för närvarande utgående flygtilläggens nivå. Vad angår den av flygmyndigheterna föreslagna avvägningen av flygtillägget till underofficer, tjänstgörande såsom flygsignalist, har lönekommittén funnit förslaget i denna del kunna godtagas. Gentemot flygmyndigheternas förslag i fråga om flygtilläggens gradering efter tjänsteställning ävensom angående klassificering av desamma med hänsyn till olika befattningar i flygtjänstgöring har kommittén icke funnit anledning till erinran. Vid utarbetandet av sitt författningsförslag under förevarande moment har lönekommittén i flygtilläggstabellen upptagit de lönegrader, i vilka förekomma beställningshavare som i praktiken ifrågakomma till flygtjänstgöring. Kommittén utgår från att bestämmelserna om flygtillägg icke böra

212 givas tillämpning å chefen för flygvapnet, vars löneställning rimligen får anses avvägd med hänsyn även till den flygtjänstgöring, som till äventyrs k a n ifrågakomma i denna befattning. I den mån chefen för flygvapnet på grund av honom åliggande inspektionsskyldighet eller eljest deltager i flygning, bör han emellertid liksom hittills härför äga uppbära flygtraktamente. Jämlikt av chefen för flygvapnet utfärdade bestämmelser är beställningshavare under flygtjänstgöring skyldig att verkställa flygning i minst viss närmare angiven omfattning vid äventyr att flygtillägg eljest icke må utgå. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava i den nu föreliggande utredningen föreslagit, att beställningshavarnas skyldighet i nämnda hänseende borde författningsmässigt sett komma till uttryck i den formen, att flygtillägg förklarades skola under i övrigt angivna förutsättningar utgå under kommendering till flygtjänstgöring. Härmed skulle avses, att kontrollen över att den flygande personalen fullgjorde föreskriven flygning icke åvilade förvaltningsmyndigheterna och att det borde ankomma på vederbörande befälhavare att anmäla uraktlåtenhet härutinnan för den åtgärd, som därav kunde påkallas. För egen del har lönekommittén ansett det vara påkallat att i reglementstexten utsäga, att flygtillägg må under kommendering till flygtjänstgöring uppbäras endast under förutsättning, att tjänstgöringen fullgöres minst i den omfattning, som föreskrives av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av chefen för flygvapnet. Med hänsyn till flygtilläggens syfte och storlek synes det vara erforderligt, att bestämda regler om minimiprestanda fastställas och att effektiv kontroll å efterlevnaden av dessa regler upprätthålles. Lämpligt synes vara, att huvudgrunder i dessa hänseenden bestämmas av Kungl. Maj:t i konselj men att erforderliga detaljföreskrifter få ankomma på chefen för flygvapnet. Att i avlöningsreglementet närmare fixera villkoren för flygtilläggs utgående har icke ansetts lämpligt med hänsyn till önskvärdheten av att kunna anpassa bestämmelserna efter förändringar i flygvapnets tekniska utveckling och i omfattningen av förekommande övningar m. m. 2 mom. Enligt nu gällande bestämmelser utgår till flygmekaniker, som är chefsmekaniker, mekanikertillägg med 60 kronor i månaden. I fråga om avvägningen av denna ersättning hava chefen för flygvapnet och flygförvaltningen icke ifrågasatt någon ändring. För egen del har lönekommittén icke funnit anledning till erinran mot flygmyndigheternas ifrågavarande, med nu gällande bestämmelser överensstämmande förslag. Föreskrift i ämnet har intagits under förevarande moment. Enahanda villkor med avseende å minimiprestanda, som föreslagits för rätt till åtnjutande av flygtillägg enligt 1 mom., har ansetts böra stadgas jämväl i fråga om rätten att uppbära mekanikertillägg. 3 mom. Enligt 1936 års försvarsordning komma beställningshavare tillhörande armén eller marinen att vid flygvapnet utbildas till flygspanare för

213 att därefter under kortare eller längre tid tjänstgöra därstädes såsom flygspanare. I sitt förslag till bestämmelser angående flygavlöning hava chefen för flygvapnet och flygförvaltningen intagit en bestämmelse om att sådan beställningshavare må under utbildning till flygspanare åtnjuta elevtillägg med 150 kronor för månad. Lönekommittén, som icke funnit anledning till erinran mot myndigheternas förslag i denna del, har under förevarande moment intagit ett stadgande av angiven innebörd. A mom. F r å n nu gällande bestämmelser har kommittén under förevarande moment intagit ett stadgande därom, att i 1—3 mom. omförmälda förmåner må under tjänstledighet åtnjutas endast i den mån beställningshavaren därunder äger uppbära oavkortad lön. 5 mom. Enligt gällande bestämmelser åtnjuter försvarsväsendet tillhörande personal, som icke är berättigad till flygtillägg eller mekanikertillägg, för varje dag, varunder den på grund av vederbörande åliggande inspektionsskyldighet eller särskild kommendering deltager i flygning, flygtraktamente med belopp, utgörande för löjtnant eller beställningshavare av högre tjänstegrad 9 kronor och för fänrik eller underofficer 7 kronor. Därest nu nämnd personal eller flygmekaniker under deltagande i flygning skadas till följd av olycksfall, äger vederbörande under den tid, han jämlikt gällande avlöningsförfattningar vid förhinder att tjänstgöra till följd av dylik skada äger uppbära oavkortad lön, åtnjuta flygtillägg enligt de för flygförare och flygspanare stadgade grunder, flygmekaniker dock med avdrag av honom tillkommande mekanikertillägg. I sitt förslag till bestämmelser angående flygavlöning hava chefen för flygvapnet och flygförvaltningen upptagit en mot ovannämnda stadgande i sak svarande föreskrift, dock att enligt förslaget flygtraktamente skulle utgå för varje dag, varunder här avsedd personal på grund av vederbörande åliggande inspektionsskyldighet eller särskilt uppdrag deltoge i flygning. Syftet med denna ändring vore, att all försvarsväsendet tillhörande personal, som i tjänstuppdrag befunne sig ombord å statens flygplan, skulle tilldelas flygtraktamente såsom bidrag till kostnader för täckande av flygrisken. Enligt förslaget skulle emellertid förut omförmälda förmåner under tjänstledighet på grund av sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, som föranletts av olycksfall under deltagande i här avsedd flygning, tillkomma allenast försvarsväsendet tillhörande militär eller civilmilitär personal. Lönekommittén har ansett föreskrifterna om flygtraktamente böra begränsas att avse beställningshavare vid försvars väsendet, som är underkastad bestämmelserna i militära avlöningsreglementet och som icke är berättigad till flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg. I den mån annan försvarsväsendet tillhörande personal deltager i flygning och särskild ersättning anses böra utgå, torde bestämmelser härom böra meddelas i annan ordning.

214 I fråga om beloppen av de olika flygtraktamentena ifrågasätter kommittén icke någon ändring i förhållande till vad som nu gäller. F r å n nu gällande bestämmelser har kommittén under förevarande moment upptagit en föreskrift därom, att därest i samma moment avsedd beställningshavare ävensom chefsmekaniker under deltagande i flygning drabbas av olycksfall, varav föranledes sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, vederbörande skall äga att under tjänstledighet till följd av olycksfallet åtnjuta flygtillägg. Beloppet av detta flygtillägg har dock ansetts böra för all här avsedd personal fastställas till 150 kronor eller det lägsta belopp, vartill flygtillägg enligt 1 mom. är bestämt. 6 mom. Den under detta moment upptagna bestämmelsen överensstämmer i sak med vad som för närvarande gäller. 28 §. Reseersättning. Föreslagen bestämmelse överensstämmer med stadgandet i 22 § civila avlöningsreglementet. 29 §. Tjänstgöringstraktamente. De under förevarande paragraf intagna bestämmelserna överensstämma i sak med stadgandena i 25 § gällande officersavlöningsreglemente och, såvitt angår 1 mom., jämväl med föreskrifterna i 23 § civila avlöningsreglementet. 30 §. Mässpenningar m. ni. Under förevarande paragraf har intagits en generell föreskrift angående åtnjutande av mässpenningar och representationspenningar under sjötjänstgöring ävensom av särskilda förmåner vid utförande av dykeriarbete. Kommittén förutsätter, att liksom hittills särskilda föreskrifter angående ifrågavarande förmåner meddelas av Kungl. Maj:t såsom tilläggsbestämmelser till reglementet. 31 §. Ersättning för flyttningskostnad. Gällande föreskrifter om flyttningsersättning hava numera, i vad de innehålla detaljregler för ersättningens bestämmande, utbrutits ur tilläggsbestämmelserna till vederbörande avlöningsreglementen och intagits i en av Kinngl. Maj :t utfärdad, för hela den nyreglerade civila och militära statsförvaltningen gällande kungörelse av den 13 december 1935 (nr 626). Med hänsyn däirtill och i anslutning till de i civila avlöningsreglementet intagna stadgandena i förevarande hänseende har kommittén under 31 § endast infört grundläggande bestämmelser om de fall, i vilka flyttningsersättning skall utgå, medan det förutsatts att själva ersättningen såsom hittills skall bestämmas enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter. De grundläggande bestämmelserna hava i tillämpliga delar utformats efter saklig förebild av motsvarande sitadganden i civila avlöningsreglementet. På sätt i sistnämnda reglemente skett,

215 hava vissa utvidgningar av rätten till flyttningskostnadsersättning ansetts böra komma till stånd, bland annat i så måtto, att dylik ersättning skulle få utgå även till beställningshavare, som nödgats byta bostad på en och samma förläggningsort. Bestämmelse härom återfinnes under första stycket c) av förevarande paragraf. I anslutning till nu gällande bestämmelser har i sista stycket av förevarande paragraf intagits ett stadgande, som avser flyttningskostnadsersättning för beställningshavare, vilken på grund av kommendering såsom aspirant vid generalstabskåren eller såsom elev vid någon av de militära högskolorna eller såsom intendents- eller förvaltaraspirant måste företaga flyttning till Stockholm. I samma stycke har vidare intagits en föreskrift därom, att bestämmelserna om flyttningskostnadsersättning icke skola utgöra hinder för beviljande av dylik ersättning i samband med genomförande av passagesystem vid vissa truppförband enligt vad därom är särskilt stadgat. 32 §. Felräkningspenningar. Bestämmelserna angående felräkningspenningar hava utformats i saklig överensstämmelse med motsvarande stadganden i civila avlöningsreglementet. 33 §. Vissa arvoden och särskilda ersättningar m. in. 1—3 mom. Såsom i ett föregående sammanhang närmare berörts, har lönekommittén ansett sig böra förorda, att frågan om en rationalisering av det militära arvodesväsendet göres till föremål för särskild utredning. I avvaktan på denna utredning skulle nuvarande arvoden med vissa undantag utgå oförändrade under ett budgetår, varefter frågan i ett sammanhang skulle underkastas ny prövning av riksdagen. Det kunde vid sådant förhållande ifrågasättas, att erforderliga bestämmelser om arvodena skulle meddelas helt fristående från avlöningsreglementet. Då det kan anses sannolikt, att även efter en revision av arvodesväsendet vissa särskilda ersättningar av arvodes natur komma att kvarstå, har kommittén emellertid ansett lämpligast att intaga vissa grundläggande bestämmelser i ämnet i det föreliggande reglementsförslaget, ehuru det givetvis får förutsättas, att dessa bestämmelser efter arvodesrevisionen kunna behöva omarbetas. I enlighet härmed har kommittén — i viss anslutning till nuvarande föreskrifter i officersavlöningsreglementet — under 1—3 mom. av förevarande paragraf sammanfört bestämmelser angående de vid försvarsväsendet förekommande huvudtyperna av arvoden, nämligen dels arvoden, vilka utgå såsom förhöjning av lönen till innehavare av vissa beställningar, dels arvoden, vilka utöver lön i vederbörandes beställning utgå för uppehållande på grund av förordnande eller kommendering av vissa befattningar, som ej äro uppförda såsom särskilda beställningar, dels ock arvoden, vilka utgöra ersättning för fullgörande av uppdrag vid sidan av den ordinarie tjänsten. För närvarande redovisas de vid försvarsväsendet förekommande arvodes-

216 beloppen dels under vederbörliga stater och personalförteckningar, dels ock i särskilda arvodesförteckningar. För ernående av ökad överskådlighet och fasthet på förevarande område synes det kommittén kunna ifrågasättas, att de ersättningar av arvodes natur, som efter en arvodesrevision kunna komma att kvarstå, införas i en systematiskt uppställd sammanställning i militära avlöningsreglementet eller eventuellt sammanföras i en vid reglementet såsom bilaga fogad gemensam arvodesförteckning. Frågan härom torde lämpligen böra upptagas till närmare skärskådande i samband med revisionen av det militära arvodesväsendet. A mom. Jämlikt 13 kap. 4 § av tilläggsbestämmelserna till de militära avlöningsreglementena utgår till officer eller underofficer, vilken utan att uppbära lön å intendenturkårens stat eller vara berättigad till tjänstgöringstraktamente förordnas att vid nämnda kår uppehålla, officer befattning, med vilken är förenat uppdrag såsom chef för kassaförvaltning, och underofficer befattning, vilken är avsedd för förvaltare, dagarvode med 4 kronor, respektive 2 kronor för varje tjänstgöringsdag, dock att, där vederbörande åtnjuter vikariatsersättning i anledning av förordnandet, dagarvodet skall minskas med motsvarande belopp. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande officer vid marinen, som förordnas att uppehålla befattning vid marinintendenturkåren, samt officer vid flygvapnet, som förordnas att bestrida intendenturbefattning vid flygvapnet. Ifrågavarande bestämmelser avse att i fall, där redogörar- och uppbördsmannabefattningar vid tillfälligt förfall för innehavare av sådan befattning uppehållas av personal, som ej undergått fackutbildning eller genom regelbunden tjänstgöring förvärvat och uppehållit nödig rutin på förevarande område, bereda ersättning för det ökade ekonomiska ansvar, som är förenat med dylika befattningar. Bestämmelser i nu nämnda hänseenden upptogos av 1930 års militäravlöningssakkunniga såsom ett 5 mom. av 21 § i de sakkunnigas reglementsförslag. Bestämmelserna förlänades av de sakkunniga en större räckvidd än gällande föreskrifter, i det att enligt förslaget dagarvode skulle utgå jämväl vid förordnande att uppehålla befattning såsom fördelningsintendent eller förrådschef. I yttrande över förslaget anförde arméförvaltningen, att då med befattning såsom fördelningsintendent ej vore förenat vare sig redogörar- eller uppbördsmannaansvar samt förrådschef endast i andra hand kunde anses äga uppbördsmannaansvar, den ifrågasatta utvidgningen icke borde komma till stånd. I den mån vid vikariat för fördelningsintendent eller förrådschef förutsättningar för vikariatsersättnings utgående förelåge, borde vederbörande vikarie givetvis få åtnjuta sådan förmån. Jämväl försvarsväsendets lönenämnd ansåg, att de av militäravlöningssakkunniga utarbetade bestämmelserna bort avfattas i närmare överensstämmelse med gällande föreskrifter.

217 För egen del är 1936 års lönekommitté i likhet med arméförvaltningen av den uppfattningen, att tillräckliga förutsättningar icke äro för handen för beviljande av ansvarsarvode åt den, som tillfälligtvis bestrider befattning såsom fördelningsintendent eller förrådschef; i dessa fall bör gottgörelse utgå i form av vikariatsersättning, i den mån förutsättningar härför föreligga. Enligt kommitténs mening kunde det ifrågasättas, huruvida icke den speciella avlöningsform, som i form av ansvarsarvode tillskapats på förevarande område, borde kunna uteslutas ur det militära lönesystemet och i stället endast vikariatsersättning utgå i samtliga här avsedda fall. Därvid är bland annat att beakta, att efter tillkomsten av befattningarna såsom regementskassör vikariat å regementsintendentsbefattningar enligt kommitténs mening regelmässigt åtminstone under kortare ledigheter torde böra bestridas av regementskassör samt att vid förfall för regementskassör dennes göromål i regel böra fullgöras av den såsom biträde åt regementsintendenten förordnade pensionerade underofficeren. I intetdera fallet skulle därvid utgå ansvarsarvode. Med hänsyn till vad som under de militära personalrepresentanternas överläggningar med kommittén anförts rörande önskvärdheten av att möjlighet fortfarande hålles öppen att undantagsvis vid behov tillgripa hittillsvarande anordning har kommittén emellertid ansett sig böra föreslå, att de nuvarande reglerna på förevarande område bibehållas i huvudsak oförändrade. Vid uppehållande av befattning såsom regementskassör har därvid ansvarsarvode ansetts böra utgå enligt samma grunder som vid uppehållande av förvaltarbefattning. Beloppen av de nu utgående ansvarsarvodena hava med hänsyn till dyrtidstilläggets bortfallande uppräknats till 4 kronor 50 öre, respektive 2 kronor 25 öre för dag. Ansvarsarvode har ansetts ej böra utgå vid tjänstgöring, som fullgöres under anställning såsom intendents- eller förvaltaraspirant eller i omedelbar anslutning till sådan anställning. 5 mom. Föreslagen bestämmelse överensstämmer med stadgandet i 28 § 2 mom. civila avlöningsreglementet. 6 mom. Under förevarande moment har intagits ett stadgande därom, att beträffande åtnjutande av de i 1—5 mom. av förevarande paragraf omförmälda förmånerna skola gälla de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. 7 mom. Under förevarande moment har ansetts böra omnämnas, att vissa beställningshavare äga åtnjuta bidrag till representationskostnader med belopp, som angivas i vederbörliga stater. I avseende härå åberopas vad i detta ämne anförts i samband med behandlingen i den allmänna motiveringen av arvodesväsendet. 8 mom. Den under förevarande moment intagna bestämmelsen överensstämmer i sak med stadgandet i 28 § 3 mom. civila avlöningsreglementet.

218 4 kap. Rörligt tillägg. 34—36 §§. Bestämmelserna angående rörligt tillägg hava utformats i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i civila avlöningsreglementet. 5 kap. Sjukvård och begravningshjälp. 37—45 §§. Såsom i den föregående redogörelsen för kommitténs allmänna inställning till frågan om rätten till fri sjukvård m. m. för försvarsväsendets beställningshavare framhållits, har kommittén utgått från förutsättningen, att den militära personalen skulle göras delaktig av ifrågavarande förmån enligt samma grunder, som jämlikt civila avlöningsreglementet gälla beträffande personalen vid den civila statsförvaltningen. I enlighet med denna uppfattning hava bestämmelserna om sjukvård m. m. i det föreliggande reglementsförslaget utarbetats i nära anslutning till motsvarande föreskrifter i civila avlöningsreglementet. Såsom motivering till de föreslagna bestämmelserna tillåter sig kommittén fördenskull i allt väsentligt hänvisa till vad kommittén vid framläggandet av förslaget till civilt avlöningsreglemente anfört till stöd för de i nämnda förslag intagna föreskrifterna angående sjukvård och begravningshjälp (betänkandet sid. 200—217). Härutöver får kommittén anföra följande. Såsom motsvarighet till den i civila avlöningsreglementet använda benämningen »verksläkare» har i det föreliggande förslaget använts beteckningen »tjänsteläkare». Denna benämning har ansetts bättre än benämningen »verksläkare» anpassa sig till den militära organisationen och dessutom stå i god överensstämmelse med grunderna för den tilltänkta läkarvårdsorganisationen vid försvarsväsendet, enligt vilken för läkarvårdens bestridande skulle tagas i anspråk antingen vid försvarsväsendet fast anställda militärläkare eller ock civila läkare. I propositionen nr 263 till 1938 års riksdag med förslag till civilt avlöningsreglemente upptogos, i huvudsaklig överensstämmelse med vad lönekommittén härutinnan föreslagit, under 35 § av reglementsförslaget vissa bestämmelser angående statens bestridande av kostnad för tjänstemans vård å allmänt sjukhus. Vid ärendets behandling i statsutskottet uttalade utskottet (uti. nr 161 sid. 72—73), att utskottet icke ansett sig berett att för det dåvarande fatta definitiv ståndpunkt till huru kostnaderna för vården å allmänt sjukhus skulle ersättas och huru de i samband därmed framlagda detaljspörsmålen borde slutligt regleras. I sak hade utskottet den uppfattningen, att för de särskilda befattningshavarna dessa frågor borde lösas på ett likformigt sätt, men vissa svårigheter syntes föreligga bland annat därutinnan, att vid åtskilliga av landsting drivna sjukvårdsinrättningar vården å enskilda och halvenskilda rum ersattes enligt av landstingen fastställda legosängs-

219 avgifter, varvid särskild ersättning för läkarvård icke utginge. På grund härav hade utskottet ansett en omarbetning av 35 § böra ske, sedan ytterligare utredning i ärendet verkställts. Utskottet hemställde, att bestämmelserna om sjukhusvård i nämnda paragraf måtte utgå och ersättas med en allmän föreskrift av innehåll, att frågan om vård å allmänt sjukhus och ersättningen därför skulle regleras genom särskilda föreskrifter, som beslutades av Kungl. Maj:t och riksdagen. Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets hemställan (riksd. skr. nr 388). Självfallet böra bestämmelserna om sjukhusvård m. m. för försvarsväsendets beställningshavare utformas i nära anslutning till de regler, som härutinnan kunna bliva fastställda för civilförvaltningens vidkommande och till vilka de civila lönenämnderna erhållit uppdrag att utarbeta förslag. Vid utarbetandet av sitt reglementsförslag har lönekommittén emellertid ansett lämpligt att i tillämpliga delar utgå från de föreskrifter, som voro intagna i det för 1938 års riksdag framlagda förslaget till civilt avlöningsreglemente, detta närmast för att angiva, huru enligt kommitténs förmenande gränsdragningen mellan de olika beställningarna med avseende å rätten till vårdplats bör äga rum. I enlighet härmed hava bestämmelserna i 40 § av det föreliggande reglementsförslaget utformats efter saklig förebild av stadgandena i 35 § av Kungl. Maj:ts förslag till civilt avlöningsreglemente. Med avseende å principerna för beställningshavarnas klassificering med hänsyn till olika slag av vårdplatser skiljer sig kommitténs förslag från 1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag bland annat i så måtto, att medan enligt sistnämnda förslag ersättning vid sjukhusvård skulle beräknas för plats i halvenskilt rum beträffande beställningshavare tillhörande lönegraderna O 1 och 2 samt i enskilt rum beträffande beställningshavare tillhörande lönegraden O 3 och däröver, ersättningen enligt kommitténs förslag skall beräknas för plats i halvenskilt rum beträffande beställningshavare tillhörande lönegraderna Oa 1—3 och för plats i enskilt rum beträffande beställningshavare i lönegraden Oa 4 och högre grader. Enligt militäravlöningssakkunnigas förslag skulle vidare klassificeringen av beställningshavarna med hänsyn till vårdplats avse allenast vård å allmänt sjukhus; i betraktande av att särskilda regler kunde meddelas för ordningen och vården å de militära sjukhusen hade de sakkunniga ansett, att i fråga om dessa sjukhus i reglementet endast borde intagas en hänvisning rörande rätten till åtnjutande av vård därstädes. Lönekommittén förutsätter för sin del, att även vid vård å militär sjukvårdsinrättning tillämpas samma regler beträffande klassificeringen och enahanda bestämmelser om kostnadernas fördelning, som komma att meddelas för vård å annat sjukhus. För detta ändamål bör jämkning ske i de nuvarande föreskrifterna, enligt vilka beställningshavare icke behöva till någon del gälda de egentliga sjukvårdskostnaderna men i stället hava att helt och hållet gälda

220 kostnaderna för förplägnadsunderhållet. I enlighet med det nu anförda har kommittén under 40 § intagit en definition å allmänt sjukhus, enligt vilken till dylikt sjukhus skall vara att räkna jämväl militär sjukvårdsinrättning. Med avseende å rätten till fri sjukvård m. m. på statens bekostnad skulle enligt militäravlöningssakkunnigas förslag i tjänsten ådragen sjukdom likställas med skada till följd av olycksfall under motsvarande omständigheter. Till stöd för detta förslag anförde de sakkunniga, att den militära tjänstgöringen i allmänhet finge anses medföra större risker för hälsan än vad fallet vore i fråga om de flesta andra av statstjänstens grenar. I avgivna yttranden avstyrkte arméförvaltningen och försvarsväsendets lönenämnd de sakkunnigas förslag i denna del. För egen del är lönekommittén i likhet med de hörda myndigheterna av den uppfattningen, att den av militäravlöningssakkunniga ifrågasatta utvidgade rätten till sjukvård på grund av sjukdom ådragen i tjänsten icke är sakligt motiverad. På grund härav har kommittén — i anslutning till den ståndpunkt, som angivits under 19 § vid behandling av avlöningsförhållandena under tjänstledighet på grund av olycksfall i tjänsten m. m. — icke i det föreliggande reglementsförslaget intagit någon motsvarighet till militäravlöningssakkunnigas omförmälda förslag. I skrivelse den 21 maj 1937, nr 299, anhöll riksdagen i anledning av väckt motion om statens gäldande av kostnaderna för hemtransport av officer och underofficer med vederlike, som i fredstid avlidit under tjänstgöring å främmande ort, att de föreskrifter, som i Kungl. Maj:ts brev den 28 april 1922 angående bestämmelser rörande vissa begravningskostnader innefattades om bestridande av kostnaderna för transport till hemorten av avliden, tillhörande manskapet, även måtte komma att omfatta officer och underofficer med vederlike, som i fredstid avlidit under tjänstgöring. Sedan i anledning härav Kungl. Maj:t uppdragit åt arméförvaltningens civila departement att, med beaktande av vad i riksdagens förenämnda skrivelse anförts, efter samråd med marinförvaltningen och flygförvaltningen uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till utvidgning av gällande bestämmelser rörande gäldande av vissa begravningskostnader för personal vid försvarsväsendet, som avlidit under militärtjänstgöring, avgav arméförvaltningens civila departement, efter inhämtande av marinförvaltningens och flygförvaltningens yttrande, den 9 oktober 1937 förslag i ämnet till Kungl. Maj:t. Över förslaget har utlåtande avgivits av försvarsväsendets lönenämnd. Genom beslut den 12 mars 1938 har Kifrigl. Maj:t förordnat, att ifrågavarande ärende skulle överlämnas till 1936 års lönekommitté för att vara för kommittén tillgängligt vid fullgörande av dess uppdrag. I huvudsaklig överensstämmelse med vad lönenämnden i ämnet föreslagit har kommittén i 45 § 2 mom. av det föreliggande reglementsförslaget intagit en bestämmelse därom, att därest beställningshavare avlider under tjänstgöring å annan ort än förläggningsorten, efter vederbörande centrala förvaltningsmyndighets bestämmande i förekommande fall må kunna — utöver

221 författningsenlig begravningshjälp — av statsmedel bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till förläggningsorten eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande kostnaderna för transport till förläggningsorten. 6 kap. Tjänstebostad m. m. 46—49 §§.

De i 1927 års officersavlöningsreglemente intagna bestämmelserna angående tjänstebostad m. m. (19 och 20 §§) överensstämma i stort sett med vad i motsvarande hänseende finnes föreskrivet i nu gällande avlöningsreglementen för kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen. Vid utarbetande av sitt förslag till nytt militärt avlöningsreglemente vidtogo 1930 års militäravlöningssakkunniga vissa jämkningar i tjänstebostadsföreskrifternas ordalydelse i syfte att anpassa dem efter motsvarande bestämmelser i 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente. De ifrågasatta nya föreskrifterna upptogos i 41—44 §§ av de sakkunnigas reglementsförslag. Av de sakkunnigas motivering framgår emellertid, att de nya bestämmelserna i huvudsak icke voro avsedda att innebära någon ändring i de vid försvarsväsendet rådande förhållandena på området. I 41 § upptogs uttryckligen begreppet tjänstebostad såsom beteckning för av statsverket disponerad lägenhet, som anvisats beställningshavare att bebo. Enligt föreskrift i nämnda paragraf skulle, därest åt beställningshavare såsom tjänstebostad anvisades lägenhet, som disponerades av statsverket, beställningshavaren vara skyldig att bebo densamma. I de över de sakkunnigas förslag avgivna yttrandena riktades vissa erinringar mot ifrågavarande stadgande. Sålunda framhöll marinförvaltningen, att skyldigheten att bebo anvisad bostad icke borde vara ovillkorlig. Ämbetsverket föreslog därför ett tillägg till stadgandet av innehåll, att Kungl. Maj:t skulle äga befogenhet att i särskilt fall medgiva befrielse från sådan skyldighet. Liknande erinran framställdes av vissa truppförbandschefer ävensom av vissa personaisammanslutningar. Försvarsväsendets lönenämnd gjorde i anledning av de från olika håll framställda yrkandena-på uppmjukning av paragrafens föreskrifter för sin del det uttalandet, att de synpunkter, som därvid framkommit, borde tillgodoses annorledes än genom paragrafens ändring, bl. a. genom meddelande av sådana direktiv till myndigheterna, att anvisandet av tjänstebostad komme att föregås av ett allsidigt bedömande av olika på frågan inverkande omständigheter. 42 § av de sakkunnigas förslag innefattade föreskrifter angående ersättning för tjänstebostad m. m. I detta hänseende yttrade chefen för Upplands regemente, att vid fastställande av hyresersättning erforderlig hänsyn borde tagas till de nackdelar, som vore förenade med tjänstebostäder inom kasernområden. Marinförvaltningen framhöll, att ersättningens beräknande borde

222 ske ej blott med hänsyn till det å orten i allmänhet gällande hyrespriset; ersättningen borde dessutom icke stå i uppenbart missförhållande till beställningshavarens avlöning. Även försvarsväsendets lönenämnd berörde frågan om förhållandet mellan hyresersättning och löneställning och ville för sin del föreslå ett tillägg till paragrafen av innehåll, att därest tjänstebostaden vore större än som kunde anses motsvara beställningshavarens löneställning, ersättningen finge bestämmas till lägre belopp än eljest skolat ske. Lönenämnden ansåg ock, att ersättningsbeloppet borde i första hand göras beroende av överenskommelse mellan beställningshavaren och vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Slutligen må nämnas, att svenska underofficersförbundet påyrkade en ändring av bestämmelserna därhän, att hyresersättningen icke finge överstiga 12 % av beställningshavarens löneförmåner. 1936 års lönekommitté. Frågan om dispositionen av de av statsverket ägda eller disponerade bostadsfastigheterna genom anvisande av bostadslägenheter åt de vid vederbörande verk anställda befattningshavarna har för den civila statsförvaltningens vidkommande utförligt behandlats av lönekommittén i betänkandet med förslag till civilt avlöningsreglemente (sid. 217 o. f.). Kommittén har därvid, i anslutning till vad 1928 års lönekommitté förordat, ansett skillnad böra göras mellan sådana bostäder, vilkas anvisande åt tjänstemän såsom bostad är betingat av ett direkt tjänstintresse — tjänstebostäder i egentlig mening — samt övriga bostäder. Vid avfattande av bestämmelserna i civila avlöningsreglementet (41 §) angående skyldighet för tjänsteman att bebo honom anvisad tjänstebostad utgick kommittén från att med tjänstebostad skulle förstås allenast förstnämnda kategori. Det övriga av staten ägda eller disponerade bostadsbeståndet borde enligt kommitténs mening såsom icke erforderligt för statens verksamhet successivt avvecklas, i den mån så befunnes lämpligt och möjligt. Under övergångstiden och i avvaktan på lämpliga tillfällen för avyttring borde i statens hus befintliga lägenheter, som icke kunde betraktas såsom tjänstebostäder i egentlig mening, uthyras i den öppna bostadsmarknaden, och någon skyldighet att bebo dem borde följaktligen icke åläggas befattningshavarna. För statens järnvägars del förordades emellertid ett undantag från nyssnämnda omläggning av verkens tjänstebostadsförhållanden. Med hänsyn till att många av de till personalen vid statens järnvägar för närvarande upplåtna bostäderna låge inom statens järnvägars inhägnade områden, inom bangårds-, stations- och verkstadsområden och fördenskull icke lämpligen kunde avyttras eller uthyras till personer utanför verket, ansåg kommittén en uppdelning av bostadsbeståndet vid detta verk på sätt nyss sagts icke lämpligen kunna ske. Tjänsteman vid statens järnvägar borde därför framgent liksom hittills vara skyldig att bebo varje honom av verket anvisad bostadslägenhet. För att emellertid statens järnvägars tjänstemän härigenom icke skulle komma i en ogynnsam ställning i förevarande hänseende i jämförelse med befattningshavare vid andra verk, intog kommittén i reglements-

223 förslaget en särbestämmelse av innehåll, att tjänsteman skulle på framställning kunna av vederbörande myndighet befrias från här ifrågavarande skyldighet, därest med hänsyn till tjänstemannens ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständigheter avsevärda olägenheter prövades vara förenade med skyldigheten att taga i besittning honom anvisad bostad eller att vidare bebo redan innehavd sådan. Prövning av dylik framställning skulle ske efter samråd med ett för ändamålet utsett personalombud. De av lönekommittén föreslagna bestämmelserna angående tjänstebostad, vilka infördes i 41—44 §§ samt 57 § 3 mom. 8 punkten av förslaget till civilt avlöningsreglemente och som, frånsett nyssnämnda särföreskrift för statens järnvägar, i avseende å ordalydelsen i allt väsentligt överensstämde med vad 1928 års lönekommitté i motsvarande hänseende föreslagit, upptogos oförändrade i propositionen nr 263 till 1938 års riksdag och föranledde ingen erinran från riksdagens sida. De särskilda förhållanden på förevarande område, som på sätt nyss sagts råda vid statens järnvägar, äro i avsevärd mån till finnandes inom försvarsväsendet. Flertalet tjänstebostäder vid försvarsväsendet äro inrymda i kasernbyggnader eller i fastigheter liggande inom kasern- och fästningsområden och kunna sålunda icke lämpligen avyttras, ej heller uthyras till enskilda personer. Därjämte är att märka, att det beträffande försvarsväsendets bostadslägenheter icke i allmänhet eller ens i större omfattning torde kunna sägas, att deras upplåtande till vissa beställningshavare är betingat av ett direkt tjänstintresse. Dessa omständigheter göra, att i allmänhet vid försvarsväsendet reell grund saknas för en sådan kategoriklyvning av bostadsbeståndet, som förordats för huvuddelen av den civila statsförvaltningen. Enligt kommitténs mening bör därför, liksom nu är fallet och beträffande statens järnvägar beslutats för framtiden, varje av statsverket ägd eller disponerad lägenhet vid försvarsväsendet kunna anvisas beställningshavare till bostad och därvid betraktas såsom tjänstebostad, vilken beställningshavaren är skyldig att bebo. Bestämmelserna i 46 § 1 mom. av kommitténs förslag till militärt avlöningsreglemente hava avfattats i enlighet härmed. För att emellertid hålla öppen möjligheten för en beställningshavare, för vilken det av ekonomiska eller andra särskilda orsaker skulle möta avsevärda olägenheter att bebo anvisad tjänstebostad, att vinna befrielse från nämnda skyldighet, har lönekommittén, i viss anslutning till vad bl. a. marinförvaltningen påyrkat, i paragrafens 2 mom. intagit ett särskilt stadgande, enligt vilket vederbörande centrala förvaltningsmyndighet skulle äga på framställning av beställningshavaren meddela dylik befrielse. Att, såsom i civila avlöningsreglementet skett beträffande statens järnvägar, i militära avlöningsreglementet införa en anordning med särskilda personalombud med uppgift att i förekommande fall yttra sig över framställningar om befrielse från skyldighet att bebo anvisad tjänstebostad har kommittén

224 däremot ansett icke vara erforderligt eller lämpligt för försvarsväsendets del. Kommittén förutsätter likväl, att vid den prövning av dylika framställningar, som enligt kommitténs förslag skulle ankomma på vederbörande centrala myndighet, såväl beställningshavarnas som de anvisande lokala myndigheternas synpunkter bliva vederbörligen beaktade. I 47—49 §§ av kommitténs reglementsförslag hava vidare upptagits bestämmelser rörande ersättning för tjänstebostad jämte, i förekommande fall, bränsle och belysning, rörande avträdande av tjänstebostad m. m. Dessa föreskrifter äro huvudsakligen av samma lydelse som 42—44 §§ i civila avlöningsreglementet. Emellertid må nämnas, att den i nu gällande officersavlöningsreglemente stadgade ordningen, enligt vilken avgörandet av frågor rörande ersättningsbeloppens storlek ankommer på de centrala förvaltningsmyndigheterna, av praktiska skäl ansetts böra bibehållas. Någon olägenhet för beställningshavarna torde icke vara förenad med denna anordning. Liksom hittills skulle nämligen beställningshavare, som icke åtnöjes med det av centralmyndigheten fastställda ersättningsbeloppet, även framgent äga rätt att hänskjuta ersättningsfrågan till den för hela statsförvaltningen gemensamma bostadsnämnden. I övrigt torde lönekommittén i anledning av de över militäravlöningssakkunnigas förslag framställda anmärkningarna här allenast böra påpeka, att kommittén i sitt betänkande angående civilt avlöningsreglemente (sid. 222) — under erinran om det av statens bostadsnämnd på sin tid utarbetade förslaget till riktlinjer för bestämmande av ersättning för tjänstebostad — uttalat önskvärdheten av att dylika riktlinjer snarast måtte bliva utfärdade för att tjäna till vägledning för verken vid hyresersättningarnas bestämmande. 7 kap. Ekiperingshjälp och årligt ekiperingsbidrag m. m. 50—53 §§. Gällande officersavlöningsreglemente innehåller icke några materiella föreskrifter rörande rätt för beställningshavare att på statens bekostnad erhålla uniform eller bidrag av statsmedel till uniforms anskaffande. I 22 § av reglementet stadgas emellertid, att beställningshavare må mot ersättning från kronans förråd och dylika anstalter utbekomma, bland annat, beklädnads- och utrustningsartiklar ävensom vid kronans verkstäder låta tillverka och reparera uniformspersedlar och övrig tjänstutrustning enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. Gällande tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena innehålla i förevarande hänseenden allenast en hänvisning till vad i vederbörliga förvaltningsreglementen särskilt stadgas. I enlighet med sistnämnda stadganden hava de beställningshavare, som anlita kronans verkstäder och förråd för tillverkning av uniformspersedlar och anskaffande av utrustningsartiklar, att erlägga full ersättning för de kronan härigenom åsamkade kostnaderna.

225 Emellertid har, såsom i annat sammanhang omnämnts, genom beslut vid 1927 års riksdag medgivits rätt för beställningshavare att vid första anställning med lön på stat uppbära ekiperingshjälp. Enligt Kungl. Maj:ts brev den 4 november 1927 äger officer, underofficer och vederlike, vilken är skyldig att i tjänsten bära uniform, att vid tillträde av genom fullmakt, konstitutorial eller förordnande vunnen första anställning i med lön (arvode) på stat förenad beställning (befattning) enligt vederbörande regements-, kår- eller annan personalchefs närmare bestämmande i samband med beställningens (befattningens) tillträdande uppbära ekiperingshjälp till belopp av 500 kronor för officer och vederlike samt av 450 kronor för underofficer och vederlike. Förmånen av ekiperingshjälp tillkommer i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 17 februari 1928 och den 28 oktober 1932 jämväl surnumerär fänrik. Från åtnjutande av ekiperingshjälp enligt ovan omförmälda bestämmelser är undantagen beställningshavare, som på grund av anställning i reserven eller eljest kommit i åtnjutande av ekiperingshjälp. För befattningshavare tillhörande den civila statsförvaltningen äro dels i 25 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente och 24 § av allm ä n n a civilförvaltningens avlöningsreglemente, dels ock i de till dessa avlöningsreglementen hörande tilläggsbestämmelserna föreskrifter meddelade rörande tillhandahållande genom vederbörande verks försorg av beklädnadspersedlar (uniform) åt tjänstemän, som enligt vid verket gällande föreskrifter äro pliktiga att under tjänstutövning vara iförda tjänstedräkt eller bära tjänstetecken eller vilkas tjänstgöring påkallar nyttjande av särskild beklädnad. Enligt tilläggsbestämmelserna till nyssnämnda avlöningsreglementen äro vissa kategorier av befattningshavare, på vilka ställas särskilda krav med avseende å väl vårdad uniform eller vilka regelbundet hava att utföra sådant arbete, att beklädnaden i särskilt hög grad utsattes för slitning, berättigade att vid erläggande av ersättning för utbekomna klädespersedlar m. m. åtnjuta rabatt å verkets självkostnadspris. De befattningshavare, som äga åtnjuta sådan rabatt, äro brevbärarförmän och värdebrevbärare vid postverket samt tågmästare, konduktörer och vagnskötare vid statens järnvägar. Även vissa andra grupper, nämligen brevbärare vid postverket och reparatörer vid telegrafverket, må enligt vederbörande styrelses beprövande komma i åtnjutande av nedsättning, därest båda de ovan omförmälda förutsättningarna äro för handen. Inom allmänna civilförvaltningen hava vissa befattningshavare vid tullverket kommit i åtnjutande av motsvarande rabattförmån. Vid utarbetande av sitt år 1930 avgivna betänkande med förslag till all15—817669

226 mänt avlöningsreglemente underkastade 1928 års lönekommitté de i gällande avlöningsförfattningar för civilförvaltningen intagna bestämmelserna om tjänstedräkt viss överarbetning i såväl formellt som sakligt hänseende. De sakliga ändringar, som kommittén föreslog, gingo ut på att den för ett fåtal uniformspliktiga personalgrupper inom civilförvaltningen hittills medgivna rätten att erhålla nedsättning med 30 % av verkets självkostnadspris för uniformspersedlar m. m. skulle utsträckas att gälla samtliga tjänstemän med skyldighet att under tjänstgöring vara iförda fullständig uniform. Enligt förslaget skulle vidare möjlighet förefinnas för vederbörande verk att i särskilda fall öka nedsättningen upp till 50 % av självkostnadspriset. De nya bestämmelser i fråga om tjänstedräkt, som för den civila statsförvaltningens befattningshavare föreslogos av 1928 års lönekommitté, erhöllo icke någon motsvarighet i 1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag till militärt avlöningsreglemente. I reglementsförslagets 30 § upptogos i huvudsak oförändrade de i 22 § av 1927 års officersavlöningsreglemente meddelade föreskrifterna. Allenast i ett hänseende gjordes en komplettering av bestämmelserna, i det att i en särskild paragraf, 31 §, intogs en hänvisning till de föreskrifter om ekiperingshjälp, som på sätt ovan nämnts meddelats genom Kungl. Maj:ts särskilda beslut. Avgivna yttranden. Ett par myndigheter upptogo i sina utlåtanden över militäravlöningssakkunnigas betänkande till behandling frågan om bidrag av statsmedel för täckande av kostnaderna för uniform. Sålunda anförde stationsbefälhavaren vid Karlskrona örlogsstation, att frågan om bidrag till tjänstedräkt enligt de grunder, som tillämpats av 1928 års lönekommitté, hade bort av de sakkunniga upptagas till prövning. Marinförvaltningen ansåg, att i likhet med vad som av 1928 års lönekommitté i motsvarande hänseende föreslagits för den civila statsförvaltningens tjänstemän möjlighet borde beredas den militära personalen att från kronans verkstäder utbekomma uniformspersedlar mot ersättning understigande vederbörande myndighets självkostnadspris. Försvarsväsendets lönenämnd och svenska underofficersförbundet framhöllo såsom ett önskemål, att i avlöningsreglementet intoges bestämmelser om i vilka fall och till vilket belopp ekiperingshjälp skulle utgå. 1936 års lönekommitté. Vad till en början angår den uniformspliktig personal vid försvarsväsendet för närvarande tillkommande förmånen att vid första anställning med lön på stat uppbära ekiperingshjälp, bör enligt lönekommitténs mening denna förmån utgå även efter det ett nytt avlöningsreglemente trätt i kraft. Med hänsyn till att någon nämnvärd skillnad i anskaffningskostnaden i flertalet fall icke torde föreligga för officerare med vederlikar å ena och underofficerare jämte vederlikar å andra sidan

227 anser emellertid kommittén, att ekiperingshjälpen bör jämkas till ett för alla uniformspliktiga gemensamt belopp, vilket torde böra fastställas till 500 kronor. Ekiperingshjälp till detta belopp bör enligt kommitténs mening även tillkomma extra ordinarie fänrik. Från åtnjutande av ekiperingshjälp bör dock, liksom hittills, undantagas den, som i egenskap av beställningshavare i reserven eller eljest tidigare åtnjutit sådan förmån. Bestämmelser om ekiperingshjälp hava synts kommittén böra intagas i själva avlöningsreglementet. Dylika bestämmelser hava upptagits i fråga om ordinarie beställningshavare under 50 § och beträffande extra ordinarie fänrik under 55 § av kommitténs reglementsförslag. Vad härefter angår frågan om beredande åt försvarsväsendets personal av ett kontinuerligt bidrag till kostnaderna för anskaffning och underhåll av uniform, må här erinras om att — såsom framgår redan av vad kommittén i den allmänna motiveringen anfört i samband med behandlingen av löneplanerna — de bestämmelser i sådant hänseende, vilka av 1928 års lönekommitté föreslogos för civilförvaltningens vidkommande, upptagits i allt väsentligt oförändrade i lönekommitténs förslag till civilt avlöningsreglemente. Förslaget har i denna del numera godkänts av statsmakterna. Genom den utsträckning av rätten till nedsättning i självkostnadspriset vid utbekommande av uniformspersedlar eller materialier därtill, som sålunda med civila avlöningsreglementets antagande ägt rum inom civilförvaltningen, har — såsom i nyssnämnda sammanhang påpekats — frågan om bidrag till uniformskostnader även för försvarsväsendets personal i viss mån kommit i ändrat läge. Medan principen hittills varit den, att hänsyn till uniformsplikten generellt sett tagits vid lönebeloppens avvägande och nedsättning i självkostnadspriset endast medgivits de befattningshavargrupper, som i förhållande till andra med dem i lönehänseende likställda tjänstemän hade en särskilt betungande uniformsplikt, innebära de nya bestämmelserna, att nedsättning tillkommer all uniformspliktig personal men att nedsättningens storlek göres beroende av uniformspliktens mer eller mindre betungande beskaffenhet. Under sådana förhållanden måste det anses påkallat, att även försvarsväsendets personal erhåller bidrag till täckande av de årliga uniformskostnaderna. Härför tala så mycket starkare skäl, som det ej lärer kunna bestridas, att för försvarsväsendets beställningshavare skyldigheten att hålla uniform ställer sig tämligen betungande icke blott emedan den obligatoriska uniformsutrustningen är jämförelsevis omfattande och uniformspersedlarna till följd av den militära tjänstens natur merendels äro utsatta för stark slitning, utan även med hänsyn till att kravet på väl vårdad uniform vid försvarsväsendet sedan gammalt gjort och alltjämt gör sig starkt gällande. Anskaffning och underhåll av uniformspersedlar torde fördenskull åtminstone för officerare och underoffi-

228 cerare generellt sett ställa sig minst lika kostsam som för vilken som helst befattningshavargrupp inom den civila statsförvaltningen. En lättnad i de kostnader, som uniformstvånget medför för försvarsväsendets personal, skulle — i analogi med vad som för närvarande sker vid vissa civila verk och som efter det civila avlöningsreglementets ikraftträdande kommer att äga rum i ökad omfattning — kunna åvägabringas genom att beställningshavarna finge från arméns och marinens beklädnadsverkstäder och förråd utbekomma uniformspersedlar och annan obligatorisk beklädnadsutrustning mot en i förhållande till kronans självkostnadspris reducerad ersättning. Införandet av en sådan rätt för officerare och underofficerare med vederlikar skulle då med all sannolikhet nödvändiggöra en avsevärd utvidgning av verksamheten vid kronans beklädnadsverkstäder. Av tidigare verkställda utredningar framgår, att en dylik utvidgning tekniskt sett torde vara möjlig att genomföra; kommittén hänvisar i detta avseende till den redogörelse för h ä r u t i n n a n verkställda undersökningar, som lämnats i försvarsväsendets lönenämnds skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 oktober 1926 angående nytt officersavlöningsreglemente (bil. B till prop, nr 7 år 1927). Lönekommittén har ägnat detta spörsmål noggrant övervägande men har därvid kommit till den uppfattningen, att ett åtagande från kronans sida att ombesörja tillverkning av uniformspersedlar åt försvarsväsendets beställningshavare i den omfattning, som kunde förväntas bliva fallet efter införande av ett rabattsystem av ifrågavarande art, måste med hänsyn till förbandens spridda förläggning över hela landet ställa sig administrativt så besvärligt och även ur beställningshavarnas synpunkt så olägligt, att kommittén ansett sig icke kunna förorda denna anordnings införande vid försvarsväsendet. Kommittén finner sig i stället böra tillstyrka, att frågan om beredande av ekonomisk lättnad vid uniformsanskaffningen löses genom att beställningshavarna i och för underhåll och förnyelse av uniformspersedlar få uppbära ett kontant bidrag, ungefärligen svarande mot den nedsättning i självkostnadspriset, som eljest vid tillämpning av rabattsystemet skäligen kunde anses böra medgivas dem. Ett årligt ekiperingsbidrag bör sålunda införas i det nya avlöningsreglementet såsom särskild avlöningsform. Enligt verkställd utredning kan den årsvis fördelade kostnaden för fortlöpande anskaffning och underhåll av de persedlar och effekter, som enligt gällande bestämmelser ingå i utrustningen för militära beställningshavare eller som eljest regelmässigt måste anskaffas, beräknas till i runt tal 360 kronor exklusive kostnader för tvätt och reparationer. Detta belopp — som motsvarar tillverkningskostnaderna vid arméns centrala beklädnadsverkstad med tillämpning av konfektionssömnadspriser — är beräknat med utgångspunkt från förhållandena under trupptjänstgöring vid armén; kostnaden kan givetvis i någon m å n växla vid olika försvarsgrenar, vid olika vapenslag inom en och samma försvarsgren ävensom vid pla-

229 cering i olika slag av tjänstgöring. Praktiska skäl synas emellertid tala för att m a n vid bestämmandet av ekiperingsbidragets storlek beträffande all uniformspliktig personal lägger nyssnämnda kostnadsbelopp till grund för beräkningen. Med utgångspunkt från nämnda belopp och med tillämpning av den högsta procentsats för rabatt, som enligt de civila lönebestämmelserna kan ifrågakomma, har kommittén fördenskull ansett sig böra föreslå, att det årliga ekiperingsbidraget bestämmes till 180 kronor. Bestämmelser i nu nämnda hänseenden hava intagits i 51 § av det föreliggande reglementsförslaget. I detta sammanhang bör framhållas, att i civila avlöningsreglementet torde böra införas ett omnämnande, att cheferna för lantförsvarets, sjöförsvarets och flygvapnets kommandoexpeditioner skola äga uppbära årligt ekiperingsbidrag enligt bestämmelserna i militära avlöningsreglementet. Såsom inskränkning i rätten att uppbära årligt ekiperingsbidrag har i första stycket av 51 § ansetts böra införas ett stadgande därom, att för beställningshavare, som icke äro underkastade daglig tjänstgöringsskyldighet i den omfattning, vilken gäller för beställningshavare i allmänhet — såsom fallet är beträffande exempelvis läkarpersonalen vid försvarsväsendet — eller som enligt särskilt medgivande äga att regelmässigt under tjänstgöringen bära civil dräkt, vilket i praktiken är förhållandet i fråga om viss civilmilitär personal vid försvarsväsendets fabriker och anläggningar m. m., Kungl. Maj:t må kunna förordna, att ekiperingsbidrag icke skall utgå, eller fastställa bidraget till det lägre belopp, som prövas skäligt. Erforderliga detaljbestämmelser angående villkoren för ekiperingsbidragets utbetalande hava av kommittén ansetts böra meddelas vid sidan av avlöningsreglementet. I enlighet härmed har kommittén under andra stycket av 51 § infört en generell föreskrift därom, att bidraget utbetalas under de villkor och enligt de n ä r m a r e bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. För att i möjligaste mån säkerställa det med ekiperingsbidraget avsedda speciella ändamålet att utgöra ett medel till underlättande av anskaffningen och underhållet av persedelutrustningen har kommittén ansett det vara påkallat, att utbetalningstillfällena icke göras alltför tätt återkommande. Kommittén har funnit sig böra föreslå, att bidraget utbetalas halvårsvis med halva beloppet varje gång. Bestämmelse härom har jämväl intagits i andra stycket av 51 §. Förslagsvis torde utbetalningsdagarna kunna förläggas till första kassadag i månaderna oktober och april. Med hänsyn till storleken av den vid första tillträdet av ordinarie beställning utgående ekiperingshjälpen h a r kommittén ansett sig böra utgå från att rätten till åtnjutande av årligt ekiperingsbidrag börjar löpa först sedan minst ett år förflutit från det engångsbidraget uppburits. I enlighet här-

230 med synes lämpligen böra föreskrivas, att ekiperingsbidraget första gången utbetalas å den utbetalningsdag, som infaller närmast den tidpunkt, då ett år förflutit efter det ekiperingshjälpen uppburits. För det övervägande antalet beställningshavare torde med tillämpning av en dylik regel ekiperingsbidraget kunna första gången utbetalas omkring eller obetydligt över ett år efter det ekiperingshjälpen uppburits. För underofficerarnas vidkommande sammanfalla tiderna för första tillträde till beställning på stat i regel med tiderna för infallande pensionsavgångar, respektive den 31 mars och den 30 september. För officerare sker första tillträdet omedelbart efter avlagd officersexamen, vilken i allmänhet äger rum vid flygvapnet i maj månad, vid armén i augusti månad och vid marinen omkring månadsskiftet september—oktober. För de fall, att anställning såsom extra ordinarie fänrik icke skulle kunna vinnas förrän efter första kassadagen i oktober på grund av att tiden för officersexamens avläggande tilläventyrs måst framflyttas till tidpunkt kort efter nämnda dag, torde med avseende å rätten till ekiperingsbidrag böra så anses, som om anställningen vunnits före den till oktober månad förlagda utbetalningsdagen. I detta sammanhang har kommittén övervägt, huruvida icke någon åtgärd bör vidtagas i syfte att erhålla kontroll över att beställningshavare, som erhåller ekiperingsbidrag, också anskaffar och underhåller de uniformspersedlar och den övriga utrustning, som äro föreskrivna. Kommittén har för sin del kommit till den uppfattningen, att en sådan kontroll bör åvägabringas. Såsom villkor för ekiperingsbidragets åtnjutande synes lämpligen kunna föreskrivas, att i samband med utbetalningen skall en gång årligen verkställas särskild inspektion för ådagaläggande av att beställningshavarna innehava föreskrivna persedlar samt att dessa äro i tillfredsställande skick. Såsom kommittén i ett tidigare sammanhang framhållit, har kommittén ansett sig icke böra ifrågasätta någon ändring i beställningshavares rätt att från kronans förråd mot ersättning utbekomma uniformspersedlar och övriga utrustningsartiklar eller materialier till dylika persedlar ävensom att å kronans verkstäder låta tillverka sådana persedlar. Kommittén har ansett det böra föreskrivas, att ersättningen bör motsvara kronans självkostnadspris för materialanskaffning samt tillverkningsarbeten. Bestämmelse i nu angivna hänseende har införts i 52 § av reglementsförslaget. Redan för närvarande tillhandahåller kronan såsom lån eller i vissa fall mot ersättning skyddsbeklädnad eller annan av särskild tjänstgöring påkallad beklädnadsutrustning åt personal vid försvarsväsendet, som därav är i behov — exempelvis flygdräkt, skinnkläder m. m. åt personal vid flygvapnet — allt enligt därom särskilt utfärdade föreskrifter. Kommittén, som ansett sig icke hava anledning att härutinnan ifrågasätta någon ändring, har funnit lämpligt, att i avlöningsreglementet göres en hänvisning till de föreskrifter i sådant hänseende, vilka meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts

231 bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Stadgande härom återfinnes i 53 § av reglementsförslaget. 3 avd.

E x t r a ordinarie fänrikar.

54 §. Löneplan för extra ordinarie fänrikar. I fråga om konstruktionen av löneplanen för extra ordinarie fänrikar — i förslaget benämnd löneplan Oc — och vad därmed äger sammanhang får kommittén hänvisa till vad därom anförts i den allmänna motiveringen. 55 §. Ekiperingshjälp. Föreslagen bestämmelse motsvarar i sak bestämmelsen om ekiperingshjälp i 50 §. 56 §. Tillämpning av vissa bestämmelser i 2 avd. Under förevarande paragraf har intagits en bestämmelse angående tilllämpning beträffande extra ordinarie fänrik av vissa stadganden i 2 avd. av reglementsförslaget. 4 avd. Lönenämnd. 57 §. I avseende å bestämmelserna angående lönenämnd får kommittén hänvisa till vad härom anförts i den allmänna motiveringen. 5 avd. Reglementets tillämplighet. 58 §. I denna paragraf hava upptagits bestämmelser, vilka dels reglera förutsättningarna för reglementets giltighet beträffande beställningshavare, som redan före reglementets ikraftträdande vunnit ordinarie anställning, och dels angiva, i vad mån ändringar i de stadganden, som innefattas i reglementet, kunna under löpande löneregleringsperiod göras tillämpliga på beställningshavare, som blivit underkastade reglementets stadganden. Såsom motivering till bestämmelserna i paragrafen får kommittén anföra följande. Enligt 1 § av reglementet skall detsamma äga tillämpning dels å ordinarie officers- och underofficersbeställningar å aktiv stat, dels å de ordinarie beställningar i övrigt vid försvarsväsendet, vilka bestämmas genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, dels ock å extra ordinarie fänriksbeställningar. Med avseende å ordinarie officers- och underofficersbeställningar å aktiv stat samt extra ordinarie fänriksbeställningar har således reglementets giltighetsområde fixerats i själva reglementet; i vad mån reglementet därjämte skall äga tillämpning å ordinarie beställningar i övrigt vid försvarsväsendet blir beroende av riksdagens beslut. I överensstämmelse härmed

232 har Kungl. Maj:t att avfatta och utfärda tjänsteförteckningen. Beträffande de olika beställningarnas benämning och antal kommer riksdagen under alla förhållanden att fatta beslut i samband med fastställande av vederbörliga stater och personalförteckningar. Med den avfattning, som 1 § erhållit, blir reglementet utan särskilt stadgande automatiskt tillämpligt å beställningshavare, som efter reglementets ikraftträdande erhåller i reglementet avsedd tjänst. Enligt föreskrift i 42 § gällande officersavlöningsreglemente har envar, som vid reglementets ikraftträdande den 1 januari 1928 innehade ordinarie beställning, förklarats pliktig underkasta sig reglementets föreskrifter och villkor. I följd härav är någon motsvarighet till stadgandet i 59 § 1 mom. a) civila avlöningsreglementet icke erforderlig i samband med utfärdandet av militära avlöningsreglementet. Då ordinarie beställningshavare — i den mån ej särskilda förbehåll härutinnan blivit gjorda — icke äro skyldiga att mot sin vilja övergå på nya avlöningsbestämmelser, som innebära ändring i för dem förut gällande lönevillkor, bör däremot, i anslutning till vad fallet varit vid tidigare löneregleringar och till vad som beslutats vid civila avlöningsreglementets antagande (59 § 1 mom. c), generellt lämnas möjlighet för beställningshavare att, därest de icke önska underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser, härom göra anmälan före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt. Härom har bestämmelse intagits i 1 mom. av förevarande paragraf. De beställningshavare, som göra anmälan om att de icke vilja underkasta sig reglementets bestämmelser, bliva bibehållna vid den rätt till lön och övriga förmåner, som regleras genom nu gällande officersavlöningsreglemente. I vad m å n de därutöver böra äga rätt till förmåner, som icke äro garanterade genom avlöningsreglementet men som enligt riksdagens beslut för närvarande utgå, blir givetvis beroende på särskilt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. I anslutning till hittillsvarande praxis vid genomförande av nya löneregleringar och i överensstämmelse med vad kommittén uttalat i betänkandet angående civilt avlöningsreglemente — vilket uttalande av statsmakterna lämnats utan erinran — förutsätter kommittén, att beställningshavare, som icke vilja övergå på det nya avlöningsreglementet, tills vidare få, efter sedvanlig årlig prövning, behålla dyrtidstillägg men däremot ej berättigas uppbära de förmåner av provisorisk natur, som beviljats i avvaktan på ny lönereglering, nämligen provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning. För beställningshavare, som bliva underkastade reglementets bestämmelser, bör liksom hittills stadgas förbehåll om skyldighet att underkasta sig framtida ändringar i en del hänseenden, om vilka i avlöningsreglementet förmäles. Härom hava stadganden intagits i 2 mom. I huvudsak hava dessa stadganden anslutits till vad som i motsvarande hänseenden gäller enligt nuvarande avlöningsreglemente. Ändringsskyldigheten bör sålunda icke

233 avse lön — där ej sådant fall är för handen, som avses i 3 mom. — eller med lön närmast jämförliga avlöningsförmåner (vikariatsersättning, kallortstillägg m. m.); semester, tjänstledighetsavdrag och begravningshjälp böra även lämnas oberörda av ändringsskyldigheten. Ej heller böra beställningshavarna göras pliktiga att underkasta sig ändringar i reglerna om det rörliga tillägget. Däremot bör ändringsskyldigheten avse sådana särskilda ersättningsformer som sjötillägg, flygtillägg, reseersättning, tjänstgöringstraktamente, mässpenningar, flyttningsersättning, felräkningspenningar och arvoden m. m. ävensom bestämmelserna om sjukvård, tjänstebostad, ekiperingshjälp och årligt ekiperingsbidrag. I nuvarande officersavlöningsreglemente finnes även intaget ett generellt förbehåll om skyldighet för beställningshavare att underkasta sig ändrade bestämmelser i fråga om pension. Såsom lönekommittén i sitt förslag till civilt avlöningsreglemente framhållit, synes ett dylikt förbehåll emellertid mera höra hemma bland pensionsbestämmelserna än i avlöningsreglementet. Sådant förbehåll har därför ansetts böra införas i pensionsreglementet i samband med den överarbetning därav, som blir erforderlig i anslutning till löneregleringen. I enlighet härmed skulle de beställningshavare, som bliva underkastade militära avlöningsreglementet, icke bliva skyldiga att underkasta sig framtida ändringar beträffande pensionsrätten med mindre de övergå på de nya pensionsbestämmelser, vilka kunna framgå såsom resultat av nyssnämnda överarbetning. I anslutning till bestämmelsen i 59 § 3 mom. civila avlöningsreglementet har under 3 mom. av förevarande paragraf intagits ett stadgande om skyldighet för beställningshavare, å vilken militära avlöningsreglementet erhåller tillämpning, att därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med 10 procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen underkasta sig minskning av lönen med högst 5 procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslönebeloppen. Tj änsteförteckningen. I anslutning till den av lönekommittén föreslagna uppställningen av de militära löneplanerna har kommittén verkställt viss överarbetning av gällande tjänsteförteckning. Denna överarbetning har, såsom framgår av den i det föregående anförda motiveringen till löneplanerna, i fråga om civilmilitära och civila beställningar varit av rent formell art; någon realprövning av lönegradsplaceringen för ifrågavarande beställningar har således icke i förevarande sammanhang verkställts. I tjänsteförteckningen för civilmilitära beställningshavare i chefsställning har införts den nuvarande arvodesbeställningen såsom marinöverdirektör.

234 Med avseende å underofficersbeställningarna överensstämmer tjänsteförteckningen enligt kommitténs förslag med den nuvarande tjänsteförteckningen allenast med den modifikation, som betingas av att enligt förslaget militära avlöningsreglementet icke skulle erhålla tillämning å de nuvarande underofficerarna av 3. graden vid marinen, vilka följaktligen uteslutits ur förteckningen. I fråga om tjänsteförteckningen för officerare hava vidtagits de sakliga ändringar, som föranledas av vad kommittén i det föregående vid behandlingen av löneplanerna och arvodesväsendet förordat. Enligt vad i berörda sammanhang förutsatts skulle sålunda vissa för officerare avsedda befattningar, i vilka nu beställningshavare placeras eller kommenderas, upptagas i tjänsteförteckningen såsom särskilda beställningar. Detta skulle enligt kommitténs förslag bliva fallet beträffande följande befattningar, nämligen cheferna för försvarsväsendets undervisningsanstalter, styresmannen vid arméns centrala beklädnadsverkstad, styresmännen vid tygdepartementets fabriker, varvschefen vid örlogsvarvet i Stockholm samt stationschefen vid örlogsstationen i Stockholm. Regementscheferna skulle enligt förslaget utbrytas ur överstegraden och upptagas såsom särskild beställning i högre lönegrad, hänförd till löneplanen för officerare i vissa chefsbeställningar (löneplan Ob). Till sistnämnda löneplan skulle vidare hänföras de nuvarande arvodesbeställningarna såsom chefer för försvarsgrenarna och för försvarsstaben. Beställningen såsom chef för Karlskrona örlogsstation skulle nedflyttas till lönegraden Ob 1. I anslutning till vad kommittén föreslagit beträffande fänrikarnas anställnings- och löneförhållanden har tjänsteförteckningen kompletterats med den föreslagna nya« beställningen såsom extra ordinarie fänrik. I fråga om gränsdragningen mellan militära och civila avlöningsreglementena förutsätter kommittén icke någon annan ändring i förhållande till vad som härutinnan beslutats vid antagandet av sistnämnda reglemente än att, såsom i annat sammanhang framhållits, civila avlöningsreglementet ansetts böra göras tillämpligt å befattningen såsom chef för flygvapnets kommandoexpedition. Med avseende å benämningarna å de olika beställningarna har kommittén ansett vissa smärre förändringar böra vidtagas. Beställningen såsom chef för arméstaben har, i analogi med motsvarande beställning vid marinstaben, upptagits under denna benämning i stället för, såsom i nu gällande tjänsteförteckning, under beteckningen chef för generalstabskåren. Härav torde föranledas vissa ändringar i stater och instruktioner. De till lönegraden Oa 3 hänförliga musikdirektörsbeställningarna vid armén hava upptagits utan särskilt angivande av de truppförband beställningarna tillhöra. Beställningarna såsom mariningenjör av 1. graden, 1. respektive 2. löneklassen, hava ansetts böra benämnas förste mariningenjör, respektive mariningenjör av 1. graden. I stället för den vid marinen nu förekommande

235 benämningen polisöverkonstapel, tillika tjänstgörande såsom poliskommissarie, föreslår kommittén beteckningen polisöverkonstapel, tillika poliskommissarie. Beträffande beställningarna såsom montör, förste montör och övermaskinist vid Bodens fästning har det ansetts tillräckligt att endast angiva tjänstebenämningen med uteslutande av placeringsorten. Det må framhållas, att en mera vittgående förenkling och rationalisering av tjänstebenämningarna för de civilmilitära beställningarna i och för sig kunde anses förtjänt av övervägande. Kommittén har dock ansett ett sådant övervägande böra anstå i avvaktan på en eventuell revision av den nuvarande inplaceringen i lönegrader av dessa beställningar. Beträffande ordningen mellan de olika beställningarna inbördes har kommittén följt den i gällande tjänsteförteckning till officersavlöningsreglementet och jämväl i tjänsteförteckningen till civila avlöningsreglementet tillämpade anordningen med beställningarnas uppräknande i ordningsföljd från lägsta till högsta beställning.

Overgångsanordningar. Utfärdandet av ett nytt militärt avlöningsreglemente påkallar vissa föreskrifter för reglerande av beställningshavarnas övergång till de nya lönebestämmelserna. Dessa föreskrifter torde i likhet med vad som skett vid tidigare löneregleringar böra utfärdas av Kungl. Maj:t. Kommittén anser sig här nedan böra beröra de allmänna grunder, efter vilka övergången enligt kommitténs mening bör ordnas, samt vissa viktigare särskilda anordningar, vilka böra ifrågakomma. Till en början vill lönekommittén såsom allmän princip framhålla att, i analogi med vad som av kommittén förordats i fråga om övergången till civila avlöningsreglementet, det nya militära avlöningsreglementet icke bör givas retroaktiv tillämpning. Vad exempelvis angår beställningshavarnas lönetursrätt, skulle således någon generell omräkning av löneturen icke ifrågakomma utan en var beställningshavare, som vid reglementets ikraftträdande kvarstår i samma beställning eller innehar beställning inom samma lönegrad som den han omedelbart före övergången tillhörde, bibehålles vid den löneklassplacering ävensom den rätt till uppflyttning i högre löneklass, som före övergången tillkommit honom. Då, vad angår de nuvarande löneplanerna för officerare och underofficerare, varje löneklass inom en var löneklassindelad lönegrad — med vissa få undantag, till vilka kommittén här nedan återkommer — har sin direkta motsvarighet inom de nya löneplanerna Oa och UO, vållar en dylik anordning icke några olägenheter, såvitt angår beställningshavare tillhörande endera av dessa löneplaner. En retroaktiv tillämpning av det nya avlöningsreglementet med därav följande omräkning av löneklassplaceringen enligt de i reglementet meddelade ändrade lönetursbestämmelserna skulle däremot i praktiken förorsaka svårigheter. Nyss omförmälda undantag betingas av det förhållandet, att vissa lönegrader i löneplanen Oa blivit utbyggda med nya löneklasser. Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för de nya löneplanernas konstruktion, har till envar av 1, 2 och 5 lönegraderna av löneplanen Oa fogats en ny slutlöneklass. Med hänsyn härtill vill kommittén förorda, att beställningshavare, tillhörande någon av nyssnämnda lönegrader, vilken vid reglementets ikraftträdande under minst tre år innehaft respektive 2, 6 eller 13 löneklassen, berättigas att omedelbart vid över-

237 gången uppflyttas till respektive 3, 7 eller 14 löneklassen. Till undvikande av försämring i hittillsvarande lönetursrätt vid befordran till högre beställning bör vidare för beställningshavare, som uppflyttas i löneklass 3, respektive 7, så anses som om han tillhört denna löneklass den tid utöver tre år, varunder lön utgått efter löneklass 2, respektive 6. Lönegraderna Oa 4 och Oa 5 hava jämväl blivit i löneplaneförslaget utökade med en ny begynnelselöneklass. Dessa omläggningar torde emellertid icke påkalla särskild övergångsanordning. Den, som omedelbart före reglementets ikraftträdande innehar beställning i någon av nämnda lönegrader, bör givetvis — med nyssberörda undantag beträffande beställningshavare, som minst tre år tillhört 13 löneklassen — kvarstå i den löneklass han vid ikraftträdandet innehade, intill dess i förekommande fall rätt till löneklassuppflyttning enligt de vanliga reglerna inträder. Enär genom utbyggnaden av löneplanen Ga till att omfatta 30 lönegrader nuvarande lönegrader och löneklasser i G-löneplanen blivit omnumrerade, erfordras bestämmelser, som angiva, vilka lönegrader och löneklasser i den nya löneplanen vederbörande beställningshavare skola tillhöra efter övergången till militära avlöningsreglementet. För det fall, att beställningshavare, tillhörande någon av löneplanerna Oa, UO och Ca, i och med militära avlöningsreglementets ikraftträdande befordras till beställning inom högre lönegrad, erfordras föreskrift därom, att bestämmelserna i 8 § 1 mom. och 14 § 1 mom. skola tillämpas med utgångspunkt från den löneställning beställningshavaren innehade omedelbart före ikraftträdandet. Genom tillskapandet av beställningarna såsom extra ordinarie fänrikar skulle, såsom i ett föregående sammanhang närmare berörts, det nuvarande surnumerärsystemet bringas att upphöra. Härvid skulle innehavare av sådan fänriksbeställning, i vilken vid det nya reglementets ikraftträdande lön utgår i succession efter högre beställningshavare eller i enlighet med bestämmelserna om disposition av ledigbliven fänrikslön, genom överförande till beställning såsom extra ordinarie fänrik få vidkännas någon minskning i de egentliga löneförmånerna, om däri inräknas dyrtidstillägg och övriga provisoriska tilläggsförmåner. Å andra sidan är att märka, att beställningshavaren vid överförandet till extra ordinarie fänriksbeställning skulle bliva berättigad till ekiperingsbidrag och därmed komma i åtnjutande av kontanta förmåner till sammanlagt högre belopp än som dessförinnan tillkommit honom. Med hänsyn härtill ävensom till de fördelar i övrigt, som löneregleringen kommer att medföra, har kommittén ansett det icke vara erforderligt att övergångsvis vidtaga särskild anordning beträffande löneförmånerna för n ä m n d a beställningshavare. Tjänstetid i surnumerär fänriksbeställning bör emellertid övergångsvis i löneturshänseende likställas med tjänstetid i beställning såsom extra ordinarie fänrik.

238 Kommittén anser sig i detta sammanhang böra göra ett påpekande angående lönetursberäkningen för de beställningshavare, vilka innehava successionsförordnanden å beställning inom högre lönegrad. För närvarande torde, på grund av frånvaron av bestämmelser i officersavlöningsreglementet angående löneförhållandena under dylika förordnanden, tvekan kunna råda beträffande lönetursberäkningen vid befordran till ordinarie beställning i den högre lönegraden. Enligt lönekommitténs förslag skulle under dylika förordnanden tillämpas anordningen med vikariatslön, och i fråga om löneturen vid befordran från vikariatslöneförordnande till ordinarie beställning i samma lönegrad hava i förslaget till avlöningsreglemente intagits bestämda regler. Enligt kommitténs mening böra med avseende å lönetursberäkningen för beställningshavare, som kommer i åtnjutande av vikariatslön, utfärdas bestämmelser, enligt vilka övergångsvis med vikariatslöneförordnande likställes sådant successionsförordnande å lön, som före reglementets ikraftträdande innehafts i en följd och i omedelbart samband med vikariatslöneförordnandet. Såsom förut nämnts har lönekommittén förutsatt, att avlöningsförhållandena för de nuvarande innehavarna av den under avveckling varande beställningen såsom underofficer av 3. graden vid marinen skulle regleras genom bestämmelser vid sidan av militära avlöningsreglementet. Detta har ansetts lämpligen böra ske på det sätt, att för ifrågavarande beställningshavare tillskapas en särskild övergångsstat, förslagsvis benämnd övergångsstat för underofficerare av 3. graden vid marinen, och att i samband härmed avlöningen till beställningshavarna i fråga — för närvarande utgör antalet sådana beställningshavare enligt för kommittén tillgängliga uppgifter endast tre, vilka åtnjuta lön enligt högsta eller näst högsta löneklassen inom lönegraden — fastställes att utgå med det belopp, som skulle hava tillkommit dem, därest den nuvarande lönegraden Uo 1 inarbetats i den föreslagna löneplanen UO. 1 övrigt torde nämnda beställningshavare böra likställas med den aktiva personalen i fråga om åtnjutande av i militära avlöningsreglementet avsedda förmåner. Med hänsyn till att vikariatsersättningsreglerna icke torde bliva i praktiken tillämpliga å ifrågavarande beställningshavare, lära dock särskilda föreskrifter i detta hänseende icke vara erforderliga. Underofficerare av 3. graden åtnjuta för närvarande, liksom sergeanter och underofficerare av 2. graden, tillfällig löneförbättring under förutsättning att de tillhört högsta löneklassen av sin lönegrad (Uo 1) under minst fem år. Enligt kommitténs mening måste det anses oegentligt, att ifrågavarande förmån — vilken tillkommit såsom en provisorisk anordning i syfte att kompensera för försenad befordran — bibehållits beträffande de beställningshavare, vilka efter genomförandet av 1936 års försvarsbeslut kvarstå såsom underofficerare av 3. graden, enär det förutsatts att dessa såsom mindre lämpliga för vidare befordran skulle kvarstå i innehavande grad. Med

239 hänsyn härtill kunde det ifrågasättas, huruvida det kan anses befogat att beträffande dessa beställningshavare vidtaga någon övergångsanordning i anledning av upphörandet av den tillfälliga löneförbättringen, vilken lika litet som dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning utgör någon beställningshavarna tillförsäkrad avlöningsförmån. Av billighetsskäl har kommittén emellertid ansett sig böra förorda, att ifrågavarande beställningshavare — vilka äro stationerade å E-ort, respektive I-ort — till förekommande av avlöningsminskning tillerkännas ett personligt lönetillägg. Lämpligen synes denna förmån kunna en gång för alla fastställas till förslagsvis 60 kronor å E-ort och 90 kronor å I-ort. Å dessa belopp torde rörligt tillägg böra utgå. Vad beträffar beställningarna såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren och marinläkare av 2. graden har lönekommittén uttalat sig för att desamma omändras till icke-ordinarie arvodestjänster, varvid torde få förutsättas, att en omprövning av arvodesbeloppen kommer att äga rum. Då emellertid beställningarna i fråga för närvarande äro konstruerade såsom ordinarie tjänster, böra de nuvarande beställningshavarna jämväl efter militära avlöningsreglementets ikraftträdande — marinläkare av 2. graden givetvis endast under löpande förordnandetid — bibehållas vid nuvarande löneförmåner, därest de icke frivilligt övergå till de nyinrättade ickeordinarie arvodestjänsterna. För närvarande är såsom styresman vid Åkers krutbruk placerad en beställningshavare i lönegraden O 5. I befattningen utgår enligt nu gällande bestämmelser fyllnadsarvode å 2 400 kronor. Före 1936 års försvarsbeslut var beställningen såsom sådan, liksom övriga styresmannabefattningar vid tygdepartementets fabriker, upptagen i lönegraden O 4. Enligt kommitténs förslag skulle ifrågavarande befattning ånyo uppföras såsom särskild beställning och därvid hänföras till lönegraden Oa 6, i samband varmed arvodet skulle upphöra. Härvid skulle den nuvarande innehavaren av befattningen få vidkännas en viss, ehuru obetydlig minskning i de löneförmåner, som han efter 1936 års försvarsbeslut uppburit, provisoriska tillägg däri inräknade. Kommittén har icke ansett erforderligt, att särskild kompensation härför beredes nämnde befattningshavare, särskilt som den föreslagna lönegradsplaceringen kommer att medföra väsentligt ökade förmåner i pensionshänseende. Genom den av kommittén föreslagna inplaceringen av den för närvarande till lönegraden O 7 hänförda beställningen såsom chef för Karlskrona örlogsstation i lönegraden Ob 1 skulle den nuvarande innehavaren av ifrågavarande beställning, därest han övergår till det nya avlöningsreglementet, komma att få vidkännas en avsevärd löneminskning. Kommittén förutsätter, att nämnde beställningshavare, som enligt 11 § 2 mom. officersavlöningsreglementet är skyddad mot verkningarna av beställningens nedflyttning, därest han kvarstår på nuvarande lönebestämmelser, även i hän-

240 delse av övergång till det nya reglementet beredes kompensation för sådan löneminskning genom särskild övergångsbestämmelse. Lämpligen synes därvid böra så förfaras, att avlöning till beställningshavaren i fråga, så länge han kvarstår i beställningen, får utgå enligt de i det nya avlöningsreglementet innefattade bestämmelserna för lönegraden Ob 2. Genom särskilda övergångsbestämmelser torde även böra sörjas för att nuvarande innehavare av de beställningar av överstes tjänstegrad, som av kommittén föreslagits till inplacering i lönegraden Oa 6, i förekommande fall beredas kompensation för härav föranledd minskning i dem nu tillkommande löneförmåner. Såsom i ett tidigare sammanhang framhållits förutsätter lönekommittén, att den för närvarande till vissa äldre sergeanter och underofficerare av 2. graden utgående tillfälliga löneförbättringen slopas i samband med genomförandet av den militära löneregleringen. Då emellertid de av kommittén föreslagna lönebeloppen för underofficerare icke avvägts med tanke på att innefatta full kompensation för ett slopande av nämnda förmån, torde det enligt kommitténs mening få anses skäligt, att de beställningshavare, som vid militära avlöningsreglementets ikraftträdande kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring, övergångsvis i viss utsträckning bibehållas vid denna förmån utöver den lön, som tillkommer dem enligt reglementet. I viss anslutning till den avvägning av löneökningen mellan sergeanter med tillfällig löneförbättring och övriga sergeanter i högsta löneklass, som enligt underofficersförbundets förslag till lönebelopp för underofficerare skulle åvägabringas, torde denna löneförbättring lämpligen böra bestämmas att i runt tal motsvara två tredjedelar av den löneförbättring, som enligt kommitténs förslag till löneplan skulle tillkomma övriga beställningshavare med lön enligt högsta löneklassen av lönegraden UO 1. Med utgångspunkt härifrån vill lönekommittén uttala sig för att till nämnda beställningshavare måtte efter militära avlöningsreglementets ikraftträdande få utgå löneförbättring med nedanstående å de olika ortsgrupperna fördelade belopp för år, å vilka rörligt tillägg bör beräknas: O r t s g r u p p A B C D E F G H I Löneförbättring, kronor 186 195 204 213 222 231 240 249 258 En motsvarande anordning torde böra vidtagas beträffande de beställningshavare å övergångsstat i sergeantsgraden, vilka såsom ständigt tjänstgörande nu uppbära tillfällig löneförbättring. I det föregående har lönekommittén uttalat sig för att frågan om en rationalisering av arvodesväsendet vid försvarsväsendet göres till föremål för särskild utredning i syfte att denna fråga i ett sammanhang må kunna upptagas till prövning vid 1940 års riksdag. I avvaktan på denna prov-

241 ning böra under budgetåret 1939/40 de arvoden, vilka skulle innefattas i utredningen, fastställas att utgå med oförändrade belopp, å vilka dyrtidstillägg bör beräknas, i den mån sådant tillägg hittills utgått. Med avseende å sättet för dyrtidstilläggets beräknande å arvodesbeloppen synes härvid för enkelhetens skull lämpligen kunna så förfaras, att dyrtidstillägget fastställes att under hela budgetåret 1939/40 utgå med samma belopp, vartill tillägget med tillämpning av nu gällande bestämmelser skulle uppgått under budgetårets första kvartal. Vid utarbetandet av sitt förslag till militärt avlöningsreglemente har kommittén vidare utgått från att den nuvarande speciella lönetursrätten för kaptener vid generalstabskåren skulle upphöra och att frågan, huruvida och i så fall i vilken form ersättning för slopandet av denna lönetursrätt må vara påkallad för att fortfarande bereda generalstabsofficerarna förtur i lönehänseende, skulle upptagas till närmare granskning i samband med en blivande arvodesreglering. I avbidan på resultatet av utredningen i denna del torde under budgetåret 1939/40 frågan lämpligen kunna lösas på det sättet, att för de beställningshavare, vilka under samma budgetår tillträda kaptensbeställning vid generalstabskåren, fixeras ett arvode, motsvarande skillnaden mellan lönebeloppen enligt nuvarande officerslöneplan i den löneklass, i vilken vederbörande beställningshavare vid beställningens tillträdande inplacerats, och närmast högre löneklass. Dylikt arvode bör dock givetvis icke utgå till beställningshavare, som placeras i kaptenslönegradens högsta löneklass. Dyrtidstillägg å här omförmält arvode torde i förekommande fall böra fixeras till belopp, som med tillämpning av nuvarande bestämmelser skulle hava utgått vid tidpunkten för tillträdet, därest bestämmelserna då varit gällande. Vad angår de generalstabskaptener, vilka redan före reglementets ikraftträdande tillträtt sin beställning, komma dessa, enligt vad i det föregående förordats, att bibehållas vid sin före ikraftträdandet vunna lönetursrätt. Detsamma gäller beställningshavare, vilka enligt stadgandet i 9 § 1 mom. officersavlöningsreglementet tillträtt 12 löneklassen inom lönegraden O 4. Vid behandlingen av det militära arvodesväsendet har lönekommittén uttalat sig för att vissa arvoden skulle avskaffas utan annan kompensation än de ökade löneförmåner i allmänhet, som skulle följa med den militära löneregleringen. Dessa arvoden utgöras av dem, vilka för närvarande utgå till viss lakar- och veterinärpersonal i Boden, till furageuppbördsmän vid de olika försvarsgrenarna, till vissa specialingenjörer vid Karlskrona örlogsvarv, till tillsyningsmännen vid örlogsstationernas häkten och arrester samt till uppbördsmän vid örlogsstationernas läkaruppbörder. Lönekommittén förutsätter, att de befattningshavare, som omedelbart före löneregleringens ikraftträdande uppbära arvoden av här omförmälda slag, övergångsvis personligen bibehållas vid arvodena, så länge de innehava de befattningar, för vilkas bestridande denna ersättning avsetts, med den modifikatio16—817659

242 nen likväl, att — vad specialingenjörerna vid Karlskrona örlogsvarv angår — särskilt arvode icke bör utgå i den mån beställningshavarna bliva berättigade till vikariatsersättning jämlikt bestämmelserna i 25 § 1 mom. tredje stycket eller 2 mom. av förslaget till militärt avlöningsreglemente. Med hänsyn till verkningarna av nuvarande maximeringsregler synes det knappast vara påkallat att beräkna särskilt dyrtidstillägg å arvodena till lakar- och veterinärpersonalen i Boden eller — i förekommande fall — till nyssnämnda ingenjörspersonal. Å de i olika underofficersbefattningar utgående arvodena synes däremot böra beräknas dyrtidstillägg, förslagsvis efter samma grunder, som ovan föreslagits beträffande dylikt tillägg å de arvoden, som under nästkommande budgetår skulle utgå med oförändrade belopp i avvaktan på utredning rörande arvodesväsendet. Vidare bör uppmärksammas, att vissa särskilda övergångsanordningar kunna behöva meddelas för reglerande av lönetursrätten för underofficerare av 2. graden vid den enligt 1936 års försvarsbeslut nyinrättade musikavdelningen vid kustartilleriet. I 21 § officersavlöningsreglementet finnes intagen en föreskrift därom, att för beställningshavare, som enligt gällande bestämmelser äger uppbära inkvarterings- och servisbidrag eller enbart servisbidrag från vissa städer, skall å lönen avdragas ett belopp, motsvarande vad han sålunda uppbär från vederbörande stad. Ifrågavarande föreskrift grundar sig på den vissa städer av ålder åvilande skyldigheten att utgiva bidrag, varom nu sagts. Enligt vad lönekommittén inhämtat, har frågan om en avveckling av inkvarteringsoch servisbidragen nyligen varit föremål för särskild utredning inom försvarsdepartementet. Då denna fråga kan förväntas bliva löst inom en nära framtid, har kommittén ansett det icke vara påkallat att i militära avlöningsreglementet intaga någon motsvarighet till föreskriften i 21 § officersavlöningsreglementet. Intill dess frågan vunnit definitiv lösning, torde emellertid genom särskilda bestämmelser beställningshavare övergångsvis i förekommande fall böra bibehållas vid nuvarande skyldighet att å lönen vidkännas avdrag för vad han uppbär från vederbörande stad. Måhända bliva jämväl i övrigt vissa föreskrifter erforderliga för reglering av övergången till de nya avlöningsbestämmelserna. Beslut härom torde, såsom förut framhållits, böra meddelas av Kungl. Maj:t, som i dessa avseenden torde böra erhålla frihet att förfoga efter omständigheterna.

Ändring i gällande pensionsbestämmelser för försvarsväsendets personal. Genomförandet av lönekommitténs förslag till militärt avlöningsreglemente lärer påkalla vissa ändringar i militära tjänstepensionsreglementet och i allmänna familjepensionsreglementet för att skapa formell kongruens mellan löne- och pensionsbestämmelserna för försvarsväsendets beställningshavaro. I främsta rummet erfordras ändringar i de i 17 § militära tjänstepensionsreglementet samt 10 § allmänna familjepensionsreglementet meddelade bestämmelserna rörande pensionsunderlag och pensionsavdrag, varvid hänsyn torde böra tagas såväl till den nya uppställningen av löneplanerna som till den förskjutning i slutlönerna, vilken för vissa lönegrader blir följden äv kommitténs förslag till ändrad konstruktion av officerslöneplanerna. Även i vissa andra hänseenden torde de nya lönebestämmelserna påkalla formella jämkningar i gällande tjänste- och familjepensionsbestämmelser för försvarsväsendets personal. Dessa frågor falla emellertid ej under lönekommitténs uppdrag utan torde i stället — i enlighet med de direktiv, som meddelats de av chefen för finansdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts den 17 juni 1938 lämnade bemyndigande tillkallade sakkunniga för verkställande av revision av gällande lagstiftning om tjänste- och familjepension för statstjänstemän — komma att upptagas till behandling av nämnda sakkunniga.

Kostnadsberäkningar. Kostnader för löneplanernas genomförande. I fråga om kostnaderna för genomförande av en lönereglering för beställningshavare vid försvarsväsendet i enlighet med de av kommittén framlagda förslagen till löneplaner hava, på grundval av införskaffade uppgifter beträffande beställningshavarna (se Bilaga 2), beräkningar enligt kommitténs anvisningar utförts av den till kommitténs biträde förordnade matematikern, förste aktuarien i statens pensionsanstalt B. Kjellén. Beträffande grunderna för dessa beräkningar samt resultaten av desamma meddelas här nedan en av förste aktuarien Kjellén utarbetad redogörelse. Enligt nu gällande grunder för dyrtidstilläggs utgående stiga och falla — såsom i lönekommitténs betänkande angående civilt avlöningsreglemente erinrats — statens lönekostnader med stigande, respektive sjunkande levnadskostnadsindex. De i civila avlöningsreglementet meddelade och till införande jämväl i det militära lönesystemet föreslagna reglerna angående rörligt tillägg föranleda, att även i framtiden lönekostnaderna förändras vid växlande levnadskostnader. Då reglerna angående det rörliga tillägget till sin konstruktion förete vissa avvikelser från nuvarande dyrtidstilläggsgrunder, blir förskjutningen i lönekostnaderna vid en och samma förändring i levnadskostnadsindex icke densamma enligt nu gällande avlöningsbestämmelser och enligt kommitténs förslag. På grund härav måste givetvis en jämförelse mellan lönekostnaderna enligt nu gällande bestämmelser och kostnaderna enligt kommittéförslaget ge olika resultat vid skilda indexlägen. Med hänsyn härtill hava kostnadsberäkningarna beträffande den militära löneregleringen utförts för fyra olika indexlägen å den nu tillämpade indexskalan, nämligen indexlägena 156/157, 162/163, 166/167 och 168/169. För samtliga dessa indexlägen hava, vad angår rörligt tillägg å de föreslagna nya lönebeloppen, beräkningarna verkställts utifrån antagandet, att respektive indexlägen uppnåtts under en stigande prisrörelse; för indexläget 166/167 hava jämväl utförts beräkningar under antagande att detta läge nåtts vid sjunkande index. För vart och ett av de nämnda indexlägena har — med ledning av en vid betänkandet fogad tabell över beställningshavarnas fördelning å löneklasser och ortsgrupper {Bilaga 2, tab. 4) samt under hänsynstagande till de förändringar härutinnan, som kunna förutsättas till följd av kommitténs förslag inträda omedelbart vid det nya avlönings-

245 reglementets ikraftträdande — beräknats skillnaden mellan å ena sidan totala lönesumman enligt de föreslagna löneplanerna jämte därå belöpande rörligt tillägg, med inräknande därvid jämväl av kostnaderna för det föreslagna årliga ekiperingsbidraget å 180 kronor per beställningshavare, och å andra sidan lönesummorna enligt nu gällande löneplaner jämte förekommande provisoriskt dyrortstillägg samt dyrtidstillägg. Vid beräkningen av dyrtidstillägg har hänsyn tagits till att detta ej utgår å hela lönen utan endast å lönen minskad med tjänstepensionsavdrag. Föreskrifterna om öretalens bortfallande vid beräkning av dyrtidstillägget å månadslönebeloppen hava beaktats, och vidare har gällande maximigräns för dyrtidstillägget, respektive föreslagen maximigräns för det rörliga tillägget iakttagits; de särskilda tilläggen för barn under 16 års ålder hava däremot lämnats obeaktade. Vid beräkningarna har hänsyn icke tagits vare sig till den till vissa officerare och underofficerare nu utgående tillfälliga löneförbättringen eller till det särskilda lönetillägg, som vid ett slopande av denna löneförbättring skulle enligt kommitténs förslag övergångsvis utgå till vissa underofficerare. Kostnaderna för barntillägg samt för den tillfälliga löneförbättringen och densammas avveckling beröras närmare nedan. De på angivet sätt verkställda beräkningarna utvisa vid olika lägen av levnadskostnadsindex de kostnadsökningar, som redovisas i nedanstående sammanställning, vilken även upptager de kostnadssiffror, som framkomma, därest utgifterna för den av 1937 och 1938 års riksdagar såsom förskott å löneregleringen beslutade provisoriska avlöningsförstärkningen fråndragas: Beräknad kostnadsökning Utan frånräknande Vid frånräknande av provisorisk av- av provisorisk avlöningsförstärkning löningsförstärkning kronor kronor A. Vid indexläge 156j 157, stigande index: För officerare » underofficerare » civilmilitära beställningshavare m. fl. Summa kronor

1 304 000 1 122 000 298 000 2 724 000

959 000 794 000 195 000 1 948 000

För officerare » underofficerare » civilmilitära beställningshavare m. fl. Summa kronor

1 400 000 1 179 000 322 000 2 901 000

1 055 000 851 000 219 000 2 125 000

C. Vid indexläge 166/167, stigande index: För officerare » underofficerare » civilmilitära beställningshavare m. fl. Summa kronor

1 107 000 997 000 259 000 2 363 000

762 000 669 000 156 000 1 587 000

B. Vid indexläge 162/163, stigande index:

246 Beräknad kostnadsökning Utan frånräknande Vid frånräknande av provisorisk avav provisorisk avlöningsförstärkning löningsförstärkning kronor kronor D. Vid indexläge 1661167, fallande index: För officerare » underofficerare » civilmilitära beställningshavare m. fl. Summa kronor

1 639 000 1 326 000 384 000 3 349 000

1 294 000 998 000 281 000 2 573 000

E. Vid indexläge 168/169, stigande index: För officerare » underofficerare » civilmilitära beställningshavare m. fl. Summa kronor

1 488 000 1 235 000 347 000 3 070 000

1 143 000 907 000 244 000 2 294 000

F ö r ett n ä r m a r e b e d ö m a n d e av l ö n e r e g l e r i n g s k o s t n a d e r n a s storleksordn i n g h a r l ö n e k o m m i t t é n a n s e t t det v a r a av intresse att s a m m a n s t ä l l a dessa k o s t n a d e r m e d de n u v a r a n d e l ö n e k o s t n a d e r n a . B e r ä k n i n g a r r ö r a n d e dessa s e n a r e k o s t n a d e r h a v a verkställts för i n d e x l ä g e n a 162/163, 166/167 och 168/169. D ä r v i d h a v a f r a m k o m m i t följande b e l o p p , s o m i n n e f a t t a provisor i s k t dyrortstillägg s a m t dyrtidstillägg m e n ej b a r n t i l l ä g g eller tillfällig lönef ö r b ä t t r i n g (beträffande y t t e r l i g a r e detaljer r ö r a n d e b e r ä k n i n g a r n a h ä n v i s a s till de i b i l a g a 2 i n f ö r d a a n m ä r k n i n g a r n a till d e n i n ä m n d a b i l a g a i n g å e n d e tab. 1): Lönekostnader enligt nuvarande bestämmelser vid levnadskostnadsindex 162/163 166/167 168/169 A. För officerare: a) Utan inräknande av provisorisk avlöningsförstärkning b) Med inräknande av provisorisk avlöningsförstärkning

kronor

kronor

kronor

17 738 000

18 028 000

18 175 000

18 083 000

18 373 000

18 520 000

10 528 000

10 710 000

10 801 000

10 856 000

11 038 000

11 129 000

C. För civilmilitära beställningshavare m. fl.: a) Utan inräknande av provisorisk avlöningsförstärkning 4 307 000 b) Med inräknande av provisorisk avlöningsförstärkning 4 410 000

4 380 000

4 418 000

4 483 000

4 521 000

32 573 0 0 0 '

33 118 000

33 394 000

33 349 000

33 894 000

34 170 000

B. För underofficerare: a) Utan inräknande av provisorisk avlöningsförstärkning b) Med inräknande av provisorisk avlöningsförstärkning

Summa kronor: a) Utan inräknande av provisorisk avlöningsförstärkning b) Med inräknande av provisorisk avlöningsförstärkning

247 Med u t g å n g s p u n k t f r å n d e s s a siffror s a m t de i s a m m a n s t ä l l n i n g e n å sid. 245—246 a n g i v n a k o s t n a d e r n a för en lönereglering i enlighet m e d d e a v k o m m i t t é n föreslagna l ö n e p l a n e r n a h a v a för d e n av löneregleringen f ö r a n ledda g e n o m s n i t t l i g a p r o c e n t u e l l a l ö n e ö k n i n g e n erhållits följande v ä r d e n : Genomsnittlig löneökning i procent vid levnadskostnadsindex 162/163 166/167 166/167 168/169 stigande stigande fallande stigande index index index index

A. För officerare: a) Om den provisoriska ningen medräknas b) Om den provisoriska ningen ej medräknas B. För underofficerare: a) Om den provisoriska ningen medräknas b) Om den provisoriska ningen ej medräknas

avlöningsförstärk7-89

6-14

9-09

8-19

5-83

4-15

7-04

6-17

11-20

9-31

12-38

11-43

7-84

6-06

9-04

8-15

7-48

5-91

8-77

7-85

4-97

3-48

6-27

5-40

8-91

7-14

10-11

9-19

6'37

4*68

7*59

6*71

avlöningsförstärk-

avlöningsförstärkavlöningsförstärk-

C. För civilmilitära beställningshavare m. fl.: a) Om den provisoriska avlöningsförstärkningen medräknas b) Om den provisoriska avlöningsförstärkningen ej medräknas D. För samtliga ovannämnda a) Om den provisoriska ningen medräknas b) Om den provisoriska ningen ej medräknas

beställningshavare: avlöningsförstärkavlöningsförstärk-

S å s o m förut p å p e k a t s , i n g å i d e h ä r o v a n m e d d e l a d e k o s t n a d s s i f f r o r n a för lönereglering enligt k o m m i t t é n s förslag ej blott l ö n e p l a n e b e l o p p e n u t a n ä v e n det föreslagna å r l i g a e k i p e r i n g s b i d r a g e t å 180 k r o n o r . Utgifterna för d e t t a b i d r a g h a v a h ä r v i d för alla i n d e x l ä g e n b e r ä k n a t s till följande b e l o p p , nämligen för officerare » underofficerare » civilmilitär p e r s o n a l m . f 1

437 000 k r o n o r , 406 000 » samt 123 000 » Summa

966 000 k r o n o r .

Det m å a n m ä r k a s , a t t d e n för civilmilitär p e r s o n a l m . fl. u p p t a g n a siffr a n ä r att a n s e s å s o m n å g o t för h ö g , e n ä r e k i p e r i n g s b i d r a g icke skulle tillk o m m a civil p e r s o n a l o c h d e s s u t o m f ö r u t s a t t s icke k o m m a att u t g å till s a m t liga civilmilitära b e s t ä l l n i n g s h a v a r e .

248 I kapitlet om den militära lönenivån och löneplanerna har framhållits, att de av kommittén föreslagna löneplanerna för officerare innebära vissa omläggningar i löneplanekonstruktionen. Hänsyn till dessa omläggningar har i ovan refererade kostnadsberäkningar tagits, men då det torde vara av intresse att känna storleksordningen av de olika omläggningarnas inverkan på kostnaderna, må här anföras följande detaljsiffror, hänförande sig till indexläget 162/163. Införandet av en ny löneklass 3 i fänriksgraden har beräknats medföra en årlig kostnadsökning av ungefär 10 000 kronor. Löjtnantslönegradens utökning med en ny löneklass 7 har befunnits föranleda en ökad kostnad av i runt tal 75 000 kronor för år, vilken kostnad dock något reduceras genom att den tillfälliga löneförbättringen, som för närvarande beräknas belöpa sig till omkring 7 000 kronor för år, samtidigt skulle bortfalla. Den föreslagna omläggningen i majorslönegraden kommer i vissa fall avsärskilt tidig befordran att medföra någon kostnadsminskning, men genom den föreslagna utsträckningen av sneddningsregelns tillämpning kommer i andra fall ökad kostnad att uppstå. En verkställd stickprovsundersökning synes antyda, att i jämförelse med nuvarande förhållanden genomsnittligt sett skulle vinnas omkring ett års försteg i löneturshänseende vid majorsbefordran. Omläggningen i majorsgraden kan sålunda beräknas medföra en viss kostnadsökning, vars storlek givetvis blir beroende på växlingar i befordringsgången och alltså är svår att fastställa men som normalt kan antagas hålla sig omkring ett par tiotal tusen kronor årligen. I överstelöjtnantsgraden uppkomma enligt förslaget liknande förskjutningar, innebärande vid tidig befordran kostnadsminskning och eljest kostnadsökning. Enär i denna grad införts två nya löneklasser, en under och en över den nuvarande enda löneklassen, blir det här än vanskligare att utan detaljundersökningar av befordringsgången uppskatta den kostnadsökning, som genom löneklassomläggningen är att vänta. Den genomsnittliga löneförbättringen per beställningshavare torde här bliva något större än i majorsgraden, men då å andra sidan antalet beställningshavare i överstelöjtnantsgraden är blott ungefär hälften av antalet i majorsgraden, synes det kunna antagas, att storleksordningen av kostnadsökningen ej kommer att mera avsevärt avvika från den för majorsgraden angivna. Beträffande de genom omläggningarna i officerslöneplanen uppstående kostnadsökningarna må slutligen anföras, att den föreslagna uppdelningen av den nuvarande lönegraden O 6 för överstar på en lägre, dyrortsgraderad lönegrad 6 i den nya löneplanen Oa och en högre, icke dyrortsgraderad lönegrad 1 i en ny löneplan Ob beräknats medföra en ökning av ungefär 60 000 kronor för år i förhållande till nuvarande lönekostnad. Vid de här förut framlagda kostnadskalkylerna har, såsom nämnts, hän-

249 syn ej tagits till de i beställningshavarnas dyrtidstillägg för närvarande ingående särskilda tilläggen för barn under 16 års ålder och således ej heller till den kostnadsminskning, som kommer att inträda vid en successiv avveckling av dessa tillägg enligt den plan, som godtagits i samband med den nya civila löneregleringen. Kostnaden för barntillägg åt nu ifrågavarande beställningshavare uppskattas för närvarande till omkring 600 000 kronor, vilket belopp alltså motsvarar den kostnadsminskning, som vid avvecklingsperiodens utgång — efter 16 år — beräknas hava uppkommit. Såsom förut framhållits, har i kostnadsberäkningarna hänsyn ej heller tagits vare sig till kostnaderna för den till vissa officerare och underofficerare för närvarande utgående tillfälliga löneförbättringen eller till kostnaderna för det särskilda lönetillägg, som med anledning av nämnda löneförbättrings bortfallande skulle övergångsvis utgå till underofficerare. Kostnaderna för den tillfälliga löneförbättringen hava vid indexläget 162/163 uppskattats för officerare till det förut nämnda beloppet av ungefär 7 000 kronor och för underofficerare till ungefär 46 000 kronor. Det särskilda lönetillägg, som övergångsvis skulle utgå till underofficerare, vilka vid den militära löneregleringens ikraftträdande kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring, har, med inräknande av rörligt tillägg efter 3 procent, beräknats medföra en övergångskostnad å ungefär 31 000 kronor, vilken försvinner allteftersom dessa beställningshavare vinna befordran eller avgå. Kvarvarande beställningshavare i nuvarande lönegrad Uo 1 äro ej medtagna i beräkningarna. Vissa andra avlöningskostnader. Vid beräkningen av kostnaderna för den militära löneregleringen har man att taga hänsyn ej blott till ändringarna i själva löneplanerna samt i grunderna för rörligt tillägg utan även till åtskilliga andra avlöningsbestämmelser i det föreliggande förslaget, vilka gå ut på förbättringar i nuvarande löneregler. I fördyrande riktning verka sålunda förslagen om utsträckning av gällande förmån av kostnadsfri sjukledighet, om höjning av kallortstilläggen, om ändrade grunder i fråga om vikariatsersättnings bestämmande, om införande av utvidgade sjukvårdsförmåner, om ändrade grunder med avseende å sjötillägg och förmåner på grund av flygtjänstgöring, om förhöjd begravningshjälp i vissa fall samt om höjning av den till underofficerare vid första utnämning utgående ekiperingshjälpen. Endast beträffande vissa av de nu angivna ändringsförslagen kunna merutgifterna för statsverket med någon större grad av tillförlitlighet på förhand beräknas. Den föreslagna uppräkningen av kallortstilläggen har beräknats föranleda en årlig kostnadsökning av omkring 10 000 kronor. Beträffande sjötilläggen har en approximativ uppskattning givit vid handen, att de av kommittén föreslagna bestämmelserna, därest de varit i tillämpning under budgetåret 1937/1938, skulle hava medfört en kostnadsökning av omkring 50 000 kronor. Förslaget om särskild förhöjning i vissa fall av

250 begravningshjälp torde kunna beräknas medföra en kostnadsökning av inemot 10 000 kronor för år. Beträffande ändringsförslagen i övrigt är kommittén icke i tillfälle att framlägga några kostnadsberäkningar. Av dessa förslag torde emellertid endast sjukvårdsförmånernas utvidgande representera någon mera betydande kostnadsökning. Till ledning för en approximativ kostnadsberäkning i förevarande hänseende må nämnas, att vid kommunikationsverken utgifterna för sjukvård under år 1935 utgjorde genomsnittligt icke fullt 30 kronor per sjukvårdsberättigad tjänsteman. Om man tager i betraktande allenast tjänstgöringens beskaffenhet, torde det vara att antaga, att sjukvårdskostnaden vid försvarsväsendet genomsnittligt per beställningshavare ej mera avsevärt kommer att avvika från motsvarande kostnad vid kommunikationsverken. Däremot torde kostnaden för tjänsteläkarorganisationen kunna antagas ställa sig icke oväsentligt lägre vid försvarsväsendet än vid kommunikationsverken. Om man med hänsyn härtill uppskattar sjukvårdskostnaden vid försvarsväsendet till 20 a 25 kronor per år och beställningshavare, skulle kostnaden för officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare m. fl. röra sig omkring 125 000 kronor årligen.

Förslag till

Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för b e s t ä l l n i n g s h a v a r e v i d f ö r s v a r s v ä s e n d e t (militära a v l ö n i n g s reglementet). 1 avd.

Allmänna

bestämmelser.

1 §• 1 mom. Detta reglemente äger tillämpning dels å ordinarie officers- och Reglementets underofficersbeställningar å aktiv stat,' dels å de ordinarie beställningar i område ' -I?!fnm.m. ^8i," ° ° övrigt vid försvarsväsendet, vilka bestämmas genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, dels ock å extra ordinarie fänriksbeställningar. De beställningar, för vilka reglementet sålunda skall gälla, upptagas i en av Kungl. Maj:t fastställd, vid reglementet såsom bilaga fogad tjänsteförteckning. 2 mom. Antalet ordinarie beställningar bestämmes genom vederbörliga av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda stater eller personalförteckningar. Antalet extra ordinarie fänriksbeställningar bestämmes av Kungl. Maj:t. 3 mom. Ordinarie beställning, vara reglementet äger tillämpning, tillsättes, i enlighet med vad därom är särskilt stadgat, genom fullmakt eller konstitutorial eller genom förordnande på viss tid eller tills vidare. Tillsättning genom konstitutorial innebär, att beställningshavare kan i administrativ väg avsättas från sin beställning på grund av fel eller försummelse i tjänsten. Extra ordinarie fänrik antages av vederbörande försvarsgrenschef medelst skriftligt antagningsbevis. Entledigande av extra ordinarie fänrik av annan anledning än tjänstefel sker genom beslut av försvarsgrenschefen efter skriftlig uppsägning senast tre månader före anställningens upphörande. 2 §• / mom. Beställningshavare äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggs-

Avlöning,

252 bestämmelser, som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av Kungl. Maj:t. Avlöning utgöres dels av lön jämte i reglementet angivna fasta lönetillägg och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg. Enligt föreskrift i vederbörliga stater utgår i vissa beställningar, vilka tillsättas medelst förordnande tills vidare, i stället för lön arvode till samma belopp som eljest med dylik beställning förenad lön; och skall beträffande sådant arvode vad i detta reglemente stadgas angående lön äga motsvarande tillämpning. 2 mom. Är beställningshavare berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension eller årligt understöd, beror på Kungl. Majrts prövning, om och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske; dock att sådant avdrag ej må äga rum på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal. 3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från och med den dag beställningen enligt utnämningshandling eller antagningsbevis tillträdes till och med den dag beställningen frånträdes. Angående beställningshavares skyldighet att å avlöningen vidkännas pensionsavdrag samt angående skyldighet för ordinarie beställningshavare att avgå från beställningen stadgas i gällande bestämmelser om tjänste- och familjepension. A mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträffande särskild ersättning utbetalning i annan ordning är stadgad eller eljest finnes lämpligen böra ske. 3 §• Tjänstgöringsföreskrifter

l mom.

Beställningshavare

är underkastad

de

tjänstgöringsföreskrif•

förfivttnings-ter' s o m meddelas i de för krigsmakten gällande reglementen, mskyldighet struktioner eller andra dylika författningar. Han är ock pliktig underkasta sig den vidsträcktare eller ändrade tjänstgöring, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation av försvarsväsendet eller eljest kan varda stadgad. 2 mom. Beställningshavare är vidare pliktig underkasta sig den förflyttning till annan förläggningsort eller till annan beställning eller befattning vid försvarsväsendet, vilken må beslutas antingen av Kungl. Maj:t eller ock av vederbörlig myndighet med stöd av myndigheten i reglemente, instruktion eller annan dylik författning tillagd befogenhet.

Förening av in m

er m

1 mom. Med beställning, som avses i detta reglemente, må icke förenas ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed järn-

253 förlig kommunal befattning, så framt icke Kungl. Maj:t och riksdagen beträffande viss beställning annorlunda beslutat. Beträffande kommunal lakar- eller veterinärtjänst skall dock gälla vad i 2 mom. stadgas. 2 mom. Utan tillstånd av Kungl. Maj:t eller, vad angår innehavare av beställning, som tillsättes av annan myndighet än Kungl. Maj-.t, av den myndigheten må beställningshavare ej heller åtaga sig: kommunal lakar- eller veterinärtjänst; uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte; befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, som nyss sagts; eller annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag. Tillstånd må beviljas endast för så vitt uppdraget eller befattningen prövas icke inverka hinderligt för tjänstutövningen i beställningen och bör, där så lämpligen kan ske, avse viss tid. Vad här ovan stadgas gäller icke i fall, där Kungl. Maj:t eller den myndighet, som äger bevilja tillstånd, meddelat uppdrag eller tillsatt tjänstebefattning, varom i detta moment är fråga. 3 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, varom i 1 och 2 mom. förmäles, att beställningshavare tillfälligtvis icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra framställning om ledighet i erforderlig omfattning. A mom. I fråga om förbud för innehavare av viss beställning eller befattning att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som lämpligen icke bör förenas med tjänstutövningen, äger Kungl. Maj:t utfärda erforderliga föreskrifter.

2 avd. Ordinarie beställningshavare. 1 kap. Löneplaner och löneklassplacering. 5 §• Löneplaner: Löneplan Oa. (Officerare i allmänhet.) O r t s

Lönegrad Löneomfattar klass nr löneklasserna nr

nr

1—3

3—7

10—12

12—14

15 B

D

C

E

Å r s l ö n ,

F

G

H

I

k r o n o r

2 868

2 988

3 108

3 228

3 348

3 468

3 588

3 708

3 828

3 318

3 456

3 594

3 732

3 870

4 008

4 146 4 284

4 422

3 768

3 924

4 080

4 236

4 392

4 548

4 704 4 860

5 016

4 266

4 434

4 602

4 770

4 938

5 106

5 274

5 442

5 610

4 764

4 944

5 124

5 304

5 484

5 664

5 844

6 024

6 204

5 286

5 484

5 682

5 880

6 078

6 276

6 474

6 672

6 870 7 596

5 868

6 084

6 300

6 516

6 732

6 948

7 164 7 380

6 588

6 813

7 038

7 263

7 488

7 713

7 938 8 163 8 388

7 380

7 605

7 830

8 055

8 280

8 505

8 730

8 175

8 400

8 625

8 850

9 075

9 300

9 525 9 750 9 975

8 910

9 135

9 360

9 585

9 810 10 035 10 260 10 485 10 710

9 645

9 870 10 095 10 320 10 545 10 770 10 995 11220 11 445

10 125 10 350 10 575 10 800 11 025 11 250 11 475 11 700 11 925

10 605 10 830 11 055 11 280 11 505 11 730 11 955 12 180 12 405

12 210 12 435 12 660 12 885 13 110 13 335 13 560 13 785 14 010

7—10

4 A

g r u p p

8 955

9 180

Löneplan Ob. (Officerare i vissa chefsbeställningar.) Lönegrad och löneklass nr

Årslön kronor

Lönegrad och löneklass nr

Årslön kronor

Lönegrad och löneklass nr

Årslön kronor

Lönegrad och löneklass nr

Årslön kronor

15 000

16 000

18 000

22 000

255 Löneplan UO. (Underofficerare.) O r t s

Lönegrad

nr

omfattar löneklasserna nr 1—5

3—7

5—9

Löneklass nr

A

B

C

g r u p p

D

F

E

Å r s l ö n ,

G

H

I

k r o n o r 3 798

2 838

2 958

3 078

3 198

3 318

3 438

3 558 3 678

3 084

3 210

3 336

3 462

3 588

3 714

3 840

3 330

3 468

3 606

3 744

3 882

4 020

4 158 4 296

3 606

3 756

3 906

4 056

4 206

4 356

4 506

4 656 4 806

3 936

4 098

4 260

4 422

4 584

4 746

4 908

5 070 5 232

4 278

4 446

4 614

4 782

4 950

5 118

5 286 5 454 5 622

4 608

4 785

4 962

5 139

5 316

5 493

5 670

5 847

6 024

4 938

5 124

5 310

5 496

5 682

5 868

6 054

6 240

6 426

5 268

5 466

5 664

5 862

6 060

6 258

6 456

6 654

6 852

H

I

3 966 4 092 4 434

Löneplan Ca. (Civilmilitära och civila beställningshavare i allmänhet.) O r t s g r u p p

Lönegrad

nr

omfattar löneklasserna nr 1—5

Löneklass nr

A

B

D

C

E

Å r s l ö n , 1

1 938

2 016

2 094

2 172

F

G

k r o n o r 2 250

2 328

2 406 2 484

2 562

2—6

2 070

2 154

2 238

2 322

2 406

2 490

2 574

3—7

2 202

2 292

2 382

2 472

2 562

2 652

2 742 2 832

2 658 2 742

4—8

2 334

2 430

2 526

2 622

2 718

2 814

2 910 3 006 3 102

5—9

2 466

2 568

2 670

2 772

2 874

2 976

3 078

3 180

3 282

6—10

2 601

2 709

2 817

2 925

3 033

3 141

3 249

3 357

3 465

7—11

2 739

2 853

2 967

3 081

3 195

3 309

3 423

3 537

3 651

8—12

2 877

2 997

3 117

3 237

3 357

3 477

3 597

3 717

3 837

2 922

9—13

3 015

3 141

3 267

3 393

3 519

3 645

3 771

3 897

4 023

10—14

3 153

3 285

3 417

3 549

3 681

3 813

3 945

4 077

4 209

11—15

3 291

3 429

3 567

3 705

3 843

3 981

4 119 4 257

4 395

12—16

3 438

3 582

3 726

3 870

4 014

4 158

4 302

4 446

4 590

13—17

3 630

3 780

3 930

4 080

4 230

4 380

4 530

4 680 4 830

14—18

3 822

3 978

4 134

4 290

4 446

4 602

4 758

4 914 5 070

15—19

4 050

4 212

4 374

4 536

4 698

4 860

5 022

5 184

16—20

4 278

4 446

4 614

4 782

4 950

5 118

5 286

5 454 5 622

17—21

4 596

4 773

4 950

5 127

5 304

5 481

5 658

5 835

5 346 6 012

256 Löneplan Ca (forts.). O r t s

Lönegrad

nr

omfattar löneklasserna nr

Löneklass nr

A

B

g r u p p F

E

D

G

Å r s l ö n ,

G

H

I

k r o n o r

18—22

4 926

5 112

5 298

5 484

5 670

5 856

6 042

6 228

6 414

19—23

5 256

5 451

5 646

5 841

6 036

6 231

6 426

6 621

6 816

20—23

5 586

5 793

6 000

6 207

6 414

6 621

6 828

7 035

7 242

21—24

5 916

6 135

6 354

6 573

6 792

7 011

7 230

7 449

7 668

22—25

6 300

6 525

6 750

6 975

7 200

7 425

7 650

7 875

8 100

23—26

6 750

6 975

7 200

7 425

7 650

7 875

8 100

8 325

8 550

24—27

7 230

7 455

7 680

7 905

8 130

8 355

8 580

8 805 9 030

25—28

7 725

7 950

8 175

8 400

8 625

8 850

9 075 9 300

26—29

8 220

8 445

8 670

8 895

9 120

9 345

9 570

27—30

8 715

8 940

9 165

9 390

9 615

9 840 10 065 10 290 10 515

28—31

9 210

9 435

9 660

9 885 10 110 10 335 10 560 10 785 11 010

29—32

30—33

9 930 10 155 10 380 10 605 10 830 11 055 11280 11 505 10 200 10 425 10 650 10 875 11 100 11325 11 550 11775 12 000 10 695 10 920 11 145 11 370 11595 11 820 12 045 12 270 12 495

31 32 33

9 525

9 795 10 020

9 705

11 190 11415 11640 11 865 12 090 12 315 12 540 12 765 12 990 11 700 11 925 12 150 12 375 12 600 12 825 13 050 13 275 13 500

Löneplan Cb. (Civilmilitär personal i vissa chefsbeställningar.) Lönegrad och löneklass nr

Årslön kronor

Lönegrad och löneklass nr

Årslön kronor

Lönegrad och löneklass nr

Årslön kronor

14 000

17 000

18 000

6 §. Lönegrader Den lönegrad, till vilken varje särskild beställning är att hänföra, anoch löne- gives i tjänsteförteckningen. För beställningshavare med lön enligt lönegrad, upptagande mera än en löneklass, fastställes den löneklass, enligt vilken lönen skall utgå, i enlighet med föreskrifterna i 7—9 samt 12—15 §§. Inom löneklass bestämmes lönebeloppet i förekommande fall efter den ortsgrupp, till vilken beställningshavarens förläggningsort blivit hänförd. Fördelningen av förläggningsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av Kungl. Maj:t med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna.

257 Gemensamma bestämmelser om löneklassplacering m. m. 7 §•

/ mom. Vid tillträdandet av ordinarie beställning inom lönegrad, som Be upptager mer än en löneklass, erhåller beställningshavare lön enligt den ]d ° a " lör lönegraden fastställda lägsta löneklassen, där ej föreskrifterna i 8, 9 och 11—15 §§ giva anledning till avvikelse härutinnan. 2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas beställningshavaren till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 3 mom. här nedan eller i 8, 9 och 11—15 §§. 3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått. I övrigt gäller såsom villkor för beställningshavares uppflyttning till högre löneklass, a) att beställningshavaren under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst, dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas jämväl semester ävensom tjänstledighet, som avses i 18 § 1—3 mom. eller i 19 §; b) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid beställningshavaren tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången förseelse, för vilken beställningshavaren särskilt bestraffats, må tagas endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet: samt c) att beställningshavaren icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern. Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas, utan att beställningshavaren erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed. A mom. Har beställningshavare, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom. andra stycket punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat. 1 7 — 817659

258 8 §• Löneklassi mom. Beställningshavare, som befordras till beställning inom högre P befordran1 lönegrad av samma löneplan, skall placeras lägst i löneklassen närmast över inom samma den, som h a n i den lägre beställningen senast tillhörde. Dessutom skall för onep an. b e s t ä m m a n d e av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre beställningen tagas i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder beställningshavaren i den lägre beställningen tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund av föreskriften i första stycket eller stadgandet i 7 § 1 mom. skall hänföras. 2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den, vilken vinner befordran till ordinarie beställning från förordnande med vikariatslön, varom förmäles i 25 § 4 mom. Beställningshavare, som från förordnande med vikariatslön befordras till beställning inom samma lönegrad som den, vilken han under förordnandet tillhört, må dock icke placeras i högre löneklass än som skulle hava tillkommit honom, om han erhållit den ordinarie beställningen vid tidpunkten för tillträdandet av förordnandet.

LöneklassBeställningshavare, som övergår till beställning tillhörande annan under öveTgånltiii ^ § intagen löneplan än den han före övergången tillhört, skall i den nya annan löne- beställningen hänföras lägst till den löneklass, för vilken lönen i samma ortsgrupp närmast överstiger den avlöning han i den tidigare beställningen ägt uppbära; dock att lönen icke må utgå enligt högre löneklass än den högsta för den nya beställningen gällande. Därjämte skall för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den nya beställningen tagas i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder beställningshavaren i den tidigare beställningen tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen med den lägre lönen. 10 §. Avlöning vid 1 mom. Varder beställningshavare på grund av bestämmelse i 3 § föror y ning fjy^ a ( j fi\\ annan beställning inom samma lönegrad, skall han bibehållas vid den löneklassplacering, han vid förflyttningen innehade. 2 mom. Förflyttas beställningshavare på grund av bestämmelse i 3 § utan eget förvållande till beställning inom lägre lönegrad av samma löneplan, skall såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner så anses, som om han fortfarande tillhörde den högre lönegraden. Har förflyttning till beställning inom lägre lönegrad av samma löneplan föranletts av beställningshavarens förhållande i tjänsten, utgår avlöning enligt den lägre lönegraden, dock att lön icke i något fall må utgå enligt lägre löneklass än den för beställningshavaren före förflyttningen gällande.

259 3 mom. Varder beställningshavare på grund av bestämmelse i 3 § förflyttad till beställning inom lägre lönegrad av annan under 5 § intagen löneplan, äger Kungl. Maj:t, i anslutning till de i 2 mom. innefattade grunderna, besluta om hans placering i löneklass. Med lägre lönegrad skall härvid förstås lönegrad, för vilken slutlönen i samma ortsgrupp understiger slutlönen inom den lönegrad, beställningshavaren före förflyttningen tillhörde. A mom. Nedflyttas beställning till lägre lönegrad, skall den, som då innehar beställningen, såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner anses fortfarande tillhöra den högre lönegraden. Särskilda bestämmelser om löneklassplacering för beställningshavare, tillhörande löneplanerna Oa och UO. 11 §• Vad i 8 § 1 mom. stadgas i fråga om löneklassplacering vid befordran till Löneklassbeställning inom högre lönegrad av samma löneplan skall äga motsvarande P befordran tillämpning beträffande den, som vinner befordran till ordinarie beställning, frånbeställtillhörande löneplan Oa, från beställning såsom extra ordinarie fänrik. e"J"f ordinarie fänrik. 12 §. För den, som tillträder underofficersbeställning tillhörande lönegraden LöneklassUO 1, skall, där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löne- befordran tm klassplacering i enlighet med föreskrifterna i 7 § 1 mom., vid bestämmande lägsta underav begynnelselön och av tidpunkt för löneklassuppflyttning så anres, som ställning6 om beställningen tillträtts vid nedan angiven tidpunkt, nämligen: a) i fråga om sergeant vid armén sex år efter avläggandet av furirsexamen; b) i fråga om musiksergeant vid armén samt musikunderofficer av 2. graden vid kustartilleriet nio år efter det beställningshavaren vunnit fast anställning vid krigsmakten, dock ej tidigare än vid uppnådda 27 års ålder; c) i fråga om underofficer av 2. graden vid marinen, med undantag av musikunderofficer av 2. graden vid kustartilleriet, två år efter det beställningshavaren kunnat räkna kompetens för befordran till flaggkorpral; samt d) i fråga om sergeant vid flygvapnet fem år efter avläggandet av furirsexamen. Såsom förutsättning för tillämpning av vad nu stadgats skall gälla, att beställningshavaren omedelbart före tillträdandet av underofficersbeställningen varit i en följd fast anställd vid krigsmakten under den tidrymd, som för vederbörande beställning angives under a)—d) här ovan. Där avbrott i den fasta anställningen förekommit, ankommer på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida beställningshavaren må placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras.

260 13 §. Löneklassi mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande sär(fvergång från skilda omständigheter prövas skäligt, må Kungl. Maj:t kunna medgiva, att reservstat beställningshavare, som från reservstat eller reserv övergår till beställning m rmCrV m o m någon av löneplanerna Oa och UO, placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras. Föreligga eljest beträffande den, som tillträder beställning, tillhörande någon av nyssnämnda löneplaner, med hänsyn till föregången långvarig statsanställning och därunder åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras, må medgivande i sådant hänseende kunna lämnas av Kungl. Maj:t. 2 mom. Beställningshavare må icke på grund av bestämmelserna i 1 mom placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller för den nya beställningen.

Särskilda bestämmelser om löneklassplacering för beställningshavare, tillhörande löneplan Ca. 14 §. Löneklass1 mom. Vad i 8 § 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga övergång f r å n o m ^en, vilkeii vinner befordran till beställning, tillhörande löneplan Ca, befattning, från sådan ordinarie befattning i statens tjänst, för vilken avlöningen fastS ses Tregle- s t ä l l t s e n l i g t samma grunder, som tillämpats i detta reglemente, eller från mentet, m. m. extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t fastställd löneplan. Beställningshavare, som från extra ordinarie befattning befordras till ordinarie beställning inom samma lönegrad som den, vilken han i den extra ordinarie befattningen tillhört, må dock icke placeras i högre löneklass än som skulle hava tillkommit honom, om han erhållit den ordinarie beställningen vid tidpunkten för tillträdandet av den extra ordinarie befattningen. 2 mom. Därest beställningshavare omedelbart före tillträdandet av beställning, tillhörande löneplan Ca, i statens tjänst innehade ordinarie befattning, för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre eller eljest från reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i 8 § 1 mom. icke kunna tillämpas å honom, eller ock anställning med avlöning enligt kollektivavtal, skall han i den nya beställningen hänföras lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning, han i den tidigare anställningen ägt uppbära. Erforderliga bestämmelser rörande vad som skall förstås med avlöning i den tidigare anställningen meddelas av Kungl. Maj:t.

261 3 mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter prövas skäligt, må Kungl. Maj:t kunna medgiva, att beställningshavare, vilken tillträder beställning, tillhörande löneplan Ca, placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras: a) där beställningshavaren omedelbart före tillträdet innehade icke-ordinarie befattning i statens tjänst med arvode eller med avlöning enligt personligt kontrakt; b) där beställningshavaren omedelbart före tillträdet innehade antingen extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t fastställd löneplan eller ock förordnande med vikariatslön och därvid tillhörde högre lönegrad än den, till vilken den ordinarie beställningen är hänförd; c) där beställningshavaren tidigare, om ock ej omedelbart före tillträdet, under avsevärd tid innehaft befattning eller förordnande, som under b) sägs; d) där beställningshavaren övergår från reservstat eller reserv. Föreligga eljest beträffande den, som tillträder beställning, tillhörande löneplan Ca, med hänsyn till föregången långvarig statsanställning och därunder åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras, må medgivande i sådant avseende kunna lämnas av Kungl. Maj:t. A mom. Har beställningshavare före tillträdandet av beställning, tillhörande löneplan Ca, under avsevärd tid antingen innehaft kommunal befattning eller ock i annan icke statlig anställning utfört arbete av allmännyttig beskaffenhet, må Kungl. Maj:t, där så prövas skäligt, kunna lämna medgivande, varom i 3 mom. förmäles. 5 mom. Beställningshavare, som efter egen ansökning eller därom uttryckt önskan erhåller antingen a n n a n beställning inom samma lönegrad eller beställning inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass han före tillträdandet av den nya besfällningen innehade. 6 mom. Beställningshavare må icke på grund av bestämmelserna i denna paragraf placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller för den nya beställningen. 15 §. Undantagsvis och där försvarsväsendets intresse sådant påkallar, må UndantagsKungl. Maj:t för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss be- s e ^ ^ i ö n e ställning, för vilken lön utgår enligt löneplan Ca, eller för sådan persons klassplacebibehållande vid beställningen k u n n a tilldela honom lön enligt högre löneklass inom vederbörande lönegrad än den, till vilken h a n enligt de i 7 § 1 mom. samt 8 § 1 mom. och 14 § angivna grunderna skolat hänföras.

262 Är fråga om bibehållande vid beställningen av i första stycket avsedd beställningshavare, som redan kommit i åtnjutande av lön enligt lönegradens högsta löneklass, äger Kungl. Maj:t under enahanda förutsättning bevilja lön enligt än högre löneklass, där sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklasser över den högsta för lönegraden gällande.

2 kap.

Semester och tjänstledighet. 16 §.

Semester.

i mom. Beställningshavare äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:

Beställningshavare, tillhörande lönegraderna Oa 1, Ca 1—10 Beställningshavare, tillhörande lönegraderna Oa 2, UO 1—3, Ca 11—23 Beställningshavare, tillhörande lönegraderna Oa 3—6, Ob 1—4, Ca 24—30, Cb 1—3

Intill det år, under vilket beställningshavaren fjoller 40 år

Från och med det år, under vilket beställningshavaren fyller 40 år

20 dagar

30 dagar

»

»

»

»

2 mom. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena full semester icke kunnat beredas beställningshavare före kalenderårets utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första kvartalet nästpåföljande år. Beställningshavare, som har sin förläggningsort å plats, där kallortstillägg utgår, må kunna medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år. 3 mom. Därest beställningshavare tillträder eller av annan anledning än avgång med ålderspension skall frånträda beställning vid annan tidpunkt än vid årsskiftet, beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under vilken beställningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, avrundas semestern till närmast högre dagantal. A mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må beställningshavare, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 20 eller 21 §, icke komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning. 5 mom. Beställningshavare, som har sig anförtrodd penninguppbörd eller kontroll å sådan uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av vederbörande myndighet.

263 17 §• För tid, under vilken beställningshavare åtnjuter tjänstledighet från sin Tjänstledigbeställning, skall med hans avlöning förhållas på sätt i 18—22 §§ stadgas, h e t s a v d r a eså framt icke Kungl. Maj:t finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Vid tjänstledighet förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighetsavdrag, äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag. A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna i följande tabeller: Löneplan Oa. Löneklass nr

A-avdrag för d a g kronor

B-avdrag för d a g kronor

Löneklass nr

A-avdrag för d a g kronor

B-avdrag för d a g kronor

1-50

3-00

4-30

8-60

1-80

3-60

5-00

10-00

2-10

4-20

5-70

11-40

2-40

4-80

6-40

12-80

2-70

5-40

6-90

13-80

7-40

14-80

9-00

18-00

ii

3-00

6-00

i

3-40

6-80

3-80

7-GO

Löneplan Ob. Löneklass nr

A-avdrag för d a g kronor

B-avdrag för d a g kronor

Löneklass nr

A-avdrag för d a g kronor

B-avdrag för d a g kronor

10-00

20-00

12-50

25-00

11-00

22-00

15-50

31-00

Löneplan UO. Löneklass nr

A-avdrag för d a g kronor

B-avdrag för d a g kronor

Löneklass nr

A-avdrag för d a g kronor

B-avdrag för d a g kronor

1-50

3-00

2-40

4-80

1-60

3-20

2-60

5-20

1-80

3-60

2-80

5-60

2-00

4-00

3-00

G-00

2-20

4-40

264 Löneplan Ca. Löneklass nr

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

Löneklass nr

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor 5-60

0-80

1-60

2-80

0-90

1-80

3-00

6-00

1-00

2-00

3-20

6-40

1-10

2-20

3-40

6-80

1-20

2-40

3-60

7-20

1-30

2-60

3-90

7-80

1-40

2-80

4-20

8-40

1-50

3-00

1-50

9-00

1-60

3-20

5-00

10-00

1-70

3-40

5-50

11-00

1-80

3-60

(5-00

12-00

1-90

3-80

6-50

13-00

2-00

4-00

7-00

14-00

2-10

4-20

7-50

15-00

2-20

4-40

8-00

16-00

2-40

4-80

8-50

17-00

2-60

5-20

Löneplan Cb. Löneklass nr

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

Löneklass nr

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

12-50

25-00

9-00

18-00

11-75

23-50

G-avdraget utgöres av samtliga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner. I vad mån beställningshavare, som har att vidkännas G-avdrag, skall avstå jämväl övriga med beställningen förenade avlöningsförmåner, beror på prövning i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer. 18 §. 1 mom. Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall beställningshet för offentligt uppdrag. havare a) vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och beställningshavaren icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom ledamot av riksdagen; b) vidkännas G-avdrag, där fråga är om anställning hos riksdagen eller Tjänstledig-

265 dess revisorer eller hos kyrkomötet eller om uppdrag att deltaga i eller biträda vid utredning, som beslutats av Kungl. Maj:t eller, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, av departementschef eller myndighet (kommitté- eller sakkunniguppdrag). 2 mom. Där beställningshavare i förekommande fall åtnjuter tjänstledighet antingen för fullgörande av honom såsom beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande militär tjänstgöring eller ock för genomgående av utbildningskurs för äldre reservofficerare eller för fullgörande av värnpliktstjänstgöring, skall han under sådan ledighet vidkännas B-avdrag. 3 mom. Under tjänstledighet, som enligt medgivande av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande försvarsgrenschef, användes för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna tjäna försvarsväsendets intressen, skall beställningshavare äga åtnjuta oavkortad lön. A mom. Då beställningshavare i andra fall än här ovan under 1—3 mom. omförmälts åtnjuter tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf är fråga, skall han vidkännas C-avdrag. 19 §. / mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav för- Tjänstlediganletts sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall beställningshavare åt- a® 0iYCksfåii i njuta oavkortad lön. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt tjänsten m allmän lag är att hänföra till olycksfall i arbete. " m' 2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där beställningshavare på grund av sin tjänst blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller han i tjänsten ådragit sig yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning åtnjutit tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittas spridning. Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gällande lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för så vitt den ej enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom. 20 §. 1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra Tjänstledigfall än som avses i 19 §, skall beställningshavare ^ J sjukdom a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och m. m. samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen: för beställningshavare, tillhörande lönegraderna Oa 1, Ca 1—10 Oa 2, UO 1—3, Call—23 Oa 3—6, Ob 1—4, Ca 24—30, Cb 1—3

25 dagar 20 10

» ;

266 b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver. 2 mom. Har beställningshavare beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas B-avdrag. 3 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må beställningshavare, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom. sägs, vid ledighet på grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad lön, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning. 21 §. TjänstledigVid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall beställningshavare het för enskild angelä- a) uppbära oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande genhet. av flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan, dock högst tre dagar; b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan personalsammanslutning, som avser att tillvarataga beställningshavarnas intressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår; c) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan enskild angelägenhet av vikt, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår; samt d) vidkännas G-avdrag i andra fall än här ovan under a)—c) sägs. 22 §. Nedsättning Där beställningshavare av anledning, som enligt stadgandena i 18—21 §§ av . tjänstgö- m e d f ö r tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden, J ringstid.

°

o

o

.

...

skall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omtattnmg, v a n tjänstgöringstiden nedsatts. 23 §. Avstängning 1 mom. För tid, under vilken beställningshavare undergår arreststraff Eran tjänstgö- m e d fö r bud att tjänstgöra, skall han vidkännas B-avdrag. rmg

m. m.

J O

<->

Beställningshavare, som undergår annat frihetsstraff eller som är avstängd från tjänstgöring eller hålles häktad för brott, skall under tiden vidkännas C-avdrag, så framt ej prövas skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen. Prövas undergånget arreststraff icke böra räknas vederbörande till last, finnes avstängningsåtgärd hava varit obefogad eller blir för brott häktad frikänd, skall vad av hans avlöning sålunda innehållits till honom utbetalas. Vad här stadgats i fråga om beställningshavare, vilken hålles häktad för brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles

267 såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, beställningshavaren skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet. 2 mom. Avhåller sig beställningshavare från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall han för den tiden vidkännas C-avdrag. 3 kap.

F a s t a l ö n e t i l l ä g g o c h särskilda e r s ä t t n i n g a r . 24 §.

Till beställningshavare, som har sin förläggningsort å plats inom rikets Kallortstiiinordliga delar, där vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna i övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende, utgår kallortstillägg med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen: för kallortsklass

90 kronor I . II . . 150 » III . . 240 »

för kallortsklass IV . . 360 kronor » » » V . . 540 » VI . . 720

Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå, och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna meddelas av Kungl. Maj:t. 25 §. 1 mom. Beställningshavare med lön enligt någon av löneplanerna Oa, VikariatserUO och Ca, vilken förordnas eller kommenderas att såsom vikarie uppe- ssättning ocl hålla sådan beställning eller befattning inom högre lönegrad av den löne- vikariatslön o ö rad av den löneplan beställningshavaren tillhör, som enligt stat eller eljest i behörig ordning meddelade föreskrifter skall bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad, äger uppbära vikariatsersättning. Dylik ersättning utgår med belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan de i nedanstående tabeller angivna beloppen för, å ena sidan, den lönegrad, till vilken den uppehållna beställningen eller befattningen är hänförd, och, å andra sidan, den lönegrad den vikarierandes egen beställning tillhör, dock med minst 60 öre om dagen: ? Beställningar, tillhörande löneplan Oa: Lönegrad nr

Belopp kronor

Lönegrad nr

Belopp kronor

Lönegrad nr

Belopp kronor

Oa 1

1-50

Oa 3

4-70

Oa 5

10-00

Oa 2

2-50

Oa 4

8-50

Oa 6

12-60

268 Beställningar, tillhörande löneplan UO: Lönegrad nr

Belopp kronor

Lönegrad nr

Belopp kronor

Lönegrad nr

Belopp kronor

UO 1

1-50

UO 2

1-95

UO 3

2-65

Beställningar, tillhörande löneplan Ca: Lönegrad nr

Belopp kronor

Lönegrad nr

Belopp kronor

Lönegrad nr

Belopp kronor 4-70

0-60

1-95

0-70

2-15

5-05

0-80

2-35

5-65

0-90

2-55

6-25

1-05

2-80

6-85

1-20

3-05

7-45

1-35

3-35

8-05

1-50

3-65

8-70

1-65

4-00

9-35

10-00

1-80

4-35

|

Har i avseende å förordnande eller kommendering, varom i första stycket förmäles, stadgats särskild inskränkning i vikariens befogenhet, ankommer på den myndighet, som meddelat förordnandet eller beslutat kommendcringen, att pröva, huruvida vikariatsersättning må utgå. Då så med hänsyn till göromålens omfattning finnes skäligt, må därvid ersättningen bestämmas till lägre belopp än i första stycket föreskrives. Har beställningshavare förordnats eller kommenderats att såsom vikarie uppehålla sådan befattning inom högre lönegrad av den löneplan beställningshavaren tillhör, som enligt behörigen meddelade föreskrifter företrädesvis bör bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad, beror på prövning i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer, huruvida och i vad m å n vikariatsersättning må utgå. 2 mom. Har beställningshavare placerats i sådan befattning, som enligt behörigen meddelade föreskrifter företrädesvis bör bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad, beror på prövning i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer, huruvida vikariatsersättning må utgå. Fråga om ersättning till vikarie för beställningshavare med placering i här avsedd befattning skall likaledes bero på prövning i nyssnämnd ordning. 3 mom. Vikariatsersättning må ej utgå på grund av placering i viss befattning ombord under sjötjänstgöring.

269 Ej heller utgår vikariatsersättning för tjänstgöring i befattning, vars uppehållande jämlikt 33 § 4 mom. medför rätt till ansvarsarvode. i mom. Kan förordnande, kommendering eller placering, varom förmäles i 1 och 2 mom., väntas bliva av längre varaktighet, äger Kungl. Maj:t medgiva, att beställningshavaren må, i stället för lön å egen beställning samt vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom., uppbära vikariatslön. Såsom förutsättning för åtnjutande av vikariatslön gäller tillika, att förordnandet, kommenderingen eller placeringen, i förekommande fall efter kungörande till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för den uppehållna beställningens eller befattningens besättande med ordinarie innehavare. Vikariatslön utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle hava gällt, därest den förordnade, kommenderade eller placerade varit ordinarie innehavare av den högre beställningen, varvid emellertid skall iakttagas, å ena sidan, att vikariatslönen med minst en löneklass överstiger den för vederbörande i egen beställning gällande löneklassen och, å andra sidan, att vikariatslönen i förekommande fall icke må utgå enligt högre löneklass än den högsta för den högre beställningen gällande löneklassen. Understiger månadsbeloppet av den sålunda beräknade vikariatslönen vad beställningshavaren ägt uppbära i lön å egen beställning för hel månad jämte vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom. för trettio dagar, skall vikariatslönen utgå med däremot svarande högre belopp. För beställningshavare, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar de stadganden, som meddelats beträffande ordinarie beställningshavare i den lönegrad förordnandet, kommenderingen eller placeringen avser. Beställningshavaren anses därvid tillhöra den löneklass, enligt vilken vikariatslönen med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket utgår eller skolat utgå. 5 mom. Ersättning vid vikariat i andra fall än i 1 och 2 samt 4 mom. avses bestämmes av Kungl. Maj:t. 26 §. 1 mom. Beställningshavare, som tillhör flottan eller för marinen gemensam personalkår och som åtnjuter lön enligt någon av de i nedanstående tabell angivna lönegraderna, äger under sjötjänstgöring uppbära sjötillägg med belopp för dag räknat, som i tabellen angives:

Sjötillägg m. m.

270 1

|

|

4 Å annat fartyg än undervattensbåt Beställningshavare, tillhörande lönegrad

6 Å undervattensbåt

vid stationär förläggning vid rörlig förläggning

vid rörlig å egen för- å annan för- förläggning läggningsort läggningsort

vid stationär förläggning

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Oa 1

1-80

0-70

1-05

4-50

3-00

Oa 2

2-50

1-00

1-50

7-00

5-00

Oa 3

3-60

1-40

2-10

9-50

6-50

Oa 4

4-50

1-80

2-70

12-50

8-75

Oa 5

5-00

2-00

3-00

13-75

9-75

Oa 6

6-50

2-60

3-90

Ob 1

6-75

2-70

4-05

Ob 2

7-00

2-80

4-20

Ob 3

8-00

3-20

4-80

UO 1, maskinist eller torpedmästare. . . .

2-90

1-20

1-80

7-25

4-75

UO 1, annan beställningshavare

1-80

0-70

1-05

5-75

4-00

UO 2, maskinist eller torpedmästare....

3-70

1-60

2-40

9-25

6-00

UO 2, annan beställningshavare

2-20

0-90

1-35

7-50

5-25

Ca 22

3-00

1-20

1-80

8-25

5-75

Ca 24

3-50

1-40

2-10

9-50

6-50

Ca 27

4-25

1-70

2-55

11-50

8-00

Ca 28

4-75

1-90

2-85

Ca 30

5-25

2-10

3-15

2 mom. Till beställningshavare, som utövar befattning såsom fartygschef, utgår förhöjning av sjötillägget med följande belopp för dag räknat, nämligen: å fartyg av klass 1 kr. 1*00, 0-80, » 2 0-60, samt » 3 0*40. » 4 Fartygens fördelning å här avsedda klasser bestämmes av Kungl. Maj:t. Har såsom fartygschef kommenderats innehavare av beställning i lägre lönegrad än den, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser företrädesvis avses för dylik befattning, skall den kommenderade i fråga om rätt till sjötillägg enligt 1 mom. likställas med beställningshavare i den högre lönegraden och därjämte äga uppbära förhöjning, som nyss sagts. 3 mom. Till beställningshavare i någon av lönegraderna Oa 4 och Oa 5,

271 som utövar befattning såsom eskaderchef, avdelningschef eller divisionschef, utgår förhöjning av sjötillägget med 1 krona för dag räknat. Har i nu avsedd befattning, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser företrädesvis skall bestridas av beställningshavare i lägst lönegraden Oa 4, kommenderats beställningshavare i lägre lönegrad, skall den kommenderade i fråga om rätt till sjötillägg enligt 1 mom. likställas med beställningshavare i lönegraden Oa 4 och därjämte äga uppbära förhöjning, som nyss sagts. Den, som uppbär i föregående stycke avsedd förhöjning, må icke samtidigt åtnjuta förhöjning, varom stadgas i 2 mom. A mom. Till underofficer vid flottan, som under sjö tjänstgöring omhänderhar annan uppbörd än penninguppbörd, utgår särskild ersättning med 50 öre för dag. 5 mom. I sjöreserv tjänstgörande personal åtnjuter sjötillägg med belopp, som angivas i 3 kol. av tabellen i 1 mom. 6 mom. Beställningshavare vid kustartilleriet äger under sjötjänstgöring uppbära sjötillägg enligt de i 1 mom. innefattade bestämmelserna. Härvid skall dock iakttagas, dels att sådant tillägg till beställningshavare å fartyg eller båt, som är bemannad av kustartilleriets eller av för dess räkning förhyrd personal, utgår med belopp, som angivas i 3 kol. av tabellen i 1 mom., dels ock att maskinavdelningen tillhörande underofficer vid kustartilleriet åtnjuter sjötillägg i likhet med underofficer, ej maskinist, vid flottan. 7 mom. Beställningshavare, tillhörande eller kommenderad till tjänstgöring vid flygvapnet, äger under tjänstgöring å rustad sjöstyrka åtnjuta sjötillägg enligt de i 1 mom. innefattade bestämmelserna med iakttagande härvid, att tillägget för underofficer utgår med belopp, som angivits för underofficer, ej maskinist, vid flottan. Sjötillägg utgår dock ej till beställningshavare, som enligt 27 § åtnjuter flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg. 8 mom. Där sjötillägg enligt bestämmelserna i denna paragraf skall utgå till beställningshavare i lönegrad, vilken ej finnes upptagen i 1 mom., eller eljest i fall, för vilket belopp ej finnes där angivet, bestämmes tilläggets storlek av Kungl. Maj:t. 9 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna i denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av marinförvaltningen. 10 mom. I fråga om särskilda förmåner under tjänstgöring å fartyg, som är beordrat till expedition för undersökningar och mätningar av militärleder, å fartyg, som användes för sjökarteverkets mätningsarbeten, eller å statens isbrytarfartyg gäller vad Kungl. Maj:t därom förordnar. 27 §. 1 mom. Beställningshavare, som är kommenderad till flygtjänstgöring i någon av nedannämnda befattningar, äger — under förutsättning att sådan

tjänstgöring fullgöres minst i den omfattning, som bestämmes av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av chefen för flygvapnet — uppbära flygtillägg med följande belopp för månad räknat: F 1 y g t i 1 1ä g g

Beställningshavare, tillhörande lönegrad

i

befattning

flygförare

flygspanare

provflygare

Oa 1

270 Oa 2 - 6

270 Ob 2

270 UO 1, 2

210 Ca 24, 26, 27

kontrollflygare flygsignalist

270 270

såsom

150 210

2 mom. Underofficer, vilken fullgör flygtjänstgöring såsom chefsmekaniker, äger under förutsättning, som i 1 mom. angives i fråga om flygtillägg, uppbära mekanikertillägg med 60 kronor för månad. 3 mom. Armén eller marinen tillhörande beställningshavare, som vid flygvapnet undergår utbildning till flygspanare, äger under utbildningstiden åtnjuta elevtillägg med 150 kronor för månad. A mom. I 1—3 mom. omförmälda förmåner må under tjänstledighet åtnjutas endast i den mån beställningshavaren därunder äger uppbära oavkortad lön. 5 mom. Beställningshavare, som icke enligt 1—3 mom. är berättigad till flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg, äger för dag, varunder han på grund av honom åliggande inspektionsskyldighet eller meddelat särskilt uppdrag deltager i flygning, uppbära flygtraktamente, beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna Oa 1, UO 1 och 2 samt Ca 1—13 med 7 kronor ävensom annan beställningshavare med 9 kronor. Därest beställningshavare, som i detta moment avses, eller chefsmekaniker under deltagande i flygning drabbas av olycksfall, varav föranledes sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, äger han under tjänstledighet till följd av olycksfallet åtnjuta flygtillägg med 150 kronor för månad, chefsmekaniker dock med avdrag av honom jämlikt 2 mom. tillkommande mekanikertillägg. 6 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna i denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av flygförvaltningen. 28 §. ReseersättAngående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden gäller vad nmg ' därom är stadgat i allmänna resereglementet och i särskilda av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter.

273 29 §. 1 mom.

Under tjänstgöring å annan ort inom riket än förläggningsorten o

.

...

T

i. .

,

.

i'.u

äger beställningshavare åtnjuta tjanstgonngstraktamente enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, dock icke i något fall till högre belopp än den för beställningshavaren enligt allmänna resereglementet bestämda traktamentsersättningen. 2 mom. Beställningshavare, som har sin förläggningsort inom fästning, må jämväl vid tjänstutövning å sagda ort under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas, kunna komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente, som i 1 mom. sägs.

Tjänstgöringstraktam e n te.

30 §. Under siotjänstgöring utgå mässpenningar och till vissa beställningshavare Mässpen. ,. , .. , , ningar m. m. därjämte representationspenningar enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. Vid utförande av dykeriarbete må särskilda förmåner utgå enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder. 31 §. Ersättning för flyttningskostnad enligt de särskilda bestämmelser, som Ersättning meddelas av Kungl. Maj:t, utgår till beställningshavare, vilken °\o^tn™d.8S~ a) utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttats från en förläggningsort till en annan; b) vid övergång från icke-ordinarie befattning till ordinarie beställning eller från beställning inom annan löneplan än den han själv tillhör eller till följd av befordran eller på grund av förordnande eller kommendering att uppehålla viss beställning eller befattning nödgats flytta till annan ort; eller ock c) eljest fått sig ålagt att byta bostad. Vad nu är sagt gäller ock i fråga om beställningshavare, som förflyttats eller befordrats till ordinarie befattning, å vilken detta reglemente icke äger tillämpning, eller vilken förordnats att uppehålla sådan befattning, så ock i fråga om den, som från dylik befattning eller från fast anställning såsom manskap vid krigsmakten befordrats till eller förordnats å beställning, som i reglementet avses; skolande härvid med befordran förstås övergång till beställning eller befattning, för vilken slutlönen i samma ortsgrupp överstiger slutlönen i den tidigare beställningen eller befattningen. Vad här stadgats skall icke utgöra hinder för beviljande av ersättning för flyttningskostnad dels på grund av kommendering såsom aspirant vid generalstabskåren, såsom elev vid någon av de militära högskolorna eller såsom intendents- eller förvaltaraspirant, dels ock för genomförande av passagesystem vid vissa truppförband enligt vad därom är särskilt stadgat. 18—S17659

274 32 §. FelräkningsBeställningshavare, som å tjänstens vägnar handhar penninguppbörd eller penningar, verkställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder erhålla felräkningspenningar till belopp, som bestämmes med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning sker, och i förhållande till uppbördens eller utbetalningens omfattning. Felräkningspenningar må icke vid en och samma befattning utgå med högre belopp än 600 kronor för år räknat. För tid, under vilken här avsedd beställningshavare icke bestrider befattningen, uppbäras felräkningspenningarna av den, som uppehåller densamma. 33 §. Vissa arvoden 1 mom. Till innehavare av vissa beställningar utgår, såsom förhöjning av ersättningar 1 ^ 11611 ' arv°de m e d belopp, som angivas i vederbörliga stater. m. m. 2 mom. För uppehållande, på grund av förordnande eller kommendering, av vissa befattningar, som ej äro uppförda såsom särskilda beställningar, utgår, utöver lön i vederbörandes beställning, arvode med belopp, som angivas i vederbörliga stater. 3 mom. I den mån medel för ändamålet finnas beviljade, må vissa beställningshavare för särskilda uppdrag, vilka äro avsedda att fullgöras vid sidan av egen befattning, uppbära arvode med belopp, som angivas i vederbörliga stater eller eljest i behörig ordning fastställas. A mom. Till beställningshavare vid armén — regementskassör dock undantagen — vilken utan att tillhöra intendenturkåren förordnas att uppehålla antingen befattning, varmed är förenat uppdrag såsom chef för kassaförvaltning, eller ock befattning, vilken är avsedd för förvaltare eller för regementskassör, utgår ansvarsarvode med 4 kronor 50 öre, respektive 2 kronor 25 öre för dag räknat. Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande uppehållande av intendents-, respektive förrådsförvaltarbefattning vid marinen eller flygvapnet. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment iakttages, att ansvarsarvode ej må utgå vid tjänstgöring, som fullgöres under anställning såsom intendents- eller förvaltaraspirant eller i omedelbar anslutning till sådan anställning. 5 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas beställningshavare, därest medel för ändamålet finnas anvisade. 6 mom. Beträffande åtnjutande av de i 1—5 mom. omförmälda förmånerna skola gälla de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. 7 mom. Vissa beställningshavare äga åtnjuta bidrag till representationskostnader med belopp, som angivas i vederbörliga stater. 8 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsattes eller eljest av Kungl. Maj:t och riksdagen medgivits må beställningshavare icke för sin tjänstgö-

275 ring åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl. Maj:t för uppdrag eller arbete, vilket kan anses falla utom beställningshavarens vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva särskild gottgörelse. 4 kap. Rörligt tillägg. 34 §. 1 mom. Å följande i 1 och 3 kap. omförmälda avlöningsförmåner, näm- Avlöningsligen lön, vikariatsersättning och vikariatslön, utgår under de förutsättnin- förmåner, å gar och enligt de grunder, som i detta kapitel angivas, rörligt tillägg i for-bilägg r u tg|r hållande till den ökning i de allmänna levnadskostnaderna, som må föreligga m. m. i jämförelse med de genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935. 2 mom. Beräkning av levnadskostnadernas storlek i jämförelse med 1935 års genomsnittliga levnadskostnader verkställes kvartalsvis av socialstyrelsen enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t. P å grundval av nämnda beräkning fastställer Kungl. Maj:t det procenttal, som angiver levnadskostnadernas förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå (levnadskostnadstalet). Av Kungl. Maj:t fastställt levnadskostnadstal skall lända till efterrättelse från och med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, intill den månad, varunder nytt sådant tal av Kungl. Maj:t fastställes. 35 §. 1 mom. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i för- Grunder för hållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå med fyra enheter r ö r l i g t t i l l ä g g eller mera, och utgör tre procent å avlöningen för varje hel mångfald av fyra, vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att hava uppnått sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter oförändrat procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre hela mångfald av fyra. 2 mom. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla att, även om levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugu enheter, rörligt tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än femton. 36 §. 1 mom. Rörligt tillägg beräknas å sammanlagda beloppet för månad av Beräkning av de avlöningsförmåner, å vilka sådant tillägg enligt bestämmelserna i 34 § rörligt tillägg. 1 mom. må åtnjutas. Härvid skall dock iakttagas, att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 900 kronor, och ej heller å i avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt krontal, samt att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma skall jämkas till närmaste femtal. 2 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.

276 5 kap.

Sjukvård och begravningshjälp.

37 §. Allmänna be- 1 mom. Vid sjukdom erhåller beställningshavare på statens bekostnad o m ^ S c v å T d . l ä k a r v å r d J ä m t e läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i detta kapitel stadgas eller av Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmas. Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom, vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd. 2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller även i fall, som avses i 19 § 2 mom. 3 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel meddelas av Kungl. Maj:t. A mom. I fråga om rätt till sjukvård under sjötjänstgöring gäller vad därom särskilt stadgas. 38 §. TjänsteLäkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där läkare. ej annat följer av vad i detta kapitel stadgas, ombesörjas av särskilda, för sådant ändamål anställda tjänsteläkare. Instruktion för tjänsteläkare utfärdas av Kungl. Maj:t. 39 §. 1 mom. Beställningshavare är berättigad att kostnadsfritt anlita tjänsteoch läkar- läkaren för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras röintyg. rande beställningshavarens hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- eller annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av tjänsteläkaren, skall jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel. Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då beställningshavare uppehåller sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita tjänsteläkaren, eller då vid trängande behov av läkarvård tjänsteläkaren icke hinner anlitas. I dylika fall bör beställningshavaren i första rummet hänvända sig till annan av staten eller kommun anställd läkare. 2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av tjänsteläkaren eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara attesterad av tjänsteläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.

Läkarvård

277 40 §. 1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas vid olycksfall i Sjukhusvård, tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att tjänsteläkaren eller annan läkare, som beställningshavaren enligt bestämmelserna i 39 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas. Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas: a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal beträffande beställningshavare, tillhörande lönegraderna Ga 1—8; i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum beträffande beställningshavare tillhörande lönegraderna Oa 1—3, UO 1—3 och Ca 9—23; i enskilt rum beträffande beställningshavare, tillhörande lönegraderna Oa 4—6, Ob 1—4, Ca 24—30 samt Cb 1—3; b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften för vård å allmän avdelning beträffande beställningshavare, tillhörande lönegraderna Oa 1—3, UO 1—3 och Ca 1—23; samt å avdelning för rumspatienter beträffande beställningshavare, tillhörande lönegraderna Oa 4—6, Ob 1—4, Ca 24—30 och Cb 1—3. Där beträffande beställningshavare, tillhörande någon av lönegraderna Ca 1—8, tjänsteläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva vård å halvenskilt rum, må, utan hinder av vad här ovan under a) stadgas, kostnaderna för egentlig sjukhusvård beräknas enligt fastställd legosängsavgift för plats i halvenskilt eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum. Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare plats än den, som kommit till användning. Till kostnader för sjukhusvård, som bestridas av statsmedel, hänföres ock sådant arvode, som å enskilt eller halvenskilt rum vårdad beställningshavare erlagt till för vården ansvarig sjukhusläkare. Ersättning för dylikt läkararvode må dock icke beräknas efter större arvodesbelopp än som högst finnes angivet i av medicinalstyrelsen utfärdad rådgivande taxa. Med allmänt sjukhus förstås militär sjukvårdsinrättning och annat sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II :s jubileumsfond tillhörigt sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet. 2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enah a n d a förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus; dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande myn-

278 dighets prövning må bero, huruvida vårdkostnaden må ersättas med högre belopp än nu sagts. 41 §. Spccialistvård.

1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behandling av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under förutsättning att tjänsteläkaren eller annan läkare, som beställningshavaren enligt bestämmelserna i 39 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig samt tjänsteläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt valet av specialist. Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård, som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av statsmedel. 2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 37 § 1 mom. andra stycket. 42 §.

Läkemedel.

Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits antingen av tjänsteläkaren eller annan läkare, vilken beställningshavaren enligt bestämmelserna i 39 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist, till vilken beställningshavaren enligt bestämmelserna i 41 § 1 mom. hän vänt sig. Räkning å läkemedelskostnad skall vara attesterad av tjänsteläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum. 43 §.

Bad,massage,

i mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av tjänsteläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjukdom, må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av statsmedel. 2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälpmedel, som beställningshavare nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, bekostas av statsmedel. 3 mom. Kostnad för anbefalld vaccination mot epidemisk sjukdom gäldas av statsmedel. 44 §.

Resor och sjuktransporter.

I den m å n så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under förutsättning att tjänsteläkaren eller annan läkare, som beställningshavaren enligt bestämmelserna i 39 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens be-

279 höriga behandling. Likaledes m å av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för resa, som beställningshavaren nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt, där fråga är om olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som avses i 43 § 1 mom., ävensom för anskaffande av hjälpmedel, varom förmäles i 43 § 2 mom. Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall, då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel. 45 §. 1 mom. Avlider beställningshavare, skall till hans dödsbo såsom begrav- Begravnings ningshjälp utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar beställningshavaren anhöriga, som äro berättigade till familjepension enligt allmänna familjepensionsreglementet, skall dock, där beställningshavarens lön för månad jämte därå belöpande rörligt tillägg överstiger familjepensionen för månad, begravningshjälpen ökas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beräkning av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund förhållandena under den månad, då dödsfallet inträffat. 1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen anses inbegripen. 2 mom. Avlider beställningshavare under tjänstgöring å annan ort än förläggningsorten, må utöver begravningshjälp, varom i 1 mom. förmäles, efter vederbörande centrala förvaltningsmyndighets bestämmande i förekommande fall av statsmedel bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till förläggningsorten eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande kostnaderna för transport till förläggningsorten.

6 kap.

Tjänstebostad m. m. 46 §.

/ mom. Därest åt beställningshavare såsom bostad anvisas lägenhet, som äges eller disponeras av statsverket, är han skyldig att bebo densamma. 1 fråga om begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad samt bestämmandet av ersättningen härför gälla de närmare föreskrifter, som i detta kapitel stadgas eller som eljest meddelas av Kungl. Maj:t eller vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. 2 mom. • Prövas med hänsyn till beställningshavares ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständigheter avsevärda olägenheter för beställningshavaren vara förenade med skyldigheten att taga i besittning honom anvisad bostad eller att vidare bebo redan innehavd sådan, må vederbörande centrala förvaltningsmyndighet på framställning av beställningshavaren kunna befria honom från nämnda skyldighet.

280 47 §. Ersättning 7 mom. För tjänstebostads begagnande skall beställningshavare månadsfor tjänste- . . . . . . ... . V1S 1 bostad m. m. förskott erlägga ersättning genom avdrag a avlöningen eller, i den mån honom tillkommande avlöningsbelopp ej därtill förslår, genom kontant inbetalning. 2 mom. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen, i förekommande fall, gottgörelse för centraluppvärmning eller för tillhandahållande av möbler, ävensom för planteringsland eller annan förmån, som följer med bostaden, bestämmes med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden. Är tjänstebostad belägen å ort, där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid ersättningens bestämmande, saknas, må i stället skälig hänsyn tagas till det hyrestal, som för orten beräknats i samband med dyrortsgrupperingen. 3 mom. Ersättningsbeloppet bestämmes av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet på förslag av vederbörande chef. Åtnöjes ej bostadsinnehavaren med det sålunda fastställda hyrespriset, skall frågan hänskjutas till statens bostadsnämnd, vilken består av en opartisk ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena. Intill dess ersättningen blivit av nämnden bestämd, skall dock densamma utgå med det av förvaltningsmyndigheten fastställda beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet av nämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket. ö v e r bostadsnämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande, må klagan icke föras. Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes. Ö' I

48 §. d

Avträdande / mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo g t a ( j a m s e m °" skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock skall, om icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske: a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader från det h a n erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen; b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, närmaste fardag efter avgången; c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den löpande månadens utgång.

281 2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning, som k a n finnas lämplig, mot skälig gottgörelse upplåta utrymme i bostaden för beställningshavarens vikarie eller efterträdare. 49 §. Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla

Ersättning för hränslo

beställningshavare bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga ersättning därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris. 7 kap.

ochbelysning.

E k i p e r i n g s h j ä l p o c h å r l i g t e k i p e r i n g s b i d r a g m. m. 50 §.

Beställningshavare, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänste- Ekiperingsdräkt (uniform), äger vid tillträdandet av första ordinarie beställning upp-trädandet av bära ekiperingshjälp med 500 kronor. första ordiFrån åtnjutande av sådan förmån undantages dock den, som tidigare upp- ' nina burit ekiperingshjälp i egenskap av extra ordinarie fänrik, beställningshavare i reserven eller marinläkarstipendiat. 51 §. Beställningshavare, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd uni- Årligt eldpeform, äger att för underhåll och förnyelse av uniformspersedlar, vilka ingå ringsbidrag. i föreskriven fältutrustning eller vilka det eljest enligt gällande bestämmelser åligger honom att anskaffa, uppbära årligt ekiperingsbidrag med 180 kronor. För beställningshavare, som icke är underkastad daglig tjänstgöringsskyldighet i den omfattning, vilken gäller för beställningshavare i allmänhet eller som enligt särskilt medgivande äger att regelmässigt under tjänstgöringen bära civil dräkt, må Kungl. Maj:t förordna, att ekiperingsbidrag icke skall utgå, eller fastställa bidraget till det lägre belopp, som prövas skäligt. Bidraget utbetalas halvårsvis under de villkor och enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. 52 §. Beställningshavare äger enligt de närmare bestämmelser, som meddelas Rätt att utav Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande unif0°™smer_ centrala förvaltningsmyndighet, mot ersättning från kronans förråd utbe- sedlar och m er ieT komma persedlar, som i 51 § första stycket avses, eller därför erforderliga ^n ^ materialier ävensom vid kronans verkstäder låta tillverka dylika persedlar. Ersättning, varom i denna paragraf förmäles, skall motsvara kronans självkostnadspris för materialanskaffning samt tillverkningsarbeten.

282 53 §. TillhandaI fråga om tillhandahållande åt beställningshavare av skyddsbeklädnad hållande av eller annan av särskild tjänstgöring påkallad beklädnadsutrustning skola skyddsbeklädnad gälla de föreskrifter, vilka meddelas av Kungl. Maj:t eller, enligt Kungl. m. m.

Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

3 avd.

Extra ordinarie

fänrikar.

54 §. Lön till extra ordinarie fänrik utgår enligt följande löneplan: Löneplan Oc. O r t s Lönegrad

Löneklass

B

C

D

F

E

Å r s l ö n ,

k r o n o r

G

H

I

a

2 730

2 844

2 958

3 072

3 186

3 300

3 414

3 528

3 642

<

2 868

2 988

3 108

3 228

3 348

3 468

3 588

3 708

3 828

I

3 318

3 456

3 594

3 732

3 870

4 008

4 146

4 284

4 422

( i

A

g r u p p

55 §. EkiperingsExtra ordinarie fänrik äger vid antagningen uppbära ekiperingshjälp med Jap " 500 kronor. Från åtnjutande av sådan förmån undantages dock fänrik, som tidigare uppburit ekiperingshjälp i egenskap av underofficer på aktiv stat eller av beställningshavare i reserven. 56 §. Tillämpning För extra ordinarie fänrik skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse stVämVmeiaserbei stadgandena i 2 avd. 1 kap. 6 och 7 §§, 2—6 kap. samt 7 kap. 51—53 §§, 2 avd. varvid beställningshavaren skall anses tillhöra 1 lönegraden av den i 5 § intagna löneplanen Oa. Beträffande tjänstledighetsavdrag, varom stadgas i 17 §, skall iakttagas, att för löneklassen a A- och B-avdragen utgöra respektive 1 krona 40 öre och 2 kronor 80 öre.

4 avd.

Lönenämnd. 57 §.

För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en lönenämnd.

283 Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade, skall bestå av en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande samt sex likaledes av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Lönenämndens ordförande och ledamöter förordnas för en tid av högst tre år i sänder. I samma ordning utses suppleanter för ordföranden och ledamöterna. Instruktion för lönenämnden utfärdas av Kungl. Maj:t. Utan hinder av vad nyss stadgats må Kungl. Maj:t, där så finnes lämpligt, föreskriva, att här avsedda ärenden skola beredas av lönenämnd, som inrättats för annat förvaltningsområde. Meddelas dylik föreskrift, skall tilllika förordnas om sådan ändrad sammansättning av denna lönenämnd, att de militära löntagarintressena bliva inom nämnden företrädda vid ifrågavarande ärendens behandling.

5 avd.

Reglementets tillämplighet. 58 §.

1 mom. Beträffande beställningshavare, vilken vid detta reglementes ikraftträdande innehar ordinarie beställning, som i reglementet avses, skall såsom förutsättning för reglementets tillämpning gälla, att beställningshavaren icke före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser. 2 mom. Beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar, om vilka förmäles i 26—33, 37—44 och 46—53 §§ samt i 55 §. 3 mom. Beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är jämväl pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen underkasta sig minskning av lönen med högst fem procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslönebeloppen. Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1939, från och med vilken dag vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Bilaga till militära avlöningsreglementet.

Tjänsteförteckning, Löneplan Oa. B e s t ä l l n i n g a r

Lönegrad

armén

v i d

marinen

flygvapnet

Oa 1

Fänrik

Fänrik

Fänrik

Oa 2

Löjtnant Musikdirektör

Löjtnant Musikdirektör

Löjtnant

Oa 3

Kapten Ryttmästare Musikdirektör

Kapten Musikdirektör

Kapten

Oa 4

Major

Kommendörkapten av 2. graden Major

Major

Oa 5

Överstelöjtnant Kommendörkapten av 1. Överstelöjtnant Chefen för ridskolan graden Styresmannen vid arméns överstelöjtnant centrala beklädnadsverk- Chefen för sjökrigsskolan stad

Oa 6

Överste Kommendör Överste Chefen för krigsskolan Överste Chefen för flygkrigsskolan Chefen för krigshögskolan Chefen för sjökrigshögskoChefen för artilleri- och inlan genj örhögskolan Chefen för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet Chefen för artilleriets skjutskola Chefen för arméns underofficersskola Styresman vid tygdepartementets fabriker

285 Löneplan Ob. Lönegrad

B e s t ä l l n i n g a r armén

v i d

flygvapnet

marinen

Ob 1

Chef för regemente Chefen för Karlskrona örlogsstation Chefen för Stockholms örlogsstation Chefen för Stockholms örlogsvarv Chef för regemente

Ob 2

Inspektören för ka- Chefen för marinsta- Souschefen vid flygvalleriet ben förvaltningen Inspektören för in- Chefen för Karlskro- Chefen för flygstagenjörtrupperna na örlogsvarv ben Inspektören för Kommendanten i trängen Vaxholms fästning Chefen för arméstaben Kommendanten i Bodens fästning Militärbefälhavaren på Gotland Chefen för fortifikationskåren

Ob 3

Chef för arméfördel- Chefen för marinförvaltningen ning Chefen för övre Norr- Chefen för kustflotlands trupper tan Inspektören för in- Chefen för Sydkusinfanteriet tens marindistrikt Inspektören för ar- Chefen för Ostkustilleriet tens marindistrikt Generalfälttygmäs- Chefen för kustartiltaren leriet Generalintendenten

Ob 4

Chefen för armén

försvarsstaben

—

Chefen för marinen Chefen för flygvap- Chefen för försvarsnet staben

Löneplan Oc. Lönegrad

Oc 1

B e s t ä l l n i n g armén E x t r a ordinarie fänr ik

v i d

marinen E x t r a ordinal•ie fänrik

flygvapnet E x t r a ordinarie fänrik

286 Löneplan UO. B e s t ä l l n i n g a r

Lönegrad

armén

v i d

marinen

flygvapnet

UO 1

Sergeant Musiksergeant

Underofficer av 2. graden Sergeant

UO 2

Fanjunkare Styckjunkare Musikf anj unkare Musikstyckjunkare

Flaggunderofficer

UO 3

Förvaltare vid intendentur- Förrådsförvaltare kåren Regementskassör Redogöraren vid ridskolan

Fanjunkare

Förrådsförvaltare

Löneplan Ca. B e s t ä l l n i n g a r

Lönegrad

Ca 1 Ca 2 Ca 3 Ca 4 Ca 5 Ca 6 Ca 7

Ca 8 Ca 9 Ca 10 Ca 11 Ca 12

Ca 13

armén

.—, — — — — — Förrådsvaktmästare Eldare av 1. klassen Montör

— — Poliskonstapel

—

marinen

— — — — — — Eldare av 1. klassen

— — Poliskonstapel

—

Tyghantverkare av 2. klas- Maskinist sen Polisöverkonstapel Tygskrivare Vapenhantverkare Fortmaskinist Polisöverkonstapel Maskinist Förste montör

—

v i d

—

Ca 14

Tyghantverkare av 1. klas- Polisöverkonstapel, sen poliskommissarie Tygverkmästare av 2. klassen

Ca 15

Tygförvaltare av 2. klassen Övermaskinist

—

flygvapnet

.— — — — — — Förrådsvaktmästare Eldare av 1. klassen

— — — — Hantverkare Maskinist

— tillika Verkmästare av 2. klassen

—

287 Löneplan Ca (forts.) B e s t ä l l n i n g a r

Lönegrad

Ca 16

armén

marinen

_

Dep artementsskrivare Tygverkmästare av 1. klassen Poliskommissarie

Ca 18

Tygförvaltare av 1. klassen Fortifikationskassör Ingenj örförrådsf örvaltare Signalförrådsförvaltare

Ca 20 Ca 21 Ca 22 Ca 23 Ca 24

flygvapnet

—

Ca 17

Ca 19

v i d

—

Verkmästare av 1. klassen

— — —

Bataljonsvcterinär

— Bataljonsläkare Regementsveterinär

—. —. —.

Mariningenjör av 2. graden Flygläkare av 1. graden

—

—

Tygingenjör av 2. klassen

—

Marinläkare av 1. graden Flygingenjör av 3. graden Mariningenjör av 1. graden Specialingenjör av 3. graden

Ca 25 Ca 26

Regementsläkare Fältveterinär

Ca 27

Tygingenjör av 1. klassen

Förste mariningenjör Flygingenjör av 1. graden Specialingenjör av 2. graden

Ca 28

Fältläkare

Marin direktör av 2. graden Flygdirektör av 2. graden Specialingenjör av 1. graden Förste marinläkare

Ca 29 Ca 30

—

—

Flygingenjör av 2. graden Förste flygläkare

—

överfältläkaren överfältveterinären

—

Marindirektör av 1. graden Flygdirektör av 1. graden

Löneplan Cb. Lönegrad

B e s t ä l l n i n g a r armén

marinen

Cb 1

Marinöverläkaren

Cb 2

Marinöverdirektören

Cb 3

Generalfältläkaren

v i d flygvapnet

—

Kommitténs hemställan. Under åberopande av vad 1936 års lönekommitté i det föregående i skilda hänseenden anfört och föreslagit får lönekommittén hemställa, att Kungl. Maj:t måtte dels föreslå riksdagen a) godkänna i förevarande betänkande framlagt förslag till militärt avlöningsreglemente ; b) besluta, att nämnda reglemente skall äga tillämpning å, förutom officers- och underofficersbeställningar å aktiv stat, de beställningar i övrigt, vilka finnas upptagna i den vid kommitténs reglementsförslag fogade tjänsteförteckningen ; c) besluta, att civila avlöningsreglementet skall äga tillämpning å befattningen såsom chef för flygvapnets kommandoexpedition, därvid befattningen skall hänföras till 6 lönegraden av löneplan C; d) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med iakttagande av de huvudgrunder, som av kommittén i sådant hänseende föreslagits, utfärda erforderliga bestämmelser om övergången till militära avlöningsreglementet; samt e) besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till vissa i militära avlöningsreglementet avsedda beställningshavare enligt av kommittén förordade grunder, dels ock föranstalta om utredning a) rörande enhetliga bestämmelser beträffande beställningars tillsättande i olika fall genom fullmakt eller konstitutorial; samt b) rörande en revision av det militära arvodesväsendet med beaktande av de synpunkter, som kommittén i sådant hänseende anfört.

Särskilda yttranden. De för överläggning med lönekommittén utsedda personalrepresentanterna och deras ställföreträdare hava avgivit följande särskilda yttranden: Herrar Giron och Arntz: Enär det ur många synpunkter torde vara nödvändigt att kommitténs betänkande avlämnas senast omkring årsskiftet, har det icke kunnat undvikas att en viss forcering inträtt i arbetet, varför det icke varit oss möjligt att i detta sammanhang verkställa en ingående granskning av betänkandet. Vi förutsätta, att Officersförbundet vid betänkandets remittering beredes tillfälle till sådan granskning. Emellertid har — med undantag för löneplaner och därmed sammanhängande frågor — ett ingående samarbete ägt rum mellan kommittén och personalrepresentanterna, och det synes oss som därvid ett tillfredsställande resultat ernåtts, varför anledning till erinran i dessa delar icke föreligger från vår sida. Vad däremot beträffar löneplaner och därmed sammanhängande frågor — såsom löneklassplacering och tjänsteförteckning m. m. — har det under större delen av kommitténs förhandlingar bedrivna samarbetet tyvärr icke kunnat slutföras, enligt vår mening huvudsakligen beroende av olika uppfattning hos kommittén och personalrepresentanterna rörande lönefrågans betydelse för officerskårens rekrytering och därmed också för effektiviteten i hela vårt försvar. Meningsskiljaktigheterna hava främst avseende på dels frågan om lönebeloppens storlek, dels frågan om gemensamma löneklasser för regementsofficerarna och kompaniofficerarna. / förstnämnda avseende förefanns vid inledandet av förhandlingarna en skillnad av omkring 600 kronor mellan å ena sidan kommitténs, å andra sidan Officersförbundets förslag till lönebelopp för kompaniofficerare. Under de fortsatta förhandlingarna förklarade vi oss villiga till obestridligen betydande eftergifter under förutsättning, att kommittén visade förståelse för våra synpunkter och ville komma oss till mötes, allt i syfte att även på denna punkt uppnå samförstånd. Våra medgivanden skedde med gillande av Svenska Officersförbundets styrelse, vilken för sin del ansåg sig, såvitt 19 — 817659

290 möjligt, särskilt i nu rådande tidsläge, böra avlägsna varje anledning till friktioner. Vår förhandlingsvillighet och våra gjorda eftergifter ledde emellertid icke till resultat. / sistnämnda avseende — gemensamma löneklasser för regements- och kompaniofficerare — ansa'go vi felaktigt att, såsom uppenbarligen skett vid genomförandet av denna uteslutande av lönetekniska skäl motiverade åtgärd, skjuta i bakgrunden kravet på en tillfredsställande begynnelselön för regementsofficer och i stället lägga plantekniska synpunkter till grund för lönebeloppets storlek. Vårt yttrande begränsas i det följande till vissa huvudpunkter i avseende på löneplanen. Officersförbundet och löneplansarbetet. Redan i april 1938 överlämnade Officersförbundet till lönekommittén ett förslag till löneplan för beställningshavare av officers tjänstegrad. Förslaget, som återgivits i utdrag i förevarande betänkande (sid. 42 ff.), ger uttryck för vad officerspersonalen då och alltjämt anser sig berättigad att vänta av en lönerevidering. Genom att på detta sätt redan i ett tidigt skede klargöra sin ståndpunkt ansåg sig Officersförbundet på bästa sätt kunna underlätta kommitténs arbete och i vad på förbundet ankommer medverka till en tillfredsställande lösning. Som grundval för sitt förslag ansåg sig Officersförbundet kunna på goda skäl lägga den utredning angående de militära beställningshavarnas löneställning, som avgavs av 1918 års militära avlöningssakkunniga den 10 februari 1921. Enligt matematiskt angivna grunder förde nämnda sakkunniga fram avlöningarna för officerare och underofficerare till det prisläge, som varit bestämmande för kommunikationsverkens avlöningar. För 1918 års sakkunniga stod det klart, att arbetets art och tjänsteansvarets betydelse måste vara de i främsta rummet grundläggande faktorerna vid värdesättandet av de militära beställningarna. De upptogo till grundlig prövning de särskilda personalgruppernas olika arbete och tjänsteansvar och hade även möjlighet att verkställa en dylik prövning, beroende av kommitténs sammansättning av icke blott civila utan även militära ledamöter. De utgingo även från den åskådningen, att de militära avlöningarna skulle i stort sett hållas fullt i jämnhöjd med avlöningarna inom den civila statsförvaltningen. De underläto icke heller att göra den allmänna jämförelse mellan vissa militära och civila tjänstemän beträffande tjänsteåliggandenas omfattning och därmed förenat ansvar, som syntes dem möjlig. Därför blevo de också i stånd att göra sakligt grundade uttalanden angående det inbördes förhållandet mellan den civila och den militära lönenivån. F r å n militärt håll inom 1918 års kommitté och än mer efter framläggandet av dess betänkande gjordes emellertid gällande, att de lönebelopp, som

291 lörelågo i fråga om de högre militära beställningshavarna, icke voro rättvist och tillfredsställande avvägda, utan att en icke oväsentlig höjning vore påkallad. Att de lönesakkunniga vid bestämmandet av nämnda befattningshavares löneförmåner iakttogo en mycket långt driven återhållsamhet synes för en granskare i våra dagar ganska förklarligt. En försvarsmakt under avskrivning, som karakteriserade läget 1921, inbjöd icke till någon högre värdesättning av ledarpersonalens arbete. Berörda förhållanden liksom erfarenheten från den tid, under vilken nu gällande avlöningsreglemente varit i tillämpning, samt det nu ofrånkomliga kravet att skapa ett starkt försvar har föranlett Officersförbundet att i sitt förslag påfordra en icke oväsentlig förbättring i de högre chefernas lönevillkor. Riktigheten i denna uppfattning har åtminstone i ett avseende bestyrkts av 1936 års lönekommitté. 1936 års lönekommitté och löncplanen. Det vill synas, som om kommittén icke haft till uppgift att verkställa en saklig revidering av de grunder, efter vilka vid 1921 års riksdag de nu gällande lönerna för militära beställningshavare blevo bestämda. Detta framgår bl. a. av att inom kommittén saknats militär representation. Utan sådan är enligt vår mening en saklig värdesättning av de militära beställningshavarnas ansvar och arbetsuppgifter icke möjlig. I varje fall kunna de grundläggande besluten i fråga om lön för fullgjort arbete icke omfattas med det förtroende av personalen, som är önskvärt. De militära beställningshavarnas lönebelopp hava enligt vår mening icke blivit tillfredsställande prövade, utan synes kommittén för sin del hava godtagit 1921 års riksdags beslut såsom grundval för sitt löneförslag och i huvudsak begränsat sitt arbete till en revidering i syfte att lönetekniskt vinna överensstämmelse med det av 1938 års riksdag fastställda lönereglementet för civila befattningshavare. Med hänsyn till den betydelse, som 1936 års lönekommitté tillmätt 1921 års riksdagsbeslut, komma därmed sammanhängande förhållanden att behandlas i det följande. Man må hava vilken uppfattning som helst om storleken av de lönebelopp, som för den militära personalen fastställdes vid nämnda riksdag. Betydelsefulla och viktiga händelser hava dock inträffat rörande vårt lands försvar under de 17 år, som gått sedan år 1921. Detta kan enligt vår mening icke förbises, och det synes oss oförklarligt, att betänkandet icke innehåller något i denna sak. Sedan 1921 års lönereglering har icke blott 1925 års försvarsordning blivit beslutad och genomförd, framsprungen ur samma anda, som präglade nämnda lönebeslut, utan även 1936 års försvarsordning som uttryck för en strävan i motsatt riktning, nämligen att åter bygga upp vårt lands försvar. Den fråga, som nu står främst på dagordningen, är den om höjandet av vårt lands krigsberedskap. Den allmänna inställningen nu är en helt annan än då. Den förändrade åskådningen karakteriseras kanske bäst av tvenne yttranden fällda av samme statsman, då som

292 nu i ansvarig ställning för rikets försvar, nämligen år 1925 av dåvarande statsministern: »Arbetet inom Nationernas förbund inger framför allt förhoppningar därom, att en internationell överenskommelse om nedrustning kommer till stånd, beredande vårt land möjlighet att framdeles nedbringa försvarsanstalterna under det mått, som nu (1925) sättes i fråga» samt år 1938 av nuvarande utrikesministern: »Militärmaktens representanter intaga nu den ställning i folkets medvetande, som tillkommer oumbärliga bärare av medborgarfrihetens sköld.» Vad ovan anförts är ingalunda något uttryck för en önskan att med begagnande av det nu hotande försvarspolitiska läget söka driva fram krav på höjda löner för befälspersonalen. Vi vilja endast betona, att ett höjande av landets krigsberedskap i främsta rummet måste taga sikte på den inre halten inom försvarsväsendet. Utan att denna är förstklassig når man icke den yttre styrkan, hur många miljoner som än offras för materielanskaffning. Personalen måste känna sig vara föremål för statsmakternas omvårdnad, och 1939 års lönebeslut får icke bliva ett nytt 1921. Det gäller framför allt att tillse, att lönebeloppen bliva så avvägda, att de säkerställa en verkligt god rekrytering. Det kräves enligt vår uppfattning med nödvändighet en annan ekonomisk värdesättning av personalen än den, som fastslogs 1921, om försvarsväsendets befälskårer skola kunna rekryteras på ett tillfredsställande sätt i förhållande till andra yrkeskårer. På ett träffande sätt karakteriserar riksdagsman österström läget i sin förberedande utredning angående officerskårernas rekrytering, då han säger: »Det är en uppenbar plikt mot försvarsorganisationen, att det skipas ekonomisk rättvisa på sådant sätt, att man med fog kan säga vid en jämförelse med villkoren för andra statens tjänare, att försvarets befattningshavare icke ha skjutits undan i en sämre ställning. Utan att statsmakterna ha kraft och vilja att förverkliga den rättvisan blir 'försvarets demokratisering' ingenting annat än fåfänga strävanden. Denna rättvisa är icke skipad nu men måste skipas.» Och i annat sammanhang understryker han ånyo, att en viktig förutsättning för erhållande av en önskvärd rekrytering av officerskåren ovillkorligen är, att löneförmånerna, som erbjudas såväl under utbildningstiden till officer som också efter vunnen officersbefordran, äro så bestämda, att försvarsväsendet har möjlighet att konkurrera om de lämpligaste personerna. Som framgår av vad ovan anförts, äro vi av den uppfattningen, att den fråga, som varit förelagd 1936 års lönekommitté, är av utomordentligt stor betydelse för vårt försvars effektivitet. Endast genom en grundlig revidering av 1921 års lönebeslut är det möjligt att få fram de nödvändiga ekonomiska förutsättningarna för att skapa en högt kvalificerad befälskår och därmed också ett gott försvar.

293 Det synes oss sålunda fullständigt oriktigt att — såsom lönekommittén gjort — för en avvägning av de militära lönerna huvudsakligen falla tillbaka på 1921 års lönebeslut och icke låta verkställa en förutsättningslös utredning. 1921 års riksdagsbeslut. Till grund för 1921 års riksdagsbeslut låg närmast det statsutskottsutlåtande, för vilket en redogörelse lämnats i förevarande betänkande (sid. 41). Utlåtandet innehåller i huvudsak tvenne olika synpunkter: å ena sidan framhålles, att en jämförelse mellan civila och militära befattningshavare i avlöningshänseende praktiskt taget är omöjlig och att utskottet icke kunde tillmäta den av 1918 års militära avlöningssakkunniga och av departementschefen gjorda jämförelsen någon större betydelse; å andra sidan göres gällande, att de av herr Widell föreslagna löneförmånerna för officerare och underofficerare i stort sett motsvarade de berättigade anspråk i avlöningshänseende, som för denna personals vidkommande kunde framställas. Den förra synpunkten berör likställigheten mellan civila och militära befattningshavare, den senare lönenivån i allmänhet för officerare och underofficerare. Likställigheten. Vad först beträffar frågan om likställigheten mellan civila och militära befattningshavare torde denna först hava gjorts till föremål för ingående överväganden av förutnämnda 1918 års militära avlöningssakkunniga, därtill föranledda bl. a. av båda statsmakternas egna uttalanden. De sakkunniga framhöllo emellertid, att en direkt jämförelse mellan den militära personalen i dess helhet och civil personal vore förenad med större vanskligheter på grund av de betydande skiljaktigheter, som råda beträffande de båda personalkategoriernas utbildning, befordran till och avgång från tjänsten, tjänstgöringens art och omfattning m. m. Att för varje särskild militär beställning i detalj framlägga och värdesätta samtliga de omständigheter, som äro av betydelse för ett rättvist avvägande av avlöningsförmånerna i förhållande till en viss civil befattning, läte sig därför svårligen göra. En mera allmän jämförelse mellan vissa militära och civila tjänstemän beträffande tjänsteåliggandenas omfattning och därmed förenat ansvar hade däremot icke synts omöjlig. Särskilt gällde detta de högre militära beställningarna. Dessa möjligheter till jämförelser ansågo de sakkunniga angeläget att beakta. Sedan lönebeloppen för olika lönegrader blivit av de sakkunniga beräknade enligt för kommunikationsverken tillämpade grunder och med hänsyn till vikten av vederbörliga befattningar och därmed förenat ansvar gjordes en undersökning rörande motsvarigheten i avlöningshänseende med civila befattningshavare. Avlöningen för major blev därigenom jämförlig med den civila lönegrad, som bland andra omfattade byrådirektör; avlöningen för överstelöjt-

294 nanter med lönegraden för byråchefer, o. s. v. Vissa reservanter framhöllo emellertid, att vid den gjorda jämförelsen de militära beställningshavarna hade i avlöningshänseende blivit ställda i sämre läge än de civila befattningshavarna. I detta samband torde även böra erinras om, att herr Widell — den bland nämnda sakkunniga, som mer än någon annan framstår som målsman för 1921 års riksdagsbeslut — icke i sin reservation riktat någon anmärkning mot det enligt ovan tillämpade förfaringssättet utan endast förklarar sig icke kunna i allo godkänna den jämförelse, som de sakkunniga använt. Metoden i fråga, tillämpad med omdöme och med anlitande av såväl militär som civil sakkunskap, synes oss även vara den enda riktiga och sakliga, om överhuvud taget någon jämförelse skall komma till stånd. I detta sammanhang torde även, med anledning av vad 1936 års kommitté vill göra gällande (sid. 49), böra uttryckligen betonas, att någon missuppfattning icke föreligger vare sig inom Officersförbundet eller på militärt håll överhuvud taget angående det sätt, på vilket avvägningen verkställdes av 1918 års militära avlöningssakkunniga. Det förslag, som avgavs av omförmälda sakkunniga, blev som bekant lagt till grund för 1921 års löneproposition. Av intresse är härvid att anföra, hurusom föredragande departementschefen funnit, att där upptagna lönebelopp i allmänhet vore väl avvägda såväl i förhållande till det arbete och det ansvar, som påvilade de olika personalgrupperna, som också med hänsyn till lönebeloppen för de med dessa personalgrupper jämförbara civila befattningshavarna. I sistnämnda avseende hade departementschefen med tillfredsställelse funnit, hurusom av de sakkunniga verkställts en såvitt möjligt fullständig och följdriktigt genomförd jämförelse mellan militär och civil personal. Tvekan kunde råda, huruvida icke denna jämförelse i en del fall bort leda till bestämmande av högre lönebelopp för den militära personalen än som av de sakkunniga föreslagits. Det torde nog icke kunna förnekas, att riksdagens ställningstagande i dessa frågor dikterades av andra synpunkter, som helt avförde från dagordningen de strävanden efter likställighet mellan den civila och militära personalen, som framträtt vid föregående års riksdagar, inom regeringen och bland militära myndigheter. 1936 års lönekommitté, för vilken 1921 års riksdagsbeslut synes varit grundläggande vid behandlingen av den militära avlöningsfrågan, har emellertid trots detta icke kunnat undgå att ånyo upptaga likställighetsproblemet till behandling. Kommittén har härvid sökt välja andra former för en avvägning av löneläget för civil och militär personal. Enligt kommitténs mening måste en jämförelse mellan civila och militära befattningshavare i syfte att bedöma skäligheten i lönerelationen mellan dessa båda personalkategorier inskränkas till vissa allmänna överväganden med hänsynstagande till ålder och utbildningskrav vid inträdet i statstjänst, genomsnittlig

295 befordringsgång för befattningshavare i allmänhet, föreliggande vidare befordringsmöjligheter till högre grader m. m. (sid. 51). För förverkligande av detta nya jämförelsesystem framlägger kommittén några mycket allmänt hållna synpunkter i vissa enligt kommitténs mening betydelsefulla avseenden. »Den militära utbildningen torde för de enskilda eleverna ställa sig något kostsammare än för motsvarande civila aspiranter. Skillnaden är dock icke av den storleksordning, att den kan sägas spela någon större roll för bedömandet av lönenivån.» — »Befordringsåldern till första ordinarie beställning torde otvivelaktigt bliva lägre än den genomsnittliga åldern för befordran till lägsta ordinarie tjänst med motsvarande utbildningskrav vid de i befordringshänseende bäst ställda bland de civila verken.» — »Med avseende på befordringsförhållandena faller främst i ögonen, att den som inträder på officersbanan, kan räkna med befordran till högsta kompaniofficersgraden såsom säker. Vid civilförvaltningen tillämpades ett urvalssystem, som medförde, att de mindre dugliga tjänstemännen icke nå befordran utöver högsta ordinarie tjänst och att en stor del av rekryteringspersonalen aldrig når upp till en löneställning jämförlig med den, som i fråga om officerspersonalen vinnes av alla beställningshavare.» — »Även de vidare befordringsmöjligheterna från kompaniofficersgrad till högre beställningar torde generellt sett väl tåla en jämförelse med civilförvaltningens förhållanden. Möjligheten att nå de högst avlönade chefsposterna måste betecknas såsom väsentligt större än för civila befattningshavare i allmänhet. Befordringsåldrarna till högre militära beställningar äro dock ej sällan högre än till civila befattningar.» I fråga om den tidiga avgångsåldern framhålles, att det torde vara vanskligt att avgöra, huruvida fördelar eller nackdelar härutinnan överväga varandra. Mången gång kunde den tidiga avgången betraktas såsom ur beställningshavarens synpunkt fördelaktig. Den omständigheten, att militär personal i ganska betydande omfattning sökte och erhölle avsked med pension före uppnådd pensionsålder (s. k. förtidspension) tydde på, att åtskilliga möjligheter förelåge för militär personal att vinna inkomstgivande anställningar efter pensionsavgång. I genomsnitt kunde 42 % av årligen avgångna kaptener erhålla arvodesanställning. Alla beställningshavare vore vid avgången garanterade en pensionsnivå, som inom civilförvaltningen endast en del av befattningshavarna med jämförlig utbildning uppnådde. Den ökade pensionskostnaden bestriddes av staten. — Det ovan anförda utgör endast en axplockning ur kommitténs jämförelseprogram men torde i huvudsak giva ett uttryck för det tillämpade förfaringssättet. Enär betänkandet snarast måste avlämnas, medgiver icke tiden att nu ingå på ett allsidigt bemötande av ovan gjorda uttalanden. De erinringar, som nedan komma att göras i vissa avseenden, torde dock giva vid handen, att kommitténs uttalanden äro så avfattade, att de icke

296 giva en riktig bild av verkliga förhållandet, samt icke äro av den art, att de kunna mottagas med förtroende. Det som främst faller i ögonen på den, som söker göra en jämförelse enligt den av lönekommitterade valda linjen, är den tidiga avgångsåldern för icke blott, som lönekommittén framhåller, kaptener utan praktiskt taget samtliga beställningshavare. Endast arméfördelningschefer och likställda avgå vid 65 års ålder, överstar (kommendörer) vid 60 års ålder, övriga regementsofficerare vid 55 års ålder. När så sent som år 1934 förslag framlades angående rätt till tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen m. fl., framhöllo vederbörande sakkunniga i fråga om en mindre sänkning av pensionsåldern från 67 år följande: »Ju närmare tjänstemannen kommer den kritiska åldern, då han måste lämna sin tjänst, desto mer träda de ekonomiska intressena i förgrunden. Övergång från lön till pension innebär en kraftig minskning, som helst bör undvikas, så länge det är möjligt, åtminstone till dess att förhållandena inom tjänstemannens familj — exempelvis fullbordandet av barnens uppfostran och utbildning — göra det möjligt för honom att utan allt för stark sänkning av sin levnadsstandard försörja sig och de sina på den lägre inkomst, som pensionen utgör.» Högst allvarliga olägenheter för den civila personalen skulle sålunda bliva en följd av en relativt obetydlig sänkning av en så hög pensionsålder som 67 år. När man läser ovan i utdrag återgivna uttalanden om den tidiga avgångsåldern för militära beställningshavare (50 år för det stora flertalet) får m a n däremot snarast den uppfattningen, att det i detta fall skulle vara en fördel att få övergå till pensionsstat. Jämförelsen ger intryck av, att m a n alltjämt mäter med andra mått, när man bedömer de militära beställningshavarnas lönenivå, och rubbar förtroendet för objektiviteten i framställningen. För den militära personalen är det en fullständig överraskning, att det skulle vara förenat med någon som helst fördel att bliva försatt på pensionsstat vid tidiga år. Att detta kan i ett särskilt fall vara till gagn för individen förändrar icke sakförhållandet. Den tidiga avgångsåldern för militära beställningshavare kan betecknas som en av officersyrkets allra största olägenheter. Den avgång med förtidspension, som ägt rum sedan ikraftträdandet av senaste pensionsreglemente, är icke, som lönekommittén vill göra gällande, en antydan om möjligheter till inkomstgivande anställning, utan endast en tvångsavgång för att över huvud taget kunna få en anställning. Vid nådda 50 år äro möjligheterna alltför begränsade för att våga avvakta pensionsålderns inträde. Lönekommittén talar även om de fördelaktiga pensionsförhållandena. Det synes oss sakligt sett även missledande att vid en jämförelse med den civila personalen tala om pension. Denna i förtid från aktiv tjänstgöring avskedade militära personal är icke

297 en i civil mening pensionerad personalgrupp utan en befälsgrupp alltjämt i statens tjänst och stående till statens förfogande enligt därom fastställda föreskrifter. Statsintresset kräver deras avgång ur aktiv tjänst, men samtidigt måste staten säkerställa, att personalen står till dess förfogande, intill dess att den för civila personalen stadgade pensionsåldern i regel blivit uppnådd. Det synes på den grund ock självfallet, att staten sörjer för deras avlöning under tid, som förflyter intill dess den verkliga pensionsåldern inträder. Vill man giva en överskådlig bild av, huru avlöningsförhållandena ställa sig för en kompaniofficer, som avgår vid 50 års ålder, i jämförelse med en civil befattningshavare i motsvarande ställning, synes man böra i båda fallen göra en sammanställning av den sammanlagda intjänta avlöningen och pensionen under hela anställningstiden till uppnådda 65 år. Man finner då, att skillnaden i inkomster bliver högst avsevärd, i visst fall mer än 25 000 kronor. Det talas vidare om, att den anställde officeren kan räkna med befordran till högsta kompaniofficersgraden såsom säker. Förhållandena skulle vara sämre i fråga om den civila personalen. Av ovan angivna skäl kan icke befordringsmöjligheten för sistnämnda personal i detta sammanhang bedömas, men det må i fråga om den militära personalens befordringsmöjligheter endast framhållas, att personalen skulle vara staten synnerligen tacksam, om en sådan garanti kunde utfärdas. Vid genomförandet av 1925 års försvarsordning sattes på övergångsstat icke mindre än 980 av 2 657 officerare samt 950 av 1 972 underofficerare. Kanske detta förhållande kunde vara ägnat till en viss eftertanke vid studiet av förevarande jämförelse. Det säges, att befordringsåldrarna till högre militära befattningar ej sällan ligga högre än till civila befattningar. Huru därmed förhåller sig, framgår av följande siffror, baserade på uppgifter i 1938 års statskalender: Av på aktiv stat varande generalspersoner och flaggmän — lönegrad O 8 och högre —- voro samtliga vid tillträdandet av sina beställningar 51 år och däröver, med en medelålder vid tillträdet av omkring 55 år, medan för motsvarande civila befattningshavare — lönegrad A 3 och C 9 samt högre — tillträdesåldern för det stora flertalet ligger mellan 41 och 51 år. För överstar och kommendörer — lönegraderna O 7 och 0 6 — ligger tillträdesåldern vid lägst 46 år och medelåldern vid tillträdet av beställningarna omkring 51 år. För motsvarande civila befattningshavare — lönegraderna B l , B 2, C 6 och C 8 — ligger tillträdesåldern för flertalet mellan 37 och 47 år. För överstelöjtnanter och kommendörkaptener av första graden — lönegrad O 5 — är tillträdesåldern lägst 43 år och medelåldern vid tillträdet omkring 48 år, medan för motsvarande civila befattningshavare — lönegrad A 30 — tillträdesåldern för flertalet ligger mellan 36 och 46 år. För majorer och kommendörkaptener av andra graden — lönegrad 0 4 — är tillträdesåldern lägst 38 år och medelåldern vid tillträdet omkring 46 år, medan

298 för motsvarande civila befattningshavare — lönegrad A 28 — tillträdesåldern för flertalet ligger mellan 34 och 44 år. Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att det av lönekommittén begagnade uttrycket »ej sällan» är i behov av viss justering. Av vad ovan blivit anfört i fråga om den av 1936 års lönekommitté förordade likställighetsmetoden torde framgå, att det är ytterst vanskligt att ingå på någon jämförelse av ifrågavarande slag. Härtill kommer, att vad av 1918 års lönesakkunniga ställdes i förgrunden vid avlöningens beräknande, nämligen arbetets art och tjänsteansvarets betydelse, ställes i skymundan eller helt undanskjutes. Det är ett hårt och riskfyllt arbete, som försvarets befäl hava att fullgöra. Det är en sträng tjänstgöring som militär, så sträng att den även under en kortvarig värnpliktstjänstgöring kan kännas påkostande och obekväm. Men det måste så vara. Det är ett otacksamt yrke att vara militär, mer utsatt för den offentliga kritiken än månget annat yrke. Allt det som representerar det militära yrkets kärna och liv kan svårligen komma till uttryck i en jämförelse som denna. 1918 års lönesakkunniga anföra, att en direkt jämförelse mellan den militära personalen i dess helhet och civil personal är förenad med större vanskligheter på grund av de betydande skiljaktigheter, som råda beträffande de båda ifrågavarande personalkategoriernas utbildning, befordran till och avgång från tjänsten, tjänstgöringens art och omfattning m. m. Den jämförelse av berörda art, som 1936 års kommitté sökt göra, bestyrker i mycket hög grad riktigheten av nämnda anförande. Säkert är, att en dylik jämförelse ger utrymme för så mycket av subjektiv uppfattning, att jämförelsen knappast kan bliva av större objektivt värde. Särskilt blir detta lätt nog fallet, då såsom här varit förhållandet, militära synpunkter icke fått göra sig gällande inom kommittén. Lönenivån i allmänhet för officerare och underofficerare. Efter den ovan lämnade redogörelsen för likställighetsproblemet med utgångspunkt från 1921 års utskottsutlåtande synes på liknande sätt även den synpunkt i nämnda utlåtande, som berör lönenivån, böra upptagas till prövning. 1921 års utskott uttalar sig i avseende på lönenivån kort och kärvt: »Det av herr Widell framlagda förslaget till löneplaner för officerare och underofficerare finner riksdagen i stort sett motsvara de berättigade anspråk i avlöningshänseende, som för denna personals vidkommande kunna framställas.» Med andra ord uttryckt: detta är vad utskottet anser, att befälspersonalens arbete i dåvarande läge var värt i avlöningshänseende. Några sakliga skäl för detta ställningstagande framgå icke av utskottsutlåtandet. Det blev förslagsställaren till 1921 års löneplan förbehållet att söka sakligt motivera beslutet. Detta skedde emellertid icke, så som man med fullt skäl hade haft anledning att begära, i samband med reservationens avgivande till förevarande betänkande av 1918 års sakkunniga, utan först i

299 samband med frågans avgörande under debatten i riksdagens k a m r a r . Redan av detta skäl och sedermera med allt större styrka har den uppfattningen blivit allmänt omfattad, att nämnda motivering icke är sakligt grundad. 1936 års lönekommitté synes emellertid till skillnad mot 1921 års utskott vilja ge helgd och bärande kraft åt nämnda motivering. Vid sådant förhållande synes det oss, även om vi icke tillmäta den widellska motiveringen 1921 någon större betydelse för avvägning av vår lönefråga 1938, som om det borde tillkommit 1936 års lönekommitté att framlägga bindande bevis för motiveringens sakliga grund och icke såsom skett i betänkandet åtnöja sig med blott allmänna uttalanden. Enligt de utredningar, som verkställts inom Officersförbundet, kan det emellertid icke råda någon tvekan om, att den sänkning av lönebeloppen för samtliga kompaniofficerare med omkring 300—500 kronor, som företogs vid 1921 års riksdag, icke vilade på samma beräkningsgrunder, som tillämpats i fråga om kommunikationsverkens m. fl. lönereglering. En förskjutning inträdde i det då gällande allmänna löneläget till den militära personalens nackdel. Nämnda förskjutning torde t. o. m. hava överstigit det ovan angivna beloppet. Den närmaste anledningen till att 1921 års riksdag företog en så avsevärd sänkning av just den militära personalens lönenivå torde hava varit det vid tiden för 1921 års beslut rådande statsfinansiella läget. Detta framgår även med särskild skärpa av den reservation, som avgavs av herr Widell till betänkandet av 1918 års militäravlöningssakkunniga. Statsverket inbesparade årligen genom åtgärden i fråga ett belopp av omkring 6 miljoner kronor. Man ansåg även vid den tiden möjligt att minska statens utgifter för försvarsväsendet. Världen ansågs stå inför en tid av allmän nedrustning, och försvarets betydelse ur riksintressets synpunkt förmenades vara skäligen obetydlig. Med därav påverkade direktiv arbetade försvarsrevisionen på att i möjligaste mån begränsa försvarsorganisationen. Redan hade utbildningstiden avsevärt begränsats, och utvecklingen i negativ riktning ansågs icke vara avslutad därmed. Det kunde förväntas, att inom kort både försvaret och dess personal skulle reduceras till blott en bråkdel av dess dåvarande styrka. Tanken på en stundande försvarsrevidering torde också hava föranlett farhågor för, att en för personalen tillfredsställande lönereglering skulle haft till följd en långvarig ökad belastning av statskassan genom att framdeles till övergångsstat överförd personal skulle komma i åtnjutande av högre löner. Då man nu vill göra gällande, att ett uttalande från riksdagens sida 1921 i fråga om officerarnas löner allt fortfarande skulle vara normgivande för utformningen av militärpersonalens löner fr. o. m. ingången av budgetåret 1939/1940, så skulle detta alltså innebära, att 1921 års uppfattning om försvaret och dess betydelse skulle kunna tillämpas för Sveriges försvarspolitiska handlande även i dag. En sådan uppfattning ter sig fullständigt orimlig.

300 Löneplancn. Löneplanens tekniska uppställning följer vad beträffar kompaniofficersgraderna i huvudsak det förslag, som avgivits av Officersförbundet. Häremot hava vi icke någon erinran. Vad däremot beträffar lönebeloppen stå dessa, som framgår av vad förut anförts, icke i överensstämmelse med de anspråk på rättvisa och billighet, som synas oss rimliga. I detta hänseende fordras en revidering i närmare överensstämmelse med de grundsatser, som kommit till uttryck i Officersförbundets framställning (sid. 45). Vad beträffar regementsofficerarna anse vi oss icke kunna upptaga till behandling andra frågor än dem, som beröra löneklassindelning och lönebelopp. Enligt nu gällande löneplan har man eftersträvat att giva majorer och överstelöjtnanter (och motsvarande) en löneställning, som motsvarade vikten av de befattningar, vilka de äro avsedda att bestrida. I den av 1936 års lönekommitté föreslagna löneplanen synes man icke hava beaktat denna för lönesättningen elementära grundsats. Huvudvikten har i nämnda förslag lagts på att få till stånd en tekniskt likformig konstruktion av löneplanen med gemensamma löneklasser mellan kaptener och regementsofficerare, varvid det enligt vår uppfattning redan i och för sig för lågt beräknade lönebeloppet i den högsta kaptensklassen fått tjäna som utgångspunkt. Följden har också blivit en allmän sänkning av lönenivån för sådana majorer och överstelöjtnanter, som icke intill avgången kvarstå i tillhörande befattningar. Enligt gjorda beräkningar uppgår den sammanlagda minskningen i avlöningsförmåner, beräknade efter E-ort och indexläge 164/165, vid tillämpningen av å ena sidan nu gällande löneplan och å andra sidan den av 1936 års lönekommitté föreslagna löneplanen i nedan angivna fall till nedan upptagna belopp: För officer, som befordras till major vid 42 år och överstelöjtnant vid 45 och överste vid 48 2 952 kronor » » 42 » » » » 48 » » » 51 2 964 » » » 44 » » » » 47 » » » 50 462 » Förhållandet är desto betänkligare, som löneminskningen kommer att drabba just de regementsofficerare, som på grund av duglighet anses förtjänta av snabb befordran. Lönebeloppen för nämnda beställningshavare synas oss även böra underkastas revidering till närmare överensstämmelse med Officersförbundets förslag. Vi tillåta oss framhålla, att den omständigheten, att vissa delar av de föreslagna löneplanerna ej här göras till föremål för erinran, ej får tolkas som att dessa av oss godtagas. Detta gäller framför allt beträffande de beställningshavare, som av kommittén hänförts till lönegraden Oa 6, och med dessa eljest i tjänstehänseende likställd personal.

301 Innebörden i lönehänseende för officerspersonalen genom löneregleringen 1921, pensionsreformerna 1935 och 1937 samt 1936 års kommittés förslag. För att giva en åskådlig bild, i vilken omfattning det av 1936 års lönekommitté framlagda löneförslaget beaktat den löneminskning, som kommit officerspersonalen till del dels genom 1921 års riksdagsbeslut, dels genom de under åren 1935 och 1937 genomförda pensionsreformerna, har nedanstående tabell blivit utarbetad:

Beställningshavare i löneklass

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

1921. Minskning genom 1938. Widellska reserva1935 och 1937. Summa minskökning + tionen i förhållande ning, om 1936 minskning — till Kungl. Maj:ts Minskning genom ökade genom 1936 års års lönekomproposition och förmittés förslag slag av 1918 års pensionsavgifter lönekommittés genomföres förslag vid (pensionsavdrag) lönesakkunniga indexläge 156 (uppräknad till indexläge 156)

— 316 — 290 — 290 — 290 — 290 — 316 — 488 — 514 — 488 — 462

92 92 175 175 175 175 239 239 239 239

+ + + + + + + + + +

— —

325 346

— 220

528 528

+

299 346 327 292 257 244 132 202 281 363

— — — — — — — — — —

109 36 138 173 208 247 595 551 446 338

— 1073 — 871

1 Medeltal emellan för major respektive för överstelöjtnant befintliga löneklasser enligt nu gällande och av 1936 års lönekommitté föreslaget avlöningsreglemente.

Den i det föregående lämnade redogörelsen torde giva vid handen, att en grundlig revidering av den av 1936 års lönekommitté föreslagna löneplanen måste företagas, om en tillfredsställande lösning av förevarande lönefråga skall komma till stånd. Herrar Almroos och Lagerkvist: I särskilt yttrande till 1930 års militäravlöningssakkunnigas betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente m. m. anförde underofficerarnas personalrepresentanter bland annat, att det helt visst skulle komma att väcka stor besvikelse, att prövningen av lönebeloppens skälighet hade undanskjutits i de sakkunnigas utredning och förslag. Personalrepresentanterna bringade i erinran det förhållandet, att 1921 års riksdag på grund av väckta motioner satte de till flertalet officerare och alla underofficerare föreslagna löner 300—400 kronor lägre per år än som 1918 års militäravlöningssak-

302 kunniga efter ett omfattande och omsorgsfullt utredningsarbete hade ansett såsom skäliga för denna personal och som även Kungl. Maj:t funnit sig böra i avlåten proposition till riksdagen föreslå. Personalrepresentanterna hävdade därigenom uppfattningen, att ett på 1918 års militäravlöningssakkunnigas ingående och noggranna prövning grundat och beräknat avlöningsbelopp, vilket även Kungl. Maj :t funnit sig kunna godtaga och lägga till grund för en proposition till riksdagen, måste anses vila på mera hållbara och tillförlitliga grunder än ett i form av enskild motion under riksdagens lopp framlagt förslag, vars motiverings mera bärande moment framlades först i samband med motionens avgörande i riksdagen. Helt visst kommer det att väcka icke mindre besvikelse bland den militära personalen, när den finner, att 1936 års lönekommitté vid sin prövning av lönebeloppen för officerare och underofficerare godtagit den lösning den militära lönefrågan erhöll genom 1921 års riksdagsbeslut och med anledning härav ej heller ansett sig nu kunna framlägga förslag till skälig kompensation för beskärningen av de militära lönebeloppen år 1921. Genom att 1936 års lönekommitté vid avvägningen av lönebeloppen för officerare och underofficerare i sitt nu framlagda förslag icke tagit hänsyn till de genom 1921 års lönereglering för den militära personalen uppkomna och sedan dess alltjämt kvarstående särskilda löneförhållandena, varigenom den militära personalen ställts i efterhand i lönehänseende i förhållande till de statens civila befattningshavare, med vilka den på grund av arbets- och tjänsteuppgifter samt ansvar och utbildning närmast kan jämföras, äro de nu av lönekommittén i framlagd löneplan föreslagna lönebeloppen, i vad dessa gälla underofficerarna, icke godtagbara. Vi hava därvid icke bortsett från den förbättring i underofficerarnas nuvarande avlöningsförhållanden, som av lönekommittén föreslagits genom införande av bestämmelser om årligt ekiperingsbidrag. Sagda bidrag är nämligen endast en kompensation för den vissa andra statens befattningshavare med uniformsplikt medgivna rätten att inköpa persedlar till nedsatt pris. Även utvecklingen på det militära området har aktualiserat frågan om en verklig och effektiv reglering av de militära lönerna. Efter 1921 års lönereglering har försvarsväsendet vid två olika tillfällen, åren 1925 och 1936, varit underkastat genomgripande och till grunden gående omorganisationer med en personalreducering år 1925, som personalförstärkningen år 1936 icke förmådde helt och hållet ersätta eller utfylla, och som fått en långt driven rationalisering till följd med väsentligt ökade arbetsuppgifter, i många fall fördubbling av tjänster samt ökat tjänsteansvar, utan att ekonomiskt vederlag i form av löneförbättring lämnats. Åt denna omständighet synes 1936 års lönekommitté vid uppgörandet av sina löneplaner och avvägningen av lönebeloppen icke hava ägnat erforderligt och önskvärt beaktande. Huru långt på undre gränsen av en löneförbättring 1936 års lönekommittés

303 förslag i själva verket står belyses bäst av det förhållandet, att kommittén fått göra en särskild justering av vissa lönebelopp i de lägsta löneklasserna för att icke de yngsta sergeanterna vid utnämning till denna beställning skulle få vidkännas löneminskning i förhållande till de förmåner de uppburit såsom furirer. Självfallet kan under angivna förhållanden utsikten att efter en lång följd av hårda och arbetsamma år i underbefälsgraderna vinna underofficersbefordran vid en levnadsålder, som snarare över- än understiger 30-årsåldern, icke utöva någon större dragningskraft på en duglig och framåtsträvande ung man, när underofficerslönen, som erbjudes honom, i vissa fall icke kommer att medföra någon förhöjning i de uppburna förmånerna i manskapsbeställning såsom furir. Följden härav måste bli en kvalitativ försämring av underofficerskåren. Rekrytering och löner hava inom försvaret alltid stått i ett oupplösligt samband med varandra, och detta förhållande torde även komma att bestå för framtiden. E n bestämd nackdel för flertalet underofficerare är den i jämförelse med statens civila befattningshavare korta aktiva tjänstetiden, vilken påverkas dels av den sena ålder, vid vilken befordran till underofficer äger rum, dels av den tidiga levnadsålder, vid vilken pensionsavgång sker. Den sammanlagda summan av åtnjuten löneinkomst under den aktiva tjänstetiden för en underofficer blir härigenom förhållandevis begränsad, och därtill kommer att pensionsåldern inträder vid en levnadsålder — för flertalet underofficerare 50, vid marinen 55 år — då anspråken på familjeförsörjarens ekonomi för barnens uppfostran eller förhjälpande till ett yrke äro som störst. Svårigheterna i berört hänseende hava under de år, som förflutit efter löneregleringen år 1921, avsevärt ökats genom den uppfattning som numera vunnit burskap inom samhället, nämligen att den, som pensionerats icke bör upptaga platser och arbetstillfällen som egentligen böra vara förbehållna åt yngre, icke pensionerade arbetskrafter. Synpunkten har givetvis sitt berättigande, men förhållandena ställa sig helt annorlunda för den, som pensioneras vid en levnadsålder av 50 år, mot för den som pensioneras vid 63 år. Om än ett betydande antal pensionerade officerare och underofficerare inom försvarsväsendet beredas anställning i arvodesbefattning, vilket givetvis är av betydelse för de pensionerade ur försörjningssynpunkt, så följer med den 10- å 15-åriga tjänsten i arvodesbefattningen dock ingen högre pension än den arvodisten gjort sig berättigad till vid fyllda 50 år. Ur pensioneringssynpunkt har därför den slutlön, på vilken pensionen grundas, en avgörande betydelse. I sin hemställan till 1936 års lönekommitté den 19 maj 1937 angående löneförbättring har Svenska Underofficersförbundet anhållit att kommittén måtte föreslå sådana lönebelopp, att fanjunkare, styckjunkare och flaggunderofficerare erhålla samma slutlön som statens civila befattningshavare,

304 placerade i kommunikationsverkens 15. lönegrad, förvaltare vid intendenturkåren, förrådsförvaltare vid marinen och flygvapnet samt regementskassörer vid armén samma slutlön som befattningshavare placerade i 17. lönegraden i avlöningsreglementet för kommunikationsverken samt sergeanter och underofficerare av 2. graden erhålla begynnelselön motsvarande 12. och slutlön motsvarande 13. lönegraden i kommunikationsverkens löneplan. I nämnda hemställan har närmare motiverats de skäl, som ansetts tala för en dylik placering i lönehänseende av underofficerarna, varvid framhållits deras uppgifter såsom trupputbildare och lärare för de värnpliktiga under kort och forcerad utbildningstid, som ställer de största krav på befälets skicklighet, förmåga och uthållighet, vidare deras uppgifter såsom uppbördsmän och förvaltare av en dyrbar och ömtålig materiel, m. m. Lönekommittén framhåller att befordran upp till fanjunkare och likställda följer automatiskt och att sålunda varje underofficer praktiskt taget kan räkna med att uppnå nämnda beställning i vilken pension grundlägges. Förnållandet är dock ej generellt gällande inom hela försvarsväsendet. Urval förekommer sålunda vid marinen, där befordringskommissioner äro i verksamhet och ett strängt tillämpat system med tjänstbarhets- och uppförandebetyg föranleder långt gående avsteg från den automatiskt följande befordran till flaggunderofficer, som lönekommittén förutsätter såsom regel. Till högsta underofficersbeställning sker alltid befordran efter urval bland därför kvalificerade och förtjänta underofficerare i lägre beställning. De beställningshavarna i högsta lönegraden för underofficerare åliggande tjänsteuppgifler och tjänsteansvar torde vid en närmare prövning kunna väl uthärda den jämförelse, som kan anses erforderlig för en placering av dem i en löneställning motsvarande 16. eller 17. lönegraden i kommunikationsverkens löneplan. Det kan vidare göras gällande, att underofficerarna i lönehänseende icke hållit jämna steg med utvecklingen i annat hänseende under den tid som förflutit sedan 1921 års lönereglering. Detta kan bevisas genom anförandet av ett exempel. I de större städerna är tjänsten såsom poliskonstapel bättre avlönad än underofficeren, oaktat det för erhållande av denna tjänst icke fordras samma krävande examina — en treårig underofficersskola — som för vinnande av underofficersbefordran. Underofficerens ställning är i ekonomiskt hänseende på glid utför. Detta är ägnat att ingiva bekymmer rörande möjligheten att framdeles med den av lönekommittén nu föreslagna löneställningen kunna rekrytera en underofficerskår i besittning av erforderliga kvalifikationer såsom trupputbildare och lärare för de värnpliktiga under en starkt förkortad, forcerad utbildningstid, såsom dugande och pålitliga handhavare av den inre tjänstens krävande detaljer och såsom materielvårdande uppbördsmän med därmed följande stora ansvar. Vidare må erinras om de höjda fordringarna för avläggandet av examen i underofficersskolorna, som numera äro föreskrivna och som, vad examen

305 i arméns underofficersskola beträffar, fullt eller i det närmaste motsvarar realexamen, i flottans underofficersskolor styrmansexamen i navigationsskola och maskinistexamen. Den kraftiga utveckling krigsväsendet varit underkastat på teknikens område efter världskriget har ställt underofficerarna såväl som annan militär personal inför nya och vidgade uppgifter med stegrade fordringar på specialkunskaper och materialkännedom för den tekniska materielens handhavande, skötsel och vård. Visar det sig under anförda förhållanden, att underofficerarnas lönestandard ej håller jämna steg med utvecklingen i övrigt, så kan följden härav bli rekryteringssvårigheter eller också tvinga till eftergivande på kårens kvalitet. När såsom ovan framhållits tjänsten såsom poliskonstapel i vissa av de större städerna är bättre avlönad än tjänsten såsom underr officer och nämnda civilanställning kan erhållas utan avläggandet av samma krävande examina som för vinnandet av underofficersbefordran, är det naturligt att det underbefäl, som står inför uppgiften att välja bana, icke väljer underofficersbanan. Lönekommittén hänvisar såsom belysande för den lönestegring, som bland andra även underofficerarna blivit delaktiga av under den allmänna löneutvecklingen i vårt land, till ett i kommitténs betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente infört diagram, vari fanjunkare synes intaga en särskilt gynnad ställning i förhållande till vissa andra befattningshavare. Det torde med anledning av detta valda exempel böra framhållas, att denna gynnade ställning för fanjunkaren dock till viss del endast är skenbar på grund därav att hans löneställning i början av 1900-talet och fram till omkring år 1917 var så låg, att när lönerna vid sistnämnda tidpunkt började regleras måste en kraftig förbättring i lönerna för underofficerarna göras för att åtminstone i någon mån bringa dem i nivå med lönerna för andra befattningshavare. Därigenom kom lönekurvan för fanjunkare att visa en kraftigare stegring än för andra. Den sjönk emellertid åter i samband med löneregleringen år 1921. Utan att frångå det berättigade i att personalen erhåller den löneställning, som av Svenska Underofficersförbundet föreslagits i till lönekommittén ingiven framställning, hava vi i strävan att ernå överenskommelse mellan lönekommittén och personalrepresentanterna i fråga om lönebeloppen och i samförstånd med Svenska Underofficersförbundets styrelse under förhandlingar med lönekommittén framlagt förslag, vilka inneburit betydande nedprutning i de av underofficersförbundet ursprungligen föreslagna lönebeloppen. Att sträcka oss så långt som till ett godtagande av de av lönekommittén föreslagna lönebeloppen hava vi dock icke ansett oss kunna göra. Med hänsyn dels till svårigheterna att under förhandlingarna med lönekommittén vinna förståelse för det berättigade i att underofficerarna er20—817659

306 hålla den av underofficersförbundet föreslagna löneställningen och dels till enligt ovan under förhandlingarna gjorda medgivanden om nedprutning av underofficersförbundets ursprungliga förslag, hava vi ansett oss böra framlägga nedan upptagna förslag till löneplan för underofficerare, vilken i stort sett sammanfaller med vårt senaste yrkande inom lönekommittén: Löneplan UO. (Underofficerare.) Lönegrad nr

Omfattar löneklasserna nr

1—5

3—7

5—9

Löneklass nr

A

B

O r t s

g r

u p p

C

E

F

D

Å r s l ö n , 1 2 3 4 5 6 7 8 9

2 970 3 216 3 462 3 738 4 068 4 410 4 740 5 070 5 400

3 093 3 216 3 345 3 474 3 603 3 744 3 891 4 044 4 233 4 398 4 581 4 752 4 920 5 100 5 259 5 448 5 600 5 802

3 339 3 603 3 885 4 197 4 563 4 923 5 280 5 637 6 003

G

H

I

3 708 3 990 4 308 4 656 5 058 5 436 5 820 6 204 6 606

3 831 4 119 4 449 4 809 5 223 5 607 6 000 6 393 6 807

3 954 4 248 4 590 4 962 5 388 5 778 6 180 6 582 7 008

k r o n o r 3 462 3 732 4 026 4 350 4 728 5 094 5 460 5 826 6 204

3 585 3 861 4 167 4 503 4 893 5 265 5 640 6 015 6 405

B I L A G O R Bilaga 1.

1930 å r s militäravlöningssakkunnigas förslag till avlöningsreglem e n t e för personal å aktiv s t a t m. fl. vid försvarsväsendet i fredstid (militära avlöningsreglementet). D E L I. Officerare, underofficerare samt civilmilitär personal. 1 KAP. Allmänna bestämmelser. 1 §• 1. Beställningshavare äger att i sin tjänst åtnjuta avlöning enligt de i detta reglemente givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor. 2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med den dag tjänsten tillträdes till och med den dag beställningshavaren avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall. 3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott, så framt icke beträffande särskild ersättning utbetalning i annan ordning finnes lämpligen böra ske. 4. Angående skyldighet att avgå från tjänsten och om rätt till pension är särskilt stadgat. 2 §. 1. Med ordinarie beställning — bataljonsläkarbeställning vid fältläkarkåren och marinläkarbeställning av 2. graden undantagna — må icke förenas annan ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat; dock att beträffande läkare- eller veterinärtjänst å kommuns stat och gymnastiklärartjänst gäller vad i 3—5 mom. sägs. 2. Erforderliga föreskrifter därom, att viss grupp av beställningshavare eller innehavare av viss befattning icke må åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet av beskaffenhet att icke böra förenas med deras ordinarie tjänst, meddelas av Kungl. Maj:t. 3. Beställningshavare, som utom sin ordinarie tjänst eljest innehar eller avser att åtaga sig bisyssla, skall, i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver, göra skriftlig anmälan därom till vederbörande myndighet. Med bisyssla förstås härvid befattning i allmän eller enskild tjänst, varaktigt eller mera tidskrävande tillfälligt uppdrag samt yrkesmässigt bedriven verksamhet. 4. Prövas bisysslan inverka hinderligt för statstjänstens utövande, och är icke fråga om befattning eller uppdrag, som beställningshavaren erhållit av Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts medgivande, eller om ledamotskap av riksdagen, skall förbud för honom meddelas att med den ordinarie tjänsten förena ifråga-

308 v a r a n d e bisyssla. B e s t ä l l n i n g s h a v a r e m å d o c k icke u t a n t v i n g a n d e s k ä l f ö r v ä g r a s a t t å t a g a sig Offentligt u p p d r a g . 5. F ö r tid, v a r u n d e r b e s t ä l l n i n g s h a v a r e av bisyssla h e l t eller delvis h i n d r a s a t t b e s t r i d a sin tjänst, s k a l l h a n g ö r a f r a m s t ä l l n i n g o m l e d i g h e t i m o t s v a r a n d e o m fattning.

2 KAP. B e s t ä l l n i n g s h a v a r e , s o m åtnjuta l ö n enligt l ö n e p l a n . Löneplaner och löneklassplacering. 3 §. LÖNEPLANER. Löneplan för officerare m. fl. (O). L ö n e g r a d

Löneklass nr

Nr

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16

O r t s g r u p p I kr.

II kr.

III kr.

IV kr.

V kr.

2 808 3 216 3 720 4 284 4 848 5 400 6 120 6 792 7 464 8 160 9 240 9 900 10 560 13 500 15 480 17 880

3 024 3 468 4 008 4 596 5 196 5 784 6 552 7 260 7 968 8 700 9 804 10 476 11 148 14 148 16 200 18 660

3 240 3 720 4 296 4 908 5 544 6 168 6 984 7 728 8 472 9 240 10 368 11 052 11 736 14 796 16 920 19 440

3 456 3 972 4 584 5 220 5 892 6 552 7 416 8 196 8 976 9 780 10 932 11 628 12 324 15 444 17 640 20 220

3 672 4 224 4 872 5 532 6 240 6 936 7 848 8 664 9 480 10 320 11 496 12 204 12 912 16 092 18 360 21 000

Löneplan för underofficerare m. fl. (Uo). L ö n e g r a d Omfattar löneklasserna nr

Nr

3—7

7 -11

9 Löneklass nr

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

O r t s g r u P P I kr.

II kr.

III kr.

IV kr.

V kr.

2 376 2 520 2 760 3 000 3 300 3 600 3 900 4 260 4 620 4 980 5 340

2 556 2 712 2 976 3 228 3 552 3 876 4 200 4 584 4 956 5 340 5 724

2 736 2 904 3 192 3 456 3 804 4 152 4 500 4 908 5 292 5 700 6 108

2 916 3 096 3 408 3 684 4 056 4 428 4 800 5 232 5 628 6 060 6 492

3 096 3 288 3 624 3 912 4 308 4 704 5 100 5 556 5 964 6 420 6 876

309 Löneplan för civilmilitär personal (C). L ö n e g r a d Omfattar löneklasserna nr

Nr

1—5

4—8

6—10

4 5

8—12 9—13

11—15 12—16

7 8 9

14—17 16—19 18—21

10 11 12 13

20—23 21—24 22—25

24—27

15 16 17

28 29 30

Löneklass nr

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

O r t s g r u P P I kr.

II kr.

III kr.

IV kr.

V kr.

2 664 2 808 2 952 3 096 3 240 3 420 3 600 3 840 4 080 4 320 4 680 5 040 5 400 5 760 6 120 6 480 6 900 7 380 7 860 8 400 8 940 9 480 10 020 10 560 11 100 11 700 12 300 13 500 16 680 17 880

2 868 3 024 3 180 3 336 3 492 3 684 3 876 4 128 4 380 4 632 5 016 5 400 5 784 6 168 6 552 6 936 7 380 7 884 8 388 8 940 9 492 10 044 10 596 11 148 11 700 12 312 12 924 14 148 17 424 18 660

3 072 3 240 3 408 3 576 3 744 3 948 4 152 4 416 4 680 4 944 5 352 5 760 6 168 6 576 6 984 7 392 7 860 8 388 8 916 9 480 10 044 10 608 11 172 11 736 12 300 12 924 13 548 14 796 18 168 19 440

3 276 3 456 3 636 3 816 3 996 4 212 4 428 4 704 4 980 5 256 5 688 6 120 6 552 6 984 7 416 7 848 8 340 8 892 9 444 10 020 10 596 11 172 11 748 12 324 12 900 13 536 14 172 15 444 18 912 20 220

3 480 3 672 3 864 4 056 4 248 4 476 4 704 4 992 5 280 5 568 6 024 6 480 6 936 7 392 7 848 8 304 8 820 9 396 9 972 10 560 11 148 11 736 12 324 12 912 13 500 14 148 14 796 16 092 19 656 21 000

An m. För beställningshavar e, som snligt särs] cilda bestä mmelser ä,jer uppbär a inkvartering s- och servisbidrag eller enbart servisbidra g från viss stad, ska 11 å lönen avdragas ett be lopp, motsvarande vad ] lan salu nda uppbt r.

4 §• 1. De beställningar, för vilka lön utgår enligt någon av de i 3 § intagna löneplaner, angivas i den vid detta reglemente fogade t j ä n s t e f ö r t e c k n i n g e n , som jämväl utvisar, till vilken löneplan och l ö n e g r a d varje särskild beställning är att hänföra. Där flera l ö n e k l a s s e r äro upptagna för viss lönegrad, fastställes den löneklass, enligt vilken beställningshavares lön skall utgå, i enlighet med föreskrifterna i 5—10 §§. Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den o r t s g r u p p , till vilken den plats blivit hänförd, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter är att anse såsom beställningshavares förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort). Fördelningen av förläggningsorter (ordinarie tjänstgöringsorter) å de olika ortsgrupperna fastställes av Kungl. Maj:t på grundval av de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna. 2. Utan avseende å förläggningsort utgår dock lön

310 a) efter den ortsgrupp, till vilken Stockholm räknas, till officer, vilken kommenderats såsom aspirant vid generalstaben eller såsom elev vid någon av de militära högskolorna, under tiden till kommenderingens upphörande samt till officer, vilken kommenderats såsom intendentsaspirant, under tiden till och med dagen för avläggande av intendentsexamen samt b) efter den ortsgrupp kommenderingsorten tillhör till underofficer, vilken kommenderats såsom förvaltaraspirant, under tiden till och med dagen för avläggande av förvaltarexamen; dock att lön i detta fall skall utgå lägst efter den »ortsgrupp förläggningsorten tillhör. 5 §• 1. Vid tillträdandet av ordinarie beställning, tillhörande lönegrad, som omfattar mer än en löneklass, erhåller beställningshavare, vare sig han förut innehade sådan beställning eller ej, lön enligt den för lönegraden fastställda lägsta löneklassen, där ej föreskrifterna i 6—10 §§ giva anledning till avvikelse härutinnan. 2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas beställningshavaren till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 6—9 §§. 3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket den för uppflyttning stadgade tjänstetiden i den lägre löneklassen tilländagått. I övrigt gäller såsom villkor för beställningshavares uppflyttning till högre löneklass, a) att han under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst; dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas jämväl tid, under vilken han åtnjutit semester eller tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 14 eller 15 §, ävensom tid, under vilken han i egenskap av musikunderofficer eller övertalig gevärshantverkare enligt äldre föreskrifter icke varit inkallad till tjänstgöring; b) att uppskov med uppflyttning prövats icke böra äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid beställningshavaren tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse, för vilken beställningshavaren särskilt bestraffats, icke i och för sig må föras honom till last, utan hänsyn därtill tagas, endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt c) att beställningshavare icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt vad därom är särskilt stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten. Beslut om uppskov av anledning, som i punkt b) sägs, må icke fattas, utan att beställningshavaren erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss tid, minst ett hälft och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed. 4. Har beställningshavare, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom. punkt b) först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna medgivas, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.

311 6 §. 1. För bestämmande av begynnelselön i vederbörande beställning och sedermera för uppflyttning till högre löneklass må vissa beställningshavare tillgodoräkna sig tjänstetid enligt vad nedan stadgas. Fänrik (underlöjtnant, m a r i n u n d e r i n t e n d e n t ) må tillgodoräkna sig tiden från det han efter avlagd officersexamen (marinintendentsexamen) vunnit första anställning såsom officer (marinunderintendent) vare sig beställning på stat erhållits samtidigt eller senare. U n d e r o f f i c e r må tillgodoräkna sig viss tid, under vilken han omedelbart före tillträdandet av underofficersbeställning på stat i en följd varit fast anställd vid krigsmakten, enligt följande grunder, nämligen: a) sergeant vid armén, som avlagt antingen underofficersexamen enligt de före utbildningsåret 1916—1917 tillämpade bestämmelser eller furirsexamen enligt de från och med nämnda utbildningsår gällande föreskrifter: tiden efter avläggandet av sådan examen, minskad med sex år; b) musiksergeant vid armén, oavsett huruvida han avlagt någondera av de under a) omförmälda examina eller ej: den tid efter fyllda 17 år, varunder den fasta anställningen varat, minskad med nio år; c) underofficer av 2. graden vid marinen, vilken befordrats från beställning såsom flaggkorpral: tiden från och med den dag han ägt räkna kompetens för befordran till flaggkorpral, minskad med två år; d) underofficer av 3. graden vid marinen: tiden från det han uppfyllt villkoren beträffande såväl kunskapsprov som tjänstetid för vinnande av anställning i nämnda egenskap; e) sergeant vid flygvapnet, därest han avlagt under a) nämnd examen, förvärvat under c) omförmäld kompetens eller uppfyllt under d) angivna villkor: enahanda tid, som under a), c) eller d) sagts; samt eljest: den tid Kungl. Maj:t bestämmer. Tyghantverkare, vapenhantverkare, hantverkare eller f o r t m a s k i n i s t må tillgodoräkna sig den tid han efter uppnådda 31 levnadsår i en följd innehaft fast anställning såsom hantverks-(vapenhantverkar-) underbefäl. 2. För beställningshavare, vilken efter erhållet avsked med bibehållen befordringsrätt kvarstått såsom lönlös och därefter ånyo vunnit beställning på stat, skola bestämmelserna i 1 mom. äga tillämpning i fråga om tillgodoräknande av tid, varunder han före avskedet tjänstgjort. 3. Beställningshavare, som från övergångsstat, reservstat eller reserv övergått till beställning på aktiv stat, må av den tid, varunder han tillhört övergångsstaten, reservstaten eller reserven, tillgodoräkna sig så stor del, som av Kungl. Maj:t bestämmes. 4. Huruvida den, som från manskapsbeställning vunnit befordran till fänrik, må äga tillgodoräkna sig någon del av föregående anställningstid, bestämmes av Kungl. Maj:t. 5. Har beställningshavare eljest i statens eller det allmännas tjänst utfört arbete eller fullgjort uppdrag, som finnes vara av beskaffenhet att skäligen böra tillgodoräknas honom vid bestämmande av hans placering i löneklass i erhållen beställning, beror på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån dylikt tillgodoräknande må äga rum.

312 7 §.

1. Vid befordran till beställning inom högre lönegrad av samma löneplan skall innehavare av beställning, tillhörande någon av löneplanerna Uo eller C, placeras lägst i löneklass närmast högre än den han före befordran tillhörde. Vid dylik befordran skall beställningshavare dessutom, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den nya beställningen, äga att tillgodoräkna sig den tid intill tre år, varunder han i den föregående beställningen tillhört löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift bör hänföras. 2. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande den, som vid befordran till någon i detta reglemente avsedd beställning innehade sådan ordinarie befattning i statens tjänst, för vilken avlöningen bestämts efter samma grunder, som i reglementet tillämpats. 3. Vid befordran inom löneplan O skall iakttagas, att kapten (ryttmästare, marinintendent av 1. graden) och löjtnant (marinintendent av 2. graden) må för omedelbar eller framtida uppflyttning tillgodoräkna sig tiden från första utnämningen till officer (marinunderintendent), minskad med 9 resp. 3 år; dock att kapten (ryttmästare), som är eller varit anställd vid generalstaben, må tillgodoräkna sig ytterligare tre tjänsteår. 4. Huruvida kapten eller löjtnant, som tidigare innehaft underofficers- eller manskapsbeställning, må utöver vad eljest är medgivet tillgodoräkna sig någon del av tjänstetiden före officersutnämningen, är i varje särskilt fall beroende på Kungl. Maj:ts prövning. 5. Därest beställningshavare före sin befordran på grund av förordnande eller placering i högre beställning eller befattning under minst sex månader i följd uppburit antingen vikariatsersättning eller ock lön enligt den lönegrad, till vilken den högre beställningen hänföres, må, i stället för vad i 1 och 3 mom. stadgas, den tiden tillgodoräknas honom vid bestämmande av hans begynnelselön i den nya tjänsten och sedermera för hans uppflyttning i högre löneklass. 6. Beställningshavare, som efter egen ansökan förflyttas till annan beställning inom samma lönegrad eller från beställning inom högre till beställning inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass han före tillträdandet av den nya beställningen innehade; dock må lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den högsta för den nya beställningen gällande.

8§. Major (kommendörkapten av 2. graden), vilken förordnas eller placeras i befattning såsom: chef för särskilt för sig bestående truppförband, chef för sjökrigshögskolan eller sjökrigsskolan, byråchef i arméförvaltningen eller flygstyrelsen, avdelningschef vid generalstabens huvudstation, i marinförvaltningen eller marinstaben eller souschef i lantförsvarets kommandoexpedition, må åtnjuta lön i 12. löneklassen enligt löneplan O, även om han icke på grund av 5 § 2 mom. är berättigad därtill. Den, som sålunda tillträtt lön i 12. löneklassen, må bibehålla denna lön, så länge han kvarstår i 4. lönegraden av nämnda löneplan.

313 9§. Beställningshavare, som övergår från beställning, hörande till en av de under 3 § intagna löneplanerna, till beställning inom annan löneplan, skall i den nya beställningen placeras i den löneklass, vars lönebelopp är närmast högre än lönen i den löneklass han vid övergången tillhörde, dock icke i högre löneklass än den högsta för den nya beställningen gällande. Därjämte äger han att för omedelbar eller framtida uppflyttning i den nya lönegraden tillgodoräkna sig den tid intill tre år, varunder han tillhört löneklassen med den lägre lönen. 10 §. Undantagsvis och så framt för främjande av försvarsväsendets intresse sådant kräves, må Kungl. Maj:t, för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning eller för sådan persons bibehållande i tjänst, kunna tilldela honom högre lön, än han enligt de i detta reglemente angivna grunder eljest skolat uppbära; dock må lönen icke i något fall bestämmas till belopp, som med mer än tjugu procent överstiger lönen enligt den högsta för beställningen fastställda löneklassen.

11 §• 1. Beställningshavare skall vara underkastad icke blott föreskrifterna i de för krigsmakten gällande reglementen och instruktioner m. m. utan även den vidsträcktare eller ändrade tjänstgöring, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation av försvarsväsendet eller eljest kan varda stadgad, ävensom den förflyttning till annan förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort) eller till annan tjänst vid försvarsväsendet, vilken kan bliva honom ålagd enligt grunderna för nu gällande organisation eller i enlighet med de ändrade föreskrifter, som Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan må besluta. 2. Nedflyttas beställning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar beställningen, uppbära lön i den lönegrad beställningen förut tillhörde. Semester och tjänstledighet. 12 §. 1. Beställningshavare äger årligen, såvida ej hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande utgör hinder därför, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar: Intill det år, Från och med under vilket det år, under beställnings- vilket beställhavaren ningshavaren fyller 40 år fyller 40 år Beställningshavare, tillhörande 1. lönegraden i någon av löneplanerna O, Uo eller C Beställningshavare, tillhörande 2. lönegraden i löneplan O, 2.—-4. lönegraderna i löneplan Uo eller 2.—9. lönegraderna i löneplan C Beställningshavare, tillhörande 3. eller 4. lönegraden i löneplan O eller 10.—13. lönegraderna i löneplan G Beställningshavare, tillhörande 5.—8. lönegraderna i löneplan O eller 14.—17. lönegraderna i löneplan C

20 dagar

30 dagar

»

»

»

»

»

»

2. Semester beräknas för kalenderår. Har full semester icke kunnat beredas beställningshavare före kalenderårets utgång, må felande antal semesterdagar, i den

314 u t s t r ä c k n i n g så u r t j ä n s t e s y n p u n k t ä r möjligt, tilldelas h o n o m u n d e r p å f ö l j a n d e å r s första kvartal. B e s t ä l l n i n g s h a v a r e , s o m h a r sin f ö r l ä g g n i n g s o r t ( o r d i n a r i e t j ä n s t g ö r i n g s o r t ) å p l a t s , d ä r k a l l o r t s t i l l ä g g u t g å r , m å , o m s ä r s k i l d a skäl så f ö r a n l e d a , å t n j u t a i följd i c k e b l o t t h o n o m för l ö p a n d e å r t i l l k o m m a n d e s e m e s t e r u t a n j ä m v ä l s e m e s t e r för d e t n ä s t f ö r e g å e n d e året, i d e n m å n s å d a n icke r e d a n a v h o n o m å t n j u t i t s . 3. D ä r e s t b e s t ä l l n i n g s h a v a r e t i l l t r ä d e r eller skall a v g å f r å n b e s t ä l l n i n g vid a n n a n t i d p u n k t ä n k a l e n d e r å r e t s b ö r j a n eller slut, b e r ä k n a s h a n s s e m e s t e r för s å d a n t å r i f ö r h å l l a n d e till d e n del a v å r e t , u n d e r vilken b e s t ä l l n i n g e n i n n e h a v e s . ö v e r g å r b e s t ä l l n i n g s h a v a r e u n d e r å r e t f r å n en m e d s e m e s t e r r ä t t f ö r e n a d b e s t ä l l n i n g till a n n a n d y l i k b e s t ä l l n i n g , t i l l ä m p a s e n a h a n d a b e r ä k n i n g s g r u n d för b e s t ä m m a n d e a v h a n s s a m m a n l a g d a s e m e s t e r för s å d a n t å r . U p p s t å r vid b e r ä k n i n g , s o m h ä r sagts, b r u t e t tal, a v r u n d a s s e m e s t e r n till n ä r m a s t e högre dagantal. 4. Så f r a m t icke för e r n å e n d e av l ä m p l i g s e m e s t e r f ö r d e l n i n g a n n o r l u n d a b e s l u t a s , m å s e m e s t e r icke t i l l g o d o n j u t a s , u t a n att b e s t ä l l n i n g s h a v a r e n u n d e r m i n s t h ä l f t e n a v n ä r m a s t f ö r f l u t n a p e r i o d av tolv m å n a d e r b e s t r i t t sin egen eller a n n a n s t a t e n s t j ä n s t eller fullgjort u p p d r a g för s t a t e n s r ä k n i n g . 5. B e s t ä l l n i n g s h a v a r e , s o m h a r sig a n f ö r t r o d d p e n n i n g u p p b ö r d eller k o n t r o l l å s å d a n u p p b ö r d , ä r p l i k t i g att å r l i g e n b e g a g n a sig a v s e m e s t e r å tid, s o m a v överordnad myndighet bestämmes. 13 §. Avdragstabell.

Löneklass

O

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 Uo 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

A-avdrag

B-avdrag

för dag

för mån.

för dag

för mån.

kr.

kr.

kr.

kr,

90 1:50 45 3: 1:80 54: — 3:60 108 2:10 63: — 4:20 126 2:40 72• — 4:80 144 2:75 82.50 5:50 165 3:10 93: — 6:20 186 3:50 105 — 7 : - 210 3:90 117 — 7:80 234 4:40 132 — 8:80 264 4:90 147 — 9:80 294 5:45 163 50 10:90 327 6: — 180 — 12: — 360 6:60 198 — 13:20 396 9: — 270 — 18: — 540 10:50 315 — 21: — 630 12:50 375 — 25: — 750 1:20 36 — 2:40 72 1:30 39 — 2:60 78 1:45 43 50 2:90 87 1:60 48 — 3:20 96 1:80 54 — 3:60 108 2: — 60 — 4: — 120 2:20 66 — 4:40 132 2:40 72 — 4:80 144 2:60 78 — 5:20 156 2:85 85 50 5:70 171 3:10 93 6:20 186

Löneklass

C 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

A-avdrag

B-avdrag

för dag

för mån.

för

för mån.

kr.

kr.

kr.

kr.

1:40 42 1:50 45 1:60 48 1:70 51 1:80 54 1:90 57 2: — 60 2:10 63 2:30 69 2:50 75 2:70 81 2:90 87 3:10 93 3:30 99 3:50 105 3:70 111 4: — 120 4:30 129 4:60 138 5: — 150 5:40 162 5:80 174 6:20 186 6:60 198 7: — 210 7:50 225 8: — 240 9: — 270 11:50 345 12:50 375

90 96 102 108 114 120 126 138 150 162 174 186 198 210 222 240 258 276 300 324 348 372 396 420 450 480 540 690 750

315 För tid, under vilken beställningshavare åtnjuter t j ä n s t l e d i g h e t eller är h i n d r a d t j ä n s t g ö r a , skall med hans lön förhållas på sätt i 14—18 §§ stadgas, så framt ej Kungl. Maj:t finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Vid tjänstledighet förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighetsavdrag, äro av tre slag, A-, B- och C - a v d r a g . A- och B-avdragens storlek framgår av vidstående tabell, C-avdraget utgör för dag ^30 av och för kalendermånad hela månadslönen. På vederbörande myndighet ankommer att besluta, huruvida beställningshavare, som har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl övriga med hans tjänst förenade förmåner. 14 §. Beställningshavare, som av särskilt t j ä n s t e u p p d r a g eller annat o f f e n t l i g t u p p d r a g är hindrad bestrida sin tjänst, skall 1) u p p b ä r a o a v k o r t a d l ö n för tid, a) under vilken han fullgjort statligt uppdrag, så framt icke annat följer av vad i denna paragraf nedan stadgas, eller ock Kungl. Maj:t eller den myndighet, som har att besluta angående tjänstledigheten, annorlunda bestämmer, b) under vilken han deltagit såsom elev i utbildningskurs vid försvarsväsendet, c) vilken han enligt uppdrag använt för att göra iakttagelser eller idka studier, som anses tjäna försvarsväsendets intressen, d) vilken åtgått för fullgörande av de skyldigheter, som ålegat honom såsom styrelsemedlem, ombud, fullmäktig eller revisor i pensionsanstalt, vilken beställningshavaren i denna sin egenskap är pliktig att tillhöra; 2) v i d k ä n n a s A - a v d r a g för tid, under vilken han med vederbörligt medgivande fullgjort offentligt, icke statligt uppdrag, där ersättning icke utgår eller utgår allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag eller med däremot svarande arvode; 3) v i d k ä n n a s B - a v d r a g för tid, a) under vilken han fullgjort uppdrag såsom ledamot av riksdagen eller kyrkomötet eller såsom riksdagens revisor, b) under vilken han fullgjort honom åliggande värnpliktstjänstgöring; 4) v i d k ä n n a s C - a v d r a g för tid, a) under vilken han innehaft anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet, b) under vilken han i andra fall, än här ovan omförmälts, åtnjutit ledighet av anledning, som i denna paragraf avses. 15 §. 1. Har beställningshavare i t j ä n s t e n blivit skadad till följd av o l y c k s f a l l eller ådragit sig s j u k d o m , beträffande vilken skälig anledning ej finnes att antaga, att den föranletts av annan orsak än tjänstgöringen, eller att denna icke väsentligen bidragit till densamma, skall han under den tid han därigenom blivit hindrad att tjänstgöra, a) u p p b ä r a o a v k o r t a d l ö n , intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet eller insjuknandet; b) v i d k ä n n a s A - a v d r a g för tid därutöver, så framt ej särskilda skäl föranleda, att sådant avdrag icke skall äga rum. 2. Vad i 1 mom. stadgas äger motsvarande tillämpning, därest beställningshavare antingen på grund av sin tjänst eller av den anledning, att han tillhör krigsmakten, blivit utsatt för v å l d eller annan m i s s h a n d e l och därigenom hindrats att bestrida sin tjänst, så ock därest han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittsam sjukdoms spridande.

316 16 §. 1. Därest beställningshavare av behörigen styrkt s j u k d o m i andra fall, än som avses i 15 §, hindras att tjänstgöra, skall han för den tiden v i d k ä n n a s A - a v d r a g. 2. Har beställningshavare beviljats ledighet för s v a g h ä l s a s v å r d a n d e och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas B - a v d r a g . 17 §. Har beställningshavare erhållit tjänstledighet för e n s k i l d a n g e l ä g e n h e t , skall han för den tid ledigheten omfattar vidkännas C - a v d r a g . Såsom undantag härifrån gäller: 1) att beställningshavare må kunna under högst 15 dagar av ett och samma kalenderår medgivas ledighet för uppgiven enskild angelägenhet av vikt mot allenast B - a v d r a g samt 2) att beställningshavare må kunna, likaledes mot B - a v d r a g , medgivas ledighet under högst tre månader för idkande av studier eller bedrivande av arbete, som prövas vara av betydelse för försvarsväsendet eller för beställningshavarens kompetens för viss uppgift eller befattning inom detsamma. 18 §. 1. För den tid, under vilken beställningshavare undergår arreststraff med förbud att göra tjänst, skall han vidkännas B - a v d r a g . 2. Varder beställningshavare avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall han under tiden vidkännas C - a v d r a g , så framt ej finnes skäligt låta honom uppbära någon del av avlöningen. 3. Prövas undergånget arreststraff icke böra räknas vederbörande till last, eller finnes avstängningsåtgärd hava varit obefogad, eller blir för brott häktad frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas. 4. Avhåller sig beställningshavare från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må han för den tiden icke åtnjuta avlöning. 19 §. Har semester eller tjänstledighet beviljats beställningshavare i olika perioder, åtskilda allenast av sön- eller helgdag, skall dylik mellanliggande dag inräknas i semestern eller ledigheten. Lönetillägg och särskilda ersättningar. 20 §. Till beställningshavare, som har sin förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort) å sådan plats inom de norra delarna av landet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår kallortstillägg med nedanstående för olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen: för kallortsklass I . . . . 90 kronor, » » II 150 » , > » III 240 » ,

för kallortsklass IV . . . . 360 kronor, » » V 540 » , » » VI . . . . 720 » .

Närmare bestämmelser för orternas fördelning å skilda kallortsklasser meddelas av Kungl. Maj:t.

317 21 §. 1. Beställningshavare, vilken kommenderas eller förordnas att såsom vikarie uppehålla befattning, som enligt stat eller eljest meddelade föreskrifter skall bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad av den löneplan, till vilken hans egen beställning är att hänföra, eller att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på innehavare av sådan beställning, äger uppbära vikariatsersättning med belopp, som i nedanstående tabell angives för den vikariatsklass, till vilken den högre beställningen hänföres. Vikariatsersättningens belopp V i k a r i a t s k l a s s

A B C D E F

för dag

för månad

kr.

kr.

50 1 1 25 1 75 2 75 5 6

15 30 37 50 52 50 82 50 150 180

Beställningarnas fördelning å vikariatsklasser framgår av tjänsteförteckningen. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om beställningshavare, som kommenderas eller förordnas att uppehålla befattning, för vilken beställning inom annan löneplan är avsedd, eller att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på innehavare av sådan beställning. 2. Beställningshavare, vilken placeras i befattning, som enligt gällande tjänstgöringsföreskrifter företrädesvis bör bestridas av beställningshavare i högre lönegrad, ävensom beställningshavare, som för längre tid än sex månader förordnas eller kommenderas att uppehålla dylik befattning, äger under tiden uppbära vikariatsersättning enligt vad i 1 mom. stadgas. 3. Huruvida vikariatsersättning må utgå i andra fall än ovan sägs, beror av Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. 4. Beställningshavare, vilken för längre tid, minst sex månader, förordnas eller beordras att uppehålla högre befattning, eller vilken placeras i dylik befattning, skall, så länge förordnandet eller placeringen fortfar, med avseende på semester, tjänstledighet och sjukvård anses tillhöra den lönegrad, till vilken den högre beställningen hänföres, samt den löneklass inom denna, som är närmast högre än den han själv tillhör. Vad sålunda stadgas skall jämväl äga tillämplighet i fråga om beställningshavare, vilken, på sätt särskilt är föreskrivet, för ordnas i beställning såsom kapten eller löjtnant. 5. Till officer eller underofficer, som utan att innehava beställning vid intendenturkåren (dess övergångsstat, reservstat eller reserv) förordnas att uppehålla befattning såsom fördelningsintendent (motsvarande befattning) eller förrådschef eller ock lägre, med redogörare- eller uppbördsmannaansvar förenad intendenturbefattning vid armén, skall för varje tjänstgöringsdag utgå dagarvode med 5 kronor vid tjänstgöring i befattning, avsedd för officer, och med 2 kronor 50 öre vid tjänstgöring i befattning, avsedd för underofficer. Dylikt arvode må dock icke uppbiiras för tid, under vilken tjänstgöringstraktamente åtnjutes, varjämte gäller, att. där veder»

318 börande i anledning av förordnandet åtnjuter vikariatsersättning enligt 1 eller 2 mom., dagarvodet skall minskas med motsvarande belopp. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande uppehållande av intendents- eller förrådsförvaltarbefattning vid marinen eller flygvapnet. 22 §. Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden gäller vad därom är stadgat i allmänna resereglementet och i särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter. 23 §. 1. Under tjänsteutövning å annan ort inom riket än förläggningsorten (ordinarie tjänstgöringsorten) äger beställningshavare åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt av Kungl. Maj:t bestämda grunder, dock icke i något fall till högre belopp än den för beställningshavaren enligt resereglementet bestämda traktamentsersättningen. 2. Beställningshavare, som har sin förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort) inom fästning, må jämväl vid tjänsteutövning å sagda ort under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas, kunna komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente, som i 1 mom. sägs. 24 §. Under sjötjänstgöring, flygtjänstgöring och vid utförande av dykeriarbete särskilda förmåner utgå enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

må

25 §. 1. Beställningshavare, vilken a) till följd av befordran eller på grund av förordnande eller kommendering att uppehålla viss beställning eller befattning nödgats flytta till annan ort; b) till följd av transport från en beställning till en annan eller ock på grund av placering för genomförande av fastställd fördelning av de å viss stat upptagna beställningar måst företaga flyttning till annan förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort) ; eller c) eljest fått sig ålagt att byta bostad, är berättigad att erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad; dock att vad sålunda stadgats icke skall gälla vid transport inom egen lönegrad till beställning, som tillsättes efter ansökan, eller vid transport (placering) i samband med tjänstebyte mellan två beställningshavare, som därom gjort ansökan eller eljest därom uttryckt önskan. 2. Sådan ersättning må även utgå till officer, vilken på grund av kommendering såsom aspirant vid generalstaben, såsom elev vid någon av de militära högskolorna eller såsom intendentsaspirant måst företaga flyttning till Stockholm, skolande härvid iakttagas, att kommendering, vilken sker i flera omgångar, skall beträffande åtnjutande av ifrågavarande ersättning så anses, som om kommenderingen ägt rum i ett sammanhang. 3. Till flyttningskostnad, för vilken beställningshavare sålunda äger uppbära särskild ersättning, må hänföras: a) resekostnad för den flyttande själv samt dennes hustru, barn och tjänare, ävensom beträffande beställningshavare, som icke är gift, för husföreståndarinna: b) genom verifikationer styrkt kostnad för transport av flyttsaker; c) skäliga och genom verifikationer styrkta kostnader för flyttsakers in- och uppackning samt för emballage;

319 d) den merutgift, som uppstått därigenom, att beställningshavaren, trots styrkta försök att undvika dylik utgift, nödgats vidkännas kostnad för såväl den gamla som den nya bostaden eller för magasinering av möbler, dock högst för en tid uppgående till ett år. 4. Beställningshavare, som företager flyttning av annan anledning än befordran eller förordnande eller kommendering att uppehålla beställning eller befattning, som för honom medför högre avlöning, eller som ålagts byta bostad, må kunna tilldelas ersättning även för andra genom verifikationer styrkta utgifter, som äro direkt beroende av flyttningen, dock högst med följande belopp, nämligen: beställningshavare, tillhörande 1. lönegraden i löneplan O, 1.—3. lönegraderna i löneplan Uo eller 1.—4. lönegraderna i löneplan C 150 kronor, beställningshavare, tillhörande 2.—3. lönegraderna i löneplan O, 4. lönegraden i löneplan Uo eller 5.—9. lönegraderna i löneplan C 225 kronor, samt beställningshavare, tillhörande högre lönegrad än ovan nämnts, 300 kronor. 5. Vid bestämmande av det belopp, varmed resekostnadsersättning i varje särskilt fall må utgå, skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad allmänna resereglementet stadgar rörande tjänsteresa samt sådan resas planläggning och anordnande. Härvid skall iakttagas, att resekostnaden för varje särskild person beräknas efter den klass i allmänna resereglementet, vartill den flyttande beställningshavaren är att hänföra. Vid resa å järnväg må dock ersättning i fråga om beställningshavarens hustru, barn eller husföreståndarinna beräknas högst för biljett till andra klass och i fråga om tjänare för biljett till tredje klass. Vid resa å fartyg må för tjänare allenast beräknas avgift för salongsplats. I intet fall må vid resa å järnväg eller fartyg ersättning utgå för mer än en plats åt varje person. 6. Beträffande transport av flyttsaker, för vilken ersättning må ifrågakomma, skall tillses, att ej större transportutrymme tages i anspråk eller mera kostsamt transportsätt kommer till användning, än som kan anses nödvändigt. Vid transport å järnväg må av statsmedel bestridas fraktkostnad för högst tre järnvägsvagnar. 26 §. 1. Frågor om ersättning för flyttningskostnader handläggas av arméförvaltningens civila departement beträffande personal tillhörande armén, av marinförvaltningen i fråga om personal, tillhörande marinen, samt av flygstyrelsen beträffande personal, tillhörande flygvapnet. 2. Ansökning om sådan ersättning skall för befordran i tjänsteväg avlämnas till den befälhavare, under vilken sökanden efter flyttningen lyder eller kommer att lyda. 3. Det åligger sökanden att efter verkställd flyttning antingen i samband med den i 2 mom. omförmälda ansökning eller senare till vederbörande centrala förvaltningsmyndighet insända d e l s uppgift, huruvida sökanden före flyttningen haft eget hushåll, d e l s förteckning å de familjemedlemmar (särskild husföreståndarinna inräknad) och tjänare, som medföljt vid flyttningen, med angivande för barn av deras ålder, d e l s o c k erforderliga verifikationer till flyttningskostnadernas bestyrkande. 4. På särskild ansökning må den centrala förvaltningsmyndigheten, efter prövning att ersättning för flyttningskostnad i föreliggande fall bör utgå, kunna omedelbart före flyttnings verkställande medgiva utlämnande av lämpligt förskott för flyttningskostnadernas bestridande; åliggande det vederbörande beställningshavare att snarast möjligt efter flyttnings verkställande och senast inom en månad efter förskottets lyftande redovisa detsamma inför nyssnämnda myndighet. Vid ansökning om erhållande av förskott åligger det sökanden att bilägga uppgift och förteckning, som i 3 mom. sägs.

320 27 §. Vid förflyttning av truppförband (truppavdelning) i dess helhet ävensom vid samtidig omplacering av viss personal mellan ett truppförbands av armén eller flygvapnet olika förläggningsorter eller mellan olika stationer (regementen, kårer) vid marinen skola beträffande person- och godstransporternas anordnande gälla de särskilda föreskrifter Kungl. Maj:t meddelar. 28 §. 1. Beställningshavare, som är skyldig att hålla egen tjänstehäst, åtnjuter hästgottgörelse enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda grunder. 2. Angående ersättning för transport av tjänstehäst vid flyttning gäller vad därom är särskilt stadgat. 29 §. Beställningshavare, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller verkställer kontant utbetalning av penningmedel, må kunna enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder erhålla felräkningspenningar till belopp, som bestämmes med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning sker, och i förhållande till den större eller mindre omfattningen därav. Felräkningspenningar må icke vid en och samma tjänst utgå med högre belopp än 600 kronor för år räknat. För tid, under vilken här avsedd beställningshavare icke bestrider sin tjänst, uppbäras felräkningspenningarna av den, som upprätthåller tjänsten. 30 §. Beställningshavare må mot ersättning från kronans vederbörande matinrättningar, förråd och dylika anstalter utbekomma tillagad portion, proviant, beklädnads- och utrustningspersedlar samt bränsle- och lyseförnödenheter ävensom vid kronans verkstäder låta tillverka och reparera uniformspersedlar och övrig tjänsteutrustning, allt enligt särskilt meddelade bestämmelser. 31 §. Angående vissa beställningshavares rätt till ekiperingshjälp

är särskilt stadgat.

32 §. 1. Till innehavare av nedannämnda beställningar utgår såsom förhöjning lönen i vederbörlig lönegrad arvode till följande belopp nämligen: vid armén: till chefen för krigsskolan kronor » fälttygmästaren » » styresman vid artilleriets fabriker » » regementsläkare i Boden » » bataljonsläkare i Boden » » regementsveterinär i Boden » » överläkare, tillika chefläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm » vid

av

3 120 3 120 2 820 1 380 1 380 1 380 1 380

marinen:

till marinläkare av 1. graden, sjukhusläkare

kronor 1 380

2. Dylikt arvode må bibehållas vid semester och annan ledighet med oavkortad lön, i den mån det icke behöver tagas i anspråk för avlönande av vikarie. Därest

321 vid annan ledighet vikarie förordnas, ankommer det på den myndighet, som beviljat ledigheten, att bestämma, huruvida arvodet skall helt och hållet avstås eller må till någon del behållas. 33 §. 1. För uppehållande, på grund av förordnande eller kommendering, av vissa befattningar kan, i den mån medel för ändamålet finnas på stat uppförda, utgå särskilt arvode utöver lön för vederbörandes egen beställning. 2. Till vissa beställningshavare utgår för särskilda uppdrag, vilka äro avsedda att fullgöras vid sidan av egen tjänst, arvode enligt grunder, som i behörig ordning fastställas. 3. Angående tillgodonjutande av arvode, som i denna paragraf avses, gäller vad i 32 § stadgas. 34 §. 1. Därest anslag för sådant ändamål finnes anvisat, må beställningshavare kunna tilldelas särskild gratifikation eller belöning. 2. Ersättning för tjänstgöring inom försvarsväsendet, utöver vad i detta reglemente förutsattes eller enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen utgår, må eljest icke utbetalas, så framt ej Kungl. Maj:t för visst uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom beställningshavarens vanliga tjänsteutövning, finner skäl medgiva särskild gottgörelse. Sjukvård och begravningshjälp. 35 §. 1. Vid sjukdom erhåller beställningshavare på statens bekostnad läkarvård jämte läkemedel eller bidrag till kostnad därför samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten eller sjukdom, ådragen i tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindring av menliga följder av olycksfallet eller sjukdomen nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i 36—39 §§ stadgas. Till läkarvård hänföres icke tandvård i egentlig mening annat än vid olycksfall i tjänsten. 2. Den beställningshavare tillkommande läkarvården ombesörjes i regel av vid vederbörande truppförband, anstalt o. s. v. anställd läkare (tjänsteläkare) och lämnas på det sätt och i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes. 3. Vad i reglementet stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller även beträffande våld eller misshandel, som i 15 § 2 mom. avses. 36 §. 1. Beställningshavare är berättigad att kostnadsfritt anlita vederbörande tjänsteläkare för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande beställningshavarens hälsotillstånd. Böntgen- eller annan undersökning, som tjänsteläkaren finner erforderlig för ställande av diagnos, må beställningshavaren jämväl erhålla på statens bekostnad. Kostnaderna för erforderlig läkarvård må bestridas av statsmedel även i de fall, då beställningshavaren under tjänsteutövning uppehåller sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita tjänsteläkaren, eller då av särskild anledning, såsom vid trängande behov av läkarvård, tjänsteläkarens bortovaro eller dylikt, nämnde läkare icke hinner anlitas. I dylika fall bör beställningshavaren i första rummet hänvända sig till annan av staten eller kommun anställd läkare. 21—817659

322 2. Finnes ej läkare å platsen, må av statsmedel kunna bestridas skälig kostnad för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under förutsättning att tjänsteläkaren förklarat resan eller förflyttningen nödvändig för sjukdomens behöriga behandling. Likaledes må av statsmedel ersättas den resekostnad läkaren nödgats vidkännas för besök hos den sjuke i de fall, då denne ej utan våda kan flyttas. Kostnaderna för läkemedel gäldas vid olycksfall i tjänsten eller sjukdom, ådragen i tjänsten, helt och eljest till hälften av statsmedel, dock att läkemedel av mindre värde, som finnas tillgängliga vid militär sjukvårdsinrättning, må utan kostnad för beställningshavaren kunna tillhandahållas honom. 3. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas för erhållande av tjänstledighet m. m., skall vara utfärdat av vederbörande tjänsteläkare eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för rådfrågning eller behandling av annan läkare ävensom räkning för medicin eller dylikt, innan utbetalning av statsmedel på grund av räkningen äger rum, vara attesterad av tjänsteläkaren. 37 §. 1. Vård å sjukhus skall i första hand lämnas å militär sjukvårdsinrättning, avsedd för det truppförband, den garnison eller station beställningshavaren tillhör. Finnes ej dylik sjukvårdsinrättning inom förläggningsorten, eller kan plats därstädes icke beredas, eller kräver vården av den sjuke (skadade) särskild färdighet, kunskap eller utrustning, som icke står till förfogande vid sådan sjukvårdsinrättning, må vård lämnas å allmänt sjukhus. Med allmänt sjukhus förstås i detta reglemente civilt sjukhus eller sinnessjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av staten, landsting eller kommun ävensom Konung Oscar II :s jubileumsfond tillhörigt lungsotssanatorium. 2. Vård å sjukhus bekostas vid olycksfall i tjänsten eller sjukdom, ådragen i tjänsten, helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att vederbörande tjänsteläkare eller annan läkare, som beställningshavaren enligt bestämmelserna i 36 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan vård nödvändig, samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas. Ersättning vid vård å allmänt sjukhus skall beräknas enligt följande grunder: a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats å a l l m ä n s a l beträffande beställningshavare, tillhörande 1. lönegraden av löneplan C; i h a l v e n s k i l t r u m eller, om sådant ej finnes tillgängligt, e n s k i l t r u m beträffande beställningshavare, tillhörande 1.—2. lönegraderna av löneplan O, någon av lönegraderna i löneplan Uo eller 2.—8. lönegraderna av löneplan C; samt i e n s k i l t r u m beträffande beställningshavare, tillhörande 3.—8. lönegraderna av löneplan O eller 9.—17. lönegraderna av löneplan C; b) i fråga om vård å sinnessjukhus, enligt den för sjukhuset fastställda avgiften för vård i a l l m ä n a v d e l n i n g beträffande beställningshavare, tillhörande 1.—2. lönegraderna av löneplan O, någon av lönegraderna i löneplan Uo eller 1.—8. lönegraderna av löneplan C; samt i a v d e l n i n g f ö r r u m s p a t i e n t e r beträffande beställningshavare, tillhörande 3.—8. lönegraderna av löneplan O eller 9.—17. lönegraden av löneplan C. Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare plats än den, som kommit till användning.

323 3. Om plats å militär sjukvårdsinrättning eller å allmänt sjukhus icke lämpligen kunnat beredas beställningshavare, som varit i trängande behov av sjukhusvård, och beställningshavaren på grund därav vårdats å enskild sjukvårdsanstalt, må kostnaderna härför bestridas av statsmedel intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus. 4. Beträffande ersättning för vård å militär sjukvårdsinrättning gäller vad därom särskilt stadgas. 38 §. Kostnad för hänvändelse till läkare, som specialiserat sig på behandling av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten eller sjukdom, ådragen i tjänsten, helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att vederbörande tjänsteläkare eller annan läkare, som beställningshavaren enligt bestämmelserna i 36 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig, samt tjänsteläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt valet av den läkare, till vilken hänvändelsen skett. I här avsedd kostnad må vid olycksfall i tjänsten eller sjukdom, ådragen i tjänsten, jämväl inberäknas kostnaden för resa eller forslande till och från läkare. 39 §. 1. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av tjänsteläkare ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjukdom, må vid olycksfall i tjänsten eller sjukdom, ådragen i tjänsten, bekostas helt och eljest högst till hälften av statsmedel. 2. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälpmedel, som beställningshavaren nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten eller sjukdom, ådragen i tjänsten, bekostas av statsmedel. 40 §. Avlider beställningshavare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet, dock lägst 300 kronor och högst 800 kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen anses inbegripen. Tjänstebostad m. m. 41 §. Därest åt beställningshavare såsom t j ä n s t e b o s t a d anvisas lägenhet, som disponeras av statsverket, är han skyldig att bebo densamma. I fråga om lägenhetens begagnande och bestämmande av ersättningen härför gälla de närmare föreskrifter, som i 42—44 §§ stadgas eller eljest må bliva i vederbörlig ordning meddelade. 42 §. 1. För tjänstebostads begagnande skall beställningshavare månadsvis i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen. Är bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet eller av annan anledning icke berättigad att uppbära någon avlöning för månaden, eller förslår ej utgående avlöningsbelopp, skall nämnda ersättning eller vad däri brister kontant inbetalas. 2. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen, i förekommande fall, gottgörelse för centraluppvärmning, bestämmes med hänsyn till det hyrespris, som å orten i all-

324 mänhet gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden i fråga. Är tjänstebostaden belägen å ort, där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid ersättningens bestämmande, saknas, må i stället skälig hänsyn tagas till den hyresindex, som för orten beräknas i samband med dyrortsgrupperingen. 3. Ersättningsbeloppet fastställes av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet på förslag av vederbörande chef respektive stationsbefälhavare. Åtnöjes ej beställningshavaren med det sålunda fastställda hyrespriset, skall frågan hänskjutas till s t a t e n s b o s t a d s n ä m n d , vilken består av en opartisk ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena, över nämndens beslut i ärenden, som hänskjutits till dess avgörande, må klagan icke föras. Intill dess ersättningens storlek blivit slutgiltigt bestämd, skall densamma utgå med det av myndigheten fastställda beloppet, med rätt för beställningshavare att, därest beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket. Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes. 43 §. 1. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock skall, därest icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske: därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas, och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen, därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänsten med rätt till pension, nästa fardag därefter, samt därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den löpande månadens utgång. 2. Innehavare av tjänstebostad, eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse upplåta nödigt utrymme i bostaden för beställningshavarens vikarie eller efterträdare. 44 §. Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla beställningshavare b r ä n s l e eller b e l y s n i n g för hans bostad, skall han erlägga ersättning därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris.

3 KAP. Beställningshavare, som åtnjuta avlöning enligt särskilda bestämmelser. Ordinarie beställningshavare. 45 §. Innehavare av beställning såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren uppbär lön med 2 820 kronor för år räknat jämte två ålderstillägg till lönen, vartdera å 360 kronor efter en tjänstetid av 3 respektive 6 år.

325 Nu nämnd beställningshavare äger därjämte uppbära dagarvode med 7 kronor vid tjänstgöring inom och 14 kronor vid tjänstgöring utom egen bostadsort. För tjänstgöring utöver föreskriven årlig tjänstgöring utgår dagarvode i enlighet med bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas. 46 §. Till innehavare av beställning såsom marinläkare av 2. graden utgår arvode med 3 180 kronor för år räknat jämte förhöjning i arvodet med 360 kronor efter en tjänstetid av tre år. Nu nämnd beställningshavare äger därjämte under tjänstgöring i land uppbära dagarvode med 14 kronor. 47 §. Beträffande de i 45 och 46 §§ avsedda beställningshavare, skola de i 1 kap. meddelade bestämmelser i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Personal över stat. 48 §. 1. S u r n u m e r ä r f ä n r i k ( u n d e r l ö j t n a n t ) är icke berättigad till lön, men kan, på sätt särskilt är stadgat, tilldelas lön enligt 1. lönegraden av löneplan O, dock med skyldighet att vidkännas avdrag med belopp, motsvarande för samma lönegrad fastställda pensionsavgifter. För den, som sålunda tilldelats lön, gälla föreskrifterna i 1 kap. 2. Surnumerär fänrik (underlöjtnant) är under tjänstgöring berättigad till sjukvård samt äger uppbära resekostnads- och traktamentsersättning, tjänstgöringstraktamente samt flyttningsersättning, ersättning under flygtjänstgöring och sjötjänstgöring under samma förutsättningar och enligt samma grunder, som gälla beträffande personal på aktiv stat. 3. Surnumerär fänrik (underlöjtnant), vilken beordrats såsom elev till sådan kurs vid militär undervisningsanstalt, vars genomgående utgör ett villkor för hans vidare befordran, äger, därest han icke åtnjuter lön enligt 1 mom., under vistelsen vid undervisningsanstalten ånjuta dagarvode med 4 kronor för dag. 49 §. Officer, underofficer eller civilmilitär beställningshavare, vilken erhållit avsked från beställning på stat med tillstånd att lönlös kvarstå i regemente (kår), åtnjuter under honom författningsenligt åliggande tjänstgöring lön enligt den löneklass han vid avgången ur aktiv tjänst tillhörde och efter den ortsgrupp, dit förläggningsorten för det truppförband, stab m. m., där tjänstgöringen äger rum, blivit hänförd. Under tjänstgöringen åtnjutes jämväl sjukvård samt resekostnads- och traktamentsersättning, tjänstgöringstraktamente ävensom ersättning under flygtjänstgöring och sjötjänstgöring, då dylika förmåner åtnjutas av personal på aktiv stat.

326 DEL

II.

Fast anställt m a n s k a p . Allmänna bestämmelser.

DEL

III.

Föreskrifter rörande reglementets tillämpning m. m. 68 §. 1. Fråga om placering eller uppflyttning i löneklass prövas och avgöres: beträffande chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, beträffande tygmästare samt styresman vid artilleriets fabriker av generalfälttygmästaren, beträffande chefen för ridskolan av inspektören för kavalleriet, beträffande beställningshavare, tillhörande flottan, av vederbörande personalchef, där sådan finnes, men eljest av vederbörande stationsbefälhavare, samt beträffande övriga beställningshavare chefen för den arméfördelning, stab, regemente, kår, styrelse, verk eller anstalt m. m., där beställningshavaren äger uppbära lön. 2. Beslutanderätten i övriga frågor, som i detta reglemente avses, skola, där icke i reglementet annorlunda stadgas, tillkomma den chef o. s. v., som i 1 mom. sägs. 69 §. 1. Detta reglemente träder i kraft den En var, som då innehar ordinarie beställning eller anställning såsom fast anställt manskap vid försvarsväsendet, är pliktig att underkasta sig detta reglementes föreskrifter och villkor samt minskning i eller upphörande av de förmåner och ersättningar, som omförmälas i 29 och 33 §§, ävensom de ändrade bestämmelser, som kunna vara utfärdade såväl i fråga om pension som angående de förhållanden, vilka behandlas i 22—24, 30, 61 och 63 §§. 2. Den, som vid tidpunkten för reglementets trädande i kraft med vederbörligt medgivande innehar ordinarie kommunal tjänst, mä efter prövning på sätt i 2 § 2—4 mom. stadgas kunna medgivas rätt att fortfarande innehava sådan tjänst. 3. Bestämmelserna i 6 § 1 mom. sista stycket, 7 § 3 mom. samt 9 § skola omedelbart efter deras trädande i kraft lända till efterrättelse beträffande däri avsedda beställningshavare, såsom om bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens hela tjänstetid i oavbruten följd inom försvarsväsendet.

327 TJÄNSTEFÖRTECKNING a n g i v a n d e de särskilda l ö n e g r a d e r i n o m de u n d e r 3 § i a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e t intagna l ö n e p l a n e r , till vilka ordinarie beställningar äro att h ä n f ö r a , tillika m e d de vikariatsklasser, enligt v i l k a vikariatsersättning för e n var b e s t ä l l n i n g utgår. Officerare m. fl. B e s t ä l l n i n g a r

vikariatsklass

vikariatsklass Fänrik Underlöjtnant. Löjtnant Musikdirektör. Kapten Ryttmästare Tygmästare av 2. klassen Major Chefen för ridskolan... • Styresman vid artilleri ets fabriker Tygmästare av 1. klassen överstelöjtnant Chefen för krigshögskolan Chefen för krigsskolan.. Chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan.... Chefen för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet Chefen för arméns underofficersskola Fälttygmästaren överste Chefen för artilleristaben Militärbefälhavaren på Gotland Inspektören för kavalle riet m. m Kommendanten i Boden Brigadchef Chefen för generalstaben Inspektören för infante riet Arméfördelningschef... Militärbefälhavaren för ö v r e Norrland Generalfälttygmästaren Chefen för fortifikationen Generalintendenten.. .

v i d

Fänrik Underlöjtnant Marinunderintendent . . Löjtnant Marinintendent av 2. graden Musikdirektör Kapten Marinintendent av 1. graden Kommendörkapten av 2. graden Major Förste marinintendent av 2. löneklassen.. Kommendörkapten av 1. graden överstelöjtnant Förste marinintendent av 1. löneklassen

vikariatsklass

flygvapnet

A A A A

Fänrik Underlöjtnant Löjtnant

A A D

Kapten

A A

Major Kommendörkapten 2. graden

av

Överstelöjtnant Kommendörkapten 1. graden

av

Kommendör Överste Marino verintendent.

överste Kommendör.

Flaggman Chefen för kustartilleriet

Chefen för flygvapnet

G

328 Underofficerare m . fl. B e s t ä l l n i n g a r

T)

a u.

•CL

a ••o

armén

1 2 Sergeant Musiksergeant 3 Fanjunkare Styckjunkare Musikfanjunkare Musikstyckjunkare 4 Förvaltare vid intendenturkåren Redogöraren vid ridskolan

vikariatsklass

A A B B B B

v i d

marinen

vikariatsklass

Underofficerav3. graden Underofficer av 2. graden

A A

Flaggunderofficer

flygvapnet

vikariatsklass

A Fanjunkare

B

Förrådsförvaltare

B

B Förrådsförvaltare

B

B

B

Civilmilitär personal. B e s t ä l l n i n g a r vikariatsklass Förrådsvaktmästare. . Eldare av 1. klassen vid regemente ( k å r ) . . . . Eldare av 1. klassen vid kronans hus i kvarteret Uppfinnaren i Stock holm , Eldare av 1. klassen vid garnisonssjukhuset i Boden Montör vid Bodens fästning Poliskonstapel Tygskrivare Fabriksskrivare Tyghantverkare Vapenhantverkare Hantverkare Fortmaskinist Polisöverkonstapel Maskinist vid regemente (kår) Maskinist vid kronans hus i kvarteret Uppfinnaren i Stockholm Maskinist vid garnisonssjukhuset i Boden Förste montör vid Bodens fästning Verkmästare av 2. klassen

v i d vikariatsklass

flygvapnet

Eldare av 1. klassen vid flottans sjukhus i Karlskrona

Förrådsvaktmästare. Eldare av 1. klassen vid kår

Poliskonstapel Polisöverkonstapel Maskinist vid flottans sjukhus i Karlskrona

Vapenhantverkare Tyghantverkare. . Maskinist vid kår

Polisöverkonstapel, tilllika poliskommissarie

Verkmästare av 2. klassen

A

vikariatsklass A

329 B e s t ä l l n i n g a r vikariatsklass Tygförvaltare av 2. klassen Övermaskinist vid Bodens fästning Departementsskrivare... Besiktningsrustmästare . Tygverkmästare Verkmästare av 1. klassen Poliskommissarie Tygförvaltare av 1. klassen Fabriksförvaltare av 1. klassen Fortifikationskassör Bataljonsveterinär Bataljonsläkare Regementsveterinär Elektroingenjör av 2. graden

Regementsläkare Fältveterinär Överläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm. Tygingenjör Fabriksingenjör Elektroingenjör av 1. graden Fältläkare

överialtläkaren överfältveterinären Generalfältläkaren

v i d vikariats- i klass

flygvapnet

Verkmästare av 1. klassen

Mariningenjör av 2. graden Marinläkare av 1. graden Mariningenjör av 1. gra den 2. löneklassen. . Specialingenjör av 3 graden

Bataljonsläkare Flygingenjör av 3. gra den

Flygingenjör av 2. graden Regementsläkare Mariningenjör av 1. graden 1. löneklassen . . Specialingenjör av 2. graden Kemist (i marinförvaltningen) Marindirektör av 2. graden Specialingenjör av 1. graden Förste m a r i n l ä k a r e . . . . Marindirektör av 1. graden Marinöverläkaren Marinöverdirektören. . .

Flygingenjör av 1. gra den

Förste flygingenjör.

Flygöveringenjör,

vikariatsklass

330 Bilaga 2.

P. M. ang. vissa statistiska uppgifter rörande personalbeståndet vid försvarsväsendet. För erhållande av material till belysande av vissa i lönekommitténs utredningsuppdrag ingående frågor samt för att erhålla grundval för erforderliga kostnadsberäkningar har kommittén frän vederbörande militära myndigheter införskaffat uppgifter, meddelade ä personliga uppgiftskort, rörande de beställningshavare, som kommitténs uppdrag omfattar. Korten, som avse förhållandena den 15 oktober 1936, innehålla bland annat följande uppgifter beträffande respektive beställningshavare: fullständigt namn, civilstånd samt födelseår och födelsedag; försvarsgren ävensom truppförband, formation, anstalt, örlogsstation e t c , beställningshavarens förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort) samt den ortsgrupp, till vilken förläggningsorten hänförts; beställningens benämning samt den lönegrad och löneklass, enligt vilka lönen (eller arvode motsvarande lön) utgår, ävensom förekomsten av tillfällig löneförbättring och särskilt arvode; bef ordringsdata; uppgift rörande den föregående tjänstgöring, som för löneklassplacering eventuellt tillgodoräknats; födelsedata för samtliga i livet varande b a r n (även adoptivbarn). Det sålunda insamlade uppgiftsmaterialet, kompletterat med vissa från de militära myndigheterna erhållna uppgifter, respektive inom lönekommitténs kansli gjorda sammanställningar rörande sedermera inträffade förändringar i antalet beställningshavare, har inom kommitténs kansli bearbetats och använts för bl. a. följande sammanställningar: 1) Fördelningen av antalet beställningshavare den 15 oktober 1936 pä olika ortsgrupper, lönegrader och löneklasser har undersökts för var och en av de tre försvarsgrenarna. Ett totalsammandrag med fördelning av beställningshavarna efter lönegrader och ortsgrupper återfinnes i tab. 1, som även upptager den beräknade lönekostnaden enligt nu gällande löneplaner. En fördelning av beställningshavarna löneklassvis återfinnes i tab. 3. Vissa beräknade siffror rörande personalbeståndet i början av budgetåret 1938/1939 återgivas i tab. 2 och 4. 2) Antalet beställningshavare med barn under 16 är har framräknats ur det ursprungliga kortmaterialet, och dessa beställningshavares fördelning efter lönegrader samt efter barnkullarnas storlek finnes angiven i tab. 5, som även vipptager vissa siffror rörande genomsnittliga antalet barn per beställningshavare. En liknande undersökning har företagits med åldersgränsen för barnen satt vid 21 är, och summariska siffror från denna undersökning återfinnas likaledes i tab. 5. 3) En uppdelning av beställningshavarna den 15 oktober 1936 lönegradsvis efter civilstånd har verkställts, och därvid har även skilts pä beställningshavare med och utan omyndiga barn. Denna fördelning pä civilstånd redovisas i tab. 6. 4) Vissa undersökningar ha på grundval av uppgifterna per den 15 oktober 1936 gjorts beträffande beställningshavarnas ålder vid befordran till vissa lönegrader. Sammanställningar av erhållna resultat finnas i tab. 7 och 8.

331 Anmärkningar till tabellerna. Till de efterföljande tabellerna lämnas här nedan några förklarande anmärkningar: Tab. 1. Ortsgrupperna H och I omfatta sådana orter, där det lägre, respektive det högre provisoriska dyrortstillägget utgår. Med beställningshavare i lönegrad O 1, förordn., avses surnumerärer med förordnande på ordinarie beställning, vilka uppbära lön enligt lönegrad O 1. T. f. chefen för arméstaben (arvode 17 004 kronor) och t. f. chefen för försvarsstaben (arvode 21 000 kronor) hava medtagits ehuru den 15 oktober 1936 anställda allenast på förordnande. T. f. chefen för armén har i tabellen upptagits i lönegrad 0 8 (såsom chef för generalstaben). De förändringar, som efter år 1936 vidtagits beträffande här avsedda beställningar, avspeglas i den sammanställning, avseende förhållandena under budgetåret 1938/1939, som innefattas i tab. 2. I lönekostnadssiffrorna, som hänföra sig till vederbörande beställningshavares faktiska placering i löneklasser, ingår jämväl provisoriskt dyrortstillägg och tillfällig löneförbättring ävensom dyrtidstillägg. Detta senare har beräknats efter 15 procent under iakttagande av dels gällande maximigräns, dels bestämmelserna om öretalens bortkastande. Pensionsavdragen äro ej borträknade från lönerna, men i fråga om dyrtidstillägget har beaktats, att detta beräknas å de med tjänstepensionsavdrag minskade lönerna (beträffande civilmilitära beställningshavare har detta senare dock skett med viss approximation). Kostnadssiffrorna innefatta ej det i dyrtidstillägget ingående särskilda tillägget för barn (totalkostnaden för detta tillägg för här avsedda beställningshavare utgör ungefär 535 000 kronor, om tillägget upptages till 108 kronor per barn) och ej heller den av 1937 års riksdag beslutade provisoriska avlöningsförstärkningen (totalkostnaden härför utgör för nu ifrågavarande beställningshavare ungefär 702 000 kronor). Tab. 2. Beträffande denna tabell hänvisas till vad som ovan anförts rörande tab. 1. Härutöver må emellertid framhållas följande. De från militärmyndigheterna införskaffade, respektive inom kommitténs kansli sammanställda kompletterande uppgifterna angående antalet officerare och civilmilitära beställningshavare hava, såvitt angår lönegraderna O 1—O 3, respektive C 1—C 8 samt underofficerare, ej avsett placering i löneklasser, vilken därför vid beräkningarna antagits vara i genomsnitt densamma som enligt uppgifterna per den 15 oktober 1936. Detta antagande synes leda till att de beräknade lönekostnaderna bliva något för höga, ty i verkligheten torde, på grund av vidtagna kaderökningar och därmed följande tillfällig ökning av befordringarna, löneklassplaceringen inom resp. lönegrader för närvarande i stort sett vara något lägre än år 1936; den på nämnda sätt beräknade fördelningen på löneklasser torde emellertid få antagas bättre än nuvarande faktiska fördelning svara mot den framtida genomsnittliga löneklassplaceringen. Totalkostnaden för det till dyrtidstillägget hörande särskilda tillägget för barn, vilket tillägg här — liksom i tab. 1 — utelämnats, har uppskattats till ungefär 596 000 kronor, och totalkostnaden för provisorisk avlöningsförstärkning — likaledes utelämnad — har beräknats till ungefär 776 000 kronor. Tab. 3. Ortsgrupperna H och I omfatta sädana orter, där det lägre, respektive det högre provisoriska dyrortstillägget utgår.

332 Med beställningshavare i lönegrad O 1, förordn., avses surnumerärer med förordnande på ordinarie beställning, vilka uppbära lön enligt lönegrad O 1. T. f. chefen för arméstaben (arvode 17 004 kronor) och t. f. chefen för försvarsstaben (arvode 21 000 kronor) hava medtagits, ehuru den 15 oktober 1936 anställda allenast på förordnande. T. f. chefen för armén har i tabellen vipptagits i lönegrad 0 8 (såsom chef för generalstaben). Under beteckningarna löneklass 6 a för officerare och löneklass 7 a för underofficerare hava hänförts beställningshavare, som uppbära tillfällig löneförbättring. Under beteckningen löneklass 13 a för officerare hava redovisats sådana, som äro placerade i löneklass 13 och tillhört denna minst tre år. Tab. A. Beträffande denna tabell hänvisas till anmärkningarna rörande tab. 3 ävensom, vad angår löneklassplaceringen för beställningshavare i lönegraderna O 1—O 3 och C 1—C 8 samt vinderofficerare, till anmärkningarna rörande tab. 2. Det är emellertid att märka, att de för löneklasserna 6 a för officerare och 7 a för underofficerare angivna antalen, avseende beställningshavare med tillfällig löneförbättring, äro grundade på införskaffade faktiska uppgifter. Tab. 5. Genomsnittliga antalet barn per beställningshavare är beräknat i förhållande till hela antalet beställningshavare i respektive lönegrader; beställningshavare utan barn hava således inräknats i sistnämnda antal. Tab. 7. Såsom befordringsålder har räknats åldern å födelsedagen det år, då lön på stat i vederbörande lönegrad tillträtts. Befordringsäldrar hava beräknats särskilt för infanteriet, kavalleriet, artilleriet, fortifikationen, trängen och intendentvirkären samt för flottan och kvistartilleriet, men i den här intagna tabellen hava redovisats allenast sammanfattningar för var och en av de tre försvarsgrenarna. Tab. 8. Tabellen utgör ett sammandrag av siffrorna i tab. 7. Stockholm i december 1938. Bertil

Kjellén.

333 Tabell 1. Beställningshavare på aktiv stat vid försvarsväsendet den 15 oktober 1936. Fördelning å lönegrader (arvodesbelopp) o c h ortsgrupper s a m t beräkning av avlöningskostnader enligt gällande lönebestämmclscr. 2

Lönegrad (arvode)

| 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 1 0

11 Totala antaAntal beställningshavare inom ortsgrupp let beställ- Beräknad avlöningsningshavare kostnad inom lönekr. A B C D E F G H I graden

13 Lönegrad (arvode)

A. Officerare. O 1, förordn. O 1 O 2 O 3 O 4 O 5 O 6 O 7 O 8

— _ 16 7

— 1

— —

—

7 23 21 6 2 1

26 80 65 11 6 4

32 78 29 32 94 147 102 124 73 136 57 83 15 28 10 21 7 4 5 16 4 6 8 6 .—. 3 —- 1 1 1 2

—. .—.

49 728

8 66 32 277 24 280 6 51 2 38 2 19 1 4 1 10

278 895 746 148 81 50 9 15

970 566 4 995 678 6 634 890 1 575 720 944 880 699 840 144 540 272 400

O 6 O 7 O 8

1 2

1 2

18 264 44 520

Arvode: 17 004 21 000

76 751

2 240

16 351 026 Summa

—

Arvode: 17 004 21 000 Summa

60 193 228 422 207 279

O 1, förordn.

B. Underofficerare. Uo 1 Uo 2 Uo 3 Uo 4

—

—

— .—. 5 — — 35 113 132 416 111 168 13 58 71 225 55 75 3 9 13 24 8 11

—

8 2 2

2 44 220 23 137 3 19

7 1 247 659 92

26 976 5 412 126 3 518 148 559 344

Uo 1 Uo 2 Uo 3 Uo 4

Summa

51 180 216 670 174 254

70 378

2 005

9 516 594

Summa

C. Civilmilitära beställningshavare m. fl. 11 2 23

8 2

2 2 2 2

1 6 4 2 6

1 1

6 1

16 24 1 1 1 2 7

C 10 C 11 C 12 C 13 C 14 C 15 C 16

7 1

16 6 30 1 1 7 4 2 9 10 7 5 5 1

14 18 2 1 2 5

16 18 48 2 4 3 2 10

5 2

60 104

97 38 202 10 8 40 18 18 52 15 43 26 17 5 1 1

346 194 178 032 953 892 56 718 48 756 270 696 127 116 141 312 438 966 143 640 450 888 304 344 204 480 65 520 14 280 18 300

C 14 C 15 C 16

17 260

Arvode: 16 000

29 146

3 780 394

Summa

12 1 1 1 1 1

10 12 34 3 1 16 5 7 11 5 8 17 10 4 1 1

4 Arvode: 16 000 Summa

334 Tabell 2. Beställningshavare på aktiv stat vid försvars väsendet i början av budgetåret 1938/1939. Fördelning å lönegrader (arvodesbelopp) och ortsgrupper samt beräkning av avlöningskostnader enligt gällande lönebestämmelscr. 1

Lönegrad (arvode)

|

1 *1 5 1 6 1 7 | 8 i 9 | 1 0

Antal beställningshavare inom ortsgrupp A

B

C

D

7 41 33 4 4 1

30 38 82 30 29 79 102 148 104 123 78 86 146 69 96 17 18 33 13 21 5 7 13 6 10 8 7 7 6 6 3 — 1 — 1 2 — 1 — 1

E

F

G

H

12 Totala antalet beställ- Beräknad ningshavare avlöningskostnad, inom lönekr. graden

I

13 Lönegrad (arvode)

A. Officerare. 0 1 0 2 0 3 0 4 0 5 0 6 0 7 0 8 Arvode: 21 000 Summa

— — •

—

•

—

— — — — — —

90 217

260 434 228 287

12 65 32 285 31 317 8 67 3 47 2 20 — 7 1 10

293 914 856 181 95 57 12 15

1 020 678 5 032 110 7 615 710 1 905 600 1 112 520 795 240 192 420 272 400

O 1 O 2 O 3 O 4 O 5 O 6 O 7 O 8

89 040

Arvode: 21 000

89 822

2 427

18 035 718 Summa

6 1334 786 135

23 232 5 745 774 4 191 996 819 354

2 261

10 780 356 Summa

B. Underofficerare. Uo 1 Uo 2 Uo 3 Uo 4 Summa

— — — — 4 — — — 2 — 48 122 143 448 115 171 50 237 — 20 75 90 247 74 94 28 158 6 24 — 6 15 22 30 13 19 — 74 212 255 729 202 284 84 421

Uo 1 Uo 2 Uo 3 Uo 4

C. Ci vilmi itära beställningsbar are in. fl. C 1 C 2 C 3 C 4 C 5 C 6 C 7 C 8 C 9 C 10 C 11 C 12 C 13 C 14 C 15 C 16

— — — — — — — — — — — — — —

— 14 2

— 3 2 1 2

13 2 20 3 1 6 4 2 7

— — 1 1

7 1

— 24 3 1 1

— 2 7 1 8

. — •

— — 2 — — —

17 17 33 3 2 7 4 2 12 16 6 7 4 1

— 20 2 1 2

— — 6 2 7

20 24 46 3 2 4 3 3 11

—

69 131

12 24 33 8 1 16 5 3 14 10 10 20 10 6 1 1

112 67 202 27 9 40 18 14 60 29 50 30 18 7 1 1

401 844 313 860 954 210 156 828 54 828 270 906 127 116 109 812 500 274 266 748 515 172 345 096 215 760 94 080 14 280 18 300

C 1 C 2 C 3 C 4 C 5 C 6 C 7 C 8 C 9 C 10 C 11 C 12 C 13 C 14 C 15 C 16

17 260

Arvode: 16 000

32 175

12 3 1 1

— 1 1

— — 8

— — 1 1 — 1 — — —

Arvode: 16 000 Summa

—

56 124

4376 374 Summa

335 Tabell 3. Beställningshavare vid försvarsväsendet den 15 oktober 1936. ning på löneklasser (arvoden) och ortsgrupper. 1

*

|

12 Totala antalet beställningshavare inom löneklassen

Löneklass

Antal beställningshavare inom ortsgrupp Löneklass A

D

C

B

E

F

Fördel-

G

H

I

27 9 19 41 36 22 6 8 10 24 41 15 6 5 2 6 1 1

4 4 5 8 8 8 3 2 1 10 11 4 2 1 1 2 1 1

48 21 28 87 92 63 7 11 34 85 150 28 23 18 20 19 4 10

188 105 127 242 240 225 61 40 84 233 389 84 64 52 29 50 9 15

1 2 3 4 5 6 6a 7 8 9 10 11 12 13 13 a 14 15 16

1 2

1 2

Arvode: 17 004 21 000

2 240

Summa

3 2 16 8 15 2 21 1 2

4 19 44 42 85 33 2 130 2 17

30 91 211 237 504 194 18 630 10 80

3 4 5 6 7 7a 8 9 10 11

2 005

Summa

12 11 10 7 57 33 27 53 18

1 2 3 4 5 6 7 8 9

A. Officerare. 1 2 3 4 5 6 6a 7 8 9 10 11 12 13 13 a 14 15 16

— — 8 7 1

— — 1 3 2 1

— — 1

— _ — —

6 1 5 7 5 3 3 1 9 11 3 3 2

15 12 12 20 22 25 1 3 6 18 38 7 4 6

—.

—

.—. —

.—. —

—

20 14 14 24 20 24 12 3 3 23 44 9 6 1 4 6

— 1

53 29 28 28 32 46 13 9 24 40 63 14 14 15 1 8 3 2

15 15 8 20 24 34 16 3 2 22 30 4 6 3 1 4

— —

Arvode: 17 004 21 000 Summa

279 B. Underofficerare. 1 4 3

1 2 5 9 11 7

1 1

—

—

— 3

2 10 19 23 54 5 4 54 1 8

3 4 5 6 7 7a 8 9 10 11

— — —

Summa

— 13

222 1 23

5 10 21 10 63 4 2 51 1 7

5 23 34 33 65 11 2 72 4 5

6 16 23 30 55 2 5 66

3 5 46 82 156 132

—

—

C. Civi Imilitära beställningshavare m. fl.

1 2 3 4 5 6 7 8 9

— 1 1 2

— 1 1

— — 1

— 3 2 1 1

—

— 2 2 1 6 2 4 4 1

1 2 3 1 9 3 2 2 3

— — 1 11 5 7 8 3

2 2 2 1 7 3 3 1 3

1 2 1

— 12 10 4 20 3

2 2 1 1 1 3 2 3

—

1 1

— 1 7 3 4 13 4

336 Tabell 3 (forts.). Beställningshavare vid försvarsväsendet den 15 oktober 1936. Fördelning på löneklasser (arvoden) och ortsgruppcr. 1

|

12 Löneklass

C

D

E

F

G

H

I

Totala antalet beställningshavare inom löneklassen

14 1 1

1 4 3 1 1 1

2 1 1 1 2 1

2 4 1 2 3 4 1 4 1 2 1 1

4 1 1

7 3 3 2 2 2 1 2 2

13 1 1 3 1 6 2 2 3 9 5 3

22 1 7 1 1 11 7 5 2 8 1 6 2 8 15 9 1 2 1 1

111 4 15 12 5 31 22 21 10 28 11 16 8 25 25 13 1 3 1 1

10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

1 Arvode: 16 000

592 Summa

Antal beställningshavare inom ortsgrupp

Löneklass A 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

4 B 1

1 1 2 3 1 1

1 1

1 5

1 Arvode: 16 000 Summa

6 7 2

2 2 1 2 2

1 1 1 1 1

1 1

104 60 10

337 Tabell 4. Beställningshavare vid försvarsväsendet i början av budgetåret 1938/1939. Beräknad fördelning på löneklasser (arvoden) och ortsgruppcr. 1

|

|

12 Löneklass

I

Totala antalet beställningshavare inom löneklassen

44 21 29 92 97 66 1 12 39 96 170 44 23 37 10 20 7 10

180 113 136 263 259 244 12 45 94 270 447 143 38 76 19 57 12 15

1 2 3 4 5 6 6a 7 8 9 10 11 12 13 13 a 14 15 16

4 Arvode: 21 000

2 427

Summa

4 2 18 9 17 2 26 2 4

4 21 49 47 95 29 2 150 3 21

32 97 237 276 580 134 21 752 17 115

3 4 5 6 7 7a 8 9 10 11

2 261

Summa

12 14 11 7 68 34 27 81 18 111

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Antal beställningshavare inom ortsgrupp

Löneklass A

B

C

D

— — — — —. — — — — — — — — — — — — —

6 1 14 17 7 3

16 14 12 20 22 25

—

—

21 17 17 29 25 30 1 3 3 28 52 15 3 7

F

E

G

H

A. Officerare. 1 2 3 4 5 6 6a 7 8 9 10 11 12 13 13 a 14 15 16

1 4 13 15 3 1 4

3 7 22 46 15 2 3 2 8

— —

— —

—

— 7 1 1

52 30 29 29 34 48 8 10 26 43 67 27 6 7 6 7 3 2

14 16 10 24 28 40 2 4 2 27 36 11 2 6

— 6

— —

21 8 20 43 37 23

6 6 5 9 9 9

—

—

9 12 28 47 20 1 9 1 6 1 1

3 1 13 14 8

— 3

— 2

— 1

Arvode: 21 000 Summa

—

287 B. Underofficerare. 3 4 5 6 7 7a 8 9 10 11 Summa

— — — — — — — — — — —

2 7 10 13 16

2 11 21 25 58 5 5 70 2 13

— 1 19

—

6 17 25 33 61 1 6 84

4 6 57 105 199 84

— 22

244 1 29

5 10 22 10 67 4 3 68 2 11

5 23 35 34 67 11 2 91 7 9

—

—

C. Civilmilitära beställningshavare m. fl. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 22—817659

— — — — — — — — — —

— 1 1 4 4 1 2 1 8

— 2 2 1 8 2 3 4 1 12

1 3 4 1 11 3 2 2 3 14

— — 1 12 6 8 19 3 14

2 2 2 1 8 3 3 1 3 10

1 3 1

— 15 10 4 25 3 28

2 3 1 1 1 3 2 3

— 4

1 1

— 1 9 3 4 25 4 21

338 Tabell 4 (forts.). Beställningshavare vid försvarsväsendet i början av budgetåret 1938/1939. Beräknad fördelning på löneklasscr (arvoden) och ortsgrupper. 1

ö

A

B

C

D 1 4

2 1 2 1 2

—

7 3 2 1 5

3 1

1 3 3 3 1 3

1 1 3

1 4

2 Arvode: 16 000 Summa

G

|

12 Löneklass

H

I

Totala antalet beställningshavare inom löneklassen

1 3

3 10 1

1 1

11 8 5 6 9 2 7 3 10 14 8

6 30 13 4 31 29 20 21 30 17 21 11 27 21 12

6 1 1

7 1 1

11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

1 Arvode: 16 000

686 Summa

Antal beställningshavare inom ortsgrupp

Löneklass

11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

33 E 1 3 4 1 6 6 4 6 8 3 8 2 5 5 1

F

G

2 1 1 1 4 1 1 2 1 5

5 4 1 2 4 4 2 4 4

1 1

2 2

1 2

1 1

131 69

339 Tabell 1936.

5. Beställningshavare på aktiv stat vid försvarsväsendet den 15 oktober Fördelning efter antal barn (adoptivbarn i n r ä k n a d e ) . Genomsnittligt antal barn per beställningshavare.

Lönegrad (arvode)

2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 [ 9 | 1 0

|

Barn

år'

under

13 Barn under 21 år

Medeltal Summa Summa barn per barn barn beställunder under 1 4 | 5 2 | 3 6 7 9 nings21 år barn barn barn barnlbarn barn barn barn barn 16 år havare Antal beställningshavare med

A. Officerare. O 1 O 2 O 3 O 4 O 5 O 6 O 7 O 8

10 2 232 151 48 172 230 109 40 25 18 7 12 14 1 13 3 2

14 704 1 072 172 61 22 4 4

Arvode: 17 004 21 000 Summa

480 427 183

0-05 0-79 1-44 1-16 0-75 0-44 0-44 0-27

14 719 1285

282 121 54 9 8

0-00 0-50

2 054

0-92

2 494

B. Underofficerare. Uo 1 Uo 2 Uo 3 Uo 4

1 4 2 378 283 101 187 118 38 30 12 2

46 14 2

18 6

5 4

2 Summa

596 417 143

1 1

15 1 573 673 68

2-14 1-26 1-02 0-74

1 923 1 014

2 2 329

1-16

3 051

106 29 158 6 1 20 4 32 76 23 68 29 22 1

1-09 0-76 0-78 0-60 0-13 0'50 0-22 1-78 1-46 1-53 1-58 1-12 1-29 0-20 0-00

137 46 238 11 5 32 11 34 88 25 85 44 29 3

0-00

0-97

98 C. Civilmilitära beställningshavare ni. fl. C C C C C C

c C 8 C 9 C 10 C 11 C 12 C 16 Arvode: 16 000 Summa

2:j

340 Tabell 6. 2

Beställningshavare på aktiv stat vid försvars-

I

|

Antal ogifta Lönegrad (arvode)

utan barn

O 1, förordn

14 O 1 O 2 O 3 O 4 O 5 O 6 O 7 O 8

228 241 61 11 5 2

med med barn barn enbart under över 21 år 21 år

|

9 Antal gifta

S:a

utan barn

med med barn barn under enbart 21 år över 21 år

S:a

—

— — — —

228 243 61 11 5 2

38 204 104 13 9 4

12 433 554 114 54 33 5 5

1 4 2 11 11 3 5

50 638 662 129 74 48 8 14

. — —. —. — —. —

•

—

— —

—

.—.

67 14 3

— —

—

•

1 2 1 627

2 564

— —

— —

— — — — — — — — — —

— 1 2 2 3 1 1 2

—

.—.

68 14 4

232 91 10

7 896 474 58

7 21 1 149 62 627 17 85

1 1 1

15 9 1

1 435

— — —

—

— — — — — — — — — — — — —

— 10

— — 1

— 1 2 2 3 1 1 2

13 3 34 3 2 9 2 3 12 3 4 3 2

— Summa

— —

68 23 117 5 3 15 8 14 34 9 33 20 12 2

8 10 33 2 3 13 7

1 868

— 1

— 3 2 1 1

1 26

19 U n d e r -

b e s t ä l l

89 36 184 10 8 37 17 17 47 12 40 25 15 3 1 1

1 Arvode: 16 000

2 10 5 2

377 C i v i l m i l i t ä r a

—

— _

1 B.

C 1 C 2 C 3 C 4 C 5 C 6 C 7 C 8 C 9 C 10 C 11 C 12 C 13 C 14 C 15 C 16

O f f i -

—

3 A.

—

—

Summa

med barn under 21 år

•

|

utan barn

—

11 Antal

—

4 Uo 1 Uo 2 Uo 3 Uo 4

|

—

Arvode: 17 004 21 000 Summa

— —. — — — — — .—. — .—. — —.

.—

— — — — — — —

— .—1

341 väsendet den 15 oktober 1936. 12

| 13

16 Fördelning efter civilstånd. | 17

änklingar

Antal frånskilda

med barn enbart över 21 år

med med barn barn enbart under över 21 år 21 år

S:a

utan barn

S:a

24 Fördelning efter civilstånd Antal beställ- Totala procentuellt i förhållande nings- anta- till hela antalet beställ- Lönehavare let be- ningshavare med uppgivet grad civilstånd (arutan ställvode) angivet ningscivil- havare Änk- FrånOgifta Gifta lingar skilda stånd

c e r a r e.

2 10 5 2

5 4

7 8 3

12 12 3

1 1

93-33

6-67

278 895 746 148 81 50 9 15

82-01 27-15 8-19 7-43 6-17 4-00

17-99 71-29 88-86 87-16 91-36 96-00 88-89 93-33

6-67 1 2

9 20 o f f i c e r a r e .

0-22 1-34 3-38 2-47

2 240

100-00 100-00 25-19

O 1, förordn. O 1 1-34 O 2 1-61 O 3 2-03 O 4 O 5 O 6 O 7 O 8 11-11 Arvode: 17 004 21000 S:a

72-67 0-89

1-25

1 3

17 13 2

2 1

4 2

7 3

6 2 1

7 1247 659 92

5-48 2-13 4-40

100-00 92-59 95-43 93-40

1-37 1-98 2-20

Uo 1 0-56 Uo 2 0-46 Uo 3 Uo 4

2 005

4-31

93-59

1-60

0-50

n i n j | s Ii a v a r e

ni.

fl.

97 38 202 10 8 40 18 18 52 15 43 26 17 5 1 1

91-76 94-74 4-97 91-54 100-00 100-00 2-50 92-50 94-44 5-56 94-44 3-92 92-16 13-33 80-00 6-98 93-02 3-85 96-15 5-88 88-24 40-00 60-00 100-00 100-00

4-12

1-03 C 1 5-26 C 2 1-00 C 3 C 4 C 5 2-50 C 6 C 7 C 8 3-92 C 9 6-67 C 10 C 11 C 12 C 13 C 14 C 15 5-88 C 16

100-00

1 2 2

1 1

2 1

2 1

3-09

4-41

92-04

2-49 2-50 5-56

S:a

Arvode: 16 000 S:a

1-86 1-69

342 Tab. 7. B e s t ä l l n i n g s h a v a r e vid a r m é n ( A r m . ) , marinintendenturkåren (Mar. int.), m a r i n e n i ö\ (Mar. övr.) s a m t flygvapnet (Fl.) den 15 oktober 1 9 3 6 . Fördelning efter ålder vid befordran vissa lönegrader. Lönegrad O 1

Lönegrad O 2

Antal till lönegraden befordrade Befordringsålder

Åren 1915 —1925

aren 1926—1936

Arm. Mar. Arm. Mar. 19.... 20.. 21. . 22. . 23. . 24. . 25. . 26. . 27.. 28.. 29. . 30.. 31.. 32.. 33.. 34..

.. .. . .

1 49 114 139 135 (52 23 13 3 2 1 3

S u m n la

åren 1915—1925 Arm.

22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36

— .— .— •• —

Medelbi fordring ;sålder

Antal till lönegraden befordrade Befordringsålder

Fl

1 2 48 95 115 104 37 29 8 3 1

Lönegrad O 3

15 67 130 130 117 82 40 37 11 1 2 1 1

åren 1926—1936

Befordringsålder

Mar. Mar. r Mar. Mar, Arm. . . Fl. i n t . ovr. i n t . övr.

1 7 24 50 68 107 112 85 58 24 13 8 3 4

Antal till lönegi den befordrad åren 1926—19 Arm.

31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47

3 10 15 19 37 40 56 58 82 73 42 41 27 14 5 4 1

Mar. Mar. int. övr. 1

— 1 6 7 1 2 1

— — — .— — —

1 5 11 18 10 15 18 8 3

— — — .— —

Summa 634 21 137 567 10 117 G8 19 89 Summa 5 2 7 MedelbefordringsMedelbe22-4 22-0 23-3 22-9 22-7 ålder 25-5 26-5 24-6 27-8 26-4 26-2 27-8 fordringsålder 38-6 34-8 36-3 5 1 5 119

343 Beställningshavare vid a r m é n (Arm.), marinintcndenturkåren (Mar. int.), m a b . 7 (forts.). ien i övrigt (Mar. övr.) s a m t flygvapnet (Fl.) den 15 oktober 1936. Fördelning efter ålder vid befordran till vissa lönegrader

eford•ingsålder

40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 59 imma

Antal till lönegraden befordrade

Antal till lönegraden befordrade åren 1926—1936 Arm.

Mar. Mar. int. övr. 1

5 12 25 30 32 30 31 9 4 1 2 1 182

.— .— 1 1

—, 1

— 1

1 1 1 8 7 9 5 1 4

Befordrings- åren 1915 ålder —1925

1 1

!

1 1

— — — — 9

edelbe•drings45-2 47-1 45-1 42-7 ålder

21 22 23 24' 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 Summa

Befordringsålder

åren 1926—1936

A r m . Mar. Arm. Mar.

Fl.

— — 2 1 1

Lone grad U o 3

Lönegrad Uo 2

Lönegrad O 4

Fl.

4 10 13 33 49 67 83 91 67 43 38 30 9 2 1 1

— — — — — — — •

2 2 6 18 22 26 50 65 80 65 72 59 20 5 2

— •

—

— 1 3 3 7 38 41 49 44 20 16 15 5 3 2

•

—

— — — —

—

1 2 1 4 8 4 6 5 3 2 3 4

1 1 2 5 10 18 32 36 55 59 63 36 34 14 12 17 9 3 4 2 3 1

— — —

542 248 494 417

z

— — — — — — — • — •

•

—

•

—

— —

— — — — — — — — •

—

— — —

33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 Summa

Lönegrad Uo 4

Antal till lönegraden beBefordfordrade rings1926—1936 ålder

Antal till lönegraden befordrade åren 1926—1936

Arm. Mar. F l .

Arm. Mar. F l .

1 2 4 5 3 3 5

— — 1 4 6 20 30 48 54 40 40 47 37 22 15 8 2

— —

— — •

—

•

—

— — — — — 2 6 — 9 — 27 — 37 — —

•

51 39 48 14 15 1 3

375 251

•

—

—

Summa

_ — — — — — — — — — 1 — — — — 1 — 2 2 1 1 4 7 5 5 1

_ — — — 2 1 2

— — 2 1 1 1 2

z

1 4 1 5 9 5

— —

•

—

— —

— Medelbefordrings25 41-2 52-8 45-5 ålder

Medelbe-

— fordrings— ålder 42-2 48-4 37-1

Medelbefordrings ålder 28-6 34-3 32-0 39-6 30-1

37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55

344 S

i

"^

D C S

I

K

Ä

« CTJ CO ( M T H T H T H O C D ! > T H

I

C O H M C O m ^ H I O O H O

l>

< — ^ «« 43 u TJC

"0 X h

Ea.3 •"^o jo-S 'C <«

fi

:0

J

2 »& a-§S2

[ > » O O H C M n T | i l O ( O h O O O ) O r t t N C C i f l O C O C O C O - < t - ^ < T H T j - i T H - ^ i T f - ^ i T * < T t « i n i n m i n m m

c

t!

pq «-> •J3

C3 c ä f l N t O t - X 5 « O i CO

5 2 C g5 Ö v M 0^ ^H <U 5 2 "ö •ft < «

N M i n o i O M i n c o i n o i N M t o f f l r q o i T i t x j T C i f l i H M ( N n T f O H l T f l O H l T f i n i f l T f H i T H r t

<-< LO

ctf

S 5 5 t 5 2 Ä O ' r H i : v , 0 0 ' * i r 5 t o r N - o o o 5 0 T H C N i c o ^ t | OOCOCOCOCOrt'Tt'-rJ'Tji-rJ'-ijirti-^'itT^iOlOiniOiO

pq «* C t o co Cv CN O

o

i in all-

c o - ^ r ^ c N o o ^ T H i o c N ^ T H C ^ i M r ^ O T M t o - ^ - T j H ^ r ^ o c o - ^ c N c o c M c o c o i n r ^ c o r ^ c o c o i O T H i o i c c o c o c o T H T H T H

« is fie"-1

T H T H H o - ^ < c o o 5 r ^ r j < T t i o o c o T H c o c o T H r > i c i o c o c N T H T H C O - * C O O O C 3 1 > I . O I > I > I O T 1 < C M T H T H

«t-J

!3

fi

ga g1 is

•—i

C N ( N C M C N C M C N , c M C N ! N c r > C O C O C O m c O C O C O C O C O ^ T } < ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ § o

OS CO » o CM CO

0 ~c3 ten« H2 22 Q) 3 fi C5 V •"2 OD C Tt< C " cs t; o " fi

03 o tH pq S 3

i

O T H t M c o ^ m c o r ^ o o c J O T H t N d • ^ i f T f r f f H i T j i H / ^ i f m i o i n i o

=u^ C P-H

i a

gag's

«H

I m CO CO CO T J CN CO

« w.-0 « 2 52 •2 2 e g fiV fi .fi <" H

rfTjir^oioor^cooioootMcMr^iom^TH

—

i H C N C O ( O W < » ( » O I > ^ ^ C N H

os

«

2« 5 *>•§ •si c -=pq —i

fi

a

fi c o c o CO CN C 5 t . O) H

£a

T H C M C 0 r ) < m c 0 r ^ 0 0 t 3 5 O T H C N C 0 T j < i 0 t 0 r ^ cococococococococoi^Tj<Tj<T}<T4HTHTtTj<

N n M K t X j H O O l t C M X X l c O ' l ' i l 1 THTft^OrfitcoCOiMTH

«to'H ti ^ o

c m c N CO TH C i tj 03 TH •C8 TH I

c/:

r! ti ^

«

o »eg pq <-< CO aafi«> fiCO CD CN C I • ' - , ' ö ea ^CS J H C

Öb

<:

N W i f i n o p - w o O H N n n i i o o CVlCNIiMCNICMCNCNCNICOCOCOCOCOCOCO

C O t N T * C i O C i C O O O T j < o T H m Tfi T H c o

t-i C i TH

££ c| •3 •a 2 3 CA S£ »?

<M

^

CO

CI

• * H

o fi* f, i£;

•tH

pq ^

a i» fflOHNWitintfiMJOOOHtMCO i-iC^C^lCNcNCNCNCNtNCNtNCOCOCOCO

c^ r* T t

3 93

i-§12

345 Bilaga 3.

ö v e r s i k t över det militära lönesystemets utveckling. Tiden intill 1900—1903 års löneregleringar. Armén. I samband med att armébefälets löneboställen år 1874 indrogos, genomfördes år 1875 en allmän lönereglering för arméns personal. På grund av de olikartade tjänstgöringsförhållanden, som voro rådande dels mellan de s. k. indelta förbanden och de värvade truppförbanden, dels ock mellan de värvade förbanden inbördes, allt efter som dessa voro garnisonerade eller ej, kom denna lönereglering att förete en mängd skiftande avlöningsformer liksom även åtskilliga skiljaktigheter i de avlöningsbelopp, som skulle tillkomma personal i en och samma tjänstegrad. De olika avlöningsformerna utgjordes av fast lön, dagavlöning (för personal med ständig tjänstgöring i regel motsvarande omkring 1/3 av lönen), tjänstgöringspenningar och disponibilitetsarvoden för personal vid de indelta förbanden, arvoden (kompanichefs-, skvadronchefs-, batterichefsarvoden) vid vissa garnisonerade truppförband, ålderstillägg (till civilmilitär personal), inkvartering och servis in natura eller ersättning därför samt slutligen lönetillägg jämte beklädnads- och portionsersättningar till underofficerare. I fråga om de skiljaktigheter i avlöningsbeloppen för personal i en och samma tjänstegrad, som voro utmärkande för detta äldre lönesystem, må framhållas, att efter indragningen av löneboställena inkvartering icke tillkom personalen vid de indelta förbanden eller vid de värvade, icke garnisonerade truppförbanden utan endast personalen vid de garnisonerade förbanden, antingen genom upplåtande av bostäder i kronans hus eller i form av kontanta inkvarteringsbidrag från statsverket (beträffande Stockholms äldre garnison från Stockholms stad). Med inkvartering eller inkvarteringsbidrag följde även särskilt servisbidrag, vilket för Stockholms äldre garnison samt garnisonstrupperna i ytterligare fyra städer gäldades av vederbörande stad men eljest av statsverket. Frånsett vissa smärre jämkningar ägde detta lönesystem bestånd intill början av 1900-talet. De olika avlöningsformerna och avlöningsbeloppen för arméns militära personal enligt ifrågavarande lönesystem framgå av bifogade tablå 1. Flottan. Jämsides med 1875 års lönereglering för arméns personal företogs vid 1876 års riksdag, i samband med omorganisation av flottans officers-, underofficers- och sjömanskårer, en lönereglering för nämnda personalkategorier. Vad angår flottans underofficerskår må framhållas, att densamma före omorganisationen varit indelad i tre grader, flaggunderofficerare samt underofficerare av 2:a och 3:e graderna. Enligt beslut av 1876 års riksdag indrogos samtliga beställningar av lägsta underofficersgraden och ersattes med underofficerskorpraler (motsvarande personal i l:a lönegraden för manskap), varjämte ett mot underofficerarna av 3:e graden svarande antal underofficersbeställningar av 2:a graden nyinrättades. De olika avlöningsförmåner som efter genomförandet av 1876 års lönereglering utgingo till flottans personal vid tjänstgöring i land, utgjordes av fast lön (arvode), dagavlöning, tjänstgörings penningar (till personal vid marinintendenturkåren), ålderstillägg (till civilmilitär personal), inkvarteringsbidrag till viss militär och civilmilitär personal

346 samt slutligen beklädnads- och portionsersättningar till underofficerare och underofficerskorpraler. — Under sjötjänslgöring ersattes dagavlöningen i land med s. k. sjöavlöning, vilken i regel var 50 % högre än den förra. De olika avlöningsformerna och avlöningsbeloppen för flottans militära personal enligt detta äldre lönesystem, vilket i stort sett ägde bestånd intill början av 1900-talet, framgå av tablå 2. 1900—1903 års löneregleringar. — T i d e n fram till 1918. Armén. I samband med 1901 års härordningsbeslut genomfördes vid 1901—-1903 års riksdagar en allmän lönereglering för arméns personal. Härvid utmönstrades åtskilliga av de äldre avlöningsformerna ur lönesystemet. Avlöningen bestämdes ätt utgå i form av lön, dagavlöning, inkvartering med servis samt, beträffande civilmilitär personal, ålderstillägg. Genom införande av principen, att envar, som icke erhöll inkvartering eller servis in natura, skulle åtnjuta inkvarterings-, respektive servisbidrag, gjordes vidare dessa förmåner till en för alla gemensam avlöningsform. I den vissa städer åvilande skyldigheten att utgiva inkvarterings-, respektive servisbidrag skedde ingen förändring. Beträffande lönesättningen innebar 1901—1903 års lönereform så gott som överlag en reglering uppåt av lönerna. Vad den fasta lönen beträffar, kom den ändrade lönesättningen för officerarnas vidkommande väsentligen löjtnanterna av l:a klass samt kaptenerna av l.a och 2:a klass till godo; för de förstnämnda ökades lönen från 1 200 till 1 500 kronor, för kaptener av 2:a klass utgjorde ökningen 600 kronor (från 1 800 till 2 400 kronor) samt för kaptener av 1 :a klass likaledes 600 kronor (från 2 800 till 3 400 kronor). Som motiv för dessa avsevärda löneförhöjningar anfördes, beträffande löjtnantsbeställningarna av l:a klass att desammas innehavare i regel antoges hava nått en levnadsålder av 30—40 år, varför behovet av ökad lön här gjorde sig mera gällande än i lägre grad, och ifråga om kaptensgraden att densamma icke nåddes förrän vid en ålder, då det kunde antagas, att löntagaren bildade familj; vidare hade åtskilliga kaptener förut åtnjutit tjänstgöringspengar och arvoden utöver lönen till belopp sammanlagt överstigande 600 kronor. — För underofficerarna fastställdes löneförhöjningen till 480 kronor för fanjunkare (från 720 till 1 200 kronor), 540 kronor för sergeant av l:a klass (från 360 till 900 kronor) samt 540 kronor för sergeant av 2:a klass (från 240 till 780 kronor). I samband härmed slopades den underofficerarna förut tillkommande beklädnads- och portionsersättningen. Dagavlöningarna höjdes för officerare och fanjunkare med 1 krona samt för sergeanter från 80 öre till 1 krona 50 öre. I sammanhang härmed uppfördes i staterna hel dagavlöning för personalen vid de ständigt tjänstgörande, garnisonerade förbanden samt, beträffande övriga förband, för stabspersonalen ävensom för personalen vid vinterskolor och under kommendering utom respektive regementen; i övrigt upptogs hel dagavlöning allenast under rekrytskolorna och repetitionsövningarna, medan halv dagavlöning skulle utgå under den övriga tiden. — Inkvarteringsoch servisbidragen fastställdes genomgående att utgå med något förhöjda belopp. Vid 1907 års riksdag togs ytterligare ett steg till förbättrande av underofficerarnas löneställning, i det att dagavlöningen höjdes med 50 öre, varjämte en ny löneförmån, benämnd ersättning för bränsle och lyse, tillkom, vilken förmån skulle utgå med 130 kronor om året till fanjunkare och med 100 kronor om året till sergeant. I den mån 1901 års härordning efter hand genomfördes och särskilt efter det kasernetablissement färdigställts för de tidigare icke kasernerade regementena, kom

347 hel dagavlöning i allt större utsträckning att uppföras i staterna. Vid 1915 års riksdag beslöts, för tillämpning av 1914 års härordning och värnpliktslag, enligt vilken de värnpliktigas fredsutbildning utsträcktes till i huvudsak hela året, att hel dagavlöning skulle utgå för alla beställningar utom för viss musikpersonal och vissa övertaliga beställningshavare. I fråga om inkvarterings- och servisbidragen medgav 1917 års riksdag viss förhöjning av desamma i form av ett särskilt hyresbidrag för gifta underofficerare. Bland de avlöningsformer, som förekommo vid armén, må slutligen nämnas det s. k. provisoriska avlöningstillägget för personal vid Bodens trupper, vilket från och med 1915 tillkom officerare och underofficerare med vederlikar vid till Boden förlagda truppförband under tjänstgöring därstädes. Tillägget, vilket oberoende av tjänstegrad utgick med ett fixt belopp av 200 kronor, var i realiteten en motsvarighet till det nuvarande kallortstillägget. Av härvid fogad tablå 3 framgå de avlöningsbelopp för arméns militära personal, som utgingo enligt 1918 års stater. Marinen. Flottan. Jämväl vid flottan företogs i början av 1900-talet, nämligen vid 1900—1903 års riksdagar, en allmän lönereglering efter i stort sett enahanda grunder som vid armén. Beträffande den fasta lönen och dagavlöningen ändrades lönesättningen, vad officerarna angår, i ungefär samma proportioner som vid armén. Underofficerarnas grundlöner höjdes för flaggunderofficer, maskinist, från 960 till 1 140 kronor samt för övriga flaggunderofficerare ävensom för underofficerare av 2:a graden från 720 till 900 kronor. Därjämte vidtogs en mindre förhöjning i dagavlöningen för viss del av underofficerspersonalen. Förmånerna av beklädnadsoch portionsersättning till underofficerarna lämnades i motsats till vad fallet var vid armén orubbade. Förmånen av inkvarteringsbidrag gjordes gemensam för samtliga flottans officerare och underofficerare, varjämte bidragen ifråga för officerare bestämdes till samma belopp som vid armén och för underofficerarna höjdes med vissa belopp, nämligen frän 150 respektive 100 kronor för flaggunderofficerare med stationering i Stockholm respektive Karlskrona till 300 respektive 240 kronor samt från 150 respektive 100 kronor för underofficerare a^ 2:a graden till 240 och 180 kronor. Vidare tillerkändes underofficerskorpral, som var gift eller änkling med minderårigt barn, inkvarteringsbidrag under all tjänstgöring och annan underofficerskorpral sådant bidrag vid tjänstgöring i land, allt med 15 kronor i månaden i Stockholm och 10 kronor i månaden i Karlskrona. Slutligen tillerkändes underofficerskorpralerna (liksom manskapet i övrigt) uppmunt ringspenningar icke blott, såsom förut varit fallet, under sjötjänstgöring utan även vid tjänstgöring i land med 15 öre per dag. Vid 1907 ärs riksdag togs — liksom i fråga om motsvarande personal vid armén — ytterligare ett steg till förbättrande av underofficerskärens löneställning: dagavlöningen höjdes med 50 öre och vidare infördes en ny avlöningsform, benämnd ersättning för ved och ljus, till belopp av 130 kronor för flaggunderofficer och 100 kronor för underofficer av 2:a graden. I syfte att förbättra löneställningen för underofficerskorpralerna (manskap av l:a lönegraden) höjdes lönen för dessa frän 360 till 540 kronor för år, varjämte ålderstillägg a 5 kronor per månad skulle utgå efter 9 respektive 12 års tjänstetid. Enligt beslut av 1907 och 1910 ärs riksdagar höjdes vidare inkvarteringsbidragen för underofficerskorpralerna från 15 till 20 kronor i månaden i Stockholm samt från 10 till 15 kronor i månaden i Karlskrona. Av bifogade tablå A framgå beloppen av de avlöningar till flottans militära personal, som utgingo enligt 1918 års stater.

348 Kustartilleriet. Kustartilleriet uppsattes såsom särskilt vapen frän och med år 1902. För vinnande av enhetlighet i lönehänseende ordnades löneförmånerna lika för flottans och kustartilleriets personal, dock att beträffande underofficerarnas avlöning enahanda grunder följdes som beträffande motsvarande personal vid armén. Beklädnads- och portionsersättning infördes alltså ej för kustartilleriets underofficerspersonal. Liksom vid armén och flottan vidtogos år 1907 vissa åtgärder till förbättrande av underofficerarnas vid kustartilleriet löneställning: dagavlöningen höjdes med 50 öre, ersättning för ved och ljus bestämdes till 130 respektive 100 kronor; härjämte tillerkändes underofficerarna av 2:a graden genom införande av ett särskilt avlöningstillägg (ä 243 kronor 80 öre) samma löneförmåner som underofficerarna av motsvarande grad vid flottan åtnjöto under tjänstgöring i land. (Vid 1909 ars riksdag bestämdes den fasta lönen för underofficerarna av 2:a graden till 1 100 kronor samt dagavlöningen till 2 kronor 12 öre mot förut 2 kronor, varvid samtidigt det nyssnämnda avlöningstillägget borttogs.) Av tablå 5 framgå de avlöningsbelopp vid kustartilleriet, som utgingo enligt 1918 års stater. Utöver de förmåner, som ovan nämnts eller i tablåerna angivits, kunde ytterligare sådana komma personalen till godo antingen i form av extra gottgörelse för tjänstgöring i vissa befattningar eller eljest av särskilt krävande art, såsom arvoden (för upprätthällande av särskilda befattningar), flygtillägg, sjötillägg, diet- och mässpenningar, ersättning för dykeriarbete, eller i ändamål att bereda vederbörande ersättning för särskilda utgifter i tjänsten, såsom reseersättning, dagtraktamente vid viss tjänstgöring utom förläggningsorten, flyttningsersättning samt gottgörelse för tjänstehästar.

Provisoriska löneregleringar 1918—1921 samt därmed sammanhängande utredningar. För att bereda kompensation för den fördyring av levnadskostnaderna, som inträtt frän början av 1900-talet intill världskrigets utbrott, avlätos till 1917 års riksdag särskilda propositioner (nr 154 och 158) med förslag till provisorisk lönereglering för vissa grupper av arméns och marinens personal. Dessa förslag grundade sig på framställningar frän armé- och marinförvaltningarna och gingo i stort sett ut på en löneförbättring motsvarande 15 % av lönen jämte dagavlöningen (inkvarteringsoch servisbidragen jämväl inräknade), dock med vissa jämkningar uppåt beträffande löjtnanter av l:a klass och kaptener av 2:a klass samt nedåt beträffande underlöjtnanter och fänrikar ävensom majorer och beställningshavare i högre grad. I utlåtande över förslagen anförde statsutskottet bland annat, att en löneförbättring för arméns och marinens personal visserligen syntes av behovet påkallad men icke på det sätt Kungl. Maj:t föreslagit. Först och främst hade de föreslagna lönebeloppen grundats på en av arméförvaltningen tänkt definitiv lönereglering, som emellertid icke på något sätt varit föremål för närmare prövning. Vidare vore de föreslagna lönebeloppen mindre väl avvägda sinsemellan och i vissa fall synnerligen ojämna. Slutligen kunde det starkt ifrågasättas, huruvida de föreslagna avlöningsbeloppen kunde anses vara ställda i riktigt förhållande till de belopp, som vore bestämda för de civila tjänstebefattningar, med vilka jämförelse kunde göras. Därjämte erinrade utskottet, att den omständigheten ej beaktats, att befordran till högre grad respektive högre löneklass inom kompani-, respektive underofficers-

349 graderna ägde rum efter betydligt olika antal tjänstår vid de olika truppförbanden. Det kunde därför jämväl sättas i fråga, huruvida ej en tillfällig löneförbättring verkade mera rättvist, om den bestämdes i form av ålderstillägg än i form av endast lönetillägg i de olika tjänstegraderna. Vid en förnyad utredning i ärendet borde denna fråga omsorgsfullt undersökas. Då utskottet alltså icke ansåge sig kunna tillstyrka propositionerna, ville utskottet emellertid uttala, att därest efter förnyad utredning proposition i ärendet förelades 1918 års riksdag och befunnes kunna leda till positivt beslut, en sålunda beslutad lönereglering borde kunna vinna tillämpning redan under löpande året. Utskottet hemställde därför, att riksdagen måtte besluta att på 1918 års stat till avsättning för beredande av tillfällig löneförbättring ät viss personal vid armén och marinen under år 1918 anvisa ett förslagsanslag å 4 000 000 kronor. Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets hemställan. Efter det frågan om löneförbättringen erhållit denna utgång, tillkallades sakkunniga (de s. k. 1917 års militära avlöningssakkunniga) för att inom länt- och sjöförsvarsdepartementen biträda med utredning och förslag rörande tillfällig löneförbättring från och med år 1918 åt viss personal vid armén och marinen. De sakkunniga avgåvo den 5 mars 1918 betänkande och förslag i ämnet, och på grundval härav framlades särskilda propositioner (nr 361 och 362) till nämnda års riksdag, vilka åsyftade att bereda personalen tillfällig löneförbättring för åren 1918 och 1919. Dessa propositioner blevo med vissa mindre jämkningar av riksdagen godkända. Vid fullgörande av sitt uppdrag hade de sakkunniga beträffande de personalgrupper, som borde komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring, ansett sig böra i allt väsentligt följa de grunder, på vilka armé- och marinförvaltningarnas förutnämnda framställningar vilade och vilka även vunnit tillämpning i de till 1917 års riksdag avlåtna propositionerna. De sakkunniga hade vidare sökt klarlägga, efter vilka linjer en definitiv lönereglering för arméns och marinens personal borde gå, för att sedermera inom ramen av den sålunda skisserade definitiva löneregleringen angiva de belopp, med vilka under för handen varande förhållanden en tillfällig löneförbättring syntes lämpligen böra utgå till olika grupper av personal. Det utkast till en definitiv lönereglering för ifrågavarande personal, som av de sakkunniga framlades, ävensom det därpå grundade förslaget om en tillfällig löneförbättring hade därjämte — liksom de förslag till provisorisk lönereglering, som av Kungl. Maj:t framlagts till 1917 års riksdag — till syfte att bringa personalens löneförmåner upp till den nivå, som kunde anses betingad av läget före krigsutbrottet. De extra ordinära förhållanden, som kriget i förevarande avseende skapat, borde enligt de sakkunnigas mening mötas genom särskilda åtgärder, i främsta rummet genom krigstidstillägg och krigstidshjälp. Det utkast till definitiv lönereglering, som 1917 års sakkunniga sålunda uppgjort, var beträffande militära beställningar av lägre tjänstegrad än majors (kommendörkaptens av 2:a graden) väsentligen grundat på det vid civilförvaltningen tillämpade systemet med ålderstillägg. Därvid hade för de beställningar, som enligt gällande regler voro fördelade på två löneklasser, 1 införts en fortlöpande löneskala. I enlighet härmed hade de sakkunniga föreslagit för kompaniofficersgraderna tre särskilda löneskalor, 2 nämligen en för underlöjtnanter (fänrikar), en för löjtnanter av 1 Begreppet »löneklass» enligt det äldre militära lönesystemet får ej förväxlas med löneklassbegreppet enligt nuvarande lönesystem. Klassindelningen enligt den äldre militära löneregleringen innebar, såsom av det föregående framgår, efter moderna begrepp närmast en fördelning på olika lönegrader (utan uppdelning på löneklasser i modern bemärkelse). 2 Med uttrycket »löneskala» i 1917 års sakkunnigas betänkande och i den därefter förda diskussionen avses detsamma som med löneklassindelning inom vederbörande lönegrad enligt nuvarande terminologi.

350 dåvarande 1 :a och 2:a klassen (löjtnanter vid marinen) och en för kaptener av dåvarande 1 :a och 2:a klassen, samt för underofficersgraderna likaledes tre löneskalor, nämligen en för underofficerskorpraler, en för sergeanter av dåvarande l:a och 2.a klassen (underofficerare av 2:a graden vid marinen) och en för fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare av l:a graden vid marinen). Inom de särskilda löneskalorna skulle utgå ålderstillägg, för underlöjtnanter (fänrikar) ett efter 3 ärs tjänst, för en var av graderna underofficerare av 3:e graden, löjtnanter cch kaptener tre efter resp. 3, 6 och 9 års tjänst samt för vardera av graderna sergeanter (underofficerare av 2:a graden) och fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare av l:a graden) fyra efter respektive 3, 6, 9 och 12 års tjänst. Med hänsyn till den rådande ojämnheten i befordringsförhållandena hade de sakkunniga emellertid ansett, att de särskilda löneskalorna borde på visst sätt ingripa i varandra, så att vid befordran den utnämnde skulle äga att för åtnjutande av ålderstillägg i den högre beställningen under vissa förutsättningar tillgodoräkna sig viss del av tjänstgöringen i den beställning, han före befordringen innehaft. För regementsofficersbeställningar skulle enligt det ifrågasatta lönesystemet ålderstillägg icke förekomma. Det ifrågasatta lönesystemet syntes icke kunna utan vidare vinna tillämpning ä flertalet av den civilmilitära personalen, varför det vid uppgörandet av en definitiv lönereglering kunde komma att visa sig nödvändigt att för nämnda personal anordna särskilda löneskalor. Den tillfälliga löneförbättringen för den militära personalen föreslogs att i allmänhet utgå med skillnaden mellan å ena sidan det belopp, som enligt den skisserade definitiva löneregleringen skulle tillkomma vederbörande beställningshavare, och å andra sidan den förutvarande avlöningen, varvid dock de belopp, som sålunda framkommit, borde på visst sätt avrundas nedåt. För flertalet av den civilmilitära personalen — liksom ock för vissa grupper av militära beställningshavare — borde däremot den tillfälliga löneförbättringen i allmänhet utgå med vissa, på procentuell beräkning grundade belopp, som syntes böra komma vederbörande befattningshavare till del utan föregripande av en blivande definitiv lönereglering. Sedan 1917 års sakkunniga sålunda fullgjort sitt uppdrag och statsmakterna i allt väsentligt fattat beslut i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, tillkallades den 14 juni 1918 nya sakkunniga (de s. k. 1918 års militära avlöningssakkunniga) för att inom länt- och sjöförsvarsdepartementen biträda med utredning och förslag rörande definitiv lönereglering för arméns och marinens personal. I dessa sakkunnigas uppdrag ingick därjämte att avgiva förslag rörande den tillfälliga löneförbättring för vissa personalgrupper, som — utöver vad genom beslut vid 1918 ärs riksdag medgivits för åren 1918 och 1919 — till äventyrs kunde befinnas erforderlig, ävensom beträffande tillfällig pensionsförbättring för viss personal vid armén och marinen. De sakkunniga avgåvo den 24 januari 1919 särskilda förslag till tillfällig löneförbättring under år 1920 för viss personal vid armén och marinen. Dessa förslag, vilka innefattade allenast mindre jämkningar i de fastställda grunderna för sådan löneförbättring under åren 1918 och 1919, lades i allt väsentligt till grund för propositioner i ämnet (nr 203 och 219) till 1919 års riksdag. Propositionerna blevo i huvudsak bifallna av riksdagen. Sedermera överlämnade 1918 års sakkunniga den 1 mars 1920 förslag till tillfällig löneförbättring under år 1921 för viss personal vid armén och marinen. De sakkunniga redogjorde därvid till en början för de skäl, vilka gjort det omöjligt att då framlägga något förslag till definitiv lönereglering för arméns och marinens personal, nämligen dels att hänsyn måste tagas till det då föreliggande spörsmålet

351 om en allmän omorganisation av försvarsväsendet, dels att en definitiv lönereglering icke syntes kunna avse allenast officerare och underofficerare med vederlikar på aktiv stat, utan borde utsträckas att gälla även övrig personal, och dels slutligen att det borde tillses, i vilken omfattning de nya principer, som fått uttryck i den från ingången av juli 1920 gällande löneregleringen för kommunikations verken, kunde vinna tillämpning även beträffande personal vid försvarsväsendet. Beträffande den tillfälliga löneförbättringen under år 1921 hade de sakkunniga, med hänsyn i främsta rummet till rekryteringssvårigheter och då avlöningen å dyrorter syntes knappt tillmätt, föreslagit införandet av ortstillägg efter i huvudsak samma grunder, som vunnit tillämpning vid den nya löneregleringen för kommu nikationsverkens personal. Härigenom skulle åstadkommas en efter levnadskostnaderna på olika orter lämpad starkare lönedifferentiering än enligt de dittills gällande avlöningsbestämmelserna. För ändamålet skulle de olika förläggningsorterna fördelas på sju särskilda ortsgrupper (A—G). Enligt de sakkunnigas förslag skulle sålunda till ifrågavarande militära och civilmilitära personal under år 1921 utgå tillfällig löneförbättring dels i huvudsak motsvarande vad som gällde för år 1920 — denna förmån hade av de sakkunniga i samband därmed benämnts allmänt avlöningstillägg — dels ock i form av ortstillägg. I de framställningar rörande tillfällig löneförbättring för år 1921, som av Kungl. Maj:t avlätos till 1920 års riksdag, upptogs ej ortstillägg, men sådant tillägg blev av riksdagen beviljat, dock endast med hälften av de föreslagna beloppen. Den härutöver utgående tillfälliga löneförbättringen benämndes allmänt avlöningstillägg. Liksom beträffande övrig statsanställd personal åtnjöt den militära personalen härjämte dyrtidstillägg enligt därför gällande grunder. Av härvid fogade tablå 6 framgå de fasta avlöningsförmåner, vilka enligt de för år 1921 gällande bestämmelserna utgingo till officerare och underofficerare i allmänhet. Tablån upptager icke några avlöningsbelopp för underofficerskorpraler (manskap av l:a lönegraden) men däremot för underofficerare av 3:e graden. För ernående av större likställighet i avlönings- och befordringshänseende mellan arméns och marinens manskap nyinrättades nämligen frän och med år 1919 ett antal beställningar såsom underofficerare av 3:e graden vid marinen. I samband härmed indrogs l:a lönegraden för manskap (underofficerskorpraler), och samtidigt vunno underofficerskorpralerna direkt befordran till underofficerare av 3:e graden. I tablån hava upptagits lönebeloppen dels å billigaste ort, A-ort, dels å ortsgruppen D, dit ett flertal av arméns förläggningsorter ävensom Karlskrona hänförts, dels ock å den dyraste, med G betecknade ortsgruppen.

1921 års militära lönereglering. Den 10 februari 1921 avgåvo 1918 års militära avlöningssakkunniga förslag till lönereglering för officerare och underofficerare med vederlikar vid försvarsväsendet. Då frågan om en allmän omorganisation av försvarsväsendet vore under utredning, hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att löneregleringen gåves allenast provisorisk karaktär och sålunda antoges för ett år i sänder. I fråga om löneregleringens grunder hade de sakkunniga funnit, att det för kommunikationsverken antagna nya lönesystemet i väsentliga delar läte anpassa sig på försvarsväsendet. Vid kommunikationsverkens lönereglering hade tagits till utgångspunkt det prisläge, som att döma av stegringarna i levnadskostnaderna under åren närmast före världskriget skulle under normala förhållanden ha varit rådande i början av 1920-

352 talet. I samband med höjandet av lönebeloppen hade därvid dyrtidstilläggen i motsvarande män reducerats. 1918 års sakkunniga förutsatte, att dessa utgångspunkter bleve normerande även vid en lönereglering för den militära personalen. Dä det gällt att föra fram avlöningarna för den militära personalen till det prisläge, som varit bestämmande för kommunikationsverkens avlöningar, syntes man kunna utgå från att detta prisläge låge omkring 16 % högre än prisnivån år 1914. Med hänsyn härtill hade 1918 års sakkunniga räknat med att de för de olika tjänstegraderna under år 1920 utgående avlöningarna (avlöningsbeloppen enligt gällande stat jämte tillfällig löneförbättring) å billigaste ort, där inga särskilda fördyrande omständigheter förelåge, skulle ökas med 16 % samt å övriga ortsgrupper höjas med de av de sakkunniga för år 1921 föreslagna ortstilläggen, jämväl ökade med 16 %. De sakkunniga hade funnit sig med så mycket större skäl böra räkna med de föreslagna ortstilläggen i deras helhet, som riksdagens beslut att för år 1921 bevilja endast hälften av desamma syntes hava förestavats av orsaker, som icke ägt samband med frågan om tillräckligheten av därigenom medgivna avlöningar, samt ortstilläggen enligt de sakkunnigas förslag, vilket hänfört sig till prisläget år 1914, avsetts att utgå med något lägre belopp än som framgått vid en direkt jämförelse med kommunikationsverkens löneplan. I detta sammanhang framhöllo de sakkunniga, att de icke ansett tillfyllest att allenast genom de nu angivna grunderna fixera de särskilda avlöningsbeloppens storlek. De sakkunniga hade nämligen icke kunnat bortse från att arbetets art och tjänsteansvarets betydelse måste vara de främsta faktorerna vid värdesättandet av de särskilda grupperna av beställningar. På grund härav hade de föreslagna avlöningsbeloppen i vissa fall kommit att förete avvikelser från de resultat beträffande beloppens storlek, som med tillämpning allenast av de angivna reglerna skulle hava ernåtts. Härvid hade en jämförelse mellan den militära personalen å ena och den civila personalen å andra sidan i viss mån övat inverkan. Särskilt gällde detta de högre beställningarna. Beträffande avlöningarna för dessa hade det i ett och annat fall låtit sig göra att direkt tillämpa lönegrader, som inginge i den för statsdepartementen m. fl. verk föreslagna löneplanen. I de enskilda delarna innefattade 1918 års sakkunnigas löneregleringsförslag följande grundläggande synpunkter: A.

Sättet för bestämmandet

av den kontanta

avlöningen.

Enligt de sakkunnigas mening borde det vid kommunikationsverken gällande systemet — enligt vilket löneförmånerna upptoges med enhetliga bruttobelopp för alla befattningshavare, oavsett huruvida en större eller mindre del av dem beretts några naturaförmåner eller ej — vinna tillämpning i fråga om den militära personalen. B.

Avlöningsformer.

Dä det gällt att avgöra, i vilken omfattning de vid försvarsväsendet förekommande avlöningsformerna borde bibehållas eller huruvida till äventyrs nya avlöningsformer borde införas, hade de sakkunniga ansett sig böra undersöka, huruvida och i vad mån de grunder, som i detta avseende tillämpats vid löneregleringen för kommunikationsverken, borde komma till användning jämväl vid ordnandet av avlöningsförhållandena för nämnda personalgrupper. I det nya lönesystemet för kommunikationsverken hade såsom huvudsaklig avlöningsform upptagits lön, så avpassad, att den för personal i samma lönegrad utginge med olika i förhållande

353 till tjänstetidens längd och befattningshavarnas placering på skilda örter avvägda belopp, upptagna i särskilda löneklasser. Lönen inneslöte sålunda även avlöningsformerna ålderstillägg och ortstillägg. I lönen inginge därjämte tjänstgöringspenningar, motsvarande den till arméns och marinens personal i allmänhet utgående dagavlöningen. Avlöningsformen lön borde självfallet alltjämt bibehållas och bilda stommen i det nya militära lönesystemet. Dagavlöningen borde däremot uteslutas ur lönesystemet och uppgå i lönen, varvid avdrag å denna i vissa fall borde äga rum. Avlöningsformen ålderstillägg, vilken enligt gällande stater förekomme allenast för civilmilitära beställningar men genom den tillfälliga löneförbättringen utsträckts att avse även officers- och underofficersbeställningarna, borde icke blott bibehållas utan även i vida större omfattning än tidigare bringas i tillämpning vid konstruktionen av de militära och civilmilitära löneskalorna. Genom avlöningsformen inkvarterings- och servisbidrag vid armén samt inkvarteringsbidrag vid marinen, vilket utginge med högre belopp i Stockholm och Göteborg än å andra orter, kunde ett slags ortstillägg sägas redan vara infört i lönesystemet. Någon verklig utjämning för personal å olika orter med högre eller lägre levnadskostnader hade emellertid denna avlöningsform icke åstadkommit. En sådan utjämning hade däremot åvägabragts genom införandet av ortstilläggen, och de sakkunniga förordade därför, att ortstillägg komme till användning i den form. som tillämpades vid kommunikationsverken. Avlöningsformerna inkvarteringsoch servisbidrag vid armén samt inkvarteringsbidrag vid marinen borde helt uteslutas och ersättas genom en ökning avlönen. Personal, som komme att in natura tillhandahållas någon av nämnda förmåner, borde i stället, liksom vid kommunikationsverken, vidkännas avdrag å lönen. Avlöningsformerna ersättning för bränsle och lyse vid armén, ersättning för ved och ljus vid marinen samt beklädnadsersättning ävensom portion in natura till underofficerare vid flottan eller ersättning därför borde likaledes bortfalla. Det till personal vid Bodens trupper utgående provisoriska avlöningstillägget å 200 kronor borde likaså bortfalla; i stället borde kallortstillägg införas. Beträffande avlöningsformen arvode borde användandet av densamma i fortsättningen i görligaste mån begränsas. I de särskilda förmåner, vilka utginge till den militära personalen, såsom sjötillägg och flygtillägg, ersättning för extra utgifter i tjänsten m. m., borde någon rubbning i princip icke vidtagas. Avlöningsformen begravningshjälp borde göras till en allmän förmän för den militära personalen. Såsom nya avlöningsformer borde slutligen införas kallortstillägg enligt i huvudsak samma grunder som gällde vid kommunikationsverken, ekiperingshjälp, felräkningspenningar samt premier för ekonomiskt gynnsam hushållning med materialier eller förbrukningsartiklar. C. Löneskalor

för officerare

och

underofficerare.

Enligt det före 1918—1921 års provisoriska lönereglering gällande lönesystemet hade ett direkt samband varit rådande mellan lönetur och befordran, i det att löneuppflyttning för officerare och underofficerare endast kunnat ske genom befordran från lägre till högre beställning eller, där för beställning av vissa grader (kaptener samt vid armén även löjtnanter och sergeanter) tvä löneklasser voro 23—817659

354 upptagna i vederbörande stater, genom transport (uppflyttning) från den lägre till den högre löneklassen. Dä dessa befordringar och transporter alltid måste förete en viss oregelbundenhet, hade det icke kunnat undvikas, att väsentliga olikheter uppstått i fråga om den tjänstålder, vid vilken löneuppflyttning kunnat vinnas. För att råda bot på detta förhållande hade vid skilda tillfällen framlagts förslag, av vilka vissa åsyftat ändringar i själva befordringsgrunderna genom införande av antingen »rörliga löner», innebärande ett frångående av systemet med fasta stater för de olika truppförbanden, eller personalförflyttningar mellan truppförbanden, medan vissa andra förslag gått ut på att möjliggöra löneuppflyttning utan sammanhang med befordran, nämligen genom införande av ålderstillägg för särskilda beställningar. Det sistnämnda systemet hade förordats av statsutskottet vid 1917 års riksdag. 1917 års militära avlöningssakkunniga hade för sin del ansett, att det mellan löneuppflyttning och befordran rådande direkta sambandet borde brytas. Därmed hade emellertid frågan om befordringsförhållandenas utjämnande, såsom ett spörsmål av väsentligen organisatorisk natur, kommit att träda i andra planet. Vid utarbetande av ett lönesystem för personal vid armén och marinen kunde enligt 1917 års sakkunnigas mening icke förbises, att en viss oregelbundenhet i befordringarna alltid komme att förefinnas. De sakkunniga hade emellertid ansett denna oregelbundenhet kunna i avsevärd mån neutraliseras genom införande av ett lönesystem med ålderstillägg för kompaniofficerare och underofficerare. Vid uppgörandet av löneskalorna för kompaniofficerare hade 1917 års sakkunniga funnit påkallat, att det sista ålderstillägget såsom kapten komme att vid normal befordran ernås icke alltför kort tid före pensionsåldern. Löneskalorna borde därför sä avpassas, att tiden för vinnande av nämnda älderstillägg infölle vid en levnadsålder av något mer än 40 år. Såsom utgångspunkt för de efter hand inträdande löneförhöjningarna för kompaniofficerare hade föreslagits början av året näst efter utnämningen till officer; och borde för erhållande av ålderstillägg få tillgodoräknas fullgjord tjänstgöring icke blott i beställning på stat, utan jämväl såsom surnumerär fänrik (underlöjtnant). Då nämnda utgångspunkt vore förlagd till en levnadsålder av i medeltal 22 år och på grund härav avlöningen för de lägsta officersbeställningarna måste sättas relativt läg, men å andra sidan kaptens slutavlöning borde fixeras till ett väsentligen högre belopp, måste inom kompaniofficersgraderna antalet löneförhöjningar bliva jämförelsevis betydande och följa på varandra efter ganska korta 'mellantider. Med hänsyn härtill borde intervallerna för ålderstilläggens intjänande för kompaniofficersbeställningarna lämpligast bestämmas till så kort tid som 3 år och löneförhöjningarna för dessa beställningar syntes böra bliva sju till antalet samt inträda, den första vid befordran till löjtnant, den andra och tredje efter ytterligare 3, respektive 6 år, den fjärde vid befordran till kapten samt den femte, sjätte och sjunde efter ytterligare 3, 6, respektive 9 år. Schematiskt skulle löneskalorna för kompaniofficerare kunna framställas sålunda: 3 år Kapten Löjtnant Fänrik (underlöjtnant)

..

3 år

3 år

3 år

X

X

X

3 år

3 år

3 år

Återstående tjänstetid

X

X

X

X

X

Den ojämnhet i befordringsförhällandena, som förefunnes särskilt vid arméns olika truppslag och truppförband, påkallade emellertid en viss jämkning beträf-

355 fande konstruktionen av dessa löneskalor i syfte att tillgodose dels underlöjtnanter, som icke inom 3 års förlopp nådde löjtnants beställning, dels ock löjtnanter, som kvarstode i sådan beställning mera än 9 år. För sådant ändamål borde — i likhet med vad som tillämpades vid kommunikationsverkens lönesystem — de särskilda löneskalorna för underlöjtnanter, löjtnanter och kaptener i viss män ingripa i varandra på det sätt, att — utöver vad nyssnämnda schematiska framställning angäve — underlöjtnant tillerkändes rätt till ålderstillägg efter 3 år samt att löjtnant erhölle rätt till ett tredje ålderstillägg, vilket sålunda skulle utgå, efter det vederbörande i 9 år innehaft löjtnantsbeställning. Därutöver borde vid befordran till löjtnantseller kaptensbeställning den utnämnde äga rätt att för åtnjutande av ålderstillägg i den högre beställningen tillgodoräkna sig den tid intill högst 3 år, varunder han uppburit avlöning inom högsta löneklassen för den beställning, han före utnämningen innehaft. — Beträffande löneförhöjningarnas storlek hade för underlöjtnanter (fänrikar) ett belopp av 300 kronor ansetts tillfyllest. Med hänsyn till behovet av en effektiv förbättring i avlöningen för löjtnanter, då de komme till den ålder, att de kunde antagas bilda familj, hade ålderstilläggen för nämnda beställningshavare föreslagits till 400 kronor. Ålderstilläggen för kaptener hade slutligen ansetts böra sättas till sä högt belopp som 500 kronor, enär kaptensbeställning för flertalet officerare vore den beställning, som högst uppnåddes och från vilken avgång skedde med pension. I schematisk framställning hade de av 1917 års sakkunniga föreslagna löneskalorna för kompaniofficerare vid normal befordran följande utseende:

Beställning

Kapten, r y t t m ä s t a r e . . Löjtnant Underlöjtnant, fänrik

LevnadsAnställning i kompaniofficersbeställning ålder vid befordran 44 och till fänrik 23—25 26—28 29—31 32—34 35—37 38—40 41—43 följ. åren åren åren åren åren åren åren 22 år åren

— X

X X

X

X X

X X

X

X

X

Enligt denna uppställning komme sålunda löneskalorna för kompaniofficerare att under två perioder löpa parallellt med varandra, nämligen dels i fråga om underlöjtnants slutavlöning och löjtnants begynnelseavlöning, dels ock beträffande löjtnants slutavlöning och kaptens begynnelseavlöning. Enligt 1917 års sakkunnigas förslag skulle dagavlöningen, vilken förutsatts skola bibehållas jämte lönen, för varje beställning sättas till högre belopp än för den närmast lägre beställningen, varigenom befordran till högre beställning omedelbart skulle medföra avlöningsförbättring. Beträffande frågan om uppbyggandet av löneskalorna för underofficerare hade 1917 års sakkunniga erinrat om att en synnerligen stor ojämnhet vore rådande med avseende å den levnadsålder, då befordran ägde rum till underofficers grad. Det läte sig därför knappast göra att, såsom beträffande officerarna ifrågasatts, vid uppgörandet av löneskalorna välja en utgångspunkt, ungefär sammanfallande med tiden för befordran till lägsta underofficersgraden. Av anförda skäl hade de sakkunniga ansett, att utgångspunkten i förevarande avseende borde bliva beroende av den tid, då den fast anställda underbefälspersonalen efter vunnen kompetens lör befordran till underofficer uppnått den högst avlönade beställningen såsom underbefäl av manskapet, nämligen vid armén såsom furir av 1. klassen och vid marinen såsom manskap i 1. lönegraden (underofficerskorpral). För den personal.

356 som efter ingången av år 1919 vunnit eller vunne befordran till beställning såsom underofficer av 3:e graden vid marinen, borde tiden för tillträdandet av sådan beställning tagas till utgångspunkt för tjänstårsberäkningen. Med iakttagande att tidsintervallerna för ålderstilläggens intjänande för underofficerarna, liksom för kompaniofficerarna, borde utgöra 3 år, hade 1917 års sakkunniga ansett sig böra för förstnämnda beställningshavare ifrågasätta en sådan anordning av löneskalorna, att desamma, räknat från en levnadsålder av i medeltal omkring 25—26 år vid befordran till furir av l:a klassen, respektive manskap i l:a lönegraden (underofficer av 3:e graden), komme att omfatta — utöver en treårsperiod såsom underbefäl av manskapet (underofficer av 3:e graden), vilken period ej skulle få tillgodoräknas för vinnande av ålderstillägg såsom sergeant och fanjunkare vid armén respektive i beställning i de två högre underofficersgraderna vid marinen — ytterligare fem treårsperioder, innan slutavlöningen såsom fanjunkare (flaggunderofficer, underofficer av l:a graden) skulle ernås. Slutavlöningen i högsta underofficersgraden skulle sålunda vinnas vid en beräknad levnadsålder av omkring 43—44 år. Med avseende å antalet ålderstillägg hade tre sådana tillägg ansetts tillräckliga för beställningarna för underofficerare av 3:e graden, varemot fyra ålderstillägg funnits erforderliga för de övriga underofficersbeställningarna. Löneskalorna borde vidare anordnas så, att begynnelselönen i en var av dem icke sattes högre än att den motsvarade begynnelselönen för närmast lägre underofficersgrupp jämte det första ålderstillägget. För de båda högsta underofficersgrupperna skulle löneskalorna följaktligen fortlöpa jämsides med varandra under fyra treårsperioder, under det löneskalan för underofficerare av 3:e graden endast under tre treårsperioder skulle sammanfalla med löneskalan för underofficerare av 2:a graden. För fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare av l:a graden) borde efter utgången av den sista treårsperioden i närmast lägre grad tillkomma ytterligare ett älderstillägg, så att hela antalet sådana tillägg, liksom för sergeanter (underofficerare av 2:a graden), komme att utgöra fyra. Beloppen av älderstilläggen för underofficerarna hade genomgående satts till 200 kronor, vilket belopp ansetts lämpligast för att beträffande de särskilda grupperna föra upp slutavlöningen till skäligt belopp. De för underofficerare vid normal befordran av 1917 års sakkunniga sålunda ifrågasatta löneskalorna hade följande utseende: Befordran Anställtill furir ning såav l:a kl., som furir U. o.-kor- av l:a kl., pral eller U. o.-korU. o. av pral eller 3:e graden U. o. av 3:e graden

Beställning

25 året

25—28 åren

Anställning i underofficersbeställning på stat

29—31 32—34 35—37 3 8 - 4 0 41—43 åren åren åren åren åren

44 och följ. åren

X

X

X

X

X

X X

X X

X

X

Fanjunkare, styckjunkare, flaggunderofficer, U. o. Sergeant, U. o. av graden U. o. av 3:e graden

2:a

— X

X X

357 Vid tillämpning av ifrågavarande löneskalor för underofficerare hade liksom i fråga om officerare förutsatts, dels att dagavlöningen för varje beställning skulle utgå med högre belopp än för närmast lägre beställning, och dels att, när befordran skedde till högre beställning, den befordrade skulle äga för ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid intill tre år, varunder han åtnjutit den vid befordringstillfället innehavda lönen. Beträffande löneskalorna för regementsofficerare samt generalspersoner (flaggmän), hade 1917 ärs sakkunniga erinrat, att befordran till dylika beställningar icke skedde efter tur utan allenast genom urval. Redan av denna orsak ställde sig frågan om lämpligheten av ett lönesystem med ålderstillägg väsentligen olika för dessa beställningshavare. Då vidare beställningarna såsom general (flaggman) jämte överste-(kommendörs-) beställningarna ju utgjorde de högsta militära chefsplatserna, motsvarande chefsbefattningarna i de civila ämbetsverken, samt ålderstillägg för sistnämnda befattningar vid de senare årens löneregleringar icke ifrågasatts, hade de sakkunniga funnit sig icke böra föreslå ålderstillägg för generalspersoner (flaggmän) eller för överstar (kommendörer). Beträffande majorer och överstelöjtnanter (kommendörkaptener av 2:a och l:a graden) hade 1917 ärs sakkunniga erinrat, att dessa beställningshavare i regel icke utövade sådant chefskap, som ålåge förenämnda högre chefer. För närmast motsvarande civila befattningshavare vore i gällande lönestater upptagna ett eller flera ålderstillägg. Det skulle på grund härav kunna anses påkallat att för majorer och överstelöjtnanter (kommendörkaptener) i lönesystemet inlägga lämpligt avvägda ålderstillägg. Häremot talade dock i första hand, att major (kommendörkapten av 2:a graden), som befordrades till överstelöjtnant (kommendörkapten av l:a graden), vunne sådan befordran efter så kort tjänstetid i den lägre beställningen som i medeltal 3 å 4 är, vadan förutsättning för ålderstillägg till sådan beställningshavare i själva verket saknades. Vad sålunda anförts beträffande major (kommendörkapten av 2:a graden), vilken befordrades till överstelöjtnant (kommendörkapten av l:a graden), gällde i huvudsak även överstelöjtnant (kommendörkapten av l:a graden), som vunne befordran till överste (kommendör). I fråga om sådana majorer och överstelöjtnanter (kommendörkaptener), som icke vunne befordran till högre beställning, ställde sig saken något annorlunda. Enligt föreliggande statistiska uppgifter kvarstode nämligen åtskilliga obefordrade majorer (kommendörkaptener av 2:a graden) i dylik beställning med en tjänstetid av ända upp till 9 år och därutöver, och utvisade arméns och marinens rullor, vad obefordrade överstelöjtnanter och kommendörkaptener av l:a graden beträffade, att åtminstone bland de senare åtskilliga uppnådde en relativt hög tjänstetid i sin beställning. Dä emellertid ålderstillägg för majorer (kommendörkaptener av 2:a graden) knappast skulle kunna införas, utan att därigenom den ringa skillnad i avlöningarna för major (kommendörkapten av 2:a graden) och överstelöjtnant (kommendörkapten av l:a graden), som förefunnes enligt rådande lönesystem och vilken givit anledning till vissa olägenheter, komme att än ytterligare minskas, hade 1917 års sakkunniga funnit sig böra stanna vid att icke föreslå ålderstillägg för majorer (kommendörkaptener av 2:a graden), och vid sådant förhållande syntes ålderstillägg ej heller böra ifrågakomma för överstelöjtnanter (kommendörkaptener av l:a graden). Liksom 1917 års sakkunniga ansågo även 1918 års sakkunniga, att löneskalorna borde upptagas i tre särskilda löneplaner, en för officerare, en för underofficerare och en för civilmilitär personal. Beträffande kompaniofficerare och underofficerare hade från militärt håll bl. a. 1 ramforts förslag om anordnande- av gemensamma löneskalor för å ena sidan alla grader av kompaniofficerare och å andra sidan alla grader av underofficerare i

358 syfte att ernå större utjämning i befordringsförhållandena. För egen del kunde 1918 års sakkunniga icke ansluta sig till detta förslag. Lönesystemet borde nämligen ordnas så, att varje befordran till beställning med större ansvar och mera krävande tjänstgöring dels omedelbart medförde ökad avlöning och dels medförde möjlighet att i den nya tjänsten nå högre slutlön än i den lägre. En omläggning av löneförhållandena i enlighet med nämnda förslag skulle för övrigt innebära vissa organisatoriska förändringar. 1918 års sakkunniga förordade — liksom 1917 års sakkunniga — tre särskilda löneskalor för kompaniofficerarna, nämligen en för underlöjtnanter (fänrikar), en för löjtnanter av l:a och 2:a klassen (löjtnanter vid marinen) och en för kaptener av l:a och 2:a klassen, samt fyra särskilda löneskalor för underofficerarna, nämligen en för underofficerare av 3:e graden, en för sergeanter av l:a och 2:a klassen (underofficerare av 2:a graden), en för fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare av l:a graden) samt en för förvaltarna vid intendenturkåren. Efter mönster av kommunikationsverkens lönesystem föreslogo vidare de sakkunniga, att var och en av de sex löneskalorna skulle omfatta ett visst antal löneklasser samt att tidsintervallerna mellan dessa sattes till 3 år. För att tillgodose kravet på omedelbar löneförbättring vid befordran förordade de sakkunniga även införande av vissa på den s. k. sneddningsprincipen grundade bestämmelser. I detta sammanhang berörde 1918 års sakkunniga även en del skiljaktigheter mellan löneskalorna för kommunikationsverkens personal ä ena samt kompaniofficerare och underofficerare å andra sidan, vilka påkallades av olikheterna i befordrings- och pensionshänseende. Vid kommunikationsverken tillsattes befattningarna i regel efter ansökan och efter prövning av de sökandes skicklighet och förtjänst. På grund av de olika kompetensfordringar, som gällde för skilda grupper av befattningshavare, kunde befordran vid dessa verk i regel utsträckas endast över ett mindre antal närliggande lönegrader med flera gemensamma löneklasser. Härigenom hade stegringarna i avlöning från lägre till högre löneklasser kunnat hållas vid relativt låga belopp. Med hänsyn till avvägningen av pensionsåldrarna för kommunikationsverkens befattningshavare hade vidare löneskalorna kunnat läggas så att befattningshavarna i god tid före pensionsåldern kunde nå de högsta löneklasserna inom vederbörande lönegrader. Vad åter anginge kompaniofficers- och underofficersgraderna, så tillsattes beställningarna utan ansökan och regelmässigt efter tur, d. v. s. med hänsyn till uppnådd tjänstålder vid vederbörligt truppförband (kår). Den tid, vederbörande kvarstode i de lägre beställningarna, vore vanligen relativt kort. Därjämte vore de militära pensionsåldrarna avsevärt lägre än för kommunikationsverkens personal. Härav följde i sin tur, dels att antalet löneuppflyttningar måste begränsas, men dels också, att löneskillnaderna vid löneklassuppflyttning måste göras större i och för beredande av en mot arbetets art och ansvaret i de olika beställningarna svarande avlöning. Slutligen vore det nödvändigt att tillse, att en icke alltför obetydlig slutlön utginge i kaptens- respektive fanjunkarbeslällningarna, enär dessa vore de högsta, som nåddes av flertalet av ifrågavarande militära personal. Ifråga om den närmare utformningen av löneskalorna innebar 1918 års sakkunnigas förslag i huvudsak följande. Vad först anginge kompaniofficerarna vore det, för möjliggörande av erforderlig löneförhöjning vid befordran, nödvändigt att icke införa några gemensamma löneklasser för de särskilda lönegraderna. Slutlönen för underlöjtnant (fänrik), l:a lönegraden, skulle alltså understiga begynnelselönen för löjtnant, 2:a lönegraden, liksom slutlönen för löjtnant skulle vara lägre än begynnelselönen för kapten, 3:e lönegraden. Antalet löneförhöjningar föresloge de sakkunniga, liksom 1917 ärs sakkunniga, till en inom underlöjtnants- (fänriks-) graden samt till tre inom var-

359 dera av löjtnants- och kaptensgraderna. Löneklassernas antal i de särskilda graderna skulle alltså utgöra två respektive fyra. — Från militärt håll hade uttryckts önskemål om införande av ett ökat antal ålderstillägg för möjliggörande av större utjämning i löneförhållandena i fall av försenad befordran. De sakkunniga ansåge emellertid, att ett dylikt utjämnande i löneförhållandena borde ske i annan ordning. I annat sammanhang föresloge nämligen de sakkunniga viss utsträckt tillämpning av den s. k. sneddningsprincipen, i det att till kapten befordrad löjtnant skulle äga att av tid, varunder han stått i högsta löneklassen såsom löjtnant, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass än den lägsta i den för kapten avsedda lönegraden räkna sig till godo icke mindre än sex år, d. v. s. tre år mer än som för motsvarande fall medgivits enligt kommunikationsverkens lönesystem. I enlighet med det anförda finge löneskalorna för kompaniofficerarna följande utseende: Lönegrad 1 2 3

Beställning

Underlöjtnant, fänrik Löjtnant Kapten, ryttmästare

L ö n e k l a s s 1

2 3

6 7

10 Genom tillämpning av sneddningsprincipen, sådan den kommit till användning i kommunikationsverkens lönesystem, skulle exempelvis en underlöjtnant, vilken kunde räkna en tjänstetid av minst tre år i 2:a löneklassen, vid befordran till löjtnant omedelbart komma att uppflyttas till 4:e löneklassen i den för löjtnanter avsedda lönegraden; och med den vidsträcktare tillämpning av denna princip, som de sakkunniga beträffande löjtnanter föreslagit, skulle en löjtnant med minst sex års tjänstetid i 6:e löneklassen vid befordran till kapten komma att omedelbart få tillträda lön i 9:e löneklassen. Beträffande därefter sättet för anordnandet av löneskalorna för underofficerarna funne 1918 års sakkunniga, liksom 1917 års sakkunniga, antalet löneförhöjningar i den lägsta graden för underofficerare — underofficerare av 3:e graden — böra begränsas till tre, samt i en var av de båda övriga graderna för underofficerare — sergeanter (underofficerare av 2:a graden) samt fanjunkare (flaggunderofficer, underofficer av l.a graden) — bestämmas till fyra. Löneklassernas antal skulle alltså i de särskilda underofficersgraderna utgöra fyra, respektive fem. För möjliggörande av att en underofficer, vilken under längre tid fått vänta på befordran, skulle kunna nå högre lön i innehavande grad än den, som tillkomme annan till högre grad befordrad, föresloge de sakkunniga vidare, att vissa löneklasser inom närliggande lönegrader för underofficerarna gjordes gemensamma. Härigenom nåddes en närmare överensstämmelse med kommunikationsverkens lönesystem än som varit möjligt vid uppgörandet av löneskalorna för kompaniofficerare. Med hänsyn till befordringsförhållandena och för erhållande av lämpliga begynnelse- och slutlöner för de olika lönegraderna för underofficerare hade av de för l:a lönegraden eller underofficerare av 3:e graden avsedda fyra löneklasserna 3:e och 4:e löneklasserna upptagits jämväl i den för sergeanter (underofficerare av 2:a graden) inrättade 2:a lönegraden. Av löneklasserna i sistnämnda lönegrad hade de tre högsta, d. v. s. 5:e—7:e löneklasserna, intagits i 3:e lönegraden eller den, som skulle omfatta beställningarna för fanjunkare (flaggunderofficer, underofficer av l:a graden). I nämnda 3:e lönegrad skulle därjämte tillkomma ytterligare två löneklasser, nämligen 8:e och 9:e löneklasserna.

360 För tillgodoseende av de underofficerare av 3:e graden vid marinen, vilka under längre tid kvarstode i denna grad, hade de sakkunniga bland bestämmelserna rörande sneddningsprincipens tillämpande för dessa beställningshavare, i överensstämmelse med vad som föreslagits för löjtnanter, intagit medgivande för underofficer av 3:e graden att vid befordran tillgodoräkna sig intill sex är av den tid. han tillhört l:a lönegradens högsta löneklass. För förvaltarna vid intendenturkåren samt redogöraren vid ridskolan, vilka utöver fanjunkares löneförmåner åtnjöto ett särskilt ålderstillägg, föreslogo de sakkunniga slutligen inrättandet av en särskild 4:e lönegrad, i vilken skulle intagas de fyra högsta löneklasserna i 3:e lönegraden samt införas ännu en högre löneklass. Löneskalorna i löneplanen för underofficerare skulle i enlighet härmed få följande utseende: Lönegrad

L ö n c k 1 a s s

Beställning Underofficer av 3:e graden . . . . 1 2 Sergeant, underofficer av 2:a graden — — Fanjunkare, styckjunkare, flaggunderofficer, underofficer av l:a graden — — Förvaltare vid intendenturkåren och redogöraren vid ridskolan —

— — — — — —

— — —

— —

—

—- — —

10 Ifråga om anordnandet av löneskalorna för regementsofficerare funno 1918 års sakkunniga frågan om ålderstillägg till majorer (kommendörkaptener av 2:a graden) hava kommit i ett i viss mån annat läge än då 1917 års sakkunniga avgåvo sitt förslag. 1918 års sakkunniga hade nämligen i annat sammanhang föreslagit medgivande för personal, som vunne befordran, att vid förflyttning komma i åtnjutande av ersättning för flyttningskostnad. Vid sådant förhållande skulle den av 1917 års sakkunniga framhållna olägenheten av en alltför ringa skillnad i avlöning för major (kommendörkapten av 2:a graden) och för överstelöjtnant (kommendörkapten av l:a graden) till huvudsaklig del bortfalla. På grund härav ansågo 1918 års sakkunniga, att i den lönegrad, som avsåges för majorer (kommendörkaptener av 2:a graden), borde införas två löneklasser, varigenom dessa beställningshavare skulle efter en tjänstetid av tre är kunna komma i åtnjutande av ett ålderstillägg. För beställningarna såsom general (flaggman), såsom överste (kommendör) och såsom överstelöjtnant (kommendörkapten av l:a graden) funno sig 1918 års sakkunniga — i likhet med 1917 års sakkunniga — icke böra föreslå något ålderstillägg. De sakkunniga hade emellertid funnit, att mellan lönegraderna för överstar samt för arméfördelningschefer och likställda generalspersoner borde inläggas en särskild lönegrad för vissa beställningshavare vid armén, nämligen inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren pä Gotland. Avlöningen för dessa beställningshavare var bestämd till samma belopp som för överste, vartill emellertid kom ett årligt arvode av 1 000 kronor. Vid ifrågavarande lönereglering hade det synts riktigast, att nämnda arvoden inkluderades i lönen, varigenom en särskild lönegrad för bemälda tre beställningshavare — 7:e lönegraden — skulle tillskapas. Enligt 1918 års sakkunnigas förslag skulle löneplanen för officerare alltså omfatta åtta lönegrader, nämligen: l:a lönegraden för underlöjtnanter (fänrikar), 2:a lönegraden för löjtnanter, 3:e lönegraden för kaptener, 4:e lönegraden för majorer.

361 (kommendörkaptener av 2:a graden), 5:e lönegraden för överstelöjtnanter (kommendörkaptener av l:a graden), 6:e lönegraden för överstar (kommendörer), 7:e lönegraden för nämnda tre särskilt angivna beställningshavare vid armén samt 8:e lönegraden för arméfördelningschefer och likställda generalspersoner (flaggmän). I). Sättet för lönetursberäkningen

för kompaniofficerare

och

underofficerare.

Med hänsyn till den stora ojämnhet i befordringsförhållandena, som förekomme vid olika truppförband (kårer) och, vad särskilt marinens underofficerare beträffade, inom olika yrkesgrenar (yrkesavdelningar), ansågo 1918 års sakkunniga det vara en angelägenhet av stor vikt att fastställa lämplig utgångspunkt för lönetursberäkningen, d. v. s. att bestämma huru stor del av den tjänstetid, som fullgjorts före vinnandet av ordinarie beställning, borde få tillgodoräknas vid första tillträdandet av sådan beställning ävensom vid framtida uppflyttningar från lägre till högre löneklass. x\tt i detta avseende det för kommunikationsverkens personal gällande stadgande, enligt vilket viss tjänstetid i icke-ordinarie befattning finge tillgodoräknas i ordinarie tjänst, icke vore ägnat att lämna någon ledning för en militär lönereglering, låge i öppen dag. I stället hade 1917 års sakkunnigas förslag i väsentlig mån tjänat 1918 års sakkunniga till förebild vid ordnandet av denna fråga. De sakkunniga hade sålunda från nyssnämnda förslag upptagit den grundsatsen, att vid lönetursberäkningen för officerare borde fä tillgodoräknas tjänstetid såsom underlöjtnant (fänrik) icke blott i beställning på stat utan jämväl såsom surnumerär officer. Beträffande lönetursberäkningen för underofficerarna krävde, såsom 1917 års sakkunniga framhållit, den stora ojämnheten med avseende å den levnadsålder, då befordran till underofficers grad vunnes, särskilda regler för avlöningsförhållandenas utjämning. Enligt 1917 års sakkunnigas förslag borde utgångspunkten bliva beroende av den tid, då den fast anställda underbefälspersonalen efter vunnen kompetens för befordran till underofficer uppnått den högst avlönade beställningen såsom underbefäl av manskapet, nämligen vid armén såsom furir av l:a klassen och vid marinen såsom manskap i l:a lönegraden (underofficerskorpral). För den personal, som efter indragning av sistnämnda lönegrad komme att direkt befordras till någon av de från och med år 1919 nyinrättade beställningarna för underofficerare av 3:e graden vid marinen, hade såsom utgångspunkt för lönetursberäkningen föreslagits tiden för tillträdandet av dylik beställning. Från militärt håll hade emellertid väckts förslag i syfte att bereda möjlighet till en än större utjämning av avlöningsförhållandena gående ut på att anknyta utgångspunkten för lönetursberäkningen, vid armén till tiden för avläggande av furirsexamen (underofficersexamen enligt de före utbildningsåret 1916—1917 gällande bestämmelserna) samt vid marinen till tiden, då såväl underofficersexamen avlagts som den för underofficersbefordran stadgade tjänstetiden blivit fullgjord, eller i allmänhet tre, respektive sex år från det den första anställningen vunnits. De sålunda ifrågasatta bestämmelserna vore enligt 1918 års sakkunnigas mening ägnade att medföra ett mera rättvist resultat än de av 1917 års sakkunniga föreslagna och jämväl vid den tillfälliga löneförbättringen tillämpade regler. Emellertid borde hänsyn tagas dels till den omständigheten, att furirsexamen vid armén i regel avlades tre år tidigare än villkoren beträffande såväl kunskapsprov som tjänstetid för vinnande av anställning såsom underofficer vid marinen blivit fullgjorda, och dels därtill, att underofficersbefordran vid armén skedde direkt till sergeantsbeställning, motsvarande beställning såsom underofficer av 2:a graden vid marinen, medan vid marinen första underofficersbefordran vunnes till en lägre underofficersgrad, avsedd för underoffi-

362 cerare av 3:e graden. Då sergeanlsbeställning under normala förhållanden vunnes efter sex års tjänst från tiden för furirsexamen, borde sergeant vid armén få tillgodoräkna sig sin efter avläggandet av sådan examen fullgjorda tjänstetid såsom manskap, minskad med sex år. Underofficer av 3:e graden vid marinen, vilken kunde förutsättas i allmänhet hava fullgjort villkoren beträffande såväl kunskapsprov som tjänstetid för anställning såsom underofficer efter sex års förlopp från den första fasta anställningen och som beräknades kvarstå i nämnda grad under minst tre år, borde sålunda för ernående av jämställdhet mellan arméns och marinens underofficerare få tillgodoräkna sig hela den tid han, efter att hava uppfyllt berörda villkor, innehaft beställning såsom manskap. I fråga om musikunderofficerarna vid armén hade därjämte en särskild bestämmelse befunnits erforderlig, då någon fordran på avlagd furirsexamen (underofficersexamen) icke funnes uppställd för vinnande av befordran till musikunderofficersbeställning och musikmanskap kunde vinna fast anställning under det år, då 16 års ålder uppnåddes, under det annat manskap finge antagas först från och med den 1 november det år, då den anställningssökande fyllde 18 är. I syfte att åstadkomma största möjliga likställighet beträffande lönetursberäkningen mellan musikunderofficerare och övriga underofficerare vid armén, föreslogo 1918 års sakkunniga, att till utgångspunkt för lönetursberäkningen skulle tagas den tidpunkt, då musiksergeant vid armén, efter fyllda 18 år, innehaft beställning såsom musikmanskap under 9 år; musiksergeant vid armén skulle sålunda äga tillgodoräkna sig den tid efter fyllda 18, varunder den fasta anställningen varat, minskad med 9 år. E. Lönebelopp

för officerare

och

underofficerare.

I fråga om den tekniska konstruktionen av löneplanerna — lönebeloppens delbarhet, ortstilläggens inom en och samma löneklass bestämmande till enhetliga belopp för varje ny ortsgrupp o. s. v. — följde 1918 års sakkunniga i stort sett de grunder, på vilka kommunikationsverkens lönesystem vilade. Vid avlöningsbeloppens bestämmande förutsatte de sakkunniga i allmänhet, att de för år 1920 utgående avlöningarna å billigaste ort skulle ökas med 16 % samt å övriga ortsgrupper höjas med de av de sakkunniga för år 1921 för återstående ortsgrupper föreslagna ortstilläggen, jämväl ökade med 16 %, dock med någon avvikelse beträffande 5:e och högre lönegraderna av löneplanen för officerare samt l:a lönegraden i löneplanen för underofficerare. De sakkunniga hade nämligen efter en jämförelse med närmast motsvarande befattningar inom kommunikationsverken och den civila statsförvaltningen funnit lönerna för ifrågavarande beställningar böra tillmätas något förmånligare än som kunde äga rum medelst tillämpning enbart av angivna beräkningsgrund. Sålunda föreslogs lönen för överstelöjtnanter att motsvara andra löneklassen i den för byråchefer vid civilförvaltningen gällande lönegraden och upptogs fördenskull med ett belopp, som med 210 kronor översteg det med tillämpning av grundregeln erhållna; lönerna för beställningshavare i 6:e—8:e lönegraderna beräknades i enlighet med de för de civila lönegraderna A 1, A 2 och A 3 bestämda (respektive 13 020, 15 000 och 17 040 kronor). Med hänsyn till att underofficerarna av 3:e graden i förhållande till närmast motsvarande tjänstemän vid kommunikationsverken (brevbärare, banvakt m. fl.) innehade väsentligt högre kompetens m. m. ansågs vidare lönen i l:a löneklassen för dessa beställningshavare böra upptagas till ett belopp, som med 150 kronor översteg det med tillämpning av grundregeln erhållna. I övrigt utvisade en jämförelse med lönebeloppen inom den civila statsförvaltningen och vid kommunikationsverken exempelvis, att slutlönen för löjtnant närmast överensstämde med slutlönen för stationsinspektor av klass 4 B och stationsmästare av klass 5

363 vid S. J. (dåvarande 9:e, nuvarande 16:e lönegraden) samt att avlöningen för kapten hade en viss motsvarighet i dåvarande 15:e, nuvarande 24 :e lönegraden av kommunikationsverkens löneplan (vissa sekreterarbefattningar, intendent vid postverket m. fl.). De för sergeant respektive fanjunkare föreslagna slutlönerna överensstämde närmast med slutlönen för exempelvis stationsmästare vid postverket, lokomotivförare och stationsmästare av klass 6 vid S. J. (dåvarande 6:e, nuvarande 12:e lönegraden), respektive faktor vid postverket samt förste maskinist och verkstadsmästare vid statens vattenfallsverk (7:e, numera 14:e lönegraden). Slutlönen för förvaltarna vid intendenturkåren överensstämde närmast med slutlönen för exempelvis malerialförvaltare vid telegrafverket (8:e, numera 15:e lönegraden). Beträffande de löneökningar, som skulle inträda vid löneklassuppflyttning, hade dessa uppförts med större belopp inom de högre än inom de lägre lönegraderna, nämligen inom löneplanen för officerare med 360 kronor inom l:a lönegraden, 480 kronor inom 2:a lönegraden samt 600 kronor inom vardera av 3:e och 4:e lönegraderna (motsvarande de av 1917 års sakkunniga föreslagna ålderstilläggen ökade med omkring 16 %) samt inom löneplanen för underofficerare med 180 kronor mellan l:a och 2:a löneklasserna, 210 kronor mellan 2:a och 3:e samt 3:e och 4:e löneklasserna, 270 kronor mellan 4:e och 5:e, 5:e och 6:e samt 6:e och 7:e löneklasserna samt 300 kronor mellan 7:e och 8:e, 8:e och 9:e samt 9:e och 10:c löneklasserna. I tillämpningen medgåve de för officerare föreslagna löneökningarna vid löneklassuppflyttning uppnåendet av proportionsvis högre slutlöner än för närmast motsvarande befattningar inom statsförvaltningen i övrigt. Denna anordning av löneskalorna betingades bland annat av det i jämförelse med förhållandena inom civilförvaltningen större ansvar och den proportionsvis mera krävande tjänstgöring, som medföljde de militära befordringarna. Jämväl i löneplanen för underofficerarna hade avlöningsförhöjningarna för åstadkommande av tillräckligt hastig stegring i löneskalan måst sättas i viss mån högre än i motsvarande löneplan inom kommunikationsverkens lönesystem. Vad slutligen anginge ortstilläggen, hade desamma beräknats med belopp varierande mellan 120 kronor i l:a och 300 kronor i 16:e löneklassen inom löneplanen för officerare samt — i överensstämmelse med ortstilläggen i närmast motsvarande löneklasser enligt kommunikationsverkens löneplan — med 102 kronor i l:a och 186 kronor i 10:e löneklassen av löneplanen för underofficerarna. I enlighet med det anförda hade 1918 års sakkunniga uppgjort följande löneplaner för officerare (O) och för underofficerare (Uo). Från de sakkunnigas majoritet var bl. a. herr Widell skiljaktig i fråga om avlöningsbeloppen för officerare och underofficerare. Han ansåg förslaget av statsfinansiella skäl ej genomförbart. Beträffande den av de sakkunniga verkställda jämförelsen mellan civila och militära tjänstemän uttalade herr Widell vidare, att han särskilt funne jämförelsen mellan tjänstemän i de centrala ämbetsverkens sekreterarebefattningar och kaptener föga befogad. Herr Widell framlade ett alternativt förslag till löneplaner för officerare och underofficerare, enligt vilket förslag allenast lönebeloppen för officerare i lönegraderna 6—8 överensstämde med de av de sakkunniga föreslagna, medan lönebeloppen i övriga beställningar beräknats pä grundval av de under år 1920 utgående avlöningarna, å A-ort ökade med omkring 5-6 % i lönegraden 0 1, 7-8 % i O 2, 7-3 % i O 3, 9-5 % i O 4, 12-9 % i O 5, 7-6 % i Uo 1 och 3-2 % i Uo 2; i fråga om lönegraderna Uo 3 och Uo 4 räknade förslaget i stort sett med status quo. I fråga om löneökningarna vid löneklassuppflyttning överensstämde herr Widells förslag beträffande officerarna med de sakkunnigas förslag, medan för underofficerarnas vidkommande löneökningarna föreslogos till 120 kronor mellan l:a och 2:a, 180 kronor mellan 2;a och 3:e, 240 kronor mellan

364 O r t Lönegrad

Löneklass

s g r U

p

p

A

B

C

D

E

F

G

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Löneplan för officerare ni. fl. (0). 1

1 2

2 580 2 940

2 700 3 072

2 820 3 204

2 940 3 336

3 060 3 468

3 180 3 600

3 300 3 732

3 4

3 510 4 002 4 494 4 998

3 660 4164 4 668 5 196

3 810 4 326 4 842 5 394

3 960 4 488 5 016 5 592

4 110 4 650 5 190 5 790

4 260 4 812 5 364 5 988

3 360 3 840 4 320 4 800

7 8 9 10

5 580 6 180 6 780 7 380

5 796 6 408 7 014 7620

6 012 6 636 7 248 7 860

6 228 6 864 7 482 8 100

6 444 7 092 7 716 8 340

6 660 7 320 7 950 8 580

6 876 7 548 8 184 8 820

11 12

8 340 8 940

8 580 9 180

8 820 9 420

9 060 9 660

9 300 9 900

9 540 10 140

9 780 10 380

9 540

9 780

10 020

10 260

10 500

10 740

10 980

11 580

11 820

12 060

12 300

12 540

12 780

13 020

13 200

13 500

13 800

14 100

14 400

14 700

15 000

15 240

15 540

15 840

16 140

16 440

16 740

17 040

inderoffieerare m. fl. (Uo). Lön eplan för i 1

1 2 3 4

2 190 2 370 2 580 2 790

2 292 2 478 2 700 2 916

2 394 2 586 2 820 3 042

2 496 2 694 2 940 3 168

2 598 2 802 3 060 3 294

2 700 2 910 3 180 3 420

2 802 3 018 3 300 3 546

3 4 5

2 700 2 916 3 198 3 474 3 756

2 820 3 042 3 336 3 618 3 912

2 940 3 168 3 474 3 762 4 068

3 060 3 294 3 612 3 906 4 224

3 180 3 420 3 750 4 050 4 380

3 300 3 546 3 888 4 194 4 536

2 580 2 790 3 060 3 330 3 600

5 6 7 8 9

3 060 3 330 3 600 3 900 4 200

3 198 3 474 3 756 4 062 4 374

3 336 3 618 3 912 4 224 4 548

3 474 3 762 4 068 4 386 4 722

3 612 3 906 4 224 4 548 4 896

3 750 4 050 4 380 4 710 5 070

3 888 4 194 4 536 4 872 5 244

3 330 3 600 3 900 4 200 4 500

3 474 3 756 4 062 4 374 4 686

3 618 3 912 4 224 4 548 4 872

3 762 4 068 4 386 4 722 5 058

3 906 4 224 4 548 4 896 5 244

4 050 4 380 4 710 5 070 5 430

4 194 4 536 4 872 5 244 5 616

7 8 9 10

3:e och 4:e samt 4:e och 5:e, 270 kronor mellan 5:e och 6:e samt 6:e och 7:e och 300 kronor mellan 7:e och 8:e, 8:e och 9:e samt 9:e och 10 :e löneklasserna. Ortstilläggen beräknades slutligen med belopp varierande mellan 108 kronor i l:a och 300 kronor i 16:e löneklassen inom löneplanen för officerare samt med 90 kronor i l:a och 174 kronor i 10:e löneklassen inom löneplanen för underofficerare. Vissa av de sakkunniga påyrkade vidare sådan avlöningsförbättring för överste (kommendör), att dennes avlöning komme att ligga ungefär 1 000 kronor under den av de sakkunniga föreslagna 7:e lönegraden. Redan i detta sammanhang må framhållas, att det av herr Widell framlagda för-

365 slaget sedermera kom att av riksdagen antagas allenast med den modifiktionen, att ytterligare en löneklass tillkom i löneskalan för underofficerare av 3:e graden samt att lönegraden Uo 4 utbyggdes med ytterligare en löneklass. I iöneplanerna för officerare och underofficerare har sedermera icke skett någon ändring. F. Vissa beställningshavares

inplacering i löneplanerna underofficerare.

för officerare

och

Chefen för krigsskolan. Chefen för krigsskolan hade alltsedan år 1900 åtnjutit dels lön med 5 000 kronor eller 500 kronor mera än överstelöjtnant, dels ock 600 kronor i arvode för två vid krigsskolan årligen anordnade reservofficerskurser. Då befattningen alltjämt borde vara en övergångsplats för befordran till överste, föreslogo de sakkunniga, att densamma hänfördes till lönegraden O 5, med tillägg av ett arvode av 2 040 kronor för år, motsvarande skillnaden i lön å G-ort mellan lönegraderna O 5 och O 6. Styresmännen vid artilleriets fabriker. Till styresman utgick dels lön såsom kapten av l:a kl. jämte ett ålderstillägg å 600 kronor, varigenom slutlönen motsvarade majorslön, dels ock ett särskilt arvode å 2 400 kronor. De sakkunniga föreslogo, att styresmännen hänfördes till lönegraden O 4 samt att arvodena bibehölles oförändrade. Fälttygmåstaren. Fälttygmästaren åtnjöt lön såsom överstelöjtnant jämte ett årligt arvode å 1 800 kronor. De sakkunniga föreslogo, att befattningen hänfördes till lönegraden O 5 samt att arvodet bestämdes till skillnaden å G-ort mellan lönegraderna O 5 och O 6 eller 2 040 kronor. Chefen för krigshögskolan, i avlöningshänseende likställd med överstelöjtnant, hänfördes av de sakkunniga till lönegraden O 5. Chefen för artilleristaben, chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan samt tygmästare av l:a klassen, i lönehänseende jämställda med major, hänfördes av de sakkunniga till lönegraden O 4. Flaggmaskinister och underofficerare av 2:a graden, maskinister. Den högre avlöning i förhållande till övriga med dem eljest likställda underofficerare vid flottan, som tillkom maskinistunderofficerarna, utgjordes för flaggmaskinist, i jämförelse med annan flaggunderofficer, av 240 kronor såsom ökning av den fasta lönen och 35 öres höjning i dagavlöningen, alltså tillhopa 367 kronor 75 öre för år, samt för underofficer av 2:a graden, maskinist, i jämförelse med annan underofficer av 2:a graden, av en ökning i dagavlöningen med 65 öre eller 237 kronor 25 öre för år. I samband med den tillfälliga löneförbättring, som tillerkänts marinens personal under åren 1918—1921, hade icke gjorts någon reduktion i nämnda meravlöning. Såsom skäl för upprätthållande av en avlöningsskillnad till maskinistunderofficerarnas förmån hade anförts, att det arbete, som maskinistunderofficerarna hade att utföra, vore av särskilt krävande art samt att det ansvar, som vore förenat med deras tjänstutövning, måste anses synnerligen betydelsefullt. Härjämte hade framhållits, att det försteg i avlöningshänseende, som tillkomme maskinistunderofficerarna, vore av behovet påkallat för alt säkerställa rekryteringen av denna yrkesgren, ävensom att inom handelsflottan högre avlöning utginge till maskinisterna än till däckspersonalen. Vid övervägande av denna fråga hade de sakkunniga visserligen icke velat underkänna betydelsen av de sålunda anförda skälen för bibehållande av en högre avlöning för maskinistunderofficerarna. De sakkunniga hade emellertid trott sig finna, att en bestämd skillnad måste uppdragas mellan det arbete, som ålåge maskinistunderofficerarna under tjänstutövning ä fartyg under gång, och de göromål, som

366 utfördes av dessa underofficerare vid tjänstgöring i land. Vid sistnämnda tjänstgöring syntes enligt de sakkunnigas mening knappast med fog kunna göras gällande, att deras arbete i jämförelse med andra underofficerares vore av mera kvalificerad beskaffenhet eller medförde större ansvar. I betraktande härav hade de sakkunniga kommit till den slutsats, att en meravlöning för maskinistunderofficerarna vore berättigad allenast under sjötjänstgöring. På grund härav förordades, att denna meravlöning borde beredas maskinistunderofficerarna genom en lämplig reglering av sjötillägget i förhållande till motsvarande förmån för övriga underofficerare vid flottan. Genom ett lämpligt avvägande av sjötilläggets belopp för maskinistunderofficerarna syntes några svårigheter med avseende på rekryteringen av denna yrkesgren icke behöva uppkomma på grund av den större möjlighet till erhållande av anställning inom civilt arbetsområde, som förefunnes för maskinistunderofficerarna i jämförelse med flottans övriga underofficerare. G. Löneskalor

för civilmilitåra

beställningshavare.

1918 års sakkunniga ansågo, att de för den civilmilitära personalen gällande rekryterings-, befordrings- och tjänstgöringsförhållandena samt framför allt den högre pensionsåldern i allmänhet erbjöde nära beröringspunkter med statens civila befattningshavare och särskilt med personalen vid kommunikationsverken. De sakkunniga hänförde fördenskull de olika civilmilitära beställningarna till närmast motsvarande lönegrader i kommunikationsverkens avlöningsreglemente. I löneplanen för de civilmilitära beställningshavarna upptogos vidare lönegraderna C 15 och C 16, vilka direkt motsvarade såväl de civila lönegraderna A 1 och A 3 som lönegraderna O 6 och O 8.

1921 års riksdagsbeslut. På grundval av 1918 års avlöningssakkunnigas förslag framlade Kungl. Maj:t den 8 april 1921 proposition i ämnet (nr 350) till 1921 års riksdag. Propositionen anslöt sig på alla punkter av mera principiell betydelse till de sakkunnigas förslag. Liksom de sakkunniga förutsatte alltså även Kungl. Maj:t, att löneregleringen gåves provisorisk karaktär. Endast i fråga om några detaljer påyrkades i propositionen avvikelse från förslaget. Den viktigaste av dessa rörde avlöningen för överste (kommendör). Att såsom i förslaget skett jämställa överste (kommendör) med överdirektör av lägre grad syntes icke innebära en tillfyllestgörande värdesättning av de åligganden och det ansvar, som påvilade innehavare av ifrågavarande beställning. Snarare syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke överste (kommendör) borde — på sätt jämväl av flera militära myndigheter påyrkats — jämställas med överdirektör av högre grad. Departementschefen erinrade i detta sammanhang därom, att enligt beslut av 1920 års riksdag å försvarsdepartementets stat uppförts två beställningar för chefer för lantförsvarets respektive sjöförsvarets kommandoexpeditioner, avsedda att bestridas av överste respektive kommendör, med avlöning såsom expeditionschef i statsdepartement, vilken senare i lönehänseende jämställts med överdirektör av högre grad. Departementschefen hade emellertid ansett sig böra ansluta sig till den av nyssnämnda reservanter inom de sakkunniga gjorda framställningen att för överstar (kommendörer) skulle skapas en mellangrad mellan överdirektör av högre och avlägre grad med en avlöning, som med 900 kronor överstege avlöningen för sistnämnda befattningshavare.

367 I utlåtande (nr 168) över Kungl. Maj:ts förslag förklarade sig statsutskottet kunna i huvudsak ansluta sig till förslaget, såväl i fråga om löneregleringens anordnande som beträffande genomförandet av densamma. Vad anginge de för officerare och underofficerare föreslagna löneskalorna kunde utskottet dock icke biträda förslaget. Utskottet erinrade om de väsentliga förhöjningar i avlöningen, som av 1918 och 1920 års riksdagar medgivits i form av tillfällig löneförbättring. Att härutöver denna personal i samband med lönesystemets omläggning skulle beviljas ytterligare avlöningsförhöjning i den utsträckning, som av de sakkunniga och departementschefen ifrågasatts, ansåge sig utskottet icke kunna tillstyrka. Det av herr Widell alternativt framlagda förslaget till löneplaner för officerare och underofficerare funne utskottet i stort sett motsvara de berättigade anspråk i avlöningshänseende, som för denna personals vidkommande kunde framställas. I löneplanen för underofficerare borde emellertid inom första lönegraden införas en femte löneklass, varigenom en något förbättrad ställning bereddes de äldsta underofficerarna av 3:e graden vid marinen. För tillgodoseende av speciellt de vid intendenturkåren anställda förvaltarna, vilka ätnjöto ett ålderstillägg å 300 kronor, syntes vidare böra i fjärde lönegraden införas ytterligare en löneklass (lkl. 11) med på A-ort 300 kronor högre belopp än 10 :e löneklassen. I samband härmed borde 6:e löneklassen inom fjärde lönegraden utgå. Beträffande Kungl. Maj:ts förslag till löneplan för officerare hade utskottet icke ansett sig kunna biträda det från de sakkunniga avvikande förslaget om höjning avavlöningen till överste (kommendör). Utskottet ville icke förneka, att vissa skäl kunde anföras för ett bättre tillgodoseende i avlöningshänseende av vissa överstar och regementschefer, men å andra sidan syntes inga vägande skäl föreligga för att andra överstar, såsom t. ex. byråcheferna å de militära byråerna i arméförvaltningen, samt kommendörerna vid flottan placerades högre än som av de sakkunniga föreslagils. Utskottet ansåge sig alltså i denna del böra tillstyrka det av de sakkunniga framlagda förslaget. Det av de sakkunniga framlagda och av departementschefen biträdda förslaget i fråga om maskinistunderofficerarnas avlöning hade utskottet funnit sig böra tillstyrka. Utskottet förutsatte dock, att det i utsikt ställda företrädet för maskinistpersonalen i fråga om sjötilläggen utmättes på sådant sätt, att denna personal bereddes tillräcklig ersättning för dess under sjötjänstgöring mera krävande arbete. I fråga om de olika beställningshavarnas placering i löneplanerna hade motionsvis påyrkats, att musikdirektör vid armén och marinen, som avlagt musikdirektörsexamen vid musikaliska akademien, skulle placeras i lönegraden Uo 4. Detta förslag tillstyrktes av utskottet. Statsutskottets förslag bifölls av riksdagen i skrivelse den 16 juni 1921 (nr 351). Kungl. Maj:t utfärdade därpå den 29 juni 1921 avlöningsreglemente för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen, att provisoriskt lända till efterrättelse under år 1922 fr. o. m. den 1 januari s. å. (officersavlöningsreglementet) (S. F. S. nr 388/1921). I överensstämmelse med särskilda av riksdagen meddelade beslut erhöll detta avlöningsreglemente sedermera förlängd giltighet intill den 1 juli 1927.

Tillkomsten av 1927 års avlöningsreglemente. Sedan beslut år 1925 fattats om försvarsväsendets omorganisation, uppdrog Kungl. Maj:t den 4 september s. å. åt försvarsväsendets lönenämnd att avgiva förslag till de ändringar i 1921 års avlöningsreglemente, som föranleddes av nämnda oraorga-

368 r.isation eller i övrigt kunde befinnas lämpliga att vidtaga i samband med ett definitivt antagande av reglementet. Med anledning härav avgav lönenämnden den 20 oktober 1926 utlåtande i ärendet, därvid nämnden bl. a. föreslog, att 1921 års officersavlöningsreglemente fr. o. m. den 1 januari 1928 skulle ersättas med ett definitivt reglemente. Med hänsyn till att frågan om en revision av övriga avlöningsreglementen, som grundade sig på kommunikationsverkens lönesystem, vore vilande, hade lönenämnden funnit sig i allmänhet icke kunna föreslå sådana ändringar i officersavlöningsreglementet, som kunde anses föregripa eller påverka nämnda revision. Då emellertid av olika anledningar åtskilliga reglementsändringar syntes erforderliga, hade nämnden funnit lämpligast att framlägga sitt förslag i form av ett nytt avlöningsreglemente. Detta reglemente avsåges givetvis att vinna tillämpning även på befattningshavare vid det nyinrättade flygvapnet. Lönenämnden erinrade, att ett flertal av de militära myndigheterna föreslagit en omreglering av de till officerare och underofficerare utgående lönerna enligt det förslag, som framlagts av 1918 års militära avlöningssakkunniga och vilket jämväl upptagits i Kungl. Maj:ts proposition nr 350 till 1921 års riksdag. Samtidigt hade emellertid uttalats, att i händelse av en dylik höjning av lönebeloppen syntes den förmån, som tillkomme beställningshavare genom medgivandet att mot ersättning från kronans förråd, matinrättningar m. m. utbekomma tillagad portion, proviant, beklädnads- och utrustningsartiklar samt att i kronans verkstäder låta tillverka och reparera uniformspersedlar m. m., kunna upphöra. I fråga om konstruktionen av de militära löneplanerna hade från vissa militära myndigheters sida uttalats ett flertal önskemal. Härvid hade ifrågasatts, att löneplanen O borde ändras därhän, att den åtminstone i de lägre lönegraderna komme att upptaga vissa gemensamma löneklasser för två närliggande lönegrader. Vidare hade föreslagits, att 3. lönegraden inom löneplanen O och 4. lönegraden i löneplanen Uo var för sig borde utökas med ytterligare en löneklass för att tillgodose sådana beställningshavare, för vilka fastställts högre pensionsålder än för övrig till lönegraden hörande personal samt att möjlighet till ökning av lönen borde beredas beställningshavare, tillhörande lönegraden O 5 genom införande i denna lönegrad av en andra löneklass. — Arméförvaltningen hade för sin del förklarat sig icke kunna ansluta sig till de sålunda uttalade önskemålen om en ändrad konstruktion av löneplanerna. Marinförvaltningen åter hade framhållit, att de utgående lönerna till militärpersonalen bestämts under ett statsfinansiellt och allmänt ekonomiskt tvångsläge samt att billighet och rättvisa fordrade, att en höjning av personalens löner genomfördes. Om den av 1918 års militära avlöningssakkunniga framlagda löneplanen, vilken godkänts av Kungl. Maj:t men blivit beskuren av riksdagen, ånyo skulle läggas till grund för ett löneregleringsförslag, borde emellertid detta icke ske utan ett förnyat övervägande i fråga om avlöningen i överste- och överstelöjtnantsgraderna. Beträffande överstes (kommendörs) avlöning åberopade marinförvaltningen det förslag, som framlagts av reservanterna inom 1918 års sakkunniga. För överstelöjtnanter (kommendörkaptener av 1. graden) hade 1918 års sakkunniga föreslagit avlöningens fastställande med ett, oberoende av tjänståldern, i beställningen utgående belopp och som motivering härför anfört, att dessa beställningar till stor del vore övergångsplatser för vidare befordran samt att vederbörande i allt fall under en relativt kort tid kvarstode i denna grad. Dessa skäl hade emellertid icke tillämpning för marinen och kunde följaktligen icke godtagas av marinförvaltningen. Ämbetsverket förordade i stället ett utbyggande av löneplanen O beträffande 5. lönegraden med ytterligare en löneklass, upptagande en löneförhöjning å G-ort av 600 kronor.

369 Med hänsyn till att de militära löneplanerna fastställts så sent som vid 1921 års riksdag hade lönenämnden för egen del ansett en genomgående revision av desamma näppeligen kunna för det dåvarande ifrågakomma. En dylik revision borde i allt fall icke företagas förrän viss tids erfarenhet vunnits om de verkningar, den nya försvarsorganisationen kunde komma att utöva å de olika beställningshavarnas åligganden. För övrigt syntes ett tillfälle att överväga frågan komma att erbjuda sig i samband med dyrtidstilläggens avskaffande och sammanslagning med lönerna. Om lönenämnden sålunda för sin del funnit sig icke böra närmare ingå på frågan om en mera omfattande revision av löneplanerna, hade nämnden likväl allvarligt övervägt jämkningar i två skilda hänseenden. Sålunda hade inom nämnden ifrågasatts att ändra löneplanen O därhän, att den, liksom vad gällde löneplanen Uo, i de lägre lönegraderna komme att upptaga vissa gemensamma löneklasser för två närliggande lönegrader. Därigenom skulle sådana underlöjtnanter och löjtnanter, som på grund av särskilt ogynnsamma befordringsförhållanden finge kvarstå oproportionerligt länge i sina beställningar, erhålla någon kompensation i lönehänseende. Vidare hade nämnden starkt övervägt att föreslå införandet av ytterligare en löneklass i överstelöjtnantsgraden. Då emellertid, vad beträffade anordnandet av gemensamma löneklasser för de lägre lönegraderna, en dylik åtgärd skulle kunna inverka på löneförhållandena även inom högre lönegrad och då vidare, vad anginge såväl denna fråga som spörsmålet om införande av en andra löneklass i lönegraden O 5, de härvid avgörande faktorerna syntes kunna komma att påverkas av den nya försvarsorganisationen, hade nämnden, om ock med tvekan, funnit sig ej böra föreslå någon jämkning i berörda hänseende. I fråga om tillgodoräkning av tjänstetid för vissa underofficerare erfordrades efter 1925 års försvarsordnings ikraftträdande ändring dels i fråga om den tid, som underofficer av 2. graden, vilken befordrats från den nyinrättade flaggkorpralsgraden, skulle äga tillgodoräkna sig vid bestämmandet av begynnelselön och uppflyttning i löneklass, dels ock i fråga om tjänstetidsberäkning för sergeant vid flygvapnet. Med avseende å underofficer av 2. graden, som befordrats från flaggkorpral, hade i 1925 års försvarsproposition förutsatts, att vederbörande borde berättigas att för löneklassuppflyttning tillgodoräkna sig den tjänstetid utöver 3 år, varunder han innehaft underofficerskompetens. Med hänsyn till den omläggning i fråga om underofficersutbildningen vid marinen, som ägt rum under hösten 1925, borde emellertid ytterligare ett år få tillgodoräknas. Marinförvaltningen hade påpekat, att den för underofficerares tjänstetidsberäkning bestämda utgångspunkten vid tillämpningen visat sig icke fullt motsvara syftet, i det att genomgång av underofficersskola kunde fördröjas utan vederbörandes förskyllan. Med anledning härav hade lönenämnden ansett sig böra föreslå, att till utgångspunkt vid tjänstetidsberäkningen för underofficer av 2. graden toges den dag, från och med vilken han ägt räkna kompetens för befordran till flaggkorpral. Enligt gällande föreskrifter finge nämligen den, vars genomgående av underofficersskola utan egen förskyllan fördröjts, räkna dylik kompetens från den tidpunkt, då kompetensen skulle hava förvärvats, därest dröjsmålet icke ägt rum. På grund av det anförda förordade lönenämnden, att underofficer av 2. graden, vilken befordrats från flaggkorpral, finge tillgodoräkna tiden fr. o. m. den dag, han ägt räkna kompetens för befordran till flaggkorpral, minskad med två år. Skäl för ändring i stadgandet i fråga om tillgodoräkning av tjänstetid för underofficerare av 3. graden syntes däremot ej föreligga. I fråga om tjänstetidsberäkning för sergeant vid flygvapnet hade den tid, dylik 24—817659

370 beställningshavare finge tillgodoräkna sig, ansetts böra fixeras på samma sätt som gällde för sergeanter vid armén respektive underofficerare av 2. och 3. graden vid marinen, därest han avlagt de kunskapsprov eller förvärvat den kompetens, som för dem stadgats. Beträffande det fall åter, att vederbörande erhållit sin utbildning vid flygvapnet, syntes slutgiltig föreskrift ej kunna meddelas, förrän flygvapnets utbildningsförhållanden blivit närmare ordnade. Intill dess syntes det böra ankomma på Kungl. Maj:t att träffa erforderliga bestämmelser i ämnet. Vad anginge de s. k. sneddningsbestämmelserna, hade ett flertal av de militära myndigheterna i syfte att åvägabringa större utjämning i befordringsförhållandena ifrågasatt, att löjtnant och kapten skulle äga att vid befordran till sådan beställning räkna sig till godo all den tjänstetid, som översköte den för respektive tjänstegrads ernående föreskrivna minimitiden i den lägre beställningen, för löjtnant 2 och för kapten 9 år såsom officer. Vad kapten beträffade, funne sig lönenämnden icke kunna föreslå någon utökning av den tjänstetid i närmast lägre lönegrad, som finge tillgodoräknas. Beträffande löjtnant åter föresloge nämnden till förbättrande av vederbörandes löneförhållanden vid försenad befordran, att dylik beställningshavare skulle äga rätt att, i likhet med kapten, av tjänstetiden inom närmast lägre lönegrad tillgodoräkna intill 6 år. Enligt 1921 års officersavlöningsreglemente finge vid befordran mellan beställning tillhörande exempelvis löneplanen Uo och löneplanen C sneddning ej äga rum. I enlighet med principen att varje befordran omedelbart skulle medföra löneökning föresloge lönenämnden, att beställningshavare i dylikt fall berättigades åtnjuta lön enligt den löneklass, vars belopp vore närmast högre än den lön, han vid övergången innehade, dock att lönen icke finge utgå enligt högre löneklass än den högsta för den nya beställningen gällande. Slutligen hade lönenämnden i förslaget till avlöningsreglemente upptagit en föreskrift om rätt för officer och underofficer samt vederlike, som vore skyldig att i tjänsten bära uniform, att vid första anställningen såsom sådan, i enlighet med de närmare bestämmelser, som meddelades av Kungl. Maj:t, åtnjuta ekiperingshjälp, officer och vederlike med högst 750 kronor samt underofficer och vederlike med högst 600 kronor. Av lönenämndens ledamöter uttalade två militära representanter (kommendören Selander och fanjunkaren Nyquist), att de ansåge, att en saklig granskning av löneplanerna hade bort företagas i samband med uppgörandet av förslag till nytt officersavlöningsreglemente. På grundval av lönenämndens förslag framlade Kungl. Maj-.t den 4 januari 1927 proposition (nr 7) till riksdagen med förslag till definitivt avlöningsreglemente. I fråga om löneplanerna för den militära och civilmilitära personalen anslöt sig propositionen till vad lönenämndens majoritet föreslagit, nämligen att en revision av löneplanerna borde tillsvidare anstå. Beträffande ekiperingshjälp tillstyrktes lönenämndens förslag i princip, varför förmånen borde hava karaktären av ett bidrag till vederbörandes första ekipering; dock syntes ekiperingshjälpens maximibelopp böra fastställas till 500 kronor för officer och 450 kronor för underofficer. Vidare syntes bestämmelserna angående ifrågavarande förmån icke behöva inflyta i själva avlöningsreglementet. I övrigt innefattade propositionen icke några större avvikelser från lönenämndens förslag. ö v e r Kungl. Maj:ts förslag avgav statsutskottet utlåtande den 22 februari 1927 (nr 17). I likhet med Kungl. Maj:t förutsatte utskottet, att en revision av de militära och civilmilitära löneplanerna verkställdes först i samband med en blivande allmän lönereglering. Vad anginge förslaget om ekiperingshjälp, tillstyrkte

371 utskottet detsamma i enlighet med vad propositionen innehölle. Vidare förutsatte utskottet, att vid en blivande allmän revision av avlöningsbestämmelserna begreppet olycksfall i tjänsten upptoges till behandling samt att utredning verkställdes i vad mån i tjänsten ådragen sjukdom borde medföra samma förmåner som under tjänstutövning inträffat olycksfall. Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets hemställan (riksd. skr. nr 55). Härefter utfärdade Kungl. Maj:t den 20 maj 1927 nytt officersavlöningsreglemente (nr 170), att träda i kraft den 1 januari 1928. Genom kungl. brev den 4 november 1927 medgavs vidare utbetalande av ekiperingshjälp i enlighet med riksdagens beslut. Genom tillägg den 17 februari 1928 och den 28 oktober 1932 gävos bestämmelserna i ämnet tillämpning jämväl å surnumerära fänrikar.

372 rt

o

SH

-1 r.

'C t i eo

H O O O O ^ W N H H H H H

O

fi C

o

o

> fi

O

Ö

H O O f f l l O T f O P l H H H H n

«

N O O O i n o O N r l O O l f l h C l r i H

O

i

•X O

c

B o

0 h

X

3° 3

C O

O

O

O

O

C

O

O

O

O

bo

-fi "5 -9 3 .JS

A

o

(H

c

CJ

c

:0

rt w

O

C/3

M

•M

c

H l f t O O t O C O M l O l O i O f H f f i t ^ C O C l f N i O O O r Q r H O O i O t ^ i M T H H O O t O m ^ M N H H r - H T H T H

o o 0 o0 o0 o0 *o 0 o* o0 *o 0 o 0 o0 o0 0 0 irtiöininininooGOtotc O

O

O

O

O

O

O

I

O

M

M

^

T

O

I H

T

O

t

O

H

T

H

O T

H

O

O

T

H

O

O

)

T H

C

i i §KS 5CP

oB tuS

0 0 * 0 » 0 < M t M » 0 » 0 » 0 0 0 0 O O C M 0 1 C D C 0 t ~ t - t - * 0 * 0 » 0

i n i n o o w n n H H C O O c o n N P i o o o o o c s o c i

O O C O C D C O C O C N C N ! N T H T H T T H

o o o o o o o o o o o o o o o o * o » o o o o o o o l o i n i o o t ^ t ^ w i n i o o o o M N W O M n n N O l O O O THiHOOCOCOCOlMOJCMOllNr) T-H

'

T -

o o o CO CO CO l

l

l

l

l

i

l

l

l

C

1 CD CD CD C 4 C q

(MOJM

-

Cl

a OS :^J co

•3 2 G

o

K

o o

c

Ö *p

OS

o o

OO

3 C

>

to

-rt

Q

•

, <u

i

( H

o o

o o

o o

o o

o o fi

'

o o

o o

o o

o o

o o

0 N

H

r

o 3 c

o o

o o

cöiö-^-^-cöcöcacNÖa-rHÖo

c

H

T

J

l

I

-

r

o

^

l

o

o

o

<

O

H

H

o

o o

o

o

O

I

>

[

o o

>

o o

I

>

C

o

o

o

c

<

M

(

o

o o

o o

o

< 2

M

o o

o

o

1o I

o

\ <kc*

CD

« r-3 :rt <0 Ä o o 3

i

o o

fl

3 = 2 C c OJ 3 "-^ rt & c ££ oo t,

fin *W O : 0

o o

O i O O O i b i b o O O I O N M C 1 C M C O C O C 5 C 5 C O C O C O C 0 0 2 C 1 T

fi

:0

o o

[ l l i l i i i i o ( No r ao C N

m

fi

o o

1 1 1 1 1 1 11 1 ©66

H

fi 13 "ö :C3 CO " 2

5 Q

(H

fi

rt

O

tt

-1-1 J3

fi

O

o o o o » o * o o o o c o c o c o

inoLioricuninÅAco

£

« 2 beg

o

0 0 CO CO

-I-i

55*

K*

0 GO

rQ

O

3 09

0 0 » 0 > O c M < M > O i O > 0 O O CM C N O CO t — t — r -

i n o f f l i o o H r i H i - o o (MCOOOOOOOCOCOCOOOOCD

: 0

o o o o o o o o o o o o o o o o o o » o * o * o c o c o e o l O O i O k O O O O O O C ^ - C O C D i ^ - T H ^ r o c o c o c o c o c o o o o c o O I > O C O C D O O I > - < * C O r H O

J

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

3 o b

o o O oO oO oO Oo Oo O oc oM o o - o* O O C O

£

oo co -*r co CN TH TH

>

0 M

g *3

<

M

O

C

D

H

C)

H

«

*-< r^ a) « co Sa

CO

CO

_i

yj

c

I

>

C

O

fi

T H

rt

fH

09 CL (J

i-H <u

t0)

co (H

co (H

.

>•-

fi

O CO CO

OI tO CO

TH

CN

c

>>«<!>>> >>«5s-Srtrt rt

CO r-J

CM

e; os rt rt 4H • • .

3 3 +3

M

n «

rt « * rt

JO

C

rt

.

^ .

••->

«

- - f i f i - O ^ c f i tC

SSrtrt^firtrt

+ j + j f i f i O ) . 3 \ c u c u

oo 3 > > .«^ a. c ^i . -:Cf i:,0^ .^3 crt go 3 3 rt

OOOS^lHJiJPhcflcfl

373 +->

u o

00 CM

fi

a

S 03

g

A B

c

CJ J 3

o

3 °

T-,

oo m S

a

:©

"3

a 3 3

tH

00 0

o

O

o ö

o o in ö

TH

0 0 0 c CO cc 0 0 CO

0 "O

6 6 6 c: CO TH co T H 0 : 00 H

TH

0 0

O 0

CD

m O

CM T H T H T H

TH

K- CM CN

CO CM CO CM I > O

ir

CM T H

• * co

0 O c 0 c c in ir

O

O

co m

•*?

c

0 0

0 0

0 0 0 01

c c c c

O O 0 0 co oc CO co

O >o

6 6 6 cö CO T H CO CO CO T f TJ< CD

CO CO O

O 0

C

0 0

CM 0C CO CO CN T - CM T - T H T H

CO l >

tn

O

o

C d

fio !H

C

< , -* fl

> -fl "s

O

Si

o

IH

O

3 O

.

'rt "rt

iA

TH

0 0 c 0 0 c 1 O CO cc T

CO

O 0

0 0

0 0

O O 0 0

0 0

TT

o o o o o o o o o o o o m CM o

c o c c o

CD 00

C-

O

c

o 0 0 m

o c c ir

c c

o Si

PH I-H

3 >.a

.

a jO (ti

'•»->:

i

:rt 0) — i—< co r

- i f l !

ö

3 C tH

O O

c 00 0m c i r 0m 0m c -<* T H T - T H T H

OC -rj"

0 0

c c

OJ

**

s i ? uo 43 a « 3o

O

:0

3 O

c

fl :0 > «

tH

'O

1 1 6 ci 6CM 6

m

fl

rt

C C

0 0

CN

o c o

o

o

o

m o

W TH

o

c

c

0 0

c 0

cc

CM CN CM CM

T-

o

0 O

O

O

O

o 6

c

in in

M O CO 5 3 CT oo ^ r Tfi o c

0 0

O

»r

c

0 0

rt TJ tH •0

C

to 6 CO

00 OJ -3

rt

OT

0 . 5^

a

P.JH

=2 " 1

3 O 0

i> i > i n C 0 CO TT ^t 1 co l > t ^ I T i n co

1> «

fl" d

'B ^ P 5fe 00

a| > fl - .2 s

1 1 0 6 cc60 06 1

i

IH

m

CM CN CM CM CN CM CM

0 0

1 1

rt fl rt

•SJ öl « co f C .« 3 o> 2

CN

er CN

CM T H T H TH T H T -

-rt

Q

fi

3 O

ij

c o

0 0

0 0

0 0

0 0

c c

c 0

0 O

c o m

Tf

T)

CO CO

CM

CM CM A

0 O

C IT

0 0 'O 0

c CC

TH T H

C

-

CH o V

-e:

3 3 O

A

00 O

TC

0 0

C c

:Q -fl •«

.

rt

fl

^ fl fl

3 OJ

°S3

fl

•S ^. co 4^

9»

rt

a a

0 +-< P, tH :0

c TJ

rt !H

:0 fl

3 3 E 3 2 BD a

e

cg 2 0

CN

i"

rt * > O

« ? 3

T H CN

rt * 4-> 3

rt ,-

_3 _c

CH

v ca c 3-^3

•f-1

rt

03 SS. >-

"

CC 0 0

IH

rt rt "rt

O O ^H

rt > rt> 4> 0

t n tn _ s §2 CJ O CJ r i, B "* .•fi,fl .a .s .2 1 IH

:0 s"S

3 3

0 Tj

00 00

fl4S

I-H

rt tH 00

CO - J "

CO

co

rt (H fi

*• 3 3 'c i fl fl • •

> rt

rt «

"

.22 2 ^3 - 23

IH

TH

IH

CO

£ PH

t+* U-i <+-i r^ O O C tj tn tn tn C a> 0 a c fl fl fl c

PD^ ^

00 00

~:d

C BJ

rt :rt

.2 4-> 3

Xr co

*rt J X3 OJ CO . H

a rt £ 41*3 0.0 fl IH -O 0 M fl w -fe «2 5 2P B 7J ^ c;

• .—JO

>

'fi° Ä

O

^ob fl>

rt

4 H '*"'

'>

c

CC CO

"-

T3

:0

O c

6 6 6 6 6

c

H

es •

O O 0 0

O CD CM CM CM I> t > l > CN CO O

CO CM T -

a

0 0

c c

0 TH

4->

fin tH 3 cu U IH j M

o 0 0 0 0 0 o o o o o o 6 6 0 6 6 0 0 0 0 0 0 c 0 0 0 i n 00 00

••->

co 0 ^ O

0 CO

— e

as a c

tH

TJ

"O H i

1 CO CO

-Q « ' f i fl :S i1 '—' 3

T"l

«M

^H

S5

o

°A

SH

o e» — i

+J

a.

00 sS 33 K^ >

2 O I O

1 1 11 I

i

0 0

+J

2° ft1 rt fi to

O C CO c-

I

0)

•.O +2 tH IH

O O O O

0 0

HH

O

:0

3 O « X2

X5 T3

CO

3 c . 2 ' . = 1^.2 -> - Ö • £ IH : O sä O

yj

•fi o,

O 0

O O C O O O O 0 O 0 0 c CO e o T H T - T-i TH

, 20 K>

a

fi

2 ° 0 0

tH

OS

c H3

3 S 2

c

"£ T3

OJ H3

:rt :rt

~

IH

00 B H

c c

C 3 CM CD CC C7S O" CD O T f C» CO C"

4J

'C 2° OJ CG

0 0

C c:

1 00 O

CH

[3

C/3

—J

C

1 O O

. iCMn 6CO CCc ienn c-i n

flrt

rt rt 3

0 0

^o

W>:c3 .-

IH

00 fl :0 -3 "

3 >

=0

rt >H

00 Mfl.Sn rt >

T*l

fl

CH

CO

00 3 fl O 3 "H

+- 1

-2 0 "** + J 0

fi C

ra P H S :rt ••H OJ * j CO .Ii ^ c fl "3 . 3 OJ

i i 3 H I H " H *H *H -^ (11 +3JH CO OJ d ^3 <7i I H -3 '-1 OJ 0J

:_ —>

> "fl B 33

+J

rt

::: - ' B 3 -5 ™% ä 2 :rt «

fi ° co o j S2 fl. 2 S > rt 2 *J 2 0J IH

0 j a co IH

fl S3 j P, 00

TV

PH 0

« p -o 0 43 f> f r i UH

H

«S 3

Ä

Cl.

a

Cl

M

374 o o o o o o o o o o o o O rt t, 0 0 fe H +->

c

O

3 O

é s 14

'fi

IH

:0

T> rt

ES

IH

pfl O

a

O °

C

3 TH - 0 O fl 0J H-> JH H-1

O

0 IH

O

O

O

O

O

O

O

'

O

O

O

THCiCOCOm-tCMCMCMCMTHTH TH K « H

O O IH

^

2 23

00 W

tH

1 O

i n o i n m o o m m i n c M O O inoocMcMcccooJTH-THooTHcr) i>oo)T?c;cNooTfHT«air--

O O

O O O O O O O O O O O O O O O O ' O O

O O

i n o i n m o o m i n i n c M O O m cn CM CM o co cn TH TH -rt» t> m ococooocococnmiMincnoo CMC5t^CDin^tCMCMCMCMTHTH

00 "o O TBO 00

rt

rt

IH

H.

op £

fl

"G H->

> is

CO

O °

S-t OJ CO

00 tH

-B o

TH

C

C

OJ

4-1

v

:0

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O r f ^ f L O N O O i O O T / ^ ^ C O t N t N TH TH TH TH

O

3 'tH OJ •4->

.

tH

•31

« >

-.fl

M 3

i HH> 4-1

:rt CO tH

o 3 o

IH

to

O

l **-< w *~ t*> T,fl, "C

fl

tH -S

n

w

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O - * - *

incMoommTHTHTHcocMcM

^

O

«

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o O O

tH

^fl-,w •H

»ca

3 O V

3 H3

CO

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6

O O O O O O O O O - r f O O O O CMOCOCO'ctTfCOCOCOCMTHTH

IH

O

CJ

C

O

O

IH

O

00 3 3 to

l

i

i

l

f

I

f

I

l

.

l

i

M

t

I

.

O

.

O

.

O

^ 5 5

I

ä IH

<-H

c> c>

o o o o l

O

IH

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o m o m m o o i n i n i n c M O O mcjöcMCMcococTJCnc-nTHOoco mTHOoooTfi-Tjfooooot^

rt rt

IH

00 O

Q

<3

3 o

o o o o o o o o o o o c O O O O O O O O O ' O O O

IH

OS

a a j©

1* <

:0

_,

O

o

* *

J2

o o o o o o o o o o o c -

m o o m l> co co T* <1 *

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

o o o o o o o o o o o o OOOOOOOCNCMOOOO oomo-<*Tfiinoi>cMcT5i>

2 OCCOTH-HCOCMTHTH

O tn

B

c^6inin^->#cöcöcöcMcNicM

tn

£3

u o

TH

(HT.

« JH fl -Q OJ

*

>>

rfl

4-1

3 CO

••a CO

2 o

4->

3 CO

c

£

?o

co «

« Ä « rt

— c

e

3 CO

'53 -

« 3

rt rt ^3

rt

Cfl L. OJ

TH CM

•4-1

p,

:0°

rt

>

ft

]5

> * it fl > « 3 t i rt +H

m

^

rt

"3 fl § •s t. • SH * Crt* 1 ) T: , - 1 C 5 *

tH C , a OJ i n u >a > r t r t

i->

:0

flOJ IH

cc T H ef1

« 2 TH" cfi ^

Ä

a)

Q

=rt <( 1

- 73

ec c

CO fl «• rt 4 IH y CJ t-

££

-c T? oo ~ Srtfe

rt fl* fl •T-,

B

«

*

rt

TH

cu « oo tH CJ CO

4-1 HH

o * CO

rf

375 w

tH

C

•O

C

rM

C

C

•<

rt « 2 c 3

o 3 Q

t-H

O

3 O

O

GO

oo

v;

CH

<

»rt

bl C

H->

u

pmu gspe inga p

fi

tH :0

,

>V '-'

C C

m lO- 0 0 r-l er TH O T f 0! CM cn m

-T

CM CM CM

O

O

O

1i ':

cr 00 c

O O

O 'O 00 o

TH

CM CM

Tf TH

m

CM T H T H T H

| 1i

1 1

O lO lO »o 00 CM CM CM

l/l -T

co o o o TH cn m TH CM TH m co CM T H T H T H

|

ii !i

i

K! O

iO

!H

:0

m

O

tH

3 IH

C

O

G

I t *t -

. 2 CO

C O

!H

<

O

tn

A2 cj o , fol 00

o 3

o o

O O

o c

6 O6 O6 6 c o c

O

O

m CM o o TH

T H

TH

If

o

o

o

o

O

C

O

O

3 p v

3 * 8 •>> a +j OJ

---. fl

o

:«rtt;

O

fl

IH

^

T * «-J

>

O

fl

P ö -T-

w

3OJ T Sfl

3 B

•B 2 ' f l ^,

in

00 T H

3 tH

00 TH

T H

O O

ra "3

O O

TT

6 TH

-HH

(N

(M

CM

c c C

o o

B

4-1

0 ^3j

1 ! i

o

'

+J

o

o

CO

«5

CC

6 CM CM CM CM

o

CM

CM CM

CM

O O

o c c c

o o 6 o

o o ob o

CN

CM

TH

O o IO O

O O

O O

1! 1 6 6

' 1

fl fl ra

^

l

tH

o

T H

1 . 1! 6 6

I

1 ' !

6 C

o o co co

t-

O o CM CM

cN

m m

O

> rt 00 00 •rt

TH

O

o

fl

6 6 1 i1 1 !j 1 1 1 ! co co

tH

O

o o

3 Z2 ^ fe o 43 p ££ 3

O O

rt

CO

o o

IH

O

o

4->

o o O

*"

O

4->

TH

O

CJ

flH

O

o:

6 c 6 6 6 c c O O O m T+ T f CO CO

tH

/5

PorBekläd- tionsnadser- ersättsättning nine

O O

tH 'j1

""^ 1 fl - j +J lO A

O

«

O O

o o

c c

O

O O

f-H

£2 «

O O

*B

1 6

c C c O O O o c C c O O O c: C C 6 6 6 6 6 66 O O O o c C c O • * Tf CO CM CM CM O CD CC T } "«J O O

»o

I

1 I ! 1 1 11 n i

O

3 2

tH

:0

a a 1» <

er

rt 2' tn

•Ö

fi

CM

00 P

4 - 1 "»H

' O i o >o

c ö6 6 6 m oo cn m

e-H

CO

c C CC

tn

:0

p-c

IH

o

O O O o c m o m m c m cn CM CM cc o co co 0 0 C V CM cn L> CD

3 o

tH

O

o TH

TH

O

t_ O

•x 2 ej , 2

>r

O c O O O o C O O >o O c c O O O o O CO O 6 6 i n m 6 6 m m ob TH m cn CM CM CD CD cr T H T H 0 0 t - o cn - r O C> oc T H 0 0 T f TH cn co CD m T T D CM CM CM

O c c c O O O O o O O O c o i n 6 m m C C ié m cn CM CM c er - Tc c m TH oo CC T : «

o

o »o

T

O

*0

t-

t-

m CM - * cn TH oo o cn o

O O

—

I>

oc 1>

CM CM CM TH cn cn cn m CM CM CM

>-

O O O o »o oo oo oo

CM

TH

2 oj tH

•O co CO

rt 00

a

o

Q

o

o

tH

O

O

O

i > cb i ö i h

3 O 0 h-1

3 O IH

O O

O O

o o o

O

o o

O O

c c

C C

4 4 c

c C

6 6 6 6o CC CC O O O

c o O lO c O »O T H co co CM ca c C C

O O

——

; CM

> rt

t-

4 i/

C

Ä

:C" H-

c

CJ

—> P

CJ E CJ o fl2 22 oo 2 2 43 ° ° 0

fe Ä

Ä

O

o

o

c er c cr

o

o

o

o

»

>C cH c

£

*

CO

.

c OJ IH

fl °rt

c CJ X 4-1

cn m co co

O

t-

CO

0 °rt

3 T*

rt

4-1

! '. ra

CJ

.

fi CJ

^

4-1

?-2 4j

fl a

C

co SH

g S 2

CM

•4-3 TÖ

CJ

2 "^

IH

12,-3

OJ co . 3

4-1 «TH OJ

:cs

44>

ra . .

US

> rt

>

A

Seg C " *

åfl 1

P c- tI O C 3

CO

PH

6 6 6 6 O TH O CO

^

U 4-

c

> «

P. 3 2 a -o

c\

IH

O

o

•4j

fl B

cn

—J fl OJ OJ ~ — ' w

:0 :0 -O 3 0

TH

O

c

.22 C

rt

ed

O O

6 6 6 CM T f O

c o o m o ur i > oo co - t T ? CO CM T -

-c

O O

O

,-H

• « • r t • J CO tn IH OJ CO °C$

TB

4->

OJ PH

T

8 "2 8

TH-

B

fl '?•£

a +-> 2 c co ert

PH

O

IH

•*

IM

cn

^

t- U CJ CJ

r-H 4_( 4 - 1 OJ <TH « M

c

g "c CJ rt OJ 3 • ra w w 3fl * OJ 2 TJ fl c3flQ>** fl c fe • 3 c :-' £fl 4fa &M 00 2 2 4-

T3

O

IH

oo

00 Cl

nin CO

O

I H

f-H rt

fl

376 i •g

a •o

>

00 B

T«

2 B

4-1

o

°rt

i-,

tf

VJ

O

tH

tH

-g O O 3

-Ii 4-1

3 00

fl

o m m o o m m c M c o o 0 0 i cmcMCMcococ-nTHOomco 01 i n 1 O O i T f C M C N O O H T f r H - t TJ< m

tH

a

g 2

O O O O O O O O O 'O >o >o O O O O O O O i O O O C M CM ( M

h C

OJ

O t-

CncOCOmTHCMCMCMC-l-TH

O O

O O

O

O

O

O

O O

O

O O

O O

O

O

'

O

O O

O

' C

TH

TH

' O »o

O M

m o m m o o m m c M c o o mcncMcMcocDcn-THTHTHcn o c o c o o o c o c o o n c M m c M T H CNCJI>COmTt<cMCMcMCMTH

IM

CM

0 m m

TH

0 CD

OJ

tn

C

»a 3

t-

P f i

O

IH

pmu gspe inga

•O

•S -2 -fe tf 3

tn

2 C

3 fl

•3

tH

rH

•£

fl

-id 4-1 CO

°rt i 2 , H 3 00 - H CJ tH CJ o o © flH - A

- -fl O A

fl

3 O

fi o

fl B

"IS 'C

•o

eo «> 05 B

.3

co

i

0 0

O

o o

O

o o

O

o o

O

o o

O

O

o o O

o o T

H

O

O

I H

CncDCDTHTHoOCOCMTH

1—1

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

0 0

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

6 Tf

^ H "

O

O

O

O

O

O

O

O

O

-

H

m c M O o m m T t < T j f o o c N

rt 0 CO

CM

OC

o o

tH

o o

So 00

111 i g § 1 1

tH

—

0 0

1 1M I M !

rt

o~ 0

i 11i 1 1

m m CM

1 O

1 0 US

1 1

1 O 3 O

fl % 3 a oc ^43! rt CJ C P - f l s

4-1

fl fi 3

0 00

o

fl ' , fe

'O 0

o o

o o

O

oo CJ . f i ,

Ersä Värdet nin av för v portion och 1

i i

R

IH

oo flfl *e s> O :0

hH

SN

fi C i2

l>

6 6 6 6 6 6 6 6 6

o o

O

•O m

1 1 1M I M I ' '

-H

t" r

i

1 1111 1 1 1 1 1 1 1 1 1

tf

»0

• 1

00 00

ob

t-

tf

ra 00

O

fl o

o

O

O

o

o

O

O

o O

o

o

O

O

O

o

o

'

o

O

C

o

O

0 0

O

o 3

-H

m o i n m o o i n i n c M c o c N l n c n c M C M O c o c n c n T H r ^ c n l O H O O O O - H - J O O G l h t N

srt

HH

C M C M T H T H - T H T H T H T H

0 0

CM CM c i cn CM CM

—

•o CO

•>

O

O

O

tH

O

O

O

O

i ^ c D m m T H - H H f o c o c M c M O

o o

0 0

0 0

o o o o o o o 0O

0 CO O

rt

a a

Q

-rt

tn

O O

O O

O

O

O

O

O

O

>

0 O

c T

M H

O 0

O

hj

fi

O t•V

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

o o

CO

0 0

o o

O O o c O O O O O O O C M O O T f o o m o T H T j < m i > c M T H m O O C O T H T J H C O C M T H

»2 3 o o

O

CO

*

• fl

O

M

CO

• ^ "tn

fi

fi d fi

CO

IH

CJ p

4-1

CO

•o'

fl rt tH

«• 4H CA

tH

CJ

>

>

4J 3

t

o c o !§ tf

rt

fl-

M

CJ

T J

io. fl' 'S ^ ,

fl

4 J

:rt

: c 3

4H

fl

tH

rt 3

O 0

OJ P 1 3 « 1 ^ • O HH

tH

I H

CJ

4H

3 2 3

AS O O t i i . tf c j OJ OJ f l f l f l f 3 3 :o^ 3

O t,

J

l 3

Ä

+

• T ^ CflH

—'

<O _ 3 I H °C3

-fli

^ CM

JTJ

rt

CJ

4 -

OJ

--i , C n cc <a C

rt

rt fl w 3

II 2 - S

H-.

~

3 lo

OJ t -

tn

£ CJ

. T H CM

"3 > > et

T H OJ

"

rt rt " ~ tH tH _ ,

2 2

g eooofl ^ 2 2 "3 2 2

^

rt -^ ci

3 OJ

Jflfls

z

p . -^ 1,7 4-1 OJ 3 «2 C 0 E CJ

P.

- Ö A

oj

CO

P

T H T H

'

a

CJ c j !TH

OJ fc

JflDDPflD

lO H.4H O tn' .T, 0 0

P° ^ P O

t , tH OJ OJ

ra K K H

c-i m

377 Tablå

Sammanfattning

av fasta avlöningsförmåner vid försvarsväsendet enligt de för år 1921 gällande bestämmelserna. a.

2 Officerare.

i

Ortsgrupp A Allmänt Avlöning avlöSumma enligt nings- avlöning 1 stat tillägg (kol. 2+ Kr. Generalsperson, flaggman 11 755 Överste, kommendör. . . 9 090 Överstelöjtn., kommendörkapt. av 1. graden 6 925 Major, kommendörkapt. av 2. graden 6 425 Kapten (ryttmästare) av 1. klassen: utan ålderstillägg 5 260 med 1 » 5 260 » 2 5 260 * 3 » 5 260 Kapten (ryttmästare) av 2. klassen: utan ålderstillägg 4 260 med 1 » 4 260 • 2 » 4 260 » 3 »> 4 260 Löjtnant av 1. klassen (löjtnant vid marinen): utan ålderstillägg 2 895 med 1 » 2 895 i 2 » 2 895 » 3 » 2 895 Löjtnant av 2. klassen: utan ålderstillägg . . 2415 med 1 » 2 415 » 2 » 2 415 » 3 » 2 415 Underlöjtnant, fänrik: utan ålderstillägg . . . . 2 115 med » .... 2 115 1

6.

6 Ortsgrupp D

»

8 Ortsgrupp G

+ 3)

Summa Summa Ortsavlöning Ortsavlöning tillägg (kol. 2 + tillägg 2 (kol. 2 + + 3 + 5) + 3 + 7)

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

1 500 1 200

13 255 10 290

300 300

13 555 10 590

600 600

13 855 10 890

1 100

8 025

8 325

8 625

7 175

7 475

7 775

—

50 550 1 050

5 260 5 310 5 810 6 310

285 285 300 300

5 545 5 595 6 110 6 610

570 570 600 600

5 830 5 880 6 410 6 910

550 1 050 1 550 2 050

4 810 5 310 5 810 6 310

270 285 300 300

5 080 5 595 6 110 6 610

540 570 600 600

5 350 5 880 6 410 6 910

400 800 1 200

—

2 895 3 295 3 695 4 095

180 210 225 240

3 075 3 505 3 920 4 335

360 420 450 480

3 255 3 715 4 145 4 575

450 850 1 250 1 650

2 865 3 265 3 665 4 065

180 210 225 240

3 045 3 475 3 890 4 305

360 420 450 480

3 225 3 685 4 115 4 545

100 400

2 215 2 515

150 165

2 365 2 680

300 330

2 515 2 845

För personal i Bod en härj än ite särski It proviso riskt avlöi lingstilläg g å 200 1;:ronor. För personal med ii kvarterin gs- och se rvisbidra£ ; (inkvart eringsbidr ag vid m irinen) enligt den för Stockholm och Göte!aorg gälla ide högre tariffen v isst avdra g å ortstil äggen. 2

378 Tablå 6 (forts.). Sammanfattning

av fasta avlöningsförmåner vid försvarsväsendet enligt de för år 1921 gällande bestämmelserna. b. o

1 Underofficerare. 4

3 Ortsgrupp A Allmänt Avlöning avlöSumma enligt nings- avlöning 1 stat tillägg (kol. 2 +

5 Ortsgrupp D

Ortstillägg

+ 3) Flaggundcrofficer: utan ålderstillägg . . med 1 » »> 2 »> » 3 » » 4 » Fanjunkare (styckjunk.), underoff. av 1. gr.): utan ålderstillägg med 1 » »> 2 » » 3 » » 4 » Underofficer av 2. gr.: utan ålderstillägg . . med 1 » »> 2 » »> 3 t » 4 » Sergeant av 1. kl.: utan ålderstillägg . . med 1 » » 2 » » 3 » » 4 » Sergeant av 2. kl.: utan ålderstillägg . . med 1 » » 2 » » 3 » » 4

i*

Underofficer av 3. gr.: utan ålderstillägg . . med 1 » » 2 » » 3 »

|

8 Ortsgrupp G

Summa Summa avlöning Ortsavlöning (kol. 2 + tillägg 2 (kol. 2 + + 3 + 5) + 3 + 7) Kr. Kr. Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

2 481 2 481 2 481 2 481 2 481

300 500 700 900 1 100

2 781 2 981 3 181 3 381 3 581

180 195 195 210 225

2 961 3 176 3 376 3 591 3 806

360 390 390 420 450

3 141 3 371 3 571 3 801 4 031

2 483 2 483 2 483 2 483 2 483

300 500 700 900 1 100

2 783 2 983 3 183 3 383 3 583

180 195 195 210 225

2 963 3 178 3 378 3 593 3 808

360 390 390 420 450

3 143 3 373 3 573 3 803 4 033

2 154 2 154 2 154 2 154 2 154

75 275 475 675 875

2 229 2 429 2 629 2 829 3 029

150 165 180 180 195

2 379 2 594 2 809 3 009 3 224

300 330 360 360 390

2 529 2 759 2 989 3 189 3 419

1 910 1 910 1 910 1 910 1 910

300 500 700 900 1 100

2 210 2 410 2 610 2 810 3 010

150 165 180 180 195

2 360 2 575 2 790 2 990 3 205

300 330 360 360 390

2 510 2 740 2 970 3 170 3 400

1 790 1 790 1 790 1 790 1 790

420 620 820 1020 1 220

2 210 2 410 2 610 2 810 3 010

150 165 180 180 195

2 360 2 575 2 790 2 990 3 205

300 330 360 360 390

2 510 2 740 2 970 3 170 3 400

1 744 1 744 1 744 1 744

200 400 600

1 744 1 944 2 144 2 344

105 120 135 150

1 849 2 064 2 279 2 494

210 240 270 300

1 954 2 184 2 414 2 644

•

—

För personal i Bod en härj än ite särski t proviso riskt avlöilingstilläg j å 200 kronor. För personal mec inkvar terings- och serv isbidrag (inkvarte ringsbidrag vid marinen) enligt den för Stockhoh n och Gö1:eborg gäl lande hög re tariffeii visst avdrag å ortstilläggen. 1 2

379 Bilaga

4.

Jämförelse beträffande lönebelopp för befattningshavare vid vissa statliga förvaltningsgrenar dels före 1918—1921 års tillfälliga löneregleringar inom statsförvaltningen, dels ock efter genomförandet av nämnda löneregleringar. Före genomförandet av tillf, lönereglering

Efter genomförandet av tillf, lönereglering

Löneökning i %

Dyraste ort

BilliDyrasgaste te ort ort

Billigaste ort

Dyraste ort

( beg.-lön 1 128

1 650

2 005

i slutlön

1 720

2 100

2 530

j beg.-lön 1 560

2 100

2 530

\ slutlön

2 640

2 870

3 180

3 570

i beg.-lön 1 800

2 100

2 520

2 940

| slutlön

3 550

4 320

4 800

35 J beg.-lön 3 960 4 400

4 680

5 460

\ slutlön

5 760

6 400

21 Billigaste ort

1. Kommunikationsverken. Statens järnvägar. Stationskarl

Lokomotivförare

Stationsskrivare

Byråassistent

Bandirektör

1 488

3 240

5 040

5 300

f beg.-lön 7 200

7 800

7 920

9 000

\ slutlön

8 700

9 000

9 900

8 280

Postverket. Brevbärare

Postassistent

Notarie

Byråchef

| beg.-lön 1 220

1 670

2 020

\ slutlön

1 870

2 070

2 520

1 520

i beg.-lön 2 000

2 300

2 500

2 875

} slutlön

3 800

4 250

4 300

4 750

f beg.-lön

—

4 200

5 150

\ slutlön

—

5 500

6 450

i beg.-lön

—

8 000

\ slutlön

—

9 000

—

8 950

—

12 11

9 950

2. Allmänna civilförvaltningen. Notarie

Sekreterare

Byråchef

| beg.-lön 3 700

4 000

4 600

4 900

\ slutlön

5 200

5 500

6 100

6 400

| beg.-lön 5 400

5 800

6 400

6 800

\ slutlön

6 400

6 800

7 400

7 800

( beg.-lön 7 500

8 100

8 500

9 100

\ slutlön

8 700

9 100

9 700

8 100

380 Bilaga 4 (forts.) Före genomförandet av tillf, lönere glering Billigaste ort

Dyraste ort

Efter genomfö randet av tillf, lönere glering Billigaste ort

Dyraste ort

Löneökning i 0/

/o

BilliDyrasgaste te ort ort

3. Försvarsväsendet. Sergeant av 2. klassen . .

1 790

1850 Sergeant av 1. klassen . .

1 910

1 970

Fanjunkare

2 483

2 543

Fänrik

2 215

Löjtnant av 2. klassen . .

2 415

2 515

Löjtnant av 1. k l a s s e n . .

2 895

2 995

Kapten av 2. k l a s s e n . . . .

4 260

4 360

Kapten av 1. klassen. . . .

5 260

5 360

6 425 Överstelöjtnant

( beg.-lön 2 210

2 510

( slutlön

3 010

3 400

( beg.-lön 2 210

2 510

( slutlön

3 010

3 400

( beg.-lön 2 783

3 143

\ slutlön

3 583

4 033

| beg.-lön 2 215

2 515

\ slutlön

2 845

2 515

| beg.-lön 2 865

3 225

{ slutlön

4 545

4 065

| beg.-lön 2 895

3 255

( slutlön

4 095

4 575

[ beg.-lön 4 810

5 350

l slutlön

6 310

6 910

| beg.-lön 5 260

5 830

(slutlön

6 310

6 910

6 825

7 175

7 775

6 925

7 325

8 025

8 625

18 Överste

9 090

9 390

10 290

10 890

16 Generalsperson

11 755

12 055

13 255 13 855

381 Bilaga 5.

P. M. ang. sjötillägg åt beställningshavare vid marinen. Under tjänstgöring till sjöss utgå sedan gammalt till marinens personal särskilda förmåner i form av dels s. k. sjötillägg, avsett att utgöra ersättning för det ökade ansvar och det mera krävande arbete, som åtföljer tjänsten ombord, dels ock s. k. mässpenningar ävensom vissa därmed besläktade förmåner, vilka hava avseende å kosthållet ombord och sålunda närmast äro av traktamentes natur. Närmare bestämmelser om sjötillägg och mässpenningar m. m. återfinnas i 15 och 16 kap. av gällande tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena, jämfört med 19 och 22 kap. av 1931 års upplaga av reglemente för marinen, del II. Kostnaderna för ifrågavarande förmåner bestridas för närvarande av anslaget till flottans krigsberedskap och övningar. I denna promemoria lämnas en redogörelse beträffande tillkomsten och innebörden av bestämmelserna om sjötillägg samt för viktigare uttalanden och förslag, som i fråga om denna förmån förekommit under senare tid. Historik. Före 1921 års militära lönereglering utgick under tjänstgöring till sjöss — i stället för dagavlöning i land — sjöavlöning till belopp, motsvarande dagavlöningen i land jämte visst tillägg därå, det s. k. sjötillägget, i regel 50 procent av dagavlöningen. Då dagavlöningen utgjorde en tredjedel av den fasta lönen, kom sjötillägget sålunda regelmässigt att utgå med en sjättedel av lönen i dess helhet. Bestämmelserna om sjöavlöning innehöllos i 1909 års upplaga av reglemente för marinen, del II, samt i en till reglementet fogad bilaga 19, upptagande sex olika sjötilläggstabeller, A—F, av vilka tabellerna A—C gällde för besättning å annat fartyg än undervattensbåt samt tabellerna D—F för besättning å undervattensbåt. Sjöavlöning utgick efter innehavande grad, icke efter den beställning, som innehades å stat. En kapten i flottan, vilken innehade beställning å stat såsom löjtnant och sålunda vid tjänstgöring i land uppbar den med löjtnantsbeställning förenade avlöningen, kom alltså att vid sjötjänstgöring åtnjuta sjöavlöning såsom kapten. Till följd härav kom sjötillägget för beställningshavare, vilken åtnjöt sjöavlöning efter högre grad än den, som motsvarade hans beställning på stat, att överstiga 50 procent av dagavlöningen enligt stat. F r å n regeln, att sjötillägget utgick med 50 procent av dagavlöningen, gällde emellertid även andra undantag. Sålunda reducerades sjötillägget vid tjänstgöring å s. k. stationär sjöstyrka — d. v. s. sjöstyrka, som under viss expedition skulle för viss tid eller tills vidare vara förlagd å angiven plats — med hälften. Vid expedition under månaderna december—februari i farvatten n o r r om 50° nordlig latitud utgick sjötillägget vid icke-stationär förläggning med 25 procents förhöjning. Vid expedition med undervattensbåt utgick sjötillägget alltid med högre belopp än under expedition med andra fartyg, nämligen: vid icke-stationär förläggning under månaderna december—februari norr om 50° nordlig latitud med 175 procents, vid annan icke-stationär förläggning med 125 procents samt vid stationär förläggning med 75 procents förhöjning av det ordinarie sjötillägget under icke-stationär förläggning med andra fartyg. Vid kustartilleriet utgick sjötillägget efter de vid tjänstgöring under sjöexpeditioner i allmänhet gällande grunderna. Sjötillägg tillkom ej officerarna vid kust-

382 artilleriet men utgick till underofficerare, vilka inmönstrats å fartyg eller båt, bemannad av kustartilleriets eller för kustartilleriets räkning förhyrd personal, eller som kommenderats till tjänstgöring å fartyg eller båt, bemannad av flottan tillhörande personal. Genom brev den 27 februari 1920 föreskrev Kungl. Maj:t, att sjöavlöningen i allmänhet skulle utgå med vissa förhöjda belopp i förhållande till dem, som förut varit gällande. Anledningen härtill var, att då sjötilläggen i regel varit avvägda i viss relation till dagavlöningsbeloppen under tjänstgöring i land men dyrtidstillägg utgått endast på dagavlöning och icke på sjötillägg, proportionen mellan sjötillägg och dagavlöning väsentligen rubbats. Sedan emellertid 1921 års riksdag (skr. nr 82) uttalat, att i betraktande av det allmänna prisfallet en sänkning av sjötilläggen syntes böra vidtagas, föreskrev Kungl. Maj:t genom brev den 5 augusti 1921 viss nedsättning i de genom brevet den 27 februari 1920 fastställda beloppen, en nedsättning, som dock endast delvis motsvarade den tidigare förhöjningen i n ä m n d a belopp. Vid genomförandet enligt brevet den 27 februari 1920 av förhöjning i sjötillläggen lämnades dessa i fråga om tjänstgöring å undervattensbåt orubbade. Anledningen härtill torde ha varit, att med hänsyn till undervattensbåtsvapnets höga utveckling tjänstgöringen därstädes icke längre ansågs i samma mån som tidigare medföra risker eller obehag. Å andra sidan vidtogs icke för undervattensbåtsvapnets del någon nedsättning av sjötilläggen genom brevet den 5 augusti 1921. Då emellertid denna nedsättning som nämnts endast delvis motsvarade den tidigare förhöjningen av sjötilläggen beträffande andra fartyg än undervattensbåtar, blev relationen mellan sjötillägget å undervattensbåtar och å andra fartyg rubbad till undervattensbåtstjänstens nackdel. Frågan om en reduktion eller avveckling av sjötilläggen har vid olika tillfällen varit föremål för övervägande av riksdagen. Enligt ett förslag till lönereglering för flottans personal, som av Kungl. Maj:t förelades 1876 års riksdag, skulle sjöavlöningen upphöra, så att dagavlöningen skulle komma att utgå med lika belopp under all verklig tjänstgöring, vare sig i land eller ombord. Förslaget vann emellertid icke riksdagens bifall. Vid 1902 års riksdag föreslog statsutskottet på anförda skäl, att sjötillägget skulle reduceras till 25 procent av dagavlöningen i land. Under diskussionen i k a m r a r n a anfördes emellertid åtskilliga skäl för bibehållande av bestämmelserna om sjötillägget oförändrade, nämligen att denna avlöningsform hade gammal hävd för sig, att levnadskostnaderna under sjökommendering måste bliva högre än i land och i större proportion högre än vid armén å en lägerplats i förhållande till en garnisonsort, att sjöfolk i allmänhet betingade högre avlöningsförmåner än med dem likställda arbetare till lands samt att skillnad med förhållandena vid armén förelåge i den mera ansträngande och trägna tjänstgöringen ombord i förening med det större ansvaret med avseende å dyrbar materiel och fartygets samt besättningens säkerhet. Å andra sidan åberopades som skäl för en nedsättning av sjötilläggen, att vistelsen ombord ej kunde bliva så mycket dyrare än uppehället i en stor stad, att vid expeditioner vid våra kuster tillfälle funnes att proviantera flera gånger i veckan, att för övrigt de dyrare levnadskostnaderna ombord vore avsedda att bestridas icke med sjötillägget utan med diet- och mässpenningarna samt att alla officerare borde göras likställda i fråga om avlöningsförmåner. Riksdagen beslöt emellertid, att sjötillägget skulle utgå efter oförändrade grunder. I anledning av en inom riksdagen väckt motion anhöll 1911 års riksdag, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, huruvida och i vad mån bestämmelserna om bl. a. sjöavlöning borde i vissa fall ändras i syfte att dylik förmån ej skulle

383 utgå till personal vid flottan under tjänstgöring å stationär sjöstyrka. Chefen för marinstaben avstyrkte emellertid på det kraftigaste, att någon minskning vidtoges i de förmåner, som tillkomme flottans personal vid kommendering ombord å fartyg; och i proposition nr 60 till 191b års senare riksdag uttalade föredragande departementschefen, att de av marinstabschefen åberopade skälen syntes giva vid handen, att vissa svårigheter mötte att minska förmånerna i fråga. Under hänvisning till behovet av en fullständig utredning om löneförhållandena vid marinen ansåg sig departementschefen icke k u n n a göra något ytterligare uttalande i ämnet. Ifrågavarande spörsmål berördes slutligen även vid avlåtande till 1916 års riksdag av propositionen n r 75 angående ändringar av kabyssinredningen å vissa av flottans fartyg, varvid föredragande departementschefen hänvisade till dess sammanhang med den då under utredning varande frågan om lönereglering i det hela för marinens personal. 1917 års militära avlöningssakkunniga. I sitt den 5 mars 1918 avgivna betänkande rörande tillfällig löneförbättring för viss personal vid armén och marinen anförde 1917 års militära avlöningssakkunniga (sid. 300—301), i fråga om förevarande förmån huvudsakligen följande. De sakkunniga hade icke kunnat underlåta att taga i övervägande, huruvida den urgamla avlöningsform, som sjötillägget utgjorde och varmed finge anses hava avsetts att bereda personalen någon ersättning för den särskilt krävande sjötjänstgöringen och härmed förenad risk och ansvar men icke för de av tjänstgöringen föranledda särskilda kostnaderna, för framtiden borde uteslutas ur lönesystemet. Ehuru önskvärdheten av likformighet mellan arméns och marinens avlöningsförhållanden givetvis kunde anses motivera borttagandet av sjötillägget, talade emellertid enligt de sakkunnigas mening vissa skäl av mera reell art starkt för dess bibehållande. I sådant avseende hade i främsta rummet plägat åberopas, att tjänstgöringen ombord vore betydligt mera ansträngande än i land och ofta nog knappast lämnade någon del av dygnet ledig. Vidare hade plägat framhållas det synnerligen stora ansvar, som åvilade den sjökommenderade personalen. De särskilda förhållanden, varunder sjötjänstgöringen fullgjordes och vartill någon motsvarighet ej i fred förekomme vid armén, hade med hänsyn härtill ansetts böra betinga någon särskild gottgörelse. Det hade även pekats på förhållandena inom handelsflottan, där personalen i regel betingade högre löneförmåner än motsvarande personal i land. Vidare hade plägat anföras, att beställningshavare vid marinen, som sjökommenderades, kanske oförberett och för avsevärd tid framåt rycktes bort från sitt hem och sin omgivning, vilket ofta nog kunde för honom och hans familj medföra betydande ekonomiska svårigheter. För att göra tjänstgöringen ombord mera eftersträvad hade det slutligen ur tjänstens synpunkt ansetts förmånligt, att densamma förenades med någon ekonomisk fördel. För egen del kunde de sakkunniga ej underkänna de sålunda anförda synpunkterna och funne icke tillräckliga skäl anförda för sjötilläggets avskaffande. De sakkunniga erinrade därjämte, att riksdagen vid de tillfällen, då den haft att taga ställning till frågan, med avvikelse från framlagda förslag bibehållit sjöavlöningen. Enligt de sakkunnigas mening kunde emellertid bestämmelserna om sjötilläggets belopp och sättet för dess utgående vid en definitiv lönereglering överses och förenklas. 1918 års militära avlöningssakkunniga. I sitt den 10 januari 1921 avgivna betänkande, del I, anförde 1918 års militära avlöningssakkunniga (sid. 131), att de sakkunniga icke funnit lämpligt att ifrågasätta sjötilläggets avskaffande men att

384 det syntes angeläget, att bestämmelserna därom förenklades. Man kunde därvid tänka sig, att förmånerna av mässpenningar och servisbidrag förenades med sjötillägget och att samtliga ifrågavarande förmåner ersattes av särskilda för olika tjänstgöringsförhållanden avsedda tjänstgöringstraktamenten. Nyssnämnda sakkunniga uttalade vidare i sitt den 10 februari 1921 avgivna betänkande rörande lönereglering för arméns och marinens personal, del II, att de sakkunniga ansett skäl föreligga, att en särskild förmån utöver lönen borde i form av sjötillägg utgå under sjökommendering. Å sid. 129 i sistnämnda betänkande anförde de sakkunniga vid specialmotiveringen till militärt avlöningsreglemente: »De sakkunniga hava ifrågasatt, huruvida icke de under sjökommendering utöver sjötillägget utgående förmånerna borde förenas med sjötillägget och samtliga ifrågavarande förmåner ersättas av särskilda för olika tjänstgöringsförhållanden avsedda tjänstgöringstraktamenten. I samband med en sådan reglering av nyssn ä m n d a förmåner lärer böra undersökas, huruvida icke tjänstgöringstraktamente må böra ifrågakomma även vid tjänstgöring å egen förläggningsort under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas. I sådant avseende utgå redan nu mässpenningar i vissa fall av tjänstgöring å kustfästning.» I det provisoriska avlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr 388) för den ordinarie militära personalen intogos bestämmelser om att särskilda förmåner skulle enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder utgå under sjökommendering (27 §). Arméns och marinens avlöningssakkunniga. Den 15 december 1921 överlämnade de s. k. arméns och marinens avlöningssakkunniga till Kungl. Maj.t förslag jämte motivering till tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena, innefattande bl. a. bestämmelser om sjötillägg (15 kap.). I fråga om sjötillägget hade de sakkunniga icke funnit anledning frångå den uppfattning om bibehållande av nämnda avlöningsform, varåt givits uttryck i ovannämnda betänkanden. Sjötilläggets bibehållande vore motiverat med hänsyn till såväl det ansvar för fartygsbesättningarnas säkerhet och den dyrbara fartygsmaterielen, vilket ålåge särskilt befälspersonalen, som ock till den större bundenhet i tjänsten, som för all sjökommenderad personal följde av sjötjänstgöringens natur, samt till de olägenheter av ekonomisk och personlig art, vilka förorsakades den sjökommenderade genom det ofta långvariga avbrottet i hans vanliga levnadsförhållanden. Jämväl ur rekryteringssynpunkt finge sjötillägget anses vara av väsentlig betydelse. Då de sakkunniga alltså funnit, att sjötillägg alltjämt borde utgå, hade de sökt tillse, att bestämmelserna därom gjordes så enkla och överskådliga som möjligt samt framför allt att sjötilläggens belopp under skilda tjänstgöringsförhållanden bleve på ett rättvist och lämpligt sätt avvägda. a) f l o t t a n s

personal.

I stället för att i tabellform upptaga sjötilläggen för de olika beställningshavarna under skilda tjänstgöringsförhållanden hade de sakkunniga allenast fixerat de belopp, som utginge under sjöexpedition i allmänhet. Sjötilläggen under andra expeditioner hade bestämts medelst tillämpande av viss procentsats å nämnda belopp. Härigenom normerades det inbördes förhållandet mellan sjötilläggen under expeditioner av olika slag, och vid en eventuell ändring av sjötilläggets belopp under sjötjänstgöring i allmänhet reglerades sjötillägget under andra expeditioner automatiskt genom tillämpning av den antagna procentsatsen.

385 Beträffande sjötilläggens storlek funnes enligt de sakkunnigas mening icke något hållbart skäl, varför sjötilläggen skulle utgå efter innehavande grad. De sakkunniga föresloge därför, att sjötillägget skulle utgå efter innehavd beställning på stat. Vid avvägning av sjötilläggens storlek hade de sakkunniga funnit mest rationellt att sätta beloppen i samma proportion till de fr. o. m. år 1922 bestämda nya lönerna, vilken varit rådande mellan förut utgående sjötillägg och den fasta avlöningen. Visserligen komme vid ett sådant förfaringssätt hänsyn ej att tagas till det å lönerna utgående dyrtidstillägget, men det vore att märka, att detta i och med det nya lönesystemet väsentligt reducerats och med det fortgående prisfallet syntes komma att småningom helt upphöra. Sjötillägget hade, innan de av dyrtiden föranledda rubbningarna däri inträtt, i regel varit bestämt till 50 procent av dagavlöningen enligt stat. Då dagavlöningen enligt det nya lönesystemet uppgått i lönen, syntes man med tillämpning av rådande proportion mellan lön och dagavlöning böra utgå från att en tredjedel av lönen utgjorde det belopp, som motsvarade dagavlöningen. Denna tredjedel hade av de sakkunniga för officerare och underofficerare beräknats på medeltalet av lönebeloppen å D-ort för respektive löneklasser. Beloppet av sjötillägget borde alltså utgöra 50 procent av den beräknade tredjedelen av lönen. De sålunda framkomna sjötilläggsbeloppen hade därefter på lämpligt sätt avrundats och framginge av följande tabell (i vilken för jämförelsens skull även upptagits de före 1921 års lönereglering utgående sjötilläggsbeloppen): Av de sakkunniga föreslaget Officerare. sjötillägg Flaggman 7 — Kommendör 5 60 Kommendörkapten av l:a gr. 4 40 Kommendörkapten av 2:a gr. 4 — Kapten 3 — Löjtnant 2 — Underlöjtnant o. fänrik . . . . 1 40

Före 1921 års avlöningsreglering ut gående sjötillägg 6: — 5:25 4:40 4:40 3:50 2:60 2:60

Underofficerare. Flaggunderofficer Underofficer av 2:a gr Underofficer av 3:e gr

1:80 1:40 1 20

1:90 1:30 1: 15

I samband med frågan om sjötillägg till underofficerare upptogo de sakkunniga spörsmålet om särskilt sjötillägg för flaggunderofficerare, maskinister, samt underofficerare av 2. och 3. graden, maskinister. De sakkunniga erinrade, att nämnda beställningshavare med hänsyn till den särskilt ansträngande tjänstgöring och det ökade ansvar, som åvilade dem i jämförelse med underofficerspersonalen vid däcks-, ekonomi- och hantverksavdelningarna, åtnjöte något förhöjd lön och dagavlöning, varjämte de under sjökommendering uppbure sjötillägg med i förhållande till andra underofficerare något förhöjda belopp (respektive 30, 60 och 75 öre för dag räknat). 1918 års militära avlöningssakkunniga hade vid behandlingen av maskinistunderofficerarnas avlöningsförhållanden förklarat sig ej vilja u n d e r k ä n n a de synpunkter, som kunde motivera en högre avlöning för denna personalkategori, men hade uttalat, att en bestämd gräns borde uppdragas mellan det arbete, som 25—817659

386 ålåge maskinistunderofficerarna under tjänstgöring å fartyg under gång, och de göromål, som de hade att utföra under tjänstgöring i land. 1918 års avlöningssakkunniga hade därför ansett meravlöningen för maskinistunderofficerarna böra utgå allenast under sjötjänstgöring och då i form av en lämplig avvägning av sjötillägget de olika grupperna av underofficerare emellan. I samband med 1921 års militära lönereglering hade riksdagen, efter förslag av Kungl. Maj:t, följt avlöningssakkunnigas förslag i förevarande avseende men uttalat, att riksdagen förutsatte, att det i utsikt ställda företrädet för maskinistpersonalen i fråga om sjötilläggen utmättes på sådant sätt, att denna personal bereddes tillräcklig ersättning för dess under sjötjänstgöring mera krävande arbete. — Vid övervägande av förevarande spörsmål funne arméns och marinens avlöningssakkunniga för sin del, att den ökning i sjötillägget, som sålunda borde tillkomma maskinistunderofficerarna, icke borde sammanslås med sjötillägget i övrigt utan utgå som ett särskilt tilläggsbelopp till de för respektive underofficersbeställningar föreslagna sjötilläggen. Detta tillläggsbelopp, som i regel borde bibehållas oförändrat under olika tjänstgöringsförhållanden, syntes böra utgå med 100 procent av det för respektive underofficersbeställningar föreslagna sjötillägget, vid tjänstgöring å stationär sjöstyrka dock endast med 50 procent därav. Beträffande flottans civilmilitära beställningshavare av officers tjänsteklass erinrade de sakkunniga, att nämnda beställningshavare i allmänhet ägde åtnjuta sjöavlöning till samma belopp, som tillkomme officer i den mot tjänsteklassen svarande tjänstegraden. Denna regel syntes de sakkunniga alltjämt böra tillämpas med den modifikation, att begreppet sjöavlöning borde ersättas med sjötillägg. Vad anginge civilmilitär personal av underofficers tjänsteklass förekomme icke sjökommendering av sådan personal. För marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater på stat borde sjötillägget utgå med 17 kronor 50 öre samt för marinläkarstipendiat över stat med 10 kronor, att utgå med oförändrade belopp under sjöexpeditioner av olika slag. För personal, som utan att tillhöra någon av flottans civilmilitära kårer och stater tjänstgjorde i civilmilitär befattning ombord, vilket endast i sällsynta fall förekomme, syntes särskilt avtal efter Kungl. Maj:ts medgivande kunna träffas om de förmåner, som därvid skulle åtnjutas. Beträffande sjötillågg under andra expeditioner än sjöexpeditioner i allmänhet hade de sakkunniga ansett sig böra i huvudsak följa gällande grunder. Vid övervägande av frågan, huruvida sjötillägget under expedition med undervattensbåt borde höjas med hänsyn därtill, att relationen mellan sjötillägget å undervattensbåtar och å andra fartyg genom kungl. breven den 27 februari 1920 och den 5 augusti 1921 rubbats till undervattensbåtstjänstens nackdel, hade de sakkunniga visserligen funnit, att risken och ansvaret vid tjänstgöring å undervattensbåt alltjämt finge anses väsentligt större än å andra fartyg. Att personalen vid denna tjänstgöring vore underkastad större inskränkningar med avseende å bekvämlighet och hygien än vid övrig sjötjänst syntes ock vara ovedersägligt. Å andra sidan hade undervattensbåtsvapnets utveckling under den senare tiden gått i riktning mot byggande av allt större båtar, varigenom möjligheten att tillgodose bekvämlighetens och hygienens krav ökats. Det borde därjämte uppmärksammas, att sjötillägget å undervattensbåt redan enligt gällande bestämmelser utginge med avsevärt högre belopp — i vissa fall ända upp till 175 procent — än övrigt sjötillägg. De sakkunniga hade därför icke funnit tillräckliga skäl föreslå höjning i sjötillägget för undervattensbåtspersonalen. Däremot föresloge de sakkunniga, i syfte att täcka samtliga de fall, då ifrågavarande sjötillägg borde utgå, att med undervattensbåtspersonal jämställdes även personal, som utan att

387 vara inmönstrad å undervattensbåt enligt order av vederbörande befälhavare förrättade tjänst av minst 3 timmars varaktighet för dag räknat å dylikt fartyg under gång. F r å n gällande bestämmelser hade de sakkunniga upptagit ett stadgande om att det vid expedition i farvatten n o r r om 50° nordlig latitud förhöjda sjötillägget beräknades på resa med destination söderut till och med samt på resa norrut från och med den dag, varunder n ä m n d a latitud passerades. Det sjötillägg, som utginge under expedition med andra stationärt förlagda fartyg än undervattensbåtar, eller i regel 50 procent av sjötillägget under sjöexpedition i allmänhet, hade de sakkunniga funnit böra tillämpas jämväl i fortsättningen. Till underbefäl, som hade uppbörd ombord, utginge sedan gammalt en förhöjning av sjötillägget med 25 öre om dagen. Ifrågavarande förmån, som ej hade någon motsvarighet i land, sammanhängde med den ökade svårigheten att ombord svara för där förekommande materialuppbörder. F ö r m å n e n ägde visserligen närmast karaktären av ett arvode men med hänsyn därtill, att denna förmån syntes vara betingad av de särskilda förhållandena under sjötjänst, syntes den böra kvarstå. Beloppet, som under en lång följd av år utgått oförändrat, syntes de sakkunniga böra fastställas till 50 öre för dag. Med hänsyn till den avsevärda förhöjning av sjötillägget, som föreslagits för underofficerare, maskinister, borde dock sådan ersättning ej utgå till maskinistunderofficer, som tillika vore uppbördsman. Beträffande underofficer, som vore fartygschef eller befälhavare, erinrade de sakkunniga, att sådan beställningshavare i vissa fall ägde åtnjuta sjöavlöning till samma belopp som uppbördsmaskinist av samma grad. Denna bestämmelse hade tillkommit närmast av den anledningen, att det ansetts oriktigt, att en fartygschef eller befälhavare, som uppbure ansvaret för fartyget i dess helhet, skulle åtnjuta lägre sjöavlöning än den ombord tjänstgörande maskinisten. Ifrågavarande bestämmelser kunde väl ur nu nämnd synpunkt synas äga visst fog för sig. En följdriktig tillämpning av den princip, som i förevarande bestämmelse kommit till uttryck, skulle emellertid leda till att även officer i egenskap av befälhavare åtminstone i de lägre tjänstegraderna borde tillerkännas visst tillägg till det eljest utgående sjötillägget. De sakkunniga hade icke ansett sig böra förorda ett stadgande i sådant syfte, helst som någon motsvarighet därtill icke förefunnes bland gällande bestämmelser om sjötillägg. De sakkunniga föresloge fördenskull att gällande undantagsbestämmelse om viss förhöjning i sjötillägget för underofficer, som vore fartygschef eller befälhavare, utginge. b) k u s t a r t i l l e r i e t s personal: Då den sjötjänstgöring, som förekomme vid kustartilleriet, närmast syntes motsvara tjänstgöringen under stationär förläggning vid flottan, borde enligt de sakkunnigas mening sjötillägg utgå med enahanda belopp, som föreslagits för beställningshavare i motsvarande tjänstegrad vid flottan under stationär förläggning. Under kommendering till tjänstgöring å fartyg eller båt, bemannad av flottans personal, borde kustartilleriets underofficerare och manskap äga åtnjuta sjötilllägg med samma belopp som flottans motsvarande personal. c) s j ö r e s e r v e r n a s personal: Till sjöreservernas personal, vilken vore avsedd att i första hand vara att tillgå vid eldsvådor, till besättning å fartyg och båtar, vilka bemannades och användes utan att inmönstras, samt för brådskande tillfälliga arbeten, huvudsakligen bogseringar och sjötransporter för flottans räkning, borde med hänsyn till arbetets natur få utgå sjötillägg enligt samma grunder som av de sakkunniga föreslagits för personal med tjänstgöring vid stationär förläggning.

388 Försvarsväsendets lönenämnd, som hördes över de sakkunnigas förslag, hade i stort sett icke något att erinra mot detsamma. På några punkter anmäldes dock inom nämnden avvikande meningar. Så t. ex. yrkade herrar C. R. Jansson och A. G. V. Ericsson, att de för maskinistunderofficer föreslagna tilläggen av 50 respektive 100 procent å sjötilläggen måtte bestämmas till 25 respektive 50 procent, samt att den föreslagna särskilda ersättningen av 50 öre för dag åt underbefäl, som under sjötjänstgöring omhänderhade en eller flera uppbörder, måtte förklaras gälla även maskinistunderofficer. Herr A. G. V. Ericsson yrkade vidare, att underofficer, som vore fartygschef eller befälhavare, måtte få åtnjuta sjötillägg med samma belopp som uppbördsmaskinist av samma grad. 1921 års tilläggsbestämmelser. Vid utfärdande den 31 december 1921 av kungörelse (nr 831) med tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena antog Kungl. Maj:t de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna till lydelse av 15 kap., ang. sjötillägg m. m. Förändringar i sjötillägget efter 1921. I sitt den 15 mars 1923 avgivna betänkande III uttalade försvarsrevisionen (del II, sid. 96—97), att det ådragit sig revisionens uppmärksamhet, att en så stor del av flottans övningsanslag som omkring 1 500 000 kronor, motsvarande 30 procent av övningskostnaderna, skulle behöva åtgå för beredande av särskilda förmåner ombord (sjötillägg och mässpenningar). Detta förhållande hade föranlett revisionen att verkställa en undersökning beträffande de grunder, enligt vilka dessa förmåner utginge, ävensom angående de förhållanden, som motiverat förmånerna i och för sig och de särskilda beloppen. Av denna undersökning hade framgått, att genom de tilläggsbestämmelser, som utfärdats i samband med de nya för försvaret gällande avlöningsbestämmelserna, vissa av de tidigare förmånerna dels erhållit förändrade benämningar och karaktär, dels undergått förhöjning efter andra grunder än som motiverats av prisfördyringen i och för sig. Ifrågavarande ändrade principer hade uppenbarligen tillkommit dels i syfte att giva önskvärd enhetlighet och enkelhet åt avlöningssystemet, dels ock att kompensera vissa personalgrupper, vilkas intressen med de tidigare bestämmelserna ansetts mindre väl tillgodosedda. Vad sjötillägget anginge, hade detta ställts i viss relation till avlöningen i land på så sätt, att detsamma i regel bestämts till en sjättedel av avlöningen för en dag, vilken beräkningsgrund angivits hava även tidigare tillämpats. Då emellertid landavlöningen enligt de nya bestämmelserna avvägts med större hänsyn än förut till andra förhållanden än vederbörandes högre eller lägre tjänstegrad eller tjänsteansvar, varigenom en avsevärd förskjutning ägt rum till förmån för levnads- och tjänståldern, och då i själva verket det tidigare utgående sjötillägget endast beträffande ett ringa fåtal personalkategorier utgått med omkring en sjättedel av landavlöningen, hade konsekvenserna av de nya bestämmelserna i flera avseenden gått i en annan riktning än som angivits såsom motiv för sjötillägget: att utgöra särskild ersättning för det ökade ansvar och för det mera krävande arbete, som medföljde tjänsten ombord. Slutligen syntes det revisionen, som om den extra förhöjning, vilken vore tillerkänd personalen å undervattensbåtar, vore beräknad med procenttal, som knappast kunde anses motiverade och som utan risk för rekryteringen av denna personal kunde i någon mån reduceras. Revisionen förutsatte, att en kostnadsminskning i förevarande hänseende åvägabragtes genom Kungl. Maj:ts åtgörande. Enligt verkställd beräkning syntes det revisionen möjligt att utan åsidosättande av personalens berättigade intressen nedbringa ifrågavarande avlöningskostnader — varvid åsyftades såväl sjötillägg som mässpenningar — med 235 000 kronor.

389 I försvarspropositionen nr 20 till 1924 års riksdag upptogs den av försvarsrevisionen sålunda framförda besparingstanken i så måtto, att flottans egentliga övningskostnader förutsattes nedbringade med i runt tal 215 000 kronor genom, förutom vissa andra åtgärder, en omläggning i den av revisionen angivna riktningen av avlöningsbestämmelserna under sjökommendering (prop, nr 20, sid. 445; bil. 2 till prop., sid. 101). 1924 års försvarsutskott förutsatte för sin del en inbesparing å övningsanslaget av 165 000 kronor genom ändrade bestämmelser angående särskilda förmåner ombord (särsk. utsk. uti. nr 2, bilaga 2, sid. 63). I försvarspropositionen nr 50 till 1925 års riksdag slutligen räknades i angivna hänseende med en inbesparing å övningsanslaget av 155 000 kronor (sid. 337). Sedan riksdagen fattat beslut i enlighet med 1925 års försvarsproposition, anbefallde Kungl. Maj:t den 9 oktober 1925 marinförvaltningen och chefen för marinstaben att gemensamt avgiva förslag till de ändringar av bestämmelserna om avlöning under sjökommendering, som erfordrades för ernående av den sålunda åsyftade minskningen i medelsbehovet. I anledning härav inkommo marinförvaltningen och chefen för marinstaben den 15 maj 1926 till Kungl. Maj:t med förslag i ämnet, vilket förslag väsentligen innebar, att för officerare och underofficerare sänkningen träffade mässpenningarna, medan för manskapet viss nedsättning ägde rum i sjötillägget. Samtliga personalkategorier skulle därjämte drabbas av en föreslagen omläggning i syfte att under ut- och avrustning sjötillägget alltid skulle utgå såsom vid stationär förläggning. Försvarsvåsendets lönenämnd hade mot förslaget icke annat att erinra än att det syntes nämnden skäligt, att underofficerare av 3. graden, så länge de kvarstode i tjänst, bibehölles vid det sjötillägg, de för det dåvarande åtnjöte. För att motverka den härav föranledda kostnadsökningen syntes kunna övervägas att i motsvarande mån reducera sjötillägget för flaggkorpraler. Vid utfärdande av ändringskungörelse i ämnet den 29 juni 1926 (nr 365) följde Kungl. Maj:t marinmyndigheternas förslag med de av lönenämnden förordade jämkningarna. I formellt avseende omredigerades bestämmelserna samtidigt i så måtto, att beloppen av samtliga förekommande sjötillägg utsattes i författningstexten. Beträffande undervattensbåtspersonalen kommo emellertid verkningarna av de sålunda genomförda besparingarna att begränsas genom vissa åtgärder i motsatt riktning. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 januari 1926 hade inspektören för undervattensbåtspersonalen framhållit de alltmera ökade svårigheterna att erhålla god och fulltalig personal för undervattensbåtarnas bemanning ävensom hemställt om vidtagande av omedelbara åtgärder för fyllande av förefintliga vakanser inom personalen vid undervattensbåtsvapnet. I anledning härav föreslog Kungl. Maj:t i proposition (nr 205) 1926 års riksdag att för budgetåret 1926/1927 anvisa ett extra anslag av 71 000 kronor för beredande av ökade förmåner under sjökommendering åt undervattensbåtspersonalen. Kungl. Maj:ts förslag bifölls av riksdagen. Särskilda anslag för ändamålet hava sedan dess t. o. m. budgetåret 1936/1937 varit uppförda i riksstaten; för sistnämnda budgetår var anslaget uppfört med 55 000 kronor. Från och med budgetåret 1937/1938 utgå ifrågavarande ökade förmåner åt undervattensbåtspersonalen från anslaget till flottans krigsberedskap och övningar. Närmare bestämmelser angående åtnjutandet av ifrågavarande ökade förmåner hava meddelats i särskilda årligen utfärdade kungl. brev, senast den 18 februari 1938. Förmånerna utgå i form av viss förhöjning i det jämlikt gällande bestämmelser utgående sjötillägget. Enligt ett kungl. brev den 29 juni 1926 gälla vidare särskilda bestämmelser angående sjötillägg under provturer med till flottans varv förlagda undervattensbåtar.

390 Vid utfärdandet av nu gällande tilläggsbestämmelser den 22 juni 1928 (nr 260) till de militära avlöningsreglementena överflyttades utan någon saklig ändring stadgandena om sjötillägg till 15 kap. av nämnda tilläggsbestämmelser. På framställning av högste befälhavaren över kustflottan har Kungl. Maj:t genom brev den 21 december 1928 och den 1 februari 1929 beslutit viss förhöjning av sjötillägget under stationär förläggning vid annan än egen station. I promemoria rörande möjligheterna till minskning av sjöförsvarets utgifter för budgetåret 1933/1934 ifrågasatte den s. k. granskningsnämnden, att sjötillägg och liknande förmåner till marinens personal borde avpassas efter rådande prisförhållanden. Marinförvaltningen framhöll härefter i petita för budgetåret 1933/1934, att med hänsyn till alt livsmedelsindex avsevärt nedgått sedan år 1926, då mässpenningsbeloppen senast fastställts, en utredning beträffande skäligheten av en minskning av mässpenningarna ej syntes opåkallad. Verkställd utredning i delta hänseende ledde till att sedermera genom kungörelse den 16 december 1932 (nr 558) en nedsättning från och med ingången av år 1933 vidtogs av mässpenningarnas belopp. Härefter anmodade chefen för försvarsdepartementet i skrivelse den 28 januari 1933 försvarsväsendets lönenämnd att verkställa utredning beträffande, bland annat, frågan om nedsättning av sjötillägg. I anledning härav inkom lönenämnden den 26 maj 1933 med utlåtande i ämnet. Vid utlåtandet funnos fogade yttranden från chefen för kustflottan och chefen för marinstaben. I dessa yttranden framhölls, bland annat, att sjötilläggen — i motsats till mässpenningarna — utgjorde en av sjötjänstgöringens säregna art påkallad avlöningsförhöjning. Sjötilläggen vore avsedda att utgöra ersättning för det ökade ansvaret och det mera krävande arbetet ombord, för den otrevnad och bundenhet, som vistelsen ombord medförde, för den större slitning och förstöring av beklädnaden, som förorsakades personalen under sjötjänstgöringen samt slutligen i någon mån även för den ekonomiska förlust, som i vissa hänseenden förorsakades den sjökommenderade personalen genom frånvaron från hemmet. På grund härav uttalade sig marinmyndigheterna mycket bestämt emot en sänkning av sjötilläggen. Därest emellertid det statsfinansiella läget nödvändiggjorde en beskärning av sjötilläggen, syntes enligt chefens för kustflottan mening den enda utvägen vara att reducera sjötilläggen för de icke försörjningspliktiga med högst 5 %. För egen del uttalade lönenämnden, att nämnden hyste samma uppfattning som de marina myndigheterna, att en artskillnad rådde mellan sjötillägg, å ena, och mässpenningar, å andra sidan. Endast mässpenningar kunde jämställas med traktamentsersättning under tjänstgöring i land. Då mässpenningarna sänkts från och med 1933 års ingång, lämnade nämnden desamma åsido. Vad sjötilläggen anginge, ansåg lönenämnden de av marinmyndigheterna anförda skälen mot en nedsättning av sjötilläggens belopp vara så talande, att nämnden icke kunde tillstyrka en dylik åtgärd. Skulle emellertid en sådan åtgärd ur statsfinansiell synp u n k t anses ofrånkomlig, borde densamma vidtagas efter de riktlinjer, chefen för kustflottan angivit. Åtgärden borde med andra ord gå ut på en procentuell nedskärning av sjötilläggsbeloppen för beställningshavare, som icke vore familjeförsörjare, varvid nedskärningen borde hållas inom sådana gränser, att den icke ställde sig alltför k ä n n b a r för den lägst avlönade personalen. Den sålunda verkställda utredningen rörande en eventuell nedsättning av sjötilläggen har icke lett till någon ändring i 1928 års tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena.

391 Bilaga 6.

P. M. a n g å e n d e särskilda förmåner u n d e r

flygtjänstgöring

m. m.

I. Gällande bestämmelsers tillkomst och innebörd m. m. 19U års bestämmelser om flygtillägg. Genom två å lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen den 21 november 1914 utfärdade kungl. brev infördes i det militära avlöningssystemet bestämmelser om särskild ersättning utöver de enligt gällande stat och författningar eljest utgående avlöningsförmånerna till den vid arméns och marinens flygväsende tjänstgörande personalen. Enligt de motiv, som lågo till grund för införandet av ifrågavarande ersättning, var densamma till viss del avsedd att utgöra kompensation för den personalen åvilande speciella tjänstgöringen. I övrigt ansågs ersättningen betingad av de stora olycksfallsrisker, flygtjänsten medförde för personalen, vilken följaktligen ansågs böra tilldelas ett särskilt bidrag till täckande av kostnader för olycksfallsförsäkring. Enligt bestämmelserna i ovannämnda kungl. brev skulle den vid arméns och marinens flygväsende tjänstgörande personalen erhålla s. k. flygtillågg, bestämt till 10 kronor för förare, 8 kronor för spanare och 3 kronor för mekaniker, allt för dag räknat. Flygtillägget skulle utgå under all tjänstgöring vid flygskola eller vid andra övningar i och för flygning, dock med den inskränkningen att, därest uppkommen skada å använd materiel eller materielens beskaffenhet i övrigt utgjorde hinder för förare eller spanare att deltaga i flygning under en tidsföljd av mera än sju dagar, flygtillägget ej finge utgå för större del av den tid hindret varat än nämnda sju dagar. Uttalanden och förslag 1916—1920. Sedan nu angivna regler fastställts, har frågan om flygtilläggets lämpliga avvägning och grunderna för detsammas utgående i olika sammanhang varit föremål för prövning och utredning. Sålunda uttalade riksdagen i skrivelse den 14 juni 1916, n r 4 punkten 42, att frågan om tilldelande av särskilt flygtillägg syntes utgöra ett spörsmål, varöver riksdagens mening bort inhämtas. Det kunde nämligen enligt riksdagens uppfattning sättas i fråga, huruvida flygtillägg vore den rätta formen för den tilläggsförmån, man velat bereda, eller om icke tillförsäkrande av ersättningsbelopp i händelse av olycksfall åtminstone alternativt borde förekomma. Riksdagen fann det också möjligt, att de belopp, vartill flygtilläggen blivit bestämda, kunde tåla någon jämkning. Med anledning av vad riksdagen sålunda uttalat, anbefallde Kungl. Maj:t vissa arméns och marinens myndigheter att verkställa utredning i angivna avseenden och till Kungl. Maj:t inkomma med de yttranden och förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I avgivna yttranden föreslogo nämnda myndigheter, att flygtillägget skulle i viss utsträckning ersättas med andra förmåner. Det syntes myndigheterna lämpligast, att till flygpersonalen finge utgå ersättning av ungefär samma storlek, som i breven den 21 november 1914 föreskrivits, dock på sådant sätt, att tillägget uppdelades på ett fast arvode och rörliga flygpremier. Arvodet vore härvid avsett att representera, förutom rekryteringspremie, ersättning för att personalen ständigt skulle vara skyldig att stå till förfogande för flygtjänst och borde därför utgå med likartat belopp under hela anställningstiden vid flygväsendet, även om flyg-

392 ning tillfälligtvis av skilda skäl ej kunde utföras. Flygpremierna, som icke borde få överstiga ett visst maximibelopp för månad, skulle däremot tjäna som sporre för personalen att företaga längre flygningar. I betraktande av de under flygning ofta förekommande olycksfallen, vilkas följder kunde hårt drabba såväl den skadade som honom närstående, syntes det myndigheterna vara skäligt att, förutom föreslagen form för flygtillägg, personalen eller vid dödsfall de efterlevande bereddes särskild ersättning för olycksfall under flygning enligt vissa n ä r m a r e angivna grunder. Att, såsom riksdagen alternativt förutsatt, flygpersonalens särskilda förmåner skulle utgöras av enbart olycksfallsersättning, ansågs icke kunna tillstyrkas, enär det för att uppmuntra personalen att söka anställning vid flygväsendet vore erforderligt, att i första hand en förhöjning i avlöningen komme till stånd. Här omförmälda förslag till omläggning av grunderna för flygtilläggets beräknande förelades sedermera 1917 års riksdag genom propositioner nr 72 och 178. Då riksdagen emellertid ansåg det vara angeläget, att frågan om grunderna för beräknande av olycksfallsersättning till flygpersonalen förelåge i utrett skick, innan riksdagen fattade ståndpunkt i ärendet, blevo Kungl. Maj:ts framställningar av riksdagen avslagna. Utredning angående de särskilda avlöningsförmåner, som borde tillkomma flygpersonalen, verkställdes sedermera av särskilt tillkallade sakkunniga, vilka i sitt den 14 mars 1918 avgivna betänkande angående arméns och marinens flygväsenden framlade förslag i ärendet. De sakkunniga framhöllo därvid särskilt, att en förutsättning för att det av dem föreslagna flygarvodet skulle kunna sättas till ett i förhållande till det utgående flygtillägget så väsentligt reducerat belopp, som de sakkunniga ansett sig kunna föreslå, vore ett åtagande från statsmakternas sida att ansvara för olycksfallsersättning m. m. i den utsträckning, som av de sakkunniga angåves. Flygpersonalens extra arvoden kunde under nämnda förutsättning enligt de sakkunniga betraktas mera som anställningspremier än som ersättning för yrkets risker. Under sådana omständigheter ansågo de sakkunniga, att från kronans sida skäl saknades för utbetalande av högre arvoden, än som erfordrades för att betrygga personalens rekrytering. Enligt förslaget skulle, såvitt angår officerare och underofficerare, följande särskilda förmåner m. m. utgå under flygtjänst i fredstid: 1.

Flygarvode.

Nedanstående personal skulle under tjänstgöring vid flygväsendet åtnjuta ett månatligt arvode enligt följande grunder: Flygförare. Flygförare, beordrad

Tjänsteställning

Officerare övriga

till fortsatt utbildning efter vunnet in- som förare av mindternationellt flyg- re spaningsplan ef- som förare av jaktplan efter avlagt certifikat eller ge- ter avlagt »högre prov som förare av nomgången utbildmilitärflygprov» ning, som av Ko- eller till utbildning dylikt plan eller nungen förklarats till förare av jakt- som förare av större spaningsplan skola motsvara dyplan likt certifikat 150 kr. 100 kr.

200 kr. 150 kr.

250 kr. 200 kr.

393 Flygspanare Tjänsteställning

(flygspanarelever). Under utbildning till flygspanare

Efter avslutad utbildning till flygspanare

150 kr. 100 kr.

200 kr. 150 kr.

Officerare Underofficerare

Flygmekaniker. Efter avslutandet av lägre mekanikerkurs 30 kr. » » » högre » 60 kr. Vissa övriga beställningshavare. Chefen för arméns flygkår, kompanichef (chef för försöksavdelning) därstädes samt inspektören för marinens flygväsende och chef för marinen tillhörande flygstation eller flygskola, envar för så vitt han ej genom sin tjänstgöring enligt ovan är berättigad till arvode 150 kr. Om den arvodesberättigade vore tjänstledig i mer än 8 dagar eller sjukskriven i mer än 14 dagar i en följd, skulle till honom icke utbetalas flygarvode för det antal dagar, varmed tjänstledigheten eller sjukdomen överskrede nämnda tid. Sålunda uppkomna avdrag skulle beräknas till Vso av det månatliga arvodet per dag. Vid inträde i eller avgång ur tjänstgöring å annan dag än den första resp. sista dagen i månaden skulle, därest den del av månaden, under vilken tjänstgöringen ej pågått, uppginge till mer än 14 dagar, avdrag göras enligt enahanda grunder för den överskjutande tiden. 2.

Flygtraktamente.

Den, som ej beklädde här ovan särskilt nämnd befattning, skulle erhålla, om han vore av officers tjänsteställning, 10 kronor, eljest 5 kronor för varje dag han på grund av skriftlig order i och för sin tjänst deltoge i flygning, för så vitt icke flygarvode enligt ovan angivna grunder till honom utginge. 3. B e k l ä d n a d s e r s ä t t n i n g . För anskaffning av flygkläder skulle officer, som i egenskap av flygförare eller flygspanarelev blivit kommenderad att tjänstgöra vid flygväsendet, tilldelas ett belopp av i ett för allt 400 kronor, vilket till flygförare skulle utbetalas först efter vunnet internationellt flygcertifikat eller genomgången utbildning, som av Konungen förklarats skola motsvara dylikt certifikat. I flygning deltagande personal, som ej uppburit beklädnadsersättning, skulle i mån av behov erhålla flygkläder från kronans förråd. 4. S j u k h j ä l p. Till envar genom olycksfall under flygning i tjänsten skadad person skulle utbetalas sjukhjälp med 10 kronor för varje dag den skadade vårdades å sjukhus, sjukvårdsinrättning eller i hemmet ävensom under konvalescenttiden efter dylik vård; dock att vid vård å kronans sjukhus sjukhjälpen ej finge överstiga det flygarvode, som vederbörande eljest enligt ovan skulle hava uppburit. Därest enligt intyg av vederbörande militärläkare behandling av specialist erfordrades för minskande av invaliditet, skulle jämväl läkararvodet för sådan behandling utgå av statsmedel. Sjukhjälp skulle utgå under en tid av högst 2 år.

394 5. L i v r ä n t a. Vid invaliditet, som förorsakats genom olycksfall under flygning i tjänsten och som föranledde vederbörandes skiljande från innehavande beställning vid krigsmakten, skulle utgå till den skadade, om denne innehade fast anställning, en årlig livränta av 3 200 kronor, om han vore av officers tjänsteställning, eljest 1 600 kronor, allt för såvitt den skadade icke på grund av sin tjänsteställning vore berättigad till statspension av högre belopp, i vilket fall denna livränta ej finge utbetalas. Vore någon förutom till ovannämnda livränta berättigad till statspension av högst samma belopp, utginge av livräntan endast så mycket, att summan av densamma och pensionen utgjorde respektive 3 200 eller 1 600 kronor om året. 6.

Begravningshjälp.

Därest olycksfall medfört döden, skulle utgå begravningshjälp med 300 kronor, dock under villkor, att samtidigt med denna förmån icke finge utgå sådan begravningshjälp, varom förmäldes i vederbörliga reglementen. 7. L i v r ä n t o r

till

efterlevande.

Därest olycksfall medfört döden, skulle utgå en årlig livränta, om den avlidne hade officers tjänsteställning, av 2 000 kronor, eljest 1 000 kronor, till hans änka. så länge hon levde ogift, samt 300 kronor till varje den avlidnes minderåriga barn, intill dess barnet fyllt 18 år. Om den avlidne varit änkeman eller ogift, skulle nyssnämnda belopp, 2 000 resp. 1 000 kronor om året, utgå till hans efterlevande föräldrar eller, därest endera av dem avlidit, till den efterlevande. De sakkunnigas förslag föranledde icke någon framställning till riksdagen. Arméns och marinens avlöningssakkunniga uttalade i sitt den 10 januari och 10 februari 1920 avgivna betänkande rörande lönereglering för arméns och marinens personal, att det icke syntes böra råda någon tvekan därom, att flygtillägg fortfarande borde utgå till den personal, som fullgjorde flygtjänst vid armén eller marinen. De sakkunnigas förslag var i stort sett byggt på samma principer som det av de sakkunniga år 1918 framlagda förslaget i ämnet. Dock skulle flygtillägget utgå i form av dagersättning i stället för månadsarvoden. Det må i detta sammanhang erinras därom, att 1920 års riksdag i skrivelse nr 296 — i samband med att riksdagen anmälde sitt beslut i fråga om livränta till efterlevande efter en under flygtjänstgöring omkommen befattningshavare -— framhöll, att det enligt riksdagens mening vore synnerligen önskvärt, om enhetliga grunder kunde genomföras vid beviljande av understöd åt genom olyckshändelse vid flygning omkomna armé- eller marinflygares efterlevande. Riksdagen begärde, att förslag därom snarast möjligt skulle föreläggas riksdagen. 1926 års bestämmelser om flygtillägg ni. m. samt motiven därtill. De av Kungl. Maj:t genom förenämnda beslut den 21 november 1914 fastställda grunderna angående särskild ersättning till flygpersonal hava med vissa smärre ändringar tilllämpats intill den 1 januari 1927, då av Kungl. Maj:t i brev den 23 december 1926 meddelade föreskrifter angående särskilda förmåner under flygtjänstgöring trädde i kraft. Enligt dessa föreskrifter, vilka allt fortfarande gälla, skola, såvitt angår ordinarie beställningshavare, tills vidare nedan angivna särskilda förmåner utgå under flygtjänstgöring:

395 1) Till flygförare och flygspanare utgå: ett månatligt

flygtillägg,

utgörande

a) under utbildningens första 10 månader för löjtnant eller beställningshavare av högre tjänstegrad kr. 150: — för underlöjtnant, fänrik, fanjunkare eller sergeant » 150:—

b) därefter kr. 270: — » 210: —

2) Utöver vad under 1) sägs utgår till där avsedd personal under kommendering .såsom lärare vid flygskolan ett månatligt lärartillägg, utgörande: för 1 :e lärare » 2 :e » 3) Flygmekaniker äger åtnjuta ett månatligt

kr. 60: — och » 45: — mekaniker tillägg, utgörande:

för chefsmekaniker kr. 60: — » annan mekaniker med godkänd examen . . . . » 30: -— 4) Till försvarsväsendet hörande personal, som icke är berättigad till under 1) angivet flygtillägg eller under 3) omförmält mekanikertillägg, åtnjuter för varje dag, varunder den på grund av vederbörande åliggande inspektionsskyldighet eller särskild kommendering deltager i flygning, flygtraktamente, utgörande: för löjtnant eller beställningshavare av högre tjänstegrad » underlöjtnant eller fänrik, fanjunkare eller sergeant

kr. 9: — » 7: —

5) Beträffande åtnjutandet och utbetalandet av de ovan under 1), 2) och 3) omförmälda förmåner skall vad i gällande avlöningsförfattningar i angivna avseenden stadgas angående lön äga tillämpning; skolande under tid, varunder vederbörande är tjänstledig med skyldighet att vidkännas avdrag å lönen, sagda förmåner icke utgå. 6) Därest under 3) eller 4) avsedd personal under deltagande i flygning skadas till följd av olycksfall, äger vederbörande under den tid, han jämlikt gällande avlöningsförfattningar vid förhinder att tjänstgöra till följd av dylik skada äger uppbära oavkortad lön, åtnjuta flygtillägg enligt de under 1) a) för flygförare och flygspanare stadgade grunder, flygmekaniker dock med avdrag av honom jämlikt 3) tillkommande mekanikertillägg. Förenämnda föreskrifter grunda sig på ett av chefen för flygvapnet till försvarsväsendets lönenämnd avgivet förslag till bestämmelser beträffande avlöningsförmåner åt viss personal under flygtjänst m. m. i fred. I skrivelse den 17 december 1926 avgav lönenämnden därefter till Kungl. Maj:t förslag till ändrade grunder för de under flygtjänstgöring utgående särskilda förmånerna, vilket förslag var avsett att provisoriskt tillämpas intill dess i samband med den förestående regleringen av de militära pensionsfrågorna prövning ägt r u m av frågan angående beredande av skäligt understöd åt personal, som under flygtjänstgöring drabbats av olycksfall, eller, där sådant olycksfall medfört döden, åt den avlidnes efterlevande. I denna skrivelse anförde lönenämnden, bland annat, följande: »För egen del vill lönenämnden till en början erinra om, att de för närvarande vitgående flygtilläggen i huvudsak torde hava betraktats såsom premier för de med flygtjänsten förenade risker. Då riskerna i stort sett äro desamma för all flygande personal, hava flygtilläggen i anslutning härtill ansetts böra utgå med samma belopp till en var i dylik tjänst sysselsatt beställningshavare. Emellertid

396 h a r nämnda betraktelsesätt ingalunda inneburit ett medgivande av att flygtilläggen utgjorde full täckning för ifrågavarande risker. Fastmera har nog den uppfattningen slagit igenom, alt — oavsett flygtilläggen — staten måste anses hava skyldighet att, i händelse av olycksfall under flygtjänsten, träda emellan med livräntor till skadade flygare eller, då sådant olycksfall medfört döden, med livräntor och begravningshjälp till den avlidnes efterlevande. Lönenämnden ansluter sig också till sistnämnda uppfattning. Nämnden håller alltså före, att de med flygtjänsten förenade risker i första hand böra mötas genom vidtagande av sådana anordningar, att vid inträffande olycksfall vederbörande personal eller dess efterlevande av staten i antydda former beredas skäligt understöd. Denna angelägenhet synes emellertid vara av beskaffenhet att böra ordnas i samband med den förestående regleringen av de militära pensionsfrågorna. Enligt lönenämndens förmenande skulle det varit önskvärt, att man, i avvaktan på berörda angelägenhets ordnande, k u n n a t bibehålla de nuvarande flygförmånerna oförändrade. Emellertid synes kostnaden för flygtilläggen i beslutet om den nya försvarsorganisationen hava beräknats på grundval av ett genomsnittligt belopp av 6 kronor om dagen, därvid viss gradering av nämnda tillägg torde hava förutsatts. I enlighet härmed har ock vederbörande anslag för innevarande budgetår upptagits i riksstaten. Vid sådant förhållande och då flygtillägget för närvarande utgår med 10 kronor om dagen, lärer det vara ofrånkomligt att, för undvikande av att andra berättigade intressen trädas för nära, snarast vidtaga en provisorisk reglering av ifrågavarande tillägg. Chefens för flygvapnet i sådant hänseende framställda förslag går ut på ett så graderat flygarvode, att officerare skulle erhålla visst högre belopp, underofficerare ett något lägre och manskapet ett ä n n u lägre. Även om flygtilläggen hittills, i enlighet med vad ovan anförts, i huvudsak betraktats såsom riskpremier, torde det icke böra förbises, att desamma jämväl hava andra uppgifter. Sålunda lära de utgöra ett nödvändigt medel att uppehålla och befordra flygvapnets rekrytering, liksom de ock måste anses innebära ersättning för det med flygtjänsten förenade ansvarsfulla arbetet. Ur vilkendera av ovannämnda synpunkter man än betraktar frågan, torde man nödgas medgiva, att en gradering av flygtilläggen i förhållande till personalens olika kvalifikationer, ansvar och tjänsteålder har fog för sig. Svårighet föreligger däremot att vid flygtilläggens utmätande rättvist avväga de olika synpunkterna mot varandra. I detta avseende synas vissa jämkningar erforderliga i chefens för flygvapnet förslag. Det vill förefalla lönenämnden, som om man skulle nå ett mera tillfredsställande resultat, om man dels — såsom ock flygstyrelsen i en under ärendets behandling inom nämnden dit ingiven promemoria föreslagit — begränsar graderingen av det under första utbildningstiden utgående flygarvodet så, att arvodet för såväl officerare som underofficerare därvid utgår med det av chefen för flygvapnet för underofficerare föreslagna beloppet 150 kronor, dels ock, med beaktande av ovan anförda synpunkter, vid graderingen av flygarvodet till den personal, som genomgått nämnda utbildning, sammanför beställningshavare av löjtnants och högre tjänstegrad till en grupp samt underlöjtnanter, fanjunkare och sergeanter till en annan. Om man vill hålla sig inom ramen för de för ändamålet beräknade anslagsmedel, torde m a n härvid icke kunna sätta flygarvodet till personal inom förstnämnda grupp till högre belopp än 270 kronor. Med utgångspunkt härifrån synes flygarvodet till övrig personal efter första utbildningstiden k u n n a bestämmas till 210 kronor för underlöjtnant, fanjunkare och sergeant, 150 k r o n o r för fast anställt manskap och 120 kronor för värnpliktig.»

397 Ersättningar vid olycksfall. I fråga om ersättning till personal, som under flygtjänstgöring drabbats av olycksfall, gäller följande. Därest beställningshavare skadats till följd av sådant olycksfall och därigenom blivit hindrad att tjänstgöra, äger han, om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön, så länge sjukdomen varar, d. v. s. samma förmån, som enligt gällande avlöningsreglemente tillkommer beställningshavare jämväl vid olycksfall i tjänsten under andra omständigheter än flygtjänstgöring. Därjämte äger han under samma tid uppbära flygtillägg — flygmekaniker dock med avdrag av honom tillkommande mekanikertillägg — samt eljest utgående lärartillägg. Enligt militära tjänstepensionsreglementet äger vidare den, som träffats av skada eller olycksfall i tjänsten, därest det behörigen styrkes, att han på grund härav är för framtiden oförmögen 3tt på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, samt, därest han icke lämpligen prövas kunna tjänstgöra i annan befattning vid försvarsväsendet, till vilken han må vara pliktig låta förflytta sig, komina i åtnjutande av invalidpension. Oberoende av tjänstårens antal fastställes denna pension till ett belopp motsvarande hela det för beställningshavaren vid avgången gällande pensionsunderlaget. Andra än nu angivna förmåner utgå icke enligt militära tjänstepensionsreglementet till personal, som skadats till följd av olycksfall under flygtjänstgöring. Ifrågavarande personal omfattas jämväl av bestämmelserna i 1916 års olycksfallsförsäkringslag. Enligt denna lag utgives livränta till skadad befattningshavare utöver ålders- och sjukpension; däremot skall avdrag äga rum för avlöning och för den del av invalidpension, som överstiger det belopp, vartill rätt grundats genom anställningstiden. Allmänna familjepensionsreglementet innehåller icke särskilda föreskrifter angående ersättning till efterlevande efter vid flygolyckor omkomna beställningshavare. Familjepension utgår sålunda till dessa med samma belopp, som tillkommer efterlevande efter den, vilken avlidit av annan anledning. Omkommen flygpersonals efterlevande kunna emellertid även erhålla ersättning i anledning av inträffade olycksfall efter prövning av riksförsäkringsanstalten. Enligt olycksfallsförsäkringslagen utgår livränta till änka med belopp, motsvarande en fjärdedel av den avlidnes arbetsförtjänst, och till varje den avlidnes barn eller adoptivbarn, som ej fyllt 16 år, med belopp motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten. Slutligen utgå till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder eller till båda gemensamt, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen beroende, en livränta å ett årligt belopp, motsvarande värdet av det underhåll, de av den avlidne åtnjutit, dock högst en fjärdedel av den avlidnes arbetsförtjänst. Vid fastställande av livränta gäller enligt olycksfallsförsäkringslagen, att belopp, varmed den årliga arbetsförtjänsten överstiger 3 000 kronor, icke tages i beräkning. I följd av angivna bestämmelser utgör enligt olycksfallsförsäkringslagen högsta beloppet för livränta till änka 750 kronor och för livränta till barn 500 kronor. De förmåner, som enligt ovan angivna grunder utgå till efterlevande änkor och barn efter under flygtjänstgöring omkommen personal, hava i vissa fall genom särskilda beslut av riksdagen höjts genom beviljande av särskilda tilläggspensioner. Därjämte har riksdagen i åtskilliga fall beviljat särskild pension till efterlevande föräldrar efter omkomna militärflygare. Frågan om ersättning till flygvapnets personal i anledning av olycksfall m. m. har även i annat sammanhang varit föremål för riksdagens prövning. I motion till 1929 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära utredning av frågan om ersättning till vid flygvapnet anställda vid olycksfall

398 m. m. Bankoutskottet, som fann sig icke kunna biträda det i motionen framställda förslaget, framhöll, bland annat, följande. Motionärens förslag innebure, att frågan om ersättning vid invaliditet eller dödsfall på grund av flygolycka snarast skulle göras till föremål för utredning och förslag. Nämnda fråga hade emellertid till följd av statsmakternas tidigare intagna ställning därtill kommit att bliva nära förbunden med frågan om flygpersonalens särskilda förmåner under flygtjänstgöring. De nuvarande provisoriska flygtilläggen vore nämligen avsedda att utgå intill dess i samband med regleringen av de militära pensionsfrågorna prövning ägt rum av frågan angående beredande av skäligt understöd åt personal, som drabbats av olycksfall, eller, där sådant olycksfall medfört döden, åt den avlidnes efterlevande. Med hänsyn härtill läte det sig näppeligen göra att, såsom motionären förutsatt, upptaga sistberörda spörsmål till prövning och definitivt avgörande, utan att det förstnämnda spörsmålet samtidigt bragtes till en slutgiltig lösning. Enligt utskottets mening borde heller icke ett ståndpunktstagande i sistnämnda båda frågor lämpligen ske före de militära pensionsfrågornas lösning. Motionen vann icke riksdagens bifall. 1930 års militäravlöningssakkunniga. I sitt förslag till militärt avlöningsreglemente m. m. upptogo även 1930 års militäravlöningssakkunniga frågan om flygtillläggen till behandling. Med hänsyn till frågans samband med de militära pensionsfrågorna funno de sakkunniga dock icke lämpligt ifrågasätta någon ändring i grunderna för berörda ersättning. I samband med behandling av väckt fråga om flygtillägg under kommendering till sådan tjänsteförrättning, där flygning icke utfördes men som avsåge utbildning i tjänstens intresse, gjorde emellertid de sakkunniga följande uttalande om detta tilläggs k a r a k t ä r : »Enligt de sakkunnigas åsikt lärer väl flygavlöningen i dess nuvarande form få betraktas såsom en gottgörelse för tjänsten i luften, men det synes heller icke oriktigt att även se densamma såsom ett slags premie till den personal, som överhuvudtaget ägnar sig åt den förhållandevis mera riskfyllda flygtjänsten. F r å n sistnämnda synpunkt synes det icke orimligt, att flygtillägget finge bibehållas under sådana kortare tjänstgöringsperioder, då flygning icke kommer i fråga.» Ifrågasatt nedsättning av flygtilläggen. Sedan den s. k. granskningsnämnden i promemoria rörande möjligheterna till minskning av utgifterna under fjärde huvudtiteln för budgetåret 1933/34 ifrågasatt en reduktion av bl. a. sjötillägg och liknande ersättningar, anmodade chefen för försvarsdepartementet i skrivelse den 28 januari 1933 försvarsväsendets lönenämnd, utom annat, att taga under omprövning och till försvarsdepartementet inkomma med yttrande angående frågan om nedsättning av de särskilda förmånerna under flygtjänstgöring. I anledning härav avgav lönenämnden den 26 maj 1933 utlåtande i ämnet, varvid nämnden i princip uttalade sig mot en minskning av ifrågavarande förmåner. Den sålunda ifrågasatta reduktionen av flygtilläggen ledde icke till någon ändring av de i brevet den 23 december 1926 meddelade bestämmelserna, vilka såsom förut n ä m n t s alltjämt äga giltighet.

II. F r å g a n s b e h a n d l i n g vid 1937 å r s riksdag. I sin till 1937 års riksdag avgivna berättelse meddelade riksdagens revisorer, att de verkställt utredning rörande de ersättningar, som i olika former tillkomme den i flygtjänst sysselsatta militära personalen ävensom efterlevande efter vid

399 flygolyckor omkommen militärpersonal. Revisorerna knöto till nämnda utredning följande allmänna uttalande: »De föreskrifter angående ftygtillägg, vilka meddelades i kungl. brevet den 23 december 1926, hava förklarats vara av provisorisk karaktär och skulle flygtillläggen i dess nuvarande form endast utgå, intill dess i samband med regleringen av de militära pensionsfrågorna prövning ägt rum av frågan angående beredande av skäligt understöd åt personal, som drabbats av olycksfall vid flygning eller, där sådant olycksfall medfört döden, åt den avlidnes efterlevande. Numera hava tjänstepensionsförhållandena för försvarsväsendets personal ordnats och även frågan om familjepension blivit i huvudsak reglerad. Spörsmålet om beredande av särskild ersättning åt vid flygolyckor skadad personal eller, vid dödsfall, deras efterlevande har emellertid icke i samband därmed upptagits till särskild prövning. Det synes för närvarande icke heller vara avsett att vidtaga ändringar i grunderna för flygtilläggs utgående. Enligt 1936 års försvarsbeslut har nämligen —• såvitt framgår av kostnadsberäkningarna för flygvapnets övningar —- förutsatts, att särskilda förmåner under flygtjänstgöring skulle komma att utgå enligt nu gällande grunder. Det torde i detta sammanhang få erinras därom, att enligt flygvapnets räkenskaper för budgetåret 1935/1936 i kostnader för flygtillägg utgått tillhopa 609 109 kronor 67 öre. Motsvarande kostnader enligt den nya försvarsorganisationen hava beräknats till 1 630 000 kronor. Generella grunder, efter vilka ersättning bör utgå till omkommen flygpersonals efterlevande, hava emellertid hittills icke fastställts, ehuruväl pensionsförhållandena för försvarsväsendets personal såsom förut nämnts blivit reglerade, utan h a r riksdagen efter framställning från vederbörande prövat varje särskilt fall med hänsyn till de föreliggande omständigheterna. Visserligen hava framställningar i sådant syfte hittills av riksdagen bifallits, men kvar står dock ett visst osäkerhetstillstånd för flygpersonalens anhöriga, så länge åtgärder icke äro vidtagna för att i görligaste mån trygga dessas ställning vid olycksfall med invaliditet eller dödlig utgång till följd under en verksamhet, vilken innebär avsevärt större olycksfallsrisker än annan sysselsättning i statens tjänst. Flygvapnets utbyggande enligt 1936 års försvarsbeslut kommer emellertid att medföra en avsevärd ökning av antalet flygningar och av den i flygtjänst sysselsatta personalen. Därav kan givetvis en stegring i antalet olycksfall bliva följden, ett förhållande som i sin tur kan medföra, att de fall, då framställningar komma att göras till riksdagen om särskilt understöd, ävenledes bliva talrikare än hittills varit fallet. De ekonomiska konsekvenserna för statsverket av dessa förhållanden kunna därför också bliva betydligt kännbarare än vad de för närvarande äro. Revisorerna vilja även erinra därom, att riksdagen vid särskilda tillfällen framhållit önskvärdheten av att enhetliga grunder kunde genomföras för beviljande av understöd åt genom olyckshändelse under flygtjänstgöring omkomna militära befattningshavares efterlevande. I anslutning till vad sålunda anförts vilja revisorerna, utan att n ä r m a r e ingå på frågan om de nuvarande flygtilläggen k u n n a anses väl avvägda med hänsyn till de med desamma avsedda syftemålen, framhålla, att enligt revisorernas uppfattning den till flygtjänst kommenderade personalens särskilda förmåner synas även böra omfatta särskild ersättning i form av livräntor, avsedda att utgå dels till beställningshavaren själv, därest han till följd av invaliditet ådragen vid olycksfall under flygtjänstgöring nödgas avgå ur tjänst, dels till efterlevande, därest sådant olycksfall medfört döden. Frågan om denna ersättning sammanhänger givetvis med frågan om övriga särskilda förmåner, som kunna anses böra utgå till i flygtjänstgöring sysselsatt personal. Med hänsyn härtill och ovan angivna

400 förhållanden anse revisorerna, att bestämmandet av formen för särskild ersättning under flygtjänstgöring snarast möjligt bör bliva föremål för en allsidig utredning.» I avgivet yttrande tillstyrkte flygförvaltningen den av revisorerna begärda utredningen. 1937 års riksdag uttalade (skrivelse nr 311), att riksdagen funnit vägande skäl tala för att beträffande den militära flygpersonalen frågan om rätt till ersättning åt efterlevande ävensom vid invaliditet klarlades och grunderna härför fastställdes. Då emellertid detta spörsmål sammanhängde med frågan om de övriga särskilda löneförmåner, som utginge till berörda personal, syntes utredningen böra omfatta samtliga de ersättningar, som ansåges böra tillkomma denna personal. Under åberopande av det anförda hemställde riksdagen, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning i fråga om bestämmandet av formen för särskild ersättning till i flygtjänst sysselsatt militär personal.

III. Utredning och förslag av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen. I anledning av riksdagens hemställan uppdrog Kungl. Maj:t den 23 juli 1937 åt flygförvaltningen att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Med skrivelse den 12 mars 1938 hava chefen för flygvapnet och flygförvaltningen gemensamt till Kungl. Maj:t överlämnat utredning jämte förslag i ämnet. Nämnda myndigheter hava därvid förordat, att den statliga försäkringen för olycksfall i arbete måtte beträffande olycksfall under flygtjänstgöring utbyggas enligt de närmare riktlinjer, som angivits i en vid nämnda skrivelse fogad promemoria. Då emellertid beträffande officerare, underofficerare och civilmilitär personal å aktiv stat något oundgängligt behov av ökade dödsfallsersättningar icke synts föreligga, hava de sålunda förordade åtgärderna ansetts böra komma till stånd endast under den förutsättningen, att icke på grund härav en reduktion av de under flygtjänstgöring utgående förmånerna behövde vidtagas. Verkan av en sådan reduktion vore nämligen i rekryteringshänseende oberäknelig och kunde befaras bliva ogynnsam. Med hänsyn till övergången till den nya flygvapenorganisationen och införandet av nya flygplantyper hava chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ansett en revision av gällande bestämmelser om särskilda förmåner under flygtjänstgöring vara erforderlig ävensom i anslutning härtill överlämnat förslag till nya bestämmelser i ämnet. De av förslaget föranledda utgifterna för förmåner under flygtjänstgöring hava beräknats i stort sett hålla sig inom ramen för de utav särskilda utskottet vid 1936 års riksdag för ifrågavarande ändamål beräknade medlen. Till närmare utveckling av sin ståndpunkt hava chefen för flygvapnet och flygförvaltningen åberopat innehållet i förenämnda promemoria. Av vad i densamma anförts torde, såvitt angår ordinarie beställningshavare, här böra återgivas följande. a. Allmänna synpunkter. Oberoende av ingångna avtal häftade arbetsgivare enligt lag för skyldighet att försäkra arbetare mot olycksfall i arbetet. Hithörande stadganden vore jämväl tillämpliga då olycksfallet förorsakats genom flygning. Grunden därtill, att högre ersättning i särskilda fall utgivits och även för framtiden ifrågasattes för flygolyckor än vad som sålunda allmänt följde av olycksfall i arbete, liksom även till att flygtjänstgöring vore förenad med särskilda avlöningsförmåner, vore att

401 finna i det förhållandet, att vederbörande frivilligt underkastat sig en förhöjd olycksfallsrisk, flygrisken. Kompensationen för flygrisken vore således att hånföra till ett uttalat eller tyst avtal. Enligt 27 § officersavlöningsreglementet utginge under flygtjänstgöring särskilda förmåner. Jämlikt 42 § samma reglemente vore beställningshavare pliktig att underkasta sig de ändrade bestämmelser, som härutinnan kunde vara utfärdade. I realiteten förhölle det sig emellertid på det sättet, att beställningshavarna icke beordrades fullgöra flygtjänst emot sin vilja. Detta skulle ur flera synpunkter vara oförsvarligt. För att förmå personalen att underkasta sig flygutbildning och utbildade flygare att kvarstå i flygtjänst erfordrades fördenskull, att staten kunde erbjuda tillräcklig kompensation. b. Grunder för utgivande av särskild ersättning vid invaliditet och dödsfall. Enligt de motiv, som föranlett införandet av nu utgående flygavlöning, hade flygtilläggen bl. a. betraktats såsom riskpremier, om än desamma icke finge anses utgöra full täckning för flygrisken. Den av 1937 års riksdag åsyftade regleringen av hithörande ersättningar syntes få förutsättas avse riskens täckande i sådan utsträckning, att flygtilläggen icke skulle behöva betraktas såsom försäkringspremier, den enskilde beställningshavaren likväl obetaget att på egen bekostnad bereda sig den ökade trygghet han kunde åstunda. Därest man i enlighet härmed bortsåge från flygavlöningen såsom riskpremie i denna mening, syntes det kunna antagas, att beställningshavaren icke skulle vara villig att utsätta sig för en betydande olycksfallsrisk utan att på annat sätt vara försäkrad mot de ekonomiska följderna av ett olycksfall. Detta förutsatte emellertid, att beställningshavaren eller, därest olycksfallet medfört döden, hans efterlevande tryggades mot verkningarna av en genom olycksfallet inträdande inkomstminskning. I detta syfte borde vid flygolyckor ersättning beredas i form av en förhöjning av den enligt olycksfallsförsäkringslagen utgående ersättningen. Den ersättning, som enligt lagstiftningen om olycksfallsförsäkring utginge vid skada till följd av olycksfall i arbete, vore till storleken beroende dels på graden av den genom skadan orsakade nedsättningen av arbetsförmågan, dels ock på den skadades årliga arbetsförtjänst. Därest olycksfallet medfört döden, bestämdes ersättningen till efterlevande anhöriga uteslutande med hänsyn till det belopp, vartill den avlidnes årliga arbetsförtjänst beräknades. Vid skada till följd av olycksfall i arbete utginge livränta med belopp motsvarande vid total förlust av arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst, beräknad till högst 3 000 kronor, och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarade mot nedsättningen. Vid dödsfall, som förorsakats av olycksfall i arbete, utginge — förutom begravningshjälp — livräntor till vissa efterlevande. Livränta utginge till änka med ett årligt belopp, motsvarande en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, likaledes beräknad till högst 3 000 kronor, och till barn eller adoptivbarn intill dess barnet uppnått 16 års ålder med ett årligt belopp motsvarande en sjättedel av samma arbetsförtjänst. Vid dödsfall utgåves vidare livränta till den avlidnes föräldrar eller adoptivföräldrar, under förutsättning att dessa varit för sitt uppehälle väsentligen beroende av den avlidnes arbete. Livränta utginge med ett årligt belopp, motsvarande värdet av det underhåll, föräldrarna åtnjutit av den avlidne, dock högst med en fjärdedel av hans arbetsförtjänst, beräknad till högst 3 000 kronor. Därest livräntorna till de efterlevande, beräknade enligt nu angivna grunder, skulle överstiga två tredjedelar av den avlidnes arbetsförtjänst, skulle de, så länge anledningen härtill fortfore, ned26—817659

402 sättas till sammanlagt detta belopp, varvid skulle iakttagas, att livräntor till änka och barn (adoptivbarn) utginge före livränta till föräldrar (adoptivföräldrar). Enligt 11 § olycksfallsförsäkringslagen kunde den på grund av skada till följd av olycksfall i arbetet utgående ersättningen komma att minskas med hänsyn till vissa andra med anledning av olycksfallet utgående förmåner. Därest arbetsgivare enligt annan lag eller särskild författning vore skyldig att vid dylik skada utgiva avlöning, pension eller annan ersättning, som helt eller delvis utgjorde understöd på grund av olycksfallet, skulle sålunda från sjukpenning, livränta, begravningshjälp eller annan ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen avdragas vad som i anledning av olycksfallet för motsvarande ändamål av arbetsgivaren utgåves för den tid, under vilken ersättningen utginge. Såsom understöd varom nyss sagts skulle ej anses ålderspension eller sjukpension. I fråga om pension, som utginge vid arbetsoförmåga i följd av olycksfallet, skulle såsom sådant understöd anses allenast den del av pensionen som överstege det belopp, vartill rätt grundats genom anställningstiden. Därest för den skadade lön bestämts i författning eller eljest fastställts av statlig myndighet utan att därvid angivits, att å lönen avdrag skulle göras för livränta i anledning av olycksfall i arbetet, skulle lönen till den del densamma motsvarade den skadade tillerkänd dylik livränta anses utgöra understöd på grund av olycksfallet; dock att livräntan finge utgå om och i den mån särskilda förhållanden därtill föranledde. Beträffande den förhöjning av de enligt olycksfallsförsäkringslagen utgående ersättningarna, som enligt chefens för flygvapnet och flygförvaltningens i det föregående uttalade mening borde beredas under flygtjänstgöring skadad beställningshavare respektive, i händelse av dödsfall, hans efterlevande anhöriga, syntes böra gälla följande. I fråga om ersättning vid inträdd invaliditet syntes man böra särskilja dels det fall, att den skadade av olycksfallet erhållit sådant men att han — utan att hava blivit obrukbar i vanlig tjänstgöring — blivit oförmögen att vidare nyttjas i flygtjänst, och dels det fall, att den skadade måst avskedas ur tjänst med invalidpension. I förstnämnda fall syntes särskild ersättning utöver avlöning och pension skäligen böra beredas i form av livränta enligt olycksfallsförsäkringslagens stadganden, varvid sådana förhållanden borde anses vara för handen, som enligt 11 § nämnda lag föranledde, att livräntan skulle utgå vid sidan av lönen. Därest exempelvis nedsättningen i arbetsförmågan bestämdes att motsvara 15 procent, skulle härav följa, att livräntan skulle belöpa sig till ( - - X ^ x 3 000=)300 kronor. I senare fallet syntes — med hänsyn till att enligt åberopade lagrum ålderspension respektive däremot svarande del av invalidpension icke skulle beaktas i förevarande sammanhang — en förhöjning av ersättningen vid olycksfall på grund av flygning lämpligen kunna åstadkommas på det sätt, att livräntan finge utgå, i stället för med två tredjedelar av den beräknade årsinkomstens maximibelopp, med hela detta belopp eller 3 000 kronor, varvid emellertid reduktionsregeln i I I § borde bibehållas. De ersättningsfrågor, som i främsta rummet påkallade en reglering, avsåge emellertid understöden till efterlevande anhöriga efter militär personal, som omkommit under flygtjänstgöring. I sådant hänseende kunde erinras om att riksdagen i ett flertal fall tillerkänt efterlevande efter sådan personal ersättning utöver eljest utgående belopp. Genom ikraftträdandet av allmänna familjepensionsreglementet hade visserligen så väsentliga förbättringar i förevarande hänseende genomförts, att ifrågavarande riksdagsbeslut numera knappast kunde anses vara prejudicerande. Obestridligt vore dock, att här avsedda olycksfall medförde en avsevärd försämring av de efterlevandes ekonomi. Härtill komme, att vad familjepensio-

403 nerna beträffade försäkringspremierna väsentligen bekostades av de enskilda befattningshavarna genom avdrag å lönen. Med hänsyn härtill syntes skäl föreligga att bereda ökade understöd åt anhöriga efter beställningshavare, som omkommit under flygtjänstgöring. En reglering av hithörande ersättningsfrågor syntes lämpligen kunna företagas på det sätt, att maximibeloppen av nu utgående livräntor till änka och föräldrar (adoptivföräldrar) förhöjdes med 600 kronor för år samt att livränta åt barn (adoptivbarn) finge utgå med författningsenligt belopp intill dess barnet fyllt 19 år, under iakttagande härvid, att sålunda bestämda tilläggsersättningar skulle reduceras i samma proportion, i vilken de författningsenligt utgående livräntorna kunde hava blivit nedsatta för att sammanlagt ej överstiga två tredjedelar av den avlidnes arbetsförtjänst. Såsom förutsättning för utgivande av i det föregående omförmälda ersättningar borde gälla, att beställningshavaren varit skyldig att fullgöra flygtjänstgöring och således på grund av militär kommendering varit utsatt för flygrisken, oavsett om han tillhört bemanningen eller icke. Däremot borde markpersonal, som utan tjänsteuppdrag tillåtits deltaga i flygning, vara utesluten från ifrågavarande förmåner. Att olycksfall inträffat under flygning hade avseende icke blott å ombordvaro å flygplan samt på- och urstigning utan jämväl å fallskärmshopp. Vidare borde såsom flygtjänstgöring anses såväl närvaro vid flygplanets förflyttning i luften eller framförande för egen kraft på marken eller å vattnet som även deltagande i åtgärder, vilka utgjorde led i påbörjande eller avslutande av sådan förflyttning. c. Grunder för flygavlöningens bestämmande. Olika befattningar i flygtjänstgöring. Den ordinarie personal, som mera regelbundet fullgjorde tjänstgöring i luften, kunde i avseende å tjänstgöringens art bänföras till följande olika befattningar i flygplan, nämligen: a) f l y g f ö r a r e : i alla flygplan; b) f l y g s p a n a r e , i a l l m ä n h e t t i l l i k a b e f ä l h a v a r e i flygp l a n : i alla krigsflygplan med undantag av jaktflygplan och vissa lätta bombflygplan; samt c) f l y g s i g n a l i s t : i tunga bombflygplan. Härtill komme elever, varmed förstodes bl. a. dels officerare vid flygvapnet, vilka genomginge grundläggande utbildning vid flygvapnets aspirantskola, dels ock officerare ur armén och marinen, vilka — utan att hava genomgått grundläggande flygutbildning —- genomginge utbildning till spaningsofficerare. Att officerare vid flygvapnet kommenderades till grundläggande flygutbildning i aspirantskolan vore emellertid en företeelse av övergångsnatur och förutsattes i framtiden komma att ske endast i särskilda undantagsfall. Till personal, som tillfälligtvis fullgjorde tjänstgöring i luften men vars ordinarie flygtjänstgöring fullgjordes på marken, vore att hänföra mekaniker och likställd personal. Personal, som tillfälligtvis kommenderades att medfölja vid flygning, utgjordes slutligen av sådan militär och civilmilitär personal, som medföljde vid flygning för visst bestämt uppdrags lösande. Av här ovan angivna befattningar i flygtjänstgöring hade flygsignalister inrättats i samband med 1936 års försvarsordning. Olika beställningshavares ianspråktagande för flygtjänstgöring. Av flygvapnets personal å aktiv stat förutsattes enligt 1936 års försvarsordning samtliga officerare

404 med undantag av officerare i intendenturbefattning böra vara flygutbildade. De fullgjorde under hela sin tjänstetid flygtjänstgöring såsom flygförare och (eller) flygspanare. Oavsett vilka befattningar de aktiva officerarna under olika perioder av sin tjänstetid innehade i fredstid (förare och spanare vid division, elever vid skolor av olika slag, lärare, förbandschefer, stabspersonal vid flottiljer och vid högre staber, personal i tyg- och förvaltningstjänst vid flottiljer och centrala förvaltningsorgan), vore samtliga ifrågavarande officerare avsedda för sådana befattningar i krig, att de ständigt måste besitta för tjänstgöring i luften fullgod personlig yrkesskicklighet och rutin. Officerare i löjtnants grad och högre grader tjänstgjorde icke blott såsom befälhavare eller förare i enskilt flygplan utan jämväl såsom chefer för förband i luften. För officerare i intendenturbefattning vore flygutbildning i allmänhet icke erforderlig. Endast undantagsvis borde det förekomma, att sådan beställningshavare fullgjorde flygtjänstgöring (såsom flygförare). Huvuddelen av flygvapnets underofficerare å aktiv stat avsåges i såväl fred som krig för ett flertal olika befattningar i administrativ tjänst samt i expeditions- och förvaltningstjänst. På grund härav och enär de varken i fred eller i krig beklädde chefsbefattningar för flygförband, erfordrades för denna del av underofficerskadern icke någon flygutbildning. Ett visst antal underofficerare — enligt 1936 års försvarsbeslut motsvarande omkring en fjärdedel av underofficerskåren — inginge emellertid i flygförbandens besättningar i flygplan såsom flygförare. I vissa fall borde underofficer, som tidigare undergått utbildning till flygsignalist, fullgöra flygtjänstgöring i sådan befattning. Slutligen kunde underofficerare i vissa fall beordras till flygtjänstgöring såsom mekaniker. Enligt 1936 års försvarsordning komme officerare ur armén och marinen att inom flygvapnet utbildas till flygspanare för att därefter under kortare eller längre tid tjänstgöra därstädes såsom flygspanare. Samtliga ifrågavarande officerare fullgjorde således flygtjänstgöring antingen såsom elever eller såsom flygspanare. Av flygingenjörerna vore omkring fyrtio procent avsedda för tjänstgöring såsom flottiljingenjörer vid flygförbanden, omkring trettio procent placerade till tjänstgöring i flygförvaltningen och återstoden placerad vid de centrala flygverkstäderna ävensom vid försökscentralen. Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle omkring halva antalet flygingenjörer fullgöra flygtjänstgöring, varvid de skulle hava att såsom flygförare (prov- och kontrollflygare) utföra reglerings- och provflygningar m. m. För närvarande utgjorde antalet flygingenjörsbeställningar tjugoåtta, vilket antal emellertid under tiden 1 juli 1938—30 juni 1942 skulle utökas till fyrtio. Av de nuvarande innehavarna av flygingenjörsbeställningar kunde endast tre ifrågakomma till flygtjänstgöring. Detta antal komme under de närmast följande åren att något ökas för att — under förutsättning av oförändrade pensionsåldrar — någon gång mellan åren 1955 och 1960 uppgå till det i 1936 års försvarsbeslut beräknade eller omkring hälften av samtliga flygingenjörsbeställningar. — I nu gällande bestämmelser om särskilda förmåner under flygtjänstgöring funnes intet stadgat beträffande flygingenjörers flygtjänstgöring. Dylika bestämmelser bleve nu erforderliga. Annan än nu nämnd flygvapnet tillhörande aktiv personal fullgjorde i allmänhet icke någon flygtjänstgöring. I den mån sådan personal tillfälligtvis medföljde vid flygning för utförande av visst tjänsteuppdrag, vore vederbörande dock att betrakta såsom beordrad till flygtjänstgöring och därmed enligt gällande bestämmelser berättigad att härför uppbära flygtraktamente. Enligt beslut av 1938 års riksdag skulle arvodena till flyglärare bestridas av flygvapnets avlöningsanslag. På grund härav syntes dessa arvoden icke böra medräknas bland de särskilda förmånerna under flygtjänstgöring.

405 Frågan om en gradering av förmånerna under flygtjänstgöring. Enligt gällande bestämmelser vore flygavlöningen graderad på det sätt, att det månatliga flygtillägget utginge med ett lägre belopp till underofficerare och fänrikar och ett högre belopp till löjtnanter och beställningshavare av högre tjänstegrad. För elever utginge vidare flygtillägget under de tio första månaderna av utbildningstiden med reducerat belopp. Enär genom 1936 års försvarsbeslut vissa nya kategorier av flygande personal ävensom vissa nya arter av flygtjänstgöring tillkommit, syntes frågan om flygtilläggens gradering tarva en förnyad prövning. De skäl, som föranlett införandet av särskilda förmåner under flygtjänstgöring, kunde ur synpunkten av den enskilde beställningshavarens intresse hänföras till tre huvudfaktorer, nämligen dels de med flygtjänsten förenade olycksfallsriskerna med därav följande osäkerhetstillstånd, dels flygtjänstgöringens inverkan i fysiologiskt hänseende och dels det med flygtjänsten förbundna ansvaret. Dessa omständigheter motiverade även i statens eget intresse utgivandet av särskilda förmåner såväl ur synpunkten av rättvisa gentemot personalen som jämväl med hänsyn till personalens rekrytering och bibehållande i flygtjänst. En granskning av frågan om en gradering av förmånerna under flygtjänstgöring med hänsyn till ovan angivna tre huvudskäl kunde sammanfattas sålunda. Beträffande hänsynstagandet till de med flygtjänsten förenade o l y c k s f a l l s r i s k e r n a o c h d ä r a v f ö l j a n d e o s ä k e r h e t s t i l l s t å n d vore till en början att märka, att frågan, huruvida graden av dylika risker m. m. kunde hänföras till olika befattningar i flygplan -— flygförare, flygspanare, flygsignalist — måste besvaras nekande. Det finge vidare anses vara omöjligt att gradera risk och osäkerhetstillstånd jämte därav följande krav på förmåner efter flygningens omfattning. Visserligen kunde en ökad flygfrekvens ur vissa synpunkter sägas medföra ökade risker för individen; men enär å andra sidan minskad flygfrekvens medförde minskad rutin och säkerheten under flygning vore i hög grad beroende av vederbörandes rutin såsom flygförare, kunde det med lika fullt fog påstås, att minskad flygfrekvens för individen medförde ökade risker. Slutligen finge det anses uteslutet att hänföra olycksfallsriskerna till olika slag av flygverksamhet, enär dessa risker vore beroende av ett flertal vid varje tillfälle inverkande omständigheter. Vad härefter anginge hänsynstagandet till f l y g t j ä n s t g ö r i n g e n s inv e r k a n i f y s i o l o g i s k t h ä n s e e n d e , kunde de i det föregående anförda synpunkterna beträffande möjligheten att gradera risk och osäkerhetstillstånd med hänsyn till olika befattningar i flygplan, till omfattningen av flygningen eller till sättet för flygningens utförande i de flesta avseenden sägas gälla även i fråga om en gradering av inverkan å personalen i fysiologiskt avseende. Förslitningen av individen gjorde sig i regel gällande först efter läng tids flygverksamhet. De personalkategorier, som i detta avseende kunde jämföras med varandra, utgjordes av officerare ä ena samt underofficerare å andra sidan. I fråga om den rent fysiska förslitningen kunde man räkna med att officerarna och underofficerarna vore ungefär likställda. Den psykiska förslitningen kunde däremot med största säkerhet beräknas vara större hos officerarna. Förutom de psykiska påfrestningar, som själva flygningen utövade, utsattes officerare i löjtnants och högre ställning för de särskilda påfrestningar, som följde med ansvaret ej blott såsom förare, spanare eller befälhavare i flygplan utan även såsom chefer för förband. Förslitningen av den enskilde individen motiverade därför i och för sig en viss gradering av de förmåner, som utginge under flygtjänstgöring. En sådan gradering efter tjänstegraden vore i princip berättigad och naturlig. Vad slutligen anginge hänsynen till a n s v a r e t u n d e r flygtjänstgö-

406 r i n g, vore en gradering av de särskilda förmånerna under dylik tjänstgöring berättigad och nödvändig såväl ur synpunkten av arten av det ansvar, som åvilade den i det enskilda flygplanets besättning ingående personalen, som jämväl med hänsyn till det med befälsutövningen sammanhängande, olika personalkategorier påvilande ansvaret under flygtjänstgöring. I ett avseende vore dock ett undantag härifrån motiverat. Kommendering såsom provflygare vore i och för sig av så krävande natur, att vederbörande oavsett tjänsteställning borde uppbära ersättning med det högsta utgående beloppet. Frågan om en gradering av förmånerna under flygtjänstgöring hade betydelse jämväl för den ingenjörspersonal, vilken enligt gällande organisation skulle vara flygutbildad. Flygtjänstgöringen för viss ingenjörspersonal sammanhängde med kravet på att den i teoretiskt-tekniskt hänseende bäst utbildade personalen även måste kunna utnyttjas för materielens praktiskt-tekniska provning. Flygingenjörernas tjänstgöring såsom flygförare bestode sålunda dels i sådana provflygningar, som ägde rum vid flygvapnets försökscentral och vid de centrala verkstäderna. s. k. typprov och leveransprov, dels i sådana provflygningar, som ägde rum vid ilygförbanden, nämligen kontroll- och regleringsflygningar, dels ock i sådan flygtjänstgöring, som erfordrades för vidmakthållande av en gång erhållna färdigheter. Därest man betraktade denna flygtjänstgöring ur synpunkterna av olycksfallsrisker, fysiologisk inverkan av flygtjänsten samt ansvar, syntes det vara berättigat alt i fråga om särskilda förmåner under flygtjänstgöring hänföra de för kontroll- och regleringsflygning vid flygförbanden m. m. avsedda flygingenjörerna till samma kategori som de yngsta officerarna samt underofficerarna. De flygingenjörer, som avsåges för typ- och annan särskilt kvalificerad provning i luften, borde enligt vad förut sagts åtnjuta högre förmåner under flygtjänstgöring. Vad särskilt beträffade de viktiga typproven vid försökscentralen, vore det i annan ordning sörjt för särskild gottgörelse härför. Enligt gällande bestämmelser benämndes de, som genomginge grundläggande flygutbildning vid flygvapnets aspirantskola, elever. Till denna kategori hänfördes även officerare ur armén och marinen, vilka — utan att hava genomgått dylik utbildning — genomginge utbildning till spaningsofficerare. Enligt gällande föreskrifter utginge till elever under de tio första månaderna av utbildningen lägre särskilda förmåner under flygtjänstgöring än till motsvarande personal under den fortsatta tjänstgöringen. I stället för ifrågavarande anordning syntes såvitt möjligt samtliga flygelever i aspirantskolan böra beredas enhetligt elevtillägg. Härvid förutsattes emellertid, att för den händelse officer framdeles undantagsvis skulle bliva kommenderad till genomgående av grundläggande flygutbildning, särskilt beslut meddelades rörande flygtillägg ät honom. Vidare borde åtskillnad göras mellan aspirantskolan och den för officerare ur andra försvarsgrenar anordnade utbildningskursen i flygspaning. Övriga utgångspunkter för revision av bestämmelserna om flygavlöning. Enligt de motiv, som legat till grund för den nu utgående flygavlöningen, vore ifrågavarande avlöningsförmån att anse såsom dels en ersättning för de med flygtjänsten förenade riskerna, dels elt nödvändigt medel att uppehålla och befordra flygvapnets rekrytering och dels en ersättning för det med flygtjänsten förenade ansvarsfulla arbetet. Till närmare belysning av nämnda motiv kunde anföras följande. Sannolikheten för att den flygande personalen finge med full hälsa uppleva ett liv av normal längd vore väsentligt mindre än vad fallet vore inom andra verksamhetsområden. Hänsyn borde vidare tagas dels till det osäkerhetstillständ, vari

407 den flygande personalen på grund härav levde, dels ock till den faktiska »sveda och värk», som flygaren ej blott finge vara beredd att räka ut för utan i flertalet fall även nödgades genomlida. För frågans belysande kunde erinras om, hurusom i många fall flyghaverier medförde deformering av ansiktet eller andra kroppsdelar eller minskad rörlighet ävensom att förfrysningar, reumatiska åkommor m. m. vore allmänt förekommande och oundvikliga företeelser i samband med militärflygningen. Risken att efter ett flyghaveri bliva utsatt för långvarig sjukhusvistelse i förening med kroppsliga lidanden bleve för en stor del av den flygande personalen en eller flera gånger under tjänstetiden inom flygvapnet en verklighet. Nu berörda förhållanden syntes vara föga beaktade i allmänna medvetandet. Uppenbart vore dock, att tillräckliga ekonomiska förmåner skulle vara iignade att i viss mån förlika individen med de risker, som flygtjänsten innebure. Förhandenvaron av dylika förmåner utgjorde även en om ock ofullständig tröst vid inträffande olycksfall ävensom n ä r det gällde att därefter genom rekreation under konvalescenstid återvinna den fysiska och psykiska spänstighet, som erfordrades för äterinträde i flygtjänst. I denna mening kunde man tala om flygtillägget såsom en riskpremie, även om det icke skulle avse direkt skadetäckning. Själva flygningen medförde numera sä betydande fysiska och psykiska påfrestningar, att individen härigenom utsattes för en snabbare förslitning och ett tidigare åldrande än övrig personal vid krigsmakten. Härtill bidroge bland annat den omständigheten, att det militära utnyttjandet av den moderna flygmaterielen krävde flygning på mycket stora höjder samt hastiga växlingar mellan höga och låga höjder, vartill komme inverkan av accelerationen på grund av de betydande hastigheter, med vilka flygplanen kunde förflyttas. Tjänsten såsom flygförare, chef för flygplan och för flygförband i luften samt såsom befälhavare över huvud taget, vilken ägde beordra flygningar, innebure ett tyngande ansvar, som i längden medförde avsevärda psykiska påfrestningar. Detta ansvar vore icke begränsat till den flygande personalen utan vore minst lika utpräglat för den personal, som på marken hade att anbefalla och beordra flygövningar. De sålunda berörda omständigheterna, vilka vore ägnade att nedsätta den enskilde individens motståndskraft, medförde att hans framtidsutsikter inom yrket och möjligheterna för honom att efter pensionsavgång erhålla civil anställning kunde försämras. Sistnämnda förhållanden nödvändiggjorde i sin tur i högre grad än inom krigsmakten i övrigt särskilda åtgärder till tryggande av beställningshavarens framtida ekonomi. Med avseende å flygtilläggets k a r a k t ä r av rekryteringsmedel framstode dess uppgift att befordra nyrekryteringen såsom i första hand betydelsefull. Unga män vore i regel vid valet av levnadsbana utsatta för en icke obetydlig påverkan från de anhörigas sida. Det förhölle sig i mycket stor utsträckning så, att de anhöriga med hänsyn till de risker, som flygningen medförde, hyste ovilja gentemot flygarens yrke. De fordringar i fysiskt och psykiskt avseende, som ställdes på flygvapnets personal, vore synnerligen stora, och av densamma krävdes i hög grad omdöme och ansvarskänsla. Den yngling, som motsvarade dessa krav, hade emellertid goda utsikter att nå sin utkomst även inom yrkesbanor, vid vilka yrkesriskerna icke vore så påtagliga som vid flygvapnet. Av statistiken framginge, att antalet av dem, som sökt inträde i flygtjänst vid flygvapnet, hittills endast motsvarat det med hänsyn till gallringsbehovet erforderliga. Särskilt kunde i detta hänseende framhållas det förhållandevis ringa antal officerare ur armén och marinen, som trots de med flygtjänstgöringen förenade ekonomiska förmånerna under de gångna åren sökt kommendering till flygvap-

408 net. Ehuru flygvapnet för närvarande befunne sig i en period av allmänt uppsving med därav följande relativt gynnsamma befordringsförhållanden för personalen, förefunnes alltjämt svårigheter att erhålla beräknat antal lämplig personal ur de övriga försvarsgrenarna. I detta sammanhang finge icke förbises, att tjänsten vid dessa försvarsgrenar kunde vara förenad med icke obetydliga extra inkomster, exempelvis under sjökommendering. Efter inträdet i flygtjänst uppkomme efter hand inflytanden, t. ex. efter inträffade haverier eller i samband med bildande av familj, vilka ledde till att beställningshavaren lämnade flygtjänsten och överginge till marktjänst. Vid ett alltför knappt tillmätande av förmånerna under flygtjänstgöringen skulle med största sannolikhet följden bliva, att den redan anställda personalen i betydande utsträckning komme att avsluta sin flygtjänstgöring långt tidigare än vad som ur flygvapnets synpunkt vore lämpligt. Toge man i betraktande de lönetillägg, som i främmande länder utginge under flygtjänstgöring, tedde sig dessa vid första anblicken oförmänligare än de i värt land utgående. Emellertid vore att märka, att en evalvering efter dagskurs av vissa utländska myntslag — exempelvis de franska och italienska — till svenskt mynt icke syntes giva rättvisa ät den utländska valutans köpkraft i det egna landet. Det syntes med hänsyn härtill ej vara oberättigat att antaga, att ersättningen för flygtjänst i Frankrike och Italien läge på samma nivå som i Sverige; enahanda syntes förhållandet vara beträffande Storbritannien. Vad beträffade Tyska riket, varest ersättningen utginge med lägre belopp än i andra länder, borde uppmärksammas, att synnerligen betydande engångsbelopp utbetalades vid olycksfall. I Amerikas förenta stater utginge flygavlöningen efter förmånligare grunder än i de europeiska länderna, i det att under flygtjänst lönen förhöjdes med femtio procent. Pä enahanda sätt verkade de i Polen tillämpade ersättningsreglerna under flygtjänstgöring. Den i värt land utgående flygavlöningen borde, därest det anförda vore riktigt, bibehållas vid nuvarande allmänna nivå. En annan sak vore emellertid, att de olika slagen av ersättningar borde skärskådas i ett sammanhang och att en förbättring av olycksfallsförsäkringen således kunde motivera någon jämkning av nu utgående flygtillägg. För att närmare belysa den ekonomiska innebörden av en omläggning av olycksfallsförsäkringen syntes det vara tillräckligt att välja ett typfall såsom exempel. En till följd av olycksfall under flygtjänstgöring avliden beställningshavare efterlämnade såsom närmaste anhöriga änka i åldern 30 år samt ett barn i 5-årsåldern. Därest i enlighet med tidigare angivet förslag änkans livränta förbättrades med 600 kronor och livräntan till barnet finge utgå intill dess barnet fyllt 19 år, skulle ifrågavarande förbättringar representera ett kapitalvärde, som enligt de vid inkomstskatteförordningen fogade tabellerna utgjorde 10 395 kronor. Premien för en kapitalförsäkring belöpte sig enligt de villkor, som tillämpades av Nordiska poolen för luftfärdsförsäkring, till tre procent för år eller alltså å nämnda kapital 311 kronor 85 öre per år, d. v. s. 26 kronor för månad. Det borde emellertid i detta sammanhang observeras, att vid självrisk premien borde beräknas avsevärt lägre, enär försäkringsbolagets vinstandel och kostnader bortfölle. Beträffande frågan, huruvida den ökade försäkringen borde föranleda till flygtilläggens minskande, kunde erinras om att det vid fastställandet av nu gällande flygtillägg förutsatts, att särskilda understöd åt efterlevande efter omkomna flygare fortfarande skulle beredas. Den reglering av understödsfrågan, som nu ifrågasattes, borde därför i allmänhet icke föranleda till nedsättning av förmå-

409 nerna under flygtjänstgöringen. Emellertid syntes det vara befogat att därutinnan göra undantag för de högsta tilläggen, vilka för närvarande uppbures med 270 och 210 kronor för månad av officerare och underofficerare. Genom en ändring av olycksfallsförsäkringslagen, vilken trätt i kraft den 1 januari 1927, hade lagen gjorts tillämplig jämväl å befattningshavare med en årsinkomst överstigande 9 000 kronor, varjämte ersättningarnas maximigränser utvidgats. Denna omständighet hade medfört en väsentlig förbättring av summan av de understöd, som i form av pension och livränta skulle utgivas till efterlevande till officerare och underofficerare på aktiv stat, vilka förolyckats genom olycksfall i arbete. Det vore med hänsyn härtill och till den förbättring i pensionsförmånerna, som vunnits genom allmänna familjepensionsreglementet, icke antagligt, att frågor om beredande av särskilda understöd åt efterlevande efter vid flygolyckor omkomna beställningshavare på stat framdeles skulle komma under riksdagens prövning. I enlighet med det anförda syntes det vara skäligt utgå från att den föreslagna ökade försäkringen för berörda personal, därest en sådan försäkring komme till stånd, skulle motsvaras av avdrag å de högsta flygtilläggen. I sådant hänseende syntes en minskning med 10 kronor för manad vara tillfyllest. Övrig personal, som uppbure dessa tillägg, borde i avseende ä flygtilläggets belopp likställas med officerare och underofficerare på stat. Det kunde också ifrågakomma att med bibehållande av de nu utgående beloppen av flygtillägg frän ökningen i försäkring för efterlevande utesluta den ordinarie personalen å aktiv stat. Förslag till bestämmelser angående särskilda förmåner under flygtjänstgöring. I enlighet med vad ovan anförts hade utarbetats ett förslag till bestämmelser på grundval av den förutsättningen, att nuvarande flygtillägg ej skulle undergå minskning. Förslaget vore, såvitt anginge officerare och underofficerare, av följande innebörd. »Under flygtjänstgöring utgå i fredstid nedan angivna förmåner: 1) Under kommendering i följande befattningar utgår ett månatligt flygtillägg med belopp, utgörande: a) för flygförare, som är löjtnant eller högre beställningshavare fänrik eller underofficer

kr. 270 » 210

1)) för flygspanare, som är löjtnant eller högre beställningshavare fänrik c) för provflygare, som är officer, flygingenjör eller underofficer d) för kontrollflygare, flygingenjör e) för flygsignalist, som är sergeant

270 * 210 * 150.

Provflygare är skyldig att verkställa alla slag av prov i luften. Kontrollflygare är skyldig att verkställa andra prov i luften än typprov. 2) Officer frän armén eller marinen åtnjuter under utbildning till flygspanare ett månatligt elevtillägg av 150 kronor. 3) Chefsmekaniker, som är underofficer, äger åtnjuta ett månatligt mekanikertillägg av 60 kronor. 4) Till försvarsväsendet hörande personal, som icke är berättigad till ovan angivet flygtillägg, elevtillägg eller mekanikertillägg, åtnjuter för varje dag, varunder den på grund av vederbörande åliggande inspektionsskyldighet eller särskilt uppdrag deltager i flygning, flygtraktamente, utgörande:

410 för löjtnant eller beställningshavare av högre lönegrad eller vederlike . . . . kr. 9 för fänrik, underofficer eller vederlike » 7. Beträffande åtnjutande och utbetalande av de ovan under 1)—3) omförmälda förmåner skall vad i gällande avlöningsförfattningar i angivna avseenden stadgas angående lön äga tillämpning, skolande under tid, varunder vederbörande är tjänstledig med skyldighet att vidkännas avdrag å lönen, sagda förmåner icke utgå. Vad sålunda stadgats äger motsvarande tillämpning beträffande värnpliktig. Därest under 3) eller 4) avsedd militär personal under deltagande i flygning skadas till följd av olycksfall, äger vederbörande under den tid, han jämlikt gällande avlöningsförfattningar vid förhinder att tjänstgöra till följd av dylik skada äger uppbära oavkortad lön, åtnjuta flygtillägg enligt de under 1) för flygförare stadgade grunder, flygmekaniker dock med avdrag av honom jämlikt 3) tillkommande mekanikertillägg.» Såsom motivering till förslaget borde till det förut anförda och i jämförelse med kungl. brevet den 23 december 1926 tilläggas följande. Under punkterna 1) och 2) hade i stället för uttrycket »tjänstgöring» använts uttrycket »kommendering». Härmed avsäges, att kontrollen över att den flygande personalen fullgjorde föreskrivna flygningar icke åvilade förvaltningsmyndigheterna. Det borde ankomma på vederbörande befälhavare att anmäla uraktlåtenhet för den åtgärd, som därav kunde påkallas. Beträffande flygtilläggets belopp för flygsignalist ansåges på förut anförda grunder skäligt, att dessa befattningar placerades mellan flygförare och mekaniker. Punkten 4) hade erhållit något ändrad formulering. Syftet med denna ändring vore, att all personal, som i tjänsteuppdrag befunne sig ombord å statens flygplan, skulle tilldelas flygtraktamente såsom bidrag till kostnader för täckande av flygrisken. r_. Numreringen av de två sista styckena hade bortfallit för att tillämpningen av desamma icke skulle vara bunden av ingressens uttryck »flygtjänstgöring». Med hänsyn till ändringen av punkten 4) hade i sista stycket tillagts »militär» — varmed åsyftades även civilmilitär personal — enär däri omförmälda förmån vore avsedd uteslutande för sådan personal. Det syntes liksom hittills böra få ankomma på flygförvaltningen att utfärda tillämpningsföreskrifter. "I För den händelse rekryteringssynpunkter icke ansåges böra tillmätas så stor betydelse, som skett i ovan angivna förslag, kunde i enlighet med den verkställda utredningen en reduktion med 10 kronor av flygtilläggen å 270 och 210 kronor ifrågasättas. Kostnadsfrågor. För täckande av de merkostnader, som kunde förorsakas av en förhöjning i livräntor, vilka utginge enligt lagen om försäkring mot olycksfall i arbete, syntes erforderliga medel böra beräknas under elfte huvudtiteln. Den alternativt ifrågasatta reduktionen av flygtilläggen föranledde en minskning av utgifterna under flygvapnets övningsanslag, vilken kunde uppskattas till i runt tal 39 000 kronor för är vid fullt utbyggd flygvapenorganisation.

Bilaga 7.

P. M. angående arvoden till ordinarie personal vid försvarsväsendet. Vid försvarsväsendet förekomma sedan gammalt i stor utsträckning arvoden och liknande ersättningar. Några av dessa arvoden äro utav löns natur, nämligen dels sådana, som enligt 35 § gällande officersavlöningsreglemente tillkomma en del genom förordnande på viss lid tillsatta beställningshavare i chefsställning vid försvarsväsendet, dels arvoden i vissa beställningar, som — ehuru ordinarie — hava karaktären av bisysslor (37 § officersavlöningsreglementet), dels ock arvoden, som enligt 36 § nämnda reglemente utgå till vissa beställningshavare till samma belopp som eljest med beställningarna förenade löner. Även i övrigt utgå emellertid enligt föreskrifter i officersavlöningsreglementet i åtskilliga fall arvoden av skiftande natur såväl till ordinarie beställningshavare som till icke-ordinarie befattningshavare. I några fall angivas arvodena eller grunderna för deras beräknande direkt i avlöningsreglementet (31 § 1 mom. och 37 §); beträffande flertalet arvoden finnas emellertid endast generella föreskrifter meddelade i själva reglementet (31 § 2 mom. samt 32 och 36 §§), varemot beloppen av de särskilda arvodena redovisas i vederbörliga stater. Härutöver förekomma vid försvarsväsendet vissa i stat icke uppförda arvoden och liknande ersättningar, vilka innefattas i särskilda av Kungl. Maj:t — enligt riksdagens bemyndigande — för respektive försvarsgrenar fastställda s. k. arvodesförteckningar. Dessa arvodesförteckningar, liksom också försvarsväsendets samtliga stater, återfinnas såsom bilagor till statsverkspropositionens fjärde huvudtitel. De arvoden, vilka kunna tillkomma ordinarie beställningshavare, kunna indelas i följande huvudgrupper: 1. Arvoden i vissa ehefsbeställningar, vilka tillsättas medelst förordnande på viss tid. Sedan gammalt har beställningen såsom marinöverdirektör och chef för mariningenjörkåren varit en arvodestjänst, som tillsatts medelst förordnande. Vid 1921 års militära lönereglering upptogs densamma i 35 § officersavlöningsreglementet såsom ordinarie arvodesbeställning. Beställningen, vilken tidigare tillsattes genom förordnande tills vidare, tillsättes numera medelst förordnande på viss tid. I samband med 1936 års försvarsreform hava i 35 § officersavlöningsreglementet upptagits ytterligare några ordinarie arvodesbeställningar, vilka tillsättas medelst förordnande på viss tid, nämligen försvarsgrenscheferna och chefen för försvarsstaben. De med ovannämnda beställningar förenade arvodena utgöra för chefen för armén . . . » » » marinen . » » » flygvapnet » marinöverdirektören .

kronor 21 000 21 000 » 21 000 16 000.

412 2. Arvoden, vilka utgå i vissa ordinarie beställningar med karaktären av bisysslor. Enligt 37 § officersavlöningsreglementet utgår till innehavare av beställning såsom marinläkare av 2. graden — med vilken beställning är förenad en tjänstgöringsskyldighet av 90 dagar per år — arvode med 2 700 kronor för år jämte förhöjning i arvodet med 300 kronor efter en tjänstetid av 3 är. Dessa beställningar äro närmast jämförliga med de i 33 § officersavlöningsreglementet omförmälda beställningarna såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren; sistnämnda beställningar äro också ordinarie, ehuru tjänstgöringsskyldigheten utgör endast 75 dagar om året. Bataljonsläkare vid fältläkarkåren uppbära emellertid lön med 2 400 kronor för år räknat jämte två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, efter en tjänstetid av 3 resp. 6 år. 3. Arvoden, som under förordnande å vissa beställningar utgå med samma belopp som eljest med beställningarna förenade löner. Rörande dessa arvoden finnes i 36 § officersavlöningsreglementet endast en allmän hänvisning till vederbörliga stater, i vilka arvodena redovisas. Dylika arvoden utgå f. n. under förordnande å dels vissa regements- och kompaniofficersbeställningar (de senare delvis inrättade såsom adjutantsbefattningar) vid en del högre staber och inspektioner inom armén, dela vissa för kompaniofficerare avsedda befattningar såsom adjutanter, kompanichefer, kadettofficerare, lärare och avdelningschefer vid lantförsvarets undervisningsanstalter, dels ock befattningarna såsom styresman för, respektive arbetsofficer vid försvarsväsendets kemiska anstalt. Under tiden för dylikt förordnande äger beställningshavaren att, med fränträdande av lön i egen fullmaktsbeställning, åtnjuta mot denna svarande arvode på staten för vederbörande stab, inspektion, skola eller anstalt. Å lönen förordnas i tur varande lägre beställningshavare, som därvid åtnjuter löneförmåner såsom om han vore ordinarie innehavare av beställningen — med avdrag dock för skillnaden i pensionsavdrag mellan den högre och den lägre beställningen — och å vars innehavande lön i sin tur förordnas närmast lägre beställningshavare. Ifrågavarande arvodesförordnanden föranleda sålunda ett stort antal successionsförordnanden vid de olika truppförbanden. Beträffande uppkomsten och utvecklingen av nu ifrågavarande arvoden må anföras följande. 1919 års försvarsrevision föreslog på sin tid uppförandet å militärläroverkens stater av vissa för kompaniofficerare avsedda befattningar såsom adjutanter, kompanichefer, kadettofficerare och lärare. I sammanhang härmed skulle truppförbandens stater minskas med sammanlagt motsvarande antal officersbeställningar. I yttrande häröver ifrågasatte chefen för generalstaben, huruvida en dylik åtgärd principiellt sett vore att förorda. Väl kunde den föreslagna anordningen komma att medföra avsevärda fördelar icke blott för undervisningsanstalterna utan även för truppförbanden, vilka alltid vore känsliga för bortkommenderingar av detta slag. Å andra sidan finge icke förbises, att ifrågavarande officerares återtransport till beställning pä truppförbands stat kunde vålla svårigheter.. Ur personalens synpunkt syntes icke kunna fordras, att en avgående lärare skulle vara skyldig att övergå till annat regemente än det han förut tillhört; i annat fall syntes det bliva svart att erhålla lärare frän truppförband med mera eftersökt förläggningsort. Därtill komme, att tidpunkten för ombyte av lärare i regel borde rättas efter de olika lärokursernas förläggning och icke efter tiden för lämpliga vakan-

413 sers inträdande. Ett direkt byte av löner mellan avgående och tillträdande lärare bleve ofta omöjligt, emedan, t. ex. i en kompaniofficersbeställning, en löjtnant ej sällan komme att efterträda en kapten. I fråga om befattningar, som skulle fyllas med kompaniofficerare, syntes därför det lämpligaste vara att på läroverkens stater uppföra arvoden till samma belopp som de olika lönerna, och att således en lärare, som erhölle sådant arvode, visserligen frånträdde sin avlöning vid eget regemente men dock kvarstode på dess stat med rätt att när som helst återinträda med åtnjutande av sina avlöningsförmåner. Den av generalstabschefen sålunda tillstyrkta anordningen genomfördes i samband med 1925 års härordning. I samband med genomförandet av 1936 års härordning har ifrågavarande anordning vunnit utsträckt tillämpning i fråga om fyra regements- och tre kompaniofficersbeställningar vid försvarsstaben, en kaptensbeställning vid infanteriinspektionen samt befattningarna såsom styresman för, respektive arbetsofficer vid försvarsväsendets kemiska anstalt. En förteckning över samtliga arvoden av nu ifrågavarande kategori återfinnes i härvid fogade Sammanställning A. 4. Arvoden, vilka såsom förhöjning av lönen utgå i vissa såsom särskilda beställningar på stat uppförda befattningar. Bestämmelser angående ifrågavarande arvoden äro meddelade i 31 § 1 och 2 mom. officersavlöningsreglementet. De i 31 § 1 mom. avsedda arvodena — beträffande vilka i reglementet angivas de beställningar, som äro förenade med arvode, samt grunden för arvodets beräkning — utgå såsom fyllnadsarvoden åt innehavarna av beställningarna såsom chefer för dels armé- och marinstaberna, dels ock lantförsvarets undervisningsanstalter, i senare fallet dock endast under förutsättning, att vederbörande chef är tillsatt såsom innehavare av överstelöjtnants- eller, såvitt angår ridskolan, av majorsbeställning (i staterna äro chefsbefattningarna upptagna alternativt såsom överste eller överstelöjtnant, respektive överstelöjtnant eller major). I fråga om vardera av cheferna för armé- och marinstaberna, vilka båda åtnjuta lön enligt lönegraden O 7, äro ifrågavarande arvoden bestämda att motsvara skillnaden mellan nettolönerna i nämnda lönegrad och lönegraden O 8. Till envar av cheferna för lantförsvarets undervisningsanstalter utgå arvodena med belopp, motsvarande skillnaden mellan nettolönerna i lönegraderna O 6 och O 5 eller, såvitt angår chefen för ridskolan, med skillnaden mellan nettolönerna i lönegraden O 5 och den löneklass i lönegraden O 4, befattningshavaren tillhör. De till arméstabs- och marinstabscheferna utgående arvodena, av vilka det förra tillskapats i samband med 1936 års härordning och det senare tillkommit enligt beslut av 1937 års riksdag, hava ansetts motiverade med hänsyn till den ställning, som nämnda chefer intaga, och till de arbetsuppgifter, som åvila dem. Att — såsom dessa skäl till synes naturligt skulle leda till — placera beställningarna i den lönegrad, efter vilken de sammanlagda löneförmånerna avvägts, synes icke ha diskuterats. Arvodena till cheferna för lantförsvarets undervisningsanstalter hava tillskapats i samband med 1936 års härordning och motiverats av det dubbla önskemålet att dels underlätta personvalet och dels motverka alltför täta ombyten å ifrågavarande chefsposter. Befattningarna såsom sådana hava ansetts motivera avlöning enligt den högre lönegraden, d. v. s. för flertalet skolor överstegraden. För säkerställande av önskemålet att till innehavare av vederbörlig befattning städse kunna utse den för befattningen lämpligaste personen, även om denne ännu endast är

414 överstelöjtnant eller står i tur till överstelöjtnantsbefordran och alltså ej anses kunna vid befattningens tillträdande tilldelas överstes grad, har man valt den lönetekniska anordningen med avlöning i överstelöjtnants beställning såsom bottenlön, jämte arvode upp till överstes lön. För att förhindra, alt överstelöjtnanten skall stimuleras att, när han kommer i tur till överstebefordran, eftersträva omedelbar utnämning till regementschef, har man emellertid tillskapat den alternativa beställningen i överstegraden; när överstelöjtnanten kommer i tur till överstebefordran, får han i egenskap av chef för skolan fullmakt såsom överste. Härigenom kan han, utan att bliva eftersatt i befordringshänseende, under avsevärd tid kvarhållas såsom chef för skolan. Enligt 31 § 2 mom. utgår till innehavare av vissa beställningar enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser, såsom förhöjning av lönen, arvode med belopp, som angivas i vederbörliga stater. Sålunda utgå sedan gammalt särskilda fyllnadsarvoden — ursprungligen ä 1 000 kronor men i samband med 1921 års militära lönereglering uppräknade med omkring 16 % till 1 170 kronor — till vissa sjukhusläkare samt till viss lakar- och veterinärpersonal i Boden. När arvodena inrättades, skedde detta under hänvisning till befattningarnas betydelse eller, vad angår personalen i Boden, till behovet att för befattningarnas behöriga rekrytering kompensera den dåmera ringa möjligheten att därstädes utöva enskild praktik. — Till nu ifrågavarande kategori av arvoden torde även kunna hänföras det arvode å 1 500 kronor, som utgår till innehavaren av befattningen såsom major, ställföreträdande chef, vid krigsskolan. Detta arvode, som tillkommit genom 1936 års härordningsbeslut, har ansetts betingat av de betydelsefulla uppgifter, som äro förenade med befattningen såsom ställföreträdande chef, med vilken befattning jämväl följer undervisningsskyldighet i krigskonst ävensom samordnande av taktikundervisningen med övriga till krigskonst hänförliga ämnen m. m. Förteckning över arvoden enligt 31 § 1 och 2 mom. officersavlöningsreglementet innehålles i härvid fogade Sammanställning B. 5. Arvoden, vilka utgå såsom förhöjning av lönen för uppehållande av vissa befattningar, som icke äro uppförda på stat såsom särskilda beställningar utan avses att bestridas av till vederbörande truppförband (kårer) hörande beställningshavare, vilka placeras i de särskilda befattningarna. De arvoden, som äro att hänföra till ovanstående kategori och vilka äro synnerligen talrikt förekommande, äro allenast generellt omnämnda i 32 § 1 mom. officersavlöningsreglementet, varemot uppgifter å de särskilda arvodena återfinnas under vederbörliga stater eller i de för respektive försvarsgrenar gällande arvodesförteckningarna. Arvodena avse befattningar, vilka taga beställningshavarens hela arbetskraft i anspråk och hava karaktären av fyllnadsarvoden eller avlöningsförstärkning till beställningshavare, som tjänstgöra i dessa befattningar. Arvodena äro sålunda principiellt av samma natur som de under 4. här ovan upptagna; skillnaden är endast, att befattningarna icke sammanfalla med vissa beställningar utan besättas genom kommendering, förordnande eller placering. Samtliga hithörande arvoden redovisas i härvid fogade Sammanställning C. Ehuru någon exakt gränsdragning mellan olika arvoden av förevarande kategori knappast är möjlig att åstadkomma, kunna dock följande arvodesgrupper urskiljas: a) A r v o d e n t i l l p e r s o n a l i v i s s s t a b s - , f ö r v a l t n i n g s och inspektionstjänst. För närvarande utgå ett antal arvoden a 600 kronor, avsedda för kompanioffi-

415 cerare under tjänstgöring i försvarsstaben, arméförvaltningeiis tygdepartement, intendenturdepartement och fortifikationsstyrelse, vederbörande truppslagsinspektioner samt marinförvaltningen. Till en såsom sekreterare hos varvschefen i Karlskrona tjänstgörande kompaniofficer i intendenturbefattning utgår likaledes ett särskilt arvode a 600 kronor. Till förevarande arvodeskategori torde även kunna hänföras de arvoden å 600 kronor, vilka utgå till två vid sjökarteverket tjänstgörande officerare ur flottan. Det övervägande antalet av ifrågavarande arvoden har tillkommit i samband med 1936 års försvarsbeslut. Arvodestypen såsom sådan kan dock sägas leda sitt ursprung längre tillbaka i tiden. Redan genom 1875 års militära lönereglering inrättades vissa arvoden för officerare tjänstgörande vid artilleristaben, och efter genomförandet av 1901 års härordning tillkommo särskilda arvoden även vid fortifikationsstaben. Dessa arvoden, vilka voro avsedda för såväl regements- som kompaniofficerare, utgingo före ikraftträdandet av 1922 års militära arvodesrcglering med belopp varierande mellan 720 och 1 410 kronor. Införandet av arvodena motiverades dels med stabstjänstgöringens i förhållande till annan tjänstgöring strängare och mera maktpåliggande beskaffenhet och dels med att de officerare, vilka från truppförband utom Stockholm kommenderades till nu avsedd stabstjänstgöring, åsamkades extra kostnader genom förflyttning från landsorten till Stockholm. Genom 1921 års militära lönereglering bortföll det senare skälet för arvodenas bibehållande, i det att rätt till ersättning för flyttningskostnad infördes, varjämte lönerna fastställdes till högre belopp på dyrare än på billigare orter. Oberoende av sistnämnda synpunkter ansågs dock vid 1922 års arvodesreglering påkallat, att med hänsyn till de särskilda kvalifikationer i avseende å kunskaper och duglighet, som krävdes av ifrågavarande stabsofficerare, ävensom på grund av svårigheten att eljest erhålla en tillfredsställande rekrytering, vissa av dessa fortfarande tillerkändes ett försteg i lönehänseende framför övriga officerare i motsvarande lönegrader. Till detta ställningstagande bidrog otvivelaktigt den omständigheten, att inom ett annat område av försvarsväsendet, varest likaledes stora krav på utbildning och kompetens ställdes på personalen, vissa särskilda anordningar ansetts erforderliga för säkerställande av en fullgod rekrytering. Enligt det före 1921 års militära lönereglering gällande lönesystemet hade kompaniofficerarna vid generalstaben såsom kompensation för fullgörandet av de höga kompetensfordringar — genomgången kurs vid krigshögskolan (eventuellt vid artilleri- och ingenjörhögskolan) ävensom viss aspiranttjänstgöring — vilka stadgats för anställning vid nämnda stab, åtnjutit en viss förtur i befordrings- och därmed även i löneturshänseende tack vare en gynnsammare proportion än den vid truppförbanden vanliga mellan antalet beställningar i de olika kompaniofficersgraderna i förening med det äldre militära lönesystemets konstruktion med två särskilda befordringsgrader inom vardera av löjtnants- och kaptensgraderna (löjtnant, respektive kapten, av 2. och 1. klassen). Vid transport från truppförband till generalstaben erhöll officer omedelbart beställning såsom löjtnant av 1. klassen, och vidare ökades hans utsikter till befordran till kaptensbeställning av 2. klassen i väsentligt högre grad än om han kvarstått vid eget truppförband. Vid sedermera skedd transport från kaptensbeställning av 2. klassen till dylik beställning av 1. klassen kom generalstabsofficeren i åtnjutande av en verklig förtursbefordran. Enligt verkställda statistiska undersökningar utgjorde under åren närmast efter 1914 års härordning tjänstetiderna såsom löjtnant av 1. klassen, respektive kapten av 2. klassen vid generalstaben i medeltal 5#3 och 1*6 år, under det att motsvarande medeltalssiffror för personalen vid arméns truppförband utgjorde 5*5 och 3*8 år.

416 1 sitt utkast till en definitiv lönereglering påpekade 1917 års militära avlöningssakkunniga, att i ett blivande lönesystem särskilda anordningar med avseende å personalens avlöning syntes vara önskvärda för att säkerställa generalstabens personalrekrytering. Vad särskilt beträffade den förtur i förhållande till motsvarande personal vid truppförbanden, som tillkomme generalstabens kaptener vid transport inom staben från kaptensbeställning i 2. klassen till sådan i 1. klassen, framhöllo de sakkunniga, att denna förtur skulle komma att helt elimineras vid tillämpande av det ifrågasatta nya lönesystemet, enligt vilket skillnaden i avlöningshänseende mellan kaptensbeställningarna av 1. och 2. klass skulle bortfalla och ersättas med ålderstillägg inom en enhetlig kaptensgrad. Detta förhållande hade givit de sakkunniga anledning att taga under övervägande, huru vid en definitiv lönereglering enligt de sakkunnigas lönesystem en lämpligt avvägd förtur skulle kunna åvägabringas för generalstabens kaptener. Enligt de sakkunnigas mening syntes detta syfte lämpligast kunna vinnas genom en sådan jämkning i fråga om tillämpningen av de allmänna löneskalorna, att den, som befordrades till kaptensbeställning vid generalstaben eller första gången erhölle transport till sådan beställning, skulle äga att för åtnjutande av ålderstillägg såsom kapten tillgodoräkna tre tjänstår extra, ävensom att officer, som sålunda erhållit viss avlöning i förtur, skulle äga bibehålla densamma, om han för passage erhölle transport till något av arméns truppförband. De sakkunniga förutsatte, att denna förmånligare lönetursberäkning tillämpades även vid den tillfälliga löneförbättring, som avsågs att komma till stånd från och med år 1918. Detta blev även fallet; och i 1921 års officersavlöningsreglemente infördes sedermera den ännu gällande föreskriften, att kapten (ryttmästare), som är eller varit anställd vid generalstaben (numera generalstabskåren), må för bestämmande av den löneklass, till vilken han skall hänföras, utöver vad eljest är medgivet tillgodoräkna sig tre tjänstår. Då för vinnande av förordnande såsom artilleristabsofficer eller placering såsom fortifikationsstabsofficer erfordrades genomgången högre kurs vid artillerioch ingenjörhögskolan jämte i vissa fall även högre specialutbildning, ansåg man vid 1922 års arvodesreglering, att för de olika vapenslagens behov erforderligt antal högre utbildade officerare icke skulle bliva tillgängligt, om icke — liksom vid generalstaben — vissa ekonomiska förmåner alltjämt bereddes dem. Emellertid ansåg man sig icke kunna ordna avlöningsfrågan för artilleristabens och fortifikationsstabens officerare på samma sätt som skett beträffande vissa beställningshavare vid generalstaben. Varken artilleristaben eller fortifikationsstaben utgjorde nämligen såsom generalstaben särskild kår, som omfattade vissa ordinarie beställningshavare, utan de officerare, som placerades vid artilleri- och fortifikationsstaberna, bibehöllo sina beställningar vid truppförbanden respektive fortifikationen. På grund härav beslöts vid 1922 års arvodesreglering, att det avsedda försteget i lönehänseende för artilleristabs- och fortifikationsstabsofficerarna alltjämt skulle beredas dem genom särskilda arvoden, dock endast i kompaniofficersgraderna. Arvodena bestämdes genomgående till 600 kronor eller det belopp, vartill generalstabskaptenernas extra lönetursrätt i runt tal kunde uppskattas. Av elva enligt 1925 års härordning å artilleristabens stat uppförda dylika arvoden disponerades omkring hälften av officerare tjänstgörande i artilleristaben och artilleriinspektionen samt återstoden av officerare tjänstgörande å arméförvaltningens artilleridepartements militärbyrå. Å fortifikationens stat upptogos enligt 1925 års härordning fem arvoden, avsedda för kompaniofficerare med tjänstgöring vid fortifikationsstaben. Genom 1936 års härordningsbeslut har artilleristabens personal fördelats ä två nybildade personalkårer, varav den ena, fälttygkären, lyder under generalfälttyg-

417 mästaren och den andra, artilleristabskåren, under inspektören för artilleriet. Begreppet artilleristab innebär numera endast, att den för artilleriinspektionen jämte artilleriets skjutskola permanent erforderliga militära personalen uppförts på en särskild stat för artilleristabskåren. Arméförvaltningens förutvarande artilleridepartements, numera tygdepartementets, organisation har utvidgats att omfatta bl. a. fyra militärbyråer. I följd av dessa organisationsförändringar redovisas de tidigare å artilleristabens stat uppförda arvodena numera under staterna för artilleriinspektionen respektive tygdepartementet. Sålunda utgå enligt staten för tygdepartementet tio arvoden å 600 kronor, avsedda för tio såsom avdelningschefer därstädes tjänstgörande kompaniofficerare ur fälttygkåren. Den beslutade utvidgningen av tygdepartementet har vidare medfört inrättandet av ytterligare ett antal arvoden å 600 kronor — f. n. åtta — avsedda för ur truppförbanden beordrade officerare, som icke äro avdelningschefer. Å artilleriinspektionens stat upptagas sju arvoden a 600 kronor, avsedda för kompaniofficerare ur artilleristabskåren. Fortifikationsstaben har genom 1936 års härordningsbeslut upphört att utgöra ett särskilt militärt organ. Dess uppgifter hava övertagits av den nyinrättade ingenjörinspektionen ävensom av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse. De tidigare å fortifikationens stat uppförda stabsarvodena kunna därför sägas hava en motsvarighet i dels de arvoden å 600 kronor, för närvarande fyra, vilka finnas uppförda å staten för ingenjörinspektionen och vilka avses för kompaniofficerare ur den nyinrättade fortifikationskåren, och dels fyra å fortifikationsstyrelsens stat uppförda arvoden a 600 kronor till fyra avdelningschefer. Enligt gällande instruktion för fortifikationskåren (S. F. S. nr 673/1937) äro befattningarna såsom avdelningschefer avsedda för kompaniofficerare ur nämnda kår, dock kan å här avsedd befattning jämväl major placeras. Ehuru arvodena enligt motiven avsetts endast för kompaniofficerare, har någon begränsning därutinnan icke föreskrivits i staten, vilket medför att även en såsom avdelningschef placerad major kommer i åtnjutande av arvode. Utöver nu nämnda arvoden hava ett stort antal arvoden i stabs-, förvaltningsoch inspektionstjänst nyinrättats genom 1936 års försvarsbeslut. Sålunda utgå enligt gällande stater fyllnadsarvoden å 600 kronor till 31 kompaniofficerare vid försvarsstaben — vilka icke tillhöra generalstabskåren — samt vidare till 2 kompaniofficerare å arméförvaltningens intendenturdepartements centralbyrå, 4 kompaniofficerare i infanteriinspektionen, 1 kompaniofficer i kavalleriinspektionen, 2 kompaniofficerare i tränginspektionen, 1 kompaniofficer i sjukvårdsinspektionen, 10 såsom detaljchefer i marinförvaltningen tjänstgörande kompaniofficerare, 1 kompaniofficer i intendenturbefattning, sekreterare, hos varvschefen i Karlskrona samt 2 vid sjökarteverket tjänstgörande officerare ur flottan. Införandet av dessa arvoden har motiverats av önskemålet att åstadkomma en utjämning i avlöningshänseende mellan ifrågavarande officerare och officerarna på generalstabskårens stat. Såsom av det föregående framgår, äro ovan behandlade arvoden avsedda för beställningshavare i kompaniofficersgraderna, ehuru en dylik begränsning i praktiken icke fullständigt genomförts. Avvägningen av arvodesbeloppen har skett med utgångspunkt från det försteg i löneturshänseende, som tillkommer vissa beställningshavare vid generalstabskåren. Såsom ett generellt omdöme om ifrågavarande arvoden kan sägas, att de tillskapats i ändamål att utgöra en kompensation för det mera krävande och kvalificerade arbete, som anses förenat med stabs-, förvaltnings- och inspektionstjänsten vid försvarsväsendet i jämförelse med a n n a n militär tjänstgöring. 27—817659

418 b) A r v o d e n t i l l p e r s o n a l , t j ä n s t g ö r a n d e i v i s s a tekniska befattningar. Till viss i teknisk tjänsl vid försvarsväsendet beordrad personal utgå vid sidan av de ordinarie avlöningstörmånerna särskilda arvoden. Å staten för arméförvaitningens tygdepartement finnas upptagna 5 arvoden å 1 200 kronor till 5 kontrollofficerare samt 1 arvode å 750 kronor till 1 kontrollunderofficer. Enligt instruktionen för fälttygkåren (S. F. S. nr 672/1937) placeras kaptener vid nämnda kår såsom kontrollofficerare. För att k u n n a placeras i befattning såsom kontrollofficer erfordras vissa teoretiska insikter ävensom viss praktisk utbildning. Kravet på teoretiska insikter innebär, att vederbörande officer skall hava genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurs ävensom viss av generalfälttygmästaren bestämd specialutbildning. Anskaffning av artillerimateriel skall i regel föregås av försök i och för utrönande av lämpligheten hos konstruktion, materiel m. m. På grund härav hava kontrollofficerarna, förutom att utöva uppsikt över tillverkning av beställd materiel, såsom sin huvudsakligaste uppgift att inom tygdepartementet biträda med konstruktions- och försöksarbeten. Dessa göromål kräva grundliga kunskaper och stor artilleriteknisk färdighet. Arvodena åt kontrollofficerarna avse att stimulera intresset för den tekniska tjänsten och att utgöra kompensation för de högre krav på kompetens och särskilda kvalifikationer, som äro förenade med densamma. Den nuvarande avvägningen av arvodena i befattningarna såsom kontrollofficerare och kontrollunderofficer ägde rum vid 1922 års arvodesreglering. Genom att arvodena till kontrollofficerarna bestämts till 1 200 kronor har man velat vinna, att om till befattningen såsom kontrollofficer förordnas en äldre kapten, denne med inräknande av arvodet skulle komma att uppnå ungefär samma avlöning som en major i lägsta löneklassen. — Det till kontrollunderofficeren i tygdepartementet utgående arvodet å 750 kronor har avvägts med hänsyn till behovet att möjliggöra ett lämpligt urval bland för ändamålet utbildade underofficerare. I marinens arvodesförteckning finnes upptaget ett arvode å 1 200 kronor till en kontrollofficer vid marinen. Denne befattningshavare, vilken tjänstgör å artilleriavdelningen i marinförvaltningen, är i avseende ä teknisk utbildning och arbetsuppgifter likställd med tygdepartementets kontrollofficerare. Å staten för arméförvaltningens intendenturdepartement finnas uppförda arvoden å 600 kronor till tre officerare, vilka efter genomgängen särskild utbildning beordras som kontroll- och besiktningsofficerare. Dessa arvoden, vilka tillkommit genom 1936 ärs försvarsbeslut, avse att bereda kompensation för den tekniska intendenturtjänstens i förhållande till a n n a n tjänstgöring mera kvalificerade beskaffenhet. Å stålen för tygdepartementets fabriker och anstalter finnas uppförda ett arvode a 1 500 kronor till en arbetsofficer vid ammunitionsfabriken å Karlsborg, 4 arvoden å 1 200 kronor till arbetsofficerare vid Åkers krutbruk, gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken på Marieberg, 2 arvoden å 1 020 kronor till en besiktningsofficer och en skottställningsofficer vid gevärsfaktoriet, 2 arvoden å 750 kronor till en skottställningsunderofficer vid gevärsfaktoriet och ett besiktningsbiträde vid Åkers krutbruk samt 3 arvoden å 600 kronor till 2 besiktningsofficerare vid ammunitionsfabriken och en tygofficer vid Stockholms tygstation. Enligt instruktionen för fälttygkåren placeras i befattningen såsom arbetsofficer vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg en regementsofficer eller kapten ur fälttygkåren samt i befattningarna såsom arbetsofficerare och besiktningsofficeråre kaptener ur nämnda kår. Befattningarna såsom skottställningsofficer och tygofficer vid Stockholms tygstation äro avsedda för kaptener.

419 För att kunna placeras i befattning såsom arbetsofficer eller såsom besiktningsofficer vid ammunitionsfabriken fordras att hava genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurs ävensom viss av generalfälttygmästaren bestämd specialutbildning. För placering såsom besiktningsofficer vid gevärsfaktoriet fordras att hava genomgått för tygofficer föreskriven utbildningskurs samt att besitta erfarenhet från tjänstgöring såsom tygofficer. Skottställningsofficeren och tygofficeren vid Stockholms tygstation skola hava genomgått tygofficerskurs jämte vissa specialkurser. Arbetsofficer har att närmast under vederbörande styresman leda driften vid vederbörande fabrik eller anstalt och därvid, bland annat, utföra förekommande försök. Arbetsofficeren vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg, vilken avdelning lyder under den i Stockholm placerade styresmannen för n ä m n d a fabrik, intager i så måtto en särställning framför de övriga arbetsofficerarna, att han har att fullgöra flertalet av de uppgifter, som eljest åligga vederbörande styresman för tygdepartementets fabriker. Det åligger honom sålunda, bland annat, att utöva ständig befälsrätt över den vid avdelningen anställda eller dit kommenderade personalen. Besiktnings- och skottställningsofficerarna samt tygofficeren vid Stockholms tygstation hava, förutom vissa uppgifter beträffande arbetsledningen vid vederbörlig anstalt, till åliggande att besiktiga beskaffenheten av de olika tillverkningarna. De till arbetsofficerarna utgående arvodena hava utmätts efter samma grunder som arvodena till kontrollofficerarna, dock att arvodet till arbetsofficeren å Karlsborg ansetts böra tillmätas något högre med hänsyn till den särställning nämnda befattningshavare intager i förhållande till övriga arbetsofficerare. Arvodena till besiktnings- och skottställningsofficerarna samt tygofficeren vid Stockholms tygstation hava härefter graderats alltefter arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som tillkomma dessa befattningshavare i jämförelse med arbetsofficerarna. Arvodena till skottställningsunderofficeren vid gevärsfaktoriet samt besiktningsbiträdet vid Åkers krutbruk hava liksom ovan omnämnda arvode å 750 kronor till kontrollunderofficeren i tygdepartementet avvägts med hänsyn till behovet att möjliggöra ett lämpligt urval bland för ändamålet utbildade underofficerare. Genom 1936 års försvarsbeslut hava vid marinen uppförts ett antal arvoden, avsedda för viss tekniskt utbildad personal. Sålunda utgå enligt marinens arvodesförteckning särskilda arvoden å 600 kronor till 2 kompaniofficeräre, tjänstgörande å artilleridepartementet, respektive torped- och mindepartementet vid Karlskrona örlogsvarv, samt till 2 kompaniofficerare, tjänstgörande å artilleri-, torped- eller mindepartementen vid Stockholms örlogsvarv. c) A r v o d e n t i l l p e r s o n a l i f ö r e t a g s l e d a n d e befattningar. Till vissa befattningshavare i företagsledande ställning vid försvarsväsendet utgå vid sidan av lönen särskilda arvoden. Här avsedda befattningshavare äro styresmännen vid tygdeparlementets fabriker, styresmannen för arméns centrala beklädnadsverkstad, chefen för marinens centrala beklädnadsverkstad och chefen för ingenjördepartementet vid Karlskrona örlogsvarv. Gränsen mellan förevarande arvodesgrupp och närmast föregående grupp av arvoden i tekniskt betonade befattningar torde emellertid icke vara genomgående skarpt markerad. De under nästföregående grupp omförmälda arvodena till arbetsofficerare vid tygdepartementets fabriker kunde t. ex. måhända med samma rätt hänföras till företagsledararvoden. Enligt det före år 1921 gällande lönesystemet uppgick begynnelselönen för styresmännen för artilleriets fabriker till samma belopp som lönen för kaptener av 1. klassen. Dessutom utgick ett ålderstillägg å 600 kronor, varigenom slut-

420 lönen för styresmännen kom att uppgå till samma belopp som för major. Utöver dessa fasta löneförmåner åtnjöto styresmännen särskilda arvoden till belopp av 2 400 kronor. Med hänsyn till styresmännens ansvarsfulla ställning såsom företagsledare och till de stora krav beträffande teknisk skicklighet och förfarenhet, som måste ställas på dem, genomfördes vid 1921 års militära lönereglering full likställighet i lönehänseende mellan styresmännen och majorer, i det att styresmannabefattningarna uppfördes såsom särskilda beställningar i 4. lönegraden i löneplanen för officerare. Oavsett den löneförbättring, som härigenom kom ifrågavarande beställningshavare till del, ansågos de alltjämt böra genom visst arvode beredas en avlöning, som motsvarade deras krävande befattningar. För tillgodoseende av detta syfte bibehöllos de dittills utgående arvodena å 2 400 kronor oförändrade. Genom 1936 års försvarsbeslut har någon rubbning av arvodesbeloppen icke ägt rum. Däremot hava beställningarna såsom styresmän i samband med tillkomsten av fälttygkåren uteslutits ur tjänsteförteckningen. Styresmannabefattningarna äro sålunda icke längre knutna vid någon bestämd lönegrad. I enlighet härmed föreskrives i instruktionen för fälttygkåren, att såsom styresmän vid tygdepartementets fabriker skola placeras regementsofficerare ur fälttygkåren. Styresman kan således vara major eller överstelöjtnant vid fälttygkåren. För styresman, som är överstelöjtnant, har denna omläggning medfört en avlöningsförhöjning av 600 kronor för år. I samband med upprättandet år 1918 av arméns centrala beklädnadsverkstad tillskapades ett arvode av 1 500 kronor till innehavaren av befattningen såsom chef för verkstaden, avsedd för en kapten vid intendenturkåren. Arvodet motsvarade den ungefärliga skillnaden mellan kaptens av 1. klassen och majors dåvarande löneförmåner i Stockholm. Detta tillvägagångssätt ansågs vara lämpligare än att i stat uppföra majorsbeställning. Det vore nämligen icke alltid visst, att bland intendenturkårens majorer eller dess till majorsbefordran i tur stående kaptener den lämpligaste chefen för anstalten funnes att tillgå. Utsikterna härför ökades givetvis i hög grad, om valet kunde göras inom en större personalgrupp. I likhet med åtskilliga andra arvoden uppräknades ifrågavarande arvode vid 1920-talets början med 16 % till 1 740 kronor. Vid 1922 års arvodesreglering jämkades arvodet till det ursprungliga beloppet 1 500 kronor med hänsyn till att 1921 års militära lönereglering åstadkommit ändrat förhållande mellan kaptensoch majorslönerna. Arvodet har alltsedan dess utgått med oförändrat belopp. Sedan enligt beslut av 1917 års riksdag en central beklädnadsverkstad inrättats vid marinen, förordnade Kungl. Maj:t den 31 mars 1922, att en marinintendent av 1. eller 2. graden skulle kommenderas såsom verkstadsintendent vid beklädnadsverkstaden. Då emellertid den avlöning, verkstadsintendenten uppbar såsom marinintendent av 1. eller 2. graden, icke kunde anses stå i rimligt förhållande till hans ställning såsom ansvarig ledare för fabriken och arbetets krävande natur, föreslog marinförvaltningen i sina riksdagspetita hösten 1923 uppförande av ett särskilt arvode till verkstadsintendenten å 1 200 kronor. Med detta arvode skulle en marinintendent av 1. gradens högsta löneklass komma upp till en sammanlagd avlöning till belopp liggande mitt emellan lönebeloppen i majorsgradens två löneklasser. Efter framställning av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1924 års riksdag medgav riksdagen, att till verkstadsintendenten finge utgå ett särskilt arvode å 1 200 kronor. Detta arvode har sedermera utgått och utgår alltjämt med oförändrat belopp. Arvodet avses numera för en kapten vid marinintendenturkåren. Genom 1936 års försvarsbeslut har chefen för ingenjördepartementet vid Karlskrona örlogsvarv, vilken befattning är avsedd för en marindirektör av 1. graden,

421 tillagts ett särskilt arvode å 1 020 kronor. I 1936 års försvarsproposition framhålles, att en jämförelse mellan antalet anställda arbetare och driftens omfattning vid nämnda departement och exempelvis arméns fabriker givit vid handen, att det tekniska och ekonomiska ansvaret för nämnde departementschef måste anses betydligt större än för personal i ledande ställning vid arméns fabriker. d) A r v o d e n t i l l k ö k s f ö r e s t å n d a r e vid a r m é n och flygvapnet, f u r a g e u p p b ö r d s m ä n vid a r m é n samt uppbördsmän vid m a r i n e n s matinrättningar. Sedan Kungl. Maj:t medgivit, att köksföreståndare och furageuppbördsmän finge mot arvoden tillsättas vid vissa truppförband, avgav arméförvaltningen i skrivelse den 15 maj 1906 förslag om enhetliga bestämmelser rörande dessa befattningshavares anställning och avlöning. Med förslaget avsågs, att köksföreståndare skulle få anställas vid arméns samtliga regementen och kårer ävensom vid självständigt förlagt fästningskompani och skola med egen förvaltning samt furageuppbördsmän vid de beridna truppförbanden, ävensom att genom ombyte av personer i dessa befattningar skulle åstadkommas, att de bleve skötta på ett fullt tillfredsställande sätt. E h u r u enligt arméförvaltningens mening särskilda arvoden icke borde utgå för bestridande av de olika befattningar, vartill militär personal kunde vara beordrad, ansåg ämbetsverket det dock vara av rättvisa och billighet påkallat, att undantag från denna regel medgåves beträffande sädana under längre tid fortgående uppdrag, vilka krävde arbete och omtanke utöver vad som erfordrades i den rent militära tjänsten. Utövandet av befattningen som köksföreståndare krävde ett oavlåtligt arbete — helg- och vardagar lika — från tidigt på morgonen till sent på aftonen, och befattningen vore fördenskull mycket ansträngande. Samma anledningar, som förefunnes för särskild ersättning ät köksföreståndare, förelåge även i flera avseenden för beviljande av särskild gottgörelse ät furageuppbördsmän för utförandet av de med furageuppbörden förenade åliggandena. Intagningen, utlämningen och vården av foderartiklarna upptoge uppbördsmännens tid så fullständigt, att de icke kunde påräkna de fritider från arbetet, som komme deras vederlikar till del i den rent militära tjänsten. Beträffande avvägningen av ifrågavarande gottgörelse ansåg arméförvaltningen, att alltefter vederbörande truppförbands etc. storlek månatliga arvoden borde utgå med 10, 15, 20 och 25 kronor till köksföreståndare samt med 15, 20 och 25 kronor till furageuppbördsmän. Arméförvaltningens förslag lades till grund för framställning i ämnet till 1908 års riksdag, som icke fann anledning till erinran rörande de föreslagna grunderna för beredande av arvoden till ifrågavarande befattningshavare. Frågan om arvoden åt de med köksföreståndarna vid armén likställda uppbördsmännen vid marinens matinrättningar löstes sedermera vid 1911 års riksdag efter enahanda grunder som vid armén. Samtliga ifrågavarande arvoden utgingo från början från vederbörliga mathållnings-, furagerings- eller förplägnadsanslag men överflyttades beträffande armén från och med år 1920 och i fråga om marinen från och med år 1922 till avlöningsanslagen. Vid 1920-talets början uppräknades arvodesbeloppen över lag med omkring 16 %. Grunderna för arvodenas beräknande hava sedermera icke undergått någon ändring. För köksföreståndarskap vid särskilda förläggningar under kortare tider av året ha uppförts särskilda arvoden till lägre årsbelopp men beräknade efter oförändrade grunder. Numera utgå jämväl vid flygvapnet arvoden till köksföreståndare. Befattningarna såsom furageuppbördsmän vid kavalleri- och trängtruppförbanden samt vid vissa artilleritruppförband bestridas numera av pensionerad

422 personal (ett p a r av artilleritruppförbanden äro tilldelade dels en pensionerad underofficer såsom furageuppbördsmän, dels ock ett arvode för en furageuppbördsmän å aktiv stat). Vid krigsskolan, skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, ridskolan och arméns underofficersskola utgå särskilda arvoden till köksföreståndare och furageuppbördsmän endast under förutsättning att befattningarna uppehållas av personal på aktiv stat eller övergångsstat. e) A r v o d e n t i l l k o m p a n i c h e f e r , a v d e l n i n g s c h e f e r , k a d e t t officerare, instruktionsofficerare, instruktionsingenjörer, l ä r a r e o c h r e p e t i t ö r e r vid f ö r s v a r s v ä s e n d e t s undervisningsanstalter. Ifrågavarande arvoden, som utgått sedan gammalt men under försvarsorganisationens utveckling efter hand väsentligt utökats till antalet, hava i stort sett utmätts såsom fasta årsbelopp, graderade efter såväl arbetets besvärlighet och omfattning som de olika befattningarnas vikt och beskaffenhet i övrigt. Vid avvägningen av dessa arvoden har man utgått från förutsättningen, att desamma ej borde tillmätas högre än att de innebure en skälig ersättning för det arbete, som erfordrats av den, vilken gjort sig kompetent för den särskilda befattningen. Av övriga hithörande arvoden har flertalet avvägts efter förebild av de i stabstjänst utgående arvodena å 600 kronor samt återstående arvoden graderats alltefter vederbörande befattningars större eller mindre svårskötthet. f) F y l l n a d s a r v o d e n , a v s e d d a a t t u p p b r i n g a l ö n e n i v i s s a b e f a t t n i n g a r till lämpligt belopp. Såsom förhöjning av lönen utgå för uppehållande av vissa befattningar särskilda arvoden.. Chefen för flygvapnets kommandoexpedition, vilken befattning är avsedd för en regementsofficer å flygvapnets stat, åtnjuter fyllnadsarvode med 1 500 kronor. Genom 1936 års försvarsbeslut har chefen för intendenturförvaltningen vid Sydkustens marindistrikt, vilken befattning avses för en kommendörkapten av 1. graden vid marinintendenturkåren, tillagts ett särskilt arvode å 1 020 kronor. Arvodet har ansetts motiverat med hänsyn till befattningshavarens stora arbetsbörda och ansvar. Före 1921 års militära lönereglering ulgick till den torpedingenjör, som förestår torpedverkstaden vid Karlskrona örlogsvarv, särskilt arvode å 1 000 kronor. Detta arvode borttogs vid löneregleringen år 1921. Med hänsyn till det krävande arbete, som påvilar ifrågavarande befattningshavare, beslöts emellertid att, därest han icke vore specialingenjör av 1. graden, till honom skulle utgå en särskild lönefyllnad med 480 kronor årligen. På grund härav utgår alltsedan år 1922 dylik lönefyllnad till specialingenjör av 2. eller 3. graden, som förestår torpedverkstaden. Lönefyllnad till nämnda belopp utgår även till specialingenjör av 3. graden, som förordnas såsom verkstadsingenjör vid Karlskrona örlogsvarv. I befattningen såsom under ekipagemästare vid Karlskrona örlogsvarv, vilken befattning avses för en kapten, utgå alltsedan år 1926 ett särskilt arvode å 600 kronor. Ifrågavarande befattningshavare är ledare av sjöreservens arbeten och måste i denna egenskap vara beredd att utöver den dagliga tjänstgöringstiden när som helst rycka ut i tjänst med sjöreserven för omförtöjning eller bärgning av fartyg, vid eldsvådetillbud o. s. v. Till chefen för Stockholms örlogsvarv, i vilken befattning placeras en kommendör i lönegraden O 6, utgår sedan en följd av år ett särskilt fyllnadsarvode å 900 kronor. Även chefen för Karlskrona örlogsvarv uppbar tidigare fyllnadsarvode (1 800 kronor) utöver lön i lönegraden O 6, men denna befattning har numera besatts med

423 innehavare av en kommendörsbeställning i lönegraden O 7, i samband varmed arvodet bidragits. Tygmästarna i Vaxholms och Karlskrona fästningar, vilka befattningar äro avsedda för regementsofficerare ur kustartilleriet, hava genom 1936 års försvarsbeslut kommit i åtnjutande av särskilda fyllnadsarvoden å 1 020 kronor. Arvodena hava motiverats med det med tygmästarbefattningarna förenade stora ansvaret och arbetsbördan. I befattningen såsom uppbördsman vid skjutbanan å Karlskrona örlogsvarv utgår särskilt arvode å 900 kronor. Avdelningsföreståndaren vid torpedinskjutningsstationen å Karlskrona örlogsvarv uppbär särskilt arvode å 468 kronor. Avdelningsföreståndaren vid ingenjördepartementets arbetsgrupp »/A» vid Karlskrona örlogsvarv åtnjuter särskilt arvode å 600 kronor. Särskilt arvode å 348 kronor utgår till biträdet vid radiotelegrafverkstaden i Karlskrona. De fyra sistnämnda arvodena, vilka äro avsedda för flaggunderofficerare (lönegrad U0 3), hava avvägts med hänsyn till behovet att i respektive befattningar erhålla dugande krafter ur underofficerskåren. Till en såsom tillsyningsman vid flottans kruthus å Bergholmen kommenderad llaggunderofficer utgår alltsedan 1928 ett särskilt arvode å 1 320 kronor. Tidigare utgick ifrågavarande arvode med 870 kronor, vartill kom förmån av fri bostad, värderad till 450 kronor. Med ifrågavarande befattning äro förenade arbetsuppgifter, som fordra stor materielkännedom och mycket gott omdöme. Det har därför ansetts ligga i kronans intresse för bevarande av god ekonomi, att tillsyningsmannabefattningen trots de olägenheter, som äro förenade med nödtvungen bosättning ä Bergholmen, blir eftersökt av för densamma lämpade personer, vilket ansetts svårligen kunna bliva fallet, därest icke med befattningen förenas ett särskilt arvode. Chefen för materielavdelningen i flygförvaltningen, vilken befattning är avsedd för överste i lönegraden O 6, har genom 1936 ärs försvarsbeslut erhållit ett särskilt arvode å 1 800 kronor. Arvodet, varom förslag framlades i 1936 års försvarsproposition, motiverades där med hänvisning till de utomordentligt ansvarsfyllda uppgifter, som åvila denne avdelningschef. Jämväl cheferna för militårtekniska byrån och industribyrån, för vilka i propositionen icke föreslogos några fyllnadsarvoden, tillerkändes på förslag av särskilda utskottet vid 1936 års riksdag dylika arvoden a 1 800 kronor. g) A r v o d e n i v i s s a b e f a t t n i n g a r , v i l k a m e d f ö r a särskilt stor bundenhet i tjänstgöringen. Sedan en följd av år hava till vardera av 2 tillsyningsman, underofficerare, vid Karlskrona, respektive Stockholms örlogsstationers häkten och arrester utgått särskilt arvode med 174 kronor. Arvodesbeloppet utgjorde ursprungligen 150 kronor men uppräknades vid 1920-talets början med 16 %. Dessa arvoden hava ansetts motiverade med hänsyn därtill, att tillsyningsmännen i allmänhet få sin fritid i hög grad kringskuren. h) A r v o d e n m e d k a r a k t ä r a v r e p r e s e n t a t i o n s b i d r a g . Till styresmannen vid Åkers krutbruk utgår alltsedan år 1917 ett särskilt representationsbidrag såsom ersättning för vissa kostnader, vilka åsamkas styresmannen genom olika personers tjänstebesök vid krutbruket. Under dessa besök måste styresmannen tillhandahålla de besökande kost och logi, då hotell eller gästgivargård icke finnes i närheten. Med anledning härav hava på statens bekostnad en del gästrum anordnats i styresmannens bostad. Representationsbidraget utgick till en början med 750 kronor men förhöjdes liksom övriga särskilda ersättningar och arvoden

424 från och med år 1922 med 16 % eller till 870 kronor. Emellertid visade sig detta belopp efter hand otillräckligt, varför Kungl. Maj:t vid upprepade tillf ä'len nödgades anvisa särskilda medel till förstärkning av representationsbidraget. Pä framställning av Kungl. Maj:t medgav 1934 års riksdag en förhöjning av bidraget från 870 till 2 000 kronor, med vilket senare belopp bidraget numera utgår. Till chefen för Sydkustens marindistrikt, tillika befälhavande amiral i Karlskrona, vilken befattning är avsedd för en flaggman, utgår fyllnadsarvode med 3 480 kronor. Detta arvode, ursprungligen å 3 000 kronor, tillkom på 1880-talet i samband med att med stationsbefälhavarbefattningen i Karlskrona förenades överkommendantsämbetet därstädes. Arvodet ansågs erforderligt med hänsyn till såväl de ökade göromål av maktpåliggande och ansvarsfull beskaffenhet, överkommendanten skulle erhålla genom övertagande tillika av stationsbefälhavarbefattningen i Karlskrona, som ock de högre levnadskostnader, vilka voro oundgängliga för en ämbetsman i den ifrågavarande stationsbefälhavarens och överkommendantens ställning. Arvodet kvarstod sedermera med oförändrat belopp intill år 1922, för vilket år arvodet med rubrik »arvode till beställningshavare, som förordnas att samtidigt uppehålla befälhavande amirals- och stationsbefälhavarämbetena i Karlskrona; upptogs till ett med 16 % förhöjt belopp eller 3 480 kronor. Sistnämnda belopp har därefter årligen utgått. Marinförvaltningen har vid upprepade tillfällen gjort framställning om förhöjning av ifrågavarande arvode under åberopande av önskvärdheten att bereda befälhavande amiralen full ersättning för sådana med befälhavande amirals- och stationsbefälhavarämbetena förenade utgifter, som tillkommit för gagnande av statens intresse och fyllande av statens representationsplikt. —• Enligl inhämtade upplysningar torde arvodet i sin helhet åtgå för befälhavande amiralen sedan gammalt åvilande representationsförpliktelser, och arvodet lärer sålunda, ehuru det icke från början motiverats i främsta rummet såsom representationsbidrag, sedan länge i realiteten vara att anse såsom ett dylikt bidrag. Genom 1936 års försvarsbeslut har chefen för Västkustens marindistrikt tillerkänts ett årligt representationsbidrag å 1 020 kronor för bestridande av med befattningarna såsom marindistriktschef och chef för Göteborgs örlogsdepå följande representationsskyldighet såväl som andra kostnader i samband med främmande örlogsbesök. i) » R i s k a r v o d e n». I vissa befattningar, vilkas utövande medför särskilda risker, utgå vid sidan av lönen särskilda arvoden. Sålunda utgå särskilda arvoden a 468 kronor till ledaren av arbetena vid artilleriets huvudlaboratorium, å 1 000 kronor till en uppbördsman vid fyrverkslaboratoriet i Karlskrona samt å 660 kronor till föreståndaren för laboratoriet vid Mjöldammen. Vidare utgå till 2 beställningshavare vid flygvapnets försökscentral å Malmslätt särskilda arvoden å 1 200 kronor. j) V i s s a ansvarsarvoden. Alltsedan är 1929 utgår till vardera av 2 förrådsförvaltare vid de centrala flygverkstäderna (lönegrad UO 4) särskilt arvode a 900 kronor. Anledningen till dessa arvodens införande har varit, att ifrågavarande befattningshavare hava större förvaltningsansvar än övriga förrådsförvaltare. Under det att förrådsförvaltarna vid flygvapnets truppförband endast hava att taga befattning med materieluppbörden därstädes, åligger det nämligen förrådsförvaltarna vid flygverkstäderna att omhänderhava och svara för — förutom materieluppbörden — jämväl penninguppbörden vid flygverkstäderna. 1 1

Förrådsförvaltarna vid flygverkstäderna uppbära emellertid i anledning av penninguppbörden även felräkningspenningar med 300 kronor för år.

425 Enligt gällande reglemente för marinen skall vid vardera örlogsstationen finnas en läkaruppbörd. Denna uppbörd, vilken tidigare omhänderhades av förste läkaren, är från och med den 1 juli 1937 anförtrodd åt särskilda uppbördsmän. Såsom ersättning för det med läkaruppbörden sammanhängande ansvaret åtnjuta dessa uppbördsmän, vilka äro underofficerare vid flottan, särskilda arvoden å 300 kronor. I detta sammanhang må erinras om den i 13 kap. 4 § tilläggsbestämmelserna till de militära avlöningsreglementena intagna föreskriften om rätt i vissa fa'1 för icke intendenturutbildad beställningshavare att uppbära särskilt dagarvode under uppehållande av intendenturbefattning. 6. Arvoden för uppehållande av befattningar, som äro avsedda att skötas av officerare, underofficerare och civilmilitär personal såsom bisysslor vid sidan av den ordinarie beställningen eller den huvudbefattning, vari beställningshavaren placerats. Angående ifrågavarande arvoden finnes i officersavlöningsreglementet allenast cn generell föreskrift intagen (32 § 2 mom.). Uppgifter angående de särskilda arvodena återfinnas i vederbörliga stater eller arvodesförteckningar. I främsta rummet äro hit att hänföra de arvoden, som utgå i vissa vid försvarsväsendets undervisningsanstalter inrättade lärarbefattningar, vilka icke taga innehavarnas tjänstetid helt i anspråk. Dessa arvoden hava utmätts med belopp, avsedda att utgöra icke blott ersättning för förvärvandet av den särskilda kompetens, som kräves av vederbörande lärare, utan även en skälig gottgörelse för det vid sidan av vederbörandes huvudbefattning utförda arbetet. Arvodena hava graderats alltefter befattningarnas större eller mindre svårskötthet. Utöver nu nämnda arvoden upptagas i vederbörliga stater eller arvodesförteckningar ytterligare ett mindre antal bisysslearvoden vid försvarsväsendet. Samtliga hithörande arvoden finnas redovisade i härvid fogade Sammanställning D.

Sammanställning

A.

Arvoden enligt 36 § officersavlöningsreglementet (arvode motsvarande lön i vederbörande beställning). Arvode enligt lönegrad Försvarsstaben: 4 regementsofficerare O 5 el. O 4 3 kaptener 03 Infanteriinspektionen: 1 kapten 0 3 Krigsskolan: ,. . ~_ 1 kapten, adjutant OS 2 kaptener, komp.-chef e r . . . . . . 0 3 14nanter, kaptener, ryttmästare eller löjtl ä r a r e ' kadettofficerare resp.. 0 3 el. 0 2 Krigshögskolan: 1 kapten, adjutant 6 kaptener, lärare

0 3 O3

Artilleri- och ingenjörhögskolan: 1 kapten, adjutant 5 kaptener, lärare

0 3 03

Arvode enligt lönegrad Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet: 2 kaptener, lärare 0 3 1 kapten eller löjtnant, adjutant O 3 el. O 2 4

Ridskolan: ryttmästare, kaptener eller lojtnanter, lärare O 3 el. O 2

Arméns undemfficersskola: 1 kapten, adjutant 0 3 2 kaptener, kompanichefer 0 3 8 kaptener, ryttmästare eller löjtnanter, avdelningschefer O 3 el. O 2 Försvarsväsendets kemiska anstaii: 1 överstelöjtnant eller major, styresman O 5 el. O 4 1 kapten, arbetsofficer 0 3

426 Sammanställning B. Arvoden, vilka såsom förhöjning av lönen utgå i vissa såsom särskilda beställningar på stat uppförda befattningar, a. Arvoden, uppräknade i 31 § 1 mom. b. Arvoden enligt 31 § 2 mom. officersofficersavlöningsreglementet. avlöningsreglementet: Skilln. mellan nettolönerna i Chefen för arméstaben O 8 o. O 7 Chefen för marinstaben O 8 o. O 7 överstelöjtnant, tillika chef för krigshögskolan O 6 o. O 5 Överstelöjtnant, tillika chef för krigsskolan O 6 o. O 5 Överstelöjtnant, tillika chef för artilleri- och ingenjörhögskolanO 6 o. O 5 överstelöjtnant, tillika chef för skjutskolan för inf. o. kav O 6 o. O 5 Överstelöjtnant, tillika chef för artilleriets skjutskola O 6 o. O 5 Överstelöjtnant, tillika chef för arméns underofficersskola O 6 o. O 5 Major, tillika chef för ridskolan. .O 5 o. vederb.lönekl. i O 4

Fältlåkarkåren: Regementsläkare i Boden Bataljonsläkare i Boden

Arvodesbelopp kronor 1 170 1 170

Fältveterinårkåren: Regementsveterinären vid staben för övre Norrlands trupper

1 170

Garnisonssjukhuset i Stockholm: Överläkare, tillika chefläkare 1 .. .

1170 Marinens sjukhus i Karlskrona: Marinläkare av 1. graden, sjukhusläkare 8

1 170

Krigsskolan: Major, ställföreträdande chef

1 500

Sammanställning C. Arvoden såsom förhöjning av lönen för uppehållande av vissa befattningar som icke äro uppförda på stat såsom särskilda beställningar. a. Arvoden till personal i viss stabs-, Arvodesbelopp Kavalleriinspektionen: förvaltnings- och inspektionstjänst. kronor Försvarsstaben: 31 kompaniofficerare.

Arvodesbelopp kronor 600

Arméförvaltningens lygdepartemenl: 10 avdelningschefer, kompaniofficerare 8 ur truppförbanden beordrade officerare, som icke äro avdelningschefer Arméförvaltningens intendenturdepartement: 2 kompaniofficerare å centralbyrån Arméförvalln ingens tionsstyrelse: 4 avdelningschefer Infanieriinspeklionen: 4 kompaniofficerare. . . 1

600 600

fortifika600 600

1 kompaniofficer

600 Artilleriinspektionen: 7 kompaniofficerare. . .

600 Ingenjörinspektionen: 4 kompaniofficerare. . .

600 Trånginspektionen: 2 kompaniofficerare.

600 Sjukvårdsinspektionen: kompaniofficer

600 Marinförva Un ingen: 10 såsom detaljchefer tjänstgörande kompaniofficerare

600 Karlskrona örlogsvarv: 1 kompaniofficer i intendenturbefattning, sekreterare hos varvschefen

600 Befattningen är i staten för fältläkarkåren upptagen endast såsom regementsläkarbeställning; innehavaren erhåller emellertid fullmakt såsom överläkare vid garnisonssjukhuset. 2 Befattningarna äro ej uppförda såsom särskilda beställningar å sjukhusstaten; innehavarna av befattningarna erhålla emellertid fullmakt såsom sjukhusläkare.

427 b. A r v o d e n till personal, t j ä n s t g ö r a n d e i vissa t e k n i s k a befattningar.

Arméförvaltningens ment: 5 kontrollofficerare 1 kontrollunderofficer Arméförvaltningens departement: 3 kontrollofficerare

Arvodesbelopp kronor tygdeparie1 200 750 intendentur-

Tygdepartementets fabriker och anstalter: 1 arbetsofficer vid ammunitionsfabriken å Karlsborg t arbetsofficerare vid Åkers krutbruk, gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken på Marieberg 1 besiktningsofficer och 1 skottställningsofficer vid gevärsfaktoriet 1 skottställningsunderofficer vid gevärsfaktoriet och 1 besiktningsbiträde vid Åkers krutbruk. 2 besiktningsofficerare vid ammunitionsfabrikerna och 1 tygofficer vid Stockholms tygstation Marinförvaltn ingen: 1 kontrollofficer, tjänstgörande å artilleriavdelningen Karlskrona örlogsvarv: 1 kompaniofficer, tjänstgörande å artilleri departementet 1 kompaniofficer, tjänstgörande å torped- och mindepartementet Stockholms örlogsvarv: 1 kompaniofficer, tjänstgörande å artilleri-, torped- eller mindepartementet 1 kompaniofficer, tjänstgörande å artilleri-, torped- eller mindepartementet

1 500

Arvodesbelopp kronor Infanteritruppförbanden Köksföreståndare Furageuppbördsmän

282 el. 348 72 el. 144

Kava lleritrupp förbanden: Köksföreståndare Artilleritruppförbanden luftvärnet): Köksföreståndare Furageuppbördsmän

(inkl. 210 el. 282 210 el. 282

1 200 1 020 750 600

Ingenjör trupp förbanden: Köksföreståndare Furageuppbördsmän

30 el. 144 el. 210 210

Signalregementet: Köksföreståndare Furageuppbördsmän

210 210

Trångtruppförbanden: Köksföreståndare

1 200

600 600

c.

A r v o d e n till p e r s o n a l i företagsl e d a n d e befattningar. Arvodesbelopp kronor Tygdepartementets fabriker och anstalter: 3 styresmän vid tygdepartementets fabriker 2 400 Styresmannen för arméns centrala beklädnadsverkstad 1 500 Chefen för marinens centrala beklädnadsverkstad 1 200 Karlskrona örlogsvarv: Chefen för ingenjördepartementet

d. A r v o d e n till k ö k s f ö r e s t å n d a r e vid a r m é n o c h flygvapnet, f u r a g e u p p b ö r d s m ä n vid a r m é n s a m t u p p b ö r d s m ä n vid m a r i n e n s matinrättningar.

1 020

Karlskrona örlogsstation och örlogsvarv: 1 uppbördsman vid sjömanskårens matinrättning 1 uppbördsman vid skeppsgossekårens matinrättning 1 uppbördsman vid sjöreservens matinrättning

348 282 210

Stockholms örlogsstation och örlogsvarv: 1 uppbördsman vid sjömanskårens matinrättning 1 uppbördsman vid sjöreservens matinrättning

204 Göteborgs örlogsdepå: uppbördsman vid matinrättningen

1 Vaxholms kustartilleriregemente: 1 uppbördsman vid matinrättningen å Oscar-Fredriksborg 1 uppbördsman vid matinrättningen å Vaxholms k a s t e l i . . . . 1 uppbördsman vid matinrättningen å Siaröförtet 1 uppbördsman vid matinrättningen å Ängsholmsfortet

282 210 48 48

428 Arvodesbelopp kronor 1 uppbördsman vid matinrättningen vid batterivärn Torsberget eller Lagnöberg 48 3 uppbördsmän vid tillfällig förläggning av mineringsskolan eller av annan trupp under minst 2 månader 144 Karlskrona kustartilleriregemente: 1 uppbördsman vid matinrättningen i stadskasernen 1 uppbördsman vid matinrättningen å Kungsholms f o r t . . . . 1 uppbördsman vid matinrättningen å Västra Hästholms fort 2 uppbördsmän vid matinrättningarna å Almö, Aspö och Oscarsvärn Flygflottiljerna Köksföreståndare

282 210 144 144

(flygkrigsskolan): 210

e. A r v o d e n till k o m p a n i c h e f e r , avdeln i n g s c h e f e r , kadettofficerare, instruktionsofficerare, instruktionsingenjörer, lärare o c h repetitörer m. fl. vid förs v a r s v ä s e n d e t s undervisningsanstalter. Arvodesbelopp Krigsskolan: kronor Följande militära personal på aktiv stat vid skolan med arvoden motsvarande lön (jfr Sammanställning A): 1 kompanichef med skyldighet a t t meddela undervisning i krigslagar m. m 1 500 4 kadettofficerare ur infanteriet 1 kadettofficer ur kavalleriet med skyldighet att meddela undervisning i ridning m. m 1 kadettofficer ur a r t i l l e r i e t . . . . 1 förste lärare i krigskonst 1 andre lärare i krigskonst 1 förste lärare i vapenlära m. m. 1 andre lärare i vapenlära m. m. 1 förste lärare i topografi 1 lärare i gymnastik m. m 1 kompanichef, tillika l ä r a r e . . . . 1 lärare i krigskonst och topografi 1 kadettofficer Följande till tjänstgöring vid krigsskolan kommenderade militära personal: 3 kadettofficerare ur luftvärnsartilleriet resp. ingenjörtrupperna och trängen 4 kadettofficerare, tillika lärare

600 900 600 1 350 1 020 1 200 900 1 200 1 020 1 200 1 200 600

600 600

Arvodesbelopp Krigshögskolan: kronor Följande militära personal på aktiv stat vid skolan med arvoden motsvarande lön (jfr Sammanställning A): 2 lärare i taktik 1 400 1 lärare i generalstabstjänst 1 400 1 lärare i Sveriges strategiska förhållanden 1 400 1 lärare i krigshistoria 1 400 1 lärare i vapenlära 1 120 Följande till tjänstgöring vid krigshögskolan kommenderade militära personal: 2 repetitörer A r t i l l e r i - och i n g e n j ö r s h ö g skolan: Följande militära personal på aktiv stat vid skolan med arvoden motsvarande lön (jfr Sammanställning A): 1 lärare i artilleri vid högre artillerikursen 1 lärare i artilleri vid allmänna artillerikursen 1 lärare i befästningskonst 1 lärare i förbindelselära 1 förste lärare i krigskonst 1 lärare i krigskonst

2 760 2 760 2 760 2 760 1 740 1 740

Följande till tjänstgöring vid artilleri- och ingenjörhögskolan kommenderade militära personal: 5 repetitörer 600 S k j u t s k o l a n för i n f a n t e r i e t och k a v a l l e r i e t : Följande militära personal på aktiv stat vid skolan med arvoden motsvarande lön (jfr Sammanställning A): 2 förste lärare 1 avdelningschef

1 080 1 080

Följande till tjänstgöring vid skjulskolan för infanteriet och kavalleriet kommenderade militära personal: 1 förste lärare 8 andre lärare 9 repetitörer 1 lärare vid sergeantkursen 1 andre lärare vid sergeantkursen 2 repetitörer

1 080 540 200 400 180 60

Ridskolan: Följande militära personal på aktiv stat vid skolan med arvoden motsvarande lön (jfr Sammanställning A): 1 förste lärare i ridning

1 800

2 andre lärare i ridning 1 lärare i körning

Arvodesbelopp kronor 1 200 1 200

Arméns underofficersskola: Följande militära personal på aktiv stat vid skolan med arvoden motsvarande lön (jfr Sammanställning A): 2 kompanichefer 8 avdelningschefer

600 600

Sjökrigsskolan: 8 kadettofficerare 2 kadettofficerare (5 m å n a d e r ) . . . 1 kadettofficer (7 månader)

600 250 350

Flottans underofficersskola: 6 instruktionsofficerare och instruktionsingenjörer 600 Instruktionsofficerare, antalet ej fixerat ej fixerat Kustartilleriets underofficersskola: 2 instruktionsofficerare Flygvapnets kadettskola: 1 chef 4 kadettofficerare 1 kadettofficer, förste flyglärare 2 kadettofficerare 1 kadettofficer, förste flyglärare Flygvapnets aspirantskola: 1 chef 1 förste flyglärare Flygvapnets underofficersskola: 1 chef

Arvodesbelopp kronor Uppbördsman vid s k j u t b a n a n . . . 900 Avdelningsföreståndaren vid torpedinskjutningsstationen 468 Avdelningsföreståndaren vid ingenjördepartementets arbetsgrupp »IA» 600 Biträde vid radiotelegrafverkstaden 348 Stockholms örlogsvarv: Varvschefen Tillsyningsman vid flottans kruthus å Bergholmen

1 320

Vaxholms fästning: Tygmästaren

1 020

Karlskrona Tygmästaren

1 020

fästning:

Flygförvaltn ingen: Chefen för materielavdelningen . . . Chefen för militärtekniska byrån Chefen för industribyrån

1 800 1 800 1 800

600 1 440 390 390 240 240

1 440 720

1 440

g. A r v o d e n i vissa befattningar, v i l k a m e d f ö r a särskilt stor b u n d e n h e t i tjänstgöringen. Arvodesbelopp Karlskrona örlogsstation: kronor Tillsyningsman vid stationens häkte och arrester 174 Stockholms örlogsstation: Tillsyningsman vid stationens häkte och arrester h.

Arvodesbelopp kronor kommandoexpedi-

Flygvapnets tion: Chefen för flygvapnets kommandoexpedition

1 500

Sydkustens marindistrikt: Chefen för intendenturförvaltningen

1 020

Tygdepartementets anstalter:

480 600

Arvodesbelopp kronor fabriker och

Styresmannen vid Åkers krutbruk Sydkustens marindistrikt: Befälhavande amiralen i Karlskrona Västkustens marindistrikt: Chefen för Västkustens marindistrikt i.

174 A r v o d e n m e d karaktär av representationsbidrag.

f. Vissa f y l l n a d s a r v o d e n , a v s e d d a att u p p b r i n g a l ö n e n till l ä m p l i g t b e l o p p .

Karlskrona örlogsvarv: Specialingenjör av 2. eller 3 . graden, föreståndare för torpedverkstaden Specialingenjör av 3 . graden, verkstadsingenjör Underekipagemästaren

2 000

3 480

1 020

»Riskarvoden».

Tygdepartementets fabriker och anstalter: Ledaren av arbetena vid artilleriets huvudlaboratorium

430 Arvodesbelopp kronor Karlskrona

örlogsvarv:

Uppbördsman vid fyrverkslaboratoriet

Arvodesbelopp kronor

1 000

Flygförvaltningen: 2 beställningshavare vid försökscentralen

2 förrådsförvaltare vid de centrala flygverkstäderna 2 uppbördsmän vid örlogsstationernas läkaruppbörder

j. Vaxholms

fästning:

Föreståndaren för laboratoriet vid Mjöldammen

i 200

Vissa a n s v a r s a r v o d e n . 900 300

Sammanställning D. Arvoden för uppehållande av befattningar, som äro avsedda att skötas av officerare, underofficerare eller civilmilitär personal såsom bisysslor vid sidan av ordinarie tjänst. a. Vissa l ä r a r a r v o d e n m . in.: Arvodesbelopp Krigsskolan: kronor förste lärare i krigsbyggnadskonst 1 200 andre lärare i krigsbyggnadskonst 900 andre lärare i topografi 900 förste lärare i militärförvaltning 720 andre lärare i militärförvaltning 600 lärare i motortjänst, resp. luftkrigskonst och signaltjänst 500 Krigshögskolan: 1 lärare i krigsbyggnadskonst. . . . 1 050 1 s> » signalväsendet 630 1 » » luftkrigskonst 1 400 1 » » militärförvaltning 910 1 » » härordningslära 560 1 » »sjökrigskonst 770 2 biträdande lärare i taktik 1 000 2 lärare i ridning 480 1 repetitör (i generalstabstjänst) 600 Artilleri- och ingenjörhögskolan: 1 andre lärare i k r i g s k o n s t . . . . 1 tredje lärare i k r i g s k o n s t . . . . 1 lärare i sprängteknik 1 lärare i artilleriets fältmättjänst m. m. 1 lärare i byggnadskonst m. m. 2 biträdande lärare i krigskonst Artilleriels 2 lärare

1200 1 200 360 300 1 680 300

skjutskola:

Arméns underofficersskola: 1 lärare ur intendenturkåren Sjökrigshögskolan: 1 lärare i strategi 1 > » strategi 1 * » taktik 1 » » taktik

180 600 1 400 1 750 1 575 525

Arvodesbelopp kronor 1 lärare i taktik 1 400 1 » » marinorganisationslära och stabstjänst 875 1 » kustfästningslära 525 1 1 750 1 1 925 1 förbindelselära. 350 1 700 1 artilleri. 875 1 2 800 1 » torpedlära 525 1 » minlära 875 1 » skeppsbyggnadslära. 525 1 » lantkrigskonst 875 1 525 » lantkrigskonst 1 525 » luftkrigskonst 1 » » 350 Repetitör högst 116 månad Sjökrigsskolan: kadettingenj örer. läkare lärare förbindelselära förvaltningstjänst handvapentjänst luftkrigskonst maskinlära ni inlära navigation organisationslära m. m. organisationslära m. m. sjökrigskonst skeppsbyggeri torpedlära vapenlära förvaltningstjänst organisationslära m. m. reglementen sjökrigskonst allmän befälsutbildning

200 020 175 75 600 175 350 350 750 225 150 050 525 350 700 375 150 150 175 75

431 Arvodesbelopp kronor 1 lärare i befästningskonst och topografi 350 1 » » förvaltningstjänst 75 1 > o handvapentjänst 450 1 » » kustfästningslära 1 050 1 » »lantkrigskonst 700 1 » •> luft krigskonst 175 1 % » maskinlära 350 1 » » minlära 963 1 > » navigation 350 1 « » organisationslära m. m. 300 1 » » sjökrigskonst 525 1 » » vapenlära 1 750 1 » » befälstjänstgöring 150 1 » » elektroteknik 350 1 »> i signalering 450 1 ' » förvaltningstjänst 300 1 » t handvapentjänst 150 1 > » minlära 350 1 * i navigation 150 1 » » organisationslära 600 1 > >> sjökrigskonst 900 1 » » artilleri 450 1 » » förvaltningstjänst 525 1 > » organisationslära m . m . 225 1 > » reglementen 225 1 » ;> gymnastik och vapenföring 800 Flygvapnets

kadettskola:

1 lärare i flyglära vid officerskursen 1 » » motorlära vid officerskursen 1 •> » militär hälsolära vid officerskursen 1 » » militärförvaltningslära vid officerskursen 1 » » flyglära vid reservofficerskursen 1 > » motorlära vid reservofficerskursen 1 • » militär hälsolära vid reservofficerskursen...

Flygvapnets aspirantskola: 24 andre flyglärare 2 lärare i flyglära

300 180 60 150 120 120 30

540 300

Arvodesbelopp kronor Flygvapnets underofficersskola: 1 lärare i flygplanlära 570 1 » » motorlära 120 1 » » verkstadstjänst 720 1 » » expeditionstjänst 140 1 t » motorlära 360 1 » » förvaltningstjänst 300 1 » » expeditionstjänst 80 1 » » verkstadsbokföring.... 140 1 » » förrådsbokföring 100 b. Diverse b i s y s s l e a r v o d e n : Arvodesbelopp kronor Arméförvaltningens forlifikationsslyrelse: 1 skjutbaneofficer 1 410 7. arméfördelningen: För uppbörden och redovisningen vid Råbelöv

348 III. arméfördelningen: Tillsyningsman å skansen Kronan Brandchefen å Karlsborg

120 720

IV. arméfördelningen: För sjukvårdens bestridande vid Göta livgardes fästningsbataljon

2 920

Övre Norrlands trupper: Brandchef vid Bodens f ä s t n i n g . . .

468 Väg- och valtenbyggnadskårens chefsexpedition: Adjutant ur ingenjörtrupperna . .

900 Marinförvaltningen: Chefen för fortifikationsavdelningen (tillika chef för befästningsbyrån i arméförvaltningens fortifikationsstyrelse)

1 170

Karlskrona eller Stockholms örlogsvarv: Mariningenjör, ledare av specialkurs å tekniska högskolan

432 Tabell, utvisande vid olika indexlägen löneförbättringens storlek i hela krontal (ckiperingsoch löneplan UO

I = index 156/157; II = index 162/163; III = index 168/16» O Lönegrad och löneklass

A I

II

Oa 1:1 1:2 1:3

300 354 804

325 381 844

Oa 2:3 2:4 2: 5 2: 6

360 330 300 294 876 378 228 288 420 555

B III

C

D

E

I

II

III

I

II

f f

i

347 405 901

312 354 840

321 377 878

342 401 916

312 354 858

324 382 901

349 397 932

312 354 876

381 342 316 314 932 404

403 367 344 334 970 430

348 318 288 270 888 354

374 348 309 296 933 387

400 366 331 322 978 420

348 318 276 270 906 354

367 340 303 302 957 381

398 363 330 322 997 409

348J

30Ö 278 258 912 342

236 297 429 552

262 333 465 600

192 258 366 477

225 289 396 519

246 319 439 562

174 243 339 438

201 280 376 475

241 306 414 512

168 228 312 399

I

II

340 396 874

312 354 822

329 385 867

376 349 322 320 919 409

406 369 345 334 952 442

348 318 288 282 882 366

247 317 449 596

280 347 490 637

210 273 393 516

III

III O

2: 7 II -"• ' » 2 Oa 3:7 3:8 3:9 3: 10 Oa 4:10

r t s

I

4:12

—429 —411 —394 —468 —456 — 4 3 2 —507 —488 —469 —546 —532 —519 —585 306 345 384 267 301 346 228 268 309 189 224 259 150 —354 —339 —312 —393 —370 —349 —420 —391 —362 —435 —399 —364 —450 381 418 467 342 385 429 315 366 416 300 357 415 285

Oa 5: 12 5: 13 5: 14

—255 —217 —180 —270 —226 —182 —285 —234 —183 —300 —242 —184 —315 225 276 328 210 268 326 195 260 325 180 252 324 165 705 771 837 690 762 834 675 747 819 660 732 804 645

Oa 6: 15

—210

4:ll{!

— 1 3 8 — 66 — 2 2 5 — 1 5 3 — 81 — 2 4 0 — 1 6 8 — 96 — 2 5 5 — 1 8 3 — 1 1 1 — 2 7 0 U

UOl: 1 1:2 1:3 1:4

a d

c

r

342 324 306 288 324 234

367 344 333 312 346 249

379 364 349 324 368 265

348 324 306 288 312 219

376 348 325 304 339 239

393 360 346 321 365 259

354 324 306 288 312 216

374 352 330 309 331 229

394 368 342 318 363 255

372 324 306 276 312 201

384 343 322 301 336 232

407 363 350 327 361 250

378 324 300 270 312 198

U 0 2:3 2:4 2:5 2:6 2:7

306 288 324 330 336

333 312 346 362 354

349 324 368 382 384

306 288 324 330 327

325 304 339 355 362

346 333 365 380 385

306 288 312 330 330

330 309 343 348 358

354 330 363 378 387

306 288 312 318 333

334 301 336 353 355

350 327 361 376 377

306 270 312 318 324

U O 3:5 3:6 3:7 3:8 3:9

324 342 336 342 336

346 362 366 358 361

368 382 384 385 388

324 330 339 330 324

339 355 362 351 355

365 380 385 385 387

324 330 330 330 324

343 360 358 357 349

363 378 387 384 375

312 330 333 318 312

336 353 355 351 343

361 376 389 372 375

312 318 336 318 312

««{!

1 Belappen a vse lojt nant, so m tillllört nuvarande högsta löneklasseix (löne klass 6) mer än 3 år nen sonn ej åtnjuter tillfällig 1öneförbättring. 2 Bel »ppen a vse lojt nant, so m åtn. uter tillfällig 1öneför bättrir«• 3 Bel jppen a vse ma.or, soni enligt såväl nuvaran le regi er soni förskiget si:ulle placeras i lönekis ss 11. * Bel3ppen a vse m a jor, sora enligt förslaget skul e plac eras ilöneklass 11 i stållet föi löneklas s 12 enligt nuvärande regler.

433 Bilaga 8. »draget ej medräknat) enligt lönekommitténs förslag till löneplan Oa för officerare pr underofficerare. hdexlägena antagas passerade under en stigande prisrörelse. ' r u

p

P F

II

I

III

c r a r e. 328 312 345

G

H

II

III

I

II

III

I

II

Lönegrad och löneklass

I III

I

II

300 360 954

III

405 959

354 894

331 378 934

352 402 975

312 354 912

335 382 957

347 398 990

312 354 930

339 354 374 406 967 1017

318 337 384 409 996 1039

Oa 1: 1 1:2 1:3

372 395 334 361 296 328 284 322 958 1 015 376 409

348 306 276 258 930 330

364 393 327 360 301 327 290 310 982 1 023 370 399

336 306 264 246 936 330

369 390 331 358 295 314 271 310 982 1 041 352 387

336 294 264 246 954 336

361 387 360 390 421 325 356 330 366 390 288 313 312 342 372 266 298 312 337 375 995 1 048 1 038 1 086 1 146 365 406 420 456 492

Oa 2:3 2:4 2:5 2:6

190 260 344 431

150 225 285 360

178 252 324 399

132 210 258 321

166 244 303 354

114 195 231 282

143 223 271 322

373 912

223 305 388 475

207 291 363 438

189 277 337 400

172 264 312 362

198 288 324 375

234 323 371 422

270 359 406 469

1} 2:7 Oa 3: 7 3: 8 3:9 3: 10

— 5 6 4 — 5 4 4 — 6 0 0 — 5 7 3 —546 — 6 1 5 — 5 8 1 — 5 4 7 — 6 3 0 — 5 8 9 — 5 4 9 — 5 2 5 — 4 7 7 — 4 3 0

Oa 4:10 232 120 175 231 105 167 229 210 279 348 •1 — 4 0 8 — 3 6 6 — 4 6 5 — 4 1 5 —367 — 4 8 0 — 4 2 4 — 3 6 8 — 4 9 5 — 4 3 2 — 3 7 0 — 3 9 0 — 3 2 1 — 2 5 2 4} 4:11 349 413 270 340 411 255 327 399 240 312 384 345 417 489 4: 12 192

— 2 5 0 — 1 8 6 — 3 3 0 — 2 5 9 —188 — 3 4 5 — 2 7 3 — 2 0 1 — 3 6 0 — 2 8 8 — 2 1 6 — 2 5 5 — 1 8 3 — 1 1 1

237 717

309 789

150 630

222 702

294 774

135 615

207 687

279 759

— 1 9 8 — 1 2 6 — 2 8 5 — 2 1 3 —141 — 3 0 0 — 2 2 8 — 1 5 6 —

120 600 75 —

Oa 5: 12

192 672

264 744

225 705

297 777

369 849

5: 14

294 Oa

6: 15

5: 13

f l

i

393 347 326 306 329 222

420 371 346 324 358 246

384 324 306 276 300 195

403 351 330 298 322 211

421 366 343 321 356 229

390 324 306 276 300 180

412 355 322 303 327 202

435 374 351 318 354 225

396 324 306 276 300 189

422 346 327 295 319 216

448 369 348 315 351 232

384 318 312 294 330 228

414 345 336 318 355 248

431 371 349 342 379 280

UOl: 1 1:2 1:3 1:4 6 1 1:5 6{

326 306 329 346 351

346 324 358 374 379

306 276 312 318 327

330 298 334 339 359

355 321 356 372 379

306 276 300 318 330

334 303 327 344 355

351 318 354 358 381

306 276 300 306 321

327 295 319 337 352

348 327 351 357 383

312 294 330 342 366

336 318 355 378 402

361 342 379 403 427

U 0 2:3 2:4 2:5 2: 6 2: 7

341 346 363 344 337

358 374 391 370 363

312 318 327 306 300

334 339 359 337 331

356 372 379 370 363

312 318 330 306 300

327 344 355 331 325

354 370 381 357 351

300 306 333 294 288

331 337 352 325 319

351 369 383 356 351

330 342 378 348 354

355 378 402 384 391

391 403 427 409 417

U O 3: 5 3:6 3:7

i3

e

r

a

r e.

3: 8

3:9

Bel öppen avse (;n i h ögsta leneklassen pl acerad sergesint elle runde .rofficer av 2 graden,

v ilken e j åtnjtiter ti llfällig lönef irbättring. 6

Be]öppen avse sergea at elle r underofficer av "i!. graden, vilken åt njuter tillfällig löne-

ferbättring. 1länsyri har tagits till det särs!ulda 1 Jnetilkigg, sem enl igt de av ko mmittén fereslag na bestämm jlserna skull*i utgå till så dan b eställningsha vare.

28—817659

434 Tabell,

utvisande

vid

olika indexlägcn löneförbättringens storlek i hela krontal för officerare och löneplan UO IV = index 166/167 vid stigande levnadskostnader; O r t s -

Lönegrad och löneklass IV

c

B

A V

D

IV

V

IV

V

IV

273 317 818

366 425 940

276 322 841

373 433 968

0 V f

f

i -

Oa 1: 1 1:2 1:3

277 321 784

364 420 898

281 325 807

371 429 925

Oa 2 : 3 2:4 2:5 2:6

316 277 238 224 823 313

430 405 381 382 1 000 490

309 270 232 218 836 296

427 403 380 382 1018 478

314 264 225 200 837 279

436 402 379 370 1 026 468

307 256 219 194 849 273

434 399 378 370 1 045 469

Oa 3 : 7 3:8 3:9 3: 10

151 209 329 464

328 407 550 709

128 189 297 420

310 393 525 672

117 169 264 375

306 379 499 634

93 160 244 331

289 378 486 596

Oa 4: 10 4:12

—567 189 —495 262

—322 456 —228 551

—612 145 —538 217

—360 418 —265 513

—656 100 —559 198

—397 381 —278 500

—700 56 -567 189

—435 343 —280 499

Oa 5: 12 5: 13 5: 14

—385 108 603

— 96 412 921

—394 100 594

— 98 410 918

—402 92 579

— 99 409 903

—410 84 564

—100 408 888

Oa 6: 15

—306

—321

—336

— 12

—351

— 27

UO 1: 1 1:2 1:3 1:4

319 296 273 252 274 177

403 388 373 360 392 301

328 300 265 244 267 167

417 396 370 357 389 295

326 292 270 237 271 157

418 392 378 354 399 291

336 295 262 229 264 148

431 399 374 351 397 286

UO 2: 3 2:4 2:5 2:6 2: 7

273 252 286 290 282

373 360 404 418 420

277 244 279 283 278'

382 357 401 416 421

270 237 271 276 274

378 354 399 414 423

274 241 264 269 271

386 363 397 412 425

UO 3 : 5 3:6 3:7 3:8 3:9

286 290 282 286 277

404 418 420 433 436

279 283 278 267 259

401 416 421 421 423

271 276 274 261 253

399 414 423 420 423

264 269 271 255 247

397 412 425 420 423

2- 7 i

4: l l { 4

U n d e r -

l:5p

1 Beloppen avse löjtnant, som tillhört nuvarande hc»gsta löne klassen ( löneklass 6) mer än 3 år men som ej åtnjuter tillfällig löneförbättring. 2 Beloppen avse löjtnant, som åtnjuter tillfällig löne] örbättrin g3 Beloppen avse major, som enligt såväl nuvarande regler sor n förslage t skulle placeras i löneklass 11. 4 Beloppen avse major, som enligt förslaget skulle placeras löneklas s 11 i stället för löneklass 12 enligt nuvarande regler.

435 (ekiperingsbidraget ej m e d r ä k n a t ) enligt för underofficerare (forts.)

lönekommitténs

förslag till löneplan Oa

V = index 166/167 vid fallande levnadskostnader. g r u p p

H

G

F

E

V

V

IV

V

IV

Lönegrad och löneklass

I

V

IV

280 313 852

381 429 983

376 271 318 438 874 1 011

383 275 310 434 885 1 026

279 390 314 442 907 1053

258 373 312 445 924 1 075

Oa 1: 1 1:2 1:3

431 300 397 250 376 212 370 188 862 1 063 457 256

429 292 243 396 205 375 182 370 874 1 083 250 459

285 426 235 394 199 374 163 358 874 1 089 232 447

289 435 229 392 180 361 158 358 887 1 108 245 466

457 306 270 438 234 420 217 423 966 1 194 324 552

Oa 2: 3 2:4 2: 5 2: 6

102 179 215 254

330 431 490 553

Oa 3:7 3:8 3:9 3: 10

—732 —460 —741 —462 —749 —463 —757 —465 —645 —346

Oa 4: 10

82 140 212 287 24

283 365 460 559 318

58 120 180 243 16

267 351 435 522 316

34 100 147 198

249 337 409 484 315

23 91 115 154

244 336 384 446 313

IV

v

IV

—576 —282 —583 — 283 —592 —284 —600 —286 —489 —168

—418 —102 —427 —

69 549 —366 —

393 873

54 534

2: 7

4: 11

4: 12

104 —441 —117 —456 —132 —351

495 378 858

159 39 519

42 —381 — 57 —396 —

24 504

348 828

129 609

—27 453 933

Oa 5: 12 5: 13 5: 14

72 —171

378 Oa 6: 15

363 843

o f f i c e r a r e

345 287 266 234 257 138

444 395 382 360 394 282

355 291 258 226 250 127

457 402 379 357 392 277

352 283 262 219 243 118

459 398 387 354 390 273

362 286 255 223 235 120

472 405 384 363 387 280

354 273 252 234 271 164

467 395 385 378 427 328

UO 1: 1 1:2 1:3 1:4

266 234 257 262 267

382 360 394 410 427

258 226 250 255 263

379 357 392 408 427

262 231 243 248 259

387 366 390 406 429

255 223 235 241 256

384 363 387 405 431

264 234 271 282 294

397 378 427 451 475

UO 2: 3 2:4 2:5 2: 6 2:7

257 262 267 248 241

394 410 427 418 423

250 255 263 241 223

392 408 427 418 411

255 248 259 235 217

402 406 429 417 411

247 241 256 217 211

399 405 431 404 411

271 282 306 276 271

427 451 487 469 477

UO 3: 5 3:6 3:7 3:8 3:9

5 Beloppen avse en i högsta löneklassen placerad sergeant eller underofficer av 2. graden, vilken ej åtnjuter tillfällig löneförbättring. 6 Beloppen avse sergeant eller underofficer av 2. graden, vilken åtnjuter tillfällig löneförbättring. Hänsyn har tagits till det särskilda lönetillägg, som enligt de av kommittén föreslagna bestämmelserna skulle utgå till sådan beställningshavare.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till Konungen Inledning

3 7

Vissa för lönesättningen betydelsefulla principfrågor

11 Anställningsformer. Löneförhållanden för fänrikar Den militära lönenivån. Löneplaner för försvarsväsendets beställningshavare

18 34

Det militära arvodesväsendet Beställningshavares rätt till sjukvård. Läkarvårdsorganisationens anordnande

66 84

Beställningshavares rätt att från kronans förråd utbekomma förnödenheter m. m

96 Lönenämnd. De militära löneärendenas beredning inom Kungl. Maj:ts kansli 107 Avlöningsförhållandena för beställningshavare å övergångsstat Specialmotivering till militära avlöningsreglementet Inledning. s t ål l ning

Reglementets

1 a v cl. Allmänna 1 §. 2 §. 3 §. 4 §. 2 au d.

b e nä m n i n g

och

116 128 u p p128

bestämmelser

129 Reglementets tillämpningsområde m. m 129 Avlöning 132 Tjänstgöringsföreskrifter, förflyttningsskyldighet m. m. . . 132 Förening av tjänster m. m 134 Ordinarie

beställningshavare

1 kap. Löneplaner och löneklassplacering 5 §. Löneplaner 6 §. Lönegrader och löneklasser

138 138 138

Gemensamma, bestämmelser om löneklassplac e r i n g m. m. (7—1 0 § §) 141 Inledning 141 7 §. Begynnelselön och löneklassuppflyttning 148 8 §. Löneklassplacering vid befordran inom samma löneplan 149

437 Sid.

9 §. Löneklassplacering vid övergång till annan löneplan . . . . 150 10 §. Avlöning vid förflyttning m. m 152 Särskilda bestämmelser om löneklassplacering för beställningshavare, tillhörande l ö n e p l a n e r n a O a o c h U O ( 1 1 — 1 3 § §) 152 11 §. Löneklassplacering vid befordran från beställning såsom extra ordinarie fänrik 152 12 §. Löneklassplacering vid befordran till lägsta underofficersbeställning 152 13 §. Löneklassplacering vid övergång från reservstat eller reserv m. m 156 Särskilda bestämmelser om ring för b e s t ä l l n i n g s h a v a r e , n e p l a n G a (14 o c h 1 5 § §)

löneklassplacet i l l h ö r a n d e lö158

14 §. Löneklassplacering vid övergång från befattning, som icke avses i reglementet, m. m 158 15 §. Undantagsbestämmelser om löneklassplacering 159 2 kap. 16 §. 17 §. 18 §. 19 §. 20 §. 21 §. 22 §. 23 §. 3 kap. 24 §. 25 §. 26 §. 27 §. 28 §. 29 §. 30 §. 31 §. 32 §. 33 §.

Semester

och tjänstledighet

159 Semester Tjänstledighetsavdrag Tjänstledighet för offentligt uppdrag Tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m. . . Tjänstledighet till följd av sjukdom m. m Tjänstledighet för enskild angelägenhet Nedsättning av tjänstgöringstid Avstängning från tjänstgöring m. m

159 163 163 165 166 167 169 169

Fasta lönetillägg

och särskilda

ersättningar

Kallortstillägg Vikariatsersättning och vikariatslön Sjötillägg m. m Flygtillägg m. m Reseersättning Tjänstgöringstraktamente Mässpenningar m. m Ersättning för flyttningskostnad Felräkningspenningar Vissa arvoden och särskilda ersättningar m. m

169 170 183 204 214 214 214 214 215 215

438 Sid.

4 kap. Rörligt 34—36 §§ 5 kap. Sjukvård 37—45 §§

tillägg

218 218

och begravningshjälp

6 kap. Tjänstebostad 46—49 §§ 7 kap. Ekiperingshjälp 50—53 §§

218 218

m. m

221 221

och årligt ekiperingsbidrag

m. m

224 224

k

3 avd. Extra ordinarie fänrikar 54 §. Löneplan för extra ordinarie fänrikar 55 §. Ekiperingshjälp 56 §. Tillämpning av vissa bestämmelser i 2 avd

231 231 231 231

4 avd. Lo ne nämnd 57 §

231 231

5 avd.

Reglementets

tillämplighet

58 § T j ä n s t e f ö r t e c k ni n g e n

231 231 233

Övergångsanordningar 236 Ändring i gällande pensionsbestämmelser för försvarsväsendets personal 243 Kostnadsberäkningar 244 Förslag till militärt avlöningsreglemente jämte tjänsteförteckning . . . . 251 Kommitténs hemställan 288 Särskilda yttranden av personalrepresentanterna 289 Bilagor till betänkandet. Bilaga 1. 1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för personal å aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet i fredstid (militära avlöningsreglementet) 307 Bilaga 2. P. M. ang. vissa statistiska uppgifter rörande personalbeståndet vid försvarsväsendet 330 Bilaga 3. Översikt över det militära lönesystemets utveckling 345 Bilaga 4. Jämförelse beträffande lönebelopp för befattningshavare vid vissa statliga förvaltningsgrenar dels före 1918—1921 års tillfälliga löneregleringar inom statsförvaltningen, dels ock efter genomförandet av nämnda löneregleringar 379 Bilaga 5. P. M. ang. sjötillägg åt beställningshavare vid marinen . . . . 381

439 Sid.

Bilaga 6. P. M. ang. särskilda förmåner under flygtjänstgöring m. m. 391 Bilaga 7. P. M. ang. arvoden till ordinarie personal vid försvarsväsendet 411 Bilaga 8. Tabell, utvisande vid olika indexlägen löneförbättringens storlek i hela krontal enligt lönekommitténs förslag till löneplan Oa för officerare och löneplan UO för underofficerare 432

Statens offentliga utredningar 1938 Systematisk (Siffrorna

förteckning

inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning,. Rättsskipning. Fångvård. Den statliga egnahemsverksamheten. [34] Betänkande med förslag till ändringar i arrendelagstiftRiktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehåll och av- ningen. [38] betalningsköp. [llj Betänkande med förslag till lotteriförordning m. m. [17] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till lag om frivillig pensioneUtredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge med ring av i enskild tjänst anställda m. m. [18] förslag till åtgärder för höjande av näringens bärBetänkande med förslag till reformerad hyreslagstiftning. kraft. 1. Förberedande undersökningar och uttalanden. [22] [53] Betänkande med förslag till lag om villkorlig frigivning m. m. [25] Industri. Betänkande med förslag till trafikförsäkringslag jämte Byggnadsindustrien i Sverige. 1. Allmän översikt, yttdärmed sammanhängande författningar. [27] randen och förslag. [10] 2. Arbetsgivares och löntaBetänkande med förslag rörande djurskyddslagstiftning. gares inkomster. [3] 3. Arbetslöshetens omfattning och [361 växlingar. [4] Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk. 1. LagBelänkande jämte lagförslag ang. lärlingsutbildningen intext. [43] 2. Motiv m. m. [44] om hantverket och den mindre industrien. [30] Normalbestämmelser för järnkonstruktioner till byggStatsförfattning. Allmän statsförvaltning. nadsverk (järnbestämmelser). [37] Handel och sjöfart.

Kommunalförvaltning.

Betänkande med utredning och förslag ang. åtgärder till den svenska exportnäringens främjande. [42]

Statens och kommunernas finansväsen.

Kommunikationsväsen.

Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruks- Betänkande med förslag till lag om enskilda vägar fastighet å landsbygden enligt beredningsnämndernas m. m [23] förslag vid 1938 års allmänna fastighetstaxering. [12] 1936 å r s järnvägskommitté. Betänkande rörande åtgärder 1936 å r s uppbördskommitté. Betänkande med förslag till för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet. [28] omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokförin- Försöksutredning beträffande omfattningen av yrkesgen m. m. Del 1. Uppbördsväsendet. [46] Del 2. mässig godstrafik med automobil eller släpvagn under Folkbokföringen. [41] Del 3. Organisation och kostnaår 1937. [31] der. [48] Betänkande med förslag till statliga åtgärder för stödUppbörds- och folkbokföringsreformen. [51] jande av privatflygningens utveckling i Sverige. [39] 1936 å r s lönekommitté. Betänkande med förslag till ickeBank-, kredit- och penningväsen. ordinariereglemente. [52] 1936 års lönekommitté. Betänkande med förslag till miFörsäkringsväsen. litärt avlöningsreglemente. [55]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Polltl. Betänkande ang. omorganisation av polisskolan i Stockholm m. m. [1]

Förslag till revision av den svenska kyrkohandboken. [2] 1936 å r s yrkesskolsakkunniga. Betänkande med förslag rörande omorganisation av vissa delar av tekniska Nationalekonomi och socialpolitik. skolan i Stockholm. [8] Betänkande och förslag ang. skolöverstyrelsens organisaBetänkande i näringsfrågan. [6] tion. [14] Betänkande ang. barnbeklädnadsbidrag m. m. [7] Betänkande ang. förvärvsarbetande kvinnors rättsliga Betänkande och förslag ang. verksamheten vid kungl. dramatiska teatern, dess förvaltning och ledning. [16] ställning vid äktenskap och barnsbörd. [13] Betänkande med utredning och förslag ang. centrala Betänkande ang. »landsbygdens avfolkning». [15] verkstadsskolor m. m. [26] Yttrande med socialetiska synpunkter på befolkningsfråBetänkande med utredning och förslag ang. intagning av gan. [19] elever i första klassen av de allmänna läroverken och Betänkande ang. barnkrubbor och sommarkolonier m. m. med dem jämförliga läroanstalter. [29] [20] Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 1. [21] Betänkande med utredning och förslag ang. begynnelsespråket i realskolan. [32] Betänkande med vissa demografiska utredningar. [24] Betänkande med utredning och förslag rörande statsbi- Betänkande och förslag rörande den andliga vården drag till anordnande av bostäder åt åldringar och än- inom försvarsväsendet. [33] Betänkande och förslag ang. utsträckning av den årkor i s. k. pensionärshem. [40] liga lästiden vid folkskolan m. m. [35] Betänkande med förslag ang. reglering av strandbebvg1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med förslag ang. gelsen m. m. [45] utbildningen av lärare i teckning och i slöjd samt för Betänkande ang. gift kvinnas förvärvsarbete m. m. [47] yrkesundervisningen. [49] Betänkande ang. utbildningen av lärare vid de allmänna Hälso- och sjukvård. läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. [50] Betänkande med utredning och förslag ang. överstyrelse för yrkesutbildning. [54] Allmänt näringsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Försvarsväsen.

Betänkande med utredning och förslag rörande produktions och avsättningsförhållandena inom trädgårdsnäringen. [5]

Utlåtande rörande flottans fartygstyper m. m. [9]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

I d u n s tryckeri aktiebolag Esselte ab. Stockholm 1938 817659