Betänkande med förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1941:10 FINANSDEPARTEMENTET

1938 ÅRS PENSIONSSAKKUNNIGA

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

ALLMÄNNA TJÄNSTE- OCH FAMILJEPENSIONSREGLEMENTEN

S T O C K H O L M 1 9

4 1

Statens offentliga utredningar 1941 K r o n o l o g i s k

Sociala f örsvarsberedskapskommittén. Betänkande. Del 3. Förslag till krigspensionsförordning m. m. Beckman. 120 s. .Fö. Betänkande med förslag rörande restaureringen av Uppsala domkyrka. Uppsala, Almqvist & Wiksell. 82 s. 16 pl. E. Åtgärder för bekämpande av homosexualitetens sambällsfarliga yttringar. Norstedt. 58 s. Ju. Utredning angående byggnadskostnaderna. Beckman, viij, 386 s. S. Betänkande med allmänna riktlinjer för åstadkommande av tidigare inbetalning av utskylder. Del 1. Marcus. 522 s. Fl.

f ö r t e c k n i n g Betänkande med allmänna riktlinjer för åstadkommande av tidigare inbetalning av utskylder. I>el 2. Marcus. 143 s. Fi. Förslag till rättegångsbalk av Kungl. Maj:t den 14 februari 1941 godkänt såsom grundval för processlagberedningens fortsatta verksamhet. Norstedt, iv, 530 s. Ju. Lagberedningens förslag till lag om aktiebolag ia. m. 1. Lagtext. Norstedt, vij, 141 s. Ju. Lagberedningens förslag till lag om aktiebolag ia. m. 2. Motiv. Norstedt. 720 s. Ju. 10. 1938 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen. Marcus. 435 s. -Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives,är tryckorten Stockho m. Bokstäverna med fetstil uteöra begynnelsebokstäverna till det departement under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . jorXuksdepartementet Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1941:10 FINANSDEPARTEMENTET

1938 ÅRS PENSIONSSAKKUNNIGA

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

ALLMÄNNA TJÄNSTE- OCH FAMILJEPENSIONSREGLEMENTEN

STOCKHOLM

1941 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 417092

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

Genom beslut den 17 juni 1938 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag rörande revision av gällande lagstiftning om tjänste- och familjepension för statstjänstemän. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade Herr Statsrådet samma dag expeditionschefen i finansdepartementet E. A. Westling, ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören E. Andersson i Bollnäs samt dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, möbelsnickaren C. R. Jansson i Falun att såsom sakkunniga verkställa ifrågavarande utredning. Tillika uppdrogs åt expeditionschefen Westling att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Till sekreterare åt de sakkunniga förordnade Herr Statsrådet den 27 augusti 1938 dåvarande amanuensen i finansdepartementet, numera e. o. andre kanslisekreteraren i jordbruksdepartementet F. C. W. Ericson. De sakkunniga hava antagit benämningen »1938 års pensionssakkunniga». I det anförande till statsrådsprotokollet över finansärenden för den 17 juni 1938, som innefattar direktiv för de sakkunnigas arbete, gjorde Herr Statsrådet vissa uttalanden rörande utredningens föremål. Därvid angåvos dels utredningens allmänna omfattning, dels ock vissa centrala frågor, p å vilka uppmärksamheten särskilt borde riktas. I förstnämnda hänseende framhölls, att utredningen borde avse en översyn till såväl innehåll som formell avfattning av gällande lagstiftning om tjänste- och familjepension. Utredningen borde i främsta rummet inriktas på tjänste- och familjepensionsförhållandena för de grupper av ordinarie personal, för vilka civila avlöningsreglementet enligt 1938 års riksdags beslut skulle bliva gällande. Då avlöningsreglementets giltighet kunde väntas bliva utsträckt till vissa andra grupper av ordinarie civila tjänstemän, borde emellertid även dessa tjänstemannagruppers pensionsförhållanden ingå i utredningsuppdraget. Uppdraget borde även omfatta såväl ordinarie beställ-

4 ningshavare vid försvarsväsendet som icke-ordinarie personal, för vilka grupper lönereglering avsåges skola genomföras från och med den 1 juli 1939. Rörande den närmare innebörden av utredningsuppdraget erinrade Herr Statsrådet särskilt därom, att en tillämpning av det av 1938 års riksdag antagna nya civila avlöningsreglementet förutsatte vissa ändringar av formell natur i civila tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet. Utredningen borde dock icke begränsas till de ändringar av formell art, som bleve nödvändiga vid avlöningsreglementets ikraftträdande. Även pensionsförmånernas avvägning mot bakgrunden av den genomförda löneregleringen borde upptagas till utredning och prövning. Härunder folie, bland annat, spörsmålen om de kvinnliga befattningshavarnas pensionsunderlag, om inräknande i de fasta pensionerna av en del av nuvarande dyrtidstillägg och tillskapandet av en anordning för rörligt pensionstillägg i analogi med det beslutade systemet för rörligt lönetillägg samt om pensionsnivåns relation till lönenivån. Med frågan om pensionsunderlagens bestammande sammanhängde nära spörsmålet om pensionsavdragens storlek. Herr Statsrådet framhöll vidare, att det med hänsyn till utredningens omfattning syntes vara uteslutet, att densamma kunde slutföras inom sådan tid att ett fullständigt förslag i ämnet kunde föreläggas 1939 års riksdag. Då det emellertid vore nödvändigt, att vissa formella ändringar i pensionslagstiftningen genomfördes samtidigt med löneregleringen, borde såsom en första etapp utarbetas förslag beträffande dylika nödvändiga ändringar. I vad mån i samband med dessa formella ändringars genomförande även jämkningar av reell innebörd kunde och lämpligen borde vidtagas såsom ett provisorium i avvaktan på pensionsfrågornas slutliga prövning, borde bliva foremål för de sakkunnigas övervägande. I anslutning till vad sålunda i direktiven förutsattes, hava de sakkunniga uppdelat sitt arbete i två etapper. Resultaten av första etappen framlades av de sakkunniga i betänkande den 3 januari 1939 (ej tryckt) med förslag väsentligen till de formella ändringar i pensionsreglementena, som erfordrades för de nya avlöningsförfattningarnas ikraftträdande. Betänkandet lades till grund för proposition till 1939 års lagtima riksdag. Endast i ett avseende ingick i förslaget en reell ändring av nämnvärd betydelse, nämligen upphävandet av dittillsvarande skillnad i pensionsunderlag mellan manliga och kvinnliga innehavare av befattning i samma lönegrad. Arbetet, med utredningens andra etapp, omfattande en reell och mera genomgripande revision av pensionslagstiftningen, har i viss mån fördröjts till följd av den inverkan, som det sedan hösten 1939 rådande allmänna läget haft på de ordinarie arbetsuppgifterna för vissa av de personer, vilka medverkat i utredningen. I en vid propositionen nr 79 till 1939 års urtima riksdag angående åtgärder för begränsning av statsutgifterna m. m. fogad promemoria omnämndes utredningen bland sådana utredningsarbeten, som borde tills vidare fullföljas och om vilka departementschefen framhöll, att arbetets bedrivande finge ske i den takt, som tillgången på arbetskraft u t a n olägenheter i andra avseeenden medgåve.

5 Sedan det åt de sakkunniga lämnade utredningsuppdraget, såvitt angår revision av gällande tjänste- och familjepensionsreglementen, numera slutförts, få de sakkunniga härmed till Herr Statsrådet vördsamt överlämna betänkande med förslag till allmänt tjänstepensionsreglemente och nytt allmänt familjepensionsreglemente m. m. Genom beslut den 17 februari 1939 förordnade Kungl. Maj:t f. d. byråchefen, filosofie doktorn E. T. Jansson att såsom försäkringsmatematisk expert deltaga i de sakkunnigas utredningsarbete rörande revision av gällande lagstiftning om tjänste- och familjepension. Samtidigt medgav Herr Statsrådet, att de sakkunniga finge verkställa vissa försäkringstekniska utredningar m. m. samt förordnade förste aktuarien i pensionsstyrelsen A. H. B. Wingborg att biträda vid ifrågavarande utredningar. Sedan dr Jansson — efter planläggandet och igångsättandet av de försäkringstekniska utredningarna — på därom gjord framställning den 14 juli 1939 entledigats från det honom meddelade förordnandet, har förste aktuarien Wingborg ensam handhaft nämnda utredningar samt övriga i de sakkunnigas arbete ingående uppgifter av matematisk natur. Enligt av de sakkunniga under hand lämnat uppdrag har förste amanuensen i finansdepartementet, numera sekreteraren i statens krisrevision H. Wihlborg för de sakkunnigas räkning verkställt vissa undersökningar sammanhängande med frågan om dyrortsgradering av tjänstepensioner. E. o. förste kanslisekreteraren i finansdepartementet N. M. af Malmborg har enligt uppdrag biträtt de sakkunniga vid behandlingen av en del frågor, berörande pensioneringen för viss personal vid de statliga läroanstalterna! i vilket ämne af Malmborg åt de sakkunniga utarbetat en promemoria. Vid den formella revisionen av pensionsreglementena hava de sakkunniga i viss omfattning samrått med chefen för statskontorets pensionsbyrå, statskommissarien E. O. F. Björn, chefen för kanslibyrån i järnvägsstyrelsen, byråchefen G. F. Ruist samt chefen för finansdepartementets pensionsbyrå, t. f. kanslirådet S. J. G. Ericsson. Genom detta samråd hava de sakkunniga kunnat tillgodogöra sig erfarenheter, vunna vid den fortlöpande tillämpningen av hittillsvarande pensionsreglementen. I de sakkunnigas direktiv anfördes, att det skulle ankomma på bestämmande av chefen för finansdepartementet, i vad mån och på vad sätt av utredningen berörda personalgrupper skulle erhålla tillfälle att för de sakkunniga framlägga sina synpunkter. Sedermera har Herr Statsrådet genom särskilda beslut anmodat vissa personalsammanslutningar eller grupper av sammanslutningar att till angivet antal utse representanter jämte ställföreträdare för dem att överlägga med de sakkunniga rörande utformningen av de nya tjänste- och familjepensionsreglementen, vilkas utarbetande fölle inom de sakkunnigas uppdrag. I anledning härav hava i överläggningar med de sakkunniga deltagit för statsljänarkartellen ledamoten av riksdagens andra kammare, riksgäldsfullmäktigen E. G. E. Eriksson och förrådsmästaren G. Mattelin, för svenska officersförbundet överstelöjtnanten S. E. Öberg, för de till Sveriges statstjänstemannanämnd anslutna civila personalföreningarna

6 rektorn C. A. Sjöwatt eller, såsom ställföreträdare för denne, kammarskrivaren H. E. O. Palin, för trafiktjänstemännens riksförbund sekreteraren A. G. Linnås, för svenska underofficersförbundet regementskassören A. Almroos, för Sveriges allmänna folkskollärarförening, Sverges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund och Sveriges småskollärarinneförening gemensamt överläraren Hedvig Norgren, folkskolläraren T. Torbjår och småskollärarinan fru Ruth Linder ävensom för de kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd kontorsskrivaren Maria Waller. överläggningar med personalrepresentanterna hava hållits den 25—28 november 1940, den 9—11 januari, den 3 och 4 februari samt den 11 och 12 mars 1941. Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden av vissa bland personalrepresentanterna. Stockholm den 14 mars 1941. A. WESTLING. ELON ANDERSSON.

G

- R - JANSSON. Folke

Ericson.

7 Dyrortsgraderade eller enhetliga tjänstepensioner. Tjänstepensionsunderlagens storlek. Historik. Enligt nuvarande liksom enligt närmast föregående bestämmelser hava tjänstepensionsunderlagen för tjänster upp till och med 30 lönegraden fastställts att motsvara två tredjedelar av slutlönen på A-ort i vederbörande lönegrad. Denna relation mellan lön och pension har i indexlägen högre än det, som motsvarar avvägningen av pensionens grundbelopp (index 100 på 1914 års indexskala), något förskjutits tack vara sinsemellan olika regler för dyrtidstillägg å löner och pensionsförmåner. Den nämnda relationssiffran ger dock i stort sett ett riktigt uttryck för förhållandet mellan lön och pension. Någon differentiering av pensionsförmånernas nominella belopp med hänsyn till förekommande olikheter i levnadskostnaderna på skilda orter har hittills icke kommit till stånd. Ej heller på löneområdet fanns före år 1920 någon systematiskt genomförd dyrortsgradering. Först genom kommunikationsverkens år 1919 antagna avlöningsreglemente genomfördes en allmän och systematisk differentiering av lönerna efter dyrortsförhållanden, men vid den i anslutning till denna lönereglering beslutade pensionsregleringen blevo pensionsförmånerna det oaktat fortfarande avvägda i förhållande till lönen å billigaste ort. Denna grund för relationen mellan lön och pension har bibehållits oförändrad vid de nyregleringar på löne- och pensionsområdena, vilka därefter successivt genomförts för olika grenar av statsförvaltningen. Frågan om införande av en dyrortsgradering även på pensionsområdet var emellertid föremål för behandling av de sakkunniga, 1930 års pensionssakkunniga, på vilkas förslag det nuvarande civila tjänstepensionsreglementet i väsentliga delar bygger. I sitt betänkande den 5 september 1932 (SOU 1932: 19) redogjorde de sakkunniga för sin uppfattning i frågan med utgångspunkt från vissa till de sakkunniga ingivna framställningar från personalorganisationer. Trafiktjänstemännens riksförbund hade hos de sakkunniga hemställt, att pensionsunderlagen måtte sättas till belopp, motsvarande 75 procent av avlöningen å medeldyr ort, och statstjänarnas centralorganisation hade föreslagit, att pensionsbeloppen måtte bestämmas till 70 procent av den årslön, som uppburits under de tre sista tjänstgöringsåren. Styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening hade förklarat sig anse, att slutlönen i en något högre ortsgrupp än den lägsta borde läggas till grund för beräknandet

8 av pensionerna. För egen del anförde de sakkunniga, att det visserligen för pensionstagaren förelåge valfrihet i fråga om bostadsorten, men att värdet av denna valfrihet icke borde överskattas. Man syntes svårligen kunna förutsätta, att en tjänsteman, som haft hela eller större delen av sin verksamhet i statens tjänst förlagd till en viss ort, skulle vara beredd att vid pensioneringstillfället lämna denna ort, där kanske alla hans anhöriga och vänner vore bosatta, för att på gamla dagar omplanteras i en ny miljö. Utom det personliga obehag och de kostnader, som vore förenade med en sådan flyttning, borde även framhållas den omständigheten, att pensionstagaren, om han uppnått 60 års ålder, icke kunde förvärva hemortsrätt på den nya bostadsorten, vilket kunde hava sin stora betydelse bland annat för bestämmandet av vårdavgiftens storlek, därest han skulle behöva intagas på sjukhus. 1 Om det alltså förhölle sig på sätt de sakkunniga antagit, att flertalet pensionärer kvarbleve på de orter, där de såsom tjänstemän varit för längre tid stationerade, vore det uppenbart, att pensionens realvärde bleve mycket olika alltefter prisförhållandena å orten. Beräknad i förhållande till slutlönen inom respektive lönegrader, motsvarade pensionen ungefär två tredjedelar av lönen å A-ort men föga mer än halva lönen å G-ort (dåvarande högsta ortsgrupp). Likväl hade tanken på en differentiering av pensionerna funnits böra, icke minst av praktiska skäl, övergivas. Särskilt inom verk med stor lokalförvaltning vore förflyttningar av tjänstemän från en stationeringsort till annan talrikt förekommande. För dylika fall skulle tydligen erfordras detaljerade föreskrifter, huru pensionen skulle beräknas, om tjänstemannen tillhört olika ortsgrupper å löneskalan. Att rätta pensionen endast efter den lön tjänstemannen under åren närmast före pensioneringstillfället ägt uppbära syntes icke vara lämpligt, enär detta säkerligen skulle föranleda åtskilliga transportansökningar, vilkas huvudsakliga syfte vore att tillförsäkra tjänstemannen rätt till högre pension vid avgång från tjänsten. För sin del hade de sakkunniga ansett lämpligast att vid pensionsunderlagens bestämmande utgå från ett något högre löneläge än det, som skulle gälla för billigaste ortsgrupp. De sakkunniga ville förorda, att de i 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente angivna lönerna å medeldyr ort (III-ort) lades till grund för beräkningarna av de nya pensionsbeloppens storlek. Möjligen kunde häremot invändas, att förslaget försatte tjänstemännen å de billigaste orterna i en gynnsammare ställning än som kunde anses påkallad, men å andra sidan borde icke förglömmas att drygt två tredjedelar av de tjänstemän, på vilka det föreslagna pensionsreglementet skulle bliva tillämpligt, vore att hänföra till de tre högsta ortsgrupperna i den nya allmänna löneplanen. I vissa av de yttranden, som efter remiss avgåvos över pensionssakkunnigas förslag, berördes de här förevarande spörsmålen. Trafiktjänstemännens riksförbund och statstjänarnas centralorganisation åberopade och vidhöllo sina i skrivelser till de sakkunniga framställda yrkanden. Länsstyrelsen i Göte» Genom lagändring år 1932 har hemortsrätten förlorat sin betydelse för bestämmande av legosängsavgiften för andra än fattigvårdspatienter.

9 borgs och Bohus län ansåg, att det icke borde möta oöverstigliga svårigheter a t t bereda pensionär den rättvisan, att pensionsbeloppet direkt anknötes till den ortsgrupp, där han såsom pensionär vore bosatt (mantalsskriven). Då emellertid även skäl talade för den av de sakkunniga förordade utvägen, ville länsstyrelsen icke motsätta sig det framlagda förslaget. Domkapitlet i Härnösand fann det beklagligt, om reglering av pensionsunderlaget icke skulle kunn a genomföras i fullständig proportion till lönen efter dyrort. Lantbruksstyrelsen ifrågasatte, huruvida det icke vore möjligt att fastställa två jämnlöpande avdrags- och pensionsskalor, nämligen en lägre för befattningshavare å billigare orter och en högre för befattningshavare å dyrare orter, i syfte att icke tjänstemännen å de billigare orterna skulle bliva överkompenserade i pensionshänseende. En reservant inom allmänna civilförvaltningens lönenämnd ansåg, att det vore en gärd av rättvisa att låta pensionens storlek vara avhängig av den årslön, pensionären åtnjutit under de sista tjänstgöringsåren och att bestämma pensionsbeloppen till 70 procent av dylik årslön. Chefen för finansdepartementet anförde i den proposition (nr 222 år 1934), varigenom förslag till civilt tjänstepensionsreglemente framlades för riksdagen, i förevarande ämne följande (sid. 81): Enligt min mening kunna onekligen vissa skäl anföras till stöd för de sakkunnigas förslag om sådan ändring i sättet för pensionsunderlagens beräknande, att lönen för någon högre ortsgrupp än den lägsta skulle tjäna såsom grundval för beräkningen. Inom finansdepartementet hava ock vissa olika alternativ för en dylik ändring varit under omprövning. Vid frågans övervägande har jag emellertid stannat för att förorda, att någon ändring i nu gällande pensionsunderlag för de ordinarie befattningshavare, vilka skulle bliva underkastade den nya lagstiftningen, icke för närvarande kommer till stånd. Då denna revision enligt vad jag tillstyrkt skulle genomföras utan samband med omarbetning av lönebestämmelserna, har det synts mig icke lämpligen böra ifrågakomma att nu vidtaga en höjning av pensionsunderlagen med därav följande omräkning av pensionsavdragen. Enligt mitt förslag blir revisionen av pensionsbestämmelserna, bortsett från pensionsrättens utsträckning till icke-ordinarie personal, väsentligen att betrakta såsom ett välbehövligt ordnande av pensionsvillkoren efter enhetliga och mera rationella grunder, medan den egentliga pensionsförmånen till storleken lämnas orubbad. Vid ärendets riksdagsbehandling uttalades från bankoutskottets sida (utlåtande nr 60), att vissa skäl kunde anföras för en beräkning av pensionsunderlagen på grundval av lönen i någon högre ortsgrupp än den lägsta, exempelvis B-ort. En prövning av denna fråga borde dock anstå i avvaktan på en blivande revision av avlöningsbestämmelserna. I enlighet med vad som föreslagits i propositionen upptogos i civila tjänste? pensionsreglementet samma pensionsunderlag, som gällt enligt kommunikationsverkens pensionslag. I de nya civila och militära avlöningsreglementena har dyrortsgradering bibehållits för löneplanen A (civila fullmakts- och konstitutorialtjänstemän utom vissa chefstjänstemän) samt för närmast motsvarande löneplaner. Därvid hava utöver de förutvarande ortsgrupperna A—G tillagts två nya ortsgrupper, H och I. De dyrortsgraderade löneplanerna upptaga sålunda nu-

10 mera 9 ortsgrupper. I löneplanerna för fullmaktstjänstemän i chefsställning samt för förordnandetjänstemän hava däremot lönebeloppen upptagits utan dyrortsgradering. De i dessa löneplaner upptagna beloppen kunna närmast betraktas såsom Stockholmslöner, d. v. s. såsom motsvarande lönebeloppen enligt högsta ortsgrupp i de dyrortsgraderade löneplanerna. Nuvarande relation mellan lön och pension på olika orter. Direktiv och problemställning. Såsom 1930 års pensionssakkunniga framhöllo, är det uppenbart att pensionens realvärde för närvarande ställer sig väsentligt olika på olika orter alltefter prisförhållandena å orten. Genom införande i löneplanen av två nya ortsgrupper har relationen mellan lön och pension blivit ytterligare försämrad för pensionärer med bosättning å de dyraste orterna i jämförelse^ med tjänstemän stationerade å billiga orter. Även om det procentuella förhållandet mellan lön och pension för olika ortsgrupper icke kan förutsättas giva en helt rättvisande bild av pensionens realvärde på skilda orter, erhålles dock en viss uppfattning av relationerna genom följande siffror, utvisande för vissa lönegrader och ortsgrupper det procentuella förhållandet mellan å ena sidan hel ålderspension jämte dyrtidstillägg motsvarande indexläget 156 och å andra sidan lön jämte dyrtidstillägg motsvarande samma indextal i slutlöneklassen för vederbörande lönegrad enligt de närmast före den 1 juli 1939 gällande avlöningsbestämmelserna: Lönegrad nr l 5..... 10 IS.,,'...... 20 25........... SO..........

Pensionen utgör i procent av lönen för ortsgrupp A E i 69-6 58-9 50*5 68-9 58-3 50-2 67'9 57*6 50-4 68-0 58-4 51-8 68-2 59'2 53-0 67-4 60-4 55-6 66-8 61-6 57*6

I de för pensionssakkunnigas arbete utfärdade direktiven, innefattade i chefens för finansdepartementet anförande till statsrådsprotokollet för den 17 juni 1938, har anbefallts en förutsättningslös prövning av den av 1930 års pensionssakkunniga behandlade, utan tvivel svårlösta frågan, huruvida och på vad sätt en ändring av det hittills hävdvunna förhållandet mellan lön och pension kan och bör genomföras i syfte att bereda pensionärer å dyrare orter en förmånligare ställning än för närvarande. För ernående av det i direktiven berörda syftet — en förmånligare ställning än för närvarande för pensionärer å dyrare orter med avseende å förhållandet mellan lön och pension — erbjuda sig väsentligen två alternativa utvägar. Antingen kan pensionsnivån, på sätt av 1930 års pensionssakkunniga ifrågasattes, generellt höjas genom pensionens avvägning i förhållande

11 till lönen för någon högre ortsgrupp än den lägsta. Eller ock kan man genom e n differentiering av pensionsbeloppen för olika orter söka åstadkomma en förbättring av pensionsförmånen på de dyrare orterna utan motsvarande höjning på lägre placerade orter. De sakkunniga hava tagit båda dessa huvudalternativ under övervägande. Med hänsyn till de skilda uppfattningar, som under den allmänna diskussionen i detta ämne gjort sig gällande, och d å ett mera ingående bedömande av frågan knappast låter sig verkställas utan tillgång till utformade förslag, hava de sakkunniga ansett sig böra i detalj utarbeta förslag beträffande pensionsförmånernas avvägning enligt båda cle angivna huvudalternativen. Innan de sakkunniga övergå att redogöra för dessa förslag, torde emellertid h ä r få beröras en genom de sakkunnigas försorg verkställd undersökning rörande pensionstagares bosättning och flyttning. En dylik undersökning, som tidigare icke verkställts, har ansetts önskvärd bland annat för att erhålla material för belysning av en del förhållanden av betydelse vid bedömandet av frågan om dyrortsgradering i en eller annan form av tjänstepensionerna och därmed såvitt möjligt för en kontroll av vissa av de argument, som i diskussionen åberopats för och emot en sådan gradering. Vidare har undersökningen befunnits erforderlig för att erhålla grundval för beräkning av pensionskostnaderna vid genomförande av ett alternativ med dyrortsgradering i jämförelse med kostnaderna för ett alternativ, som bygger på enhetligt avvägda pensionsunderlag. Undersökningar rörande pensionstagares bosättning oeh flyttning. De ifrågavarande undersökningarna hava på de sakkunnigas uppdrag verkställts av sekreteraren H. Wihlborg och redovisas närmare i en vid betänkandet fogad promemoria (Bilaga 1). Under hänvisning till denna promemoria lämna de sakkunniga här en sammanfattande översikt över undersökningarnas viktigaste resultat. Undersökningarna, vilka bygga på material från de pensionsbeviljande myndigheterna, omfatta praktiskt taget alla de pensionerade tjänstemän, vilka, om de kvarstått i tjänst i juni 1939, skulle hava uppburit pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet eller enligt 1907 års civila pensionslag. Därjämte hava i undersökningarna ansetts böra medtagas pensionärer tillhörande lärarpersonalen vid folk- och småskolor, detta med hänsyn till ifrågavarande personalgruppers betydande antal och sannolikheten för att deras pensionsförhållanden inom en nära framtid komma att regleras enligt samma principer, som kunna bliva fastställda för de nyreglerade statstjänstemännen. Det totala antalet i undersökningarna ingående pensionärer uppgår till omkring 22 600. Undersökningarna hava i en första etapp avsett att klarlägga pensionärsstockens fördelning på olika ortsgrupper med hänsyn till bosättningen vid undersökningstillfället (bosättningsundersökningen). I en andra etapp har

12 åsyftats att beträffande en del av pensionärerna — nämligen pensionstagare vid vissa förvaltningsgrenar, i den mån de avgått ur tjänst under tiden 1 januari 1935—30 juni 1939 — belysa de förändringar i bosättningen inom olika ortsgrupper, som ägt rum från avgången ur tjänst till undersökningstillfället (flyttningsundersökningen). I samband med den förstnämnda delen a\ undersökningarna hava vissa jämförelser gjorts med stationeringen för i tjänst varande tjänstemän. Av b o s ä t t n i n g s u n d e r s ö k n i n g e n framgår att, om man ser på samtliga förvaltningsgrenar tillsammantagna, en viss grov parallell föreligger mellan stationering för tjänstemän i tjänst och bosättningen för pensionstagare. Om de nio ortsgrupperna sammanföras i tre huvudgrupper, av vilka den lägsta omfattar A-, B- och C-orter, den mellersta D-, E- och F-orter samt den högsta huvudgruppen G-, H- och I-orter, visar det sig att tjänstemän i tjänst vid samtliga av undersökningarna berörda förvaltningsgrenar fördela sig med ungefär en tredjedel på var och en av de tre huvudgrupperna. Siffrorna för pensionärernas bosättning avvika icke så särdeles kraftigt från denna fördelning, men en förskjutning av tyngdpunkten till de båda lägre huvudgrupperna är märkbar med någon övervikt för den lägsta huvudgruppen. Procentsiffrorna för tjänstemännens och pensionärernas stationering, respektive bosättning å de olika huvudortsgrupperna framgå av följande sammanställning:

Tjänstemän i tjänst Pensionstagare

A-, B- eller C-ort

D-, E- eller F-ort

G-, H - eller I-ort

34'3 38" 3

34'6 37* o

31*1 24'7

En något närmare överensstämmelse mellan stationeringen för tjänstemän i tjänst och bosättningen för pensionärerna erhålles, om jämförelsen för pensionärernas vidkommande begränsas till dem, som avgått ur tjänst under tiden 1935—juli 1939. Här påpekade förhållanden hänföra sig till totalsiffrorna för de olika förvaltningsgrenarna sammantagna. För olika verk framträda — såsom promemorian närmare utvisar — mycket betydande skillnader såväl i tjänstemännens stationering som i pensionärernas bosättning. En viss grov parallell mellan stationering för tjänstemän och bosättning för pensionärer är dock även för de särskilda verken skönjbar. Exempelvis vid postverket, som jämte telegrafverket utvisar den starkaste förskjutningen av stationeringen mot de dyraste orterna, utgöra de på A-, B- och C-orter stationerade tjänstemännen 122 procent, de på D-, E- och F-orter stationerade 351 procent och de på G-, H- och I-orter stationerade 52 7 procent av totala antalet tjänstemän i tjänst. Motsvarande siffror för postverkets pensionärer utgöra 206, 380 samt 414 procent. För folkskoleväsendet, som jämte domänverket utvisar den starkaste förskjutningen mot billigare orter beträffande såväl tjänstemän i tjänst som pensionärer, fördela sig procentsiffrorna för tjänstemän i tjänst med 726 på A-, B- och C-orter, 183 på D-, E- och F-orter

13 s a m t 9 1 på G-, H- och I-orter; för pensionärer äro motsvarande procentsiffror 5 5 5 , 297 och 148. Vid en gruppering av pensionärerna ej blott efter bostadsortens ortsgrupp u t a n även efter pensionsförmånernas årsbelopp, ordnade efter vissa lönegradsgrupper, framträda vissa ehuru icke särdeles betydande avvikelser från d e för samtliga pensionärer uträknade genomsnittstalen. Det visar sig, att bosättningens tyngdpunkt i de lägsta lönegraderna samt inom vissa mellangrader är förlagd till den lägsta huvudgruppen (A-, B- och C-orter). Tendensen härvidlag bestämmes av statens järnvägars samt folkskoleväsendets pensionärer. För mellangruppen (D-, E- och F-orter) framträda icke några större svängningar mellan olika lönelägen. Inom den högsta huvudgruppen (G-, H- och I-orter) skönjes en stigande tendens till bosättning å ifrågavarande orter i samma mån som lönegradsgruppen stiger. Den andra huvuddelen av undersökningarna, f l y t t n i n g s u n d e r s ö k n i n g e n , har avsett att belysa frågorna, i vilken omfattning pensionärerna bo kvar på den stationeringsort, där de tjänstgjorde vid avgången, och inom vilken ortsgrupp bosättning ägt rum i de fall, då pensionären efter avgång u r tjänst flyttat från den sista stationeringsorten. I förstnämnda avseende har undersökningen givit till resultat, att i stort sett två tredjedelar av samtliga pensionärer bo kvar på den sista stationeringsorten, medan endast en tredjedel väljer ny boningsort. Även dessa tal hänföra sig till samtliga de undersökta förvaltningsgrenarna tillsammantagna — undersökningen är i denna del begränsad till att avse sådana pensionärer vid allmänna civilförvaltningen, försvarsväsendet, statens järnvägar och folkskoleväsendet, vilka avgått ur tjänst under tiden den 1 januari 1935—30 juni 1939 — medan skiljaktigheterna mellan pensionärer från olika förvaltningsområden i vissa fall är betydande. Icke minst pensionärer inom folkskoleväsendet avvika i avsevärd mån från genomsnittet, vilket delvis torde förklaras av de förhållanden beträffande tjänstebostad, som föreligga inom detta förvaltningsområde. Undersökningen om kvarboende- respektive flyttningsfrekvensen har icke givit stöd för antagandet, att avflyttning från sista stationeringsorten i stort sett påverkats av pensionsförmånens storlek i så måtto att pensionens lägre realvärde på dyrare orter skulle hava föranlett avflyttning från sådan ort i större utsträckning än från billigare ort. Tvärtom visar utredningen, att för befattningshavare i gemen i stort sett framträder en tendens till kvarboende i ökad utsträckning ju högre ortsgrupp avgångsorten tillhör. För samtliga befattningshavare i genomsnitt är kvarboendeprocenten störst på F- och I-orterna. Sannolikt är, att procentsiffrorna för kvarboendet inom de högsta ortsgrupperna skulle hava ytterligare stegrats, därest i undersökningen kunnat tagas hänsyn till den omständigheten, att åtskilliga befattningshavare med stationering i storstäder redan under tjänstetiden äro bosatta i förorter och kvarbo där efter avgången; i undersökningen hava dessa befattningshavare på grund av materialets beskaffenhet måst redovisas såsom avflyttade från stationeringsorten.

14 Vid fördelning av pensionstagarna på olika lönegradsgrupper framträda emellertid vissa växlingar i kvarboende-, respektive flyttningsfrekvensen mellan pensionärer i skilda löneställningar. Under det att för den lägsta lönegradsgruppens del tendensen att kvarbo på stationeringsorten är starkt framträdande oberoende av stationeringsortens dyrhet, kan för de högre lönegradsgrupperna skönjas en viss tendens till kvarboende i större omfattning å orter inom de högre ortsgrupperna än å orter tillhörande de lägre ortsgrupperna. Inom de högre lönegradsgrupperna är kvarboendet å I-orter sålunda otvetydigt större än kvarboendet å F-orter. Sammanfattningsvis kan såsom undersökningens resultat i fråga om kvarboendet sägas, att inom alla lönegradsgrupper pensionärernas genomsnittliga benägenhet att kvarbo på stationeringsorten grovt laget är större ju högre ortsgrupp stationeringsorten tillhör samt att vid jämförelse mellan skilda lönegradsgrupper det för samtliga ortsgrupper genomsnittliga procenttalet för kvarboendet visar tendens att sjunka ju högre lönegradsgruppen är. Flyttningsundersökningen berör även frågan om flyttningsriktningarna eller med andra ord om huru valet av bostadsort utfallit för de pensionärer, vilka avflyttat från stationeringsorten. Med hänvisning till den mera utförliga redogörelse, som härutinnan innefattas i promemorian, m å här endast framhållas, att antalet flyttande pensionärer, som valt sin nya bostadsort inom högre ortsgrupp än den sista stationeringsorten, är ungefär lika stort som antalet flyttande, vilka bosatt sig å ort tillhörande lägre grupp än stationeringsorten. Även här kunna vissa skiljaktigheter i fråga om benägenheten att flytta till högre, respektive lägre ortsgrupp observeras, om man med varandra jämför pensionärer tillhörande olika lönegradsgrupper. Flyttningen till lägre ortsgrupper överväger sålunda inom lägre lönegradsgrupper, medan flyttningen till högre ortsgrupper h a r övervikt inom de högre lönegradsgrupperna. Om och i vad mån rent ekonomiska faktorer påverka flyttningsriktningen, är med hänsyn till på frågan inverkande omständigheter av skiftande beskaffenhet vanskligt att bedöma. Sammanfattning. Vid bedömande av de resultat, vilka framgått av de här berörda undersökningarna i fråga om pensionärernas bosättning och flyttning och vilka mera ingående redovisas i den förenämnda promemorian med därvid fogade tabeller och diagram, bör ej förbises att utredningsmaterialet inrymmer vissa felkällor och att med hänsyn härtill försiktighet måste iakttagas, när det gäller preciserade eller i detalj gående slutsatser. Med reservation för materialets beskaffenhet och därav betingade begränsningar i möjliga undersökningsmetoder lära emellertid undersökningarna få anses ägnade att giva en rättvisande bild i stort sett av de faktiska förhållanden, vilkas klarläggande därmed åsyftats. Betraktar man förhållandena för samtliga pensionärer vid de olika av undersökningarna berörda förvaltningsgrenarna, faller främst i ögonen, att två av tre pensionärer bo kvar på den sista stationeringsorten samt att kvarboendeprocenten i stort visar tendens att stiga ju högre ortsgrupp den sista stationeringsorten tillhör. Jämför man däremot

15 med varandra pensionärer ur skilda lönegradsgrupper, synes man — med en viss schematisering — kunna urskilja två pensionärsskikt. Av dessa visar sig det ena — omfattande lägre lönegradsgrupper upp till och med 15 lönegraden — något mera benäget att efter avgång ur tjänst antingen kvarbo på eller flytta till billigare ortsgrupper. Inom det andra skiktet, omfattande högre lönegradsgrupper, framträder snarare en dragning till bosättning inom ortsgruppsskalans högre ortsgrupper. Man måste emellertid betona, å ena sidan att inom de tre lägsta lönegradsgrupperna kvarboendets maximum finnes inom en så hög ortsgrupp som F-ort samt å andra sidan att kvarboendet även i de högsta lönegradsgrupperna endast undantagsvis understiger 50 procent även bland dem, som avgått från stationering inom någon av de tre lägsta ortsgrupperna. Motsvarande förhållanden gälla i stort sett beträffande flyttningen till lägre, respektive högre ortsgrupp. Flyttning till högre ortsgrupp förekommer i avsevärd omfattning även inom de lägsta lönegradsgrupperna. Inom dessa lönegradsgrupper dominerar visserligen flyttning till lägre ortsgrupp, men den har näppeligen sådan omfattning, att den utan betydande reservationer kan förklaras med en hänvisning till att pensionsförmånerna äro för knappa för att tillåta kvarboende på eller flyttning till högre ortsgrupp. Flyttning till billigare ortsgrupp förekommer nämligen även i högre lönegradsgrupper i ganska avsevärd omfattning, och de lägre lönegradsgruppernas övervikt härutinnan kan delvis förklaras med att den regionala rekryteringens betydelse sannolikt är större inom de lägre lönegradsgrupperna, vilka därför i större utsträckning än de högre bliva rekryterade från billigare orter. Omvänt är frekvensen av flyttning från lägre till högre ortsgrupp även i lägre lönegradsgrupper sådan, att det näppeligen med fog kan hävdas, att pensionernas knapphet skulle utgöra avgörande hinder för flyttning till dyrare ort i fall, där sådan av andra skäl skulle framstå såsom önskvärd, överhuvud taget hava undersökningarna kvarlämnat det allmänna intrycket, att de rent ekonomiska faktorernas inverkan på kvarboendet och flyttningarna knappast framträder med sådan tydlighet, att därur kunna hämtas mera bestämda argument för eller emot en dyrortsgradering av pensionsförmånerna. Av de sakkunniga utarbetade alternativa förslag. De sakkunniga övergå härefter att skissera huvudinnebörden av de båda alternativa förslag, som utarbetats å ena sidan på grundvalen av en enhetlig avvägning av pensionsförmånen och å andra sidan med gradering av pensionsbeloppen efter dyrortsförhållanden. Därvid redogöres till en början för de båda förslagen vart för sig, med diskussion i erforderlig mån av de olika synpunkter vilka inverkat på alternativens utformning, medan en jämförande behandling av de båda förslagen först längre fram företages. Alternativ med enhetliga pensionsunderlag. Vid utformning av det alternativ, som avser enhetlig avvägning av pensionerna, har det ansetts enklast och naturligast att — på sätt föreslogs av 1930 års pensionssakkunniga och järn-

16 väl i 1934 års proposition ifrågasattes — ställa pensionsunderlagen i viss relation till slutlönen inom de olika lönegraderna för någon högre ortsgrupp än den lägsta. Av kostnadsskäl och med hänsyn till angelägenheten av att pensionsunderlagen ej alltför obetydligt understiga lönebeloppen på billigaste ort även inom lönegradens lägre löneklasser h a r det härvid ansetts icke kunna ifrågakomma att till utgångspunkt taga någon högre ortsgrupp än C-orten. Att de sakkunniga å andra sidan ansett sig icke böra välja en lägre ortsgrupp än denna såsom grundval för pensionsunderlagens bestämmande har sin grund i följande omständigheter. Till en början har den förbättring i relationen mellan lön och pension, som skulle vinnas om B-ortslönerna lades till grund för pensionsunderlagens uträknande, ansetts bliva väl blygsam för de dyraste orternas pensionärer. Vidare hava de sakkunniga av olika skäl ansett önskvärt, att de båda på grundvalen av enhetliga, respektive dyrortsgraderade pensioner byggda alternativförslagen utformas på sådant sätt, att de bliva ekonomiskt ungefär likvärdiga. Vid dyrortsförslagets utarbetande har det emellertid visat sig icke vara möjligt att utan alltför stark beskärning av de för billigaste orter avsedda grundpensionerna åstadkomma en någorlunda tillfredsställande avvägning av dyrortstilläggen inom en kostnadsram, som nämnvärt understiger kostnaderna för en enhetlig pension beräknad på grundval av C-ortslönerna. Även med denna utgångspunkt hava sålunda de sakkunniga kommit fram till C-ortslönerna såsom bas för alternativet enhetliga pensioner. I enlighet härmed hava pensionsunderlagen i sistnämnda alternativ i princip beräknats såsom två tredjedelar av slutlönerna för ortsgrupp G inom vederbörande lönegrad. En viss avvikelse från principen har emellertid befunnits erforderlig i vissa högre lönelägen. Då beräkningen sker med utgångspunkt från de nya avlöningsreglementenas lönebelopp — vilka avvägts efter indexläget 156 å 1914 års indexskala och alltså innefatta uppräkning av de förutvarande fasta lönerna med 10 procents dyrtidstillägg inom ramen av de tidigare maximeringsbestämmelserna för dyrtidstillägg å lönerna — skulle utan en dylik avvikelse uppstå alltför stor ojämnhet i den reella pensionsförbättringen till följd av den skiljaktighet, som varit rådande beträffande maximibeloppet för dyrtidstillägg mellan å ena sidan lönerna och å andra sidan pensionerna. I anledning härav har i förevarande alternativ från och med 22 :a lönegraden en viss begränsning skett i de såsom två tredjedelar av slutlönerna uträknade underlagsbeloppen. Denna begränsning håller sig dock inom relativt snäva gränser; den utgör för 22 :a lönegraden 14 kronor och för 23 :e lönegraden 44 kronor samt för 24 :e—30 :e lönegraderna antingen 74 eller 80 kronor. Vad här anförts har avseende å avvägningen av underlagen för de civila lönegraderna A 1—30 och motsvarande lönegrader inom övriga löneplaner. Till frågan om underlag för å ena sidan chefslönegrader och vissa närmast motsvarande lönegrader samt å andra sidan vissa lönegrader lägre än A 1 återkomma de sakkunniga i det följande. Till belysande av det här avsedda alternativets innebörd meddelas nedan

17 en sammanställning utvisande det procentuella förhållandet mellan pension och lön enligt detta alternativ för olika ortsgrupper, såvitt angår lönegraderna A 1, 5, 10, 15, 20, 25 och 30: Pensionsunderlag i procent av slutlön Lönegrad

-

O r t s g r u p p A A

B

C

D

E

F

G

H

59-7 59-9

57-7 57-9

55-8 560

I

72-0

69-2

66-5

64-1

61-8

69-5 69-4

64-4

62-1

72-4 72-2

62-1

69-1 68-8

66-7

60-5 61-0

55-3

71-J

62-4 62-7

56-9

645 64-6

58-0 58-6

56-2

71-7

66-8 66-7

64-3

59-3

56-1

69-1

67-4

65-8

62-9

59-0

68-5

67-2

6S-0

64-8

615 62-5

61-4

60-4

57-8 59-4

54-1 54-3 54-4

Det här avsedda alternativet synes innebära en i författningstekniskt och administrativt avseende enkel lösning av det föreliggande problemet. Då pensionerna utgå med samma belopp oavsett pensionstagarnas stationering före avgången och deras bosättning därefter, bliva, sedan pensionsunderlagen bestämts enligt nyss angivna grunder, för pensionsförmånens fastställande och utbetalande ej andra regler erforderliga än som påkallas av nuvarande grunder för pensionernas avvägning. Alternativ med dyrortsgradering. Ett alternativ med dyrortsgradering av pensionerna kan tänkas utformat på många olika sätt. Den viktigaste fråga, som för valet av system måste besvaras, är om graderingen skall ske med hänsyn till pensionärernas faktiska bosättning efter avgången ur tjänst (b os ä t t n i n g s p r i n c i p e n ) eller efter deras stationering under tjänstetiden eller någon större eller mindre del av denna (stationeringsprincip e n ) ; givetvis kunna även en eller flera kombinationer av berörda båda principer förekomma. Denna fråga är icke blott av betydelse när det gäller grundprincipen för pensionsförmånernas gradering samt utformningen av detaljregler för förmånernas bestämmande, utan den inverkar även på spörsmålet om finansieringen av pensionskostnaderna. I här berörda grundläggande spörsmål hava vid de sakkunnigas överväganden liksom under den tidigare diskussionen olika förslag varit under bedömande. 1930 års pensionssakkunniga upptogo icke till diskussion ifrågavarande principspörsmål. Då de sakkunniga avvisade tanken på pensionens bestämmande enbart efter den lön tjänstemannen uppburit under åren närmast före avgången och förutsatte detaljerade föreskrifter om pensionens beräkning för 2—417092.

18 det fall att tjänstemannen under sin tjänstetid tillhört olika ortsgrupper å löneskalan, förutsatte de dock tydligen såsom självfallet, att en dyrortsgradering av pensionerna skulle grundas på stationeringsprincipen. Även i ett av de förut återgivna yttrandena över sakkunnigförslaget byggde man tydligen på denna princip, då det föreslogs fastställande av två jämnlöpande avdragsoch pensionsskalor, en lägre för befattningshavare å billigare orter samt en högre för befattningshavare å dyrare orter. I ett annat yttrande åter bildade synbarligen bosättningsprincipen grunden för det förslag som framställdes, nämligen om pensionsbeloppets anknytning direkt till den ortsgrupp, där pensionären vore mantalsskriven. Bland de framställningar rörande en dyrortsgradering av pensionsförmånerna, som gjorts av vissa intressegrupper och som ingivits till eller enligt Kungl. Maj:ts beslut överlämnats till 1938 års pensionssakkunniga, äro jämväl båda de motsatta grundprinciperna representerade. Ett av dessa förslag går ut på i huvudsak, att det för varje lönegrad bestämda pensionsunderlaget skulle ökas med ett dyrortstillägg för varje ortsgrupp över den lägsta, att pensionsförmånen vid avgången skulle bestämmas med ledning av tjänstemannens stationering under varje månad av tjänstetiden samt att i följd härav även pensionsavdraget skulle graderas för var och en av avlöningsreglementets nio ortsgrupper. Ett annat förslag åsyftar däremot, att pensionsförmånens differentiering på olika dyrorter skulle bestämmas enbart av pensionstagarens bosättning efter avgången ur tjänst. Valet mellan dessa båda motsatta grundprinciper för utformningen av ett dyrortsgraderingssystem måste enligt de sakkunnigas åsikt i främsta rummet bliva beroende på uppfattningen om syftet med en eventuell gradering av pensionerna efter dyrortsförhållanden. I andra hand kunna praktiskt administrativa synpunkter påverka bedömandet. Vad dyrortsgraderingens syfte angår, ligger det närmast till hands att göra en jämförelse med bakgrunden till den på löneområdet gällande ortsdifferentieringen. 1936 års lönekommitté framhöll i sitt betänkande angående dyrortsgrupperingen (SOU 1937:32), att syftet med densamma skulle kunna vara antingen att åstadkomma en anpassning till de lokala och regionala växlingarna i lönerna på den allmänna arbetsmarknaden för att därigenom säkerställa likvärdiga rekryteringsmöjligheter på olika orter, eller att tillgodose ett mera abstrakt rättvisekrav på lika reallön, lika konsumtionsmöjligheter för tjänstemän med samma placering på löneskalan, oavsett tjänstgöringsort. Kommittén framhöll även, hurusom i de allmänna motiv för det svenska systemet för dyrortsgraderingen, som vid olika tillfällen anförts, det senare syftet syntes hava bildat huvudgrunden. I samband med kommunikationsverkens lönereglering år 1919 hade sålunda anförts, att en utjämning av de betydande lokala växlingarna i de allmänna levnadskostnaderna genom olika totalavlöningar för tjänstemän å olika orter synts påkallad. 1936 års lönekommitté uttalade i betänkandet icke för egen del någon avvikande uppfattning beträffande huvudgrunden för dyrortsgraderingen av lönerna.

19 När det gäller en dyrortsgradering på pensionsområdet, torde rekryteringssynpunkterna spela en underordnad roll. I den mån någon betydelse över huvud kan tillmätas dessa synpunkter, synas de endast inverka på bedömandet, huruvida en dyrortsgradering bör förekomma eller ej; vid valet av system för en dylik gradering lära de vara utan aktualitet. Däremot torde synpunkten om åstadkommande av en på skilda orter någorlunda jämförlig realförmån icke kunna frånkännas ett visst berättigande även på pensionsområdet. Om en gradering av förmånerna skall ske, kan syftet därmed svårligen tänkas vara ett annat än att bereda pensionstagare på orter med växlande dyrhet mera likvärdiga konsumtionsmöjligheter eller med andra ord en mera likvärdig levnadsstandard. Men anlägges denna synpunkt, kan man efter de sakkunnigas mening knappast komma till annat resultat än att pensionstagarens faktiska bosättning åtminstone i princip bör vara avgörande för pensionsavvägningen. Om en dyrortsgradering skall genomföras, synes det vara ringa anledning att låta en på viss ort bosatt pensionär uppbära högre pension än en annan pensionär på samma ort enbart på den grund att den förre under sin tjänstetid varit stationerad på dyrare orter än den senare och därför uppburit nominellt — men ej reellt — högre lön. Ett sådant resultat skulle vara försvarligt endast under förutsättning att pensioneringen vore att huvudsakligen betrakta såsom en försäkring, i vilken tjänstemännens egna kontanta insatser vore avgörande för förmånernas storlek. Om med denna utgångspunkt — som uppenbarligen ligger helt vid sidan av det nyss angivna syftet med en dyrortsgradering — pensionsavdragen under tjänstetiden bestämdes till högre belopp på dyrare stationeringsorter, vore det givetvis påkallat att giva kompensation för de högre avdragen i form av högre pension även för det fall att pensionstagaren efter avgång ur tjänst bosatte sig på en billigare ort. Men d å berörda förutsättning saknas och då tjänstemännens pensionsbidrag över huvud måste betraktas såsom en sekundär faktor i jämförelse med pensionsförmånen, leder uppenbarligen en dylik princip för dyrortsgraderingen till helt irrationella resultat. Här antydda principiella synpunkter synas vara av den vikt, att tanken på en gradering av pensionsförmånen efter stationeringsprincipen måste förkastas. Praktiskt administrativa motiv synas verka i samma riktning. Den differentiering av pensionsavdragen som stationeringsprincipen förutsätter, den mera invecklade personalbokföring som kräves såsom underlag för pensionsbeviljandet och de tidskrävande uträkningar, vilka i de olika pensionsfallen måste tillgripas för pensionens bestämmande med hänsyn till tjänstemannens stationering under den gångna tjänstetiden och som i ett stort antal fall skulle leda till individuella, från pensionsunderlagen avvikande pensionsbelopp även vid full tjänstetid — alla dessa förhållanden skulle sammantagna medföra ett högst betydande merarbete och en ganska betänklig komplicering av den administrativa apparaten. I någon m å n skulle de administrativa svårigheterna kunna minskas genom större eller mindre modifikationer i stationeringsprincipens tillämpning, exempelvis genom att den

20 sista stationeringsorten finge avgöra efter vilken ortsgrupp pensionen skulle utgå, under förutsättning att tjänstemannen under en viss, tämligen avsevärd minimitid varit stationerad där. Emellertid skulle därvid i stället uppstå andra olägenheter, exempelvis en konstlad strävan från befattningshavarnas sida att före den fastställda tidsgränsen vinna förflyttning till en dyrare ort för att därigenom erhålla högre pension o. s. v. Härtill kommer att dylika modifikationer sannolikt ofta skulle leda till än mer irrationella resultat i förhållande till dyrortsgraderingens syfte än en konsekvent tillämpning av stationeringsprincipen. Om sålunda av här anförda grunder övervägande skäl måste anses tala för dyrortsalternativets utformning på grundval av bosättningsprincipen, är det å andra sidan tydligt, att icke heller denna princip går fri från invändningar. Den största principiella svagheten med detta system är måhända, att beviljandet av dyrortstillägg i förening med fri bosättning kan befaras medföra omkastningar i bosättningen av den omfattning att de kunna medföra kostnadsökningar utöver de beräknade. Vid tillämpning av stationeringsprincipen skulle kostnaderna för dyrortstilläggen åtminstone i stort sett vara avhängiga av omständigheter, vilka inträffat före pensioneringen och vilka betingas av statsförvaltningens organisation eller i varje fall regleras av statsmyndighets beslut eller eljest ligga under statens kontroll. Med bosättningsprincipen åter kunna kostnaderna påverkas av åtgöranden från pensionärernas sida, över vilka staten icke bestämmer, något som måste vara ägnat att försvåra ett fixerande på förhand av pensioneringens kostnadsram. Denna invändning mot bosättningsprincipen har synts de sakkunniga vara av den betydelse, att en dyrortsgradering på grundval av nämnda princip icke kan förordas utan att i systemet infogas sådana modifikationer och begränsningar, vilka kunna i någon mån lämna garantier mot större överraskningar i kostnadshänseende. Av största betydelse för motverkande av en lockelse till flyttning till dyrare orter måste enligt de sakkunnigas uppfattning vara, att själva dyrortstilläggen till storleken begränsas. I den utformning av dyrtortsalternativet, som de sakkunniga framlägga, ingår av denna anledning en sådan beskärning av dyrortstilläggens belopp i jämförelse med löneortstilläggen, att det för pensionstagarna måste framstå såsom klart, att tilläggen i allmänhet icke tillnärmelsevis kompensera de ökade kostnader, vilka uppkomma vid en bosättning på dyrare ort. Dyrortstilläggens avvägning i detta alternativförslag baseras sålunda icke på någon beräkning av den absoluta storleken av levnadskostnadsskillnader mellan olika orter. Tilläggen äro visserligen avsedda att bereda pensionstagare på dyrare orter en förbättrad levnadsstandard i jämförelse med nuvarande möjligheter, men de hava i förslaget avsiktligt begränsats till ett bidrag till de ökade levnadskostnadernas bestridande. Redan med hänsyn till vad här anförts angående dyrortstilläggens storlek har det ansetts självfallet, att någon särskild gruppering av orterna i riket på grundval av levnadskostnadsskillnaderna vid tillämpning av en specifik pen-

21 sionärsbudget icke bör komma till stånd utan att man bör utgå från den för löneändamål uppgjorda ortsgrupperingen. Det är visserligen givet, att den normalbudget, på vilken denna bygger, varken i fråga om familjetyp eller konsumtionssammansättning helt sammanfaller med en för pensionstagare i allmänhet karakteristisk hushållsbudget. Om man ville anpassa dyrortsgrupperingen direkt efter pensionärernas förhållanden, skulle därför till en början erfordras en särskild undersökning rörande denna personalgrupps ekonomiska livsföring för uppgörande av en för pensionärer genomsnittlig utgiftsbudget, och på grundval av denna »normala pensionärsbudget» finge sedermera verkställas undersökning angående kostnadsskillnaderna på olika orter. En dylik vidlyftig och arbetskrävande apparat har icke ansetts rimligen kunna ifrågakomma, så mycket mindre som dyrortstilläggen i allt fall med hänsyn till nyss anförda synpunkter finge tillmätas efter en tämligen grov skälighetsavvägning. De sakkunniga hava alltså utgått från, att en dyrortsgradering av pensionerna bör bygga på den gällande lönegrupperingen. Med den beskärning av dyrortstilläggen, varom i det föregående talats, h a r det emellertid synts naturligast att icke fullfölja differentieringen för varje särskild ortsgrupp enligt lönegrupperingen utan att sammanföra de nio ortsgrupperna till tre huvudortsgrupper. Tilläggen skulle eljest bliva väl små, och anordningen skulle framstå såsom en fingradering på väsentligen fiktiva grunder. Till en sådan förenkling hava emellertid bidragit även andra skäl. Delvis taga dessa sikte på samma strävan som nyss berörts, att motverka lockelse till flyttning; genom att i allmänhet begränsa rätten till dyrortstilllägg att gälla vid flyttning till en ort med mera avsevärt högre levnadskostnader undviker man att stimulera eljest icke ifrågakommande flyttningar mellan närbelägna orter med endast obetydliga skillnader i dyrhetsstrukturen. Vidare är denna förenkling i flera hänseenden av betydelse ur administrativa synpunkter. Antalet fall, där efter avgång u r tjänst omprövning av pensionsförmånens storlek måste ske, minskas nämligen genom förenklingen i betydande mån, och vidare undgås genom ortsgruppernas sammanförande till tre huvudgrupper en del svårigheter, vilka hänföra sig till förekomsten av s. k. särorter inom åtskilliga kommuner och vilka i den speciella motiveringen skola närmare beröras. Jämsides med den beskärning av dyrortstilläggens storlek, som ansetts nödvändig, har det såsom en ytterligare garanti mot oberäknade kostnadsstegringar befunnits påkallat att i fråga om rätten till dyrortstillägg eller ökat sådant tillägg vid flyttning till dyrare ort införa en viss karenstid. Regeln härom har ansetts böra utformas på sådant sätt, att rätt till tillägg eller ökat tillägg inträder först sedan pensionstagaren under två år varit mantalsskriven å ort som berättigar till tilläggsbelopp, medan däremot flyttning från tilläggsberättigande ort till billigare ort medför tilläggets bortfallande eller nedsättning från och med året näst efter mantalsskrivningsåret. I övrigt hava de sakkunniga vid utformningen av dyrortsalternativet sökt

22 i möjligaste mån undvika anordningar, som medföra betungande administrativa bestyr. Av denna anledning har bland annat förutsatts, att regleringen av dyrortstilläggen skulle bygga på uppgiftsplikt från pensionstagarna själva utan obligatorisk medverkan av folkbokföringsmyndigheterna. Samma skäl har medverkat till den utformning av förslaget, som innebär att särskilda pensionsunderlag fastställas allenast för uträknande av det grundbelopp, som skall utgå på de billigaste orterna, medan dyrortstillägget konstrueras såsom ett fristående tilläggsbelopp, vilket utmätes enligt en särskild intervallskala. Till de praktiska detaljer, som sammanhänga med dyrortsalternativet, återkomma de sakkunniga ytterligare under specialmotiveringen till reglementsförslaget. Även med de förenklingar, som sålunda vid dyrortsförslagets utformning iakttagits, står det klart att tillämpningen av ett dylikt system måste i många avseenden medföra ökat förvaltningsarbete, kontrollsvårigheter och över huvud en del besvärande administrativa konsekvenser i jämförelse med ett system byggande på enhetlig avvägning av pensionerna. Det har dock synts de sakkunniga, att ett på bosättningsprincipen grundat dyrortsgraderingssystem med de modifikationer och förenklande anordningar, som i det föregående berörts, ur administrativ synpunkt måste vara att bestämt föredraga framför ett system byggt på stationeringsprincipen. Vidkommande avvägningen av p e n s i o n s f ö r m å n e r n a s storlek i dyrortsgraderingsalternativet, hava de sakkunniga utöver förut berörda förutsättningar ansett sig böra beakta önskvärdheten av att detta alternativ ej blott i kostnadsavseende utan jämväl beträffande pensionsnivån för medeldyr ort blir i möjligaste mån likvärdigt med det alternativa förslaget om enhetliga pensionsunderlag. I enlighet härmed hava de pensionsbelopp, som avses skola utgå till pensionstagare bosatta å orter tillhörande den i förslaget avsedda mellangruppen (D-, E- och F-orter) — dessa förmåner skulle utgöras av dels grundbelopp och dels ett dyrortstillägg — ansetts böra överensstämma med pensionerna enligt alternativet enhetliga pensionsunderlag och alltså, med vissa smärre avvikelser, motsvara två tredjedelar av slutlönerna för C-ortsgruppen inom vederbörande lönegrad. Med denna utgångspunkt bör storleken av pensionerna för de båda andra huvudgrupperna — å ena sidan A-, B- och C-orterna, där endast pensionens grundbelopp skulle utgå, och å andra sidan G-, H- och I-orterna, å vilka utöver grundbeloppet skulle utgå dubbelt ortstillägg — bestämmas genom lämplig avvägning av dyrortstilläggens storlek. Dessa tillägg hava ansetts kunna fastställas till belopp ungefär motsvarande eller något understigande ett löneortstillägg i slutlöneklassen för vederbörande lönegrad. Härvid hava dock vissa modifikationer befunnits påkallade dels av att särskilda ortstilläggsbelopp ej skulle fixeras för varje lönegrad utan endast för vissa intervaller av pensionsbelopp, motsvarande i vissa fall två eller flera lönegrader, dels ock av att en viss maximering ansetts böra iakttagas beträffande dyrortstilläggen. Ortstillägget har sålunda i förslaget upptagits till 96 kronor för lönegraden A 1 och därefter successivt stegrats med

23 12 kronor för varje tilläggsintervall upp till ett maximibelopp av 204 kronor, vilket skulle bliva gällande för grundbelopp överstigande 4 500 kronor, motsvarande hel ålderspension för lönegraden A 19 och högre lönegrader. Det må erinras, att löneortstillägget enligt löneplanen — d. v. s. skillnadsbeloppet mellan lönerna för två på varanda följande ortsgrupper i en viss löneklass — utgör 102 kronor för slutlöneklassen inom lönegraden A 1 och därefter stegras för varje löneklass med lägst 6 och högst 12 kronor upp till ett maximibelopp av 225 kronor i lönegraden A 18. Skillnaden i lönebeloppen mellan billigaste och dyraste ort utgör sålunda i löneplanen för 1 lönegradens slutlöneklass 816 kronor och för de löneklasser, där ortstilläggets maximum uppnåtts, 1 800 kronor. I motsvarande lönelägen skulle skillnaden i pensionsbelopp mellan billigaste och dyraste ort utgöra 192 kronor, respektive 408 kronor. Anledningen till att ortstilläggsbelopp ej upptagits särskilt för varje lönegrad utan endast för vissa intervaller av grundbelopp är i främsta rummet den, att förekomsten av avkortade pensioner förutsätter regler för bestämmande av ortstilläggets storlek beträffande grundbelopp fallande mellan pensionsunderlagen för de särskilda lönegraderna liksom för grundbelopp understigande lägsta pensionsunderlag. Resultatet av den nyss berörda avvägningen av ortstillägg och grundbelopp enligt det här förevarande alternativet har blivit, att beloppet av hel ålderspension enligt detta alternativ skulle utgöra för A—C-orter ungefär två tredjedelar av medeltalet av A- och B-ortslönerna, för D—F-orter två tredjedelar av C-ortslönerna och för G—I-orter i stort sett två tredjedelar av medeltalet av D- och E-ortslönerna. Dock har för alla ortsgrupperna en viss begränsning av nämnda relationer ägt rum från och med lönegraden A 22 och uppåt i löneskalan. Av det nu anförda framgår, att dyrortsalternativets utformning, utom för de högsta lönegraderna, medför en viss förbättring av nuvarande relation mellan lön och pension även för pensionstagare bosatta inom de tre lägsta ortsgrupperna. Även de här förda resonemangen begränsa sig till att avse lönegraderna 1 —30 i löneplan A samt motsvarande lönegrader i övriga löneplaner. Till belysande av innebörden i det av de sakkunniga utarbetade dyrortsalternativet meddelas här en sammanställning utvisande pensionens grundbelopp, dyrortstilläggets storlek samt summan av grundpension och ortstilllägg för ortsgrupperna D—I, allt såvitt angår hela ålderspensioner för lönegraderna A 1—A 30:

24 Lönegrad

Grundbelopp kronor

Dyrortstillägg kronor

Grundbelopp jämte dyrortstillägg utgör för ortsgrupperna

D-F kronor

1 2 3 4 5

1680 1776 1872 1956

A 6 A 7 A 8 A 9 A 10

2160 A 11 A 12 A 13 A 14 A 15

2 760

A 16 A 17 A 18 A 19 A 20

3804 A A A A A

A 21 A 22 A 23 A 24 A 25 A 26 A 27 A 28 A 29 A 30

2 064

2 244 2 352 2 472 2 616

2 916 3132 3 348 3 588

4 044 4 308 4 596 4 596 4 920 5 232 5 532 5 832 6156 6 492 6 816 7152 7 476 7 812

96 108 108 120 120

G—I kronor

2 088

2 076

2 304

120 132 132 132 144

2 280

2 400

2 376

2 508

2 484

2 616

2 616

2 760

2 760

2 904

156 156 168 180 180

2 916

3 072

3 072

3 228

3 300

3 468

3 528

3 708

3 768

3 948

192 192 192 204 204

3 996

4 236

4 428

4 500

4 692

4 800 4 800

5 004 5 004

204 204 204 204 204

5 124

5 328

5 436

5 640

5 736

5 940

204 204 204 204 204

6 036

6 240

6 360

6 564

6 696 7 020

6 900 7 224

7 356

7 680

7 884

8 016

8 220

Vidare meddelas en sammanställning utvisande det procentuella förhållandet mellan pension (hel ålderspension, i förekommande fall ökad med dyrortstillägg) och lön enligt dyrortsalternativet för olika ortsgrupper, med utgångspunkt från att pensionstagaren efter avgång ur tjänst kvarbor å

25 sästa stationeringsorten; denna sammanställning har begränsats till att avse lönegraderna A 1, 5, 10, 15, 20, 25 och 30: Hel ålderspension i procent av slutlön Lönegrad

A

O A

B

68-1 68-5

r t s g r u p p

C

D

E

F

G

H

I

65-4

62-9

64-1

60-8

58-9

57-0

64-4

61-8 62-1

59-7

65-7

59-9

59-1

68-4

63-3

64-3

62-1

61-1 61-0

573 57-3

65-8

62-4

61-4

61-0

61-8

579 58-5

65-2

63-8 63-7

62-7

68-1 66-8

64-5 64*6

591 596

64-3

62-9

61-5

62-2

60-9

59-6

66-8

65-5

64-3

64-8

63-6

62-5

63-0

61-9

60-9

1 Kostnaderna för förslagens genomförande. Finansieringen av kostnaderna. Kostnaderna för genomförande av de förslag, vilka i betänkandet framläggas, belysas närmare i ett följande särskilt kapitel, innefattande kostnadsberäkningar. Under hänvisning till den utförligare redogörelse, som där lämnas, må emellertid, för att underlätta ett bedömande av de båda ifrågavarande alternativa förslagen, här meddelas vissa uppgifter angående den kostnadsökning i jämförelse med utgifterna för pensionering enligt nu gällande grunder, som de båda förslagen skulle medföra. Här anförda siffror hänföra sig till år 1950 eller en tidpunkt, då de nya bestämmelserna beräknats hava varit gällande närmare 10 år. Beträffande beställningshavare vid försvarsväsendet äro, såsom i kostnadskapitlet beröres, beräkningarna för denna tidpunkt att anse såsom mycket approximativa, men då de militära och civilmilitära beställningarna äro fåtaliga i jämförelse med av förslaget berörda civila befattningshavare, kan detta förhållande icke i större mån inverka förryckande på beräkningarnas totalresultat. Vid kostnadsberäkningarna beträffande alternativet med dyrortsgraderade pensioner har tagits till utgångspunkt den fördelning på ortsgrupper av pensionstagarna, som framgått av den i det föregående berörda, genom de sakkunnigas försorg verkställda undersökningen i detta avseende. Då vid en jämförelse mellan fördelningen för samtliga i undersökningen ingående pensionärer, för pensionärer avgångna under åren 1935—1939 samt för befattningshavare i tjänst ansetts kunna utläsas en tendens till viss förskjutning mot bosättning å dyrare orter, har emellertid vid beräkningen tagits hänsyn till en ytterligare sådan förskjutning i framtiden. Beräkningarna visa, såvitt angår alternativet med enhetligt avvägda pensioner, en bruttokostnadsökning för år räknat vid den angivna tidpunkten av 995 miljoner kronor för samtliga i kalkylerna ingående personalgrupper, nämligen statliga civila tjänstemän, beställningshavare vid försvars-

26 väsendet samt lärare vid folk- och småskolor. I nämnda siffra ingår personalen vid folkskoleväsendet — vilken ju icke omfattas av det förslag till pensionsreglemente, som av de sakkunniga framlägges — med 208 miljoner kronor, vadan för den avsedda statliga personalen framträder en bruttokostnadsökning av 7 87 miljoner kronor för år. För alternativet med dyrortsgraderade pensioner beräknas kostnadsökningen till något mera eller 1006 miljoner kronor. Häri ingår enligt detta alternativ på personal vid folkskoleväsendet belöpande kostnadsökning med 188 miljoner kronor. För statliga befattningshavare utgör alltså bruttokostnadsökningen enligt detta alternativ 818 miljoner kronor. Om hänsyn tages endast till statliga tjänstemän, ställer sig sålunda alternativet med enhetliga pensioner något billigare än dyrortsförslaget, men om folk- och småskollärare medräknas, bliva de båda förslagen — med hänsyn till den för sistnämnda personalgruppers vidkommande föreliggande bosättningen övervägande på de billigaste orterna — i kostnadshänseende i stort sett likvärdiga. De här anförda siffrorna äro, såsom angivits, bruttokostnadssiffror. F r å n den kostnadsökning, som enligt dessa beräkningar framträder, avgår ett belopp motsvarande totalsumman av den ökade belastning på tjänstemännen genom utsträckning av avdragstiden och höjning i pensionsavdragen, vilken enligt de sakkunnigas förslag skulle förknippas med pensionsregleringen och som i det följande skall närmare beröras. Denna ökade belastning beräknas för år 1950 till 3 56 miljoner kronor för samtliga i kostnadsberäkningen medtagna personalgrupper. Häri ingår personal vid folk- och småskoleväsendet med 129 miljoner kronor, vadan inkomstökningen för de av förslagen direkt berörda statliga personalgrupperna uppskattas till 227 miljoner kronor. Nettokostnadsökningen beräknas sålunda vid den avsedda tidpunkten för hela personalstocken enligt båda de alternativa förslagen till 639, respektive 650 miljoner kronor och för statligt anställd personal enligt enhetsalternativet till 560 miljoner kronor och enligt dyrortsgraderingsalternativet till 591 miljoner kronor. För belysande av den kostnadsökning, som föranledes av den förbättrade relation mellan lön och pension, vilken innefattas i båda de föreliggande alternativa förslagen, må nämnas, att kostnadsökningen för enhetligt avvägda pensioner motsvarande två tredjedelar av de vid löneregleringarna fastställda slutlönerna å A-ort beräknats till ett totalt bruttobelopp av 434 miljoner kronor för samtliga av kostnadsberäkningarna berörda personalgrupper (alltså även lärare vid folkskoleväsendet, för vilka definitiv lönereglering ännu ej genomförts). Bruttokostnaden för relationsförbättringen kan alltså för samtliga grupper uppskattas till 56 å 5*7 miljoner kronor för år räknat vid den här avsedda tidpunkten. Såsom förut framhållits, bygga beräkningarna för alternativet med dyrortsgraderade pensioner på den konstaterade bosättningen för närvarande, dock att vissa säkerhetsmarginaler infogats med hänsyn till en väntad framtida förskjutning mot dyrare bostadsorter. Då det icke kan bedömas, i vad mån en dyrortsgradering kommer att påverka flyttningarna, måste beräk-

27 ningarna för dyrortsalternativet betraktas såsom mera osäkra än beräkningarna för alternativet med enhetligt avvägda pensioner. Med hänsyn till det ovisshetsmoment, som här föreligger, har det ansetts vara av intresse att uppskatta den högsta möjliga kostnadsökningen vid tillämpning av ett dyrortsgraderingssystem grundat på bosättningsprincipen. Denna uppskattning har visat att, om samtliga pensionärer inom de i kalkylerna medtagna statliga och icke-statliga personalgrupperna bosatte sig på ort tillhörande den högsta huvudgruppen (G-, H- eller I-ort), för dyrortsgraderingsalternativet skulle uppstå en ytterligare kostnadsökning år 1950 av 4 25 miljoner kronor för år räknat. Beträffande sättet för finansieringen av de ökade pensionskostnaderna h a r redan av det föregående framgått, att båda de av de sakkunniga utarbetade alternativa förslagen bygga på tillämpning av för alla stalioneringsorter lika pensionsavdrag. Kostnaderna för dyrortstilläggen skulle alltså fördelas på staten och befattningshavarna på samma sätt som kostnaderna för grundpensionerna enligt dyrortsgraderingsalternativet och på samm a sätt som totalkostnaderna enligt förslaget med enhetligt avvägda pensioner. Under diskussionen om en dyrortsgradering har från vissa håll gjorts gällande, att det i och för sig vore önskvärt, om dyrortsgraderingen kunde förknippas med sådana anordningar, varigenom personalen å de dyrare stationeringsorterna — som ju utgör majoriteten bland dem, vilka skulle få njuta fördelarna av dyrortsgraderingen — finge vidkännas större pensionsavdrag än personalen å de billigare tjänstgöringsorterna. Emellertid är en sådan lösning icke förenlig med tillämpning av bosättningsprincipen; vid en dyrortsgradering även av pensionsavdragen kunde man näppeligen undgå att oavsett bosättningsort på pensionärsstadiet kompensera det ökade pensionsbidraget med ökade förmåner. För egen del anse de sakkunniga ej heller någon erinran med fog kunna riktas mot en enhetlig avvägning av pensionsavdragen även vid ett system med dyrortsgradering av pensionsförmånen. Då systemet inrymmer samma möjlighet för alla pensionärer att oavsett tidigare stationering erhålla kompensation för merkostnader vid bosättning å dyrort efter avgång ur tjänst, ligger det ingen orättvisa i att alla befattningshavare erlägga samma bidrag till pensionskostnaderna. Även i detta avseende måste finansieringen av pensionerna rimligen bygga på de kollektivitetsgrundsatser, som i övrigt i så stor utsträckning äro utmärkande för vårt pensioneringssystem. Det bör i detta sammanhang ej heller förglömmas, att den övervägande andelen av den totala kostnaden för dyrortstilläggen liksom för pensionsförmånerna i övrigt skulle komma att bestridas av staten. Personalrepresentanternas ståndpunkt till de alternativa förslagen. Vid de överläggningar med personalorganisationernas representanter, som ägt rum rörande de här avsedda frågorna liksom beträffande utredningsresultaten i övrigt, hava skiljaktiga meningar gjort sig gällande.

28 Representanterna för statstjänarkartellen samt för underofficersförbundet hava obetingat uttalat sig till förmån för en dyrortsgradering av pensionerna. Till de huvudprinciper, på vilka det i det föregående skisserade dyrortsgraderingsförslaget uppbyggts, och till den utformning i detalj av detta förslag, som de sakkunniga tänkt sig, hava dessa representanter givit sin anslutning. De i överläggningarna deltagande representanterna för folk- och småskollärarkårernas organisationer hava lika obetingat förordat en enhetlig avvägning av pensionsunderlagen samt tillstyrkt det förslag i detta hänseende, som utarbetats av de sakkunniga. Representanterna för övriga personalorganisationer — statstjänstemannanämnden, trafiktjänstemännens riksförbund, officersförbundet och de kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd — hava förklarat sig i princip förorda en enhetlig avvägning av pensionsunderlagen med utgångspunkt från slutlönerna för någon av mellanortsgrupperna. Vid en jämförelse mellan de av de sakkunniga utarbetade alternativa förslagen hava emellertid dessa representanter funnit sig böra föredraga alternativet med dyrortsgradering. De sakkunnigas yttrande beträffande de alternativa förslagen. Vid den här föreliggande pensionsregleringen har, såsom av direktiven för de sakkunnigas arbete framgår, uppgiften varit icke blott att verkställa den höjning av pensionsunderlagen, som föranledes av de nyligen genomförda löneregleringarna, jämte eljest påkallad översyn av pensionsbestämmelserna, utan jämväl att pröva frågan om en förbättring av relationen mellan lön och pension för personal på dyrare orter. Enligt de sakkunnigas uppfattning är en dylik förbättring av förhållandet mellan lön och pension motiverad och av behovet påkallad. Pensionernas avvägning med utgångspunkt från lönerna på billigaste stationeringsort måste anses innebära en alltför stark nedskärning av inkomsten för dem, som under sin tjänstetid varit stationerade på dyrare orter samt efter avgången kvarbo på samma ort, och alldeles särskilt för dem, som avgått från tjänst på någon av de allra dyraste orterna och efter avgången kvarbo på sådan ort. I diskussionen om pensionens relation till lönen har det visserligen till förmån för en pensionsavvägning efter lönen på billigaste ort framhållits, att det står en befattnigshavare med stationering på en dyrort fritt att efter avgången ur tjänst välja annan och billigare bostadsort. De sakkunniga anse emellertid i likhet med 1930 års pensionssakkunniga, att betydelsen av denna omständighet icke bör överskattas. Två tredjedelar av hela befattningshavarstocken äro stationerade på ort tillhörande någon av ortsgrupperna D—I, och bland dessa utgöres hälften av tjänstemän med stationering å någon av de tre högsta ortsgrupperna G—I. Enligt de verkställda undersökningarna kvarbor det stora flertalet av befattningshavarna efter avgång ur tjänst på den sista stationeringsorten. Att vid pensioneringsgrundernas utformning förutsätta en omplantering av alla dessa pensionstagare till billigare orter, even-

29 tuellt till någon av de billigaste orterna, synes knappast vara rimligt, då bosättningen av naturliga skäl måste väsentligen påverkas av andra faktorer än de rent ekonomiska. Härmed är dock icke sagt, att pensionärernas obestridliga frihet att välja bostadsort ej alls förtjänar beaktas vid pensioneringsgrundernas fastställande. Om sålunda en förbättring av pensionens storlek i förhållande till lönen för befattningshavare å dyrare orter måste anses påkallad, föreligga dock svårigheter att avgöra, på vad sätt en dylik förbättring lämpligen bör åstadkommas. Valet synes de sakkunniga böra stå mellan de båda i det föregående angivna huvudalternativen, nämligen en enhetlig avvägning av pensionsunderlagen efter lönen å någon högre ortsgrupp än den lägsta •— enligt de sakkunnigas mening efter C-ortslönen — och en förenklad dyrortsgradering av pensionerna. Båda dessa alternativ hava emellertid sådana förtjänster och nackdelar, att intetdera av dem kan obetingat ställas framför det andra. Den enhetliga pensionsavvägningen i förhållande till C-ortslönen innebär en enkel lösning, som ej medför andra administrativa besvär eller tillämpningssvårigheter än sådana, vilka äro förenade redan med nuvarande pensioneringsgrunder. Utgifterna för denna lösning betingas väsentligen av statsförvaltningens organisation och andra faktorer av den art, att de ligga under statens kontroll och alltså kunna bedömas före pensioneringen. Kostnadsramen för detta alternativ låter sig sålunda med tämligen stor grad av tillförlitlighet på förhand beräkna och fixera. Den pensionsförbättring, detta förslag bereder befattningshavare på dyrare orter, är i och för sig beaktansvärd, men förslaget ger samma förbättring även åt pensionstagare på billigare orter, och en avsevärd del av kostnaderna för förslagets genomförande förbrukas sålunda till en pensionsökning för personalgrupper, vilka icke i samma grad äro i behov därav. Mot förslaget kan med andra ord riktas samma invändning som mot det nu gällande pensioneringssystemet, nämligen att det ställer pensionstagare å billigare orter, och särskilt pensionärer på de allra billigaste orterna, i en mera gynnad ställning än pensionärer på dyrare orter. Det dyrortsgraderade alternativet har i jämförelse med enhetsförslaget den fördelen, att det inom i stort sett samma kostnadsram möjliggör en större förbättring för pensionstagare å de orter där levnadskostnaderna äro högst. Med bibehållande av enhetsförslagets pensionsförmåner för pensionärer på medeldyra orter bereder detta alternativ en ökad förbättring av pensionen inom de tre högsta ortsgrupperna, medan å andra sidan förbättringen för dem, som äro bosatta å orter tillhörande de tre lägsta grupperna, icke göres lika stor som enligt förslaget med enhetliga pensioner. Dyrortsgraderingsförslaget åstadkommer sålunda en mera rättvis avvägning av pensionsförbättringen med hänsyn till levnadskostnadernas olika höjd på skilda orter. Även om med hänsyn till pensionärernas frihet att välja sin bostadsort det abstrakta rättvisekravet ej på pensionsområdet kan ha samma styrka som när det gäller avvägning av förmånerna för löntagare — vilka äro bundna till den

30 av staten fastställda stationeringsorten — är en dylik jämnare avvägning i och för sig att betrakta såsom en fördel även på pensionsområdet. Dyrortsförslaget vidlådes emellertid av betydande nackdelar såtillvida, som dess tilllämpning trots föreslagna förenklingsanordningar otvivelaktigt skulle medföra åtskilliga praktiska svårigheter och en icke ringa ökning i förvaltningsarbetet. En svaghet med förslaget är ock, att kostnaderna för detsamma ej låta sig på förhand fixera med samma grad av tillförlitlighet som när det gäller enhetsförslaget. Här fällda omdömen om de båda alternativa förslagens förtjänster och nackdelar innefatta — liksom de resonemang, som i det föregående förts i samband med redogörelsen för alternativens utformning — i stort sett de sakkunnigas samstämmiga mening. Enighet har ock inom de sakkunniga vunnits om att i frågans nuvarande läge förorda en lösning enligt alternativet med enhetliga pensioner. I fråga om motiven för detta ställningstagande råda dock inom de sakkunniga skiljaktiga meningar. Angående de olika ledamöternas ståndpunkter härutinnan må nämnas följande. Herrar Andersson och Westling finna en lösning, som går ut på dyrortsgradering av pensionerna — varvid med hänsyn till anordningens syfte endast en på bosättningsprincipen grundad utformning torde kunna ifrågakomma — i princip äga ett visst företräde med hänsyn till den möjlighet att inom i huvudsak samma kostnadsram bereda större pensionsförbättring åt pensionärer på de dyraste orterna, som en dylik lösning erbjuder, och den högre grad av rättvisa, som alltså enligt denna lösning kan ernås. Att en övervägande mening inom tjänstemännens organisationer synes förorda ett beslut i enlighet med dyrortsalternativet, talar i sin mån för detsamma. De ekonomiska konsekvenserna av detta alternativ äro visserligen något mera osäkra än vad fallet är med enhetsalternativet. Med den konstruktion, som dyrortsalternativet i de sakkunnigas förslag fått, torde emellertid denna, av möjligheten till ökade flyttningar till dyrare ort beroende minskade tillförlitlighet i beräkningarna ej böra tillmätas alltför stor betydelse. Att dyrortstilläggen i någon mån kunna inverka på flyttningsfrekvensen bestrides icke, men de därav föranledda merkostnaderna kunna knappast i förhållande till de totala pensionskostnaderna befaras bliva av den storleksordning, att de i och för sig kunna sägas utgöra ett avgörande skäl mot dyrortsförslaget. Jämväl de med alternativet förenade administrativa besvärligheterna lära, även om de givetvis äro av en viss betydelse, efter de vidtagna förenklingsanordningarna ej kunna anses vara av den art eller omfattning, att de icke kunna tillfredsställande bemästras. — Detta resonemang grundar sig på förutsättningen att den nuvarade dyrortsgrupperingen i huvudsak förblir gällande. Andra omständigheter tillkomma emellertid, som jämsides med de här berörda — låt vara i och för sig ej avgörande — svagheterna hos dyrortsalternativet kunna bidraga till tveksamhet om ett bestämt förord för detta alternativ. Det förefaller sannolikt, att den senaste tidens ekonomiska utveckling medfört en viss utjämning av de totala levnadskostnadsskillnaderna mellan olika orter i landet. Det är ännu ovisst, i vilken utsträckning en

31 sådan utveckling kan vara ägnad att inverka på den nuvarande dyrortsindelningen. Även om en betydande kostnadsskillnad alltjämt kan väntas biiva bestående mellan billigaste och dyraste ort och även om det sammanförande av vissa ortsgrupper, som de sakkunniga föreslå, på pensionsområdet avlägsnar en del av den kritik, som i övrigt riktas mot dyrortsgrupperingen, kvarstår dock en viss tvekan om vilka verkningar, som en på nuvarande förhållanden grundad undersökning av levnadskostnadsskillnaderna mellan olika orter kan komma att få. Det synes icke uteslutet, att en sådan ny undersökning kan leda till omgrupperingar i den omfattning att de kunna mer eller mindre rubba grunderna för de sakkunnigas ekonomiska beräkningar. I det ovissa läge, som sålunda måste råda så länge en av statsmakterna i princip beslutad, delvis på ändrade grunder baserad dyrortsundersökning ännu ej kommit till stånd, har det synts ganska vanskligt att giva ett bestämt förord åt dyrortsförslaget och därmed rekommendera dyrortsgraderingsprincipens införande på ett nytt område, där skälen för dess tillämplighet icke äro lika starka som på löneområdet. Nu berörda omständigheter hava synts herrar Andersson och Westling vara av den betydelse, att de icke ansett sig kunna förorda dyrortsalternativet, därest en lösning av förevarande spörsmål måste sökas i nuvarande läge. Under sådana förhållanden och då det torde vara angeläget att nu träffa ett avgörande, som åtminstone i någon mån tillgodoser önskemålet om en förbättring av pensionerna på de dyrare orterna, hava de ansett sig böra biträda alternativet med enhetliga pensioner trots dettas underlägsenhet ur rättvisesynpunkt. Herr Jansson anser skäl i och för sig tala för att de tjänstemän, särskilt i de lägre lönegraderna, vilka under sin tjänstetid eller en mera avsevärd del därav varit stationerade på ort inom dyraste ortsgrupp och efter avgången kvarbo på sådan ort, kunde i lämplig form erhålla en särskild förbättring av sina pensionsförmåner. Att samtliga pensionärer, vilka efter avgång ur tjänst bosätta sig på dyrare orter, skulle efter endast en jämförelsevis kort karenstid erhålla en sådan pensionsförbättring, innebär emellertid att pensionskostnaderna i viss mån göras beroende icke av statsmakternas beslut och åtgärder utan av pensionstagarnas fria bosättning. Detta har herr Jansson funnit möta så starka betänkligheter ur principiell synpunkt och i kostnadshänseende, att en dylik lösning synts honom icke kunna förordas. På grund härav och då det icke befunnits möjligt att enligt stationeringsprincipen utforma en praktiskt acceptabel och med hänsyn till syftet rationell lösning av dyrortsgraderingsfrågan, har herr Jansson — som i övrigt instämmer i vad de övriga ledamöterna anfört rörande de administrativa olägenheterna även med en förenklad dyrortsgradering samt rörande vanskligheten att i nuvarande läge förorda dyrortsgraderingens införande på pensionsområdet — ansett ett beslut i enlighet med alternativet enhetliga pensioner vara att föredraga.

32 Pensionsnivån i förhållande till levnadskostnaderna. Rörligt tillägg. Enligt båda de här skisserade alternativa förslagen skulle pensionsunderlagen avvägas med utgångspunkt från de nya lönebeloppen, vilka hänföra sig till ett indexläge av 156 på den indexskala, som till basår har år 1914. P å sätt i de sakkunnigas direktiv förutsatts, bör vid sådant förhållande rörligt tillägg å de nya pensionerna utgå efter i huvudsak samma grunder, som gälla beträffande lönebeloppen. Vid genomförande av dyrortsgraderingsalternativet bör, med hänsyn till grunderna för konstruktionen av detta alternativ, dylikt tillägg beräknas jämväl å den del av pensionsförmånen, som utgår i form av dyrortstillägg. Med avseende å maximeringen av det rörliga tillägget hava de sakkunniga — med erinran att för närvarande dyrtidstilllägg på pension utgår å högst 400 kronor för månad efter ett procenttal, som vid indexläget 156 utgör 12 — ansett sig böra förorda fastställande av ett maximibelopp å 500 kronor för månad, vara rörligt tillägg må utgå. Pensionsunderlag för befattningar, som ej tillhöra lönegraderna A 1—30. För beräknande av pensionsunderlag enligt de båda alternativa förslagen för de fullmakts- och konstitutorialtjänster, som icke tillhöra lönegraderna 1—30 i civila avlöningsreglementets löneplan A men som falla inom motsvarande lönelägen, kunna de förut angivna grunderna utan svårighet genomgående tillämpas. I enlighet med dessa grunder hava sålunda underlag enligt de båda alternativa förslagen uträknats för beställningar tillhörande militära avlöningsreglementets löneplaner Oa — dock med undantag för lönegraden Oa 6 — och UO samt Ca ävensom manskapsavlöningsreglementets löneplan Mb. Detsamma gäller extra ordinarie befattningar tillhörande löneplanerna Eo, Meo och Oc i civila, respektive militära icke-ordinariereglementet. För fullmaktstjänster i högre lönelägen än A 30 gäller för närvarande, att en viss beskärning av pensionsunderlagen ägt rum genom successiv minskning av procentsatsen för pensionens relation till lönen. Denna grundsats torde även för framtiden böra tillämpas, och den synes böra gälla icke blott chefslöneplanernas lönegrader utan även de nya lönegraderna A 31—34. För dessa grader hava för närvarande provisoriskt fastställts vissa underlag, vilka icke ställts i relation till de nya lönebeloppen utan beräknats med utgångsp u n k t från en fingerad påbyggnad av den äldre löneplanen och med iakttagande av vissa säkerhetsmarginaler. Med avseende å befattningar i den civila chefslöneplanen B och övriga motsvarande löneplaner samt icke lönegradsplacerade fullmaktstjänster i chefsställning är att märka, att löneregleringen för dessa tjänstemän icke medförde någon reell löneökning utan allenast ett uppräknande av de fasta lönebeloppen med hänsyn till vissa tidigare utgående provisoriska tilläggsförmåner. Vid sådant förhållande lärer pensionsregleringen för deras vidkommande bör a verkställas på sådant sätt, att pensionsökningen i stort sett begränsas till

33 vad som motsvarar den generella förbättringen i relationen mellan lön och pension. Med denna utgångspunkt hava de sakkunniga för de i lönehänseende högst ställda bland här avsedda befattningar, nämligen landshövdingbefattningarna, ansett sig böra föreslå ett pensionsunderlag enligt alternativet med enhetliga pensioner av 10 920 kronor. Till jämförelse må nämnas, att för dessa befattningshavare nuvarande pensionsunderlag ökat med dyrtidstillägg vid index 156 utgör ett belopp av 10 572 kronor. Mellan de gränser, som sålunda bildas av de föreslagna underlagen för å ena sidan landshövdingbefattningarna och å andra sidan lönegraden A 30, hava pensionsunderlagen för här avsedda befattningar i mellanliggande lönelägen inpassats i skalan med hänsyn tagen till löneställningen. Det nu anförda har, såsom nämnts, avseende å alternativet med enhetligt avvägda pensionsunderlag. Vad dyrortsgraderingsalternativet angår, är det ingalunda givet att vid genomförande av ett dylikt alternativ graderingen bör sträcka sig upp i de pensionslägen, om vilka här är fråga. Tvärtom tala i och för sig goda skäl för en motsatt uppfattning. De bland ifrågavarande befattningar, som tillhöra chefslöneplanerna eller äro i löneavseende högre ställda än dessa, äro icke beträffande lönebeloppen dyrortsgraderade, och det vore då mest naturligt att även underlåta dyrortsgradering av pensionsbeloppen. Emellertid visar det sig, att en gränsdragning efter sådan grund leder till vissa mindre tilltalande konsekvenser. Då lönegraderna A 31—34 liksom A-planens övriga lönegrader upptaga dyrortsgraderade lönebelopp, finge väl dyrortsgraderingen av pensionerna sträcka sig över hela A-planen, liksom den även borde omfatta lönegraden Oa 6, som direkt motsvarar lönegraden A 31 och alltså jämväl upptager dyrortsgraderade lönebelopp. Men därmed vore dyrortsgraderingen utsträckt till ett löneläge, som motsvarar eller överstiger chefslöneplanernas lägsta lönegrader. Att då underlåta dyrortsgradering beträffande dessa lönegrader skulle medföra betänkliga ojämnheter i förmånernas storlek. Motsvarande förhållande framträder beträffande förordnandetjänsterna. För dessas vidkommande förekommer ej dyrortsgradering av lönerna för befattningar tillhörande löneplan C och motsvarande civilmilitära förordnandetjänster men däremot för de i löneplan E upptagna rektorstjänsterna. I löneplan C förekomma för övrigt åtskilliga tjänster i lönelägen, som äga motsvarighet inom de dyrortsgraderade löneplanerna för fullmaktstjänstemän. Med hänsyn till nu berörda förhållanden, vilka skulle göra en gränsdragning i viss mån irrationell, hava de sakkunniga sett sig föranlåtna att i det alternativa förslaget upptaga dyrortstillägg såväl för här närmast avsedda fullmaktstjänster i högre löneställning som ock beträffande samtliga förordnandetjänster. Ett visst sakligt stöd för en sådan lösning kan hämtas därav, att en dyrortsgradering åtminstone för vissa av här berörda tjänster måste anses mer påkallad i fråga om pensionerna än med avseende å de mot dessa svarande, avsevärt högre löneförmånerna. Beträffande dyrortstilläggens storlek samt i fråga om pensionsunderlagens avvägning för ifrågavarande befattningar hava följts samma principer, som i övrigt tillämpats i dyrortsgraderingsalternativet. 3—417092.

34 Det nu gällande civila tjänstepensionsreglementet äger tillämpning å vissa befattningar, vilka ännu icke underkastats lönereglering enligt civila avlöningsreglementets grunder. Detta gäller till en början justitieråd och regeringsråd. Med hänsyn till att tvekan icke kan råda om hur inplaceringen i lönehänseende av dessa befattningar i civila avlöningsreglementet skulle ske vid tillämpning av samma principer som för tidigare likställda tjänster, lärer befattningarnas medtagande i tjänstepensionsregleringen icke kunna föregripa en blivande lönereglering. På grund härav och då det synts önskvärt, att civila tjänstepensionsreglementet i fortsättningen icke behöver annat än övergångsvis i vissa individuella fall tillämpas parallellt med det nya reglementet, hava de sakkunniga ansett sig böra förorda, att justitie- och regeringsråden medtagas i det nya pensionsreglementet. Pensionsunderlagen föreslås liksom för närvarande bliva desamma som för landshövdingarna. Beträffande vissa andra i lönehänseende ännu ej nyreglerade befattningar, nämligen professorer samt prosektorer och laboratorer m. fl. vid universiteten, kan större tvekan föreligga om befattningarnas medtagande i pensionsreglementet. Då inplaceringen av dessa befattningar i civila avlöningsreglementet icke kan bedömas utan en mera ingående prövning, skulle det måhända ligga närmast till hands att dessa befattningar i avvaktan på lönereglering ställdes utanför det nya reglementets tillämpningsområde. Med hänsyn till den förut berörda önskvärdheten av att civila tjänstepensionsreglementet icke i fortsättningen behöver tillämpas för nytillträdande befattningshavare hava de sakkunniga likväl, om än med viss tvekan, funnit sig böra förorda att befattningarna medtagas, varvid dock deras ställning i pensionshänseende bör så avvägas, att ett föregripande av löneplaceringen undvikes. Ur dessa synpunkter föreslås för ifrågavarande befattningar pensionsunderlag, som överensstämma för professorernas vidkommande med lönegraden A 31 och för prosektorer m. fl. med lönegraden A 26. För dessa befattningar blir uppenbarligen pensionsregleringen av provisorisk natur i avvaktan på en nyreglering av löneförhållandena. För de civila och militära förordnandetjänsterna, med undantag för rektorsbefattningar vid statliga läroanstalter, gälla för närvarande ett fåtal standardiserade pensionsunderlag, upptagande samma belopp för befattningar i ett flertal olika lönelägen. För några av dessa befattningar utgöra pensionsunderlagen en större del av lönebeloppen än som gäller för fullmaktstjänster i allmänhet, för andra åter är relationen mellan pension och lön ogynnsammare än den som råder för fullmaktstjänster, med vilka de närmast kunna jämföras. Denna grova avvägning av pensionsunderlagen för förordnandetjänsterna torde närmast hava sin förklaring i att löne- och pensionsförmånerna för dessa tjänster ursprungligen bestämts isolerat för en eller ett p a r befattningar i sänder vid befattningarnas tillkomst. Sedan numera ett jämförelsevis stort antal förordnandetjänster tillskapats och lönesättningen vid de nya avlöningsreglementenas tillkomst undergått viss systematisering genom befattningarnas upptagande i särskilda löneplaner — av vilka den civila löneplanen C omfattar 17 lönegrader — har det synts påkallat, att en åtminstone

35 i någon mån motsvarande systematisering kommer till stånd även på pensionsområdet. Härvid torde en ökad differentiering av pensionsunderlagen vara ofrånkomlig. Alltjämt bör dock iakttagas, att procentsatsen för relationen mellan pension och lön i allmänhet sättes något lägre för förordnandetjänsterna än för fullmaktsbefattningarna, detta med hänsyn till att lönenivån för de förstnämnda tjänsterna satts högre enbart med tanke på den lösligare anställningsformen. Med avseende å utgångspunkterna för avvägningen hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, å ena sidan att pensionsunderlaget för lönegraden C 1 fastställes till 6 000 kronor och å andra sidan att underlaget för de båda högsta lönegraderna — C 16 och 17, i vilka inplacerats cheferna för statens vattenfallsverk och domänverket samt chefen för statens järnvägar — bestämmes till samma belopp, som föreslagits för landshövdingar och justitieråd eller 10 920 kronor. Mellan dessa båda gränser hava underlagen för mellanliggande lönegrader avvägts med ledning i stort sett av löneställningen. Härvid har dock i viss mån tagits hänsyn även till de nuvarande underlagens storlek, varför en fullt konsekvent utjämning av nuvarande ojämnheter i pensionsavvägningen icke erhållits. En mera fullständig utjämning skulle hava förutsatt en tämligen genomgripande omläggning, varvid antingen icke kunnat undgås avsevärda nedsättningar i beloppen i vissa fall eller ock framtvingats delvis ganska betydande pensionsökningar. För de militära och civilmilitära förordnandetjänsterna (lönegraderna Ob 4 och Cb 2) föreslås enahanda pensionsunderlag som för de C-lönegrader, vilka upptaga samma lönebelopp. Detsamma gäller befattningarna såsom chef för bank- och fondinspektionen samt för sparbanksinspektionen, vilka befattningar icke formellt äro ordinarie förordnandetjänster men enligt de sakkunnigas förslag skulle i pensionshänseende likställas med dylika tjänster. Beträffande den särskilda grupp av förordnandetjänstemän, som utgöres av rektorer vid de statliga läroanstalterna (löneplan E), gäller för närvarande att de i fråga om pensionsunderlag likställts med fullmaktstjänstemän i vissa lönegrader, nämligen lönegraderna A 25, 26, 27 eller 30 alltefter den typ av läroanstalt, varom fråga är. Vid vissa grupper av läroanstalter äro rektorstjänsterna fördelade på avlöningsgrupper med hänsyn till anstalternas storlek; härutinnan sker omprövning och eventuellt omgruppering för varje ny förordnandeperiod. Formellt motsvaras de olika avlöningsgrupperna av särskilda lönegrader, men utan hinder härav äro pensionsunderlagen lika för rektorsbefattningarna vid varje särskild typ av läroanstalt. Enligt de sakkunnigas mening böra rektorerna i fråga om pensionsunderlag likställas med förordnandetjänstemän i allmänhet i motsvarande löneställning. I enlighet härmed hava de sakkunniga upptagit pensionsunderlag för befattningar tillhörande löneplan E med belopp, som med tillämpning av de för löneplan C använda avvägningsgrunderna svara mot löneställningen. I de fall, då flera avlöningsgrupper förekomma vid en grupp av läroanstalter, hava härvid tagits till utgångspunkt lönebeloppen för den lönegrad, som gäller för lägsta avlöningsgruppen. Pensionsunderlagen bliva härigenom liksom nu lika för alla rektorsbefattningar vid en och samma typ av läroanstalter.

36 Rektorsbefattningen vid högre lärarinneseminariet (lönegrad E 14) har liksom för närvarande likställts med rektorstjänsterna vid de högre allmänna läroverken. I fråga om pensionsunderlag för vissa extra ordinarie befattningar i lägre löneställning än lägsta lönegrad i löneplan Eo få de sakkunniga hänvisa till framställningen i ett följande kapitel, innefattande motivering till förslag om pensionsunderlagens fastställande i vissa fall i annan relation till löneställningen än den vanliga.

37 Tjänstepensionsavdrag. Nuvarande grunder för pensionsavdrag. De i civila tjänstepensionsreglementet stadgade pensionsavdragen äro bestämda till samma belopp, som i kommunikationsverkens pensionslag av år 1920 infördes såsom pensionsavgifter. Dessa avgiftsbelopp hade — med tillämpning av en räntefot av 4 procent — beräknats så, att de under en 30-årig betalningstid skulle kollektivt för samtliga tjänstemän täcka en tredjedel av de samlade pensionsutgifterna, exklusive dyrtidstillägg. I anslutning härtill stadgades i kommunikations verkens pensionslag en begränsning av avgiftsbetalningstiden till 30 år. I samband med den provisoriska pensionsreglering, som åtföljde 1921 års lönereglering för allmänna civilförvaltningen, överfördes de för kommunikationsverken beräknade pensionsavgifterna även till allmänna civilförvaltningens verk. Begränsning av betalningstiden till 30 år stadgades dock för dessa verk först i samband med tillkomsten år 1934 av civila tjänstepensionsreglementet, i vilket de år 1920 för kommunikationsverken beräknade pensionsavgifterna infördes såsom pensionsavdrag. Vid antagande av militära tjänstepensionsreglementet år 1935 blevo pensionsavdragen för de personalgrupper, som omfattas av detta reglemente, avvägda till samma belopp i förhållande till tjänstepensionsunderlagens storlek som de i civila tjänstepensionsreglementet stadgade. Någon begränsning av avdragstidens längd blev emellertid icke införd i det militära pensionsreglementet. I det tjänstepensionsreglemente för folk- och småskollärare m. fl., som antogs år 1938, bestämdes pensionsavdragen ävenledes till samma belopp som i civila tjänstepensionsreglementet. Även för dessa tjänstemannagrupper infördes i samband därmed en begränsning av avdragstiden till 30 år. Undersökning rörande täcknings procenten enligt nuvarande bestämmelser. Olika omständigheter hava medfört, att den ursprungligen antagna förutsättningen om att befattningshavarna genom pensionsavdrag skulle bestrida en tredjedel av pensionsutgifterna icke kunnat upprätthållas. Bland dessa omständigheter äro i främsta rummet att nämna räntenivåns förändringar under de gångna åren och de sänkningar av pensionsåldrarna, vilka genomfördes vid civila tjänstepensionsreglementets tillkomst. Andra bidragande omständigheter hava varit förskjutningar i befattningshavarnas inträdes- och befordringsåldrar, i befordringsgången och i antalet tjänster av olika slag. Slutligen hava de beviljade dyrtidstilläggen till pensionerna åstadkommit ytterligare sänkning av den andel i pensionskostnaderna, som genomsnittligt bestrides av befattningshavarna genom pensionsavdrag.

38 De sakkunniga hava enligt sina direktiv haft att företaga en försäkringsteknisk undersökning syftande dels till att klarlägga storleken av den andel i pensionskostnaderna, som enligt nuvarande bestämmelser täckes av tjänstemännens pensionsavdrag, och dels att utgöra grundval för avvägningen av tjänstepensionsavdragen i ett nytt pensionsreglemente. Denna försäkringstekniska undersökning har för de sakkunnigas räkning verkställts av förste aktuarien i pensionsstyrelsen B. Wingborg. Resultaten av de av förste aktuarien Wingborg utförda beräkningarna framgå av en vid betänkandet såsom Bilaga 2 fogad promemoria. Vid utredningen har, enligt av chefen för finansdepartementet under hand givna direktiv, tillämpats en räntefot av 3 procent. Av skäl, som antytts redan vid behandlingen av frågan om pensionsunderlagen, hava i utredningen medtagits icke blott de statliga tjänstemannagrupper, vilka omfattas av de sakkunnigas förslag till nytt tjänstepensionsreglemente, utan även de kommunalt anställda lärarna vid folk- och småskolor. Beräkningarna hava visat, att befattningshavarnas andel i pensionskostnaderna enligt nuvarande bestämmelser utgör genomsnittligt endast 169 procent för samtliga de i beräkningarna medtagna personalgrupperna. Självfallet växlar täckningsprocenten avsevärt för olika grupper. Uppgifter om täckningskvotens storlek meddelas för vissa olika befordringsgrupper i en i förenämnda bilaga intagen tabell 2 samt för olika civila och militära lönegrader i tabellerna 4 a och 4 b. Bland de befordringsgrupper, för vilka täckningsprocenten ställer sig högst, äro folkskollärare, för vilka procentsiffran beräknats till 27 9. Den lägsta täckningskvoten framträder för den militära personalen, bland vilka underofficerare vid armén, marinen och flygvapnet samt flaggkorpraler och högbåtsmän vid marinen kunna uppvisa en täckningsprocent av allenast 6 2. Om statliga civila tjänstemän, militära beställningshavare samt folk- och småskollärare var för sig behandlas såsom särskilda grupper, framkomma för dessa följande siffror för befattningshavarnas andel i pensionskostnaderna enligt nuvarande bestämmelser, nämligen statliga civila tjänstemän 16-56 procent militära beställningshavare 9*06 » folk- och småskollärare 24-19 » För civila statstjänstemän samt folk- och småskollärare sammantagna beräknas täckningsprocenten till I860. Vid framräknandet av de här anförda siffrorna har hänsyn ej tagits till det dyrtidstillägg, som utgår på pensionerna. Medräknas dyrtidstillägg motsvarande indextalet 156 — det indexläge, som av de sakkunniga lagts till grund för avvägningen av de nya fasta pensionerna — nedgår täckningskvoten för civila statstjänstemän samt folk- och småskollärare sammantagna till 1658 procent och för militära beställningshavare till 814 procent. De anförda siffrorna visa, att befattningshavarnas andel i pensionskostnaderna för närvarande genomsnittligt uppgår till mindre än hälften av vad som

39 vid bestämmandet av pensionsavdragens storlek förutsattes. Åt den omfattning, vari olika i det föregående omnämnda faktorer medverkat till dessa avsevärda rubbningar i förutsättningarna för de nuvarande pensionsavdragens bestämmande, ger den vid betänkandet fogade promemorian viss belysning. Av promemorian framgår också, i vilken utsträckning de nuvarande pensionsavdragen under olika förutsättningar skulle behöva höjas för att återställa den ursprungligen förutsatta täckningskvoten en tredjedel. Utan ändring av nuvarande pensionsförmåner och med bibehållande av gällande begränsning av pensionsavdragstiden till 30 år samt utan hänsyn tagen till utgående dyrtidstillägg skulle för nämnda ändamål en ökning av pensionsavdragen med genomsnittligt omkring 80 procent bliva erforderlig. Vid genomförande av något av de utav de sakkunniga utarbetade alternativa förslagen med enhetligt avvägda eller dyrortsgraderade pensioner, byggda på de nya lönebeloppen, skulle, med bibehållande av gällande begränsning i avdragstiden, krävas en höjning av nuvarande pensionsavdrag med omkring 125 procent för att ernå täckningskvoten en tredjedel; om avdragsplikten utsträcktes över hela tjänstetiden, skulle erforderlig höjning utgöra omkring 98 procent. Allmänna synpunkter på pensionsavdragens avvägning. Att en reglering uppåt av pensionsunderlagen bör medföra en höjning av pensionsavdragen, synes de sakkunniga vara självfallet. Detta måste följa såsom konsekvens redan av den ståndpunkt, som vid löneregleringen intogs till frågan om nettoeller bruttolön och vilken innebar, att man bibehöll bruttolöneprincipen och förutsatte en självständig reglering av pensionsförmånerna på grundval av fortsatt avdragsplikt. De nyss anförda siffrorna belysa emellertid vanskligheten i att på sätt som tidigare skett lägga ett i främsta rummet försäkringstekniskt betraktelsesätt till grund för bestämmandet av pensionsavdragens nivå. En avvägning av pensionsavdragen helt eller huvudsakligen efter försäkringsmässiga grunder torde ej heller vara vare sig principiellt nödvändig eller i nuvarande läge ens praktiskt möjlig. I förstnämnda hänseende må framhållas, att det här ej rör sig om en på frivillighet grundad försäkring. I sistnämnda avseende är att beakta, att — såsom i de för de sakkunnigas arbete gällande direktiven antytts — en mera väsentlig stegring av de nuvarande pensionsavdragens absoluta belopp icke torde låta sig förena med intentionerna vid den nyligen genomförda löneregleringen. En fördubbling av tjänstepensionsavdragen skulle i vissa lönelägen förbyta den vid löneregleringen beslutade löneökningen i löneminskning. Ett sådant resultat av pensionsregleringen skulle, även om denna reglering innebär en avsevärd förbättring av relationen mellan pension och lön, knappast framstå såsom rimligt. Bestämmandet av pensionsavdragens storlek torde sålunda i nuvarande läge — trots att pensionsregleringen sker fristående från löneregleringen — vara att betrakta mera såsom ett lönepolitiskt spörsmål än som en försäkringsteknisk fråga. Härmed bliva givet-

vis icke de försäkringstekniska utredningarna rörande täckningsprocenten utan betydelse. De erfordras såsom ledning vid pensionsavdragens bestämmande och äro vidare av vikt för att giva upplysning om huru stor del av pensionskostnaderna, som under antagna förhållanden bestrides av staten, respektive av befattningshavarna. Med beaktande av vad här antytts hava de sakkunniga ansett sig kunna fastslå, å ena sidan att en förbättring av pensionsförmånerna rimligtvis bör medföra en höjning av pensionsavdragen men å andra sidan att storleken av denna höjning måste, med bortseende delvis från försäkringstekniska synpunkter, begränsas så att den ej går längre än som kan anses skäligt i förhållande till löneökningens storlek. Borttagande av nuvarande begränsning i avdragstiden. I rådande läge har i främsta rummet ett upphävande av nuvarande begränsning i avdragstiden till 30 år ansetts böra ifrågakomma såsom den ur befattningshavarnas synpunkt minst kännbara åtgärden för åstadkommande av en välbehövlig förbättring av täckningsprocenten. Ifrågavarande begränsningsregel är för övrigt — såsom redan av chefen för finansdepartementet i 1934 års proposition med förslag till civilt tjänstepensionsreglemente antyddes — i lönetekniskt hänseende behäftad med sådana olägenheter, att dess borttagande i och för sig måste anses önskvärt, och i de för de sakkunnigas arbete meddelade direktiven har anbefallts en omprövning av frågan om denna regels bibehållande. Regeln medför att en tjänsteman, som under 30 år erlagt pensionsavgifter eller vidkänts pensionsavdrag, erhåller en särskild löneförhöjning utöver dem, som innefattas i löneplanerna. Nämnda löneökning inträder vanligen efter det försörjningsbehoven upphört att stegras och relativt kort tid före den övergång från lön till pension, som även utan denna extraordinära avlöningsförhöjning medför en kännbar sänkning av befattningshavarens inkomstnivå. Begränsningsregeln medför vidare, om man utgår från en viss förutsatt täckningskvot, att befattningshavare i yngre åldersgrupper och lägre lönegrader få vidkännas en ökad belastning för att bereda en i och för sig obehövlig lättnad för tjänstemän i äldre åldersgrupper och högre lönegrader. För belysande av begränsningsregelns irrationella innebörd i dessa hänseenden torde endast behöva pekas på de verkningar, som skulle inträda vid dess införande för militära beställningshavare. På grund av de för dessa beställningshavare rådande inträdes- och avgångsförhållandena skulle begränsningsregeln på detta område i stort sett verka så, att alla beställningshavare i de högsta graderna inom vederbörande befordringsgrupper bleve helt befriade från avdragsplikt i dessa grader, medan ingen beställningshavare i de lägre graderna ens under någon del av sin tjänstetid kunde uppnå avdragsbefrielse. Därest man icke ville låta begränsningsregeln medföra sänkning av den genomsnittliga täckningskvot som utan densamma kunde upprätthållas, skulle sålunda regelns tillämpning kräva, att kompaniofficerare samt beställningshavare i de lägre underofficersgraderna finge erlägga högre årliga pensionsavdrag för att möjliggöra att överstar och kommendörer samt beställningshavare i högre officersgrader ävensom bland underofficerarna

41 förvaltare och regementskassörer bleve helt eller delvis befriade från avdragsplikt i dessa grader. Att inträdes- och avgångsförhållandena för flertalet tjänstemannagrupper inom civilförvaltningen äro väsentligt skiljaktiga från de för militära beställningshavare rådande förtager icke begränsningsregeln dess i princip irrationella verkningar även på dessa förvaltningsområden. Härtill kommer, att de pensionstekniska förutsättningarna för begränsningsregelns införande på det civila pensionsområdet icke längre kunna anses föreligga. Regeln sammanhänger nämligen intimt med antagandet av en viss täckningskvot för tjänstemännens pensionsbidrag; den har tillkommit i samband med att pensionsavgifterna beräknats så, att de genomsnittligt för hela personalbeståndet skulle täcka en tredjedel av pensionskostnaden, och den har avsett att under denna förutsättning åstadkomma en begränsning av de enskilda tjänstemännens eller de särskilda befattningshavargruppernas bidragsplikt. Då en dylik täckningskvot nu icke längre kan upprätthållas, äger begränsningsregeln näppeligen längre något principiellt berättigande. De sakkunniga anse på här anförda skäl, att den för tjänstemän vid civilförvaltningen gällande bestämmelsen om bidragspliktens upphörande efter 30 avdragsår bör borttagas. Det må nämnas att, enligt vad de verkställda försäkringstekniska beräkningarna utvisat, bestämmelsens bibehållande skulle för undvikande av en sänkning av den täckningskvot som i övrigt skulle ernås genom de pensionsavdrag, som av de sakkunniga föreslås, förutsätta en ytterligare ökning av avdragen med 13 å 14 procent, därest en enhetlig procentuell höjning skulle tillämpas, och med omkring 15 kronor för år, om en för alla lönelägen lika krontalshöjning skulle genomföras. De sakkunniga hava, med den ståndpunkt de intagit i frågan, icke funnit anledning ingå på spörsmålet, på vad sätt en utjämning av avdragsskalan vid en dylik höjning skulle äga rum. Vid bifall till förslaget om avdragstidens utsträckning torde vissa övergångsbestämmelser bliva erforderliga beträffande tjänstemän, som före de nya stadgandenas ikraftträdande redan vunnit eller kort tid därefter skulle enligt hittillsvarande regler ha vunnit avdragsbefrielse. De sakkunniga återkomma i annat sammanhang till denna fråga. Höjning av pensionsavdragens belopp. Utöver den ökade belastning för befattningshavarna, som uppkommer genom upphävandet av nuvarande begränsning i avdragstidens längd, påkallas emellertid i anledning av pensionsregleringen självfallet även en höjning av pensionsavdragens årsbelopp. Vid avvägningen av denna höjning hava, såsom redan av den föregående motiveringen framgår, skälighetssynpunkter varit utslagsgivande. Härutinnan gjorda överväganden hava — på sätt förenämnda bilaga utvisar — lett till ett förslag, som innebär en höjning av nuvarande avdragsnivå med genomsnittligt omkring 25 procent. Förslaget har utformats närmast från den utgångspunkten, att ingen ökning av pensionsavdragen skulle utgå för den del av pensionen, som motsvarar nuvarande pensionsbelopp inklusive dyrtidstilllägg beräknat efter indextalet 156. Avdragens höjning skulle sålunda grun-

42 das endast på den reella ökningen av pensionsförmånen. Det har förutsatts, att den på angivet sätt bestämda kostnadsökningen skulle till en tredjedel täckas genom avdragshöjningen. Staten skulle med andra ord helt påtaga sig den ökning av pensionskostnaderna enligt nuvarande bestämmelser, som föranletts av rubbningar i de olika faktorer, på vilka de ursprungliga beräkningarna grundats, medan däremot kostnaderna för pensionsbeloppens höjning utöver nuvarande pensioner jämte dyrtidstillägg vid index 156 skulle fördelas mellan staten och befattningshavarna i förut hävdvunnen proportion. Den täckningskvot, som skulle ernås vid avdragstidens utsträckning samt avdragsbeloppens höjning i enlighet med de sakkunnigas förslag, utgör för samtliga i beräkningarna medtagna befattningshavargrupper genomsnittligt omkring 19 procent. Härvid har hänsyn tagits endast till pensionens grundbelopp samt, i dyrortsgraderingsalternativet, förekommande dyrortstillägg men däremot ej till rörligt tillägg. En beräkning särskilt för var och en av de i kalkylerna ingående huvudgrupperna av befattningshavare utvisar vid tilllämpning av alternativet enhetliga pensioner — de avvikelser, som framkomma vid tillämpning av dyrortsgraderingsalternativet, äro praktiskt betydelselösa — följande procentsiffror för befattningshavarnas andel i pensionskostnaderna: statliga civila tjänstemän 1890 procent militära beställningshavare 901 » folk- och småskollärare 2685 » I fråga om pensionsavdragens bestämmande för de särskilda lönegraderna må framhållas följande. Såsom framgår av den försäkringstekniska utredningen, hava de med angivna utgångspunkter erforderliga pensionsavdragen för lönegraderna A 1—30 uträknats för varje särskild lönegrad. En utjämning av sålunda beräknade avdragsbelopp har därefter ägt rum och i huvudsak lagts till grund för de sakkunnigas förslag till avdragsskala beträffande dessa lönegrader. Pensionsavdragets storlek i förhållande till pensionsunderlaget utgör enligt denna avvägning i lönegraden A 30 omkring 6 procent eller samma procenttal, som hittills tillämpats beträffande pensionsavdragen för högre lönegrader. Nämnda procentsats har därefter lagts till grund för beräkning av pensionsavdragens storlek för såväl fullmakts- som förordnandetjänster i högre lönelägen. Vid denna beräkning hava de i alternativet enhetliga pensioner upptagna pensionsunderlagen — motsvarande den totala fasta pensionsförmånen på medeldyr ort enligt dyrortsalternativet •— tagits till utgångspunkt. Frågan om räntefot vid beräkningarna m. m. Under de sakkunnigas överläggningar i här förevarande spörsmål med personalorganisationernas representanter hava några av representanterna uttalat den meningen, att till grund för de försäkringstekniska beräkningarna borde hava lagts en högre räntefot än den av de sakkunniga tillämpade, förslagsvis 4 procent eller samma räntefot, som kom till användning vid uppgörande av pensionsavgiftsskalan

43 i 1920 års pensionslag för kommunikations verken. Till stöd härför har bland annat pekats på att förhållandena på kapitalmarknaden efter igångsättandet av de sakkunnigas utredningar avsevärt förändrats och medfört en höjning av det tidigare under åtskilliga år rådande ränteläget. De sakkunniga, vilka i detta hänseende haft att utgå från av chefen för finansdepartementet meddelade direktiv, vilja för sin del allenast framhålla att, då resultaten av de försäkringstekniska beräkningarna icke vid pensionsavdragens avvägning erhållit normativ vikt utan väsentligen fått träda tillbaka för rena skälighetssynpunkter, den praktiskt ekonomiska betydelsen för tjänstemännen av frågan om räntefot vid dessa beräkningar ej torde böra överskattas. Då spörsmålet bragts under diskussion må emellertid även den synpunkten framhävas, att vid beräkningar av här förevarande art vissa betänkligheter måste möta att utgå från förhållanden, om vilkas bestående karaktär någon erfarenhet ej föreligger. Det bör i detta sammanhang erinras, att de försäkringstekniska beräkningarna varken nu eller vid tidigare pensionsregleringar tagit sikte på kostnaderna för pensionsregleringens omedelbara genomförande utan utgått från kostnadsökningarna sådana de framträda i ett jämviktsläge, då samtliga tjänstemän under hela tjänstetiden erlagt pensionsbidrag enligt de nya bestämmelserna. Detta innebär — försäkringsmässigt betraktat — att staten ensam påtager sig täckningen av den fondbrist, som föranledes av att de nya pensionsreglerna omedelbart och utan engångsavgifter göras tillämpliga även på de tjänstemän, vilka under en föregående längre eller kortare tjänstetid varit underkastade andra pensionsbestämmelser. Vidare må bringas i erinran, hurusom även i samband med avvägningen av pensionsavgifterna i kommunikationsverkens pensionslag krav framfördes på tillämpande av en högre räntefot vid de försäkringstekniska beräkningarna men att majoriteten inom kommunikationsverkens lönekommitté såsom skäl för att icke överskrida den då tillämpade räntefoten av 4 procent åberopade, att staten dittills icke medgivit att enskild livränterörelse finge grundas på högre räntefot. Sedan dess har räntefoten för den enskilda livränterörelsen sänkts från 4 till 25 procent, och även i pensionsstyrelsens frivilliga försäkring användes för närvarande en lägre räntefot — 275 procent — än den i de sakkunnigas beräkningar tillämpade. Även 1938 års pensionssakkunniga äro av den uppfattningen, att det icke är önskvärt att vid beräkningar av här avsedd natur alltför mycket avvika från de grunder, vilka enligt av staten meddelade bestämmelser skola tillämpas vid privat livränterörelse. Detta synes vara av betydelse icke minst när det gäller att bedöma den statliga pensionsrättens värde för tjänstemännen i jämförelse med pensionsförhållandena för anställningshavare i enskild tjänst. Med hänsyn till de skiljaktiga uppfattningar, som gjort sig gällande i frågan om räntefoten, hava emellertid de sakkunniga för att i möjligaste mån belysa de här förevarande spörsmålen låtit verkställa vissa kalkyler beträffande den inverkan, som tillämpandet av en räntesats av 4 procent skulle erhålla på kvoten för pensionskostnadernas täckning genom pensionsavdrag. Resultaten av dessa kalkyler, vilka framlagts i den vid betänkandet fogade

44 promemorian, äro enligt de sakkunnigas uppfattning icke av den beskaffenhet att de skulle kunna föranleda en ändring i den avvägning av pensionsavdragens storlek, som de sakkunniga väsentligen på skälighetsgrunder föreslagit. Jämsides med räntefoten hava de sakkunniga funnit önskvärt att belysa jämväl vissa andra omständigheter, till vilka icke tidigare tagits hänsyn vid avvägning av pensionsavdragen men vilkas ungefärliga siffermässiga betydelse ansetts vara av intresse att känna, nämligen kostnaderna för sjuk- och invalidpensioner samt för rörliga tilläggs förmåner å grundpensionerna. Även i dessa hänseenden återfinnas vissa beräkningsresultat i den vid betänkandet fogade promemorian, i förstnämnda avseende dock endast såvitt angår civila statstjänstemän samt folk- och småskollärare. Det visar sig, att för den samlade täckningsprocenten beträffande dessa båda huvudgrupper av personal kostnaderna för sjuk- och invalidpensioner samt för rörligt tillägg vid högsta indexläge tillsammans betyda ungefär lika mycket som skillnaden mellan 3 och 4 procents räntefot. För belysande av innebörden i de framlagda förslagen rörande tjänstepensionsunderlag och tjänstepensionsavdrag meddelas i Bilaga 3 vid betänkandet jämförande uppgifter beträffande lönegraderna Eo 1, A 1—30, Mb 1 och 2, UO 1—3, Oc 1 samt Oa 1—6. Jämförelserna avse dels nuvarande och föreslagna tjänstepensionsavdrag, dels nuvarande tjänstepensionsunderlag ökade med dyrtidstillägg vid index 156 och föreslagna pensionsunderlag, alternativt ökade i förekommande fall med dyrortstillägg, dels ock nuvarande pensionsunderlag ökade med högsta dyrtidstillägg och föreslagna pensionsunderlag ökade med dyrortstillägg och högsta rörliga tillägg.

45 Familjepensionsunderlag och f am i lje pensions avd rag. Vid sin överarbetning av gällande familjepensionsbestämmelser hava de sakkunniga främst haft att taga ståndpunkt till frågan, huruvida en reell höjning av familjepensionsförmånen borde komma till stånd eller ej. I och för sig kunna givetvis goda skäl anföras för tillämpande av den principen, att en reglering av löne- och tjänstepensionsförmånerna bör åtföljas av en motsvarande reglering av familjepensionsförmånen, även om denna princip tidigare icke varit gällande för samtliga förvaltningsområden. Familjepensionskostnaderna hava av gammalt bestritts och bestridas alltjämt till övervägande del genom befattningshavarnas egna avgifter, medan staten endast i mindre utsträckning bidrager till kostnaderna. Enligt förarbetena till det nu gällande allmänna familjepensionsreglementet beräknas staten bidraga med dels ett fast belopp av 120 kronor för varje befattningshavare, dels ock kostnaderna för familjepensionens rörliga del. Med hänsyn till den grundsats, som sålunda tillämpats för finansieringen av familjepensionskostnaderna, finge givetvis en förhöjning av familjepensionsunderlagen förknippas med en sådan höjning av familjepensionsavdragen, att därigenom bestredes den huvudsakligaste delen av kostnadsökningen. Vissa särskilda olägenheter skulle emellertid för närvarande vara förenade med en mera väsentlig rubbning av nu gällande familjepensionsavdrag. Detta sammanhänger med att vid statens övertagande av tjänstemännens familjepensionskassor delägarna i vissa kassor genom avtal tillförsäkrats rätt att bibehållas vid förutvarande avgiftsbestämmelser trots att de gjorts delaktiga av allmänna familjepensionsreglementets förmåner. En parallell övergång till nya tjänste- och familjepensionsbestämmelser skulle i detta läge avsevärt försvåras, därest genomgående ändringar i familjepensionsavdragen icke kunde undvikas. Till vad nu anförts kommer, att tillkomsten av 1936 års familjepensionsreglemente för de flesta förvaltningsområden medförde en betydande förbättring av familjepensionsförmånerna. En reglering uppåt av dessa förmåner lärer därför icke för närvarande kunna anses oundgängligen nödvändig. Vid de överläggningar, som de sakkunniga i förevarande spörsmål haft med personalorganisationernas representanter, hava dessa såsom sin mening tillkännagivit att, även om en ytterligare förbättring av familjepensionerna i anslutning till löne- och tjänstepensionsregleringen i och för sig vore önskvärd, behovet därav icke kunde anses vara så framträdande, att en familje-

46 pensionsreglering nu borde komma till stånd trots härav föranledda övergångssvårigheter. Personalrepresentanterna hava förklarat sig härvid även fästa stor vikt vid att de för en reell familjepensionsreglering erforderliga avdragsökningarna jämsides med de ökade tjänstepensionsavdrag, som betingas av den enligt deras mening mera trängande tjänstepensionsregleringen, skulle innebära en kännbar ökning i belastningen på tjänstemännen. Med hänsyn till vad sålunda förekommit hava de sakkunniga ansett sig böra intaga den ståndpunkten, att någon reell reglering av familjepensionen icke för närvarande bör komma till stånd och att i följd härav familjepensionsavdragen böra i allmänhet lämnas orubbade. Detta ställningstagande utesluter icke, att för vissa befattningar jämkning i underlag och avdrag kan böra ske, där detta föranledes av särskilda skäl och ej kan väntas medföra speciella övergångssvårigheter. Emellertid måste det anses önskvärt, att familjepensionsunderlagen så avvägas, att å pensionsbeloppen kunna — utan reell ändring av förmånen — tillämpas samma system för rörligt tillägg, som kommit till användning i avlöningsförfattningarna och som enligt de sakkunnigas förslag skulle införas även i det nya tjänstepensionsreglementet. De sakkunniga hava med andra ord ansett sig böra förorda sådan höjning av familjepensionsunderlagens belopp, att dessa jämte rörligt tillägg enligt de nya grunderna i stort sett giva samma totalförmån som de nuvarande underlagen jämte rörlig pensionsdel enligt hittillsvarande grunder. På grund av de skiljaktiga systemen för beräkning å ena sidan av rörlig familjepensionsdel och å andra sidan av rörligt tillägg är emellertid det procenttal, varmed nuvarande familjepensionsunderlag för nyssnämnda ändamål skulle behöva höjas, underkastat växlingar alltefter indexläget och indexkurvans rörelseriktning. Sagda procenttal utgör lägst 6 6 och högst 13. Vid det indexläge, som nu råder och som medför maximum av rörligt tilllägg enligt de nya grunderna liksom maximum av dyrtidstillägg (rörlig del) enligt hittillsvarande regler, skulle en höjning av familjepensionsunderlagen med 957 procent erfordras för att den totala fasta och rörliga förmånen skulle bliva oförändrad. Med hänsyn tagen till här anförda siffror hava de sakkunniga ansett sig böra förorda en uppräkning av nuvarande familjepensionsunderlag med 975 procent med avrundning av det uträknade beloppet till närmaste med 12 delbara hela krontal, dock att, där genom denna avrundning underlagets höjning skulle bliva mindre än den nyssnämnda procentsiffran 9 57, avrundning i stället bör ske till närmast högre hela med 12 delbara krontal. På sätt framgår av nedan meddelade sammanställning beträffande befattningar i lönegraderna Eo 1 samt A 1—30, h a r resultatet av en uppräkning efter dessa grunder i flertalet fall blivit höjning av familjepensionsunderlaget med omkring 10 procent eller samma procenttal, efter vilket rörlig familjepensionsdel utgår vid index 156:

47 Lönegrad

Nuvarande familjepensionsunderlag kronor

Eol

720 A 1 A 2

750 780

A 3 A 4

Nuvarande underlag förhöjt med 9-75 % 790-20

Avrundat belopp kronor

Förhöjning Det förhöjda vid tillämpning underlaget överav det avrun- stiger nuvarande dade beloppet underlag med % kronor

lO-oo

823-12

10-40

10-77

78 84

856-05 888-98

921-90

888 924

10-00

84 A 5

954-82

10-34

90 A 6

987-75 1 020-68

10-67

96 A 7

930 A 8

960 A 9

1020 A 10

1185-30

All A 12

1140 1200

1251-15 1 317-00

A 13

1 382-85

1320 1392

132 A 14

1 448-70

lO-oo

132 A 15

1 54748

9-79

A 16

1 646-25

9-60

1 053-60 1 119-45

9-68

10-00

lO-oo

10-53

lO-oo

120 A 17

1 745-02

10-19

138 144 162

A 18

1 843-80

10-oo

168 A 19, 20

1 942-58

9-83

174 A 21

9-68

2 041-35 2 140-12

2 040

A 22

10-15

198 A 23

2 040

2 238-90

2 244

10-00

204 A 24

2 337-68

2 340

9-86

210 A 25 A 26

2 220

2 436-45

2 436

2 310

2 535-22

2 532

216 222

A 27 A 28

2 400

2 63400

2 640

9-61 lO-oo

2 490

2 732-78

2 736

9-88

240 246

A 29

2 580

2 831-55

2 832

9-77

252 A 30

2 670

2 930-32

2 928

9-66

48 För vissa befattningar vilja de sakkunniga dock föreslå en viss jämkning av reell innebörd. Detta gäller till en början de militära beställningar, för vilka löneregleringen inneburit ändring i tidigare lönerelation mellan civila och militära befattningar, en ändring som genom tjänstepensionsunderlagens avvägning skulle erhålla motsvarighet på tjänstepensionsområdet. Det h a r synts u r systematisk synpunkt önskvärt, att de olika befattningarna i familjepensionshänseende intaga samma relation till varandra som i tjänstepensionsavseende. Härav föranledda jämkningar — vilka beröra lönegraderna Mb 1 och 2, Oc 1, UO 1—3 samt Oa 1 och 3—5 — böra givetvis medföra jämkning även beträffande familjepensionsavdragen. Jämväl för lönegraden Oa 6 bör reell ändring komma till stånd i syfte att i familjepensionshänseende liksom beträffande tjänstepension likställa denna lönegrad med lönegraden B l . De sakkunnigas förslag i förevarande hänseende framgår av följande sammanställning:

Lönegrad

Nuvarande familje pensionsunderlag

Nuvarande underlag förhöjt med 9-75 % (avrundat belopp)

Föreslaget familjepensionsunderlag

Nuvarande familjepensionsavdrag

Föreslaget familjepensionsavdrag

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

90 Mb 2

96 96

Oc 1

102 UO 1

132 UO 2

153 UO 3

171 Mb 1

Oa 1

2 004

2 232

120 261

123 Oa 3 Oa 4

2 508

2 520

324 Oa 5

2 286 2 460

2 700

2 724

366 Oa 6

2 700

2 964

3 036

267 Ett liknande förhållande föreligger även beträffande förordnandetjänsterna, för vilka de sakkunnigas förslag i tjänstepensionsavseende innebär vissa av ökad differentiering föranledda jämkningar. Även mellan dessa tjänster böra relationerna i familjepensionsavseende vara desamma som beträffande tjänstepensionerna. Tillämpningen av denna princip leder beträffande förordnandetjänsterna i vissa fall till reell ökning av familjepensionsunderlagen — med därav föranledd höjning av avdragen — men i andra fall till en viss minskning av underlag och avdrag. Sistnämnda förhållande torde påkalla vissa övergångsstadganden, till vilka de sakkunniga i annat sammanhang återkomma. De fall, i vilka reell minskning inträder, framgå av följande sammanställning, utvisande innebörden av de sakkunnigas förslag beträffande dessa tjänster:

49 Lönegrad

Nuvarande familjepensionsunderlag

Nuvarande underlag förhöjt med 9-75 % (avrundat belopp)

Föreslaget familjepensionsunderlag

Nuvarande familjepensionsavdrag

Föreslaget familjepensionsavdrag

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

C

2 328

2 532

2 388

327 327

2 310 2 310

2 532

C C

2 310

2 532

2 448

309 C

2 670

2 928

2 868

399 C

2 928

2 868

399 C 10

2 670 3 000

3 288

3 264

504 E 10—14

2 670

2 928

2 868

399 Prosektor m. fl.

2 400

2 640

2 532

327 Professor m. fl.

2 820

3 096

3 036

294 De sakkunniga vilja slutligen i detta sammanhang med några ord beröra frågan om dyrortsgradering av familjepensionerna. Enligt de sakkunnigas mening, som delas av personalorganisationernas representanter, bör, även om en dyrortsgradering på tjänstepensionsområdet skulle komma till stånd, en dylik gradering likväl icke ifrågasättas beträffande familjepensionerna. Ur principiell rättvisesynpunkt kunna givetvis skäl anföras för en ortsdifferentiering även på detta område, men för ett rationellt realiserande av syftet med en sådan anordning skulle på familjepensionsområdet möta så stora svårigheter, att dessa torde väga tyngre än fördelarna med en anordning av avsedd art.

4—417092.

50 Frågor om pensionsunderlag för vissa särskilda befattningar. 1.

Befattningar f ö r e n a d e m e d a v l ö n i n g s f ö r m å n e r u t ö v e r l ö n enligt löneplan.

Allmänna synpunkter. Under det att civila tjänstepensionsreglementets pensionsunderlag för lönegradsplacerade befattningar regelmässigt motsvara två tredjedelar av lönebeloppet i slutlöneklassen (å billigaste ort), gälla för enstaka dylika befattningar högre pensionsunderlag och däremot svarande pensionsavdrag. I familjepensionshänseende äger ett motsvarande förhållande rum. Anledningen till dessa anordningar är, att med ifrågavarande befattningar följa vissa avlöningsförmåner utöver löneplansbeloppet. Med hänsyn till att med befattningar såsom överläkare vid statens sinnessjukhus eller vid statens anstalt för fallandesjuka ävensom med befattning såsom chef, tillika läkare, vid statens skyddshem är förenad bostadsförmån, hava sålunda nämnda befattningar i fråga om pension behandlats såsom om de tillhörde lönegrad med närmast högre ordningsnummer än den, efter vilken lönen utgår, nämligen lönegraderna A 28—30 i stället för A 27—29. Lantbruksingenjörer och länsveterinärer, vilka i avlöningshänseende tillhöra lönegraderna A 21, respektive A 22, hava — med hänsyn till dem i tjänsten tillkommande särskild gottgörelse enligt taxa — i pensionshänseende hänförts till lönegraderna A 26, respektive A 24. Provinsialläkare och distriktsveterinärer, som tillhöra löneplanerna D och F, hava, likaledes med hänsyn till praktikinkomst, i fråga om pension hänförts till lönegraderna A 27, respektive A 19, under det att utgångsläget för avlöningen närmast motsvarar lönegraderna A 25, respektive A 15. Slutligen har den ordinarie lotspersonalen med hänsyn till utgående förmån av lotslott i pensionsavseende hänförts till lönegrad med ordningsnummer närmast högre än den, till vilken vederbörande befattning hör; lotsarna i lönegraderna A 7 och 8 hava sålunda i fråga om pensionsrätten hänförts till lönegraderna A 8 och 9, lotsförmännen i lönegraderna A 8, 9 och 11 till lönegraderna A 9, 10 och 12 samt överlotsarna i lönegrad A 12 till lönegrad A 13. Då det enligt gällande bestämmelser skedda hänsynstagandet i pensionsavseende till dylika förmåner utöver lönen föregåtts av en ingående prövning från statsmakternas sida, hava de sakkunniga icke funnit anledning föreligga att upptaga här förevarande spörsmål till någon allmän ompröv-

51 ning. Emellertid hava de sakkunniga i anledning av till dem överlämnade framställningar haft att överväga vissa hithörande frågor, avseende dels ett vidsträcktare hänsynstagande än för närvarande till distriktsveterinärernas praktikinkomst och lotspersonalens lotslott, dels ock att viss hänsyn jämväl borde tagas till den rätt till loktjänstpenningar, vilken tillkommer lokförare och lokeldare ävensom maskinbiträden i loktjänst. I syfte att möjliggöra ett konsekvent ståndpunktstagande till här mötande spörsmål har det i detta läge synts önskvärt att något klarlägga de förutsättningar, under vilka en med viss befattning följande inkomst utöver fast lön bör utöva inflytande på ställningen i pensionshänseende. Rörande dylika mera allmänna utgångspunkter för bedömandet må här anföras följande. Enligt de sakkunnigas mening måste såsom en första förutsättning för att en förmån utöver lönen bör tillåtas påverka pensionen gälla, att densamma är på ett mera fast sätt inordnad i det statliga lönesystemet. En sådan med vissa befattningar mer eller mindre regelmässigt följande ekonomisk förmån, som ä r att uppfatta såsom en ren extrainkomst, torde böra uteslutas från varje inverkan i detta sammanhang. Detsamma bör uppenbarligen än mer gälla i fråga om sådana förmåner, vilka icke avse att bereda vederbörande en inkomst utan utgöra ersättning för omkostnader i tjänsten, såsom reseersättning, tjänstgöringstraktamenten m. m. Även beträffande vissa rena avlöningsförmåner bör obetingat gälla, att hänsyn ej bör tagas till desamma i pensionshänseende. Särskild ersättning, som utöver den för sinsemellan jämställda tjänstemän bestämda fasta lönen utgår såsom kompensation för speciellt krävande förhållanden i visst slag av tjänstgöring eller såsom lönetillägg på grund av vissa av tjänstgöringsortens beskaffenhet föranledda fysiska eller psykiska påfrestningar, torde sålunda icke böra föranleda pensionshöjning. Någon gång kan måhända svårighet föreligga att avgöra, huruvida en viss avlöningsförmån har ett dylikt syfte, men tvekan torde knappast behöva råda om riktigheten av den angivna principiella gränsdragningen. Å andra sidan vore det enligt de sakkunnigas mening icke befogat att hävda, att varje avlöningsförmån av annat slag än de här berörda skulle, om den påverkat vederbörande befattnings lönegradsplacering, generellt tillmätas den betydelsen, att pensionen skulle avvägas på grundval av den med förmånen ökade lönen. Någon principiellt fullt klar skiljelinje mellan de normala fall, i lika tjänstepensionsunderlaget beräknats på grundval av slutlönen på billigaste ort, och de undantagsfall, i vilka till utgångspunkt för pensionens fastställande valts ett högre belopp, torde knappast kunna uppdragas, utan i avsevärd mån torde rena skälighetssynpunkter hava varit avgörande, i varje fall när det gällt att bedöma, i vilken utsträckning särskilda med lönen jämförliga förmåner, till vilka hänsyn ansetts böra tagas, böra påverka pensionsavvägningen. Även för framtiden torde man vara i viss mån hänvisad till en dylik skälighetsprövning. Om man likväl skulle vilja söka en regel till ledning för en gränsdragning, torde det vara svårt att finna någon med större hållbarhet än den, att man söker föreställa sig resultatet av en lönereglering, för vilken såsom princip gällde att den ifrågavarande

52 förmånen skulle borttagas och ersättas med lön. Om och i den mån det därvid skulle visa sig möjligt att inlägga förmånen i den fasta lönen, borde den i pensionshänseende kunna betraktas såsom jämförlig med denna. Åtminstone den negativa sidan av ett sådant kriterium torde vara tillförlitlig: det kan icke rimligen ifrågasättas att man i pensionshänseende skall taga hänsyn till en vid sidan av lönen utgående förmån, som icke låter sig inordna i lönen, eller i vidare mån än detta skulle vara möjligt. Om förmånen icke tillkommer samtliga befattningshavare i den grupp, varom är fråga, synes det därför uteslutet att tillägga densamma betydelse i pensionshänseende. Därest förmånen utgår till samtliga befattningshavare men med växlande belopp i olika fall, skulle vid en lönereglering näppeligen kunna i lönen inräknas mer av förmånen än som tillkommer varje befattningshavare i gruppen eller åtminstone det övervägande flertalet av dem, och följaktligen bör i pensionsavseende hänsyn ej i vidare mån tagas till förmånen. Om exempelvis vid bestämmande av pensionsunderlaget för visst slag av befattning hänsyn tages till att praktikinkomst regelmässigt åtföljer sådan befattning, kan man rimligen icke tillmäta praktikinkomsten pensionsgrundande betydelse, i den mån den överstiger vad varje befattningshavare eller flertalet av dem kommer i åtnjutande av. Det överskjutande beloppet skulle efter en tänkt lönereglering på sin höjd kunna antagas erhålla motsvarighet i ett särskilt tilläggsarvode på grund av särskilt ansträngande arbete eller dylikt och bör därför icke påverka pensionen. Ett annat spörsmål, som uppställer sig då yrkande framställes om hänsynstagande vid pensionsbestämningen till en avlöningsförmån utöver lön, är, huruvida och i vad mån förmånen kan antagas bliva orubbad även i framtiden. Skulle den kunna väntas inom den närmaste framtiden bliva borttagen eller mera avsevärt begränsad, vore det helt visst icke lyckligt att företaga en åtgärd, varigenom en revision av lönebestämmelserna med därav följande konsekvenser i pensionshänseende skulle föregripas. Med avseende å vad i det föregående anförts rörande förutsättningarna för att hänsyn vid pensionsbestämningen bör tagas till en förmån utöver lönen kunde det i och för sig ifrågasättas, huruvida icke vederbörande personalgrupp borde kunna i pensionshänseende differentieras med hänsyn till förmånens storlek. Enligt de sakkunnigas mening måste en dylik klassificering vara förenad med stora vanskligheter i alla de fall, där förmånen ej är till beloppet konstant utan växlar med konjunkturer el. dyl. Detta spörsmål företer en viss likhet med det, som uppkommit, då det gällt att tillskapa en ordnad tjänstepensionering för statsanställda arbetare, och det kan därför vara belysande att erinra om de principer, som på detta område lagts till grund för avvägning av pensionsunderlagen. För bestämmande av pensionsunderlag för arbetarpersonal infördes i de år 1917 fastställda reglementena för pensionering av icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk ett system, som innebar att pensionsunderlagen direkt beräknades i förhållande till storleken av lönerna enligt viss i reglementet intagen formel. Detta system har emellertid sedermera övergivits. Ej heller ett av kommunikationsverkens lönekommitté framlagt förslag om inordnande i pensionshänseende av den fasta arbetarpersonalen i det för ordinarie befatt-

53 ningshavare gällande lönesystemet har ansetts lämpligen kunna läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Gentemot detta förslag framhöll 1921 års pensionskommitté i ett yttrande, som i denna del väsentligen lagts till grund för tjänstepensionsreglementet för arbetare, att den föreslagna inplaceringen skulle medföra avsevärda ojämnheter i pensioneringssystemet. Förhållandet vore, att arbetarpersonalens löneförmåner exempelvis på grund av olika yrkesskicklighet eller till följd av ackordseller betingsarbetets större eller mindre omfattning erbjöde så betydande skiljakligheter de enskilda anställningshavarna emellan, att en häremot svarande skillnad jämväl i pensionens belopp icke kunde anses vara motiverad. Det kunde sålunda på grund av angivna omständigheter inträffa, icke blott att en yrkesutbildad arbetare inom ett visst fack nådde större löneinkomst än en med honom i övrigt jämställd kamrat inom samma fack och samma tjänsteställe, utan till och med att den icke yrkesutbildade anställningshavarens löneförmåner överstege den yrkesutbildades. Varje system, som byggde uteslutande på lönebeloppen, måste komma att på grund ay de synnerligen skiftande löneförhållanden som vore rådande icke blott vid de särskilda verken utan även beträffande anställningshavarna sinsemellan vid ett och samma verk och som för övrigt tid efter annan vore underkastade växlingar på grund av konjunkturförhållanden, försvåra ett fullt rättvist avvägande av pensionerna efter löneinkomsten och sålunda med nödvändighet medföra större eller mindre ojämnheter vid tillämpningen. Kommittén hade funnit en bättre grund för pensionsunderlagens bestämmande erbjuda sig i den gruppering av arbetarna, som komme till synes i gällande bestämmelser om minimilöner. Vid minimilönesättningen för arbetarpersonal inom olika grenar av statsförvaltningen indelades nämligen den egentliga arbetarpersonalen i två grupper, yrkesarbetare å ena sidan och icke-yrkesarbetare å den andra. I regel vore vissa minimilöner fastställda, vare sig av vederbörande myndighet eller genom kollektivavtal, för en var av dessa huvudgrupper; vissa timlöner garanterades arbetaren oberoende av om han sysselsattes med tidsarbete eller han utförde ackords- eller betingsarbete. I enlighet med den angivna grupperingen hade kommittén ansett pensionsunderlagen för den manliga arbetarpersonalen utom förmän lämpligen kunna begränsas till två, ett högre, avsett att gälla för arbetare i sådan anställning, för vilken yrkesutbildning krävdes, och ett lägre avsett för arbetare i anställning, för vilken någon särskild yrkesutbildning icke vore erforderlig. Genom det år 1934 antagna tjänstepensionsreglementet för arbetare ordnades pensioneringen för den statliga arbetarpersonalen efter de grunder, som här skisserats. D e s y n p u n k t e r , s o m s å l u n d a a n l a g t s p å f a s t s t ä l l a n d e t av p e n s i o n s u n d e r l a g för a r b e t a r p e r s o n a l e n och s o m f ö r a n l e t t en g r u p p e r i n g i p e n s i o n s h ä n s e e n d e efter d e n i n d e l n i n g s g r u n d , s o m g ä l l e r för m i n i m i l ö n e s ä t t n i n g e n , t o r d e i avsev ä r d m å n äga t i l l ä m p l i g h e t ä v e n n ä r det gäller t j ä n s t e m a n n a p e r s o n a l , s o m u t ö v e r l ö n å t n j u t e r m e d t j ä n s t e n f ö r e n a d e a v l ö n i n g s f ö r m å n e r av n a t u r a t t v ä x l a såväl generellt efter k o n j u n k t u r f ö r h å l l a n d e n s o m lokalt o c h individuellt. De s a k k u n n i g a ö v e r g å h ä r e f t e r a t t b e r ö r a d e f r å g o r o m f a s t s t ä l l a n d e a v s ä r s k i l d a p e n s i o n s u n d e r l a g för vissa b e f a t t n i n g a r , till vilka d e s a k k u n n i g a h a f t att t a g a s t å n d p u n k t . Lotspersonal. S å s o m f r a m g å r a v d e n f ö r e g å e n d e redogörelsen, å t n j u t e r l o t s p e r s o n a l e n för n ä r v a r a n d e p e n s i o n s r ä t t efter l ö n e g r a d e r ett n u m m e r h ö g r e ä n d e m , till vilka b e f a t t n i n g a r n a ä r o h ä n f ö r d a i a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e t . Anl e d n i n g e n h ä r t i l l ä r d e n p e r s o n a l e n t i l l k o m m a n d e f ö r m å n e n a v lotslott, i n n e b ä r a n d e att vid varje lotsplats s t a t i o n e r a d e l o t s a r ä g a m e l l a n sig fördela viss

54 a n d e l — för n ä r v a r a n d e 35 p r o c e n t a v d e vid l o t s p l a t s e n i n f l y t a n d e lotspenningarna. F r å n p e r s o n a l h å l l h ä v d a s emellertid, a t t d e n n a a v v ä g n i n g i n n e b ä r ett alltför b e g r ä n s a t h ä n s y n s t a g a n d e till l o t s l o t t s i n k o m s t e n . Lotsförbundet h a r sål u n d a i en till Kungl. Maj:t ställd skrift, v i l k e n enligt b e s l u t d e n 2 3 juli 1940 ö v e r l ä m n a t s till d e s a k k u n n i g a för att t a g a s i ö v e r v ä g a n d e , gjort f r a m s t ä l l n i n g o m f ö r h ö j d a p e n s i o n s f ö r m å n e r för l o t s p e r s o n a l e n . 1 Förbundet har härvid i främsta rummet pekat på lotslottens storlek i jämförelse med den förhöjning av pensionsunderlaget, som äger rum enligt nuvarande bestämmelser. Den nuvarande bestämmelsen innebure exempelvis beträffande befattningar tillhörande lönegraden A 8, att pensionen beräknades, i stället för å 12:e löneklassens belopp 3 438 kronor, å 13:e löneklassens belopp 3 630 kronor, eller alltså å ett 192 kronor högre belopp. Den genomsnittliga lotslotten för lotsplatser tillhörande lönegraden A 8 utgjorde emellertid 2 510 kronor 92 öre enligt en av förbundet på grundval av största lotslotten under år 1938 uppgjord sammanställning. I fråga om den tjänsteställning, som borde tillkomma lotsarna, därest avlöningen utginge endast i form av fast lön, har förbundet gjort vissa påpekanden i fråga om kompetensvillkor och utbildningskostnader. Med hänvisning härtill har förbundet förklarat sig anse, att lotsarnas tjänsteställning icke borde anses såsom lägre än den, som andre styrman å statens järnvägars tågfärjor intager, eller alltså 16 lönegraden. Angående lotslottens inverkan på pensionsunderlagen har förbundet anfört, att om personal vid alla lotsplatser skulle erhålla en fullt rättvis pensionering, pensionsfrågan borde lösas särskilt för varje lotsplats med hänsyn till fast lön och genomsnittlig lotslott under en viss längre tidsperiod. Förbundet insåge emellertid, att det skulle erbjuda administrativa svårigheter att fastställa särskilda pensionsbestämmelser för alla 85 lotsplatserna, och förmodade, att en lösning finge ske genom sammanslagning av lotsplatserna till ett fåtal grupper. Kategoriindelningen kunde tänkas utförd antingen med hänsyn till vissa gränstal av lotslottsbelopp eller ock med hänsyn till de lönegrader för den fasta lönen, som tillämpades vid ifrågavarande lotsplatser. I båda fallen finge man bygga på en statistisk beräkning av medellotslotten under en viss längre tidsperiod. Förbundet har emellertid förklarat sig helst önska, att samtliga lotsar — och i varje fall lotspersonal med lön enligt lönegraden A 8 — i pensionshänseende placerades i 16 lönegraden samt att lotsförmän och överlotsar erhölle pensioner i proportion härtill. Förbundet ansåge detta vara väl motiverat med hänsyn till den genomsnittliga inkomsten för lotsplatser tillhörande 8 lönegraden. Lotsstyrelsen h a r i avgivet u t l å t a n d e a n f ö r t b l a n d a n n a t f ö l j a n d e : Det vore ställt utom allt tvivel att, därest lotspersonalen icke vore tillerkänd lotspenningar, lönegradsplaceringen skulle vara en helt annan. Vid avvägning av lotspersonalens avlöningsförmåner vore det nödvändigt att taga hänsyn ej blott till kompetenskraven utan till lotsyrkets speciella natur över huvud. Den oregelbundna tjänsten i förening med lång och ansträngande tjänstgöring ställde mycket stora fysiska och psykiska krav på utövarna. Nuvarande avlöningssystem, enligt vilket personalens inkomster i väsentlig grad stode i direkt proportion till arbetsprestationerna, hade verkat i gynnsam riktning vid lösandet av lotsstatens personalfråga. Med hänsyn till de krav, som lotstjänsten ställde på sina utövare, borde dessa 1

Lotsförbundet har även gjort framställning om pensionernas bestämmande för lotspersonal icke efter A-ortslönen utan efter tjänstgöringsortens ortsgrupp. Med hänsyn till den allmänna behandling, som ägnats frågan om dyrortsindelningens inverkan på pensionerna, lämnas framställningen i denna del här åsido.

55 kunna påräkna en i förhållande till sina inkomster i tjänsten någorlunda skäligt utmätt pension. Styrelsen ville därför tillstyrka en omprövning, syftande till förbättring av nuvarande pensionsvillkor. En lösning av frågan kunde tänkas ske enligt två olika system. Antingen skulle man införa en gradering i vissa pensionsgrupper med hänsyn till medellotslotten för ett antal år. Ett sådant system skulle emellertid medföra vissa nära till hands liggande olägenheter. Ur enkelhetens synpunkt vore att föredraga en mera generell höjning av pensionsförmånerna i huvudsak efter nuvarande princip. Båda utvägarna borde emellertid närmare övervägas. De sakkunniga. En genomgång av den historiska utvecklingen beträffande lotspersonalens avlöningsförhållanden 1 och de synpunkter, som legat till grund för avvägningen mellan fast lön och inkomst av lotslott, visar enligt de sakkunnigas mening, att goda skäl för hänsynstagande till lotslotten vid pensionens bestämmande föreligga. Om icke sjöfartsintresset påkallat, att personalen tillerkändes andel i lotspenningarna, skulle utan tvivel löneställningen för lotsarna varit en annan. Några svårigheter i och för sig att i den fasta lönen inlägga lotslotten, i den mån den icke överstiger vad som tillkommer varje lots eller flertalet av dem, torde icke föreligga. Det berättigade i ett hänsynstagande till lotslotten har ock redan erkänts av statsmakterna genom den nu gällande anordningen med högre pensionsunderlag. De sakkunniga hava emellertid vid sin prövning av frågan funnit stöd för att förorda, att lotslotten i något större utsträckning än för närvarande erhåller inflytande på pensionsförmånens storlek. När det gäller sättet för och omfattningen av ett sådant ökat hänsynstagande, må emellertid i anslutning till de förut anlagda allmänna synpunkterna framhållas, att det icke kan vara befogat att, såsom lotsförbundet gjort, utgå från såsom principiellt riktigt att pensionsunderlaget för varje lotsplats borde motsvara två tredjedelar av summan av lön och lotslott. Riktigare torde vara att anknyta till de synpunkter beträffande minimilönesättning, som förut berörts. Någon kategoriindelning i pensionshänseende av personalen torde därför icke böra ifrågakomma, så mycket mindre som en sådan skulle medföra många praktiska svårigheter. Hänsynstagandet till lotslotten torde i stället liksom hittills böra avvägas för lotspersonal i varje särskild lönegrad för sig. Då, såsom förut framhållits, avvägningen under alla förhållanden måste bliva beroende av en skälighetsbedömning, synes det även vara möjligt att liksom nu låta pensionsunderlagen sammanfalla med de belopp, som gälla för vissa högre lönegrader. För utrönande av den »minimi- eller normallön», med hänsyn till vilken man sålunda synes böra avväga pensionsunderlagen för lotspersonalen, hava vissa beräkningar verkställts, vilkas resultat sammanfattats i följande tabell: 2 1

En redogörelse förjutvecklingen av avlönings- och pensionsförhållandena för lotspersonalen samt de överväganden, som därvid ägt rum bl. a. i fråga om lotslotten, har lämnats i en inom de sakkunnigas kansli utarbetad promemoria, vilken finnes tillgänglig bland de sakkunnigas handlingar. 2 Angående det tillämpade beräkningssättet hänvisas till förenämnda bland de sakkunnigas handlingar befintliga promemoria.

56 A n t a l Slutlön jämte lotslott motsvarar närmast slutlönen i lönegrad A

h a v a r e

Lotsförman

Lots lönegrad A 7

b e f a t t n i n g s

lönegrad A 8

lönegrad A 8

Överlots

lönegrad A 9

lönegrad A 11

lönegrad A 12

9 7

18 M-) (l) 4

18 (29)

19, 20

56 (45) 27

3 1 3 4 1

24 Summa

14 Av tabellen framgå tydligt de stora variationer beträffande lotspersonalens avlöningsförmåner, med vilka man har att räkna. Vid tillämpning av de i det föregående angivna grunderna inom varje särskild grupp av befattningshavare skulle det närmast kunna ifrågakomma att fastställa pensionsunderlag enligt lönegrad, som låge följande antal enheter över den, enligt vilken lönen utgår, nämligen enheter för lots tillhörande lönegrad A 7: 1—3 A 8: 3 eller 4 » A 8:1 eller 2 » lotsförman A 9:3 A 11: 3 3 » . överlots: Med hänsyn till önskvärdheten av att icke åstadkomma större differentiering i pensionshänseende än som gäller i fråga om den fasta lönen torde emellertid böra fastställas pensionsunderlag enligt lönegrader, vilka för samtliga befattningshavargrupper ligga ett och samma antal enheter över den lönegrad, enligt vilken lönen utgår. Härvid synes valet böra gälla antingen två eller tre enheter. I förra fallet skulle visserligen pensionsunderlaget för

57 samtliga lotsar tillhörande 8 lönegraden liksom för överlotsarna komma att svara mot en lägre totalinkomst än som för dem i något fall förekommit under den tidsperiod, som beräkningarna avse. Om pensionen åter bestämdes att utgå efter en tre enheter högre lönegrad än den fasta lönen, komme pensionsunderlagen att för åtskilliga lotsar tillhörande 7 lönegraden och för de flesta lotsförmännen i 8 lönegraden samt ett par lotsförman i 11 lönegraden ligga högre än som svarar mot totalinkomsten. På grund härav och då försiktighet torde vara påkallad såväl med hänsyn till konjunkturväxlingar beträffande lotslotten som i betraktande av att ändringar i procenttalet för personalens andel i lotspenningarna ej torde vara uteslutna, hava de sakkunniga ansett sig böra stanna vid att förorda, att pensionsunderlaget för lotspersonalen genomgående bestämmes efter lönegrad med ordningsnummer två enheter högre än den, efter vilken lönen utgår. De sakkunniga vilja i detta sammanhang omnämna, att fyrpersonalens förening i en framställning gjort hemställan om hänsynstagande vid pensionsunderlagets bestämmande till vissa för fyrpersonal förekommande särskilda ersättningar, nämligen fyrskeppstillägg och enslighetstillägg. Då dessa avlöningsförmåner uppenbarligen tillhöra dem, vilka enligt förut angivna grunder icke böra inverka på pensionens storlek, hava de sakkunniga funnit sig böra avstyrka bifall till framställningen. Distriktsveterinärer. Före distriktsveterinärväsendets förstatligande med ingången av år 1934 voro samtliga distriktsveterinärer delaktiga i statens pensionsanstalt. Tjänstepensionsunderlaget utgjorde 3 500 kronor, vartill kom pensionsförhöjning med 460 kronor; hel tjänstepension uppgick sålunda till 3 960 kronor. Befattningshavarens årliga tjänstepensionsavgift utgjorde 122 kronor 50 öre. I egenskap av huvudman hade vederbörande landsting att erlägga årlig avgift med samma belopp. Familjepensionsunderlaget var bestämt till 1 000 kronor. Å familjepension utgick dyrtidstilllägg enligt grunderna för oreglerad pension; omräknad till s. k. ny familjepension motsvarar hel pension 1260 kronor. Befattningshavarens familjepensionsavgift uppgick till 190 kronor. I samband med distriktsveterinärväsendets övertagande av staten bestämdes i fråga om de distriktsveterinärer, vilka då övergingo i statens tjänst, att de i pensionshänseende skulle fortfarande tillhöra statens pensionsanstalt samt att landstingen alltjämt skulle erlägga huvudmannaavgift, så länge befattningshavaren ej överginge till befattning inom annat landstingsområde. Det ansågs nämligen icke böra ifrågakomma att staten skulle övertaga hela pensionskostnaden för ifrågavarande distriktsveterinärer. Distriktsveterinär, som komme att utnämnas efter utgången av år 1933, skulle däremot liksom civila tjänstinnehavare i allmänhet vara underkastad civila pensionslagen och för familjepension tillhöra civilstatens änke- och pupillkassa. I fråga om pensionsunderlag och pensionsavgifter för sistnämnda kate-

58 gori av distriktsveterinärer hade distriktsveterinärlönesakkunniga föreslagit, att beloppen skulle bestämmas enligt reglerna för tjänstemän i 21 lönegraden. Tjänstepensionsunderlaget skulle därvid bliva 4 200 kronor. Detta förslag hade lämnats utan erinran av i ärendet hörda myndigheter. Vid frågans framläggande för riksdagsprövning år 1933 framhöll emellertid chefen för finansdepartementet, att han funnit det föreslagna pensionsunderlaget väl högt, särskilt i betraktande av att länsveterinärerna i pensionshänseende vore placerade endast en lönegrad högre eller i 22 lönegraden. Det hade varit önskvärt att, efter närmare undersökning av såväl länsveterinärernas som distriktsveterinärernas totala inkomster av tjänsten, pensionsunderlagen kunnat på ett enhetligt sätt avvägas med hänsyn till förhållandet mellan den fasta lönen och praktikinkomsten. Då så icke kunnat ske, funne departementschefen försiktigheten bjuda, att distriktsveterinärerna ungefärligen bibehölles vid dåvarande pensionsförmåner. I anslutning härtill föreslog departementschefen, att för ifrågavarande distriktsveterinärer måtte tilllämpas de pensionsunderlag och de pensionsavgifter, som gällde for befattningshavare i 19 lönegraden (samma belopp gälla för tjänstemän i 20 lonegraden). Riksdagen beslöt i enlighet med detta förslag. Den sålunda beslutade lösningen innebar, att tjänstepensionsunderlaget fastställdes till 3 924 kronor och pensionsavgiften till 192 kronor. Sedermera hava de distriktsveterinärer, vilka utnämnts efter ingången av år 1934, överförts till civila tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet. I tjänstepensionshänseende har härigenom icke inträtt någon ändring. Familjepensionsunderlaget har däremot okats till 1 770 kronor utan höjning av familjepensionsavdraget för dem, som fore reglementets ikraftträdande varit innehavare av sin befattning; for senare utnämnda har avdraget höjts till 219 kronor. I en till Kungl. Maj:t år 1937 ingiven framställning, vilken enligt beslut den 21 juni 1940 överlämnats till pensionssakkunniga för att tagas i övervägande, har svenska distriktsveterinärföreningen gjort hemställan om forbättring av pensionsförhållandena för ifrågavarande befattningshavare. Det yrkande, som därvid framställts, går ut på dels höjning av tjanstepensionsunderlag och tjänstepensionsavdrag för de under civila tjänstepensionsreglementet lydande befattningshavarna till de för 21 lönegraden gällande beloppen, dels ock förbättring av familjepensionen för distriktsveterinärer med delaktighet i statens pensionsanstalt. .'..-. I avgivet utlåtande har statens pensionsanstalt uttalat sig för åvägabringande av likställighet i familjepensionshänseende mellan distriktsveterinärer med delaktighet i statens pensionsanstalt och övriga distriktsveterinärer. Statskontoret har i fråga om tjänstepensionsförmånerna anfört, att da frågan härom blivit av statsmakterna prövad så sent som år 1933, tillräcklig anledning icke syntes föreligga att för det dåvarande ånyo upptaga spörsmålet till prövning. I fråga om familjepensionsförmånerna har statskontoret biträtt den uppfattning, som uttalats av statens pensionsanstalt.

59 Båda de h ä r o m n ä m n d a yttrandena hava avgivits före tillsättandet av 1938 års pensionssakkunniga. De sakkunniga. Någon ändring i hittillsvarande princip, att vid bestämmande av pensionsförmånerna för distriktsveterinärer hänsyn tages till dem tillkommande praktikinkomst, har icke ifrågasatts och bör enligt de sakkunnigas uppfattning ej ifrågakomma. Det spörsmål, till vilket de sakkunniga haft att taga ställning, gäller endast huruvida nuvarande bestämmelser innebära en skälig avvägning härutinnan. För sin del hava de sakkunniga, med hänsyn bland annat till vad i 1936 års lönekommittés betänkande med förslag till lönereglering för provinsialläkare och distriktsveterinärer anförts rörande storleken av distriktsveterinärernas praktikinkomster, kommit till den uppfattningen att en viss höjning av pensionsunderlagen för dessa befattningshavare är påkallad. Även i betraktande av distriktsveterinärernas jämförelsevis långvariga utbildning lärer en åtgärd i sådant syfte få anses skälig. Det synes ej heller kunna betraktas såsom tillfredsställande, att distriktsveterinärerna i samband med övergång i statens tjänst erhållit en låt vara obetydligt försämrad ställning med avseende å tjänstepensionsunderlag, samtidigt som tjänstepensionsavdraget höjts. För sin del vilja de sakkunniga, i anslutning till vad distriktsveterinärlönesakkunniga föreslogo, tillstyrka att befattningshavarna i fråga i de nya pensionsreglementena likställas med tjänstemän i lönegraden A 21. För genomförande av detta förslag lärer hinder av den art, som chefen för finansdepartementet i 1933 års proposition åberopade, icke föreligga sedan länsveterinärerna genom beslut vid 1936 års riksdag fått sina pensionsförhållanden reglerade enligt bestämmelserna för tjänstemän i 24 lönegraden. En omreglering av tjänste- och familjepensionsförhållandena för distriktsveterinärer i överensstämmelse med vad nu förordats synes böra gälla icke blott de befattningshavare, vilka lyda under de statliga pensionsreglementena. Även de distriktsveterinärer, vilka alltjämt tillhöra statens pensionsanstalt, torde böra erhålla en med övriga distriktsveterinärer i möjligaste mån likvärdig ställning. Att upprätthålla en särskilt i familjepensionshänseende avsevärd skillnad mellan dessa båda kategorier av befattningshavare i samma anställning, synes icke vara tillfredsställande. Anledningen till att vissa distriktsveterinärer fått kvarstå i pensionsanstalten har, såsom förut påpekats, varit att landstingens medverkan såsom huvudmän ansetts böra bibehållas även efter förstatligandet, men detta förhållande torde icke böra medföra en i sak olikartad behandling av tjänstemännen. Till de ändringar i statens pensionsanstalts reglemente, som bliva erforderliga i anledning av vad nu förordats, torde förslag böra uppgöras av pensionsanstalten. De sakkunniga vilja slutligen framhålla, att en omreglering av distriktsveterinärernas pensionsförhållanden i enlighet med vad här tillstyrkts icke bör medföra någon ändring i beloppen av landstingens nuvarade huvudmannaavgifter för befattningshavare med delaktighet i statens pensionsanstalt.

60 Viss lokpersonal vid statens järnvägar. 1 en till de sakkunniga ingiven framställning h a r Sveriges lokomotivmannaförbund anhållit, att lokförare och lokeldare i pensionshänseende måtte placeras i lönegraden närmast högre än den respektive tjänster tillhöra samt att undersökning måtte verkställas, huruvida motsvarande förmån helt eller delvis kunde beredas jämväl maskinbiträde i loktjänst. Till stöd för denna anhållan h a r förbundet åberopat, att ifrågavarande personal utom sin ordinarie lön erhåller s. k. loktjänstpenningar. Beträffande dessa har anförts, bland annat, att de vid ett flertal löneregleringar betraktats såsom en del av den egentliga lönen såtillvida att man, åtminstone beträffande lokförare och lokeldare, under hänvisning till loktjänstpenningarnas existens underlåtit att företaga eljest påkallade löneförhöjningar. Vidare har hänvisats till att förekomsten av lotslott föranlett att lotsarna tillerkänts pension enligt högre lönegrad samt att liknande skäl talade för att personal med rätt till loktjänstpenningar tillerkändes en motsvarande pensionsförhöjning. Med loktjänstpenningar förstås en ersättning, som tillkommer lokpersonal a) vid tåg- och hjälptjänst med visst belopp, beräknat efter dels antalet tillryggalagda lokomotivkilometer för månad, dels det slag av tåg, vara tjänstgöringen sker; b) vid växlingstjänst med visst belopp per timme, olika allteftersom tjänstgöringen äger r u m under dag eller natt; samt c) vid reservtjänst med visst belopp per timme under natt. De under a) upptagna ersättningarna vid tågtjänstgöring äro de viktigaste. Vid tågtjänstgöring är ersättningen enligt nuvarande grunder differentierad med hänsyn till tjänst å olika tåggrupper dels enligt en efter antalet tågkilometer stigande skala och dels genom samtidig evalvering av antalet lokkilometer med tillämpning av vissa efter tåggrupperna växlande koefficienter. Till lokeldare utgår ersättning med hälften av vad som tillkommer lokförare. Till lokbiträde å elektriskt lok utgår ersättning med tredjedelen av ersättningen till lokförare. Vid tjänstgöring å lok, som betjänas av endast en m a n (förare), förhöjes ersättningen med en tredjedel. Loktjänstpenningarna äro väl att skilja från den till lokpersonal liksom till annan åkande personal vid statens järnvägar utgående s. k. reseersättningen, vilken närmast har traktamentes karaktär. Reseersättningen och loktjänstpenningarna pläga sammanfattas under den gemensamma benämningen milpenningar. En genomgång av den historiska utvecklingen beträffande lokpersonalens avlöningsförhållanden 1 visar, att loktjänstpenningarna delvis kunna sägas leda sitt ursprung från vissa under 1860- och 1870-talen förekommande premier för sparsamhet med bränsle och smörjämnen, vilka premier av1

Redogörelse för den tidigare behandlingen av lokpersonalens avlönings- och pensionsförhållanden m. m. med särskild hänsyn till sambandet mellan loktjänstpenningarna och lönesättningen lämnas i en inom de sakkunnigas kansli utarbetad promemoria, vilken finnes tillgänglig bland de sakkunnigas handlingar.

61 skaffades parallellt med införandet av milpenningar. Då milpenningarna först tillkommo, motiverades de i första hand med att ersättningens konstruktion, som ställde dess storlek i direkt förhållande till tjänstgöringens strävsamhet, vore ägnad att medföra en uppmuntran till flitig tjänstgöring. Utredningen visar vidare, att loktjänstpenningarna vid behandlingen av lokpersonalens lönefråga upprepade gånger av järnvägsstyrelsen, av olika lönekommittéer eller av statsutskottet mer eller mindre jämställts med den ordinarie lönen samt att själva löneställningen för lokförare och lokeldare — men däremot icke för maskinbiträden — vid flera tillfällen avvägts med uttrycklig hänvisning till förekomsten av loktjänstpenningar. Frågan om hänsynstagande till loktjänstpenningarna vid bestämmande av pensionsförmånen för lokpersonal har tidigare vid några tillfällen varit föremål för statsmakternas behandling. I det betänkande, som avgavs av 1930 års pensionssakkunniga, förordades att för lokförare och lokeldare skulle fastställas särskilda pensionsunderlag, beräknade på sådant sätt att det för vederbörande lönegrad bestämda normala pensionsunderlaget höjdes med ungefär 2/3 av den genomsnittliga årliga inkomsten av loktjänstpenningar. Enligt de sakkunnigas förslag borde pensionsunderlaget bestämmas för lokförare till 3 504 kronor och för lokeldare till 2 604 kronor, vilket skulle innebära en höjning av de normala pensionsunderlagen för ifrågavarande lönegrader med 204 respektive 108 kronor. De sakkunnigas mening, att loktjänstpenningarna borde föranleda höjning av pensionsunderlaget, biträddes av järnvägsstyrelsen, som uttalade, att enligt styrelsens mening visst fog icke saknades för att vid bestämmande av pensionsunderlagen för lokomotivpersonal taga hänsyn till lokomotivtjänstpenningarna. Vid lönegradsplaceringen av denna personal hade nämligen avseende fästs vid denna extra ersättning. Några andra extra ersättningar än loktjänstpenningar borde enligt styrelsens uppfattning ej inverka på pensionsunderlagets storlek. Vad särskilt anginge växlingsersättning, vilken förmån nyligen tillkommit, vore uppenbart, att densamma icke övat inflytande vid avlöningens fastställande. Den vore tillika av så vansklig och individuell karaktär, att någon enhetlig grund för ersättningens värdering knappast kunde tänkas. Beträffande slutligen de till tågfärjepersonalen utgående seglingspenningarna hölle styrelsen före, att denna personal i varje fall erhållit en mycket gynnsam inpassning i löneskalan i förhållande till andra befattningshavare, så att några särskilda förmåner i pensionshänseende utöver vad dessa senare erhålla icke syntes böra ifrågakomma. I 1934 års proposition med förslag till civilt tjänstepensionsreglemente föreslogs, att lokförare och lokeldare skulle i pensionshänseende tillhöra 13 respektive 8 lönegraden, d. v. s. en lönegrad högre än den, som gäller i lönehänseende. Detta förslag avslogs emellertid efter avstyrkan av bankoutskottet, som därvid anförde, att ett beslut i sådan riktning, såvitt utskottet kunde döma, skulle vara ägnat att medföra konsekvenser beräffande andra befattningshavare med särskilda inkomster i viss tjänstgöring, icke

62 minst för befattningshavare, vilka liksom lokomotivpersonalen på grund av sin tjänstgöring hade regelbundna inkomster av reseersättning i en eller annan form. Vid riksdagsdebatterna i frågan framhölls, att vid de enskilda järnvägar i vårt land, vilka vore närmast jämförliga med statens, viss del av loktjänstpenningar sedan länge inräknats i lokpersonalens pensionsunderlag. I en motion till 1937 års riksdag framställdes ånyo yrkande, att lokförare, lokeldare och maskinbiträden måtte beträffande pensionsunderlaget placeras i 13 respektive 8 och 7 lönegraden. Bankoutskottet införskaffade utlåtande angående motionen från statskontoret, som i sin tur hörde järnvägsstyrelsen. Järnvägsstyrelsen anförde — under hänvisning till sin tidigare uttalade mening — att den påyrkade pensionsförbättringen, i vad den avsåge lokförare och lokeldare, icke saknade fog. Emellertid syntes med en förbättring i pensionshänseende tillsvidare böra anstå i avvaktan på resultatet av den hos 1936 års lönekommitté då pågående löneutredningen. Vad anginge maskinbiträden i loktjänst, kunde enligt styrelsens mening loktjänstpenningarna icke anses hava haft något inflytande på lönegradsplaceringen. Därför vore en uppflyttning av ifrågavarande maskinbiträden enligt styrelsens mening knappast motiverad. Statskontoret förklarade, att även om visst stöd funnes för uppfattningen, att förmånen av loktjänstpenningar ej varit utan inverkan vid lokpersonalens placering i lönehänseende vid 1919 års lönereglering samt det förty vore skäligt att vid bestämmandet av pensionsunderlag för nämnda personal taga hänsyn till ifrågavarande ersättning, en dylik pensionsreglering likväl borde uppskjutas i avvaktan på resultatet av den inom 1936 års lönekommitté pågående utredningen. Bankoutskottet anslöt sig till järnvägsstyrelsens och statskontorets uppfattning. Riksdagen avslog motionen. I detta sammanhang må omnämnas, att frågan om en omläggning av grunderna för beräkning av loktjänstpenningar sedan någon tid varit aktuell. Denna fråga har inom järnvägsstyrelsen underkastats utredning av en särskild kommitté. Det förslag, som därvid utarbetats, går i stort sett ut på dels en väsentlig förenkling i metoderna att uträkna loktjänstpenningarna och dels upphävande i huvudsak såväl av den hittillsvarande evalveringen av lokkilometersiffrorna med hänsyn till olika slag av tjänstgöring som av nuvarande stegring i ersättningen efter stigande antal lokkilometer. Den avsedda omläggningen torde komma att medföra en viss utjämning av hittillsvarande ganska stora variationer i loktjänstpenningarnas belopp för olika tjänstgöringsgrupper. Detta skulle dock icke innebära något rubbande av den huvudprincip för loktjänstpenningarna, enligt vilken ersättningens storlek blir beroende av fullgjord prestation. Enligt förslaget skulle nämligen loktjänstpenningarna alltjämt, med vissa modifikationer, beräknas efter fullgjort antal lokkilometer. En omläggning i avsedd riktning skulle

63 sålunda i och för sig icke vara ägnad att i nämnvärd grad rubba de skäl, som kunna tala för att låta loktjänstpenningarna inverka på pensionen. De sakkunniga. Vid sin prövning av förevarande fråga hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att övervägande skäl tala för att tillmäta loktjänstpenningarna betydelse vid bestämmandet av lokpersonalens pensionsförmåner. Någon tvekan har visserligen härvidlag gjort sig gällande med hänsyn till att ifrågavarande förmån hittills i viss utsträckning avsetts att utgöra en ersättning för särskilda ansträngningar och obehag i tjänstgöringen. Att man ansett denna ersättning böra utgå icke såsom fast lön — genom höjning av lönegradsplaceringen utöver vad som befunnits skäligt för tjänstemän med jämförlig utbildning och eljest jämförliga arbetsuppgifter — utan i form av variabla loktjänstpenningar har tydligen haft sin grund väsentligen däri, att påfrestningarna på lokpersonalen ansetts vara olika på olika slag av tåg och att man velat skapa en möjlighet att variera ersättningen efter prestationernas olika beskaffenhet. Den omläggning av grunderna för loktjänstpenningarna, som planeras och som bland annat väntas medföra viss utjämning av variationerna, skulle dock innebära en viss revision av denna tidigare uppfattning. Enligt vad i det föregående framhållits, bör särskild ersättning, som utgår såsom kompensation för speciellt krävande förhållanden i visst slag av tjänstgöring, i och för sig icke föranleda höjning av pensionsförmånen utöver vad den fastställda lönegraden berättigar till. När det gäller lokpersonalen, bör det dock beaktas, att här är fråga om en personalgrupp, vars samtliga medlemmar åtnjuta sådan särskild ersättning ehuru med växlande belopp. Det torde ock vara ställt utom tvivel, att förekomsten av denna ersättning påverkat lönegradsplaceringen, såvitt angår lokförare och lokeldare. Förhållandena synas sålunda här i själva verket analoga med de förhållanden, som föranlett förhöjd pension åt lotspersonalen. Någon svårighet att i den fasta lönen inlägga loktjänstpenningarna till belopp som motsvarar vad som tillkommer det stora flertalet befattningshavare, skulle i och för sig knappast föreligga. Att detta icke skett i samband med löneregleringsarbetet, torde bero på att det ansetts vara av vikt att bibehålla en ersättningsform, som genom att giva ökad avlöning vid ökade prestationer är ägnad att stimulera personalen till att underkasta sig mera krävande tjänstgöring och sålunda motverka eventuella strävanden från dess sida att förskaffa sig lindriga turlistor. I betraktande av de angivna särskilda förhållandena vill det också förefalla, som om en höjning av lokpersonalens pensionsförmåner med hänsyn till inkomst av loktjänstpenningar skulle kunna genomföras utan större risk för icke önskvärda konsekvenser. Det är visserligen riktigt att, såsom bankoutskottet år 1934 erinrade, loktjänstpenningarna kunna sägas utgöra ett särskilt slag av reseersättning, men det torde ej vålla svårigheter att tillbakavisa eventuella krav på pension med hänsyn till reseersättning i egentlig mening. När det gäller att avgöra, vilka kategorier av lokpersonal, som böra göras delaktiga av en pensionsförhöjning med hänsyn till loktjänstpenningarna,

64 rtia framhållas, att det föregående resonemanget ej äger samma giltighet i fråga om maskinbiträden som beträffande lokförare och lokeldare. Mot beredande av pensionsförhöjning för maskinbiträdena talar i främsta rummet att förekomsten av loktjänstpenningar för dessa tjänstemän icke kan sägas hava inverkat på lönesättningen. Vidare bör observeras, att maskinbiträdena icke uteslutande fullgöra loktjänstgöring utan även användas i annan tjänstgöring, vilken ej är förenad med rätt till loktjänstpenningar. En åtskillnad i pensionshänseende mellan olika innehavare av en och samma befattning allt efter befattningshavarens olika placering till tjänstgöring synes böra undvikas. Här antydda omständigheter tala för, att rätten till pensionsförhöjning med hänsyn till inkomst av loktjänstpenningar inskränkes att avse lokförare och lokeldare. Sedan numera i anledning av statens övertagande av vissa enskilda järnvägar tillkommit nya befattningar såsom lokförare i 10 lönegraden med rätt till loktjänstpenningar, torde jämväl för dessa böra beredas en motsvarande pensionsförhöjning som för hittillsvarande lokförare i 12 lönegraden. I fråga om sättet för åstadkommande av den förordade pensionsförhöjningen för lokförare och lokeldare torde valet böra stå mellan antingen ett fixerande, såsom 1930 års pensionssakkunniga ifrågasatte, av särskilda belopp för pensionsunderlagen eller befattningshavarnas hänförande, på sätt i 1934 års proposition förordades, till en högre lönegrad än den i löneavseende gällande: Den sista utvägen är givetvis ur administrativ synpunkt att föredraga och torde därför böra väljas för den händelse så befinnes möjligt och lämpligt med hänsyn till den genomsnittliga storleken av befattningshavarnas inkomst av loktjänstpenningar. I detta hänseende hava vissa beräkningar inom de sakkunnigas kansli utförts på grundval av uppgifter, som inom järnvägsstyrelsen sammanställts i samband med utredningen rörande omläggning av grunderna för ersättningens utgående. 1 Beräkningarna hava givit vid handen, att pensionsunderlagens fastställande till belopp motsvarande närmast högre liggande lönegrader skulle innebära såväl nödig begränsning med hänsyn till storleken av den inkomst, som tillkommer det övervägande flertalet befattningshavare, som ock reduktion för att förebygga pensionsgrundande verkan av ersättningen, i den mån den kan betraktas såsom kompensation för särskilt krävande tjänstgöring. En sådan avvägning skulle •— vid tillämpning av förslaget med enhetliga pensionsunderlag — innebära en förhöjning av pensionsbeloppen i förhållande till de enligt avlöningsreglementet gällande lönegraderna med 228 kronor för lokförare i 12 lönegraden och med 108 kronor för lokeldare. På grund av här berörda förhållanden hava de sakkunniga funnit sig kunna tillstyrka, att pensionsunderlag och pensionsavdrag för lokförare och lokeldare vid statens järnvägar fastställas till belopp, svarande mot lönegraden närmast högre än den, som gäller i lönehänseende. 1

Redogörelse för utförandet av dessa beräkningar och de siffermässiga resultaten därav lämnas i förenämnda bland de sakkunnigas handlingar befintliga promemoria.

05 2.

I c k e - o r d i n a r i e p e r s o n a l i lägre löneställning.

Vid upprättande av förslag till nya pensionsunderlag och pensionsavdrag för tjänste- och familjepension hava de sakkunniga bland annat haft att taga ståndpunkt till frågan om den ställning, som bör tillkomma extra ordinarie tjänstemän i lägre lönegrader än dem, vilka ingå i civila icke-ordinariereglementets löneplan Eo. För närvarande utgöras dessa befattningshavargrupper av dels viss ekonomipersonal vid statens sinnessjukhus, dels ock viss sjukvårds- och ekonomipersonal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Ingendera av dessa befattningshavargrupper har tidigare erhållit någon definitiv reglering av sina pensionsförhållanden. Frågans tidigare behandling. Lönen till ifrågavarande ekonomipersonal vid sinnessjukhusen samt sjukvårds- och ekonomipersonal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet utgår enligt särskilda löneplaner — betecknade Ek, respektive U — vilka äro konstruerade på liknande sätt som löneplan Eo. Löneplan Ek upptager 8 lönegrader, varav lönegraderna 7 och 8 till löneklassbeteckning och belopp helt sammanfalla med lönegraderna Eo 1 och 2; löneplan U upptager 2 lönegrader, vilka på motsvarande sätt överensstämma med lönegraderna Ek 3 och 4. För närvarande äger ej annan ekonomipersonal lön enligt löneplan Ek än kvinnliga e. o. ekonomister av 4 : e o c h 3 : e klass, vilka hänförts till lönegraderna Ek 1, respektive 3. Slutlöner å olika ortsgrupper för lönegraderna Ek 1—8 samt U 1 och 2 framgå av följande sammanställning: O r t s g r u p p

Lönegrad A

B

Ek 1

» 2

• 3, U 1

2 022

• 4, U 2

C

D

E

F

G

H

I

2 016

2 085

2 154

2 223

2 022

2 094

2 238

2 310

2 382

2 097

2 247

2 322

2 397

2 472

2 016

2 094

2 250

2 328

2 406

2 484

2 562

2 070

2 238

2 322

2 406

2 490

2 574

2 658

2 742

. 6

2 202

2 292

2 382

2 472

2 562

2 652

2 742

2 832

2 922

7, Eo 1

2 334

2 430

2 526

2 622

2 718

2 814

2 910

3 006

8, Eo 2

2 466

2 568

2 670

2 772

2 874

2 976

3 282

I fråga om de för här avsedd e k o n o m i p e r s o n a l vid statens s i n n e s s j u k h u s gällande pensionsbestämmelserna och vid dessas tillkomst gjorda uttalanden må nämnas följande. I skrivelse den 29 april 1939 hemställde medicinalstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte föreskriva, att för extra ordinarie tjänsteman tillhörande nämnda löneplan skulle beträffande pensionsunderlag enligt civila tjänstepensionsreglementet gälla vad i detta reglemente föreskreves beträffande extra ordinarie tjänsteman, tillhörande lönegraden Eo 1. 5—417092.

66 I avgivet utlåtande anförde statskontoret, att det svårligen läte sig göra att i enlighet med hittills tillämpade grunder bestämma tjänstepensions- och familjepensionsunderlag för ifrågavarande anställningshavare. Medicinalstyrelsens förslag att såväl kvinnlig ekonomist av 4:e klass med en slutlön å A-ort av 1 740 kronor som kvinnlig ekonomist av 3:e klass med en slutlön av 1 872 kronor skulle i pensionshänseende jämställas med e. o. befattningshavare i 1 lönegraden, vilkens slutlön å A-ort uppginge till 2 334 kronor, innebure ett så väsentligt avsteg från eljest tillämpade grunder för bestämmandet av de reglementsenliga pensionsunderlagen, att statskontoret, i betraktande jämväl av de konsekvenser ett bifall till förslaget syntes kunna medföra, svårligen kunde under förhandenvarande förhållanden tillstyrka detsamma. Statskontoret, som funnit tjänstepensionsunderlagen vid en tillämpning av sedvanliga beräkningsgrunder komma att uppgå till 960 och 876 kronor för ekonomister av 3:e respektive 4:e klassen, erinrade härvid, att kvinnlig icke yrkesutbildad arbetarpersonal med pensionsrätt enligt arbetarpensionsreglementet — vilken personal i fråga om arbetsuppgifter syntes vara närmast jämförlig med här ifrågavarande befattningshavare — erhållit ett tjänstepensionsunderlag av 1 104 kronor. Det kunde icke anses skäligt att bestämma tjänstepensionsunderlaget för ekonomisterna till lägre belopp. En dylik anordning skulle för övrigt icke stå i god överensstämmelse med de principer, som följts vid avvägningen av pensionsunderlagen för arbetare mot underlagen för befattningshavare. Beträffande familjepensionsunderlag för ifrågavarande ekonomister framhöll statskontoret, att familjepensionsunderlaget för extra ordinarie tjänsteman i 1 lönegraden utgjorde 720 kronor, att familjepensionsunderlaget för kvinnlig icke-yrkesarbetare utgjorde 810 kronor samt att familjepensionsunderlag, avpassade efter de kvinnliga ekonomisternas löneställning i enlighet med vanliga beräkningsgrunder uppginge till icke oväsentligt lägre belopp. Med hänsyn härtill föreslog statskontoret, att för de kvinnliga ekonomisterna av såväl 3:e som 4:e klass tillsvidare skulle fastställas ett tjänstepensionsunderlag av 1 104 kronor samt ett familjepensionsunderlag av 720 kronor. Frågan om ett definitivt bestämmande av pensionsunderlagen borde underställas 1938 års pensionssakkunniga, därvid åt de sakkunniga jämväl syntes böra uppdragas att överväga, huruvida en jämkning borde ske av gällande pensionsunderlag för befattningshavare och arbetare med varandra motsvarande arbetsuppgifter. I anslutning till statskontorets förslag fastställde Kungl. Maj:t genom beslut den 14 juli 1939 provisoriska pensionsbestämmelser för ifrågavarande ekonomipersonal. Bestämmelserna äro, såvitt här är i fråga, av följande innebörd. I t j ä n s t e p e n s i o n s h ä n s e e n d e skola tills vidare, räknat från och med den 1 juli 1939, tillämpas ett tjänstepensionsunderlag av 1 104 kronor och ett tjänstepensionsavdrag för år räknat av 33 kronor. Nämnda pensionsunderlag överensstämmer med det, som enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare gäller för kvinnlig arbetare, för vilken ej kräves särskild yrkesutbildning. Det understiger med 132 kronor det underlag, som enligt civila tjänstepensionsreglementet i dess nuvarande lydelse gäller för lönegraden Eo 1, och med 60 kronor det underlag, som enligt samma reglemente i dess lydelse före den 1 juli 1939 tillämpades för kvinnlig tjänsteman i lönegraden Eo 1. Pensionsavdraget sammanfaller däremot med det enligt civila tjänstepensionsreglementet — såväl före som efter den 1 juli 1939 — för lönegraden Eo 1 gällande och överensstämmer därjämte nära med det avdrag, vilket enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare tillämpas för icke yrkesutbildad kvinnlig arbetarpersonal. Detta är nämligen fastställt till 2 kronor 80 öre för månad respektive 65 öre för vecka, motsvarande för år räknat 33 kronor 60 öre respektive 33 kronor 80 öre. I f a m i l j e p e n s i o n s h ä n s e e n d e skola tills vidare tillämpas ett familje-

67 pensionsunderlag av 720 kronor och ett familjepensionsavdrag för år räknat av 69 kronor. Nämnda belopp överensstämma med dem, som enligt allmänna familjepensionsreglementet gälla för lönegraden Eo 1. Familjepensionsunderlaget understiger däremot det, som enligt familjepensionsreglementet för arbetare tillämpas för icke yrkesutbildad kvinnlig arbetarpersonal, med 90 kronor, medan familjepensionsavdraget överstiger det för sådan personal för år räknat tillämpade med (69 — 15-60 = ) 53 kronor 40 öre. Tillika förordnade Kungl. Maj:t, att handlingarna i ärendet skulle överlämnas till 1938 års pensionssakkunniga för avgivande av utlåtande i av statskontoret åsyftade hänseenden. Beträffande omförmälda l ä g r e s j u k v å r d s - o c h e k o n o m i p e r sonal vid k a r o l i n s k a sjukhuset ochserafimerlasarettet, vilken från och med den 1 juli 1940 inordnats under civila icke-ordinariereglementet, hava den 26 juli 1940 meddelats bestämmelser av samma innebörd som för sinnessjukhusens ekonomipersonal. De sakkunniga. På sätt framgår av den under rubriken »Dyrortsgraderade eller enhetliga tjänstepensioner. Tjänstepensionsunderlagens storlek» lämnade redogörelsen för de grunder, enligt vilka avvägning skett av tjänstepensionsunderlagen för lönegrader tillhörande avlöningsförfattningarnas allmänna löneplaner, hava de sakkunniga icke funnit anledning föreslå någon avvikelse från det hävdvunna förfaringssätt, enligt vilket underlaget ställes i en konstant relation till lönen allenast med viss modifikation i de högre lönelägena. Såvitt angår de lönelägen, vilka falla inom berörda löneplaner, skulle å andra sidan på familjepensionsområdet alltjämt bibehållas den hittills tillämpade grundsatsen, enligt vilken familjepensionen blir relativt sett något högre med sjunkande löneläge. Enligt de sakkunnigas mening kan det i tjänstepensionshänseende tillämpade beräkningssättet emellertid icke lämpligen komma till användning beträffande de allra lägsta lönelägena på tjänstemannaområdet. E n inkomstminskning med en tredjedel vid övergång från lön till pension skulle uppenbarligen där bliva vida mera kännbar än för tjänstemän i högre löneställning. Om man därför i likhet med de sakkunniga utgår från att för de i avlöningshänseende allra lägst placerade befattningshavargrupperna bör skäligen medgivas en med sjunkande löneläge förbättrad relation mellan pension och lön, torde man emellertid komma till en lägsta gräns, under vilken det knappast är motiverat att vidtaga en sådan noggrann differentiering av pensionsunderlagen efter lönerna som den, vilken eljest beträffande lönegraclsplacerade tjänstemän måste anses naturlig. Dels kan det ju här ej bliva fråga om särdeles stora skillnader mellan de olika lönegradernas avlöningsbelopp, och dels följer av den angivna avvägningsgrunden en sammanpressning av pensionsskalan. De sakkunniga hava därför ansett sig böra förorda, att för de lägsta löneställningarna fastställes ett gemensamt tjänstepensionsunderlag, vilket sålunda erhåller betydelsen av ett minimiunderlag. Det har härvid synts skäligt, att hel tjänstepension icke i något fall understiger det belopp, som vid be-

räkning enligt det hävdvunna relationstalet framkommer för en löneställning motsvarande den för lönegraden Ek 5 gällande slutlönen. Detta pensionsbelopp utgör enligt alternativet med enhetliga pensionsunderlag 1 500 kronor och enligt alternativet med dyrortsgraderade pensioner 1 410, 1 500 och 1 590 kronor för respektive huvudortsgrupper. I enlighet härmed föreslås nämnda pensionsbelopp bliva gällande för lönegraderna Ek 1—5 samt U 1 och 2. Även såsom pensionsavdrag bör därvid för nämnda lönegrader gälla ett enhetligt belopp. Med avseende å familjepensioneringen torde ovan angivna synpunkter än mer tala för att icke underskrida ett visst minimibelopp. I betraktande av att familjepensionsunderlagen äro avsevärt lägre än tjänstepensionsunderlagen, anse sig de sakkunniga kunna förorda, att gränsen här förlägges något högre på löneskalan än vad som ifrågasatts beträffande tjänstepensioneringen. De sakkunniga vilja sålunda föreslå, att det familjepensionsunderlag av 792 kronor, som skulle gälla för lönegrad Ek 7 (Eo 1), får jämte tillhörande familjepensionsavdrag tillämpas jämväl för lönegraderna Ek 1—6 samt U 1 och 2. Vad härefter angår det av statskontoret berörda spörsmålet, om och i vad mån särskild åtgärd är påkallad för att åvägabringa större likställighet i pensionshänseende mellan tjänstemän och arbetare, må först i korthet erinras om de huvudgrunder, enligt vilka arbetarpensioneringen är ordnad. Såsom förut påpekats, har det ur olika synpunkter ansetts mindre lämpligt att fastställa en mångfald pensionsunderlag för arbetarpersonalen. I stället har valts den utvägen, att man fastställt ett fåtal pensionsunderlag, av vilka vart och ett genomsnittligt sett för en större personalgrupp ansetts motsvara en med hänsyn till löneställningen skälig pension. I tjänstepensionsreglementet för arbetare har arbetarpersonalen i fråga om storleken av pensionsunderlag och pensionsavdrag indelats i två grupper: arbetare i anställning, för vilken ej kräves särskild yrkesutbildning, och arbetare i anställning, för vilken sådan utbildning kräves. Inom vardera gruppen råder differentiering mellan manlig och kvinnlig arbetare, så att personalen kan sägas vara uppdelad i fyra kategorier. Pensionsunderlag och pensionsavdrag för de manliga arbetarna sammanfalla med de för tjänstemän i lönegraderna Eo 4 och 6 gällande. För de kvinnliga arbetarna äro pensionsunderlagen beräknade såsom 75 procent av de manliga arbetarnas belopp; pensionsavdragen äro av skäl, som här icke torde behöva beröras, beräknade till 75 procent av avdragsbeloppen för lönegraderna Eo 5 och 7. Familjepensionsunderlagen hava för arbetarpersonalen fastställts att motsvara de för lönegraderna Eo 4 och 6 gällande beloppen, allteftersom fråga är om icke-yrkesutbildad eller yrkesutbildad personal. Till anordningen att kvinnliga arbetare tilldelats ett tjänstepensionsunderlag motsvarande 75 procent av det för manlig arbetare gällande saknas motsvarighet i familjepensionshänseende. I fråga om avdragen har arbetarpersonalen icke ansetts kunna behandlas på samma sätt som tjänstemännen, beträffande vilka jämväl samma familjepensionsavdrag gälla för manlig och kvinnlig personal. Särskilda familjepensionsavdrag hava sålunda fastställts icke blott för yrkesutbildade och icke-yrkesutbildade arbetare utan även för manlig och kvinnlig personal. Att manlig och kvinnlig personal behandlats var för sig sammanhänger icke blott med den olika löneställningen utan framför allt med att familjepensionsrätten för kvinnlig arbetare begränsats att omfatta efterlevande barn.

09 Med olikheten i koncentrationsgrad av pensionsunderlagen för tjänstemän och arbetare är möjlighet given till en skillnad i fråga om storleken av pensionsunderlag för tjänstemän och arbetare med motsvarande arbetsuppgifter och även samma löneställning. En individuellt företagen jämförelse mellan en tjänsteman och motsvarande arbetare kan än utfalla så, att pensionen är lägre för tjänstemannen, och än tvärtom. Det torde icke böra ifrågakomma, att de hittills tillämpade olika principerna för bestämmande av pensionsunderlag för arbetare och tjänstemän skulle för framtiden uppgivas. Det särskilda skäl, som föranlett att arbetarpersonal i ett flertal angränsande lönelägen behandlats såsom en enhet i pensionshänseende, torde fortfarande äga giltighet. Ä andra sidan saknar detta skäl giltighet beträffande tjänstemännen. Det vill synas, som om det förhållandet, att för arbetarpersonal i ett visst löneläge med hänsyn till »genomsnittsberäkningen» kan komma att gälla ett något högre pensionsunderlag än för tjänstemän i exakt samma löneläge, icke kan med fog anses som en orättvisa mot dessa tjänstemän, då de erhålla de pensioner, som i princip ansetts skäliga för all personal i detta löneläge. Med vad här anförts hava de sakkunniga givetvis icke avsett att taga ståndpunkt till frågan, huruvida nuvarande relationer mellan arbetarpensionsunderlagen och underlagen på tjänstemannaskalan äro riktiga och lämpliga. I ett hänseende torde det likväl vara befogat att vid bestämmande av pensionsunderlag för tjänstemän taga hänsyn till det för motsvarande arbetarpersonal fastställda »genomsnittsunderlaget». Det synes icke vara lämpligt, att tjänstemän erhålla lägre pension än den lägsta utgående arbetarpensionen. Även om en tjänstemannapension, fastställd i ett skäligt fixt förhållande till ifrågavarande tjänstemans slutlön — % eller en högre relation — vore principiellt riktig även i detta fall, torde både psykologiska och praktiska skäl bestämt tala emot en anordning, enligt vilken pension till tjänsteman skulle utgå med lägre belopp än för kvinnlig icke-yrkesarbetare. Denna uppfattning synes befogad i såväl tjänste- som familjepensionshänseende. En granskning av den nu bestående ordningen giver vid handen, att tjänstepensionsunderlaget för kvinnlig icke-yrkesarbetare är lägre än varje dylikt pensionsunderlag för tjänstemän, då det nämligen understiger det för lönegraden Eo 1 gällande med 132 kronor; provisoriskt har för här ifrågavarande lägre tjänstemannapersonal fått gälla samma belopp som för kvinnlig ickeyrkesarbetare. Då det icke lärer vara antagligt, att sistnämnda personalgrupp vid en revision av arbetarpensionslagstiftningen tilldelas högre tjänstepensionsunderlag än som av de sakkunniga föreslagits för lönegraderna Ek 1—5 samt U 1 och 2, torde vad i det föregående anförts angående visst hänsynstagande till arbetarpensioneringen vid tjänstemannapensioneringens ordnande icke utgöra hinder för genomförande av de sakkunnigas förslag. I familjepensionshänseeende utgör pensionsunderlaget för kvinnlig ickeyrkesarbetare för närvarande ej något minimiunderlag, då det sammanfaller med underlaget för lönegraden Eo 4 och sålunda är högre än underlagen för lönegraderna Eo 1—3; vid det provisoriska fastställandet av underlag för de

70 lägsta tjänstemannagrupperna har i familjepensionshänseende fastställts det för lönegraden Eo 1 gällande familjepensionsunderlaget, vilket understiger underlaget för nämnda arbetare med 90 kronor. Om man godtager den i det föregående hävdade meningen, att pensionsunderlaget för kvinnlig icke-yrkesarbetare icke bör underskridas för tjänstemannapersonal, synes därför en ändring böra vidtagas i fråga om familjepensionsunderlaget för nämnda arbetargrupp, innebärande att underlaget jämkas till överensstämmelse med pensionsunderlaget för lönegraden Eo 1. Denna fråga ligger emellertid utom ramen för 1938 års pensionssakkunnigas uppdrag.

71 Reglering av sammanträffande pensionsförmåner m. m. På grund av avlöningsförfattningarnas förbud mot förening av tjänster kan ett samtidigt uppbärande av flera statstjänstemannalöner endast undantagsvis förekomma. Enligt civila avlöningsreglementet må med tjänst, som där avses, förenas statlig befattning vilken tillsättes genom förordnande tills vidare och med vilken pensionsrätt icke är förenad, ävensom extra ordinarie statlig befattning inom högre lönegrad. Såsom förutsättning härför gäller dock, att tjänstemannen frånträder utövandet av förstnämnda tjänst. I övrigt må tjänst, som avses i reglementet, icke förenas med ordinarie eller extra ordinarie statlig befattning, ej heller med därmed jämförlig kommunal befattning, så framt ej Kungl. Maj:t och riksdagen för visst fall annorlunda beslutit. Enligt militära avlöningsreglementet gälla i fråga om tjänsteförening bestämmelser, som äro ännu mera restriktiva. Avlöningsförfattningarna för icke-ordinarie personal stadga i allmänhet förbud mot samtidigt innehav av mer än en extra ordinarie tjänst. Särskilda bestämmelser i civila avlöningsreglementet medgiva emellertid vissa undantag från huvudregeln. Med befattning såsom lärare vid musikhögskolan må kunna förenas annan ordinarie eller extra ordinarie statlig befattning eller jämförlig kommunal befattning. Med befattning såsom lärare i övningsämne vid vissa statliga läroanstalter må efter särskilt medgivande kunna förenas annan tjänst. Även för innehavare av vissa andra befattningar, t. ex. såsom distriktsveterinär, är en viss tjänsteförening medgiven. Under det att i sistnämnda fall någon minskning av de olika lönerna ej är föreskriven, har beträffande övriga avsedda fall en viss begränsning skett såtillvida, att vid förening av flera befattningar vid musikhögskolan avlöningsförhöjning utgår allenast å en av dem, medan vid förening av flera övningslärartjänster hänsyn vid årslönernas bestämmande ej tages till den del av den sammanlagda undervisningsskyldigheten, som överstiger visst antal veckotimmar. Där befattningshavare samtidigt avgår med pension från befattningar, som innehafts jämsides med varandra, uppkommer frågan, huruvida å varje befattning pension skall utgå enligt de för denna gällande bestämmelserna eller om någon modifikation skall vidtagas i en dylik enkel summeringsmetod. Motsvarande fråga uppkommer, där befattningshavaren avlider och hans efterlevande äro berättigade till familjepension för de olika befattningarna. Avgår befattningshavaren ej samtidigt från de olika befattningarna, inställer sig vidare frågan, huruvida han är berättigad att parallellt åtnjuta lön, respek-

7-2 tive tjänstepension enligt de för varje särskild förmån gällande bestämmelserna. De fall, där två eller flera tjänster få förenas, måste med hänsyn till vad nyss refererats av gällande bestämmelser betraktas såsom rena undantagsfall. Spörsmålet om regleringen av sammanträffande förmåner är dock icke helt begränsat till dylika undantagsfall. Det kan till en början inträffa, att en pensionerad befattningshavare återinträder i statstjänst (här och i det följande bortses från sådana avlönade statliga uppdrag och anställningar, där något egentligt tjänstemannaförhållande icke föreligger). Efter avgång från den nya tjänsten uppkommer vidare, om även denna är förenad med pensionsrätt, frågan om behandlingen av de sammanträffande pensionerna. Det kan också inträffa, att en familjepensionsberättigad person jämväl äger rätt till familjepension såsom anhörig till annan avliden befattningshavare eller att den familjepensionsberättigade själv uppbär lön eller tjänstepension. De i dessa fall uppkommande frågor, till vilka hänsyn måst tagas, hava hittills framför allt ansetts gälla, huruvida de särskilda förmånerna böra få oreducerade åtnjutas, vilken av dem som i motsatt fall bör minskas och storleken av en dylik minskning. Gällande bestämmelser. Tidigare reformförslag. I fråga om f ö r e n i n g a v t j ä n s t e p e n s i o n m e d l ö n funnos före den 1 juli 1939 i de civila och militära tjänstepensionsreglementena intagna vissa regler, enligt vilka pensionen skulle reduceras, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnade. Dessa bestämmelser hava emellertid upphävts i samband med att i avlöningsreglementena intagits stadganden, som göra det beroende på Kungl. Maj:ts prövning, i vad mån för tjänsteman som uppbär pension skall ske avdrag å lönen. Såsom en — praktiskt ganska betydelselös — inadvertens kvarstår i 1907 års civila pensionslag en bestämmelse om reduktion av pension vid sammanträffande med lön. Frågan om f ö r e n i n g a v f l e r a t j ä n s t e p e n s i o n e r behandlas i 7 § civila tjänstepensionsreglementet, 5 § militära tjänstepensionsreglementet och 16 § 1907 års civila pensionslag, vilka innehålla ganska enhetliga reduktionsbestämmelser. Civila tjänstepensionsreglementet tager därvid sikte generellt på förening av pension enligt reglementet med annan pension för statsanställning; 1907 års lag reglerar förening av pension enligt lagen med annan pension enligt samma lag eller eljest med pension för statsanställning, å vilken civila tjänstepensionsreglementet icke äger tillämpning; militära tjänstepensionsreglementet slutligen avser förening av pension enligt detta reglemente med annan sådan pension eller med pension för annan statsanställning, å vilken de båda civila författningarna icke äga tillämpning, eller med pension för icke-statlig anställning med pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Enligt alla dessa stadganden sker reduktion om och i den mån de sammanlagda pensionsförmånerna för år räknat överstiga 5 004 kronor, och

73 reduktionen innebär att av pension enligt respektive författning må uppbäras endast en tredjedel, med iakttagande likväl att i förekommande fall därutöver må utgå så mycket av den återstående delen, att det behållna beloppet motsvarar summan av den större förmånen och en tredjedel av den mindre. Vad slutligen gäller frågan om f ö r e n i n g a v familjepension med annan sådan förmån eller med lön eller tjänstepension, innehåller allmänna familjepensionsreglementet därom bestämmelser i 5 § 5 mom. och 6 §. Av dessa författningsruin reglerar 6 § fall, där flera befattningar enligt gällande avlöningsbestämmelser förenats med varandra, samt 5 § 5 mom. övriga fall. Har befattning, å vilken reglementet äger tillämpning, förenats med annan sådan befattning, beräknas enligt 6 § familjepension särskilt för vardera befattningen, med iakttagande dock att familjepensionsunderlagen minskas med 120 kronor samt att familjepensionens rörliga del bortfaller. F ö r de övriga fallen återfinnes samma reduktionsregel i 5 § 5 mom., ehuru den här — med hänsyn till att reduktionsfrågan måste bedömas med hänsyn till varje särskild familjepensionsberättigad — uttryckts så, att pensionen skall minskas med den däri ingående rörliga delen jämte så stor del av 120 kronor, som den fasta pensionsdelen utgör av familjepensionsunderlaget. I sitt betänkande år 1932 med förslag till civilt tjänstepensionsreglemente förklarade 1930 års pensionssakkunniga, att bestämmelser, enligt vilka pension skulle reduceras, syntes grunda sig på den principiella uppfattningen, att av pensionen den del, som tjänstemannen icke själv bekostat genom egna avgifter, vore att betrakta som ett understöd, vartill han icke kunde anses berättigad om han på annat sätt — i form av lön, arvode eller pension — av staten bereddes en däremot svarande försörjning. De sakkunniga betraktade däremot pensioneringen i allmänhet såsom ett slags försäkring, och därför borde en gång beviljad pension för framtiden lämnas orubbad. Pensionen borde sålunda alltid äga prioritet vid sammanträffande med lön. Vidare borde sammanträffande ålderspensioner ej nedsättas, där pensionerna kunde sägas hava blivit i vanlig ordning intjänade; endast pension å förordnandetjänst, invalid- eller sjukpension borde nedsättas vid sammanträffande med annan pension. Även lönen borde lämnas orubbad, då den sammanträffade med en sådan avtalsmässig ersättning som den vanliga ålderspensionen utgjorde. De sakkunniga framhöllo särskilt, att om en tjänsteman ägt förena två tjänster utan lönereduktion, någon reduktion av lönen för den ena tjänsten ej heller borde äga rum, sedan ersättningen för den andra tjänsten övergått från lön till pension. Gällde för vissa tjänster ovanligt låg pensionsålder, som underlättade för innehavarna att efter pensioneringstillfället erhålla statsanställning inom annan förvaltningsgren, kunde det däremot icke anses riktigt, att vederbörande skulle kunna direkt profitera av den låga pensionsåldern genom att uppbära full pension och full lön samtidigt; det syntes tvärtom befogat att sänka avlöningen i den nya tjänsten, dock högst med belopp, motsvarande statens beräknade andel — två tredjedelar — av kostnaden för den förut beviljade ålderspensionen. Även om en invalid- eller sjukpensionerad

74 befattningshavare erhölle ny statsanställning borde lönen reduceras, då därmed visat sig att förutsättningen för pensionens beviljande vore felaktig. Lönen borde då nedsättas med mer än två tredjedelar av pensionen; här kunde i vissa fall till och med ett avdrag motsvarande hela pensionen vara motiverat. De sakkunniga underströko i detta sammanhang, att större möjlighet syntes erbjuda sig att skipa individuell rättvisa med en mera fri prövning än med detaljrika regler för minskning av pensionsbeloppen. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, hava numera de tidigare bestämmelserna om reduktion av pension vid förening med lön ersatts med stadganden, enligt vilka frågan om lönereduktion beror på Kungl. Maj:ts prövning. Om reduktion av pension vid förening med annan pension finnas däremot alltjämt generella bestämmelser. Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att chefen för finansdepartementet i propositionen nr 222/1934 i fråga om förening av pensioner yttrade, att även om någon mera vägande invändning mot den av 1930 års pensionssakkunniga föreslagna principen icke vore att framställa, en generell tillämpning av densamma under dåvarande förhållanden icke vore möjlig. I detta sammanhang må erinras, att röster icke saknats för helt avskaffande av reduktionsreglerna beträffande tjänstepensioner. I yttrande över 1938 års pensionssakkunnigas betänkande med förslag till de formella ändringar i tjänstepensionsreglementena, som genomfördes vid 1939 års lagtima riksdag, har statskontoret företrätt denna mening. De sakkunnigas ståndpunktstagande. Allmänna synpunkter. Även om gällande bestämmelser rörande reduktion av sammanträffande statliga tjänstepensioner och familjepensioner måste antagas ytterst vila på löne- och pensionspolitiska överväganden av principiell innebörd, framträder avsikten med dem ej särdeles klart av bestämmelsernas utformning. Syftet att erhålla en tillfredsställande reglering av de sammanlagda totalförmånernas storlek synes hava skjutits i bakgrunden och i stället synes stor hänsyn hava tagits till synpunkten, huruvida den ena eller andra av de sammanträffande förmånerna med hänsyn till förmånens natur kunde anses äga anspråk på att lämnas helt eller delvis oberörd. I särskilt hög grad har vid utformningen av gällande bestämmelser om reduktion av familjepension själva syftet undanskjutits, då h ä r reduktion alltid sker med det absoluta belopp, varmed staten ansetts bidraga till pensionskostnaderna, oavsett det resultat till vilket mera principiella överväganden om pensionstagarnas ställning kunnat leda. Denna ståndpunkt är emellertid såtillvida förklarlig, som kostnaderna för familjepensioneringen även efter allmänna familjepensionsreglementets genomförande kunna anses till den väsentligaste delen bestridas av befattningshavarnas egna pensionsbidrag. Enligt 1938 års pensionssakkunnigas mening torde det förhålla sig så, att storleken av varje avlöning, tjänstepension eller familjepension är bestämd med hänsyn till det regelmässiga förhållandet, att en och samma person samtidigt kommer i åtnjutande av allenast en dylik förmån. Att beloppen på

75 grund härav endast äro så att säga relativt riktiga i förhållande till tjänstemannens motprestation framträder i fråga om pensioner än tydligare än när det gäller löner, där marknadsnivån trots olika vanskligheter fått ett visst inflytande. Även om storleken av ålderspensionen i stor utsträckning beror på antalet tjänstår i statsanställning, bestämmes beloppet icke med ledning av de särskilda löner, som utgått vid de olika anställningarna, utan i visst såsom skäligt ansett förhållande till lönen i den sista tjänsten. Sådana pensionsarter som invalidpension, sjukpension eller pension åt förordnandetjänstemän hava dessutom mer eller mindre frigjorts från hänsynstagande till de intjänade tjänståren. Detta är jämväl förhållandet beträffande familjepensionen, som vidare differentieras efter rena behovssynpunkter. Det är därför enligt de sakkunnigas åsikt tydligt, att man vid sammanträffande av flera förmåner har att utföra en regleringsoperation, i viss mån fristående från den, som tager sikte på de normala fallen, då endast en förmån åtnjutes. Medan emellertid frågan om sammanträffande löner behöver regleras endast med hänsyn till de undantagsfall, då det är tillåtet att förena tjänster, kan såsom förut framhållits ett sammanträffande mellan en pension och en annan förmån inträffa under ganska olika förutsättningar och därför tarva en mera allmän reglering. I intetdera fallet synes man med den nyss angivna utgångspunkten äga rätt att förutsätta, att någon viss för »normalfallen» bestämd förmån har anspråk på att vid sammanträffandet lämnas orubbad framför annan. Om lösningen utfaller på sådant sätt, att varje förmån först fastställes enligt de vanliga bestämmelserna och sedan en reduktion av totalförmånerna sker, synes det vara en ren lämplighetsfråga, huruvida en eller alla förmånerna skola nedsättas, liksom i förra fallet vilken av dem som skall reduceras. Då det gjorts gällande, att pension eller en viss del därav — t. ex. en kvotdel av en tjänstepension eller en familjepension med undantag av visst belopp — i motsats till lön skulle äga anspråk på att lämnas fri från reduktion, torde detta bottna i en uppfattning, som icke fäster tillbörligt avseende vid pensionsrättens kollektiva karaktär. Mot bakgrunden av vad nyss anförts vore det knappast rimligt, att den, som uppfyller de särskilda förutsättningarna för att erhålla flera förmåner, alltid skulle få uppbära varje förmån utan hänsyn till annan. Genom ett sådant obegränsat kumulationssystem skulle vederbörande med hänsyn till de grunder, enligt vilka löne- respektive pensionsbeloppen fastställts, i många fall komma i en gynnad ställning utan att genomsnittligt hava utfört mera omfattande eller värdefulla arbetsprestationer än andra tjänstemän. Hänsyn av denna art hava föranlett föreskrifter om reduktion i syfte att ernå en lämpligare avvägning av totalförmånerna. En sådan begränsad kumulationsprincip förekommer för närvarande i olika gestaltningar. Kungl. Maj:t äger bestämma, om och i vad mån lön, som sammanträffar med pension, skall minskas av sådan anledning. Av sammanträffande tjänstepensioner reduceras i princip den mindre med två tredjedelar. Familjepension reduceras med dess rörliga del, varjämte visst belopp av pensionsunderlaget bortfaller.

70 Mot denna lösning av frågan, såvitt den gäller sammanträffande pensioner, synas emellertid med fog kunna riktas invändningar. En närmare granskning av de fall, i vilka ett sammanträffande av förmåner kan förekomma, synes nämligen giva vid handen, att totalförmånen bör fastställas på ganska olika sätt i olika fall. Medan understundom några giltiga skäl för reduktion knappast synas finnas, är det i andra fall icke uteslutet, att reduktion kan böra ske i större omfattning än som nu är föreskrivet. Enligt de sakkunnigas mening är det vid lösandet av spörsmålen om sammanträffande av förmåner naturligt att betrakta två huvudkategorier av sammanträffanden var för sig. Den ena av dessa kategorier omfattar fall, i vilka förening förekommer av förmåner, som »intjänats» av en och samma befattningshavare, eller sålunda, såvitt här är i fråga, förening av antingen flera tjänstepensioner eller ock flera familjepensionsförmåner efter samma befattningshavare. För denna grupp av fall synes det, på sätt i det följande närmare framhålles, befogat att vid förmånernas reglering beakta frågan, huruvida avlöningsförfattningarna medgiva förening av ifrågavarande tjänster eller ej ävensom i förstnämnda fall huruvida föreningen av lönerna skall åtföljas av reduktion eller ej. I och för sig vore det här önskvärt att kunna utgå från synpunkter, som kunde väntas bliva följda vid utövningen av den Kungl. Maj:t tillerkända rätten att efter fri prövning reglera sammanträffande av lön och tjänstepension. Det torde emellertid icke ännu vara möjligt att tillförlitligt bedöma de principer, som komma att bliva grundläggande för nämnda reglering. De beslut, som hittills av Kungl. Maj:t meddelats angående förening av avlöningsförmåner med pension, avse till största delen fall, då en pensionerad tillfälligt anställts för uppehållande av den befattning, från vilken han avgått med pension, eller annan liknande befattning. Och då fråga undantagsvis varit om förening av pension med lön för ordinarie eller extra ordinarie befattning, varav pensionstagaren blivit innehavare, har det i allmänhet gällt fall, i vilka hänsyn måst tagas till att befattningshavaren tillträtt tjänsten redan under den tid då pensionsreglementenas tidigare reduktionsregler varit gällande och sålunda före de nya avlöningsbestämmelsernas ikraftträdande ägt förena lön och pension med viss reduktion av pensionen. Vissa omständigheter synas emellertid tyda på att den framtida regleringen av spörsmålet om förening av lön och tjänstepension sannolikt icke kommer att genomgående följa de riktlinjer, vilka 1930 års pensionssakkunniga skisserade. Från nämnda sakkunnigas uppfattning i ämnet i viss mån avvikande synpunkter hava framlagts av statskontoret dels i ett den 14 mars 1940 dagtecknat utlåtande över viss framställning om enhetliga grunder för bestämmande av lön vid tillfällig återanställning av pensionerad personal, dels ock i remissyttranden i olika ärenden om bestämmande av lön vid sammanträffande med pensionsförmån. Därvid har även tagits sikte på de här aktuella fall, då pension sammanträffar med lön å pensionsberättigande statsanställning. Med den mening, som i det föregående hävdats, nämligen att lösningen av frågan om sammanträffande förmåner bör sökas genom en tämligen fri-

77 stående jämkningsoperation, förefaller det som om definitiva riktlinjer för prövningen svårligen kunde uppdragas enbart på grundval av en lönereglering utan att hänsyn även bör tagas till det sätt, varpå den på löneregleringen följande pensionsregleringen genomföres. Med hänsyn härtill och då spörsmålet om sammanträffande tjänstepensioner i huvudsak bör lösas enligt samma riktlinjer, vilka avse sammanträffande av lön och pension, har även sistnämnda spörsmål ansetts böra något beröras i detta sammanhang. Den andra av de båda antydda kategorierna av sammanträffanden avser i motsats härtill de fall, i vilka fråga är om förmåner, som intjänats av olika befattningshavare. Dylikt sammanträffande föreligger, där familjepensionstagare efter avliden tjänsteman själv åtnjuter lön eller tjänstepension eller ock är berättigad till familjepension såsom anhörig till annan befattningshavare. Då för dessa fall uppenbarligen icke kan vinnas någon ledning genom det sätt, på vilket avlöningsförfattningarna reglera frågan om förening av tjänster och löner, påkallas här ett mera självständigt bedömande. Det h a r synts de sakkunniga uppenbart, att den statliga pensioneringen i förevarande hänseenden bör betraktas som ett helt och att sålunda regleringen bör bliva densamma så snart två pensioner enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensions-, respektive familjepensionsbestämmelser sammanträffa. Vidare h a r det förefallit de sakkunniga, som om regleringen borde inbegripa även den statliga pensionsförmån — uppskjuten livränta — vilken tillkommer förtidsavgången befattningshavare, samt motsvarande familjepensionsförmån efter dylik befattningshavare. Där i den följande framställningen ej annat särskilt angives, bör sålunda dylik förmån likställas med tjänste-, respektive familjepension. De sakkunniga övergå härefter att angiva sin syn på regleringen av olika fall av sammanträffande förmåner. Behandlingen av sammanträffande förmåner, intjänta av samme befattningshavare. I fråga om behandlingen av dels sammanträffande lön och tjänstepension, dels sammanträffande tjänstepensioner, dels ock sammanträffande familjepensioner efter samme befattningshavare m å först beröras spörsmålet om den storlek totalförmånen bör äga. Tre huvudgrupper av fall synas kunna urskiljas: A. Vid förening av lön för en tjänst med tjänstepension av något slag för annan tjänst, som befattningshavaren tidigare förenat eller varit oförhindrad att förena med förstnämnda tjänst, synes någon lönereduktion med hänsyn till pensionen endast undantagsvis böra ske. Därest lönerna å de båda tjänsterna skolat reduceras, borde visserligen summan av lön och pension ej få överstiga summan av de reducerade lönerna, men i praktiken behöver någon uppmärksamhet knappast skänkas denna synpunkt, då pensionen å en tjänst regelmässigt understiger även den reducerade lönen å samma tjänst. I sådana fall, där vid samtidigt innehav av tjänster endast fått åtnjutas lön å den ena — såsom fallet är dels i fråga om ordinarie tjänst och högre extra ordinarie befattning, dels ock i fråga om rektors- och lärar-

78 tjänster — torde å andra sidan lönen böra reduceras med hela pensionen; med hänsyn härtill torde i vissa hithörande fall vara befogat att tillskapa sådana pensionsregler, att vederbörande överhuvud taget icke berättigas komma i åtnjutande av pension för den ena tjänsten, så länge han innehar den andra. I anslutning härtill anse de sakkunniga, att i fall, där en tjänsteman samtidigt innehaft två tjänster och avgått med pension å båda, anledning saknas, varför pensionerna skola reduceras i vidare mån än lönerna. Detsamma bör gälla i fråga om de familjepensioner, som efter tjänstemannens frånfälle utgå till hans efterlevande. Utgångspunkten vid fastställande av pensionsnivåns förhållande till lönenivån måste antagas hava varit, att man velat efter pensioneringen bereda tjänstemannen, respektive hans efterlevande en standard, som står i viss relation till den tjänstemannen intagit såsom löntagare. Vad nu sagts torde i princip gälla även fall, där tjänsterna visserligen icke förenats men enligt gällande bestämmelser kunnat förenas. B. Där en tjänsteman efter ålderspensionering å en tjänst erhåller en ny tjänst, som han icke skulle hava ägt förena med den förra, skulle han, såsom 1930 års pensionssakkunniga uttryckte det, komma att direkt profitera av den lägre pensionsåldern, om han finge uppbära både lön och pension utan nedsättning. Det må framhållas, att det här regelmässigt torde vara fråga om förening av civil lön med pension för militär beställning med avsevärt lägre pensionsålder än den vanliga civila avgångsåldern. Överhuvud taget torde de fall, då civil ålderspension kan förenas med lön för innehavd annan tjänst, i praktiken vara helt undantagsmässiga. Medan 1930 års pensionssakkunniga emellertid ansågo lönen i detta fall böra reduceras högst med »belopp motsvarande statens beräknade andel — två tredjedelar — av kostnaden för den ålderspension, som blivit tjänstemannen tillförsäkrad vid avgången ur förut innehavd befattning», har i vissa av statskontoret avgivna utlåtanden hävdats en avvikande mening. I anslutning till denna mening har Kungl. Maj:t i vissa fall meddelat beslut, vars innebörd — om man bortser från den modifikation, som föranletts av före avlöningsreglementets ikraftträdande åtnjutna förmåner — torde kunna sägas vara att lönen skall månatligen minskas med hela den för månaden uppburna pensionen, dock att minskning ej skall ske, i den mån totalbeloppet därigenom skulle komma att understiga summan av pensionen och en tredjedel av den oreducerade lönen. Ur lönepolitiska synpunkter torde denna lösning äga ett bestämt företräde. Om, såsom regelmässigt lärer vara fallet, den senare tjänsten är förenad med större lön än den tjänst, å vilken tjänstemannen pensionerats, synes det sålunda mest rationellt att bedöma fallet på i stort sett samma sätt som om befordran skett till den senare tjänsten och sålunda låta totalförmånen motsvara lönen å den senare anställningen. Därest för den senare tjänsten gäller lägre lön än för den tjänst, från vilken avgång skett, synes det vara lämpligt att totalförmånen får å ena sidan understiga lönen å den förra tjänsten men å andra sidan överstiga lönen å den senare tjänsten.

79 På motsvarande sätt bör enligt de sakkunnigas mening med avseende å storleken av totalförmånen, sedan tjänstemannen erhållit ålderspension jämväl för sistnämnda tjänst, hänsyn tagas till den förmån, varav vederbörande skulle hava kommit i åtnjutande, därest han ulan mellankommande pensionering övergått till den nya tjänsten. För den, som successivt och utan mellankommande pensionering innehaft olika tjänster, bestämmes pensionen i regel med hänsyn till pensionsunderlaget för avgångstjänsten jämte det sammanlagda antalet tjänstår; pensionen sammansättes sålunda icke av olika skikt, bestämda med hänsyn till pensionsunderlag och tjänstår å varje tjänst. En mellankommande pensionering synes knappast böra leda till annat resultat. Om pensionsunderlaget för den senare innehavda tjänsten är högre än pensionsunderlaget å den tjänst, från vilken den tidigare pensioneringen skett, synas de totala pensionsförmånerna därför böra motsvara den pension, varav vederbörande skulle hava kommit i åtnjutande, därest han direkt befordrats till den högre tjänsten, eller med andra ord en pension, beräknad på grundval av pensionsunderlaget för sluttjänsten men med hänsynstagande jämväl till de tidigare intjänade tjänståren. Är den senare tjänstens pensionsunderlag lägre än den tidigares, borde väl i princip pensionen på samma sätt bestämmas efter den senare tjänstens pensionsunderlag och samtliga tjänstår. Då detta stundom skulle innebära, att totalpensionen bleve lägre än den förut beviljade pensionen, bör dock tjänstemannen bibehållas vid förut fastställt belopp. I själva verket synas goda skäl tala för att icke stanna härvid utan låta totalförmånen uppgå till lägst det ålderspensionsbelopp, varav tjänstemannen skulle hava kommit i åtnjutande, därest han kvarstått i sin förra tjänst intill avgången från den senare tjänsten. På samma sätt som en ordinarie tjänsteman, vilken tvångsförflyttats till tjänst med lägre pensionsunderlag, får för det högre underlaget tillgodogöra sig tjänstår, som intjänats efter förflyttningen, torde det nämligen vara billigt att medgiva den tjänsteman, som redan vid ett tidigare tillfälle uppfyllt förutsättningarna för pension och även beviljats sådan, en motsvarande förmån. Däremot synes det icke vara förenligt med här anlagda synpunkter att ett absolut belopp skulle fastställas, under vilket reduktion av sammanträffande tjänstepensioner ej skulle vidtagas. Vad nu anförts angående regleringen av sammanträffande ålderspensioner torde äga giltighet jämväl i fråga om behandlingen av de familjepensioner, som utgå efter befattningshavarens frånfälle. G. Beträffande de visserligen sällsynta men dock understundom inträffande fall, då en tjänsteman, som erhållit invalid- eller sjukpension, efter sedermera inträdd förbättring i hälsotillståndet på nytt tillträder en med pensionsrätt förenad statstjänst, torde, på sätt även 1930 års pensionssakkunniga framhållit, en ganska vittgående reduktion vara motiverad. I allmänhet bör lönen reduceras med hela beloppet av pensionen. På samma sätt torde i regel böra förfaras, då lön och förordnandepension sammanträffa. Vad angår motsvarande fall av sammanträffande tjänstepensioner — där

80 den ena pensionen är en invalid- eller sjukpension eller en förordnandepension — förordade 1930 års pensionssakkunniga, att i dylikt fall pension av angivna slag skulle minskas med två tredjedelar av den lägre pensionen. Enligt 1938 års pensionssakkunnigas mening är det lämpligare att även för dylika fall tillämpa de å sammanträffande ålderspensioner anlagda synpunkterna och sålunda låta totalpensionen i första hand bestämmas med ledning av pensionsunderlaget å sluttjänsten och samtliga tjänstår men likväl icke understiga den pension, varav tjänstemannen skulle hava kommit i åtnjutande, därest h a n intill den senare pensioneringen kvarstått i den tjänst, h a n innehade vid den förra pensioneringen. Dock torde här ytterligare böra göras det förbehållet, att totalpensionen ej må understiga den förut beviljade pensionen. Om i ett undantagsfall en tjänsteman, som avgått med sjukpension efter ett fåtal tjänstår, efter lång bortovaro från statstjänst ånyo erhåller en tjänst med ungefärligen lika högt pensionsunderlag som för den förra tjänsten och sedermera avgår med ålderspension, synes denna rimligen icke böra utgå med lägre belopp än den redan beviljade sjukpensionen. Å andra sidan torde den regel, enligt vilken totalförmånen ej må understiga en ålderspension beräknad på grundval av samtliga tjänstår och pensionsunderlaget för den tidigare innehavda tjänsten, icke böra tillämpas, därest sistnämnda tjänst varit en förordnandetjänst. Med hänsyn till de förmånliga grunder, enligt vilka förordnandepensionen bestämmes, bör tid, som felar i vad som kräves för hel förordnandepension, lika litet få utfyllas genom förvärv av ytterligare tjänstår efter förordnandepensionens beviljande som genom hänsynstagande till före förordnandetiden intjänta tjänstår. För detta fall synes tillfyllest att totalpensionen bestämmes med hänsyn till vad för den sist innehavda tjänsten finnes stadgat men likväl ej får understiga den redan utgående förordnandepensionen. Vad härefter gäller den tekniska anordning, som kräves för att vid sammanträffande av tjänstepensioner eller, i hittills angivna fall, av familjepensioner ernå en reglering av totalförmånerna enligt det förut anförda, förefaller det uppenbart, att så schablonmässigt verkande regler som de nuvarande icke låta sig användas härför. Därest den begränsade kumulationsprincipen fortfarande skulle användas, borde i stället Kungl. Maj:t tillerkännas befogenhet att i varje särskilt fall pröva, huruvida och i vilken utsträckning de sammanträffande pensionerna skulle nedsättas. I betraktande av det relativt ringa antalet förekommande fall behövde det knappast befaras, att en dylik fri prövningsrätt bleve administrativt alltför tyngande. Pensionstagarnas berättigade intressen borde därvid kunna tillgodoses genom en bestämmelse om rätt att få behålla ett totalbelopp, som ej understege den största av förmånerna. Vidare kunde eventuellt vissa riktlinjer för prövningsrättens utövning godkännas av riksdagen. Genom en dylik modifierad flerförmånsprincip skulle man likväl icke komma till rätta med alla h ä r avsedda fall av sammanträffande pensioner. E n närmare granskning visar nämligen, att det belopp, vartill totalförmå-

81 nen enligt vad ovan förordats bör uppgå, understundom överstiger den oreducerade summan av de pensioner, som skulle kumuleras. Såsom ett praktiskt exempel för ådagaläggande härav — tillika ytterligare belysande olämpligheten av den nuvarande ovillkorliga reduktionsregeln vid förening av pensioner — torde kunna tjäna det fall, att en ålderspensionerad kapten (lönegrad Oa 3) efter att hava erhållit tjänst såsom sprängämnesinspektör (lönegrad A 28) ålderspensioneras å sistnämnda tjänst (nuvarande pensionsunderlag för respektive tjänster 4 644 och 6 360 kronor; i båda fallen en tjänstålder för hel pension av 25 år). Under förutsättning att tjänstemannen vid den senare pensioneringen kan räkna minst 25 tjänstår bör totalpensionen här uppgå till 6 360 kronor på samma sätt som om mellankommande pensionering ej skett. Summan av särskilda oreducerade pensioner å de båda tjänsterna blir emellertid endast, om tjänstemannen kunnat tillgodoräkna 25 år å den förra tjänsten och 5 år å den senare (4 644 + 1 272 = ) 5 916 kronor, samt om tjänståren uppgå till 20 respektive 10 år (3 715 + 2 544 = ) 6 259 kronor (vid tillämpning av nuvarande reduktionsbestämmelser bliva pensionssummorna endast 5 068, respektive 5 004 kronor). Det synes därför nödvändigt att ersätta kumulationsprincipen med en princip, enligt vilken den förut intjänade pensionen ersattes med eller så att säga absorberas av en i senare anställning intjänad pension, för vilken även tjänståren i den förra tjänsten tillgodogöras. Ehuru det i och för sig vore tänkbart att sidoordna en sådan absorptionsprincip med den begränsade kumulationsprincipen och giva varje princip sitt tillämpningsområde, har gränsdragningen mellan de fall, i vilka den ena eller andra principen skulle tillämpas, befunnits vara förenad med så stora svårigheter, att de sakkunniga ansett sig böra rekommendera en allmän tillämpning i de under B och C här ovan avsedda fallen av absorptionsprincipen. Den för dessa fall förordade behandlingen av frågan om tolalförmånens storlek innebär ju ej annat än en tillämpning av sagda princip, då totalförmånen skall motsvara det högsta av följande tre belopp, nämligen pensionen för den först innehavda tjänsten, den pension, som skulle hava utgått, därest tjänstemannen kvarstått i sin förra tjänst (dock ej om denna varit en förordnandetjänst), och en pension å den sista avgångstjänsten, bestämd med hänsyn till samtliga tjänstår. Det synes emellertid principiellt mest tilltalande att bibehålla den förut beviljade pensionen orubbad och föreskriva reduktion av den nya pensionen med hela beloppet av den förra pensionen. Den oreducerade pensionen å den senare avgångstjänsten skulle därigenom kunna bestämmas enligt gällande grunder (dock med tillgodoräknande av samtliga tjänstår), med iakttagande att pensionen (där den förra avgångstjänsten ej var en förordnandetjänst) ej finge understiga den pension, som skulle hava utgått, därest tjänstemannen kvarstått i den förra avgångstjänsten till den senare avgången. Absorptionsprincipen passar däremot ej alls för de fall av sammanträffande pensioner, som ovan omförmälts under A. Då pensionerna i detta fall i princip ej böra reduceras i större utsträckning än som skett i fråga om lönerna, kunna och böra emellertid de hithörande fall, där pensionering sker samtidigt å båda tjänsterna, lämnas utan reglering, där reduktion ej skett 6—417092.

82 av lönerna, och regleras genom särbestämmelser i de undantagsfall, där reduktion skett av lönerna eller endast en lön fått åtnjutas. Emellertid synes det icke vara en lätt sak att finna en kumulationsregel, som leder till det åsyftade resultatet beträffande de fall, där tjänster innehafts parallellt men avgång från dem sker successivt, detta med hänsyn till de skiftande detaljspörsmål, som i detta sammanhang kunna uppkomma. Härtill kommer, att en klar gränsdragning mellan dessa fall och dem, där absorptionsprincipen obetingat bör komma till användning — de fall, där tjänsterna ej fått förenas — erbjuder vissa svårigheter. Med hänsyn härtill och då dylika fall äro sällan förekommande, hava de sakkunniga ansett sig böra förorda, att en kumulationsregel införes allenast för sådana fall, där nyssnämnda olägenheter synts kunna undvikas samt att absorptionsprincipen göres formellt tillämplig å övriga hithörande fall men Kungl. Maj:t tillerkännes befogenhet att medgiva undantag från bestämmelsen om den oreducerade nya pensionens minskning med hela den förut beviljade pensionen. Absorptionsprincipen skulle sålunda, om man bortser från förstnämnda fall, generellt komma till användning med avseende å dels sammanträffande av successivt beviljade tjänstepensioner, dels ock förening av familjepensioner efter en och samma befattningshavare i sådant fall, där denne antingen vid frånfället innehade en tjänst och åtnjöt tjänstepension för en annan tjänst eller ock därvid åtnjöt flera successivt beviljade tjänstepensioner. Det problemkomplex, som avser sammanträffande av pensioner, vilka intjänats av en och samme befattningshavare, har i enlighet härmed synts böra lösas på i huvudsak följande sätt: 1. De fall, i vilka tjänstepensioner samtidigt fastställas för två eller flera tjänster, vilka innehafts med reduktion av lönen (i huvudsak endast övningslärartjänster) eller med bibehållande av lön allenast å den ena tjänsten, regleras genom särbestämmelser. I övrigt meddelas inga bestämmelser avseende reduktion vid förening av pensioner, vilka beviljas samtidigt. I fråga om sammanträffande familjepensioner för tjänster, vilka befattningshavaren antingen innehade vid frånfället eller från vilka han dessförinnan samtidigt avgått med tjänstepension, förfares på motsvarande sätt. 2. En gång beviljad tjänstepension kvarstår orubbad, därest vederbörande sedermera blir berättigad till annan tjänstepension. Sistnämnda pension må, därest Kungl. Maj:t ej annat medgiver, utgå endast om och i den mån densamma överstiger den förut beviljade pensionen. Har denna beviljats för annan tjänst än som tillsättes genom förordnande, iakttages vid beräkning av den oreducerade pensionen, att densamma icke må understiga den ålderspension, som skulle hava utgått om tjänstemannen intill avgången kvarstått i sin förra befattning. Härvid förutsattes tillika, att det nya pensionsreglementet icke skall upptaga den nuvarande bestämmelse, enligt vilken tid, som tagits i beräkning såsom tjänstår för grundläggande av rätt till pension, ej må ånyo tillgodoräknas såsom tjänstår. Där avliden befattningshavare vid frånfället ägde familjepensionsrätt för

83 mer än en befattning antingen på grund av att han därvid såväl innehade tjänst som åtnjöt familjepension eller ock till följd av att han åtnjöt flera tjänstepensioner, beviljade å skilda tider, bör ett motsvarande förfaringssätt komma till användning. För den först innehavda tjänsten fastställes sålunda familjepension på vanligt sätt utan hänsynstagande till sammanträffandet. Familjepensionen för den senare innehavda tjänsten må däremot, försåvitt Kungl. Maj:t ej annat medgiver, utgå endast om och i den mån den överstiger familjepensionen för den tidigare tjänsten. Behandlingen av sammanträffande förmåner, intjänta av olika befattningshavare. Såsom framgår av den föregående redogörelsen, skall för närvarande en ovillkorlig reduktion efter vissa regler ske av — såvitt här är i fråga — familjepension, som sammanträffar med antingen lön å statstjänst förenad med tjänstepensionsrätt, med tjänstepension för sådan anställning eller med familjepension, vilken den berättigade åtnjuter såsom anhörig till annan befattningshavare än den, efter vilken förstnämnda familjepension utgår (barnpensioner i fall, då båda föräldrarna avlidit och båda varit statstjänstemän) . En del av dessa kombinationer torde vara relativt vanligare än de i det föregående berörda, och de torde efter införandet av familjepensionsrätt för efterlevande make jämväl till kvinnlig befattningshavare (iinklingspension) komma att för framtiden inträda oftare än förut. Det kan ifrågasättas, huruvida de nuvarande bestämmelserna — som generellt innebära, att vid beräkning av familjepension det stadgade familjepensionsunderlaget skall minskas med 120 kronor, varjämte familjepensionens rörliga del bortfaller — sakligt sett utgöra en tillfredsställande lösning. Därest de i det föregående angivna grundläggande synpunkterna godtagas, vill det synas som om en skälighets prövning skulle, allt efter omständigheterna kunna leda till såväl större som mindre nedsättning än den nu stadgade. Att familjepensionen väsentligen uppfattas såsom ett slags försäkring, för vilken tjänstemännen i princip bestrida kostnaden, bör icke vara ett avgörande hinder för en mera smidig reglering, då familjepensionslagstiftningen redan nu innehåller viktiga moment av behovshänsyn. Principiellt sett förefaller det även mindre lyckligt att genom en föreskrift om borttagande av familjepensionens rörliga del göra sammanträffandet till föremål för sakligt olika behandling alltefter levnadskostnadernas höjd. Med hänsyn till vad här antytts hava de sakkunniga övervägt, huruvida icke sammanträffandet av familjepension och lön i stället borde regleras genom en i avlöningsförfattningarna intagen föreskrift, enligt vilken det skulle bero på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån avdrag å lönen av sådan anledning skall ske. I dessa fall skulle det understundom vara befogat att vidtaga en något större reduktion än som nu sker å pensionen. Om en sådan lösning likväl icke förordas, beror detta i främsta rummet på en önskan att icke onödigtvis komplicera pensionssystemet utan att i stället söka finna en utväg, varigenom den administrativa handläggningen underlättas. Från denna

84 utgångspunkt har det synts böra undersökas, om ej en reglering av sammanträffande lön och familjepension kan med i stort sett tillfredsställande resultat vinnas efter samma linjer, som böra följas vid regleringen av andra hithörande fall. Om detta befinnes vara förhållandet, talar för en sådan förenklad lösning jämväl den omständigheten, att det med hänsyn till familjepensioneringens övervägande försäkringskaraktär bör vara ett personalintresse, att bestämda regler införas i familjepensionsförfattningen. Med avseende å sådana fall, då familjepension sammanträffar med tjänstepension eller med familjepension, vartill vederbörande är berättigad såsom anhörig jämväl till annan befattningshavare, är enligt de sakkunnigas mening en kvotdelsreduktion avgjort att föredraga framför en reduktion med bestämt belopp. Av de nuvarande reduktionsreglerna innebär i själva verket bestämmelsen om bortfallande av pensionens rörliga del en dylik kvotdelsreduktion, vid indextalet 156 uppgående till omkring 9 1 procent av den eljest utgående pensionen. Bestämmelsen om pensionsunderlagets minskning med 120 kronor innebär däremot, att reduktion därutöver sker med ett procenttal, som sjunker med stigande pensionsunderlag och som exempelvis i lönegraderna A 1, 10, 20 och 30 uppgår till respektive omkring 145, 101, 62 och 4 1 . Det sätt, på vilket procenttalet för den sammanlagda reduktionen i följd härav växlar, synes knappast vara tillfredsställande, särskilt som gällande bestämmelser om sammanträffande tjänstepensioner giva uttryck för en helt motsatt princip, då de påbjuda reduktion endast i den mån totalförmånerna överstiga ett visst absolut belopp. Att här fastställa en viss summa, under vilken reduktion ej må ske, eller en med stigande pensionsunderlag stigande procentuell skala för reduktionen torde å andra sidan icke stå väl tillsammans med det förhållandet att en väsentlig del av kostnaden för familjepensionen antages hava bestritts av den familjepensionsberättigade befattningshavaren. Några bärande skäl torde emellertid icke finnas mot att föreskriva en enhetlig reduktion med viss kvotdel av familjepensionsunderlaget, särskilt icke därest — såsom borde vara lämpligt även om de nuvarande reduktionsreglerna bibehölles oförändrade — Kungl. Maj:t tilldelas befogenhet att dispensera från reduktionen. Vad kvotdelens storlek beträffar, h a r det efter övervägande synts skäligt, att denna bestämmes till en fjärdedel av familjepensionsunderlaget. Detta skulle innebära en viss skärpning av nuvarande reduktionsregel — växlande i olika löneställningar — men å andra sidan skulle nuvarande reduktion, i vad den hänför sig till familjepensionens rörliga del, icke vidare förekomma. Fördelarna med den här tillstyrkta generella regleringen äro — förutom större enkelhet — att söka däri, att reduktionen blir mera likvärdig såväl vid skilda lönenivåer som i olika levnadskostnadslägen. Vid prövning av frågan, huruvida en dylik summarisk reduktionsregel k a n utan otillfredsställande resultat tillämpas även i fail av sammanträffande familjepension och lön, har detta ansetts vara möjligt. Det är visserligen sant, att en sådan lösning i vissa fall kan sägas giva principiellt väl stora förmåner. Betänkligheterna häremot väga dock mindre tungt, när fråga är om familje-

85 pension — som till den väsentligaste delen finansieras genom försäkringsavgifter — än på tjänstepensionsområdet. Härtill komma de administrativa fördelarna med en generellt verkande regel, vilken onödiggör en prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. I enlighet härmed föreslå de sakkunniga, att familjepensionen för den, som åtnjuter avlöning för anställning förenad med tjänstepensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser, tjänstepension enligt dylika bestämmelser eller familjepension enligt familjepensionsbestämmelser av sådant slag såsom anhörig jämväl till annan befattningshavare, skall nedsättas med en fjärdedel, dock att Kungl. Maj:t skall äga medgiva undantag helt eller delvis från nedsättningen.

86 Specialmotivering till allmänna tjänstepensionsreglementet Inledning. Reglementets benämning och uppställning m. m. De gällande huvudförfattningarna på tjänstepensionsområdet äro reglementena den 30 juni 1934 (nr 442) angående tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen (civila tjänstepensionsreglementet) och den 17 maj 1935 (nr 167) angående tjänstepension för befattningshavare vid försvarsväsendet (militära tjänstepensionsreglementet). I motsats till denna anordning med skilda reglementen för den civila och den militära statsförvaltningen hava på familjepensionsområdet bestämmelser för båda huvudgrenarna av statsförvaltningen sammanförts i en författning, reglementet den 16 oktober 1936 (nr 542) angående familjepension för efterlevande till befattningshavare i statens tjänst (allmänna familjepensionsreglementet). Vid den översyn i formellt hänseende av pensionslagstiftningen, som de sakkunniga enligt meddelade direktiv haft att företaga, har till övervägande uppställt sig frågan, huruvida det alltjämt är motiverat att göra den civila och den militära tjänstepensioneringen till föremål för en särskild författningsteknisk behandling eller om icke bestämmelserna lämpligen kunna sammanföras i en författning efter mönster av allmänna familjepensionsreglementet. Frågans betydelse ligger uppenbarligen helt på det praktiska området. Vid de nyligen genomförda reformerna på avlöningsväsendets område har den av ålder tillämpade anordningen med särskilda författningar för den civila och militära statsförvaltningen bibehållits. Tjänstgöringsförhållandena på de båda områdena förete så betydande olikheter, att de efter dem anpassade avlöningsbestämmelserna synts lämpligen böra hållas åtskilda, då de i annat fall skulle hava bildat ett författningskomplex av alltför heterogen sammansättning och stort omfång. En uppdelning av lönebestämmelserna på olika författningar har dessutom legat nära till hands, då tillämpningen av dem i regel ankommer på olika myndigheter. På pensionsväsendets område synas förhållandena vara väsentligt annorlunda i båda de antydda hänseendena. Dels hava de skiftande tjänstgöringsförhållandena för den civila och den militära statsförvaltningen ansetts allenast på ett fåtal punkter påkalla en olika saklig reglering av pensionsfrågorna. Dels handhaves den militära pensioneringen av samma ämbetsverk, statskontoret, som är pensionsbeviljande myndighet beträffande vidsträckta delar av den civila statsförvaltningen. Erinras må, att till grund för allmänna familjepensionsreglementet ursprungligen legat förslag till särskilda civila

87 och militära familjepensionsreglementen, vilka sedermera sammanarbetats. De sakkunniga hava ej heller kunnat finna några skäl föreligga för en särskild behandling i tjänstepensionshänseende, som icke med i stort sett samm a fog kunnat åberopas för att meddela familjepensionsbestämmelserna i skilda reglementen. Slutligen har en företagen granskning i detalj av de civila och militära tjänstepensionsreglementena synts utvisa, att vissa varandra motsvarande bestämmelser, vilkas lydelse nu är olika, utan svårighet kunna och även ur principiell synpunkt böra erhålla en gemensam avfattning, som lämpar sig lika väl för den ena som den andra förvaltningsgrenen. Till de särskilda förhållanden vid försvarsväsendet, som alltjämt påkalla en särskild reglering på vissa enstaka punkter, har tillbörlig hänsyn ansetts kunna tagas genom en lämplig uppställning av den gemensamma författningen. I enlighet med vad nu anförts hava de sakkunniga till en författning sammanfört de civila och militära tjänstepensionsbestämmelserna. För den gemensamma författningen föreslås benämningen allmänna tjänstepensionsreglementet. I avseende å reglementets uppställning hava de sakkunniga i tämligen stor utsträckning tillämpat andra indelningsgrunder än som kommit till användning vid redigeringen av de nuvarande civila och militära tjänstepensionsreglementena. I dessa hava en del bestämmelser, vilka äro gemensamma för olika kategorier av pensionsberättigade, sammanförts under ett första kapitel med rubriken »Allmänna bestämmelser». Under detta kapitel behandlas sålunda ej endast spörsmålen om reglementets tillämpningsområde och om prövningen av pensionsfrågor utan även vissa frågor om pensionsavdrag, förutsättningar för pension, tjänstårsberäkning samt minskning eller indragning av pension. Övriga bestämmelser i sistnämnda ämnen hava därefter upptagits under en kapitelindelning, vilken anknyter till tjänstemännens anställningsform. Sålunda återfinnas i civila tjänstepensionsreglementet kapitelrubrikerna »Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial» (2 kap.), »Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande» (3 kap.) och »Icke-ordinarie tjänstemän» (4 kap.); motsvarande rubriker finnas i det militära reglementet. Slutligen behandlas i ett kapitel (5 kap.) i de båda reglementena vissa frågor om »Reglementets tillämplighet m. m.» Enligt de sakkunnigas mening vinnes ökad överskådlighet, om särskilda pensionsspörsmål i så liten utsträckning som möjligt utskiljas u r sitt inre sakliga sammanhang. Vidare synes det icke påkallat att vidtaga någon indelning av bestämmelserna efter tjänstemännens anställningsform, i den mån icke mot särskilda anställningsformer svara olika pensionsformer. I anslutning härtill hava de sakkunniga ansett den naturligaste och u r tilllämpningssynpunkt mest praktiska huvudindelningsgrunden vara att för sig behandla å ena sidan de bestämmelser, som skola fortlöpande tillämpas under själva tjänstetiden, och å andra sidan de föreskrifter, som angå tjänstemans avgång ur tjänst och hans ställning därefter i pensionshänseende. Un-

88 der särskilda avdelningar hava sålunda sammanförts bestämmelser om pensionsavdrag (2 avd.), om ordinarie tjänstemans skyldighet att avgå m. m. (3 avd.), om pension (4 avd.) och om livränta (5 avd.). Liksom gällande pensionsförfattningar inledes även de sakkunnigas reglementsförslag med en avdelning med rubriken »Allmänna bestämmelser» (1 avd.), men i denna hava allenast upptagits dels stadganden om reglementets tillämpningsområde — även beträffande de specialfall, som i de gällande reglementena behandlas under rubriken »Reglementets tillämplighet m. m.» — dels vissa definitionsbestämmelser, dels ock bestämmelser om den myndighet, som har att besluta om pension eller livränta. Slutligen h a r bland annat den föreliggande uppgiften att i pensionsförfattningen inarbeta en del för närvarande i särskild författning meddelade pensionsbestämmelser för vissa personalgrupper vid statens undervisningsväsende ansetts böra i fråga om reglementets uppställning föranleda till en anordning, motsvarande den som i civila avlöningsreglementet vidtagits genom att för vissa personalgrupper avsedda specialbestämmelser sammanförts i ett kapitel med rubriken »Särskilda bestämmelser». De sakkunniga hava sålunda under en särskild avdelning (6 avd.) med nämnda rubrik upptagit erforderliga specialbestämmelser för dels angivna personal vid statens undervisningsväsende och dels vissa andra grupper av tjänstemän, bland dem beställningshavare vid försvars väsendet. Slutligen hava under rubriken »Reglementets tillämplighet m. m.» (7 avd.) upptagits vissa stadganden om förutsättningar för reglementets giltighet samt om skyldighet för tjänstemän att underkasta sig ändrade föreskrifter i vissa hänseenden. Med avseende å den närmare uppställningen av reglementet må i detta sammanhang allenast nämnas, att en kapitelindelning befunnits påkallad inom avdelningen om pension med hänsyn till de i fråga om förutsättningar och närmare behandling ganska olika pensionsformer, som förekomma för å ena sidan ordinarie tjänstemän, tillsatta genom fullmakt och konstitutorial, samt å andra sidan ordinarie tjänstemän, tillsatta genom förordnande. Med hänsyn till att de sakkunniga funnit sakliga skäl tala för att undantag i vissa fall göras från den nuvarande principen om generell likställighet mellan gruppen icke-ordinarie tjänstemän och den förstnämnda gruppen av ordinarie tjänstemän, hava de båda kapitlen lämpligen synts böra erhålla rubrikerna »Tjänstemän i allmänhet» — varmed sålunda avses dels ordinarie tjänstemän tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial, dels ock icke särskilt undantagna icke-ordinarie befattningshavare — samt »Tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande», varmed avses ordinarie förordnandetjänstemän och vissa särskilda icke-ordinarie befattningshavare. Under förstnämnda kapitel hava för vinnande av större överskådlighet införts särskilda underrubriker. I enlighet med det anförda har det föreslagna allmänna tjänstepensionsreglementet uppdelats på avdelningar, kapitel eller eljest genom gemensam rubrik sammanförda grupper av paragrafer på sätt framgår av nedanstående

89 sammanställning. I denna liksom i specialmotiveringen i övrigt tages hänsyn till det förut omnämnda alternativförslaget om pensionernas dyrortsgradering på sådant sätt att, där särskild paragrafnumrering föranledes av detta förslag, till detsamma anknytande paragrafnummer angivas inom parentes, medan paragrafsiffror utan parentes hänföra sig till alternativet med enhetliga pensioner. 1 avd. Allmänna bestämmelser, 1—5 §§. 2 avd. Om pensionsavdrag, 6 och 7 §§. 3 avd. Om ordinarie tjänstemans skyldighet att avgå m. m., 8—11 §§. 4 avd. Om pension. 1 kap. Tjänstemän i allmänhet, 12—22 §§ (12—25 §§). Pensionens grundbelopp, 15—21 §§. Dyrortstillägg, (22—24 §§). Rörligt tillägg, 22 § (25 §). 2 kap. Tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande, 23—25 §§ (26— 28 §§). 5 avd. Om livränta, 26—28 §§ (29-31 §§). 6 avd. Särskilda bestämmelser, 29—35 §§ (32—38 §§). 7 avd. Reglementets tillämplighet m. m., 36 § (39 §). Till reglementet äro slutligen knutna vissa övergångsbestämmelser. Sammanförandet i ett reglemente av de nu för närvarande på skilda författningar fördelade tjänstepensionsbestämmelserna för civila tjänstemän i allmänhet, för befattningshavare vid statliga läroanstalter och för personal vid försvarsväsendet har medfört, att i det föreliggande reglementsförslaget måst inrymmas väsentligt flera föreskrifter än som innefattas i något av de nuvarande tjänstepensionsreglementena vart för sig. Detta har bidragit att öka behovet av en mera genomförd systematisering av pensionsbestämmelserna. Att sålunda reglementsförslaget erhållit en mera vidlyftig och i detalj mera systematiserad uppställning än något av de nuvarande tjänstepensionsreglementena innebär dock icke någon ökning av reglementsbestämmelsernas samlade omfång. Tvärtom ernås genom sammanförandet en icke obetydlig minskning härutinnan, liksom en avsevärd minskning i antal och omfång av tilllämpningsförfattningarna till de av statsmakterna antagna reglementena kan vinnas. Parallellt med den koncentration av författningskomplexet, som sålunda åstadkommes, synes den ökade systematiseringen vara ägnad att bidraga till större överskådlighet på pensionsområdet. 1 avd.

Allmänna bestämmelser.

1 §. Reglementets tillämpningsområde. Denna paragraf, som motsvarar 1 § civila och militära tjänstepensionsreglementena, innehåller huvudreglerna angående reglementets tillämpningsområde. Till densamma ansluta sig 2 och 3 §§ i reglementsförslaget, av vilka den förra innehåller vissa undantag från de i denna paragraf meddelade be-

90 stämmelserna och den senare bland annat angiver ett för vissa fall utvidgat tillämpningsområde för reglementet. 1 mom. I detta moment angivas de fall, i vilka — där ej annat följer av undantagsstadgandena i 2 § — med innehav av ordinarie eller icke-ordinarie tjänst obligatoriskt följer pensionsrätt enligt reglementet. Bestämmelsen utgör väsentligen en sammanarbetning av de i 1 § 1 och 2 mom. av de civila och militära tjänstepensionsreglementena meddelade bestämmelserna och avser icke att medföra någon saklig ändring i vad redan gäller. Sedan högbåtsmän och flaggkorpraler i det nya manskapsavlöningsreglementet lönegradsplacerats, hava tjänstebenämningarna kunnat ersättas med orden »beställningshavare tillhörande den i manskapsavlöningsreglementet intagna löneplan Mb». Vidare hava cheferna för bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen — vilka icke äro underkastade civila avlöningsreglementet, ehuru visserligen lönen till dem utgår enligt avlöningsreglementets bestämmelser, och ej heller kunna betecknas såsom extra ordinarie tjänstem ä n — ansetts böra angivas bland befattningshavare, som obligatoriskt äga pensionsrätt. Enligt reglementsförslaget skola nämligen dessa befattningshavare intaga en särställning i pensionshänseende i förhållande till övriga icke-ordinarie befattningshavare. 2 mom. Bestämmelsen i 1 § 2 mom. motsvarar 1 § 3 mom. civila och militära tjänstepensionsreglementena. Emellertid har de nuvarande bestämmelsernas formulering — enligt vilken Kungl. Maj:t äger förordna, att reglementet skall i tillämpliga delar bliva gällande för sådan icke-ordinarie anställningshavare, å vilken det eljest icke äger tillämpning — synts möjligen kunna giva anledning till uppfattningen, att pensionsbestämmelserna för ordinarie förordnandetjänstemän i följd av Kungl. Maj:ts beslut skulle kunna bringas i tillämpning i andra fall än dem, där de äro obligatoriskt tillämpliga. Därest den nuvarande avfattningen oförändrad upptoges i det nya reglementet, skulle en sådan uppfattning ligga så mycket närmare till hands, som en obligatorisk tillämpning av ifrågavarande pensionsbestämmelser föreslås beträffande vissa icke-ordinarie tjänstemän, nämligen cheferna för bankoch fondinspektionen samt sparbanksinspeklionen. Då det enligt de sakkunnigas uppfattning icke bör ifrågakomma att utan stöd av riksdagsbeslut om ändring i själva reglementet utsträcka tillämpningsområdet av förordnandebestämmelserna, har ifrågavarande stadgande i förtydligande syfte givits avfattningen att Kungl. Maj:t äger förordna om tillämpning av reglementets bestämmelser, i vad de avse tjänstemän som omförmälas i 12 §. Med stöd av de stadganden, som för närvarande innefattas i 1 § 3 mom. civila och militära tjänstepensionsreglementena, har Kungl. Maj:t i åtskilliga fall meddelat beslut om pensionsrätt för icke-ordinarie befattningshavare. För dessa befattningshavares överförande till det nya tjänstepensionsreglementet lärer särskilt beslut av Kungl. Maj:t vara erforderligt. Då en revision av meddelade stadganden om pensionsunderlag och pensionsavdrag i

91 åtskilliga fall torde vara behövlig, synes dylikt beslut böra meddelas efter prövning i varje särskilt fall. 3 mom. Vid sammanarbetningen av de civila och militära reglementena h a r det icke ansetts böra ifrågakomma att i varje fall, där en bestämmelse skall äga tillämpning å såväl civil tjänsteman eller befattningshavare som militär beställningshavare, uttryckligen angiva detta. För att medgiva en förenkling av terminologien har i detta moment — på motsvarande sätt som skett i 1 § 3 mom. av gällande familjepensionsreglemente — angivits, att vad i reglementet sägs om tjänst eller befattning samt om tjänsteman eller befattningshavare skall, där ej annat framgår, i tillämpliga delar gälla med avseende å beställning eller beställningshavare vid försvarsväsendet. Av liknande skäl har i momentet meddelats ett stadgande om räckvidden av det i reglementet på vissa ställen använda begreppet »av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser». I fråga om innebörden av detta begrepp bör framhållas, att det avser att täcka icke blott de av riksdagen till ordalydelsen fastställda pensionsbestämmelserna utan även statens pensionsanstalts reglemente, vilket enligt riksdagens bemyndigande utfärdats av Kungl. Maj:t i överensstämmelse med av riksdagen godkända huvudgrunder. 2 §. Undantag från reglementets tillämpning. I denna paragraf angivas vissa undantag från reglementets i 1 § bestämda allmänna tillämpningsområde. 1 mom. Bestämmelserna i detta moment ansluta sig till ordalydelsen av 2 § 1 mom. a)—c) samt e) civila tjänstepensionsreglementet i dess lydelse enligt kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 371) och torde icke kräva någon motivering. I detta sammanhang torde med några ord böra beröras frågan om pensionsreglementets tillämpning å tjänsteman, som är innehavare av såväl ordinarie som extra ordinarie befattning. Enligt bestämmelser i 4 § 5 mom. civila ickeordinariereglementet och 4 § 6 mom. militära icke-ordinariereglementet må extra ordinarie tjänst icke innehavas av ordinarie tjänsteman med mindre h a n frånträder utövandet av den ordinarie befattningen. I 1936 års lönekommittés betänkande med förslag till civilt icke-ordinariereglemente (SOU 1938: 52) anfördes (sid. 32), hurusom statskontoret i yttrande över av lönekommittén upprättat utkast till dylikt avlöningsreglemente berört frågan om pensionsförmånerna för tjänsteman, som är innehavare av mer än en pensionsberättigande befattning. Ämbetsverket hade anmärkt, att i civila tjänstepensionsreglementet icke meddelats föreskrift, huru i pensionshänseende skulle förfaras i dylikt fall. Det i författningsutkastet — och sedermera i det utfärdade icke-ordinariereglementet — upptagna stadgandet, att extra ordinarie befattning icke finge innehavas av ordinarie tjänsteman jämsides med utövandet av den ordinarie befattningen, syntes icke utgöra en tillfredsställande lösning. Ett förtydligande härutinnan borde ske antingen genom änd-

92 ring i pensionsreglementena eller ock genom meddelande av erforderliga föreskrifter om anställningsformer och avlöningsförhållanden, så att ackumulering av pensionsförmåner i berörda fall förhindrades. Lönekommittén, som fann en eventuell åtgärd i det av statskontoret angivna syftet böra avse en komplettering av gällande pensionsförfattningar, förklarade sig förutsätta, att denna fråga toges under omprövning av 1938 års pensionssakkunniga. Till den av statskontoret och lönekommittén berörda frågan, vilken även enligt de sakkunnigas mening tarvar ett klarläggande i de nya pensionsbestämmelserna, har hänsyn tagits genom olika bestämmelser i reglementsförslaget. Ehuru motivering för dessa lämnas i det sammanhang, vari de förekomma, torde det vara lämpligt att här lämna en översikt över bestämmelserna. Enligt 6 § andra stycket skall ordinarie tjänsteman, som med frånträdande av tjänstens utövande innehar icke-ordinarie befattning, vidkännas pensionsavdrag allenast i sistnämnda befattning. Avgångsskyldigheten å varje befattning bedömes enligt för densamma meddelade bestämmelser. Vid samtidig avgång från båda tjänsterna äger tjänstemannen jämlikt bestämmelsen i 13 § 1 mom. andra stycket b) endast komma i åtnjutande av en pension, och grundbeloppet av denna skall enligt bestämmelsen i 15 § 4 mom. motsvara det högsta av de för de särskilda tjänsterna beräknade. Motsvarande bestämmelser hava i 26 § (29 §) 1 mom. och 27 § (30 §) 2 mom. första stycket meddelats beträffande livränta. Avgår tjänstemannen successivt från befattningarna efter att hava uppfyllt de vanliga förutsättningarna för pension, behandlas pensionsfrågan olika, alltefter det avgång först sker från den ordinarie tjänsten eller det motsatta fallet inträffar. I förstnämnda fall beviljas pension å den ordinarie tjänsten, och då pensionsrätt sedermera inträder å den icke-ordinarie befattningen, skall enligt 15 § 5 mom. grundbeloppet av denna pension i allmänhet minskas med grundbeloppet av den tidigare beviljade pensionen. Motsvarande stadgas i fråga om livränta. Vederbörande tjänsteman är däremot på grund av bestämmelse i 13 § 1 mom. andra stycket b) icke berättigad till pension vid avgång allenast från den icke-ordinarie befattningen. Grundbeloppet av pension eller livräntebelopp för den ordinarie tjänsten skall emellertid — enligt 15 § 3 mom., respektive 27 § (30 §) 2 mom. andra stycket — bestämmas lägst till det belopp, vartill ålderspension å den icke-ordinarie tjänsten skolat beräknas. Vid successiv avgång från befattningarna utan att förutsättningar för pension föreligga beträffande den tjänst, från vilken avgång först sker, inträder livränterätt först efter avgång från dem båda, och livräntebeloppet bestämmes uteslutande med hänsyn till pensionsunderlaget för den av befattningarna, från vilken avgång sker sist. 2 mom. I 2 § 2 mom. a) civila tjänstepensionsreglementet och 1 § 4 mom. militära tjänstepensionsreglementet stadgas, att befattningshavare, vilken vid statens övertagande av enskilt företag övergått till befattning, som avses i reglementet, skall, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, vara undantagen från reglementets tillämpning. En motsvarande bestämmelse har upptagits i detta moment. Enär emellertid den nuvarande formuleringen icke täcker fall, då staten allenast delvis övertagit enskilt företag eller då staten nyanställer personal, vilken tillhört dylikt företag, i samband med att detta nedlägges utan att övertagas av staten, hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå viss omformulering.

93 3 §. Utvidgad tillämpning av reglementet i vissa fall. Till denna paragraf hava sammanförts vissa i civila tjänstepensionsreglementet meddelade bestämmelser, för vilka är gemensamt att reglementet skall tillämpas även där detta ej följer av de allmänna föreskrifterna om tillämpningsområdet. 1 mom. Beträffande bibehållande av pensionsrätten i vissa fall för justitieråd och regeringsråd, som lämnar sitt ämbete för tillträdande av annan tjänst eller för fullgörande av uppdrag, har i detta moment upptagits en bestämmelse av i huvudsak samma innebörd som den i 32 § civila tjänstepensionsreglementet meddelade. Det har sålunda synts de sakkunniga lämpligt att bestämmelsen får avse ej endast fall, då justitieråds- eller regeringsrådsämbete lämnas för tillträdande av statsrådsämbete eller för fullgörande av något av Kungl. Maj:t meddelat uppdrag, för vilket ersättning av statsmedel utgår, utan även där justitieråd eller regeringsråd övergår till annan med pensionsrätt förenad befattning. För sådant fall, där justitieråd eller regeringsråd i samband med avgång från tjänsten eller vid en senare tidpunkt, då den här avsedda bestämmelsen är för honom gällande, övergår till förordnandetjänst, h a r dock bestämmelsen icke ansetts böra gälla med hänsyn till innebörden av de regler, som reglementsförslaget innehåller om förordnandepensionens bestämmande. Beträffande hänsynstagandet till det tidigare innehavet av justitieråds- eller regeringsrådsämbete har föreslagits formuleringen, att i pensionshänseende skall så anses, som om tjänstemannen alltjämt kvarstode i justitieråds-, respektive regeringsrådsämbetet, dock att i fråga om avgång från tjänst, som ej är att hänföra till domarämbete, härvid skall gälla vad för den innehavda tjänsten är stadgat. I samband härmed må anmärkas, att den i reglementsförslaget vidtagna konstruktionen av förutsättningarna för rätt till invalidoch sjukpension (13 § 1 mom. jämfört med 8 § 1 mom.) medför, att hinder ej föreligger för invalid- eller sjukpensionering av förutvarande justitieråd eller regeringsråd under tid, då han icke innehar pensionsberättigande tjänst. Slutligen må beträffande bestämmelsens placering i reglementet framhållas, att den givetvis i viss del icke medför en utvidgning av reglementets tilllämpningsområde utan innebär vissa undantag från olika stadganden under avd. 2—5, varför det kunnat ifrågasättas, om den icke bort införas bland de i 6 avd. meddelade särskilda bestämmelserna. Detta har emellertid icke ansetts böra ske, då i reglementsförslaget i övrigt använts en systematik, enligt vilken särskilt hänsynstagande till tidigare innehavda tjänster reglerats i samband med de bestämmelser, som gälla för den för närvarande innehavda tjänsten. Då här är fråga om tämligen sällsynta fall, har det ansetts tillåtligt att göra desamma till föremål för reglering i detta sammanhang utan att under de olika bestämmelserna i avd. 2—5 anmärka, att undantag från dem kan följa av ifrågavarande stadgande.

94 2 mom. I 33 § civila tjänstepensionsreglementet stadgas, att sådan ordinarie diplomatisk eller konsulär tjänsteman, som försatts i disponibilitet och som åtnjuter exspektansarvode eller annan eljest med rätt till pension icke förenad avlöning av statsmedel till belopp ej understigande pensionsunderlaget för den av honom senast innehavda befattningen, skall vara underkastad bestämmelserna i reglementet. I förtydligande syfte meddelas i anslutning härtill vissa stadganden om pensionsunderlag, pensionsavdrag och tjänstårsberäkning för pension. Ifrågavarande bestämmelse har utan saklig ändring upptagits i detta moment. Det må framhållas, att den i detta moment liksom i 1 mom. använda formuleringen att i pensionshänseende skall så anses, som om tjänstemannen alltjämt kvarstode i befattningen, givetvis innebär, att reglementets bestämmelser i fråga om pensionsavdrag, pensionsunderlag, skyldighet att avgå, rätt till pension och rätt till livränta skola beträffande befattningshavaren tillämpas på samma sätt som om han alltjämt kvarstode i befattningen. 31 § civila tjänstepensionsreglementet upptager ett stadgande, enligt vilket ordinarie tjänsteman, som utan ändring beträffande innehavande lönegrad förflyttats till tjänst, å vilken reglementet icke äger tillämpning, skall, så länge han kvarstår i sistnämnda tjänst, fortfarande vara underkastad reglementets föreskrifter. Av ett dylikt stadgande hava de sakkunniga icke ansett behov föreligga för framtiden. Enligt 3 § civila avlöningsreglementet sträcker sig nämligen förflyttningsskyldigheten icke längre än till befattning vid annat verk, å vilket nämnda avlöningsreglemente äger tillämpning. Stadgandet i 3 § militära avlöningsreglementet, att beställningshavare är pliktig underkasta sig förflyttning till annan beställning eller befattning vid försvarsväsendet lärer ej heller komma att medföra, att tjänstepensionsreglementet icke skulle bliva tillämpligt. Slutligen torde beträffande de övriga ordinarie tjänstemän, å vilka reglementet äger tillämpning, förflyttning antingen ej alls kunna förekomma eller ock ske till annan i reglementet avsedd tjänst. 4 §. Vissa begreppsbestämningar m. m. Vissa för den följande framställningen grundläggande begrepp hava angivits i denna paragraf, som därjämte kan sägas lämna en sammanfattande översikt över reglementets innehåll. Bestämmelserna hava erhållit sådan avfattning, att en särskild paragraf motsvarande 34 § civila och militära tjänstepensionsreglementena, enligt vilket författningsrum Kungl. Maj:t meddelar de närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för tillämpningen av respektive reglemente, blivit obehövlig. 5 §. FPrövning av pensionsfrågor m. m. 1 mom. I detta moment hava upptagits bestämmelser angående den myndighet, som har att a\göra frågor om pension eller livränta. Reglementsför-

95 slaget innefattar på förevarande punkt viss saklig ändring i förhållande till vad nu gäller. Enligt 8 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet prövas frågor om rätt till pension beträffande tjänstemän vid affärsverken av vederbörande verks styrelse och beträffande annan tjänsteman av den myndighet, Kungl. Maj:t bestämmer. I sistnämnda fall handhaves prövningen jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande för samtliga verk av statskontoret. Från denna ordning gälla emellertid vissa undantag. Sålunda prövar Kungl. Maj:t fråga om rätt till pension åt ordinarie tjänsteman, tillsatt genom förordnande. Detsamma gäller beträffande tjänsteman, som avses i 12 § 4 mom. reglementet, d. v. s. ordinarie tjänsteman, vilken före pensionsåldern av Kungl. Maj:t förklaras skyldig att avgå; i detta fall prövar Kungl. Maj:t sålunda jämväl frågan om pensionsrätten. Ytterligare ett undantag, ehuru ej angivet i 8 § 1 mom., avser förtidspension enligt tjänstepensionsreglementets 17 §. Med hänsyn till att detta fall icke närmare reglerats i 8 § av reglementet har en viss frihet ansetts finnas att förfara olika efter omständigheterna i de särskilda fallen. Där rätt till förtidspension medgives sådan tjänsteman, för vilken avsked meddelas av Kungl. Maj:t, plägar pensionsbeloppet fastställas i samband med avskedsbeslutet. Där förtidspension beviljas tjänsteman, för vilken avsked meddelas av underordnad myndighet, innefattar Kungl. Maj:ts beslut allenast en förklaring att tjänstemannen äger bekomma förtidspension, varefter pensionsbeloppet fastställes av vederbörande verksstyrelse respektive statskontoret. Fråga om rätt till pension enligt militära tjänstepensionsreglementet skall enligt 6 § 1 mom. i nämnda reglemente prövas, beträffande beställningshavare, som avses i 11 § 3 mom. — d. v. s. beställningshavare, som av Kungl. Maj:t förklaras skyldig att avgå före pensionsåldern — av Kungl. Maj:t samt beträffande annan befattningshavare av statskontoret. Medan i fråga om förtidspension gäller detsamma som enligt civila tjänstepensionsreglementet, återfinnes icke i militära tjänstepensionsreglementet bestämmelsen om Kungl. Maj:ts prövning av fråga om rätt till pension åt tjänsteman, som tillsättes genom förordnande. Den procedur, genom vilken en tjänsteman kommer i åtnjutande av pension, innefattar i varje fall dels ett avgörande att pension överhuvud taget skall utgå och dels ett bestämmande av pensionens belopp. För dessa båda moment hava i reglementsförslaget använts olika beteckningar, nämligen prövning av fråga om rätt till pension, respektive fastställande av pension, vartill rätt föreligger. Beträffande de synpunkter, som anläggas vid prövningen av frågan om rätt till pension föreligger en klar skillnad mellan å ena sidan förtidspension och å andra sidan andra pensionsformer. Till förtidspension äger en tjänsteman icke någon författningsenlig rätt; om han på grundval av en diskretionär prövning berättigas till sådan pension, innebär beslutet därom ett konstitutivt element i den meningen, att han genom detsamma kommer i en ställning, vari han icke kunde påfordra sig försatt. Ett beslut om tjänstemans rätt till pension av annat slag saknar detta konstitutiva element, och prövningen av pensionsrätten inskränker sig h ä r

96 till ett konstaterande av att vissa i pensionsförfattningen angivna förhållanden föreligga samt att tjänstemannen på grund därav äger komma i åtnjutande av pension. Vad åter angår det andra omförmälda momentet i pensionsproceduren, pensionens fastställande eller beviljande i trängre bemärkelse, innefattar detsamma i samtliga fall — även i fråga om förtidspension — en rättstillämpning, grundad på en jämförelse mellan författningsbestämmelserna och de föreliggande faktiska förhållandena. Med hänsyn till den olika innebörden av prövningen i de olika fallen har det synts i allmänhet vara lämpligast, att Kungl. Maj:t förbehåller sig prövningen av fråga om rätt till förtidspension, varemot åt underordnad myndighet uppdrages dels prövningen av tjänstemans rätt till pension av annat slag än förtidspension och dels fastställandet av pensionbeloppet, oavsett vilken den pensionsgrundande omständigheten är. Från den sålunda angivna principiella skiljelinjen har något annat undantag icke synts de sakkunniga böra göras än att fråga om rätt till pension för ordinarie tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid, ävensom övriga tjänstemän, beträffande vilka förordnandepensionsformen kan komma till användning, bör prövas av Kungl. Maj:t. Då ordinarie tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid, bland annat äga rätt till pension då meddelat förordnande utlöper utan att efterföljas av nytt förordnande, har det ansetts vara mera tilltalande att frågan om rätt till pension prövas av Kungl. Maj:t än av underordnad myndighet. Samma förfaringssätt har synts lämpligen böra komma till användning jämväl där rätt till pension för här avsedd tjänsteman inträder av annan anledning, ävensom i fråga om rätt till pension för cheferna för försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen ävensom sparbanksinspektionen. Fastställandet av pensionsbeloppet har däremot av förut nämnd anledning synts de sakkunniga böra även i dessa fall ske av en Kungl. Maj:t underordnad myndighet. I enlighet med vad nu anförts har i första stycket av detta moment upptagits en bestämmelse av innebörd att prövningen av fråga om rätt att komma i åtnjutande av pension ankommer på Kungl. Maj:t, där fråga är om förtidspension eller föroi dnandepension, men eljest på vederbörande verksstyrelse respektive statskontoret. Det sistnämnda skulle sålunda gälla i fråga om ålderspension, invalidpension, sjukpension — även sådan sjukpension, vartill rätt vinnes genom att Kungl. Maj:t förklarar vederbörande skyldig att avgå — samt i 25 § (28 §) 1 och 6 mom. omförmäld uppskjuten eller genast börjande pension åt tjänsteman, som tillsatts medelst förordnande för begränsad anställningstid. Enligt den i andra stycket föreslagna bestämmelsen fastställes pension, vartill rätt föreligger, av vederbörande Kungl. Maj:t underordnade myndighet. I de nu gällande pensionsreglementena finnas icke bestämmelser meddelade om den myndighet, som har att bevilja ur statstjänst avgående tjänsteman rätt till uppskjuten livränta, Jämlikt föreskrifter i de av Kungl. Maj:t utfärdade tillämpningskungörelserna angående uppskjuten livränta ankommer det på pensionsstyrelsen att beräkna livräntebeloppet.

97 De sakkunniga hava, såsom i det följande närmare beröres, funnit anledning föreslå en delvis ganska genomgripande förändring beträffande den genom 1934 och 1935 års tjänstepensionsreglementen införda förmånen uppskjuten livränta. Förslaget går i huvudsak ut på en väsentlig förenkling i fråga om sättet för livräntas beräkning och innebär att i stället för nuvarande försäkringstekniska beräkning skall ske ett fastställande av livräntan på grundval av i huvudsak samma faktorer, som tillämpas vid fastställande av vanlig ålderspension. Därest en sådan metod godtages, torde det icke vara påkallat att förlägga beräkningarnas utförande till en myndighet med särskilda kvalifikationer på det försäkringstekniska området. På grund härav hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att pensionsstyrelsens befattning med frågor om rätt till livränta upphör samt att det skall ankomma på den myndighet, som har att fastställa pension, att jämväl besluta om livränta. 2 mom. Enligt 8 § 3 mom. civila tjänstepensionsreglementet och 6 § 3 mom. militära tjänstepensionsreglementet skall, då pension beviljas, den pensionsberättigade erhålla skriftligt bevis därom. Vidare stadgas i 22 § 2 mom. civila reglementet och 21 § 2 mom. militära reglementet, att tjänsteman skall erhålla skriftligt bevis över honom vid avgång ur statens tjänst tillkommande rätt till uppskjuten livränta. I förevarande moment har stadgats, att, då pension eller livränta beviljas, skriftligt bevis därom skall tillställas den till förmånen berättigade. Det må framhållas, att utbytandet av uttrycket »rätt till uppskjuten livränta» mot »livränta» är avsett att svara mot en ändrad procedur för bestämmande av uppskjuten livränta, innebärande — såsom närmare framhålles under motiveringen till bestämmelserna i 5 avd. — att livräntan fastställes först då rätten därtill aktualiseras. Enligt de sakkunnigas mening bör framdeles den, som avgår ur statstjänst utan att vara berättigad till pension, därvid erhålla skriftlig underrättelse om de förutsättningar, under vilka han äger komma i åtnjutande av livränta, samt om vad han har att iakttaga för att erhålla densamma. Bestämmelse därom har emellertid icke ansetts behöva meddelas i själva pensionsreglementet. Ej heller har i reglementsförslaget upptagits någon bestämmelse motsvarande den i 9 § civila och 7 § militära tjänstepensionsreglementet meddelade, enligt vilken hos vederbörande myndigheter skall föras tjänstematrikel. Erforderliga bestämmelser i dessa ämnen torde böra meddelas i administrativ ordning. 2 avd.

Om p e n s i o n s a v d r a g .

6 §. Grundläggande bestämmelser om pensionsavdrag. I de nu gällande tjänstepensionsreglementena meddelas, såsom inledningsvis berörts, bestämmelser angående pensionsavdrag på skilda ställen. I det civila reglementet har sålunda under rubriken allmänna bestämmelser upptagits ett stadgande, som angiver att pensionsavdrag skall verkställas och den 7—417092.

98 tid, för vilken detta skall ske. De stadganden, som angiva den befattning, med avseende vara pensionsavdrag skall uttagas, återfinnas i 20 och 21 §§ samt 24 § 4 mom. Slutligen angivas de för olika befattningar gällande pensionsavdragen i 18, 25 och 28 §§. De sakkunniga hava, såsom tidigare anförts, sökt sammanföra bestämmelserna om pensionsavdrag till en avdelning. Detta har också, på få undantag när, för vilka nedan redogöres, låtit sig göra utan större svårighet. För detta ändamål har avsetts 2 avd. i reglementet. Avdelningen har erhållit följande uppställning. I 6 § har angivits den tid, under vilken pensionsavdrag skall verkställas, samt upptagits till behandling frågan om verkställande av pensionsavdrag för den, som samtidigt innehar mer än en befattning med pensionsrätt enligt reglementet. Till 7 § hava sammanförts flertalet av de bestämmelser, som angiva den befattning, med avseende vara pensionsavdraget skall verkställas, ävensom angivits de för olika befattningar gällande avdragsbeloppen. I fråga om den tid, varunder pensionsavdrag skall verkställas, äro civila och militära tjänstepensionsreglementena av olika innehåll. Enligt 4 § civila tjänstepensionsreglementet skall pensionsavdrag verkställas från och med den dag, tjänsteman erhåller pensionsrätt enligt reglementet, och intill utgången av den månad, under vilken han uppnår trettio tjänstår eller dessförinnan inträder i pensionsåldern. Till denna bestämmelse anknyter ett stadgande angående beräkningen av ifrågavarande 30-årsperiod. Enligt 2 § militära tjänstepensionsreglementet uttages däremot pensionsavdrag intill dess beställningshavaren inträder i pensionsåldern. På sätt de sakkunniga närmare anfört under den allmänna motiveringen, har beräkningen av de föreslagna beloppen för pensionsunderlag och pensionsavdrag grundats å förutsättningen, att pensionsavdrag även i fråga om befattningshavare vid den civila statsförvaltningen uttagas intill pensionsåldern. De sakkunniga hava emellertid ansett sig böra gå ett steg längre och föreslå, att för samtliga befattningshavare pensionsavdrag ej endast skall verkställas intill uppnådd pensionsålder utan intill dess avgång ur tjänst äger rum. Enligt de sakkunnigas mening måste det nämligen anses mindre rationellt, därest en befattningshavare, som erhåller anstånd med avgång vid uppnådd pensionsålder, därigenom icke endast skulle få tillgodonjuta samma förmåner som före pensionsåldern utan därjämte erhålla en kontant löneökning genom pensionsavdragets bortfallande. Detta gäller alldeles oberoende av att tjänstemannen icke äger tillgodoräkna tid efter pensionsålderns uppnående såsom tjänstår. För en sådan invändning mot pensionsavdrags uttagande efter uppnådd pensionsålder, som att staten helt tillgodogjorde sig dessa pensionsavdrag utan att befattningshavaren erhölle den motprestation i form av rätt till tjänstårsberäkning efter pensionsåldern, varav han kunde hava behov, finnes enligt de sakkunnigas mening icke något fog. Bestämmelserna om den statliga tjänstepensioneringen äro nämligen varken för närvarande eller i sakkunnigförslaget utformade så, att den enskilde tjänste-

99 mannens pensionsavdrag vare sig helt eller till en på förhand bestämd kvotdel kan anses motsvara den pension, varav han kommer i åtnjutande. I enlighet med vad sålunda anförts har i första stycket av denna paragraf stadgats, att tjänsteman tillkommande lön skall minskas med pensionsavdrag från och med den dag, reglementet vinner tillämpning å honom, och intill dess avgång u r tjänst äger rum. I de nu gällande reglementena finnas ej meddelade några bestämmelser om sättet för uttagande av pensionsavdrag beträffande tid, under vilken tjänsteman uppbär reducerad lön eller avstår hela lönen. Även för framtiden torde dessa frågor böra i huvudsak regleras genom tillämpningsbestämmelser. De sakkunniga vilja emellertid i detta sammanhang något beröra de därvid uppkommande spörsmålen. Nuvarande tillämpningskungörelse till civila tjänstepensionsreglementet (nr 246/1935) innehåller en 8 § av följande lydelse: Beträffande tjänsteman, vilken enligt 4 § reglementet är skyldig vidkännas pensionsavdrag, skall vid tillämpning av vederbörande avlöningsbestämmelser med lön (arvode) förstås den med pensionsavdraget för hans pensionsberättigande befattning minskade avlöningen (nettolön), dock att tjänsteman, som på grund av partiell ledighet för viss tid uppbär reducerad avlöning, för sådan tid icke må utbekomma lön (arvode) till högre belopp än som svarar mot den på nämnda tid belöpande bruttolönen minskad med hela pensionsavdraget för samma tid. I 7 § tillämpningskungörelsen till militära tjänstepensionsreglementet (nr 321/1935) finnes en motsvarande föreskrift, i vilken dock bestämmelsen angående partiell tjänstledighet icke medtagits. Formuleringen av nämnda stadganden ansluter sig ganska nära till den av 1930 års pensionssakkunniga lämnade motiveringen för förslaget att ersätta de tidigare pensionsavgifterna med pensionsavdrag. Från och med den dag tjänsteman tillträder befattning, som är förenad med pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet, skall, yttrade nämnda sakkunniga, hans lön vara minskad med det för befattningen fastställda pensionsavdraget. »Den sålunda erhållna nettolönen skall sedermera för honom tillämpas intill utgången av den månad, under vilken han uppnår trettio tjänstår, då lönen börjar utgå med det i avlöningsreglementet angivna oavkortade beloppet.» Avfattningen av ifrågavarande bestämmelser synes ej stå väl samman med de stadganden i de nya avlöningsreglementena, enligt vilka rörligt tillägg beräknas å bruttolönen, men regeln torde i övrigt få anses i huvudsak lämplig. Pensionsavdraget för år bör anses fördela sig med lika belopp å varje månad, och på samma sätt bör månadsbeloppet anses fördela sig med lika belopp å varje dag. Där avlöningsbeloppet för någon tid är reducerat med visst absolut belopp (A- eller B-avdrag), bör sålunda från den reducerade lönen avdragas hela det på ifrågavarande tid belöpande pensionsavdraget. Uppbär tjänsteman för viss tid ej någon lön alls, blir det å andra sidan ej möjligt att för denna tid verkställa det på densamma belöpande pensionsavdraget. Tjänstemannen avstår för denna tid hela bruttolönen, i vilken pensionsvadraget inneslutes. Att belasta den för annan tid utgående lönen med detta pensionsavdrag bör icke ifrågakomma.

100 För tid, då avlöningen på grand av partiell ledighet är reducerad med viss kvotdel, bör någon avvikelse från vad nyss sagts ej ske, såvitt reduktionen sker med viss del av A- eller B-avdrag. Där reduktionen åter sker med del av C-avdrag torde, såvitt fråga ej är om ledighet för offentligt uppdrag, nedsättning i pensionsavdraget böra ske med belopp, som svarar mot den partiella ledighetens omfattning. I sådant fall bör ock — såsom under 17 § beröres — en motsvarande minskning i tjänstårsberäkningen äga rum. Beträffande den h ä r berörda reduktionen av pensionsavdraget vid partiell ledighet med Cavdrag har uttryckligt stadgande ansetts böra meddelas i pensionsreglementet. Detta stadgande har införts i 7 § 4 mom. i anslutning till den där meddelade bestämmelsen om minskning av pensionsavdraget för icke-ordinarie tjänsteman med avkortad tjänstgöring. I nuvarande pensionsreglementen saknas bestämmelse, huru med pensionsavdrag skall förfaras, därest tjänsteman samtidigt innehar mer än en med pensionsrätt förenad befattning. Av frånvaron av dylikt stadgande torde få anses följa, att pensionsavdrag för detta fall skall verkställas i varje befattning. De sakkunniga vilja icke ifrågasätta någon saklig ändring härutinnan. Då den angivna regeln onekligen medför viss inkongruens i förhållande till pensionsbestämmelserna — om tjänstemannen endast å en tjänst erhåller rätt att komma i åtnjutande av pension, äger han för bestämmandet av denna pension icke tillgodoräkna sådan anställningstid, under vilken han samtidigt innehaft två tjänster, såsom större antal tjänstår än som motsvarar anställningstiden — h a r det emellertid ansetts lämpligt att uttryckligen stadga, att pensionsavdrag vid samtidigt innehav av två eller flera befattningar skall verkställas i varje befattning. Från denna princip har emellertid ansetts böra göras ett undantag, avseende förening av ordinarie tjänst med icke-ordinarie befattning. Detta fall av tjänsteförening är numera föremål för behandling i 4 § civila avlöningsreglementet. Enligt vad där stadgas må med tjänst, som avses i avlöningsreglementet, förenas ordinarie statlig befattning, vilken tillsättes genom förordnande tills vidare och med vilken pensionsrätt icke är förenad, ävensom extra ordinarie statlig befattning inom högre lönegrad, dock under förutsättning att tjänstemannen frånträder utövandet av förstnämnda tjänst; frågan om förening av ordinarie och extra ordinarie tjänst är på motsvarande sätt reglerad genom bestämmelser i 4 § 5 mom. civila ickeordinariereglementet och 4 § 6 mom. militära icke-ordinariereglementet. Det förstnämnda fallet vållar inga särskilda komplikationer i pensionshänseende. Då tjänstemannen, även om han frånträder utövandet av den förstnämnda tjänsten, likväl innehar densamma, skall han fortfarande vara underkastad bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet och sålunda bland annat vidkännas pensionsavdrag enligt de bestämmelser, som gälla för denna tjänst. Pensionsavdraget kommer visserligen att verkställas å lönen för den befattning som icke är förenad med pensionsrätt, men detta är icke mera anmärkningsvärt än att pensionsavdraget för den, som från pensionsberättigande

101 tjänst åtnjuter tjänstledighet för offenligt uppdrag, skall verkställas å ersättningen för uppdraget. Detta fall påkallar sålunda ingen särskild uppmärksamhet i pensionsreglementet. Annorlunda förhåller det sig, då ordinarie tjänsteman med frånträdande av tjänstens utövande innehar extra ordinarie befattning i högre lönegrad. I sådant fall skulle väl, därest ingen särskild bestämmelse meddelades, pensionsrätt komma att åtnjutas och pensionsavdrag verkställas å varje befattning enligt de för densamma meddelade bestämmelserna. För detta fall stadgas emellertid i 21 § civila och 20 § militära tjänstepensionsreglementet att, därest för den icke-ordinarie befattningen gäller ett högre pensionsunderlag än det för den ordinarie tjänsten fastställda, de för icke-ordinarie befattningshavare givna bestämmelserna skola tillämpas, under iakttagande likväl att tjänstemannen icke må lida inskränkning i sina pensionsförmåner i egenskap av ordinarie tjänsteman. Med beaktande av de erinringar som, på sätt under 2 § 1 mom. omnämnts, framställts mot ifrågavarande bestämmelser hava de sakkunniga i andra stycket av denna paragraf infört en bestämmelse, att ordinarie tjänsteman, som med frånträdande av tjänstens utövande innehar icke-ordinarie befattning, skall vidkännas pensionsavdrag allenast i den icke-ordinarie befattningen. 7 §. Pensionsavdragens belopp. De närmare bestämmelserna om storleken av pensionsavdraget meddelas i denna paragraf. I 2 och 3 mom., vartill 4 mom. ansluter sig, angivas de belopp som gälla för olika befattningar, medan i 1 mom. närmare bestämmes den befattning, med avseende å vilken pensionsavdraget skall uttagas. 1 mom. Huvudregeln är enligt reglementsförslaget liksom enligt gällande pensionsreglementen, att såsom pensionsavdrag skall tillämpas det belopp, som gäller för den befattning tjänstemannen innehaft under tid, för vilken pensionsavdraget verkställes. Från denna regel, varom de sakkunniga ansett lämpligt i momentets första stycke upptaga ett uttryckligt stadgande, skola enligt såväl de sakkunnigas förslag som gällande pensionsreglementen gälla vissa undantag. I reglementsförslaget hava emellertid undantagen en något mindre räckvidd än vad nu är fallet. De fall, i vilka enligt gällande bestämmelser pensionsavdrag vidkännes med annat belopp än det, som gäller såsom pensionsavdrag för den innehavda befattningen, äro följande: 1. I 20 § 3 mom. civila och 19 § militära tjänstepensionsreglementet stadgas, att om ordinarie tjänst nedflyttas till lägre lönegrad och till följd därav det för tjänsten dittills gällande pensionsunderlaget sänkes, någon ändring likväl icke skall inträda i pensionshänseende för den, som vid nedflyttningen innehade tjänsten. 2. I 20 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet stadgas att, om ordinarie tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttas till tjänst med lägre pensionsunderlag, i pensionshänseende skall för honom fortfarande gälla, vad som finnes stadgat i fråga om den tjänst, han vid förflyttningen innehade. 3. Där ordinarie tjänsteman, som tillsatts genom förordnande, vid förordnandets upphörande övergår till annan med pensionsrätt förenad tjänst, skall enligt bestäm-

102 melserna i 24 § 4 mom. civila och militära tjänstepensionsreglementena i pensionshänseende gälla vad för den tillträdda tjänsten finnes stadgat, dock att, om förordnandet fortgått under minst 12 år, med avseende å pensionsunderlag och pensionsavdrag må kunna för tjänstemannen allt fortfarande tillämpas de stadganden, som gällde vid tiden för frånträdande av förordnandet. 4. Under vissa förutsättningar skall på grund av bestämmelse i 32 § civila tjänstepensionsreglementet beträffande förutvarande justitieråd eller regeringsråd i pensionshänseende så anses, som om han alltjämt kvarstode i justitieråds-, respektive regeringsrådsämbetet. Det sist omförmälda fallet har gjorts till föremål för reglering genom reglementsförslagets 3 § 1 mom. och torde icke behöva närmare beröras i detta sammanhang. De under 1 omförmälda bestämmelserna motsvaras av stadganden i 10 § 2 mom. civila och 10 § 4 mom. militära avlöningsreglementet, enligt vilka den, som vid befattnings nedflyttning till lägre lönegrad innehade densamma, skall såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner anses fortfarande tillhöra den högre lönegraden. Med hänsyn härtill hava bestämmelserna upptagits jämväl i reglementsförslaget. Enär allmänna tjänstepensionsreglementet avses skola äga tillämpning jämväl å vissa icke lönegradsplacerade ordinarie tjänster, h a r den i andra stycket av ifrågavarande moment införda bestämmelsen i ämnet emellertid ansetts böra erhålla en mera generell avfattning än för närvarande. Det torde knappast behöva påpekas, att den avsedda bestämmelsen icke åsyftar ett ståndpunktstagande till frågan om tillämpligheten av en eventuell framtida generell nedsättning av pensionsavdragsnivån för befattningshavare, som äro i tjänst vid genomförande av en dylik åtgärd, utan endast tager sikte på sådana nedsättningar, vilka inom ramen för den i reglementet fastställda avdragsnivån äga rum för enstaka befattningar. Såsom framgår av den under 2 här ovan lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser, finnes allenast i civila tjänstepensionsreglementet stadgande meddelat beträffande tjänsteman, som underkastas tvångsförflyttning till annan tjänst. Att något motsvarande stadgande icke meddelats i militära tjänstepensionsreglementet torde sammanhänga med den mera begränsade utformning förflyttningsskyldigheten ägde enligt 1927 års officersavlöningsreglemente. Denna olikhet mellan ordinarie civila och militära tjänstemän har emellertid upphört genom 1939 års avlöningsreglementen. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga under tredje stycket av ifrågavarande moment upptagit en allmän bestämmelse av samma innebörd som den i 20 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet meddelade, dock med hänsyn till uppställningen av reglementsförslaget begränsad att avse frågan om det pensionsavdrag, som skall verkställas. Någon bestämmelse motsvarande de ovan under 3 anmärkta stadganden, enligt vilka förutvarande förordnandetjänsteman under viss förutsättning skall hava att vidkännas pensionsavdrag med det för förordnandetjänsten gällande beloppet, har icke upptagits i reglementsförslaget. Till motivering härav må anföras följande.

103 Den nu gällande bestämmelsen i ämnet är närmast föranledd av förslag av 1930 års pensionssakkunniga. Enligt nämnda förslag skulle emellertid såsom förutsättning för tillämpning av förordnandetjänstens pensionsunderlag och pensionsavdrag gälla, att förordnandet fortgått under minst 18 år. Efter erinringar av vissa myndigheter jämkades kravet på förordnandetidens längd till att avse 12 år. I propositionen nr 222/1934 framhöll chefen för finansdepartementet, att det föreslagna villkoret om 18 års förordnandetid för rätt att bibehållas vid förordnandetjänstens pensionsunderlag skulle medföra den ojämnheten att den, som efter förloppet av 12 års förordnandetid fortsatt sitt arbete i statens tjänst i annan befattning, komme i sämre ställning än den, som omedelbart efter förordnandets upphörande avgått ur statens tjänst. För egen del anse de sakkunniga, att rätten att komma i åtnjutande av pension vid frivillig avgång från förordnandetjänst efter 12 års förordnande bör vara grundläggande vid bedömande av spörsmålet om den ställning i pensionshänseende, som bör tilldelas förordnandetjänsteman vilken efter förordnande under nämnda tid övergår till annan med pensionsrätt förenad befattning. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör sålunda principiellt detta spörsmål snarare gälla frågan om den ställning i pensionshänseende en dylik i statstjänst kvarstående förordnandetjänsteman bör intaga i jämförelse med den, som avgått med förordnandepension, än det befogade i att för förordnandetjänstemän skapa en anordning analog med den, varigenom en tvångsförflyttad ordinarie fullmaktstjänsteman bevaras vid den ställning han före förflyttningen intagit. Denna mening synes även stå i god överensstämmelse med det förut återgivna yttrandet av chefen för finansdepartementet. I fråga om pensionsförmånernas storlek hava de sakkunniga från den angivna utgångspunkten ansett sig böra föreslå, att tjänsteman, vilken efter 12 års förordnande övergår till annan med pensionsrätt förenad tjänst, tillförsäkras en pension ej understigande den, som han skulle hava erhållit vid avgång efter förordnandets upphörande och som han sålunda redan kan sägas hava intjänat. Bestämmelser i detta syfte hava intagits i 15 § 3 mom., 24 § (27 §) 3 mom. tredje stycket, 25 § (28 §) 3 mom. tredje stycket samt 27 § (30 §) 2 mom. andra stycket av reglementsförslaget. Vad pensionsavdraget angår, bör av den angivna ståndpunkten följa, att dylikt avdrag i detta fall verkställes med det belopp, som gäller för den nya tjänsten. Teoretiskt kunde rent av göras gällande, att en förordnandetjänsteman efter 12 års förordnande borde vara helt befriad från pensionsavdrag, men denna konsekvens kan rimligen icke tagas och skulle icke stå i god överensstämmelse med de av de sakkunniga framlagda förslagen att fullmaktstjänsteman skall vidkännas pensionsavdrag även efter pensionsålderns uppnående och att en pensionerad tjänsteman, som innehar annan med pensionsrätt förenad tjänst, skall vidkännas pensionsavdrag i denna även om han icke äger möjlighet att erhålla högre pension än den redan beviljade. Att åter, på sätt nu sker, tillämpa förordnandetjänstens pensionsavdrag efter

104 övergång till annan med pensionsrätt förenad statstjänst, har synts otillfredsställande bland annat enär ett sådant förfaringssätt medför en sakligt olika behandling av å ena sidan det fall, att vederbörande direkt övergår från förordnandetjänst till annan tjänst, och å andra sidan det, att han först avgår med förordnandepension och sedermera erhåller en annan tjänst. Från vad nu förordats har emellertid ett undantag ansetts böra göras för det fall, att den tidigare innehavda tjänsten varit en medelst förordnande för viss tid tillsatt rektorsbefattning vid statlig läroanstalt. I 63 § 6 mom. civila avlöningsreglementet stadgas, att lärare, som förordnats att bestrida rektorsbefattning men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande, övergår till sin innehavande lärarbefattning, och då rektor, som mot detta stadgande avgår ur statens tjänst, icke är berättigad till förordnandepension, hava de anförda skälen för den nyss föreslagna anordningen uppenbarligen icke giltighet, där den förut innehavda befattningen varit rektorsbefattning. De specialbestämmelser i förevarande avseende, som sålunda ansetts alltjämt böra gälla för rektorer, innefattas i reglementsförslagets 32 § (35 §) 5 punkten. 2 och 3 mom. Angående de principer, som lagts till grund vid bestämmande av föreslagna pensionsavdrag, hänvisas dels till vad under rubriken »Tjänstepensionsavdrag» anförts i den allmänna motiveringen, dels till den vid betänkandet fogade redogörelsen för verkställd försäkringsteknisk utredning av hithörande frågor (Bilaga 2). I 2 mom. hava angivits pensionsavdragens belopp för olika lönegradsplacerade befattningar. Den ordning, i vilken detta skett, ansluter sig till den i 1 § 1 mom. tillämpade. Det må framhållas, att de fall, i vilka för lönegradsplacerade tjänster skola tillämpas annat pensionsavdrag än som i allmänhet gäller för den lönegrad, befattningen tillhör, i reglementsförslaget regleras genom bestämmelser under 6 avd. Såsom anmärkts i ifrågavarande moment kan understundom en viss avvikelse från vad där stadgas föranledas av jämkningsregeln i 4 mom. Bestämmelserna i 3 mom. innebära i huvudsak en sammanarbetning av 18 § 3 mom. och 28 § 3 mom. civila tjänstepensionsreglementet och torde icke tarva någon särskild motivering. 4 mom. De sakkunniga hava i detta moment upptagit en bestämmelse angående pensionsavdrag för icke-ordinarie tjänsteman med avkortad tjänstgöringstid, motsvarande den i 28 § 4 mom. civila tjänstepensionsreglementet meddelade bestämmelsen. I anslutning härtill har, såsom under 6 § berörts, införts ett stadgande om reduktion av pensionsavdraget jämväl för ordinarie tjänsteman under partiell ledighet med C-avdrag. I 4 punkten av kungörelsen nr 3/1938 angående utsträckt tillämpning av civila tjänstepensionsreglementet har med avseende å pensionsavdrag för lärare i övningsämne vid vissa statliga undervisningsanstalter föreskrivits, att pensionsavdrag, som icke är i helt krontal jämnt delbart med tre, skall jämkas till närmast högre sålunda delbara tal. Då de praktiska hänsyn,

105 som föranlett denna bestämmelse, synas tala för dess tillämpning i varje fall, där tjänsteman regelmässigt åtnjuter med viss kvotdel reducerad lön, hava de sakkunniga ansett densamma böra generellt gälla för i detta moment avsedda fall av minskning i pensionsavdraget.

3 avd.

Om o r d i n a r i e t j ä n s t e m a n s s k y l d i g h e t att a v g å m. m.

8 §. Grundläggande stadganden om avgångsskyldigheten. Erforderliga bestämmelser angående ordinarie tjänstemans skyldighet att avgå hava ansetts böra sammanföras i en särskild avdelning, som därjämte upptager vissa bestämmelser rörande dels de omständigheter, under vilka avgångsskyldigheten kan eller bör göras gällande, dels ock icke-ordinarie tjänstemans entledigande. Avdelningen har erhållit sådan uppställning, att de huvudsakliga materiella bestämmelserna meddelats i 8 §, medan den närmare innebörden av begreppen pensionsålder och olycksfall i tjänsten angivits i 9 och 10 §§ samt vissa procedurföreskrifter intagits i 11 §. 1 mom. I detta moment behandlas frågan om ordinarie tjänstemäns avgångsskyldighet på grund av uppnådd levnadsålder, olycksfall i tjänsten eller sjukdom m. m.; till de här meddelade bestämmelserna ansluta sig vissa stadganden i 2 mom. att iakttagas i fråga om ordinarie tjänstemäns avgång. Då reglementsförslaget i dessa hänseenden innebär tämligen avsevärda, ehuru mest formella avvikelser från nu gällande bestämmelser, torde det vara motiverat att först lämna en sammanfattande redogörelse för det sätt, på vilket ämnet för närvarande är reglerat. Gällande bestämmelser. Frågan om skyldighet att avgå från tjänsten behandlas beträffande ordinarie tjänstemän, tillsatta genom fullmakt eller konstitutorial (i det följande benämnda fullmaktstjänstemän), i 12 § civila tjänstepensionsreglementet samt beträffande ordinarie beställningshavare vid försvarsväsendet — jämväl flaggkorpraler och högbåtsmän — i 11 § militära tjänstepensionsreglementet. Det civila reglementet innehåller särskilda bestämmelser för innehavare av domarämbete med undantag av vattenrättsingenjör. I den följande redogörelsen användes för sistnämnda kategori av tjänstemän beteckningen domare, medan övriga civila tjänstemän — inklusive vattenrättsingenjör — rubriceras såsom icke-domare. Med avseende å förutsättningarna för skyldighet att avgå urskiljas i ifrågavarande författningsrum fyra olika fall: avgångsskyldighet på grund av uppnådd levnadsålder, på grund av oförmåga till tjänstgöring föranledd av olycksfall i tjänsten, på grund av dylik oförmåga, föranledd av sjukdom i annat fall eller vad därmed jämställes, samt slutligen på grund av oförmåga till tjänstgöring i andra fall. Skyldighet att avgå på grund av uppnådd levnadsålder föreligger för icke-

106 domare, då han uppnått pensionsåldern, den avskedsbeviljande myndigheten likväl obetaget att medgiva anstånd med avskedet, därest och så länge tjänstemannen prövas kunna på tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre tid än sammanlagt två år. Motsvarande bestämmelse i det militära reglementet medför likaledes skyldighet att avgå vid pensionsåldern, men anståndsbestämmelsen har här formulerats på ett något avvikande sätt: myndigheten äger, då särskilda omständigheter därtill föranleda, låta med avskedet anstå, så länge tjänstemannen är fullt tjänstduglig, dock sammanlagt högst två år. Vad slutligen gäller domare, är sådan tjänsteman skyldig att avgå vid utgången av den månad, under vilken han fyller 67 år. I detta sammanhang bör observeras, att även för domare rätt att vid avgång erhålla pension föreligger vid pensionsåldern, som utgör 65 år; domare äger sålunda rätt att avgå med pension två år innan avgångsskyldighet föreligger. Icke-domare är vidare skyldig att avgå, då han träffats av olycksfall i tjänsten och det behörigen styrkes, att han på grund därav är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, samt han prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra i sådan annan befattning, till vilken han må vara pliktig att låta förflytta sig. Det militära reglementet har en obetydligt avvikande formulering. Slutligen är domare skyldig att avgå, då det behörigen styrkes, att han på grund av olycksfall i tjänsten är för framtiden oförmögen till tjänstgöring. För icke-domare inträder avgångsskyldighet, då det behörigen styrkes, att han till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte, som ej föranletts av olycksfall, eller till följd av nedsatt arbetsförmåga är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, samt h a n prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra i annan befattning, till vilken förflyttningsskyldighet föreligger. Motsvarande bestämmelse finnes i militära tjänstepensionsreglementet. För domare inträder avgångsskyldighet, då han under tre på varandra följande år till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte — däremot icke nedsatt arbetsförmåga — varit ur stånd att tjänstgöra och det styrkes, att han är för framtiden oförmögen att sköta sin tjänst, eller då han, efter att hava uppnått pensionsåldern, under sex månader av nyssnämnd anledning varit oförmögen till tjänstgöring. Slutligen gäller i andra fall i fråga om icke-domare samt beställningshavare vid försvarsväsendet — däremot ej beträffande domare — att om tjänstemannen befinnes urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, Kungl. Maj:t må förklara honom skyldig att avgå, därest han uppnått en levnadsålder som med högst 5 år understiger pensionsåldern. För ordinarie tjänsteman, tillsatt genom förordnande på viss tid, gäller enligt 23 § 1 mom. civila och 23 § 2 mom. militära tjänstepensionsreglementet skyldighet att efter beslut av Kungl. Maj:t frånträda förordnandet, därest han till följd av sjukdom befinnes oförmögen att på tillfredställande sätt sköta sin tjänst. 1938 års pensionssakkunniga. Gällande bestämmelser om ordinarie tjänstemans skyldighet att avgå hava synts de sakkunniga i huvudsak lämpade för

107 det med dem avsedda syftet att lämna staten en garanti för nödig effektivitet i tjänstutövningen. Måhända kunde en ökad möjlighet till tvångspensionering på grund av bristande arbetsförmåga före uppnådd pensionsålder i och för sig vara önskvärd, men stora vanskligheter föreligga otvivelaktigt att härutinnan ernå större rörelsefrihet för staten utan att åsidosätta de ordinarie tjänstemännens av ålder beaktade intresse av en självständig och tryggad ställning. De sakkunniga hava därför avstått från tanken på några principiella omläggningar i skärpande riktning av nuvarande avgångsbestämmelser. De ändringsförslag, vilka av de sakkunniga framläggas, äro sålunda allenast att betrakta såsom detaljändringar, i den mån de icke begränsa sig till formella ändringar i fråga om uppställning och redigering av bestämmelserna. Av utformningen av nu gällande föreskrifter i ämnet framgår den närmare innebörden av avgångsskyldighetens begrepp icke fullt klart. Det minsta den kan innebära är, att tjänsteman i de fall, där dylik skyldighet föreligger, icke kan trotsa sig till ett kvarstående i tjänst. Av bestämmelsernas avfattning vill det emellertid synas, som om avgångsskyldighet därutöver skulle innebära att tjänsteman skall entledigas. Avfattningen av bestämmelsen om myndighets befogenhet att medgiva anstånd med avsked klargör visserligen icke, om skyldigheten att avgå anses inträda först vid utlöpandet av en medgiven anståndsfrist, men stadgandet i 12 § 3 mom. civila och 11 § 2 mom. militära tjänstepensionsreglementet synes giva visst stöd för en sådan uppfattning. Då tvekan förekommit om pensionsreglementets tolkning i vissa här avsedda hänseenden, hava skäl ansetts tala för ett förtydligande. I sådant syfte hava de sakkunniga sökt hålla isär spörsmålen om skyldighet att avgå och om de förutsättningar, under vilka densamma av myndighet kan eller bör göras gällande. Den förra frågan behandlas i detta moment, den senare i det följande. Det måste enligt de sakkunnigas förmenande anses mera logiskt att på det sättet uppfatta de fall, där anstånd med avsked beviljas, att avgångsskyldigheten inträtt vid pensionsålderns uppnående men ej göres gällande omedelbart. Även i ett annat hänseende h a r det ansetts påkallat att giva en klarare begreppsbestämning. I de nuvarande bestämmelserna — som enligt sin avfattning torde avse skyldighet att avgå från den innehavda tjänsten — har i fall av invaliditet eller sjukdom såsom förutsättning för avgångsskyldigheten uppställts kravet, att tjänstemannen prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra i annan befattning, till vilken h a n kan förflyttas. Vill man reglera frågan om de fall, i vilka en tjänsteman kan tvingas lämna en innehavd befattning, synes det vara riktigare att ställa förflyttningsskyldigheten — som ju redan reglerats i gällande avlöningsförfattningar — vid sidan av de fall, då enligt pensionsförfattningen avgångsskyldighet föreligger. En annan sak är, att skyldighet att avgå från den innehavda tjänsten icke innebär att tjänstemannen alltid lämnar statens tjänst, liksom ock att förflyttningsskyldigheten är av betydelse för rätten till pension på det sättet att en avgångsskyldig tjänsteman givetvis icke bör komma i åtnjutande av invalid- eller sjukpension, då förflyttningsskyldigheten göres gällande mot honom. I den mån

108 förflyttningsskyldigheten kräver uppmärksamhet i pensionsförfattningen, bölden därför enligt de sakkunnigas mening icke behandlas i samband med förutsättningarna för avgångsskyldighet, utan man bör inskränka sig att giva föreskrifter till garanterande av att i samband med inträdd avgångsskyldighet prövning sker av frågan, huruvida förflyttning lämpligen bör ske, och till förhindrande av att avgångsskyldig tjänsteman, som förflyttas, erhåller pension. Från dessa utgångspunkter — enligt vilka begreppet skyldighet att avgå från tjänsten bör frigöras från vad som har att skaffa med å ena sidan det faktiska entledigandet och å andra sidan tjänstemannens möjlighet att tjänstgöra i annan befattning — har avgångsskyldigheten ansetts uteslutande böra bestämmas av tjänstemannens förmåga att på ett tillfredsställande sätt sköta den innehavda tjänsten. I detta hänseende synas böra uppställas samma krav på alla ordinarie tjänstemän. Det har sålunda icke ansetts berättigat att göra en sådan principiell skillnad som att domare skall vara skyldig att på grund av invaliditet eller sjukdom avgå endast om han på grund därav är för framtiden »oförmögen till tjänstgöring», under det att annan tjänsteman skall av samma anledning vara avgångsskyldig, om han är för framtiden »oförmögen att på tillfredsställade sätt sköta sin tjänst». Det behov av garantier för en i förhållande till administrativ myndighet fritt ställd domarkår, vilket alltjämt torde motivera att domarna i fråga om avskedande intaga en särställning, bör enligt de sakkunnigas uppfattning i stället tillgodoses genom att administrativ myndighet underkastas vissa begränsningar i den fria prövningen av frågan, om och när avgångsskyldigheten skall göras gällande gentemot en domare. Bestämmelser i detta syfte hava meddelats under 2 mom. av denna paragraf. Vad härefter gäller de särskilda avgångsanledningarna, hava de sakkunniga i överensstämmelse med vad nu anförts funnit sig böra föreslå, att för varje fullmaktstjänsteman skyldighet att avgå skall inträda, då han uppnått pensionsåldern. Den för domare stadgade skyldigheten att avgå vid 67 års ålder ersattes enligt de sakkunnigas förslag med bestämmelse om skyldighet att avgå vid pensionsåldern — 65 års ålder — jämte en i 2 mom. intagen föreskrift, enligt vilken avgångsskyldigheten ej må göras gällande mot dylik tjänsteman innan viss tid förflutit från pensionsålderns inträde. Genom denna anordning — som visserligen, bortsett från föreslagen ändring av tidsfristens längd, icke företer någon reell skillnad från den nuvarande — avses att tydligt framhäva, att den angivna fristen efter uppnådd pensionsålder står i paritet med den anståndstid, som kan beviljas annan tjänsteman än domare, samt att det ankommer på domaren själv att inom den angivna ramen avgöra, om och huru lång tid han bör kvarstå i tjänsten. Till frågan om ändring i längden av den tidsfrist, inom vilken domare har frihet att kvarstå efter uppnådd pensionsålder, återkomma de sakkunniga i det följande i samband med behandling av motsvarande spörsmål beträffande andra tjänstemän. I fråga om skyldighet att avgå på grund av invaliditet, sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall eller till följd av nedsatt arbetsförmåga har på samma

109 sätt föreslagits en enhetlig reglering. Denna reglering — vilken i motsats till avgångsskyldigheten vid viss uppnådd pensionsålder gäller även förordnandetjänstemän — innebär att ordinarie tjänsteman är skyldig att avgå, därest han av angiven anledning befinnes för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst. Det för närvarande i militära tjänstepensionsreglementet särskilt omförmälda fallet, att tjänsteman träffas av skada i tjänsten, innefattas i begreppet olycksfall i tjänsten, sådant detta begrepp bestämmes i 10 §. I övrigt innebär förslaget i detta hänseende den ändringen i gällande bestämmelser, att jämväl domare är skyldig att avgå då han på grund av nedsatt arbetsförmåga är för framtiden urståndsatt på tillfredsställande sätt sköta tjänsten; avgångsskyldighet av denna anledning — liksom på grund av sjukdom, som ej föranletts av olycksfall — må likväl jämlikt 2 mom. a) icke göras gällande, med mindre tjänstemannen under två på varandra följande år åtnjutit viss tjänstledighet. 1 det föregående har förordats införande av en bestämmelse syftande till att frågan, huruvida förflyttningsskyldighet bör göras gällande, skall komma under prövning, innan beslut meddelas om avsked på grund av olycksfall eller sjukdom m. m. Denna bestämmelse har föreslagits erhålla innebörden, att av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet skall prövas, huruvida vederbörande tjänsteman lämpligen bör överflyttas till sådan annan befattning, till vilken han må vara pliktig att låta förflytta sig. Den föreslagna formuleringen åsyftar att framhäva, att prövningen skall avse den konkreta frågan huruvida tjänstemannen bör överflyttas till annan befattning och sålunda ej endast — såsom nu — spörsmålet huruvida tjänstemannen lämpligen kan tjänstgöra i annan befattning, utan även lämpligheten ur olika synpunkter av att överflytta honom till sådan befattning. De sakkunniga hava förutsatt, att styrelserna för de affärsdrivande verken erhålla bemyndigande att själva omhänderhava prövningen av förflyttningsfrågan beträffande sådan personal, som tillsättes och entledigas av vederbörande verksstyrelse eller densamma underordnade organ, och hava härvid utgått från antagandet, att en tjänsteman, vars arbetskraft ej kan tillgodogöras vid något av dessa stora verk, ej heller lämpligen kan utnyttjas inom förvaltningen i övrigt utan bör pensioneras. Eventuellt kan en motsvarande befogenhet böra lämnas även åt andra verk med större personalgrupper inom ett flertal olika lönegrader. För huvuddelen av allmänna civilförvaltningens verk lärer däremot prövningen böra utövas av Kungl. Maj:t. 2 mom. I enlighet med vad som anförts under närmast föregående moment hava här införts vissa bestämmelser att iakttagas innan avgångsskyldighet göres gällande. Sålunda har i första stycket under a) stadgats, att avgångsskyldighet på grund av uppnådd pensionsålder icke må göras gällande mot domare innan antingen ett år förflutit från pensionsålderns uppnående eller ock tjänstemannen under tillhopa sex månader efter denna tidpunkt åtnjutit tjänstledighet av annan anledning än för fullgörande av offentligt uppdrag. Förstnämnda inskränkning äger samband med de under första stycket b) och

110 andra stycket föreslagna bestämmelserna och motiveras nedan under rubriken »Fråga om utsträckt möjlighet till anstånd med avsked efter uppnådd pensionsålder». Det sistnämnda villkoret medför en viss jämkning i förhållande till motsvarande stadgande i civila tjänstepensionsreglementet, vilket avfattats sålunda, att domare är skyldig att avgå, då han, efter att hava uppnått pensionsåldern, under sex månader varit oförmögen att tjänstgöra. Någon prövning av tjänstemannens arbetsförmåga har nämligen ansetts icke i detta fall böra företagas av den pensionsbeviljande myndigheten, utan denna torde lämpligen böra vara bunden av det faktiska förhållandet, att tjänstemannen åtnjutit tjänstledighet. De sakkunniga hava ej heller funnit giltig anledning föreligga att begränsa stadgandet till tjänstledighet för sjukdom. Vidare har stadgats, att skyldighet att avgå på grund av sjukdom m. m. ej må göras gällande mot domare, med mindre han under två på varandra följande år åtnjutit visst slag av tjänstledighet. Även på denna punkt innebär reglementsförslaget vissa reella jämkningar. Såväl enligt reglementsförslaget som enligt nu gällande bestämmelser kräves för sjukpensionering att oförmågan till tjänstgöring skall vara bestående för framtiden, och den särställning, domare i ifrågavarande hänseende böra intaga, har icke synts böra gå längre än vad som erfordras för att vinna en särskild garanti mot ett felslut vid prövningen. Med den angivna grunden för stadgandet har det ansetts mest förenligt, att hänvisning sker till ett sådant uppenbart faktum som att tjänstledighet åtnjutits. Med hänsyn till att gränsen mellan ledighet till följd av sjukdom och för svag hälsas vårdande är svävande och dessutom tjänstledighet av det senare slaget eller för enskild angelägenhet icke torde vägras i fall, där i och för sig sjukledighet kunnat erhållas, hava nämnda tjänstledighetsanledningar jämställts. Slutligen har längden av den stadgade tidsfristen ansetts böra nedsättas till två år. Fråga om utsträckt möjlighet till anstånd med avsked efter uppnådd pensionsålder. Såsom framgår av redogörelsen för gällande bestämmelser om avgångsskyldigheten, bereda de civila och militära tjänstepensionsreglementena möjlighet för Kungl. Maj:t eller vederbörande verksmyndighet att under viss förutsättning medgiva icke-domare anstånd med avsked efter pensionsålderns uppnående under en tid av högst två år, varjämte domarna lämnas en motsvarande anståndstid utan prövning av någon myndighet. Rörande utövningen av nämnda åt verksmyndigheter inrymda prövningsbefogenhet yttrade chefen för finansdepartementet i propositionen nr 222/1934 (sid. 113), att denna borde begagnas med stor varsamhet, då ett annat förfaringssätt skulle vara ägnat att äventyra syftet med eller förminska gagnet av de förordade sänkningarna i pensionsåldrarna. Vid prövning av frågor om tillstånd att kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder borde statsnyttan men icke hänsyn till tjänstemannens personliga intressen vara avgörande. De fall, där avgångsåldern icke sammanfölle med pensionsåldern, syntes vid en dylik tillämpning komma att bliva rena undantagsfall. I enlighet med nämnda uttalande, vilket av statsmakterna lämnades utan

Ill erinran, hava bestämmelserna om anstånd med avsked erhållit en restriktiv tillämpning. Sedermera har emellertid riksdagen i skrivelse den 23 april 1940, nr 158, dels uttalat sig för en vidgad tillämpning av anslåndsbestämmelserna i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förordats i skrivelsen, dels ock anhållit, att Kungl. Maj:t ville uppdraga åt 1938 års pensionssakkunniga att utreda frågan om en förlängning av gällande anståndstid samt för riksdagen framlägga förslag i ämnet. I cirkulär den 31 maj 1940 (nr 421) förklarade sig Kungl. Maj:t vilja för behörigt iakttagande, såvitt anginge bl. a. civila tjänstemän, fästa vederbörande myndigheters uppmärksamhet på vad riksdagen anfört. I cirkuläret framhölls, att det i det rådande tidsläget vore ett önskemål, att möjligheterna till utnyttjande av äldre anställningshavares arbetskraft tillvaratoges genom beviljande av anstånd med avsked, i den mån vederbörandes tjänsteduglighet och arbetsförmåga vore nöjaktigt ådagalagd samt särskilda omständigheter icke lade hinder i vägen. Härjämte uppdrog Kungl. Maj:t åt 1938 års pensionssakkunniga att verkställa utredning av frågan om en förlängning av anståndstiden. De sakkunniga få till en början erinra om vissa uttalanden i samband med ärendets riksdagsbehandling. Riksdagsskrivelsen var närmast föranledd av vissa motioner om utredning rörande höjd pensionsålder för statsanställda m. fl. (I: 75 och 113; II: 134 och 179). Vidare hade i två motioner, I: 121 och II: 178, hemställts om utredning angående praktiska åtgärder i syfte att tillgodogöra samhället de partiellt arbetsföras arbetskraft. Sedan första kammarens första tillfälliga utskott anhållit om de sakkunnigas utlåtande i anledning av den till utskottet remitterade motionen I: 121, avgåvo de sakkunniga den 27 februari 1940 yttrande över motionen, i vad densamma avsåg spörsmålet om de statliga befattningshavarnas avgångsålder. De sakkunniga erinrade därvid till en början om tillkomsten av nu gällande bestämmelser i ämnet och anförde därom samt beträffande den formella konstruktionen av bestämmelserna om statstjänstemännens avgångsskyldighet i huvudsak följande: Frågan om pensionsåldern för civila statstjänstemän var föremål för ingående prövning i samband med antagandet år 1934 av nu gällande civila tjänstepensionsreglemente. Statsmakternas beslut i ämnet innebar i första hand en utjämning av den starka differentiering av pensionsåldrarna för olika grupper av tjänstemän, som tidigare inom skilda delar av den civila statsförvaltningen rådde enligt 1907 års civila pensionslag samt 1920 års tjänstepensionslag för kommunikationsverken. Samtidigt företogs emellertid generellt en viss sänkning av den förutvarande pensionsåldersnivån. I tjänstepensionsreglementet infördes en huvudregel, enligt vilken pensionsåldern för civila tjänstemän i allmänhet utgör 60 år för tjänstemän i lönegraderna 1—12 och 65 år för övriga tjänstemän. Från denna huvudregel stadgades dock åtskilliga undantag. Av dessa undantag innebar flertalet fastställande av den högre pensionsåldern 63 år för vissa grupper med en pensions-

112 ålder enligt huvudregeln av 60 år. En del undantag gingo ut på sänkning av pensionsåldern till 63 år för befattningar, som eljest skulle varit förenade med pensionsåldern 65 år. För ett fåtal särskilda tjänstemannagrupper fastställdes slutligen liksom tidigare en pensionsålder av 55 år. Bestämmandet av pensionsåldern 65 år för tjänstemän i allmänhet i högre grader och mellangrader innebar en sänkning med två år av den högsta pensionsåldern, vilken år 1907 ökats från 65 till 67 år. Motiveringen för denna sänkning byggde uteslutande på synpunkter sammanhängande med statsförvaltningens effektivitet. Det framhölls bland annat, att 67 år måste anses såsom en alltför hög pensionsålder, särskilt när det gällde befattningshavare i chefsställning eller eljest med ledande och mera ansvarsfulla uppgifter, samt att i den utomstatliga verksamhet, där ordnad pensionering förekomme, en så hög pensionsålder som 67 år i regel icke vore gällande. •— Jämväl för sänkningen av pensionsåldern för lägre befattningar åberopades skäl, som hänförde sig till kravet på effektivitet i statsverksamheten, men beträffande dessa befattningar anfördes jämsides därmed även sociala skäl. I detta hänseende erinrades bland annat om den starka ökning av de arbetsföra åldrarna inom vårt lands befolkning, som ägt rum under de senaste årtiondena och som i samband med en förskjutning av åldersfördelningen vore att motse även under de närmaste tre decennierna. Dessa förhållanden hade gjort sig kännbara i form av en utbredd arbetslöshet bland de produktiva åldrarnas yngre årsgrupper. Det framhölls, att från åtskilliga håll förslag framställts till åtgärder ägnade att i den allmänna arbetsmarknaden främja en avkoppling av de högsta åldersgrupperna för att därigenom bereda ökade försörjningsmöjligheter för yngre arbetskraft. Beträffande konstruktionen av de ordinarie statstjänstemännens pensionsrätt och avgångsskyldighet må påpekas vissa med dessa tjänstemäns grundlagsenliga ställning sammanhängande förhållanden, vilka äro av betydelse för bedömande av här avsedda frågor. Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för ordinarie statstjänsteman vid pensionsålderns uppnående eller vid bestående invaliditet, sjukdom m. m., som inträffat dessförinnan. Någon rätt för tjänsteman att med pension avgå före den lagstadgade avgångsskyldighetens inträde föreligger icke. Bortsett från möjligheten att under vissa förutsättningar och efter Kungl. Maj:ts prövning i särskilda fall erhålla förtidspension tidigast fem år före pensionsålderns inträde existerar ej heller någon möjlighet för Kungl. Maj:t eller annan myndighet att medgiva en tjänsteman tillstånd till frivillig avgång utan förlust av rätten till pension. Å andra sidan finnas vissa möjligheter för tjänstemän att kvarstå i tjänst efter pensionsålderns inträde. De sakkunniga berörde härefter frågan o m ä n d r a d e bestämmelser rörand e t j ä n s t e m ä n n e n s p e n s i o n s å l d e r o c h f r a m h ö l l o d ä r v i d , a t t d e n n a f r å g a icke i n g i n g e i direktiven för de s a k k u n n i g a s a r b e t e s a m t att det vid de s a k k u n n i g a s t i l l k a l l a n d e icke t o r d e h a f ö r u t s a t t s , att n å g o n n y p r ö v n i n g a v d e n n a fråga v o r e p å k a l l a d m e d h ä n s y n till den k o r t a tid, s o m förflutit efter statsm a k t e r n a s s e n a s t e s t å n d p u n k t s t a g a n d e i frågan. E m e l l e r t i d s y n t e s s e d e r m e r a i n t r ä d d a eller för f r a m t i d e n s a n n o l i k a ä n d r i n g a r i vissa a v d e f ö r h å l l a n d e n , p å v i l k a s t a t s m a k t e r n a s s t å n d p u n k t s t a g a n d e g r u n d a t s , k u n n a m o t i v e r a en f ö r n y a d g r a n s k n i n g av s p ö r s m å l e t o m l ä m p l i g a v g å n g s t i d för t j ä n s t e m ä n n e n . I o c h för sig t a l a d e givetvis statsfinansiella s y n p u n k t e r för a t t ä l d r e t j ä n s t e m ä n s a r b e t s k r a f t , i d e n m å n så b e f u n n e s möjligt, tillvaratoges i ö k a d u t s t r ä c k n i n g , och det s y n t e s även antagligt, a t t p å b e f o l k n i n g s u t v e c k l i n g e n g r u n d a d e skäl n u m e r a icke i s a m m a grad som tidigare k u n d e åberopas m o t a n o r d n i n g a r i s å d a n t syfte.

113 Härefter gjorde de sakkunniga bland a n n a t följande

uttalande:

Med hänsyn till vad förut anförts angående den ordinarie statsanställningens karaktär och vad därmed äger samband bör det emellertid erinras, att vissa olägenheter möta, därest man söker vinna det angivna syftet genom en höjning av pensionsåldrarna. En dylik åtgärd skulle nämligen med den hävdvunna konstruktionen av pensionsrätt och avgångsskyldighet för ordinarie statstjänstemän medföra rätt till kvarstående i tjänst icke blott för fullt arbetsdugliga och användbara befattningshavare utan även för tjänstemän, vilkas avkoppling med hänsyn till bristande arbetsduglighet vore ett intresse ur statsnyttans synpunkt. Teoretiskt vore det visserligen tänkbart, att olägenheterna i detta avseende kunde i viss mån motvägas av skärpta bestämmelser om avgångsskyldighet, men erfarenheterna ha visat att i praktiken stora svårigheter möta att vinna tillräcklig rörelsefrihet och smidighet vid tvångspensionering av mindre arbetsdugliga tjänstemän. Med hänsyn härtill torde det särskilt beträffande tjänstemän i de högre lönegraderna kunna dragas i tvivelsmål, huruvida en generell återgång till den tidigare avgångsåldern kan ifrågakomma. En annan utväg för frågans lösning vore att, utan höjning av pensionsåldrarna, i vidgad omfattning tillämpa bestämmelserna om anstånd med avsked och på detta sätt genom ökat hänsynstagande till individuella variationer i tjänstedugligheten ernå större smidighet vid utnyttjandet av äldre tjänstemäns arbetskraft. E h u r u även sistnämnda utväg torde vara förenad med vissa olägenheter — bland annat med hänsyn till att den förutsätter ansökan frän tjänstemännens sida om kvarstående i tjänst efter uppnådd pensionsålder samt en av ett flertal skilda myndigheter verkställd prövning med hänsyn till förhållandena i individuella fall — skulle dock på denna väg sannolikt kunna vinnas beaktansvärda resultat utan åsidosättande av nödig hänsyn till statsverksamhetens effektivitet. En fördel med denna lösning vore, att den kunde åstadkommas utan vittgående ändringar i pensionsbestämmelserna, att den kunde anpassas efter behovet under växlande situationer och att den sålunda bland annat skulle — jämsides med andra åtgärder för personell krisberedskap — lämpa sig för användande i ett krisläge, där en hastigt inträdande men måhända övergående knapphet på arbetskraft kräver relativt snabba omläggningar i arbetsorganisationen. I a n s l u t n i n g till det a n f ö r d a u t t a l a d e de s a k k u n n i g a s o m s i n m e n i n g , a t t s p ö r s m å l e t o m ett u t n y t t j a n d e i ö k a d o m f a t t n i n g a v ä l d r e s t a t s t j ä n s t e m ä n s a r b e t s k r a f t s a m t o m l ä m p l i g a u t v ä g a r h ä r f ö r s y n t e s v a r a f ö r t j ä n t a v övervägande. D e i r i k s d a g e n s f ö r e n ä m n d a skrivelse g j o r d a u t t a l a n d e n a — v i l k a g r u n d a d e sig p å förslag a v b a n k o u t s k o t t e t i u t l å t a n d e n r 19 — v o r o a v i h u v u d sak följande innebörd: Då de nuvarande pensionsåldrarna för de statsanställda fastställdes å r 1934, skedde detta efter en ingående omprövning av Kungl. Maj:ts förslag från bankoutskottets och riksdagens sida. Huruvida det då fattade beslutet på lång sikt var det ur alla synpunkter bästa, är enligt riksdagens förmenande ännu för tidigt att avgöra. I varje fall lärer man näppeligen med stöd av erfarenheterna rörande befolkningsutvecklingen under de senare åren kunna med fog göra gällande, att beslutet byggde på ett tillfälligt konjunkturförhållande och därför utgick från felaktiga förutsättningar. I själva verket befinna vi oss alltjämt i samma utvecklingsskede av befolkningsfördelningen, som utgjorde bakgrunden till de överväganden, vilka år 1934 i väsentlig mån föranledde sänkningen av pensionsåldern, särskilt för de lägre befattningarna. Enligt riksdagens mening bör man icke draga alltför vittgående slutsatser av det nuvarande läget, vilket i hög grad präglas av extraordinära för8—417092

114 hållanden. Redan med hänsyn till ovissheten, h u r arbetsmarknaden kan komma att gestalta sig under mera normala förhållanden, måste riksdagen ställa sig betänksam till den i motionerna framförda tanken pä en generell höjning av pensionsåldern för de statsanställda. I detta sammanhang mä emellertid erinras, att 1934 års beslut om sänkning av pensionsåldrarna motiverades icke blott av sociala hänsyn utan även av kravet pä ökad effektivitet i statsförvaltningen. Vad härutinnan uttalades har under de gångna åren ingalunda förlorat sin giltighet utan förtjänar alltjämt beaktande. Enligt riksdagens mening bör frågan om en höjning av pensionsåldrarna icke upptagas till övervägande, förrän en längre tids erfarenhet vunnits rörande verkningarna i olika avseenden av 1934 års reform. Den ståndpunkt, riksdagen sålunda intager till frågan om en generell höjning av pensionsåldrarna, bör emellertid icke föranleda, att det väckta spörsmålet om ett utnyttjande i ökad omfattning av äldre statstjänstemäns arbetskraft undanskjutes. I anslutning till vad 1938 ärs pensionssakkunniga yttrat anser riksdagen en lämplig lösning härvidlag vara, att tjänstedugliga befattningshavare medgivas kvarstå i tjänst efter pensionsålderns inträde. Härigenom möjliggöres en smidig anpassning efter det förändrade tidsläget utan att statsmakterna fördenskull behöva binda sig för en höjning av pensionsåldrarna, som måhända framdeles kan komma att visa sig förhastad. Såsom pensionssakkunniga framhållit, har enligt särskilda direktiv till myndigheterna möjligheten att medgiva anstånd med avsked hittills begagnats med stor varsamhet, ehuru undantag från denna regel i vissa fall — t. ex. i fråga om i statens tjänst anställd sjuksköterskepersonal — befunnits påkallade. Möjligheten att bevilja anstånd med avsked synes kunna utnyttjas såsom en provisorisk åtgärd för att under nuvarande läge tillförsäkra staten erforderlig arbetskraft och samtidigt nedbringa statsutgifterna. Härvid böra emellertid statsnyttans synpunkter vara avgörande och sålunda anstånd medgivas endast i den mån vederbörande prövas kunna effektivt fullgöra sina arbetsuppgifter. Möjligheten att medgiva anstånd med avsked ur tjänst är begränsad till högst två år. Denna anståndstid torde i vissa fall särskilt för personal med läg pensionsålder kunna visa sig vara väl knapp. En förlängning av nämnda tid till förslagsvis tre år synes riksdagen fördenskull böra övervägas. Härför erfordras emellertid vissa ändringar i pensionsförfattningarna. Riksdagen anser det vara lämpligt, att här berörda spörsmål tages under omprövning i samband med den revision av gällande lagstiftning om statstjänstemännens pensionsförhållanden som 1938 års pensionssakkunniga hava att verkställa. I a n l e d n i n g a v u p p d r a g e t h a v a d e s a k k u n n i g a a n m o d a t ett a n t a l ä m b e t s m y n d i g h e t e r a t t avgiva yttranden till de sakkunniga o c h d ä r v i d giva d e sakk u n n i g a del a v sina s y n p u n k t e r p å f r å g a n o m en f ö r l ä n g n i n g av g ä l l a n d e a n s t å n d s t i d för a v s k e d u r tjänst vid u p p n å d d p e n s i o n s å l d e r . Y t t r a n d e n h a v a avgivits a v f å n g v å r d s s t y r e l s e n , c h e f e r n a för f ö r s v a r s s t a b e n , a r m é n , m a r i n e n och flygvapnet — den sistnämnde gemensamt m e d flygförvaltningen — a r m é - o c h m a r i n f ö r v a l t n i n g a r n a , socialstyrelsen, r i k s f ö r s ä k r i n g s a n s t a l t e n , pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöh u s , Göteborgs o c h B o h u s , Ö r e b r o , V ä s t e r b o t t e n s o c h N o r r b o t t e n s l ä n , statsk o n t o r e t , statistiska c e n t r a l b y r å n , g e n e r a l t u l l s t y r e l s e n , s k o l ö v e r s t y r e l s e n , k o m m e r s k o l l e g i u m och lotsstyrelsen s a m t a v s t y r e l s e r n a för s a m t l i g a affärsd r i v a n d e v e r k . V i d a r e h a v a följande p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n e r i n k o m m i t m e d y t t r a n d e n , n ä m l i g e n s t a t s t j ä n a r k a r t e l l e n , Sveriges s t a t s t j ä n s t e m a n n a n ä m n d , t r a f i k t j ä n s t e m ä n n e n s r i k s f ö r b u n d o c h s v e n s k a u n d e r o f f i c e r s f ö r b u n d e t . D å det

115 ansetts önskvärt att vid frågans behandling beakta förhållandena jämväl för kommunalt anställda lärares vidkommande, har skolöverstyrelsen på anmodan yttrat sig även härom. Vissa myndigheter hava u t a n f ö r b e h å l l t i l l s t y r k t en förlängning av gällande anståndstid, i samtliga fall med ett år. Detta är förhållandet beträffande pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms och Västerbottens län samt statistiska centralbyrån. Beträffande innehållet i nämnda myndigheters yttranden må i övrigt nämnas följande: Länsstyrelsen i Stockholms län betonar angelägenheten av att myndigheternas rörelsefrihet i detta hänseende ej begränsas alltför mycket, och statistiska centralbyrån framhåller, att genom anståndstidens förlängning möjlighet skulle ernås att i någon mån utjämna olikheten i pensionsålder mellan å ena sidan kansliskrivare (63 år) och å andra sidan kansli-, kontors- och skrivbiträden. I övrigt har något motiv för en utsträckning icke uttryckligen angivits utan endast förklarats, att sådan ej syntes betänklig. Beträffande anständsinstitutets tillämpning har allmänt framhållits, att avgörandet icke bör ske med hänsyn till tjänstemännens intressen utan till statsnyttan. Vissa av myndigheterna hava uttryckligen förklarat, att anstånd bör medgivas endast där tvekan ej rader om att tjänstemannen skall kunna pä ett fullt effektivt sätt fullgöra sina arbetsuppgifter. Medicinalstyrelsen har framhållit, att hänsyn bör tagas till förhållandena på arbetsmarknaden, och statistiska centralbyrån har anfört, att äldre tjänstemän ej böra medgivas anstånd, därest krisindragningar av yngre personal skulle bliva behövliga. För att garantera att de såsom riktiga ansedda synpunkterna bliva företrädda föreslås dels av medicinalstyrelsen, att anstånd ej må meddelas med mindre vederbörande tjänsteman med läkarintyg styrker sitt hälsotillstånd, dels av medicinalstyrelsen och länsstyrelsen i Västerbottens län, att anståndsmedgivande må gälla allenast tills vidare, dels ock av medicinalstyrelsen, att anstånd skall få medgivas för högst ett år i sänder. Vidare har länsstyrelsen i Stockholms län yttrat, att, därest med tillämpning av dessa synpunkter anstånd komme att beviljas i någon större utsträckning, man finge vara betänkt pä att skapa garantier för enhetlighet vid prövningen. E n annan grupp av myndigheter har likaledes t i l l s t y r k t f ö r l ä n g n i n g av anståndstiden men m e d m e r e l l e r m i n d r e v i t t g å e n d e b e g r ä n s n i n g a r . Än avse dessa vissa bestämda tjänster, än tjänster i vissa lönegrader och än tjänster med viss pensionsålder. Armé förvaltningen har tillstyrkt en förlängning av anståndstiden för civil personal och arbetare med högst 60 års pensionsålder, marinförvaltningen för civil personal och arbetare, skolöverstyrelsen för befattningshavare hos överstyrelsen i lönegraderna 1—12 samt vaktmästarpersonal, kommerskollegium för andra befattningshavare än fartygsinspektörer och lärare vid navigationsskolorna samt lotsstyrelsen för annan personal än lots- och fyrpersonal. I de fall, där förlnägning tillstyrkts, har i allmänhet tiden för denna ansetts böra fastställas till högst ett år; kommerskollegum har emellertid förordat förlängning med två år och därvid uttryckligen angivit, att detta borde gälla oavsett om pensionsåldern vore fastställd till 60, 63 eller 65 år. Även här berörda myndigheter hava framhållit, att statsnyttan bör vara helt avgörande för frågan, om anstånd överhuvud taget bör beviljas.

116 Riksförsäkringsanstalten och vattenfallsstyrelsen hava t i l l s t y r k t e n t e m p o r ä r f ö r l ä n g n i n g av anståndstiden med ett år men i övrigt uttalat sig i avstyrkande riktning. Den förra myndigheten har därutöver ansett anstånd även under angivna förutsättning böra i huvudsak medgivas endast befattningshavare i lönegraderna 1—12. Vattenfallsstyrelsen har anfört, att anståndsförfarande lätt kunde verka hindrande på nyrekrytering och utbildning av yngre personal och att anstånd därför borde medgivas endast då det antingen mötte stora svårigheter att åstadkomma erforderlig nyrekrytering eller förelåge personalbrist eller då det vore av vikt för verket att bibehålla viss befattningshavare exempelvis för avslutande av ett påbörjat arbete eller i avbidan på att lämplig efterträdare funnes att tillgå. Från denna utgångspunkt har vattenfallsstyrelsen ansett en anståndstid av två år vara fullt tillräcklig under normala förhållanden men å andra sidan funnit sig kunna förorda en utsträckning till tre år under exceptionella förhållanden. För anstånd med avsked borde under alla omständiheter krävas att tjänstemannen under hela anståndstiden förmådde såväl kvalitativt som kvantitativt fylla samma uppgifter som före uppnåendet av pensionsåldern. Socialstyrelsen, som i princip avstyrkt utökning av anståndstiden såsom olämplig u r såväl effektivitets- som befordningssypunkt, har dock förklarat sig icke vilja motsätta sig en förlängning av tiden med ett år. övriga myndigheter hava h e l t a v s t y r k t förslaget om förlängning av anståndstiden. Uttalanden av denna innebörd hava sålunda gjorts av fångvårdsstyrelsen, cheferna för försvarsstaben, armén, marinen och flygvapnet, flygförvaltningen, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län, Malmöhus och Örebro län, statskontoret, generaltullstyrelsen, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen och domänstyrelsen. Åt samma mening hava även de hörda personalorganisationerna givit uttryck. Rörande de synpunkter, som av h ä r avsedda myndigheter samt personalorganisationerna anlagts på spörsmålet, må följande nämnas: Järnvägsstyrelsen har meddelat, att redan nu föreliggande möjlighet att genom anstånd med avsked åstadkomma erforderlig arbetskraft visat sig fullt tillfredsställande även under sådana trafikpåfrestningar, som statens järnvägar fått vidkännas genom de av nu pågående krig föranledda utomordentliga förhållandena. Berörda möjlighet hade för övrigt icke behövt begagnas i full utsträckning. Någon ytterligare utsträckning därav kunde förty icke anses behövlig för statens järnvägars vidkommande. Huruvida en dylik åtgärd härvidlag ens vore önskvärd finge också anses tvivelaktigt. På grund av den efter förra världskriget inträdda depressionen och därav föranlett inställande av all rekrytering under en lång följd av år hade verket nämligen icke tillförts några yngre arbetskrafter. I stället hade den anställda personalens genomsnittliga ålder stigit i oroväckande grad. Den nyrekrytering av personal som tagit sin början först år 1935 och alltjämt påginge, hade i viss mån bidragit till en sänkning av förenämnda genomsnittliga ålder. Härtill hade även bidragit den allmänna sänkningen av pensionsåldrarna år 1934. Ett mera allmänt kvarhållande i tjänst av dem, som uppnått pensionsåldern, och en utvidgning av anståndstiden från två till tre år skulle icke endast menligt inverka på tillskottet av yngre arbetskraft utan även komma att i icke önskad riktning påverka den genomsnittliga åldern hos personalen. Även vissa andra nackdelar vore förknippade med en förlängning av

117 tjänstetiden. Sålunda komme personalkostnaderna att öka, beroende på att den äldre personalen ätnjöte högre lön och större förmåner än den nyrekryterade personalen. Den arbetseffekt, som tillfördes verket av den allra äldsta personalen, finge ofta betecknas som något mindre än den, som kunde uttagas av den yngre eller medelgamla personalen. Den normala nyrekryteringen av personal förrycktes och ojämnheter uppstode. Dispositionsmöjligheten, t. ex. i fråga om förflyttning från en ort till en annan eller från ett tjänsteområde till ett annat, syntes i allmänhet vara mera begränsad, dä det gällde den äldsta personalen. Befordringsmöjligheterna komme att mer eller mindre förskjutas. Härav alstrat missnöje hos dem, som finge stä efter, vore en faktor, som icke helt borde lämnas ur räkningen. Övriga här avsedda myndigheter hava givit uttryck ät liknande synpunkter. Än har behov icke ansetts föreligga av en utsträckning av anständstiden, än har förklarats, att författningsändring icke borde företagas innan erfarenhet vunnits genom en friare tillämpning av gällande anständsbestämmelser. Där myndigheten ingått närmare pä sakskälen, har i allmänhet hänvisats till behövligheten av en fullt effektiv tjänstutövning. Vidare hava vissa myndigheter gjort gällande, att någon särskilt stor besparing i statsutgifterna icke skulle uppstå genom att tjänstemän finge kvarstå längre i tjänst, bland annat enär sjukdomsfrekvensen vore större bland äldre än yngre befattningshavare. Beträffande de sociala skäl, som kunde tala för en förlängning av anståndstiden, har anförts att förhållandena på arbetsmarknaden snabbt kunde växla och leda till överskott av arbetskraft. Återigen andra myndigheter liksom samtliga personalorganisationer hava riktat uppmärksamheten på att en friare tillämpning av nuvarande anståndsbestämmelser och än mer en förlängning av tiden för anstånd skulle kunna medföra oregelbundenheter i befordringsgången. Vissa av myndigheterna, bland dem fångvårdsstyrelsen, hava förklarat att enligt deras mening tillfällig äteranställning erbjöde en lämpligare form än anstånd med avsked att tillgodogöra staten äldre tjänstemäns arbetsförmåga. Vissa av d e m y n d i g h e t e r och p e r s o n a l s a m m a n s l u t n i n g a r , s o m s å l u n d a helt eller delvis a v s t y r k t f ö r l ä n g n i n g av g ä l l a n d e a n s t å n d s t i d , h a v a u t t a l a t sig a n g å e n d e det sätt, p å vilket d e n n u förefintliga a n s t å n d s m ö j l i g h e t e n enligt deras mening bör begagnas: Sveriges statstjänstemannanämnd, tjänstemännens centralorganisation och trafiktjänstemännens riksförbund vilja skärpa kravet på full tjänstduglighet därhän att anstånd med avsked bör beviljas endast om tjänstemannen undantagsvis är i besittning av sådan mera ovanlig vitalitet, att hans kvarstående är fullt förenligt med verklig statsnytta. Både chefen för marinen och nämnda personalorganisationer vilja som ytterligare villkor kräva, att kvalificerad ersättare ej finnes att tillgå. Lotsstyrelsen förordar helt allmänt en strängt restriktiv prövning i fråga om lotsoch fyrpersonal, och chefen för flygvapnet och flygförvaltningen anse, att bestämmelserna om anstånd ej alls böra gälla sådan militär och civilmilitär personal tillhörande flygvapnet, som nu är skyldig att ingå i reserven. Såsom garanti mot missbruk föreslå chefen för försvarsstaben samt chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, att förslag om anstånd ej må väckas av enskild tjänsteman utan allenast av vederbörande myndighet; chefen för flygvapnet och flygförvaltningen föreslå att medgivande bör gälla tills vidare under viss tidrymd, och statskontoret påyrkar föreskrift om att anstånd må beviljas för högst ett år i sänder. Statskontoret har vidare — för det fall att anståndstiden mot ämbetsverkets avstyrkan förlänges med ett år — ansett, att frågan om kvarstående mer än tvä år bör i varje fall underställas Kungl. Maj:t. 1938 års pensionssakkunniga. Av d e n l ä m n a d e r e d o g ö r e l s e n för i n n e h å l l e t i d e till p e n s i o n s s a k k u n n i g a a v g i v n a y t t r a n d e n a f r a m g å r , h u r u s o m m y n d i g -

118 heterna från den gemensamma utgångspunkten om statsnyttans avgörande betydelse intagit tämligen vitt skilda ståndpunkter till frågan om en revision av gällande bestämmelser om anstånd med avsked. Till en del torde detta förklaras av att behovet av anståndsmöjlighet ter sig olika för olika förvaltningsområden. De sakkunniga hava emellertid icke kunnat helt värja sig för uppfattningen att olikheten i ställningstagande i åtskilliga fäll beror på en delvis ensidig tolkning av »statsnyttans» innebörd i förevarande hänseende med därav följande olikhet i uppfattning om det sätt, på vilket en utsträckt möjlighet att medgiva anstånd borde begagnas. Det torde vara klart, att man i allmänhet, när det gäller att avgöra vad som påkallas av eller är förenligt med »statsnyttan», har att företaga en avvägning mellan ett flertal olika, delvis heterogena synpunkter. En av dessa är synpukten på ett fullt effektivt handhavande av statsfunktionerna, andra äro av statsfinansiell eller organisatorisk art eller sammanhänga med förhållanden på den allmänna arbetsmarknaden o. s. v. Även om i en given situation en eller annan av dessa synpunkter med viss styrka talar för åtgärd i den ena eller andra riktningen, bör denna icke utan vidare identifieras med statsnyttan utan avseende fästas jämväl vid det resultat, vartill övriga synpunkter leda. Vad först gäller effektivitetssynpunkten torde denna likväl såtillvida böra tillerkännas avgörande betydelse, att anstånd med avsked icke bör medgivas en tjänsteman, vilken ej är i besittning av förmåga till fortsatt effektiv tjänstutövning. I viss anslutning till vad i några av de avgivna yttrandena förutsatts, torde för kvarstående i tjänst böra krävas att tjänstemannen förmår såväl kvalitativt som kvantitativt fylla de med tjänsten förenade uppgifterna på ett fullt tillfredsställande sätt. De sakkunniga hava funnit en sådan precisering väl svara mot det i militära tjänstepensionsreglementets anståndsbestämmelse använda uttrycket att tjänstemannen skall vara fullt tjänstduglig, vilket synes mera adekvat än civila tjänstepensionsreglementets krav på att tjänstemannen skall kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna. Där skäl tala för att staten tillgodogör sig en sådan tjänstemans arbetskraft, vilken är endast partiellt arbetsför i den vid pensionsåldern innehavda tjänsten, bör detta enligt de sakkunnigas mening helst icke ske genom anstånd med avsked utan genom tillfällig återanställning av redan avgången personal. Å andra sidan finna de sakkunniga det från personalhåll framställda önskemålet att i princip allenast den, som besitter mera ovanlig vitalitet, skulle få medgivas anstånd gå alltför långt. Beträffande övriga tillämpliga synpunkter må allenast framhållas följande. I likhet med vissa myndigheter, som avstyrkt förlängning av gällande anståndstid, anse de sakkunniga att viss hänsyn vid ifrågavarande spörsmåls bedömande bör fästas vid de rubbningar i den normala befordringsgången, vilka skulle uppkomma därest anstånd med avsked medgåves i större utsträckning. Med avseende å förhållandet vid försvarsväsendet skulle ett dylikt förfarande därjämte komma att medföra en minskning av antalet beställningshavare i reserven. Slutligen kan det i tider av större allmän arbetslöshet näppeligen vara förenligt med statsnyttan att tillämpa för hög av-

119 gångsålder för befattningshavare i statens tjänst. Å andra sidan bör emellertid icke förglömmas, att det under vissa omständigheter kan inom ett eller annat förvaltningsområde möta svårighet att åstadkomma erforderlig nyrekrytering eller föreligga brist på utbildad personal. Såväl med hänsyn till dylika förhållanden som där brist på arbetskraft föreligger på den allmänna arbetsmarknaden kan det, såsom i riksdagsskrivelsen framhållits, vara önskvärt att möjligheten att bevilja anstånd med avsked efter pensionsåldern utnyttjas såsom en åtgärd för att tillförsäkra staten arbetskraft. Slutligen kan det, även utan att dylika exceptionella förhållanden föreligga, vara lämpligt att genom en icke alltför begränsad möjlighet till anståndsbeviljande bereda tillfälle till bibehållande i tjänst av en tjänsteman för utnyttjande av hans speciella förutsättningar vid avslutande av ett påbörjat arbete eller dylikt. Med utgångspunkt från att berörda avvägning mellan olika synpunkter kan komma att utfalla tämligen olika alltefter de rådande förhållandena hava de sakkunniga kommit till uppfattningen, att tidsgränsen för beviljande inom pensionsreglementets ram av anstånd med avsked ej bör dragas alltför snävt. De sakkunniga vilja därför i syfte att skapa tillräcklig rörelsefrihet tillstyrka, att gällande anståndstid — på sätt ifrågasatts i riksdagsskrivelsen — utsträckes till tre år. Såväl med hänsyn till den förordade utsträckningen av anståndstiden som för att tillmötesgå av myndigheter och personalorganisationer uttalade önskemål hava de sakkunniga vidare ansett sig böra föreslå en viss reglering i författningen av anståndsbefogenhetens utövning. Även om det svårligen låter sig göra att finna någon allmängiltig formel, varigenom de materiella förutsättningarna för anståndsmedgivande kunde fixeras, bör enligt de sakkunnigas mening av pensionsförfattningen framgå, att under normala förhållanden anstånd med avsked bör beviljas endast undantagsvis och att anståndet i dylika fall i allmänhet bör vara starkt tidsbegränsat. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga under första stycket b) av detta moment föreslagit en bestämmelse om anstånd med avsked för icke-domare, enligt vilken vederbörande avskedsbeviljande myndighet må, »då synnerliga skäl därtill äro», medgiva sådan tjänsteman anstånd med avsked efter uppnådd pensionsålder, så länge han är fullt tjänstduglig, dock icke längre tid än ett år. Därest »särskilda omständigheter påkalla» bibehållande i tjänst längre tid — härvid avses framför allt rekryteringssvårigheter i allmänhet eller med avseende å den ifrågavarande tjänsten, föreliggande förhållanden på den allmänna arbetsmarknaden med därav föranlett behov av att i största möjliga utsträckning utnyttja även fullgod äldre arbetskraft o. s. v. — föreslås genom bestämmelsen i andra stycket, att Kungl. Maj :t skall äga medgiva kvarstående i tjänst högst tre år efter pensionsålderns uppnående. De sakkunnigas förslag innebär sålunda å ena sidan en begränsning från två till ett år av den anståndsmöjlighet, som enligt de nuvarande bestämmelserna tillkommer de under Kungl. Maj:t lydande avskedsbeviljande myndigheterna — utan att ändring därvid sker beträffande de hittills i all-

120 mänhet i praxis uppehållna förutsättningarna att anståndsmedgivande bör ifrågakomma endast i undantagsfall och då vederbörande tjänsteman är fullt tjänstduglig — samt å andra sidan en till tre år efter pensionsålderns uppnående utsträckt möjlighet att medgiva anstånd, där särskilda förhållanden tala härför. I sistnämnda fall skall dock prövningen av anståndsfrågan ankomma på Kungl. Maj:t, vilket betingas icke blott av önskvärdheten av större likformighet i tillämpningen utan jämväl av behovet att i dylika fall beakta även förhållanden, som ej direkt hava avseende å särskilda befattningar eller verk utan hänföra sig till läget å den allmänna arbetsmarknaden m. m. Att nu gällande anståndsbestämmelser icke gälla för domare, vilka i stället äga själva bevilja sig anstånd, grundar sig, såsom förut anmärkts, på att det ansetts olämpligt att tillägga administrativ myndighet befogenhet att pröva graden av dylik tjänstemans förmåga till effektiv tjänstutövning. Detta skäl torde alltjämt böra beaktas. Det synes dock icke ingiva betänklighet att Kungl. Maj:t äger i händelse av personalbrist medgiva domare lika väl som annan tjänsteman tillstånd att kvarstå i tjänst under längre tid än den, som eljest bort ifrågakomma. Å andra sidan kan det ej anses rimligt att, där förhållandena på arbetsmarknaden i allmänhet och på juristbanan särskilt äro sådana, att en avkoppling av äldre arbetskraft i och för sig framstår såsom önskvärd, domarna i motsats till andra tjänstemän skulle äga befogenhet att själva — eventuellt utan beaktande av dylika omständigheter — bevilja sig anstånd med avsked längre än som genom myndigheternas beslut skulle kunna ifrågakomma för tjänstemän i allmänhet. Det må framhållas, att här berörda synpunkter — liksom också de synpunkter, som hänföra sig till effektiviteten i tjänstutövningen — komma att erhålla ökad betydelse, om, såsom torde kunna förutsättas, även häradshövdingarna bliva inordnade under civila avlöningsreglementet och därmed även underkastade allmänna tjänstepensionsreglementet. De sakkunniga hava med hänsyn till vad här antytts funnit sig böra föreslå, å ena sidan att avgångsskyldighet på grund av uppnådd pensionsålder icke må göras gällande mot domare — bortsett från fall, där tjänstemannen viss tid varit oförmögen att sköta sin tjänst — innan ett år förflutit från pensionsålderns uppnående, och å andra sidan att Kungl. Maj :t må, då särskilda omständigheter sådant påkalla, medgiva dylik tjänsteman kvarstående i tjänst längre tid, dock icke i något fall längre än sammanlagt tre år efter uppnådd pensionsålder. Vid genomförandet av här föreslagna bestämmelser förutsätta de sakkunniga, att domare, som vid bestämmelsernas ikraftträdande uppnått 66 men ej 67 års ålder, bevaras vid den enligt nu gällande bestämmelser förefintliga rätten att kvarstå i tjänst intill sistnämnda levnadsålder. I fråga om domare, som vid ikraftträdandet uppnått en levnadsålder obetydligt understigande 66 år, torde vidare billighetsskäl böra föranleda till att icke alltför sträng måttstock anlägges vid prövningen. Särskild övergångsbestämmelse i ämnet har emellertid ansetts obehövlig med hänsyn till den fria prövningsrätt, som enligt förslaget skall tillkomma Kungl. Maj:t. I övrigt må framhållas, att vid

121 bestämmelsernas ikraftträdande meddelat tillstånd att kvarstå i tjänst icke bör anses försatt ur kraft enbart genom tillkomsten av ändrade bestämmelser i ämnet. Det torde slutligen böra påpekas, att de tidsfrister, inom vilka enligt vad nyss föreslagits anstånd med avsked må beviljas, böra räknas från den enligt bestämmelserna i 9 § gällande tidpunkten för pensionsålderns inträde och ej från dagen för uppnåendet av den levnadsålder, till vilken pensionsåldern knutits. 3 mom. I första stycket av detta moment har intagits ett stadgande om tvångspensionering av samma innebörd som det, vilket meddelats i 12 § 4 mom. civila tjänstepensionsreglementet och 11 § 3 mom. militära tjänstepensionsreglementet. De i nu gällande bestämmelser om tvångspensionering meddelade procedurföreskrifterna hava, i den mån de ansetts alltjämt böra inflyta i själva pensionsförfattningen, upptagits under reglementsförslagets 11 §. I berättelsen över sin verksamhet år 1936 hava riksdagens revisorer meddelat, att till deras kännedom kommit fall, i vilka en befattningshavare, som gjort sig skyldig till förbrytelse i tjänsten men av domstol förklarats fri från ansvar på grund av otillräknelighet, fått återinträda i tjänst sedan h a n med läkarintyg styrkt sig vara frisk och tjänstduglig. Revisorerna, som funne det vara betänkligt att återinträde i dylikt fall ej kunde vägras, anförde i ämnet i huvudsak följande: I ett mål angående en för förskingring av omhänderhavda medel häktad fjärdingsman hade — sedan medicinalstyrelsen i ett till domstolen avgivet utlåtande funnit den häktade vid de åtalade gärningarnas begående hava befunnit sig i sådant sjukligt sinnestillstånd, som avsåges i 5 kap. 5 § strafflagen, samt vara i behov av vård å sinnessjukhus — domstolen i sitt utslag funnit utrett, att han gjort sig skyldig till sådant brottsligt förfarande, som avsåges i 25 kap. 11 § jämförd med 4 kap. 3 § strafflagen, men med stöd av medicinalstyrelsens utlåtande förklarat honom fri från ansvar. Fjärdingsmannen hade därpå en tid vistats på sinnessjukavdelningen vid ett straffängelse men definitivt utskrivits därifrån. Han hade efter ytterligare ungefär ett halvår — mot företeende av läkarintyg, att han befunnits sakna symtom på organisk sjukdom eller sjukdom eller lyte, som skulle göra honom oförmögen att sköta sin tjänst — fått återinträda i tjänstgöring. Revisorerna ansåge det vara ur såväl det allmännas som de enskilda medborgarnas synpunkt principiellt felaktigt, att en person, som gjort sig skyldig till förskingring i tjänsten men pä grund av otillräknelighet utav domstol förklarats fri frän ansvar, skulle få återinträda i tjänst. Revisorerna ansäge det ofrånkomligt, att lagbestämmelser — därest nya sädana skulle erfordras — snarast möjligt komme till stånd, som möjliggjorde för myndighet att förhindra en befattningshavare att återinträda i tjänst, dä befattningshavaren gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, för vilket han, därest han icke straffriförklarats, skulle kunna dömas till avsättning. I en sedermera inom socialdepartementet upprättad promemoria i ärendet har framhållits, att jämväl andra fall förekommit, då återinträde i tjänst medgivits för brott tilltalad befattningshavare, som avstängts från tjänstgöring och blivit straffriförklarad på grund av otillräknelighet men sedermera kunnat förete läkarintyg av innehåll, att han vore frisk och tjänstdug-

122 lig. I promemorian har ifrågasatts, huruvida icke i här avsedda fall lämpligen borde, innan tillstånd lämnades till återinträde i tjänst, inhämtas yttrande i ärendet av medicinalstyrelsen. I ett den 11 januari 1941 avgivet yttrande i anledning av vad i promemorian anförts har medicinalstyrelsen förklarat sig anse den i promemorian åsyftade åtgärden bereda en viss garanti mot misstag i fråga om förutsättningen för straffriförklarads återinsättande i tjänst att han återvunnit sin tjänstduglighet. Emellertid vore det — särskilt i sådana fall i vilka befattningshavaren, om han ej straffriförklarats, skulle kunnat dömas till avsättning — ur allmänna synpunkter högst olämpligt att återinträde icke kunde vägras om tjänstemannen återvunnit full hälsa, och möjlighet till förhindrande av sådant återinträde borde därför finnas. Härvid borde emellertid tillses, att befattningshavaren icke oförskyllt bleve lidande; han kunde ju hava begått sitt brott under en tillfällig, utan egen skuld iråkad sinnessjukdom, och i vissa fall skulle fara för recidiv kunna anses utesluten. En tillfredsställande ordning syntes kunna vinnas genom att införa skyldighet för befattningshavare i det allmännas tjänst att, i den händelse förhållanden av här berört slag inträffade, antingen låta förflytta sig till annan befattning eller ock underkasta sig förtidspensionering. 1938 års pensionssakkunniga — som vilja erinra om att de nya avlöningsförfattningarna innehålla generellt avfattade och sålunda även i här avsedda fall tillämpliga stadganden om skyldighet för ordinarie, medelst fullmakt eller konstitutorial tillsatta tjänstemän att underkasta sig förflyttning till annan tjänst — hava i likhet med medicinalstyrelsen ansett starka skäl föreligga för att möjlighet beredes till tvångspensionering av tjänsteman, som genom lagakraftagande dom befunnits förvunnen till förfarande i tjänsten, vara avsättning kunnat följa, men som jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen förklarats fri från ansvar. I enlighet härmed har i andra stycket av förevarande moment, införts en bestämmelse, vilken i här avsett fall möjliggör tvångspensionering efter prövning av Kungl. Maj:t utan att tjänstemannen är urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden och utan att han uppnått en viss lägsta levnadsålder. Bestämmelsen har gjorts tillämplig jämväl med avseende å förordnandetjänstemän. Beträffande storleken av den pension, som vid dylik tvångspensionering skall utgå, föreslås samma bestämmelser i allmänhet skola gälla som vid avgång på grund av sjukdom. Endast för tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för begränsad anställningstid, förordas härutinnan en avvikelse på sätt framgår av 25 § (28 §). 4 mom. Beträffande icke-ordinarie befattningshavares avgång stadgas i 29 § andra stycket civila tjänstepensionsreglementet och 31 § 2 mom. militära tjänstepensionsreglementet, att dylik befattningshavare icke i något fall må bibehållas i tjänst längre tid än två år utöver pensionsåldern. Nämnda stadgande har återgivits under a) i detta moment med den jämkning i avfattningen, som föranledes av den i det föregående förordade omläggningen i förfarandet beträffande anstånd med avsked för ordinarie tjänsteman.

123 Vidare hava de sakkunniga ansett lämpligt att i reglementet meddelas bestämmelser, enligt vilka icke-ordinarie tjänsteman, som på grund av invaliditet eller sjukdom jämte vad därmed likställes blivit för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, ej vidare må bibehållas i denna. Med de härom under b) och c) upptagna bestämmelserna har icke avsetts att införa något mera rigoröst förfarande i fråga om icke-ordinarie tjänstemans avskedande ä n det, som för närvarande i allmänhet tillämpas. 9 §. Pensionsålder. I denna paragraf hava bestämmelser meddelats angående pensionsålder. Paragrafen är sålunda uppställd, att i 1 mom. bestämmes den befattning, vara avseende skall fästas i förevarande hänseende, i 2 och 3 mom. angivas de levnadsåldrar, som för olika befattningar skola gälla såsom pensionsålder, och i 4 mom. preciseras tidpunkten för pensionsålderns inträde. 1 mom. Enligt gällande pensionsreglementen har begreppet pensionsålder avseende å dels ordinarie fullmaktstjänstemän, dels ock samtliga icke-ordinarie befattningshavare. För ordinarie förordnandetjänstemän har begreppet ingen tillämplighet. Såsom framgår av första stycket av detta moment, föreslås ej annan ändring härutinnan än att jämväl de icke-ordinarie befattningarna såsom chef för bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen undantagits, vilket sammanhänger med att nämnda båda befattningshavare enligt reglementsförslaget jämställts i pensionshänseende med ordinarie förordnandetjänstemän. Såsom huvudregel bör uppenbarligen gälla, att pensionsåldern för envar tjänsteman bestämmes med hänsyn till den befattning han innehar. Från denna huvudregel, som utan särskilt stadgande ansetts självklar, bör emellertid gälla ett undantag, varom bestämmelse meddelats i andra stycket av detta moment. Undantaget hänför sig till det fall, att tjänsteman tvångsförflyttats till annan befattning. Redan nu finnes i 20 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet en föreskrift, enligt vilken tjänsteman, som utan något sitt förvållande förflyttas, i pensionshänseende bibehålies vid de stadganden, som gälla i fråga om den tjänst han vid förflyttningen innehade. Detta stadgande, som även torde avse pensionsålder, är emellertid enligt ordalydelsen begränsat att omfatta endast förflyttning till tjänst med lägre pensionsunderlag. E n dylik begränsning måste anses irrationell, när fråga är om pensionsålder, och undantagsbestämmelsen har därför i förslaget avfattats så, att den generellt gäller vid här avsedd tvångsförflyttning. Å andra sidan har hinder icke ansetts böra föreligga för den förflyttade tjänstemannen att, om han så önskar, underkasta sig den pensionsålder, som gäller för den nya tjänsten. 2 och 3 mom. Med hänsyn till den förhållandevis korta tid, som förflutit efter antagandet av nu gällande pensionsreglementen, vilka inneburo genomgripande ändringar i tidigare stadganden om pensionsålder, hava de sakkunniga icke funnit det påkallat att verkställa någon omprövning av gällande

124 pensionsåldrar, så mycket mindre som direktiven för de sakkunnigas arbete icke förutsätta någon sådan omprövning och 1940 års lagtima riksdag i förut angivet sammanhang uttalat sig mot en dylik. Innebörden av dessa båda moment överensstämmer sålunda i huvudsak med nu gällande bestämmelser och torde tarva särskild motivering allenast i följande hänseende. För icke-ordinarie befattning gäller enligt 29 § civila tjänstepensionsreglementet samma pensionsålder som för motsvarande ordinarie tjänst; där sådan motsvarighet saknas eller särskilda skäl till avvikelse föreligga, fastställes pensionsålder av Kungl. Maj:t. I 31 § militära tjänstepensionsreglementet finnas däremot pensionsåldrar för icke-ordinarie befattningshavare uttryckligen angivna. Enligt vad som kommit till de sakkunnigas kännedom har i vissa fall uppkommit tvekan om vad som skall anses såsom »motsvarande ordinarie tjänst». Med hänsyn härtill hava för extra ordinarie befattningar utsatts vissa pensionsåldrar, vilka skola gälla, där ej Kungl. Maj:t med avvikelse därifrån fastställer särskild pensionsålder. För annan ickeordinarie anställningshavare har däremot förklarats, att Kungl. Maj :t har att fastställa pensionsålder. 4 mom. Till förevarande moment hava sammanförts de i 19 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet och 18 § 2 mom. militära tjänstepensionsreglementet meddelade bestämmelser, vilka angiva den tidpunkt efter uppnående av fastställd levnadsålder, då pensionsåldern »inträder». Den för tjänstemän vid vissa undervisningsanstalter gällande särskilda bestämmelsen återfinnes i reglementsförslagets 32 § (35 §) 2 punkten. 10 §. Bestämning av begreppet olycksfall i tjänsten m. m. I gällande tjänstepensionsreglementen finnes ingen närmare förklaring av uttrycken »olycksfall i tjänsten» och »skada i tjänsten». Då tydliga bestämmelser till ledning vid gränsdragningen mellan invalid- och sjukpensionering ansetts önskvärda, hava i ifrågavarande paragraf intagits stadganden angående vad vid reglementets tillämpning skall förstås med olycksfall i tjänsten. Härvid hava gällande avlöningsförfattningars bestämmelser om tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m. tagits till utgångspunkt. Då det även med en från avlöningsreglementet hämtad begreppsbestämning icke torde vara alldeles otvivelaktigt, huruvida icke olycksfallet måste stå i samband med utövningen av just den tjänst, varför pensionsrätt åtnjutes, har i förtydligande syfte använts formuleringen »vid utövande av befattning i statens tjänst inträffat olycksfall». Invalidpensionering bör sålunda kunna förekomma även om olycksfallet hänför sig till en bisyssla, för vilken ersättning av statsmedel utgår, eller till ett statligt offentligt uppdrag, som fullgöres under tjänstledighet från den med pensionsrätt förenade tjänsten. Beträffande den i militära tjänstepensionsreglementet angivna invalidpensioneringsgrunden »skada i tjänsten» hava de sakkunniga å ena sidan funnit det — med hänsyn till att begreppen olycksfall och skada delvis täcka

125 varandra — vara mera adekvat att, såsom skett i avlöningsbestämmelserna, med olycksfall i tjänsten likställa våld eller misshandel på grund av tjänsten, och å andra sidan ansett lämpligt att låta omförmälda likställighet bliva tillämplig generellt och sålunda ej endast beträffande beställningshavare vid försvarsväsendet. I samband med utformandet av förevarande stadganden hava de sakkunniga haft att taga ståndpunkt till ett förslag, vilket i en av pensionerade statstjänstemäns riksförbund till chefen för finansdepartementet ställd, till de sakkunniga överlämnad skrivelse framställts i syfte att pension vid arbetsoförmåga, som föranletts av i tjänsten ådragen sjukdom, skulle utgå med det belopp, vartill densamma skulle hava beräknats, därest vederbörande tjänsteman kvarstått i tjänst intill pensionsålderns uppnående. Enligt de sakkunnigas uppfattning måste det vanligen erbjuda stora vanskligheter att avgöra, huruvida ett dylikt samband mellan tjänstutövning och sjukdom föreligger. De sakkunniga hava därför icke funnit tillrådligt vare sig att med olycksfall i tjänsten likställa sjukdom ådragen under tjänstutövning eller att, såsom i framställningen ifrågasatts, införa en särskild pensionsform, för vilken förutsättningen skulle vara arbetsoförmåga på grund av sjukdom, ådragen i tjänsten. Erinras må, att motsvarande spörsmål varit föremål för prövning vid tillkomsten såväl av civila tjänstepensionsreglementet som av civila och militära avlöningsreglementena och att det därvid avgjorts i den här förordade riktningen. De sakkunniga hava icke ansett sig kunna förorda, att annan sjukdom än yrkessjukdom likställes med olycksfall. Bestämmelserna om yrkessjukdom hava avfattats i nära överensstämmelse med motsvarande avlöningsbestämmelser. II §. Vissa procedurföreskrifter. Till denna paragraf hava sammanförts vissa bestämmelser rörande proceduren med avseende å tjänstemans avgång u r tjänst. Bestämmelserna hava delvis berörts redan under 5 och 8 §§. 1 mom. Beträffande ordinarie tjänstemän (beställningshavare), som tillsättas genom förordnande, stadgas i 23 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet och 23 § 3 mom. militära tjänstepensionsreglementet, att frågan om tjänstemannens rätt till pension, där sådan fråga förekommer, skall avgöras i sammanhang med beslut om upphörande av förordnande, som meddelats på viss tid eller tills vidare, så ock då på viss tid meddelat förordnande utlöper utan att efterföljas av förnyat förordnande. Ett motsvarande stadgande har upptagits i detta moment, avseende såväl ordinarie förordnandetjänsteman — sålunda även sådan tjänsteman, som tillsatts medelst förordnande för begränsad anställningstid — som innehavare av befattning såsom chef för bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen. 2 mom. Beträffande sambandet mellan tjänstemans avskedande och prövningen av hans rätt att komma i åtnjutande av pension stadgas i 8 § 2 mom.

126 civila tjänstepensionsreglementet och 6 § 2 mom. militära tjänstepensionsreglementet, att avsked ej må meddelas tjänsteman, innan frågan om hans rätt till pension, där sådan fråga förekommer, blivit vederbörligen avgjord. Stadgandena hava dock icke avseende å innehavare av förtroendesyssla enligt § 35 regeringsformen. Jämväl förordnandetjänstemän torde, ehuru detta icke framgår av ifrågavarande författningsrum, vara undantagna från tilllämpningen av desamma, då för dem meddelats särskilda bestämmelser i ämnet. För det fall, att fullmaktstjänsteman underlåter att söka avsked, ehuru avgångsskyldighet föreligger på grund av uppnådd levnadsålder eller arbetsoförmåga, stadgas vidare i 12 § 3 mom. civila tjänstepensionsreglementet och 11 § 2 mom. militära tjänstepensionsreglementet, att det ankommer på den myndighet, som äger att från tjänsten avskeda, att entlediga tjänstemannen. Enligt vad de sakkunniga försport, har innebörden av nämnda bestämmelser i tillämpningen icke ansetts vara fullt klar. Det h a r sålunda icke alltid synts otvivelaktigt, huruvida prövningen av avgångsskyldigheten ankommer på den avskedsbeviljande eller på den pensionsbeviljande myndigheten. Vidare har det ansetts oklart, huruvida de bestämmelser, enligt vilka vederbörande myndighet äger entlediga avgångsskyldig tjänsteman, då han själv ej söker avsked, böra uppfattas såsom undantagsstadganden i förhållande till dem, enligt vilka avsked ej må meddelas, innan frågan om rätt pension blivit vederbörligen avgjord. Mot riktigheten av den senast antydda uppfattningen hava visserligen synts tala de mindre tillfredsställande konsekvenser, som skulle uppkomma, därest den pensionsbeviljande myndigheten för sin del icke funne förutsättningar för avgångsskyldighet föreligga, men å andra sidan har till stöd för densamma framhållits, att bestämmelse saknas, enligt vilken den pensionsbeviljande myndigheten har att på anmälan av vederbörande avskedsbeviljande myndigheter pröva pensionsfrågor. De sakkunniga hava för sin del ansett det uppenbart, att prövningen av frågan om ordinarie tjänstemans avgångsskyldighet bör till förekommande av till sitt innehåll olika beslut anförtros åt allenast en myndighet. Då såväl enligt gällande bestämmelser som enligt reglementsförslaget avgångsskyldighet utgör förutsättning för rätt till pension, kan denna myndighet rimligen ej vara annan än den pensionsbeviljande. Genom att avgörandet anförtros åt den pensionsbeviljande myndigheten vinnas långt säkrare garantier för en enhetlig tillämpning av hithörande bestämmelser än om de särskilda avskedsbeviljande myndigheterna finge med bindande verkan pröva avgångsskyldigheten. I enlighet härmed bör enligt de sakkunnigas uppfattning gälla, dels att beslut om avsked för ordinarie tjänsteman ej må meddelas utan att frågan om tjänstemannens rätt till pension, där sådan fråga förekommer, dessförinnan avgjorts eller i samband med beslutet avgöres, dels ock att, där tjänsteman underlåter att söka avsked, ändock att enligt vederbörande verksmyndighets beprövande förhållande föreligger, som bör föranleda hans avgång, det skall ankomma på denna myndighet att föranstalta om prövning av pensionsfrågan samt, därest pension beviljas, entlediga tjänstemannen eller

127 göra hemställan om hans entledigande. Bestämmelser av nu angivna innehåll hava upptagits under detta moment. Då icke-ordinarie befattningshavare ej äger någon författningsenlig rätt att bibehållas i sin befattning, kan vad nu anförts beträffande ordinarie tjänsteman uppenbarligen icke äga samma giltighet beträffande dylik befattningshavare. För det fall, att enligt vederbörande verksmyndighets beprövande sådant förhållande föreligger, att befattningshavaren — om han entledigas — är pensionsberättigad, torde dock även här böra iakttagas, att beslut om entledigande ej bör fattas utan att frågan om rätten till pension avgjorts. Bestämmelse härom har intagits i momentets första stycke. Däremot har ett uttryckligt stadgande icke ansetts behöva meddelas om att myndigheten i dylikt fall äger föranstalta om prövning av frågan om pension åt tjänstemannen. Slutligen må framhållas, att enligt de föreslagna bestämmelserna endast frågan om rätten till pension behöver vara prövad före avskedsbeslutet, medan det däremot ansetts opåkallat att såsom villkor för avskedande stadga att pensionsbeloppet skall hava fastställts. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1939 har till de sakkunniga överlämnats dels riksdagens skrivelse den 29 april 1939, nr 219, vari riksdagen under punkten 6:o, med hänvisning till av riksdagens revisorer väckta förslag, anhållit om utredning rörande åtgärder för undvikande av dröjsmål vid återbesättande av tjänster inom den civila statsförvaltningen, dels ock en av centrala statsförvaltningens tjänstemannaförening gjord framställning i samma ämne, allt för att tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande, såvitt fråga vore om bestämmelse rörande tid för ansökning om avsked och pension. I 1938 års statsrevisorers berättelse redogjordes under § 33 för en av revisorerna företagen granskning av förfarandet vid tillsättning av tjänster inom den civila statsförvaltningen. Efter omnämnande av vid nämnda tid gällande bestämmelser angående ansökning till och besvär över tjänstetillsättning framhöllo revisorerna bland annat önskvärdheten av att — för undvikande av onödigt dröjsmål vid återbesättande av tjänster — en allmän föreskrift utfärdades därom, att tjänsteman vid pensionsålderns inträdande skulle till vederbörande myndighet inom viss föreskriven, icke alltför kort tid, exempelvis 6 månader, före avgången inkomma med ansökning om såväl avsked som pension. Härigenom skulle möjliggöras för vederbörande avskedsbeviljande myndighet att, sedan beslut fattats i pensionsfrågan, på ett tidigare stadium än hittills till prövning och avgörande upptaga frågan om avsked för tjänstemannen samt i anslutning därtill vidtaga åtgärder för tjänstens återbesättande. En dylik bestämmelse syntes lämpligen kunna införas i civila tjänstepensionsreglementet. I anledning av vad revisorerna sålunda framhållit har riksdagen förklarat sig anse angeläget, att åtgärder vidtoges för undvikande av onödigt dröjsmål vid återbesättande av tjänster inom den civila statsförvaltningen.

128 Denna fråga syntes emellertid böra göras till föremål för närmare utredning. För egen del hava de sakkunniga vid övervägande av ifrågavarande spörsmål funnit sig böra i sak biträda det av riksdagens revisorer framställda förslaget. En allmän föreskrift torde böra meddelas, enligt vilken det skall åligga dels annan medelst fullmakt eller konstitutorial tillsatt ordinarie tjänsteman än domare, dels ock annan icke-ordinarie befattningshavare än chefen för bank- och fondinspektionen eller för sparbanksinspektionen att inom viss tid före pensionsålderns uppnående till vederbörande myndighet inkomma med ansökning om avsked och pension. Längden av denna tidsfrist synes lämpligen kunna fastställas till 6 månader. Någon modifikation i vad sålunda föreslagits kan måhända vara påkallad för det fall att vederbörande myndighet beviljar ordinarie tjänsteman anstånd med avsked eller bibehåller icke-ordinarie befattningshavare i tjänst efter pensionsålderns uppnående. Med hänsyn till behovet av viss rörelsefrihet härutinnan och i övrigt torde en föreskrift av nyss ifrågasatt art icke böra inflyta i själva pensionsreglementet utan antingen meddelas i vederbörande instruktioner eller ock, vilket torde vara mera praktiskt, i tillämpningsföreskrifter till reglementet. Någon bestämmelse i ämnet h a r sålunda icke införts i reglementsförslaget. 3 mom. Stadgandet i detta moment motsvarar nuvarande bestämmelser i 12 § 4 mom. sista stycket civila tjänstepensionsreglementet och 11 § 3 mom. sista stycket militära tjänstepensionsreglementet.

4 avd. 1 kap.

Om p e n s i o n .

Tjänstemän i allmänhet.

12 §. Bestämmelsernas tillämpningsområde. Såsom inledningsvis anförts hava reglementets bestämmelser om pension fördelats på två kapitel med rubrikerna »Tjänstemän i allmänhet» och »Tjänstemän, som tillsättas genom förordnande». Stadgandena i förevarande paragraf innefatta allenast ett närmare preciserande av det förstnämnda begreppet. 13 §. Förutsättningar för rätt till pension. I denna paragraf angivas de förutsättningar, under vilka i kapitlet avsedda tjänstemän äga rätt att komma i åtnjutande av pension, nämligen i 1 mom. förutsättningarna för ålders-, invalid- och sjukpension samt i 2 mom. förutsättningar för förtidspension. I 3 mom. hava införts vissa undantagsstadganden.

129 1 mom. I civila tjänstepensionsreglementet angivas förutsättningarna för rätt till ålders-, invalid- eller sjukpension, beträffande ordinarie tjänstemän i 13 § och beträffande icke-ordinarie befattningshavare i 26 §, varjämte i 21 § meddelas en bestämmelse rörande ordinarie tjänsteman, som är förordnad att innehava icke-ordinarie befattning med högre pensionsunderlag. Nämnda bestämmelser äga motsvarighet i militära tjänstepensionsreglementet. Såsom allmän förutsättning för pensionsrätt gäller, att tjänsteman avgår från tjänsten. Ehuru reglementsförslaget på denna punkt givetvis icke innebär någon ändring i förhållande till vad redan gäller, må i detta sammanhang påpekas, att den i detta hänseende betydelsefulla tidpunkten bör vara den, då avsked eller entledigande faktiskt meddelas, och icke en eventuell annan tidpunkt, vid vilken avskedandet bort ske. Att en tjänsteman, oaktat sådant förhållande förelegat som enligt 8 § 1 och 2 mom. bör föranleda hans avgång ur tjänst, därefter tillätes kvarstå någon längre tid i tjänsten, står visserligen icke i överensstämmelse med författningsbestämmelsernas avsikt, men vederbörande tjänsteman är även i detta fall icke att anse såsom pensionstagare förrän avgång sker. Å andra sidan är tjänsteman, åt vilken beviljas pension först efter det han entledigats, att anse såsom pensionstagare från avgångstillfället, därest samtliga förutsättningar för pensionsrätt vid nämnda tidpunkt varit uppfyllda. Att entledigande sker innan pensionsfrågan prövats, är icke alldeles otänkbart beträffande icke-ordinarie befattningshavare, då den i 11 § 2 mom. första stycket meddelade bestämmelsen, att tjänsteman icke må entledigas utan att pensionsfrågan prövats, för sin tillämpning förutsätter, att vederbörande myndighet för sin del anser »fråga om rätt till pension förekomma». Entledigandet torde dock icke betaga tjänstemannen rätten att få pensionsfrågan prövad av den pensionsbeviljande myndigheten. Skulle denna finna honom hava varit pensionsberättigad vid avgången, bör pension tillerkännas honom på samma sätt som om pensionsfrågans prövning föregått entledigandet. Då emellertid prövningen av pensionsfrågan i normala fall föregår avgången ur tjänst, har den nu angivna förutsättningen för pensionsrätt uttryckts i form av en tidsbestämmelse: »rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av pension» etc. Vad härefter gäller de särskilda villkoren för pension, hava dessa, såvitt angår rätt till ålderspension, formulerats så, att tjänsteman äger rätt till dylik pension, därest han uppnått pensionsåldern. I detta hänseende överensstämmer reglementsförslaget nära med de för ordinarie tjänstemän nu gällande pensionsbestämmelserna. I fråga om rätt till ålderspension för ickeordinarie befattningshavare stadgas däremot för närvarande att sådan rätt föreligger, då tjänstemannen entledigas vid eller efter uppnådd pensionsålder, vilket kan ingiva föreställningen att någon ovillkorlig pensionsrätt vid uppnådd pensionsålder ej skulle finnas för icke-ordinarie befattningshavare. Detta lärer emellertid icke hava varit avsett, och den i reglements9—417092.

130 förslaget vidtagna omformuleringen torde i varje fall förebygga tvekan i detta hänseende. I fråga om rätt till invalidpension föreligger enligt reglementsförslaget en liknande, väsentligen formell avvikelse från de för närvarande beträffande icke-ordinarie befattningshavare gällande bestämmelserna. Beträffande förutsättningen för rätt till sjukpension föreligger likaledes en dylik formell avvikelse från nuvarande formulering. I fråga om sjukpensionsrätt avviker reglementsförslaget dessutom i två andra hänseenden från nu gällande bestämmelser. För domare har hittills gällt, att avgångsskyldighet ej föreligger, förrän av sjukdom föranledd oförmåga till tjänstgöring bestått en viss längre tid, och då rätten till sjukpension gjorts beroende av avgångsskyldigheten, har dylik pensionsrätt ej funnits före utlöpandet av den för avgångsskyldighetens inträde gällande tidsfristen. Att sålunda för sjukpensionsrätt gällt strängare förutsättningar för domare än för andra tjänstemän är väl visserligen av ringa praktisk betydelse, då det medgivna kvarståendet i tjänst med reducerad lön i regel är fördelaktigare än avgång med pension, men en ändring på denna punkt synes likväl principiellt önskvärd. En dylik ändring har ock funnits kunna utan svårighet genomföras vid den förändrade bestämning av avgångsskyldigheten, som föreslagits i 8 §. Enligt reglementsförslaget gälla sålunda samma förutsättningar för rätt till sjukpension beträffande domare som i fråga om tjänstemän i allmänhet. Större praktisk betydelse torde tillkomma den ändring, som reglementsförslaget innehåller beträffande förutsättning för rätt till sjukpension för ickeordinarie tjänstemän. Enligt 26 § c) civila tjänstepensionsreglementet och 27 § c) militära tjänstepensionsreglementet kräves beträffande rätt till sjukpension för icke-ordinarie befattningshavare, att befattningshavaren vid avgången kan räkna minst tio tjänstår. Denna begränsningsregel synes vara att betrakta såsom en försiktighetsåtgärd, vilken vid införandet av pensionsrätt för icke-ordinarie personal ansågs böra vidtagas till förekommande av att staten iklädde sig alltför långt gående förpliktelser. Enligt numera vunnen erfarenhet torde emellertid i det övervägande flertalet fall, där av sjukdom föranledd oförmåga till fortsatt tillfredsställande tjänstgöring föreligger, dylik oförmåga hava uppkommit först efter avsevärt längre tjänstgöring än 10 år. Tidsbegränsningens borttagande har med hänsyn härtill synts de sakkunniga kunna medföra en allenast obetydlig merkostnad, som mer än väl torde uppvägas av det ökade värdet av pensioneringen genom den trygghetskänsla, vetskapen om en ordnad sjukpensionering skänker. Den nuvarande begränsningsregeln verkar även tämligen ojämnt på grund av de för olika förvaltningsgrenar olika möjligheterna till befordran till ordinarie tjänst. Slutligen och icke minst hava de sakkunniga icke ansett sig kunna helt bortse från möjligheten att begränsningsregeln i praktiken kringgås genom att vederbörande tjänsteman av billighetsskäl tilllåtes kvarstå i tjänst intill dess han uppnått 10 tjänstår. Att han under denna

131 tid får uppbära lön i stället för sjukpension torde näppeligen sammanfalla med statens intresse. Med hänsyn till vad nu anförts föreslå de sakkunniga, att icke-ordinarie tjänstemän med pensionsrätt skola äga rätt till sjukpension under samma förutsättningar som gälla för ordinarie tjänstemän. Utöver nu angivna huvudförutsättningar för pensionsrätt — å ena sidan avgång från den innehavda tjänsten och å andra sidan uppnådd pensionsålder eller oförmåga till fortsatt tjänstgöring på grund av olycksfall i tjänsten eller sjukdom med vad därmed jämställes — samt de under 3 mom. stadgade så att säga negativa förutsättningarna torde i allmänhet icke böra stadgas några ytterligare villkor för pensionsrätt. Bland annat torde icke generellt böra uppställas något krav på att avgången från den innehavda tjänsten tilllika innebär avgång ur statens tjänst. Med avseende å de fall, i vilka en tjänsteman parallellt innehar två eller flera tjänster, exempelvis såsom övningslärare vid allmänt läroverk, torde pensionsbestämmelserna böra erhålla en utformning, som möjliggör successivt beviljande av pension vid successiv avgång från tjänsterna. För vissa fall hava emellertid från det senast anförda ansetts böra gälla vissa undantag, om vilka bestämmelser upptagits i andra stycket av förevarande moment. I anslutning till det i 8 § 1 mom. andra stycket införda stadgandet om prövning, huruvida tjänstemannen lämpligen kan överflyttas till sådan annan befattning, till vilken han må vara pliktig att låta förflytta sig, har sålunda till en början upptagits en bestämmelse, enligt vilken tjänsteman ej äger rätt till invalid- eller sjukpension, därest han prövats lämpligen böra överflyttas till annan befattning. Från huvudregeln, att pensionsrätt föreligger vid avgång från innehavd tjänst, även där avgång ur statens tjänst icke sker, har vidare ansetts lämpligt att i andra stycket b) göra ett visst undantag beträffande ordinarie tjänsteman, som med frånträdande av tjänstens utövande innehar icke-ordinarie befattning och avgår från denna utan att vara pensionsberätligad å den ordinarie tjänsten. Därest en undantagsbestämmelse icke meddelades för detta fall utan pension skulle beviljas för den icke-ordinarie befattningen, torde den i avlöningsförfattningarna meddelade bestämmelsen om eventuell reduktion av lön vid förening med pension kunna förutsättas regelmässigt bliva tillämpad sålunda, att lönen för den ordinarie tjänsten minskades med hela pensionsbeloppet. De sakkunniga hava därför icke ansett det nödigt att pension i detta fall beviljas förrän avgång sker även från den ordinarie tjänsten. Där en i nästföregående stycke avsedd tjänsteman samtidigt avgår från båda tjänsterna, bör vidare allenast en pension beviljas. Bestämmelse härom har likaledes upptagits under andra stycket b). I fråga om de grunder, efter vilka pension eller livränta enligt reglementsförslaget skall bestämmas i här avsett fall av förening av tjänster, hänvisas till vad därom anförts i den allmänna motiveringen. Beträffande gränsen mellan de olika pensionsformerna ålders-, invalid- och

132 sjukpension äro de i gällande pensionsförfattningarna stadgade förutsättningarna för sjukpension uppställda på ett sådant sätt, att konkurrens mellan denna pensionsform och invalidpension är utesluten. Däremot framgår det icke klart, huruvida å ena sidan ålderspension eller å andra sidan invalid- eller sjukpension skall utgå i sådant fall, där i och för sig förutsättningarna för båda pensionsformerna äro uppfyllda. Då ett förtydligande på denna punkt ansetts önskvärt, har i tredje stycket av förevarande moment intagits en bestämmelse, enligt vilken pensionen i dylikt fall skall anses såsom ålderspension. Denna lösning av frågan har ansetts vara sakligt sett bäst motiverad, då de i olika hänseenden för tjänstemännen gynnsamma beräkningsgrunderna för invalid- och sjukpension främst förestavats av hänsyn till att det i dessa fall är fråga om förtidsavgång. 2 mom. I förevarande moment hava meddelats bestämmelser om förutsättningar för förtidspension. Enligt de för närvarande gällande bestämmelserna i ämnet — meddelade i 17 och 30 §§ civila tjänstepensionsreglementet samt 16 och 29 §§ militära tjänstepensionsreglementet — kan Kungl. Maj:t medgiva tjänsteman, som frivilligt avgår ur tjänst före uppnådd pensionsålder, rätt att komma i åtnjutande av förtidspension under förutsättning dels att avgången sker tidigast 5 år före pensionsåldern, dels att avgången finnes icke vara stridande mot statens intressen och dels att tjänstemannen innehar ett visst minsta antal tjänstår. I sistnämnda hänseende uppställas för de tjänstemän, vilka äro underkastade civila tjänstepensionsreglementet, ävensom för icke-ordinarie befattningshavare, vilka avses i militära tjänstepensionsreglementet, ett krav på minst 30 tjänstår oavsett huruvida för hel pension å tjänsten krävas 25 eller 30 tjänstår. De ordinarie beställningshavarna vid försvarsväsendet äro i detta hänseende indelade i tre kategorier: av beställningshavare, för vilken pensionsåldern bestämts till 50 år, kräves minst 20 tjänstår, av officer (musikdirektör) eller underofficer med 55 års pensionsålder fordras minst 25 tjänstår, och av annan beställningshavare kräves minst det antal tjänstår, som erfordras för hel ålderspension. Reglementsförslaget innebär jämkning i nuvarande bestämmelser endast såvitt angår det minsta antal tjänstår, som måste föreligga för att förtidspension må medgivas. För andra tjänstemän än beställningshavare vid försvarsväsendet föreslå de sakkunniga, att rätt till förtidspension skall kunna medgivas, därest tjänstemannen innehar minst det antal tjänstår, som erfordras för hel pension å tjänsten. På sätt den lämnade redogörelsen utvisar, är denna princip redan gällande för beställningshavare vid försvarsväsendet med en pensionsålder av 60 år eller högre. Vid civila tjänstepensionsreglementets tillkomst fann chefen för finansdepartementet det kunna ifrågasättas, om icke innehavare av sådan befattning, beträffande vilken tjänståldern för hel pension utgjorde 25 år borde kunna tillerkännas förtidspension redan efter uppnådda 25 tjänstår Departementschefen stannade likväl för att det generella villkoret

133 om fullgjorda 30 tjänstår borde gälla även för sådan tjänsteman. Då de sakkunniga funnit sig böra föreslå en ändring på denna punkt, sammanhänger detta med de erfarenheter som gjorts angående tillämpningen av bestämmelserna om förtidspensionering. Förtidspensionering har på grund av det nu generella villkoret om 30 års tjänstgöring visat sig möjlig i avsevärt olika omfattning, alltefter det fråga är om befattning, beträffande vilken kräves 30 tjänstår för hel pension, eller befattning, för vilken tjänståldern fastställts till 25 år. Även om det i och för sig vore riktigt att icke bevilja innehavare av tjänst, för vilken tjänståldern nedsatts till 25 år, en därpå grundad förmån i ifrågavarande avseende, bör icke bortses från det samband, som råder mellan förtidspensionerings- och tvångspensioneringsinstituten därutinnan, att förtidspensionering av hänsyn till vederbörande tjänsteman hellre bör komma till användning än tvångspensionering i fall, där förutsättningar för pensionering av sistnämnda slag föreligga men tjänstemannen själv önskar lämna tjänsten. Det för närvarande gällande kravet på fullgjorda 30 tjänstår såsom villkor för förtidspension har visat sig i viss omfattning kunna leda till att — under likartade förutsättningar i fråga om tjänstduglighet — tvångspensionering måste ifrågakomma beträffande innehavare av tjänster, för vilka tjänståldern bestämts till 25 tjänstår, under det att förtidspensionering eljest kan användas. De sakkunniga hava funnit skäl tala för att denna ojämnhet undanröjes. Någon saklig ändring i fråga om de av organisatoriska förhållanden betingade särskilda bestämmelserna om förutsättningar för förtidspensionering av beställningshavare vid försvarsväsendet har icke ansetts påkallad. För att förenkla bestämmelsernas avfattning hava emellertid i reglementsförslaget orden »officer (musikdirektör) eller underofficer» ersatts med uttrycket »beställningshavare vid försvarsväsendet». De reella ändringar, som härav för ett par grupper av beställningshavare föranledas, torde vara utan praktisk betydelse. De föreslagna jämkningarna i fråga om förutsättningarna för förtidspension hava påkallat vissa ändringar i reglerna för förtidspensionens beräkning. För dessa ändringar redogöres under motiveringen till 21 §. I andra stycket av ifrågavarande moment har upptagits en bestämmelse om beviljande av förtidspension i fall där genom fullmakt tillsatt tjänsteman, vilken är innehavare av förtroendesyssla enligt § 35 regeringsformen, entledigas utan egen ansökning. Innehållet i den föreslagna bestämmelsen sammanfaller med vad i 17 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet och 16 § 3 mom. militära tjänstepensionsreglementet stadgas med den ändringen allenast, att nuvarande undantag för diplomatisk eller konsulär personal uteslutits. Denna jämkning har vidtagits i syfte att möjliggöra att diplomatisk tjänsteman, vilken försättes i disponibilitet och icke avses för någon ny diplomatisk post, skall kunna — där så finnes lämpligt samt tjänstemannen i avseende å levnadsålder och tjänstår uppfyller förutsättningarna för förtidspension — direkt pensioneras i stället för att tillerkännas exspektansarvode i avvaktan på pensionsålderns inträde.

134 3 mom. I första stycket av detta moment har upptagits en bestämmelse motsvarande den, som i 6 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet och 4 § 1 mom. militära tjänstepensionsreglementet meddelats därom, att tjänsteman, som blir dömd till avsättning eller till följd av tjänstefel skild från tjänsten, ej må komma i åtnjutande av pension. 1 gällande författningar saknas bestämmelser, vilka klargöra huruvida tjänsteman, som dömts till suspension, kan tillerkännas pension. Ett förtydligande på denna punkt har ansetts önskvärt. Då suspensionen är avsedd som ett straff vilket, i vad det innebär mistning av lönen, icke bör kunna till en del omintetgöras genom att vederbörande tilldelas pension, synes suspensionen böra utgöra ett temporärt hinder för beviljande av pension. Bestämmelse härom har meddelats i momentets andra stycke. Jämväl där ett sådant förfarande inletts mot en tjänsteman, som kan föranleda till avsättningsdom, torde med pensionsfrågans prövning böra anstå tillsvidare. Detta synes böra vara fallet där tjänstemannen antingen hålles häktad eller av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt för brott, som kan förskylla avsättning. Enligt gällande avlöningsförfattningar skall tjänsteman under tid, då sådant förhållande föreligger, vidkännas G-avdrag, så framt ej prövas skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen; om sedermera den för brott häktade frikännes eller den såsom misstänkt för brott kvarhållne ej häktas, skall vad som innehållits av avlöningen utbetalas. Då det med grunden för dessa bestämmelser torde stå bäst samman att pension ej beviljas, så länge den anhängiga frågan är svävande, har stadgande härom införts i momentets andra stycke. 14 §. Pensionens beståndsdelar och utgående m. m. Medan 13 § behandlar frågan om förutsättningarna för pensionsrätt, göres frågan om pensionens storlek till föremål för reglering i 14—22 §§ (14—25 §§), av vilka förevarande paragraf allenast innehåller vissa allmänna stadganden, vilka endast delvis torde tarva särskild motivering. 2 mom. Jämlikt 6 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet och 4 § 2 mom. militära tjänstepensionsreglementet må pensionstagare, som för förbrytelse i sin tidigare innehavda tjänst blivit dömd, i stället för till avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, åtnjuta allenast en tredjedel av pensionen, där ej Kungl. Maj:t finner skäl tillerkänna pensionstagaren större del, dock ej mera än två tredjedelar. I 2 kap. 17 § strafflagen stadgas, att om den som gjort sig skyldig till avsättning ej är i besittning av det ämbete, vari han sig förbrutit, skall, i stället för ämbetets förlust, dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. De sakkunniga hava för sin del ansett det mindre tilltalande, att medan en tjänsteman, vars brott under tjänstetiden upptäckts och föranlett dom å avsättning, icke erhåller pension men väl rätt till uppskjuten livränta, en tjänsteman, vars brott ej blir upptäckt förrän han avgått med pension, tillätes behålla pensionen, ehuru med viss reduktion. Med hänsyn till att de regler

135 angående beräkning av beloppet av uppskjuten livränta, som uppställts i reglementsförslaget, äro av så enkel beskaffenhet att något mera avsevärt arbete icke kräves för beräkningen av en livränta, hava de sakkunniga för undanröjande av denna olikhet i behandlingen funnit sig böra föreslå, att där pensionstagare blivit i nämnda fall dömd till straff jämlikt 2 kap. 17 § strafflagen, pensionen skall indragas och utbytas mot rätt till livränta. Enligt gällande pensionsbestämmelser (civila tjänstepensionsreglementet 5 § 1 mom., militära tjänstepensionsreglementet 3 § 1 mom.) utgår pension till och med den dag, då en månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle, dock att det för tiden efter frånfället utgående pensionsbeloppet ej må överstiga 500 kronor. Genom detta stadgande har avsetts att bereda stärbhus efter avliden pensionstagare viss begravningshjälp. Någon reell ändring i denna anordning vilja de sakkunniga ej föreslå. Med hänsyn till det inräknande av dyrtidstillägg i de fasta pensionerna, som blir en följd av sakkunnigförslaget, bör emellertid en uppräkning av det nu stadgade maximibeloppet av pension för tid efter frånfället äga rum, förslagsvis till 600 kronor. Stadgande i ämnet har införts under tredje stycket av förevarande moment med sådan avfattning, att det föreslagna beloppet innefattar såväl grundbeloppet av pension som i förekommande fall dyrortstillägg och rörligt tillägg; åtnjutes mer än en pension enligt reglementet eller såväl pension enligt reglementet som enligt andra av statsmakterna antagna tjänstepensionsbestämmelser, bör maximibeloppet avse de sammanlagda pensionsbeloppen.

Pensionens grundbelopp. 15 §. Faktorer, vilka bestämma pensionens grundbelopp, m. m. 1 mom. I syfte att skapa överskådlighet har i förevarande moment skett en registrering av de faktorer, vilka — där ej annat föranledes av stadgandena i 2—5 mom. — bestämma storleken av pensionens grundbelopp, nämligen pensionsunderlaget, varom närmare bestämmelser meddelas i 16 §, samt — såvitt gäller ålders-, sjuk- och förtidspension — den tid, tjänstemannen enligt 17 § äger tillgodoräkna såsom tjänstår. De närmare föreskrifterna om beräkningen av pensionens grundbelopp på grundval av dessa faktorer innefattas i 18—21 §§. I detta sammanhang torde böra framhållas, att enligt bestämmelsernas avfattning pensionens grundbelopp regelmässigt skall beräknas på grundval av de normerande faktorerna, sådana de föreligga vid tiden för avgången ur tjänst och alltså icke vid den tidpunkt, då avgångsskyldighet inträtt, i den mån förhållandena vid denna tidpunkt avvika från förhållandena vid avgången. Frågan torde huvudsakligen hava betydelse, när det gäller tjänstårsberäkningen. Givetvis kan det emellertid icke begäras av den pensionsbeviljande myndigheten att den beräknar pension för den, som vid pensionsfrågans prövning ännu ej avgått från tjänsten, med hänsyn till förhållandena

136 vid en framtida tidpunkt, om vilken intet är bestämt. Bland annat med hänsyn härtill hava bestämmelserna om ålderspensionens beräkning i stor utsträckning konstruerats så, att ett kvarstående i tjänst efter uppnådd pensionsålder icke påverkar pensionens storlek. Jämväl för invalidpensions storlek är avgångstiden utan betydelse, då grundbeloppet av dylik pension alltid sammanfaller med pensionsunderlaget. Däremot kan förhållandet lätt bliva ett annat i fråga om sjukpension och förtidspension. Med hänsyn härtill är det angeläget att avgång från tjänsten i dessa fall regelmässigt sker så kort tid efter pensionsbeslutet, att kvarståendet i tjänst icke påverkar pensionsbeloppets storlek. Skulle likväl ett kvarstående i tjänsten ske, torde rättelse i pensionsbeloppet böra vidtagas på framställning av vederbörande tjänsteman, varjämte det bör vara en pensionsbeviljande myndighet obetaget att ex officio vidtaga dylik rättelse, vilken enligt sakens natur endast kan komma att innebära en höjning av pensionsbeloppet. Det kan även ifrågasättas att i dessa fall förfara så, att tjänstemannens rätt till pensionen först konstateras, entledigande därefter sker och pensionsbeloppet slutligen bestämmes. Detta förfaringssätt torde böra vara det normala i fråga om förtidspension. Emellertid hava de sakkunniga icke ansett lämpligt att i detta hänseende föreslå bestämda regler, då förhållandena kunna gestalta sig något olika, när fråga är om en tjänsteman, som är anställd hos den pensionsbeviljande myndigheten, och i andra fall. För de tjänstemän, som i detta reglemente benämnas »tjänstemän i allmänhet», bestämmes pensionen enligt gällande pensionsförfattningar undantagsvis på grundval av andra faktorer än vid avgången gällande pensionsunderlag, tjänstålder för hel pension och tillgodoräkningsbara tjänstår. De under 2—5 mom. upptagna undantagsbestämmelserna hava i vissa fall erhållit såväl annat tillämpningsområde som en något ändrad utformning. 2 mom. I 20 § 3 mom. civila tjänstepensionsreglementet och 19 § militära tjänstepensionsreglementet stadgas, att om ordinarie tjänst nedflyttas till lägre lönegrad och det för tjänsten dittills gällande pensionsunderlaget till följd därav sänkes, ändring i pensionshänseende icke skall inträda för den, som vid nedflyttningen innehade tjänsten. En motsvarighet till detta stadgande, i vad detsamma har avseende å pensionsförmånernas storlek, har upptagits i första stycket av ifrågavarande moment. Då nedsättning av pensionsunderlag kan förekomma även beträffande icke-lönegradsplacerade ordinarie tjänster, å vilka reglementet äger tillämpning, har emellertid bestämmelsens tillämpningsområde utsträckts att avse varje ändring i fråga om pensionsunderlag. Samtidigt har en utsträckning av stadgandets tillämplighet ansetts böra ske därhän, att även sådana ändringar i fråga om pensionsålder eller tjänstålder för hel pension, vilka ske utan samband med förändring av pensionsunderlaget, förklaras icke få inkräkta på storleken av den pensionsförmån, som före ändringen var tjänstemannen tillförsäkrad i den innehavda ordinarie tjänsten. Med hänsyn till att här avsedda förändringar sammantagna kunna leda till högre pension än om de icke ägt rum, har stadgandet

137 i ämnet ansetts lämpligen böra erhålla den innebörden, att grundbeloppet icke må understiga det belopp, vartill det skulle hava bestämts, därest ändring icke ägt rum. 20 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet stadgar att, om ordinarie tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttas till tjänst med lägre pensionsunderlag, för honom skall i pensionshänseende fortfarande gälla vad som finnes stadgat i fråga om den förra tjänsten. Motsvarighet till detta stadgande saknas däremot i militära tjänstepensionsreglementet, vilket, såsom framhållits under motiveringen för 7 § 1 m o m , sammanhänger med att de militära avlöningsbestämmelserna tidigare icke innehöllo regler om oförändrad löneklassplacering vid tvångsförflyttning. Sedan ändring härutinnan genomförts i militära avlöningsreglementet, föreligger uppenbarligen icke anledning att i förevarande hänseende behandla beställningshavare vid försvarsväsendet annorlunda än civila tjänstemän. I andra stycket av ifrågavarande moment har därför meddelats en generellt tillämplig bestämmelse i ämnet. 3 mom. Med avseende å ordinarie tjänsteman, som med frånträdande av tjänstens utövande innehar icke-ordinarie befattning och som successivt blir pensionsberättigad å den icke-ordinarie och ordinarie tjänsten i nu angiven ordningsföljd, har i 13 § 1 mom. andra stycket b) föreslagits en bestämmelse, enligt vilken tjänstemannen icke äger komma i åtnjutande av pension vid avgång från allenast den icke-ordinarie befattningen. Om förutsättningar för pension å den icke-ordinarie tjänsten eljest förelegat till följd av att avgången från densamma skett vid eller efter uppnådd pensionsålder, torde emellertid grundbeloppet av pension, som sedermera beviljas å den ordinarie tjänsten, icke böra understiga grundbeloppet av den pension, som tjänstemannen redan kan sägas hava intjänat i den tidigare innehavda icke-ordinarie tjänsten. Ett stadgande härom har upptagits under förevarande moment under a). Stadgandet har emellertid erhållit en mera allmängiltig formulering i syfte att tillåta dess användning jämväl i fall, där en tjänsteman efter uppnåendet av pensionsålder å en tjänst utan mellankommande pensionering övergår till en annan befattning, vilket fall icke lärer vara uteslutet, där för den förra tjänsten gäller en mycket låg pensionsålder. Enligt 24 § 1 mom. av de civila och militära tjänstepensionsreglementena är ordinarie förordnandetjänsteman, därest han under minst 12 år innehaft förordnande å sin befattning, berättigad att vid avgång ur statens tjänst komma i åtnjutande av hel pension. För det fall, att en dylik tjänsteman vid förordnandets upphörande övergår till annan tjänst med pensionsrätt, stadgas i 4 mom. av ifrågavarande paragrafer, att i pensionshänseende skall gälla vad för sistnämnda tjänst finnes stadgat; om förordnandet fortgått under minst 12 år, må dock med avseende å — såvitt nu är i fråga — pensionsunderlag kunna för tjänstemannen allt fortfarande tillämpas de stadganden, som gällde vid tiden för frånträdande av förordnandet.

138 Under motiveringen till 7 § 1 mom. av reglementsförslaget hava de sakkunniga angivit sitt ståndpunktstagande i princip till de olika spörsmål, som uppkomma i samband med övergång från en förordnandetjänst till annan med pensionsrätt förenad tjänst. Den där tillkännagivna uppfattningen innebär i huvudsak, att en förordnandetjänsteman i händelse av dylik övergång icke bör erhålla sämre ställning i pensionshänseende än den han intager, därest han vid förordnandets upphörande avgår u r statens tjänst. De nu gällande pensionsbestämmelserna kunna icke sägas uppfylla detta krav. Å ena sidan har såsom villkor för hänsynstagande till tidigare innehavd förordnandetjänst stadgats, att tjänstemannen gör viss anmälan. Och å andra sidan är hänsynstagandet begränsat till att tjänstemannen kan få förordnandetjänstens pensionsunderlag å sig tillämpat vid senare pensionering i annan tjänst. Då härvid pensionen skall, därest den sistnämnda tjänsten är en vanlig fullmaktstjänst, beräknas på grundval av en jämförelse mellan tjänstår och tjänstålder för hel pension enligt de vanliga avkortningsreglema, lämna nu gällande bestämmelser möjlighet till att en förordnandetjänsteman, som efter minst 12 års förordnande övergår till annan pensionsberättigande tjänst, vid avgång från denna erhåller lägre pension än om han omedelbart avgått med förordnandepension. I enlighet med sin uppfattning i detta ämne hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå, dels att hänsynstagande till tidigare innehav av förordnandetjänst skall ske obligatoriskt och dels att det skall ske i form av rätt att komma i åtnjutande av en minimipension motsvarande den intjänta förordnandepensionen. Det stadgande härom, som intagits under b) av förevarande moment, har emellertid icke ansetts böra göras tillämpligt under annan förutsättning än att en och samma förordnandetjänst innehafts under sammanlagt minst 12 år i oavbruten följd, då rätt till frivillig avgång med pension å förordnandetjänst endast i dylikt fall föreligger. Från tillämpningen av den nu förordade bestämmelsen torde undantag böra göras för det fall, att den tidigare innehavda tjänsten varit en medelst förordnande för viss tid tillsatt rektorsbefattning vid statens undervisningsväsende. Med hänsyn till att — såsom anmärkts under motiveringen till 7 § 1 mom. — lärare, som förordnats att bestrida rektorsbefattning men vilkens förordnande upphört, har att övergå till sin innehavande lärarbefattning och sålunda i händelse h a n likväl avgår ur statens tjänst icke är berättigad till förordnandepension, tala övervägande skäl för att liksom hittills reglera pensionsförhållandena vid övergång till lärartjänsten efter de till denna tjänst knutna stadgandena, med rätt för den, som innehaft rektorsförordnande minst 12 år, att bibehållas vid rektorsbefattningens pensionsunderlag och pensionsavdrag. Stadgande härom har intagits under de särskilda bestämmelserna i 6 avd. I fråga om rätt till pension för ordinarie tjänsteman, som tillsatts medelst förordnande för begränsad anställningstid, har i 25 § (28 §) 1 mom. a) föreslagits, att dylik tjänsteman, som innehaft tjänsten under tid, för vilken förordnande å densamma längst må meddelas, skall vid avgång u r statens

139 tjänst vara försäkrad till erhållande av s. k. uppskjuten pension från 65 års ålder. Enligt den i 25 § (28 §) 5 mom. föreslagna bestämmelsen upphör rätten till uppskjuten pension, där den därtill försäkrade ånyo tillträder pensionsberättigande befattning. Med avseende å säväl detta fall som det, där dylik tjänsteman efter full tjänstetid i stället för att avgå ur statens tjänst erhåller annan befattning, har i förevarande moment under c) föreslagits en bestämmelse av samma innehåll som den för övriga förordnandetjänstemän förordade. Sammanfattningsvis kan om bestämmelserna i detta moment sägas, att de avse att bevara en tjänsteman, vilken uppfyllt alla förutsättningar för att erhålla pension — ålderspension, förordnandepension efter 12 års förordnande eller uppskjuten pension — vid den intjänta pensionen för det fall, att tjänstemannen sedermera avgår med pension från tjänst, som avses i detta kapitel. A mom. I fråga om ordinarie tjänsteman, som med frånträdande av tjänstens utövande innehar icke-ordinarie befattning och samtidigt avgår från båda tjänsterna, har i 13 § 1 mom. andra stycket b) föreslagits en bestämmelse, att endast en pension skall utgå. I första stycket av förevarande moment har intagits ett stadgande om storleken av pensionens grundbelopp i dylikt fall: det skall motsvara det högsta av de för de särskilda tjänsterna beräknade. Innebörden av denna bestämmelse torde helt sammanfalla med den, som varit avsedd med de nuvarande tjänstepensionsförfattningarnas stadgande, att för här avsedd tjänsteman skola tillämpas de för ickeordinarie befattningshavare givna bestämmelserna, under iakttagande likväl att han härigenom icke må lida inskränkning i de pensionsförmåner, som tillkomma honom i hans egenskap av ordinarie tjänsteman. Under momentets andra stycke har med avseende å pensionens storlek för icke-ordinarie befattningshavare med avkortad tjänstgöring införts en begränsningsregel, som för närvarande saknas för ifrågavarande tjänstemän men vartill motsvarighet finnes beträffande innehavare av flera övningslärarbefattningar vid statliga läroanstalter. Då hänsyn till avkortningen i tjänstgöringstiden enligt gällande liksom enligt föreslagna bestämmelser tages icke genom avkortning av pensionsunderlagen utan genom reduktion vid tjänstårsberäkningen, kan för närvarande för extra ordinarie tjänsteman med halvtidstjänstgöring i två verk förekomma, att tjänstemannen vid tillräckligt lång anställningstid erhåller sammanlagt högre pensionsbelopp än som motsvarar hel pension vid fulltidstjänstgöring i den ena av befattningarna. Den tillstyrkta begränsningsregeln avser att förekomma ett sådant resultat. 5 mom. I den allmänna motiveringen har redogjorts för de sakkunnigas ståndpunktstagande till frågan om förening av flera successivt beviljade pensioner. Bestämmelserna i ämnet hava intagits i detta moment. Enligt momentets första stycke må, där den avgående å tidigare innehavd tjänst åtnjuter pension jämlikt av statsmakterna antagna tjänstepensions-

140 bestämmelser, grundbeloppet av den här avsedda pensionen icke fastställas till högre belopp än det, varmed det må överstiga grundbeloppet av den tidigare beviljade pensionen. Från regeln att det oreducerade grundbeloppet beräknas enligt de för avgångstjänsten gällande bestämmelserna har, av skäl som närmare angivits under den allmänna motiveringen, föreslagits ett undantag. I andra stycket av förevarande moment har sålunda stadgats att, därest den tjänst, för vilken pension tidigare beviljats, icke var förordnandetjänst, det oreducerade grundbeloppet icke må understiga grundbeloppet av den ålderspension, som skulle hava utgått, om tjänstemannen fortfarande innehaft den förra tjänsten och vid det senare avgångstillfället frånträtt denna med rätt till dylik pension. Vidare har reduktionsregelns tillämpning gjorts beroende av att Kungl. Maj:t ej annorlunda medgiver. Sistnämnda anordning har motiverats i annat sammanhang. Där enligt föreskrifterna i första stycket av ifrågavarande moment hänsyn skall tagas till pension, som beviljats för tidigare innehavd tjänst och som utgår enligt andra bestämmelser än allmänna tjänstepensionsreglementet, uppstår fråga om förfarandet i avseende å tilläggsförmåner såväl å nämnda pension som å det grundbelopp, vilket eventuellt utgår enligt reglementet. Särskild betydelse får denna fråga för den händelse dyrortstillägg enligt reglementet skulle utgå å sistnämnda pensionsbelopp men ej utgår enligt de bestämmelser, vilka reglera den tidigare beviljade pensionen. Rimligt synes vara, att pensionstagaren med avseende å tilläggsförmånerna ej försättes i sämre ställning än om sammanlagda pensionen beviljats såsom grundbelopp enligt reglementet. Med hänsyn härtill föreslås ett stadgande av innehåll att grundbeloppet avtidigare beviljad pension, vartill hänsyn tagits enligt bestämmelserna i första stycket, skall, även om pensionen beviljats enligt andra pensionsbestämmelser, betraktas såsom grundbelopp av pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet. Genom ett dylikt stadgande synes man kunna i huvudsak undvika att i andra pensionsreglementen eller i särskilda författningar meddela föreskrifter angående tilläggsförmåner å pension, som åtnjutes jämsides med pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet, övergångsvis torde emellertid särskilda regler bliva erforderliga angående vad som skall förstås med grundbelopp av pension, som hänför sig till en annan lönenivå än den, vilken ligger till grund för pensionerna enligt allmänna tjänstepensionsreglementet. I detta sammanhang må framhållas, att en annan följd av bestämmelsen i sista stycket av förevarande moment är, att de bestämmelser angående minskning av pension vid förening med annan förmån, som kunna finnas meddelade i den författning enligt vilken den tidigare pensionen beviljats, icke skola äga tillämpning där tjänstemannen sedermera blir pensionsberättigad enligt detta reglemente. Slutligen må anmärkas att, såsom ock framgår av den använda formuleringen, grundbeloppet av den tidigare beviljade pensionen skall anses såsom grundbelopp av pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet även om

141 det oreducerade grundbeloppet av den senare pensionen befinnes icke överstiga förstnämnda grundbelopp. 6 mom. Bestämmelsen under förevarande moment motsvarar den i 10 § civila tjänstepensionsreglementet och 8 § militära tjänstepensionsreglementet stadgade regeln om jämkning av beräknat pensionsbelopp, som icke är i helt krontal jämnt delbart med 12. Den för de lägsta pensionerna föreslagna 6-delbarhetsregeln står i samband med att vissa av pensionsunderlagen äro i helt krontal jämnt delbara med 6 men ej med 12. 16 §. Pensionsunderlag. Denna paragraf innehåller bestämmelser om det belopp, som skall tillämpas såsom pensionsunderlag vid grundbeloppets bestämmande. 1 mom. Huvudregel bör alltjämt vara att såsom pensionsunderlag tillämpas underlaget för den befattning, från vilken avgången sker. Härifrån göres dock ett undantag i det fall, som beröres i andra stycket. Härom må anföras följande. Enligt 14 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet och 13 § 2 mom. militära tjänstepensionsreglementet skall hel ålderspension för ordinarie tjänsteman, som under kortare tid än tre år innehaft den tjänst, från vilken avgång äger rum, utgöra medeltalet av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de senast förflutna tre åren före avgången varit gällande för honom. I militära tjänstepensionsreglementet göres härtill det tillägget, att för beställningshavare, som inom loppet av de senast förflutna tre åren före avgången haft avsked med tillstånd att kvarstå lönlös över stat, beloppet av hel pension icke må överstiga pensionsunderlaget för den beställning, från vilken avgången äger rum. Jämlikt eljest i nämnda reglementen meddelade bestämmelser kommer den omförmälda medeltalsberäkningen att ävenledes tillämpas vid bestämmandet av avkortad ålderspension, sjukpension och förtidspension. Enligt vad de sakkunniga erfarit från vederbörande pensionsbeviljande myndigheter har formuleringen av ifrågavarande bestämmelser i åtskilliga fall föranlett tvivelsmål om huru dessa rätteligen böra tolkas. Därjämte har det ansetts kunna ifrågasättas, huruvida bestämmelserna under alla förhållanden leda till ett fullt tillfredsställande resultat. Tveksamheten rörande tolkningen av stadgandet om medeltalsberäkning rör till en början frågan, huruvida för den, som under något av de senaste tre åren före avgången övergått från högre till lägre tjänst — utan att tvångsförflyttning förekommit — medeltalsberäkning skall ske och föranleda till att ett högre pensionsunderlag tillämpas än som gäller för avgångstjänsten. Oklarhet har vidare rått, huruvida medeltalsberäkningen må verkställas på grundval av pensionsunderlag enligt annan pensionsförfattning än den, enligt vilken pensionen utgår. Betydelsefullare än oklarheten på dessa punkter är emellertid, att de gällande bestämmelserna lämna utrymme för olika uppfatt-

142 ningar om det sätt, på vilket medeltalsberäkningen bör verkställas i sådant fall, där pensionsunderlag överhuvud taget icke varit gällande för tjänstemannen under ett eller två år av den angivna 3-årsperioden. Åtminstone en av de pensionsbeviljande myndigheterna har enligt uppgift i dylikt fall förfarit så, att den såsom pensionsunderlag tillämpat en tredjedel av sammanlagda beloppet av de befintliga pensionsunderlagen, medan en annan myndighet såsom pensionsunderlag tillämpat, om pensionsunderlag för två år finnas, hälften av deras summa och, om allenast pensionsunderlag för ett år finnes, detta underlag oreducerat. Till de nu angivna anmärkningarna, vilka i lika mån avse ålders-, sjukoch förtidspension, hava lagts andra, vilka gälla de båda förstnämnda pensionsformerna. I fråga om ålderspension har sålunda ifrågasatts lämpligheten av att medeltalsberäkningen sker på grundval av de högsta pensionsunderlag, vilka varit gällande under vart och ett av de senast förflutna tre åren före avgången. Att 3-årsperiodens slutpunkt icke nödvändigt behöver sammanfalla med pensionsålderns uppnående utan pensionsbeloppet tillätes stiga vid kvarstående efter pensionsåldern, kan lätt befordra en — måhända även av andra skäl förefintlig — strävan att erhålla anstånd med avsked. Beträffande sjukpension har framhållits, att bestämmelsen knappast kan anses lycklig, då den kan leda till en pension, som icke förmår tillfredsställa försörjningsbehovet. Det lägsta belopp, vartill sjukpension må uppgå, är bestämt såsom 75 procent av hel pension, d. v. s. i det här föreliggande fallet nämnda procenttal av det medeltalsberäknade beloppet. På sina håll har ifrågasatts, huruvida en bestämmelse av det ifrågavarande slaget överhuvud taget borde inflyta i en ny pensionsförfattning. Därvid h a r framhållits, att det jämförelsevis sällan förekommer, att en pensionsberättigad tjänsteman icke innehaft sin tjänst under en tid av tre år före avgången. De sakkunniga hava emellertid för sin del icke kunnat dela uppfattningen om obehövligheten av en bestämmelse i ämnet. Det är här fråga om en bestämmelse, som avser att förebygga det missbruk av utnämningsrätten, som en av billighetsskäl förestavad befordran kort före avgång med pension skulle innebära. Däremot anse de sakkunniga den nu gällande bestämmelsen i ämnet vara i behov av överarbetning. Till en början torde bestämmelsen uteslutande böra utformas såsom en reduktionsbestämmelse; att låta en medeltalsberäkning bliva utslagsgivande, där den leder till högre belopp än det, som utgör pensionsunderlag för avgångstjänsten, ligger uppenbarligen utom ramen för bestämmelsens egentliga syfte och kan ej heller anses påkallat ur andra synpunkter. Vidare torde det angivna syftet icke påkalla, att reduktion sker i andra fall än dem, där befordran eller tjänstetillträde skett under sådana förhållanden, att vid befordringstillfället eller tjänstetillträdet kunnat förutses att pensionsrätt kunde komma att inträda inom tre år. Med hänsyn härtill torde reduktionsregeln överhuvud taget icke böra göras tillämplig beträffande sjukpension. I fråga om förtidspension kan det givetvis diskuteras, vilken tidpunkt som bör fastställas såsom slutpunkt för 3-årsperioden; de sak-

143 kunniga hava ansett sig böra föreslå, att avseende i detta hänseende fästes vid den tidpunkt, då rätt till förtidspension beviljas. 1 enlighet med vad nu anförts har i andra stycket av detta moment föreslagits en reduktionsregel beträffande pensionsunderlag, avsedd att tillämpas vid bestämmandet av ålders- eller förtidspension för den, som under kortare tid än tre år före pensionsålderns uppnående eller, i fråga om förtidspension, före beviljandet av rätt därtill, innehaft den tjänst, från vilken avgången äger rum. Det har icke ansetts böra råda tvekan om att beräkningen bör verkställas på grundval av pensionsunderlagen under den angivna 3-årsperioden före pensionsåldern eller före beviljandet av rätt till förtidspension, liksom ej heller om att hänsyn på samma sätt som nu bör tagas till de högsta pensionsunderlag, som under vart och ett av dessa tre år varit gällande. I övrigt har det ansetts uppenbart, att hänsyn bör få tagas till pensionsunderlag jämväl enligt andra pensionsförfattningar än den, enligt vilken pension beviljas. För det fall, att den avgående under något av de tre åren icke innehaft med pensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser förenad tjänst, torde en tredelning av de sammanlagda ifrågakommande pensionsunderlagen i vissa fall bliva väl sträng, medan det å andra sidan knappast kan anses konsekvent vare sig att helt underlåta att vidtaga reduktion, om pensionsunderlag allenast för ett år finnes, eller att göra en tudelning av två års pensionsunderlag. Med hänsyn till dessa fall hava de sakkunniga trott det vara lämpligast att Kungl. Maj:t beredes möjlighet att medgiva undantag helt eller delvis från reduktionsregelns tillämpning. Även för andra fall än det angivna torde det vara av värde att Kungl. Maj:t äger befogenhet att medgiva undantag från reduktionsregeln efter prövning av samtliga föreliggande omständigheter. 2 och 3 mom. I dessa båda moment hava angivits de belopp, vilka gälla såsom pensionsunderlag för olika befattningar. Ifrågavarande författningsbestämmelser torde icke påkalla någon motivering utöver den allmänna motiveringen för de föreslagna pensionsunderlagens storlek. 17 §. Tjänstårsberäkning. I denna paragraf meddelas bestämmelser om tjänstårsberäkning för befattningshavare, som avses i detta kapitel. Liksom de gällande civila och militära tjänstepensionsreglementena innehåller reglementsförslaget två slag av dylika bestämmelser: å ena sidan generella stadganden angivande vilken tid som är av beskaffenhet att överhuvud taget anses såsom tjänstår, och å andra sidan vissa specialbestämmelser angående tjänstårsberäkningen i särskilda pensionsfall. De förra stadgandena innefattas i paragrafens 1—3 mom., de senare i 4 mom. t—3 mom. Då de i dessa moment föreslagna bestämmelserna angående tid av beskaffenhet att anses såsom tjänstår innebära tämligen avsevärda, om ock mest formella avvikelser från nu gällande bestämmelser, torde det vara

144 m o t i v e r a t att först l ä m n a e n s a m m a n f a t t a n d e r e d o g ö r e l s e för t i l l k o m s t e n a v o c h i n n e b ö r d e n i de n u v a r a n d e b e s t ä m m e l s e r n a . Gällande bestämmelser. F ö r e t i l l k o m s t e n a v civila tjänstepensionsreglem e n t e t gällde i f r å g a o m t j ä n s t å r s b e r ä k n i n g för t j ä n s t e m ä n vid de förvaltn i n g s o m r å d e n , å vilka r e g l e m e n t e t erhöll t i l l ä m p n i n g , i h u v u d s a k f ö l j a n d e : Enligt 17 § i 1907 års civila pensionslag beräknades tjänstår, där ej för särskilda fall annorlunda stadgats, icke allenast för tid, under vilken tjänsteman innehaft tjänst som avsågs i lagen, utan även för tid, under vilken han innehaft annan statstjänst eller ock i statens tjänst haft extra ordinarie anställning eller förordnande. Avdrag skulle emellertid göras för tid, under vilken ledighet från tjänsten ägt rum av annan anledning än semester, sjukdom, offentligt uppdrag, fullgörande av värnplikt eller resa, som med vederbörligt tillstånd företagits till egen utbildning. I kommunikationsverkens pensionslag erhöllo reglerna för tjänstårsberäkningen en delvis annan utformning i syfte att närmare precisera den tjänstetid, som skulle få tillgodoräknas. Sålunda skulle tjänstår beräknas för tid, under vilken tjänsteman efter fyllda 18 år i statens tjänst innehaft ordinarie eller extra ordinarie befattning eller annan därmed jämförlig anställning eller bestritt förordnande å sådan tjänst eller varit delägare i kassa för pensionering av i statens tjänst anställd ickeordinarie personal. Avdrag skulle göras för tid, omfattande minst 15 dagar i följd, under vilken ledighet frän tjänsten ägt rum, dock icke för tid, under vilken tjänsteman utan att tjänstgöra å sin befattning ägt uppbära oavkortad avlöning eller eljest åtnjutit ledighet på grund av sjukdom, olycksfall i tjänsten eller offentligt uppdrag eller för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring eller för resa för egen utbildning. Vad sålunda stadgats i fråga om tjänstårsberäkning vid kommunikationsverken utsträcktes sedermera att i huvudsak gälla för övriga civila verk med lönereglering av kommunikationsverkstyp. I sitt b e t ä n k a n d e a n g å e n d e civilt t j ä n s t e p e n s i o n s r e g l e m e n t e e r i n r a d e 1930 års pensionssakkunniga o m att frågan, v i l k e n tid s o m b o r d e få b e r ä k n a s s å s o m t j ä n s t å r för p e n s i o n , varit f ö r e m å l för m y c k e n d i s k u s s i o n och givit a n l e d n i n g till ett flertal ä n d r i n g s f ö r s l a g i syfte dels att förtydliga, dels a t t s k ä r p a d å v a r a n d e b e s t ä m m e l s e r i ä m n e t . F ö r egen del f r a m h ö l l o d e sakk u n n i g a , att t j ä n s t å r s b e r ä k n i n g e n b o r d e g r u n d a s p å verklig t j ä n s t g ö r i n g och icke p å a n s t ä l l n i n g e n s formella k a r a k t ä r a v statstjänst. D e s a k k u n n i g a s förslag i n n e b a r i h u v u d s a k f ö l j a n d e : Tjänstår skulle beräknas för tid under vilken tjänsteman före uppnåendet av pensionsåldern innehaft med pensionsrätt förenad befattning i statens tjänst eller eljest erlagt avgift till av staten upprättad eller understödd anstalt för tjänstepensionering. Avdrag skulle göras för tid, under vilken tjänsteman åtnjutit tjänstledighet av annan anledning än som omförmäldes i allmänna avlöningsreglementet 1 13 och 14 §§ samt 15 § 1 mom. Avdrag skulle på grund härav ske vid ledighet för svag hälsas vårdande, för havandeskap eller barnsbörd eller för enskild angelägenhet, varemot såsom tjänstår skulle få medräknas tid, under vilken tjänsteman åtnjutit semester (ferier) eller tjänstledighet på grund av särskilt tjänsteuppdrag, annat offentligt uppdrag, militär tjänstgöring, olycksfall i tjänsten och vissa därmed jämförliga ledighetsorsaker samt sjukdom. De sakkunniga förklarade sig hava 1

1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente (SOU 1930:17).

145 vid bestämmande av den tid, som skulle få medtagas vid tjänstårsberäkningen, sökt anslutning till vad som enligt nämnda förslag till avlöningsreglemente skulle få tillgodoräknas för uppflyttning i löneklass, varigenom bland annat matrikelföringen skulle underlättas. För att icke de allmänna reglerna om tjänstårsberäkning skulle bliva alltför stela borde enligt de sakkunnigas mening åt Kungl. Maj:t inrymmas befogenhet att för viss tjänsteman eller viss grupp av tjänstemän medgiva, att såsom tjänstår finge räknas annan tid, under vilken vederbörande i eller utom statens tjänst förrättat arbete eller uppdrag, som kunde finnas skäligen böra tagas i beräkning för bestämmandet av pension. I 1934 års proposition i ämnet anslöt sig chefen för finansdepartementet till de av de sakkunniga föreslagna huvudreglerna och framhöll därvid bland annat, att den tid, som finge tillgodoräknas såsom tjänstår, för framtiden komme att regelmässigt sammanfalla med den tid, varunder vederbörande erlagt avgift eller vidkänts pensionsavdrag för egen pensionering. I propositionen liksom under frågans riksdagsbehandling vidtogos emellertid vissa detaljändringar, delvis föranledda av att de nya pensionsbestämmelserna tillkommo utan föregående lönereglering. Enligt civila tjänstepensionsreglementet gäller sålunda för närvarande följande: Enligt 3 § 1 mom. beräknas tjänstår för tid, under vilken tjänsteman före uppnående av pensionsåldern innehaft annan med pensionsrätt förenad befattning i statens tjänst än beställning ä reservstat vid försvarsväsendet eller haft att vidkännas pensionsavdrag enligt bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet för arbetare eller för vilken erlagts avgift för tjänstepensionering till av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionskassa. Vid tjänstårsberäkningen skall emellertid avdrag göras för tid omfattande minst 15 dagar i följd, under vilken tjänsteman åtnjutit tjänstledighet för svag hälsas värdande, för havandeskap eller barnsbörd eller för enskild angelägenhet, sä ock för tid, under vilken tjänsteman varit tagen i häkte eller avstängd från tjänstgöring eller utan giltigt förfall avhållit sig från tjänstgöring. Vidare skall tid, under vilken extra ordinarie tjänsteman haft avkortad tjänstgöring, vid tjänstårsberäkningen minskas med så stor del, som svarar mot avkortningen. Har tjänsteman eljest i eller utom statens tjänst förrättat arbete eller uppdrag, som finnas vara av beskaffenhet, att tid, varunder sådant arbete eller uppdrag förrättats, skäligen bör helt eller delvis tillgodoräknas honom såsom tjänstår, skall jämlikt 3 § 2 mom. bero på prövning i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver, om och i vad mån dylikt tillgodoräknande mä äga rum. För vissa ordinarie och extra ordinarie lärare i övningsämnen vid statliga läroanstalter gälla vissa särskilda i kungörelsen nr 3/1938 meddelade bestämmelser, vilka beröras under 32 § (35 §). De i 10 och 26 §§ militära tjänstepensionsreglementet innefattade bestämmelserna om tjänstårsberäkning vila liksom det civila reglementets bestämmelser på grundsatsen att såsom tjänstår skall tagas i beräkning tid före pensionsålderns uppnående, under vilken med pensionsrätt förenad befattning innehafts. Med hänsyn till den låga pensionsåldern för vissa beställningshavare hava emellertid nämnda regler underkastats vissa jämkningar i utvidgande riktning. För dessa jämkningar torde redogörelse icke behöva 10—417092.

146 lämnas i detta sammanhang; under reglementsförslagets 30 § (33 §) hava med bibehållande i huvudsak av ifrågavarande avvikelser vissa specialbestämmelser föreslagits med avseende å tjänstårsberäkning för försvarsväsendets ordinarie personal. Enligt övriga nyare av statsmakterna antagna tjänstepensionsreglementen — tjänstepensionsreglementena för arbetare, för folkskollärare m. fl. samt för lärare vid högre kommunala skolor m. fl. — är rätten att tillgodoräkna tid såsom tjänstår i stor utsträckning konstruerad med civila tjänstepensionsreglementets bestämmelser såsom förebild. Bland avvikelserna må allenast nämnas, att enligt arbetarpensionsreglementet må såsom tjänstår tillgodoräknas två tredjedelar av den tid, under vilken arbetare efter uppnådd ålder av 18 år, utan att vidkännas pensionsavdrag eller pensionsavgift, i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Framställningar om ändrade bestämmelser. Vid sin översyn av gällande bestämmelser hava de sakkunniga bland annat haft att taga hänsyn till vissa framställningar angående ändringar i tjänstårsberäkningsbestämmelserna. I skrivelser den 11 november 1936 och den 11 mars 1937 gjorde skolöverstyrelsen hos Kungl. Maj:t framställning om meddelande beträffande kvinnliga befattningshavare av bestämmelser, enligt vilka tjänstledighet på grund av havandeskap under en tid av högst 90 dagar vid varje tillfälle skulle bland annat beträffande pension bliva jämställd med tjänstledighet på grund av sjukdom. Statskontoret förklarade sig i utlåtande den 7 juni 1938 icke hava något att erinra mot sådan ändring, att avdrag vid tjänstårsberäkningen icke behövde göras för ledighet på grund av havandeskap. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19 maj 1939 hava handlingarna i ärendet överlämnats till pensionssakkunniga för att tagas i övervägande. Vidare hava jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 12 januari 1940 till de sakkunniga överlämnats handlingarna i ett samma dag avgjort ärende angående tjänstårsberäkning i pensionshänseende för en arbetsförman av l:a klass vid Karlskrona örlogsvarv. I nämnda ärende hade förekommit bland annat följande: Jämlikt 26 § militära tjänstepensionsreglementet ägde sökanden såsom tjänstår tillgodoräkna dels tiden från och med den 1 augusti 1936, då han tillträtt sin senaste anställning, intill inträdet i pensionsåldern den 31 januari 1940, dels ock tid då han innehaft befattning, å vilken tjänstepensionsreglementet för arbetare varit tilllämpligt, eller tillhopa 5 år 1 månad. Sökanden hade hemställt att den tid, under vilken han före den 1 januari 1935 innehaft anställning i statens tjänst, eller sammanlagt 30 år 8 månader 23 dagar, måtte tillgodoföras honom för pension enligt militära tjänstepensionsreglementet i den utsträckning, som skulle gällt, därest de i reglementet meddelade övergångsbestämmelsrna varit å honom tillämpliga. Statskontoret erinrade i avgivet utlåtande att, därest sökanden fortfarande varit underkastad tjänstepensionsreglementet för arbetare, han jämlikt bestämmelserna i 2 § 2 mom. b) reglementet ägt att tillgodoräkna två tredjedelar av anställningstiden före den 1 januari 1935. Vidare framhölls, att Kungl. Maj:t tidigare i enlighet med statskontorets tillstyrkan medgivit, att en mästare vid mynt- och justerings-

147 verket, å vilken civila tjänstepensionsreglementet ägt tillämpning från och med den 1 juli 1935, finge såsom tjänstår tillgodoräkna två tredjedelar av tid, varunder han före sist berörda dag efter fyllda 18 år varit anställd vid verket eller innehaft fast anställning vid armén. I betraktande av vad sålunda förekommit funne statskontoret starka skäl tala för att jämväl i ett fall som det förevarande, då pensionsrätt enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare direkt avlösts av pensionsrätt enligt militära tjänstepensionsreglementet, tjänstår finge tillgodoräknas i den utsträckning, som skulle hava ifrågakommit vid en fortsatt tillämpning av arbetarpensionsreglementet. Emellertid medgåve varken huvudreglerna eller övergångsbestämmelserna i militära tjänstepensionsreglementet tillgodoräkning av tjänstetid, som vore förlagd i tiden före det vederbörande uppnått 21 års ålder. Vid sådant förhållande ansåge sig statskontoret för närvarande icke kunna tillstyrka tillgodoräkning av sökandens tidigare anställning i vidare mån än vad avsåge tiden efter den 10 januari 1901, då sökanden uppnått 21 års ålder. Då den uppkomna frågan huruvida tillgodoräkning i pensionshänseende bör ske av anställningstid före 21-årsåldern syntes beröra ett flertal befattningshavare, vilka i likhet med sökanden övergått till befattning, å vilken militära tjänstepensionsreglementet vore tillämpligt, ville statskontoret förorda, att densamma hänskötes till prövning i ett vidare sammanhang av 1938 års pensionssakkunniga. Kungl. Maj.-t beslöt i enlighet med statskontorets hemställan. Det i nämnda ärende berörda förhållandet att den, som varit underkastad arbetarpensionsreglementet och enligt detta skulle äga såsom tjänstår tillgodoräkna viss icke-pensionsberättigande anställningstid före 21 år ålder, vid övergång till annat pensionsreglemente mister denna rätt, har även påtalats av Sveriges arbetsledarförbund i en till de sakkunniga ingiven framställning med hemställan om framläggande av förslag till ändrade bestämmelser i ämnet. Slutligen har jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 31 mars 1939 till de sakkunniga överlämnats handlingarna till ett nämnda dag förehaft ärende, vari Göta hovrätt hemställt att hovrättsassessor, som förordnades att uppehålla borgmästarbefattning eller annan ledamotsbefattning vid större rådhusrätt, måtte erhålla rätt att såsom tjänstår i pensionshänseende tillgodoräkna tiden för dylikt förordnande. I avgivet utlåtande har statskontoret i princip anslutit sig till förslaget med viss modifikation. Ämbetsverket ansåg emellertid spörsmålet böra göras till föremål för prövning i samband med pågående revision av gällande pensionsbestämmelser. 1938 års pensionssakkunniga. De civila och militära tjänstepensionsreglementenas bestämmelser angående tjänstårsberäkning äro grundade på huvudprincipen att såsom tjänstår tillgodoräknas tid för innehav av pensionsberättigande tjänst. I fråga om annan tid än sådan, varunder statlig tjänstemannaställning innehafts, h a r dock denna grundsats uttryckts i form av ett krav på att tjänstemannen under dylik tid skall hava vidkänts pensionsavdrag eller erlagt pensionsavgift. De sakkunniga hava vid sin översyn av bestämmelserna icke funnit anledning att ifrågasätta någon rubbning i nämnda huvudprincip, vilken efter

148 införandet av en på bidragsplikt grundad pensionsrätt för såväl icke-ordinarie tjänstemän som arbetarpersonal synes innefatta en tillfredsställande lösning av den tidigare omstridda frågan om tjänstårsberäkningsrätten. Denna huvudprincip har emellertid — såsom den föreslagna lydelsen av 1 och 2 mom. i förevarande paragraf utvisar — synts böra erhålla en mera generell avfattning, enligt vilken såsom tjänstår anses tid, under vilken tjänsteman varit underkastad antingen allmänna tjänstepensionsreglementet (1 mom.) eller ock andra av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser (2 mom.). Sistnämnda uttryck har, såsom redan tidigare påpekats, avsetts skola innefatta, förutom i egentlig mening av riksdagen antagna pensionsreglementen — såsom arbetarpensionsreglementet samt reglementena för folkskollärare m. fl. och för lärare vid högre kommunala skolor m. fl. — jämväl reglementet för statens pensionsanstalt, vars ordalydelse visserligen icke varit föremål för riksdagsbeslut men jämlikt riksdagens bemyndigande utfärdats enligt av riksdagen godkända grunder och följaktligen icke utan riksdagens hörande plägar bliva föremål för ändring, som berör reglementets huvudgrunder. Liksom hittills erfordras vissa undantag i inskränkande eller utvidgande riktning från omförmälda huvudregel. De sakkunniga övergå nu att redogöra för sina överväganden härutinnan ävensom för de förslag, i vilka dessa utmynnat. I samband därmed angives de sakkunnigas ställningstagande till de särskilda spörsmål rörande tjänstårsberäkningen, vilka berörts i de förut omnämnda framställningarna. Såsom framgår av den föregående redogörelsen för nuvarande bestämmelser, gälla för närvarande tre olika inskränkningar i huvudregeln. Sålunda får tid efter pensionsålderns inträde icke räknas såsom tjänstår. Vidare skall vid beräkningen avdrag göras för tid omfattande minst 15 dagar i följd, under vilken tjänsteman åtnjutit tjänstledighet av vissa angivna anledningar, så ock för tid, under vilken tjänsteman varit avstängd från tjänstgöring m. m. Slutligen må för civila tjänstemän tid för innehav av beställning å reservstat icke medräknas, oaktat dylik beställning är förenad med pensionsrätt enligt av statsmakterna antagna bestämmelser. Vad först angår stadgandet att allenast t i d före pensionsåld e r n s u p p n å e n d e får tagas i beräkning såsom tjänstår, hava de sakkunniga icke funnit skäl föreslå någon ändring härutinnnan. En dylik begränsningsregel har närmast varit avsedd som garanti för att prövningen av frågor om anstånd med avsked efter uppnådd pensionsålder skall taga sikte på statens intresse och icke röna inflytande av hänsyn till vederbörandes ekonomiska förhållanden; man har velat förhindra att anstånd sattes i fråga allenast för att bereda tjänsteman tillfälle att förbättra sina pensionsvillkor genom intjänande av ytterligare tjänstår. Detta syfte synes alltjämt värt beaktande. Men begränsningsregeln är även betingad av rent praktiska hänsyn. Även om, på sätt under 15 § 1 mom. antytts, pensionens grundbelopp regelmässigt skall beräknas på grundval av de normerande faktorerna, bland annat antalet tjänstår, sådana de föreligga vid tiden för

149 avgången ur tjänst, synes det nämligen icke praktiskt tillfredsställande att fullt ut tillämpa denna regel med avseende å tjänstårsberäkningen för ålderspension, då därigenom pensionens storlek i åtskilliga fall skulle komma att hållas svävande till avgångstillfället. Det må anmärkas, att liknande skäl skulle kunna anföras mot att utan begränsning medgiva tjänstårsberäkning för sjukpension intill dess avgång ur tjänst äger rum. De sakkunniga hava emellertid icke funnit tillräcklig anledning föreligga att för dylika fall föreslå något stadgande om avbrytande av tjänstårsberäkningen vid tidigare tidpunkt än avgången. Även om möjligheten att en på grund av sjukdom arbetsoförmögen tjänsteman söker genom uppskov med avgången bereda sig högre sjukpension icke kan helt uteslutas, torde med hänsyn till förefintliga kontrollmöjligheter inom de statliga myndigheterna något missbruk på denna punkt icke behöva befaras. Dessutom torde det ur praktisk synpunkt vara av mera underordnad betydelse, därest tjänstårsberäkningsfrågan i de relativt fåtaliga sjukpensionsfallen icke kan anses definitivt avgjord före avgångstillfället. Å andra sidan kan det vara förenat med vissa vanskligheter att i här avsedda fall fixera en viss tidpunkt, då avgångsskyldighet skall anses hava inträtt. Det må emellertid framhållas, att skälen för att trots sistnämnda vansklighet införa en begränsningsregel torde äga större styrka då fråga är om statlig pensionering av icke-statstjänstemän, beträffande vilka kontrollmöjligheterna och därmed garantierna mot missbruk torde vara avsevärt mindre. Detta spörsmål torde böra göras till föremål för övervägande vid en framtida revision av bestämmelserna rörande dylik pensionering, i främsta rummet tjänstepensionsbestämmelserna för folkskollärare m. fl. Vad härefter angår den andra i det föregående berörda inskränkningen i huvudregeln att såsom tjänstår må tillgodoräknas tid för innehav av pensionsberättigande tjänst, innebär denna, att a v d r a g v i d tjänstårsb e r ä k n i n g e n skall ske för viss tid, under vilken tjänstledighet åtnjutits eller vissa tjänstgöringshinder eljest förelegat. En omarbetning av nuvarande bestämmelser härutinnan har ansetts påkallad med utgångspunkt från de nya avlöningsreglementenas regler om löneavdrag vid ledigheter, önskemålet att underlätta matrikelföringen har i samband härmed beaktats. De sakkunniga hava ansett sig böra förorda, att avdrag göres för tid, under vilken tjänsteman, som lyder under något av nämnda avlöningsreglementen, av annan anledning än tjänstledighet för offentligt uppdrag underkastas Cavdrag å lönen och sålunda icke vidkänts pensionsavdrag. Beträffande sådan anställningshavare, som icke åtnjuter avlöning enligt något av ifrågavarande avlöningsreglementen, bör i anslutning härtill avdrag göras för tid, varunder tjänstemannen avstått samtliga kontanta avlöningsförmåner. Med det nu föreslagna sättet att reglera avdragsspörsmålen har det icke synts motiverat att i ett nytt reglemente upptaga någon motsvarighet till gällande bestämmelse att avdrag ej skall verkställas, med mindre tjänstledighetstiden omfattat minst 15 dagar i följd. Då det förutsattes, att anteckningar i tjänstematrikel måste göras för varje tjänstledighetstid med G-avdrag å lönen, skulle bibe-

150 hållandet av en dylik minimiregel, som tillkommit i förenklingssyfte, knappast längre motsvara sitt ändamål. Beträffande innebörden i detalj av nu angivna bestämmelser, vilka införts i 1 mom. andra stycket, må framhållas följande. Avdrag skall ej göras för tjänstledighet för svag hälsas vårdande. Den i det föregående omförmälda, av skolöverstyrelsen väckta frågan om tjänstårsberäkning för tid, under vilken åtnjutits tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd, löses enligt förslaget på sådant sätt, att avdragsbefrielse blir gällande under en tid av högst 120 dagar, varav högst 90 dagar efter förlossningen. Beträffande de kortare ledigheter för enskild angelägenhet, vid vilka tjänsteman äger uppbära oavkortad lön eller lön med B-avdrag, skall avdrag icke äga rum. Vad beträffar nedsättning i tjänstgöringstiden (partiell ledighet) under förhållanden, vilka medföra att lönen skall minskas med ett i förhållande till nedsättningen beräknat C-avdrag, hava de sakkunniga icke ansett anledning föreligga att för detta fall föreslå någon avvikelse från avdragsregeln. Avdrag bör sålunda enligt de sakkunnigas åsikt i här avsedda fall ske med så stor del av ifrågavarande kalendertid, som motsvarar nedsättningen i tjänstgöringstiden. Detta har synts vara så mycket mera motiverat, som i nämnda hänseende likställighet torde böra råda mellan å ena sidan tjänsteman, som medgivits nedsättning i tjänstgöringstiden, och å andra sidan den, som innehar icke-ordinarie befattning med avkortad tjänstgöring eller befattning såsom övningslärare vid statlig läroanstalt. Slutligen må erinras, att tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring eller hålles häktad för brott, i allmänhet vidkännes C-avdrag och att på grund därav tid, då dylikt förhållande föreligger, skall avdragas vid tjänstårsberäkningen. Av avlöningsförfattningarnas stadganden att det innehållna avlöningsbeloppet skall utbetalas, därest avstängningsåtgärden befinnes obefogad eller den häktade blir frikänd, följer att tiden i dylikt fall likväl får tillgodoräknas såsom tjänstår. Vad nu anförts beträffande avdrag vid tjänstårsberäkningen har närmast avseende å förhållandena under det tjänsteman är underkastad allmänna tjänstepensionsreglementet. Till frågan om det sätt, på vilket nämnda spörsmål bör regleras med avseende å tid, under vilken tjänsteman varit underkastad annat pensionsreglemente, återkomma de sakkunniga i det följande. Den tredje av de förut berörda inskränkningarna, nämligen att a n s t ä l l n i n g s t i d å r e s e r v s t a t ej må räknas såsom tjänstår, har i förslaget upptagits allenast med den jämkning i formuleringen, som föranledes av att reglementet skall äga tillämpning även å beställningshavare på aktiv stat vid försvarsväsendet, för vilka rätt till tjänstårsberäkning beträffande dylik anställningstid föreligger och alltjämt bör föreligga. Vad härefter gäller utvidgningar i förhållande till huvudregeln, hava de sakkunniga — därest tillsvidare bortses från de spörsmål, som möta vid övergång från ett pensionsreglemente till annat och vilka beröras här nedan — icke ansett tillräcklig anledning föreligga att föreslå avvikelse från gällande bestämmelser. I enlighet härmed har i förevarande paragraf meddelats en allmän bestämmelse, enligt vilken det ankommer på prövning i den ord-

151 ning Kungl. Maj:t föreskriver, om och i vad mån annan tid må tillgodoräknas såsom tjänstår. I sak överensstämmer denna bestämmelse med stadgandena i 3 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet samt 10 § 5 mom. militära reglementet. Vidare hava under 30 § (33 §) upptagits en del materiella bestämmelser om tillgodoräknande av dylik tid för vissa personalgrupper vid för svars väsende t. Såsom förutsättning för meddelande av undantagsbestämmelser innebärande utvidgning av huvudregeln har ansetts böra i varje fall gälla, dels att nuvarande och för framtiden antagliga förhållanden med avseende å tid för tillträde av första pensionsberättigande anställning påkalla att tillgodoräknande regelmässigt äger rum, dels att de närmare villkoren för tillgodoräknandet och den omfattning, vari detta må äga rum, låta sig generellt preciseras, dels ock att fråga är om någon större personalgrupp, beträffande vilken alltså tjänstårsberäkningsrätten ej lika väl kan prövas i varje särskilt fall enligt bestämmelserna i 3 mom. eller eventellt regleras genom ett med stöd av nämnda bestämmelser meddelat beslut avseende en viss grupp av likartade fall. Såvitt de sakkunniga kunnat finna, äro dessa förutsättningar icke på en gång uppfyllda beträffande någon annan personalgrupp än de angivna. Att, på sätt av Göta hovrätt ifrågasatts, genom författningsbestämmelse generellt medgiva hovrättsassessor att såsom tjänstår tillgodoräkna tid, varunder han innehaft förordnande att uppehålla borgmästarbefattning eller ledamotsbefattning vid större rådhusrätt, lärer icke böra komma i fråga. Om, såsom torde kunna förutsättas, anställnings- och avlöningsförhållandena för icke-ordinarie befattningshavare vid hovrätterna ordnas på sådant sätt, att med pensionsrätt förenad befattning och därmed tjänstårsberäkningsrätt kommer att vinnas på ett tidigare stadium av befordringsgången än vad för närvarande är fallet, torde något behov av generell utvidgning av tjänstårsrätten för denna personalgrupp icke föreligga. Slutligen vilja de sakkunniga angiva sitt ståndpunktstagande till de i det föregående förbigångna spörsmålen med avseende å tjänstemans övergång från ett till ett annat pensionsreglemente. Med dylik övergång avses i detta sammanhang dels sådana fall, i vilka ett för visst förvaltningsområde gällande pensionsreglemente helt eller delvis ersattes med en annan pensionsförfattning, dels ock fall, där tjänsteman övergår från ett förvaltningsområde till ett annat, där pensionsförhållandena äro reglerade genom ett annat pensionsreglemente. De här uppkommande spörsmålen gälla vilket reglemente som skall vara avgörande för tjänstårsberäkningen, därest reglementena vila på olika huvudprinciper härutinnan eller innebära skiljaktiga inskränkningar eller utvidgningar i denna princip. Därest reglementena innehålla befogenhet för Kungl. Maj:t att medgiva tillgodoräkning av tid såsom tjänstår, möter vidare spörsmålet, huruvida jämlikt en pensionsförfattning meddelat tillgodoräkningsbeslut skall utan förnyad prövning äga giltighet efter övergång till ett annat reglemente. Medan tid efter övergången till nytt pensionsreglemente uppenbarligen bör, oavsett att tjänstemannen tidigare varit underkastad annan pensionsförfattning, tillgodoräknas i den omfattning som följer av stadgandena i först-

152 nämnda reglemente, synes frågan om konkurrensen mellan reglementena med avseende å tid före övergången kunna lösas på i huvudsak två olika sätt. Det efter övergången gällande reglementet kan tilläggas tillbakaverkande kraft, så att tjänstårsberäkning sker efter samma grunder, vare sig fråga är om tid före eller efter övergången. Den andra möjligheten är, att det efter övergången gällande reglementet ej alls erhåller tillämplighet å tid före övergången. De i civila och militära tjänstepensionsreglementena innefattade tjänstårsberäkningsbestämmelserna vila på den förstnämnda principen, i det alt dessa bestämmelser innehålla en sakligt uttömmande, generellt giltig reglering. En dylik ordning besitter uppenbarligen den fördelen, att den pensionsbeviljande myndigheten icke behöver tillämpa andra tjänstårsberäkningsbestämmelserän som innefattas i det reglemente, enligt vilket pensionen beviljas. De sakkunniga hava likväl för sin del ansett övervägande skäl tala för att ifrågavarande spörsmål i stället regieras med utgångspunkt från att det efter övergången gällande reglementet icke bör äga återverkande kraft samt utformat de i 2 mom. av ifrågavarande paragraf föreslagna bestämmelserna i ämnet i överensstämmelse med denna uppfattning. Den viktigaste grunden för denna ståndpunkt har varit, att en reglering, som förlänar det senare gällande reglementet retroaktiv tillämpning, kan — såsom framhållits i vissa av de förut refererade, till de sakkunniga överlämnade framställningarna — medföra förlust för vederbörande tjänsteman av tjänstår vilka han redan betraktar såsom intjänta; i extrema fall kan därav till och med följa, att exempelvis övergång från arbetaranställning till tjänstemannaställning med minst lika högt pensionsunderlag medför minskning i den pension, som skulle utgått i den förra anställningen. Även ur praktisk synpunkt synes den förut omförmälda fördelen av att tillägga det senare, gällande reglementet retroaktiv verkan väga mindre tungt i betraktande av den med en dylik anordning följande nödvändigheten för den pensionsbeviljande myndigheten att för tillämpning av de nya avdragsbestämmelserna företaga en fullständig granskning av alla förekommande tjänstledigheter. Därest åter föreskrift meddelas, att tid, varunder tjänsteman varit underkastad ett visst pensionsreglemente, jämväl sedan tjänstemannen övergått till annat reglementes tillämpning må tillgodoräknas i den omfattning som följer av förstnämnda reglemente, synes det möjligt att ernå en viss lättnad såväl i den pensionsbeviljande myndighetens arbete med beräkning av tid, som skall avdragas vid tjänstårsberäkningen, som ock i de matrikelförande myndigheternas skyldighet att göra anteckning om tjänstledigheter. Slutligen må framhållas, att införandet av den här förordade principen synes utgöra en betingelse för att de i 15 § 5 mom. av reglementsförslaget meddelade stadgandena om fastställande av grundbelopp av pension enligt reglementet för den, som åtnjuter pension beviljad enligt andra pensionsbestämmelser, skola leda till ett tillfredsställande resultat utan att den i nämnda författningsrum åt Kungl. Maj:t inrymda fria prövningsrätten skall behöva utnyttjas i alltför stor omfattning. I överensstämmelse med vad nu anförts hava under 2 mom. föreslagits bestämmelser av sådan innebörd, att retroaktiv tillämpning av det nya regie-

153 mentet icke skall förekomma. Å ena sidan må tid, varunder tjänsteman varit underkastad andra av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser än de i allmänna tjänstepensionsreglementet innefattade, tillgodoräknas i den omfattning sådan tid enligt berörda bestämmelser med därtill hörande övergångsstadganden fått tillgodoräknas. Å andra sidan må även tillgodoräknas tid, under vilken tjänsteman icke innehaft med tjänstepensionsrätt förenad anställning men vilken han ägt räkna såsom tjänstår enligt de andra av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser med övergångsstadganden, vilka han före pensioneringstillfället varit senast underkastad. På grund av de här föreslagna stadgandena kommer den, som direkt övergår till allmänna tjänstepensionsreglementet från arbetarpensionsreglementet, att få sig tillgodoförd den tid efter 18 års ålder, vilken jämlikt sistberörda reglemente må tillgodoräknas såsom tjänstår. Syftet med de till de sakkunniga överlämnade framställningarna i fråga om tjänstårsberäkning för tjänsteman, som vunnit befordran från arbetaranställning, torde därmed vara tillgodosett. Till de under 1 och 2 mom. föreslagna bestämmelserna hänföra sig vissa övergångsstadganden, för vilka redogörelse lämnas i annat sammanhang. 4 mom. I förevarande moment har till reglering upptagits frågan om förfaringssättet vid tjänstårsberäkning i de fall, där tjänsteman samtidigt innehaft flera pensionsberättigande tjänster. Dessa frågor hava i nuvarande pensionsreglementen ej alls gjorts till föremål för behandling men hava ansetts icke böra i en ny pensionsförfattning helt förbigås. Ett av spörsmålen är, huruvida »parallella» tjänstår skola sammanräknas eller ej. Den härom under a) upptagna bestämmelsen utgår från att dylik sammanräkning icke skall äga rum, med mindre tjänstemannen sedermera under någon tid innehaft allenast en tjänst, men föreskriver å andra sidan sammanräkning av tjänståren i sistnämnda fall, dock med den begränsningen, att de parallella tjänståren må tillgodoräknas med högst det antal, som motsvarar tiden för samtidigt innehav av befattningarna. Därest tjänsteman samtidigt avgår med pension för två tjänster, uppkommer vidare frågan huruvida tjänstår för tid, varunder allenast en pensionsberättigande befattning innehafts eller vilkas tillgodoräknande medgivits enligt 3 mom. eller som utgöra jämlikt a) beräknad och eventuellt reducerad summa av parallella tjänstår, skola fördelas mellan de båda pensionsberättigande tjänsterna eller tillgodoräknas för en av dem. I detta hänseende har det synts rimligast att föreskriva ett sådant förfaringssätt, som i regel torde leda till det för tjänstemannen mest förmånliga resultatet, och i enlighet härmed har under b) föreskrivits, att tjänstår om vilka här är fråga hänföras allenast till den av avgångstjänsterna, vars pensionsunderlag är högst eller, om flera underlag äro lika, till den tjänst, för vilken eljest beräknat antal tjänstår är minst. I 3 § 3 mom. civila tjänstepensionsreglementet och 10 § 7 mom. militära tjänstepensionsreglementet stadgas, att tid, som tagits i beräkning såsom tjänstår för grundläggande av rätt till pension, icke sedermera må i något av-

154 seende ånyo tillgodoräknas såsom tjänstår, såframt icke under nämnda tid fullgjorts annan tjänstgöring än den, på vilken den tidigare tjänstårsberäkningen grundats. Motsvarighet till nämnda föreskrifter saknas i det här föreliggande förslaget. Skälen härtill hava angivits under den allmänna motiveringen. Uteslutandet av ifrågavarande stadgande är sålunda avsett att innebära en reell ändring: där pension beviljas den, som redan åtnjuter pension, må en gång tillgodoräknad tjänstetid ånyo räknas såsom tjänstår. För sådant fall skall emellertid, där ej Kungl. Maj:t jämlikt stadgandet i 15 § 5 mom. av reglementsförslaget medgiver undantag, grundbeloppet av den redan beviljade pensionen avdragas från det med tillgodoräkning av samtliga tjänståren beräknade grundbeloppet. Reglementsförslaget vilar likaväl som gällande pensionsförfattningar på grundsatsen att all tid, som överhuvud taget är av beskaffenhet att anses såsom tjänstår, må tillgodoräknas oberoende av huruvida för den därunder innehavda tjänsten gällt samma pensionsålder, pensionsunderlag och tjänstålder för hel pension som för avgångstjänsten. Att tjänsteman vid avgång med pension för en tjänst med särskilt låg pensionsålder och därav betingad minskning i kravet på tjänstår för hel pension tillätes tillgodoräkna tid, under vilken han innehaft tjänst med avsevärt högre pensionsålder, kan visserligen sägas vara principiellt felaktigt, och de sakkunniga hava icke varit helt främmande för tanken att tillgodoräkning av tjänstetid i tjänst för vilken gällt en pensionsålder, som med mer än fem år överstiger pensionsåldern för avgångstjänsten, icke borde tillåtas med mindre Kungl. Maj:t lämnat medgivande därtill. Då en dylik anordning emellertid synes innebära vissa mindre tilltalande konsekvenser och här avsedda fall torde vara sällsynta, hava de sakkunniga icke ansett sig böra framlägga förslag till någon undantagsbestämmelse för dessa fall. I detta sammanhang må anmärkas att, där den jämlikt 3 mom. Kungl. Maj:t tillkommande tillgodoräkningsrätten tages i anspråk, skälig hänsyn kan tagas till pensionsunderlagets storlek, tjänståldern för hel pension och den tid, från vilken pensionen utgår. 18—20 §§. Beräkning av grundbeloppet av ålders-, sjuk- och invalidpension. De i dessa paragrafer meddelade bestämmelserna om beräkning av ålders-, invalid- och sjukpension motsvara innehållet i 14—16 och 27 §§ civila tjänstepensionsreglementet samt 13—15 och 28 §§ militära tjänstepensionsreglementet, dock att bestämmelserna om medeltalsberäkning av pensionsunderlaget intagits i reglementsförslagets 16 § 1 mom. andra stycket. En ändring har föreslagits i fråga om förutsättningarna för att tjänståldern för pension för icke-ordinarie befattning skall utgöra 25 år; enligt reglementsförslaget skall härför fordras, att Kungl. Maj:t förklarat befattningen vara i pensionshänseende likställd med ordinarie befattning, upptagen i bilaga B till reglementet. Beträffande skälen för att i reglementsförslaget uteslutits det nu förekommande stadgandet, att nämnda tjänstålder skall till-

155 lämpas för sådan icke-ordinarie befattning, som motsvarar i bilagan upptagen ordinarie tjänst, torde få hänvisas till motiveringen för den under 9 § 2 mom. föreslagna motsvarande ändringen i fråga om pensionsålder för ickeordinarie befattningar. För närvarande stadgas, att sjukpension icke må överstiga den ålderspension, som skulle hava tillkommit vederbörande tjänsteman, därest han med oförändrat pensionsunderlag kvarstått i sin befattning till pensionsålderns inträde. De i denna formulering förekommande orden »med oförändrat pensionsunderlag» hava i reglementsförslaget ersatts med orden »under oförändrade förhållanden». För den, som sjukpensioneras å en halvtidstjänst, bör sålunda den till pensionsåldern återstående tiden avkortas i samma omfattning som tjänstgöringen varit avkortad vid avgången. 21 §. Beräkning av förtidspensions grundbelopp. 1 mom. Beträffande beräkningen av förtidspension av det slag, som omförmäles i första stycket av reglementsförslagets 13 § 2 mom., finnas de gällande bestämmelserna meddelade i 17 § 1 mom. andra stycket och 30 § civila tjänstepensionsreglementet samt 16 § 2 mom. och 29 § andra stycket militära tjänstepensionsreglementet. Bestämmelsernas utformning kan sägas vila på två principer, vilka innebära, den ena att förtidspensionen bestämmes enligt de för ålderspension gällande grunderna, och den andra att förtidspension intill dess vederbörande uppnår pensionsåldern skall minskas med ett belopp, utgörande lika många Viso-delar eller -— i fråga om tjänst, för vilken tjänståldern för hel pension är 25 år — Viso-delar av pensionsunderlaget, i förekommande fall medeltalsberäknat, som det antal hela kvartal, varmed levnadsåldern vid avgången understiger pensionsåldern. I formellt hänseende äro emellertid de gällande bestämmelserna uppställda i anslutning till vart och ett av de under motiveringen för reglementsförslagets 13 § 2 mom. första stycket omförmälda olika fall, som kunna särskiljas med hänsyn till olika krav på uppnådda tjänstår såsom förutsättning för förtidspension. Bestämmelsen i förevarande moment av reglementsförslaget utgör i huvudsak endast en sammanarbetning av de gällande bestämmelserna. Emellertid hava vissa mindre jämkningar vidtagits i fråga om det belopp, varmed förtidspension skall vara reducerad intill uppnåendet av pensionsåldern. Sålunda har reduktion ansetts böra ske icke endast för varje full fjärdedel av år, utan även för påbörjat fjärdedels år, varmed levnadsåldern vid avgången understiger pensionsåldern. Av den nuvarande formuleringen synes bliva en följd, att förtidspension i det — visserligen helt säkert sällsynta — fall där avgången sker kortare tid före uppnådd pensionsålder än ett helt kvartal, förtidspensionen skulle redan från början helt motsvara ålderspensionen, vilket synts oegentligt. Vidare har det ansetts principiellt riktigare, att det belopp, varmed förtidspensionen minskas intill uppnåendet av pensionsåldern, beräknas på grundval av det, varmed pensionen för tiden därefter skall utgå, än att avdragsbeloppet, såsom nu sker, fastställes på grundval av hel pension. Den i detta hänseende föreslagna jämkningen — vilken får praktisk betydelse endast för militära beställning-

156 ar, för vilka tjänståldern för hel pension utgör 25 år — medför, att avdragsbeloppet blir något mindre än nu i fall, där förtidspensionen bestämts såsom avkortad ålderspension. Genom de här ifrågasatta jämkningarna har en avsevärd förenkling kunnat ske i bestämmelsernas avfattning i jämförelse med de nu för militära beställningshavare gällande stadgandena. 2 mom. Beträffande storleken av förtidspension av sådant slag, som i reglementsförslagets 13 § 2 mom. andra stycket omförmäles — d. v. s. förtidspension, som kan tillerkännas fullmaktstjänsteman, vilken såsom innehavare av förtroendesyssla enligt § 35 regeringsformen entledigas utan egen ansökning — innehålla de civila och militära tjänstepensionsreglementena stadganden av olika innebörd. Enligt 17 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet bestämmes dylik förtidspension, där tjänstemannen under minst 12 år innehaft befattningen, till ett belopp, motsvarande pensionsunderlaget men eljest till ett belopp, som är 1 000 kronor lägre än underlaget. Enligt 16 § 3 mom. militära tjänstepensionsreglementet bestämmes däremot förtidspensionen med tillämpning av de för ålderspension stadgade grunderna men utgår med lägst 75 procent av hel pension. Angående orsakerna till avvikelsen må hänvisas till den av 1934 års militärpensionssakkunniga anförda motiveringen till 16 § 3 mom. militära tjänstepensionsreglementet. Vid genomförande av den omläggning i grunderna för beräkning av avkortad förordnandepension, varom de sakkunniga under 24 § (27 §) 3 mom. framlägga förslag, synes det icke möta hinder att genomgående avväga förtidspensionen till förtroendeämbetsmän efter förordnandegrunderna. Med hänsyn härtill förorda de sakkunniga ett stadgande, enligt vilket grundbeloppet av sådan förtidspension skall bestämmas med tillämpning av reglerna i 24 § (27 §) 3 mom. första stycket. Detta förslag innebär, att hel pension utgår vid 12 tjänstår i befattningen men att pensionen eljest avkortas, dock högst intill 85 procent av hel pension. Dyrortstillägg. (22—24 §§.) Bestämmelser om dyrortstillägg. I det under den allmänna motiveringen införda kapitlet med rubriken »Dyrortsgraderade och enhetliga pensioner. Tjänstepensionsunderlagens storlek» har redogörelse lämnats för grunddragen av det förslag beträffande sättet att förbättra pensionerna å dyrare orter, som innefattas i dyrortsgraderingsalternativet. Därvid har omnämnts, hurusom det med hänsyn till förekomsten av avkortade pensioner befunnits mest ändamålsenligt att enligt detta alternativ likaväl som enligt alternativet med enhetliga pensioner stadga för alla orter lika pensionsunderlag, till vilka emellertid för dyrare orter skulle komma särskilda dyrortstillägg. Bestämmelser om dylika tillägg hava i det till dyrortsgraderingsalternativet hörande författningsförslaget meddelats i ifrågavarande tre paragrafer. Beträffande bestämmelsernas uppställning må nämnas följande. 22 § upptager stadganden om dyrortstilläggens storlek samt angiver de materiella

157 förutsättningar, under vilka tillägg må utgå. I 23 § meddelas vissa bestämmelser med avseende å de uppgifter m. m., som skola ligga till grund för pensionens anpassning efter dyrhetsförhållandena. Slutligen upptager 24 § stadganden rörande påföljd av försummelse från vederbörande pensionstagares sida att fullgöra vissa skyldigheter, vilka knutits till rätten till dyrortstillägg, m. m. Här nedan beröres innehållet i de föreslagna bestämmelserna, i den mån särskild motivering utöver den allmänna motiveringen synts erforderlig. 22 § 1 mom. Till den i den allmänna motiveringen lämnade redogörelsen för ortstilläggens avvägning må i detta sammanhang fogas några anmärkningar angående den i författningsrummet föreslagna utformningen av reglerna om dyrortstilläggens storlek. För de fall, i vilka pension utgår hel eller avkortad till belopp ej understigande det lägsta förekommande pensionsunderlaget, framgå de till grundbeloppet — varmed enligt dyrortsgraderingsalternativet förstås den för A-, B- och C-orter utgående fasta pensionsförmånen — hörande ortstilläggen för D—I-orter direkt av den i författningsrummet intagna intervallskalan. Ehuru det i och för sig skulle hava varit möjligt att i stället för en dylik skala angiva en matematisk regel för ortstilläggets beräknande med ledning av grundbeloppet, h a r det tillämpade förfaringssättet ansetts vara att föredraga av praktiskt administrativa skäl. Av intervallskalans tillämpning blir en följd, att i flertalet fall samma ortstillägg kommer att gälla för två eller tre närliggande lönegrader. Detta har ej synts ingiva någon betänklighet, då ortstillägget likväl, på sätt av skalan framgår, icke mellan två på varandra följande intervaller växer med högre belopp än 12 kronor för D-, E- och F orter samt 24 kronor för G-, H- och I-orter. Det procentuella förhållandet mellan å ena sidan de föreslagna ortstilläggen och å andra sidan grundbeloppen för intervallernas gränslägen framgår av följande tabell: Grundbeloppet överstiger

men uppgår till högst

kronor

kronor

Dyrortstillägg för ortsgrupp D—F i procent av grundbeloppet

6-4—5-8

6-2—5-5

6-2—5-5

2 200

6-2—5-5

2 200

2 450

6-0—5-4

2 450

2 700

5-9—5-3

2 700

3 000

5-8—5-2

3 000

3 300

5-6—5-1

3 300

3 800

5-5-4-7

3 800

4 500

5-1—4-3

4 500

158 Beträffande de fall, i vilka grundbeloppet uppgår till högst 1 400 kronor, har det icke synts föreligga tillräcklig anledning att på nämnda sätt i tabellform angiva de till grundbeloppen hörande dyrortstilläggen. Här har i stället föreskrivits, att dyrortstillägget för ortsgrupperna D—F skall utgöra 6 procent av grundbeloppet, i förekommande fall med jämkning till närmast högre i helt krontal med 6 delbara belopp, samt att ortstillägget för ortsgrupperna G—I utgör dubbla beloppet av det på nämnda sätt fastställda tillägget. Med hänsyn till att dyrortstillägget icke genomgående står i en och samma relation till grundbeloppet har föreskrivits att, där mer än en pension åtnjutes, dyrortstillägg skall beräknas å de sammanlagda grundbeloppen. 22 § 2 mom. Skälen för den i detta författningsrum meddelade bestämmelsen om den ortsgrupp, till vilken pensionstagare i fråga om rätt till dyrortstillägg skall anses hänförlig, hava angivits i den allmänna motiveringen. I övrigt torde bestämmelsen icke tarva någon förklaring. I detta sammanhang må omnämnas, att det under utredningsarbetet varit ifrågasatt, huruvida icke rätten till dyrortstillägg under en viss tidsperiod omedelbart efter avgång u r tjänst borde göras beroende av ortsgruppen för tjänstemannens sista stationeringsort och sålunda icke, såsom här föreslagits, av ortsgruppen eller ortsgrupperna för den eller de orter, å vilka vederbörande tjänsteman varit mantalsskriven de båda åren närmast före avgångsåret. Onekligen kunde vissa skäl tala för att låta pensionen under en viss övergångstid efter avgången ur tjänst bestämmas av dyrheten å stationeringsorten, även där denna är placerad i högre dyrortsgrupp än bostadsorten. Emellertid hava de sakkunniga icke kunnat bortse från att betydande olägenheter skulle följa av en dylik partiell tillämpning av stationeringsprincipen, icke minst genom den irritation som måste befaras, därest — såsom fallet skulle bliva beträffande vissa tjänstemän, vilka under tjänstetiden äro bosatta å annan ort än stationeringsorten — dyrortstillägget någon tid efter avgången skulle minskas eller bortfalla, oaktat pensionstagaren icke bytt bostadsort. Såväl med hänsyn härtill som på grund av de komplicerade spörsmål som skulle uppkomma i de visserligen sällsynta fall, då vederbörande tjänsteman vore berättigad till två pensioner hänförliga till stationering å olika dyrortsgrupper, har det icke synts lämpligt att på sådant sätt kombinera stationerings- och bosättningsprinciperna. 22 § 3 mom. Såsom i den allmänna motiveringen angivits, har den för differentieringen av statstjänstemannalönerna gjorda fördelningen av orterna på ortsgrupper ansetts kunna, åtminstone i stort sett, gälla även såsom pensionsgruppering. Betydelsen av de brister, med vilka en dylik anknytning till lönegrupperingen kan vara behäftad, har synts bliva väsentligt reducerad såväl genom de nio löneortsgruppernas sammanförande till tre pensionsortsgrupper som ock med hänsyn till att ortstilläggens storlek avvägts från utgångspunkten att tilläggen allenast skola representera ett visst bidrag till utjämningen av levnadskostnadsskillnaderna. Vidare har det synts tydligt, att löne-

159 grupperingen är bättre lämpad för ändamålet än exempelvis ortsgrupperingen för folkpensionerna. I enlighet med vad sålunda anförts har i detta moment stadgats, att orterna i riket skola anses tillhöra de ortsgrupper, till vilka de äro hänförliga jämlikt förordnande, som av Kungl. Maj:t meddelats med stöd av bestämmelserna i de civila och militära avlöningsreglementena. I allmänhet torde någon tvekan icke kunna uppkomma om den ortsgrupp, till vilken vederbörande pensionstagares bostad på grund härav är att hänföra. Vid lönegrupperingen har i det övervägande flertalet fall den borgerliga primärkommunen behandlats såsom en enhet, och även där detta icke varit fallet utan en kommun fördelats på skilda ortsgrupper möter i allmänhet ingen svårighet att avgöra till vilken av dem vederbörande pensionstagare skall anses höra; det sistnämnda är fallet beträffande särorter inom städer (vanligen städernas ytterområden) ävensom, såvitt angår landskommunerna, köpingar, municipalsamhällen, fyrplatser m. m. Där i andra fall än nu nämnts en del av en landskommun, exempelvis ett stationssamhälle, tillhör annan huvudortsgrupp än kommunen i övrigt, kan däremot ovisshet stundom föreligga, huruvida pensionstagarens bostad är belägen inom särorten eller kommunen i övrigt. Verkställd undersökning har visat, att ett dylikt förhållande föreligger i fråga om ett 40-tal kommuner. För dylika fall har förutsatts, att Kungl. Maj:t utfärdar kompletterande föreskrifter till lönegrupperingen, angivande de territoriella gränserna för särorten. Emellertid skulle en ovillkorlig anknytning till lönegrupperingen i särskilda fall kunna medföra mindre tilltalande konsekvenser. Även om det i varje system av dyrortsgradering är oundvikligt att gränsfall uppkomma, vilkas behandling kan förefalla mindre rationell — här avses sådana fall, där två personer bosatta på ömse sidor om och intill gränsen mellan två dyrortsenheter behandlas på olika sätt — skulle vissa dylika olägenheter vid lönegrupperingens användning på pensionsområdet kunna helt och hållet tillbakaföras till det förhållandet, att denna gruppering, ehuru visserligen formellt sett täckande hela riksområdet, närmast utförts med tanke på de särskilda platser inom orterna, på vilka tjänstemän äro stationerade, men utan hänsyn till konsekvenserna på pensionsområdet. För den händelse en mindre jämkning i vederbörande dyrortsområdes gränser skulle kunna undanröja dylika inkonsekvenser — vilka skulle framstå såsom svårförklarliga för de därav berörda — och under förutsättning tillika, att jämkningen icke medför komplikationer ur administrativ synpunkt, har det synts vara önskvärt att icke på förhand utesluta möjligheten till en sådan jämkning. I enlighet härmed har i momentet föreslagits en bestämmelse om rätt för Kungl. Maj:t att i särskilda fall göra undantag från pensionsgrupperingens stränga anknytning till lönegrupperingen. 23 § 1 mom. Vid införandet av en dyrortsgradering av pensionerna har det ansetts vara såväl ur principiell synpunkt riktigast som av praktiska skäl lämpligast att giva bestämmelserna om förutsättningarna för dyrortstillägg

160 karaktären av i viss mån dispositiva rättsregler. Då pensionsbeloppets ökning med dyrortstillägg helt sker i pensionstagarens intresse, synes det naturligt att den, som finner sig äga rätt till dyrortstillägg eller till förhöjning i utgående tillägg, själv får göra framställning i ämnet och därvid även, om så påfordras, styrka sin rätt. Från denna utgångspunkt har i 22 § 1 mom. stadgats, att dyrortstillägg utgår efter ansökning, och i anslutning härtill har i första stycket av förevarande moment föreskrivits, att ansökning om dyrortstillägg eller om förhöjning av utgående tillägg skall göras hos den pensionsbeviljande myndigheten och vara åtföljd av på heder och samvete avgiven uppgift rörande de förhållanden, vilka enligt bestämmelserna i 22 § 2 mom. äro av betydelse för frågans prövning. Det har synts lämpligt, att dylik uppgift alltid lämnas å blankett enligt av Kungl. Maj:t fastställt formulär, varom föreskrift lämnats under 3 mom. första stycket i förevarande paragraf. Genom stadgandet i sistnämnda moments andra stycke har uppgiftsplikten kompletterats med skyldighet att på anfordran av den pensionsbeviljande myndigheten styrka riktigheten av lämnad uppgift. I fråga om rätt att erhålla pension för tid innan ansökning därom gjorts finnes för närvarande icke någon annan begränsning gällande än som följer av regeln om tioårig preskription, och någon ändring härutinnan har icke föreslagits, såvitt angår pensionens grundbelopp och rörligt tillägg. Tillräcklig anledning har däremot icke synts föreligga att låta den, som uraktlåtit att ansöka om dyrortstillägg då rätt därtill inträder eller kort tid därefter, komma i åtnjutande av tillägg för kanske ett flertal år tillbaka i tiden, och i fråga om förhöjning i utgående tillägg har förhållandet synts ligga till på ungefärligen samma sätt; från de synpunkter, som varit vägledande vid dyrortsgraderingsalternativets utarbetande, nämligen att genom dyrortstillägg ernå en utjämning av aktuella levnadskostnadsskillnader, kan en engångsutbetalning av ortstillägg för lång tid knappast vara motiverad. På grund härav har — i överensstämmelse med vad som skett i lagen om folkpensionering — föreskrivits, att dyrortstillägg eller dylikt tillägg med förhöjt belopp ej må utgå för längre tid tillbaka än 6 månader före den månad, under vilken ansökning därom gjorts, ändå att rätt därtill visas hava förvärvats tidigare. 23 § 2 mom. Under utredningen hava flera olika metoder diskuterats med avseende å sättet att till den pensionsbeviljande myndighetens kännedom bringa sådana förändringar i pensionstagarnas mantalsskrivningsförhållanden, vilka enligt 22 § 2 mom. skola föranleda till minskning eller indragning av utgående dyrortstillägg. övervägandena hava avsett å ena sidan, huruvida uppgiftsskyldighet borde åläggas vederbörande pensionstagare eller folkbokföringsmyndigheternas medverkan i en eller annan form påkallas, och å andra sidan, i vad mån anmälningsskyldigheten borde i kontrollsyfte utsträckas utöver det för tillämpning av 22 § 2 mom. strängt taget erforderliga. De sakkunniga hava funnit sig böra i detta hänseende förorda den anordning, som framgår av de i förevarande moment föreslagna bestämmelserna; anordningen har nämligen synts lämna tillräckliga garantier för att veder-

161 börande pensionsbeviljande myndighet skall vinna kännedom om sådana förändringar i mantalsskrivningsförhållandena, vilka påverka rätten till dyrortstillägg, och dessutom har denna anordning synts bliva minst arbetskrävande och svårhanterlig för myndigheterna. De föreslagna bestämmelserna innebära, att pensionstagare, som åtnjuter dyrortstillägg, ålagts en vittgående uppgiftsplikt. Utan anmaning skall pensionstagaren vara skyldig att, därest han mantalsskrives inom annat mantalsskrivningsdistrikt, om förhållandet göra anmälan hos den myndighet, som beviljat pensionen. Av den, som är bosatt inom mantalsskrivningsdistrikt vars område är fördelat å skilda ortsgrupper, skall dylik anmälan göras jämväl om han allenast förelager flyttning inom distriktet. Anmälningsskyldigheten har sålunda icke synts lämpligen kunna begränsas till fall av mantalsskrivning å ort tillhörande annan ortsgrupp och än mindre till fall, i vilka den ändrade mantalsskrivningen jämlikt 22 § 2 mom. skall medföra ändring med avseende å rätt till dyrortstillägg. I övrigt skall anmälan innehålla på heder och samvete underskriven försäkran om riktigheten av den lämnade uppgiften samt avfattas å blankett enligt av Kungl. Maj:t fastställt formulär; på anfordran av den pensionsbeviljande myndigheten har pensionstagaren vidare att på lämpligt sätt styrka riktigheten av uppgiften. Härutöver är emellertid pensionstagare, som åtnjuter dyrortstillägg, skyldig att efter anmaning till den pensionsbeviljande myndigheten utan oskäligt dröjsmål inkomma med på heder och samvete avgiven fullständig uppgift om de förhållanden, vilka enligt bestämmelserna i 22 § 2 mom. äro av betydelse för frågan om hans rätt till dyrortstillägg; föreskrifterna om uppgiftens avfattande å blankett och om pensionstagarens skyldighet att styrka sina uppgifter gälla jämväl i detta fall. För tillämpningen av bestämmelserna om dyrortstillägg torde lämpligen böra meddelas vissa närmare föreskrifter, vilka icke synts böra intagas i själva pensionsreglementet utan förutsatts skola utfärdas i administrativ ordning. De praktiska anordningar, som härutinnan böra vidtagas, torde i första hand få övervägas av de pensionsbeviljande myndigheterna. Såsom ett uppslag i detta hänseende torde följande anordning kunna ifrågasättas. Då dyrortstillägg i samband med pensionsbeslut eller senare beviljas, torde pensionstagaren från den beviljande myndigheten böra erhålla en blankett för anmälan jämlikt 23 § 2 mom. första stycket, angivande hans åligganden enligt nämnda författningsrum samt vid utlämnandet försedd med lämpliga anteckningar för underlättande av pensionstagarens identifiering och bedömande av den åtgärd, vartill anmälan bör leda. Därest den ort, å vilken pensionstagaren är mantalsskriven vid tiden för beslutet, är fördelad på skilda mantalsskrivningsdistrikt, bör detta särskilt angivas å blanketten. Föranleder gjord anmälan icke ändring med avseende å dyrortstillägget, torde blanketten böra återställas till pensionstagaren försedd med anteckning om förhållandet; blanketten bör sålunda hava tillräckligt utrymme för att kunna användas vid ny anmälan. Om anmälan däremot föranleder ändring — det bör förutsättas att anmälan om flyttning till högre huvudortsgrupp kan bell—417092.

162 handlas som ansökning om erhållande av dyrortstillägg eller förhöjt sådant tillägg — behålles anmälan av den pensionsbeviljande myndigheten; skall dyrortstillägg alltjämt utgå men för lägre eller högre huvudortsgrupp, tillställes pensionstagaren en ny blankett för eventuell framtida anmälan jämlikt 23 § 2 mom. I stället för det nu antydda förfaringssättet kan det möjligen ur de pensionsbeviljande myndigheternas synpunkt befinnas lämpligt att pensionstagare, då dyrortstillägg första gången beviljas honom, erhåller en blankett i form av en pensionsbok, i vilken sedermera göres en fortlöpande registrering av hans mantalsskrivningsförhållanden. Vidare kan genom en administrativ föreskrift böra stadgas viss tid, vid vilken anmälan såvitt möjligt bör ske. 24 § 1 mom. I detta moment hava föreslagits vissa bestämmelser avsedda att garantera att pensionstagare, som åtnjuter dyrortstillägg, på ett tillfredsställande sätt fullgör sina åligganden enligt 23 §. Därest vederbörande pensionstagare åberopat oriktig uppgift av beskaffenhet att inverka på rätten till dyrortstillägg eller uraktlåtit att fullgöra sin uppgiftsplikt, skall enligt momentets första stycke ansökning om dyrortstillägg eller förhöjning av utgående tillägg avslås och redan utgående tillägg indragas. Det må framhållas, att dylik påföljd avsetts skola drabba underlåtenhet att fullgöra den i 23 § 2 mom. första stycket stadgade anmälningsplikten oavsett uraktlåtenhetens betydelse för rätten till dyrortstillägg. Nu berörda omständigheter skola emellertid icke utgöra hinder mot att dyrortstillägg beviljas, sedan två år förflutit från beslutets dag. Enligt bestämmelsen i momentets andra stycke skall vidare, där någon genom oriktiga uppgifter eller annorledes föranlett utbetalande av dyrortstillägg, som icke bort tillerkännas honom, för mycket utbetalat belopp — såväl dyrortstillägg som därå belöpande rörligt tillägg — avdragas från honom framdeles tillkommande pension, om ej särskilda skäl prövas böra medföra undantag. 24 § 2 mom. Därest ingen särskild föreskrift i ämnet meddelades, skulle det kunna ifrågasättas, huruvida den pensionsbeviljande myndigheten ägde tilllämpa bestämmelserna i 24 § 1 mom. i fall, där myndigheten visserligen ansåge sig hava grundad anledning till antagande att i nämnda författningsrum avsett förhållande förelåge men å andra sidan icke funne frågan fullt utredd. För att undgå denna olägenhet har i förevarande moment meddelats en bestämmelse, som lämnar myndigheten befogenhet att i dylikt fall fatta provisoriskt beslut om dyrortstilläggets minskning eller indragning.

163 Rörligt tillägg. 22 § (25 §). Förutsättningar och grunder för rörligt tillägg. / mom. Såsom framgår av den allmänna motiveringen för reglementsförslaget avses rörligt tillägg skola utgå å pensionens grundbelopp — enligt alternativförslaget även, i förekommande fall, å dyrortstillägg — under samma förutsättningar och enligt samma grunder, som gälla angående dylikt tillägg å lön till ordinarie och extra ordinarie tjänstemän vid den civila och militära statsförvaltningen. Bestämmelse härom har intagits i l mom. av denna paragraf. 2 mom. De under 2 mom. föreslagna detaljbestämmelserna angående beräkning av rörligt tillägg innehålla icke någon motsvarighet till avlöningsreglementenas regel om jämkning av beräknat tillägg, vilket ej slutar å helt femtal ören. Anledningen härtill är den, att pensionerna — i motsats till lönerna — regelmässigt utbetalas per post och att härvid åtminstone inom de största pensionsutbetalande verken anlitas maskinella anordningar såväl för uträkning som för överförande på utbetalningskort av den rörliga tilläggsförmånens belopp. Då en maskinell tillämpning av utjämningsregeln ej torde vara möjlig, skulle dess införande på detta område medföra behov av ökad arbetskraft för pensionsutbetalningarna och sålunda föranleda verkningar helt motsatta den förenkling av utbetalningen, som förestavat dess införande på löneområdet. 2 kap. 23

Tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande.

§ (2Ö §)• Bestämmelsernas tillämpningsområde.

Enligt de gällande tjänstepensionsreglementena intaga ordinarie tjänstemän, som tillsatts genom förordnande på viss tid, en särställning, i det att dessa tjänstemän tillförsäkrats rätt till pension oberoende av levnadsålder vid avgången och med jämförelsevis högt belopp även efter en kort tjänstetid. Huvudmotivet härtill har varit, att ifrågavarande tjänstemäns anställning kan efter jämförelsevis kort tjänstetid komma att upphöra och att möjlighet ansetts böra finnas att för befattningarna förvärva personer, som förut ej varit i statens tjänst och som efter ett eventuellt upphörande av förordnandet icke alltid kunna förutsättas i fortsättningen bliva tagna i anspråk för statsförvaltningen. Ifrågavarande pensionsform — här kallad förordnandepension — tillkom intill den 1 juli 1937 allenast ordinarie tjänstemän, tillsatta genom förordnande på viss tid. År 1937 gjordes emellertid förordnandepensionsformen tillämplig jämväl å chefen för försäkringsinspektionen, vilken tillsättes genom förordnande tillsvidare, övriga tills vidare förordnade ordinarie tjänstemän sakna däremot i denna egenskap pensionsrätt. Beträffande den gränsdragning i pensionshänseende, som sålunda i gäl-

164 lande författningar skett mellan olika ordinarie förordnandetjänster, hava de sakkunniga icke ansett tillräckliga skäl föreligga att föreslå någon ändring. Enligt de sakkunnigas mening bör emellertid förordnandepensionsformen komma till användning jämväl beträffande innehavare av befattningarna såsom chefer för bank- och fondinspektionen samt för sparbanksinspektionen. I fråga om dessa befattningar, vilka visserligen icke vare sig äro ordinarie eller tillsättas genom förordnande för viss tid, synas nämligen, oavsett anställningens art, för förordnandepensionsformens tillämpning tala samma skäl, som anförts i fråga om befattningen såsom chef för försäkringsinspektionen. Att Kungl. Maj:t jämlikt bestämmelser i banklagen, respektive sparbankslagen äger frihet att bestämma om inspektionernas organisation och att sålunda de vid inspektionerna befintliga tjänsterna icke kunna betecknas såsom ordinarie, har icke ansetts böra utgöra hinder för en dylik anordning. Det må härvid även erinras om att bestämmelserna i civila aviöningsreglementet enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1939 skall, med vissa undantag, i tillämpliga delar äga giltighet å tjänstemän upptagna å personalförteckning för bank- och fondinspektionen respektive sparbanksinspektionen samt att befattningarna såsom bankinspektör och sparbanksinspektör i de genom beslut fastställda personalförteckningarna uppförts i lönegrader tillhörande löneplan C. I samband med genomförandet vid 1938 års riksdag av viss omorganisation av konsthögskolan fattades beslut om förändring i tillsättningsform m. m. beträffande flertalet dittills å ordinarie stat uppförda, med fullmakt tillsatta professurer vid högskolan. I syfte bland annat att erhålla större rörlighet i undervisningen anordnades därvid ifrågavarande professurer såsom ickeordinarie arvodesbefattningar, vilka skulle tillsättas medelst förordnande för en tid av 10 år. I enlighet med vad som förutsatts vid beslutets fattande hava ifrågavarande befattningar sedermera upptagits i civila avlöningsreglementet med beteckningen ordinarie tjänster, tillsatta medelst förordnande för begränsad anställningstid. Samma karaktär har givits åt de vid konjunkturinstitutet inrättade sakkunnigbefattningarna. Förordnande å sådan befattning meddelas för viss tid, sammanlagt högst 10 år. Beträffande pensionsförhållandena för här avsedda professorer vid konsthögskolan ifrågasatte akademien för de fria konsterna i samband med avgivande av förslag i organisationsfrågan, att desamma skulle erhålla en begränsad tjänstepensionsrätt i form av medgivande att vid 65 års ålder tillträda uppskjuten tjänstepension enligt samma regler, som i civila tjänstepensionsreglementet meddelats beträffande uppskjuten livränta, dock utan avdrag för felande tjänstår. Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av frågan om konsthögskolans omorganisation (proposition nr 204/1938) biträdde chefen för ecklesiastikdepartementet i princip detta förslag. Departementschefen anförde i anslutning härtill efter samråd med chefen för finansdepartementet bland annat, att i avvaktan på meddelande i vederbörliga pensionsförfatt-

165 ningar av bestämmelser om befattningshavarnas rätt till uppskjuten tjänstepension denna rätt syntes böra regleras genom särskilda fristående regler. Sedan riksdagen med bifall till särskild proposition i ämnet (nr 289/1938, r. skr. nr 438) godkänt de huvudgrunder för tjänstepensionsrätten för ifrågavarande professorer, som framlagts i propositionen nr 204, utfärdade Kungl. Maj:t genom brev den 17 juni 1938 provisoriska bestämmelser beträffande skyldighet för befattningshavarna att vidkännas tjänstepensionsavdrag. Efter avlåtandet av förslag om inordnande av ifrågavarande professorer vid konsthögskolan samt tjänstemän vid konjunkturinstitutet under civila avlöningsreglementet (prop, nr 8/1939) framlades särskild proposition (nr 292) om ordnandet av befattningshavarnas tjänste- och familjepensionsrätt. I enlighet med vad som förordats i en promemoria, vilken såsom bilaga fogats vid ett av 1936 års lönekommitté avgivet utlåtande rörande avlöningsbestämmelser för befattningshavarna, tillstyrktes i propositionen, att de föreskrifter, som erfordrades för pensionsrättens reglering — vilken borde ske i huvudsak enligt det förslag, som framlagts i promemorian — i avvaktan på revisionen av pensionslagstiftningen skulle utfärdas fristående från pensionsreglementena. Sedan riksdagen bifallit propositionen (r. skr. 407), h a r Kungl. Maj:t genom beslut den 22 juni 1939 dels förordnat, att civila tjänstepensionsreglementet tills vidare icke skall äga tillämpning å ifrågavarande tjänstemän, dels ock meddelat vissa provisoriska bestämmelser i fråga om rätt till pension för dem. Kungl. Maj:t har sedermera genom beslut den 24 november 1939 anbefallt 1938 års pensionssakkunniga att i anslutning till den åt dem uppdragna utredningen avgiva yttrande och förslag rörande reglering av pensionsrätten för ifrågavarande befattningshavare. Till fullgörande av uppdraget hava de sakkunniga utarbetat förslag till bestämmelser om rätt till pension för tjänstemän, vilka tillsättas medelst förordnande för begränsad anställningstid. Bestämmelserna hava erhållit plats under det här avsedda kapitlet. Till innehållet i de föreslagna bestämmelserna återkomma de sakkunniga under 25 § (28 §). I anslutning till det anförda har i denna paragraf förklarats, att bestämmelserna i ifrågavarande kapitel skola äga tillämpning å a) ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande för viss tid, b) ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande för begränsad anställningstid, samt c) cheferna för försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen. 24 § (27 §). Bestämmelser om pension åt tjänstemän, förordnade på viss tid eller tills vidare. I denna paragraf hava upptagits bestämmelser angående pension åt innehavare av tjänst av sådant slag, som avses i 23 § (26 §) a) och c), d. v. s.. ordinarie tjänstemän, tillsatta genom förordnande på viss tid, ävensom de tills vidare förordnade cheferna för försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen. Bestämmelserna äga motsvarighet i de i 3 kap. civila och militära tjänstepensionsreglementena meddelade

166 stadgandena och innefatta i förhållande till dem i huvudsak dels — förutom att ändrade pensionsunderlag föreslagits — en närmare precisering av förutsättningarna för pension och dels vissa jämkningar i fråga om grunderna för pensionsbeloppets beräkning. Innan särskild motivering lämnas för de under de särskilda momenten föreslagna bestämmelserna torde få lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet av gällande bestämmelser samt en till de sakkunniga överlämnad framställning i ämnet. Gällande bestämmelser. Enligt gällande bestämmelser är ordinarie tjänsteman, som tillsatts genom förordnande för viss tid, ävensom chefen för försäkringsinspektionen berättigad att vid avgång ur statens tjänst komma i åtnjutande av pension, under förutsättning att tjänstemannen under minst 12 år innehaft tjänsten, att han dessförinnan på grund av olycksfall eller sjukdom blivit oförmögen att i fortsättningen på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, att förordnande på viss tid utlöpt utan att efterföljas av nytt förordnande eller att tjänstemannen eljest före utgången av nämnda tidrymd utan egen begäran nödgats avgå ur statens tjänst. Dock är innehavare av såväl rektors- som iärarbefattning vid läroanstalt tillhörande statens undervisningsväsende icke berättigad att avgå med förordnandepension å rektorsbefattningen enbart av sådan anledning, att han under minst 12 år innehaft densamma eller att förordnandet upphört utan att efterföljas av nytt förordnande; för honom föreligger i sådant fall skyldighet att träda tillbaka till lärartjänsten, varefter förutsättningarna för pension bedömas enligt reglerna för denna tjänst. Förordnandepensions storlek bestämmes med ledning av det för avgångstjänsten gällande pensionsunderlaget, vilket för olika tjänster växlar mellan lägst 5 400 kronor och högst 9 000 kronor. Har förordnandetjänsten innehafts minst 12 år eller är avgången föranledd av olycksfall i tjänsten, utgår hel pension, motsvarande pensionsunderlaget. I övriga fall utgår avkortad pension med ett belopp, som med 1 000 kronor understiger pensionsunderlaget. För den, som vid tillträdande av förordnandet innehade med pensionsrätt förenad tjänst, vilken tillsättes genom fullmakt, konstitutorial eller förordnande på viss tid eller tills vidare, må förordnandepensionen icke beräknas till lägre belopp än den pension, som skulle hava tillkommit honom, om han intill tiden för avgången kvarstått i sin förra tjänst. Framställning om ändrade bestämmelser rörande förordnande pension för beställningshavare. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 12 maj 1939 har till 1938 års pensionssakkunniga för att tagas i övervägande överlämnats en av chefen för försvarsstaben, efter samråd med cheferna för armén, marinen och flygvapnet, gjord framställning om ändring i militära tjänstepensionsreglementets bestämmelser i fråga om rätt till pension för nämnda chefsbeställningar. Över framställningen har statskontoret avgivit utlåtande. I försvarsstabschefens framställning påvisas, att ingen av de dåvarande tjänstinnehavarna kunde uppnå den tjänstetid av 12 år å förordnandetjänsten, som erfordras för hel pension; den tid, som beräknades kunna uppnås, vore: för chefen för försvarsstaben 5 år 9 månader, dåvarande chefen för

167 armén 3 år 3 månader, chefen för marinen 1 år 9 månader och chefen för flygvapnet 11 år 3 månader. Under det att beställningshavarna finge erlägga de högre pensionsavdrag, som gälla för förordnandetjänsterna, kunde de endast i ytterst sällsynta undantagsfall komma i åtnjutande av hel pension. Om tjänstemannen tidigare varit innehavare av generals- eller amiralsbeställning (pensionsunderlag 8 496 kronor), komme hans förordnandepension visserligen icke att understiga den pension, han skulle hava erhållit om han kvarstått i sin förra beställning, men han erhölle ingen förhöjning med hänsyn till förordnandetjänsten. Detta finge anses synnerligen oegentligt. En ytterligare oegentlighet vore, att en officer, som direkt från överste- eller kommendörsbeställning befordrades till någon av de avsedda förordnandetjänsterna, vid avgång från densamma efter kortare tid än 12 år erhölle en lägre pension än om han befordrats till generals- eller amiralsbeställning. Nu gällande bestämmelser innebure, att chefen för försvarsstaben och försvarsgrenscheferna i pensionshänseende vore sämre tillgodosedda än ordinarie beställningshavare i allmänhet. Icke minst med hänsyn till det synnerligen stora ansvar, som medföljde nämnda befattningar, syntes en ändring av befattningshavarnas ställning i pensionshänseende erforderlig. Denna eventualitet hade även bankoutskottet förutsett i sitt utlåtande nr 82/1936 med anledning av den proposition, som legat till grund för de nuvarande bestämmelserna, då utskottet rörande försvarsstabs- och försvarsgrenschefernas pensionsförhållanden anfört bl. a. följande: Det kan måhända med hänsyn till de inom försvarsväsendet rådande särskilda befordringsförhållandena ifrågasättas, huruvida de för förordnade tjänstemän i allmänhet gällande pensionsbestämmelserna äro i alla avseenden lämpliga för ifrågavarande militära beställningshavare. Särskilt torde kunna ifrågasättas, om icke det antal tjänstår — tolv år — som enligt dessa bestämmelser erfordras för erhållande av hel pension, är väl högt med hänsyn till den genomsnittsålder, vid vilken befordringar till högre chefsbeställningar vid försvarsväsendet i regel äger rum. Då enligt vad riksdagen förutsatt en av de avsedda beställningarna skall besättas med ordinarie innehavare redan under nästkommande budgetår, har utskottet likväl anset sig böra tillstyrka, att pensionsrätten för beställningarna i fråga ordnas på sätt Kungl. Maj:t föreslagit. Därvid förutsätter utskottet emellertid, att därest behov skulle visa sig föreligga av jämkningar i de föreslagna pensionsreglerna, frågan härom av Kungl. Maj:t göres till föremål för övervägande och förslag i ämnet förelägges riksdagen. Enligt framställningen borde man för rättelses vinnande antingen sänka fordringarna på antalet tjänstår till hälften eller ock tillämpa den för ordinarie beställningshavare i allmänhet gällande regeln att hel pension till beloppet sammanfaller med pensionsunderlaget, dock med vanlig medeltalsberäkning för beställningshavare, som under kortare tid än tre år innehaft den beställning, från vilken avgång äger rum. Vad gällde det första alternativet, saknades dock säker grund för antagandet, att framdeles 6 tjänstår i flertalet fall skulle kunna komma att uppnås, och såväl med hänsyn härtill som för att eliminera den förut påtalade oegentligheten, om överste eller kommendör förordnades i befattning såsom chef för försvarsstaben eller försvarsgrenschef,

168 vore måhända lämpligare att samma bestämmelser, som gällde för ordinarie beställningshavare i allmänhet, även här gjordes tillämpliga. I framställningen berördes även frågan om pensionsrätt för marinöverdirektören. Under samrådet med försvarsstabschefen hade chefen för marinen föreslagit, att 6 års förordnandetid skulle uppställas såsom villkor för hel pension åt denne tjänsteman. Då emellertid marinöverdirektören hade större möjlighet att tidigt erhålla förordnande på sin befattning än de förut angivna beställningshavarna, ansåge försvarsstabschefen likväl icke erforderligt att nu framställa något yrkande i berörda hänseende. Statskontoret har ansett av förevarande framställning framgå, att de av bankoutskottet uttalade betänkligheterna varit befogade. Statskontoret kunde dock icke förorda, att frågan om ändrade pensionsbestämmelser för här avsedd personal upptoges till prövning för sig, utan detta syntes lämpligen böra ske i samband med den allmänna översynen av de olika pensionsreglementena; de av chefen för försvarsstaben framlagda ändringsförslagen vore av principiell innebörd och syntes i varje fall icke böra genomföras förrän en närmare utredning kommit till stånd angående konsekvenserna beträffande andra grupper av befattningshavare. 1938 års pensionssakkunniga. I fråga om förutsättningarna för rätt till förordnandepension äro de i reglementsförslaget under ifrågavarande moment upptagna bestämmelserna icke avsedda att innebära någon saklig ändring. För en eftergift från kravet på 12 års innehav av förordnandetjänsten såsom villkor för rätt till förordnandepension vid frivillig avgång kunna enligt de sakkunnigas mening tillräckliga skäl icke anses föreligga. I och för sig torde grunden till skapandet av den förmånliga ställning i pensionshänseende, innehavarna av ifrågavarande tjänster onekligen få anses intaga — nämligen att därigenom vinna möjlighet att till dessa ansvarsfulla befattningar förvärva särskilt lämpliga personer, vilka äro villiga att mottaga dem, oavsett den med hänsyn till anställningsformen föreliggande risken, att anställningen efter en jämförelsevis kort tid kan komma att upphöra — icke motivera att tjänstemännen erhålla rätt att efter alltför kort tid frivilligt avgå med pension. De sakkunniga, som sålunda ansett skäl tala för att ej rubba de väsentligaste förutsättningarna för förordnandepensionen, hava även övervägt, huruvida en sådan mindre genomgripande revision på detta område möjligen borde genomföras, att för rätt till frivillig avgång med förordnandepension icke skulle krävas, att en och samma förordnandetjänst skall hava innehafts under minst 12 år, utan sammanräkning finge ske av tid, under vilken olika förordnandetjänster innehafts. De sakkunniga hava emellertid icke ansett sig böra förorda detta; en sådan innehavare av en förordnandetjänst, som tidigare innehaft förordnande å annan tjänst, torde icke i detta hänseende böra tillerkännas en annan ställning än om han tidigare innehaft exempelvis en sådan i § 35 regeringsformen avsedd förtroendesyssla, som tillsättes genom fullmakt.

169 En revision av gällande bestämmelser om förutsättningarna för förordnandepension har sålunda ansetts icke böra gå längre än till en närmare precisering av förutsättningarna. Härvidlag har ansetts önskvärt att närmare bestämma innebörden av begreppen olycksfall i tjänsten och sjukdom såsom pensioneringsanledning; detta syfte hava de sakkunniga sökt vinna genom att de i 8 och 10 §§ av reglementsförslaget meddelade bestämmelserna om skyldighet att avgå från tjänsten erhållit tillämpning jämväl beträffande ifrågavarande tjänstemän samt att pensionsrätten anknutits till nämnda bestämmelser. Vidare har i 1 mom. av förevarande paragraf i förtydligande syfte meddelats uttrycklig bestämmelse om rätt till förordnandepension för här avsedd tjänsteman, som är innehavare av förtroendesyssla enligt § 35 regeringsformen. I övrigt torde de föreslagna bestämmelserna under 1 mom. icke påkalla någon särskild motivering. 2 mom. I detta moment har upptagits ett stadgande, enligt vilket vissa av de bestämmelser, som i 1 kap. meddelats angående pension för »tjänstemän i allmänhet», skola äga motsvarande tillämpning beträffande den här avsedda pensionsformen. Hänvisningen avser dels de allmänna bestämmelser om pension, som meddelas i 14 §, dels ock de i 22 § (25 §) meddelade bestämmelserna om rörligt tillägg, enligt alternativförslaget jämväl de i (22—24 §§) meddelade bestämmelserna om dyrortstillägg. 3 mom. Genom bestämmelserna i detta moment regleras de spörsmål — med undantag av pensionsunderlagen — som hava avseende å storleken av förordnandepensionens grundbelopp, nämligen förutsättningarna för hel pension, grunderna för pensionens avkortning och den betydelse för pensionens storlek, som skall tillkomma tidigare fullgjord tjänstgöring. Såsom villkor för hel förordnandepension gäller för närvarande, att befattningen innehafts minst 12 år eller att avgången är föranledd av olycksfall i tjänsten. De sakkunniga hava i momentets första stycke under a) upptagit dessa villkor utan ändring. Enligt de sakkunnigas åsikt bör det icke ifrågakomma att till förordnandepensionens område utsträcka den princip för bestämmandet av pension för fullmakts- m. fl. tjänster, enligt vilken pension beräknas med ledning av det för sluttjänsten gällande pensionsunderlaget samt den sammanlagda tid i olika befattningar, tjänstemannen kan tillgodoräkna såsom tjänstår. De sakkunniga hava övervägt, huruvida för militära förordnandetjänstemän skulle kunna — utan medgivande av pension vid frivillig avgång före 12 års förordnandetid — med hänsyn till de skäl, som i förenämnda framställning åberopats, beredas hel pension vid kortare innehav av beställningen än 12 år, exempelvis vid en förordnandetid av 9 år. Emellertid hava de sakkunniga icke kunnat förbise, att liknande skäl kunna i viss utsträckning åberopas även beträffande civila förordnandetjänstemän. Då en ändring på denna punkt sålunda lätt skulle kunna medföra konsekvenser på andra områden av statsförvaltningen, hava de sakkunniga ansett sig icke böra tillstyrka en dylik ändring. Genom den omläggning beträffande grunderna för förordnandepensionens beräkning, som i det

170 följande föreslås, bliva emellertid de olägenheter, vilka i nyssnämnda framställning påpekats och som jämväl kunna föreligga beträffande civila förordnandetjänster, i väsentlig mån undanröjda. Enligt gällande bestämmelser fastställes storleken av avkortad förordnandepension — som utgår där förordnandet innehafts kortare tid än 12 år och avgången icke är föranledd av olycksfall i tjänsten — såsom pensionsunderlaget minskat med jämnt 1 000 kronor oberoende såväl av pensionsunderlagets storlek som av längden av den tid, vilken fattas i 12-årsperioden. Enligt den i förevarande moments första stycke under b) upptagna bestämmelsen skall dylik pension däremot motsvara pensionsunderlaget, minskat med Vico-del för varje full fjärdedel av år, varmed tjänstetiden i avgångstjänsten understiger 12 år, dock med högst 24 /i 60 -delar. Till motivering av den föreslagna ändringen få de sakkunniga anföra följande. Den grundtanke, som ligger bakom den nuvarande avkortningsbestämmels e n — nämligen att avkortning ej bör ske utöver en viss gräns, och att denna ej bör vara alltför högt tilltagen — synes värd beaktande med hänsyn såväl till förordnandetjänstemännens åtminstone formellt sett ganska osäkra ställning som till önskemålet att kunna till innehavare av dylik befattning förvärva en person, som icke förut tillhört statsförvaltningen. Om sålunda det grundväsentliga i bestämmelsen torde vara värt att bibehållas, har dock den nuvarande utformningen av densamma synts icke vara fullt tillfredsställande. Till en början kan det knappast anses rimligt, att en tjänsteman, som obetydligt mindre än 12 år innehaft sin tjänst, skall erhålla så stor avkortning å pensionen som med 1 000 kronor och helt jämställas med den, som under en förhållandevis kort tid innehaft sin tjänst; denna bristande smidighet hos avkortningsregeln synes vara så påfallande, att den ej tarvar närmare belysning. Genom att bestämmelsen icke tager någon hänsyn till pensionsunderlagets storlek, kommer den vidare att innebära en procentuellt olika stor avkortning för olika förordnandetjänster. Då bestämmelsen infördes i kommunikationsverkens pensionslag, var detta förhållande varken mera påfallande eller av större betydelse, då pensionsunderlagen för förordnandetjänster enligt nämnda lag utgjorde antingen 7 000 kronor eller 8 000 kronor och sålunda avkortad pension kom att utgöra omkring 85*7, respektive 875 procent av hel pension. Genom utvidgningen av bestämmelsens användning till hela den civila och militära statsförvaltningen med pensionsunderlag växlande mellan 5 400 kronor och 9 000 kronor, har den reella skillnaden i behandlingen kraftigt vidgats; i förra fallet utgör sålunda avkortad pension endast omkring 815 procent mot i senare fallet omkring 88*9 procent av hel pension. Att på detta sätt införa en skillnad mellan avkortade pensioner utöver den, som gäller i fråga om hela pensioner, synes föga tilltalande. På grund av den nuvarande bestämmelsens ojämna verkningssätt har det synts de sakkunniga önskvärt att ersätta densamma med en anordning, varigenom de åsyftade fördelarna med densamma bibehållas med undanröjande av de påtalade olägenheterna. Detta har ansetts lämpligen kunna ske genom

171 att reduktion i stället föreskrives med viss kvotdel av hel pension för varje kvartal, varmed tjänståldern i förordnandetjänsten understiger 12 år, men att denna avkortning på sådant sätt maximeras, att pensionen aldrig kommer att understiga vad som tillkommer en tjänsteman, vilken innehaft sin tjänst i 6 år, d. v. s. en förordnandeperiod. Kvotdelen har härvid avvägts så, att icke i något läge en mera betydande försämring uppkommer för någon befattningshavare; från utgångspunkten att avkortad pension lägst — om förordnandetiden innehafts högst 6 år — bör uppgå till 85 procent av hel pension, har såsom reduktionstal valts Vieo för varje kvartal. För belysande av verkningssättet av den förordade anordningen har i nedan intagna tabell gjorts en sammanställning av de av densamma följande avkortningsbeloppen, beräknade på grundval av pensionsunderlagen enligt alternativet med enhetliga pensioner: Avkortning av pensionsunderlagen i alternativ 1 sker med följande belopp vid avgång efter nedan angivna antal år Lönegrad

C

E

6 eller mindre

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

450 463-50

150 154-50

2 3

772-50 802-50

481-50

877-50

642 702

309 321

526-50

175-50

585 585

195 195

1206 1242

390 402

1323 1368

852 882

10 11

1065 1102-50

661-50

213 220-50

12 13

756 765

510 546

160-50

802-50

481-50

2— 5

6— 9 10—14

840 877-50

526-50 585

160-50 168 175-50

195 Såsom av tabellen framgår, skulle den ifrågasatta avkortningsbestämmelsen i vissa lönelägen vid kortare tjänstetider komma att innebära försämring

172 i förhållande till nu gällande avkortningsbestämmelse. Försämringen uppväges dock mer än väl av den förbättring, som uppkommer vid längre tjänstetid och i lägre lönegrader även vid kort tjänstetid, vartill kommer den generellt förbättrade pensionsnivån. Anordningen skulle uppenbarligen undanröja den reellt sett olika behandling, som nu kommer olika förordnandetjänstemän till del vid tillämpning av avkortningsregeln. I andra och tredje styckena av 3 mom. hava upptagits bestämmelser om hänsynstagande till tjänstgöring före förordnandets tillträdande, vilka innebära vissa ändringar i förhållande till gällande bestämmelser. Enligt nu gällande pensionsbestämmelser må förordnandepension för den. som vid tillträdande av förordnandet innehade tjänst, vilken tillsättes genom fullmakt, konstitutorial eller förordnande på viss tid eller tills vidare, icke beräknas till lägre belopp än den pension, som skulle hava tillkommit honom, om han intill tiden för avgången kvarstått i den förra tjänsten. Denna regel har till en början ansetts böra utvidgas att avse varje fall, där förordnandetjänsteman omedelbart före tjänstens tillträdande innehaft annan befattning, ordinarie eller icke-ordinarie, som är förenad med pensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser. Den för här avsett fall föreslagna bestämmelsen går emellertid längre än vad nu berörts och innebär, att grundbeloppet ej må understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, om tjänstemannen intill tiden för avgången kvarstått i sin förra befattning och det för denna gällande pensionsunderlaget varit ökat med halva skillnaden mellan pensionsunderlagen för de båda befattningarna. Till motivering av förslaget härutinnan må anföras följande. Även om införandet av den föreslagna smidigare avkortningsbestämmelsen torde bidraga till att i viss mån undanröja oegentligheter av den art, som påtalats i försvarsstabschefens framställning och vilka innebära att den, som tidigare innehaft statstjänst med lägre pensionsunderlag än för förordnandetjänsten, icke erhölle högre pension å förordnandetjänsten än han skulle hava erhållit vid kvarstående i sin förra tjänst, skulle i det speciella fall, som avsetts i nämnda framställning, en förbättring genom sålunda ändrade avkortningsbestämmelser inträda endast därest förordnandetjänsten innehafts längre tid än 10 XU år. Även i andra fall, i vilka en statstjänsteman vid relativt hög ålder tillträder en förordnandetjänst, kan ett motsvarande förhållande uppkomma. Med erkännande av det berättigade i en viss pensionsförbättring i dylika fall, hava de sakkunniga likväl — på sätt framgår av den föreslagna lydelsen av paragrafens 1 mom. och 3 mom. första stycke —icke ansett lämpligt att vinna ett dylikt resultat på någon av de i berörda framställning förordade utvägarna. Lösningen av frågan har ansetts böra sökas genom att, inom ramen för den kategori av pensionsbestämmeiser, som avses skola gälla för förordnandetjänstemän, en viss hänsyn får tagas till tidigare innehavd tjänst. Då det härvid icke synts böra ifrågakom ma att för förordnandepensionens bestämning medgiva tillgodoräkning av före tjänstens erhållande förvärvade tjänstår, har det ansetts lämpligast att

173 tillförsäkra den, som för att tillträda en förordnandebefattning lämnar en tidigare innehavd fullmaktstjänst, en pension, som med säkerhet överstiger den han skulle erhållit i den förra befattningen. Den härför erforderliga bestämmelsen har kunnat konstrueras så, att den låter sig användas jämväl för fall, där den tidigare tjänsten är förordnandetjänst. Förhöjningens storlek har ansetts böra göras beroende av pensionsunderlaget för den tidigare innehavda befattningen och det totala antalet tjänstår vid avgången ävensom av pensionsbeloppet för förordnandetjänsten. Större hänsyn synes däremot ej böra tagas till den tid, under vilken förordnandetjänsten vid avgången innehafts, då den förordade anordningens syfte bl. a. är att bereda tjänsteman, som övergår från fullmakts- till förordnandetjänst, en viss garanti för att erhålla en viss minsta pension, vars storlek det på förhand är möjligt att fastställa. En enligt de sakkunnigas åsikt lämpligt verkande och i praktiken enkel regel har ansetts vara att föreskriva, att avkortning ej må ske, om och i den mån pensionen därigenom skulle komma att understiga det pensionsbelopp, som skulle hava tillkommit befattningshavaren i den förra befattningen, om pensionsunderlaget för denna varit förhöjt med halva skillnaden mellan underlagen för de båda befattningarna. För närmare belysande av den förordade bestämmelsens verkningssätt i förening med den föreslagna avkortningsbestämmelsen anföras nedan vissa exempel, utarbetade på grundval av alternativet med enhetliga pensionsunderlag : Exempel 1. En byråchef (pensionsunderlag 8 016 kronor) erhåller efter 25 tjänstår en förordnandetjänst i lönegrad C 12 (pensionsunderlag 9 840 kronor). Vid avgång från denna efter 5 år på grund av sjukdom erhåller han enligt den allmänna / 24-9 840 \ avkortningsregeln 19 840 — - — = 8 364 kronor. Enligt den här föreslagna bestämmelsen skulle pensionen bliva

/

8 016-J

9 840 — 8 016

\ = 1 8 928 kronor. Om

tjänstemannen däremot kvarstått i förordnandetjänsten 81/2 år, hade pensionen enligt den allmänna avkortningsregeln blivit 8 979 kronor, och sålunda utrymme saknats för tillämpning av den här avsedda bestämmelsen. Exempel 2. En general (pensionsunderlag 9 372 kronor) förordnas efter över 30 tjänstår till chef för försvarsstaben (pensionsunderlag 10 080 kronor) så sent att han ej hinner innehava förordnandet 12 år. Pension utgår, därest förord/ 10 080 Q 379 nandet innehafts 10 1 / 2 är eller kortare tid, med 9 372 + = 9 372 + + 354 == 9 726 eller, efter avrundning, 9 732 kronor och, om förordnandet innehafts 10 3A år, med 9 768 kronor. Exempel 3. Regementschef (pensionsunderlag 8 580 kronor) förordnas efter över 30 tjänstår till chef för armén (pensionsunderlag 10 080 kronor) så sent, att han ej hinner innehava förordnandet 12 år. Pension utgår, därest förordnandet innehafts 9 är eller kortare tid, med 9 336 kronor, men eljest med det högre belopp, som följer av tillämpningen av den för själva förordnandetjänsten givna avkortningsregeln.

174 Med avseende å beräkningen av den tänkta pensionen å den tidigare innehavda tjänsten böra enligt de sakkunnigas uppfattning, med hänsyn till grunden för bestämmelsen, de vid förordnandets frånträdande gällande ålderspensionsreglerna tillämpas; särskilt stadgande därom har emellertid icke ansetts erforderligt. För det fall, att den tidigare innehavda tjänsten varit av annat slag än sådan som är förenad med förordnandepension och avgången från förordnandetjänsten inträffar före uppnåendet av pensionsåldern i den tidigare tjänsten, utan att invaliditet eller sjukdom föreligger, h a r likaledes ansetts utan uttryckligt stadgande följa, att pensionen å den tidigare innehavda tjänsten beräknas enligt de för ålderspension gällande grunderna. Därest bestämmelser i dessa ämnen skulle anses erforderliga, torde de lämpligen kunna meddelas antingen i av Kungl. Maj:t utfärdad tillämpningskungörelse till pensionsreglementet eller ock för varje särskilt fall. Enligt det i momentets tredje stycke föreslagna stadgandet skall vad i 15 § 2 mom. första stycket samt 15 § 3, 5 och 6 mom. stadgas gälla jämväl i fråga om grundbeloppet av förordnandepension. Det m å särskilt anmärkas, att bestämmelsen i 15 § 3 mom. med avseende å det under b) i sistnämnda författningsrum omförmälda fallet äger tillämpning jämväl vid avgång från förordnandetjänst. Därest den avgående icke omedelbart före förordnandets tillträdande innehaft förordnandetjänst men dessförinnan innehaft en och samma förordnandetjänst under minst 12 år i oavbruten följd, skall sålunda grundbeloppet icke understiga grundbeloppet av pension för den tidigare innehavda tjänsten. 4 mom. Beträffande beloppen av de pensionsunderlag, som föreslås för förordnandetjänsterna, hänvisas till vad i den allmänna motiveringen anförts. 25 § (28 §). Bestämmelser om pension åt tjänstemän, förordnade för begränsad anställningstid. Enligt de under motiveringen till 23 § (26 §) omförmälda provisoriska pensionsbestämmelserna för ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande för begränsad anställningstid, består pensionsrätten för dessa för närvarande av en rätt till uppskjuten tjänstepension vid uppnådd pensionsålder. För professor vid konsthögskolan, som kvarstått i tjänst under hela förordnandeperioden — d. v. s. 10 år — samt för sakkunnig vid konjunkturinstitutet, som innehaft förordnande under 10 år, skall den uppskjutna pensionen beräknas i förhållande till tjänståren efter samma grunder, som gälla beträffande ålderspension. Avgår tjänsteman, innan h a n uppnått angivna tjänstetid, skola för beräkning av uppskjuten tjänstepension tillämpas de grunder, som i civila tjänstepensionsreglementet stadgas beträffande uppskjuten livränta. Vid tillämpning av dessa föreskrifter anses pensionsåldern utgöra 65 år och för hel pension antages en tjänstålder av 30 år. / mom. I detta moment har frågan om de förutsättningar, vilka böra gälla för pension åt ifrågavarande tjänstemän, upptagits till behandling.

175 Medan uttrycket uppskjuten pension i de provisoriskt gällande bestämmelserna användes såsom beteckning för varje tjänstepensionsförmån till ifrågavarande tjänstemän, h a r det i reglementsförslaget erhållit den mera begränsade innebörden att avse den pensionsförmån, som utgår där tjänsten innehafts under längsta medgivna mandattid; för de fall, där uppskjuten pension för närvarande och jämväl enligt reglementsförslaget skall beräknas enligt de för uppskjuten livränta gällande föreskrifterna, har det ansetts riktigare ur principiell synpunkt att använda beteckningen livränta. Vid förtidsentledigande jämlikt 8 § 3 mom. andra stycket skall dock uppskjuten pension, ej uppskjuten livränta utgå. Med avseende å den uppskjutna pensionen hava de sakkunniga ansett samma konstruktion lämpligen böra komma till användning, som för närvarande brukas i fråga om uppskjuten livränta. Då tjänstemannen avgår u r statens tjänst efter att hava innehaft tjänsten under angivna tid, är h a n sålunda jämlikt 1 mom. a) »försäkrad till erhållande av uppskjuten pension» vid 65 års ålder, d. v. s. frågan om pensionsrätten prövas och pensionsbeloppet fastställes i samband med avgången, varjämte pensionsbrev då utfärdas. Tillträder tjänstemannen sedermera befattning med pensionsrätt, upphör enligt stadgandet i 5 mom. rätten till den uppskjutna pensionen. Vid meddelandet av provisoriska bestämmelser om pensionsrätt för ifrågavarande tjänstemän h a r frågan om rätt till invalid- och sjukpension för dem lämnats öppen för att upptagas till övervägande i samband med revisionen av pensionslagstiftningen. Härom anfördes i den av 1936 års lönekommitté upprättade promemorian följande: I och för sig kan det synas naturligt, att även en för begränsad tid förordnad tjänsteman, så länge han kvarstår i förordnandet, vid fall av sjukdom eller invaliditet till följd av olycksfall i tjänsten åtnjuter samma försäkringsskydd som en tjänsteman i vanlig anställningsform. I varje fall aktualiseras denna fråga, om familjepensionsrätten konstrueras så att den blir förmånligare, om dödsfall inträffar medan tjänstemannen kvarstår i tjänst än vid dödsfall efter förordnandets utlöpande. Nämnda spörsmål torde dock vara i behov av närmare övervägande. Att vid en anställning av på förhand bestämd kortare varaktighet direkt tillämpa civila tjänstepensionsreglementets minimiregler om sjukpension kan möta vissa betänkligheter. Såsom ett alternativ skulle möjligen kunna tänkas, att man för dessa fall anordnade något slag av invaliditetslivränta, beräknad i anslutning till de avsedda grunderna för uppskjuten tjänstepension. Detta torde dock knappast böra ifrågakomma, så länge den uppskjutna livräntan enligt tjänstepensionsreglementet är konstruerad såsom enbart en ålderslivränta. Med hänsyn härtill är det att förorda, att frågan om eventuell sjuk- och invalidpension tills vidare lämnas åsido. De sakkunniga, som dela uppfattningen, att ifrågavarande ordinarie tjänstemän icke böra lämnas utan den trygghet i anställningen, som en ordnad invalid- och sjukpensionering medför, hava i paragrafens 1 mom. första stycke under b) upptagit bestämmelser, enligt vilka rätt till dylik pension för dem finnes under samma förutsättningar som gälla för andra tjänstemän. Till frågan om storleken av invalid- eller sjukpensionen återkomma de sakkunniga under 2—4 mom.

176 2 mom. De sakkunnigas förslag under detta moment innebär, att uppskjuten pension liksom invalid- och sjukpension till här avsedda tjänstemän behandlas enligt samma principer som annan pension. Den består sålunda av grundbelopp samt, i förekommande fall, rörligt tillägg (enligt alternativförslaget även dyrortstillägg). Även i övrigt avses flertalet av de angående pension för tjänstemän i allmänhet meddelade bestämmelserna skola äga tillämpning. 3 och 4 mom. Beträffande storleken av uppskjuten pensions grundbelopp h a r under 3 mom. upptagits nu gällande regel att förmånen bestämmes enligt ålderspensionsgrunderna. Pensionsunderlagens anknytning till vissa lönegrader i löneplanen A i civila avlöningsreglementet har likaså lämnats utan ändring; bestämmelse därom har meddelats i 4 mom. första stycket. Däremot innebär reglementsförslaget nyheter i fråga om tjänstålder för hel pension samt i fråga om hänsynstagande till före förordnandet innehavd tjänst. Beträffande den tjänstålder för hel pension, som skall tillämpas för beräkning av uppskjuten pension har sålunda i 4 mom. andra stycket för innehavare av professorsbefattning föreslagits nedsättning från 30 till 25 år, vilken sistnämnda tjänstålder gäller för medelst fullmakt tillsatt professor vid konsthögskolan. Till motivering av förslaget i denna del må anföras följande. Enligt de grunder för den begränsade tjänstepensionsratten, vilka preliminärt godkändes av statsmakterna i samband med 1938 års beslut om omorganisation av konsthögskolan, skulle denna rätt bestå i en uppskjuten livränta, beräknad utan reduktion av den s. k. intjänta pensionen med hänsyn till felande tjänstår. I förenämnda promemoria av 1936 års lönekommitté framhölls i detta avseende huvudsakligen följande: Nämnda anordning skulle innebära, att en professor, som avginge efter tioårsförordnandets fullgörande, vid uppnådda 65 levnadsår skulle erhålla en livränta beräknad efter 10 tjänstår utan reduktion; då vid beräkning av intjänt pension tilllämpades en tjänstålder för hel pension av 30 år, skulle den intjänta pensionen i princip motsvara V3 av hel ålderspension, men om beloppet skulle beräknas enligt försäkringsteknisk metod, komme det att variera med hänsyn till den levnadsålder, under vilken förordnandet innehafts. Lönekommittén ifrågasatte, om det ej vore lämpligare, att livräntebeloppet på förhand fastställdes till en summa motsvarande viss del av pensionsunderlaget, vilket skulle förenkla pensioneringens handhavande och göra det möjligt för var och en att bedöma pensionsrättens innebörd i de särskilda fallen. Om man härvid toge till utgångspunkt en tjänstålder för hel pension av 30 år och beräknade den uppskjutna pensionen enligt reglerna för avkortad ålderspension, skulle emellertid pensionsförmånen regelmässigt bliva lägre än den oreducerade intjänta pensionen. Toges däremot till utgångspunkt det antal tjänstår, som enligt gällande bestämmelser fordrades för hel ålderspension för professor vid konsthögskolan, eller 25 år — varvid den uppskjutna pensionen skulle utgöra 3%-, eller 40 procent av hel ålderspension — syntes skillnaden mellan en på sådant sätt fastställd uppskjuten pension och den försäkringstekniskt beräknade intjänta pensionen vid de tillträdes- och avgångsåldrar, som kunde förutsättas såsom normala, icke bliva särdeles stor. Emellertid syntes frågan om den metod, som borde väljas för fastställande av den uppskjutna pensionen, i viss mån sammanhänga med spörsmålet om hur bestämmelserna om uppskjuten livränta för framtiden kunde

177 komma att gestaltas. Det låge därför nära till hands att för det dåvarande stanna vid en endast provisorisk lösning av frågan om begränsad pensionsrätt för de ifrågavarande tjänstemännen. Ur dessa synpunkter fann lönekommittén försiktighetsskäl tala för att den uppskjutna tjänstepensionen fastställdes med utgångspunkt från krav på 30 år för hel pension. Detta blev även statsmakternas beslut. De sakkunniga hava vid övervägande av denna fråga kommit till uppfattningen att den uppskjutna pensionen för professor vid konsthögskolan bör beräknas med utgångspunkt från en tjänstålder för hel pension av 25 år. En försäkringstekniskt beräknad intjänt pension efter 10 års anställningstid i en och samma befattning torde enligt verkställda beräkningar leda till ett belopp, vilket utgör följande antal procent av hel pension, nämligen 39 00, 41-90, 4585, 42 86, 3984 och 36 71, alltefter det förordnandet erhålles vid en levnadsålder av 25, 30, 35, 40, 45 eller 50 år. Under sådana förhållanden har det ansetts bäst överensstämma med 1938 års riksdags beslut att låta den uppskjutna pensionen uppgå till 40 procent av hel pension, vilket resultat ernås genom att bestämma tjänståldern för hel pension till 25 år. De provisoriska bestämmelserna innehålla icke något stadgande om förfarandet i fall, då den till uppskjuten pension berättigade före förordnandets tillträdande innehaft annan med pensionsrätt förenad tjänst. I lönekommitténs promemoria framhölls, att särskilda bestämmelser i detta ämne syntes bliva erforderliga men att, då sättet för utformande av dylika bestämmelser kunde bliva beroende av ändringar beträffande institutet uppskjuten livränta, spörsmålet icke för det dåvarande borde göras till föremål för ställningstagande. Vid övervägande av denna fråga hava de sakkunniga kommit till uppfattningen, att hänsynstagande till föregående tjänstgöring bör ske på i huvudsak samma sätt vid avgång från här avsedd tjänst som vid avgång från annan förordnandetjänst. För det fall, att vederbörande omedelbart före förordnandets tillträdande innehade annan med pensionsrätt förenad tjänst, har sålunda föreslagits, att den uppskjutna pensionen ej må bliva lägre än den — avkortade eller eventuellt hela — pension, som svarar mot sammanlagda antalet tjänstår och pensionsunderlaget i den tjänst, som innehafts före förordnandet. För fall, i vilka den tidigare innehavda tjänsten icke omedelbart följts av den här avsedda förordnandetjänsten, hava däremot särskilda bestämmelser icke synts böra meddelas. Då den, som innehaft här avsedd tjänst den längsta medgivna tiden, antingen omedelbart övergår till eller senare erhåller annan med pensionsrätt förenad tjänst, blir han — på sätt av den lämnade redogörelsen framgår — i förra fallet icke berättigad till uppskjuten pension, emedan han ej avgått ur statens tjänst, och i det senare fallet upphör rätten till uppskjuten pension i och med återinträdet i tjänst. Enligt reglementsförslaget skola i dylika fall i stället de bestämmelser om pension eller livränta äga tillämpning, vilka meddelats för den tillträdda tjänsten. Emellertid hava bland dessa bestämmelser intagits stadganden — i 15 § 3 mom., 24 § (27 §) 3 mom., 25 § (28 §) 3 mom. och 27 § (30 §) 2 mom. andra stycket — enligt vilka pensionens grundbelopp 12—417092.

178 eller livräntebeloppet ej må understiga grundbeloppet av uppskjuten pension å den h ä r avsedda tjänsten, beräknat enligt de grunder, som för tjänstemannen gällde vid förordnandets upphörande. Det må anmärkas, att denna reglering, såvitt gäller hänsynstagande till förordnandet vid bestämmande av uppskjuten livränta för annan tjänst, något avviker från vad 1936 års lönekommitté ifrågasatt. Till motivering av de under 3 mom. föreslagna bestämmelserna angående bestämmande av grundbeloppet av invalid- och sjukpension för här avsedda tjänstemän må anföras följande. Det har icke synts de sakkunniga böra råda större tvekan därom, att staten bör tillförsäkra dessa tjänstemän rätt att i händelse av olycksfall i tjänsten erhålla invalidpension, beräknad enligt samma regler som eljest, d. v. s. motsvarande pensionsunderlaget. Erinras må, att någon reduktion av underlaget icke vidtages vid bestämmande av invalidpension åt annan tjänsteman i det fall, att han vid kvarstående i tjänst till pensionsåldern skulle hava erhållit en mer eller mindre avkortad pension. Beträffande storleken av sjukpension till ifrågavarande tjänstemän kunna givetvis, såsom lönekommittén antytt, skäl anföras för en viss begränsning av förmånen med hänsyn till den på förhand bestämda, relativt korta varaktigheten av förordnandet. Då fråga är om sjukdomsfall, som inträffat under löpande förordnandeperiod och tillika föranlett avgång ur tjänst under densamma, har det dock synts skäligt, att tämligen vidsträckt hänsyn tages till tjänstemannens försämrade möjlighet att efter avgången bereda sig en tillräcklig försörjning. På grund härav och i betraktande av den ringa frekvensen av dylika fall, hava de sakkunniga, om ock med någon tvekan, ansett sig böra förorda tillämpande i huvudsak av samma regler för sjukpensionens beräkning beträffande ifrågavarande befattningar som de, vilka eljest komma till användning vid den statliga pensioneringen. 5 mom. Den under detta moment intagna bestämmelsen har berörts i sammanhang med motiveringen för 1 mom. och torde icke påkalla någon vidare motivering. 6 mom. Under 26 § (29 §) framlägges bland annat förslag om att rätt till uppskjuten livränta skall kunna utbytas mot en s. k. förtidslivränta, därest varaktig arbetsoförmåga i folkpensionslagens mening inträder. Enligt den i 28 § (31 §) 2 mom. meddelade bestämmelsen fastställes förtidslivräntan — inom viss minimigräns — till belopp, som enligt försäkringsteknisk beräkning svarar mot den uppskjutna livränta, i vars ställe den träder. I analogi med nämnda möjlighet att utbyta rätt till uppskjuten livränta mot förtidslivränta har under ifrågavarande moment föreslagits, att rätt till uppskjuten pension skall på ansökan av den berättigade utbytas mot en genast börjande pension, därest folkpension blivit honom tillerkänd. Beträffande storleken av dylik genast börjande pension hava de sakkunniga ansett, att den bör uppgå till minst 50 procent av den uppskjutna pensionens belopp.

5 avd.

Om livränta.

26 § (29 §). Förutsättningar för rätt till livränta m. m. I denna och de båda följande paragrafenia hava bestämmelser meddelats angående livränta, i förevarande paragraf om förutsättningarna för rätt till livränta och dess utgående m. m. samt i 27 och 28 §§ (30 och 31 §§) om livräntebeloppets storlek. 1 mom. Enligt 22 § 1 mom. och 30 § civila tjänstepensionsreglementet samt 21 § 1 mom. och 32 § militära tjänstepensionsreglementet är ordinarie fullmaktstjänsteman och icke-ordinarie befattningshavare, som avgår från tjänsten utan rätt till pension, från och med avgången försäkrad till erhållande av uppskjuten livränta. Livränta till manlig ordinarie tjänsteman utgår från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande uppnått en ålder av 63 år, om pensionsunderlaget för avgångstjänsten ej överstigit 2 436 kronor, och eljest 65 år. Därest livränteförsäkrad person ånyo tillträder pensionsberättigande befattning i statens tjänst eller erhåller sådan befattning med pensionsrätt i av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt, i vilken tjänstår för pension må räknas för statstjänsten, upphör emellertid rätten till livränta. För beställningshavare vid försvarsväsendet upphör livränterätten vidare, om beställningshavaren kommer i åtnjutande av reservpension. Rätten till livränta är sålunda för närvarande begränsad att avse allenast ordinarie fullmaktstjänstemän samt icke-ordinarie befattningshavare, medan däremot förordnandetjänstemän icke äga livränterätt enligt gällande pensionsreglementen. Endast de i 23 § (26 §) b) avsedda tjänstemän, vilka tillsättas medelst förordnande för begränsad anställningstid, äga enligt de för dem gällande provisoriska bestämmelserna en mot livränterätten svarande rätt till uppskjuten pension, om de avgå ur tjänst innan förordnandet innehafts under längsta medgivna mandattid. Såsom anförts under 25 § (28 §) 1 mom., hava de sakkunniga ansett denna förmån för framtiden böra benämnas livränta. Enligt de sakkunnigas mening är den begränsning, som från livränterätt utesluter vanliga förordnandetjänstemän, ej befogad, och de sakkunniga föreslå därför att jämväl de under 23 § (26 §) a) och c) omförmälda förordnandetjänstemännen erhålla rätt till uppskjuten livränta. Även om dessa tjänstemän erhållit relativt förmånlig ställning i fråga om pensionsrätt, har detta ansetts icke utgöra tillräcklig anledning att ställa dem sämre än andra tjänstemän i det här förevarande hänseendet. Särskilt har det ansetts otillfredsställande, att en fullmaktstjänsteman, som övergår till en förordnandetjänst, därigenom förlorar sin eventuella livränterätt i fullmaktstjänsten. Det må emellertid redan i detta sammanhang anmärkas, att de i reglementsförslagets 27 och 28 §§ (30 och 31 §§) meddelade bestämmelserna om livräntas storlek utformats på sådant sätt, att ifrågavarande tjänstemäns förmån-

180 liga ställning i fråga om pensionsbeloppets storlek — främst bestående i att hel pension utgår efter 12 års innehav av tjänsten — icke tillåtits återverka på livränteförmånens storlek. Sålunda skall enligt förslaget livränta även till sådan tjänsteman beräknas med utgångspunkt från en minst 30-årig tjänstetid, varjämte såsom tjänstår för livränteberäkningen får tagas i betraktande allenast den tid, under vilken den vid avgångstillfället innehavda förordnandetjänsten innehafts. Genom särskilda bestämmelser har dock sörjts för visst hänsynstagande till tidigare innehavd tjänst vid livräntans beräkning. De förutsättningar, under vilka möjligheten till livränta kan aktualiseras, hava ansetts böra klarläggas något närmare än som skett i de gällande pensionsreglementena, varjämte en viss begränsning funnits påkallad. För närvarande är tjänsteman försäkrad till erhållande av uppskjuten livränta, därest han avgår från tjänsten utan rätt till pension. Avsikten med den använda formuleringen torde knappast hava varit att tillförsäkra den, som samtidigt innehar två pensionsberättigande tjänster — exempelvis två halvtidstjänster — rätt till uppskjuten livränta vid avgång från allenast den ena av dem. För sådant fall böra uppenbarligen samtliga tjänstår i stället få sedermera tillgodoräknas vid bestämmande av pension eller livränta för den tjänst, från vilken befattningshavaren senast avgår. I förtydligande syfte har därför i reglementsförslaget rätten till uppskjuten livränta anknutits till avgång ur statens tjänst och icke till avgång från viss innehavd tjänst. I samm a syfte h a r den negativa förutsättningen för livränterätt — att vederbörande icke är berättigad till pension — begränsats att avse pension för den vid avgångstillfället innehavda befattningen. Om en tjänsteman, som åtnjuter pension, efter vunnet återinträde i med pensionsrätt förenad befattning avgår u r statens tjänst utan att vara berättigad till pension för sistnämnda befattning, skall han sålunda vara berättigad till livränta för denna befattning, ehuru han åtnjuter pension; såsom närmare framhålles under motiveringen för 27 § (30 §) 2 mom., skall dock hänsyn till pensionen tagas vid livräntans fastställande. Under det att gällande bestämmelser icke uppställa något krav på viss minsta anställningstid i statstjänst såsom villkor för rätt till livränta, h a r i allmänna familjepensionsreglementet vidtagits en sådan begränsning. Den, som avgått med rätt till uppskjuten livränta i tjänstepensionshänseende, äger sålunda icke familjepensionsrätt för sina efterlevande, med mindre han under minst 5 år innehaft tjänstepensionsberättigande befattning. I förevarande reglementsförslag har under andra stycket a) av denna paragraf införts den förutsättningen för rätt till livränta, att vederbörande tjänsteman under sammanlagt minst tre år skall hava innehaft befattning med pensionsrätt enligt allmänna tjänstepensionsreglementet eller andra av statsmakterna antagna tjänstepensionsbestämmelser. Samtidigt har den i förslaget till nytt allmänt familjepensionsreglemente intagna motsvarande bestämmelsen erhållit en på samma sätt begränsad räckvidd. Då motiven för det föreslagna villkoret i stor utsträckning äro desamma som anförts för nämnda enligt allmänna

181 f a m i l j e p e n s i o n s r e g l e m e n t e t g ä l l a n d e b e g r ä n s n i n g s r e g e l , t o r d e i k o r t h e t få e r i n ras om de skäl, vilka föranlett sistnämnda begränsning. I de a v 1934 å r s f a m i l j e p e n s i o n s u t r e d n i n g föreslagna f a m i l j e p e n s i o n s r e g l e m e n t e n a f a n n s n å g o t d y l i k t villkor icke u p p t a g e t ; e n f ö r t i d s a v g å n g e n a n s t ä l l n i n g s h a v a r e skulle s å l u n d a b e v a r a sin en g å n g i n t j ä n t a f a m i l j e p e n s i o n s r ä t t oavsett a n s t ä l l n i n g s t i d e n s l ä n g d . R ö r a n d e d e n n a p u n k t förelåg emellertid ett s ä r s k i l t y t t r a n d e av t v å a v u t r e d n i n g s m ä n n e n , vilka b l a n d a n n a t a n f ö r de följande: Den av utredningen föreslagna regeln har på tjänstepensionsområdet sin motsvarighet i bestämmelserna om uppskjuten livränta. Den, som en gång vunnit tjänstepensionsrätt, bevarar vid förtidsavgång rätt till en framtida livränteförmån, grundad på den intjänta pensionen, även om hans anställning i pensionsberättigande tjänst varit aldrig så kortvarig. Det synes oss emellertid kunna ifrågasättas, om det är lyckligt, att livränterätten gjorts så obegränsad. Det vill förefalla, som om man vid utformningen av livräntebestämmelserna ej tillräckligt beaktat det betydande administrativa besvär, som bestämmelsernas tillämpning måste förorsaka. För livräntans bestämmande erfordras i varje särskilt fall ej blott fastställande av tjänstår och pensionsunderlag för olika innehavda befattningar utan även en relativt invecklad försäkringsteknisk beräkning; vidare kräves en vidlyftig personalbokföring för identifiering och kontroll vid det framtida realiserandet av livränterätten; slutligen kommer härtill bestyret med utbetalning av livräntan. Där — så som fallet ej sällan är med ickeordinarie befattningshavare och arbetare, ej minst säsongarbetare — den pensionsberättigande anställningen är mycket kortvarig, står detta administrativa bestyr knappast i rimlig proportion till den obetydliga förmån, som flera årtionden efter avgången tillkommer anställningshavaren. Mera tillfredsställande hade utan tvivel varit, om man genom uppställande av villkor om viss minsta anställningstid avskurit de fall, där tjänstetiden är alltför kortvarig. Det kan ifrågasättas, om ej ändring i tjänstepensionsreglementena bör ske i dylik riktning. Fråga är då, om det kan anses lämpligt att nu på familjepensionsområdet införa en motsvarighet till den uppskjutna livräntan på tjänstepensionsområdet utan varje inskränkning med hänsyn till anställningstidens längd och familjepensionsförmånens därav beroende storlek. R e s e r v a n t e r n a b e r ö r d e h ä r e f t e r vissa i n o m u t r e d n i n g e n f r a m f ö r d a p r i n c i piella i n v ä n d n i n g a r m o t en b e g r ä n s n i n g a v r ä t t e n till u p p s k j u t e n familjepension, i n n e b ä r a n d e i f r ä m s t a r u m m e t a t t det ej skulle v a r a förenligt m e d d e f ö r s ä k r i n g s p r i n c i p e r , p å v i l k a förslaget g r u n d a t s , a t t b e r ö v a en a n s t ä l l n i n g s h a v a r e d e e k o n o m i s k a insatser, s o m a v h o n o m gjorts för f a m i l j e p e n s i o n e r i n g en. R e s e r v a n t e r n a a n s å g o n ä m n d a i n v ä n d n i n g a r b e a k t a n s v ä r d a m e n ifrågasatte, o m m a n b o r d e t i l l m ä t a d e m så a v g ö r a n d e betydelse, a t t d e b o r d e få förhindra den önskvärda administrativa förenklingen: Om staten enhetligt för större delen av statsförvaltningen ordnar familjepensioneringen med utjämnade pensionsunderlag, avpassade efter löneställningen, och därvid tillika för finansieringen inlägger ett fast statsbidrag vid sidan av det kollektivt och likformigt bestämda pensionsavdraget, övergår familjepensionsförmånen från att i huvudsak vara en befattningshavarnas ensak till att i viss mån utgöra ett led i lönesättningen för statlig personal. Än mer skulle detta bliva fallet, om staten framdeles inför ett verkligt nettolönesystem. Men betraktar man familjepensionens avvägning som ett led i lönesättningen, kan det knappast anses orimligt,.

182 att staten för åtnjutande av uppskjuten familjepension föreskriver villkor om viss minsta anställningstid i syfte att befria sig från alltför betungande administrativa bestyr. Sakligt sett synes oss ej heller en inskränkning av här avsedd art ägnad att ingiva större betänklighet. Vid en lång anställningstid har — vare sig anställningshavaren är manlig eller kvinnlig — i regel förelegat ett sådant samband mellan statsanställningen och familjens levnadsförhållanden, att det även vid förtidsavgång är naturligt, att den intjänta familjepensionsrätten bevaras. Men i de fall, då anslällningshavaren vid unga år avgår efter mycket kort anställningstid, förefaller det ej stötande, om han får lämna anställningen utan någon framtida familjepensionsrätt för eventuella efterlevande. I anslutning härtill ifrågasatte reservanterna en inskränkande bestämmelse av innebörd att reglementets bestämmelser skulle äga tillämpning å förtidsavgången tjänsteman endast om han vid avgången uppnått förslagsvis minst 5 tjänstår. Såsom förut nämnts, intogs i allmänna familjepensionsreglementet ett stadgande av den av reservanterna föreslagna innebörden. Vid övervägande av den lämpligaste utformningen för framtiden av livräntevillkoren hava de sakkunniga funnit de synpunkter, åt vilka givits uttryck i det återgivna yttrandet av reservanterna inom familjepensionsutredningen, i huvudsak äga samma giltighet på tjänstepensionsområdet som n ä r det gäller familjepensionsförmånen. Det kan näppeligen vara motiverat att staten för en befattningshavare med mycket kortvarig anställning påtager sig det omfattande arbete, som innefattas i fastställandet av livräntebelopp, personalbokföring och periodisk utbetalning av livränta. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör ej heller u r principiell synpunkt kunna framställas någon vägande invändning mot att en sådan begränsning införes, att allenast den erhåller livränterätt, som innehaft pensionsberättigande tjänst under en viss minsta tid. Gentemot åsikten, att en sådan anordning skulle innebära att man orättmätigt berövade tjänstemannen all valuta av pensionsavdragen, må framhållas, att tjänstemannen redan före avgången erhållit ett visst vederlag för pensionsavdragen i form av den rätt han under anställningstiden ägt att i händelse av då inträdande arbetsoförmåga erhålla invalid- eller sjukpension. Med hänsyn till de olika omständigheter, som äro av betydelse för frågans lösning, har gränsen ansetts böra såväl i tjänste- som i familjepensionsbestämmelserna dragas vid tre års tjänstetid. Härigenom vinnes, samtidigt som förutsättningarna för livränta i tjänstepensionsreglementet skärpas, en viss lättnad i motsvarande förutsättningar p å familjepensionsområdet. Beträffande livränterättens innebörd avvika de föreslagna bestämmelserna i förevarande moment i flera olika hänseenden från den för närvarande gällande ordningen. I sitt betänkande med förslag till civilt tjänstepensionsreglemente föreslogo 1930 års pensionssakkunniga, att livräntan skulle börja utgå från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande uppnått den ålder, som tillämpats såsom pensionsålder vid beräkning av den mot pensionsrättens kapitalvärde svarande s. k. intjänta pensionen. Vid denna beräkning skulle

183 tillämpas den enligt reglementet fastställda normala pensionsåldern — 63 år för tjänstemän i 1—12 lönegraderna, 65 år för tjänstemän i 13—20 lönegraderna och 67 år för tjänstemän i 21—38 lönegraderna, allt enligt det av 1928 års lönekommitté föreslagna allmänna avlöningsreglementet — eller, om den för befattningen gällande pensionsåldern vore högre, sistnämnda ålder. I propositionen nr 222/1934 förklarade chefen för finansdepartementet, att då enligt det i propositionen framlagda förslaget pensionsåldern för lönegraderna 1—12 sänkts till 60 år utan att därvid någon ändring skett i beloppet av då gällande pensionsavgifter, en jämkning borde ske i sakkunnigförslagets huvudregel beträffande pensionsålder för beräkning av intjänt pension. Ett bibehållande av de sakkunnigas huvudregel skulle innebära, att tjänstemännen i dessa lönegrader komme i en mera gynnad ställning än övriga tjänstemän, något som skulle ytterligare framhävas därigenom, att pensionsavdragen för de lägre lönegraderna — i motsats till vad som i allmänhet gällde för högre lönegrader — vore satta till lägre belopp än som motsvarade den antagna täckningsprocenten. Med hänsyn härtill hade departementschefen — i nära anslutning till de förutsättningar, som lagts till grund för pensionsavdragens beräkning i sakkunnigförslaget — ansett sig böra förorda, att vid beräkning av intjänt pension skulle tillämpas en pensionsålder av 63 år för befattningar i lönegraderna 1—12 och av 65 år för övriga befattningar. Frågan om lämplig pensionsålder vid beräkning av intjänt pension syntes emellertid böra tagas under förnyat övervägande vid den avvägning av pensionsavdragen, som framdeles kunde komma att ske i samband med en reglering av avlönings- och pensionsbeloppen. Det förslag, som framlades i propositionen, godkändes av riksdagen. Vid det militära pensionsreglementets antagande reglerades frågan om livräntans utgående och grunderna för dess beräkning efter samma principer. Den uppskjutna livräntan utgår från samma åldrar, som tillämpas vid beräkning av intjänt pension. De sakkunniga hava vid övervägande av olika lösningar av ifrågavarande spörsmål kommit till den uppfattningen, att frågan om tidpunkten för livräntas utgående bör anses såsom primär i förhållande till frågan om de normer, efter vilka sådan förmån bör beräknas. Närmast till hands skulle måhända ligga att — i anslutning till vad 1930 års pensionssakkunniga ifrågasatte — reglera förstnämnda spörsmål med utgångspunkt från antagandet att en befattningshavare, som från statens tjänst övergår till enskild anställning, erhåller sådan anställning i fullt likartad befattning och blir i behov av livräntan vid den levnadsålder, som gällt såsom pensionsålder för den av honom senast innehavda statliga befattningen. Detta borde leda till att livräntan regelmässigt finge utgå från den tidpunkt, som motsvarar pensionsåldern i avgångsbefattningen. Undantag borde dock göras för befattningar, för vilka av speciella skäl fastställts en mycket låg pensionsålder, förslagsvis en ålder understigande 60 år. Emellertid hava verkställda beräkningar visat, att en lösning av här angi-

184 ven innebörd skulle -— därest livränteförmånens storlek avvägdes efter en nivå, som i stort sett motsvarade den enligt nuvarande bestämmelser gällande — medföra en ganska avsevärd ökning av kostnaderna för uppskjuten livränta, även om hänsyn icke toges till förhöjda pensionsunderlag. Då en kostnadsökning för ifrågavarande ändamål synts de sakkunniga icke böra ifrågakomma i annan mån än sådan föranledes av pensionsunderlagens höjning, hava de sakkunniga ansett sig böra övergiva tanken på att låta pensionsåldern bliva i princip utslagsgivande för livräntans utgående. I stället hava de sakkunniga stannat för att förorda en för alla befattningshavare generellt giltig levnadsålder såsom tidpunkt för livräntans utgående. Denna levnadsålder har ansetts böra bestämmas till 65 år. Samma levnadsålder synes de sakkunniga böra vid livräntebeloppets beräknande betraktas såsom pensionsålder för samtliga befattningar. Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle livränteförmånen få karaktären av en enhetligt konstruerad ålderslivränta. Förslaget medför, på sätt i det följande beröres, i jämförelse med nuvarande bestämmelser en viss försämring för de befattningshavargrupper, för vilka nu tillämpas en levnadsålder av 63 år för beräkning av intjänt pension samt för livräntans utgående. Denna försämring har dock icke synts vara av den betydelse, att den bör utgöra hinder för förslagets genomförande. Mot konstruktionen av en enhetlig ålderslivränta från 65 års ålder lärer i och för sig erinran ej kunna framställas, så länge enligt folkpensionslagen gäller en generell pensionsålder av 67 år. Den förordade lösningen medför givetvis förenkling i avseende å bestämmelsernas utformning och tillämpning. En bestämmelse angående tidpunkten för livräntans utgående i överensstämmelse med vad här föreslagits har intagits under a) i första stycket av förevarande moment. Stadgande om den levnadsålder, som bör anses såsom pensionsålder vid livräntans beräkning, återfinnes i 27 § (30 §) 1 mom. Under det att den uppskjutna livräntan för närvarande är konstruerad allenast såsom ålderslivränta — ehuru med växlande pensionsåldrar — hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att livränta jämväl må utgå, därest den avgångne före uppnåendet av den ifrågasatta åldersgränsen blivit varaktigt oförmögen till arbete och på grund därav tillerkänts folkpension. För den i sådant fall utgående livräntan har föreslagits beteckningen förtidslivränta, medan ålderslivräntan ansetts jämväl framdeles kunna lämpligen betecknas såsom uppskjuten livränta. Bestämmelse om rätt till förtidslivränta har upptagits i momentets första stycke under b). Till motivering av förslaget må anföras följande. I yttrande över 1930 års pensionssakkunnigas förslag till civilt tjänstepensionsreglemente påyrkade pensionsstyrelsen, att reglerna om uppskjuten livränta måtte utvidgas till att innefatta jämväl livränta för invaliditet, varmed lämpligen borde förstås varaktig oförmåga i pensionsförsäkringslagens mening; liknande uttalande gjordes även av vattenfallsstyrelsen. I propositionen n r 222/1934 yttrade chefen för finansdepartementet härom, att för-

185 slaget syntes vara beaktansvärt, särskilt med tanke på icke-ordinarie befattningshavare, som entledigades utan eget förvållande. Den omläggning av grunderna för livräntans beräkning, som skulle erfordras för tillgodoseende av styrelsens önskemål, syntes emellertid komma att föranleda praktiska svårigheter och skulle därjämte medföra, att livräntan vid uppnådd pensionsålder komme att utgå med lägre belopp än vid tillämpning av de av de sakkunniga föreslagna grunderna. Att staten skulle påtaga sig merkostnaden för en avgången tjänstemans invaliditetsförsäkring syntes nämligen icke böra ifrågakomma. Av dessa skäl hade departementschefen ansett sig icke böra tillstyrka ändringsförslaget. Även de sakkunniga hava funnit det icke rimligen kunna ifrågakomma, att staten skulle påtaga sig merkostnaden för invaliditetsförsäkring av tjänstemän, som avgått ur statens tjänst med framtida livränterätt. Då det å andra sidan icke kan anses helt tillfredsställande, att en ur statstjänst avgången tjänsteman, som i förtid drabbas av varaktig arbetsoförmåga, icke äger möjlighet att utnyttja sin livränterätt förrän vid 65 års ålder, hava de sakkunniga velat tillgodose det av pensionsstyrelsen uttryckta önskemålet på det sättet, att i dylikt fall må utgå en förtidslivränta med belopp, som enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder motsvarar den uppskjutna livräntan, dock lägst med belopp motsvarande 10 procent av dennas årsbelopp. Med den avsevärda förenkling i fråga om sättet för beräknande av uppskjuten livränta, som av de sakkunniga föreslås, torde fastställandet enligt nämnda grund av förtidslivräntans belopp bliva en betydligt enklare räkneoperation än som för närvarande påkallas vid tillämpningen av bestämmelserna om uppskjuten livränta. Då erforderliga tabeller för uppskjuten livräntas omvandling till förtidslivränta torde böra fastställas av Kungl. Maj:t, lärer fastställandet av förtidslivräntan kunna ankomma på de pensionsbeviljande myndigheterna utan anlitande i varje särskilt fall av försäkringsteknisk sakkunskap. För att nämnda myndigheter ej skola behöva ingå på prövning av arbetsoförmågans natur har det ansetts lämpligt att stadga, att förtidslivränta må utgå allenast till den, som på grund av varaktig arbetsoförmåga tillerkänts folkpension. Såsom förut nämnts, är enligt nuvarande bestämmelser, därest förutsättningar för livränterätt föreligga vid avgång ur tjänst, vederbörande befattningshavare »från och med avgången försäkrad till erhållande av uppskjuten livränta»; livränterätten upphör emellertid, om den livränteförsäkrade ånyo tillträder med pensionsrätt förenad befattning. Mot denna konstruktion av livränteförmånen såsom en rättighet, vilken vinnes vid avgång u r tjänst, svarar det praktiskt betydelsefulla förhållandet, att livräntans storlek av vederbörande myndighet — pensionsstyrelsen — fastställes i samband med avgången. Såsom redan under motiveringen för 5 § reglementsförslaget antytts, hava de sakkunniga funnit den förenkling i fråga om livräntans beräkning, som av dem föreslås och som närmare beröres i det följande, lämpligen böra medföra en omläggning av proceduren för livräntans fastställande. Utbytandet

186 av nuvarande försäkringstekniska beräkning mot en rent aritmetisk h a r ansetts möjliggöra att vederbörande pensionsbeviljande myndigheter själva fastställa livräntebeloppet. Och vidare har det ansetts lämpligt att låta anstå med fastställelseproceduren till dess sådant förhållande inträtt, att livräntan kan omedelbart utgå. Att fastställa livränta redan i samband med avgången är i de fall, där den avgångne återinträder i tjänst eller avlider innan livränterätten aktualiserats, ett onyttigt förvaltningsbestyr, som såvitt möjligt bör undvikas. Tillräcklig anledning att bibehålla den nuvarande proceduren funnes endast om den avgående icke själv kunde anses vara i stånd att bilda sig en uppfattning rörande storleken av honom tillkommande belopp eller om det ur administrativ synpunkt vore önskvärt att icke låta anstå med insamlandet av det material, på vilket beräkningen bör grundas. De i reglementsförslaget intagna reglerna om livräntans beräkning hava emellertid synts vara av så relativt enkel beskaffenhet, att vederbörande tjänsteman bör kunna utan större svårighet själv bilda sig en åtminstone tillnärmelsevis riktig föreställning om livräntans storlek. Vad angår insamlandet av det material, på vilket livränteberäkningen bör grundas, torde detta kunna ske utan att någon formlig uträkning omedelbart behöver verkställas. Med hänsyn härtill har livränterätten i ifrågavarande moment konstruerats så, att vederbörande är berättigad att på därom gjord ansökan erhålla livränta, när han uppnått den stadgade levnadsåldern eller dessförinnan tillerkänts folkpension, under förutsättning att tjänstemannen icke dessförinnan erhållit annan pensionsberättigande befattning. För att säkerställa, att redan i samband med tjänstemans avgång ur tjänst erforderlig materialsamling för livränteberäkningen sker, torde det vara lämpligt, att vederbörande verksmyndigheter åläggas att till den pensionsbeviljande myndigheten insända utdrag av tjänstematrikeln för avgående tjänsteman och i samband därmed göra anteckning i matrikeln om förhållandet. Dylika utdrag böra av sistnämnda myndighet förvaras på lämpligt sätt, varjämte liggare eller kortregister över eventuella livräntetagare upplägges; om så anses önskvärt, kan en förberedande granskning av tjänstematrikelutdraget med behövliga kompletteringar omedelbart vidtagas. Då livränta sedermera sökes, skulle den därtill berättigade följaktligen icke själv behöva anskaffa uppgifter till grund för beräkningen. Om å andra sidan livränteförsäkrad återinträder i tjänst, skulle det åligga verksmyndigheten att från den pensionsbeviljande myndigheten rekvirera det där förvarade matrikelutdraget. Det har icke ansetts nödvändigt att i pensionsreglementet intaga föreskrifter av nu avsett slag, vilka synas höra hemma i en administrativ tillämpningsförfattning. 2 mom. I anslutning till bestämmelsen i 14 § 2 mom. andra stycket om att pension ej må vidare utgå till pensionstagare, som på grund av begånget brott dömts, i stället för till avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, h a r i förevarande moment stadgats, att i pensionens ställe inträder rätt till livränta.

187 3 mom. I nuvarande bestämmelser om tid för uppskjuten livräntas utgående hava givetvis vissa modifikationer blivit erforderliga i samband med de föreslagna förändringarna i fråga om livränterättens förutsättningar och konstruktion. I fråga om uppskjuten livränta har sålunda i momentets första stycke under a) föreslagits en bestämmelse, enligt vilken sådan förmån må utgå från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande uppnått 65 års ålder, dock ej för längre tid tillbaka än sex månader före den månad, under vilken ansökning om livränta gjorts. Sistnämnda villkor har sin motsvarighet i 33 § lagen om folkpensionering. Livränta, som träder i pensions ställe, har, där 65-årsåldern uppnåtts före pensionens upphörande, ansetts böra utgå från och med dagen efter den, då pensionen upphört att utgå. Beträffande förtidslivränta har i första stycket under b) föreslagits, att dylik förmån må utgå från och med den månad, då beslut om folkpension meddelats, dock tidigast den månad, då ansökning om livräntan gjorts. De sakkunniga hava i samband med utarbetandet av förslag om rätt till förtidslivränta haft under övervägande, huruvida särskild bestämmelse borde meddelas om upphörande av dylik livränta, därest den därtill berättigade återvinner arbetsförmågan. Med hänsyn till å ena sidan att dylika fall torde bliva ytterst sällsynta och å andra sidan att utbytandet av förtidslivränta mot uppskjuten livränta torde påkalla försäkringstekniska beräkningar i de särskilda fallen har föreskrift därom emellertid icke ansetts böra meddelas. Då förtidslivräntan beräknats efter sådana grunder, att den skall regelmässigt motsvara den uppskjutna livränta som eljest skolat utgå, lärer något statens intresse icke bliva eftersatt genom att förtidslivränta får fortsättningsvis utgå även i de undantagsfall, då de materiella förutsättningarna för dylik förmån upphört att vara för handen. 4 mom. I detta moment har från de gällande pensionsreglementena upptagits föreskrift att livränta utbetalas enligt bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t, varjämte ansetts lämpligt att i pensionsreglementet uttryckligen stadga, att utbetalningen sker i efterskott. 27 och 28 §§ (30 och 31 §§). Livräntas storlek. I dessa båda paragrafer hava bestämmelser meddelats angående storleken av livränta. Då bestämmelserna förete en avsevärd olikhet mot de nu gällande, torde det vara motiverat att först lämna en kortfattad redogörelse för de synpunkter, som legat bakom införandet av de nuvarande stadgandena. Gällande bestämmelser m. m. Enligt kommunikationsverkens pensionslag skulle, om tjänsteman upphörde att innehava ordinarie statstjänst utan att vara berättigad till tjänstepension, kapitalvärdet av hans pensionsavgifter från vederbörande pensionsfond överföras till pensionsstyrelsen för beredande av pension åt honom jämlikt pensionsförsäkringslagen. I 1907 års civila pensionslag var däremot rätt att från pensionsfonden återbekomma erlagda pensionsavgifter medgiven endast vid övergång till annan statstjänst, om och i

188 den mån med inträdet i denna tjänst var förenad skyldighet att erlägga retroaktivavgift. Denna principiella olikhet emellan de båda pensionslagarna sökte man vid de pensionsutredningar, som under 1920-talet verkställdes, utjämna genom att låta en bestämmelse av samma innebörd som den i kommunikationsverkens pensionslag införda erhålla generell tillämplighet. 1930 års pensionssakkunniga — på vilkas förslag gällande bestämmelser om uppskjuten livränta väsentligen bygga — förklarade sig hava bedömt förevarande spörsmål från en annan utgångspunkt. Om ålderspensionen betraktades såsom en uppskjuten livränta, grundad på försäkring med premiebetalning intill pensionsåldern, kunde den intjänta pensionen vid varje särskild tidpunkt sägas motsvara försäkringens fribrevsvärde, d. v. s. det reducerade livräntebelopp, som kunde erhållas för redan erlagda premier. Den beräknade premien, som skulle vara konstant, så länge tjänstemannen kvarstode i samma befattning, syntes böra göras beroende icke blott av lönegraden utan även av de för tjänstemannen gällande inträdes-, befordrings- och pensionsåldrarna. Tillämpades som jämförelse den i kommunikationsverkens pensionslag uppställda regeln, befunnes det kapitalvärde, som enligt denna regel tillgodoräknades, i genomsnitt tillräckligt endast för beredande av en pension lika med en mindre del av den intjänta. Den ekonomiska förlust, som sålunda drabbade en i förtid avgången tjänsteman genom indragningen av större delen av hans intjänta pension, ökades avsevärt med tjänstetidens längd. De sakkunniga anförde vidare bland annat: Betraktade man i likhet med de sakkunniga pensioneringen som ett slags försäkring, talade onekligen vissa skäl mot att beröva den avgångne tjänstemannen hans intjänta pensionsrätt, i varje fall då fråga vore om en ordinarie tjänsteman, som uppnått erforderligt antal tjänstår för hel pension. Å andra sidan måste det sägas, att staten hade fullgod anledning att förfara något strängare med en tjänsteman, som avginge efter en relativt kort tjänstetid. I detta senare fall syntes vederbörande knappast kunna göra anspråk på större del av sin intjänta pension än som kunde beräknas ungefärligen motsvara de å lönen innehållna pensionsavdragen. En medelväg syntes därför vara att så avväga de förmåner, som skulle komina avgången tjänsteman till del, att den längre tjänstetiden premierades, varigenom tjänstemännen knötes fastare vid statstjänsten. Däremot syntes det knappast ligga i statens intresse att giva villkoren en innebörd, som direkt syftade till att förhindra eller försvåra möjligheterna för en statsanställd befattningshavare att, även i fall då detta skulle vara ur samhällets synpunkt gagneligt, övergå till verksamhet utom statens tjänst. Dessa utgångspunkter hade lett de sakkunniga till en regel, vilken i princip innebure, att förtidsavgången tjänsteman försäkrades till erhållande av uppskjuten livränta för ett belopp, som allt efter anställningstidens längd varierade mellan 42 och 100 procent av den intjänta pensionen. I propositionen nr 222/1934 förklarade chefen för finansdepartementet, att de sakkunnigas förslag enligt hans mening tillförde en före pensionsrättens inträde avgången tjänsteman vad som kunde betraktas såsom skälig andel av den av honom genom tjänstgöringen intjänta pensionsförmånen. Depar-

189 tementschefen ansåg sig därför böra tillstyrka de sakkunnigas förslag, vilket jämväl godkändes av riksdagen. Enligt de sålunda godkända föreskrifterna, vilka sedermera infördes även i militära tjänstepensionsreglementet, bestämmes den uppskjutna livräntan till det belopp, som enligt försäkringsteknisk beräkning svarar mot den intjänta pensionen med utgångspunkt från en tjänstålder för hel pension av 30 år och förut angivna pensionsåldrar. Därest antalet tjänstår understiger 30, minskas den intjänta pensionen med 2 procent för varje felande helt tjänstår. För tjänsteman, vilken blivit dömd till avsättning för förbrytelse i tjänsten, minskas den intjänta pensionen med två tredjedelar, med rätt dock för Kungl. Maj:t att tillerkänna ordinarie tjänsteman större del, högst två tredjedelar. Närmare bestämmelser angående beräkningen av uppskjuten livränta hava meddelats i särskilda författningar den 15 november 1935 (nr 581 och 582). Huvuddelen av dessa omfångsrika författningar upptagas av försäkringstekniska regler för beräkning av den intjänta pensionen. 1938 års pensionssakkunniga. Enligt de sakkunnigas mening är det ur praktiskt administrativa synpunkter i hög grad önskvärt, att nuvarande komplicerade regler om beräkning av uppskjuten livränta ersättas med enklare och mera lättillämpliga beräkningsgrunder. De nuvarande bestämmelsernas försäkringstekniska innebörd har medfört, att beräkningen av livräntan icke kunnat handhavas av de pensionsbeviljande myndigheterna utan måst anförtros åt ett ämbetsverk med speciell försäkringsteknisk sakkunskap, nämligen pensionsstyrelsen. Likväl vålla bestämmelserna i åtskilliga fall de pensionsbeviljande myndigheterna avsevärt besvär till följd av nödvändigheten att före pensionsstyrelsens prövning fastställa de pensionsunderlag, som vid beräkningen skola anses hava varit gällande för de olika anställningsperioder, under vilka pensionsberättigande befattning ej innehafts. Till de olägenheter ur administrativ synpunkt, som sålunda i olika hänseenden föreligga, kommer den nackdelen, att bestämmelsernas invecklade beskaffenhet icke lämnar möjlighet för vederbörande befattningshavare att själv på förhand ens tillnärmelsevis bilda sig en uppfattning om storleken av den livränteförmån, som vid en eventuell förtidsavgång tillkommer honom. Om sålunda ett övergivande av de nuvarande försäkringstekniska grunderna för livränteförmånens bestämmande av praktiska motiv måste anses starkt påkallat, lära å andra sidan enligt de sakkunnigas mening några avgörande skäl u r principiell synpunkt icke kunna åberopas mot en dylik omläggning. Även om analogien med en enskild pensionsförsäkring är ägnad att på ett belysande sätt klargöra skäligheten av en statlig medverkan till pensionering av förtidsavgångna tjänstemän, torde nämnda analogi icke böra vara avgörande för vare sig förutsättningarna för eller den närmare utformningen av denna del av den statliga pensioneringen. Då pensionen för en tjänsteman, som kvarstår i tjänst intill pensioneringstillfället, regelmässigt bestämmes på grundval av pensionsunderlaget för avgångstjänsten, på samma sätt som om

190 denna innehafts under hela tjänstetiden, och icke såsom en kumulation av successivt intjänta förmåner, lärer det icke kunna anses onaturligt att låta samma princip komma till användning när fråga är om pensionering av en tjänsteman, som avgår i förtid. Det har sålunda synts de sakkunniga även u r principiell synpunkt vara fullt försvarligt att söka för ett nytt tjänstepensionsreglemente utfinna nya regler angående fastställande av uppskjuten livränta, så utformade att beräkningen grundas å pensionsunderlaget för avgångstjänsten med bortseende från pensionsunderlagen för tidigare innehavda befattningar. En sådan omläggning skulle undanröja de praktiska olägenheter, som vidlåda nuvarande bestämmelser. F r å n de nu angivna utgångspunkterna hava de sakkunniga •— sedan vissa försäkringstekniska beräkningar angående olika alternativa sätt till en förenkling av livräntans beräkning utförts av de sakkunnigas matematiker, förste aktuarien B. Wingborg — funnit sig kunna föreslå den omläggning av beräkningen av livränta, som framgår av reglementsförslagets 27 och 28 §§ (30 och 31 §§). Angående innehållet i de särskilda bestämmelserna under ifrågavarande båda paragrafer må anföras följande. 27 § (30 §) 1 mom. I första stycket angivas de grundläggande faktorerna för livräntans beräkning, nämligen dels det för befattningshavaren vid avgången gällande pensionsunderlaget, dels antalet vid avgången uppnådda tjänstår och dels nämnda antal tjänstår utökat med tid, som vid avgångstidpunkten må hava återstått till 65-årsåldern. Då livräntan enligt de sakkunnigas förslag skall i princip beräknas på grundval av avgångstjänstens pensionsunderlag, har det ansetts påkallat att på samma sätt som i fråga om ålderspension föreskriva medeltalsberäkning av pensionsunderlag för sådana fall, där avgångstjänsten innehafts under kortare tid än tre år. Bestämmelse därom har införts i momentets andra stycke under a). I fråga om tjänstårsberäkning för livränteförmånens bestämmande har under b) införts ett från nuvarande tillämpningskungörelser om livräntan hämtat stadgande, att tid för vilken bidragsplikt för tjänstepensionering ej förelegat, icke i något fall må tagas i betraktande till större del än två tredjedelar. Då det vid bestämmande av pension för förordnandetjänsteman icke är tillåtet att sammanräkna tjänstår i förordnandetjänsten med tjänstetid före förordnandet, har det slutligen ansetts påkallat att jämväl för livränteberäkningen stadga en motsvarande begränsning i tjänstårsberäkningen för den, som avgått från förordnandetjänst. 27 § (30 §) 2 mom. I detta moment hava intagits vissa bestämmelser, vilka hava karaktären av undantagsstadganden från 1 mom. samt delvis även från stadgandena i 28 § (31 §) om grunder för livräntans beräkning. Till motivering av dessa bestämmelser må anföras följande. Enligt de gällande tjänstepensionsreglementena må pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff m. m., för den tiden uppbära allenast en tredjedel av pensionen; dock att anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende

191 av pensionstagaren, må kunna medgivas rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav. Någon motsvarighet till detta stadgande i fråga om livräntetagare finnes icke. De sakkunniga, som under 14 § 3 mom. av reglementsförslaget infört en bestämmelse om minskning av pension i h ä r avsett fall, hava för sin del ansett skäl föreligga att göra bestämmelsen tilllämplig även beträffande uppskjuten livränta. I 15 § 2 mom. har beträffande pensions grundbelopp bland annat stadgats, dels att där för ordinarie tjänst ändring skett beträffande pensionsunderlag, dels ock där ordinarie tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttats till annan tjänst, grundbeloppet icke må understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, därest ändringen eller förflyttningen icke ägt rum. Det har synts de sakkunniga rimligt att under motsvarande förhållanden livränta ej skall understiga det belopp, vartill densamma skulle hava beräknats, i händelse pensionsunderlaget ej ändrats eller förflyttning icke ägt rum. Enligt 26 § (29 §) 1 mom. sista stycket äger den, som samtidigt avgått från ordinarie tjänst och sådan icke-ordinarie befattning, som av honom innehafts med frånträdande av den ordinarie tjänstens utövande, allenast komma i åtnjutande av en livränta. Då livräntebeloppet i här avsedda fall bör utgöra det högsta av de för de särskilda tjänsterna beräknade, har föreskrivits, att vad i 15 § 4 mom. stadgas i fråga om pensions grundbelopp för motsvarande fall skall äga tillämpning beträffande livränta. Slutligen har i första stycket av detta moment förklarats, att bestämmelserna i 24 § (27 §) 3 mom. andra stycket och 25 § (28 §) 3 mom. andra stycket skola äga motsvarande tillämpning i fråga om livränta. Innebörden av detta stadgande jämfört med 1 mom. andra stycket c) är, att livränta för den, som avgår från förordnandetjänst, bestämmes med hänsyn till pensionsunderlag för och antal tjänstår i förordnandetjänsten men att, därest befattningshavaren omedelbart före tillträdet av förordnandet innehade annan med pensionsrätt förenad tjänst, livräntan likväl icke skall understiga det belopp, vartill den skulle hava beräknats, om tjänstemannen intill tiden för avgången kvarstått i sin förra befattning och, i förekommande fall, pensionsunderlaget för denna befattning varit förhöjt på visst sätt. I momentets andra stycke har meddelats föreskrift om tillämpning av de i 15 § 3 och 5 mom. innefattade stadgandena om pensions grundbelopp jämväl med avseende å livränta. Med dessa hänvisningar avses icke — såsom fallet är med de i första stycket gjorda hänvisningarna — att livräntan skall bestämmas lägst till det belopp, vartill densamma under vissa angivna betingelser skulle hava beräknats, utan att den under vissa i nyssnämnda stadganden preciserade förutsättningar icke m å understiga det belopp, vartill grundbeloppet av pension för en tidigare innehavd tjänst skolat beräknas, respektive grundbeloppet av en redan utgående pension. Där en tjänsteman vid en viss tidpunkt uppfyllt förutsättningarna för erhållande av pension — t. ex. innehaft vanlig förordnandetjänst under minst 12 år — men på grund av övergång till annan statstjänst icke kommit i åtnjutande av pensionen, synes det befogat att vid regleringen av hans pensionsförhållanden i den se-

192 nare tjänsten taga hänsyn till att han redan vid den tidigare tidpunkten intjänt en pension. Konsekvenserna av denna uppfattning hava under 7 § 1 mom. och 15 § 3 mom. utvecklats med avseende å skyldighet att vidkännas pensionsavdrag i och rätt att erhålla pension för den senare innehavda tjänsten. I huvudsak samma skäl synas tala för att, därest tjänstemannen i stället erhåller livränterätt, livräntan icke fastställes till lägre belopp än pensionen. Det må framhållas, att tjänstemannen genom att avgå i förtid från den senare tjänsten likväl går förlustig rätten att erhålla rörligt tillägg. Hänvisningen till 15 § 5 mom. första stycket avser att reglera livräntebeloppets storlek vid sammanträffande med redan utgående pension för tidigare innehavd tjänst. Av bestämmelsen följer, att livräntan i första hand skall bestämmas så som om tjänstemannen icke förut erhållit pension — samtliga tjänstår få därvid tillgodoräknas — varefter det sålunda beräknade livräntebeloppet, där ej Kungl. Maj:t annat medgiver, minskas med grundbeloppet av pensionen. Undantag från den ovillkorliga reduktionen torde i allmänhet böra medgivas allenast där fråga är om tjänster, vilka vederbörande tjänsteman innehaft parallellt med rätt att åtnjuta lön å båda tjänsterna. Något utrymme för tillämpning i fråga om livränta av stadgandet i 15 § 5 mom. andra stycket har ej ansetts finnas. Ej heller har tillräcklig anledning ansetts föreligga att giva bestämmelsen i 15 § 5 mom. sista stycket tillämplighet i detta fall. 27 § (30 §) 3 mom. Från gällande kungörelser med föreskrifter angående uppskjuten livränta har i detta moment upptagits ett stadgande om jämkning av livräntas årsbelopp till närmast högre öretal, som är jämnt delbart med 120. 28 § (31 §) 1 mom. Det i detta moment innefattade huvudstadgandet angående grunderna för beräkning av uppskjuten livränta ansluter sig nära till gällande bestämmelse angående beräkning av den fasta delen av familjepension efter den, som vid sitt frånfälle ägde rätt till uppskjuten livränta: förmånen bestämmes till ett belopp, motsvarande så stor del av pensionsunderlaget, som antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av 120 eller, där det enligt 27 § (30 §) 1 mom. utökade antalet fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår är större, av sistnämnda antal. Till stadgandet h a r emellertid fogats en reduktionsregel för det fall att antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår ä r mindre än 120. Enligt förslaget skall i dylikt fall det på nyssnämnda sätt beräknade beloppet minskas med Vio procent för varje felande fullt fjärdedels år. De sålunda föreslagna bestämmelserna om avvägningen av livräntans storlek i förhållande till pensionsunderlag och tjänstår hava utformats i syfte att tillämpningen av desamma skulle resultera i belopp, nära överensstämmande med dem, till vilka nuvarande grunder för beräkning av uppskjuten livränta leda vid normal befordringsgång. Vid de härutinnan verkställda beräkningarna hava visserligen tagits till utgångspunkt de för livränteberäkningen nu gällande pensionsåldrarna av 63 år i fråga om befattningar tillhörande

193 l ö n e g r a d e r n a 1—12 och 65 å r för övriga l ö n e g r a d e r . D å d e s a k k u n n i g a funnit sig b ö r a f ö r o r d a , a t t för u p p s k j u t e n l i v r ä n t a skall gälla en e n h e t l i g p e n s i o n s å l d e r a v 65 år, h a r — s å s o m förut a n t y t t s — h ä r a v f ö r a n l e t t s en viss f ö r s ä m r i n g i n u v a r a n d e f ö r m å n e r för d e b e f a t t n i n g s h a v a r g r u p p e r , för v i l k a hittills t i l l ä m p a t s d e n lägre p e n s i o n s å l d e r n . D e s a k k u n n i g a h a v a h a f t u n d e r ö v e r v ä g a n d e a t t i a n l e d n i n g h ä r a v för i f r å g a v a r a n d e p e r s o n a l g r u p p e r n å g o t f ö r b ä t t r a g r u n d e r n a för f a s t s t ä l l a n d e t av f ö r m å n e n s å r s b e l o p p , m e n d å det b e f u n n i t s v a n s k l i g t a t t å s t a d k o m m a d e t t a r e s u l t a t u t a n en k o m p l i c e r i n g a v b e s t ä m m e l s e r n a , h a v a d e s a k k u n n i g a f u n n i t sig b ö r a a v s t å f r å n t a n k e n p å en dylik å t g ä r d . F ö r b e l y s a n d e a v förfaringssättet vid d e n u p p s k j u t n a l i v r ä n t a n s beräkningm å a n f ö r a s f ö l j a n d e e x e m p e l , u t a r b e t a d e p å g r u n d v a l av a l t e r n a t i v e t m e d enhetliga pensionsunderlag. Exempel 1. A. erhåller arbetaranställning i statens tjänst från fyllda 18 år. Vid 21 års ålder blir han underkastad tjänstepensionsreglementet för arbetare. Jämlikt dess bestämmelser äger han att som tjänstår tillgodoräkna 2 / 3 av anställningstiden före den tidpunkt, då reglementet blivit tillämpligt på honom, eller 2 år. Vid 25 års ålder befordras han till e. o. reparatör (lönegrad Eo 7) och efter ytterligare 3 år 10 månader avgår han ur statens tjänst med rätt till uppskjuten livränta. Han har under sin anställning icke åtnjutit sådan ledighet, som medför inskränkning i rätten att tillgodoräkna tjänstår. Den uppskjutna livräntan beräknas på följande sätt: Pensionsunderlag lönegrad Eo 7: 2 280 kronor Antal vid avgången uppnådda tjänstår: Före 21 års ålder (tid för vilken avgiftsplikt ej förelegat, tillgodoräknad jämlikt 17 § 2 mom. första stycket reglementsförslaget; jfr 27 § (30 §) 1 mom. andra stycket b) 2 år Fr. o. m. 21 års ålder (bidragsplikt enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare resp. allmänna tjänstepensionsreglementet) 7 år 10 mån. 9 år 10 mån. Antal fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår: a) vid avgången: b) utökat till fyllda 65 år: Antal fjärdedels tjänstår felande i 120 (120 — 40): Vio procent av 80

40 184 80 0* o 8

Livräntans årliga belopp beräknas med ledning härav till - — • 2 280 (1—0- 0 8) = 184 = 456 kronor. Exempel 2. B., född den VT 1900, erhöll vid 30 års ålder anställning som amanuens vid centralt ämbetsverk. Den V? 1935 blev han underkastad civila tjänstepensionsreglementet. Tjänstetid före nämnda dag äger han vid tjänstårsberäkning för pension eller uppskjuten livränta tillgodoräkna helt jämlikt punkt 1 övergångsbestämmelserna till reglementet. År 1938 befordrades han till ordinarie tjänsteman i 21 lönegraden, och den VT 1943 — då allmänna tjänstepensionsreglementet förutsattes vara tillämpligt å honom — avgår han ur statens tjänst med rätt till uppskjuten livränta. 13—417092.

194 Den uppskjutna livräntan beräknas på följande sätt: Pensionsunderlag lönegrad A 21: 5 124 kronor Antal vid avgången uppnådda tjänstår: Tid före VT 1935 (tillgodoräknas helt jämlikt punkt 10 övergångsbestämmelserna till reglementsförslaget): 5 år 8 år Tid fr. o. m. V? 1 9 3 5 (bidragsplikt har förelegat): 13 år Antal fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår: 52 a) vid avgången: 14 b) utökat till fyllda 65 år: ° Antal fulla fjärdedels tjänstår felande i 120 (120 — 52): 68 Vio procent av 68 °" 0 6 8 Livräntans årliga belopp beräknas med ledning härav till — • 5 124 • (1—0'0 6 8) = = kronor 1 773: 78 eller efter avrundning jämlikt 27 § (30 §) 3 mom. reglementsförslaget 1 774 kronor 80 öre. 28 § (31 §) 2 mom. Den i detta moment intagna bestämmelsen angående storleken av förtidslivränta torde icke erfordra någon motivering utöver vad redan under 26 § (29 §) anförts i detta ämne; grunden till att dylik livränta föreslagits skola bestämmas till lägst 10 procent av den uppskjutna livräntans årsbelopp är att det synts önskvärt att bidraget till försörjningsbehovet icke blir alltför obetydligt. De sakkunnigas matematiker, förste aktuarien B. Wingborg, har på anmodan verkställt beräkning av de procenttal av den uppskjutna livräntans årsbelopp, till vilka förtidslivräntan skulle uppgå alltefter den levnadsålder, som den livränteberättigade uppnått, då förtidslivräntan börjar utgå. 1 Resultatet av beräkningarna meddelas här i en tabell, vilken synes kunna läggas till grund för Kungl. Maj:ts beslut om fastställande av regler för förtidslivräntans beräkning. I detta sammanhang vilja de sakkunniga ifrågasätta, huruvida icke Kungl. Maj:t borde utverka riksdagens bemyndigande att förordna om utbytande av rätt till uppskjuten livränta enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet mot förtidslivränta. I fråga om förutsättningar för sådant utbyte och beträffande grunderna för förtidslivräntans fastställande förutsattes härvid, att i stort sett samma anordningar skulle komma till användning som de här föreslagna. 28 § (31 §) 3 mom. I detta moment har meddelats en särskild bestämmelse om storleken av livränta till tjänsteman, vilken på grund av förbrytelse i tjänsten blivt dömd till avsättning m. m. Den i momentet föreslagna regleringen av dessa frågor avviker från vad nu gäller — bortsett från att tjänsteman, som ådömts straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, för närvarande äger behålla pensionen, ehuru med reduktion till en tredjedel — därutinnan, att bestämmelsen om ovillkorlig nedsättning av livränta för icke-ordinarie 1

Vid beräkningen hava tillämpats en räntefot av 3 procent samt de antaganden angående invaliddödlighet för män, vilka ligga till grund för vissa i Skandinavisk Aktuarietidskrift år 1933 sid. 201—221 intagna tabeller.

195 Förtidslivränta valfritt utgående vid varaktig arbetsoförmåga i stället för uppskjuten livränta. Den årliga pensionen utgår från och med den månad, under vilken nedanstående ålder i år och månader uppnås, med följande procent av den årliga livränta, som skulle kunna utgå från 65 års ålder. M

å

n

a

d

e

r

Å r 0

lO-oo

10-00 10-12

35 och där10-00 under 36 10-00 10-18 37

lO-oo

lO-oo

10-00

lO-oo

1O00

lO-oo

lO-oo

10 00

lO-oo

I0-oo

lO-oo

lO-oo

lO-oo

I0-oo

lO-oo

10-01

10-06

10-24

1O30

10-36

10-00 10-42

10-49

10-99

11-05

11-12

11-19

11-25

11-39

11-45

11-52

10-80 11-59

10-86

10-92

10-66 11-32

38 39

11-72

11-79

11-86

11-94

12-01

12-08

12-15

12-22

12-30

12-37

12-44

12-51

12-58 13-52

12-66

12-74

12-82

12-89

12-97

13-05

13-28

13-36

13-44

13-77

13-85

13-94

14-02

1313 14-11

13-21

13-60

14-19

14-27

14-36

14-53 15-62

14-62 15-72

14-71

14-98

15-26

15-44

15-53

16-02

16-n

15-07 16-21

15-17

15-82

14-80 15-92

14-89

16-31

16-41

16-51

16-61

16-71

16-81

16-91

17-02

17-13

17-24

17-34

17-45

17-56

17-67

17-77

17-88

17-99

45 46

18-09

18-21

18-56

18-68

19-14

19-26

19-38

19-87

18-79 2026

18-91

19-62

18-33 19-75

18-44

19-49

20-51

20-64

20-76

21-02

21-15

21-29

21-43

21-57

21-71

21-85

22-12

48 49

22-68

22-83

22-98

23-13

23-73

23-88

24-65

24-82

24-98

23-28 25-14

23-43 23-58

24-49

25-31

25-64

25-80

41 42

11-65

2089 22-40 22-54 24-03 24-18 24-33 25-97 26-13 26-30 22-26

26-46 26-64 26-82 27-00 27-18 27-36 27-55 28-63 28-82 29-02 2922 29-42 29-62 29-81 31-00 31-22 31-43 3165 31-87 32-09 32-30 33-61 33-85 34-09 34-32 34-56 34-80 35-04 36-48 3674 37-00 37-27 37-53 37-80 3806

39-64

39-93

40-52

40-81

41-10

41-39

41-68

42-26

42-55

43-14

43-46

43-78

44-11

44-43

44-75

45-40

45-72

46-04

46-36

47-73 48-08 52-11 52-50

48-44

48-80

4507 49-16

49-52

49-88

52-90

53-30

53-70

54-10

54-50

54-89

55-69

57-87

58-31

58-76

59-20

59-65

55-29 6054

50 51 52 53

47-01

47-37

51-31

51-71

56-53 56-98

57-42

27-73

27-91

30-01

32-52 3528

32-74 35-52

38-32

38-59

28-09 28-27 28-45 30-41 30-60 30-80 32-96 33-17 33-39 35-76 36-00 36-24 38-85 3911 39-38 42-85 46-69

60-98

61-43

61-92

62-42

62-92

63-41

63-91

64-41

64-91

65-40

65-90

66-40

66-90

67-95

68-51

69-63

71-31

71-87

72-43

72-98

73-54

74-73

75-36

75-99

70-19 77-26

70-75

67-39 74-10

79-15

81-04

82-39

83-10

83-81

86-67

87-39

79-78 88-10

81-67

88-82

89-53

90-25

91-06

91-87

92-69

76-62 77-89 84-53 85-24 85-96 93-50 94-31 95-12

78-52

95-94

96-75

97-56

98-37

99-19

196 tjänsteman till en tredjedel icke upptagits i reglementsförslaget. Det har nämligen synts de sakkunniga som om icke-ordinarie befattningshavare borde kunna helt likställas med ordinarie fullmaktstjänstemän i avseende å rätten till uppskjuten livränta och sålunda Kungl. Maj:t även för detta fall erhålla viss jämkningsmöjlighet vid tillämpning av reduktionsregeln.

6 avd.

Särskilda bestämmelser.

29 § (32 §). Inledande stadganden. Inledningsvis under specialmotiveringen har omförmälts, hurusom de sakkunniga ansett lämpligt att bestämmelser, vilka hava avseende endast å speciella tjänster eller grupper av tjänster, sammanföras under en särskild avdelning av reglementet. I syfte att vid framtida utvidgningar av reglementets tillämplighetsområde underlätta införande av ytterligare särbestämmelser har det ansetts lämpligt att ordna bestämmelserna verksvis under särskilda paragrafer för varje huvudtitel, respektive för de affärsdrivande verken. ^ Här nedan beröres innehållet i de föreslagna bestämmelserna, i den mån motivering ansetts erforderlig. 30 § (33 §). Fjärde huvudtiteln. Vid genomförande av de sakkunnigas förslag till tjänstepensionsreglemente komma åtskilliga av de olikheter, som för närvarande gälla i pensionshanseende mellan å ena sidan tjänstemän vid den civila statsförvaltningen och a andra sidan försvarsväsendet att upphöra. I vissa andra fall, dar en olika behandling ansetts alltjämt vara sakligt motiverad, har hänsyn därtill kunnat tagas vid utformandet av de föregående bestämmelserna. En översikt over de väsentligaste olikheter mellan de civila och militära tjänstepensionsreglementena, vilka ansetts böra upphöra, torde få lämnas i detta sammanhang. Den olikhet mellan å ena sidan ordinarie beställningshavare och icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet samt å andra sidan ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen, som för närvarande bestar i fråga om den tid, varunder pensionsavdrag skall verkställas, är avsedd att undanröjas. Enligt 6 § reglementsförslaget skall pensionsavdrag i varje fall verkställas intill dess avgång ur tjänst äger rum. Förutsättningarna för anstånd med avsked efter pensionsålderns uppnående hava ansetts kunna erhålla en generellt giltig avfattning. För icke-ordinarie befattning vid den civila statsförvaltningen stadgas for närvarande, att samma pensionsålder skall gälla som för »motsvarande ordinarie tjänst», varemot pensionsåldrar för dylika befattningar vid försvarsvasendet direkt framgå av militära tjänstepensionsreglementet. I reglementsförslagets 9 § har sistnämnda förfaringssätt genomgående kommit till användning. I fråga om möjlighet att avgå med förtidspension hava särskilda bestämmelser ansetts även i fortsättningen vara påkallade för innehavare av beställningar, for vilka pensionsåldern utgör 50 eller 55 år; hänsyn härtill har tagits vid avfattandet av bestämmelsen i 13 § 2 mom.

197 Med hänsyn till att frågan om förflyttningsskyldighet i de civila och militära avlöningsreglementena behandlas enhetligt för de olika grupper av ordinarie tjänstemän, som äro underkastade dessa reglementen, har det ansetts möjligt att genom generella bestämmelser i tjänstepensionsreglementet behandla verkan i pensionshänseende av tvångsförflyttning. Bestämmelsen i 21 § 1 mom. om grunder för bestämmande av förtidspension har erhållit en avfattning avpassad bland annat för förtidsavgången beställningshavare med pensionsålder av 50 eller 55 år. I fråga om storleken av förtidspension till innehavare av förtroendesyssla enligt § 35 regeringsformen har en sådan omläggning av beräkningssättet vidtagits, att en gemensam bestämmelse ansetts lämpligen kunna meddelas för de civila och militära förvaltningsområdena; denna har införts i 21 § 2 mom. Slutligen hava bland annat vissa av chefen för försvarsstaben framförda önskemål angående ändrade pensionsbestämmelser för innehavare av de medelst förordnande för viss tid tillsatta ordinarie beställningarna vid försvarsväsendet ansetts böra tillgodoses genom en bestämmelse av mera allmän räckvidd, varigenom för vissa fall en lindrigare avkortning av förordnandepension än eljest kan förekomma för tjänsteman, vilken å ena sidan innehaft långvarig anställning i statens tjänst och ä andra sidan vid förordnandets tillträdande innehade en tjänst, för vilken pensionsunderlaget ej alltför mycket understiger underlaget för förordnandetjänsten. En dylik bestämmelse har införts i 24 § (27 §) 3 mom. andra stycket. I nu förevarande paragraf hava beträffande befattningshavare vid försvarsväsendet meddelats vissa särskilda bestämmelser, vilka ansetts icke kunna undvaras och å andra sidan icke kunnat lämpligen införas under de allmänna reglementsbestämmelserna. Under 1 punkten hava sålunda intagits vissa specialbestämmelser angående tjänstårsberäkning för dels beställningshavare, som avses i militära avlöningsreglementet samt manskapsavlöningsreglementet, dels ock icke-ordinarie befattningshavare. Då nämnda bestämmelser i huvudsak överensstämma med stadganden, vilka innefattas i 10 och 26 §§ militära tjänstepensionsreglementet, torde särskild motivering för dem icke vara påkallad. Emellertid torde i detta sammanhang redogörelse få lämnas för verkställd u t r e d n i n g i f r å g a om viss ä n d r i n g i r e g l e r n a om tjänstårsberäkning för officerare. I en vid 1935 års riksdag väckt motion, II: 558, i anledning av propositionen nr 192/1935 med förslag till militärt tjänstepensionsreglemente hemställdes, att riksdagen med ändring av propositionen — i vilken förslag bland annat framlagts till de tjänstårsberäkningsbestämmelser, vilka sedermera inflöto i 10 § 1 mom. reglementet — måtte besluta att vid tjänstårsberäkningen för officerare och marinintendenturkårens personal hänsyn skulle tagas till tid efter fyllda 21 år, varunder vederbörande varit anställd vid krigsmakten såsom officers- eller reservofficersaspirant eller innehaft motsvarande anställning vid marinen. Till stöd för yrkandet anfördes bland annat att den i propositionen föreslagna grunden för tjänstårsberäkningen i icke så få fall skulle äventyra vederbörandes möjlighet att uppnå hel ålderspension samt därigenom försätta nämnda personalkategorier i en ogynnsammare ställning än övriga beställningshavare. Riksdagen avslog emellertid motionen. I sitt utlå-

198 tände nr 47 framhöll bankoutskottet, att den omständigheten, att ett i förhållande till kadrernas storlek relativt obetydligt antal officerare kunde komma att vid uppnådd pensionsålder brista i det för hel pension erforderliga antalet tjänstår, ingalunda innebure att den militära personalen bleve sämre ställd i pensionshänseende än civila befattningshavare. Sedan frågan om en ändring i regierna beträffande tjänstårsberäkning för officerare i angivna syfte väckts jämväl inom 1938 års pensionssakkunniga, hemställde de sakkunniga hos cheferna för armén, marinen och flygvapnet om uppgifter och yttranden i vissa hänseenden till ledning vid spörsmålets bedömande: För komplettering av ett av 1936 års lönekommitté insamlat uppgiftsmaterial om levnadsålder vid konstituering eller antagning i lägsta officersbeställning, avseende tiden intill den 1 oktober 1936, anhölls om dylik uppgift för envar konstituerad eller antagen vid varje utnämnings- eller antagningstillfälle under tiden efter den 1 oktober 1936. Hänsyn borde härvid tagas endast till befattningshavare, som gått den vanliga utbildnings- och befordringsvägen, och alltså ej till fast anställt manskap, som gått den s. k. långa vägen, eller till beställningshavare som överförts frän reserv. Vidare anhölls om yttrande beträffande frågan, huruvida det med hänsyn till rådande eller för en närmare framtid sannolika förhållanden kunde anses erforderligt eller önskvärt att vidtaga en utvidgning av nuvarande rätt till tjänstårsberäkning i syfte att minska eventuell risk för avkortad ålderspension vid avgång från kaptensbeställning. Till utgångspunkt för bedömandet syntes böra tagas principen att beställningshavare, som tillträdde första beställning vid genomsnittlig inträdesålder, borde kunna påräkna oavkortad ålderspension, medan däremot den som inträdde på officersbanan senare än normalt finge vidkännas någon avkortning i pensionen. Därest nämnda fråga besvarades jakande, anhölls om yttrande, på vad sätt en utvidgning av tjänstårsrätten med hänsyn till organisatoriska eller andra förhållanden lämpligen borde ske. Cheferna för armén, marinen och flygvapnet hava överlämnat de begärda uppgifterna och i anslutning därtill avgivit yttranden i ämnet. Därvid hava samtliga försvarsgrenscheferna — med utgångspunkt från att dels genomsnittlig levnadsålder vid konstituering eller antagning i lägsta officersbeställning (fänrik på stat, surnumerär fänrik, extra ordinarie fänrik), dels ock nuvarande pensionsåldrar borde läggas till grund för spörsmålets bedömande — anfört, att det icke syntes vara erforderligt att för närvarande vidtaga någon ändring i gällande regler beträffande tjänstårsberäkningen. Chefen för armén har meddelat, att genomsnittsåldern vid första anställning som officer utgjort för konstituerade fänrikar 22 år 11 månader och för extra ordinarie fänrikar, vilka den 1 januari 1940 antogos omkring 8 månader tidigare än som under normala förhållanden skulle hava varit fallet, 22 år 4 månader; någon höjning av genomsnittsåldern syntes under kommande år icke vara att emotse. Chefen för marinen har förklarat, att riskerna för avkortad pension sannolikt komme att minskas på grund av föreliggande tendens att förkorta utbildningstiden till officer. Chefen för marinen har emellertid ansett det kunna ifrågasättas, huruvida icke i vissa fall borde till grund för bedömandet läggas i stället för ge-

199 nomsnittsåldern den maxim/ålder, vederbörande kunde innehava vid utnämning till officer. Härom har anförts följande: Enligt gällande bestämmelser för antagning av officersaspiranter vid flottan och officersaspiranter vid kustartilleriet är fordran för antagning bland annat för den förstnämnda kategorien att antagningsåret fylla högst 22 år och för den senare kategorien att fylla högst 23 år. Då utbildningstiden normalt uppgår till 3 Vé år för båda kategorierna, kan den, som vid antagning till aspirant innehar maximiåldern, icke bliva extra ordinarie fänrik förrän såvitt angår flottan vid en levnadsålder av 25 år och 9 månader och såvitt angår kustartilleriet vid en levnadsålder av 26 år och 9 månader. Därest i anledning härav maximiåldern vid antagning till officer väljes till utgångspunkt, torde den del av tiden för aspirant- och kadettutbildningen, som infaller efter fyllda 21 år, böra få beräknas som tjänstår. Inom de sakkunnigas kansli har på grundval av de införskaffade uppgifterna om levnadsålder vid utnämning eller antagning till lägsta officersbeställning verkställts en beräkning av det antal tjänstår envar i uppgifterna avsedd beställningshavare beräknas kunna förvärva intill pensionsålderns inträde. Härvid har beaktats, att avgång för beställningshavare sker antingen den 1 april eller den 1 oktober; med hänsyn till utformningen av gällande regler för avkortning av hel pension har vidare påbörjat kvartal ansetts såsom fullt fjärdedels tjänstår. En sammanställning av de framräknade siffrorna har gjorts i följande tabell: Beräknat antal tjänstår vid avgångstillfället uppgår till lägst år

A n t a l

f a n r i k a r

Marinen

Flygvapnet

Summa

men understiger år

Armén 6

30 29

27 26

35 14

25 24

15 2

—

— —

—

— — — —

—

30 29 28

Summa Därav med möjlighet Utan dylik möjlij»het

att erhålla

1938 års pensionssakkunniga. Den ovan intagna sammanställningen av det antal tjänstår, en var under tiden 1 oktober 1936—1 januari 1941 till fänrik konstituerad eller antagen beställningshavare beräknas kunna uppnå vid pen-

sionsåldern, synes utvisa, att avkortad pension icke behöver förekomma annat än i ett fåtal undantagsfall, av vilka för övrigt vissa med säkerhet äro att beteckna såsom dispensfall. De avkortningar, som komma i fråga, bliva i flertalet fall obetydliga. Med hänsyn härtill och i enlighet med den åsikt, åt vilken givits uttryck i försvarsgrenschefernas yttranden, hava de sakkunniga icke funnit anledning föreslå någon ändring i fråga om rätt till tjänstårsberäkning för officerare. Att, såsom ifrågasatts av chefen för marinen, utforma reglerna för tjänstårsberäkning från utgångspunkten att varje tjänsteman, som inkommer i statens tjänst utan särskild dispens från meddelade bestämmelser om högsta inträdesålder, skall äga möjlighet till oavkortad pension, torde icke böra ifrågakomma bland annat med hänsyn till konsekvenserna för andra förvaltningsområden av en sådan ståndpunkt. Under 2 punkten har oförändrat upptagits det för närvarande i 22 § militära tjänstepensionsreglementet införda stadgandet om skyldighet för militära och civilmilitära beställningshavare att efter avgång med ålders- eller förtidspension inträda och viss tid kvarstå i reserven. Slutligen har under 3 punkten, likaledes utan saklig ändring, införts den för närvarande i 21 § 3 mom. militära tjänstepensionsreglementet meddelade bestämmelsen att uppskjuten livränta ej må tillkomma förtidsavgången beställningshavare, som kommit i åtnjutande av reservpension. Vad särskilt angår det fall, att förtidslivränta beviljats före den levnadsålder, då rätt till reservpension inträder, kunde det i och för sig ifrågasättas, huruvida icke, därest vederbörande erhåller reservpension — och sålunda i fortsättningen ej skall erhålla förtidslivränta — reservpensionen borde minskas med belopp motsvarande värdet av den utbekomna förtidslivräntan. För att ej för dessa sannolikt sällan förekommande fall komplicera pensionssystemet hava de sakkunniga emellertid funnit sig böra avstå från att föreslå en sådan anordning. I detta sammanhang torde få nämnas, att chefen för flygvapnet i samband med sina förut berörda yttranden dels i frågan om anstånd med avsked efter pensionsåldern, dels ock beträffande spörsmålet om tjänstårsberäkning hemställt, att de sakkunniga ville framlägga förslag rörande s ä n k n i n g av p e n s i o n s å l d r a r n a för officerare å aktiv stat vid flygvapnet utom överste i intendenturbefattning. Därvid har erinrats, hurusom chefen för flygvapnet och dåvarande flygstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1934 till 1934 års militärpensionssakkunniga föreslagit en genomgående sänkning av pensionsåldrarna, innefattande i förhållande till nu gällande bestämmelser en nedsättning med 5 år för officerare med nämnda undantag samt för sergeanter, flygläkare av 1. graden, flygdirektörer, verkmästare och hantverkare samt med 10 år för flygingenjörer av 1.—3. graden. Nämnda förslag hade motiverats med, bland annat, att tjänsten inom flygvapnet i hög grad komplicerats och att fordringarna på personalens tjänstbarhet därmed skärpts, att flygskickligheten och användbarheten i flygtjänst helt naturligt

201 avtoge med åldern i samma mån som de fysiska förutsättningarna för utövandet av flygtjänst försämrades, ävensom att vad som framhållits i fråga om den flygande personalen i viss mån gällde största delen av den övriga personalen. Chefen för flygvapnet har vidare erinrat om att n ä m n d a förslag avstyrkts av cheferna för dåvarande generalstaben och marinstaben — främst emedan dessa ansett enhetliga pensionsåldrar för samtliga försvarsgrenar önskvärda — samt att 1934 års militärpensionssakkunniga ej framlagt förslag i ämnet huvudsakligen av de skäl, som utvecklats av nämnda chefer, och med hänvisning till att en förutsatt ny försvarsordning skulle medföra avsevärda förändringar beträffande flygvapnet. Till denna mening hade Kungl. Maj:t anslutit sig. I övrigt har chefen för flygvapnet anfört i huvudsak följande: De tidigare av flygvapnets ledning framförda motiven för en sänkning av pensionsåldrarna ägde alltjämt i princip full giltighet och hade i ett flertal fall skärpts ytterligare. Flygtjänstgöringen ställde nu än högre krav på personalens fysik med anledning av teknikens utveckling under senaste år (stora flyghastigheter och flyghöjder, störtbombfällning m. m.). Att dessa krav även gällde för högre beställningshavare framginge därav, att flottiljchefen (överstes eller överstelöjtnants grad) i krig och fred ledde sin flottilj i luften. Ej minst erfarenheten från nu pågående krig pekade med all tydlighet på vikten av att flygförbanden leddes av chefer, som besutte — förutom fysisk spänstighet — en god andlig vigör, medgivande snabb anpassning efter skiftande lägen och förmåga att i påfrestande situationer fatta snabba beslut. Denna andliga spänstighet hörde vanligen mera samman med yngre levnadsålder än med äldre. Chefen för flygvapnet vore sålunda av den bestämda uppfattningen, att en sänkning av pensionsåldrarna vid flygvapnet förr eller senare måste komma till stånd, därest vapnets effektivitet och stridsduglighet skulle kunna upprätthållas (vapnets karaktär av »ungt» vapen bibehållas). Enligt 1938 års pensionssakkunnigas mening är den sålunda väckta frågan på grund av sitt nära sammanhang med organisatoriska förhållanden inom försvarsväsendet av sådan natur, att ett ställningstagande till densamma icke ligger inom ramen för den avsedda revisionen av pensionslagstiftningen. De sakkunniga hava i överensstämmelse med denna uppfattning icke ansett sig böra ingå på någon saklig prövning av spörsmålet, så mycket mindre som — enligt vad förut framhållits — frågor om ändrad pensionsålder ej heller i övrigt upptagits av de sakkunniga. 31 § (34 §). Femte huvudtiteln. 1—3 mom. Jämlikt civila avlöningsreglementet äger överläkare vid statens sinnessjukhus åtnjuta fri tjänstebostad eller motsvarande kontant ersättning. Till nämnda förmån har hänsyn tagits i pensionshänseende genom bestämmelsen i 18 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet, enligt vilken för dylik tjänsteman skola tillämpas de pensionsavdrag och pensionsunderlag, som gälla för lönegrad närmast högre än den, till vilken vederbörande befattning hör. För överläkare, som tillika är professor i psykiatri vid universitet, skola dock tillämpas samma avdrag och underlag, som el-

202 jest gälla för universitetsprofessor. Bestämmelser av samma innebörd hava upptagits i 2 mom. av denna paragraf. I enlighet med beslut av 1939 års riksdag hava inrättats befattningar såsom chef, tillika läkare, vid statens skyddshem och såsom överläkare av andra klass vid statens anstalt för fallandesjuka, med placering i lönegraden A 28; även dessa befattningar äro förenade med förmån av fri bostad. Då innehavare av nämnda tjänster förutsatts skola jämväl i pensionshänseende vara jämställda med överläkare av andra klass vid statens sinnessjukhus, hava i civila tjänstepensionsreglementet genom författningsändring 1939 (nr 371) införts stadganden att för ifrågavarande befattningshavare skola tillämpas pensionsavdrag och pensionsunderlag enligt lönegraden A 29. Nämnda stadganden hava utan ändring upptagits i 1 och 3 mom. av denna paragraf. Vid tillämpning under senare år av p e n s i o n s b e s t ä m m e l s e r n a f ö r l a n d s h ö v d i n g — enligt vilka tjänståldern för hel pension är 25 år — har det, enligt vad de sakkunniga försport, i åtskilliga fall förekommit, att pensionsberättigad landshövding ägt tillgodoräkna ett mindre antal tjänstår än som fordras för hel pension. Statskontoret, som beaktat förhållandet, har i ett den 7 september 1938 avgivet utlåtande över ansökning om rätt för en landshövding till viss tjänstårsberäkning i pensionshänseende gjort uttalandet, att om de säregna rekryteringsförhållanden, som enligt vad erfarenheten visat ofta förelåge beträffande landshövdingeposterna, ansåges böra föranleda ett övervägande av speciella åtgärder i avseende å tjänstårsberäkningen för nämnda tjänster, det syntes ämbetsverket, att ett sådant övervägande närmast borde taga sikte på frågan om ändring av gällande bestämmelser därhän, att antalet erforderliga tjänstår sänktes från nuvarande 25 till, förslagsvis, 20. De sakkunniga hava med hänsyn till det påpekade förhållandet — vilket torde stå i samband med en ändrad utnämningspraxis, innebärande att landshövdingtjänster i mindre utsträckning än förr besättas med statstjänstemän — ansett sig böra verkställa undersökning angående det antal tjänstår, som innehavare av landshövdingtjänster kunna räkna vid uppnående av pensionsåldern. Angående sättet för undersökningens utförande och resultatet av densamma må nämnas följande: Undersökningen har avsett de personer, vilka från och med år 1910 utnämnts till landshövdingar. Då avsikten varit att utröna, huruvida en avgjord tendens finnes till minskning av antalet tjänstår, har densamma utförts med tillämpning av enhetliga antaganden för samtliga undersökta fall. Sålunda har tid, som förflutit före civila tjänstepensionsreglementets ikraftträdande den 1 juli 1935, medräknats såsom tjänstår allenast i den mån den varit av beskaffenhet att få räknas enligt 3 § nämnda reglemente. Vidare hava beräkningarna i varje fall förts fram till 65årsåldern, detta såväl i fråga om nuvarande landshövdingar som i fall där tjänstemannen före uppnåendet av nämnda ålder avlidit eller erhållit avsked. Då det i vissa fall skulle hava medfört svårigheter att utröna, vilken tid som enligt nämnda författningsrum avdragits eller, därest motsvarande bestämmelse gällt tidigare, bort

203 avdragas vid tjänstårsberäkningen, och detta i allt fall icke låtit sig göra beträffande den ännu ej förflutna tid, som för nuvarande landshövdingar medräknats, har det ansetts mest tillfredsställande att för alla fall bortse från avdragsregler vid tjänstårsberäkningen. Under sådana förhållanden har det ansetts tillfyllest att i huvudsak inhämta erforderliga uppgifter från tillgängliga matriklar. De siffror, som framkommit vid undersökningen, hava sammanförts i följande tabell:

Utnämningsår

Antal utnämnda landshövdingar

H ä r a v minst 25 tjänstår

med mindre än 25 tjänstår

1910-1919

1920—1929

1930-1939

1910—1939

13 I förhållande till antalet under respektive 10-årsperiod utnämnda landshövdingar utgjorde sålunda antalet landshövdingar med kortare tjänstetid än 25 år under den första perioden Vi2 och under de båda senare perioderna närmare VaDet genomsnittliga antalet tjänstår för samtliga under dessa perioder utnämnda landshövdingar utgör visserligen respektive 33, 28 och 28 och överstiger sålunda den för hel pension erforderliga tjänståldern, men antalet tjänstår för dem, som icke uppnått 25 tjänstår, utgör i medeltal endast respektive 20, 12-2 och 12-2. Antalet tjänstår för dessa landshövdingar med kortare tjänstetid än 25 år framgår närmare av följande tabell: Antal Antal Antal Antal landshövdingar tjänstår för landshövdingar tjänstår för varje varje 1 2 2 1 1

20 Med hänsyn till undersökningens resultat har en ändring av gällande bestämmelser synts de sakkunniga påkallad i syfte att för de landshövdingar, som icke kunna tillgodoräkna så högt antal tjänstår som 25, möjliggöra en något större pension än som följer av nuvarande avkortningsregler. En omläggning i sådan riktning h a r ansetts önskvärd även u r den synpunkten, att en alltför ogynnsam utformning av beräkningsreglerna lätt kan föranleda att den tillgodoräkningsrätt, som lagts i Kungl. Maj.ts hand, för landshövdingarnas vidkommande utnyttjas i mera vittgående omfattning än som kan anses lämpligt u r konsekvenssynpunkt.

204 Beträffande sättet för en jämkning i förevarande syfte av gällande pensionsbestämmelser för landshövdingar hava de sakkunniga haft olika alternativ under övervägande. En metod, för vilken vissa skäl onekligen kunde anföras, vore att fasthålla vid kravet på 25 tjänstår för hel pension men införa en annan avkortningsregel. I stället för att, såsom nu sker, avkorta pensionen med Vioo för varje felande fjärdedels tjänstår, kunde m a n exempelvis avkorta pensionen med dels Viao för varje fjärdedels tjänstår, varmed antalet tjänstår understege 25, dels ock i förekommande fall V24o för varje fjärdedels år, varmed tjänståren understege 10. Vid uppnådda 5, 10, 15 eller 20 tjänstår skulle enligt en sådan regel utgå en pension, utgörande respektive 25, 50, 667 och 833 procent av hel pension. Även andra avkortningsmetoder kunde tänkas. De sakkunniga hava emellertid funnit det stå i bättre överensstämmelse med grunderna för det nu gällande pensionssystemet och därjämte innebära en enklare lösning att nedsätta tjänståldern för hel pension för landshövding till 20 år samt att alltjämt tillämpa en enhetlig, direkt proportionellt verkande avkortningsregel för felande tjänstår, i vilket fall de motsvarande procenttalen komme att utgöra respektive 25, 50, 75 och 100. De sakkunniga hava sålunda funnit sig böra förorda sistnämnda lösning. Vid godtagande av sålunda förordade grunder för bestämmande av ålderspension — och som följd därav även sjukpension — för landshövding har det synts motiverat att sådan förtidspension, vilken kan beviljas dylik tjänsteman vid frivillig avgång före pensionsålderns uppnående, för tiden intill nämnda tidpunkt reduceras något kraftigare än som följer av nuvarande bestämmelser. Kvotdelen för pensionens minskning för tiden intill pensionsålderns uppnående har sålunda föreslagits ökad till (Viso X 3%o = ) V120 för varje full eller påbörjad fjärdedel av år, varmed tjänstemannens levnadsålder vid avgången understiger pensionsåldern. Bestämmelse härom har intagits i 2 punkten av detta moment. Det minimibelopp, vartill förtidspension vid frivillig avgång sålunda kommer att uppgå — omkring 83 3 procent av hel pension — överensstämmer tämligen nära med det minsta belopp (85 procent av hel pension), varmed förtidspension efter tvångsavgång på grund av bestämmelserna i § 35 regeringsformen kan utgå. 32 § (35 §). Åttonde huvudtiteln. I propositioner nr 271 och 274 till 1937 års riksdag framlades förslag om lönereglering för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter, innefattat i ett för nämnda lärarpersonal uppgjort särskilt avlöningsreglemente, byggt på 1921 års avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen. I anslutning härtill föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 315 samma års riksdag besluta, att civila tjänstepensionsreglementet skulle med vissa avvikelser och tillägg äga tillämpning å ordinarie och extra ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende med avlöning enligt de nya bestämmelserna. I sistnämnda proposition anförde föredragande departe-

205 mentschefen, att de beträffande avlöningsförmånerna för de statsanställda lärarna förordade avvikelserna från allmänna civilförvaltningens bestämmelser betingade en del särbestämmelser jämväl i pensionshänseende. Såsom ett provisorium föreslogs utfärdande av en särskild kungörelse med pensionsbestämmelser för ifrågavarande lärargrupper. I samband med en blivande revision av tjänstepensionsreglementet syntes emellertid böra upptagas till övervägande, huruvida ej förevarande lärarpersonal kunde direkt inordnas under reglementet. Riksdagen godkände i allt väsentligt löneregleringsförslaget. Det i enlighet med beslutet utfärdade avlöningsreglementet för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende (nr 873/1938) erhöll tillämpning å ordinarie lärare vid följande statliga undervisningsanstalter, nämligen högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken, folk- och småskoleseminarierna, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, de tekniska läroverken samt navigationsskolorna. I anslutning till avlöningsreglementet utfärdades kungörelse (nr 954/1937) med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie lärare m. fl. vid statens undervisningsväsende. Jämväl propositionen nr 315 bifölls av riksdagen. I en den 4 januari 1938 utfärdad kungörelse (nr 3) meddelades de erforderliga tjänstepensionsbestämmelserna. Sedan avlöningsreglementet sedermera efter beslut av 1938 års riksdag utsträckts att gälla även för ordinarie lärare vid statens läroanstalter för dövstumma, framlades i propositionen nr 289/1938 förslag till vissa av löneregleringen för dövstumskolorna betingade särskilda pensionsbestämmelser, avseende bland annat pensionsålder för lärare vid nämnda anstalter. Samtidigt framlades även förslag om pensionsålder för övningsskollärare vid högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna. Propositionen bifölls av riksdagen, varefter kungörelse den 17 juni 1938 (nr 438) utfärdades om ändring i viss del av kungörelsen nr 3/1938. I anledning av ett i proposition n r 217 till 1939 års lagtima riksdag framlagt förslag angående inordnande av den statliga lärarpersonalen under det nya civila avlöningsreglementet föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 277 riksdagen dels godkänna förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av civila tjänstepensionsreglementet, dels besluta, att i den vid samma reglemente såsom bilaga B fogade åldersförteckningen skulle införas gällande bestämmelser om pensionsålder för vissa angivna lärargrupper i statens tjänst, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda särskilda bestämmelser i fråga om tjänstepensioneringen för lärare vid de statliga undervisningsanstalterna. I sistnämnda proposition framhöll chefen för finansdepartementet, att vid lärarnas inordnande under civila avlöningsreglementet borde dels i civila tjänstepensionsreglementet införas belopp för pensionsavdrag och pensionsunderlag för ifrågavarande personalgrupper, dels ock i reglementet eller, i förekommande fall, i den vid reglementet fogade ålders förteckningen, meddelas bestämmelser angående pensionsålder, varemot övriga särbestämmelser alltjämt borde, i avbidan p å resultatet av 1938 års pensionssakkun-

206 nigas arbete, meddelas i särskild ordning. Propositionen bifölls av riksdagen, varefter kungörelser den 15 juni 1939 utfärdades, dels (nr 271) om ändring i vissa delar av civila tjänstepensionsreglementet, dels ock (nr 372) angående särskilda bestämmelser vid tillämpning av civila tjänstepensionsreglementet å lärare vid statens undervisningsväsende. Av den lämnade redogörelsen framgår, att 1938 års pensionssakkunniga haft att överväga, huruvida och på vad sätt ifrågavarande personalgrupper kunde helt inordnas under samma pensionsförfattning som övriga civila befattningshavargrupper. Med den uppställning, det föreslagna nya tjänstepensionsreglementet erhållit, har det synts de sakkunniga icke böra råda tvekan om att ett dylikt inordnande kan och bör äga rum. De för undervisningsanstalterna under åttonde huvudtiteln behövliga specialbestämmelserna hava sammanförts under förevarande paragraf, medan bestämmelser för de under tionde huvudtiteln lydande navigationsskolorna upptagits under 34 § (37 §) 2 mom. I förevarande paragraf har under 2 punkten upptagits den för närvarande i 19 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet meddelade bestämmelsen att pensionsåldern för vissa befattningshavare vid här avsedda läroanstalter inträder vid utgången av det kalenderhalvår — ej såsom för civila tjänstemän i allmänhet den kalendermånad •— under vilken den såsom pensionsålder gällande levnadsåldern uppnås. Bestämmelsen innebär ett undantag från stadgandet i 9 § 4 mom. andra stycket och bör förstås så, att icke vare sig skyldighet att avgå på grund av uppnådd pensionsålder eller rätt till ålderspension inträder före kalenderhalvårets utgång. Såsom vidare framgår av 13 § 2 mom. första stycket och 21 § 1 mom., är sistnämnda tidpunkt därjämte avgörande såväl för frågan om rätt till förtidspension som för temporär minskning av dylik förmån. Även i fråga om tvångspensionering jämlikt 8 § 3 mom. första stycket utgöres den relevanta tidpunkten av pensionsålderns inträde. De i övrigt under förevarande paragraf upptagna bestämmelserna avse pensionsförhållandena dels för innehavare av vissa befattningar såsom lärare i övningsämne, dels ock för rektorer. Bestämmelserna innebära ett närmare klarläggande av dessa pensionsförhållanden och innehålla jämväl vissa avvikelser i sak från vad för närvarande gäller. Lärare i övningsämnen. Gällande bestämmelser. I förenämnda proposition nr 315/1937 framhöll chefen för finansdepartementet, att övningslärarna intoge en särställning i så måtto, att för flertalet av dem avlöningen inom vissa gränser växlade med tjänstgöringens omfattning i veckotimmar räknad. Departementschefen erinrade, att lönen enligt de då gällande bestämmelserna fastställts med hänsyn till det minsta antal undervisningstimmar i ämnet, som vore bestämt för ordinarie lärare vid vederbörande läroanstalt, och att för överskjutande

207 t j ä n s t g ö r i n g l ä m n a d e s s ä r s k i l d e r s ä t t n i n g p e r v e c k o t i m m e . I det föreliggande förslaget till n y t t a v l ö n i g s r e g l e m e n t e i n t r o d u c e r a d e s e m e l l e r t i d ett a n n a t syst e m för a v l ö n a n d e a v ö v n i n g s l ä r a r e . M a n u t g i n g e f r å n en för l ä r a r e m e d 30 v e c k o t i m m a r a v s e d d avlöning, och för v a r j e v e c k o t i m m e , s o m över- eller u n d e r s t e g e 30, s k e d d e tillägg r e s p e k t i v e a v d r a g å å r s l ö n e n m e d 3 p r o c e n t . D e i p r o p o s i t i o n e n f ö r o r d a d e a v l ö n i n g s b e s t ä m m e l s e r n a för ö v n i n g s l ä r a r e inflöto i 1937 å r s a v l ö n i n g s f ö r f a t t n i n g a r . N å g o n m e r a väsentlig saklig ä n d r i n g gjordes icke vid l ä r a r n a s i n o r d n a n d e u n d e r civila a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e t o c h civila i c k e - o r d i n a r i e r e g l e m e n t e t . S i s t n ä m n d a b å d a f ö r f a t t n i n g a r i n n e hålla i h u v u d s a k följande bestämmelser i ä m n e t : För lärare i övningsämne — med vissa i 55 § 9 mom. 5 punkten civila avlöningsreglementet angivna undantag — utgör årslönen: vid en undervisningsskyldighet av 30 veckolimmar det för vederbörande löneklass och ortsgrupp gällande lönebeloppet, vid en undervisningsskyldighet överstigande 30 veckotimmar nämnda lönebelopp, ökat med 3 procent för varje överskjutande veckotimme, samt vid en undervisningsskyldighet understigande 30 veckotimmar ifrågavarande lönebelopp, minskat med 3 procent för varje felande veckotimme. ökning av lönebeloppet må ske med högst 12 procent. Minskning av nämnda belopp må ske i fråga om ordinarie lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott med högst 63 procent samt i fråga om ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd med högst 72 procent. Det efter ökning respektive minskning uppkomna talet skall, därest det icke utgöres av helt med tre delbart krontal, jämkas till närmast högre sålunda delbara hela krontal. Vid förening av flera här avsedda befattningar må vid årslönernas bestämmande enligt ovan meddelade föreskrifter hänsyn icke tagas till den del av den sammanlagda undervisningsskyldighet som överstiger 34 veckotimmar. Ej heller må vid förening av flera övningslärarbefattningar i samma lönegrad vid läroanstalt, varom här är fråga, utgå högre sammanlagd årslön än vederbörande lärare skulle hava uppburit, om han haft tjänstgöring av samma omfattning vid allenast en läroanstalt. Beträffande lärare i gymnastik med lek och idrott vid högre lärarinneseminariet, eller allmänt läroverk, vilken fullgör arbete med planläggning och övervakande av lärjungarnas friluftsverksamhet, må skolöverstyrelsen, efter prövning för varje budgetår, bestämma, att till det antal veckotimmar undervisningsskyldigheten omfattar skola för årslönens bestämmande läggas ytterligare högst tre veckotimmar. För i nästföregående stycke avsedd lärare utgör årslönen det belopp, vartill densamma skulle uppgå vid tillämpning av de ovan meddelade bestämmelserna, ökat för varje enligt nästföregående stycke tillagd veckotimme med 3 procent av det för vederbörande löneklass och ortsgrupp gällande lönebeloppet. D e för n ä r v a r a n d e g ä l l a n d e s ä r s k i l d a p e n s i o n s b e s t ä m m e l s e r n a för statliga övningslärare innebära följande: P e n s i o n s a v d r a g för tid, då lönebeloppet ökas eller minskas jämlikt avlöningsförfattningarna, skall ökas eller minskas med samma antal procent som lönebeloppet, dock att ökningen av avdraget må utgöra högst 12 procent. Största möjliga minskning är pä grund härav för ordinarie lärare i vissa fall 63, i andra 73 procent, ökningen ävensom maximeringen av densamma inbegriper den för vissa gymnastiklärare beräknade tjänstgöringstiden för ledande av friluftsverksamhet. Om sålunda en gymnastiklärare har 34 veckotimmars undervisningsskyldighet och får räkna sig till godo 3 veckotimmar för arbete med friluftsverksamheten, ökas hans

208 lön med (7 X 3 = ) 21 procent, medan pensionsavdraget blott ökas med 12 procent. Har gymnastikläraren däremot en undervisningsskyldighet av 30 veckotimmar och får räkna 3 veckotimmar för arbetet med friluftsverksamheten, ökas såväl lön som pensionsavdrag med ( 3 X 3 = ) 9 procent. För lärare, som innehar mer än en med pensionsrätt förenad befattning såsom lärare i övningsämne, må sammanlagda beloppet av pensionsavdragen med högst 12 procent överstiga det högsta av de oavkortade pensionsavdragen för tjänsterna. Beträffande å l d e r s p e n s i o n gälla vissa särskilda bestämmelser med avseende å tjänstårsberäkningen. Tid, under vilken lönebeloppet ökats eller minskats, skall vid beräkningen av tjänstår ökas, respektive minskas med samma antal procent som lönebeloppet; dock må ökningen av talen utgöra högst 12 procent. Tid, under vilken lärare samtidigt innehaft mer än en med pensionsrätt enligt tjänstepensionsreglementet förenad befattning såsom lärare i övningsämne, må icke tagas i beräkning såsom tjänstår i vidare mån än som skulle skett, om läraren innehaft allenast en sådan befattning med tjänstgöring av samma omfattning som sammanlagda tjänstgöringen å de olika befattningarna. Till belysande av innebörden härav mä följande exempel anföras. En lärare i teckning innehar dels ordinarie anställning vid läroverket i A, dels extra ordinarie anställning vid läroverket i den närbelägna orten B. Tjänstgöring: 20 veckotimmar i A och 10 veckotimmar i B, sammanlagt alltså 30 veckotimmar. För 1 års tjänstgöring skall tjänstetiden i A minskas med (10 X 3 = ) 30 procent och i B med (20 X 3 = ) 60 procent. Den tillgodoräkningsbara tjänstetiden skulle alltså enligt huvudregeln utgöra i A 0-70 år och i B 040 år. Om läraren hade haft alla sina 30 veckotimmar förlagda till ett och samma läroverk, hade tjänstetiden för pension emellertid blivit jämnt 1 år, och då det ansetts orimligt att läraren genom tjänstgöringens uppdelning på två läroanstalter skulle automatiskt få sin tjänstårsberäkning ökad med 0 i år för varje helt år, har ovannämnda bestämmelse angående begränsning av tiden införts. I n v a l i d p e n s i o n åt lärare med en tjänstgöring understigande 30 veckotimmar skall reduceras i samma omfattning, som vid avgången gällt i fråga om lönen. Beträffande s j u k p e n s i o n för övningslärare med en tjänstgöring understigande 30 veckotimmar skall i fråga om tillämpningen av stadgandet att dylik pension ej må överstiga den ålderspension, varav tjänstemannen skulle hava kommit i åtnjutande vid kvarstående i tjänst intill pensionsåldern, vid ålderspensions bestämmande antagas att tjänstemannen med oförändrat pensionsunderlag och med tjänstgöring av oförändrad omfattning kvarstått i sin befattning till pensionsålderns inträde. I fråga om f ö r t i d s p e n s i o n meddelas inga särskilda bestämmelser för ovningslärare. Vissa särskilda föreskrifter gälla angående f ö r e n i n g a v f l e r a p e n s i o n e r . Därest lärare erhåller mer än en pension enligt tjänstepensionsreglementet för befattningar såsom lärare i övningsämne, må sammanlagda beloppet av pensionerna icke överstiga det högsta av pensionsunderlagen för tjänsterna; det sammanlagda och eventuellt reducerade beloppet av pensionerna skall vid tillämpning av reduktionsbestämmelsen i 7 § 1 mom. tjänstepensionsreglementet betraktas såsom en pension. Vad i sistnämnda författningsrum stadgas skall äga motsvarande tillämpning vid förening av pension enligt reglementet med pension för icke-statlig anställning, med vilken är förenad delaktighet i statens pensionsanstalt. _ Slutligen må framhållas, att motsvarande bestämmelse meddelats med avseende a förening av pension för statlig övningslärarbefattning samt lön för icke-stathg anställning, med vilken är förenad delaktighet i statens pensionsanstalt. I d e t t a s a m m a n h a n g f ö r t j ä n a r e r i n r a s o m följande b e t r ä f f a n d e vissa k o m munalanställda övningslärare:

209 Lärare vid folk- och småskolor samt vid högre kommunala skolor (kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor) hava lönereglerats vid 1937 och 1938 års riksdagar. Enahanda är förhållandet beträffande nomadlärarna, vilka äro statsanställda men hava avlöningsförhållandena reglerade i nära anslutning till folkskollärarnas avlöningsreglemente. Gällande avlöningsreglementen äro utfärdade den 30 september 1937, nr 868 (folk- och småskollärare), den 11 november 1938, nr 660 (lärare vid kommunala flickskolor m. fl.) samt den 17 juni 1938, nr 419 (nomadlärare). I tjänstepensionshänseende gälla för nyssnämnda lärargrupper särskilda reglementen, nämligen dels tjänstepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. den 17 juni 1938 (nr 423), dels ock tjänstepensionsreglementet för lärare vid högre kommunala skolor den 22 juni 1939 (nr 376); det förra reglementet är tillämpligt även på nomadlärare. Intetdera av dessa pensionsreglementen är emellertid tillämpligt på sådana lärare i övningsämne, för vilka årslönen bestämmes i förhållande till tjänstgöringens omfattning. I avvaktan på en allmän utredning rörande stats- och kommunalanställda övningslärares anställnings- och avlöningsförhållanden har avlöningsreglementet för folkskollärare icke erhållit tillämpning på övningslärare, varav följt att sistnämnda lärare icke heller blivit underkastade tjänstepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. Beträffande åter lärare vid högre kommunala skolor m. fl. märkes, att avlöningsreglementet för dessa lärare visserligen äger tillämpning å övningslärare men att tjänstepensionsreglementet för högre kommunala skolor likväl enligt uttryckligt stadgande icke är tillämpligt på sådana lärare utan att för dem tills vidare — i avvaktan på den nyssnämnda utredningen — gälla provisoriska pensionsanordningar. I övrigt må erinras, att för övningslärare vid högre kommunala skolor m. fl. gäller en sådan avlöningsform, att full lön utgår vid 30 veckotimmars tjänstgöring men att enheten för tillägg respektive avdrag vid över- eller understigande timantal här ej är tre procent utan en trettiondedel (»trettiondedelsregeln»). Den omständigheten, att en övningslärare, som vid pensionsålderns inträde hade innehaft tjänst både hos staten och hos kommun, skulle få räkna viss del av sina tjänstår för pension enligt treprocentregeln och viss del enligt trettiondedelsregeln, torde hava kraftigt medverkat till att övningslärarna vid de högre kommunala skolorna tills vidare icke pensionsreglerats, då en dylik reglering av pensionsförhållandena synts knappast vara rimlig. Slutligen m å f r a m h å l l a s , a t t i det g e n o m p r o p o s i t i o n e n n r 217/1939 f r a m l a g d a förslaget o m de s t a t s a n s t ä l l d a l ä r a r n a s i n o r d n a n d e u n d e r civila a v löningsreglementet förordades sådan omläggning av lönebestämmelserna, att tillägg till, r e s p e k t i v e a v d r a g från å r s l ö n e n vid t j ä n s t g ö r i n g s s k y l d i g h e t överr e s p e k t i v e u n d e r s t i g a n d e 30 v e c k o t i m m a r , skulle ske enligt t r e t t i o n d e d e l s regeln i stället för enligt 3-procentregeln. E h u r u förslaget i n ä m n d a del icke bifölls a v r i k s d a g e n , t o r d e för b e d ö m a n d e a v p e n s i o n s f r å g a n vissa i n ä m n d a s a m m a n h a n g gjorda uttalanden h ä r böra återgivas. I d e n u t r e d n i n g i ä m n e t , s o m avgivits av s ä r s k i l d i n o m f i n a n s d e p a r t e m e n t e t t i l l k a l l a d s a k k u n n i g , a n f ö r e s i n ä m n d a fråga i h u v u d s a k f ö l j a n d e : Den nu gällande regeln ger normalt ett överskott på 10 procent. Om sålunda en lärares undervisningsskyldighet tankes minskad till noll veckotimmar, avdrages (3 X 30 = ) 90 procent av hans lön, varigenom han alltså skulle behålla 10 procent. Att man stannat vid ett avdrag för veckotimme av 3 procent och icke en trettiondedel, har sin grund i den uppfattningen, att en del av lönen skulle närmast motsvara lärarens utbildningskostnader och en annan del det i tjänsten uträttade arbetet. Nämnda uppfattning framfördes på sin tid av skolöverstyrelsen, då överstyrelsen föreslog det system för övningslärarnas avlönande, som sedermera upptogs av 1928 års lönekommitté och numera vid löneregleringen år 1937 blivit genomfört. Emeller14—417092.

210 tid vållar den nämnda avdragsgrunden vissa olägenheter vid den praktiska tillämpningen, vilket också uppmärksammades redan vid de nu gällande bestämmelsernas tillkomst, ehuru någon ändring i 1928 års lönekommittés förslag då icke företogs. Om exempelvis en lärare i teckning tjänstgör vid två läroverk med 15 veckotimmar vid vartdera, skulle, därest ej särskild spärregel infördes, hans lön i båda fallen bli lika med löneklasslönen minskad med (15 X 3 = ) 45 procent. Han skulle sålunda vid vartdera läroverket uppbära 55 procent eller tillhopa 110 procent av löneklasslönen. Om han i stället hade sina 30 veckotimmar förlagda till ett och samma läroverk, kunde han uppbära allenast den för löneklassen bestämda lönen. Nämnda förhållande medförde vid löneregleringen en särskild spärregel. Klart är emellertid, att det stadgade förfaringssättet i praktiken blir tämligen otympligt. Följden blir delvis ganska invecklade bestämmelser angående sättet för reduktion av lönen vid en av läroanstalterna för att förhindra, att den sammanlagda lönen överstiger 100 procent. Det skulle onekligen innebära en avsevärd förenkling, om avdraget för varje veckotimme sattes lika med en trettiondedel av löneklassbeloppet; någon risk för mer än 100 procent lön i ett sådant fall som det ovan berörda skulle då icke föreligga, och den nyss omnämnda spärregeln kunde slopas. Den vid tillkomsten av treprocentbestärnmelsen framförda synpunkten, att en del av lönen bör anses motsvara lärarens utbildningskostnader, torde icke böra tillmätas avgörande betydelse i detta sammanhang. Till vad som nu anförts till förmån för en övergång till ett tilläggs- och avdragssystem, grundat på trettiondedelar i stället för på 3 procent, torde slutligen böra fogas, att 1938 års riksdag godtagit trettiondedelsprincipen för övningslärare vid högre kommunala skolor. Av 1936 års lärarlönesakkunnigas motivering till den antagna bestämmelsen (SOU 1937:27, sid. 47) må följande anföras: »Av praktiska skäl torde emellertid avlöningsbestämmelserna för de övningslärare, som erhålla ordinarie anställning vid någon av de högre kommunala skolformerna, böra i vissa avseenden erhålla annan utformning än för övningslärarna vid de statliga läroanstalterna. Till följd av den beslutade anordningen, att det för varje veckotimme, varmed övningslärares tjänstgöring över- eller understiger 30, skall ske tilllägg till, respektive avdrag å lönen med 3 procent, har det för undvikande av otillfredsställande resultat blivit nödvändigt att meddela ovan angivna spärregel. Någon motsvarighet till sistnämnda bestämmelse kan emellertid icke utan avsevärda olägenheter genomföras beträffande övningslärare vid ifrågavarande kommunala skolformer, eftersom de olika skolorna ofta hava olika huvudmän. Vidare lärer det ej sällan komma att inträffa, att lärare i övningsämne samtidigt innehar fast anställning vid en statlig undervisningsanstalt och vid någon av de högre kommunala skolformerna. Efter att på olika vägar hava sökt komma fram till en lämplig lösning av ifrågavarande spörsmål hava de sakkunniga måst avstå från den i och för sig önskvärda och även närmast till hands liggande anordningen att tillämpa fullständigt enahanda avlöningsbestämmelser för övningslärarna vid de högre kommunala skolformerna som vid de statliga läroanstalterna.» Av de sakkunnigas sålunda anförda motivering torde särskilt böra understrykas de avsevärda olägenheter vid en tillämpning av treprocentregeln som uppstå i de fall, då övningslärare samtidigt tjänstgöra vid ett statsläroverk och en eller flera kommunala skolor. Den enklaste utvägen synes här vara den, att man ändrar de för de statliga övningslärarna gällande bestämmelserna på sådant sätt, att de komma att överensstämma med de numera för de kommunalt anställda godkända. Av de över förslaget h ö r d a m y n d i g h e t e r n a f ö r o r d a d e s t a t s k o n t o r e t och u n d e r v i s n i n g s v ä s e n d e t s l ö n e n ä m n d att 3 - p r o c e n t r e g e l n vid b e r ä k n a n d e t a v

211 övningslärarnas lön ersattes med en beräkning av lönen efter trettiondedelar, varemot skolöverstyrelsen avstyrkte ändringsförslaget. Chefen för finansdepartementet tillstyrkte införandet av trettiondedelsregeln samt anförde därvid i huvudsak följande: En vägledande synpunkt vid den senast genomförda löneregleringen för lärarpersonalen vid de högre kommunala skolformerna har varit, att löneförmånerna för nämnda personal borde i möjligaste mån överensstämma med de löneförmåner, som tillkomma lärarpersonalen vid det statliga undervisningsväsendet. En dylik överensstämmelse kunde emellertid icke åstadkommas i fråga om övningslärarna; för bestämmandet av dessas årslöner infördes vid de kommunala skolorna trettiondedelsregeln. Då övningslärare icke sällan samtidigt innehar anställning såväl vid statlig som kommunal läroanstalt, måste de olika beräkningsgrunderna anses innebära en betydande olägenhet, desto mer som det i syfte att bereda övningslärarna bättre utkomst i och för sig synes angeläget att underlätta en dylik förening av tjänster. Ur löneteknisk synpunkt, är, såsom också vitsordats av de i ärendet hörda myndigheterna, trettiondedelsregeln att föredraga framför treprocentregeln. Den senare nödvändiggör icke blott en i praktiken tämligen svårtillämplig spärregel till förhindrande av att en övningslärare genom förening av flera befattningar erhåller högre lön än den han skulle erhållit, om tjänstgöring av samma omfattning fullgjorts å endast en tjänst, utan även att årslönerna för de olika befattningarna måste bestämmas efter en och samma dyrortsgrupp även i de fall, då tjänstgöringen fullgöres å skilda orter, tillhörande olika ortsgrupper. Jämväl i pensionshänseende föranleder tillämpningen av treprocentregeln vissa olägenheter. En övergång till trettiondedelsregeln medför emellertid en minskning av övningslärarnas löneförmåner ifall veckotimmarnas antal understiger trettio. Då löneställningen härigenom bringas i överensstämmelse med den löneställning för motsvarande övningslärare vid de högre kommunala skolformerna, som godkändes vid förra årets riksdag, synes denna omständighet icke böra utgöra hinder för den ifrågasatta ändringen. Härvid utgår jag dock i likhet med lönenämnden från, att en övergångsbestämmelse utfärdas i syfte att skydda nuvarande tjänstinnehavare mot löneminskning. Riksdagen förklarade sig (statsutsk. uti. nr 181; r. skr. nr 320) biträda den av departementschefen hävdade meningen, att det vore önskvärt, att de grundläggande avlöningsbestämmelserna för övningslärare vid de statliga och de kommunala högre läroanstalterna bringades att sammanfalla, men förutsatte, att frågan om avdragsregeln skulle komma under bedömande vid den i utsikt ställda utredningen beträffande de kommunalt anställda övningslärarnas avlöningsförhållanden och anställningsvillkor m. m. Med hänsyn härtill hade riksdagen funnit sig böra besluta, att 3-procentregeln tills vidare skulle bibehållas för övningslärarna vid de statliga läroanstalterna. 1938 års pensionssakkunniga. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, betingas för övningslärarnas del en rad avvikelser från de i allmänhet gällande pensionsbestämmelserna av särdragen hos nämnda lärares anställnings- och avlöningsförhållanden. Även för framtiden torde det sålunda vara nödvändigt att beträffande pensionsavdrag och bestämmande av pensionsförmåner för h ä r avsedda lärare meddela en serie specialbestämmelser. Emellertid k a n man icke bortse från att de nu gällande bestämmelserna i ämnet delvis vidlådas av oklarhet och erbjuda vissa svårigheter i tillämpningen. De

212 sakkunniga hava ock under hand fått emottaga hänvändelser med hemställan att söka åvägabringa komplettering och förtydligande på vissa punkter av dessa bestämmelser, vilka närmast torde få anses innefatta en provisorisk reglering av ämnet, tillkommen i syfte att tillåta ifrågavarande personalgruppers inordnande under civila tjänstepensionsreglementet utan samband med en mera genomgripande revision av pensionslagstiftningen. De sakkunniga hava underkastat bestämmelserna en överarbetning i syfte att i möjligaste mån tillgodose dessa önskemål. Till några väsentliga omläggningar av nuvarande system för övningslärarnas pensionering har denna överarbetning icke lett. Allenast på vissa punkter innebär förslaget mera avsevärda avvikelser i sak från gällande grunder. Hänsynstagandet till ifrågavarande lärares växlande undervisningsskyldighet skall, såvitt gäller ålderspension, jämväl enligt de sakkunnigas förslag ske genom särskilda bestämmelser om tjänstårsberäkningen, medan däremot de faktorer i övrigt, på grundval av vilka pensionen i allmänhet bestämmes, lämnas utan rubbning. I fråga om tjänstårsberäkningen innefattar emellertid förslaget vissa ändringar, vilkas innebörd sammanfattningsvis kan karakteriseras sålunda, att tjänstårsberäkningen grundas på undervisningsskyldighetens större eller mindre omfattning, medan däremot de stadganden, jämligt vilka lönen bestämmes med avvikelse från vad som skulle följa av en sådan regel, icke få återverka på pensionsförhållandena. De sakkunnigas förslag innebär sålunda, att tid, varunder övningslärarbefattning av här avsett slag innehafts, vid tjänstårsberäkningen skall — i förekommande fall efter avdrag på grund av tjänstledighet eller tjänstgöringshinder — ökas eller minskas proportionellt, d. v. s. med en trettiondedel för varje veckotimme, varmed undervisningsskyldigheten under samma tid överstigit, respektive understigit 30 veckotimmar. Bestämmelsen härom, upptagen i 2 punkten c), medför i två särskilda hänseenden avvikelser från motsvarande nu gällande stadgande. Till en början slopas 3-procentregeln och ersattes med trettiondedelsregeln. Tillräckliga skäl hava icke ansetts finnas att, då det gäller pensionsförmånen, bibehålla 3-procentregeln. Det undantag från eljest vedertagna avlöningsgrundsatser denna bestämmelse innebär — här må erinras om innehållet i avlöningsbestämmelserna för ordinarie tjänsteman som åtnjuter nedsättning i tjänstgöringstiden, för icke-ordinarie befattningshavare med avkortad tjänstgöring, för timavlönade lärare ävensom för övningslärare vid högre kommunala skolor — har enligt vad som framgår av den förut lämnade redogörelsen motiverats med hänvisning till lärarnas behov av att, oavsett undervisningsskyldighetens omfattning, erhålla möjlighet att amortera och förränta utbildningskostnaderna. Denna synpunkt äger ringa eller intet berättigande, där fråga är om pensionens storlek. Även om 3-procentregeln skulle, trots därmed förenade olägenheter, jämväl i framtiden komma att bibehållas på löneområdet — ett spörsmål, som faller utanför de sakkunnigas uppdrag — kunna de sakkunniga följaktligen för sin del icke finna detta böra medföra den konsekvensen, att övningslärare berättigas till en högre pension än som

213 svarar mot de av honom i statens tjänst fullgjorda arbetsprestationerna. Förutom att trettiondedelsregeln i varje fall på pensionsområdet måste betecknas såsom principiellt riktigare än 3-procentregeln, tala för dess tillämpning de påtagliga administrativa fördelar den medför. Tydligast komma dessa att framträda vid en framtida pensionsreglering för kommunalanställda övningslärare. Utan 3-procentregelns avskaffande på pensionsområdet lärer det bliva svårt att ernå enhetlighet i pensionsförhållandena för statligt och kommunalt anställda lärare i övningsämnen, och olägenheterna av en bristande överensstämmelse i tjänstårsberäkningsgrunderna för övningslärarna vid dessa olika skolformer torde ligga i öppen dag. Men även om man betraktar den rent statliga pensioneringen ensam för sig, torde trettiondedelsregelns företräden i administrativt avseende vara tillräckliga för att förtjäna beaktande. Slutligen synas de på löneområdet hysta betänkligheterna mot en övergång till trettiondedelsregeln på grund av dess i vissa fall relativa försämring i löneställningen icke kunna tillmätas tillnärmelsevis samma vikt i detta sammanhang, då det gäller att samtidigt med en formell revision av bestämmelserna övergå till ett pensionssystem med en betydande förbättring av relationen mellan pension och lön. Vid genomförandet av den av de sakkunniga föreslagna ändringen böra emellertid nuvarande övningslärare tillförsäkras tjänstårsberäkning enligt hittillsvarande grunder för tid före den nya pensionsförfattningens ikraftträdande samt, i fråga om ordinarie lärare, jämväl efter nämnda tidpunkt, så länge läraren innehar samma befattning som vid reglementets ikraftträdande. Bestämmelser härom upptagas bland övergångsstadgandena. Jämväl i ett annat hänseende innebär förslaget att undervisningsskyldighetens omfattning skall vara grundläggande för tjänstårsberäkningen en avvikelse, ehuru av mindre räckvidd, i förhållande till vad som nu gäller. De sakkunniga hava ansett tillräcklig anledning saknas att låta pensionens storlek påverkas av den särskilda ersättning för arbete med planläggning och övervakande av lärjungarnas friluftsverksamhet, som efter skolöverstyrelsens beprövande kan tillerkännas vissa lärare i gymnastik med lek och idrott. Ehuru betecknad såsom lön, torde nämnda ersättning till sin natur närmast vara jämförlig med gottgörelse för särskilda arbetsuppgifter, vartill enligt hittills vedertagna principer hänsyn icke ansetts böra tagas vid bestämmandet av pension. Att, såsom nu sker, låta dylik ersättning påverka pensionens storlek, om och i den mån summan av undervisningstimmarna och de för dylika arbetsuppgifter beräknade timmarna understiger 34, och att sålunda i vissa men ej andra fall taga hänsyn till friluftstimmarna, måste dessutom anses vara föga rationellt. Viss övergångsanordning föreslås emellertid jämväl med avseende å tjänstårsberäkning för friluftstimmar. Beträffande det sätt i övrigt, på vilket pensionsförhållandena för övningslärarna skulle gestalta sig enligt reglementsförslaget, m å i anslutning till de i paragrafen meddelade bestämmelserna anföras följande. I fråga om pensionsavdrag för här avsedd befattning hava i 1 punkten b) upptagits de för närvarande gällande bestämmelserna, i huvudsak utan annan

214 saklig ändring än att vid avdragets beräkning ej skall tagas hänsyn till friluftstimmar. I fråga om pensionsavdraget synes det ur ekonomisk synpunkt vara skäligen likgiltigt, huruvida 3-procentregeln eller trettiondedelsregeln kommer till användning, och under sådana förhållanden hava de sakkunniga ansett förstnämnda regel här böra tillämpas, om och så länge den bibehålles i avlöningsbestämmelserna. Det förutsattes sålunda, att en eventuell övergång i avlöningshänseende till trettiondedelsregeln skall medföra att motsvarande regel vinner tillämpning jämväl i fråga om pensionsavdragets utökning, respektive avkortning. Under 3 punkten a) och b) hava upptagits bestämmelser om förening av flera enligt reglementet utgående pensioner för befattning såsom lärare i övningsämne. Stadgandet under a), som avser förening av samtidigt beviljade pensioner, äger motsvarighet i nu gällande bestämmelser, och i fråga om stadgandets innebörd och syfte kan helt hänvisas till motiveringen för den liknande bestämmelsen i 15 § 4 mom. andra stycket förevarande reglementsförslag. För sådana fall, där avgång från tjänsterna sker vid skilda tidpunkter, skulle, därest de under den allmänna motiveringen förordade principerna i fråga om sammanträffande förmåner godtagas, en tillämpning utan särskilt förbehåll av de i 15 § 5 mom. meddelade bestämmelserna komma att föranleda till att den i angivna författningsrum åt Kungl. Maj:t inrymda fria prövningsrätten regelmässigt behövde utnyttjas. Då detta synts mindre lämpligt, har i stället en materiell bestämmelse, vilken synts leda till ett tillfredsställande resultat, meddelats i 3 punkten b) av denna paragraf. Bestämmelsen innebär, att det oreducerade grundbeloppet av den senare pensionen skall motsvara det sammanlagda tal, vartill de båda pensionernas grundbelopp skulle hava uppgått, därest tjänstemannen vid det förra pensioneringstillfället innehaft och avgått från jämväl den senare tjänsten samt för pension å denna ägt tillgodoräkna ytterligare tjänstår motsvarande det antal, som förvärvats efter det förra pensioneringstillfället. I fråga om tjänstårsberäkning för tid, som föregått det förra pensioneringstillfället, skall sålunda i de under 17 § 4 mom. åsyftade hänseendena förfaras som om tjänstemannen samtidigt avgått från tjänsterna vid nämnda tidpunkt; å ena sidan skall sammanläggning jämlikt 17 § 4 mom. a) icke ske av den anledningen, att tjänstemannen efter samma tidpunkt innehaft endast en tjänst, och å andra sidan skall den i 17 § 4 mom. b) angivna tiden — tid för innehav av allenast en tjänst m. m. — anses såsom tjänstår i den av avgångstjänsterna, vars pensionsunderlag är högst, respektive i den tjänst, för vilken eljest beräknat antal tjänstår är minst. I sistnämnda hänseende må emellertid framhållas, att tjänståren för tid efter det förra pensioneringstillfället skola anses såsom tjänstår för den senare av avgångstjänsterna. Slutligen kommer i det h ä r avsedda fallet bestämmelsen i 3 punkten a) i tillämpning. Av att den föreslagna bestämmelsen konstruerats som en undantagsföreskrift i förhållande till 15 § 5 mom. andra stycket följer, att bestämmelserna i första och tredje styckena av nämnda moment alltjämt skola gälla; då den här föreslagna bestämmelsen åsyftar att i sak reglera föreningen av pensionerna, torde emellertid i allmänhet något

215 utrymme ej finnas att medgiva undantag från reduktionsbestämmelsen i 15 § 5 mom. första stycket. Den här meddelade bestämmelsen har blivit tämligen komplicerad, men detta har synts icke kunna undvikas, för såvitt man ej vill förutsätta en prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Bestämmelserna i 3 punkten c)—e) upptaga de i det föregående motiverade reglerna om tjänstårsberäkning samt ett motsvarande stadgande om invalidpension åt lärare i övningsämne med mindre än 30 undervisnings timmar. Då de föreslagna tjänstårsberäkningsbestämmelserna eljest skulle medföra konsekvensen att förtidspension praktiskt taget icke kan medgivas övningslärare med tämligen starkt begränsad undervisningsskyldighet, vilket förhållande icke synes helt tillfredsställande, har i andra stycket under c) meddelats en undantagsföreskrift i detta hänseende. Bestämmelsen under 3 punkten f) torde icke kräva någon särskild motivering. Vad slutligen angår det under 3 punkten g) föreslagna stadgandet, avseende förening av pensionsförmåner för statliga och icke-statliga övningslärarbefattningar, må allenast framhållas, att tillräckliga skäl icke synts föreligga att från de för den statliga befattningen gällande pensionsbestämmelserna göra undantag av den anledningen, att pensionen för den icke-statliga anställningen ej är reglerad enligt samma grunder som pensionen för statsanställningen. På samma sätt bliva bestämmelserna tillämpliga vid förening av pension enligt det föreslagna reglementet med tidigare enligt annan pensionsförfattning beviljad pension för statlig läraranställning. Rektorer. Gällande bestämmelser. I förenämnda proposition nr 315/1937 gjorde chefen för finansdepartementet beträffande ordnandet av rektorernas pensionsförhållanden bland annat uttalanden av följande innebörd: De enligt civila tjänstepensionsreglementet gällande reglerna beträffande förordnandetjänstemän torde böra tillämpas å rektorsbefattningarna, vilka ju enligt löneregleringsförslaget avses komma att tillsättas medelst förordnande på viss tid. Förslaget till lönereglemente innehåller emellertid i 5 § 2 mom. en bestämmelse om att lärare, som förordnats att uppehålla rektorsbefattning men vilkens förordnande upphör, övergår till sin innehavande ordinarie lärarbefattning. Med avseende å innebörden av denna bestämmelse må framhållas, att en rektor, som lämnar rektoratet innan han uppnått den för hans lärarbefattning fastställda pensionsåldern eller utan att förutsättningarna för erhållande av invalid- eller sjukpension föreligga, skall på grund av sagda bestämmelse vara pliktig återgå till förut innehavd lärarbefattning och således icke hava rätt att i stället tillträda pension enligt förordnandegrunderna. I enlighet med angivna uttalande, mot vilket erinran icke framställdes från riksdagens sida, infördes i kungörelsen nr 3/1938 en föreskrift, varigenom fastslogs, att 5 § 2 mom. avlöningsreglementet ägde tillämpning jämväl å lärare, som under 12 år eller längre tid innehaft förordnande att uppehålla rektorsbefattning.

216 Vid rektorernas inordnande under civila avlöningsreglementet infördes i 63 § 6 mom. reglementet föreskrifter om skyldighet för lärare, som förordnats att bestrida rektorsbefattning men vars förordnande upphört, att övergå till sin innehavande ordinarie lärartjänst. Bestämmelsens behövlighet hade därvid varit föremål för övervägande, på sätt framgår av följande uttalanden i en utredning, verkställd av särskild inom finansdepartementet tillkallad sakkunnig: En ordinarie tjänsteman inom allmänna civilförvaltningen, som erhållit förordnande att bestrida sådan chefsbefattning, som tillsättes medelst förordnande för viss tid, frånträder samtidigt sin dittills innehavda tjänst. Skulle hans förordnande å chefsbefattningen upphöra utan att efterföljas av förnyat förordnande, måste särskilda åtgärder vidtagas för att han skall kunna kvarstå i statstjänst. För ett par fall finnas i avlöningsreglementet bestämmelser meddelade i syfte att underlätta övergång till annan tjänst. En annan ordning gäller i fråga om rektorer. En ordinarie lärare, vilken förordnats att bestrida rektorsbefattning, kan när som helst återgå till den ordinarie lärartjänst han innehade vid rektorsförordnandets början. Nämnda tjänst blir visserligen i vederbörlig ordning återbesatt med ordinarie innehavare, men i den nye tjänstinnehavarens fullmakt inryckes ett förbehåll, att han skall vara skyldig att, därest den rektor, vars lärartjänst han innehar, återtager utövningen av lärartjänsten, träda i tjänstgöring vid den läroanstalt Kungl. Maj:t bestämmer. När nu lärarna skola inordnas under civila avlöningsreglementet, har till en början övervägts att i fråga om en lärare, som blir rektor, tillämpa samma anordning i förevarande avseende, som gäller i fråga om exempelvis en ordinarie tjänsteman, som blir postsparbankschef. Givetvis måste det framstå såsom ett önskemål, att förhållandena inom undervisningsväsendet även i ifrågavarande avseende så nära som möjligt kunna anpassas efter vad som gäller inom statsförvaltningen i övrigt. Då emellertid den nuvarande ordningen beträffande rektorernas innehavande av sina lärartjänster icke torde kunna anses direkt oförenlig med grunderna för det nya avlöningsreglementet och dessutom delvis är av praktiskt-organisatorisk natur, har i förevarande sammanhang tillräcklig anledning icke synts föreligga att föreslå ändrade bestämmelser i nu omhandlade avseende. Emellertid hade vid sakkunnigförslagets remissbehandling vissa ledamöter i undervisningsväsendets lönenämnd framhållit önskvärdheten av att möjlighet bereddes rektor att efter minst 12 tjänstår avgå med full pension. Nämnda uttalande anmäldes av chefen för finansdepartementet i propositionen nr 217/1939, som därvid anförde, att frågan syntes böra prövas av 1938 års pensionssakkunniga. 1938 års pensionssakkunniga. Efter övervägande av spörsmålet, huruvida rektorer vid statliga läroanstalter i egenskap av förordnandetjänstemän böra beredas samma rätt att efter 12-årigt innehav av tjänsten avgå med rätt till pension, som för närvarande tillkommer övriga förordnande tjänstemän, hava de sakkunniga funnit sig böra avstyrka en dylik anordning. Det ursprungliga syftet med den inom allmänna civilförvaltningen tillämpade tillsättningsformen förordnande för viss tid har i främsta rummet varit att öppna möjlighet för staten att förvärva en person utanför statsförvaltningen, och rätten för förordnandetjänsteman att efter 12 års tjänst avgå med pension

217 torde på det närmaste sammanhänga med nämnda syfte. Där denna särskilda rekryteringssynpunkt ej alls är tillämplig — såsom i fråga om rektorerna, vilka normalt skola innehava statlig lärarbefattning — torde skäl saknas att medgiva rätt till pension vid frivillig avgång ur statstjänst av den anledningen att vederbörande en relativt kort tid innehaft förordnandetjänst. Med rektorernas utbildning och i allmänhet fleråriga föregående lärarverksamhet i statens tjänst torde det vara naturligast såväl ur befattningshavarnas som ur statens synpunkt, att de efter en eventuell förtidsavgång från rektorsförordnande fortfarande utnyttjas i statlig lärarverksamhet. Det är väl tänkbart, att en lärare, som befunnits mindre lämplig såsom rektor eller som av någon anledning ej själv önskar fortsätta utövningen av rektoratet, kan i fortsättningen göra en fullgod insats i vanlig lärartjänst. Det skulle också framstå såsom obefogat att låta en rektor, som av privata skäl — exempelvis författarverksamhet eller dylikt — önskar lämna statstjänsten, få åtnjuta jämförelsevis hög pension vid föga framskriden ålder och efter relativt kort tjänstetid. Slutligen skulle de ekonomiska konsekvenserna bliva större på detta område än eljest inom statsförvaltningen; medan antalet tjänstemän inom civilförvaltningen och försvarsväsendet, tillsatta medelst förordnande för viss tid, upgår till ett 60-tal, utgör antalet rektorer vid det statliga undervisningsväsendet för närvarande omkring 180. I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla angelägenheten av att, därest förordnandeformen framdeles kommer till användning för tillsättning av andra tjänster, vilka helt eller nära nog undantagslöst rekryteras av statstjänstemän, vid dylik tjänsts inrättande tages under övervägande, huruvida innehavare av tjänsten bör äga rätt till pension vid frivillig avgång ur statens tjänst. Beträffande de i förevarande paragraf meddelade bestämmelserna angående rektors pensionsrätt må i övrigt anföras följande. Med hänsyn till att rektor normalt innehar jämväl lärarbefattning har det ansetts lämpligt att meddela uttryckliga stadganden om konsekvenserna i pensionshänseende av föreningen av tjänster i detta fall; dessa föreskrifter hava intagits i 1 punkten första stycket samt 4 punkten andra stycket b). Under 4 punkten första stycket har stadgats, att bestämmelsen i 24 § (27 §) 1 mom. första stycket a) om rätt till pension vid frivillig avgång ej skall äga tillämpning beträffande innehavare av rektorsbefattning; nämnda bestämmelse är, såsom dess avfattning giver vid handen, avsedd att tillämpas jämväl i sådant undantagsfall, där rektor icke innehar lärarbefattning. Med hänsyn till skyldigheten för rektor, vilken innehar lärarbefattning, att vid förordnandets upphörande övergå till lärarbefattningen har därjämte i 4 punkten andra stycket a) stadgats, att såsom förutsättning för dylik tjänstemans rätt att komma i åtnjutande av pension för rektorstjänsten skall gälla, att tjänstemannen jämväl är berättigad till pension för lärarbefattningen. Slutligen hava under 5 punkten föreslagits bestämmelser om hänsynstagande till tidigare innehavd rektorsbefattning, vilka bestämmelser — såsom under 7 § 1 mom. omnämnts — utformats i anslutning till vad nu gäller. Vad angår för-

218 utsättningarna för rätt att kvarstå vid rektors pensionsunderlag och pensionsavdrag, bör det därom meddelade stadgandet förstås så, att därför fordras, att tjänstemannen antingen innehaft en rektorsbefattning eller ock i oavbruten följd olika rektorsbefattningar under minst 12 år. I sistnämnda fall avses hänsyn skola få tagas även till tidigare innehavd rektorstjänst med tjänstepensionsrätt enligt andra av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser än som innefattas i allmänna tjänstepensionsreglementet. Om exempelvis rektor vid kommunal mellanskola efter dennas ombildning till allmänt läroverk kvarstår såsom rektor vid den förstatligade läroanstalten, bör vid tillämpningen av ifrågavarande bestämmelse fästas avseende vid huruvida den sammanlagda rektorstiden uppgår till minst 12 år eller ej. Med avseende å detta fall kan förtjäna anmärkas, att övergången från den icke-statliga till den statliga rektorstjänsten kan hava ägt rum före reglementets ikraftträdande. 33 § (36 §). Nionde huvudtiteln. 7 och 2 mom. De i dessa båda moment meddelade bestämmelserna överensstämma i sak med motsvarande stadganden i 18 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet och torde icke tarva närmare motivering. 34 § (37 §). Tionde huvudtiteln. 1 mom. I överensstämmelse med vad i allmänna motiveringen förordats har den i 18 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet meddelade bestämmelsen om tillämpande för ordinarie lotspersonal av de pensionsunderlag, som gälla för närmast högre lönegrad, ersatts med ett stadgande, enligt vilket för ifrågavarande personalgrupp skola tillämpas de pensionsunderlag, som gälla för den lönegrad, vars ordningsnummer med två enheter överstiger befattningshavarens lönegrad enligt avlöningsreglementet. Jämlikt 28 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet skola jämväl för extra ordinarie lotspersonal, berättigad till andel i lotspenningar, tillämpas de pensionsunderlag och pensionsavdrag, som gälla för lönegrad närmast högre än den, vilken vederbörande befattning tillhör. Nämnda stadgande — som i praktiken numera har avseende å extra ordinarie lotspersonal endast under sådana vikariat å ordinarie lotstjänst, under vilka åtnjutes s. k. vikariatslön — har icke erhållit någon motsvarighet i de sakkunnigas förslag, då det för ifrågavarande befattningshavare lika litet som för annan personal torde böra ifrågakomma att knyta någon särskild pensionsrätt till innehav av vikariatsförordnanden. 2 mom. Liksom för närvarande avses samma regler i pensionshänseende skola gälla för befattningar vid navigationsskolorna som för befattningar vid de under åttonde huvudtiteln lydande läroanstalterna.

219 35 § (38 §). Affärsdrivande verk. Statens järnvägar. Beträffande bestämmelsen i denna paragraf torde få hänvisas till det under den allmänna motiveringen införda kapitlet avseende frågor om pensionsunderlag för vissa särskilda befattningar.

7 avd.

R e g l e m e n t e t s tillämplighet m. m.

36 § (39 §).

1 mom. I 1 mom. av denna paragraf har upptagits ett stadgande, vilket reglerar förutsättningarna för reglementets giltighet beträffande tjänstemän, som redan före reglementets ikraftträdande vunnit ordinarie anställning. Med den avfattning, som 1 § erhållit, blir reglementet automatiskt tillämpligt å befattningshavare, som efter dess ikraftträdande erhåller i reglementet avsedd tjänst. Något undantag härifrån göres icke genom bestämmelserna i denna paragraf. Beträffande tjänsteman, vilken omedelbart före reglementets ikraftträdande innehar befattning, som i 1 § avses, torde jämväl böra såsom huvuregel gälla, att reglementet från och med ikraftträdandet göres tillämpligt å samtliga dylika tjänstemän, men härifrån har det ansetts påkallat att stadga ett undantag med avseende å ordinarie tjänstemän. Detta sammanhänger med att i de nya avlöningsförfattningarna för ordinarie tjänstemän icke meddelats förbehåll om skyldighet för tjänstemännen att underkasta sig ändrade bestämmelser i fråga om pension, på sätt som skett i de tidigare gällande avlöningsreglementena. Till motivering av detta förhållande, vilket givetvis främst förklaras av att löne- och pensionsregleringen icke kommit till stånd samtidigt, anförde 1936 års lönekommitté i sitt betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente (sid. 251), att, ehuru det givetvis förelåge ett behov för staten att jämväl framdeles bereda sig sådan rörelsefrihet, att nödiga ändringar exempelvis beträffande avgångsskyldigheten kunde genomföras även gentemot redan utnämnda tjänstemän, ett förbehåll om skyldighet för tjänstemännen att underkasta sig ändrade bestämmelser i fråga om pension syntes mera höra hemma bland pensionsbestämmelserna än i avlöningsreglementet och därför syntes böra införas i pensionsreglementet i samband med den överarbetning därav, som bleve erforderlig i anslutning till löneregleringen. Då i enlighet med vad nu anförts ordinarie tjänstemän, som lyda under de nya avlöningsreglementena, icke äro skyldiga att mot sin vilja övergå på nya pensionsbestämmelser, bör generellt lämnas möjlighet för dylika tjänstemän att, därest de icke önska underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser, härom göra anmälan före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt. Stadgande härom har intagits i 1 mom. I detta sammanhang må till förebyggande av tvekan understrykas, att en tjänsteman, vilken gjort anmälan att han ej vill ingå på tjänstepensionsreglementet, sedermera obligatoriskt blir underkastad reglementet, om han genom

220 befordran eller eljest frivilligt erhåller annan tjänst, för vilken reglementet är gällande. Då detta förhållande med lydelsen av 1 § synes vara självfallet, har uttryckligt stadgande härom icke ansetts erforderligt. Vidare må framhållas, att lydelsen av 1 § från reglementets tillämpning utesluter sådana tjänstemän vid de genom de nya avlöningsbestämmelserna reglerade verken, vilka i enlighet med vad därom är föreskrivet icke blivit underkastade nämnda avlöningsbestämmelser. Detta innebär bland annat, att sådan tjänsteman, vilken i föreskriven ordning gjort anmälan, att han icke ville underkasta sig avlöningsförfattningens villkor och bestämmelser, ej kommer under tjänstepensionsreglementets bestämmelser med mindre han före pensionsreglementets ikraftträdande vunnit eller sedermera vinner befordran eller transport till annan tjänst än den, vilken han innehade vid avlöningsförfattningens ikraftträdande. De sakkunniga anse det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke dylika tjänstemän av billighetsskäl böra sättas i tillfälle att i samband med tillkomsten av ett nytt pensionsreglemente övergå på den nya avlöningsförfattningen från och med den tidpunkt, vid vilken pensionsförfattningen träder i kraft, varav i så fall givetvis bör följa, att de även bliva underkastade sistnämnda författning utan någon sådan valfrihet, som under 1 mom. av denna paragraf avses. Det förefaller nämligen icke uteslutet, att tjänstemannens önskan att kvarstå å de äldre avlöningsbestämmelserna i vissa fall kan hava föranletts av ovisshet om innebörden av en blivande pensionsreglering. För ett sådant förfaringssätt som här ifrågasatts talar jämväl det skälet, att det ur administrativ synpunkt måste anses önskvärt, att de äldre avlönings- och pensionsbestämmelserna icke kvarstå i tillämpning alltför lång tid efter tillkomsten av nya bestämmelser i ämnet. Nämnas må, att — enligt till finansdepartementet ingångna anmälningar, vilka emellertid måhända ej äro fullständiga — antalet av de tjänstemän, vilka kvarstått på de äldre avlöningsföreskrifterna, synes inskränka sig till ett 40-tal. De tjänstemän, vilka göra anmälan om att de icke vilja underkasta sig reglementets bestämmelser, bliva bibehållna vid den pensionsrätt, som följer av de nuvarande civila och militära tjänstepensionsreglementena. I vad m å n de därutöver böra äga rätt till förmåner, som icke äro garanterade genom pensionsreglementena men som enligt riksdagens beslut för närvarande utgå, blir givetvis beroende på särskilt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. I anslutning till hittillsvarande praxis vid löneregleringar, vilken följts jämväl vid tillkomsten av civila avlöningsreglementet m. fl. nyare avlöningsförfattningar för ordinarie tjänstemän, förutsätta de sakkunniga, att tjänstemän, som icke vilja övergå på det nya tjänstepensionsreglementet, tills vidare få behålla dyrtidstillägg å pension, i den mån dylikt tillägg efter sedvanlig årlig prövning av statsmakterna finnes böra utgå. Huruvida i särskilda fall härvid bör göras någon ändring med hänsyn till det sätt, på vilket frågan om reglering av sammanträffande pensionsförmåner föreslås löst i den nya pensionsförfattningen, torde böra göras till föremål för särskilt övervägande. I detta sammanhang må slutligen anmärkas, att en var tjänsteman, för vilken det föreslagna allmänna tjänstepensionsreglementet blir tillämpligt,

221 därigenom jämväl blir underkastad den nya familjepensionsförfattningen. Ehuru denna icke innebär mera avsevärda sakliga ändringar i vad nu gäller, har det, med hänsyn till de förmåner som tillförsäkrats delägarna i vederbörande familjepensionskassor i samband med dessas övertagande av staten, befunnits erforderligt att göra befattningshavares övergång till det nya familjepensionsreglementet beroende av att tjänstemannen ej önskar kvarstå å de nu gällande bestämmelsernas tillämpning. För att vinna överensstämmelse mellan tjänste- och familjepensionsförfattningarnas tillämpningsområden har det emellertid ansetts lämpligast att familjepensionsreglementet utan undantag erhåller tillämpning å tjänstemän underkastade tjänstepensionsreglementet och att tjänstemannens val sålunda får stå mellan å ena sidan de gamla och å andra sidan de nya tjänste- och familjepensionsförfattningarna utan möjlighet att kombinera de nya bestämmelserna i det ena hänseendet med de gamla i det andra hänseendet. 2 mom. För tjänstemän, som bliva underkastade tjänstepensionsreglementets bestämmelser, har ansetts böra stadgas förbehåll om skyldighet att underkasta sig framtida ändring i fråga om pension. I motsats till vad som skedde i exempelvis 1919—1922 års avlöningsreglementen för de civila förvaltningsgrenarna, i vilka reglementen ett helt allmänt stadgande i ämnet intogs, hava de sakkunniga emellertid ansett sig böra föreslå en viss precisering och begränsning av ifrågavarande skyldighet, såvitt gäller ordinarie tjänstemän. Såsom utgångspunkt har härvid tjänat ett av kommunikationsverkens lönekommitté i betänkande 1919 angående gemensamt lönesystem samt lönereglering för kommunikationsverken gjort uttalande, vilket hittills betraktats såsom normerande för tolkningen av de civila avlöningsreglementenas stadganden i förevarande hänseende. Enligt detta uttalande skulle med ett dylikt förbehåll allenast avses, att de särskilda pensionsbestämmelserna, såsom angående pensionsålder, det procentuella förhållandet mellan lön och pension m. m., skulle kunna ändras, men däremot icke att pensionens absoluta belopp skulle kunna minskas. Bland annat av administrativa skäl hava de sakkunniga emellertid ansett begränsningarna i ifrågavarande skyldighet hellre böra anknytas till vissa för pensionsrättens innebörd grundläggande faktorer än utformas såsom en garanti för tjänstemannen att icke lida minskning i pensionens absoluta belopp; därest en dylik garanti lämnades, skulle ju nämligen därav följa ett behov av att i särskilda pensionsfall verkställa en beräkning av pensionsbeloppet såväl enligt de äldre som enligt de nya bestämmelserna. Efter överväganden av här antydd innebörd hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå begränsningar i den ifrågakomna skyldigheten i de hänseenden, vilka framgå av 2 mom. andra punkten i förevarande paragraf. Ändringsskyldigheten omfattar enligt vad sålunda föreslagits icke de belopp av pensionsavdrag och pensionsunderlag, vilka i allmänhet gälla för olika befattningar enligt 7 § 2 och 3 mom., 16 § 2 och 3 mom., 24 § (27 §) 4 mom. och 25 § (28 §) 4 mom.; i de undantagsfall, där en befattningshavargrupp genom

222 bestämmelserna under 6 avd. tilldelats en särställning i pensionshänseende, har det däremot icke ansetts lämpligt att lämna en garanti mot ändringsskyldighet. Ändringsskyldigheten omfattar ej heller bestämmelserna om grunder för fastställande av pensions grundbelopp eller om rätten till rörligt tilllägg. Såsom en modifikation i garantien mot sänkning av pensionens storlek har emellertid, i anslutning till bestämmelsen i 66 § 3 mom. civila avlöningsreglementet och motsvarande stadganden i övriga avlöningsförfattningar för ordinarie tjänstemän, ansetts i förevarande författningsrum böra intagas en föreskrift om skyldighet för ordinarie tjänsteman att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med 10 procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen underkasta sig minskning med högst 5 procent av pensionens grundbelopp eller beloppet av livränta. För en sådan anordning hava nämligen samma skäl synts giltiga i fråga om pensioner som beträffande löner. I fråga om förutsättningarna för dylik minskning av pension eller livränta torde det vara lämpligast, att särskilt beslut därom fattas och att sålunda minskningav pensionsförmåner icke automatiskt följer av beslut om reduktion av lönerna. De sakkunniga anse sig böra uttryckligen framhålla, att enligt deras uppfattning en efter nedsättning av pensionsnivån skeende stegring av levnadskostnaderna utöver en nivå motsvarande indextalet 90 bör medföra en återgång till de normalt gällande pensionsbeloppen även såvitt angår redan beviljade pensioner. Däremot torde en avvägning av fördelarna med en dylik omräkning mot det därmed förenade arbetet kunna utfalla p å ett annat sätt, då fråga är om en under en minskningsperiod beviljad livränta. Då pension beviljad under en dylik period kan komma att höjas, har det synts de sakkunniga lämpligt ur administrativ synpunkt att reduktionen i förekommande fall verkställes å det enligt reglementsbestämmelserna i övrigt uträknade grundbeloppet och ej kommer till synes i form av ändring i pensionsunderlagen. Med avseende å dyrortsgraderingsalternativet må vidare framhållas, att en reduktion av pensionens grundbelopp givetvis kan komma ätt medföra att detta belopp faller inom ett lägre intervall i dyrortsgraderingsskalan och i följd därav föranleda minskning av dyrortstilläggets belopp. Å andra sidan har, såsom framgår av det förut anförda, icke ansetts lämpligt eller möjligt att vid genomförande av detta alternativ överhuvud taget undantaga bestämmelserna om dyrortstillägg från ordinarie tjänstemans ändringsskyldighet. Slutligen må nämnas, att de sakkunniga under utredningsarbetets gång haft under övervägande att i visst avseende skärpa den i förevarande moment stadgade ändringsskyldigheten. Det har icke synts alldeles självfallet, att ändringsskyldighet allenast bör föreligga för den, som är i tjänst vid ändringens ikraftträdande, utan det har ansetts kunna ifrågasättas, huruvida ej en motsvarande skyldighet borde i vissa bestämda hänseenden stadgas för den, som åtnjuter enligt reglementet beviljad pension eller livränta. Onekligen kunde vissa skäl tala för att jämväl den, åt vilken pensionsförmån redan

223 beviljats, göres skyldig att i följd av nedgång i den allmänna levnadskostnadsnivån underkasta sig en viss reduktion i den utgående förmånen, och likaså finnas, vad angår dyrortsgraderingsalternativet, skäl för att icke medgiva pensionärerna en oföränderlig rätt till dyrortstillägg även om de reglementsenliga förutsättningarna för sådant tillägg föreligga. De sakkunniga hava emellertid icke ansett sig böra fullfölja tanken på en dylik anordning med hänsyn till de psykologiska verkningar och de praktiska konsekvenser, som densamma kunde befaras medföra. Under de sakkunnigas överläggningar med personalorganisationernas representanter hava framställts önskemål om att ordinarie tjänstemän skulle undantagas jämväl från skyldighet att underkasta sig ändrade bestämmelser om pensionsålder och övriga på avgångsskyldigheten inverkande faktorer. Utan att underskatta de olägenheter för vederbörande tjänsteman, som en ändring — vare sig sänkning eller höjning — av pensionsåldern under vissa förhållanden kan medföra, måste de sakkunniga likväl för sin del bestämt avstyrka, att hänsynstagande härtill sker i form av en i pensionsförfattningen lämnad garanti mot att bliva underkastad ändrad avgångsskyldighet. E n dylik garanti h a r hittills icke funnits, och dess införande skulle enligt de sakkunnigas mening, om den skulle utformas på sådant sätt att den bleve av något värde för tjänstemännen, komma att alltför mycket inskränka statens rörelsefrihet. En annan sak är att frågan om skäligt hänsynstagande till tjänstemännens intressen för framtiden liksom hittills torde böra övervägas i samband med eventuella beslut om ändringar i avgångsskyldigheten. Att på förhand giva direktiv för prövningen av dessa frågor lärer icke kunna ifrågakomma. För de fall, i vilka särskild rätt att övergångsvis kvarstå å förut gällande bestämmelser icke anses kunna medgivas i samband med beslut om ändrad avgångsskyldighet, skall emellertid enligt den under 15 § 2 mom. föreslagna bestämmelsen tillses, att pensionens grundbelopp uppgår till lägst det belopp, vartill det skulle hava beräknats, därest ändringen ej ägt rum.

Då vissa av reglementets övergångsstadganden innefatta tidsbegränsningar med utgångspunkt från reglementets ikraftträdande, har det ansetts lämpligt att i förslaget utsätta tidpunkt för ikraftträdandet. Denna tidpunkt h a r förslagsvis angivits till den 1 juli 1941, vilket givetvis grundats å förutsättningen, att proposition i ämnet skulle kunna föreläggas 1941 års lagtima riksdag. Med avseende å bestämmandet av tidpunkten för ikraftträdandet må framhållas nödvändigheten av att icke alltför kort tid efter det riksdagsbeslut i ämnet fattats står till förfogande för utarbetande av erforderliga tilllämpningsföreskrifter; behovet härav framträder särskilt, därest ett dyrortsgraderingssystem genomföres. Bland annat med hänsyn till att de båda alternativt föreslagna sätten att bereda pensionstagare å dyrorter en förmånligare ställning än för närvarande medföra helt skilda administrativa konsekvenser hava de sakkunniga icke funnit lämpligt att i detta sammanhang framlägga förslag till dylika tillämpningsbestämmelser.

224 Från och med reglementets ikraftträdande böra mot reglementets bestämmelser stridande föreskrifter upphöra att gälla, såvitt angår befattningshavare, å vilka detta erhåller tillämpning. Beträffande innebörden av den härom föreslagna bestämmelsen må allenast erinras, att stadgandet i 15 § 5 mom. sista stycket innebär, att pension, beviljad enligt andra av statsmakterna antagna tjänstepensionsbestämmelser än de i reglementet innefattade, skall anses som pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet, därest vederbörande jämväl blir berättigad till pension enligt detta. Vederbörandes rätt till den tidigare beviljade pensionen kommer i dylikt fall att helt följa allmänna tjänstepensionsreglementets bestämmelser. Tjänstemannen kommer att äga samma rätt till det jämlikt 7 punkten övergångsbestämmelserna beräknade dyrtidstillägget som till själva pensionsbeloppet, och vidare är tjänstemannen berättigad att å den med dyrtidstillägg uppräknade pensionen åtnjuta rörligt tillägg — eventuellt dyrortstillägg — enligt de grunder, som vid det senare tillfället gälla beträffande dylik förmån.

Ö ver gån gsb estämm elser. övergången till ett nytt tjänstepensionsreglemente, som omfattar nästan hela den civila och militära statsförvaltningen och som jämte en reglering av pensionsförmånen innebär vissa, låt vara mindre betydande omläggningar i pensioneringsgrunderna, kan uppenbarligen icke ske utan att under en övergångstid vissa särskilda föreskrifter bliva gällande. Då denna övergångstid torde bliva ganska lång i jämförelse med vad på det hela taget är fallet vid en ny lönereglerings ikraftträdande, hava de sakkunniga ansett lämpligast att dylika övergångsbestämmelser meddelas i omedelbar anslutning till pensionsreglementet, detta oaktat att bestämmelserna visat sig bliva tämligen talrika och delvis av rätt speciell natur. Ordningsföljden mellan de föreslagna bestämmelserna följer i stort sett reglementets uppställning. Till motivering av förslaget i denna del må anföras följande. Punkterna 1—3. Reglementets tillämpningsområde. I 2 § 1 mom. d) civila tjänstepensionsreglementet återfinnes ett stadgande, enligt vilket från reglementets tillämpning är undantagen tjänsteman vid statens järnvägar, vilken vid statens övertagande av enskild järnväg eller bandel övergått i statens järnvägars tjänst men vid reglementets ikraftträdande icke var underkastad bestämmelserna i 1920 års pensionslag för kommunkationsverken. Nämnda stadgande, som hade sin närmaste motsvarighet i 32 § c) pensionslagen, har på grund av sin utpräglade övergångsnatur icke upptagits i reglementsförslaget utan i stället införts bland övergångsstadgandena under 1 punkten. I 2 punkten har återgivits den i 10 punkten av övergångsbestämmelserna till civila tjänstepensionsreglementet förekommande hänvisningen till de sär-

225 skilda anordningar, som i samband med beslut om statens övertagande av distriktsveterinärväsendet vidtagits beträffande pensioneringen av distriktsveterinärer, vilka övergått från landstings- till statstjänst. Av avfattningen av de i 32 och 33 §§ civila tjänstepensionsreglementet meddelade bestämmelserna angående pensionsrätt i vissa fall för förutvarande justitieråd och regeringsråd samt diplomatisk eller konsulär tjänsteman framgår, att bestämmelserna skola tillämpas jämväl om tjänstemannen lämnat befattningen före reglementets ikraftträdande. I förslaget till nytt tjänstepensionsreglemente hava motsvarande bestämmelser, intagna i 3 §, i stället givits en formulering, som förutsätter att vederbörande i egenskap av innehavare av dylik tjänst varit underkastad reglementet; frågan om reglementets tillämplighet å den, som före dess ikraftträdande avgått, har betraktats såsom ett övergångsspörsmål, vilket upptagits till reglering i 3 punkten av övergångsbestämmelserna. Grunden till detta förfaringssätt har varit, att det nya reglementets tillämplighet å förutvarande diplomatisk eller konsulär tjänsteman synts böra göras beroende av att tjänstemannen åtnjutit och alltjämt åtnjuter expektansarvode till belopp, ej understigande det i det nya reglementet fastställda pensionsunderlaget för den av honom senast innehavda ordinarie befattningen. I 3 punkten sista stycket har i förtydligande syfte föreskrift lämnats om att här avsedda förutvarande tjänstemän likställas med ordinarie tjänsteman med avseende å rätt att kvarstå å nuvarande pensionsbestämmelser. Punkt 4.

Pensionsavdrag.

Förslaget om borttagande av den för civila tjänstemän gällande begränsningen av tiden för pensionsavdrags verkställande till 30 år förutsätter vissa övergångsbestämmelser. Tjänstemän, vilka redan före reglementets ikraftträdande vunnit avdragsbefrielse, torde rimligen icke böra åläggas skyldighet att vid övergång till det nya reglementet ånyo böra vidkännas pensionsavdrag. Men även där avdragsbefrielse enligt gällande bestämmelser skulle hava vunnits inom en icke alltför avlägsen framtid, bör enligt de sakkunnigas mening hänsyn därtill tagas under det nya reglementets giltighetstid. De sakkunniga anse sålunda, att tjänsteman, som enligt gällande bestämmelser skulle hava vunnit avdragsbefrielse senast 3 år efter reglementets ikraftträdande, bör försättas i ett förmånligare läge i detta hänseende än vad som följer av de föreslagna reglementsbestämmelserna. Vid utformningen av anordningar i senast berörda syfte kunna givetvis olika vägar följas. I och för sig vore det icke uteslutet att allenast uppskjuta avdragsbefrielsens inträde med ett större eller mindre antal år. De sakkunniga hava emellertid för sin del ansett såväl ur administrativ synpunkt lämpligare som ock bättre överensstämmande med den av de sakkunniga tillkännagivna principiella inställningen till frågan om avdragsbefrielse, att den omständigheten att befrielse vid en viss tidpunkt skulle hava inträtt enligt nu gällande bestämmelser får från och med samma tidpunkt medföra avvikelse från de nya reglementsbestämmelserna i form av då inträdande 15—417092.

226 hel befrielse från pensionsavdrag eller nedsättning av dettas belopp. Då hänsyn såsom ovan nämnts skulle tagas till enligt gällande bestämmelser påräknelig avdragsbefrielse inom 3 år från och med reglementets ikraftträdande, medför denna lösning den administrativa fördelen, att de framtida förhållandena med avseende å pensionsavdragen skulle bliva slutgiltigt klarlagda inom nämnda tid; där befordran sedermera sker, kunde visserligen skäl tala för ett återupplivande av full avdragsskyldighet, men en dylik anordning kan å andra sidan befaras medföra mindre tilltalande konsekvenser och har därför icke ansetts böra förordas. Nu berörda överväganden hava lett till det förslag om undantag från skyldigheten att vidkännas pensionsavdrag intill avgång ur tjänst, som framgår av 4 punkten övergångsbestämmelserna och som innebär dels att tjänsteman, vilken enligt gällande bestämmelser skulle hava vunnit avdragsbefrielse under pensionsreglementets första tillämpningsår, erhåller dylik befrielse även jämlikt det nya reglementet, dels ock att tjänsteman, som först under andra eller tredje året av reglementets giltighetstid skulle hava vunnit avdragsbefrielse, erhåller nedsättning i pensionsavdraget med två tredjedelar, respektive en tredjedel. Från de angivna reglerna har emellertid synts böra göras undantag för det fall, att avdragsbefrielse enligt gällande bestämmelser skulle hava vunnits först efter pensionsålderns inträde. Punkt 5.

Avgångsskyldighet.

Då förslag om ändrad pensionsålder eller om saklig ändring i övrigt i fråga om tjänstemans avgång från tjänsten icke framlagts av de sakkunniga, påkallas icke några övergångsbestämmelser i anledning av de i reglementsförslagets 3 avd. meddelade reglerna; såsom under 8 § 2 mom. anmärkts, hava de sakkunniga icke ansett behövligt att meddela särskild övergångsbestämmelse i anledning av den genom nämnda moment inträdande begränsningen av den tid, varunder domare må själv bevilja sig anstånd med avsked. I 5 punkten har emellertid upptagits en föreskrift om fortsatt tillämpning av de övergångsstadganden rörande avgångsskyldigheten, vilka meddelats i samband med de civila och militära tjänstepensionsreglementenas tillkomst eller vid inordnande av nya personalgrupper under förstnämnda reglemente, allt i den mån dylika stadganden alltjämt äga betydelse för tiden efter det nya reglementets ikraftträdande. Punkterna 6 och 7. Hänsynstagande till tidigare innehavd tjänst m. m. I de före civila tjänstepensionsreglementets tillkomst gällande pensionsbestämmelserna för såväl kommunikationsverken som allmänna civilförvaltningen fanns ett stadgande av innebörd, att om den, som var berättigad till pension enligt nämnda bestämmelser, tillika vore berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen järn-

227 likt vissa stadganden i kommunikationsverkens pensionslag eller i reglementena för de vid vissa kommunikationsverk befintliga pensionskassorna för icke-ordinarie personal, sistnämnda pension skulle räknas såsom del av den förra pensionen, vilken alltså skulle minskas i motsvarande mån. Bestämmelsernas syfte var att förebygga att en tjänsteman, för vilken vid avgång u r statstjänst dylik inbetalning till pensionsstyrelsen gjorts men vilken sedermera erhållit pensionsberättigande befattning, ej endast skulle få tillgodoräkna den förra tjänstetiden såsom tjänstår för pension i den senare innehavda befattningen utan även på grund av samma tjänstetid erhålla fyllnad i pensionen. Ett stadgande av denna innebörd finnes jämväl intaget i 8 punkten av övergångsbestämmelserna till de civila och militära tjänstepensionsreglementena. Även i livräntekungörelserna nr 581 och 582/1935 återfinnes stadgandet men har i dessa erhållit en närmare precisering. I 6 punkten övergångsbestämmelserna till allmänna tjänstepensionsreglementet hava de sakkunniga upptagit ett stadgande i berörda syfte. Bestämmelsen har i fråga om reduktion av såväl pension som livränta utformats i nära anslutning till livräntekungörelsernas föreskrifter. Med hänsyn till å ena sidan innehållet i 17 § reglementet och å andra sidan de sakkunnigas stådpunktstagande till spörsmålet om sammanträffande förmåner har emellertid stadgandet om att minskning allenast skall ske, i den m å n berörda pensionsförmån grundar sig på tjänstgöring, tillgodoräknad för den uppskjutna livräntan, icke erhållit någon motsvarighet i den här föreslagna bestämmelsen. Till förebyggande av missförstånd må framhållas, att den i förevarande stadgande berörda inbetalningen till pensionsstyrelsen endast avser inbetalning jämlikt föreskrift i pensionsförfattning för statstjänstemän och ej h a r något att göra vare sig med annan inbetalning till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring eller med den numera även för statstjänstemän obligatoriska avgiftsbetalningen enligt folkpensionslagen. Jämlikt vissa av de föreslagna reglementsbestämmelserna kan storleken av pensions grundbelopp eller beloppet av livränta bliva beroende av det belopp, vartill grundbeloppet, respektive livräntebeloppet skulle hava uppgått vid beräkning enligt i andra pensionsbestämmelser angivna grunder; enligt andra stadganden kan grundbeloppet bliva beroende av en pension, vilken samtidigt beviljas eller redan tidigare beviljats enligt annan pensionsförfattning. En dylik bestämmelse meddelas med avseende å pension åt tjänstemän i allmänhet i 15 § 5 mom. första stycket, och nämnda stadgande erhåller jämlikt särskilda föreskrifter viss giltighet vid bestämmande av förordnandepension eller av livräntebelopp. Vidare skall jämlikt bestämmelsen i 15 § 5 mom. sista stycket pension, beviljad enligt andra pensionsbestämmelser, i där åsyftade fall anses såsom pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet. Med avseende å de nu berörda fall, i vilka hänsyn skall tagas till grundbeloppet av pension enligt annan författning, har i 7 punkten övergångsbestämmelserna föreskrivits, att därmed skall förstås beloppet av pension jämte dels, i förekommande fall, pensionstillägg och pensionsförhöjning,

228 dels ock procentuellt dyrtidstillägg — sålunda beräknat utan hänsyn tagen till barntillägg — motsvarande indextalet 156 enligt den indexskala, som till basår har 1914. Med avseende å livräntebelopp synes någon dylik övergångsbestämmelse icke vara erforderlig. Punkterna 8 och 9. Pensionsunderlag. I 18 § 2 mom. pensionslagen för kommunikationsverken stadgades, att tjänsteman, som efter egen ansökan eller på grund av något sitt förvållande i tjänsten blivit förflyttad från tjänst med högre till tjänst med lägre pensionsunderlag, skulle i fråga om statspensionsunderlag anses tillhöra den lägre tjänsten men i fråga om avgiftspensionsunderlag och pensionsavgift tillhöra den tjänst, från vilken förflyttningen skett. I 7 punkten av övergångsbestämmelserna till civila tjänstepensionsreglementet — vars 20 § 2 mom. föreskriver tillämpning i dylikt fall av de regler som gälla för den lägre tjänsten — stadgas beträffande den, som sålunda före reglementets ikraftträdande övergått till lägre tjänst, att i fråga om pensionsavdrag skall tilllämpas vad enligt reglementet gäller för den högre tjänsten, varemot pensionsunderlaget anses lika med den lägre tjänstens underlag, förhöjt med en tredjedel av skillnaden mellan pensionsunderlagen för de båda tjänsterna. Jämväl vid civila tjänstepensionsreglementets ersättande med en ny pensionsförfattning, vilken i princip reglerar verkan av frivillig övergång eller därmed jämställd tvångsförflyttning till lägre tjänst på oförändrat sätt, har en övergångsbestämmelse i ämnet ansetts böra meddelas. En annan anordning än den i övergångsbestämmelserna till civila tjänstepensionsreglementet föreskrivna har emellertid därvid synts böra vara att föredraga; å ena sidan har det synts kunna bliva alltför betungande för en dylik tjänsteman, vars avlöning utgår med det för den lägre lönegraden stadgade beloppet, att i fortsättningen vidkännas de förhöjda pensionsavdrag, som i det nya reglementet stadgas för den högre tjänsten, och å andra sidan h a r det icke ansetts finnas tillräckliga skäl att vid den föreslagna generella höjningen av pensionsnivån tillämpa en dylik förmånlig grund för pensionsbeloppets beräknande på grundval av det nya reglementets pensionsunderlag för de båda tjänsterna. I stället har förutsatts, att även för dylik tjänsteman skall i princip gälla vad i allmänna tjänstepensionsreglementet finnes stadgat med avseende å den innehavda tjänsten, med iakttagande likväl att pensionen icke i något fall bör bliva lägre än den, vartill vederbörande varit berättigad vid kvarstående å civila tjänstepensionsreglementet. I 8 punkten har intagits ett stadgande härom. Enligt 16 § 1 mom. andra stycket i reglementsförslaget m å i visst fall icke tillämpas högre pensionsunderlag än som motsvarar en tredjedel av sammanlagda beloppet av de högsta pensionsunderlag, vilka enligt av statsmakterna antagna tjänstepensionsbestämmelser må hava varit för vederbörande tjänsteman gällande under vart och ett av de senast förflutna tre åren. En övergångsbestämmelse erfordras här till förtydligande av vad som skall anses hava utgjort tjänstemannens pensionsunderlag för tid, innan reglemen-

229 tet blev gällande för honom. Den i 9 punkten övergångsbestämmelserna upptagna föreskriften härom ansluter sig till det sätt, på vilket detta detaljspörsmål lösts vid de civila och militära tjänstepensionsreglementenas tillkomst. I detta sammanhang må anmärkas, att särskild övergångsbestämmelse icke ansetts erforderlig med avseende å fall, i vilka dylik medeltalsberäkning jämlikt 27 § (30 §) 1 mom. andra stycket a) skall företagas, d. v. s. vid beräkning av livränta. Uppenbarligen bör den i 9 punkten meddelade övergångsbestämmelsen äga motsvarande tillämpning i detta fall. Punkt 10. Beräkning av tjänstår. Såsom av motiveringen till 17 § 1—3 mom. framgår, hava de i 2 mom. av nämnda paragraf innefattade bestämmelserna om tjänstårsberäkning för tid innan vederbörande tjänsteman blivit underkastad allmänna tjänstepensionsreglementet utformats på sådant sätt, att retroaktiva verkningar i princip icke skola inträda genom övergången till allmänna tjänstepensionsreglementet. Huvudsakligen av rent praktiska skäl har det emellertid befunnits önskvärt att från nämnda grundsats göra vissa undantag, såvitt angår tjänsteman vilken omedelbart före reglementets ikraftträdande är underkastad civila eller militära tjänstepensionsreglementet. De i sistnämnda reglementen meddelade bestämmelserna om avdrag vid tjänstårsberäkningen hava erhållit en sådan avfattning, att de bliva tillämpliga även med avseende å tid, innan tjänsteman blivit underkastad respektive reglemente, och detta torde hava föranlett en genomgång och komplettering av före reglementenas ikraftträdande förda tjänstematriklar i syfte att av desamma skulle kunna vinnas klar kännedom om den tid, vilken skall avdragas vid beviljandet av pension enligt berörda reglementen. Om nu den i 17 § 2 mom. föreslagna regleringen av ämnet skulle förbehållslöst tillämpas vid bestämmande av pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet, komme detta att i åtskilliga fall nödvändiggöra en ny genomgång av äldre uppgifter om ledigheter m. m. För att undvika detta och då frågan om vilket reglementes regler som skola tilllämpas med avseende å avdrag vid tjänstårsberäkning icke är av större reell betydelse, hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att tid, innan tjänsteman blivit underkastad civila eller militära tjänstepensionsreglementet, skall jämväl för pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet tillgodoräknas i den omfattning så fått ske enligt det nu gällande reglementet med därtill hörande övergångsstadganden. Detta torde böra gälla såväl i fråga om tid, varunder med pensionsrätt förenad befattning innehafts, som beträffande annan tid, vilken enligt civila respektive militära tjänstepensionsreglementet med övergångsstadganden fått räknas som tjänstår. Å andra sidan bör emellertid den, vilken någon tid tillhört arbetarpensionsreglementet och jämlikt detta reglemente ägt i viss omfattning tillgodoräkna icke pensionsberättigad anställningstid, vid bestämmandet av pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet få tillgodoräkna dylika tjänstår lika väl om h a n under någon tid varit underkastad civila eller militära reglementet som om han övergått till det nya reglementet direkt från arbetarpensionsreglementet. I enlig-

230 het med vad sålunda anförts hava beträffande tjänsteman, som omedelbart före reglementets ikraftträdande var underkastad civila eller militära tjänstepensionsreglementet, reglementsbestämmelserna i 17 § 2 mom. upphävts, såvitt angår beräkning av tjänstår före reglementets ikraftträdande, samt ersatts med stadganden i 10 punkten övergångsbestämmelserna av nu angivna innebörd. I liknande syfte har en modifikation gjorts i reglementets bestämmelser om tjänstårsberäkning för uppskjuten livränta. Punkt 11. Tjänstålder för hel pension. I 9 punkten av övergångsbestämmelserna till civila tjänstepensionsreglementet stadgas, att därest ordinarie tjänsteman vid avgång ur tjänst skulle hava enligt de bestämmelser, som i fråga om pensionsunderlag eller för hel pension erforderligt antal tjänstår gällde för honom omedelbart innan reglementet blev å honom tillämpligt, kommit i åtnjutande av högre pensionsbelopp för den av honom innehavda tjänsten än med tillämpning av reglementets bestämmelser, pensionen skall utgå med det högre beloppet. De sakkunniga hava funnit ett motsvarande stadgande böra upptagas jämväl i övergångsbestämmelserna till tjänstepensionsreglementet, såvitt angår föreskriften rörande tjänståldern. Den härom meddelade övergångsbestämmelsen i 11 punkten har erhållit en avfattning, av vilken framgår, att pensionen enligt allmänna tjänstepensionsreglementet övergångsvis skall bestämmas på grundval av det nya underlaget jämte den tidigare gällande tjänståldern för hel pension. Punkt 12.

Förordnandepension.

Den i 24 § (27 §) 3 mom. första stycket b) föreslagna nya regeln för avkortning av förordnandepension för den, som icke innehaft 12-årigt förordnande, medför i vissa fall en större reduktion av pensionsunderlaget än som följer av den nu gällande bestämmelsen om underlagets minskning med 1 000 kronor. För att säkerställa, att härav icke för någon nu i tjänst varande förordnandetjänsteman föranledes en minskning i pensionens absoluta belopp, har i 12 punkten intagits en övergångsbestämmelse i ämnet. Punkterna 13—18. Rektorer och lärare vid statliga läroanstalter. Enligt de före den 1 juli 1935 gällande pensionsbestämmelserna förlorade tillförordnad rektor, som frånträdde förordnandet och övergick till ordinarie lärarbefattning, rätten att erhålla pension i förhållande till det för rektorstjänsten gällande pensionsunderlaget och kunde ej heller i annan form erhålla kompensation för de av honom under för förordnandet erlagda högre pensionsavgifterna. Genom kungörelse nr 145/1935 vidtogs emellertid en ändring härutinnan i anslutning till civila tjänstepensionsreglementets bestämmelser om förordnandetjänstemäns pensionsrätt; för tillförordnad rektor, som innehaft förordnande å rektorsbefattningen under minst 12 år men före

231 pensionsålderns inträde överginge till ordinarie lärartjänst, infördes möjlighet att i fortsättningen kvarstå vid rektors pensionsunderlag mot skyldighet att vidkännas den för rektorsbefattningen stadgade pensionsavgiften. En av nämnda anordning påkallad föreskrift intogs i 2 punkten övergångsbestämmelserna till kungörelsen nr 3/1938, genom vilken civila tjänstepensionsreglementet erhöll tillämpning å statliga lärare. I syfte att jämväl efter allmänna tjänstepensionsreglementets ikraftträdande bibehålla dylik tjänsteman vid rektors pensionsrätt har en motsvarande bestämmelse upptagits i 13 punkten av här föreslagna övergångsstadganden. I detta sammanhang må nämnas, att de sakkunniga på grund av en till dem överlämnad framställning haft att överväga, huruvida icke i visst fall rektors pensionsunderlag och rektors pensionsavdrag borde från och med reglementets ikraftträdande få tillämpas för den, som före nämnda tidpunkt avgått från rektorat utan att kvarstå å rektors pensionsunderlag och pensionsavdrag. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1939 hava till de sakkunniga överlämnats handlingarna i ett ärende, vari vissa rektorer och förutvarande rektorer vid samrealskolor ävensom läroverkslärarnas riksförbund gjort framställning om åtgärder i syfte att den, som vid kommunal mellanskolas förstatligande innehaft rektorsbefattning vid skolan och jämväl därefter innehar rektorstjänst vid samma läroanstalt, måtte för pension i sistnämnda tjänst få tillgodoräknas den före förstatligandet förflutna tjänstetiden som rektor. Därvid har gjorts gällande, att rektorsgöromålen till art och omfattning ej vore väsentligt olika efter skolans ombildning. Statskontoret har i ett den 31 maj 1939 dagtecknat utlåtande tillstyrkt åtgärder i det angivna syftet. De sakkunniga — vilka utgått från att på dem ankommer att avgiva yttrande i nämnda spörsmål allenast såvitt detta berör befattningshavare, vilka bliva underkastade den föreslagna nya pensionsförfattningen — vilja såsom sin mening uttala, att det synes billigt, att viss hänsyn i här avsedda fall tages till det förhållandet, att vederbörande tjänsteman omedelbart före den statliga rektorstjänsten innehaft en rektorsbefattning vid samma läroanstalt. Detta hänsynstagande torde böra ske på i huvudsak samma sätt som om sistnämnda tjänst varit statlig. En dylik lösning torde för de fall, i vilka tjänstemannen vid pensionsregleringens genomförande fortfarande innehar den statliga rektorstjänsten, följa av de föreslagna reglementsbestämmelserna. Ehuru förordnandepensionens grundbelopp visserligen i allmänhet jämlikt 24 § (27 §) 3 mom. första stycket fastställes på grundval av den tid, under vilken sluttjänsten innehafts, skall det för den, som vid tjänstens tillträdande innehade annan befattning, förenad med pensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser, jämlikt andra stycket i samma moment ej understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, om tjänstemannen intill tiden för avgången kvarstått i sin förra befattning; dessutom har en lindrigare avkortning av förordnandepensionen föreslagits skola äga r u m i dylikt fall. Och i fråga om den, som efter reglementets ikraft-

232 trädande övergår till sin lärartjänst, må rektors pensionsunderlag och pensionsavdrag jämlikt 32 § (35 §) 5 punkten andra stycket kunna tillämpas i lärarbefattningen, därest tjänstemannen kan tillgodoräkna minst 12 år i sluttjänsten jämte annan omedelbart före densamma innehavd rektorstjänst, som är förenad med tjänstepensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser. Även i fråga om den, som vid ikraftträdandet av det föreslagna nya tjänstepensionsreglementet övergått från den statliga rektorstjänsten till sin innehavande lärarbefattning, torde skäl finnas att medgiva, att rektorstjänstens underlag och avdrag må tillämpas från och med ikraftträdandet. Vid en dylik i viss mening retroaktiv pensionsreglering — som skulle kunna innebära, att vederbörande tjänsteman erhölle rektorspension efter att hava vidkänts de för rektorstjänsten stadgade pensionsavdragen allenast kort tid efter det nya reglementets ikraftträdande — synes det emellertid vara motiverat att genomföra en viss retroaktivitet jämväl i fråga om pensionsavdragen. I detta hänseende må erinras om att en dylik anordning stadgats i kungörelsen nr 145/ 1935 med föreskrifter i fråga om pensionsrätten för vissa förutvarande rektorer vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter; enligt övergångsbestämmelserna till kungörelsen förutsattes för att rektors pensionsrätt skall beredas den, som vid kungörelsens ikraftträdande redan avgått från rektorat, att vederbörande befattningshavare såsom tillägg till förut erlagda pensionsavgiftsbelopp gäldar skillnaden mellan å ena sidan de tjänste- och familjepensionsavgifter, som skulle av honom hava erlagts under tiden från och med rektorsförordnandets frånträdande till och med kungörelsens ikraftträdande, om han under nämnda tid kvarstått vid förordnandet, och å andra sidan de av honom för samma tid erlagda tjänste- och familjepensionsavgifterna. Då tilläggsavgiften jämväl i de fall, varom här är fråga, torde böra bestämmas genom jämförelse mellan de sammanlagda tjänste- och familj epensionsbidragen före och efter ikraftträdandet, hava de sakkunniga ansett föreskrifter i ämnet böra meddelas fristående från de föreslagna nya reglementena och sålunda icke intagas bland övergångsbestämmelserna till dessa. Lämpligt torde vara, att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens bemyndigande att utfärda föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med nu angivna grunder. I 14 punkten av övergångsbestämmelserna till det föreslagna reglementet har med vissa redaktionella ändringar i förtydligande syfte återgivits det i 3 punkten av övergångsbestämmelserna till kungörelsen nr 3/1938 upptagna stadgandet, vilket avser att förebygga att lärare i övningsämne skulle genom övergång till civila tjänstepensionsreglementet lida minskning i det absoluta pensionsbeloppet. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1939 har till de sakkunniga överlämnats handlingarna i ett ärende, vari läroverkslärarnas riksförbund och Sveriges extralärareförening hemställt om vissa kompletterande bestämmelser angående tjänstårsberäkning för läroverkslärare. Nämnda organisationer hava anfört bland annat följande:

233 Enligt de pensionsbestämmelser, som gällde före den 1 januari 1938, erhöll en lärare vid allmänt läroverk full pension, om antalet tjänstår uppgick till minst 33; härvid räknades tjänstår även den tid läraren tjänstgjort som icke-ordinarie lärare med full tjänstgöring, ehuru han under dessa år icke inbetalat några pensionsavgifter. Enligt civila tjänstepensionsreglementet erhåller lärare vid sin pensionering full pension, om han vidkänts pensionsavdrag i 30 år. I en övergångsbestämmelse till kungörelsen nr 3/1938 stadgas, att lärare, som vid avlöningsreglementets ikraftträdande för den läroanstalt, han tillhör, innehar med pensionsrätt enligt de före ikraftträdandet gällande pensioneringsbestämmelserna förenad befattning, såsom tjänstår äger tillgodoräkna före ikraftträdandet förfluten tjänstetid. Ifrågavarande bestämmelse är av stor vikt för lärare, som den 1 januari 1938 innehade ordinarie befattning, men den medför försämrade pensionsförhållanden för lärare, som varit icke-ordinarie såväl före som efter nämnda tidpunkt. Särskilt drabbas härav sådan icke-ordinarie lärare, som den 1 januari 1938 var mer än 35 år gammal. En dylik lärare hinner ej vidkännas pensionsavdrag under de erforderliga 30 åren och erhåller följaktligen vid sin pensionering avkortad pension. Då dena grupp den 31 december 1937 ej innehade med pensionsrätt förenad befattning, kan den ej heller tillgodoräkna sig tidigare tjänstår som icke-ordinarie lärare. I de flesta fall är dessa lärares tjänstetid så lång, att de, om de gamla bestämmelserna fortfarande gällt, skulle vid sin pensionering erhållit full pension eller åtminstone mindre avkortning av pensionen än enligt de nya bestämmelserna. Personalsammanslutningarna hava i anslutning till det anförda hemställt, att till kungörelsen n r 3/1938 måtte fogas ett tillägg, enligt vilket lärare, som efter kungörelsens ikraftträdande antagits till extra ordinarie eller befordrats till ordinarie lärare, skulle äga såsom tjänstår för pension tillgodoräkna före ikraftträdandet förfluten tjänstetid, i den m å n densamma enligt de före nämnda tidpunkt gällande pensionsbestämmelserna fått tillgodoräknas för ordinarie lärare. Statskontoret har i avgivet infordrat utlåtande anfört, att ifrågavarande spörsmål borde övervägas i samband med den allmänna översynen av de olika pensionsreglementena. Beträffande den sålunda väckta frågan må först erinras om att motsvarande övergångsbestämmelse till civila tjänstepensionsreglementet innebar, att den, som vid reglementets ikraftträdande innehade ordinarie eller extra ordinarie tjänst, ägde att såsom tjänstår tillgodoräkna före ikraftträdandet förfluten tjänstetid, i den m å n densamma fått tillgodoräknas enligt de för ordinarie tjänstemän vid vederbörande verk eller den förvaltningsgren före ikraftträdandet gällande pensioneringsbestämmelserna. Den av personalorganisationerna gjorda hemställan är sålunda i visst avseende av större räckvidd än vad som i motsvarande läge medgivits inom allmänna civilförvaltningen; i själva verket går den i sak ut på icke endast en komplettering av övergångsbestämmelserna utan en permanent utvidgning av tjänstårsberäkningsreglerna för ifrågavarande personalgrupp. Det h a r synts de sakkunniga icke kunna ifrågakomma att helt tillmötesgå nämnda hemställan. Å andra sidan är det klart, att den för läraren gällande övergångsbestämmelsen i vissa fall kan medföra ett mindre gynnsamt resultat än allmänna civil-

234 förvaltningens motsvarande stadgande. För belysande därav må anföras följande exempel: A. är läroverksadjunkt, B. är notarie. Båda äro födda år 1900. A. inträdde i statens tjänst är 1928 såsom extralärare och blev efter olika tillfälliga anställningar och vikariat e. o. adjunkt vid löneregleringens genomförande den 1 januari 1938; B. blev extra befattningshavare 1932 och antogs till e. o. tjänsteman frän den 1 juli 1934. A. blev ordinarie 1939, B. 1940. Vid pensioneringen år 1965 kommer B. att få räkna hela tiden 1932—1965, d. v. s. mer än 30 år, och således erhålla hel pension, detta till följd av att han vid civila tjänstepensionsreglementets ikraftträdande den 1 juli 1935 var e. o. tjänsteman och således fått den ovannämnda övergångsbestämmelsen på sig tillämplig. A. däremot kommer år 1963 att få räkna blott tiden 1938—1965, d. v. s. den tid han innehaft pensionsberättigande befattning eller 27 år. Trots att han är äldre i statens tjänst än B. får han alltså sämre ställning i pensionshänseende än denne; då han icke den 1 januari 1938 innehaft med pensionsrätt enligt de före denna dag gällande bestämmelserna förenad befattning, är den för lärarna meddelade övergångsbestämmelsen icke tillämplig i hans fall. Det h a r synts de sakkunniga önskvärt att ifrågavarande, nu bestående skillnad i fråga om tjänstårsberäkningen för å ena sidan civilförvaltningen och å andra sidan undervisningsväsendet för framtiden såvitt möjligt undanröjes. Då orsaken till skiljaktigheten allenast torde vara, att begreppet »extra ordinarie tjänsteman» i den särskilda betydelsen av mera fast anställd ickeordinarie tjänsteman fanns författningsmässigt utformat inom allmänna civilförvaltningen redan före civila tjänstepensionsreglementets tillkomst, medan det motsvarande begreppet »extra ordinarie lärare» erhöll sin tekniska innebörd först från och med de statsanställda lärargruppernas lönereglering enligt kommunikationsverkens lönesystem, har en dylik ändring synts lämpligen kunna vinnas genom att för lärarnas del anknyta till den tjänstgöring, som omedelbart efter löneregleringens genomförande ålegat extra ordinarie lärare av närmast motsvarande slag. I enlighet härmed har i 15 punkten av övergångsbestämmelserna till den nya tjänstepensionsförfattningen stadgats, att lärare, som under tiden närmast före ikraftträdandet för vederbörande läroanstalt av 1937 års avlöningsreglemente innehade sådan med pensionsrätt enligt då gällande pensionsbestämmelser ej förenad läraranställning, som till art och omfattning kan anses hava motsvarat extra ordinarie befattning enligt de i anslutning till avlöningsreglementet utfärdade avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie lärare, må såsom tjänstår tillgodoräkna före avlöningsreglementets ikraftträdande förfluten tjänstetid, i den mån densamma fått tillgodoräknas enligt de äldre pensionsbestämmelserna för ordinarie lärare. Vid en dylik utsträckning av tjänstårsberäkningsrätten h a r dock, såvitt angår övningslärare, icke ansetts föreligga tillräcklig anledning att i fråga om tjänstetid före allmänna tjänstepensionsreglementets ikraftträdande göra någon avvikelse från de i 32 § (35 §) 3 punkten meddelade bestämmelserna om ökning eller minskning av tid enligt trettiondedelsregeln. Det torde böra uppdragas åt skolöverstyrelsen att efter reglementets ikraftträdande verkställa utredning angående den tid, som enligt det här föreslag-

235 na stadgandet må böra tillgodoräknas därav berörda lärare. Då det enligt stadgandet gäller att bedöma, vilken tjänstgöring som skall anses såsom till art och omfattning motsvarande extra ordinarie lärarbefattning, ett bedömande som givetvis ställer sig vanskligare ju längre tid som förflutit efter tjänstgöringens avslutande, lärer nämligen förebringandet av material för tjänstårsberäkningsfrågans avgörande icke böra uppskjutas till det framtida pensioneringstillfället. Med det undantag, som följer av vad nyss anförts, innebär de sakkunnigas förslag, att tid för innehav av övningslärarbefattning, som förflutit före reglementets ikraftträdande, skall, utan avseende å vad i 32 § (35 §) 3 punkten förmäles, tillgodoräknas såsom tjänstår i den omfattning som fått ske enligt civila tjänstepensionsreglementet med därtill hörande övergångsstadganden, d. v. s. enligt 3-procentregeln. Detta följer av föreskriften i 10 punkten övergångsbestämmelserna. För tid från och med det nya reglementets ikraftträdande skall däremot tjänstårsberäkningen i princip ske i enlighet med de nya reglementsbestämmelserna, eller alltså med tillämpning av trettiondedelsregeln, dock att härifrån ansetts böra göras det undantag, som framgår av övergångsstadgandet i 16 punkten. Enligt sistnämnda stadgande skall för den, som omedelbart före reglementets ikraftträdande innehade h ä r avsedd ordinarie eller extra ordinarie befattning såsom lärare i övningsämne, med avseende å tjänstårsberäkning för tid, varunder h a n efter ikraftträdandet kvarstått i samma befattning, iakttagas, att de enligt reglementsbestämmelserna beräknade tjänståren utökas med en tiondel av den tid, varmed desamma må understiga motsvarande anställningstid med avdrag som i 17 § 1 mom. andra stycket sägs. För tid, under vilken mer än en tjänst av ifrågavarande slag innehafts, skall enligt andra punkten av övergångsbestämmelsen vid jämförelsen mellan tjänstår och motsvarande anställningstid tagas i betraktande de sammanlagda tjänståren. I sak innebära dessa stadganden, att 3-procentregeln alltjämt skall tillämpas för dylik tid, dock med en modifikation såtillvida, att tjänstårsberäkning för s. k. friluftstimmar upphör i och med reglementets ikraftträdande; genom den angivna konstruktionen av tjänstårsberäkningsregeln har det befunnits möjligt att vinna den ur administrativ synpunkt beaktansvärda fördelen, att tidpunkten för reglementets ikraftträdande alltid blir avgörande för spörsmålet, om och i vad m å n de äldre eller nyare tjänstårsberäkningsbestämmelserna skola tilllämpas. Givetvis bör hinder för vederbörande myndigheter icke föreligga att omedelbart efter det nya reglementets ikraftträdande verkställa en preliminär tjänstårsberäkning för samtliga nuvarande ordinarie eller extra ordinarie övningslärare med avseende å tid före reglementets ikraftträdande; ett dylikt förfaringssätt kan vara önskvärt för att i ett sammanhang vinna en överblick över det sätt, på vilket hithörande, delvis rätt komplicerade spörsmål böra lösas. I 17 punkten h a r i viss motsvarighet till tjänstårsberäkningsbestämmelsen i 16 punkten meddelats en föreskrift om bestämmande av grundbeloppet av invalidpension för den, som vid den nya tjänstepensionsförfattningens ikraft-

236 trädande innehade övningslärarbefattning och intill pensioneringstillfället kvarstått i samma befattning. Slutligen har i 18 punkten meddelats en bestämmelse om vad i fall, varom i 32 § (35 §) 3 punkten g) förmäles, skall förstås med grundbelopp eller pensionsunderlag vid hänsynstagandet till pension enligt andra av statsmakterna antagna tjänstepensionsbestämmelser än de i allmänna tjänstepensionsreglementet innefattade.

Bilagor till reglementet. Bilaga A. Såsom bilaga A till tjänstepensionsreglementet har fogats en pensionsåldersförteckning, angivande de undantag som ansetts påkallade från reglementets allmänna stadganden om pensionsålder för innehavare av ordinarie befattningar. Då någon realprövning av pensionsåldrarna icke verkställts, utgör förslaget i denna del allenast resultatet av en sammanarbetning och viss systematisering av innehållet i nuvarande civila och militära åldersförteckningar. Under rubriken »Civila verk i allmänhet» hava införts, förutom de i åldersförteckningen till civila tjänstepensionsreglementet under motsvarande rubrik upptagna befattningarna såsom expeditionsvakt m. fl., förste expeditionsvakt m. fl. och kansliskrivare, jämväl kameralbiträdes-, kontorist- och förste kontoristbefattningar. Slutligen må nämnas, att åldersförteckningen ansluter sig till avlöningsreglementenas tjänsteförteckningar i deras nu gällande lydelse såväl i fråga om verkens inordnande under de olika huvudtitlarna som ock beträffande verkens och befattningarnas benämning; till de ändringsförslag i dessa hänseenden, som framlagts i 1941 års statsverksproposition, har hänsyn sålunda icke tagits. Bilaga B. Till de civila och miliära tjänstepensionsreglementena finnas såsom bilaga A fogade förteckningar, angivande de ordinarie befattningar, beträffande vilka det för hel pension erforderliga antalet tjänstår utgör 25. Dessa förteckningar hava sammanarbetats och underkastats liknande överarbetning av formell art som här ovan vid redogörelsen för pensionsåldersförteckningen antytts. Resultatet härav framgår av den såsom bilaga B vid reglementet fogade förteckningen, vilken lämpligen synts kunna erhålla beteckningen »Tjänståldersförteckning». Denna förteckning innefattar emellertid även ett förslag om reell ändring såtillvida att i densamma upptagits befattningar såsom flygingenjör eller flygdirektör, beträffande vilka den för hel pension erforderliga tjänståldern för närvarande utgör 30 år. Till motivering av nämnda förslag — som närmast är föranlett av en av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen i skrivelse den 30 september 1938 gjord framställning, vilken jämte däröver av statskontoret avgivet tillstyrkande utlåtande enligt Kungl. Maj:ts beslut överlämnats till de sakkunniga för att tagas i övervägande — må anföras följande. En verkställd undersökning angående det antal tjänstår, envar den 30 september 1938 i tjänst varande flygingenjör eller flygdirektör beräknas

237 kunna uppnå vid uppnådd pensionsålder (60 år), har utvisat, att av samtliga 26 befattningshavare av detta slag endast 8 skulle uppnå 30 tjänstår; 14 skulle uppnå 25 men icke 30 tjänstår och 4 skulle erhålla mindre än 25 tjänstår. Vid bedömande av dessa siffror bör visserligen skälig hänsyn tagas till att vissa av de nuvarande befattningshavarna inträtt i statstjänst vid högre levnadsålder än som torde vara antaglig för framtiden, men ett studium av utbildningskraven har synts lämna fog för uppfattningen, att även den för framtiden normala inträdesåldern torde vara så hög, att 30 tjänstår icke lära kunna regelmässigt uppnås vid 60-årsåldern. Vidare må framhållas, att mariningenjörerna — vilkas utbildningstid icke i större grad avviker från vad som gäller för ingenjörspersonalen vid flygvapnet och för vilka jämväl är stadgad 60 års pensionsålder — för närvarande äga rätt till hel pension vid uppnådda 25 tjänstår.

238 Specialmotivering till allmänna familjepensionsreglementet. Inledning.

Reglementets uppställning m. m.

Under den allmänna motiveringen har framhållits, hurusom det av olika skäl icke synts påkallat att i förevarande sammanhang göra familjepensionsförmånernas storlek till föremål för realprövning. Förslaget innefattar i detta hänseende i huvudsak endast en ändrad avvägning av förhållandet mellan pensionens fasta och rörliga del, innebärande dels en uppräkning av nuvarande familjepensionsunderlag med i runt tal 10 procent — motsvarande det procenttal, efter vilket rörlig del beräknas å familjepensionen vid index 156 med år 1914 såsom basnivå (index 100 med år 1935 såsom basnivå) — dels ock införande av rörligt tillägg enligt de nya avlöningsreglementenas grunder. I överensstämmelse med angivna grundsats beträffande familjepensionsunderlagens reglering har icke heller familjepensionsavdragens storlek gjorts till föremål för omprövning utan endast i vissa specialfall underkastats smärre jämkning. Då ändringarna i familjepensionslagstiftningen sålunda skulle erhålla en tämligen begränsad innebörd, kunde det möjligen ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl finnas att sammanföra samtliga hithörande bestämmelser i en helt ny familjepensionsförfattning eller om det icke vore tillfyllest att företaga vissa ändringar i nu gällande familjepensionsreglemente. De sakkunniga hava emellertid för sin del ansett det förstnämnda tillvägagångssättet vara att föredraga. Vid en företagen översyn av det nuvarande allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser har det nämligen visat sig önskvärt att på en del punkter vidtaga smärre ändringar, i de flesta fall av ringa reell betydelse men på några punkter av principiell natur. Därjämte har det, icke minst av praktiska skäl, synts önskvärt att genom en helt ny författning ernå kongruens med tjänstepensionsförfattningen beträffande uppställning och formulering. I enlighet härmed föreslå de sakkunniga, att det nuvarande allmänna familjepensionsreglementet för framtiden ersattes med en ny författning, ävenledes benämnd allmänna familjepensionsreglementet. I fråga om uppställningen av den nya familjepensionsförfattningen hava i huvudsak samma synpunkter befunnits tillämpliga som i fråga om tjänstepensionsreglementet. Om man bortser från den i sistnämnda reglemente behandlade frågan om ordinarie tjänstemans skyldighet att avgå, vilken saknar motsvarighet i familjepensionsreglementet, har samma indelning av reglementsbestämmelserna i avdelningar och kapitel ansetts böra genomföras här

239 som i tjänstepensionsförfattningen. Under 1 avd. med rubriken »Allmänna bestämmelser» hava sålunda upptagits stadganden om reglementets tillämpningsområde ävensom ett fåtal materiella och formella bestämmelser av generell räckvidd. Därefter följa bestämmelser under 2 avd. »Om familjepensionsavdrag» och under 3 avd. »Om familjepension». Sistnämnda avdelning är på samma sätt som motsvarande avdelning i det föreslagna tjänstepensionsreglementet indelad i två kapitel med rubrikerna »Tjänstemän i allmänhet» och »Tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande». Såsom i det följande närmare beröres, h a r begreppet familjepension enligt det nya reglementet en snävare innebörd än för närvarande. Härmed avses nämligen i reglementsförslaget endast den förmån, vilken utgår efter befattningshavare, som vid frånfället kvarstod i tjänst eller ägde rätt till tjänstepension. För sådan familjepensionsförmån, vilken utgår efter befattningshavare, som före frånfället avgått u r tjänst utan rätt till pension, har i reglementetsförslaget använts beteckningen »familjelivränta». Bestämmelserna om denna förmån återfinnas i reglementsförslagets 4 avd. I 5 avd. hava med uppställning huvudtitels- och verksvis upptagits »Särskilda bestämmelser», innehållande tillägg till eller undantag från bestämmelserna i 2—4 avd. Slutligen hava under 6 avd. med rubriken »Reglementets tillämplighet» upptagits vissa stadganden om förutsättningar för reglementets giltighet m. m. ö v e r reglementsförslagets uppställning må lämnas följande översikt: 1 avd. Allmänna bestämmelser: 1—4 §§. 2 avd. Om familjepensionsavdrag: 5 och 6 §§. 3 avd. Om familjepension: 7—15 §§. 1 kap. Tjänstemän i allmänhet: 7—13 §§. Familjepensionens grundbelopp, 9—12 §§. Rörligt tillägg, 13 §. 2 kap. Tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande: 4 avd. Om familjelivränta: 16 och 17 §§. 5 avd. Särskilda bestämmelser: 18—23 §§. 6 avd. Reglementets tillämplighet: 24 §. Till reglementet äro därjämte knutna vissa

1 avd.

14 och 15 §§.

övergångsbestämmelser.

Allmänna bestämmelser.

1 §. Reglementets tillämpningsområde m. m. 1 mom. Under denna paragraf hava upptagits bestämmelser, som angiva familjepensionsreglementets tillämpningsområde. Vid den här lämnade redogörelsen för förslagets innebörd i detta hänseende bortses från de spörsmål, som röra förhållandena med avseende å reglementets ikraftträdande och som torde böra regleras genom övergångsbestämmelser. Det nya reglementet har avsetts skola liksom det nu gällande äga tillämp-

240 ning beträffande dels vissa befattningshavare i tjänst, dels vissa med tjänstepension eller framtida rätt därtill avgångna befattningshavare, dels ock vissa icke pensionsberättigade förutvarande befattningshavare. Mot denna gruppering svarar uppställningen av 1 § 1 mom. Beträffande de båda förstnämnda kategorierna — 1 mom. a) och b) i reglementsförslaget — är innebörden av de föreslagna bestämmelserna i huvudsak densamma som av de nu i 1 § 1 mom. allmänna familjepensionsreglementet meddelade motsvarande stadgandena. Det må i detta sammanhang allenast erinras, att den, som på grund av bestämmelsen i 25 § (28 §) 1 mom. a) av det föreslagna tjänstepensionsreglementet blir försäkrad till erhållande av uppskjuten pension, jämväl kommer att vara underkastad det nya familjepensionsreglementet på grund av punkten b) i förevarande moment. I fråga om den ovan angivna tredje kategorien personer, å vilka familjepensionsreglementet skulle äga tillämpning — icke pensionsberättigade förutvarande befattningshavare — innebär den i punkten c) föreslagna formuleringen vissa avvikelser från nu gällande motsvarande bestämmelser. Enligt 1 § 1 mom. b) av det nuvarande allmänna familjepensionsreglementet äger detta tillämpning å den som avgått från befattning eller beställning, för vilken civila eller militära tjänstepensionsreglementet gäller, eller från beställning å reservstat, därest han äger rätt till uppskjuten livränta enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet eller ock till pension enligt gällande bestämmelser om pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal (reservpension). Dock skall reglementet icke gälla för den, som äger rätt till uppskjuten livränta, med mindre han under minst 5 år innehaft till tjänstepension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet berättigande befattning. Den närmaste anledningen till att denna bestämmelse i gällande familjepensionsreglemente icke kunnat utan ändring upptagas i det nya reglementet har varit den omkonstruktion, som i tjänstepensionsreglementet föreslagits av livränterätten. Enligt 26 § (29 §) 1 mom. i det föreslagna tjänstepensionsreglementet är livränterätten icke formellt konstruerad såsom en i och med avgången ur tjänst inträdande rättighet, vilken senare kan under vissa omständigheter upphöra. I stället innebär förslaget att den som, efter att hava blivit underkastad tjänstepensionsreglementet, avgått ur statens tjänst utan rätt till pension för den av honom vid avgångstillfället innehavda befattningen, är berättigad att på ansökan erhålla livränta vid 65 års ålder (uppskjuten livränta) eller vid dessförinnan inträdande oförmåga till arbete (förtidslivränta). Såsom förutsättning härför skall likväl gälla, att tjänstemannen dels under sammanlagt minst 3 år före avgången innehaft anställning med pensionsrätt, dels ock icke före den tidpunkt, från vilken livränta skulle utgå, erhållit annan pensionsberättigande anställning. Härutöver har beträffande beställningshavare vid försvarsväsendet föreslagits en bestämmelse — 30 § (33 §) 3 punkten — enligt vilken den, som efter avgång från ordinarie beställning kommit i åtnjutande av reservpension, icke är berättigad till livränta. Med den nu angivna konstruktionen av livränterätten har det synts bäst överensstämmande

241 att anknyta familjepensionsreglementets tillämplighet direkt till de förhållanden, av vilka rätt att erhålla livränta äro beroende, d. v. s. i första hand till det faktum att vederbörande, efter det han i egenskap av befattningshavare blivit underkastad reglementet, avgått ur statens tjänst utan rätt till pension samt vidare till förutsättningen att tjänstemannen icke efter avgången erhållit annan anställning. Genom en dylik omformulering täckas även de fall, i vilka förtidsavgången ordinarie beställningshavare vid försvarsväsendet utbytt sin livränterätt mot reservpension. Jämväl i fråga om den minsta tjänstetid vederbörande skall kunna tillgodoräkna för att efter avgång utan rätt till pension kvarbliva under allmänna familjepensionsreglementets tillämpning, har en anpassning efter de föreslagna tjänstepensionsbestämmelserna ansetts böra ske. Såsom nyss framhållits och närmare berörts under motiveringen för 26 § (29 §) av tjänstepensionsreglementet, har livränterätten i sistnämnda reglemente gjorts beroende av ett minst treårigt innehav av pensionsberättigande anställning. Samma begränsningsregel har ansetts böra införas i det nya allmänna familjepensionsreglementet. Det må i detta sammanhang framhållas, att den nuvarande formuleringen att tjänstemannen en viss minsta tid skall hava innehaft till tjänstepension enligt särskilt angivna tjänstepensionsreglementen berättigande befattning ansetts vara något för snäv och synts böra utbytas mot avfattningen, att tjänstemannen under den avsedda minimitiden innehaft anställning, förenad med pensionsrätt enligt allmänna tjänstepensionsreglementet eller andra av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser. 1 detta sammanhang må slutligen framhållas, att bestämmelsen under c) i förevarande moment jämväl är tillämplig beträffande ordinarie tjänsteman, tillsatt genom förordnande. Det för närvarande rådande förhållandet, att dylik tjänsteman genom frivilligt frånträdande av befattningen, innan han innehaft densamma minst 12 år, går miste om pensionsrätt för sina efterlevande — då han förlorar sin tjänstepensionsrätt och ej äger rätt till uppskjuten livränta — synes vara mindre tillfredsställande såväl i och för sig som särskilt med avseende å fall, där tjänstemannen före förordnandets tillträdande innehaft statstjänst av annat slag; för tjänsteman, som tillhört, civilstatens änke- och pupillkassa, medför det anmärkta förhållandet dessutom, att tjänstemannen i följd av sin övergång till den statliga familjepensionsförfattningen försättes i sämre läge än om de äldre familjepensionsbestämmelserna alltjämt varit gällande för honom, då nämligen enligt kassans reglemente den, som förlorade sin delaktighet i kassan, ägde efter ansökan återbekomma så mycket av erlagda avgifter, som enligt de för kassan fastställda försäkringstekniska grunderna utgjorde deras värde. 2 mom. De i detta moment meddelade bestämmelserna avse att dels reglera en för vissa specialfall utvidgad tillämpning av familjepensionsreglementet och dels meddela vissa erforderliga tillämpningsföreskrifter till 1 mom. Stadgandena under a) om reglementets tillämpning i vissa fall å justitieråd eller regeringsråd, som avgått från sin tjänst, samt å ordinarie diploma16—417092.

242 tisk eller konsulär tjänsteman, vilken försatts i disponibilitet, torde ej tarva annan motivering än en hänvisning till 3 § i förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente. 16 § av det gällande allmänna familjepensionsreglementet innehåller i sin nu gällande lydelse följande bestämmelse: »övergår befattningshavare till annan med tjänstepensionsrätt förenad anställning i statens tjänst än som avses i 1 § 1 mom. a) detta reglemente eller 1 § 1 mom. a) familjepensionsreglementet för arbetare, skall han fortfarande vara underkastad bestämmelserna i detta reglemente, såframt han icke inom en månad från det han tillträder den nya anställningen anmäler hos den myndighet, som i 8 § avses, att han i stället vill underkasta sig de bestämmelser, som må finnas meddelade rörande familjepension för sistnämnda anställning. Skall detta reglemente fortfarande å honom tillämpas, anses därvid som om han alltjämt innehade den förra befattningen.» Rörande motiven till denna bestämmelse anföres i 1930 års pensionssakkunnigas betänkande rörande familjepensionering för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen och för arbetare i statens tjänst (SOU 1934: 29) bl. a. följande (sid. 72 ff.): Om en tjänsteman, som är underkastad bestämmelserna i civila familjepensionsreglementet, direkt eller efter viss mellantid övergår till någon befattning — t. ex. en oreglerad tjänst — för vilken civila tjänstepensionsreglementet icke är gällande, skulle han, därest annat ej stadgades, på grund av föreskriften i 1 § familjepensionsreglementet angående de tjänstemän, å vilka reglementets bestämmelser äro gällande, undantagas från fortsatt tillämpning av reglementet i den nya tjänsten. Han skulle då i stället vara hänvisad till att ingå såsom delägare i sådan änke- och pupillkassa eller pensionsinrättning, som har till uppgift att ombesörja familjepensioneringen för, bland andra, befattningshavare vid det förvaltningsområde, till vilket tjänstemannen övergått. En dylik lösning av familjepensionsfrågan skulle emellertid för den enskilde tjänstemannen kunna medföra skyldighet att till kassan inbetala betungande retroaktivavgifter, för den händelse icke staten ville till kassan överföra kapitalvärdet av de familjepensionsavdrag vederbörande haft att enligt civila familjepensionsreglementet vidkännas. Detta kan tydligen icke ligga i statens intresse, lika litet som det kan vara något önskemål för staten att fördröja avvecklingen av nuvarande familjepensionskassor genom att låta tjänstemän, som redan blivit hänförda under den statliga familjepensioneringen, övergå till någon dylik kassa. Enligt de sakkunnigas mening är det fördenskull lämpligare att föreskriva, att tjänsteman, som övergår till annan befattning än som avses i civila tjänstepensionsreglementet, utan att annat statligt familjepensionsreglemente därigenom blir å honom tillämpligt, d. v. s. familjepensionsreglementet för arbetare eller ett blivande militärt familjepensionsreglemente, fortfarande skall vara underkastad bestämmelserna i civila familjepensionsreglementet. Med hänsyn till att åtskilliga löneregleringar ägt r u m efter tillkomsten av det nuvarande allmänna familjepensionsreglementet torde behovet av att i en ny familjepensionsförfattning upptaga en bestämmelse av ifrågavarande innebörd icke vara särdeles stort. Då det likväl icke är uteslutet att fall alltjämt förekomma, i vilka det är önskvärt att bibehålla en dylik utsträckt tilllämplighet av familjepensionsförfattningen, har under 2 mom. b) av reglementsförslaget upptagits en bestämmelse i ämnet, enligt vilken familjepen-

243 sionsreglementet under vissa förutsättningar skall beträffande den, som övergår till annan befattning än som avses i familjepensionsreglementet, äga tilllämpning så som om han alltjämt innehade den förra befattningen, såframt han icke anmäler att han i stället vill underkasta sig de föreskrifter, som gälla rörande familjepension för den nya anställningen. I fråga om beskaffenheten av den tjänst, till vilken övergång skall äga rum för att nämnda regel skall erhålla tillämpning, hava emellertid vissa jämkningar i uttryckssättet ansetts påkallade. Det har ansetts lämpligt att helt allmänt bestämma den tjänst, till vilken övergång skett, såsom anställning, vilken å ena sidan är förenad med tjänstepensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser men å andra sidan icke är förenad med familjepensionsrätt enligt dylika familjepensionsbestämmelser. Sistnämnda uttryckssätt har ansetts klarare än den nuvarande formuleringen framhäva grunden till och avsikten med ifrågavarande undantagsstadganden. 1 17 § andra stycket av den nu gällande familjepensionsförfattningen stadgas, att pension enligt § 103 regeringsformen vid reglementets tillämpning likställes med pension enligt civila tjänstepensionsreglementet. Ett motsvarande stadgande har intagits i reglementsförslaget under c) i förevarande moment. Under d) har upptagits den i 1 § 2 mom. nuvarande familjepensionsreglementet meddelade bestämmelsen, enligt vilken den, som efter erhållet avsked från beställning vid försvarsväsendet kvarstår såsom lönlös över stat, likställes med ur statens tjänst avgången, icke pensionsberättigad befattningshavare. I anledning av förslaget i 14 § 2 mom. andra stycket allmänna tjänstepensionsreglementet om att pensionstagare, som för förbrytelse i sin tidigare tjänst blivit dömd till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, skall gå förlustig pensionen och i stället erhålla livränta bör även sådan livräntetagare i familjepensionshänseende likställas med nyssnämnda förtidsavgångna befattningshavare. Även härom hava bestämmelser införts under d) i förevarande moment. 3 mom. Den i första stycket av detta moment upptagna bestämmelsen motsvarar den i 1 § 3 mom. av det nu gällande familjepensionsreglementet meddelade och torde icke kräva någon motivering. Bestämmelserna under momentets andra stycke överensstämma med 1 § 3 mom. andra stycket i förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente och hava motiverats i nämnda sammanhang. 2 §. Vissa begreppsbestämningar. Familjepensionsberättigade efterlevande. 1 mom. På motsvarande sätt som skett i de vid 1939 års riksdag antagna nya avlöningsreglementena och jämväl av de sakkunniga föreslagits under 4 § allmänna tjänstepensionsreglementet hava i detta moment intagits vissa huvudregler, angivande innebörden av några för reglementets tillämpning grundläggande begrepp, nämligen familjepensionsavdrag, familjepension och familjelivränta.

244 Såsom redan inledningsvis antytts, hava de sakkunniga ansett termen familjepension böra förbehållas sådan förmån, vilken utgår efter befattningshavare, som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt eller ägde rätt att komma i åtnjutande av pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet eller reservstatspension. Sådan förmån, vilken enligt reglementet tillkommer efterlevande till förtidsavgången befattningshavare, har däremot betecknats såsom familjelivränta. Enligt de sakkunnigas mening tala samma skäl för en dylik åtskillnad i fråga om förmånernas benämning på familjepensionsområdet som på tjänstepensionsområdet. Då genom termen livränta markerats, att förtidsavgången befattningshavare icke för egen räkning har något pensionsanspråk, synes det mindre lämpligt att i familjepensionsförfattningen bibehålla pensionsbenämningen för den förmån, som tillkommer en förtidsavgången tjänstemans efterlevande. 1 fråga om skillnaden i förfaringssättet vid bestämmande av familjepension, respektive familjelivränta lämnas redogörelse i det följande i anslutning till de materiella bestämmelserna i ämnet. Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att i reglementsförslaget använts ordet familjepensionsförmåner såsom sammanfattande benämning å såväl familjepension som familjelivränta. Enligt 19 § av det nu gällande allmänna familjepensionsreglementet äger Kungl. Maj:t meddela de närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för reglementets tillämpning. Ett motsvarande stadgande har intagits under tredje stycket av ifrågavarande moment. 2 och 3 mom. I dessa moment har kretsen av de personer, vilka äro berättigade till familjepension eller familjelivränta, närmare angivits. Bestämmelserna överensstämma — bortsett från några smärre ändringar av allenast redaktionell art — med stadgandena i 2 § av det nu gällande familjepensionsreglementet. Att vidtaga någon ändring i den gällande regeln att pensionsrätt ej tillkommer änka efter befattningshavare, som före äktenskapets ingående uppnått en levnadsålder av 60 år — en dylik ändring har påyrkats av svenska officersförbundet, pensionerade statstjänstemäns riksförbund och föreningen pensionerade officerare i en till Kungl. Maj:t ställd skrift, vilken jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 12 januari 1939 överlämnats till de sakkunniga — har synts icke böra ifrågakomma redan i betraktande av den begränsade innebörden av den här föreslagna familjepensionsregleringen, vilken bland annat icke skulle innefatta någon omprövning av familjepensionsavdragens storlek i förhållande till familjepensionskostnaderna. De sakkunniga vilja även erinra om att tidsgränsen för ingående av äktenskap, som skall medföra rätt till pension för efterlevande make, varit föremål för en ingående prövning av statsmakterna så sent som år 1936. I sista stycket av 3 mom. har uttryckligen stadgats, att därest ett i samband med dom å äktenskapsskillnad meddelat förordnande att befattningshavares make skall efter befattningshavares död vara berättigad till familjepensionsförmån äger giltighet, sådant förordnande ej må med laga verkan meddelas till förmån för befattningshavarens make i senare äktenskap. Den-

245 na formulering har använts för att tydligt framhålla, att ett i strid mot föreskriften meddelat nytt förordnande icke blir gällande genom att vinna laga kraft. 3 §. Vissa regler om förening av familjepensionsförmåner. 1 mom. I det nuvarande allmänna familjepensionsreglementet meddelas vissa bestämmelser angående förening av olika förmåner. Såvitt angår förening av två eller flera förmåner, som enligt reglementet utgå efter en och samme befattningshavare, återfinnas dessa bestämmelser i 6 § och 15 § c). Har befattning, som i 1 § 1 mom. a) avses, med stöd av gällande avlöningsbestämmelser förenats med annan sådan befattning, beräknas på grund av stadgandet i 6 § familjepension särskilt för vardera befattningen, med iakttagande dock att de för dem bestämda familjepensionsunderlagen minskas med 120 kronor samt att familjepensionens rörliga del bortfaller. För ickeordinarie befattningshavare med avkortad tjänstgöringstid skall emellertid jämlikt 15 § c) iakttagas, att vid förening av två befattningar av dylikt slag familjepension skall beräknas särskilt för vardera befattningen utan iakttagande av reduktionsregeln i 6 §. Genom de nu angivna bestämmelserna har emellertid enligt de sakkunnigas förmenande frågan om förening av flera familjepensioner efter samme befattningshavare icke blivit behandlad på ett fullt uttömmande och klargörande sätt. Enligt sin ordalydelse täcka bestämmelserna sådana fall, då befattningshavaren vid sitt frånfälle innehade flera med pensionsrätt enligt reglementet förenade tjänster eller tidigare samtidigt avgått med pension från flera dylika befattningar, möjligen även fall, då pensionering skett successivt å tjänster, vilka under någon tid innehafts parallellt. Däremot lämnas ingen vägledning för behandlingen i familjepensionshänseende av sådana fall, där en pensionerad befattningshavare erhållit en ny tjänst. Ovissheten hänför sig icke blott till frågan, huruvida i dylikt fall de särskilda familjepensionerna må utgå med eller utan reduktion. Även frågan, huruvida överhuvud flera familjepensioner må utgå, lämnas oreglerad. De sakkunniga hava för sin del ansett det önskvärt att en fullt uttömmande och klar behandling ägnas dessa frågor i ett nytt allmänt familjepensionsreglemente. I första stycket av förevarande moment har givits uttryck för grundsatsen, att om avliden befattningshavare vid frånfället innehade familj epensionsrätt enligt bestämmelserna i 1 § för mer än en befattning, familjepension eller familjelivränta skall utgå för varje befattning enligt för densamma meddelade bestämmelser. Frågan, huruvida någon reduktion av en eller flera av de sammanträffande familjepensionsförmånerna bör ske, lämnas i detta sammanhang åsido för att behandlas i det följande. I överensstämmelse med den nu ifrågavarande bestämmelsen skola särskilda familjepensionsförmåner bestämmas, där befattnings- eller beställningshavare vid sitt frånfälle

246 1. innehade mer än en med pensionsrätt enligt allmänna tjänstepensionsreglementet förenad befattning (1 § 1 mom. a)); 2. åtnjöt pension eller ägde rätt till uppskjuten pension för två eller flera befattningar med pensionsrätt enligt tjänstepensionsreglementet, vilka innehafts och från vilka avgång skett samtidigt eller successivt (1 § 1 mom. b)); 3. ägde en latent livränterätt eller åtnjöt livräntor för flera tjänster, från vilka h a n samtidigt avgått (1 § 1 mom. c)); 4. innehade en tjänst och åtnjöt pension för en annan (1 § 1 mom. a) och b)); eller 5. åtnjöt pension för en tjänst och antingen ägde en latent livränterätt eller ock åtnjöt livränta för en annan tjänst, vilken han tillträtt efter pensioneringstillfället (1 § 1 mom. b) och c)). Däremot kan samtidig tillämplighet av 1 § 1 mom. a) och c) icke förekomma. Vad slutligen gäller bestämmelsen under 1 § 2 mom. a), torde det ligga i sakens natur, att denna äger exklusiv tillämpning och att sålunda allenast en familjepension må utgå, om ett justitieråd exempelvis övergått till ämbete såsom hovrättspresident. F r å n den i första stycket av 3 § 1 mom. fastslagna huvudregeln har emellertid ansetts böra göras ett undantag med avseende å förening av å ena sidan ordinarie tjänst och å andra sidan sådan högre icke-ordinarie befattning, vilken innehafts med frånträdande av den ordinarie tjänstens utövning. Med avseende å detta fall stadgas i 13 § av gällande familjepensionsreglemente — vilken paragraf är införd under reglementets bestämmelser för ordinarie tjänstemän — att de för icke-ordinarie befattningshavare givna bestämmelserna skola tillämpas. En motsvarande bestämmelse, likaledes avseende ordinarie tjänstemän, finnes meddelad i 21 § civila tjänstepensionsreglementet. Såsom i olika sammanhang framhållits under motiveringen till allmänna tjänstepensionsreglementet, hava mot den nuvarande konstruktionen av dessa regler framställts vissa erinringar, till vilka de sakkunniga funnit sig böra taga hänsyn i sitt förslag till tjänstepensionsreglemente. Enligt 13 § 1 mom. andra stycket b) i sistnämnda förslag må sålunda ordinarie tjänsteman, som med frånträdande av tjänstens utövande innehar icke-ordinarie befattning, ej komma i åtnjutande av pension vid avgång allenast från den icke-ordinarie befattningen och ej heller vid samtidig avgång från båda tjänsterna bekomma mer än en pension. En liknande regel har i 26 § (29 §) 1 mom. sista stycket meddelats med avseende å livränta. Vid bedömande av det sätt, på vilket motsvarande spörsmål i familjepensionshänseende bör regleras, må till en början framhållas, att spörsmålet kan uppkomma i samtliga här ovan med 1—4 betecknade fall, vad beträffar fallet 4 dock allenast därest avgång först skett från den ordinarie tjänsten. En granskning av var och en av dessa kombinationer har synts giva vid handen, att de böra i familjepensionshänseende behandlas på samma sätt som i tjänstepensionshänseende. I enlighet härmed har under andra stycket av förevarande moment upptagits ett stadgande, att efter den, som

247 ägde familjepensionsrätt såväl för ordinarie tjänst som för icke-ordinarie befattning, vilken innehafts med frånträdande av den ordinarie tjänstens utövning, endast ert familjepension eller en familjelivränta må utgå. 1 detta sammanhang må anmärkas, att en motsvarande reglering ansetts böra genomföras av de fall, i vilka avliden befattningshavare vid frånfället innehade familjepensionsrätt såväl för lärarbefattning som för rektorstjänst vid statens undervisningsväsende. Bestämmelse i ämnet har meddelats i 20 § 3 punkten sista stycket. 2 mom. Såsom antytts under motiveringen för den i 1 mom. första stycket meddelade bestämmelsen, är avsikten med densamma icke, att var och en av de särskilda familjepensionerna eller familjelivräntorna ovillkorligen skall få åtnjutas utan hänsyn till annan. Tvärtom är det de sakkunnigas uppfattning att sammanträffande förmåner, vilka intjänts av en och samma befattningshavare — det må vara lön, tjänstepension eller familjepension — kräva en särskild behandling, varigenom erhålles en lämplig reglering av totalförmånen. Denna mening har närmare utvecklats i den allmänna motiveringen. I enlighet med nämnda uppfattning hava vissa reduktionsregler för här avsedda fall föreslagits i 10 § 5 mom. samt 17 § 2 mom. tredje stycket. Jämväl i sådana fall, där föreningen av familjepension eller familjelivränta enligt detta reglemente med en annan familjepensionsförmån enligt samma reglemente eller enligt andra av statsmakterna antagna familjepensionsbestämmelser icke beror på att en och samma befattningshavare innehaft familjepensionsrätt för skilda befattningar utan på att den efterlevande är familjepensionsberättigad efter flera befattningshavare, förutsattes en viss reduktion i allmänhet böra vidtagas. Detsamma gäller fall, i vilka en efterlevande familjepensionstagare åtnjuter lön för anställning, med vilken är förenad pensionsrätt enligt av statsmakterna antagna tjänstepensionsbestämmelser, eller uppbär pension eller livränta enligt dylika bestämmelser. På sätt närmare angivits i det under den allmänna motiveringen intagna kapitlet om förening av flera förmåner, h a r avsetts att i samtliga nu angivna fall förmån, som utgår enligt det nya familjepensionsreglementet, skall minskas med en fjärdedel, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar. Bestämmelse i ämnet h a r meddelats under 2 mom. av förevarande paragraf. Någon motivering för förslaget i detta hänseende utöver vad som anförts under den allmänna motiveringen torde icke vara erforderlig. 4 §. Prövning av pensionsfrågor m. m. De i denna paragraf meddelade bestämmelserna om prövning av pensionsfrågor m. m. äro nästan helt överensstämmande med stadgandena i 8 § av gällande familjepensionsreglemente. På samma sätt som i 5 § av förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente har emellertid uttryckligen angivits, att prövningen av pensionsfrågor vid andra än affärsdrivande verk ankommer på statskontoret. Stadgandet i 9 § av det nuvarande familjepensionsreglementet att be-

248 fattningshavare, som äger rätt till familjepension för sina efterlevande, vid avgång ur tjänst skall erhålla skriftligt bevis därom, h a r icke upptagits i reglementsförslaget. Även om dylikt bevis torde böra utfärdas jämväl framdeles, har föreskrift därom icke synts behöva intagas i själva pensionsförfattningen utan ansetts lämpligen kunna meddelas i administrativ ordning.

2 avd.

Om familjepensionsavdrag.

5 och 6 §§. Familjepensionsavdrag. I dessa båda paragrafer meddelas bestämmelser angående familjepensionsavdrag. Vad först beträffar storleken av de belopp, vilka angivits såsom familjepensionsavdrag för särskilda befattningar, överensstämma desamma i de allra flesta fall med de i gällande familjepensionsreglemente stadgade. Skälen härför hava angivits i den allmänna motiveringen. I fråga om uppställningen och innehållet i övrigt av de i 5 och 6 §§ föreslagna bestämmelserna angående familjepensionsavdrag överensstämmer förslaget praktiskt taget helt med 6 och 7 §§ förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente. Särskild motivering i denna del torde erfordras allenast i följande hänseende, i vilket de föreslagna bestämmelserna innebär en från de nu gällande avvikande reglering. Rörande tjänstemans övergång från högre till lägre tjänst innehåller 12 § 1 mom. av det gällande allmänna familjepensionsreglementet följande stadgande: övergår ordinarie befattningshavare till befattning med lägre familjepensionsunderlag, skall i familjepensionshänseende fortfarande för honom gälla vad som finnes stadgat i fråga om den förra befattningen. Denna bestämmelse, som generellt medför att ordinarie — men däremot ej icke-ordinarie — befattningshavare även efter frivillig övergång till lägre tjänst alltjämt skall vidkännas familjepensionsavdrag enligt de före övergången gällande bestämmelserna, saknar motsvarighet i de gällande tjänstepensionsreglementena. 20 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet föreskriver tvärtom, att därest tjänsteman efter egen ansökning förflyttats till tjänst med lägre pensionsunderlag, i pensionshänseende skall tillämpas vad som finnes stadgat för den lägre tjänsten, och detsamma gäller i fråga om sådan tvångsförflyttning till lägre tjänst, som är föranledd av något tjänstemans förfarande i tjänsten. Endast där tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttats till tjänst med lägre pensionsunderlag, skall jämlikt 20 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet i pensionshänseende för honom fortfarande gälla vad som finnes stadgat i fråga om den tjänst, han vid förflyttningen innehade. Även vid övergång från förordnandetjänst till annan tjänst är, jämlikt 24 § 4 mom. civila tjänstepensionsreglementet, regeln att i pensionshänseende skall gälla vad för sistnämnda tjänst finnes stadgat.

249 Har förordnandet fortgått under minst 12 år, må dock förordnandetjänstens pensionsunderlag och pensionsavdrag kunna allt fortfarande tillämpas. Beträffande anledningen till skiljaktigheterna i detta hänseende mellan tjänste- och familjepensionsförfattningarna må erinras om ett uttalande i 1930 års pensionssakkunnigas förenämnda betänkande rörande familjepensionering. I sitt förslag till civilt familjepensionsreglemente upptogo nämnda sakkunniga under 12 § en bestämmelse, enligt vilken, därest ordinarie tjänsteman förflyttats till befattning med lägre »pensionstal», i familjepensionshänseende skulle fortfarande för honom gälla vad som funnes stadgat i fråga om den tjänst han vid förflyttningen innehade. Angående den föreslagna bestämmelsen anfördes i betänkandet (sid. 70) bland annat följande. Sin direkta motsvarighet har 12 § i 20 § civila tjänstepensionsreglementet, som stadgar, huru i pensionshänseende skall förfaras vid ordinarie tjänstemans förflyttning till annan tjänst eller vid sänkning av det för befattningen gällande pensionsunderlaget. Emellertid är att märka den principiella olikheten mot vad som gäller på tjänstepensionsområdet, att de sakkunniga med avseende å familjepension icke funnit anledning föreslå skilda föreskrifter alltefter som förflyttningen skett utan tjänstemannens förvållande eller på egen ansökning eller den föranletts av något förfarande i tjänsten. Enär kostnaderna för familjepensioneringen skola bestridas av tjänstemannens egna bidrag, torde en förflyttnig till ordinarie tjänst med lägre pensionstal, oavsett orsaken härtill, icke böra föranleda någon förändring i familjepensionshänseende för den förflyttade. I sitt förslag till allmänt tjänstepensionsreglemente hava 1938 års pensionssakkunniga förordat en reglering av pensionsförhållandena vid övergång från högre till lägre tjänst, vilken i huvudsak ansluter sig till den i civila tjänstepensionsreglementet vidtagna. I 7 § nämnda reglementsförslag har sålunda från huvudregeln — att såsom pensionsavdrag skall tillämpas beloppet för den befattning, tjänstemannen innehaft under tid, för vilken pensionsavdraget verkställes — gjorts undantag allenast för två fall, nämligen där pensionsavdraget för ordinarie befattning nedsatts och där ordinarie tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttats till lägre tjänst. Någon direkt motsvarighet till den i 24 § 4 mom. civila tjänstepensionsreglementet upptagna bestämmelsen beträffande tjänsteman, som efter 12 års innehav av förordnandetjänst övergått till annan befattning, har icke för tjänstemän i allmänhet upptagits i reglementsförslaget. Enligt 15 § 3 mom. reglementsförslaget skall likväl i dylikt fall gälla, att grundbeloppet av pension för den senare innehavda tjänsten icke må understiga grundbeloppet av pension för den tidigare. Endast för rektorer vid statens undervisningsväsende h a r en motsvarighet till den nuvarande anordningen vid övergång från förordnandetjänst till annan befattning föreslagits (32 § (35 §) 5 punkten och 34 § (37 §) 2 mom.). Vid en omprövning av den i nu gällande familjepensionsreglemente genomförda, från tjänstepensionsbestämmelsernas grundsatser avvikande anordningen hava de sakkunniga för sin del funnit skäl tala för slopande av denna anordning. Även om fall av frivillig övergång till lägre tjänst i praktiken torde vara sällsynta, synes den inkongruens mellan tjänste- och familjepen-

250 sionsförfattningarna, som anordningen medför, vara ägnad att skapa en oklarhet, och ur principiell synpunkt kunna tillräckliga skäl för anordningens bibehållande enligt de sakkunnigas mening icke åberopas. Från utgångspunkten att hela tjänstemannakåren genom familjepensionsavdragen täcka största delen av familjepensionskostnaderna lärer det knappast vara berättigat att draga slutsatsen att den särskilde tjänsteman, som undantagsvis övergår från högre till lägre tjänst, bör äga antingen bibehålla den ställning i pensionshänseende, som åtföljer den högre tjänsten, eller ock erhålla återbetalning av de »för mycket» erlagda familjepensionsavdragen. Även om man skulle godtaga det betraktelsesättet, att de förhållanden, vilka kollektivt sett äro karakteristiska för familjepensioneringen, borde återspeglas i den individuella anordningen för den särskilde tjänstemannen, skulle det i varje fall vara berättigat att staten i nu angivna fall innehölle sitt bidrag till pensioneringen. Med hänsyn till storleken av detta bidrag — som för närvarande är beräknat till 120 kronor av familjepensionsunderlaget jämte familjepensionens rörliga del — torde det icke bliva oförmånligare för tjänstemännen, om den ur statens synpunkt mera rationella anordningen genomföres, att ställningen i familjepensionshänseende får åtfölja löne- och tjänstepensionsställningen och sålunda endast vid tvångsförflyttning till lägre tjänst bibehållas orubbad. I överensstämmelse med vad nu anförts hava familjepensionsreglementets bestämmelser om övergång från högre till lägre tjänst utformats i nära anslutning till motsvarande bestämmelser i den föreslagna tjänstepensionsförfattningen. Enligt 6 § 1 mom. skall i allmänhet såsom familjepensionsavdrag tillämpas det belopp, vilket angives för den befattning, tjänstemannen innehaft under tid, för vilken familjepensionsavdraget verkställes. Har ordinarie befattning nedflyttats till lägre lönegrad eller familjepensionsavdraget för sådan befattning eljest nedsatts, skall nedsättningen likväl icke bliva gällande beträffande den, som omedelbart dessförinnan innehade befattningen, och detta stadgande skall äga motsvarande tillämpning beträffande ordinarie tjänsteman, som utan något sitt förvållande förflyttats till tjänst med lägre familjepensionsavdrag. Vad särskilt angår övergång från förordnandetjänst till annan tjänst, har även i detta fall den föreslagna regleringen i tjänstepensionsreglementet ansetts böra erhålla motsvarande tillämpning på familjepensionsområdet. Då innehavare av förordnandetjänst efter 12 års förordnande är berättigad att avgå från tjänsten med hel tjänstepension och efterlevande till honom vid hans sedermera inträffande frånfälle äga rätt till den familjepension, som gäller för efterlevande till förordnandetjänsteman, har tjänstemannens ställning i familjepensionshänseende icke synts böra undergå någon större förändring, därest han efter nämnda tids förordnande i stället övergår till en annan statstjänst. I enlighet härmed har under 10 § 3 mom. av förevarande reglementsförslag upptagits en bestämmelse av innehåll att, där den avlidne tidigare innehaft en och samma förordnandetjänst under minst 12 år i oavbruten följd och icke åtnjutit tjänstepension för dylik befattning, familjepensionsförmånen ej må understiga det belopp, vartill den skulle hava uppgått

251 vid beräkning enligt de grunder, som gällde vid förordnandets upphörande. Även om befattningshavaren avgår från den senare tillträdda tjänsten under sådana förhållanden, att de efterlevande allenast äga rätt till familjelivränta, skall jämlikt 17 § 2 mom. fjärde stycket familjepensionsförmånen (livräntan) bestämmas på motsvarande sätt. Med hänsyn till innehållet i och grunden för nu berörda bestämmelser h a r det synts riktigast, att förordnandetjänsteman, som övergått till annan tjänst, visserligen får fortsätta att erlägga familjepensionsavdrag men att beträffande dessas storlek reglerna för den nya tjänsten få gälla. Beträffande rektor vid statens undervisningsväsende, vilken tillika innehar lärarbefattning, hava emellertid speciella regler ansetts motiverade. Bestämmelsen i 63 § 6 mom. civila avlöningsreglementet — enligt vilken lärare, som förordnats att bestrida rektorsbefattning men vilkens förordnande upphört, övergår till sin ordinarie lärarbefattning — har nämligen skapat en särställning i tjänstepensionshänseende för rektorstjänsterna, som bibehållits i de sakkunnigas förslag till tjänstepensionsreglemente och som bör beaktas även i detta sammanhang. Såsom förutsättning för att lärare, som innehar rektorsförordnande, skall komma i åtnjutande av pension för rektorsbefattningen gäller enligt 32 § (35 §) 4 punkten andra stycket a) förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente) att tjänstemannen jämväl är berättigad till pension å lärartjänsten, och den eljest föreslagna bestämmelsen om rätt till pension vid frivillig avgång från förordnandetjänst efter 12 års förordnande skall överhuvud taget icke äga tillämpning beträffande innehavare av rektorsbefattning (32 § (35 §) 4 punkten första stycket). Med dessa bestämmelser h a r det ansetts bäst överensstämmande att efter rektors återgång till lärarbefattning icke tjänstepensionsavseende taga annan hänsyn till det tidigare innehavet av förordnandetjänst än som skett genom stadgandet att, där rektorsbefattningen innehafts under minst 12 år i oavbruten följd, denna befattnings pensionsunderlag och pensionsavdrag må kunna allt fortfarande tillämpas (32 § (35 §) 5 punkten andra stycket). En konsekvens av denna reglering i tjänstepensionsförfattningen har ansetts böra vara, att den här ovan berörda bestämmelsen om familjepensionsförmånens bestämmande till visst minimibelopp icke får tillämplighet beträffande förutvarande rektor men att däremot förutvarande rektor under vissa omständigheter bibehålles vid sin förutvarande ställning i familjepensionshänseende. I enlighet härmed har i 20 § 4 punkten av förslaget till allmänt familjepensionsreglemente stadgats, att där för den, som innehaft rektorsbefattning under minst 12 å r i oavbruten följd skola med avseende å pensionsunderlag och pensionsavdrag enligt allmänna tjänstepensionsreglementet tillämpas de stadganden, som gällde vid tiden för frånträdande av förordnandet, jämväl med avseende å familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag dylika stadganden skola lända till efterrättelse.

3 avd.

Om familjepension.

1 kap. Tjänstemän i allmänhet. 7 § Bestämmelsernas tillämpningsområde m. m. 1 mom. Såsom tidigare berörts, skiljer sig förslaget från nu gällande allmänna familjepensionsreglemente bland annat genom en ändrad terminologi, enligt vilken benämningen familjepension förbehålles sådan förmån, vilken utgår under förutsättning att befattningshavare vid sin död kvarstått i tjänst eller åtnjutit eller ägt rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension. Denna förutsättning för familjepension fastslås i förevarande moment, såvitt angår dels ordinarie fullmaktstjänstemän samt icke-ordinarie befattningshavare med undantag av cheferna för bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen, dels ock innehavare av beställning å reservstat vid försvarsväsendet. Nu nämnda grupper av befattningshavare hava i förslaget sammanförts under kapitelrubriken »Tjänstemän i allmänhet». Det i momentet använda uttrycket »ägde rätt att komma i åtnjutande av pension» h a r i detta sammanhang använts med hänsyn till att, såsom i motiveringen för 11 § 2 mom. förslaget till tjänstepensionsreglemente anmärkts, det undantagsvis kan inträffa, att icke-ordinarie befattningshavare entledigas utan att dessförinnan hava beviljats pension, ehuruväl det sedermera konstateras att förutsättningarna för pensionsrätt varit uppfyllda. Skulle i ett dylikt fall tjänstemannen avlida innan tjänstepension beviljats, skola givetvis de efterlevande äga rätt till familjepension, ej familjelivränta. 2 mom. Av det gällande familjepensionsreglementet framgår ej med full tydlighet, huruvida i det fall, att två eller flera familjepensionsberättigade finnas, med uttrycket familjepension förstås summan av de samtliga förmånerna eller allenast vad som tillkommer den särskilde familjepensionstagaren. Den praktiska betydelsen av detta detaljspörsmål hänför sig bland annat till frågan, huruvida rörlig del eller — med den i reglementsförslaget brukade terminologien — rörligt tillägg skall beräknas å vad som tillkommer varje särskild familjepensionstagare eller å det samlade beloppet för alla pensionstagarna. Ur ekonomisk synpunkt är valet mellan dessa båda lösningar skäligen likgiltigt, då den med levnadskostnadernas växlingar varierande delen av familjepensionen icke är underkastad någon maximering liknande den, som genomförts med avseende å motsvarande del av löne- och tjänstepensionsförmånerna. Även om en mindre skiljaktighet mellan beloppens storlek vid det ena eller andra tillvägagångssättet kan föranledas av med dem följande olika avrundningsregler, torde denna skiljaktighet vara så obetydlig, att spörsmålet torde böra lösas uteslutande med hänsyn till praktiskt administrativa synpunkter. Från denna utgångspunkt har det synts lämpligast att

253 rörligt tillägg beräknas å summan av samtliga familjepensionstagare tillkommande fasta förmåner. I enlighet härmed har i reglementsförslaget uttrycket familjepension använts såsom beteckning för det sammanlagda belopp, vartill samtliga familjepensionstagare efter avliden tjänsteman äro berättigade på grund av en och samma av denne innehavd familjepensionsberättigande befattning. Såsom följd härav har i förevarande moment intagits en hänvisning till de bestämmelser i reglementsförslaget, vilka reglera fördelningen av familjepension mellan två eller flera familjepensionsberättigade. 8 §. Familjepensionens beståndsdelar. Pensions utgående. 1 mom. Icke blott med avseende å innebörden av begreppet familjepension utan jämväl i fråga om benämningen å familjepensionens särskilda delar m. m. företer reglementsförslaget vissa skiljaktigheter i förhållande till den gällande familjepensionsförfattningen. Enligt 4 § 1 mom. av det nuvarande familjepensionsreglementet bestämmes familjepension i förhållande till ett vid befattningshavarens död för honom gällande grundbelopp (familjepensionens grundbelopp), vilket fastställes med hänsyn till antalet tjänstår och det för den avlidne senast gällande familjepensionsunderlaget enligt i paragrafen angivna grunder. Jämlikt 5 § består familjepensionen av en fast och en rörlig del, av vilka den fasta delen alltefter kretsen av de familjepensionsberättigade antingen motsvarar eller på annat sätt beräknas i förhållande till familjepensionens grundbelopp. De sakkunniga hava vid utformningen av sitt förslag utgått från att i tjänste- och familjepensionsförfattningarna samma benämningar böra användas för begrepp, vilka utgöra direkta motsvarigheter till varandra. I enlighet härmed hava i båda författningarna den med levnadskostnadernas höjd växlande delen av förmånen betecknats med den från avlöningsförfattningarna hämtade termen rörligt tillägg. Den fasta förmån, på grundval av vilken rörligt tillägg å tjänstepension beräknas, har i tjänstepensionsreglementet betecknats såsom grundbelopp. I konsekvens härmed och enligt det betraktelsesätt, för vilket redogörelse lämnats under motiveringen för 7 § 2 mom. av förslaget till familjepensionsreglemente, har såsom familjepensionens grundbelopp betecknats summan av de fasta förmåner, vilka tillkomma de efterlevande på grund av viss av den avlidne tjänstemannen innehavd familjepensionsberättigande befattning. För den till ledning vid fastställande av detta grundbelopp tjänande siffra, vilken är oberoende av kretsen familjepensionsberättigade och endast avhängig av de förhållanden beträffande tjänstår och underlag, som varit gällande för den avlidne, ävensom av dennes levnadsålder, har i reglementsförslaget använts termen familje pensionstal. De i det nuvarande allmänna familjepensionsreglementet använda termerna och dessas motsvarigheter i reglementsförslaget framgår ytterligare av följande uppställning:

254 Gällande familjepensionsreglemente

Reglementsförslaget

Grundbelopp Fast del Rörlig del

Familj epensionstal Grundbelopp Rörligt tillägg

I enlighet med vad nu anförts har i förevarande moment meddelats bestämmelsen att familjepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande fall, rörligt tillägg. De närmare bestämmelserna rörande förmånerna återfinnas såvitt gäller grundbeloppet i 9—12 §§ och beträffande rörligt tillägg i 13 §. 1 2—4 mom. av ifrågavarande paragraf hava intagits vissa stadganden, vilka beröra såväl familjepensionens grundbelopp som det rörliga tillägget. 2 mom. De i detta moment av reglementsförslaget meddelade bestämmelserna överensstämma i sak med 7 § 1 mom. av gällande familjepensionsreglemente allenast med den ändringen att pension för barn, som födes efter faderns död, ansetts böra utgå från och med födelsedagen. Den nuvarande bestämmelsen om pensions utgående i dylika fall från och med födelsemånadens början har nämligen visat sig kunna medföra vissa mindre tilltalande konsekvenser. 3 mom. I 5 § 5 mom. av det gällande allmänna familjepensionsreglementet stadgas beträffande familjepensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete, att det belopp, som pensionstagaren eljest skulle äga åtnjuta, skall minskas med den i beloppet ingående rörliga pensionsdelen jämte så stor del av 120 kronor, som den fasta pensionsdelen utgör av familjepensionsunderlaget. Jämväl enligt de sakkunnigas mening bör en reduktion av det familjepensionstagaren eljest tillkommande beloppet vidtagas under de förutsättningar, om vilka här är fråga. Då emellertid den nuvarande reduktionsnormen i förslaget slopats för övriga i 5 § 5 mom. nu avsedda fall, torde en annan reduktionsregel böra väljas. Härvid torde närmast ifrågakomma antingen att tilllämpa den för sammanträffande familjepensionsförmåner förordade reduktionsregeln i reglementsförslagets 3 § 2 mom., vilken innebär att enligt reglementet utgående förmån skall minskas med en fjärdedel, eller ock att för detta fall införa samma anordning, som gäller och även i fortsättningen avses skola gälla på tjänstepensionsområdet. Enligt denna anordning äger å ena sidan pensionstagare, som undergår frihetsstraff m. m., undantagslöst uppbära allenast en tredjedel av pensionen men å andra sidan må den pensionsbeviljande myndigheten kunna medgiva sådan anhörig till pensionstagaren, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom, rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav. Då för sistnämnda anordning synas kunna åberopas samma skäl vare sig fråga är om familjepension eller tjänstepension, hava de sakkunniga ansett sig böra förorda en sådan lösning. Enligt de sakkunnigas uppfattning kan, såsom jämväl i annat sammanhang framhållits, den omständigheten att vid de nuvarande familjepensionsunder-

255 lagens fastställande hela tjänstemannakåren beräknats genom familjepensionsavdrag till största delen täcka kostnaderna för de fasta familjepensionerna, icke berättiga till slutsatsen att sådana avvikelser från de eljest gällande pensionsbestämmelserna, vilka i och för sig synas rimliga för ett rationellt ordnande av pensioneringen, skulle vara oförenliga med nämnda utgångspunkter beträffande sättet för familjepensionernas finansiering. Beträffande det förslag i ämnet, som intagits i detta moment, må framhållas, att såsom sådan anhörig, vilken må kunna medgivas att uppbära förverkat pensionsbelopp, givetvis bör kunna ifrågakomma såväl familjepensionstagare som annan anhörig. Hinder bör sålunda icke föreligga att i fall, där en pensionstagande änka undergår frihetsstraff, medgiva utbetalande av det förverkade beloppet till pensionsberättigade barn. 4 mom. Under detta moment har upptagits den i 7 § 2 mom. av det gällande allmänna familjepensionsreglementet meddelade föreskriften angående utbetalning av familjepension. Familjepensionens grundbelopp. 9 §. Beräkning och fördelning av familjepensions grundbelopp. I denna paragraf hava meddelats bestämmelser angående dels de grunder, enligt vilka familjepensionens grundbelopp fastställes med ledning av det för befattningshavaren gällande familjepensionstalet, dels ock normerna för det uträknade grundbeloppets fördelning mellan familjepensionstagarna. De i förstnämnda hänseende under 2 mom. föreslagna bestämmelserna överensstämma i sak med stadgandena i 5 § 2 mom. av det gällande familjepensionsreglementet men innebära en viss redaktionell omarbetning, varjämte ett förtydligande ansetts påkallat i följande hänseende. Nuvarande stadganden om bestämmande av familjepensionens fasta del och dess fördelning mellan de familjepensionsberättigade — vilka stadganden innebära, att det varje särskild familjepensionstagare tillkommande beloppet minskas med stigande antal familjepensionstagare, för efterlevande make eller frånskild make dock allenast intill en viss gräns — synas närmast hänföra sig till förhållandena vid befattningshavarens frånfälle. Bland annat av bestämmelsen att familjepension må utgå till och med utgången av månaden näst efter den under vilken pensionstagaren avlider eller, därest pensionsrätten upphör av annan anledning, till och med utgången av den månad, under vilken rätten upphört, framgår, att omräkning av familjepension skall ske då familjepensionsrätten sålunda upphört för en av flera berättigade. I brist på uttrycklig bestämmelse kan dock oklarhet råda, huruvida den omräknade pensionen med därav följande ökning av pensionsbeloppet för den särskilda pensionstagaren skall utgå räknat från det att »pensionsrätten upphört» eller först från utgången av respektive månad. Enligt vad de sakkunniga inhämtat tillämpas den senare tolkningen av statskontoret, och de sakkunniga finna för sin del detta

256 tillvägagångssätt vara rimligast. För att undanröja oklarhet på denna punkt har den i 2 mom. första stycket meddelade bestämmelsen om grundbeloppets beräkning ansetts böra avse endast familjepensionens beviljande, varefter i momentets andra stycke intagits uttryckligt stadgande, att där efter familjepensionens beviljande ändring sker beträffande antalet familjepensionsberättigade, nytt grundbelopp skall fastställas att tillämpas från och med den i 8 § 2 mom. stadgade tidpunkt, då familjepensionsrätt inträtt eller upphört. Stadgandet i 3 mom. första stycket om fördelning av familjepensionens grundbelopp överensstämmer med den i 5 § 4 mom. av gällande familjepensionsreglemente meddelade föreskriften allenast med vissa jämkningar av formell natur. I momentets andra stycke har likaledes utan saklig ändring upptagits bestämmelsen i 7 § 3 mom. nuvarande familjepensionsreglemente om verkan därav, att frånskild make underlåtit att göra pensionsansökning. 10 §. Familjepensionstalets bestämmande. I denna paragraf meddelas föreskrifter om fastställande av familjepensionstalet, vilket begrepp — såsom anförts under motiveringen för 8 § 1 mom. — motsvarar den gällande familjepensionsförfattningens term »familjepensionens grundbelopp». Huvudbestämmelsen i ämnet är meddelad i 1 mom., medan avvikelser från densamma för vissa specialfall angivas i 2—5 mom. Slutligen innehåller 6 mom. en avrundningsregel. 1 mom. Huvudbestämmelsen i 1 mom. innebär ingen saklig ändring i jämförelse med det i 4 § 2 mom. av nuvarande familjepensionsreglemente meddelade stadgandet om fastställande av »familjepensions grundbelopp» för befattningshavare, som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt tjänstepension. Enligt reglementsförslagets terminologi avser detta fall fastställande av »familjepensionstal för familjepension» i motsats till »familjepensionstal för familjelivränta». I förslaget har emellertid, såsom framgår av 12 § första stycket c), den s. k. utökningstiden — d. v. s. tid som från dödsfallet eller avgången med pension må hava återstått till pensionsåldern — betecknats såsom tjänstår. Härav föranledd ändring samt vissa redaktionella jämkningar i övrigt hava vidtagits. 2 mom. Under motiveringen till de i 5 och 6 §§ föreslagna bestämmelserna om familjepensionsavdrag har påpekats den förändring i förhållande till nuvarande stadganden, som reglementsförslaget innebär med avseende å pensionsförhållandena vid övergång från en tjänst till en annan. För ordinarie befattningshavare, som övergått till befattning med lägre familjepensionsunderlag, skall sålunda enligt förslaget hänsynstagande till förut innehavd tjänst med högre familjepensionsunderlag i huvudsak vara begränsat till fall av tvångsförflyttning. P å samma sätt som skett i 15 § 2 mom. förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente och av samma skäl, som angivits under motiveringen för nämnda författningsrum, har det ansetts lämpligast att reglera detta hänsynstagande sålunda, att för tvångsförflyttad

257 tjänsteman familjepensionstalet — i viss m å n en motsvarighet till tjänstepensionens grundbelopp — icke må understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, därest förflyttningen icke ägt rum. För den händelse — utan att förflyttning skett — ändring vidtagits beträffande pensionsålder, familjepensionsunderlag eller för hel tjänstepension erforderligt antal tjänstår för ordinarie befattning, har på enahanda sätt ansetts böra tillses, att dylik ändring ej medför försämring av familjepensionstalet för den, som vid ändringens genomförande innehade befattningen. Stadganden i nu angivna hänseenden hava intagits i detta moment. 3 mom. För vissa särskilda fall stadgas i detta moment hänsynstagande till tidigare innehavd tjänst, för vilken tjänstemannen vid frånfället icke åtnjuter familjepensionsrätt. Beträffande den under a) angivna bestämmelsen — avseende det fallet, att den avlidne tjänstemannen tidigare innehaft med familjepensionsrätt förenad tjänst vid uppnående av för densamma stadgad pensionsålder — kan helt hänvisas till motiveringen för motsvarande bestämmelse i 15 § 3 mom. a) allmänna tjänstepensionsreglementet. I fråga om bestämmelsen under b) torde få hänvisas till den redogörelse, som under motiveringen till 5 och 6 §§ lämnats för de olika stadganden i reglementsförslaget, genom vilka hänsyn tages till tidigare innehavd förordnandetjänst. Vad slutligen gäller stadgandet under c), vilket korresponderar med 15 § 3 mom. c) i förslaget till tjänstepensionsreglemente, torde här allenast böra framhållas, att detsamma givetvis äger tillämpning såväl då tjänsteman, tillsatt medelst förordnande för begränsad anställningstid, efter utgången av längsta möjliga mandattid direkt övergått till annan statstjänst som då sådan tjänsteman avgått ur statens tjänst men sedermera vunnit återanställning. Detta torde framgå vid jämförelse med 25 § (28 §) 1 och 5 mom. förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente. 4 mom. Den i första stycket av detta moment meddelade bestämmelsen utgör en direkt motsvarighet till stadgandet i 15 § 4 mom. första stycket tjänstepensionsreglementet och torde icke tarva särskild motivering. I 15 § c) av det gällande allmänna familjepensionsreglementet meddelas med avseende å icke-ordinarie befattningshavare med avkortad tjänstgöringstid föreskriften, att vid förening av två befattningar av nämnda slag familjepension skall beräknas särskilt för vardera befattningen utan tillämpning av den i 6 § reglementet meddelade bestämmelsen om reduktion av sammanträffande familjepensioner. Denna anordning äger motsvarighet i civila tjänstepensionsreglementets bestämmelse (7 § 1 mom.), att i fråga om icke-ordinarie tjänsteman, som erhåller pension för befattningar med avkortad tjänstgöringstid i två verk, sammanlagda beloppet av de båda pensionerna skola betraktas såsom en pension. Under motiveringen för 15 § 4 mom. förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente har påtalats, hurusom avsaknaden av en reduktionsregel för detta fall medför, att det under vissa omständigheter kan i 17—417092.

258 tjänstepensionshänseende ställa sig fördelaktigare att innehava två tjänster på halvtid än att innehava en av dem med full tjänstgöringsskyldighet. I förslaget till tjänstepensionsreglemente hava införts vissa bestämmelser i syfte att undanröja denna inkonsekvens. Även på familjepensionsområdet torde begränsande bestämmelser i förevarande avseende böra införas. Behovet härav torde för övrigt här vara större än på tjänstepensionsområdet. På grund av rätten att för pensionens bestämmande taga i betraktande tid, som från dödsfallet återstått till pensionsåldern, torde det eljest bliva regeln, att tjänsteman, som vid frånfället innehar två halvtidstjänster, erhåller en förmånligare ställning än innehavare av heltidstjänst i motsvarande lönegrad. Bestämmelser i syfte att förebygga denna oegentlighet hava ansetts lämpligen kunna utformas med de föreslagna stadgandena i förslaget till tjänstepensionsreglemente såsom förebild. I enlighet härmed har i andra stycket av detta moment föreslagits, att därest avliden tjänsteman ägde familjepensionsrätt för särskilda icke-ordinarie befattningar, vilka innehafts med avkortning i tjänstgöringstiden, antingen på grund av att han vid frånfället innehade befattningarna eller till följd av att han dessförinnan samtidigt avgått med tjänstepension från dem, familjepensionstalen icke må sammanlagt överstiga det högsta familjepensionstalet. Hänför sig däremot den vid frånfället föreliggande familjepensionsrätten till flera befattningar, från vilka avgång ägt rum vid skilda tidpunkter, bliva bestämmelserna i nästföljande moment tillämpliga. 5 mom. I det under den allmänna motiveringen införda kapitlet om behandlingen av sammanträffande pensionsförmåner har förordats en reglering av detta spörsmål, vilken avsevärt avviker från den enligt 5 § 5 mom. och 6 § av det nuvarande allmänna familjepensionsreglementet tillämpade. Under det att sistnämnda författningsrum — vilket behandlar sådana fall av sammanträffanden, som grunda sig å att den avlidne tjänstemannen vid frånfället ägde familjepensionsrätt för mer än en befattning — undantagslöst stadgar en reduktion, skulle enligt de sakkunnigas förslag någon generell reduktionsregel icke meddelas med avseende å dylika fall. Därest emellertid befattningshavaren ägde familjepensionsrätt för mer än en befattning på grund av att han antingen samtidigt innehade tjänst och åtnjöt tjänstepension eller åtnjöt flera tjänstepensioner, beviljade å skilda tider, bör enligt vad i nyssnämnda sammanhang förordats familjepension för den senast innehavda tjänsten i allmänhet utgå endast i den mån denna pension överstiger familjepensionen för den tidigare tjänsten. Denna reglering skulle i huvudsak ansluta sig till verkningssättet av de bestämmelser i ett blivande tjänstepensionsreglemente, genom vilka hänsyn skulle tagas till att den pensionsberättigade redan åtnjöt tjänstepension för tidigare innehavd tjänst. En i enlighet med vad sålunda förordats utformad bestämmelse har meddelats i detta moment. Bestämmelsen avser samtliga fall, där den avlidne tjänstemannen ägde familjepensionsrätt dels enligt det nya reglementet för viss befattning — vare sig denna innehades vid frånfället eller tjänstemannen åtnjöt tjänstepension för densamma — dels ock enligt reglementet eller andra

259 familjepensionsbestämmelser för tjänst, som han icke innehade vid frånfället, respektive för vilken han åtnjöt tjänstepension redan vid nämnda tjänstepensionering. Då de förhållanden, som äro av betydelse för regleringen, hänföra sig till den avlidne tjänstemannen och icke äro beroende av kretsen av familjepensionsberättigade efterlevande, har det synts naturligast att giva anordningen formen av en bestämmelse att iakttagas vid familjepensionstalets fastställande. I övrigt korresponderar bestämmelsen med stadgandet i 15 § 5 mom. första stycket förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente. 6 mom. Den i detta moment intagna avrundningsregeln motsvarar stadgandet i 4 § 5 mom. av den gällande familjepensionsförfattningen. 11 §. Familjepensionsunderlag. 1 mom. Enligt bestämmelsen i detta moment skall såsom familjepensionsunderlag tillämpas det belopp, som enligt 2—4 mom. gäller för den familjepensionsberättigande befattning, vilken befattningshavaren innehade vid dödsfallet eller från vilken han dessförinnan avgått med rätt till pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet. Någon bestämmelse om tillämpning av ett tidigare gällande familjepensionsunderlag motsvarande stadgandena i 12 § av det gällande allmänna familjepensionsreglementet har av förut anförda skäl icke medtagits. Ej heller har införts någon motsvarighet till det i 13 § av nuvarande familjepensionsreglemente innefattade stadgandet om att för ordinarie befattningshavare, som är förordnad att innehava icke-ordinarie befattning med högre familjepensionsunderlag, skola tillämpas de för icke-ordinarie befattningshavare i reglementet givna bestämmelserna. I detta fall, liksom där familjepensionsrätt eljest åtnjutes för flera befattningar, skall enligt reglementsförslaget familjepensionstal för vardera tjänsten bestämmas på grundval av det för respektive tjänst gällande underlaget, varemot i stället en viss, i det föregående omförmäld reglering av dylika sammanträffande förmåner skall ske. 2—4 mom. De i dessa moment meddelade bestämmelserna angående familjepensionsunderlagen torde icke tarva någon motivering utöver den, som i den allmänna motiveringen lämnats för de föreslagna underlagsbeloppen. 12 §. Beräkning av tjänstår. Det nuvarande allmänna familjepensionsreglementets föreskrifter om tjänstårsberäkning för familjepension — upptagna i 4 § 4 mom. — innebära, att såsom tjänstår räknas tid, vilken befattningshavaren må räkna som tjänstår enligt 3 § civila tjänstepensionsreglementet eller enligt 10 eller 26 § militära tjänstepensionsreglementet. Anställningstid i beställning å reservstat vid försvarsväsendet skall emellertid för såväl civil tjänsteman som militär anställningshavare i sin helhet tillgodoräknas. I motsvarighet till angivna bestämmelser i gällande familjepensionsförfattning har under första stycket a) och b) av förevarande paragraf i reglements-

260 förslaget föreskrivits, att såsom tjänstår vid bestämmande av familjepension räknas tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår för pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet, ävensom anställningstid i beställning å reservstat, jämväl där detta icke följer av allmänna tjänstepensionsreglementet. Att med hänvisningen till tjänstepensionsreglementet icke endast avses de allmänna stadgandena i 17 § angående beräkning av tjänstår utan även i förekommade fall särbestämmelserna i 30 och 32 §§ (33 och 35 §§) med avseende å beställningshavare vid försvarsväsendet, respektive vissa övningslärare vid statliga undervisningsanstalter, lärer framgå av den använda formuleringen. Likaså bliva i förekommande fall de övergångsbestämmelser till allmänna tjänstepensionsreglementet, vilka medföra ändringar i eller tillägg till nämnda reglementsbestämmelser, av betydelse jämväl i fråga om beräkning av tjänstår vid familjepensionens bestämmande. I detta sammanhang må ytterligare framhållas, att den i 17 § 4 mom. b) förslaget till tjänstepensionsreglemente meddelade bestämmelsen i fråga om tjänstårsberäkning vid samtidig avgång från två eller flera tjänster avses skola i familjepensionshänseende tillämpas såväl i sådana fall, där den avlidne tjänstemannen vid frånfället innehade flera familjepensionsberättigande befattningar, som i de fall, där tjänstemannen erhållit tjänstepensioner för befattningar, från vilka avgång skett samtidigt. Hänföra sig två familjepensionsrätter till olika tidpunkter — det i 10 § 5 mom. av förslaget till familjepensionsreglemente åsyftade fallet — skall vid bestämmande av familjepensionstal för den senast innehavda tjänsten iakttagas den särskilda tjänstårsberäkningsbestämmelsen i 17 § 4 mom. a) förslaget till tjänstepensionsreglemente. Såsom framhållits under motiveringen till tjänstepensionsbestämmelserna, kan detta förfaringssätt vid tillämpning av den i 15 § 5 mom. första stycket tjänstepensionsreglementet — 10 § 5 mom. familjepensionsreglementet — föreslagna reduktionsbestämmelsen i något fall komma att leda till alltför begränsade totalförmåner, där fråga är om tjänster som fått förenas med åtnjutande av oavkortad lön; för dylika fall har förutsatts, att Kungl. Maj:t använder den i angivna bestämmelser inrymda befogenheten att helt eller delvis göra undantag från reduktionen. Bestämmelserna i första stycket c) av denna paragraf, om tillgodoräknande av tid, som från dödsfallet eller avgången ur tjänst må hava återstått till pensionsåldern, har samma innebörd som den i 4 § 2 mom. av det gällande familjepensionsreglementet meddelade föreskriften om hänsynstagande till antalet förvärvade tjänstår, utökade med tid intill pensionsåldern. I syfte att erhålla en term för dylik s. k. utökningstid har emellertid denna i reglementsförslaget betecknats såsom tjänstår. I 15 § b) av gällande allmänna familjepensionsreglemente stadgas med avseende å icke-ordinarie befattningshavare med avkortad tjänstgöringstid, att utökningstiden skall reduceras i en omfattning, som svarar mot den avkortning av tjänstgöringstiden, vilken i tjänstepensionshänseende varit i medeltal för befattningshavaren gällande under de fem senast förflutna åren före dödsfallet eller avgången med pension eller under den kortare tid h a n innehaft med familjepensionsrätt enligt reglementet förenad anställning. En

261 liknande bestämmelse för vissa övningslärare vid statliga läroanstalter finnes intagen i punkten 3 a) av kungörelsen nr 516/1938. Enligt sistnämnda bestämmelse skall den tid, som från dödsfallet eller avgången med pension må hava återstått till pensionsåldern, ökas eller minskas med samma procenttal som det, varmed årslönen i medeltal ökats eller minskats under de fem senast förflutna åren, dock att ökningen må utgöra högst 12 procent. För tid, då läraren under femårsperioden innehaft mer än en dylik befattning, skall emellertid för medeltalsbestämningen räknas som om han innehaft allenast en befattning med tjänstgöring av samma omfattning som sammanlagda tjänstgöringen å de olika befattningarna. Det må understrykas, att dessa bestämmelser äro tillämpliga allenast i fråga om tjänsteman, som vid dödsfallet eller avgången ur tjänst innehade icke-ordinarie befattning med avkortning i tjänstgöringsskyldigheten eller övningslärartjänst vid statlig läroanstalt. För dessa fall skall hänsyn tagas till tjänstgöringsskyldighetens omfattning under en viss tidsperiod å tjänster av visst slag. I sistnämnda avseende äro bestämmelserna av olika innehåll: enligt 15 § b) allmänna familjepensionsreglementet tages hänsyn till varje anställning, förenad med familjepensionsrätt enligt nämnda reglemente, men enligt kungörelsen nr 516/1938 fästes avseende allenast vid övningslärartjänst vid statlig undervisningsanstalt. Slutpunkten för den relevanta tidsperioden är i varje fall dödsfallet eller avgången ur tjänst. Stadganden av nu angiven innebörd — med vilka syftet givetvis är att familjepensionsförmånen för vissa tjänster av speciell typ i fråga om tjänstgöringsskyldighetens omfattning skall komma att stå i en riktig relation till förmånen för tjänster av den vanliga typen — äro uppenbarligen erforderliga jämväl för framtiden. I sin nuvarande utformning synas emellertid stadgandena knappast på ett fullt konsekvent sätt behandla de olika fallen. Bestämmelserna torde vidare lämpligen böra förtydligas i vissa avseenden. Härom må anmärkas följande. Samma hänsyn, som föranlett anordningen att avseende skall fästas vid de genomsnittliga förhållandena under en icke alltför kort tidsperiod — nämligen att inverkan av rent tillfälliga förhållanden bör i möjligaste mån elimineras — synas motivera, att bestämmelsernas tillämplighet icke begränsas till fall, där halvtidstjänsten eller övningslärartjänsten innehafts just vid frånfället eller avgången. Inom allmänna civilförvaltningen torde det i viss utsträckning förekomma, att en icke-ordinarie tjänsteman innehar sin befattning än såsom heltidstjänst, än såsom halvtidstjänst, och för dylika fall förefaller det mindre tilltalande att spörsmålet om utökningstidens omfattning regleras på ett i princip olika sätt alltefter det dödsfallet, respektive avgången inträffat vid det ena eller andra tillfället. Giltiga skäl torde föreligga att företaga en medeltalsberäkning i varje fall, då under den avsedda tidsperioden innehafts icke-ordinarie befattning med avkortning i tjänstgöringsskyldigheten eller övningslärartjänst. Vad härefter angår de grunder, enligt vilka medeltalsberäkningen bör utföras, synes tillräcklig anledning icke finnas att begränsa hänsynstagandet till tjänst av ifrågavarande slag

262 eller ens till tjänst, förenad med familjepensionsrätt enligt allmänna familjepensionsreglementet; tjänstgöringsskyldigheten å annan tjänst med familjepensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna familjepensionsbestämmelser bör med samma fog beaktas. Längden av den ifrågavarande tidsperioden torde jämväl i fortsättningen kunna bestämmas till 5 år, men däremot bör slutpunkten för densamma — i motsats till vad nu gäller — icke i något fall förläggas till senare tidpunkt än pensionsålderns inträde. Jämte de sakliga ändringar, som skulle följa av vad nu förordats, har vid utformandet av nytt stadgande i ämnet befunnits önskvärt att närmare klarlägga de spörsmål, som möta där under någon del av 5-årsperioden förekommit samtidigt innehav av flera med pensionsrätt förenade tjänster. För dylika fall synes avfattningen av de nuvarande bestämmelserna närmast giva stöd för uppfattningen att avseende skall fästas vid den sammanlagda tjänstgöringsskyldigheten vid varje tidpunkt. En sådan reglering kan emellertid icke vara riktig under annan förutsättning än att särskild familjepensionsrätt icke finnes för varje särskild tjänst. Där två tjänster innehades vid tidsperiodens slutpunkt och sålunda mer än en familjepension skall beviljas, skulle en dylik sammanläggning av tjänstgöringsskyldigheten å olika samtidigt innehavda tjänster medföra dubbel tillgodoräkning och i följd därav större totalförmån, ju lägre levnadsålder befattningshavaren uppnått vid dödsfallet eller avgången med pension. Då sålunda frågan om utökningstidens beräkning bör avgöras särskilt för varje befattning, för vilken familjepension skall beviljas, synes det ävenledes önskvärt att med avseende å fall, där tjänstemannen under en första del av 5-årsperioden innehaft endast en tjänst, klarlägga för vilken av utökningstiderna denna tjänstetid skall tagas i betraktande. En lösning, vilken å ena sidan leder till det resultat som i det föregående förordats och å andra sidan på ett relativt enkelt sätt klargör förfaringssättet med avseende å samtidigt innehavda tjänster, har i den i andra stycket av förevarande paragraf meddelade bestämmelsen sökts genom en anknytning till det faktum, att de för den senaste 5-årsperioden beräknade tjänståren icke sammanfalla med den däremot svarande anställningstiden. Där det antal tjänstår, som jämlikt a) och b) beräknats för de fem sistförflutna åren före dödsfallet eller avgången ur tjänst eller, där frånfället ägt rum efter pensionsålderns inträde, före sistnämnda tidpunkt, överstiger eller understiger motsvarande anställningstid, skall enligt den föreslagna utformningen vid tillämpning av stadgandet under c) iakttagas, att där omförmäld tid ökas, respektive minskas med så stor del, som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan överskottet, respektive underskottet i tjänstår och å andra sidan anställningstiden. Vid beräkning av överskott eller underskott i tjänstår liksom vid fastställandet av motsvarande anställningstid bör härvid allenast tagas i betraktande tid, under vilken innehafts med tjänstepensionsrätt förenad anställning men däremot icke annan tid, som tillgodoräknats såsom tjänstår enligt stadgande i annan tjänstepensionsförfattning än allmänna tjänstepensionsreglementet eller enligt särskilt beslut av Kungl. Maj:t.

263 Å andra sidan bör den mot beräknade tjänstår svarande anställningstiden beräknas med avdrag, som åsyftas i 17 § 1 mom. andra stycket tjänstepensionsreglementet (ledighetsavdrag), för att jämväl i detta avseende undanröja inverkan av tillfälliga omständigheter. Någon svårighet i tillämpningen torde dessa bestämmelser icke behöva medföra. Vad särskilt angår de spörsmål, som avse samtidigt innehav av olika tjänster, må framhållas, att dessa lösas genom att 17 § 4 mom. tjänstepensionsreglementet bringas i tillämpning. I Övrigt torde få hänvisas till den för sistnämnda författningsrum lämnade motiveringen. Rörligt tillägg. 13 §. Förutsättningar och grunder för rörligt tillägg m. m. Bestämmelserna i 1—3 mom. av förevarande paragraf angående rörligt tillägg hava på motsvarande sätt som skett i förslaget till nytt tjänstepensionsreglemente utformats i överensstämmelse med och i vissa hänseenden med direkt hänvisning till motsvarande föreskrifter i de civila och militära avlöningsreglementena. Någon maximering av det belopp, å vilket rörligt tillägg beräknas, har ej ansetts böra ifrågakomma, liksom någon maximering icke för närvarande är föreskriven med avseende å beräkningen av familjepensionens rörliga del. Med hänsyn till att i reglementsförslaget uttrycket familjepension använts såsom beteckning å den samtliga familjepensionsberättigade tillkommande totala förmånen har i 4 mom. meddelats föreskrift, enligt vilken angående fördelning av rörligt tillägg mellan två eller flera familjepensionsberättigade skall gälla vad i 9 § 3 mom. stadgas om fördelning av grundbelopp. 2 kap.

Tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande.

14 §. Bestämmelsernas tillämpningsområde. I anslutning till den inledningsvis angivna planen för familjepensionsreglementets uppställning hava under detta kapitel sammanförts bestämmelserna angående familjepension åt efterlevande till de i 23 § (26 §) förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente omförmälda förordnandetjänstemännen eller alltså ordinarie, medelst förordnande för viss tid eller för begränsad anställningstid tillsatta tjänstemän ävensom cheferna för försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen. Här är emellertid allenast fråga om familjepension i den i reglementsförslaget avsedda begränsade innebörden, och såsom förutsättning för bestämmelsernas tillämpning gäller sålunda, att befattningshavaren vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt eller ägde rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension. Den nu angivna avgränsningen av förevarande bestämmelsers tillämplighet har fastslagits i denna paragraf.

264 I detta sammanhang må ytterligare allenast framhållas, hurusom stadgandena i förevarande kapitel för sin tillämpning förutsätta att tjänstemannen vid sin död innehade förordnandetjänst eller åtnjöt eller ägde rätt att komma i åtnjutande av pension av något av de slag som avses i 24 och 25 §§ (27 och 28 §§) allmänna tjänstepensionsreglementet (förordnandepension, uppskjuten eller genast börjande pension, invalidpension, sjukpension). Om tjänstemannen övergått till tjänst av annat slag, komma däremot de h ä r ifrågavarande bestämmelserna icke i tillämpning i vidare mån än som följer av 10 § 3 mom. 15 §. Familjepensionens bestämmande för förordnandetjänstemän. 1 mom. I familjepensionshänseende finnes icke någon motsvarighet till de betydande olikheter mellan förordnandetjänstemän och andra tjänstemän, som för närvarande råda och jämväl för framtiden avses bliva gällande i tjänstepensionshänseende. Med hänsyn till detta förhållande, som enligt de sakkunnigas förslag ej heller för framtiden skulle i huvudsak rubbas, har i första stycket av förevarande moment kunnat hänvisas till de i 8—10 samt 12 och 13 §§ meddelade bestämmelserna, d. v. s. samtliga för fullmaktstjänstemän avsedda familjepensionsbestämmelser utom dem, som gälla familjepensionsunderlagen. Bestämmelser beträffande underlagen hava upptagits i 2 och 3 mom. av denna paragraf. P å vissa punkter hava emellertid ändringar i eller tillägg till stadgandena för fullmaktstjänstemän ansetts påkallade med hänsyn till den särskilda anställningsformen. Härom må anföras följande. För närvarande saknas i familjepensionshänseende motsvarighet till den i fråga om tjänstepension vedertagna grundsatsen, att till utgångspunkt vid bestämmandet av förordnandepensions storlek skall ligga tiden för innehav av förordnandetjänsten och att tidigare eventuellt innehavd annan befattning endast skall tilläggas sekundär betydelse. En följd av att vid bestämmande av familjepension för förordnandetjänst jämväl tjänstår, vilka hänföra sig till tiden före tillträdandet av denna tjänst, få tillgodoräknas såsom likvärdiga med tjänstetid i förordnandetjänsten är, att högst olika familjepensioner kunna komma att utgå åt efterlevande till två förordnandetjänstemän, vilka tillträtt dylik tjänst i enahanda lönegrad vid samma levnadsålder, därest den ene men icke den andre av tjänstemännen före förordnandets tillträdande innehaft annan statstjänst. Då detta resultat icke kan betraktas såsom helt tillfredsställande, hava de sakkunniga haft under övervägande, huruvida icke för innehavare av förordnandetjänst beräkningen av tjänstår för familjepension borde begränsas på liknande sätt som då fråga är om tjänstepensionsrätten — d. v. s. så, att endast tiden för innehav av förordnandetjänsten jämte i förekommande fall s. k. utökningstid finge tagas i betraktande — varvid dock kravet på tjänstår för oavkortad pension borde reduceras till vad i tjänslepensionshänseende gäller för hel förordnandepension. Då en sådan omläggning skulle medföra försämring av den

265 nuvarande ställningen för förordnandetjänstemän med föregående statsanställning och dessutom i vissa avseenden skulle komplicera bestämmelserna, hava de sakkunniga likväl funnit sig böra låta tanken härpå falla och i stället ansett sig böra förorda allenast en viss uppmjukning i nuvarande krav på tjänstår för oavkortad familjepension för förordnandetjänstemän med undantag av sådana, som tillsättas för begränsad anställningstid. I detta avseende h a r det synts skäligt att likställa ifrågavarande tjänstemän med landshövdingarna, för vilka enligt de sakkunnigas förslag skulle för hel pension såväl enligt tjänstepensionsreglementet som enligt familjepensionsreglementet krävas allenast 20 år. De sakkunnigas överväganden i här berörda och övriga avseenden beträffande familjepensionsrätt för förordnandetjänstemän hava föranlett de sakkunniga att föreslå de anordningar, vilka innefattas i bestämmelserna under andra stycket av ifrågavarande moment och i huvudsak innebära följande. Vad först angår tjänstårsberäkningen för familjepension, skulle härutinnan ifråga om vanliga förordnandetjänstemän — d. v. s. tjänstemän som avses i 14 § a) och c) — icke göras något undantag från de i 12 § innefattade bestämmelserna, vilka medföra rätt att tillgodoräkna såväl samtliga tjänstår i statens tjänst, jämväl före förordnandets början, som även utökningstid. För tjänstemän som avses i 14 § b), d. v. s. tjänstemän förordnade för begränsad anställningstid, skulle däremot jämlikt stadgandet under c) såsom tjänstår, som må tillgodoräknas för pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet, anses allenast tiden för innehav av den här avsedda befattningen, vare sig denna innehafts vid dödsfallet eller tjänstemannen tidigare avgått från densamma med rätt till uppskjuten pension. Rätt att tillgodoräkna utökningstid skulle även vara medgiven vid bestämmande av familjepension efter den, som vid sin död innehade förordnandetjänst för begränsad anställningstid eller åtnjöt invalid- eller sjukpension för sådan tjänst. För den, som vid sin död avgått från dylik tjänst och för vilken här avsedda bestämmelser äga tillämpning under förutsättning att han vid dödsfallet åtnjöt eller ägde rätt till uppskjuten pension eller till sådan genast börjande pension, som trätt i den uppskjutna pensionens ställe, skulle däremot såsom tjänstår icke få tagas i betraktande utökningstid. Jämväl i sistberörda hänseende har stadgande upptagits under c) i andra stycket av förevarande moment. Slutligen har under d) upptagits en föreskrift, enligt vilken vid tjänstårsberäkning enligt 12 § första stycket c) — däremot ej vid beräkning av tjänstår motsvarande verklig tjänstetid — pensionsåldern skall anses inträda vid utgången av den månad, under vilken befattningshavaren uppnått eller skulle hava uppnått en ålder av 65 år. Denna föreskrift gäller för samtliga kategorier av förordnandetjänstemän. Familjepensionstalet skulle i allmänhet bestämmas uteslutande med ledning av det på ovan angivet sätt fastställda antalet tjänstår samt det för förordnandetjänsten gällande familjepensionsunderlaget enligt de i 10 § 1 mom. stadgade grunderna. Det antal tjänstår, som erfordras för att familjepen-

266 sionsunderlaget ej skall avkortas, skulle emellertid i anslutning till vad i det föregående anförts begränsas till 20 för de egentliga förordnandetjänstemännen, i följd varav vid bristande tjänstår avkortning skulle ske med Vso för varje felande helt kvartal. Härom har stadgande upptagits såsom punkt a) i momentets andra stycke. För de tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande för begränsad anställningstid, har samma tjänstålder för hel pension ansetts böra gälla i familjepensions- som tjänstepensionshänseende, varom stadgande införts i andra stycket b). De särskilda bestämmelserna i 10 § 2—5 mom. angående fastställande i vissa fall av familjepensionstalet för fullmaktstjänstemän hava förutsatts skola äga tillämpning även beträffande förordnandetjänstemännen. Emellertid hava dessa bestämmelser synts böra kompletteras med ett stadgande, varigenom hänsyn till tidigare innehavd tjänst tages i något större utsträckning för förordnandetjänsteman än för innehavare av tjänst av annat slag. Där frivillig övergång skett till fullmaktstjänst eller därmed jämförlig tjänst med lägre familjepensionsunderlag har — på sätt under 5 och 6 §§ samt 10 § 2 mom. närmare anförts — i allmänhet icke ansetts föreligga tillräckliga skäl att vid familjepensionens bestämmande taga hänsyn till att för tjänstemannen tidigare gällt ett högre familjepensionsunderlag. Där dylik övergång sker till förordnandetjänst, torde emellertid rekryteringssynpunkter böra föranleda till ett något avvikande resultat. P å grund härav har under e) i andra stycket av detta moment upptagits en bestämmelse, vilken äger viss motsvarighet i förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente och som innebär att, där den avlidne vid förordnandetjänstens tillträdande innehade annan med familjepensionsrätt enligt av statsmakterna antagna familjepensionsbestämmelser förenad befattning, familjepensionstalet ej må understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, om tjänstemannen intill dödsfallet eller avgången ur statens tjänst kvarstått i den förra befattningen. Det härigenom stadgade minimibeloppet för familjepensionstalet skall givetvis beräknas på grundval av det för den tidigare innehavda tjänsten gällande familjepensionsunderlaget samt den tjänstålder för hel pension, som gäller för samma tjänst. Vad särskilt angår tjänstårsberäkningen må framhållas, att i detta hänseende någon begränsning i de jämlikt 12 § angivna grunderna icke göres. I här avsett fall må sålunda för alla kategorier av förordnandetjänstemän tillgodoräknas såväl samtliga tjänstår i tjänstepensionshänseende som utökningstid. 2 och 3 mom. Angående de principer, som lagts till grund vid bestämmande av föreslagna familjepensionsunderlag, hänvisas till vad under rubriken »Familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag» anförts i den allmänna motiveringen. Underlagen för befattningar, som tillsättas medelst förordnande för begränsad anställningstid, hava på samma sätt som skett i tjänstepensionsreglementet knutits till vissa lönegrader i löneplan A civila avlöningsreglementet.

267 4 avd.

O m familjelivränta.

16 §. Bestämmelsernas tillämpningsområde. Såsom förut anförts, innebär förslaget till nytt allmänt familjepensionsreglemente, att den familjepensionsförmån, som tillkommer efterlevande till ur statstjänst utan rätt till pension avgången befattningshavare, för framtiden skulle benämnas familjelivränta. I enlighet härmed har i 16 § införts en bestämmelse, enligt vilken sådan livränta tillkommer efterlevande till förutvarande befattningshavare, varom förmäles i 1 § mom. c). De närmare förutsättningarna för att dylik ur statstjänst avgången befattningshavare skall kvarstå å reglementets tillämpning hava berörts i motiveringen till nämnda författningsrum. 17 §. Familjelivräntans bestämmande. Familjelivränta har förutsatts skola i fråga om beräkningssätt m. m. nära ansluta sig till vad för närvarande gäller beträffande familjepension efter förutvarande icke tjänstepensionsberättigad befattningshavare. Emellertid har, i överensstämmelse med vad som på tjänstepensionsområdet gäller beträffande uppskjuten livränta, den avvikelsen ansetts böra ske, att å ifrågavarande förmån icke medgives rörligt tillägg. I övrigt skilja sig de i reglementsförslaget meddelade bestämmelserna angående familjelivränta endast föga från gällande familjepensionsreglementes stadganden om den fasta delen av familjepension åt efterlevande till tjänsteman, som avgått ur statstjänst utan rätt till pension. Det i 2 mom. första stycket meddelade stadgandet om bestämmande av familjepensionstalet för livräntan överensstämmer, bortsett från ändringar av redaktionell art, med stadgandet i 4 § 3 mom. av den gällande familjepensionsförfattningen angående grundbeloppet av familjepension i motsvarande fall, och på grund av bestämmelserna i 1 mom. skola även i övrigt på samma sätt som för närvarande de beträffande familjepension åt efterlevande till pensionerad befattningshavare gällande bestämmelserna lända till efterrättelse i fråga om livränta. I anslutning till vad som under 10 § 2—5 mom. samt 15 § 1 mom. andra stycket e) föreslagits i fråga om familjepension avses emellertid en annan ordning än den nu gällande skola tillämpas i fråga om hänsynstagande till tidigare innehavda tjänster. Beträffande de härom i 2 mom. av denna paragraf meddelade föreskrifterna torde i huvudsak få hänvisas till motiveringen för angivna författningsrum. I detta sammanhang må allenast fästas uppmärksamhet därå, att jämlikt tredje och fjärde styckena hänsyn tages till familjepensionstalet för familjepension men på grund av föreskrifterna i sista stycket — hänvisningarna till 10 § 2 och 4 mom. samt 15 § 1 mom. andra stycket e) — till familjepensionstal för livränta för tidigare innehavd tjänst. Slutligen må framhållas, att stadgandena om familjelivränta för förordnandetjänst utformats i nära anslutning till de för dylika tjänster föreslagna

268 familjepensionsbestämmelserna. I överensstämmelse med vad nu gäller vid bestämmande av den mot familjelivräntan svarande förmånen skall dock för oavkortad familjelivränta i samtliga fall — alltså även för landshövdingar och förordnandetjänstemän i egentlig mening — fordras 30 tjänstår. Innehade vederbörande tjänsteman vid förordnandetjänstens tillträdande annan pensionsberättigande statstjänst, må emellertid familjepensionstalet icke bestämmas till lägre belopp än som skulle hava skett, därest tjänstemannen intill avgångstillfället kvarstått i sin förra tjänst och från denna avgått utan rätt till pension.

5 avd.

Särskilda bestämmelser.

18 §. Inledande stadganden. I det föregående har omnämnts, att vissa bestämmelser, vilka hava avseende å speciella tjänster, i förevarande reglementsförslag på samma sätt som i förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente sammanförts under en särskild avdelning, 5 avd., vilken omfattar 18—23 §§. Åtskilliga av dessa bestämmelser innebära fastställande av pensionsunderlag och pensionsavdrag, vilka avvika från dem som eljest skolat tillämpas med hänsyn till vederbörande tjänsts lönegradsplacering. Detta gäller sålunda om stadgandena i 19 § 1— 3 mom., 21 §, 22 § 1 mom. samt 23 §. Beträffande grunden för dessa avvikelser hänvisas till motiveringen för motsvarande bestämmelser i tjänstepensionsreglementet. Här nedan beröres innehållet i de övriga föreslagna stadgandena, i den mån särskild motivering ansetts erforderlig. 19 §. Femte huvudtiteln. 4 mom. Under 31 § (34 §) 4 mom. förslaget till tjänstepensionsreglemente har av skäl, för vilka redogjorts i motiveringen till nämnda författningsrum, föreslagits att för landshövding skall tillämpas en tjänstålder för hel tjänstepension av 20 år. Då samma skäl synts kunna anföras för en motsvarande anordning på familjepensionsområdet, har under 4 mom. av denna paragraf upptagits en bestämmelse, att för landshövding familjepensionstalet skall motsvara familjepensionsunderlaget, där antalet tjänstår uppgår till minst 20, ävensom en proportionellt verkande avkortningsregel för felande tjänstår. 29 §. Åttonde huvudtiteln. Under denna paragraf hava på motsvarande sätt som skett i förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente sammanförts specialbestämmelser för befattningar såsom rektor eller övningslärare vid statliga läroanstalter. Vad först angår de beträffande rektors familjepensionsrätt meddelade bestämmelserna, upptagna under 1 punkten a) samt 3 och 4 punkterna, utgöra dessa en direkt motsvarighet till stadgandena i 32 § (35 §) 2 punkten a) samt 4 och 5 punkterna förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente och torde här icke påkalla någon särskild motivering utöver vad som anförts un-

269 der 5 och 6 §§ i det föregående. I detta sammanhang må dock lämnas en sammanfattande översikt över det sätt, på vilket familjepensionsrätten för rektor skulle gestalta sig enligt förslaget. Så länge rektorsbefattning innehaves, skola de för nämnda tjänst gällande bestämmelserna, d. v. s. förordnandepensionsbestämmelserna i 15 §, äga tilllämpning. Även om, såsom regelmässigt är fallet, rektorn tillika är lärare, skall jämlikt 1 punkten a) av denna paragraf familjepensionsavdrag verkställas allenast i rektorsbefattningen. Då i dylikt fall familjepensionsrätt formellt sett föreligger även för lärarbefattningen, har i 3 punkten uttryckligen stadgats att, om avliden befattningshavare vid frånfället innehade familjepensionsrätt såväl för lärarbefattning som för rektorstjänst, allenast en familjepension må utgå och att familjepensionstalet för nämnda förmån skall motsvara det högsta familjepensionstalet. För den, som vid frånfället icke innehade rektorsbefattning, k a n familjepensionsrätt för dylik befattning på grund av bestämmelserna i 32 § (35 §) 4 punkten tjänstepensionsreglementet föreligga endast därest avgången från rektorsbefattning skett på grund av olycksfall i tjänsten eller sjukdom eller förordnandets upphörande samt, beträffande den som jämväl innehade lärarbefattning, tjänstemannen tillika var pensionsberättigad för lärartjänsten. I dylikt fall, då tjänstemannen sålunda beviljats tjänstepension för rektorstjänsten, respektive beviljats en dylik pension för såväl rektors- som lärartjänsterna, finnes jämlikt 14 § detta reglemente familjepensionsrätt för rektorstjänsten; i förekommande fall äger därvid nyssberörda stadgande i 3 punkten av förevarande paragraf tillämpning. Har rektor övergått till utövning av sin innehavande lärarbefattning — vartill vid förordnandets upphörande skyldighet föreligger jämlikt 63 § 6 mom. civila avlöningsreglementet — finnes sålunda icke vidare familjepensionsrätt för rektorstjänsten utan allenast för lärartjänsten. Med hänsyn till n ä m n d a skyldighet har det icke ansetts motiverat att låta bestämmelsen i 10 § 3 mom. b) obetingat äga tillämpning. Endast därest befattningshavaren själv anmält sin önskan att kvarstå vid rektors pensionsrätt — varmed följer skyldighet att jämväl i fortsättningen vidkännas oförändrat familjepensionsavdrag — har en dylik anordning ansetts vara motiverad. Stadgande härom har meddelats i 4 punkten. Beträffande slutligen familjepensionsrätten för efterlevande till förutvarande rektor, som avgått ur statens tjänst utan att äga rätt till tjänstepension, föreligger rätt till familjelivränta med avseende å rektorstjänsten. Ägde avgång samtidigt rum från innehavd lärartjänst, m å jämlikt stadgandet i 3 punkten andra stycket allenast en familjelivränta utgå, och familjepensionstalet för nämnda förmån skall motsvara det högsta familjepensionstalet för de särskilda tjänsterna. Vad härefter angår de för övningslärare under 1 punkten b) och 2 punkten föreslagna bestämmelserna, äro jämväl dessa utformade i nära anslutning till motsvarande stadganden i förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente. På samma sätt som i 32 § (35 §) 1 punkten b) sistnämnda regie-

270 mentsförslag förordats beträffande storleken av tjänstepensionsavdrag för tid, då ökning eller minskning sker av lönebeloppet, föreslås här under 1 punkten b) den s. k. 3-procentregeln alljämt skola äga tillämpning beträffande familjepensionsavdragets ökning, respektive minskning. Särskilda bestämmelser angående tjänstårsberäkningen, inklusive beräkning av utökningstid, hava icke behövt meddelas i detta sammanhang med hänsyn till innehållet av bestämmelserna i 12 § sista stycket förevarande reglementsförslag. De under 2 punkten upptagna bestämmelserna reglera i huvudsak allenast förfarandet beträffande förening av flera familjepensionsförmåner för h ä r avsedda befattningar. Beträffande dessa stadganden må framhållas följande. Bestämmelsen under a) motsvarar föreskriften under 32 § (35 §) 3 punkten a) förslaget till tjänstepensionsreglemente och är förestavad av samma hänsyn, vilka jämväl berörts under motiveringen till 10 § 4 mom. andra stycket av detta reglementsförslag. Under 32 § (35 §) 3 punkten b) förslaget till tjänstepensionsreglemente hava föreslagits bestämmelser med avseende å successivt inträde av tjänstepensionsrätt för övningslärartjänster, genom vilka bestämmelser stadganden a i 15 § 5 mom. samma reglemente försättas ur kraft för dylika fall. Ett förfaringssätt motsvarande det i förstnämnda författningsrum föreskrivna har synts böra tillämpas i familjepensionshänseende. På grund av det härom meddelade stadgandet under 2) punkten b) i förevarande reglementsförslag skall sålunda i fall, där läraren vid frånfället ägde familjepensionsrätt för mer än en befattning av här avsett slag — antingen på grund av att h a n såväl innehade tjänst som åtnjöt tjänstepension eller ock till följd av att han åtnjöt flera tjänstepensioner, beviljade å skilda tider — utan hänsyn till bestämmelserna i 10 § 5 mom. förfaras på följande sätt. Familjepensionstalet för den tidigare innehavda tjänsten beräknas på vanligt sätt; denna familjepensionsförmån behöver ej nödvändigtvis utgå enligt detta reglemente. Totalförmånen skall motsvara summan av familjepensionstalen, beräknade såsom om tjänstemannen vid det förra pensioneringstillfället innehaft och avgått från jämväl den senare tjänsten. Detta innebär å ena sidan, att bestämmelsen i 2 punkten a) skall lända till efterrättelse, och å andra sidan att vid tjänstårsberäkning jämlikt 12 § första stycket a) stadgandet i 17 § 4 mom. a) allmänna tjänstepensionsreglementet icke skall bringas i tillämpning av den anledningen, att tjänstemannen efter det förra pensioneringstillfället innehaft allenast en tjänst; tjänstårsberäkning jämlikt 12 § första stycket a) skall sålunda i här avsett fall ske särskilt för vardera tjänsten. Vad härefter angår beräkning av tjänstår för tid efter det förra pensioneringstillfället skall, såvitt angår den tidigare innehavda tjänsten, dylik tjänstårsberäkning ske jämlikt 12 § första stycket c) och 12 § andra stycket med iakttagande att slutpunkten för den i sistnämnda författningsrum angivna 5-årsperioden bestämmes uteslutande med hänsyn till nämnda tidigare innehavda tjänst. I fråga om beräkning av tjänstår för den senare innehavda tjänsten för tid efter det förra pensioneringstillfället skall däremot beräkningen ske, såvitt angår anställningstid, jämlikt 12 § första stycket a) och, beträffande tid som

271 må hava återstått till pensionsåldern, jämlikt 12 § första stycket c) samt 12 § andra stycket. I sistnämnda fall bedömes frågan om ökning eller minskning av utökningstiden med hänsyn till förhållandena under de fem senaste åren före dödsfallet, respektive avgången från den senare tjänsten. Familjepensionstalet för den senare innehavda tjänsten skall motsvara det belopp, varmed totalförmånen överstiger familjepensionstalet för den tidigare innehavda tjänsten. Det må medgivas, att här avsedda bestämmelser vilka synts möjliggöra en sakligt tillfredsställande lösning av ifrågavarande, för närvarande oklart eller ofullständigt reglerade spörsmål om sammanträffande av flera förmåner — i sin utformning äro tämligen komplicerade. Ehuru detta givetvis är en nackdel, hava bestämmelserna detta oaktat synts för de fall, vilka här är fråga, vara att föredraga framför införandet av en fri prövningsrätt för Kungl. Maj:t. En dylik prövningsrätt finge väl för övrigt tänkas bliva i huvudsaklig överensstämmelse med innehållet i de här föreslagna stadgandena. I praktiken torde bestämmelserna icke behöva medföra större svårigheter, emedan de skola tillämpas av en enda, för ändamålet kvalificerad myndighet, nämligen statskontoret. De under andra stycket av b) samt under c) i förevarande punkt upptagna bestämmelserna utgöra motsvarighet till den under 32 § (35 §) 3 punkten f) och g) allmänna tjänstepensionsreglementet föreslagna stadgandena och torde icke kräva någon särskild motivering. 22 §. Tionde huvudtiteln. 2 mom. Med hänsyn till att rektorstjänsterna vid navigationsskolorna såväl i gällande avlöningsbestämmelser som ock i de föreslagna tjänstepensionsbestämmelserna i allt väsentligt likställts med dylika befattningar vid läroanstalterna under åttonde huvudtiteln, har i 2 mom. av denna paragraf föreslagits en liknande anordning i familjepensionshänseende.

6 avd. Reglementets tillämplighet. 24 §. I 1 § 1 mom. a) av reglementsförslaget har reglementets tillämpningsområde angivits på sådant sätt, att detsamma, bortsett från tillämpligheten å beställningshavare å reservstat vid försvarsväsendet, skall komma att sammanfalla med tillämpningsområdet för den föreslagna tjänstepensionsförfattningen. Härav följer, att 1936 års allmänna familjepensionsreglemente icke helt ersättes av den nya författningen. Även om det i och för sig vore önskvärt att genomgående ersätta det system för pensionens anpassning efter växlande levnadskostnader, vilket innefattas i den gällande författningen, med det i förevarande reglementsförslag upptagna systemet, har det med hänsyn till de — visserligen smärre — ändringar av reell innebörd, som förslaget innebär, icke ansetts böra ifrågakomma att göra den nya författningen tillämplig under annan förutsättning än att vederbörande tjänsteman blir underkastad det

272 nya allmänna tjänstepensionsreglementet. 1936 års reglemente avses sålunda, på sätt framgår av avfattningen av 1 § 1 mom. b) och c) ävensom av 1 § 2 mom. d), skola alltjämt tillämpas för den, som avgått ur statstjänst före det nya reglementets ikraftträdande. Vidare bibehåller den nuvarande författningen sin tillämplighet å den, som visserligen är i tjänst vid reglementets ikraftträdande men som på grund av gjord anmälan ej blivit underkastad de nya avlöningsbestämmelserna eller ock på grund av gjord anmälan icke blir underkastad det nya tjänstepensionsreglementet. Erinras må emellertid om att under motiveringen till 36 § (39 §) 1 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet ifrågasatts, huruvida icke tjänstemän, vilka anmält sig icke vilja ingå på de nya avlöningsbestämmelserna, borde sättas i tillfälle att i samband med tillkomsten av ett nytt tjänstepensionsreglemente övergå på den nya avlöningsförfattningen från och med den tidpunkt, vid vilken pensionsförfattningen träder i kraft. Om en dylik anordning införes och tjänstemannen begagnar sig av medgivandet, blir givetvis det nya familjepensionsreglementet tillämpligt å honom. Slutligen hava tillräckliga skäl icke synts föreligga för att göra det nya reglementet tillämpligt i de fall, där en befattningshavare är föremål för tillämpning av 1936 års familjepensionsreglemente utan att vara underkastad civila eller militära tjänstepensionsreglementet. Tjänsteman, som varit underkastad 1936 års familjepensionsreglemente men övergått till annan med tjänstepensionsrätt förenad statsanställning, avses sålunda icke bliva inordnad under den nya familjepensionsförfattningen av den anledningen att h a n jämlikt 16 § i 1936 års reglemente kvarstår å dettas tillämpning. Ej heller hava giltiga skäl synts finnas att till den nya författningen överflytta sådana förutvarande delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, som avses i kungörelsen nr 355/1937 med bestämmelser angående utsträckt tillämpning av allmänna familjepensionsreglementet. Det må uttryckligen framhållas, att i motsats härtill den, som före det nya familjepensionsreglementets ikraftträdande avgått från justitieråds- eller regeringsrådsämbete och för vilken allmänna tjänstepensionsreglementet blir gällande jämlikt 3 punkten av de till detta reglemente hörande övergångsbestämmelserna, blir underkastad även det nya familjepensionsreglementet. På motsvarande sätt som nu angivits i fråga om personal vid den civila statsförvaltningen ävensom personal å aktiv stat vid försvarsväsendet har den nya familjepensionsförfattningen avsetts skola tillämpas beträffande den, som vid eller efter ikraftträdandet innehar beställning å reservstat vid försvarsväsendet, varemot 1936 års familjepensionsreglemente förutsatts komma att bibehålla sin giltighet för den, som avgått från beställningen före angivna tidpunkt. Om man bortser från nu angivna begränsningar i det nya familjepensionsreglementets tillämpningsområde, har detsamma avsetts skola sammanfalla med tillämpningsområdet för 1936 års reglemente. De bestämmelser, vilka erfordras för vinnande av detta resultat, liksom ock sådana stadganden, vilka påkallas med hänsyn till att skyldighet att övergå på det nya familjepensionsreglementet ej föreligger, hava meddelats i förevarande paragraf under rubri-

273 ken »Reglementets tillämplighet». Beträffande de föreslagna bestämmelserna må ytterligare anföras följande. 1 mom. Rörande ikraftträdandet av 1936 års reglemente stadgas i reglementet, att genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen eller av Kungl. Maj:t efter riksdagens bemyndigande skulle bestämmas tidpunkten för reglementets ikraftträdande för olika förvaltningsområden. Genom särskilda kungörelser har förordnats om reglementets ikraftträdande för olika förvaltningsområden, men i samband därmed hava vissa tjänstemän undantagits från tillämpningen. Sålunda har reglementet förklarats ej skola gälla den, som omedelbart före ikraftträdandet för respektive förvaltningsområde ägde familjepensionsrätt på grund av sin statstjänst och anmält sin önskan att ej bliva underkastad reglementet. Därjämte hava vissa obligatoriskt gällande undantag stadgats. Enligt särskilda föreskrifter skall emellertid 1936 års reglemente bliva tillämpligt å sålunda undantagen tjänsteman under vissa förutsättningar, bland annat om befordran sker till högre befattning. Då nu det föreslagna nya familjepensionsreglementet avses skola träda i stället för 1936 års familjepensionsreglemente, har med hänsyn till de berörda undantagsfallen föreslagits den anordning, som framgår av bestämmelserna i 1 mom. första stycket a) samt andra stycket i förevarande paragraf. Beträffande den, som vid ikraftträdandet innehar befattning med tjänstepensionsrätt enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet eller beställning å reservstat, skall såsom förutsättning för reglementets tillämpning gälla, att omedelbart före ikraftträdandet 1936 års allmänna familjepensionsreglemente varit å tjänstemännen tillämpligt. Även om denna förutsättning ej är uppfylld, skall emellertid den nya författningen bliva gällande för tjänstemannen, därest vid reglementets ikraftträdande eller senare för honom inträder sådant förhållande, som enligt därom meddelade bestämmelser skolat medföra, att 1936 års reglemente å honom erhållit tillämpning. I sistnämnda fall blir det nya reglementet gällande för tjänstemannen från och med den tidpunkt, då 1936 års reglemente skulle hava tillämpats, och ersätter härvid sistnämnda reglemente. Då sådana ordinarie tjänstemän samt beställningshavare å reservstat, vilka äro underkastade 1936 års reglemente, icke torde vara skyldiga att övergå på nya familjepensionsbestämmelser, bör generellt lämnas möjlighet för dylika tjänstemän att genom anmälan befria sig från reglementets tillämpning. Ur principiell synpunkt har likväl ansetts mest lämpligt att göra tjänsteoch familjepensionsförfattningarna parallella. Med hänsyn till att de åsyftade reella ändringarna i familjepensionsförhållandena bliva föga betydande och i huvudsak endast innefatta smärre förbättringar på vissa punkter, har det icke ansetts innebära någon obillighet att genomföra en sådan anordning, vilken innebär att tjänstemannens val får stå mellan å ena sidan de gamla och å andra sidan de nya författningarna utan möjlighet att kombinera de nya bestämmelserna i tjänstepensionshänseende med de gamla i familjepensionshänseende. I enlighet med denna tanke, som även antytts i motiveringen för 36 § (39 §) 1 mom. förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente, har någon bestämmelse innefattande rätt för det nya tjänstepensionsregle18—417092.

274 mentet underkastad tjänsteman att kvarstå å de äldre familjepensionsbestämmelserna icke upptagits i familjepensionsförfattningen. Däremot har i 1 mom. första stycket b) av denna paragraf föreslagits en dylik bestämmelse med avseende å beställningshavare å reservstat vid försvarsväsendet. Därest en från reglementets tillämpning på grund av anmälan undantagen beställningshavare erhåller sådan beställning å reservstat eller sådan med pensionsrätt enligt allmänna tjänstepensionsreglementet förenad befattning eller beställning, för vilken gäller högre familjepensionsunderlag än för den vid ikraftträdandet innehavda beställningen — härvid skall avseende fästas vid underlagen enligt detta reglemente — bör emellertid detta reglemente därmed träda i tillämpning för honom. Då sistnämnda grundsats, vilken i stort sett överensstämmer med innebörden av de bestämmelser, som åsyftas i momentets andra stycke, innebär en avvikelse från vad som avses skola gälla i tjänstepensionshänseende — jfr motiveringen till 36 § (39 §) 1 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet — har uttrycklig föreskrift i ämnet meddelats i tredje stycket av förevarande moment. 2 mom. Skälen för den i detta moment intagna bestämmelsen hava, såvitt angår före reglementets ikraftträdande avgången tjänsteman, angivits i det föregående. Någon särskild motivering för den föreslagna bestämmelsen, i vad densamma avser sådan tjänsteman, som visserligen varit i tjänst vid reglementets ikraftträdande men icke före avgången blivit underkastad detsamma, torde icke vara erforderlig. Såsom tid för reglementets ikraftträdande har utsatts samma datum som i allmänna tjänstepensionsreglementet. Beträffande innebörden av stadgandet att mot reglementets bestämmelser stridande föreskrifter från och med dess ikraftträdande upphöra att gälla, såvitt angår befattningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, äger vad i motiveringen till tjänstepensionsreglementet anförts om motsvarande i nämnda reglemente intagna stadgande giltighet. Här må endast framhållas, att det i 3 § 2 mom. innefattade stadgandet gäller med avseende å sådan enligt andra familjepensionsbestämmelser beviljad pension, som enligt 10 § 5 mom. sista stycket skall anses som pension enligt detta reglemente, om pensionstagaren uppbär lön eller tjänstepension eller kommer i åtnjutande av familjepension såsom anhörig till annan befattningshavare.

Övergångsbestämmelser. Punkt 1. Familjepensionstal och familjepensionsunderlag. Enligt vissa av de föreslagna reglementsbestämmelserna kan storleken av familjepensionstalet bliva beroende av det belopp, vartill de skulle hava uppgått vid beräkning antingen enligt i andra familjepensionsbestämmelser angivna grunder eller på grundval av familjepensionsunderlag enligt andra fa-

275miljepensionsbestämmelser. Enligt vissa andra stadganden kan familjepensionstalet för en förmån enligt detta reglemente bliva beroende av ett dylikt tal för en familjepension, som utgår jämlikt annan pensionsförfattning. Med avseende å dylika fall har i 1 punkten av övergångsbestämmelserna till reglementet föreskrivits, dels att med familjepensionstal förstås det belopp, vartill summan av fasta och rörliga förmåner — för samtliga pensionsberättigade efter den avlidne — uppgår vid index 156, dels ock att nämnda föreskrift skall äga motsvarande tillämpning där fråga är om familjepensionsunderlag. Där 1936 års familjepensionsreglemente är att tillämpa i angivna hänseenden, skall sålunda avseende fästas vid grundbeloppet ökat med tio procent, respektive det med nämnda procenttal ökade familjepensionsunderlaget. Då sådana av Kungl. Maj:t utfärdade familjepensionsbestämmelser, vilka utgöra direkt motsvarighet till de tidigare familjepensionskassornas reglementen, i skilda hänseenden böra vid reglementets tillämpning likställas med av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna familjepensionsbestämmelser, har en föreskrift därom meddelats i sista stycket av denna punkt. Punkt 2. Reglementets tillämpning beträffande förutvarande delägare i familjepensionskassor m. fl. För tillämpningen av 1936 års allmänna familjepensionsreglemente beträffande befattningshavare, vilka ägt familjepensionsrätt på grund av sin statstjänst före reglementets ikraftträdande för vederbörande förvaltningsområde, gälla jämlikt särskilda stadganden vissa avvikelser från reglementets bestämmelser. Detta förhållande, som förutsetts vid reglementets tillkomst och kommit till uttryck i den vid reglementet fogade bestämmelsen om dess ikraftträdande, har betingats av förbehåll i mellan staten och respektive familjepensionskassor träffade överenskommelser. Ehuru någon juridisk skyldighet icke lärer föreligga för staten att bibehålla dylika undantagsstadganden i kraft jämväl i förhållande till en ny familjepensionsförfattning — under förutsättning att, på sätt här föreslagits, vederbörande befattningshavare äga kvarstå å hittills gällande familjepensionsbestämmelser •— finge det å andra sidan anses obilligt mot befattningshavarna att av dem kräva avstående från redan befintliga förmåner såsom villkor för rätt att övergå till den nya författningen. Särskilt gäller detta då, såsom här föreslås, befattningshavarens valfrihet att underkasta sig nya pensionsbestämmelser skall avse tjänste- och familjepensionsförfattningarna såsom en enhet. överväganden av denna art hava föranlett de sakkunniga att i 2 punkten övergångsbestämmelserna intaga en föreskrift, enligt vilken vissa angivna bestämmelser innefattande avvikelser i förhållande till bestämmelserna i 1936 års allmänna familjepensionsreglemente skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse vid det nya reglementets tillämpning beträffande den, som ägt familjepensionsrätt för sin statstjänst före 1936 års reglementes ikraftträdande för vederbörande förvaltningsområde. Såsom framgår av hänvisningarna till de i första stycket f) angivna kungörelserna, avses vad nu an-

276 förts skola gälla ej endast i fråga om den, som varit underkastad 1936 års reglemente, utan även beträffande befattningshavare, som direkt övergår på det nya reglementets tillämpning. Vid utformningen av nämnda övergångsbestämmelse har icke förbisetts, att det ur vissa synpunkter kunde vara önskvärt att under övergångsbestämmelserna till den nya familjepensionsförfattningen återgiva lydelsen av ifrågavarande undantagsstadganden med de jämkningar, huvudsakligen av formell art, som kunna erfordras för stadgandenas tillämpning i här avsedda fall. För ett dylikt förfaringssätt kunde särskilt anföras, att lösningen av uppkommande spörsmål om sättet för stadgandenas tillämpning i här avsedda fall, kan bliva av reell innebörd; där ett dylikt stadgande innefattar hänvisning till pensionsunderlag enligt »allmänna familjepensionsreglementet», kan innebörden givetvis bliva olika, alltefter det hänvisningen får avse 1936 års reglemente eller det nya reglementet. Bland annat med hänsyn till omfånget av de erforderliga bestämmelserna hava de sakkunniga likväl ansett sig böra inskränka sig till att föreslå stadgandenas giltighet i tillämpliga delar. I syfte att förebygga uppkommande tolkningssvårigheter har det dock härvid ansetts böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter, varom stadgande införts i punktens sista stycke. Lämpligt synes vara, att de av spörsmålet berörda myndigheterna erhålla uppdrag att avgiva förslag rörande de närmare föreskrifter, som av dem anses behövliga. Slutligen hava de sakkunniga ansett sig böra uttala, att där i något fall tvek a n finnes kunna råda om det sätt, på vilket stadgandena här böra tillämpas, lösningen bör ske efter synpunkten, att befattningshavarna å ena sidan skola i fråga om förmånens absoluta belopp komma att intaga lika förmånlig ställning som för närvarande men å andra sidan i allmänhet icke böra i följd av familjepensionsregleringen erhålla förbättring i sina förmåner, där ej sådan åsyftats med reglementsbestämmelserna; i sistnämnda hänseende kunna likväl smärre jämkningar motiveras av praktiskt administrativa skäl. I 9 § 2 mom. kungörelsen nr 357/1937, vilken kungörelse innehåller bestämmelser angående familjepensionsförhållandena för befattningshavare med tjänstepensionsrätt enligt 1907 års civila pensionslag, meddelas dels vissa bestämmelser i fråga om dylik befattningshavares övergång till befattning, för vilken 1936 års allmänna familjepensionsreglemente gäller, dels ock stadganden för det fall, att nämnda reglemente blir gällande för den av tjänstemannen innehavda befattningen. Därest dylikt förhållande inträtt före ikraftträdandet av den nya familjepensionsförfattningen eller sedermera inträder, kommer tjänstemannen att bliva underkastad denna — i förstnämnda fall likväl endast under förutsättning att han icke anmäler sin önskan att kvarstå å civila tjänstepensionsreglementet och 1936 års allmänna familjepensionsreglemente — och i sådant fall böra de särskilda bestämmelser, som författningsrummet innehåller med avseende å tillämpningen av 1936 års reglemente i stället iakttagas vid tillämpningen av det nya reglementet. Föreskrift härom har meddelats i andra stycket av denna punkt. Jämväl för

277 detta fall har det synts lämpligast att Kungl. Maj:t erhåller befogenhet att meddela erforderliga tillämpningsbestämmelser. Punkt 3. Reglementets tillämpning beträffande den, som varit underkastad 1936 års allmänna familjepensionsreglemente. I 12 § 1 mom. av gällande familjepensionsreglemente stadgas, att om ordinarie befattningshavare övergår till befattning med lägre familjepensionsunderlag, för honom fortfarande skall i familjepensionshänseende gälla vad som finnes stadgat i fråga om den förra befattningen. Denna bestämmelse har av skäl, som angivits i det föregående, i förslaget till nytt familjepensionsreglemente erhållit motsvarighet allenast i den mån den innebär att tjänsteman som tvångsförfiyttats bibehålies vid sitt tidigare familjepensionsavdrag och tillförsäkras pension beräknad på grundval av det tidigare familjepensionsunderlaget. Då emellertid tjänsteman, vilken före reglementets ikraftträdande frivilligt övergått till lägre tjänst, skäligen bör jämväl vid övergång till det nya reglementet få bibehålla sin särställning i familjepensionshänseende, har stadgande i sådant syfte meddelats i 3 punkten under a). Vid genomförandet av den i relation till de föreslagna tjänstepensionsunderlagen förordade differentieringen av familjepensionsunderlagen för förordnandetjänster skulle beträffande några lönegrader uppstå en reell minskning i familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag. I anledning härav erfordras en övergångsbestämmelse i syfte att för den, som omedelbart före reglementets ikraftträdande innehar tjänst tillhörande dylik lönegrad, förebygga försämring i familjepensionsrätten. För nämnda ändamål har under b) i denna punkt föreslagits, att tjänsteman tillhörande någon av de här avsedda lönegraderna fortfarande skall vidkännas det i 1936 års allmänna familjepensionsreglemente stadgade familjepensionsavdraget ävensom att familjepensionstalet för familjepension eller familjelivränta efter dylik tjänsteman icke må understiga det jämlikt 1936 års reglemente beräknade grundbeloppet ökat med tio procent; anledningen till att det ej föreslagits att familjepensionstalet skall beräknas på grundval av det enligt 1936 års familjepensionsreglemente gällande familjepensionsunderlaget ökat med tio procent, är den nedsättning av tjänståldern för oavkortad familjepension, vilken för förordnandetjänstemän föreslagits i 15 § 1 mom. En motsvarande övergångsbestämmelse har föreslagits med avseende å beställningshavare tillhörande lönegraden Mb 1, för vilken lönegrad likaledes enligt det nya reglementet gälla något lägre familjepensionsavdrag och familjepensionsunderlag än enligt 1936 års familjepensionsreglemente. Slutligen har ett stadgande av samma innebörd befunnits erforderligt beträffande professorer och prosektorer m. fl. tjänstemän vid universiteten, för vilka tjänstemän i avvaktan på lönereglering av försiktighetsskäl föreslagits en ställning i pensionshänseende, vilken medför viss minskning i nuvarande familjepensionsavdrag och familjepensionsunderlag.

278 Vissa särskilda övergångsanordningar. De nya tjänste- och familjepensionsreglementen, till vilka de sakkunniga framlägga förslag, äro försedda med bestämmelser, enligt vilka de skola träda i kraft den 1 juli 1941. I följd av reglementenas föreskrifter kommer pensionsregleringen att omfatta de tjänstemän, vilka vid ikraftträdandet innehava eller därefter erhålla i reglementena avsedda befattningar. Om annat ej särskilt stadgas, komma däremot sådana tjänstemän, som före ikraftträdandet avgått ur tjänst, att kvarstå på de pensionsbestämmelser, vilka för dem varit gällande vid tjänstepensions beviljande. I anslutning till vad som förordades i de sakkunnigas betänkande den 3 januari 1939 med förslag till vissa, huvudsakligen formella ändringar i de civila och militära tjänstepensionsreglementena — varemot chefen för finansdepartementet enligt uttalande i propositionen nr 277/1939 icke gjorde någon erinran — vilja de sakkunniga emellertid ifrågasätta vissa särskilda anordningar i syfte att jämväl sådana tjänstemän, vilka blivit underkastade de 1939 eller 1940 utfärdade nya avlöningsförfattningarna men avgått ur tjänst före pensionsregleringens genomförande, inbegripas under denna. De sakkunnigas i nämnda sammanhang gjorda uttalanden i denna fråga hade huvudsakligen följande innebörd: Då pensionslagstiftningen i det då förordade, huvudsakligen i formellt hänseende reviderade skicket innefattade ett provisorium i förhållande till en senare, mera genomgripande revision av pensionsväsendet, borde de blivande definitiva stadgandena vid sitt ikraftträdande helt ersätta de då föreslagna bestämmelserna och sålunda avse icke endast de befattningshavare, som vore i tjänst vid ikraftträdandet och först därefter avginge, utan även de befattningshavare, vilka avgått med pension enligt de provisoriska pensionsbestämmelserna. Det syntes nämligen icke berättigat att mellan dessa två kategorier av pensionstagare göra en åtskillnad, som icke skulle motsvaras av någon olikhet i lönehänseende; tvärtom borde pensionsregleringen — liksom tidigare i allmänhet skett vid pensionsregleringar, som föranletts av löneregleringar — göras parallell med löneregleringen. De definitiva bestämmelserna angående pensionsförmånernas storlek borde i enlighet härmed tillämpas å ifrågavarande pensionstagare dels för tiden från och med bestämmelsernas ikraftträdande, dels ock för den tid före ikraftträdandet, under vilken pension utgått enligt civila eller militära Ijänstepensionsreglementet. I sistnämnda hänseende borde följaktligen tjänsteman, som avginge med pension enligt de föreslagna provisoriska pensionsbestämmelserna, vid en i samband med definitiv pensionsreglering företagen höjning av pensionerna få uppbära belopp motsvarande skillnaden mellan pensionsförmånerna enligt de nya bestämmelserna och redan uppburna pensionsförmåner. Vid bestämmande av detta belopp borde emellertid hänsyn tagas till den höjning av pensionsavdragen, som kunde komma att vidtagas i samband med pensionernas höjning.

279 Såsom framgår av det citerade, inneburo de gjorda uttalandena ett principiellt förord för en i viss mån retroaktivt verkande anordning men däremot intet angivande av dennas närmare utformning. Att av olika skäl, främst av praktisk art, vissa jämkningar i de nya pensionsgrunderna äro erforderliga för dessas tillämpning å redan pensionerade tjänstemän, torde vara uppenbart, icke minst med hänsyn till den avsevärda tid, som redan förflutit efter löneregleringarnas ikraftträdande. Beträffande den anordning för en tillbakaverkande tillämpning av pensionsregleringen, som de sakkunniga ansett sig böra ifrågasätta, må först understrykas, att densamma avser tjänstemän, som efter de nya avlöningsförfattningarnas ikraftträdande avgått med pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet och vid avgångstillfället voro underkastade någon av nämnda avlöningsförfattningar. Ifrågavarande avlöningsförfattningar utgöras av dels civila avlöningsreglementet, civila icke-ordinariereglementet, militära avlöningsreglementet och militära icke-ordinariereglementet, vilka samtliga trätt i kraft den 1 juli 1939, dels ock manskapsavlöningsreglementet, vilket trätt i kraft den 1 juli 1940. Slutligen må framhållas, att allenast pensionstagare men däremot ej den, som avgått ur tjänst endast med rätt till uppskjuten livränta, avses skola komma in under de nya bestämmelsernas tillämpning. För bestämmelsernas tillämplighet förutsattes vidare, att pensionstagaren ej i föreskriven ordning anmäler sin önskan att icke bliva underkastad desamma, ävensom, såvitt angår det nya familjepensionsreglementets tillämplighet, att 1936 års allmänna familjepensionsreglemente varit gällande för befattningshavaren omedelbart före den 1 juli 1939, respektive den 1 juli 1940. Någon delaktighet i pensionsregleringen har ej heller ansetts kunna förordas beträffande pensionstagare, vilken avlidit före regleringens genomförande, vare sig med avseende å den tid han åtnjutit tjänstepension efter de nya lönebestämmelsernas ikraftträdande eller med avseende å familjepensionsförhållandena. Vad härefter angår sättet för den ifrågasatta anordningens genomförande, torde härvidlag en bestämd skillnad böra göras mellan å ena sidan tid, som efter löneregleringarnas genomförande förflutit före pensionsreglementenas ikraftträdande, och å andra sidan tid från och med ikraftträdandet. Såvitt angår t i d e n f r å n och med p e n s i o n s r e g l e m e n t e n a s i k r a f t t r ä d a n d e innefattas de sakkunnigas ståndpunkt i berörda hänseende i ett i betänkandet intaget förslag till kungörelse med bestämmelser angående tillämpning av allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet i vissa fall å tjänstemän avgångna med pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet. Enligt detta författningsförslag skola allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet, såvitt angår tid från och med reglementenas ikraftträdande, äga tillämpning å de här angivna förutvarande befattningshavarna. Beträffande kungörelseförslagets innehåll må i övrigt nämnas följande. De sakkunniga hava icke varit helt främmande för tanken, att omregle-

280 ringen av ifrågavarande redan beviljade pensioner borde begränsas till löneregleringens direkta konsekvenser på pensionsområdet. För ett sådant förfaringssätt kunde vissa skäl anföras. Grunden till att här göra ett avsteg från principen om att varje tjänstepensionstagare skall kvarstå på de pensionsbestämmelser, vilka för honom varit gällande vid pensionens beviljande, är ju nämligen den, att ifrågavarande pensionstagare varit underkastade samma avlöningsbestämmelser som de tjänstemän, vilka vid pensionsregleringens genomförande äro kvar i tjänst, och därmed skulle det stå väl samman att å ena sidan låta de redan avgångna tjänstemännen bliva delaktiga av löneregleringens direkta konsekvenser i form av pensionsbeloppets avvägning efter de nya lönerna men å andra sidan utesluta dem från sådana ändringar i pensionslagstiftningen, vilka äro mera fristående i förhållande till löneregleringen. Detta skulle emellertid ej endast nödvändiggöra en fullständig kategoriindelning av de föreslagna bestämmelserna — vilket i och för sig skulle vara förenat med vanskligheter — utan även förutsätta fastställande av särskilda pensionsunderlag för ifrågavarande pensionstagare. En närmare granskning har dessutom synts giva vid handen, att de nya reglementsbestämmelserna för vinnande av ett tillfredsställande resultat böra tillämpas jämväl i vissa andra fall än dem, där de utgöra direkta löneregleringskonsekvenser. Då det icke synts befogat att allenast för ifrågavarande relativt fåtaliga pensionstagare sålunda tillskapa ett särskilt komplex av pensionsbestämmelser, hava de sakkunniga stannat för att förorda, att de nya reglementena erhålla tillämpning å här avsedda pensionärer allenast med en av administrativa skäl föranledd jämkning i fråga om tjänstårsberäkningen. Enligt en i 10 punkten av övergångsbestämmelserna till allmänna tjänstepensionsreglementet meddelad föreskrift skall med avseende å beräkning av tjänstår för tid före ikraftträdandet gälla, bland annat, att tid, varunder tjänsteman varit underkastad av statsmakterna antagna tjänstepensionsbestämmelser, må tillgodoräknas såsom tjänstår i den omfattning så fått ske enligt civila, respektive militära tjänstepensionsreglementet med därtill hörande övergångsstadganden. I syfte att i här avsedda fall undvika en förnyad beräkning av dylika tjänstår hava de sakkunniga i kungörelsen infört en bestämmelse, enligt vilken tjänstår för tid, varunder tjänstemannen varit underkastad av statsmakterna antagna tjänstepensionsbestämmelser, vid pensionens omräkning i allmänhet skola tillgodoräknas till det antal, som skett vid beviljandet av pension enligt civila, respektive militära tjänstepensionsreglementet. Endast i sådant fall, där tjänstemannen vid pensionens ursprungliga beviljande redan åtnjöt annan pension och föreskrifterna i 3 § 3 mom. civila tjänstepensionsreglementet eller 10 § 7 mom. militära tjänstepensionsreglementet föranlett inskränkning i tjänstårsberäkningen, avses ny beräkning skola göras. Undantaget sammanhänger med det i det föregående under kapitlet om »Reglering av sammanträffande förmåner m. m.» förordade förändrade förfaringssättet, enligt vilket en gång tillgodoräknad tjänstetid må ånyo tagas i betraktande såsom tjänstår.

281 Av försiktighetsskäl har det ansetts påkallat att föreskriva, att pensionens grundbelopp icke må understiga det, vartill pensionen enligt civila, respektive militära tjänstepensionsreglementet fastställts, ökat med dyrtidstillägg motsvarande indextalet 156. Höjning av grundbeloppet i anledning härav har likväl ansetts böra ske endast om och i den män summan av de efter omräkningen utgående pensionsbeloppen understiger summan av de pensionsbelopp, som utgått före omräkningen. Såsom inledningsvis erinrats, uttalade sig de sakkunniga i sitt förra belänkande i princip för att ifrågavarande pensionstagare jämväl med avseende å t i d f ö r e d e d e f i n i t i v a p e n s i o n s b e s t ä m m e l s e r n a s i k r a f t t r ä d a n d e skulle försättas i samma läge, som om pensionsreglering genomförts samtidigt med löneregleringen. Enligt vad därvid framhölls, borde vid bestämmandet av det belopp, motsvarande skillnaden mellan pensionsförmånerna enligt de nya bestämmelserna och redan uppburna pensionsförmåner, varav pensionstagaren i följd härav borde komma i åtnjutande, hänsyn tagas till den höjning av pensionsavdragen, som bleve vidtagen i samband med pensionernas höjning. Rörande en tänkbar utformning av en dylik anordning må anföras följande. Till utgångspunkt vid retroaktivbeloppens avvägning torde böra tagas de pensionsunderlag och pensionsavdrag, vilka skolat ifrågakomma, därest pensionsregleringen begränsats att enligt hävdvunna grunder innefatta förbättringar i relation till löneökningen på billigaste ort. På sätt i det föregående framhållits grundar sig förslaget om retroaktiviteten på tanken, att det ej skall lända pensionstagarna till skada att en pensionsförbättring motsvarande löneökningen icke blivit genomförd samtidigt med löneregleringen, och med denna grund kan det näppeligen vara överensstämmande att vid retroaktivbeloppens fastställande fästa avseende vid en ur andra synpunkter föreslagen förbättring i relationen mellan pension och lön. Vid godkännande av alternativet med dyrortsgraderade pensioner skulle det näppeligen kunna ifrågakomma, att dyrortstillägg finge beräknas för tid före de nya pensionsreglementenas ikraftträdande. En motsvarande ståndpunkt vid ett genomförande av alternativet med enhetligt, i förhållande till C-ortslönerna avvägda pensioner synes så mycket mera påkallad, som eljest likvärdigheten mellan alternativen skulle bliva kullkastad, såvitt avser tid före reglementenas ikraftträdande. Enligt de sakkunnigas åsikt kan emellertid icke heller den här angivna principen tillämpas fullt individuellt eller överhuvud taget alltför strikt, detta främst med hänsyn till den tid, som numera förflutit efter löneregleringens genomförande. Vad angår pensionsbeloppen, torde sålunda av administrativa skäl få anses uteslutet att genom en individuell beräkning av retroaktivbeloppet göra en på levnadskostnadernas höjd under varje särskild del av den ifrågakommande tidsperioden baserad jämförelse mellan å ena sidan den pension jämte dyrtidstillägg, som redan utgått, och å andra sidan den pension jämte rörligt tillägg, som skulle hava utgått, i händelse allmänna tjänstepensionsreglemen-

282 tet trätt i kraft samtidigt med löneregleringen. Av praktiska skäl torde jämförelsen få tänkas ske vid indexläget 156, varvid dock generellt sett viss hänsyn borde kunna tagas till att under ifrågavarande tidsperiod genomsnittligt sett rått en avsevärt högre levnadskostnadsnivå. Mera betydelsefullt och, som det synts de sakkunniga, helt avgörande för anordningens utformning är emellertid, att en individuell beräkning av det retroaktiva pensionsavdragsbelopp, vilket enligt vad som förordats skulle gå i avräkning mot den retroaktiva pensionsförbättringen, måste konsekvent leda till att ej endast pensionstagare, vilka avgått ur tjänst kort före pensionsregleringens genomförande, utan även samtliga vid genomförandet i tjänst varande befattningshavare skulle hava att göra en kontant inbetalning av ett motsvarande retroaktivt avdragsbelopp. Då dylika konsekvenser icke synas praktiskt godtagbara, är enligt de sakkunnigas förmenande en sådan anordning, varom här är fråga, knappast genomförbar under annan förutsättning än att storleken av den retroaktiva pensionsförhöjningen helt generellt begränsas med hänsyn tagen till skyldigheten att erlägga större pensionsavdrag. Efter överväganden av nu antydd art hava de sakkunniga funnit sig böra såsom en möjlig lösning ifrågasätta, att här avsedda pensionstagare för varje månad före det nya tjänstepensionsreglementets ikraftträdande, under vilken pension åtnjutits enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet, tillerkännas ett visst enhetligt belopp. Med utgångspunkt från de i det föregående angivna synpunkterna angående beloppets avvägning torde detta kunna bestämmas till i alla lönelägen förslagsvis 10 å 12 kronor för månad. Vid det nu förda resonemanget hava de sakkunniga förutsatt, att de nya pensionsreglementena skulle komma att träda i kraft vid den i förslagen angivna tidpunkten. De sakkunniga anse sig icke böra ingå på spörsmålet, huruvida någon begränsning i vad här ifrågasatts må vara påkallad för den händelse ikraftträdandet icke skulle kunna ske vid nämnda tidpunkt. Enligt punkten 1 av övergångsbestämmelserna till militära tjänstepensionsreglementet skola i reglementet givna stadganden, med iakttagande av vissa i punkten meddelade föreskrifter, äga tillämpning å beställningshavare, vilken är underkastad föreskrifterna i kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande arméns och marinens övergångsstater. Då dylika beställningshavare icke blivit underkastade militära avlöningsreglementet — ehuru de visserligen under själva tjänstgöringen erhålla avlöning enligt reglementets grunder — inbegripas de icke under de föreslagna nya pensionsförfattningarnas tillämpningsområden. I sitt betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente (SOU 1938:55) betecknade 1936 års lönekommitté detta resultat såsom principiellt riktigt. Kommittén gjorde emellertid i nämnda sammanhang vissa uttalanden med avseende å möjligheten att genomföra en viss pensionsförbättring för särskilda grupper av beställningshavare å övergångsstat i anslutning till den för beställningshavare å aktiv stat avsedda pensionsregleringen. Sålunda framhöll kommittén, att det för beställningshavare, vilka vore i ständig tjänstgöring och därigenom komme att stadig-

283 varande uppbära lön enligt de nya bestämmelserna, måste framstå såsom skäligt, att även pensionsförmånerna avvägdes i anslutning till vad som kunde komma att bliva bestämt för den personal å aktiv stat, vilken bleve delaktig av löneregleringen. Enligt kommitténs uppfattning kunde det möjligen därjämte ifrågasättas, att även tvångsvis överförda beställningshavare, vilka — utan att vara i ständig tjänstgöring — under en följd av år varit inkallade i större omfattning, erhölle någon förbättring av sina pensioner. Även enligt de sakkunnigas mening tala skäl för att genomföra en förbättring av pensionerna för sådana tvångsvis till övergångsstat överförda beställningshavare, vilka äro i ständig tjänstgöring eller i allt fall efter överflyttningen till övergångsstat varit inkallade till tjänstgöring i större omfattning. Då emellertid denna fråga bör lösas helt fristående från det nya tjänstepensionsreglementet, hava de sakkunniga — som ännu icke varit i tillfälle att ägna frågan någon närmare prövning — för avsikt att senare yttra sig rörande sättet för utformningen av en anordning i avsett syfte. I detta sammanhang må beröras några spörsmål avseende vissa av övergångsförhållanden betingade ytterligare avvikelser från reglementsföreskrifterna, vilka synts böra göras beroende av beslut fristående från nämnda föreskrifter. För vissa rikstelefonister hava tidigare gällt bestämmelser om rätt att mot erläggande av tilläggsavgifter erhålla hel avgiftspension enligt 1920 års pensionslag för kommunikationsverken. I Kungl. Maj:ts brev till telegrafstyrelsen den 27 juni 1927 föreskrevs, att den som, efter att hava uppnått en levnadsålder av 25 år, tillträtt ordinarie rikstelefonistbefattning — för vilken pensionsåldern utgör 55 år — skulle såsom avgiftsår för bestämmande av tjänstepension enligt pensionslagen äga i erforderlig mån tillgodoräkna föregående tjänstetid såsom icke-ordinarie telefonist, under villkor att vissa enligt försäkringsteknisk beräkning fastställda tilläggsavgifter erlades. I anslutning till den nedsättning från 30 till 25 år av den för hel tjänstepension erforderliga tjänståldern, som civila tjänstepensionsreglementet medförde för rikstelefonist, har dylik rätt till utfyllnad av felande tjänstår icke medgivits efter den 30 juni 1934 nytillträdande befattningshavare. I syfte att bereda de rikstelefonister, som vid nämnda tidpunkt redan börjat erlägga tilläggsavgifter, kompensation härför, har emellertid Kungl. Maj:t genom beslut den 15 juni 1935 dels medgivit, att dylik telefonist må vid avgång från tjänsten efter uppnådd pensionsålder vara berättigad till hel pension, även om befattningshavaren vid avgångstillfället icke kan räkna därför erforderligt antal tjänstår, dels ock förordnat, att vid bestämmande av uppskjuten livränta för här avsedd befattningshavare hänsyn skall tagas jämväl till kapitalvärdet av erlagda tilläggsavgifter. Berörda undantagsföreskrifter i förhållande till civila tjänstepensionsreglementets bestämmelser torde böra erhålla motsvarighet efter dettas ersättande med en ny pensionsförfattning. Med hänsyn till den ändrade konstruktion för beräkningen av uppskjuten livränta, som av de sakkunniga föreslås, ävensom i syfte att möjliggöra visst hänsynstagande till erlagda tilläggs-

284 avgifter vid fastställande av sjukpension vilja de sakkunniga emellertid ifrågasätta, huruvida icke anordningen borde utformas på sådant sätt, att befattningshavaren berättigas att för tid, innan tilläggsavgifter börjat erläggas, tillgodoräkna tjänstår till minst det antal, varmed levnadsåldern vid nämnda tidpunkt överstigit (55 — 25 = ) 30 år. På motsvarande sätt som skett vid frågans behandling i samband med civila tjänstepensionsreglementets tillkomst torde Kungl. Maj:t jämväl nu böra utverka riksdagens bemyndigande att i särskild ordning utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras för spörsmålets lösande. I enlighet med riksdagens bemyndigande har Kungl. Maj:t den 21 september 1934 föreskrivit, att beträffande sådan förste postexpeditör och postexpeditör samt förste telegrafexpeditör och telegrafexpeditör, vilken på grund av medgivande av 1926 års riksdag personligen i lönehänseende placerats i lönegrad närmast högre än den, till vilken vederbörande befattning hör, skola från och med den 1 juli 1935 tillämpas det pensionsunderlag och det pensionsavdrag, som enligt civila tjänstepensionsreglementet gälla för den lönegrad, enligt vilken vederbörande befattningshavares lön utgår. Riksdagens bemyndigande torde böra utverkas till meddelande av motsvarande föreskrift med avseende å allmänna tjänste- och familjepensionsreglementenas tillämpning å dylik befattningshavare. Enligt särskilda avlöningsbestämmelser äger tjänsteman vid tullverket, vilken före 1917 års utgång antagits till extra ordinarie kammarskrivare vid lokaltullförvaltningen och som med eller efter ingången av å r 1923 vunnit befordran till ordinarie kammarskrivare, sedan han tillhört 16 lönegradens högsta löneklass i 6 år, åtnjuta lön enligt närmast högre löneklass inom närliggande lönegrad, d. v. s. enligt 21 löneklassen. Hos de sakkunniga har Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening gjort framställning om att för kammarskrivare, som sålunda åtnjuta avlöning enligt 21 löneklassen, måtte i tjänste- och familjepensionshänseende tillämpas det pensionsunderlag och det pensionsavdrag, som gäller för 17 lönegraden. Till stöd härför har anförts, bland annat, att kammarskrivarnas möjligheter till befordran under de senare åren avsevärt försämrats, att av nuvarande ordinarie kammarskrivare omkring en tredjedel för närvarande vore i åldern 50 år eller däröver samt att flertalet av de äldre kammarskrivarna syntes komma att kvarstå i kammarskrivargraden under hela sin tjänstetid. De sakkunniga finna för sin del — med hänsyn till de ogynnsamma befordringsförhållanden, som onekligen råda och sannolikt för åtskillig tid framåt torde bliva rådande för tullverkets äldre kammarskrivare — vissa billighetsskäl tala för en förbättring i pensionsavseende för de i framställningen avsedda tjänstemännen. Emellertid möta, bland annat ur konsekvenssynpunkt, vissa betänkligheter mot bifall till framställningen. Enligt de sakkunnigas mening torde i första hand böra övervägas, huruvida ett tillmötesgående av framställningens syfte kan i någon mån ske genom vidtagande av organisatoriska åtgärder, vilka skulle erhålla verkan jämväl i pensionshänseende.

285 Kostnadsberäkningar. Av de sakkunnigas matematiker, förste aktuarien Wingborg, hava verkställts vissa beräkningar rörande de framtida bruttopensionskostnaderna. Närmare redogörelse för dessa beräkningar och deras resultat innefattas i den vid betänkandet fogade bilagan 2. Det har ansetts lämpligt att här lämna en kort sammanfattning av beräkningsresultaten. Vidare meddelas resultaten av vissa av Wingborg utfärda beräkningar rörande pensionsavdragen och nettopensionskostnaderna. Beräkningarna av bruttopensionskostnaderna hava i första hand åsyftat att giva en uppfattning om den kostnadsökning, som ett genomförande av de av de sakkunniga framlagda alternativen beträffande enhetligt avvägda, respektive dyrortsgraderade pensionsunderlag (i det följande benämnda alternativ 1, respektive alternativ 2) kan förväntas medföra. För att belysa den kostnadsökning, som föranledes av den förbättrade relationen mellan pension och lön enligt nämnda båda förslag i jämförelse med en pensionsreglering, som skulle direkt ansluta sig till löneregleringen utan en dylik relationsförbättring, hava vidare beräkningar utförts beträffande ett alternativ, innebärande pensionsunderlagens höjning till två tredjedelar av slutlönen för respektive lönegrad i ortsgrupp A (alternativ A). Vid beräkningarna har i huvudsaklig överensstämmelse med författningsförslagens utformning förutsatts, att de nya pensionsbestämmelserna träda i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken dag de skulle gälla även för dem, vilka under tiden 1 juli 1939—30 juni 1941 blivit berättigade till pension jämlikt civila eller militära tjänstepensionsreglementet. Beräkningarna omfatta även kostnaderna för pensioner beviljade före den 1 juli 1939. Härvid hava medräknats de kategorier av befattningar, vilka förslaget till nytt tjänstepensionsreglemente innesluter. Utom för civilförvaltningen och försvarsväsendet hava kostnadsberäkningar, ehuru av synnerligen approximativ art, utförts för folkskoleväsendet. För att erhålla kostnadsbelopp jämförliga med dem för övriga förvaltningsgrenar har härvid bland annat antagits, att de i förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente införda bestämmelserna skulle tillämpas för samtliga folk- och småskollärare, som avgått med pension efter den 30 juni 1939, ehuru så ej ifrågasatts och överhuvud frågan om förhöjning av folkskollärarnas pensioner ännu ej varit upptagen till behandling.

286 I de i nedanstående sammanställning meddelade kostnadsbeloppen har beträffande pensioner beviljade före den 1 juli 1939 räknats med oförändrade pensionsbestämmelser samt högsta dyrtidstillägg (28 procent av tilläggsunderlaget). För senare beviljade pensioner hava pensionsbeloppen ökats vid kalkyler rörande nuvarande bestämmelser på angivet sätt med högsta dyrtidstillägg samt vid kalkyler rörande alternativen A, 1 och 2 med högsta föreslagna rörliga tillägg (15 procent av pensionsunderlaget, dock högst 900 kronor om året). Till kristillägg har hänsyn icke tagits. Beräkningarna hava utförts beträffande pensionskostnaderna åren 1942, 1945 och 1950. För det sistnämnda året hava dock — av skäl som anföras i bilagan 2 — beräkningar ej verkställts rörande pensionskostnaderna för personal vid försvarsväsendet. Rörande ifrågavarande kostnader meddelas emellertid för fullständighetens skull här nedan belopp, som grovt approximativt uppskattats i anslutning till övriga kostnadssiffror. Beräknade pensionskostnader samt kostnadsökning. Pensionskostnad

miljoner kronor

Kostnadsökning i miljoner kronor Alt. A

Alt. 1

1-77

1-81

Förvaltningsgren Nuv. best.

Alt. A

Alt. 1

Alt. 2

Civilförvaltningen . . .

41-43

42-22

43-20

43-24

0-79

Försvarsväsendet . . . .

21-26 6348

21-54

Summa

21-02 6245

Folkskoleväsendet . . .

2167 Totalsumma

Alt. 2

År 1942 0-52

0-54

2-29

21-89

6474 22-26

21-56 64-80

0-24

22-20

0-22

235 053

84-12

85-37

87-00

87-00

1-25

0-69 2-88

År 1945 Civilförvaltningen . . .

49-41

52-97

1-53

3-46

23-58

50-94 24-05

52-87

Försvarsväsendet . . . .

24-60

1-02

Summa

72-99

74-99 23-61

2-00 042

4*48 1-12

4-65

Totalsumma

2319 9618

77-47 2431

77-64

Folkskoleväsendet . . .

98-60

101-78

2-42

5-60

5-66

År 1950 Civilförvaltningen . . .

61-39

64-09

67-46

67-67

2-70

6-07

628 Försvarsväsendet....

27-75

29-65

0-84

1-80

1-90

Summa

89-14

2859 92-68

97-01

97-32

3-54

7-87

8-18

Folkskoleväsendet . . . Totalsumma

26-94

28-22

28-02

1-88

125-23

125-34

0-80 4-34

2-08

9-95

10-06

2-88

366 1-09 1-01

Såsom framgår av tablån, kunna de totala pensionskostnaderna för civilförvaltningen, försvarsväsendet och folkskoleväsendet vid tillämpande av nuvarande pensionsbestämmelser uppskattas till 8412 miljoner kronor för år 1942 och till 11528 miljoner kronor för år 1950. En automatisk kostnadsökning å 3116 miljoner kronor beräknas alltså uppstå till följd av pensionärs-

287 stockens förväntade tillväxt. Genomförandet av alternativen A, 1 och 2 beräknas härutöver medföra en bruttokostnadsökning, uppgående till de i tabellens tre sista kolumner angivna beloppen. För vartdera av alternativen 1 och 2 beräknas denna ökning år 1950 utgöra omkring 10 miljoner kronor för år räknat. För alternativ A är den beräknade kostnadsökningen genomgående något mindre än hälften så stor som för alternativen 1 och 2. De sakkunnigas förslag innefattar även en höjning av pensionsavdragen till en nivå svarande mot pensionsunderlagsalternativen 1 och 2. I nedanstående tablå angives den beräknade årliga summan av pensionsavdragen med nuvarande och föreslagna avdragsbelopp, om pensionsavdragen uttagas intill pensionsåldern: Årlig summa pensionsavdrag (miljoner kronor). Förvaltningsgren

Civilförvaltningen Summa Folkskoleväsendet Totalsumma

Nuvarande pensionsavdrag

Föreslagna pensionsavdrag

5-75

7-29

1-54

0-97

1-19

0-22

8-48

1-76

9-83

12-31

ökning

Med hänsyn till den nu gällande bestämmelsen om högst 30 avdragsår för befattningshavare, å vilka civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt, och de sakkunnigas förslag om avdragstidens utsträckning intill pensionsåldern, kommer den förväntade ökningen av årliga summan pensionsavdrag att i framtiden bliva avsevärt större än i tabellen angives. Under de allra närmaste åren bör ökningen däremot bliva mindre på grund av de föreslagna övergångsbestämmelserna. Enligt dessa skall befattningshavare, som uppnår 30 avdragsår före den 1 juli 1942, helt bibehålla rätten till befrielse från pensionsavdrag, befattningshavare, som uppnår 30 avdragsår under tiden 1 juli 1942—30 juni 1943, erhålla nedsättning med två tredjedelar och befattningshavare, som uppnår 30 avdragsår under tiden 1 juli 1943—30 juni 1944, erhålla nedsättning med en tredjedel av de avdrag, som belöpa på tiden efter de 30 avdragsårens uppnående. Den med hänsyn till här anförda omständigheter beräknade ökningen av pensionsavdragen anges i nedanstående tablå. För folk- och småskollärarkåren har för jämförelsens skull räknats med samma ändring i bestämmelserna som för de civila tjänstemännen.

288 ökning av den årliga summan pensionsavdrag (miljoner kronor). Förvaltningsgren

År 1942

År 1945

Civilförvaltningen

1-44

Försvarsväsendet

0-22 065

1-60 0-22 1-82 082

2-31

2-64

1-66

Summa Folkskoleväsendet Totalsumma

År 1950 2-05 0-22 227 1-29 3-56

Enligt ovan anförda siffror skulle kostnadsökningen för pensioner inom den statliga civilförvaltningen och för försvarsväsendet enligt alternativen 1 och 2, efter avdrag för ökningen i pensionsavdrag, belöpa sig till följande belopp: Kostnadsökning netto i miljoner kronor. År 1942

År 1945

År 1950

Förvaltningsgren

Summa

Alt. 1

Alt. 2

Alt. 1

Alt. 2

Alt. 1

Alt. 2

0-33

0-37

1-86

1-96

4-02

4-23 1-68 5-91

0-30

0-32

0-80

0-87

1-58

0-63

5-60

Genomföras de föreslagna pensionsbestämmelserna enligt alternativ 1 eller 2 från den 1 juli 1941, kan bruttokostnadsökningen för pensionerna under budgetåret 1941/1942 beräknas belöpa sig till omkring 1 500 000 kronor för civilförvaltningen och 450 000 kronor för försvarsväsendet eller tillsammans 1 950 000 kronor, ökningen av pensionsavdragen kan uppskattas till 1 430 000 kronor för civilförvaltningen och 220 000 kronor för försvarsväsendet eller tillsammans 1 650 000 kronor. Nettobeloppet av kostnadsökningen för budgetåret 1941/1942 skulle sålunda bliva sammanlagt omkring 300 000 kronor. Hänsyn h a r vid förestående beräkningar icke tagits till den av de sakkunniga ifrågasatta övergångsanordningen med retroaktiv utbetalning av vissa belopp till pensionärer, som avgått med pension efter löneregleringens genomförande men före allmänna tjänstepensionsreglementets ikraftträdande.

289 Förslag till

Kungl. Maj:ts reglemente angående tjänstepension för befattningshavare i statens tjänst (allmänna tjänstepensionsreglementet). Alternativ 1 avd.

1:*

Alternativ

2:*

Allmänna bestämmelser.

1 §• 1 mom. Detta reglemente skall, med de undantag som i 2 § angivas, äga tillämpning å: a) tjänsteman, som är underkastad civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8; jfr nr 272); b) justitieråd och regeringsråd; c) chefen för rasbiologiska institutet och följande vid universitet eller vid karolinska mediko-kirurgiska institutet anställda ordinarie tjänstemän, som icke äro underkastade civila avlöningsreglementet, nämligen professor, prosektor, laborator, lärare i medicinsk radiologi, observatör och föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska avdelning; d) beställningshavare, som är underkastad militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 275); e) beställningshavare tillhörande den i manskapsavlöningsreglementet den 21 juni 1940 (nr 652) intagna löneplan Mb; f) extra ordinarie tjänsteman, som är underkastad av Kungl. Maj:t i anslutning till civila eller militära avlöningsreglementena utfärdade avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie personal; samt g) cheferna för bank- och fondinspektionen ävensom sparbanksinspektionen. 2 mom. Kungl. Maj:t äger besluta, att reglementets bestämmelser, i vad de avse tjänstemän som omförmälas i 12 §, skola lända till efterrättelse jämväl för annan icke-ordinarie anställningshavare än i 1 mom. f) sägs, där anställningshavaren åtnjuter avlöning enligt civila eller militära avlöningsreglementet * Där de båda alternativen skilja sig åt endast genom olika paragrafnummer, har parallelltext ej uppsatts; i dylika fall har dels över de olika paragraferna angivits numreringen enligt de båda alternativen, dels inom parentes i den löpande texten angivits paragrafbeteckningen enligt alternativ 2. 19—417092.

290 Alternativ

1:

Alternativ

2:

eller enligt av Kungl. Maj:t i anslutning till något av nämnda reglementen utfärdade avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie personal, så ock eljest där särskilda skäl därtill äro. 3 mom. Vad i detta reglemente sägs om tjänst eller befattning samt om tjänsteman eller befattningshavare skall, där ej annat framgår, i tillämpliga delar gälla med avseende å beställning eller beställningshavare vid försvarsväsendet. Med i reglementet omförmälda tjänstepensionsbestämmelser, antagna av Kungl. Maj:t och riksdagen, likställas tjänstepensionsbestämmelser för riksdagens verk, vilka antagits av riksdagen eller med stöd av dess bemyndigande utfärdats av delegerade för riksdagens verk. Såsom tjänstepensionsbestämmelser av förstnämnda slag anses icke bestämmelser om pensionering av förs vars väsendets reserver av befäl och civilmilitär personal. 2 §• / mom. F r å n reglementets tillämpning är undantagen a) innehavare av annan ordinarie tjänst, som tillsättes medelst förordnande tills vidare, än befattningen såsom chef för försäkringsinspektionen, såvitt angår dylik tjänst; b) innehavare av tjänst, med vilken är förenad pensionsrätt i statens pensionsanstalt, såvitt angår dylik tjänst; c) innehavare av i 1 § 1 mom. c) avsedd professorstjänst, därest avlöningsbelopp för tjänsten icke angivits i vederbörande för professorer gällande avlöningsstat samt Kungl. Maj:t särskilt förordnat, att reglementet icke skall äga tillämpning å tjänsten; samt d) extra ordinarie tjänsteman, vilkens dagliga tjänstgöringstid vid ett och samma verk understiger hälften av den för ordinarie tjänstemän vid verket föreskrivna. 2 mom. Där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, är ock från reglementets tillämpning undantagen tjänsteman, vilken vid statens övertagande helt eller delvis av enskilt företag eller i samband med dylikt företags nedläggande övergått till befattning, som avses i reglementet. 3 §. 1 mom. Avgår justitieråd eller regeringsråd från sin tjänst för tillträdande av annan med pensionsrätt enligt detta reglemente förenad ordinarie tjänst vilken ej tillsättes medelst förordnande, av statsrådsämbete eller av annan befattning i statens tjänst eller för fullgörande av något av Kungl. Maj:t meddelat uppdrag, för vilket ersättning av statsmedel utgår, skall, så länge han i oavbruten följd innehar sådan befattning eller sådant uppdrag, i pensionshänseende så anses, som om han alltjämt kvarstode i justitieråds-, respektive regeringsrådsämbetet. I fråga om avgång från tjänst, som ej är att hänföra till domarämbete, skall dock härvid gälla vad för den innehavda tjänsten är stadgat.

291 Alternativ

1:

Alternativ

2:

2 mom. Försättes ordinarie diplomatisk eller konsulär tjänsteman i disponibilitet, skall, därest han åtnjuter exspektansarvode eller annan eljest med rätt till pension icke förenad avlöning av statsmedel till belopp ej understigande pensionsunderlaget för den av honom senast innehavda ordinarie befattningen, i pensionshänseende så anses, som om han alltjämt kvarstode i nämnda befattning. 4 §. Tjänsteman, å vilken detta reglemente äger tillämpning, har att vidkännas pensionsavdrag samt äger rätt att komma i åtnjutande av pension eller livränta, allt enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i reglementet jämte de närmare bestämmelser, som för tillämpningen av detsamma utfärdas av Kungl. Maj:t. 1 reglementet meddelas jämväl bestämmelser om ordinarie tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten m. m. 5 §. / mom. Fråga om rätt att komma i åtnjutande av pension eller livränta enligt detta reglemente prövas a) i fall, som avses i 13 § 2 mom. och 24 § (27§), av Kungl. Maj:t; samt b) i andra fall, beträffande tjänsteman vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk eller domänverket av vederbörande verks styrelse och beträffande annan tjänsteman av statskontoret. Pension eller livränta, vartill rätt föreligger, fastställes av den här ovan under b) omförmälda myndigheten. 2 mom. Då pension eller livränta beviljas, skall skriftligt bevis därom tillställas den till förmånen berättigade. 2 avd.

Om p e n s i o n s a v d r a g .

6 §• Från och med den dag, då tjänsteman blir underkastad reglementets bestämmelser, intill dess avgång ur tjänst äger rum skall tjänstemannen tillkommande lön minskas med pensionsavdrag enligt de föreskrifter, som meddelas i 7 §. Innehar tjänsteman samtidigt mer än en befattning med pensionsrätt enligt reglementet, verkställes pensionsavdrag i varje sådan befattning, dock att ordinarie tjänsteman, som med frånträdande av tjänstens utövande innehar icke-ordinarie befattning, vidkännes pensionsavdrag allenast i sistnämnda befattning. 7 §. 1 mom. Såsom pensionsavdrag skall tillämpas det belopp, som i 2 och 3 mom. här nedan angives för den befattning tjänstemannen innehaft under tid, för vilken pensionsavdraget verkställes.

292 Alternativ 1: Alternativ 2: Där ordinarie tjänst nedflyttats till lägre lönegrad eller pensionsavdraget för ordinarie befattning eljest nedsatts, skall nedsättningen likväl icke bliva gällande beträffande den, som omedelbart dessförinnan innehade befattningen. Vad i nästföregående stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande ordinarie tjänsteman, som utan något sitt förvållande förflyttats till tjänst med lägre pensionsavdrag. 2 mom. För befattningar, som äro hänförda till viss lönegrad, skola, där ej annat följer av stadgandet i 4 mom., pensionsavdragen för år räknat utgöra de belopp, som här nedan för de särskilda lönegraderna angivas: A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsreglementet. Löneplan

Lönegrad

Pensionsavdrag kronor

Lönegrad

Pensionsavdrag kronor

A

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

54 57 63 66 69 72 78 84 90 99 108 117

13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24

B

492 C

1 2 3 4 5 6

D

Lönegrad

Pensionsavdrag kronor

129 141 156 171 186 204 222 222 243 267 291 315

25 26 27 28 29 30 31 32 33 34

339 366 393 420 447 474 492 504 516 525

360 372 384 420 468 468

7 8 9 10 11 12

483 498 510

13 14 15 16 17

606 612 612 654 654

—

—

—

—

-

E

1 2 3 4 5

384 402 402 402 402

6 7 8 9 10

420 420 420 420 468

11 12 13 14

468 468 468 468

F

—

—

—

—

—

5-28

546 591

Alternativ B.

1:

Alternativ

2:

Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet.

Löneplan

Oa

Lönegrad

Pensionsavdrag kronor

183 Pensionsavdrag kronor

Lönegrad

Pensionsavdrag kronor

3 4

492 Lönegrad

516 528

3 4

2 UO

156 Ca

1 2

21 22

13 14

339 Ob

Cb

186 204

393 420

18 19

222 222

447 474

561 Lönegrad

Pensionsavdrag kronor

28 29

Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet. Löneplan

Lönegrad

Pensionsavdrag kronor

Mb

78 D.

Eo, Meo

7 C.

Löneplan

606 Extra ordinarie befattningar.

Lönegrad

Pensionsavdrag kronor

Lönegrad

Pensionsavdrag kronor

11 12

117 129

99 108

294 Alternativ

1:

Alternativ

2:

Löneplan

Lönegrad

Pensionsavdrag kronor

Lönegrad

Pensionsavdrag kronor

Lönegrad

Pensionsavdrag kronor

Eo, Meo

16 17 18 19 20

156 171 186 204 204

21 22 23 24 25

222 243 267 291 315

26 27 28 29 30

339 366 393 420 447

Oc

78 Ek

1 2 3

45 45 45

4 5 6

45 45 48

7 8

51 54

U

45 För extra ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan B civila avlöningsreglementet utgör pensionsavdraget det belopp, som gäller för motsvarande ordinarie tjänstemän. 3 mom. För nedan angivna, till viss lönegrad ej hänförliga ordinarie tjänster utgöra pensionsavdragen för år räknat: för justitieråd och regeringsråd 654 kronor, för landshövding 654 kronor, för professor i arkitektur vid konsthögskolan, tillika föreståndare för arkitekturskolan, det belopp, som enligt 2 mom. gäller för lönegraden A 30, för annan förordnad professor vid konsthögskolan det belopp, som enligt 2 mom. gäller för lönegraden A 24, för chefen för rasbiologiska institutet samt professor vid universitet eller vid karolinska mediko-kirurgiska institutet 492 kronor, för ordinarie befattning vid universitet eller vid karolinska mediko-kirurgiska institutet såsom prosektor, laborator, lärare i medicinsk radiologi, observatör och föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska avdelning 366 kronor, för sakkunnig vid konjunkturinstitutet, tillika ledare för institutets undersökningar, det belopp, som enligt 2 mom. gäller för lönegraden A 30, samt för annan sakkunnig vid konjunkturinstitutet det belopp, som enligt 2 mom. gäller för lönegraden A 26. För chefen för bank- och fondinspektionen samt chefen för sparbanksinspektionen utgöra pensionsavdragen för år räknat 612 kronor, respektive 498 kronor. I fråga om annan icke-ordinarie befattning, som ej är hänförlig till viss lönegrad, äger Kungl. Maj:t antingen bestämma den lönegrad befattningen

295 Alternativ

1:

Alternativ

2:

skall anses med avseende å pensionsavdrag tillhöra eller ock fastställa särskilt pensionsavdrag. 4 mom. För ordinarie tjänsteman, som av annan anledning än offentligt uppdrag erhållit sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, vilken medför Cavdrag å lönen, så ock för icke-ordinarie tjänsteman med avkortad tjänstgöringstid skall vidtagas en mot nedsättningen eller avkortningen svarande minskning av pensionsavdraget. Härvid iakltages, alt pensionsavdrag för år räknat, som icke utgöres av helt med tre jämnt delbart krontal, jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.

3 avd.

Om o r d i n a r i e t j ä n s t e m a n s s k y l d i g h e t att a v g å m. m. 8 §.

1 mom. Ordinarie tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten, därest han a) i fråga om tjänsteman, som tillsatts medelst fullmakt eller konstitutorial, uppnått pensionsåldern; b) till följd av olycksfall i tjänsten befinnes för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst; eller c) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst. 1 fall, varom under b) eller c) här ovan förmäles, skall av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vederbörande myndighet prövas, huruvida tjänstemannen lämpligen bör överflyttas till sådan annan befattning, till vilken han må vara pliktig att låta förflytta sig. 2 mom. Beträffande ordinarie tjänstemans avgång från tjänsten skall jämte bestämmelserna i 1 mom. iakttagas, a) i fråga om innehavare av domarämbete med undantag av vattenrättsingenjör, att avgångsskyldigheten icke må göras gällande gentemot sådan tjänsteman av anledning, varom förmäles i 1 mom. första stycket a), innan antingen ett år förflutit från pensionsålderns inträde eller ock tjänstemannen under tillhopa sex månader efter nämnda tidpunkt åtnjutit tjänstledighet av annan anledning än för fullgörande av offentligt uppdrag, och ej heller av anledning, varom förmäles i 1 mom. första stycket c), med mindre tjänstemannen under två på varandra följande år åtnjutit tjänstledighet till följd av sjukdom, för svag hälsas vårdande eller för enskild angelägenhet; samt b) i fråga om annan tjänsteman, tillsatt medelst fullmakt eller konstitutorial, att den myndighet, som äger att från tjänsten avskeda, må, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva sådan tjänsteman anstånd med avsked efter uppnådd pensionsålder, så länge tjänstemannen är fullt tjänstduglig, dock icke längre tid än sammanlagt ett år.

296 Alternativ

1:

Alternativ

2:

Då särskilda omständigheter sådant påkalla, må Kungl. Maj:t beträffande tjänsteman, varom förmäles under a) eller b) här ovan, medgiva kvarstående i tjänst längre tid efter uppnådd pensionsålder än där sägs, dock icke i något fall längre än sammanlagt tre år efter pensionsålderns inträde. 3 mom. Befinnes medelst fullmakt tillsatt tjänsteman, som icke är innehavare av domarämbete, eller vattenrättsingenjör eller tjänsteman, som tillsatts medelst konstitutorial, urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden och är ej sådant fall för handen, varom i 1 mom. första stycket b) eller c) sägs, må Kungl. Maj:t, därest för tjänstemannen högst fem år återstå till pensionsålderns inträde, förklara honom skyldig att avgå från tjänsten och entlediga honom. Tjänsteman, som genom lagakraftägande dom befunnits förvunnen till förfarande i tjänsten, vara avsättning kunnat följa, men som jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen förklarats fri från ansvar, må av Kungl. Maj:t, jämväl i annat fall än i nästföregående stycke sägs, förklaras skyldig att avgå samt entledigas. 4 mom. Icke-ordinarie befattningshavare må ej bibehållas i sin befattning, därest han a) uppnått en levnadsålder, som med ett år överstiger för befattningen gällande pensionsålder, Kungl. Maj:t dock obetaget att, där synnerliga skäl därtill äro, medgiva bibehållande i befattningen ytterligare sammanlagt två år; b) till följd av olycksfall i tjänsten är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst; eller c) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs, eller till följd av nedsatt arbetsförmåga är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst. I fall, varom under b) eller c) här ovan förmäles, skall bestämmelsen i 1 mom. sista stycket äga motsvarande tillämpning.

9 §. 1 mom. För ordinarie befattningar, vilka tillsättas medelst fullmakt eller konstitutorial, så ock för icke-ordinarie befattningar med undantag av befattningarna såsom chef för bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen, skall såsom pensionsålder tillämpas den levnadsålder, som i 2 eller 3 mom. här nedan angives. Har ordinarie tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttats till tjänst, för vilken gäller annan pensionsålder, skall dock den nya pensionsåldern icke tillämpas å honom, såframt han icke inom viss, av Kungl. Maj:t bestämd tid anmäler sin önskan att bliva underkastad den nya åldersbestämmelsen. 2 mom. För sådana i 1 mom. avsedda befattningar, som äro hänförda till viss lönegrad, inträder pensionsåldern vid den i 4 mom. angivna tid efter det befattningshavaren uppnått nedan angivna levnadsålder:

Alternativ 1: A.

Alternativ 2

Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsreglementet. Lönegrad

Löneplan

Levnadsår

1-12

13-34

65 B

1— 3

65 D

—

63 F

—

*

{

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet. Lönegrad

Levnadsår

|

1-3

{

4, 5

1, 2

1, 2

60 Löneplan

Oa

1 Ob

|

UO

|

Ca

|

Cb

1—12

13—30

1,3

65 C. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet. Löneplan Mb

Lönegrad

Levnadsår

298 Alternativ

1:

Alternativ

2:

D. Extra ordinarie befattningar. Lönegrad

Levnadsår

1-12 13—30

60 Oc

50 Ek

1-8

60 U

1,2

60 Löneplan

Eo, Meo

<

65 För extra ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan B civila avlöningsreglementet tillämpas den pensionsålder, som gäller för motsvarande ordinarie tjänstemän. För innehavare av vissa i civila och militära avlöningsreglementena avsedda befattningar skall utan hinder av vad under A och B här ovan sägs gälla den pensionsålder, som angives i den såsom bilaga A till reglementet fogade pensionsåldersförteckningen. För extra-ordinarie befattningar äger Kungl. Maj:t, med avvikelse från vad i detta moment i övrigt stadgats, fastställa särskild pensionsålder. 3 mom. För i 1 mom. avsedda befattningar, vilka ej äro hänförliga till viss lönegrad, inträder pensionsåldern vid den i 4 mom. angivna tid efter det befattningshavaren uppnått följande levnadsålder: för ordinarie tjänsteman 65 år, » icke-ordinarie anställningshavare: den levnadsålder, som av Kungl. Maj:t fastställts såsom pensionsålder. 4 mom. För beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet, inträder pensionsåldern, där den i 2 mom. angivna levnadsåldern uppnås under tiden 1 oktober—31 mars, vid utgången av mars månad, men eljest vid utgången av september månad. För övriga befattningar inträder pensionsåldern, där ej annat följer av i reglementet meddelade särskilda bestämmelser, vid utgången av den kalendermånad, under vilken stadgad levnadsålder uppnås. 10 §. Med olycksfall i tjänsten förstås i detta reglemente sådant vid utövande av befattning i statens tjänst inträffat olycksfall, som enligt allmän lag är att hänföra till olycksfall i arbete. Vad i reglementet stadgas om olycksfall i tjänsten skall äga tillämpning jämväl där tjänsteman på grund av sin tjänst blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller i tjänsten ådragit sig sådan yrkessjukdom, varom förmäles i gällande lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

299 Alternativ

1:

Alternativ

2:

11 §. 1 mom. Beträffande ordinarie tjänsteman, som tillsatts medelst förordnande, ävensom beträffande innehavare av befattning såsom chef för bankoch fondinspektionen eller sparbanksinspektionen skall frågan om tjänstemannens rätt till pension, där sådan fråga förekommer, avgöras i sammanhang med beslut om förordnandes upphörande, så ock då meddelat förordnande utlöper utan att efterföljas av förnyat förordnande. 2 mom. Beträffande ordinarie tjänsteman, som tillsatts medelst fullmakt eller konstitutorial, så ock beträffande icke-ordinarie befattningshavare må beslut om avsked icke meddelas utan att frågan om tjänstemannens rätt till pension, där sådan fråga förekommer, dessförinnan avgjorts eller i samband med beslutet avgöres. Vad nu sagts h a r dock icke avseende å innehavare av förtroendesyssla enligt § 35 regeringsformen. Underlåter ordinarie tjänsteman, som i första stycket avses, att söka avsked, ändock att enligt vederbörande myndighets beprövande förhållande föreligger, som enligt 8 § 1 eller 2 mom. bör föranleda hans avgång, ankommer på myndigheten att föranstalta om prövning av frågan om pension åt tjänstemannen samt att, därest pensionsrätt prövats föreligga, entlediga tjänstemannen eller göra hemställan om hans entledigande. 3 mom. I fall, varom förmäles i 8 § 3 mom., må beslut om entledigande icke meddelas utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att inkomma med yttrande i ärendet.

4 avd. 1 kap.

Om pension.

Tjänstemän i allmänhet. 12 §.

Bestämmelserna i detta kapitel äga tillämpning å dels ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst fullmakt eller konstitutorial, dels ock ickeordinarie befattningshavare med undantag av cheferna för bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen. 13 §. 1 mom. Rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av pension tillkommer, där ej annat följer av bestämmelsen i 3 mom., i detta kapitel avsedd tjänsteman, a) därest han uppnått pensionsåldern (ålderspension); b) i fall som avses i 8 § 1 mom. första stycket b) eller 8 § 4 mom. första stycket b) (invalidpension); samt

300 Alternativ

1:

Alternativ

2:

c) i fall som avses i 8 § 1 mom. första stycket c) eller 8 § 4 mom. första stycket c), så ock där tjänsteman med tillämpning av bestämmelserna i 8 § 3 mom. förklarats skyldig att avgå (sjukpension). Härvid iakttages dock a) att tjänsteman icke må komma i åtnjutande av invalid- eller sjukpension, därest han i den ordning, varom i 8 § 1 mom. andra stycket förmäles, prövats lämpligen böra överflyttas till annan befattning; samt b) att ordinarie tjänsteman, som med frånträdande av tjänstens utövande innehar icke-ordinarie befattning, ej m å komma i åtnjutande av pension vid avgång allenast från den icke-ordinarie befattningen och ej heller vid samtidig avgång från båda tjänsterna må bekomma mer än en pension. För tjänsteman, som uppnått pensionsåldern, anses pensionen såsom ålderspension, ändå att sådant fall föreligger som avses i första stycket b) eller c) här ovan. 2 mom. Befattningshavare, som tidigast fem år före pensionsålderns inträde frivilligt avgår ur tjänst, må kunna av Kungl. Maj:t medgivas rätt att därvid komma i åtnjutande av pension (förtidspension), därest avgången finnes icke vara stridande mot statens intressen och under förutsättning tilllika a) beträffande innehavare av beställning vid försvarsväsendet, för vilken pensionsåldern bestämts till 50 eller 55 år, att han innehar minst 20, respektive 25 tjänstår; samt b) beträffande annan tjänsteman, att han innehar minst det antal tjänstår, som erfordras för erhållande av hel pension. Genom fullmakt tillsatt tjänsteman, som är innehavare av förtroendesyssla enligt § 35 regeringsformen, må ock av Kungl. Maj:t kunna medgivas rätt till förtidspension, därest han entledigas utan egen ansökning och utan att på grund av i detta reglemente meddelade bestämmelser skyldighet att avgå från tjänsten föreligger. 3 mom. Varder tjänsteman dömd till avsättning eller till följd av tjänstefel skild från tjänsten, må han ej komma i åtnjutande av pension. Tjänsteman, som är dömd till mistning av tjänsten på viss tid eller hålles häktad för brott, vilket kan föranleda att han domes till avsättning, eller av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt för dylikt brott, må ej heller beviljas pension, så länge sådant förhållande föreligger. 14 §. 1 mom. Pension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande fall, rörligt tillägg.

1 mom. Pension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande fall, dyrortstillägg och rörligt tilllägg.

301 Alternativ

1:

Alternativ

2:

2 mom. Pension utgår från och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten ägt rum, till och med den dag, då en månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle. Har pensionstagare blivit för förbrytelse i tidigare innehavd tjänst dömd, i stället för till avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, må dock från och med månaden näst efter den, under vilken utslaget vunnit laga kraft, pension ej vidare utgå. Vid tillämpning av bestämmelsen i första stycket iakttages, att för tiden efter frånfället utgående pensionsbelopp icke må sammanlagt överstiga 600 kronor. 3 mom. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en tredjedel av den pension, som eljest skolat utgå. Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom, må den myndighet, som beviljat pensionen, kunna medgiva sådan anhörig rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav. 4 mom. Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t; vederbörande myndighet likväl obetaget att efter pensionstagarens frånfälle förskottsvis utbetala återstående pensionsbelopp. Pensionens grundbelopp. 15 §. / mom. Storleken av pensionens grundbelopp bestämmes, där ej annat föranledes av stadgandena i 2—5 mom., dels av det pensionsunderlag, som enligt föreskrifterna i 16 § skall för tjänstemannen tillämpas, dels ock, såvitt angår ålders-, sjuk- och förtidspension, av den tid tjänstemannen enligt 17 § äger tillgodoräkna såsom tjänstår, allt enligt de närmare bestämmelser, som meddelas i 18—21 §§. 2 mom. Har för ordinarie tjänst ändring skett beträffande pensionsålder, pensionsunderlag eller för hel pension erforderligt antal tjänstår, varom förmäles i 18 § (tjänstålder), må grundbeloppet av pension för den, som omedelbart före ändringen innehade tjänsten, likväl icke understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, därest ändringen icke ägt rum. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande ordinarie tjänsteman, som utan något sitt förvållande förflyttats till annan tjänst. 3 mom. Har tjänstemannen tidigare innehaft a) med pensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser förenad tjänst vid uppnåendet av för densamma stadgad pensionsålder;

302 Alternativ

1:

Alternativ

2:

b) en och samma befattning av det slag, som avses i 23 § (26 §) a) eller c), under minst 12 år i oavbruten följd; eller c) en och samma befattning av det slag, som avses i 23 § (26 §) b), under tid, för vilken förordnande å sådan befattning längst må meddelas; och åtnjuter tjänstemannen icke pension för dylik befattning, skall vid bestämmande av pensionens grundbelopp iakttagas, att detsamma icke må understiga grundbeloppet av pension för den tidigare innehavda tjänsten, beräknat enligt de grunder, vilka för tjänstemannen gällde, i det under a) avsedda fallet vid uppnåendet av pensionsåldern och i fall, som avses under b) eller c), vid förordnandets upphörande. 4 mom. Där tjänsteman, som samtidigt avgår från ordinarie tjänst och sådan icke-ordinarie befattning, vilken av honom innehafts med frånträdande av den ordinarie tjänstens utövning, på grund av bestämmelsen i 13 § 1 mom. andra stycket b) endast äger komma i åtnjutande av en pension, skall dennas grundbelopp motsvara det högsta av de för de särskilda tjänsterna beräknade grundbeloppen. Äger avgång med rätt till pension samtidigt rum från icke-ordinarie befattningar, vilka innehavas med avkortning i tjänstgöringstiden, må pensionernas grundbelopp icke sammanlagt överstiga det högsta av pensionsunderlagen för tjänsterna. Härav föranledd minskning fördelas lika å de särskilda grundbeloppen. 5 mom. Grundbeloppet av pension för tjänsteman, vilken för tidigare innehavd tjänst åtnjuter pension jämlikt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser, må, där ej Kungl. Maj:t annat medgiver, icke fastställas till högre belopp än det, varmed det enligt eljest i detta reglemente meddelade bestämmelser beräknade grundbeloppet må överstiga grundbeloppet av den tidigare beviljade pensionen. Därest den tjänst, för vilken pension tidigare beviljats, var av annat slag än som avses i 23 § (26 §), skall likväl härvid iakttagas, att det oreducerade grundbeloppet icke må understiga det tal, vartill grundbeloppet av ålderspension för nämnda tjänst skulle hava bestämts, därest tjänstemannen kvarstått i densamma intill det senare avgångstillfället. Grundbeloppet av tidigare beviljad pension, vartill hänsyn tagits jämlikt bestämmelsen i första stycket, skall, ändock att pensionen beviljats enligt andra tjänstepensionsbestämmelser, anses såsom grundbelopp av pension enligt detta reglemente. 6 mom. Beräknat grundbelopp, som icke utgöres av helt med 12 eller, i fråga om grundbelopp understigande 1,680 kronor, med 6 jämnt delbart krontal, jämkas till närmast högre sålunda delbara tal. 16 §. 1 mom. Såsom pensionsunderlag skall tillämpas det belopp, som enligt 2 eller 3 mom. gäller för den befattning, från vilken avgången sker.

303 Alternativ 1:

Alternativ 2:

Har den tjänst, från vilken avgången äger rum, innehafts under kortare tid än tre år före pensionsålderns uppnående eller, i fråga om tjänsteman som avgår med rätt till förtidspension, tre år före beviljandet av rätt till sådan pension, må dock, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, vid bestämmandet av ålders-, respektive förtidspension icke tillämpas högre pensionsunderlag än som motsvarar en tredjedel av sammanlagda beloppet av de högsta pensionsunderlag, vilka enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser må hava varit för tjänstemannen gällande under vart och ett av de senast förflutna tre åren. 2 mom. För befattningar, som äro hänförda till viss lönegrad, utgöra pensionsunderlagen de belopp, som här nedan för de särskilda lönegraderna angivas: A. Ordinarie befattningar, som avses i A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsreglementet. civila avlöningsreglementet. Löneplan

Lönegrad

A

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

B

Pensionsunderlag kronor

Lönegrad

Pensionsunderlag kronor

4 236

18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34

8 736

9 372

1776 1884 1980 2 076 2184 2 280 2 376 2 484 2 616 2 760 2 916 3 072 3 300 3 528 3 768 3 996

4 500 4 800 4 800 5124 5 436 5 736 6 036 6 360 6 696 7 020 7 356 7 680 8 016 8 268 8436 8 580

Pensionsunderlag kronor

Lönegrad

Pensionsunderlag kronor 4 308 4 596

4 044

18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34

1 2

8 064

9168 Lönegrad

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

1680 1776 1872 1956 2 064 2160 2 244 2 352 2 472 2 616 2 760 2 916 3132 3 348 3 588 3 804

4 596 4 920 5 232 5 532 5 832 6156 6 492 6 816 7152 7 476 7 812 8 064 8 232 8 376 8 532

8 268

8 820

D

—

7 020

—

—

—

6 816

—

—

F

—

—

—

—

4 920

—

—

8 616

304 Alternativ 1: B.

Alternativ 2:

Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet.

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet. Pensionsunderlag kronor

Löneplan

Lönegrad

Pensionsunderlag kronor

Lönegrad

Pensionsunderlag kronor

Lönegrad

Pensionsunderlag kronor

Lönegrad

Oa

2 724

6 648

2 580

6 444

7 092

Ob

UO

4 200

7 296

4 008

5 712

8 268

8 064

8 580

9 372

8 376

8 820

8 616

2 700

3 600

2 844

3 312

1 2

1776 1884

2 076

3 780

3 996

3 804

4 044

4 236 4 500

4 308

4 8U0

4 596

4 800

2 064

4 596

2 280

7 8

2 376

5 436

2160 2 244

4 920 5 232

2 484

2 352

5 532

2 616

23 24

5 736

6 036

2 472

5 832

2 760

6 360

2 616

2916 3 072

6 696

2 760

6156 6 492

27 28

7 (»20

6 816

7 356

13 14

3 348

7 476

3 588

7 812

8 064

9168 Ca

12 13 14

3300 3 528

3 768

7 680 8 016

8 268

9 372

Cb

C. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet. Löneplan

Mb

C. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet.

Lönegrad

Pensionsunderlag kronor

Löneplan

2 256

Mb

2 400

Lönegrad

Pensionsunderlag kronor

2 268

305 Alternativ

Alternativ

1:

D. Extra ordinarie befattningar. Löneplan Eo,Meo

Löne- Pensionsgrad underlag kronor

U

Lönegrad

Pensionsunderlag kronor

Lönegrad

Pensionsunderlag kronor

Lönegrad

Pensionsunderlag kronor

1 2

3 588

3 768 3 996

4 236

17 18

4 044

3 804

4 500

4 308

2 076

4 500

4 308

4 800

5 6

20 21

2 064

4 596

2 280

2 376 2 484

5 436

2 244

4 920 5 232

5 736

2 352

5 532

6 036

2 472

5 832

11 12

2 616 2 760

6 360

2 616

2 916

6 696

2 760

6 492

3 072

7 020

2 916

6 816

3 300

7 356

3 528

7 680

3 348

7 476

2 400

2 268

1500 1500

10 Ek

D. Extra ordinarie befattningar.

9 Oc

2:

För extra ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan B civila avlöningsreglementet tillämpas de pensionsunderlag, som gälla för motsvarande ordinarie tjänstemän. 3 mom. För nedan angivna, till viss 3 mom. För nedan angivna, till viss lönegrad ej hänförliga ordinarie tjäns- lönegrad ej hänförliga ordinarie tjänster skola gälla följande pensionsun- ter skola gälla följande pensionsunderlag: derlag: för justitieråd och regeringsråd för justititeråd och regeringsråd 10 920 kronor, 10 716 kronor, för landshövding 10 920 kronor, för landshövding 10 716 kronor, för chefen för rasbiologiska instituför chefen för rasbiologiska institutet samt professor vid universitet eller tet samt professor vid universitet eller 20—417092.

306 Alternativ

1:

Alternativ

2:

vid karolinska mediko-kirurgiska in- vid karolinska mediko-kirurgiska institutet 8 268 kronor, stitutet 8 064 kronor, för innehavare av ordinarie befattför innehavare av ordinarie befattning vid universitet eller karolinska ning vid universitet eller karolinska mediko-kirurgiska institutet såsom mediko-kirurgiska institutet såsom prosektor, laborator, lärare i medicinsk prosektor, laborator, lärare i medicinsk radiologi, observatör och föreståndare radiologi, observatör och föreståndare för zoologiska institutionens i Lund för zoologiska institutionens i Lund enentomologiska avdelning 6 696 kronor, tomologiska avdelning 6 492 kronor. I fråga om icke-ordinarie befattning, som ej är hänförlig till viss lönegrad, äger Kungl. Maj:t antingen bestämma den lönegrad befattningen med avseende å pensionsunderlag skall anses tillhöra eller ock fastställa särskilt pensionsunderlag. 17 §. 1 mom. Såsom tjänstår må tillgodoräknas tid före pensionsålderns uppnående, under vilken tjänsteman varit underkastad detta reglemente. Vid tjänstårsberäkningen skall dock avdrag göras för tid, under vilken tjänsteman av annan anledning än tjänstledighet för offentligt uppdrag vidkänts C-avdrag å lönen eller, i fråga om tjänsteman som icke åtnjuter avlöning enligt något av de i 1 § 1 mom. angivna avlöningsreglementena eller enligt av Kungl. Maj:t i anslutning till sådant reglemente utfärdade avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie personal, eljest avstått samtliga kontanta avlöningsförmåner. Tid, under vilken icke-ordinarie tjänsteman haft avkortad tjänstgöring, skall vid tjänstårsberäkningen, i förekommande fall efter avdrag varom i nästföregående stycke förmäles, minskas med så stor del, som svarar mot avkortningen i tjänstgöringstiden. 2 mom. Såsom tjänstår må jämväl tillgodoräknas dels tid, varunder tjänsteman varit underkastad andra av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser än de i detta reglemente innefattade, i den omfattning sådan tid enligt berörda bestämmelser med därtill hörande övergångsstadganden fått tillgodoräknas, dels ock tid i övrigt, vilken han ägt räkna såsom tjänstår enligt de andra av Kungl. Maj :t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser med övergångsstadganden, vilka han sålunda varit senast underkastad, dock endast i den mån sådan tid ej tillgodoräknats enligt föreskrifterna i 1 mom. Såsom inskränkning i vad nu stadgats gäller, att tid varunder tjänsteman innehaft beställning å reservstat vid försvarsväsendet må tillgodoräknas endast i den m å n i detta reglemente meddelade särskilda bestämmelser därtill föranleda. 3 mom. P å prövning i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver beror, om och i vad mån såsom tjänstår må tillgodoräknas tid varunder tjänsteman, i andra

307 Alternativ

1:

Alternativ

2:

fall än i 1 och 2 mom. avses, fullgjort arbete eller uppdrag i eller utom statens tjänst. 4 mom. Vid tjänstårsberäkning skall i förekommande fall iakttagas, a) att tid varunder mer än en med pensionsrätt förenad befattning innehafts skall, så framt tjänstemannen sedermera under någon tid innehaft allenast en dylik tjänst, tillgodoräknas med sammanlagda antalet av de för varje särskild befattning beräknade tjänståren, dock med högst det antal som motsvarar tiden för samtidigt innehav av befattningarna; samt b) att, där avgång samtidigt sker från två eller flera tjänster, tid varunder allenast en pensionsberättigande befattning innehafts, så ock tjänstår, vilkas tillgodoräknande medgivits enligt 3 mom. eller som beräknats enligt a) här ovan, anses såsom tjänstår allenast i den av avgångstjänsterna, vars pensionsunderlag är högst, eller, om flera underlag äro lika, i den tjänst, för vilken eljest beräknat antal tjänstår är minst. 5 mom. Därest vid beräkning av tjänstår den uppkomna slutsumman utvisar del av dag, skall avrundning ske till närmast högre hela dagantal. 18 §. Grundbeloppet av ålderspension bestämmes på följande sätt. Kan tjänsteman räkna minst 30 eller — i fråga om ordinarie befattning, upptagen i den såsom bilaga B till detta reglemente fogade tjänståldersförteckningen, eller icke-ordinarie befattning, som av Kungl. Maj:t förklarats vara i pensionshänseende likställd med dylik ordinarie befattning — minst 25 tjänstår, utgår hel pension, vilken till beloppet sammanfaller med pensionsunderlaget. Är tjänstårens antal mindre än nu sagts, utgår avkortad pension, motsvarande beloppet av hel pension, minskat med V120 eller, där för hel pension erfordras allenast 25 tjänstår, med Vioo för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30 respektive 25. 19 §. Grundbeloppet av invalidpension motsvarar det för tjänstemannan gällande pensionsunderlaget, dock att för icke-ordinarie tjänsteman med avkortad tjänstgöringstid pensionsunderlaget reduceras i samma omfattning, som vid avgången gällt i fråga om lönen. 20 §. Grundbeloppet av sjukpension bestämmes enligt de i 18 § angivna grunderna. Grundbeloppet skall likväl utgöra lägst 75 procent av pensionsunderlaget, i den mån beloppet icke härigenom överstiger grundbeloppet av den ålderspension, som skulle hava tillkommit tjänstemannen, därest han under oförändrade förhållanden kvarstått i sin befattning till pensionsålderns inträde.

308 Alternativ

1:

Alternativ

2:

21 §. / mom. Grundbeloppet av förtidspension, varom förmäles i 13 § 2 mom. första stycket, bestämmes enligt de i 18 § angivna grunderna men skall för liden intill den tidpunkt, vid vilken pensionsåldern skulle hava inträtt, vara minskat med ^iso eller, där för hel pension erfordras 25 tjänstår, V150 för varje full eller påbörjad fjärdedel av år, som vid avgångstillfället återstått till n ä m n d a tidpunkt. 2 mom. Grundbeloppet av förtidspension, som avses i 13 § 2 mom. andra stycket, bestämmeb enligt de grunder, som i 24 § (27 §) 3 mom. första och andra styckena stadgas beträffande förordnandepension.

Dyrortstillägg. 22 §. 1 mom. Pensionstagare, vilken enligt bestämmelserna i 2 och 3 mom. här nedan anses tillhöra någon av ortsgrupperna D—/, äger, såvitt ej annat följer av bestämmelserna i 23 och 24 §§, att å pensionens grundbelopp eller, där mer ån en pension åtnjutes, å de sammanlagda grundbeloppen efter ansökning erhålla dyrortstillägg med belopp för år räknat, som här nedan angives. Uppgår grundbeloppet till högst 1400 kronor, utgör dyrortstillägget för ortsgrupperna D—F 6 procent av grundbeloppet, dock i förekommande fall med jämkning till närmast högre i helt krontal med 6 delbara belopp, och för ortsgrupperna G—/ dubbla beloppet av det sålunda för förstnämnda ortsgrupper fastställda tilllägget. överstiger grundbeloppet 1400 kronor, fastställes dyrortstillägget till belopp, som framgår av följande tabell:

309 Alternativ

1:

Alternativ Grundbeloppet överstiger kronor

2: Dyrortstillägg

men uppgår för ortsför ortstill högst grupp D - F grupp G-I kronor kronor kronor 180

2 200

2 200

2 450

2 450

2 700

2 700

3 000

3 000

3 300

3 300

3 800

3 800

4 500

4 500

2 mom. I fråga om rätt till dyrortstillägg skall pensionstagare för varje kalenderår anses hänförlig till ortsgruppen för den eller de orter, där han under de båda nåstförflutna kalenderåren varit mantalsskriven eller, om han under nämnda tid varit mantalsskriven å orter tillhörande skilda ortsgrupper, till den lägsta förekommande ortsgruppen. 3 mom. Vid tillämpning av bestämmelsen i 2 mom. skola orterna i riket, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, anses tillhöra de ortsgrupper, till vilka de äro hänförliga jämligt förordnande, som av Kungl. Maj:t meddelats med stöd av bestämmelser i de civila och militära avlöningsreglementena. 23 §. 1 mom. Ansökning om dyrortstillägg eller om förhöjning av utgående dyrortstillägg göres hos den pensionsbeviljande myndigheten och skatt vara åtföljd av på heder och samve-

310 Alternativ

1:

Alternativ

2:

te avgiven uppgift rörande de förhållanden, vilka enligt bestämmelserna i 22 § 2 mom. äro av betydelse för frågans prövning. Dyrortstillägg eller dylikt tillägg med förhöjt belopp må icke utgå för längre tid tillbaka än sex månader före den månad, under vilken ansökning därom gjorts, ändå att rätt därtill visas hava tidigare förvärvats. 2 mom. Varder pensionstagare, som åtnjuter dyrortstillägg, mantalsskriven inom annat mantalsskrivningsdistrikt eller företager pensionstagare bosatt i mantalsskrivningsdistrikt, vars område är fördelat å skilda ortsgrupper, flyttning inom distriktet, åligger det honom att om förhållandet göra anmälan till den myndighet, som beviljat pensionen. Sådan anmälan skall innehålla på heder och samvete underskriven försäkran om riktigheten av den lämnade uppgiften och skall göras på sätt och inom tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes. Efter anmaning är pensionstagare, vilken åtnjuter dyrortstillägg, skyldig att titt den pensionsbeviljande myndigheten utan oskäligt dröjsmål inkomma med på heder och samvete avgiven fullständig uppgift om de förhållanden, vilka enligt bestämmelserna i 22 § 2 mom. äro av betydelse för frågan om hans rätt till dyrortstillägg. 3 mom. Uppgift eller anmälan, varom förmäles i 1 och 2 mom., skatt avfattas å blankett enligt av Kungl. Maj.t fastställt formulär. På anfordran av den pensionsbeviljande myndigheten är pensionstagaren skyldig att på lämpligt sått styrka av honom lämnad uppgift.

311 Alternativ

1:

Alternativ

2:

24 §. 1 mo m. Har pensionstagare i fall, som avses i 23 § 1 eller 2 mom., åberopat oriktig uppgift av beskaffenhet att påverka rätten till dyrortstillägg eller uraktlåter pensionstagare att fullgöra vad honom enligt bestämmelserna i 23 § 2 och 3 mom. åligger, skall ansökning om dyrortstillägg eller förhöjning av dylikt tillägg avslås och redan utgående tillägg indragas; dock att nämnda omständighet icke skall utgöra hinder mot att ånyo bevilja dyrortstillägg å pensionen, sedan två år förflutit från beslutets dag. Har någon genom oriktiga uppgifter eller annorledes föranlett utbetalande av dyrortstillägg, som icke bort tillerkännas honom, skall, om ej särskilda skäl prövas böra medföra undantag, för mycket utbetalat pensionsbelopp avdragas från honom framdeles tillkommande pension. 2 mom. Finner den pensionsbeviljande myndigheten grundad anledning till antagande, att sådant förhållande föreligger, som jämlikt 22 § 2 mom. eller 1 mom. här ovan bör föranleda till minskning eller indragning av dyrortstillägg, äger myndigheten att för tiden intill dess frågan blivit i vederbörlig ordning prövad förordna, i förra fallet att tillägget skall utgå med det minskade belopp, vartill förhållandena må föranleda, och i senare fallet att tillägg icke skall utbetalas.

312 Alternativ

Alternativ

1.

2:

Rörligt tillägg. 25 §. 1 mom. Å pensionens grundbelopp eller, där mer än en pension enligt reglementet åtnjutes, å de sammanlagda grundbeloppen ävensom, i förekommande fall, å dyrortstillägg utgår rörligt tillägg under samma förutsättningar och enligt samma grunder, som enligt vederbörliga avlöningsreglementen gälla angående dylikt tillägg å lön till ordinarie och extra ordinarie tjänstemän vid den civila och militära statsförvaltningen. 2 mom. Rörligt tillägg beräknas å 2 mom. Rörligt tillägg beräknas å sammanlagda beloppet för månad av grundbeloppet för månad. de pensionsförmåner, å vilka sådant tillägg enligt bestämmelsen i 1 mom. må åtnjutas. Härvid skall dock iakttagas, att Härvid skall dock iakttagas, att tillägg ej beräknas å belopp, varmed tillägg ej beräknas å belopp, varmed pensionsförmågrundbeloppet överstiger 500 kronor, summan av nämnda och ej heller å däri ingående öretal, ner överstiger 500 kronor, och ej heller å däri ingående öretal, som översom överskjuter fullt krontal. skjuter fullt krontal. 3 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.

22 §. 1 mom. Å pensionens grundbelopp eller, där mer än en pension enligt reglementet åtnjutes, å de sammanlagda grundbeloppen utgår rörligt tillägg under samma förutsättningar och enligt samma grunder, som enligt vederbörliga avlöningsreglementen gälla angående dylikt tillägg å lön till ordinarie och extra ordinarie tjänstemän vid den civila och militära statsförvaltningen.

2 kap.

Tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande.

23 §. 26 §. Bestämmelserna i detta kapitel äga tillämpning å a) ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande för viss tid; b) ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande för begränsad anställningstid; samt c) cheferna för försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen. 24 §. 27 §. 1 mom. Ordinarie tjänsteman, som tillsatts medelst förordnande för viss tid, äger vid avgång ur statens tjänst komma i åtnjutande av pension (förordnandepension),

313 Alternativ

1:

Alternativ

2:

a) därest tjänsten av honom innehafts minst 12 år i oavbruten följd; b) i fall, varom förmäles i 8 § 1 mom. första stycket b) eller c) eller i 8 § 3 mom. andra stycket; c) därest — utan att sådant fall är för handen, som avses under a) eller b) här ovan — förordnandet utlöper utan att efterföljas av förnyat förordnande; samt d) därest, i fråga om tjänsteman som är innehavare av förtroendesyssla enligt § 35 regeringsformen, tjänstemannen entledigas på grund av stadgandet i sistnämnda författningsrum. Innehavare av befattning såsom chef för försäkringsinspektionen, bankoch fondinspektionen eller sparbanksinspektionen äger vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av förordnandepension, därest sådant fall föreligger, som avses under a) h ä r ovan eller i 8 § 1 mom. första stycket b) eller c), respektive 8 § 4 mom. första stycket b) eller c), så ock eljest därest förordnandet upphäves utan att tjänstemannen anhållit därom. Där sådant förhållande föreligger, varom förmäles i 13 § 3 mom., må dock tjänsteman icke komma i åtnjutande av pension. 2 mom. I fråga om grundbeloppet av förordnandepension gäller vad nedan i 3 och 4 mom. stadgas. I övrigt skola föreskrifterna i 14 och 22 §§ (14 § samt 22—25 §§) äga motsvarande tillämpning. 3 mom. Grundbeloppet av förordnandepension motsvarar a) där tjänsten innehafts minst 12 år eller avgången är föranledd av olycksfall i tjänsten, det för befattningen gällande pensionsunderlaget (hel pension); b) eljest pensionsunderlaget, minskat med Vieo-del för varje full fjärdedel av år, varmed tjänstetiden understiger 12 år, dock med högst 2Vieo delar (avkortad pension). I fråga om den, som vid tjänstens tillträdande innehade annan befattning, förenad med pensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser, skall likväl iakttagas, att grundbeloppet ej må understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, om tjänstemannen intill tiden för avgången kvarstått i sin förra befattning och det för denna gällande pensionsunderlaget varit ökat med halva skillnaden mellan underlagen för de båda befattningarna. Dylik ökning må dock äga rum endast om pensionsunderlaget för den tjänst, från vilken avgång sker, är större än underlaget för den tidigare innehavda tjänsten. Vad i 15 § 2 mom. första stycket samt 15 § 3, 5 och 6 mom. stadgas skall lända till efterrättelse jämväl där pension beviljas enligt bestämmelserna i denna paragraf. 4 mom. Pensionsunderlagen för de i denna paragraf avsedda befattningarna utgöra följande belopp:

314 Alternativ

1.

Alternativ

2:

A. Befattningar, tillhörande löneplan C A. Befattningar, tillhörande löneplan C civila avlöningsreglementet. civila avlöningsreglementet. Lönegrad

Pensionsunderlag kronor

Lönegrad

Pensionsunderlag kronor

6 000

8 820

9120 Pensionsunderlag kronor

Lönegrad

5 796

8 616

5 976

8 916 9 636

Lönegrad

Pensions- | underlag kronor

6 420

9 840

6 216

7 020

10 080

6 816

9 876

7 800

10 200

7 596

9 996

7 800

10 200

7 596

9 996

8 040

10 920

7 836

10 716

8 280

10 920

8 076

10 716

8 520

8 316

1 B. Befattningar, tillhörande löneplan E B. Befattningar, tillhörande löneplan E civila avlöningsreglementet. civila avlöningsreglementet. Lönegrad

Pensionsunderlag kronor

Lönegrad

Pensionsunderlag kronor

Lönegrad

Pensionsunderlag kronor

Lönegrad

Pensionsunderlag kronor 6 816

6 420

7 020

6 720

7 020

6 516

6 816

6 720

7 800

6 516

7 596

6 720

7 800

6 516

7 596

6 720

7 800

6 516

7 596

7 020

7 800

6 816

7 596

7 020

7 800

6 816

7 596

C. Beställningar, tillhörande någon av C. Beställningar, tillhörande någon av löneplanerna Ob eller Cb militära löneplanerna Ob eller Cb militära avlöningsreglementet: avlöningsreglementet:

beställning tillhörande lönegraden beställning tillhörande lönegraden Ob 4 10 080 kronor, Ob 4 9 876 kronor, beställning tillhörande lönegraden beställning tillhörande lönegraden Cb 2 8 520 kronor. Cb 2 8 316 kronor. D. övriga här avsedda befattningar:

D. övriga här avsedda befattningar:

chefen för bank- och fondinspekchefen för bank- och fondinspektionen: 10 200 kronor, tionen: 9 996 kronor, chefen för sparbanksinspektionen: chefen för sparbanksinspektionen: 8 280 kronor. 8 076 kronor.

315 Alternativ 25 §.

1:

Alternativ

2:

28 §.

1 mom. Ordinarie tjänsteman, som tillsatts medelst förordnande för begränsad anställningstid, är vid avgången ur statens tjänst a) därest han innehaft tjänsten under tid, för vilken förordnande å densamma längst må meddelas, så ock i fall, som avses i 8 § 3 mom. andra stycket, försäkrad till erhållande av pension från och med månaden näst efter den, under vilken han fyller 65 år (uppskjuten pension); samt b) i fall, som avses i 8 § 1 mom. första stycket b) eller c), berättigad att komma i åtnjutande av pension (invalidpension, sjukpension). Tjänsteman må dock icke komma i åtnjutande av pension där sådant förhållande föreligger, varom förmäles i 13 § 3 mom. 2 mom. I fråga om grundbeloppet av pension, som avses i 1 mom. gäller vad nedan i 3 och 4 mom. stadgas. I övrigt skola föreskrifterna i 14 och 22 §§ (14 § samt 22—25 §§) äga motsvarande tillämpning, dock med den inskränkning i fråga om uppskjuten pensions utgående, som följer av stadgandet i 1 mom. första stycket a) här ovan. 3 mom. Grundbeloppet av här avsedd pension bestämmes av det för befattningen gällande pensionsunderlaget ävensom, såvitt gäller uppskjuten pension och sjukpension, av den tid, varunder tjänsten innehafts. Härvid i akttages a) beträffande uppskjuten pension, att sådan pension bestämmes med tilllämpning av de i 18 § meddelade stadgandena angående ålderspension; b) beträffande invalidpension, att dylik pension fastställes enligt den i 19 § meddelade föreskriften angående sådan pension; samt c) beträffande sjukpension, att sådan pension bestämmes till 75 procent av pensionsunderlaget. I fråga om den, som vid förordnandets tillträdande innehade annan befattning, förenad med pensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser, skall likväl iakttagas, att grundbeloppet ej må understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, om tjänstemannen intill tiden för avgången kvarstått i sin förra befattning. Vad i 15 § 2 mom. första stycket samt 15 § 3, 5 och 6 mom. stadgas skall lända till efterrättelse jämväl där pension beviljas enligt bestämmelserna i denna paragraf. 4 mom. Pensionsunderlagen för de i denna paragraf avsedda befattningarna utgöra de belopp, vilka enligt 16 § 2 mom. gälla för befattningar i nedan angivna lönegrader, nämligen för professor i arkitektur vid konsthögskolan, tillika föreståndare för arkitekturskolan, lönegraden A 30, för annan förordnad professor vid konsthögskolan lönegraden A 24, för sakkunnig vid konjunkturinstitutet, tillika ledare för institutets undersökningar, lönegraden A 30, samt för annan sakkunnig vid konjunkturinstitutet lönegraden A 26.

316 Alternativ

1:

Alternativ

2:

Vid beräkning av uppskjuten pension eller sjukpension skall tillämpas en tjänstålder för hel pension av 30 eller, i fråga om befattning som är upptagen i bilagan B till reglementet, 25 år. 5 mom. Tillträder den, som är försäkrad till erhållande av uppskjuten pension, ånyo anställning, förenad med pensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser, upphör hans rätt till uppskjuten pension. 6 mom. Har den, som äger rätt till uppskjuten pension, innan denna börjat utgå, blivit varaktigt oförmögen till arbete och på grund därav erhållit folkpension enligt gällande lag om folkpensionering, skall på därom gjord ansökning rätten till uppskjuten pension utbytas mot en genast börjande pension. Grundbeloppet av sådan pension skall, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, motsvara grundbeloppet av den uppskjutna pension, i vars ställe den träder, men utgöra lägst 50 procent av den uppskjutna pensionens grundbelopp. I övrigt skola föreskrifterna i 14 och 22 §§ (14 § samt 22—25 §§) äga motsvarande tillämpning med den avvikelsen från vad i 14 § 2 mom. stadgas, att pensionen utgår från och med den månad, då beslutet om folkpension meddelats, dock tidigast från och med den månad, då ansökningen gjorts.

5 avd.

Om livränta.

26 §. 29 §. 1 mom. Den som, efter att hava blivit underkastad detta reglemente, avgått ur statens tjänst utan rätt att komma i åtnjutande av pension för den av honom vid avgångstillfället innehavda befattningen, är berättigad att på därom gjord ansökan erhålla livränta, a) när h a n uppnått en levnadsålder av 65 år (uppskjuten livränta); eller b) därest han före uppnåendet av 65 års ålder blivit varaktigt oförmögen till arbete och på grund därav erhållit folkpension enligt gällande lag om folkpensionering (förtidslivränta). Såsom förutsättning för rätt till livränta skall likväl gälla a) att tjänstemannen under sammanlagt minst tre år innehaft anställning, som vid avgångstillfället varit förenad med pensionsrätt enligt detta reglemente eller andra av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser; samt b) att tjänstemannen icke före den i första stycket a) eller b) avsedda tidpunkten erhållit annan anställning, förenad med pensionsrätt som nyss sagts. Där tjänsteman samtidigt avgått från ordinarie tjänst och sådan icke-ordinarie befattning, som av honom innehafts med frånträdande av den ordinarie tjänstens utövande, äger han allenast komma i åtnjutande av en livränta.

317 Alternativ

1:

Alternativ

2:

2 mom. Där pension upphör att utgå på grund av stadgandet i 14 § 2 mom. andra stycket, inträder i stället rätt till livränta enligt bestämmelserna i 1 mom. här ovan. 3 mom. Livränta utgår a) uppskjuten livränta från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande uppnått 65 års ålder, eller, där i fall som avses i 2 mom. nämnda ålder redan uppnåtts, från och med dagen näst efter den, då pension upphört att utgå; dock att livränta i förstnämnda fall ej må utgå för längre tid tillbaka än sex månader före den månad, under vilken ansökning därom gjorts; samt b) förtidslivränta från och med den månad, då beslutet om folkpension meddelats, dock tidigast från och med den månad, då ansökning om livränta gjorts. Livräntan utgår till och med den månad, varunder livräntetagaren avlider. 4 mom. Utbetalning av livränta sker i efterskott enligt de n ä r m a r e bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. 27 §.

30 §.

1 mom. Beloppet av livränta bestämmes, där icke annat föranledes av vad nedan i 2 mom. stadgas, i förhållande till dels det för befattningshavaren vid avgången gällande pensionsunderlaget, dels antalet vid avgången uppnådda tjänstår och dels nämnda antal tjänstår utökat med tid, som vid avgången må hava återstått till tidpunkten för uppnående av 65 års ålder, allt på sätt närmare stadgas i 28 § (31 §). Härvid iakttages a) att i fall, där den tjänst, från vilken avgången ägt rum, innehafts under kortare tid än tre år, pensionsunderlaget bestämmes på motsvarande sätt som i 16 § 1 mom. andra stycket stadgas; b) att tid, för vilken bidragsplikt för tjänstepensionering ej förelegat, vid tjänstårsberäkning i intet fall må tagas i betraktande till större del än två tredjedelar; samt c) att såsom tjänstår för den, som avgått från tjänst, vilken avses i 23 § (26 §), må tagas i betraktande allenast tid, under vilken tjänstemannen i oavbruten följd före avgången innehaft nämnda tjänst. 2 mom. Vad i 14 § 3 mom., 15 § 2 och 4 mom. 24 § (27 §) 3 mom. andra stycket och 25 § (28 §) 3 mom. andra stycket stadgas om pension eller pensions grundbelopp skall äga motsvarande tillämpning i fråga om livränta. Föreligger beträffande den, som äger rätt till livränta, sådant fall som avses i 15 § 3 mom. eller 15 § 5 mom. första stycket, skall vad i n ä m n d a författningsrum föreskrives om bestämmande av pensions grundbelopp iakttagas vid fastställande av livräntans belopp. 3 mom. Livräntas årsbelopp jämkas, där så erfordras, till närmast högre öretal, som är jämnt delbart med 120.

318 Alternativ

1:

Alternativ

28 §.

2:

31 §.

1 mom. Uppskjuten livränta bestämmes, med iakttagande i förekommande fall av vad nedan i 3 mom. stadgas, till ett belopp motsvarande så stor del av pensionsunderlaget, som antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av 120 eller, där det på sätt i 27 § (30 §) 1 mom. sägs utökade antalet fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår är större, av sistnämnda antal, dock att, om antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår är mindre än 120, det på nyssnämnda sätt beräknade beloppet skall minskas med Vio procent för varje felande fjärdedels år. 2 mom. Förtidslivränta utgår med belopp, som enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder motsvarar den uppskjutna livränta, vartill tjänstemannen skulle hava varit berättigad vid 65 års ålder, dock lägst med belopp motsvarande tio procent av den uppskjutna livräntans årsbelopp. 3 mom. Livränta till tjänsteman, vilken på grund av förbrytelse i tjänsten blivit dömd till avsättning eller, i stället för avsättning, straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen eller som till följd av tjänstefel skilts från tjänsten, utgör en tredjedel av det belopp, varmed livräntan i annat fall skolat utgå, med rätt likväl för Kungl. Maj:t att tillerkänna vederbörande större del, dock ej mera än två tredjedelar.

6 avd.

Särskilda bestämmelser.

29 §. 32 §. Såsom tillägg till eller undantag från vad i 2—5 avd. stadgas skola för vissa tjänstemän gälla de särskilda bestämmelser, som här nedan under 30—35 §§ (33—38 §§) meddelas. 30 §.

33 §. Fjärde

huvudtiteln.

Armén, marinen och flygvapnet. 1. Beställningshavare, som avses i militära avlöningsreglementet, samt högbåtsman och flaggkorpral må, oavsett stadgandena i 17 §, såsom tjänstår tillgodoräknas följande tid, nämligen a) officer (musikdirektör), underofficer (musikunderofficer), högbåtsman och flaggkorpral tid, under vilken beställningshavaren efter fyllda 21 år innehaft med pensionsrätt icke förenad fast anställning såsom manskap vid förs vars väsendet, samt annan beställningshavare två tredjedelar av sådan tid; b) beställningshavare, som från reservstat övergått till beställning på aktiv stat, den tid, varunder h a n i beställning å sådan stat fullgjort tjänstgö-

319 Alternativ

1:

Alternativ

2:

ring, ävensom av tid i övrigt, varunder beställningshavaren tillhört reservstaten, den del Kungl. Maj:t bestämmer; c) beställningshavare, som innehaft anställning i reserv vid försvarsväsendet eller såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av andra graden eller marinläkarstipendiat, tid, varunder han fullgjort tjänstgöring i sådan anställning; samt d) beställningshavare, som haft avsked med tillstånd att under viss tid såsom lönlös kvarstå över stat, tiden för därunder fullgjord tjänstgöring vid försvarsväsendet. Icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet må, oavsett stadgandena i 17 §, såsom tjänstår tillgodoräknas två tredjedelar av den tid, under vilken han efter fyllda 21 år innehaft med pensionsrätt icke förenad fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet. I fråga om avdrag vid tjänstårsberäkningen skall i förekommande fall bestämmelsen i 17 § 1 mom. andra stycket lända till efterrättelse. 2. Ordinarie beställningshavare, som är att hänföra till militär eller civilmilitär personal, är efter avgång från tjänsten med ålders- eller förtidspension pliktig att inträda i vederbörlig reserv och kvarstå i reserven intill fyllda 70 år, om han innehaft beställning, för vilken gäller en pensionsålder av 65 år, och i annat fall intill fyllda 65 år, med skyldighet att tjänstgöra i krig och då värnpliktiga eljest tagas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet ävensom vid sådan övning eller större rustning, som till utrönande av arméns, marinens eller flygvapnets krigsberedskap eller för utbildning av beväringens äldre årsklasser eller landstormen eller eljest kan bliva särskilt anbefalld. H a r pensionstagare, som avses i första stycket, under den tid, då han är skyldig kvarstå i reserv, upphört att vara svensk medborgare eller utan vederbörligt tillstånd ingått i främmande makts krigstjänst, är rätten till pension förverkad från och med månaden näst efter den, varunder han förlorat svenskt medborgarskap eller gått i främmande tjänst. 3. Har den, som avgått från ordinarie beställning, kommit i åtnjutande av pension enligt gällande bestämmelser i fråga om pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal, är han icke berättigad att erhålla livränta. 31 §.

34 §. Femte

1 mom.

huvudtiteln.

Statens skyddshem.

För befattning såsom chef, tillika läkare, vid statens skyddshem, skola tillämpas det pensionsavdrag och det pensionsunderlag, som enligt 7 § 2 mom. och 16 § 2 mom. gälla för lönegraden A 29.

320 Alternativ 2 mom.

1:

Alternativ

2:

Statens sinnessjukhus.

För befattning såsom överläkare vid statens sinnessjukhus skola tillämpas de pensionsavdrag och pensionsunderlag, som enligt 7 § 2 mom. och 16 § 2 mom. gälla för nedan angivna lönegrader, nämligen: för överläkare av 3:e klass » » ' » 2:a » » > » l:a >

A 28 A 29 A 30;

dock att för överläkare, som tillika dock att för överläkare, som tillika är professor i psykiatri vid universi- är professor i psykiatri vid universitet, pensionsavdraget skall utgöra 492 tet, pensionsavdraget skall utgöra 492 kronor och pensionsunderlaget 8 268 kronor och pensionsunderlaget 8 064 kronor. kronor. 3 mom.

Statens anstalt för fallandesjuka.

För befattning såsom överläkare av 2:a klass vid statens anstalt för fallandesjuka skola tillämpas det pensionsavdrag och det pensionsunderlag, som enligt 7 § 2 mom. och 16 § 2 mom. gälla för lönegraden A 29. 4 mom.

Länsstyrelserna.

1. För landshövding tillämpas en tjänstålder för hel pension av 20 år Avkortad pension motsvarar för sådan tjänsteman beloppet av hel pension, minskat med 1/80 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 20. 2. Grundbeloppet av förtidspension enligt 13 § 2 mom. första stycket skall för landshövding motsvara grundbeloppet av hel ålderspension men för tiden intill den tidpunkt, vid vilken pensionsåldern skulle hava inträtt, vara minskat med V120 för varje full eller påbörjad fjärdedel av år, som vid avgångstillfället återstått till nämnda tidpunkt. 32 §.

35 §. Åttonde

huvudtiteln.

Högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, läroanstalterna för dövstumma samt de tekniska läroverken. 1. För vissa tjänstemän vid här avsedda läroanstalter skola i fråga om pensionsavdrag följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse: a) För lärare, som innehar rektorsbefattning, skall, oavsett bestämmelsen i 6 § andra stycket, pensionsavdrag verkställas allenast i rektorsbefattningen.

321 Alternativ

1:

Alternativ

2:

Angående pensionsavdrag i vissa fall för lärare, som tidigare innehaft rektorsbefattning, stadgas i 5 punkten andra stycket här nedan. b) I fråga om innehavare av sådan ordinarie eller extra ordinarie befattning såsom lärare i övningsämne, för vilken årslönen i förekommande fall bestämmes genom ökning eller minskning av det för vederbörande löneklass och ortsgrupp gällande lönebeloppet i enlighet med föreskrifterna i 55 g 9 mom. 5 punkten b) civila avlöningsreglementet eller motsvarande för extra ordinarie lärare gällande bestämmelser, iakttages, att pensionsavdrag för tid, då ökning eller minskning sker av lönebeloppet, ökas respektive minskas med samma procenttal, som på grund av nu berörda bestämmelser tillämpas beträffande lönebeloppet. Pensionsavdrag för år räknat, som icke utgöres av helt med tre jämnt delbart krontal, jämkas dock till närmast högre sålunda delbara tal. 2. För medelst fullmakt eller konstitutorial tillsatta ordinarie tjänstemän ävensom extra ordinarie befattningshavare vid här avsedda läroanstalter, dock med undantag av maskinister, husmödrar, sjuksköterskor, översköterskor, vaktmästare och eldare, inträder pensionsåldern vid utgången av det kalenderhalvår, varunder den såsom pensionsålder gällande levnadsåldern uppnås. 3. Vid bestämmandet av pension eller livränta för innehavare av sådan befattning såsom lärare i övningsämne, varom i 1 punkten b) här ovan förmäles, skola följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse: a) Äger avgång med rätt till pension samtidigt rum från två eller flera befattningar av här avsett slag, må pensionernas grundbelopp icke sammanlagt överstiga det högsta av pensionsunderlagen för tjänsterna. Härav föranledd minskning fördelas lika å de särskilda grundbeloppen. b) I fråga om grundbeloppet av pension för innehavare av här avsedd befattning, vilken åtnjuter pension för tidigare innehavd tjänst av dylikt slag, skall i stället för vad i 15 § 5 mom. andra stycket stadgas iakttagas, att det oreducerade grundbeloppet skall motsvara det sammanlagda tal, vartill de båda pensionernas grundbelopp skulle hava uppgått, därest tjänstemannen vid det förra pensioneringstillfället innehaft och avgått från jämväl den senare tjänsten samt för pension å denna ägt tillgodoräkna ytterligare tjänstår motsvarande det antal, som förvärvats efter det förra pensioneringstillfället. c) Vid tjänstårsberäkningen skall tid varunder här avsedd befattning innehafts, i förekommande fall efter avdrag varom i 17 § 1 mom. andra stycket förmäles, ökas respektive minskas med en trettiondedel för varje veckotimme, varmed undervisningsskyldigheten under samma tid må hava överstigit respektive understigit 30 veckotimmar, ö k n i n g av tiden må dock ske med högst fyra trettiondedelar; minskning må ske i fråga om ordinarie lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott med högst tjuguen trettiondedelar samt i fråga om ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd med högst tjugufyra trettiondedelar. 21—417092.

322 Alternativ

1:

Alternativ

2:

Vad i nästföregående stycke stadgas om ökning eller minskning av tid vid tjänstårsberäkningen skall likväl icke äga tillämpning vid bedömande av förutsättningarna för medgivande av rätt till förtidspension jämlikt 13 § 2 mom. första stycket. d) I fråga om tjänstårsberäkning för tid varunder mer än en befattning av här avsett slag innehafts skall iakttagas, att sådan tid icke må tagas i beräkning såsom tjänstår i vidare mån än som skulle hava skett, om läraren innehaft allenast en sådan befattning med tjänstgöring av samma omfattning som den sammanlagda undervisningsskyldigheten. I fall, som i 17 § 4 mom. a) avses, må utan hinder av vad i nämnda författningsrum stadgas tillgodoräkning ske med högst det antal tjänstår som motsvarar tiden för samtidigt innehav av befattningarna, ökad med fyra trettiondedelar. e) Vid bestämmande av grundbeloppet av invalidpension för här avsedd lärare, vilkens undervisningsskyldighet vid avgångstillfället understiger 30 veckotimmar, skola de under c) och d) här ovan meddelade bestämmelserna angående minskning av tid vid tjänstårsberäkningen äga motsvarande tilllämpning med avseende å reduktion av pensionsunderlaget. f) Föreligger beträffande den, som är berättigad till livränta på grund av innehav av här avsedd befattning, sådant fall som åsyftas under a) eller b) här ovan, skall vad där stadgas om bestämmande av pensions grundbelopp iakttagas vid fastställande av livräntans belopp. g) Vid tillämpning av bestämmelserna under a), b), d) och e) h ä r ovan likställes med befattning av här avsett slag sådan med pensionsrätt enligt andra av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser förenad befattning, för vilken årslönen vid en undervisningsskyldighet överstigande, respektive understigande 30 veckotimmar, ökas, respektive minskas i förhållande till det vid en undervisningsskyldighet av 30 veckotimmar gällande lönebeloppet. 4. Beträffande innehavare av rektorsbefattning skall bestämmelsen i 24 § (27 §) 1 mom. första stycket a) icke äga tillämpning. I fråga om rektor, som innehar lärarbefattning, skall iakttagas, a) att såsom förutsättning för rätt att komma i åtnjutande av pension för rektorsbefattningen skall gälla, utöver vad i 24 § (27 §) 1 mom. första stycket b) och c) samt 24 § (27 §) 1 mom. tredje stycket stadgas, att tjänstemannen jämväl är berättigad till pension å lärartjänsten; samt b) att, där avgång samtidigt sker från båda befattningarna, allenast en pension eller en livränta må utgå ävensom att grundbeloppet av pensionen eller livräntebeloppet skall motsvara det högsta av de för de särskilda tjänsterna beräknade beloppen. 5. övergår rektor, som innehar lärarbefattning, till sistnämnda befattning, skall i pensionshänseende gälla vad för denna finnes stadgat och skola härvid de i 15 § 3 mom. meddelade bestämmelserna icke äga tillämpning för det fall, som avses under b) nämnda moment. Har rektorsbefattning innehafts under minst 12 år i oavbruten följd, skola

323 Alternativ

1:

Alternativ

2:

dock, där tjänstemannen inom viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt anmäler sin önskan därom, med avseende å pensionsunderlag och pensionsavdrag allt fortfarande tillämpas de stadganden, som gällde vid tiden för frånträdande av förordnandet. 33 §.

36 §. Nionde

1 mom.

huvudtiteln.

Statens lantbruksingenjörer.

För befattning såom lantbruksingenjör skola tillämpas det pensionsavdrag och det pensionsunderlag, som enligt 7 § 2 mom. och 16 § 2 mom. gälla för lönegraden A 26. 2 mom.

Länsveterinärer.

För befattning såsom länsveterinär skola tillämpas det pensionsavdrag och det pensionsunderlag, som enligt 7 § 2 mom. och 16 § 2 mom. gälla för lönegraden A 24. 34 §.

37 §. Tionde

1 mom.

huvudtiteln.

Lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten.

För ordinarie lotspersonal skola tillämpas de pensionsavdrag och de pensionsunderlag, som enligt 7 § 2 mom. och 16 § 2 mom. gälla för nedan angivna lönegrader, nämligen tillhörande lönegraden A 7 A 9 A 8 A 10 I tillhörande lönegraden A 8 A 10 i lotsförman I » » A 9 A 11 1 » » A 11 A 13 » överlots A 14. 2 mom.

Navigationsskolorna.

Beträffande tid för inträdet av pensionsålder för tjänsteman vid här avsedd läroanstalt samt i fråga om pensionsrätt för innehavare av rektorsbefattning skola de i 32 § (35 §) 2, 4 och 5 punkterna meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning. 35 §.

38 §. Affärsdrivande

verk.

Statens järnvägar. För befattning såsom lokförare eller lokeldare skola tillämpas de pensionsavdrag och de pensionsunderlag, som enligt 7 § 2 mom. och 16 § 2 mom. gälla för nedan angivna lönegrader, nämligen för lokeldare A 8 » lokförare i t i l l h ö r a n d e lönegrad A 1 0 All > lokiorare j , f A l2 A 13

324 Alternativ 7 avd.

1:

Alternativ

2:

R e g l e m e n t e t s t i l l ä m p l i g h e t m. m.

36 §.

39 §.

1 mom. Beträffande tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträdande innehar ordinarie befattning, som i reglementet avses, skall såsom förutsättning för reglementets tillämpning gälla, att tjänstemannen ej före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser. 2 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara pliktig att underkasta sig ändrade bestämmelser i de hänseenden, om vilka i reglementet förmäles. Ordinarie tjänsteman är likväl icke skyldig underkasta sig ändring av föreskrifterna i 7 § 2 och 3 mom. om beloppet av pensionsavdrag, i 16 § 2 och 3 mom., 24 § (27 §) 4 mom. och 25 § (28 §) 4 mom. om beloppet av pensionsunderlag, i 18—20 §§, 24 § (27 §) 3 mom. första stycket och 25 § (28 §) 3 mom. första stycket om bestämmande av pensions grundbelopp eller i 22 § (25 §) om rörligt tillägg, dock att sådan tjänsteman skall vara pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen vidkännas minskning med högst fem procent av pensionens grundbelopp eller beloppet avlivränta.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken dag vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår befattningshavare å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Övergångsbestämmelser. 1. Reglementet skall icke äga tillämpning å tjänsteman vid statens järnvägar, vilken övergått i statens järnvägars tjänst vid statens övertagande av enskild järnväg eller bandel men vilken på grund av stadgandet i 2 § 1 mom. d) civila tjänstepensionsreglementet varit undantagen från sistnämnda reglementes tillämpning. 2. I fråga om pension åt distriktsveterinär, vilken till följd av statens övertagande av distriktsveterinärväsendet övergått i statens tjänst, gäller vad därom är särskilt stadgat. 3. Reglementet skall äga tillämpning å den, som före dess ikraftträdande avgått från justitieråds- eller regeringsrådsämbete för tillträdande av befatt-

325 Alternativ

1:

Alternativ

2:

ning eller fullgörande av uppdrag varom i 3 § 1 mom. förmäles, under förutsättning att dylik befattning eller sådant uppdrag efter avgången innehafts i oavbruten följd och alltjämt innehaves. Reglementet äger ock tillämpning å ordinarie diplomatisk eller konsulär tjänsteman, som före ikraftträdandet försatts i disponibilitet, under förutsättning att tjänstemannen vid ikraftträdandet åtnjutit och sedermera alltjämt åtnjuter exspektansarvode till belopp ej understigande det i reglementet fastställda pensionsunderlaget för den av honom senast innehavda ordinarie befattningen. Beträffande i denna punkt avsedd tjänsteman skall likväl gälla vad i 36 § (39 §) 1 mom. reglementet stadgas med avseende å innehavare av ordinarie befattning. 4. Utan hinder av vad i 6 § stadgas skall tjänsteman, som omedelbart före reglementets ikraftträdande varit underkastad bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet, vara befriad från skyldighet att vidkännas pensionsavdrag eller åtnjuta nedsättning i sådant avdrag på sätt och under villkor, som här nedan sägs. Tjänsteman, som före ikraftträdandet av detta reglemente på grund av stadgandena i 4 § civila tjänstepensionsreglementet eller i 5 punkten av de till nämnda reglemente hörande övergångsbestämmelserna vunnit befrielse från skyldighet att vidkännas pensionsavdrag eller som enligt nämnda stadganden skulle hava under tiden 1 juli 1941—30 juni 1942 vunnit befrielse från skyldighet att vidkännas pensionsavdrag, vare befriad från skyldighet att vidkännas pensionsavdrag enligt detta reglemente från och med dess ikraftträdande, respektive från den tidpunkt då berörda befrielse enligt civila tjänstepensionsreglementet skulle hava inträtt. Tjänsteman, som enligt omförmälda stadganden i civila tjänstepensionsreglementet skulle hava vunnit befrielse från avdragsskyldighet under tiden 1 juli 1942—30 juni 1944, skall, räknat från den tidpunkt då nämnda befrielse skulle hava inträtt, åtnjuta nedsättning i honom enligt detta reglemente åliggande pensionsavdrag med två tredjedelar, om befrielsen skulle hava inträtt under tiden 1 juli 1942—30 juni 1943, och eljest med en tredjedel. Vad i denna punkt stadgats skall icke äga tillämpning å den, som efter reglementets ikraftträdande erhåller tillstånd att kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder och som ej före pensionsålderns inträde vunnit befrielse från avdragsskyldighet. 5. Utan hinder av bestämmelserna i 8 och 9 §§ skola stadgandena i 2 och 3 punkterna övergångsbestämmelserna till civila tjänstepensionsreglementet, i 3 punkten övergångsbestämmelserna till kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 371) om ändring i vissa delar av nämnda reglemente, i 2 punkten övergångsbestämmelserna till militära tjänstepensionsreglementet ävensom i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 596) med föreskrifter angående entledigande efter uppnådd pensionsålder av icke-ordinarie tjänstemän, å vilka civila

326 Alternativ

1:

Alternativ

2:

tjänstepensionsreglementet äger tillämpning, i tillämpliga delar lända till efterrättelse jämväl i fråga om tjänsteman, som blir underkastad detta reglemente. 6. Är den, som åtnjuter pension eller livränta enligt reglementet, tillika berättigad till särskild förmån av följande slag, nämligen pension från pensionsförsäkringsfonden på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt stadgande i tidigare gällande författning rörande pensionering av i statens tjänst anställd personal eller därmed jämförlig uppskjuten pension från av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionskassa, skall grundbeloppet av pensionen, respektive livräntans belopp minskas med beloppet av nämnda förmån. Därest pensionsåldern för den i nästföregående stycke omförmälda förmånen icke sammanfaller med den tidpunkt, från vilken pensionen eller livräntan enligt detta reglemente börjar utgå, eller ock är valfri, skall i nästföregående stycke omförmäld minskning ske med det belopp, som enligt de för beräkningen av förmånen gällande grunderna skolat utgå från och med angivna tidpunkt. 7. Där jämlikt 15 § 5 mom. första stycket hänsyn skall tagas till grundbeloppet av pension enligt andra av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser än de i detta reglemente innefattade, så ock där på grund av bestämmelsen i 15 § 5 mom. sista stycket dylikt grundbelopp skall anses såsom grundbelopp av pension enligt detta reglemente, förstås med grundbelopp beloppet av pension jämte dels, i förekommande fall, pensionstillägg och pensionsförhöjning, dels ock procentuellt dyrtidstillägg motsvarande indextalet 156. 8. Vid reglementets tillämpning å tjänsteman, som före civila tjänstepensionsreglementets ikraftträdande övergått till tjänst med lägre pensionsunderlag och för vilken jämlikt 7 punkten övergångsbestämmelerna till sistnämnda reglemente skall gälla ett pensionsunderlag lika med det för den lägre tjänsten fastställda underlaget, förhöjt med en tredjedel av skillnaden mellan pensionsunderlagen för de båda tjänsterna, skall iakttagas, att pensionsunderlaget icke må understiga sammanlagda beloppet av det enligt civila tjänstepensionsreglementet gällande pensionsunderlaget och procentuellt dyrtidstillägg därå motsvarande indextalet 156. 9. Därest vid tillämpning av stadgandet i 16 § 1 mom. andra stycket detta reglemente hänsyn skall tagas till tjänstemans pensionsunderlag för tid innan reglementet blev gällande för honom, skall därvid så anses, som om för tjänstemannen gällt det pensionsunderlag, som enligt reglementet är fastställt för den tjänst, han under nämnda tid innehaft, eller för därmed närmast jämförlig tjänst. 10. För den, som omedelbart före reglementets ikraftträdande var underkastad civila eller militära tjänstepensionsreglementet, skall — i stället för vad i 17 § 2 mom. detta reglemente stadgas och oavsett vad 27 § (30 §) 1 mom. andra stycket b) reglementet innehåller — med avseende å beräkning

327 Alternativ

1:

Alternativ

2:

av tjänstår för tid före ikraftträdandet gälla, att såsom tjänstår må tillgodoräknas dels tid, varunder tjänstemannen varit underkastad av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser, i den omfattning sådan tid fått tillgodoräknas enligt civila, respektive militära tjänstepensionsreglementet med därtill hörande övergångsstadganden, dels ock tid i övrigt, vilken han ägt räkna såsom tjänstår för pension, respektive uppskjuten livränta antingen enligt civila, respektive militära tjänstepensionsreglementet med övergångsstadganden eller ock enligt de andra tjänstepensionsbestämmelser av nyssnämnt slag, vilka han varit underkastad närmast före det angivna tjänstepensionsreglemente blivit för honom gällande. 11. Beträffande ordinarie, medelst fullmakt eller konstitutorial tillsatt tjänsteman, för vilken före detta reglementes ikraftträdande civila tjänstepensionsreglementet var gällande och vilken genom sistnämnda reglemente blev underkastad strängare föreskrifter i fråga om för hel pension erforderligt antal tjänstår än de å honom omedelbart dessförinnan tillämpliga stadgandena härutinnan, skola vid bestämmandet av pensions grundbelopp de tidigare gällande stadgandena i berörda hänseende lända till efterrättelse under förutsättning att tjänstemannen alltjämt är innehavare av den tjänst, som han vid civila tjänstepensionsreglementets ikraftträdande innehade. 12. Därest den, som vid reglementets ikraftträdande innehar ordinarie, medelst förordnande för viss tid tillsatt befattning eller befattning såsom chef för försäkringsinspektionen, avgår med pension enligt reglementet utan att hava innehaft nämnda tjänst minst 12 år i oavbruten följd, skall iakttagas, att pensionens grundbelopp icke må understiga det belopp, vartill det skulle hava uppgått, om de bestämmelser alltjämt ägt tillämpning, vilka varit gällande för tjänstemannen omedelbart före reglementets ikraftträdande. Beträffande vad med pensions grundbelopp skall förstås länder bestämmelsen i 7 punkten här ovan till efterrättelse. 13. Å lärare, som på grund av bestämmelserna i kungörelsen den 12 april 1935 (nr 145) med föreskrifter i fråga om pensionsrätten för vissa förutvarande rektorer vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter efter rektorsförordnandes upphörande kvarstår vid rektors pensionsrätt, så ock å förutvarande rektor, för vilken jämlikt 24 § 4 mom. andra punkten civila tjänstepensionsreglementet fortfarande tillämpas de stadganden med avseende å pensionsunderlag och pensionsavdrag, som gällde vid tiden för frånträdande av förordnandet, skola tillämpas det pensionsunderlag och det pensionsavdrag, som i detta reglemente äro stadgade för vederbörande rektorstjänst. 14. Därest för lärare, som vid ikraftträdandet för vederbörande läroanstalt av avlöningsreglementet den 30 september 1937 (nr 873) för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende innehade ordinarie befattning såsom lärare i övningsämne, det enligt detta reglemente fastställda grundbeloppet av pension skulle understiga den pension jämte dels i förekommande fall pensionstillägg och pensionsförhöjning dels ock procentuellt dyrtidstillägg motsvarande indextalet 156, som vid avgång från den av honom vid avlöningsreglementets ikraftträdande innehavda tjänsten skulle hava utgått enligt de

328 Alternativ

1:

Alternativ

2:

för honom före övergången till civila tjänstepensionsreglementet gällande pensionsbestämmelserna, skall det enligt detta reglemente fastställda grundbeloppet ökas med belopp motsvarande skillnaden. Vid tillämpning av stadgandet i nästföregående stycke beträffande den, som är berättigad till mer än en pension såsom lärare i övningsämne, skall avseende fästas vid varje särskild pension och må sålunda icke tagas hänsyn till de före, respektive efter avlöningsreglementets ikraftträdande gällande bestämmelser, vilka föranleda till minskning av viss pension vid dess förening med annan förmån. 15. Lärare, som under tiden närmast före ikraftträdandet för vederbörande läroanstalt av förenämnda avlöningsreglemente den 30 september 1937, nr 873, innehade sådan med pensionsrätt enligt då gällande pensionsbestämmelser ej förenad icke-ordinarie läraranställning, som till art och omfattning kan anses hava motsvarat extra ordinarie befattning enligt de i anslutning till avlöningsreglementet utfärdade avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie lärare, äger, oavsett vad i 17 § detta reglemente samt 10 punkten här ovan stadgas, såsom tjänstår tillgodoräkna före avlöningsreglementets ikraftträdande förfluten tjänstetid, i den mån densamma fått tillgodoräknas enligt de äldre pensionsbestämmelserna för ordinarie lärare. I fråga om beräkning av tjänstetid såsom lärare i övningsämne skall dock härvid iakttagas vad i 32 § (35 §) 3 punkten detta reglemente stadgas. 16. För den, som omedelbart före reglementets ikraftträdande innehade sådan ordinarie eller extra ordinarie befattning såsom lärare i övningsämne, varom i 32 § (35 §) 1 punkten b) förmäles, skall med avseende å tjänstårsberäkning för tid varunder h a n efter ikraftträdandet kvarstått i samma befattning iakttagas, att de jämlikt 32 § (35 §) 3 punkten beräknade tjänståren utökas med en tiondel av den tid, varmed desamma må understiga motsvarande anställningstid med avdrag som i 17 § 1 mom. andra stycket sägs. Där mer än en tjänst av ifrågavarande slag innehafts, skola därvid de sammanlagda tjänståren tagas i betraktande. 17. Vid bestämmande av grundbeloppet av invalidpension för den, som vid detta reglementes ikraftträdande innehade sådan ordinarie eller extra ordinarie befattning såsom lärare i övningsämne, varom i 32 § (35 §) 1 punkten b) förmäles, och som intill lidpunkten för avgången kvarstått i samma befattning, skall iakttagas att det enligt reglementet beräknade grundbeloppet ökas med en tiondel av det belopp, varmed pensionsunderlaget må överstiga nämnda grundbelopp. Därest invalidpension beviljas för mer än en tjänst av ifrågavarande slag, skall härvid tagas i betraktande det belopp, varmed det högsta pensionsunderlaget må överstiga summan av grundbeloppen. 18. Där på grund av stadgandet i 32 § (35 §) 3 punkten g) hänsyn skall tagas till grundbelopp eller pensionsunderlag enligt andra av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser än de i detta reglemente innefattade, skall i fråga om grundbelopp stadgandet i 7 punkten här ovan lända till efterrättelse och med underlag förstås pensionsunderlaget ökat med dels, i förekommande fall, pensionstillägg och pensionsförhöjning, dels ock procentuellt dyrtidstillägg motsvarande indextalet 156.

329 Bilaga

A.

P e n s i o n s å l d e r s f ö r t e c k n i n g t i l l h ö r a n d e a l l m ä n n a tjänstepensionsreglementet. För innehavare av följande ordinarie befattningar inträder pensionsåldern vid den i 9 § 4 mom., respektive 35 § 2 punkten angivna tid efter det befattningshavaren uppnått nedan angivna levnadsålder. Levnadsålder, år

Verk och befattningar

A. 1.

Civilförvaltningen.

Statens uppfostringsanstalt Eldare Förste förman Maskinist Uppsyningsman

Civila verk i allmänhet.

Expeditionsvakt (expeditionsvakt, tilllika gårdskarl; expeditionsvakt, tilllika maskinist och eldare; vaktmästare; vaktmästare, tillika portvakt) Förste expeditionsvakt (förste expeditionsvakt, tillika portvakt; förste vaktmästare; vaktmästare; vaktmästare och maskinist; vaktmästare, tillika automobilförare; vaktmästare, tillika maskinist och eldare; vaktmästare, tillika portvakt, maskinist och planteringsvakt; vaktmästare, tillika preparator; vaktmästare, tilllika trädgårdsskötare; akademivaktmästare; laboratorievaktmästare; ränteri- och kontorsvaktmästare; universitetsvaktmästare) Kameralbiträde Kontorist Förste kontorist Kansliskrivare 2.

Allmänna

Levnadsålder, år

å Bona. 63 63 63 63

Tredje huvudtiteln.

63 Utrikesdepartementet. Kanslist

63 Fjärde huvudtiteln. Marinförvaltningen.

Andre kemist på övergångsstat Kemist

63 63

Sjökarteverket. 63 63 63 63 63

civilförvaltningen.

Andra huvudtiteln. Fångvårdsstaten. Yrkesmästare av 2:a klass Överkonstapel Uppsyningsman Yrkesmästare av l:a klass Assistent av 4:e klass

Verk och befattningar

j i j i !

63 63 63 63 63

Gravör Ritare

63 63 Femte huvudtiteln.

Yrkesinspektionen. Yrkesunderinspektör Yrkesinspektrisassistent Assistent Distriktsingenjör Förste distriktsingenjör Yrkesinspektris Skogs- och flottledsinspektör Yrkesinspektör

63 63 63 63 63 63 63 63

Pens ionsstyrelsen. Värmeledningsskötare, tillika reparatör

330 Levnadsålder, år

Verk och befattningar

Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö j och statens alkoholistanstalt därstädes, j Förste förman ; Yrkesmästare av 2:a klass \ Uppsyningsman ! Trädgårdsmästare j

Verk och befattningar

Statens 63 63 63 63

uppfostringsanstalt slöa gossar. Lärarinna Lärare

för

sinnes-

Statens

för

sinnes-

uppfostringsanstalt slöa flickor.

Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona \ och statens alkoholistanstalt därstädes. ; Sjuksköterska 55 Assistent av 4:e klass i 63

Lärarinna i kvinnlig slöjd Föreståndarinna

Statens alkoholistanstalt å Förste förman Maskinist

Kontorspersonal: Kassör Sjukvårdspersonal: Sköterska översköterska Förestånderska av 2:a klass Förestånderska av l:a klass

Venngarn. 63 63

Statens skyddshem. Avdelningssköterska Lärarinna i hushållsgöromål i Lärarinna i kvinnlig slöjd Lärarinna i lanthushållsgöromål Avdelningsföreståndarinna Folkskollärarinna j Assistent Folkskollärare Föreståndarinna Avdelningsföreståndare, tillika lärare Avdelningsföreståndare, tillika redo- j görare I Medicinalstyrelsen. Inspektris över sjuksköterskeväsendet Statens bakteriologiska laboratorium, Laboratoriebiträde Maskinist Stallförman Preparator Förste laboratoriebiträde Statens sinnessjukhus. Kontorspersonal: Kassör Sjukvårdspersonal: Sköterska översköterska Förestånderska av 2:a klass . Förestånderska av l:a klass . Uppsyningsman av l:a klass Ekonomipersonal: Maskinmästare av 2:a klass . Maskinmästare av l:a klass .

55 60 60 60 60 60 60 60 60 60 60

Statens anstalt för

fallandesjuka.

Lappfogdarna. Lappfogde Sjätte h u v u d t i t e l n . Våg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

Järnvägsinspektör Luftfartsinspektör Väginspektör Byråchef och broinspektör Byråchef och vägtrafikinspektör . . .

63 Vågorganisationen

i lånen.

Vägingenjör 63 63 ] 63 j 63 ' 63

Byggnadsstyrelsen. Värmeledningsskötare, tillika reparatör Maskinist Sjunde h u v u d t i t e l n .

63 Statistiska

centralbyrån.

Biblioteksassistent . . 55 55 55 55 60 63 63

Tullstaten. Lokaltullförvaltningen: Tullvakt Tillsyningsman Tulluppsyningsman . . . Tullkontorist Tullöveruppsyningsman

63 63 63 63 63

331 Levnadsålder, år

Verk och befattningar

Åttonde huvudtiteln. Riksarkivet. Eldare

63 Livrustkammaren. Livrustmästare Aldfru

63 63

Naturhistoriska Maskinist Preparator Uppsyningsman

63 63 63

riksmuseet.

Domkapitlen och sliftsnämnderna. Skoglig personal hos stiftsnämnderna: Stifts jägmästare Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. Riksantikvarieämbetet m. m.: Värmeledningsskötare, tillika reparatör Statens historiska museum m. m.: Preparator Akademien

för de fria konsterna konsthögskolan.

Musikaliska Portvakt

Karolinska 63

63 63

med

Portvakt Eldare

63 63 akademien med högskolan.

Lunds universitet: Biblioteket: Eldare Vetenskapliga institutioner och inrättningar, tillhörande medicinska och filosofiska fakulteterna: Trädgårdsmedhjälpare Underträdgårdsmästare Preparator Räntekammaren: Eldare

musik63

Uppsala universitet. Biblioteket: Maskinist ' 63 Vetenskapliga institutioner och inrätt- i ningar, tillhörande medicinska och i filosofiska fakulteterna: Eldare, tillika biträdande vaktmästare j 63 Trädgårdsmedhjälpare 63 Underträdgårdsmästare i 63 Maskinist ' 63 Instrumentmakare I 63 Preparator ! 63 Kansliet: Portvakt j . 63 Drätselverket: Maskinist 63 ;

mediko-kirurgiska

63 63 63 63

institutet. |

Vetenskapliga institutioner och inrätt- j ningar: Preparator I 63 Kansliet: Maskinist 63 Karolinska

sjukhuset.

Garnisonsavdelningarna: Sjuksköterska Sjukhuset i övrigt: Sjukvårdspersonal: Barnmorska Sjuksköterska Ekonomipersonal: Reparatör Andre maskinist Trädgårdsmästare . . . . . ' Förste maskinist Maskinmästare Administrations- och kontorspersonal: Kassör

55 55 63 63 63 63 63

63 Serafimerlasarettet. Sjukvårdspersonal: Sjuksköterska Ekonomipersonal: Reparatör Snickare Trädgårdsmästare Maskinist Maskinmästare Administrations- och nal: Kassör

55 63 63 63 63 63 kontorsperso63

332 Verk och befattningar

Tekniska

Statens

63 63 63

Chalmers tekniska Eldare, tillika gårdskarl Maskinist

63 63

Maskinist, tillika vaktmästare Maskinist Kassör

De allmänna låroverken. Lärare i gymnastik med lek och idrott Lärare i musik

centralinstitutet.

60 60

Nionde huvudtiteln. Lantbruksstyrelsen.

63 63 63

63 63

Folkskoleseminarierna. övningsskollärare Lärare i gymnastik med lek och idrott Lärare i musik

63 63 63

Lärarinna i fysisk fostran Lärare i fysisk fostran

lärarinneseminariet.

Lärarinneseminariet: Lärare i gymnastik med lek och idrott Lärare i musik övningsskollärare

biografbyrå.

Gymnastiska

högskola.

I Lev! nads! ålder, år

Verk och befattningar

högskolan.

Reparatör Maskinist Verkmästare

Högre

Levnadsålder, år

63 63 63

63 Kassör Statens

växtskyddsanstall.

63 Maskinist och vaktmästare . . . Lantbrukshögskolan.

63 63 63

Snickare Maskinist Trädgårdsmästare Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp.

63 Eldare Småskoleseminarierna. Ämneslärare å övergångsstat övningsskollärare Lärare i gymnastik med lek och idrott Lärare i musik

63 63 63 63

Flyinge hingstdepå och stuteri.

60 Beridare Strömsholms

hingstdepå.

60 Beridare Läroanstalterna

för blinda.

Sjuksköterska Maskinist Kvinnlig lärare i kunskapsämne övriga lärare

55 63 60 63

Vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte. översköterska Maskinist Lärarinna i slöjd Lärarinna i kunskapsämne ..

55 63 60 60

Låroanstalterna

för

Statens veterinärbakteriologiska

55 63 60 63

63 63 63 63 63 63 anstalt.

Stallförman Statens centrala

dövstumma.

Sjuksköterska Maskinist Kvinnlig lärare i kunskapsämne . övriga lärare

Veterinärhögskolan. Port- och telefonvakt Sjukvårdare Fodermarsk Ladugårdsförman Maskinist Verkmästare

63 frökontrollanslalt.

Laboratoriebiträde

63 Skogshögskolan. Port- och planteringsvakt Trädgårdsmästare och preparator

63 63

333 Verk och befattningar

Statens

Levnadsålder, år

skogsförsöksanstalt.

Laboratoriebiträde

63 Lantmäteristyrelsen.

63 Arkivbiträde Rikets allmänna Flygfotograf Gravör Sveriges geologiska

63 63 undersökning.

63 Tionde huvudtiteln. provningsanstalt.

Instrumentmakare Förste laboratoriebiträde Verkmästare

63 63 63

Lotsstyrelsen. Registrator Byggmästare Verkmästare Fyringenjör . .

63 63 63 63

Lots- och fyrstaten. Distriktsbefäl och personal å distriktsexpeditionerna: Expeditionsbiträde Distriktsfyrmästare Lotspersonal: överlots Fyrpersonal: Fyrmästare å 2:a klass fyr Fyrmästare å l:a klass fyr Personal å tjänstefartyg: Befälhavare Patent- och

Tryckeriförman Postexpeditör Förrådsmästare Förste postexpeditör Stationsmästare av klass 6 . . . . Transportmästare

Levnadsålder, år

63 63 63 63 63 63

karlverk.

Preparator

Statens

Verk och befattningar

63 63 63 63 63 63

| 3. Statens affärsdrivande verk. i

Postverket. i Stationsmästare av klass 8 ' Stationsmästare av klass 7 ! Bokbinderiförman

Lokaltelefonist Landstelefonist Stationsbiträde Förste stationsbiträde Rikstelefonist Förrådsförman Inkasserare Kassör Stationsförman Telegrafexpeditör Förrådsmästare Förste kassör Förste telegrafexpeditör Förste vaktföreståndare Ritare Verkstadsmästare Linjemästare Verkmästare

55 55 63 63 55 63 63 63 63 63 63 63 63 63 63 63 63 63

Statens järnvägar.

registreringsverket.

Eldare och maskinist

Telegrafverket.

Portvakt Förrådsförman Förste portvakt Trädgårdsförman Stallförman Stationsmästare av klass 7 . . . . Vagnförman Verkstadsförman Förrådsmästare Förste kansliskrivare Stationsmästare av klass 6 . . . . Trädgårdsmästare Ledningsmästare Ritare Stationsmästare av klass 5 . . . . överbanmästare

63 63 63 63 63 63 63 63 63 63 63 63 63 63 63 63

Statens v a t t e n f a l l s v e r k .

63 63 63

Förrådsförman Muddermästare Slussmästare

63 63 63

334 Verk och befattningar

Befälhavare å bogserbåt Förrådsmästare Förste kansliskrivare Kassör Trädgårdsmästare Byggmästare Förste maskinist Reparationsmästare Verkstadsmästare Maskinmästare Mätaretekniker Ritare Stationsmästare övermontör Driftverkmästare

63 63 63 63 63 63 63 63 63 63 63 63 63 63 63

Domänverket. Assistent Skogsingenjör Skogstaxator Jägmästare Skogsskoleföreståndare Byrådirektör ö v e rjägmästare

B.

60 63 63 x 63 63 63 63

Fältveterinär Fältläkare överfältläkaren överfältveterinären 2.

Marinen.

Musikdirektör Officer vid marinintendenturkåren, annan än kommendör Kommendör vid marinintendenturkåren Underofficer av 3. graden Underofficer av 2. graden Flaggunderofficer Polisöverkonstapel, tillika poliskommissarie Mariningenjör av 2. graden Marinläkare av 1. graden, annan än sjukhusläkare Mariningenjör av 1. graden Specialingenjör av 3. graden Förste mariningenjör Specialingenjör av 2. graden Marindirektör av 2. graden Specialingenjör av 1. graden Marindirektör av 1. graden

Försvarsväsendet. 3. 1.

Armén.

Löjtnant vid intendenturkåren . . Musikdirektör Kapten vid fortifikationskåren . . Kapten vid fälttygkåren Kapten vid intendenturkåren . . . Poliskonstapel Polisöverkonstapel Poliskommissarie Bataljonsveterinär Bataljonsläkare Regementsveterinär Regementsläkare

55 55 55 55 55 55 55 60 60 60 60 60

Flygvapnet.

Kapten i intendenturbefattning Major i intendenturbefattning överstelöjtnant i intendenturbefattning Verkmästare av 2. klassen Verkmästare av 1. klassen Flygläkare av 1. graden Flygingenjör av 3. graden Flygingenjör av 2. graden Förste flygläkare Flygingenjör av 1. graden Flygdirektör av 2. graden Flygdirektör av 1. graden

För jägmästare, som tjänstgör i domänstyrelsen: 65 år.

335 Bilaga B.

T j ä n s t å l d e r s f ö r t e c k n i n g t i l l h ö r a n d e a l l m ä n n a tjänstepensionsreglementet. För följande ordinarie befattningar skall det i 18 och 28 §§ avsedda, för hel pension erforderliga antalet tjänstår utgöra 25. Verk och befattningar

A.

Verk och befattningar

Civilförvaltningen.

1. Allmänna civilförvaltningen. Andra huvudtiteln. Statens uppfostringsanstalt å Bona. Lantbruksinspektor, tillika avdelningsföreståndare Fjärde huvudtiteln. Försvarsstaben. Föreståndare ratoriet

för

fotografiska

Försvarsväsendels Professor

kemiska

centrallabo-

anstalt.

Femte huvudtiteln.

Provinsiallålcarstaten. Provinsialläkare Förste provinsialläkare Statens sinnessjukhus. Sjukvårdspersonal: Sköterska översköterska Förestånderska av 2:a klass Förestånderska av l:a klass Statens anstalt för fallandesjuka. Sjukvårdspersonal: Sköterska översköterska Förestånderska av 2:a klass Förestånderska av l:a klass Barnmorskeläroanstalterna. överlärare

Yrkesinspektionen. Yrkesunderinspektör

Lappfogdarna. Lappfogde

Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö statens alkoholistanstalt därstädes. Lantbruksinspektor

och

Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona statens alkoholistanstall därstädes. Sjuksköterska

och

Åttonde huvudtiteln. Naturhistoriska

riksmuseet.

Professor och avdelningsföreståndare Statens etnografiska

museum.

Professor och föreståndare Statens alkoholistanstalt Lantbruksinspektor Statens Avdelningssköterska

å

skyddshem.

Venngarn. Akademien

för de fria konsterna med konsthögskolan. Föreståndare för skolan för grafisk konst, tillika lärare i grafisk konst

336 Verk och befattningar

Verk och befattningar I Föreståndare för institutet för materialkunskap, tillika lärare i materialkunskap Professor, tillsatt medelst fullmakt i Professor, tillsatt medelst förordnande för begränsad anställningstid Musikaliska

akademien

med

musikhögskolan.

! Lärare : Sekreterare i

Uppsala universitet. ] Fogde ' Observatör I Lärare i medicinsk radiologi ; Laborator i Prosektor • Professor

mediko-kirurgiska

lyte. j

Läroanstalterna

för

dövstumma.

Sjuksköterska Gymnastiska centralinstitutet. Lärarinna i fysisk fostran Lärare i fysisk fostran Professor i kroppsövningarnas fysiologi och j hygien i

Nionde huvudtiteln.

Lunds universitet. Föreståndare för den zoologiska institutionens entomologiska avdelning ] Observatör { Lärare i medicinsk radiologi j Professor Karolinska

Vårdanstalten för blinda med komplicerat översköterska

Statskonsulenterna. Statskonsulent i boskapsskötsel Statskonsulent i får- och getskötsel Statskonsulent i svinskötsel Statskonsulent i mejerihushållning på över- | gångsstat Statens

växtskyddsanstalt.

Avdelningsföreståndare Lantbrukshögskolan.

institutet. Professor

i Laborator i Prosektor ! Professor

Lantbruks-, Tandläkarinstitutet.

mejeri- och trädgårds institutet vid j Alnarp.

Professor

Lärare

Veterinärhögskolan.

Karolinska Sjukvårdspersonal: Barnmorska Sjuksköterska

sjukhuset.

Professor Statens centrala

frökonlrollanstalt.

Föreståndare

Serafimerlasar ettet. Sjukvårdspersonal: Sjuksköterska Farmaceutiska

institutet.

Skogshögskolan. Lektor p å övergångsstat Professor Statens

skogsförsöksanstall.

Avdelningsföreståndare

Professor Tekniska

högskolan.

Tionde huvudtiteln.

Professor

Bergsstaten. Chalmers tekniska

högskola.

Professor Låroanstalterna Sjuksköterska

för blinda.

Gruvingenjör Bergmästare Språngämnesinspektionen. Sprängämnesinspektör

!

337 Verk och befattningar Statens elektriska inspektion. Assistent Statsinspektör över elektriska starkströmsanläggningar

Verk och befattningar Regementsläkare Fältläkare överfältläkaren 2.

Fartygsinspektionen. Andre fartygsinspektör Förste fartygsinspektör

2. Statens affärsdrivande verk. Telegrafverket. Lokaltelefonist Landstelefonist Rikstelefonist

B.

Försvarsväsendet. 1.

Armén.

Fänrik Löjtnant, annan än vid intendenturkåren Kapten, annan än vid fälttygkåren, fortifikationskåren och intendenturkåren Ryttmästare Sergeant Musiksergeant Fanjunkare Styckjunkare Musikf anj unkare Musikstyckj unkare Poliskonstapel Polisöverkonstapel Bataljonsläkare

22-417092.

Marinen.

Fänrik, annan än vid marinintendenturkåren Löjtnant, annan än vid marinintendenturkåren Kapten, annan än vid marinintendenturkåren Flaggkorpral Mariningenjör av 2. graden Marinläkare av 1. graden Mariningenjör av 1. graden Specialingenjör av 3. graden Förste mariningenjör Specialingenjör av 2. graden Marindirektör av 2. graden Specialingenjör av 1. graden Förste marinläkare Marindirektör av 1. graden 3. F l y g v a p n e t . Fänrik Löjtnant Kapten, annan än i intendenturbefattning Sergeant Fanjunkare Flygläkare av 1. graden Flygingenjör av 3. graden Flygingenjör av 2. graden Flygingenjör av 1. graden Flygdirektör av 2. graden Flygöverläkaren Flygdirektör av 1. graden

338 Förslag till

Kungl. Maj:ts reglemente angående familjepension för efterlevande till befattningshavare i statens tjänst (allmänna familjepensionsreglementet). 1 avd.

Allmänna bestämmelser.

1 §• 1 mom. Detta reglemente äger tillämpning beträffande: a) befattnings- eller beställningshavare, som är underkastad allmänna tjänstepensionsreglementet, så ock innehavare av beställning å reservstat vid förs vars väsendet; b) den som åtnjuter eller äger rätt att komma i åtnjutande av pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet eller reservstatspension; samt c) den som, efter att på grund av stadgandet under a) här ovan hava blivit underkastad detta reglemente, avgått ur statens tjänst utan rätt att för den vid avgångstillfället innehavda befattningen komma i åtnjutande av pension varom under b) förmäles, under förutsättning dels att tjänstemannen under sammanlagt minst tre år före avgången innehaft anställning, förenad med pensionsrätt enligt allmänna tjänstepensionsreglemenlet eller andra av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser, dels ock att tjänstemannen icke efter avgången erhållit annan anställning, förenad med pensionsrätt som nyss sagts. 2 mom. Utöver vad i 1 mom. stadgas skall i fråga om tillämpningen av detta reglemente gälla, a) att där beträffande förutvarande justitieråd eller regeringsråd eller beträffande diplomatisk eller konsulär tjänsteman, som försatts i disponibilitet. på grund av bestämmelserna i 3 § allmänna tjänstepensionsreglementet skall i tjänstepensionshänseende så anses, som om tjänstemannen alltjämt kvarstode i tjänsten, jämväl detta reglemente skall å honom tillämpas så som om han alltjämt vore innehavare av befattningen; b) att där befattnings- eller beställningshavare övergår till annan med tjänstepensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser förenad anställning än som avses i detta reglemente eller andra i nyssnämnda ordning antagna familjepensionsbestämmelser och sådant fall ej är för handen som under a) sägs, detta reglemente likväl skall å

339 tjänstemannen äga tillämpning så som om h a n alltjämt innehade den förra befattningen, såframt han icke inom en månad från det han tillträder den nya anställningen i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer, anmäler att han i stället vill underkasta sig de föreskrifter, som gälla rörande familjepension för sistnämnda anställning; c) att pension enligt § 103 regeringsformen vid tillämpning av detta reglemente likställes med pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet; samt d) att med ur statens tjänst avgången befattningshavare, varom under 1 mom. c) förmäles, likställes dels den, som efter erhållet avsked från beställning vid försvarsväsendet kvarstår såsom lönlös över stat, dels ock den, som erhållit pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet men på grund av stadgandet i 14 § 2 mom. andra stycket nämnda reglemente vid frånfället ej vidare uppbär pensionen. 3 mom. Vad i detta reglemente sägs om tjänst eller befattning samt om tjänsteman eller befattningshavare skall, där ej annat framgår, i tillämpliga delar gälla med avseende å beställning och beställningshavare vid försvarsväsendet samt sådan förutvarande befattnings- eller beställningshavare, som i 1 mom. b) eller c) avses. Med i reglementet omförmälda tjänste- eller familjepensionsbestämmelser, antagna av Kungl. Maj:t och riksdagen, likställas tjänste- eller familjepensionsbestämmelser för riksdagens verk, vilka antagits av riksdagen eller med stöd av dess bemyndigande utfärdats av delegerade för riksdagens verk. Såsom tjänstepensionsbestämmelser av förstnämnda slag anses icke bestämmelser om pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal. 2§. 1 mom. I 1 § 1 mom. a) omförmäld tjänsteman har att vidkännas familjepensionsavdrag enligt bestämmelserna i detta reglemente. 1 2 och 3 mom. här nedan omförmälda efterlevande till den, beträffande vilken reglementet äger tillämpning, äro berättigade att åtnjuta familjepension eller familjelivränta enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i reglementet. Närmare bestämmelser angående reglementets tillämpning meddelas av Kungl. Maj:t. 2 mom. Familjepension eller familjelivränta tillkommer följande efterlevande, nämligen efterlevande make, som ej ingått nytt äktenskap, frånskild make, i fall som i 3 mom. sägs, samt arvsberättigade barn, vilka ej uppnått 19 års ålder. Såsom förutsättning härför skall dock gälla, i fråga om make, att äktenskapet icke ingåtts efter det befattningshavaren uppnått en levnadsålder av 60 år, och i fråga om adoptivbarn, att adoptionen ej ägt r u m efter det befattningshavaren fyllt 50 år.

340 3 mom. Då befattningshavare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att till sin make utgiva underhållsbidrag eller där i skillnadsmålet visats föreligga avtal om sådant underhållsbidrag, äger domstolen, om makarna levt tillsammans under minst fem år och befattningshavarens make vid sammanlevnadens hävande uppnått en ålder av minst 30 år samt det i övrigt med hänsyn till omständigheterna finnes skäligt, förordna, att sistnämnda make skall vara berättigad till familjepensionsförmån, som avses i detta reglemente. Sålunda meddelat förordnande upphör att gälla, om skyldighet att utgiva underhållsbidrag, vilket bestämts att utgå på särskilda tider, upphört eller den bidragsberättigade trätt i nytt gifte. Äger förordnande som nyss sagts giltighet, må sådant förordnande ej med laga verkan meddelas till förmån för befattningshavarens make i senare äktenskap. 3 §• 1 mom. Innehade avliden befattningshavare vid frånfället familjepensionsrätt enligt bestämmelserna i 1 § detta reglemente för mer än en befattning, skall familjepension eller familjelivränta för varje befattning utgå enligt för densamma meddelade bestämmelser. Efter den, som ägde familjepensionsrätt såväl för ordinarie tjänst som för icke-ordinarie befattning, vilken innehafts med frånträdande av den ordinarie tjänstens utövning, må dock endast en familjepension eller en familjelivränta utgå. 2 mom. Innehar efterlevande till den, å vilken detta reglemente äger tillämpning, anställning med vilken är förenad tjänstepensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser, eller åtnjuter han antingen tjänstepension eller livränta enligt dylika tjänstepensionsbestämmelser eller ock familjepension eller familjelivränta enligt detta reglemente eller andra av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna familjepensionsbestämmelser såsom anhörig till annan befattningshavare, skall pensions- eller livränteförmån, som utgår enligt detta reglemente, minskas med en fjärdedel, där ej Kungl. Maj:t i särskilt fall annorlunda förordnar. 4 §. 1 mom. Prövning av fråga om rätt att komma i åtnjutande av familjepension eller familjelivränta enligt detta reglemente samt fastställande av dylik förmån sker, på därom gjord ansökan, beträffande efterlevande till befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfalls verk eller domänverket av vederbörande verks styrelse samt beträffande efterlevande till annan befattningshavare av statskontoret. Sökande åligger att styrka sådana för myndigheten icke kända omständigheter, som böra tagas i betraktande vid prövningen av pensionsfrågan. 2 mom. Då familjepension eller familjelivränta beviljas, skall skriftligt bevis därom tillställas de till förmånen berättigade.

341 2 avd.

Om familjepensionsavdrag.

5 §. Från och med den dag, då i 1 § 1 mom. a) omförmäld tjänsteman blir underkastad reglementets bestämmelser, intill dess avgång ur tjänst äger rum skall befattningshavaren tillkommande lön minskas med familjepensionsavdrag enligt de föreskrifter som meddelas i 6 §. Innehar tjänsteman samtidigt mer än en befattning med pensionsrätt enligt reglementet, verkställes familjepensionsavdrag i varje sådan befattning, dock att ordinarie tjänsteman, som med frånträdande av tjänstens utövande innehar icke-ordinarie befattning, vidkännes familjepensionsavdrag allenast i sistnämnda befattning. 6 §. 1 mom. Såsom familjepensionsavdrag skall tillämpas det belopp, som i 2—4 mom. här nedan angives för den befattning, tjänstemannen innehaft under tid, för vilken familjepensionsavdraget verkställes. Där ordinarie tjänst nedflyttats till lägre lönegrad eller familjepensionsavdraget för ordinarie befattning eljest nedsatts, skall nedsättningen likväl icke bliva gällande beträffande den, som omedelbart dessförinnan innehade befattningen. Vad i nästföregående stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande ordinarie tjänsteman, som utan något sitt förvållande förflyttats till tjänst med lägre familjepensionsavdrag. 2 mom. För befattningar, som äro hänförda till viss lönegrad, skola, där ej annat följer av stadgandet i 5 mom., familjepensionsavdragen för år räknat utgöra de belopp, som här nedan för de särskilda lönegraderna angivas: A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsreglementet. Familjepensionsavdrag kronor

Lönegrad

Familjepensionsavdrag kronor

Lönegrad

13 14

153 162

25 26

327 348

5 6

29 30

390 411

31 32

435 Löneplan

Lönegrad

A

1 2

20 21

219 234

.»

33 34

Familjepensionsavdrag kronor 306

456 474 495

342 Löneplan

Lönegrad

Familjepensionsavdrag kronor

B

435 Lönegrad

Familjepensionsavdrag kronor

Lönegrad

Familjepensionsavdrag kronor

13 14

2 3

606 D

—

—

—

—

—

E

—

—

C

F B.

6 7

3 4

348 399

—

—

—

627 Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet. Familjepensionsavdrag kronor

Familjepensionsavdrag kronor

Lönegrad

267 324

5 6

4 3

474 504

618 UO

171 Ca

1 2

75 78

153 162

23 24

13 14

306 327

Familjepensionsavdrag kronor

Lönegrad

1 2

1 Löneplan

Lönegrad

Oa

Ob

3 4 5 6

Cb

93 99

17 18

19 20

o

343 C. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet. Löneplan

Mb

Lönegrad

Familjepensionsavdrag kronor

102 D. Extra ordinarie befattningar. Familjepensionsavdrag kronor

Lönegrad

Familjepensionsavdrag kronor

7 8

69 69

69 Löneplan

Lönegrad

Eo, Meo

Oc Ek

U

Lönegrad

Familjepensionsavdrag kronor

För extra ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan B civila avlöningsreglementet utgör familjepensionsavdraget det belopp, som gäller för motsvarande ordinarie tjänstemän. 3 mom. För nedan angivna, till viss lönegrad ej hänförliga ordinarie tjänster utgöra familjepensionsavdragen för år räknat: för justitieråd och regeringsråd 669 kronor, för landshövding 669 kronor, för professor i arkitektur vid konsthögskolan, tillika föreståndare för arkitekturskolan, det belopp, som enligt 2 mom. gäller för lönegraden A 30, för annan förordnad professor vid konsthögskolan det belopp, som enligt 2 mom. gäller för lönegraden A 24, för chefen för rasbiologiska institutet samt professor vid universitet eller vid karolinska mediko-kirurgiska institutet 435 kronor,

344 för ordinarie befattning vid universitet eller vid karolinska mediko-kirurgiska institutet såsom prosektor, laborator, lärare i medicinsk radiologi, observatör och föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska avdelning 327 kronor, för sakkunnig vid konjunkturinstitutet, tillika ledare för institutets undersökningar, det belopp, som enligt 2 mom. gäller för lönegraden A 30, samt för annan sakkunnig vid konjunkturinstitutet det belopp, som enligt 2 mom. gäller för lönegraden A 26. För chefen för bank- och fondinspektionen samt chefen för sparbanksinspektionen utgöra familjepensionsavdragen för år räknat 627, respektive 435 kronor. I fråga om annan icke-ordinarie befattning, som ej är hänförlig till viss lönegrad, äger Kungl. Maj:t antingen bestämma den lönegrad befattningen skall anses med avseende å familjepensionsavdrag tillhöra eller ock fastställa särskilt familjepensionsavdrag. 4 mom. För nedan angivna beställningar å reservstat vid försvarsväsendet skola tillämpas följande familjepensionsavdrag för år: för generalmajor 576 kronor, för överste, till vilken icke omedelbart före överflyttningen till reservstat utgått lön enligt löneplan Ob, 435 kronor, för major 324 kronor, för fältläkare 369 kronor, samt för regementsläkare 327 kronor. För underofficer, som övergått till reservstat från beställning såsom furir å aktiv stat, tillämpas ett familjepensionsavdrag för år av 69 kronor. För annan beställningshavare å reservstat tillämpas det familjepensionsavdrag, som vid tiden för överflyttningen till reservstat varit för honom gällande. 5 mom. För ordinarie tjänsteman, som av annan anledning än offentligt uppdrag erhållit sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, vilken medför Cavdrag å lönen, så ock för icke-ordinarie tjänsteman med avkortad tjänstgöringstid skall vidtagas en mot nedsättningen eller avkortningen svarande minskning av familjepensionsavdraget. Härvid iakttages, att familjepensionsavdrag för år räknat, som icke utgöres av helt med tre jämnt delbart krontal, jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.

3 avd. 1 kap.

O m familjepension.

Tjänstemän i allmänhet. 7 §•

/ mom. Familjepension enligt bestämmelserna i detta kapitel tillkommer efterlevande till a) ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial; b) icke-ordinarie befattningshavare med undantag av cheferna för bankoch fondinspektionen samt sparbanksinspektionen; ävensom c) innehavare av beställning å reservstat vid förs vars väsendet; allt under förutsättning att befattningshavaren vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt eller ägde rätt att komma i åtnjutande av pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet eller reservstatspension. 2 mom. Angående fördelning av familjepension mellan två eller flera familjepensionsberättigade stadgas i 9 § 3 mom. och 13 § 4 mom. 8 §. 1 mom. Familjepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande fall, rörligt tillägg. 2 mom. Familjepension utgår till därtill berättigad från och med dagen näst efter den då befattningshavare avlidit eller, i fråga om pension till barn som födes efter faderns död, från och med den dag under vilken barnet fötts, till och med utgången av månaden näst efter den under vilken pensionstagaren avlider eller, där pensionsrätten upphör av annan anledning, till och med utgången av den månad under vilken rätten upphört. 3 mom. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en tredjedel av den pension, som eljest skolat till honom utgå. Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom, må den myndighet, som beviljat pensionen, kunna medgiva sådan anhörig rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav. 4 mom. Utbetalning av pension sker i efterskott enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t; vederbörande myndighet likväl obetaget att efter pensionstagares frånfälle förskottsvis utbetala återstående pensionsbelopp. Familjepensionens grundbelopp. 9 §. 1 mom. Storleken av familjepensionens grundbelopp bestämmes enligt grunder, som angivas i 2 mom. här nedan, i förhållande till ett vid befattningshavarens död för honom gällande familjepensionstal, varom stadgas i 10 §.

346 2 mom. Vid familjepensionens beviljande beräknas grundbeloppet sålunda, att det för år räknat motsvarar, a) då endast en familjepensionsberättigad finnes eller då de pensionsberättigade utgöras av efterlevande make qch frånskild make: familjepensionstalet; b) då de pensionsberättigade utgöras av efterlevande make eller frånskild make samt barn eller av efterlevande make och frånskild make samt barn: familjepensionstalet ökat med 50 procent, om endast ett barn finnes, och eljest därutöver med 20 procent för varje ytterligare barn; samt c) då de pensionsberättigade utgöras av två eller flera barn: familjepensionstalet ökat med 50 procent, om barnen äro två, och eljest därutöver med 20 procent för varje ytterligare barn. Sker efter familjepensionens beviljande ändring beträffande antalet familjepensionsberättigade, skall med tillämpning av de i nästföregående stycke angivna grunderna fastställas nytt grundbelopp för familjepensionen att tillämpas från och med den i 8 § 2 mom. stadgade tidpunkt, då familjepensionsrätt inträtt eller upphört. 3 mom. Finnas två eller flera familjepensionsberättigade, skall det på varje tid belöpande grundbeloppet mellan dem fördelas sålunda, att av grundbelopp, som är gemensamt för efterlevande make eller frånskild make samt barn eller för efterlevande make och frånskild make samt barn, maken eller makarna äga åtnjuta så stor del, som motsvarar 80 procent av familjepensionstalet — dock att frånskild make, som äger pensionsrätt jämte den avlidnes barn i annat gifte, icke må åtnjuta större del än som motsvarar 40 procent av familjepensionstalet — samt barnet eller barnen återstoden, samt att av grundbelopp eller del därav, som är gemensam för efterlevande make och frånskild make eller för två eller flera barn, makarna respektive barnen äga taga lika del. Har i följd därav, att frånskild make underlåtit att göra ansökan om pension, till annan familjepensionsberättigad utbetalts större belopp än han enligt här stadgade grunder bort erhålla, skall därvid bero. 10 §. 1 mom. Familjepensionstalet bestämmes, där ej annat föranledes av stadgandena i 2—5 mom. här nedan, dels av det familjepensionsunderlag. som enligt bestämmelserna i 11 § skall tillämpas, dels ock av antalet tjänstår, varom förmäles i 12 §, allt enligt följande grunder. Uppgår antalet tjänstår till minst 30 eller, i fråga om tjänst beträffande vilken för hel tjänstepension erfordras 25 tjänstår, till minst 25, skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget. Är tjänstårens antal mindre än nu sagts, skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget minskat med V120 respektive 1/ioo för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30 respektive 25.

347 Vad i nästföregående stycke stadgas i fråga om tjänst, beträffande vilken för hel tjänstepension erfordras 25 tjänstår, skall äga tillämpning vid bestämmande av familjepensionstalet för innehavare av beställning å reservstat såsom fältläkare, regementsläkare, kompaniofficer annorstädes än vid fälttygkåren, fortifikationskåren eller intendenturkåren eller såsom underofficer vid armén eller flygvapnet. 2 mom. Har för ordinarie befattning ändring skett beträffande pensionsålder, familjepensionsunderlag eller för hel tjänstepension erforderligt antal tjänstår, må familjepensionstalet för den, som omedelbart före ändringen innehade tjänsten, likväl icke understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, därest ändringen icke ägt rum. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande ordinarie tjänsteman, som utan något sitt förvållande förflyttats till annan tjänst. 3 mom. Har den avlidne tjänstemannen tidigare innehaft a) med familjepensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna familjepensionsbestämmelser förenad tjänst vid uppnåendet av för densamma stadgad pensionsålder; b) en och samma befattning av följande slag, nämligen ordinarie befattning, som tillsättes medelst förordnande för viss tid, eller befattning såsom chef för försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen, under minst 12 år i oavbruten följd; eller c) en och samma medelst förordnande för begränsad anställningstid tillsatt ordinarie befattning under tid, för vilken förordnande å sådan befattning längst må meddelas; och åtnjöt tjänstemannen icke tjänstepension för dylik befattning, skall vid bestämmande av familjepensionstalet iakttagas, att detsamma icke må understiga familjepensionstalet för den tidigare innehavda tjänsten, beräknat enligt de grunder, vilka för tjänstemannen gällde, i det under a) avsedda fallet vid uppnåendet av pensionsåldern och i fall, som avses under b) eller c), vid förordnandets upphörande. 4 mom. Där på grund av bestämmelsen i 3 § 1 mom. andra stycket endast en familjepension utgår, skall familjepensionstalet för denna motsvara det högsta av de för de särskilda tjänsterna beräknade familjepensionstalen. Ägde den avlidne tjänstemannen familjepensionsrätt för särskilda ickeordinarie befattningar, vilka innehafts med avkortning i tjänstgöringstiden, antingen på grund av att han vid frånfället innehade befattningarna eller till följd av att han dessförinnan samtidigt avgått med tjänstepension från dem, må familjepensionstalen icke sammanlagt överstiga det högsta av familjepensionsunderlagen för tjänsterna. Härav föranledd minskning fördelas lika å de särskilda familjepensionstalen. 5 mom. Därest avliden befattningshavare vid frånfället ägde familjepensionsrätt enligt detta reglemente för mer än en befattning antingen på grund av att han därvid såväl innehade tjänst som åtnjöt tjänstepension eller ock till följd av att han åtnjöt flera tjänstepensioner, beviljade å skilda tider,

348 må, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, familjepensionstalet för den senast innehavda tjänsten icke fastställas till högre belopp än det, varmed det enligt eljest i reglementet meddelade bestämmelser beräknade familjepensionstalet må överstiga familjepensionstalet för den tidigare innehavda tjänsten. Vad sålunda är stadgat skall äga tillämpning jämväl där familjepensionsrätt för den tidigare innehavda tjänsten åtnjöts enligt andra av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna familjepensionsbestämmelser än de i detta reglemente innefattade. Familjepensionsbelopp, vartill hänsyn tagits jämlikt bestämmelsen i nästföregående stycke, skall anses såsom familjepensionstal för enligt detta reglemente fastställd familjepension. 6" mom. Beräknat familjepensionstal, som icke utgör helt krontal, jämkas till närmast högre sådant tal. 11 §• 1 mom. Såsom familjepensionsunderlag skall tillämpas det belopp, som enligt 2—4 mom. gäller för den familjepensionsberättigande befattning tjänstemannen innehade vid dödsfallet eller från vilken han dessförinnan avgått med rätt till pension, varom i 1 § 1 mom. b) förmäles. 2 mom. För befattningar, som äro hänförda till viss lönegrad, utgöra familjepensionsunderlagen de belopp, som här nedan för de särskilda lönegraderna angivas: A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsreglementet. Löneplan

A

Familjepensionsunderlag kronor

Lönegrad

828 864

13 14

Lönegrad

1 Familjepensionsunderlag kronor

Lönegrad

2 436

2 532 2 640

Familjepensionsunderlag kronor

27 28

2 736 2 832

17 18

2 928

1056 1128

20 21

31 32

3 036 3 096

2 040

3 228

3 492

9 10 11

llb8 1260 1320

23 24

2 244

12 B

3 036

3 264

D

—

2 640

—

—

F

—

2 040

—

—

2 340

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet. Löneplan

Lönegrad

1 Familjepensionsunderlag kronor

Lönegrad

Familjepensionsunderlag kronor

Lönegrad

Familjepensionsunderlag kronor

1176 1752

2 232

2 520

5 6

2 724

2 Ob

3 264

3 492

UO

1548 Oa

Ca

Cb

3 036

2 040

2 3

2 244

13 14

2 340

2 436

2 532

1548 1644

2 640

2 736

29 30

2 832 2 928

1848 1944

3 036

3 492

C. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet. Löneplan

Mb

Lönegrad

Familjepensionsunderlag kronor

1032 D. Extra ordinarie befattningar. Löneplan

Eo, Meo

Lönegrad

Familjepensionsunderlag kronor

Lönegrad

Familjepensionsunderlag kronor

Lönegrad

Familjepensionsunderlag kronor

2 040

1320 1392

23 24

2 244

2 340

2 436 2 532

2 640

18 19

2 736

2 832

350 Löneplan

Lönegrad

Familjepensionsunderlag kronor

Oc

1032 Ek

U

Lönegrad

Familjepensionsunderlag kronor

Lönegrad

Familjepensionsunderlag kronor

792 För extra ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan B civila avlöningsreglementet tillämpas de familjepensionsunderlag, som gälla för motsvarande ordinarie tjänstemän. 3 mom. För nedan angivna, till viss lönegrad ej hänförliga ordinarie tjänster skola gälla följande familjepensionsunderlag: för justitieråd och regeringsråd 4 020 kronor, för landshövding 4 020 kronor, för chefen för rasbiologiska institutet samt professor vid universitet eller vid karolinska mediko-kirurgiska institutet 3 036 kronor, samt för befattning vid universitet eller vid karolinska mediko-kirurgiska institutet såsom prosektor, laborator, lärare i medicinsk radiologi, observatör och föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska avdelning 2 532 kronor. I fråga om icke-ordinarie befattning, som ej är hänförlig till viss lönegrad, äger Kungl. Maj:t bestämma den lönegrad befattningen med avseende å familjepensionsunderlag skall anses tillhöra eller ock fastställa särskilt familjepensionsunderlag. 4 mom. För nedan angivna beställningar å reservstat vid försvarsväsendet skola tillämpas följande familjepensionsunderlag: för generalmajor 3 492 kronor, för överste, till vilken icke omedelbart före överflyttningen till reservstat utgått lön enligt löneplan Ob 3 036 kronor, för major 2 520 kronor, för fältläkare 2 736 kronor, samt för regementsläkare 2 532 kronor. För underofficer, som övergått till reservstat från beställning såsom furir å aktiv stat, skall tillämpas ett familjepensionsunderlag av 792 kronor. I fråga om annan beställningshavare å reservstat tillämpas det familjepensionsunderlag, som vid tiden för överflyttningen till reservstat varit för honom gällande.

351 12 §. Såsom tjänstår räknas vid bestämmande av familjepension a) tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt allmänna tjänstepensionsreglementet, b) tid, under vilken beställning å reservstat vid försvarsväsendet innehafts, jämväl där sådant icke följer av stadgandet under a), samt c) tid, som från dödsfallet eller avgången ur tjänst må hava återstått till pensionsålderns inträde, dock att sådan tid ej må räknas såsom tjänstår för befattningshavare som vid sin död åtnjöt förtidspension. Därest det jämlikt a) och b) beräknade antalet tjänstår för de fem sistförflutna åren före dödsfallet eller avgången u r tjänst eller, där frånfället ägt rum efter pensionsålderns inträde, före sistnämnda tidpunkt överstiger eller understiger motsvarande anställningstid, skall vid tillämpning av stadgandet under c) iakttagas, att där omförmäld tid ökas, respektive minskas med så stor del, som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan överskottet, respektive underskottet i tjänstår och å andra sidan anställningstiden. Vid beräkning av tjänstår skall härvid allenast tagas i betraktande tid, varunder innehafts med tjänstepensionsrätt förenad anställning; motsvarande anställningstid beräknas i förekommande fall med avdrag, som i 17 § 1 mom. andra stycket allmänna tjänstepensionsreglementet avses. Rörligt tillägg. 13 §. / mom. Å familjepensionens grundbelopp eller, där mer än en familjepension enligt reglementet åtnjutes, å de sammanlagda grundbeloppen utgår rörligt tillägg under samma förutsättningar och enligt samma grunder, som enligt vederbörliga avlöningsreglementen gälla angående dylikt tilllägg å lön till ordinarie och extra ordinarie tjänstemän vid den civila och militära statsförvaltningen. 2 mom. Rörligt tillägg beräknas å grundbeloppet för månad, dock ej å däri ingående öretal, som överskjuter fullt krontal. 3 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga. 4 mom. Angående fördelning av rörligt tillägg mellan två eller flera familjepensionsberättigade skall vad i 9 § 3 mom. stadgas om fördelning av grundbelopp äga motsvarande tillämpning.

352 2 kap.

Tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande. 14 §.

Familjepension enligt bestämmelserna i detta kapitel tillkommer efterlevande till a) ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande för viss tid; b) ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande för begränsad anställningstid; samt c) cheferna för försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen, allt under förutsättning att befattningshavaren vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt eller ägde rätt att komma i åtnjutande av pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet. 15 §. 1 mom. Beträffande familjepension åt efterlevande till befattningshavare, som avses i detta kapitel, skola bestämmelserna i 8—10 samt 12 och 13 §§ äga motsvarande tillämpning. Härvid skall likväl iakttagas, a) att familjepensionstalet i fråga om tjänsteman, som avses i 14 § a) och c), skall motsvara, där antalet tjänstår uppgår till minst 20, familjepensionsunderlaget samt, där tjänstårens antal är mindre, underlaget minskat med Vso för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 20; b) att vid tiliämpning av bestämmelserna i 10 § 1 mom. beträffande tjänsteman, varom i 14 § b) förmäles, det för hel tjänstepension erforderliga antalet tjänstår skall anses motsvara den för beräkning av uppskjuten pension stadgade tjänståldern; c) i fråga om tjänsteman, som avses i 14 § b), att såsom tjänstår enligt 12 § första stycket a) må tagas i beräkning allenast tiden för innehav av den här avsedda tjänsten samt att tjänstår enligt 12 § första stycket c) icke må räknas om tjänstemannen vid sin död åtnjöt eller ägde rätt till uppskjuten pension eller genast börjande pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet; d) att vid beräkning av tjänstår enligt 12 § första stycket c) pensionsåldern skall anses inträda vid utgången av den månad, under vilken befattningshavaren uppnått eller skulle hava uppnått en ålder av 65 år; samt e) att, där den avlidne vid tjänstens tillträdande innehade annan med familjepensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna familjepensionsbestämmelser förenad befattning, familjepensionstalet ej må understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, om tjänstemannen intill dödsfallet eller avgången ur statens tjänst kvarstått i den förra befattningen. 2 mom. Familjepensionsunderlagen för befattningar, som avses i 14 § a) och c), utgöra följande belopp:

353 A. Befattningar, tillhörande löneplan C civila avlöningsreglementet.

Lönegrad

Familjepensionsunderlag kronor

Lönegrad

Familjepensionsunderlag kronor

Lönegrad

Familjepensionsunderlag kronor

2 328

2 940

3 732

O

2 388

3 780

2 448

3 036 3132

3 780

2 640

3 264

2 868

10 11

3 384

4 020 4 020

2 868

3 660

B. Befattningar, tillhörande löneplan E civila avlöningsreglementet.

Lönegrad

Familjepensionsunderlag kronor

1 Lönegrad

F amiljepensionsunderlag kronor

2 640

2 868

2 640 2 640

2 868

2 868

2 868

Lönegrad

Familjepensionsunderlag kronor

2 448 2 544

2 544

7 8

2 544

2 640

2 544

2 868

C. Beställningar, tillhörande någon av löneplanerna Ob eller Cb militära avlöningsreglementet:

beställning tillhörande lönegraden Ob 4: 3 732 kronor, beställning tillhörande lönegraden Cb 2: 3 132 kronor. D. övriga här avsedda befattningar:

chefen för bank- och fondinspektionen: 3 780 kronor, chefen för sparbanksinspektionen: 3 036 kronor. 3 mom. För befattningar, som avses i 14 § b), skola familjepensionsunderlagen utgöra de belopp, vilka enligt 11 § 2 mom. gälla för befattningar i nedan angivna lönegrader, nämligen: för professor i arkitektur vid konsthögskolan, tillika föreståndare för arkitekturskolan, lönegraden A 30, för annan förordnad professor vid konsthögskolan lönegraden A 24, för sakkunnig vid konjunkturinstitutet, tillika ledare för institutets undersökningar, lönegraden A 30, samt för annan sakkunnig vid konjunkturinstitutet lönegraden A 26. 23—417092.

4 avd.

Om familjelivränta. 16 §.

Familjelivränta enligt detta reglemente tillkommer efterlevande till förutvarande befattningshavare, varom förmäles i 1 § 1 mom. c). 17 §. 1 mom. Familjelivränta motsvarar familjepensionens grundbelopp, dock att vid beräkning av grundbeloppet familjepensionstalet skall fastställas på sätt här nedan i 2 mom. stadgas. 1 övrigt skola bestämmelserna i 8 § 2—4 mom. och 9 § 3 mom. äga motsvarande tillämpning. 2 mom. Familjepensionstalet för livränta bestämmes, där ej annat föranledes av vad h ä r nedan stadgas, till ett belopp, motsvarande så stor del av det för befattningshavaren senast gällande familjepensionsunderlaget, som antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår av det slag, varom i 12 § första stycket a) och b) förmäles, utgör av 120 eller — där vid avgången uppnådda tjänstår, utökade med tid som från avgången må hava återstått till pensionsålderns inträde, uppgår till mer än 120 fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår — av det större tal, som uppkommer genom berörda utökning. I fråga om beräkning av tjänstår samt tid för pensionsålderns inträde för befattningshavare, som avses i 14 §, skola härvid stadgandena i 15 § 1 mom. andra stycket c) och d) lända till efterrättelse. Vid beräkning av tjänstår skall tillika iakttagas att tid, för vilken bidragsplikt för familjepensionering ej förelegat, i intet fall må tagas i betraktande till större del än två tredjedelar. Äga de till familjelivränta berättigade enligt av Kungl. Maj :t och riksdagen antagna familjepensionsbestämmelser jämväl rätt till familjepension efter den avlidne, fastställes familjepensionstalet för livräntan, där ej Kungl. Maj:t annat medgiver, till högst det belopp varmed nämnda tal, beräknat enligt eljest i reglementet meddelade bestämmelser, må överstiga familjepensionstalet för familjepensionen. Därest beträffande den avlidne föreligger sådant förhållande, som avses i 10 § 3 mom., skall vad i nämnda författningsrum föreskrives om bestämmande av familjepensionstal iakttagas vid fastställande av familjepensionstal för livränta. I övrigt skola beträffande familjepensionstalets bestämmande föreskrifterna i 10 § 2, 4 och 6 mom. samt 15 § 1 mom. andra stycket e) äga motsvarande tillämpning.

5 avd.

Särskilda b e s t ä m m e l s e r . 18 §.

Såsom tillägg till eller undantag från vad under 2—4 avd. stadgas skola i fråga om vissa befattningshavare gälla de särskilda bestämmelser, som här nedan under 19—23 §§ meddelas. 19 §. Femte 1 mom.

huvudtiteln.

Statens skyddshem.

För befattning såsom chef, tillika läkare, vid statens skyddshem skola tillämpas det familjepensionsavdrag och det familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 mom. och 11 § 2 mom. gälla för lönegraden A 29. 2 mom.

Statens sinnessjukhus.

För befattning såsom överläkare vid statens sinnessjukhus skola tillämpas de familjepensionsavdrag och familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 mom. och 11 § 2 mom. gälla för nedan angivna lönegrader, nämligen för överläkare av 3:e klass » » » 2:a > ;> * » l:a >

A 28 A 29 A 30,

dock att för överläkare, som tillika är professor i psykiatri vid universitet, familjepensionsavdraget skall utgöra 435 kronor och familjepensionsunderlaget 3 036 kronor. 3 mom.

Statens anstalt för fallandesjuka.

För befattning som överläkare av 2:a klass vid statens anstalt för fallandesjuka skola tillämpas det familjepensionsavdrag och det familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 mom. och 11 § 2 mom. gälla för lönegraden A 29. 4 mom.

Länsstyrelserna.

För landshövding skall, utan hinder av vad i 10 § 1 mom. första stycket stadgas, familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget, där antalet tjänstår uppgår till minst 20. Är tjänstårens antal mindre, skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget minskat med 78o för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 20.

356 20 §. Åttonde

huvudtiteln.

Högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, läroanstalterna för dövstumma samt de tekniska läroverken. 1. För vissa tjänstemän vid här avsedda läroanstalter skola i fråga om familjepensionsavdrag följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse: a) För lärare, som innehar rektorsbefattning, skall, oavsett bestämmelsen i 5 § andra stycket, familjepensionsavdrag verkställas allenast i rektorsbefattningen. Angående familjepensionsavdrag i vissa fall för lärare, som tidigare innehaft rektorsbefattning, stadgas i 4 punkten andra stycket här nedan. b) I fråga om innehavare av sådan ordinarie eller extra ordinarie befattning såsom lärare i övningsämne, för vilken årslönen i förekommande fall bestämmes genom ökning eller minskning av det för vederbörande löneklass och ortsgrupp gällande lönebeloppet i enlighet med föreskrifterna i 55 § 9 mom. 5 punkten b) civila avlöningsreglementet eller motsvarande för extra ordinarie lärare gällande bestämmelser, iakttages, att familjepensionsavdrag för tid, då ökning eller minskning sker av lönebeloppet, ökas respektive minskas med samma procenttal, som på grund av nu berörda bestämmelser tillämpas beträffande lönebeloppet. Familjepensionsavdrag för år räknat, som icke utgöres av helt med tre jämnt delbart krontal, jämkas dock till närmast högre sålunda delbara tal. 2 Vid bestämmandet av familjepension eller familjelivränta för efterlevande till sådan lärare i övningsämne, varom under 1 punkten b) här ovan förmäles, skola följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse: a) Ägde den avlidne läraren familjepensionsrätt för två eller flera befattningar av här avsett slag antingen på grund av att han vid frånfället innehade befattningarna eller till följd av att han dessförinnan samtidigt avgått med tjänstepension från dem, må familjepensionstalen för familjepension eller familjelivränta icke sammanlagt överstiga det högsta av familjepensionsunderlagen för tjänsterna. Härav föranledd minskning fördelas lika å de särskilda familjepensionstalen. b) I fall, där läraren vid frånfället ägde familjepensionsrätt för mer än en här avsedd befattning antingen på grund av att han därvid såväl innehade tjänst som åtnjöt tjänstepension eller ock till följd av att han åtnjöt flera tjänstepensioner, beviljade å skilda tider, skall vid tillämpning av bestämmelsen i 10 § 5 mom. iakttagas, att familjepensionstalet för den senare innehavda tjänsten oreducerat skall motsvara det sammanlagda belopp, vartill

357 familjepensionstalen för de båda pensionerna skulle hava uppgått, om tjänstemannen vid det förra pensioneringstillfället innehaft och avgått från jämväl den senare tjänsten, dock att tiden efter sistnämnda tidpunkt skall tagas i betraktande såsom tjänstår i den omfattning, vartill bestämmelserna i 12 § föranleda. Vad i nästföregående stycke stadgas med avseende å familjepensionstalet för familjepension beträffande senare innehavd tjänst skall, oavsett vad i 17 § 2 mom. tredje stycket sägs, äga tillämpning jämväl i fråga om familjepensionstal för familjelivränta i fall, där den avlidne tillika åtnjöt tjänstepension för här avsedd tjänst. Härvid skall dock iakttagas, att tid varom i 12 § c) förmäles icke i något fall må tillgodoräknas såsom tjänstår vid bestämmande av familjelivränta. c) Vid tillämpning av bestämmelserna under a) och b) likställes med befattning av här avsett slag sådan med pensionsrätt enligt andra av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna familjepensionsbestämmelser förenad befattning, för vilken årslönen vid en undervisningsskyldighet överstigande, respektive understigande 30 veckotimmar ökas, respektive minskas i i förhållande till det vid en undervisningsskyldighet av 30 veckotimmar gällande lönebeloppet. 3. Vid bestämmande av familjepension eller familjelivränta för efterlevande till den, som ägde familjepensionsrätt för rektorsbefattning, skall iakttagas, att det för hel tjänstepension erforderliga antalet tjänstår anses utgöra 30. Där avliden befattningshavare vid frånfället innehade familjepensionsrätt såväl för rektorstjänst som för lärarbefattning, må oavsett bestämmelsen i 3 § 1 mom. första stycket allenast en familjepension eller en familjelivränta utgå. Familjepensionstalet för nämnda förmån skall motsvara det högsta av de för de särskilda tjänsterna beräknade familjepensionstalen. 4. Beträffande avliden lärare vid här avsedd läroanstalt, som innehaft rektorstjänst, för vilken han vid frånfället icke ägde familjepensionsrätt, skola de i 10 § 3 mom. meddelade bestämmelserna för det fall, som avses under b) nämnda moment, icke äga tillämpning. Där för den, som innehaft rektorstjänst under minst 12 år i oavbruten följd, i fråga om pensionsunderlag och pensionsavdrag enligt allmänna tjänstepensionsreglementet tillämpas de stadganden, som gällde vid förordnandets frånträdande, skola dock jämväl med avseende å familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag dylika stadganden lända till efterrättelse. 21 §. Nionde

huvudtiteln.

1 mom. Statens lantbruksingenjörer. För befattning såsom lantbruksingenjör skola tillämpas det familjepensionsavdrag och det familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 mom. och 11 § 2 mom. gälla för lönegraden A 26.

358 2 mom.

Länsveterinärer.

För befattning såsom länsveterinär skola tillämpas det familjepensionsavdrag och det familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 mom. och 11 § 2 mom. gälla för lönegraden A 24. 22 §. Tionde 1 mom.

huvudtiteln.

Lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten.

För ordinarie lotspersonal skola tillämpas det familjepensionsavdrag och det familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 mom. och 11 § 2 mom. gälla för nedan angivna lönegrader, nämligen Itillhörande lönegraden A 7 » A 8 tillhörande lönegraden A

{

»

8 A 9 All

A 9 A 10 A10 All A 13 A 14.

» överlots 2 mom. Navigationsskolorna. I fråga om rektorsbefattning vid här avsedd läroanstalt skola de i 20 § 1, 3 och 4 punkterna meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning. 23 §. Affärsdrivande

verk.

Statens järnvägar. För befattning såsom lokförare eller lokeldare skola tillämpas de familjepensionsavdrag och de familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 mom. och 11 § 2 mom. gälla för nedan angivna lönegrader, nämligen för lokeldare A 8 . . ... /tillhörande lönegraden A 10 A 11 » lokforare( , * ^ A 12 A

6 avd. Reglementets tillämplighet. 24 §. 1 mom. Beträffande i 1 § 1 mom. a) omförmäld tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträdande innehar med tjänstepensionsrätt enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet förenad befattning eller be-

359 ställning å reservstat vid försvarsväsendet, skall såsom förutsättning för reglementets tillämpning gälla a) att omedelbart före ikraftträdandet allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936 (nr 542) varit å tjänstemannen tillämpligt; samt b) såvitt angår beställningshavare å reservstat, att beställningshavaren icke före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han ej vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser. Ändå att den under a) här ovan angivna förutsättningen ej föreligger, skall tjänsteman, för vilken vid reglementets ikraftträdande eller senare inträder sådant förhållande, som enligt därom meddelade bestämmelser skolat medföra att 1936 års allmänna familjepensionsreglemente å honom erhållit tilllämpning, därmed bliva underkastad detta reglemente, och skall i dylikt fall 1936 års reglemente ej bliva för honom gällande. Erhåller beställningshavare å reservstat, som anmält sin önskan att ej bliva underkastad reglementet, befattning eller beställning, för vilken enligt reglementet gäller högre familjepensionsunderlag än för den tidigare reservstatsbeställningen, skall detta reglemente därmed träda i tillämpning för honom. 2 mom. Såsom förutsättning för reglementets tillämpning beträffande förutvarande befattnings- eller beställningshavare, som i 1 § 1 mom. b) och c) avses, skall i varje fall gälla, att han före avgång från befattningen eller beställningen varit underkastad reglementet. Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken dag vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande mot reglementets föreskrifter upphör att gälla, såvitt angår den å vilken reglementet erhåller tillämpning.

övergångsbestämmelser. 1. Där jämlikt 10 § 5 mom. andra stycket, 17 § 2 mom. tredje stycket eller 20 § 2 punkten c) hänsyn skall tagas till familjepensionstal för familjepension enligt andra av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna familjepensionsbestämmelser än de i detta reglemente innefattade, förstås med familjepensionstal det belopp, vartill summan av fasta och rörliga förmåner uppgår vid tillämpning av indextalet 156. Vad i nästföregående stycke sagts om familjepensionstal skall äga motsvarande tillämpning, där jämlikt 20 § 2 punkten c) hänsyn skall tagas till familjepensionsunderlag enligt andra familjepensionsbestämmelser av nyssnämnt slag. Med i reglementet omförmälda familjepensionsbestämmelser, antagna av Kungl. Maj:t och riksdagen, likställas, utom i fall som i 1 § 2 mom. b) av-

360 ses, här nedan i 2 punkten första stycket f) eller 2 punkten andra stycket omförmälda familjepensionsbestämmelser. 2. Vid reglementets tillämpning beträffande tjänsteman, vilken före ikraftträdandet för vederbörande förvaltningsområde av allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936 (nr 542) ägt familjepensionsrätt på grund av sin statstjänst, skola de särskilda bestämmelser i tillämpliga delar lända till efterrättelse, vilka med avseende å tillämpningen å dylika tjänstemän av berörda reglemente meddelats i a) 2 punkten av de till reglementet hörande övergångsbestämmelserna; b) kungörelserna den 4 juni 1937, nr 354, den 18 juni 1937, nr 582, den 29 oktober 1937, nr 845, den 30 juni 1939, nr 509, och den 31 maj 1940, nr 487, angående reglementets ikraftträdande för vissa förvaltningsområden; c) de till kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 516) angående reglementets ikraftträdande för lärare vid statens undervisningsväsende m. fl. hörande övergångsstadgandena A samt D—F; d) kungörelsen den 4 januari 1938 (nr 4) angående reglementets tilllämpning å folkskolinspektörer; e) kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 517) angående familjepensionsrätt för lärare vid läroanstalterna för blinda, i vad kungörelsen innefattar hänvisning till övergångsstadgandet F i kungörelsen samma dag, n r 516; samt f) kungörelserna den 4 juni 1937, nr 356, den 18 juni 1937, nr 583, den 29 oktober 1937, nr 846, den 30 juni 1939, n r 510, och den 31 maj 1940, nr 488, innefattande vissa bestämmelser angående familjepension. Beträffande den, som omedelbart innan detta reglemente för honom vinner tillämpning varit underkastad kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 357) med bestämmelser angående familjepension i vissa fall för efterlevande till befattningshavare, som innehaft befattning, å vilken lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension äger tilllämpning, så ock beträffande den, som vid reglementets ikraftträdande är underkastad 1936 års allmänna familjepensionsreglemente och för vilken berörda kungörelse varit gällande omedelbart innan han blev underkastad sistnämnda reglemente, skola vid tillämpningen av detta reglemente stadgandena i 9 § 2 mom. kungörelsen lända till efterrättelse. Erforderliga föreskrifter angående tillämpning i här avsedda fall av de i första stycket a)—f) samt andra stycket omförmälda bestämmelserna meddelas av Kungl. Maj:t. 3. Vid reglementets tillämpning å den, som omedelbart före ikraftträdandet varit underkastad allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936 (nr 542), skola, där ej annat följer av vad i 2 punkten här ovan föreskrives, följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse: a) För ordinarie befattningshavare, som under berörda familjepensionsreglementes giltighetstid övergått till befattning med lägre familjepensionsunderlag och för vilken jämlikt 12 § 1 mom. reglementet skolat i familjepensionshänseende gälla de i fråga om den förra befattningen meddelade bestämmelserna, skola tillämpas det familjepensionsavdrag och det familje-

361 pensionsunderlag, som i detta reglemente finnas stadgade för den tidigare innehavda tjänsten. b) För den, som omedelbart före detta reglementes ikraftträdande innehade tjänst tillhörande antingen lönegrad Mb 1 manskapsavlöningsreglementet eller ock någon av lönegraderna G 1—3, 5, 6 och 10 eller E 10—14 civila avlöningsreglementet, så ock för den, som omedelbart före ikraftträdandet innehade i 1 § 1 mom. c) allmänna tjänstepensionsreglementet avsedd tjänst vid universitet eller karolinska mediko-kirurgiska institutet, skall såsom familjepensionsavdrag för sådan tjänst alltjämt tillämpas det enligt 1936 års allmänna familjepensionsreglemente stadgade beloppet. Familjepensionstalet för tjänsten må i h ä r avsett fall ej understiga det enligt sistnämnda reglemente fastställda grundbeloppet, ökat med tio procent.

362 Förslag till kungörelse med bestämmelser angående tillämpning av allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet i vissa fall å tjänstemän avgångna med pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet. Kungl. Maj:t, som denna dag utfärdat allmänt tjänstepensionsreglemente och nytt allmänt familjepensionsreglemente, att träda i kraft den 1 juli 1941, har i anslutning härtill funnit gott förordna som följer: § 1. Allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet jämte till reglementena hörande övergångsbestämmelser skola, såvitt angår tid från och med reglementenas ikraftträdande, äga tillämpning beträffande dels sådan i 1 § 1 mom. a), d) eller f) förstnämnda reglemente avsedd tjänsteman, som avgått ur tjänst under tiden 1 juli 1939—30 juni 1941 och därvid erhållit pension enligt civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni 1934 (nr 442) eller militära tjänstepensionsreglementet den 17 maj 1935 (nr 167), dels ock i 1 § 1 mom. e) allmänna tjänstepensionsreglementet omförmäld beställningshavare, som avgått ur tjänst under tiden 1 juli 1940— 30 juni 1941 och därvid erhållit pension enligt militära tjänstepensionsreglementet. Såsom förutsättning för reglementenas tillämpning i här avsedda fall skall likväl gälla, a) i fråga om båda reglementena, att pensionstagaren ej före den juli 1941 i skrivelse, ingiven till finansdepartementet, hos Kungl. Maj:t anmält sin önskan att ej bliva underkastad allmänna tjänstepensionsreglementet; samt b) såvitt angår familjepensionsreglementet, att omedelbart före den 1 juli 1941 allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936 (nr 542) varit tillämpligt å den pensionerade tjänstemannen. §2. Beträffande den, för vilken allmänna tjänstepensionsreglementet på grund av bestämmelserna i § 1 vinner tillämpning, skola från reglementets bestämmelser med därtill hörande övergångsstadganden gälla de avvikelser, som här nedan stadgas.

363 1. Pensionens grundbelopp må icke i något fall bestämmas till belopp understigande det, vartill pensionen enligt civila, respektive militära tjänstepensionsreglementet fastställts, ökat med procentuellt dyrtidstillägg motsvarande indextalet 156. Därest pensionstagaren omedelbart före den 1 juli 1941 åtnjöt mer än en pension jämlikt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser, skall dock den i nästföregående stycke avsedda jämförelsen verkställas mellan å ena sidan summan av grundbeloppet av pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet och pension enligt andra tjänstepensionsbestämmelser av nyssnämnt slag jämte dyrtidstillägg efter angivna beräkningsgrund ävensom i förekommande fall pensionstillägg och pensionsförhöjning, samt å andra sidan summan av de omedelbart före den 1 juli 1941 utgående pensionsförmånerna, beräknade på motsvarande sätt och med iakttagande i förekommande fall av de i 7 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet, 5 § 1 mom. militära tjänstepensionsreglementet eller motsvarande stadganden i annan pensionsförfattning meddelade bestämmelserna om minskning av viss pension vid förening med annan sådan förmån. 2. Vad i 9—12, 16 och 17 punkterna övergångsbestämmelserna till allmänna tjänstepensionsreglementet förmäles med avseende å tid före reglementets ikraftträdande skall i här avsedda fall i stället åsyfta tid före tjänstemannens avgång ur tjänst. Utan hinder av stadgandet i 10 punkten övergångsbestämmelserna till allmänna tjänstepensionsreglementet skola tjänstår för tid, varunder tjänstemannen varit underkastad av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser, tillgodoräknas till det antal, som skett vid beviljandet av pension enligt civila, respektive militära tjänstepensionsreglementet; dock att, där föreskrifterna i 3 § 3 mom. civila tjänstepensionsreglementet eller 10 § 7 mom. militära tjänstepensionsreglementet föranlett inskränkning i tjänstårsberäkningen, ny beräkning skall verkställas i enlighet med vad i nämnda punkt av övergångsbestämmelserna föreskrives.

364 De sakkunnigas hemställan. Under åberopande av vad 1938 års pensionssakkunniga i det föregående i skilda hänseenden anfört och föreslagit få de sakkunniga hemställa, att Kungl. Maj:t måtte dels föreslå riksdagen a) godkänna det i förevarande betänkande framlagda, såsom alternativ 1 betecknade förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente samt de i betänkandet framlagda förslagen till allmänt familjepensionsreglemente och kungörelse med bestämmelser angående tillämpning av allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet i vissa fall å tjänstemän avgångna med pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet; b) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad i betänkandet förordats, utfärda bestämmelser ej mindre om förhöjda pensioner för vissa rikstelefonister, å vilka allmänna tjänstepensionsreglementet erhåller tillämpning, än även om reglering av pensionsrätten för lärare, å vilka reglementet erhåller tillämpning och som före reglementets ikraftträdande innehaft rektorsförordnande; samt c) medgiva, att beträffande sådan förste postexpeditör och postexpeditör samt förste telegrafexpeditör och telegrafexpeditör, vilken enligt riksdagens beslut personligen i lönehänseende placerats i lönegrad närmast högre än den, till vilken vederbörade befattning hör, må vid tillämpning av allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet lända till efterrättelse det pensionsunderlag, respektive familjepensionsunderlag och det pensionsavdrag, respektive familjepensionsavdrag, som jämlikt reglementena gälla för den lönegrad, enligt vilken vederbörandes avlöning utgår; dels, med beaktande av vad i betänkandet i sådant hänseende anförts, för riksdagen framlägga förslag om pensionstillägg åt vissa i den under a) h ä r ovan omförmälda kungörelsen avsedda tjänstemän avgångna med pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet; dels för riksdagen framlägga förslag till ordnande av tjänste- och familjepensionsrätten för i statens pensionsanstalt delaktiga distriktsveterinärer i h u vudsaklig överensstämmelse med i betänkandet föreslagna grunder; dels bemyndiga generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen att, envar för sitt förvaltningsområde, handhava den i 8 § 1 mom. andra stycket allmänna tjänstepensionsreg-

365 lementet omförmälda prövningen, såvitt angår annan tjänsteman än sådan, vilkens entledigande ankommer på Kungl. Maj:t; dels anbefalla vederbörande myndigheter att inkomma med förslag till föreskrifter i det hänseende, som avses i 9 § 2 mom. sista stycket allmänna tjänstepensionsreglementet, ävensom rörande de extra ordinarie befattningar, vilka i pensionshänseende böra likställas med ordinarie befattning, upptagen i tjänståldersförteckningen till allmänna tjänstepensionsreglementet, samt därefter utfärda bestämmelser i berörda ämnen; dels ock, efter inhämtande av förslag från vederbörande pensionsbeviljande myndigheter, utfärda erforderliga föreskrifter i anledning av stadgandena i 2 punkten övergångsbestämmelserna till det föreslagna allmänna familjepensionsreglementet.

366 Särskilda yttranden av vissa i överläggningarna med de sakkunniga deltagande personalrepresentanter. Herrar Mattelin, Eriksson och Almroos hava anfört: Vid överläggningarna inför pensionssakkunniga ha undertecknade Eriksson och Mattelin som representanter för statstjänarkartellen samt Almroos representerande svenska underofficersförbundet som vår mening hävdat att det av sakkunniga uppgjorda förslaget till viss dyrortsgradering av tjänstepensionerna u r såväl saklig som rättvisesynpunkt bort ha vunnit de sakkunnigas beaktande. Representanterna för övriga personalorganisationer, med ett undantag, h a även funnit sig böra förorda alternativet med dyrortsgradering. Av de sakkunniga ha herrar Andersson och Westling förklarat sig på grund av en eventuellt förestående ändrad dyrortsgruppering icke nu kunna förorda alternativet dyrortsgradering. Dessa sakkunniga framhålla dock, att en dyrortsgradering i princip äger ett visst företräde med hänsyn till den möjlighet att inom i huvudsak samma kostnadsram bereda större pensionsförbättring åt pensionärer på de dyraste orterna, som en dylik lösning erbjuder, och den högre grad av rättvisa, som enligt dyrortsgraderingen av pensionerna k a n ernås. Herr Jansson anser skäl i och för sig tala för att de tjänstemän, särskilt i de lägre lönegraderna, vilka under sin tjänstetid eller en mera avsevärd del därav varit stationerade på dyrare orter och efter avgången kvarbo på sådan ort, kunde i lämplig form erhålla en särskild förbättring av sina pensionsförmåner. Han anser dock att det icke är möjligt att enligt stationeringsorten utforma en acceptabel lösning av dyrortsgraderingen, varför han ansluter sig till förslaget om enhetliga pensioner. Utav sakkunnigbetänkandet framgår att kostnaderna för en dyrortsgradering av tjänstepensionerna vid en jämförelse med förslaget om enhetliga pensionsbelopp baserade på G-ortslön ställa sig ungefär lika. Med de låga belopp, som dyrortstilläggen utgöra, torde vara uppenbart att de icke kunna fresta pensionärerna att flytta från en billig till en dyrare ort. Statistiken visar också att befattningshavare på de dyraste orterna i allmänhet även som pensionärer kvarbo på orten ifråga. I synnerhet gäller detta för befattningshavare i de lägre lönegraderna, vilka såväl av kostnadsskäl som svårigheten att på gamla dagar acklimatisera sig i en ny omgivning föredraga att trots svåra existensmöjligheter undvika flyttning. De i sakkunnigbetänkandet upptagna tabellerna, utvisande den skillnad i procent å lönen som pensionsbeloppen utgöra för befattningshavare

367 å A-ort och I-ort, upptager för befattningshavare i 5 lönegraden enligt alternativet enhetliga pensioner 72 4 procent av slutlönen å A-ort och 54'3 procent av slutlönen å I-ort, utgörande en skillnad på 18 1 procent. En jämförelse enligt dyrortsalternativet utvisar att ålderspensionen för befattningshavare i nämnda lönegrad utgår med 68 5 procent av slutlönen på A-ort och 57*3 procent å I-ort, vilket utjämnar skillnaden till 11 2 procent. Alltjämt kvarstår visserligen den ogynnsamma ställningen i pensionsavseende för pensionärer bosatta å de dyraste orterna, men dock icke i så hög grad, som den framträder enligt alternativet med enhetliga pensioner. Det har från de sakkunnigas sida som skäl för att enhetsalternativet förordats, trots att från desamma erkänts orättvisan i detta förslag, framhållits vanskligheten av att giva ett bestämt förord åt dyrortsförslaget och därmed rekommendera dyrortsgraderingens införande på ett nytt område. Det synes oss dock att man härvid helt bortsett ifrån att folkpensionerna sedan flera år varit dyrortsgraderade i ungefär samma utsträckning och efter liknande grunder. Vi kunna icke förstå de sakkunnigas betänkligheter mot att nu föreslå dyrortsgradering av pensionerna under framhållandet av att en eventuell på ändrade grunder baserad dyrortsundersökning skulle kunna rubba de sakkunnigas ekonomiska beräkningar. Om en dylik undersökning skulle utvisa ändring för en eller annan ort, så följer ju härav endast att pensionsbeloppet sänkes eller höjes allt efter ortens nya placering. Det kan med all säkerhet förutsättas att då graderingen av pensionsbeloppen endast föreslagits efter tre ortsgrupper, varvid utgående pensionsbelopp till pensionärer bosatta å medeldyrorterna D, E och F ställa sig lika med alternativet enhetliga pensioner, några nämnbara förändringar i dyrortsgrupperingen icke behöva befaras; i varje fall komma de icke att verka i fördyrande riktning. Orättvisan vid pensionsbeloppens avvägning gentemot statens befattningshavare å de dyraste orterna framträder ännu tydligare vid en jämförelse med de pensionsbelopp som utgå till Stockholms stads befattningshavare, vilka äro avvägda efter de löner de åtnjuta i stadens tjänst. Vi ha icke kunnat finna att de sakkunniga anfört några som helst bärande skäl emot en dyrortsgraderad pension, utan i sitt betänkande särskilt betonat rättvisan uti att pensionerna dyrortsgraderas, och med det förenklade förslag som i betänkandet framlagts till dyrortsgradering av pensionerna, torde alla uppkonstruerade farhågor kunna anses vara eliminerade, något som också i stort sett även tycks vara de sakkunnigas mening. Vi anse därför att alla skäl, såväl ur saklig som rättvisesynpunkt, tala för ett accepterande av det av de sakkunniga framlagda alternativet dyrortsgradering av pensionerna. Herrar Linnäs och Palin hava anfört: Pensionsunderlagen. Nu gällande bestämmelser beträffande statstjänstemännens tjänstepensionering måste anses i hög grad otillfredsställande. Den grundläggande orsaken härtill är, att man alltifrån antagandet av 1920 års

368 pensionslag för kommunikationsverken bestämt pensionsunderlagen med hänsyn allenast till löneförmånerna å A-ort, i stället för, vilket måste framstå såsom det riktigaste, till löneläget å medeldyr ort. Det är ägnat att inge tillfredsställelse, att de nu framlagda förslagen till frågans lösning åtminstone i viss m å n tillgodose de krav på en riktigare relation mellan löner och pensioner, som framförts från tjänstemannahåll. Under nu rådande förhållanden ha vi därför ansett en pensionsreglering i enlighet med de sakkunnigas förslag kunna godtagas, även om densamma icke helt tillgodoser de sakligt berättigade krav, som framförts från de organisationer, vi representera. Av de båda alternativa förslag till frågans lösning, som de sakkunniga framlagt, överensstämmer alternativ 1 i princip närmast med de önskemål och yrkanden, som framställts av våra organisationer och av oss under de förberedande förhandlingarna med de sakkunniga. Vid vårt slutliga ställningstagande h a vi emellertid icke kunnat bortse från att pensionsförmånerna enligt alternativ 2 genomsnittligt bliva något förmånligare för de befattningshavargrupper vi företräda, varför vi ansett oss böra föredraga detsamma. Detta innebär emellertid icke, att vi motsätta oss en lösning enligt alternativ 1. Pensionsavdragen. De nuvarande pensionsavdragen ha fastställts på grundval av beräkningar, som verkställdes i samband med förarbetena till 1920 års pensionslag för kommunikationsverken. Avgiftsskalan utjämnades därvid lineärt från lägsta rekryteringsgraden till byråchefsgraden. Detta medförde, att de befordrade tjänstemännen inom den lägre karriären fingo avsevärt högre avgifter än vad som enligt den försäkringstekniska utredningen erfordrades, medan de tjänstemän, som börja sin anställning i 15 :e eller högre lönegrad, såväl i sin rekryteringsgrad som sedermera efter befordran fingo vidkännas betydligt högre pensionsavgifter än nämnda beräkningar utvisade. Den felaktiga avvägningen av pensionsavdragen, som tjänstemännens bidrag till pensioneringen numera benämnas, har ytterligare accentuerats genom den sedermera vidtagna ändringen i pensionsåldrarna. Ur saklig synpunkt borde därför starka skäl ha förelegat att på grundval av de faktiska förhållandena nu söka åstadkomma en utjämning inom avdragsskalan i syfte att ernå möjligast likformiga och rättvisa fördelning de olika befattningshavargrupperna emellan av tjänstemännens bidrag till tjänstepensioneringen. En lösning av frågan enligt dessa riktlinjer borde måhända närmast ha lett till fastställandet av procentuellt lika pensionsavdrag för samtliga tjänstemän. Detta skulle emellertid ha inneburit en ökning av avdragen inom de lägre lönegraderna, som ej kunde anses stå i rimligt förhållande till de avlöningsförbättringar, som tjänstemännen erhöllo vid den senaste löneregleringen. Med hänsyn härtill ha vi ej ansett oss böra framställa något yrkande om en sådan genomgripande förändring utan godtagit den norm för pensionsavdragens justering, som de sakkunniga funnit sig böra tillämpa.

369 Därvid ha vi emellertid bestämt reserverat oss mot den utsträckning av avdragstiden utöver 30 år, som de sakkunniga föreslagit. Denna utsträckning innebär nämligen till sina konsekvenser, i stort sett, att ojämnheten olika befattningshavargrupper emellan ytterligare skarpes och att de grupper, vilkas bidrag till pensioneringen äro störst, sålunda i främsta rummet drabbas av den ökade belastning, som utsträckningen av avdragstiden innebär. Såvitt vi kunna finna, skulle, om avdragstiden utsträckes på föreslaget sätt, tjänstemännen inom de grupper, vi företräda, åläggas en bidragsplikt, som måste anses för stor icke blott vid en jämförelse med övriga grupper, utan även i förhållande till pensionsbeloppen. Vi vilja i detta sammanhang såsom vår bestämda uppfattning hävda, att det i nuvarande läge icke kan anses rimligt, att då man mäter värdet av de medel, som inflyta i form av pensionsavdrag, utgå från en så låg räntesats som 3 procent. De sakkunniga ha även på vår begäran verkställt en överslagsberäkning efter 4 procent. Denna har dock icke gjorts så detaljerad, att några siffror, avseende vissa särskilda tjänstemannagrupper inom civilförvaltningen kunna anföras. Genomsnittligt medför emellertid övergången till 4-procentsberäkningen en höjning av täckningskvoten för civilförvaltningens tjänstemän med c:a 30 5 procent. Om man utgår från denna procentsats — sannolikheten, bestyrkt av vissa av oss gjorda beräkningar, talar för att den i varje fall icke är lägre inom mellangraderna och de högre lönegraderna än inom övriga grader — utgör täckningskvoten för landskanslist m. fl bil. 2, tab. 2, grupp 15) 34-0 » länsbokhållare » » » » 16) 37-2 » kammarskrivare » » » » 21) 36-5 adjunkt » » » » 34) 35-0 postassistent » » » » 44) 38-8 telegrafassistent » » » » 51) 373 stationsskrivare » » » » 61) 38-0. De anförda procenttalen skulle varit än högre, om man grundat de utförda försäkringstekniska beräkningarna på de faktiska dödlighetsförhållandena inom berörda tjänstemannagrupper. Detta framgår av en i bilaga 2 till betänkandet under punkt 5 intagen texttabell, vilken utvisar, att vid tillämpning av dödlighetstabellen O. M. H. nettoårsavgiften för de vanligaste inträdesåldrarna endast utgör c:a 75 procent av motsvarande avgifter enligt den dödlighetstabell, R 32 för män, som använts vid de verkställda beräkningarna. I detta sammanhang vilja vi påpeka, att de tjänstemannakategorier, varom nu är fråga, även äro ogynnsamt ställda beträffande familjepensionsavdragen. Till slut vilja vi framhålla det oriktiga i att de tjänstemän, som få sin avdragstid förlängd, därigenom åsamkas en löneminskning, som i åtskilliga fall bleve åtskilligt större än den avlöningsförhöjning, de erhållit vid den senaste löneregleringen. Som exempel på storleken av de belopp, det här gäller, må anföras, att för en tjänsteman i 24 lönegraden en med 10 år utökad avdragstid skulle medföra en löneminskning på 3 150 kronor. Den föreslag24—417092.

370 na utsträckningen av avdragstiden står enligt vårt förmenande icke i samklang med de förutsättningar, på vilka den senaste löneregleringen grundats. Anstånd med avsked efter uppnådd pensionsålder. I fråga om anstånd med avsked efter uppnådd pensionsålder konstateras med tillfredsställelse, att de sakkunniga skärpt bestämmelserna beträffande avskedsbeviljande myndighets rätt att meddela sådant anstånd. Däremot kunna vi icke dela de sak kunnigas uppfattning rörande behovet av en till tre år efter pensionsålderns uppnående utsträckt möjlighet för Kungl. Maj:t att medgiva kvarstående i tjänst. Den för närvarande gällande anståndstiden, två år, anse vi vara fullt tillräcklig i förevarande hänseende. Skyldighet att vidkännas ändring i pensionsåldern. Enligt i 7 avd. av författningsförslaget (Reglementets tillämplighet m. m.) upptagna regler skulle tjänsteman vara skyldig underkasta sig ändringar avseende pensionsåldern. Vid behandlingen av denna fråga ha vi uttalat, att en sådan bestämmelse knappast står i god överensstämmelse med den ställning, som statstjänstemännen sedan gammalt ansetts böra intaga, och att den också kan komma att medföra mycket kännbara olägenheter för tjänstemännen. Pensionsfrågans behandling år 1934 styrker oss i denna uppfattning. Vi ha därför yrkat, att förenämnda stadgande skulle utgå. Under alla förhållanden anse vi, att tjänsteman ej bör vara skyldig underkasta sig ändring av pensionsåldern i andra fall än då jämförelsevis lång tid, förslagsvis minst 10 år, återstår av hans tjänstetid. Fröken Norgren, herr Torbjär och fru Linder hava yttrat: Undertecknade representanter för folkskolans personalorganisationer instämma i på folk- och småskolans lärare tillämpliga delar i det av herrar Linnäs och Palin avgivna särskilda yttrandet vad beträffar frågorna om pensionsavdrag, anstånd med avsked efter uppnådd pensionsålder och skyldighet att vidkännas ändring av pensionsåldern. I fråga om relationen mellan lön och pension ha vi under överläggningarna med 1938 års pensionssakkunniga hävdat den uppfattningen, att pensionsunderlagen borde grundas på slutlön å medeldyr ort. Även om vi i nuvarande läge godtaga sakkunnigförslaget i förevarande hänseende, anse vi dock alltjämt, att en högre ortsgrupp än C bort ifrågakomma.

BILAGOR

Bilaga 1.

P . M. med redogörelse för vissa u n d e r s ö k n i n g a r angående de statliga tjänstepensionärernas bosättning inom d y r o r t s g r u p p e r m. m. Enligt uppdrag av 1938 års pensionssakkunniga hava vissa undersökningar verkställts angående en del förhållanden av betydelse vid bedömande av spörsmålet om en dyrortsgradering av tjänstepensionerna, i huvudsak åsyftande dels att klarlägga den nuvarande pensionärsstockens fördelning å olika ortsgrupper med hänsyn till bosättningen, dels ock att beträffande en icke alltför obetydlig del av pensionärsstocken belysa de förändringar i bosättningen inom olika ortsgrupper, som ägt rum efter avgången ur tjänst. Här nedan redogöres för resultatet av de i ämnet utförda undersökningarna, bosåttningsundersökningen och flyttningsundersökningen. Dessförinnan lämnas en redogörelse för förfaringssättet samt för vissa spörsmål, som uppkommit i samband med undersökningarna; denna redogörelse har gjorts relativt fyllig i syfte att direkt eller indirekt belysa en del faktorer, vilka förutsatts kunna utöva inflytande på utformningen av en eventuell dyrortsgradering.

I. Undersökningarnas omfattning och utförande. materialets beskaffenhet.

Undersöknings-

De utförda undersökningarna hava omfattat praktiskt taget samtliga de förutvarande statliga befattningshavare vilka, om de kvarstått i tjänst till juni 1939, skulle hava varit berättigade till pension enligt civila tjänstepensionsreglementet, militära tjänstepensionsreglementet eller 1907 års civila pensionslag. Med hänsyn till att lärarpersonalen vid folk- och småskolor numera i löne- och pensionshänseende i huvudsak likställts med tjänstemän vid statens s. k. nyreglerade verk, hava i undersökningarna även medtagits de pensionärer, vilka, om de kvarstått till nyssnämda tid, skulle hava varit pensionsberättigade enligt tjänstepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. Med vissa av praktiska skäl påkallade mindre avvikelser hava undersökningarna baserats på uppgifter om pensionärsstockens storlek och sammansättning samt bosättning vid månadsskiftet juni—juli 1939. Det fåtal pensionärer, som vid undersökningstillfället fingo pensionen sig tillsänd under utländsk adress, hava dock icke medtagits i undersökningen. Uppgifter angående omkring 22 600 pensionärer hava bearbetats. Uppgifterna hava införskaffats från de pensionsutbetalande verken: statskontoret, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen och statens pensionsanstalt. På särskilt kortformulär har för varje pensionstagare (med undantag för vattenfallsverkets pensionärer) gjorts ett avtryck av den för honom tillverkade plåten till utbetalningsmyndighetens adresserings- och utbetalningssystem.

372 De på plåten upptagna uppgifternas innehåll växlar hos de olika myndigheterna. Kompletteringar av kortformulären med ledning av matriklar och protokoll hava måst vidtagas allt efter fullständigheten av plåtarnas innehåll. Beträffande samtliga pensionärer hava nämligen för undersökningarnas genomförande krävts uppgifter om dels pensionärens boningsort vid undersökningstidpunkten, dels boningsortens placering i ortsgrupp enligt kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 367) angående fördelningen av orterna i riket å de i civila och militära avlöningsreglementena upptagna ortsgrupperna, dels ock pensionens årsbelopp inklusive fasta pensionsförhöjningar (pensionstillägg samt pensionsförhöjning I och II). I fråga om den del av pensionärsstocken, som ingått i den förut omnämnda flyttningsundersökningen, hava dessutom erfordrats uppgifter om pensionärens stationeringsort vid avgången ur tjänst samt om stationeringsortens placering i ortsgrupp enligt nämnda kungörelse nr 367/1939. De på detta sätt erhållna uppgifterna äro i vissa avseenden ofullständiga. Komplettering har emellertid icke ansetts böra ifrågakomma i de fall, då härför skulle krävts ingående undersökningar av de individuella fallen. Med hänsyn härtill böra mera preciserade eller i detalj gående slutsatser av undersökningen undvikas. Felkällorna förefalla dock— såsom i det följande delvis utvecklas — icke kunna förrycka resultatet av undersökningarna. Här torde böra lämnas en redogörelse beträffande den hela utredningen berörande frågan om bestämmande av boningsortens ortsgrupp. Med boningsort förstås i denna promemoria den kommun eller den i kungörelsen nr 367/1939 angivna särskilda ort, där pensionären enligt adress- och andra uppgifter vid månadsskiftet juni—juli 1939 var eller kan antagas hava varit mantalsskriven. I kungörelsen upptages var och en av landets borgerliga kommuner under viss ortsgrupp, som i de flesta fall gäller för kommunens hela område. I många fall hava skillnaderna i dyrhet inom olika delar av samma kommun emellertid varit så stora, att delar av kommunen förts till skilda ortsgrupper. Sålunda hava åtskilliga stationssamhällen, municipalsamhällen och andra bebyggelsecentra inom landskommunerna efter särskild undersökning angående levnadskostnaderna hänförts till högre ortsgrup än kommunen i övrigt. Landskommunernas olika dyrhetsområden åtskiljas icke alltid av en administrativ gräns, utan avgränsningen har i vissa fall anslutits till faktiska förhållanden, exempelvis bebyggelsens täthet o. s. v. Å andra sidan förekommer beträffande städerna, att ett eller flera områden i periferien lagts till lägre ortsgrupp än den egentliga staden. Så är t. ex. fallet med Jönköping, där den egentliga staden med Kortebo förts till ortsgrupp E, medan Jönköpings stads landsbygdsområde tillhör ortsgrupp B. Till den högre ortsgruppen har i allmänhet förts stadens sammanhängande bebyggelse under det att de mera landsbygdsliknande delarna förts till den lägre ortsgruppen. Av vad förut anförts torde vara klart, att man i många fall måste äga en mycket preciserad kunskap om var vederbörande pensionstagare har sin bostad för att med säkerhet kunna avgöra, till vilken ortsgrupp bostaden är hänförlig. Vid undersökningarna har boningsorten och därmed även ortsgruppen fått bestämmas i huvudsak med ledning av uppgifter om postadress och — i vissa fall — jämväl om mantalsskrivningskommun. I många fall har en önskvärd precisering kunnat ske genom att i adressuppgifterna ingående gårdsnamn och liknande beteckningar slagits upp i svensk ortförteckning. I flertalet fall kunna uppgifterna anses tillräckliga för ortsgruppens angivande med en ur praktiska synpunkter tillfredsställande grad av sannolikhet, men mången gång antyda de icke på något sätt, om pensionären är bosatt inom den ena eller andra möjliga ortsgruppens område. Uppgifterna hava ansetts tillräckliga för ortsgruppens sannolika bestämning i alla de fall, då pensionären har postadress eller angives vara mantalsskriven i sådan stad eller landskommun, som helt tillhör en och samma ortsgrupp. Detsamma gäl-

373 ler de fall, då pensionären enligt postadressen visserligen bor inom en stad eller annan kommun, vars område är fördelat på mer än en ortsgrupp, men det med sannolikhet framgår, till vilken av de ifrågakommande ortsgrupperna pensionären hör. De fall, då uppgifterna lämna valet alldeles öppet mellan två eller flera ortsgrupper, hava behandlats olika, beroende på om pensionären är bosatt i stad eller på landsbygden. Först torde få beröras den situation, som uppkommer, då boningsorten är att söka i en s t a d , inom vilken finnes något område tillhörande annan ortsgrupp än den egentliga staden, och det av uppgifterna icke framgår, var inom stadens gränser pensionären bor. Då delar av en stads område hänförts till skilda ortsgrupper enligt kungörelsen nr 367/1939, är den egentliga stadsbebyggelsen genomgående hänförd till den högre och förorts- eller landsbygdsområdet till den lägre ortsgruppen. Med utgångspunkt från att den egentliga staden undantagslöst torde rymma flertalet av stadens befolkning och sannolikt även huvudparten av de där bosatta pensionärerna har det i här avsedda fall synts riktigast antaga, att pensionären bor inom den egentliga staden. I enlighet härmed hava samtliga tveksamma fall av denna art behandlats som om boningsorten tillhörde den högsta för staden gällande ortsgruppen. Detta kan hava resulterat i att vissa av de pensionärer, som äro bosatta i städerna, blivit upptagna under högre ortsgrupp än den verkliga, men då antalet dylika fall torde vara ganska ringa, bör betydelsen av den här berörda felkällan icke överskattas. Härvid har ej förbisetts, att en överslagsberäkning angående pensionärsstockens fördelning på land och stad visat, att grovt taget två tredjedelar äro bosatta i städerna. Det övervägande flertalet tveksamma fall avser emellertid pensionärer bosatta på l a n d s b y g d e n i kommun, som inom sina gränser har något område, vilket i kungörelsen nr 367/1939 angivits såsom särskild ort och åsatts högre ortsgrupp än kommunen såsom sådan. Det vanligaste är, att man av uppgifterna ej kan utläsa var pensionären bor inom kommunen. Där frågan, huruvida pensionären bor inom huvudorten 1 eller inom särorten, måst lämnas helt öppen, hava både huvudortens och särortens ortsgrupper angivits såsom alternativa. En viss jämkning i denna regel har dock ansetts nödvändig beträffande de i Bollnäs bosatta pensionärerna. Bollnäs kommun såsom sådan är hänförd till ortsgrupp C, medan Bollnäs köping är upptagen som särort i ortsgrupp E jämte Bollnäs järnvägsverkstäder — vilka emellertid äro belägna såväl i Bollnäs köping som i Björkhamre angränsande köping; vidare äro Björkhamre köping ävensom Bollnäs och Björkhamre köpingars förortsområden förda till ortsgrupp D. En pensionär med adress Bollnäs kan därför vara bosatt inom endera av ortsgrupperna C, D eller E. Med hänsyn till att pensionärerna sannolikt i det övervägande antalet fall äro bosatta i köpingarna eller deras omedelbara närhet, hava för Bollnäspensionärerna i tveksamma fall upptagits ortsgrupperna D—E i stället för C—D eller C—E, vilket skulle hava skett, om den allmänna regeln blivit följd. I enlighet med nu angivna grunder hava alternativa ortsgrupper antecknats för omkring 1 900 eller närmare 8'5 procent av de i undersökningen ingående 22 600 pensionärerna. För att vinna kännedom om betydelsen för undersökningens slutsiffror av det här föreliggande ovisshetsmomentet har en fördelning utförts av samtliga pensionärer med hänsyn till boningsortens ortsgrupp, dels under förutsättning att de pensionärer, för vilka alternativa ortsgrupper angivits, bo inom den lägsta ortsgruppen, och dels under förutsättning att de bo inom den högsta ortsgruppen. Pensionärsstockens procentuella fördelning på olika ortsgrupper enligt de båda beräkningssätten framgår av följande tablå: 1 I fråga om dylika kommuner hava i det följande använts beteckningarna huvudort och särort, varvid med särort förstås den eller de delar av kommunen, vilka hänförts till högre ortsgrupp än den såsom huvudort betecknade kommunen i övrigt.

374 Bosättning inom ortsgruppen efter Ortsgrupp

A B C D E

högsta lägsta alternativa alternativa ortsgrupp ortsgrupp

%

%

15 5 10-9 11-9 12-3 1U-7

19-0 ll-o ll-o 11-4 9-7

Bosättning inom ortsgruppen efter Ortsgrupp

F G H I Summa

högsta lägsta alternativa alternativa ortsgrupp ortsgrupp

%

%

14-0 6-4 2-5 15-8 1000

13-6 6-3 2-2 15-8 100-0

I ovan angivna syfte har vidare undersökts, i vad mån osäkerhetsmomentet hänför sig till vissa bestämda kategorier av pensionstagare. Härvid har visat sig, att i 900 fall fråga är om f. d. järnvägstjänstemän i lägre lönegrad än 15, en kategori, som enligt företagna undersökningar kvarbor på stationeringsorten i utpräglat stor omfattning (70 å 75 procent). En summarisk uppdelning efter pensionsbeloppets storlek har visat, att alternativa ortsgrupper föreligga för c:a 9 procent av pensionärerna med pensionsbelopp under 3 000 kronor om året samt för drygt 4 procent av pensionärerna med högre pensionsbelopp, d. v. s. avgångna från lägst 15 lönegraden. I 1 645 fall var den lägsta ortsgruppen A; B eller C och i 1 250 fall voro de alternativa ortsgrupperna närliggande, alltså A och B, B och C o. s. v. Gränserna för ifrågavarande felkällas verkningar äro sålunda ganska snäva. Vid bedömande av frågan, vilken av de alternativa ortsgrupperna som i de flesta fallen är den verkliga, torde först böra beaktas, att de alternativa ortsgrupperna båda avse landsortsförhållanden samt att i de allra flesta fall den lägre ortsgruppen hänför sig till rena landsbygden och den högre ortsgruppen till något slag av tätare bebyggelse såsom stations- eller municipalsamhälle, i vissa fall köping. I allmänhet torde de i landsorten tjänstgörande tjänstemännen vara stationerade och även bosatta inom samhällen av olika slag. Såsom pensionerade torde de — liksom de pensionärer, vilka flytta från städerna till landsorten — oftast föredraga att bo inom ett mera tättbebyggt samhälle. Det synes därför antagligast, att den högsta ortsgruppen i de flesta tveksamma fallen är den riktiga. I det följande av denna promemoria liksom i tabellmaterialet hava därför uteslutande använts siffrorna för den högre ortsgruppen.

II.

Bosättningsundersökningen.

Bosättningsundersökningen har verkställts för att erhålla en allmän överblick över tjänstepensionärsstockens sammansättning, fördelning på förvaltningsgrenar och verk, bosättning inom ortsgrupper samt fördelning med hänsyn till pensionsförmånernas ungefärliga storlek. Undersökningen har uppdelats i två etapper. I den första etappen hava samtliga pensionärer ordnats uteslutande med hänsyn till fördelningen på ortsgrupper. I undersökningens andra etapp hava pensionärerna uppdelats på grupper allt efter storleken av pensionsförmånerna, varefter för varje sådan grupp undersökts fördelningen på ortsgrupper. Bosättningsundersökningens första etapp, vars resultat för olika ortsgrupper och huvudortsgrupper 1 framgår av tabell J, visar, att pensionärsstockens fördelning på ortsgrupperna är mycket ojämn de olika förvaltningsgrenarna och verken emel1 Vid undersökningarna hava de nio ortsgrupperna i vissa fall sammanförts till tre grupper, omfattande respektive A + B + C, D + E + F o c h G + H + I. Dessa sammanslagna ortsgrupper hava benämnts huvudortsgrupper.

375 lan. Särskilt framträder detta beträffande ortsgruppen I, inom vilken voro bosatta 29-5 % av postverkets pensionärer men endast 75 % av domänverkets. Av den i det följande redovisade flyttningsundersökningen har emellertid framgått, att genomsnittligen två tredjedelar av alla av nämnda undersökning berörda pensionärer bo kvar på den stationeringsort, varifrån de avgått med pension. Detta förhållande kan förväntas medföra en viss parallell mellan tjänstemännens fördelning på olika ortsgrupper efter stationeringen och motsvarande tjänstepensionärers fördelning på ortsgrupper med hänsyn till bosättningen såsom pensionerade. Av tabell 2 framgår att detta också är förhållandet. Tabellens siffror för de i tjänst varande befattningshavarna hava hämtats ur 1936 års lönekommittés material och för lärarna ur 1936 års lärarlönesakkunnigas betänkande. Emellertid må framhållas, att materialet angående de i tjänst varande befattningshavarna och materialet angående tjänstepensionärerna icke till alla delar motsvara varandra, bl. a. därför att bland pensionärerna ingå personalgrupper med oreglerad avlöning samt lärarna vid statliga läroanstalter, vilka icke omfattas av lönekommitténs material. Vid bedömande av siffrorna i tabell 2 må erinras, att förhållandet mellan tjänstemannakårens stationering samt motsvarande tjänstepensionärers bosättning kan påverkas bl. a. av att de befattningar, från vilka pensionering regelmässigt sker, i fråga om stationeringen kunna fördela sig på annat sätt än genomsnittet för samtliga befattningar. De i tabell 2 kol. 2—7 redovisade siffrorna avse med nyss antydda avvikelser samtliga tjänstemän och samtliga tjänstepensionärer, varför siffrorna äro i princip jämförliga. Siffrorna i kol. 8—13 avse uteslutande de pensionärer, som omfattats av flyttningsundersökningen d. v. s. de från allmänna civilförvaltningen, försvarsväsendet, statens järnvägar och folkskoleväsendet under tiden 1 januari 1935—juni 1939 avgångna pensionärerna. De för samtliga pensionärer och tjänstemän anförda siffrorna äro såtillvida parallella, att stationeringens och bosättningens tyngdpunkter för samtliga verk utom ett — telegrafverket — falla inom samma ortsgrupper. Vad angår de av flyttningsundersökningen omfattade pensionärerna sammanfalla tyngdpunkterna i samtliga fall. De skiljaktigheter, som här förekomma i fråga om procenttalen, torde i huvudsak vara att hänföra till de pensionärer, som flyttat från sina stationeringsorter vid avgången. Vidare framgår, att samtliga pensionärer med hänsyn till bosättningen fördela sig på huvudortsgrupperna A + B + C, D + E + F samt G + H + I med respektive 38-3, 37o och 24-7 procent. Motsvarande siffror för de i tjänst varande befattningshavarna äro 34-3, 34-6 och 3 1 i procent. Medan tyngdpunkten för pensionärerna tydligt ligger inom de lägre ortsgrupperna med i runt tal 3 /s inom A + B + C, 3/s inom D + E + F och 2 /s inom G + H + I, fördela sig tjänstemännen praktiskt taget jämnt med 1 / 3 inom varje huvudorlsgrupp. Förskjutningen bland pensionärerna mot lägre ortsgrupper är tydlig. Den beror väl till stor del på flyttning men också på att den på senare tid skedda utökningen av antalet befattningar huvudsakligen inom de högre ortsgrupperna (städerna) ännu icke kommit till uttryck bland pensionärerna. Vid en jämförelse mellan bosättningen bland samtliga pensionärer och bosättningen bland de av flyttningsundersökningen omfattade pensionärerna framgår, att utvecklingen även bland pensionärerna torde gå mot en ökad bosättning inom de dyrare ortsgrupperna. Bosättningsundersökningens andra etapp har — som förut antytts — omfattat en undersökning av pensionärernas fördelning dels med hänsyn till pensionsförmånernas storlek och dels med hänsyn till bosättningen inom olika ortsgrupper. Undersökningen har omfattat samma kortmaterial som föregående. Till grund för fördelningen efter pensionsförmånernas storlek har lagts de sammanlagda pensionsförmånernas årsbelopp utan dyrtidstillägg. Pensionärerna hava uppdelats i 12 grupper efter pensionsförmånernas storlek, och av vissa skäl har

376 ytterligare uppdelning skett av de pensionärer, vilkas årspension understiger hel pension i lönegrad A 1. Gränserna för årsbeloppsgrupperna hava avvägts sä att varje grupp kommit att omfatta vissa lönegrader för ordinarie civila tjänstemän, om årsbeloppen antagas motsvara hel pension enligt tjänstepensionsreglementet.' Avkortade pensioner hava förts till den intervall, inom vilken det avkortade pensionsbeloppet ligger. Vidare har inom varje intervall undersökts pensionärernas fördelning med hänsyn till bosättningen inom de tre huvudortsgrupperna. Ehuru särskilda beräkningar gjorts för samtliga i tabell 1 upptagna förvaltningsgrenar och verk, hava av utrymmesskäl endast de för samtliga pensionärer beräknade resultaten ansetts böra här redovisas. Undersökningsresultatet för samtliga pensionärer framgår av följande tablå: Årliga pensionsförmåner kronor 1

0— 999 1 0 0 0 - 1 199 1 200—1 399 1 400—1 599 1 600—1 799 1 800—1 999 2 000—2199 2 200—2 499 2 5 0 0 - 2 999 3 0< » 0 - 3 499 3 5 0 0 - 3 999 4 000—högre

Pensionärer, bosatta inom huvudortsgrupp Lönegrader

A + B + C antal

3 A 1 A 2—4 A 5—6 A 7—8 A 9—10 All—12 A 13—14 A 15-17 A 18—20 A 21—högre

283 141 410 505 2 510 1045 536 774 1515 386 69 478 8652

Samtliga

|

D + E + F

%

antal

45-4 41-1 467 45-1 488 4-4-0 29-3 29-3 43-4 34-9 22-9 18-2

206 118 305 432 1906 917 810 1007 1260 406 110 885 8362

38-3

G + H + I

Summa pensionärer

% ti

antal

0/

331 34-4 34-8 38-6 37-1 369 44-3 38-2 36-0 36-7 36-6 33-6

134 84 162 182 722 526 484 856 721 315 122 1269

623 343 877 1119 5138 2 488 1K30 2 637 3 496 1107 301 2 632

37-0

5 577

21-5 24-5 18-5 16-3 14-1 21-1 26-4 32-5 20-6 28-4 40-5 48-2 247

22 591

Bosättningens tyngdpunkt t. o. m. lönegrad 8 samt i lönegraderna 13—14 är förlagd till A + B + C-orterna. D + E + F-orternas värden förete inga större svängningar. Tendensen till bosättning å G + H + I-orterna ökar med stigande pensionsbelopp. Därutöver må framhållas, att av 18 551 pensionärer med pensionsbelopp av högst 2 999 kronor icke mindre än 6 360 tillhört folkskoleväsendet och 5 229 statens järnvägar. Pensionärerna från folkskoleväsendet orsaka den höga andelen för huvudortsgruppen A + B + C vad angår pensioner under 2 000 kronor (till övervägande del småskollärarinnor) samt mellan 2 500 och 3 000 kronor (folkskollärare). Däremot bodde av 1 111 från folkskoleväsendet kommande pensionärer med pension mellan 2 200 och 2 499 kronor (flertalet folkskollärarinnor) endast 366 procent inom huvudortsgruppen A + B + C.

III. Flyttningsundersökningen. Bosättningsundersökningens resultat anger ytterst utgången av det val av boningsort, inför vilket varje befattningshavare ställes vid avgången ur tjänst. För att närmare belysa, hur detta val utfaller inom olika pensionärsgrupper och med utgångspunkt från olika ortsgrupper, hava såsom inledningsvis berörts särskilda undersökningar verkställts, vilka sammanfattningsvis benämnts flyttningsundersökningen.^ Denna undersökning avser att belysa, i vilken omfattning pensionärerna bo kvar på den stationeringsort, där de tjänstgjorde vid avgången, och till vilken ortsgrupp de pensionärer flytta, som efter avgången bosätta sig å annan ort än statione-

377 ringsorten. 1 Med hänsyn till vanskligheten att bedöma olika faktorers inverkan på undersökningens resultat, lämnas här en tämligen utförlig redogörelse för undersökningens uppläggning och de viktigare omständigheter, som kunna inverka på resultaten. Flyttningsundersökningen har av praktiska skäl begränsats till att avse de f. d. befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen, försvarsväsendet, statens järnvägar och folkskoleväsendet, som pensionerats under tiden den 1 januari 1935—30 juni 1939. Sammanlagt omfattar undersökningen omkring 7 500 pensionärer. Genom den valda tidsbegränsningen har undersökningen kommit att omfatta en pensionärsstock, som i fråga om sammansättningen torde mycket nära motsvara den nuvarande tjänstemannakåren (jfr tabell 2). Med reservation för en exceptionell utveckling torde man också kunna antaga, att de faktorer, vilka nu och under den närmaste framtiden kunna förväntas inverka på pensionärernas val av boningsort, börjat verka bland de i flyttningsundersökningen ingående pensionärerna. S t a t i o n e r i n g s o r t e n har med ledning av uppgifter om vederbörandes placering till tjänstgöring vid avgången kunnat utan tvekan hänföras till viss ortsgrupp i kungörelsen nr 367/1939 med undantag för folk- och småskollärarna, för vilka stationeringsorten icke utan särskilda undersökningar kunnat bestämmas närmare än till skoldistriktet. I allmänhet består varje skoldistrikt av en kommun. Om denna inom sina gränser har en eller flera särorter, har det icke kunnat avgöras, om läraren senast varit stationerad inom huvudorten eller inom särort. I dylika tveksamma fall har alltid för stationeringsorten angivits huvudorten, d. v. s. den lägre ortsgruppen. Detta har i första hand medfört att lärare, som flyttat från huvudort till särort inom skoldistriktet och rätteligen bort upptagas som flyttade, redovisats som kvarboende på stationeringsorten. Förhållandet torde emellertid icke — vare sig för folk- eller småskollärarna — hava resulterat i någon framträdande höjning av de kvarboendes andel i det totala antalet pensionärer. I fråga om de lärare, som flyttat utanför skoldistriktet och således redovisats såsom flyttade, har nu berörda felkälla medfört, att de i viss utsträckning framstå såsom avflyttade från lägre ortsgrupp än den verkliga, vilket i sin tur föranlett, att några upptagits såsom flyttade till samma eller högre ortsgrupp i stället för till lägre eller lika ortsgrupp. Sistnämnda förhållande torde emellertid delvis uppvägas av att flertalet av dem, som trots flyttning inom skoldistriktet redovisats som kvarboende, rätteligen skulle upptagits som flyttade till lika eller högre ortsgrupp, då flyttningen till lägre ortsgrupp inom samma kommun åtminstone i landsorten torde vara av ganska ringa omfattning. I fråga om b o n i n g s o r t e n sammanfaller ortsgruppen för denna med stationeringsortens ortsgrupp, om pensionären kvarbor å stationeringsorten. Pensionärer, som avflyttat från stationeringsorten, hava — i enlighet med vad ovan under I angivits — behandlats som om de flyttat till och bosatt sig inom den högsta ortsgrupp, som alternativt kan komma i fråga för den valda boningsorten. Det må anmärkas, att man vid undersökningen givetvis icke kunnat konstatera, om en pensionär flyttat flera gånger under tiden mellan avgången ur tjänst och undersökningstillfället. Vid bearbetningen hava olika vägar för materialets differentiering övervägts. En första summarisk sammanställning gjordes så, att pensionärerna från ett och samma förvaltningsområde behandlades som en enhet. Denna metod ansågs emellertid icke vara den lämpligaste vid en undersökning, avsedd att lämna material för ett 1 Med stationeringsorl avses i det följande alltid den stationeringsort, där pensionären tjänstgjorde vid avgången ur tjänst och vars ortsgrupp således senast varit bestämmande för hans lön. Med lägre ortsgrupp och högre ortsgrupp avses alltid ortsgrupp som är lägre respektive högre än den ortsgrupp, till vilken stationeringsorten hör. De pensionärer, som avgått från stationeringsorter inom ortsgrupperna A, B, C, o. s. v., betecknas såsom A-pensionärer, B-pensionärer, C-pensionärer o. s. v.

378 bedömande av frågor, vilka uppkomma vid en pensionsreglering för befattningshavare, som i lönehänseende icke differentierats med hänsyn till förvaltningsområdena utan tvärtom inpassats i ett ensartat lönesystem med så långt möjligt enhetliga löneregler. I stället hava pensionärerna, oavsett det förvaltningsområde de tillhört, uppdelats efter den lönegrad, som varit bestämmande för pensionsförmånerna. Genom att pensionärerna sammanförts lönegradsvis hava de väsentligen kommit att ordnas så att med avseende på ekonomisk ställning jämförbara pensionärer sammanförts. För åskådlighetens skull hava pensionärerna från de olika förvaltningsområdena sammanförts under antagande, att de vid avgången tillhört löneplan A civila avlöningsreglementet samt tillhört antingen den A-lönegrad, till vilken avgångsbefattningen numera hör, eller — där denna icke tillhör sagda löneplan — den A-lönegrad, i vilken pensionsunderlaget närmast motsvarar det för pensionären vid avgången gällande pensionsunderlaget. Icke-ordinarie befattningshavare hava ansetts tillhöra närmast lägre lönegrad i löneplan A. Oreglerade befattningar hava inplacerats med ledning av de särskilda underlag, vilka angivits i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. Officerare i lönegraderna Oa 1—5 samt underofficerare, flaggkorpraler och högbåtsmän hava hänförts till den A-lönegrad, i vilken pensionsunderlaget närmast motsvarar det för den avgångnes lönegrad före den 1 juli 1939 gällande pensionsunderlaget. Jämförelsen har sålunda gjorts mellan löneplan A, å ena, samt de före nämnda dag gällande löneplanerna O och Uo, å andra sidan. Flaggkorpraler och högbåtsmän hava ansetts tillhöra lönegrad Uo 1. Småskollärarna hava hänförts till lönegrad 9 och folkskollärarna till lönegrad 17. Till lönegrad 30 hava förts alla civila, civilmilitära och militära befattningshavare med pensionsunderlag av 6 996 kronor eller mera ävensom häradshövdingarna. Pensionärerna hava sålunda kommit att fördelas på 30 lönegrader. Det sätt, varpå civila (civilmilitära) och militära befattningshavare från olika löneplaner sammanförts i lönegradsgrupper, framgår av det följande. För att öka överskådligheten hava pensionärer från flera närliggande lönegrader sammanförts. Varje sådan lönegradsgrupp har i alla hänseenden behandlats som en enhet. Lönegradsgrupperna, antalet pensionärer från varje grupp samt fördelningen med hänsyn till stationeringsort vid avgången framgår av följande sammanställning. Lönegradsgrupp 1- 5 6-10 11-15 16 20 21—25 26—30

Sammanförda lönegrader A 1—5 A 6—10; O 1; Uo 1—2 A 11—lf>; O 2; Uo 3—4 A 16—20 A 21—25; O 3 A 26—30; O 4 och högre Summa

Antal pensionärer 1078 2911 1349 1260 497 427 7 522

I tabell 3 lämnas en specificerad redovisning av det i undersökningen ingående materialet. Av praktiska skäl hava pensionärerna ansetts böra vid materialets bearbetning sammanföras efter huvudortsgrupperna. Detta har emellertid icke synts böra ske utan beaktande av det av tabell 3 framgående förhållandet, att storleken av de från olika ortsgrupper avgångna pensionärskontingenterna är mycket växlande även för de ortsgrupper, som tillhöra samma huvudortsgrupp. Därest statistiken här skolat bearbetas i syfte att läggas till grund för kostnadsberäkningar eller andra beräkningar, där den kvantitativa fördelningen är avgörande, hade givetvis ingen

379 hänsyn bort tagas härtill. Dessa undersökningar hava emellertid antagits i första hand åsyfta att giva en bild av olika pensionärers uppskattning av olika bosättningsmöjligheter med utgångspunkt från förhållandena inom de i huvudortsgrupperna ingående ortsgrupperna, och det skulle näppeligen stå i god överensstämmelse med detta syfte att låta vissa pensionärsgrupper med kanske mycket speciella förhållanden på grund av sin storlek dominera ulan att mindre grupper finge inverka på den avsedda totalbilden. För att erhålla ett värde för kvarboendet inom respektive huvudortsgrupper har av detta skäl icke förfarits så att summan kvarboende för huvudortsgruppen jämförts med motsvarande summa avgångna pensionärer. I stället har en dylik beräkning (se tabell 4) gjorts för varje ortsgrupp för sig, varefter de tre erhållna procenttalens summa dividerats med 3 (jfr tablå s. 381). Motsvarande förfaringssätt har tillämpats vid belysandet av tendensen att avflytta till olika dyrortsgrupper. De i det följande behandlade procenttalen avspegla sålunda närmast de från orter inom viss huvudortsgrupp avgångna pensionärernas tendens att kvarbo å eller flytta till orter inom samma, lägre eller högre ortsgrupp, sådan denna tendens skulle framträda, om de från varje ortsgrupp avgångna eller avflyttade kontingenterna varit lika stora. Av tabell 3 framgår, att inom vissa lönegradsgrupper antalet pensionärer från en huvudortsgrupp varit så ringa, att beräkningar knappast kunnat göras. Detta gäller främst lönegradsgrupperna 21—25 och 26—30 inom ortsgrupperna A, B och C. För att undvika en påtaglig förryckning av resultatet har i bearbetningen bortsetts från de pensionärer som i lönegradsgruppen 21—25 avgått från A-orter. Även i vissa andra fall är underlaget väl knappt. Med hänsyn till att båda sätten för bearbetningens utförande likväl visat sig lämna i stort sett samma resultat har emellertid nu nämnda förhållande icke synts böra tillmätas alltför stor betydelse. Beträffande resultaten av undersökningen i här avsedda del torde först få lämnas en redogörelse för det relativa antalet kvarboende i olika fall (kvarboendeprocenten). De för varje lönegradsgrupp och ortsgrupp beräknade kvarboendeprocenterna iramgå av tabell 4. I kol. 11 hava redovisats lönegradsgruppernas genomsnittliga kvarboendeprocent såsom ett medeltal av kvarboendeprocenten inom olika ortsgrupper. De i kol. 11 redovisade talen representera m. a. o. de olika lönegradsgruppernas tendens att kvarbo å stationeringsorten, om man bortser från skillnaden i storlek mellan pensionärskontingenterna från de olika ortsgrupperna. Om man för varje ortsgrupp beräknar kvarboendeprocenten genom direkt jämförelse mellan antalet avgångna och kvarboende pensionärer och jämför den då erhållna ordningsföljden mellan ortsgrupperna med ordningsföljden enligt de i tabell 4 (nedersta raden) beräknade medeltalen av lönegradsgruppernas kvarboendeprocenter erhålles följande tablå: Ordningsföljd

Direkt beräkning

Enligt tabell 4

Ortsgrupp

/O

Ortsgrupp

%

2 A

1 2 3 4 5 6 7 8 9

A H B E C G D I F

49-5 54-6 58-8 62-3 630 66-6 69-4 72-3 75-9

A H B C E G D F I

50-8 51-6 55-1 57 6 60-2 6.S-3 660 72-1 73-4

380 Bland de 1 175 A-pensionärerna återfinnes i lönegraderna 6—20 ett proportionsvis mycket stort antal folk- och småskollärare, vilka uppvisa en osedvanligt låg kvarboendeprocent inom denna ortsgrupp. Beträffande H-orterna erinras, att vissa av dem äro kallorter (Gällivare, Kiruna) och redan på grund av klimatet torde vara mindre tilltalande såsom boningsorter för pensionärer. I fråga om övriga H-orter torde gälla, att de i allmänhet icke kunna uppvisa ett mot de höga levnadskostnaderna svarande mått av trevnad och bekvämlighet, vilket däremot tycks vara fallet med I-orterna (Stockholm). F-orternas höga kvarboendeprocent sammanhänger med att statens järnvägars pensionärer inom de tre lägre lönegradsgrupperna å F-ort visa en kvarboendeprocent av över 80. Därest dessa pensionärers stora antal får göra sig gällande, blir kvarboendeprocenten för F-ort högre än för I-ort, som företer den högsta kvarboendeprocenten för alla pensionärsgrupper med undantag för statens järnvägars. Beträffande kvarboendeprocenten för ortsgrupp I bör framhållas, att utflyttningen från I-ort i många fall icke motsvaras av något bostadsbyte utan endast beror på att åtskilliga f. d. befattningshavare i Stockholm, vilka i statistiken redovisats som avflyttade därifrån, redan före avgången ur tjänst varit bosatta utanför staden. Om man såsom en enda stationeringsort betraktar hela det område, inom vilket en stockholmstjänsteman kan vara bosatt och dagligen resa till och från sitt arbete, blir kvarboendeprocenten avsevärt högre. En undersökning beträffande statens järnvägars I-pensionärer har givit vid handen, att av 146 pensionärer icke mindre än 99 varit såsom tjänstemän bosatta i Stockholms förorter. Denna proportion kan möjligen förväntas vara särskilt hög bland statens järnvägars pensionärer, men säkerligen utgöra de pensionärer, vilka redan såsom tjänstemän varit bosatta i förorter till de större städerna, en icke obetydlig del av dem, som i statistiken redovisats såsom flyttande från städerna i fråga. Om förortsborna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping hade redovisats såsom kvarboende på stationeringsorten, skulle I-, G- och F-orterna kommit att uppvisa ännu högre kvarboendeprocent än ovan angivits. Vidare skulle flyttningen till lägre ortsgrupp från nämnda ortsgrupper hava nedgått. Det har emellertid icke varit möjligt att taga hänsyn till frågan om förortsborna varit bosatta i förorterna redan såsom tjänstemän eller flyttat dit efter pensioneringen. Alla hava här räknats som flyttade. Frågan bör emellertid ihågkommas, då det gäller att bedöma benägenheten att flytta till billigare ort, i det att dessa flyttningar i många fall icke hava något omedelbart sammanhang med pensioneringen. Skiljaktigheterna mellan pensionärer från olika förvaltningsområden äro i vissa iall betydande. De torde delvis kunna förklaras av olikheter i fråga om förekomsten av tjänstebostad. Vidare torde proportionerna mellan manliga och kvinnliga samt mellan gifta och ogifta befattningshavare inom olika personalgrupper hava sin betydelse. Det är antagligen främst på grund av dessa förhållanden, som folk- och småskollärare med stationering inom vissa ortsgrupper i avsevärd mån avvika från genomsnittet. Bland A-pensionärerna ingå sålunda folk- och småskollärarna med 912 av totalt 1 175; av övriga A-pensionärer hade 195 avgått från statens järnvägar, och av dessa tillhörde omkring 150 lönegrad 8 eller lägre grad. Av de 912 pensionärerna från folkskoleväsendet kvarbodde 47 procent, av sistnämnda förutvarande järnvägstjänstemän — till övervägande delen f. d. banvakter och stationskarlar — 66 procent. Dylika variationer hava emellertid med hänsyn till undersökningarnas syfte icke närmare klarlagts utan lämnas i det följande åsido. Av 7 522 avgångna pensionärer hava sammanlagt 4 848 bott kvar på stationeringsorten, vilket motsvarar 64-4 procent. I stort sett kvarbo sålunda två tredjedelar av hela pensionärsstocken på sin senaste stationeringsort. Vid särskild undersökning har konstaterats i huvudsak samma kvarboendeprocent för samtliga i flyttningsundersökningen ingående pensionärsårgångar, vilket tyder på att avflytt-

381 ningen från stationeringsorten, där sådan förekommer, i allmänhet sker i samband med avgången ur tjänst. Beräknas för huvudortsgrupperna A + B + C, D + E + F och G + H + I kvarboendeprocenten såsom medeltalet av respektive ortsgruppers kvarboendeprocent, erhålles följande sammandrag, vilket även åskådliggjorts i diagram 1. Huvudortsgrupp

Lönegradsgrupp

1— 5 6-10 11—15 16-20 21—25 26—30

A + B + C

D + E + F

G + H + I

71-5 57-3 48-3 53-0 41-0 52-7

75-8 70-6 70-1 72-0 45-5 62-7

62-9 675 59-1 81-7 501 55-3

Om man ser till varje lönegradsgrupp, finner man, att den högsta kvarboendeprocenten för de tre lägsta lönegradsgrupperna ligger inom huvudortsgruppen D + E + F och för lönegradsgruppen 16—20 inom G + H + I. Beträffande de två högsta lönegradsgrupperna visar en jämförelse med tabellerna 3 och 4, att underlaget är för svagt för att tillåta säkra slutsatser. Som en sammanfattning av undersökningen angående kvarboendet torde kunna sägas, att kvarboendet visar en allmän tendens att minska ju högre lönegradsgruppen är (jfr tabell 4 kol. 11). I-pensionärerna (jfr tabell 4 kol. 10) visa emellertid en motsatt tendens. Med undantag för lönegradsgruppen 1—5 uppvisar huvudortsgruppen A + B + C den lägsta kvarboendeprocenten. Härefter beröres undersökningens resultat såvitt angår frågan, huru valet av bostadsort utfallit för de pensionärer, vilka avflyttat från stationeringsorten (flyttningsriktningarna). Den relativa styrkan av flyttningen till samma, lägre eller högre ortsgrupp, kan beräknas så, att antalet pensionärer, som följt en viss flyttningsriktning, jämföres antingen med antalet av samtliga befintliga pensionärer eller endast med antalet av de pensionärer, som flyttat från stationeringsorten. Med den förra metoden bliva de värden, som flyttningsriktningarna komma att uppvisa, inom vissa gränser beroende av kvarboendet och därmed även av sådana faktorer, som uteslutande kunna hänföras till kvarboendet. Detta förhållande har ansetts vara av den betydelse, att en beräkning av flyttningsriktningarna efter den andra metoden funnits påkallad. Flyttningsriktningarna hava i enlighet härmed beräknats i förhållande till de flyttandes sammanlagda antal. Siffrorna återfinnas i tabell 5. I sina grunddrag blir dock bilden av flyttningsriktningarnas inbördes storlek densamma efter båda metoderna. För A + B + C-pensionärerna hava — i enlighet med vad förut nämnts — i tabell 5 angivits medeltalen av de procenttal, som beräknats var för sig för A-, B- och Cpensionärerna o. s. v. För att medgiva en omedelbar jämförelse mellan pensionärerna från olika ortsgrupper hava siffrorna för varje flyttningsriktning åskådliggjorts genom kurvor å diagram 2—4. Diagram 2 visar flyttningen till orter inom samma ortsgrupp. Kurvorna äro i allt väsentligt parallella. Det tydligt högre läget för A + B + C-pensionärerna förklaras av att de från dessa ortsgrupper avgående pensionärerna hava ett större urval orter inom samma ortsgrupp än övriga. Motsvarande gäller skillnaden mellan D + E - • F-pensionärerna och G - - H + I-pensionärerna. Någon egentlig ten-

382 densskillnad mellan lönegradsgrupperna kan knappast urskiljas. Sammanlagt hade 465 pensionärer eller drygt 6 % av samtliga av flyttningsundersökningen omfattade pensionärer flyttat till samma ortsgrupp. Flyttningen till lägre och högre ortsgrupp (diagram 3 och 4) måste enligt sakens natur vara av mycket olika omfattning, om man jämför A + B + C- och G + H + I-pensionärerna med varandra. Det synes också klart, att D + E f F-pensionärerna skola intaga en mellanställning. Av A + B + C-pensionärerna kunna exempelvis endast B + C-pensionärerna flytta till lägre ort och A-pensionärerna endast till högre ort. Nivåskillnaden mellan procenttalen för A + B + C-, D + E + Fsamt G + H + I-pensionärernas flyttning efter olika flyttningsriktningar kan av nyss antydda skäl icke i och för sig tillmätas någon betydelse. Kurvorna hava däremot den betydelsen, att de möjliggöra en jämförelse mellan lönegradsgrupperna av hur de ur stationeringssynpunkt jämförliga pensionärerna inom respektive grupper bete sig. Vid bedömningen av flyttningen till högre och lägre ortsgrupp och de för dessa flyttningar beräknade kurvornas förhållande till varandra må erinras, att enligt tabell 3 1 104 pensionärer flyttat till lägre och 1 105 pensionärer till högre ortsgrupp. En granskning av dessa flyttningsriktningars inbördes styrka inom de olika lönegradsgrupperna ger vid handen, att flyttningen till lägre ortsgrupp överväger inom de tre lägre lönegradsgrupperna, och att flyttningen till högre ortsgrupp överväger i de tre högre lönegradsgrupperna. Särskilt framträder detta vid en granskning av de i tabell 5 för D + E + F-pensionärerna anförda siffrorna. De i det föregående anförda siffrorna giva emellertid endast en bild av den relativa frekvens, som olika flyttningsriktningar visa. Ett ytterligare spörsmål är, om de inom olika lönegradsgrupper förekommande flyttningarna till högre eller lägre ortsgrupp leda till lika stor skillnad mellan stationeringsortens och boningsortens dyrhet. Frågans innebörd torde kunna belysas med följande mera konkreta formulering: Förefinnes vid flyttning till lägre ortsgrupp någon skillnad mellan pensionärer från olika lönegrader i fråga om intensiteten i strävan att komma till billigare ortsgrupp, och framträder i fråga om flyttningen till dyrare ortsgrupp större återhållsamhet inom de lägre lönegradsgrupperna än i de högre? Det är nämligen tänkbart, att då en viss flyttningsriktning är dominerande bland vissa pensionärer, flyttningarna genomsnittligen medfört så liten förändring i dyrhetsförhållandena — exempelvis flyttning till närmaste ortsgrupp — att flyttningsriktningens kvantitet icke kan tillmätas alltför stor betydelse. Denna fråga är av vikt särskilt, om man i statistiken söker spåra en avsikt hos pensionärerna att lämpa den nya boningsorten efter inkomstläget, vare sig detta tvingar till flyttning till billigare ort eller medgiver flyttning till dyrare och i allmänhet också bekvämare ort. På grund av de allmänna förutsättningarna i fråga om pensionsförmånernas storlek, bundenhet vid miljö m. m. synes man vara berättigad förvänta, att de högre lönegradsgruppernas pensionärer genomsnittligen skola bosätta sig inom dyrare ortsgrupper än de lägre lönegradsgruppernas. I fråga om de lägre lönegradsgrupperna bör flyttningen till lägre ortsgrupp närmast resultera i bosättning inom i genomsnitt billigare ortsgrupper än vad som framträder beträffande de högre lönegradsgrupperna. Summariskt verkställda beräkningar, vilka här icke närmare redovisas, hava givit ett tydligt stöd för antagandet, att de högre lönegradsgruppernas pensionärer genomsnittligen flytta till dyrare ortsgrupp än de lägre lönegradsgruppernas pensionärer från samma ortsgrupp. I fråga om flyttning till lägre ortsgrupp förete däremot pensionärer med stationering inom samma ortsgrupp i genomsnitt icke nämnvärd åtskillnad lönegradsgrupperna emellan. Sistnämnda förhållande synes giva vid handen, att valet av boningsort för dem, som flytta till lägre ortsgrupp, icke bestämmes av för lönegradsgrupperna specifika faktorer i samma utsträckning som för dem, vilka flytta till högre ortsgrupp. Både vid flyttning till högre och lägre ort

383 framträder emellertid en viss tendens att bosätta sig å orter, vilkas dyrhet icke alltför mycket avviker från dyrheten å stationeringsorten. Beträffande samtliga flyttande — således även dem, som flyttat till ort inom samma ortsgrupp — hava, särskilt för varje ortsgrupp, beräkningar verkställts för att konstatera dessa pensionärers spridning på ortsgrupperna A—I med hänsyn till bosättningsorten. Härvid hava pensionärerna sammanförts till tre lönegradsgrupper, nämligen 1—10, 11—20 och 21—-30. Undersökningens resultat framgår av diagram 5. Om man undantager H- och I-pensionärerna, hava 50 procent av de flyttande pensionärerna bosatt sig på högst C-ort inom lönegradsgruppen 1—10, på högst D—E-ort inom lönegradsgruppen 11—20 och på högst D—G-ort inom lönegradsgruppen 2 1 — 30. Denna undersökning visar, hurusom avflyttningarna från stationeringsorten resultera i en bosättning, vars tyngdpunkt mycket varierar lönegradsgrupperna emellan. Tyngdpunkten förskjutes dock mot dyrare ortsgrupper ju högre lönegradsgruppen är. I lönegradsgruppen 1—10 ligger tyngdpunkten sålunda ungefär på C-ort, i lönegradsgruppen 21—30 ungefär på F-ort. I mellangruppen 11—20 synes tyngdpunkten ligga på D—E-orterna, men samtidigt är spridningen jämnare över hela fältet. Resultatet synes gå väl ihop med vad förut konstaterats angående de lägre och högre lönegradsgruppernas olika tendens att flytta till lägre respektive högre ortsgrupp och antyder, att tendensen att flytta till högre ortsgrupp tillväxer med lönegraden. Stockholm i mars 1940. H.

Wihlborg.

385 T3 S

ed

S

.BP

>

a V3

^

"a +-> c

OC

^

1 -

<

u o

i*»

a a 3

~ i> O <Ö S

•^

b «t

CO S J ^ co — • :CTJ

•g Jq

s. 0

<

CS JO OS TH

s ._ fl c

•»r

| fl

4) T3 b :3

C

%?

't* B tO «U > Q

"3 c

< ^

.^1

* J

BD

CO

c

0)

•o

O ö O 1-H

I O C D 31 »hcH^ti lT. ( M H

1 0 0 0 1 — i < X > O C O < r > < 3 . CO cor-"*cot^asir. o c o ers os co i > • * t>- co T I i o <-H

i ^ o i>» «0

•*^+ICO » o o o r - o o C O t N .-1

O S C C i I H O O i j f T O C i O

O

OC5S—1

C « i—I O * - H

O

C£> CTQ i H

i^coco l O c O N T-l

TO

CD a i a> i o o o o c b c b c b h - <i? c<» Tti •>*i ^H

i o ' ö ^H

o ö O rH

t>-^oj <r> c y » - ^ cN ex> ^H

r-1>> as co <n co - ^

i ~*

»H

COCOIO

cu XI 03

c

IN

n *?

-

CU :C3

t* 0 n •sr

« fi fl C0

O i O ^ a O S C O C O O cbrti ? ? ö t ^ T ^ - I » b T H c b C N » - H i - ( r-" i-l

conot^t^.O'i-i-'tiioai ©o lOrJiiTiCOcM^H i—l » O «N

O

G

-a

o Q N h i n c o r-CO CO »O c o c o o

G

fl C + J cu

i c 75 fi

o

CM CM c o —< c o c o r - 1 ^ c o » H O CO CO CO —i CD c o c o t - es i£S " * l CD t- -53H T - I -^< HO \Ci xfS CO CM CM CM CM CO T H CO » J (¥1

-f

• te

d o r - - * CO CO O»

•O

CM

-- 371 i) b ••3 :fl C fl 0 fi °fl (B C E il

O G H i N O T t i c b N Å © r l H H r H H H i—1 O v>4

>& er;

o

co co oi

å i ö cb r*< ^-t cb cb TJI H Ö i—( i—ii—I i — I i — I I - H rH

NOO N o

-1 co oo m

cb cb <JQ O WcflCM

CO t » O CO CO CD CO C73 o < N O CO O CM <M CO CO -^1 i O CO N 0 0 CO O CO ( M CO i—I

cr? «5 «© XO

CO CO OC» ^ O C f t OSTflO» i—I CM i—l

e s o x c o i ^ f f i c o O ' *

o

— i M t ^

c b c b Ö Ö ^ C T j c j i C M ^ t l H r t i - I H C

Ö M O TI

CM CM i b CM-<*1C0

+* 4-

—

CU

sa A

X

- ^ c o c M O O c o c o a s o - ^ M N O O H C O X r H C O ^ H r t H H C M O

ascoi^ COJCO CM CO CO

*?

'-

O S H C B C O i O N O C i i O O •^oo—'oibcVicMcb ö —1 i - l i - l i—I CM O 1-H

( O O i * Ö O O H CM CO • *

4-> 3

«

!>-CT5 CM ^Jl - ^ • - < r - C O - « * l © ? TjHrfiOr-iOiOCOCMCO O H H H r - 1 C M C 5

GOCOCT5 CT5COCT5 ^HCOCO

«

uS

4J C

-*

C

c «w

0) nr S

fi

cu

te

*£

C Ä

dfi

cV! •fl

-fl 0) £ c fl

u it "3

te •or C •9

a

a a

CU

> o CU

fl «

•e

4> •o C

fl

25—417092.

t^CM—( cb cb cb CMCOCO

eo—i er. i t - J i-ir->.i—ico co—'r-coocnococo i o -^f co - * co •"*! co i—i »-I

cfo o o ^ i

coco-<* C-IIQCM co r>- i o i—I —1 — i

tt W

H C O N T j l i i l O C O N O O i—i c b C M - ^ c b >b c b — i < T^H ö -H —1—I .-I CQ o 1—1

COOOCO CM t ^ c b CO CO CM

13 c

incMcococoiococoio eo • O O . H N N 0 3 0 1 Q H O CO J M ^ - ^ CM -«Ti CM ! > • SO

inaicn h i T f f O CM C i

:0 £ S3 cu • r cc

.£ c

<

Ortsgrupp eller huvudortsgrupp

•

!H

C0O5CM.^TJI|-»I^l--t-

CO CU fc- CO

o

•-i cb do cb »~- ö cb H Tf< ö i-l .-Ii-li-l CM O T*.

« "O > C

fi •or :fl £ te 0 -3

<

-N

-

1 ++ + M

+++

386 1—1

h

m

cu

r

C

•do) 0, rf O i 3 •rf _ 00 B 3 ! co fc 9H

a

•3 ^ ^ . •^ f3i 3 > v

tH

:fl

g ED •

3 .2 cu

> •OB.

•3

m C

•M

*1

+1 S o + * C V •

—

"H

—

1 -

£ 0 cu

a £« en +

b

*

10*

•°T.2

'lo cu

C°.2.3 .B "J, 3

rf

B * ->-; 3 :ffl 13 O o-* ö H->

rf

s

fl

3 0

fl fl

««3 , tn

Pu

CO

xl

> <5

^ 3 00 >

B ° •r A

rfi

h

ti -a o

-3 3

s

• A fl • -C A

a*f S fi TM B fl a •fl •**

fl w

K

+ +

tH

Q

3 S O 0 Ö a

CQ

co

+

«3 fi" fi

•g "3

ffl fl + «

fi

iia =0 52 n

< 3

C

1 co r-J 00 B C O

+ Q

fl te

•

N

I

I

CO

1 ijl

' i b lO

I

ers

«

I

I

t .

I

I

THCC

'

'

cb

l

'

X

I 1

CM

^H

COt>

1 | O I

I O)

<M T *

M

H H

CO CO

Ti

I

I

CM

I co 1 I O

,-<.;-. I !««1 1 CO co 1 CM

CM T H

C O H T J I N O O O O H I » i~

t~

c b cb ^ i b CM T i ^-1 T i ^W tM CO T I CO CM 1—1 -H —1 CM

COCNOtM-*-ijlS!lN.

O

tt to

t~- cb cb CM co CM cb c b co co eo T I T I c o CM CM

teo

( O c - c C H C O C O O i O

CO

•c

CM cb cb CM cb CM CM i b

+ + * •<

co CM CM CM co CM co i n eo

HH

• a cu bo cu 3 J2

tH 4 J CTJ CO

3 >

+ +

t*

>*

H H s e o e o c o o O H — CM CO CM T I CM CO CM c b i—I T I t n uo co co CM eo

TI

0 PU

+ +

• * C - C N C O H S O S 5?

CO

M

CN

CD

l O T I l O T I T CT5 CT3 VO •**! T I T I CO CO T i T I 0» H eo

Q

+

:« >

+

lorocsiKiHHioco co CM CM CM !^H CO «~- l~^ CM "rfl rtHriHJlHi)lhCO

-<

O -C

fl

1 I^-CM 1 ' Ö ' CM sv CO

T1 Ti

CQ

CQ

CU U •3 fl

tft

+

3 - 3 ;-. t .

S * rf HH - ö

fl

1 I 0

0 t,

O

cu "3 X) fi

I »O I

O O

V>.

+ + «&

*s fi £

u o a o e o

CO CO I

ö c b ' ' -ib* ' ' CO ö T i CO

M

> CO 3 •CO J ä>X3 tn B fl

fl CU cu O4

5)

tt _,

+

ii •Ö « U T3 'C fl »i u

•ä fi

Vt tN —1

+

CQ

a

CJ

XS

t>>

g< :«

I IN I 1 CD ' T I > 'T}1 CM TH

+ + O

<?§

g «

+ + Q

cu CO On 3 C °rf 3 00 tn > 00

:0 co

oo B 3

fl •*-

+

O O I CMCO ' COCO

)-H

+ fi 0 t §

M co

Pu

+ <J

cu tlD

v bosä ttni gsunders igen 0 nit; tade per ärers b osä ;ning im huv udt tsgrupp

<u

oO

ÅS a +

CO

lefattnii ring in rupp

_ _ j

fl

and atio dor

<M

fl

00 B

cu B

ta K 0

TH

00 cu

s> 3 «~ cu rf S > cu tH

:0

s

tH

cu tH OC^£j 05

C B «^H

co :

>

TI

H

«

CO

4-

cu X r

y

s

,H

33 2 ^ Ö -fl « "2 > «j3^flcocoeO C > > 00 g g : g «

Pu ^PHCHHOOOOQPH

C/D

387 Tabell 3.

Tabell utvisande fördelningen på lönegradsgrupper och ortsgrupper av de av flyttningsundersökningen omfattade pensionärerna. Från Antal pensionärer, stat.-ortei som Statione- inom orts ringsortens gruppen kvaravflyttat ortsgrupp avgångna bodde å från stat.pensiostat.orten närer orten 1

2 A B G D E F G H I Summa

Av de i kol. 4 redovisade pensionärerna hava nedan angivna antal flyttat till orter inom ortsgrupp A

B

G

1 7 |

D

E

8 |

9 | 10 | 11 |j 12 | 13

129 125 172 196 87 140 61 50 118 1078

83 94 129 148 65 108 40 26 84 777

Lön e g r a d s g r u p p 46 16 8 5 11 31 7 3 4 4 43 9 7 12 4 48 20 7 3 3 22 3 4 5 1 32 6 10 7 2 21 4 7 1 1 24 4 5 3 — 34 1 5 3 1 301 62 59 45 30

A B G D E F G H I Summa

626 315 305 351 293 429 180 119 293 2 911

300 185 199 249 184 33ö 134 72 198 1856

A B C D E F G H I Summa

29 62 124 154 280 228 151 73 248 1349

13 23 78 106 174 181 93 37 161 866

!

|

F

16 39 46 48 106 47 58 36 87 483

H

I

1—5 4 3 5 3 5 3 1 6 30

1 8 3 7 2 1 7 6 6 41

L ö n e g r a d s g r u p p 6—10 326 111 57 35 33 24 52 130 27 23 22 14 9 24 106 21 17 20 10 8 19 102 25 10 24 15 8 8 109 22 22 13 12 15 9 94 14 15 10 12 11 10 46 10 8 3 8 7 6 47 5 8 6 1 3 12 95 8 13 7 6 24 15 1055 243 173 140 111 109 155 Lön

G

e g r a d s g r u p p 11—15 2 5 3 _ 3 3 6 9 6 6 3 6 10 6 7 4 6 3 9 8 4 3 6 7 13 24 11 9 10 6 10 8 4 7 1 9 6 4 7 11 4 9 3 4 7 2 3 7 11 3 6 9 12 11 70 71 54 55 45 61

1 1

1 1 2

3 1

1 1 1 2 3

7 6 4 5

1 1 5 3 1 y 3 3 3

1 4 1 1 8 15

6 4 2 4 15 7

6 1 5 5 39

4 14 56

1 2 4 4 1 6 5 4

3 1 2 1 2 1 3

2 5 6 27 6 9 4 28

388 Antal pensionärer, Från stat.-orter som Statione- inom orts kvarringsortens gruppen avflyttat ortsgrupp avgångna bodde å från stat.stat.pensio orten orten närer

Av de i kol. 4 redovisade pensionärerna hava nedan angivna antal flyttat till orter inom ortsgrupp 11 8

9 L ö n e g r a d s g r u p p A B C D E F G H I

384 153 114 108 108 132 75 17 169

181 85 64 78 75 98 64 13 141

203 68 50 30 33 34 11 4 28

Summa

461 A B C D E F G H I

3 10 53 63 71 68 64 19 146

3 5 17 25 30 37 29 6 107

Summa

259 Summa

4 13 35 51 40 62 21 13 188 427

2 7 19 35 20 43 10 5 150 291

A B C D E F G H I

1175 678 803 923 879 1059 552 291 1162

582 399 506 641 548 802 370 159 841

593 279 297 282 331 257 182 132 321

Summa

7 522

2 674

16—20

32 13 12 3 5 4 — 2 1 72

4 6 4 — 1 3 2 — 4 24

.— 1 2 5 — 1 — — 2 11

5 6 6 1 9 1 3 31

1 5 3 1 1 2 13 26

1 — — 2 1 — — 4

1 1 3 — — — 2

1 1 1 3 1 1 1

— — 2 1 — 3 —

— — — — — — —

7 14

6 15

11 17

1 1

195 89 63 83 49 89 11 47 48 41 35 24 52 13 49 40 57 30 28 43 14 62 29 34 33 18 34 16 48 55 41 33 36 29 8 42 44 29 26 16 26 15 25 22 16 27 16 32 10 9 16 20 8 9 28 15 36 27 21 29 62 42 38 513 370 322 304 258 375 140

2 3 13 9 4 14 7 6 12 70

66 10 2 o O

1 8 1 4 95

19 8 6 2 4 3 — — 2 44

20 8 9 1 7 6 3 — 2 55

36 8 6 5 2 1 2 — 6 66

L ö n e g r a d s g r u p p

5 36 38 41 31 35 13 39 238

1 4 2 7 3 4 1 7 29

1 3 — — 5 1 — 2 12

6 3 4 1 1 1 3 19

A B C D E F G H I

S a m t l i g a

3 3 2 1 —

— 1 2 1 3 2

5 14

2 11

1 3 — 1 2 1 1 9

20 7 5 — 5 .— 2 — 4 43 21—25

1 3 5 5 2 o

1 1 21

L ö n e g r a d s g r u p p 2 6 16 16 20 19 11 8 38 136

| 10 | 11 | 12 | 13

2 3 1 4 2 2 1 6 21

1 1 1 1 1 1 2 9 17 26—30

l ö n e g r a d s g r u p p e r

1 12 16 15 15 14 5 1 79

389 Tabell

4.

K v a r b o e n d e p r o c e n t i n o m v a r j e l ö n e g r a d s g r u p p o c h o r t s g r u p p bland d e a v flyttningsundersökningen omfattade pensionärerna.

Lönegradsgrupp

Kvarboendeprocent bland pensionärer, avgångna från stationeringsorter inom ortsgrupperna

1 A

B

C

D

E

F

G

H

I

A—I

(i

752 58-7 37-1 55'6 500 53-9

75-0 65-3 62-9 56-1 32-1 543

75-5 70-9 68-8 722 39-7 68-6

74-7 62'8 62-1 69-5 42-3 500

77-1 78-1 79-4 74-2 54-4 69-4

65-6 74-4 61-6 85-3 45-3 47-6

52.0 60-5 50-7 76-5 316 38-5

71-2 676 64-9 83-4 73-3 79-8

701 65-1 592 689 52-1 56-9

57-6

60-2

72-1

1— 5 64-3 '47-9 6—10 44-8 11—15 47-1 16-20 21—25 50-0 26—30 Medeltal 50-8

Tabell

5.

Flyttning från s t a t i o n e r i n g s o r t e n till o r t e r i n o m s a m m a , l ä g r e e l l e r h ö g r e o r t s g r u p p bland d e f r å n o r t e r i n o m h u v u d o r t s g r u p p e r n a A + B + C, D + E + F o c h G + H +1 a v g å n g n a p e n s i o n ä r e r n a . (Jämför diagram 2—4.)

Lönegradsgrupp

Flyttning till ort inom samma ortsgrupp från orter inom huvudortsgrupp

Flyttning till ort inom Flyttning till ort inom lägre ortsgrupp från orter högre ortsgrupp från orter inom huvudortsgrupp inom huvudortsgrupp

A + B + G D + E + F G + H + l A + B+G D + E + F G + H + I A + B + C D + E + F G + H + I

%

%

%

%

%

%

%

%

%

1— 5 6—10 11—15 16-20 21—25 26—30

28+ 235 16-9 20-8 18-4 63

107 13o 12-3 14-5 6-3 3-8

10-6 7-8 15-1 9-6 1-8 O-o

15-6 18-9 16-7 10-2 19-7 83

697 62-4 53-1 37-5 303 37-8

87-8 87-2 76-0 70 7 73-7 65-9

56-0 57-6 664 69-0 61-9 85-4

19-6 24-6 34-6 48-0 634 58-4

1-6 5-0 8-9 19-7 24 5 34-1

390 Diagram 1. Kvarboendeprocent bland de från stationeringsorter inom huvudortsgrupperna A + B + C, D + E + F och G + H + I avgångna pensionärerna (jfr tablå s. 381).

Lönegradsgrupper. Diagram 2. Flyttningen till orter inom samma ortsgrupp bland de från stationeringsorter inom huvudortsgrupperna A + B + C, D + E + F och G + H + I avflyttade pensionärerna (jfr tabell 5 kol. 2—4).

Lönegradsgrupper. Teckenförklaring: = A+B+C

=D + E+F

= G + H+ I

391 Diagram 3. Flyttningen till orter inom lägre ortsgrupp bland de från stationeringsorter inom huvudortsgrupperna A + B + C, D + E + F och G + H + I avflyttade pensionärerna (jfr tabell 5 kol. 5—7.)

Lönegradsgrupper. Diagram 4. Flyttningen till orter inom högre ortsgrupp bland de från stationeringsorter inom huvudortsgrupperna A + B + C, D + E + F och G + H + I avflyttade pensionärerna (jfr tabell 5 kol. 8—10).

Lönegradsgrupper. Teckenförklaring: = A+B+C

= D+ E +F

-

— = Gf H + I

oc B CO B sia tH

Cl) H-H

CO

c B cu 01 o O tH

a e A O t/3

UH

&.

w

Buiujjvsog

o

393 Bilaga 2.

P. M. med försäkringsteknisk utredning, verkställd åt 1938 års pensionssakkunniga i och för de sakkunnigas förslag till allmänt tjänstepensionsreglemente. Den åt pensionssakkunniga verkställda försäkringstekniska utredningen avser dels bedömandet av frågan om pensionsavdragens storlek, dels uppskattandet av de framtida pensionskostnaderna. Vid bestämmandet av pensionsavdragens storlek är av vikt att känna, huru stora årliga pensionsavgifter som vore erforderliga, om pensionerna skulle helt bestridas genom premier erlagda under vederbörandes anställningstid. Till grund för beräkningen av dessa avgifter, de försäkringstekniskt erforderliga avgifterna, ligga dels uppgifter angående antalet befattningshavare, dels antaganden rörande befordringsgång, anställnings- och befordringsåldrar samt räntefot och dödlighet. Beräkningarna hava enligt givna direktiv utförts icke endast för de befattningar, som det allmänna tjänstepensionsreglementet är avsett att omfatta eller de tjänster, för vilka det civila och det militära tjänstepensionsreglementet nu tillämpas, utan även för lärartjänsterna vid folk- och småskolor.

A.

Material o c h u t g å n g s p u n k t e r för u t r e d n i n g e n a n g å e n d e d e försäkringstekniskt erforderliga avgifterna. /. Antal

befattningshavare.

Beräkningarna rörande de försäkringstekniskt erforderliga pensionsavgifterna hänföra sig till tjänsterna inom statsförvaltningen den 1 juli 1939. Uppgifter om antalet tjänster inom varje lönegrad och slag av befattning nämnda dag hava vid utredningen införskaffats från vederbörande verk, i den mån uppgifterna ej funnits att tillgå i statsliggaren. Av de befattningar, å vilka det civila tjänstepensionsreglementet tillämpas, utgjorde den 1 juli 1939 antalet tjänster tillhörande löneplanerna A och Eo (samt D, F och Ek m. fl. tjänster) 65 201. För 62 912 av dessa tjänster, d. v. s. för nära 96-5 procent, hava kalkyler utförts rörande de försäkringstekniskt erforderliga pensionsavgifterna. Befattningar tillhörande övriga löneplaner (B, C och E), å vilka civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt, samt vissa högre ej löneplansplacerade tjänster hava däremot uteslutits vid beräkningarna i huvudsak med hänsyn därtill, att antalet här avsedda befattningar av olika slag är så ringa samt befordringsåldrar och befordringsgång så växlande, att beräkningarna sannolikt skulle givit alltför osäkra resultat. Vidare har bortsetts från befattningar vid försvarsväsendet för e. o. kvinnlig sjukvårdspersonal samt tjänster å övergångsstat. Såsom nämnts hava beräkningar även utförts för lärare vid folk- och småskolor, för vilka pensionen jämlikt bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet för folk-

394 skollärare m. fl. utgår enligt samma skala, som enligt civila tjänstepensionsreglementet tillämpas för befattningshavare tillhörande löneplan A. Antalet lärare vid folk- och småskolor utgjorde vid slutet av vårterminen 1938 27 538 enligt uppgifter, som sammanställts inom statens pensionsanstalt. Vid beräkningarna har förutsatts, att pensionsunderlagen för kvinnliga lärare höjas till de belopp, som tilllämpas för manliga lärare i motsvarande tjänsteställning. Med anledning av beslut av 1939 års riksdag angående utsträckning av lästidens längd har vidare antagits, att denna blir 36V2 veckor för de lärare, som år 1938 hade kortare lästid, och att pensionsunderlagen för ifrågavarande lärare höjas i överensstämmelse härmed. 1 Genom att folk- och småskollärarkåren medtagits stiger antalet befattningar, som beräkningarna avse, till sammanlagt 90 450. I tabell 1 anges fördelningen på lönegrader såväl för de befattningar för vilka beräkningar utförts som för de befattningar tillhörande löneplanerna A och Eo, för vilka beräkningar ej utförts. Härvid hava de tjänster, för vilka pensionen utgår enligt särskilda bestämmelser, hänförts till den lönegrad, som svarar mot pensionsunderlagets storlek. Befattningshavare tillhörande löneplan D (provinsialläkare) hava av samma skäl hänförts till lönegrad A 27 och befattningshavare tillhörande löneplan F (distriktsveterinärer) till lönegrad A 19. Antalet beställningar och befattningar, å vilka det militära tjänstepensionsreglementet är tillämpligt, utgjorde den 1 juli 1939 7 506. Härvid har dock bortsetts från chefstjänster (beställningar tillhörande löneplanerna Ob och Cb) samt tjänster å övergångsstat. Nämnda 7 506 tjänster fördela sig på följande sätt: Officerare (löneplan Oa) Underofficerare (löneplan UO) Högbåtsmän (löneplan Mb) Flaggkorpraler (löneplan Mb) Civilmilitära beställningar (löneplan Ca) E x t r a ordinarie befattningar (löneplan Meo)

2 559 2 331 150 343 733 1 390 Summa 7 506.

Beräkningar rörande försäkringstekniskt erforderliga pensionsavgifter hava utförts för officerarna — bortsett från ett mindre antal med pensionsåldrar avvikande från de normala inom resp. lönegrader — samt för underofficerarna, högbåtsmännen och flaggkorpralerna. Beräkningar hava däremot icke utförts för civilmilitära beställningshavare och extra ordinarie tjänstemän vid försvarsväsendet. Pensionsunderlagen och pensionsavdragen för de båda sistnämnda grupperna överensstämma med dem, som tillämpas enligt civila tjänstepensionsreglementet för befattningar tillhörande löneplanerna A, resp. Eo. Motsvarande överensstämmelse förutsattes skola råda även enligt det nya allmänna tjänstepensionsreglementet. Under sådana förhållanden borde vid beräknandet av erforderliga avgifter för olika lönegrader inom löneplanerna A och Eo vederbörlig hänsyn tagits till de civilmilitära beställningshavarna och de extra ordinarie befattningshavarna vid försvarsväsendet. Att så icke skett beror därpå, att ifrågavarande anställningshavare skulle behöva fördelas på ett betydande antal befordringsgrupper, av vilka de flesta skulle omfatta endast ett fåtal befattningshavare, för vilka vore svårt att uppställa några lämpliga antaganden rörande befordringsåldrar och befordringsgång. Dessutom är antalet civilmilitära beställningshavare och extra ordinarie tjänstemän vid försvarsväsendet ringa i förhållande till antalet tjänstemän inom civilförvaltningen, varför den omständigheten, att de uteslutits vid kalkylerna, ej bör påverka resultatet av beräkningarna i mera nämnvärd grad. 1 Tidpunkten för obligatoriskt genomförande av lästidens utsträckning har tillsvidare uppskjutits enligt beslut av 1940 års lagtima riksdag.

395 Tabell 1. Antal befattningar den 1 juli 1939 å vilka civila tjänstepensionsreglementet samt tjänstepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. äro tillämpliga. Löneplanerna A och Eo m. m. Lönegrad

Antal befattningar för vilka beräkningar utförts

A 1 A 2 A 3 A 4 A 5 A 6 A 7 A 8 A 9 A 10 A 11 A 12 A 13 A 14 A 15 A 16 Å 17 A 18 A 19 A 20 A 21 A 22 A 23 A 24 A 25 A 26 A 27 A 28 A 29 A 30 Prosektor m. fl. Professor vid universitet m. fl Summa

49 463 1402 2140 11397 7 857 4 940 4 843 11 951 1777 1683 2 727 21 79 1844 6125 9 331 199 259 1027 924 286 1285 362 36 501 1074 106 51 475 14 154 75382

ej utförts 2 5

—

3 92 67 101 59 19 13 68 65 3 19 98 68 30 53 25 28 81 25 20 68

—

118 54 73 34 60

—

Antal befattningar inalles

Lönegrad

51 468 1402 2143 11489 7 924 5 041 4 902 11970 1790 1751 2 792 24 98 1942 6193 9 361 252 284 1055 1005 311 1305 430 36 619 1128 179 85 535 14

Ek 1, 3 Eo 1 Eo 2 Eo 3 Eo 4 Eo 5 Eo 6 Eo 7 Eo 8 Eo 9 Eo 10 Eo 11 Eo 12 Eo 13 Eo 14 Eo 15 Eo 16 Eo 17 Eo 18 Eo 19 Eo 20 Eo 21 Eo 22 Eo 23 Eo 24 Eo 25 Eo 26 Eo 27 Eo 28 Eo 29 Eo 30

—

76 733

Antal befattningar för vilka beräkningar ej utförts

Antal befattningar inalles

—

38 54 10 4 29 31 158 65 33 35 15 81 5 13 81 26 13 6 9 6 12 5 12 80 4 65 16 7 9 16

695 270 1262 1384 1471 3 367 929 1479 714 38 76 439 149 5 164 897 1186 88 376 129 148 384 60 12 91 4 72 30 7 64 16

15 068

utförts 695 232 1208 1374 1467 3 338 898 1321 649 5 41 424 68

—

151 816 1160 75 370 120 142 372 55

— 11

— 7 14

— 55

Befattningar föl• vilka beräkningar utf örts 90 450 > » e j > 2 289 > » Befattningar insdies 92 739

2. Befordringsgång.

Befordringsgrupper.

Vid beräkningarna hava tjänsterna uppdelats på befordringsgrupper. Dessa grupper omfatta dels en rekryteringsgrad — varmed här förstås den första grad, i vilken vederbörande åtnjuter pensionsrätt enligt respektive tjänstepensionsreglemente — dels de tjänster, till vilka successivt befordran i regel äger r u m från rekryteringsgraden. Som exempel kan nämnas befordringsgruppen expeditionsvakter m. fl., som omfattar e. o. expeditionsvakt (Eo 5), expeditionsvakt (A 5) och förste expeditionsvakt (A 7) samt jämförlig personal med liknande befordringsgång (t. ex. vaktmästare vid högskolor m. m.). Redogörelse för befordringsgrupperna lämnas i tabell 2, där bland annat antal befattningar inom varje grupp samt normal rekryteringsgrad anges. Antalet grup-

396 T a b e l l 2.

G e n o m s n i t t l i g t ä c k n i n g s p r o c e n t f ö r o l i k a b e f o r d r i n g s g r u p p e r vid nuvarande pensionsbestämmelser.

Täckningsprocent = pensionsavdrag i procent av den för bestridandet av hela pensionskostnaden beräknade pensionsavgiften. (Bäntefot 3 procent, dödlighetstabell R 32 Män.) 1

Befordringsgrupp

3 Antal befattningar

1 Första befattning i vilken pensionsavdrag erlägges enl. respektive tjänstepensionsreglemente

Lönegrad

I. Allmänna

4 Ålder vid anställn. i befattn. år

6 5 1 Genomsnittlig täckningsprocent om såväl pensionsavdraget som den för bestridandet av hela pensionskostnaden beräknade avgiften erlägges under intill högst 30 pensionsår åldern %

civilförvaltningen:

1. Amanuens, notarie, aktuarie, sekreterare, kanslisekreterare, byråchef, kansliråd m. fl

4. Expeditionsvakt, förste expeditionsvakt m. fl. (även de affärsdrivande 6. Kvinnlig ekonomist, biträdande förestånderska, köksförestånderska m. fl. 7. Manlig ekonomist, hantverksföreståndare, maskinmästare m. fl Fångvårdsstaten (8, 9): 8. Vaktkonstapel, överkonstapel, före-

1609 159

Eo 15,16 Eo29 2 791 1 Eo 2 1 Eo 4

12. Skötare, överskötare, uppsyningsman 13. Läkare 14. Ekonomist av 3:e och 4:e klass . . . . Länsstyrelserna och överståthållarämbetets kansli (15—17): 15. Landskanslist, landskontorist 16. Länsbokhållare, länsnotarie, länsassessor, landskamrerare, landsse17. Landsfogde Tullverket (18—21): 18. Tullvakt, tulluppsyningsman, tullkontorist, tulluppbördsman m. fl. 19. Kustbevakningsbiträde, kustvakt, kustuppsyningsman m. fl 21. Kammarskrivare, tullförvaltare, tullkontrollör, tullkommissare m. fl... Universitet och högskolor (22—25): 22. Prosektor m. fl

j»

246 31-9 14-6

26-3 324 165

1186 67

Eo 5 Eo 1

29 31,34

15-7 104

16-8 10-4

250 Eo 3

12-0

12-3

976 Eo 4

12-6

12-8

30 31 39

13-5 20-1 20-9

13-8 23-3 20-9

589 Eo 6 46 Eo 16,18,20 D 375 Sinnessjlikhusens sjukvårds- och läkarepersonal m. fl. (11—14): 11. Sköterska, översköterska, förestån-

32 34 22 26

3 066 1951 95 695

Eo 3 Eo 6 A 26 Ek 1,3

26 27 35 21

9-2 132 29-9 16-9

9-2 14-0 29-9 19-4

378 Eol4

26'0

255 23

Eol9 A 29

32 40

266 28-3

28-5 28-3

2 293

huvudsakl. Eo 5

14-3

400 203

Eo 5 Eo 7

26 25

132 14-1

14-4 16-3

Eol6 Prosektor 14 m. fl.

17-2

28-0

28-3

28-3

397 T a b e l l 2 (forts.) 3

l

23. Professor vid Chalmers tekn. högskola 24. Professor vid tekn. högskolan m. fl. 25. Professor vid universitet m. fl 26. Kvinnlig sjukvårdspersonal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet Läroverk, seminarier m. m. (27—34): 27. Lärarinna i kv. slöjd vid läroverk, folkskoleseminarier m. fl Gymnastiklärare 29. Teckningslärare 30. Musiklärare 31. Övningsskollärare (befordras från folkskollärare) 32. Lärare och lärarinna i kunskapsämne 33. Ämneslärarinna 34. Adjunkt, lektor 35. Lantbruksingenjör 36. Veterinärstaten Lots- och fyrstaten (37—39): 37. Lots A 7, lotsförman A 8 m. fl 38. Lots A 8, lotsförman A 11 m. fl. 39. Fyrbiträde, fyrvaktare, fyrmästare.. II.

22-6 22-8 23-3

22-6 22-8 233

393 Eo 5

9-3

9-3

76 173 162 105

Eol5 Eol8 Eol8 Eol8

32 33 33 34

25-6 22-4 26-7 21-4

25-6 22-4 27-6 21-4

103 A 20

27-7

84 302 2 050 24 283

Eol8 Eol8 Eo21 A 26 F

26 36 36,37 37 33

22-6 25-7 26-8 29-1 237

24-2 257 26-8 29-1 239

156 348 318

Eo 7 Eo 8 Eo 5

31 31 32

12-6 13-7 10-8

12-6 13-8 109

1289 Eo 4

14-9

4 653

23 36 38 23

13-4

16-6

847 Eo 5 A 5 A 7 Eoll

22-7

27-5

1223 Eol5

21-5

29-7

019 993

Eo Eo Eo Eo

27 23 26 22

14-8

18-0

15-0

22-1

11-6

16-4

99 Telegrafverket:

45. Lokaltelefonist, landstelefonist, (vaktföreståndare, rikstelefonist) 46. Kvinnlig kontorspersonal 47. Stationsbiträde, expeditionsvakt m. fl. 48. Reparatör, förrådsförman, förste reparatör, förrådsmästare, linjeförman, linjemästare (befordras från linjearbetare) 49. Kopist 50. Telegrafexpeditör m. fl 51. Telegraf assistent, telegraf kommissarie, kontrollör, överkontrollör, trafikdirektör m. fl. (befordras även från telegrafexp. m. fl.) 52. Radiotelegrafist (befordras delvis från linjearb.) 53. Ritare 54. Ingenjörspersonal IV.

42 42 41

Postverket:

40. Kvinnlig kontorspersonal 41. Brevbärare, postiljon, överpostiljon m. fl 42. Stationsmästare kl. 8 och 7 43. Postexpeditör, förste postexpeditör.. 44. Postassistent, postmästare, kontrollör, postdirektör m. fl 77/.

16 A 28 84 A 30 154 Professor

Statens

1,

2 2 4 5

989 Eo A

37 656

Eoll Eoll

26 34

16-8 16-5

18-0 16-6

349 Eo 15

19-9

28-6

71 140 202

Eol2 Eo 15 Eo20

27 26 26

154 24-8 30-4

18-6 27-7 36-9

218 344

Eo 1 Eo 4

35 25

10-1 16-7

10-1 19-4

järnvägar:

55. Städerska 56. Kvinnlig kontorspersonal

398 Tabell 2 (forts.). 1

6 Eo 5

14-6

Eo 5

13-2

16-0

A 10 Eo 15

44 26

16-2 25-4

28-3 28'3

Eol5 Eo20

25 27

18-7 22-8

29l 30-7

139 148

Eo 4 Eo 6

22 22

17-0 200

19-7 301

57 Eo 5

13-8

15'5

83 Eo 6

13-3

14-9

93 Eo 7

15-0

18-0

137 55 135

Eo 6 Eo 8 Eol7

30 24 27

16-7 22-7 320

19-9 26-1 37-0

101 553 226 62 912

Eo 4 Eo 7 Eol9

25 33 33

14-1 11-7 18-7 16-G

154 11-7 18-8 18-6

VII. Folk- och småskollärarkåren: 74. Småskollärarinna 12 007 Eo7,8 75. Folkskollärare och folkskollärarinna 15 531 E o l 5 , 16 74—75. Folk- och småskollärarkåren . . . . 27 538

23 24,25

176 279 24-2

19-7 31-7

18-6

57. Banvakt, banförman, banmästare. överbanmästare m. fl. (befordras från banarbetare) 3179 58. Stationskarl, förrådsvakt, trafikbiträde; konduktör, tågmästare; kontorist; stationsmästare kl. 6 och 5, m. fl.; stationsförman, bangårdsmästare; maskinbiträde, lokeldare, lokförare, lokmästare; vagnförman. vagnmästare m. fl.; vagnskötare; reparatör, förste reparatör m fl. (befordras även fr. banarb. o. banvakt) 15 984 59. Verkstadsförman, verkstadsmästare (befordras från verkstadsarbetare) 99 60. Ritare 91 61. Stationsskrivare,kontorsskrivare,bokhållare, förste stationsskrivare, förste bokhållare, kontrollör, förste kontrollör; notarie, revisor, sekr.; stationsinsp., underinspektör, expeditionsförest., överinsp.; byråassistent, trafikinsp. m. fl 1290 62. Ingenjörspersonal 248 V. Statens vattenfallsverk: 63. Kvinnlig kontorspersonal 64. Manlig kontorspersonal 65. Vakt, slussmästare (befordras från arbetare) 66. Reparatör, förste reparatör (befordras från arbetare) 67. Montör, förste montör m. fl. (be68. Maskinist, förste maskinist m. fl. (befordras från arbetare) 69. Ritbiträde, ritare m. fl VI.

Domänverket:

72. Kronojägare, övningslärare 73. Assistent, jägmästare m. fl

1—75. Hela civilförvaltningen samt folkoch småskollärarkåren 90 450 VIII.

27-3

Försvarsväsendet: 2 506

Oc 1

ne

1562 UO 1

6-2

1112 150 76—79. Officerare, underofficerare m. fl. 5 330 1—79. S a m t l i g a 95 7S0

Mb 2 Mb 1

29 33

77. Underofficerare vid armen och flyg78. Flaggkorpral och underofficerare vid marinen

|

62 9-1 19l

399 per är 79. Därav tillhöra 73 civilförvaltningen, medan 2 omfatta folkskollärare och småskollärare samt 4 officerare, underofficerare, flaggkorpraler och högbåtsmän. I vissa fall kan befordringsgången från en rekryteringsgrad ske på olika vägar. Befordran från e. o. stationskarl (Eo 5) och stationskarl (A 5) kan sålunda äga rum på flera olika sätt (se grupp 58), exempelvis konduktörsvägen (konduktör A 8 och tågmästare A 10), kontoristvägen (kontorist A 8, förste kontorist A 10, stationsmästare kl. 6 A 12 och stationsmästare kl. 5 A 16) eller loktjänstvägen (maskinbiträde A 6, lokeldare A 7, lokförare A 12 och lokmästare A 16). Vidare kunna två eller flera rekryteringsgrader förekomma inom samma grupp. Sålunda är rekryteringsgraden till biträdesbefattningar i kontorsarbete (grupp 3) inom vissa verk lönegraden Eo 2 och inom andra verk lönegraden Eo 4. De 79 befordringsgrupperna äro därför i vissa fall uppdelade i undergrupper. Antagandena rörande befordringsgången hava utarbetats i samråd med vederbörande myndigheter. 3. Anställnings-

och

befordringsåldrar.

Rörande genomsnittlig anställnings- och befordringsålder för olika tjänster hava tillämpats antaganden, som äro avsedda att motsvara de förväntade befordringsförhållandena under de närmaste tio eller femton åren framåt. Även dessa antaganden hava i huvudsak utarbetats i samråd med vederbörande myndigheter. Till ledning vid uppställandet av antagandena rörande befordringsåldrar för civila tjänster hava statistiska sammanställningar uppgjorts rörande genomsnittlig befordringsålder i senaste tjänst för befattningshavare vid statliga civila verk den 1 maj 1936. Denna statistik har utförts med användande av kortmaterial rörande ifrågavarande befattningshavare, införskaffat av 1936 års lönekommitté. Redogörelse för detta material har lämnats i bilaga 2 till kommitténs betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente (SOU 1937:48). För lärarpersonalen vid statens undervisningsväsende m. fl. har använts ett liknande av finansdepartementet införskaffat kortmaterial avseende början av vårterminen 1938. Med hjälp av uppgiftskorten har bl. a. uträknats genomsnittliga befordringsåldern under perioderna 1930—36, 1925—29 o. s. v. för varje befattning eller, i vissa fall, för samhörande befattningsgrupper inom samma lönegrad. I samband härmed förtjänar nämnas, att särskilda undersökningar verkställts för de större personalgrupperna för att utröna, om befordringsåldern vore systematiskt beroende av dyrortsgruppen. Såsom framgår av sammandrag å nästa sida rörande dessa undersökningar, synes så emellertid ej vara fallet. För lärarkåren vid folk- och småskolor har någon liknande undersökning dock ej utförts. Möjligen kan denna kår förete avvikande förhållanden beträffande befordringsåldrarna. För lärarkåren vid folk- och småskolor hava anställnings- och befordringsåldrarna för framtiden antagits bliva desamma som för lärare, vilka äro födda åren 1892 —1906 och voro i tjänst vårterminen 1938. För militära beställningshavare har det i brist på tillförlitligare material varit nödvändigt att i huvudsak utgå från antagandet, att befordringsåldrarna inom olika grader i framtiden bliva desamma som under åren 1926—1936. Uppgifter om befordringsåldrarna under nämnda tid hava lämnats i 1936 års lönekommittés betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente (SOU 1938:55 sid 342 344). I tabell 2 kol. 4 anges för de olika befordringsgrupperna den beräknade anställningsåldern i rekryteringsgraden.

400 Genomsnittlig befordringsålder åren 1930—1936 för anställningshavare den 1 maj 1936 inom ortsgrupp Befattning

Medeltal

II

Sinnessjukhusen. Sköterskor (A 3) Skötare (A 6) Statens

31-0

30-1 31-3

29-1 30-9

29-6 305

29-8 30-3

28-7 29-1

30-3 308

29-5 30-6

undervisningsväsende.

Adjunkter (A 23)»

39-5

40-

39-6

38-2

35-0

39-6

39-2

29-5

27-3

27-2

27-0

27-5

27-2

26-3

25-4

26-5

35-0

35-5

36-0

36-1

35-5

36-1

36-9

35-8

37-9 35-5 43-4

36-4 34-6 44-6 38-7 44-7 47-8

36-6 35-0 46-4 37-6 43-2 48-4

36-0 35-2 45-5 37-8 408 47-7

35-3 35-0 34-9 35-2 45-5 47-2 37-4 38-0 41-6 38-8 47-2 47-3

35-1 34-9 45-3 37-G 38-6 48-3

331 34-4 44-0 37-4 362: 46-5

35-4 35-3 45-8 39-5 40-3 48-2

35-9 35-0 45-6 37-8 40-9 47-6

Postverket. Brevbärare (A 5) Telegrafverket. Rikstelefonister (A 6 ) . . Statens

järnvägar.

Banvakter (A 5) Stationskarlar (A 5) . . . . Trafikbiträden (A 6) Lokomotiveldare (A 7 ) . . Kontorister (A 8) Lokomotivförare (A 12) 1

43-2

Genomsnittlig befordringsålder åren 1935—1938.

4.

Räntefot.

Vid den år 1920 avgivna utredning, 1 som ligger till grund för de enligt civila tjänstepensionsreglementet nu gällande pensionsavdragen, räknades med 4 procents räntefot. Dessa pensionsavdrag jämte motsvarande pensionsunderlag hava tillämpats för manliga befattningshavare inom kommunikationsverken sedan den 1 juli 1920 och för manliga befattningshavare inom statsdepartementen m. fl. till civila statsförvaltningen hörande verk sedan den 1 januari 1922. Vid den försäkringstekniska utredning, som år 1932 utfördes av fil. dr Tim Jansson åt 1930 års pensionssakkunniga i samband med utarbetandet av de sakkunnigas förslag till civilt tjänstepensionsreglemente (SOU 1932:19, sid. 172 o. f.), tillämpades 4-5 procents räntefot. Enligt direktiv, som de sakkunniga efter framställning under hand erhållit av chefen för finansdepartementet, har en räntefot å 3 procent tillämpats vid de nu utförda beräkningarna. Till belysande av räntefotens inverkan hava dock vissa kalkyler utförts under antagande om 4 procents ränteavkastning. Det må här erinras om att livförsäkringsbolagen för närvarande normalt räkna med 2-5 procents räntefot för nytecknade försäkringar. 5.

Dödlighet.

Beträffande dödligheten har tabellen R 32 för män tillämpats (SOU 1932:4). Denna tabell har även använts vid ovannämnda åt 1930 års pensionssakkunniga verkställda försäkringstekniska utredning. Dödlighetstabellen R 32 är avsedd att 1 Kommunikationsverkens lönekommitté III. Betänkande angående tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, sid. 21 o. f.

401 åstadkomma betryggande dödlighetsantaganden vid livränteförsäkring och förutsätter en icke oväsentligt lägre dödlighet än den senast kända allmänna befolkningsdödligheten. Till jämförelse meddelas här nedan nettoårspremier för män för 1 000 kronors pension från fyllda 65 år vid tillämpande av olika dödlighetstabeller. Undersökningen rörande premierna har verkställts inom Svenska Personal-Pensionskassan (SPP), som ställt resultaten till pensionssakkunnigas disposition. Beräkningarna äro utförda under antagande om 2-5 procents räntefot. Nettoårsavgift

fr. o. m. inträdesåldern intill pensionsåldern 1 000 kronors årlig pension. Kronor.

65 dr erforderlig för

|

|

9 Inträdesålder år

R 32

O. M. H.

Arméns Flottans Befolkningsdödligheten O. M. L. pensions- pensionskassa kassa 1921—25 1926—30 1931—35

20 25 30 35 40 45 50 55 60

110-48 135-58 169-00 215-09 281-81 385-22 563-19 930-26 2 061-78

82-33 101-01 126-13 161-25 212-87 294-32 437-24 737-82 1 680-77

101-76 124-60 155-04 197-09 258-11 353-00 516-97 856-76 1 908-97

Nettoårsavgift 1

91-59 112-48 14045 179-28 235-93 324-54 478-60 799-74 1 799-47

83-17 102-75 129-01 165-51 218-82 302-28 447-56 750-78 1 696-60

i procent av motsvarande Procent. 3

Inträdesålder år

R 32

O. M. H.

20 25 30 35 40 45 50 55 60

lOö-o loo-o loo-o 100-0 1000 100-0 100-0 1000 loo-o

74-5 74-5 74-6 75-0 75-5 76-4 77-6 79-3 81-5

96-86 119-40 149-48 191-13 251-70 346-20 509-66 848-74 1 899-30

98-27 121-21 151-77 194-04 255-44 351-14 516-73 860-38 1 923-92

98-82 121-54 151-78 193-69 254-55 349-51 53-65 854-22 1 906-02

avgift enligt R 32. 6

|

|

9 Arméns Flottans Befolkningsdödligheten O. M. L. pensions- pensionskassa kassa 19^1—25 1 9 2 6 - 3 0 1931—35 92-1 91-9 91-7 91-6 91-6 91-6 91-8 92-1 92-6

82-9 83-0 83-1 83-4 83-7 84-2 85-0 86-0 87-3

75-3 75-8 76-3 76-9 77-6 78-5 79-5 80-7 82-3

88-9 89-4 898 90-2 90-6 91-2 91-8 92-5 933

87-7 88-1 88-4 88-9 89-3 89-9 90-5 91-2 92-1

89-4 89-6 89-8 90-1 90 3 90-7 91-2 91-8 92-4

I kol. 2 anges de tal, som hänföra sig till tabellen R 32. De i kol. 3 och 4 angivna tabellerna O. M. H. och O. M. L. avse manliga högre tjänstemän (H-graderna: A 13 och däröver), respektive manliga lägre tjänstemän (L-graderna: A 1—12). Tabellerna hava upprättats av dr Jansson på grundval av en undersökning rörande dödlighetsförhållandena 1921—1932 för ordinarie tjänstemän vid civila verk (excl. undervisningsväsendet). Redogörelse för denna undersökning lämnas i 1930 års pensionssakkunnigas betänkande rörande familjepensionering för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen och för arbetare i statens tjänst (SOU 1934: 29 sid. 99 o. f.). Angående dödlighetens storlek för tjänstemännen må följande anföras ur nyssnämnda betänkande: »Dödligheten för L-graderna ligger i stort sett på en betydligt lägre nivå än dödligheten för H-graderna. L-gradernas dödlighet ligger för åld26—417092.

402 rar under 60 år väsentligt under befolkningsdödligheten, medan den från och med 60-årsåldern ungefär överensstämmer med befolkningsdödligheten; i genomsnitt för alla åldrar ligger L-gradernas dödlighet ungefär 12 procent under. H-gradernas dödlighet ligger, frånsett åldrar under 45 år, i stort sett över befolkningsdödligheten, i åldersintervallet 60—70 år så högt som med 40 a 50 procent; i genomsnitt för alla åldrar ligger H-gradernas dödlighet ungefär 19 procent över befolkningsdödligheten». Av ovanstående tabell framgår, att premierna enligt dödlighetstabellen O. M. H. uppgå till endast 75 å 80 procent och enligt dödlighetstabellen O. M. L. till omkring 92 procent av de premier, som erfordras vid tillämpande av tabellen R 32. Detta förhållande sammanhänger därmed att livslängden är kortast enligt tabellen O. M. H. och längst enligt tabellen R 32. I kol. 5 och 6 meddelas de premier, som framkomma vid tillämpande av tabeller anslutande sig till dödlighetsförhållandena i arméns pensionskassa tiden 1 / 7 1921— 30 / 6 1935 och flottans pensionskassa åren 1921—1930. Premienivån enligt tabellen för flottans pensionskassa är i stort sett densamma som för de högre statstjänstemännen, medan tabellen för arméns pensionskassa ger något högre premier, svarande mot lägre dödlighet. Slutligen anges i kol. 7—9 premier, som hänföra sig till allmänna befolkningsdödligheten för män 1921—25, 1926—30 och 1931—35. Dessa premier bliva 7—12 procent lägre än dem som äro beräknade enligt tabellen R 32. Det kunde ligga nära till hands att för beräkningarna rörande pensionskostnaderna upprätta en ny dödlighetstabell sammansatt av tabellerna O. M. H. och O. M. L. under vederbörligt hänsynstagande till antal tjänstemän och pensionsbelopp inom de båda grupperna högre och lägre tjänstemän. 1 Att det emellertid ansetts lämpligare att räkna med den lägre dödlighet, som tabellen R 32 representerar, beror på följande omständigheter. 1. Dödlighetsförbättring. Tabellerna O. M. H. och O. M. L. bygga på förhållandena 1921—32 och med hänsyn till den sedan långt tillbaka iakttagna dödlighetsförbättringen inom landet kräves, att man vid kalkyler rörande tjänstepensionering räknar med ytterligare nedgång i dödligheten. 2. Kvinnornas dödlighet. Tabellerna O. M. H. och O. M. L. avse dödlighetsförhållandena bland män, vilket påkallar säkrare dödlighetsantaganden med hänsyn till kvinnornas lägre dödlighet. Inom den civila statsförvaltningen uppgår antalet kvinnor till omkring 25 procent av samtliga befattningshavare. Inom folk- och småskollärarkåren äro 67 procent kvinnor. Till belysande av antagen skillnad i dödlighet mellan män och kvinnor meddelas här nedan mot varandra svarande premier för män och kvinnor beräknade enligt tabellen R 32 och 3 procents räntefot.

Inträdesålder år

20 25 30 35 40 45 50

Årlig premie intill pensionsåldern 60 år för 100 kronors Premien för kvinnor överstiger den för pension män med nedanståKvinnor Män ende antal procent kronor kronor 14-72 18-60 23-98 31-77 43-84 64-55 107-06

1533 19-37 24-95 33-04 45-55 66-99 110-95

4-1 4-1 4-0 4-0 3-9 3-8 36

1 Från det förhållandevis ringa antalet militära beställningshavare kan i detta sammanhang bortses.

403 I de i sammanställningen anförda exemplen äro premierna för kvinnorna omkring 4 procent större än för männen. Vidare må nämnas att i samband med den ovan nämnda undersökningen rörande de manliga ordinarie tjänstemännen vid civilförvaltningen även utfördes en undersökning rörande de ordinarie kvinnornas dödlighet. Det visade sig därvid, att dödligheten bland kvinnorna i olika åldrar i huvudsak var lika stor som bland 3—4 år yngre män. 3. Familjepensionering. Vid en pensionering, som omfattar såväl tjänste- som familjepensioner, behöver den omständigheten, att man räknar med för låg dödlighet, ej få samma inverkan på premiekostnaderna, som inom en pensionering, omfattande blott tjänstepensioner. Om premierna för tjänstepensioneringen satts något för höga till följd av att för låg dödlighet antagits, elimineras nämligen i viss mån härigenom uppkommet säkerhetstillägg, om samma dödlighet tillämpas för befattningshavarna vid beräkningen av familjepensionspremierna. Antagandet om lägre dödlighet än den verkliga åstadkommer att familjepensionskostnaderna och alltså även motsvarande premier beräknas till lägre belopp än eljest. Då kostnaderna för tjänstepensioneringen i regel äro avsevärt större än dem för familjepensioneringen, kommer den i tjänstepensionspremierna sålunda inlagda belastningen att mer än väl uppväga det häremot svarande underskottet i familjepensionspremierna, och sammanlagda premiebeloppet bör alltså bli större än om den verkliga dödligheten lagts till grund för beräkningarna. Att en genomgående tillämpning av tnbellen R 32 medför en undervärdering av familjepensionskostnaderna är givetvis ett förhållande, som bör beaktas vid en eventuell materiell justering av familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag. Tabell 3 belyser storleken av den inverkan olika antaganden om dödligheten hava på den sammanlagda premiesumman för tjänste- och familjepensionering för män. Tabellen har upprättats genom en sammanställning av de förut meddelade siffrorna rörande premier för tjänstepensionering och en motsvarande, ävenledes inom SPP upprättad tablå över familjepensionspremier. Tabellen anger premierna till tjänste- och familjepensionering för en gift man, vilkens hustru är fyra år yngre. Änkepensionen antages vara hälften så stor som familjepensionen, vilket ungefärligen svarar mot de genomsnittliga förhållandena inom civilförvaltningen. Barnpensionen är beräknad enligt de för SPP gällande bestämmelserna. Mannens dödlighet antages följa de olika i tabellerna angivna dödlighetstabellerna, medan hustruns dödlighet genomgående förutsattes följa tabellen L 37, vilken ansluter sig mycket nära till tabellen R 32. Räntefoten är 2-5 procent. Antagandet att hustrun är fyra år yngre än mannen motsvarar ej de verkliga genomsnittliga förhållandena. Enligt tidigare utförda undersökningar är åldersskillnaden i medeltal mindre. Antagandet om fyra års åldersskillnad beräknas emellertid ge ungefär samma premier som helkollektiv försäkring, då familjepensioneringen bekostas genom lika stora premier för gifta som för ogifta, såsom fallet är inom statsförvaltningen. Av tabellen framgår att premienivån i de anförda exemplen för O. M. H. ä r 91-2 —95 5 procent och för O. M. L. 937—96'5 procent av den enligt R 32. Skillnaderna i premienivån äro alltså betydligt mindre än för tjänstepensionspremierna. De med ledning av befolkningsdödligheten beräknade beloppen ansluta sig ännu n ä r m a r e till R 32. Högsta avvikelsen är 3-6 procent. De på grundval av erfarenheten från arméns och flottans pensionskassa beräknade premierna avvika i allmänhet med högst 5 procent från premierna enligt R 32. 4. Sjuk- och invalidpensioner. För fullständighetens skull må erinras om att vid beräkningarna av de erforderliga premierna ingen hänsyn tagits till den kostnadsökning, som rätten till sjuk- och invalidpension innebär. Tidigare beräkningar av erforderliga pensionsavgifter hava verkställts utan hänsyn till invaliditetsrisken

404 Tabell 3. Tjänstepension och familjepension.

Pensionsålder 65 år.

Nettoårsavgift intill pensionsåldern för 1000 kronors ålderspension, 500 kronors änkepension och motsvarande barnpension. Kronor. 3

2 Inträdesålder år

R 32

Befolkningsdödligheten Arméns Flottans O. M. H. O. M. L. pensions- pensionskassa 1921—25 1 9 2 6 - 3 0 1931-35 kassa

25 30 35 40 45 50 55 60

226-59 271-04 331-48 417-50 548-40 769-95 1 219 54 2 584-85

206-58 253-22 314-64 398-85 523-06 728-36 1139-62 2 383-02

227-71 268-76 324-32 402-82 521-88 723-10 1 131-44 2 372-31

215-88 260-18 319-54 402-56 527-21 736-09 1157-84 2 436-33

212-34 256-66 316-49 401-00 528-60 743-17 117652 2 489-48

224-50 267-36 326-78 410-38 537-62 750-20 1 181-92 2 490-72

230-90 272-80 330-86 413-91 539-74 750-98 1181-92 2 492-04

233-38 274-52 332-32 415-18 541-72 755-62 1 189-48 2 507-92

Nettoårsavgift i procent av motsvarande avgift enligt R 32. Procent. 1

3 I

!

|

|

9 Befolkningsdödli *heten

Inträdesålder år

R 32

O. M. H.

O. M. L.

25 30 35 40 45 50 55 60

100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0

91-2 93-4 94-9 955 95-4 94-6 93-4 92-2

93-7 94-7 95-5 96-0 96-4 96-5 96-5 96-3

Arméns Flottans pensions- pensionskassa kassa 1921—25 1926—30 1931—35 95-3 96-0 96-4 96-4 96-1 95-6 94-9 94-3

100-5 99-2 97-8 96-5 952 93-9 92-8 91-8

103-0 101-3 100-3 99-4 98-8 98-1 975 97-0

101-9 100-6 99-8 99-1 98-4 97-5 96-9 964

99-1 98-6 98-6 98-3 98-0 97-4 96-9 964

och då särskild anledning saknats att nu förfara annorlunda, har även här bortsetts från sjuk- och invalidpensioner. Vissa uppgifter lämnas dock i det följande för att ge en uppfattning om storleken av den kostnadsökning, som beräknas uppkomma till följd av ifrågavarande pensioner. Här må endast nämnas, att en invaliditetsundersökning verkställdes vid den tidigare omnämnda försäkringstekniska utredningen åt 1930 års pensionssakkunniga i samband med upprättandet av sakkunnigas Törslag till civilt tjänstepensionsreglemente. Enligt approximativa beräkningar på grundval av denna undersökning skulle rätten till sjuk- och invalidpension förhöja den från inträdesåldern 30 år intill pensionsfallet utgående nettoårspremien för ålderspension till manlig befattningshavare med 6*5 procent, om pensionsåldern är 60 år, och med 16 procent, om pensionsåldern är 65 år. Till sist förtjänar framhållas, att enligt givna direktiv resultaten av de vid utredningen verkställda beräkningarna endast avsetts att tjäna såsom underlag för ett mera grovt bedömande av frågan om pensionskostnaderna. Under sådana omständigheter skulle det dragit onödiga kostnader att ägna arbete åt upprättandet av en ny dödlighetstabell, som i föreliggande fall kunde beräknas ansluta sig till de framtida förhållandena bättre än den tabell, som nu kommit till användning.

405 B. Försäkringstekniskt erforderliga pensionsavgifter. 1.

Principer

för

beräkningen.

De försäkringstekniskt erforderliga pensionsavgifter, som beräknats, ange huru stora avgiftsbelopp, som under ovan givna förutsättningar skulle krävas, om kostnaderna för pensionerna helt bestredes genom avgifter erlagda under vederbörandes anställningstid. Härvid har i enlighet med gällande bestämmelser rörande perisionsavdragen antagits, att avgifterna för tjänster, å vilka civila tjänstepensionsreglementet och tjänstepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. tillämpas, erläggas från tillträdet av första befattning förenad med pensionsrätt under en tid av högst 30 år, medan avgifterna för tjänster, å vilka militära tjänstepensionsreglementet tillämpas, erläggas under hela anställningstiden i pensionsberättigande befattning. Vidare har enligt givna direktiv även för de befattningshavare, för vilka de båda förstnämnda pensionsreglementena äro tillämpliga, de avgifter uträknats, som skulle erfordras, om premiebetalningen utsträcktes intill pensionsåldern. Vid kalkylerna rörande erforderliga avgifter har samma metod för genomsnittlig beräkning använts, som fil. dr Tim Jansson tillämpat vid motsvarande utredning åt 1930 års pensionssakkunniga. Redogörelse för denna metod har av dr Jansson lämnats i pensionssakkunnigas betänkande med förslag till reglemente angående tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen m. m. (SOU 1932: 19, sid. 184). Under hänvisning till denna redogörelse må här endast nämnas, att för varje befordringsgrupp först uträknats den avgift, som skulle erfordras i rekryteringsgraden. För varje följande befordringsgrad har avgiften i närmast föregående befattning ökats med den premieförhöjning, som erfordras med hänsyn till befordringsåldern och ökningen i pensionsunderlag. Slutligen h a r för varje lönegrad medeltalet beräknats av de sålunda framräknade pensionsavgifterna för de tjänster, som tillhöra graden. Härvid har varje tjänst tilldelats en vikt i förhållande till antalet befattningshavare i tjänsten. Lönegrader med samma pensionsunderlag och samma pensionsavdrag hava sammanslagits. De sålunda beräknade avgifterna utgöra de genomsnittligt erforderliga avgifterna för varje lönegrad. I de fall befordran till tjänst, å vilken civila tjänstepensionsreglementet är tilllämpligt, förutsatts ske från anställning, för vilken pensionsavdrag erlägges enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare, har den pensionsavgift, som på motsvarande sätt beräknats för arbetaranställningen, tillgodoräknats vid bestämmandet av pensionsavgifterna för de senare civila tjänsterna, vilka avgifter alltså i motsvarande mån minskats. De försäkringstekniskt erforderliga pensionsavgifterna hava först beräknats för pensioner enligt nuvarande bestämmelser utan dyrtidstillägg. Därefter har undersökts, huru mycket avgifterna skulle behöva ökas för att räcka även till bestridandet av kostnaderna för dyrtidstillägg samt vilken inverkan premiebetalningstidens utsträckning skulle få. Därpå har beräknats, huru mycket avgifterna skulle minskas, om nuvarande pensionsunderlag bibehölles men tidigare gällande högre pensionsåldrar tillämpades. Likaså hava beräkningar utförts rörande den sänkning av avgifterna, som en höjning av räntefoten skulle medföra, och slutligen hava kalkyler utförts rörande erforderliga avgifter vid tillämpande av de av pensionssakkunniga föreslagna pensionsunderlagen. 2.

Avgifter

för

pensioner

(utan

dyrtidstillägg) Täckningskvot.

enligt nu gällande

bestämmelser.

De på angivet sätt lönegradsvis beräknade pensionsavgifter, som skulle erfordras för pensioner enligt nu gällande bestämmelser (utan dyrtidstillägg), meddelas för civila tjänster i tabell 4 a kol. 6, där sålunda förutsattes, att avgifterna erläggas un-

406 Tabell 4 a. Försäkringstekniskt beräknade pensionsavgifter vid tillämpande av nuvarande pensioner (utan dyrtidstillägg) och nuvarande pensionsåldrar. .(Dödlighetstabellen R 32, Män, Räntefot 3 procent.) Civilförvaltningen samt folk- och småskollärarkåren. 2

5 Löne grad

extra ordi- ordinarie narie (A) (Ek, Eo)

PenPenAntal sionsbefatt- under- sionsningar lag avdrag

695 Ek 1,3 232 Eo 1 1257 1 2 1837 2 3 2 869 3 4 5 478 4 5 5 6 12 295 9178 6 7 5 589 8 7 4 848 8 9 9 10 11992 2 201 10 11 1751 11 12 2 727 12 13 172 13 14 895 14 15 3 004 16 15 6 200 16 17 9 701 17 18 461 18 19, 20 21 1658 19,20 21 979 22 286 22 23 1296 23 24 362 24 25 43 25 26 26 27 515 27 28 1074 28 29 161 29 30 51 475 30 Proseli tor m. 1 1 14 Profes äor vid unh 154 T

7 Erforderlig pensio nsavgift

9 Pensionsavdrag i procent av erforderlic [ avgift (täcknin 'sprocent)

il

Erforderlig pensionsavgift i procent av pensionsunderlaget

under högst 30 år

intill pensionsåldern

under högst 30 år

intill pensionsåldern

%

%

%

ol

kronor kronor

kronor

intill pensionsåldern kronor

1104 1236 1320 1404 1476 1560 1644 1716 1824 1920 2 040 2160 2 304 2 436 2 640 2 844 3 036 3 240 3 444 3 684 3 924 4 200 4 476 4 764 5 076 5 400 5 724 6 036 6 360 6 684 6 996

33 33 36 39 42 45 48 51 57 63 69 75 84 90 102 114 129 141 156 174 192 213 234 255 279 303 330 354 378 399 420

194-78 326-41 358-55 423-81 380-33 327-54 328-70 431-34 410-05 388-95 401-08 692-05 423-49 920-78 446-37 467-25 482-92 571-00 55051 790-68 778-51 892-15 1 331-73 952-15 2 165-72 1846-15 1 681-29 1 536-22 1 374-68 1 824-84 1759-12

170-07 326-41 349-27 422-01 369-20 301-69 301-43 407-93 364-45 335-13 362-52 520-34 375-21 639-43 417-32 408-74 4! 1-63 481-70 484-67 594-92 698-95 782-59 870-41 951-40 1 203-18 1591-51 1 355-88 1 449-26 1318-92 1 824-84 1 659-55

16-9 10-1 100 9-2 ll-o 13-7 146 11-8 139 16-2 17-2 10-8 19-8 9-8 22-9 24-4 26-7 24-7 28-3 22-0 24-7 23-9 17-6 26-8 12-9 16-4 19-6 23-0 27-5 21-9 23-9

19-4 10-1 10-3 9-2 11-4 14-9 15-9 12-5 15-6 18-8 19-0 144 22-4 14-1 244 27-9 31-3 29-3 32-2 29-2 27-5 27-2 26-9 26-8 23-2 19-0 24-3 24-4 28-7 21-9 25-3

17-6 26-4 27-2 30-2 25-8 21-0 20-0 251 22-5 20-3 19-7 32-0 18-4 37-8 16-9 16-4 15-9 17-6 16-0 21-5 198 21-2 29-8 200 42-7 34-2 29-4 25-5 21-6 27-3 25-1

15-4 26-4 265 301 250 19-3 18-3 23-8 200 17-5 17-8 24-1 16-3 26-2 15-8 14-4 136 149 14-1 16-1 17-8 18-6 19-4 20-0 23-7 29-5 23-7 24-0 20-7 27-3 23-7

6 000

1 272-36 1 272-36

28-3

28-3

21-2

21-2

7 500

1 93536 1 935-36

23-3

23-3

25-8

25-8

under högst 30 år

der högst 30 år. I kol. 8 av tabellen anges för varje lönegrad nuvarande pensionsavdrag i procent av den enligt kol. 6 erforderliga avgiften (täckningskvoten eller täckningsprocenten). I kol. 10 slutligen anges den enligt kol. 6 erforderliga avgiften i procent av nuvarande pensionsunderlag. Av kol. 8 framgår, att täckningsprocenten uppgår till lägst 9-2 procent (lönegrad A 2 + Eo 3) och högst 28-3 procent (lönegrad A 17 + Eo 18). För högre lönegrader är täckningsprocenten i regel större än för lägre lönegrader. Som förklaring härtill må nämnas, att pensionsavdraget växer med stigande lönegrad förhållandevis fortare än pensionsunderlaget, samt att vidare pensionsåldrarna

407 Tabell 4 b. Försäkringstekniskt beräknade pensionsavgifter vid tillämpande av nuvarande pensioner (utan dyrtidstillägg) och nuvarande pensionsåldrar. (Dödlighetstabellen R 32, Män, Räntefot 3 procent) Militära beställningar m. fl. i

Lönegrad

2 Antal befattningar

4 Pensionsunderlag

Pensionsavdrag

kronor

kronor

kronor

%

%

Erforderlig Pensionsavdrag Erforderlig pensionsav- i procent av pensionsavgift gift intill erforderlig av- i procent av pensionspensions- gift (täckningsunderlaget procent) åldern

Officerare. Oc 1 Oa 1 Oa 2 Oa 3 Oa 4 Oa 5 Oa 6

353 943 908 187 88 27

1800 2 076 3 444 4 644 5 640 6 300 7128

57 72 156 246 324 375 429

698-89 819-08 1 491-40 2 581-54 912-77 2 170-78 - 1157-08

8-2 8-8 10-5 9-5 35-5 173 -37-1

38-8 39-5 43-3 55 6 16-2 345 - 16-2

Underofficerare m. fl. Mb 1 Mb 2 UO 1 UO 2 UO 3

150 343 1353 841 137

1764 1776 2196 2 604 3 000

54 54 78 99 126

804-95 992-32 1192-40 1 978-59 - 90-86

6-7 5-4 6-5 50 - 138-7

45-6 559 54-3 76-0 -3-0

för tjänster i lönegrad 13 och däröver i regel äro högre än för tjänster i lägre lönegrad. Hög pensionsålder åstadkommer hög täckningsprocent till följd av att den försäkringstekniskt beräknade pensionsavgiften avtar med stigande pensionsålder. I övrigt bero variationerna i täckningsprocent på olikheter beträffande inträdesoch befordringsåldrarna samt storleken av pensionsunderlagen i de tidigare innehavda befattningarna. Den inverkan dessa faktorer hava på avgifterna är emellertid svårare att analysera, då de till en och samma lönegrad hörande tjänsterna i regel härröra från befordringsgrupper med högst olika befordringsåldrar och befordringsgång. Uppgifter motsvarande dem i tabell 4 a lämnas för militära beställningar m. fl. i tabell 4 b. Inom 'försvarsväsendet är pensionsåldern normalt 50 år dels för officerare i lägre lönegrad än Oa 4, dels för underofficerare vid armén och flygvapnet i lönegraderna UO 1 och UO 2, dels ock för flaggkorpraler. På grund av den låga pensionsåldern täcka pensionsavdragen endast ringa del av de erforderliga avgifterna för dessa kategorier. Särskilt låg blir täckningsprocenten (se kol. 6 i tabellen) för underofficerare i nyssnämnda lönegrader samt för flaggkorpraler (6-5, 5o respektive 5-1 procent), beroende därpå, att dessa grupper beräknas först vid 29—32 års ålder erhålla tjänst förenad med avgiftsplikt, medan de få som tjänstår tillgodoräkna anställning som manskap från fyllda 21 år. Även för högbåtsmännen är den beräknade täckningsprocenten synnerligen låg, 6-7, trots att pensionsåldern är högre, 55 år. Detta beror därpå, att befordran till högbåtsman antages ske först vid i genomsnitt 33 års ålder. Pensionsåldern för officerare är normalt 55 år för lönegraderna Oa 4 och Oa 5 samt 60 år för lönegrad Oa 6. Den minskning av pensionskostnaderna, som blir en följd av pensionsålderns höjning, åstadkommer att de försäkringstekniskt beräknade pensionsavgifterna bliva lägre för lönegrad Oa 4 än för lönegrad Oa 3, trots

408 pensionsunderlagets ökning. Vid befordran från lönegrad Oa 5 till Oa 6 blir kostnadsminskningen till följd av pensionsålderns höjning så stor, att den försäkringstekniskt beräknade avgiften för lönegrad Oa 6 blir negativ. Detta innebär, att den pension från åldern 55 år, som är intjänad vid befordringstillfället, är likvärdig med en från 60 års ålder utgående pension, som är större än pensionsunderlaget för lönegrad Oa 6, 7 128 kronor. För underofficerare blir av motsvarande skäl avgiften för lönegrad UO 3 negativ. Den genomsnittliga täckningsprocenten vid tillämpande av nuvarande pensionsbestämmelser (utan dyrtidstillägg) meddelas för de olika befordringsgrupper na i den näst sista kolumnen tabell 2. Talen i denna kolumn visa, huru stor del av den för respektive befordringsgrupper för en viss tid inflytande summan pensionsavdrag utgör av den avgiftssumma, som för samma tid skulle influtit, om avgifterna beräknats försäkringstekniskt för bestridandet av hela pensionskostnaden. 1 Då avgiftsbetalningen antagits skola pågå under högst 30 år, hava vissa förenklande antaganden gjorts beträffande grupper, inom vilka befordran beräknats äga r u m efter uppnåendet av 30 tjänstår. Vid beräkningen av täckningsprocenten har, liksom vid de åt 1930 års pensionssakkunniga utförda kalkylerna rörande erforderliga genomsnittsavgifter, räknats med antal befattningar eller befattningshavare och ej med antal avgiftsbetalande. De fel, som uppkomma genom denna approximation, kunna i stort sett ej påverka resultatet av beräkningarna mera väsentligt. Normalt böra dock felen bliva större vid beräkningar av täckningsprocent för varje befordringsgrupp än vid beräkningar av täckningsprocent för varje lönegrad. Orsaken härtill är att den del av tjänstetiden i respektive befattningar, under vilken pensionsavdrag erlägges, i regel varierar mera för befattningar tillhörande samma befordringsgrupp än för befattningar tillhörande samma lönegrad. Till förklaring till de stora olikheterna mellan täckningsprocenten för skilda befordringsgrupper må följande anföras: 1. Hög pensionsålder åstadkommer, såsom redan nämnts, hög täckningsprocent, medan låg pensionsålder ger låg täckningsprocent, enär den försäkringstekniskt erforderliga pensionsavgiften avtar med stigande pensionsålder. Som exempel kunna nämnas befordringsgrupperna 11, 26 och 45, som omfatta sköterskor och telefonister, för vilka pensionsåldern i regel är 55 år och täckningsprocenten därför låg. Vidare märkas grupperna 76—79, officerare och underofficerare m. fl., beträffande vilka redan framhållits den inverkan, som den låga pensionsåldern 50 år har på täckningen. 2. För högre lönegrader är, såsom också nämnts, täckningsprocenten normalt större än för lägre lönegrader, enär pensionsavdraget växer med stigande lönegrad förhållandevis fortare än pensionsunderlaget. Exempel: för grupp 2, som omfattar assessorer och hovrättsråd m. fl. tillhörande enbart lönegraderna Eo 29 och A 30, är täckningsprocenten särskilt hög. 3. För grupper med låga inträdes- och befordringsåldrar är täckningsprocenten större än för grupper med högre inträdes- och befordringsåldrar, enär de försäkringstekniskt beräknade avgifterna växa med stigande inträdes- och befordringsåldrar. Exempel: täckningsprocenten är hög för grupp 75, omfattande folkskollärare, vilka beräknas bliva extra ordinarie vid 24 eller 25 års ålder samt uppnå ordinarie sluttjänst redan vid 27 års ålder. Enär avgifterna ej erläggas för längre tid än högst 30 år, blir täckningsprocenten förhållandevis låg i de fall, då den sista befordran antages äga rum efter nära 30 års pensionsberättigande anställning. Den med hänsyn till tidigare innehavda tjänster beräknade genomsnittliga täckningskvoten nedbringas nämligen i regel väsentligt till 1 Avvikande resultat skulle erhållas, om genomsnittliga täckningen beräknades för under viss tid (t. ex. ett år) nyanställda befattningshavare. Med hänsyn till ändamålet med beräkningen torde dock det här tillämpade betraktelsesättet kunna anses vara tillfyllest.

409 följd av att den erforderliga avgiften i slutlönegraden blir oproportionerligt hög, då de på grund av befordringen ökade pensionskostnaderna skola bestridas genom avgiftsbetalning under endast ett fåtal år. Exempel: grupp 59, verkstadsförmän vid statens järnvägar, vilka beräknas börja erlägga pensionsavgift som arbetare vid 23 års ålder men antagas bliva befordrade först vid 44 års ålder till verkstadsförmän och vid 47 års ålder till verkstadsmästare. Den på motsvarande sätt för samtliga civila befattningar, inklusive folk- och småskollärartjänster, beräknade genomsnittliga täckningsprocenten belöper sig — efter vidtagande av viss korrektion med hänsyn till befordringar efter uppnådda 30 tjänstår — till I860. Medräknas ej folk- och småskollärarkåren, för vilken täckningsprocenten är 24i9, nedgår procenttalet till 1656. Den för samtliga militära beställningar m. fl. beräknade genomsnittliga täckningsprocenten utgör endast 906 (jfr tabell 2 grupperna 76—79). Jämföres det pensionsavdragsbelopp, som beräknas inflyta under viss tid för befattningshavarna inom civilförvaltningen, för folk- och småskollärarna samt för de militära beställningshavarna, med motsvarande summa erforderliga pensionsavgifter, erhålles täckningskvoten 169 procent. Detta tal kan alltså anses ange ungefärligen huru stor del av de totala pensionskostnaderna, exklusive dyrtidstillägg, som under nuvarande förhållanden bestrides genom pensionsavdragen. Beräkningen är dock i viss mån oegentlig; de militära beställningshavarnas avgifter äro nämligen ej fullt jämförliga med de civila befattningshavarnas avgifter, enär de förra fördela sig över hela den pensionsberättigande anställningstiden och de senare utgå under högst 30 år. 3. Avgifter

för pensioner inklusive dyrtidstillägg enligt nu gällande Kostnader för sjuk- och invalidpensioner.

bestämmelser.

Då det ej torde vara av intresse att meddela de pensionsavgifter, som beräknas vara erforderliga för varje lönegrad, om vederbörlig hänsyn tages till dyrtidstilläggen, lämnas här nedan endast uppgift om genomsnittliga täckningsprocenten dels för samtliga befattningar tillhörande civilförvaltningen, dels för folk- och småskollärarkåren, dels ock för militära beställningar m. fl. Dyrtidstilläggen äro härvid beräknade på grundval av index 156 enligt den för pensioner ännu gällande äldre indexskalan, vilket motsvarar tidpunkten den 1 juli 1935. I nedanstående sammanställning anges även täckningsprocentens minskning till följd av dyTtidstilläggens medräknande. Täckningsprocent om dyrtidstilläggen medräknas % Civilförvaltningen 14*7 6 Folk- och småskollärarkåren . . . 21'60 Tillsammans 16'5 8 Militära beställningar m. fl

8'14

Täckningsprocentens minskning genom dyrtidstilläggens medräknande l-8 o 2*5 9 2* o 2 0'92

Medräknas slutligen även kostnaderna för pensioner på grund av sjukdom och invaliditet, blir täckningsprocenten givetvis ännu lägre. Vid de approximativa uppskattningar, som utförts rörande dessa kostnader, har invaliditetssannolikheten för samtliga befattningshavare antagits vara lika stor som den visat sig vara vid kommunikationsverken enligt den tidigare omnämnda åt 1930 års pensionssakkunniga

410 verkställda invaliditetsundersökningen. De i nedanstående sammanställning angivna talen äro givetvis ytterst osäkra, särskilt för folk- och småskollärarkåren. För militära beställningar m. fl. har någon motsvarande beräkning rörande sjuk- och invalidpensioner icke utförts. Täckningsprocent om Täckningsprocentens dyrtidstillägg samt minskning genom sjuk- och invalidsjuk- och invalidpensioner medräknas pensionernas medräknande % 1*56 Civilförvaltningen 13'2 o 314 Folk- och s m å s k o l l ä r a r k å r e n . . . . 1 8 4 6 1*94

Tillsammans 14*64

Vid undersökningen rörande kommunikationsverken visade sig invaliditetsrisken i regel vara avsevärt högre för kvinnor än för män i samma ålder. Antagandet om större invaliditet bland kvinnorna har särskilt påverkat täckningsprocenten för folk- och småskollärarkåren, vilken såsom tidigare anförts övervägande består av kvinnliga befattningshavare. i.

Avgifter

för nuvarande

pensioner vid premiebetalningstidens pensionsåldern.

utsträckning

intill

I tabell 4 a meddelas lönegradsvis erforderliga pensionsavgifter intill pensionsåldern (kol. 7) för nuvarande pensioner exklusive dyrtidstillägg ävensom motsvarande täckningsprocent (kol. 9) — härvid förutsattes att även pensionsavdragen erläggas intill pensionsåldern — och den erforderliga pensionsavgiften i procent av pensionsunderlaget (kol. 11). Vidare lämnas i sista kolumnen av tabell 2 uppgifter om motsvarande täckningsprocent för varje befordringsgrupp. Några särskilda kommentarer torde ingendera av dessa uppgifter kräva. Den för samtliga befattningar genomsnittliga täckningsprocenten vid tillämpande av nuvarande pensionsavdrag erlagda intill pensionsålderns uppnående och nuvarande pensioner såväl exklusive som inklusive dyrtidstillägg framgår av nedanstående uppställning. Där anges även täckningsprocentens ökning till följd av betalningstidens utsträckning för erforderliga avgifter och pensionsavdrag. Pensioner Pensioner utan dyrtidstillägg med dyrtidstillägg Täcknings- TäckningsTäcknings- Täckningsprocent procentens procent procentens % ökning % ökning 16*68 1*92 Civilförvaltningen 18*61 2'05 24*43 2*83 Folk- och småskollärarkåren 27*32 3*13 Tillsammans 21* o 7

2*47

18-87

2-29

Avgiftsbetalningstidens utsträckning innebär alltså vid tillämpande i övrigt av nuvarande pensionsbestämmelser en höjning av täckningsprocenten med 2 å 3 enheter. 5.

Avgifter

för nuvarande

pensioner vid tillämpning pensionsåldrar.

av tidigare

gällande

På grund av direktiv, som meddelats av de sakkunniga, har en särskild beräkning verkställts angående de pensionsavgifter, som försäkringstekniskt skulle erfordras, om nuvarande pensionsåldrar ej tillämpades utan i stället de som gällde före civila tjänstepensionsreglementets ikraftträdande. För militära beställningshavare h a r någon motsvarande beräkning icke utförts, då pensionsåldern sänktes

411 för endast ett mindre antal beställningar vid militära tjänstepensionsreglementets antagande. För de affärsdrivande verken var pensionsåldern före civila tjänstepensionsreglementets antagande i högre lönegrader 67 eller 65 år. Inom lägre lönegrader var pensionsåldern i regel 65 eller 63 år. Den senare pensionsåldern tillämpades för bl. a. skrivbiträden, kontorsbiträden, banvakter och stationskarlar. För expeditionsvakter och kanslibiträden var pensionsåldern 67 år. För den allmänna civilförvaltningen tillämpades 1907 års pensionslag (med däri senare vidtagna ändringar). Pensionsåldern var enligt denna lag normalt 67 år för män och 60 år för kvinnor. Därjämte förekommo pensionsåldrarna 65, 62 och 55 år. 62 år var pensionsåldern för bl. a. manlig befattningshavare tillhörande ekonomipersonalen vid sinnessjukhusen, manlig tjänstinnehavare vid tullverkets kustoch gränsbevakning samt fyrvaktare och fyrbiträde. Vid beräkningen hava de äldre pensionsåldrarna tillämpats, dock h a r för statens undervisningsväsende genomgående räknats med de nu gällande pensionsåldrarna. För lärare voro nämligen de äldre pensionsåldrarna i allmänhet desamma som nu. För en del statliga lärarbefattningar har pensionsåldern höjts, och endast för ett mindre antal har den sänkts. F ö r folkskollärare har räknats med den nu stadgade pensionsåldern, 63 år, då den tidigare gällande pensionsåldern var lägre. Till övergångs- eller provisoriska bestämmelser har här liksom i övriga fall ej tagits hänsyn. Vid den förevarande beräkningen har bortsetts från den avkortning av pensionen, som skulle föranletts därav att för hel pension erforderligt antal tjänstår i regel var större för manlig befattningshavare enligt 1907 års pensionslag än enligt civila tjänstepensionsreglementet. I tabell 5 angivas de sålunda beräknade erforderliga pensionsavgifterna vid tilllämpande av tidigare gällande pensionsåldrar. Tabellen motsvarar den för nuvarande pensionsåldrar uppställda tabellen 4 a och avser sålunda nuvarande pensioner utan dyrtidstillägg. Den upptar dock endast det fallet, att avgiftsbetalningen pågår intill pensionsålderns uppnående. Den minskning av de erforderliga avgifternas storlek, som beräkningens baserande på de tidigare gällande högre pensionsåldrarna medför, belyses genom nedanstående siffror rörande den genomsnittliga täckningsprocenten. Vid beräkningen hava givetvis tillämpats nuvarande pensionsavdrag. Täckningsprocent för nuvarande pensioner utan dyrtidstillägg vid avgiftsbetalning intill pensionsåldern och tillämpande av nuvarande pensionsäldre pensionsåldrar åldrar % % Civilförvaltningen 18*61 21'49 Folk- och småskollärarkåren 27*3 2 27*3 2 Tillsammans 21*0 7

23*31

Täckningsprocentens ökning

2*88 0*oo 2*2 4

Sänkningen av pensionsåldrarna motsvarar alltså en minskning av täckningsprocenten med 224 enheter. Uteslutes folk- och småskollärarkåren, för vilken räknats med oförändrade pensionsåldrar, blir minskningen 2-88 enheter. Vid en jämförelse mellan tabellerna 4 a och 5 finner man, att vid tillämpande av äldre pensionsåldrar beloppet av de försäkringstekniskt beräknade pensionsavgifterna i några fall blir ungefär lika stort som vid tillämpande av de nuvarande pensionsåldrarna eller till och med större (ordinarie lönegraderna 23 och 27). Detta sammanhänger därmed, att om pensionsåldern sänkes för rekryteringsgraderna till en tjänst men ej ändras för tjänsten själv, minskas den erforderliga pensionsavgif-

412 Tabell 5. | Försäkringstekniskt beräknade pensionsavgifter vid tillämpande av nuvarande pensioner (utan dyrtidstillägg) och pensionsåldrar gällande före civila tjänstepensionsreglementets ikraftträdande. (Dödlighetstabellen R 32, Män, Räntefot 3 procent) Civilförvaltningen samt folk- och småskollärarkåren. L ö n e

g r a d extra ordinarie (Eo, Ek)

ordinarie (A)

Ek 1, 3 Eo 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19, 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19, 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 1 Professor vid i

Erforderlig pensionsavgift intill pensionsåldern

Pensionsavdrag Erforderlig i procent av erfor- pensionsavgift intill derlig avgift intill pensionsåldern i pensionsåldern procent av (täckningsprocent) pensionsunderlaget

kronor

%

%

170-07 273-00 348-17 420-71 356-56 248-67 226-06 367-44 316-24 246-79 354-33 370-50 261-09 587-42 327-20 401-66 404-13 47148 475-77 518-34 635-73 695-94 752-30 950-99 974-05 1 383-34 1 200-79 1465-95 1137-97 1 607-48 1411-83 1 272-36 1 935-36

19-4 12-1 10-3 9-3 11-8 18-1 21-2 13-9 18-0 25-5 19-5 20-2 32-2 15-3 31-2 28*4 31-9 29-9 32-8 33-6 30-2 30-6 311 26-8 28-6 21-9 27-5 24-1 33-2 24-8 29-7 28-3 23-3

15-4 22-1 26-4 30-0 24-2 159 13-8 21-4 17-3 12-9 17-4 17-2 11-3 24-1 12-4 14*1 13-3 14-6 13-8 14-1 16-2 16-6 16-8 20-0 19-2 25-6 21-0 24-3 17-9 24-0 20-2 21-2 25-8

ten för tjänsten i fråga. Antag exempelvis att för en befordringsgrupp, som omfattar endast två lönegrader, pensionsåldern tidigare varit 63 år i den lägre tjänsten och 65 år i den högre men nu är sänkt till 60 i den lägre graden och oförändrad, 65 år, i den högre. Den beräknade erforderliga pensionsavgiften i den lägre tjänsten blir givetvis större, om man tillämpar nuvarande pensionsålder, än om man räknar med den tidigare gällande pensionsåldern. I den högre graden gäller samma pensionsålder i båda fallen och pensionskostnaderna för denna grad bliva därför oförändrade. Till följd härav kommer den av övergången till nuvarande pensionsåldrar framkallade avgiftsökningen i den lägre tjänsten att kompenseras genom en avgiftsminskning i den högre tjänsten, för vilken den med tillämpning av nuvarande pensionsåldrar beräknade avgiften alltså blir mindre än den som beräknas för äldre pensionsåldrar.

413 Genom nedanstående tablå belyses ytterligare pensionsålderns inverkan på pensionsavgifternas storlek. Tablån innehåller exempel på engångs- och årsavgifter för 1 000 kronors årlig pension vid tillämpande av 3 procents räntefot och dödlighetstabellen R 32 män. 1

Pensionsålder

60 61 62 63 64 65 66 67

8 Engångsavgift vid

2 Pensionsålder

Engångsavgift vid pensionsålderns uppnående kronor

Årlig avgift

ålderns uppnående

under 30 år

kronor

kronor

intill pensionsåldern kronor

A n s t ä l l n i n g s å 1 d j(r 2 5 å r . 13 206 201-86 186-04 12 785 186-91 169-92 12 361 17262 154-92 11937 158-98 140-95 11512 145-98 127-96 11 057 133-62 115-85 10 663 121-88 104-61 10 241 110-75 94-17

60 61 62 63 64 65 66 67

1 Årlig avgift

under 30 år

intill pensionsåldern

kronor

kronor

A n s t ä l l n i n g s å l d (j r 3 0 å r . 239-81 13 206 239-81 222-05 12 785 218-17 205-07 12 361 198-19 188-87 179-71 11937 11512 162-63 173-42 11087 158-73 146-83 144-79 10 663 132-22 10 241 131-58 118-73

Kol. 2 visar huru stor engångsavgift, som skulle behöva erläggas vid pensionsålderns uppnående för 1 000 kronors pension. Kol. 3 visar huru stor årlig avgift, som skulle erfordras mellan 25 och 55 års ålder, respektive 30 och 60 års ålder, för att erhålla samma pension. Kapitalet för bestridandet av pensionskostnaderna skulle alltså i detta fall vara färdigbildat, när vederbörande fyllde 55 respektive 60 år. Att avgiften hastigt avtar med stigande pensionsålder beror därpå att 1. pensionen utgår färre antal år, om pensionsåldern är hög, 2. kapitalet hinner förräntas längre tid, om pensionsåldern är hög, och 3. ett större antal av de avgiftsbetalande avlider utan att hava fått pension, om pensionsåldern är hög. Kol. 4 slutligen visar huru stor den årliga avgiften skulle behöva vara, om den erlades från 25, respektive 30 års ålder intill pensionsåldern i stället för intill fyllda 55, respektive 60 år. Är pensionsåldern hög, fördelas avgiften på större antal år, än om pensionsåldern är låg, vilket ytterligare bidrar till att avgifterna minskas med stigande pensionsålder. 6.

Avgifter

för pensioner

enligt nu gällande bestämmelser 4 procents räntefot.

vid tillämpande

av

Såsom tidigare nämnts, räknades vid fastställandet av nuvarande pensionsavdrag med en framtida ränteavkastning av 4 procent, medan enligt givna direktiv nu tilllämpats 3 procents räntefot. Den inverkan, som en höjning av räntefoten från 3 till 4 procent har på premiens storlek belyses genom tabellerna 6 a och 6 b. Åldern vid befordran till den första tjänst, i vilken pensionsavdrag erlägges, beräknas i regel vara mellan 23 och 27 år eller i medeltal omkring 25 år. Av tabell 6 a framgår, hurusom en höjning av räntefoten från 3 till 4 procent medför, att pensionsavgiften intill pensionsåldern för inträdesåldern 25 år minskas med omkring 3*15 procent av pensionsunderlaget, om pensionsåldern är 65 år, och med omkring 4*75 procent, om pensionsåldern är 60 år. Om avgiften erlägges under högst 30 år, medför en höjning av räntefoten från 3 procent till 4 procent, att pensionsavgiften för inträdesåldern 25 år minskas med omkring 3*89 procent av pensionsunderlaget, om pensionsåldern är 65 år, och med omkring 5*37 procent, om pensionsåldern är 60 år. Minskningen blir alltså ändå

414 Tabell 6 a. Årlig avgift intill pensionsåldern för 1000 kronors pension. (Dödlighetstabellen R 32 Män.) Inträdesålder år

Räntefot 3 %

Räntefot 4 %

Skillnad

kronor

kronor

kronor

20 25 30 35 40 45 50 55 60

92-81 115-85 146-83 189-91 252-74 350-74 520-32 871-58 1 957-79

Pensionsålder

6515 84-31 110-63 147-98 203-43 291-26 445-20 767-36 1770-91

år 27-66 31-54 36-20 4193 49-31 59-48 75-12 104-22 186-88

Inträdesålder ar

Räntefot 3 %

Räntefot 4 %

Skillnad

kronor

kronor

kronor

20 25 30 35 40 45 50 55

147-19 186-04 239-81 317-74 438-43 645-54 1 07063 2 373-32

P en s i o n s å l d e r 105-84 138-51 184-63 252-66 359-61 545-44 930-54 2 118-77

år 41-35 47'53 55 18 65-08 78-82 100-10 14009 25455

Tabell 6 b. Årlig avgift under 30 år för 1 000 kronors pension. (Dödlighetstabellen R 32 Män.) Inträdesålder

Ålder intill vilken avgift erlägges

år

år

20 25 30

65 Per i s i o n s å l d e r 76-32 112-95 50 94-71 133-62 55 158-73 118-00 60

Ålder intill vilken avgift erlägges

Räntefot Räntefot 3 % 4 %

InträSkillnad desålder

kronor

kronor

år

år

å r 36-63 38-91 4073

20 25

50 55

kronor

Räntefot Räntefot 4 % 3 %

Skillnad

kronor

kronor

kronor

Pensionsålder 60 170-64 119-42 201-86 148-19

å r 51-22 53-67

större, om avgiften erlägges under 30 år, än om den erlägges under hela anställningstiden. Den minskning av pensionsavgifterna, som åstadkommes genom antagande av ett högre ränteläge, blir ännu kraftigare för de avgiftsökningar, som skola utgå vid fortsatta befordringar vid högre åldrar, än för de begynnelseavgifter, som erläggas i rekryteringsgraderna. Å andra sidan är beloppet av pensionsunderlagets höjning vid en befordran i regel litet i förhållande till det totala pensionsunderlaget. Den genomsnittliga täckningsprocenten för nuvarande pensioner med dyrtidstillägg vid premiebetalning intill pensionsåldern och tillämpande av 4 procents räntefot angives här nedan. Till jämförelse meddelas även motsvarande tal för 3 procents räntefot samt täckningsprocentens ökning genom räntefotens höjning. Täckningsp rocent Täckningsprocentens RänteRänteökning till följd av fot i % fot 3 % räntefotens höjning % % Civilförvaltningen 21*72 16*68 5*04 Folk- och småskollärarkåren.. 33*2 6 24*4 3 8*8 3 Tillsammans 24*8 8 18*8 7 6*oi 2*23 Militära beställningar m. f l . . . . 10*3 7 8*14 7.

Avgifter

för pensioner

enligt föreslagna

bestämmelser.

Beräkningar av försäkringstekniskt erforderliga pensionsavgifter för varje lönegrad hava verkställts för de båda av pensionssakkunniga framlagda alternativen 1 och 2 (utan och med dyrortstillägg). Dessutom hava approximativa beräkningar utförts

415 för ytterligare ett alternativ, nedan benämnt A, svarande mot det antagandet att pensionsunderlagen bestämmas i förhållande till lön enligt nu gällande avlöningsreglemente på samma sätt som nuvarande pensionsunderlag bestämts i förhållande till tidigare gällande lönebelopp. De olika alternativen äro bestämda på följande sätt: Alt. A. Pensionsunderlaget = 2/3 av slutlön för respektive lönegrad i ortsgrupp A. Alt. 1. Pensionsunderlaget *= 2 / 3 av slutlön för respektive lönegrad i ortsgrupp C, dock med viss utjämning av skalan såvitt angår högre lönegrader. Alt. 2. Förslag med dyrortstillägg. F ö r ortsgrupperna D—F tillämpas samma pensionsunderlag som i alternativ 1. För ortsgrupperna A—C och G—I minskas, resp. ökas pensionsunderlaget för ortsgrupperna D—F med visst belopp, för de högre lönegraderna utgörande 204 kronor. I samtliga fall har förutsatts, att premiebetalningen pågår intill pensionsåldern. Beräkningarna hava utförts för civila befattningar i lönegraderna e. o. 1—A 30 samt för militära beställningar m. fl. t. o. m. lönegrad Oa 6. 1 Genomgående har räknats med nuvarande pensionsåldrar. Hänsyn h a r icke tagits till de fall, där pensionssakkunniga föreslagit, att pensionsunderlaget skall svara mot högre lönegrad än enligt nuvarande bestämmelser, nämligen beträffande lokeldare och lokförare samt lotspersonal m. fl. Vid beräkningen rörande alternativ 2 hava särskilda antaganden måst uppställas beträffande pensionstagarnas fördelning på dyrort. Härvid hava använts sammanställningar från en undersökning, som pensionssakkunniga låtit verkställa rörande pensionstagarnas fördelning efter ortsgrupp den 1 juli 1939 (se bilaga 1 till detta betänkande). Kompletterande uppgifter rörande befattningshavarnas fördelning på ortsgrupp hava hämtats ur 1936 års lönekommittés betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente (SOU 1937:48 sid. 376 o. f.), kommitténs betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente (SOU 1938:55 sid. 333) samt 1936 års lärarlönesakkunnigas betänkande med förslag till lönereglering för lärare vid folkoch småskolor (SOU 1936:48 sid. 150). Här nedan äro med ledning av nämnda material vissa uppgifter sammanställda rörande genomsnittligt dyrortstillägg beräknat på grundval av en ortsfördelning överensstämmande med 1) pensionstagarnas fördelning efter bostadsort och 2) befattningshavarnas fördelning efter stationeringsort. Härvid har antagits att dyrortstilllägget utgör i ortsgrupperna A—C 0 » » D—F 1 och » » G—I 2. Enligt den föreslagna konstruktionen av alternativet 2 skulle dj-rortstillägget utgå efter pensionstagarnas bostadsort utan hänsyn till den förutvarande stationeringsorten, varför den vid undersökningen tillämpade ortsgruppsfördelningen för pensionstagarna överensstämmer med den i alternativets konstruktion förutsatta. Genomsnittligt dyrortstillägg beräknat med hänsyn till fördelningen av pensionstagare samt befattningshavare i tjänst V? 1939: pensionerade pensionerade befattningsföre 1935 års efter 1935 års havare i ingång ingång tjänst Allmänna civilförvaltningen 0*92 1*05 1*29 Statens järnvägar 0*85 0*94 1*09 Försvarsväsendet l*oo 1*15 1*30 Folkskoleväsendet 0*5 9 0*5 9 0*3 5 1 De pensionsunderlag, varmed här räknats, äro icke — såsom de föreslagna underlagen — avrundade till krontal delbara med 12 och kunna därför avvika från de i alternativen angivna underlagen med intill 6 kronor.

416 Det visar sig, att — med undantag för folk- och småskollärare — pensionstagarna från tiden före 1935 hänföra sig till i genomsnitt lägre ortsgrupp än pensionstagarna från tiden Vi 3 5 — 3 % 39 och att dessa i sin tur hänföra sig till lägre genomsnittlig ortsgrupp än de nuvarande befattningshavarna. Med anledning av den för pensionstagarna tydligt framträdande förskjutningen mot högre ortsgrupp har för framtiden räknats med ytterligare en viss förskjutning mot dyrare orter. Vederbörlig hänsyn har även tagits till skillnaden i ortsfördelning för olika lönegradsgrupper. Vid den ovannämnda utredningen rörande pensionstagarnas fördelning efter ortsgrupp den 1 juli 1939 har en särskild undersökning utförts angående pensionstagarnas flyttning efter avgången ur tjänst. Härvid har fördelning skett även efter lönegradsgrupper. Undersökningen omfattade f. d. befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen, försvarsväsendet, statens järnvägar och folkskoleväsendet, vilka pensionerats under tiden den 1 januari 1935—30 juni 1939. På grundval av denna undersökning har i följande tablå beräknats genomsnittligt dyrortstillägg för olika lönegradsgrupper dels med hänsyn till pensionstagarnas förutvarande stationeringsort, dels med hänsyn till deras bostadsort den 1 juli 1939. Samma antaganden rörande dyrortstilläggets storlek hava tillämpats som ovan. Vid lönegradsfördelningen hava lönegraderna för militära beställningshavare sammanförts med närmast motsvarande lönegrader inom löneplan A. Genomsnittligt dyrortstillägg beräknat med hänsyn till pensionstagarnas

Dyrortstilläggets ökning ( + ) resp. minskning (—) till följd av flyttning från stationeringsorten

förutvarande stationeringsort

bostadsort den VT 1939

Allmänna civilförvaltningen, statens järnvägar, försvarsväsendet Lönegraderna A 1— 5 A 6—10 A 11—15 A 16—20 > A 21—25 , A 26—30

0-82 1-14 119 0-96 1-33 1-40

0-73 0-97 1-08 1-07 1-33 1-36

Summa

1-12

1-02

0-28 062

0-45 0-76

+ 0-17 + 0-14

0-43

0-59

+ 0-16

Lärarpersonal v i d : folkskolor Summa

-0-09 -0-17 -011 + 011

o-oo -0-04 -0-10

Vid de antaganden angående det genomsnittliga dyrortstillägget, som tillämpats vid kostnadsberäkningarna, har även hänsyn tagits till vissa vid bosättningsundersökningen utförda sammanställningar angående pensionstagarnas fördelning på ortsgrupp efter pensionens storlek. De beräknade, försäkringstekniskt erforderliga pensionsavgifterna i olika lönegrader vid införande av nya pensionsunderlag enligt här ovan omnämnda alternativ A, 1 och 2 meddelas för civila tjänster och för militära beställningar m. fl. i tabell 7. En jämförelse mellan talen för de olika alternativen ger vid handen, att i stort sett en mycket nära överensstämmelse råder mellan storleken av de pensionsavgifter, som beräknats för alternativen 1 och 2.

417 T a b e l l 7.

F ö r s ä k r i n g s t e k n i s k t b e r ä k n a d e p e n s i o n s a v g i f t e r vid t i l l ä m p a n d e a v a l t e r n a t i v e n A, 1 o c h 2. (Dödlighetstabellen R 32, Män, Räntefot 3 procent)

L ö n e g i• a d

Ordinarie

Extra ordinarie

Erforderlig pensionsavgift intill pensionsåldern Alt. A

Alt. 1

Alt. 2

Alt. 1

Alt. 2

kronor

kronor

kronor

%

%

Civilförvaltningen 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19, 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14

i5

16 17 • 18 19. 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

Föreslaget pensionsavdrag i procent av erforderlig avgift (täckningsprocent)

41Ö92 434-94 520-27 456-70 370-32 368-12 498-63 432-20 388*65 428*71 589-38 425*16 720-80 478-95 468-34 470-47 549-29 55436 672-90 800-53 895-08 997-24 1 093-95 1 358-33 1 756-09 1 499-34 1 621-43 1 46W40 1 985 62 1 826-29

444-71 47092 563-49 494-72 40122 398 89 540-50 467-59 421-24 46412 636-08 457*81 775*32 517-53 503-24 504-86 589-58 595-39 718-80 852-81 947-97 1 039 53 1142-56 1 375-58 1 764-58 1520-81 1 667-20 1508-17 2 020 03 1868-14

samt folk- och småskollärarkåren. 45131 477*54 567-12 497-73 402-85 396-91 532-85 470-20 425-12 458-02 638-23 46417 783-81 524-24 504-44 506-14 586-42 591-59 732-01 865 15 96813 1 065-28 1163-43 1417-33 1 819-84 1551-79 1688-91 1527-91 2 043-06 1 885-41

11*5 11-5 10-1 12*7 164 17-3 13*3 16-7 19-9 19-4 15-6 23-6 15*1 24-9 280 30-9 29-0 31-2 28-4 26-0 25-6 25-7 25-5 22-9 19-2 24-1 23-6 27-8 22-1 25-4

11-3 11-3 101 12-7 16-4 17-4 13-5 16-6 19-8 19-6 15.5 23-3 14-9 24-6 28-0 30-8 29-2 31-4 27-9 25-7 25-1 251 25-0 22-2 18-6 23-6 23-3 27-5 21-9 25-1

Militäre i beställningar m. fl. Officerare. Oc 1 Oa 1 Oa 2 Oa 3 Oa 4 Oa 5 Oa 6

858-85 989-49 1 677-53 3 103-55 877-20 2 097-08 -1540-81

930*29 1071*39 1 798-75 3175 59 76943 1989-31 - 1 570-03

929-91 1 070-57 1 832-82 3 217-38 748-08 1983 21 - 1 6 1 9 69

10-2 91 47-2 20 8 -31-3

938-19 1 240 40 1 406 53 2 273-00 - 15127

1029 46 1343-21 1 52208 2 428-22 - 175-87

1027-18 1338*18 1 522-37 2 454-67 - 138-09

7-0 5-8 6-9 5-3 -88-7

8-4

9o

8-4 9-0 100 9-0 48-5 20-9 - 30-4

Underofficerare m. //. Mb 1 Mb 2 Uo 1 Uo 2 Uo 3 27—417092.

7-0 5-8 6-9

5> -1130

418 C. Pensionsavdragens storlek. Såsom i det föregående nämnts, hava de enligt civila tjänstepensionsreglementet gällande pensionsavdragen tillämpats sedan den 1 juli 1920, då de infördes för manliga befattningshavare vid kommunikationsverken. Pensionsavdragen voro beräknade att i genomsnitt täcka omkring en tredjedel av pensionskostnaderna, uppskattade på grundval av 4 procents räntefot och allmänna svenska dödlighetstabellen för män för åren 1901—1910. De pensionsunderlag, till vilka beräkningarna hänförde sig, voro desamma som alltjämt äro gällande. Räntenivåns förändringar under de gångna åren hava medfört, att den antagna förutsättningen om att befattningshavarna genom sina pensionsavdrag skulle bekosta en tredjedel av pensionskostnaderna ej kunnat uppehållas. Vidare sänktes pensionsåldrarna i stor utsträckning år 1935, dock med vissa övergångsbestämmelser, vilkas verkningar ännu ej helt upphört men från vilka här bortses. Då de genom ändringen i pensionsåldrarna ökade pensionskostnaderna för närvarande helt bestridas av staten, har befattningshavarnas procentuella andel i de totala pensionskostnaderna minskats i motsvarande mån. Dyrtidstilläggen till pensionerna åstadkomma ytterligare minskning av täckningsprocenten. Härutöver hava diverse andra omständigheter medfört förskjutningar i befattningshavarnas genomsnittliga andel i de totala pensionskostnaderna. Bland dessa omständigheter må nämnas förändringar i inträdes- och befordringsåldrar, i befordringsgången och i antalet tjänster av olika slag. Slutligen må erinras om att pensionsavdragsskalan numera tillämpas för hela civilförvaltningen, ehuru den beräknats enbart för manliga befattningshavare vid kommunikationsverken. Med hänsyn till dessa omständigheter har det redan från utredningens början synts tveksamt, om man nu ånyo kan uppställa villkoret, att pensionsavdragen skola förslå till bestridandet av en tredjedel av de totala pensionskostnaderna. Här berörda förhållanden belysas genom sammanställning i tabell 8 av vissa delvis redan i det föregående lämnade uppgifter rörande den genomsnittliga täckningsprocenten. För tydlighetens skull må erinras, att med genomsnittlig täckningsprocent här liksom i det föregående menas det procenttal, som anger huru stor del den av befattningshavarna under viss tid erlagda summan pensionsavdrag enligt nu gällande skala beräknas utgöra av den avgiftssumma, som under samma tid skulle influtit, om pensionsavgifterna beräknats försäkringstekniskt för bestridande av hela pensionskostnaderna. I tabellen anges även de procenttal, med vilka pensionsavdragen genomgående behöva höjas för att täckningsTabell 8. Genomsnittlig täckningsprocent och pensionsavdragens förhöjning för att svara mot täckningskvoten 1/3. (Dödlighetstabellen R 32 Män; räntefot 3 procent.) F ö r u t s ä t t n i n g a r Alt.

1 2 3 4 5 6 7 8

Pensionsunderlag

Pensionsåldrar

Dyrtidstillägg

Pensionsavdrag erlägges

Nuvar.

Nuvar.

Utan Med Utan

Högst 30 år > 30 > Intill pens.-åld. Högst 30 år Intill pens.-åld.

>

J i)

Äldre s

Förslag A Förslag 1 Förslag 2

> Nuvar.

> >

t

> > >

> »

> >

Täcknings- Förhöjning av pensionsprocent avdragen

%

%

18-60 16-58 21-07 20-13 23-31 17-86 16-81 16-79

79-2 101-0 58-2 65-6 430 86-6 9H-3 98-5

419 procenten åter skulle bliva 33 Vs- Beräkningarna avse de befattningar, å vilka civila tjänslepensionsreglementet samt tjänstepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. tillämpas men däremot ej militära beställningar. I de fall, då pensionsunderlaget ökats med dyrtidstillägg, har detta — liksom tidigare i denna redogörelse — beräknats efter index 156. Alt. 1 och 2 hänföra sig till nuvarande pensionsbestämmelser. I alt. 1 räknas med nuvarande pensionsunderlag utan dyrtidstillägg samt med premiebetalning under högst 30 år, vilket är samma förutsättningar, som lågo till grund vid pensionsavdragens fastställande. Räntefotens nedgång från 4 till 3 procent samt pensionsåldrarnas sänkning och diverse andra omständigheter hava sålunda medfört, att täckningsprocenten sjunkit från 33*33 till det i tabellen angivna talet 18*60. För att ånyo uppbringa täckningen till Va skulle pensionsavdragen behöva höjas med 792 procent. Inräknar man dyrtidstilläggen i pensionerna (alt. 2), blir täckningskvoten endast 16*58 procent, och pensionsavdragen skulle behöva något mer än fördubblas för att räcka till bestridande av 7 3 av pensionskostnaderna. Räknar man å andra sidan med nuvarande pensionsunderlag utan dyrtidstillägg samt ökning av befattningshavarnas bidrag genom utsträckning av premiebetalningen intill pensionsåldern (alt. 3), skulle täckningsprocenten stiga till 21*07. Tilllämpas i stället 4 procents räntefot i detta fall, bleve täckningsprocenten 27*78 och pensionsavdragen skulle behöva höjas med 20*0 procent för att täcka en tredjedel av pensionskostnaderna. Om den ökning av pensionskostnaderna, som uppstått genom sänkning av pensionsåldrarna år 1935, skulle helt bestridas av staten, och befattningshavarnas bidrag alltså anses utgå å den del av kostnaderna för pensionerna (exklusive dyrtidstillägg), som svarar mot tidigare gällande pensionsåldrar, beräknas täckningsprocenten till 20-13 vid premiebetalning under högst 30 år (alt. 4) och till 23-31 vid premiebetalning intill pensionsåldern (alt. 5). Sistnämnda fall ger den högsta täckningen av de i tabellen angivna alternativen. Vid tillämpning av de nu framlagda pensionsunderlagsalternativen 1 och 2 (alt. 7—8 i tabellen) skulle de nuvarande pensionsavdragen, även om betalningstiden utsträcktes till hela tjänstetiden, behöva i genomsnitt nära nog fördubblas för att räcka till bestridandet av en tredjedel av pensionskostnaderna, beräknade med utgångspunkt från nuvarande pensionsåldrar och på grundval av 3 procents räntefot; vid bibehållande av begränsning till 30 avdragsår skulle motsvarande förhöjning behöva uppgå till ungefär 125 procent. Även vid tillämpning av alternativet A (all. 6 i tabellen) skulle krävas en så betydande ökning av avdragen som med över 85 procent. Räknar man med 4 procents räntefot bleve genomsnittliga täckningsprocenten för pensionsunderlagsalternativ 1 22-21, alltså 5*40 enheter större än vid tillämpande av 3 procents räntefot, och en genomgående förhöjning av pensionsavdragen med omkring 50 procent skulle erfordras för att bringa upp täckningskvoten till en tredjedel. Såsom närmare motiveras i de pensionssakkunnigas uttalanden rörande pensionsavdragen hava de sakkunniga — i betraktande av vanskligheten i att nu lägga ett i främsta rummet försäkringstekniskt betraktelsesätt till grund för bestämmandet av pensionsavdragens nivå men under fastslående å andra sidan av nödvändigheten att förknippa en höjning av pensionsförmånerna med en ökning av pensionsavdragen — givit direktiv om beräkningar rörande de nya pensionsavdragens storlek med utgångspunkt från vad som med hänsyn till löneregleringens intentioner ansetts rimligt men med bortseende delvis från försäkringstekniska synpunkter. Det har sålunda gällt att väsentligen från skälighetssynpunkter taga ståndpunkt till pensionsavdragens storlek. Härvid kunna givetvis olika överväganden komma i fråga. Följande två betraktelsesätt hava vid de sakkunnigas bedömande tagits till utgångspunkt.

420 a. I det första fallet f ö r u t s a t t e s , att ö k n i n g av p e n s i o n s a v d r a g e n icke u t t a g e s för d e n del a v de f r a m t i d a p e n s i o n e r n a , s o m m o t s v a r a r n u v a r a n d e p e n s i o n s b e l o p p e x k l u s i v e d y r t i d s t i l l ä g g . H ö j n i n g e n av p e n s i o n s a v d r a g e n s k u l l e s å l u n d a g r u n d a s p å ö k n i n g e n av själva p e n s i o n s u n d e r l a g e n , o c h i d e n n a ö k n i n g i n b e g r i p e s d e n del, s o m m o t s v a r a r n u u t g å e n d e d y r t i d s t i l l ä g g . Å a n d r a s i d a n f ö r u t s a t t e s , att d e n ö k n i n g i bidragen från befattningshavarna, som bör uppstå genom den förutsatta utsträckn i n g e n a v p e n s i o n s a v d r a g e n s e r l ä g g a n d e intill p e n s i o n s å l d e r n , r ä k n a s b e f a t t n i n g s h a v a r n a tillgodo vid u p p s k a t t a n d e t av d e r a s a n d e l i d e ö k a d e p e n s i o n s k o s t n a d e r n a . fc. I d e t a n d r a fallet f ö r u t s a t t e s , att i n g e n ö k n i n g av p e n s i o n s a v d r a g e n u t g å r for d e n del a v p e n s i o n e r n a , s o m m o t s v a r a r n u v a r a n d e p e n s i o n s b e l o p p i n k l u s i v e d y r tidstillägg b e r ä k n a t efter i n d e x t a l e t 156. H ö j n i n g e n a v p e n s i o n s a v d r a g e n skulle sål u n d a g r u n d a s e n d a s t p å d e n reella h ö j n i n g e n a v p e n s i o n s f ö r m å n e r n a . Å a n d r a s i d a n r ä k n a s b e f a t t n i n g s h a v a r n a ej tillgodo d e n k o s t n a d s ö k n i n g , s o m u p p s t å r för d e m g e n o m u t s t r ä c k n i n g av t i d e n för p e n s i o n s a v d r a g e n s e r l ä g g a n d e . I b å d a fallen h a r f ö r u t s a t t s , a t t % av d e n p å a n g i v e t sätt u p p s k a t t a d e ö k n i n g e n i pensionskostnaderna skall bestridas genom pensionsavdragens höjning. B e r ä k n i n g a r n a h a v a i första h a n d u t f ö r t s för a l t e r n a t i v 2. D å e m e l l e r t i d d e b e r ä k n a d e p e n s i o n s k o s t n a d e r n a för a l t e r n a t i v 2 n ä r a ö v e r e n s s t ä m m a m e d d e m för a l t e r n a t i v 1 k o m m e r m a n till ett föga a v v i k a n d e r e s u l t a t , o m m a n i stället t i l l ä m p a r d e t t a s e n a r e a l t e r n a t i v . Vid k a l k y l e r n a h a v a , l i k s o m ö v e r h u v u d vid b e r ä k n i n g a r n a r ö r a n d e t ä c k n i n g s p r o c e n t e n m . m., f ö r h å l l a n d e n a i ett t ä n k t f r a m t i d a j ä m v i k t s l ä g e l a g t s till g r u n d . D e t b e l o p p p e n s i o n s a v d r a g vid h ö g s t 3 0 - å r i g p r e m i e b e t a l n i n g , v a r m e d h ä r T a b e l l 9.

Kostnadsbelopp beräknade p å grundval av 3 procents räntefot och dödl i g h e t s t a b e l l e n R 32 Män.

Pensionsbestämmelser

Folk- och Civilförsmåskolvaltningen lärarkåren

Summa

Försvarsväsendet

Totalsumma

Erforderlig årlig avgiftssumma i tusental kronor vid avgiftsbetalning intill pensionsåldern. Föreslagna best Nuvarande best. a) utan dyrtidstillägg b) med dyrtidstillägg

36 527

14 096

50 623

62 094

28 935 32 295

11402 12 749

40 337 45 044

9 264 10 311

49 601 55 355

Motsvarande kostnadsökning i tusental kronor (kostnader vid föreslagna best. — kostnader vid nuvarande best.). Föreslagna best. — nuvarande best. a) utan dyrtidstillägg b) med dyrtidstillägg

7 592 4 232

2 694 1347

10 286 5 579

2 207 1160

12 493 6 739

Årlig summa pensionsavdrag i tusental kronor. Nuvarande: pensionsavdrag erlagda i),högst pO år 2) intill pensionsåldern 2 Ökning vid utsträckning av betalningstiden intill pensionsåldern . .

4 616 5 385

2 513 3115

7 129 8 500

957 957

8 086 9 457

1 Räknat med pensionsavdrag intill pensionsåldern i överensstämmelse med nu gällande bestämmelser. • • Talen för civilförvaltningen och försvarsväsendet äro något mindre än de belopp, till vilka motsvarande avdragssummor uppgivits i det i betänkandet införda kapitlet kostnadsberäkningar. De här angivna beloppen omfatta nämligen ej pensionsavdragen för de civila befattningshavare och militära beställningshavare. vilka av tidigare anförda skäl ej medtagits yid beräkningen av de försäkringstekniskt erforderliga avgifterna.

421 räknats, svarar sålunda mot en tidpunkt, då alla befattningshavare erlagt avgift från första extra ordinarie anställning, medan flertalet nuvarande befattningshavare börjat premiebetalningen först vid utnämningen till ordinarie tjänsteman. I tabell 9 sammanställas de tal, på vilka beräkningarna bygga. Kostnadskalkylerna omfatta icke blott civilförvaltningen samt folk- och småskollärarkåren utan även försvarsväsendet. För civilmilitära beställningar och extra ordinarie tjänster vid försvarsväsendet, för vilka inga beräkningar utförts rörande de erforderliga avgifterna, hava använts de för motsvarande civila tjänster beräknade avgifterna, varför uppskattningarna för försvarsväsendet blivit synnerligen approximativa. Resultatet av kalkylerna meddelas i nedanstående tablå. Som exempel på huru höjningen av pensionsavdragen beräknats, kan följande nämnas. I fallet a) skulle för civilförvaltningens personal samt folk- och småskollärarkåren den årliga kostnadsökningen för befattningshavarna på grund av pensionsunderlagens höjning belöpa sig till Va X 10 286 000 = 3 429 000 kronor. Härifrån avgår det belopp, 1 371 000 kronor, med vilket den årliga summan pensionsavdrag beräknas stiga, om skyldighet införes att erlägga pensionsavdrag intill pensionsåldern. Den årliga kostnadsökning, som befattningshavarna hade att bestrida, skulle sålunda belöpa sig till 2 058 000 kronor. Då de nuvarande pensionsavdragen för befattningshavarna beräknas uppgå till 8 500 000 kronor, om avgiftsbetalningen pågår intill pensionsåldern, skulle de ökade bidragen medföra en genomsnittlig höjning av nu gällande 2 058 pensionsavdragsbelopp med • — 24-2 procent. För fall b beräknas motsvarande tal på liknande sätt till V3 X 5 579 : 8 500 — 21 9 procent. Beräknad

förhöjning av pensionsavdragen, om en tredjedel av ökningen i pensionskostnaden skall bestridas genom höjningen av pensionsavdragen.

Befattningshavarna bekosta l / a av höjningen av pensionerna utöver nuvarande pensionsunderlag

Tillgodoräknande av avgiftsbetalningstidens utsträckning

a. Exkl. dyrtidstillägg . . b. Inkl. »

äger rum äger ej rum

CivilFolk- och förvaltsmåskolningen lärarkåren

Summa

Försvars- Totalväsendet summa

%

%

%

%

%

32-7 26*2

9-5 14-4

24*2 21-9

76 9 40-4

29*5 23-8

De utförda beräkningarna visa, att ovan anlagda synpunkter leda till en höjning av nuvarande pensionsavdrag, som — därest samtliga förvaltningsgrenar medräknas — ligger något över 25 procent i fall a och något under 25 procent i fall b. För civilförvaltningen och folkskollärarkåren enbart beräknas förhöjningen bli något lägre, 24-2 procent i fall a och 21-9 procent i fall b. Tillämpar man alternativ 1, blir den erforderliga höjningen något mindre än för alternativ 2, nämligen 24o procent i fall a och 21-7 procent i fall b. Då en ökning av pensionsavdragens nuvarande belopp med i genomsnitt omkring 25 procent jämsides med betalningstidens utsträckning ansetts skälig och då de nyss angivna talen ligga tämligen nära denna siffra, hava de ovan omnämnda beräkningarna tagits till utgångspunkt vid upprättandet av förslag till ny avdragsskala. För detta ändamål har pensionsavdragens erforderliga förhöjning i fallen a och b beräknats för varje lönegrad beträffande civilförvaltningen samt folk- och småskollärarkåren. Bland annat av utjämningstekniska skäl hava beräkningarna enligt fall b lagts till grund för avdragsskalans konstruktion. Det har nämligen visat sig, att de 1 Såsom tidigare nämnts skulle ett avvikande resultat erhållas, om genomsnittliga täckningen beräknades för under ett år nyanställda befattningshavare, men med hänsyn till ändamålet med beräkningen torde det här tillämpade betraktelsesättet kunna anses vara tillräckligt noggrant.

422 Tabell 10. Förslag till p e n s i o n s a v d r a g s s k a l a vid höjning av pensionsunderlagen enligt alt. 1 eller 2.

Lönegrad

Genom utjämning beräknade pensionsavdrag Alt. 1 kronor

Föreslagna pensionsavdrag

Alt. 2 kronor

kronor

C i v i l f ö r v a l t n i n gen Eo

51 A A A A A

1 2 3 4 5

54 57 63 66 69

57 60 63 66 69

54 57 63 66 69

A 6 A 7 A 8 A 9 A 10

75 78 84 90 96

72 78 84 87 96

72 78 84 90 99

A 11 A 12 A 13 A 14 A 15

102 111 123 135 147

102 111 123 135 147

108 117 129 141 156

A 16 A 17 A 18 A 19,20

159 174 189 210

159 174 192 210

171 186 204 222

A 21 A 22 A 23 A 24 A 25

231 252 273 297 321

234 255 279 300 327

243 267 291 315 339

A 26 A 27 A 28 A 29 A 30

348 375 403 432 462

354 381 411 441 474

366 393 420 447 474

Försvarsväsen let Mb 1 Mb 2

72 78

UO 1 UO 2 UO 3

105 129 156

Oc 1 Oa 1 Oa 2 Oa 3 Oa 4 Oa 5 Oa 6

78 96 183 288 363 414 492

423 för fall b lönegradsvis uträknade avgifterna väl lämpa sig att utjämnas (enligt minsta kvadratmetoden genom en andra grads kurva). De sålunda utjämnade avdragsbeloppen, avrundade till närmaste med 3 delbara hela krontal, återgivas i tabell 10 för såväl alt. 1 som alt. 2. Med utgångspunkt från dessa belopp hava de i tabellens sista kolumn meddelade föreslagna avdragsbeloppen för löneplan A uppställts. Härvid har enligt givna direktiv iakttagits att avdragen för de lägsta graderna ej böra överstiga de utjämnade talen men att avdragsnivån eljest i huvudsak höjes något. Den nya avdragsskalan svarar mot en genomsnittlig förhöjning av de nuvarande pensionsavdragen med 25-78 procent, vartill kommer utsträckningen av betalningstiden. Om bestämmelsen rörande högst 30 avdragsår bibehölles, skulle enligt en utförd överslagsberäkning samma täckning uppnås som vid det framlagda förslaget, därest de föreslagna avdragsbeloppen höjdes med 13 a 14 procent och likaså därest de höjdes genomgående med omkring 15 kronor. De i tabellen föreslagna pensionsavdragen för militära beställningshavare m. fl. äro genom interpolation beräknade att utgå med de belopp, till vilka pensionsavdragen inom löneplan A skulle föreslagits för befattningshavare med motsvarande pensionsunderlag. Uppgifter rörande förhållandet mellan de föreslagna pensionsavdragen och de för ifrågavarande alternativa pensionsunderlag försäkringstekniskt erforderliga pensionsavgifterna lämnas för varje lönegrad i de sista kolumnerna av tabell 7. Den genomsnittliga täckningsprocenten för samtliga befattningar har vid tilllämpande av de föreslagna pensionsavdragen beräknats uppgå till de i nedanstående tablå angivna talen. Täckningsprocenten har beräknats för såväl 3 som 4 procents räntefot. Vidare hava förutom beräkningar av de procenttal, som avse de föreslagna pensionerna utan rörligt tillägg, även approximativa beräkningar utförts rörande täckningsprocenten för de föreslagna pensionerna ökade med högsta rörliga tillägg (15 procent, dock högst 900 kronor för år). Slutligen hava kalkyler utförts rörande täckningsprocenten vid medräknande av kostnaderna för sjuk- och invalidpensioner. Såsom tidigare framhållits äro de antaganden, som lagts till grund för beräkningarna rörande dessa pensioner synnerligen osäkra. Den av pensionssakkunniga föreslagna utsträckningen av rätten till sjukpensioner att omfatta även extra ordinarie befattningshavare med mindre än tio tjänstår, har ej tagits i betraktande vid beräkningen. Täckningsprocent Räntefot 4 %

Räntefot 3 % Alt. 1

Alt. 2

Alt. 1

Alt. 2

%

%

%

%

18-79 27-16 21-12

24-68 36-56

24-54 36-98

Tillsammans

18-90 26-85 21-14

27-93

27-90

11-51

11-41

Samtliga

25-16

25-11

A. Enbart kostnaderna för ålderspensioner. 1. P e n s i o n u t a n tillägg.

rörligt

Civilförvaltningen Folk- och småskollärarkåren Militära beställningar m. fl

424 Täckningsprocent Räntefot 3 %

2. P e n s i o n m e d h ö g s t a t i 11 ä g g. Civilförvaltningen Folk- och småskollärarkåren

Alt. 1

Alt. 2

%

%

16-48 23-35

Alt. 1

Alt. 2

16-38 23-62

21-52 31-79

18-42

18-40

24*34

21-39 32-16 24-31

7-88

7-81

10-06

9-97

16-69

16-66

21-93

21-89

16-91 22-94 18-66

16-81 23-21

21-59 30-85

18-65

21-72 30-50 24-21

14-74 19-95

14-65 20-18

18-94 26*52

16*26

16-24

21*10

18-82 26-83 21-07

rörliga

Tillsammans Militära beställningar m. fl Samtliga B.

Räntefot 4 %

Inkl. kostnaderna för sjuk- och invalidpensioner.

1. P e n s i o n u t a n tillägg.

rörligt

Civilförvaltningen Folk- och småskollärarkåren Tillsammans 2. P e n s i o n m e d h ö g s t a tillägg.

24-19

rörliga

Civilförvaltningen Folk- och småskollärarkåren Tillsammans

O m m a n b e t r ä f f a n d e a l t e r n a t i v 2 ej r ä k n a r m e d d e n för s a m t l i g a o r t s g r u p p e r g e n o m s n i t t l i g a p e n s i o n e n u t a n m e d d e i n o m o r t s g r u p p e r n a A—G u t g å e n d e b e l o p p e n , b l i r t ä c k n i n g s p r o c e n t e n f ö l j a n d e vid t i l l ä m p a n d e a v 3 p r o c e n t s r ä n t e f o t . P e n s i o n e n h a r r ä k n a t s u t a n r ö r l i g t tillägg o c h k o s t n a d e r n a för s j u k - o c h i n v a l i d p e n s i o n e r h a v a ej tagits i b e t r a k t a n d e . Till j ä m f ö r e l s e m e d d e l a s ä v e n m o t s v a r a n d e tal för d e för s a m t l i g a o r t s g r u p p e r g e n o m s n i t t l i g a p e n s i o n s b e l o p p e n .

Täckningsprocent alternativ 2

Civilförvaltningen Folk- och småskollärarkåren Tillsammans Militära beställningar m. fl Samtliga

Ortsgrupperna A—C

Genomsnitt för samtliga ortsgrupper

Skillnad

%

%

%

19-84 28-28 22 22

18-79 27 16 21-12

1-05 112

9-42

8-93

0-49

20-11

l-oo

l-io

425 D. Framtida årliga kostnader för pensioneringen. Material för beräkningar rörande de framtida pensionskostnaderna har i första hand varit de tidigare omnämnda, av 1936 års lönekommitté införskaffade uppgiftskorten rörande befattningshavare vid statliga civila verk den 1 maj 1936 samt motsvarande uppgiftskort för beställningshavare och befattningshavare vid försvarsväsendet den 15 oktober 1936 och för lärare vid statens undervisningsväsende vårterminen 1938. Då kortmaterialet rörande de militära beställningshavarna icke upptog personal å övergångsstat hava erforderliga uppgifter härför hämtats ur 1939 års rulla. Beräkningarna äro utförda under den förutsättningen, att de föreslagna pensionsbestämmelserna bliva tillämpliga senast från 1942 års ingång samt att de skola gälla för alla som blivit pensionsberättigade efter den 30 juni 1939. Någon retroaktiv utbetalning av pensionsförhöjningar för tid före det nya pensionsreglementets ikraftträdande bar förutsatts ej komma att äga rum. Vidare har räknats med att kvarstående i tjänst efter pensionsålderns uppnående förekommmit i så ringa utsträckning, att man kan bortse därifrån vid kalkylerna och att de föreslagna pensionsförhöjningarna sålunda kunna anses beröra endast dem som uppnått pensionsåldern efter utgången av juni 1939. Även för framtiden har antagits att inga befattningshavare kvarstå i tjänst efter pensionsålderns uppnående. Avgång före uppnådd pensionsålder har vid beräkningarna förutsatts äga rum endast på grund av dödsfall. Beträffande dödligheten har även vid dessa kalkyler tillämpats tabellen R 32 för män. Beräkningarna av de årliga totalbeloppen av de framtida förväntade pensionsutbetalningarna hava utförts för åren 1942 och 1945 samt med visst undantag för år 1950. Till följd av att kalkylerna äro utförda med ledning av det ovannämnda kortmaterialet, har antagits dels att ingen som nyanställts efter den tidpunkt, som motsvarande uppgiftskort avser, uppnår pensionsåldern under den tidrymd beräkningarna omfatta, dels att ingen vidare befordran äger rum bland de å kortmaterialet upptagna anställningshavare, som uppnå pensionsåldern under samma tidrymd. Med hänsyn till de låga pensionsåldrarna för militärerna och den därmed sammanhängande snabba befordran i vissa lönegrader inom försvarsväsendet skulle felkällorna bliva allt för stora om kortmaterialet rörande militärerna användes för beräkningar rörande en avlägsnare framtid. Inga kostnadsberäkningar hava därför utförts för år 1950 beträffande försvarsväsendet. Korten för civilförvaltningen böra däremot utan olägenhet kunna användas för beräkningar fram till år 1950. På grund av att vissa smärre personalgrupper icke medtagits i kortmaterialet samt andra grupper tillerkänts pensionsrätt efter den tidpunkt, som motsvarande kort avse, hava särskilda justeringar vidtagits vid beräkningarna. För militära beställningshavare å övergångsstat har räknats med de för motsvarande personal å aktiv stat tillämpade pensionsunderlagen. För att erhålla uppgifter om de förväntade totala pensionskostnaderna hava slutligen beräkningar utförts rörande de före den 1 juli 1939 beviljade pensionerna. Härvid har använts material, som ställts till disposition från den tidigare omnämnda på uppdrag av pensionssakkunniga verkställda undersökningen om pensionstagarnas bosättning. Enligt givna direktiv omfatta beräkningarna även folk- och småskollärarkåren. På grund av beskaffenheten hos det material, som funnits tillgängligt rörande folkoch småskollärarnas åldersfördelning m. m., hava emellertid dessa beräkningar blivit synnerligen approximativa. För att erhålla siffror fullt jämförliga med dem för civilförvaltningen har antagits, att även folkskollärarna avgått vid pensionsålderns uppnående, trots att dessa i mycket stor utsträckning kvarstått i tjänst ett år längre. 271—417092.

426 Tabell 11. Beräknat pensionsÅ Antal pens.tagare xli 1942

Förvaltningsgren

7.

Allmänna

r

4 K o s t n a d e r i milj an er kronor

2 Kostnadsökning i miljoner kronor

Nuv. best.

Alt. A

Alt. 1

Alt. 2

Alt. A

Alt. 1

Alt. 2

civilförvaltningen.

(Reglerade v e r k ) P e n s i o n beviljad s e n a s t j u n i 1939 . . . . > » t i d i g a s t juli 1939

2 683 900

1031 3-41

1031 3-59

1031 380

10-31 3 83

0-18

0-42

Summa I

3 583

13-72

13-90

14-11

14-14

0-39

0-42

837 629

260 1-76

2-G0 1-87

2-60 2-02

2-60 2-02

0-11

0-26

0-26

4-36

4-47

4-62

0-11

0-26

0-20

P e n s i o n beviljad s e n a s t j u n i 1 9 3 9 . . . . > > tidigast juli 1 9 3 9 . . . .

859 453

2-33 1-22

2-33 1-30

2-33 1*40

233 1-40

0-18

0-18

S u m m a III

3-73

3 73

0-08

0-18

0-18

P e n s i o n beviljad s e n a s t j u n i 1 9 3 9 . . . . » » t i d i g a s t j u l i 1939

4 976 2184

12-70 5-78

12-70 6-17

12-70 6(36

12-70 6'67

0-39

0-88

0-89

S u m m a IV

7 160

18-48

18-87

19-36

19 37

0-39

0-88

0-89

91 30

0-22 0-09

0-22 0-10

0-22 0-11

o-ii

o-oi

0-02

0-31

0-32

0-33

0-33

0-oi

0-02

215 93

0-71 0-30

0-71 0-32

0-71 0-34

0-71 0-34

0-02

0-04

0 04

l-oi

1-05

1-05

0-04

0-04

13 950

41-43

42-22

43-20

43-24

0-79

1-77

1-81

1279 312

7-74 1*98

7-74 2-02

7-74 2-12

774 2-14

0-09

0-21

9-67

9-76

9-86

9-88

0-09

0-19

0-21

2 624 545

8-09 1-72

8-09 1-83

8-09 P98

8-09 1-98

0-11

0-26

0-26

9-81

9-92

10-07

0-11

0-26

0-26

77.

Postverket.

P e n s i o n beviljad s e n a s t j u n i 1939 > > t i d i g a s t j u l i 1939 S u m m a II III.

IV.

V.

Telegrafverket.

Statens

Statens

järnvägar.

vattenfallsverk.

P e n s i o n beviljad s e n a s t j u n i 1939 > > t i d i g a s t juli 1939 Summa VI.

V

Domänverket.

P e n s i o n beviljad s e n a s t j u n i 1939 > > t i d i g a s t juli 1939 Summa VI Summa V/7. a.

I—VI

Försvarsväsendet. Officerare.

P e n s i o n beviljad s e n a s t j u n i 1939 » > t i d i g a s t j u l i 1939 Summa a b.

0-22

Underofficerarem.

fl.

P e n s i o n b e v i l j a d s e n a s t j u n i 1939 Summa

b

427 b e s t å n d å r e n 1942, 1945 o c h 1950. Å r Antal pens.tagare xh 1945

1 9

4 KostnadsökKostnader i miljoner ning i miljoner kronor kronor Nuv. Alt. best. A

Alt. 1

Alt. Alt. Alt. Alt. 1 2 2 A

4 075

8-50 8-50 8-50 8-50 7-H 7-50 7-93 7-99 0-36 0-79 0-85 15-64 16-oc 16-43 1649 0-36 0-79 0-85

706 1201

2-18 3-39

2-18 3-60

5-57

5-78

765 1023

2-Ofi 2-71 477

2-06 2 90 4-96

2 249 1826

218 3-88 6-06

Å r

2-18 390 0-21 0-49 0-51 6-08 0-21 0-49 0-51

206 313

2-06 3-13 0-19 0-42 0-42 5 19 519 0-19 042 0-42

10-90 10-90 10-90 1090 10-94 11-66 12 59 1261 0-72 1-65 1-67 8 390 21-84 22-56 23-49 23-51 0-72 1-65 1*67 4 276 4114

Antal pens.tagare V' 1950

1547 3 634 5181

1 9

0 KostnadsökKostnader i miljoner ning i miljoner kronor kronor Nuv. Alt. best. A

Alt. 1

Alt. Alt. Alt Alt. 1 A 2 2

5-59 5-59 559 5-59 14-05 14-76 15-62 15-75 0-71 l 57 170 19 64 20-35 2121 21-34 0-71 1-57 1-70

1-49 5* el 7-10

1-49 604

2 297

1-49 5 29 678

594 2 011

1-56 5-29

2 605

6-85

1-56 5-66 7 22

1-56 6-10 7-6fi

493 1804

1-49 607 0-32 0-75 078 7 53 7-56 0-32 0-75 0-78

1-56 6-H 037 081 0-82 7-67 0-37 0-81 0-82

3108 7-88 7'88 7-88 7-88 6 831 17-99 19-19 20-72 20-75 120 2-73 2-76 9 939 25-87 27-07 23-60 28-63 1-20 2-73 2-76

78 60

0-19 0-2)

0-19 0-22

0-19 0-24

0-19 0-24 001 0-03 0-03

58 139

0-14 0-51

0-14 0-54

0-14 0-57

0 40

0-41

0-43

0-43 001 0-03 0-03

0-65

0-7)

0-14 0-58 0.03 0 06 0-07 072 003 0-06 0-07

176 185 361

0-58 0 61

0-58 0-65

0-58 069

0-58 0-69 0-04 0-08 008

114 350

037 1-23

0-37

0-37 1-38

037 1-38 0-07 0-15 015

1-19

1-23

1-27

1-27 0*04 0-08 0-08

16 659 49-41 50-94 52-87 52-97 1-53 3-46 3-56

1149 697 1846

6-95 4-21

695 695 4-61 4-67 0-20 0-40 0-46 11-16 11-36 11-56 11-62 0-20 0 40 0-46

2 361 1047 3 408

7-32 3-22

l-3(i

464 1-60 1-67 1-75 1-75 007 015 0-15 20 683 61-39 64-09 67-4 6 67-67 2-70 6-07 6-28

-

6-95 4-41

—

732 3-72 0-22 0-50 0-50

—

—

-

—

10-54 1076 11-04 11-04 0-22 050 0-50

—

—

—

—

7-32 3-44

7-32 3-72

—

— —

-

—

—

—

428 Å r

1 9

4 Kostnader i miljoner kronor

2 Kostnadsökning i miljoner kronor

Antal pens.tagare xli 1942

Nuv. best.

Alt. A

Alt. 1

Alt. 2

Alt. A

Alt. 1

Alt. 2

1S5 72

0-83 0 28

0-83 030

0-83 0-32

083 0-32

0-02

1-U

1-13

1-15

1-15

0-04

0-04

Pension beviljad senast juni 1939 > > tidigast julj 1 9 3 9 . . . .

104 70

025 0-18

0-25 0-20

025 021

0-03

003 Summa d

0-45

0-46

0-25 0*21 0-02 0-46 0-02

Summa VII

21-02

21-54

Summa I—VII

62-45

63-48

64-74

5 858 1793 7 651

15-57 6-10

1557 632

15'57 6-63 0-22 0-22 22-20 22-26 87-00 87-00 1*25

Fö rvaltn i ngsgren

c.

Civilmilitärer.

Pension beviljad senast juni 1939 > > tidigast juli 1939 Summa c d. E. o. b e f a t t n i n g s h a v a r e .

VIII.

21*56 024 64-80 1-03

0-03

0-03

0-52

0-54

2-29

0-53

Folkskoleväsendet.

Pension beviljad senast juni 1939 > > tidigast juli 1939 Summa VIII Summa I—VIII

26 792

21-67 84-12

2189 85-37

15-57 669

2-88

2-88

Av samma skäl har antagits, att de föreslagna pensionsbestämmelserna skola tilllämpas för folk- och småskollärare, som uppnått pensionsåldern efter ingången av juli 1939, ehuru så ej ifrågasatts och över huvud frågan om förhöjning av folkskollärarnas pensioner ännu ej varit upptagen till behandling. F ö r kvinnliga lärare och manliga lärare med kortare lästid än 36 1/2 veckor har samma höjning av pensionsunderlagen förutsatts som vid beräkningarna rörande de erforderliga pensionsavgifterna. Till gällande övergångsbestämmelser angående pensionsåldern för folkskollärare har vederbörlig hänsyn tagits. I tabell 11 lämnas vissa uppgifter om de sålunda beräknade framtida pensionskostnaderna. Pensioner för oreglerade tjänster äro medräknade endast i den mån sådana tjänster omfattas av det nya reglementsförslaget. Å andra sidan hava vid kalkylerna medräknats ett mindre antal tjänstemän vid statens järnvägar som enligt punkt 1 övergångsbestämmelserna till förslaget till allmänna tjänstepensionsreglementet ej skola vara underkastade detta. För pensionstagare före den 1 juli 1939 har räknats med oförändrade pensionsbestämmelser samt högsta dyrtidstillägg (28 procent av tilläggsunderlaget). Till kristillägg har ej tagits hänsyn. F ö r pensionstagare, vilka beviljats pension senare, har räknats dels med bibehållande av nuvarande pensionsbestämmelser, dels med förhöjning av pensionen jämlikt de tidigare angivna alternativen A, 1 och 2. I samtliga fall har räknats med högsta dyrtidstillägg, resp. högsta rörliga tillägg. Ej heller här har hänsyn tagits till kristillägg. Beträffande alternativ 2 har förutsatts samma fördelning av pensionstagarna på ortsgrupper som vid beräkningen av de erforderliga pensionsavgifterna.

429 Å r Antal pens.tagare x/7 1945

1 9

4 KostnadsökKostnader i miljoner ning i miljoner kronor kronor Nuv. Alt. best. A

Alt. 1

Alt. Alt. Alt. Alt. 1 A 2 2

0-69 0-65 0-02 0-06 0-07 1-34 0-02 0-06 0-07

154 146

0-69 0-58

0-69 0-60

0-69 0-64

1-27

1-29

1-33

91 147

0-22 0-39

0-22 042

0-22 045

0-61

0-64

0-67

Å r

5 Antal pens.tagare VT 1950

1 9

0 KostnadsökKostnader i miljoner ning i miljoner kronor kronor Nuv. Alt. best. A

Alt. 1

Alt. Alt. Alt. Alt. A 1 2 2

0-22 0-45 0-03 0-06 006 067 0-03 0-06 0-on

0-47 1-02 1-09 5 792 23-58 24-05 24-60 24-67 2-00 4-48 4-65 22 451 72-99 74-99 77-47 77-64 4 940 1312 13-12 13-12 13-12 11-08 0-42 1-12 1-01 3 023 1007 10-49 11-19 24-20 0-42 1-12 l-oi 2431 23-61 23-19 7 963 2-42 5-60 5-66 30 414 9618 98-60 10178 101-84

3 452 9-17 9-17 9 17 9-17 5 232 16-97 17-77 19-05 18-85 0-80 2-08 1-88 8 684 26-14 26-94 28-22 28-02 0-80 2-08 1-88

Någon närmare redogörelse angående ökningarna i pensionskostnader och besparingarna på grund av pensionsavdragens höjning och avdragsbetalningstidens utsträckning meddelas ej här. Vissa siffror i detta hänseende hava sammanställts i betänkandet. Stockholm i mars 1941. 73.

Wingborg.

430 Tabell, utvisande nuvarande och föreslagna tjänstepensionsavdrag och löneplanerna A, Eo, Pensionsavdrag Lönegrad

Pensionsunderlag

Pensionsförbättring

NuA 1 t. 2 varande FöreÖkvaraninkl. Alt. 1 Ortsgrupperna de slaget ning dyrtidstillägg A — C D-F G—I

A 1 t. 2

Nu-

Alt. 1

Ortsgrupperna

A—C D—F

G-I

Eo 1

360 A A A A A

1 2 3 4 5

36 39 42 45 48

54 57 63 66 69

18 18 21 21 21

1512 1608 1692 1776 1860

1776 1884 1980 2 076 2184

1680 1776 1872 1956 2 064

1776 1884 1980 2 076 2184

1872 1992 2 088 2 196 2 304

264 276 288 300 324

188 168 180 180 204

264 276 288 300 324

360 384 396 420 444

A 6 A 7 A 8 A 9 A 10

51 57 63 69 75

72 78 84 90 99

21 21 21 21 24

1932 2 040 2148 2 280 2 412

2 280 2 376 2 484 2 616 2 760

2160 2 244 2 352 2 472 2 616

2 280 2 376 2 484 2616 2 760

2 400 2 508 2616 2 760 2 904

348 336 336 336 348

228 204 204 192 204

348 336 336 336 348

468 468 468 480 492

All A 12 A 13 A 14 A 15

84 90 102 114 129

108 117 129 141 156

24 27 27 27 27

2 580 2 724 2 952 3180 3 396

2 916 3 (»72 3 300 3 528 3 768

2 760 2 916 3132 3 348 3 588

2 916 3 072 3 30U 3 528 3 768

3 072 3 228 3 468 3 708 3 948

336 348 348 348 372

180 192 180 168 192

336 348 348 348 372

492 504 516 528 552

A 16 A 17 A 18 A 19,20

141 156 174 192

171 186 204 222

30 30 30 30

3 624 3 852 4 116 4 392

3 996 4 236 4 500 4 800

3 804 4 044 4 308 4 596

3 996 4 236 4 500 4 800

4 188 4 428 4 692 5 004

372 384 384 408

180 192 192 204

372 384 384 408

564 576 576 612

A 21 A 22 A 23 A 24 A 25

213 234 255 279 303

243 267 291 315 339

30 33 36 36 36

4 704 5 004 5 328 5 652 5 976

5124 5 436 5 736 6 036 6 360

4 920 5 232 5 532 5 832 6156

5124 5 436 5 736 6 036 6 360

5 328 5 640 5 940 6 240 6 564

420 432 408 384 384

216 228 204 180 180

420 432 408 384 384

624 636 612 588 588

A 26 A 27 A 28 A 29 A 30

330 354 378 399 420

366 393 420 447 474

36 39 42 48 54

6 300 6 612 6 936 7 260 7 572

6 696 7 020 7 356 7 680 8 016

6 492 6 816 7152 7 476 7 812

6 696 6 900 7 020 7 224 7 356 7 560 7 680 7884 8 016 8 220

396 408 420 420 444

192 204 216 216 240

396 408 420 420 444

600 612 624 K24 648

Mbl Mb 2

54 54

72 78

18 24

1980 1992

2 256 2136 2 256 2 376 2 400 2 268 2 400 2 532

276 408

156 276

276 408

396 540

UO 1 UO 2 UO 3

78 99 126

105 129 156

27 30 30

2 448 2 916 3 360

2 844 2 700 2 844 2 988 3 312 3 344 3312 3 480 3 780 3 600 3 780 3 960

372 396 420

252 228 240

372 396 420

540 564 600

Oc 1

2 016

2 400 2 268 2 400 2 532

516 Oa 1 Oa 2 Oa 3 Oa 4 Oa 5 Oa 6

72 156 246 324 375 429

96 183 288 363 414 492

24 27 42 39 39 63

2316 3 852 5196 6216 6 876 7 704

2 724 4 200 5 712 6 648 7 296 8 268

384 352 516 432 420 564

264 156 312 228 216 360

384 352 516 432 420 564

552 540 720 636 624 768

2 580 4 00S 5 508 6 444 7 092 8 064

2 724 2 868 4 200 4 392 5712 5916 6 648 6 852 7 296 7 500 8 268 8 472

431 Bilaga 3. tjänstepensioner vid index 156 och 188 för befattningar, tillhörande Mb, UO, Oc och Oa. Pensionsunderlag + högsta dyrtidstillägg resp. rörligt tillägg

Pensionsförbättring

Ortsgrupperna

Alt. 1

Lönegrad

Alt. 2

Alt. 2 Nuvarande bestämmelser

A—C

D—F

G—I

Alt. 1

Ortsgrupperna A—C

D—F

G—I

2 042

362 Eo 1

1788 1896 19b0 2 064 2148

2 042 2167 2 277 2 387 2 512

1932 2 042 2 153 2 249 2 374

2 042 2 167 2 277 2 387 2 512

2153 2 291 2 401 2 525 2 650

254 271 297 323 364

144 146 173 185 226

254 271 297 323 364

365 395 421 461 502

A A A A A

2 220 2 328 2 448 2 604 2 760

2 622 2 732 2 857 3 008 3 174

2 484 2 581 2 705 2 843 3 008

2 622 2 732 2 857 3 008 3174

2 760 2 884 3 008 3174 3 340

402 404 409 404 414

264 253 257 239 248

402 404 409 404 414

540 556 560 570 580

A 6 A 7 A 8 A 9 A 10

2 940 3108 3 372 3 636 3 876

3 353 3 533 3 795 4 057 4 333

3174 3 353 3 602 3 850 4126

3 353 3 533 3 795 4 057 4 333

3 533 3 71*2 3 988 4 264 4 540

413 425 423 421 457

234 245 230 214 250

413 425 423 421 457

593 604 616 628 664

A 11 A 12 A 13 A 14 A 15

4140 4 404 4 704 5 016

4 595 4 871 5175 5 520

4 375 4 651 4 954 5 285

4 595 4 871 5175 5 520

4 816 5 092 5 396 5 755

455 467 471 504

235 247 250 269

455 467 471 504

676 688 692 739

A 16 A 17 A 18 A 19, 20

5 376 5 724 6 096 6 420 6 744

5 893 6 251 6 596 6 936 7 260

5 658 6 017 6 362 6 707 7 056

5 893 6 251 6 596 6 938 7 260

6127 6 486 6 831 7140 7 464

517 527 500 516 516

282 293 266 287 312

517 527 500 516 516

751 762 735 720 720

A 21 A 22 A 23 A 24 A 25

7 068 7 380 7 704 8 028 8 340

7 596 7 920 8 256 8 580 8 916

7 392 7 716 8 052 8 376 8 712

7 596 7 920 8 256 8 580 8 916

7 800 8124 8 460 8 784 9120

528 540 552 552 576

324 336 348 348 372

528 540 552 552 576

732 744 756 756 7b0

A 26 A 27 A 28 A 29 A 30

2 268 2 280

2 594 2 760

2 456 2 608

2 594 2 760

2 732 2 912

326 480

188 328

326 480

464 632

Mb 1 Mb 2

2 808 3 324 3 840

3 271 3 809 4 347

3105 3616 4140

3 271 3 809 4 347

3 436 4 002 4 554

463 485 507

297 292 300

463 485 507

628 •678 714

UO 1 UO 2 UO 3

2 304

2 760

2 608

2 760

2 912

608 Oc 1

2 652 4 404 5 940 6 984 7 644 8 472

3133 4 830 6 569 7 548 8196 9 168

2 967 4 609 6 334 7 344 7 992 8 964

3133 4 830 6 569 7 548 8196 9168

3 298 5 051 6 803 7 752 8 400 9 372

481 426 629 564 552 696

315 205 394 360 348 492

481 426 629 564 552 696

646 647 863 768 756 900

Oa 1 Oa 2 Oa 3 Oa 4 Oa 5 Oa 6

Det rörlig a tillägget har avr undats ti11 närmas te hela IA.rontal.

1 2 3 4 5

432 Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet

3 Dyrortsgraderade eller enhetliga tjänstepensioner. Tjänstepensionsunderlagens storlek

7 Historik

7 Nuvarande relation mellan lön och pension på olika orter. blemställning Undersökningar

rörande pensionstagares

Av de sakkunniga Kostnaderna

utarbetade alternativa

De sakkunnigas Pensionsnivån

ståndpunkt

Pensionsunderlag

15 Finansieringen

Ull de alternativa

till levnadskostnaderna.

för befattningar,

förslag

yttrande beträffande de alternativa i förhållande

bosättning och flyttning

för förslagens genomförande.

Personalrepresentanternas

Direktiv och pro-

av kostnaderna

...

förslagen

25 27

förslagen

28 Rörligt tillägg

som ej tillhöra lönegraderna A 1—30 . . . .

32 Tjänstepensionsavdrag

37 Familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag

45 Frågor o m pensionsunderlag för vissa särskilda befattningar

1. Befattningar förenade med avlöningsförmåner utöver lön enligt löneplan. . . 50 Allmänna synpunkter s. 50. — Lotspersonal s. 53. — Distriktsveterinärer s. 57. — Viss lokpersonal vid statens järnvägar s. 60. 2. Ieke-ordinarie

personal i lägre löneställning

65 Reglering av sammanträffande pensionsförmåner m. m Gällande bestämmelser. De sakkunnigas

71 Tidigare reformförslag

ståndpunktstagande

74 Specialmotivering till allmänna tjänstepensipnsreglementet 1 Inledning. 1 avd.

Reglementets

benämning

och

uppställning

Allmänna bestämmelser 1 §. Reglementets tillämpningsområde 2 §. Undantag från reglementets tillämpning 3 §. Utvidgad tillämpning av reglementet i vissa fall 4 §. Vissa begreppsbestämningar m. m 5 §. Prövning av pensionsfrågor m. m

86 m. m.

86 89 89 91 93 94 94

1 I tjänstepensionshänseende innehåller betänkandet två alternativförslag, alt. 1 och alt. 2. Av de här angivna paragrafsiffrorna hänföra sig de inom parentes satta till alt. 2.

433 Sid.

2 avd. Om pensionsavdrag 6 §. Grundläggande bestämmelser om pensionsavdrag 7 §. Pensionsavdragens belopp 3 avd.

Om ordinarie tjänstemans skyldighet att avgå 8 §. Grundläggande stadganden om avgångsskyldigheten 9 §. Pensionsålder 10 §. Bestämning av begreppet olycksfall i tjänsten m. m 11 §. Vissa procedurföreskrifter

4 avd.

Om

97 97 101 m. m. 105 105 123 124 125

pension

1 kap. Tjänstemän i allmänhet 12 §. Bestämmelsernas tillämpningsområde 13 §. Förutsättningar för r ä t t till pension 14 §. Pensionens beståndsdelar och utgående m. m

128 128 128 134

Pensionens grundbelopp 15 §. Faktorer, vilka bestämma pensionens grundbelopp, m. m 16 §. Pensionsunderlag 17 §. Tjänstårsberäkning 18—20 §§. Beräkning av grundbeloppet av ålders-, sjuk- och invalidpension 21 §. Beräkning av förtidspensions grundbelopp

135 135 141 143

Dyrortstillägg (22—24 §§.) Bestämmelser öm dyrortstillägg

I56 156

Rörligt tillägg 22 § (25 §). Förutsättningar och grunder för rörligt tillägg

I63 163

1^4 155

2 kap. Tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande 163 23 § (26 §). Bestämmelsernas tillämpningsområde 163 24 § (27 §). Bestämmelser om pension åt tjänstemän, förordnade på viss tid eller tills vidare • 1°5 25 § (28 §). Bestämmelser om pension åt tjänstemän, förordnade för begränsad anställningstid 174 5 avd. Om livränta 26 § (29 §). Förutsättningar för r ä t t till livränta m. m 27 och 28 §§ (30 och 31 §§). Livräntas storlek

179 179 187

6 avd. Särskilda bestämmelser 29 § (32 §). Inledande stadganden 30 § (33 §). Fjärde huvudtiteln 31 § (34 §). Femte huvudtiteln 32 § (35 §). Åttonde huvudtiteln 33 § (36 §). Nionde huvudtiteln 34 § (37 §). Tionde huvudtiteln 35 § (38 §). Affärsdrivande verk

196 196 196 201 204 218 218 219

434 Sid.

7 avd. Reglementets 36 § (39 §)

tillämplighet

m. m

219 219

Övergångsbestämmelser 224 1—3. Reglementets tillämpningsområde s. 224. — 4. Pensionsavdrag s. 225. — 5. Avgångsskyldighet s. 226. — 6 och 7. Hänsynstagande till tidigare innehavd tjänst m. m. s. 226. •— 8 och 9. Pensionsunderlag s. 228. — 10. Beräkning av tjänstår s. 229. — 11. Tjänstålder för hel pension s. 230. — 12. Förordnandepension s. 230. — 13—18. Rektorer och lärare vid statliga läroanstalter s. 230. Bilagor till reglementet 236 Specialmotivering till allmänna familjepensionsreglementet Inledning.

Reglementets

uppställning

m. m

Allmänna bestämmelser 1 §. Reglementets tillämpningsområde m. m 2 §. Vissa begreppsbestämningar. Familjepensionsberättigade levande 3 §. Vissa regler om förening av familjepensionsförmåner 4 §. Prövning av pensionsfrågor m. m

1 avd.

2 avd. 3 avd.

Om

239 239 efter243 245 247

familjepensionsavdrag

5 och 6 §§. Familjepensionsavdrag

248 Om

familjepension

1 kap. Tjänstemän i allmänhet 7 §. Bestämmelsernas tillämpningsområde m. m 8 §. Familjepensionens beståndsdelar. Pensions utgående

252 252 253

Familjepensionens grundbelopp 9 §. Beräkning och fördelning av familjepensions grundbelopp 10 §. Familjepensionstalets bestämmande 11 §. Familjepensionsunderlag 12 §. Beräkning av tjänstår

255 255 256 259 259

Rörligt tillägg 13 §. Förutsättningar och grunder för rörligt tillägg m. m

263 263

2 kap. Tjänstemän, som tillsältas medelst förordnande 14 §. Bestämmelsernas tillämpningsområde 15 §. Familjepensionens bestämmande för förordnandetjänstemän

263 263 264

4 avd. Om familjelivränta 16 §. Bestämmelsernas tillämpningsområde 17 §. Familjelivräntans bestämmande

267 267 267

5 avd. Särskilda bestämmelser 18 §. Inledande stadganden 19 §. Femte huvudtiteln 20 §. Åttonde huvudtiteln 22 §. Tionde huvudtiteln

268 268 268 268 271

435 Sid.

6 avd. Reglementets 24 §

tillämplighet

271 271

Övergångsbestämmelser 274 1. Familjepensionstal och familjepensionsunderlag s. 274. — 2. Reglementets tilllämpning beträffande förutvarande delägare i familjepensionskassor m. fl. s. 275. — 3. Reglementets tillämpning beträffande den, som varit underkastad 1936 års allmänna familjepensionsreglemente s. 277. Vissa särskilda övergångsanordningar

278 Kostnadsberäkningar

285 Förslag till allmänt tjänstepensionsreglemente

289 Förslag till allmänt familjepensionsreglemente

338 Förslag till kungörelse m e d b e s t ä m m e l s e r angående tillämpning av allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet i vissa fall å tjänstemän avgångna m e d pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet 362 De sakkunnigas hemställan

364 Särskilda yttranden av vissa personalrepresentanter

366 Bilagor till betänkandet

371 Bilaga 1. P . M. med redogörelse för vissa undersökningar angående de statliga tjänstepensionärernas bosättning inom dyrortsgrupper m. m 371 Bilaga 2. P. M. med försäkringsteknisk utredning verkställd åt 1938 års pensionssakkunniga i och för de sakkunnigas förslag till allmänt tjänstepensionsreglemente 393 Bilaga 3. Tabell, utvisande nuvarande och föreslagna tjänstepensionsavdrag och tjänstepensioner vid index 156 och 188 för befattningar, tillhörande löneplanerna A, Eo, Mb, UO, Oc och Oa 430

Statens offentliga utredningar 1941 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Åtgärder för bekämpande av homosexualitetens samhällsfarliga yttringar. [3] Förslag till rättegångsbalk. [7] Lagberedningens förslag till lag om aktiebolag m. m. 1. Lagtext. [8] 2. Motiv. [9]

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1938 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen. [10] Handel och sjöfart. Kommunal fört al tiling.

Kommu ii i ka t ions väsen. Statens och. k o m m u n e r n a s finansväsen. Betänkande med allmänna riktlinjer för åstadkommande av tidigare inbetalning av utskylder. Del 1. [5] Del 2. [6] Bank-, kredit- ock pemiingväseii. Politi.

F ö r s ä k r i n g s väsen. Nationalekonomi och socialpolitik. Utredning ang. byggnadskostnaderna. [4]

Hiilso- och sjukvård.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag rörande restaureringen av Uppsala domkyrka. [2]

Allmänt näringsväsen.

Försvarsväsen. Sociala försvarsberedskapskommittén. Betänkande. Del 3. Förslag till krigspensionsförordning m. m. [1]

F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar.

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Sthlm 417092