Betänkande med förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare i statens tjänst

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1942:8

FIIANSDEPARTEMEJfTET

1938 ÅRS PENSIONSSAKKUNNIGA

BETÄNKANDE MED F Ö R S L A G

TILL

TJÄNSTE- OCH FAMILJEPENSIONSREGLEMENTEN FÖR ARBETARE I STATENS TJÄNST

S

T

O

C

K

1 9

H

O

2 L

M

Statens offentliga utredningar 1942 K r o n o l o g i s k

Betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet. Beckman. 733 s. Fö. (Till betänkandet höra dels en bilaga innehållande personalförteckningar m. m., avsedd endast för tjänstebruk, dels ock ett hemligt bihang i tre delar.) Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. Marcus. 22 s. Fi. Promemoria rörande bostadsförsörjningen. Av A. Johansson. Beckman. 77 e. S. De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden. Beckman. 106 s. S. Promemoria med förslag till utvidgad vanhävdslagstiftning. Marcus. 55 s. .In.

f ö r t e c k n i n g

Utredning rörande den tekniskt-vctenskapliga forsk-j ningens ordnande. 1. Allmänna uppgifter angående) den tekniskt-vetenskapliga forskningsverksamhet tons nuvarande läge m. m. — Allmänna synpunkten rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen. —] Erforderliga åtgärder för den tekniskt-vetenskap-j liga forskningens främjande och statens medverkan] därvid. Hoeggström. 195 s. II. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 2. Förslag till åtgärder för fram-I jande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen] på. byggnadsområdet. Eteggström. 76 s. H. 1938 års pensionssakkunniga. Betänkande med] förslag till tjänste- och familj epensionsreglementen| för arbetare i statens tjänst. Marcus. 135 s. Fl.

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockbolm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordnlm? (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1942:8 FINANSDEPARTEMENTET

1938 ÅRS PENSIONSSAKKUNNIGA

BETÄNKANDE MED F Ö R S L A G

TILL

TJÄNSTE- OCH FAMILJEPENSIONSREGLEMENTEN FÖR ARBETARE I STATENS TJÄNST

STOCKHOLM

1942 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 427249

Till Herr Statsrådet

och Chefen för

Finansdepartementet.

Genom beslut den 17 juni 1938 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag rörande revision av gällande lagstiftning om tjänste- och familjepension för statstjänstemän. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade Herr Statsrådet samma dag expeditionschefen i finansdepartementet E. A. Westling, ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören E. Andersson i Bollnäs samt dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, möbelsnickaren C. R. Jansson i Falun att såsom sakkunniga verkställa ifrågavarande utredning. Tillika uppdrogs åt expeditionschefen Westling att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Till sekreterare åt de sakkunniga förordnade Herr Statsrådet den 27 augusti 1938 dåvarande amanuensen, numera e. o. förste kanslisekreteraren i finansdepartementet F. C. W. Ericson. De sakkunniga hava antagit benämningen »1938 års pensionssakkunniga». De sakkunniga avgåvo den 3 januari 1939 betänkande (ej tryckt) med förslag rörande de väsentligen formella ändringar i civila och militära tjänstepensionsreglementena samt allmänna familjepensionsreglementet, som erfordrades i samband med nya avlöningsförfattningars ikraftträdande. Betänkandet lades till grund för proposition till 1939 års lagtima riksdag. De sakkunnigas arbete med en reell och mera genomgripande revision av pensionslagstiftningen avslutades genom betänkande den 14 mars 1941, vari framlades förslag till allmänt tjänstepensionsreglemente och nytt allmänt familjepensionsreglemente (SOU 1941: 10). Efter remissbehandling av förslagen avlät Kungl. Maj:t till 1941 års riksdag under dess höstsession proposition med förslag till pensionsreglementen i huvudsaklig överensstämmelse med vad de sakkunniga förordat. Sedan propositionen i allt väsentligt bifallits av riksdagen, hava författningar i ämnet utfärdats den 30 december 1941, att träda i kraft den 1 juli 1942. I konselj den 16 maj 1941 upptog Herr Statsrådet frågan om översyn av gällande grunder för den statliga arbetarpensioneringen och anförde därvid att, sedan förslag till nya pensionsbestämmelser för statstjänstemän framlagts,

tiden syntes vara inne att verkställa en revision även av de för statlig arbetarpersonal gällande reglementsbestämmelserna om tjänste- och familjepension. Såsom allmänt direktiv för en sådan revision borde gälla, att en anpassning till de för tjänstemännen föreslagna nya reglementena borde eftersträvas, i den mån sådan anpassning med hänsyn till de för arbetarpersonal rådande särskilda anställningsförhållandena m. m. vore möjlig. Anledning kunde måhända även förefinnas att verkställa en förnyad prövning av frågan om den relation, som borde gälla mellan tjänstemän och arbetare i avseende å pensionsförmånens — och därmed även pensionsbidragets — storlek mot bakgrunden av den utveckling, som ägt rum beträffande lönenivån. I nära samband därmed stode frågan om en lämplig fördelning av arbetarpersonal på olika pensionsgrupper. Med bifall till departementschefens i anslutning härtill gjorda hemställan uppdrog Kungl. Maj:t åt 1938 års pensionssakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om revision av gällande bestämmelser om tjänste- och familjepension för arbetare i statens tjänst. Utredningsarbetet borde bedrivas på sådant sätt, att såvitt möjligt ett förslag i ämnet kunde föreläggas 1942 års riksdag. Sedan det åt de sakkunniga sålunda lämnade utredningsuppdraget beträffande arbetarpensioneringen numera slutförts, få de sakkunniga härmed till Herr Statsrådet vördsamt överlämna betänkande med förslag till nya tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare i statens tjänst. I samband med anmälan till statsrådsprotokollet av det ifrågavarande utredningsuppdraget anförde Herr Statsrådet, att det borde ankomma på senare bestämmande av chefen för finansdepartementet, i vad mån och på vad sätt tillfälle borde beredas av utredningen berörda personalgrupper att vid utredningen framlägga sina synpunkter. Sedermera har Herr Statsrådet genom beslut den 3 december 1941 anmodat statstjänarkartellen att utse fem representanter jämte ställföreträdare för dem att överlägga med de sakkunniga rörande utformningen av de nya tjänste- och familjepensionsbestämmelser för arbetare, vilkas utarbetande fölle inom de sakkunnigas uppdrag. I anledning härav hava i överläggningar med de sakkunniga deltagit följande av statstjänarkartellen utsedda representanter, nämligen ledamoten av riksdagens andra kammare, riksgäldsfullmäktigen E. G. E. Eriksson, verkstadsarbetaren vid statens järnvägars verkstad i Örebro K. G. Pettersson, ombudsmannen i försvarsverkens civila personals förbund B. E. Helidén, kassören i telegraf- och telefonmannaförbundet K. Persson samt ombudsmannen i Svenska postmannaförbundet G. V. Gabrielsson eller, såsom ställföreträdare för den sistnämnde, ombudsmannen i postmannaförbundet H. F. Söderman. Överläggningar med statstjänarkartellens representanter hava hållits den 9 och 10 december 1941, den 13 och 14 januari samt den 5, 6 och 25 februari 1942. På hemställan av de sakkunniga har Flerr Statsrådet vidare, enligt av Kungl. Maj:t den 19 december 1941 lämnat bemyndigande, genom beslut

5 samma dag förordnat följande representanter för vissa ämbetsverk, nämligen byråchefen i telegrafstyrelsen S. G. Wold, byråchefen i järnvägsstyrelsen G. F. Ruist, byråchefen i vattenfallsstyrelsen A. T. Jacobson, direktören i statens pensionsanstalt, kommendörkaptenen S. Lindstedt, t. f. krigsrådet T. R. S. Östergren samt marindirektören E. G. L. Lindberg, att inom de sakkunniga deltaga i arbetet med revision av gällande pensionsbestämmelser för arbetare i statens tjänst i de avseenden de sakkunniga funne sådant påkallat. Överläggningar med de sålunda tillkallade verksrepresentanterna hava hållits den 8—10 och 12 januari samt den 3, 4 och 23 februari 1942. överläggningarna hava avsett samtliga vid revisionsarbetet förekommande spörsmål med undantag av frågan om avvägning av pensionsförmånernas storlek. Efter medgivande av Herr Statsrådet hava de sakkunniga för studier av arbetsförhållandena vid vissa statliga verkstäder avlagt besök vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg i Stockholm, Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna, statens järnvägars huvudverkstad i Örebro samt telegrafverkets verkstad i Nynäshamn. För vissa lönestatistiska utredningar har amanuensen i socialstyrelsen S. G. V. Andersson enligt under hand lämnat uppdrag biträtt de sakkunniga. De sakkunniga hava vidare anlitat biträde av förste aktuarien i pensionsstyrelsen A. H. B. Wingborg för vissa kostnadsberäkningar. I sitt betänkande den 14 mars 1941 med förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen gjorde de sakkunniga vissa uttalanden angående möjligheten att genomföra en viss pensionsförbättring för militära och civilmilitära beställningshavare å övergångsstat vid armén och marinen. Denna fråga borde enligt de sakkunniga lösas fristående från det nya tjänstepensionsreglementet. De sakkunniga, som vid betänkandets avlämnande ännu icke varit i tillfälle att ägna frågan någon närmare prövning, förklarade sig hava för avsikt att senare yttra sig rörande sattet för utformningen av en anordning i avsett syfte. I anslutning till vad sålunda förutsatts har inom de sakkunnigas kansli utarbetats en promemoria angående pensionsförbättring för beställningshavare å övergångsstat vid försvarsväsendet. Vid promemorian h a r fogats ett utkast till författning i ämnet. Med särskild skrivelse denna dag överlämna de sakkunniga till Herr Statsrådet ifrågavarande promemoria och utkast. De olika åt de sakkunniga överlämnade utredningsuppdragen äro härmed slutförda. Stockholm den 26 februari 1942. A. WESTLING. ELON ANDERSSON.

C. R. JANSSON. /

Folke

Ericson.

Pensionsunderlag och pensionsavdrag. Historik beträffande tjänstepensioneringen. Äldre bestämmelser och praxis. Före tillkomsten av nu gällande tjänstepensionsreglemente för arbetare av den 30 juni 1934 (nr 443) förefanns endast för v i s s a a n s t ä l l n i n g s h a v a r e v i d telegrafverket, s t a t e n s j ä r n v ä g a r o c h s t a t e n s v a t t e n f a l l s v e r k någon ordnad, på avgiftsplikt grundad tjänstepensionering för arbetarpersonal i statens tjänst. Pensioneringen för nämnda anställningshavare reglerades genom särskilda av 1917 års riksdag godkända reglementen för pensionskassor, avsedda för pensionering av icke-ordinarie personal vid ifrågavarande kommunikationsverk (kungörelser den 29 juni 1917, nr 441, 442 och 443). De arbetargrupper, som omfattades av bestämmelserna i omförmälda reglementen, voro vid telegrafverket fast anställda verkstads-, förråds- och linjearbetare, vid statens järnvägar verkstads- och förrådsarbetare med stadigvarande anställning samt vid statens vattenfalls verk drifts- och underhållsarbetare med stadigvarande anställning. För bestämmande av pensionsförmånerna till arbetarpersonal med delaktighet i nämnda pensionskassor lades enligt reglementena arbetarnas timlöner till grund. Följande formel gällde härufinnan: pensionsunderlaget motsvarar ett belopp, som med 200 kronor överstiger 1 800 gånger timlönen, dock högst 850 kronor mer än 800 gånger timlönen. Arbetaren hade att såsom bidrag till pensionskostnaderna erlägga månadsavgift i förhållande till den beräknade timlönen dels i form av grundavgift, motsvarande 7 gånger den timlön han åtnjöt när avgift första gången gäldades, och dels i form av tilläggsavgift i förhållande till erhållna avlöningsförhöjningar under tjänstetiden. För hel ålderspension fordrades minst 35 tjänstår. För vissa andra grupper av arbetare i statlig anställning fanns emellertid före tillkomsten av det nu gällande arbetarpensionsreglementet pensionsrätt utan avgiftsplikt och enligt mera summariska grunder. Enligt en kungörelse den 8 november 1918 (nr 859) kunde sålunda pension tillkomma a r b e t a r e v i d s t a t e n s järnvägsbyggnader och s t a t e n s v a t t e n f a l l s v e r k s byggnadsavdelning. Pension utgick enligt denna kungörelse tidigast vid uppnådd 55 års ålder och efter 25 anställningsår. Pensionerna bestämdes efter en skala med olika pensionsbelopp för särskilda intervaller av tjänstår. Med inräknande av de fasta tilläggsförmåner i form av pensionstillägg och pensionsförhöjning, som beviljats under 1920-talet, uppgingo beloppen till 852 kronor vid 25—29

8 tjänstår, 900 kronor vid 30—34 tjänstår, 948 kronor vid 35—39 tjänstår samt 996 kronor vid 40 tjänstår eller mera. Enligt reglementet den 31 oktober 1879 för pensionering av flottans och lots verkets gemenskap samt särskilda kungörelser den 2 december 1904 (nr 58), den 25 november 1910 (nr 130) och den 24 augusti 1920 (nr 645) ägde vidare d a g l ö n a r e v i d m a r i n e n rätt till pension vid lägst 25 tjänstår och i allmänhet 65 levnadsår (i vissa fall vid 55 eller 60 levnadsår). Beloppen växlade för varje intjänat tjänstår och utgjorde, inklusive pensionstillägg och pensionsförhöjning, för förmän bland daglönare lägst 924 kronor (25 tjänstår) och högst 1 260 kronor (40 tjänstår) samt för andra daglönare lägst 816 kronor (25 tjänstår) och högst 1 152 kronor (40 tjänstår). För v i s s p e r s o n a l v i d s t a t e n s h i n g s t d e p å e r tillkommo liknande pensionsbestämmelser år 1925 (kungörelse den 8 april 1925, nr 87). Pensionsbeloppen utgjorde för stallbetjänt och nattvakt lägst 600 kronor (25 tjänstår) och högst 900 kronor (35 tjänstår) samt för fodermarsk och körmästare lägst 720 kronor (25 tjänstår) och högst 1 200 kronor (40 tjänstår). För annan arbetarpersonal än de här nämnda grupperna kunde pension beviljas endast genom särskilda beslut av statsmakterna. Pensionsförmån plägade av riksdagen, åtminstone under de årtionden som närmast föregingo arbetarpensionsreglementets tillkomst, regelmässigt beviljas åt sådan arbetare, som kvarstått i statsanställning till en levnadsålder motsvarande normal pensionsålder och som vid avgången kunde räkna ett mera avsevärt antal anställningsår. Ursprungligen brukade för pension fordras 30 å 35 tjänstår, men under senare år beviljade riksdagen i åtskilliga fall pension vid mindre antal tjänstår, dock vanligen lägst 20 år. Förmånens storlek plägade i regel avvägas under hänsynstagande beträffande yrkesarbetare till de för daglönare vid marinen författningsenligt gällande grunderna och beträffande grovarbetare till de bestämmelser, som gällde för arbetare vid järnvägsbyggnaderna och vattenfallsverkets byggnadsavdelning. Tidigare utredningar och förslag. Såsom framgår av den föregående redogörelsen, fanns endast för vissa fast anställda arbetargrupper vid tre av kommunikationsverken en författningsreglerad pensionsrätt grundad på bidragsplikt från de anställdas sida. Enligt övriga förekommande pensionsbestämmelser hade pensionerna närmast karaktären av ålderdomsunderstöd, vilka helt bekostades av statsmedel. För de stora statliga verksamhetsområden, inom vilka någon ordnad arbetarpensionering överhuvud icke förefanns, utövades en fortlöpande understödsverksamhet genom beslut av statsmakterna i varje särskilt fall. Frågan om pensioneringens ordnande efter enhetliga grunder för statlig arbetarpersonal i allmänhet gjordes emellertid under 1920-talet till föremål för ett flertal olika kommittéutredningar utan att frågan bragtes till sin lösning. Sålunda avgav kommunikationsverkens lönekommitté den 6 november 1922 ett betänkande angående tjänstepensioneringens ordnande för icke-ordinarie

9 personal vid kommunikationsverken, innefattande bland annat förslag till särskilda kungörelser angående pension för stadigvarande, respektive mindre fast anställd arbetarpersonal vid dessa verk. 1921 års pensionskommitté framlade den 30 november 1925 betänkande innefattande förslag till pensionering av till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare vid försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen. Vidare avgav kommittén den 30 juni 1926 utlåtande över kommunikationsverkens lönekommittés förenämnda betänkande den 6 november 1922. Utlåtandet innefattade nytt förslag till ordnande av arbetarpensioneringen vid kommunikationsverken enligt de principer, som av kommittén förordats för motsvarande personal vid försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen. Nya sakkunniga tillkallades emellertid för fortsatt utredning av frågan. Dessa sakkunniga, den s. k. 1926 års pensionsutredning, framlade den 29 juni 1927 förslag till särskilda kungörelser angående pensionering av arbetarpersonal vid kommunikationsverken och den 25 november 1927 förslag beträffande pensionering av viss arbetarpersonal vid försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen. Pensionssakkunniga anse sig böra här lämna en summarisk redogörelse för huvudinnehållet i dessa olika kommittéförslag, såvitt angår pensionssystemet och grunderna för pensionsunderlagens bestämmande. Enligt 1917 års reglementen för pensionskassorna för icke-ordinarie personal vid vissa kommunikationsverk voro, såsom förut nämnts, p e n s i o n s u n d e r l a g e n bestämda i förhållande till de individuellt varierande timlönerna. Ifrågavarande bestämmelser voro emellertid tämligen invecklade och hade, enligt vad kommunikationsverkens lönekommitté anförde i sitt den 6 november 1922 avlämnade betänkande med förslag till nya pensionsbestämmelser för kommunikationsverkens icke-ordinarie anställningshavare, befunnits förorsaka vederbörande verksmyndigheter betydande svårigheter, varjämte de även i övrigt vore behäftade med vissa brister. Lönekommittén ansåg sig därför böra föreslå ett annat sätt för pensionsunderlagens bestämmande: den fasta arbetarpersonalen vid dessa verk skulle i pensionshänseende inplaceras i det för ordinarie befattningshavare gällande lönegradssystemet, varvid dock förutsattes viss jämkning i de för sistnämnda befattningshavare gällande pensionsunderlagen. Lönekommitténs förslag i denna del mötte emellertid invändningar, särskilt från järnvägsstyrelsens sida, som i ett den 15 februari 1923 dagtecknat utlåtande bland annat framhöll, att man redan på förhand kunde förutse, att den ifrågasatta anordningen komme att medföra meningsskiljaktigheter mellan vederbörande myndighet och den ifrågavarande personalen. Styrelsen förordade bibehållande av det då gällande pensioneringssystemet. 1921 års pensionskommitté förklarade i sitt den 30 november 1925 avlämnade betänkande i ämnet (SOU 1925:42), att det av kommunikationsverkens lönekommitté föreslagna systemet för vissa personalgrupper knappast kunde giva en tillfredsställande lösning av pensionsfrågan. Den ifrågasatta inplaceringen i lönegrader skulle medföra avsevärda ojämnheter i pensioneringssystemet, då nämligen arbetarpersonalens löneförmåner exempelvis på grund av olika yrkesskicklighet eller till följd av ackords- eller betingsarbetets större eller mindre omfattning erbjöde så betydande skiljaktigheter de enskilda anställningshavarna emellan, att en däremot svarande skillnad jämväl i pensionens belopp icke kunde anses vara motiverad. Det kunde inträffa, icke blott att en yrkesutbildad arbetare inom ett visst

30 fack nådde större löneinkomst än en med honom i övrigt jämställd kamrat å samma tjänsteställe utan till och med att den icke yrkesutbildade anställningshavarens löneförmåner överstege den yrkesutbildades. Varje system, som byggde uteslutande på lönebeloppen, måste komma att på grund av de synnerligen skiftande löneförhållanden, som vore rådande icke blott vid de särskilda verken utan även beträffande anställningshavarna sinsemellan vid ett och samma verk och som för övrigt tid efter annan vore underkastade växlingar på grund av konjunkturförhållanden, försvåra ett fullt rättvist avvägande av pensionerna efter löneinkomsten och sålunda med nödvändighet medföra större eller mindre ojämnheter vid tilllämpningen. Kommittén hade för sin del till grund för pensionsunderlagens bestämmande lagt den gruppering av arbetarna, som kommit till synes i gällande bestämmelser om minimilöner. Vid minimilönesättningen för arbetarpersonal inom olika grenar av statsförvaltningen indelades nämligen den egentliga arbetarpersonalen (utom förmän) i två grupper: yrkesarbetare å ena sidan och icke-yrkesarbetare å andra sidan. Kommittén hade sålunda — med bortseende från förmanspersonal —• ansett pensionsunderlagen för den manliga arbetarpersonalen lämpligen kunna begränsas till två: ett högre, avsett att gälla för arbetare i sådan anställning, där särskild yrkesutbildning krävdes, och ett lägre, avsett för arbetare i sådan anställning, för vilken någon särskild yrkesutbildning icke vore erforderlig. Att härigenom skulle kunna inträffa, att en grovarbetare, som på grund av tillfällig lönekonjunktur eller gynnsam ackordsättning åtnjöte högre löneinkomst än en yrkesarbetare, likväl erhölle mindre pension än den senare, kunde ingalunda anses innebära någon orättvisa, då det stode i full överensstämmelse med de allmänna principer, som låge till grund vid fastställande av minimilöner för arbetare. Om ock den förordade grupperingen i pensionshänseende närmast avsåge de manliga arbetarna, syntes samma sakliga skäl kunna anföras för en motsvarande gruppering av de kvinnliga anställningshavarna. 1926 års pensionsutredning förklarade i sitt den 25 november 1927 avgivna betänkande angående pensionering av arbetarpersonal vid försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen (SOU 1927: 33), att utredningen icke funnit anledning att frångå pensionskommitténs förslag angående gruppindelningen av arbetarpersonalen. Vad härefter angår pensionsunderlagens storlek för m a n l i g a a r b e t a r e föreslog 1921 års pensionskommitté underlagsbelopp av 1 440 kronor för icke-yrkesarbetare och 1 620 kronor för yrkesarbetare. Vid avvägningen av dessa belopp förklarade sig kommittén hava tagit hänsyn till de gällande tjänstepensionsunderlagen för ordinarie befattningshavare i närmast med arbetarpersonal jämförlig ställning. Kommittén hade på följande sätt undersökt, huruvida de föreslagna beloppen kunde anses lämpligt avvägda i förhållande till de löneinkomster, som i genomsnitt tillkomme arbetare i statens tjänst. Om man på grundval av vissa statistiska uppgifter antoge medellöneinkomsten år 1924 för manliga arbetare vara 2 822 kronor och detta belopp reducerades med vad som motsvarade dyrtidstillägg, erhölles en medellön av omkring 2 350 kronor. Därest pensionsunderlaget skolat fastställas enhetligt för all arbetarpersonal, skulle det utgjort tvä tredjedelar av sistnämnda belopp — visserligen läge slutlönen högre än medellönen, men ä andra sidan hänförde sig medellönen icke till billigaste ort, och dessa bägge faktorer syntes kunna anses ungefär uppväga varandra — eller alltså omkring 1 560 kronor. Nämnda medellön avsåge emellertid även förmän, och man syntes därför böra reducera pensionsunderlaget till 1 500 kronor. Detta underlag utgjorde ett ungefärligt medeltal mellan de av kommittén föreslagna beloppen av 1 620 och 1 440 kronor för manliga arbetare. 1926 års pensionsutredning ansåg de av pensionskommittén föreslagna beloppen för låga bland annat i betraktande av storleken av de pensioner, som enligt riksdagens beslut komme förutvarande anställningshavare till del, och med hänsyn till

11 bestämmelserna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående grunder för förtidspension åt övertaliga civila löntagare vid armén och marinen. Enligt utredningens mening borde de i denna kungörelse fastställda pensionerna vara i viss män normerande vid avvägande av pensionsunderlagen för försvarsväsendets och allmänna civilförvaltningens fast anställda arbetare. Utredningen hade sålunda utgått från de pensionsbelopp, som vid en anställningstid av 30 är eller därutöver tillkomme nämnda tvängsavskedade arbetarpersonal vid försvarsväsendet, ökade med belopp motsvarande pensionsavgifternas värde, detta med hänsyn till att arbetarpensioneringen enligt utredningens förslag skulle grundas på avgiftsplikt med 30-årig avgiftsbetalning. Då emellertid den av utredningen föreslagna civila tjänstepensionslagen avsäges skola äga tillämpning jämväl ä extra ordinarie och därmed jämställda befattningshavare och det icke syntes böra ifrägakomma, att pensionsunderlagen för de olika grupperna av arbetare översköte de pensionsunderlag, som föreslagits för de kategorier icke-ordinarie tjänstemän inom allmänna civilförvaltningen, med vilka de särskilda grupperna av arbetarpersonal finge anses i anställnings- och avlöningshänseende närmast jämförliga, förordade utredningen, att för arbetarpersonalen skulle fastställas något lägre pensionsunderlag än som skulle följa av omförmälda beräkningsgrunder, nämligen för manlig yrkesarbetare något lägre pensionsunderlag än för en extra ordinarie tjänsteman, tillhörande 7:e lönegraden, och för manlig icke-yrkesarbetare något lägre pensionsunderlag än för extra ordinarie tjänsteman, tillhörande 5:e lönegraden. De belopp, som 1926 års pensionsutredning i anslutning till dessa överväganden föreslog såsom pensionsunderlag för manliga arbetare, utgjorde 1 500 kronor för icke-yrkesarbetare och 1 704 kronor för yrkesarbetare. Beträffande k v i n n l i g a a r b e t a r e anförde 1921 års pensionskommitté, att den genomsnittliga löneinkomsten för kvinnliga arbetare vid försvarsväsendet under år 1924 kunde beräknas till 1 738 kronor. Tjänstepensionsunderlagen för kvinnor kunde emellertid icke lämpligen baseras på ifrågavarande medellöneinkomst, enär därpå grundade pensioner skulle — om hänsyn toges till att pensionsrätten skulle förenas med avgiftsplikt — bliva för låga i jämförelse med de pensioner, som plägat tillkomma kvinnliga arbetare enligt riksdagens särskilda beslut. Kommittén hade trott sig finna en lämpligare grund för pensionsunderlagens beräkning för kvinnliga arbetare genom att sätta dessa underlag i samma förhållande till de av kommittén föreslagna pensionsunderlagen för manliga anställningshavare som skett vid bestämmande av förtidspensioner åt övertalig personal vid försvarsväsendet enligt 1925 års riksdags beslut. De av riksdagen för kvinnliga löntagare fastställda förtidspensionerna motsvarade ungefär 75 procent av de för manliga löntagare bestämda pensionerna, och kommittén beräknade pensionsunderlagen för kvinnliga arbetare i enlighet härmed. Kommittén föreslog alltså pensionsunderlag av 1 080 kronor för icke-yrkesarbetare och 1 224 kronor för yrkesarbetare. 1926 års pensionsutredning fann icke anledning till erinran mot den av pensionskommittén tillämpade principen, att tjänstepensionsunderlagen för kvinnliga anställningshavare borde utgöra omkring 75 procent av underlagen för motsvarande manliga grupper. I enlighet härmed jämkades de av kommittén förordade beloppen i utredningens förslag till 1 128 kronor för icke-yrkesarbetare och 1 284 kronor för yrkesarbetare. Tillkomst och innebörd av nu gällande tjänstepensionsbestämmelser. Till g r u n d för n u g ä l l a n d e t j ä n s t e p e n s i o n s r e g l e m e n t e för a r b e t a r e d e n 30 j u n i 1934 (nr 443) ligger ett d e n 27 s e p t e m b e r 1932 avgivet b e t ä n k a n d e a v 1930 års pensionssakkunniga (SOU 1932: 22). Dessa s a k k u n n i g a h a d e t i d i g a r e avgivit förslag till r e g l e m e n t e a n g å e n d e t j ä n s t e p e n s i o n för t j ä n s t e m ä n t i l l h o r a n -

12 de den civila statsförvaltningen (civila tjänstepensionsreglementet). I sistnämnda förslag hade pensionsunderlagen avvägts på grundval av det löneregleringsförslag, som år 1930 framlagts av 1928 års lönekommitté. Underlagen hade därvid så avpassats, att de skulle motsvara två tredjedelar av slutlönen på medeldyr ort (s. k. III-ort) inom vederbörande lönegrad. Enligt 1930 års pensionsakkunnigas, liksom enligt de båda föregående utredningarnas, förslag skulle särskilda pensionsunderlag fastställas för två grupper av arbetare, nämligen icke-yrkesarbetare respektive yrkesarbetare. Pensionssakkunniga — som icke verkställt någon ingående utredning rörande storleken av arbetarnas avlöningsförmåner — förklarade sig anse, att den pensionsnivå, som enligt förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente skulle fastställas för tjänstemän, borde bliva normgivande även för de pensionsbelopp, vilka skulle gälla för arbetare. På samma sätt som pensionsunderlaget enligt förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente skulle för icke-ordinarie befattning genomgående motsvara pensionsunderlaget för ordinarie befattning i närmast lägre lönegrad, borde pensionsunderlaget för manliga arbetare lämpligen sättas i motsvarande relation till pensionsunderlagen för med dem närmast jämförliga extra ordinarie tjänstemän. Detta skulle, anförde de sakkunniga, innebära, att pensionsunderlaget för en icke-yrkesarbetare skulle till beloppet sammanfalla med underlaget för extra ordinarie tjänsteman i 4:e lönegraden, medan yrkesarbetare skulle bliva jämställd med en dylik tjänsteman i 6:e lönegraden. Vid tillämpning av denna princip erhölles enligt de sakkunnigas mening en fast .utgångspunkt för bedömande av pensionsunderlag för arbetare, i det att dessa underlag skulle bliva automatiskt bestämda, så snart statsmakterna tagit ställning till frågan, vilka pensionsunderlag som skulle tillämpas för extra ordinarie tjänstemän i ifrågavarande lönegrader. De sakkunniga framhöllo, att de pensionsbelopp, som innefattades i de sakkunnigas förslag, jämväl för arbetarnas vidkommande vore helt avhängiga av den lönenivå, som enligt 1928 års lönekommittés förslag skulle bliva gällande för tjänstemän efter dyrtidstilläggens inarbetande i de fasta lönerna. De underlagsbelopp, som enligt de angivna grunderna upptogos i 1930 års pensionssakkunnigas förslag, utgjorde för icke-yrkesarbetare 2 052 kronor och för yrkesarbetare 2 268 kronor. Å dessa belopp skulle icke utgå några rörliga tilläggsförmåner. Vad angår kvinnliga arbetare, förklarade sig 1930 års pensionssakkunniga icke hava funnit anledning att frångå den av både 1921 års pensionskommitté och 1926 års pensionsutredning tillämpade principen, att underlagen för de olika grupperna av kvinnliga anställningshavare borde utgöra omkring 75 procent av underlagen för motsvarande manliga arbetare. I de sakkunnigas förslag upptogos för kvinnliga anställningshavare underlagsbelopp av 1 536 kronor för icke-yrkesarbetare och 1 704 kronor för yrkesarbetare. Då frågan om nya pensionsbestämmelser genom proposition nr 222 förelades 1934 års riksdag, skedde detta från andra utgångspunkter än dem, som legat till grund för 1930 års pensionssakkunnigas förslag. Någon lönereglering för tjänstemän i statstjänst hade icke kommit till stånd, och den i pro-

13 positionen förordade revisionen av tjänstepensionslagstiftningen erhöll därför väsentligen karaktären av en utvidgning av pensionsrätten till att omfatta jämväl icke-ordinarie personal jämsides med en för statsförvaltningen i dess helhet enhetligt verkställd formell översyn och sammanarbetning av förut gällande skilda bestämmelser. Någon reglering av pensionsförmånernas och pensionsbidragens storlek kom däremot ej till stånd. Pensionsunderlagen för tjänstemännen upptogos alltså till dittills gällande belopp, beräknade till två tredjedelar av slutlönerna å billigaste ort (A-ort). Den av 1930 års pensionssakkunniga föreslagna relationen mellan tjänstemän och arbetare i fråga om tjänstepensionsunderlagens storlek blev emellertid i 1934 års proposition godtagen. Då underlagen för tjänstemännen lämnats oförändrade, innebar denna ståndpunkt i fråga om relationen, att pensionsunderlagen för icke-yrkesarbetare och yrkesarbetare bestämdes till 1 476 kronor (motsvarande lönegraden Eo 4) respektive 1 644 kronor (motsvarande lönegraden Eo 6). För kvinnliga arbetare upptogos enligt den av de sakkunniga förordade principen pensionsunderlag avvägda till omkring 75 procent av underlagen för motsvarande manliga anställningshavare eller till 1 104 respektive 1 236 kronor. Riksdagen godkände de föreslagna pensionsunderlagen, vilka betecknades såsom väl avvägda. Med hänsyn till att de föreslagna underlagen för arbetare, som varit underkastad något av 1917 års reglementen för pensionskassorna för icke-ordinarie personal vid vissa kommunikationsverk, i vissa fall skulle medföra lägre pensionsförmåner än för dem tidigare stadgade samt att dessa arbetare efter ingången av år 1918 haft att erlägga pensionsavgift med avsevärt högre belopp än de nya pensionsavdragen antog riksdagen emellertid en övergångsbestämmelse, avsedd att förebygga att nu avsedda arbetare vid avgång före den 1 januari 1945 skulle erhålla lägre pension än som skulle tillkommit dem enligt de tidigare gällande reglerna. I fråga om viss arbetsledande personal förutsatte 1930 års pensionssakkunniga, att arbetsledande förmän, som icke hade tjänstemannaställning men vilka i avseende å löne- och anställningsförhållanden intoge en sådan särställning, att bättre pensionsförmåner skäligen borde beredas dem än som skulle kunna utgå enligt arbetarpensionsreglementet, skulle efter prövning av Kungl. Maj:t kunna inordnas under de i civila tjänstepensionsreglementet innefattade pensionsbestämmelserna för tjänstemän. På Kungl. Maj:ts förslag intogos i 1 § 4 mom. av civila tjänstepensionsreglementet bestämmelser, som lämnade Kungl. Maj:t befogenhet i sådant hänseende. Med stöd av dessa bestämmelser har Kungl. Maj:t förordnat om pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet för viss arbetsledande personal, t. ex. verkmästare och mästare Vid myntverket, verkmästare och tryckeriförmän vid postverket samt lagförmän vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn. Enligt såväl 1930 års pensionssakkunnigas förslag som Kungl. Maj:ts av riksdagen godkända förslag skulle tjänstepensionsreglementet för arbetare bliva tillämpligt på sådan anställningshavare — vare sig i årsanställning eller

14 anställd såsom säsongarbetare — vilken fyllde ett fortlöpande behov av arbetskraft och för vilken fastställts en arbetstid av normal omfattning. För arbetare, vilka — utan att uppfylla villkoren för pensionsrätt enligt reglementet — dock funnes böra vid entledigande beredas pension på grund av utfört arbete för statens räkning, skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag utfärdas vissa mera summariska pensionsbestämmelser av i huvudsak samma karaktär som de föreskrifter, vilka enligt 1918 års förenämnda kungörelse gällt beträffande arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. Ett utkast till författning, innehållande dylika mera summariska bestämmelser, fanns fogat vid propositionen. Kungl. Maj:t begärde riksdagens bemyndigande att utfärda föreskrifter enligt i utkastet innefattade grunder. Sedan riksdagen lämnat detta bemyndigande, utfärdades författning i ämnet den 7 december 1934 (nr 585). Gällande bestämmelser om familjepensionering. Familjepensionsrätt för arbetarpersonal i statsanställning har beretts först genom nu gällande familjepensionsreglemente för arbetare, vilket utfärdats den 16 oktober 1936 (nr 543) och trätt i kraft den 1 januari 1937. De pensioneringsregler, som innehållas i detta reglemente, hava i allt väsentligt anpassats efter de grunder, vilka för tjänstemännen fastställts i det samtidigt utfärdade allmänna familjepensionsreglementet. Beträffande kvinnliga arbetare omfattar pensionsrätten emellertid endast rätt till pension för efterlevande barn, i följd varav även pensionsavdragen satts väsentligt lägre än de avdrag, som gälla för jämförliga tjänstemän och manliga arbetare. Familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag för manliga arbetare överensstämma med underlag och avdrag för tjänstemän i de lönegrader, med vilka arbetarna i tjänstepensionshänseende likställts, d. v. s. lönegraderna Eo 4 för icke-yrkesarbetare och Eo 6 för yrkesarbetare. För kvinnliga anställningshavare innehåller familjepensionsreglementet icke någon motsvarighet till den anordning, enligt vilken tjänstepensionsunderlagen satts till omkring 75 procent av underlagen för motsvarande manliga grupper. De kvinnliga arbetarnas familjepensionsunderlag äro i stället, liksom männens, bestämda till de belopp som gälla för tjänstemän i lönegraderna Eo 4 och 6. De sakkunnigas yttrande och förslag. Enligt de sakkunnigas mening bör — såsom även i de för de sakkunnigas arbete utfärdade direktiven framhållits — pensionssystemet för arbetarpersonal i statens tjänst fortfarande liksom hittills i möjligaste mån anpassas efter de principer, som kommit till uttryck i den för tjänstemännen gällande pensionslagstiftningen. Förebilden för den revision av pensionsbestämmelserna för arbetare, som de sakkunniga verkställt, har därför varit de av 1941 års riksdag antagna nya tjänste- och familjepensionsreglementena för tjänstemän i statens tjänst. Vissa för arbetarna föreliggande särskilda omständigheter, som hänföra sig till anställningsförhållanden och grunder för löne-

15 sättningen, påkalla dock betydelsefulla avvikelser. I främsta rummet gäller detta bestämmandet av pensionsförmånens storlek. På arbetarområdet saknas de fasta utgångspunkter för pensionens avvägning i förhållande till löneinkomsten, som för tjänstemännens vidkommande föreligga i befattningarnas inplacering i vissa lönegrader med av statsmakterna generellt fixerade lönebelopp. Såsom redan i de sakkunnigas betänkande den 14 mars 1941 med förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen framhållits (betänkandet sid. 69), torde de skäl, som föranlett att arbetarpersonal i ett flertal angränsande inkomstlägen behandlats såsom en enhet, fortfarande äga giltighet. Enligt de sakkunnigas mening kan det sålunda av praktiska skäl icke ifrågakomma att återgå till det system, vilket låg till grund för pensionsbestämningen enligt 1917 års reglementen för pensionskassorna för icke-ordinarie personal vid vissa kommunikationsverk och som innebar en differentiering av pensionerna efter varje särskild arbetares inkomstnivå, sådan denna avspeglas i timlönesättningen. Denna ståndpunkt torde överensstämma med vad som förutsatts i de för de sakkunnigas arbete gällande direktiven. Enligt dessa har emellertid anledning ansetts förefinnas att verkställa en förnyad prövning av frågan om den relation, som bör gälla mellan tjänstemän och arbetare i avseende å pensionsförmånens storlek mot bakgrunden av den utveckling, som ägt rum beträffande lönenivån. I nära samband härmed står, enligt vad i direktiven framhållits, frågan om en lämplig fördelning av arbetarpersonalen på olika pensionsgrupper. Till stöd för de överväganden i dessa avseenden, till vilka de sakkunniga funnit skäl, ha beträffande större arbetargrupper vid skilda förvaltningsområden införskaffats uppgifter angående löneinkomsternas storlek åren 1932 och 1940. Uppgifterna ha bearbetats och sammanställts i en promemoria, vilken med därtill hörande tabeller finnes fogad vid betänkandet (Bilaga 1). Dessa uppgifter giva för däri redovisade arbetargrupper en belysning av löneutvecklingen mellan år 1932 — d. v. s. en tidpunkt sammanfallande med förarbetena till nu gällande arbetarpensionsreglemente — och år 1940. Siffrorna för sistnämnda år giva jämväl en viss bild av nuvarande inkomstnivå, sådan denna kommer till uttryck i normaliserade genomsnittssiffror för olika grupper av arbetare med den fördelning i fråga om levnadsålder och anställningsår, som är rådande inom de olika grupperna. Till komplettering av dessa uppgifter om genomsnittslönerna ha för några grupper införskaffats uppgifter, ägnade bland annat att belysa den genomsnittliga inkomsten för arbetare i de högsta åldersklasserna, d. v. s. inkomster vilka kunna beräknas närmast motsvara tjänstemännens slutlöner inom vederbörande lönegrader. Sistnämnda uppgifter hava jämväl sammanställts i en vid betänkandet fogad promemoria (Bilaga 2). Det finnes anledning att understryka vad i den förstnämnda promemorian framhållits om vissa ojämnheter och brister i det material, som ligger till grund för sammanställningarna angående genomsnittsinkomster för samtliga arbetare inom de olika grupperna. Uppgifterna möjliggöra alltså näppeligen

16 några i detalj gående säkra slutsatser. Om nödig hänsyn tages till sålunda föreliggande svagheter i materialet och till därav föranledda begränsningar i dess användbarhet, torde dock de sammanställningar, som grundats på detta material, vara ägnade att giva tillräcklig och i stort sett rättvisande vägledning för den skälighetsbedömning, varom här under alla förhållanden måste bliva fråga. En granskning av det sålunda föreliggande utredningsmaterialet ger enligt de sakkunnigas mening vid handen, att varken den löneutveckling mellan åren 1932 och 1940, som återspeglas i uppgifterna, eller den lönenivå för sistnämnda år, som framträder såsom genomsnittlig för samtliga de till yrkesarbetar- respektive icke-yrkesarbetargrupperna hörande anställningshavarna, i och för sig ger tillräckligt stöd för någon förändring av den relation, som för närvarande i pensionshänseende uppehälles mellan tjänstemän och arbetare och som för de manliga anställningshavarnas vidkommande innebär, att icke-yrkesarbetare jämställts med tjänstemän i lönegraden Eo 4, medan yrkesarbetare likställts med tjänstemän i lönegraden Eo 6. Annorlunda ställer sig emellertid saken, om man icke blott ser till genomsnittsläget för samtliga arbetare utan även betraktar förhållandena för särskilda grupper av anställningshavare. Såsom framgår av de statistiska sammanställningarna, äro nämligen — särskilt i fråga om manliga yrkesarbetare — växlingarna i löneinkomsten ganska betydande icke blott mellan olika arbetsområden utan även mellan skilda kategorier av anställningshavare vid ett och samma arbetsområde. Den relation till tjänstemännens pensionsläge, som nu uppehälles och som ter sig tillfredsställande i förhållande till det totala lönegenomsnittet samt förmånlig för vissa lägre avlönade kategorier, framstår därför såsom oförmånlig för de högst betalda grupperna. Särskilt framträder detta förhållande på de områden, där — såsom fallet är exempelvis vid statens järnvägars verkstäder — en bestämd differentiering i lönehänseende finnes genomförd mellan två skilda, i avseende å yrkesskicklighet olika kvalificerade grupper bland yrkesarbetarna. Nu antydda förhållanden hava lett till tanken att i pensionsavseende söka åstadkomma en ökad differentiering av arbetarpersonalen genom uppdelning av yrkesarbetarna på två särskilda pensionsgrupper. Denna tanke har inom de sakkunniga allvarligt övervägts, önskemål i denna riktning ha också vid överläggningarna med de utsedda arbetarrepresentanterna till en början framställts från dessas sida. En ökad differentiering skulle enligt de sakkunnigas uppfattning äga visst fog u r rättvisesynpunkt. För att en lösning av frågan enligt en sådan linje skulle bliva tillfredsställande måste dock krävas, att såsom förutsättning för arbetares hänförande till den högre yrkesarbetargruppen uppställdes en kombination av högre yrkeskvalifikation och högre inkomst. I den högre pensionsgruppen för yrkesarbetare borde sålunda endast inplaceras arbetare i anställning, för vilken kräves framstående yrkesskicklighet samt i vilken arbetaren regelmässigt sysselsattes med särskilt kvalificerat yrkesarbete, under förutsättning tillika att arbetaren uppnått en löneinkomst, som avsevärt överstiger den för

17 yrkesarbetare i allmänhet såväl vid vederbörande arbetsområde som inom statsförvaltningen i övrigt genomsnittliga inkomsten. Yrkesarbetare, som icke fylla detta dubbla villkor, borde däremot inplaceras i den lägre pensionsgruppen. Om en differentierad lösning under nu angivna förutsättningar skulle äga vissa företräden ur rättvisesynpunkt, är det dock tydligt, att den samtidigt skulle vara förenad med nackdelar ur andra synpunkter. Gränsdragningen mellan de båda olika kategorierna av yrkesarbetare skulle sålunda otvivelaktigt vålla stora praktiska svårigheter. Detta förhållande torde belysas av den promemoria med redogörelse för innehållet i vissa viktigare löneavtal, vilken utarbetats inom de sakkunnigas kansli och finnes fogad vid betänkandet (Bilaga 3). Verkningarna av en sådan lösning med avseende på lönesättningen inom de områden, där en lönedifferentiering efter angivna grunder för närvarande icke är genomförd och där alltså en differentiering i pensionshänseende icke kunde erhålla omedelbar praktisk betydelse, te sig också i någon mån ovissa. Med hänsyn till nu antydda nackdelar hava de sakkunniga — efter samråd med de utsedda representanterna för vissa ämbetsverk och i samförstånd med den delegation av arbetarrepresentanter, med vilken de sakkunniga haft att överlägga — funnit sig böra uppgiva tanken på en ökad differentiering och i stället stanna vid att för framtiden liksom hittills förorda tilllämpning allenast av en enhetlig pensionsgrupp för manliga yrkesarbetareVad angår manliga icke-yrkesarbetare saknas enligt de sakkunnigas mening tillräckliga skäl att ifrågasätta någon uppdelning av dessa på flera pensionsgrupper. Detsamma gäller för kvinnliga anställningshavares vidkommande såväl yrkes- som icke-yrkesarbetare. Det förslag i fråga om pensionsunderlagens storlek, som från här berörda utgångspunkter framlägges av de sakkunniga, utgör resultatet av förhandlingar mellan de sakkunniga och de utsedda arbetarrepresentanterna, varvid man genom sammanjämkning av olika inom de sakkunniga och bland representanterna framförda meningar lyckats uppnå enighet kring den avvägning av pensionsförmånerna, som innefattas i de sakkunnigas förslag. Angående innebörden av detta förslag må anföras följande. För manliga yrkesarbetare går förslaget ut på, att dessa skulle i pensionshänseende likställas med extra ordinarie tjänstemän i lönegraden Eo 7. Då, såsom förut nämnts, yrkesarbetarna för närvarande äro jämställda med tjänstemän i lönegraden Eo 6, innebär detta en höjning av pensionsläget med en lönegrad. E n sådan höjning har — trots att nuvarande relation ej ställer sig oförmånlig, om man endast ser till genomsnittsinkomsterna för samtliga yrkesarbetare — synts vara skälig med hänsyn främst till de mest kvalificerade yrkesarbetare inom vissa områden, vilka intaga en avsevärt högre löneställning än övriga yrkesarbetare och vilka vid en differentiering av pensionsförmånen för yrkesarbetare efter yrkeskvalifikation och löneinkomst kunnat komma i åtnjutande av en efter sina inkomstförhållanden avpas2—427?49.

18 sad större pensionsförmån. Det må i sådant avseende framhållas, att för de till den högsta lönegruppen hörande verkstadsarbetarna vid statens järnvägar genomsnittsinkomsten under år 1940 för arbetare i åldern 55— 60 år enligt det föreliggande utredningsmaterialet befunnits närmast motsvara slutlönen för tjänstemän inom lönegraden Eo 8. Även på en del andra områden — t. ex. telegrafverkets och statens vattenfallsverks verkstadsrörelse samt vissa arbetsplatser inom försvarsväsendet — finnas arbetargrupper, för vilka en avvägning av pensionsunderlaget efter lönegraden Eo 6 skulle ställa sig väl oförmånlig. En höjning av pensionsunderlaget utöver lönegraden Eo 7 har å andra sidan ansetts icke kunna ifrågakomma med hänsyn till vissa stora arbetargrupper — t. ex. linjearbetarna vid telegrafverket — för vilka inkomstläget även för anställningshavare i de högre åldersklasserna icke obetydligt understiger vad som motsvarar sistnämnda lönegrad. Vad manliga icke-yrkesarbetare angår, innebär de sakkunnigas förslag jämväl för dessa en höjning av nuvarande pensionsläge med en lönegrad. Förslaget går nämligen ut på, att dessa arbetare skulle likställas med tjänstemän i lönegraden Eo 5 i stället för, såsom för närvarande, lönegraden Eo 4. Då enligt det föreliggande utredningsmaterialet genomsnittsinkomsten under år 1940 för samtliga icke-yrkesarbetare såsom enhet icke överstiger utan tvärtom understiger genomsnittsläget för tjänstemän i lönegraden Eo 4 — härvid har genomsnittsläget för arbetare ansetts närmast motsvara löneläget, inklusive rörligt tillägg, för tjänstemän tillhörande näst högsta löneklassen å medeldyr ort inom vederbörande lönegrad — kunde det visserligen synas ligga närmast till hands att bibehålla den nu gällande relationen. Emellertid göra sig här gällande synpunkter av delvis liknande art som de, vilka berörts i fråga om manliga yrkesarbetare. Ifrågavarande arbetarkategori rymmer, jämte en del tämligen okvalificerad personal, jämväl stora grupper av anställningshavare, som — ehuru icke yrkesutbildade — hava ett relativt krävande och för samhällsfunktionerna betydelsefullt arbete med därefter avpassade högre löneinkomster än genomsnittet. Det har synts de sakkunniga berättigat, att avsevärd hänsyn vid pensionsavvägningen tages till de arbetare inom denna kategori, vilka befinna sig i högre inkomstlagen. Vid frågans bedömande bör ej heller förbises, att med hänsyn till de betydande nyrekryteringar, som på vissa arbetsområden skett under de senaste åren, det statistiska utredningsmaterialet kan anses i någon mån missvisande såsom uttryck för genomsnittsinkomsten vid en normal åldersfördelning inom samtliga arbetargrupper. Om detta förhållande beaktas, kan det antagas att lönegraden Eo 5 bättre än lönegraden Eo 4 svarar mot slutlöneläget åtminstone för de i inkomstavseende högre ställda bland icke-yrkesarbetarna. Vad de kvinnliga yrkesarbetarna beträffar, är — såsom förut påpekats -— pensionsunderlaget för dessa anställningshavare för närvarande bestämt till omkring 75 procent av underlaget för motsvarande manliga arbetare, d. v. s. till 75 procent av det hittillsvarande tjänstepensionsunderlaget för tjänstemän i lönegraden Eo 6. Om man på löneskalan för tjänste-

19 män söker det löneklassbelopp, som närmast svarar mot 75 procent av slutlöneklassen (löneklass 9) i lönegraden Eo 6, kommer man till löneklass 4, vilken utgör slutlöneklass för 7:e lönegraden inom den för viss lägre ekonomipersonal vid statens sinnessjukhus gällande löneplanen Ek. De kvinnliga yrkesarbetarnas likställande med extra ordinarie tjänstemän tillhörande lönegraden Ek 7 skulle alltså innebära ett bibehållande för deras vidkommande av nuvarande relation i pensionsavseende mellan tjänstemän och arbetare. De sakkunniga hava ansett sig böra förorda en sådan lösning trots att genomsnittslönerna för samtliga kvinnliga yrkesarbetare enligt den statistiska utredningen ligga icke obetydligt under nämnda lönegrad på tjänstemannaskalan. Detta ståndpunktstagande har sin grund bland annat i synpunkter av enahanda innebörd som de, vilka nyss andragits beträffande manliga ickeyrkesarbetare. Det finnes anledning antaga, att genomsnittstalen beträffande de kvinnliga anställningshavarna, icke minst inom försvarsväsendet, i än högre grad än vad fallet är i fråga om manliga arbetare påverkats av en osedvanligt stor nyrekrytering under de senaste åren. Framhållas må, att genomsnittsinkomsten för kvinnliga yrkesarbetare vid telegrafverket ligger icke oväsentligt över det läge, som motsvaras av lönegraden Ek 7. För icke-yrkesarbetare bland de kvinnliga anställningshavarna skulle enligt nyss angivna beräkningsgrunder bibehållande av oförändrad relation till tjänstemännens pensionsläge innebära dessa arbetares hänförande till lönegraden Ek 5. Tjänstepensionsunderlaget för denna lönegrad, 1 500 kronor, har i allmänna tjänstepensionsreglementet tillämpats såsom minimiunderlag för tjänstemännen och sålunda upptagits såsom pensionsunderlag även för de lägre liggande lönegraderna Ek 1—4. Med hänsyn till de låga genomsnittsinkomsterna för ifrågavarande arbetargrupp icke blott år 1940 utan även år 1932, kan det — även med beaktande av nyrekryteringens inverkan på genomsnittsinkomsterna för år 1940 — ifrågasättas, om ej en förändring av nuvarande relation vore påkallad genom pensionsunderlagets avpassande i förhållande till slutlönen i lönegraden Ek 4. En sådan åtgärd skulle säkerställa, att pensionsförmånen ej komme att i en del fall ligga allt för nära intill eller rent av överstiga löneinkomsten. Ifrågavarande arbetares hänförande till lönegraden Ek 4 skulle innebära fastställande av ett pensionsunderlag av 1 396 kronor. Då de sakkunniga trots vad nu anförts ansett sig kunna, ehuru icke utan tvekan, förorda pensionsunderlagets upptagande i enlighet med lönegraden Ek 5 för att undvika en försämring av nuvarande relation till tjänstemännen, måste de sakkunniga förutsätta, att sådana bestämmelser meddelas om undantag från arbetarpensionsreglementets tillämpning, varigenom reglementet ej blir gällande för arbetare i så låga inkomstlägen, att pensionen skulle överstiga eller eljest stå i ett orimligt förhållande till lönen. I detta avseende må erinras, att enligt nu gällande bestämmelser (kungörelse den 7 december 1934, nr 583) från arbetarpensionsreglementets tillämpning undantagits arbetare, vars avlöningsförmåner — i förekommande fall inbegripet värdet av naturaförmåner enligt ortens pris —- beräknade för en anställningstid av 12 månader icke uppgå till ett belopp av minst 1 700 kronor för man

och 1 250 kronor för kvinna. Den för reglementets tillämpning förutsatta minimiinkomsten för kvinnliga anställningshavare har sålunda satts omkring 150 kronor högre än det nuvarande pensionsunderlaget för kvinnliga ickeyrkesarbetare. Om underlaget ökas till 1 500 kronor, bör gränsen för reglementets giltighet höjas, enligt de sakkunnigas mening lämpligen till 1 800 kronor. I samband härmed torde inkomstgränsen beträffande manliga arbetare böra höjas till förslagsvis 2,400 kronor. Med hänsyn till de efter levnadskostnadernas växlingar anpassade tilläggsförmåner, som utgå å pensionerna — och för närvarande efter skiftande grunder jämväl å arbetarlönerna — lära emellertid berörda belopp böra anses motsvara ett indexläge överensstämmande med 1935 års genomsnittliga levnadskostnader och sålunda vid högre indexlägen ökas i lämplig omfattning. Å andra sidan torde böra beaktas, såväl att inkomsten för arbetare inom en viss grupp kan på grund av olika förhållanden i individuella fall och på vissa orter avvika från vad som är normalt såsom genomsnitt för gruppen som ock att lönerna för arbetare inom de olika grupperna regelmässigt under de första anställningsåren ej obetydligt understiga de belopp, som utgå efter viss anställnings- eller facktid. Med hänsyn härtill torde undantagsbestämmelserna böra så utformas, att de ifrågasatta gränsbeloppen få avseende å inkomster, som beräknade efter medeldyr ort kunna betraktas såsom normala för vederbörande arbetargrupp efter den anställningstid, som erfordras för passerande av de lägre löneintervallerna för gruppen. Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att härutinnan efter hörande av vederbörande verk utfärda erforderliga närmare föreskrifter. Därvid torde emellertid övergångsvis böra medgivas, att anställningshavare, som nu äro underkastade arbetarpensionsreglementet, erhålla pensionsrätt enligt det nya reglementet, även om de ej fylla här avsedda villkor i fråga om löneinkomstens storlek. För de arbetare, vilka med en dylik gränsdragning bliva undantagna från reglementets tillämpning, bör pensionsfrågan liksom beträffande hittills undantagna arbetare ordnas enligt mera summariska pensionsregler utan avgiftsplikt. Vad i övrigt angår de summariska pensionsbestämmelserna (kungörelsen den 7 december 1934, nr 585), torde tillämpningsområdet för dessa bestämmelser i viss mån komma att minskas vid bifall till vad de sakkunniga i sitt förslag till tjänstepensionsreglemente för arbetare förorda i fråga om befogenhet för Kungl. Maj:t att under vissa förutsättningar under reglementet inordna anställningshavare inom arbetsområden, som ej avse ett fortlöpande behov av arbetskraft. Alltjämt torde dock dylika bestämmelser vara behövliga för pensionsfrågans ordnande såväl för en del arbetare, vilka sysselsättas i verksamhet av icke fortlöpande natur men hava en arbetstid av normal omfattning, som ock för arbetare i anställning, för vilken icke gäller normal arbetstid. Till frågan om de jämkningar, som i anslutning till fastställandet av ett nytt arbetarpensionsreglemente kunna påkallas i de summariska pensionsföreskrifterna, återkomma de sakkunniga i annat sammanhang.

21 I hittillsvarande anordning att viss arbetsledande personal med inkomster avsevärt överstigande genomsnittsinkomsten för yrkesarbetare kunna vinna pensionsrätt enligt de för tjänstemannapersonal gällande grunderna bör någon ändring icke äga rum. I 1 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet hava intagits bestämmelser, som giva Kungl. Maj:t befogenhet att besluta i detta avseende. Å de pensioner, som beviljas enligt det föreslagna nya tjänstepensionsreglementet, förutsattes utgå rörligt tillägg efter samma grunder, som fastställts i allmänna tjänstepensionsreglementet. De sakkunniga meddela här en sammanställning över de föreslagna pensionsunderlagen och de förbättringar i pensionsförmånerna, som dessas genomförande skulle medföra i jämförelse med nuvarande bestämmelser. Siffrorna hänföra sig till olika indexlägen, nämligen dels det läge (index 156 på den äldre indexskalan med 1914 såsom basår och index 100 på den nyare indexskalan med 1935 såsom basår), efter vilket pensionsunderlagen avvägts, samt dels det indexläge (188 på den äldre och 120 på den nyare indexskalan), vid vilket enligt nu gällande bestämmelser utgår högsta dyrtidstillägg och som enligt förslaget skulle medföra maximum av rörligt tillägg. Till kristillägg har i sammanställningen icke tagits hänsyn. Pensionsunderlag Grupper av anställningshavare

Manlig icke-yrkesarbetare Manlig yrkesarbetare Kvinnlig icke-yrkesarbetare . . . . Kvinnlig yrkesarbetare

Nuvarande inkl. dyr- Företidstillägg slaget vid index belopp 156 1692 i860 1272 1416

Pensionsförbättring

Pensionsunderlag + högsta dyrtidstillägg, resp. rörligt tillägg Nuvarande Föreslaget inkl. dyrbelopp tidstillägg (inkl. 15 % vid index rörligt tilllägg) 188

2 076

2 280

2 387 2 622 1725 1932

Pensionsförbättring

407 474 213 252

Det bör anmärkas, att pensionsförbättringen för de arbetare, vilka såsom delägare i någon av 1917 års pensionskassor för icke-ordinarie personal hava förenämnda övergångsbestämmelse å sig tillämplig, stundom kommer att bliva lägre än vad sammanställningen utvisar. I vissa fall, avseende manliga verkstadsarbetare vid statens järnvägar vilka uppnå pensionsåldern omedelbart före upphörandet av övergångsbestämmelsens giltighet med utgången av år 1944, skulle enligt för de sakkunniga tillgängliga siffror pensionsförbättringen komma att utgöra för icke-yrkesarbetare 288 kronor vid indexläget 156 och 311 kronor vid indexläget 188 samt för yrkesarbetare respektive 192 och 234 kronor. Av här anförda siffror framgår, att någon motsvarighet till den ifrågavarande, vid nu gällande arbetarpensionsreglemente fogade övergångsbestäm-

melsen vid bifall till de sakkunnigas förslag icke längre blir behövlig. Denna bestämmelse, vilken i tillämpningen verkat administrativt tämligen betungande, kan alltså bortfalla. Vad härefter angår tjänstepensionsavdragen, böra dessa givetvis för de olika arbetarkategorierna fastställas till belopp motsvarande de pensionsavdrag, som i allmänna tjänstepensionsreglementet upptagits för tjänstemän i de lönegrader, med vilka arbetarna enligt de sakkunnigas förslag skulle likställas, d. v. s. tjänstemän i lönegraderna Eo 5 och Eo 7 för manliga samt Ek 5 och Ek 7 för kvinnliga arbetare. Dessa avdrag utgöra för år räknat 66, 72, 45 och 51 kronor. Med hänsyn till det sätt, på vilket pensionsavdragen enligt de sakkunnigas reglementsförslag skola uttagas, hava nämnda belopp omräknats till veckobelopp. Det må här anmärkas, att de sakkunnigas förslag i fråga om avvägningen av tjänstepensionsavdragen innebär en ändring i nuvarande förhållanden, såvitt angår avdragen för kvinnliga arbetare. Medan pensionsunderlagen för dessa anställningshavare äro satta lika med 75 procent av underlagen för de lönegrader, som gälla för motsvarande manliga arbetare, hava pensionsavdragen för närvarande bestämts till 75 procent av pensionsavdragen för tjänstemän i närmast högre lönegrad. Denna konstruktion har sin grund i de regler, som intill den 1 juli 1939 gällde för kvinnliga tjänstemän och som inneburo att dessa hade att erlägga ett i förhållande till pensionsunderlaget större avdrag än de manliga tjänstemännen. Någon motsvarighet till ifrågavarande anordning har ansetts icke böra ifrågakomma i det nya reglementet. P å uppdrag av de sakkunniga har förste aktuarien B Wingborg utfört vissa beräkningar till belysande av de ekonomiska verkningarna av de sakkunnigas förslag under tiden närmast efter det föreslagna tjänstepensionsreglementets ikraftträdande. En redogörelse för beräkningarna och dessas resultat lämnas i en av Wingborg utarbetad, vid betänkandet fogad promemoria (Bilaga 4). Av promemorian framgår, att den totala kostnadsökningen vid bifall till de sakkunnigas förslag kan beräknas uppgå för budgetåret 1942/43 till 50 000 kronor, för budgetåret 1943/44 till 150 000 kronor, för budgetåret 1944/45 till 250 000 kronor samt för kalenderåret 1950 till 980 000 kronor. Ifrågavarande siffror äro bruttokostnadssiffror och komma att minskas genom den ökning i tjänstepensionsavdragen, som förelås av de sakkunniga men vars samlade verkan icke med föreliggande material kunnat till storleken uppskattas. Å andra sidan har vid beräkningen icke tagits hänsyn till den merkostnad, som kan föranledas av de sakkunnigas förslag om utsträckning av pensionsreglementets tillämpning till att omfatta vissa grupper av anställningshavare i arbete av icke fortlöpande beskaffenhet. Med avseende å familjepensioneringen gäller för närvarande, att familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag för manliga arbetare satts lika med motsvarande belopp för de tjänstemän, med vilka arbetarna i pensionsavseende likställts. Härutinnan bör någon ändring för framtiden icke äga rum. För de kvinnliga anställningshavarna gälla — oavsett att tjänstepensions-

underlagen beräknats till 75 procent av de manliga arbetarnas underlag -— samma familjepensionsunderlag som för männen, alltså de för lönegraderna Eo 4 och Eo 6 stadgade familjepensionsunderlagen. På grund av överväganden, som redan i betänkandet den 14 mars 1941 med förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen kommit till uttryck (betänkandet sid 69—70), finna de sakkunniga anledning icke föreligga att bibehålla en dylik anordning. I sakkunnigförslaget hava därför familjepensionsunderlagen för kvinnliga arbetare upptagits till samma belopp, som i det nya allmänna familjepensionsreglementet tillämpats såsom minimiunderlag, nämligen underlaget för tjänstemän tillhörande lönegraden Eo 1. Härav föranledes en jämkning i hittillsvarande familjepensionsavdrag. I förslaget hava familjepensionsavdragen beräknats med hänsyn till det redan nu bestående förhållandet, att familjepensionsrätten för kvinnliga arbetare omfattar endast pension för efterlevande barn. Med anledning av den sänkning av familjepensionsunderlagen för de kvinnliga arbetarnas vidkommande, som förslaget sålunda innefattar, har det ansetts skäligt, att vissa övergångsbestämmelser meddelas i syfte att bibehålla de anställningshavare, vilka så önska, vid nuvarande familjepensionsrätt mot erläggande av nu gällande högre familjepensionsavdrag. Härtill återkomma de sakkunniga i det följande. De sakkunniga anse sig slutligen böra något beröra ett spörsmål, som direkt äger samband med familjepensioneringen och indirekt sammanhänger med hela den pensionsreglering, varom här är fråga, nämligen om den s. k. kompensation för familjepensionsavdragen, vilken för närvarande regelmässigt tillkommer arbetarna. I samband med att familjepensionsrätt bereddes för icke-ordinarie personal i tjänstemannaställning från och med den 1 juli 1937, medgåvo statsmakterna genom beslut samma år, att extra ordinarie tjänsteman, som ännu ej vunnit uppflyttning till högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, provisoriskt finge komma i åtnjutande av ett lönetillägg med belopp lika med det för befattningen fastställda familjepensionsavdraget. Detta provisoriska lönetillägg avvecklades i samband med 1939 års lönereglering. Samtidigt härmed vidtogs vid konstruktionen av nya löneplaner den ändringen i löneklassindelningen, att begynnelselönen för extra ordinarie tjänstemän — vilken tidigare legat två löneklasser under begynnelselönen för ordinarie tjänstemän i motsvarande lönegrader — höjdes en löneklass och sålunda sattes allenast en löneklass lägre än ordinarie tjänstemans begynnelselön. Någon ändring av slutlönens läge i förhållande till ordinarie tjänstemän ägde däremot ej rum. Under åberopande av det provisoriska lönetillägg, som sålunda tillerkänts vissa extra ordinarie tjänstemän, gjorde vissa personalorganisationer år 1937 i skrivelser till Kungl. Maj :t — med hänvisning till att inom de olika verksamhetsgrenar av statsdriften, i vilka organisationerna representerade de anställda, utginge löner med belopp, varierande mellan 150 och 200 kronor för månad — framställning om medgivande att jämväl de arbetare, å vilka familjepensionsreglementet för arbetare vore tillämpligt, måtte komma i åt-

njutande av motsvarande förmån. Frågan härom anmäldes av chefen för finansdepartementet i proposition nr 167 till 1938 års riksdag. Därvid anförde departementschefen bland annat, att den icke obetydliga förmån, som beretts de statliga arbetarna genom familjepensioneringens ordnande, måste anses väl uppväga den belastning av arbetarnas ekonomi, som följde av de föreskrivna familjepensionsavdragen. Vid den statliga pensioneringen gällde såsom allmän princip, att löntagaren skulle vidkännas pensionsavdrag å honom tillkommande lön. Denna princip borde bibehållas även för pensionsberättigad statlig arbetarpersonal. Emellertid syntes vissa billighetsskäl tala för att ifrågavarande personal i samband med övergången till det nya familjepensionssystemet kompenserades för de med denna pensionering förenade avdragen. Då departementschefen sålunda förordade, att statens arbetare temporärt skulle kompenseras för familjepensionsavdragen, förutsatte han samtidigt, att kompensation icke skulle ifrågakomma efter det nya löner fastställts vid blivande avtalsuppgörelser, vare sig dessa hade karaktären av kollektiva eller individuella uppgörelser. Sedan riksdagen bifallit det förslag i ämnet, som framlagts i propositionen, utfärdades kungörelse om ifrågavarande kompensation den 10 juni 1938 (nr 309). Enligt kungörelsen skulle kompensationen utgå retroaktivt från och med den 1 januari 1937 samt åtnjutas intill dess nytt löneavtal slutits med arbetaren eller den fackorganisation denne tillhörde. Någon avveckling, i överensstämmelse med vad chefen för finansdepartementet förutsatt, av ifrågavarande tillfälliga kompensation för familjepensionsavdrag har emellertid hittills icke kommit till stånd. I stället hava i praktiskt taget samtliga de kollektiva löneavtal, som gälla för här ifrågavarande anställningshavare, upptagits uttryckliga stadganden om rätt för arbetarna att komma i åtnjutande av full kompensation för familjepensionsavdragens belopp. Detta innebär, att staten direkt bestrider hela familjepensionskostnaden — även den andel däri, som i familjepensionsreglementet ålagts arbetarna — medan däremot på tjänstemannaområdet enligt sedan länge tilllämpade principer kostnaden för familjepensionernas fasta del, förutom ett mindre, redan vid avdragsbeloppens fastställande frånräknat statsbidrag, täckes av de anställdas pensionsavdrag. Enligt de sakkunnigas uppfattning kan det förhållande, som sålunda är rådande på förevarande område, icke betraktas såsom tillfredsställande. De sakkunniga dela departementschefens uppfattning därom att den förmån, som beretts arbetarna genom tillskapandet av en ordnad familjepensionsrätt, är av beskaffenhet att väl uppväga den ekonomiska belastning, som familjepensionsavdragen medföra. De avdrag, som i reglementet påläggas arbetarna, äro i jämförelse med det för personalen rådande inkomstläget icke av den storleksordning, att de ej rimligen kunna gäldas av de anställda. De sakkunniga anse därför, att någon kompensation icke bör ifrågakomma för de höjningar i familjepensionsavdragen, vilka föranledas av den i sakkunnigförslaget innefattade förbättringen av familjepensionsförmånen för vissa grupper av anställningshavare. Tvärtom är det enligt de sakkunnigas mening önskvärt

25 att, i enlighet med vad som förutsattes vid kompensationsfrågans behandling av statsmakterna, en avveckling av nuvarande kompensation kommer till stånd, varvid det emellertid kan vara skäligt att de arbetare, vilka redan kommit i åtnjutande av kompensationen, på lämpligt sätt skyddas från löneminskning. De sakkunniga vilja för sin del förutsätta, att här avhandlade fråga läges under övervägande vid kommande förhandlingar angående nya eller ändrade löneavtal. Vid de överläggningar, som de sakkunniga haft med de utsedda arbetarrepresentanterna, hava dessa — under hänvisning till att spörsmålet rörde en löneavtalsfråga, som icke i förevarande sammanhang kunde företagas till avgörande — för sin del avböjt att nu taga någon ställning till frågan om kompensationen för familjepensionsavdrag i vidare mån än att representanterna ej framställde erinran mot vad de sakkunniga anfört beträffande verkan av föreslagna höjningar i familjepensionsavdragen för vissa anställningshavare.

Vissa ändringar i grunderna för den summariska arbetarpensioneringen. Såsom förut berörts, har sådan arbetare, som icke uppfyller fordringarna för delaktighet i den med avgiftsplikt förbundna tjänstepensioneringen enligt arbetarpensionsreglementet men som under längre tid fullgjort arbete för statens räkning, möjlighet att erhålla ålderdomsförsörjning genom en efter mera summariska grunder anordnad pensionering, till vilken bidragsplikt från de anställdas sida icke föreligger. Bestämmelserna om denna pensionering innehållas i den förut omförmälda kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst. Huvudbestämmelserna i denna kungörelse, vilken i det följande benämnes den summariska arbetarpensionskungörelsen, äro följande. Pension må, efter prövning av vad i varje särskilt fall finnes skäligt, kunna beredas arbetare i statens tjänst, vilken icke enligt annan författning eller eljest meddelade föreskrifter är berättigad till tjänstepension eller därmed jämförligt understöd av statens medel. Såsom med tjänstepension jämförligt understöd anses icke uppskjuten livränta på grund av anställning, som avses i civila tjänstepensionsreglementet eller tjänstepensionsreglementet för arbetare (1 §). Förutsättningarna för att arbetare, som i kungörelsen avses, skall kunna tillerkännas pension äro dels att arbetaren antingen vid entledigandet uppnått en levnadsålder av 60 år eller ock före nämnda ålder blivit till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte eller på grund av nedsatt arbetsförmåga oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra honom åvilande arbetsuppgifter, dels ock att arbetaren vid den tidpunkt då han uppnår 60 års ålder eller av nyss angiven anledning dessförinnan entledigas, under en tid av sammanlagt minst 15 år efter fyllda 18 år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Där sammanlagda tiden i dylik anställning endast obetydligt understiger 15 år, må pension likväl kunna beviljas, om arbetaren under avsevärd tid innehaft annan statsanställning (2 §). Där pension beviljas, bör enligt kungörelsen (6 § 1 mom.) pensionen bestämmas i förhållande till den sammanlagda tid arbetaren efter fyllda 18 år haft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla, till nedan angivna belopp för år räknat:

27 Om anställningstiden understiger 20 år » uppgår till 20 men ej till 25 år » » » » 25 > » » 30 » » » » > 30 år eller mera

Pensionsbelopp man kvinna kronor kronor 540 408 696 528 852 648 1 008 768.

Där särskilda skäl därtill föranleda, må dock pension bestämmas till lägre belopp än nu sagts. Pension bör i regel ej överstiga två tredjedelar av den avlöning, arbetaren under de sista 5 åren av anställningstiden i medeltal uppburit från sin anställning i statens tjänst. — Är arbetare berättigad till uppskjuten livränta eller till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt stadgande i tidigare gällande pensionsförfattning, bör hänsyn härtill tagas vid bestämmande av pension enligt kungörelsen (6 § 2 mom.). Å pensioner enligt den summariska arbetarpensionskungörelsen utgå rörliga tilläggsförmåner — dyrtidstillägg och för närvarande kristillägg — enligt de grunder, som gälla för övriga pensionärer. Därest, såsom enligt de sakkunnigas förslag skulle bliva fallet, för den reguljära arbetarpensioneringen enligt arbetarpensionsreglementet vidtages sådan omläggning, att en del av dyrtidstilläggen inräknas i de fasta pensionerna och bestämmelser införas om rätt att å pensionsbeloppen åtnjuta rörligt tillägg enligt samma grunder som gälla för löntagare, torde det av praktiska skäl vara lämpligt, att en uppräkning vidtages jämväl av de normalbelopp, som angivas i den summariska pensionskungörelsen. Samtidigt böra i kungörelsen införas bestämmelser om rörligt tillägg på pensionerna enligt samma grunder som de, vilka föreslås beträffande pensioner enligt arbetarpensionsreglementet. Anledning synes däremot icke föreligga att vidtaga någon egentlig reell förhöjning av pensionsförmånerna. Såsom i annat sammanhang framhållits, torde vid bifall till de sakkunnigas förslag i fråga om arbetarpensionsreglementets tillämplighet den summariska kungörelsens betydelse för pensionering av arbetarpersonal för framtiden komma att minskas, i varje fall i fråga om arbetare med normal arbetstid. Beträffande de anställningshavare med begränsad daglig arbetstid, vilka pläga erhålla pensioner enligt kungörelsen — t. ex. städerskor — måste de i kungörelsen intagna pensionsbeloppen, vilka äro maximibelopp, redan för närvarande ofta minskas för att förebygga att pensionen jämte därå belöpande dyrtidstillägg kommer att överstiga eller eljest stå i ett orimligt förhållande till löneinkomsten. De belopp, som inklusive dyrtidstillägg vid 1935 års levnadskostnadsnivå (indexläget 156 å den skala, som har 1914 till basår) utgå med tillämpning av den i summariska arbetarpensionskungörelsen angivna normalskalan och som sålunda vid en omräkning av kungörelsens belopp icke böra underskridas, äro följande:

28 Pensionsbelopp man kvinna kronor kronor

Om anställningstiden understiger 20 år > » uppgår till 20 men ej till 25 år > > » » 25 » » » 30 » » » 30 år eller mera

636 816 996 1 164

480 624 764 900.

Enligt de sakkunnigas uppfattning böra dessa belopp tagas till utgångspunkt vid omräkningen. Den omständigheten att — på grund av nuvarande anordning med tilläggsunderlag vid bestämmande av dyrtidstillägg å de lägsta pensionsbeloppen — pension jämte rörligt tillägg vid tillämpning av nämnda belopp kommer att i högre indexlägen, vilka nås under en stigande prisutveckling, för de lägsta intervallerna stundom något understiga pension jämte dyrtidstillägg enligt nu gällande bestämmelser, synes icke böra föranleda någon höjning av grundbeloppen; vid en övergång till systemet med rörligt tillägg är det icke möjligt att i alla lägen ernå full korrespondens med nuvarande grunder. Däremot har en kontrollberäkning ansetts böra ske för att pröva, huruvida de pensioner, som med tillämpning av de uppräknade beloppen kunna beviljas enligt den summariska kungörelsen, stå i någorlunda skäligt förhållande till löneinkomsten för de arbetare med fulltidstjänstgöring, vilka icke bliva delaktiga i pensioneringen enligt arbetarpensionsreglementet. I detta syfte har en beräkning verkställts rörande de belopp, som skulle kunna betraktas såsom lämpliga pensionsunderlag för arbetare med inkomster liggande närmast under de minimibelopp, vilka i annat sammanhang förordats såsom förutsättning för arbetarpensionsreglementets tillämplighet. Dessa belopp äro för manliga anställningshavare 2,400 kronor och för kvinnliga anställningshavare 1,800 kronor. Två tredjedelar av nämnda belopp utgöra 1,600 respektive 1,200 kronor. Om sistnämnda båda belopp minskas med förslagsvis omkring 20 procent i anledning av att pensioneringen enligt de summariska grunderna icke är förenad med bidragsplikt, kommer man till belopp av respektive 1,280 och 960 kronor, vilka skulle kunna betraktas såsom skäliga pensionsbelopp för sådana anställningshavare i nämnda lönelägen, vilka kunna räkna minst 30 tjänstår och vilka under sin anställning fullgjort en arbetstid av normal omfattning. Med hänsyn till här anförda siffror och med iakttagande av vissa jämkningar för vinnande av lämplig delbarhet hos pensionsbeloppen hava de sakkunniga ansett sig böra förorda, att den nuvarande normala pensionsskalan i den summariska arbetarpensionskungörelsen i samband med införande av rätt till rörligt tillägg ersattes med följande skala:

Om anställningstiden understiger 20 år > » uppgår till 20 men ej till 25 år >

;>

>

»

»

»

»

»

»

» 30 år eller mera

»

Pensionsbelopp man kvinna kronor kronor 636 480 840 648 1 044

1 260

960.

29 Det är tydligt, att den summariska pensionskungörelsens pensionsbelopp för framtiden liksom hittills bliva att anse såsom maximibelopp. Vid pensionernas avvägning med ledning av normalskalan bör sålunda hänsyn tagas icke blott till löneinkomstens storlek under de senaste fem anställningsåren utan även till omfattningen av anställningshavarens tjänstgöring under anställningstiden, så att pensionsbeloppen icke för anställningshavare med t. ex. 4 timmars daglig tjänstgöring bliva lika höga som för anställningshavare med normal daglig arbetstid. Redan nu gällande stadganden (6 § 1 mom. sista stycket) lämna emellertid möjlighet till en dylik anpassning av pensionsbeloppen efter växlande löne- och arbetstidsförhållanden, vadan ändring i bestämmelserna i detta hänseende icke synes erforderlig. Med avseende å övriga bestämmelser i kungörelsen torde däremot jämkning kunna ifrågasättas på vissa punkter. Enligt 2 § i kungörelsen kan en mindre brist i den förutsatta minimitiden av 15 tjänstår i anställning, som utgjort huvudsaklig sysselsättning och förvärvskälla, uppvägas av en överskjutande avsevärd tid i anställning, vilken icke kan betraktas såsom huvudsaklig sysselsättning och förvärvskälla. Om däremot arbetaren enbart tjänstgjort i anställning, som varit att betrakta såsom huvudsaklig sysselsättning, föranleder en mindre brist i 15 års tjänstetid före 60 års ålder, att anställningshavaren uteslutes från pensionsmöjlighet, även om han efter 60 års ålder kvarstått i anställningen under ett flertal år. För att förebygga mindre tillfredsställande verkningar av ifrågavarande regel hava framställningar till riksdagen avlåtits i åtskilliga fall. En viss uppmjukning i kungörelsens förutsättningar på denna punkt synes vara önskvärd. Å andra sidan kan det knappast betecknas såsom tillfredsställande, att för en anställningshavare, som före 60 års ålder intjänat 15 tjänstår och alltså har möjlighet att erhålla pension enligt kungörelsen, vid beräkning av pensionsbeloppet tages obegränsad hänsyn till anställningsår efter 60-årsåldern, medan däremot anställningshavare med pensionsrätt enligt arbetarpensionsreglementet icke får räkna tjänstår för pension för tid efter pensionsålderns inträde. Lämpligt skulle enligt de sakkunnigas mening vara, att vid beräkning av anställningsår enligt den summariska pensionskungörelsen tid, som infaller efter 60 års ålder, antingen reduceras med skälig kvotdel eller ock tages i beräkning endast med visst högsta antal år. Möjligen kan även i övrigt en eller annan jämkning i kungörelsens detal.ibestämmelser visa sig vara behövlig, varjämte vissa redaktionella ändringar äro påkallade i anledning av genomförandet av ny tjänstepensionslagstiftning för tjänstemän och arbetare. Då emellertid kungörelsen, efter det riksdagen godkänt huvudgrunderna för pensioneringen, utfärdats i administrativ ordning, torde erforderlig revision av bestämmelserna kunna verkställas av Kungl. Maj:t efter vederbörande myndigheters hörande. De sakkunniga hava därför ansett sig icke böra utarbeta något reviderat författningsförslag utan inskränka sig till att förorda, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att vidtaga de ändringar i pensionsskalan, som ovan ifrågasatts, samt därefter utfärdar de nya bestämmelser i ämnet, som efter en översyn av den nu gällande författningen kunna vara påkallade.

Specialmotivering till tjänstepensionsreglementet för arbetare. Inledning.

Reglementets uppställning.

Den gällande huvudförfattningen rörande tjänstepensionering av arbetare i statens tjänst är, såsom förut nämnts, reglementet den 30 juni 1934 (nr 443) angående tjänstepension för arbetare i statens tjänst (tjänstepensionsreglementet för arbetare). Detta reglemente ansluter sig såväl till innehåll som uppställning tämligen nära till det samma dag utfärdade civila tjänstepensionsreglementet (nr 442). De skiljaktiga förhållandena i fråga om anställningsform m. m. hava likväl betingat vissa olikheter. Enligt beslut vid 1941 års riksdag (prop, nr 339, r. skr. nr 528) ersattes det civila tjänstepensionsreglementet jämte dess motsvarighet på försvarsväsendets område — militära tjänstepensionsreglementet den 17 maj 1935 (nr 167) — från och med den 1 juli 1942 av allmänna tjänstepensionsreglementet. Nämnda reglemente, som utfärdats den 30 december 1941 (nr 1008), bygger i huvudsak på förenämnda av 1938 års pensionssakkunniga i betänkande den 14 mars 1941 (SOU 1941:10) framlagda förslag. Allmänna tjänstepensionsreglementet innebär tillämpning av ändrade grunder med avseende å tjänstepensionsunderlagets relation till lönen och innefattar därutöver åtskilliga jämkningar av större eller mindre saklig betydelse i fråga om olika pensionsspörsmål; i yttre hänseende skiljer sig författningen från de för närvarande gällande pensionsförfattningarna på tjänstemannaområdet genom en ändrad uppställning av reglementsbestämmelserna. Vid utformandet av ett förslag till nytt tjänstepensionsreglemente för arbetare i statens tjänst har det synts de sakkunniga självfallet, att anslutning i görligaste mån bör sökas till det nya pensionsreglementet för tjänstemännen. Samma skäl, som för tjänstemännens vidkommande tala för en lösning i viss riktning av olika pensionsspörsmål, kunna i allmänhet åberopas för en lösning på motsvarande sätt då fråga är om statsanställd arbetarpersonal, och i och för sig måste det anses vara en fördel att likartade spörsmål på de båda områdena vinna en överensstämmande behandling. Tillämpningen av dessa synpunkter på revisionen av arbetarpensioneringen har medfört, att det föreslagna nya arbetarpensionsreglementet i åtskilliga detaljfrågor företer avvikelser från det för närvarande gällande reglementet. Där detta är fallet, hava de sakkunniga i den nedan lämnade motiveringen för reglementsförslagets bestämmelser i allmänhet ansett tillfyllest att i korthet omnämna ändringar

O I

31 av saklig betydelse. De sakkunniga tillåta sig sålunda att i övrigt hänvisa till den mera ingående detaljmotivering, som innefattas i 1941 års betänkande. Det föreslagna nya arbetarpensionsreglementet har synts böra erhålla en iiknande systematisk uppställning som allmänna tjänstepensionsreglementet. I enlighet härmed har reglementet uppdelats på avdelningar eller eljest genom gemensam rubrik sammanförda grupper av paragrafer på sätt framgår av följande sammanställning: 1 avd. Allmänna bestämmelser, 1—5 §§. 2 avd. Om tjänstepensionsavdrag, 6—7 §§. 3 avd. Om tjänstepension. Gemensamma bestämmelser, 8—11 §§. Tjänstepensionens grundbelopp, 12—17 §§. Rörligt tillägg, 18 §. 4 avd. Om tjänstelivränta, 19—21 §§. 5 avd. Om sammanträffande av förmåner, 22 §. Till reglementet äro slutligen knutna vissa övergångsbestämmelser.

1 avd. 1 §.

Allmänna bestämmelser.

Reglementets tillämpningsområde.

/ mom. Detta moment, som motsvarar 1 § 1 och 2 mom. av det gällande arbetarpensionsreglementet, innehåller huvudbestämmelserna angående reglementets tillämpningsområde. Till detsamma ansluta sig paragrafens 2 mom., vari angives ett för vissa fall utvidgat tillämpningsområde, samt 2 §, som innehåller stadganden om vissa undantag från reglementets tillämpning. Gällande arbetarpensionsreglemente äger enligt huvudbestämmelsen tilllämpning å sådana arbetare i statens tjänst, vilka fylla ett fortlöpande om ock endast för viss del av året förefintligt behov av arbetskraft och för vilka fastställts en arbetstid av normal omfattning. För att reglementet skall vinna tillämpning å dylik arbetare kräves emellertid härutöver, att arbetaren dels nått en levnadsålder av minst 21 år, dels ock innehaft arbetaranställnmg en viss minsta tid i statens tjänst, nämligen alternativt 21 månader i följd eller minst 7 månader under vart och ett av 3 på varandra följande kalenderår eller ock tillhopa 30 månader under högst 5 på varandra följande kalenderår. Rörande den anställning, som skall hava innehafts under denna s. k. väntetid, innehöll reglementet i sin ursprungliga lydelse endast att »anställningen» skulle hava fortgått under angivna tid, men genom en kungörelse nr 506/1938 har en ändring skett därhän, att arbetaren under väntetiden endast behöver hava innehaft arbetaranställning i statens tjänst i arbete av fortlöpande natur och med en arbetstid av normal omfattning. Angivna bestämmelser kompletteras av ett stadgande, enligt vilket reglementet under vissa förutsättningar

bibehåller sin giltighet å den som en gång varit underkastad detsamma, utan hinder av att samtliga förutsättningar enligt huvudregeln icke vidare äro uppfyllda. Övergår arbetare från arbete av fortlöpande natur till annat arbete eller inskränkes arbetstiden, skall nämligen, under förutsättning att anställningen i statens tjänst alltjämt utgör arbetarens huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla, reglementet fortfarande tillämpas på honom. De av 1938 års pensionssakkunniga i förevarande moment föreslagna motsvarande bestämmelserna innebära, utöver vissa jämkningar av mera redaktionell art, en del smärre sakliga ändringar rörande förutsättningarna för reglementets tillämplighet. Rörande innebörden i detalj av de föreslagna bestämmelserna må anföras följande. I momentets första stycke har såsom en oeftergivlig förutsättning för reglementets tillämplighet stadgats, att vederbörande i statens tjänst innehar sådan arbetaranställning, vilken utgör hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Något närmare klarläggande i författningstexten av vad som är att förstå med »arbetare» har lika litet i förslaget som i gällande arbetarpensionsreglemente ansetts erforderligt. Fordran på att anställningen skall utgöra arbetarens huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla har i förslaget uppställts såsom generellt gällande, då det synts mindre egentligt att, såsom skett i det nu gällande reglementet, begränsa kravet härpå allenast till fall då arbetare övergått till anställning, å vilken reglementet ej eljest är tillämpligt. I fråga om de med pensionsreglementet närmast åsyftade fallen, där för den av arbetaren innehavda anställningen gäller en arbetstid av normal omfattning, torde visserligen kravet på att anställningen skall utgöra huvudsaklig sysselsättning och förvärvskälla icke i stort sett äga någon begränsande innebörd. I att anställningen skall utgöra arbetarens huvudsakliga förvärvskälla torde emellertid ligga en fordran på att densamma icke skall vara alltför kortvarig. Om exempelvis en säsongarbetare under tid, då arbetssäsong ej pågår, tillfälligtvis inkallas för snöskottning eller liknande under en eller två dagar, lärer hans »anställning» knappast kunna anses uppfylla ifrågavarande förutsättning, även om inkomsten, räknad för dag, helt bereder honom uppehälle. Reglementet bör sålunda icke under sådan rent tillfällig sysselsättning vara tillämpligt å arbetaren med de konsekvenser detta skulle få i fråga om verkställande av tjänstepensionsavdrag och tillgodoräkning av tjänstår. Med denna förutsättning avses likväl ingalunda att uppställa något mera rigoröst krav på stadigvarande anställning. Där en säsongarbetare mellan säsongerna inkallas under en vecka i följd — den period, för vilken enligt 6 § tjänstepensionsavdrag varje gång verkställes — bör kravet anses uppfyllt. I likhet med nuvarande reglemente upptager sakkunnigförslaget vissa ytterligare förutsättningar, vilka i normala fall skola vara uppfyllda för reglementets tillämplighet. Dessa förutsättningar äro angivna i andra stycket av ifrågavarande moment. Enligt gällande arbetarpensionsreglemente förutsattes för reglementets tilllämplighet, att vederbörande arbetare fyller ett fortlöpande behov av arbets-

kraft. Motsvarande bestämmelse i reglementsförslaget har i andra stycket a) avfattats sålunda, att anställningen skall tillhöra ett arbetsområde, inom vilket föreligger ett fortlöpande om ock endast för viss del av året förefintligt behov av arbetskraft. För sin tillämpning synes stadgandet i dess nuvarande avfattning förutsätta, att möjlighet finnes att inom en arbetarstam på ett visst område på förhand avgöra, vilka arbetare som i händelse av en mer eller mindre bestämt påräknelig driftsinskränkning komma att bibehållas i anställningen och vilka som däremot komma att entledigas. En dylik möjlighet torde emellertid knappast alltid finnas i praktiken, och de sakkunniga hava sig bekant, att särskilt inom vissa grenar av försvarsväsendet under nuvarande extraordinära förhållanden visat sig föreligga sådana svårigheter att tilllämpa ifrågavarande bestämmelse, att efter en viss tidpunkt nyanställda arbetare överhuvud taget icke ansetts kunna författningsenligt beredas inträde i pensioneringen. Då en dylik konsekvens uppenbarligen är otillfredsställande och heller knappast kan hava varit avsedd, hava de sakkunniga ansett avgörande skäl tala för en sådan ändring, att för framtiden hänsyn allenast tages till huruvida inom vederbörande arbetsområde överhuvud taget föreligger ett fortlöpande behov av arbetskraft. Vad i detta sammanhang är att anse såsom ett arbetsområde torde icke i det särskilda fallet bereda några större svårigheter att avgöra. I andra stycket under b) har i huvudsaklig överensstämmelse med nuvarande reglemente såsom förutsättning för reglementets tillämplighet stadgats, att för anställningen skall gälla en arbetstid av normal omfattning. Rörande innebörden härav torde få erinras om chefens för finansdepartementet uttalande i propositionen nr 222/1934 (sid. 153), att uttrycket uppenbarligen måste tolkas under beaktande av vad som beträffande arbetstiden i allmänhet gäller för i statens tjänst anställda arbetare med full sysselsättning. Gällande arbetarpensionsreglementes krav på att arbetaren uppnått en levnadsålder av 21 år har upptagits i andra stycket c). Härjämte har en bestämmelse meddelats i syfte att inträde i pensioneringen ej skall vinnas av den som överskridit 60 års ålder. Ehuru utan motsvarighet på tjänstemannaområdet har en uttrycklig bestämmelse härom, med hänsyn till de avvikande förhållandena, ansetts behövlig på arbetarpensionsområdet. I andra stycket hava slutligen under d) upptagits det nuvarande reglementets bestämmelser om väntetid, dock med viss jämkning. Tillräcklig anledning har sålunda icke synts föreligga att upprätthålla det för närvarande gällande kravet på att det arbete, som skall hava fullgjorts under väntetiden, hänför sig till arbetaranställning av fortlöpande natur. Däremot hava de sakkunniga icke funnit lämpligt föreslå någon eftergift från gällande krav på att under väntetiden skall hava fullgjorts arbete i sådan arbetaranställning — sålunda icke tjänstemannaanställning — för vilken gäller en arbetstid av normal omfattning. Beträffande innebörden i övrigt av nu ifrågavarande bestämmelser kan förtjäna påpekas att — liksom för närvarande — reglementet beträffande arbetare, för vilken gäller den längsta väntetiden, 30 måna3—427249.

34 der, blir gällande så snart väntetiden gått till ända, oavsett huru lång tid som då kan återstå till det femte kalenderårets utgång. I ett för de sakkunniga tillgängligt remissutlåtande har lotsstyrelsen berört en fråga angående tillämpningen av arbetarpensionsreglementets stadganden om väntetid. Styrelsen har däri förklarat sig förutsätta, att tid varunder arbetare vore inkallad till militär beredskapstjänstgöring finge tillgodoräknas honom såsom väntetid under förutsättning att han därunder åtnjöte avlöning från vederbörande verk; om nämnda tolkning emellertid icke skulle befinnas riktig, borde enligt styrelsens mening författningsändring vidtagas. 1938 års pensionssakkunniga, vilka dela lotsstyrelsens uppfattning om det berättigade i att tid för militär beredskapstjänstgöring, varunder arbetaranställning otvetydigt innehafts, får medräknas i förevarande hänseende liksom även vid beräkning av tjänstår, hava sökt giva reglementsförslagets stadgande om väntetid en avfattning, av vilken framgår, att det avgörande är huruvida arbetaranställning innehafts men icke i vad mån arbetaren tjänstgjort i densamma. Härvid hava de sakkunniga emellertid utgått från att anställning i detta sammanhang icke kan anses innehavas, med mindre arbetaren åtnjuter någon avlöning i densamma. Kravet på viss väntetid i arbete i statens tjänst gäller för närvarande enligt författningens ordalag även i fråga om sådan arbetare, vilken i samband med statens övertagande av kommunalt driven verksamhet eller enskilt företag övergått till statens tjänst. Innebörden härav är, att en dylik arbetare — försåvitt han icke före övergången innehaft statsanställning — därefter måste innehava arbetaranställning under någon av angivna tidsfrister innan pensionsrätt vinnes. Detta har synts innebära ett väl rigoröst krav, och de sakkunniga hava ansett sig kunna förorda att i dylikt fall anställning hos den föregående arbetsgivaren likställes med arbetaranställning i statens tjänst. Innebörden härav är att väntetiden kan hänföra sig helt eller delvis till arbete hos den föregående arbetsgivaren. På motsvarande sätt som i 2 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet samt i 2 § 2 mom. och 8 § 1 mom. av förevarande reglementsförslag har med statens övertagande av enskilt företag likställts övertagande delvis av sådant företag, varjämte samma verkan tillagts övergång till anställning i statens tjänst i samband med företagets nedläggande. I momentets sista stycke hava bestämmelser meddelats rörande undantag i vissa fall från de särskilda, i andra stycket stadgade förutsättningarna för reglementets tillämplighet. Där reglementet underkastad arbetare övergår till arbetaranställning tillhörande arbetsområde, inom vilket ett fortlöpande behov av arbetskraft ej föreligger, skall reglementet liksom för närvarande bibehålla sin giltighet, så framt den nya arbetaranställningen utgör arbetarens huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla samt för anställningen gäller en arbetstid av normal omfattning. Reglementet skall vidare, likaledes i överensstämmelse med vad för närvarande gäller, bibehålla sin giltighet, därest arbetstiden i den innehavda anställningen inskränkes; stadgandet härom avses skola gälla jämväl där arbetare övergått till anställning inom

35 sådant arbetsområde, där fortlöpande arbetsbehov ej föreligger, och arbetstiden i den nya anställningen först efter övergången inskränkts. Däremot hava tillräckliga skäl ej ansetts föreligga att låta reglementet bibehålla sin giltighet där arbetare övergår till annan anställning — vare sig inom arbetsområde där fortlöpande behov av arbetskraft föreligger eller annat område — om redan vid övergången för den nya anställningen gäller en arbetstid av mindre än normal omfattning. De bestämmelser, vilka innefatta undantag från eljest gällande förutsättningar för reglementets tillämplighet, hava i förslaget utökats med ett stadgande, enligt vilket åldersbestämmelserna och bestämmelserna om väntetid ej skola gälla i fråga om den som tidigare vunnit anställning förenad med tjänstepensionsrätt. Uppenbarligen bör ny väntetid i samband med det nya reglementets ikraftträdande icke krävas av arbetare, som varit underkastad 1934 års arbetarpensionsreglemente, och tillräckliga skäl hava ej heller ansetts föreligga att från övergång till reglementet utesluta arbetare som överskridit 60 års ålder, det sistnämnda bland annat med beaktande av att ett kvarstående i statens tjänst utöver nämnda ålder förutsattes vara betingat av statens intressen. Då det icke torde vara uteslutet att framdeles i något fall den som ägt pensionsrätt enligt andra tjänstepensionsbestämmelser — exempelvis allmänna tjänstepensionsreglementet eller de pensionsbestämmelser som gälla för vissa vid riksdagens verk anställda arbetare — övergår till arbetarpensionsreglementet, hava bestämmelser i ämnet ansetts böra intagas i själva reglementet i stället för i övergångsbestämmelserna till detsamma. Enligt stadgandet i 1 § 2 mom. andra stycket av gällande arbetarpensionsreglemente skall arbetare erhålla skriftligt bevis om den tidpunkt, från vilken han är underkastad reglementets föreskrifter. En dylik bestämmelse h a r icke ansetts behöva införas i själva reglementet men torde böra meddelas i tillämpningsföreskrifterna till det nya arbetarpensionsreglementet. 2 mom. Gällande arbetarpensionsreglemente saknar helt och hållet tillämplighet på sådana arbetsområden, inom vilka vederbörande arbetare icke fylla ett fortlöpande behov av arbetskraft. Då de sakkunniga på denna punkt hava att föreslå en viss ändring, torde vara lämpligt att i korthet redogöra för de överväganden, på vilka gällande bestämmelser i ämnet grundats. 1930 års pensionssakkunniga yttrade i sitt betänkande med förslag i ämnet (SOU 1932: 22), att reglementet vore avsett att tillämpas å dels de arbetare, vilka med olika benämningar brukade kallas »fast anställda», »stadigvarande», »årsarbetare» el. dyl., dels ock vissa säsongarbetare, men däremot icke å exempelvis arbetare vid statens järnvägsbyggnader eller vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. Anställningen finge i fråga om sistnämnda personalgrupper sägas äga mera tillfällig karaktär, även om den, såsom fallet kunde vara under en period av större nybyggnads- och anläggningsarbeten, komme att utsträckas över en följd av år, och dylika anställningshavares pensionsrätt skulle, enligt vad de sakkunniga förutsatte, tills vidare regleras enligt kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering av förmän

och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. I sina remissyttranden framställde järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vissa erinringar mot den uppdelning av olika arbetargrupper, som följde av vad de sakkunniga föreslagit. Järnvägsstyrelsen påpekade att förslaget skulle, därest det genomfördes, medföra en uppdelning i pensionshänseende av ban- och byggnadsarbetare — vilka vore anställda på gemensamma anställningsvillkor — allteftersom de tjänstgjorde vid byggnadslinjerna eller vid färdiga banan. En sådan uppdelning vore enligt styrelsens mening icke lämplig, detta så mycket mindre som i stor utsträckning överflyttning av dylika arbetare ägde rum fram och åter mellan byggnadslinjen och färdiga banan. Med hänsyn härtill ansåg styrelsen lämpligast att jämväl de vid färdiga banan tjänstgörande ban- och byggnadsarbetarna inordnades under 1918 års kungörelse. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställde, att 1918 års kungörelse måtte utvidgas till att omfatta även arbetarna vid de genom styrelsens försorg bedrivna hamn- och vägbyggnadsarbetena. I propositionen nr 222/1934 (sid. 150) anförde chefen för finansdepartementet i ämnet, att ett uteslutande från pensioneringen av den del av gruppen ban- och byggnadsarbetare, som hade anställning vid statens järnvägsbyggnader, liksom av arbetare vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning samt anordnande för dylika arbetare av fortsatt pensionering enligt mera summariska grunder utan bidragsplikt finge anses betingat av att dessa anställningshavare icke kunde sägas uppfylla det för pensionsrätt enligt reglementet stadgade huvudvillkoret att fylla ett fortlöpande behov av arbetskraft. I enlighet med detta uttalande hava arbetargrupper tillhörande verksamhetsområden, inom vilka fortlöpande behov av arbetskraft ej föreligger, uteslutits från tillämpningen av den reguljära pensioneringen. En summarisk pensionering för dessa personalgrupper är för närvarande anordnad genom förenämnda kungörelse den 7 december 1934 (nr 585), vilken kungörelse här nedan benämnes den summariska arbetarpensionskungörelsen. I en jämlikt Kungl. Maj:ts beslut till 1938 års pensionssakkunniga för övervägande överlämnad framställning hava svenska järnvägsmannaförbundet samt svenska väg- och vattenbyggnadsarbetarförbundet anhållit om åtgärder i syfte att arbetare, som vore anställda vid av statens järnvägar, statens vattenfallsverk samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — eventuellt även andra statliga institutioner — anordnade nybyggnadsarbeten måtte erhålla pensionsrätt enligt tjänste- och familjepensionsreglementena för arbetare. I framställningen har påpekats, att den summariska arbetarpensionskungörelsens tillämpning å dessa arbetare medför, att tjänstepensionens storlek begränsas till obetydligt över två tredjedelar av det pensionsunderlag som fastställts för pensionsgrupp 1 i arbetarpensionsreglementet; ej heller äga arbetarna i någon form familjepensionsrält. Något sakligt skäl för skillnaden i pensionshänseende mellan banarbetare och byggnadsarbetare kunde enligt förbun-

37 dens mening knappast påvisas; den skillnad mellan ban- och byggnadsarbetare i fråga om anställningens stabilitet, vilken förmenades hava varit det ursprungliga motivet för att byggnadsarbetarna icke medgivits pensionering i reguljär ordning, hade sedermera genom gemensamt kollektivavtal för banoch byggnadsarbetare blivit undanröjd därhän, att den sammanlagda anställningstidens längd vore avgörande då entledigande på grund av arbetsbrist ägde rum. över framställningen hava infordrade utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen och statskontoret. Järnvägsstyrelsen har anfört, att anledningen till att för tillämplighet av gällande arbetarpensionsreglemente uppställts villkoret om ett fortlöpande behov av arbetskraft syntes hava varit, att mer eller mindre tillfälligt anställda arbetare icke ansetts böra bliva delaktiga i en på bidragsplikt grundad pensionering. De numera vid statens järnvägars elektrifieringsarbeten och dubbelspårsbyggnader anställda arbetarna finge emellertid anses hava en anställning av mera stadigvarande karaktär; även om själva arbetet icke vore av fortlöpande natur, hade meningen varit att under längre tid bereda dessa arbetare sysselsättning vid verket. Styrelsen hade sålunda för sin del icke något att erinra mot ett medgivande att bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet för arbetare finge tillämpas å ban- och byggnadsarbetare anställd vid statens järnvägars elektrifieringsarbeten eller dubbelspårsbyggnader. Statskontoret har i sitt remissyttrande i huvudsak endast anfört, att den omständigheten, att arbetarpersonal som varit anställd vid statens järnvägsbyggnader vid avvecklingen av dessa arbeten överflyttats till elektrifieringsarbeten och dubbelspårsbyggnader, enligt ämbetsverkets mening icke inneburit att sagda personals anställningsförhållanden därigenom erhållit sådan ändrad karaktär som hade betydelse för pensionsställningen. Statskontoret avstyrkte bifall till framställningen. 1938 års pensionssakkunniga. Vid övervägande av vad i detta ärende förekommit hava de sakkunniga funnit sig kunna dela järnvägsstyrelsens uppfattning om skäligheten av att jämväl den personalgrupp vid statens järnvägar, som sysselsattes med elektrifieringsarbeten och dubbelspårsbyggnader, erhåller tillträde till den reguljära, på bidragsplikt grundade tjänstepensioneringen och som följd härav även erhåller familjepensionsrätt. Vid bedömande, huruvida och i vad mån mera generellt någon eftergift bör beredas från det för arbetarpensionsreglementets giltighet uppställda kravet, att anställningen skall tillhöra ett arbetsområde med fortlöpande behov av arbetskraft, hava de sakkunniga utgått från att detta spörsmål i själva verket rymmer två skilda frågor. Där förhållandena inom vederbörande arbetsområde äro sådana, att arbetaranställning inom detsamma kan antagas normalt fortgå under den minsta tid som erfordras för beredande av pension enligt den summariska arbetarpensionskungörelsen — 15 anställningsår — är väl närmast fråga om det sätt, varpå gränsen bör dragas mellan å ena sidan reguljär, på bidragsplikt grundad pensionering och å andra sidan en pensione-

ring enligt summariska grunder. Kan däremot anställning inom arbetsområdet knappast beräknas fortgå under så lång tid, avser spörsmålet i själva verket lämpligheten av att överhuvud taget med pensionsrätt förena en anställning, som på förhand kan antagas bliva av dylik kortvarighet. Enligt de sakkunnigas mening föreligga alltjämt avgörande skäl mot att utsträcka den statliga pensioneringen till sådana områden, inom vilka verksamheten redan på förhand kan antagas bli av kort varaktighet. Vad däremot angår tanken att utsträcka den reguljära pensioneringen till sådana arbetsområden, inom vilka visserligen ett fortlöpande behov av arbetskraft icke med säkerhet kan antagas föreligga men verksamheten å andra sidan kan beräknas komma att pågå under någon längre tid, hava de sakkunniga efter övervägande av de olika skäl som kunna anföras till förmån för den ena eller andra lösningen kommit till uppfattningen, att den p å bidragsplikt grundade pensioneringen icke lämpligen bör genom ovillkorliga författningsbestämmelser uteslutas för dylika verksamhetsområden. Inom vissa områden av statsverksamheten — t. ex. vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk — torde nära nog ständigt i viss omfattning pågå anläggningsarbeten, som var för sig äro av tillfällig beskaffenhet men som kunna kontinuerligt sysselsätta en viss mera fast stam av anläggningsarbetare, vilken vid de olika anläggningarna stundom förstärkes av lokalt rekryterad tillfällig arbetskraft. I fråga om en sådan mera fast arbetarstam för kontinuerligt fortgående tillfälliga arbeten torde goda skäl tala för att pensionsfrågan kan ordnas genom arbetarnas delaktighet i den med avgiftsplikt förbundna pensioneringen. Även om de sakkunniga sålunda i princip finna sig kunna förorda att den reguljära arbetarpensioneringen under vissa förutsättningar utsträckes till arbetsområden, inom vilka fortlöpande behov av arbetskraft ej föreligger, måste det enligt de sakkunnigas mening erbjuda vissa vanskligheter att genom materiella författningsbestämmelser precisera dessa förutsättningar. Att anknyta reglementets tillämplighet till en vid viss tidpunkt beräknad varaktighet av verksamheten inom ett givet arbetsområde måste i allmänhet vara förenat med svårigheter, och i de flesta fall torde möjlighet ej finnas att förutse den tidpunkt, vid vilken verksamheten kommer att upphöra. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga utformat sitt förslag i ämnet — innefattat i 2 mom. av ifrågavarande paragraf — sålunda, att Kungl. Maj:t äger besluta, att reglementet skall, i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer, äga tillämpning å arbetare i anställning tillhörande arbetsområde inom vilket ett fortlöpande behov av arbetskraft icke föreligger, såframt behovet av arbetskraft inom området skäligen kan antagas fortvara under en längre följd av år. Såsom framgår av det förut anförda, åsyftas härvid i första hand att bereda pensionsrätt åt sådana arbetare, vilka — ehuru verksamma i arbeten av icke fortlöpande beskaffenhet — kunna sägas utgöra en för dylika arbeten tämligen kontinuerligt sysselsatt fast arbetarstam. Uppenbarligen böra även för här berörda fall de under 1 mom. angivna förutsättningarna för reglementets tillämplighet gälla såsom minimikrav.

39 Sannolikt kan dock vara befogat att i dessa fall uppställa något mera rigorösa krav, och de sakkunniga hava också haft under övervägande, huruvida icke för reglementets tillämplighet här borde krävas att den individuelle arbetarens anställning skäligen kan antagas komma att fortvara under någon längre följd av år. Av liknande skäl som antytts vid redogörelsen för innehållet i 1 mom. andra stycket a) har emellertid en sådan lösning befunnits mindre ändamålsenlig. Det har synts vara att föredraga att, om så befinnes påkallat, i stället skärpa fordringarna i fråga om väntetidens längd eller på annat liknande sätt. För att lämna möjlighet härtill öppen hava de sakkunniga utformat sitt förslag i ämnet sålunda, att jämväl de närmare villkoren för reglementets tillämplighet inom här avsedda arbetsområden skola fastställas av Kungl. Maj:t. 3 mom. I detta moment hava meddelats vissa bestämmelser om reglementets tillämpning å säsongarbetare. Enligt 16 § 3 mom. av det gällande arbetarpensionsreglementet skall arbetare, vilken icke haft årsanställning utan varit anställd allenast för viss del av varje år, vid tillämpning av stadgandena i nämnda paragraf — vilken reglerar rätten till uppskjuten livränta för arbetare som avgår ur statens tjänst utan pensionsrätt — anses hava avgått ur statens tjänst först när h a n under ett helt kalenderår icke haft anställning. I anledning härav skall för honom utfärdande av bevis om rätt till livränta ske endast därest arbetaren icke före utgången av nämnda tidsfrist ånyo erhållit anställning. Varken stadgandets avfattning eller den för detsamma anförda motivering* en giver något belägg för att dess innebörd skulle vara, att säsongarbetatare under angivna tidsfrist kvarstår vid sin pensionsrätt. Enligt vad de sakkunniga erfarit, tillämpas med avseende å säsongarbetaranställningens fortbestånd vid arbetssäsongens upphörande olika normer vid telegrafverket och statens järnvägar. Vid förstnämnda verk förekommer i vissa fall icke formellt entledigande vid säsongslutet; arbetaren erhåller endast ett meddelande, att säsongen slutar vid angiven tidpunkt. Vid statens järnvägar förekommer däremot formellt entledigande efter uppsägning. Såvitt de sakkunniga kunnat finna, skulle dessa mera formellt än reellt skiljaktiga förfaringssätt vid strikt tillämpning av bestämmelserna i pensionsreglementet medföra en sådan ojämnhet, att säsongarbetare vid telegrafverket under mellantiden mellan säsongerna bibehölle sin pensionsrätt, så länge formellt entledigande ej skett, medan däremot dylik arbetare vid statens järnvägar icke kvarstode vid pensionsrätten efter säsongslutet. Sådan säsongarbetare vid statens järnvägar, vilken slutat sin sista säsong omedelbart före pensionsålderns inträde, har emellertid detta oaktat — och otvetydigt i överensstämmelse med pensionsreglementets mening — ansetts kvarstå vid sin pensionsrätt intill pensionsåldern. Då de sakkunniga ansett ett preciserande av säsongarbetarnas rätt enligt reglementet under tiden efter säsongens slut vara önskvärt, hava de i 3 mom. första punkten upptagit en bestämmelse i ämnet. De sakkunniga hava därvid sökt utforma en regel, som anknyter till såväl telegrafverkets som statens järnvägars praxis. Regeln innebär, att sä-

40 songarbetare skall vara underkastad reglementet — d. v. s. äga pensionsrätt — intill dess 9 månader förflutit från arbetssäsongens slut, såframt han ej dessförinnan vunnit annan anställning förenad med tjänstepensionsrätt. Ehuru vissa svårigheter möta att närmare definiera begreppet »arbetssäsongens slut», torde i praktiken knappast föreligga någon tvekan i detta hänseende; hänsyn bör uppenbarligen tagas till tiden för arbetets slut för arbetslaget eller i förekommande fall för den individuelle arbetaren och icke till den senaste tidpunkt, vid vilken arbete pågått inom förvaltningsområdet eller än mindre säsongbetonat statligt arbete överhuvud taget förekommit. Den föreslagna tidsfristen är, enligt vad som upplysts av de i överläggningar med de sakkunniga deltagande verksrepresentanterna, tillräckligt lång för att under normala förhållanden täcka uppehållet mellan två säsonger och överensstämmer för övrigt med den säkerhetstid, varom stadgas i 4 § 5 mom. av det gällande och i 1 § 2 mom. av det föreslagna familjepensionsreglementet för arbetare. För att undgå nödvändigheten att i andra stadganden under reglementet upptaga särskilda regler angående säsongarbetare, vilka motsvara såväl telegrafverkets som statens järnvägars praxis, har i andra stycket av detta moment beträffande säsongarbetare stadgats, att tid, varunder säsong ej pågår och arbetaren ej utför arbete vid verket, vid reglementets tillämpning ej skall betraktas såsom tid varunder anställning innehaves. Innebörden av detta stadgande är bland annat, att arbetaren — ehuru pensionsrätten är bevarad — för dylik tid ej får räkna tjänstår. k mom. Stadgandena i detta moment hava direkt motsvarighet i 1 § 3 mom. andra och tredje styckena allmänna tjänstepensionsreglementet och torde icke erfordra särskild motivering. 2 §.

Undantag från reglementets tillämpning.

Vissa undantag från reglementets i 1 § bestämda allmänna tillämpningsområde angivas i denna paragraf, som motsvarar 1 § 3 mom. i nuvarande arbetarpensionsreglemente jämte vissa med stöd därav meddelade bestämmelser. Enligt nämnda författningsrum i det gällande reglementet kunna från tillämpningen av dettas bestämmelser genom beslut av Kungl. Maj:t undantagas såväl den till visst förvaltningsområde hörande arbetarpersonalen i dess helhet eller någon del av densamma som ock arbetare, vilka i samband med statens övertagande av enskilt företag övergått till anställning i statens tjänst. Med stöd av bestämmelserna har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 7 december 1934 (nr 583) förordnat om vissa undantag från tillämpningen av arbetarpensionsreglementet. Ett uttryckligt stadgande om undantag från reglementets tillämpning beträffande innehavare av anställning med vilken är förenad tjänstepensionsrätt enligt andra tjänstepensionsbestämmelser än de i reglementet innefattade har intagits i paragrafens 1 mom. Stadgandet åsyftar, förutom pensionsrätt enligt allmänna tjänstepensionsreglementet eller enligt civila eller militära

41 tjänstepensionsreglementet — dylik pensionsrätt kan enligt särskilda beslut av Kungl. Maj:t förekomma för viss arbetsledande personal — även sådan pensionsrätt som tillkommer viss arbetarpersonal anställd vid riksdagens verk. Stadgandet i 2 mom. av förevarande paragraf har motsvarighet i 3 punkten av nyssnämnda kungörelse nr 583/1934. I övrigt motsvaras 1 § 3 mom. i det gällande pensionsreglementet av 3 mom. i förevarande paragraf. 3 §. Vissa begreppsbestämningar ni. m. Vissa för den följande framställningen grundläggande begrepp hava angivits i denna paragraf. Bestämmelserna hava erhållit sådan avfattning att en särskild paragraf, motsvarande 18 § i gällande arbetarpensionsreglemente, enligt vilket författningsrum Kungl. Maj:t meddelar de närmare föreskrifter som kunna finnas erforderliga för reglementets tillämpning, blivit obehövlig. 4 §. Arbetares hänförande till pensionsgrupper. 1 mom. F ö r tillämpning av de i gällande arbetarpensionsreglemente meddelade bestämmelserna om pensionsunderlag och pensionsavdrag skall enligt 4 § 1 mom. reglementet arbetare tillhöra endera av följande pensionsgrupper, nämligen antingen pensionsgrupp 1, vartill hänföras arbetare i anställning, för vilken ej kräves särskild yrkesutbildning, eller pensionsgrupp 2, vartill hänföras arbetare i anställning, för vilken särskild yrkesutbildning kräves. Beträffande prövningen av frågor om placering i pensionsgrupp gäller enligt 4 § 2 mom. att, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, vederbörande verks styrelse har att meddela föreskrifter beträffande arbetares placering i pensionsgrupper. Sedan statskontoret i ärende angående undantag från tillämpningen av tjänstepensionsreglementet för arbetare förebragt viss utredning beträffande arbetares placering i pensionsgrupper, har Kungl. Maj :t den 7 december 1934 i cirkulär till statsmyndigheterna (nr 584) förordnat, att tryckta exemplar av statskontorets utredning i ämnet skulle tillställas de verk och myndigheter, där arbetare funnes anställda, till ledning bland annat vid utfärdande av föreskrifter beträffande arbetares placering i pensionsgrupp. På sätt under den allmänna motiveringen angivits innebär de sakkunnigas förslag, att den reglementet underkastade arbetarpersonalen jämväl i fortsättningen fördelas på två pensionsgrupper efter samma grund som för närvarande. Stadgande i ämnet har upptagits i första stycket av delta moment. Beträffande beslutanderätten rörande arbetares placering i pensionsgrupper innebär den i momentets andra stycke intagna regeln en formell jämkning. Den i gällande arbetarpensionsreglemente införda formuleringen beträffande arbetares placering i pensionsgrupper lärer inom ett förvaltningsområde ha tolkats på sådant sätt, att vederbörande chefsmyndighet ansett sig oförhindrad att delegera prövningsrätten till underordnade myndigheter, med rätt för dessa att i sin tur överlåta densamma till dem underställda

chefstjänstemän. Enligt de sakkunnigas mening är ett dylikt förfaringssätt ägnat att leda till ojämnheter i placeringen och därför olämpligt. De sakkunniga hava med hänsyn härtill givit den motsvarande bestämmelsen i sitt reglementsförslag den avfattningen, att det, där Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar, ankommer på vederbörande verks styrelse att besluta beträffande den pensionsgrupp, vartill arbetare i viss anställning skall anses hänförlig. Bestämmelsens innebörd är uppenbarligen icke att vederbörande verks styrelse skall meddela särskilt beslut om placering i pensionsgrupp beträffande varje särskild arbetare; verksstyrelsen har däremot att meddela generella bestämmelser i ämnet med ett så noggrant angivande av varje särskild yrkesgrupp, att inplaceringen av arbetare, vars anställning är hänförlig till ifrågavarande yrkesgrupp, kan ske utan att lämna utrymme för reell prövning från underordnad myndighets sida. Det bör i detta sammanhang framhållas, att med »vederbörande verks styrelse» i fråga om lokal myndighet, som lyder under central styrelse och ej h a r egen av Kungl. Maj:t tillsatt styrelse, bör förstås den centrala myndigheten. Placering i pensionsgrupp av arbetarpersonal bör sålunda vid under skolöverstyrelsen ställda statliga läroanstalter tillkomma skolöverstyrelsen, vid statens jordbruksförsöksgårdar lantbrukshögskolans styrelse o. s. v. Vid de överläggningar, som förts mellan de sakkunniga samt de utsedda delegationerna av verks- och arbetarrepresentanter, har framgått, att behov numera torde föreligga av en översyn av den hittills tillämpade fördelningen på pensionsgrupper. Den förteckning över arbetarpersonal hörande till de särskilda pensionsgrupperna, vilken återfinnes i statskontorets ovan omförmälda utredning, torde numera få anses vara i viss mån föråldrad och därjämte tarva större detaljering. Vid en sådan översyn torde det vara lämpligt, att samråd äger rum dels mellan de myndigheter, hos vilka reglementet underkastad arbetarpersonal i större omfattning finnes anställd, dels ock mellan vederbörande myndigheter och personalsammanslutningar. Där så befinnes påkallat, bör i samband med översynen en sådan revision av inom olika förvaltningsområden förekommande yrkesbeteckningar ske, att personal med motsvarande arbetsuppgifter i möjligaste mån erhåller samma benämning. Det kan förutses, att en dylik översyn kommer att föranleda en del jämkningar i den för närvarande tillämpade placeringen i pensionsgrupper. För det fall, att dylik jämkning kommer att innebära arbetares nedflyttning i pensionsgrupp, tala emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning billighetsskäl för att vederbörande arbetare personligen medgives kvarstå i den högre gruppen, och de sakkunniga vilja därför föreslå, att Kungl. Maj:t åt sig utverkar riksdagens bemyndigande att lämna medgivande till dylikt kvarstående. De sakkunniga förutsätta, att här berörda åtgärder komma att kräva viss tid. Desamma hava emellertid icke synts nödvändigtvis behöva föregå ikraftträdandet av det nya reglementet. Det torde emellertid vara önskvärt, att revisionen av gällande placering i pensionsgrupper kan avslutas inom icke alltför lång tid efter ikraftträdandet, t. ex. före ingången av år 1943.

43 För det fall att arbetare övergår till anställning, vara reglementet eljest «j är tillämpligt, meddelas i gällande arbetarpensionsreglemente ingen särskild bestämmelse om inplaceringen i pensionsgrupp. Den nya anställningen låter sig uppenbarligen inpassa i någon av de båda pensionsgrupperna, men bestämmelse saknas om proceduren därvid. I sakkunnigförslaget har under tredje stycket av ifrågavarande moment upptagits ett stadgande, enligt vilket vederbörande verks styrelse har att i varje särskilt fall meddela beslut angående inplacering i pensionsgrupp av här avsedd arbetare. 2 mom. I 8 § 2 mom. gällande arbetarpensionsreglemente stadgas med avseende å hel ålderspension, att för den som under loppet av de senaste tre åren före avgången innehaft anställning inom skilda pensionsgrupper beloppet av hel pension skall utgöra medeltalet av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de tre senast förflutna åren före avgången varit gällande för honom. Nämnda bestämmelse kompletteras av ett stadgande angående det sätt på vilket densamma skall tillämpas, därest hänsyn skall tagas till tid före det reglementet vunnit tillämpning å arbetaren. I sitt betänkande angående allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen (sid. 141 ff.) hava 1938 års pensionssakkunniga angivit sin syn på frågan om behovet och den närmare utformningen av regler angående medeltalsberäkning av pensionsunderlag. Enligt vad i nämnda sammanhang förordats har i allmänna tjänstepensionsreglementet upptagits en dylik bestämmelse, vars tillämplighet emellertid begränsats till ålders- och förtidspension. I princip torde de synpunkter, vilka ligga till grund för angivna lösning, vara tillämpliga jämväl på arbetarpensionsområdet, där behovet av dylika spärregler snarast torde vara starkare än på tjänstemannaområdet. I syfte att undgå den komplicering av ämnet, som, därest en lösning på detta område skulle ske efter enahanda riktlinjer som för tjänstemännen, otvivelaktigt skulle komma att föranledas av de för säsongarbetare säregna förhållandena, hava de sakkunniga likväl i samråd med vederbörande såväl verks- som personalrepresentanter funnit sig i stället böra föreslå, att arbetare icke må vinna uppflyltning till högre pensionsgrupp då mindre än tre å r återstå till tiden för pensionsålderns inträde. Ifrågavarande stadgande h a r intagits i första stycket av detta moment. I momentets andra stycke har meddelats en föreskrift — med viss, huvudsakligen redaktionell jämkning motsvarande 5 § 1 mom. gällande arbetarpensionsreglemente — enligt vilken, där arbetare utan egen därom uttryckt önskan och utan något sitt förvållande förflyttats till anställning tillhörande lägre pensionsgrupp, han likväl skall kvarstå i den pensionsgrupp, som gäller för den föregående anställningen. 5 §.

Prövning av pensionsfrågor m. m.

Denna paragrafs båda moment motsvara, i vad genom dem regleras prövningen av frågor om arbetares rätt till pension samt fastställande till beloppet av sådan förmån, 17 § 1 och 2 mom. i gällande arbetarpensionsregle-

44 mente. Under det att prövningen av pensionsfrågor vid andra än affärsdrivande verk enligt 17 § 1 mom. av det gällande reglementet ankommer på »den myndighet, Kungl. Maj:t bestämmer» — genom tillämpningsbestämmelse till reglementet h a r prövningen tillagts statens pensionsanstalt — har emellertid i förslaget till nytt reglemente direkt angivits, att prövningen i dessa fall sker av statens pensionsanstalt. I det gällande tjänstepensionsreglementet för arbetare finnes bestämmelse ej meddelad om den myndighet, som har att bevilja ur statstjänst avgående arbetare rätt till uppskjuten livränta. Jämlikt föreskrift i den av Kungl. Maj:t utfärdade tillämpningskungörelsen angående uppskjuten livränta ankommer det på pensionsstyrelsen att beräkna livräntebeloppet. Även för befattningshavare i statens tjänst gäller för närvarande den ordningen, att pensionsstyrelsen beräknar livräntebeloppet, men härutinnan innebär 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente den ändringen, att pensionsstyrelsens befattning med livräntefrågorna skall upphöra samt att det skall ankomma på den myndighet, som har att fastställa pensionen, att jämväl besluta om livränta. Denna omläggning står i samband med den ganska genomgripande förändring beträffande förmånen uppskjuten livränta som allmänna tjänstepensionsreglementet innebär, innefattande att i stället för nuvarande försäkringstekniska beräkning skall ske ett fastställande av livräntan på grundval av i huvudsak samma faktorer, vilka tillämpas vid fastställande av vanlig ålderspension. I förevarande förslag till nytt tjänstepensionsreglemente för arbetare hava reglerna för livräntans beräkning utformats i nära anslutning till de i allmänna tjänstepensionsreglementet fastställda, och i samband härmed har i 5 § 1 mom. av reglementsförslaget föreskrivits, att prövningen av livräntefrågor jämväl h ä r skall ankomma på den myndighet, som har att fastställa pensionen.

2 avd.

Om tjänstepensionsavdrag.

6 §. Grundläggande stadganden om tjänstepensionsavdrag. Enligt gällande arbetarpensionsreglemente skall arbetare vidkännas pensionsavdrag från och med den dag han erhåller pensionsrätt enligt reglementet intill utgången av den månad, under vilken han uppnår 30 tjänstår eller dessförinnan inträder i pensionsåldern. Är arbetaren vid ordinarie avlöningstillfälle icke berättigad att utbekomma någon avlöning för den tidsperiod löneutbetalningen avser, skall han emellertid ej heller vidkännas pensionsavdrag för nämnda tidsperiod. Pensionsavdrag skall sålunda enligt gällande bestämmelser verkställas vid varje »ordinarie» avlöningstillfälle efter det arbetaren erhållit pensionsrätt men däremot icke i samband med annan utbetalning av avlöningsbelopp, exempelvis vid förskottsutbetalning, slutreglering av ackordsvinst eller vid

15 andra liknande avlöningstillfällen, som infalla å annan tidpunkt än de vanliga ordinarie avlöningsdagarna. Så snart avlöningen för en viss tidsperiod — vecka eller månad — uppgår till belopp, minst motsvarande pensionsavdraget för samma tidrymd, minskas avlöningen med hela avdragsbeloppet för tidsperioden, och detta medför enligt tjänstårsberäkningsreglerna rätt för arbetaren att räkna sig ifrågavarande tid till godo såsom tjänstår. Endast om arbetaren ej är berättigad att utbekomma någon lön vid avlöningstillfället skall ej heller ifrågakomma något pensionsavdrag för motsvarande tidsperiod, varav konsekvensen blir att tidsperioden undantages vid tjänstårsberäkningen. I praktiken innebära dessa bestämmelser, att en veckoavlönad arbetare får räkna tjänstår även för de enstaka dagar under veckan, han kan hava varit ledig utan avlöning, men h a r han varit ledig hela veckan utan avlöning, beräknas icke tjänstår för densamma. En arbetare, som avlönas månadsvis, får däremot räkna tjänstår, så snart han har att utfå avlöning för någon dag av månaden. 1930 års pensionssakkunniga, på vilkas förslag ifrågavarande bestämmelser närmast bygga, förklarade sig förutsätta, att ledigheter utan avlöning icke förekomme i så stor utsträckning, att ett strängare och mera omständligt förfarande i tillgodoräkningshänseende kunde anses påkallat. P å sätt 1938 års pensionssakkunniga anfört under den allmänna motiveringen, överensstämma de av de sakkunniga föreslagna nya tjänstepensionsavdragen för arbetare med de avdragsbelopp, vilka för tjänstemän med motsvarande tjänstepensionsunderlag fastställts i allmänna tjänstepensionsreglementet. Förslaget härom har grundats å förutsättningen att arbetare i statens tjänst på samma sätt som tjänstemännen enligt den för dem antagna nya tjänstepensionsförfattningen skola vidkännas tjänstepensionsavdrag ej såsom nu under högst 30 år eller alternativt därmed intill pensionsålderns inträde utan så länge anställningen pågår. I överensstämmelse härmed har någon motsvarighet till gällande bestämmelse om en till 30 år begränsad avdragstid icke upptagits i de sakkunnigas reglementsförslag. I övrigt hava vissa detaljändringar i fråga om vidkännande av pensionsavdrag synts de sakkunniga motiverade, bland annat med beaktande av det enligt arbetarpensionsreglementet föreliggande sambandet mellan tjänstårsberäkningen och uttagandet av pensionsavdrag. Sålunda har det förefallit mindre tillfredsställande att knyta verkningar i pensionshänseende till de växlande avlöningsperioder, vilka för närvarande förekomma eller framdeles kunna bliva införda för olika arbetargrupper. Även om man i sistnämnda hänseende torde kunna bortse från en sådan möjlighet som att de ordinarie avlöningsperioderna i något fall göras längre än en månad — förskottsbetalningar skola ju enligt vad ovan anförts icke anses såsom ordinarie avlöningstillfällen — är det enligt de sakkunnigas mening mindre lämpligt att överhuvud taget göra pensionens storlek beroende av längden av de oenhetligt fastställda avlöningsperioder, som tillämpas för olika personalgrupper. De sakkunniga, vilka sålunda utgått från att det är önskvärt att i själva pensionsförfattningen på ett enhetligt sätt bestämma den period, som

46 bör vara avgörande för tjänstårsberäkningen, hava i syfte att för arbetarnas vidkommande vinna en viss anpassning till konsekvenserna i pensionshänseende av de olika för tjänstemännen förekommande bestämmelser, vilka innefatta rätt att bibehålla viss avlöning vid kortare ledigheter, ansett lämpligt att fixera längden av ifrågavarande tidsperiod till en vecka. Av pensionstekniska hänsyn har därvid synts lämpligast att tidsperioden sammanfaller med kalendervecka. I enlighet med vad nu anförts har i förevarande paragraf stadgats, att arbetare tillkommande avlöning skall minskas med tjänstepensionsavdrag från och med den kalendervecka, då han blir underkastad reglementets bestämmelser, till och med den kalendervecka, varunder reglementet upphör att vara tillämpligt på honom, samt att sådant avdrag skall beräknas för varje kalendervecka, för vilken arbetaren är berättigad åtnjuta någon avlöning. Då denna bestämmelse icke synts lämpligen kunna komma till användning vid reglementets förutsatta ikraftträdande den 1 juli 1942, har en övergångsbestämmelse innehållande en avvikande regel meddelats med avseende å tiden den 1—4 juli 1942. Den förordade omläggningen av tjänstepensionsavdragens och därmed även tjänstårens beräkning har icke ansetts böra ovillkorligen medföra att tjänstepensionsavdrag uttages särskilt för varje kalendervecka under månaden, ej ens i de fall där avlöningsperioden sammanfaller med kalenderveckan. I stället hava ökade möjligheter ansetts böra beredas vederbörande myndigheter att i detta hänseende förfara på sätt för de olika arbetsområdena finnes lämpligast, därvid samråd torde böra äga rum med vederbörande personalorganisationer. I paragrafen har därför intagits ett stadgande att pensionsavdraget skall enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av vederbörande myndighet, uttagas vid ordinarie avlöningstillfälle minst en gång i månaden. I 9 § av kungörelsen den 7 december 1934 (nr 581) med föreskrifter rörande tillämpning av tjänstepensionsreglementet för arbetare meddelas vissa stadganden rörande verkställande av pensionsavdrag för arbetare, som på förordnande uppehållit befattning i statens tjänst eller under anställningstiden fullgör kommitté- eller annat uppdrag i statens tjänst, däri inbegripet tjänstgöring hos riksdagen och dess verk, riksdagens revisorer eller kyrkomötet. De sakkunniga hava utgått från att dylika bestämmelser jämväl i fortsättningen lämpligen böra meddelas i särskild författning vid sidan av pensionsreglementet. 7 §.

Tjänstepensionsavdragens belopp.

Beträffande innehållet i denna paragraf hänvisas till allmänna motiveringen.

3 avd.

Om tjänstepension.

Gemensamma bestämmelser. 8 §. Förutsättningar för rätt till tjänstepension. 1 mom. Enligt 7 § i gällande arbetarpensionsreglemente äger arbetare rätt till pension under tre alternativa förutsättningar. Därest arbetaren entledigas vid eller efter uppnådd pensionsålder, äger han rätt att åtnjuta ålderspension. Entledigas arbetaren på grund därav, att han till följd av olycksfall i arbetet blivit oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete, är han berättigad till invalidpension. Om arbetaren återigen entledigas på grund av att han eljest till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte eller till följd av nedsatt arbetsförmåga blivit oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete, äger han rätt till sjukpension, dock allenast under förutsättning att han vid entledigandet kan räkna minst 10 tjänstår. I sitt betänkande med förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen hava 1938 års pensionssakkunniga framhållit, att den i civila tjänstepensionsreglementet använda formuleringen i fråga om förutsättningen för icke-ordinarie befattningshavares pensionsrätt, att entledigande sker av viss anledning, kan ingiva föreställningen att någon ovillkorlig pensionsrätt ej skulle finnas för icke-ordinarie befattningshavare. I enlighet med vad de sakkunniga i nämnda sammanhang föreslagit har motsvarande bestämmelse i allmänna tjänstepensionsreglementet erhållit en formulering, som utesluter tvekan på denna punkt. I överensstämmelse härmed hava jämväl bestämmelserna om rätt till pension för arbetare i statens tjänst enligt förevarande förslag avfattats sålunda, att arbetare äger en ovillkorlig rätt till pension, därest pensionsåldern för honom inträtt eller arbetaren för framtiden blivit av viss anledning oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete. Det synes enligt dessa stadganden uppenbart, att frågan om arbetarens pensionsrätt är avhängig av den pensionsbeviljande myndighetens prövning och ej beroende på avfattningen av den entledigande myndighetens avskedsbeslut. Enligt allmänna tjänstepensionsreglementet föreligger rätt till pension vid avgång från tjänsten. I fråga om arbetare har en dylik formulering befunnits mindre lämplig med hänsyn till att säsongarbetare, vars anställning upphört omedelbart före pensionsålderns inträde, skäligen bör få kvarstå vid pensionsrätten under en sådan tid därefter, som normalt motsvarar tiden mellan två på varandra följande arbetssäsonger; en bestämmelse, som tillförsäkrar säsongarbetare dylik rätt, har meddelats i 1 § 3 mom. Med hänsyn till innehållet i nämnda stadgande har i detta sammanhang föreskrivits, att arbetaren äger rätt att efter anställningens upphörande komma i åtnjutande av tjänstepension, därest han vid den tidpunkt, varom är fråga, är underkastad reglementet oavsett att anställningen ej fortgår.

48 I fråga om den särskilda förutsättningen för ålderspension överensstämmer sakkunnigförslaget med gällande bestämmelser. De i förslaget angivna förutsättningarna för rätt till invalidpension överensstämma likaledes i huvudsak med motsvarande nu gällande reglementsbestämmelser. De sakkunniga hava emellertid övervägt, huruvida icke skäl finnes att meddela uttrycklig föreskrift angående prövning i här avsett fall av arbetares möjlighet att utföra arbete i annan anställning, och såsom resultat därav föreslagit en sådan avfattning av reglerna angående förutsättningar för invalidpensionering, att arbetaren till följd av olycksfall i arbetet befinnes för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete och prövas icke lämpligen kunna överflyttas till annat arbete vid vederbörande verk. En dylik prövning har sålunda ansetts böra obligatoriskt föregå invalidpensionering, men dess föremål är allenast möjligheten av arbetarens överflyttning till annat arbete vid vederbörande verk. Då avgörandet av frågan, huruvida pensionsrätt föreligger, tillkommer den pensionsbeviljande myndigheten men prövningen av spörsmålet om överflyttning till annat arbete i första hand måste ankomma på vederbörande verksstyrelse, förutsätter stadgandet givetvis, för de fall då verksstyrelsen ej samtidigt är pensionsbeviljande myndighet, ofta ett samråd mellan de båda myndigheterna. I fråga om förutsättningarna för rätt till sjukpension hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå en viss ändring beträffande kravet på att arbetaren vid entledigandet kan räkna minst 10 tjänstår. De sakkunniga få i detta sammanhang erinra, att enligt civila och militära tjänstepensionsreglementena beträffande rätt till sjukpension för icke-ordinarie befattningshavare kräves att befattningshavaren vid avgången kan räkna minst 10 tjänstår men att nämnda begränsningsregel icke influtit i det nya allmänna tjänstepensionsreglementet. I 1941 års betänkande anförde de sakkunniga i ämnet, att ifrågavarande begränsningsregel syntes vara att betrakta såsom en försiktighetsåtgärd, vilken vid införandet av pensionsrätt för icke-ordinarie personal ansetts böra vidtagas till förekommande av att staten iklädde sig alltför långt gående förpliktelser men att, enligt numera vunnen erfarenhet, i det övervägande flertalet fall, då av sjukdom föranletts oförmåga till fortsatt tillfredsställande tjänstgöring, dylik oförmåga uppkommit först efter avsevärt längre tjänstgöring än 10 år. Tidsbegränsningens borttagande hade med hänsyn härtill synts medföra en allenast obetydlig merkostnad, som mer än väl synts uppvägas av det ökade värdet av pensioneringen genom den trygghetskänsla, vetskapen om en ordnad sjukpensionering förmådde skänka. Vad de sakkunniga i nämnda sammanhang anförde har synts i viss mån äga tillämplighet även i fråga om arbetare i statens tjänst. Att här helt borttaga varje begränsningsregel har visserligen med hänsyn till anställningens karaktär icke kunnat ifrågakomma, men de sakkunniga hava likväl efter samråd med de i överläggningar med dem deltagande representanterna för vissa ämbetsverk ansett sig kunna föreslå en väsentlig uppmjukning i den nu gällande begränsningsregeln. Enligt vad de sakkunniga i förevarande paragraf för-

49 orda skall sålunda för rätt till sjukpension allenast krävas, att arbetaren vid anställningens upphörande antingen under sammanlagt minst 5 år varit underkastad arbetarpensionsreglementet eller andra tjänstepensionsbestämmelser eller ock under sammanlagt minst 10 år i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. För säsongarbetarnas vidkommande komma ifrågavarande bestämmelser, jämförda med stadgandet i 1 § 3 mom., att innebära, att i 5-årsperioden jämväl får inräknas mellantid mellan säsonger men däremot icke tid efter den sista arbetssäsongens slut; i 10-årsperioden får däremot endast säsongtid inräknas. I fråga om den, som övergått i statens tjänst i samband med statens övertagande av enskilt företag, föreslås, att anställningstid hos den enskilde arbetsgivaren likställes med anställning i statens tjänst. 2 mom. I 14 § 1 mom. av gällande arbetarpensionsreglemente stadgas, att pension enligt reglementet ej må åtnjutas av den som till följd av fel eller försummelse skilts från sin anställning. Ett motsvarande stadgande har upptagits i detta moment men därvid erhållit en lydelse, som n ä r a ansluter sig till avfattningen av 13 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet. I stadgandet skiljes mellan fall, då beslut om entledigande vunnit laga kraft, och fall då så icke är fallet. I förstnämnda fall må arbetaren icke komma i åtnjutande av pension. Där beslutet ej vunnit laga kraft, m å frågan om arbetarens pensionsrätt icke upptagas till prövning, så länge sådant förhållande föreligger. Det må framhållas, att laga kraft i detta sammanhang bör anses inträda sedan sådan tid efter beslutet följt, att detta icke kan bliva föremål för ändring vare sig på grund av överklagande i administrativ ordning eller efter sådana förhandlingar jämte i förekommande fall sådan procedur vid arbetsdomstolen, varom vissa kollektivavtal innehålla föreskrifter. 9 §.

Pensionsålder.

I denna paragraf har upptagits ett stadgande av samma innehåll som innefattas i 6 § av det gällande arbetarpensionsreglementet. 10 §. Bestämning av begreppet olycksfall i arbetet m. m. Någon närmare förklaring å uttrycken olycksfall i tjänsten och olycksfall i arbetet finnes icke i de gällande tjänstepensionsreglementena för befattningshavare och arbetare i statens tjänst. 1938 års pensionssakkunniga hava i 1941 års betänkande framhållit önskvärdheten av att tydliga bestämmelser meddelas till ledning vid gränsdragningen mellan invalidoch sjukpensionering samt i sådant syfte föreslagit vissa bestämmelser under 10 § allmänna tjänstepensionsreglementet. Bestämmelserna hava därefter i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget influtit i n ä m n d a reglemente. Då skäl synts tala för en närmare precisering av begreppet olycks4—427249.

50 fall i arbetet även i arbetarpensionsreglementet, hava under förevarande paragraf upptagits bestämmelser i ämnet motsvarande de i förstnämnda författningsrum intagna och av i huvudsak samma innehåll. Bestämmelserna torde icke i detta sammanhang påkalla särskild motivering. 11 §.

Pensionens beståndsdelar och utgående m. in.

Denna paragraf motsvarar 14 § i allmänna tjänstepensionsreglementet och innehåller vissa allmänna stadganden, vilka endast delvis tarva särskild motivering. Enligt 2 mom. utgår tjänstepension från och med dagen näst efter den, då i reglementet stadgade förutsättningar för rätt till pension föreligga, dock tidigast från och med dagen näst efter den då anställningen upphört, till och med den dag, då en månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle. Anledningen till att stadgandet om den tidpunkt, då pension börjar utgå, erhållit nämnda avfattning och sålunda icke i överensstämmelse med 13 § 1 mom. gällande arbetarpensionsreglemente formulerats på sådant sätt att pension utgår från och med dagen näst efter avgång från anställningen ligger i de särskilda förhållanden, som avse säsongarbetare. Enligt 1 § 3 mom. skall nämligen säsongarbetare under vissa förutsättningar vara underkastad reglementet en viss tid efter senaste säsongslut men likväl icke anses innehava anställning under dylik tid. Bestämmelserna i 3 och 4 mom. motsvara stadgandena i gällande arbetarpensionsreglemente (14 § 2 mom. respektive 13 § 2 mom.).

Tjänstepensionens grundbelopp. 12 §. Faktorer, vilka bestämma pensionens grundbelopp, m. m. Bestämmelserna i denna paragraf motsvara stadgandena i 15 § 1 och 5 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet och torde icke påkalla särskild motivering. 13 §.

Tjänstepensionsunderlag.

Rörande innehållet i denna paragraf få de sakkunniga hänvisa till den allmänna motiveringen ävensom till vad under 4 § 2 mom. anförts rörande frågan om medeltalsberäkning av pensionsunderlag. 14 §.

Tjänstårsberäkning.

I fråga om tjänstårsberäkning innehåller 2 § 1 mom. gällande arbetarpensionsreglemente den huvudregeln, att tjänstår beräknas för tid, under vilken arbetare vidkänts tjänstepensionsavdrag enligt reglementet; jämlikt bestämmelserna om pensionsavdrag infaller denna tid alltid före pensionsålderns inträde. Något undantagsstadgande om avdrag för vissa ledigheter finnes icke

51 meddelat, varav med hänsyn till reglementets bestämmelser om pensionsavdrag följer, att arbetare, vilken varit i tjänst så lång tid under en viss avlöningsperiod — vecka eller månad — att hans avlöning förslår till bestridande av pensionsavdrag för hela avlöningsperioden, får såsom tjänstår tillgodoräkna hela perioden. Däremot innehåller reglementet — i detta sammanhang bortses från övergångsbestämmelserna, vilka innehålla en del betydelsefulla stadganden i ämnet — vissa föreskrifter, genom vilka huvudregeln underkastas jämkning i utvidgande riktning. Enligt 2 § 2 mom. a) må tillgodoräknas sådan tid, för vilken arbetare, utan att reglementet varit å honom tillämpligt, vidkänts avdrag eller erlagt avgift för statlig tjänstepension. Jämlikt 2 § 2 mom. b) må vidare tillgodoräknas två tredjedelar av den tid, under vilken arbetare efter 18 års ålder, utan att vidkännas pensionsavdrag eller erlägga pensionsavgift, i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Slutligen gäller enligt 2 § 3 mom. beträffande arbetare, som i samband med statens övertagande av kommunalt driven verksamhet eller enskilt företag övergått till statens tjänst, att på prövning i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver beror, om och i vad mån såsom tjänstår må tillgodoräknas tid, under vilken arbetaren haft anställning hos den föregående arbetsgivaren. 1 mom. Det föreslagna nya arbetarpensionsreglementets huvudregel rörande tjänstårsberäkning meddelas i ifrågavarande moment. 1938 års pensionssakkunniga hava i stort sett icke funnit anledning föreslå annan ändring i den gällande huvudbestämmelsen än som följer av att de inom olika förvaltningsområden till längden växlande avlöningsperioderna i reglementsförslagets 6 § ersatts med kalenderveckan såsom tidsperiod för pensionsavdrags uttagande och därmed även såsom grundval för tjänstårsberäkningen. På sätt under redogörelsen för 6 § anförts, förutsätta de sakkunniga att framdeles liksom hittills i särskild ordning meddelas bestämmelser, på grund av vilka arbetare, som under hel kalendervecka åtnjutit ledighet för förordnande å befattning i statens tjänst eller för fullgörande av kommitté- eller annat offentligt uppdrag, för vilken ersättning av statsmedel utgår, h a r att imder sådan ledighet vidkännas ett mot pensionsavdraget svarande belopp å den särskilda ersättningen samt får såsom tjänstår tillgodoräknas jämväl kalendervecka, för vilken dylikt avdrag verkställts. 2 mom. Det i gällande arbetarpensionsreglemente meddelade stadgandet angående tjänstårsberäkning beträffande tid för vilken arbetare, utan att huvudregeln är tillämplig, vidkänts pensionsavdrag eller erlagt pensionsavgift, har, i motsvarighet till vad som skett i 17 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet, utbytts mot ett på annat sätt formulerat stadgande. Med avseende å övergång till det nya arbetarpensionsreglementet från annat pensionsreglemente skall enligt den i 2 mom. föreslagna bestämmelsen gälla, att såsom tjänstår må tillgodoräknas dels tid, under vilken arbetare varit underkastad andra tjänstepensionsbestämmelser än reglementets, i den omfatt-

52 ning sådan tid enligt berörda bestämmelser med tillhörande övergångsstadganden får tillgodoräknas, dels ock tid i övrigt, vilken arbetaren ägt räkna såsom tjänstår enligt de andra tjänstepensionsbestämmelser med övergångsstadganden, vilka han sålunda varit senast underkastad. I fråga om arbetare, som före övergång till det nya reglementet varit underkastad nu gällande arbetarpensionsreglemente, komma sålunda, såvitt angår tid före övergången, samtliga enligt det nuvarande reglementet med övergångsstadganden tillgodoräkningsbara tjänstår att jämväl enligt det nya reglementet tillgodoföras honom. Framhållas må särskilt, att även bestämmelsen i 3 punkten av övergångsstadgandena till gällande arbetarpensionsreglemente avses skola på grund av förevarande stadgande bliva tillämplig i fråga om arbetare, som avgår med rätt till pension enligt det nya reglementet före den 1 januari 1945. Jämväl sådan före det nya reglementets ikraftträdande förfluten anställningstid vid av staten övertaget enskilt företag, vars tillgodoräknande medgivits genom beslut med stöd av 4 § i de av Kungl. Maj:t utfärdade tillämpningsföreskrifterna till nu gällande reglemente (kungörelsen den 7 december 1934, nr 581), är avsedd att omfattas av det ifrågavarande stadgandet. 3 mom. I fråga om beräkning såsom tjänstår av annan tid än sådan, då arbetaren innehaft pensionsberättigande anställning eller som arbetaren eljest är berättigad tillgodoräkna på grund av bestämmelsen i 2 mom., innehåller reglementsförslaget i 3 mom. av denna paragraf i huvudsak samma bestämmelser som det gällande pensionsreglementet. Sålunda h a r utan ändring upptagits gällande stadgande om tillgodoräknande till 7 3 av tid, för vilken arbetare efter 18 års ålder innehaft statsanställning, vilken utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Stadgandet härom har emellertid kompletterats dels med en begränsningsregel, enligt vilken detsamma allenast avser tid före pensionsålderns inträde, dels ock med en föreskrift, enligt vilken det beror på prövning av den myndighet, som h a r att fastställa pensionen, huruvida och i vad mån reduktion bör vidtagas vid tillgodoräkning av anställningstid varunder för arbetaren ej gällt en arbetstid av normal omfattning. Anledning har nämligen icke synts finnas att medgiva tillgodoräkning i full omfattning av sådan anställningstid, under vilken gällt en arbetstid av väsentligt reducerad omfattning. Någon ovillkorligt verkande regel om proportionell reduktion har dock icke ansetts böra meddelas; däremot innebär den föreslagna formuleringen en obligatorisk prövningsskyldighet för den myndighet, som har att fastställa pensionen. A- mom. I detta moment har upptagits en avrundningsregel motsvarande den i 17 § 5 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet meddelade. 15—17 §§. Beräkning av grundbeloppet av ålders-, invalid- och sjukpension. I 15 § har meddelats en bestämmelse angående beräkning av ålderspensions grundbelopp, vilken till innehållet överensstämmer med 8 § gällande arbetarpensionsreglemente och icke torde påkalla någon motivering.

53 Beträffande fastställande av grundbelopp av invalidpension har den i 19 § allmänna tjänstepensionsreglementet nyinförda regeln om tillämpning av ålderspensionsgrunderna, där avgång sker efter pensionsålderns inträde, ansetts böra erhålla motsvarighet på arbetarpensionsområdet. Vad slutligen angår reglerna för fastställande av sjukpensions grundbelopp, har huvudregeln i 10 § av gällande arbetarpensionsreglemente upptagits i 17 § av reglementsförslaget utan saklig ändring men med en redaktionell avfattning motsvarande den, vilken kommit till användning i 20 § allmänna tjänstepensionsreglementet. Däremot innebär förslaget ifråga om säsongarbetare en viss jämkning i förhållande till vad för närvarande gäller. Rörligt tillägg. 18 §. Förutsättningar och grunder för rörligt tillägg. Såsom framgår av den allmänna motiveringen, avses rörligt tillägg skola utgå å pensionens grundbelopp under samma förutsättningar och enligt samma grunder, som gälla angående dylikt tillägg å tjänstemannalönerna och å pensioner enligt allmänna tjänstepensionsreglementet. Föreskrifterna om rörligt tillägg ansluta sig till motsvarande stadganden i allmänna tjänstepensionsreglementet. 4 avd.

Om tjänstelivränta.

19 §. Förutsättningar för rätt till tjänstelivränta m. ni. I denna och de båda följande paragraferna hava bestämmelser meddelats angående tjänstelivränta, i förevarande paragraf om förutsättningarna för rätt till livränta och dess utgående m. m. samt i 20—21 §§ om livräntebeloppets storlek. / mom. Gällande arbetarpensionsreglemente upptager i 16 § vissa bestämmelser angående rätt till uppskjuten livränta. Arbetare, som avgår ur statens tjänst utan rätt att komma i åtnjutande av pension enligt reglementet, är från och med avgången försäkrad till erhållande av uppskjuten livränta till belopp för år räknat, som enligt försäkringsteknisk beräkning svarar mot den intjänta pensionen. Vid dennas beräkning tillämpas en pensionsålder av 63 år. Därest antalet tjänstår vid avgången understiger 30, skall emellertid den intjänta pensionen minskas med 2 procent för varje felande helt tjänstår, och för arbetare, vilken entledigats på egen önskan eller till följd av fel eller försummelse skilts från sin anställning, skall, om avdraget därigenom blir större, den intjänta pensionen minskas, i förra fallet med hälften och i senare fallet med två tredjedelar. Livräntan utgår från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande uppnått en levnadsålder av 63 år, till och med den månad, varunder livräntetagaren avlider. Därest en livränteförsäkrad per-

54 son ånyo vinner anställning i statstjänst, medförande rätt till pension, eller erhåller sådan befattning med pensionsrätt i av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionskassa, i vilken tjänstår för pension må räknas för statsanställningen, upphör hans rätt till livränta. För befattningshavare i statens tjänst gälla enligt de civila och militära tjänstepensionsreglementena bestämmelser om rätt till uppskjuten livränta, vilka äro av i huvudsak samma innebörd som de nu återgivna. P å denna punkt innebär emellertid det av 1941 års riksdag antagna allmänna tjänstepensionsreglementet en delvis ganska genomgripande omläggning, vilken berör såväl livränterättens innebörd och förutsättningar som proceduren och tidpunkten för livräntans fastställande. I anslutning till denna omläggning föreslå de sakkunniga, att på arbetarpensionsområdet en i huvudsak motsvarande förändring kommer till stånd rörande livränterättens utformning. Vid redogörelsen för förslaget i denna del torde det vara lämpligt att anknyta till motsvarande bestämmelser i allmänna tjänstepensionsreglementet. På sätt ovan angivits tillämpas för närvarande vid beräkning av intjänt pension för arbetare en pensionsålder av 63 år. Jämväl för befattningshavare i statens tjänst tillämpas nämnda pensionsålder för befattningar i lönegraderna 1—12, under det att 65 års pensionsålder tillämpas för övriga befattningar. I 1941 års betänkande hava de sakkunniga redogjort för vissa överväganden i fråga om den tidpunkt, från vilken ifrågavarande förmån för framtiden borde utgå. Dessa överväganden utmynnade i, att de sakkunniga förordade en för alla befattningshavare generellt giltig levnadsålder såsom tidpunkt för livräntans utgående, nämligen 65 år, och ansågo samma levnadsålder böra vid livräntebeloppets beräknande betraktas såsom pensionsålder för samtliga befattningar; livränteförmånen skulle därmed få karaktären av en enhetligt konstruerad ålderslivränta. Vad de sakkunniga sålunda föreslogo h a r sedermera godkänts av statsmakterna och lagts till grund för bestämmelser i allmänna tjänstepensionsreglementet. Med hänsyn till angivna lösning h a r det icke synts kunna ifrågakomma att vid en översyn av arbetarpensionsreglementets bestämmelser om livränta för detta område bibehålla den gällande livränteåldern av 63 år, utan de sakkunniga hava även här föreslagit en höjning till 65 år. Under det att den uppskjutna livräntan för närvarande är konstruerad allenast såsom ålderslivränta — ehuru med växlande pensionsåldrar — må enligt allmänna tjänstepensionsreglementet livränta utgå jämväl därest den avgångne före uppnåendet av den ifrågasatta åldersgränsen blir varaktigt oförmögen till arbete och på grund därav tillerkänts folkpension. Den i sådant fall utgående livräntan har erhållit beteckningen förtidslivränta. Ifrågavarande utvidgning av livränterättens innebörd motiverades av 1938 års pensionssakkunniga i nyss nämnda sammanhang med att det — även om det icke rimligen kunde ifrågakomma att staten skulle påtaga sig merkostnaden för invaliditetsförsäkring av tjänstemän, som avgått ur statstjänst med framtida livränterätt — å andra sidan icke kunde anses tillfredsställande, att en u r statstjänst avgången tjänsteman, som i förtid drabbats av varaktig

55 arbetsoförmåga, icke ägde möjlighet att utnyttja sin livränterätt förrän vid 65 års ålder. Då samma skäl uppenbarligen tala för en motsvarande utvidgning av livränterätten på arbetarpensionsområdet, hava bestämmelser i ämnet upptagits i reglementsförslaget. I gällande tjänstepensionsreglementen för tjänstemän finnas på samma sätt som i arbetarpensionsreglementet inga bestämmelser med krav på viss minsta anställningstid i statstjänst såsom villkor för rätt till livränta. Enligt allmänna tjänstepensionsreglementet gäller däremot såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta — såväl uppskjuten livränta som förtidslivränta — att vederbörande tjänsteman under sammanlagt minst 3 år före avgången innehaft anställning, som vid nämnda tillfälle varit förenad med tjänstepensionsrätt. Införandet av en dylik begränsningsregel har motiverats med, att det icke vore rimligt att staten för en befattningshavare med mycket kortvarig anställning påtoge sig det omfattande arbete, som innefattades i fastställandet av livräntebelopp, personalbokföring och periodisk utbetalning av livränta. Det har synts de sakkunniga självfallet, att en dylik lösning av spörsmålet om förutsättningar för tjänstemans livränterätt bör medföra att ej heller i arbetarpensionsreglementet medgives rätt att komma i åtnjutande av livränta vid mycket kortvarig statsanställning. Begränsningsregeln har emellertid på detta område synts böra erhålla en något avvikande utformning. I viss motsvarighet till de alternativa förutsättningarna enligt 8 § 1 mom. för arbetares rätt till sjukpension har synts lämpligt föreskriva, att arbetaren för att äga livränterätt skall före avgången antingen under sammanlagt minst 3 år ha varit underkastad arbetarpensionsreglementet eller andra tjänstepensionsbestämmelser eller ock under sammanlagt minst 6 år i statstjänst h a innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Beträffande stadgandets innebörd med avseende å säsongarbetare må påpekas, att i 3-årsfristen må inräknas tid mellan säsonger men däremot icke tid efter senaste säsongs slut. I övrigt må allenast framhållas, att tillräcklig anledning ej synts finnas att i detta fall med anställning i statstjänst likställa föregående anställning hos kommun eller enskild arbetsgivare i fall, där en arbetare övergått till statstjänst i samband med statens övertagande helt eller delvis av kommunalt driven verksamhet eller enskilt företag eller i samband med dylik verksamhets eller företags nedläggande. Enligt allmänna tjänstepensionsreglementet är befattningshavare berättigad att erhålla tjänstelivränta under förutsättning att han, efter att hava blivit underkastad reglementet, avgått ur statens tjänst utan rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension för den av honom vid avgångstillfället innehavda befattningen. I förevarande förslag har däremot livränterättens uppkomst knutits till att arbetaren, efter att hava blivit underkastad reglementet, avgått från anställning som i reglementet avses utan rätt. att k o m m a i åtnjutande av tjänstepension enligt reglementet. Avvikelsen är betingad av hänsyn till att jämväl sådan arbetare skall erhålla livränterätt, vilken vid anställningens upphörande visserligen icke avgått ut statstjänst men likväl

56 upphört att äga tjänstepensionsrätt till följd av att han övergått till anställning med mindre än normal arbetstid. I och för sig kunna måhända skäl tala för att vidtaga en dylik jämkning jämväl i allmänna tjänstepensionsreglementets motsvarande stadgande med hänsyn till den på tjänstemannaområdet föreliggande möjligheten att en pensionsberättigad tjänsteman övergår till med pensionsrätt ej förenad arvodesanställning; en dylik övergång torde emellertid på det hela taget vara undantagsmässig, och de sakkunniga hava med hänsyn därtill icke funnit anledning föreligga att framställa något förslag på denna punkt. Enligt för närvarande för såväl tjänstemän som arbetare gällande bestämmelser är vederbörande, därest förutsättningar för livränterätt föreligga, »från och med avgången försäkrad till erhållande av uppskjuten livränta»; livränterätten upphör emellertid, om den livränteförsäkrade ånyo tillträder med pensionsrätt förenad befattning. Mot denna konstruktion av livränteförmånen såsom en rättighet, vilken vinnes vid avgång ur tjänst, svarar det praktiskt betydelsefulla förhållandet, att livräntans storlek av vederbörande myndighet — pensionsstyrelsen — fastställes i samband med avgången. I allmänna tjänstepensionsreglementet har livränterätten i motsats härtill konstruerats så, att vederbörande är berättigad att på därom gjord ansökan erhålla livränta, när han uppnått den stadgade levnadsåldern eller dessförinnan tillerkänts folkpension, under förutsättning att tjänstemannen icke efter avgången men före angivna tidpunkt innehaft annan pensionsberättigande befattning. Det viktigaste motivet för denna omläggning i fråga om fastställelseproceduren har varit, att man velat undvika det onyttiga förvaltningsbestyret med beräkning av livränta i sådana fall, där den avgångne återinträder i tjänst eller avlider innan livränterätten aktualiserats. I ett nytt arbetarpensionsreglemente bör självfallet livränterätten erhålla samma konstruktion som i allmänna tjänstepensionsreglementet. I enlighet därmed hava bestämmelserna i ämnet utformats sålunda, att arbetaren är berättigad att på därom gjord ansökan erhålla tjänstelivränta, när han uppnått stadgad levnadsålder eller förutsättningar för rätt till förtidslivränta dessförinnan föreligga men att såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta skall gälla, att arbetaren icke efter avgången men före nyss avsedda tidpunkt innehaft annan anställning, förenad med tjänstepensionsrätt. I samband med godkännandet av de i propositionen nr 339/1941 framlagda förslagen till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen har riksdagen bemyndigat Kungl. Maj:t att förordna om utbytande av rätt till uppskjuten livränta enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet mot förtidslivränta. Beträffande villkoren för sådant utbyte och grunderna för fortidslivräntans fastställande har därvid förutsatts, att i stort sett samma anordningar skulle komma till användning som de enligt allmänna tjänstepensionsreglementet gällande. De sakkunniga vilja förorda, att Kungl. Maj:t i samband med att förslag till nytt arbetarpensionsreglemente förelägges riksdagen utverkar ett liknande bemyndigande från riksdagens sida att förordna om ut-

57 bytande av rätt till uppskjuten livränta enligt 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare mot förtidslivränta. 2 mom. I samband med vidtagna förändringar i fråga om livränterättens förutsättningar och konstruktion hava i allmänna tjänstepensionsreglementet genomförts vissa modifikationer i de för närvarande på tjänstemannaområdet gällande bestämmelserna om tid för uppskjuten livräntas utgående. Härutinnan hava bestämmelser av enahanda innehåll upptagits i förslaget till nytt arbetarpensionsreglemente. 20 och 21 §§. Tjänstelivräntas storlek. I dessa båda paragrafer hava bestämmelser meddelats angående storleken av livränta, vilka i huvudsak överensstämma med de i 27 och 28 §§ allmänna tjänstepensionsreglementet meddelade. De grundläggande faktorerna för livräntans beräkning utgöra dels det vid avgången gällande pensionsunderlaget, dels antalet vid avgången uppnådda fjärdedels tjänstår och dels nämnda antal tjänstår utökat med tid, som vid avgångstidpunkten må hava återstått till 65 års ålder. Vad angår det pensionsunderlag, som skall tillämpas, stadgas i allmänna tjänstepensionsreglementet, att i förekommande fall viss medeltalsberäkning av pensionsunderlag skall ske för sådana fall, där avgångstjänsten innehafts under kortare tid än 3 år. De sakkunniga hava icke ansett erforderligt att upptaga ett motsvarande stadgande i förslaget till nytt arbetarpensionsreglemente. Det må erinras, att anledningen till att bestämmelse införts om medeltalsberäkning av pensionsunderlag, då fråga är om avgång med livränta, varit att man velat bringa livräntans storlek i skälig relation till den genomsnittsinkomst, vederbörande haft under den avsedda tidsperioden. Då fråga är om befattningshavare i statens tjänst, för vilka befordran kan innebära en avsevärd inkomstökning, föreligga uppenbarligen starkare skäl för införande av en dylik regel än i fråga om arbetare, för vilka uppflyttning i pensionshänseende endast kan medföra en relativt obetydlig ökning av pensionsbeloppet, enligt förevarande förslag uppgående vid index 156 till 204 kronor för man och 180 kronor för kvinna. Då härtill kommer, att en regel rörande medeltalsberäkning på detta område visat sig svår att utforma på sådant sätt, att den ägnar sig för användning såväl beträffande arbetare i årsanställning som för säsongarbetare, hava de sakkunniga ansett sig icke böra i förslaget medtaga någon dylik regel. På motsvarande sätt som skett i allmänna tjänstepensionsreglementet föreslås, att tid, för vilken bidragsplikt för tjänstepensionering ej förelegat, icke i något fall må tagas i betraktande till större del än två tredjedelar. Vad härefter angår de normer, enligt vilka livräntan med tillämpning av nu angivna faktorer beräknas, innebär sakkunnigförslaget att livränteförmånen på motsvarande sätt som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet skall bestämmas till ett belopp, motsvarande så stor del av tjänstepensionsunderlaget, som antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av det till 65-årsåldern utökade antalet fulla eller påbörjade

58 fjärdedels tjänstår, dock minst av 120; för det fall att antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår är mindre än 120, skall emellertid det på nyssnämnda sätt beräknade beloppet minskas med 7io procent för varje felande fullt fjärdedels år. Någon motsvarighet till gällande arbetarpensionsreglementes regel om särskild minskning av livränta för den, vilken entledigats på egen önskan, har icke upptagits i förevarande förslag. De sakkunniga få erinra, hurusom pensionsstyrelsen i yttrande över 1930 års pensionssakkunnigas betänkande med förslag till arbetarpensionsreglemente såsom sin mening framhöll, att skäl icke syntes föreligga att vid entledigande, om vilket befattningshavaren själv ansökt, bereda honom sämre villkor än en ordinarie tjänsteman; även allmänna civilförvaltningens lönenämnd fann tveksamt, om ifrågavarande begränsning av intjänt pension vid entledigande på egen ansökan kunde anses skälig och billig. 1938 års pensionssakkunniga hysa för sin del den uppfattningen, att med hänsyn till livräntans karaktär av intjänt förmån icke föreligga starkare skäl för en dylik reduktionsregel beträffande förtidsavgången arbetare än då fråga är om exempelvis en extra ordinarie tjänsteman, som frivilligt avgått utan pensionsrätt. Slutligen må till belysande av förfaringssättet vid den uppskjutna livräntans beräkning enligt de föreslagna grunderna anföras följande exempel: A. erhåller i statens tjänst arbetaranställning, som utgör hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla, från fyllda 18 år. Vid 21 års ålder blir han underkastad pensionsreglementet och placeras i pensionsgrupp 1, varifrån han sedermera vid 30 års ålder övergår till anställning som medför uppflyttning till pensionsgrupp 2. En månad efter det han uppnått 32 års ålder avgår han från arbetaranställningen. Sedan arbetarpensionsreglementet blivit å honom tillämpligt, har A. vidkänts tjänstepensionsavdrag utan avbrott. Den uppskjutna livräntan beräknas på följande sätt: Tjänstepensionsunderlag 2 280 kronor. Antal vid avgången uppnådda tjänstår: före 21 års ålder 2 år fr. o. m. 21 års ålder 11 år 1 månad Summa 13 år 1 månad. Antal fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår: vid avgången utökat till fyllda 65 år Antal fjärdedels tjänstår felande i 120 Vio procent av 67

53 184 67 0"0 67.

Den uppskjutna livräntans årliga belopp beräknas med ledning härav till 53 "föi' ^ 280- (1 — 0-067) —612 kronor 74 öre eller, med tillämpning av avrundningsregeln i 20 § 3 mom., 613 kronor 20 öre. I fråga om förtidslivränta innebär de sakkunnigas förslag, att även dylik förmån skall fastställas av den myndighet, som har att bevilja pension. Detta har, såsom framgår av de sakkunnigas betänkande med förslag till

59 allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen, förutsatts skola ske med ledning av tabeller, utfärdade av Kungl. Maj:t. E n siffermässig uppfattning om förslagets innebörd på denna punkt kan vinnas av den tabell, vilken i nämnda betänkande intagits å sid. 195.

5 avd.

Om s a m m a n t r ä f f a n d e a v f ö r m å n e r .

22 §.

Enligt 15 § i gällande arbetarpensionsreglemente skall, därest arbetare som åtnjuter invalid- eller sjukpension erhåller pension för annan statsanställning, förstnämnda pension minskas med ett belopp motsvarande två tredjedelar av den lägre pensionen eller, om båda äro lika, av den ena av dem. I allmänna tjänstepensionsreglementet hava spörsmålen rörande behandling av sammanträffande förmåner lösts på ett annat sätt. Efter ingående överväganden, beträffande vilka torde få hänvisas till propositionen nr 339/1941, sid. 158—175, har i allmänna tjänstepensionsreglementets 29 § intagits ett stadgande, enligt vilket på Kungl. Maj:ts prövning beror, huruvida och i vad mån minskning skall ske av pension eller livränta, som sammanträffar med annan sådan förmån enligt samma eller annat tjänstepensionsreglemente. Med hänsyn såväl till den principiella uppfattning, på vilken allmänna tjänstepensionsreglementets bestämmelser vila, som till att fall av sammanträffande pensionsförmåner p å arbetarområdet torde vara än mer sällsynta än på tjänstemannaområdet, hava de sakkunniga ansett förevarande spörsmål för arbetarnas vidkommande böra lösas på motsvarande sätt som för tjänstemännen. Bestämmelser i ämnet hava upptagits i förevarande paragraf. I samband med antagandet av de allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena har 1941 års riksdag (skr. nr 528) bemyndigat Kungl. Maj:t att i fall, där med förmån enligt något av nämnda reglementen sammanträffar tjänstepensionsförmån eller familjepensionsförmån enligt annan pensionsförfattning och förmånerna intjänats av samme befattningshavare, medgiva undantag från de bestämmelser angående sammanträffande av förmåner — rörande pensionsunderlag, tjänstårsberäkning eller särskild reduktion i anledning av sammanträffande — som må finnas meddelade i sådan annan pensionsförfattning. Anledningen härtill är, enligt vad som framgår av propositionen nr 339/1941 (sid. 175), att det icke synts uteslutet att den i propositionen såsom principiellt riktig betecknade regleringen av sammanträffande förmåner ej kunde ernås under annan förutsättning än att dylikt undantag medgåves. De sakkunniga vilja förorda, att Kungl. Maj:t åt sig utverkar ett liknande bemyndigande i samband med de föreslagna nya arbetarpensionsreglementena. I detta sammanhang må framhållas, att de sakkunniga övervägt, huruvida icke i arbetarpensionsreglementet borde meddelas en bestämmelse om reduktion av pension vid dess sammanträffande med lön. Även om vissa skäl

i och för sig kunde anföras för en dylik lösning, hava de sakkunniga likväl icke ansett påkallat att framlägga något förslag därom. De sakkunniga hava emellertid härvid utgått från att denna fråga blir föremål för beaktande från vederbörande statliga myndigheters sida i samband med ingående av kollektivavtal, så att i dylika avtal införas lämpliga bestämmelser till förebyggande av att pensionerad arbetare vid återanställning får jämte pensionen åtnjuta oavkortad avlöning. I anslutning till de grundsatser, som av de sakkunniga i 1941 års betänkande med förslag till allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementen uttalats i fråga om lösningen av motsvarande spörsmål för tjänstemännens vidkommande och som i 1941 års proposition lämnades utan erinran, torde dylika bestämmelser i princip böra gå ut p å en nedsättning av avlöningen med belopp motsvarande pensionsförmånen. En annan fråga, till vilken de sakkunniga icke hava anledning taga ståndpunkt, är huruvida i särskilda fall mera exceptionella förhållanden på arbetsmarknaden kunna nödvändiggöra avsteg från nämnda huvudregel för att tillförsäkra staten kvalificerad tillfällig arbetskraft i erforderlig omfattning.

Tiden för reglementets ikraftträdande har i reglementsiörslaget angivits till den 1 juli 1942, vilket givetvis grundats på förutsättningen, att proposition i ämnet skulle kunna föreläggas 1942 års riksdag. I samband med ikraftträdandebestämmelsen har meddelats ett stadgande om upphävande av de olika pensionsbestämmelser, som kunna finnas stridande mot det nya reglementets bestämmelser. Å anställningshavare, som redan erhållit pension eller rätt till uppskjuten livränta enligt de äldre föreskrifterna, avses emellertid dessa alltjämt skola äga tillämpning.

övergångsbestämmelser. Punkt 1. Reglementets tillämpningsområde. I 2 § 2 mom. av det föreslagna reglementet har intagits ett stadgande, enligt vilket från dess tillämpning skall, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, vara undantagen arbetare, vilken vid statens övertagande av kommunalt driven verksamhet eller enskilt företag övergått till anställning, som avses i reglementet. Då anledning uppenbarligen saknas att från reglementets tillämpning undantaga dylika arbetare, å vilka det nu gällande arbetarpensionsreglementet är tillämpligt, har i punkten 1 av övergångsbestämmelserna stadgats, att i angivna författningsrum avsedd arbetare, för vilken 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare varit gällande, skall vara underkastad bestämmelserna i det nya reglementet.

61 Punkt 2. Tjänstepensionsavdrag. P å sätt närmare angivits vid redogörelsen för reglementsförslagets bestämmelser om tjänstepensionsavdrag innebära dessa, att dylikt avdrag skall verkställas för kalendervecka. I berörda sammanhang har framhållits, att nämnda regel icke lämpligen kan komma till användning i samband med reglementets ikraftträdande. I denna punkt av övergångsbestämmelserna har med hänsyn härtill föreskrivits, dels att de i reglementet innefattade bestämmelserna om tjänstepensionsavdrag skola träda i tillämpning först den 5 juli 1942 — då den första kalenderveckan under reglementets tillämpningstid börjar — dels att för arbetare, som för tiden den 1—4 juli 1942 är berättigad åtnjuta någon avlöning, skall för nämnda tid uttagas tjänstepensionsavdrag med vissa reducerade belopp. I anslutning till det nya pensionsreglementets ikraftträdande torde jämväl erfordras en föreskrift rörande verkställande av pensionsavdrag enligt gällande arbetarpensionsreglemente för den tid under juni månad, som kan infalla efter utgången av den sista avlöningsperioden under månaden. Lämpligt synes vara, att pensionsavdraget för dylik tid verkställes med ett efter förhållandet mellan densamma och längden av en normal avlöningsperiod reducerat belopp. I fråga om tjänstårsberäkning torde angivna restperiod böra behandlas såsom en enhet. De sakkunniga vilja förorda, att Kungl. Maj:t åt sig utverkar riksdagens bemyndigande att meddela föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu anförts. Punkt 3. Hänsynstagande till tidigare innehavd tjänst m. ni. I denna punkt har införts ett stadgande av samma innebörd som i 6 punkten av övergångsbestämmelserna till allmänna tjänstepensionsreglementet. Stadgandet överensstämmer i huvudsak med 5 punkten av övergångsbestämmelserna till det gällande arbetarpensionsreglementet. Punkt 4. Tjänstårsberäkning. I 3 punkten av övergångsbestämmelserna till det gällande arbetarpensionsreglementet meddelas vissa regler om en utökad rätt till tillgodoräkning såsom tjänstår av tid före den 1 januari 1935 för sådan arbetare, vilken vid nämnda tidpunkt ej var delägare i kassa för pensionering av icke-ordinarie personal i statstjänst. Regeln innebär, att om arbetaren avgår med rätt till pension före den 1 januari 1945 och därvid med tillämpning av de eljest tillämpliga tjänstårsberäkningsbestämmelserna icke kan räkna 25 tjänstår, den omfattning vari icke pensionsberättigande anställningstid tillgodoräknas må på visst sätt höjas utöver två tredjedelar, i den mån så erfordras för att antalet tjänstår skall uppbringas till 25. Vid avgång under tiden 1 januari 1940—31 december 1944 sker sålunda tillgodoräkning med intill tre fjärdedelar av dylik anställningstid. Såsom närmare angivits under motiveringen för 14 § 2 mom. av förevarande reglementsförslag, innebär nämnda författningsrum bland annat ett bibehållande av nämnda övergångsstadgande

62 vid kraft i förhållande till det nya reglementet. De sakkunniga ha emellertid uppmärksammat, att en sådan ojämnhet enligt nuvarande bestämmelser kan uppkomma, att en arbetare vid avgång före den 1 januari 1945 erhåller större antal tjänstår än vid avgång först vid nämnda tidpunkt eller senare. Då det — oavsett pensionsförmånens höjning enligt förslaget — synts mindre tilltalande, att de sammanlagda tjänstår, arbetaren skulle kunnat räkna sig tillgodo vid avgång före angivna dag, icke få tillgodoräknas i händelse arbetaren kvarstår i anställningen intill en senare tidpunkt, hava de sakkunniga under denna punkt beträffande här avsedd arbetare, som avgår med tjänstepension den 1 januari 1945 eller senare, föreslagit en bestämmelse, enligt vilken de jämlikt 14 § beräknade tjänståren i förekommande fall må utökas i sådan omfattning, att tjänstårens antal icke understiger vad som kunnat tillgodoräknas, därest avgången skett omedelbart före den 1 januari 1945 och stadgandet i 3 punkten av de till 1934 års reglemente hörande övergångsstadgandena därvid tillämpats.

Specialmotivering till familjepensionsreglementet för arbetare. Inledning.

Reglementets uppställning.

Liksom gällande tjänstepensionsreglemente för arbetare nära ansluter sig till det för tjänstemännen gällande civila tjänstepensionsreglementet har såsom förebild för den gällande familjepensionsförfattningen för arbetare — reglementet den 16 oktober 1936 (nr 543) angående familjepension för efterlevande till arbetare i statens tjänst (familjepensionsreglementet för arbetare) — tjänat det för tjänstemännen gällande familjepensionsreglementet, allmänna familjepensionsreglementet nämnda dag (nr 542). Sistnämnda reglemente skall enligt beslut av 1941 års riksdag (prop, nr 339, r. skr. nr 528) från och med den 1 juli 1942 ersättas av ett nytt reglemente, ävenledes benämnt allmänna familjepensionsreglementet, som utfärdats den 30 december 1941 (nr 1009). Under det att den för tjänstemännen samtidigt ikraftträdande nya tjänstepensionsförfattningen, allmänna tjänstepensionsreglementet, bland annat innebär en ändrad avvägning av relationen mellan lön och tjänstepension, äro de ändringar, vilka medföras av den nya familjepensionsförfattningen, av mera begränsad saklig innebörd. Förhållandet mellan pensionens fasta och rörliga del avväges emellertid på annat sätt än hittills: nuvarande familjepensionsunderlag har uppräknats med i runt tal 10 procent — motsvarande det procenttal, efter vilket rörlig del enligt gällande bestämmelser beräknas å familjepensionen vid index 156 med år 1914 såsom basnivå (index 100 med år 1935 såsom basnivå) — och familjepensionens rörliga del har ersatts med ett rörligt tillägg enligt de nya avlöningsreglementenas grunder. Då familjepensionsförmånernas totalstorlek icke gjorts till föremål för realprövning, har ej heller någon ändring i fråga om familjepensionsavdragens nivå vidtagits. Det nya allmänna familjepensionsreglementet innebär emellertid åtskilliga detaljändringar, de flesta av ringa reell betydelse men några av principiell natur. Den av 1938 års pensionssakkunniga nu föreslagna nya familjepensionsförfattningen för arbetare i statens tjänst -—liksom den gällande författningen benämnd familjepensionsreglementet för arbetare — ansluter sig nära till det nya allmänna familjepensionsreglementet. För de jämkningar reglementsförslaget i anledning härav innehåller i förhållande till det nu gällande familjepensionsreglementet för arbetare har vid den nedan lämnade redogörelsen för förslaget någon mera ingående motivering icke synts erforderlig. I

64 den mån jämkningarna äro av någon reell betydelse, hava de emellertid i allmänhet påpekats. över reglementsförslagets uppställning må lämnas följande översikt: 1 avd. Allmänna bestämmelser, 1—3 §§. 2 avd. Om familjepensionsavdrag, 4 och 5 §§. 3 avd. Om familjepension. Gemensamma bestämmelser, 6 och 7 §§. Familjepensionens grundbelopp, 8—11 §§. Rörligt tillägg, 12 §. 4 avd. Om familjelivränta, 13 och 14 §§. 5 avd. Om sammanträffande av förmåner, 15 §. Till reglementet äro därjämte knutna vissa övergångsbestämmelser.

1 avd. 1 §.

Allmänna bestämmelser.

Reglementets tillämpningsområde m. m.

1 mom. På sätt av detta moment framgår, är det föreslagna nya reglementet liksom den gällande familjepensionsförfattningen avsett såsom ett komplement till det för arbetarna tillämpliga tjänstepensionsreglementet. Reglementet skall sålunda i första hand äga tillämpning beträffande arbetare, om och så länge han är underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente. Härvid må erinras om att säsongarbetare, som vid arbetssäsongens slut antingen utan egen därom uttryckt önskan och utan något sitt förvållande entledigas eller, utan att entledigande sker, upphör att utföra arbete vid vederbörande verk, på grund av stadgandet i 1 § 3 mom. av det föreslagna tjänstepensionsreglementet är underkastad detsamma intill dess nio månader förflutit från säsongens slut, såframt han ej dessförinnan vunnit annan anställning förenad med tjänstepensionsrätt; på grund därav skall arbetaren under tidsfristen även vara underkastad det nya familjepensionsreglementet. I förhållande till den gällande familjepensionsförfattningen innebär detta knappast någon ändring, då i 4 § 5 mom. av denna författning beträffande arbetare, som utan eget förvållande entledigats från sin anställning utan rätt till pension och avlidit inom nio månader från anställningens upphörande, föreskrives att vid bestämmande av familjepensionens grundbelopp skall så anses, som om arbetaren vid dödsfallet alltjämt kvarstode i statens tjänst. I vad sistnämnda bestämmelse avser arbetare i årsanställning — för vilken någon på dylikt sätt utvidgad tillämplighet av tjänstepensionsreglementet icke föreligger — har densamma erhållit motsvarighet i ett stadgande, som införts i nästföljande moment av reglementsförslaget. Det nya familjepensionsreglementet skall vidare äga tillämpning dels å den som åtnjuter pension enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente, dels ock å den som, efter att hava varit underkastad nämnda tjänstepensionsreglemente, med rätt till tjänstelivränta avgått från anställningen. Med hänsyn till den förändrade konstruktion av livränterätten, förslaget till tjänstepen-

65 sionsreglemente innebär och för vilken redogörelse lämnats under motiveringen till 19 § 1 mom. förslaget till tjänstepensionsreglemente, har stadgandet om familjepensionsreglementets tillämplighet å livränteberättigad anställningshavare erhållit utformningen, att reglementet skall äga tillämpning beträffande den som, efter det familjepensionsreglementet blivit för honom tillämpligt på grund av att han blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente, avgått från arbetaranställning, som i tjänstepensionsreglementet avses, utan rätt att komma i åtnjutande av pension enligt detta och icke längre är underkastad nämnda tjänstepensionsreglemente, under förutsättning tillika att arbetaren antingen under sammanlagt minst 3 år varit underkastad tjänstepensionsreglementet för arbetare eller andra tjänstepensionsbestämmelser eller ock under sammanlagt minst 6 år i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. På liknande sätt som skett i allmänna familjepensionsreglementet har emellertid uttryckligt stadgande meddelats, att familjepensionsreglementet icke äger tillämpning å förutvarande innehavare av viss anställning i denna egenskap, då arbetaren efter avgången innehaft annan med tjänstepensionsrätt förenad anställning. 2 mom. I detta moment har, såsom nyss berörts, med avseende å årsarbetares kvarstående vid familjepensionsrätten viss tid efter anställningens upphörande meddelats en bestämmelse, motsvarande stadgandet i 4 § 5 mom. av gällande familjepensionsreglemente för arbetare. Erinras må, att huvudmotivet för en dylik »karensförsäkring» varit, att det i arbetaranställningens mindre fasta natur ligger att ej endast säsongarbetare utan jämväl arbetare med årsanställning tillfälligtvis kan entledigas från sin anställning på grund av arbetsbrist för att kanske redan efter några månader återanställas på sin gamla plats. Den i 1 § 3 mom. andra stycket av det föreslagna tjänstepensionsreglementet beträffande säsongarbetare meddelade bestämmelsen, att tid, varunder säsong ej pågår och arbetaren ej utför arbete vid vederbörande verk, vid reglementets tillämpning ej skall betraktas såsom tid, varunder anställning innehaves, har erhållit motsvarighet i 1 § 2 mom. andra stycket förslaget till nytt familjepensionsreglemente. 3 mom. De i detta moment meddelade bestämmelserna överensstämma i huvudsak med motsvarande stadganden i 1 § 3 mom. allmänna familjepensionsreglementet och delvis även med 1 § 4 mom. förslaget till ny tjänstepensionsförfattning för arbetare samt torde icke kräva någon motivering. 2 §. Vissa begreppsbestämningar. Familjepensionsberättigade efterlevande. / mom. I detta moment hava, på samma sätt som i 2 § 1 mom. allmänna familjepensionsreglementet, intagits vissa huvudregler, angivande innebörden av några för reglementets tillämpning grundläggande begrepp, nämligen fa5—427249.

miljepensionsavdrag, familjepension och familjelivränta. Liksom i allmänna familjepensionsreglementet har i förevarande reglementsförslag termen familj epension förbehållits sådan förmån, vilken utgår efter arbetare som vid sin död var underkastad tjänstepensionsreglementet eller åtnjöt tjänstepension enligt nämnda reglemente. Den förmån, vilken tillkommer efterlevande till förtidsavgången arbetare, betecknas däremot såsom familjelivränta. 1 3 § allmänna familjepensionsreglementet hava vissa bestämmelser meddelats med avseende å spörsmålet, huruvida en eller flera familjepensioner respektive familjelivräntor må utgå efter befattningshavare, som vid sin död ägde familjepensionsrätt för mer än en befattning, d. v. s. vid frånfället antingen innehade eller åtnjöt tjänstepension för mer än en med familjepensionsrätt förenad befattning eller ock åtnjöt tjänstepension för en befattning samt innehade eller avgått med potentiell livränterätt från annan befattning. Enligt nämnda stadgande skall (med visst undantag) familjepension eller familjelivränta utgå för varje befattning enligt för densamma meddelade bestämmelser, dock med iakttagande av vissa i reglementet meddelade bestämmelser rörande sammanträffande av förmåner. I fråga om arbetare torde ett sammanträffande av flera familjepensionsrättigheter knappast kunna förekomma annat än i de sällsynta fall, då en invalid- eller sjukpensionerad arbetare efter tillfrisknande ånyo erhållit med pensionsrätt förenad arbetaranställning, och en tillämpning av de principer för behandlingen av sammanträffande förmåner, vilka av 1938 års pensionssakkunniga i de sakkunnigas betänkande med förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen förordats och som i huvudsak lämnats utan erinran i propositionen nr 339/ 1941, torde i dylika fall regelmässigt leda till en totalpension motsvarande den största av de förekommande familjepensionsförmånerna utan reduktion. Under beaktande härav hava de sakkunniga vid utformandet av sitt förslag till nytt familjepensionsreglemente för arbetare ansett lämpligt föreslå en lösning av spörsmålet, som direkt medför ett dylikt resultat. Sålunda har i 2 § 1 mom. meddelats föreskrift att efterlevande till den som vid frånfället ägde familjepensionsrätt enligt 1 § för mer än en anställning, må åtnjuta allenast en familjepension eller en familjelivränta. Därjämte har i 9 § 2 mom. föreskrivits att, där sålunda endast en familjepension utgår, familjepensionstalet för denna skall motsvara det högsta av de för de särskilda anställningarna beräknade familjepensionstalen. 2 och 3 mom. I dessa moment har kretsen av de personer, vilka äro berättigade till familjepension eller familjelivränta, närmare angivits. Bestämmelserna överensstämma — bortsett från några smärre ändringar av allenast redaktionell art — med stadgandena i 2 § av det nu gällande familjepensionsreglementet. Av den åt sista stycket i 3 mom. givna lydelsen framgår, att ett i strid mot föreskriften meddelat nytt förordnande icke blir gällande genom att vinna laga kraft.

67 3 §. Prövning av pensionsfrågor m. m. De i denna paragraf meddelade bestämmelserna om prövning av pensionsfrågor äro nästan helt överensstämmande med stadgandena i 9 § av gällande familjepensionsreglemente för arbetare. På samma sätt som i 5 § förslaget till nytt tjänstepensionsreglemente för arbetare har emellertid uttryckligen angivits, att prövningen av pensionsfrågor vid andra än affärsdrivande verk ankommer på statens pensionsanstalt. Stadgandet i 10 § av det nuvarande familjepensionsreglementet, enligt vilket arbetare, som äger rätt till familjepension för sina efterlevande, vid anställningens upphörande skall erhålla skriftligt bevis därom, har icke erhållit motsvarighet i reglementsförslaget. Liksom för tjänstemännens vidkommande har föreskrift om dylikt bevis ansetts lämpligen kunna meddelas i administrativ ordning.

2 avd. 4 och 5 §§.

Om familjepensionsavdrag.

Familjepensionsavdrag.

I dessa båda paragrafer meddelas bestämmelser angående familjepensionsavdrag. Såsom redan i den allmänna motiveringen angivits, överensstämma de belopp, vilka föreslagits såsom familjepensionsavdrag för manliga yrkes- respektive icke-yrkesarbetare, på motsvarande sätt som familjepensionsunderlagen med avdragen enligt allmänna familjepensionsreglementet för tjänstemän tillhörande lönegraderna Eo 7 respektive Eo 5. För kvinnliga yrkes- och ickeyrkesarbetare har såsom familjepensionsavdrag föreslagits sådant belopp, som utan ny beräkning av familjepensionskostnaden kan antagas erforderligt för täckande av kostnaden för pupillpensionering vid tillämpning av det för närvarande gällande familjepensionsunderlaget för lönegraden Eo 1 minskat med 120 kronor och utan hänsynstagande till kostnaden för rörligt tilllägg. I fråga om innehållet i övrigt samt uppställningen av de i 4 och 5 §§ föreslagna bestämmelserna angående familjepensionsavdrag överensstämmer förslaget praktiskt taget helt med 6 och 7 §§ förslaget till nytt tjänstepensionsreglemente. Slutligen må framhållas, att de i 4 § av förslaget till tjänstepensionsreglemente meddelade bestämmelserna angående arbetares hänförande till pensionsgrupper automatiskt bliva tillämpliga jämväl i familjepensionshänseende. Detta gäller även i fråga om de i 4 § 2 mom. i förslaget till tjänstepensionsreglemente meddelade stadgandena angående pensionsgruppsplacering i mera extraordinära fall.

68 3 avd.

Om familjepension.

Gemensamma bestämmelser. 6 §.

Bestämmelsernas tillämpningsområde m. m.

1 mom. Såsom tidigare berörts, skiljer sig förslaget från nu gällande familjepensionsreglemente för arbetare bland annat genom en ändrad terminologi, enligt vilken benämningen familjepension förbehålles sådan förmån, vilken utgår under förutsättning att vederbörande arbetare vid frånfället var underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare eller åtnjöt tjänstepension enligt nämnda reglemente. Denna förutsättning för familjepension fastslås i förevarande moment. 2 mom. Av den i detta moment meddelade hänvisningen till de bestämmelser i reglementsförslaget, vilka reglera familjepensionens fördelning mellan de familjepensionsberättigade, framgår att i fall, där två eller flera familjepensionsberättigade finnas, med uttrycket familjepension förstås summan av de förmåner, vilka tillkomma samtliga familjepensionsberättigade. 7 §. Familjepensionens beståndsdelar. Pensionens utgående. 1 mom. I anslutning till allmänna familjepensionsreglementet företer det föreslagna nya familjepensionsreglementet för arbetare i förhållande till gällande bestämmelser vissa skiljaktigheter icke blott med avseende å innebörden av begreppet familjepension utan jämväl i fråga om benämningen å familjepensionens särskilda delar m. m. Enligt 4 § 1 mom. av det nuvarande familjepensionsreglementet bestämmes familjepensionen i förhållande till ett vid arbetares död för honom gällande grundbelopp (familjepensionens grundbelopp), vilket fastställes med hänsyn till antalet tjänstår och det för den avlidne senast gällande familjepensionsunderlaget enligt i författningsrummet angivna grunder. Jämlikt 7 § består familjepensionen av en fast och en rörlig del, av vilka den fasta delen allt efter kretsen av de familjepensionsberättigade antingen motsvarar eller på annat sätt beräknas i förhållande till familjepensionens grundbelopp. I förslaget till nytt familjepensionsreglemente betecknas liksom i tjänstepensionsförfattningen den med levnadskostnadernas höjd växlande delen av förmånen med den från avlöningsförfattningarna för tjänstemän hämtade termen rörligt tillägg och den fasta förmån, på grundval av vilken rörligt tillägg beräknas, såsom grundbelopp. För den till ledning vid fastställande av detta grundbelopp tjänande siffra, vilken är oberoende av kretsen familjepensionsberättigade och endast avhängig av de förhållanden beträffande tjänstår och familjepensionsunderlag, som varit gällande för den avlidne, ävensom av dennes levnadsålder, användes i reglementsförslaget termen familjepensionstal. Till ytterligare förtydligande av den i reglementsförslaget använda ternii-

69 nologien meddelas här en sammanställning av de nuvarande termerna och dessas nya motsvarigheter: Gällande familjepensionsreglemente

Reglementsförslaget ö °

Grundbelopp. Fast del. Rörlig del.

Familj epensionstal. Grundbelopp. Rörligt tillägg.

De närmare bestämmelserna rörande familjepensionsförmånerna återfinnas såvitt gäller grundbelopp i 8—11 §§ och beträffande rörligt tillägg i 12 §. 2—A mom. I dessa moment hava intagits vissa stadganden, vilka beröra .såväl familjepensionens grundbelopp som det rörliga tillägget. De i 2 mom. meddelade bestämmelserna överensstämma i sak med 8 § l mom. av gällande familjepensionsreglemente allenast med en mindre jämkning i fråga om pensions utgående till barn, som födes efter faderns död: jämkningen äger motsvarighet i allmänna familjepensionsreglementet. I 7 § 5 mom. av det gällande familjepensionsreglementet för arbetare stadgas beträffande familjepensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete, att det belopp, som pensionstagaren eljest skulle äga åtnjuta, skall minskas med den i beloppet ingående rörliga pensionsdelen jämte så stor del av 120 kronor, som den fasta pensionsdelen utgör av familjepensionsunderlaget. För nu avsedda fall h a r i allmänna familjepensionsreglementet intagits en annan regel, som ansetts böra införas jämväl i det nya familjepensionsreglementet för arbetare. Regeln, som upptagits i 3 mom. av ifrågavarande paragraf, innebär, att vederbörande pensionstagare i här avsett fall må uppbära allenast en tredjedel av den pension, som eljest skolat till honom utgå, men att den myndighet, som fastställt pensionen, kan medgiva sådan anhörig till pensionstagaren, vilken for sitt uppehälle är beroende av honom, rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav. Härtill må allenast anmärkas, att såsom sådan anhörig, vilken må kunna medgivas att uppbära förverkat pensionsbelopp, givetvis bör kunna ifrågakomma såväl familjepensionstagare som annan anhörig. Hinder föreligger sålunda icke att i fall, där en pensionstagande änka undergår frihetsstraff, medgiva utbetalande av det förverkade beloppet till pensionsberättigade barn. I 4 mom. har upptagits den i 8 § 2 mom. av det gällande familjepensionsreglementet för arbetare meddelade föreskriften angående utbetalning av familjepension. Familjepensionens grundbelopp. 8 §. Beräkning och fördelning av familjepensions grundbelopp. I denna paragraf hava meddelats bestämmelser angående dels de grunder, enligt vilka familjepensionens grundbelopp fastställes med ledning av det för

70 arbetaren gällande familjepensionstalet, dels ock normerna för det uträknade grundbeloppets fördelning mellan familjepensionstagarna. De i förstnämnda hänseende under 2 mom. föreslagna bestämmelserna överensstämma i sak med stadgandena i 7 § 2 mom. av det gällande familjepensionsreglementet. På motsvarande sätt som i allmänna familjepensionsreglementet har emellertid i syfte att förebygga oklarhet huvudbestämmelsen i momentets första stycke begränsats att avse familjepensionens ursprungliga fastställande, varefter i momentets andra stycke intagits uttryckligt stadgande, att vid ändring efter familjepensionens beviljande beträffande antalet familjepensionsberättigade nytt grundbelopp skall fastställas att tillämpas från och med den tidpunkt, då familjepensionsrätt inträtt eller upphört. De i 3 mom. av ifrågavarande paragraf meddelade bestämmelserna överensstämma, med vissa jämkningar av formell natur, med de bestämmelser, vilka i gällande familjepensionsreglemente för arbetare återfinnas i 7 § 4 mom. och 8 § 3 mom. 9 §. Familjepensionstalets bestämmande. 1 mom. I detta moment meddelas huvudbestämmelsen om fastställande av familjepensionstalet, vilket begrepp — såsom anförts under motiveringen för 7 § 1 mom. — motsvarar den gällande familjepensionsförfattningens term »familjepensionens grundbelopp». Bestämmelsen innebär ingen saklig ändring i jämförelse med stadgandet i 4 § 2 mom. av nuvarande familjepensionsreglemente om fastställande av »familjepensions grundbelopp för befattningshavare, som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt tjänstepension». 2 mom. I detta moment har upptagits den under motiveringen till 2 § 1 mom. omförmälda bestämmelsen angående fastställande av familjepensionstal i sådant fall, där den arbetare, efter vilken förmånen utgår, vid frånfället var underkastad reglementet i mer än ett avseende, exempelvis i egenskap av både pensionstagare och anställningshavare. 3 mom. Avrundningsregeln i detta moment motsvarar stadgandet i 4 § 7 mom. av den gällande familjepensionsförfattningen. 10 §. Familjepensionsunderlag. De i denna paragraf meddelade bestämmelserna angående familjepensionsunderlagen torde icke tarva någon förklaring utöver den, som i den allmänna motiveringen lämnats rörande de föreslagna underlagsbeloppen. 11 §. Tjänstårsberäkning. Enligt 4 § 4 mom. i det nu gällande familjepensionsreglementet för arbetare må såsom tjänstår för bestämmande av familjepension räknas samma tid som är lillgodoräkningsbar enligt 2 § tjänstepensionsreglementet. Att vid familjepensionens bestämmande tillgodoräkna sådana tjänstår, vilkas tillgodoräknande för tjänstepension må ske enligt de vid tjänstepensionsreglementet fogade övergångsbestämmelserna, är icke formellt medgivet, men detta skulle

71 även sakna praktisk betydelse på grund av den vid familjepensionsreglementet fogade övergångsbestämmelsen, vilken innefattar rätt till avsevärt utvidgad tjänstårsberäkning. I motsvarighet till angivna bestämmelse i gällande familjepensionsförfattning har i reglementsförslaget under första stycket a) av förevarande paragraf föreskrivits, att såsom tjänstår vid bestämmande av familjepension räknas tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare. Enligt första stycket b) av paragrafen må såsom tjänstår vid familjepensions bestämmande jämväl räknas tid, som från dödsfallet eller anställningens upphörande må hava återstått till pensionsålderns inträde. Stadgandet härom har samma innebörd som det i 4 § 2 mom. av det gällande familjepensionsreglementet meddelade stadgandet om utökning av tjänståren med tid, som må hava återstått intill pensionsåldern. Ifrågavarande s. k. utökningstid har sålunda i reglementsförslaget betecknats såsom tjänstår. På grund av det i 4 § 6 mom. av det gällande familjepensionsreglementet meddelade stadgandet må i fråga om arbetare, vilkens senaste anställning varit begränsad till del av år, såsom utökningstid medräknas allenast så stor del av varje år, som motsvarar den anställningstid, vilken varit i medeltal för honom gällande under de tre senast förflutna kalenderåren före dödsfallet eller avgången med pension. En viss motsvarighet till nämnda stadgande finnes i 15 § av 1936 års allmänna familjepensionsreglemente i fråga om ickeordinarie befattningshavare med avkortad tjänstgöringstid, i det att för sådan befattningshavare utökningstiden skall reduceras i en omfattning, som svarar mot den avkortning av tjänstgöringstiden, vilken i tjänstepensionshänseende varit i medeltal för befattningshavaren gällande under de fem sistförllutna åren före dödsfallet eller avgången med pension eller under den kortare tid han innehaft med familjepensionsrätt enligt reglementet förenad anställning. I det nya allmänna familjepensionsreglementet har sistnämnda regel undergått vissa förändringar. Bestämmelsens tillämplighet har sålunda icke begränsats till fall, där den med avkortad tjänstgöringstid förenade anställningen innehafts just vid frånfället eller avgången, utan medeltalsberäkning skall enligt det nya allmänna familjepensionsreglementet företagas i varje fall, då under den avsedda tidsperioden innehafts icke-ordinarie befattning med avkortning i tjänstgöringsskyldigheten. I fråga om reduktion av utökningstiden på grund av innehav av säsongarbetaranställning har giltig anledning synts föreligga att i det nya familjepensionsreglementet meddela en regel, som i viss mån avviker från den på tjänstemannaområdet införda. De i överläggningar med de sakkunniga deltagande verksrepresentanterna hava för sin del ansett försvarligt att utgå från att en säsongarbetare, som erhållit årsanställning, knappast normalt sett kan antagas ånyo övergå till säsongarbetaranställning, och med hänsyn såväl härtill som till den för säsongarbetare föreliggande svårigheten att uppbringa antalet verkliga tjänstår tillräckligt för erhållande av oavkortad pension h a r tillämpligheten av en regel om medeltalsberäkning h ä r synts

72 kunna begränsas till sådana fall, där säsongarbetaranställning innehades vid dödsfallet eller anställningens upphörande. Den föreslagna bestämmelsen i ämnet, vilken meddelats i andra stycket av ifrågavarande paragraf, innebär, att såsom utökningstid må medräknas allenast så stor del av varje år, som motsvarar den anställningstid, vilken varit i medeltal för arbetaren gällande under de fem sist förflutna kalenderår, under vilka anställning innehafts, eller, där anställningsåren äro färre, det mindre antal kalenderår, varunder anställning innehafts. Rörligt tillägg. 12 §. Förutsättningar och grunder för rörligt tillägg m. m. På motsvarande sätt som skett i förslaget till nytt tjänstepensionsregiemente hava bestämmelserna i 1—3 mom. av denna paragraf angående rörligt tillägg utformats i överensstämmelse med och i vissa hänseenden med direkt hänvisning till motsvarande föreskrifter i de civila och militära avlöningsreglementena. 4 avd. 13 §.

Om familjelivränta.

Bestämmelsernas tillämpningsområde.

På sätt i det föregående angivits benämnes i reglementsförslaget den familjepensionsförmån, som tillkommer efterlevande till utan rätt till pension avgången arbetare, familjelivränta. I överensstämmelse härmed stadgas i denna paragraf, att rätt till familjelivränta tillkommer efterlevande till förutvarande arbetare, varom förmäles i 1 § 1 mom. c). 14 §.

Familjelivräntas bestämmande.

Den såsom familjelivränta betecknade förmånen ansluter sig i fråga om beräkningssätt m. m. nära till vad för närvarande gäller beträffande familjepension efter förutvarande icke tjänstepensionsberättigad arbetare; dock medgives å ifrågavarande förmån icke rörligt tillägg. För övrigt skiljer sig den i reglementet föreslagna familjelivräntan icke till konstruktionen från motsvarande förmån enligt allmänna familjepensionsreglementet. Särskild motivering torde icke vara erforderlig för de föreslagna detaljbestämmelserna om bestämmande av familjepensionstal för livränta. 5 avd.

Om s a m m a n t r ä f f a n d e av förmåner.

15 §. I fråga om förening av familjepension med annan sådan förmån eller med lön eller tjänstepension innehåller gällande familjepensionsreglemente för arbetare en bestämmelse i 7 § 5 mom., som avser fall, där familjepension enligt reglementet sammanträffar med lön för statsanställning, vilken är för-

enad med tjänstepensionsrätt, eller tjänstepension för sådan anställning eller ock annan familjepension, utgående enligt familjepensionsreglementet för arbetare eller eljest av statsmedel. I dylikt fall skall familjepensionen minskas med den däri ingående rörliga delen jämte så stor del av 120 kronor, som den fasta pensionsdelen utgör av familjepensionsunderlaget. Efter skedda överväganden har den motsvarande bestämmelse, som varit införd p å tjänstemannaområdet, i det nya allmänna familjepensionsreglementet ersatts med vissa i 18 § av nämnda reglemente innefattade reduktionsregler, delvis innebärande en möjlighet till fri prövning, om och i vad mån reduktion skall ske. Dessa regler hava utgjort förebild för de i förevarande paragraf upptagna. Beträffande de grunder, vilka förutsatts skola i huvudsak komma till användning vid tillämpningen, tillåta sig de sakkunniga hänvisa till den i propositionen nr 339/1941 å sid. 158—175 lämnade framställningen. Såsom tid för reglementets ikraftträdande har föreslagits samma datum som i förslaget till nytt tjänstepensionsreglemente för arbetare. Övergångsbestämmelser. Punkt 1.

Familjepensionsavdrag.

Beträffande de i denna punkt meddelade bestämmelserna torde få hänvisas till redogörelsen för motsvarande under 2 punkten i övergångsbestämmelserna till den nya tjänstepensionsförfattningen meddelade stadgande. Punkt 2. Kvinnlig arbetares ställning i pensionshänseende. På sätt i den allmänna motiveringen närmare anförts innebär sakkunnigförslaget i fråga om kvinnlig arbetares ställning i familjepensionshänseende en viss jämkning nedåt till likställighet med tjänstemän i lönegraden Eo 1 i stället för, såsom nu, Eo 6 för kvinnlig yrkesarbetare och Eo 4 för kvinnlig ickeyrkesarbetare. I nämnda sammanhang har framhållits, att billighetshänsyn därvid synts tala för att vid reglementets ikraftträdande anställd kvinnlig arbetare tillerkännes rätt att, därest hon så önskar, kvarstå vid det för den högre lönegraden gällande familjepensionsunderlaget med skyldighet att i så fall vidkännas det däremot svarande familjepensionsavdraget. I överensstämmelse härmed h a r i denna punkt meddelats bestämmelse om att för kvinnlig arbetare, vilken omedelbart före reglementets ikraftträdande var underkastad 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, skola, därest hon före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt anmäler sin önskan därom, tilllämpas såsom familjepensionsavdrag för kalendervecka det belopp, som motsvarar nu gällande familjepensionsavdrag, samt ett familjepensionsunderlag, vilket likaledes i sak motsvarar det nuvarande familjepensionsunderlaget men i samband med ersättandet av familjepensionens rörliga del med ett rörligt tillägg till beloppet sammanfaller med sistnämnda underlag uppräknat med 10 procent.

74 Punkt 3. Tjänstårsberäkning. I en vid gällande familjepensionsreglemente för arbetare fogad övergångsbestämmelse meddelas en regel angående utvidgad rätt till tjänstårsberäkning för arbetare, å vilken tjänstepensionsreglementet för arbetare vunnit tillämpning före familjepensionsreglementets ikraftträdande och som vid sin död kvarstod eller skall anses hava kvarstått i tjänst eller ock åtnjöt pension. Regeln innebär att, även i den mån detta ej följer av reglementsbestämmelserna, för bestämmande av familjepension åt arbetarens efterlevande såsom tjänstår må räknas hela den tid, under vilken han, innan familjepensionsreglementet blev å honom tillämpligt, i statstjänst innehaft anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Därest arbetaren i samband med statens övertagande av enskilt företag övergått till anställning i statens tjänst, må även tillgodoräknas den tid i det enskilda företagets tjänst, som han med tillämpning av 4 punkten av övergångsbestämmelserna till tjänstepensionsreglementet för arbetare förklarats skola få tillgodoräkna såsom tjänstår. En bestämmelse motsvarande den nu refererade gäller enligt 2 punkten av de till 1936 års allmänna familjepensionsreglemente hörande övergångsstadgandena i fråga om icke-ordinarie befattningshavare och har erhållit giltighet jämväl i förhållande till det av 1941 års riksdag beslutade nya allmänna familjepensionsreglementet, så att jämlikt densamma förvärvade tjänstår må tillgodoräknas vid bestämmande av familjepension enligt det nya reglementet. Ett dylikt bibehållande av rätten till utvidgad tjänstårsberäkning har av billighetsskäl ansetts böra få ske även vid ikraftträdandet av det föreslagna nya familjepensionsreglementet för arbetare. Ett stadgande i sådant syfte har meddelats under förevarande punkt.

Måhända kan det visa sig erforderligt att i något avseende, utöver vad i förslagen till nya tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare avses, meddela särskild övergångsbestämmelse. Detta kan exempelvis bliva fallet, där i något fall tjänsteman, vilken varit delägare i av staten övertagen familjepensionskassa, erhåller arbetaranställning. De sakkunniga, som vilja erinra att riksdagen i samband med godkännandet av allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen (r. skr. nr 528) lämnat Kungl. Maj:t bemyndigande att meddela särskilda övergångsbestämmelser utöver de i reglementena innefattade, vilja föreslå att Kungl. Maj:t åt sig utverkar ett liknande bemyndigande med avseende å de föreslagna arbetarpensionsreglementena.

Förslag till

Kungl. Ma|:ts reglemente a n g å e n d e t j ä n s t e p e n s i o n för a r b e t a r e i s t a t e n s tjänst ( t j ä n s t e p e n s i o n s r e g l e m e n t e t för a r b e t a r e ) . 1 avd.

Allmänna bestämmelser.

1 §• 1 mom. Detta reglemente skall, med de undantag som angivas i 2 §, äga tillämpning å den som i statens tjänst innehar sådan arbetaranställning, vilken utgör hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Såsom förutsättning för reglementets tillämpning skall dock, där ej annat föranledes av vad i sista stycket av detta moment eller i 2 mom. sägs, tilllika gälla, a) att anställningen tillhör ett arbetsområde, inom vilket föreligger ett fortlöpande om ock endast för viss del av året förefintligt behov av arbetskraft; b) att för anställningen gäller en arbetstid av normal omfattning; c) att arbetaren uppnått en levnadsålder av minst 21 och högst 60 år; samt d) att arbetaren antingen 21 månader i följd eller minst 7 månader under vart och ett av tre på varandra följande kalenderår eller ock tillhopa 30 månader under högst fem på varandra följande kalenderår innehaft sådan arbetaranställning i statens tjänst, för vilken gäller en arbetstid av normal omfattning. I fråga om den som vid statens övertagande helt eller delvis av kommunalt driven verksamhet eller enskilt företag eller i samband med dylik verksamhets eller företags nedläggande övergått till anställning i statens tjänst skall vid tillämpning av stadgandet under d) här ovan med anställning i statens tjänst likställas anställning hos den föregående arbetsgivaren. Vad i andra stycket under c) och d) stadgas skall icke gälla i fråga om den som tidigare vunnit anställning förenad med tjänstepensionsrätt enligt detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser, om vilka i 4 mom. första stycket här nedan förmäles. Där detta reglemente underkastad arbetare övergår till annan statlig arbetaranställning än under a) avses eller arbetstiden i den av honom innehavda anställningen inskränkes, skola ej heller stadgandena i andra stycket a) respektive b) äga tillämpning.

76 2 mom. Kungl. Maj:t äger besluta, att reglementet, utan hinder av stadgandet i 1 mom. andra stycket a), skall, i den omfattning och under de villkor Kungl. Maj:t bestämmer, äga tillämpning å arbetare i anställning tillhörande arbetsområde, inom vilket ett fortlöpande behov av arbetskraft ej föreligger, såframt behovet av arbetskraft inom området skäligen kan antagas fortvara under en längre följd av år. 3 mom. Där reglementet underkastad arbetare i anställning tillhörande arbetsområde, inom vilket föreligger behov av arbetskraft endast för viss del av året, (säsongarbetare) vid arbetssäsongens slut antingen utan egen därom uttryckt önskan och utan något sitt förvållande entledigas eller, utan att entledigande sker, upphör att utföra arbete vid vederbörande verk, skall arbetaren vara underkastad reglementet intill dess nio månader förflutit från säsongens slut, såframt han ej dessförinnan vunnit annan anställning förenad med tjänstepensionsrätt. Beträffande säsongarbetare skall, oavsett vad i nästföregående stycke stadgas, tid, varunder säsong ej pågår och arbetaren ej utför arbete vid verket, vid reglementets tillämpning ej betraktas såsom tid varunder anställning innehaves. 4 mom. Vad i detta reglemente sägs om tjänstepensionsbestämmelser skall, där ej annat framgår, avse dels tjänstepensionsbestämmelser, antagna av Kungl. Maj:t och riksdagen, dels ock tjänstepensionsbestämmelser för riksdagens verk, vilka antagits av riksdagen eller med stöd av dess bemyndigande utfärdats av delegerade för riksdagens verk. Såsom tjänstepensionsbestämmelser av förstnämnda slag anses icke bestämmelser om pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal. Med tjänstepensionsrätt, varom i reglementet förmäles, förstås pensionsrätt enligt i nästföregående stycke avsedda bestämmelser. 2 §. 1 mom. Från reglementets tillämpning är undantagen innehavare av anställning, med vilken är förenad tjänstepensionsrätt enligt andra tjänstepensionsbestämmelser än de i reglementet innefattade. 2 mom. Där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, är ock från reglementets tillämpning undantagen arbetare, vilken vid statens övertagande helt eller delvis av kommunalt driven verksamhet eller enskilt företag eller i samband med dylik verksamhets eller företags nedläggande övergått till anställning, som avses i reglementet. 3 mom. Från reglementets tillämpning må genom beslut av Kungl. Maj:t undantagas till visst förvaltningsområde hörande arbetarpersonal i dess helhet eller någon del av densamma. 3 §• Arbetare, å vilken detta reglemente äger tillämpning, har att vidkännas tjänstepensionsavdrag samt är efter anställningens upphörande berättigad att åtnjuta tjänstepension eller tjänstelivränta, allt enligt de föreskrifter och

77 under de villkor, som innehållas i reglementet jämte de närmare bestämmelser, som för tillämpningen av detsamma utfärdas av Kungl. Maj:t. 4 §• 1 mom. För reglementets tillämpning skall arbetare hänföras till endera av följande pensionsgrupper, nämligen pensionsgrupp 1, omfattande arbetare i anställning, för vilken ej kräves särskild yrkesutbildning, samt pensionsgrupp 2, omfattande arbetare i anställning, för vilken kräves särskild yrkesutbildning. Där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, ankommer det på vederbörande verks styrelse att besluta beträffande den pensionsgrupp, vartill arbetare i viss anställning skall anses hänförlig. Beträffande arbetare, som efter övergång till anställning, vara reglementet eljest ej är tillämpligt, skall på grund av stadgandena i 1 § 1 mom. fjärde stycket vara underkastad reglementet, har vederbörande verks styrelse att i varje särskilt fall meddela beslut angående arbetarens hänförande till pensionsgrupp. 2 mom. Arbetare må ej vinna uppflyttning till högre pensionsgrupp, då mindre än tre år återstå till tiden för pensionsålderns inträde. Där arbetare utan egen därom uttryckt önskan och utan något sitt förvållande förflyttats till anställning tillhörande lägre pensionsgrupp, skall han likväl kvarstå i den pensionsgrupp, som gäller för den anställning han omedelbart dessförinnan innehade. 6 §• 1 mom. Prövning av fråga om rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension eller tjänstelivränta enligt detta reglemente samt fastställande till beloppet av dylik förmån sker beträffande arbetare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk eller domänverket av vederbörande verks styrelse och beträffande annan arbetare av statens pensionsanstalt. 2 mom. Då pension eller livränta fastställes, skall skriftligt bevis därom tillställas den till förmånen berättigade.

2 avd.

O m tjänstepensionsavdrag.

6 §• Från och med den kalendervecka, då arbetare blir underkastad reglementets bestämmelser, till och med den kalendervecka, varunder reglementet upphör att vara tillämpligt å honom, skall arbetaren tillkommande avlöning minskas med tjänstepensionsavdrag. Sådant avdrag beräknas för varje kalendervecka, för vilken arbetaren är berättigad åtnjuta någon avlöning, och skall enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av vederbörande myndighet, uttagas vid ordinarie avlöningstillfälle minst en gång i månaden.

1 mom. Såsom tjänstepensionsavdrag skall tillämpas det belopp, som enligt 2 mom. gäller för den pensionsgrupp, vartill arbetaren varit hänförd under tid, för vilken pensionsavdraget verkställes. 2 mom. Tjänstepensionsavdragen för kalendervecka utgöra de belopp, som h ä r nedan för de särskilda pensionsgrupperna angivas: Tjänstepensionsavdrag kronor

Pensionsgrupp

man

kvinna

1 2

1-30

0-90

3 avd.

Om tjänstepension.

1-40

Gemensamma bestämmelser. 8 §• 1 mom. Rätt att efter anställningens upphörande komma i åtnjutande av tjänstepension tillkommer, där ej annat följer av bestämmelsen i 2 mom. första stycket, arbetare som är underkastad reglementet, därest han a) uppnått den levnadsålder, vid vilken pensionsåldern inträder, och sådant fall som under b) eller c) sägs icke föreligger (ålderspension); b) till följd av olycksfall i arbetet befinnes för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete och prövas icke lämpligen kunna överflyttas till annat arbete vid vederbörande verk (invalidpension); eller c) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete och prövas icke lämpligen kunna överflyttas till annat arbete vid vederbörande verk, dock under förutsättning att arbetaren vid anställningens upphörande antingen under sammanlagt minst fem år varit underkastad detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser eller ock under sammanlagt minst 10 år i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla (sjukpension). I fråga om den som vid statens övertagande helt eller delvis av kommunalt driven verksamhet eller enskilt företag eller i samband med dylik verksamhets eller företags nedläggande övergått till anställning i statens tjänst skall vid tillämpning av stadgandet under c) här ovan med anställning i statens tjänst likställas anställning hos den föregående arbetsgivaren.

79 2 mom. Har arbetare genom beslut, som vunnit laga kraft, blivit till följd av fel eller försummelse skild från anställning i statens tjänst eller från annan anställning, som är förenad med tjänstepensionsrätt, må han ej komma i åtnjutande av pension. Där beträffande arbetare beslut, som i nästföregående stycke avses, meddelats men ej vunnit laga kraft, må frågan om hans rätt att komma i åtnjutande av pension icke upptagas till prövning, så länge sådant förhållande föreligger. 9 §• Pensionsåldern inträder vid utgången av den kalendermånad, under vilken arbetaren uppnått en levnadsålder av 60 år. 10 §. Med olycksfall i arbetet förstås vid tillämpning av detta reglemente sådant vid utförande av arbete eller uppdrag i statens tjänst eller vid utövande av befattning, vilken är förenad med ijänstepensionsrätt, inträffat olycksfall, som enligt allmän lag är att hänföra till olycksfall i arbete. Vad i reglementet stadgas om olycksfall i arbetet skall äga tillämpning jämväl där arbetare på grund av arbete, uppdrag eller befattning, som i nästföregående stycke avses, blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller i arbetet, uppdraget eller befattningen ådragit sig sådan yrkessjukdom, varom förmäles i gällande lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar. 11 §• 1 mom. Tjänstepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande fall r rörligt tillägg. 2 mom. Tjänstepension utgår från och med dagen näst efter den, då i reglementet stadgade förutsättningar för rätt till pension föreligga, dock tidigast från och med dagen näst efter den då anställningen upphört, till och med den dag, då en månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle. 3 mom. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller ä r föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en tredjedel av den pension, som eljest skolat till honom utgå. Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom, må den myndighet, som fastställt pensionen, kunna medgiva sådan anhörig rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav. 4 mom. Utbetalning av tjänstepension sker månadsvis i efterskott enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, vederbörande myndighet likväl obetaget att efter pensionstagarens frånfälle förskottsvis utbetala återstående pensionsbelopp.

80 Tjänstepensionens grundbelopp. 12 §. 1 mom. Storleken för år räknat av tjänstepensionens grundbelopp bestämmes dels av det tjänstepensionsunderlag, som enligt föreskrifterna i 13 § skall för arbetaren tillämpas, dels ock av den tid arbetaren enligt 14 § äger tillgodoräkna såsom tjänstår, allt enligt de bestämmelser, som meddelas i 15— 17 §§. 2 mom. Beräknat grundbelopp, som icke utgöres av helt med 12 eller, i fråga om grundbelopp understigande 1,680 kronor, med 6 jämnt delbart krontal, jämkas till närmast högre sålunda delbara tal. 13 §. 1 mom. Såsom tjänstepensionsunderlag skall tillämpas det belopp, som enligt 2 mom. gäller för den pensionsgrupp, vartill arbetaren vid anställningens upphörande är hänförd. 2 mom. Tjänstepensionsunderlagen utgöra de belopp, som här nedan för de särskilda pensionsgrupperna angivas:

Pensionsgrupp

Tjänstepensionsunderlag kronor man

kvinna

2 076

2 280

14 §.

1 mom. Såsom tjänstår må tillgodoräknas tid före pensionsålderns inträde, för vilken arbetare vidkänts tjänstepensionsavdrag enligt detta reglemente. 2 mom. Såsom tjänstår må jämväl tillgodoräknas dels tid, under vilken arbetaren varit underkastad andra tjänstepensionsbestämmelser än de i detta reglemente innefattade, i den omfattning sådan tid enligt berörda bestämmelser med därtill hörande övergångsstadganden fått tillgodoräknas, dels ock tid i övrigt, vilken arbetaren ägt räkna såsom tjänstår enligt de andra tjänstepensionsbestämmelser med övergångsstadganden, vilka han sålunda varit senast underkastad, dock endast i den mån sådan tid ej tillgodoräknats enligt föreskrifterna i 1 mom. 3 mom. I fråga om beräkning såsom tjänstår av annan tid än som avses i 1 och 2 mom. och varunder arbetaren ej innehaft med tjänstepensionsrätt förenad anställning skall gälla, a) att såsom tjänstår må tillgodoräknas två tredjedelar av tid, under vilken arbetare efter uppnådd ålder av 18 år men före pensionsålderns inträde i statens tjänst innehaft sådan anställning, vilken utgjort hans huvudsak-

81 liga sysselsättning och förvärvskälla, dock att på prövning av den myndighet, som h a r att fastställa pensionen, skall bero huruvida och i vad mån reduktion bör vidtagas vid tillgodoräkning av anställningstid, varunder för arbetaren ej gällt en arbetstid av normal omfattning; samt b) att på prövning i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver beror, om och i vad mån såsom tjänstår må tillgodoräknas tid varunder den, som övergått till anställning i statens tjänst vid statens övertagande helt eller delvis av kommunalt driven verksamhet eller enskilt företag eller i samband med dylik verksamhets eller företags nedläggande, innehaft anställning hos den föregående arbetsgivaren. A mom. Därest vid beräkning av tjänstår den uppkomna slutsumman utvisar del av dag, skall avrundning ske till närmast högre hela dagantal. 15 §. Grundbeloppet av ålderspension bestämmes enligt följande grunder. Kan arbetaren räkna minst 30 tjänstår, utgår hel pension, vars grundbelopp är lika med tjänstepensionsunderlaget. Är tjänstårens antal mindre, utgår avkortad pension, vars grundbelopp motsvarar tjänstepensionsunderlaget minskat med 1/i2o för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30. 16 §. Grundbeloppet av invalidpension motsvarar det för arbetaren gällande tjänstepensionsunderlaget. Beträffande arbetare, vars anställning upphör efter pensionsålderns inträde, skall likväl grundbeloppet bestämmas enligt de i 15 § angivna grunderna. 17 §. Grundbeloppet av sjukpension bestämmes enligt de i 15 § angivna grunderna. Grundbeloppet skall dock utgöra lägst 75 procent av tjänstepensionsunderlaget, i den mån beloppet icke härigenom överstiger grundbeloppet av den ålderspension, som skulle hava tillkommit arbetaren, därest han med oförändrat pensionsunderlag kvarstått i sin anställning till pensionsålderns inträde. I fråga om säsongarbetare skall därvid anställningen beräknas för tiden intill pensionsålderns inträde hava haft samma omfattning, som varit i medeltal för arbetaren gällande under de fem senast förflutna kalenderår, under vilka anställning innehafts. Rörligt tillägg. 18 §. 1 mom. Å tjänstepensionens grundbelopp eller, där mer än en pension enligt reglementet åtnjutes, å de sammanlagda grundbeloppen utgår rörligt tillägg under samma förutsättningar och enligt samma grunder, som enligt 6—427249.

82 vederbörliga avlöningsreglementen gälla angående dylikt tillägg å lön till ordinarie och extra ordinarie tjänstemän vid den civila och militära statsförvaltningen. 2 mom. Rörligt tillägg beräknas å grundbeloppet för månad, dock ej å däri ingående öretal, som överskjuter fullt krontal. 3 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.

4 avd.

Om tjänstelivränta.

19 §. 1 mom. Den som, efter att hava blivit underkastad detta reglemente, avgått från anställning, som i reglementet avses, utan rätt att komina i åtnjutande av tjänstepension enligt reglementet, är berättigad att på därom gjord ansökning erhålla tjänstelivränta, a) när han uppnått en levnadsålder av 65 år (uppskjuten livränta); eller b) därest han före uppnåendet av 65 års ålder blivit varaktigt oförmögen till arbete och på grund därav erhållit folkpension enligt gällande lag om folkpensionering (förtidslivränta). Såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta skall likväl gälla, a) att arbetaren före avgången antingen under sammanlagt minst tre å r varit underkastad detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser eller ock under sammanlagt minst sex år i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla; samt b) att arbetaren icke efter avgången men före den i första stycket a) eller b) avsedda tidpunkten innehaft annan anställning, förenad med tjänstepensionsrätt enligt detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser. 2 mom. Tjänstelivränta utgår a) uppskjuten livränta från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande uppnått 65 års ålder, dock att sådan livränta ej må utgå för längre tid tillbaka än sex månader före den månad, under vilken ansökning därom gjorts; samt b) förtidslivränta från och med den månad, med vars ingång folkpensionen börjat löpa, dock tidigast från och med den månad, då ansökningen om tjänstelivränta gjorts. Livräntan utgår till och med den månad, varunder livräntetagaren avlider. 3 mom. Utbetalning av tjänstelivränta sker i efterskott enligt de n ä r m a r e bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. 20 §. 1 mom. Beloppet för år räknat av tjänstelivränta bestämmes, där icke annat föranledes av vad nedan i 2 mom. stadgas, i förhållande till dels det för arbetaren vid avgången gällande tjänstepensionsunderlaget, dels antalet vid av-

83 gången uppnådda tjänstår, dels ock nämnda antal tjänstår utökat med tid, som vid avgången må hava återstått till utgången av den månad varunder arbetaren uppnår 65 års ålder, allt på sätt närmare stadgas i 21 §. Härvid iakttages, att tid, för vilken bidragsplikt för tjänstepensionering ej förelegat, vid tjänstårsberäkning i intet fall må tagas i betraktande till större del än två tredjedelar. 2 mom. Vad i 11 § 3 mom. stadgas om tjänstepension skall äga motsvarande tillämpning i fråga om tjänstelivränta. 3 mom. Tjänstelivräntas årsbelopp jämkas, där så erfordras, till närmast högre öretal, som är jämnt delbart med 120. 21 §. 1 mom. Uppskjuten livränta bestämmes, med iakttagande i förekommande fall av vad nedan i 3 mom. stadgas, till ett belopp motsvarande så stor del av Ijänstepensionsunderlaget, som antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av det på sätt i 20 § 1 mom. sägs utökade antalet fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår, dock av minst 120. Om antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår är mindre fin 120, skall likväl iakttagas, att det på nyssnämnda sätt beräknade beloppet skall minskas med 7io procent för varje felande fjärdedels år. 2 mom. Förtidslivränta bestämmes enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj :t, till sådant belopp att livräntans värde vid den tidpunkt, från och med vilken densamma utgår, motsvarar värdet vid nämnda tidpunkt av den uppskjutna livräntan. Förtidslivräntans årsbelopp skall likväl lägst motsvara 10 procent av den uppskjutna livräntans årsbelopp. 3 mom. Tjänstelivränta till den som blivit, på sätt i 8 § 2 mom. första stycket närmare sägs, till följd av fel eller försummelse skild från sin anställning, utgör en tredjedel av det belopp, varmed livräntan i annat fall skolat utgå, med rätt likväl för Kungl. Maj:t att tillerkänna vederbörande större del, dock ej mera än två tredjedelar.

5 avd.

Om s a m m a n t r ä f f a n d e av f ö r m å n e r . 22 §.

Om den som kommer i åtnjutande av tjänstepension för i detta reglemente avsedd anställning vid nämnda anställnings upphörande åtnjuter eller därvid eller sedermera erhåller annan tjänstepension, antingen enligt detta reglemente eller enligt andra tjänstepensionsbestämmelser, beror på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån de till förstnämnda pension hörande förmånerna av sådan anledning skola minskas med de till den sistnämnda pensionen hörande förmånerna. Utgå båda tjänstepensionerna enligt detta reglemente, må allenast en av dem minskas.

84 Vad i nästföregående stycke stadgas rörande sammanträffande av tjänstepensioner skall äga motsvarande tillämpning med avseende å sammanträffande av tjänstepension och tjänstelivränta eller av flera tjänstelivräntor.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1942, från och med vilken dag vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår den å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Övergångsbestämmelser. 1. Utan hinder av stadgandet i 2 § 2 mom. skall i nämnda stadgande avsedd arbetare, för vilken 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare varit gällande, vara underkastad bestämmelserna i detta reglemente. 2. De i 6 och 7 §§ innefattade bestämmelserna om tjänstepensionsavdrag skola träda i tillämpning först den 5 juli 1942. För arbetare, som för tiden den 1—4 juli 1942 är berättigad åtnjuta någon avlöning, skall för nämnda tid uttagas tjänstepensionsavdrag med följande belopp:

Pensionsgrupp

Tj änstep ensionsavdrag kronor man

kvinna

i

0-75

0-55

0-80

0-60

3. Är den som åtnjuter tjänstepension eller tjänstelivränta enligt reglementet tillika berättigad till särskild förmån av följande slag, nämligen pension från pensionsförsäkringsfonden på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt stadgande i tidigare gällande författning rörande pensionering av i statens tjänst anställd personal eller därmed jämförlig uppskjuten pension från av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionskassa, skall grundbeloppet av tjänstepensionen respektive tjänstelivräntans belopp minskas med beloppet av nämnda förmån. Vid bestämmande av det oreducerade grundbeloppet respektive livräntebeloppet skall i sådant fall, ändå att annat följer av eljest tillämpliga bestämmelser, såsom tjänstår tillgodoräknas all den tid, som lagts till grund för beräkning av sagda förmån. Därest pensionsåldern för den i nästföregående stycke omförmälda förmånen icke sammanfaller med den tidpunkt, från vilken tjänstepensionen eller tjänstelivräntan enligt detta reglemente börjar utgå, eller ock är valfri, skall i nästföregående stycke omförmäld minskning ske med det belopp, som

85 enligt de för beräkningen av förmånen gällande grunderna skolat utgå från och med angivna tidpunkt. 4. Beträffande arbetare, å vilken 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare varit tillämpligt och som vid nämnda reglementes ikraftträdande den 1 januari 1935 ej var delägare i kassa för pensionering av icke-ordinarie personal i statens tjänst, må, om arbetaren avgår med tjänstepension den 1 januari 1945 eller senare, de jämlikt 14 § beräknade tjänståren i förekommande fall utökas i sådan omfattning, att tjänstårens antal icke understiger det, som kunnat tillgodoräknas, därest arbetaren avgått med pension omedelbart före den 1 januari 1945 och tillämpning skett av stadgandet i 3 punkten av de till 1934 års reglemente hörande övergångsstadgandena.

Förslag till

Kungl. Maj:ts reglemente a n g å e n d e familjepension för efterlevande till a r b e t a r e i s t a t e n s tjänst ( f a m i l j e p e n s i o n s r e g l e m e n t e t för a r b e t a r e ) . 1 avd.

Allmänna bestämmelser.

1 §• 1 mom. Detta reglemente äger tillämpning beträffande: a) arbetare, som är underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare; b) den som åtnjuter pension enligt nyssnämnda tjänstepensionsreglemente; samt c) den som, efter att på grund av stadgandet under a) här ovan hava blivit underkastad detta reglemente, avgått från arbetaranställning, som i 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare avses, utan rätt att komma i åtnjutande av pension varom under b) förmäles och som icke längre är underkastad nämnda tjänstepensionsreglemente, under förutsättning att arbetaren antingen under sammanlagt minst tre år varit underkastad berörda tjänstepensionsreglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser, om vilka i 3 mom. andra stycket här nedan förmäles, eller ock under sammanlagt minst sex år i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Bestämmelsen under c) här ovan avser icke sådant fall, då arbetaren efter avgången innehaft annan anställning, förenad med pensionsrätt enligt tjänstepensionsbestämmelser som nyss sagts. 2 mom. Därest sådan arbetare i årsanställning, som ulan egen därom uttryckt önskan och utan något sitt förvållande entledigats från sin anställning utan rätt till tjänstepension, avlider inom nio månader från anställningens upphörande, skall, såframt han ej efter entledigandet ånyo vunnit anställning förenad med tjänstepensionsrätt, vid reglementets tillämpning så anses, som om han vid dödsfallet alltjämt varit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare. Beträffande arbetare tillhörande arbetsområde, inom vilket föreligger behov av arbetskraft endast för viss del av året, (säsongarbetare) skall tid efter arbetssäsongens slut, varunder arbetaren är underkastad nyssnämnda tjänstepensionsreglemente, vid detta reglementes tillämpning icke betraktas såsom tid, varunder anställning innehaves.

87 3 mom. Vad i detta reglemente sägs om arbetare skall, där ej annat framgår, i tillämpliga delar gälla med avseende å sådan förutvarande arbetare, som i 1 mom. b) eller c) avses. Vad i reglementet sägs om tjänste- eller familjepensionsbestämmelser skall, där ej annat framgår, avse dels tjänste- eller familjepensionsbestämmelser, antagna av Kungl. Maj:t och riksdagen, dels ock tjänste- eller familjepensionsbestämmelser för riksdagens verk, vilka antagits av riksdagen eller med stöd av dess bemyndigande utfärdats av delegerade för riksdagens verk. Med tjänste- eller familjepensionsrätt, varom i reglementet förmäles, förstås pensionsrätt enligt i nästföregående stycke avsedda tjänste- eller familjepensionsbestämmelser. 2 §. 1 mom. I 1 § 1 mom. a) omförmäld arbetare har att vidkännas familjepensionsavdrag enligt bestämmelserna i detta reglemente. Efterlevande, som här nedan i 2 mom. sägs, till den, beträffande vilken reglementet äger tillämpning, äro berättigade att åtnjuta familjepension eller familjeliv ränta enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i reglementet. Efterlevande till den, som vid frånfället ägde familjepensionsrätt enligt 1 § för mer än en anställning, m å dock åtnjuta allenast en familjepension eller en familjelivränta. Närmare bestämmelser angående reglementets tillämpning meddelas av Kungl. Maj:t. 2 mom. Familjepension eller familjelivränta tillkommer följande efterlevande, nämligen änka, som ej ingått nytt äktenskap, frånskild hustru, i fall som i 3 mom. sägs, samt arvsberättigat barn, vilket ej uppnått 19 års ålder. Såsom förutsättning härför skall dock gälla, i fråga om änka eller frånskild hustru, att äktenskapet icke ingåtts efter det arbetaren uppnått en levnadsålder av 60 år, och i fråga om adoptivbarn, att adoptionen ej ägt rum efter det arbetaren fyllt 50 år. 3 mom. Då arbetare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att till sin hustru utgiva underhållsbidrag eller i skillnadsmålet visats föreligga avtal om sådant underhållsbidrag, äger domstolen, om makarna levt tillsammans under minst fem år och hustrun vid sammanlevnadens hävande uppnått en ålder av minst 30 år samt det i övrigt med hänsyn till omständigheterna finnes skäligt, förordna, att hustrun skall vara berättigad till familjepension eller familjelivränta, som avses i detta reglemente. Sålunda meddelat förordnande upphör att gälla, om skyldighet att utgiva underhållsbidrag, vilket bestämts att utgå på särskilda tider, upphört eller den bidragsberättigade trätt i nytt gifte. Äger förordnande som nyss sagts giltighet, må sådant förordnande ej med laga verkan meddelas till förmån för arbetarens hustru i senare äktenskap.

88 3 §•

1 mom. Prövning av fråga om rätt att komma i åtnjutande av familjepension eller familjelivränta enligt detta reglemente samt fastställande till beloppet av dylik förmån sker, på därom gjord ansökning, beträffande efterlevande till arbetare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk eller domänverket av vederbörande verks styrelse och beträffande efterlevande till annan arbetare av statens pensionsanstalt. Sökande åligger att styrka sådana för myndigheten icke kända omständigheter, som böra tagas i betraktande vid prövningen av pensionsfrågan. 2 mom. Då pension eller livränta fastställes, skall skriftligt bevis därom tillställas de till förmånen berättigade.

2 avd.

Om f a m i l j e p e n s i o n s a v d r a g . 4 §•

Från och med den kalendervecka, då arbetare blir underkastad bestämmelserna i 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, till och med den kalendervecka, varunder nämnda reglemente upphör att vara tillämpligt å honom, skall arbetaren tillkommande avlöning minskas med familjepensionsavdrag. Sådant avdrag beräknas för varje kalendervecka, för vilken arbetaren är berättigad åtnjuta någon avlöning, och skall enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av vederbörande myndighet, uttagas vid ordinarie avlöningstillfälle minst en gång i månaden. 5 §. 1 mom. Såsom familjepensionsavdrag skall tillämpas det belopp, som enligt 2 mom. gäller för den pensionsgrupp, vartill arbetaren under tid, för vilken pensionsavdraget verkställes, varit hänförd enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare. 2 mom. Familjepensionsavdragen för kalendervecka utgöra de belopp, som här nedan för de särskilda pensionsgrupperna angivas:

Pensionsgrupp

Familjepensionsavdrag kronor man

kvinna

1-60

0-25

1-80

0-25

3 avd.

Om familjepension.

Gemensamma bestämmelser. 6 §. 1 mom. Familjepension enligt detta reglemente tillkommer efterlevande till arbetare, som vid sin död var underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare eller åtnjöt tjänstepension enligt nämnda reglemente. 2 mom. Angående fördelning av familjepension mellan två eller flera familjepensionsberättigade stadgas i 8 § 3 mom. och 12 § 4 mom. 7 §• 1 mom. Familjepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande fall, rörligt tillägg. 2 mom. Familjepension utgår till därtill berättigad från och med dagen näst efter den, då arbetare avlidit, eller, i fråga om pension till barn som födes efter faderns död, från och med den dag, under vilken barnet fötts, till och med utgången av månaden näst efter den, under vilken pensionstagaren avlider, eller, där pensionsrätten upphör av annan anledning, till och med utgången av den månad, under vilken rätten upphört. 3 mom. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en tredjedel av den pension, som eljest skolat till honom utgå. Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom, må den myndighet, som fastställt pensionen, kunna medgiva sådan anhörig rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav. A mom. Utbetalning av familjepension sker i efterskott enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, vederbörande myndighet likväl obetaget att efter pensionstagarens frånfälle förskottsvis utbetala återstående pensionsbelopp. Familjepensionens grundbelopp. 8 §. 7 mom. Storleken för år räknat av familjepensionens grundbelopp bestämmes enligt grunder, som angivas i 2 mom. här nedan, i förhållande till ett vid arbetarens död för honom gällande familjepensionstal, varom stadgas i 9 §. 2 mom. Vid familjepensionens fastställande beräknas grundbeloppet sålunda, att det motsvarar,

90 a) då endast en familjepensionsberättigad finnes eller då de pensionsberättigade utgöras av änka och frånskild hustru: familjepensionstalet; b) då de pensionsberättigade utgöras av änka eller frånskild hustru samt barn eller av änka och frånskild hustru samt barn: familjepensionstalet ökat med 50 procent, om endast ett barn finnes, och eljest därutöver med 20 procent för varje ytterligare barn; samt c) då de pensionsberättigade utgöras av två eller flera barn: familjepensionstalet ökat med 50 procent, om barnen äro två, och eljest därutöver med 20 procent för varje ytterligare barn. Sker efter familjepensionens fastställande ändring beträffande antalet familjepensionsberättigade, skall med tillämpning av de i nästföregående stycke angivna grunderna bestämmas nytt grundbelopp för familjepensionen att tillämpas från och med den i 7 § 2 mom. stadgade tidpunkt, då familjepensionsrätt inträtt eller upphört. 3 mom. Finnas två eller flera familjepensionsberättigade, skall det på varje tid belöpande grundbeloppet mellan dem fördelas sålunda, att av grundbelopp, som är gemensamt för änka eller frånskild hustru samt barn eller för änka och frånskild hustru samt barn, änkan eller den frånskilda hustrun respektive änkan jämte den frånskilda hustrun äger åtnjuta så stor del, som motsvarar 80 procent av familjepensionstalet — dock att frånskild hustru, som äger pensionsrätt jämte den avlidnes barn i annat gifte, icke må åtnjuta större del än som motsvarar 40 procent av familjepensionstalet — samt barnet eller barnen återstoden. samt att av grundbelopp eller del därav, som är gemensam för änka och frånskild hustru eller för två eller flera barn, änkan och den frånskilda hustrun respektive barnen äga taga lika del. Har i följd därav, att frånskild hustru underlåtit att göra ansökning om pension, till annan familjepensionsberättigad utbetalts större belopp än han enligt här stadgade grunder bort erhålla, skall därvid bero. 9 §• 1 mom. Familjepensionstalet bestämmes, där ej annat föranledes av stadgandet i 2 mom. här nedan, dels av det familjepensionsunderlag, som enligt föreskrifterna i 10 § skall tillämpas, dels ock av antalet tjänstår, varom förmäles i 11 §, allt enligt följande grunder. Uppgår antalet tjänstår till minst 30, skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget. Är tjänstårens antal mindre, skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget minskat med lj12o för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30. 2 mom. Där på grund av bestämmelsen i 2 § 1 mom. tredje stycket endast en familjepension utgår, skall familjepensionstalet för denna motsvara det högsta av de för de särskilda anställningarna beräknade familjepensionstalen. 3 mom. Beräknat familjepensionstal, som icke utgör helt krontal, jämkas till närmast högre sådant tal.

91 10 §. 1 mom. Såsom familjepensionsunderlag skall tillämpas det belopp, som enligt 2 mom. gäller för den pensionsgrupp, vartill arbetaren vid dödsfallet eller avgången med rätt till pension, varom i 1 § 1 mom. b) förmäles, varit hänförd enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare. 2 mom. Familjepensionsunderlagen utgöra de belopp, som här nedan för de särskilda pensionsgrupperna angivas:

Pensionsgrupp

Familjepensionsunderlag kronor man

kvinna

11 §. Såsom tjänstår räknas vid bestämmande av familjepension a) tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare; samt b) tid, som från dödsfallet eller anställningens upphörande må hava återstått till pensionsålderns inträde. I fråga om den, som vid dödsfallet eller anställningens upphörande var säsongarbetare, må dock såsom tjänstår enligt b) medräknas allenast så stor del av varje år, som motsvarar den anställningstid, vilken varit i medeltal för arbetaren gällande under de fem senast förflutna kalenderår, under vilka anställning innehafts, eller, där anställningsåren äro färre, det mindre antal kalenderår, varunder anställning innehafts.

Rörligt tillägg. 12 §. 1 mom. Å familjepensionens grundbelopp utgår rörligt tillägg under samma förutsättningar och enligt samma grunder, som enligt vederbörliga avlöningsreglementen gälla angående dylikt tillägg å lön till ordinarie och extra ordinarie tjänstemän vid den civila och militära statsförvaltningen. 2 mom. Rörligt tillägg beräknas å grundbeloppet för månad, dock ej å däri ingående öretal, som överskjuter fullt krontal. 3 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga. A mom. Angående fördelning av rörligt tillägg mellan två eller flera familjepensionsberättigade skall vad i 8 § 3 mom. stadgas om fördelning av grundbelopp äga motsvarande tillämpning.

4 avd.

Om familjelivränta.

13 §. Familjelivränta enligt detta reglemente tillkommer efterlevande till förutvarande arbetare, varom förmäles i 1 § 1 mom. c). 14 §. 1 mom. Familjelivränta motsvarar familjepensionens grundbelopp, dock att vid beräkning av grundbeloppet familjepensionstalet skall fastställas på sätt här nedan i 2 mom. stadgas. 1 övrigt skola bestämmelserna i 7 § 2—4 mom. och 8 § 3 mom. äga motsvarande tillämpning. 2 mom. Familjepensionstalet för livränta bestämmes, där ej annat föranledes av vad här nedan stadgas, till ett belopp, motsvarande så stor del av det för arbetaren senast gällande familjepensionsunderlaget, som antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår av det slag, varom i 11 § första stycket a) förmäles, utgör av 120 eller — där vid avgången uppnådda tjänstår, utökade med tid som från avgången må hava återstått till pensionsålderns inträde, uppgå till mer än 120 fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår — av det större tal, som uppkommer genom berörda utökning. Vid beräkning av tjänstår skall iakttagas att tid, för vilken bidragsplikt för familjepensionering ej förelegat, i intet fall må tagas i betraktande till större del än två tredjedelar. I övrigt skola beträffande familjepensionstalets bestämmande föreskrifterna i 9 § 2 och 3 mom. äga motsvarande tillämpning.

5 avd.

Om s a m m a n t r ä f f a n d e av f ö r m å n e r .

15 §. 1 mom. Innehade avliden arbetare vid frånfället familjepensionsrätt enligt såväl detta reglemente som andra familjepensionsbestämmelser, beror på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån de förmåner, vilka tillhöra den enligt detta reglemente utgående familjepensionen eller familjelivräntan, av sådan anledning skola minskas med de till den andra familjepensionen eller familjelivräntan hörande förmånerna. 2 mom. Innehar efterlevande till den, å vilken reglementet äger tillämpning, med tjänstepensionsrätt förenad anställning, eller åtnjuter han antingen tjänstepension eller tjänstelivränta eller ock familjepension eller familjelivränta enligt detta reglemente eller andra familjepensionsbestämmelser såsom anhörig till annan anställningshavare, skall pensions- eller livränteförmån, som utgår enligt detta reglemente, där ej Kungl. Maj:t i särskilt fall annorlunda förordnar, minskas med en fjärdedel, dock högst med beloppet av den förmån, som föranleder minskningen.

93 Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1942, från och med vilken dag vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande mot reglementets föreskrifter upphör att gälla, såvitt angår den å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Övergångsbestämmelser. 1. De i 4 och 5 §§ innefattade bestämmelserna om familjepensionsavdrag skola träda i tillämpning först den 5 juli 1942. För arbetare, som för tiden den 1—4 juli 1942 är berättigad åtnjuta någon avlöning, skall för nämnda tid uttagas familjepensionsavdrag med följande belopp:

Pensionsgrupp

Familjepensionsavdrag kronor man

kvinna

0-90

1-05

0-15

2. För kvinnlig arbetare, vilken omedelbart före reglementets ikraftträdande var underkastad 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, skola, därest hon före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt anmäler sin önskan därom, tillämpas följande familjepensionsavdrag för kalendervecka samt följande familjepensionsunderlag: Pensionsgrupp

1 Familjepensionsavdrag kronor

Familjepensionsunderlag kronor

0-30

888 960

0-35

3. Där jämlikt det till 1936 års familjepensionsreglemente för arbetare fogade övergångsstadgandet såsom tjänstår för bestämmande av familjepension för efterlevande till arbetare, å vilken före reglementets ikraftträdande 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare vunnit tillämpning, fått tillgodoräknas anställningstid, som icke kunnat tillgodoräknas enligt 4 § 4 mom. samma reglemente, må sådan anställningstid jämväl vid tillämpning av detta reglemente — även i den mån detta ej följer av 11 § — tillgodoräknas såsom tjänstår för bestämmande av familjepension.

De sakkunnigas hemställan. Under åberopande av vad 1938 års pensionssakkunniga i det föregående i skilda hänseenden anfört och föreslagit få de sakkunniga hemställa, att Kungl. Maj:t måtte dels föreslå riksdagen a) godkänna i förevarande betänkande framlagda förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare; b) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående anförts utfärda bestämmelser om revision av gällande summariska grunder för pensionering av arbetarpersonal, som icke erhåller pensionsrätt enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare, samt om verkställande av pensionsavdrag enligt gällande arbetarpensionsreglementen för tid under juni månad 1942, infallande efter utgången av den sista avlöningsperioden under månaden; c) bemyndiga Kungl. Maj:t att förordna om utbyte av rätt till uppskjuten livränta enligt 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare mot förtidslivränta, att, där med tjänstepension eller familjepension enligt de föreslagna reglementena sammanträffar dylik förmån enligt annan pensionsförfattning, medgiva undantag från de bestämmelser angående sammanträffande av förmåner, som må finnas meddelade i den andra pensionsförfattningen, samt att utfärda de övergångsbestämmelser, vilka kunna visa sig erforderliga utöver de övergångsstadganden, som innefattas i de föreslagna tjänste- och familjepcnsionsreglementena; d) medgiva, att i pensionsgrupp 2 placerad arbetare, som, utan att förändring av anställningen sker, i samband med översyn av gällande inplacering i pensionsgrupper nedflyttas till pensionsgrupp 1, personligen alltjämt må kvarstå i pensionsgrupp 2; dels ock vidtaga åtgärder för översyn av arbetares nuvarande inplacering i pensionsgrupper.

BILAGOR

Bilaga 1.

P. M. angående lönenivåns förändringar åren 1932—1940 för vissa grupper av arbetare i statens tjänst. I skrivelse den 10 juli 1941 till olika centrala myndigheter och ämbetsverk begärde 1938 ars pensionssakkunniga vissa uppgifter till belysande av löneförhållandena bland arbetarpersonal, för vilken tjänste- och familjepensionsreglementena för arbetare i statens tjänst äga tillämpning. Beträffande syftet med inhämtandet av ifrågavarande uppgifter anfördes i de sakkunnigas skrivelse, att i direktiven för det ät de sakkunniga meddelade utredningsuppdraget bl. a. uttalats, att anledning måhända kunde förefinnas att verkställa en förnyad prövning av frågan om den relation, som borde gälla mellan tjänstemän och arbetare med avseende på pensionsförmånens storlek mot bakgrunden av den utveckling, som ägt rum beträffande lönenivån. I samband därmed berördes även spörsmålet om en lämplig fördelning av arbetarpersonalen på olika pensionsgrupper. De sakkunnigas ovannämnda skrivelse tillställdes chefsmyndigheterna inom de förvaltningsområden, där statlig arbetarpersonal finnes anställd i större omfattning, nämligen telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, armé-, marin- och flygförvaltningarna samt försvarsväsendets verkstadsnämnd. De sakkunniga anhöllo att för ifrågavarande verksamhetsområden erhålla uppgifter om dels den totala årsinkomsten per arbetare, dels en på grundval av nämnda årsinkomst samt antalet arbetstimmar beräknad genomsnittlig inkomst vid 2 400 arbetstimmar för år. Uppgifterna skulle lämnas för vartdera av åren 1932 och 1940 samt för olika dyrortsgruppcr och med särskiljande av manlig och kvinnlig personal samt av yrkesarbetare och icke-yrkesarbetare. Om svårighet förelåge att från undersökningen undantaga sådan arbetare som enbart av den anledningen, att han ej innehaft anställning tilläckligt lång tid, ej varit, respektive — vad gäller år 1932 — skulle ha varit underkastad arbetarpensionsreglementena, medgavs att dylik arbetare finge 'medtagas. Därest uppgift för år 1932 ej kunde lämnas, medgavs att uppgift i stället lämnades med avseende å ett senare år. De i anledning av skrivelsen lämnade löneuppgifterna torde, så vitt man kan se, i allmänhet ha redovisats på sätt, som föreskrivits i pensionssakkunnigas skrivelse. I vissa fall ha uppgifter för år 1932 ej kunnat lämnas utan i stället uppgifter för senare år medtagits. Vid bearbetningen av det inkomna materialet ha dock i detta avseende senare uppgifter än för år 1933 ej medtagits. Eftergiften att medtaga arbetare, som ej innehaft anställning tillräckligt lång tid för att vara pensionsberättigad, synes i de flesta fall ha utnyttjats av uppgiftslämnarna. Vad angår särskiljandet av olika arbetargrupper torde uppdelningen av arbetarna i yrkesarbetare och icke-yrkesarbetare vanligen ha skett i överensstämmelse med kollektivavtalens stadganden härom. Efter kollektivavtalen ha i uppgifterna från statens järnvägar och från vattenfallsstyrelsen två olika grupper av yrkesarbetare särredovisats, då löneskillnaderna äro framträdande säväl mellan ifrågavarande båda grupper av yrkesarbetare som mellan den lägre yrkesarbetargruppen

9(5 och icke-yrkesarbetare. Vid nämnda förvaltningsområden liar ett särskiljande av fast anställda arbetare och säsongarbetare bland ban- och byggnadsarbetare respektive linjearbetare o. d. icke kunnat ske. Detta förhållande torde dock icke i nämnvärd utsträckning ha påverkat de framkomna lönesiffrorna, då dessa beräknats med hänsynstagande till arbetstidens längd per år för varje arbetare. Slutligen må nämnas, att med hänsyn till de tidigare starkt varierande organisationsformerna och anställningsvillkoren inom statens järnvägars biltrafikrörelse uppgifter om den faktiska löneinkomsten icke lämnats för personal vid sådan verksamhet. Den jämförelsevis fåtaliga grupp kvinnliga arbetare, som finnes vid statens järnvägar, har ej heller redovisats i förevarande sammanställning. I fråga om primärmaterialets beskaffenhet i övrigt är självfallet en viss osäkerhet beträffande det sätt, på vilket de olika myndigheterna beräknat de redovisade genomsnittssiffrorna, icke utesluten. I syfte att erhålla så tillförlitliga uppgifter som möjligt har under hand överenskommelse träffats med vissa av de tillskrivna myndigheterna beträffande de beräkningsgrunder, som borde komma till användning. På begäran av statens verkstadsnämnd har också ett särskilt formulär för avgivandet av ifrågavarande uppgifter utarbetats, vilket tillställts samtliga förut tillskrivna myndigheter. Detta formulär har använts av myndigheterna i den mån de icke redan före formulärets erhållande färdigställt sin redovisning av löneförhållandena. Särskilt ifråga om de militära förvaltningsområdena, där uppgifter lämnats av ett stort antal underordnade myndigheter och förband, torde likväl felaktigheter i redovisningssättet i vissa fall kunna föreligga utan att detta vid granskningen av det inkomna materialet kunnat påvisas. Sådana uppgifter, där redovisningen varit uppenbart felaktig, ha självfallet korrigerats eller uteslutits. Antalet i undersökningen redovisade arbetare tillhörande olika förvaltningsområden och pensionsgrupper framgår av den härvid såsom bilaga fogade tabell 1, ur vilken de väsentligaste siffrorna återgivas i nedanstående tablå. Det bör anmärkas, att här anförda siffror beteckna medeltalet vid de olika avlöningstillfällena under respektive år anställda arbetare och sålunda icke antalet anställda personer av ifrågavarande kategorier. A n t a l k v i n n l i g a

m a n l i g a yrkesarbetare

Försvarsv. verkstadsnämnd .

Tillhopa

övriga arbetare yrkesarbetare

övriga arbetare

338 183 561 1382 2 938 2 817 195

593 438 2 090 1826 3 005 4 742 500

139 113 177 682 7 231 161 545

122 101

495 14 1573 222

8 414

103 32 30 388 4104 39 181 4877

9 048

2 503

85 34

191 66 985

För år 1932 utgjorde hela antalet redovisade arbetare 14 299, varav 13 291 manliga och 1 008 kvinnliga. För år 1940 utgjorde motsvarande antal respektive 25 730, 22 242 och 3 488. Av de ovan meddelade siffrorna framgår, att arbetarantalet avsevärt förändrats mellan de båda jämförelseåren. Det framgår av tablån, att dessa förändringar medfört vissa olikheter i den redovisade personalens sammansättning med avseende på fördelningen av yrkesarbetare och icke-yrkesarbetare. Antalet yrkesarbetare synes

97 sålunda i allmänhet vara högre i relation till antalet övriga arbetare å r 1940 än år 1932. De redovisade arbetarnas fördelning på olika dyrortsgrupper under de båda jämförelseåren framgår av nedanstående sammanfattningstal: Antal arbetare

Manhga

(193° {im;;;;;;;;;;;;

„ . „ (1932 Kvinnliga | 1 9 4 Q

13 291 22 242 1008 3 4«8

Därav i nedanstående dyrortsgrupper A

B

644 1020

858 1530 1864 3 890 32 102 318 819

C

D

E

F

G—I

1570 2 260 112 207

2 809 4 371 190 476

2 789 4 767 209 351

3 091 4 070 363 1317

Ökningen av arbetarantalet synes i stort sett fördela sig förhållandevis jämnt på olika dyrortsgrupper. Inom dyrortsgrupperna B och C framträder dock en förhållandevis starkare ökning än inom övriga dyrortsgrupper, medan å andra sidan antalet arbetare inom dyrortsgrupperna G—I numera utgör en relativt mindre del av hela antalet arbetare i statens tjänst än tidigare. Ser man till fördelningen å olika dyrortsgrupper av arbetarna inom de särskilda förvaltningsområdena, bli förskjutningarna i många fall rätt avsevärda, såsom synes av tab. 1. Särskilt n ä r det gäller de militära förvaltningsområdena finner man ofta, att för år 1940 ett betydande antal arbetare uppgives finnas inom dyrorter, där ingen eller blott ett fåtal arbetare varit sysselsatta tidigare. Med avseende å sammansättningen av den h ä r redovisade personalen måste det förutsättas, att den starka ökningen av arbetarantalet mellan åren 1932 och 1940 även inneburit andra förskjutningar än dem, om vilka i det föregående varit tal. En rad av de faktorer, som påverka löneförhållandena, såsom anställningstid, ålder, yrkesfördelning o. s. v., kan sålunda förmodas ha gjort sig gällande på olika sätt under de båda jämförelseåren. Det sagda torde särskilt äga giltighet beträffande arbetarpersonalen inom de militära förvaltningsområdena men även beträffande den kvinnliga personalen på de civila områdena. I fråga om de nämnda personalgrupperna kan det av dessa och av andra — i det föregående angivna — skäl synas tveksamt, vilket värde m a n kan tillmäta en jämförelse av lönenivån på grundval av de i följande anförda genomsnittstalen. I fråga om den manliga arbetarpersonalen vid de olika kommunikationsverken torde väl de föreliggande uppgifterna tillåta en dylik jämförelse. Även med avseende på de sist nämnda kategorierna bör det emellertid framhållas, att en jämförelse av löneförhållandena ununder olika år på grundval av sådana summariska sammanställningar som de h ä r föreliggande endast kan ge en uppfattning om storleksordningen av de inträdda förändringarna men icke utgöra ett mått på desamma. Vid bearbetningen av det inkomna materialet h a r i enlighet med de principer, som uppställdes i de sakkunnigas skrivelse den 10 juli 1941, dels den totala årsinkomsten i medeltal per arbetare och dels den genomsnittliga årsinkomsten per arbetare under förutsättning av samma årsarbetstid beräknats, varvid i sistnämnda fall antalet arbetstimmar per å r satts till 2 300 i stället för, såsom från början avsågs, 2 400. Reduceringen av årsarbetstiden till 2 300 timmar h a r företagits av den anledningen, att en i överensstämmelse med arbetstidslagens bestämmelser beräknad ordinarie årsarbetstid om 2 400 timmar i verkligheten knappast torde kunna uttagas utan övertidsarbete i ganska betydande omfattning. Enligt socialstyrelsens lönestatistik utgör sålunda den genomsnittliga totala arbetstiden per år för arbetare i statens tjänst omkring 2 250 timmar. Det må i detta sammanhang understrykas, att den beräknade genomsnittslönen vid en standardarbetstid av 2 300 timmar endast uttrycker timlönernas variationer och att man vid jämförelsen av förhållandena 7—427249.

98 under de olika åren sålunda i detta fall bortser från att för närvarande en längre årsarbetstid möjligen förekommer än tidigare. De i undersökningen redovisade inkomsterna avse såväl tidlön som ackordsförtjänster, i båda fallen med inräknande av semesterersättning. I enlighet med de riktlinjer som vid undersökningens igångsättande uppdrogos av de sakkunniga, ha övertidsersättning och barntillägg fråndragits inkomsten, då detta varit möjligt. Det kan emellertid antagas att ersättningar av detta slag ofta förekommit och ingå i de uppgivna löneinkomsterna även i fall, då dylika inkomster icke särredovisats. De här beräknade genomsnittstalen torde därför ur denna synpunkt ligga något för högt. Förekommande naturaförmåner torde däremot icke spela någon större roll för löneinkomsterna bland förevarande arbetarkategorier. I bifogade tabeller 2 och 3 lämnas en redovisning av den genomsnittliga löneinkomsten under åren 1932 och 1940 för respektive yrkesarbetare och övriga arbetare inom olika statliga förvaltningsområden. På grundval av de i tabell 3 redovisade siffrorna ha jämförelsetal angivande årslönens förändring från 1932 till 1940 framräknats; dessa jämförelsetal ha sammanställts i bifogade tabell A. F r å n tab. 2 meddelas nedan några sammanfattningstal för den genomsnittliga faktiska inkomsten per år: K v i n n l i g a

M a n l i g a yrkesarbetare

Militär förvaltning Civil förvaltning Samtliga

övriga arbetare

yrkesarbetare

övriga arbetare

3196 3 418

3 946 3 767 3 835

2 693 2 728 2 724

3 364 2 975 3 023

2180 2 553

2 204 2815

1727 2 691

2 554

2 253

1352 2 292 1412

3 353

1781 Motsvarande siffror enligt tab. 3, i vilken angivits den genomsnittliga årsinkomsten beräknad under förutsättning av en årsarbetstid om 2 300 timmar, te sig på följande sätt: K v i n n l i g a

M a n l i g a yrkesarbetare

Militär förvaltning Civil förvaltning Samtliga

övriga arbetare

yrkesarbetare

övriga arbetare

3124 3 453

3 696 3 775

2 603 2 725

3 318 3 132

2 371 2 995

1240 2 397

3 362

3 745

2 711

2182 2 652 2 275

2 420

1 567 2 887 1656

Som synes äro avvikelserna jämförelsevis små mellan å ena sidan den beräknade genomsnittliga årsinkomsten vid det faktiska antalet arbetstimmar per år och å andra sidan genomsnittsinkomsten under förutsättning av en årsarbetstid om 2 300 timmar. I de fall, då den på förstnämnda sätt beräknade årsinkomsten är högre än inkomsten vid 2 300 timmar — vilket bl. a. gäller de manliga yrkesarbetarna inom de militära förvaltningsområdena år 1940 — torde detta bero på att i den faktiska inkomsten inkluderats förtjänst av övertidsarbete. De anförda inkomstsiffrorna ge, såsom närmare framgår av tab. 4, vid handen, att en avsevärd höjning av årsinkomsten ägt rum sedan år 1932. För samtliga manliga arbetare ökade sålunda den genomsnittliga årsinkomsten vid 2 300 arbetstim-

99 mar från 3 123 kronor år 1932 till 3 505 kronor år 1940 eller med över 12 procent och för samtliga kvinnliga arbetare från 1911 kronor år 1932 till 2 205 kronor år 1940 eller med över 15 procent. Till jämförelse må nämnas, att den relativa ökningen av timförtjänsten för manliga arbetare vid statliga verk och byggnadsarbeten mellan åren 1932 och 1940 enligt socialstyrelsens lönestatistik var jämnt 18 procent och att motsvarande siffra för kvinnliga arbetare uppgick till ej fullt 13 procent. Avvikelserna mellan förevarande undersökning och socialstyrelsens löneuppgifter i fråga om den relativa inkomstökningen torde förklaras av undersökningsmaterialets olika sammansättning. Socialstyrelsens lönesiffror grunda sig nämligen på uppgifter för samtliga arbetsområden och arbetare i statens tjänst och omfatta bl. a. vissa tidigare mycket lågt avlönade arbetargrupper, för vilka under senare år en stark stegring av lönen inträtt. De här redovisade inkomstuppgifterna ge även vid handen, att löneökningen varit väsentligt olika för yrkesarbetare och övriga arbetare. Bland de manliga arbetarna vid kommunikationsverken var sålunda ökningen omkring 9 procent för yrkesarbetare men inemot 15 procent för övriga arbetare. Tab. 4 visar även att förändringarna av lönenivån varit högst olika för arbetare inom skilda förvaltningsområden. Beträffande lönenivåns förändringar för arbetare inom olika dyrortsgrupper har enligt tab. 4 löneökningen under den period, som undersökningen avser, varit väsentligt starkare för personal inom de lägre dyrortsgrupperna än för personal inom de högsta. Med avseende på det löneläge, i vilket de under tiden 1932—1940 inträdda förändringar resulterat, må till sist framhållas, att inkomstnivån även vid en uppdelning av arbetarna efter yrkesskicklighet ter sig avsevärt olika för olika slag av sysselsättningar. Vid statens järnvägar framkommer sålunda vid jämförliga dyrortsgrupper regelbundet en något högre genomsnittslön för icke-yrkesarbetare vid huvudverkstäderna än för yrkesarbetare vid ban- och byggnadsarbeten. Stockholm i januari 1942. Sven

Andersson.

100 Co "-o O QO " O »O ojcji

l O CD CM (M *->

irj O i co <N I-H

O O N U <N S > ^ ; CN o *

fe t, <*S

tM —t

COCO

u a

—i

i C n

»-< Tft c o . » O iO

Co K . CO vh 05 o OJ o o-.

i-H

C v i ^

CTi CD CO ( M T}1 — O J -31 TJI

oo j -TH *w-*n<o O i C3N

CTi ( M

I

" f

lO r o • Co "O Nfr ' 1 1

I

1) •

«J

O 0~5 CO CO

u

«

GO CO CO — ' •*J1 i-H

^ H CO COOS

O f — C i t— O i—I

l O r}1 O O ^ ' N - * 3 0 ! 5 ! » N no ir; C ) cii T H

CM

s-Sia

o u es es

i-H

«0 •TH'-I

er. r~CJ5-31 <M

l o <o cji I s » *W ^ r v CO i - 1

co t—vn lO t - - c—

TM 1—I -1*1 -<*< CO O CO C i T I CO

c c "> A o O

^ t— 0 5 CO i-l

w CO TJI

CS IM •r*

t- o QO CO QO t M

« 3 JJi J o 0 0 CV » o l O C\( - O

i-l OJ 0 0

Q

B 03

I I

C D —'

,-1

T-{

lO

•<*

co r - N ~ ! « ^ CO o j ^ <o >o .-i co O "^ti * o

O i CO

w OJ ^ J3

I O C O

O TKJi r-r— T I

en - ^ > Q, C

a D< Q ,

Q.

d g —" to

s

£.2

Ä

:0

<n

ST,

C

&,<-< &,jq3 o

--

03 03

a°

c

s-. OJ

-£°« •Q

S

<

o

a

cs w > , C

v C

*

BP CJ

a>

4) CS OJ

äcs 5 "S c « •-r.

cs

>H O W

££

cS o) cy

S cS

t> -c "3 H

cS . C co CJ

(-1 - M

S 2 « S - rt S CS? r j — j a cs O CO Ut

„.

-Q « > 2 b 5 cs

>

CS • - - + j G co

cS

« i i -a > w ^ :> > 3 "E >c JH <U

fe

>> > « fe

pH

c

cS

cS

j a cs

^ i; _

L Ä O . ™ -S : o cs ^ J; S i > ^H >

CS

: S t » OJ > ^! ja

r ^ t, tq .cs c:

£

F

CS

CJ

- ^

CS

> 3.SP

O

•g 5 ^ ° » 3 £ cS fe

c:

^-:C

•SK

> o

t e n co i d

J» i-i

i

T H O i O l S S |s ( M C O CM T I CM l O £5 ! >

CM —i HO CO T i ,_! *-H

i-IOOCO >© i o o»

i n co co

1 C S C M C O ^ C V ^ L O C O C N J NTf O j t o k QD IO W N K f J 05 » ' f

COO COCO

I I I I

| 1

1 OS 1 i-l

i O ^-H (M

to CO © » C O O r H r H

-xnOin -IO300

• > °o o> O H * t. W ^ ^H B H

—ico CO CS

Tit—

| 1

1 i I I

w i n IOCO —1

» H CO I O l O 00 (O S© rH ,_,

CMtMCO^-'OCOi-^ettOS wee f o o » } t» * « »»ftiO M Ol i f *-. T< 04 —t

^J-H (Mt—

liO 1

|

OS O or— N H

1 1

| 1

CO © CO t - co T I ~+ 04 CM

Oiot— c o c n o i O o c j i O i O T i c o — i — I - H T I O T I < N | C O > O . C S 0 0 1 i-I —1 > - O O CM -H © CN T-H T-H <J1 r-l iH

o s —i TiiO —I

i t 1

|

| |

| 1

| 1

r - cs oo © TJ< i o « - ! « - •

i 1

es T I i o -« © .-i C© t - »-I

• •

o c o os i J H C O I O I ^H CS t— w

I I I

CO t— Ti O O t3 O - H —1

I

1' 1

«o 1 TI i

i l l

•ofco o s co

KjOoi^ oo o j Qp

i©?!—i rn

I I I

coco T I | o m CO W C O t -

* » H e ; <f a Q© X9 04

i l l

O N C 3 (MCO

O O i O l m m J] T CO

O n K N NJ. O >H GO c© CNJ

95*^9* t^JNO) iQlsMi Sj-tOh

o c4 oo c o n 0© 00 © eo H s

r—i-i i—i c o

COTI io

H oo CO

I I

| 1

i—It— t— U l « —i

Cft'CsHTiooco 9 ) f CIJ B N CO O J ^ N « > H N K| H H

0>CO i-HTI

| | I I

HO CO CM

l l I I

1®^ ? *S g 2 * CMI-IO ej H O

II II

|I I|

1 1

II II

CO CO i-l co i o

^ - Cv N . 0 0 i * CO >— cv os CO Co i s .

COTI i—i r— i-i co

o 1

—i c o CO CO <M

t— OS CO CO

1 1 ! 1 1 1

OOS CD O Ti

t~~ 1 TI 1 TI

COTI 1 —1 1

c c t - o TI id

T I t— COCO CD

CM | r- 1 co

i—i co

c o »-i c o CM T I T i

O T I CM CO —i t r -

CO I TI 1 TI

CO CM 1 1 1 l O CM Ti

o s CD TI—' CO

t- 1 iO 1

1 !1

CMiCOGO

OS 0 0 i—l i d SO

CO | H 1

1 1 1 1*3

r— crs —< c o CO

O OS — I T l CM CO —Ii—I

o

i-c

e»

o

CO

pjooco Co CO O tv. i-l CO

CS QO I»

^ C n co

co

|

1—1

1 5

or-

04 r- T I OCM —i

c H H H

| 1

1 1

es 04 eo o GO OS 0 0 i-H

CMt— rtlfl

| 1

1 1

oi— O00 0 4

CO CO TICO

• 1

1 1

1 1

eo O 00

T-l-D —ICO

1 1

1 g

CD CO 0 0 1 1 1 1i—iO CO

rv.oo>« ^ >~H oo tv, " s c©

GO C4 CO CO QO 0 4 CO

—1 —1 —ICM

| 1

1 1

1-4 r-l 1 1 1 1CM 0 0 .-I 04

V5j.C\C\j >>His. «o KO

JO

11 1 1 1

1 1 1 11 11

co

CN I S . >H

CoOfp CN » o i s .

CO

CO

CO

^ c o

or Oj > o is. >s i—i

104 I-

.—1

00 IO

1 1

CO CS

*

. >

cS CO

•o a^ s. $ £ ^ CO

H

r

oS> co

CO CO 3 } • 3 'S 3 •-i . 3 cSJ cs —< + Z • "

> C J£

TI Ti CM CM —I

CM CO

*-<

« "S %

0) tj

*e

*

t»

03 S «* £ 5 * Zu cs O <u t^

03 J y <S CS

ö

B * E

Ö C

~ £ > i O

lH

CO CO T> CO

CO 1 - H O 04 00 O CO CO

>

o

3 CO

CO CO CO t H

J3! « 9

C u C

I CS CO 2 É j i CO I cS fn j a cS rt 1 3 cS » 0 0 ,CJ u

Ol

' '

Jii

a , a, &, a , a , Of 3 M t d o 3 3 •«—'4_> tJD 00 CO „ CO

1 1oe s Ooi-i oso

GO CO COCO

oooc oCM

\J- O "^ ^ H T " t t s . <Q CV> CS TH t CM OS Co C M T ' O O CO » o -TH CO 0 0 T "

agiS 3

es

COCM CM l O

i—i

TJI CO CO

GO CO US QO O oo T I I O OS CO 04

—< 0 4 5 1 n tCM - OS

c o i-i i—i

|

© oo

I I G O i o e O 1 i-H r - T< M> 04

OS CD OS c o —I

T I —1 t-os

1—1

Co i s - > 0 CN i-l

e»

M i l ll ll l l

icO CO CS T I T i CO

SI iH o S I OS J ) c M •-<

0 4 OS CO CO O IO 1 1 I CM C O T I >~ Co oo es CO

TI 1 t—

| | cs l i t »

co co ^ o o o i O j OS OS CM N

co in os

CO iTO <M

I I I I

J—CMTI COUO

Co f-H c j i

owe

T I CM I I - H I

03 Ä

o h CO ,_

co _S

•5*6

cS co cS CO 4-> ,-. CO CS w X O S g ?• co J 3 •• C O tn jaä fc. co r! -e -Pcs +3 3 -cs -P . j a c s c T ' Q CS » H jCO a cs ja - CS 3 . > (-i > co cs > CS CS t-, T-J CS cS > CS cS h i §oS2 « : 0 .Si "> .Sf £ CO co S i "P co f-i - o J2! u ^ t c ^ e 'C a [-1 O >>>* >"* cS o » ^

iSSg.

^i w ^

^

-3

OJ

A

'-o

.HPrt=3 .B? . OJ . s

a; a ^

<

fe

o - >-• o H

^

•

u cs Ä

o» | co 34 1

CO

Ti

co

CO T i CD t—

COT OSGO CO T i CO 34

o

J3 u O

C-

—I i O

T I CO 0H

O

I O C M

OS

CO CO O - H

w

i-i

os co

4->

Q

(H

O

u

U

<

n

|1 1|

i-H 3 4 CD l O T i CO

f-

coco

CO 3 4

O Ti CO OS CM O

T i CO CO CO T i CO CO 3 4 CO OS 34

CO 3 4

co

34 O — t - O

O

fe w

—

i—I —1

•

Q

OC CO

—1 S-.

CJ

C

<

CQ

—i cc CO CC t—cc CO 33

l O 34

O C O

T I CO

coir t- — oo co

CD | t- '

t—cc

CO

_

f-t

C* cs CO S cS j oo+4 5 £ CO °

O-ni

kCi T i CO 3 4 C O N

1*

00 T < T i CO

CO CO

X CO X CS X T i 3 4 OS T i

O OS CO O l O —i

T i CO

CO CO

co co

co co

OO i-l

CO ifO lOGO

1 1 1 1

O JN

CO ?0 00

T I T i CO

CO CO

J3S2 0 00

C O O i O

X

C\J CV

iO. —1 X

1 1

t— co

CO 34 eo co

00 00 1*00

I I I I I

00 00

| | I I

1 1 1 1

I l

1 1 1 1

] 1

QO

I I

I I

1 CO 3 4

1 1 1

^

co T-4 o T

4*

T

c s cc

T

|1 1|

I I I I I I

'^oo tc—cTxi

II

1 1

c o t— CO CO CO T i

O co CM f— OS 3 1

N 5 * J I « C C

1 O O X CSTi X

COCS 3 4 CO

O s or;

co co

co co

34 CC TiO T i CO T CC

lOCMX - # T CO

CO X CO 34

t— OS

iC?34

>o-n

I-» T i

t — CO

CCiQ COCO

OS t— 34,34

CM CO OCC cc — coco

CS t — O COOCO X CO CM CO c o c o

XCS O O iO i C er s 00

00 K. ti.

•Os

|1 1|

II II

II II

1 1

OS 0 0

COTI34

f- t -

•

|1 ||

1 1

—4

COCC

H 4 J —1 CD CO OS

CM CO T I 34

Oo 1 -

co eo 34

co co

|1 1|

|1 1|

OS —1 CSCD 34 X

I I

CO t— CO OS —1 CD

t— CO

O »-i

CS CS

CO O

oo

oscc

lt0 3 4 X

C0 34

3 4 35

o"-c 00 CNJ

-o 1'

| |

COCN

| i

CO 34 rtCO 34 CS CO 34

co co i ita 1

O

t-

1 IT

1 1

t—t> ifi T 34 30

CO

Tl CO

3 4 34

3 4 ^

34 1

GO I— i-l X

CO 34

34 —

—flfi T I CO 3 4 CC

CO CO

'

1 OÖ^T! 34 CS O CO 34,34

i—l 1

|

I I

CO

o co

| |

| I

tr 1 T i

*~l

1 1

O cmo

II

•

CO 3 4

co free - T

| 1

COCO 3 4

1 *

1 I 1I 1

CN.

I

CO "»* 0 4 0.

II

1 1

1 1 1 SS

C0 34

0 0 34

COCO

CO 3 4

CO 0 N

1-1

•

CO

if.coo -4COO t - eo 0 ooeoeo

co 00 OS O1-1 CC 00 c\

f— cc —ICC

ccj CQ

c na 4-< j a c p j a es 4-> i i "f« ö

y o

3P

t, CS 4->

CO T3 . ^

CO

oc

•g s

<°

c

CS

a. 4 - > t. m cs

ti

4-1 CJ

t* cS cS

-c aj

4-i

V 73 "=CS

c

J4

tCS

CC

4->

£ 4-1

4-> cS

U cS cc

S

CS JB

s-

&ZS SZSeZSZ

cs cs a

•S3.S c; as tn +s j a cs

J^

KA

t4

ZJ

—>

t, ta. cc E 4-

fe

t4

H H

fe

HH"1—i

^

-rt%

m co k > j a cs *i h cs cS cS

=ö

Nj

C

r-

"U

^

.s.S.N5

T3 "S >

^3 ^ JwO " { H O

C D eo QOS 0 co CO04

cs t . t , — H

'o.s.a 0>

H

34 C O, g CJ

s

:cB C

rteme rbeta arbe tifik ionss rkes beta vrif arbe Flygfc irva] Yrk esar Övr if?a Försv;arsv. ver Yrk esarb eta Övr iga a rbe Marin förva ltni För valtn:ing; Y rkesa rbe Ö vriga ar Orlogsv Yrkes Övria Samth Yrk Övn

3 t-

0)

i—I

34 K "-1 a c

C

SÄ

OC

T i CO i O 3-4 X CO

34 34

CN.

h

V5

2cS5

34 04 i O CO 3 4 CM

00 O CAJ»-.

C O T

0)

' '

lX0 CD 34 O H t »

C

>-4j^

T i CO CO OS 34 O

4-1

—1

x x

COCO OS 3 4 CS X

1 OJ T

i C

CS l —

34 CO 'C.

-Ö

C as

•HC? 00 c\

1 1 1 1

o 34r t- -

CO

1—1

coco co

"TH 1 1 OJ 00 c

T

CO

i *

1 1 Co tN

II

o '

co c\j

co

>.2 12 c

- *

CO CD X X 34 34

CO CM

3 4 OQ

C-< co

T le

I I I

II

CO CM

ii JS

cocs coco —1 c o

Os O; 00 cc OO 3 j

CS

u. CS •§2 O C iffl g :CS * i 4-1

>

a H

:CS

ai

a>

—• CS

—> co

2% t CO C cS JJ 4-4

Huvudverk; Yrkesarbe

co t t-CS

- H CS

t - T CO 33

TH

;en: parterr re....

C

t—

34 34

V

cS

1 1 1 1

CV CM

cc | OS 1

Ti

—1 x

TI

CO 3 4

Os cc ?»}c. Co b i

4-i

5 0D

coco

T1

CO I N . >o » -

CM •H

COCO

CO t — T i t - O 34 CO T i OS

*Si —4 CAJ 0 .

CO

1 TI TI

i *

| | |1 1|

|

CS O X OS cOifi

Ti

ev 03

co i

CO 0 4 >-4 O i -NJiCAJ

coco CM OS T i CO T CO

1 1 i1

<

1 1

i-iCO T i CO OS 3 4

CO 3 4

1 1

CO CO

t - Ti O i C N W C O i Q H

i!3p

1 1

COCO C S O iCO i O

—IO 34 i-l r—t-

1 Ti Ti

|1 1|

LCOCO CM CO

|

co 34 T i t— c s r—

Ti

TU

•ni »o **co

II II

ceco

f—

1 |

lOCC lOCM

i-HCO

u

-4

34 l O T i 34 CO CO

cooc "

(4

CO

t -

i r t o o i C O OS t— 10 0

tN.

II II

Ti

r-

3 OS

34 Ti

co-o

1 1

T*

|1 1|

| 1

TI IOCO i O CO i-l 3 4

f^ tTi

CO CO co o o o eo co

ifi co o

co t -

| 1

CO

OSGO O — OSGO

|

1 1

34 i— CO 34

-H

CO 3 3

— CO

O

1 II II

| | 1 1

OSCS »Ti O

r— »H COCTS lOCD

osco lOCM co co iCiCO

II II

|1 1|

Ä

coco

T i

i 1

IO

CSO CO 34 co o s

1 T C O 1—O OS CO

co co

co co

°

PH

|

1 1

CO 3 4

CO T —1 CC CTSC0

Rf K

cs ja" ^4

tM

Ti

i—I

• 1

1 CO

co OS

T i CO

co t— CO CO T i CO

| | 11 1 1

<3 "i

OS CO T I CO CO CO

T j i CO

3 Ti

- H

1 CM T i COCO

fe

a

1 1 1 1

|

34 1

'örvi :nde rkes vria

C

co | co 1 co eo

>

K

s

CO^ CO 34 34 i O T i CO

J3 0O444Q

Övriga ar Ban- 0. byg Yrkesarbe Övriga ar

HH

103 ocoxx ifi t—

,

X

'

CO Co

—•,34

1• • 4 632 4100 3 296

co t — —1 co co t— T i co

co

"*

X

X

©1 O

©1

o 9

c o o i—I CO O CD

T i

c o I-H

T i 00

c o r - t r - c o t— O s X T i

CVJOO O t i

co co

co

i«oo

T i

c o \ 0 T i Ti X O X 3 4 CO CO CO 3 4

CO Co 0 0 Cp

O »©

o

o CO ©1

lOt— t - T i O C O

coco

T i

00 CO

3 J ( M O o s CO X

O; I i 1-4. CO C\JO>

<54 T H »O I — (54 CS

CO CO 3 4

00 o?

3 4 CS OS T i O —I ICO t— 3 4

t>- >H c o oo O c o o o CAJ

©1

©1

CO 3 4 3 4

o

o

o o T 34 X C O 3 4 i-"

t "

CS

co co

4 387 4 035 3181

co 1

11 1

H H O CO iO T )

i*i ' O

cs o

- 4 34 CO O T" iO CM —1 COifi O CO o c o

!1

CO 3 4

t u *

i * 'O co »o »o O coco

00 CO

00 T i O 00

14100 T i ta

*o 00

2? °2 oco

0 0 CAJ oooo O O O O C o 0 0 CAJ

H C O i O t — o x C O T i CM 34

34 1 1 ! —O i CS 3 4 CO

o

Cs i O c s 3 4 3 4 —I

CO « 5

CO 3 4 i d TH iCOX T 1 COCO 3 4 3 4 —1

•JJHC©

CAJ CAJ

co

1 1 i

| 1

X 34

00 - 4 Co c o CAJ CAJ

1 1 1 1| CTX OTTO"I 3 388 3 001

| 1

CD 3 4 OS T i CO 3 4 CO CO

— I O CO —1 3 4 CO 34 H

34—1

34 34

i I

t — X 0 4 —l c o t -

ooco

o

ti» ©1

T i

OO

O

oo

iO t OS 3 4 CD 3 4

©1

—'

00 QO 00 ©1

»H X

T O CO T i T I —1

©1

•-4 T-(

l©

SO

00 TIOS X —i CO 3 4

(51

©1

1©

O

CM O X — I X t i — CO 3 4 34 34 34

»©

n» H

co up i-4 CAJ i * I l 0 0 CAJ

00 »O 00 00

T i ©1 1» ©1

34 IN» H GO T * » © GO (51 T H

•

SO 0 0 O QO O O 00 ©4

C O O Ti O c o t—

1 1

34 tO X t O t—

O O S x o

o o 34

34 H

1 1 CO —1

t— i£5 Cs

•

r-t

co

1 1

1 •

1 1

liO •—• —i C s X C O 34 34

00 i H »O X (51 t » ©1 —i

.O CO CO i—1

GO SO 0* "51

OS 3 4 OS OS CO 3 4 34 34

O »ffl i 00 i a so (51 » H

1 1

3 4 CO l O CO O C O 34—1 I

1i

|

CO 34 t -

| 1

1 1

1 1

1 1

| 1

11 1 1 1

1 1

1 1

O

X

r-

©1

1-4

i H

T H CS T i 00 00 - I »H

i-4

.-t

Ci—I i© «H

X X

—1

| 1

t >

t-,

X

| 1

41*1

(M

c s »—

CO

| 1

t». eo

OO CS

3 4 —i

00 CO t i >o> * - l O ) CAJ

i© o i O 00 CS SO

T I t— X X icoio

o eo t»»

Ti eo 34

CO i£0 t -

o

T - I C S O S

CO

X Ti ©1

CO o

3 4 —1

00 ©1

rt - T I i C T i O

1 1

O 00 04

GO CO T". C S QO t »

CO 3 4

OS

us 00 GO 00

CO CO 3 4

3 451 3 056 CD • T i t -

1 1

00 (51

1 1

12 1

t i »O CO t i f l Os o o OJ

3 4 X

CO CO

CO

©1 00

©1 »H

©1 «H

H

eo c o c s t — OS 3 4

1 1 111 1

| 1

i

CO t i OCO CO""* CAJ CAJ

O " T O i C O T i X CO - H CO 34,CO 3 4

CO 3 4 CO T i CO 3 4

11 1

c o o X T 1 COTI

CO

t— eo

©

•55 x

11 T i 34 t— 3 4 O t -

° s *H, SPSS o s co CAJ CAJ

co co cs

c o —i

CO CO 3 4

—I

co co co

iO t—

00 CS T i

co

34 CS CD —1

CN.

COCO CO 3 4 I Q t i

CAjOp •»1 CAj i-H CO **CO

t— CD O I O c o x c s e o co

11 1

X 1

Ti OS O

1-1

r-i Ti

2069 1360

.CO

11 1

| T T i 1 T"OS OS 3 4

O (54 34

H

2 235 1223

| 1

2 280 1319

CO CO O Ti

00 T i

(1 787) 1468

1^00

(2 912) 1712

C\J Co -NHCO Ti

—1 CO T i CO —1 CO

os T i CS

—I

CO O iTS 34

H

r-i TH i-i

T i CS X —i O ©1 — H

1 1 T i ©1 » © 1-4 ©1 T i

34 CJ 34 34

©1 TH

X —i I - I

o,

aag1 as ja

e o oo

>

g . O . 3 C! & u.3 iZ oo e o

C!

fa Ii > 6 fa ii

T3 Q

b

• e

E a

cs

ics

s

b 0)

ii

"£ 4»

o» .22

w2 v

pjissl JS

C0 f4 4->

a

o

!H

• S E S cs £ Ö cS

i

II;

ö-g 3 s g « s .SP M a -g '•O es H

cs

öo

cS

C0 CS KA CO r t , 4-1 »g U . g

.S 1« oS =0 cs c

I l c3 p. h _, > b a Is •s-s-.? J 5 t -a <o g . » TM .Si —<

C 4j ja 4-> CO f " T O rf

i ja

t> U5 0 0 C

I/}

<

E

fl cs

>

CO

"SI 4-> ja

t - —4 cs CS CS x/i cs IO 2 * a> 0 0 J - «3 sä »CS C0

fe

as cs (_, 4-1 ra co

»H 4-1 "K . . co 4-i

"2 »« -O) £ - 2a5-Qtl cs £ j a cs cS

C^ »4 > cS cS

.BP « cS -BP

•«

ä

IM

w

31 (B &. fe CJ

u > U

— KA

^"^

OJ

r

—

«

104 fa ca B g

iO T i

CO CO

•H

e eo

X

> a fa

Ci

CCS

fa A •O

TI

«H 09

OS

ii A

i—I

4-1

tH

fa

(4

Q

cg

c v

•0

O

»4

•4»f!

u

p*

v fa ii A

fa cs

< 4^> r-

U

S W>-8 2 —! »4

ttfi

co

° O

C

1 •

34 T i

Ti

CD O

O

cs cs

OS CO

X

X

CO CS

O C O TICO

3 4 KO TiCO

.O O COCO

|

| | | |

O 34 CO X X O T CO

CO X — T i

| |

|

|

T i CO CO—. CO O CO CO

| 1

T i

O ifi X CD TIOS

CO

cs 1

T i T | | I I

Ti

io"

34—1

X t CO 3 4

O C D T C O

- * g

l O CO CO CO

T i 34 CO T i

iCSCO CD X IOCS CO 3 4

CO S " Cs O T I -H COCO

II

II

CS X X C O O C I T i CO

| |

|

—

fa V fa

c o r -

t—«o

CO —1 COCO

i-4 CO T » CO

| |

3 4 X i—i—i l O O COCO

X —< CO O T i CD CO 3 4

! 11

-1

1 II

'-° 1

1 1

1 1

|

CDt—

X C O

CS - H

t—CO eo eo

l O O coco

CD H coco

TiCO coco

O C O X O

Ti t—

X C O H i O

T I CO* O 3»

O x

CO 3 4

C©

34 34

CO 3 4 ,

COCO

I I

I I

I I

Ti t—

a

£

«

a a

co

T>

3 c

w

U9

-4. Ti X 34

fe

I I

i—i

4-1

o O

(4

-<

— ffl -<

ii

fa

1 1 I I

•

| |

fcS

^

34 34,

34 CS CD CS T i l O CO 34 34

T I I — l | t— 34

—1 CS 34 OS CS O 34 34

0 3 4 COCO i—1 OS 3 4 »H

itO i —i 1 Ti 34

I I 1 !

II II

I I I I

34TI O U0 —HO CO 3 4

CO 1 OS | X 34

eo o

Q

CO

4-1

0s

• 1

II

cs 1

I I

1 I 1

| 1

l 1

•^ •H

3 4 X i O CO COiQ 34 34

a a •u 13 cS C -SS :CS J93 ec

»a CS

BP a

.5 a

5 oo

SI : 0 to CO

2~ 0D a° ed o »cs -3 S

•- O-

•<

• a fa

3 4 CO iflff X T 3 4 3N |

| |

| |

I I I

»

•Q

8 Z ^

1 |

| | 1 1

| | 11 | |

co — o—1 tCO -

t— — CO i T T-l i C eo CN

1 1

1 COSN

i

:CS

CO

c

B

T3 CS

"

c

i* >

o Q t4

S •» 8 ;*© Bf ><©

^

^

H

fe

^

fe

O

^

S

a.

»CS

f4 „ oo r* a.

.a

S öc m a > 5

— I C C1

t— T I O co co c o

CO 3 4 c o er

CO i - l -*TH Os co O ) SNJ

t— 3 4 —1 l O —i 3 4 CO CO OS CO C 0 3 4

t—fi CD CO CS t— 3434

)

34 X OSC3 4 O-

CO

CCtti O ) OJ

TiiO 34 34

• o Sv I l OO oo c s Oj I-I

I I I

f l

1 1

co co 0 3 4

x co 34 34 1 1

0 3 4 t-CD O —1 34 3N

i * 0O o j o i - l Co oo O j

t — C D t— » H 3 4 CO X T I H C O C O CO

T I 33 CO CO CD CO 3433

,

^—*^—,•—*

o • 35

•ei

fi

au f.

1 1

ja go CO ( i p. j a cs C f4 CS CS CT

ti t c - s f- ~ r~ 4-5 o oj t .

> t, > ^ s c B L > * C ef* > s * b

s

o

O 3 3 co — — '** j a OOOC 0 0 1 N - ' l - ' — CS f4 as i 2 • • 00 H ^ 00+j J^ co T 1 OD as f4 J3 *2 > , j a CS f4 A ro j a » i f4 S cs cS cS CS » 00 • « 00 co .— 0 co .— CS

(-

f. a

cs a3 CO .2 > 00.2-, - "g O B O S cs x i-

!£>©.§><©£ fe

fe

CO CO t—Ti 34 34

COOCS

-i:

CO

C n

t- a

I

CO *-4 O. i * O«0 Co CAJ

as

C

c a. C f- as cg H a. cc 4-

I

a aac aaa.2

t<n f u ^ f n f4 ti f n f iC a)n i4 I« S S r*s Jn c s — n c->d n - j p f e > <*> to ao Q , to oo x M oo c- f4

|»S

I

o? OSOS X 34 — I X CO 3 4

f. fa "co CCJ oo cu « eo a j - Z CS a « | CO 0 t •N. aj cs H o a A c -a 4- * C 4 - -C H +4 j a a?. 3 ja — isr £ -^ ^ 8 ^ 4 c s . ^ j a cs.-j4_ija g + j j a j n a -Q w

<

1 1 1

1 1

TI

s

x o t— X 3 4 31

Cs

Oj

| |

I I I I

3 4 t— i T H 3 4 X CO 3 4

co tZ

1 1 1

OJ Os CO * s

C

S

O—1 eo c o

^"^

• i cs fe S oc-8 cs JC! fe CO °

0 3 4 ^H CS CO 3 4

t i

•cs •a

I

1 1 1 gg

OsSÄTCO » o O j CO Oo O j

'

I

T Ti co er 3

t— | CO 1 CS 34

1 1 J5 1 1 o • iO

I

CS T I CO c o c o eo

O ? OS OOS OS i O —•34

<M

i O CO T i O CO CO

»O CO Co Os CO t i Co O j

^"^

cs CO 34

i CO t— CO 3 4 C s uO T i CO CO

T I iO CO t X X CO 3 4

II

I

»O " O O j 1JI O. 0 0 Co OO

tC?Ti CS T i t-OS CO, 3 4

iO iO O Ti —iCD CO 3 4

I

-1 O i-i 00 CO CO CO CO

34 O CO CO

1 1

| |

—1 3 4 r-4 l O CS CO T i O i— T I T i CO

ifO 3 4 X T i T I CO

1 1

| | I I

>|Oo

Co Cc Os - i Co Oo o o Oo

; ? " * t— T I CO O s CO 3 4

cs —i

O H t— KO CO CO

OS f— CD 3 4 O T I T i CO

|

CO 3 4

i O T i CO CD> CO OS T i T I CO

X O X 3 4 CD CS CO 3 4

| |

| |

O

O 'O O OA Os Cc Oj O J

CO—1

•H 09 0>

t— OS C- T I CO CO

-4 Oj C3S "O i*i oo 0 0 oo

1 C S i£0

T i —i 3 4 CO l O ^H Ti T I Ti

i-1 cc Cs O i-l O j

CO t— CO 3 4 CS T i CO CO

1 I O X

| 1

1 1

1 II

co «0 Co CO i * Os i * CAJ ti

O N COCO t— t— 34 34

II

34 X t — X t— i O e o CO

5S °°

O O i O —1 co eo

co 1 <JCJ CO

^JiCO

CD X X lO O m t— »CO O Ti T i TI

00 i-l coco

O 34 LO l O CO X CO 3 4

X 1

OCO Tico

SS

ii

| |

CO CO

""* 1

t— 1 -H CO

—i CD CO

| |

P S

lOiO l O CO CO 3 4

| |

H»

:cS ti

o o •oo

T i 34

- |

"2 ^

CQ

cg

fa ev

CO CO | 34 1 t—

| 1

I

1 T i CO

O

W

|

34 OS i-l

O O 3434 X O T i CO

fe

a a

o

34 H Cl Ö

O eo

Hi

5 >iO

1 ^ s s-^

c fe

KA

r:

co

a >

"cS ffl 4-1 C/5

K,j

<H

fc.

> 1 'u > O CjHO

ffl

105 I I

O »O SO ©1

i© i© (51

CO i O

»© »© ©1

SO i—t n»

•*?)i C S

csco

I— !>• 00

0 0 SO

Ti

4»Ji 0 0

i co iO

I I

I

cs cs co o s t— c s Ti

Os"»* CO O s O 'O

X r ©1 00 o » ©

T j i CO CO

- * c o

^ i

—i i O cO O 34 34

00 - i ' o >o Cs c o

©100 T» T i

cootTi Ti eo

CO

co Ti

X — i C S O TI X iO X 34

|

O 1 34

Tti c o c o

CO Hi OS

11 1

1 |

O CO

T-CS © l i O © © 1 T i 00

CS CO T i i—ICO T I l O 3 4 CS CO CO 3 4

COOs Oo C l OJ Os

T H I ©

iO c o c o CD —1 X iO o t— CO CO 3 4

00 co Cs Cs

11 1

S 1 o

I©

11 1

34 1

X X 34

os©

O

t — CO T I CO X CO H iO T i T i CO

T-1

X

i0

34 CO CO

X

co

co

1© »© —i

coco

co

co co

—1 CO —1 i O t— l O 3 4 —1

CO O X T I CS CS

CO t i O O j O-xH

TH

©1 CS

T i © oo

t-tCD t— lOTi

~^1 OO

00 Os -*1 CO oo

1-1 IO i-l co

SO T i SO

TH

00 OO

T i ©1 CN» ©1

x o —i 3 4 OS 3 4 i H c n o s

lO Os

co co

CO 3 4

34 Oj O J

•O O —i T I COCO C O i O 34

iJiOj t i Co Ci t i O J CNJ

©1

©1

X OS —I OSCRCO X i 0 34

t i t i i H 'O CO » o OJ OJ

O CN.

*"H \ 0

©1

©1

»-i o o

e€d

cc oo

i © C S iO CO CO lO

O ©1

i

>

cs

es

^

CO

X

f-

>4

—i

©"os i

TH

i ©

TH

TH

TH - * O ©1

•>• SO T i TH

1 1

com

xeo

X C O ! — X C S X

T H O

t - O

CN.

O

©1

TH

*#

©1

TH

CN. SO SO

1(0 SO T i TH

I I

00 TH O

o lffl 00

©1

iH

I I

SO T i

o T i

o «o

lOCO 1-H t —

Ti

»ffl

T i

©1

34 CO CO

©1

O N 3 4 CS

I I

3 4 iO

O so

iO t OS X C S X 34 34

CO i O cOiO 3 4 —1

>© X

!-• o

I I

i—I O SO

TH

O

T i 00

tN

TH -H C-

CO CD

34 t -

i© 00

•O

©1 SO OO

C O X O X

i O CS COCO

CN.

©1

©1

34 T H

©1

T H

Oj

I « C I

TH

©1

M u o > 6 u ti a fa % a cS •Qt 2

=s

a &

> 6 fa v

u

f4

w

>

C

S

% g es

C

CS

ii

•H <W -Q

» m

B X fa t,

fa

t* cd

cS •-

*

TH

X

-3 ' i\ * es jj

a

co

-I

> ~

34 34 34 34

CN» •©

•9. S

©

T i

»1

CO

os

1 TH

SO 00 O

©1 O T i ©1

^ a5 T - 98 8 rr

1 1

o

©1

t i CO-O 1*11-1 Oj OJ

11 f4 U S-. 00 00 00

A "s*

|

X T i

X

CA) O j

H hH E H *""' a a ~E a aa a aaa aa aa 3 3 a

C as fi ja 00 t4 - Ö cS :cS to

X CD 34 iO t - iO 34 i H

co co o o

SO i ©

1-4 i - l co oo

os

O CO CO 3 4 t—Ti

oc oo-g

1 1

C O O TI Ti

X

I-I

C

1 1

|

©1 ©1

34 CD i O

X eo

X CO CO O

h

|

TH

1 1 |

lO

1 1

Q C N H

co co

O X T I CO CO CO

OS O OS

iO 34 iO >-l

1 1

o

•© T i C-

X O X

'

1 1 TO

OJ OJ

3 4 CS 3 4 f— coos

3 4 —i

t— CO Ti —1

CS - H 3 4 co co i O t— T I —1

t—co

l O T I

1—1

—1

co »o >o cs

iO OS 34 34

oox

—1

iO

Ti O iO

lco O ) tN-OO i l »-I

34 0 5 X

X

i—1 iO •SJ i—l

34 I O O S

leg

©100

00 ©1

co Cc i-i oo

34 34

t—

CO | OS —1 1 3 4 CO X T I

IS

H

CSi-i IH X

OO CAJ

. co 3 4 CD o iO eo

X 34

cs os o o

o o co co 00 co o oo

t— 3 4 OS 3 4 — I X

X O OS 3 4 3 4 CO

S O X ©ICS 00 ©1

0 0 OJ

TH

g

00 O) O j I—I •O i-l COCO

O X • 34 OS 34X CO 34

X T i

csso

coco

(4117) 3 266 3 013

11 1

|

d»

-•H 0 0

CO CO

X

t i

"<*iCo

CD 3 4 CO

oj

eo co

— i CS O CO O Ti t— 3 4 — I

ox

9P $P>

O C O t — CO

X O .

oo

$ 9 ^

2606 1674

O X X

f4 a co es a ja ^ cs b cS > es

es

S

co

•3 X K .5

as cs •— 4-1

ii ~ja > t- > oo CS CO CS f4 r-4

f4 es

Z cs ^

8-2 »a 5- j a CO

cs

t_

cS a ö . 3 " .BpS 8 r f e>s f S S ? f4 KA U T, > > „

E ^ £. » 0 ^

>4.0

fe

-a b vt £ a

-3 «? 5•?

sIi

ii

B X fa a fa > Vi

g

106 a s co

t - t - CN CSCS H

c b OS

CM CO C O X

»o oo

as o

CO t i T-1 o

t ^ f ^ coco

co cb CO C\j

CD »O CO OS

CÄJ

fS.

CN —

O) Is.

öcb

O

fa II Ä ©^ *e co a os

ifl «5

if*

T i |i»

^-1

I

I

i-i

I I

I I

*£ *Z a •§ fa ?

I

a

Cij

lij

Co t i

to

1-4 O»

gg b

fa.

CO

3> a =-. o

|0

.—- oa

a a aa

CQ •»•»

aa a a aa

a

fa CS

es

»SP c ed

cs o c

£i•

t-H E S ao es as OH tn 4-i #-, B P i 5 cs as as cs co es a os - - i j a a *-> j a - a 4-i f4 a os • - C U L, S 1) « * H J3 O ^ 4 J t4 Ctf C •> 03 a 3 j a es _ao j a cs cs

" »CS «, a f4 •) i ) a CS £

s S S

.2-Q KA

CO

as g g 8 oo * £ ra X j f4

^ £

-Si as •— a g M > fl

as C,

• S S J H O BP>

.sp£ s

&:cS

£jä c » f i 00 "g -Q 4-3 e ja

<u »cs

li

£ 2 -* o I c-, < a > f4

X

OCji

© JJ>

a"-""

ao 53

oo es <- "!rJ 4-i j a "" f 4 CO CO f j a cs f - — .— t - CS > cs cs c cs co > i 3 co OC f> •C cS ' u i" as r a ; co £ 00 J * : o CS j *

fe^ .2 :0 ^ © es fe

CO

cs

• > • * J3 C fe f4 f4 g CS :CS * * co •PiTS CO

C3 Ga

ens uvu Yrk

a a, —>e or OC

O

rt PC

107 CO CN

—<

T> O O —1

ib cb

CO X

eo o

- 4 CO

CO CO O —i

X i — CS c s

I I

t-

©

US

CO t—

X

»ffl

TH

OO

TH

TH

Hi

I i I 2,

CO OS

cb ö

O

O

lO

0 » - i —. T I

-4

ti

O

CO OS 3 4 CO 3 4 CO I H

.

as

co

eo

cb t i

©1

-4 »H

O i-l

TH

X O

00 TH

O

lO

TH

OS OS

TH

©1

Co f l

3 , CO

O

34 34

I'OTi

CN CO

00 t—

CO I— O C s

o T

t— CO

OS

Hi

o a os

CO

as

t— l O

CN

OS t—

OS H I

CO c o o s CO 3 4 3 4

OS

i * i -

cb 34 —ICO

CO —I

t—34 34 X

34 Ö »H 3 4

CM

.

00 O

X fa ev

>

a a a co a a a aa-£ a 3a a 9 2 -Q 5 5 f4 fcl, f4 oo oo a oc oo 55 as

>

— *S

as 2, . .

\ A •• i fi+s

£ a os

?o «

es - a 4-> "-•

cs

CO f4 XS cS

X

CO

?*!2 >• CO

i

P*

cs CO

' © oc-g as

r

© ts

CO jaJ * ! f4 t4 > ,

CS

1 CS

c

.2 s cS

>

a

c

.ÖS

-B?

C!

>4

O

g 3

es

C

CO

3 i* s5S

.12}° fl

e

ao co

S -g (3

a

10B

a

o

"5 «

V

^

cs

fa

NW

ti)

fe

es g cs ©

© a >*

fa v

S £ -2 SS5

a

! es as 2 X3 i > f4 j a

fa

A B 0

3 x 't B fa • cn

>

4)

T*

O) o co

ao H

' o o aj cs as co " 3 t - 4-i - c t a cs £ H > • 3 os J^ a cs X3 4-i J3 C O J_I Q C «O +aj ^_. 00 _f4 CO —. co •— jad cs j a cs H R ^ f4 cs cs

IS "2

£-2

> fe> *-

co cs f 4 4-1 cs ao ao f4 q <T; f4

> es es r es cS co es 2 S.Sf rt S-BP ti Sf< ofg •2 8 • es S S3 £»i X> co>£fi §>«© £ > « ©> S > 4 0 . g > H

<

fe

fe ** •5 -a fa *

>-o -

Bilaga 2.

P. M. med redogörelse för vissa kompletterande uppgifter rörande lönesättningen för arbetare i statens tjänst. Till ledning vid avvägningen av nya pensionsunderlag för arbetare i statens tjänst ha 1938 års pensionssakkunniga införskaffat vissa uppgifter rörande bland annat löneinkomsten år 1940 för olika grupper av arbetarpersonal. Dessa uppgifter, som av amanuensen S. Andersson bearbetats och sammanställts i en promemoria, avse genomsnittsinkomsten för samtliga arbetare inom respektive arbetsområde, nämligen dels den faktiska inkomsten (exklusive tillägg för övertid och barntillägg men inklusive semesterersättning, kompensation för familjepensionsavdrag och uppskattat värde av naturaförmåner), dels ock en på grundval av den faktiska inkomsten och antalet utgjorda arbetstimmar beräknad inkomst utgående för 2 400 timmar för år (omkring 2 300 arbetstimmar jämte semestertid). Även om en begränsning av uppgiftsmaterialet till de äldsta arbetarnas löner, »slutlönerna», icke kunnat ske för samtliga arbetsområden, ha de sammanställda genomsnittssiffrorna för äldre och yngre arbetares löner likväl ansetts i stort sett väl ägnade att tjäna till ledning vid pensionsavvägningen genom att jämföras med genomsnittliga tjänstemannalöner i de olika lönegraderna. 1938 års pensionssakkunniga ha, delvis i anledning av önskemål uttalade av de i överläggningar med de sakkunniga deltagande representanterna för arbetarsammanslutningar, funnit önskvärt att, i den omfattning som den begränsade tiden medgivit, införskaffa vissa kompletterande uppgifter rörande den år 1940 tillämpade lönesättningen för några grupper av manlig arbetarpersonal. Dylika uppgifter ha införskaffats beträffande ackordsavlönade arbetare vid Mariebergs ammunitionsfabrik, ackordsavlönade verkstadsarbetare vid statens järnvägars huvudverkstäder, arbetare vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn samt sistnämnda verks linjearbetare. Syftet med de kompletterande uppgifterna har varit dels att åskådliggöra nyrekryteringens storlek under år 1940 och de närmast föregående åren, dels ock att vinna en mera bestämd uppfattning om förhållandet i olika fall mellan genomsnittsinkomsten för äldre arbetare och den för såväl yngre som äldre arbetare genomsnittliga löneinkomsten. Här nedan lämnas en kortfattad redogörelse för de erhållna uppgifterna. /. Manliga arbetare vid Mariebergs

ammunitionsfabrik

(I-ort).

Nyrekryteringens storlek belyses av siffrorna i tablån å nästföljande sida. Beträffande slutlönernas storlek framgår följande av de erhållna uppgifterna. Av de 33 tidavlönade arbetarna i grupp A voro 5 födda något av åren 1881—1890. Dessa 5 arbetare hade år 1940 en genomsnittlig lön exklusive semesterersättning per utgjord arbetstimme av 2 ni kronor, vilket vid 2 400 timmar motsvarar en beräknad genomsnittlig årsinkomst — inklusive semesterersättning — av 4 824 kronor.

109 Antal arbetare Vi 1940 Yrkesgrupp och löneintervall enligt "ällande kollektivavtal

a 27 levnadsår, 10 år i facket b 24 levnadsår, 7 år i facket c 21 levnadsår, 4 år i facket Summa

tidavlönade (inom parentes ackordsangives antalet avlönade 1938 arbetare å minimitimlön)

(2)

Summa

Summa

1 6 1 8

a 27 levnadsår, 3 år i facket b 20 levnadsår c 18 levnadsår

1-4

3-6

7—46

3-4

5-32

9—102

2-4

3-6

4—87

26 (1) 7 (1)

6 (2) 6 (5) 4 (3) 2 (2) 18 (12)

a 27 levnadsår, 6 år i facket b 24 levnadsår, 3 år i facket c 20 levnadsår, 1 år i facket d 18 levnadsår

Antal avgångna resp. nytillträdda

(1) (6) (1) (8)

35 11 11 57

Av de till gruppen B hörande 57 ackordsavlönade arbetarna voro 4 födda något av nämnda år. Dessa arbetare hade en genomsnittlig inkomst, som obetydligt understeg 2 04 kronor per arbetstimme och som motsvarade en efter angivna grund beräknad genomsnittlig årsinkomst av 4 884 kronor. I amanuens Anderssons promemoria angives i tab. 2 den genomsnittliga totala inkomsten år 1940 för arbetare å I-ort, tillhörande försvarsväsendets verkstadsnämnds förvaltningsområde, till 4 593 kronor, under det att den genomsnittliga årsinkomsten inklusive semesterersättning vid 2 400 timmar (omkring 2 300 arbetstimmar jämte semestertid) i tab. 3 angives till 4 094 kronor. Skillnaden mellan dessa siffror beror på att antalet arbetstimmar under år 1940 avsevärt överstigit 2 300. Enligt från Mariebergs ammunitionsfabrik inhämtad uppgift uppgå för ammunitionsfabrikens vidkommande de siffror, vilka motsvara de i amanuens Anderssons tabeller 2 och 3 angivna — dessa avse även arbetare vid signal- och tygverkstäder — till 4 420 respektive 4 032 kronor; antalet utgjorda arbetstimmar uppgick till i medeltal 2 572. 2. Manliga ackordsavlönade

verkstadsarbetare huvudverkstäder.

vid statens

järnvägars

Storleken av nyrekryteringen vid verkstäderna framgår av tablån överst å nästa sida. I den närmast därefter införda tablån redovisas beträffande yrkesgrupperna II och III erhållna uppgifter å antalet arbetare födda under perioderna 1881—1885 och 1886—1890 samt å den genomsnittliga totala årsinkomsten för dessa. I tablån ha även angivits motsvarande, för äldre och yngre arbetare beräknade genomsnittsinkomster enligt amanuens Anderssons promemoria. Skillnaden mellan slutlön och genomsnittslön är i verkligheten något större än som motsvaras av skillnaden mellan de nu erhållna siffrorna och siffrorna i amanuens Anderssons promemoria, då den sistnämnda sifferserien även inbegriper kompensation för familjepensionsavdrag, 87 kronor.

110 Yrkesgrupp och löneintervall enligt gällande kollektivavtal

E-ort Bollnäs

Antal I: Arbetare, som fyllt 18 år Arbetare, som fyllt 21 år Arbetare, som fyllt 24 år och arbetat vid SJ i 3 år Summa II: Arbetare, som fyllt 21 år och arbetat i facket i 3 år Arbetare, som fyllt 24 år och arbetat i facket i 6 år Summa III: Arbetare, som fyllt 21 år och arbetat i facket i 4 år Arbetare, som fyllt 24 år och arbetat i facket i 7 år Summa

I: 1938 1939 1940 II: 1938 1939 1940 III: 1938 1939 1940

F-ort Örebro

G-ort

Malmö

Östersund

I ort

Not viken

Tomteboda

arbetare den 1 januari 1940 samt (inomparentes) det antal, som kvarstod å minimitimlön 65 (36)

1 (0) 61 (6)

1 (0) 23(19)

27 (3) 150 (52) 74 (12) 52(24) 274(140) 139 (48)

24(10) 86(16)

16(10)

19 (2)

33 (1)

40(29)

62(33)

65(20)

5 (4)

4 (4)

4 (3)

63 (3) 206 (36) 161(134) 114(12) 260 (36) 177(148) 119(16)

36 (8)

52 (2)

52 (6)

40(12)

56 (5)

52(6)

1 (0 24(20) 124 (88)

1 (1)

(0)

16 (14)

64(4)

(1)

(3)

1 (0) 42(30)

4 (1)

73 (7) 537 (35) 324 (22) 192 (5) 73 (7) 582 (36) 327 (25) 196 (6)

3 (3) 29(16)

4 (1) 92 (5)

153(13)

147(15)

92 (5)

157(14)

147(15)

Antalet

under åren 1938—1940 inom avgångna resp. nytilltvädda

1-12 7- 1 6— 4 1—13 4— 1 9- 1

33—70 26—26 15— 7

19—30 7—13 14—11

13—10 12— 7 9—15

4—11 6—15 4—14

4—lo 6—16 4— 4

28—27 24-21 21—13

12—14 12—12 11—15

6— 7 7— 9 7— 5

3- 4 4- 5 3— 4

6— 4 7- 5 10— 7

5-12 5—9 5—10 12- 2 2— 3 7— 5

8—12 6- 5 9- 4

27—24 28—21 23—16

13- 7 12— 9 13- 7

3- 2 15— 7 7— 4

4— 3 6— 3 5— 2

8- 6 5— 5 16—11

13— 9 4— 2 8- 2

E-ort

F-ort

Yrkesgrupp

II: Antal arbetare födda 1886— 90 samt dessas genomsnittsinkomst Antal arbetare födda 1881— 85 samt dessas genomsnittsinkomst Genomsnittsinkomst enl. amanuens Anderssons p. m. Tab. 2 Tab. 3

Göteborg

H-ort

Göteborg

H-ort

I-ort

Östersund

Notviken

Tomteboda

74-4 208 15-4 194 24-4 435

1-4 470

7-4 502

6-4 589

26-4 263 7-4 239 10-4 486

2-4 508

4-4 439 6-4 614

Bollnäs

Örebro

8-3 999 8-4 166 3 983 3 979

G-ort

varje yrkt isgrupp arbetare

Malmö

4130 4 092

4 407 4 347

4 524 4511

4 500 4 508

Ill E-ort Yrkesgrupp

Bollnäs

G-ort

F-ort Örebro

Göteborg

Malmö

H-ort Östersund

I-ort

Notviken

Tomteboda

III: Antal arbetare födda 1886— 90 samt dessas genomsnitts15-4 261 189-4 508 68-4 487 55-4 678 14-4 801 40-4 716 30-4 769 inkomst Antal arbetare födda 1881— 85 samt dessas genomsnitts14-4 340 114-4 537 24-4 547 35-4 763 17-4 836 32-4 754 34-4 817 inkomst Genomsnittsinkomst enl. amanuens Anderssons p. m. 4 755 4 857 4 676 4 298 4 503 Tab. 2 4 843 4 657 4 451 4 756 Tab. 3 4 255

3. Manliga arbetare vid telegrafverkets

verkstad

i Nynäshamn

(ortsgrupp

F).

Arbetarnas åldersfördelning den 1 januari 1940 framgår av följande sammanställning. Ackordsa rbetare: födda under perioden 1881—1890 övriga över 21 år under 21 år

Antal 55 479 _195 729

Tidarbetare: födda under perioden 1881—1890 övriga över 21 år under 21 år

33 170 25

228 957.

Till belysande av storleken av avgång och nyrekrytering ha följande siffror lämnats:

Åldersgrupp

Avgångna 1

T. o.m. 20 år 21—25 > 26—30 > 31—35 » 36—40 > 41-45 » 46—50 > 51—55 > 56— > Summa S9

19 4 0

19 3 9

19 3 8

Avgångna

w >

5 S:a

5 S:a

g?

Avgångna 1 2

5 S:a

S 3 CL I

22 4 2 1 1

25 7 7 3

47 100 31 38 8 9 f> 2 1 2 1 2 2 13 110 151 74

»s: > •

1 3 48 2

108 34

1 = På egen begäran. — 2 = På arbetsgivarens begäran. — 3 = På grund av sjukdom eller sjukpension. — 4 = Med pension. — 5 = Dödsfall.

112 Enligt uppgift utgjorde hela antalet vid verkstaden anställda manliga arbetare Ackordsarbetare Tidarbetare vid utgången av år 1937 747 231 > » » » 1938 789 230 > » > > 1939 730 236 » » » > 1940 665 227. Medelinkomsten för de 55 ackordsarbetare, som voro födda under perioden 1881 —90, utgjorde 201 kronor, motsvarande en årsinkomst av 4 824 kronor. F ö r de 33 tidarbetare, som voro födda under samma period, utgjorde medeltimförtjänsten 1*77 kronor och årsinkomsten 4 248 kronor. A. Telegrafverkets

linjearbetare.

Antalet avgångna respektive nyantagna fasta linjearbetare utgjorde år 1938 176 respektive 384 » 1939 130 » 541 » 1940 103 » 240. Samtliga linjearbetare tillhöra pensionsgrupp 2 (yrkesarbetare). I huvudsak hela antalet linjearbetare på A—H-orter voro tidavlönade. Enligt från telegrafstyrelsen lämnad uppgift förekommer individuell timlöneförhöjning för dem i så obetydlig utsträckning, att man i detta sammanhang kan bortse från densamma. Årsinkomsterna 1940 för de linjearbetare, vilka tillhörde högsta löneintervall enligt kollektivavtalet — vari arbetaren placeras från och med fjärde kalenderåret efter det, då han antagits till fast arbetare — beräknas vid 2 400 timmar (omkring 2 300 arbetstimmar samt semester därutöver) uppgå till i medeltal följande belopp inklusive värdet av fri beklädnad, som beräknats till 135 kronor: O r t s g r u p p A

B

C

D

E

F

G

H

3 026

3 160

3 293

3 417

3 571

3 704

3 828

3 962

För jämförelses skull redovisas nedan motsvarande siffror enligt amanuens Anderssons promemoria: O r t s g r u p p A

Tab. 2 » 3

2 883 2 921

B

C

3 038 3 091

3 068 3 094

D

E

3 194 3 204

F

3 282 3 383

G

H

3 737 3 609

3 805 3 742

4 033 3 880

I amanuens Anderssons sifferserie ingår härvid kompensation för familjepensionsavdrag med 87 kronor. Beträffande de i Anderssons promemoria redovisade inkomstbeloppen å F-ort må framhållas, att desamma jämväl avse verkstadsarbetare i Nynäshamn. Antalet fasta linjearbetare på I-ort uppgick den 1 januari 1940 till 352, och av dessa voro 36 arbetare födda något av åren 1881—1890. För dessa senare arbetare uppgick den faktiska totala inkomsten år 1940 till i medeltal 4 445 kronor, vartill komma 135 kronor, motsvarande värdet av fri beklädnad; den sammanlagda inkomsten för de äldre arbetarna uppgick sålunda till 4 580 kronor. Vid omräkning efter 2 400 timmar (omkring 2 300 arbetstimmar jämte semestertid) erhåller man 4 631 kronor.

Bilaga

3.

P. M. angående lönesättningen enligt år 1940 gällande kollektivavtal för vissa grupper av arbetare i statens tjänst. För att tjäna till ledning vid 1938 års pensionssakkunnigas prövning av frågan om den relation, som bör gälla mellan tjänstemän och arbetare med avseende på pensionsförmånens storlek, ha i en av amanuensen S. Andersson uppraUad promemoria framlagts vissa statistiska uppgifter om lönenivån åren 1932 och 1940 för arbetarpersonal inom en del statliga förvaltningsområden. För anförda ändamål har till ytterligare belysning av den statsanställda arbetarpersonalens löneförhållanden upprättats en i det följande meddelad sammanställning av de huvudbestämmelser om lönesättningen, som innefattas i vissa under år 1940 gällande kollektivavtal. Beträffande det sammanställda materialet må anföras följande. 1 sammanställningen redovisas — på motsvarande sätt som i nämnda statistiska undersökning av löneutvecklingen — endast arbetstagare lydande under sådana verk och myndigheter, där kollektivanställd arbetarpersonal finnes i mera betydande omfattning, nämligen armé-, marin- och flygförvaltningarna, försvarsväsendeis verkstadsnämnd, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Sådana avtal inom de angivna förvaltningsområdena, vilka endast avse mindre arbetargrupper eller på annat sätt äro av mindre intresse i förevarande sammanhang, ha emellerlid icke medtagits i sammanställningen. Det behandlade materialet omfattar följande avtal: 12 särskilda här nedan under 1—12 närmare angivna avtal mellan å ena sidan försvarsväsendets vederbörande förvaltningsmyndigheter eller försvarsväsendets verkstadsnämnd och å andra sidan försvarsverkens civila personals förbund samt gällande för arbetarpersonal inom nedanstående verksamhetsområden: a) arméförvaltningens eller verkstadsnämndens område: ammunitionsfabriker, gevärsfaktori, tygstationer samt truppförbandens tyganstalter och tygverkstäder; intendenturverkstäder; förråd och bagerier; matinrättningar; arméns centrala beklädnadsverkstad; fortifikationsförvaltningarna i Boden och Karlsborg; b) marinförvaltningens område: örlogsvarv m. m.; intendenturanstalter; sjukhus; matinrättningar; c) flygförvaltningens område: flygvapnets verkstäder; matinrältningar; 2 i sammanställningen med 13 och 14 betecknade avtal mellan å ena sidan telegrafverket och å andra sidan telegraf- och telefonmannaförbundet beträffande arbetare vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn respektive telegrafverkets linjedistrikt; 2 avtal, i sammanställningen redovisade såsom 15 och 16, mellan å ena sidan järnvägsstyrelsen och å andra sidan svenska järnvägsmannaförbundet respektive svenska järnvägsmannaförbundet och svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet gemensamt beträffande verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar respektive ban- och byggnadsarbetare vid statens järnvägar; 2 avtal, i sammanställningen upptagna under 17 och 18, mellan å ena sidan vattenfallsstyrelsen och å andra sidan svenska elektriska arbetareförbundet respektive svenska metallindustriarbetareförbundet beträffande arbetare vid kraftverksförvaltningen inom statens vattenfallsverk respektive verkstadsarbetare m. fl. vid Västerås kraftverk; samt 8—427249.

114 7 här nedan under 19—25 redovisade avtal mellan å ena sidan vattenfallsstyrelsen och å andra sidan svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet beträffande arbetare vid Trollhätte kanalverk, Södertälje kanalverk och statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning i Trollhättan samt byggnadsarbeten i Göta älv, Gimån m. m.. Stadsforsen, Kattstrupeforsen samt Porjus och Suorva. Av de här behandlade avtalen ha samtliga som röra arbetare vid försvarsväsendet ävensom avtalet för verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar ingåtts sommaren 1939. Avtalen för arbetare vid telegrafverkets verkstad och för nämnda verks linjearbetare ha ingåtts i mars respektive april 1939, och avtalet för banoch byggnadsarbetare vid statens järnvägar vid slutet av år 1939. Avtalen för arbetare vid statens vattenfallsverk voro dagtecknade vid olika tidpunkter. Avtalet för verkstadsarbetare m. fl. vid Västerås kraftverk ingicks sålunda i maj 1939 — varvid ingen ändring gjordes i de sedan år 1937 gällande fasta lönesatserna — avtalen för respektive kanalverken, Götaälvs- och Gimåarbetena tillkommo i början av år 1939, och övriga redovisade avtal för vattenfallsverkets kraftverksförvaltning och byggnadsarbeten ha träffats under första halvåret 1940 respektive i juli 1940. Flertalet av de avtal, som gällde år 1940, hade sålunda ingåtts under den del av år 1939, som låg före krigsutbrottet. Avtalen ha emellertid i vissa fall kompletterats med bestämmelser om rörligt tillägg eller däremot svarande reglering av timlönen, varom närmare redogörelse lämnas i det följande- Det må vidare anmärkas, att efter år 1940 vissa av de redovisade avtalen antingen utlöpt och ersatts med nya avtalsöverenskommelser eller eljest utbytts mot nya avtal. För arbetarpersonalen vid arméns centrala beklädnadsverkstad har sålunda nytt avtal träffats i mars 1941, och för den nyanlagda centrala torpedverkstaden i Motala finnes sedan början av år 1941 ett särskilt avtal. För verkstadsarbetare och linjearbetare vid telegrafverket ha nya avtal undertecknats i mars respektive maj 1941. Vid statens vattenfallsverk ha samtliga avtal förnyats under åren 1941 och 1942. Uppgifternas sammanställande har skett med utgångspunkt från att ur dem skulle för varje avtalsområde kunna vinnas upplysning beträffande a) storleken av den fasta timlönen — i flertalet fall minimilönen — vid arbete å ordinarie tid samt, där differentiering av denna förekommer, de grunder enligt vilka differentieringen genomförts, b) de bestämmelser respektive avtal kan innehålla om den under a) avsedda lönens förhöjning med flitpenningar el. dyl. samt c) den anordning, som kan finnas införd för att bereda kompensation för förhöjning i levnadskostnaderna. De sammanställda uppgifterna finnas införda här nedan för varje särskilt avtalsområde. I anslutning därtill behandlas avtalen mera översiktsvis ur de här ovan angivna tre synpunkterna. Arméförvaltningen och försvarsväsendets verkstadsnämnd. 1. Avtal för den civila personalen vid ammunitionsfabrikens avdelningar å Marieberg och Karlsborg, Carl Gustafs stads gevärsfaktori, tygstationerna i Stockholm, Karlsborg och Boden samt truppförbandens tyganstalter och tygverkstäder, gällande från och med den 1 januari 1939 till och med den 30 juni 1942. I tabellen å nästföljande sida angivas de lönebelopp i ören per timme, vilka på olika dyrorter lägst utgå till manliga arbetare, respektive utgå till kvinnliga arbetare. Lön enligt grupp A utgår till i yrket hemmastadd och i detsamma med yrkesarbete sysselsatt arbetare med en utbildningstid av 4 år.

115 D

y

r

o

r

t

Ålder och år i yrket

II 7T

A.

&

>r

&

Yrkesarbetare.

a) arbetare, som uppnått 27 års ålder och arbetat minst 10 år i yrket 103 129 108 135 112 140 117 146 122 152 126 158 131 163 135 169 140 175 b) arbetare, som uppnått 24 års ålder och arbetat minst 7 år i yrket 96 121 100 127 104 132 109 138 113 143 117 149 121 154 126 160 130 165 c) arbetare, som uppnått 21 års ålder och arbetat minst 4 år i yrket 88 UU 92 115 96 119 100 124 104 129 108 134 112 139 116 144 120 149 B. Övriga yrkesarbetare, maskinarbetare och sprängtekniska arbetare. (arbetare sysselsatta med tillverkning av expl. varor samt med dessa i yrkeshänseende jämställda). a) arbetare, som uppnått 27 års ålder och arbet a t minst 6 år i yrket 93 118 97 12S 102 128 105 133 109 139 114 144 118 149 155 126 160 b) arbetare, som uppnått 24 års ålder och arbetat minst 3 år i yrket 85 110 115 92 119 96 124 100 129 104 134 107 139 111 144 115 149 c) arbetare, som uppnått 20 års ålder och arbet a t minst 1 år i yrket T 99 103 84 107 88 112 91 116 95 121 98 125 102 130 105 134 d) arbetare, som uppnått 18 års ålder 70 87 76 91 79 94 98 86 102 89 106 92 109 95 113 C. Grov- och diversearbetare. a) arbetare, som uppnått 27 års ålder och arbet a t minst 3 år vid företaget b) arbetare, som uppnått 20 års ålder c) arbetare, som uppnått 18 års ålder D. Kvinnliga

115 92 119 96 124 100 129 104 134 107 139 111 144 115 149

87 76 91 79 94

112 91 116 95 121 98

125 102 130 105 134 106 92 109 95 113

arbetare.

a) arbetare, som uppnått 21 års ålder och varit anställd minst 3 år vid företaget b) arbetare, som uppnått 21 års ålder c) arbetare, som uppnått 18 års ålder d) arbetare under 18 år

60 74 63 78 66 81 53 66 55

84 71

74 91 77 94 79

82 101

5b 71 60 74 62 77 65 80 67 83 70

72 89

46 57 48 60 50 63 52 65 M 68 56 70 58 73 60 75 62 78 33 46 35 48 36 50 38 52 39 54 41 56 42 58 44 60 45 62

116 Till grupp B räknas, förutom övriga yrkesarbetare och maskinarbetare, sprängtekniska arbetare (arbetare sysselsatta med tillverkning och aptering av explosiva varor), kvalificerad förrådsarbetare, lödare, betsare, pressare, hejare, ångpanneeldare, glödgare, maskinskötare, ackumulatorskötare, kabelreparatör, cykelreparatör, kvalificerad smideshantlangare, hjälpmontör, provskjutare av handvapenammunition och chaufför. Beträffande gevärsfaktoriet skall lokalt upprättad förteckning beträffande inplacering i grupp B gälla. I övrigt skall den vid avtalets ingående gällande yrkesgrupperingen fortfarande tillämpas. Till arbetare, som ådagalägger synnerlig skicklighet och flit, kan utgå — till beloppet ej närmare angiven — högre lön än den fastställda. För speciella arbeten utgå dessutom särskilda tillägg, vid ammunitionsfabriken om 3—15 öre per timme, varierande efter arbetets art, samt vid tygstationer, tyganstalter och tygverkstäder om 5 öre per timme. Vid ackordsarbete skall arbetarens individuella tidlön vara garanterad utom vid ackordsarbete enligt överenskomna ackordsprislistor, då endast minimitimlönen för ackordsarbete är garanterad. Den vinst utöver minimitimlönen vid ackord, som ackordet avser alt medföra, skall utgöra minst omkring 40 procent av minimitimlönen vid ackord. Angående rörligt tillägg stadgas, att därest det levnadskostnadstal, efter vilket rörligt tillägg till befattningshavare i statens tjänst beräknas och som utgår från att 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå betecknas med 100, under avtalstiden ändras med fyra enheter eller mera över eller under talet 108, ett rörligt tillägg respektive avdrag göres med 3 procent å avlöningen för varje hel mångfald av fyra, vartill ökningen respektive minskningen uppgår. Rörligt tillägg respektive avdrag beräknas å sammanlagda avlöningsbeloppet för avlöningsperiod, varvid dock iakttages, att tillägg respektive avdrag ej beräknas på i avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt krontal. Någon begränsning uppåt av det rörliga tillägget på sätt gäller i fråga om rörligt tillägg och kristillägg för statstjänstemannen finnes ej stadgad. 2. Avtal för den civila personalen vid truppförbandens intendenturverkståder och tvättinrättningar samt arméns tvättanstalt i Stockholm, gällande från och med den 1 april 1939 till och med den 31 mars 1942. Lönerna utgå för manliga respektive kvinnliga arbetare inom olika dyrortsgrupper med följande belopp i ören per timme: D

y r o r t

Ålder och år i yrket

B 1 C D

E

F

G

H

I

Manlig arbetare, som fyllt 21 år och arbetat 4 år såsom skräddare resp. skomakare, sadehnakare, snickare, 108 113 118 122 127 132 136 141 skidreparatör Övriga manliga arbetare (jämväl tvättarbetare), som 108 112 117 121 126 131 135 140 fyllt 18 år Kvinnliga arbetare, som fyllt 21 år och arbetat 4 år 71 74 77 80 83 86 89 92 såsom sömmerska (inklusive stickerskal Övriga kvinnliga arbetare (jämväl tvätterskor, som 69 72 75 78 81 84 87 90 fyllt 18 år) Vid vissa arbeten vid tvättinrättning utgå tillägg om 4 å 5 öre per timme. Till vissa yrkesarbetare utgår, därest de utföra tidlönsarbete under mera än 25 timmar per månad, ett tillägg av 15 procent å vederbörandes timlön för allt tidarbete under månaden.

117 Arbete, s o m ä r u p p t a g e t i till a v t a l e t h ö r a n d e a c k o r d s p r i s l i s t o r , s k a l l u t f ö r a s p å a c k o r d efter i p r i s l i s t o r n a a n g i v n a p r i s e r . A c k o r d s p r i s l i s t o r n a gälla f ö r s a m m a tid s o m avtalet. Rörligt tillägg u t g å r efter s a m m a g r u n d e r s o m angivits u n d e r 1. 3. Avtal för den civila personalen vid arméns intendenturförråd i Stockholm, Karlsborg och Boden samt vid kronobageriet på Visborgs slätt, g ä l l a n d e f r å n o c h m e d d e n 1 j a n u a r i 1939 till o c h m e d d e n 31 m a r s 1942. Avlöningen u t g ö r e s a v v e c k o a v l ö n i n g i k r o n o r enligt n e d a n s t å e n d e t a b l å . D y r o r t Y r k e s g r e n

/

D (Visborgs slätt)

G (Boden)

(Stockholm)

62-— 63-50 60-— 60-—

64-66-— 62 50 6250

72747070-

797.V. 76*

49\50

51:-

58-

62-

61-— 60-— 58-50

63-50 62-50 öl-

71 — 70-— 68-50

767573-

49-60

öl'

58-—

62-—

mjukbrödsbageri.

Ugnsarbetare x Trågarbetare* Tredjer och raskpassare x Bageriarbetare, övrig, med minst 3 års yrkesvana Bageriarbetare, övrig, med mindre än 3 års yrkesvana /

(Karlsborg)

hårdbrödsbagcri.

Maskinskötare : Trågarbetare x Bageriarbetare, övrig, med minst 3 års yrkesvana.. Bageriarbetare, övrig, med mindre än 3 års yrkesvana Charkuteriarbetare, anförtrodd arbete, som kräver större ansvar Charkuteriarbetare med minst 4 års y r k e s v a n a . . . . Charkuteriarbetare, övrig Kvarnarbetare Förråds- och magasinsarbetare, manlig, efter 2 års anställning vid intendenturförråd Förråds- och magasinsarbetare, manlig, med mindre än 2 års anställning vid intendenturförråd Magasinsarbetare, kvinnlig, efter 2 års anställning vid intendenturförråd Magasinsarbetare, kvinnlig, med mindre än 2 års anställning vid intendenturförråd Snickeriarbetare, fullt yrkeskunnig, med minst 4 år i yrket D:o, övrig, efter 2 års anställning

78-— 67-50 58-— 66-— 54-50

63-50

68 —

47-—

55-—

58-50

37-60

44-—

47-—

31-—

36-50

39-—

58— 53-50

68-50 63--

73 — 67-—

1 Veckolönen utgår för den tid. under vilken vederbörande arbetare sysselsattes såsom ugnsarbetare, respektive trågarbetare, tredjer, raskpassare, maskinskötare eller snickare.

Rörligt tillägg u t g å r efter s a m m a g r u n d e r s o m angivits u n d e r 1. 4. Avtal för den civila personalen vid truppförbandens matinrättningar (köksoch servisbiträden), g ä l l a n d e f r å n och m e d d e n 1 j a n u a r i 1939 till o c h m e d d e n 31 m a r s 1942. D e n k o n t a n t a l ö n e n u t g å r till all p e r s o n a l m e d n e d a n a n g i v n a a n t a l k r o n o r p e r månad: D y r o r t A—C D—E F—H I 80

118 Å förestående löner vitgår rörligt tillägg efter samma grunder som angivits under 1. Utöver den kontanta lönen äger arbetare, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av vederbörande myndighet, åtnjuta fria matportioner, arbetskläder jämte tvätt av sådana samt fria bad i försvarsväsendet tillhörig badinrättning. Ersättning för kosthåll utgår vid semester med 2 kr. per dag samt vid ledighetsdag eller sjukdag i hemmet med 1-55 kr. 5. Avtal för den civila personalen vid arméns centrala bcklädnadsverkstad i Stockholm, gällande från och med den 1 maj 1939 till och med den 30 april 1941. Avtalet upptager närmare ett trettiotal lönesatser för olika yrkesspecialiteter och arbetsprocedurer. Timlönen utgjorde därvid för skräddare och vissa pressare samt för sadelmakare 155 öre och för utlärda sömmerskor 92 öre; lönerna för de kvinnliga arbetarna varierade i övrigt ganska avsevärt, eller mellan 55 och 112 öre. Manliga förråds- och verkstadsarbetare hade en månadslön av 305 kr. vid 15 års anställning och 295 kr. vid kortare anställningstid. I avtalet utsäges, att förekommande arbeten i största möjliga utsträckning böra utföras på ackord. Ackordslönen, som på detta arbetsområde torde vara utslagsgivande för arbetarnas inkomstnivå, utgår enligt specificerade prislistor för å olika persedlar förekommande arbeten. När nya persedlar bliva föremål för tillverkning, vipptagas förhandlingar om ackordspriserna härför. Dyrtidskompensation har medgivits på så sätt, att den mellan svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige den 16 december 1939 träffade överenskommelsen tillämpats under år 1940 från och med den 1 maj. 6. Avtal för den civila personalen vid fortifikationsförvaltningen i Boden och fastighetsförvaltningen i Karlsborg, gällande från och med den 1 juli 1939 till och med den 30 juni 1942. Avlöning utgår per timme enligt samma system och till samma belopp som för grupperna A, B och C i tablån under 1. Till yrkesarbetare hänföras: Borrsmed, chaufför med yrkeskunnighet som motorreparatör, elektriker, gasmästare, maskinislbiträde vid vattenverk, murare, målare, ortdrivare, plåtslagare, rörarbetare, signalreparatör, smed, snickare, sågställare samt grovarbetare under den tid han utför stålslipningsarbete. Lön enligt grupp A utgår till i yrket hemmastadd och i detsamma med yrkesarbete sysselsatt arbetare med en utbildningstid av minst 4 år. Åtnjuter arbetare månadslön, må denna icke understiga 200 gånger angivna minimitimlöner. Vid ackordsarbete skall arbetarens individuella timlön vara garanterad utom vid ackordsarbete enligt överenskomna ackordsprislistor, då endast minimilönen är garanterad. Rörligt tillägg utgår efter samma grunder som angivits vinder 1. Marinförvaltningen. 7. Avtal för arbetare vid örlogsvarv och andra marinen tillhörande arbetsplatser, gällande från och med den 1 juli 1939 till och med den 30 juni 1942. Lönerna utgå för nedanstående arbetargrupper inom respektive orter med lägst de belopp i ören per timme, som angivas i tabellen överst å nästa sida. Till arbetare, som ådagalägger synnerlig skicklighet och flit, kan utgå — till beloppet ej närmare angiven — högre lön än den i avtalet fastställda. Särskild ersättning enligt överenskommelse utgår vid arbeten av speciell natur (såsom riggarbete, arbeten med tändmedel, rengöring av WC-ledningar o. dyl.).

119 Manliga yrkesarbetare, som uppnått 27 års ålder och arbetat minst 10 år i yrket ^ Manliga yrkesarbetare, som uppnått 24 års ålder och arbetat minst 7 år i yrket ^ Manliga yrkesarbetare, som uppnått 21 års ålder och arbetat minst 4 år i yrket Övriga manliga arbetare, som uppnått 25 års ålder Övriga manliga arbetare, som uppnått 21 års ålder Övriga manliga arbetare, som uppnått 18 års ålder Övriga manliga arbetare över 17 år Övriga manliga arbetare över 16 år Övriga manliga arbetare över 15 år Kvinnliga yrkesarbetare, som uppnått 24 års ålder och arbetat minst 7 år i yrket Kvinnliga yrkesarbetare, som uppnått 21 års ålder och arbetat minst 4 år i yrket Övriga kvinnliga arbetare, som uppnått 21 års ålder Övriga kvinnliga arbetare, som uppnått 18 års ålder Övriga kvinnliga arbetare över 17 år Övriga kvinnliga arbetare över 16 år Övriga kvinnliga arbetare över 15 år

Karlskrona Vaxholm (E-ort)

Älvsborg Nya Varvet (F-ort)

Stockholm (l-o rt)

ack.

tid

ack.

tid

ack.

tid

98 100 82 64 37 33 29

120 120 99 75 48 43 36

105 107 89 69 40 35 31

129 130 106 81 51 46 39

113 115 95 74 43 38 33

138 139 114 87 55 49 42

67 65 51 32 27 23

88 82 66 41 35 29

72 68 55 35 29 25

92 8ö 71 44 37 32

77 73 59 37 31 27

99 94 76 47 40 34

A c k o r d e n s k o l a u n d e r a v t a l e t s giltighetstid b e r ä k n a s för r e s p e k t i v e a r b e t a r e , g r u p p a v a r b e t a r e eller a r b e t s a v d e l n i n g så att de i regel l ä m n a s a m m a g e n o m s n i t t liga ö v e r s k o t t u t ö v e r a c k o r d s t i m l ö n e n i p r o c e n t r ä k n a t s o m u n d e r d e s s f ö r i n n a n senast förflutna avtalsår. R ö r l i g t tillägg u t g å r enligt s a m m a g r u n d e r s o m a n g i v i t s u n d e r 1. 8. Avtal för arbetare vid marinens intendenturanstalter (beklädnadsverkstäder, tvättinrättningar, bageri, köttcentral med charkuteri, proviant-, beklädnadsoch sängper sedelförråd samt persedelförråd och proviantuppbörden vid kustartilleriregemente respektive kår), g ä l l a n d e f r å n o c h m e d d e n 1 juli 1939 till o c h m e d d e n 30 j u n i 1942. A v l ö n i n g e n för b a g e r i - , c h a r k u t e r i - o c h f ö r r a d s a r b e l a r e u t g ö r e s a v v e c k o a v l ö n i n g efter s a m m a s y s t e m s o m a n v ä n t s i det u n d e r 3 r e d o v i s a d e a v t a l e t f ö r a r m é n s i n t e n d e n t u r a n s t a l t e r . L ö n e b e l o p p e n , s o m f r å n s e t t d y r o r t s s k i l l n a d e r n ä r a a n s l u t a sig till i n ä m n d a a v t a l s t a d g a d e l ö n e s a t s e r , v o r o för h i t h ö r a n d e a r b e t a r g r u p p e r f ö l j a n d e : Kronor per vecka Älvsborg Karlskrona Vaxholm Nya Varvet (E-ort) (F-ort) Manliga arbetare. Ugns-, tråg- och förste bordsarbetare s a m t b r ö d u t lämnare Bageriarbetare, övrig, med minst 3 års yrkesvana . . . Bageriarbetare, övrig, med mindre än 3 års yrkesvana Charkuteriarbetare, anförtrodd arbete, som medför större ansvar Charkuteriarbetare med minst 4 års yrkesvana Charkuteriarbetare, övrig Förrådsarbetare efter 2 års anställning Förrådsarbetare med mindre än 2 års anställning . . . Eldare och chaufförer

68-50 65-— 53-50 68-50 65-— 53-50 59 — 51-— 65-—

— — — —

(I-ort)

— — — — —

63 — 55-—

68-— 58-50

—

—

120 Enligt förevarande avtal utgående timlöner för manliga respektive kvinnliga arbetare vid marinens beklädnadsverksläder och tvättinrättningar i Karlskrona och Vaxholm, Älvsborg och Nya Varvet samt Stockholm överensstämma (med ett obetydligt undantag) med de under 2 redovisade lönerna för arbetare vid arméns intendenturverkstäder å respektive E-, G- och I-ort. Ehuru enligt den officiella dyrortsgrupperingen Älvsborg och Nya Varvet äro F-orter, ha för ifrågavarande arbetare hos marinen lönerna satts efter närmast högre ortsgrupp. Till vissa yrkesarbetare som utföra lidlönsarbete under mera än 25 timmar per månad utgår ett tillägg med 15 procent å vederbörandes timlön. Högre lön än ovan angivits kan efter vederbörande chefs beprövande tilldelas arbetare, som äger särskilt hög kompetens. De angivna lönesatserna synas vara avsedda för tidlönsarbete. I vilken omfattning de även gälla som minimiinkomst angives ej i avtalet. Rörligt tillägg utgår efter samma grunder som angivits under 1. 9. Avtal för manlig och kvinnlig ekonomipersonal vid marinens sjukhus i Karlskrona, gällande från och med den 1 juli 1939 till och med den 30 juni 1942. Avtalet fastställer en veckolön av 63-50 kr. för manlig ekonomipersonal samt ett efter sysselsättningens art och anställningstidens längd varierande belopp för kvinnlig ekonomipersonal, som därjämte åtnjuter fritt vivre. Rörligt tillägg utgår efter samma grunder som angivits under 1. 10. Avtal för den civila personalen (köks- och servisbiträden) vid marinens matinrättningar, gällande från och med den 1 januari 1939 till och med den 31 mars 1942. Avtalet upptager samma bestämmelser om avlönings- och naturaförmåner, som under 4 redovisats för motsvarande arbetsplatser inom armén. Flygförvaltningen. 11. Avtal för den civila arbetarpersonalen vid flygflottiljerna samt vid flygvapnets verkstäder, gällande från och med den 1 juli 1939 till och med den 30 juni 1942. Avlöningen utgår med det antal ören per timme, som angives i efterföljande uppställning. Lönerna äro normallöner, d. v. s. förhöjningar av de i tabellen upptagna siffrorna ha ej medgivits. I fråga om arbetarnas gruppering gäller följande: Arbetare, som förestår förråd, avlönas som yrkesarbetare. Garageförmän, som huvudsakligen sysselsättas med bilreparationer, avlönas som yrkesarbetare, övriga som chaufförer. Yrkesarbetare äro exempelvis filare, svarvare, automat- och revolversvarvaro med kompetens för uppsättning, fräsare, svetsare, smeder, avsynare, plåtslagare, galvanisörer, vulkanisörer, rörarbetare, elektriska montörer, radiomontörer, flygplanmontörer, motormontörer, motorprovare med kompetens för inreglering, instrumentmakare, flygplan- och med dem jämförliga snickare, sadelmakare, målare och övriga med dem jämställda yrkesmän. Hjälpmontörer äro exempelvis lödare, betsare, pressare, smideshantlangare, eldare, glödgare, maskinskötare, cykelreparatörer och hjälpare till yrkesarbetare. Till grov- och diversearbetare hänföras även motortvättare, vakt- och tillsyningspersonal och dylika. Ackordsarbete förekommer endast å de centrala flygverkstäderna. För skräddare, skomakare och sömmerskor vid intendenturverkstäderna ha överenskommelser träffats, enligt vilka ackordsavlöning ej skall förekomma. Rörligt tillägg utgår efter samma grunder som angivits under 1.

121 D

y

r

o

r

t

G r u p p

Yrkesarbetare

utan

med

ulan

C

D

E

F

G

H

I

1-31 1-22 1-02

1-37 1-28 1-07

1-43 1-33 111

1-48 1-38 1-1(5

1-54 1-44 1-20

1-60 1-49 1-25

1-67 1-55 1-30

1-73 1-60 1-34

1-79 1-66 1-39

0-95 0-88 0-75

0-99 0-92 0-78

1-03 0-96 0-81

1-08

1-17 1-08 0-91

1-20 1-12 094

1-25 1-1H 0-98

1-29 1-20

0-85

1-12 1-04 0-88

1-08

1-13 1-04 0-94 0-78

1-18 1-09 0-98 0-81

1-23 1-14 1-02 0-85

1-28 1-18 106 0-88

1-32 1-23 l-io 0-91

1-37 1-27 1-14 0-94

1-42 1-32 1-18 0-98

1-47 1-86 1-22 l-oi

0-7 9 0-73 0-65 0-54

0-82 0-76 0-fi8 0-57

0-86 0-79 0-71 0-59

0-90 0-83 0-74 0-1)2

0-93 0-86 0-77 0-64

0-96 0-89 0-80 0-66

1 0-92 0-83 0-e9

1-04 0-96 0-86 0-71

1-07 0-99 0-89 0-73

1-18 1-05 0-75

1-23 1-10 0-94 0-78

1-28 1-14 0-98 0-81

1-34 1-19 1-02 0-85

1-39 1-24 1-06 0-88

1-44 1-29 1-10 091

1-49 1-34 1-14 0-94

1-55 1-38 1-18 0-98

1-60 1-43 1-22 1-01

1-12 1-02 0-90 0-75

1-17 1'Ofl 0-94 0-78

1-22 l-ll 0-98 0-81

1-27 1-16 1-02 0-85

1-32 1-20 1-06 0-88

1-37 1-24 l-io

1-42 1-29 1-14 0-94

1-47 1-4 1-18 0-98

1-52 1-8S 1-22 l-oi

1-—

1-04

1-09

1-14

1-18

1-27

1-32

1-36

ackord.

27 år, 10 å r i y r k e t 24 år, 7 å r i y r k e t

Hjälpmontbrer

B

ackord.

27 år, 10 å r i y r k e t

Yrkesarbetare

A

r— 0-90 0-75 med

roi

ackord.

25 å r 22 å r 20 å r 18 å r Hjälpmontbrer

t—

ackord.

25 å r 22 å r 20 å r

Chaufförer.

20 å r 18 å r

O-HÖ

Förrådsarbeiare. 25 år, 6 å r i y r k e t 22 år, 3 å r i y r k e t 2(1 å r 18 å r Grov- och

0-91

diversearbetare.

18 å r

1-22

12. Avtal för den civila personalen (köks- och servisbiträden) vid flygvapnets matinrättningar, gällande från och med den 1 januari 1939 till och med den 31 mars 1942. Avtalet upptager samma bestämmelser om avlönings- och naturaförmåner som de under 4 och 10 redovisade avtalen för motsvarande arbetsplatser inom armén och marinen. Telegrafverket. 13. Avtal för arbetare vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn, gällande från och med den 1 juli 1939 till och med den 30 juni 1941. Minimitimlönerna för ackordsarbete utgöra enligt avtalet följande antal ören per timme:

122 A. Manliga arbetare .. 96 .. 90 .. 93 .. 80 .. 81 .. 70 .. 72 .. 60 .. 64 .. 54 .. 56 .. 48 .. 50 .. 44 .. 40

Arbetare som fyllt 24 år och arbetat minst 7 år i yrket. » » » 24 » 21 5 » 21 20 5 » 20 19 19 18 18 17 17 16 16 15

B. Kvinnliga arbetare 76 72 73 64 68 56 61 48 54 42 46 36 40 32 30.

I avtalet stadgas, att ackordsarbete bör användas i alla sådana fall, där detsamma är möjligt att genomföra. Arbetare, som uteslutande arbetar på timtid, erhåller en timlön, som med minst 40 procent överstiger minimilönen. Likaså erhåller grovoch diversearbetare högre timpenning än minimilönen. Allt efter flit och skicklighet erhåller dessutom arbetare högre lön än minimilön; det fastslås i avtalet, att dugliga arbetare som arbetat ett flertal år i yrket skola åtnjuta högre lön än minimilön. Å andra sidan kan, då arbetare på grund av ålder, sjuklighet eller vanförhet fått sin arbetsförmåga avsevärt nedsatt, minimitimlönen för honom nedsättas, dock med högst 15 procent. Genom särskild överenskommelse fogad till avtalet fastställas, i anslutning till de genom avtalet höjda minimitimlönerna, vissa tillägg till vid avtalets tillkomst utgående individuella tim- och veckolöner samt viss höjning av ackord och flitpengar i sådana fall, där dessa icke kommit upp till viss nivå. Dyrtidstillägg utgår enligt därom träffad överenskommelse i enlighet med bestämmelserna i det s. k. ramavtalet mellan svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige den 16 december 1939, dock att dyrtidstillägget beräknas på 1939 års genomsnittsinkomst och med utgångspunkt från index 175. lh. Avtal för arbetare vid telegrafverkets linjedistrikt, gällande från och med den 1 juli 1939 till och med den 30 juni 1941. Där överenskommelse om entreprenad ej träffats, utbetalas enligt avtalet följande timpenning: Timlön i öre för arbetare, vars hemort enligt den för kommunikationsverken gällande dyrortsgrupperingen är upptagen i grupp:

Under det år, då arbetaren antagits till fast arbetare och under det därpå följande hela kalenderåret Under de därpå följande andra Under fjärde och femte kalenderåren Samt därefter

A

B

C

D

E

F

G

H

I

0-99

1-03

1-07

1-12

1-17

1-22

1-27

1-37

1-03

1-07

1-12

1-17

1-22

1-28

1-33

1-38

1-43

1-07

1-12

1-17

1-22 1-27

1-27

1-33 1-38

1-38

L43

1-48

1-43

1-48

1-63

1-12

1-17

1-22

1-33

123 För icke fullt arbetsför arbetare kan avlöningen i större eller mindre mån nedsättas, dock med högst 15 procent. Vid ackordsarbete ; där sådant förekommer, garanteras ovan angivna timlöner. I fråga om särskild dyrtidskompensation föreskrives i avtalet, att angivna timlöner gälla, så länge levnadskostnadsindex enligt nuvarande skala understiger 175. Vid index 175 höjas nämnda timlöner med 3 procent, varvid bråkdel av öre jämkas till närmast liggande helt öre. Vid varje ytterligare höjning av index med 6 enheter höjas timlönerna med ytterligare 3 procent. Skulle index åter sjunka, sänkas lönerna på motsvarande sätt. Statens järnvägar. 15. Avtal för verkstads- och förrådsarbetare vid .statens järnvägar, gällande från och med den 1 juli 1939 till och med den 30 juni 1942. Minimitimlönerna i ören inom de särskilda ortsgrupperna och för olika arbetargrupper utgöra: D y r ö r t s

g r u p per

B

C

D

E

F

G-I

83 81 66

86 84 69

89 87 . 72

92 90 75

95 93 78

100 98 82

64 54 49

67 57 52

70 60 55

73 63 58

76 66 61

79 69 64

Manliga arbetare grupp I I I : som fyllt 24 år och arbetat i facket i 7 år som fyllt 21 år och arbetat i facket i 4 år grupp I I : som fyllt 24 år och arbetat i facket i 6 år som fyllt 21 år och arbetat i facket grupp I: som fyllt 24 år och arbetat vid SJ i 3 år som fyllt 21 år som fyllt 18 år Kvinnliga D »

21 > 18 »

arbetare

Lönegraderingen i ovanstående tabell efter olika kategorier av arbetare hänför sig till följande gruppering: Grupp III: Smeder, filare, maskinuppsättare, verktygsarbetare, snickare och maskinställare å snickeriverkstad, ritsare, svetsare, svarvare med undantag av automatoch hjulsvarvare, fräsare, hyvlare, plåtslagare, bleck- och kopparslagare, gjutare, elektriska montörer, instrumentmakare, personvagnsmålare, glasmästare för vagnsarbeten, tapetserare, sadelmakare och murareGrupp II: Järnarbetare, borrare, automat- och hjulsvarvare, gängare, tublödare, vagnlyftare, timmermän, godsvagnsmålare, segel- och presenningssömmare, glasskärare, hammarreglerare, maskinskötare, ångpanne- och gasverkseldare, babbitsgjutare, skötare av motorfordon, sprutmålare och syrgasskärare. Grupp I: Grovarbetare, hantlangare, förrådsarbetare ävensom de yrkesarbetare, som ej innehava föreskriven facktid.

124 Ackordsarbete skall enligt avtalet användas i alla de fall, där så ä r praktiskt möjligt. Vissa verkligt kvalificerade verkstadsarbetare inom grupp III, som ständigt stå på tidlön, erhålla ett tillag av 50 procent på den individuella timlönen såsom ackordskompensation. Inom grupp I erhålla följande arbetargrupper, som i regel ej beredas ackordsarbete, nämligen sopare, nattvakter och förrådsarbetare, nedanstående i ören angivna timlöner i olika ortsgrupper: O r t s g r u p p G med undanB C D E F tag av Stock- Stockholm holm Arbetare som fyllt 18 år 72 79 87 94 104 115 120 Arbetare som fyllt 21 år 92 . 99 107 114 124 135 140 Arbetare som fyllt 27 år och arbetat vid S. J. minst 6 år 97 104 112 119 129 140 145 I fråga om individuella tillägg till timpenning stadgas, att arbetaren allt efter skicklighet och flit erhåller högre lön samt att dugliga arbetare, som arbetat ett flertal år i yrket, skola åtnjuta högre löner än minimitimlönerna. Rörligt tillägg skulle från och med avtalets ikraftträdande utgå med 3 öre per timme å gällande minimitimlöner och utgående timlöner. Då levnadskostnadstalet utvisade ökning i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå med tolv enheter eller mera, höjdes det rörliga tillägget med ytterligare 3 öre per timme. Efter levnadskostnadstalets fortsatta stegring ha efter samma system ytterligare höjningar om 3 öre beslutats av järnvägsstyrelsen, varefter ytterligare höjningar skett i viss anslutning till statstjänstemännens kristillägg. 16. Avtal för ban- och byggnadsarbetare vid statens järnvägar, gällande frän och med den 1 januari till och med den 31 december 1940. För de olika ortsgrupperna gälla timlöner, utgörande följande antal ören: A

B

C

D

D

y

r E

o

r

t F

G

II

141 För särskilt yrkeskunniga arbetare skola, dä dessa arbeta i sitt yrke, utgå högre timlöner än som angivits här ovan. Höjningen av timlönen kan uppgå till högst 7 öre för t. ex. yrkesutbildade cementslipare, stenarbetare, trädgårdsarbetare, reparatörsbiträden, motorförare och tippare samt med högst 14 öre för exempelvis yrkesskickliga byggnads- och finsnickare, elektriker, maskinborrare och orldrivare, maskinskötare, målare, rälsläggare, smeder, stenhuggare, reparatörsbiträden, svetsare och tegelmurare. Rörligt tillägg ä ovan angivna löner skall utgå enligt följande uppställning: Levnadskostnadstal (basår 1935) 112—115 116-119

120 och däröver

Tiin m liua ö ° 3 öre 6 »

9 »

Vid ytterligare avsevärd stegring av levnadskostnadstalet föreskrives lingar mellan parterna rörande påbyggnad av ovanstående skala.

förhand-

Statens vattenfallsverk. 17. Avtal beträffande verkstadsarbetare vid Västerås kraftverk, med den 1 maj 1939 till och med den 30 april 1941.

gällande från och

125 Ersättning för arbete skall enligt avtalet utgå antingen med visst belopp per timme eller enligt ackord. Vid arbete mot timpenning skall ersättning till varje fullt arbetsför och i sitt yrke hemmastadd arbetare, som fyllt 20 år, utgå med nedan angivna belopp: Arbetare tillhörande

grupp III grupp II b) vid 24 levnadsår o. 6 år i facket a) » 21 » » 3 » » » grupp I

ö re per timme vid index 160--162, därest Västerås tillhör ortsgrupp E F G 120 107 114 106 114 99 102 108 95 104 98 91

Den i tabellen angivna gruppindelningen av arbetarna bestämmes på följande sätt: Grupp III: Yrkesarbetare med hög grad av yrkeskunnighet, som självständigt utföra särskilt kvalificerat arbete. Grupp II: Övriga yrkeskunniga arbetare. Grupp I: Arbetare, som fyllt 20 år men icke arbetat 3 år i facket. Arbete enligt ackord skall användas i alla sådana fall, där sådant med hänsyn till tekniska skäl finnes lämpligt; vid allt ackordsarbete skall arbetarens normala limlön vara garanterad. Arbetare, som genom skicklighet och flit finnes förtjänt av högre avlöning än den i ovanstående tabell angivna, kan tillerkännas sådan. Rörligt tillägg utgår med 1 öre för varje stegring av indextalet med 2 enheter. 18. Avtal beträffande andra arbetare vid kraftverksförvaltningen inom statens vattenfallsverk än verkstadsarbetare vid Västerås kraftverk, gällande frän och med den 1 april 1940 till och med den 31 mars 1941. Vid arbete mot timlön utgår (med undantag för verkstadsarbetare i Trollhättan, för vilka lägre avlöning utgår) ersättning med nedan angivna antal ören per timme. D y r o r t Yrkesgrupp A B C D E F G H I III 114 119 123 128 133 140 147 154 161 II 107 112 116 120 125 132 139 146 153 1 97 102 106 110 115 122 129 136 143 Den använda gruppindelningen ter sig på följande sätt: Grupp III: Arbe!are, som självständigt utföra särskilt kvalificerat arbete. Grupp II: Arbetare, som haft anställning i nedannämnda grupp I a) under sammanlagt 30 månader, ävensom transportförmän, expeditionsvana förrädsarbetare samt lagförmän vid diversearbeten. Grupp I: a) Arbetare med viss yrkesvana vid installations- och kraftledningsarbeten, drift- och reparationsarbeten av olika slag, b) Diversearbetare vid andra arbeten än linjearbeten samt trädgårdsarbetare, transportarbetare och förrådsarbetare. Timlönerna kunna i vissa fall även gälla som minimilöner vid ackordsarbete. Arbete enligt ackord skall användas i alla sädana fall, där sådant med hänsyn till tekniska skäl finnes lämpligt. Rörligt tillägg skall utgå, om levnadskostnadsindex — med juli 1914 som bas — stigit med minst 6 enheter. Tilläggets belopp skall motsvara 0-6 öre för varje enhet varmed index stigit.

126 19—25. Avtal beträffande arbetare vid Trollhätte och Södertälje kanalveri: samt byggnadsarbeten i Göta älv, Älvkarleby, Gimån m. m., Stadsforsen, Kattstruptforsen samt Porjus och Suorva. Avlöningen i ören per timme utgjorde vid kanalverken och Götaälvsarbetena D y r o r t För arbetare inom B C D E F grupp III 112 117 122 127 132 » II 104 109 114 119 124 » 1 96 101 106 111 116 Avlöningarna vid övriga arbeten varierade något. I förevarande avtal indelas arbetarna i följande grupper. Grupp III: Fullt utbildade stenhuggare, tegelmurare och målare, smeder och svetsare med högre yrkesskicklighet, ledande elektromontörer, fullt yrkeskunniga byggnadssnickare, fullt yrkeskunniga timmermän, som arbetat minst 4 år i yrket, iagförmän vid betonggjutningar, lokomotivförare samt j-'rävmaskinsskötare. Grupp II: Bergsprängare, gråstensmurare, yrkeskunniga betonggjutare och armerare (båda med minst 2 års arbete i yrket), yrkeskunniga timmermän, elektromontörer, yrkeskunniga järn- och metallarbetare, rälsläggare, smeder med lägre yrkeskunnighet, transportförmän, trädgärdsförmän, lagförmän vid diversearbeten, växlingsförmän, lokomotiveldare, maskinskötare vid större kompressorstationer samt bilförare. Grupp I: Jordarbetare, hjälparbetare (även i verkstad, vid armering och vid betonggjutning), transport- och rengöringsarbetare, spärväxlare, vakter samt skogsoch diversearbetare. Beträffande ackordsarbete, flitpengar m. m. gäller vad därom angivits under 18. Rörligt tillägg utgick enligt särskild överenskommelse och uppgick vid kanalverken och Götaälvsarbetena under första halvåret 1940 till 5 öre per timme och under andra halvåret 1940 till 13 öre per timme.

Beträffande det i det föregående berörda spörsmålet, i vad mån och efter vilka grunder en d i f f e r e n t i e r i n g a v d e f a s t a l ö n e r n a — i flertalet fall m i n i m i l ö n e r n a — genomförts, framgår av de sammanställda uppgifterna att en viss differentiering visserligen i allmänhet förekommer men att de grunder, enligt vilka densamma utförts, äro synnerligen växlande. I sistnämnda hänseende föreligga skiljaktigheter ej endast mellan de olika avtalsområdena utan i vissa fall även för särskilda personalgrupper inom ett och samma avtalstillämpningsområde. De avtal, genom vilka löneförhållandena regleras för personal å skilda orter — avtalen nr 1—4, 6—8, 10—12, 14—16 och 18 samt vissa av de under 19—25 berörda avtalen — innehålla regelmässigt en dyrortsgradering av lönerna. I vissa av dessa avtal angives en särskild minimilön eller undantagsvis en fast lön för varje eller åtminstone för varje if rågakommande ortsgrupp; detta är fallet beträffande de avtal, som här ovan betecknats med 1—3, 6, 8, 11, 14, 16 och 18 samt under 19—25 berörda avtal för arbetare vid kanalverken och Götaälvsarbetena. Avtalet för verkstads- och förrädsarbetare vid statens järnvägar — nr 15 i sammanställningen — upptager däremot samma belopp för G—I-orterna (utom för sopare m. fl.), och avtalen för arméns, marinens och flygvapnets matinrättningar — nr 4, 10 och 12 — hava samma belopp gällande för ett flertal ortsgrupper: ett belopp för A-, B- och C-orter, ett för D- och E-orter, ett för F-, G- och H-orter samt ett för I-ort. I det för verkstadsarbetare vid Västerås kraftverk gällande avtalet — nr 17 — har förutsetfs möjligheten av ändrad dyrortsgradering och med hänsyn därtill upptagits särskilda belopp för E-, F- och G-ort.

127 Om man bortser från de för försvarsväsendets matinrättningar gällande avtalen — nr 4, 10 och 12 — synes en viss differentiering allmänt förekomma även i fråga om lönerna för arbetare å en och samma ort. Att erhålla en fullt klar överblick över de härvid tillämpade grunderna är emellertid förenat med en viss svårighet beroende på de olika system, som kommit till användning. I vissa fall har innehav av visst yrke förenats med större lön än innehav av annat, och yrkesarbetare har i allmänhet tillerkänts högre minimilön än icke-yrkesarbetare. Även om sålunda i dessa fall en differentiering skett med hänsyn till arten av olika sysselsättningar, varvid det avgörande momentet ofta torde ha varit graden av yrkeskvalifikation, är det pä grund av ackordssättningens inverkan ingalunda givet, att timlöneskillnaderna avspeglas i motsvarande skillnader i fråga om den faktiska inkomsten. Tvärtom torde på sina håll förekomma, att den totala inkomsten för mindre kvalificerade grupper uppgår till eller överstiger inkomsten för mera kvalificerade kategorier. Förekommande grupperingar äro sålunda på åtskilliga områden mindre väl lämpade såsom grund för en differentiering i pensionshänseende, som tankes baserad på en kombination av yrkeskvalifikation och inkomst. Även beträffande den grad av individualisering, varmed anställningarna angivits, råda stora växlingar mellan avtalen. Andra indelningsgrunder gälla arbetarnas ålder, yrkesutbildning, antal år i yrket, yrkesvana eller anställningstid vid vederbörande verk, arbetsområde eller företag, och ofta skapas med användande av en dylik indelningsgrund eller flera av dem i kombination ett system av »löneinlervaller». I vissa fall, där särskilda, mer eller mindre utpräglade yrkesgrupper angivas i avtalet, förekommer en dylik intervallindelning inom varje särskild sådan grupp, och med yrkesindelningen kombineras ofta någon av de sistnämnda kvalifikationerna, så att tillhörighet till viss yrkesgrupp förutsätter viss levnadsålder och visst antal år i yrket eller dylikt. I vissa fall, där sålunda indelning förekommer såväl i intervaller som på annat sätt, kan av avtalets avfattning icke med säkerhet avgöras, huruvida fråga är om en yrkesindelning eller om icke den grupp, för vilken fastställts högre lön, snarare är att anse såsom en mera generellt tillämplig slutlönegrupp. En indelning av de manliga arbetarna i tre grupper — två grupper av yrkesarbetare samt en grov- och diversearbetargrupp — förekommer i mer eller mindre utpräglad form inom följande förvaltningsområden, nämligen ammunitionstillverkning och tygförvaltning, fortifikalionsförvaltningen i Boden och Karlsborg, flygvapnets verkstäder, statens järnvägars verkstäder och eventuellt även banarbeten samt statens vattenfallsverks verkstäder, kraftverk, kanalverk och byggnadsarbeten (avtalen nr 1, 6, 11, 15, 16—18 och vissa av avtalen nr 19—25). Ehuru grundlönen är densamma för samtliga banarbetare, torde de särskilt uppräknade yrkesspecialiteter bland banarbetarna, som medgivas s. k. yrkestillägg om högst 7 respektive 14 Öre per timme, kunna räknas som särskilda grupper av yrkesarbetare. Det för de olika avtalen mest kännetecknande för den kategori av yrkesarbetare, som erhållit den högre minimilönen, är främst att den utgör slutlönegruppen, för vars uppnående det åtminstone beträffande verkstads- och fabriksarbetare fordras, att vederbörande kommit till en viss levnadsålder och haft anställning i yrket under viss lid. Kvalifikationerna i detta hänseende utgöra vid de militära arbetsplatserna 27 levnadsår och 10 anställningsår samt vid kommunikationsverken i regel 24 levnadsår och 7 anställningsår. Mera restriktiva bestämningar av denna grupp med understrykande av yrkeskvalifikationerna finnas däremot i avtalen för verkstadsarbetare vid Västerås kraftverk — i avtalet för dessa säges ifrågavarande kategori skola utgöras av yrkesarbetare med hög yrkeskunnighet, som självständigt utföra särskilt kvalificerat arbete — och för övriga arbetare vid vattenfallsverkets kraftverksförvaltning. Även i avtalen för statens järnvägars verkstäder samt för statens vattenfallsverks kanalverk och byggnadsarbeten framträder tydligt, att speciella yrkeskvalifikationer fordras för att tillhöra den högre gruppen; enligt dessa avtal höra till ifrågavarande grupp endast vissa uppräknade yrkesspecialiteter.

128 Den mellangrupp av övriga yrkesarbetare, som upptages i avtalen för ammunitionsfabriker och för fortifikationsförvaltningen, består av dels arbetare, som ej hunnit upp till föreskriven ålder och facktid för placering i den högsta yrkesarbetargruppen, dels vissa andra uppräknade arbetare: maskinarbetare, sprängtekniska arbetare, kvalificerade förrådsarbetare, lödare, betsare, m. fl., vilka för sitt arbete väl ej behöva besitta särskilt hög yrkesskicklighet men väl en viss yrkesvana. Förhållandet synes vara liknande vid statens järnvägars och statens vattenfallsverks verkstäder. Vid flygvapnets verksläder motsvaras mellankategorien måhända närmast av gruppen hjälpmontörer, till vilka bl. a. höra lödare, betsare, pressare, smideshantlangare, eldare, glödgare, maskinskötare, cykelreparatörer och hjälpare. I flygförvaltningens verkstadsavtal bilda chaufförer och förrädsarbetare särskilda lönegrupper med något högre lön än hjälpmontörer. Till grov- och diversearbetargruppen hänföras i de olika avtalen dels yngre arbetare med kort facktid, dels egentliga grovarbetare, hantlangare o. dyl. Den indelning i endast en grupp yrkesarbetare och en grupp övriga arbetare, som förekommer vid örlogsvarven beträffande såväl manliga som kvinnliga arbetare, skiljer sig från den i det föregående nämnda tregruppsindelningen därigenom, att en del arbetare med viss yrkesvana här förts samman med grov- och diversearbetare samt att skalan för löneförhöjningar efter ålder och facktid gjorts mera differentierad. En lönegradering efter enbart levnadsålder och anställningstid utan någon bestämd kategoriuppdelning efter yrkesskicklighet eller sysselsättningens art tillämpas beträffande samtliga arbetare vid telegrafverket samt beträffande kvinnliga arbetare vid bl. a. ammunitionstillverkning och järnvägsverkstäder. Telegrafverkets arbetare, såväl de manliga som de kvinnliga, ha därvid, sedan de uppnått föreskriven ålder och facktid för erhållande av högsta utgående grundlön, en minimilön närmast motsvarande den som tillkommit de mera kvalificerade yrkesarbetarna inom arbetsområden med en tregruppsindelning och yrkesarbetarna vid örlogsvarven. De kvinnliga arbetarna vid ammunitionsfabriker och järnvägsverkstäder ha däremot en löneställning, som närmast motsvarar lönesatserna för icke-yrkesarbetare. Delvis andra synpunkter än de ovan behandlade ligga till grund för avlöningsbestämmelserna vid arméns och marinens intendenturanstalter, förråd och bagerier samt vid arméns centrala beklädnadsverkstad. Lönesättningen på hithörande arbetsområden har differentierats icke blott efter vissa huvudfordringar på yrkesskicklighet och yrkesvana utan även efter arbete i olika närmare specificerade sysselsättningar. Pä sätt av den meddelade sammanställningen framgår, utgöra de i avtalen angivna lönesatserna i flertalet fall endast minimilöner, och de timpenningar, efter vilka lönerna i verkligheten utgå, bliva betydligt mera varierade än som framgår av lönesatserna, detta icke blott mellan olika grupper av arbetare utan även individuellt mellan olika arbetare. Flertalet av de redovisade avtalen innehålla sålunda stadganden om individuella tillägg, s. k. f l i t p e n n i n g a r , till arbetare, »som ådagalägger synnerlig skicklighet och flit». I vissa avtal understrykes, att sädana tillägg mera regelbundet böra utgå till »dugliga arbetare, som arbetat ett flertal år i yrket». Till vilket belopp dylika tillägg böra eller kunna utgå angives dock aldrig, med undantag för de förut omnämnda s. k. yrkestillägg, som utgå till yrkeskunniga banarbetare vid statens järnvägar och som i ifrågavarande avtal maximerats till högst 7 respektive 14 öre, olika för olika arbetarkategorier. Vidare förekomma s. k. förmanspengar som tillägg till timlönen för lagförmän. Ofta innehålla avtalen dessutom stadganden, som tillförsäkra arbetarparten bibehållande av vid ett avtals ikraftträdande utgående gynnsammare löneförmåner än det nya avtalets, erhållande av viss »ackordsvinst» eller ersättning för frånvaro av eller minskade

129 möjligheter till ackordsförtjänst. Det ma i delta sammanhang nämnas, att i avtalet för verkstadsarbetare vid statens järnvägar avlöningen för vissa kvalificerade yrkesarbetare, som icke ha tillgång till ackordsarbete, bestämts skola utgå i viss relation till motsvarande ackordsarbetares faktiska timförtjänster. Slutligen kunna särskilda tillägg förekomma för vissa arbeten, framför allt arbeten som innebära risk för olycksfall eller ohälsa samt »smutsiga arbeten» m. m. Av sammanställningen framgår slutligen, hurusom i samtliga redovisade avtal fastställda lönesatser för närvarande regleras efter levnadskostnadernas föränd-i ringar genom särskilda r ö r l i g a t i l l ä g g (dyrtidstillägg). De grunder, efter vilka de rörliga tilläggen beräknas, äro emellertid mycket växlande mellan olika avtal och ha ofta icke kommit att medtagas i själva avtalet utan efter dettas in-; gående fastställts genom särskilda överenskommelser. Enligt flertalet avtal utgår tillägget mied vissa procent av vanligen den utgående faktiska lönen — dock i vissa fall ä timlönen eller veckoinkomsten — men till arbetare vid statens järnvägar utgår tillägget med fixt belopp och vid telegrafverkets verkstad erhålla samtliga manliga arbetare över 20 ars ålder och likaså samtliga kvinnliga arbetare över nämnda ålder till beloppet samma dyrtidstillägg, oavsett om de äro ackords- eller timlönsarbetare. Det må framhållas, att grunderna för indextilläggens beräkning erhålla viss betydelse för utvecklingen av lönerelationerna mellan olika grupper av arbetare. Då tilläggen utgå med viss procentuell ökning av timlönen eller veckoinkomsten, innebär detta, att lönedifferenserna ökas mellan högre och lägre betalda arbetare inom olika yrkesgrupper, å olika dyrorter o. s. v. Då den procentuella ökningen beräknas på den faktiska inkomsten, torde differenser av liknande slag särskilt kunna göra sig gällande mellan å ena sidan ackordsarbetare och å andra sidan, tidlönearbetare. Däremot komma tillägg av visst belopp å samtliga arbetares timlöner att verka utjämnande pä lönerna mellan högre och lägre betalda arbetare genom den procentuellt sett lägre höjningen för de förra än för de senare. Beträffande de rörliga tilläggen må slutligen framhållas vissa skillnader, som föreligga mellan tjänstemän och arbetare i fråga om beredande av kompensation för levnadskostnadsstegringar. En del av den kompensation, som för tjänstemännens vidkommande utgår i form av rörligt tillägg, ingår sålunda beträffande arbetarna i den fasta avlöningen. Vidare saknas i ett stort antal av de föreliggande arbetaravtalen bestämmelser om begränsning uppåt av dyrtidskompensationen, medan däremot för tjänstemännen undantagslöst förekommer sådan begränsning.

Bilaga 4.

P. M. angående bruttokostnaderna för pensioner enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare. Till belysande av den ekonomiska innebörden av 1938 års pensionssakkunnigas förslag till nytt tjänstepensionsreglemente för arbetare ha beräkningar utförts rörande de förväntade kostnaderna under de närmaste åren efter ikraftträdandet för pensioner utgående enligt det nu gällande och det föreslagna reglementet. Materialet för beräkningarna har utgjorts dels av uppgifter införskaffade från de pensionsutbetalande verken rörande antal och årligt belopp av de pensioner, som 9—427249.

130 Beräknat pensionsbestånd budgetåren 1942/43, Budgetåret 1942/43

F ö r v a l t n i n g s g r e n

/. Allmänna

civilförvaltningen samt

Statens

1-38 0-09 1-47

1-38 0-10

0-01

1-48

o-oi

1384 99

2-28 0-14

2-28 0-17

2-42

2-45

253 15

0-49 003

0-49 0-04

0-52

0-53

0"27

0-27

0-01 0-28

o-oi

4-69

4-74

0-03 0-03

Telegrafverket.

Summa III IV.

931 60 991

Föreslagna best.

järnvägar.

Summa II ///.

Nuv. best.

Kostnadsökning i miljoner kronor

försvarsväsendet.

Summa I //.

Kostnader i miljoner kronor

Antal pensionstagare Vi 1943

Postverket, statens valtenfallsverk samt

domänverket.

Summa IV Summa I—IV

235 7 242 2984

0-01 o-oi

o-oo 0-oo 0-05

0-28

enligt nu gällande arbetarpensionsreglemente utgingo vid början av är 1942, dels av uppgifter införskaffade från försvarsväsendets centrala förvaltningsmyndigheter samt de affärsdrivande verken rörande de arbetare, som vid samma tidpunkt voro underkastade tjänstepensionsreglementet för arbetare och födda är 1890 eller tidigare. Dessa senare uppgifter utvisa antal arbetare fördelade på kön, pensionsgrupp och födelseår. Med ledning av nämnda material har en uppskattning gjorts av antalet pensioner, som beräknas vara i kraft under budgetåren 1942/43, 1943/44, 1944/45 samt kalenderåret 1950. Härvid har tillämpats dödlighetstabellen R 32 för män (endast omkring 10 procent av nuvarande pensionstagare äro kvinnor). Med någon avgång ur tjänst av annan anledning än pensionsfall eller dödsfall har icke räknats. Vidare har antagits, att för framtiden ingen anställningshavare kvarstår i tjänst efter uppnådd pensionsålder. Enär beräkningarna ej sträcka sig längre fram i tiden än till år 1950, har givetvis kunnat bortses från ålderspensioner till arbetare, som anställas efter 1942 års ingång. För nu anställda arbetare, vilka förväntas komma att uppbära pension under de år, som kalkylerna omfatta, hade egentligen uppgifter bort införskaffas om uppnått antal tjänstår för varje arbetare. Därigenom hade man kunnat beräkna pensionens avkortning till följd av felande tjänstår. Insamlandet och bearbetandet av dylika uppgifter skulle emellertid varit ett alltför omfattande och tidsödande arbete, och det har dessutom synts möjligt att göra en grov uppskattning rörande medel-

131 1943/44 och 1944/45 samt kalenderåret 1950. År 1950

Budgetåret 1914/45

Budgetåret 1943/44

1944 Antal Kostnader Antal Kostnader i miljoner Kostnadsi miljoner Kostnads- penKostnads- penkronor kronor ökning i ökning i sionsökning i sionstagare miljoner tauare miljoner Före- miljoner FöreFöreNuv. slagna Nuv. slagna Nu v. slagna kronor kronor kronor Vi Vi best. best. best. best. 1945 best. best. 1950

907 164

l'3ö 0-26

135 0-31

1-61

1-G6

Antal pension stagare l

/t

Kost na ler i miljoner kronor

0-05 005

880 1-31 265 0-43

1-31 0-51

0-08

705 933

1-06 1-52

1-82

0-08

2-58

1-06 1-77 2-83

2-16 0-91 3-07

0-14

1058 1763

1-75 2-92

1-75 347

0-55

2 821 4-G7

5-22

2-93 241 0-46 83 0-17 324 063

04fi 0-20

0-03

197 312

0-38 0*64

0-38 0-78

0-14

0-66

0-03

1-16

0-14

225 33

0-26 0-05

026 005

0-21 0-23

O04

0-31

0-31

O-oo

178 0-21 132 0-19 310 040

0-44

0-04

5-G1

5-86

0-25

5 278 8-67

9-65

0-98

025 0-25

1-74 1347 2ö3

223 0-45

2-23 0-53

0-08

2-76

0-08

2-68 247 51

048 0-12 0-60

0*02 002

0-27 0-03 0-30

0-27 O03 0-30

O-oo O-oo

5-17

5-32

0-15

230 20

0-48 o-io 0-58

1308 481 1789

2-ir, 077

beloppen av de pensioner, som beräknas bli beviljade under de närmaste åren, genom att utgå från genomsnittliga belopp av pensioner, beviljade under de senaste åren. Vid denna uppskattning har antagits, att sammanlagda anställningstiden vid pensionsålderns uppnående i genomsnitt blir densamma för de framtida pensionstagarna som för dem vilka tillerkänts pension under de senaste åren. Medelbeloppen av nybeviljade pensioner förutsättas i enlighet härmed komma att påverkas år för år dels av bestämmelserna angående storleken av den kvotdel, varmed tid ej förenad med avgiftsplikt skall tillgodoräknas, dels därav att allt större del av tjänstetiden bör bli förenad med avgiftsplikt och sålunda tillgodoräknad helt. Överflyttning från pensionsgrupp 1 till pensionsgrupp 2 har antagits icke komma att äga rum bland dem som uppnå pensionsåldern 1950 eller tidigare. Slutligen må nämnas, att hänsyn tagits till den nu gällande särskilda bestämmelsen angående pensionens storlek för arbetare, som tidigare varit delägare i kassa för pensionering av icke-ordinarie personal i statens tjänst och som före den 1 januari 1945 avgår med rätt till pension enligt reglementet. På grundval av sålunda införskaffade uppgifter och gjorda antaganden ha de totala pensionskostnaderna uppskattats till de belopp, som angivas i tablån å nästa sida. Kostnaderna ha beräknats dels vid bibehållande av nu gällande bestämmelser, dels vid tillämpande av de i pensionssakkunnigas förslag upptagna förhöjda pensionsunderlagen, vilka förutsatts bli gällande för dem, åt vilka pension beviljas efter utgången av juni 1942.

132 I kostnaderna för pensioner enligt nuvarande bestämmelser har inräknats högsta dyrtidstillägg (28 procent av tilläggsunderlaget), och i kostnaderna för de föreslagna pensionerna ingår högsta rörliga tillägg (15 procent av pensionen). Kristillägg har ej tagits i betraktande. Slutligen förtjänar nämnas, att de beräknade kostnaderna för ålderspensionerna ökats med i genomsnitt omkring 10 procent med hänsyn till invalid- och sjukpensioner samt att kostnadenia för framtida pensioner till arbetare vid allmänna civilförvaltningen — beträffande vilka arbetare inga uppgifter införskaffats från vederbörande verk — uppskattats till omkring 8 procent av motsvarande kostnader för arbetare vid försvarsväsendet. Beräknade

kostnader för pensioner enligt tjänslepensionsreglementct

jör arbetare.

Nuvarande Föreslagna Kostnadsbestämmelser bestämmelser ökning Miljoner kr o n p r

Budgetåret 1942/43 » 1943/44 » 1944/45 År 1950

4'69 5-17 5'61 8-67

4"74 5*32 5"S6 9-65

0 05 0*l« 0*2ö Oos

I tabellen ä sid. 130—131 äro motsvarande belopp samt de beräknade antalen pensionstagare angivna för vart och ett av följande förvaltningsområden, nämligen allmänna civilförvaltningen jämle försvarsväsendet, statens järnvägar samt telegrafverket. För de övriga affärsdrivande verken äro uppgifterna sammanslagna med hänsyn till att endast ett mindre antal arbetare äro anställda vid dessa verk. I tabellen har vidare skilts på pensionstagare från tidpunkt före och efter utgången avbudgetåret 1941/42. De i regel obetydliga kostnaderna för uppskjutna livräntor ha ej tagits i betraktande vid beräkningarna. Någon hänsyn har givetvis ej kunnat tagas till verkningarna av den befogenhet Kungl. Maj:t jämlikt de sakkunnigas förslag skulla erbålla att under tjänstepensionsreglementet för arbetare inordna vissa grupper av anställningshavare, vilka s)7sselsättas i arbeten av icke fortlöpande natur. Uppgifter om statens inkomster av pensionsavdragen kunna ej lämnas, då material ej insamlats rörande det totala antalet arbetare, som äro underkastade tjänstepensionsreglementet. Stockholm i februari 1942. B.

Wingborg.

Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet

3 Pensionsunderlag och pensionsavdrag

7 Historik beträffande tjänslepensioneringen

7 Gällande bestämmelser om familjepensionering

14 De sakkunnigas

yttrande och förslag

Vissa ändringar i grunderna för den summariska arbetarpensioneringen

26 Specialmotivering till tjänstepensionsreglementet för arbetare

30 Inledning. 1 avd.

Reglementets Allmänna

uppställning

bestämmelser

1 ij. Reglementets tillämpningsområde 2 §. Undantag från reglementets tillämpning 3 §. Vissa begreppsbestämningar m. m 1 §. Arbetares hänförande till pensionsgrupper 5 §; Prövning av pensionsfrågor m. m 2 avd.

Om

tjänslepensionsavdrag

6 $. Grundläggande stadganden om tjänstepensionsavdrag 7 §. Tjänstepensionsavdragens belopp 3 avd.

Om

tjänstepension

30 31 31 40 41 41 43 44 44 46 47

Gemensamma bestämmelser 8 §. Förutsättningar för rätt till tjänstepension 9 §. Pensionsålder 10 §. Bestämning av begreppet olycksfall i arbetet m. ni 11 §. Pensionens beståndsdelar och utgående m. m

47 47 49 49 50

Tjänstepensionens grundbelopp 12 §. Faktorer, vilka bestämma pensionens grundbelopp, m. m 13 §. Tjänstepensionsunderlag 14 §. Tjänstårsberäkning 15—17 §§. Beräkning av grundbeloppet av ålders-, invalid- och sjukpension

50 50 50 50

Rörligt tillägg 18 §. Förutsättningar och grunder för rörligt tillägg

53 53

134 Sid.

4 avd.

Om

tjänstelivränta

19 §. Förutsättningar för r ä t t till tjänstelivränta m. m 20 och 21 §§. Tjänstelivräntas storlek 5 avd.

Om

sammanträffande

av

53 57

förmåner

22 §

59 Övergångsbestämmelser 1. Reglementets tillämpningsområde sid. 60. — 2. Tjänstepensionsavdrag sid. 61. — 3. Hänsynstagande till tidigare innehavd tjänst m. m. sid. 61. — 4. Tjänstårsberäkning sid. 61. Specialmotivering till familjepensionsreglementet för arbetare Inledning. 1 avd.

Reglementets Allmänna

Om

uppställning

bestämmelser

1 §. Reglementets tillämpningsområde m. m 2 §. Vissa begreppsbestämningar. Familjepensionsberättigade levande 3 §. Prövning av pensionsfrågor m. m 2 avd.

64 efter-

familjepensionsavdrag

Om

65 67 67

4 och 5 §§. Familjepensionsavdrag 3 avd.

familjepension

68 Gemensamma bestämmelser 6 §. Bestämmelsernas tillämpningsområde m. m 7 §. Familjepensionens beståndsdelar. Pensionens utgående

68 68 68

Familjepensionens grundbelopp 8 §. Beräkning och fördelning av familjepensions grundbelopp 9 §. Familjepensionstaléts bestämmande 10 §. Familjepensionsunderlag 11 §. Tjänstårsberäkning

69 69 70 70 70

Rörligt tillägg 12 §. Förutsättningar och grunder för rörligt tillägg m. m

72 72

4 avd.

Om

familjelivränta

13 §. Bestämmelsernas tillämpningsområde 14 §. Familjelivräntas bestämmande 5 avd.

Om

sammanträffande

av

förmåner

15 § Övergångsbestämmelser 1. Familjepensionsavdrag sid. 73. — 2. Kvinnlig arbetares ställning i pensionshänseende sid. 73. — 3. Tjänstårsberäkning sid. 73 — Eventuellt behov av kompletterande övergångsbestämmelser.

72 72 72 72 73

135 Sid.

Förslag till tjänstepensionsreglemente för arbetare

75 Förslag till familjepensionsreglemente för arbetare

86 De sakkunnigas hemställan

94 Bilagor till betänkandet

95 Bilaga 1. P. M. angående lönenivåns förändringar aren 1932—1940 för vissa grupper av arbetare i statens tjänst

95 Bilaga 2. P. M. med redogörelse för vissa kompletterande uppgifter rörande lönesättningen för arbetare i statens tjänst 108 Bilaga 3. P. M. angående lönesättningen enligt år 1940 gällande kollektivavtal för vissa grupper av arbetare i statens tjänst 113 Bilaga 4. P. M. angående bruttokostnaderna för pensioner enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare 129

I

Statens offentliga utredningar 1942 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1938 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till tjänste- ock familjepensionsreglementen för arbetare i statens tjänst. [8]

Kommunalförvaltning.

Statens och k o m m u n e r n a s finansväsen. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. [2]

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 1. Allmänna uppgifter ang. den tekniskt-vetenskapliga forskningsverksamhetens nuvarande läge m. m. — Allmänna synpunkter rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen. — Erforderliga åtgärder för den tekniskt-vetenskapliga forskningens främjande och statens medverkan därvid. [6] 2. Korslag till åtgärder för främjande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen på byggnadsområdet. [7] Handel och sjöfart.

Kommunikations väsen.

Bank-, kredit- och peiniingväseii. Politi. Försäkrings väsen.

Nationalekonomi och socialpolitik. Promemoria rörande bostadsförsörjningen. [3] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlij odling i övrigt. Hälso- och sjukvård. De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden. [4]

Allmänt näringsväsen.

F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Promemoria med förslag till utvidgad vanhävdslagstiftning. [5]

Försvarsväsen. Betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet. [1]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

427249. Isaac Marcus BoUtr.-A.-B., Stblm