Betänkande med förslag angående långtjänstunderbefäl m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

S . O ; ELSTATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1944: 2 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

LÅNGTJÄNSTUNDERBEFÄL. M. M A V G I V E T AV

1942 ÅRS

UNDERBEFÄLSUTREDNING

S T O C K H O L M j

19 4 4

Statens offentliga utredningar 1944 Kronologisk

1. Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. Av E. Lindahl och L. Lemne. Marcus. 71 s. Jo.

förteckning

|

2. Betänkande med förslag angående långtjänstunderbi m. m. Beckman. 91 s. Fö.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse b stäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbru departementet. Enligt Kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgi utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 4 4 : 2 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

LÅNGTJÄNSTUNDERBEFÄL M. M. AVGIVET AV

1942 ÅRS

UNDERBEFÄLSUTREDNING

STOCKHOLM 1944 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [172 44]

te*no^

3 INNEHALLSFÖRTECKNING. Sid

Skrivelse

till Statsrådet

och Chefen för

Kungl.

Försvarsdepartementet

I. Inledning

5 7

1. Allmänna synpunkter på den fast anställda manskapskadern vid försvarsväsendet 2. Vissa i 1942 års försvarsbeslut berörda frågor rörande det fast anställda manskapet 3. Direktiven 4. Utredningens arbetssätt

7 8 10 12

II. Fråga om införande av långtjänstunderbefälsinstitutionen vid armén och kustartilleriet

1. Historik 2. Erfarenheter av högbåtsmannainstitutionen vid flottan 3. Allmänna synpunkter 4. Förslag till befattningar för långtjänstunderbefäl vid armén 5. Förslag till befattningar för långtjänstunderbefäl vid kustartilleriet 6. Rekryterings- och anställningsförhållanden 7. Lone- och pensionsförhållanden 8. Tjänstetitel

13 16 17 19 24 25 27 28

III. Fråga om utnyttjande av värnpliktiga såsom truppinstruktörer vid försvarsväsendet

1. Historik 2. Allmänna synpunkter 3. Armén 4. Marinen A. Flottan B. Kustartilleriet 5. Flygvapnet

30 30 31 34 34 37 38

IV. Fråga om tillgodoräknande av fullgjord värnpliktstjänstgöring vid övergång till fast anställning 1. Allmänna synpunkter 2. Armén 3. Marinen A. Flottan B. Kustartilleriet 4. Flygvapnet

.-

•

V. Fråga om utbyte vid försvarsväsendet av fast anställt manskap mot civil personal 1. Allmänna synpunkter 2. Armén

39 39 40 42 42 50 53 55 55 57

4 Sid.

3. Marinen A. Flottan B. Kustartilleriet 4. Flygvapnet 5. Vissa gemensamma frågor

60 60 62 62 63

VI. Förslag till manskapsstater vid armén och marinen m. m

65 VII. Sammanfattning samt kostnadsberäkningar

70 VIII. Bilagor

1. Förslag till befattningar för långtjänstunderbefäl vid armén 2. Förslag till befattningar för långtjänstunderbefäl vid kustartilleriet 3. Frågeformulär 4—6. Sammanställning av svar på vissa av utredningen gjorda förfrågningar 7. Förslag till befattningar för civil personal vid armén 8. Förslag till befattningar för civil personal vid flottan 9. Plan för övergång till civila remontryttare och remontskötare vid kavalleriet och artilleriet 10. Förslag till manskapsstater vid armén 11. Förslag till manskapsstater vid marinen 12. P. M. angående kostnadsberäkningarnas utförande

•

71 72 72 73 75 76 77 78 87 89

Till Herr Statsrådet och Chefen för

Kungl. Försvarsdepartementet

Genom beslut den 30 oktober 1942 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för försvarsdepartementet att tillkalla högst fyra utredningsmän — 1942 års underbefälsutredning — för att inom departementet biträda med utredning rörande långtjänstunderbefäl och värnpliktiga truppinstruktörer vid försvarsväsendet ävensom i samband därmed stående frågor. Med stöd av bemyndigandet anmodade Herr Statsrådet den 9 december 1942 översten vid generalstabskåren "W. C. G. Möller, majoren vid kustartilleriet S. E. Haglund, flaggjunkaren i kustartilleriet på reservstat C. E. Bergdahl samt fanjunkaren i förutvarande Södermanlands regementes reserv H. V. Karen att utföra ifrågavarande uppdrag, därvid Möller tillika anmodades att i egenskap av ordförande leda utredningsmännens arbete. Såsom experter hava följande personer biträtt utredningen, nämligen: dåvarande kaptenen vid generalstabskåren, numera kaptenen vid Jönköpings—Kalmar regemente S. Holmberg vid utredning av vissa frågor rörande armén, kommendörkaptenen av 1. graden vid flottan V. A. Thorburn och styrmannen av 2. graden i flottans reserv E. M. Gustafson vid utredning av frågor rörande flottan samt kaptenen vid flygvapnet rörande flygvapnet.

K. G. H. Nordström vid utredning av frågor

Sekreterare åt utredningen har enligt den 7 januari 1943 meddelat förordnande varit förste amanuensen i försvarsdepartementet R. C. F. B. von Horn. Utredningen har inhämtat upplysningar från militära myndigheter samt från ett antal värnpliktiga.

6 I syfte att tillgodogöra sig erfarenheter i frågor, vilka sammanhänga med utredningens uppdrag, har utredningen besökt ett antal truppförband vid de olika försvarsgrenarna. I vissa frågor har samråd ägt rum med 1942 års civilanställningssakkunniga. Sedan ifrågavarande utredningsuppdrag nu slutförts, får utredningen vördsamt överlämna sitt betänkande. Stockholm den 3 februari 1944. GUNNAR MÖLLER. SVEN HAGLUND.

CARL BERGDAHL.

HUGO KAREN. / C. F. von

Horn.

I. Inledning-. 1. Allmänna synpunkter på den fast anställda manskapskadern vid förs vars väsendet. Den fast anställda manskapskaderns storlek bestämmes med hänsyn till dels krigsorganisationens behov av fast anställt och f. d. fast anställt manskap, dels fredstjänstens behov av underbefäl och förhandsmän. Krigsorganisationens behov av underbefäl och förhandsmän fylles genom utnyttjande av fast anställt och f. d. fast anställt manskap samt av värnpliktiga, vilka under fredstid erhållit en härför avpassad utbildning. Fredstjänstens behov av underbefäl tillgodoses huvudsakligen genom ianspråktagande av fast anställt manskap. De värnpliktiga, som erhålla befälseller underbefälsutbildning, utnyttjas endast i ringa utsträckning i praktisk befälstjänst under fredsförhållanden. Ursprungligen var den fast anställda manskapskadern enda rekryteringskälla för tillgodoseende av krigsorganisationens behov av underbefäl. Med hänsyn härtill var det nödvändigt att genom omsättning inom kadern tillgodose detta behov. I och med att systemet med värnpliktigt befäl utbygges och vinner i stadga, kan emellertid kravet på omsättning inom manskapskadern minskas. Såsom en följd härav kan såväl manskapskadern som omsättningen inom densamma i allt större utsträckning bestämmas med hänsyn till fredstjänstens krav. Vid armén kan sålunda redan nu den fast anställda manskapskaderns storlek huvudsakligen bestämmas med hänsyn till fredstjänstens behov. Det fast anställda manskapet utnyttjas i fredstjänsten efter erhållen utbildning främst såsom underbefäl vid utbildningen av de värnpliktiga. E n mindre del utbildas till och tages i anspråk inom yrkestjänsten såsom beställningsmän, medan slutligen ett antal underbefälsutbildade fast anställda utnyttjas för vissa uppgifter inom stabs- och förvaltningstjänsten. Vid kavalleriet och artilleriet tages fast anställt manskap dessutom i anspråk för vissa andra uppgifter. Sålunda åligger remontridning och hästarnas skötsel och vård liksom även vissa uppgifter inom motortjänstens område i stor utsträckning det fast anställda manskapet vid dessa truppslag. Vid marinen, såväl vid flottan som vid kustartilleriet, är det fast anställda manskapets verksamhet i mindre utsträckning än vid armén inriktad på tjänstgöring i instruktörsbefattningar vid de värnpliktigas utbildning. Den tekniska tjänsten träder här i förgrunden, och som en följd härav utbildas och utnyttjas de fast anställda i stor utsträckning i ren yrkestjänst. Den omständigheten, att en viss del av flottans fartyg och kustartilleriets batterier m. m. skola vara ständigt stridsberedda, förutsätter vidare omedelbar tillgång på fullt utbildad

8 personal. I anledning härav måste kadern av fast anställd personal vid denna försvarsgren redan under fredstid vara förhållandevis större än vid armén. Med hänsyn till den specialiserade tekniska tjänsten vid marinen är jämväl krigsorganisationens behov av fast anställt och f. d. fast anställt manskap proportionsvis större än vid armén. Härtill kommer, att det icke ansetts möjligt att vid marinen i samma utsträckning som vid armén utbilda värnpliktiga för att utnyttjas i stället för fast anställt eller f. d. fast anställt manskap. Den fast anställda manskapskadern vid i främsta rummet flottan måste sålunda bestämmas och omsättningen inom kadern i stor utsträckning regleras under aktgivande på krigsorganisationens personalbehov. Vad slutligen angår flygvapnet utbildas och utnyttjas det fast anställda manskapet vid denna försvarsgren liksom vid marinen huvudsakligen för den tekniska tjänsten. Enär flygvapnets fredsorganisation nära överensstämmer med dess krigsorganisation, ökas personalbehovet endast obetydligt vid övergång från freds- till krigsorganisation. Detta medför, att stamkadern måste vara relativt stor, samtidigt som någon mera betydande omsättning inom densamma icke kräves för att fylla krigsorganisationens behov. Värnpliktig personal tages endast i ringa utsträckning i anspråk för mera kvalificerade befattningar vid flygvapnet.

2. Tissa i 1942 års försvarsbeslut berörda frågor rörande det fast anställda manskapet. I sitt den 12 januari 1942 avgivna betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet (SOU 1942: 1) framlade 1941 års försvarsutredning förslag till betydande ökningar av manskapskadrerna vid de olika försvarsgrenarna. I samband härmed anförde utredningen — såvitt rörde de föreslagna personalstaterna vid armén — att de behovssiffror i fråga om personal, som utredningen framlade, finge betecknas såsom ett minimum med hänsyn såväl till de ökade krav på den militära organisationen, vilka bleve en följd av ökningen av de värnpliktigas tjänstgöringstid, som till krigsorganisationens fasthet. Utredningen förklarade sig vara väl medveten om att de fasta befälskadrerna blivit snävt tillmätta och att påfrestningarna på det fast anställda befälet följaktligen måste bliva stora. När utredningen likväl icke fann sig böra framlägga längre gående förslag i fråga om utökning av befälspersonalen, hade detta dikterats såväl av ekonomiska skäl som av hänsyn till det rekryteringsläge, som kunde beräknas vara för handen under de närmaste åren. Samma synpunkter torde i stort sett hava gjort sig gällande vid beräkning av de övriga försvarsgrenarnas personalstater. I samband med sin granskning av de av 1941 års försvarsutredning förordade personalstaterna framhöll 1942 års försvarsberedning, att beredningen ville understryka ett av försvarsväsendets underbefälsförbund gjort uttalande, att civilanställningsmöjligheterna för avgående manskap borde förbättras, varför nämnda fråga borde underkastas förnyad utredning. Vidare funne beredningen i syfte att öka möjligheterna till framtida försörjning vid försvars-

9 väsendet skäl tala för att ett mindre antal beställningar för långtjänstunderbefäl, vilka borde vara förenade med tjänste- och familjepension, upptoges å staterna vid arméns truppförband, medan antalet furirer i motsvarande omfattning minskades. I detta sammanhang ansåge sig beredningen böra fästa uppmärksamheten på ett av försvars väsendets underbefälsförbund gjort uttalande i fråga om sambandet mellan värnpliktstjänstgöringens längd och antalet beställningar för fast anställt manskap. Enligt förbundets mening borde nämligen övervägas, huruvida icke en väsentlig minskning av personalgruppen fast anställt manskap kunde ske och i samband därmed införas en »truppinstruktörskår», avsedd att rekryteras av värnpliktiga, som avslutat sin första tjänstgöring. Beredningen ansåge, att det framlagda uppslaget borde tagas i närmare övervägande. Beredningen ifrågasatte vidare, om icke åtskilliga befattningar inom försvarsväsendet, vilka uppehölles av militära beställningshavare, lämpligen skulle kunna bestridas av civila tjänstemän i extra ordinarie ställning. I samband med sin granskning av kustartilleriets manskapsstater ifrågasatte beredningen, om icke även vid kustartilleriet borde inrättas ett antal långtjänstunderbefälsbeställningar, enär behov av äldre beställningshavare av manskapet syntes förefinnas för uppehållande av vissa befattningar framför allt inom truppförbandens förvaltning. Härigenom syntes framtidsmöjligheterna för manskap inom vapnet kunna förbättras på ett sätt, som kunde fördelaktigt inverka på vapnets rekryteringsmöjligheter. I proposition (nr 210) till 1942 års riksdag anförde föredragande departementschefen, att de av försvarsberedningen berörda frågorna om det fast anställda manskapets antal och kontraktstid samt civilanställningsförhållanden måste — ehuru måhända i första hand innefattande ett arbetsmarknadspolitiskt problem — likväl allvarligt bedömas ur även rent militära synpunkter. En förutsättning för en god manskapsrekrytering vore nämligen, att dessa frågor erhölle en tillfredsställande lösning. I likhet med försvarsberedningen ansåge departementschefen, att manskapets civilanställningsfråga borde upptagas till förnyat övervägande, i samband varmed även borde beaktas beredningens förslag om inrättandet vid armén och kustartilleriet av ett antal pensionsreglerade befattningar för äldre manskap samt av truppinstruktörsbefattningar, avsedda att rekryteras ur de värnpliktigas led. De av försvarsberedningen framförda synpunkterna om ökad användning inom försvarsväsendet av civil arbetskraft vore likaledes beaktansvärda. Riksdagen anförde i sin skrivelse (nr 374), att riksdagen med hänsyn till den avsevärda ökning av manskapskadrerna, som i försvarspropositionen ansetts erforderlig, särskilt ville understryka vikten av att — såsom i propositionen förutsatts — utredning snarast komme till stånd rörande det fast anställda manskapets civilanställningsförhållanden ävensom rörande inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet samt av truppinstruktörsbefattningar, avsedda att rekryteras ur de värnpliktigas led.

10 3. Direktiven. Enligt statsrådsprotokollet över försvarsärenden den 30 oktober 1942 anmälde statsrådet och chefen för försvarsdepartementet, efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, fråga om utredning rörande långtjänstunderbefäl och värnpliktiga truppinstruktörer vid försvarsväsendet m. m. samt anförde bland annat följande: Staten har ett starkt intresse av att underlätta övergången till civil anställning för sådant fast anställt manskap, som icke kan vinna fortsatt befordran inom förs vars väsendet utan måste avgå ur tjänst efter längre eller kortare tid. Även om den utredning, som enligt Kungl. Maj:ts beslut skall igångsättas i ämnet, kan leda till en förbättring av civilanställningsorganisationen, är det å andra sidan givet, att vissa svårigheter alltid måste möta att till civila anställningar överföra det stora antal uttjänt manskap, som icke kan vinna sin framtida försörjning inom försvarsväsendet. Av denna anledning är det av vikt, att antalet manskapsbeställningar, vilkas innehavare efter kontraktstidens utgång måste övergå till annan levnadsbana, begränsas till det oundgängligen erforderliga. Varje åtgärd, som kan vara ägnad att minska antalet kontraktsanställda av manskaps grad, bör därför uppmärksammas. En sådan minskning kan ernås genom att bereda ett antal kontraktsanställda, som icke kunna erhålla befordran till underofficerare, möjlighet att till uppnådd pensionsålder kvarstå i särskilda manskapsbeställningar. E n minskning av antalet kontraktsanställda kan även åstadkommas genom att i annan ordning tillgodose behovet av personal för de uppgifter inom försvarsorganisationen, som ankomma på dessa beställningshavare. Kunna personalkostnaderna härigenom nedbringas, är det så mycket mer angeläget, att åtgärder i denna riktning vidtagas. De framförda förslagen om inrättande av ett antal befattningar för regementsfurirer eller långtjänstunderbefäl, vilka befattningar skulle vara förenade med pensionsrätt, syfta till en lösning enligt den förstnämnda metoden. Genom en sådan åtgärd kan ett antal fast anställda påräkna att få kvarstanna i tjänst till pensionsålderns inträde. Antalet beställningar för fast anställt manskap, som årligen behöver ny rekryteras, skulle därigenom komma att nedgå. Åtgärden vore med hänsyn härtill ägnad att underlätta manskapsrekryteringen. Det ligger i sakens natur att ett i försvarsorganisationens uppbyggnad så relativt ingripande förslag måste prövas främst ur synpunkten av dess militära ändamålsenlighet och först i andra hand med hänsyn till den berörda personalens intressen. Såtillvida sammanfalla dessa båda intressen att varje åtgärd, som kan vara ägnad att på längre sikt förbättra rekryteringen av de fast anställda, är att förorda ur militär synpunkt. I och för sig förefaller det emellertid icke uteslutet, att inrättande av befattningar för långtjänstunderbefäl kan vara av även mer omedelbar betydelse. I vissa speciella befattningar, där särskilda färdigheter eller erfarenheter äro nödvändiga, exempelvis i sjukvårds- och verkstadstjänst, synes det kunna vara till fördel för krigsmakten att bibehålla personalen under en längre följd av år. Såsom exempel på befattningar lämpliga för långtjänstunderbefäl har försvarsväsendets underbefälsförbund nämnt stallfurir, koksfurir, matsalsfurir, väbelfurir m. fl. Dessa och andra förslag förtjäna att närmare övervägas liksom även de därmed förknippade ekonomiska problemen. Därvid bör uppmärksammas, att långtjänstunderbefäl — därest beställningar för sådana prövas böra inrättas — böra avses endast för vissa bestämda befattningar, för vilka civil personal icke lämpligen kan komma i fråga.

11 Efter den utsträckning av värnpliktstiden, som numera kommit till stånd, finnes anledning överväga, huruvida icke värnpliktiga med väl vitsordad tjänstgöring och även i övrigt ådagalagd lämplighet kunna tagas i anspråk såsom i truppinstruktörer. Anordningen skulle, om den finnes kunna genomföras, i medföra en minskning av antalet beställningar för fast anställt manskap och bör leda till kostnadsbesparingar. Förslagets lämplighet ur militär synpunkt \ böi därför ingående övervägas. Härvid bör självfallet särskild uppmärksamhet ägnas frågan om de fordringar, som måste ställas på de för sådan instruktionsverksamhet uttagna. Därest förslaget anses genomförbart, bör även utredas I för vilken tid och under vilka betingelser i övrigt de värnpliktiga böra tagas i anspråk för ändamålet. Ställning måste tagas till frågan i vad mån gottgörelse bör utgå för sådan tjänstgöring och i vilka avseenden ändringar i gällande värnpliktsbestämmelser kunna vara behövliga. Förslagets ekonomiska konsekvenser böra likaledes undersökas. Även om särskilda truppinstruktörer icke anses böra anställas, bör likväl : utredas, om icke efter den utsträckning av värnpliktstjänstgöringen som skett fullgjord sådan tjänstgöring bör kunna i viss utsträckning tillgodoräknas såsom likvärdig med utbildning för fast anställt manskap. Genom ett sådant tillgodoräknande torde kostnaderna för manskapsutbildningen kunna nedbringas. Därigenom skulle även främjas manskapsrekrytering ur de värnpliktigas led och vinnas den fördelen, att de fast anställda äro bedömda i fråga om sin militära lämplighet, innan de antagas. En minskning skulle även inträda i behovet av rekrytering i volontärsbeställningar (motsvarande). Å andra sidan måste vid frågans bedömande beaktas olägenheterna av att på : denna väg anställda komma att ha uppnått högre levnadsålder än de i annan ordning antagna innan de förvärvat kompetens för befordran till underoffi! cerare eller då de måste lämna militärtjänsten för att söka sin fortsatta utkomst på den civila arbetsmarknaden. I det föregående har jag framhållit, att långtjänstunderbefäl böra avses endast för befattningar, för vilka civil personal icke lämpligen kan komma i fråga, Det ligger i sakens natur, att civil personal bör anlitas inom försvars! väsendet på alla platser, där tjänstens krav icke gör det nödvändigt att sysselI sätta militärt utbildad personal, önskvärdheten av att kadern av fast anställt ; manskap minskas i den utsträckning så utan militära betänkligheter kan ske ; motiverar en närmare undersökning av möjligheterna att för vissa av de arbetsuppgifter, som hittills avsetts för fast anställt manskap, taga i anspråk \ civil manlig eller kvinnlig arbetskraft. Denna undersökning bör lämpligen utföras i samband med prövningen av de förutberörda frågorna om anställande av långtjänstunderbefäl och truppinstruktörer. En utredning rörande de nu berörda frågorna måste utmynna i en beräkning av det årliga behovet av nyrekrytering av fast anställt manskap efter genomförandet av de åtgärder med avseende å manskapets arbetsuppgifter, som i det föregående angivits eller i övrigt kunna befinnas böra vidtagas. Vid denna beräkning bör frågan i vilken utsträckning fast anställt manskap användes i handräckningstjänst uppmärksammas. Vid vissa försvarsgrenar gäller, att endast en del av vid rekryt- och korprals- (konstapels-) utbildning godkända medgivas kommendering till fortsatt utbildning i korprals- (konstapels-) respektive furirskola, medan övriga tagas i anspråk för tjänstgöring i handräckningstjänst. Att för handräckning sysselsätta denna för andra uppgifter utbildade personal bör undvikas. Vid utredningen bör övervägas i vad mån det på grund härav kan vara behövligt att utöka antalet civila handräckningsmän och minska antalet fast anställt manskap. Därigenom kan allt sådant manskap få genomgå fullständig underbefälsutbildning, vilket bör befrämja rekryteringen, varjämte handräckningsarbetet torde komma att utföras mera effektivt.

12 Den utredning, som sålunda av mig ifrågasattes, synes böra utföras av inom försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga, vilka böra i den utsträckning så påkallas samråda med de förutnämnda sakkunniga för utredning rörande försvarsväsendets civilanställningsfråga. Självfallet bör vid utredningen hänsyn tagas till behovet i krigsorganisationen av utbildningsbefäl och av personal för befattningar som äro av natur att böra bestridas av fast anställt eller f. d. fast anställt manskap.

4. Utredningens arbetssätt. Beträffande utredningens arbetssätt må här anföras följande. Studiebesök hava avlagts vid Upplands regemente, Smålands artilleriregemente, Svea trängkår, Stockholms örlogsstation, kustflottan, Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt Svea flygflottilj, varjämte till utredningens förfogande ställda experter från flottan avlagt besök vid Karlskrona örlogsstation. Under sina studiebesök har utredningen genom överläggningar med vederbörande truppförbands- och tjänstegrenschefer samt genom undersökningar på platsen sökt bilda sig en uppfattning om vilka för fast anställt manskap avsedda befattningar, som lämpligen kunna utbytas mot långtjänstunderbefäl eller mot civil personal. Vidare har utredningen under dessa besök genom att närvara vid övningar samt genom personlig kontakt med såväl de värnpliktiga som med vederbörande truppbefäl sökt utröna, huruvida de till befälsutbildning uttagna värnpliktiga kunde anses ur militär synpunkt användbara såsom truppinstruktörer ävensom huruvida inom denna grupp av värnpliktiga förefunnes intresse att efter avslutandet av första tjänstgöringen kvarstanna i tjänst såsom värnpliktiga truppinstruktörer eller taga fast anställning såsom manskap. Utredningen har införskaffat uppgifter angående lämpliga befattningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet från samtliga berörda truppförbandschefer ävensom uppgifter angående vilka för fast anställt manskap avsedda befattningar, som lämpligen kunde bestridas av civil personal. Samtliga värnpliktiga elever i de vid armén och kustartilleriet under april månad 1943 organiserade befälsskolorna — med undantag dock för officersaspirantskolor — hava skriftligen tillfrågats, huruvida de hyste intresse att efter första tjänstgöringens avslutande kvarstanna i tjänst såsom värnpliktiga truppinstruktörer eller taga fast anställning såsom manskap. De till utredningens förfogande ställda experterna från flottan hava från vederbörande myndigheter införskaffat uppgifter angående hittillsvarande erfarenheter beträffande långtjänstunderbefälsinstitutionen vid flottan ävensom rörande möjligheterna att vid flottan verkställa utbyte av fast anställt manskap mot civil personal. Den till utredningens förfogande ställda experten från flygvapnet har verkställt undersökningar röjande möjligheterna att vid flygvapnet utbyta fast anställt manskap mot civil personal. Överläggningar med truppslagsinspektörer eller representanter för truppslagsinspektionerna hava ägt rum. Slutligen har i vissa frågor samråd ägt rum med 1942 års civilanställningssakkunniga.

II.

Fråga om införande av långtjänstunderbefälginstitutionen vid armén och kustartilleriet. 1. Historik.

Genom 1925 års försvarsbeslut inrättades vid flottan ett antal pensionsberättigande beställningar för underbefäl. Redan tidigare gällde emellertid, att underofficerskorpral och för befordran till underofficerskorpral kompetent korpral, som innehaft viss tids förlängd anställning, var berättigad till s. k. fortfarande anställning vid sjömanskåren. Sådan beställningshavare var dock icke berättigad till pension i egentlig bemärkelse vid avgång ur tjänst och någon avgångsålder fanns heller icke fastställd. I proposition (nr 50) till 1925 års riksdag anförde föredragande departementschefen, att vid flottan förelåge behov av erfaret manskap i underbefälsställning i vissa befattningar. På grund härav förordades att ett antal — bestämt till högst 150 — erfarna och pålitliga korpraler, som icke avlagt underofficersexamen men som på grund av yrkesskicklighet m. m. voro behövliga för fortsatt tjänstgöring, finge kvarstanna i tjänst intill den för underofficerare fastställda pensionsåldern eller 55 år samt därefter pensioneras. Dessa korpraler, vilka borde benämnas högbåtsman, skulle inräknas i det till 1 050 beräknade antalet korpraler. Vid ikraftträdandet av ett nytt manskapsavlöningsreglemente den 1 juli 1940 förbättrades högbåtsmännens löneställning väsentligt, då beställningshavarna överfördes till en för manskap i vissa särskilda beställningar nyinrättad kontantlöneplan Mb med placering i dess första lönegrad. 1941 års försvarsutredning anförde i sitt betänkande — såvitt rörde frågan om högbåtsmännen — att, ehuru mera omfattande erfarenheter ännu icke hunnit göras beträffande tjänstbarheten hos högbåtsmännen i åldern 50—55 år, åtskilliga tecken dock tydde på att den föreskrivna avgångsåldern med hänsyn till beställningshavarnas tjänstgöringsförhållanden — främst ombord — vore väl hög. Högbåtsmän tillhörande däcksavdelningen borde i allmänhet icke utnyttjas för tjänst ombord efter omkring 40 års ålder, medan viss teknisk personal och ekonomimän kunde avses för sjötjänstgöring vid högre levnadsålder. I landtjänst finge högbåtsmän anses användbara till 50 år. Det syntes därför lämpligt att sänka pensionsåldern för högbåtsmännen till 50 år. I samband härmed föreslogs, att antalet högbåtsmän skulle ökas till 215. I yttrande över försvarsutredningens betänkande uttalade sig chefen för marinen för ett bibehållande av pensionsåldern vid 55 år men ansåge sig icke kunna förorda, att antalet högbåtsmän ökades på sätt försvarsutredningen föreslagit, enär olägenheten med den högre åldern gjorde sig mindre känn-

14 bar om antalet begränsades. Chefen för kustflottan ifrågasatte i sitt yttrande, om icke högbåtsmän borde finnas endast inom vissa yrkesgrenar, främst eldare och ekonomister, och förklarade sig anse, att med utökningen av antalet högbåtsmän borde anstå. I proposition (nr 210) till 1942 års riksdag förordade föredragande departementschefen en minskning av antalet högbåtsmän från av försvarsutredningen föreslagna 215 till 190 men förklarade sig sakna anledning upptaga frågan om sänkning av pensionsåldern för högbåtsmännen till prövning, enar denna fråga förutsattes komma att upptagas inom finansdepartementet. Mot vad i propositionen i denna del föreslagits förklarade sig riksdagen icke hava något att erinra. Vid flygvapnet inrättades särskilda beställningar för långtjänstunderbefäl genom 1942 års försvarsbeslut. 1941 års försvarsutredning förordade i sitt betänkande — under framhållande av den stora betydelsen av att flygvapnets markpersonal vore i besittning av högt utvecklad yrkesskicklighet — införande av en särskild kategori av stammanskap, som genom långvarig anställning och praktisk tjänstgöring bleve särskilt kunnig och rutinerad inom respektive yrkesgrenar. Därigenom skulle flygvapnet också kunna bättre tillgodogöra sig den omfattande och dyrbara utbildning, som nedlades på stammanskapet. Denna nya manskapskategori borde erhålla tjänsteställning över furir, benämnas överfurir och upptagas i lönegraden Mb 1. överfurirerna avsågos främst för den tekniska tjänsten och borde'placeras i vissa i betänkandet närmare angivna befattningar. För antagning till överfurir borde fordras en tjänstetid av minst 6 år. Antalet beställningar för överfurirer beräknades vid fullt uppsatt flygvapen till 864. I princip borde mästarna rekryteras genom befordran av överfurirer, som vid flygvapnets tekniska skola genomgått mästarkurs. I proposition (nr 210) till 1942 års riksdag anförde föredragande departementschefen, att han i princip intet hade att erinra mot försvarsutredningens förslag om inrättande av en ny manskapsgrad, överfurirer. Departementschefen ansåg sig emellertid för det dåvarande icke kunna bedöma, huruvida det av försvarsutredningen beräknade behovet vore för högt. Med hänsyn till att den av försvarsutredningen föreslagna överfurirskadern icke kunde fyllas förrän år 1951, och då goda möjligheter sålunda förelåge att lämpa beställningshavarnas antal efter de successivt inhämtade erfarenheterna rörande verkningarna i personalhänseende, anslöt sig departementschefen preliminärt till utredningens behovsberäkning. Mot vad i propositionen föreslagits förklarade sig riksdagen icke hava något att erinra. Enligt den av Kungl. Maj:t fastställda personalförteckningen för flygvapnets ordinarie tjänstemän upptogs i staten för budgetåret 1942/43 40 och för budgetåret 1943/44 80 överfurirer. Vad härefter angår frågan om långtjänstunderbefälsinstitutionen vid armén torde till en början böra erinras om att det sedan 1901 års härord-

15 ningsbeslut på avskrivning ställda indelningsverket medgiver till detsamma knutna beställningshavare rätt till samma fortfarande anställning, som tidigare tillämpats vid flottan. I viss utsträckning hava också indelningsverket : tillhörande beställningshavare varit inkallade till ständig tjänstgöring. Enligt vad utredningen inhämtat, är antalet sådana indelta dock för närvarande mycket ringa. I den mån de fortfarande äro i tjänstgöring, bestrida de till en del sådana befattningar, för vilka enligt utredningens uppfattning långtjänstunderbefäl lämpligen böra ifrågakomma. I skrivelse den 25 september 1940 med framställning rörande lantförsvarets medelsbehov för budgetåret 1941/42 tillstyrkte arméförvaltningen bifall till j ett av chefen för arméstaben framlagt förslag om inrättande av ett antal särskilda manskapsbeställningar vid armén i lönegraden Mb 1. Dessa beställningar skulle avses för fast anställda, som varit i tjänst minst sex år, icke avlagt underofficersexamen men dock önskade kvarstå i tjänst utöver eljest medgiven tid. I proposition (nr 155) till 1941 års riksdag förklarade föredragande departementschefen, att han ställde sig tveksam till frågan om inrättande av en helt ny underbefälskategori vid armén. I varje fall vore frågan icke i det utredda skick, att på grundval av den föreliggande framställningen ett beslut i positiv riktning för det dåvarande borde fattas. Med hänsyn härtill förklarade sig departementschefen förhindrad tillstyrka bifall till det framlagda förslaget. 1941 års försvarsutredning berörde i sitt betänkande icke frågan om införande av långtjänstunderbefäl vid armén. I yttrande över försvarsutredningens betänkande framhöll försvars väsendets underbefälsförbund, bland annat, att det ur personalsynpunkt vore önskvärt, att framtidsmöjligheterna inom försvarsväsendet ökades, vilket lämpligen | kunde ske genom inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl. Antalet dylika beställningshavare, vilka skulle äga kvarstå i tjänst intill en uppjnådd pensionsålder av 55 år, beräknade förbundet till 8 å 10 per normaltruppförband. Förbundet förutsatte, att en motsvarande minskning av antalet övrigt underbefäl i så fall skulle genomföras. 1942 års försvarsberedning tillstyrkte det av underbefälsförbundet sålunda framförda förslaget. I proposition (nr 210) till 1942 års riksdag förklarade sig föredragande departementschefen icke kunna utan ytterligare utredning upptaga underbefälsförbundets av försvarsberedningen tillstyrkta förslag om inrättande av ett antal beställningar för s. k. långtjänstunderbefäl. Kiksdagen anförde i sin skrivelse (nr 374), att riksdagen med hänsyn till den avsevärda ökning av manskapskadrerna, som enligt propositionen ansetts erforderlig, önskade särskilt understryka vikten av att utredning snarast komme till stånd rörande inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén. Vad slutligen beträffar frågan om inrättande av beställningar för lång-

-

10 tjänstunderbefäl vid kustartilleriet framgår det av 1941 års försvarsutrednings betänkande, att utredningen icke fann tillräckligt starka skäl tala för införandet av någon motsvarighet till de vid flottan befintliga högbåtsmännen. Försvarsväsendets underbefälsförbund förordade i sitt yttrande över försvarsutredningens betänkande, att beställningar för långtjänstunderbefäl borde liksom vid armén inrättas även vid kustartilleriet. 1942 års försvarsberedning ifrågasatte, om icke även vid kustartilleriet borde inrättas ett antal långtjänstunderbefälsbeställningar, enär behov av äldre beställningshavare av manskapet syntes förefinnas för uppehållande av vissa befattningar, framför allt inom truppförbandens förvaltning. I anslutning härtill föreslog beredningen, att 60 underbefälsbeställningar förändrades till beställningar för långtjänstunderbefäl. Härigenom syntes framtidsmöjligheterna för manskap inom vapnet kunna förbättras på ett sätt, som kunde fördelaktigt inverka på vapnets rekryteringsmöjligheter. I proposition (nr 210) till 1942 års riksdag förklarade sig departementschefen icke utan vidare utredning kunna upptaga försvarsberedningens förslag. Riksdagen anförde i skrivelse (nr 374), att riksdagen ville understryka vikten av att utredning rörande inrättande av långtjänstunderbefälsbeställningar vid kustartilleriet, i likhet med vid armén, snarast komme till stånd.

2. Erfarenheter av högbåtsmannainstitutionen vid flottan. Utredningen har till en början låtit verkställa en undersökning beträffande de hittillsvarande erfarenheterna av den genom 1925 års försvarsorganisation inrättade högbåtsmannainstitutionen vid flottan. Undersökningen har verkställts av de till utredningens förfogande ställda experterna från flottan. Experterna hava från chefen för kustflottan samt från cheferna för vissa marindistrikt, örlogsstationerna och örlogsvarven införskaffat upplysningar angående dessas erfarenheter av institutionen. De av experterna hörda myndigheternas uttalanden hava genomgående varit av positiv art. Chefen för kustflottan framhöll sålunda, att högbåtsmännen på ett tillfredsställande sätt fyllt de befattningar, som i gällande fördelningar avsetts för dem, och att den procentuella fördelningen mellan antalet högbåtsmän och övrigt underbefäl ur olika synpunkter vore lämplig. Chefen för Stockholms örlogsstation uttalade, att högbåtsmannainstitutionen funktionerat väl. Högbåtsmännen finge anses väl lämpade för sjökommendering vid däcksavdelningen till 40—45 års ålder och vid yrkesavdelningarna till pensionsåldern. Däckshögbåtsmännen hade efter förenämnda åldersgräns visat sig synnerligen värdefulla vid besättandet av förhandsposter i land. Chefen för Karlskrona örlogsstation framhöll, att behov av dugliga högbåtsmän förelåge och att det ur rekryteringssynpunkt vore av vikt, att institutionen bibehölles. Flera uttalanden av liknande innebörd gjordes. I några yttranden hade dock berörts det förhållandet, att högbåtsmannainstitutionen hittills icke kunnat komma

17 helt till sin rätt. En av orsakerna härtill vore, att vid kaderns uppsättande en del till förhållandevis hög levnadsålder komna underbefäl, vilka enligt äldre bestämmelser voro berättigade att kvarstå i tjänst, förordnats till högbåtsmän utan att deras lämplighet härför ägnats tillräckligt omsorgsfull prövning. Härigenom hade dessutom åldersfördelningen inom kadern blivit otillfredsställande. På grundval av de gjorda uttalandena ansågo sig experterna sammanfattningsvis kunna konstatera, att de hittillsvarande erfarenheterna av högbåtsmannainstitutionen i stort sett voro gynnsamma. På senare år hade tillsättandet av högbåtsmän skett efter ett strängare urval än som tidigare varit fallet, varjämte efter hand en utjämning av den ogynnsamma åldersfördelningen kunde väntas bliva genomförd. Genom de förbättrade löneförmåner, som högbåtsmännen genom det nya manskapsavlöningsreglementet kommit i åtnjutande av, hade, liksom genom att högbåtsmännen numera erhållit högre tjänsteställning än furirerna, högbåtsmännens ställning avsevärt förbättrats. Experterna ansågo emellertid att — eftersom förutsättningarna härför på senare tid väsentligen förbättrats — vissa ytterligare åtgärder att rationellt utnyttja högbåtsmännen borde genomföras. Härvid önskade experterna främst få till stånd en bestämd gränsdragning i fråga om högbåtsmännens tjänsteuppgifter. I fredsbesättningslistor och mobiliseringstabeller borde högbåtsmännen icke inräknas bland övrigt underbefäl, utan borde de för dem avsedda befattningarna särskilt angivas. Experterna hade med utgångspunkt från föreliggande förslag till fredsbesättningslistor funnit, att, därest vissa bestämda befattningar genomgående avsåges för högbåtsmän, en icke oväsentlig utökning av högbåtsmannakadern skulle kunna genomföras. Även ett tillräckligt antal lämpliga befattningar i land borde kunna reserveras för dessa beställningshavare. Beträffande pensionsåldern för högbåtsmännen ansågo experterna, att denna kunde bibehållas vid 55 år, därest en lämplig avvägning av antalet för högbåtsmän avsedda befattningar i land och ombord gjordes. På grundval av de av experterna gjorda undersökningarna och uttalandena anser sig utredningen kunna konstatera, att högbåtsmannainstitutionen vid flottan i stort givit ett fullt tillfredsställande utbyte. Utredningen anser sig — även om detta i viss män ligger utom utredningens kompetensområde — böra förorda, att vid fastställande av nya fredsbesättningslistor och mobiliseringstabeller för flottan, för högbåtsmän avsedda befattningar såväl i land som ombord särskilt angivas. Därest det härvid skulle visa sig, att ett ökat antal högbåtsmän kan placeras, anser utredningen det böra ankomma på vederbörande marina myndigheter att föreslå den erforderliga utökningen av högbåtsmannakadern.

3. Allmänna synpunkter. I direktiven för utredningen har framhållits, att frågan om inrättande av långtjänstunderbefälsbeställningar vid armén och kustartilleriet skulle prö2 — 172 44

vas främst ur synpunkten av dess militära ändamålsenlighet och först i andra hand med hänsyn till berörda personals intresse. Såsom i inledningen redan berörts, utnyttjas det fast anställda manskapet huvudsakligen såsom underbefäl vid utbildning av de värnpliktiga, medan en j mindre del placeras i befattningar inom stabs- och förvaltningstjänsten samt inom yrkestjänsten. Utredningen har vid behandling av förevarande fråga utgått ifrån, att långtjänstunderbefäl icke bör utnyttjas såsom utbildningsbefäl vid truppförbandens olika underavdelningar. Härför bör såsom hittills tagas i anspråk officerare, underofficerare och kontraktsanställt underbefäl. I befattningar inom stabs- och förvaltningstjänsten samt inom yrkestjänsten (vid armén beställningsmännen och vid kustartilleriet underbefäl inom ekonomi-, maskinoch hantverksavdelningarna) böra däremot enligt utredningens uppfattning långtjänstunderbefäl i viss utsträckning kunna med fördel placeras. De fördelar ur militär synpunkt, som skulle stå att vinna genom att besätta vissa av dessa för fast anställt manskap avsedda befattningar med långtjänstunderbefäl, torde i stort sett vara följande. I åtskilliga befattningar måste det vara fördelaktigt att erhålla en större kontinuitet än som följer av att där placeras kontraktsanställt fast anställt manskap, vilket medför, att den av vederbörande befattningshavare under tjänstgöringen förvärvade rutinen och erfarenheten icke kan under längre tid utnyttjas. I befattningar inom yrkestjänsten är det likaså önskvärt att under den militära tjänsten förvärvad yrkesskicklighet under så lång tid som möjligt kan utnyttjas. Slutligen kan genom de ökade framtidsmöjligheter, som ett tillskapande av ett antal beställningar för långtjänstunderbefäl medför, ett ökat intresse för rekapitulation hos äldre furirer utan underofficersskola väntas uppstå, vilket ur den militära tjänstens synpunkt måste anses vara synnerligen fördelaktigt. Vad härefter angår den berörda personalen, måste det givetvis vara ett intresse att pensionsberättigande beställningar för underbefäl tillskapas, varigenom framtidsmöjligheterna i den militära tjänsten kunna ökas utöver dem, som nu stå till buds genom underofficers- och i mindre utsträckning officersbefordran. I samband med prövningen av frågan om vilka för fast anställt manskap avsedda befattningar, som lämpligen kunna besättas med långtjänstunderbefäl, har utredningen även övervägt möjligheterna att ersätta fast anställt manskap med civil arbetskraft. Utredningen har därvid från fall till fall undersökt, huruvida det ur den militära tjänstens synpunkt kan anses lämpligt, att viss befattning bestrides av militär personal eller av civil befattningshavare. I de fall, då det av befattningshavaren måste krävas tjänstgöring såsom befäl över eller såsom instruktör för militär personal, har utredningen ansett befattningen böra bestridas av fast anställt manskap, medan i övriga fall ett utbyte mot civil personal ansetts kunna ifrågakomma. Härvid har dock samtidigt måst beaktas, att mobiliseringstillgången på fast anställt eller f. d. fast anställt manskap icke äventyras.

4. Förslag till befattningar för långtjänstunderbefäl vid armén. För att erhålla utgångspunkter för uppgörande av sitt förslag har utredningen från samtliga truppförbandschefer vid armén införskaffat uppgift på de befattningar vid respektive truppförband, som enligt truppförbandschefernas uppfattning lämpligen skulle kunna bestridas av långtjänstunderbefäl. Utredningen har härefter prövat de avgivna förslagen samt genom besök vid ett antal truppförband sökt bilda, sig en uppfattning rörande lämpligheten ur militär synpunkt att besätta vissa underbefälsbefattningar med långtjänstunderbefäl. I samband härmed hava även möjligheterna övervägts att i vissa av de för fast anställt underbefäl avsedda befattningarna utnyttja civil arbetskraft. Med hänsyn till att ett inrättande av långtjänstunderbefälsbeställningar eller ett utbyte av fast anställt manskap mot civil arbetskraft endast bör äga rum i de fall, då den befattning, varom fråga är, verkligen är avsedd att under normala fredsförhållanden bestridas av fast anställt manskap, har utredningen sökt utröna, i vilken omfattning 1941 års försvarsutredning i sitt betänkande räknat med att utnyttja fast anställda i stabs- och förvaltningstjänst samt i yrkestjänst. Av försvarsutredningens förslag till organisation av en regementsstab i fredstid, vilket förslag lagts till grund för beräkningen av befälsbehovet i stabs- och förvaltningstjänst vid de olika truppförbanden, framgår, att fyra furirer avsetts för sistnämnda tjänst, därav en för kasernvården, en såsom biträde åt regementskassören, en å regementsexpeditionen och en såsom matsalsunderbefäl. Vid vissa specialtruppslag har därutöver räknats med ytterligare underbefäl i stabs- och förvaltningstjänst ehuru endast undantagsvis angivits, i vilka befattningar dessa underbefäl avsågos att komma till användning. Beträffande antalet befattningar i yrkestjänst har för varje truppförband endast angivits det erforderliga antalet beställningsmän, men någon uppdelning av dessa på olika kategorier har icke verkställts. Inom stabs- och förvaltningstjänstens område anser utredningen, att långtjänstunderbefäl lämpligen bör kunna utnyttjas i följande befattningar: matsalsfurir, kasernfurir, expeditionsfurir (å regementsexpedition), kompani(skvadrons- eller batteri-) furir (biträde åt kompani-, skvadrons- eller batteriadjutant), stallfurir, hundgårdsfurir, furagefurir, materielfurir (vid ingenjörtruppernas övningsplatser) samt radiofurir (vid arméns fasta radionät). Beträffande de olika befattningarna får utredningen framhålla följande. Matsalsfurir. Befattningen skall enligt 1942 års försvarsbeslut bestridas av en furir. På innehavaren av denna befattning behöver icke uppställas krav på genomgång av viss specialutbildning. Matsalsfuriren bör i huvudsak åligga att biträda vid ordningens upprätthållande i matsalen och att vara köksföreståndaren behjälplig i dennes tjänst. Kasernfurir. Enligt försvarsbeslutet avses en furir för kasernvården. Icke heller beträffande denne befattningshavare behöver krav uppställas på genomgång av viss specialutbildning. Kasernfuriren bör handhava vissa uppgifter

20 inom kasernvården (renhållning m. m.) och vid de förband, där så lämpligen kan ske, biträda regementsväbeln i dennes tjänst. Expeditions furir. Befattningen såsom expeditionsfurir å regements- (kår-) expedition skall enligt försvarsbeslutet bestridas av en furir. Befattningshavaren bör vara förtrogen med expeditionstjänsten. Expeditionsfuriren skall biträda expeditionsunderofficeren samt föra det närmaste befälet över i expeditionen tjänstgörande värnpliktiga biträden och ordonnanser. Kompanifurir. Under fredsförhållanden tjänstgör å k'ompani (motsvarande) såsom kompanidagbefäl vanligen en furir såsom dagunderofficer samt ett underbefäl (undantagsvis menig) såsom dagkorpral. Dagunderofficeren deltager i regel i övningarna, medan dagkorpralen i allmänhet är befriad från annan tjänst. Dagbefälets åligganden äro angivna i vederbörliga regements- (kår-) instruktioner. Dagunderofficeren åligger bland annat att svara för ordningshållningen inom förläggningen samt att verkställa visitationer och dagliga uppställningar. Dagkorpralen, som står under befäl av dagunderofficeren, biträder den senare i dennes tjänst. Vidare leder dagkorpralen städningen inom kompanilokalerna, verkställer tvättbyte samt biträder kompaniadjutanten bland annat vid skötsel av kompaniförråd och handrustkammare. Utöver dagbefälet har kompaniadjutanten intet kvalificerat biträde vid fullgörandet av den mångfald uppgifter, som åvilar honom. Lantförsvarets utbildningskommission framhöll i sitt den 29 november 1941 avlämnade betänkande (SOU 1941:35) önskvärdheten av att kompaniadjutanten i viss utsträckning frigjordes från expeditions- och förvaltningsarbete och att särskilda beställningar för s. k. regementsfurirer inrättades. Kommissionen avsåg en regementsfurir såsom kompaniadjutantens närmaste man och biträde i expeditions- och förvaltningstjänsten. I likhet med utbildningskommissionen föreslår utredningen, att en särskild befattning såsom biträde åt kompaniadjutant inrättas. Kompanifuriren skall biträda kompaniadjutanten i expeditions- och förvaltningstjänsten samt utöva tillsyn över ordningshållningen inom förläggningslokalerna. Även vid en eventuellt i framtiden genomförd centralisering av förrådshållningen inom truppförbanden torde tillräckliga arbetsuppgifter återstå för kompanifuriren. Därest en sådan befattning inrättas, erfordras framdeles endast ett dagbefäl per kompani. Detta dagbefäl bör, vid sidan av sin ordinarie tjänst, kunna fullgöra de dagtjänsten tillhörande åligganden, som icke lämpligen kunna överflyttas på kompanifuriren. Stallfurir. Befattningen såsom stallfurir har av försvarsutredningen endast omnämnts vid kavalleriet, där i behovet av stabs- och förvaltningspersonal räknats med en stallfurir vid varje ryttarskvadron och tung skvadron. Vid de hästanspända artilleritruppförbanden och vid trängkårerna har befattningen som stallfurir däremot icke omnämnts av försvarsutredningen, men härför erforderligt antal beställningshavare torde likväl hava inräknats i det för stabs- och förvaltningstjänst upptagna behovet av underbefäl.

21 Utredningen föreslår, att ett antal befattningar såsom stallfurir vid kavalleriregementena, de hästanspända artilleritruppförbanden samt trängkårerna skola bestridas av långtjänstunderbefäl. Stallfuriren måste besitta för tjänsten erforderlig yrkesfärdighet. Han skall ansvara för ordningen inom och skötseln av vederbörligt stall samt föra befäl över hästskötare och handräckningspersonal. Vid övriga truppförband, där särskilt underbefäl såsom stallfurir icke synes hava beräknats, föreslår utredningen i det följande inrättandet av en gemensam befattning såsom stall- och hovslagarfurir. Hundgårds furir. Vid samtliga infanteri- och kavalleriregementen samt vid trängkårerna erfordras ett underbefäl per förband såsom tillsyningsman för hundgård. Utredningen föreslår, att denna befattning bestrides av långtjänstunderbefäl. Befattningshavaren, som lämpligen kan benämnas hundgårdsfurir, bör hava genomgått arméhundskolan eller i annan ordning förvärvat häremot svarande yrkesskicklighet. Hundgårdsfuriren bör åligga dels att ansvara för skötseln av och ordningen inom vederbörande förbands hundgård, dels att biträda såsom instruktör vid utbildningen av den till hundtjänst kommenderade militära personalen. Furagefurir. Vid varje kavalleriregemente skall enligt försvarsbeslutet ett underbefäl tjänstgöra såsom furageunderbefäl. Utredningen föreslår, att ifrågavarande befattning bestrides av långtjänstunderbefäl. Befattningshavaren, som lämpligen bör benämnas furagefurir, skall åligga att under furageunderofficeren handhava vederbörligt förbands furagering. Materielfurir. Vid ingenjörtrupperna erfordras fem underbefäl för tjänstgöring vid ingenjörtruppernas övningsplatser i befattning såsom materielredogörare. Utredningen föreslår, att dessa befattningar bestridas av långtjänstunderbefäl. Befattningshavaren torde lämpligen böra benämnas materielfurir. Radiofurir. Vid signaltrupperna erfordras enligt uppgift tio underbefäl för betjäning av arméns fasta radionät. Av dessa avses två skola tjänstgöra vid huvudstationen i Stockholm, två vid stationen i Boden samt ett vid vardera I — I I I och V—VII militärbefälsstaberna. Samtliga befattningar äro upptagna på Signalregementets stat. Från signalinspektionen har framhållits, att det är av synnerlig vikt, att den personal, som skall betjäna ifrågavarande stationer, är väl förtrogen med dessas skötsel. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att ifrågavarande befattningar bestridas av långtjänstunderbefäl, varigenom erforderlig kontinuitet erhålles. Befattningshavarna, vilka lämpligen böra benämnas radiofurirer, skola dels handhava skötsel och vård av den dyrbara materiel, varom det här är fråga, dels ansvara för betjäningen av stationerna, dels ock handhava utbildningen av till stationerna kommenderad militär personal. Vad härefter angår de till yrkestjänstens område hänförliga befattningar, där långtjänstunderbefäl lämpligen synas kunna ifrågakomma, må till en början erinras om, att försvarsutredningen räknat med placering av fast an-

22 ställt underbefäl i beställningsmannabefattning vid de olika truppslagen i följande omfattning: vid normalinfanteriregemente 8 beställningsmän, vid kavalleriregementena 12—16, vid pansarregementena 24—30, vid artilleriregementena 12—19, vid artillerikårerna 10—11, vid luftvärnsregementena 28, vid luftvärnskårerna 15, vid ingenjörkårerna 14—17, vid signalregementet 17 samt vid trängkårerna 7. Dessutom har vid trängkårerna personalbehovet beräknats med hänsyn till att sjukvårdsbeställningsmän ur trängkårerna skola tjänstgöra vid övriga armétruppförband. Genom arméorder fastställes — i regel årligen — det högsta antal fast anställt manskap, som må placeras i beställningsmannabefattningar vid varje truppförband. Enligt arméorder nr 558/1942 placerades beställningsmännen i följande befattningar: vapenhantverkarbeställningsmän, signalmekaniker, bilmekaniker, hovslagarbeställningsmän, pjäsmekaniker, instrumentmakare, stridsvagnshan tverkarbeställningsmän, belysningshantverkarbeställningsmän samt hantverkarbeställningsmän. Av sistnämnda arméorder framgår vidare, att antalet beställningsmän vid de olika truppslagen (utom vid infanteriet) överstiger det av försvarsutredningen beräknade. Detta kan bero antingen därpå, att omsättningen bland de beställningsmannautbildade fast anställda sker i snabbare takt än beräknat, varigenom antalet under utbildning varande beställningsmän måste utökas, eller ock på att behovet av beställningsmän ökats utöver vad försvarsutredningen beräknat. Då denna ökning av antalet beställningsmän emellertid skett inom ramen för de genom 1942 års försvarsbeslut fastställda staterna för det fast anställda manskapet, innebär detta, att tillgången på underbefäl för trupptjänst vid berörda truppslag nedgått under det beräknade. Av sistnämnda anledning har det synts utredningen angeläget att föreslå sådana åtgärder, att tillgången på utbildade beställningsmän inom det av försvarsbeslutet beräknade antalet tryggas. Utredningen anser, att detta syfte lämpligen kan nås genom att ett antal beställningsmän beredas tillfälle att kvarstå i tjänst såsom långtjänstunderbefäl. Vid bestämmandet av det antal befattningar för beställningsmän, som böra avses för långtjänstunderbefäl, har utredningen haft att taga hänsyn till dels krigsorganisationens behov av beställningsmannautbildad personal, dels önskvärdheten av att så länge som möjligt kunna utnyttja yrkesutbildade beställningsmän. Enär krigsorganisationens förhållandevis stora behov av beställningsmän icke i erforderlig utsträckning kan fyllas genom utbildning av värnpliktig personal, har en viss omsättning bland de beställningsmannautbildade fast anställda ansetts nödvändig även framdeles. Önskvärdheten av att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja de yrkesutbildade beställningsmännen har å andra sidan medfört att, där så visat sig praktiskt genomförbart, ett förhållandevis stort antal långtjänstunderbefälsbeställningar för beställningsmän föreslagits inrättade. Under hänsynstagande till de sålunda anförda synpunkterna har utredningen uppgjort ett förslag till inrättande av ett antal långtjänstunderbefälsbeställningar för beställningsmän. Beträffande de olika befattningarna torde följande böra framhållas.

23 Vapenhantverkarbeställningsmän finnas för närvarande vid samtliga truppslag utom vid luftvärnet samt intendentur- och tygkompanierna. Utredningen föreslår, att en befattning såsom vapenhantverkarbeställningsmän vid varje truppförband, där sådan för närvarande finnes, bestrides av långtjänstunderbefäl. Enligt utredningens uppfattning böra tyghantverkarbeställningar i förekommande fall rekryteras bland detta långtjänstunderbefäl. Signalmekaniker finnas för närvarande vid samtliga truppslag utom vid ingenjörtrupperna samt intendentur- och tygkompanierna. Enär det, enligt vad signalinspektionen upplyst, är av synnerlig vikt att den dyrbara och för armén i många fall specialkonstruerade signalmaterielen vid förbanden väl vårdas, föreslår utredningen, att vid varje truppförband, där signalmekaniker finnas, minst en dylik befattning bestrides av långtjänstunderbefäl. Vid pansarregementena föreligger enligt utredningens uppfattning behov av två sådana beställningshavare. Vid signalregementet föreslår utredningen inrättandet av fem långtjänstunderbefälsbeställningar för signalmekaniker, varav en avses för signalskolan, en för regementets huvuddel i Stockholm och en vid vartdera detachementet i Kristianstad, Skövde och Boden. Bilmekaniker finnas för närvarande vid samtliga truppslag utom vid ingenjöitrupperna samt intendentur- och tygkompanierna. Enligt utredningens mening bör ett antal av ifrågavarande befattningar bestridas av långtjänstunderbefäl. Utredningen föreslår därför, att långtjänstunderbefäl placeras såsom bilmekaniker till följande antal: två vid vartdera 1 1 , I 7,118 och P 1—P 4, en vid vartdera A 1, A 2, A 4, A 5 och A 8, två vid vartdera A 3, A 6, A 7 och A 9, likaledes två vid vartdera av de tre luftvärnsregementena, en vid vardera av de fyra luftvärnskårerna och vid S I , tre vid vardera T 1—T 4 samt en vid vartdera Tyg I - T y g 3. Hovslagarbeställningsmän finnas för närvarande vid samtliga truppförband utom vid intendentur- och tygkompanierna. Vid kavalleriet och de hästanspända artilleritruppförbanden äro 5—14 beställningshavare placerade i nyssnämnda befattning, medan deras antal vid övriga förband växlar mellan 1 och 3. Utredningen föreslår, att två långtjänstunderbefälsbeställningar för hovslagarbeställningsmän inrättas vid varje kavalleritruppförband. Av dessa bör en avses närmast såsom biträde åt regementsveterinären. Utredningen föreslår vidare, att en långtjänstunderbefälsbeställning för hovslagarbeställningsmän inrättas vid de hästanspända artilleritruppförbanden samt vid trängkårerna. Vid samtliga övriga truppförband, utom vid luftvärnskårerna samt intendentur- och tygkompanierna, föreslår utredningen inrättande av en långtjänstunderbefälsbeställning för hovslagarbeställningsmän. Denne beställningshavare bör samtidigt tjänstgöra såsom stallfurir och bör på grund härav benämnas stall- och hovslagarfurir. Stridsvagnshantverkarbeställningsmän skola enligt nu gällande bestämmelser finnas vid vartdera P 1—P 4. Enligt utredningens uppfattning böra av de i denna beställningsmannabefattning placerade en vid P 1 och tre vid

24 vartdera P 2—P 4 vara långtjänstunderbefäl. Tyghantverkarbeställningarna böra i förekommande fall rekryteras bland detta långtjänstunderbefäl. Pjäsmekaniker finnas för närvarande vid pansartrupperna, artilleriet och luftvärnet. Enligt utredningens uppfattning bör ett antal av ifrågavarande befattningar bestridas av långtjänstunderbefäl. Utredningen föreslår därför, att vid vartdera P 2 — P 4 en befattning såsom pjäsmekaniker bestrides av långtjänstunderbefäl, vid varje artilleritruppförband likaledes en samt vid vartdera av de tre luftvärnsregementena två och vid vardera av de fyra luftvärnskårerna en. Instrumentmakare finnas för närvarande vid pansartrupperna, artilleriet och luftvärnet. Utredningen föreslår, att vid vartdera av de tre luftvärnsregementena placeras två långtjänstunderbefäl i befattning såsom instrumentmekaniker samt att vid vardera av de fyra luftvärnskårerna placeras en dylik befattningshavare. Hantverkarbeställningsmän finnas för närvarande endast vid ingenjörkårerna. Enligt vad utredningen inhämtat utnyttjas dessa beställningsmän huvudsakligen för vård och översyn av den förhållandevis stora maskinutrustning, över vilken ingenjörtrupperna förfoga. Enligt utredningens uppfattning böra två för hantverkarbeställningsmän avsedda befattningar vid varje ingenjörkår bestridas av långtjänstunderbefäl. Sjukvårdsbeställningsmän rekryteras och utbildas enligt 1942 års försvarsbeslut vid trängtrupperna och placeras till tjänstgöring vid de olika armétruppförbanden enligt fördelning å arméorder. Utredningen föreslår, att vid samtliga truppförband utom vid A 5, A 7, Lv 4—Lv 7, Ing 3, T 1—T 4, I n t 1— Int 3 samt Tyg 1—Tyg 3, vid vilka sistnämnda truppförband behov härav icke anses föreligga, placeras ett långtjänstunderbefäl såsom sjukvårdsbeställningsman. Denne avses för tjänstgöring å förbandets sjukavdelning. Utredningen förutsätter det oaktat ingen förändring i fråga om sjukvårdsbeställningsmännens redovisning m. m. Även sjukvårdsbeställningsmän i långtjänstunderbefälsbeställning böra alltså redovisas vid trängtrupperna. Utredningen får sålunda föreslå, att sammanlagt 903 beställningar för långtjänstunderbefäl inrättas vid armén. Beställningshavarna böra utnyttjas i de i det föregående angivna befattningarna till det antal och med den fördelning mellan olika truppförband, som närmare framgår av bilaga 1.

5. Förslag till befattningar för långtjänstunderbefäl vid kustartilleriet. I likhet med vid armén bör även vid kustartilleriet ett antal beställningar för långtjänstunderbefäl inrättas. Enligt 1942 års försvarsbeslut är det vid kustartilleriet fast anställda manskapet fördelat på följande yrkesavdelningar: artilleriavdelningen, signal- och minavdelningen, maskinavdelningen, hantverksavdelningen, ekonomiavdelningen samt musikavdelningen. Av försvarsbeslutet framgår icke närmare, i vilken utsträckning stammanskapet avses att utnyttjas för utbildningsarbete eller för stabs- och förvaltningstjänst eller yrkestjänst.

25 De för fast anställt manskap avsedda befattningar, vilka utredningen anser böra bestridas av långtjänstunderbefäl, äro följande: kasernfurir, kompanifurir, matsalsfurir, sjukhusfurir samt tygfurir (vid vissa nedan angivna tyguppbörder) . Beträffande kasern-, kompani-, matsals- och sjukhusfurirerna gäller i huvudsak vad som tidigare anförts beträffande motsvarande befattningar vid armén. Kasern- och kompanifurirerna böra rekryteras bland manskap, tillhörande artilleriavdelningen eller signal- och minavdelningen, medan matsals- och sjukhusfurirerna.böra rekryteras ur ekonomiavdelningen. Tygfurirerna avses att utnyttjas för vård och underhåll av kustartilleriets mångskiftande och i vissa avseenden komplicerade tygmaterielutrustning. De böra rekryteras från de olika yrkesavdelningarna enligt följande: tygfurir vid motortyguppbörd från artilleriavdelningen, tygfurirer vid maskin- och strålkastartyguppbörder från maskinavdelningen samt tygfurirer vid tyguppbörd för rörligt (flyttbart) kustartilleri och vid luftvärnstyguppbörd från hantverksavdelningen. Vid bestämmandet av antalet befattningar för denna kategori långtjänstunderbefäl har utredningen främst tagit hänsyn till tjänstgöringsförhållandena. Utredningen har sålunda ansett, att sådana befattningar inom tygtjänstens område, där tjänstgöringen under större delen av året måste fullgöras vid ytterförläggningar eller — såvitt angår maskinavdelningen tillhörande manskap — ombord å maskindrivna mindre fartyg, på grund av tjänstgöringens art, förläggningsförhållanden m. m. icke böra bestridas av långtjänstunderbefäl. Däremot böra beställningar för dylikt underbefäl inrättas vid centralt belägna tyguppbörder, där förläggningsförhållandena icke torde behöva kräva särskilda åtgärder i samband med befattningarnas tillsättande. Med hänsyn till att — enligt vad utredningen inhämtat — tygtjänstorganisationen vid kustartilleriet i avvaktan på förvaltningsreglementets förestående omarbetning ännu icke erhållit sin slutgiltiga form inom 1942 års försvarsorganisation, kunna de speciella befattningar, som utredningen avser att inrätta för tygfurirer, möjligen bliva underkastade vissa förändringar. Utredningen anser dock, att antalet tygfurirer och arten av deras tjänstgöring i stort sett icke komma att bliva beroende av dylika formella organisationsändringar inom tygtjänsten. Något hinder för att redan nu lösa frågan om långtjänstunderbefäl även inom tygtjänstens område anser utredningen därför icke föreligga. Med beaktande av vad ovan anförts får utredningen föreslå, att vid kustartilleriet inrättas sammanlagt 67 beställningar för långtjänstunderbefäl med den fördelning på de olika truppförbanden, som närmare framgår av bilaga 2.

6. Rekryterings- och anställningsförhållanden. Enligt de vid flottan gällande antagningsbestämmelserna för högbåtsmän, vilka med hänsyn till tillkomsten av 1940 års manskapsavlöningsreglemente och den däri intagna bestämmelsen om högbåtsmännens anställningsförhål-

26 landen i vissa avseenden äro föråldrade, kan korpral (furir), som icke avlagt underofficersexamen men som besitter framstående yrkesskicklighet och sjömansegenskaper samt visat pålitlighet i tjänsten, efter en tjänstetid vid sjömanskåren av minst sex år förordnas till högbåtsman, därest han i övrigt anses därav förtjänt. Vid flygvapnet fordras för att konstitueras till överfurir att hava ådagalagt duglighet och pålitlighet i tjänsten och i övrigt hava befunnits lämplig till överfurir, att hava en tjänstetid vid flygvapnet av minst sex år, därav minst ett år som furir, samt att hava ådagalagt gott uppförande. Enligt manskapsavlöningsreglementet tillsättas beställningar, tillhörande löneplan Mb, dit såväl högbåtsmännen vid flottan som överfurirerna vid flygvapnet hänföras, medelst konstitutorial, vilket innebär, att beställningshavaren i administrativ väg kan avsättas från sin beställning på grund av fel eller försummelse i tjänsten. De av utredningen föreslagna långtjänstunderbefälsbeställningarna vid armén och kustartilleriet böra, i likhet med vad som gäller vid flottan och flygvapnet, rekryteras bland det fast anställda manskapet samt tillsättas medelst konstitutorial. Beställningarna böra besättas genom befordran inom respektive truppförband av därtill lämpliga furirer, varvid beställningshavarens eget medgivande bör inhämtas. Därest för viss befattning icke finnes lämplig furir inom truppförbandet, vilket företrädesvis torde komma att inträffa i fråga om sådana befattningar, där krav på speciella kunskaper eller färdigheter måste uppställas, bör det ankomma på vederbörande truppförbandschef att kungöra beställningen ledig för besättande med kvalificerad sökande från annat truppförband. Vad härefter angår de fordringar, som böra uppställas för erhållande av förevarande långtjänstunderbefälsbeställningar, så torde såsom allmänt krav böra uppställas — förutom godkänd furir- (motsvarande) skola — duglighet och pålitlighet i tjänsten. Beträffande de till yrkestjänsten hörande befattningarna måste uppställas krav på vid armén genomgången f urirskola på vederbörlig beställningsmannalinje samt vid kustartilleriet genomgången furirsutbildning inom vederbörlig yrkesavdelning. Slutligen måste beträffande några befattningar uppställas krav på — utöver godkänd furirsutbildning — viss speciell utbildning. Detta gäller t. ex. vid armén för hundgårdsfurir och radiofurir och vid kustartilleriet för tygfurir vid motortyguppbörd. Utöver de sålunda uppställda kraven torde i likhet med vad som gäller beträffande högbåtsmännen vid flottan och överfurirerna vid flygvapnet böra krävas viss tjänsteålder för befordran till långtjänstunderbefälsbeställning. I praktiken torde det för befordran till högbåtsman uppställda tjänsteåldersvillkoret — sex års tjänstetid vid sjömanskåren — hava icke oväsentligen överskridits, medan det vid flygvapnet under pågående uppsättningsperiod visat sig nödvändigt att tillfälligt sänka tjänsteåldersvillkoret för befordran till överfurir från sex till fem år. Utredningen har övervägt, huruvida icke krav på en något högre tjänsteålder — sex och ett halvt eller sju år — borde

27 uppställas vid armén och kustartilleriet. Anledningen härtill skulle vara, att underbefäl utan underofficerskompetens icke borde hava möjlighet att vinna befordran till långtjänstunderbefälsbeställning förrän deras jämnåriga - kamrater, som genomgå underofficersskola, vinna befordran till underofficer. I praktiken torde emellertid — i vart fall efter uppsättningsperiodens utgång — befordran till långtjänstunderbefäl icke komma att äga rum förrän efter 8—10 tjänstår. Med hänsyn härtill ävensom till att de, som genomgått underofficersskola, kompenseras genom möjligheten till fortsatt befordran, anser sig utredningen böra föreslå, att jämväl vid armén och kustartilleriet uppställes krav på allenast sex års tjänstgöring för befordran till långtjänstunderbefälsbeställning. Härigenom uppnås även att likhet i detta avseende blir rådande mellan de olika försvarsgrenarna. Slutligen torde i detta sammanhang böra upptagas frågan, huruvida några särskilda bestämmelser behövas för att förhindra att långtjänstunderbefälsbeställningar användas såsom passagegrad i avvaktan på underofficersbefordran för därtill kompetent beställningshavare. Två olika möjligheter synas här föreligga. Antingen kan en bestämmelse införas av innehåll att den, som avlagt underofficersexamen, icke kan komma i fråga vid befordran till långtjänstunderbefäl, eller också kan föreskrivas att den, som befordrats till långtjänstunderbefäl, sedermera icke skall kunna erhålla befordran till underofficer. Utredningen anser sig icke kunna tillstyrka det förstnämnda alternativet, enligt vilket för hög kompetens skulle utesluta en beställningshavare från befordran. Däremot anser sig utredningen böra förorda, att en bestämmelse införes av innehåll, att den, som emottager befordran till långtjänstunderbefälsbeställning, därmed avsäger sig möjligheten till underofficersbefordran.

7. Lone- och pensionsförhållanden. Nu gällande manskapsavlöningsreglemente (SFS 652/1940) trädde i kraft den 1 juli 1940. Vid denna tid funnos vid försvarsväsendet två kategorier underbefäl, vilka ägde kvarstå i innehavande beställningar intill uppnådd pensionsålder, nämligen högbåtsmän och flaggkorpraler, vilka hänfördes till l:a respektive 2:a lönegraden av löneplanen Mb. Enligt tidigare gällande bestämmelser hänfördes högbåtsmän och flaggkorpraler till en för marinens manskap gemensam löneplan, vilken omfattade tre lönegrader, nämligen en för meniga, en för korpraler (högbåtsmän) och en för flaggkorpraler. Högbåtsmännen tillhörde sålunda samma löneplan och lönegrad som korpralerna. För högbåtsmännen fortsatte dock löneförhöjningarna med stigande tjänsteålder att utgå utöver det tjänstetidsläge, där sådana innehavare av korpralsbeställning, som ej förordnats till högbåtsmän, nått slutlönen. Genom 1942 års försvarsbeslut har flaggkorpralsgraden avskaffats. Däremot hava beställningar för överfurirer vid flygvapnet inrättats. Dessa hava genorn en den 30 juni 1943 genomförd ändring i manskapsavlöningsregle-

28 mentet inplacerats i lönegraden Mb 1. Såväl högbåtsmännen vid flottan som överfurirerna vid flygvapnet tillhöra sålunda lönegraden Mb 1. 1936 års lönekommitté upptog i sitt betänkande med förslag till manskapsavlöningsreglemente (SOU 1939:38) hela frågan om det fast anställda manskapets avlöning till en grundlig omprövning. Lönefrågan beträffande det långtidsanställda underbefälet behandlades visserligen endast såvitt rörde marinen — detta med hänsyn till att långtidsanställt underbefäl icke funnes vid de andra försvarsgrenarna — men lönekommittén förutsatte, att löneplanen Mb skulle komma till användning, därest beställningar för långtidsanställt underbefäl komme att inrättas jämväl vid de övriga försvarsgrenarna. Så har ju även skett i och med att de nyinrättade beställningarna för överfurirer vid flygvapnet inplacerats i lönegraden Mb 1. Utredningen, som övervägt frågan om löneställning för de av utredningen föreslagna långtjänstunderbefälsbeställningarna, anser sig böra föreslå att dessa, i likhet med vad som redan gäller vid flottan och flygvapnet, inplaceras i lönegraden Mb 1. De löneförmåner, som härvid kunna erbjudas vederbörande, äro lägre än vad en sergeant i lönegraden UO 1 äger åtnjuta men å andra sidan något högre än de löneförmåner, som tillkomma en ordinarie befattningshavare i statens tjänst i 5:e lönegraden. Pensionsåldern för beställningar i lönegrad Mb 1 är för närvarande enligt allmänna tjänstepensionsreglementet (SFS 1008/1941) 55 år. Såsom i det föregående omnämnts, föreslog försvarsutrednmgen i sitt betänkande, att pensionsåldern för högbåtsmännen skulle sänkas till 50 år. I försvarspropositionen förutsatte föredragande departementschefen, att frågan om sänkning av pensionsåldern för bland andra högbåtsmännen skulle komma att upptagas till prövning inom finansdepartementet. Med hänsyn till att frågan om pensionsåldern sålunda torde komma att upptagas till behandling i annan ordning, föreslår utredningen, att pensionsåldern för de föreslagna långtjänstunderbefälsbeställningarna vid armén och kustartilleriet, i avvaktan på vad som kan komma att bestämmas vid en allmän omprövning av frågan om pensionsåldern för militära beställningshavare, fastställes till 55 år.

8.

Tjänstetitel.

Tjänstetiteln för långtjänstunderbefäl vid flottan har sedan institutionens inrättande genom 1925 års försvarsbeslut varit högbåtsman, medan för det genom 1942 års försvarsbeslut nyinrättade långtjänstunderbefälet vid flygvapnet införts tjänstetiteln överfurir. Enligt utredningens mening vore det önskvärt, att en enhetlig tjänstetitel för allt långtjänstunderbefäl tillskapades. Härtill synes den vid flygvapnet införda tjänstetiteln överfurir vara den lämpligaste. Denna tjänstetitel markerar på en gång långtjänstunderbefälets egenskap av underbefäl och dess ställning såsom innehavare av den högsta underbefälsgraden. I ett tidigare sammanhang har, såsom ovan berörts, tjänstetiteln regementsfurir föreslagits. Denna titel är dock knappast lämplig, dels emedan långtjänstunderbefälsbe-

29 ställningar föreslås vid vapenslag, där truppförbanden äro organiserade såsom kårer och där titeln regementsfurir måste anses vara oegentlig, dels ock emedan titeln på grund av sin längd knappast kan väntas komma till användning vid tilltal. Utredningen, som även prövat andra förslag till tjänstetitel, anser emellertid överfurirstiteln vara den ur alla synpunkter lämpligaste, varför utredningen för sin del föreslår, att långtjänstunderbefälet vid armén och kustartilleriet, i likhet med vad som gäller vid flygvapnet, erhåller tjänstetiteln överfurir. Vid flottan synes den nuvarande tjänstetiteln högbåtsman böra bibehållas.

III.

F r å g a o m u t n y t t j a n d e av v ä r n p l i k t i g a s å s o m t r u p p i n s t r u k t ö r e r v i d försvarsväsendet. 1. Historik.

I sitt yttrande över 1941 års försvarsutrednings betänkande berörde försvarsväsendets underbefälsförbund, bland annat, frågan om inrättande av en särskild truppinstruktörskader. Förbundet anförde i detta sammanhang, att vid armén för trupputbildningsarbetet i huvudsak åtginge det för varje truppförband upptagna antalet furirer, medan övriga innehavare av underbefälsgrad i regel vore elever i olika underbefälsskolor. En kader av truppinstruktörer borde därför kunna begränsas till i huvudsak den av försvarsutredningen föreslagna furirskadern. Truppinstruktörerna borde kunna rekryteras inom den stora grupp av värnpliktiga, som framdeles komme att uttagas för och genomgå befälsutbildning. Efter en kortare tids utbildning i instruktörsverksamhet borde dessa värnpliktiga vara kvalificerade att tagas i anspråk för trupputbildningsarbete såsom furirer. 1942 års försvarsberedning framhöll i samband med sin granskning av de av försvarsutredningen förordade personalstaterna, att det av försvarsväsendets underbefälsförbund framlagda förslaget rörande införande av en »truppinstruktörskår» borde tagas i närmare övervägande. Om förslaget visade sig genomförbart, komme detsamma att medföra en väsentlig minskning i avlöningskostnaderna för fast anställt manskap. I proposition (nr 210) till 1942 års riksdag anförde föredragande departementschefen att han ansåge, att frågan om inrättande av truppinstruktörsbefattningar, avsedda att rekryteras ur de värnpliktigas led, borde upptagas till förnyat övervägande. Riksdagen anförde i sin skrivelse (nr 374), att riksdagen med hänsyn till den avsevärda ökning av manskapskadrerna, som i försvarspropositionen ansetts erforderlig, särskilt ville understryka vikten av att utredning snarast komme till stånd rörande, bland annat, inrättande av truppinstruktörsbefattningar, avsedda att rekryteras ur de värnpliktigas led.

2. Allmänna synpunkter. I direktiven för utredningen har framhållits, att förslaget om utnyttjande av värnpliktiga såsom truppinstruktörer ingående borde prövas med hänsyn till dess lämplighet ur militär synpunkt, varvid särskild uppmärksamhet borde ägnas frågan om de fordringar, som måste ställas på de för sådan instruktörsverksamhet uttagna." Vid behandling av förevarande spörsmål har utredningen till en början sökt fastställa de allmänna fordringar, som ur militär synpunkt måste upp-

31 i ställas på en värnpliktig, för att denne skall kunna utnyttjas i utbildningsj arbetet. Utredningen har därvid funnit, att i stort sett endast värnpliktiga, vilka under sin första tjänstgöring uttagas till befäls- eller underbefälsutbild| ning, kunna — efter viss ytterligare utbildning — utnyttjas såsom truppI instruktörer. Utredningen har avlagt studiebesök vid ett antal truppförband. Genom överläggningar med truppbefäl av olika grader samt genom att närvara vid övningar, där värnpliktiga, som erhållit befäls- eller underbefälsutbildning, tjänstgjort såsom befäl och instruktörer, har utredningen sökt bilda sig en uppfattning om de värnpliktigas förutsättningar att tjänstgöra såsom instruktörer vid utbildningsarbetet. Härvid har bland annat framkommit, att de värnpliktiga icke utan särskild utbildning härför kunna tagas i anspråk såsom ', truppinstruktörer. Vid dessa besök har vidare personlig kontakt sökts med de värnpliktiga av ovannämnda kategorier för att söka utröna deras villighet att efter avslutad första tjänstgöring kvarstanna i tjänst såsom värnpliktiga truppinstruktörer. Slutligen har utredningen — som utgått från att tvångsvis uttagning av värnpliktiga för att fylla behovet av truppinstruktörer icke bör komma i fråga — i syfte att erhålla ett säkrare underlag för bedömande av intresset för frivillig anställning såsom truppinstruktörer låtit verkställa en i det följande närmare omförmäld undersökning bland de till befäls- eller underbefälsutbildning uttagna värnpliktiga vid armén och kustartilleriet. Härefter ingår utredningen på en närmare prövning av förevarande spörsmål vid de olika försvarsgrenarna, varvid förhållandena vid armén först upptagas och göras till föremål för en mera ingående behandling.

3. Armén. För att ett system med truppinstruktörer skall kunna bliva ur militär syn: punkt godtagbart måste uppställas det kravet, att dessa truppinstruktörer skola ; vara lika väl skickade att meddela militär undervisning som det fast anställda ; underbefäl, som härigenom ersattes. Med hänsyn till att en fast anställd j först efter genomgången furirsutbildning — d. v. s. efter tre års militärtjänst \ — anses vara fullt användbar såsom instruktör vid de värnpliktigas utbildning, måste sålunda truppinstruktören kunna ersätta fast anställt underbefäl med fullständig furirsutbildning. Truppinstruktörer torde i stort sett endast kunna rekryteras bland de värnpliktiga, som genomgått gruppchefs- och/eller plutonchefsskolor. Från övriga värnpliktiga anser sig utredningen i detta sammanhang kunna bortse, enär dessa icke inom rimlig tid torde kunna göras användbara såsom instruktörer. Närmast har det gällt att undersöka, huruvida den utbildning, som eleverna i gruppchefs- och plutonchefsskolorna erhålla, är av sådan art, att i dessa skolor godkänd elev kan anses kvalificerad att tjänstgöra såsom instruktör vid utbildning av värnpliktiga rekryter. Utbildningen i ifrågavarande skolor äger rum för att tillgodose krigsorganisationens I)ehov av befäl och under-

32 befäl och är på grund härav praktiskt taget uteslutande inriktad på att göra eleven skickad att tjänstgöra i befälsbefattning vid fältförband. Han utbildas alltså för att föra befäl över en färdigutbildad grupp eller pluton men icke för att av den nyinryckte rekryten skapa en i ett fältförband användbar soldat. Denna sistnämnda uppgift åvilar den fast anställda befälskadern, som också erhåller en härför avpassad, relativt långvarig utbildning. Det kan sålunda konstateras, att en värnpliktig, som med godkännande vitsord genomgått gruppchefs- eller plutonchefsskola, icke erhållit den utbildning, som kräves för att göra honom skickad att handhava utbildningen av värnpliktiga rekryter. För att så skall bliva fallet måste den värnpliktige genomgå en särskild kurs i trupputbildning. Från olika utgångspunkter har utredningen kommit till den uppfattningen, att en sådan kurs icke kan givas kortare varaktighet än sex månader. Till gruppchefsutbildning uttagen värnpliktig avslutar sin första tjänstgöring den 31 mars. Såsom truppinstruktör synes han emellertid icke böra utnyttjas förrän den 1 april året därpå, enär tjänstgöring såsom instruktör vid rekrytskola under sommarhalvåret enligt utredningens mening är nödvändig för att den värnpliktige rätt skall kunna fylla de ökade krav, som under den till vinterhalvåret förlagda soldatskolan måste ställas på instruktören. Trupputbildningskursen kan förläggas antingen till tiden den 1 april —den 30 september eller till tiden den 1 oktober—den 31 mars. Av praktiska skäl synes dock kursen böra förläggas till vinterhalvåret. Kursen kan därigenom, såsom av det följande framgår, bliva gemensam för gruppchefsoch plutonchefsutbildade värnpliktiga, varigenom åtgången på utbildningsbefäl för kursen minskas. Därest gruppchefsutbildad värnpliktig önskar kvarstanna i tjänst under mellantiden, d. v. s. tiden den 1 april—den 30 september, torde denne lämpligen kunna placeras såsom biträdande instruktör under erfaret befäls direkta ledning. Till plutonchefsutbildning uttagen värnpliktig avslutar sin första tjänstgöring den 30 september. Trupputbildningskursen för denne bör förläggas i omedelbar anslutning till plutonchefsskolan. Sedan trupputbildningskursen avslutats, kan den värnpliktige den 1 april två år efter värnpliktstjänstgöringens början träda i tjänst såsom truppinstruktör. Härefter har det gällt att avgöra, för hur lång tid värnpliktig måste tagas i anspråk såsom truppinstruktör för att en minskning av den fast anställda manskapskadern skall kunna äga rum. Den ettåriga utbildningstiden för de värnpliktiga i allmänhet medför, att utbildningsbefälet tages i anspråk för utbildningsarbete under hela året. För att en ininslcniiig av den fast anställda manskapskadern skall kunna äga rum, måste sålunda ett år vara minimitid för anställning såsom truppinstruktör. Möjligen skulle två värnpliktiga truppinstruktörer, den ene med inryckning vid utbildningsårets början (den 1 april) och den andre vid dess mitt (den 1 oktober) tillsammans kunna ersätta en furir. I så fall måste ett lika stort antal truppinstruktörer kunna anställas

33 vid början av varje utbildningshalvår. Redan detta synes komma att erbjuda svårigheter. Härtill kommer, att den värnpliktige om möjligt bör få behålla samma befäl under hela första tjänstgöringen. Det tager nämligen alltid en viss tid innan ett nytillträdande befäl lär känna sina underlydande, och förrän denna kännedom förvärvats, kan utbildningsarbetet knappast bedrivas med full effektivitet. Från dessa utgångspunkter anser utredningen, att mindre än ett års anställning för truppinstruktörer ur militära synpunkter icke är godtagbart. Vid prövning av frågan om de löneförmåner, som en värnpliktig truppinstruktör bör åtnjuta, måste beaktas, att anställning såsom truppinstruktör under ett år i realiteten innebär tre års oavbruten tjänstgöring för den, som genomgått plutonchefsskola, och minst två och ett halvt års tjänstgöring för den, som genomgått endast gruppchefsskola. Utredningen anser med hänsyn härtill, att truppinstruktören bör erbjudas samma löneförmåner, som utgå till fast anställd furir. Såsom redan tidigare omnämnts har utredningen undersökt, huruvida intresse för anställning såsom truppinstruktör förefunnes hos eleverna i de under utbildningsåret 1942/43 anordnade gruppchefs- och plutonchefsskolorna. I detta syfte har utredningen företagit studiebesök vid Upplands regemente, Smålands artilleriregemente och Svea trängkår. Vid dessa besök har personlig kontakt sökts med värnpliktiga av ifrågavarande kategorier för att utröna deras villighet att kvarstanna i tjänst såsom truppinstruktörer mot åtnjutande av fast anställd furirs löneförmåner. För att emellertid erhålla ett fylligare underlag för bedömande av det intresse för truppinstruktörsinstitutionen, som kunde förefinnas bland de värnpliktiga, har utredningen till huvuddelen av de arméns truppförband, som haft gruppchefs- och plutonchefsskolor, utsänt ett frågeformulär, se bilaga 3. Såsom av frågeformuläret framgår gällde den första frågan, huruvida den värnpliktige vore intresserad av att efter avslutad värnpliktstjänstgöring taga fast anställning vid armén under en tid av minst tre år. Härtill återkommer utredningen i ett följande avsnitt. Den andra frågan gällde, huruvida den värnpliktige vore villig att efter avslutad värnpliktstjänstgöring fortsätta militärtjänstgöringen såsom truppinstruktör mot åtnjutande av fast anställd furirs löneförmåner. Av sammanställningen i bilaga 4 framgår, att av 2 983 tillfrågade värnpliktiga 4 förklarade sig villiga att fortsätta tjänstgöringen i två år. Av den verkställda undersökningen framgår sålunda att, därest de fordringar, som utredningen i det föregående uppställt, skola fasthållas, en institution med truppinstruktörer icke lämpligen kan ifrågakomma på grund av det ringa intresse, som från de värnpliktigas sida visats härför. Därest man, med fasthållande av fordran på minst ett års instruktörstjänst, eftersätter kravet på kompletterande utbildning i trupputbildning — vilket krav utredningen för sin del ansett vara nödvändigt att uppställa — och såsom instruktör godtager värnpliktig direkt efter genomgången gruppchefseller plutonchefsutbildning, giver undersökningen vid handen, att ett något 3—172 a

34 större antal villiga — inalles 53 — skulle kunna påräknas. Utredningen anser emellertid även detta antal vara alltför ringa för att därpå grunda en truppinstruktörsinstitution. Sammanfattningsvis får utredningen framhålla, att den verkställda undersökningen rörande möjligheten att på frivillighetens väg erhålla ett önskvärt antal truppinstruktörer lämnat ett sådant resultat, att utredningen icke anser sig kunna förorda anställande av truppinstruktörer. 4.

Marinen.

A. F l o t t a n . Av de värnpliktigas första tjänstgöringstid användes endast 2—3 månader för bibringandet av allmänmilitär utbildning, medan den återstående tiden utnyttjas för praktisk tjänstgöring ombord och i land. E n mindre del av värnpliktskontingenten uttages för utbildning till 2:a klass sjömän. De som tillhöra denna kategori genomgå viss yrkesutbildning ombord för att kunna bestrida särskilda befattningar i fartygs- och stridstjänsten. Såsom instruktörer vid yrkesutbildningen anser utredningen endast stampersonal kunna användas, då instruktörstjänstens utövande kräver grundliga kunskaper och längre tids erfarenhet. Även beträffande den allmänmilitära utbildningen måste med hänsyn till den korta utbildningstid, som står till förfogande, kravet på verkligt rutinerade instruktörer upprätthållas. Vissa svårigheter hava hittills förelegat i detta avseende, då flottans stampersonal är strängt specialiserad och huvudsakligen utnyttjas i yrkestjänst. Av denna anledning har frågan om inrättande av en särskild yrkesgren för truppinstruktörer varit föremål för övervägande. Det har framhållits, att man härigenom skulle få tillgång på rutinerad personal, som kontinuerligt kunde utnyttjas för instruktörstjänst vid exercisskolorna för såväl stammanskapets som de värnpliktigas utbildning. Vissa försök hava under senare år även pågått med utbildandet av sådana specialister, vilka vid infanteriförband genomgått särskilda kurser. Av det anförda torde framgå, att värnpliktiga icke lämpligen kunna utnyttjas som instruktörer vid den allmänmilitära utbildningen. Även om godtagbara sådana instruktörer skulle kunna erhållas genom att intresserade och lämpliga värnpliktiga finge genomgå specialutbildning, skulle de kunna utnyttjas för det avsedda ändamålet endast under den tid av året, då allmänmilitär utbildning av de värnpliktiga förekommer, d. v. s. under tiden den 1 november—den 1 april. Det fast anställda manskapet vid flottan utnyttjas företrädesvis för praktisk yrkestjänst inom respektive yrkesgrenar. Även om det hade varit möjligt att utnyttja vissa värnpliktiga i instruktörs tjänst, skulle detta icke möjliggjort ett utbyte av fast anställt manskap i sådan omfattning, att en dylik åtgärd blivit av nämnvärd betydelse för att nedbringa den fast anställda manskapskaderns storlek, eftersom personalbehovet för den praktiska tjänstgöringen ombord och i land i andra uppgifter än instruktörens här är av av-

35 görande betydelse. För flottans del synas undersökningarna av möjliga åtgärder för att uppnå det med införande av en värnpliktig truppinstruktörskader avsedda syftet, nämligen en minskning av den fast anställda manskapskadern, böra inriktas på en annan linje, som kan betecknas som en naturlig motsvarighet till en truppinstruktörskader. Detta syfte torde kunna uppnås genom att utbilda största möjliga antal värnpliktiga på sådant sätt, att de under senare delen av sin första tjänstgöring kunna upprätthålla befattningar, för vilka hittills avsetts fast anställda 2:a klass sjömän. Under de senaste åren har utbildning av värnpliktiga 2:a klass sjömän i viss utsträckning ägt rum. Enligt i Sjöförsvarets utbildningskommissions betänkande lämnad uppgift (SOU 1943: 44) uttogos sålunda under utbildningsåret 1942—1943 sammanlagt 291 värnpliktiga till dylik utbildning, motsvarande 12,18 % av hela årskontingenten. Ut? bildningskommissionen har för sin del ansett, att värnpliktiga ersättare för fast anställda 2:a klass sjömän i första hand bör kunna ifrågakomma för 500 man. Detta antal värnpliktiga 2:a klass sjömän måste nämligen kunna disponeras för tjänstgöring ombord under vinterhalvåret för att kommissionens förslag om ilandkommendering av samtliga underbefälselever skall kunna genomföras. Önskemålet härom utgör bakgrunden till kommissionens undersökningar på detta område, varför kommissionen icke funnit anledning att framlägga mera vittsyftande förslag. Kommissionen framhåller dock, att det förefaller troligt, att ersättning av fast anställda med värnpliktiga 2:a klass sjömän skulle kunna förekomma i ännu större utsträckning, om systemets genomförande skulle visa sig erforderligt och lämpligt. De av utbildningskommissionen antydda möjligheterna att i större utsträckning ersätta fast anställda med värnpliktiga, anser utredningen böra upptagas till prövning av vederbörande marina myndigheter. En fråga, som måste beaktas vid prövningen av sistnämnda spörsmål, är i vilken utsträckning den flottan tilldelade värnpliktskontingenten skulle behöva ökas och om förutsättningar härför äro för handen — dock bör observeras, att ett minskat rekryteringsbehov av fast anställda i och för sig automatiskt ökar tillgången på värnpliktig personal. Vidare bör uppmärksammas, att en reducering av stamkadern medför minskad tillgång på värnpliktiga av grupp KA. Då emellertid förutsättningen för en dylik reducering i förevarande fall är, att ett ökat antal värnpliktiga utbildas till och utnyttjas såsom 2:a klass sjömän, erhålles samtidigt större tillgång på mobiliseringsbara, icke KA-grupperade värnpliktiga, vilka kunna bestrida samma tjänsteuppgifter som avses för 2:a klass sjömän och i viss utsträckning även för underbefäl av grupp KA. Sannolikt kan härigenom den sammanlagda mobiliseringstillgången på kvalificerade värnpliktiga komma att ökas. E n del av de sålunda bättre utbildade och utnyttjade värnpliktiga anser utredningen möjligen skulle kunna intresseras för att kvarstå i tjänst under viss tid, i vilket fall man skulle komma fram till en för flottans del avpassad motsvarighet till truppinstruktörskadern vid armén. E t t tillvägagångssätt vore att genom ändring av värnpliktslagen stadga skyldighet för den, som erhållit utbildning till 2:a klass sjöman, att kvarstå i tjänstgöring under viss

36 tid i enlighet med samma princip, som tillämpas i fråga om arméns till befälsutbildning uttagna värnpliktiga, under förutsättning likväl, att en sådan extra pålaga icke leder till minskad villighet hos de lämpligaste värnpliktiga att tillgodogöra sig utbildningen. Utredningen har emellertid — i likhet med vid armén — funnit sig böra begränsa spörsmålet om de värnpliktigas fortsatta tjänstgöring till att gälla frivilliga åtaganden. Om benägenheten härför stimuleras genom ökade ekonomiska förmåner, exempelvis desamma som tillkomma fast anställd korpral, och den fordrade minimitiden för varaktigheten av ingånget avtal om fortsatt frivillig tjänstgöring icke blir alltför lång, synes det utredningen icke osannolikt, att ett antal värnpliktiga skulle komma att anmäla intresse för att kvarstå i de befattningar ombord, för vilkas bestridande de utbildats. Då fartygens personalbehov är störst under sommarhalvåret, kunde ifrågavarande tjänstgörings omfattning för de sjömanshusinskrivna värnpliktiga, vilka inrycka den 1 oktober och avsluta sin första tjänstgöring den 31 december påföljande år, lämpligen omfatta nio månader, varvid sålunda den sammanlagda tjänstgöringens längd komme att uppgå till två år. För de senare utryckande, icke sjömanshusinskrivna kunde avtalet om fortsatt frivillig tjänstgöring i motsvarande grad begränsas. E t t definitivt ståndpunktstagande till den frivilliga tjänstgöringens lämpligaste längd kräver dock en närmare undersökning i fråga om fartygens med årstiderna och rustningarnas omfattning skiftande personalbehov. Utredningen har icke ansett erforderligt att föranstalta om en sådan undersökning och har ej heller sökt utröna de nu i tjänst varande värnpliktigas intresse för att under de angivna förutsättningarna kvarstå i tjänst, eftersom möjligheterna att realisera ifrågavarande förslag icke kunna överblickas, förrän frågan om värnpliktsutbildningen slutprövats på grundval av Sjöförsvarets utbildningskommissions betänkande och en grundligare erfarenhet vunnits om den försöksvis inledda utbildningen av värnpliktiga till 2:a klass sjömän än den, som för närvarande står till buds. Så långt utredningen haft möjlighet att bilda sig en uppfattning om dessa spörsmål, har utredningen emellertid fått det intrycket, att utbildningstiden för flottans värnpliktiga — vilkas allmänna standard icke kan i stort sett förutsättas vara lägre än arméns — bör kunna i ökad omfattning användas för att göra de värnpliktiga kvalificerade för upprätthållandet av mera krävande befattningar. Om i samband härmed vissa värnpliktiga kunna intresseras för förlängd frivillig tjänstgöring i sådana befattningar, torde även en del befattningar ombord, för vilka hittills avsetts underbefäl, kunna överlåtas på ifrågavarande värnpliktiga. I sådant fall uppkomma större möjligheter att genomföra den begränsning av flottans fast anställda manskapskader, vilken med hänsyn till rekryteringsmöjligheterna och önskvärdheten av att nedbringa den årliga omsättningskvoten framstår som en angelägenhet av vikt. Sammanfattningsvis får utredningen sålunda framhålla, att utredningen icke finner sig kunna framlägga något förslag till inrättande av en truppinstruktörskader i egentlig mening för flottans vidkommande. Däremot anser utredningen, att de av utredningen skisserade vägarna för ett effektivare utnytt-

37 jande av de värnpliktiga böra göras till föremål för närmare undersökningar av vederbörande marina myndigheter. Utredningen håller icke för osannolikt, att därigenom vissa möjligheter för en minskning av den fast anställda manskapskadern kunna uppstå. B. Kustartilleriet. De synpunkter på frågan om värnpliktiga truppinstruktörer, som i det föregående anförts vid armén, gälla i princip även vid kustartilleriet. Följande speciella förhållanden måste emellertid beaktas. Vid kustartilleriet anordnas för närvarande icke någon utbildning motsvarande plutonchefsskolorna vid armén. Den underbefälsutbildning, som bibringas de värnpliktiga vid kustartilleriet, är närmast jämförbar med utbildningen i arméns gruppchefsskolor. Det är sålunda bland elever med dylik underbefälsutbildning, som eventuellt blivande truppinstruktörer närmast äro att söka. Liksom vid armén måste de värnpliktiga för att kunna utnyttjas som truppinstruktörer genomgå speciell utbildning utöver den, som bibringas vid den ordinarie utbildningen av värnpliktigt underbefäl. Med hänsyn till den ur teknisk synpunkt komplicerade materielutrustningen vid kustartilleriet måste emellertid åt denna extra utbildning anslås en tid av minst ett år. Denna utbildning måste vidare uppdelas på minst följande linjer, nämligen: utbildning vid fast, respektive rörligt sjöfrontsartilleri, utbildning vid lvkanoner m. m., utbildning vid lvakan- och lätt sjöfrontsartilleri, signalutbildning samt minutbildning m. m. Det är emellertid omöjligt att inom ramen av den befintliga underbefälskadern ställa ett tillräckligt antal instruktörer till förfogande för anordnande av kurser i den omfattning, som ovan angivits. Med hänsyn härtill torde det vara nödvändigt att förlägga de blivande truppinstruktörernas utbildning till de ordinarie stamskolorna. Därigenom kommer den extra utbildningen för truppinstruktörerna att taga en tid av ett och ett halvt år efter genomgång av den ordinarie underbefälsutbildningen för värnpliktiga. Då härtill kommer en anställningstid såsom truppinstruktör av minst ett år, blir en anställningstid av två och ett halvt år efter fullgjord första tjänstgöring att anse såsom ett minimum. Utredningen har — i likhet med vid armén — utsänt ett antal frågeformulär till de värnpliktiga, som under utbildningsåret 1942/43 genomgått underbefälsutbildning. Av sammanställningen i bilaga o framgår, att av 305 tillfrågade värnpliktiga endast 2 förklarat sig villiga att under två år kvarstå i tjänst, medan 24 förklarat sig villiga att kvarstå under sex månader. Därutöver hava 21 värnpliktiga förklarat sig villiga att kvarstå under »beredskapstiden». Med sistnämnda värnpliktiga kan man givetvis icke räkna under normala förhållanden. Med hänsyn till att — såsom ovan angivits — den kortaste anställningstiden för truppinstruktör måste fastställas till två och ett halvt år efter första tjänstgöringens avslutande, har utredningen funnit det osannolikt att på frivillighetens väg erhålla truppinstruktörer vid kustartilleriet.

38 Utredningen anser sig sålunda icke heller för kustartilleriets vidkommande kunna förorda anställande av truppinstruktörer.

5. Flygvapnet. De värnpliktiga vid flygvapnet erhålla under sin första tjänstgöring till en början allmänmilitär utbildning under IVa månad samt därefter yrkesutbildning under IOV2 månad. Ett mindre antal värnpliktiga — omkring 20 per år vid hela flygvapnet — uttagas för utbildning till värnpliktiga underofficerare. Dessa avses för tjänstgöring i vissa speciella befattningar (chef för vakt- och beredskapspluton samt stabsunderofficer vid basbataljonsstab och baskompani) och genomgå en särskild utbildningskurs om 180 dagar. Dessutom uttagas på frivillighetens väg ett antal värnpliktiga för utbildning till flygförare, bombfällare och flygskyttar. Dessa hava en sammanlagd tjänstgöringstid av 630—810 dagar. Av det anförda framgår, att de värnpliktiga vid flygvapnet — med visst undantag, varifrån i detta sammanhang kan bortses — icke erhålla befälseller underbefälsutbiidning. Då emellertid, såsom tidigare framhållits, endast värnpliktiga med dylik utbildning över huvud taget kunna tänkas utnyttjade såsom truppinstruktörer, anser sig utredningen redan på grund härav kunna konstatera, att någon möjlighet att utnyttja värnpliktiga såsom truppinstruktörer vid flygvapnet icke förefinnes.

IV.

F r å g a o m t i l l g o d o r ä k n a n d e av fullgjord v ä r n p l i k t s t j ä n s t g ö r i n g v i d ö v e r g å n g t i l l fast a n s t ä l l n i n g v i d försvarsväsendet.

1. Allmänna synpunkter. Enligt direktiven för utredningen skulle, även om särskilda truppinstruktörer icke ansågos böra anställas, likväl utredas, om icke med den utsträckning av värnpliktstjänstgöringen som skett fullgjord sådan tjänstgöring i viss utsträckning borde kunna tillgodoräknas såsom likvärdig med utbildning för fast anställt manskap. Med hänsyn till de stora skiljaktigheter i utbildningen av värnpliktiga och fast anställda, som äro rådande vid och även inom de olika försvarsgrenarna, behandlar utredningen ifrågavarande spörsmål försvarsgrensvis. Vissa gemensamma frågor torde emellertid redan nu böra beröras. Ur militär synpunkt synes det vara till fördel, att ett antal fast anställda rekryteras ur de värnpliktigas led. Den högre levnadsålder och den därav följande större mognad, som de sålunda fast anställda nått, måste enbart gagna tjänstenyttans intresse, under förutsättning dock att endast sådana värnpliktiga anställas, som under föregående värnpliktstjänstgöring visat sig härför lämpliga. Såsom skäl mot fast anställning av värnpliktiga kan möjligen anföras, att de på denna väg anställda komma att ha uppnått högre levnadsålder än de i annan ordning antagna innan de förvärvat kompetens för befordran till underofficer eller då de måste lämna den militära tjänsten för att söka sin fortsatta utkomst på den civila arbetsmarknaden. Utredningen anser emellertid, att de olägenheter, som möjligen kunna uppstå härigenom, icke komma att bliva så stora, att de böra inverka vid frågans avgörande. De värnpliktiga, som övergå till fast anställning, göra säkerligen detta i syfte främst att söka skapa sig en framtid på den militära banan. E t t eller annat års högre levnadsålder torde därvid icke spela någon större roll. Vidare ha de värnpliktiga möjlighet att själva före anställningen överväga för- och nackdelarna med den högre åldern. I samband med den undersökning, som utredningen verkställt för utrönande av intresset bland gruppchefs- och plutonchefseleverna för anställning såsom truppinstruktörer vid armén, tillfrågades de värnpliktiga, huruvida de eventuellt hyste intresse för att efter avslutad värnpliktstjänstgöring taga fast anställning under en tid av tre år. Av den i bilaga 6 gjorda sammanställningen framgår, att av 3 019 tillfrågade värnpliktiga 36 förklarade sig villiga att under angiven tid taga fast anställning. Mod hänsyn till de stora svårigheter, som föreligga att i nuvarande läge

40 avgöra, i vilken utsträckning de värnpliktiga efter ett eventuellt genomförande av utredningens förslag till tillgodoräkning av fullgjord värnpliktstjänstgöring komma att övergå till fast anställning, anser sig utredningen icke — såvitt rör detta område av utredningens uppdrag •— böra komma med förslag angående en minskning av antalet beställningar för fast anställt manskap. Sedan tillgodoräkningssystemet tillämpats ett eller annat år, torde däremot tillräckliga förutsättningar för ett bedömande av frågan föreligga. 2. Armén. Samtliga armén tilldelade värnpliktiga fullgöra en första tjänstgöring om 360 dagar. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till officer eller underofficer, är skyldig att efter första tjänstgöringens avslutande fullgöra ytterligare 360 respektive 180 dagars fortsatt tjänstgöring. Samtliga värnpliktiga skola därutöver fullgöra två repetitionsövningar och en efterutbildningsövning om tillhopa 90 dagar. Inryckning för de värnpliktiga, med undantag för närvarande för studenter och med dem likställda, äger rum i april månad. Härefter följer rekrytskola till slutet av september månad. Under tiden oktober—mars följer soldatskola för värnpliktiga i allmänhet samt gruppchefseller förberedande plutonchefsskola för de till värnpliktigt befäl uttagna. Omkring den 1 april utrycka sedan samtliga värnpliktiga utom de till officerseller underofficersutbildning uttagna, vilka under tiden april—september genomgå plutonchefsskola. De till officersutbildning uttagna värnpliktiga genomgå sedermera officersaspirantskola om sex månader. Enligt 1942 års försvarsbeslut sker anställning av fast anställt manskap den 1 oktober. Den första anställningstidens längd är bestämd till fyra och ett halvt år. Från anställningens början intill den 1 nästfoljande april är vederbörande anställd såsom volontär över stat och under denna tid bedrives huvudsakligen undervisning i allmänbildande ämnen (klass 1). Den, som avlagt realexamen eller förvärvat ett minst häremot svarande kunskapsmått, är icke skyldig att genomgå klass 1 och kan alltså påbörja den fasta anställningen den 1 april, varvid den första anställningstiden utgör fyra år. Under tiden april— september första anställningsåret sker utbildning i rekrytskola. Under andra anställningsåret genomgås korpralskola och under tredje anställningsåret furirskola, Under senare hälften av korpral- och furirskolorna pågår utbildning respektive tjänstgöring vid trupp. Genom kungl. brev den 26 mars 1943 hava vissa provisoriska bestämmelser om antagning och avskedande av fast anställt manskap vid armén utfärdats. Enligt dessa gäller följande i fråga om värnpliktig, som tager fast anställning. För vapenför värnpliktig, som under pågående utbildning vinner fast anställning, är tiden för anställningen densamma, som enligt ovan gäller för fast anställt manskap i allmänhet, Dylik värnpliktig, som avlagt realexamen eller förvärvat minst motsvarande kunskapsmått, kan dock, därest han fullgjort första tjänstgöring jämlikt värnpliktslagen, inom ett år därefter få börja anställningen med att placeras såsom elev i närmast följande korpral- (kon-

41 stapel-) skola och sluta anställningen med utgången av mars månad fjärde året efter skolans början samt, därest han fullgjort godkänd underofficersutbildning, inom ett år därefter börja anställningen med att placeras såsom elev i närmast följande furirskola och sluta anställningen med utgången av mars månad tredje året efter skolans början. Enligt nu gällande bestämmelser får sålunda endast värnpliktig, som avlagt realexamen eller förvärvat ett minst häremot svarande kunskapsmått, i utbildningsavseende tillgodoräkna tiden för första tjänstgöringen vid vinnande av fast anställning. Principiellt anser utredningen, att det icke är möjligt att eftersätta kraven i allmänbildningshänseende beträffande dem, som vinna fast anställning såsom manskap. Enligt utredningens uppfattning bör det emellertid vara tillräckligt att här uppställa krav på kunskapsmått i allmänbildningsavseende, motsvarande dem som bibringas volontärerna i klass 1. För ändamålet böra de värnpliktiga, vilka fullgjort första tjänstgöring och önska vinna fast anställning, beredas tillfälle att undergå särskilt anordnad kunskapsprövning. Utredningen förutsätter, att ifrågakommande kunskapsprov årligen fastställas av arméinspektionen. De genom nyssnämnda brev den 26 mars 1943 utfärdade bestämmelserna angående rätt i vissa fall för värnpliktiga att i utbildningsavseende tillgodoräkna sig fullgjord första tjänstgöring har utredningen vid sina överväganden i frågan funnit i allt väsentligt lämpliga. Utredningen vill emellertid fästa uppmärksamhet därpå, att utbildningsåret för det fast anställda manskapet icke sammanfaller med utbildningsåret för de värnpliktiga. Härigenom försvåras en smidig övergång från tjänstgöring såsom värnpliktig till anställning såsom manskap. Enligt utredningens uppfattning är det ett önskemål icke blott att rekryteringen av fast anställt manskap till viss del äger rum bland de värnpliktiga utan även att övergången från värnpliktstjänstgöring till fast anställning sker smidigt och utan onödigt dröjsmål. Så kan för närvarande sägas vara förhållandet endast beträffande värnpliktiga, som — utöver vanlig värnpliktstjänstgöring — fullgjort ett halvt års fortsatt tjänstgöring, d. v. s. genomgått underofficersutbildning. Vid övervägande av olika alternativ för att stimulera rekryteringen av fast anställt manskap ur de värnpliktigas led har utredningen med hänsyn till rådande skiljaktigheter i fråga om utbildningsåret för fast anställda och värnpliktiga funnit det vara i främsta rummet påkallat, att de värnpliktiga i god tid erhålla upplysning om den ändamålsenligaste tidpunkten för ifrågavarande övergång, vilken enligt utredningens mening är den 1 oktober. Vid denna tidpunkt hava de värnpliktiga, som uppfylla för vinnande av fast anställning uppställda krav i allmänbildningshänseende, fullgjort rekrytutbildning, och de böra därför kunna erhålla inplacering i den korpral- (konstapel-) skola, som då tager sin början. Därest den värnpliktige icke besitter erforderliga kunskaper i allmänbildande ämnen, bör han ändock avbryta sin värnpliktstjänstgöring på hösten för att då kunna vinna inträde i klass 1, varigenom han utan större försening kan genomgå den för fast anställt manskap bestämda utbildningen och vinna befordran till och inom underbefälsgraderna.

42 De värnpliktiga, som icke fylla för vinnande av fast anställning uppställda krav på allmänbildning och som först efter första tjänstgöringens avslutande önbka övergå till fast anställning, böra under tiden april—september beredas tillfälle att genomgå en särskilt organiserad klass 1, där de kunna inhämta erforderliga kunskaper i allmänbildningsavseende. Den, som därvid blivit godkänd och förklarats lämplig för fast anställning, bör kunna få påbörja den fasta anställningen med att inplaceras i den korpral- (konstapel-) skola, som tager sin början i oktober månad samma år. Den första anställningstidens längd bör i sådant fall få en varaktighet av tre och ett halvt år, d. v. s. den första kontraktstiden bör utlöpa den 31 mars fjärde anställningsåret. Sammanfattningsvis får utredningen som sin uppfattning framhålla, att de genom nådigt brev den 26 mars 1943 utfärdade bestämmelserna angående rätt för värnpliktig att i utbildningsavseende vid vinnande av fast anställning tillgodoräkna fullgjord första tjänstgöring (fortsatt tjänstgöring) alltfort böra gälla. Enahanda bestämmelser böra dock enligt utredningens uppfattning äga tillämplighet å värnpliktiga, vilka vid särskilt anordnad kunskapsprövning visa sig besitta minst de kunskaper, som bibringas eleverna i klass 1. I enlighet med vad som ovan anförts böra de värnpliktiga före rekrytskolans avslutande informeras om att den lämpligaste tidpunkten för övergång till fast anställning är den 1 oktober. Möjligheten bör dock hållas öppen att under tiden april—september organisera en särskild klass 1 för sådana värnpliktiga, som efter helt fullgjord första tjänstgöring önska vinna fast anställning. 3. Marinen. A. F l o t t a n . Flottan tilldelade värnpliktiga i allmänhet skola fullgöra fredstjänstgöring om 450 dagar, vilken av kategorien sjömanshusinskrivna fullgöres i en följd, övriga värnpliktiga fullgöra första tjänstgöring om 420 dagar och en tjänstgöringsomgång om 30 dagar (efterutbildningsövning vid armén före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret). De sjömanshusinskrivna värnpliktiga inrycka omkring den 1 november och genomgå 3 månaders allmänmilitär utbildning i land, varefter följer 12 månaders utbildning och tjänstgöring som regel ombord. Övriga värnpliktiga inrycka omkring den 1 februari. Flertalet av dessa genomgå endast 2 månaders allmänmilitär utbildning vid örlogsstation, medan återstående tid utnyttjas för utbildning och praktisk tjänstgöring ombord eller i land. Den av 1941 års värnpliktslag följande ökningen av utbildningstiden har föranlett utfärdandet av vissa provisoriska bestämmelser rörande värnpliktsutbildningen, vilka för närvarande tillämpas. Dessa innebära, bland annat, att en del av de värnpliktiga (10 a 12 %) erhåller mera omfattande yrkesutbildning och kan uppflyttas till värnpliktiga 2:a klass sjömän (i vissa fall genomgås ytterligare utbildning, som kvalificerar för befordran till värnpliktigt underbefäl. Utbildningen tager 5 månader i anspråk, varav följer, att uppflyftning till

43 2:a klass sjöman för sjömanshusinskrivna kan ske omkring den 1 juli och för övriga omkring den 1 september. Undantag härifrån förekomma endast beträffande vissa för utbildning till svepmatroser och motorskötare i minsvepningstjänst uttagna, vilka tillhöra kategorien övriga värnpliktiga. I lik[ het naed de sjömanshusinskrivna genomgå dessa tre månaders allmänmilitär utbildning och hava icke avslutat sin yrkesutbildning förrän omkring den 1 oktober. Inom sistnämnda yrkesgrenar bliva en del sjömanshusinskrivna (skeppare av l:a klass och maskinister av 3:e klass) efter särskild utbildning befordrade till värnpliktiga furirer efter 11 månaders tjänstgöring, d. v. s. omkring den 1 oktober. Övriga underbefälsutbildade värnpliktiga befordras till korpraler respektive furirer först i samband med den första tjänstgöringens avslutande. Frågan om vid vilka tidpunkter rekryteringen av fast anställt manskap vid flottan skall ske berördes i 1942 års försvarsbeslut endast så till vida, att den rekrytering, som ditintills skett den 1 november, bestämdes skola i stället förläggas till den 1 oktober. Rekrytering har därutöver ägt rum den 1 februari och den 1 augusti. Sedan de närmare riktlinjerna för utbildningen vid den genom beslut av 1942 års riksdag inrättade sjömansskolan blivit utformade, har en omläggning av rekryteringstiderna påbörjats, innebärande att manskap till däcksavdelningen numera antages den 1 oktober och till yrkesavdelningarna den 1 april. Den första kontraktstiden omfattar enligt försvarsbeslutet fyra år. I stort förlöper tjänstgöringen på följande sätt: l:a anställningsåret: rekrytutbildning vid sjömansskolan, omfattande allmänbildande undervisning (klass 1), allmänmilitär och yrkesutbildning samt sjömansutbildning, 2:a anställningsåret: praktisk tjänstgöring ombord eller i land, 3:e anställningsåret: underbefälsutbildning, omfattande genomgång av underbefälsskola samt vissa yrkeskurser ombord och/eller i land, 4:e anställningsåret: praktisk tjänstgöring ombord eller i land. I princip är såväl rekryt- som underbefälsutbildningen uppdelad i en teoretisk och en praktisk del. Med hänsyn till de olika rekryteringstidpunkterna kommer den teoretiska delen för däcksavdelningens elever att förläggas till vinterhalvåret och den praktiska till sommarhalvåret, medan förhållandet för yrkesavdelningarnas elever blir omvänt. Den sålunda skisserade utbildningsgången bygger på provisoriska bestämmelser, vilka utfärdats i avvaktan på de beslut, som kunna komma att fattas på grundval av sjöförsvarets utbildningskommissions betänkande och förslag. Enligt kungörelsen den 5 juni 1931 angående antagning av manskap vid marinen (SFS 218/1931) gäller såvitt angår värnpliktigs övergång till fast anställning följande. Till linjetjänst uttagen värnpliktig, tilldelad marinen i allmän tjänst eller sjötjänst, må under fredstjänstgöringen eller inom ett år efter dess fullgörande av vederbörande antagningsmyndighet antagas för en anställningstid av minst ett år, i det förra fallet räknat fr. o. m. dagen näst

44 efter den, då pågående värnpliktstjänstgöring eljest skolat avslutas. Antagningsmyndigheten bestämmer med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall i vad mån den antagne må tillgodoräknas den utbildning, han erhållit under värnpliktstjänstgöringen. Värnpliktig, som får tillgodoräkna sig den utbildning han erhållit under värnpliktstiden, kan, under förutsättning att han innehar sådan yrkesskicklighet och tjänstbarhet, som utgör villkor för uppflyttning till högre sjömansklass eller befordran till högre tjänstegrad, antingen antagas till högre sjömansklass än 3:e klass sjöman eller anställas i korprals eller högre tjänstegrad. Vid bedömande av frågan i vad mån värnpliktig vid flottan, som tar fast anställning, bör i utbildningsavseende få tillgodoräkna fullgjord fredstjänstgöring som värnpliktig, måste hänsyn tagas dels till den militära utbildning och yrkesutbildning, som den värnpliktige erhållit, dels ock till måttet av dennes allmänbildande kunskaper. Vidare bör beaktas den omständigheten, att det fast anställda manskapet utnyttjas i praktisk tjänstgöring under ett helt år mellan rekryt- och underbefälsutbildningen, vilket — även om anordningen i fråga främst är påkallad ur bemanningssynpunkt — givetvis ökar vederbörandes kunnande och rutin. I den mån en värnpliktig i det civila yrket inhämtat för örlogstjänsten nyttiga kunskaper och färdigheter — vilket torde vara fallet beträffande de flesta sjömanshusinskrivna — bör hänsyn härtill kunna tagas vid antagningen till fast anställd. Vad gäller de allmänbildande kunskaperna synes någon eftergift icke kunna göras med hänsyn till, bland annat, den antagnes förutsättningar att tillgodogöra sig den fortsatta utbildningen. I likhet med vad som föreslagits vid armén bör därför som en förutsättning för tillgodoräknande av värnpliktstjänstgöringen uppställas krav på att den värnpliktige genom avlagd examen eller vid verkställd särskild prövning styrkt sig besitta samma kunskapsmått, som innehas av de i vanlig ordning rekryterade fast anställda, tillsammans med vilka han i fortsättningen skall utbildas. Om den värnpliktige icke fyller detta krav men hans utbildning i övrigt motiverar tillgodoräknande, bör han beredas tillfälle att genomgå en vid sjömansskolan anordnad utbildningskurs i allmänbildande ämnen. Värnpliktig, som under sin värnpliktstjänstgöring genomgått utbildning till 2:a klass sjöman och som inom ett år efter avslutad första tjänstgöring söker fast anställning, bör antagas till 2:a klass sjöman. Om den antagne har tillräckliga kunskaper i allmänbildande ämnen, bör han utnyttjas för praktisk tjänstgöring intill tidpunkten för nästkommande underbefälsskola, till vilken han bör kommenderas. I fortsättningen bör han följa den årsklass stammanskap, tillsammans med vilken han genomgått underbefälsutbildning. Därest den antagne behöver komplettera de allmänbildande kunskaperna, bör han kommenderas som »extra elev» i sjömansskolan (klass 1). Om ett tillräckligt antal dylika elever bliva kommenderade, synes det lämpligt, att de sammanföras till en särskild utbildningsavdelning, som kan upplösas så snart syftemålet med kommenderingen uppnåtts.

45 Värnpliktig, som icke genomgått utbildning till värnpliktig 2:a klass sjöman, bör genomgå sjömansskolan men bör kunna erhålla kommendering till närmast därefter följande underbefälsskola. Detta innebär således, att den fullgjorda första tjänstgöringen som värnpliktig får tillgodoräknas såsom det praktikantår, vilket övriga fast anställda skola fullgöra mellan rekryt- och underbefälsutbildningen. Den föreslagna anordningen medför, att värnpliktig, som erhåller fast anställning efter att hava fullgjort första tjänstgöringen, har möjlighet att bliva färdigutbildat underbefäl och erhålla häremot svarande befordran efter en tjänstetid av två år såsom fast anställd. Då den anställde efter genomgången underbefälsutbildning bör kunna utnyttjas för praktisk tjänst under minst ett år, synes den första kontraktstidens längd i dessa fall icke böra vara mindre än tre år. Endast inom två yrkesgrenar genomgå, såsom i det föregående framhållits, vissa värnpliktiga utbildning till furirer och tjänstgöra såsom sådana under den senare delen av värnpliktstjänstgöringen. Dessa värnpliktiga hava sådan civil kompetens (skepparexamen av 1. klass eller maskinistexamen av 3:e klass), att något nämnvärt intresse för fast anställning icke torde vara att påräkna inom gruppen i fråga. Om sådan värnpliktig likväl önskar erhålla anställning inom motsvarande yrkesgren, bör han antagas såsom korpral och direkt kommenderas till genomgående av underbefälsskola. De förslag, som utredningen i det föregående framlagt, torde i viss mån komma att bidraga till en ökning av rekryteringen av fast anställt manskap ur de värnpliktigas led. Det är emellertid icke sannolikt, att något nämnvärt antal värnpliktiga komma att söka fast anställning i samband med eller efter första tjänstgöringens avslutande. Beträffande värnpliktiga, som alltjämt äro i tjänst, torde däremot goda förutsättningar förefinnas att stimulera intresset för den fasta anställningen genom att medgiva, att redan fullgjord del .av första tjänstgöringen får tillgodoräknas efter vissa normer och bilda grundval för fortsatt utbildning och befordran som fast anställd. Med hänsyn till att inrycknings- och rekryteringstidpunkter å ena sidan samt utbildningsgången för värnpliktiga och fast anställda inom skilda yrkesavdelningar å den andra äro mycket skiftande, blir frågan om tillgodoräknande av delvis fullgjord värnpliktstjänstgöring mycket komplicerad. Det gäller här uppenbarligen att för de olika, typfallen finna lämpliga »övergångsställen» från värnpliktstjänstgöringen till fast anställning. Om detta problem kan lösas någorlunda tillfredsställande — en för alla likvärdig och absolut rättvis tillgodoräkningsregel torde icke kunna åstadkommas — böra de värnpliktiga vid lämplig tidpunkt, innan utbildningen förts fram till ifrågavarande övergångsställe, informeras i frågan. Allmänt sett böra de värnpliktiga, som uttagits för utbildning till 2:a klass sjömän, vara lämpligast för fast anställning, övergången bör för dessa ske snarast efter avslutandet av nämnda utbildning. Såsom ovan framhållits innebära de nu gällande provisoriska utbildningsbestämmelserna, att de sjömans-

46 husinskrivna värnpliktiga uppnå kompetens för uppflyttning till 2:a klass sjömän den 1 juli. De ha då erhållit en allmänmilitär utbildning och yrkesutbildning, vilken kan godtagas som likvärdig med motsvarande utbildning i sjömansskolan för de fast anställda. I flertalet fall torde de dock icke besitta erforderliga allmänbildande kunskaper. De, som önska övergå till fast anställning och som befinnas lämpliga härför, böra därför under tiden 1 juli—1 oktober kommenderas till en kompletteringskurs i allmänbildande ämnen. I de undantagsfall, då den värnpliktige har avlagt realexamen eller vid kunskapsprov styrker sig hava erforderliga kunskaper i allmänbildande ämnen, kan detta utbildningsled uteslutas. Antagning till 2:a klass sjöman sker fr. o. m. den 1 oktober, varpå de, som tillhöra däcksavdelningen, omedelbart kommenderas till underbefälsskola och efter ett års utbildning äro kompetenta för befordran till furir. Den sammanlagda utbildningstiden från värnpliktstjänstgöringens påbörjande uppgår i detta fall till 1 år och 11 månader. Den, som antages till yrkesavdelning, måste fortsätta i praktisk tjänst såsom 2:a klass sjöman under tiden 1 oktober—1 april, vid vilken sistnämnda tidpunkt kommendering till underbefälsskola kan äga rum. För dessa kan kompetens för furirsbefordran alltså uppnås efter 2 år 5 månaders sammanlagd tjänstgöring som värnpliktig och fast anställd. De icke sjömanshusinskrivna värnpliktiga, som uttagits för utbildning till 2:a klass sjömän, avsluta i regel denna utbildning den 1 september (undantagsvis den 1 oktober). I enlighet med förut angiven princip bör i mån av behov en kurs i allmänbildande ämnen anordnas för dem, som önska övergå till fast anställning, varefter vid kursens slut antagning till 2:a klass sjöman bör äga rum. Kursen måste här förläggas till tiden 1 oktober—1 januari, vilket sistnämnda datum blir antagningsdag. De anställda inom däcksavdelningen kunna utnyttjas för praktisk tjänst som 2:a klass sjömän till nästkommande 1 oktober och inom yrkesavdelningarna till nästkommande 1 april, då underbefälsutbildningen för respektive avdelningar påbörjas. Kompetens för furirsbefordran kan uppnås av vid däcksavdelningen anställda 2 år 8 månader och av vid maskinavdelningen anställda 2 år 2 månader efter det värnpliktstjänstgöringen påbörjades. Vad beträffar den första kontraktstidens längd för de värnpliktiga, som sålunda övergå till fast anställning under pågående värnpliktstjänstgöring, måste denna bliva olika med hänsyn till att den normala avgången sker vid olika tidpunkter inom respektive avdelningar och någon avvikelse härutinnan icke synes böra ifrågasättas. Lämpligast synes vara, att kontraktstiden för sjömanshusinskrivna värnpliktiga fastställes till 2 år vid övergång till fast anställning vid däcksavdelningen och till 2 år 6 månader vid övergång till fast anställning vid yrkesavdelning. Då fram till antagningsdagen den 1 oktober värnpliktiga av denna kategori fullgjort 11 månader av sin värnpliktstjänstgöring skulle sålunda kontrakten utlöpa 2 år 11 månader respektive 3 år 5 månader efter det värnpliktstjänstgöringen påbörjades. Med den föreslagna utbildningsgången innebär detta vidare, att den anställde blir

47 disponibel för praktisk tjänst under 1 år efter uppnåendet av kompetens för underbefälsbefordran. Med tillämpande av samma principer för de fast anställda förutvarande värnpliktiga, som icke äro sjömanshusinskrivna, bör den första kontraktstidens längd fastställas till vid däcksavdelningen 2 år 9 månader och vid yrkesavdelningarna 2 år 3 månader. Vid övergången den 1 januari hava även dessa värnpliktiga hunnit fullgöra 11 månader av värnpliktstjänstgöringen, varav följer, att kontrakten här utlöpa 3 år 8 månader respektive 3 år 2 månader efter värnpliktstjänstgöringens påbörjande. Den återstående tjänstetiden efter uppnådd kompetens för underbefälsbefordran uppgår också i dessa fall till 1 år. Här avsedda värnpliktiga skulle sålunda kunna föras fram till furirskompetens på kortare tid än såväl i vanlig ordning rekryterat fast anställt manskap som de värnpliktiga, vilka först efter helt fullgjord första tjänstgöring taga fast anställning. Tidsvinsten blir varierande. I gynnsammaste fall, d. v. s. för den sjömanshusinskrivne värnpliktige, vilken övergår till fast anställning vid däcksavdelningen, bortfaller »praktikantåret» mellan rekryt- och underbefälsutbildningen. Avkortningen för övriga kategorier växlar mellan högst 10 och lägst 4 månader. I fråga om de sjömanshusinskrivna värnpliktiga kan denna avkortning motiveras med att vederbörande tidigare varit civila yrkessjömän, varvid dock kan ifrågasättas, om icke som en förutsättning för regelns tillämpning bör uppställas krav på att vederbörande under viss minimitid verkligen varit inmönstrad i civil sjöfart. Beträffande de icke sjömanshusinskrivna värnpliktiga få de, som övergå till fast anställning vid däcksavdelningen, sin utbildning till furir minst avkortad, medan de vid yrkesavdelning antagna komma relativt snabbt fram. I sistnämnda fall får man dock förutsätta, att endast värnpliktiga med lämpligt civilt yrke (mekaniker, hantverkare och ekonomipersonal av olika slag) komma att anses lämpliga för anställning. För samtliga gäller, att den högre levnadsåldern och den därav följande större mognaden utgör motiv för ifrågasatta avkortningar av den eljest normala utbildningstiden. Slutligen bör observeras, att det här gäller rekrytering ur en kategori, som under sin värnpliktstjänstgöring prövats och befunnits lämplig för mera kvalificerad tjänst än övriga värnpliktiga och som även med tillfredsställande resultat genomgått utbildning härför. De anförda skälen kunna givetvis åberopas i fråga om flertalet av de värnpliktiga, som söka fast anställning efter avslutad värnpliktstjänstgöring. Tillgodoräknande enligt samma gynnsamma grunder kan emellertid i dessa fall icke ifrågakomma, emedan anställning ur denna kategori icke kan ske annat än vid de reguljära rekryterings tiderna och vederbörande härvid knappast kan tillåtas direkt påbörja underbefälsutbildningen. Tid för komplettering av kunskaperna i allmänbildande ämnen skulle nämligen i så fall icke stå till förfogande, vilket skulle medföra, att utbildningsresultatet i underbefälsskolan sannolikt i flertalet fall bleve otillfredsställande. Vidare komma de värnpliktiga, därest de på sätt ovan förordats under pågående

48 tjänstgöring orienteras om lämpligaste tidpunkten för övergång till fast anställning, få tillfälle att själva taga ställning. Den, som avstått från att söka anställning vid den gynnsammaste tidpunkten, måste acceptera de sämre tillgodoräkningsreglerna, om han sedermera ändrar sitt ställningstagande. Utredningen har slutligen undersökt, huruvida de nu förordade förslagen rörande tillgodoräknande av värnpliktstjänstgöring vid tagande av fast anställning skulle behöva ändras i samband med ett genomförande av sjöförsvarets utbildningskommissions förslag angående utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap vid marinen. Undersökningen har utvisat, att de av utredningen föreslagna tillgodoräkningsreglerna i stort sett kunna gälla. I fråga om det fast anställda manskapets rekrytering och principiella utbildningsgång överensstämmer kommissionens förslag i stort sett med den ordning, som redan nu börjat tillämpas. I fråga om de värnpliktigas tjänstgöringstid och utbildning innebär kommissionens förslag, att de icke sjömanshusinskrivna skola inrycka med en omgång i början av januari och en omgång i början av mars. De värnpliktiga, som inrycka i mars, komma icke att avsluta sin utbildning till 2. klass sjömän förrän omkring den 1 oktober, varav följer, att kompletteringskursen i allmänbildande ämnen för den, som önskar övergå till fast anställning vid yrkesavdelning, måste flyttas till vinterhalvåret. Vid genomförande av utredningens ovan framlagda förslag, som uppgjorts med hänsyn till nu gällande bestämmelser, skulle de i fast anställning antagna värnpliktigas utbildning och tjänstgöring under den första kontraktstiden i stort förlöpa på följande sätt. Vid vinnande av fast anställning inom ett år efter avslutad värnpliktstjänstgöring (första tjänstgöring). 1) För värnpliktiga, vilka utbildats till värnpliktiga 2:a klass sjömän: antagning till 2:a klass sjöman vid ordinarie rekryteringstermin för vederbörlig yrkesavdelning; första kontraktstid: 3 år; kommendering till underbefälsutbildning efter ett års anställning, som utnyttjas för bl. a, genomgång i mån av behov av en kompletteringskurs om tre månader i allmänbildande ämnen vid sjömansskolan; kompetens för underbefälsbefordran efter en tjänstetid som fast anställd av 2 år; disponibel för praktisk tjänst såsom underbefäl under 1 år. 2) För värnpliktiga, vilka icke utbildats till värnpliktiga 2:a klass sjömän: antagning till 3:e klass sjöman vid ordinarie rekryteringstermin för vederbörlig yrkesavdelning; första kontraktstid: 3 år; kommendering till underbefälsutbildning efter ett års anställning, som utnyttjas för genomgång av fullständig sjömansskola;

49 kompetens för underbefälsbefordran efter en tjänstetid som fast anställd av 2 år; disponibel för praktisk tjänst såsom underbefäl under 1 år. Vid övergång till fast anställning under pågående värnpliktstjänstgöring (första tjänstgöring). 1) För sjömanshusinskrivna värnpliktiga, vilka utbildats till värnpliktiga 2:a klass sjömän: antagning till 2:a klass sjöman den 1 oktober efter avslutad utbildning till värnpliktig 2:a klass sjöman jämte i mån av behov genomgången kompletteringskurs i allmänbildande ämnen om tre månader vid sjömansskolan; första kontraktstid vid däcksavdelningen »2 år och vid yrkesavdelning 2 år 6 månader; kommendering till underbefälsutbildning vid tidpunkten för påbörjandet av första underbefälsskola inom vederbörlig yrkesavdelning efter antagningen; kompetens för underbefälsbefordran efter en sammanlagd tjänstetid såsom värnpliktig och fast anställd av vid däcksavdelningen 1 år 11 månader och vid yrkesavdelning 2 år 5 månader; disponibel för praktisk tjänst såsom underbefäl vid samtliga avdelningar under 1 år. 2) För icke sjömanshusinskrivna värnpliktiga, vilka utbildats till värnpliktiga 2:a klass sjömän: antagning till 2:a klass sjöman den 1 januari efter avslutad utbildning till värnpliktig 2:a klass sjöman jämte i mån av behov genomgången kompletteringskurs i allmänbildande ämnen om tre månader vid sjömansskolan; första kontraktstid vid däcksavdelningen 2 år 9 månader och vid yrkesavdelning 2 år 3 månader; kommendering till underbefälsutbildning vid tidpunkten för påbörjandet av första underbefälsskola inom vederbörlig yrkesavdelning efter antagningen; kompetens för underbefälsbefordran efter en sammanlagd tjänstetid såsom värnpliktig och fast anställd av vid däcksavdelningen 2 år 8 månader och vid yrkesavdelning 2 år 2 månader; disponibel för praktisk tjänst såsom underbefäl vid samtliga avdelningar under 1 år. Utredningen får slutligen föreslå, att normerande bestämmelser av här föreslagen innebörd rörande tillgodoräknande av värnpliktstjänstgöring i utbildningsavseende vid övergång till fast anställning utfärdas av chefen för marinen. Den första anställningstidens längd för värnpliktig, som övergår till fast anställning, bör samtidigt bestämmas på sådant sätt, att den del av första anställningstiden, som kan beräknas återstå efter genomgången full4—172 44

50 ständig underbefälsutbildning, blir minst lika lång som för i vanlig ordning fast anställt manskap. B. KnstartiUeriet. Huvuddelen av kustartilleriets värnpliktiga fullgöra en första tjänstgöring om 360 dagar i en följd med inryckning i april. Därutöver skola de värnpliktiga fullgöra två repetitionsövningar och en efterutbildningsövning om tillhopa 90 dagar. Utbildningen under första tjänstgöringen omfattar rekrytutbildning under tiden april—september samt för flertalet fortsatt utbildning under tiden oktober—mars i befattningar för menig kustartillerist. För därtill uttagna anordnas under tiden oktober—mars underbefälsutbildning, avsedd att meddela de kunskaper och färdigheter, som krävas av värnpliktigt underbefäl vid mobiliserat förband. Den första anställningstiden för stammanskap utgör i regel fyra år. Anställningstiden räknas från 1 oktober. Utbildning till furir sker under tre år enligt följande: l:a anställningsåret. Vinterhalvåret: Kurs med i huvudsak allmänbildande ämnen. Sommarhalvåret: Militär rekrytutbildning till större delen gemensam med de värnpliktiga. 2:a anställningsåret. Korpralskola med i huvudsak praktisk utbildning. 3:e anställningsåret. Vinterhalvåret: Furirskola med i huvudsak teoretisk utbildning. Sommarhalvåret: Tjänstgöring vid trupp. Enligt kungörelsen den 5 juni 1931 angående antagning av manskap vid marinen (SFS 218/1931) gäller såvitt angår värnpliktigs övergång till fast anställning följande. Till linjetjänst uttagen värnpliktig, tilldelad marinen i kustartilleritjänst, må under fredstjänstgöringen eller inom ett år efter dess fullgörande av vederbörande antagningsmyndighet antagas för en anställningstid av minst ett år, i det förra fallet räknat fr. o. m. dagen näst efter den, då pågående värnpliktstjänstgöring eljest skolat avslutas. Vederbörande antagningsmyndighet (truppförbandschef eller enligt dennes bestämmande bataljonschef) bestämmer med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall i vad mån den antagne må tillgodoräknas den utbildning, han erhållit under värnpliktstjänstgöringen. Värnpliktig, som får tillgodoräkna sig den utbildning han erhållit under värnpliktstjänstgöringen, kan, under förutsättning att han innehar sådan yrkesskicklighet och tjänstbarhet, som utgör villkor för uppflyttning till högre tjänstbarhetsklass, respektive befordran till högre tjänstegrad, antingen antagas till högre tjänstbarhetsklass än 3:e klass kustartillerist eller anställas i korprals eller högre tjänstegrad. Med hänsyn till, bland annat, att utbildningsperiodernas längd för såväl värnpliktiga som fast anställda i stort sett äro desamma vid kustartilleriet som vid armén, synas de synpunkter i förevarande fråga, som av utredningen anförts beträffande armén, i huvudsak vara tillämpliga jämväl vid kustartilleriet.

51 I likhet med vid armén torde sålunda den lämpligaste tidpunkten för övergång till fast anställning vara den 1 oktober, vid vilken tidpunkt den värnpliktige avslutat rekrytutbildningen. Värnpliktig som härvid visar sig besitta kunskaper i allmänbildande ämnen motsvarande dem, som under vinterhalvåret meddelas i stamrekrytskola, kan då fortsätta sin utbildning i korpralskola för fast anställda vid den yrkesavdelning (yrkesgren), han som värnpliktig tillhört, varvid utbildningen till furir kan ske enligt följande schema. 1

/é Rokrytskola

Vio Korpral.

X

—

_

Vio Furir-1

skola skola

'.* Trupptjänstgdring

Vio

-I X =

övergång till tast anställning.

Den första anställningstidens längd bör i detta fall, med hänsyn till önskvärdheten av att kunna utnyttja vederbörande under ett år efter avslutad furirsutbildning, fastställas till tre år. Värnpliktig, som saknar erforderliga kunskaper i allmänbildande ämnen och som övergår till fast anställning redan den 1 oktober, kan visserligen icke få tillgodoräkna sig någon del av värnpliktsutbildningen men kan utan större försening i vanlig ordning genomgå stamskolorna. Beträffande värnpliktig, som först efter avslutad första tjänstgöring önskar övergå till fast anställning, föreligga följande möjligheter för ett tillgodoräknande av fullgjord värnpliktstjänstgöring. Värnpliktig, som omedelbart efter genomgången underbefälsutbildning erhåller fast anställning och som visat sig besitta erforderliga kunskaper i allmänbildande ämnen, bör kunna fortsätta sin utbildning direkt i korpralskolans sommarkurs samt därefter genomgå furirskola. Hans tidigare värnpliktsutbildning synes nämligen kunna likställas med den utbildning, som meddelats de fast anställda vid vederbörlig yrkesavdelning under sommarhalvåret i rekrytskola och under det därpå följande vinterhalvåret i korpralskola. Utbildningen till furir skulle sålunda för ifrågavarande värnpliktige kunna ske enligt följande schema.

utbildning _ _ _ skola

_

_

V* Rekrytskola I

Vio UnderbefälsI

V* Korpralskola x

Vio FurirI—

V4 Trupptjänstgöring 1

—

Vio 'I

X = övergång till fast anställning.

Tiden för den första anställningen bör i detta fall vara två och ett halvt år.

52 För värnpliktig, som genomgått underbefälsutbildning och därefter övergår till fast anställning men icke har allmänbildning motsvarande den, som förvärvas i stamrekrytskolans vinterkurs, bliva möjligheterna att fortsätta utbildningen som fast anställd icke lika gynnsamma, enär krav måste uppställas på att erforderlig allmänbildning förvärvas senast innan elev vinner inträde i furirskolan. Emellertid bör genomgången underbefälsutbildning tillgodoräknas även i detta fall, varför det är lämpligt, att vederbörande efter övergång till fast anställning får fortsätta sin militära utbildning direkt i korpralskolans sommarkurs. Därefter måste vederbörande i detta fall genomgå en kurs i allmänbildande ämnen, vilket kan ske i anslutning till dylik kura i stamrekrytskola under tiden oktober—mars. Det därpå följande sommarhalvåret utnyttjas lämpligen för praktisk tjänst som korpral. Först därefter genomgås furirskolan. Schemat för utbildning till furir blir enligt angivna grunder följande. V* Rekrytskola utbildning

V* Korpralskola x

kurs

1/4

skola

l

Praktisk tjänst

/« Trupptjänstgöring

i/ 10 Underbefäls-

,

1/10 Allmänbildande ,| i/10 Furiri/ 10

X = övergång till fast anställning.

Tiden för första anställningen bör i detta fall vara tre och ett halvt år. I sistnämnda fall skulle — i likhet med vad som föreslagits vid armén — en kurs i allmänbildande ämnen alternativt kunna genomgås redan under tiden april -september omedelbart efter första värnpliktstjänstgöringens slut, varefter utbildningen som fast anställd skulle fortsätta med fullständig korpralskola under ett år och därefter furirskola jämte trupptjänstgöring under ett år. Tidpunkten för avslutandet av furirsutbildningen blir densamma i båda alternativen. Utbildningen i allmänbildande ämnen under tiden a p r i l september torde, därest särskild kurs under denna tid ej anses böra anordnas vid kustartilleriet, kunna förläggas till motsvarande kurs antingen vid flottans sjömansskola i Karlskrona eller vid armén. Det först angivna alternativet, enligt vilket underbefälsutbildning för värnpliktig direkt fortsätter med utbildning i korpralskola under sommarhalvåret, medför emellertid följande beaktansvärda fördelar, nämligen: fullständig korpralsutbildning vinnes ett år tidigare, underbefälsutbildning för värnpliktig dubbleras ej med motsvarande utbildning i korpralskolans vinterkurser samt sommarhalvåret före furirskolan kan utnyttjas för praktisk tjänst som korpral. Med hänsyn till angivna fördelar får utredningen förorda det första alternativet.

53 Det i det föregående anförda gäller förhållandena vid artilleriavdelningen samt signal- och minavdelningen. Möjligheterna för värnpliktiga vid maskin-, hantverks- och ekonomiavdelningarna att vid övergång till fast anställning efter fullgjord första värnpliktstjänstgöring få tillgodoräkna sig erhållen värnpliktsutbildning bliva främst beroende av den yrkesskicklighet, som värnpliktig besitter vid övergången. Denna yrkesskicklighet är emellertid ej enbart beroende av värnpliktsutbildningen utan även av tidigare civil yrkesutbildning. Generella riktlinjer för tillgodoräknande av värnpliktsutbildning kunna därför icke angivas för sistnämnda avdelningar, varför omständigheterna i varje särskilt fall böra vara avgörande i frågan. Utredningen får föreslå, att — i likhet med vid flottan — normerande bestämmelser av här föreslagen innebörd rörande tillgodoräknande av värnpliktsutbildning vid övergång till fast anställning vid kustartilleriet utfärdas av chefen för marinen. Den första anställningstidens längd. för värnpliktig, som övergår till fast anställning, bör i samband härmed bestämmas på sådant sätt, att den del av första anställningstiden, som kan beräknas återstå efter genomgången fullständig furirsutbildning, blir minst lika lång som för i vanlig ordning fast anställt manskap.

4. Flygvapnet. Samtliga flygvapnet tilldelade värnpliktiga fullgöra en första tjänstgöring om 360 dagar. Därutöver fullgöra de vid flygvapnet två repetitionsövningar om tillhopa 60 dagar. Efterutbildningsövning om 30 dagar fullgöres vid armén. Inryckning äger rum med en omgång omkring den 1 oktober och en omgång omkring den 15 november, dock med undantag för krigsflygskolan och flygbaskåren, där inryckning sker å vissa andra tider. Efter inryckningen erhålles allmänmilitär utbildning under IV* månad samt därefter yrkesutbildning under IOV2 månad. E t t fåtal värnpliktiga uttagas för utbildning till värnpliktiga underofficerare. Dessa genomgå i omedelbar anslutning till första tjänstgöringens avslutande en särskild utbildningskurs om 180 dagar. Härutöver uttagas årligen på frivillighetens väg ett antal värnpliktiga för utbildning till flygförare, bombfällare och flygskyttar. Dessa hava en sammanlagd tjänstgöringstid av för flygförare och bombfällare 810 dagar och för flygskyttar 630 dagar. Enligt 1942 års försvarsbeslut sker anställning av fast anställt manskap den 1 november. Första anställningstidens längd är bestämd till fyra år. Utbildning till furir sker under tre år enligt följande. l:a anställningsåret. Vinterhalvåret: Vicekorpralskola (9 månader). Sommarhalvåret: Praktisk tjänstgöring (3 månader). 2:a anställningsåret. Vinterhalvåret: Korpralskola (6 månader). Sommarhalvåret: Praktisk tjänstgöring (6 månader). 3:e anställningsåret. Vinterhalvåret: Furirskola (6 månader). Sommarhalvåret: Praktisk tjänstgöring (6 månader).

54 Enligt kungörelsen den 15 augusti 1938 angående inträde vid, befordran inom och avgång från flygvapnet (SFS 544/1938) gäller såvitt' angår värnpliktigs övergång till fast anställning följande. Till linjetjänst uttagen värnpliktig, tilldelad flygvapnet, må under fredstjänstgöringen eller inom ett år efter dess fullgörande beredas fast anställning vid flygvapnet för en tid av minst två år, i det förra fallet räknat från den pågående värnpliktstjänstgöringens avslutande. Antagning skall i regel ske till lägsta manskapsgraden; dock kan antagning till högre manskapsgrad ske, därest den sökande såsom värnpliktig, uttagen till linjetjänst, fullgjort fredstjänstgöring vid flygvapnet samt tillika innehar för den högre graden erforderlig skicklighet. Vederbörande flottiljchef bestämmer med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall, i vad mån manskap må i förevarande avseende tillgodoräkna sig den utbildning, som erhållits under fullgjord värnpliktstjänstgöring. Beträffande möjligheterna för värnpliktig, som fullgjort första tjänstgöring, att i utbildningshänseende få tillgodoräkna tjänstgöringen vid övergång till fast anställning, kan till en början framhållas, att den svårighet, som vid de övriga försvarsgrenarna ligger däri, att de värnpliktiga i allmänhet icke hava erforderlig allmänbildning, icke är för handen vid flygvapnet, vilket sammanhänger därmed, att den allmänbildande undervisningen helt är förlagd till korpral- och furirskolorna. Å andra sidan är i allmänhet den utbildning, som de värnpliktiga erhålla, icke av den art, att den kan anses likvärdig mecl den utbildning, som bibringas de fast anställda under första utbildningsåret, Med hänsyn härtill kan någon allmän regel om tillgodoräknande av fullgjord värnpliktstjänstgöring icke uppställas vid flygvapnet. Icke heller den särskilda utbildning, som vissa värnpliktiga erhålla (utbildning till värnpliktig underofficer, flygförare etc), är av sådan art, att densamma generellt kan tillgodoräknas. Med hänsyn härtill anser utredningen, att de i ovannämnda befordringskungörelse intagna bestämmelserna i detta ämne i stort sett äro lämpliga och ändamålsenliga. Den i kungörelsen intagna bestämmelsen om första anställningstidens längd för värnpliktig, som erhåller fast anställning, torrio dock böra ändras så, att anställningstiden bestämmes till minst tre år.

V. Fråga om utbyte vid för svars väsendet av fast anställt manskap mot eivil personal. 1. Allmänna synpunkter. I direktiven för utredningen framhölls, att civil personal borde anlitas inom försvarsväsendet på alla platser, där tjänstens krav icke gjorde det nödvändigt att sysselsätta militärt utbildad personal. Med hänsyn till önskvärdheten av att kadern av fast anställt manskap minskades i den utsträckning så utan militära betänkligheter kunde ske, borde möjligheterna undersökas att för vissa av de arbetsuppgifter, som hittills avsetts för fast anställt manskap, taga i anspråk civil manlig eller kvinnlig arbetskraft. Jämväl frågan om i vilken utsträckning fast anställt manskap användes i handräckningstjänst borde uppmärksammas. P å grund av rådande beredskapsförhållanden hava de i direktiven nämnda undersökningarna visat sig svåra att genomföra. I befattningar, där tidigare fast anställt manskap tjänstgjort, liksom även i vissa under beredskapen nytillkomna befattningar utnyttjas för närvarande värnpliktiga eller tillfälligt anställd civil personal. I nuvarande läge har det visat sig svårt att avgöra, huruvida dessa befattningar vid en återgång till fredsförhållanden äro avsedda att bestridas med fast anställt manskap eller med annan personal. Med hänsyn härtill har utredningen ansett sig böra föreslå ett utbyte av fast anställt manskap mot civil arbetskraft endast i de fall, då viss befattning enligt 1942 års försvarsbeslut kan förutsättas vara avsedd att bestridas av fast anställd personal. För arméns och kustartilleriets vidkommande har utredningen redan vid behandling av frågan om inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl i viss utsträckning upptagit förevarande spörsmål till prövning. Därvid anfördes, bland annat, att i de fall, då det av vederbörande befattningshavare måste krävas tjänstgöring såsom befäl över eller såsom instruktör för militär personal, befattningen borde bestridas av fast anställt manskap, medan i övriga fall ett utbyte mot civil personal kunde ifrågakomma. Därvid måste dock samtidigt beaktas, att mobiliseringstillgången på fast anställt eller f. d. fast anställt manskap icke äventyrades. I stort sett samma synpunkter torde göra sig gällande vid prövning av spörsmålet för flottans och flygvapnets vidkommande. Med hänsyn till tjänstens krav torde ett utbyte av fast anställt manskap mot civil personal i huvudsak endast kunna äga rum inom stabs- och förvaltningstjänstens område. Inom utbildningsarbetet kan <— såsom av det ovan anförda framgår — civil personal icke utnyttjas. Icke heller inom yrkestjänsten anser utredningen, att ett dylikt utbyte annat än undantagsvis

56 bör äga rum. Den för yrkestjänsten erforderliga specialutbildningen kan nämligen i regel endast förvärvas vid militära utbildningsanstalter. Härtill kommer, att denna personal även i fredstid har en tjänstgöring av sådan art, att endast militär personal lämpligen kan avses härför. Utredningen har vidare undersökt, i vilken utsträckning fast anställt manskap utnyttjas i ren handräckningstjänst. Vid armén har undersökningen utförts på så sätt, att från vederbörande truppförbandschefer infordrats uppgift på i vilken utsträckning fast anställt manskap toges i anspråk för handräcknings tjänst. Undersökningen utvisade, att, därest sådana befattningar, som enligt utredningens uppfattning icke skäligen kunna hänföras till handräckningstjänstens områden, undantoges, fast anställt underbefäl icke utnyttjades i ren handräckningstjänst. Däremot finge det anses klarlagt, att menigt fast anställt manskap vid i främsta rummet kavalleriet åtminstone tidvis toges i anspråk för handräckningstjänst. Med anledning härav framlägger utredningen i det följande förslag om inrättande vid kavalleriet av ett antal befattningar för civila handräckningsmän såsom remontskötare. Vid flottan och flygvapnet har någon undersökning motsvarande den vid armén företagna icke verkställts. Vid prövning av förevarande spörsmål lör flottans och flygvapnets vidkommande har utredningen biträtts av särskilda till dess förfogande ställda experter. Enligt av experterna gjorda uttalanden utnyttjas det fast anställda manskapet i yrkestjänst av mer eller mindre kvalificerad art, som dock enligt experternas uppfattning icke kan rubriceras såsom handräckningstjänst. Till denna uppfattning ansluter sig också utredningen, som dock i fråga om flottan — såsom i annat sammanhang anförts — anser det böra ankomma på vederbörande marina myndigheter att närmare undersöka frågan om möjligheterna att i ökad omfattning utnyttja de värnpliktiga för vissa mera kvalificerade uppgifter i syfte att därigenom nedbringa den förhållandevis stora stamkadern av meniga. Vad slutligen angår kustartilleriet synes det utredningen som om menigt stammanskap där i viss utsträckning skulle utnyttjas för uppgifter av handräckningsbetonad natur. Enligt utredningens uppfattning torde det emellertid med hänsyn till de vid kustartilleriet rådande speciella tjänstgöringsförhållandena icke vara möjligt att för ifrågavarande uppgifter utnyttja civil personal. Utredningen har därför icke ansett sig kunna förorda ett utbyte av fast anställt manskap mot civil arbetskraft vid kustartilleriet. I samband med sitt i det följande framlagda förslag till manskapsstater vid kustartilleriet har utredningen emellertid förordat en så långt gående reducering av antalet menigt stammanskap, som för närvarande ansetts möjlig., Utredningen behandlar i det följande försvarsgrensvis frågan om utbyte av fast anställt manskap mot civil personal.

2.

Armén.

Vid prövning av förevarande fråga har det visat sig, att fast anställt manskap endast i relativt ringa utsträckning utnyttjas i befattningar av sådan karaktär, att ett ersättande med civil arbetskraft kan tänkas äga ruin. Civil personal bör, såsom tidigare framhållits, icke utnyttjas inom utbildningsarbetet liksom icke heller annat än undantagsvis inom yrkestjänstens område, d. v. s. såsom beställningsmän. De befattningar, där ett utbyte mot civil arbetskraft kan förordas, återfinnas huvudsakligen inom stabs- och förvaltningstjänstens område. Utredningen anser, att civil personal lämpligen kan ersätta fast anställt manskap i följande befattningar och tjänsteuppgifter: biträde åt regementskassören, skjutbanefurir vid samtliga infanteriregementen utom Svea livgarde (civil benämning vaktmästare vid skjutbana), hovslagare vid arméstabens stall, remontryttare vid kavalleriet och det hästanspända artilleriet, remontskötare vid kavalleriet samt telegrafister vid försvarsväsendets radioanstalt. Beträffande de olika befattningarna får utredningen framhålla följande. Biträde åt regementskassören. Befattningen skall enligt 1942 års försvarsbeslut bestridas av en furir. Ur tjänstens synpunkt torde krav icke kunna uppställas på att detta biträde skall vara fast anställt underbefäl. Med hänsyn till den omfattning, som kassatjänsten kan förväntas erhålla även under fredsförhållanden, torde dock samtliga regementskassörer kontinuerligt vara i behov av ett biträde. Utredningen anser sig böra föreslå, att befattningen såsom biträde åt regementskassören bestrides av kvinnlig befattningshavare i lönegraden MEo 2. Vaktmästare vid skjutbana. För tillsyn av truppförbandens skjutbanor och målskjutningsmateriel har hittills i allmänhet utnyttjats äldre fast anställt underbefäl eller i undantagsfall till ständig tjänstgöring inkallat indelt manskap. Under senare år har i vissa fall i befattningen tillfälligt anställts civil personal. Icke heller i denna befattning torde det vara erforderligt att hava en militär beställningshavare. Behov av särskild befattningshavare för ifrågavarande ändamål synes dock föreligga vid samtliga infanteriregementen utom Svea livgarde, YSLTS skjutbanor ligga under särskild förvaltning. Utredningen föreslår inrättande av en befattning i lönegraden MEo 5 såsom vaktmästare vid skjutbana vid samtliga infanteriregementen utom Svea livgarde. Hovslagare vid arméstabens stall. För närvarande tjänstgöra två hovslagarbeställningsmän från Svea artilleriregemente vid arméstabens stall. Utredningen anser, att ifrågavarande beställningsmän böra ersättas med två civila befattningshavare i lönegraden MEo 5, vilka böra uppföras å arméstabens personalförteckning. Remontryttare och remontskötare. Utredningen har efter noggrann prövning och hörande av en del berörda myndigheter ansett sig böra framlägga förslag om inrättande av ett antal civila befattningar för remontryttare vid

58 kavalleriet och det hästanspända artilleriet. I samband härmed bör ett antal civila handräckningsmän anställas såsom remontskötare vid kavalleritruppförbanden. Enligt 1942 års försvarsbeslut beräknades det årliga behovet av remonter för ridbruk vid armén till 497 hästar, varav 212 för kavalleriet, 120 för det hästanspända artilleriet, 36 för ingenjör- och trängtrupperna samt 129 för högre staber och övriga truppförband. Utbildning av dessa remonter skulle beträffande kavalleriet, det hästanspända artilleriet samt ingenjör- och trängtrupperna ske vid respektive förband, medan dressyr av de för högre staber samt övriga truppförband avsedda hästarna avsåges att äga rum huvudsakligen vid ridskolan och Herrevadsklosters remontdepå. Av försvarsutredningens betänkande framgår, att tillhopa 72 furirer och korpraler vid kavalleriregementenas remontskvadroner beräknades för utbildning av remonter för ridbruk vid kavalleriet. Härjämte uppfördes å dessa regementens stater tillhopa 60 fast anställda underbefäl och meniga för handhavande av utbildning av remonter för vissa truppförband och staber. Beträffande de hästanspända artilleritruppförbanden liksom ingenjör- och trängkårerna synes försvarsutredningen däremot icke hava räknat med särskild personal för remontutbildning. För remontdressyren vid kavalleriregementena äro särskilda remontskvadroner organiserade, varjämte dressyr av för högre staber och vissa truppförband avsedda ridhästar sker centralt vid ridskolan och Herrevadsklosters remontdepå, Såsom remontryttare utnyttjas •— förutom ett antal officerare och underofficerare — underbefäl och meniga. Enligt vad utredningen inhämtat, utnyttjas för remontutbildningen för närvarande, inklusive för detta ändamål utom respektive truppförband för remontdressyr kommenderade, tillhopa omkring 125 fast anställda underbefäl och meniga enligt följande tablå: Truppförband

K 1 K ?> K 4 Summa

Furirer

Korpraler

Vicekorpraler meniga

Summa

17 17 21 55

14 14 17 45

8 8 9 25

39 39 47 125

På grund av att de inom remontdressyren utnyttjade fast anställda icke kunna påräkna att erhålla vidare befordran inom den militära tjänsten, hava vissa svårigheter uppstått att i tjänst behålla de för dressyren verkligt lämpliga och intresserade beställningshavarna. I syfte att söka eliminera de härigenom uppkommande svårigheterna har utredningen ansett sig, helst som hinder härför icke torde kunna möta ur militära synpunkter, böra föreslå anställandet av civila befattningshavare såsom remontryttare. Utredningen förordar för sin del inrättandet av 110 civila befattningar för bestridande av

59 remontutbildningen vid kavalleriet. Hela antalet remonter vid såväl kavalleriregementena som ridskolan och Herrevadsklosters remontdepå uppgår enligt 1942 års försvarsbeslut till 682. Då varje remontryttare dagligen bör kunna rida 5 hästar, kunna sålunda 110 remontryttare rida tillhopa 550 hästar. Utbildningen av återstående 132 remonter bör handhavas av officerare och underofficerare. Fördelningen av de civila remontryttarna på de olika utbildningsenheterna bör ske genom chefens för armén försorg. Vid de hästanspända artilleritruppförbanden ( A l , A 2, A 4 och A 5) ut nyttjas för remontutbildning officerare, underofficerare, fast anställt manskap samt, i viss mindre utsträckning, värnpliktiga. I en del fall hava elever i pågående underbefälsskolor måst tagas i anspråk för remontutbildning, vilket medfört ett eftersättande av denna personals egen utbildning, varjämte remontutbildningen icke kunnat bedrivas på ett fullt tillfredsställande sätt. Enligt vad utredningen inhämtat, utgör antalet remonter vid de hästanspända artilleritruppförbanden för närvarande 270, fördelade'med 80 på vartdera A 1 , A 2 och A 4 samt med 30 på A 5. Enär för utbildning av remonter hitintills i viss utsträckning tagits i anspråk officerare och underofficerare, vilket med hänsyn till personalens egen utbildning visat sig ändamålsenligt, bör militär personal alltfort handhava utbildningen av 20 remonter vid vartdera A 1, A 2 och A 4 och av 10 vid A 5. Behovet av civila remontryttare skulle då, därest i likhet med vid kavalleriet varje remontryttare rider fem hästar om dagen, utgöra 12 vid vartdera A 1, A 2 och A 4 samt 4 vid A 5. Utredningen förordar sålunda inrättandet av tillhopa 40 civila befattningar för bestridande av remontutbildningen vid de hästanspända artilleritruppförbanden. Vid övriga truppförband, där remontutbildning bedrives, anser utredningen behov av civila remontryttare icke föreligga. Såsom tidigare anförts bör civil personal i ökad utsträckning komina till användning vid kavalleriet för hästarnas skötsel och vård. Hästvården vid remontavdelningarna har hittills skett delvis med utnyttjande av —« förutom 40 civila remontskötare — fast anställt manskap, varvid även en del av de såsom remontryttare utnyttjade fast anställda tagits i anspråk för denna tjänst. De av utredningen föreslagna civila remontryttarna böra helt avses för ridning och icke tagas i anspråk för hästvård. Utredningen får med hänsyn härtill föreslå, att ytterligare 57 civila remontskötare anställas vid kavalleriet. Då utredningen förutsatt, att varje remontskötare kan sköta 7 hästar per dag, bör härigenom kavalleriets hela remontbestånd — 682 hästar — kunna skötas av civila remontskötare. I fråga om löneställningen för de civila remontryttarna får utredningen som sin uppfattning framhålla, att det måste anses vara av stor betydelse, att rekryteringen av remontryttarna sker uteslutande bland dem, som hava fallenhet och intresse för denna uppgift. Med hänsyn till önskvärdheten att få till stånd ett gott urval vid rekryteringen av remontryttarbefattningarna och under beaktande av de speciella krav, tjänsten som remontryttare upp-

60 ställer, anser sig, utredningen böra förorda, att befattningshavarna placeras i lönegraden MEo 6. Beträffande frågan om remontskötarnas löneställning anser sig utredningen böra förorda, att denna blir densamma som för övriga civila handräckningsmän. Ifrågavarande arbetares lönevillkor äro reglerade i ett mellan försvarets centrala förvaltningsmyndigheter och försvarsverkens civila personals förbund slutet kollektivavtal. Telegrafister vid försvarsväsendets radioanstalt. Enligt 1942 års försvarsbeslut beräknades 20 furirer på Signalregementets stat för tjänstgöring vid försvarsväsendets radioanstalt. Enligt vad utredningen inhämtat kunna 17 av dessa furirer ersättas med civil personal, medan 3 böra bibehållas för viss speciell tjänstgöring. Utredningen anser sig sålunda böra föreslå, att 17 civila telegrafister anställas vid radioanstalten och upptagas å radioanstaltens personalförteckning samt att en motsvarande minskning av Signalregementets manskapsstater äger rum. Med hänsyn till de speciella kvalifikationer, som måste uppställas på förevarande civila befattningshavare, anser sig utredningen böra förorda, att dessa placeras i lönegraden MEo 10, varigenom de komma att tillhöra samma lönegrad som 2:e signalister vid flygvapnet. Utredningen får sålunda föreslå, att tillhopa 294 civila befattningshavare anställas vid armén för att bestrida de i det föregående omnämnda befattningarna, Befattningarnas antal och fördelning på olika truppförband m. m. framgår av bilaga 7.

3. Marinen. A.

Flottan.

Möjlighet att verkställa utbyte av fast anställt manskap mot civil personal föreligger vid flottan endast beträffande den i land tjänstgörande personalen, då ombord å fartygen ett dylikt utbyte på grund av tjänstens krav icke kan genomföras. Såsom tidigare framhållits är det för närvarande svårt att bedöma det lämpligaste disponerandet av personalen efter en återgång till fredsförhållanden. Preliminära förslag till fredsbesättningslistor avseende tjänsten vid örlogsstationerna hava visserligen utarbetats, men dessa äro icke i detalj fastställda. Med hänsyn härtill har det visat sig svårt att uppgöra en definitiv förteckning på de för fast anställt manskap avsedda befattningar, där ett utbyte mot civil personal lämpligen kan äga rum. Inom flera områden av tjänsten pågår eller planeras dessutom omorganisation, vilket bidragit till att öka osäkerheten i fråga om personalbehovet och personalens ändamålsenliga utnyttjande. De av utredningen anlitade experterna hava, sedan de vid örlogsstationerna i Stockholm och Karlskrona bedrivit vissa undersökningar, på grundval av föreliggande förslag till fredsbesättningslistor framlagt ett förslag om utbyte

(il i viss mindre utsträckning av fast anställt manskap mot civila befattningshavare. Experterna hava därvid framhållit svårigheterna att bedöma utbytesmöjligheterna vid den under organisering varande Göteborgs örlogsstation men hava ansett sig där kunna räkna med civil personal å ett stam- och e t t ' beväringskompani enligt samma grunder, som tillämpats för Stockholms och Karlskrona örlogsstationer, ävensom med några civilbefattningar vid exercisskolan och i kasern tjänsten. Sedan utredningen prövat det av experterna upprättade förslaget samt genom besök vid Stockholms örlogsstation sökt bilda sig en uppfattning om lämpligheten ur militär synpunkt att i vissa befattningar ersätta fast anställt underbefäl med civil personal, anser sig utredningen kunna föreslå, att tillhopa 69 för fast anställt manskap avsedda befattningar bestridas av civil personal. De olika befattningarna samt dessas fördelning å örlogsstationer framgå av bilaga 8. De av utredningen föreslagna civiltjänsterna vid flottan synas, med undantag för befattningarna såsom biträden å kompaniernas rullföringsdetaljer (12 befattningar) och å bokförråden vid Karlskrona och Stockholms örlogsstationer (2 befattningar), böra innehavas av manliga befattningshavare. Antalet manliga tjänster skulle sålunda uppgå till 55 och antalet kvinnliga till 14. De 14 kvinnliga tjänsterna synas lämpligen kunna placeras i lönegraden MEo 2. De manliga tjänsterna böra alla, utom tjänsten såsom biträde å civilanställningskommissionen i Stockholm, uppföras i lönegraden MEo 5. Biträdet å civilanställningskommissionen bör äga god kännedom om civilanställningsarbetet och ha de speciella kvalifikationer, som erfordras för att upprätthålla den direkta kontakten med såväl det anställningssökande avgående fast anställda manskapet som de arbetsgivare, vilka hänvända sig till kommissionen. Biträdet måste även kunna fungera som ställföreträdare för kommissionens föreståndare. På grund härav och med hänsyn jämväl till vikten av de uppgifter, som åvila kommissionen, vill utredningen för ifrågavarande biträde förorda placering i lönegraden MEo 7. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om, att utredningen vid uppgörande av sitt förslag i denna del utgått från den nuvarande organisationen av civilanställningskommissionen. Därest denna såsom en följd av den pågående utredningen angående det fast anställda manskapets civilanställningsförhållanden kommer att omorganiseras, bör givetvis frågan om förevarande biträde samt dennes löneställning upptagas till förnyat övervägande. Slutligen anser sig utredningen böra framhålla, att, sedan den inom flera områden pågående eller planerade omorganisationen av tjänsten vid örlogsstationerna avslutats och fredsbesättningslistor fastställts, frågan om utbyte av fast anställt manskap mot civil arbetskraft vid flottan torde böra upptagas till förnyat övervägande.

62 It. K u s t a r t i l l e r i e t . Vid kustartilleriet kan enligt utredningens uppfattning civil personal icke komma till användning inom yrkestjänstens område eller i utbildningsarbetet. Vad härefter angår befattningar inom stabs- och förvaltningstjänstens område har utredningen funnit, att allenast befattningen såsom rustkammarkorpral möjligen skulle kunna bestridas av civil arbetskraft. Denna befattning upprätthålles under nuvarande beredskapsförhållanden i en del fall av militär och i andra fall av civil personal. Vid återgång till fredsförhållanden torde det, därest nuvarande förvaltningsorganisation bibehålles, bliva erforderligt att som rustkammarkorpral avse ett underbefäl per kompani. Enligt vad utredningen inhämtat pågår emellertid för närvarande en utredning rörande förvaltningsorganisationen vid kustartilleriet, varvid bland annat frågan om inrättande av centrala beklädnadsförråd upptagits till prövning. Behovet av personal för dessa beklädnadsförråd kan dock ännu icke beräknas. Med hänsyn härtill anser sig utredningen icke kunna framlägga något förslag om ersättande av fast anställt manskap med civil personal inom förrådstjänsten. Utredningen förutsätter emellertid, att vederbörande marina myndigheter, sedan frågan om kustartilleriets förvaltningsorganisation lösts, framlägga förslag om inrättande av ett tillräckligt antal befattningar för civila förrådsmän, varvid en viss reducering av antalet beställningar för fast anställt manskap vid kustartilleriet bör kunna vidtagas.

4. Flygvapnet. Enligt 1942 års försvarsbeslut är det fast anställda manskapet vid flygvapnet fördelat på sex yrkesgrenar, nämligen flygplanmekaniker, vapenmekaniker, torpedmekaniker, signalmekaniker, trupputbildare och expeditionsbiträden samt sjukvårdare. Till en början torde böra uppmärksammas, att flygvapnets personalstater ännu långt ifrån äro fyllda samt att den genom försvarsbeslutet bestämda organisationen ännu icke hunnit prövas. P å grund av den brist på stampersonal, som förelegat vid flygvapnet under den hittillsvarande uppbyggnadsperioden, har civil personal utnyttjats i ett flertal befattningar, där vid de övriga försvarsgrenarna stammanskap tagits i anspråk. Såvitt av försvarsbeslutet framgår, skall dock även efter uppbyggnadsperiodens slut vid varje flottilj finnas ett visst antal kontraktsanställda civila mekaniker, vilka skola ingå i respektive markstyrkors verkstadssektioner. Av militära skäl anses det icke önskvärt att i vidare utsträckning än som redan är fallet utnyttja civil personal i mekanikertjänst, Anledningen härtill är för det första, att mekanikerpersonalen skall kunna medfölja divisionerna vid ombasering såväl under fredsförhållanden som vid mobilisering och krig. Vidare måste mekanikerpersonalen vid krig kunna fylla vissa rent militära uppgifter vid flygplatsförsvaret. Slutligen är det ur disciplinär synpunkt önsk-

63 värt att vid divisionerna hava militär och icke civil personal. Med hänsyn härtill anser sig utredningen icke böra föreslå utbyte av stammanskap mot civil personal inom de tekniska yrkesgrenarna, d. v. s. yrkesgrenarna flygplanmekaniker, vapenmekaniker, torpedmekaniker och signalmekaniker. Inom yrkesgrenen trupputbildare och expeditionsbiträden utnyttjas de fast anställda dels såsom trupputbildare, dels såsom expeditionsbiträden, dels ock slutligen såsom underbefäl till förfogande vid vakt- och beredskapsplutoner. Trupputbildare och underbefäl till förfogande kunna av militära skäl icke ersättas av civil personal. Vissa av de till yrkesgrenen hörande fast anställda skulle, därest de endast utnyttjades i expeditionstjänst, möjligen kunna ersättas med civil personal. Då emellertid nära nog samtlig till yrkesgrenen hörande personal erfordras för trupputbildning under de perioder, då de värnpliktiga erhålla sin allmänmilitära utbildning, anser sig utredningen icke heller i denna del kunna framlägga något förslag till utbyte av stammanskap mot civil personal. Vad slutligen beträffar yrkesgrenen sjukvårdare finnes vid varje flottilj två sjukvårdsmanskap. Enär sjukvårdarna erfordras dels för att medfölja divisionerna under övningar, dels för att biträda vid utbildning av värnpliktiga sjukvårdare, anser sig utredningen icke heller inom denna yrkesgren böra förorda ett utbyte av fast anställt manskap mot civil personal. Av det anförda framgår, att någon möjlighet att ersätta fast anställt manskap mot civil personal i nuvarande läge icke synes föreligga. Utredningen anser sig dock böra framhålla, att, sedan flygvapnets manskapsstater fyllts och organisationen under ett antal år prövats, frågan om utbyte av fast anställt manskap mot civil arbetskraft vid flygvapnet torde böra upptagas till förnyat övervägande.

5. Vissa gemensamma frågor. Utredningens förslag till utbyte av fast anställt manskap mot civil arbetskraft innebär inrättandet av tillhopa 363 befattningar för civil personal vid armén och flottan, därav 17 befattningar i lönegraden MEo 10, 1 befattning i lönegraden MEo 7, 150 befattningar i lönegraden MEo 6, 74 befattningar i lönegraden MEo 5, 64 befattningar i lönegraden MEo 2, samt 57 befattningar för civila handräckningsmän med lön enligt kollektivavtal. De för manliga befattningshavare avsedda befattningarna, d. v. s. samtliga utom 64 i lönegraden MEo 2, anser utredningen böra om möjligt rekryteras bland fast anställt eller f. d. fast anställt manskap. Härför talar även, att de speciella kunskaper och färdigheter, som i allmänhet fordras av vederbörande befattningshavare, torde vara för handen endast hos fast anställt eller f. d. fast anställt manskap.

64 Pensionsåldern för befattningshavare i lönegraderna MEo 2—10 är för närvarande enligt allmänna tjänstepensionsreglementet (SFS 1008/1941) 60 år. För vissa av de föreslagna befattningarna torde möjligen en något | lägre pensionsålder bliva erforderlig. Detta skulle närmast gälla de befattningshavare, som skola utnyttjas såsom remontryttare. Utredningen anser emellertid, att denna fråga bör upptagas till behandling först sedan erfarenheter vunnits. Såsom tidigare vid behandling av pensionsåldern för beställningshavare i lönegrad Mb 1 anförts torde en allmän omprövning av pen sionsåldern för militära beställningshavare i sinom tid komma att äga rum, i vilket samband jämväl frågan om pensionsåldern för förevarande civila be fattningshavare torde böra tagas upp till prövning. Beträffande frågan om uppsättningstiden för de föreslagna civila befattningarna anser utredningen, att samtliga befattningar utom de för remontryttare och remontskötare avsedda böra uppföras å vederbörliga personalförteckningar redan under budgetåret 1944/45 och tillsättas omkring den 1 oktober 1944. De nyinrättade befattningarna för remontryttare och remontskötare böra tillkomma under 5-årsperioden 1944/45—1948/49 och torde uppsättningen böra företagas enligt en härvid såsom bilaga 9 fogad plan. Vid uppgörandet av de i det följande intagna manskapsstaterna har utredningen företagit en mot antalet nyinrättade befattningar svarande minskning av antalet manskapsbeställningar. Till denna fråga återkommer utredningen i det följande.

Yl. Förslag till manskapsstater vid armén och marinen m. m. I direktiven för utredningen anfördes, bland annat, att varje åtgärd, som kunde vara ägnad att på längre sikt förbättra rekryteringen av de fast anställda, vore att förorda ur militär synpunkt. Vidare framhölls, att utredningen borde framlägga en beräkning av det årliga behovet av nyrekrytering av fast anställt manskap efter genomförandet av de åtgärder med avseende å manskapets arbetsuppgifter, som i direktiven angivits eller i övrigt kunde befinnas böra vidtagas. Manskapsrekryteringens normala omfattning är beroende av den avgång bland tidigare fast anställda, som kommer till stånd genom befordran till andra militära beställningar, genom uppsägning från antagningsmyndighetens sida eller genom att den enskilde beställningshavaren under löpande kontraktstid eller vid kontraktstidens utgång på egen begäran erhåller avsked. Det årliga behovet av nyrekrytering av fast anställt manskap kan därför aldrig exakt beräknas. Till icke oväsentlig del är det dock beroende av den första kontraktstidens längd, vilken enligt 1942 års försvarsbeslut är satt till minst fyra år vid samtliga försvarsgrenar, medan den tidigare i allmänhet icke uppgått till mer än tre år. Det synes därför sannolikt, att manskapsrekryteringen relativt sett kan komma att få mindre omfattning än i 1936 års försvarsordning. Med hänsyn till manskapskaderns ökade omfattning enligt 1942 års försvarsbeslut torde dock det årliga behovet av nyrekrytering bliva avsevärt större än tidigare. Enligt vad utredningen inhämtat från försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå, har manskapsrekryteringen per den 1 november under åren 1941—1943 (vid armén per den 1 oktober under åren 1942 och 1943) omfattat i runt tal 4 100, 4 500 respektive 5 400 beställningar. Till en del torde den ökade omfattningen av manskapsrekryteringen bero därpå, att manskapskadrerna ännu icke utbyggts i överensstämmelse med 1942 års försvarsbeslut. Det synes dock utredningen sannolikt, att det årliga behovet av nyrekrytering, om manskapskadrerna utbyggas i överensstämmelse med sistnämnda försvarsbeslut, kommer att omfatta omkring 5 000 beställningar. Den genomsnittliga anställningstiden torde nämligen icke kunna antagas bliva längre än fem år, och i så fall blir det årliga rekryteringsbehovet, då kadrerna omfatta omkring 24 000 fast anställda, av vilka omkring 23 000 utgöras av kontraktsanställda, omkring 4 600 beställningar. Möjligheten att uppnå en ur kvalitativ synpunkt tillfredsställande manskapsrekrytering är beroende av, bland annat, läget på den allmänna arbetsmarknaden. Vid lågkonjunktur på arbetsmarknaden är sålunda tillströmningen av anställningssökande alltid störst. Å andra sidan torde böra uppmärksammas, att ett ökat rekryteringsbehov alltid medverkar till att begränsa de både önskvärda och nödvändiga urvalsmöjligheterna vid rekryteringen. 5—172 44

6(J

Utfallet av manskapsrekryteringen under de senast förflutna åren belyses i viss mån av följande tablå över antalet sökande till fast anställning per 100 platser. Å r Försvarsgren

Armén Marinen Flvevapnet

253 296 1057

240 179 823

188 288 397

178 179 459

161 172 314

233 303 314

187 218 613

179 142 593

135 105 390

De angivna siffrorna äro icke fullt korrekta. De avse nämligen ställningen omkring den 1 november, vid vilken tidpunkt rekryteringsarbetet icke alltid avslutats, vartill kommer, att primäruppgifterna för vissa år icke äro avfattade efter fullt enhetliga grunder. Beträffande armén torde vidare böra beaktas, att rekryteringen under åren 1942 och 1943 haft större numerär omfattning än som svarar mot antalet beräknade vakanser. Det vid försvarsgrenen i fråga sedan år 1942 tillämpade systemet med anställning över stat av volontärer ger nämligen möjlighet för truppförbandschef att »överrekrytera» med 10 % av det antal, som kan beräknas komma att vinna anställning på aktiv stat. Utan att vilja ingå på någon närmare prövning av möjligheterna att uppnå en ur kvantitativ och kvalitativ synpunkt tillfredsställande manskapsrekrytering vid ett fortsatt utbyggande av de genom 1942 års försvarsbeslut fastställda manskapskadrerna får utredningen dock som sin uppfattning framhålla, att en planmässig omsättning inom kadern av fast anställt manskap vid armén i syfte att tillgodose mobiliseringsbehovet av underbefäl icke längre framträder med samma skärpa som tidigare, sedan det värnpliktiga befälssystemet utbyggts i såväl kvantitativt som kvalitativt avseende. I stället framträder önskemålet, att de fullständigt underbefälsutbildade fast anställda kvarstå längre tid i tjänst och nyttiggöras såsom instruktörer vid de värnpliktigas utbildning eller i yrkestjänst. I princip förefinnes samma önskemål vid flygvapnet, medan däremot vid flottan och kustartilleriet omsättningen av det fast anställda manskapet har en mera framträdande betydelse för tillgodoseende av krigsorganisationens underbefälsbehov. Förhållandena i här berört avseende äro sålunda icke likartade vid samtliga försvarsgrenar. I vad avser armén och flygvapnet kan det alltså icke numera anses vara något militärt önskemål, att avgången bland de fast anställda redan vid den första kontraktstidens utgång får större omfattning. Vid dessa försvarsgrenar torde det tvärtom vara med tjänstens intressen förenligt, att avgången äger rum först efter det underbefälet förrättat praktisk trupptjänst under längre tid. Militära synpunkter tala alltså för att underbefälets intresse av att kvarstanna i den militära tjänsten stimuleras. Som redan tidigare framhållits, måste av krigsorganisatoriska skäl motsatta intressen göra sig gällande vid flottan och kustartilleriet.

67 Det fast anställda underbefälet torde i allmänhet icke hysa någon motvilja mot den militära tjänsten i och för sig. Trots detta har omsättningen inom underbefälskadern vid åtskilliga tillfällen skett snabbare än som varit önskvärt för att tillgodose behovet av välkvalificerad personal i underbefälsbefattningar. Förhållandet torde enligt utredningens uppfattning få ses mot bakgrunden av att underbefälets framtidsmöjligheter i den militära tjänsten varit och fortfarande äro mycket begränsade. Enskilda beställningshavare hava därför funnit det med sitt personliga intresse förenligt att efter förhållandevis kort tid lämna den militära tjänsten för att söka sin framtida utkomst inom något civilt förvärvsområde. I den mån framtidsmöjligheterna inom den militära tjänsten kunna förbättras, torde en ökad benägenhet för rekapitulation komma till synes från underbefälets sida. I så fall bör tillgången på välkvalificerad personal i underbefälsbefattningar bliva större, vilket i sin mån torde vara ägnat att främja utbildningsarbetet vid truppförbanden. Inrättandet av ett antal långtjänstunderbefälsbeställningar vid armén och kustartilleriet är enligt utredningens uppfattning ägnat att förbättra underbefälets framtidsmöjligheter inom den militära tjänsten. Utredningen har därför ansett sig kunna utgå från att tillkomsten av dylika beställningar också kommer att medföra ett ökat intresse från underbefälets sida att kvarstanna i den militära tjänsten, varigenom viss minskning av omsättningen inom manskapskadern bör kunna påräknas. Redan den begränsning av omsättningen inom manskapskadern, som alltså torde bliva en direkt följd av långtjänstunderbefälsbeställningarnas inrättande, är enligt utredningens uppfattning ägnad att minska det årliga nyrekryteringsbehovet. Med hänsyn härtill har utredningen — som i detta sammanhang anser sig böra deklarera den uppfattningen, att rekryteringen av stammanskap sker i uteslutande syfte att rekryt e r a i första hand underbefälsbeställningarna — funnit det vara möjligt att reducera antalet beställningar i lönegraden M a l . Långtjänstunderbefälsbe! ställningarnas inrättande bör enligt utredningens uppfattning medföra en motsvarande minskning av antalet beställningar i lönegraderna Ma 3 och Ma 2. På grund härav har utredningen ansett reduceringen av antalet beställningar i lönegraden Ma 1 kunna minst svara mot antalet föreslagna beställningar för långtjänstunderbefäl. Då utredningen emellertid låtit undersöka anställningsoch utbildningsförhållandena för det fast anställda manskapet vid armén och kustartilleriet under femårsperioden 1934—1938 och därvid funnit, att vid såväl armén som kustartilleriet ett relativt stort antal av de nyanställda icke genomgått den fullständiga underbefälsutbildningen, d. v. s. avlagt furirsexamen, har utredningen ansett sig böra förorda en ytterligare minskning av antalet beställningar i lönegraden Ma 1. Undersökningarna rörande anställnings- och utbildningsförhållandena tyda nämligen enligt utredningens uppfattning på att manskapsrekryteringen under ifrågavarande år ur kvalitativa synpunkter icke lämnat önskat resultat. I syfte att i god tid avskilja för underbefälsutbildning olämpliga har det särskilda provhalvåret för de fast anställda införts vid armén. Hittillsvarande erfarenheter av provhalvåret

()H synas hava varit goda. Sjöförsvarets utbildningskommission föreslår också i sitt åi 1943 avgivna betänkande (SOU 1943: 44) en liknande anordning vid flottan och kustartilleriet. Därest provhalvårsinstitutionen kombineras med lämpliga urvalsmetoder vid rekryteringen, anser utredningen, att den av utredningen föreslagna reduceringen av antalet beställningar i lönegraden Ma 1 icke kommer att medföra svårigheter att fulltaligt rekrytera underbefälskadern. Möjligen kan det dock visa sig erforderligt att något öka procenttalet av de »över stat» anställda. Utredningen har jämväl i viss utsträckning föreslagit ett utbyte av fast anställt manskap mot civil arbetskraft vid armén och flottan. Även därvid har utredningen ansett sig böra föreslå en reducering av antalet manskapsbeställningar, varvid i stort sett ovan omförmälda principer tillämpats. Under förutsättning att den genomsnittliga anställningstiden för fast anställt manskap kommer att utgöra fem år, har utredningen beräknat, att vid t. ex. armén genom de av utredningen föreslagna åtgärderna det årliga nyrekryteringsbehovet kommer att nedgå från 2 400 till 1 900 man. Därest en genomsnittlig anställningstid av sex år kan uppnås, skulle det årliga nyrekryteringsbehovet nedgå från 2 400 till 1 600 man. Vid armén anser utredningen, att en ytterligare begränsning av den årliga nyrekryteringen av fast anställt manskap skulle kunna vinnas genom en ökning av antalet underofficersbeställningar. Utredningen har uppmärksammat, att 1941 års försvarsutredning vid beräknandet av befälsbehovet vid armén tilllämpat den sedermera godtagna principen, att befattningarna som plutonchefer (motsvarande) till 2/s skola bestridas av officerare och till Vs av sergeanter, medan befattningarna som plutonchefs ställföreträdare (motsvarande) till V» skola bestridas av sergeanter och till 2/s av furirer. 1930 års försvarskommission, vars beräkningar i detta avseende i allt väsentligt godtogos, utgick däremot från att sistnämnda befattningar skulle bestridas till hälften av underofficerare och till hälften av furirer. Lantförsvarets utbildningskommission har i sitt år 1941 avgivna betänkande (SOU 1941: 35) lämnat en redogörelse för hur befattningarna såsom plutonchef (motsvarande) och plutonchefs ställföreträdare (motsvarande), bestredos vid ett antal utbildningsenheter under år 1938. Vid 316 undersökta utbildningsenheter tjänstgjorde såsom plutonchefer (motsvarande) 191 officerare, 113 underofficerare och 12 furirer, medan såsom plutonchefers ställföreträdare (motsvarande) tjänstgjorde 87 underofficerare, 199 furirer och 20 korpraler. Utbildningskommissionen ansåg sig böra framhålla, bland annat (s. 21), att »bristen på kvalificerade ställföreträdare otvivelaktigt inverkat menligt på utbildningsarbetets effektivitet». Enligt utredningens uppfattning torde bristen på kvalificerade ställföreträdare bliva än mera framträdande i 1942 års försvarsorganisation, där befattningarna i fråga i mindre utsträckning än i 1936 års försvarsordning avsetts skola bestridas av underofficerare. Med hänsyn till nyssnämnda förhållanden och till önskvärdheten av att ytterligare begränsa det årliga rekryteringsbehovet av fast anställt manskap,

69 anser sig utredningen böra förorda, att antalet underofficerare inom arméorganisationen ökas i sådan utsträckning, att befattningarna såsom plutonchefs ställföreträdare (motsvarande) till hälften kunna bestridas av underofficerare mot av 1941 års försvarsutredning angivna Vs sergeanter. Härför skulle enligt av utredningen gjorda undersökningar krävas en utökning av underofficerskadern vid armén med 177 beställningar. I syfte att bibehålla oförändrade befordringsmöjligheter inom underofficerskåren böra Vs av ifrågavarande beställningar uppföras i lönegraden UO 2 och 2/s i lönegraden UO 1. I samband härmed bör enligt utredningens uppfattning beställningarna i lönegraden Ma 3 reduceras i motsvarande mån, antalet beställningar i lönegraden Ma 2 med omkring hälften och antalet beställningar i lönegraden Ma 1 med omkring 125 % av de sålunda föreslagna underofficersbeställningarna. I så fall skulle arméns årliga nyrekryteringsbehov nedgå från beräknade 2 400 till 1 850 vid en genomsnittlig anställningstid av fem år och från beräknade 2 400 till 1 550 vid en genomsnittlig anställningstid av sex år. Den föreslagna ökningen av antalet underofficersbeställningar torde efter uppsättningsperiodens slut vara möjlig att genomföra utan ökning av lokalutrymmen eller lärarkrafter vid försvarets läroverk och arméns underofficersskola. Utredningen anser sig i detta sammanhang böra framhålla, att utredningen med anlitande av till dess förfogande ställda experter låtit undersöka förutsättningarna för att med en sålunda begränsad stamkader av manskap vid armén och marinen tillgodose det av 1941 års försvarsutredning beräknade mobiliseringsbehovet av fast anställt och av f. d. fast anställt underbefäl. Undersökningarna, för vilka någon redogörelse icke här kan lämnas, ha givit vid handen, att ifrågavarande mobiliseringsbehov kan på ett godtagbart sätt fyllas. Med beaktande av de synpunkter, som i det föregående anförts, har utredningen uppgjort förslag till manskapsstater för armén och marinen. För arméns vidkommande har uppgjorts två förslag, vilka framgå av bilaga 10. Det ena förslaget (Tablå A) har uppgjorts med utgångspunkt från att 903 beställningar för långtjänstunderbefäl och 294 befattningar för civil personal inrättas, medan vid upprättande av det andra förslaget (Tablå B) hänsyn tagits till det av utredningen framförda förslaget om inrättande av — förutom ovannämnda beställningar för långtjänstunderbefäl och befattningar för civil personal — 177 beställningar för underofficerare. För marinens vidkommande har förslag till manskapsstater upprättats för flottan och kustartilleriet, vilka förslag framgå av bilaga 11.

VII. Sammanfattning samt kostnadsberäkningar. Utredningens förslag till inrättande av långtjänstunderbefälsbeställningar och civila befattningar i förening med en minskning av antalet kontraktsanställt manskap återverkar vid de olika försvarsgrenarna på sätt, som framgår av nedanstående tablå. Tillkomst av beställnings-(befattnings-)havare

er

Armén

903 Marinen a) flottan b) kustartillei-iet

o o

o'

s o

o

o"

64 Kollektivavtal

Försvaregren

Avgång av beställningshavare

S3

b»

495 1374

69 44

26 23

544 1551

b-"

m

OS

17 1

77 100

Flygvapnet Summa

57 Vid ett genomförande av utredningens förslag även i vad detsamma avser en ökning av antalet underofficersbeställningar vid armén skulle tillkomma 64 beställningar i lönegraden UO 2 och 113 beställningar i lönegraden UO 1. Härigenom skulle en ytterligare minskning av antalet beställningar för fast anställt manskap kunna genomföras. De ifrågavarande 177 underofficersbeställningarna skulle ersätta 176 furirsbeställningar. Som en konsekvens härav skulle antalet beställningar i lönegraden Ma 2 kunna reduceras med 74 och antalet beställningar i lönegraden Ma 1 med 218. De ekonomiska konsekvenserna av utredningens förslag redovisas i en vid betänkandet fogad »PM angående kostnadsberäkningarnas utförande», bilaga 12. Av nämnda PM framgår, att vid genomförande av utredningens förslag de årliga löneutgifterna enligt nuläget komma att minskas med i runt tal 775 000 kr. (vid en ökning av antalet underofficerare vid armén 950 000 kr.). För de pensionsberättigade beställningshavarna (befattningshavarna) har därvid räknats med bruttolöner (d. v. s. samtliga löneförmåner, pensionsavgifter inräknade). Å andra sidan har hänsyn icke tagits till de pensionsutgifter, som staten framdeles kommer att ikläda sig vid ett genomförande av utredningens förslag. Utöver minskningen i löneutgifterna torde besparingar uppkomma genom minskade kostnader för rekrytering av stammanskap samt genom minskade avskedspremier och minskade utgifter för anställning å civilanställningsstat. De härigenom uppkommande besparingarna hava beräknats till omkring 210 000 kr. per år. De sammanlagda kostnadsbesparingarna skulle sålunda uppgå till i runt tal 985 000 kr. (vid en ökning av antalet underofficerare 1 160 000 kr.).

71 -ti

0*J

PH

£ «

"

-« | 1

r - i CM O J r-1 CO T - l

GG

^ ' ^ 9 1 1 1 1 >-l —

i-H C75

|

S

H

I

T

^

N

r

r t H H U t t

-

i—< GM GM T-H JQ

U ) CQ H

H

|

H

H

: o i-i

( M N r t r t

i 1

1 GM 1

1 H

US

£

o ^ f r - 1 i—1 .—1 ^ H

T-I T - I - H

r H C i

i—1 r H ^H O J

1 T—1

T-1

<M

CM

tN

"

|

|L|H

*f

- - 1 T—1

GM

I

^^rtCO|

1 TH

£

r i H

H

j ^ ^ ^ ^ w ^ !

1 ^

"

1 I --"H-1W-H

H f 1 r , C

|

|a5grj

1 T - l r H 1—1 1-1 CO i — I I

i C O W

| | | O 00

1 <*> 1 TH

Ol

J^ |

1 1

H

^ " ^ ^ | |- " - - - " » ^ j , ,« g

1 T—1

«*

1-H

^ r t ^ ^ S 1 1 1 * * * - ^ M. t- 1 S

|

5© rH

|

1 1

ft tM

CO

H H H O ^

v

1 - 1 1—1 C M T - l

1 1

<» r-1

l-

— - « | 1-1

I

1 1

to r-1

1 1

«0 1H

1-1

1 1 1TO1 1 1 1 1 1 M 1 1 1 1 1 «

H

T-.

i

CO

»H

T-l

H r t n O

91 T - (

CO

1 i lW 1 11111111111M

|

r-i

co

» rH

GM GM — • —

T-l

ii ©l

O

1-1

^_ 1 f 1 1 1 1 1 1 1 1 1 I I 1M

i-l

rtH H

| |

CO

H r l H M

| r l

|

I T H !

I " - 1 !

H r l H i Q

| N

|

I T H !

1,_l

1 I ' * ' !

^

H H H l O

1 8Q |

1^

1 ^ 1

"*

H r t

|

|

O

| T-l - H

|

1 O

1 °^

r H

a

1,_l

|

r-1

*o

rtrirl05

1—(

- " • «

|

-

«

|

1 ~ 1 rH

-f

T—1

- H

i—1 O l

I

H

i—1

T H

I

I—1

1 1

O T-l

co

i—1

- H

r H CJ5

I

1 T-l

I

1 1

~ rH

CN

1-|

r-1 r H O S

I

"* *

1—1 — 1

1 1

~ rH

£

H

i—1 i - H O S

oo

r H

r~

N

CO

I - I T - I T - I C O |

|

H

H

l—li-li-IC0|

I i — I i-i

I

r-1 1—1

H

N

H

|

l

l

<—1 T - l C 5

i-<

|

i—i

»o

H r t r t f f J

1 H

i—i • *

CO

H

- H

n

O

T—1 H

)

CT1

I

W

J 5

I

T—

i—1 i—1 0 " 5

I

^

I•

T

i

H

N

H

I

i—l - H

1 1-1

I

T-l

T-l

1 T-H

I

I-i

r^

r5 •

T-(

1—1

1 T-l

j TH

I

1-1 T - l GM i - l

•

CO

I I

| | | H H | H H | H H

-"-<-« 1 M 1 l H

H

H

O

rH

H r i

l

OJ

1'

1 r H GM HH GM CM

f

rH

i

1 I

I

I i — 1 GM T-H GM GM

1 O

I

I

I

I

I

I

I

O

1 1 1 1

1 I

T-i — i i — 1 3 1

1 1

1 H

H

H

O

1 I

en

H

H

H

»

rH

1 1

« rH

go

rH

- H r H i — l i O l

1 CO

— I i — 1 r H CO

I

CO

H

I

<

i-li—li-HCOl

rH

1 1 1 1

T - I GM i - l

GM GM

I

I

H

H

M

H

H

I

i — I T - 1 GM i—1 >—1

I

H

H

M

H H H C O

|

I

i I—1 r H GM r H i — I I

1 ^1

| H

H

| Tji

| H

r

H l

H

. m •

<£

M 3

§ 03 d

^ 'S .15 i g bl) © - S 5 *

h f l

PHC£

co a> o> a -H

CO • —

^22 ro bfi cä

^ bDro- y

as > a>

T—i

d

M fl d B bD-5 Ct>O .r ri j; <»

O S :B

W

-W • ' - 5 CCPH

^*<

l »

|

!>•

H

i

|

n

H

|

|

• • • • •

-

X t-

c2 a

T.

•s

t

cc

'G

rf

co a

d CD S-

gc c el et £ M M

CD , £

el PH C

nj cc

co £> « S T* a°ro r l F et c

^fd-^ •T3

fe

cc

rSl--

c—

W r>a:

"g

cä

co

'.

fl ro r j

•g "i ro et bC^

S § S 'o

B W

m -g

a§

.g,

=* en c be t- 'fl .g

"g S a

a

cc

S r

k-

t-i r r

=

Iico •C "C

T Q

• H i^H

f-i

1 '-GC 'c

bD

fl ]3

Kä + 3 CO CD

T H | 5 [

•i

fl CO

| B

O ©

: :

bfi

• fl

jt

CD

|

|

H

'.

• ro : a • -

•» d fe _Q

l>-

i3

T

J_I —^

«r<

g o

• -

I

»o

:o3

'•-i .ie!

1 1 <M

Ii—11-HGMrHi—Il

I

Sa

t-l

1 S-l

1 1 <M

• P

# 3 *m rS5d „©y~

I

l-I

•5

.fe r ö f-i c3

l i s

!'

l-I «© y^

Ol

• -flv»

| O

1—1

«e

^~~™

^ 1 O ^ 1 • ^ ^ 1 «© ^ ^ - - | - | 11 r H~ ^1 " 1 i SS 1—1 T-l

H

r

-n

• " - - " i -1 i 1 HH i- i | 1

rtOJ

f

rH

H

C P

en S CD " g

«S

2^!

co

rgT3

a

\ fe ^

I

§=? K S » a0 Wci? i—

eS.fl

» M

72 Bilaga 2. Förslag till befattningar för långtjänstunderbefäl vid kustartilleriet. KA1

KA 2

KA 3

KA 4

KA 4 II

1 9

1 11 1

1 4 1

1 9 1

1 1

1 1

1 1

1 1

—

1 1

1 1

1 1

—

i i

1 1

1 1

1 1

1 1

4 Artilleriavdelningen samt signal- och minavdelningen. Kasernfurir Kompanifurir Tygfurir vid motortyguppbörd Maskinavdelningen. Tygfurir vid maskintyguppbörd Tygfurir vid strålkastartyguppbörd . . . . Hantverksavdelningen. Tygfurir vid tyguppbörd för rörligt (flyttbart) kustartilleri Tygfurir vid luftvärnstyguppbörd .... Ekonomiavdelningen. Sjukhusfurir Matsalsfurir Summa

Bilaga 3. Frågeformulär. Vplnr: Född: / 19.... Genomgången civil utbildning: Yrke: Militär u t b i l d n i n g :

Namn:

1. Är Ni intresserad av att efter avslutad värnpliktstjänstgöring taga fast anställning vid armén under en tid av minst 3 år? 2. a) Även om Ni icke är villig att taga fast anställning under så lång tid som tre år, är Ni kanske intresserad av att, sedan Ni slutat Er värnpliktstjänstgöring och eventuellt därpå följande beredskapstjänstgöring, frivilligt fortsätta Er militärtjänstgöring? (Ni kommer därvid att användas såsom biträde vid utbildningen av värnpliktiga rekryter och kan under denna frivilliga tjänstgöring påräkna a t t erhålla samma avlöningsförmåner, som nu utgå till fast anställd furir, dvs. fri bostad, fri kost, fri beklädnad, fri lakar- och sjukvård samt 156 kronor i månaden). b) Vilken är i så fall den längsta tid Ni är villig a t t kvarstanna? besvaras av den, som skrivit »nej» här ovanför)

(Behöver ej

73 Bilaga 4. Sammanställning av inkomna svar på utredningens förfrågan till elever i gruppchefs- och plutonchefsskolor angående villighet att efter avslutad värnpliktstjänstgöring fortsätta militärtjänstgöringen som truppinstruktör mot åtnjutande av fast anställd furirs löneförmåner. Truppförband

Antal värnpliktiga

Icke villiga

I 1 I 2 I 3 I 4 I B I 6 I 7 I 8 I 11 I 12 I 13 I 14 I 15 I 16 I 17 I 18 I 19 I 20 I 21

55 58 61 63 185 89 84 160 60 188 251 163 67 51 70 47 128 185 184

52 54 58 51 174 75 79 155 53 183 237 154 47 47 65 44 117 172 174

K 4

110 P 2 P 3 P 4

Villiga fortsätta 3 mån. 6 mån. 1 2 2 3 7 1 2 3 4 1 6 5 8 1 1 2

1 2

—

1 år

2 år

— —

—

—

— — —

1 1

7 3

5 4 3 2 1 1 2 6 2 12 1 3 1 4 b 6

—

—

19 89 37

18 84 37

1 3

—

—

—

A 1 A 5 A 8

47 68 49

44 67 49

— —

— —

—

— —

Ing 2

—

—

—

S 1

—

—

—

T 2 T 3 T 4

104 23 69

100 21 67

2 2

Int 1 Summa

—

10 1

— 2 2 2 2

2 1

— 6 1 1

— — — — — — — 1

— — — —

— —

— — —

— — —

2 796

—

'

74 Bilaga 5. Sammanställning av inkomna svar på utredningens förfrågan till värnpliktiga vid kustartilleriet, vilka genomgått underbefälsutbildning, angående villighet att efter avslutad värnpliktstjänstgöring fortsätta militärtjänstgöring som truppinstruktör mot åtnjutande av fast anställd furirs löneförmåner. Villiga fortsätta Förband

Antal värnpliktiga

Icke villiga

123 10.) 17 60

102 94

251 KA 1 KA 2 KA 3 KA 4 Summa 1 2

Ii

3 mån.

5 mån.

G mån.

— —

—

>3 2

2 2

5 Under beredskapstiden

2 år

l

80 —

n

—

f'9 5 24

1 1

2 Under förutsättning att denna tid räknas som beredskapstiänstgöring. Under villkor att vederbörande därefter får genomgå reservofficersutbildning.

Bilaga 6. Sammanställning av inkomna svar på utredningens förfrågan till elever i gruppchefs och plutonchefsskolor angående villighet att efter avslutad värnpliktstjänstgöring taga fast anställning vid armén under en lid av minst tre år. Truppförband

Antal värnpliktiga

Icke villiga

I 1 I 2 I 3 I 4 I 5 I 6 I 7 I 8 I 11 I 12 I 13 I 14 I 15 I 16 I 17 I 18 I 19 I 20 I 21

56 60 61 63 186 89 84 161 61 190 255 163 68 52 70 47 128 185 185

55 58 61 63 185 89 84 160 60 188 251 163 67 51 70 47 128 185 184

K 4

110 Truppförband

Antal värnpliktiga

Icke villiga

P 2 P 3 P 4

19 92 37

19 89 37

A 1 A B A 8

47 69 49

47 68 49

—

Ing 2

1 S 1

105 24 69

104 23 69

1 1

—

T 2 T 3 T 4

—

Int 1

Villiga 1 2

— — 1

— — 1 1 2 4

— 1 1

1 12

Summa

Villiga

— — 1

—

3 019

75 H

1 1 1 1 1 1 1 1

lH lH

H

1 1 1 1

iH

H

ii

irt

PM H

co pH CN

p.

Pq

ri

1 M

TH

T-l

rH

rH

—4

—i

rH

co

I

r*

CN

TH

I

rH

TH

I

I H

TH

I

TH

I H

1—1

60 TH

I

rH

bo

TH

I

r^

TH

1 I-H

TH

|

rH

TH

I

rH

TH

I

r-i

TH

I

r-t

TH

I

rH

rH

I

T^

TH

|

rH

rH

rH

I

r^

TH

I

I^

H

Tji

UJ

•*

TH

<M TH

SO rH

CO

H

I

l-i

CN

TH

CM rH

05 rH

<

rH

Ol

SO rH

H

~^ '1 '1 1 ^ /»o ' Js 1 il - |J

CO

H

rH

m CO

bo C CN

©1

CN 1—1 O <M h-1

'

<v>

l , CM

P >H

v.

.

1^.

M l>

B

s

I

I

I

1 W

co C3

TH

TH

I

I

|

I

SI

CD

t» I-l

c

h-1

r—1

CO

1—1

—

8-1

U0

t» M

g

t3 TH

TH

"*

^

^

00 CO

TH

TH

0 M

tM

|

"N

I

Cfl

£

> •

T* 1—1

o

|

*

a

> co

(M

g

§

-Td

SS

T H

T H

.

|

|

!

* ,

• i-t

H

i

i

i

i

tM

-S "S

grg

*

TH

TH

<N

°*

"C

rH

TH

(M

"1° "

« %

t» i-^ CN

>•

1—1

t—1

u

00 1—1

2 M TH

CO

1 I

I

I

1 1 1

I

I

1 I

I

£

h >s *-ö

=2

? 5

f

g

O

,g

hH en

£n

B

81 TH

*;

^

<1 00

«5

H

i

»H iO CO

Q

^ ^

—i

TH

CO

1 1 1 | "

-H

I

Jrgl

©1

S

"S

^ä uO

<1

* J

* -

CN 1—1

a

1 |

1 | *

i

|

I

1 TH I-i

i

i

i

i

1 1 1 1 1

I

rH

-

»i

•*

§

i

1 1 1 1 1

N

a

i

o

d

co

oj

tH

s -°d

c

g<~

TH

«s

m

a

F-l

a

*

OMS

£

co

a a

CO

d

.Sh-

d

d

^i

CO

TH

<5

ö

si a • -

<1

fe

o »-d

£ - 2

:©

•i

£Z^ 'É -2

as

fe

•ti

öa M

CO

T-s

*? =* .2

te

d CD

03 P :cä :c3 oo

:<3 co

jjj

a ^ -

•s» C

B

a

*>

O)

O

C13

+3

erj

CS

«

o

rrj rl :0

03 » t»

03 y r>

>

pH

<1

<

T*

tn

CO

pq

p

'i>

a

oa O M

O S-i

f. (t -tj

ä 3

* > S c

•»

h .13 PQ

[O

M ca >

r-

B a pe

£ a

••c

er

fl c £ a

a

pä

E-

m

CO

bo _P

'S pq

d 03

bO

9;

«c«

^

03 I

ad

=

£ •H

E 1

76 Bilaga 8. Förslag till befattningar för civil personal vid flottan. Stockholms örlogsstation. Befattning

Antal

Rättsvårdsdetaljen, expeditionsbiträde Exercisskolan, uppbördsmannens biträde » , vapensmed » , timmerman Bokförrådet vid Ostkustens marindistrikt, biträde Sjöreserven, uppbördsmannens biträde Civilanställningskommissionen, expeditionsbiträde Arkivet, biträde Flottans kassa, biträde Proviantförrådet, förrådsbiträde Marinledningen, portfurirer Idrottshallen Vitså, uppbördsmannens biträde Stamkompanier (2 st.): Rullföringen, biträden Förhörs-, permissions- och postdetaljen, biträden Rustkammaren, biträden Beväringskompanier (2 st.): Rullföringen, biträden Rustkammaren, biträden

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 2 2 4 2 4 Summa

27 Karlskrona örlogsstation. Befattning Rättsvårdsdetaljen, expeditionsbiträde Exercisskolan, uppbördsmannens biträde » , vapensmed » , timmerman Bokförrådet vid Sydkustens marindistrikt, biträde Sjöreserven, uppbördsmannens biträde Kasern Sparre, uppbördsmannens biträden » Ankarstjerna, uppbördsmannens biträde » Sparre, expeditionsbiträde å kasernexpeditionen Simhallen, badmästare Stamkompanier (4 st.): Rullföringen, biträden Förhörs-, permissions- och postdetaljen, biträden Rustkammaren, biträden Beväringskompanier (2 st.): Rullföringen, biträden Rustkammaren, biträden

Antal 1 1 1 1 1 1 2 1 1 2 4 4 (5 2 4 Summa

77 Göteborgs örlogsstation. Befattning

Antal

Exercisskolan och kaserntjänsten Stamkompani (1 st.): Rullföringen, biträde Förhörs-, permissions- och postdetaljen, biträde Rustkammaren, biträden Beväringskompani (1 st.): Rullföringen, biträde Rustkammaren, biträden

3 1 1 2 1 2

¥

Summa

10 Bilaga

9.

Plan för övergång till civila remontryttare och remontskötare vid kavalleriet och artilleriet. Befattning

Remontryttare

» j)

» Remontskötare

Truppslag (Truppförband)

Kavalleriet Al A2 A4 A5 Kavalleriet

Budgetår 44/45

45/46

46/47

47/48

48/49

35 5 5 5 4 25

70 8 8 8 4 50

90 10 10 10 4 57

100 12 12 12 4 57

110 12 12 12 4 57

78 Bilaga 10. Förslag till manskapsstater vid armén. 1. De av utredningen föreslagna manskapsstaterna vid armén vid inrättande av 903 beställningar för långtjänstunderbefäl och 294 befattningar för civil personal framgå av efterföljande tablå A. Vid uppgörandet av manskapsstaterna hava följande principer legat till grund. a) Övergången bör ske under en femårsperiod med början budgetåret 1944/45. b) Det av 1942 års riksdag fastställda antalet manskapsbeställningar bör icke överskridas u n d e r övergångsperioden. c) I n r ä t t a n d e t av överfurirsbeställningar och i förekommande fall utbyte av fast anställt manskap mot civila befattningshavare bör koncentreras till femårsperiodens början. d) De under budgetåret 1943/44 rekryterade volontärerna böra icke genom utredningens förslag beredas sämre befordringsmöjligheter till och inom underbefälsgraderna än som kunde förutses vid anställningens början. På grund därav böra i allmänhet nuvarande antalet beställningar inom lönegraden Ma 2 bibehållas till och med budgetåret 1945/46. Inom lönegraden Ma 3 bör antalet beställningar minskas redan under budgetåret 1944/45 med antalet under budgetåret 1946/47 nytillkommande beställningar i lönegraden Mb 1. Reduceringen till slutläget i lönegraden Ma 3 bör därefter ske under budgetåren 1947/48 och 1948/49 samt i lönegraden Ma 2 under budgetåren 1946/47 och 1947/48. e) Då sålunda slutläget inom lönegraden Ma 3 kan vara intaget under budgetåret 1948/49 följer därav, att slutläget inom lönegraden Ma 1 bör vara intaget redan under budgetåret 1946/47. 2. Ur andra synpunkter än dem utredningen företräder, framförallt utbildningssynpunkter, kan det vara önskvärt, a t t övergången sker i annan takt än den av utredningen förordade. Det bör därför ankomma på chefen för armén att i detalj fastställa sättet för övergången, varvid dock av utredningen föreslaget antal manskapsbeställningar för olika budgetår icke bör underskridas. 3. Beträffande övergången till av utredningen i tablå A föreslagna manskapsstater synes följande böra anföras. a) "Vid infanteriet har antalet beställningar i lönegraderna Ma 3 och Ma 2 föreslagits reducerade i proportionen 2 : 1 i förhållande till antalet av utredningen föreslagna beställningar i lönegraden Mb 1. Av utredningen förordat utbyte av i allmänhet två fast anställda underbefäl mot civila befattningshavare har i förekommande fall föranlett en reducering med en beställningshavare i lönegraden Ma 3 och en i lönegraden Ma 2. Antalet beställningar i lönegraden Ma 1 har utredningen ansett kunna minskas med omkring 125 % av antalet beställningar i lönegraden Mb 1 och civila befattningshavare. Vid 1 7 har utredningen med hänsyn till regementets dubbelförläggning ansett sig böra förorda inrättandet av ett något större antal beställningar i lönegraden Mb 1 än vid övriga truppförband. Denna ökning har utredningen emellertid icke skäligen ansett böra medföra en ytterligare reducering i lönegraderna Ma 1 - 3 . Av utredningen förordat i n r ä t t a n d e av tre beställningar i lönegraden Mb 1 vid infanteriskjutskolan har icke ansetts kunna medföra någon motsvarande minskning av antalet övriga manskapsbeställningar. De för överfurirer avsedda befattningarna vid ifrågavarande skola hava hittills bestritts av till skolan beordrat underbefäl, huvudsakligen ur infanteriet.

79 Övergången till de av utredningen föreslagna manskapsstaterna har ansetts k u n n a äga rum med iakttagande av de inledningsvis nämnda, allmänna synpunkterna. b) Vid kavalleriet har utredningen föreslagit inrättandet ej mindre av ett antal beställningar i lönegraden Mb 1 än även ett utbyte av fast anställt manskap i remontryttare- och remontskötarebefattningar mot civil arbetskraft. Härav föranledd reducering i manskapsbeställningarna har framtvingat en fullständig omräkning av truppslagets manskapsstater, vilka utredningen därvid ansett böra bringas i nära överensstämmelse med de för infanteriet föreslagna. Då sättet för K 2:s uppsättande icke varit för utredningen känt, har utredningen icke ansett sig kunna föreslå manskapsstaternas fördelning på de olika truppförbanden. Utredningen förutsätter, att det bör ankomma på chefen för armén att h ä r u t i n n a n avgiva erforderligt förslag. Övergången till de av utredningen föreslagna manskapsstaterna har ansetts k u n n a ske förhållandevis snabbt på grund av att utredningen förutsatt, att de föreslagna civila befattningarna skola komma att rekryteras av vid kavalleriet för närvarande fast anställt manskap. c) Vid pansartrupperna har antalet beställningar i lönegraderna Ma 3 och Ma 2 föreslagits reducerade i proportionen 5 : 3 i förhållande till antalet av utredningen föreslagna beställningar i lönegraden Mb 1. Av utredningen förordat utbyte av ett fast anställt underbefäl vid varje regemente mot civil befattningshavare har föranlett en motsvarande reducering av antalet beställningshavare i lönegraden Ma 2. Antalet beställningar i lönegraden Ma 1 har utredningen ansett kunna minskas med omkring 125 % av antalet beställningar i lönegraden Mb 1. Övergången till de av utredningen föreslagna manskapsstaterna har med hänsyn till uppsättningen av P 1 reglerats så, att slutläget inom lönegraderna M a l — M a 3 n å t t s för P 2—P 4 under budgetåret 1946/47 och för P 1 under budgetåret 1947/48. d) Vid artilleriet har antalet beställningar i lönegraderna Ma 3 och Ma 2 föreslagits reducerade i proportionen 4 : 3 i förhållande till antalet av utredningen föreslagna beställningar i lönegraden Mb 1. Av utredningen förordat utbyte av fast anställt underbefäl mot civila befattningshavare har i förekommande fall föranlett motsvarande minskning av antalet beställningar i lönegraden Ma 2. Antalet beställningar i lönegraden Ma 1 har utredningen ansett k u n n a minskas med omkring 125 procent av antalet föreslagna beställningar i lönegraden Mb 1 och civila befattningshavare. Ur A 1 har hittills beordrats två hovslagarbeställningsmän till tjänstgöring vid arméstabens stall. Utredningen har föreslagit, att hovslagarna vid ifrågavarande stall böra vara civila befattningshavare, men ansett, att detta utbyte icke skäligen kan medföra en ytterligare reducering av antalet manskapsbeställningar vid A 1. Utredningen anser sig i detta sammanhang böra framhålla, att proportionerna mellan antalet manskapsbeställningar i olika lönegrader vid de motoriserade artilleriförbanden komma att bliva ur personalsynpunkt oförmänligare än vid de hästanspända. Övergången till de av utredningen föreslagna manskapsbeställningarna har ansetts k u n n a ske förhållandevis snabbt på grund av uppsättningen av A 9, vars fast anställda manskap åtminstone till en del synes komma att rekryteras bland de vid övriga artilleritruppförband redan fast anställda. e) Vid luftvärnet har antalet beställningar i lönegraderna Ma 3 och Ma 2 föreslagits reducerade i proportionen 5 : 3 i förhållande till antalet av utredningen föreslagna beställningar i lönegraden Mb 1. Av utredningen förordat utbyte av fast anställt underbefäl mot civila befattningshavare har föranlett

80 motsvarande minskning i lönegraden Ma 2. Antalet beställningar i lönegraden Ma 1 har utredningen ansett kunna minskas med omkring 125 procent av antalet föreslagna beställningar i lönegraden Mb 1 och civila befattningshavare. Övergången till de nya manskapsstaterna har utredningen a n s e t t kunna äga rum på liknande sätt som vid infanteriet. f) Vid ingenjörtrupperna har antalet beställningar i lönegraderna Ma 3 och Ma 2 föreslagits reducerade i proportionen 2 : 1 i förhållande till antalet av utredningen föreslagna beställningar i lönegraden Mb 1. Av utredningen förordat utbyte av ett fast anställt underbefäl vid varje ingenjörkår mot civil befattningshavare har föranlett en motsvarande reducering i lönegraden Ma 2. Antalet beställningar i lönegraden Ma 1 har utredningen ansett kunna reduceras med omkring 125 procent av antalet beställningar i lönegraden Mb 1 och civila befattningshavare. Övergången till de nya manskapsstaterna har utredningen a n s e t t k u n n a äga rum på liknande sätt som vid infanteriet. g) Vid signaltrupperna har antalet beställningar i lönegraderna Ma 3 och Ma 2 föreslagits reducerade i proportionen 2 : 1 i förhållande till antalet av utredningen föreslagna beställningar i lönegraden Mb 1, Av utredningen förordat utbyte av ett fast anställt underbefäl mot civil befattningshavare har föranlett en motsvarande reducering i lönegraden Ma 2. I n r ä t t a n d e t av 17 civila befattningar vid försvarsväsendets radioanstalt har föranlett utredningen att minska antalet beställningar i lönegraden Ma 3 vid signalregementet med 17 och antalet beställningar i lönegraden Ma 2 med 8. Antalet beställningar i lönegraden Ma 1 har utredningen ansett kunna reduceras med omkring 125 procent av antalet beställningar i lönegraden Mb 1 och civila befattningshavare. Övergången har utredningen ansett k u n n a äga rum på motsvarande sätt som vid infanteriet. h) Vid trängtrupperna har antalet beställningar i lönegraderna Ma 3 och Ma 2 föreslagits reducerade i proportionen 2 : 1 i förhållande till antalet av utredningen föreslagna beställningar i lönegraden Mb 1. Av utredningen förordat utbyte av ett fast anställt underbefäl vid varje trängkår mot civil befattningshavare har ansetts böra medföra motsvarande minskning i lönegraden Ma 2. Antalet beställningar i lönegraden Ma 1 har utredningen ansett kunna reduceras med omkring 125 procent av antalet beställningar i lönegraden Mb 1 och civila befattningshavare. Utredningen har förutsatt, att från trängtrupperna till tjänstgöring såsom sjukvårdsbeställningsmän vid de övriga armétruppförbanden skall beordras ett antal överfurirer. Utredningen har utgått från att dylika beställningshavare skola beordras till följande antal: ur T 1 12, ur T 2 10, ur T 3 8 samt ur T 4 9. P å grund härav har viss olikhet i manskapsstaternas storlek vid de olika trängkårerna uppkommit. En korrigering i berörda avseende kan m å h ä n d a befinnas erforderlig. Övergången till de av utredningen förordade manskapsstaterna torde kunna ske på motsvarande sätt som vid infanteriet. i) Vid tygtrupperna och intendenturtrupperna har utredningen föreslagit inr ä t t a n d e t av ett relativt litet antal beställningshavare i lönegraden Mb 1. Då de nuvarande manskapsstaterna för såväl tygtrupperna som intendenturtrupperna endast upptaga furirer, har en motsvarande reducering av antalet beställningar i lönegraden Ma 3 ägt rum. Övergången till de av utredningen förordade manskapsstaterna har ansetts k u n n a ske på i huvudsak samma sätt som vid infanteriet. Erforderlig hänsyn har dock tagits till a t t tygtrupperna ännu icke äro fullständigt organiserade.

Hl 4. I a n n a t sammanhang har utredningen föreslagit en utökning av antalet underofficersbeställningar vid vissa truppslag. Den av utredningen föreslagna utökningen av underofficersstaterna framgår av nedanstående plan. UO 2

UO 1 Truppslag (truppförband)

I 1—I 8, I 11—I 21 . A 1, A 2, A 3, A 4, A 6. A 9 A 5, A 7 A 8

Summa

Summa

1945/46

1946/47

1947/48

1948/49

19 2 2 6

19 2 2 6 1 3 4

19 2 3 6 2 1 3 4

38 3 3 6 2 1 5 6

95 9 10 24 4 3 14 18

3 4 36

Vid uppgörandet av denna plan hava följande principer legat till grund. a) P å grund av att det för n ä r v a r a n d e föreligger brist på för underofficersbefordran kompetent personal, kan utökningen börja tidigast budgetåret 1945/46. b) Övergången bör vara slutförd budgetåret 1948/49, d. v. s. vid samma tidpunkt som övergången till de nya manskapsstaterna föreslås vara avslutad. c) Utökningen av antalet underofficersbeställningar fördelas på budgetåren 1945/46—1948/49, dock med huvuddelen av utökningarna förlagd till de sista budgetåren. d) I n r ä t t a n d e t av sergeantsbeställningar sker under budgetåren 1945/46— 1947/48, medan fanjunkarebeställningar i n r ä t t a s under budgetåret 1948/49. 5. I n r ä t t a n d e t av underofficersbeställningar medför viss minskning av de i tablå A föreslagna manskapsstaterna. De sålunda reducerade manskapsstaterna framgå av tablå B. Vid uppgörandet av sistnämnda manskapsstater hava följande principer legat till grund. a) Inom lönegraden Ma 3 bör minskningen av staterna påbörjas samma år som sergeantsbeställningarna utökas, d. v. s. budgetåret 1945/46. Slutläget bör vara intaget budgetåret 1948/49. b) Inom lönegraden Ma 2 kan minskningen börja och slutläget vara intaget ett år tidigare än vad som sker inom lönegraden Ma 3, d. v. s. budgetåren 1944/45 respektive 1947/48. c) Inom lönegraden Ma 1 kan slutläget vara intaget två år tidigare än i lönegraden Ma 3 d. v. s. budgetåret 1946/47 samt minskningen börja redan budgetåret 1944/45.

6—172 ii

82 O C 7 3 c 7 d C 7 d C 7 3 C * f t c 7 3 C 7 f t c 7 } > 7 f t O ^ C 7 } C T f t C 7 } 3 ^ 3 ^ C 3 ~ . C 7 f t <SJ COCOCOCDCOCOCOCOCDCDCOCOCOCDCCCOCOCDCO

00 I S »

*4< I " *

co O*CMCM

co

CO C O O O Q O

^H r-t

1^ loo

*4» 1 " *

Q O t C t o i b e o i D e o e c e o e o e o e o e c e D t o e c e o e c e D

••a | c •4» 1*4»

003C73<7^C73CTftC?i}C7ftOC7}CTftc73C7ftC?ftC73C7^crftc7};7> 0 0 CO CD CD CO SO CO CO C O C O C O C O C O C O C O C O C O CO CO

o |co *T 1*4»

CJSCOCOCOCOCOCDCDCOCDCDCOCOCOCDCDCDCDCO C O ^ C » - r - - ^ ^ ! > - I > - ^ ^ r ^ ^ r - - l - - t - T l r - - ! > . > T t - -

CO CM CM < N CO 0 0 CO GO

co rH

-O M B bo

a

a

CD

:0 -H-

Ä fH ep

•a

*4» I ' d

OTaOGorococOGoaococcaocococccococococo

*4< 1 * *

5 **

-3

Q0*j<HH

-r

r*-CMcM<MCM<M!MCMrM<M<MCM<MGNieMcMeMcMCM O C T . ^IJ>0^CT>C73C^CT>C35CJ1CT5CJ>0«CT5CT5<J5CJ5CJ> *H

o

CO o o o 0 O H H H

00 | C 5 *4< l*4<

oeoeflcocflmecwMMMcococOMcocoeoM «*ctteococoeocoeo-OcocococoeoeOeocoeoeo

2*

I - 100 *4» 1 *4<

O

§

e© I t * . *4» 1 -4»

^»cocococococococococococococococococo Tj<cococococococoeoeococoeocoeocoeocoeo

o 1 r*. •4- I**»

iot>*r^t--t*-i>r-r-t^r*-t*-i>-t^i>'t--cMt^t>.r*oii>'r*-t--c*-t>-r--f*>c^t^i--t>*r*'t*-t-*'QOt>r*-i>>

CO

nH si

*»- 1*4»

^ ^ t ^ ^ t > * t ^ i > ' i > - i > - T > - r ^ t * - t ^ i > . ) > . c » i > t - * > t ^ cTit>>t*>^r*-^r-.t~r--ir^i>'t'*>t*'i>.r>.GCi>>t>'r--

*4< | " 3

oi^r--t*-t^t>-r*-t*-i>>t*-t--'t--i>t*-r--c?»t--i>'t>'

*4<

S

00 | C 5

cp : o

* f a" -a 2-2 É —

r * - o o o o o o o o o o o o o o o o o o

5 r ^ o o o o o

•2,

o o o o o o o o o o o o o

|

a$

S

fa

ft

e3

* r 1*4»

a l*#

OS

^ » \Ci »£5

I O

TH

- » © J O » CM

*JliOiOiQ C g

COONIS CO CO O »n

&» O O Q

O

§» co co » A m g g {£ ^H

c o o o o - * coco co - * o o o

r*-cn CTJCTS

•** o o

o

t*« CJ5 CT~» CT5

o o o .H

o

t>" CT3 CT5 e n

o o o o

tH

" D CT3 <Ji <3~J

GO

o - * o o Tt< co c j j o i

H eo 1*4» •4» 1*4»

C T 5 O O O O O O O Q O O O O O O C 0 C 0 O O OTCCGOQOaOCOCOGOCOCOGOCOGOCOaDCOCOOOCC

co

CN *4<

CTacOCDCOCDCDCDCDCOCOCDCDCDCOCDCOCOCDCO

CTJ

ascocococococococococococococococococo

o

00 | o > *4» |*4»

cocococococoococococococococoaoococo

CO HO

CO CM CM CM H CM CM CM

t - loo *4» 1*41

C O ^ ^ ^ T t l - ^ C O - ^ ^ - ^ ^ ^ ^ ^ ^ C O C O " ^ " *

-4»

Tj» CTi OS C75 TH TH - H - H

CD 1 t »

^(MCMiNCMiMOCMCMCMcMeMCMCMCM^ineMCM

TH

OD

a

.<g

»iiiniOio

O)

OS

C - 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

CM CM CM CM

o

OCOCOCOCDCOCOCOCOCDCOCOeOCDCOCOCOCOCO c»t*.^t*.t^j-*-t*-r--r~-t*.i>-f^t>-t-«t^«>-t^T>Tt*-

*4» 1 *4<

*4» | < 0 1» 1 *4»

fa .**

a» CM CM CM

CO

c*. l o o *4» 1 *4»

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

eo | - r -4» 1*4»

St

CC CO CO CO CO CO CO CO CO CO CO CO CO CO CO CO CO CO

*cficocococococococoeococococorococoeoeo

T—1 - H r H

C7> CO

h » i n i O i O i O i n o i n i O i O i o » o i f l i O i O i O i f l i f l > o 0 0 1 > t - N t ' l > N i > N i > l > N t * ' r > l > i > l > i > t * '

G bo o S :© HH

RD

cooo o

o

* r 1-4»

n

s ©

*H o o o » w o o

t'-cMeMcMiMCMCMCMCMGMcMfM'MfMcMeMeMCMCM O CT5 d CT5 CT. C T i C J J C T i d C T l w i f f l G ^ O l O O T O j i J i C T H

1H

t-ocncn

CO

Kavalleriet. 155 1145 1195 1195 1170 1145

* j » o o o

SO 1*4» *4< 1 * r

CN

ea bo

8 CM

sa

fa

c o C M CK» CM CO CO 00 CO

CO rH

OS

O »O i C i O COt** GO CO inioiflin C O O O O

rH r H r H

CM e o CO CD T H rH H rH

*4» 1 *»•

ho

H5

I O Ico *}» | *4<

OO^CJiCjSCJlOTTHOTCTlCTJCTicysCJSOTCTSOTHCJicrs rH rH r H T-H

CO

*4» | i O

coiOiOiociocoifliOiOiOiniOiaincocooiO

CO

<J5 —1 r H , H TH

co

I M

H

OS OB

fa fa

*4< 1*4»

l O e D co co

»9

TH

i

*4»

05 hi

ft.

3 U

HNOJ^IftCC-OOHIMeO'lliacBC-OOClOH

rH

H H H H H H H H H H H H H H H H H M H

M

rd 2

-4

(1

p- p-

83 ii« 11*,»

cOCD**COCM**f<-«CD'**l cncnocn*)»Oeooo CDCO-H/ICOCM^CMCD-**! CT50iOCT5*4»OcOOO

CM i a s t~- t * . t > . t > CM CM CO *4» -*tl Tfl *-)» TH

H

CDCO*HiDCM**CMCD**Jt 3 i 0 3 0 0 * J l O t O O O COCOCOGOOiCOGOiOiO

C75 C73 ) > • T H r H - H T-H

O O H O i ) I H ( C H H

CM CM *tf» O iO i-O O

O O i O O C O i O O i O O COCOCMCOCDCMCOCMTQ

COXHQOCOHiOHh. i!OOCOiCCMCOCOCO>0 lOiOiOiOH^NrJliO COCOCOCOCOCDCOCD'"*! IOIOIOIOHTJINTIO cococococococococo ••a |*

« *-<

lOiOiOinnoNio CO CO CD CO CO CT3 CO t -

&

CO GO CO CO e o e n ei-v .«r\

OS

•:2. CO CO CM COCOCT5-OCMC75rHCOCTi t*-C>-COI~-COCD*4»t>.CD

Cr; <x> C O *tt» . S CO CD **

S UO •fis w

oä S

CTSC5iOCJ5i>.OCMCOCTi »>-l~*TCOt>-COCO*Hl-*.CO

i>-t*-COI>-COCO**J»t^if5 oicnocrsr-ocMcoo t^r^-CCOrCOGO-Sit^^j» £ i5 i5 > a * H ^ <M CM COCOCCCO-4»CT5*->lcO Ö 1 O O 1 O H O O M O

cocococo-*coiococo

co co o co co >n co ** -o

co GO GO os as o o:

I O I O C O I O H C O H I N I O

»O lO i!0 GO CO CO CO

rHrHCTSrHCOCriCOCTiCO

rH T—i -H •© <x> co co

cocokOcoiniOincDco

CO CD CO CC CO CO CO

HNco*to»r>®0 «! •< <lj <j <jj <J «j ^ <t*

H W M *(l O O h > (> > > f> f> p. K] |_1 ,-3 |_3 ^ ^ ^

I O *4» CO * *

iC 6D 6£ Ö O Ö

HMCO*}

.<3

5.

84 Pq -O E5

EX!

Ä

© »•N

12 CP Ä

fa

« -a a

590 a

MS

55 B to FH a a »as o> u t> 22 ?! PH

cocococococococococococococococoeocoeo

äpr

eocococoeococococococococoeocococococo

O fa 4> eS Gb•a P -

a a a MS OB

9 »49

2fa fa a its S

T* I , -T I •

aa o

r-oooooooooooooooooo 1 > . 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

*>s

J5 a W3 -»H

fa 00

t©

1 T * - 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 ra

C M O O O O O O O O O O O O O O O O O O GOf>r-t>-T>.i>'r*-^t^i>.i>'r-)>-j>Ti--t*'i>-t-t^

-a _ 2 * * § H->

©

MS

£

fa fe a

ec ii

** r T I "J

©

.5 P. a ö *© fa

fa ** a fa —

2o» «8**> a fa a 3 *>*

CC

"D*tfl*4»"*H*4»**CO***#"*-r4<TH-H1H4»-rtlCDCO'*i< - *4*

2 cS 00

oo

a -us

I c

H» I"

«> Ä

^CMCMtMCMCMlOCMCMCMCMCMCMCMCM-rtliOCMCM

oo

a a

OCT5CT^CSC750THCnGSC^cr^CT5CncncnO*HCnc73

a

coiOiOiOiCiOcoioifliniOinoifiincocoiCio 0X)

2 oo fa :© rfa

e° H(MCO**lOeOC-CCHlNM-*liOeOI>00030H THTHTHTHrHlHrHrHrHCMCM

H H H H H H H H H H H H H H H H H H H

-H

85 >n as a s a s co r*-1— t -

H H C f t H O c T J O H Ö S OsasOSOS^IOSCOOCS rH

CO M i O i O i d i f t >D

t-- l o o *4» | * 4 l

i n OS OS OS t D N N t *

H H C S H O C S O H O S asasOSOSHtflOSCDOOS *H

GO CO ><0 i n i O l O i C H T H CO "^» **4» *et» •**}» - H rH rH

TH

CD I t-*4» 1 *J-

O OS OS OS CD t > t ^ t ^

H H C f t H O C D O H C f t asOSOsas*ct<ascOOOS -H

CO GO iCO iT5 iCi \Ci H H CO *41 *4» r ) l H rH rH

TH

O 1 eo *4» 1*4»

CM CO CO CO t - as co co

i n ö O i n c o o N N N O O H O t l H t D H H

r*- r - - * o O o O CM CM *tfl i O i n i O \G>

•PH T H r H - H

rH rH

•*J» l > « *4» 1 * f

o os as as co—i a s a s H

COCOOCOCO-<4l->4»*4»*rfl rH-HCMrHiOCMr*-CMCM

e o 1 *4<

»oo o

O O O O C O O O C O | c o co c o co c o co c o co 1

TH

03 •B TH

• to o a :e> H

C C M -ej» CM r H CM CM CM

00 l o s *4» 1 **>

*4- I**»

GO "4» * H

*T

0 0 1 OS *4< l * T

TH

-H

rH PH PH

- H —H r H r H

-H

H

TH

H T H CO ^ 1 "^» ^ 1 "*4» rH H H

—I-H

rH

H

rH

CO CM " * CM CM CM CM H H rH —.

iO *#

c o c o t^- CO CO CO CO c o

rH

P H —1 T H

r-H

t o e D H o O i f J i O CO CO »O i O i O »O i O

c o o o o H4» i n i n i n

rH -H

*H T H rH

-H

co co i n

H

»H r H r H

CO CM r f CM CM CM CM rH H H PH

o o o o

rH

•P41 HP)» CO CD CO CD CD *H rH rH

^ » ^ » ^ » H4» CO CD CO CO r H r H r H T—i

C D O O O GO r H r H r H

O O l O O C O i o O i f i l O COCOCMCOCDCMCOCMCM H r H —H —T rH H H

c o CD i n o o o o t j i H4» CD CD CD CD CD rH H H

T p ^ * ^ ^ ^4» CD CD CD CO •PH T H - H T-H

H

r

l

H

H

s o eo I O m o i n *4i I O I O •<4»**in^cM»ricoiOio

»O i O CD CM CM CM CM

O J OS iTD CM CM CM CM

O —' CM - H CO CD CO CO

H

r

l

H

H

t - loo *4» |*4»

*4luTiOiO

OOi>0*eHir-*et»r-0 lOiOifliniNiOMiOiO

c o c o c o co c o co c o CO CO CD CM GM CM CM

r H CM CO CM CD CD cO CD

CO I t * . Tj» | * *

T-i CM CM CM i n

COCOOCOCOOiOOiO

03 H-J» i O l O

O

l O CO i O I N CO CO CO i f )

CO CO CM »O uO )JO l O CO CO C- CM CM CM CM

c o T#» i n TJ» CD CO CD CO

s

i^lec -4- | T

—1 CM CM CM •«4» i n i n i n

t f l i O i O i O r H T j t t — H-MUO COCOCDCDCOCDeOCD-ct»

c o c o no r * - f - t— t CO CO f - CM CM CM CM

coco t*-ro CO CO CO CD

:o

-4< 1 iC) *4» l*4<

a E»

C O O N CM C O C O uO l O

i 3 i Q i O i n H T j » N T ) » 0

c o c o i n i > i * - i>» t CD CO t - CM GM CM CM

CO 1 * f

g» o o o o

-! *4» 1*4»

eo 03

*~* CO CD i n i n o

cocccocDcococococo •« ~

lOifliOiOHONiO c o co c o c o c o a s c o t -

1 1

"S *"•

\Ct i£> " * i n —< " # T H •»# HPJ» COCOCDCDCOCO-H/COCO

3 r GO c o I O r * - 1 - t ^ - 1 • g> COCOOCMCMCMCM

E

C*-t*-l-CMCMCMCM

^

c o o o

Ö

r j l C O C O CO

oo I as -4< 1*4»

J3 W-l

M t » ( * N £*- CO GO GO

OSCftiQOSHiOCDCftiO COCOCOCDCOCOCOCDCO

co c o i n o o o o c o c o a s * * **i "<4» Tt».

t~- 100 *4» | **

CM CO CO CO t ^ GO CO CO

c o co <M c o *m CM - H T H o c-t*-c-r-co)^Ttit-cD

c o co o eo co c o c o a s a s o 'i» •<* > * * * i H

CO CO o c o -H rH CM r H

eo I t » •«4» 1*41

O CTS OS OS IT- COCO CO

t**t-COt>'l>>COCM'<-)iiO N N I ^ N C O C - ^ ^ - C O

a s a s c o c o co c o co a s as o -tfi -f» ^J» -fl» H

t - a s T-H a s H H r i H

»o l e o * T 1*4»

O O O O CO OS OS OS

cocooscot-ascMinin r-r-r-t-eor*-*ct»r-in

O O I*- CO CD CD CD O O O T»» "4» *ef» -ej»

CO O CM o r H M CM CM

-4» *<B

i ( 3 » * 0 0 *4» GO OS OS

a s a s o a s r - o c M c D O t-t*-cor-eoco-4»i>*-i»

O O l~- CD CO CD CD O O O Ti» -et» " * * *

eo | * t *4» l*T

O iC i n i n c o r - coco

l O i O i f l v n H i O N (M 1 GO CO CO CO * * a s -*4» GO 1

-et» * * r H CO CO CO CC O O H "41 *4» * * *Jl H H H

CM -4»

lOiOiflin CO o o O

l O i O O i O H O O I N O COCOCOCO*>4»COiOCOCO

•«4» *cf» r H CO GO GO GO

O O N O T j I N t i O »

O O -HOOO

o

CM GM <M r H H

rH

rH -H

-H

:c h-1

•P"

| PP.

rH rH oo leys

*4» 1*4»

a> a :0

CO CM CM <M r H CM CM CM

CMGNtTHCMrHrHrHTHrH

i n t— a s t--

"

-H rH rH

rH rH rH

OOHTjClrJlTjl - H rH T H rH

rH

rH

-H

o o o o - H r-H r H r H T-H r H

rH rH

o oo o oo oo oooo ^ » *pj» *et! *H< rH rH H rH

TH GO CO CO CO CM CM CM

*cH OS OS OS rH PH rH rH

coccincocoiocoH/icD

*4» 1*4» eo | t ~ -4» 1*4»

CM CO CO CD H r t H i H

l O i o e o i n H C O H N i n

\a i n i n c o co c o co

• H T H r H r H r H r H r - l T H T H

rH rH

uo leo * r 1*4»

O i H H H rH rH rH

H H O S H O O C S C O f f l C O rH rH TH rH

r H r H - H CD CD CO CD H H H

» n * * c o •>*

-4» |>o *4- 1*4»

l O CO CO CD

cocDincoiOiOiOcoco

c o CD c o c o eo co c o

00«>t*-t-

**

HNCOrJilOOC-QOC»

t-

TH ol

rH

p2

r H r H T-H

bo 0> 1=

COCOGO CO CD CO CD CD

CO *4»

p^ T3

g

• C3

ingtruppei 73 70 73 70 73 70 73 70

M be 03 13

loo

GO c o c o a s a s a s a s

rH H rH

PJ

rH

COH-J» CM-cH CM CM <M CM rH O C O O CM CM r H CM

rH rH rH

rH

TH

a

•s

ea .

&

s E H

r-

cr.

PH

ft ft CI-

rH CXI eo H» >rs CO cr—

CM

*4

E- E- E- E-

86 Procentuell fördelning av beställningarna i lönegraden Ma vid armén. (Hänför sig till tablå A.) Ma 3

Ma 2

Ma 1

1936 års försvarsordning

29-2

20-8

50-0

1942 års

försvarsbeslut

39-4

18M

42-2

Utredningens förslag . .

42-4

18-G

39-o

Truppslag (truppförband)

Infanteriet (13)

1936 års försvarsordning

18'4

13-4

73-2

1942 års

försvarsbeslut

26-3

24-5

492 Utredningens förslag . .

37-2

21-5

41-a

P a n s a r t r u p p e r n a (P 3 ) . . 1936 års försvarsordning 1942 års försvarsbeslut

38-2

21-8

40-0

Utredningens förslag . .

40-2

23-2

36-6

1936 års försvarsordning

86-e

25-4

49-o

1942 års

försvarsbeslut

30-4

23-2

464 Utredningens förslag . .

34-3

20-7

45-o

1936 års försvarsordning

32-7

20o

46-4

1942 års

försvarsbeslut

32-7

45-9

Utredningens förslag . .

33'5

22-1

44-4

Ingenjörtrupperna (Ingl) 1936 års försvarsordning 1942 års försvarsbeslut

30-7

14-9

38-9

19-5

41-c

Utredningens förslag . .

40-7

20-4

38-9

1936 års försvarsordning

29-4

14-7

55-9

1942 års

försvarsbeslut

38-2

20'9

40-9

Utredningens förslag . .

40-6

22-5

36-9

1936 års försvarsordning

30-4

19-o

50-6

1942 års

försvarsbeslut

37-i

19-4

43-5

Utredningens förslag . .

39o

20-3

40-7

Kavalleriet

Artilleriet (A 2)

Luftvärnet (Lv 1)

Signaltrupperna

Trängtrupperna (TI)

87 Bilaga 11. Förslag till manskapsstater vid marinen. A. Flottan. 1. Utredningen har i a n n a t sammanhang föreslagit inrättandet av sammanlagt 69 civila befattningar vid flottan i utbyte mot fast anställt manskap. I ifrågavarande befattningar tjänstgöra för närvarande huvudsakligen furirer på aktiv stat, och enligt utredningens uppfattning torde befattningarna under normala förhållanden få anses vara avsedda att bestridas uteslutande av furirer. I n r ä t t a n d e t av n ä m n d a civila befattningar bör alltså föranleda en motsvarande reducering av antalet furirsbeställningar. Som en följd härav böra de personalkategorier, vilka utgöra underlag för furirkaderns rekrytering, reduceras i motsvarande proportion. 2. Flottans personalstat skall enligt 1942 års försvarsbeslut, omfatta följande antal beställningar för kontraktsanställt m a n s k a p : Tjänstegrad

Lönegrad

Furirer Korpraler Korpraler eller meniga Meniga

Ma 3 Ma 2 . . . . Ma 2 el. Ma 1 Ma 1 Summa

Antal 2 155 250 800 2 375 5 580

3. De för korpraler upptagna beställningarna i lönegraden Ma 2 torde vara avsedda för beställningshavare, vilka icke k u n n a befordras till furirer. Från denna grupp har utredningen därför ansett sig i detta sammanhang böra bortse. De 800 beställningarna för korpraler eller meniga äro beräknade för underbefälselever, vilka avses erhålla befordran till furirer. Dessa beställningar i lönegraden Ma 2 eller Ma 1 liksom övriga beställningar i lönegraden Ma 1 utgöra furirkaderns egentliga rekryteringsunderlag. Antalet dylika beställningar bör alltså reduceras i den proportion, vari de ingå i staten i förhållande till furirsbeställningarna. 4. Om reduceringen verkställes efter de avrundade procenttalen 40, 15 respektive 45, svarar en minskning av antalet furirer med 69 mot en minskning av antalet korpraler eller meniga med 26 och antalet meniga med 77. Sammanlagt bör alltså enligt utredningens uppfattning manskapsstaten minskas med (69 + 26 + 7 7 = ) 172 beställningar och därefter ifråga om kontraktsanställt m a n s k a p få följande s a m m a n s ä t t n i n g : Tjänstegrad

Lönegrad

Furirer Ma 3 Korpraler Ma 2 Korpraler eller meniga . . . . Ma 2 el. Ma 1 Meniga Ma 1 Summa

Antal 2 086 250 774 2 298 5408

5. Som redan i a n n a t sammanhang framhållits böra enligt utredningens uppfattning de föreslagna befattningarna för civil personal tillkomma redan u n d e r budgetåret 1944/45, varvid den här förordade reduceringen av antalet beställningar för kontraktsanställt manskap också bör genomföras.

88 B.

Kustartilleriet.

1. Utredningen har i a n n a t sammanhang föreslagit inrättandet av 67 beställningar för överfurirer i lönegraden Mb 1 vid kustartilleriet. Tillkomsten av dessa beställningar bör ske genom utbyte av motsvarande antal furirs- och korpralsbeställningar i den proportion (2 : 1), i vilken sistnämnda beställningar ingå. Minskningen av antalet furirs- och korpralsbeställningar möjliggör vidare en reducering av antalet beställningar i lönegraden Ma 1. Denna minskning synes med hänsyn till manskapsstaternas sammansättning vid kustartilleriet kunna uppgå till 150 % av antalet tillkomna överfurirsbeställningar. 2. Övergången till de av utredningen förordade manskapsstaterna synes liksom vid armén böra ske under en femårsperiod med början budgetåret 1944/45. Överfurirsbeställningar synas därvid böra uppföras till följande a n t a l : B u d g c t å r 1944/45

1945/46

1946/47

1947/48

1948/49

3. Under övergångsperioden bör antalet beställningar för kontraktsanställt manskap minskas, varvid motsvarande principer som vid armén i stort synas kunna följas. Utredningen har dock icke ansett sig kunna framlägga något detaljerat förslag i detta avseende med hänsyn till dels kustartilleriets pågående utbyggnad, dels det fast anställda manskapets fördelning icke blott på truppförband utan även på yrkesavdelningar. Det synes av dessa anledningar böra ankomma på chefen för marinen att framlägga förslag ifråga om övergången till de av utredningen förordade manskapsstaterna i vad avser kontraktsanställt manskap, varvid bör beaktas, att antalet beställningar i lönegraden Ma 3 under övergångsperioden skall nedgå från 601 till 557, antalet beställningar i lönegraden Ma 2 från sammanlagt 306 till sammanlagt 283 samt antalet beställningar i lönegraden Ma 1 från 950 till 850. 4. Den av utredningen förordade minskningen av antalet beställningar i lönegraden Ma 1 bör enligt utredningens uppfattning för tillgodoseende av kustartilleriets personalbehov kompenseras med en ökning av kustartilleriets värnpliktskontingent med 50 värnpliktiga årligen.

89 Bilaga

12.

P. M. angående kostnadsberäkningarnas utförande. 1. Vid kostnadsberäkningarna har utredningen ansett det lämpligast a t t utgå från nuläget i vad gäller förmånerna av rörligt tillägg och kristillägg. Dessa hava alltså beräknats efter sammanlagt 31 % å de kontanta lönebeloppen per månad (i förekommande fall del därav) för beställningshavare (befattningshavare) med lön enligt av Kungl. Maj:t fastställt avlöningsreglemente och efter sammanlagt 25 % å de kontanta lönebeloppen per vecka för civila handräckningsmän med lön enligt kollektivavtal. Vid beräkningen av lönebeloppen för det fast anställda manskapet har för samtliga beställningshavare i lönegraderna Ma 1—Ma 3 räknats med naturaförmåner. Dessas värde har uppskattats till i avrundat tal 990 kr. per år, varvid förplägnaden beräknats efter 1: 90 kr. per dag, beklädnaden efter 0: 65 kr. per dag samt förläggningen efter 60 kr. per år. Utredningen anser sig böra framhålla, att andra grunder k u n n a tillämpas för beräkningen av naturaförmånernas värde. Där så skett (bland annat av riksförsäkringsanstalten i ett den 25 september 1943 framlagt förslag angående ändring av 1927 års militärersättningsförordning), har slutresultatet dock blivit ungefär detsamma som det av utredningen ovan angivna. 2. Löneutgifterna för de olika beställnings-(bef a ttnings-)havarna hava detaljberäknats på följande sätt. a) För beställningshavare i lönegraden Ma 3 har räknats med lön i 8. löneklassen (vid normal befordringsgång furir under sjätte anställningsåret). Månadslönen i 8. löneklassen utgör kr. 145: —, vartill komma rörligt tillägg och kristillägg med 44: 95 kr. Den kontanta årslönen utgör alltså 2 279: 40 kr. Härtill komma naturaförmåner till ett av utredningen beräknat värde av kr. 990: —. Den sammanlagda årsinkomsten utgör sålunda 3 269: 40 kr. per beställningshavare, vilket för 756 beställningshavare medför en årlig löneutgift av 2 471 666: 40 kr. b) För beställningshavare i lönegraden Ma 2 har utredningen räknat med lön enligt 4. löneklassen (begynnelselön för korpral). Månadslönen i n ä m n d a löneklass utgör kr. 9 8 : — , vartill kommer rörligt tillägg och kristillägg med 2 2 : 6 5 kr. Den kontanta årslönen utgör alltså 1 447: 80 kr. och härtill komma naturaförmåner till det tidigare angivna värdet av kr. 990: —. Den sammanlagda årsinkomsten utgör sålunda 2 437:80 kr. per beställningshavare, vilket för 544 beställningshavare medför en årlig löneutgift av 1 326 163: 20 kr. c) För beställningshavare i lönegraden Ma 1 har utredningen räknat för hälften (775 beställningshavare) med lön enligt 2. löneklassen och för hälften (776 beställningshavare) med lön enligt 1. löneklassen. Med tillämpande av enahanda beräkningsgrunder som ovan ifråga om beställningshavare i lönegraderna Ma 3 och Ma 2 innebär detta en årlig löneutgift av kr. 1 535 895: f- 1 391 212:80. d) För beställningshavare i lönegraden Mb 1 har utredningen ansett sig böra räkna med lön enligt 4. löneklassen å E-ort. Detta har synts befogat på grund av a t t omsättningen inom överfurirskadern under en avsevärd tid kan beräknas bliva av jämförelsevis ringa omfattning. Bruttolönebeloppet inklusive rörligt tilllägg och kristillägg utgör i nämnda löneklass och å E-ort 4 511:40 kr. per år. Härtill har utredningen lagt årligt ekiperingsbidrag med 120 kr., varigenom årsinkomsten kommer att uppgå till 4 631:40 kr. per beställningshavare. vilket för 970 beställningshavare medför en årlig löneutgift av kr. 4 492 749: —. e) För civila befattningshavare har utredningen räknat med lön enligt den mellersta löneklassen inom vederbörlig lönegrad å E-ort med undantag för befattningshavarna i lönegraden MEo 10, för vilka lönebeloppen beräknats å I-ort, inklusive rörligt tillägg och kristillägg. Bruttolönebeloppen utgöra för 17 befatt-

90 ningshavare i lönegraden MEo 10 97 858: 80 kr., för 1 befattningshavare i lönegraden MEo 7 kr. 4 395: —, för 150 befattningshavare i lönegraden MEo 6 kr. 627 660: —, för 74 befattningshavare i lönegraden MEo 5 293 794:80 kr. samt för 64 befattningshavare i lönegraden MEo 2 214 694: 40 kr. f) För civila handräckningsmän har utredningen räknat med lön enligt den i gällande kollektivavtal upptagna högre »löneklassen» (arbetare med minst 2 års anställning) å E-ort. Veckolönen utgör här 58: 50 kr., vartill kommer rörligt tillägg och kristillägg med 14: 50 kr. Årslönen har beräknats per 52 veckor till kr. 3 796: — per anställd, vilket för 57 arbetare medför en årlig löneutgift av kr. 216 3 7 2 : — . 3. Vid genomförande av utredningens förslag om inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl och befattningar för civil personal komma löneutgifterna genom minskning av beställningshavare att nedgå med följande belopp: 756 beställningshavare 544 » 775 » 776 »

(Ma 3: 8) (Ma 2:4) (Ma 1:2) (Ma 1: 1)

kronor 2 471 666: 40 ». 1326 163:20 » 1535 895: — » 1391212:80

eller sammanlagt kronor 6 724 937: 40. På grund av tillkomst av nya beställnings-(befattnings-)havare komma löneutgifterna samtidigt att ökas med följande belopp: 970 beställningshavare (Mb 1:4) 17 befattningshavare (MEo 10: 11) 1 » (MEo 7:8) 150 » (MEo 6:7) 74 » (MEo 5:6) 64 » (MEo 2:3) 57 civila handräckningsmän

kronor 4 492 749 » 97 858: 80 » 4 395 » 627 660 » 293 794:80 » 214 694:40 » 216 372 eller sammanlagt kronor 5 947 524

De sammanlagda avlöningskostnaderna komma härigenom att nedgå med (6 724 937: 40 — 5 947 524: — =) 777 413: 40 kr. 4. Vid ett genomförande av utredningens förslag även i vad detsamma avser en ökning av antalet underofficersbeställningar vid armén skulle avlöningskostnaderna för den nytillkommande underofficerspersonalen (64 beställningshavare i löneklassen UO 2: 5 och 113 beställningshavare i löneklassen UO 1: 3 å E-ort), inberäknat årligt ekiperingsbidrag med 180 kr. för varje beställningshavare, uppgå till 990 636: 60 kr. Minskningen i de årliga avlöningskostnaderna för beställningshavare av manskapet (176 beställningshavare i lönegraden Ma 3, 74 i lönegraden Ma 2 och 218 i lönegraden Ma 1) skulle, beräknad på samma sätt, som i det föregående angivits, uppgå till kr. 1 167 2 4 3 : — . Avlöningskostnaderna skulle alltså nedgå med ytterligare (1 167 243: 990 636: 60 = ) 176 606: 40 kr. 5. Utredningens förslag innebär sålunda i nuläget en minskning av de årliga löneutgifterna med 777 413:40 kr. (vid en ökning av antalet underofficerare vid armén 954 0 1 9 : 8 0 kr.). Kostnadsbesparingen synes för övrigt bliva något större än den nu angivna, då utredningen för pensionsberättigade beställningshavare (befattningshavare) räknat med bruttolöner. Å andra sidan har utredningen icke ansett sig kunna taga hänsyn till de pensionsutgifter, som staten framdeles kommer att ikläda sig vid ett genomförande av utredningens förslag. Ej heller har utredningen ansett sig kunna uppskatta de direkta utgifter för staten, som uppkomma därav, a t t vissa av de av utredningen föreslagna civila befattningshavarna synas böra åläggas skyldighet a t t i tjänsten bära uniform och att de civila handräckningsmännen enligt gällande kollektivavtal äro

91 berättigade till förmånen av fria arbetskläder. Vid ett bedömande av återverkan på löneutgifterna av nu nämnda förhållanden bör emellertid enligt utredningens uppfattning hänsyn tagas jämväl därtill, att utredningen i de utförda kostnadsberäkningarna icke tagit hänsyn till den omständigheten, att gifta beställningshavare tillhörande endera av lönegraderna Ma 1—Ma 3 efter en anställningstid av minst ett år äro berättigade att i stället för fri inkvartering uppbära hyresoch ortstillägg, vars belopp rätt väsentligt överstiger det av utredningen beräknade värdet av den fria förläggningen. 6. Vid sidan av den av utredningen beräknade minskningen av löneutgifterna synas jämväl vissa andra besparingar uppkomma vid ett genomförande av utredningens förslag. Utredningen har bland annat räknat med en väsentlig minskning av den årliga nyrekryteringen av fast anställt manskap. Minskningen av rekrytkontingenten synes kunna uppskattas till minst 650 beställningshavare per år. Då rekryteringskostnaderna för varje anställd för närvarande synas uppgå till i runt tal 50 kr., innebär detta en kostnadsbesparing av 32 500 kr. De nyanställda äro enligt gällande manskapsavlöningsreglemente berättigade till en anställningspenning av 50 kr. och även här göres en kostnadsbesparing av 32 500 kr. Genom tillkomsten av de av utredningen föreslagna överfurirsbeställningarna minskas också anslagsbehovet till avskedspremier och anställning på civilanställningsstat. Under förutsättning att var tionde beställningshavare kvarstår i tjänst under så lång tid, att han blir berättigad till förmånerna av avskedspremie och anställning på civilanställningsstat, skulle med den av utredningen beräknade minskningen i den årliga rekrytkontingenten anslaget till avskedspremier kunna minskas med 39 000 kr. (65 beställningshavare a 600 kr.) och kostnaderna för anställning på civilanställningsstat med i runt tal 106 000 kr. (65 beställningshavare å 1 634: 70 kr.). Den sammanlagda utgiftsminskningen för här ifrågavarande ändamål uppgår sålunda till omkring 210 000 kr.

Statens offentliga utredningar 1944 Systematisk

förteckning

(Siffrorna i n o m klämmer beteckna utredningarnas n u m m e r i den kronologiska förteckningen.)

Allmän l a g s t i f t n i n g .

Statsförfattning.

Rättsskipning.

Vattenväsen.

Fångvård.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri.

Allniän statsförvaltning.

K o m m u n a l förval t n i n g .

Handel och s j ö f a r t .

S t a t e n s och k o m m u n e r n a s llnansväseii.

K oni in un i kat ions vä s e n .

Politi.

Bank-, k r e d i t - och p e n n i n g v ä s e n .

N a t i o n a l e k o n o m i ocli s o c i a l p o l i t i k .

F ö r s ä k r i n g s vase n.

Hälso- o c h sjukvård.

Kyrkoväsen. U n d e r v i s n i n g s v ä s e n . A n d l i g o d l i n g i Övrigt.

Allmänt näringsväsen.

Försvarsväsen. Betänkande med förslag ang. långtjänstunderbefäl m . m. [2]

Fast e g e n d o m . Jordbruk med b i n ä r i n g a r . Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. [1]

Utrikes ärenden.

Stockholm 1044. K. L. Beckmans .Boktryckeri. 172 44

Internationell

rätt.