('angående vissa avlönings- rn. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1945146',)

Kungl. Majlis proposition nr 170. 1

Nr no.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående vissa avlönings- rn. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1945146; given Stockholms slott den 2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars 1945.

Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena G unther , statsråden P ehrsson -B kamstorp , W igforss , M öller , S köld , Q uensel , B ergquist , D omö , E werlöf , H ubbestad , O hlin , E rlander , D anielson , A ndrén .

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet ävensom, såvitt angår frågan örn reglering av vissa militära arvoden, jämväl med statsrådet Rubbestad, såvitt angår sistnämnda fråga och frågan örn löne­ reglering för personal vid den militära väderlekstjänsten jämväl med chefen för kommunikationsdepartementet, beträffande frågan om militärassistenter vid länsstyrelserna även med chefen för socialdepartementet samt rörande frågan örn industriens krigsorganisation jämväl med statsrådet Erlander anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, följande. Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. 124 45

2 Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag lia vissa anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1945/46 upptagits med allenast beräknade belopp i avvaktan på att slutliga förslag skulle kunna föreläggas riksdagen. Sedan numera ytterligare utredning förebragts i fråga om medels­ behovet för nästkommande budgetår beträffande flertalet av dessa anslag, an­ håller jag att nu få anmäla ifrågavarande spörsmål. Innan jag övergår till behandlingen av de särskilda anslagen, torde i sär­ skilda avsnitt böra upptagas vissa frågor av gemensam betydelse för flera försvarsgrenar eller eljest av större räckvidd.

I. VISSA SÄRSKILDA FRÅGOR.

[1.] Fråga om reglering av vissa militära arvoden.

Bland avlöningsformerna för ordinarie personal vid försvarsväsendet ingå sedan gammalt i avsevärd utsträckning arvoden och liknande ersättningar. I vissa ordinarie beställningar, vilka tillsättas medelst förordnande tills vidare, utgår enligt föreskrift i vederbörliga stater i stället för lön arvode till samma belopp som lönen. Vidare utgå i ett stort antal fall arvoden utöver lön. Inne­ havare av vissa beställningar åtnjuta fyllnadsarvode utöver lönen utan att arvodet knutits till tjänstgöring av särskilt angivet slag. I andra fall utgår fyllnadsarvode för uppehållande, på grund av förordnande eller kommende­ ring, av viss befattning, som ej är uppförd såsom särskild beställning. En tredje grupp utgöra de fyllnadsarvoden, som av beställningshavare åtnjutas för särskilda uppdrag, vilka äro avsedda att fullgöras vid sidan av egen befatt­ ning. Frågan örn att begränsa användningen av arvoden såsom avlöningsform inom försvarsväsendet har vid olika tillfällen varit under behandling. I sam­ band med lönereglering för försvarsväsendets personalgrupper beslutades vid 1921 års riksdag (proposition nr 350; riksdagens skrivelse nr 351) indragning av vissa arvoden ävensom en viss rationalisering av arvodessystemet i övrigt. Ytterligare åtgärder i samma riktning vidtogos vid 1922 års riksdag (proposi­ tion nr 248; riksdagens skrivelse nr 237). Sedan arvodesväsendet ånyo tillväxt under tiden efter 1922 års arvodesreglering, blev det föremål för uppmärksamhet i samband med den lönereglering för försvarsväsendets ordinarie personal, som genomfördes år 1939 och innefattas i militära avlöningsreglementet. 1936 års lönekommitté (SOU 1938: 55) framhöll såsom önskvärt, att en särskild utredning komme till stånd rörande det militära arvodesväsendet. Lönekommittén framlade därjämte vissa begränsade förslag om en omedelbar rationalisering på om­ rådet, vilka i allt väsentligt upptogos i propositionen nr 245 till 1939 års lag­ tima riksdag och även blevo antagna av riksdagen (riksdagens skrivelse nr 426). I propositionen nr 245 uttalades, att en rationalisering borde komma till stånd i syfte att skapa ökad överskådlighet inom det militära löneområdet. Den syntes lämpligen böra verkställas med utgångspunkt i den allmänna

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 3 principen, att löneställningen i möjligaste mån borde bestämmas genom lönegradsplaceringar och att tillämpningen av arvoden såsom särskild avlönings­ form såvitt möjligt borde begränsas. Spörsmålet örn en beskärning och ratio­ nalisering av arvodesväsendet vore emellertid av den komplicerade beskaf­ fenhet, att ett allsidigt och slutligt ståndpunktstagande i denna fråga icke kunde äga rum utan att frågan dessförinnan gjordes till föremål för ytterligare utredning. I anslutning till detta uttalande, vilket biträddes av riksdagen, bemyndigade Kungl. Majit den 22 juni 1939 chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga att enligt av departementschefen meddelade direktiv biträda med utredning av frågan örn reglering av vissa militära arvoden. Sedan den med stöd härav igångsatta utredningen — i det följande kallad militära arvodesutredningen — under en tid efter krigsutbrottet varit nedlagd, blev densamma återupptagen jämlikt nytt beslut av Kungl. Majit, meddelat den 18 september 1942 i överensstämmelse med uttalande i propositionen nr 210 samma år an­ gående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter. Resultatet av militära arvodesutredningens arbete framlades i ett den 19 mars 1943 avgivet betänkande med förslag till reglering av det militära arvodes­ väsendet (SOU 1943:21). De sakkunniga voro krigsrådet J. F. Nilson, stats­ rådet A. L. Rubbestad och generaldirektören E. Y. Sverne, den sistnämnde ordförande. över betänkandet avg&vos yttranden av ett antal myndigheter och samman­ slutningar. I militära arvodesutredningens betänkande föreslogs, att nuvarande be­ ställningar vid staber, inspektioner och skolor m. fl. med arvoden i stället för lön skulle utbytas mot fullmaktsbeställningar i motsvarande lönegrader, i samband varmed vissa organisatoriska åtgärder skulle vidtagas. Yad angår arvoden, som utgå till beställningshavare utöver lönen, angavs i betänkandet den allmännast förekommande typen av sådana arvoden till sin huvudsakliga funktion som ett medel att främja rekryteringen i de högre officerslönegraderna. Utredningsmännen förklarade sig anse fortvaron av ett system med ur allmänna rekryteringssynpunkter motiverade arvoden stå i strid med grun­ derna för den år 1939 genomförda löneregleringen. Frågan örn de åtgärder till avvägning av befattningshavares löneställning, som betingades av rekryteringshänsyn, betecknade utredningsmännen som ett allmänt löneregleringsspörsmål, vilket de med hänsyn till innebörden av sitt uppdrag i princip icke haft att upptaga till närmare bedömande. Yid behandlingen av de särskilda arvodena inriktade sig utredningsmännen i enlighet härmed företrädesvis på att undersöka, i vad mån andra förhållanden än sådana som vore att hänföra till rekryteringen påkallade arvodes bibehållande eller kompensation därför i någon form. Från dessa utgångspunkter föreslogo utredningsmännen avveck­ ling i väsentlig utsträckning av det inom försvarsväsendet uppbyggda syste­ met med arvoden utöver lön, utan att kompensation för hittills utgående arvo­ den förordades annat än undantagsvis, där särskilda skäl därtill ansågos vara för handen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Militära arvodesutredningens förslag mötte vid remissbehandlingen starka erinringar från försvarsväsendets myndigheter, som i det väsentliga avstyrkte den föreslagna arvodesbeskärningen eller påyrkade ny utredning i ärendet. Därvid anlades olika lämplighets- och skälighetssynpunkter, men i främsta rummet uttrycktes farhågor, att en beskärning av arvodesväsendet, genomförd i den omfattning utredningsmännen föreslagit och utan kompensation för bortfallande arvoden, skulle äventyra rekryteringen av de befattningshavargrupper, som bomme att beröras av beskärningen. I anledning av vad vid remissbehandlingen av militära arvodesutred­ ningens förslag förekommit bemyndigade Kungl. Majit den 12 november 1943 chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga att enligt av departe­ mentschefen meddelade direktiv biträda med fortsatt utredning i ämnet. An­ gående det allmänna syftet med denna utredning anförde departementschefen till statsrådsprotokollet följande. Frågan örn de militära fyllnadsarvodenas betydelse ur allmänna rekryteringssynpunkter har i yttrandena över militära arvodesutredningens betän­ kande skjutits i förgrunden. Av utredningen framgår också, att arvodena kommit att utgöra en väsentlig faktor i löneställningen för vissa grupper av befattningar. Spörsmålen angående i vad mån rekryteringshänsyn kräva en viss högre löneställning vid de olika befattningarna och hur denna i förekom­ mande fall lämpligast bör åvägabringas -—- genom fyllnadsarvoden eller annor­ ledes — kräver en prövning från grunden, vilken prövning måste ingå som ett led i en allmän lönereglering. I avvaktan härpå synes det nödvändigt att taga i övervägande, örn ej arvodesregleringen tills vidare bör inskränkas till en översyn av arvodesväsendet, innefattande mindre genomgripande begränsningar och en viss rationalisering i övrigt. För denna frågas avgörande torde ytter­ ligare utredning erfordras rörande vissa av de ämnen, som behandlats i ärendet. I anslutning härtill gjordes bland annat uttalanden beträffande den nya utredningens inriktning med avseende å vissa arvodestyper. De med stöd av det erhållna bemyndigandet tillkallade sakkunniga, krigs­ rådet J. F. Nilson och majoren vid intendenturkåren G. B. Y. E. Swedenborg, vilka antagit benämningen 1943 års arvodessaklcunniga, ha den 31 augusti 1944 avgivit utredning i ämnet. Jämväl den av arvodessakkunniga verkställda utredningen har undergått remissbehandling. Yttranden ha därvid avgivits av överbefälhavaren, efter hörande av chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet och chefen för försvarsstaben, försvarets civilförvaltning, efter hörande av armé­ förvaltningen, arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningen och flyg­ förvaltningen, försvarets sjukvårdsförvaltning, krigsmaterielverket, försvarets fabriksstyrelse, sjökarteverket, civilförsvarsstyrelsen, väg- och vattenbygg­ nadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, försvarsväsendets lönenämnd, rikets allmänna kartverk, statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, svenska officersförbundet och svenska underofficersförbundet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. o

Fråga om avveckling av arvoden, som utgå i stället för lön.

Enligt föreskrifter i olika försvarsväsendets stater utgår i vissa beställ­ ningar i stället för lön arvode till samma belopp som lönen. Dylika beställ­ ningar finnas vid försvarsstaben, arméstaben, arméinspektionen, hemvärnsstaben, militärområdena m. m., vissa utbildningsanstalter, arméhundväsendet samt försvarsväsendets kemiska anstalt. Med ett undantag är i dessa fall fråga örn kompaniofficerare, och där viss befattning enligt föreskrift i perso­ nalförteckningen kan innehavas av antingen regements- eller kompaniofficer, utgår avlöningen i form av arvode endast örn innehavaren är kompaniofficer. Undantaget avser befattningen som styresman för försvarsväsendets kemiska anstalt, vid vilken befattning utgår arvode motsvarande lönen i lönegrad Oa 5 eller Oa 4, alltefter det innehavaren är överstelöjtnant eller major. De beställningar, vid vilka arvode utgår i stället för lön, äro att anse som ordinarie; enligt 2 § 1 mom. militära avlöningsreglementet skall vad i regle­ mentet stadgas beträffande lön äga motsvarande tillämpning beträffande arvodet. Ifrågavarande beställningar skola emellertid enligt avlöningsregle­ mentet tillsättas medelst förordnande tills vidare och äro med hänsyn därtill icke förenade med pensionsrätt. Då innehavare av annan beställning erhåller arvodesbeställning, bibehåller han sin pensionsberättigande tjänst, ehuru utan att utöva densamma. Den pensionsberättigande tjänsten kan vid sådant förhål­ lande ej återbesättas utan får uppehållas med vikarie. Då vikarien icke i denna sin egenskap äger pensionsrätt men innehar lägre pensionsberättigande befattning, bibehåller han denna, som i sin tur uppehälles medelst vikarie. Systemet med arvoden i stället för lön kan sålunda föranleda ett stort antal successionsförordnanden. Beträffande uppkomsten av ifrågavarande arvodessystem må nämnas föl­ jande. Kategorien arvoden i stället för lön uppkom genom 1925 års härordning och har utökats genom 1936 års härordning och 1942 års försvarsbeslut. Till grund för dess införande, som först skedde vid militärläroverken, lag ett för­ slag av chefen för generalstaben. Gentemot ett av 1919 års försvarskommission framfört förslag örn att vid militärläroverken inrätta fullmaktsbeställningar för adjutanter, kompanichefer, kadettofficerare och lärare invände generalstabschefen, att detta kunde vålla svårigheter i fråga örn officerarnas återtransport till beställning på truppförbands stat. Ur personalens synpunkt syntes icke kunna fordras, att en avgående lärare skulle vara skyldig att över­ gå till annat regemente än det han förut tillhört. Därtill komme, att tidpunkten för ombyte av lärare i regel borde rättas efter de olika lärokursernas förlägg­ ning och icke efter tiden för lämpliga vakansers inträffande. Ett direkt byte av löner mellan avgående och tillträdande lärare bleve ofta omöjligt emedan t. ex. i en kompaniofficersbeställning en löjtnant oj sällan komme att efter­ träda en kapten. I fråga om befattningar, som skulle fyllas med kompanioffi­ cerare, syntes därför det lämpligaste vara att på läroverkens stater uppföra arvoden till samma belopp som de olika lönerna, och att således en lärare, som erhölle sådant arvode, visserligen frånträdde sin avlöning vid eget rege­ mente men dock kvarstode på dess stat med rätt att när som helst återinträda med åtnjutande av sina avlöningsförmåner.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

1936 års lönekommitté uttalade i sitt betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente, att det med hänsyn till det stora antal successionsförordnanden i olika lönegrader vid truppförbanden, som arvodesbefattningarna föranledde, skulle ur personalsynpunkt och även ur förenklingssynpunkt vara till stor fördel, örn arvodena kunde avskaffas genom att ifrågavarande personal uppfördes med lön i vanlig ordning på vederbörande stater.

Militära arvodesutredningen.

Militära arvodesutredningen har framhållit, att systemet med arvoden i stället för lön föranleddes av att lönerna vid armén vore knutna till ett flertal mindre enheter, regementen (vid infanteriet och artilleriet) och ett antal per­ sonalkårer. Arvodesutredningen har, särskilt med hänsyn till de olägenheter ur personalsynpunkt, som följde med arvodessystemet, i första hand förordat, att gemensamma personalstater anordnades för infanteriet och artilleriet, att nuvarande beställningar vid staber, inspektioner och skolor m. fl. med arvo­ den i stället för lön utbyttes mot fullmaktsbeställningar i motsvarande löne­ grad och att dessa beställningar uppfördes å personalförteckningarna för veder­ börande truppslag, där det icke undantagsvis kunde befinnas lämpligt att upp­ taga fullmaktsbeställningar å personalförteckningen för vederbörlig institu­ tion. I andra hand har arvodesutredningen förordat, att till de för infanteriet och artilleriet gällande personalförteckningarnas fördelningstablåer skulle fogas ytterligare en kolumn, upptagande erforderligt antal officerare till Kungl. Maj:ts eller till chefens för armén förfogande, i förening med uteslu­ tande av motsvarande antal beställningar å andra personalförteckningar. Kungl. Majit borde därvid tilläggas befogenhet att vidtaga de mindre jämk­ ningar i personalfördelningen mellan förbanden och den sålunda uppkom­ mande personalreserven vid dessa truppslag, som betingades av förflyttningar. Härmed skulle även möjliggöras ett slopande av det nuvarande systemet med löner i alternativa lönegrader. Detta alternativ krävde emellertid för sitt genomförande, att befordringsgrunderna fastställdes för den personal, som icke disponerades för truppförbanden. I anslutning till sitt förslag har arvodesutredningen bland annat anfört, att med detta i stort sett vunnes större frihet vid personalens disponerande och större enhetlighet inom befordringsväsendet tillika med jämnare beford­ ringstur; truppslaget skulle bli befordringsenhet, och befordringstur skulle räknas inom truppslaget. Befordringsförslaget skulle uppsättas av veder­ börande truppslagsinspektör. Den numera generella förflyttningsskyldigheten för beställningshavare underkastade militära avlöningsreglementet hade i realiteten väsentligt uppmjukat den hittillsvarande bundenheten mellan personalen och regementena. Arvodesutredningen hade icke kunnat finna, att den förordade anordningen skulle förorsaka statsverket ökade kostnader för flyttningsersättning.

Yttranden.

Av de myndigheter, som yttrat sig i anledning av militära arvodesutredningens förslag till avveckling av de arvoden, som utgå i stället för lön, har

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 7

statskontoret ansett, att det av arvodesutredningen i första hand förordade alternativet borde genomföras. Däremot ha överbefälhavaren, chefen för för­ svarsstaben, chefen för armén och dåvarande arméförvaltningen avstyrkt arvo desutredningens båda alternativa förslag, och samma ståndpunkt har intagits av svenska officer sförbundet och svenska under officersförbundet. Chefen för armén har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande. De av arvodesutredningen anförda skälen för ett borttagande av systemet »arvoden i stället för lön» äro i och för sig riktiga. Detta system medför vissa olägenheter främst beträffande successionsförordnanden. De olägenheter, som skulle uppkomma vid tillämpningen av ettdera av arvodesutredningens alterna­ tiva förslag, skulle emellertid bliva större. Redan storleksförhållandena göra det olämpligt att sammanföra infanteriets officerskårer på en för truppslaget gemensam personalförteckning. Vid infanteri- och artilleriregementena är antalet officerare och underofficerare väsentligt större än det antal, som vid övriga truppslag placeras till tjänstgöring vid de olika regementena och kårerna, och befordringsturen blir därför ganska jämn utan att en samman­ slagning truppslagsvis är erforderlig. Vid varje förband inom armén före­ ligger med hänsyn till tjänstens krav behov av ett visst antal kaptener, respek­ tive löjtnanter och fänrikar. Större ruckningar av proportionen mellan antalet kaptener och officerare i lägre grader böra icke förekomma. Om gemensam personalstat anordnas för exempelvis infanteriet, torde förhållandet bli det. att den, som vid befordringsvakans på ett regemente står närmast i tur till befordran, i regel icke är placerad vid detta regemente. Skulle han då be­ fordras utan att förflyttas, skulle snart proportionell melian kaptener och löjtnanter bli olämplig, varjämte vakansen vid det aktuella regementet icke bleve fylld. Skulle hail däremot i samband med befordringen flytta för att fylla vakansen, lomme flyttningskostnaderna att stiga. Man får ej heller underskatta betydelsen av det urgamla sambandet mellan hembygd och trupp­ förband. Olägenheterna med gemensamma personalkårer bli större i propor tion till dessas storlek och antalet förband. Slutligen är det icke lämpligt, att befordringsförslag vid infanteriets och artilleriets stora personalkårer upp­ rättas av truppslagsinspektörerna, vilka ej kunna förvärva den grundliga per­ sonalkännedom, som bör föreligga. Det av utredningen i andra hand förordade alternativet medför, att be­ fordringsturen måste regleras, vilket medför stora svårigheter. När personalen icke längre skulle stå till Kungl. Maj:ts förfogande, borde den kunna återgå i ordinarie tur vid truppförband eller i personalkår. Därvid skulle just de olägenheter uppstå, som man velat undvika genom det nuvarande arvodessystemet. I huvudsak samma synpunkter ha framförts av försvarsväsendets övriga myndigheter ävensom av personalsammanslutningarna. Chefen för försvarsstaben har med instämmande av överbefälhavaren förklarat, att det vore önskvärt, att det nuvarande systemet med arvo­ den i stället för lön avvecklades, samt att detta kunde ske på ett enklare sätt än arvodesutredningen avsett. Härom har anförts följande. De skäl, som legat till grund för det nu tillämpade arvodessystemet, äro, att man därigenom velat bereda möjlighet å ena sidan för den, som transpor terats till arvodesbefattning, att återgå till eget regemente och å andra sidan för vederbörande chef att vid behov få till stånd en återtransport, oberoende av om vakans föreligger vid regementet eller detta icke är fallet. T praktiken är det nog så, att i många fall en sådan återtransport låter sig

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

göra utan tillgripande av särskilda åtgärder. I andra fall kan en transport med vederbörandes eget medgivande ordnas till annat truppförband. Då transpor­ terna numera till skillnad från förr regleras halvårsvis, föreligga större möj­ ligheter att på sådant sätt anordna återtransporterna. Det måste dock räknas med att sådana fall kunna inträffa, då plats icke är ledig vid eget regemente och vederbörande befattningshavare icke vill under­ kasta sig transport till annat regemente. För att lösa frågan i sådana fall synes det enklast att vid armén uppföra ett antal flyttbara löner, vilka vid behov kunna tillgripas för att tillfälligt bereda plats vid förbanden, intill dess vakans inträder. Systemet torde icke behöva påverka avlöningsanslaget, då kostnaderna helt böra kunna bestridas av besparingar till följd av befint­ liga vakanser. Överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben ha ansett, att frågan örn en lösning efter angivna riktlinjer med hänsyn till därmed förenade påtagliga fördelar vore förtjänt av en särskild utredning.

Departements­ Såsom av utredningen framgår, är avlöningsformen arvode i stället för chefen. lön förenad med vissa olägenheter, som göra en avveckling av denna avlö­ ningsform önskvärd. Frågan huru en sådan avveckling lämpligen skall kunna åvägabringas har emellertid samband med vissa organisatoriska spörsmål, till vilka jag icke är beredd att taga ställning i detta sammanhang. Det synes mig lämpligast, att frågan göres till föremål för fortsatt övervägande i samband med den blivande översynen av försvarsorganisationen. Ehuru jag således på denna punkt icke för närvarande ifrågasätter någon ändring i nu rådande förhållanden, har jag velat här redogöra för vad i ären­ det förekommit för att riksdagen skall erhålla tillfälle att taga kännedom därom.

Allmänna synpunkter på frågorna rörande arvoden utöver lön.

De frågor beträffande arvoden utöver lön, som nu varit föremål för utredning, avse både i vad mån sådana arvoden böra bibehållas och med vilka belopp de i sådant fall böra utgå. Antalet nu utgående fyllnadsarvoden är stort — mili­ tära arvodesutredningen upptog till behandling över tusentalet arvoden — och arvodesbeloppen variera avsevärt. I fråga örn de fall, i vilka fyllnads­ arvoden utgå, råder en viss oenhetlighet mellan de olika försvarsgrenarna; sålunda utgå exempelvis arvoden till kompaniofficerare med tjänstgöring vid arméns staber och inspektioner, varemot sådana arvoden saknas vid marinens och flygvapnets motsvarande institutioner, och å andra sidan äro tygmästararvodena vid kustartilleriförsvaret utan motsvarighet vid armén. Även inom de olika försvarsgrenarna saknas i åtskilliga fall en enhetlig grund för arvodestilldelningen. Fyllnadsarvodena till ordinarie beställningshavare ha tidigare varit för­ enade med dyrtidstillägg. Numera utgå icke rörliga tilläggsförmåner i egent­ lig mening å arvodena. En viss kompensation för dyrtidstillägget utgår emel­ lertid, i regel beräknad efter 16 % på arvodet, i den mån icke detta samman­ lagt med den lön, som för vederbörande löneklass skulle ha utgått enligt 1927 års officersavlöningsreglemente, överstiger 840 kronor för månad.

Kungl. Majlis proposition nr 170. 9

Militära arvodesutredningen.

Såsom i det föregående omnämnts Ilar militära arvodesutredningen ansett, att frågan örn de åtgärder till avvägning av befattningshavarnas löneställning, som betingades av rekryteringshänsyn, vore ett allmänt löneregleringsspörsmål, vilket arvodesutredningen med hänsyn till innebörden av sitt uppdrag i princip icke haft att upptaga till närmare bedömande. Utredningen har emel­ lertid framhållit, att en olikhet föreligger mellan de civila och militära löneplanerna, vilken sammanhänger med försvarsväsendets personella organisa­ tion och innebär, att de militära lönerna i allmänhet icke äro anknutna till olika befattningar med mer eller mindre kvalificerade göromål utan till de fåtaliga militära tjänstegraderna; med denna konstruktion av det militära lönesystemet vore det i och för sig förklarligt, att fyllnadsarvoden tillskapats för innehavarna av vissa mera kvalificerade befattningar. Enligt utredningens mening borde likväl kompetensvillkor av genomgången högskola eller jämförlig utbildning endast undantagsvis anses utgöra kvalifikationsgrund för arvode, då nämligen varje ung officer med anlag och fallenhet ägde möjlighet att utan nämnvärd ekonomisk uppoffring förskaffa sig den utbildning, som erford­ rades och meriterade för högre tjänst. Tillträdet till krigshögskolan förut­ satte dock en jämförelsevis kostsam och omfattande utbildning genom egen försorg, varför anledning kunde finnas att genom stipendier eller annorledes ekonomiskt underlätta inträdet i denna högskola. Bland omständigheter av betydelse för arvodesfrågans bedömande har arvodesutredningen vidare framhållit, dels att en stor del av arvodesbefattningarna tillsattes genom kommendering och att i många av de fall, då ansökningsförfarande tillämpades, personvalet skedde på sådant sätt, att dessa fall i realiteten vore att likställa med kommenderingsfallen, dels ock att de flesta arvodesbefattningar vore passagetjänster, som innehades 3—5 år. Enligt arvodesutredningen kunde de militära arvodena i stort sett klassi­ ficeras sålunda: a) arvoden med karaktär av avlöningsförstärkning eller lönefyllnad, b) ersättningar för tjänstgöring av viss kvalificerad art, ingående i den vanliga tjänstutövningen, och c) arvoden för uppdrag av mera stadigvarande art vid det egna verket, fallande utanför den vanliga tjänstutövningen (bisysslor). Beträffande innebörden av arvodessakkunnigas förslag med avseende å dessa huvudgrupper av arvoden må nämnas följande. Till gruppen a) har utredningen till en början hänfört vissa arvoden till beställningshavare i lönegraden Ob 2, vilka arvoden vore avsedda att upp­ bringa löneinkomsten till nettolön i nuvarande lönegraden Ob 4 och kunde betecknas som avlöningsförstärkning. De borde bibehållas och likställas med lönen i fråga örn garanti mot mistning, tjänstledighetsavdrag m. m. Till gruppen a) har utredningen vidare under beteckningen lönefyllnader hänfört ett stort antal arvoden, vilka icke vore knutna till viss beställning utan utginge till innehavare av vissa befattningar såsom tillägg till lönen i innehavande beställning. Dessa lönefyllnader borde från utredningens utgångs­ punkter bibehållas endast i undantagsfall, nämligen där en skälig löneavvägning

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

på grund av organisatoriska förhållanden icke kunde ske enbart genom lönegradsplaeering. När en beställning eller även en befattning, vilken efter sin art uppenbarligen borde avses för beställningshavare av regementsofficers grad, trots detta av militärorganisatoriska skäl skulle innehavas av officer i lägre beställning, funnes anledning att bereda sådan officer ekonomisk kom­ pensation. Omständigheterna kunde också vara sådana, att en placering uteslöte möjlighet till särskilda kommenderingar och att denna olägenhet icke kunde avhjälpas genom organisatoriska åtgärder, exempelvis genom skapande av befordringsmöjligheter. Bland andra anledningar till fyllnadsarvoden kunde nämnas placering av beställningshavare i befattningar med arbetsupp­ gifter av annat slag än beställningarna avsåge eller med organisatoriskt vid­ gade arbetsuppgifter, exempelvis läkartjänster vid sjukhus, å vilka jämväl civila patienter mottoges för vård. Till denna grupp hörde däremot icke militärassistentbefattningarna eller de för officerare avsedda lärarbefattningarna vid de militära undervisningsanstalterna. Beträffande lönefyllnadens konstruktion har arvodesutredningen ansett, att lönefyllnaden borde knytas vid viss bestämd lönegrad och att dess maximi­ belopp borde motsvara skillnaden mellan slutlönerna i egen och närmast högre beställning inom befordringsgången, minskad med skillnaden mellan pensionsavdragen i beställningarna. Örn förmånen vore anknuten till en genomgångstjänst, varifrån befordran skedde utan ändring av arbetsuppgif­ terna, borde emellertid lönefyllnaden begränsas till skillnaden mellan två iöneklasser och helst utgå i form av vikariatslön. Lönefyllnaden borde även kunna utgå till vikarie å vederbörande arvodesbefattning. Beträffande arvodesgruppen b) har arvodesutredningen ansett, att sär­ skilda arvoden kunde vara motiverade vid befattningar, förenade med arbets­ uppgifter, som ofta påkallade utförande av viktiga tjänstegöromål nattetid, befattningar såsom tillsyningsmän vid befästningsanläggningar och förråd å ensligt belägna platser utanför de ordinarie militära förläggningsplatserna samt befattningar, vid vilka tjänstgöringen vore förbunden med särskilda risker. Sådana arvoden borde kunna utgå oberoende av befattningshavarens löneställning. I fråga om förmånernas avvägning borde hänsyn bland annat tagas till de grunder, som inom de civila förvaltningsområdena tillämpades i fråga örn övertidsersättning, enslighetstillägg och ersättning för riskfylld tjänstgöring. I regel borde arvodet utgå endast under tjänsteutövning av den art, för vilken arvodet vore beviljat. Beträffande gruppen c) har arvodesutredningen anfört, att särskilda upp­ drag, som utgjorde befattningshavarens egentliga sysselsättning, i viss ut­ sträckning felaktigt kommit att betraktas såsom bisysslor på grund av arbets­ uppgifternas art. Beställningshavarna vore enligt 3 § 1 mom. militära avlöningsreglementet icke blott underkastade tjänstgöringsföreskrifterna i de för krigsmakten gällande reglementena, instruktionerna m. m. utan även pliktiga att underkasta sig den vidsträcktare eller ändrade tjänstgöring, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation av försvarsväsendet eller eljest kunde varda stadgad. Beställningshavare kunde genom kommendering åläggas tjänstegöromål vid sidan av den egentliga sysselsättningen. Enligt arvodesutredningens mening vore förordnande efter ansökan en generellt an­ vändbar form för tillsättande av sådana bisysslebefattningar, vilkas inne­ havare borde åtnjuta särskild ersättning för uppdraget. Vid förordnandets meddelande borde angivas — förutom arvodesbeloppet och vid behov grun­ derna för dess beräknande — att uppdraget ej finge föranleda minskning av den tjänstgöringsskyldighet, som ålåge den förordnade i hans innehavande, tillika angivna ordinarie befattning.

Kungl. Majlis proposition nr 170. 11

Yttranden.

De allmänna synpunkter, som militära arvodesutredningen anlagt på frågan örn en reglering och begränsning av de militära arvodena, ha delats av statskontoret och riksräkenslcapsverket, varemot utredningens förslag mött starka erinringar från försvar sväsendets myndigheter, som i det väsentliga avstyrkt den föreslagna arvodesregleringen eller påyrkat ny utredning i ären­ det. Redan i det föregående har framhållits, att sistnämnda myndigheter i främsta rummet uttryckt farhågor, att en beskärning av arvodesväsendet, genomförd i den omfattning arvodesutredningen föreslagit och utan kompen­ sation för bortfallande arvoden, skulle äventyra rekryteringen av de befattningshavargrupper, som skulle komma att beröras av beskämingen. Med hän­ syn till att ny utredning i ämnet numera kommit till stånd från delvis andra ut­ gångspunkter synes det icke påkallat att någon detaljerad redogörelse här lämnas för de argument i övrigt, som anförts mot de av militära arvodesregle­ ringen föreslagna åtgärderna. Emellertid må nämnas, att såväl chefen för försvarsstaben i sitt av överbefälhavaren biträdda yttrande som chefen för armén understrukit, att arvodessystemet blivit ett nödvändigt komplement till det militära lönesystemet, beroende på dettas särskilda struktur. Antalet mili­ tära grader hade varit bestämmande för antalet lönegrader, och lönevillkoren inom varje sådan lönegrad hade principiellt avvägts med hänsyn till den be­ fattning vid trupp som innehavaren av den militära graden i regel vore av­ sedd att bestrida. Av militära skäl måste även mycket kvalificerade befatt­ ningar i vissa fall uppehållas av beställningshavare med relativt låg tjänstegrad, och med hänsyn såväl därtill som till lönegradernas begränsade antal vore det i åtskilliga fall erforderligt att arvoden finge utgå utöver lönen i innehavande lönegrad. Försvarsväsendets lönenämnd har anfört i huvudsak följande. 1936 års lönekommitté ansåg, att frågan örn en reglering av det militära arvodesväsendet skulle göras till föremål för särskild utredning, vilken skulle påbörjas snarast möjligt och bedrivas på sådant sätt, att frågan kunde i ett sammanhang underställas 1940 års riksdags prövning, d. v. s. i omedelbar an­ slutning till den år 1939 genomförda militära löneregleringen. Genom av­ brottet i utredningens arbete från den 30 december 1939 till hösten 1942 har arvodesfrågan kommit att undanskjutas på ett vid löneregleringen icke avsett sätt. Under tiden har det militära arvodesväsendet ytterligare utvecklats, vilket givetvis måste vara ägnat att försvåra en rationalisering på förevarande område. Det synes vid angivna förhållande kunna ifrågasättas, huruvida icke hela arvodesfrågan lämpligen borde ställas på framtiden för att upptagas först i samband med en blivande ny lönereglering. I varje fall har det före­ liggande förslaget enligt lönenämndens mening väl ensidigt kommit att bära prägeln av en besparingsutredning, vid vilken de speciella militärorganisa­ toriska förhållandena vid försvarsväsendet icke i önskvärd omfattning vunnit beaktande. Den framlagda utredningen äger likväl enligt lönenämndens me­ ning obestridliga förtjänster, och det synes nämnden, att densamma är av beskaffenhet att böra i olika avseenden beaktas, därest den militära arvodes­ frågan anses böra göras till föremål för ytterligare utredning.

12 Kungl. Majlis proposition nr 170.

1943 års arvodessakkunniga.

I direktiven för 1943 års arvodessakkunniga framhölls, att frågan om de militära fyllnadsarvodenas betydelse ur allmänna rekryteringssynpunkter i yttrandena över arvodesutredningens betänkande skjutits i förgrunden. Av ut­ redningen framginge också, att arvodena kommit att utgöra en väsentlig faktor i löneställningen för vissa grupper av befattningar. Spörsmålen angå­ ende i vad mån rekryteringshänsyn krävde en viss högre löneställning vid de olika befattningarna och hur denna i förekommande fall lämpligast borde åvägabringas — genom fyllnadsarvoden eller annorledes — krävde en pröv­ ning från grunden, vilken prövning måste ingå som ett led i en allmän löne­ reglering. I avvaktan härå syntes det nödvändigt att taga i övervägande, örn ej arvodesregleringen tills vidare borde inskränkas till en översyn av arvodesväsendet, innefattande mindre genomgripande begränsningar och en viss rationalisering i övrigt. För denna frågas avgörande syntes ytterligare utred­ ning erfordras rörande vissa av de ämnen, som behandlats i ärendet. Vidare erinrades i direktiven örn att i yttrandena över arvodesutredningens betänkande framhållits, att vid bibehållande av vissa nu utgående arvoden kunde ifrågasättas inrättande av arvoden för motsvarande arbetsuppgifter på andra håll. Uppenbarligen borde under förhandenvarande omständigheter den största försiktighet iakttagas i fråga örn tillskapande av nya arvoden. Prövningen av olika förslag örn nya arvoden hade tidigare gjorts beroende på den allmänna utredningen örn arvodesväsendet. Hithörande spörsmål krävde beaktande vid den fortsatta utredningen. Vid denna borde jämväl upp­ märksammas frågan örn avveckling av med arvoden förenade rörliga tilläggsförmåner i enlighet med de grunder, som tillämpats inom andra områden av statsförvaltningen. Att enhetlighet mellan de olika försvarsgrenarna borde eftersträvas, vore självfallet. Arvodessakkunniga ha gjort vissa allmänna uttalanden, vilka, i den mån de icke beröra enbart vissa särskilda arvodestyper, äro av i stort sett följande innebörd. Beträffande de ur rekryteringssynpunkt motiverade arvodena läge stor vikt vid avvägningen mellan olika rekryteringsintressen. Det vore nödvändigt att uppehålla en viss jämvikt i detta hänseende mellan staber, förvaltningar och utbildningsanstalter, då en förändring inom ett av dessa områden kunde inverka på rekryteringen inom de andra. I vilken grad en myndighet bleve tillgodosedd med arvoden framginge av relationen mellan antalet arvoden och hela antalet hos myndigheten tjänstgörande beställningshavare av ifrågavarande kategori, d. v. s. i regel kompaniofficerare. Någon enhetlig grund i övrigt för att vidtaga begränsningar inom det rådande syste­ met med fyllnadsarvoden hade de sakkunniga icke kunnat finna, utan olika, efter verksamhetens art inom respektive militära organ lämpade metoder hade måst användas inom värdera av de tre huvudgrupper av arvoden, som komme i fråga, nämligen stabsarvoden, förvaltningsarvoden och utbildningsarvoden. För uppnående av enhetlighet mellan de olika försvarsgrenarna ävensom mellan och inom de särskilda institutionerna hade de sakkunniga

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 13

funnit sig föranlåtna att föreslå införande av arvoden vid befattningar, som hittills icke varit förenade med sådan förmån, men härvid i enlighet med direktiven iakttagit största försiktighet. Beträffande riskarvoden och bisysslearvoden hade arvodessakkunniga ansett sig kunna i stort sett godtaga mili­ tära arvodesutredningens allmänna utgångspunkter. Yad angår arvodesbeloppen, innebär arvodessakkunnigas förslag en ratio­ nalisering. Enligt förslaget skola endast ett fåtal olika arvodesbelopp före­ komma, och där arvodesbeloppen äro beroende av tjänstgöringens omfattning, skola de beräknas efter en enhetlig arvodestaxa, inom vilken emellertid rym­ mes ett antal olika arvodeskategorier. I tämligen stor utsträckning har av­ vägningen av kompaniofficersarvodena vid staber och förvaltningar ansetts böra vara normgivande vid arvodesregleringen, så att andra arvoden avvägts i relation till nämnda arvoden. Beträffande berörda kompaniofficersarvoden ha arvodessakkunniga icke funnit anledning föreslå annan förändring av det nuvarande vanligaste arvo­ desbeloppet — 600 kronor för år — än som bleve en följd av att den nu­ varande dyrtidskompensationen borde bortfalla och ersättas med en uppräk­ ning av arvodesbeloppet. I detta hänseende ha de sakkunniga, med bortseende från hittillsvarande maximering av arvodesförhöjningen, utgått från det med 16 % uppräknade arvodesbeloppet eller alltså 696 kronor och efter avrundning uppåt för erhållande av månadsbelopp i jämnt tiotal kronor föreslagit, att kompaniofficersarvodet skall bestämmas till 720 kronor. Ett annat nu förekom­ mande arvodesbelopp, 1 200 kronor, har på motsvarande sätt föreslagits upp­ räknat till 1 440 kronor.

Yttranden.

Bortsett från de mer eller mindre långtgående ändringsförslag, som olika myndigheter framlagt i förhållande till vad arvodessakkunniga förordat i fråga örn särskilda arvoden eller arvodesgrupper, ha myndigheterna i allmänhet funnit de sakkunnigas förslag böra läggas till grund för en arvodesreglering. Beträffande de uttalanden, som gjorts i sådan riktning, må följande nämnas. Överbefälhavaren har såsom riktig och i huvudsak väl anpassad efter för­ hållandena betecknat den i sakkunnigförslaget tillämpade principen örn stan­ dardisering av arvodena till ett fåtal bestämda typer. Arvodessystemet borde emellertid icke beskäras i så stor utsträckning som de sakkunniga avsett; den ledande principen vid regleringen borde vara, att man genom arvodena skulle underlätta besättandet av de viktigaste befattningarna med väl kvalificerad personal. Chefen för marinen har uttalat, att utredningen vore väl ägnad att läggas till grund för en arvodesreglering. Chefen för marinen hyste dock i vissa delar avvikande mening mot de sakkunniga, och utredningen syntes fordra en viss komplettering. Försvarets civilförvaltning har anfört, att även örn de resultat, till vilka de sakkunniga kommit, måhända icke i alla hänseenden kunde anses giva full rättvisa vid tilldelningen av arvoden, förslaget dock syntes väl ägnat att läggas till grund för en arvodesreglering. Civilförvaltningen tillstyrkte där­ för ett genomförande i princip av de sakkunnigas förslag. Detaljerna i för­

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

slaget borde på vissa punkter jämkas, men i övrigt hade de icke givit anled­ ning till annat uttalande än att i betraktande av de sakkunnigas utgångs­ punkter och det underlag, som legat till grund för utredningen, förslaget syntes väl avvägt. Arméförvaltningen har understrukit de sakkunnigas uttalande, att vid arvodessystemets utformande måste läggas stor vikt vid avvägningen mellan olika rekryteringsintressen. Mot de sakkunnigas förslag kunde emellertid göras gällande, att befattningar med ungefärligen likvärdigt arbete i vissa fall behandlats oenhetligt, beroende på skiljaktiga benämningar på olika organi­ satoriska instanser (sektioner, detaljer o. s. v.). Att det vanligaste arvodes­ beloppet skulle bestämmas till 720 kronor tillstyrktes. Flygförvaltningen har ansett, att förslaget väl tillgodosåge önskemålet att erhålla klara linjer i arvodessystemet; de sakkunniga syntes ha strävat efter att i största utsträckning åstadkomma enhetliga grunder för arvoden inom de olika kategorierna, och en reglering av arvodena enligt de sakkunnigas prin­ ciper syntes medföra överskådlighet. Den individuella prövningen i fråga om bibehållande, tillskapande eller avskaffande av arvode hade emellertid i viss mån kommit att få träda tillbaka. Riksräkenskapsverket har ansett, att de av arvodessakkunniga föreslagna beloppen å 720 respektive 1 440 kronor borde godtagas såsom enhetsbelopp vid arvodesregleringen. För svar sväsendets lönenämnd har riktat vissa erinringar mot de sakkun­ nigas behandling av olika arvodestyper men tillika förklarat, att förslagets genomförande med vissa jämkningar obestridligt skulle komma att medföra vissa bestämda fördelar. Sålunda skulle — samtidigt som en utjämning av arvodesväsendets omfattning vid de olika försvarsgrenarna åstadkommes — ökade förutsättningar skapas för ett förhindrande av en godtycklig utbyggnad av arvodessystemet till befattningshavargrupper av andra slag än dem, som redan åtnjöte arvoden. Vidare skulle antalet arvodestyper minskas, och nu ut­ gående dyrtidskompensation skulle inräknas i arvodena. Möjligheterna till godtycklighet vid arvodenas tilldelning inom staber, inspektioner och för­ valtningsmyndigheter syntes även komma att bliva mera begränsade efter ett genomförande av förslaget. I motsats till nu nämnda myndigheter har krigsmaterielverket ansett tvek­ samt, örn en arvodesreglering borde komma till stånd före en revision av det militära lönesystemet. En sådan revision borde enligt verkets mening avse att knyta lönerna till särskilda befattningar. Om en begränsad arvodesregle­ ring nu genomfördes, läge det nära till hands, att de principiella omläggningar av det militära lönesystemet, som utgjorde en nödvändig förutsättning föl­ en rationalisering på området, uppskötes till en obestämd framtid. I varje fall borde en arvodesreglering förlänas allenast provisorisk giltighet, var­ jämte en militär lönereglering borde igångsättas med syfte att omlägga grunderna för det militära lönesystemet. Statskontoret har däremot ansett, att man i förevarande sammanhang borde taga slutgiltig ställning till frågan örn arvodessystemets bibehållande eller avskaffande. Örn man nämligen godtoge den militära uppfattningen att arvo­ dena utgjorde ett nödvändigt komplement till den nuvarande militära löneplanen med dess i jämförelse med den civila löneplanen begränsade antal lönegrader, åsyftande att möjliggöra en efter arbetsuppgifternas art anpassad differentiering av löneförmånerna, stöde det klart, att en framtida allmän

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 15

höjning av lönenivån för olika militära beställningar icke kunde utgöra grund för arvodenas och därmed differentieringens borttagande. Kvar skulle endast stå möjligheten att övergiva systemet med beställningar efter militär tjänstegrad och efter civilt mönster övergå till ett system med lönegradsdifferentierade befattningar, och så vittgående militärorganisatoriska förändringar kunde knappast falla inom ramen för ett allmänt löneregleringsuppdrag. Statskontoret har emellertid ansett, att en definitiv arvodesreglering borde ske i huvudsaklig överensstämmelse med militära arvodesutredningens för­ slag. Örn man i enlighet med utredningsdirektiven i nuvarande läge icke skulle gå längre än till en provisorisk lösning av arvodesfrågan, läge det i varje fall vikt uppå att icke den eftersträvade rationaliseringen ledde till ut­ byggande och befästande av det gällande systemet. Det föreslagna sättet för dyrtidstilläggets inarbetande i arvodesbeloppen innebure i vissa lönelägen en icke obetydlig överkompensation genom att de sakkunniga bortsett från den hittillsvarande maximeringsregeln. Svenska officersförbundet har anfört, att någon minskning av nu utgående arvoden icke borde komma till stånd. Svenska underofficersförbundet har ansett, att nu utgående arvoden till underofficerspersonal i rådande läge icke böra avvecklas utom i de fall, där de förhållanden, som föranlett arvodenas uppkomst, föranleda att beställ­ ningarna uppflyttas i lönegraden UO 3.

Det för närvarande tillämpade systemet med arvoden utöver lön till ordi­ Departements­ chefen. narie beställningshavare vid försvarsväsendet är otvivelaktigt i starkt behov av en rationalisering. I fråga örn arvodestilldelningen föreligger en ojämnhet, som i och för sig är olämplig och som medför en strävan till utvidgning av arvodessystemet. Det stora antalet arvoden med starkt skiftande belopp, som tillkommit vid skilda tidpunkter och ofta avvägts med utgångspunkt i lönerna enligt äldre löneplaner, minskar också överskådligheten på det mili­ tära löneområdet. De särskilda arvodesförhöjningar, som beviljats i samband med dyrtidstilläggens avveckling, ha provisoriskt konstruerats i anslutningtill det före militära avlöningsreglementets tillkomst gällande lönesystemet, och att tillämpa denna konstruktion är i längden mindre praktiskt. De förslag, som framlades av den i enlighet med 1936 års lönekommittés uttalanden tillsatta militära arvodesutredningen, gingo väsentligt utöver en rationalisering inom arvodesväsendet. Utgående från uppfattningen, att ett bibehållande av arvoden, som endast kunde motiveras ur allmänna rekryteringssynpunkter, i stort sett icke vore förenligt med grunderna för 1939 års militära lönereglering, föreslogo utredningsmännen — under uttryckligt framhållande att de icke för egen del tagit ställning till frågan, i vad mån arvodena vore sakligt motiverade ur sådana synpunkter — att flertalet lönefyllnadsarvoden skulle avvecklas. Utredningsmännens förslag mötte vid remissbehandlingen starka erinringar från försvarsväsendets myndigheter, som i främsta rummet uttryckte farhågor, att en beskärning av arvodesväsen­ det, genomförd i den omfattning utredningsmännen föreslagit och utan kom­

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

pensation för bortfallande arvoden, skulle äventyra rekryteringen av de befattningshavargrupper, som komme att beröras av beskärningen. Vid ären­ dets anmälan i statsrådet den 12 november 1943 framhölls, att arvodena kom­ mit att utgöra en väsentlig faktor i löneställningen för vissa grupper av be­ ställningar och att spörsmålen angående i vad mån rekryteringshänsyn krävde en viss högre löneställning vid de olika befattningarna och hur denna i före­ kommande fall lämpligast borde åvägabringas krävde en prövning från grun­ den, vilken prövning måste ingå som ett led i en allmän lönereglering. I av­ vaktan därpå ansågs det nödvändigt att taga i övervägande, örn ej regleringen tills vidare borde inskränkas till en översyn av arvodesväsendet innefattande mindre genomgripande begränsningar och en viss rationalisering i övrigt. Utredning i sistnämnda hänseende har numera kommit till stånd genom 1943 års arvodessakkunniga. Resultatet av utredningen visar, att en avsevärd förbättring av arvodesförhållandena kan åstadkommas även genom en arvodesreglering av den begränsade innebörd, som nyss blivit antydd. En sådan bör nu komma till stånd. Arvodessakkunnigas förslag har mestadels till sina huvuddrag lämnats utan erinran av de över förslaget hörda myndigheterna. Detta gäller såväl den vägning mot varandra av olika rekryteringsintressen, varpå förslaget bygger, som den föreslagna koncentrationen av arvodesbeloppen till ett fåtal typer med ett arvode å 720 kronor för år såsom grundenhet. Vid den gransk­ ning förslaget undergått inom försvars- och finansdepartementen har det­ samma också synts väl ägnat att läggas till grund för en arvodesreglering. På grund av arvodesfrågans nära samband med avlöningsanslagen under fjärde huvudtiteln har det synts lämpligast att frågan behandlas i propositionen an­ gående dessa anslag. Arvodesregleringen bör i princip genomföras från och med den 1 juli 1945. Vissa övergångsanordningar föreslås emellertid i det följande, varvid bland annat av personalförbunden anförda synpunkter beaktas.

Stabsarvoden.

Såsom stabsarvoden betecknas i detta sammanhang dels arvoden till kap­ tener vid generalstabskåren, dels ock arvoden till vissa andra vid högre sta­ ber och inspektioner tjänstgörande kompaniofficerare. Här är däremot icke fråga örn de arvoden å 1 895 kronor för år —- motsvarande skillnaden mellan nettolönerna i lönegraderna Ob 4 och Ob 2 — som utgå till vissa beställningshavare i sistnämnda lönegrad; någon tvekan örn att dessa arvoden böra bibehållas torde icke föreligga. För närvarande utgå arvoden, uppgående till lägst 792 och högst 840 kro­ nor för år, till 47 generalstabskåren tillhörande kaptener med placering i lantförsvarets kommandoexpedition, försvarsstaben, arméstaben, arméinspek­ tionen, militärbefälsstaberna och kommendantsstaben i Boden. Sådana ar­ voden utgå vidare till kaptener, som från generalstabskåren uttransporterats till truppförbanden; antalet sådana kaptener är växlande men torde i all­ mänhet uppgå till cirka 10.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 17

Arvodena till andra vid högre staber och inspektioner tjänstgörande kom­ paniofficerare än generalstabskaptener utgå med 600 kronor till 50 officerare med placering vid försvarsstaben, arméstaben och arméinspektionen och med 900 kronor till en kapten ur ingenjörtrupperna, vilken utöver annan tjänst­ göring i innehavande beställning har att såsom adjutant tjänstgöra vid vägoch vattenbyggnadskårens chefsexpedition. Yid marinens och flygvapnets sta­ ber saknas arvoden. Beträffande ifrågavarande arvoden må följande nämnas. Enligt det före år 1921 gällande militära lönesystemet åtnjöto kaptenerna vid generalstaben såsom kompensation för fullgörandet av de särskilda kom­ petensfordringar, vilka stadgats för anställning vid nämnda stab, en viss för­ tur i befordrings- och därmed även i lönehänseende. Denna förtur ersattes sedermera med en särskild lönetursrätt; enligt 1927 års officersavlöningsreglemente ägde kapten (ryttmästare), som var eller varit anställd vid general­ stabskåren, för löneklassplacering tillgodoräkna sig tre tjänstår utöver vad som eljest var medgivet. Efter förslag av 1936 års lönekommitté — som an­ såg det kunna ifrågasättas, örn icke generalstabskårens officerare numera redan på befordringsvägen generellt sett vunne en sådan förtur i lönehän­ seende, att ytterligare kompensation vore omotiverad —- blev den särskilda lönetursförmånen vid 1939 års lönereglering borttagen men i avbidan på slutligt ställningstagande till frågan ersatt med ett arvode till generalstabs­ kapten, som ej uppnått högsta löneklassen, å belopp motsvarande skillnaden mellan två på varandra följande löneklasser enligt 1927 års officersavlöningsreglemente jämte viss dyrtidskompensation; arvodesbestämmelsen erhöll till en början giltighet allenast under budgetåret 1939/40, men giltigheten har år för år utsträckts, varjämte medgivande lämnats att arvode jämväl må till­ komma beställningshavare med lön enligt lönegrad Oa 2, som på förordnande mot åtnjutande av vikariatslön uppehåller beställning som kapten vid gene­ ralstabskåren. Arvodena till andra vid staber och inspektioner tjänstgörande kompani­ officerare än generalstabskaptener ha tillkommit vid skilda tidpunkter och ha motiverats bland annat med stabstjänstgöringens i förhållande till annan tjänstgöring strängare bundna och mera maktpåliggande beskaffenhet. Efter 1922 års arvodesreglering ha arvodena i allmänhet utgått med 600 kronor för år.

1936 års lönekommitté ifrågasatte, örn det icke, för den händelse kompen­ sation för generalstabskaptenernas lönetursrätt framdeles skulle utgå, vore lämpligast att knyta arvodet till de för kaptener avsedda befattningar, vilka enligt grunderna för försvarsorganisationen skulle bestridas av generalstabs­ officerare. Kunde arvodena vid högre staber och inspektioner icke generellt avvecklas, borde en individuell prövning verkställas i syfte att knyta dessa arvoden icke till sådan tjänst överhuvudtaget utan till befattningar av den beskaffenhet, att deras utövande krävde militär högskoleutbildning eller annan därmed jämförlig specialutbildning.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har erinrat om att ifrågavarande arvoden tillskapats, generalstabsarvodena i syfte att bereda kompensation för utbildningskostna­ derna och arvodena vid högre staber och inspektioner för att utgöra kom- Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. m .15 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

pensation för det mera krävande och kvalificerade arbete, som av ålder an­ setts vara förenat med stabs- och inspektionstjänsten i jämförelse med annan militär tjänstgöring. Utredningen har anfört, att tillräcklig anledning sak­ nades att genom extra förmåner premiera den militära högskoleutbildningen, att ett system med arvoden i stabs- och förvaltningstjänst kunde komma att framstå som ett undervärderande av själva trupptjänsten och att fortvaron av ett system med ur allmänna rekryteringssynpunkter motiverade arvoden stöde i strid med grunderna för den militära löneregleringen. Även örn för vissa befattningar av särskilda skäl lönefyllnadsarvoden kunde anses motive­ rade, vore avsevärda svårigheter förenade med en dylik avvägning. I 1942 års försvarsbeslut hade visserligen angivits det antal generalstabskaptener, som avsåges för varje stab etc., men ej vilka befattningar de skulle uppehålla. De befattningshavare vid de högre staberna och inspektionerna, som främst borde komma i åtnjutande av fyllnadsarvoden, tjänstgjorde såsom detalj­ chefer eller bestrede motsvarande göromål, men då såväl indelningen av sta­ bernas avdelningar i detaljer som personalens placering å detaljerna vore av vederbörande chefer vidtagna åtgärder för åstadkommande av lämplig arbets­ fördelning, kunde man ej knyta arvodena till ställningen såsom detaljchef eller liknande. Arvodesutredningen har i anslutning härtill föreslagit, dels att de nu över­ gångsvis utgående arvodena till kaptener vid generalstabskåren skola indragas utan särskild kompensation, dels ock att arvoden icke längre skola utgå till kompaniofficerare vid försvarsstaben, arméstaben och arméinspektionen. Adjutanten å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens chefsexpedition borde en­ ligt arvodesutredningens mening erhålla mot adjutantsgöromålen svarande minskning i sin tjänstgöringsskyldighet vid ingenjörtrupperna och borde där­ för ej erhålla arvode i fortsättningen.

Yttranden.

Militära arvodesutredningens förslag har vid remissbehandlingen mött starka erinringar från försvarsväsendets myndigheter, som i det väsentliga avstyrkt förslaget. De erinringar, som framställts emot förslaget att bort­ taga ur rekryteringssynpunkt motiverade arvoden, ha i det föregående be­ rörts. Beträffande innehållet i övrigt i remissyttrandena må följande nämnas. Chefen för armén har anfört, att den omständigheten, att avdelningarna vid de militära staberna saknade underavdelningar, vilkas chefer kunde sägas inneha särskilda befattningar, icke innebure, att dessa befattningshavares ar­ bete vore mindre kvalificerat, mindre ansvarsfullt eller mindre krävande. Samtliga vid staber och inspektioner tjänstgörande kompaniofficerare borde icke honoreras med arvode, men vederbörande chef borde ha möjlighet att efter individuell prövning tilldela de mest förtjänta arvode. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha framhållit angelägenheten av att stabsarvoden jämväl tillkomme kompaniofficerare vid flygstaben. Försvarsväsendets lönenämnd har uttalat sig emot att förena all tjänst­ göring av hithörande slag med särskilda förmåner i form av fyllnadsarvoden,

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 19

men tillika anfört, att fyllnadsarvoden såsom en särskild avlöningsform vid sidan av den ordinarie lönen svårligen kunde undvaras vid en del befatt­ ningar, vilka krävde särskilda kvalifikationer och med vilka vore förenade särskilt ansvarsfulla arbetsuppgifter. Särskilda stabs- och fyllnadsarvoden vore i viss utsträckning behövliga även i fortsättningen, men för dessa arvo­ dens bibehållande borde självfallet förutsättas, att arbetsuppgifterna kunde hänföras till vissa bestämda befattningar, en begränsning som icke för när­ varande vore för handen. Frågan i vilken utsträckning stabsarvodena borde bibehållas syntes böra göras till föremål för närmare undersökning, gällande samtliga förvaltningsgrenar.

1943 års arvodessakkunniga.

Enligt direktiven för 1943 års arvodessakkunniga borde dessa verkställa den av lönenämnden förordade utredningen, vilken skulle bedrivas från de av nämnden angivna utgångspunkterna. Arvodessakkunniga ha föreslagit, att stabsarvoden bibehållas i viss ut­ sträckning. De borde i princip knytas till vissa befattningar, varvid de beställningshavare skulle ha företräde till arvoden, som innehade nyckelposi­ tioner, i det att de fyllde funktioner tillhörande vederbörande stabs egent­ liga uppgift och vore direkt underställda förman av minst regementsofficers grad. Härom ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande. Den nuvarande ordningen, enligt vilken generalstabskapten enbart på grund av sin anställning vid kåren uppbär ett på visst sätt bestämt arvode, bör upphöra; generalstabskårens särställning i detta hänseende, för närva­ rande bevarad genom särskilda för vart budgetår lämnade medgivanden, kan således icke av de sakkunniga föreslås till ytterligare förlängning i annan mån än som kan följa av de övergångsanordningar, som må bliva en följd av förslaget. En annan sak är emellertid, att dessa officerare åtminstone som regel uppehålla befattningar av den vikt, att de på grund härav enligt de sakkunnigas förslag komma i åtnjutande av arvoden under de villkor som gälla andra, vid staberna tjänstgörande officerare av kompaniofficers grad. De sakkunniga ha haft att undersöka möjligheten att knyta arvodena till vissa bestämda befattningar, vilka kräva särskilda kvalifikationer och med vilka äro förenade särskilt kvalificerade uppgifter. Enligt försvarsbeslutet och utfärdade instruktioner skola de högre militära staberna vara indelade på av­ delningar. Dessa senare organs närmare utformning — bland annat detalj­ indelningen — bestämmes åter av vederbörande chefer efter det tillfälliga behovet. De sakkunniga ha varit hänvisade att taga fasta på de arbets­ uppgifter, vilka faktiskt för närvarande bestridas av vissa detaljchefer och vissa andra befattningshavare, men då indelningen är underkastad föränd­ ringar och den i ett visst läge förhandenvarande organisationen därför är en alltför osäker grund för ett bestående arvodessystem, avses den arvodesfördelning, som de sakkunniga förorda, skola vara bindande endast be­ träffande antalet arvoden, som tilldelas varje särskild avdelning respektive vissa isolerade befattningar, varjämte förslaget avses vara normerande för arten av de arbetsuppgifter, vilka inom avdelningen skola förenas med ar­ vode. De sakkunniga föreslå icke någon specificering i själva personal­ förteckningarna utöver en fördelning av stabsarvodena mellan staberna men förorda, att Kungl. Majit i det brev, varigenom personalförteckningarna sättas i kraft, meddelar beslut om antalet arvoden å varje avdelning jämto förklaring angående de arbetsuppgifter inom avdelningen, för vilkas bestri­ dande arvodena skola anses utgöra särskild ersättning. Då en viss rörelse­

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 21

Vad angår de huvudsakligaste funktioner, för vilka arvoden avsetts, torde få hänvisas till de sakkunnigas betänkande jämte en på grundval av det­ samma upprättad sammanställning, vilken är bilagd handlingarna i ärendet. Arvodesbeloppen ha föreslagits till 720 kronor för år utom för adjutantsbefattningen vid väg- och vattenbyggnadskåren chefsexpedition; vid denna befattning borde utgå halvt arvode eller sålunda 360 kronor för år.

Yttranden.

Arvodessakkunnigas förslag om att generalstabskapten i fortsättnin­ gen icke skall åtnjuta arvode i sådan egenskap — vilket förslag innebär dels att generalstabskapten, som tjänstgör i högre stab eller inspektion, erhåller ett arvode å 720 kronor i stället för det nuvarande mellan 792 och 840 kronor växlande beloppet, dels ock att ur generalstabskåren uttransporterad kapten ej erhåller arvode — tillstyrkes eller lämnas utan erinran av försvarets civil­ förvaltning, statskontoret, riksräkenskapsverlcet och försvar sväsendets lönenämnd. Däremot avstyrkes förslaget av överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för försvarsstaben och svenska offleersförbundet, vilka anse general­ stabskaptenernas särställning vara väl motiverad genom deras speciella, be­ tungande tjänstgöring och nödvändigheten att upprätthålla en god rekryte­ ring. Chefen för försvarsstaben, till vilken överbefälhavaren ansluter sig, an­ för, att generalstabskaptenernas högre arvode under stabstjänstgöring och deras rätt att bibehålla arvodet efter uttransportering i viss mån borde be­ traktas såsom en kompensation för att de under tjänstgöring såsom generalstabsaspiranter ej erhölle arvoden, medan efter dem turberättigade officerare vid samtidig tjänstgöring i stab kunde erhålla arvode. Arvodessakkunnigas förslag örn viss dispositionsrätt för veder­ börande stabschef över arvodena bär tillstyrkts eller lämnats utan er­ inran av överbefälhavaren, försvars grens chef erna, chefen för försvarsstaben , försvarets civilförvaltning och för svar sväs endels lönenämnd, medan däremot statskontoret finner den föreslagna anordningen vara i hög grad godtycklig. Yad härefter angår antalet arvoden och de funktioner, för vilka de skulle avses, ha dels statskontoret — som i första hand ansett, att arvodena borde avvecklas — dels riksräkenskapsverket påyrkat en begränsning till de befattningar, som av de sakkunniga medtagits i alternativ I. Riksräkenskapsverket har härvid gjort följande uttalanden. Enligt ämbetsverkets mening är användningen av arvoden såsom löneförstärkning icke lika starkt motiverad i fråga om den vid staber, inspektioner m. m. tjänstgörande personalen som i fråga örn den på andra ifrågakommande områden tjänstgörande personalen. Då de högre beställningarna vid olika truppförband och militära enheter i allmänhet rekryteras bland kompanioffi­ cerare vid generalstabskåren och andra kvalificerade kompaniofficerare med tjänstgöring vid staber m. m. samt stabstjänstgöringen därvid torde tillmätas särskild betydelse, synes det enbart ur rekryteringssynpunkt knappast erfor­ derligt att bibehålla arvodena för stabstjänst. Andra skäl tala för att arvo­ dena i viss utsträckning bibehållas — möjligheten att premiera den större dugligheten samt att kompensera det stora ansvar och den betydande arbets­

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

börda, som allmänt vitsordas vara förbunden med stabstjänsten —- men an­ svaret har icke karaktären av förvaltningsansvar och arbetsbördan torde vid en återgång till fredsförhållanden och vid en lämplig fördelning av arbets­ uppgifterna bliva mindre än vad nu är fallet. En begränsning av stabsarvodena vore ägnad att gynnsamt återverka på intresset för trupptjänsten. Försvarsväsendets lönenämnd är likaledes av den uppfattningen, att arvo­ den huvudsakligen böra. utgå endast i den omfattning som avses i de sak­ kunnigas alternativ I, men ifrågasätter en viss omfördelning av arvodena. Å ena sidan har lönenämnden i motsats till de sakkunniga funnit tveksamt, om arvode borde tillkomma adjutanten i lantförsvarets kommandoexpedition, tillika adjutant hos chefen för försvarsdepartementet, en detaljchef å för­ svarsstabens kvartermästaravdelning, som bland annat är stabens represen­ tant i bränslekommissionen, en detaljchef å samma stabs press- och filmav­ delning samt den yngre av de båda generalstabsofficerare, som tjänstgöra vid militärbefälsstaberna inom I.—Yl. militärområdena. Å andra sidan har lönenämnden ansett, att arvoden utan större tvekan borde utgå vid vissa detaljchefsbefattningar å försvarsstabens inrikesavdelning, främst den be­ fattning, vars innehavare har att handlägga ärenden angående industriskydd samt spionage och sabotage m. m. Arvoden syntes böra tillkomma befatt­ ningshavare även vid de marina inspektionerna, i första hand kustartilleriinspektionen. Inom lönenämnden ha ledamöterna M. E. Giron och A. Törnkvist i särskilt yttrande anfört, att det förefölle som örn vid de sakkunnigas förslag till arvodesfördelning marinen och flygvapnet kommit väl mycket i skymundan. Större enhetlighet borde åvägabringas dels i den blivande kommandoexpeditionen, där föreståndarna för flottans och kustartilleriets detaljer samt motsvarande för flygvapnet hade att handlägga ärenden berörande vederbörande vapen­ grens eller försvarsgrens hela verksamhetsområde och ej endast vissa delar därav, dels mellan försvarsgrensstaberna, där bland annat befattningen så­ som äldste officer å marinstabens operationsavdelnings operativa detalj kunde framhållas såsom en typisk »generalstabsbefattning», lydande direkt under regementsofficer, dels mellan arméinspektionen och marinens inspektionsmyndigheter, vilka senare lämnats helt utanför i betänkandet trots sin nära motsvarighet till arméinspektionens olika myndigheter, dels ock mellan mili­ tärbefälsstaberna och de motsvarande större marindistriktsstaberna, därest arvoden fortfarande borde utgå till vissa befattningshavare inom de först­ nämnda staberna, varom reservanterna dock ej blivit övertygade. De militära myndigheterna — överbefälhavaren, cheferna för armén, mari­ nen och flygvapnet samt chefen för försvarsstaben — anse, att arvoden böra utgå vid samtliga i alternativ II inbegripna befattningar samt vid ytterligare ett antal stabsbefattningar. Beträffande yttrandenas innehåll i denna del må följande nämnas. Försvarsstaben. Överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben an­ föra: Av de 8 befattningar, som de sakkunniga hänfört till kategori II, böra helst alla och i varje fall 7 överföras till kategori I. Arvoden böra tillkomma

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 23

ytterligare fyra befattningshavare, som nu ha arvode. Då försvarsberedskapen upphör, blir det nödvändigt att på försvarsstabens fredsstat uppföra en offi­ cer för befattningen som chef för inrikesavdelningens mobiliseringsavdelning, och även denne bör erhålla arvode. Utöver de 15 generalstabsofficerarnas arvoden böra därför vid försvarsstaben finnas sammanlagt 25, senare 26, ar­ voden. Härvid skulle det sammanlagda antalet arvodesberättigande befatt­ ningar uppgå till 46 % av hela antalet befattningar för aktiva officerare. För­ svarsstaben bär numera i likhet med flertalet högre stabsorgan nått full stadga i organisatoriskt hänseende. Staber och inspektioner tillhörande armén, överbefälhavaren och chefen för armén anföra: En strikt kategoriuppdelning med hänsyn till olika befattningars teoretiska värde är icke genomförbar. Den enda kategori­ indelning, som med fog kan göras, är att hänföra generalstabskaptenerna till kategori I och alla övriga arvodesberättigade till kategori II. Samtliga böra emellertid erhålla arvode, de förra enligt nu gällande grunder och de senare enligt de sakkunnigas förslag. Staber och inspektioner tillhörande marinen m. m. Chefen för marinen anför: Samtliga 9 av de sakkunniga upptagna arvodesberättigande befattningar vid marinstaben böra hänföras till kategori I. Sakkunnigför­ slaget erfordrar följande kompletteringar. Enligt 1942 års försvarsbeslut skola i marinsektionen vid kommandoexpeditionen, efter dennas ombildning, tjänst­ göra en kompaniofficer från flottan och en från kustartilleriet, chefer för flottans respektive kustartilleriets detalj. Dessa böra erhålla arvoden och hänföras till kategori I. Kustartilleriinspektionen bör tilldelas 3 arvoden för befattningar, som böra hänföras till kategori I. Vidare böra 5 arvoden avses för till kategori I hänförliga befattningar hos vederbörande tjänstegrensinspektörer inom marinledningen. Arvoden tillhörande kategori I böra slut­ ligen tilldelas de 3 kompaniofficerare, som äro chefer för operativa detaljen inom marindistriktsstaberna vid Ostkustens, Sydkustens och Västkustens ma­ rindistrikt. Överbefälhavaren anför med utgångspunkt från chefens för marinen för­ slag, att för inspektionerna inom marinledningen borde avses högst 7 arvoden. Flygstaben. Överbefälhavaren och chefen för flygvapnet anföra: Rela­ tionstalen enligt sakkunnigförslaget bliva rätteligen 27 respektive 35 % i stället för 28 respektive 36. Samtliga av de sakkunniga upptagna befattningar böra hänföras till kategori I. Arvode bör ytterligare utgå till den på flyg­ säkerhets- och haveriavdelningen tjänstgörande kaptenen.

Mot förslaget i fråga örn arvodesbeloppen ha remissmyndighetema icke haft något att erinra, bortsett från de önskemål vissa myndigheter fram­ fört om att generalstabsarvodena skola bibehållas. I detta sammanhang må nämnas, att förslag örn arvoden jämväl till vissa avdelningschefer vid högre staber framställts av överbefälhavaren, chefen för armén och chefen för försvarsstaben. Chefen för försvarsstaben har härom anfört i huvudsak följande. De arbetsuppgifter och det ansvar, som åvila flertalet av avdelningsche­ ferna i försvarsstaben och andra högre staber, äro av betydligt större mått än vad fallet är med de befattningshavare i lönegrad Oa 4 och Oa 5, som tjänstgöra vid truppförbanden. Vissa avdelningschefer — vid försvarsstaben i första hand avdelningscheferna vid armé-, kvartermästar- och kommunikationsavdelningarna — böra erhålla arvoden å 1 080 kronor på samma sätt som vissa av arvodessakkunniga i annat sammanhang angivna officerare i

24 Kungl. Martts proposition nr 170. lönegrad Oa 4 eller Oa 5, vilka tjänstgöra som »chefsassistenter». Utöver rät t vi s e syri}) link t en är att märka, att avdelningscheferna till stor del rekry­ teras ur den meriterade kategori regementsofficerare, som bestrider lärarbefattningar vid högskolor. Chefen vid kommunikationsavdelningen bör erhålla arvode även till förekommande av löneminskning, då det ofta förekommer att officer av kategorien »chefsassistent» placeras som chef på denna av­ delning. Chefen för armén anför delvis andra synpunkter på denna fråga: Befattningarna såsom avdelningschef vid arméledningen m. m. böra med hänsyn till sin vikt och det tjänsteansvar, som åvilar vederbörande befatt­ ningshavare, normalt bestridas av överstelöjtnant, men understundom måste yngre regementsofficerare placeras som avdelningschefer. Avdelningsche­ ferna vid arméstaben och arméinspektionens centralavdelning i lägre löneklass än Oa 12 böra erhålla fyllnadsarvode motsvarande skillnaden mellan innehavd lön och lön i löneklass Oa 12. Dylikt fyllnadsarvode utgår exempel­ vis till militärassistent — regementsofficer — i byråchefsbefattning, och en liknande anordning tillämpas för arméstabschefen. överbefälhavaren hemställer örn en särskild undersökning i ämnet, örnfattande försvarsstaben, armé- och marinledningarna samt flygstaben. Svenska officer sförbundet har anfört synpunkter liknande de av chefen för armén uttalade. Departements­ Samtliga de utredningsorgan, som nu haft att taga befattning med frågan chefen. örn en rationalisering av det militära arvodesväsendet — 1936 års lönekommitté, militära arvodesutredningen och 1943 års arvodessakkunniga — ha an­ sett självfallet, att arvoden, i den mån de skulle bibehållas, skulle knytas till vissa särskilda befattningar. Denna förutsättning har också enligt direktiven gällt för arvodessakkunnigas utredning. I anslutning härtill anser jag, att arvo­ den i fortsättningen icke annat än övergångsvis böra utgå till kompanioffice­ rare enbart av den anledningen, att de tillhöra eller tidigare tillhört general­ stabskåren. Emellertid föreligger, såsom arvodessakkunniga framhållit, på detta om­ råde svårighet att avgränsa vissa bestämda befattningar, med vilka mera sta­ digvarande äro förenade sådana kvalificerade arbetsuppgifter, som kunna göra fyllnadsarvoden motiverade. Arvodessakkunniga ha med hänsyn härtill före­ slagit, att allenast antalet arvoden till kompaniofficerare vid varje stab och inspektion skulle bestämmas samt att arvodenas knytande till sär­ skilda befattningar skulle tid efter annan verkställas av Kungl. Majit, var­ jämte viss frihet härutinnan skulle tillkomma chefen för respektive institu­ tion. De skäl, som anförts för denna anordning, tala även för att antalet ar­ voden vid de särskilda staberna och inspektionerna icke helt fastlåses, utan att Kungl. Majit erhåller möjlighet att verkställa omflyttningar av arvoden mellan de olika institutionerna. Av anslagstekniska skäl är det visserligen nödvändigt att beräkningsmässigt utgå från ett visst högsta antal arvoden vid var och en av följande fem huvudenheter, nämligen försvarsdepartemen­ tet, försvarsstaben och vardera av de tre försvarsgrenarna. Det bör emeller­ tid förutsättas, att Kungl. Majit skall äga befogenhet att efter prövning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 25

föreliggande förhållanden medgiva överskridande av det antal arvoden, som beräknats för kompaniofficerare vid en dylik huvudenhet, i den mån den totala arvodesramen icke överskrides. Ståndpunkt till sådana frågor ävensom till spörsmålet, vilka särskilda befattningar som böra förenas med arvoden, torde lämpligen böra fattas sedan förslag i ämnet framlagts av vederbörande mili­ tära myndigheter. För egen dél vill jag emellertid uttala, att de av arvodessakkunniga framlagda förslagen synas erbjuda en i stort sett lämplig utgångs­ punkt vid övervägandet härav. Det bör anmärkas, att generalstabskaptener med hänsyn till sin särskilda kompetens undantagslöst torde komma att avses för befattningar, som bliva förenade med arvode, varför förslaget i praktiken innebär, att dessa officerare även i fortsättningen komma i åtnjutande av arvodesförmån. Yad beträffar det sammanlagda antalet arvoden vid högre staber och in­ spektioner har jag med beaktande av olika på frågan inverkande omständig­ heter funnit mig böra föreslå, att antalet i överensstämmelse med arvodessakkunnigas i det föregående såsom alternativ I betecknade förslag bestämmes till 87. Då arvodessakkunnigas förslag även i fråga örn arvodestilldelningen för de särskilda staberna och inspektionerna synts mig kunna godtagas såsom en grund för beräkningen, ha de i det följande redovisade anslagsberäkning­ arna för nästkommande budgetår verkställts med utgångspunkt från att 2 arvoden skola tilldelas försvarsdepartementet, 28 försvarsstaben samt 44 arméns, 6 marinens och 7 flygvapnets institutioner. De anslagsposter, från vilka arvodena skola bestridas, ha upptagits förslagsvis för att den åsyftade möjligheten till jämkning i arvodesfördelningen skall beredas. Yad angår arvodesbeloppen, biträder jag arvodessakkunnigas förslag att de skola utgöra 720 kronor för år utom arvodet till en adjutant ur ingen­ jörtrupperna med tjänstgöring vid väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpe­ dition, vilket arvode skall utgöra 360 kronor för år. Det i vissa remissyttranden framförda förslaget att arvoden även skola till­ delas officerare, vilka tjänstgöra som avdelningschefer i högre staber, anser jag mig icke kunna biträda.

Förvaltningsarvoden.

A. Kompanioff icersarvoden vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven m. m. Under budgetåret 1944/45 utgå arvoden bland annat till följande personal vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven m. m. Arméns fortifikations förvaltning: 4 avdelningschefer; Arméförvaltningens tygavdelning; 10 avdelningschefer, kompaniofficerare, samt 8 ur truppförbanden beordrade officerare, som icke äro avdelnings­ chefer; Arméförvaltningens intendentur avdelning: 2 kompaniofficerare å central­ byrån;

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. Marinförvaltningen: 12 såsom detaljchefer tjänstgörande kompanioffi­ cerare; Ostkustens marindistrikt: 2 kompaniofficerare, tjänstgörande å artilleri-, torped- och mindepartementen å örlogsvarvet; Sydkustens marindistrikt: 2 kompaniofficerare vid artilleri- samt torpedoch mindepartementen; Marinintendenturkåren: Kompaniofficer, tjänstgörande såsom sekreterare eiler varvskamrerare hos chefen för Karlskrona örlogsvarv; chefen för intendenturförvaltningen i Sydkustens marindistrikt (arvodet utgår ej örn befatt­ ningen uppehälles av kommendör vid marinintendenturkåren).

Arvodena -— utom det, som tillkommer chefen för intendenturförvaltningen i Sydkustens marindistrikt — utgöra 600 kronor för år och åtnjutas av kompaniofficerare, dock att de vid arméns fortifikationsförvaltning ut­ gående arvodena, vilka ursprungligen avsetts för kompaniofficerare, enligt praxis uppbäras av avdelningschef oberoende av militär grad. Med arvodena har i allmänhet avsetts att stimulera intresset för den tekniska tjänsten. Enligt uttalande av 1930 års försvarskommission borde genomgång av hög­ skolor m. m. öppna utsikt till erhållande av åtminstone lika stora ekonomiska förmåner på detta som på andra militära verksamhetsområden, där mot­ svarande fordringar gällde på vederbörandes kvalifikationer. Arvodet till chefen för intendenturförvaltningen i Sydkustens marin­ distrikt, örn denne är regementsofficer i lönegraden Oa 5, utgår med 1 020 kro­ nor för år och har motiverats med att befattningshavaren utövade chefskap över industriella anläggningar av betydande omfattning och dyrbara förråd och dessutom vore personalchef för marinintendenturkårens personal i Karls­ krona samt att den för honom enligt 1927 års officersavlöningsreglemente tillämpliga lönegraden O 5 endast innehölle en löneklass. Av praktiska skäl behandlas detta arvode i samband med kompaniofficersarvodena. 1936 ais lönekommitté uttalade att, örn en generell avveckling av ifråga­ varande arvoden icke kunde ske, en individuell prövning borde verkställas i syfte att knyta arvodena till befattningar av den beskaffenhet, att deras utövande krävde militär högskoleutbildning eller annan därmed jämförlig specialutbildning.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har anfört, att befattningarna såsom detaljchefer (mot­ svarande) inom de centrala förvaltningarna allmänt sett icke kunde närmare angivas än att dessa chefer såsom biträden åt ledamot av verket handhade beredningen av vissa grupper av ärenden, varvid de ledde den underställda personalens arbete. I olikhet mot förhållandet inom staberna vore en avgränsning av befattningarna emellertid mbjdg, i det att vissa av arvodestagarna uppehölle särskilda befattningar. Allmänt restes dock krav på att arvodesförmånen skulle utsträckas att omfatta samtliga eller ett större antal kompaniofficerare inom respektive verksamhetsgrenar. En allmän premiering av kvalificerad tjänstgöring i kompaniofficersgra-

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 27

den inom den högre administrationen kunde emellertid icke anses förenlig med grunderna för gällande lönereglering, och i enlighet härmed förordade ut­ redningen, att kompaniofficersarvodena vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven skulle indragas; örn några av ifrågavarande med arvode förenade befattningar i kvalitet möjligen kunde anses motsvara regementsofficersgraden, borde detta beaktas vid utformandet av förvaltningsorganisationen. Även arvodet till den kompaniofficer, som tjänstgjorde som sekreterare hos chefen för Karlskrona örlogsvarv, kunde indragas. Arvodet till chefen för intendenturförvaltningen i Sydkustens marindistrikt borde icke vidare utgå, då den nuvarande lönegraden Oa 5 omfattade tre löneklasser och de skäl i övrigt, som föranlett detta arvodes inrättande, i väsentliga delar förlorat sin be­ tydelse.

Yttranden.

Militära arvodesutredningens förslag örn indragning av kompaniofficersarvoderna vid försvarets centrala förvaltningsmyndigheter har mött starka erinringar från dessa myndigheters sida. Arméförvaltningen har anfört, att placering å förvaltningstjänster kunde betaga kvalificerade officerare möjlighet att genom särskilda kommenderingar vinna den allmänmilitära kunnighet och erfarenhet, som inom vederbörlig personalkår utgjorde förutsättning för vidare befordran. Marinförvaltningen har uttalat liknande synpunkter. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha påyrkat, att arvoden finge utgå jämväl till officerare vid flygförvaltningen. Försvar sväsendets verkstadsnämnd har framfört principiella erinringar mot ett avskaffande av arvoden till officerare i förvaltningstjänst med hänsyn till de särskilda kvalifikationer, vilka i allmänhet erfordrades hos ifrågavarande befattningshavare. Liknande synpunkter ha uttalats av svenska officersförbundet. Försvarsväsendets lönenämnd har anfört, att förvaltningsarvodena svår­ ligen kunde undvaras vid en del befattningar, vilka krävde särskilda kvalifika­ tioner och med vilka särskilt ansvarsfulla arbetsuppgifter vore förenade En förutsättning för arvodenas bibehållande borde självfallet vara, att arbets­ uppgifterna kunde hänföras till vissa bestämda befattningar.

1943 års arvodessakkunniga.

Enligt de för arvodessakkunniga meddelade direktiven skulle de sak­ kunniga bedriva sin utredning i fråga örn förvaltningsarvodena från de av försvarsväsendets lönenämnd angivna utgångspunkterna. Arvodessakkunnigas förslag innebär i stort sett, att arvode med 720 kronor för år skall utgå till sådan kompaniofficer vid central förvaltning eller örlogsvarv, som är sektionschef eller innehar likartad ställning i organisatoriskt hänseende. Härom ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande. Genom de instruktioner, vilka trätt i kraft den 1 januari 1944, ha de cen­ trala förvaltningarna erhållit en indelning i underavdelningar efter i möjligaste

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

mån enhetliga grunder, varvid beteckningarna »avdelning», »byrå» och »sektion» genomgående äro korresponderande. Indelningen i avdelningar och byråer är fastställd i instruktionerna, och sektionsindelningen är antingen fastställd på samma sätt eller ock har angivits, att byråerna indelas i sek tioner i den män Kungl. Majit så bestämmer; inom flera verk förekommer dessutom en indelning i detaljer men detta är en intern angelägenhet, som ej kommer till uttryck i instruktionerna. Yad beträffar örlogsvarven kan mot­ ses att en motsvarande indelning kommer till stånd. De sakkunniga föreslå, att arvode må utgå till kompaniofficer, som är sektionschef eller i organisatoriskt hänseende kan anses jämställd med sele: tionschef. Denna norm medför jämte olika begränsningar en utvidgning av arvodessystemet! till de centrala förvaltningar, som nu sakna arvoden, i främsta rummet flygförvaltningen. Arvode bör icke tilldelas detaljchef, örn än detaljen i fråga genom storlek och betydelse anses likvärdig med sektion, innan detta kommit till uttryck genom detaljens omvandling till sektion enligt förordnande av Kungl. Majit. Vid tillämpning av den föreslagna kvalifikationsgrunden för erhållande av förvaltningsarvode kunna medelsanvisningarna för arvoden erhålla för­ slagsanslags karaktär, och det blir icke erforderligt, att Kungl. Majit bestäm­ mer antalet arvoden, därest i stället angives, att arvodena må utgå till sek­ tionschef respektive till annan befattningshavare av motsvarande ställning. Förvaltningarna synas genom ifrågavarande förslag icke bliva missgyn­ nade i förhållande till de militära staberna, örn de senare tillföras arvoden i den utsträckning, som framgår av förslaget under kategori I. Kelationstalen skulle visserligen för närvarande ställa sig lägre vid förvaltningarna, men när inkallelserna av icke aktiv personal måste upphöra, kan det bliva erforderligt att i större utsträckning än nu är fallet placera kompaniofficerare såsom sektionschefer. Det bör också beaktas, att officerare, vilka beträtt förvaltningsvägen, även kunna erhålla arvoden i vissa särskilda befattningar vid de militära staberna samt för kontroll, besiktning och arbetsledning.

Beträffande arvodet till chefen för intendenturförvaltningen i Sydkustens marindistrikt ha arvodessakkunniga under erinran om de skäl, som enligt militära arvodesutredningens mening talade för en avveckling av arvodet, för sin del framhållit, att detta arvode icke syntes motiverat, vare sig be­ fattningen komme att hänföras till lönegraden Oa 6 eller Oa 5, ett spörsmål, som syntes komma att bliva föremål för behandling av de sakkunniga, vilka den 17 mars 1944 tillkallats att inom försvarsdepartementet biträda med fortsatt utredning av marinintendenturkårens organisation och omfattning. Enligt arvodessakkunnigas förslag skulle vid tillämpning av nuvarande orga nisation vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven arvoden till sek­ tionschefer m. fl., vilka vore kompaniofficerare, utgå i den omfattning, som framgår av följande sammanställning, i vilken jämväl redovisas vissa av de sakkunniga angivna relationstal, utvisande antalet arvodesbefattningar i procent av hela antalet kompaniofficerare enligt fredsorganisationen. Beträffande de särskilda befattningar, för vilka de sakkunniga beräknat arvoden, torde få hänvisas till betänkandet samt en på grundval därav upp­ rättad sammanställning, vilken bilägges handlingarna i ärendet. Här må emellertid nämnas följande beträffande grunderna för detaljförslagen.

30 Kungl. Majda proposition nr 170.

het med den av Kungl. Majit bestämda sektionsindelningen äro sektions­ chefer. De sakkunniga lia förklarat sig icke kunna tillstyrka, att arvode finge utgå till kompaniofficerare vid intendenturavdelningen, då denna saknade sektionsindelning. Örlogsvarven. De sakkunniga ha föreslagit, att kompaniofficer i sektionschefsbefattning vid örlogsvarv med hänsyn till göromålens kvalificerade be­ skaffenhet finge åtnjuta arvode. Intill dess frågan örn sektionsindelning vid örlogsvarven blivit av Kungl. Majit avgjord syntes det icke nödvändigt att företaga någon förändring med avseende å nu utgående arvoden till kompani­ officerare vid örlogsvarven. Marinintendenturkåren. För frågan om arvode till chefen för intendenturförvaltningen i Sydkustens marindistrikt har förut redogjorts. Yad angår arvodet till en kompaniofficer, som tjänstgör som sekreterare eller varvskamrerare hos chefen för Karlskrona örlogsvarv, ha de sakkunniga erinrat örn att det i propositionen 1944: 166 ansetts kunna ifrågasättas, örn ej å ifråga­ varande befattningar lämpligen borde placeras civila fackmän. Därjämte hade framhållits, att chefen för intendenturavdelningen i den avsedda nya varvsorganisationen avsetts skola övertaga handläggningen av de mera kvalifice­ rade ärendena; varvssekreteraren och varvskamreraren skulle framdeles i regel icke vara föredragande inför varvschefen. De sakkunniga hade med an­ ledning härav ansett anledning saknas att föreslå fyllnadsarvode i detta fall.

Yttranden.

Arvodessakkunnigas förslag örn bibehållande av vissa kompaniofficersarvoden vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven har till­ styrkts av remissmyndigheterna utom statskontoret, som ansett förslaget oförenligt med grunderna för gällande lönereglering. Sålunda har exempel­ vis riksräkenskapsverket anslutit sig till de sakkunnigas förslag med hänsyn särskilt till att befattningar i allmän tjänst vid de centrala förvaltningsmyn­ digheterna i allmänhet icke i någon högre grad meriterade för befordran till högre beställningar och att de i vissa fall rent av ogynnsamt inverkade på beställningshavarens befordringsutsikter. Yad angår arvodessakkunnigas förslag att anknyta förvaltningsarvodena till den indelning av förvaltningarna i olika underavdelningar, som numera ge­ nomförts eller avses skola genomföras, och att därvid begränsa arvodena att utgå till kompaniofficer, som är sektionschef eller därmed jämställd, ha vissa myndigheter i princip biträtt förslaget men påyrkat större eller mindre jämkningar i den arvodesfördelning, vartill detsamma skulle leda. Sålunda anför försvarets civilförvaltning följande. Förslaget tillgodoser väl önskemålet örn en rationalisering av arvodessystemet inom förvaltningsorganen. Huvudprincipen i förslaget synes också välbetänkt. Emellertid torde ett strikt tillämpande av densamma icke giva ett rättvisande resultat. Möjlighet synes böra hållas öppen att medgiva arvo­ den även åt sådan kompaniofficer, som icke är jämställd med sektionschef, men vilkens arbetsuppgifter äro av sådan art, att arvode bedömes vara be­ fogat. Jämväl i de fall, där fråga är örn vissa speciella befattningar, vilka ur rekrytera gssynpunkt äro särskilt svåra att besätta, synes arvode efter Kungl. Majits prövning böra utgå. Ur skilda synpunkter torde det alltså få anses nödvändigt att medgiva arvoden vid förvaltningarna i större utsträckning än som föreslagits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 31

Försvarsväsendets lönenämnd anför följande. Förslaget att arvodena inom de centrala förvaltningarna och örlogsvarven skola knytas till av kompaniofficerare uppehållna sektionschefsbefattningar synes vara att föredraga framför nuvarande system. Det synes emellertid icke uteslutet, att en dylik sammankoppling av sektionschefsbefattningarna med arvoden kan komma att föranleda en strävan hos vederbörande myndig­ heter att söka utbygga sektionsindelningen i en eljest icke påkallad omfatt­ ning. Såväl berörda förhållande som -— och framförallt — den omständig­ heten, att fall kunna förekomma, särskilt i fråga örn tekniskt utbildad perso­ nal, då arvoden torde böra utgå även till innehavare av andra befattningar än sektionschef stjänster, talar för att Kungl. Majit bör äga möjlighet att i begränsad omfattning tilldela arvoden till andra än sektionschefer. Beaktas må även, att Kungl. Majit i händelse av bifall till förslaget vid prövning av frågor örn ändrad sektionsindelning får att beakta jämväl spörsmålet, om arbetsuppgifterna för chefen för en till inrättande föreslagen sektion äro av sådan art, att arvode bör utgå å befattningen; det kan vidare ifrågasättas, örn det icke även bör ligga i Kungl. Majits hand att föreskriva, att viss sektionschefsbefattning icke skall vara förenad med arvode. Ledamöterna M. E. Giron och A. Törnkvist ha emellertid i ett vid lönenämndens utlåtande fogat särskilt yttrande gjort följande uttalande med av­ seende å förvaltningsarvodena. Stabsarvodena utgå i allmänhet i befattningar, vilkas handhavande kan an­ ses vara direkt meriterande för högre befordran, men detta kan icke sägas om förvaltningsarvodena, vilka utgå i befattningar, som fördenskull äro mera svårrekryterade. Då emellertid en god rekrytering till sistnämnda befatt­ ningar är av största betydelse för försvarets effektivitet, bör någon mera vä­ sentlig reduktion av förevarande arvoden icke komma till stånd. Här måste man framgå med försiktighet, så att icke en eller flera tekniska specialgrenar avfolkas, och det tar lång tid att återuppbygga vad som möjligen kan komma att raseras. Kommenderingsinstitutet kan här knappast tillgripas, i varje fall ej med tillfredsställande resultat.

överbefälhavaren, cheferna för armén och marinen, armé- och marinför­ valtningarna samt krigsmaterielverket ha helt avstyrkt förslaget att knyta arvodena till sektionschefsbefattningarna. De ha samtliga anfört, att benäm­ ningarna på de olika organisatoriska instanserna i vissa fall vore olika så att exempelvis åtskilliga detaljchefer fullgjorde arbete likvärdigt med det, som i andra fall ankomme på sektionschef. Överbefälhavaren har framhållit, att an­ talet föredragande i praktiken vore begränsat och att de stora förvaltningarna i anledning därav måste växa nedåt, varvid detaljchefen ofta i fråga om vikt och ansvar bleve likställd med sektionschefen i ett mindre verk. Överbefäl­ havaren har föreslagit, att frågan örn vilka officerare, som skulle åtnjuta ar­ voden vid förvaltningarna, borde regleras enligt samma principer som vid sta­ berna och av Kungl. Majit avgöras på liknande sätt. Beträffande jämkningar i och tillägg till den av arvodessakkunniga föreslagna arvodestilldelningen, som föreslagits av olika myndigheter, må nämnas följande. Försvarets sjukvårdsförvaltning. Försvarets sjukvårdsförvaltning har anfört, att chefen för underhållssektionen inom sjukvårdsförvaltningens

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

materielbyrå fyllde de kvalifikationer, som arvodessakkunniga ansett avgö­ rande för förvaltningsarvodes utgående, och därför borde erhålla sådant arvode. Krigs materiel v erhet. Krigsmaterielverket har anfört, att kompaniofficersarvoden kunde bliva erforderliga för verkets del, örn arvodessakkun nigas förslag godtoges. Det vore icke uteslutet, att militära beställningshavare på aktiv stat framdeles komme att placeras vid verket. Arméns f or ti file ationsf ör vältning. Arméns fortifikationsförvaltning har anfört, att förvaltningen utöver de av arvodessakkunniga föreslagna fyra arvodena borde erhålla ytterligare ett arvode, avsett för chefen för chefs­ expeditionen, vilken enligt gällande personalfördelningstabell vore kompani­ officer samt vore direkt underställd verkschefen och i vissa ärenden föredra­ gande inför denne. Arméförvaltningens tygavdelning. Arméförvaltningen anför: Med tillämpning av de grunder, som förordats av de sakkunniga, skulle antalet kompaniofficersarvoden vid tygavdelningen för närvarande komma att utgöra 6 i stället för av de sakkunniga beräknade 12, då nämligen 6 sektionschefer, vilka de sakkunniga räknat såsom arvodesberättigade, icke vore kompanioffi­ cerare på aktiv stat. Vidare komme ingenjörmaterielsektionen att sedermera förestås av en regementsofficer. Skulle ytterligare sektionsposter i framtiden komma att beklädas av regementsofficerare, vilket förutsatts, komme vid tilllämpning av sakkunnigförslaget i stort sett inga arvoden att utgå till kom­ paniofficerare vid tygavdelningen. Enligt arméförvaltningens mening borde emellertid arvoden utgå till 20 detaljchefer och andra befattningshavare vid tygavdelningen. Överbefälhavaren och chefen för armén ha ansett, att antalet arvoden vid tygavdelningen icke borde minskas, överbefälhavaren har anfört, att om­ kring tre fjärdedelar av antalet kompaniofficerare vid tygavdelningen vöre högskoleutbildade och att den arvodesbeskärning, som föresloges av de sak­ kunniga, komme att minska intresset hos de högskoleutbildade för förvalt­ ningstjänsten. Marinförvaltningen. Marinförvaltningen anför: Vapenavdelningen för­ fogar för närvarande över 9 arvoden. Arvodessakkunniga beräkna för denna avdelning endast arvoden för teletekniska byråns radiosektion och sjö­ artillerisektionen, men förutsätta att vid en sektionsindelning å min- och torpedbyråerna skola tillkomma 3 respektive 2 arvoden. Marinförvalt­ ningen förutsätter, att chefen för sjöartillerisektionen normalt skall vara regementsofficer, och föreslår, att kompaniofficersarvode ej beräknas för sådan chef. Något behov av att ombilda vissa detaljer å min- och torped­ byråerna har ej framträtt, och det synes föga ändamålsenligt att en omorga­ nisation skulle genomföras enbart för att vissa förtjänta kompaniofficerare skulle erhålla arvoden. Marinförvaltningen föreslår, att för vapenavdelningen avses 10 arvoden. Arvodessakkunniga ha tillstyrkt, att 2 arvoden finge utgå till sektionschefer vid fortifikationsavdelningen. Marinförvaltningen före­ slår, att dessa båda arvoden få utgå till sektionschef eller detaljchef, örn han är kompaniofficer. För intendenturavdelningen ha de sakkunniga föreslagit 1 arvode, avsett för en sektionschef. Marinförvaltningen föreslår, att arvoden därutöver få utgå till cheferna för 5 detaljer, vilka motsvara sektioner inom arméförvaltningens intendenturavdelning. För marinförvaltningen bör alltså avses sammanlagt (10 + 2 + 6=) 18 arvoden. Överbefälhavaren har anfört, att antalet arvoden vid marinförvaltningens vapenavdelning icke borde minskas. Försvarsväsendets lönenämnd har framhållit, att det icke syntes kunna

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170. 33

utan vidare förutsättas, att en eventuell sektionsindelning av min- och torped­ byråerna komme att ansluta sig till den nuvarande detaljindelningen. Fly g för valt ning en. Flygförvaltningen anför: Med utgångspunkt från de sakkunnigas principer böra 3 arvoden utöver de föreslagna 5 beräknas för materielavdelningen. De sakkunniga ha ej beräknat några arvoden för intendenturavdelningen, men flygförvaltningen finner, att med utgångspunkt från de sakkunnigas principer 2 arvoden böra utgå vid avdelningen. Flygför­ valtningen föreslår alltså, att förvaltningen tilldelas 10 arvoden mot av de sakkunniga föreslagna 5. överbefälhavaren tillstyrker, att utöver de arvoden, som de sakkunniga föreslagit för materielavdelningen, ytterligare 3 arvoden beräknas för denna avdelning. Försvar sväsendets lönenämnd ifrågasätter, om arvode, såsom de sakkun­ niga föreslagit, skall utgå till chefen för normaliebyråns informationssektion å flygförvaltningens materiélavdelning. Örlogsvarven. Marinförvaltningen erinrar om att örlogsvarven för när­ varande vore föremål för en omorganisation, som skulle bliva fullt genom­ förd under loppet av 1945, samt anför, att frågan i vilken utsträckning arvo­ den till kompaniofficerare vid varven skulle utgå, borde upptagas till behand­ ling först sedan omorganisationen genomförts, då man hade riktigare ut­ gångspunkter för ett ställningstagande. Marinförvaltningen har i anslutning härtill föreslagit, att några ändringar i den nuvarande ordningen på detta område tills vidare icke vidtagas. I likhet med arvodessakkunniga förordar jag, att arvoden å 720 kronor för Departements­ chefen. år må utgå till vissa vid de centrala förvaltningarna och örlogsv.arven place­ rade kompaniofficerare, vilka inneha befattningar med särskilt kvalificerade arbetsuppgifter. Vad angår sättet att bestämma vilka hithörande befattningar, som skola vara förenade med arvoden, ha de sakkunniga sökt skapa enhet­ lighet i arvodestilldelningen genom att uppställa en regel örn att arvode skall åtfölja chefskapet för sektion. Emellertid ha redan de sakkunniga funnit erforderligt att för vissa fall göra avsteg från huvudregeln, och vad som förekommit vid remissbehandlingen av sakkunnigförslaget har givit vid handen, att så betydande avvikelser i olika riktningar från regeln äro moti­ verade, att det knappast är lämpligt att lägga densamma till grund för arvodesregleringen. Jag vill i stället föreslå, att samma anordning tillämpas be­ träffande dessa förvaltningsarvoden, som i det föregående förordats i fråga örn stabsarvodena. Lämpligast synes sålunda vara, att Kungl. Maj:t till sitt förfogande erhåller ett visst antal arvoden, avsedda att tilldelas de kompani­ officerare, som med hänsyn till arbetsuppgifternas art och det med dem för­ enade ansvaret finnas närmast böra ifrågakomma till erhållande därav. Arvo­ dena böra fördelas på de förvaltningsenheter, för vilka särskilda avlöningsanslag finnas, men med rätt för Kungl. Majit att verkställa omflyttningar mellan dessa enheter, allenast arvodesramen icke överskrides. En överflytt­ ning bör kunna ske även till försvarets sjukvårdsförvaltning och krigsmaterielverket. I övrigt synes anledning för närvarande icke finnas att låta kompaniofficersarvoden utgå vid andra förvaltningsenheter än de i sakkunnig­ förslaget avsedda. Det sammanlagda antalet kompaniofficersarvoden bör hålla sig inom den av Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. <r> 3

\

36 Kungl. Maj:ts proposition nr lii).

Ur motiveringen till förslaget må nämnas följande. Arvodessakkunniga, som anse, att lika stora krav komma att ställas på kontrollofficerarna, vare sig de utnyttjas av vederbörande försvarsgrensförvaltning eller ställas till krigsmaterielverkets förfogande, finna icke en minsk­ ning av antalet kontrollofficerare vid arméförvaltningens tygavdelning oell vid marinförvaltningen möjlig. De fordringar, som uppställas på de blivande kontrollofficerarna vid tygavdelningen, sammanfalla i stort sett med ford­ ringarna i civilingenjörsexamen, och i fråga örn de tekniska kvalifikationerna synas marinens kontrollofficerare vara fullt jämförliga med sina kolleger vid armén; beteckningen biträdande kontrollofficer vid marinen bör ändras till kontrollofficer vid marinen. Med hänsyn till den kvalificerade och krä­ vande utbildningen får fyllnadsarvode av rekryteringsskäl anses påkallat. Vad angår arvodesbeloppet ha de arvodessakkunniga med anledning av vissa av 1941 års militära förvaltningsutredning gjorda uttalanden undersökt befordringsförhållandena för kontrollofficerare och därvid konstaterat, att dessa efter fälttygkårens tillkomst ingalunda uteslutits från befordran; befordran till överstelöjtnant är således numera icke stängd för den kontrollofficer, som i övrigt visat sig lämplig för befordran i regementsofficersgraderna. En så pass kraftig avlöningsförbättring som den av militära arvodesutredningen ifrågasatta — placering i lönegrad Ca 25, alternativt arvode örn 1 000 kronor för år -— kan därför icke anses påkallad av rekryteringsskäl. De sakkunniga föreslå, att befattningarna förenas med samma förmåner, som utgå till kom­ paniofficerare i kvalificerade stabs- och förvaltningsbefattningar, d. v. s. 720 kronor för år. Av de allmänna grunderna för arvodesregleringen följer, att arvodet må utgå endast till kompaniofficer, som upprätthåller kontrollofficersbefattning. Kontrollofficerarna vid arméförvaltningens intendenturavdelning måste ha betydande teoretiska insikter och böra, då rekryteringssvårigheterna äro större på intendentursidan än på tygsidan, erhålla arvoden å 720 kronor. Antalet ar­ voden bör emellertid kunna begränsas till två. De nuvarande tre kontrolloffi­ cerarna handha respektive textilkontroll, läderkontroll och kontroll av annan materiel, och då för sistberörda verksamhet icke erfordras ett lika stort mått av teoretiskt kunnande som på textil- och läderområdet samt det genom en rationaliserad kontrollverksamhet torde bliva möjligt att uppdela ali kontroll­ verksamhet på för textil- och läderkontroll avsedda kontrollofficerare, torde det icke vara uteslutet att indraga ett arvode till kontrollofficer; en avveck­ ling av detta arvode förutsattes kunna äga rum även örn ifrågavarande kon­ troll enligt mellan arméförvaltningen och- krigsmaterielverket träffad över­ enskommelse kommer att på visst sätt fördelas mellan ifrågavarande äm­ betsverk. Arvodet till en kontrollunderofficer vid arméförvaltningens tygavdelning uppbäres av en tygförvaltare (beställningshavare i U0 3), och befattningen som chef för den s. k. ballistiska gruppen kan endast undantagsvis besättas med en underofficer, vilken emellertid i så fall förutsattes tillhöra lönegra­ den UO 3. Enligt de sakkunnigas mening bör arvode icke utgå till beställ­ ningshavare i nämnda lönegrad.

Vad angår befattningen som kontrollunderofficer vid marinförvaltningen ha arvodessakkunniga, i anslutning till önskemål uttalade av marinförvalt­ ningen och svenska underofficersförbundet, med hänsyn till befattningens kvalitet hemställt, att för densamma måtte beräknas en beställning i löne­ graden U0 3. Arvode skulle vid bifall därtill icke längre erfordras för denna befattning.

Kungl. Majlis proposition nr 170. 37

Arvodessakkunniga ha i anslutning till sitt förslag om indragning av ar­ vodet till en underofficer vid arméförvaltningens tygavdelning hemställt, att nuvarande chefen för ballistiska gruppen å arméförvaltningens tygavdelnings vapenbyrå, förvaltaren i lönegrad UO 3 vid fälttygkåren N. K. Karlsson till­ delas ett personligt arvode å 720 kronor, samt till motivering därav anfört följande. Karlsson besitter i såväl högre matematik som ballistik stora kunskaper, förvärvade enbart genom självstudier på fritid och enligt uppgift motsvarande minst de fordringar, som uppställas vid högre artillerikurs vid artilleri- och ingenjörhögskolan. Från tygavdelningen har framhållits, att skjuttabellerna skola omfatta icke blott normala ammunitions- och atmosfärförhållanden utan även de korrektioner, som måste göras för andra värden. Metoder för be­ räkning av dessa störningar ha relativt ofullständigt behandlats i de utländska källor, varur de ballistiska metoderna inhämtats. För utarbetandet av dessa metoder har förvaltare Karlsson nedlagt ett synnerligen omfattande arbete. De sakkunniga hava sålunda inhämtat, att han författat arbetet »Tabell över funktioner för beräkning av temperaturinflytelser enligt den s. k. H. G. Mmetoden vid användning av Dupius luftmotståndslag», vilket arbete utgjort grundvalen till ett av honom uppgjort räkneschema för »Garnier 1929», den hittills noggrannaste ballistiska metoden. På grund av förvaltare Karlssons särskilda kvalifikationer vilja de sakkunniga ifrågasätta, huruvida icke arvode till honom kunde bestämmas personligt till ett belopp av 720 kronor för år eller samma belopp som till officer att utgå så länge han innehar befattningen ifråga.

Yttranden.

överbefälhavaren har uttalat, att de principer, på vilka sakkunnigförslaget byggde, syntes riktiga. Krigsmaterielverket har anfört, att verket i och för sig icke hade något att invända emot att kontrollarvodena i allt väsentligt bibehölles. Frågan örn det militära materielkontrollväsendets organisation kunde emellertid icke an­ ses slutgiltigt avgjord; i mån av ytterligare erfarenheter kunde det måhända visa sig påkallat att vidtaga mer eller mindre genomgripande förändringar i denna organisation. Arméförvaltningen har tillstyrkt förslaget men tillika beträffande förslaget örn indragning av ett kontrollarvode å intendenturavdelningen uttalat, att den nya centrala förvaltningsorganisationen ännu icke nått sådan stabilitet, att hithörande frågor redan nu kunde definitivt avgöras; det kunde visa sig nöd­ vändigt att även i framtiden särskild kontrollofficer borde avses för kontroll av annan materiel än som tillhörde textil- och lädergrupperna. Marinförvaltningen har ansett, att man antingen borde höja kontrollofficersarvodena till 1 440 kronor för år eller inrätta särskilda kontrollofficersbefattningar i lönegraden Ca 25. Försvarsväsendets lönenämnd har ansett det föreslagna kontrollofficersarvodet väl lågt men icke velat ifrågasätta någon förändring på denna punkt, då lämplighetsskäl talade för att kontroll- och stabsarvoden överensstämde till beloppet. Ledamöterna M. E. Giron och A. Törnkvist lia emellertid anfört, att enligt deras mening önskvärdheten av överensstämmelse mellan kontroll­

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. arvoden och stabsarvoden borde, i den mån fråga vore om kontrollarvoden vid arméförvaltningens tygavdelning och marinförvaltningen, stå tillbaka för nödvändigheten att säkerställa rekryteringen av dessa krävande och strängt specialiserade befattningar; dessa kontrollofficersarvoden borde bestämmas till 1 440 kronor för år. Svenska officersförbundet har uttalat sig emot en sänkning av arvodes­ beloppen, och svenska under officer sförbundet har ansett, att samtliga nu ut­ gående arvoden till underofficerare borde bibehållas.

Departements­ Det av arvodessakkunniga framställda förslaget i fråga örn reglering av chefen . kontrollarvodena är enligt min mening väl avvägt, och jag kan i huvudsak till­ styrka dess genomförande. Förhållanden liknande dem, som föranlett mig att i det föregående föreslå en viss elasticitet i fråga örn tilldelningen av stabs­ arvoden samt av kompaniofficersarvoden vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven, och särskilt den omständigheten, att frågan örn kontrollorga­ nisationens framtida utformning ännu icke kan anses vara definitivt löst, göra emellertid önskvärt, att arvodena icke genom riksdagsbeslut fastlåsas vid vissa befattningar inom vissa angivna förvaltningar. I det följande beräknar jag i överensstämmelse med arvodessakkunnigas förslag 7 arvoden för armé­ förvaltningen och 2 arvoden för marinförvaltningen, samtliga å 720 kronor och avsedda allenast för kompaniofficerare, men förutsätter härvid, att Kungl. Majit skall äga befogenhet att efter prövning av föreliggande omständig­ heter såväl omflytta arvodena mellan förvaltningarna som, därest så visar sig lämpligt, överflytta arvoden från nu nämnd förvaltning till krigsmaterielverket. En förutsättning för sistnämnda anordning är, att den i krigsmaterielverkets avlöningsstat uppförda arvodesposten i fortsättningen på samma sätt som hittills upptages förslagsvis. Arvodessakkunnigas förslag om ett personligt arvode å 720 kronor för år för förvaltaren vid fälttygkåren N. R. Karlsson vill jag tillstyrka. Arvodet bör utgå, så länge Karlsson innehar befattningen som chef för den s. k. ballistiska gruppen. I övrigt kan jag icke tillstyrka, att kontrollunderofficersarvoden få i fortsättningen utgå annat än övergångsvis. Ej heller är jag be­ redd föreslå en utökning av antalet beställningar i lönegraden UOo.

2. Arvoden till tygmästare m. fl. För närvarande utgår arvode å 600 kronor för år till en tygofficer vid Stock­ holms tygstation och en tygmästare vid Hemsö kustartilleriförsvar samt ar­ vode å 1 020 kronor för år till en tygmästare vid vartdera av Stockholms, Got­ lands, Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar. Arvodet till tygofficeren har motiverats med att han utöver vissa uppgifter beträffande arbetslednin­ gen vid vederbörande anstalt hade till åliggande att besiktiga beskaffenheten av de olika tillverkningarna. Tygmästararvoden inrättades först vid Stock­ holms och Blekinge kustartilleriförsvar och motiverades då med den stora arbetsbörda och det ansvar, som vore förenat med ifrågavarande befattningar. De senare tillkomna tygmästararvodena torde ha inrättats av motsvarande

Kungl. Majlis proposition nr 170. 39 skäl och närmast för åstadkommande av likformighet de olika kustartilleri­ försvaren emellan.

Militära arvodesutredningen.

Militära arvodesutredningen har föreslagit, att här avsedda arvoden skola avvecklas. Tygmästarbefattningarna vore avsedda för regementsofficerare, d. v. s. beställningshavare i någon av de tre lönegraderna Oa 4, Oa 5 och Oa 6. Att lämna lönefyllnad med visst belopp oberoende av lönegraden skulle inne­ bära en gradering mellan lönegradsplaceringarna utan annat motiv än det allmänna tjänsteansvaret, och en sådan gradering borde i princip icke ifråga­ komma.

Yttrande.

Marinförvaltningen har förklarat sig icke ha något att erinra mot en av­ veckling av tygmästararvodena. Befattningshavarna borde emellertid beredas kompensation genom en lämplig lönegradsplacering.

1943 års arvodessakkunniga.

Innebörden av arvodessakkunnigas förslag beträffande arvoden till tyg­ officerare och tygmästare framgår av följande sammanställning.

Nuvarande Föreslaget Befattning som tygofficer eller tygmästare vid arvode, arvode, kronor kronor

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

storlek ock personalens omfattning kustartilleriförsvarens tygstationer icke äro av den storleksordning att endast vid kustartilleriet arvoden till de för tygtjänsten närmast ansvariga äro påkallade. Arbetsbördan och ansvaret måste vid arméns tygstationer och större tyganstalter vara i stort sett de­ samma som vid marinen. Från marinledningen har gjorts gällande, att med hänsyn till de mångskiftande materielslag, som sorterade under tygförvalt­ ningarna vid kustartilleriförsvaren, en jämförelse med arméns tygstationer och anstalter knappast kunde vara av utslagsgivande betydelse, men de sak­ kunniga finna de anförda skälen icke övertygande. Större betydelse ha de sakkunniga i så fall velat tillmäta kustartilleriförsvarens väsentligt större territoriella utsträckning i jämförelse med motsvarande förvaltningsområden vid armén; detta förhållande har med hänsyn till olika på frågan inverkande omständigheter dock icke ansetts böra tillmätas avgörande betydelse vid be­ dömandet av de marina tygmästarnas ansvar och arbetsbörda jämförda med deras kollegers inom armén. Olika på frågan inverkande omständigheter — bland annat de jämförande undersökningarna över arméns och kustartilleriets motsvarande förhållanden —- ha föranlett de sakkunniga att uppställa den grundsatsen vid arvodesregleringen på förevarande område, att arvode till major, som uppehåller befatt­ ning inom tygtjänsten, varken ur ansvarssynpunkt eller av rekryteringsskäl är påkallat. Befordran till majors- och överstelöjtnantsbeställning för dugande tygofficer är vid kustartilleriet icke blott möjlig utan kan anses som normal; vid detta vapen äro tre tygmästarbefattningar avsedda för regementsoffice­ rare, och kaptener tjänstgöra i tygmästarbefattning endast vid Gotlands och Hemsö kustartilleriförsvar. Vid armén äro befordringsförhållandena för tyg­ mästare (tygofficerare) sämre, men efter vissa förutsatta organisatoriska för­ ändringar inom fälttygkåren komma befordringsförhållandena för officerare i teknisk tjänst att förbättras, och de sakkunniga finna icke i nuvarande läge påkallat att av rekryteringsskäl föreslå arvoden för regementsofficerare vid armén, vilket skulle stå i strid med de av de sakkunniga eljest tillämpade grundsatserna för arvodesregleringen. De sakkunniga anse, att arvode bör utgå endast till kapten, som bestrider tygmästarbefattning eller (vid armén) tygofficerstjänst vid de tre största tyganstalterna. Vid kustartilleriet tjänst­ göra som nämnt kaptener i tygmästarbefattning endast vid Gotlands och Hemsö kustartilleriförsvar. Vid armén är tygmästarbefattningen vid Bodens tygstation från och med den 1 oktober 1944 besatt med beställningshavare i lönegrad Oa 3, och samma lönegrad tillhöra tygofficerama vid Norrlands ar­ tilleriregementes, Smålands artilleriregementes och Östgöta luftvärnsartilleriregementes tyganstalter. Vad härefter angår beloppet av ifrågavarande fyllnadsarvoden ha de sak­ kunniga övervägt att bestämma detta antingen till 1 338 kronor (= skillnaden mellan slutlönerna i Oa 3 och Oa 4 minskad med skillnaden mellan pensionsavdragen), eller, då en lönefyllnad av denna storleksordning vid befordran till majors beställning skulle medföra löneminskning, till 642 kronor (= skillna­ den mellan nettolönerna). Praktiska lämplighetsskäl ha föranlett de sakkun­ niga föreslå, att arvodet bestämmes till 720 kronor för år, varvid ernås över­ ensstämmelse till beloppet med de arvoden, som föreslagits skola utgå till kompaniofficerare vid högre staber och inspektioner samt vid den centrala försvarsförvaltningen.

Yttranden.

Arméförvaltningen har tillstyrkt arvodessakkunnigas förslag. Marinförvaltningen har påyrkat, att de till tygmästarna vid kustartilleri­

Kungl. Majda proposition nr 170. 41 försvaren utom Hemsö kustartilleriförsvar nu utgående arvodena å 1 020 kro­ nor bibehölles, även där befattningshavarna vore regementsofficerare, samt att arvodet till tygmästaren vid Hemsö kustartilleriförsvar i enlighet med de sakkunnigas förslag höjdes till 720 kronor. Ämbetsverket kunde icke vits­ orda, att arbetsbördan och ansvaret vid arméns tygstationer och större an­ stalter vore i stort sett desamma som vid kustartilleriets tygförvaltningar. Försvarsväsendets lönenämnd har, med erinran örn att frågan örn kust­ artilleriförsvarens organisation för närvarande prövades av försvarets cen­ trala organisationskommitté, uttalat, att någon reglering av de till tygmästare utgående arvodena lämpligen tills vidare icke borde vidtagas. Detta syntes emellertid icke behöva föranleda uppskov med ett genomförande av de sak­ kunnigas förslag, i vad det avsåge tygofficerarna vid armén.

I likhet med militära arvodesutredningen och 1943 års arvodessakkunniga Departements­ chefen. anser jag, att nu utgående arvoden till tygmästare, vilka äro regementsoffice­ rare, icke böra bibehållas annat än övergångsvis. Arvodet till en tygofficer vid Stockholms tygstation kan, såsom arvodessakkunniga anfört, indragas. Arvodessakkunniga ha föreslagit, att sådan tygmästare vid kustartilleriet, som är kompaniofficer, skall äga åtnjuta ett arvode av 720 kronor, samt med utgångspunkt härifrån beräknat arvoden för tygmästare vid Hemsö och Got­ lands kustartilleriförsvar. Jag biträder de sakkunnigas förslag i denna del. Skäl tala för ett genomförande av arvodessakkunnigas förslag örn med­ givande av ett 720-kronorsarvode jämväl till en armén tillhörande kompani­ officer, vilken förestår en direkt under arméförvaltningens tygavdelning lydande tygstation. Jag har därför ansett mig böra biträda de sakkunnigas förslag även på denna punkt. Bland annat i betraktande av att försiktighet under förhandenvarande omständigheter får anses påkallad vid bedömande av frågor örn inrättande av ytterligare arvoden, har jag däremot icke ansett mig kunna förorda, att, såsom arvodessakkunniga ifrågasatt, användningen av ifrågavarande arvodestyp utsträckes till officerare, vilka förestå till rege­ menten hörande tyganstalter. I överensstämmelse med vad jag här anfört beräknar jag i det följande för nästa budgetår ett tygmästararvode vid armén och två sådana arvoden vid marinen, samtliga å 720 kronor för år.

3. Tillsynsarvoden. Å den för marinen fastställda förteckningen över arvoden och särskilda ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän upptagas under rubriken Ostkustens marindistrikt ett arvode å 1 320 kronor till en tillsynsman vid ammunitionsförråden å Bergholmen och ett arvode å 600 kronor till en till­ synsman vid minförråd. Därjämte upptages under Stockholms kustartilleri­ försvar en post på 3 110 kronor för arvoden till tillsynsmän vid befästningar, kruthus m. m. enligt särskild fördelning. Förstnämnda arvode beslöts vid 1928 års riksdag med motiveringen att de å Bergholmen ifrågakommande ar­ betena hos ledaren fordrade stor materielkännedom och mycket gott omdöme

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

samt förmåga att ordna arbetet på ett för kronan ekonomiskt fördelaktigt sätt och att det därför tåge i kronans intresse att befattningen trots de olägenheter, som vöre förbundna med nödtvungen bosättning å Bergholmen, bleve eftersökt av för densamma lämpade personer. För införandet av övriga här avsedda arvoden ha liknande motiv anförts.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har anfört, att den egentliga grunden för ifrågavarande arvoden vore de olägenheter, som åtföljde nödtvungen bosättning å avskilda platser. Då någon enslighet i den mening, som förutsattes vid de enslighetstilllägg, som utgåves till lotspersonal å vissa lotsplatsen icke vore förhanden å de platser där dessa arvoden utginge, borde de avvecklas. Hänsynstagande till bosättningsförhållandena kunde lämpligast ske vid bestämmande av hyran.

Yttranden.

Statskontoret och försvar sväsendets lönenämnd ha av principiella skäl avstyrkt förslaget att eventuellt minska hyran för tjänstebostad med hänsyn till bosättning å ort med avskilt läge. De ha vidare anfört, att enslighet i sådan bemärkelse icke förelåge i dessa fall, att arvode motsvarande enslighetstillägg kunde vara motiverat. Marinförvaltningen har ansett, att arvodet till tillsynsmannen å Berg­ holmen borde bibehållas med hänsyn till med befattningen förenade kvali­ ficerade arbetsuppgifter och ansvar samt med hänsyn till olägenheterna ur bosättningssynpunkt för befattningshavaren och hans familj.

1943 års arvodessakkunniga.

Arvodessakkunniga föreslå, att de för Ostkustens marindistrikt anvisade arvodena till en tillsynsman vid ammunitionsförråden å Bergholmen samt till en tillsynsman vid minförråd icke vidare skola utgå. De sakkunniga ha, med erinran om att Bergholmen är belägen helt nära Vaxholm, delat militära arvodesutredningens uppfattning, att varken klimatiska förhållanden eller avstånd från tätare bebyggelse i detta fall kunde utgöra tillräckligt motiv för arvode; förhållandena syntes i stort sett analoga beträffande arvodet till en tillsynsman vid ett minförråd. I anslutning härtill ha arvodessakkunniga gjort följande uttalanden. De sakkunniga vilja ifrågasätta, huruvida det är nödvändigt att som till­ synsman å ifrågavarande platser utnyttja personal å aktiv stat. Vid övriga för­ svarsgrenar kommer pensionerad personal till användning för ifrågavarande uppgifter, utan att någon olägenhet därav förmärkts. Framhållas må ock att vid ett stort antal förråd vid marinen pensionerad personal utnyttjas som tillsynsman. De sakkunniga vilja även ansluta sig till de skäl, som av stats­ kontoret och försvarsväsendets lönenämnd vid remissbehandlingen av arvodes­ utredningens betänkande anfördes mot ett hänsynstagande till bosättnings­ förhållandena vid hyrans bestämmande. Vad angår den för tillsynsmän vid Stockholms kustartilleriförsvar avsedda arvodesposten å 3110 kronor ha arvodessakkunniga meddelat, att ifråga­ varande tillsynsmän numera icke vore beställningshavare på aktiv stat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 43

Yttranden.

Marinförvaltningen Ilar anfört, att arvodena till tillsynsman vid Ostkustens marindistrikt borde bibehållas, eventuellt nied justering av arvodesbeloppen. Tillsynsmännens främsta uppgift vore att vara arbetsledare vid förrådens verkstäder, där översynsarbeten av ofta tämligen komplicerad natur ut­ fördes. Försvarsväsendets lönenämnd har ansett, att arvodessakkunnigas förslag beträffande dessa arvoden borde upptagas till prövning först vid ombyte av tillsynsmän. Jag biträder militära arvodesutredningens och 1943 års arvodessakkun­ Departements­ chefen. nigas sinsemellan överensstämmande förslag örn tillsynsarvodenas bort­ tagande. Med hänsyn till det förslag örn rätt att övergångsvis behålla nu utgående arvode, jag i det följande framlägger, har jag icke ansett påkallat att, såsom försvarsväsendets lönenämnd ifrågasatt, låta anstå nied ifrågavarande arvodesspörsmåls lösning. Min avsikt är att åt chefen för marinen uppdraga att närmare överväga den av arvodessakkunniga berörda frågan örn använd­ ning av pensionerad personal i stället för personal på aktiv stat för ifråga­ varande uppgifter. 4. Riskarvoden. Av det belopp, som upptages å den till flygförvaltningens avlöningsstat hörande posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, äro högst 2 400 kronor avsedda att efter särskild fördelning utgå såsom arvoden till personal å förvaltningens försökscentral. Arvodena ha avsetts så­ som särskild ersättning för kontroll och prov av flygmateriel i luften. Å arméns förteckning över arvoden och särskilda ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän finnes under rubriken arméförvaltningens tygavdel­ nings anstalter upptaget ett arvode å 468 kronor för år till ledaren av arbe­ tena vid artilleriets huvudlaboratorium. Detta arvode har motiverats med att ifrågavarande arbeten krävde ständig tillsyn till förekommande av explosionsolyckor. Arvodet utgår numera till föreståndaren för arméförvaltningens tyg­ avdelnings provskjutningscentral. Motsvarande förteckning för marinen upptager dels under rubriken Syd kustens marindistrikt ett arvode å 1 000 kronor för år till uppbördsmannen vid fyrverkslaboratoriet i Karlskrona, dels ock tre arvoden å 660 kronor för år till en föreståndare för apteringsverkstad vid vartdera av Stockholms, Got­ lands och Göteborgs kustartilleriförsvar. Förstnämnda arvode har motiverats med att befattningen vore synnerligen krävande och ansvarsfull samt att med befattningen följde en icke obetydlig risk för kroppsskada på grund av olycks­ händelse vid arbetena å laboratoriet. Även arvodena till föreståndare för apteringsverkstäder, vilka arvoden inrättats genom 1942 års försvarsbeslut, ha motiverats med att befattningshavarna vore utsatta för risker.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har anfört, att ekonomisk kompensation borde utgivas i de fall, där en befattnings utövande vore förenat med särskilda olycksfalls-

Kungl. Marits proposition nr 170. 45

förvaltningens tygavdelnings provskjutningscentral. Militära arvodesutredningens antagande, att verksamheten vid provskjutningscentralen stöde i sär­ klass med hällsjön till explosionsrisken vid förekommande experiment och försök, har bestyrkts vid samråd mellan de sakkunniga och chefen för prov­ skjutningscentralen, som i avgivet yttrande framhållit, att de kollektivanställda arbetare, som tjänstgjorde vid provskjutningscentralen, uppbure avtalsenligt risktillägg. Militära arvodesutredningens förslag örn arvode med högst 50 kronor för månad till denne befattningshavare har icke givit anledning till erinran. De sakkunniga få alltså föreslå, att arvode örn 600 kronor för år ut gives till tygverkmästaren vid provskjutningscentralen. Vid ledighet för arvodets innehavare bör arvodet uppbäras av vikarien. Beträffande arvodet till uppbördsmannen vid fyrverkslaboratoriet i Karls­ krona vilja de sakkunniga framhålla att vid laboratoriet förekomma pyrotekniska arbeten och försök samt att med hänsyn till faran för sprängningsolyckor laboratoriet sedan lång tid tillbaka är förlagt till en holme, benämnd Laboratorieholmen, där uppbördsmannen har sig anvisad tjänstebostad. Arbetarpersonalen uppbär även här avtalsenlig riskersättning. De sakkunniga före­ slå, att uppbördsmannen vid fyrverkslaboratoriet i Sydkustens marindistrikt erhåller fyllnadsarvode med 1 200 kronor för år. Även i fråga om detta arvode bör föreskrivas, att vid ledighet för arvodestagaren arvodet må uppbäras av vikarien. Beträffande de genom 1942 års försvarsbeslut införda arvodena till före­ ståndarna för apteringsverkstäderna i Stockholm, Gotlands och Göteborgs kustartilleriförsvar ha de sakkunniga samrått med vederbörande inom marin­ ledningen ävensom med krigsmaterielverket för utrönande av de risker som föreligga vid ifrågavarande slags befattningar. Någon utredning om den risk för explosioner som föreligger vid dessa apteringsverkstäder har icke kunnat lämnas, och krigsmaterielverket har icke ansett arvode ur förevarande syn­ punkt påkallat. Då vidare olycksfallsrisken vid arméns motsvarande verk­ städer torde få anses lika stor utan att arvode utgår eller ens ifrågasatts för motsvarande befattningshavare, anse de sakkunniga, att enbart explosions­ risken vid kustartilleriets apteringsverkstäder icke är tillräckligt motiv för arvode. Det med befattningarna förenade ansvaret kan icke heller motivera fyllnadsarvode. Frågan om en förbättrad löneställning för dessa befattnings­ havare synes, om så befinnes påkallat, böra övervägas med utgångspunkt från lönegradsplaceringen.

I samband med att de sakkunniga föreslagit borttagande av det för flyg­ vapnets försökscentral avsedda arvodesbeloppet ha de anfört, att enligt deras mening vissa skäl talade för att en särskild anslagspost ställdes till flygför­ valtningens förfogande för gratifikationer till personal medverkande vid sär­ skilt riskabla provflygningar, t. ex. vid kontroll av ännu icke prövade flyg­ planstyper. Vid sina kostnadsberäkningar ha arvodessakkunniga utgått från att för detta ändamål skulle beräknas 2 400 kronor.

Yttranden.

Marinförvaltningen har anfört, att de nu utgående arvodena till före­ ståndarna för apteringsverkstäderna vid Stockholms, Gotlands och Göteborgs kustartilleriförsvar borde bibehållas. I annat fall borde för dessa befattningar avses befattningar i lönegraden TJOS. Det vore emellertid lämpligare att bibehålla arvodesformen.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Departements­ I fråga om riskarvodena överensstämmer 1943 års arvod essa kknn nigas chefen. förslag med militära arvodesutredningens, och jag anser mig böra tillstyrka förslagets genomförande. Arvoden böra sålunda allenast utgå till tygverk­ mästaren vid arméförvaltningens tygavdelnings provskjutningscentral och till en uppbördsman vid fyrverkslaboratoriet i Karlskrona, och arvodesbe­ loppen böra i enlighet med förslaget bestämmas till 600 respektive 1200 kronor. Vid ledighet för befattningshavarna böra arvodena uppbäras av vikarierna. I det följande inräknar jag, liksom hittills, under flygförvaltningens avlöningsanslag ett belopp av 2 400 kronor för gratifikationer. Jag förutsätter här­ vid, att gratifikation med anlitande av dessa medel allenast må tilldelas per­ sonal, som medverkar vid särskilt riskfyllda provflygningar.

5. Vissa andra arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning. Å den för armén gällande förteckningen å arvoden utöver lön finnas arvo­ den upptagna till två såsom brandchefer förordnade officerare, nämligen ett arvode å 468 kronor till brandchefen vid Bodens fästning och ett å 720 kronor till brandchefen i Karlsborg. Samma förteckning upptager under rubriken intendenturkåren ett arvode å 1 500 kronor till besiktningsman vid intendenturförrådet i Boden. Detta belopp plägar ställas till kommendantens i Boden förfogande för utbetalande av ersättningar till olika batalj onsveterinärer, vilka anlitats för besiktning av köttvaror vid intendenturförrådets slakteriavdelning. Å motsvarande förteckning för marinen finnas bland andra följande tre arvoden upptagna till befattningshavare vid Sydkustens marindistrikt, näm­ ligen ett arvode å 600 kronor till en underekipagemästare vid örlogsvarvet, ett å 468 kronor till en avdelningsföreståndare vid örlogsvarvets torpedinskjutningsstationer och ett å 348 kronor till ett biträde vid radiotelegrafverkstaden. Vad förstnämnda arvode beträffar, inrättades det år 1926 för äldste officeren å ekipagedepartementet såsom kompensation särskilt för befattningshavarens åligganden dels att jämväl efter arbetstidens slut å varvet leda sjöreservens arbete med omförtöjning och bärgning av fartyg m. m., dels att såsom befäl­ havare för marinens brandstation nr 1 deltaga i släckning av eldsvådor i Karlskrona stad jämväl utanför varvet. Arvodet till en avdelningsförestån­ dare vid varvets torpedinskjutningsstationer infördes år 1927 och motiverades med att underofficer, som beordrades till denna befattning, därvid ginge miste örn de med sjökommendering förenade förmånerna. Arvodet till ett biträde vid radioverkstaden infördes samtidigt; det anfördes, att en person, som innehade de för denna befattning erforderliga kvalifikationerna, lätt kunde erhålla civilanställning.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har föreslagit, att arvode av 600 kronor för år skulle utgå till beställningshavare, vilken vid sidan av egen befattning uppehölle befattning såsom brandchef. Under nämnda förutsättning borde alltså sådana

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

luftvärnsregemente likaledes framställt förslag örn arvode till en brandför­ man i Karlsborg torde falla utanför de sakkunnigas uppdrag. Underekipagemästaren i Karlskrona, vars tjänsteåligganden i fråga örn brandskyddet äro närbesläktade med de militära brandchefernas i Boden och Karlsborg, torde böra erhålla samma arvode som dessa. Ekipagemästaren i Stockholm, en befattningshavare i lönegraden Öa 3, har i huvudsak samma åligganden som underekipagemästaren i Karlskrona; under förutsättning att han icke hänföres till sjöreserven, synes det de sakkunniga lämpligt att även han jämställes med brandcheferna. Efter omorganisationen av örlogsvarven äro befattningarna som avdel­ ningsföreståndare vid torpedinskjutningsstationerna i Karlskrona och som bi­ träde vid radiotelegrafverkstaden därstädes avsedda att bestridas av civila tjänstemän. De sakkunniga föreslå, att arvodena vid dessa befattningar in­ dragas.

Yttranden.

Marinförvaltningen har anfört, att arvoden borde utgå till avdelningsföreståndaren vid torpedinskjutningsstationerna i Karlskrona och ett biträde vid radiotelegrafverkstaden därstädes, så länge dessa vore militära beställningshavare. Försvarsväsendets lönenämnd har ansett, att tillräckliga skäl icke förelåge att bereda ekipagemästaren i Stockholm arvode.

Departements­ Jag anser mig böra biträda arvodessakkunnigas förslag i denna del utom chefen . i vad det avser inrättandet av arvode till ekipagemästaren i Stookholm. Tillräcklig anledning att bereda denne befattningshavare arvode synes mig nämligen icke finnas. I enlighet härmed beräknar jag i det följande för nästa budgetår under arméns avlöningsanslag två arvoden å 720 kronor, avsedda för brandcheferna i Boden och Karlsborg, och under marinens avlöningsanslag ett arvode å samma belopp, avsett för underekipagemästaren vid Karlskrona örlogsvarv. Vid ledighet för sådan befattningshavare bör arvodet avstås till vikarien.

C. Arvoden åt uppbördsman vid marinens matinrättningar i land. I den för budgetåret 1944/45 fastställda förteckningen över arvoden utöver lön till ordinarie tjänstemän vid marinen finnas följande arvoden uppförda för uppbördsmän vid marinens matinrättningar i land. Arvodesbelopp kronor Ostkustens marindistrikt.

1 » » sjöreservens » 204

Sydkustens marindistrikt.

1 » » » » » Ankarstierna.. 282

50 Kungl. May.ts proposition nr 170.

inom de vanliga personalkadrernas ram. Härtill komme, att befattningarna ej syntes kräva någon mera omfattande specialutbildning. Vad köksföreståndarna anginge vore förutom vad nyss anförts att märka, att dessas ställning och åligganden under senare tid avsevärt förändrats, i det att vid truppförbanden anställts husmödrar, vilka hade att svara för matlagningen, samt kvinnlig personal såsom biträde i köksavdelningen och vid utspisningen. Med hänsyn till de invändningar, som under kommitténs överläggningar med personal­ representanterna framställts gentemot en omedelbar indragning av arvodena, hade emellertid kommittén ansett sig böra förorda, att frågan därom gjordes till föremål för ytterligare överväganden i samband med en blivande utred­ ning rörande arvodesväsendet. Nyssnämnda befattningar vid armén ha i enlighet med förslag i proposi­ tionen 1942:210 ombildats till för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar; ett av 1942 års försvarsberedning framlagt förslag att med hän­ syn till arbetsbördan å befattningarna beräkna högre arvode än det normalt utgående avvisades därvid. Köksföreståndar- m. fl. arvoden vid armén utgå således numera endast övergångsvis. Aven befattningarna såsom köksföre­ ståndare vid flygvapnets truppförband äro avsedda att bestridas av pensio­ nerad personal i arvodesbefattning. Någon övergång till pensionerad arvodespersonal har däremot på grund av de skiljaktiga förhållandena inte pla­ nerats för marinens vidkommande. Emellertid har beräknats, att uppbördsmännen vid marinens matinrättningar vid sjömanskåren vid Stockholms örlogsstation samt vid kasernerna Sparre och Ankarstierna i Karlskrona skola utgöras av underofficerare i lönegrad UO 3, och i anslutning därtill har i arvodesförteckningen anmärkts, att arvode icke utgår till dylik befattnings­ havare.

Militära arvodesutredningen.

Militära arvodesutredningen har föreslagit, att arvoden i fortsättningen icke skola utgå till uppbördsmän vid marinens matinrättningar. Till moti­ vering av förslaget har arvodesutredningen anfört i huvudsak följande. Då förvaltningsunderofficerare beräknats för de viktigaste uppbördsmannabefattningarna och dessa underofficerare icke skola äga uppbära arvo­ den, böra sådana ej heller få utgå i de mindre krävande befattningar, vilka uppehållas av underofficerare i lägre grader; lönebestämningen för de pensio­ nerade underofficerare, vilka vid armén avses såsom köksföreståndare, har också erhållit sin lösning från förutsättningen att befattningshavarna icke skola åtnjuta något försteg i lönehänseende. Den av lönekommittén i fråga örn arvode åt köksföreståndarna anförda omständigheten, att vid truppför­ banden anställts kvinnlig personal såsom husmödrar och biträden vid köks­ avdelningarna, föreligger numera även i fråga örn marinens matinrättningar. Ett ytterligare skäl för arvodenas avveckling är deras konstruktion; ehuru befattningarna äro heltidstjänster, ha arvodena avvägts som om fråga vore örn ersättning för bisyssla. Hade fullt fackkunnig personal alltid varit att tillgå, torde fråga örn beredande av särskilda arvoden åt personalen knappast uppstått, men än mindre torde anledning föreligga att bereda sådan förmån åt icke fackkunnig, för ändamålet nödtorftigt utbildad personal såsom örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 51

denna utförde särskild bisyssla och därför borde kompenseras. Den till arvo­ denas uppkomst sannolikt bidragande omständigheten, att särskilda förmåner utgå vid andra för underofficerare vid marinen förekommande kommenderingar, exempelvis sjötjänstgöring, kan icke utgöra grund för beredande av arvode vid denna tjänstgöring, liksom ej heller den omständigheten, att arbetet delvis måste utföras å tid, då annan personal är fri från tjänst­ göring.

Yttranden.

Marinförvaltningen har förklarat sig icke vilja förneka, att flertalet av dessa arvoden kunde indragas. Befattningarna vid de större depåförbanden vore emellertid så krävande, att kompensation för arbetsprestationerna i dessa fall endast kunde vinnas genom att arvoden finge utgå eller att förvaltningsunderofficerare avsåges för befattningarna. Örn man bortsåge från matinrättningarna vid Stockholms och Karlskrona örlogsstationer, läte det sig icke göra att för befattningarna avse förvaltningsunderofficerare, då kommenderingarna till sådana befattningar merendels icke vore av perma­ nent natur. På grund därav borde nu utgående arvoden till uppbördsmännen vid matinrättningarna vid de större depåförbanden fortfarande bibehållas. Försvarsväsendets lönenämnd har anfört, att nämnden icke hade något att erinra mot att militära arvodesutredningens förslag på denna punkt genom­ fördes, i den mån särskilda beställningar för förvaltningsunderofficerare vid marinen komme att inrättas vid de större matinrättningarna. Svenska underofficersförbundet har anfört, att arvodena med nu fastställda belopp alltjämt borde utgå, intill dess frågan örn ändrad löneställning för uppbördsmännen blivit föremål för utredning och ställningstagande. I

I likhet med 1936 års lönekommitté och militära arvodesutredningen Departement < chefen. anser jag skäl föreligga för att vid en rationalisering av det militära arvodesväsendet indraga arvodena till uppbördsmän vid marinens matinrätt­ ningar i land. Jag kan således icke förorda, att dylika arvoden bibehållas annat än övergångsvis.

D. Arvoden till militärassistenter. För att skapa erforderligt samarbete mellan vissa för riksförsvaret sär­ skilt viktiga civila myndigheter och försvarsledningen ha hos förstnämnda myndigheter inrättats befattningar för militärassistenter. Dessa, som för när­ varande i allmänhet äro uppförda på försvarsstabens stat eller militärt knutna till nämnda stab, åtnjuta i viss utsträckning fyllnadsarvoden av civila avlöningsmedel (driftmedel). Bortses tills vidare från länsstyrelserna, finnas för närvarande militärassistenter i den utsträckning och med den ställning i avlöningshänseende, som framgår av .följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 53

varande år; i avbidan därpå lia de tidigare försvarsassistentbefattningarna utan nämnvärd reell ändring ombildats till militärassistentbefattningar. Beträffande den arvodestyp, varom bär är fråga, må nämnas följande. Nu avsedda befattningar lia ansetts böra förenas med sådana ekonomiska förmåner, att ett fullgott urval bland lämpliga officerare skall kunna ske. De nuvarande arvodena leda sitt ursprung till de tjänstgöringstraktamenten, som från början tillkommo officerare, vilka kommenderades i järn vägstjänst; sedan det visat sig, att sådana officerare måste räkna med att befordran till regementsofficersgrad blev avsevärt fördröjd eller kanske belt uteblev, ersattes traktamentena med fyllnadsarvoden. Efter band som militärassistentorganisationen utvecklats bar den vid järnvägsstyrelsen tillämpade er­ sättningsformen nied arvode utöver lön kommit till användning. Vid de olika verkens avlåtande av framställningar örn bemyndigande att av civila avlöningsmedel (driftmedel) få utbetala gottgörelser till militärassistent bar i allmänhet önskvärdbeten av en fullgod rekrytering av assistentbefatt­ ningarna varit ett avgörande motiv.

1943 års arvodessakkunniga.

Militära arvodesutredningen framlade icke något förslag till reglering av militärassistenternas arvoden — vilka enligt vad förut nämnts bestridas av de verks medel, vid vilka militärassistenterna tjänstgöra — i vidare mån än att arvodet till en assistent vid sjökarteverket borde avvecklas. 1943 års arvodessakkunniga lia, under åberopande av från militärt håll uttalade önske­ mål, ansett lämpligt att ifrågavarande förmåner gjordes till föremål för granskning i samband med den allmänna översynen av det militära arvodessystemet. Arvodessakkunniga ha beträffande spörsmålet örn avvecklande eller bibe­ hållande av arvodena till militärassistenter gjort följande allmänna uttalanden. De sakkunniga ba vid företagen undersökning av militärassistenternas arbetsuppgifter kommit till den uppfattningen, att dessa befattningshavare i allmänhet hava sig anförtrodda åligganden, som i fråga örn art och om­ fattning komma i paritet med dem som regelmässigt åvila sektionschef i de centrala förvaltningarna och motsvarande befattningar vid örlogsvarven. De officerare, som tjänstgöra vid de civila verken, måste på grund av tjänst­ göringens art icke blott bålla sig ä jour med den militära utvecklingen utan även tränga in i och efter band vidga sina kunskaper på det civila område, där de satts att tillhandagå med militär expertis; allmänt bar ock omvittnats, att fritid i icke obetydlig omfattning måste tillsättas för studier inom det nya verksamhetsfältet. Därtill komma rekryteringssynpunkterna; då tjänst­ göringen som militärassistent trots dess förhållandevis kvalificerade natur icke anses direkt meriterande för befordran oeh då de med arvodena till militärassistenter närbesläktade kompaniofficersarvodena i de centrala försvarsförvaltningarna avses skola bibehållas, skulle ett avskaffande av assistent­ arvodena enligt arvodessakkunnigas förmenande med nödvändighet föra med sig en försvårad rekrytering till de befattningar, örn vilka nu är fråga. Arvodessakkunniga ha i konsekvens med sitt förslag beträffande arvoden vid högre staber och inspektioner samt försvarets centrala förvaltningar föreslagit, att arvode med 720 kronor för år skall få utgå till militärassistent, som är kompaniofficer. Från denna regel skulle likväl gälla avvikelser i tre olika hänseenden. Deltidstjänstgörande militärassistent skulle erhålla ett arvode av 360 kronor för år. Arvode med 720 kronor skulle utgå till

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

förste militärassistenten i järnvägsstyrelsen, även om denne är major på aktiv stat. Slutligen skulle militärassistent i byråchefs ställning — regel­ mässigt regementsofficer — erhålla ett arvode av 1 080 kronor för år. Beträffande avvikelserna från huvudregeln ha arvodessakkunniga anfört i huvudsak följande. Militärassistentbefattningarna äro i allmänhet heltidstjänster. Vid vissa verk fullgör emellertid militärassistenten tjänstgöring vid sidan av ordinarie befattning i stab, förvaltning o. s. v. Enligt vad de sakkunniga inhämtat är i sådant fall någon inskränkning av de ordinarie arbetsuppgifterna i allmän­ het icke möjlig att genomföra. Genom assistentskapet förlorad arbetstid i den ordinarie befattningen måste följaktligen tagas igen genom tillsättande av fritid. Aven örn sistberörda militärassistentbefattningar i fråga örn ansvar och arbetsuppgifternas omfattning äro avsevärt mindre krävande än mot­ svarande heltidstjänster, torde med hänsyn till befattningarnas karaktär av bisyssla utöver ordinarie tjänst ett mindre arvode vara motiverat. De sak­ kunniga anse på grund av det anförda lämpligt föreslå ett enhetsarvode av 360 kronor till deltidstjänstgörande militärassistent. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, intager förste militärassistenten i järnvägsstyrelsen en nyckelposition, inom militärbyrån och representerar kontinuiteten å byrån. Befattningen är en sluttjänst, medan de militära byråcheferna ofta växla. Med hänsyn härtill och då förste militärassistenten är förman för en förhållandevis stor personal, synes intet vara att erinra mot att han efter befordran till major får bibehålla det honom tidigare såsom militärassistent (kapten) tillkommande arvodet. En särställning i arvodeshänseende intaga enligt de sakkunnigas förme­ nande de militärassistenter, vilka inom respektive verk intaga ställning av ledamot och i sådan egenskap lia att jämte verkschefen deltaga i den slutliga handläggningen av militärt betonade ärenden med rätt och skyldighet att till protokollet anteckna eventuellt avvikande mening. Militärassistent, som är byråchef i den egentliga bemärkelsen, d. v. s. inrangerad bland de styrel­ sens ledamöter, som med ämbetsverkets chef konstituera verksstyrelsen, finnes endast i järnvägsstyrelsen, där en permanent militärbyrå är organise­ rad, men militär befattningshavare i ledamots ställning finnes även vid rikets allmänna kartverk, i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt i telegrafstyrelsen. De sakkunniga anse, att ifrågavarande assistenters ställning av ledamöter inom respektive verk betingar en däremot svarande löneställning. Utgår man från att dessa militärassistenter ha samma ansvar som de ordinarie civila ledamöterna, vore det enligt de sakkunnigas förmenande mest rationellt att bestämma arvodet — såsom tidigare förekommit vid järnvägsstyrelsen — till skillnaden mellan den militära lönen och nettolönen i A 30, lägsta löneklassen. De sakkunniga anse sig emellertid för sin del icke böra förorda denna lösning, då det av praktiska skäl måste anses olämpligt med arvoden, som utgå med olika belopp allt efter den löneklass, den militäre beställningshavaren tillhör. Ett enhetligt fyllnadsarvode oberoende av innehavarens grad synes vara att förorda. Militärassistent i byråchefs ställning är regel­ mässigt major eller överstelöjtnant, och en undersökning har givit vid handen, att löneklass Oa 11 är en genomsnittlig placering under den i allmänhet 3—4-åriga kommenderingen som militärassistent. Med utgångspunkt härifrån ha de sakkunniga ansett, att arvodet till dessa assistenter lämpligen bör bestämmas till 1 080 kronor, vilket ungefärligen svarar mot skillnaden mellan nettolönerna i löneklasserna A 30:30 och Oa 4:11. Beloppet kommer däri­ genom även i lämplig proportion till det arvode, som föreslagits skola utgå till de under ifrågavarande »chefsassistenter» lydande militärassistenterna, nämligen 720 kronor för år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 55

De arvoden, som enligt arvodessakkunnigas förslag skulle utgå till vissa militärassistenter, framgå av följande sammanställning.

Nuvarande Föreslaget Verk eller myndighet Befattning arvode, arvode, kronor kronor

600 720

Väg- och vattenbyggnads-

900 720 1 360 360 360 360 1 080 . . , , ( under beredsk. o. i krig — 1080 1 militarassistent ^ ö 720 900 1 080

900 720 900 720 Statens vattenfallsverk. . . . 1 200 720

Såsom förut nämnts skola enligt arvodessakkunnigas förslag arvodena å 720 kronor utom det, som avsetts för förste militärassistenten i järn­ vägsstyrelsen, utgå allenast till kompaniofficerare. Arvodessakkunnigas för­ slag avser vidare personal på aktiv stat och är sålunda icke tillämpligt beträffande de nuvarande militärassistenterna vid postverket och statens vattenfallsverk; nämnas må, att även befattningen som flygassistent vid telegrafverket för närvarande uppehälles av en pensionerad officer, vilken utöver arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10 åtnjuter fyllnadsarvode med 900 kronor. Arvodessakkunniga framhålla, att de icke haft att till behandling upptaga frågan örn arvoden till pensionerad personal, men anföra att fyllnadsarvoden i arvodesbefattning enligt deras mening icke böra komma till användning och ifrågasätta, huruvida icke ifrågavarande för pensionerad personal avsedda befattningar böra hänföras till en något högre arvodeskategori, förslagsvis Oa 11. Befattningarnas vikt och önskvärdheten av att en militärassistent å aktiv stat, som efter avskedstagandet kvarstode i befattningen som pensionerad officer, icke skulle behöva vidkännas allt för stor inkomstminskning syntes motivera en undersökning härom. Beträffande militärassistenten i civilförsvarsstyrelsen samt de officerare på aktiv stat, som tjänstgöra som militärassistenter i länsstyrelserna, fram­ hålla arvodessakkunniga, att de ej funnit anledning att till prövning upptaga frågan om fyllnadsarvoden till dessa befattningshavare bland annat i be­ traktande av att all praktisk erfarenhet i nuvarande läge saknades angående omfattningen av deras arbetsuppgifter och ansvar. Den omständigheten, att

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

militärassistenter i arvodesbefattning ansetts böra erhålla det förhållandevis höga arvodet enligt löneklassen Oa 12 syntes emellertid tyda på att dessa befattningar av statsmakterna ansetts vara av särskild vikt, och i anledning därav syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke framdeles arvoden kunde visa sig påkallade för här avsedda militärassistenter på aktiv stat, vilka samtliga, med undantag av den i civilförsvarsstyrelsen tjänstgörande, hänförts till lönegraden Oa 3.

Yttranden.

Yad först angår de allmänna grunderna för förslaget till arvodesreglering för militärassistenter har chefen för försvarsstaben, vars mening överbefälhavaren förklarat sig dela, ansett förslaget att bestämma militär­ assistenternas arvoden till samma belopp som stabsarvodena eller i viss relation till dessa vara principiellt riktigt. De befattningar, som de flesta militärassistenterna uppehölle, kunde icke anses mera betydelsefulla än de befattningar, för vilka stabsarvoden utginge, och den föreslagna arvodesr sänkningen vore icke så stor, att rekryteringen därigenom i allmänhet även­ tyrades. Den för kompaniofficerare föreslagna likställigheten mellan militär­ assistent- och stabsarvode medförde, att förflyttningen underlättades. Riksräkenskapsverket har också tillstyrkt förslaget. Chefen för marinen har där­ emot ansett, att endast arvodena till deltidstjänstgörande militärassistenter borde behandlas efter de militära arvodesnormerna, medan den heltids­ tjänstgörande personalen bojrde erhålla arvode till sådant belopp, att det tillsammans med den militära avlöningen motsvarade avlöningen till sådan civil befattningshavare vid verket, med vilken militärassistenten närmast kunde jämföras i fråga örn ansvar och arbetsuppgifter. En liknande stånd­ punkt synes telegrafstyrelsen intaga. Försvarsväsendets lönenämnd har anfört att, såvitt lönenämnden kunnat finna, frågan örn militärassistenternas ställning och arbetsuppgifter vid de civila verken i allmänhet ännu icke vore slutgiltigt löst. En prövning av deras avlöningsförhållanden borde därför enligt lönenämndens mening före­ gås av en på de senaste årens erfarenheter grundad utredning rörande be­ rörda förhållanden. Lönenämnden kunde sålunda icke tillstyrka, att det föreliggande förslaget lades till grund för beslut i ämnet. Beträffande frågan örn militärassistentarvoden i de särskilda fallen innebära myndigheternas ståndpunktstaganden i huvudsak följande. Sjökarteverket. Sjökarteverket tillstyrker, att arvodessakkunnigas förslag genomföres, såvitt det avser nämnda verk; att de föreslagna arvodena finge disponeras vore ett huvudvillkor för en tillfredsställande rekrytering. Civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna. Chefen för försvarsstaben anför, att frågan örn arvoden till de i civilförsvarsstyrelsen och länsstyrel­ serna tjänstgörande militärassistenterna borde upptagas till prövning, så snart erfarenhet vunnits örn dessa assistenters arbetsuppgifter och ansvar. Överbefälhavaren ansluter sig till försvarsstabschefens uttalande. Civilförsvarsstyrelsen anser det redan nu kunna utsägas, att militärassi­ stenterna i civilförsvaret komma att erhålla ansvar och arbetsuppgifter väl i paritet med dem, som nu åvila militärassistenterna i övriga civila verk, och föreslår, att arvode må utgå dels med 1080 kronor till assistenten i

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 57

civilförsvarsstyrelsen — som av styrelsen komme att föreslås erhålla stall­ ning som ledamot i styrelsen och i denna egenskap komme att deltaga i den slutliga handläggningen av militärt betonade ärenden med rätt och skyldighet att anteckna eventuellt avvikande mening till protokollet — dels ock med 720 kronor till sådan militärassistent i länsstyrelse, som vore kom­ paniofficer på aktiv stat. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har icke någon erinran mot förslaget, såvitt det avser militärassistent hos styrelsen. Rikets allmänna kartverk. Rikets allmänna kartverk tillstyrker, att militärassistenten vid verket i enlighet med de sakkunnigas förslag erhåller ett arvode av 1 080 kronor och anför därvid, att assistenten intoge byrå­ chefs ställning, att det visat sig svårt att erhålla och få bibehålla lämplig person på denna befattning och att täta ombyten på befattningen vore till stor olägenhet för kartverkets arbeten, särskilt som det numera icke kunde beräknas, att militärassistenten före befattningens tillträdande erhållit någon egentlig kartteknisk utbildning. Utöver nämnda arvode borde upptagas ett arvode å 720 kronor till en biträdande militärassistent (militärassistentens ställföreträdare), vare sig denne — såsom för närvarande vore fallet och även framdeles syntes bliva vanligt — vore en pensionerad officer med arvodesbefattning vid kartverket eller han vore en vid kartverket tjänst­ görande, karttekniskt utbildad, inbeordrad officer. Denna befattnings inne­ havare hade måst i huvudsak övertaga ledningen av de på militärassistenten vilande rent karttekniska arbetena och vore i fråga örn arbetsuppgifter och ställning jämförlig både med militärassistenterna i kompaniofficersgraden vid andra verk och med de å kartverkets byråer tjänstgörande detalj cheferna, vilka som regel vore befattningshavare i lönegraden A 24. Statskontoret har avstyrkt, att militärassistenten i kartverket, vilken hade överstelöjtnants tjänstegrad, erhölle »byråchefsarvode», då han redan i sin militära tjänstegrad hade en löneställning jämförlig med byråchefs. Statens meteor ologisk-hy dr ografiska anstalt. Statens meteorologisk­ hydrografiska anstalt har hemställt, att militärassistenten hos anstalten er­ hölle ett arvode å 360 kronor. Hans tjänstgöring motsvarade för närvarande omkring en halv dag i veckan; någon minskning av arbetsuppgifterna kunde knappast anses uppstå genom att en väderleksavdelning organiserats vid flygledningen, och man borde ej heller räkna med en arbetsminskning vid den förstärkta försvarsberedskapens upphörande, enär samarbetet med för­ svaret i och för sig syntes böra utvecklas och effektiviseras. Postverket. Generalpoststyrelsen — som erinrat örn att de sakkunnigas förslag ej hade avseende å styrelsens nuvarande militärassistent, vilken vore en pensionerad officer — anser, att militärassistenten i styrelsen bör erhålla ett och samma arvode, vare sig förstärkt försvarsberedskap råder eller ej, samt att arvodet bör fastställas till 1 440 kronor. Då i sinom tid fredsförhållanden åter inträdde och militärbyrån enligt nu gällande bestämmelser skulle övergå till en under första byrån stående militäravdelning under militärassistentens chefskap, syntes fråga örn ändring av den för militär­ assistenten gällande instruktionen komma att upptagas, och assistenten komme sannolikt då att erhålla en mera självständig ställning med föredragningsskyldighet i styrelsen. Arvodesbeloppet borde fastställas till 1440 kronor för att möjliggöra en tillfredsställande rekrytering. Chefen för försvarsstaben har anfört, att militärassistenten i generalpost­ styrelsen såsom reellt sett ansvarig för krigsförberedelserna borde erhålla ett arvode av 1080 kronor även under fredsförhållanden; att lian då formellt intoge en annan ställning än vid försvarsberedskap och i krig ändrade icke hans ansvar. Överbefälhavaren har biträtt försvarsstabschefens uttalande.

58 Kungl. Martts proposition nr 170.

Telegrafverket. Telegrafstyrelsen har ansett de av arvodessakkunniga föreslagna arvodesbeloppen vara för låga och hemställt, att arvodena fast­ ställas till 1 440 kronor, såvitt angår chefen för militärkontoret, och till 900 kronor, såvitt angår annan militärassistent hos styrelsen. Statens järnvägar. Järnvägsstyrelsen har förordat, att de vid statens järnvägar nu utgående arvodena till militärassistenter bibehölles, dock att årsarvodet till byråchefen å järnvägsstyrelsens militärbyrå borde höjas till 1440 kronor. Med hänsyn till styrelsens arbetssätt vore byråchefsbefatt­ ningen ur ansvarssynpunkt väsentligt skild från och mera krävande än mot­ svarande militärassistentbefattningar vid andra civila verk. De sakkunniga hade till stöd för förslaget att bibehålla förste militärassistentens arvode oförändrat åberopat, att denna befattning vore sluttjänst. Av samma skäl borde även andre militärassistentens arvode lämnas orubbat, ty dennes be­ fattning vore också sluttjänst, åtminstone i regel. Rekrvteringsskäl talade för att ej heller övriga assistentarvoden sänktes; något krav på enhetlighet syntes ej behöva gälla beträffande militärassistenternas »rvoden, då dessa utginge av vederbörande verks egna medel. Överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben anse, att andre militärassi­ stenten i järnvägsstyrelsen alltjämt bör erhålla ett arvode av 900 kronor, bland annat med hänsyn till att hans ansvar måste sägas vara större än övriga militärassistenters. Statens v att enfält sverk. Vattenfallsstyrelsen har till en början fram­ hållit, att arvodessakkunnigas förslag icke hade avseende på den nuvarande militärassistenten i styrelsen, då denne vore en pensionerad officer i arvodesbefattning. Vid den nuvarande militärassistentens avgång borde för mili­ tärassistent hos styrelsen avses en officer å aktiv stat med beställning såsom regementsofficer (major eller överstelöjtnant). Denne borde uppföras på för­ svarsstabens stat samt av statens vattenfa]lsverks medel erhålla lika stort fyllnadsarvode som cheferna för militäravdelningarna vid järnvägs-, telegrafsamt väg- och vattenbyggnadsstyrelserna. Arvodessakkunniga hade utgått från att vattenfallsstyrelsens militärassistent skulle lia lägre beställning än nämnda chefer och för honom föreslagit lägre fyllnadsarvode med motivering bland annat att denne militärassistents ställning icke vore reglerad i vatten­ fallsstyrelsens instruktion och att han därigenom icke syntes intaga ställning som ledamot av styrelsen. Vattenfallsstyrelsen ansåge det emellertid lämp­ ligt, att militärassistentens ställning närmare preciserades i instruktion, och hade för avsikt att efter samråd med chefen för försvarsstaben göra fram­ ställning örn instruktionsändring i sådant syfte; titeln »militärassistent» borde därvid ändras till »chef för försvarskon föret». Vid bedömande av arvodesfrågan borde även beaktas den stora omfattningen samt den krävande arten av de arbetsuppgifter, som ål åge chefen för vattenfallsstyrelsens försvarskontor och som jämväl avsåge 54 icke statliga kraftföretag med cirka 100 kraftoch 80 transformatorstationer samt viktigare överföringsledningar med minst lika stor längd som motsvarande ledningar inom statens vattenfall sverk. Fyllnadsarvodet borde icke sättas lägre än 1 440 kronor för år. — För den händelse befattningen som chef för vattenfallsstyrelsens försvarskontor även efter den nuvarande befattningshavarens avgång skulle komma att besättas med pensionerad officer, borde denne erhålla arvode enligt löneklass Oa 11 eller Oa 12, beroende på vederbörandes tjänstålder, samt därutöver ett sär­ skilt arvode av 1 200 kronor för år, dock med iakttagande att den samman­ lagda avlöningen icke finge överstiga vad som skulle tillkommit befattnings­ havaren i avlöning inklusive fyllnadsarvode, örn han innehade officersbe­ ställning å aktiv stat i lönegrad Oa 4 respektive Oa 5 med den placering i löneklass, som följde av därför gällande regler. Överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben anse, att militärassistenten

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 59

I vattenfallsstyrelsen ur alla reella synpunkter kan jämställas med clieferna för övriga verks militärkontor, oell att för denna befattning bör avses en aktiv officer i lönegrad Oa 4 eller 5. Örn till lönen i denna lönegrad komme ett arvode av 1 080 kronor, finge löneställningen anses lämpligt avvägd. Den nuvarande befattningshavarens ställning eller avlöningsförmåner borde emel­ lertid icke rubbas. Försvarets fabrilcsverlc. Försvarets fabriksstyrelse har ej framställt er­ inran mot arvodessakkunnigas förslag, såvitt det avsage nämnda verk. Arméförvaltningen har anfört, att tre arvoden borde avses för försvarets fabriksverk, vilket framginge av vad i propositionerna 1943: 180 (s. 310) och 235 (s. 59) anförts rörande för militärassistenter avsedda kaptensbeställ­ ningar vid fälttygkåren.

Fyllnadsarvoden till sådana militärassistenter, som äro officerare på aktiv Departementsstat, avses skola framdeles liksom hittills i förekommande fall bestridas av de chefen. medel — anslagsmedel eller i affärsdrivande verk drivmedel — från vilka avlöningar i allmänhet utgå vid de verk, där militärassistenterna tjänstgöra. Av dessa verk tillhöra endast sjökarte verket och försvarets fabriksverk för­ svaret, och förevarande spörsmål berör således väsentligen verk under andra departement än försvarsdepartementet. Det har emellertid ansetts lämpligast, att frågan örn en arvodesreglering för militärassistenterna upptages till allmän behandling i detta sammanhang, icke minst på grund av det nära sambandet mellan densamma och frågan i vad mån fyllnadsarvoden skola utgå till per­ sonal med tjänstgöring i högre militära staber och inspektioner. Arvodessakkunniga lia föreslagit, att militärassistent med byråchefs ställ­ ning oberoende av sin militära tjänstegrad — regelmässigt innehas sådan befattning av överstelöjtnant eller major — skall erhålla ett arvode utöver lön å 1 080 kronor för år räknat. Styrelserna för vissa affärsdrivande verk ha funnit detta arvodesbelopp för lågt och föreslagit, att det skall höjas till 1 440 kronor. Andra myndigheter, bland dem överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben, lia däremot ansett det föreslagna beloppet väl avvägt. För egen del vill jag till en början framhålla, att de sakkunnigas förslag örn arvode till regementsofficer, vilken är militärassistent, innebär ett avsteg från de allmänna grunder för arvodesregleringen, som de sakkunniga för­ ordat och jag givit min anslutning. Jag finner ett sådant avsteg motiverat, främst med hänsyn till att militärassistenterna ofta nog torde bliva av­ kopplade ur den normala militära befordringsgången. Då de i tjänsteliänseende bliva i viss mån likställda med de civila byråcheferna, synes det riktigast, att de också erhålla i stort sett samma löneställning. Vid tillämp­ ning av sakkunnigförslaget skulle major redan i mellersta löneklassen erhålla en avlöning liggande ungefärligen mitt emellan begynnelseavlöningarna för en extra ordinarie och en ordinarie civil byråchef i 30 lönegraden, under det att avlöningen för en överstelöjtnant i högsta löneklassen i stort sett skulle motsvara slutavlöningen till en ordinarie civil byråchef i nämnda lönegrad. Med hänsyn härtill har jag icke funnit tillräcklig anledning föreslå någon höjning av det av de sakkunniga föreslagna beloppet utan biträder förslaget om att byråchefsarvodet skall utgöra 1 080 kronor. Arvodessakkunnigas förslag att militärassistent, som ej har byråchefs-

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ställning, skall, såframt lian är kompaniofficer, äga uppbära ett arvode för år räknat, heltidstjänstgörande assistent å 720 kronor och deltidstjänstgörande assistent å 360 kronor, står helt i överensstämmelse med de förordade allmänna grunderna för reglering av de militära arvodena, varför jag kan biträda för­ slaget jämväl i denna del. Anledning göra undantag från denna regel synes för närvarande icke föreligga i vidare mån än att förste militärassistenten i statens järnvägar med hänsyn till de i detta fall föreliggande omständig­ heterna bör erhålla ett arvode å 900 kronor för år oberoende av tjänstegrad. Med utgångspunkt i nu förordade allmänna grunder för en reglering av fyllnadsarvoden till militärassistenter, som äro officerare på aktiv stat, beräknar jag i det följande under sjökarteverkets avlöningsanslag två sådana arvoden å 720 kronor. Vad angår de övriga icke affärsdrivande verk, vid vilka arvoden till militärassistenter böra utgå, komma frågorna örn arvoden till en militärassistent i civilförsvarsstyrelsen och till militärassistenter i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att anmälas av cheferna för social- och kommunikationsdepartementen. Beträffande rikets allmänna kartverk har i innevarande års statsverksproposition förutsatts, att frågan i vad mån arvoden skulle utgå till militärassistent och biträdande militärassistent vid detta verk för nästa budgetår skulle lösas i enlighet med de allmänna rikt­ linjer, som i nu förevarande sammanhang bomme att uppdragas; vid riks­ dagens bifall till i det föregående framställda förslag torde vederbörande före­ dragande statsråd komma att för Kungl. Majit framlägga förslag, att militär­ assistenten i kartverket erhåller ett arvode å 1 080 kronor för år. Enligt vad jag inhämtat har chefen för socialdepartementet icke för avsikt att nu fram­ lägga förslag örn fyllnadsarvoden till militärassistenter på aktiv stat med tjänstgöring i länsstyrelse, då någon tids erfarenhet örn dessa militärassi­ stenters tjänstgöring under fredsmässiga förhållanden ansetts böra avvaktas, innan ställning toges till arvodesfrågan för deras vidkommande. I enlighet med nyss angivna riktlinjer bör fyllnadsarvode utgå till mili­ tärassistent vid försvarets forskningsanstalt, därest denne är kompaniofficer. Till arbetsofficeren vid försvarsväsendets kemiska anstalt nu utgående arvode bör övergångsvis bibehållas. Vad angår frågan örn arvoden till militärassistenter på aktiv stat i affärs­ drivande verk, torde dessa assistenters verksamhet på sådant sätt samman­ hänga med verkens egentliga arbetsuppgifter, att särskild framställning i ämnet till riksdagen icke torde få anses påkallad. Sedan riksdagen fattat beslut i nu förevarande ärende, torde dessa spörsmål få anmälas för Kungl. Majit av chefen för kommunikationsdepartementet, såvitt angår kommunikationsverken. Det avses, att de här förordade grunderna för arvodesreglering skola tillämpas jämväl vid nämnda verk. För det fall att framdeles för befattningarna såsom militärassistenter i postverket och statens vattenfallsverk skulle avses officerare på aktiv stat, torde emellertid byråchefsarvode böra tillkomma militärassistenten i postverket jämväl under freds­ mässiga förhållanden, liksom ock militärassistenten i statens vattenfallsverk. För egen del har jag för avsikt att i sinom tid för Kungl. Majit framlägga förslag örn ett arvode å 720 kronor till en militärassistent i försvarets fabriksverk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 61

Frågan huru löneförmånerna lämpligen böra avvägas för militärassistent, som ej är officer på aktiv stat, torde böra göras till föremål för ytterligare överväganden. Fyllnadsarvodet till biträdande militärassistenten i rikets all­ männa kartverk torde emellertid böra från och med den 1 juli 1945 höjas till sådant belopp, att arvodet — varå rörliga tilläggsförmåner ej böra utgå — jämte pension motsvarar nettoavlöning i löneklass Oa 10.

Arvoden vid det militära undervisningsväsendet.

Den militära personal, som tjänstgör vid försvarets undervisningsväsen, är i vissa fall uppförd på respektive skolas stat. Detta är i viss utsträckning förhållandet beträffande beställningshavare, som tjänstgöra vid krigshög­ skolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, infanteriskjutskolan, ridskolan, artilleriskjutskolan, krigsskolan, arméns underofficersskola, sjökrigshögskolan och sjökrigsskolan. Kompaniofficerare, vilka äro uppförda på staten för sådan nu angiven skola, som tillhör armén, åtnjuta därvid arvode motsvarande lönen i innehavande beställning. Till beställningshavare, som inneha befattningar vid undervisningsväsen­ det såsom lärare, biträdande lärare eller repetitörer eller som där inneha kom­ panibefäls- eller liknande befattningar, utgår i ett stort antal fall arvode ut­ över lönen respektive utöver sådant arvode, som motsvarar lön. Bortsett från vissa arvoden vid marinens underofficersskolor samt fortbildningskursen för marinläkarstipendiater över stat och värnpliktiga läkare vid marinen äro fyllnadsarvodena icke specificerade i de för de särskilda försvarsgrenarna fastställda förteckningarna å arvoden utöver lön till ordinarie tjänstemän, utan dessa förteckningar innehålla i allmänhet endast uppgift å det högsta belopp, som sammanlagt må utgå vid viss eller vissa skolor. Kungl. Majit meddelar genom särskilt beslut föreskrifter örn nämnda arvodessummors användning. En sammanställning, upptagande de arvoden, som enligt förteckningarna över arvoden utöver lön eller jämlikt Kungl. Majlis särskilda beslut må utgå under budgetåret 1944/45 vid olika fasta undervisningsanstalter, finnes bilagd handlingarna i detta ärende. I ett till grund för 1922 års militära arvodesreglering liggande utlåtande gjorde försvarsväsendets lönenämnd vissa principuttalanden i fråga om arvoden vid militära lärarbefattningar. Enligt dessa uttalanden borde vid arvodesfrågans bedömande i första hand tagas hänsyn till huruvida under­ visningen vore av sådan omfattning, att vederbörande lärares arbetstid i mer eller mindre huvudsaklig grad toges i anspråk för lärarbefattningen. Örn läraren ej eller blott i begränsad omfattning fullgjorde tjänstgöring i den ordinarie beställning, för vilken han uppbure lön i vederbörlig lönegrad, borde lärararvodet i allmänhet ej tillmätas högre, än att det innebure en skälig ersättning för det arbete — ofta förenat mod ekonomisk uppoffring —som erfordrats av den, vilken gjort sig kompetent för den särskilda befatt­ ningen. Sköttes däremot lärarbefattningen såsom en bitjänst till en ordinarie beställning på det sätt, att undervisningen meddelades antingen å tid, som folie utom vederbörandes vanliga tjänstetid, eller så att någon mera avsevärd inskränkning eljest icke skedde i fullgörandet a,v de ordinarie arbetsupp-

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

gifterna, borde ersättningen bestämmas till belopp, som utgjorde icke blott ersättning för förvärvande av den särskilda kompetensen, utan även en skälig gottgörelse för det utförda extra arbetet. I såväl det ena som det andra av fallen borde lärararvodenas gradering ske efter de olika befattningarnas större eller mindre svårskötthet; förutom själva läroanstaltens beskaffenhet att vara antingen en högskola för mera vetenskaplig undervisning eller alle­ nast en läroanstalt för personalens allmänna fackutbildning, borde beaktas, huruvida undervisningen meddelades vid föreläsningar med vidlyftiga för­ arbeten för läraren eller vid lektioner, konstruktions- eller laborations­ övningar och dylikt, för vilka i regel endast obetydlig förberedelse erfordrades. De grunder, efter vilka arvoden utgå vid utbildningsanstalterna, äro emel­ lertid mycket växlande, på sätt framgår av följande redogörelse för några hithörande arvodestyper. Krigshögskolan. Enligt 1922 års arvodesreglering skulle lärararvodena, oberoende av huruvida fråga vore örn huvud- eller bisyssla, utgå med 14 kronor för timme i »tvångsämne» och 5 kronor för timme för ridlärare och repetitörer. Från och med budgetåret 1937/38 utbyttes timarvodena mot års­ arvoden, beräknade efter samma grund. Vissa sedermera företagna föränd­ ringar i timplanen ha ej medfört jämkningar i årsarvodena. Artilleri- och ingenjörhögskolan. Enligt 1922 års arvodesreglering skulle arvode utgå med 8 kronor för föreläsningstimme och 5 kronor för övnings­ timme till den, som hade lärarbefattning till huvudsyssla, och med 12 respek­ tive 5 kronor till annan lärare. Denna beräkningsnorm tillämpas alltjämt. Krigsskolan. Vid 1922 års arvodesreglering fastställdes för heltids­ tjänstgörande lärare årsarvoden å 1 200 kronor, avsedda att utgöra er­ sättning för att vederbörande förskaffat sig den erforderliga kompetensen. Arvodena vid lärarbefattningarna i förvaltningstjänst m. fl. ämnen, vilka äro bisysslor, ha beräknats efter 10 kronor för undervisningstimme. Vid nämnda arvodesreglering ansågs tveksamt, huruvida fog funnes för att bibehålla tidigare utgående arvoden till kompanichefen och kadettofficerarna, men detta ansågs böra ske med hänsyn till befattningarnas vikt för officersutbild­ ningen och till att genomgång av krigshögskolan i regel krävdes. Kompani­ chefen erhöll ett arvode å 1 500 kronor, avvägt med utgångspunkt från att den sammanlagda avlöningen därigenom skulle komma att ungefärligen mot­ svara majors. Kadettofficerarna erhöllo arvoden å 600 kronor motsvarande det vanligaste stabsarvodet. En av kadettofficerarna, som hade viss undervisningsskyldighet, erhöll emellertid ett 300 kronor högre arvode; detta arvode utgår numera för undervisning i motorlära. Arméns under officer sskola. Arvoden vid denna skola infördes genom 1936 års försvarsbeslut. Sjökrigshögskolan. Arvodena till såväl heltids- som deltidstjänstgörande lärare äro beräknade efter 14 kronor för verklig timme eller — med utgångs­ punkt från att arbetsåret omfattar 25 veckor —- 350 kronor för veckotimme. Sjökrigsskolan. Kadettofficerarna och kadettingenjörerna äro heltidstjänst­ görande vid skolan och åtnjuta i denna sin egenskap arvoden beräknade efter 50 kronor för månad; de åtnjuta därutöver för förekommande undervisningsskyldighet särskilda arvoden, beräknade för ett läsår om 25 veckor och ut­ gående med 75 kronor per veckotimme, således omkring 3 kronor per timme. Av lärarbefattningarna äro två huvudsysslor och uppförda på skolans stat; vid dem utgå arvoden å 1 600 respektive 800 kronor. Övriga lärarbefattningar äro bisysslor och förenade med arvoden beräknade efter 175 kronor för vecko­ timme eller således omkring 7 kronor för timme.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 63

Marinens underofficersskolor. Arvoden vid dessa skolor infördes genom 1936 års försvarsbeslut. Flygkrigshögskolan. De vid flygkrigshögskolan utgående arvodena äro beräk­ nade efter 14 kronor för undervisningstimme för lärare och 7 kronor för undervisningstimme för biträdande lärare. Krigsflygskolan med aspirantskola och flygreservskola. Enligt 1936 års försvarsbeslut upptogs under flygvapnets avlöningsanslag en anslagspost för arvoden till lärare vid vissa av flygvapnets skolor. Detaljerad beräkning av arvoden från denna avlöningspost förelädes 1938 års riksdag. Rörande be­ räkningsgrunderna omförmäles såvitt angår militära arvoden allenast, att i fråga örn förste och andre flyglärare beräknats arvoden enligt de i Kungl. Majros brev den 23 december 1926 angivna grunderna till 60 respektive 45 kronor för månad. I övrigt äro de egentliga lärararvodena emellertid beräk­ nade efter 6 kronor för undervisningstimme. Flygförvaltningen hade i ären­ det uttalat, att förslaget åsyftade att åvägabringa likställighet med motsva­ rande lärarpersonal vid armén. De sålunda bestämda arvodena ha efter år 1938 undergått jämkningar alltefter förändring av timplanerna. — Arvode till flyglärare, att utgå utöver flygtillägg, upptogs såsom en av de med flygtjänst­ göring förenade förmånerna i Kungl. Maj:ts brev den 23 december 1926. Genom 1939 års lönereglering upphävdes detta brev i samband med att be­ stämmelser örn förmåner under flygtjänstgöring intogos i det nya avlöningsreglementet; till dessa förmåner räknades emellertid icke flyglärares arvoden, utan dessa arvoden hänfördes till samma kategori som andra lärararvoden. Flygvapnets underofficers-, sigdal- och tekniska skolor. Arvodena vid dessa skolor ha beräknats efter 120 kronor för månad respektive 6 och 4 kronor per undervisningstimme. Såsom i det föregående antytts upptagas å den för marinen fastställda för­ teckningen över arvoden utöver lön till ordinarie tjänstemän vissa arvoden vid fortbildningskurs för marinläkarstipendiater över stat och värnpliktiga lärare vid marinen. Härjämte äro under arméns och marinens undervisningsanslag samt flygvapnets övningsanslag medel beräknade för åtskilliga sär­ skilda utbildningskurser. I samband med att medlen för ifrågavarande kurser ställas till förfogande brukar Kungl. Majit bestämma arvodesbeloppens stor­ lek i varje särskilt fall. Huvuddelen av arvodena brukar beräknas efter vissa av chefen för generalstaben i skrivelse den 9 mars 1936 förordade grunder, vilka i huvudsak innebära, att arvodena per dag variera mellan 8 kronor och 1 krona 50 öre med vissa förskjutningar uppåt eller nedåt alltefter kursernas längd och elevernas kompetens; då arvoden per föreläsningstimme anses böra ifrågakomma, variera ersättningsbeloppen mellan 30 kronor och 2 kronor, allt­ eftersom fråga är örn enstaka föreläsningar eller serier av föreläsningstimmar.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har föreslagit, att de arvoden, som nu utgå till kompanibefäl m. fl. vid de militära utbildningsanstalterna i vederbörandes egenskap av befäl och i vissa fall lärare, skola indragas. Arvoden å 50 kronor för månad borde emellertid få utgå till flyglärare vid krigsflygskolan med aspirant- och flygreservskolorna; dessa arvoden borde icke anses som lärar­ arvoden i egentlig mening utan som ersättning för särskilt riskfylld och påfrestande tjänstgöring, och arvodena bordo därför i systematiskt hänseende sammanföras med andra förmåner under flygtjänstgöring. Sådant flyglärar-

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

arvode borde icke få utgå till kadettofficer vid flygkadettskolan, vilken tillika vore förste flyglärare; kadetterna vore nämligen redan flygutbildade vid aspirantskola. Till stöd för förslaget att indraga kompanibefäls- m. fl. arvoden har utred­ ningen anfört i huvudsak följande. Anledning att till kompanibefäl utgiva arvoden finnes icke, om i enlighet med utredningens förslag arvodena till kompaniofficerare i stabs-, inspek­ tions- och förvaltningstjänst indragas och genomgång av krigshögskola icke medgives grunda rätt till arvode. Den elementära utbildning i militära äm­ nen och färdigheter, som ålagts kompanibefälet, är icke något för den mili­ tära tjänsten främmande. De arvoden böra således icke vidare bibehållas, som nu utgå till kompanibefälet i vederbörandes egenskap av befäl eller lärare; hela arvodet till den kadettofficer ur trängen, som har att meddela undervisning i motorlära vid krigsskolan, bör bortfalla, och vid sjökrigssko­ lan böra såväl månadsarvodena som lärararvodena slopas. Kompanichefen vid krigsskolan intager en särställning, i det att han anses vara mera stadig­ varande fäst vid skolan. Även hans arvode bör emellertid bortfalla; att geifom särskilt arvode uppbringa lönen för kompanichefen, som förutsatts vara en äldre kapten, till beloppet av majorslön är numera obehövligt, då enligt militära avlöningsreglementet kapten i högsta löneklassen åtnjuter samma lön som major i lägsta löneklassen. Arvodesutredningen har vidare föreslagit, att det arvode å 120 kronor för månad, som nu utgår till chefen för flygkadettskolan, borde indragas samt att skolehefsbefattningen borde anordnas som en särskild beställning i lönegraden Oa 5. Arvodesutredningens förslag till arvodesreglering för lärarpersonalen bygger på en klassificering av officersutbildningsanstalterna i fyra kate­ gorier på sätt framgår av följande tablå.

Kategori Armén Marinen Flygvapnet

Högskolor. Krigshögskolan. Artil­ Sjökrigshögskolans Flygkrigshög­ leri- och iugenjörhög- högre kurser: stabs­ skolans högre skolan. kurs, artillerikurs, kurser: stabs­ torpedkurs, minkurs, kurs, tekniska förbindelsekurs och kurser. nautisk kurs. Officers skolor, Infanteri-, kavalleri-, Sjökrigshögskolans all­ Flygkrigshög­ skjutskolor m. fl. pansar-, artilleri-, luft­ männa kurs. skolans all­ motsvarande värns-, ingenjör- och männa kurs. skolor. trängofficersskolor. Bomb- och skjut­ Infanteri-, artilleri- och skolan. luftvärnsskj utskolor. Tekniska skolan. Ridskolan. Pansar- och ingenjör truppskolorna. Signalskolan. Underhållsskolan. Motor­ skolan, tyg- och intenden turförval tningsskolorna. Arméhundskolan. • Kadettskolor. Krigsskolan. , Sjökrigsskolan. Flygkadettskolan. Aspirantskolor för Officers aspirantskolorna Aspirantskolor ombord Krigsflygskolan. värnpliktiga och vid truppslagen. ä flottans fartyg och underbefäl. vid kustartilleriet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 65 Härjämte har militära arvodesutredningen tagit i betraktande förhållan­ dena vid de anstalter, vid vilka utbildning till underofficer sker (över manskapsskolorna, däribland sjömansskolan vid flottan och signalskolan vid flyg­ vapnet, till försvarsgrenarnas underofficersskolor), ävensom anstalter, vid vilka underofficerarnas och i viss omfattning även officerarnas fortsatta ut­ bildning sker (signal-, motor- och förvaltningsskolor vid armén och tekniska skolan vid flygvapnet). Beträffande lärarbefattningarnas rekrytering m. m. har arvodesutrednin­ gen anfört i huvudsak följande. De militära lärarna vid de fasta undervisningsverken tillhöra huvudsak­ ligen följande kategorier, nämligen vid högskola majorer eller kaptener, vid kadettskola kompaniofficerare samt vid underofficersskola kompanioffice­ rare och underofficerare i l:a och 2:a lönegraden. Genomgången högskola är oeftergivlig för högskolornas lärare och fordras i princip även vid kadett­ skolorna, örn än den begränsade tillgången till sådan personal icke alltid för­ slår att förse dessa skolor med lärare, utexaminerade från högskola; kompe­ tenskrav äro icke uppställda för lärarbefattningarna vid underofficersskola. Uttagningen av lärare — antingen den äger rum i kommenderingsväg eller genom förordnande efter ansökan — sker efter urval bland den personal, som genom föregående studier och verksamhet visat sig fylla kvalifikatio­ nerna; i realiteten är kretsen av kvalificerad personal för de viktigare befatt­ ningarna begränsad. De militära lärarbefattningarna äro alla passage­ tjänster, vilka innehavas begränsad tid, i regel mellan 3 och 5 år; detta gäller även då lärarbeställning är uppförd på skolans stat. Lärarförordnandet in­ verkar icke på beställningshavarens löneställning och befordringsförhållanden i annan mån än att vissa förordnanden, exempelvis vid högskolorna, ut­ göra befordringsmeriter. I

I fråga örn heltidstjänstgörande lärare vid högskolorna har arvodesutredningen anfört, att beställningarnas kvalitet finge anses icke under­ stiga majorsgraden. Med hänsyn till att avlöningen till lärare i majorsgraden bland annat vid jämförelse med löneställningen för läroverkslektorer, vilka innehade sina befattningar såsom sluttjänster, kunde anses väl avvägd, sak­ nades i och för sig tillräcklig anledning att till sådan lärare utöver lönen ut­ giva särskilt arvode, men för kaptener, som vore lärare, syntes i regel en höjning av ersättningen vara påkallad; avlöningsförbättringen borde kon­ strueras såsom vikariatslön i majorsgraden. Om emellertid rekryteringsskäl nödvändiggjorde, att även majorer erhölle någon förhöjning i sin löneställ­ ning, vore det i varje fall förkastligt att bibehålla nuvarande arvoden — i så fall med genomgående belopp av 1 400 kronor — enär de utgjorde fyllnadsarvoden i två lönegrader; för sådant fall borde lärare vid högskola, oavsett grad, tillförsäkras ett arvode av 12 000 kronor jämte rörliga tilläggsförmåner mot skyldighet att avstå de med innehavande beställning förenade löneför­ månerna. Det högre alternativförslaget — med 12 000 kronors avlöning — borde emellertid icke tillämpas beträffande andre lärare vid krigshögskolan oller artilleri- och ingenjörhögskolan och ej heller beträffande sådan lärare vid sjökrigshögskolan eller flygkrigshögskolan, som avsåges uteslutande för tjänstgöring vid allmänna kursen. Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. 1S4 45 5

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 170

Beträffande frågan om arvode åt heltidstjänstgörande lärare vid officer sskolor och med dem jämförliga utbildningsanstalter har militära arvodesutredningen anfört, att den vid sådana skolor bedrivna verksamheten avsåge fortsatt fackutbildning för officerare intill högskolestadiet och i fråga om ställningen i skolorganisationen hade viss motsvarighet i allmänna kurserna vid vissa högskolor. Även här borde kapten, som uppehölle beställ­ ning, avsedd alternativt för major eller kapten —• vilket förekomme vid infanteriskjutskolan — kompenseras genom vikariatslön till majors beställning, medan däremot major icke borde erhålla arvode. I övrigt borde heltidstjänst­ görande lärare vid skolor tillhörande denna kategori i arvodeshänseende lik­ ställas med lärare vid kadettskolor. Yad angår heltidstjänstgörande lärare vid kadettskolor och andra lägre befälsskolor har militära arvodesutredningen ansett, att dessa i fortsättningen icke borde erhålla fyllnadsarvoden, samt till motivering härav anfört i huvudsak följande. De ämnen, i vilka militära lärare av kompaniofficers grad undervisa vid kadettskolorna, tillhöra allmänbildningen inom respektive försvarsgrenar, varför det icke kan med fog påstås, att lärarna måste underkasta sig särskilt omfattande utbildning enbart för tjänstgöringen såsom lärare. Befattning­ arna äro ej heller ovanligt arbetskrävande. Vid en jämförelse med läroverks­ adjunkterna i fråga om kompetenskrav och löneställning har utredningen icke funnit, att ifrågavarande lärare skulle komma att intaga någon oförmånlig ställning, örn de ej erhölle arvoden. Eekryteringen av befattningarna, för vilka kompaniofficersgraderna äro lämpligast, kan även framdeles äga rum genom kommenderingsinstitutet, enär erforderlig kännedom örn lämpliga aspiranter finnes hos skolans ledning. Kadetternas utbildande till dugande officerare är visserligen av grundläggande betydelse för krigsmaktens kvali­ tet, men arvodesutredningen är icke övertygad örn att bästa sättet för för­ värvande av kunniga och intresserade lärarkrafter vid kadettskolorna består i att bereda fyllnadsarvoden åt denna relativt unga personal. Mot arvodenas bibehållande talar också det förhållandet, att antalet undervisningsanstalter intill högskolestadiet genom 1942 års försvarsbeslut kommer att ökas och att arvodesväsendet efter hand kunde komma att utsträckas till skolor och kurser av mera tillfällig art. För övrigt är den militära utbildningen en så väsent­ lig arbetsuppgift för krigsmaktens befälspersonal, att full hänsyn till den­ samma måste anses ha blivit tagen vid den militära löneregleringen; skulle befälsutbildningen mera allmänt premieras, uppstode förhållanden, som kunde förrycka det militära lönesystemet. Arvodena vid aspirantskolor och underofficersskolor böra av enahanda skäl indragas. Beträffande andra befattningshavarkategorier än heltidstjänstgörande lärare har militära arvodesutredningen var för sig behandlat kategorierna heltidstjänstgörande biträdande lärare och repetitörer samt deltidstjänstgörande lärare. Av skäl liknande dem, som anförts i fråga om arvoden till ämneslärare vid kadettskola, har arvodesutredningen ansett, att särskild ersättning utöver vad som under vissa förutsättningar utginge vid kommenderingar icke borde till­ delas heltidstjänstgörande biträdande lärare och repetitörer. Yad angår deltidstjänstgörande lärare, har arvodesutredningen

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 170. 67

föreslagit, att dessa skola tillsättas efter ansökan samt avlönas efter en timtaxa av följande utseende.

Timarvode, k r o n o r i ortsgrupp Läroanstalter och timläraro A B C D E F G H I i

Högskoleutbildad ämneslä- — — — — — 12: rare vid militär högskola.

Högskoleutbildad ämneslä-1 rare vid officersskola. Ämneslärare, officer eller / 7:80 8:05 8:30 8: 55 8: 80 9: 10 9: 40 9:70 10:vederlike, vid militär hög­ skola. ’

Högskoleutbildad ämnes- j lärare. Ämneslärare, officer eller / 6: 20 6: 40 6: 60 6:80 7:- 7:25 7:50 7:75 8: vederlike, vid officers­ skola. '

Ämneslärare, officer eller 5: 40 5: 60 5:80 6: — 6: 20 6:40 6: 60 6:80 7:vederlike.

Lärare i övniugsgren (gym­ 4:60 4: 75 4: 90 5: 05 5: 20 5: 40 5: 60 5:80 6: — nastik med vapenföring och idrott samt ridning).

Ämneslärare, underofficer. 3:80 3: 95 4: 10 4: 25 4: 40 4: 55 4:70 4: 85 5: — Anm. Hed militär högskola avses krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan samt högre kurserna i sjökrigshögskolan och flygkrigshögskolan. Med högskoleut­ bildad lärare avses den som genomgått militär högskola, som nu nämnts, eller har aka­ demisk examen eller är ingenjör. Med officersskola avses dels lägre kurserna i sjöoch flygkrigshögskolorna dels truppslagsofficersskolorna och skjutskolorna. Där flera be­ nämningar i första kol. äro tillämpliga skall den användas som ger högsta ersättning.

Till motivering av förslaget i denna del har arvodesutredningen anfört i huvudsak följande. Det har synts lämpligt, att en taxa fastställes för ifrågavarande arvoden, så att en efter enhetliga grunder uppgjord bestämning av ersättningen i olika fall kommer till stånd. Arvodesutredningen har ansett sig kunna, såvitt an­ går kadettskolor och andra militära undervisningsanstalter i allmänhet, utgå från den i kungörelsen den 5 september 1942, nr 787, intagna tabellen över ersättningar åt biträdande lärare och timlärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter, i vilken tabell angivas vissa ersättningar för veckotimme, differentierade efter bland annat ortsgrupper, läroanstalter och lärares kompetens. För att här oberoende av läsårets skiftande längd er­ hålla en gemensam grund för ersättningsbeloppen, ha dessa — som endast böra utgå efter verkligt fullgjord prestation — ansetts böra bestämmas till visst belopp för undervisningstimme; ersättningsbeloppen i den civila timtaxan ha evalverats till timbelopp med utgångspunkt från att läsåret vid de allmänna läroverken kan beräknas till 38 veckor. Militär högskoleutbildad lärare har ansetts kunna likställas med lärare, som har adjunktskompetens, annan officer eller vederlike med annan timlärare i teoretiskt läroämne vid allmänt läroverk och underofficer med annan timlärare i praktiskt läroämne vid praktisk realskolelinje; till gymnastiklärare finnes direkt motsvarighet. För de militära högskolorna lia föreslagits timarvoden, liggande omkring

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

50 % högre än de på angivet sätt beräknade beloppen, beroende på att under­ visningen här meddelas genom föreläsningar, vilka kräva tidsödande förbe­ redelser, och genom flitigt användande av skriftliga prov, vilkas genomgående kräver mycken tid. För de undervisningsanstalter, som bygga på kadettskola och utgöra mel­ lanstadier till högskola, ha beräknats timarvoden, utgörande ett medeltal mellan de allmänna beloppen och de för högskolorna föreslagna.

Beträffande arvoden vid särskilda utbildningskurser har arvodesutredningen anfört, att lärarskapet vid dessa i regel vore bisyssla, att arvode därför icke borde utgå, örn beställningshavare erhölle kommendering såsom lärare vid särskild utbildningskurs med frånträdande av tjänstgöringsskvldigheten i eljest innehavd befattning, men att i annat fall de för arvode vid bi­ sysslor angivna arvodesvillkoren borde tillämpas vid de tillfälliga kurserna. Särskild ersättning borde likväl icke ifrågakomma vid kurser eller utbildning för värnpliktig personal. Örn det i särskilda fall befunnes önskvärt att för ledare av kurs eller för viss befattning vid kurs avse särskild gottgörelse, borde det ankomma på Kungl. Maj:t att för varje enskilt fall därom besluta med stöd av stadgandet i 33 § 9 mom. militära avlöningsreglementet.

Yttranden.

I remissmyndigheternas yttranden över militära arvodesutredningens be­ tänkande synes förslaget att indraga nu utgående arvoden till kompanibe­ fäl m. fl. vid de militära utbildningsanstalterna icke ha blivit föremål för särskilda uttalanden. Erinringar ha emellertid framställts mot förslaget om indragning av lärararvoden vid kadett- m. fl. skolor. Mot den av arvodesutredningen företagna klassificeringen av skolor och kurser ha remissmyndigheterna i stort sett icke haft något att erinra. Chefen för sjölcrigshögslcolan samt chefen för flygvapnet och flygförvalt­ ningen ha dock hävdat, att sjökrigshögskolans och flygkrigshögskolans all­ männa kurser borde hänföras till samma kategori som de högre kurserna vid nämnda högskolor. Yad angår arvodesutredningens förslag till arvodesreglering för heltids­ tjänstgörande lärare vid högskolorna ha vissa erinringar framställts mot utredningens båda alternativa förslag. Härom må nämnas följande. Het förslag, som militära arvodesutredningen i första hand förordat — örn kompensation endast åt vissa kaptener — har tillstyrkts av statskontoret men avstyrkts av försvarsgrenscheferna samt armé-, marin- och flygförvaltningarna; gentemot förslaget har bland annat anförts, att den skillnad i fråga örn gott­ görelse, som skulle gälla för å ena sidan äldre och mer erfarna officerare och å andra sidan yngre och vanligen mindre erfarna, kunde leda till att befatt­ ningarna i första hand skulle komma att sökas av yngre officerare, medan de äldre och sannolikt mer kompetenta skulle underlåta att söka befattnin­ garna. Yad angår arvodesutredningens alternativ med 12 000 kronors avlö­ ning har statskontoret ansett detta icke vara tillräckligt motiverat och ej överensstämmande med de allmänna synpunkter, som i övrigt legat till grund för arvodesregleringen. Chefen för armén och arméförvaltningen ha ansett detta alternativförslag tillfredsställande ur ekonomisk synpunkt men mot det-

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 69

samma anfört, att införandet av enhetligt arvodesbelopp icke medgåve någon differentiering av arvodena med hänsyn till de olika läroämnenas växlande betydelse och de skiftningar i lärokursernas omfattning, som tid efter annan kunde förekomma. Marinförvaltningen har mot denna lösning anfört syn­ punkter liknande dem, som anförts gentemot huvudalternativet, samt funnit det här avsedda alternativet böra genomföras endast under förutsättning, att arvodet å 12 000 kronor påbyggdes med ett tillägg av 600 kronor efter tre års tjänst. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha ansett ifråga­ varande alternativ vara godtagbart. Försvarsväsendets lönenämnd har funnit utredningens båda förslag olämp­ liga, enär de icke medgåve en önskvärd differentiering av ersättningen. Lönenämnden har i anslutning härtill framhållit, att den härmed icke avsett att förorda ett bibehållande i oförändrad form av det nuvarande arvodessystemet vid de militära undervisningsanstalterna. Med nuvarande system framstode det särskilt såsom en brist, att lärararvodena utmätts efter enhet­ liga grunder såväl i fråga örn lärarbefattningar, vilka toge innehavarnas hela arbetstid i anspråk, som beträffande lärartjänster, vilka innhades såsom bi­ syssla. Likaså syntes det knappast riktigt, att såsom nu vore fallet, arvodena utginge med samma belopp, oavsett den lönegrad läraren tillhörde; för den som innehade majorsbeställning syntes arvodet kunna bestämmas att utgå med lägre belopp än för kapten. Ledamoten M. E. Giron har emellertid ansett, att förslaget örn lägre lärararvode för en regementsofficer än för en kapten icke kunde godtagas. Den lön vederbörande åtnjöte å beställningen vore utmätt med hänsyn till den plats han skulle fylla i krigsorganisationen och hade intet samband med lärararvodet. Detta skulle utgöra kompensation för det särskilda arbete, som lärarbefattningen medförde, och merarbetet vore icke beroende av lärarens tjänstegrad. Arvodesutredningens förslag örn slopande av arvodena till de heltids­ tjänstgörande lärarna vid kadettskolor och andra lägre befälsskolor har avstyrkts av chefen för armén, arméförvaltningen, försvars­ väsendets lönenämnd, svenska officer sförbundet och svenska under officer sförbundet. Lönenämnden har ansett det principiellt oriktigt att vid be­ dömandet av frågan, huruvida den militära lärarverksamheten borde grunda rätt till särskilda arvoden, uppdraga en saklig skillnad mellan kadettskolor och militära högskolor, enär även vid kadettskolorna undervisningen ställde speciella krav på lärarnas kvalifikationer och lämplighet. I övrigt har mot arvodesutredningens förslag anförts, att det kunde komma att påkalla tvångskommendering såsom lärare, vilket skulle äventyra undervisningens kvalitet. Marinförvaltningen har icke haft erinran mot förslagets genomförande, om detta skedde för alla tre försvarsgrenarna, men samtidigt hänvisat till vissa marina myndigheters erinringar mot borttagande av arvodena vid sjökrigs­ skolan och underofficersskolorna. Yad angår arvodesutredningens förslag till timtaxa för deltidstjänst­ görande lärare, ha chefen för armén och arméförvaltningen ansett nöd vändigt, att det närmare klargjordes vad som skulle räknas som undervisningstimme; att räkna endast de timmar, läraren undervisade på lärorummet, vöre olämpligt. I fråga örn differentieringsgrunderna ha nämnda myndig­ heter samt chefen för flygvapnet, flygförvaltningen, försvarsväsendets löne-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

nämnd, statskontoret och svenska officersförbundet samtliga funnit en upp­ delning av arvodena efter lärarens kompetens olämplig; statskontoret har därvid erinrat örn att vid de allmänna läroverken icke förekommer någon differentiering av timlärararvoden mellan lektor och adjunkt. Försvars väsen­ dets lönenämnd har beträffande timtaxan anfört, att vid ersättningsbeloppens evalvering från den »civila timtaxan» hänsyn borde tagas till att läsåret vid de allmänna läroverken omfattade 39 veckor och icke såsom arvodesutredningen antagit 38 veckor. Chefen för armén samt chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha ansett, att timarvodena vid de militära högskolorna borde utgöra 14 kronor för undervisningstimme, och även arméförvaltningen har ansett det föreslagna beloppet av 12 kronor vara för lågt. Yad angår utred­ ningens förslag, att — för ernående av bästa lärarkrafter — ansökningsförfarande borde i största möjliga utsträckning komma till användning, har arméförvaltningen framhållit, att dylik konkurrens borde kunna ifrågakomma allenast mellan beställningshavare, som på grund av innehavande befattning eller kommendering hade sin tjänstgöring förlagd till den ort, där läraruppdraget skulle fullgöras. Arvodesutredningens förslag i fråga om arvoden vid särskilda ut­ bildningskur ser har givit chefen för armén anledning till följande ut­ talanden. Den, som beordrats som chef för kurs vid sidan av ordinarie tjänstgöring och — såsom i allmänhet är fallet — jämväl utövar lärarverksamhet vid kursen, bör tillerkännas skäligt chefsarvode. Detsamma är förhållandet med repetitör, adjutant, redogörare och materielförvaltare, vilka i de flesta fall icke ha någon direkt undervisningsskyldighet men likväl böra tillerkännas mindre arvoden under förutsättning att uppdraget fullgöres vid sidan av ordinarie tjänst. Å l ort böra månadsarvoden beräknas till, för chef 100 kronor, för repetitör och redogörare 50 kronor och för materielförvaltare 25 kronor; för övriga orter bör proportionell sänkning av beloppen vidtagas. Även om de flesta kurserna pågå högst en eller annan månad, böra arvodena beräknas efter högst 600 respektive 300 kronor för år. Den av utredningen företrädda uppfattningen, att särskild ersättning icke borde ifrågakomma för kurser eller utbildning av värnpliktig personal, kan arméchefen icke dela; det är icke klart vad utredningen avsett med värnpliktig personal. Då Kungl. Majit i sam­ band med beviljande av medel för tillfälliga kurser avgör, huruvida arvoden skola utgå eller icke, böra nu angivna grunder för arvodesbelopp till chef, repetitör, adjutant, redogörare och materielförvaltare tjäna till ledning.

1943 års arvodessakkunniga.

I direktiven för 1943 års arvodessakkunniga har anförts, att det innan ståndpunkt toges till de förslag örn löneställningen för heltidstjänstgörande lärare vid militära högskolor m. fl., som framlagts i arvodesutredningens betänkande, och till däremot framställda erinringar, syntes lämpligt att under­ söka, huru ersättningsgrunderna fortsättningsvis skulle regleras i händelse av bibehållande av systemet med fyllnadsarvoden; även för ställningstagande till spörsmålen örn den särskilda ersättningens beroende av lärarens lönegradsplacering erfordrades ytterligare undersökning. Med hänsyn till de be-

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 71

tänkligheter, som i yttrandena anförts gentemot förslaget att i huvudsak ute­ sluta den heltidstjänstgörande personalen vid andra läroanstalter än hög­ skolorna och infanteriskjutskolan från särskild ersättning syntes även frågan om arvodesväsendet i denna del böra underkastas ytterligare utredning. Där­ vid borde sökas en lämplig avgränsning av de fall, då utbildningsverksam­ heten på det sätt skilde sig från den vanliga tjänstgöringen, att särskild er­ sättning med hänsyn till rekryteringen och övriga på frågan inverkande om­ ständigheter finge anses påkallad. Utredningen borde närmast inriktas på bibehållande tills vidare av systemet med fyllnadsarvoden för de fall, då särskild ersättning funnes böra utgå, och vid utarbetande av förslag i sådan riktning borde beaktas önskvärdheten av enhetliga grunder för fyllnadsarvodenas bestämmande inom läroanstalter med motsvarande uppgifter. Slut­ ligen borde även arvodesfrågan för icke-heltidstjänstgörande personal vid undervisningsanstalterna inbegripas i den fortsatta utredningen. Vad först angår frågan örn arvoden till kompanibefäl m. fl. inne­ bär arvodessakkunnigas förslag i första hand, att arvodessystemet skall be­ gränsas till att avse officerare, vilka meddela undervisning i egentlig bemär­ kelse, medan däremot utbildningsverksamheten i truppföring och vad till trupputbildningen eljest hör icke skall förenas med arvode. De sakkunnigas förslag innebär i stort sett, att arvode icke skall utgå till kadettofficer, aspirantbefäl, adjutant, redogörare eller annan funktionär utom i den mån veder­ börande anlitas som lärare i egentlig mening samt att arvoden i allmänhet icke skola utgå vid underofficersskolorna. Arvodessakkunniga ha emellertid föreslagit, att arvoden för kvalificerad befälsutbildning skola utgå med 1 440 kronor till envar av kompanichefen vid krigsskolan och souschefen vid sjö­ krigsskolan samt med 1 080 kronor till en kompanichef vid arméns underofficersskola i Uppsala. I likhet med militära arvodesutredningen ha de sak­ kunniga vidare föreslagit att flyglärare vid krigsflygskolan utöver nu ut­ gående flygtillägg erhålla ersättning med 50 kronor i månaden för den fysiskt mycket påfrestande tjänstgöring, som dessa lärare anses vara underkastade vid elevernas utbildning i flygning. Även förste flyglärare vid flygkadett­ skolan skall enligt de sakkunnigas förslag erhålla flyglärararvode. Till närmare utveckling av sin ståndpunkt i fråga om arvoden till kadett-, aspirant- och instruktionsofficerare ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande. Kadettofficerarna vid arméns krigsskola å Karlberg, sjökrigsskolan å Näs­ by och flygkadettskolan vid Uppsala åtnjuta arvoden, befattningshavare vid de två förstnämnda skolorna å 600 kronor för år och befattningshavare vid flygkadettskolan å 360 kronor för år. Under det att särskilda arvoden icke utgå till aspirantbefälet vid arméns aspirantskolor, uppbär aspirantbefälet vid sjökrigsskolan och krigsflygskolan särskilda fyllnadsarvoden. Vid arméns underofficersskola utgå arvoden om 600 kronor till avdelningschefer, vilka fullgöra i huvudsak motsvarande funktion som de vid krigsskolan, sjökrigs­ skolan och flygkadettskolan tjänstgörande kadettofficerarna, och vid marinens underofficersskola uppbäras fyllnadsarvoden av instruktionsofficerare och instruktionsunderofficerare; vid flygvapnets underofficersskola saknas mot-

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

svårighet till de arvoden, varom nu är fråga. Stora skiljaktiglieter äro så­ ledes i arvodeshänseende rådande mellan de olika försvarsgrenarnas utbildningsanstalter av förevarande slag. De sakkunniga tänka därvid icke blott på ojämnheten i arvodesbeloppen, utan framför allt på det förhållandet, att kadettofficerare vid sjökrigsskolan förutom kadettofficersarvoden örn 600 kronor för år uppbära särskild ersättning för den undervisning, som meddelas vid skolan; kadettofficersarvoden utgå jämväl till de kadettofficerare, som undervisa å skolans lägre kurs, vilken närmast motsvarar arméns aspirant skolor. Enligt verkställd undersökning uppbär vid sjökrigsskolan ett stort antal kadettofficerare — yngre löjtnanter — fyllnadsarvoden, som i många fall uppgå till en tredjedel eller mera av de mot vederbörandes beställning svarande avlöningsförmånerna. För de sakkunniga har chefen för sjökrigs­ skolan bland annat framhållit, att undervisningen vid sjökrigsskolan i många fall vore mera tekniskt betonad än vid armén, vilket betingade en annan be­ dömningsgrund. För de sakkunniga har det emellertid stått klart att en upp­ delning av den militära undervisningen i tekniska och mindre tekniska ämnen näppeligen utgör en rättvis bedömningsgrund. Frågan om arvoden till kompa­ nibefälet bör enligt de sakkunnigas mening behandlas likformigt vid armén, marinen och flygvapnet. Den av ifrågavarande officerare bedrivna utbildningsverksamheten torde icke i och för sig få anses som lärarskap i egentlig mening utan består i huvudsak av chefskap för de i en eller flera plutoner (avdelningar) indelade eleverna; tjänstgöringen består således främst i befälsföring och utbildning däri och torde strängt taget icke mycket skilja sig från truppofficerens normala verk­ samhet. Även om ifrågavarande officerares utbildningsverksamhet i mer ut­ präglad grad än de vanliga truppofficerarnas syftar till att uppöva elevernas befälsförmåga och i högre grad än eljest avser att skapa föredömen i fråga örn militärt uppträdande och handlande — vilket otvivelaktigt utgör ett kvalificerande moment i utbildningsverksamheten — kompenseras likväl det härav följande tyngre ansvaret av det intresse och den beredvillighet att till­ godogöra sig utbildningen, som i allmänhet utmärka de skolor, där blivande officerare och underofficerare utbildas. De sakkunniga ha i detta samman­ hang icke kunnat underlåta att jämföra den undervisningsverksamhet, varom här är fråga, med de utbildningsuppgifter, som kunna åvila motsvarande chefer vid förband, där soldatmaterialet måhända saknar intresse och fallen­ het för yrket och där bristande disciplin och likgiltighet för tjänsten kan ut sätta befälets nit och intresse för allvarliga påfrestningar. Med hänsyn till vad som anförts ha de sakkunniga på ifrågavarande punkt intagit samma ståndpunkt som militära arvodesutredningen, nämligen att kadett- (aspirant-) befälets arbete, till den del detsamma utgör trupputbild­ ningsverksamhet i egentlig mening (befälsföring, reglementskännedom m. m.), i allmänhet icke så påtagligt skiljer sig från vanlig trupputbildningsverksam­ het, att arvode kan anses påkallat. Mot denna uppfattning ha vissa erinringar till de sakkunniga framställts från arméns officersutbildningskommitté och från marint håll, varvid särskilt framhållits arvodenas betydelse ur rekryteringssynpunkt. Därvid uttalade önskemål synas emellertid kunna tillgodoses på annat sätt än genom det nuvarande arvodessystemets bibehållande, nårn ligen genom att, i den mån kadett- och aspirantbefälet har att såsom lärare, biträdande lärare eller eljest bedriva undervisning i mera kvalificerade ämnen, viss ersättning får utgå för det merarbete, som föranledes av undervis­ ningen. Detta skulle även vara ägnat att stimulera rekryteringen till ifråga­ varande befattningar. Då emellertid trupputbildningen vid krigsskolan är av särskilt kvalificerad

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 73

och ansvarsfull art och viss undervisning i anslutning härtill meddelas — bland annat genomgås de psykologiska och pedagogiska grunderna för befälsutbildning i allmänhet och med svensk trupp, varjämte grunddragen av svenskt folkkynne studeras — ha de sakkunniga icke ansett sig böra avvisa ett från ansvarigt militärt håll framställt krav, att särskilt arvode även i fort­ sättningen skulle utgå till kompanichefen vid krigsskolan. Arvodet föreslås till 1 440 kronor för år; de sakkunniga kunna av rekryteringsskäl icke här föreslå lägre arvode än det, som föreslås skola utgå till förste läraren i krigskonst. Motsvarande synpunkter ha de sakkunniga anlagt på souschefsbefattningen vid sjökrigsskolan, med vilken befattning ej endast är förenad den ansvarsfulla uppgiften att närmast under chefen för sjökrigsskolan leda utbildningsverksamheten vid skolan utan även kvalificerad undervisning i allmän befälsutbildning i högre kursen vid skolans olika linjer. Arvode torde vidare böra utgå till en kompanichef vid arméns underofficersskola i Upp­ sala, bland annat av rekryteringsskäl. Däremot synes arvode icke böra utgå till vid försvarets läroverk (internatet) tjänstgörande kompanichef, vilken uppenbarligen icke har ett lika betungande ansvar för utbildningen. Yad flygvapnets skolor beträffar synas arvoden av den kategori, varom här är fråga, icke böra utgå i vidare mån än som föreslogs av militära arvodesutredningen, d. v. s. att flyglärare vid krigsflygskolan, utöver nu utgående flygtillägg, beredes ersättning med 50 kronor i månaden för den fysiskt mycket påfrestande tjänstgöring, som dessa lärare äro underkastade vid elevernas utbildning i flygning. Då även förste flygläraren vid flygvapnets kadett­ skola — vilken har att fullgöra de funktioner, som vid krigsskolan och sjö­ krigsskolan fullgöras av kompanichefen respektive souschefen — bör komma i åtnjutande av dylikt flyglärararvode, finna de sakkunniga ej skäl därutöver föreslå särskilt arvode till honom. I

I fråga örn de militära undervisningsanstalternas klassificering i arvodeshänseende ha arvodessakkunniga utgått från militära arvodesutredningens indelning av skolorna i olika kategorier men i denna föreslagit vissa jämkningar. Yad angår de allmänna kurserna vid sjökrigshögskolan och flyg­ krigshögskolan ha de sakkunniga visserligen icke funnit tillräckliga skäl före­ ligga för att i arvodeshänseende jämställa dessa med de högre kurserna, men de sakkunniga ha likväl i timtaxan för deltidstjänstgörande lärare upptagit de allmänna kurserna under en särskild rubrik och i anslutning därtill föreslagit, att det för den egentliga högskoleundervisningen avsedda timarvodet skulle efter Kungl. Maj:ts medgivande kunna tillämpas, när så av föreliggande för­ hållanden finge anses påkallat. De sakkunniga lia vidare ansett, att arméns officersaspirantskolor och motsvarande skolor vid de båda övriga försvars­ grenarna borde hänföras till samma kategori som kadettskolorna; i den mån arvoden skulle utgå vid dessa skoltyper, borde således samma arvodesbelopp tillämpas. Beträffande ifrågavarande jämkningar lia de sakkunniga anfört bland annat följande. Cheferna för sjökrigs- och flygkrigshögskolorna lia i yttranden, som över­ lämnats till de sakkunniga, anfört, at,t de allmänna kurserna hade högskolcmässig karaktär och att det ur olika synpunkter skulle vara förenat med olä genheter att i arvodeshänseende behandla lärare vid dessa kurser annorlunda än lärare vid de högre kurserna. De sakkunniga anse, att skäl kunna anföras

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

både för och emot de allmänna kursernas klassificering som högskolekurser i arvodeshänseende. För en sådan klassificering talar undervisningens högskolemässiga karaktär, det organisatoriska förhållandet, att de allmänna kur­ serna äro inlemmade i högskolor, och att eleverna i allmänmilitärt hänseende befinna sig på ett mer avancerat stadium — 6 ä 7 år efter officersutnämningen — än vad fallet är vid officersskolorna, där eleverna i allmänhet äro fänrikar och sålunda befinna sig i första början av officerskarriären. Å andra sidan finnes en väsentlig skillnad med avseende å undervisningens kvalitet mellan ifrågavarande allmänna kurser och kurserna vid krigshögskolan, där en elit yngre arméofficerare bibringas det kunnande, som erfordras för högre befälsposter inom armén. Genom det urval, som sker vid inträdesproven till krigs­ högskolan, ernås vissa garantier för att elevmaterialet står på en hög intellek­ tuell nivå, och undervisningen kan följaktligen lämpas härefter. De allmänna kurserna å sjökrigshögskolan och flygkrigshögskolan däremot måste varje sjö- respektive flygofficer genomgå, och då i praktiken varje officer »måste godkännas» vid dessa kurser kan synbarligen undervisningen icke föras upp på det högre plan, som är möjligt vid de högre kurserna; detta naturliga för­ hållande har heller icke bestritts av respektive skolchefer. De sakkunniga ha föreslagit relativt högt satta arvoden till heltidstjänstgörande högskollärare för att tillgodose den militära ledningens önskemål örn en hög standard vid den högsta krigsvetenskapliga undervisningen. Att utsträcka dessa förmåner till lärare vid obligatoriska utbildningskurser har icke räknats med vid moti­ veringen för dessa arvoden. Det högre arvodet bör följdriktigt reserveras för lärare tjänstgörande å högre kurs. Emellertid få de sakkunniga, vilka som nämnt icke stå främ­ mande för de av vederbörande högskolechefer framförda skälen i och för sig, erinra, att frågan örn organisationen av de militära högskolorna är under ut­ redning av officersutbildningskommittén. I avvaktan på resultatet av den åt sagda kommitté uppdragna utredningen kan nyssberörda fråga endast erhålla en provisorisk lösning. De sakkunniga ha stannat för ett förslag, innebärande att det högre arvodet förbehålles lärare, vilken helt eller till någon del anlitas för undervisningen i de egentliga högskolekurserna, samt att de ifrågavarande allmänna kurserna i timtaxan upptagas under en särskild rubrik, under vilken intages en föreskrift, som möjliggör för Kungl. Maj:t att medgiva tillämpningav det för den egentliga högskoleundervisningen avsedda timarvodet, när så av föreliggande förhållanden får anses påkallat. Vid överläggningar, som de sakkunniga haft med arméns officersutbildningskommitté, har gjorts gällande att arvodesutredningen vid behandlingen av arméns aspirantskolor icke tillräckligt beaktat att dessa skolor efter för­ svarsbeslutet kommit att intaga en helt annan ställning än tidigare och sålunda icke längre hade till uppgift att bibringa de blivande officerarna elementär militär utbildning. De sakkunniga kunna för sin del bestyrka, att vid aspirantskolorna numera en väsentligt mer kvalificerad utbildningsverksamhet bedrives än tidigare varit fallet; enligt tidigare organisation hade flertalet elever före kommendering till krigsskolan fullgjort endast omkring 16 månaders tjänstgöring, men enligt nuvarande ordning erhålla officersaspiranterna kom­ mendering till officerskurs vid krigsskolan först efter 2'A års tjänstgöring, vilket innebär, att en väsentlig del av officersutbildningen — i stort sett första krigsskoleåret enligt tidigare gällande ordning — förskjutits från krigsskolan till officersaspirantskolan. De sakkunniga anse med hänsyn härtill starka skäl tala för att aspirantskolornas officerare i princip icke försättas i en sämre ställning än deras kolleger vid krigsskolan. Härmed lia de sakkunniga icke velat utsäga, att arvode skall utgå vid aspirantskolorna i samma omfattning

Kungl. May.ts 'proposition nr 170. 75

som vid krigsskolan, utan endast, att om undervisningens kvalitet vid aspirantskolorna befinnes motivera arvode, anledning icke finnes, att vid arvodes­ beloppets bestämmande hänföra aspirantskolorna till annan kategori än kadett­ skolorna. Till den såsom en särskild kategori mellan högskolorna och kadettskolorna ställda gruppen officers- m. fl. skolor ha arvodessakkunniga hänfört följande skolor, i den mån vid dem hållas kurser för officerare; såvitt angår heltids­ tjänstgörande lärare lia även de allmänna kurserna vid sjökrigshögskolan och flygkrigshögskolan hänförts till denna grupp.

Armén Förläggning sort Infanteriskjutskolan Rosersberg Ridskolan Strömsholm Rån sartr upp skolan Skövde Ar tilleriskj utskolan Villingsberg Luftvärnskj utskolan Väddö Ingenjörtr uppskolan Solna Arméns signalskola Solna Arméns motorskola Stockholm Tygförvaltningsskolan Stockholm Intendenturförvaltningsskolan Stockholm Arméns underhållsskola Skövde Truppslagsofficersskolor: Infanteriofficersskolan Stockholm Kavalleriofficersskolan Stockholm Pansarotficersskolan Stockholm Artilleriofficersskolan Stockholm Luftvärnsofficersskolan Stockholm Ingenjörofficersskolan Stockholm Trängofficersskolan Skövde Arméhundskolan Sollefteå Gymnastik- och idrottsskolan Stockholm Marinen Sjökrigshögskolans allmänna kurs Stockholm Kustartilleriets skjutskola — Flygvapnet Flygkrigshögskolans allmänna kurs Stockholm Flygvapnets bomb- och skjutskola Stockholm och Kallax Flygvapnets signalskola Västerås Flygvapnets tekniska skola Västerås Beträffande heltidstjänstgörande lärare vid högskola innebär arvodessakkunnigas förslag, att systemet med enhetliga, av tjänstegraden obe­ roende fyllnadsarvoden utöver lön bibehålies. Arvodet skulle bestämmas till 1 800 kronor för år för förste lärare och lärare, med undantag av läraren i krigsbyggnadskonst vid krigshögskolan och förste läraren i krigskonst vid artilleri- och ingenjörhögskolan, samt till 1 440 kronor för år till nämnda båda lärare ävensom andre lärare. Till motivering av förslaget i denna del lia de sakkunniga anfört i huvud­ sak följande.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Det har utan vidare stätt klart för de sakkunniga, att den undervisning, som meddelas vid de militära högskolorna, på det sätt skiljer sig från den vanliga trupputbildningen, att arvode får anses motiverat. Mot arvodesutredningens alternativt framlagda förslag örn ett enhetsarvode på 12 000 kronor jämte rörligt tillägg hade remissmyndigheterna i stort sett icke något att erinra, om hänsyn foges allenast till beloppet, men myndigheterna förordade, att arvodet liksom hittills konstruerades som ett fyllnadsarvode med visst enhetsbelopp oberoende av grad. De sakkunniga lia efter samråd med arméns officersutbildningskommitté funnit sig böra lägga den av remissmyndigheterna förordade principen till grund vid arvodesregleringen. Med utgångspunkt från att en sammanlagd inkomst av omkring 12 0Ö0 kronor skulle utgöra en rättvis ersättning för den högt kvalificerade undervisning, som bedrives av de mili­ tära högskolelärarna —- dessa skulle därigenom komma att i ekonomiskt av­ seende jämställas med tekniska högskolans professorer, vilka åtnjuta 12 000 kronor i begynnelselön — föreslå de sakkunniga, att fyllnadsarvodet bestäm­ mes till 1 800 kronor för år; en tillämpning av detta arvodesbelopp skulle medföra, att sammanlagda beloppet av lön och arvode komme att i medeltal för beställningshavare i löneklasserna Oa 9—12 uppgå till omkring 12 125 kronor. Vid de med arméns officersutbildningskommitté hållna överläggningarna lia uttalanden gjorts, att det av arvodessakkunniga föreslagna arvodet borde reserveras för förste lärare och lärare samt att något mindre belopp borde beräknas för andre lärare. De sakkunniga föreslå att sistnämnda arvode be stämmes till 1 440 kronor. Inom officersutbildningskommittén har även ifrågasatts att vid krigshög­ skolan i arvodeshänseende jämställa läraren i krigsbyggnadskonst med andre lärarna i taktik och stabstjänst, detta av den anledningen, att ämnet krigs byggnads! o ris t — vilket vid artilleri- och ingenjörhögskolan motsvaras av ämnet befästningslära och där är ett av de viktigaste ämnena — vid krigshög skolan vore ett supplement till undervisningen i ämnena taktik och stabs­ tjänst samt tekniskt sett icke av djupgående natur; i detta ämne krävdes följ­ aktligen mindre förberedelsearbete av läraren än i ämnena taktik och stabs­ tjänst och andra nyckelämnen vid krigshögskolan. På motsvarande sätt bleve vid artilleri- och ingenjörhögskolan studiet av krigskonsten icke av lika djup­ gående art som vid krigshögskolan. De sakkunniga förorda, att arvodena till ifrågavarande båda lärare bestämmas till 1 440 kronor för år.

Arvodessakkunniga ha föreslagit, att de förordade undervisningsarvodena vid samtliga militära högskolor finge uppbäras oavkortade även om under­ visningen påginge under allenast en del av året. Under det att läsåret vid krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan omfattade omkring 11 månader per år och vore avsevärt längre än vid universiteten och övriga civila högskolor, påginge undervisningen vid sjökrigshögskolan och flygkrigshög­ skolan — vid vilken sistnämnda högskola heltidstjänstgörande lärare för när varande ej funnes — under 6—7 månader per år. Även örn det läge närmast till hands att föreslå, att arvodet till heltidstjänstgörande lärare vid sjökrigs­ högskolan och flygkrigshögskolan borde utgå med reducerat belopp, hade arvodessakkunniga funnit sig icke böra motsätta sig att arvode beräknades för hela året, då undervisningen vid universiteten och de civila högskolorna på­ ginge ungefärligen lika lång tid samt det från marin- och flygledningarna be­ tonats, att utbildningen bedreves avsevärt mera koncentrerat vid ifrågavarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 77 högskolor än vid de övriga, så att det halvår, då undervisningen läge nere, väsentligen måste ägnas åt självstudier och förberedande av föreläsningar m. m. Beträffande andra militära undervisningsanstalter än högskolor ha arvodessakkunniga till allmän behandling upptagit spörsmålet örn ersättningens be­ roende av den lönegrad befattningshavaren tillhör. De sakkunniga ha stannat vid att föreslå, att någon ändring icke för närvarande göres i det hittills lådande förhållandet, att arvode utgår med enhetligt belopp, oberoende av lönegraden, samt därom anfört följande. De sakkunniga måste väl finna det hittillsvarande sättet att bestämma av­ löningen till fast anställda lärare vara avvikande från vanliga grunder för lönesättning men vilja dock i betraktande av att den åt dem uppdragna översynen av arvodesväsendet icke är av genomgripande art, vid vilket förhållande en rationell förändring i förevarande hänseende stöter på praktiska svårigheter, förorda att fyllnadsarvodena vid utbildningsanstalterna liksom hittills be­ stämmas oberoende av lönegraden. Till detta ställningstagande har bidragit att den militära uppfattningen i detta stycke avgjort hyllar sig till den nu­ varande ordningen och därvid fullt accepterar den konsekvens därav, som består i att en lärare vid passage till annan beställning kan få finna sig i en betydlig inkomstminskning. Ej heller har under de överläggningar, som ägt rum med arméns officersutbildningskommitté, framställts önskemål örn änd­ ring. Det bör även framhållas, att de sakkunniga icke funnit någon fördel stå att vinna genom att här beträda en medelväg på det sätt att arvodet vid inne­ havarens befordran skulle underkastas någon justering.

Beträffande heltidstjänstgörande lärare vid officers skolor och därmed jämställda skolor ha arvodessakkunniga ansett, att arvodet till sådan lärare borde utgöra 1 440 kronor för år under förutsättning att verksamheten vid skolan bedreves mer än 6 månader per år samt eljest 720 kronor för år; i sistnämnda fall — där utbildningstiden regelmässigt omfattade 5—6 månader — borde arvodet icke sättas lägre än 720 kronor, då därigenom alltför stor splittring i arvodestyperna skulle uppkomma. Chef för här avsedd skola borde ej erhålla arvode för chefskapet men väl för honom åliggande under­ visning, såframt denna omfattade 80 respektive 40 timmar per år, och arvodet borde på samma sätt som för ämneslärare utgöra 1 440 kronor för år, under förutsättning att undervisningen påginge hela eller större delen av året, och eljest 720 kronor. De sakkunniga funne sig emellertid efter överläggningar med officersutbildningskommittén böra i fråga örn ridskolan i Strömsholm föreslå vissa avvikelser från vad i allmänhet förordats. Förste och andre lärarna i ridning borde även framdeles åtnjuta arvoden å 1 800 respektive 1 200 kronor, dock utan uppräkning, medan adjutanten, tillika lärare, samt läraren i körning, vilka för närvarande uppburo arvoden å 1 200 kronor, i fort­ sättningen borde erhålla arvoden å 720 kronor för år. Yad härefter angår frågan om arvoden till heltidstjänstgörande lärare vid kadettskolor, innebär arvodessakkunnigas förslag i denna del, att arvode skulle utgå med 1 440 kronor för år till förste lärare i övningsgren. Kadettofficerstjänstgöring borde icke i och för sig motivera särskilt fyllnads-

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

arvode, men arvode borde i vissa fall utgå i den mån tjänstgöringen kunde rubriceras såsom biträdande lärarskap. Endast i de viktigaste mera teoretiskt betonade ämnena borde arvoden till biträdande lärare utgå; de borde be­ räknas enligt timtaxa för deltidstjänstgörande lärare men maximeras till 720 kronor för läsår. På grund av svårigheten att avgränsa ett visst antal arvoden för biträdande lärare vid krigsskolan borde en viss anslagspost avses för ända­ målet, varefter den närmare fördelningen av arvodena borde ankomma på chefen för krigsskolan. För sin del hade de sakkunniga funnit arvoden böra utgå till 4 biträdande lärare i krigskonst, 2 i vapenlära och 1 i fältarbeten. Till motivering av förslaget i denna del lia de sakkunniga anfört i huvudsak följande. För att undervisningen skall bli så levande som möjligt kräves, att lärarna bedriva kompletterande självstudier och hålla sig å jour med utvecklingen såväl inom som utom landet; med hänsyn till den dagliga undervisningens nu­ varande omfattning vid skolorna torde det emellertid i allmänhet icke vara möjligt medhinna detta utan tillsättande av fritid. Ej heller får förbises, att direkta förberedelser till föredrag och föreläsningar samt efterarbeten i form av rättande av skrivningar tidvis taga en .väsentlig del av lärarens fritid i anspråk. De angivna omständigheterna äro av natur att påverka rekryteringen av lärarkrafterna. Detta synes de sakkunniga tala för att lärare vid kadett­ skola beredes fyllnadsarvode. Arvodesbeloppet får icke utmätas alltför snävt, ty rekryteringen av befattningarna är så viktig och antalet lämpliga kandi aater så begränsat, att det är nödvändigt att genom särskilda förmåner göra befattningarna lockande, varvid även måste tagas i beaktande, att lärarverksamheten vid nu ifrågavarande skolor icke utgör direkt merit för regementsofficersbefordran. Med utgångspunkt från det för närvarande vid krigsskolan å Karlberg utgående lärararvodet, 1 200 kronor för år, uppräknat med hänsyn till bortfallande dyrtidstillägg bör lärararvodet skäligen sättas till 1 440 kronor för år, varå tillägg ej må utgå. Detta belopp bör uppbäras av såväl förste lärare som lärare i läroämne. Arvodet till lärare i övningsgren synes böra be­ stämmas till hälften eller 720 kronor för år. Att en övningsgren icke kan likställas med ett läroämne i avseende å ersättningens storlek anse de sak­ kunniga nämligen uppenbart. Därtill kommer emellertid att de övningsgrenar, som förekomma vid hithörande kategori skolor, även ingå som övningsämnen vid den vanliga trupputbildningen, vilket motiverar att arvodet sättes icke obe­ tydligt lägre än till lärare i läroämne. Endast i de viktigaste mera teoretiskt betonade ämnena, där undervisningen kräver förberedelser och nödvändiggör självstudier i huvudsak på fritid, torde arvoden till biträdande lärare böra beräknas. En stor del av den undervis­ ning, som meddelas av dessa officerare, kan emellertid karakteriseras som instruktionsverksamhet samt meddelande av reglementskännedom. Sådan under visning eller handledning synes icke påkalla särskilt undervisningsarvode.

Beträffande lärarpersonalen vid aspirantskolor — som enligt de sakkunnigas klassificering av utbildningsanstalterna borde i princip hänföras till samma kategori som kadettskolorna — har sakkunnigförslaget en något olika innebörd, alltefter det fråga är örn arméns aspirantskolor eller örn mari­ nens och flygvapnets motsvarande skolor. Efter överläggningar med arméns officersutbildningskommitté hade de sakkunniga kommit till den uppfattningen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 79 att arvoden vid arméns aspirantskolor, vilka motsvarade första utbildnings­ året av den tidigare till Karlberg koncentrerade officersutbildningen, vore påkallade, men med hänsyn till den försiktighet, som borde iakttagas vid till­ skapande av nya arvoden, beräknat arvode allenast till lärare i ämnet taktik, vilket vid aspirantskolorna obestridligt finge anses som det viktigaste läro­ ämnet. Officersutbildningen vid marinen vore helt koncentrerad till sjökrigs­ skolan å Näsby, vilken indelades i aspirantskola med ettårig kurs och kadett­ skola med tvåårig kurs. Denna aspirantskola motsvarade ej arméns aspirant­ skolor utan arméns rekrytskola, förberedande plutonchefsskola och plutonchefsskola; vid densamma utginge för närvarande inga arvoden, och sådana föresloges ej heller av de sakkunniga. Däremot borde arvoden utgå vid kadettskolans lägre kurs, vilken motsvarade arméns aspirantskolor; ehuru det kunde ligga närmast till hands att här liksom vid arméns aspirantskolor be­ räkna arvode endast för särskilt kvalificerat läroämne, exempelvis naviga­ tion, ville de sakkunniga icke föreslå en sådan anordning, bland annat med hänsyn till att lärarna tjänstgjorde vartannat år å lägre och vartannat år å högre kurs. Vid krigsflygskolan å Ljungbyhed, som svarade mot arméns för­ beredande plutonchefsskola, plutonchefsskola samt aspirantskola, borde lik­ som hittills den teoretiska undervisningen i ämnena flyglära, motorlära, flygmaterielkännedom och flygmeteorologi honoreras med särskild ersättning; samtliga lärare i dessa ämnen vore emellertid deltidstjänstgörande, varför arvodena borde utgå efter timtaxa. Heltidstjänstgörande lärare (kadettofficerare) vid denna skola borde endast erhålla ersättning med 50 kronor för månad för den fysiskt påfrestande tjänstgöringen som flyglärare. I samband med sin behandling av frågan örn lärararvoden vid aspirant­ skolorna ha arvodessakkunniga ifrågasatt vissa åtgärder till förbättrande av den ekonomiska ställningen för lärare vid dessa skolor. Det borde övervägas dels att avväga kommenderingstiden med större hänsyn till individen än vad nu vore fallet, dels ock att tillförsäkra aspirantbefäl och lärare lön efter den ortsgrupp, vartill vederbörande skola blivit hänförd, jämte flyttningsersättning. Arvodessakkunniga ha icke ansett erforderligt att arvoden utginge till heltidstjänstgörande lärare vid underof ficersskolorna, då undervisningen i de militära ämnena där vid jämförelse med den vanliga tjänstgöringen icke Irefunne sig på ett sådant plan, att särskild ersättning kunde anses oundgängligen påkallad. De sakkunniga ha efter samråd med officersutbildningskommittén före­ slagit, att heltidstjänstgörande repetitörer vid högskolorna efter 6 månaders repetitörstjänstgöring skola erhålla arvoden å 720 kronor för år. Arvodena borde sålunda icke utan vidare indragas men ej heller bibehållas i samma utsträckning som tidigare. Vid krigshögskolan tjänstgjorde som repetitörer generalstabsaspiranter, för vilka tjänstgöringen, som i allmän­ het vore ett led i deras utbildning, icke kunde anses mera kvalificerad än exempelvis tjänstgöring som aspirant i högre stab eller inspektion; repetitörs-

80 Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

arvode till dessa aspiranter vore därför icke tillräckligt motiverat. Vid artilleri- och ingenjörhögskolan liksom vid sjökrigshögskolan tillämpades icke motsvarande rekryteringssystem; repetitörer vid dessa högskolor tjänst­ gjorde i allmänhet under flera år. Genom att heltidstjänstgörande repetitör erhölle arvode först efter 6 månaders tjänstgöring som repetitör skulle i arvodeshänseende ernås likhet mellan högskolorna. Därest repetitör förekomme vid lägre skola, borde arvode icke utgå. — Deltidstjänstgörande repetitör borde i arvodeshänseende jämställas med timlärare och följaktligen erhålla ersättning enligt timtaxan, dock att ersättningen borde maximeras till 720 kronor. Arvodessakkunnigas förslag i fråga örn deltidstjänstgörande lärare vid de militära undervisningsanstalterna framgår av följande av dem före­ slagna timtaxa med tillhörande anmärkningar.

Ar­ Timarvode, kronor, i ortsgrupp vodes­ Läroanstalter och timlärare grupp A—C D-F G—I

I

ö

Åmneslärare vid militära högskolor 1 — 1

Anin. 1. Till arvodesgrupp I hänföras krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan samt sjökrigs- och flygkrigshögskolornas högre kurser. Anti i. 2. På förslag av chefen för marinen och chefen för flygvapnet må Kungl. Majit i varje särskilt fall kunna förordna, att arvode vid sjökrigshögskolans och flygkrigs­ högskolans allmänna kurser skall utgå med 14 kronor för undervisningstimme. Anm. 3. Till arvodesgrupp III hänföras dels följande skolor vid armén, nämligen infanteriskjutskolan, ridskolan, artilleriskjutskolan, luftvärnsskjutskolan, infanteri-, kavalleri-, pansar-, artilleri-, luftvärns-, ingenjör- och trängofficersskolorna, dels ock kurser för officerare vid pansar- och ingenjörtruppskolorna, arméns signalskola, arméns motor­ skola, tyg- och intendenturförvaltningsskolorna, arméns underhållsskola, arméhundskolan samt gymnastik- och idrottsskolan, vid kustartilleriets skjutskola ävensom vid flygvapnets bomb- och skjutskola samt signal- och tekniska skolor. Anm. 4. Vid krigsspel och fältövningar må arvode beräknas för det antal timmar under­ visning enligt gällande undervisningsplaner normalt skall äga rum. Anin. 5. Timarvode utgår för fullgjord undervisningstimme och utbetalas månadsvis i efterskott; dock att, därest timlärarens tjänstgöring avslutas före utgången av kalen­ dermånad, den honom resterande ersättningen må utbetalas vid tjänstgöringens slut. Å timarvode utgå icke dyrtidstillägg, rörligt tillägg eller kristillägg. Anm. 6. Där ej bestämmelsen i anm. 7 till annat föranleder gäller följande maximering av sammanlagda årsbeloppet av timarvode: Åmneslärare enligt denna taxa tillkommande arvode må vid en och samma utbildningsanstalt icke utgå med högre belopp för år än 1 800 kronor i skola hänförd till arvodesgrupp I och 1 440 kronor vid annan skola. Vid högskola gäller 1 440 kronor som högsta belopp för år till lärare, som tjänstgör uteslutande vid allmän kurs eller i ämne för vilket ordinarie lärarens årsarvode utgör sagda belopp. Till lärare i övningsgren och till repetitör må arvode utgå med högst 720 kronor för läsår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 81

Anm. 7. Timlärare med ordinarie befattning vid utbildningsanstalten må dock tillgodo­ räkna sig allenast hälften av det maximibelopp, som angives i anm. 6. Anm. 8. Stationeringsort enligt taxan är lärarens förläggningsort. På Kungl. Maj:ts prövning beror huruvida timlärare, som har annan förläggningsort än utbildnings­ anstalten eller kursen, må erhålla ersättning för reseutgifter. Anm. 9. Vid särskild enligt Kungl. Maj:ts beslut anordnad utbildningskurs bestämmer Kungl. Maj:t, vilken arvodes- och ortsgrupp som skall tillämpas. Vid tillämpningen skall gälla, att arvode till samme lärare vid en eller flera kurser må beräknas för ett högsta medeltimantal av 8 veckotimmar.

I jämförelse med militära arvodesutredningens förslag beträffande arvodesreglering för deltidstjänstgörande lärare innebär arvodessakkunnigas motsvarande förslag främst jämkningar i följande fem olika hänseenden, nämligen a) att timtaxan givits en enklare uppställning, b) att bestämmelser meddelats till klarläggande av vad som avses med undervisningstimme, c) att arvodena icke differentieras efter lärarnas kompetens, d) att högre timarvoden föreslagits för lärare vid militär högskola samt e) att timlärares ersättning på visst sätt maximeras. Beträffande ifrågavarande jämkningar ha arvodessakkunniga anfört bland annat följande.

De sakkunniga ha ansett att timtaxan bör erhålla en förenklad uppställ­ ning med färre arvodestyper och med avrundade belopp. De sakkunniga före­ slå, att varje arvodesgrupp i taxan får omfatta tre ortsgraderade arvodes­ belopp i stället för av arvodesutredningen föreslagna nio; enhetsarvoden ha således upptagits för dyrorterna A—C, D—F samt G—I. Då arvodena i samband härmed avrundats till lämpliga belopp, har anledning saknats före­ taga den av lönenämnden förordade justeringen med hänsyn till att den »civila timtaxan» bygger på ett läsår örn 39 veckor i stället för 38 veckor som av arvodesutredningen förutsatts. Vad härefter begreppet undervisningstimme angår har vid de med officersutbildningskommittén hållna överläggningarna givits uttryck åt enahanda synpunkter som i remissuttalandena. De sakkunniga lia utgått från att s. k. krigsspel, som lärare leder å lärorummet, kvalificerar till arvode men att sådant vid övningar utom skolans lokaler må beräknas blott för det antal timmar, som egentlig undervisning eljest normalt skulle ha meddelats på lärorum­ met. Detta antal bör åter framgå av vederbörliga undervisningsplaner. De mot det tidigare förslaget om timarvodets differentiering efter lärarens kompetens framförda erinringarna grundade sig i allmänhet på den uppfatt­ ningen, att en lärare, som fått förordnande vid viss läroanstalt, vöre fullt kompetent för uppdraget, oavsett örn denna kompetens förvärvats vid hög­ skola eller under tjänstgöring vid staber, inspektioner eller högre förvalt­ ningsorgan. Vid de med officersutbildningskommittén hållna överlägg­ ningarna ha samma argument ånyo framförts. De sakkunniga föreslå, att arvodet göres oberoende av lärarens formella kompetens. Det av arvodesutredningen föreslagna timarvodet till lärare vid militär högskola — 12 kronor —- synes väl snävt utmätt i förhållande till de vid lägre befälsskolor föreslagna beloppen; erinras må att heltidstjänstgörande hög­ skolelärare ansetts böra erhålla löneförmåner i paritet med professor vid universiteten och tekniska högskolan. Efter samråd med officersutbildnings- Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Kr 170. m 45 6

82 Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

kommittén anse sig de sakkunniga kunna förorda, att det hittillsvarande arvodet, 14 kronor, tillämpas även i fortsättningen. De sakkunniga hade ur­ sprungligen velat reservera 14-kronorsarvodet för lärare vid de egentliga hög­ skolorna (krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, sjökrigshögskolans högre kurser samt motsvarande kurser vid flygkrigshögskolan), men med hänsyn till att från såväl sjökrigshögskolans som flygkrigshögskolans sida framhållits vissa olägenheter av att arvodet vid de allmänna kurserna vid dessa högskolor sattes lägre än vid de högre kurserna, ha de sakkunniga efter samråd med officersutbildningskommittén icke velat motsätta sig en sådan anordning, att det må bliva beroende på prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, huruvida vid dessa kurser det högre arvodet må utgå. Den avsedda rationaliseringen och beskärningen av arvodesväsendet skulle icke bli tillfredsställande, därest icke vissa spärrar uppställdes för den enligt timtaxan utgående ersättningen. De sakkunniga ha främst ansett, att deltids­ tjänstgörande lärare icke böra försättas i en bättre situation än de heltids­ tjänstgörande lärarna, vilka åtminstone vid flertalet skolor äro huvudlärare i respektive ämnen och ofta besitta en högre kompetens än timlärarna. Till detta ståndpunktstagande har bidragit att timlärarnas ordinarie tjänstgöring i staber, inspektioner och förvaltningar ovedersägligen måste bli lidande på en alltför omfattande undervisningsskyldighet; 7 timmars undervisning i veckan bör regelmässigt vara ett maximum. Det har synts de sakkunniga lämp­ ligt att i allmänhet maximera timersättningarna vid det belopp, som skulle utgått, därest vederbörande befattningshavare varit heltidstjänstgörande lärare vid skolan, eller alltså vid 1 800 kronor för år vid högskola samt 1 440 kronor för år vid annan befälsskola, Emellertid bör timlärare med ordinarie befattning vid ^bildningsanstalt (t. ex. adjutant eller redogörare) äga upp­ bära högst hälften av eljest utgående maximerade arvodesbelopp med hän­ syn till ökad möjlighet att smidigt kunna inpassa undervisningstimmarna i den ordinarie verksamheten med mindre tidsspillan vid förflyttning till och från undervisningslokalen som följd. Till timlärare i övningsgren bör arvode likaledes utgå med ett till hälften reducerat maximibelopp, d. v. s. 720 kronor för lärare, som ej har befattning vid skolan och 360 kronor för lärare, som innehar ordinarie befattning där. Beträffande de särskilda föreskrifter, som innefattas i punkterna 5 och 8 av de till timtaxan hörande anmärkningarna, ha arvodessakkunniga anfört i huvudsak följande. Med hänsyn till att här vore fråga örn bisysslor hade någon avdragsfri ledighet icke ansetts böra ifrågakomma. Vid de med arméns officersutbil dningskommitté hållna överläggningarna hade framförts förslag örn att timlärare, som hade sin förläggningsort å annan ort än skolan (kursen), skulle få uppbära arvode enligt den förra platsens ortsgrupp, och de sakkun­ niga hade ansett sig böra biträda förslaget, enär timläraren finge antagas för­ bruka arvodet å den egna orten och det vid sådant förhållande syntes skäligt att den egna förläggningsorten bleve avgörande vid arvodets utmätande; det avsteg från den vid de civila utbildningsanstalterna tillämpade ordningen, som detta innebure, syntes vara påkallat av organisatoriska skäl vid det för­ hållandet, att fri konkurrens vid de militära lärarbefattningarnas tillsättande icke vore genomförbar i full utsträckning. Vid överläggningarna med officers­ utbildningskommittén hade även betonats önskvärdheten av att deltidstjänstgörande lärare med annan förläggningsort än skolans (kursens) komme i åt­ njutande av ersättning för direkta resekostnader till och från skolan (kursen).

Kungl. May.ts proposition nr 170. 83

Att uppställa någon allmän regel av detta innehåll kunde de sakkunniga icke förorda, men då i vissa fall dylik ersättning kunde befinnas påkallad — när­ mast sådana fall, då det visade sig omöjligt att vid respektive skolor erhålla kompetent lärarkraft och biljettkostnaderna icke vore alltför obetydliga (spårvagns- och bussavgifter) — borde Kungl. Majit äga medgiva timlärare ersättning för reseutgifter. Arvodessakkunnigas ståndpunktstagande till spörsmålet om arvoden till lärare vid särskilda utbildningskurser innefattas i huvudsak i den föreskrift, som intagits såsom anmärkning 9 till timtaxan. Ersättningen borde således utgå i enlighet med timtaxan, varvid det borde bliva beroende på Kungl. Majits bestämmande, vilken arvodes- och ortsgrupp, som skulle tilllämpas. En maximering av ersättningarna vore även här påkallad men kunde icke lämpligen ske efter principen att maximibeloppet skulle motsvara hel­ tidsarvode. Då maximeringsbehovet vore något mindre framträdande vid de relativt korta särskilda utbildningskurserna än vid de egentliga skolorna och ett högsta timantal av 8 veckotimmar läte sig förena med ordinarie tjänst i stab, förvaltning o. s. v., hade de sakkunniga efter samråd med arméns officersutbildningskommitté kommit till den uppfattningen, att arvode vid de särskilda kurserna i princip borde få utgå för högst 8 veckotimmars under­ visning. För att icke t. ex. vid koncentrationsläsning under viss vecka olägen­ heter skulle uppstå genom maximeringsföreskriften borde dock arvode få be­ räknas för ett högsta medeltimantal av 8 veckotimmar. Beträffande arvoden till andra funktionärer vid särskilda utbildningskur­ ser än lärare samt till den, som vid sådan kurs förenade lärår- och annan funktion, ha arvodessakkunniga anfört i huvudsak följande. De sakkunniga anse i likhet med chefen för armén, att chef och övriga funktionärer vid de särskilda utbildningskurserna böra åtnjuta särskild er­ sättning under förutsättning att uppdraget fullgöres vid sidan av ordinarie tjänst. Förhållandena äro emellertid så växlande vid de olika kurserna, att det skulle vara förenat med alltför stora praktiska svårigheter att författningsmässigt reglera de ersättningar, som i sådant fall skulle utgå för funktioner av icke-pedagogisk natur vid dessa kurser. Skäligheten av det till kurschefen eventuellt utgående arvodet influeras sålunda i hög grad av elevantalet samt antalet av de lärare, vilkas verksamhet han har att samordna, och vidare är chefsansvaret ofta väsentligt mindre vid en regelbundet återkommande kurs, där kursplanerna måhända äro desamma år från år. Motsvarande synpunkter — elevantal, den ekonomiska förvaltningens omfattning, materielvården o. s. v. ■— kunna anläggas på andra funktioner än kursledarens. I likhet med mili­ tära arvodesutredningen anse de sakkunniga, att det bör ankomma på Kungl. Majit att för varje enskilt fall besluta örn ersättning med stöd av stadgandet i 33 § 9 mom. av militära avlöningsreglementet. Något hinder för Kungl. Majit att förordna om särskild ersättning även vid kurs för värnpliktig per­ sonal torde således vid ett genomförande av arvodessakkunnigas förslag icke föreligga. Chef, vilken — såsom regelmässigt är förhållandet — tillika tjänstgör som lärare, bör enligt de sakkunnigas mening kompenseras genom att Kungl. Majit tillerkänner honom ersättning efter högre arvodesgrupp än lärare, om så av förhållandena befinnes påkallat. Därest lärararvode till chefen emellertid

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

utgår med högsta belopp — 14 kronor för timme — synes lämpligt att Kungl. Majit till siffran bestämmer visst högre timarvode för chefen. Annan funk­ tionär torde -— örn så befinnes påkallat — ävenledes i den ordning 33 § 9 mom. militära avlöningsreglementet stadgar kunna tillerkännas en till siffran bestämd ersättning. Yid ersättningsbeloppens utmätande torde kunna tjäna till ledning vissa av chefen för armén i remissyttrande över arvodesutredningens betänkande föreslagna högsta ersättningsbelopp för år, 600 kronor för chef och 300 kronor för annan lärare, mot vilka belopp de sak­ kunniga icke funnit anledning till erinran. Den nu vanliga taxan med fallande belopp bör icke längre komma till användning.

Yttranden.

De myndigheter, som yttrat sig över arvodessakkunnigas förslag till reglering av arvodena vid det militära undervisningsväsendet, ha i viss om­ fattning framställt erinringar mot förslaget, såvitt det angår olika därav be­ rörda personalkategorier, men i allmänhet icke riktat någon invändning mot de allmänna grunderna för förslaget. Försvarets civilförvaltning har ansett det välbetänkt, att enhetlighet och reda inom ifrågavarande område av arvodesväsendet skapas genom införande av enhetliga arvodesbelopp för heltidsanställda lärare samt en graderad timarvodestaxa för deltidstjänst­ görande lärare. Försvar sväsendets lönenämnd har haft samma mening. Leda­ möterna i lönenämnden M. E. Giron och A. Törnkvist ha emellertid uttalat, att en reglering av arvodena vid de militära utbildningsanstalterna lämpligen borde anstå till efter krigets slut, samt till motivering härför anfört följande. Nivelleringen av lärararvodena till enhetliga belopp innebär visserligen förenkling men synes knappast berättigad, örn hänsyn tages till de olika ämnenas svårighetsgrad. En sänkning av lärararvodena i de tekniska ämnena, där undervisningen hos läraren förutsätter ingående och krävande studier av hög vetenskaplig kvalitet, liggande vid sidan av den militära tjänsten, med­ för fara för otillfredsställande rekrytering av lärarpersonalen. Härtill kom­ mer, att det nuvarande kriget icke minst beträffande dessa ämnen får till följd en väsentlig utökning av ämnesomfånget, varför en reducering av arvodena just nu på intet sätt kan sakligt motiveras. Även bör framhållas, att lärararvodena äro av helt annan karaktär än stabs- och förvaltningsarvodena. Med hänsyn till det anförda och i betraktande av att officersutbild­ ningens organisation för närvarande är föremål för utredning bör en regle­ ring av arvodena vid de militära utbildningsanstalterna lämpligen anstå till efter krigets slut. Beträffande de sakkunnigas förslag att från arvoden utom i vissa undantags­ fall utesluta kompanibefäl m. fl. i denna deras egenskap ha olika meningar yppats. Statskontoret har ansett, att sådana arvoden överhuvud­ taget icke borde utgå. Försvarets civilförvaltning har icke i och för sig haft något att erinra mot förslaget men framhållit, ätt dettas genomförande skulle — därest ansökningsförfarande tillämpades — medföra, att åtskilliga kadettofficerare (motsvarande) komme att gå miste örn rätten till flyttningsersättning vid kommendering till undervisningsanstalt efter ansökan; med hänsyn till de rekryteringssvårigheter, som för sådan händelse kunde förväntas upp­ stå, vore det ofrånkomligt att särskilda bestämmelser om rätt till flyttnings-

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 85 ersättning i dylika fall meddelades. Överbefälhavaren, cheferna för marinen och flygvapnet samt försvarsväsendets lönenämnd ha ansett, att arvoden i här avsedda fall borde utgå i större utsträckning än som följde av arvodessakkunnigas förslag. Härvid har chefen för flygvapnet begränsat sitt yrkande till att förste flygläraren vid flygkadettskolan borde erhålla samma befälsarvode som av de sakkunniga föreslagits för kompanichefen å krigsskolan och souschefen vid sjökrigsskolan; sådant arvode borde tillkomma honom ut­ över flyglärartillägget, vilket vore avsett som gottgörelse för den påfrestande flyglärartjänstgöringen i luften. Chefen för marinen har i anslutning till ett av chefen för sjökrigsskolan framställt förslag förordat ett system med kom­ binerade befäls- och undervisningsarvoden; alla officerare och civilmilitära tjänstemän, som anförtroddes fostran av officersaspiranter och kadetter, borde härför erhålla ett befälsarvode av förslagsvis 50 kronor för månad, och därut­ över borde vid kadettskolan kompanichefen och kadettofficerarna erhålla undervisningsarvoden å 170 respektive 130 kronor för veckotimme, så att de totala arvodesbeloppen vid helårstjänstgöring vid sjökrigsskolan skulle bliva (5 X 50 + 7 X 170 =) 1 440 respektive (5 X 50 + 7 X 130 =) 1 160 kronor, överbefälhavaren har icke haft något att erinra emot arvodessakkunnigas för­ slag, såvitt anginge officersaspirantskolor (motsvarande), men har ansett att kaderofficerare vid krigsskolan, sjökrigsskolan och flygkadettskolan borde erhålla 720-kronorsarvoden; dessa arvoden borde räknas som undervisnings­ arvoden, örn maximering av dylika arvoden komme till stånd. Försvarsväsen­ dets lönenämnd har av rekryteringsskäl förordat, dels att arvoden på 720 kronor finge utgå till kaderofficerare ävensom till avdelningschefer och övriga instruktionsofficerare vid underofficersskolorna, dels ock att arvoden å 360 kronor finge utgå till underofficerare, som kommenderades till underofficersskola. Lönenämnden förutsatte därvid, att lärararvode icke skulle utgå i den mån befattningshavaren samtidigt utnyttjades som lärare. Ledamoten i lönenämnden J. F. Nilson ■—- vilken varit en av de tillkallade arvodessakkunniga — har emellertid i särskilt yttrande anfört, dels att lönenämndens förslag syntes vara oförenligt med de grunder på vilka sakkunnigförslaget byggde, dels ock att lönenämndens inställning syntes ha bestämts av önsk­ värdheten av att underofficersskolorna icke nedklassades under officersaspi­ rant- och kadettskolorna samt att detta önskemål bättre än på den av löne­ nämnden förordade linjen kunde tillgodoses genom införande av undervis­ ningsarvoden vid underofficersskolorna på samma sätt som de sakkunniga föreslagit i fråga örn officersaspirantskoloma. Redogörelse för vad reservan­ ten anfört i fråga örn dylika undervisningsarvoden lämnas i det följande. Beträffande klassificeringen av undervisningsanstalterna ha över­ befälhavaren, cheferna för marinen och flygvapnet, marinförvaltningen samt försvarsväsendets lönenämnd ansett, att de allmänna kurserna vid sjökrigs­ högskolan och flygkrigshögskolan i arvodeshänseende borde jämställas med de högre kurserna. Ett annat jämkningsförslag, vilket framlagts av chefen för armén och tillstyrkts av överbefälhavaren, är att de med artilleri- och ingenjörhögskolan sammankopplade artilleri-, luftväVns- och ingenjörofficers-

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

skolorna skulle hänföras till samma kategori som nämnda allmänna kurser; chefen för armén har sålunda ansett, att det borde ankomma på Kungl. Maj:ts bestämmande, huruvida timarvodet till deltidstjänstgörande lärare vid an­ givna officersskolor skulle utgå efter 10 eller 14 kronor, medan dylikt arvode vid bifall till överbefälhavarens ändringsförslag i fråga örn de allmänna kursernas klassificering skulle utgå med 14 kronor för timme. Arméförvalt­ ningen har ansett, att följande skolor borde i arvodeshänseende hänföras till gruppen officersskolor, jämväl i den mån vid dem icke hölles kurser för officerare, nämligen pansar- och ingenjörtruppskolorna, arméns signalskola, arméns motorskola, tyg- och intendenturförvaltningsskoloma, arméns underhållsskola, arméhundskolan samt gymnastik- och idrottsskolan, kustartilleriets skjutskola samt flygvapnets bomb- och skjutskola och dess signal- och tek­ niska skolor. Såsom skäl härför har anförts, att arvodesbeloppen i den av arvodessakkunniga föreslagna timtaxan finge, såvitt anginge arvodesgruppen IV och V, anses för låga vid jämförelse med de arvoden, som civila lärare betingade sig vid undervisningen i dessa skolor. I anledning av arvodessakkunnigas förslag att arvodena till heltids­ tjänstgörande lärare skola utgöra vissa fixa belopp har chefen för marinen förklarat, att dessa lärares undervisningsskyldighet borde maximeras, vid de militära högskolorna till 10 veckotimmar. Vad angår de sakkunnigas förslag att bestämma arvodena till belopp oberoende av befattningshavarens lönegradsplacering, har försvarsväsendets lönenämnd icke ansett skäl före­ ligga att i arvodesfrågans nuvarande läge påyrka en gradering av lärararvoden efter innehavarens beställning, under det att statskontoret förklarat, att det av militära arvodesutredningen i första hand framlagda förslaget — att alle­ nast bereda kaptener en högre löneställning i anledning av lärarskap -— inne­ fattade en principiellt riktigare lösning av arvodesfrågan. Vad härefter angår arvodessakkunnigas förslag i fråga örn arvoden till hel­ tidstjänstgörande lärare vid de särskilda skoltyperna har, såvitt angår de militära högskolorna, statskontoret ansett, att den jämförelse med tek­ niska högskolans professorer, som läge till grund för arvodesavvägningen för lärare vid de militära högskolorna, icke vore hållbar; det syntes föreligga en väsentlig skillnad mellan professorerna och ifrågavarande lärare med avseende å den vetenskapliga utbildningen, och med lärarverksamheten vid militär högskola syntes krav på vetenskaplig forskning icke vara förbundet annat än i undantagsfall. Statskontoret har vidare förordat en reduktion av arvodena till lärare vid sjö- och flygkrigshögskolorna med hänsyn till att undervis­ ningstiden vore kortare vid dessa högskolor än vid arméns högskolor. I övrigt har arvodessakkunnigas förslag i fråga örn arvoden till heltidstjänstgörande lärare vid de militära högskolorna i huvudsak lämnats utan erinran av remiss­ myndigheterna. överbefälhavaren och chefen för armén ha dock ansett anled­ ning saknas att i arvodeshänseende jämställa läraren i krigskonst vid artillerioch ingenjörhögskolan med andre lärare; ämnet hade karaktär av huvudämne — det omfattade taktik, stabstjänst och strategi — och särskilda kvalifika­ tioner måste ställas på läraren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 87 Vad angår officersskolorna, ha chefen för marinen och marinförvalt­ ningen framhållit, att vid marinen funnes olika, i de sakkunnigas förslag icke berörda skolor av denna typ. Marinchefen har emellertid icke framlagt något förslag örn arvoden till lärare vid dessa skolor, dels med hänsyn till att restrik­ tiva synpunkter borde anläggas på frågan örn en utökning av arvodena, dels ock enär ifrågavarande skolor och kurser för närvarande vore förlagda om­ bord med lärarna sjökommenderade. Statskontoret har ansett skäl icke före­ ligga att bereda lärare vid ridskolan å Strömsholm någon särställning i arvodeshänseende, och försvarsväsendets lönenämnd har förklarat, att lönenämnden icke blivit övertygad örn behovet av ett bibehållande av nu utgående arvoden till förste och andre lärarna vid nämnda skola. I fråga örn kadettskolorna har marinförvaltningen föreslagit, att arvo­ det till heltidstjänstgörande lärare i navigation vid sjökrigsskolan borde be­ stämmas till 2 880 kronor för år eller alltså till dubbla beloppet av det för andra heltidstjänstgörande lärare föreslagna arvodet. Lärarbefattningen i navigation, som icke utgjorde språngbräda till en högre befattning inom den valda specialgrenen, eftersom sådan befattning saknades, komme att betraktas såsom mindre eftersträvansvärd, därest icke större arvode finge utgå än som föreslagits av de sakkunniga. Arvodessakkunnigas förslag i fråga örn arvoden till heltidstjänstgörande lärare vid aspirantskolor och därmed jämförliga utbildningsanstalter har lämnats utan erinran av remissmyndigheterna utom av statskontoret, som förklarat sig icke vara övertygat örn behovet av arvoden vid dessa skolor och vidare ansett, att urvalet av till arvode kvalificerande befattningar vid dessa skolor vore mycket ojämnt. Försvarets civilförvaltning har funnit de sak­ kunnigas förslag att i vissa andra hänseenden än genom arvoden förbättra den ekonomiska ställningen för aspirantbefäl och lärare vid dessa skolor vara väl­ betänkt. Särskild föreskrift borde meddelas örn att ifrågavarande personal skulle — förutsatt att kommenderingen hade en minsta varaktighet av för­ slagsvis två år — anses ha ordinarie förläggningsort på den plats, där veder­ börande skola vore förlagd. Såsom i det föregående omnämnts har ledamoten i försvarsväsendets löne­ nämnd J. F. Nilson ansett det eventuellt kunna ifrågakomma att tilldela undervisningsarvoden åt lärare vid underofficer sskolorna. Härom har denne ledamot anfört följande. Underofficersskolorna ha ännu icke erhållit den organisation, som för dem i försvarsbeslutet avsetts efter tillkomsten av försvarets läroverk. Därest de nya skolornas utbildningsplaner, såsom torde kunna förutsättas, skola upptaga militära läroämnen, i vilka ingår taktikundervisning, skulle det kunna tänkas att undervisningsarvoden tilldelas de militära lärarna i dessa ämnen med be­ lopp, som skäligen bör sättas till hälften av vad som skall utgivas för mot­ svarande undervisning vid officersaspirant- och kadettskolor. Vad beträffar marinens underofficersskola skulle under alla omständigheter erfordras fullt arvode åt militära lärare, därest sådana lärare skola avses för undervisningen i navigation och, vad angår utbildningen till maskinbefäl, i maskinlära och därmed besläktade ämnen. Ett motsvarande förhållande äger rum i avseende

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

å ämnet elektricitetslära vid flygvapnets underofficersskola, för vilket nu en civil lärarkraft disponeras. Frågan om undervisningsarvoden vid underofficersskolorna har även be­ rörts i överbefälhavarens, chefens för marinen och marinförvaltningens yttran­ den. Marinförvaltningen har därvid föreslagit, att läraren i navigation vid marinens underofficersskola erhåller ett arvode av 1 440 kronor för år. Över­ befälhavaren har i anslutning till av chefen för marinen anförda synpunkter uttalat, att det vore av vikt, att underofficersskolorna ej endast vid marinen utan även vid övriga försvarsgrenar komme i en lika aktad ställning som övriga utbildningsanstalter, och att det vore stridande häremot att borttaga arvodena. Gentemot arvodessakkunnigas förslag örn att arvode till heltidstjänst­ görande repetitör skall utgå först efter 6 månaders tjänstgöring har arméns fortifikationsförvaltning anfört, att den omständigheten, att arvoden ej ansåges motiverade vid krigshögskolan, icke borde medföra konsekvenser för de andra skolornas del. Beträffande arvodessakkunnigas förslag att del­ tidstjänstgörande repetitör skall åtnjuta arvode efter timtaxa har chefen för marinen —- som utgått från att den för heltidstjänstgörande repetitör avsedda 6-månadersfristen icke avsetts skola tillämpas vid deltidstjänstgöring — anfört, att repetitörernas arbete ofta fullgjordes under sådana förhållanden, att det vore olämpligt att här tillämpa timtaxorna. Det vore lämpligare att de tillgängliga arvodena finge såsom hittills fördelas av skolchefen i enlighet med hans uppfattning örn repetitörernas arbete, dock med iakttagande av den maximering, som förutsatts av arvodessakkunniga. Arvodessakkunnigas förslag till arvodesreglering för deltidstjänst­ görande lärare förklarar statskontoret icke ha givit anledning till särskilt uttalande från ämbetsverkets sida. Även chefen för armén har ansett timtaxans utformning lämplig. På sätt i det föregående angivits ha emellertid vissa ändringsförslag framställts beträffande skolornas klassificering. Vidare ha överbefälhavaren, chefen för armén och försvarets civilförvaltning an­ märkt, att det i vissa fall kunde möta svårighet att avgöra vad som skulle förstås med fullgjord undervisningstimme. Särskilt gällde detta uteövningar, stabstjänstövningar, skrivningar m. m. Chefen för armén har med hänsyn härtill ansett det kunna ifrågasättas, örn icke för varje i undervisnings­ programmet normalt ingående ämne borde på grundval av timtaxan fast­ ställas ett fixt arvodesbelopp, något som komme att medföra mindre arbete än de av arvodessakkunnigas förslag följande månatliga timarvodesberäkningarna. Överbefälhavaren har förordat en sådan anordning. Civilförvalt­ ningen har ansett, att kompletterande bestämmelser borde meddelas örn huru tid för rättande av skrivningar m. m. skulle räknas vid timtaxans tillämp­ ning. Vad angår de föreslagna timarvodenas storlek har, såsom i det före­ gående angivits, arméförvaltningen ansett arvodesbeloppen i arvodesgrupperna IV och V för låga vid jämförelse med de arvoden, civila lärare kunde betinga sig. Marinförvaltningen har förordat, att arvodena till deltidstjänst­ görande lärare vid sjökrigshögskolan upptoges med nu utgående belopp. Mot

Kungl. Majda proposition nr 170. 89 arvodessakkunnigas förslag, att timlärare med ordinarie befattning vid utbildningsanstalt endast skulle få tillgodoräkna sig hälften av det belopp, som utginge till annan deltidstjänstgörande lärare, har chefen för flygvapnet med överbefälhavarens instämmande framställt invändning och ansett, att arvodesbeloppen borde vara lika stora för lärare med ordinarie befattning vid skolan som för annan lärare. Arvodet borde nämligen avvägas med hän­ syn till undervisningens kvalitet samt arbetet utanför tjänstgöringstiden — såsom förberedelser för föreläsningar, kompendiers utarbetande, rättning av uppgifter m. m. •— men icke med hänsyn till den tid, som åtginge för förflytt­ ningar till och från utbildningsanstalten. Beträffande arvodessakkunnigas förslag att arvodena till deltidstjänst­ görande lärare skulle beräknas efter den ortsgrupp, till vilken lärarens för­ läggningsort vore hänförd, varjämte ersättning för merkostnader skulle enligt Kungl. Maj:ts prövning kunna utgå i de fall, där lärarnas förläggningsort vore en annan än undervisningsanstaltens, har försvarets civilförvaltning anfört, att mot förslaget icke syntes vara något att erinra, förutsatt att lärarförordnande endast i undantagsfall meddelades för beställningshavare å an­ nan förläggningsort än den för undervisningsanstalten bestämda. Civilförvalt­ ningen förutsatte, att i här avsedda fall endast direkta utgifter för resor enligt billigaste taxa skulle förekomma samt att tjänstgöringstraktamente eller mot­ svarande förmån vid tillämpning av krigsavlöningsreglementet icke skulle ifrågakomma. Vad slutligen angår arvodessakkunnigas förslag rörande arvoden vid särskilda utbildningskurser har försvarets sjukvårdsförvaltning yttrat sig över förslaget, såvitt det avser olika kurser för medicinalpersonal. Sjuk­ vårdsförvaltningen har därvid i huvudsak hänvisat till innehållet i de ytt­ randen, som över militära arvodesutredningens förslag avgivits av arméför­ valtningens sjukvårdsstyrelse och marinförvaltningen. I huvudsak samma synpunkter ha uttalats i en av arméöverläkaren, marinöverläkaren och flygöverläkaren upprättad, den 1 november 1944 dagtecknad promemoria rörande arvoden till lärare vid utbildningskurser för medicinalpersonal, hälsovårds­ inspektörer, optiker och röntgentekniker. I promemorian har anförts i huvud­ sak följande. Beträffande arvode till lärare i medicinska, ämnen, såsom krigskirurgi, medicin etc., torde det vara nödvändigt att göra avsteg från det föreliggande arvodesförslaget. Vid civila utbildningskurser, som anordnas av medicinal­ styrelsen och vid vilka i statens tjänst anställda läkare (t. ex. provinsial­ läkare) undervisa, utgår ett timarvode av 30—40 kronor, och militärläkare med kompetens att leda utbildning inom fackgrenar av medicinen bör av rekryteringsskäl erhålla arvode i överensstämmelse med dessa grunder. Det torde vara nödvändigt, att arvoden få utgå till lärare i militära ämnen vid kurser för värnpliktig medicinalpersonal m. fl. Framställning i detta av­ seende bör framdeles liksom hittills underkastas Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Lärare i militära ämnen böra hänföras till arvodesgrupp lil, såvitt angår fackutbildningskurser för läkare, tandläkare och apotekare, och till arvodesgrupp IV, vad angår övriga kurser för värnpliktiga. Timarvode till lärare i militära ämnen vid militärläkarkurs, som enligt nu gällande in-

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

struktion för fältläkarkåren utgör ett kompetensvillkor för anställning som regementsläkare och där eleverna utgöras av bataljonsläkare vid förband (stab), bör utgå efter arvodesgrupp I. Arvodessakkunnigas förslag att arvode till en och samma lärare må beräk­ nas för ett högsta medeltimantal av 8 veckotimmar kan i fråga örn kurser av kort varaktighet medföra icke förutsedda svårigheter, varför en uppmjukning av den härutinnan föreslagna bestämmelsen synes påkallad. De sakkunnigas förslag, att ersättning till chef för kurs skall utgå genom att Kungl. Majit tillerkänner chefen ersättning för meddelad undervisning efter högre arvodesgrupp än övriga lärare, synes icke böra genomföras, utan i stället bör i likhet med vad hittills varit förhållandet särskilt av Kungl. Majit fastställt arvode få utgå till militärläkare, som förordnas som kurschef; enligt de sakkunnigas förslag skulle ersättningen till kurscheferna komma att variera i hög grad, trots att arbetsuppgifterna äro desamma, och detta synes icke godtagbart, särskilt som flera fackutbildningskurser kunna pågå sam­ tidigt. Till nu anförda synpunkter, som närmast avse arvoden till chef och lärare samt övriga lärare vid kurser anordnade av arméinspektionens sjukvårdsavdelning, ansluta sig marinöverläkaren och flygöverläkaren beträffande motsva­ rande kurser vid marinen och flygvapnet. Genom beslut den 23 februari 1945 har Kungl. Majit för åstadkommande av en enhetlig terminologi beslutat, att arméns aspirantskolor skola be­ nämnas kadettskolor. Detta medför viss ändring i här använda benämningar, vilket iakttages i det följande. Departements­ Arvodesförhållandena vid de militära utbildningsanstalterna äro uppen­ chefen. barligen i starkt behov av en rationalisering. För närvarande utgå i åtskilliga fall arvoden utöver lön till personal med sådan tjänstgöring vid militär skola, som har motsvarighet vid den egentliga trupputbildningen och där ej med­ för särskild förmån utöver lönen. Arvodestilldelningen till de olika skolorna är också ytterst ojämn. Vid skolor av samma typ beräknas ofta arvodena efter helt olika grunder, och härvid kan det i ett fall inträffa, att arvodet har karaktären av en mindre tilläggsförmån till den egentliga lönen, medan arvo­ det i ett annat likartat fall är av sådan storlek, att det utgör en tämligen väsentlig del av den sammanlagda avlöningen. För att underlag skulle erhållas för ett bedömande på vad sätt en omregle­ ring av arvodena vid de militära utbildningsanstalterna lämpligast borde åvägabringas, ha utredningar i ämnet verkställts genom militära arvodesutredningen och 1943 års arvodessakkunniga. Arvodesutredningens och arvo­ dessakkunnigas förslag överensstämma i princip på några väsentliga punkter. Sålunda anse båda utredningsorganen, att arvoden endast böra ifrågakomma för sådan lärarverksamhet, som nämnvärt skiljer sig från den vid truppför­ banden förekommande tjänstgöringen. De anse vidare självfallet, att enhet­ liga arvodesgrunder böra komma i tillämpning vid skolor av samma typ. Även i fråga om arvodesgrundernas utformning ha de båda utredningsorganens förslag vissa beröringspunkter, såvitt angår arvoden till heltidstjänst­ görande lärare vid militära högskolor samt till deltidstjänstgörande lärare; bland annat ha båda utredningarna funnit skäl föreligga för att, med avvi­ kelse från vad i allmänhet förordats beträffande stabs- och förvaltningsarvoden, arvode får utgå till högskollärare, som är regementsofficer, även örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 91

arvodesutredningen härutinnan yppat en viss tvekan. Oaktat båda förslagen sålunda utarbetats från delvis samma utgångspunkter, ha de erhållit en vä­ sentligt olika innebörd, särskilt vad angår den omfattning, i vilken arvoden skulle få utgå till heltidstjänstgörande lärarpersonal, och beträffande arvode­ nas konstruktion. Militära arvodesutredningen har ansett, att i stort sett endast högskollärarna utövade verksamhet av sådan kvalitet, som kunde göra arvoden motiverade, och i huvudsak föreslagit borttagande av övriga nu ut­ gående utbildningsarvoden. Arvodessakkunniga ha däremot ansett arvoden böra utgå även vid officersskolor och kadettskolor samt med dem jämförliga skolor. Lärarna vid underofficersskolorna skulle emellertid lämnas utan ar­ voden även enligt arvodessakkunnigas förslag. Vad angår arvodenas storlek ha arvodessakkunniga framhållit, att sådana ojämnheter nu föreligga, att en rationalisering förutsätter en tämligen stark beskärning av de vid vissa skolor utgående arvodena. Vid remissbehandlingen har arvodesutredningens förslag örn att borttaga arvodena vid flertalet skolor mött starka erinringar. Detsamma gäller i fråga örn arvodessakkunnigas förslag, att arvoden ej skulle utgå vid underofficers­ skolorna. Målsmän för de skolor, vilkas lärarkårer i arvodeshänseende intaga en särskilt förmånlig ställning som enligt arvodessakkunnigas förslag skulle upphöra, ha riktat invändningar mot förslaget i denna del. I samtliga fall har anförts, att rekryteringssvårigheter kunde befaras i händelse förslagen genomfördes. Med hänsyn till betydelsen av att dugande lärare för den militära perso­ nalen finnas att tillgå, är det nödvändigt, att avlöningsförmånerna för lärar­ personalen vid de militära utbildningsanstalterna avpassas så, att en fullgod rekrytering därigenom säkerställes. En jämförelse mellan de olika rekryteringsintressen, som föreligga i skilda fall, synes leda till att arvodessakkun­ nigas förslag i fråga örn utbildningsarvoden på det hela taget får anses väl avvägt, örn stabs- och förvaltningsarvoden regleras enligt de grunder, som i det föregående förordats. I det följande föreslår jag emellertid, förutom några mindre jämkningar, att lärararvoden jämväl må utgå vid underofficers­ skolorna. Att i enlighet med vissa därom framställda yrkanden en särställ­ ning i arvodeshänseende skulle bevaras för personalen vid vissa här avsedda läroanstalter, anser jag mig icke kunna tillstyrka, då det synes mig angeläget, att de arvoden, som få utgå, fördelas mellan olika personalgrupper på ett så rättvist och för försvaret i dess helhet ändamålsenligt sätt som möjligt. I fråga örn rätt att övergångsvis bibehålla nu utgående arvode framlägger jag emellertid i det följande ett förslag, som för personalen är förmånligare än vad de båda utredningsorganen avsett. Arvodessakkunnigas förslag örn att kompanibefäl och andra funktionärer vid de egentliga undervisningsanstalterna i regel skola erhålla arvode alle­ nast i den mån de bliva berättigade därtill såsom lärare, biträdande lärare eller repetitörer anser jag mig böra tillstyrka. Arvoden böra således endast utgå för undervisning av övervägande teoretisk natur. Den av försvarets •civilförvaltning berörda frågan om särskilda bestämmelser rörande flytt-

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ningsersättning torde böra övervägas; denna fråga lärer icke vara av be­ skaffenhet att behöva upptagas till behandling i detta sammanhang. Arvodessakkunniga ha föreslagit vissa avvikelser från vad nu angivits, innebärande dels att ett arvode å 1 440 kronor för år skall tillkomma envar av kompanichefen vid krigsskolan och souschefen vid sjökrigsskolan, dels att ett arvode å 1 080 kronor för år skall utgå till en kompanichef vid arméns underofficersskola, dels ock att vissa lärare i flygning skola erhålla särskilda flygtillägg av 50 kronor för månad. Jag anser mig kunna biträda förslaget även i dessa delar men förutsätter härvid, att ifrågavarande arvoden skola anses som lärararvoden såtillvida, att de skola avräknas å de arvoden, vartill veder­ börande eventuellt kunna bliva berättigade på grund av teoretisk undervis­ ning. Flyglärartillägg bör endast få utgå till sådan flygförare, som är flyg­ lärare vid grundläggande flygutbildning. Då dylikt tillägg under sådana för­ hållanden icke kan utgå till förste flyglärar^n vid flygkadettskolan men denne har en ställning, som i viss mån motsvarar kompanichefens vid krigsskolan och souschefens vid sjökrigsskolan, kan jag förorda, att denne befattnings­ havare erhåller ett arvode å 1 440 kronor för år, varvid i förekommande fall bör ske sådan avräkning som jag nyss angivit. I den mån flyglärartillägg utgår böra lärararvoden enligt äldre bestämmelser icke övergångsvis utgå. Frågan örn komplettering av militära avlöningsreglementets flygtilläggsbestämmelser kommer att anmälas av chefen för finansdepartementet. Det förutsättes, att Kungl. Maj :t skall äga bestämma de närmare förutsättningar, under vilka flyg­ lärartillägg skall få utgå. Beträffande undervisningsanstalternas klassificering i arvodeshänseende synes det mig tillfyllest att de förekommande skolorna indelas i tre kategotier. Kategorien I — högskolekategorien — bör i enlighet med arvodessakkunnigas förslag omfatta krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan samt högre kurserna vid sjökrigs- och flygkrigshögskolorna. Tillräcklig an­ ledning synes icke föreligga att till denna kategori hänföra vare sig sistnämn­ da båda högskolors lägre kurser eller de med artilleri- och ingenjörhögskolan organisatoriskt förenade artilleri-, luftvärns- och ingenj brofficersskolorna. Jag anser icke heller nödvändigt eller önskvärt att, på sätt arvodessakkun­ niga ifrågasatt, Kungl. Majit erhåller befogenhet att efter prövning av om­ ständigheterna i varje särskilt fall omklassificera deltidstjänstgörande lärare vid nyss omförmälda allmänna kurser från kategori II till kategori I. Kate­ gorien II — officersskolor, skjutskolor m. fl. — bör omfatta de skolor och kurser, som angivits av arvodessakkunniga. I likhet med dessa anser jag, att till ifrågavarande kategori endast böra hänföras kurser avsedda för office­ rare. De kurser vid ifrågavarande skolor, som äro avsedda för underoffice­ rare, böra jämte krigs- och kadettskolorna, flygvapnets aspirantskola samt underofficersskoloma hänföras till grupp III. Arvodena till heltidstjänstgörande lärare vid skola tillhörande kategori I torde i huvudsaklig överensstämmelse med arvodessakkunnigas förslag böra oavsett kursernas längd bestämmas till 1 800 kronor för år för lärare och förste lärare samt 1 440 kronor för andre lärare; att i enlighet med för­ slaget i arvodeshänseende jämställa vissa lärare och förste lärare med andre

Kungl. Majlis proposition nr 170. 93

lärare, synes icke vara tillräckligt motiverat. Att arvodena vid dessa och andra skolor på föreslaget sätt få utgå med enhetliga belopp oberoende av vederbörande befattningshavares lönegradsplacering vill jag under förhandenvarande förhållanden icke motsätta mig. Arvodet till heltidstjänstgörande lärare vid skola tillhörande kategori II torde i enlighet med vad arvodessakkunniga för de vanligaste fallen förordat böra bestämmas till 1 440 kronor för år, därest respektive kurs eller kurser pågå minst 6 månader, och eljest 720 kronor för år. I likhet med försvarsväsendets lönenämnd är jag icke övertygad örn behovet av att för framtiden tilldela vissa lärare vid ridskolan en särställning i arvodeshänseende; jag kan således icke tillstyrka förslaget härom. Chef för här avsedd skola bör anses som heltidstjänstgörande lärare, dels örn vid skolan pågår kurs under minst 6 månader och chefen meddelar undervisning minst 80 timmar, dels ock örn kursen pågår kortare tid än 6 månader och chefen meddelar under­ visning minst 40 timmar; i andra fall bör chefen för undervisning, som fullgöres av honom, åtnjuta ersättning enligt timtaxan för deltidstjänstgörande lärare. Arvodessakkunniga ha föreslagit, att arvodena till heltidstjänstgörande lärare vid krigs- m. fl. skolor skola utgöra 1 440 kronor för ämneslärare och 720 kronor för lärare i övningsgren. Beträffande arvoden vid underofficersskolorna ha i remissyttrandena framställts olika förslag. För egen del har jag ansett, att ämneslärare vid samtliga till kategori III hörande skolor böra erhålla arvoden efter den grund, som i det föregående föreslagits för skolor tillhörande kategori II, samt att lärare i övningsgren böra erhålla ett hälften så stort arvode som ämneslärare. En särskild fråga — som i det föregående berörts, såvitt angår chef för skola tillhörande kategori II — är, vad i de särskilda fallen skall förstås med heltidstjänstgörande lärare. Jag är icke beredd att i detta avseende angiva någon allmängiltig norm i fråga örn undervisningens omfattning eller an­ ställningens varaktighet. Emellertid förutsätter jag, att det skall ankomma på Kungl. Majit att bestämma i vilka fall lärare skola avlönas efter de nu för­ ordade grunderna. Yad angår arméns kadettskolor har jag i överensstäm­ melse med arvodessakkunnigas förslag räknat med att nyssnämnda arvodesgrunder endast skola tillämpas å lärare i taktik. Arvodessakkunnigas förslag, att vid högskola heltidstjänstgörande repe­ titör, som fullgjort 6 månaders repetitörstjänstgöring, skall erhålla arvode efter 720 kronor för år har icke givit mig anledning till erinran. Jag anser vidare i likhet med de sakkunniga, att arvoden icke behöva avses för repetitörer vid andra skolor. De härefter återstående befattningshavargrupper vid de egentliga militära utbildningsanstalterna, som böra erhålla arvoden, äro deltidstjänstgörande lärare, repetitörer vid högskolor samt biträdande lärare. Enligt vad i det föregående anförts böra hit räknas även skolchef — under förutsättning att han ej är att anse som heltidstjänstgörande lärare — adjutant, redogörare eller annan funktionär, kadett-, aspirant- eller instruktionsbefäl m. fl., allt i

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

den mån vederbörande meddelar undervisning i den mening, som här avses, eller alltså av teoretisk eller övervägande teoretisk art. Såväl arvodessakkunniga som arvodesutredningen ha ansett, att i sådana fall varom nu är fråga, arvode borde utgå i mån av fullgjord prestation och beräknas efter en viss timtaxa. Detta synes även mig principiellt riktigast. Jag anser mig i detta sammanhang böra erinra örn att det vid skilda tillfällen under nu rådande beredskapstillstånd förekommit, att kurser måst avbrytas eller inställas och att svårighet då mött att reglera lärarpersonalens arvodesförmåner. Yad angår den omfattning, vari prestationer vid timtaxans tilllämpning skola anses ha fullgjorts, ha arvodessakkunniga föreslagit, att vid krigsspel och fältövningar arvode skall få beräknas för det antal timmar undervisning enligt gällande undervisningsplaner normalt skall äga rum. Bland andra har försvarets civilförvaltning gjort gällande, att behov förelåge av kompletterande detaljbestämmelser. Det synes även mig sannolikt, att detta är fallet. Jag förutsätter, att Kungl. Majit skall äga meddela de när­ mare föreskrifter, som finnas erforderliga för timtaxans tillämpning. Den av arvodessakkunniga föreslagna timtaxan anser jag vara i stort sett lämpligt utformad. Såsom jag i det föregående anfört, anser jag dock till­ räcklig anledning icke finnas att klassificera sjökrigs- och flygkrigshögskolornas allmänna kurser annorlunda än som officersskolor. Jag tillstyrker förslaget att maximera ersättningen till deltidstjänstgörande lärare till det belopp, varmed arvode utgår till motsvarande heltidstjänstgörande lärare. Däremot anser jag mig icke kunna biträda förslaget örn att ersättningen för timlärare med ordinarie tjänstgöring vid utbildningsanstalten skulle maximeras till allenast hälften av nämnda maximibelopp; förslaget härom synes mig i varje fall icke böra genomföras under nu rådande förhållanden. Vissa av arvodes­ sakkunniga i samband med timtaxan berörda spörsmål angående förlägg­ ningsort m. m. torde icke vara av sådan beskaffenhet, att riksdagens ställ­ ningstagande till dem är påkallat. De förslag rörande arvoden vid de militära utbildningsanstalterna, som jag i det föregående framställt, avse att reglera huvudgrunderna för arvodena, och en kompletterande detaljreglering kan visa sig erforderlig även i andra fall än då detta särskilt angivits. Med hänsyn till de skiftande förhållandena synes denna detaljreglering lämpligen böra ankomma på Kungl. Majit. För att riksdagen skall äga erforderlig kontroll över utgifterna för arvoden vid utbildningsanstalterna bör det emellertid förutsättas, att mera väsentliga ut­ ökningar av den heltidstjänstgörande personalens antal och undervisningens omfattning utöver vad som betingas av genomförandet av 1942 års försvars­ beslut icke komma till stånd utan att frågan därom anmäles för riksdagen. Jämväl av nu anförda skäl böra de poster, från vilka utbildningsarvodena skola bestridas, upptagas förslagsvis, något som torde vara påkallat även av de förslag, som i det följande framläggas i fråga örn rätt att övergångsvis bi­ behålla nu utgående arvoden. Arvodesutredningen och arvodessakkunniga ha bland annat även framlagt förslag örn vissa grunder för arvoden vid särskilda utbildningskurser. Det

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 95

synes också mig uppenbart, att den förordade regleringen av arvodena vid de egentliga utbildningsanstalterna icke i längden kan undgå att få återverkan på arvodena vid de särskilda utbildningskurserna. Jag anser emellertid tveksamt, huruvida på sätt arvodessakkunniga föreslagit timtaxan för del­ tidstjänstgörande lärare vid skolorna bör tillämpas på personal med tjänst­ göring vid ifrågavarande kurser. Det synes mig lämpligare, att frågan örn arvoden vid utbildningskurserna liksom hittills får av Kungl. Majit prövas med hänsyn till de omständigheter, som föreligga i de särskilda fallen. För nästa budgetår har jag icke räknat med att arvodesregleringen vid de egent­ liga skolorna skall i fråga örn de särskilda utbildningskurserna medföra några sådana konsekvenser, att de föranleda ändringar i anslagsbehovet. I detta sammanhang vill jag slutligen framhålla, att i förteckningen å arvoden och särskilda ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän vid marinen upptagas vissa arvoden till ledare för och lärare vid fackutbildnings­ kurs för marinläkarstipendiater över stat och värnpliktiga läkare vid marinen. För närvarande vill jag icke föreslå någon ändring i det förhållandet, att dessa arvoden bestridas från avlöningsanslaget. I och för sig kan det emeller­ tid förtjäna övervägas, örn icke utgifterna för dylika arvoden i fortsättningen borde bestridas från marinens anslag till särskilda utbildningskurser m. m. För nästa budgetår utgår jag från att arvodena skola utgå efter oförändrade grunder och inräknar för detta ändamål ett belopp av 3 400 kronor i marinens avlöningsanslag.

Övriga arvoden.

Utöver de i det föregående angivna arvodena utgå vissa arvoden vid be­ fattningar i försvarsdepartementet, försvarets centrala förvaltningar, försvars­ staben och vissa till försvaret hörande institutioner. Jag anser mig icke i detta sammanhang böra upptaga till behandling frågan örn grunderna för dessa arvoden. Ej heller ingår jag nu i prövning av frågan örn arvoden ut­ över lön, som ej utgå från av riksdagen anvisade anslag. Vad angår försvars väsendets radioanstalt torde vissa handlingar samman­ hängande med frågan örn en arvodesreglering få tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott. Vissa arvoden utöver dem, som berörts i samband med stabs-, förvaltningsoch utbildningsarvodena, finnas upptagna å de för armén, marinen och flyg­ vapnet fastställda förteckningarna å arvoden utöver lön. En del av dessa ar­ voden utgå endast övergångsvis. Detta är vad armén angår fallet beträffande ett arvode å 660 kronor till kanslibiträdet vid försvarsstabens kassaförvalt­ ning, ett arvode å 1 170 kronor till regementsläkaren i Boden samt arvoden å tillhopa högst 2 000 kronor till köksföreståndare, furageuppbördsman m. fl. Vid marinen utgå övergångsvis två arvoden å 336 kronor till uppbördsmän vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikts läkaruppbörder, två arvoden å 198 kronor till tillsynsmän vid Stockholms och Karlskrona örlogsstationers häkten och arrester samt ett arvode å 900 kronor till en uppbördsman vid Karlskrona örlogsvarvs skjutbana. De arvoden i övrigt, örn vilka här är fråga, äro följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 97

varv tills vidare skall bibehållas i avbidan på prövning av frågan om örlogs­ varvens framtida ställning och organisation; 5) att arvodet till en marinläkare av 1. graden tills vidare skall bibehållas intill dess frågan örn sammanslagning av marinens sjukhus i Karlskrona med länslasarettet därstädes blivit löst; samt 6) att arvodena till två förrådsförvaltare vid centrala flygverkstäder få utgå tills vidare intill dess frågan örn att anförtro penninguppbörden vid flygverk­ städerna blivit löst. Beträffande förslagen under 1)—3) och 6) må nämnas följande.

Arvodet till bataljonsveterinären vid T 2 har beräknats skola motsvara den ersättning för 77 resor för år mellan Skövde och Gudhem, som veterinär enligt veterinärtaxan äger uppbära för praktikresor, örn han har egen auto­ mobil. Arvodet har motiverats med att vissa olägenheter skulle uppkomma, örn reseersättning i vanlig ordning skulle utgå enligt allmänna resereglementet. Arvodesutredningen har ansett, att ersättning för bataljonsveterinärens tjäns­ teresor med egen bil, beräknad efter veterinärtaxan för praktikresor, borde utgå i annan form än arvode. Det syntes vidare icke vara omöjligt att träffa sådan anordning, att kronobil från Göta trängkår kunde ställas till förfo­ gande för ändamålet. Enligt vad som framgår av propositionen 1941:155 avses arvodet till redo­ görare vid arméhundväsendet skola utgå som särskild ersättning till regementsintendenten vid Västernorrlands regemente. Arvodesutredningen har anfört, att det ursprungligen varit avsett, att hundväsendet skulle intaga en i viss mån självständig ställning i förvaltningshänseende, att arméhundgår­ den och arméhundskolan emellertid blivit i sådant hänseende helt under­ ställda regementet och att intendentens arbetsuppgifter i avseende å förvalt­ ningen av hundväsendet därför måste anses ingå i hans befattning såsom rege­ mentsintendent. Särskild ersättning borde under sådana förhållanden icke utgå. Arvodet till en expeditionsvakt vid kustartilleriinspektionen utgår till en underofficer på aktiv stat med åliggande att övervaka städning m. m. I 1942 års försvarsproposition anmäldes ett av 1942 års försvarsberedning framlagt förslag örn att indraga arvodet, enär arbetsuppgifterna dels icke vore av den art, att de borde medföra särskild ersättning utöver lön, dels borde åläggas civil expeditionsvakt, när marinledningen inflyttade i ny byggnad. I försvarspropositionen anfördes, att arvodets indragning borde övervägas. Arvodes­ utredningen, som erinrat att inflyttningen i den nya ämbetsbyggnaden numera ägt rum, har ansett, att särskilt arvode icke vidare bör utgå för detta ända­ mål. Hinder mötte icke att Kungl. Majit tills vidare tilldelade underoffice­ rare särskild gottgörelse med stöd av 33 § 9 mom. militära avlöningsreglementet. Arvodena till två förrådsförvaltare vid de centrala flygverkstäderna tillkommo vid 1929 års riksdag och motiverades med att förrådsförvaltarna omhänderhade utom materieluppbörd även penninguppbörd. Sedan flygförvalt­ ningen i samband med förarbetena till 1942 års organisationsplan för försvarsväsendet föreslagit, att penninguppbörden vid tygverkstäderna skulle anförtros åt civil personal, uttalades i försvarspropositionen, att ytterligare utredning i ämnet erfordrades. Arvodesutredningen har anfört, att vid personalstaternas uppgörande tagits i beräkning, att de nuvarande förrådsförvaltarna kommo att kvarstå i befattning vid tygverkstäderna, till dess de avginge med pension år 1945, samt att arvodesutredningen i avbidan på organisationsfrå- Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr 170. 124 45 7

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

gans lösning icke ansåge påkallat, att någon förändring av de nu utgående arvodena vidtoges.

1943 års arvodessakkunniga.

Arvodessakkunniga ha till behandling upptagit allenast ett av de arvoden, om vilka här är fråga, nämligen arvodet till redogörare vid arméhundväsendet. Arvodessakkunniga ha föreslagit, att detta arvode skall bibehållas och bestämmas till 360 kronor för år eller alltså samma arvodesbelopp som före­ slagits för deltidstjänstgörande militärassistent. I skrivelse den 18 november 1944 av chefen för armén har framställning gjorts örn höjning av det till bataljonsveterinären vid Göta trängkår utgående arvodet till 1 900 kronor, vilket skulle svara mot reseersättning, som tillkomme veterinär enligt nu gällande bestämmelser. Framställningen har tillstyrkts av försvarets civilförvaltning, liksom även av försvarsväsendets lönenämnd, som dock ansett sig böra föreslå begräns­ ning av arvodet till 1 800 kronor.

Departements­ Det synes lämpligt, att ersättning för resor mellan Skövde och Gudhems chefen. remontdepå beredes bataljonsveterinären vid Göta trängkår i annan form än genom arvode. Frågan örn de grunder, efter vilka reseersättning bör utgå, är icke av beskaffenhet att behöva lösas i detta sammanhang; anses till­ räcklig anledning föreligga att i detta fall göra avvikelse från allmänna resereglementets föreskrifter i ämnet torde Kungl. Maj:t äga besluta därom. Det bör ankomma på försvarets civilförvaltning att inkomma med förslag i ämnet. Med hänsyn till detta arvodes karaktär av resekostnadsersättning böra de ändrade bestämmelserna i ämnet, som må komma att meddelas, kunna tilllämpas från och med den 1 juli 1945 utan de övergångsanordningar, som jag i det följande föreslår för övriga arvoden. I fråga örn de båda arvodena vid väg- och vattenbyggnadskårens chefs­ expedition föreslår jag ingen ändring. Jag biträder arvodessakkunnigas förslag att arvode till redogöraren vid arméhundväsendet i fortsättningen skall utgå med 360 kronor för år. I fråga örn arvoden avsedda såsom representationsbidrag föreslår jag icke någon ändring för nästa budgetår. Av vederbörande försvarsgrenschefer fram­ lagda förslag örn representationsbidrag till cheferna för Öresunds marin­ distrikt och andra flygeskadern kan jag icke tillstyrka. I enlighet med arvodesutredningens förslag bör arvode icke i fortsättningen beräknas för expeditionsvakt vid kustartilleriinspektionen. Arvode till chefen för ingenjördepartementet vid Karlskrona örlogsvarv bör för nästa budgetår beräknas efter oförändrade grunder i överensstäm­ melse med vad som skall gälla beträffande övergångsvis utgående arvoden. Arvodet till en mariningenjör, som beordrats leda tekniska högskolans special­ kurs i krigsfartygs konstruktion, torde i fortsättningen böra utgå med 600 kronor. Arvodet till en marinläkare av 1. graden, som är läkare vid marinens sjuk­ hus i Karlskrona, bör indragas. Arvodet bör emellertid övergångsvis få utgå

Kungl. Majlis proposition nr 170. 99

till nuvarande innehavaren av nämnda beställning och befattning så länge sjukhuset är i verksamhet. Arvodena till två förrådsförvaltare vid centrala flygverkstäder torde likaledes böra utgå allenast övergångsvis. Arvodet till förrådsförvaltaren vid centrala flygverkstaden å Malmen, 900 kronor för år, har för innevarande budgetår upptagits allenast med 675 kronor med hänsyn till att beställningshavaren beräknats avgå vid pensionsålderns inträde den 31 mars 1945. Emel­ lertid har Kungl. Majit med anledning av därom gjord framställning genom beslut den 15 december 1944 bemyndigat chefen för flygvapnet att låta med avsked för ifrågavarande beställningshavare anstå tills vidare, dock högst in­ till den 1 oktober 1945. I samband därmed har beställningshavaren berättigats att jämväl vid den förlängda anställningen uppbära särskilt arvode, alltjämt med 900 kronor för år, att bestridas från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter. Efter innevarande budgetårs utgång bör arvodet såsom övergångsvis utgående bestridas från flygvapnets avlöningsanslag. Såsom under punkt 6 i det följande kommer att närmare beröras, bör slut­ ligen övergångsvis upptagas ett arvode å 1 800 kronor till militärmeteorolog, som uppehåller befattningen såsom chef för flygstabens väderleksavdelning.

Övergångsanordningar.

Enligt militära arvodesutredningens och 1943 års arvodessakkunnigas för­ slag skola särskilda övergångsbestämmelser i samband med arvodesregleringen utfärdas av Kungl. Majit. Både arvodesutredningen och arvodessakkunniga ha ansett huvudregeln härvid böra vara, att de befattningshavare, vilka omedelbart före arvodesregleringens ikraftträdande uppburo arvoden, vilka genom regleringen bleve avskaffade eller till beloppet nedsatta, övergångsvis skulle personligen bibe­ hållas vid de tidigare arvodena jämte eventuellt utgående arvodesförhöjning, så länge de innehade de befattningar, för vilkas bestridande denna ersättning avsåges. Militära arvodesutredningen ifrågasatte emellertid i sitt förslag till övergångsanordningar huruvida icke åtgärder borde vidtagas för en snab­ bare avveckling av det nuvarande arvodesväsendet och föreslog efter att ha övervägt olika tillvägagångssätt för ernående av detta syfte, att övergångsanordningarna icke skulle äga giltighet längre tid efter regleringens ikraft­ trädande än tre år. Arvodessakkunniga ha däremot, med hänsyn till att den av dem avsedda arvodesregleringen är en översyn av begränsad omfattning, icke förordat någon dylik avkortning av övergångstiden. Såväl arvodesutredningen som arvodessakkunniga ha emellertid ansett, att övergångsanordningarna i vissa fall borde erhålla en mera begränsad räck­ vidd än som följde av huvudregeln. Beträffande arvoden vid de militära undervisningsanstalterna har militära arvodesutredningen förklarat, att där arvode utginge vid förordnande, som meddelats för viss tid, rätten till arvo­ det borde förfalla vid förordnandets utlöpande, även om nytt förordnande meddelades; detta borde iakttagas även beträffande arvode förenat med chef­ skap för skola och kurs. Arvodessakkunniga ha härutinnan intagit samma ståndpunkt. Såväl arvodesutredningen som arvodessakkunniga ha beträffande

100 Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

arvoden vid lärarbefattningar, som nyinrättats genom 1942 års försvarsbeslut, erinrat örn att arvodestagare enligt vad i försvarspropositionen förutsatts är underkastad de förändringar med avseende å arvodet, som kunde bliva be­ stämda. Av remissmyndigheterna bar arméförvaltningen förordat, att nuvarande arvodestagare finge bibehållas vid arvodena så länge de kvarstode i sina be­ fattningar. Överbefälhavaren bar också riktat invändning mot förslaget att indraget arvode skulle få bebållas endast under löpande förordnandeperiod; i vissa fall tilldelades nu arvodena för ett år i sänder, även örn kommenderingen till samma tjänst varade längre, och det syntes icke förenligt med billighet att den, som kanske lång tid bestritt en befattning, på grund av en sådan formalitet erhölle löneminskning eller att den, som kanske nyss på grund av arvodet erhållit minskade förmåner vid flyttning, efter kort tid be­ rövades detsamma. Försvarsväsendets lönenämnd har anmärkt, att den av arvodessakkunniga förordade skillnaden i behandling av å ena sidan arvodes­ tagare vid undervisningsanstalterna och å andra sidan övriga av regleringen berörda arvodestagare grundade sig på formella skäl, men ansett sig icke böra framställa någon erinran mot förslaget i denna del, med hänsyn framför allt till uttalandena i 1942 års försvarsproposition.

Departements­ Billighetsskäl synas mig tala för att den, som omedelbart före arvodesreglechefen. ringens genomförande, d. v. s. den 30 juni 1945, såsom innehavare av viss be­ ställning eller befattning åtnjuter arvode, avsett att indragas eller till be­ loppet nedsättas, bibehålies vid oförändrad arvodesförmån, så länge han inne­ har samma beställning eller befattning. Jag anser mig alltså icke böra till­ styrka, att på sätt arvodesutredningen och arvodessakkunniga förordat den övergångsvis utgående förmånen i fråga örn vissa lärarbefattningar begränsas till löpande förordnandeperiod.

Kostnadsberäkningar.

Att framlägga definitiva beräkningar rörande arvodesregleringens ekono­ miska konsekvenser har visat sig förenat med avsevärda svårigheter. Såsom framgår av det avsnitt, som behandlar kostnaden för undervisningsarvodena, är det sålunda ogörligt att i nuvarande läge angiva de exakta kostnaderna för denna kategori arvoden. Jämväl i fråga örn vissa andra arvodeskategorier måste beräkningarna bliva endast approximativa. Erinras må, att i vissa be­ fattningar skola utgå arvoden, örn de beklädas med kompaniofficerare, men icke då de uppehållas med regementsofficerare. Enligt sakens natur måste det också bliva vanskligt att bedöma vilka kostnader som föranledas av för­ slaget att nuvarande arvodestagare icke skola vidkännas minskning i sina arvodesförmåner i anledning av omregleringen. Frånsett arvoden vid utbildningsanstalterna kunna emellertid de nuvarande arvodesutgifterna efter ett fullständigt genomförande av arvodesregleringen beräknas komma att minska med omkring 50 000 kronor till 120 000 kronor. 1943 års arvodessak­ kunniga beräknade, att ett genomförande av deras förslag rörande arvoden

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 101

vid utbildningsanstalterna skulle medföra en minskning av de nuvarande kost­ naderna för ändamålet, av de sakkunniga beräknade till omkring 412 000 kro­ när, med cirka 140 000 kronor. Kostnadsminskningen torde bliva mindre, örn de förslag genomföras, som i det föregående förordats. Tillräckliga hållpunk­ ter saknas emellertid för att nu göra en exakt beräkning av kostnadsminsk­ ningen. Arvodesposterna för nästa budgetår böra, såsom tidigare anförts, upptagas förslagsvis, varvid det förutsättes, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att i fråga örn medelsdispositionen föreskriva begränsningar utöver de i det föregående angivna. Uppenbarligen tala vissa skäl för att man vid beräk­ ningen av medelsbehovet skulle taga hänsyn till de kostnader, som föranledas av de förordade övergångsanordningarna. Under förhandenvarande omständig­ heter saknas emellertid hållpunkter för en beräkning av dessa kostnader, och av denna anledning ha arvodesposterna för nästa budgetår beräknats med hän­ syn tagen endast till de arvoden, som skulle utgå vid ett fullständigt genom­ förande av regleringen. En annan ordning i detta hänseende kan möjligen genomföras i fortsättningen, då säkrare hållpunkter erhållits för att bedöma utgifterna för övergångsvis utgående arvoden. Med utgångspunkt i vad nu och i det föregående anförts inräknar jag i avlöningsanslagens arvodesposter för nästa budgetår belopp för här avsedda arvoden utöver lön å 1 440 kronor för försvarsdepartementet, 2 880 kronor för arméns fortifikationsförvaltning, 18 000 kronor för arméförvaltningen, 8 640 kronor för marinförvaltningen, 6 000 kronor för flygförvaltningen, 22 055 kronor för försvarsstaben, 220 000 kronor för armén, 100 000 kronor för marinen, 125 000 kronor för flygvapnet samt 1440 kronor för sjökarteverket. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstäm­ melse med vad jag i det föregående anfört meddela erforderliga bestämmelser rörande reglering av vissa militära arvoden.

[2.] Tryckningsverksamheten inom försvaret m. m.

Inledning.

För försvaret utföres årligen tryck av olika slag. Trycket består i huvudsak av dels publikationstryck, d. v. s. böcker, broschyrer, meddelanden, kungörel­ ser, cirkulär och anslag, dels och blankettryck, innefattande blanketter, regis­ terkort, ledkort, mappar, antecknings-, skriv- och räkneböcker, brevpapper och kuvert. Till publikationstrycket äro att räkna de tjänstemeddelanden, som av trycket utgivas genom lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner (TL och TS). Beställning av tryck sker av ett flertal organ inom försvaret. Yad publika­ tionstryck beträffar sker beställningen genom lantförsvarets respektive sjö­ försvarets kommandoexpeditioner, vilkas bokdetaljer ombesörja, att dit från

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. armén och marinen överlämnade manuskript befordras till trycket. Flygvap­ nets tryck beställes antingen direkt av flygstaben eller genom flygvapnets kommandoexpedition, som för ändamålet anlitar sjöförsvarets kommando­ expedition. Försvarets förvaltningsmyndigheter beställa i viss utsträckning själva tryck, ibland under medverkan av lantförsvarets kommandoexpedition och statskontorets tryckeriexpedition. Ännu mer decentraliserad är beställ­ ningen av blankettryck. I huvudsak beställes dock sådant tryck av kommando­ expeditionernas bokdetaljer och av de centrala förvaltningsmyndigheterna. Efter tillkomsten av försvarets civilförvaltning har dit förlagts kontroll av formulären till de blanketter, som äro avsedda att begagnas inom försvaret. Sådana blanketter skola, innan de fastställas av vederbörlig myndighet, vara granskade och godkända av civilförvaltningen. Dylik central granskning skei' dock icke beträffande blanketter, som äro av rent militär eller teknisk art. Enligt gällande praxis, vilken ansluter sig till direktiv i en av statens tryckerisakkunniga år 1922 på uppdrag av chefen för finansdepartementet ut­ arbetad promemoria, skola de av myndigheterna till tryckning inlämnade manuskripten vara utformade i slutgiltigt skick, så att inga ändringar behöva vidtagas i korrekturet. Yarje myndighet skall alltså svara för sina manuskript. De publikationer, som beställas genom kommandoexpeditionernas bokdetaljer, underkastas emellertid i vissa fall i manuskript en ytterligare granskning inom dessa detaljer, varigenom kostnaderna för korrigering kunnat nedbringas. Framställning av tryck sker inom försvaret huvudsakligen genom an­ litande av enskilda firmor. Endast till en mindre del sker tryckning genom statliga eller liknande företag (statens reproduktionsanstalt, det av manskapskassan vid Karlskrona örlogsstation drivna kaserntryckeriet, centralupphand­ lingen inom generalpoststyrelsen och fångvårdsstyrelsens arbetskontor). En del mindre tryck (s. k. hjälptryck) utföres å försvaret tillhöriga kontorsma­ skiner av märkena Multilith och Rotaprint. Till försvarsstabens expedition är anslutet ett tryckeri, i vilket på fotografisk väg och genom offsettryck ut­ föres reproduktion av kartor, skisser m. m. Tryckeriet är samtidigt utbildningsanstalt för den personal, som vid mobilisering skall ingå i högkvarteret och vissa högre stabers fälttryckerier. Distribution av tryck sker från vissa centrala förråd, som för arméns del omhänderhavas av lantförsvarets kommandoexpeditions bokdetalj, armé­ förvaltningen och arméns intendenturförråd, för marinens del av sjöförsvarets kommandoexpeditions bokdetalj och marinförvaltningen samt för flygvapnets del av sistnämnda bokdetalj, av flygförvaltningen och av flygstaben. Jämlikt kungörelsen 1937:780 med bestämmelser angående tryckning för statens räkning skola alla räkningar för tryckeriarbeten, utförda för i Stock­ holm förlagda myndigheter, granskas av statskontoret och må icke betalas, förrän dess tryckerikonsulent godkänt räkningarna. Enligt samma kungörelse skall statskontoret bedriva konsulterande verksamhet på detta område. Statens myndigheter äro sålunda skyldiga att i görligaste män beträffande planläggandet och utförandet av tryckning anlita statskontoret för erhållande av råd och anvisningar. Så sker regelmässigt vad beträffar lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 103

Nuvarande personalorganisation inom kommando­ expeditionernas bokdetaljer.

Vid bokdetaljen inom lantförsvarets kommandoexpedition är för närva­ rande anställd följande personal: detaljchef, pensionerad officer med arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 11, l:a sektionen: bandhar registreringsuppgifter samt bok- och blankettförråd, expedierar bokbeställningar, m. m.: 1 pensionerad officer med arvode motsvarande Oa 10, 1 expeditionsunderofficer, UO 8, 2:a sektionen: handlägger ärenden av hemlig natur, biträder vid granskning av manuskript och korrektur, m. m.: 1 pensionerad officer, Oa 10, 3:e sektionen: granskar vissa s. k. bokredogörelser, uppgör förslag till om­ arbetning av reglementen m. m. vid ersättningstryck, handhar bild- och kliché­ förråd, biträder vid granskning av manuskript och korrektur, m. m.: 1 pensionerad officer, Oa 10, 4:e sektionen: handhar blankettförrådet och med framställning av blan­ ketter sammanhängande uppgifter samt biträder vid korrekturläsning, m. m.: 1 pensionerad officer, Oa 10. Härtill kommer biträdespersonal, bestående av värnpliktiga. Vid motsvarande detalj inom sjöförsvarets kommandoexpedition är anställd följande personal: detaljchef, pensionerad officer, Oa 11, biträde åt denne, pensionerad officer, Oa 10, samt 2 pensionerade underofficerare, UO 8. Detaljen är organiserad på två sektioner, boksektionen och blankettsek­ tionen, med i huvudsak enahanda uppgifter som motsvarande organ inom lant­ försvarets kommandoexpedition. Tillsyn över tryckning av hemliga böcker m. m. anförtros åt särskilda offi­ cerare och underofficerare mot ersättning. Förutom nu nämnd personal har till bokdetaljernas förfogande under rå­ dande beredskap ställts viss personal.

1942 års försvarsbeslut.

1941 års för svar sutredning förordade sammanslagning av försvarsdeparte­ mentets tre kommandoexpeditioner till en för hela försvaret gemensam expe­ dition, i samband varmed även bokdetaljerna skulle sammanslås. Utredningen förutsatte, att den sammanslagna detaljen skulle förestås av en pensionerad officer och att därutöver skulle erfordras fem pensionerade officerare och två pensionerade underofficerare. I denna fråga anförde 1942 års försvarsberedning bland annat, att en när­ mare utredning borde komma till stånd rörande den föreslagna bokdetaljens organisation m. m. och att därvid jämväl borde utredas, huruvida icke bok­ detaljen borde så organiseras, att den bleve en för hela försvaret gemensam

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

tryckeridetalj, som åt samtliga militära myndigheter skulle ombesörja tryck­ ning av böcker, instruktioner, blanketter m. m. eller i vart fall fungera såsom tryckerikonsulent för försvaret med uppgifter motsvarande dem som ålåge tryckerikonsulenten hos statskontoret. Detaljen syntes också med fördel kunna fungera såsom en försvarets centrala annonsförmedling. Vid anmälan av propositionen 1942:210 angående den fortsatta utbyggna­ den och organisationen av landets försvarskrafter förordade jag i anslutning till försvarsutredningens förslag, att en för försvaret gemensam kommando­ expedition skulle inrättas. Den i denna expedition ingående bokdetaljen borde dock i enlighet med försvarsberedningens förslag organiseras till en för för­ svaret i dess helhet gemensam tryckeridetalj. Jag förutsatte emellertid, att detta organisationsspörsmål skulle bliva föremål för särskild utredning. Häremot anförde riksdagen (skrivelse nr 374) icke erinran. Vid min hemställan den 30 juni 1942 örn bemyndigande att igångsätta ut redning i ämnet anförde jag till statsrådsprotokollet över försvarsärenden bland annat, att utredningsarbetet i första hand borde avse frågan örn inrättande av en för försvaret i dess helhet gemensam tryckeriorganisation. De av 1942 års försvarsberedning därom anförda synpunkterna syntes kunna tjäna till led­ ning vid utredningen av frågan vilka uppgifter som lämpligen borde tilldelas ett centralt tryckeriorgan. Härvid kunde icke förbigås frågan örn vilka organ — statliga eller privata — som lämpligen borde utföra själva tryckningsarbetet för försvarsväsendets räkning. I anslutning därtill borde uppmärk­ sammas frågan örn försvarsstabens tryckeris fortbestånd, varvid, om behov av sådant särskilt tryckeri ansåges föreligga, i vissa yttranden över försvarsut­ redningens betänkande i ämnet anförda synpunkter borde tagas under över­ vägande. Vidare borde övervägas frågan örn övriga inom försvaret befintliga tryckeriers framtida bestånd. I samband därmed borde upptagas till behand­ ling en av marinförvaltningen i skrivelse den 29 juni 1941 väckt fråga om övertagande för statens räkning av kaserntryckeriet i Karlskrona. Med stöd av Kungl. Maj:ts berörda dag lämnade bemyndigande tillkallade jag direktören Y. Beckman, krigsrådet U. A. J. Brunskog, tryckerikonsulenten G. A. Lindholm samt överstelöjtnanten, numera översten G. A. H. Nyman att såsom sakkunniga verkställa ifrågavarande utredning. Tillika uppdrogs åt Beckman att vara de sakkunnigas ordförande. De sakkunniga, försvarsväsendets tryckeriutredning, ha den 23 december 1942 avgivit betänkande i ämnet. Över betänkandet ha yttranden avgivits av chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, chefen för försvarsstaben, arméförvaltningen, marinförvaltningen, chefen för Sydkustens marindistrikt, chefen för Karlskrona örlogsstation, sjökarteverket, styresmannen för armémuseum, fångvårdsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, statens krisrevision, rikets allmänna kartverk, generalpoststyrelsen, statens reproduktionsanstalt, statens krigsmaterielnämnd, försvarsväsendets verkstadsnämnd, militära expeditionstjänstkommittén, före­ ståndaren för kaserntryckeriet i Karlskrona, försvarsverkens civila personals

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 105 förbund, Sveriges industriförbund, svenska boktryekareföreningen och Sve­ riges grafiska industriförbund, svenska typografförbundet, svenska tidningsutgivareföreningen samt auktoriserade annonsbyråers förening.

Huvudpunkterna i tryckeriutredningens förslag.

De av försvarsväsendets tryckeriutredning framlagda förslagen innebära sammanfattningsvis följande. 1. Något för försvarsväsendet speciellt avsett statligt tryckeri bör icke inrättas. Försvarsväsendets behov av tryckalster bör liksom hittills tillgodoses av befintliga såväl statliga som privata tryckeriföretag. 2. Ett särskilt tryckerikontor bör inrättas inom försvarets civilförvaltning med uppgift att fungera som en för hela försvaret gemensam beställningsorganisation för alla slag av tryckalster. Under tryckerikontoret bör inordnas ett för försvaret gemensamt bok- och blankettförråd, ett centralt hjälptryckeri, till vilket sammanföras inom för­ svaret befintliga hjälptrycksanläggningar, ävensom ett mindre bokbinderi och ett annonskontor. För tryckerikontoret och i detsamma ingående organ bör uppföras en sär­ skild byggnad. 3. Under riksstatens fjärde huvudtitel uppföres ett för alla försvarets myn­ digheter gemensamt anslag för bestridande av kostnaderna för tryckverksam­ heten. Under samma huvudtitel anvisas ett likaledes för försvaret gemensamt an­ slag för annonsering. 4. Kaserntryckeriet i Karlskrona nedlägges och dess maskinella utrustning inlöses och övertages av statens reproduktionsanstalt.

Hittills vidtagna åtgärder i anledning av tryckeriutredningens förslag.

Tryckeriutredningens förslag ha redan varit föremål för statsmakternas prövning såvitt avser kaserntryckeriet i Karlskrona, gemensamt bok- och blankettförråd ävensom sammanförande av hjälptrycksanläggningar. Beträffande kaserntryckeriet i Karlskrona har förutsatts (stats­ verkspropositionen till 1944 års riksdag, bilagan fjärde huvudtiteln s. 145 ff riksdagens skrivelse nr 4, s. 14), att tryckeriet tills vidare skall äga bestånd för att möjliggöra bestämdare slutsatser rörande tryckeriets ekonomiska bär­ kraft under normala förhållanden. I propositionen 1944: 174 angående iståndsättande av vissa kasernetablissement i Stockholm m. m. och riksdagens i anledning därav avlåtna skrivelse nr 383 har vidare förutsatts, att ett för försvaret gemensamt bok- och blankettförråd skall anordnas i Svea livgardes nuvarande etablissement i Stockholm, vilket blir disponibelt för sådant och vissa andra ändamål i sam­ band med livgardets utflyttning till Järvafältet. I organisatoriskt hänseende skulle förrådet — i avbidan på slutligt ståndpunktstagande till frågan om upp­ rättande av ett försvarets tryckerikontor — anknytas till arméns intendentur-

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. förråd. Medel för utförande av erforderliga ändringsarbeten i ifrågavarande lokaler anvisades av riksdagen genom nämnda skrivelse. Vid anmälan av berörda proposition anförde jag beträffande förslaget om centralisering av försvarets hjälptrycksanläggningar i huvud­ staden, att förslaget borde genomföras såvitt avsåge anläggningar, som med hänsyn till sin storlek icke kunde drivas tillräckligt rationellt. Det borde få ankomma på Kungl. Majit att efter ytterligare övervägande taga ställning till frågan i vilken utsträckning en centralisering med hänsyn härtill borde genom­ föras, varvid borde prövas örn icke vissa av dessa anläggningar borde kunna sammanföras med försvarsstabens hjälptrycksanläggning. I detta sammanhang erinrade jag, att efter verkställda undersökningar t. f. chefen för försvarssta­ ben i skrivelse den 31 januari 1944 anfört, att det vore möjligt att i militärstabsbyggnadens östra flygel, där försvarsstabens hjälptryckeri nu är inrymt, bereda plats jämväl för marinstabens, armé- och marinförvaltningamas samt arméns intendenturförråds hjälptryckerier. För ändamålet vore vissa mindre ändringsarbeten erforderliga, för vilka kostnaderna hade ansetts icke behöva överstiga 10 000 kronor. Av militära byggnadsutredningen hade vidare framhållits, att vid bifall till dess förslag rörande den framtida dispositionen av Svea livgardes nuvarande kasernetablissement utrymme därstädes efter regementets utflyttning kunde beredas jämväl för ett centralt hjälptryckeri. Vid äskandet av anslag till byggnadsarbeten inom kasernetablissementet för bland annat bok- och blankettförrådet förutsatte jag, att medlen finge användas även för genomförande av en centralisering av lijälptrycksanläggningarna, örn och i den mån en sådan centralisering funnes böra ske. Häremot hade riks­ dagen intet att erinra. Vidare må erinras, att Kungl. Majit genom beslut den 14 april 1944 med­ delat vissa bestämmelser rörande hjälptrycksanläggningar. Dessa bestäm­ melser skola tills vidare gälla för försvarets myndigheter i Stockholm eller dess omedelbara närhet och åsyfta att begränsa användningen av dylika anlägg­ ningar till sådant tryck, som med ekonomisk fördel kan i denna ordning fram­ ställas. Bestämmelserna innebära i huvudsak, att hjälptrycksmaskiner icke må anskaffas utan Kungl. Majits i varje särskilt fall lämnade medgivande och att hjälptrycksanläggningarna skola begagnas för mer omfattande tryck endast efter tillstånd av statskontorets tryckerikonsulent.

Beställningsorganisationen m. m.

Tryckeriutredningens förslag.

I det följande redogör jag för de delar av tryckeriutredningens förslag, som ännu icke föranlett åtgärd, och de däröver avgivna yttrandena.

Framställning av tryck. I enlighet med givna direktiv har utredningen till prövning upptagit frågan örn vilka organ, statliga eller privata, som lämpligen skola utföra tryckningsarbete för försvarets räkning. Fyra alternativ hade, yttrar utredningen, därvid framstått som möjliga, nämligen 1) inrättandet av ett nytt för försvaret avsett statligt tryckeri, 2) utvidgande av redan befintligt statligt tryckeri, så att det

Kungl. Majlis proposition nr 170. 107

kunde tillfredsställa försvarets liela behov av trycksaker, 3) träffande av över­ enskommelse med ett eller flera enskilda företag örn övertagande av hela för­ svarets tryck, samt 4) bibehållande av nuvarande system med fri konkurrens mellan såväl privata firmor som statliga företag. På anförda skäl, beträffande vilka torde få hänvisas till handlingarna i ärendet, har utredningen icke funnit sig kunna förorda något av alternativen 1)—3). Beträffande det rådande syste­ met, alternativ 4), har utredningen anfört, att detta medförde uppenbara för­ delar. Genom den fria konkurrensen hölles priserna nera och stimulerades företagen till att modernisera och förbättra sin tekniska utrustning. Det vore för visso fördelaktigt, att försvaret redan under fredliga förhållanden anlitade flera tryckerier, vilka därigenom förvärvade vana att effektuera beställningar och tillgodose speciella önskemål. Under tiden för den förstärkta försvarsberedskapen hade det visat sig, att försvarets tryck, även då framställning därom icke blivit gjord, fått förtursrätt. Utredningen holle således före, att, även efter det fred inträtt, försvarets tryckalster borde framställas på sätt som nu skedde.

Beställning av tryck. Jämlikt den förutnämnda kungörelsen 1937: 780 vore, yttrar utredningen, alla statliga myndigheter, sålunda även försvarets, skyldiga att i möj­ ligaste mån beträffande planläggandet och utförandet av förekommande tryckningsarbeten anlita statskontoret för erhållande av råd och anvisningar. Det hade emellertid förekommit och förekomme alltjämt, att myndigheter icke anlitade statskontoret eller också sökt kontakt på ett så sent stadium, att någon fördel av hänvändelsen icke kunnat vinnas, varigenom ofördelaktiga konse­ kvenser i ekonomiskt avseende uppstått. Det ville sålunda förefalla, som örn den nuvarande organisationen icke vore alltigenom effektiv. Flera av försvarets myndigheter i Stockholm hade dock i viss utsträckning begagnat sig av möjligheten att beställa erforderliga trycksaker genom stats­ kontorets tryckeriexpedition. Detta hade otvivelaktigt bidragit till ett ned­ bringande av försvärsväsendets tryckningskostnader. Det kunde därför synas mera lämpligt, att alla försvarets myndigheter utnyttjade den organisation, som redan existerade, än att tillskapa en ny, endast för försvarsväsendet av­ sedd gemensam beställningsmyndighet. Bestämmelsen, att det ålåge statskon­ toret att efter framställning från myndigheter i huvudstaden ombesörja tryck­ ning, skulle i så fall utbytas mot en föreskrift örn skyldighet för försvarsväsendets samtliga myndigheter att låta statskontoret ombesörja beställning för deras räkning av allt tryck. Även om statskontoret för att tillgodose de här­ igenom uppkommande nya arbetsuppgifterna avsevärt skulle öka organisatio­ nen och därigenom i nyssnämnda avseende väl kunna fylla sin uppgift, hade utredningen likväl funnit, att andra skäl talade för att denna anordning icke vore lämplig. Utredningen åsyftade härmed, att det icke vore lämpligt, att den beställande myndigheten själv utförde sakrevision av tryckningsräkningarna. För försvarets myndigheter skulle det emellertid erbjuda uppenbara för­ delar att till förfogande ha ett tryckerikontor, d. v. s. en beställningsorganisation med tillgång till sakkunskap i tryckeritekniska frågor samt erfarenhet rörande beställning av trycksaker. För statsverket skulle det även medföra påtagliga ekonomiska fördelar med en sådan anordning, ty genom att tryckeri­ kontoret före beställningen finge tillfälle att granska alla manuskript ur typo­

108 Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

grafisk synpunkt vunnes möjlighet att tillämpa det för statsverket gynnsam­ maste framställningssättet samt att utöva inflytande på att hänsyn toges till att format, uppställning, stilar, papper m. m. vore ur kostnadssynpunkt för­ delaktiga. Det borde nämligen beaktas, att större summor kunde inbesparas åt statsverket genom förebyggande åtgärder än genom granskning i efterhand av räkningarna. Men även på annat sätt syntes det vara möjligt att förebygga onödigt stora kostnader för försvarets tryckningsverksamhet. Erfarenheten hade givit vid handen, att stort behov förelåge av att samordna blankettväsendet inom för­ svaret. Visserligen vore bland annat dylika frågor för närvarande föremål för militära expeditionstjänstkommitténs uppmärksamhet, och denna syntes komma att framlägga vissa förslag i detta hänseende. Med hänsyn till det relativt begränsade området för nyssnämnda kommittés verksamhet och då under alla omständigheter ett permanent behov av rationalisering inom blan­ kettväsendet komme att förefinnas, vore det enligt utredningens åsikt er­ forderligt, att inom försvarsväsendet inrättades en befattning i och för åstad­ kommande av fortgående förenklingar och förbättringar i samt anordnande av försvarsväsendets publikations- och framför allt blankettryck samt stan­ dardisering av formaten. Besparingsmöjligheterna inom detta område vore så stora, att utredningen ansåge sig böra framhålla vikten av att detta arbete anförtroddes en särskild och därtill kvalificerad arbetskraft. Det borde särskilt understrykas, att tryckerikontoret självfallet endast skulle effektuera tryckning av publikationer efter fullt utarbetade manuskript med erforderligt bildmaterial. Tryckerikontoret skulle sålunda icke befatta sig med manuskriptens sakliga innehåll utan endast granska desamma ur tryckeri­ teknisk synpunkt.

Utredningen förordade således, att ett särskilt tryckerikontor inrättades för beställning av tryckalster för försvarsväsendet och att detta kontor övertoge de uppgifter med avseende på beställning av tryckalster, som för när­ varande tillkomme lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioners bokdetaljer och motsvarande detalj inom flygstaben, samt den beställningsverksamhet, som förekomme hos försvarsväsendets övriga olika myndigheter.

Kontroll av tryckningsräkningar. Jämlikt kungörelsen 1937:780 skulle, erinrar utredningen, alla räkningar för tryckeriarbeten, utförda för myndighet i Stockholm, granskas av stats­ kontoret och finge icke likvideras, förrän ämbetsverkets tryckerikonsulent god­ känt desamma. Myndighet utanför Stockholm vore däremot icke skyldig att till statskontoret insända räkningar för granskning. Det oaktat hade på senaste tiden vissa av de militära myndigheterna utanför Stockholm börjat insända sina räkningar till statskontoret för granskning. Utredningen ansåge emeller­ tid, att en uttrycklig föreskrift borde meddelas, innebärande, att trycknings­ räkningar för försvarsväsendets samtliga myndigheter skulle före likvidering underkastas saklig granskning. Med hänsyn till omfattningen av tryckningsverksamheten inom försvars­ väsendet och angelägenheten av att ernå samstämmighet med andra delar av statsförvaltningen syntes denna granskning, i avvaktan på resultatet av den pågående utredningen rörande inrättandet av en central teknisk revision för försvarsväsendet i dess helhet, liksom hittills böra utföras av statskontoret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 109

Nedbringande av annonskostnaderna. En annonsbyrå med tillgång till fackkunnig personal hade otvivelaktigt stora uppgifter att fylla och kunde i avsevärd grad bidraga till att hålla annons­ kostnaderna nere. Byrån borde bland annat kunna åstadkomma, att annons­ utrymmet utnyttjades bättre än vad nu vore fallet. Dessutom kunde byrån övervaka, att annonserna finge lämplig avfattning och förmånlig placering samt medverka till att icke flera tidningar än nödvändigt anlitades. Utgifterna för annonsering skulle vidare kunna reduceras, örn alla försvarsväsendets annonser förmedlades genom byrån under gemensam annonsbeteckning, då högre rabatt skulle kunna påräknas.

Tryckerikontorets ställning inom försvaret. Yad beträffar det föreslagna tryckerikontorets ställning inom försvaret, har tryckeriutredningen anfört, att formellt intet hinder funnes för att tryckerikon­ toret bleve en fullt fristående institution. Utredningen holle emellertid före, att tryckerikontoret därigenom icke skulle erhålla tillräcklig auktoritet för att kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina uppgifter. För att tillgodose kravet härpå syntes det därför utredningen lämpligast att inordna tryckeri­ kontoret i något redan existerande försvarsväsendet tillhörande organ. Som dylika organ kunde räknas den sammanslagna kommandoexpeditionen, för­ svarsstaben, den planerade civilförvaltningen och krigsarkivet. Inom utredningen hade ledamoten Nyman framfört följande skäl för att förlägga tryckerikontoret till den gemensamma kommandoexpeditionen och i avvaktan på dennas tillblivelse till lantförsvarets kommandoexpedition: Det framstode tydligt, att en väsentlig del av försvarets tryckalster redan omhänderhades av kommandoexpeditionernas bokdetaljer. Dessa beställde och distribuerade vidare en avsevärd del av försvarsväsendets blanketter och kuvert. Arbetsförfarandet skulle underlättas genom att tryckerikontoret — till vilken lokal det än månde förläggas — vore inlemmat i kommandoexpedi­ tionen. Med arbetsförfarandet avsåges alla de åtgärder, som vore erforderliga från och med manuskriptets mottagande till och med den tidpunkt, då det färdigställda tryckalstret, vare sig det gällde bok eller blankett, kommit ve­ derbörande adressat tillhanda. Dessa åtgärder vore icke blott tekniska och förvaltningsmässiga utan i lika hög grad militärt betonade, och när det här gällde försvaret, måste de militära intressena och önskemålen komma i första hand. De i samband med tryckalstrens tillblivelse förekommande förvaltningsåtgärderna vore icke av den storleksordning, att de behövde tynga kommandoexpeditionen. De militära intressena tillgodosåges bäst genom att personal, som hade militär utbildning och rutin i militärt expeditionsarbete, anförtroddes och svarade för arbetets gång i alla detaljer. Det borde framhållas, att från olika myndigheter inkommande manuskript måste detaljgranskas i bland annat tekniskt-formellt hänseende för ernående av samstämmighet och nedbringande av korrigeringskostnader. Tidigare erfarenheter hade otvetydigt talat härför. Genom tryckerikontorets inordnande i kommandoexpeditionen bleve dessa synpunkter väl tillgodosedda och tjänstevägarna underlättade. Även när det gällde att bestämma företrädesrätten vid framställning av tryckalster för­

Ilo Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

svarsgrenarna emellan, vore den gemensamma kommandoexpeditionen rätt forum liksom ook när det rörde sig örn anslagsbelastningen. Särskilt borde framhållas vikten av direkt militärt samarbete, när det gällde framställningen av hemliga tryckalster och fältexpeditionernas förse­ ende med erforderlig bokutrustning. Sådan kontakt upprätthölles lämpligast och med minsta tidsutdräkt med kommandoexpeditionens mobiliseringsdetalj, som förfogade över reviderade sammansättnings- m. fl. erforderliga planer. Bokorder och bokregister uppgjordes i kommandoexpeditionerna i samarbete med vederbörande militära och civila myndigheter. Och granskningen av redo­ visningen för truppförbandens m. fl. bokförråd —- bokredogörelserna — kunde svårligen ske av annan än kommandoexpeditionen. I stort sett liknande syn­ punkter gjorde sig gällande vid granskning av inkommande beställningar (rek­ visitioner) å böcker. Det vore likaledes erforderligt att försäljning av böcker — något som förekomine i stor utsträckning — skedde genom kommandoexpeditionens bok­ detalj, enär det visat sig att köpare ofta begärde upplysningar beträffande böckers innehåll eller begärde råd örn vilka böcker, som vore att rekommen­ dera för studier i något visst syfte. Endast militärt utbildad personal vore ägnad att tillhandagå med sådana upplysningar. Något som helst ur ekonomisk synpunkt ofördelaktigt torde icke komma att uppstå vid inlemmandet av tryckerikontoret i den gemensamma kom­ mandoexpeditionen, huru än personalfrågorna komme att lösas.

Utredningens övriga ledamöter hade icke kunnat finna de skäl, som an­ förts av ledamoten Nyman för tryckerikontorets inordnande i den gemensamma kommandoexpeditionen (lantförsvarets kommandoexpedition) tillräckligt bär­ kraftiga. Härom anföres i utredningens betänkande följande. De ärenden, örn vilka här vore fråga, måste i huvudsak karakteriseras som rena förvaltningsgöromål, för vilkas handhavande icke erfordrades militärt utbildad personal. Flertalet av de uppgifter, som åvilade bokdetaljerna inom kommandoexpeditionerna, vore icke ärenden av den vikt eller art, att de borde handläggas inom försvarsdepartementet. Intet av övriga statsdeparte­ ment vore belastade med dylika göromål. Då kommandoexpeditionernas be­ fattning med dessa ärenden redan i nuvarande omfattning syntes innebära, att försvarsdepartementet betungades med uppgifter, som på grund av sin okomplicerade natur kunde överlåtas åt underordnade myndigheter, så följde självfallet därav, att utredningens majoritet måste som sin uppfattning uttala, att ett tryckerikontor med den organisation utredningen förordat ännu mindre än de nuvarande bokdetaljerna vore ägnat att i organisatoriskt eller lokalt hänseende förläggas till nyssnämnda departement. Tryckerikontoret kunde dock ingalunda helt ersätta de nuvarande bok­ detaljerna. Kungl. Majit skulle självfallet i den utsträckning, Kungl. Majit funne lämpligt, även i framtiden fastställa visst tryck. Inom den samman­ slagna kommandoexpeditionen skulle således finnas en reglementsdetalj, vars personal kunde inskränkas till två eller möjligen en officer. Tryckerikontoret skulle endast ombesörja den beordrade tryckningen och därmed sammanhängande åtgärder. De militära synpunkterna skulle vara till­ godosedda, när bland andra försvarsstabschefen eller försvarsgrenschef över­ lämnade manuskriptet till tryckerikontoret. Myndighet, som beordrade tryck, skulle sålunda ansvara för att manuskript, som lämnades till tryckerikontoret, vore tryckfärdiga i enlighet med en år 1922 av statens tryckerisakkunnige ut­ arbetad P. M. angående beställning av trycksaker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. lil

Mot ett inordnande av tryckerikontoret i försvarsstaben ansåge utredningens flertal ungefär samma skäl tala, som anförts med avseende på förslaget att förlägga kontoret till kommandoexpeditionen. Även ledamoten Nyman holle liksom majoriteten före, att ett förläggande av tryckerikontoret till försvars­ staben icke vore lämpligt. Det borde nämligen framhållas, att chefen för försvarsstaben hade att handlägga operativa spörsmål och i övrigt att hand­ hava uppgifter av rent militär natur men däremot icke förvaltningsuppdrag, vilka måste sägas ligga helt utanför försvarsstabens verksamhetsområde, varförutom det här, vilket syntes böra särskilt understrykas, gällde en icke endast för försvarskrafterna utan för försvarsväsendet i dess helhet gemensam fråga. Försvarsstaben skulle därigenom också komma att än ytterligare svälla, säkerligen till förfång för dess effektivitet. Ej heller en lösning med tryckerikontoret intagande en ställning motsva­ rande centrala värnpliktsbyråns eller anknutet till försvarsstaben på samma sätt som försvarsväsendets radioanstalt syntes utredningen godtagbar. Krigsarkivet uppfyllde visserligen de av utredningen uppställda villkoren, men då dess verksamhet vore inriktad på helt andra uppgifter, syntes tryckeri­ kontoret icke böra ingå i detsamma. Utredningens majoritet holle därför före, att tryckerikontoret borde in­ ordnas i den av 1941 års förvaltningsutredning föreslagna för försvarsväsendet gemensamma civilförvaltningen. För en sådan organisation talade — förutom vad förut anförts — att utredningen bomme att föreslå, att å riksstaten skulle uppföras ett för fjärde huvudtiteln gemensamt anslag, från vilket samtliga kostnader för försvarsväsendets tryckningsverksamhet skulle bestridas. Det syntes uteslutet, att ett dylikt anslag kunde ställas till annan myndighets än civilförvaltningens förfogande.

Personalbehov. Av tryckeriutredningens beräkningar rörande personalbehovet och kostna­ derna för tryckerikontoret med därtill anknutet förråd och an­ nonskontor inhämtas följande. Chefen för tryckerikontoret komme att erhålla omfattande arbetsupp­ gifter. Han måste vara tryckeritekniskt utbildad, väl behärska kostnadsbe­ räkningar och besitta goda administrativa egenskaper. Stora fordringar måste även ställas på hans förmåga som arbetsledare. Det vore därför moti­ verat att såsom föreståndare avse en byrådirektör. För vinnande av någon tids erfarenhet och i betraktande av den statsfinansiella situationen borde tjänsten dock för närvarande placeras i lönegraden Eo 26 med benämningen tryckerikamrerare. För att tillgodose rationaliseringskraven borde tryckerikontoret inrymma en befattningshavare med uppgift att förenkla och samordna blankettväsendet. Med hänsyn till de krav, som måste ställas på rationaliseringsexperten, borde han närmast placeras i 24 lönegraden. Åtminstone tills vidare borde dock befattningshavaren kunna placeras i lönegraden Eo 22 med tjänstetiteln konsulent. Det till tryckerikontoret anslutna förrådet borde uppdelas på en öppen och en hemlig avdelning. De bestämmelser, som funnes rörande handhavandet

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

av hemligt tryck, krävde, att den hemliga avdelningen förestodes av en officer. Det kunde emellertid ifrågasättas, huruvida det nödvändigtvis måste vara en officer för handläggande av inom förrådet förekommande hemliga ärenden, men syntes man tills vidare böra för ändamålet räkna med en pensionerad officer med arvode motsvarande löneklass Oa 10. Till hans hjälp borde finnas ett kontorsbiträde, som med hänsyn till ansvaret och arbetsuppgifternas art borde innehava ordinarie anställning. För den öppna avdelningen av förrådet syntes med tanke på dess omfatt­ ning böra beräknas dels en förrådsföreståndare, dels en förrådsman, dels ock två å tre biträden. I förhållande till det nuvarande antalet med dylika göro­ mål sysselsatta befattningshavare innebure ovannämnda personalorganisa­ tion en betydande reducering med därav följande kostnadsminskning. Förrådsföreståndaren, som komme att under sig ha ett betydande förråd av böcker, blanketter och tryckalster i övrigt samt i första hand finge svara för att myndigheternas och truppförbandens rekvisitioner bleve riktigt och utan tidsutdräkt effektuerade, torde med hänsyn till arten av de honom åvilande uppgifterna och det med befattningen förenade ej obetydliga an­ svaret icke böra placeras i lägre lönegrad än A 14. För att kunna fullgöra sitt uppdrag måste han taga befattning med vissa mobiliseringshandlingar av delvis mycket hemlig natur. Vidare finge ej bortses från att han skulle hand­ hava utrustning av krigskassakistor, vars innehåll i viss omfattning vore lik­ ställt med värdehandlingar. Förrådsmannen, som närmast vore avsedd att fullgöra de tyngre arbeten, som förekomme inom förrådet, borde erhålla extra ordinarie anställning och placeras i lönegraden Eo 5. För att undvika de extra distributionskostnader, som uppstode i samband med transporter av tryckalster till post- och järn­ vägsstationer i Stockholm, borde förrådsmannen tillika kunna tjänstgöra som bilförare, och utredningen ville i detta sammanhang föreslå, att för förrådets räkning anskaffades en mindre paketvagn. Av de två å tre förrådsbiträden, som utredningens majoritet därutöver ansåg erforderliga för göromålen inom den öppna avdelningen av förrådet, sjmtes två böra placeras i lönegraden Eo 2, under det att det tredje, till dess någon erfarenhet om behovet vunnits, torde böra anställas som extra tjänsteman i andra lönegraden. För tryckerikontoret erfordrades en särskild expedition. Det torde böra erinras om att inom försvaret förekomme en ganska omfattande försäljningsverksamhet, främst av böcker. Denna verksamhet borde givetvis förläggas till förrådet, och för detta ändamål erfordrades en befattningshavare, som i erforderlig utsträckning kunde fullgöra uppgiften såsom kassör. Med hän­ syn till att det i detta fall endast vore fråga örn uppbörd av relativt enkel beskaffenhet, s judes tjänstemannen i fråga lämpligen böra placeras såsom kanslibiträde i lönegraden A 7. Förutom bestyret med de egentliga kassagöromålen borde befattningshavaren även fylla funktionen att förestå expe­ ditionen. Vidare erfordrades två kontorsbiträden i 4 lönegraden — det ena lämp­ ligen ordinarie, det andra extra ordinarie — för förrådsbokföring för såväl det hemliga som det öppna förrådet, kalkylering och faktureringar för hjälptryckeriet och bokbinderiet. Kostnaderna för den extra ordinarie befattnings­ havaren komme emellertid icke att belasta avlöningsstaten utan borde redo­ visas under särskild stat för hjälptryekeriet. För maskinskrivningsgöromål m. m. syntes böra erfordras ett skrivbiträde i lönegraden Ex 2. För korrekturläsning samt skötsel och vård av klichéförråd samt bok-, blankett- och bildarkiv m. m. avsåges ett kanslibiträde i lönegraden Eo 7. Det torde emellertid böra framhållas, att därest ytterligare behov av korrektur­

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 113

läsare skulle visa sig uppstå, jämväl övrig personal borde om möjligt tagas i anspråk för ifrågavarande uppgift Därest undantagsvis så skulle före­ komma, borde för övrigt tillfällig arbetsförstärkning kunna ordnas från andra kontor inom civilförvaltningen. De vid den centrala hj älptrycksanläggningen liksom vid bokbinderiet anställda befattningshavarna skulle visserligen i viss utsträckning tjänstgöra som handledare åt den värnpliktiga personal, som föresloges skola placeras till tjänstgöring vid tryckeriet och bokbinderiet, men å andra sidan torde deras huvudsakliga uppgift vara att medverka vid framställning av alster medelst hjälptryck respektive häftning och inbindning m. m. av hand­ lingar och trycksaker. Då kostnaderna för ifrågavarande alster och bokbinderiarbeten skulle debiteras vederbörande beställare och verksamheten inom tryckeri och bokbinderi kunde beräknas bliva av sådan omfattning, att dessa båda grenar av tryckerikontorets verksamhet bleve självförsörjande, så följde därav, att för avlöning av de vid tryckeriet och bokbinderiet tjänstgörande befattningshavarna — i motsats till vad fallet vore med förrådspersonalen — icke erfordrades några å civilförvaltningens stat uppförda medel. Ifråga­ varande utgifter torde böra redovisas å särskild stat för driftkostnader. Det finge emellertid icke förbises, att de värnpliktiga på grund av utbildningen komme att förbruka mer material än vad fallet vore vid användandet av ut­ lärd personal samt att i viss utsträckning den fast anställda personalens arbetsresultat komme att lida avbräck genom utbildningsverksamheten. Givet­ vis skulle hänsyn tagas till nämnda faktorer vid självkostnadsberäkningarna. Överskottet å verksamheten borde tillgodoföras riksstatens inkomstsida. Utredningen förutsatte, att bokbinderiet icke skulle vara större än att det vore tillräckligt för att biträda hjälptrycksanläggningen och medgiva möjlig­ heter att utbilda för fälttryckeriema erforderlig biträdespersonal. Till en sär­ skild avdelning borde koncentreras inbindningen av till Stockholm förlagda myndigheters hemliga handlingar. Bokbinderiet borde även ombesörja, att rättelser infördes i åtminstone de böcker, som funnes i det centrala förrådet. Vid försvarsstabens tryckeri hade hittills icke funnits någon fast anställd personal. I anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 gjorde emellertid över­ befälhavaren framställning om utökning av personalen vid försvarsstaben med vissa fast anställda befattningshavare. 1941 års försvarsutredning läm­ nade sin anslutning till förslaget, medan chefen för försvarsdepartementet (propositionen 1942: 210, s. 143) icke kunde förorda, att vid försvarsstaben för det dåvarande anställdes fast tryckeripersonal. Departementschefen för­ utsatte, att den väckta frågan skulle ägnas uppmärksamhet i samband med utredningen rörande försvarsväsendets tryckeriförhållanden. Med hänsyn till nödvändigheten av att utbilda ett för fyllande av krigsbehovet tillräckligt antal värnpliktiga och att giva det centrala hjälptryckeriet, dit utredningen föreslagit, att försvarsstabens tryckeri skulle överflyttas, erforderlig kapacitet, holle utredningen före, att följande befattningshavare borde anställas, nämligen 1 tryckeriföreståndare, 2 offsettryckare, 1 reproduk­ tionsfotograf, 1 litograf, 1 typograf och 1 kopist. Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. 124 45 8

114 Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

Beträffande löneställningen har anförts följande. Med hänsyn till arten av verksamheten vid hjälptrycksanläggningen finge tryckeriföreståndaren onekligen ett icke ringa ansvar. Han komme att anför­ tros jämförelsevis självständiga arbetsuppgifter och skulle dessutom leda utbildningen av den vid tryckeriet tjänstgörande personalen. Överbefälha­ varen och ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben hade föreslagit, att föreståndaren skulle placeras i 13 lönegraden. I motsats till allmänna lönenämnden, försvarsväsendets lönenämnd och 1942 års försvarsberedning, vilka funnit den föreslagna lönesättningen för hög, holle utredningen före, att 13 lönegraden med hänsyn till befattningshavarens ansvar och uppgifter vore väl avvägd, helst som vederbörande föresloges bliva föreståndare för ett tryckeri av helt annan storleksordning än försvarsstabens motsvarande an­ läggning. Föreståndaren borde således, åtminstone till en början, placeras i lönegraden Eo 13. Av offsettryckarna torde den ene i enlighet med överbefälhavarens förslag böra placeras i 8 lönegraden, då han närmast borde tjänstgöra som ställ­ företrädare för föreståndaren. Däremot kunde utredningen icke biträda för­ slaget att reproduktionsfotografen och accidenstryckaren, den sistnämnde av utredningen benämnd typograf, skulle hänföras till 8 lönegraden. En jäm­ förelse med andra statliga befattningshavare i motsvarande ställning med liknande yrkesutbildning gåve vid handen, att de båda nämnda befattnings­ havarna liksom en litograf, en kopist och ytterligare en offsettryckare borde placeras i lönegraden Eo 6. De sistnämnda vore icke medtagna i ovan refe­ rerade framställning örn anställande av personal vid försvarsstabens tryckeri men vore erforderliga med hänsyn till att det centrala hjälptryckeriet bleve av en helt annan storleksordning än försvarsstabens anläggning. För bokbinderiet torde erfordras en föreståndare (Eo8), en bokbindare (Eo 6), tre kvinnliga utlärda arbetare och två elever. Då på föreståndaren lomme att vila ett relativt stort ansvar — arbetet komme att i viss utsträck­ ning bestå i häftning och inbindning av hemliga handlingar — syntes löne­ graden Eo 8 innebära riktig lönesättning. Utredningen kunde däremot icke dela överbefälhavarens och ställföreträdande försvarsstabschefens uppfatt­ ning, att bokbindaren borde placeras i 8 lönegraden utan anslöte sig i detta fall till den av arméförvaltningen företrädda meningen, att nämnde befatt­ ningshavare borde placeras i 6 lönegraden (proposition 1942:210 s. 135). För de kvinnliga arbetarna borde beräknas en avlöning av 50 kronor per vecka och för eleverna en veckolön av 30 kronor, vartill komme tillägg enligt avtal. Det vore ett oeftergivligt villkor, att såväl tryckeripersonalen som före­ ståndaren i bokbinderiet vore väl utbildad och lämplig att handleda- de värn­ pliktiga.

Från den förutnämnda särskilda staten för driftkostnader skulle alltså av lönas följande extra ordinarie personal: Lönegrad. 1 tryckeriföreståndare Eo 13 1 bokbinderiföreståndare Eo 8

1 reproduktionsfotograf Eo 6

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Kostnadsberäkningar. Kostnaderna för avlöning till personalen vid tryckerikontoret med därtill hörande anläggningar — dock ej den centrala hjälptrycksanläggningen med tillhörande bokbinderi — har tryckeriutredningen beräknat till 66 400 kronor per år, förutom utgifter för kristillägg. Härtill komme kostnaderna för erfor­ derliga officerare inom kommandoexpeditionernas reglementsdetalj. För om­ kostnader har utredningen beräknat ett belopp av 8 000 kronor per år. De nuvarande kostnaderna har utredningen uppskattat till i runt tal 250 000 kronor, varav 110 000 kronor utgjorde kostnader, beräknade efter 10 kronor per dag, för värnpliktiga, vilka vore helt sysselsatta med förrådsgöromål. Den för tryckerikontoret erforderliga nybyggnaden beräknades komma att draga en kostnad av 550 000 kronor. Härtill komme utgifter för hyllinredning i förrådet, inventarier, inredning av klichéförråd och framkallningsrum, dyrkfria dörrar och stålskåp, armatur m. m. samt för flyttning. Inalles kunde engångskostnaderna uppskattas till 660 000 kronor. Kostnaderna för den centrala hjälptrycksanläggningen med tillhörande bokbinderi skulle enligt utredningens förslag bestridas av från de beställande myndigheterna inflytande likvider och redovisas å särskild stat för drift­ kostnader. Vissa anslagsfrågor. Utredningen har erinrat, att tryckningskostnaderna för försvaret för när­ varande bestridas från en mångfald anslag. Särskilt otillfredsställande funne utredningen det tillämpade förfaringssättet att täcka tryckningskostnader från material- och underhållsanslag. Den nuvarande ordningen hade också medfört, att någon tillförlitlig översikt över de hittillsvarande trycknings­ kostnaderna icke stått att erhålla. Enligt utredningens uppfattning borde kostnaderna för allt tryck påföras ett för ändamålet å fjärde huvudtiteln under rubriken »Diverse» uppfört gemensamt anslag. Örn detta anslag ställdes till försvarets civilförvaltnings förfogande, skulle därjämte en betydande förenk­ ling ernås vid tryckningsräkningamas behandling och likvidering. Detta anslag borde även påföras kostnaderna för bevakning av vissa tryckeriarbeten. Det förutsattes, att tillsynen över tryckning av hemliga böcker m. m. liksom hittills skulle anförtros åt därtill lämpliga officerare och underofficerare mot samma ersättning som för närvarande utginge. Kostnaderna för försvarsväsendets annonsering borde lämpligen redovisas på samma sätt som utgifterna för tryckningsverksamheten. Anslaget borde upptagas såsom förslagsanslag.

Yttranden.

Chefen för försvarsstaben har framhållit, att den nuvarande verksamheten på förevarande område intimt anslöte till den militära organisationen och främst måste anordnas med hänsyn härtill. Ledningen av boktjänsten borde, yttrar försvarsstabschefen, anförtros åt försvarsstabs- och försvarsgrenscheferna. Granskning ur tryckeriteknisk synpunkt borde ske i samarbete med statskontoret, och beställningsverksamheten kunde skötas av detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 117

ämbetsverk. För dessa ändamål erfordrades icke något särskilt organiserat tryckerikontor. Blankettanskaffningen kunde organiseras efter samma linje; dock borde granskning och beställning ske genom ett särskilt organ, anknutet till centrala värnpliktsbyrån. Tryckning och bindning borde ske i fråga örn öppna handlingar i det tryckeri, vars anbud antagits, och beträffande hem­ liga handlingar i särskilt tryckeri under militär övervakning. Frågan om in­ rättande av ett annonskontor borde lösas i ett större sammanhang. För försvarsväsendet ensamt vore ett dylikt kontor knappast nödvändigt. Chefen för armén har funnit organiserandet av ett gemensamt tryckeri­ kontor kunna godtagas under förutsättning, att åtgärder vidtoges för att motverka tidsfördröjning och att ekonomiska fördelar verkligen vunnes. Granskningen av inkomna beställningar borde enligt arméchefens mening icke ske av civil personal, vilken icke kunde anses Ira möjligheter att verk­ ställa sådan granskning. Tryckerikontoret borde inordnas antingen i exem­ pelvis arméförvaltningen eller i en för försvarsväsendet gemensam myndig­ het, exempelvis försvarets civilförvaltning. I förra fallet kunde chefen för tryckerikontoret vara civil, i senare fallet borde han vara militär. Det sist­ nämnda alternativet syntes vara att föredraga med hänsyn till civilförvalt­ ningens mera opartiska ställning. Chefen för marinen har anslutit sig till förslaget, att beställning av tryck­ alster skulle handläggas av en central organisation. Denna måste emellertid, framhåller marinchefen, stå under militär ledning och lämpligen sortera under kommandoexpeditionen. Såväl tryckerisakkunnig som förvaltningsteknisk ex­ pertis borde vara knuten till organisationen, likaså erforderlig militär per­ sonal. Småannonser borde icke behöva förmedlas av annonskontoret eller underställas detsamma för godkännande. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha förordat inrättandet av en central organisation för samtliga försvarsväsendets beställningar av tryck­ alster. Beträffande organets ställning inom försvarsväsendet anslöte sig myn­ digheterna till den av reservanten Nyman uttalade uppfattningen. Myndig­ heterna ville icke motsätta sig inrättandet av en annonsbyrå men ifrågasatte, örn icke byråns uppgifter borde begränsas till att på förhand träffa avtal angående priser och rabatter samt fastställa olika formulär och utstyrsel för de vanligast förekommande slagen av annonser. Ett insändande till byrån av alla annonser skulle medföra onödig omgång. Till utredningens förslag att i riksstaten upptaga gemensamma anslag för tryckning och för annonse­ ring ställde sig myndigheterna tveksamma. Under alla omständigheter borde kostnader för hjälptryck påföras försvarsgrenarnas anslag till expenser eller vederbörligt sakanslag. Arméförvaltningen har uttalat, att en centralisering av beställnings-, för­ råds- och distributionsverksamheten till ett organ syntes väl motiverad. Den av utredningen förordade lösningen, innebärande tryckerikontorets anslut­ ning till försvarets civilförvaltning, funne arméförvaltningen utgöra det lämp­ ligaste av de dryftade alternativen. Värdet av ett centralt organ för lämnande av råd och anvisningar beträf

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

fande annonsers avfattning, uppställning, placering och intagande i olika tid­ ningar m. m. finge anses ligga i öppen dag. Vidare borde för hela försvarsväsendets räkning ingångna avtal om annonspriser, rabatter och dylikt kunna medföra icke obetydliga besparingar. Däremot måste man ställa sig tvek­ sam beträffande lämpligheten att centralisera beställningsverksamheten i den utsträckning utredningen föreslagit. Förslaget örn tryckningskostnadernas bestridande från gemensamt anslag kunde i princip tillstyrkas. Ämbetsverket ifrågasatte dock, örn icke liksom hittills möjlighet borde finnas att från sakanslag bestrida kostnaderna för visst tryck, såsom materielbeskrivningar. Arméförvaltningen delade av utredningen uttalad uppfattning att den å förvaltningens stat uppförda förrådsförmannen i lönegrad A 7 borde utan särskilt ansökningsförfarande erhålla den föreslagna befattningen som för­ rådsföreståndare. Marinförvaltningen har framhållit, att genom inrättandet av det föreslagna tryckerikontoret kostnadsbesparingar syntes kunna åstadkommas för för­ svaret såsom helhet betraktat. Därest försvarsväsendets annonsverksamhet handhades på ett fackmässigt sätt, skulle icke obetydliga kostnadsbesparingar kunna ernås. Det måste emellertid starkt ifrågasättas, örn den föreslagna orga­ nisationen kunde anses lämplig. Kostnaderna för denna syntes således icke stå i rätt förhållande till den påräknade vinsten. De åtgärder, som borde vid­ tagas, vore icke av mera komplicerad natur eller av större omfattning än att de skulle kunna ombesörjas av tryckerikontoret efter samråd med sakkunnig person. Inrättandet av en annonsbyrå syntes alltså icke vara att förorda. Vidkommande frågan örn tryckningskostnadernas likviderande från ett gemen­ samt anslag erinrades, att i betänkande angående uppställning av riksstatens fjärde huvudtitel understrukits vikten av att driftkostnader vid varv och verkstäder hänfördes till de anslag, som bestämts för varje särskilt fall. Utredningens förslag innebure ett avsteg från dessa principer. Chefen för sjölcarteverket har ansett det av ekonomiska och organisatoriska skäl mest ändamålsenligt, att verket beträffande de frågor utredningen be­ handlat fortfarande vore fristående. Statskontoret har i huvudsak anslutit sig till de principer, som ligga till grund för utredningens förslag. Ämbetsverket underströke, att den granskningsverksamhet, som ankomme på statskontorets tryckerikonsulent, under alla förhållanden borde vara en­ hetligt ordnad för hela statsförvaltningen. Mot förslaget att förlägga tryckeri­ kontoret till civilförvaltningen vore intet att erinra. Ämbetsverket hade icke blivit övertygat örn behovet av att inrätta en särskild annonsbyrå. De upp­ gifter, som skulle ankomma på denna byrå, borde utan extra kostnader eller särskild personalförstärkning kunna uppdragas åt tryckerikontoret. Ämbets­ verket funne även lämpligt att ett gemensamt anslag anvisades för bestri­ dande av samtliga tryckerikostnader under fjärde huvudtiteln. Högre place­ ring än lönegrad Eo 24 för tryckerikamreraren kunde ämbetsverket icke till­ styrka. I den mån särskild rationaliseringsexpertis behövde anlitas, kunde detta ifrågakomma allenast för kortare tid mot ett härför på lämpligt sätt av­ passat arvode. Icke heller för annonseringen vore erforderligt anställa särskild

Kungl. Majlis proposition nr 170. 119

befattningshavare. Vid föreståndarens sida borde i stället sättas en tryckeri­ assistent i lönegrad Eo 18. Med avseende å bok- och blankettförrådet hade statskontoret icke blivit övertygat om behovet eller lämpligheten att ha både en militär och en civil föreståndare, nämligen en pensionerad officer med avlöning enligt löneklass Oa 10 (= slutlön för kapten) för den hemliga avdelningen och en förråds­ föreståndare i lönegrad A 14 för den betydligt större öppna avdelningen. Oav­ sett den stora olikheten i löneställning de båda avdelningsföreståndarna emellan, syntes på goda grunder kunna ifrågasättas, örn enbart de militära sekretesskraven kunde motivera en ur arbetssynpunkt säkerligen icke påkallad dubblering av föreståndartjänsten. Under beaktande av de aktuella strävan­ dena att åstadkomma såvitt möjligt enhetliga tjänstebenämningar för lik­ artade befattningar inom hela statsförvaltningen ville statskontoret föreslå, att föreståndaren för förrådet benämndes förrådsmästare. Den föreslagne förrådsmannen, vilken vore avsedd att tillika tjänstgöra som bilförare, torde med hänsyn härtill rätteligen böra placeras i lönegraden Eo 6. Vidkommande det centrala hjälptryckeriet och bokbinderiet ansåge stats­ kontoret — som ifrågasatt, örn icke statens reproduktionsanstalt kunde över­ taga de tryckeri- och bokbinderiarbeten, som hittills utförts av de olika hjälptrycksanläggningarna — att den fasta personalstyrkan vid den mindre hjälptrycksanläggning vid försvarsstaben, som möjligen borde bibehållas, kunde begränsas till: en tryckeriförman (MEolO), en offsettryckare (MEx6), en reproduktionsfotograf (MEx6), en accidenstryckare (MEx 6) och en bokbin­ dare (MEx6). Personalbehovet i övrigt skulle fyllas av sådana värnpliktiga, vilka skulle utbildas för mobiliseringstjänstgöring vid fälttryckerierna. Kostnaderna för avlönande av den vid försvarsstabens hjälptrycksanläggning anställda personalen borde givetvis bestridas från anslaget till stabens avlöningar och skulle sålunda icke belasta det för försvaret gemensamma tryckningsanslaget. Även utgifterna för hjälptryck från nämnda anläggning torde böra redovisas fristående från övrigt tryck för försvarets räkning och skulle ej bliva underkastade särskild kontroll från tryckerikonsulentens sida. Enligt utredningens mening borde kostnaderna för tryckalster och bok­ binderiarbeten från den förordade centrala hjälptrycksanläggningen debiteras vederbörande beställare och verksamheten betraktas som en självförsörjande affär, varav skulle följa att för avlöning av de vid tryckeriet och bokbinderiet tjänstgörande befattningshavarna icke erfordrades några å civilförvaltningens stat uppförda medel. Utgifterna skulle redovisas å särskild stat för drift­ kostnader. Oberoende av hur frågan örn hjälptryckets framtida ordnande bomme att lösas, ville dock statskontoret för sin del hävda den uppfattningen, att här avsedda avlöningskostnader borde bestridas och redovisas i samma ordning som avlöningarna till tryckerikontorets personal i övrigt. De av ut­ redningen anlagda affärssynpunkterna funne statskontoret ganska verklighets­ främmande, då det gällde en rörelse av denna begränsade omfattning och med en kundkrets, som uteslutande bestode av försvarets egna myndigheter.

Riksräkenskapsverlcet har i princip anslutit sig till förslaget, att ett för försvarsväsendet gemensamt tryckerikontor med tillgång till sakkunskap i tryckeritekniska frågor skulle inrättas och förläggas till civilförvaltningen. Kontorets beställningsverksamhet borde avse sådant tryck, som erfordrades för den militära expeditions- och förvaltningstjänsten inom försvarsgrenarna, medan tryckning för försvarsdepartementet, de centrala förvaltningsmyndig­ heterna och anstalterna ävensom för försvarets fabriksföretag borde ombe­

120 Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

sörjas av respektive myndigheter och företag själva. Kostnaderna härför borde liksom hittills bestridas från myndigheternas omkostnadsanslag respektive från företagens rörelsemedel. För rationalisering av blankett­ trycket borde särskild tjänsteman icke behöva avses. I mån av behov kunde i stället sakkunnig person tillfälligt anlitas. Annonseringen vore vidare ej av den omfattning, att särskild konsulent behövdes. I stället för de båda tjänsterna i 22:a lönegraden borde inrättas en befattning som assistent i lönegrad Eo 18. I fråga örn gemensamt anslag för tryckningskostnader er­ inrades, att den för hela riksstaten numera tillämpade uppställningen innebure, att varje myndighet skulle bestrida de utgifter som beslutades från de anslag, som stöde till dess förfogande. Ämbetsverket ville därför bestämt motsätta sig en återgång till de tidigare förekommande numera avskaffade gemensamhetsanslagen. I så måtto kunde emellertid verket biträda utred­ ningens förslag, att, vid bifall till vad verket förut föreslagit, kostnaderna för allt det tryck, som beslutades av civilförvaltningen och ombesörjdes av tryckeri­ kontoret, bestredes från särskilda anslagsposter under civilförvaltningens om­ kostnadsanslag. Allmänna lönenämnden, som icke uttalat sig angående lämpligheten av den föreslagna organisationen i och för sig, har med hänsyn till omfattningen av densamma icke velat motsätta sig, att chefen för tryckerikontoret hänfördes till lönegraden Eo 26. Tjänstebenämningen intendent syntes emellertid vara att föredraga. Den föreslagna löneställningen för föreståndaren för den hemliga förrådsavdelningen — arvode motsvarande löneklass Oa 10 — syntes väl hög i jämförelse med den som skulle gälla för föreståndaren för den öppna förrådsavdelningen, nämligen lönegraden A14. Beträffande sist­ nämnda lönegradsplacering erinrades, att förrådsmästare vid de af färsdri­ vande verken tillhörde lönegraden A 12. Det syntes därför lämpligt, att be­ fattningen tills vidare och i avvaktan på närmare erfarenhet inrättades alle­ nast såsom extra ordinarie i 12:e lönegraden. Eörrådsmannen, som jämväl skulle vara bilförare, borde hänföras till lönegrad Eo 6. En av förrådsbiträdesbefattningarna borde uppföras å extra ordinarie i stället för extra stat. De för personalen vid hjälptryckeriet föreslagna löneställningarna tillstyrktes. Därest ett annonskontor ansåges böra organiseras, borde uppmärksammas, att den för konsulenten förordade lönegradsplaceringen vore för högt tilltagen. I särskilt yttrande har ledamoten Joel Andersson anfört, att arbetarpersonalen vid hjälptryckeriet och bokbinderiet borde avlönas enligt kollektiv­ avtal på sätt gällde för statens reproduktionsanstalt och försvarets tryckeri. Statens krisrevision har uttalat, att det ur ekonomiska synpunkter mest betydelsefulla förslaget i betänkandet vore inrättandet av ett särskilt beställningskontor för infordrande och antagande av anbud samt för rationalisering av blankettryck m. m. En av kontorets främsta uppgifter borde bliva att i avsevärd grad utvidga kretsen av de firmor, hos vilka order för försvarsväsendets räkning kunde placeras. Frågan huruvida kontoret borde avse endast försvarsväsendet eller örn det borde sammanslås med statskontorets tryckeri­ expedition syntes böra tagas under närmare övervägande. Det senare alter­

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 121

nativet syntes krisrevisionen kunna förväntas medföra ett bättre utnyttjande av de genom en centralisering av beställningsverksamheten uppkommande besparingsmöjligheterna. Det syntes sannolikt, att genom en ändamålsenlig organisation av ett centralt bok- och blankettförråd ansenliga belopp skulle kunna inbesparas särskilt i fråga örn utgifter för avlöningar. Krisrevisionen biträdde följaktligen utredningens förslag till centralisering. Det vore uppen­ bart, att beträffande annonseringen kostnadsminskningar stöde att vinna. Det ifrågasattes dock, om så omfattande åtgärder erfordrades som organise­ randet av ett statligt annonskontor. Den huvudsakliga besparingen borde uppnås genom träffande av avtal med tidningspressen om högsta möjliga rabattsats. De uppgifter, som i övrigt skulle ankomma på annonsbyrån, borde åtminstone i viss grad kunna 'tillgodoses genom särskilt utarbetade anvis­ ningar. Med inrättande av ett annonskontor borde därför anstå i avvaktan på närmare erfarenheter. Rikets allmänna kartverk har icke funnit de skäl, på vilka utredningen grundat sina förslag, övertygande. För den förmedlande och kontrollerande verksamheten syntes statskontorets tryckerikonsulentinstitution, eventuellt med förstärkta arbetskrafter, vara lämpad. Generalpoststyrelsen har anfört, att styrelsen, oberoende av på vilket sätt framställningen av för försvarsväsendet erforderliga tryckalster komme att ordnas, funne det framlagda förslaget att centralisera beställningarna och lagerhållningen till ett särskilt tryckerikontor utgjorde ett praktiskt och ändåmålsenligt led i organiserandet av tryckningsverksamheten inom försvars­ väsendet. Den för kontoret föreslagna organisationen syntes i stort sett väl avvägd. Genom samordning av all statlig annonsering skulle säkerligen be­ tydande ekonomiska och praktiska fördelar kunna vinnas. Härför torde er­ fordras ett särskilt organ. Oberoende av denna större frågas lösande syntes förslaget om inrättandet av ett annonskontor för försvarsväsendet kunna för­ verkligas. Statens reproduktionsanstalt har i princip icke haft något att invända mot inrättandet av ett centralt tryckerikontor. Anstalten har emellertid ifrågasatt, örn ej anstaltens resurser kunde nyttiggöras i detta sammanhang. Statens krigsmaterielnämnd har framhållit, att ett överförande av anskaff­ ningen av erforderliga tryckalster till ett för försvarsväsendet gemensamt tryckerikontor icke syntes för nämnden förmånligt. Det kunde nämligen med­ föra, att den genom standardisering och rationalisering eftersträvade kost­ nadsminskningen icke i tillräcklig grad uppnåddes. Försvarsväsendets verkstadsnämnd har uttalat, att större delen av det blan­ kettryck, som förbrukades inom nämndens verksamhetsområde, nära överens­ stämde med motsvarande tryck inom privatindustrien. Med hänsyn härtill och till den omständigheten att nämnden till sin disposition hade en väl ut­ vecklad inköpsorganisation, syntes för nämndens del beställningar av tryck liksom hittills böra ske genom nämndens egen försorg. För nämndens fabri­ ker borde en anslutning till ett gemensamt tryckningsanslag icke ifrågakomma, då tryckningskostnaderna borde belasta fabrikernas driftmedel.

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Militära exjieditionst jäns (kommittén har framhållit, att ett nytt tryck­ alster för närvarande icke alltid samordnades med redan förefintliga tryck­ alster, främst beroende på bristande samarbete mellan de centrala myndig­ heter, som uppgjorde förslag till tryckalstren. Kommittén funne en ändring härutinnan nödvändig och tillstyrkte inrättandet av ett centralt granskande och samordnande organ. Svenska boktryckareföreningen och Sveriges grafiska industriförbund ha framhållit, att utredningens förslag, att en enda institution borde omhänderhava beställningen av allt tryck för försvarsväsendets räkning, syntes ända­ målsenligt. Samarbete borde dock etableras med tryckeriexpeditionen i stats­ kontoret. Även vid beställningsfrågornas lösande borde en viss koordination förefinnas. Möjligen vore det också motiverat, att granskningen av manu­ skripten ur teknisk och av tryckningsofferterna ur ekonomisk synpunkt skedde gemensamt för samtliga statliga organ, såväl civila som militära, då i annat fall en icke önskvärd bristande enhetlighet i olika statstrycksfrågor kunde upp­ stå. Organisationerna underströke vidare, att kontrollen av tryckningsräkningarna borde bliva enhetlig i fråga örn allt tryck för statliga myndigheter. Svenska typografförbundet har funnit de sakkunnigas förslag till centrali­ sering välbetänkt men ifrågasatt, örn icke steget borde tagas fullt ut genom att en enda institution erhölle uppdrag att handhava och beställa allt statens tryck och ombesörja all annonsering. En jämnare fördelning av trycket på olika tryckeriföretag skulle härigenom kunna uppnås, och övertidsarbete, som onödigt fördyrade trycket, kunde i största möjliga utsträckning undvikas. All kontroll av prissättningen av det statliga trycket skulle även handhavas av en och samma myndighet. Svenska tidningsut givar eföreningen har ansett det otänkbart, att den före­ slagna annonsbyrån skulle kunna erhålla föreningens auktorisation och därmed komma i åtnjutande av provision på förmedlade annonser. I avsaknad härav skulle den icke kunna bära sig affärsmässigt. Att högre rabatt skulle beviljas förefölle uteslutet och utan sådan skulle byrån endast bli en ekonomisk be­ lastning för statsverket. Det borde beaktas, att tidningarnas annonspriser icke vore beräknade med hänsyn till att större annonskunder skulle slå sig samman och därigenom pressa priserna. Att vissa av de uppgifter, som tilltänkts byrån, kunde ha fog för sig, förnekades ej, men dessa uppgifter kunde fyllas även utan att den ifrågasatta byrån komme till stånd. Auktoriserade annonsbyråers förening har framhållit, att en fråga örn annonsrabatternas beräkning kunde avgöras redan nu utan medverkan av något statligt annonsföretag genom hänvändelse till tidningarna direkt eller genom någon av de nu auktoriserade annonsbyråerna. Det vore klart, att sakkunskap på området vore försvaret till nytta, men man måste ställa sig tvivlande till huruvida den föreslagna lösningen vore den rätta. Försvars­ väsendets annonsering uppginge för närvarande enligt uppgift till i runt tal 200 000 kronor örn året. Enbart lönekostnaderna för byrån hade beräknats

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 123

till 9 800 kronor årligen. Härtill tomine kostnader för lokal, värme, telefon m. m. Under normalare tider måste verksamheten bliva direkt förlustbringande.

Tryck erfordras i förhållandevis stor omfattning för försvarets verksam­ Departements­ chefen . het. Genom lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner utfördes under budgetåret 1943/44 tryck till ett sammanlagt värde av omkring (1 185 000 + 290 000=) 1 475 000 kronor, varav på blankettryck belöpte (522 000 + 75 000 =) omkring 600 000 kronor. Häri ingår jämväl det tryck, som av sjöförsvarets kommandoexpedition utförts för flygvapnets räkning. Det torde kunna antagas, att kostnaderna för det publikationstryck, som i annan ordning beordrats inom försvaret, icke uppgå till avsevärdare belopp. Däremot framställes i stor utsträckning blankettryck vid sidan av det mot­ svarande tryck, som genom kommandoexpeditionernas försorg beställes. Genom de centrala förvaltningsmyndigheterna framställdes sålunda blan­ kettryck under budgetåret 1943/44 till ett värde av icke mindre än omkring 915 000 kronor. Vid de särskilda förbanden framställdes samma år blankettryck i relativt liten omfattning — för en kostnad av icke fullt 4 000 kronor. Kostnaderna för försvarets publikationstryck uppgingo sålunda under budgetåret 1943/44 till omkring 875 000 kronor och för försvarets blankett­ tryck till omkring 1520 000 kronor till den del ifrågavarande kostnader i detta sammanhang kunnat tagas i beräkning. Kostnaderna för försvarets annonsering uppgå enligt lämnad uppgift för närvarande till omkring 200 000 kronor per år. Det är alltså betydande utgifter, som tryckningsverksamheten och annonse­ ringen inom försvaret under nuvarande förhållanden åsamka statsverket. Yad blankettrycket beträffar äro kostnaderna anmärkningsvärt höga. Till en väsentlig del betingas de angivna utgifterna av rådande förstärkta försvars­ beredskap. Det lärer således kunna antagas, att kostnaderna under freds­ tid komma att avsevärt nedgå. Dock torde de fortfarande komma att uppgå till icke oväsentliga belopp. I detta sammanhang bör erinras, att kostnaderna för försvarsgrenarnas publikationstryck i riksstatsförslaget för nästa budget­ år -—- vilket avser de fredsmässiga utgifterna för försvarsändamål -—- be­ räknats till sammanlagt 560 000 kronor och att kostnaderna för enbart arméns blankettryck uppskattats till över 200 000 kronor. Samtidigt bör erinras örn att dessa utgifter spegla mycket viktiga grenar av försvarets verksamhet. Publikationstrycket avser sålunda till övervägande del framställning av läro­ böcker, instruktioner och annan undervisningsmateriel men även order, med­ delanden och bestämmelser reglerande försvarets verksamhet i skilda hän­ seenden. Blankettrycket sammanhänger väsentligen med det ingående och detaljerade redovisnings- och kontrollsystemet inom försvaret, beträffande vilket en förenkling tid efter annan och särskilt under de senare åren efter­ strävats men som till sina huvuddrag måste äga bestånd så länge de på detta

124 Kungl. May.ts proposition nr 170.

område — liksom inom statsverket i allmänhet — gällande ansvarsreglerna tillämpas. Icke desto mindre ligger det i sakens natur, att kostnaderna även för fredsförhållanden vuxit sig så höga, att de draga uppmärksamheten till sig och måste föranleda en omprövning av möjligheterna att ernå besparingar för statsverket. Särskilt gäller detta beträffande blankettrycket. I detta syfte har — såsom i årets statsverksproposition vid anmälan av fjärde huvudtiteln erinrats —- genom militära expeditionstjänstkommittén verkställts en över­ syn i syfte att begränsa det vidlyftiga blankettbeståndet inom försvaret. Upp­ drag har tillika lämnats åt försvarets civilförvaltning att fortlöpande i viss utsträckning granska blanketterna inom försvaret. I samma syfte har verk­ ställts den utredning rörande möjligheterna att begränsa tryckningskostna­ derna överhuvudtaget och därmed sammanhängande förrådskostnader även­ som annonskostnaderna, för vars resultat jag i det föregående redogjort i den mån det i detta sammanhang är aktuellt. I återstående delar har utredningens betänkande, såsom i det föregående erinrats, redan föranlett åtgärder. Så­ lunda har igångsatts särskild undersökning rörande nyttan av att bibehålla kaserntryckeriet i Karlskrona. Vidare har principbeslut fattats örn upp­ rättande av ett centralt bok- och blankettförråd. Även har av riksdagen för­ utsatts, att en viss centralisering av försvarets s. k. hjälptrycksanläggningar inom Stockholm skall komma till stånd. I det följande ämnar jag närmare ingå på de med genomförandet av de sistnämnda centraliseringsåtgärderna sammanhängande personalfrågorna. Vidare upptagas de återstående delarna av tryckeriutredningens föreliggande förslag, alltså rörande nedbringande av försvarets annonskostnader samt ned­ bringande av tryckningskostnaderna genom ändrad ordning för framställning respektive beställning av tryck m. m. Annonskostnaderna för försvaret bär tryckeriutredningen ansett kunna nedbringas dels genom vissa organisatoriska åtgärder — inrättande av en sär­ skild annonsbyrå för försvaret med tillgång till fackkunnig personal — dels genom att försvarets annonser förmedlas under gemensam annonsbeteckning, i vilket fall högre rabatter enligt utredningens förmenande kunde påräknas. För egen del finner jag det icke behövligt eller lämpligt att enbart för för­ svarets räkning inrätta en särskild annonsbyrå. Under fredsförhållanden torde annonsomsättningen icke bliva så stor, att en sådan byrå skulle vara sakligt motiverad. Ett bättre utnyttjande av annonsutrymmet och ett lämp­ ligare urval av annonsorgan — i vilka hänseenden det ofta brister — torde kunna ernås på enklare vägar, exempelvis genom lämpliga anvisningar till annonserande myndigheter från redan befintliga organ. Åt statens informationsstyrelse har Kungl. Majit på föredragning av chefen för finansdeparte­ mentet den 26 januari 1945 uppdragit att verkställa utredning angående åt­ gärder till nedbringande av statsverkets annonskostnader. Utredningen om­ fattar således annonskostnaderna icke blott för försvaret utan för statsverket i dess helhet. I avbidan på resultatet av utredningen anser jag mig icke böra

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170. 125 närmare ingå på den föreliggande frågan. Därest det vid informationsstyrelsens utredning befinnes möjligt att vinna resultat utan särskilda organisato­ riska åtgärder, torde Kungl. Majit kunna i sinom tid i ärendet besluta utan riksdagens hörande. I likhet med tryckeriutredningen, vars mening i detta hänseende vunnit anslutning i de i ärendet avgivna yttrandena, finner jag ett nedbringande av tryckningskostnaderna nu lämpligen icke böra ske genom ändrad ordning för framställning av tryck, exempelvis genom att inrätta ett nytt statligt tryckeri eller utvidga något redan befintligt dylikt tryckeri. Den kapacitet, som redan finnes vid statliga tryckerier, bör emellertid i första hand till­ varatagas när det gäller att tillgodose försvarets behov av tryck och bokbind­ ning, dock endast i den män härigenom ekonomiska fördelar för statsverket uppnås. Härvid syftar jag bland annat på statens reproduktionsanstalt lik­ som på försvarsstabens eget tryckeri, vilket dock på grund av sin ringa stor­ lek icke är i stånd att åtaga sig arbeten i större omfattning. Att träffa över­ enskommelse med ett eller flera enskilda tryckerier örn övertagande av hela försvarets tryck finner jag i likhet med tryckeriutredningen ej vara lämpligt. Jag utgår alltså liksom tryckeriutredningen från att det nuvarande systemet för framställning av tryck bör bibehållas så länge ekonomiskt fördelaktiga villkor på denna väg kunna för statsverket uppnås. Tryckeriutredningens huvudförslag tar sikte på frågan örn nedbringande av tryckningskostnaderna genom ett lämpligare ordnande av formerna för be­ ställning av försvarets tryck av olika slag. Såsom av redogörelsen i det före­ gående framgår är denna beställningsverksamhet såvitt angår publikationstryck i det väsentliga centraliserad till försvarsdepartementets kommando­ expeditioner, medan däremot beställning av blankettryck i betydande om­ fattning sker även genom andra myndigheter, särskilt de centrala förvalt­ ningsmyndigheterna inom försvaret. Till belysande av vad som i detta sammanhang förstås med beställnings­ verksamhet kan det vara lämpligt att erinra om kommandoexpeditionernas nuvarande uppgifter med avseende å publikationstryck, alltså böcker o. dyl. Beträffande blankettryck göra sig, såsom av det följande framgår, delvis andra synpunkter gällande. Behovet av trycket prövas för arméns och marinens del av vederbörande kommandoexpedition, som jämväl ombesörjer tryckning samt, om så enligt gällande bestämmelser erfordras, fastställelse av trycket. Inom kommandoex­ peditionen granskas manuskriptet ur teknisk synpunkt och för vinnande av önskvärd likformighet i formellt hänseende. Det kan icke alltid förutsättas — erfarenheten visar att så relativt sällan kan ske — att manuskriptförfättaren har tillräcklig rutin i dessa speciella hänseenden. I samband med denna granskning beaktas även exempelvis överensstämmelsen med gällande föreskrifter i den mån detta med hänsyn till ämnets natur är lämpligt samt tiden och andra omständigheter det medgiver. Granskningen sker i samråd med vederbörande stabsorgan. Upplagans storlek, den typografiska utstyr-

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sein etc. bestämmas av kommandoexpeditionen, varefter anbud eller kostnads­ förslag infordras genom dess försorg. Vid anbudsprövningen sker samråd med statskontorets tryckerikonsulent -— intet anbud antages, som icke av denne godkänts — varefter manuskriptet befordras till sättning. Korrektur­ läsning sker såväl av manuskriptförfattaren som inom kommandoexpeditio­ nen. Även härvidlag har erfarenheten visat lämpligheten av att anlita ruti­ nerad personal till kontroll av den korrekturläsning, som verkställes av manu­ skriptförfattaren. Sedan tryckningstillstånd meddelats, boken tryckts och för­ säljningspris fastställts, sker distribution genom kommandoexpeditionens försorg i enlighet med meddelade bestämmelser. Återstoden av upplagan upplägges till förvaring och vård i expeditionens förråd. Genom kommando­ expeditionens försorg uppgöras till förbandens tjänst s. k. bokorder och bok­ register, d. v. s. förteckningar över befintliga böcker etc., vilka successivt ändras och kompletteras allteftersom nytt tryck tillkommer, varförutom sta­ bernas och förbandens lager av böcker m. m. årligen kontrolleras. Härtill kommer för sjöförsvarets kommandoexpedition uppgiften att i sinom tid cen­ tralt införa beslutade ändringar speciellt i hemligt tryck. Av dessa inom kommandoexpeditionen utförda arbetsuppgifter torde till beställningsverksamhet i egentlig mening vara att hänföra i huvudsak endast granskningen av manuskript i tekniskt hänseende, bestämmandet av den typo­ grafiska utstyrseln m. m., anbudsprövningen, korrekturläsningen samt med­ delandet av tryckningstillstånd och fastställandet av försäljningspris. Härut­ över ankomma, såsom redogörelsen utvisar, på kommandoexpeditionerna flera andra uppgifter, exempelvis prövning av behovet av tryckning, granskning av manuskript i sakligt hänseende, fastställande av upplagornas storlek, med­ delande av bestämmelser i anslutning till trycket samt distribution, förrådshållning och förrådskontroll. Tryckeriutredningen har nu föreslagit, att de arbetsuppgifter, som sam­ manhänga med beställning av publikations- och blankettryck för försvaret, skola centraliseras till en för försvaret gemensam institution, ett tryckerikontor, som skall fungera som ett samordnande, granskande och tryckeritekniskt rådgivande organ beträffande allt tryck för försvarets räkning. Inom en för försvaret gemensam kommandoexpedition skulle dock även framdeles finnas en reglementsdetalj för fastställande av tryck, bestående av högst två officerare. Förslaget har i princip förordats i åtskilliga remissyttranden. I vissa yttran­ den ha emellertid avvikande meningar anförts. Meningsskilj aktigheterna avse framför allt frågan örn tryckerikontorets ställning inom försvaret. I detta hänseende ha de sakkunniga förordat, att kontoret skulle anknytas till försvarets civilförvaltning. En ledamot inom utredningen har förordat, att verksamheten i direkt anslutning till nuvarande organisation skulle förläggas till den för försvaret gemensamma kommandoexpeditionen, vilken vid bifall till vad jag i det följande kommer att föreslå skall inrättas inom försvars­ departementet från och med nästa budgetår. Sistnämnda inom utredningen framförda förslag har vunnit anslutning i princip i vissa av de i ärendet av­ givna utlåtandena.

. Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 127

Även jag finner det sannolikt, att det genom en ytterligare centralisering av beställningsverksamheten skall bliva möjligt att nedbringa kostnaderna kanske icke så mycket genom ernående av för kronan fördelaktigare leve­ ransavtal — i detta hänseende sker redan nu, såsom av redogörelsen i det föregående framgår, en central granskning även för försvarets del genom den tryckeritekniska sakkunskapen inom statskontoret — som fastmer därigenom att på så sätt bör kunna ernås en bättre överblick över verksamheten, en effektivare kontroll över att tryckningskostnader icke onödigtvis nedläggas och ett samordnande av verksamheten mellan de olika försvarsgrenarna. Innan jag ingår på en granskning av föreliggande förslag i ämnet, vill jag emellertid framhålla, att vissa svårigheter föreligga att under nuvarande extraordinära förhållanden i alla enskildheter bedöma frågan. En viss för­ siktighet synes mig därför motiverad vid ställningstagandet. Att under nu­ varande förhållanden, då verksamheten är onormalt omfattande, skrida till mer genomgripande förändringar i organisatoriskt hänseende synes mig icke välbetänkt. En granskning av de förslag till centralisering av beställningsorganisationen, som framlagts eller diskuterats, ger vid handen, att så ansetts kunna ske på i huvudsak någon av följande vägar: 1. Jämväl blankettrycket centraliseras till försvarsdepartementets gemen­ samma kommandoexpedition. Denna kommandoexpedition skulle sålunda omhänderhava icke blott, såsom nu är fallet, publikationstrycket utan även allt försvarets blankettryck. 2. Publikationstrycket och blankettrycket centraliseras till försvarets civilförvaltning, inom vilket ämbetsverk för ändamålet upprättas ett tryckerikontor. 3. Publikationstrycket och blankettrycket beställes genom statskontorets tryckeriexpedition. 4. Publikationstrycket decentraliseras till cheferna för försvarsgrenarna och försvarsstaben; beställningsverksamheten i inskränkt bemärkelse förlägges dock till statskontoret. Blankettrycket centraliseras i huvudsak till centrala vämpliktsbyrån. Alternativ 1 ansluter sig till den uppfattning, som hävdats av reser­ vanten inom tryckeriutredningen, och till den organisation, som nu är fast­ ställd. En ytterligare centralisering utöver den nuvarande skulle emellertid ernås därigenom att dels kommandoexpeditionernas bokdetaljer sammanslås till ett organ vid bifall till det förslag, som i det följande framlägges, dels även blankettrycket centraliseras till detta organ. Av de förut lämnade statis­ tiska uppgifterna framgår emellertid, att ett förläggande dit jämväl av be­ fattningen med det blankettryck, som nu beställes i annan ordning, skulle innebära en högst väsentlig ökning av kommandoexpeditionens arbetsbörda och därmed en utökning jämväl av personalorganisationen. Med hänsyn här­ till och då det av andra skäl, till vilka jag återkommer, är önskvärt, att blan­ kettrycket centraliseras till försvarets civilförvaltning, anser jag mig icke böra förorda detta alternativ.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. ’ Vid bedömandet av alternativ 2 måste beaktas, att till försvarets civil­ förvaltning nyligen, såsom av det föregående inhämtas, förlagts kontrollen över en stor del av försvarets blanketter, dock ej över sådana av rent militär eller teknisk art. Vid Kungl. Maj:ts beslut i detta avseende var avsikten när­ mast, att civilförvaltningen skulle ur blankettekonomiska och därmed samman­ hängande synpunkter granska försvarets blanketter i syfte att förenkla blankettbeståndet och få till stånd en välbehövlig begränsning av antalet. Såsom när­ mare framgår av vad i det följande (s. 188 ff.) kommer att anföras, Ilar emeller­ tid civilförvaltningen vid sitt förevarande granskningsarbete funnit sig böra ingå även på rent organisationsmässiga undersökningar och har i detta syfte anställt ett antal befattningshavare, däribland en revisor i lönegraden Eo 21 efter beslut av 1944 års riksdag. Häremot har statens organisationsnämnd i avgivet remissyttrande anfört betänkligheter och föreslagit, att granskningsarbetet skall begränsas till sådan granskning, som ursprungligen varit av­ sedd. I det följande kommer jag att i huvudsak ansluta mig till denna nämn­ dens uppfattning och framlägga förslag till härav betingad personalorganisa­ tion för civilförvaltningen. Samtidigt kommer jag att föreslå, att civilför­ valtningens granskningsuppdrag utvidgas till att omfatta blankettekonomisk granskning även av blanketter av rent militär och teknisk art. I detta upp­ drag bör ingå jämväl prövning, i den mån så lämpligen kan ske, av behovet av blanketter med utgångspunkt i de föreliggande organisatoriska förhål­ landena. I fråga örn blanketter torde föreligga ett samband mellan å ena sidan ut­ formandet i blankettekonomiskt hänseende och å andra sidan framställandet i tryck. Det synes därför lämpligt, att åt civilförvaltningen uppdrages att ombesörja beställning och framställande i tryck av de blanketter, som av ämbetsverket granskats. Mer tveksamt är, om skäl föreligga att åt civilför­ valtningen uppdraga jämväl de uppgifter, som sammanhänga med beställning och framställning av publikationstryck. I vart fall synes så icke böra ske samtidigt med att de maktpåliggande uppgifterna med försvarets blanketttryck överföras på civilförvaltningen. Alternativ 2 finner jag mig därför kunna nu biträda endast såvitt avser blankettrycket. Det bör beaktas, att blankettrycket icke i lika hög grad som publikationstrycket kräver medverkan av militär personal, sedan det sakliga innehållet fixerats av vederbörande staber eller förvaltningsmyndigheter. Yad angår alternativ 3, torde med hänsyn till vad nyss anförts endast publikationstrycket kunna komma i fråga för överförande till statskontoret. Blankettrycket synes nämligen icke böra lösbrytas från sitt samband med den blankettekonomiska granskningen inom försvarets civilförvaltning. Av de med publikationstrycket sammanhängande uppgifterna torde vidare endast en del — de i beställningsverksamheten i egentlig mening ingående — kunna övertagas av statskontoret. De återstående uppgifterna, exempelvis prövning av behovet av tryck, granskning av manuskript i sakligt hänseende och med­ delande av erforderliga med trycket sammanhängande bestämmelser, måste

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 129 alltfort handläggas av militär myndighet, lämpligen den för försvaret gemen­ samma kommandoexpeditionen. Då hemligt militärtryck icke gärna bör ut­ föras på ett utanför försvarsorganisationen stående civilt ämbetsverks an­ svar, torde icke heller denna del av publikationstrycket böra överföras till statskontoret. Någon egentlig fördel av att till statskontoret i en sådan be­ gränsad omfattning överföra publikationstrycket synes icke vara att vinna. Med hänsyn till vad sålunda anförts och i betraktande av att statskontorets sakkunskap i tryckeritekniska frågor i vart fall avses skola i annan ordning anlitas — härutinnan hänvisas till det följande — är jag icke beredd att för­ orda detta alternativ. Alternativ 4 innebär bland annat en decentralisering av vissa delar av verksamheten till försvarsgrenscheferna och försvarsstaben samt förläggning av blankettrycket till ett organ, som icke har särskilda kvalifikationer härför. dag kan icke finna detta förslag godtagbart ur de synpunkter som i det före­ gående angivits. Med hänsyn till det anförda förordar jag, att beställning av tryck för för­ svarets räkning — i den mån icke Kungl. Majit av särskilda skäl annor­ lunda förordnar — i fortsättningen sker vad beträffar publikationstryck genom den centrala kommandoexpeditionen för försvaret och vad beträffar blankettryck genom försvarets civilförvaltning. Båda organen böra i tryckeri­ tekniska frågor samt vad beträffar anbudsprövning och fördelning av tryck mellan olika företag samråda med statskontoret jämlikt gällande bestäm­ melser och praxis. Det bör anmärkas, att en naturlig gränsdragning före­ ligger mellan publikationstryck och blankettryck samt att verksamheten i båda fallen även i fredstid torde bliva så pass omfattande, att det är i och för sig motiverat att fördela den på två organ som var för sig centralt för hela försvaret svarar för sitt område. Av betydelse för mig har även valdt, att den förordade organisationen kan genomföras även under den nuvarande beredskapstiden. Om en mer långtgående centralisering i en framtid befinnes erforderlig, innebär nämnda organisation icke hinder härför. Innan jag ingår på de personalfrågor som vid ett genomförande av för­ slaget uppkomma, må beröras frågan örn uppgifterna för det centrala bokoch blankettförråd och den centrala hjälptrycksanläggning, vilka enligt det föregående jämlikt riksdagens redan fattade beslut skola komma till stånd. Sedan det centrala bok- och blankettförrådet inrättats, bör på försvars­ departementets kommandoexpedition icke ankomma annan förråds- eller distributionsverksamhet än för rent interna ändamål. Det centrala förrådet bör erhålla i uppgift att distribuera öppet och hemligt tryck till försvarets olika organ, att försälja tryck till enskilda, att i förråd förvara icke-distribuerat tryck och klichéer samt att i den utsträckning så prövas erforderligt centralt införa rättelser i hemligt tryck. Då förrådet avsetts skola tillkomma bland annat för att undvika, att för lagerändamål av denna art disponeras ut­ rymmen i större omfattning i anslutning till ämbetslokaler på olika ställen i huvudstaden, böra — såsom förutsatts i propositionen 1944: 174 — hos de Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Kr 170. 12445 9

130 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 170.

olika myndigheterna samt i staberna och förbanden förvaras endast mindre förråd för täckande av det omedelbara behovet av böcker och blanketter. Måhända kan övervägas, huruvida icke till de nu angivna uppgifterna bör läggas uppgiften att utföra den kontroll av bok- och blankettbeståndet vid staber och förband, som nu ankommer på kommandoexpeditionerna. Denna fråga synes dock böra ytterligare övervägas, varefter beslut i ämnet torde få fattas av Kungl. Majit. Det synes icke behövligt, att förrådet i administrativt hänseende inordnas under den för försvaret gemensamma kommandoexpeditionen eller under för­ svarets civilförvaltning. Lämpligare synes vara att förrådet anknytes till någon redan befintlig förrådsorganisation. Ehuru förrådet blir gemensamt för alla tre försvarsgrenarna, synes hinder icke möta mot att förrådet under­ ställes arméns intendenturförråd i Stockholm. Avlöningskostnaderna för för­ rådet synas därför böra bestridas från arméns avlöningsanslag och omkost­ naderna från arméns härför avsedda anslag. Såsom av det föregående framgår förfogar försvarsstaben nu över ett tryckeri, varförutom vid vissa militära institutioner — kommandoexpeditio­ nerna, marinstaben, arméförvaltningens tygavdelning, marinförvaltningen, flygförvaltningen och arméns intendenturförråd -— finnas smärre s. k. hjälptrycksanläggningar. På sätt i nyssnämnda proposition och av riksdagen förut­ satts utgår jag från att dessa anläggningar i lämplig utsträckning centraliseras, lämpligen genom att sammanföras med försvarsstabens tryckeri. De nuvarande anläggningarna — inklusive försvarsstabens tryckeri — sysselsatte år 1942 en­ ligt tryckeriutredningen sammanlagt 27 personer, varav 11 värnpliktiga, och disponerade ett sammanlagt lokalutrymme av 373 kvadratmeter. Det av ut­ redningen föreslagna tryckeriet har beräknats skola sysselsätta 9 personer och disponera ett utrymme av 215 kvadratmeter. Ehuru dessa personalberäk­ ningar icke äro fullt rättvisande — vissa av de i hjälptrycksanläggningarna sysselsatta torde utföra även annat arbete -— ge de dock vid handen, att en rationellare organisation bör kunna ernås. Vid tryckeriet, vilket här benämnes försvarets tryckeri, böra icke ut­ föras andra arbeten än sådana som med ekonomisk fördel för statsverket kunna där utföras. Skulle behov befinnas föreligga att, på sätt tryckeriut­ redningen föreslagit, till närmare kontroll av tryckeriets bärighet bestrida tryckeriets utgifter från en särskild driftkostnadsstat, på vars inkomstsida uppföras likvider från de beställande myndigheterna, torde denna fråga fram­ deles efter vunnen närmare erfarenhet få upptagas till prövning. Tills vidare räknar jag med att kostnaderna skola i vanlig ordning bestridas från riksstatsanslag och att särskild ersättning för åt försvarets myndigheter utfört ax-bete icke skall uppbäras. Erforderlig kontroll över driftsekonomien lärer på enklare vägar vara möjlig att ernå. I detta hänseende torde riktlinjer böra fastställas i samråd med statskontorets tryckeriexpedition. Vid tryckeriet bör jämväl ske utbildning av personal för föi-svarets räkning på sätt nu är fallet. Till tryckeriet bör, örn erforderliga lokaler kunna anskaffas, knytas ett bok­ binderi, vid vilket bör utföras bokbindning för försvarets räkning i den be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 131 gränsade utsträckning, som av tryckeriutredningen angivits, samt förläggas fackutbildning av försvarets personal. Införande av rättelser i tryck bör, så­ som i det föregående angivits, ske genom bok- och blankettförrådets försorg. Det synes mig icke direkt nödvändigt, att ifrågavarande tryckeri med bok­ binderi i fortsättningen sorterar under försvarsstaben. Jag finner det lämp­ ligare, att även denna anstalt anknytes till arméns intendenturförråd i Stock­ holm. Detta innebär icke ändring i fråga örn det biträde, som av tryckeriet nu lämnas försvarsstabens fotoanstalt. Kostnaderna för tryckeriet böra be­ stridas i samma ordning som kostnaderna för bok- och blankettförrådet. Jag övergår härefter till frågan örn personalbehovet vid genomförande av förevarande förslag. Vid bokdetaljerna inom lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpedi­ tioner äro enligt det föregående nu anställda följande befattningshavare, näm­ ligen två detaljchefer, pensionerade officerare i löneklass Oall, fem pensiorade officerare i löneklass Oa 10 samt tre pensionerade underofficerare i löneklass UO 8. Härutöver sysselsättas vid bokdetaljerna biträdespersonal, i huvudsak värnpliktiga, samt — mot särskild ersättning — offi­ cerare och underofficerare för tillsyn av framställning av hemligt tryck. 1941 års försvarsutredning, som förutsatte, att den sammanslagna bokdetaljen skulle handhava de uppgifter, som för närvarande fullgöras av de två bok­ detaljerna vid lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner, före­ slog i sitt betänkande, att vid detaljen skulle vara anställda en pensionerad officer som chef och i övrigt fem pensionerade officerare och två pensionerade underofficerare. Vid genomförandet av mitt förslag bliva vissa minskningar i den nuva­ rande och den av försvarsutredningen beräknade personalen möjliga. De med blankettrycket och förrådsverksamheten sammanhängande arbetsuppgifterna bortfalla nämligen helt. Som chef för kommandoexpeditionens bok­ detalj bör finnas anställd en pensionerad officer med arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 11. Vid detaljen torde härutöver erfordras ytterligare två officerare, vilka böra anställas mot arvode motsvarande nettolön i löne­ klass Oa 10, båda med uppgift att biträda vid granskning av tryck m. m. Av dessa bör den ene i första hand syssla, med granskning av hemligt tryck. Efter en avveckling av den förstärkta försvarsberedskapen bör vid upp­ kommande ledighet å den ena av dessa befattningar övervägas, örn icke i stället civil sakkunnig bör anställas. Tills vidare så länge publikationstrycket är av mera betydande omfattning torde härutöver ytterligare en officer vara erforderlig vid bokdetaljen. Även denne officer synes böra anställas mot arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 10. Skulle den av de båda nuvarande detaljcheferna, som vid förslagets genomförande icke längre er­ fordras, önska kvarstanna i denna befattning, synes han böra erhålla arvode enligt sin förutvarande löneklass. För expeditions- och kassagöromål samt för korrekturläsning m. m. torde böra finnas anställd en pensionerad under­ officer i löneklass UO 8 samt högst tre biträden, varav ett i lönegraden Eo 7 och de övriga i högst lönegrad Eo 4. Vid dessa beräkningar har jag förutsatt, att översyn i sakligt hänseende av

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

publikationstrycket skall genom kommandoexpeditionens försorg ske i den mån personalen det medhinner och så är lämpligt. Principiellt bör dock ansvaret för manuskriptens sakliga innehåll åvila manuskriptförfattarna. Yid personal­ beräkningarna har jag vidare förutsatt, att den militära personalen icke i så stor utsträckning som nu är fallet skall tagas i anspråk för korrekturläsning utan att dessa uppgifter skola överlåtas på biträdespersonal i den mån så är möjligt. Det centrala bok- och blankettförrådet synes böra ställas under ledning av en pensionerad officer i löneklass Oa 10, som tillika bör ha att taga vård örn det hemliga trycket. I enlighet med tryckeriutredningens förslag synes härutöver böra vara anställd en föreståndare närmast för den öppna förrådsavdelningen. Jag har intet att erinra mot att härför anställes lämplig civil befattningshavare, vilken i enlighet med allmänna lönenämndens förslag torde böra under benämningen förrådsmästare hänföras till 12:e lönegraden. Dock torde denne tills vidare böra i avbidan på närmare erfarenheter erhålla extra ordinarie anställning. Tryckeriutredningen har häratöver beräknat per­ sonalbehovet till 1 förrådsman i lönegrad Eo 5 samt 2 å 3 förrådsbiträden i lönegrad Eo 2 och Ex 2, vartill skulle komma viss med tryckerikontoret i övrigt delvis gemensam kvinnlig biträdespersonal. För egen del vill jag erinra att vissa svårigheter möta att under nuvarande förhållanden tillförlitligt beräkna behovet av biträdespersonal. Antalet kvinn­ liga biträden vid förrådet synes böra begränsas till ett — vilket i enlighet med utredningens förslag bör handha de smärre kassagöromål som före­ komma —• i lie lönegraden och antalet förrådsman (förrådsbiträden) till två. Sistnämnda befattningar böra lämpligen erhålla manliga innehavare. Jag förordar från denna förutsättning, att den ene hänföres till 5:e lönegraden och att den andre — tillika bilförare — i enlighet med statskontorets förslag hänföres till 6:e lönegraden. Medel för anställande av nu avsedd personal, vilken synes böra hänföras till löneplan MEo i militära icke-ordinariereglementet, kommer att av mig i det följande beräknas under arméns avlöningsanslag. Den biträdeshjälp, som härutöver erfordras, torde böra tillgodoses genom anlitande av icke vapenföra värnpliktiga. Det är att antaga att i freds­ tid så behöver ske endast i ringa utsträckning. Jag förutsätter, att den bil, som tryckeriutredningen funnit erforderlig, kan ställas till förfogande genom arméns försorg. I det föregående har förutsatts, att på förrådet jämväl skall ankomma att centralt införa rättelser i hemligt tryck. Det synes dock icke erforderligt att härför anställa särskild befattningshavare. För sådant ändamål torde böra anlitas tillfälligt anställd officerspersonal på sätt sker för kontroll av fram­ ställningar av hemligt tryck. På Kungl. Maj:t torde få ankomma att fast­ ställa grunder för den ersättning som bör utgå till dylik personal. Yid bifall till detta förslag skulle sålunda vid den för försvaret gemen­ samma bokdetaljen och vid det centrala bok- och blankettförrådet finnas an­ ställda en officer i löneklass Oa 11, fyra officerare i löneklass Oa 10, varav en (eventuellt i Oa 11) endast tills vidare, en underofficer i löneklass UO 8 samt en förrådsmästare i lönegraden Eo 12 förutom biträdespersonal. Två pen­

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 133

sionerade officerare — framdeles tre — samt två pensionerade underoffice­ rare skulle alltså bortfalla. Härvid har förutsatts, att det hjälp trycker i, som för närvarande finnes i sjöförsvarets kommandoexpedition, överflyttas till försvarets tryckeri. Centralförrådets tillkomst medför härutöver minskat personalbehov vid vissa av de övriga myndigheter i Stockholm, vilkas bok- och blankettlager delvis överföras till centralförrådet. Tryckeriutredningen har icke framlagt några beräkningar rörande i vilken utsträckning så kommer att bliva fallet annat än i så måtto, att utredningen angivit, att en förrådsförman i lönegraden A 7 vid arméförvaltningen — numera vid försvarets civilförvaltning — kan överföras till en av tjänsterna vid centralförrådet. En dylik överflyttning kan vid bifall till mitt förslag icke ske, enär någon ordinarie civil tjänst icke kommer att finnas inrättad vid förrådet. Jag förutsätter emellertid, att inne­ havaren av nämnda förrådsförmanstjänst överföres till den extra ordinarie förrådsmästarbefattning, som vid bifall till mitt förslag skall finnas vid central­ förrådet, och att hans ordinarie befattning uppföres på övergångsstat vid för­ svarets civilförvaltning. På mitt föranstaltande ha från vederbörande myndig­ heter införskaffats uppgifter rörande den personal, som sysselsättes vid de nuvarande decentraliserade förråden och med distributionen därifrån. En granskning av dessa uppgifter ger vid handen, att myndigheterna förut­ satt, att en avsevärt större förrådsverksamhet än som i det föregående an­ givits fortfarande skulle ankomma på myndigheterna. Vidare har det visat sig svårt att under nuvarande extraordinära förhållanden erhålla en noggrann uppfattning örn i vad mån den avsedda personalen är oundgängligen erfor­ derlig för andra arbetsuppgifter. Sedan förrådets uppgifter närmare fastlagts, torde därför en förnyad undersökning i ämnet böra utföras. Jag förutsätter, att på Kungl. Maj:t skall ankomma att meddela föreskrifter örn den perso­ nalminskning, som på grundval av denna undersökning kan visa sig möjlig att genomföra. Till försvarets civilförvaltnings personalorganisation återkommer jag i det följande. Mot tryckeriutredningens förslag till personalorganisation för försvarets tryckeri med tillhörande bokbinderi synes intet vara att i huvudsak erinra. Utredningens förslag till löneställningar för de olika befattningshavarna torde kunna godtagas. Om så befinnes lämpligt bör dock avlöning utgå enligt kollektivavtal. I den mån personalen beredes extra ordinarie anställning, bör löneplan MEo tills vidare komma till användning. Beträffande av förslagets genomförande föranledd personalminskning vid vissa av försvarets myndig­ heter i huvudstaden göra sig motsvarande synpunkter gällande som anförts beträffande det centrala bok- och blankettförrådet. Genomförandet av förslagen blir i viss mån beroende av vid vilken tid­ punkt lokaler kunna färdigställas för det centrala bok- och blankettförrådet, utökade tryckerilokaler anskaffas och civilförvaltningen övertaga befattningen med blankettrycket. Jag anser mig därför i personalstaten för försvarsdepar­ tementets kommandoexpedition böra för bokdetaljen för nästa budgetår upp­ taga den nuvarande personalen men förutsätter, att det skall ankomma på

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Kungl. Maj :t att besluta rörande befattningarnas avveckling på sätt i det före­ gående angivits i samband med den nya organisationens genomförande eller i den mån möjlighet härtill eljest erbjuder sig. Å andra sidan anser jag mig böra under arméns anslag räkna med att befattningar uppföras för det nya centralförrådet och för hjälptryckeriet, vilka befattningar dock — i den mån de ha motsvarighet å kommandoexpeditionens personalstat — böra besättas endast i den mån motsvarande befattningar vid kommandoexpeditionen in­ dragas. På de skäl marinförvaltningen och riksräkenskapsverket anfört kan jag icke biträda det av tryckeriutredningen framställda förslaget örn uppförande av gemensamma anslag å fjärde huvudtiteln för bestridande av tryckningsrespektive annonskostnader för försvaret. Yad tryckeriutredningen anfört rörande kontroll av tryckningsråkningar ger mig icke anledning till huvudsakligare erinran. Denna fråga torde komma att anmälas av chefen för finansdepartementet. De av mig i det föregående framlagda förslagen innebära i kort samman fattning följande. 1. Bestyret med beställning m. m. av försvarets publikationstryck centra­ liseras till den för försvaret gemensamma kommandoexpedition, som i det följande föreslås skola komma till stånd. 2. Motsvarande uppgifter beträffande försvarets blankettryck centraliseras till försvarets civilförvaltning. 3. Båda organen skola i tryckeritekniska frågor samt vad beträffar anbudsprövning och fördelning av tryck mellan olika företag samråda med stats­ kontorets tryckeriexpedition. 4. Det centrala bok- och blankettförråd, som jämlikt redan fattat beslut skall inrättas för försvarets institutioner i huvudstaden och som bör under­ ställas arméns intendenturförråd i Stockholm, övertager samtliga de på kom­ mandoexpeditionerna nu ankommande bestyren med distribution och förvaring av tryck ävensom större delen av de på de centrala förvaltningsmyndigheterna inom försvaret m. fl. ankommande motsvarande uppgifterna. 5. De smärre hjälptrycksanläggningarna för försvarets myndigheter i Stockholm sammanföras i den mån så prövas lämpligt med försvarsstabens tryckeri till ett centralt hjälptryckeri — eventuellt med därtill anknutet bok­ binderi — vilket underställes arméns intendenturförråd i Stockholm. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående anförts meddela närmare bestämmelser rörande organisationsändringarnas genomförande m. m. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maji måtte föreslå riksdagen att besluta, att tryckningsverksamheten inom försvaret och därmed sammanhängande arbetsuppgifter skola från och med budgetåret 1945/46 organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig i det föregående föreslagits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 135 [3 ] Ändrade grunder för avlöning åt underofficerare och underbefäl vid ut­

bildning till officer.

Enligt gällande bestämmelser uppbära underbefäl oell underofficerare på aktiv stat under kommendering till officersutbildning — med avstående av de med beställningen förenade löneförmånerna — värnpliktigs avlöning, såframt ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar. Sistnämnda undantagsbestäm­ melse bär tidigare åsyftat endast föreliggande försörjningsplikt. Vid an­ mälan av propositionen 1944: 185 angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1944/45 uttalade jag emellertid (s. 157), att hänsyn i förevarande avseende borde kunna tagas jämväl till andra ekonomiska förhållanden, främst skattebörda, samt förut­ satte, att Kungl. Majit skulle äga medgiva, att här avsedd beställningsliavare med hänsyn till skattebörda eller annan av särskilda omständigheter be­ tingad skuldbörda finge helt, delvis eller för viss begränsad tid bibehålla de med beställningen på aktiv stat förenade löneförmånerna. Vad sålunda anförts lämnades av riksdagen utan erinran (riksdagens skrivelse 1944: 321, s. 20). I skrivelse den 7 november 1944 med förslag till bestämmelser angående antagning och utbildning av officers- och reservofficersaspiranter till officer på aktiv stat och i reserven samt uttagning för utbildning till värnpliktig officer har chefen för armén upptagit nu gällande bestämmelser, att fast an­ ställd personal under tjänstledighet för kommendering till krigsskolans offi­ cerskurs skall avstå med innehavande beställning förenade avlöningsför­ måner, såvida icke Kungl. Majit med hänsyn till föreliggande försörjnings­ plikt annorlunda förordnar. Armécliefen har härvid erinrat därom, att en­ ligt hittills gällande bestämmelser personal varom här är fråga antagits till aspiranter först efter avlagd begränsad studentexamen vid arméns underofficersskola och under studierna härför fullgjort ordinarie tjänstgöring. I fråga örn officersaspiranter avses enligt arméchefens förslag antagning av personal på aktiv stat till aspirant äga rum i samband med kadettskolans avslutande — kadettskolan sammanfaller med utbildningen å vinterlinjen för till officersutbildning uttagna värnpliktiga. Studierna vid försvarets läro­ verk för avläggande av begränsad studentexamen komma sålunda att infalla under tiden för anställning såsom officersaspirant. Då dessa studier icke under alla förhållanden med säkerhet kunna föra fram till avläggandet av begränsad studentexamen och därmed erhållen kommendering till krigs­ skolans officerskurs, bör enligt arméchefens mening — i likhet med vad som för närvarande gäller i fråga om elevtiden vid arméns underofficersskola — elevtiden vid förevarande läroverk för avläggande av begränsad student­ examen ävensom tiden för trupptjänstgöring mellan klasserna vid nämnda läroverk och efter avlagd begränsad studentexamen fortfarande betraktas såsom fullgörande av ordinarie tjänstgöring. Beträffande reservofficersaspi­ ranter föreslår arméchefen, att antagning till aspirant av personal på aktiv stat skall ske i samband med påbörjande av kadettskola och att denna skola således inrymmes i den utbildning, reservofficersaspiranten skall genomgå.

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Reservofficersaspirant, som är fast anställd, skall enligt armécliefens förslag under tiden för utbildning till officer i reserven anses fullgöra ordinarie tjänstgöring. I avlöningshänseende innebär arméchefens förslag, att aspirant, som innehar anställning såsom underbefäl eller underofficer på aktiv stat, skall vid utbildning till officer på aktiv stat intill tiden för kommendering till officerskurs vid krigsskolan och vid utbildning till reservofficer under hela utbildningstiden äga uppbära med den fasta anställningen förenade löne­ förmåner. Försvarets civilförvaltning har i yttrande över arméchefens förslag er­ inrat örn 1944 års riksdags förenämnda beslut örn bemyndigande för Kungl. Maj:t att jämväl med hänsyn till skattebörda eller av annan omständighet betingad skuldbörda medgiva aspirant, som innehar beställning på aktiv stat, att helt eller delvis eller för viss begränsad tid bibehålla de med den fasta anställningen förenade avlöningsförmånerna. Syftet härmed är, fram­ håller ämbetsverket, att över huvud taget möjliggöra för fast anställda att mottaga kommendering till officersutbildning. Försvarets civilförvaltning har vidare i förevarande fråga anfört i huvudsak följande. Vunna erfarenheter hade givit vid handen, att vissa olägenheter vore för­ enade med den nuvarande anordningen. I de flesta fall, såväl där försörj­ ningsplikt förelåge som där så icke vore förhållandet, saknade den fast an­ ställda personalen de ekonomiska betingelserna för att kunna mottaga kom­ mendering till officersutbildning, försåvitt icke förmånligare avlöning erbjödes än som tillkomme värnpliktiga i allmänhet. Den omständigheten, att frågan örn den avlöning, som skulle tillkomma här avsedd aspirant under tiden för kommenderingen till krigsskolan, vore beroende av särskilt beslut av Kungl. Maj:t, medförde också en viss osäkerhetskänsla. Det syntes icke heller ute­ slutet, att angivna förhållanden kunde ha en oförmånlig inverkan på rekry­ teringen av aspiranter ur de fast anställdas led. Detta antagande bestyrktes därav, att fast anställda i olika sammanhang framhållit, att de icke sage sig i stånd att fullgöra en påbörjad officersutbildning, därest ansökan örn bi­ behållande av full lön icke vunne bifall. Att ett sådant förhållande icke stöde i god överensstämmelse med nuvarande principer, enligt vilka vid officersrekryteringen det naturliga urvalet skulle vara avgörande, syntes uppenbart. Ej heller borde i detta sammanhang bortses från att de elever, varom här vore fråga, i motsats till övriga aspiranter, vilka antoges direkt efter avslutad skolgång, under relativt lång tid före kommenderingen till krigsskolan innehaft förvärvsarbete och sålunda kunnat inrätta sig efter viss standard, varmed givetvis följde vissa bundna utgifter utöver skatter, för­ säkringspremier och dylikt. Med hänsyn till angivna förhållanden och då officersaspirant, som vore fast anställd, under tiden för kommenderingen till försvarets läroverk avsåges skola bibehålla oavkortade avlöningsförmåner, ansåge civilförvaltningen skäl tala för att motsvarande borde gälla jämväl under tiden för dylik aspirants kommendering till krigsskolans officerskurs (motsvarande). Vad nu sagts borde givetvis äga motsvarande tillämpning beträffande marinen och flyg­ vapnet.

Departements­ Såsom försvarets civilförvaltning framhållit ha vunna erfarenheter givit chefen. vid handen, att vissa olägenheter äro förbundna med nuvarande bestämmelser

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 137

om de avlöningsförmåner, vilka under utbildning till officer tillkomma underbefäl och underofficerare på aktiv stat. Från personalens sida har sålunda gjorts gällande, att dylik tjänstgöring understundom medfört så allvarliga påfrestningar för den enskilde beställningshavarens ekonomi, att vederbörande sett sig nödsakad avbryta påbörjad officersutbildning, därest icke medgivande i fråga örn bibehållande av de med den fasta anställ­ ningen förenade löneförmånerna kunnat utverkas. De nuvarande bestäm­ melserna lia, förutom att de medfört svårigheter vid tillämpningen, skapat osäkerhetskänsla hos den därav berörda personalen. Ur rekryteringssynpunkt kunna således erinringar riktas mot bestämmelserna i deras nu­ varande utformning. I betraktande av önskvärdheten av att städse förfoga över en på bredast möjliga basis rekryterad, kvalitativt högtstående officers­ kår finner jag därför goda skäl tala för en ändring av gällande regler på området. Härvid synes skäligt, att aspirant, vilken innehar anställning såsom underbefäl eller underofficer på aktiv stat, medgives rätt att under hela tiden för utbildning till officer uppbära med den fasta anställningen förenade löneförmåner. Yad nu sagts gäller främst den, som genomgår utbild­ ning till officer på aktiv stat. I fråga örn fast anställd personal, som genomgår ut­ bildning till reservofficer, har chefen för armén föreslagit, att sådan aspirant skall under hela utbildningstiden anses fullgöra ordinarie tjänstgöring och förty under hela utbildningstiden äga åtnjuta med den fasta anställningen förenade löneförmåner. Jag biträder i sak vad arméchefen i sådant hän­ seende föreslagit. Av mig sålunda förordad ändring i gällande bestämmel­ ser bör givetvis avse personal vid samtliga försvarsgrenar. Från den föreslagna regeln örn rätt att vid genomgående av utbildning till officer eller reservofficer bibehålla med den fasta anställningen förenade av­ löningsförmåner torde dock undantag böra göras exempelvis i fråga örn rätt att åtnjuta tjänstgöringstraktamente eller däremot svarande ersättning under tjänstgöring å den ort, till vilken vederbörande ^bildningsanstalt är förlagd. Det torde emellertid få ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet. Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte före­ slå riksdagen att lämna utan erinran vad i det föregående förordats i fråga örn avlöningsförmåner åt underbefäl och underofficerare på aktiv stat vid utbildning till officer på aktiv stat eller i reserven.

[4.] Marinintendenturkårens organisation och omfattning.

Marinintendenturkårens organisation och omfattning har ännu icke helt anpassats efter den utökade marinorganisation, som uppbyggts med stöd av 1942 års försvarsbeslut. I 1942 års försvarsproposition förklarade jag mig icke kunna fatta slutlig ståndpunkt till ett av 1941 års försvarsutredning framlagt förslag, innebärande en omfattande utökning av marinintendenturkåren, utan ansåg att frågan örn kårens omfattning bolde göras till föremål för särskild utredning.

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Genom beslut den 10 juli 1942 uppdrog därefter Kungl. Majit åt de med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1942 tillkallade sakkun­ niga för biträde med utredning rörande möjligheterna att förenkla och moder­ nisera den militära expeditionstjänsten — militära expeditionstjänstkommittén — att verkställa förenämnda utredning rörande marinintendenturkårens framtida omfattning och organisation. Militära expeditionstjänstkommittén avgav den 20 oktober 1943 betänkande med förslag i ämnet. Förslaget —- vilket såvitt avsåg marinintendenturofficerare förutsatte i huvudsak nu­ varande organisation — innebar viss utökning av kårens numerär. Genom utbyte av ett mindre antal militära beställningar mot befattningar för civil personal beräknades dock antalet beställningar för marinintendenturofficerare något lägre än enligt försvarsutredningens förslag. Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1944: 185 (s. 206) anförde jag att, innan slutlig ställning toges till frågan örn marinintendenturkårens orga­ nisation och omfattning, ytterligare borde utredas, örn icke intendenturtjänsten inom marinen kunde organiseras efter i huvudsak samma grunder som inom armén och flygvapnet. I enlighet härmed tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 mars 1944 fyra sakkunniga att inom försvarsdepartementet biträda med fortsatt utredning rörande marinintendenturkårens organisation och om­ fattning. De sakkunniga ha utgjorts av översten i intendenturbefattning i flygvapnets reserv T. Lychnell, ordförande, samt kommendörkaptenen av 1. graden vid marinintendenturkåren J. Bring, förste byråsekreteraren i försva­ rets civilförvaltning G. B. Wallén och assessorn i Svea hovrätt G. A. Widell. De sakkunniga — vilka antagit benämningen 1944 års marinintendenturutredning — ha den 27 september 1944 avgivit utlåtande med förslag angå­ ende marinintendenturkårens organisation och omfattning, över förslaget ha utlåtanden avgivits av överbefälhavaren, chefen för marinen, med bifogande av yttrande av marinöverintendenten, försvarets civilförvaltning, marinförvalt­ ningen, statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd gemensamt, statens organisationsnämnd samt mari­ nens intendenturofficersförbund.

Marinintendenturkårens rekrytering och utbildning.

Inledning. Enligt nuvarande organisation sker rekryteringen av marinintendentur­ kårens officerare genom anställande av officersaspiranter, vilka vid sjökrigs­ skolan få genomgå utbildning vid aspirantskola och kadettskola. Aspirantutbildningen, vilken omfattar en tid av omkring 16 månader, äger rum dels vid aspirantskola i land, dels i första underbefälskurs å örlogsfartyg, dels slut­ ligen i andra underbefälskurs i land vid marindistrikt, kustartilleriförsvar och kustartilleriregementen. Officersaspirant, som är fast anställd underofficer (furir), deltager dock endast i andra underbefälskursen. Efter avslutad andra underbefälskurs sker antagning till marinintendentskadett. Kadettutbildningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 139

fördelas på dels två kurser vid sjökrigsskolans kadettskola å marinintendentslinjen under två vinterhalvår (lägre och högre kurs), dels ock två befälskurser å örlogsfartyg och vid marindistrikt, kustartilleriförsvar och kust­ artilleriregementen under två sommarhalvår (första och andra befälskurs). Sjökrigsskolans marinintendentslinje är till huvudsaklig del inriktad på fackutbildningen. Vid sidan av denna ingår emellertid numera i undervis­ ningen ett icke ringa mått av militär utbildning såväl i land som ombord. Sammanlagda tiden för tjänstgöring ombord utgör numera cirka elva måna­ der. Aspiranterna och kadetterna tjänstgöra vidare sammanlagt omkring fyra månader vid kustartilleriet. Inom armén sker rekryteringen av intendenturkårens personal genom an­ ställande av arméofficerare som intendentsaspiranter. För att kunna an­ tagas till aspirant fordras att ha varit officer i minst 4 år. Antagningen avser en tid av 2 år, räknat från den 1 oktober anställningsåret. Utbildningen av intendentsaspiranterna inledes med en grundläggande teoretisk kurs örn 71/a månader vid intendenturförvaltningsskolan. Därefter vidtager praktisk utbild­ ning i intendenturförvaltningstjänstens olika grenar, såsom förvaltningsverksamheten vid truppförband och centralförvaltningen, tjänstgöring vid intendenturtrupperna m. m. Från ingången av oktober andra anställningsåret tjänstgör flertalet intendentsaspiranter såsom befäl vid arméns kommissarie­ skolor under en tid av 4V2 månader. Härefter vidtager ånyo praktisk tjänst­ göring, varvid aspiranterna bibringas en så allsidig erfarenhet av intendenturförvaltningstjänsten som förhållandena medgiva. Utbildningen vid inten­ denturförvaltningsskolan avslutas med vissa kunskapsprov, vilka betygsättas. Övergång till intendenturkåren äger i regel rum vid slutet av andra utbild­ ningsåret eller under tiden närmast därefter. Omkring 50—70 % av aspiran­ terna tillföras på detta sätt intendenturkåren. De som återgå till förutvarande tjänst utgöra en reserv av förvaltningsutbildad personal, som kan tagas i anspråk vid tillfälligt behov av intendenturpersonal vid truppförband. Flygvapnet har hittills huvudsakligen rekryterat sina intendenturofficerare på aktiv stat genom transport från arméns intendenturkår.

1944 års marinintendenturutredning. Marinintendenturutredningen har inledningsvis anfört vissa allmänna synpunkter beträffande förutsättningarna för utredningens arbete. Utredningen har därvid framhållit, att utredningen haft att i er­ forderlig utsträckning taga hänsyn till pågående omorganisation inom olika grenar av den marina förvaltningsverksamheten. I sådant hänseende kunde till en början erinras örn den genomgripande omdaning av Karlskrona och Stockholms örlogsvarv, som år 1944 beslutats på grundval av 1943 års örlogsvarvsutrednings förslag i ämnet. Vidare förelåge förslag till ny organisation av örlogsstationerna, vilken organisation avsetts skola försöksvis tillämpas vid Göteborgs örlogsstation från och med den 1 oktober 1944. Den kamerala verksamheten vid örlogsstationer och kustartilleriförsvar befunne sig delvis under omorganisation genom tillkomsten av s. k. ekonomikontor, vilka ännu

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

funnes endast vid Stockholms örlogsstation och Stockholms kustartilleriför­ svar men kunde förväntas komma att inrättas vid samtliga örlogsstationer och kustartilleriförsvar. Vid Stockholms kustartilleriförsvar tillämpades dess­ utom försöksvis en ändrad förvaltningsorganisation. Slutligen kunde marin­ distriktens organisation i förvaltningshänseende ännu icke anses definitivt ut­ formad. För närvarande påginge sålunda visst omorganisationsarbete inom intendenturtjänstens område, vartill komme, att de år 1937 fastställda reglementariska föreskrifterna angående förvaltningsverksamheten inom marin­ distrikten numera delvis måste anses föråldrade med hänsyn till bland annat de organisationsförändringar, som genomförts i anledning av 1942 års för­ svarsbeslut. Det läge i sakens natur, att svårigheter mötte att överblicka behovet av intendenturpersonal vid marinen med hänsyn till här antydda organisationsändringar. Därtill komme vanskligheten att för närvarande med full säker­ het bedöma, huru förhållandena komme att gestalta sig efter försvarsberedskapens avveckling. Marinintendenturkårens omfattning påverkades av det i jämförelse med övriga försvarsgrenar mera vidsträckta arbetsområde, som — även med bort­ seende från de rent kamerala uppgifterna — åvilade marinintendenturofficerarna. Detta förhållande sammanhängde med marinens från övriga försvars­ grenar skiljaktiga organisation liksom även med marinintendenternas ställ­ ning såsom den enda personalgrupp inom marinen, som erhållit särskild förvaltningsutbildning. Sålunda komme inténdenturpersonal till användning exempelvis vid marindistriktens sjukvårdsförvaltningar och kustartilleriför­ svarens tygförvaltningar, varjämte handläggning av ärenden av ekonomisk och administrativ innebörd regelmässigt pålades vid vederbörande lokalförvaltning tjänstgörande intendenturofficer. Utredningen ville i detta sammanhang framhålla, att utredningen vid sina beräkningar av personalbehovet — med undantag för de fall, där omorganisa­ tion beslutats eller påginge — i huvudsak utgått från gällande organisation och i regel icke tagit ställning till spörsmålet, huruvida någon personalbespa­ ring skulle kunna ernås genom en rationalisering av förvaltningsorganisatio­ nen. Utredningen funne det emellertid icke uteslutet, att minskat behov av intendenturpersonal skulle kunna ernås genom rationaliseringsåtgärder. Efter en redogörelse för militära expeditionstjänstkommitténs uttalanden i ämnet jämte däröver avgivna utlåtanden — varutinnan torde få hänvisas till handlingarna i ärendet — har marinintendenturutredningen med avseende å marinintendenturkårens rekrytering och utbildning framhållit, att i huvudsak tre alternativ kunde ifrågakomma, nämligen dels bibehållande av nuvarande ordning med antagning till aspirant vid sjökrigsskolans marinintendentslinje, dels en övergång till det vid armén tillämpade systemet, vilket således för marinens vidkommande skulle innebära intransport till kåren, efter särskild utbildning i förvaltningstjänst, av lämpliga officerare vid flottan och kustartilleriet, dels ock inrättande av en gemensam intendenturförvaltnings skola för hela försvarsväsendet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 141

De fördelar, arméns rekryteringssystem erbjöde, läge enligt vad utredningen framhållit främst däri, att inträdet på intendenturofficersbanan uppskötes till en tidpunkt, då vederbörande hunnit förvärva ett visst mått av militär erfarenhet och kunnighet, samt att tillträdandet vid alltför unga år av intendenturbefattningar i mera ansvarsfull ställning undvekes. Emellertid syntes de skäl, som för arméns del talade för detta rekryterings­ system, icke med samma styrka göra sig gällande inom marinen. Att vid armén utbildningen till intendenturoffloer ägde rum först efter viss tjänste­ tid som officer sammanhängde, såsom ock expeditionstjänstkommittén fram­ hållit, med att intendenturtjänsten vid denna försvarsgren inbegrepe trupp­ tjänst vid ett särskilt truppslag, intendenturtrupperna. Motsvarande förhål­ landen förelåge emellertid icke vid marinen — som saknade intendenturtrupper — även örn intendenturtjänsten vid marinen måste förutsätta ett icke ringa mått av militära kunskaper. En övergång till arméns system skulle innebära, att sjö- respektive kust­ artilleriofficerare efter särskild förvaltningsutbildning erhölle transport till be­ ställningar för marinintendenturofficerare. För att tjänstetiden såsom intendenturofficer icke skulle bliva för kort, borde därvid den förvaltningsutbild­ ning, som måste föregå transporten, icke ske senare än efter omkring sex års tjänstetid såsom officer. Denna tjänstetid inriktades emellertid såvitt avsåge sjöofficerarna i hög grad på —- förutom allmän vidareutbildning — en för­ hållandevis dyrbar specialutbildning i någon av tjänstegrenarna artilleritjänst, torpedtjänst, mintjänst, ubåtstjänst och flygtjänst. Den specialutbildning, som sålunda bibringades sjöofficerarna, syntes endast i mindre mån äga värde för intendenturtjänsten, varför de avsevärda kostnader, som nedlades å ifråga­ varande utbildning, skulle bliva till ringa nytta. Därtill bomme, att office­ rarna under denna utbildning allenast i begränsad omfattning syntes förvärva sådana allmänmilitära insikter och vinna sådan vidgad militär erfarenhet, som kunde bliva av betydelse i tjänsten såsom intendenturofficerare. Det kunde vidare icke anses uteslutet, att ifrågavarande specialutbildning skulle kunna medföra, att intendenturofficerare i större utsträckning än som avsetts toges i anspråk för uppgifter utom ramen för intendenturtjänsten, något som vore ägnat att menligt inverka på deras möjligheter att fullgöra de icke minst ur statsekonomisk synpunkt betydelsefulla intendenturuppgifterna. Enligt av utredningen infordrade uppgifter kunna de kostnader för special­ utbildning, som omedelbart äro avhängiga av antalet elever, för varje i veder­ börlig utbildningsgren deltagande officer beräknas till 6 500 kronor för ar­ tilleriutbildning, 10 500 kronor för torpedutbildning, 11500 kronor för ubåtsutbildning, 16 500 kronor för torpedbåtsutbildning och 2 500 kronor för min­ utbildning. De angivna beloppen måste betraktas såsom approximativa. Utredningen har framhållit, att den utbildning, som kustartilleriofficerarna erhölle under sina första officersår — ehuru även den ofta specialiserad och av utpräglat teknisk natur —- i större utsträckning syntes kunna vara av be­ tydelse jämväl för intendenturtjänsten. Från kustartilleriets sida hade också framkommit förslag om övergång till det inom armén tillämpade systemet.

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Den åtskillnad med avseende å intendenturtjänsten, som vore rådande vid å ena sidan armén och å andra sidan marinen, gjorde sig också starkast gällande vid flottan, under det att vid kustartilleriet vissa organisatoriska berörings­ punkter med förhållandena vid armén förelåge. Detta kunde måhända leda till den tanken, att arméns rekryterings- och utbildningssystem begränsades att avse kustartilleriet, under det att för flottans vidkommande den hittills­ varande ordningen bibehölles. En följd av en dylik omläggning skulle emel­ lertid bliva, att marinintendenturofficerarna måste uppdelas på två personal­ kategorier. Redan med tanke på den begränsade omfattning, dessa skulle er­ hålla, syntes en dylik linje icke få anses praktiskt genomförbar. Härtill bomme, att svårigheter skulle uppkomma vid rekryteringen av de högre in tendenturbefattningarna inom marinledningen, vilka måste kräva utbildning och erfarenhet beträffande såväl flottan som kustartilleriet. De olägenheter, som skulle vara förenade med en övergång till arméns rekryteringssystem beträffande allenast kustartilleriet, syntes jämväl vara att räkna med, därest en fullständig övergång till arméns system skulle äga rum. En följd av detta system måste nämligen, med hänsyn till skiljaktigheterna mellan flottan och kustartilleriet, leda till en ökad specialisering inom de lägre marinintendenturbefattningarna. En förutvarande sjöofficer skulle näm­ ligen vara mindre lämpad att uppehålla befattningar inom kustartilleriet, lik­ som en förutvarande kustartilleriofficer icke skulle ha fullgoda förutsätt­ ningar för bestridande av befattningar ombord å flottans fartyg. Svårigheter skulle vid sådant förhållande även i detta fall möta att besätta de högre befatt­ ningarna med tillräckligt allround-utbildade officerare. Marinintendenturutredningen har ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan, huruvida det nuvarande rekryterings- och utbildningssystemet kunde anses tillfredsställande tillgodose de krav på rent militära insikter, som utgjorde för­ utsättning för ett behörigt fullgörande av intendenturtjänsten. Enligt ut­ redningens mening måste detta numera anses vara förhållandet. Utredningen ville i detta sammanhang framhålla, att undervisningen enligt de under år 1944 fastställda utbildningsplanerna i väsentligt högre grad än tidigare tillgodosåge kustartilleriets behov, varför vissa av inspektören för kustartilleriet an­ förda synpunkter därutinnan finge anses ha blivit beaktade. Det kunde er­ inras örn att från sjömilitärt håll icke rests krav på större militär erfarenhet hos marinintendenturofficerarna. En omständighet, som i detta sammanhang jämväl förtjänade uppmärksammas, vore att det nuvarande utbildningssyste­ met, vilket införts från och med år 1926, ännu icke hunnit sträcka sina verk­ ningar till hela marinintendenturkåren. Sålunda hade samtliga nuvarande regementsofficerare erhållit sin grundläggande utbildning vid den tidigare marinintendentsskolan, i vilken den militära utbildningen varit avsevärt mera begränsad än enligt nu gällande ordning. Utredningen har funnit den utbildning i intendenturtjänst och annan för­ valtningstjänst, som marinintendenturofficerarna erhålla, vara i huvudsak väl avvägd. En jämförelse mellan utbildningsplanerna vid sjökrigsskolans marinintendentslinje och arméns intendenturförvaltningsskola visade dessutom,

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 143

att förvaltningsutbildningen för marinintendenturofficeramas del hade större omfattning än för intendenturofficerarna vid armén. Den större mognad och därmed följande ökade förmåga att tillgodogöra sig utbildningen, som intern dentsaspiranterna vid armén måste anses besitta, finge anses uppvägda av att marinintendenturofficerarna under de två första tjänståren efter avlagd officersexamen huvudsakligen tjänstgjorde för egen utbildning. En fråga som enligt vad utredningen framhållit måste särskilt uppmärk­ sammas vore, huruvida vid övergång till arméns system en fullgod rekryte­ ring av marinintendenturofficerare skulle kunna påräknas. Det syntes en­ ligt utredningens mening vara tvivelaktigt, huruvida den som valt sjöoffice­ rens yrke och erhållit en omfattande specialutbildning, skulle finna det lockande att övergå till den helt annorlunda betonade intendenturtjänsten, därest icke alldeles särskilda skäl föranledde härtill. Vidare kunde framhållas, att en rekrytering enligt armésystemet syntes bliva mera konjunkturbetonad än en rekrytering, som från början toge sikte på intendenturtjänsten. Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har utred­ ningen kommit till den uppfattningen, att arméns rekryteringssystem icke lämpade sig för marinen. De fördelar, som armésystemet måste anses inne­ bära ur militär synpunkt, uppvägde icke de olägenheter, som systemets till­ ämpning vid marinen skulle medföra ur organisatoriska och ekonomiska syn­ punkter samt i utbildningshänseende. Enligt en av utredningen verkställd kostnadsberäkning skulle en övergång till arméns rekryteringssystem medföra en årlig kostnadsökning av 130 000 kronor. Den avsevärda kostnadsökningen föranledes väsentligen av det för­ hållandet att marinens personalstater måste ökas med ett tiotal beställningar, motsvarande det antal officerare som årligen skulle undergå utbildning till marinintendenturofficer. En mindre del av kostnadsökningen, omkring 10 000 kronor, föranledes av att av rekryteringsskäl tre kompaniofficersbeställ­ ningar för marinintendenturofficerare ansetts böra utbytas mot regementsofficersbeställningar samt att av samma skäl befordran till kapten vid marinintendenturkåren ansetts böra äga rum något tidigare än inom sjö- och kust­ artilleriofficerskårerna. I utlåtande över militära expeditionstjänstkommitténs förslag hade stats­ kontoret ansett det vara förtjänt att övervägas, örn icke den mest ändamåls­ enliga lösningen av förevarande spörsmål vore att inrätta en gemensam intendenturförvaltningsskola för hela försvaret. Marinintendenturutredningen har emellertid funnit, att mot bakgrunden av de olikheter, som känneteckna å ena sidan arméns och flygvapnets sins­ emellan förhållandevis likartade organisation och förvaltningsbestämmelser samt å andra sidan den marina organisationen och vilka såsom förut berörts sträcka sig även till intendenturtjänsten inom respektive försvarsgrenar, för­ utsättningar för en dylik utbildningsform icke synts vara för handen. Militära expeditionstjänstkommittén föreslog, att det hittills tillämpade systemet för utbildning av marinintendenturkårens officerare borde, till av­ hjälpande av vissa av kommittén påtalade brister, kompletteras med särskild

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

efterutbildning. Utbildningen, som borde anordnas i anslutning till sjö­ krigshögskolan, borde vara uppdelad på en ettårig allmän kurs, obligatorisk för samtliga intendenturofficerare, och en likaledes ettårig högre kurs, till vilken inträde vunnes efter ansökan. Även marinintendenturutredningen har funnit det vara önskvärt, att marinintendenturofficerarna bereddes tillfälle att genom särskild efterutbild­ ning vidmakthålla och förkovra sina kunskaper inom intendenturtjänstens olika grenar. Enligt utredningens mening borde en förutsättning för den ifrågasatta efterutbildningen vara, att tyngdpunkten lades på den egentliga intendenturtjänsten, framförallt i krig, samt att åt de militära ämnena läm­ nades utrymme endast i form av mera kortfattade, orienterande översikter. Ifrågavarande utbildning, som syntes böra vara obligatorisk, borde lämpligen förläggas till ettdera av sjätte—åttonde tjänstgöringsåren samt, i avbidan på närmare erfarenhet rörande verkningarna av densamma, begränsas att om­ fatta ett vinterhalvår. Vidareutbildningen av intendenturofficerare borde av­ se dels att meddela vidgade kunskaper i intendenturtjänstens olika grenar och ökade insikter i vissa för tjänstens bedrivande betydelsefulla icke mili­ tära och militära ämnen, dels att bilda underlag och väcka intresse för fort­ satta självstudier. Behovet av fördjupade insikter i vissa militära ämnen sammanhängde med att intendenturofficerarna icke blott hade att fullgöra den mera regelbundna, stationära förvaltningstjänsten på fredsförläggningsplatserna utan även måste handlägga krigsförberedelseärenden samt vara för­ trogna med underhållstjänstens bedrivande vid försvarsberedskap och krig. Utredningen har ansett, att ifrågavarande kurs lämpligen borde benämnas marinintendenturofficersskolan. Såsom lärare borde för intendenturtjänstens olika grenar avses marinintendenturofficerare samt för undervisning i mili­ tära ämnen officerare ur de olika försvarsgrenarna, under det att för under­ visning i rättskunskap och företagsekonomi m. m. civila lärare borde anlitas. Elevantalet syntes kunna beräknas uppgå till i genomsnitt tre under förut­ sättning att skolan anordnades årligen, något som enligt utredningens åsikt vore erforderligt ur organisatorisk synpunkt. Med hänsyn till det ringa elev­ antalet syntes skolan icke kräva någon särskild organisation. Skolan borde stå under marinöverintendentens överinseende. Några skäl att organisatoriskt ansluta skolan till sjökrigshögskolan förelåge enligt utredningens mening icke. Lokalfrågan syntes icke påkalla särskilda anordningar, enär erforderliga ut­ rymmen syntes kunna disponeras inom marinledningens ämbetsbyggnad eller eventuell militär högskolebyggnad. Utgifterna borde därför begränsa sig till lärararvoden och vissa smärre expenskostnader. Årliga kostnaderna för verksamheten hade med utgångspunkt från att undervisningen komme att omfatta 500 timmar årligen och att lärararvode utginge med i genomsnitt 10 kronor per undervisningstimme uppskattats till 5 000 kronor. Därtill skulle komma vissa expenskostnader m. m., förslagsvis högst 2 000 kronor. Utredningen har funnit sannolikt, att obligatorisk efterutbildning av in­ tendenturofficerare skulle vara av värde även för de övriga försvarsgrenarnas

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 145 intendenturpersonal samt att efterutbildningen i stor utsträckning borde kunna göras gemensam för försvarsväsendet. Den föreslagna marinintendenturofficersskolan skulle således kunna bilda grundvalen till en gemensam efterbildning för försvarsväsendets intendenturpersonal.

Utlåtanden. I ett par av de över 1944 års marinintendenturutrednings förslag avgivna utlåtandena ha förordats ytterligare överväganden, innan ställning tages till frågan örn marinintendenturkårens organisation. Sålunda har statens organisationsnämnd erinrat örn att 1942 års försvars­ beslut icke fastställt de grunder, efter vilka marinens förvaltningsorganisa­ tion lämpligen borde infogas i den militära organisationen, samt framhållit, att varken militära expeditionstjänstkommittén eller marinintendenturutredningen ingått på denna fråga. Yisserligen framträdde i vad avsåge marin­ distriktens förvaltningsorganisation en bestämd strävan att giva denna en relativt stark ställning i förvaltningsavseende. Något principiellt uttalande angående det spörsmål, som här avsåges, hade emellertid icke gjorts av utred­ ningen. Det vore sålunda icke möjligt att ur dessa synpunkter taga ställning till vad utredningen föreslagit i fråga örn marinintendenturkårens omorganisa­ tion. Detta vore desto mer att beklaga som enligt organisationsnämndens upp­ fattning en, ekonomiskt sett, väl utformad organisation av marinintendenturkåren näppeligen syntes kunna åstadkommas, såvida icke den förvaltnings­ organisation, som kåren skulle betjäna, blivit på ett rationellt sätt infogad i den militära organisationen. En granskning av utredningens beräkningar rörande personalbehovet ut­ visade, enligt vad organisationsnämnden vidare anfört, att förvaltningsorga­ nisationen näppeligen infogats i den militära organisationen efter rationella grunder. En jämförelse med förhållandet vid armén och flygvapnet gåve här­ utinnan ytterligare stöd, även örn förhållandena vid marinen vore i många avseenden skiljaktiga. På vad sätt förvaltningsorganisationen efter rationella grunder borde in­ fogas i det militära systemet kunde enligt organisationsnämndens mening icke bedömas, förrän organisationsundersökningar kunnat utföras inom det verk­ samhetsområde, som här avsåges. Det hade visat sig, att förvaltningsorganisa­ tionen vid kustartilleriförsvaret, där organisationsundersökningar sedan nå­ gon tid påginge, måste för att bringas till en rationell lösning ses i samband med förvaltningsverksamheten vid marindistriktet. Organisationsnämnden avsåge därför att i samråd med överbefälhavaren och chefen för mari­ nen låta verkställa organisationsundersökningar jämväl vid vederbörlig marindistriktsstab. I nuvarande läge vore det sålunda icke möjligt att angiva de linjer, efter vilka den förvaltningsverksamhet, som här avsåges, lämpligen borde ordnas. Det syntes emellertid som örn åtskilliga besparingar skulle kunna ernås, örn å ena sidan kustartilleriförsvaret och tillhörande kustartilleri­ förbands och även arméförbands förvaltning lokalt sammanhölles och direkt underställdes centralförvaltningen, å andra sidan stationer och örlogsvarv på Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Kr 170. 12445 10

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. samma sätt hölles tillsamman i förvaltningsavseende, likaledes direkt under­ ställda centralförvaltningen. De allmänna synpunkter, som enligt vad utredningen inledningsvis anfört varit vägledande för utredningsarbetet, syntes giva vid handen, att vad som från utredningens sida föresloges i fråga om militära befattningar inom förvaltningsverksamheten närmast hade karaktären av en i huvudsak formell och löneteknisk granskning av det bestående. Syftet med den verksamhet, som organisationsnämnden hade att bedriva, vore att åstadkomma rationali­ sering samt såsom en följd härav i de flesta fall besparingar. Då dessa syn­ punkter, såsom framginge av utredningens egna uttalanden, icke ansetts kunna ens tagas i övervägande vid bedömande av antalet befattningar i den förvaltningsorganisation, som här avsåges, kunde förslaget i fråga icke godtagas såsom grund för en omorganisation av marinintendenturkåren. Statskontoret har ansett, att de skäl, som föranlett marinintendenturutredningen att avvisa tanken på en övergång till armésystemet för intendenturpersonalens rekrytering och utbildning, till alldeles övervägande del vore att hänföra till en befarad försämring av befordringsutsikterna för vissa marinintendenturofficerare. Ehuru befordringsläget för kaptener vid marininten­ denturkåren även efter berörda försämring icke skulle bliva mindre gynnsamt än för kaptenerna vid arméns intendenturkår, finge man enligt utredningens mening, för vinnande av ett i förhållade till sjö- och kustartilleriofficers­ kårerna godtagbart befordringsläge, räkna med en viss utökning av regementsofficersgraderna vid marinintendenturkåren. Utredningen hade jämväl be­ aktat, att ur rekryteringssynpunkt befordran till kapten vid marinintendentur­ kåren borde äga rum något tidigare än inom andra personalkårer. Med denna utgångspunkt hade utredningen kommit fram till att man vid övergång till arméns system skulle bliva nödsakad att även öka antalet kaptensbeställ­ ningar vid marinintendenturkåren. Sammanlagda kostnadsökningen skulle ut­ göra 130 000 kronor i jämförelse med kostnaderna vid genomförande av utred­ ningens förslag, som utginge från att nuvarande organisation i väsentliga delar bibehålies. Bestämda gensagor måste enligt statskontorets mening riktas mot en dylik argumentering. Att anpassa organisationen efter befordrings- och rekryteringssynpunkter i stället för efter kraven på ändamålsen­ lighet och funktionsduglighet innebure en betänklig förväxling av mål och medel. Det kunde också konstateras, att frågan om övergång till en organisa­ tion enligt armésystemet och det därmed intimt sammanhängande spörs­ målet örn bibehållande av en särskild personalkår för intendenturtjänsten vid flottan och kustartilleriet alltjämt vore outredd. Statskontoret har vidare ansett, att utredningen lika lättvindigt avfärdat den av ämbetsverket väckta frågan örn anordnande av en för hela försvarsväsendet gemensam utbildning av intendenturpersonal. Statskontoret har slutligen funnit självklart, att det icke kunde vara lämp­ ligt att i nuvarande läge taga slutlig ställning till marinintendenturkårens bli­ vande fredsorganisation, då en rad omfattande och för organisationen bety­ delsefulla frågor ännu icke blivit alls eller ock endast bristfälligt utredda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 147

Statskontoret har därför ånyo föreslagit, att frågan om anordnande av en för hela försvarsväsendet gemensam utbildning av intendenturpersonal göres till föremål för en objektiv och förutsättningslös utredning. övriga hörda myndigheter ha i princip tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat detsamma utan erinran. överbefälhavaren — som ställt sig tvekande till vissa av marinintendenturutredningen framlagda, i det följande närmare berörda förslag örn utbyte av marinintendenturofficerare i vissa befattningar mot civila tjänstemän — har an­ fört att, då han det oaktat icke ansett sig böra motsätta sig förslaget, anledningen härtill väsentligen vore, att han funnit det angeläget, att frågan örn marinintendenturkårens organisation och omfattning äntligen bringades till sin lös­ ning. Det kunde icke vara förenligt med vare sig försvarets eller de enskilda närmast berörda befattningshavarnas intresse, att en dylik fråga år efter år hölles svävande. De slutsatser, vartill utredningen kommit i fråga om rekry­ tering och utbildning av marinintendenturkårens personal, funne överbefäl­ havaren välgrundade med nuvarande organisation av marinen. Det syntes emellertid angeläget att inom ramen för den nuvarande utbildningen åtgärder vidtoges för ett bättre tillgodoseende av de speciella krav, som med hänsyn till den artskilda förvaltningsverksamheten vid kustartilleriet måste ställas på den därstädes tjänstgörande intendenturpersonalen. Chefen för marinen har anfört, att vad utredningen anfört gentemot tanken på rekrytering av marinintendenturkåren efter mönster av armén vore väl motive­ rat framför allt då det gällde en rekrytering bland officerare tillhörande flottan. För att ytterligare förbättra marinintendenternas utbildning i praktisk kust­ artilleritjänst borde fänrikarna under sin utbildningstid som regel tjänstgöra halva tiden vid kustartilleriet och under den andra hälften vid flottan. In­ spektören för kustartilleriet hade framhållit, att han icke kunde godtaga ut­ redningens uttalande, att de år 1944 fastställda utbildningsplanerna för marinintendentsaspiranter och -kadetter skulle ha medfört, att inspektörens för kustartilleriet tidigare anförda synpunkter med avseende på utbildningsfrågan blivit i väsentlig grad beaktade. Att avse mera tid än för närvarande vore fallet för utbildning vid kustartilleriet skulle emellertid medföra större splitt­ ring i den allmänna intendenturutbildningen. Om erfarenheten, efter det den nuvarande utbildningsplanen tillämpats någon tid, även gåve vid handen, att ytterligare någon del av kadettutbildningen kunde förläggas till kust­ artilleriet utan men för den allmänna utbildningen i intendenturtjänst, bomme denna fråga att upptagas till förnyad prövning. Marinöverintendenten har framhållit, att de erinringar mot kårens nuva­ rande organisation, som framkommit från kustartillerihåll, till väsentlig del bottnade i det förhållandet, att kustartilleriet vuxit ut så snabbt, att inten­ denturpersonalen icke räckt till att tillgodose det ökade behovet. Detta vore mindre underligt, eftersom till följd av det långa dröjsmålet med avgörandet av kårens organisation åtgärder för en vidgad rekrytering av kåren icke an­ setts tillrådliga. Detta hade annars kunnat ske genom övorflyttning till stam­ men av reservofficerare efter viss kompletterande utbildning.

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Även försvarets civilförvaltning har funnit de av utredningen anförda skälen för bibehållande av det nuvarande utbildnings- och rekryteringssystemet bärande. Marinförvaltningen har framhållit, att det för ämbetsverket framstode så­ som en angelägenhet av stor vikt, att de sedan lång tid tillbaka svävande frågorna beträffande marinintendenturkårens arbetsuppgifter och organisa­ tion bringades till en lösning. Ämbetsverket strävade i hög grad efter kon­ centration i förvaltningsarbetet inom lokalförvaltningarna och hyste den för­ hoppningen att därigenom vissa reduktioner i antalet befattningar skulle kunna åstadkommas. Å andra sidan vore det otvivelaktigt klart, att den per­ sonal, som handhade den centrala förvaltningen inom marinförvaltningen, icke vore av erforderlig storlek för att medhinna sina uppgifter på ett sätt, som för ämbetsverket framstode såsom ofrånkomligt. Även örn sålunda pågående organisatoriska förändringar inom lokalförvaltningarna medförde en viss svå­ righet att på en eller annan punkt överblicka behovet av förvaltningspersonal och i följd därav ett definitivt uttalande i fråga örn det exakta antalet erfor­ derliga beställningar inom kåren vore vanskligt att nu göra, syntes det marin­ förvaltningen, att några hinder icke förelåge för att nu taga ståndpunkt till de frågor angående kårens organisation m. m., som utredningen haft att be­ handla. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha med hänsyn till de av utredningen anförda svårigheterna att i nuvarande läge taga ställ­ ning till personalbehovet vid marinintendenturkåren icke funnit det möjligt att närmare pröva, i vad mån det antal marinintendenturofficerare, som före­ slagits vid olika förvaltningar och expeditioner, vore riktigt avpassat. Även örn lönenämnderna sålunda ej kunnat taga ställning till frågan örn antalet marinintendenturofficerare, som borde ingå i kårens organisation, ansåge lönenämnderna likväl, att det av utredningen framlagda organisationsförslaget borde kunna i stort sett följas vid bestämmandet av en mera definitiv orga­ nisation för kåren. Ordföranden i lönenämnderna, generaldirektören Stridsberg, har anmält avvikande mening och under hänvisning till organisationsnämndens utlåtande anfört, att vid ärendets behandling i lönenämnderna icke framkommit några omständigheter, som kunde föranleda Stridsberg att frånträda den uppfatt­ ning, för vilken organisationsnämnden givit uttryck och till vilken Stridsberg anslutit sig.

Marinintendenturutredningens förslag rörande efterutbildning av marin­ intendenturofficerare har i stort sett tillstyrkts i de avgivna utlåtandena. Be­ träffande vissa i samband därmed anförda synpunkter torde få hänvisas till handlingarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 149

Utbyte av marinintendenturofficerare mot civil personal.

1944 års marinintendenturutredning. I enlighet med erhållna direktiv har marinintendenturutredningen upptagit till särskild prövning frågan om utbyte av marinintendenturofficerare mot civil personal i vissa befattningar, främst av kameral natur. Utredningen har därvid först behandlat frågan örn de med huvudsak­ ligen kamerala uppgifter sysselsatta marinintendenturofficerarna, nämligen cheferna för kameralkontoren vid Ost-, Syd- och Väst­ kustens marindistrikt och vid dessa kontor i övrigt tjänstgörande marininten­ denturofficerare samt kamrerarna vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv. Med erinran att militära expeditionstjänstkommittén utom i viss begränsad omfattning avstyrkt marinintendenturofficerarnas utbytande mot civila befatt­ ningshavare men att ett flertal civila myndigheter i utlåtanden över kommit­ téns förslag förordat ett sådant utbyte i större omfattning har marinintenden­ turutredningen anfört, att utredningen icke kunnat undgå att finna, att de under remissbehandlingen framförda synpunkterna hade fog för sig. Utred­ ningen hyste i likhet med de hörda myndigheterna i princip den uppfatt­ ningen, att marinintendenturofficerare icke borde användas för rent kame­ rala arbetsuppgifter utan att härför borde avses civila befattningshavare. Ett dylikt utbyte stöde i god samklang med de organisationsprinciper, som nu­ mera vunnit insteg inom försvarsväsendet, och skulle enligt utredningens uppfattning skapa ökad kontinuitet i arbetet samt vidgade möjligheter till specialisering. Den kamerala verksamheten, särskilt i vad densamma berörde avlöningsväsendet och därmed besläktade frågor, utgjorde nämligen ett vid­ sträckt arbetsområde. Det syntes även kunna förväntas bliva till gagn för den egentliga intendenturtjänsten, därest marinintendenturofficerarna så långt möjligt befriades från kameralt betonade uppgifter. Detta borde enligt ut­ redningens mening förverkligas i den formen, att kameral- och ekonomikon­ toren ställdes under civil ledning och att till dessa organ koncentrerades i princip all verksamhet av kameral natur vid marinens större lokala förvalt­ ningar. Det kvalificerade kamerala arbetet skulle därmed komma att åvila dessa förvaltningsorgan och intendenturofficerarna väsentligen frigöras från nämnda göromål. Utredningen bortsåge härvid icke från att den kamerala tjänsten ombord samt vid kustartilleriets yttre förläggningar måste ombe­ sörjas av intendenturpersonal. Enahanda synpunkter, som utredningen anlagt på frågan örn ett utbyte av marinintendenturpersonal mot civil personal vid kameral- och ekonomikon­ toren, kunna enligt utredningens mening i allt väsentligt anföras till stöd för den uppfattningen, att befattningarna såsom varvskamrerare i fortsättningen böra avses för civila tjänstemän. Utredningen har i enlighet med dessa grunder framlagt principförslag rörande organisationen av de kamerala organen vid marindistrikt, kustartilleri­ försvar och örlogsvarv. Beträffande förslagens närmare detaljer torde få hänvisas till handlingarna. Sammanfattningsvis må dock här anföras följande.

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Utredningen Ilar föreslagit, att den kamerala förvaltningsverksamheten vid örlogsstationerna och marindistrikten i övrigt skall sammanföras till ett för vederbörande marindistrikt gemensamt förvaltningsorgan. En motsvarande organisation har föreslagits för kustartilleriförsvaren och kustartillerirege­ mentena. För fastställande av de sålunda föreslagna förvaltningsorganens in­ terna organisation har förutsatts närmare undersökningar, och utredningen har därför framlagt personalberäkningar allenast såvitt avser organens ledande personal. Enligt utredningens förslag skulle vardera av kameralförvaltningarna vid de två största marindistrikten, Ostkustens och Sydkustens, erhålla en chef i lönegrad A 26, en revisor i A 21 och en amanuens i Eo 18 eller Eo 15. För Västkustens marindistrikt ha föreslagits en chef i lönegrad A 22 och en amanu­ ens i Eo 18 eller Eo 15. Motsvarande personal vid vart och ett av de tre största kustartilleriförsvaren, Stockholms, Blekinge och Göteborgs, skulle ut­ göras av en chef i lönegrad A 22 och en amanuens i Eo 18 eller Eo 15. För Gotlands kustartilleriförsvar har chefen föreslagits skola placeras i löne­ grad A 21. Varvskamrerarna vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv ha föreslagits placerade i lönegrad A 22. Utredningen, som räknat med bibehållande i huvud­ sak av nuvarande organisation vid Göteborgs örlogsvarv, har föreslagit in­ rättande av en befattning i lönegrad Eo 20 för detta varv. Vidkommande befattningarna såsom varvssekreterare vid Stock­ holms och Karlskrona örlogsvarv har utredningen framhållit, att svå­ righeter förelegat för ett definitivt ståndpunktstagande från utredningens sida. Utredningen har härom närmare anfört i huvudsak följande. Dessa svårigheter sammanhänga främst med vanskligheten att bedöma ifrågavarande befattningshavares ställning och arbetsuppgifter i den nya varvsorganisationen. Enligt 1943 års örlogsvarvsutrednings förslag skall i en särskild intendenturavdelning ingå bland annat ett varvskansli under chef­ skap av en varvssekreterare, vilken avsetts skola vara intendenturofficer. Det torde få förutsättas, att dennes arbetsuppgifter avsetts skola i stort sett mot­ svara de nuvarande varvssekreterarnas åligganden. Enligt nuvarande orga­ nisation har varvssekreteraren att inför varvschefen föredraga en mång­ fald förvaltningsärenden av skiftande slag, vilka i sakligt hänseende sortera under varvets olika departement. Hans handläggning av ärendena torde vid sådant förhållande komma att i huvudsak inskränka sig till anläggandet av formella och administrativa synpunkter. Utredningen har till en början funnit det vara tveksamt, huruvida ifråga­ varande befattningar överhuvudtaget kunna anses erforderliga enligt den nya varvsorganisationen. Utredningen har nämligen såsom den mest rationella formen för ärendenas behandling utgått från att vederbörande avdelningschef själv bör inför varvschefen föredraga de till avdelningen hörande ärenden, be­ träffande vilka det tillkommer varvschefen att fatta beslut. Icke heller kan utredningen se något hinder mot att förekommande skrivelser och expedi­ tioner uppsättas å respektive avdelning. Emellertid har gjorts gällande, att varvsledningen oberoende härav bomme att ha behov av administrativt skolad arbetskraft, särskilt beträffande ärenden berörande flera av varvets avdel­ ningar. Med hänsyn till betydelsen av att här ifrågavarande befattningshavare ägde praktisk kännedom örn marinens materiel, erfarenheter från tjänsten om­ bord samt grundliga insikter i den marina organisationen har det framhållits såsom ofrånkomligt, att härför avsåges en marinintendenturofficer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 151

Utredningen har sålunda ej ansett tillrådligt att föreslå vare sig en indrag­ ning av varvssekreterarbefattningarna eller deras utbyte mot civila tjänster. Emellertid hade utredningen icke kunnat förorda, att för ifrågavarande befatt­ ningar beräknades beställningshavare på aktiv stat. Befattningarna syntes i stället böra avses för pensionerade marinintendenturofficerare och uppföras såsom arvodestjänster i löneklass Oa 10. Vid kustartilleriförsvarens tygförvaltningar tjänstgöra för närvarande ma­ rinintendenturofficerare såsom tygintendenter. Marinintendenturutredningen har ansett sig böra närmare undersöka, huruvida icke befattningarna som tygintendenter skulle kunna indragas eller bestridas på annat sätt. Tyg­ intendenternas arbetsuppgifter måste nämligen anses till väsentlig del ligga vid sidan av den egentliga intendenturtjänsten. Emellertid Ilar utredningen kommit till den uppfattningen, att så länge vid kustartilleriet icke funnes tillgång till i denna gren av förvaltningstjänsten särskilt utbildade officerare eller ingenjörer, behov syntes föreligga av en i förvaltningshänseende skolad befattningshavare, varför utredningen stannat vid att föreslå ett bibehållande tills vidare av tygintendentsbefattningarna. Huruvida ett genomförande av den i det föregående berörda, av expeditionstjänstkommittén föreslagna om­ organisationen av förvaltningen inom kustartilleriförsvaren kunde korning att göra tygintendenterna överflödiga, läte sig enligt utredningens mening för närvarande icke med säkerhet bedöma. Inom Stockholms kustartilleriförsvar, varest ifrågavarande organisation tillämpades försöksvis, ansåges behov av särskild tygintendent fortfarande föreligga, och någon ändring i detta hänse­ ende hade ej vidtagits. Försiktigheten syntes emellertid bjuda, att frågan örn tygintendentsbefattningarnas bibehållande foges under förnyat övervä­ gande, sedan den nya organisationen — därest densamma fastställdes — hunnit verka under någon tid.. Ur liknande synpunkter som de nu anförda har utredningen till närmare undersökning upptagit frågan örn behovet av intendenturpersonal vid marindistriktens sjukvårdsförvaltningar. Utredningen har därvid med hänsyn till marinens speciella organisation — vilken medför att ifråga­ varande sjukvårdsförvaltningar i fråga örn förrådshållning m. m. bliva av en annan storleksordning än lokala förvaltningsorgan av motsvarande slag inom övriga försvarsgrenar med härav följande stegrat behov av tillgång till mera kvalificerad sakkunskap i förvaltningshänseende — ansett sig böra i likhet med expeditionstjänstkommittén föreslå bibehållande av sjukvårdsintendentsbefattningarna såsom deltidstjänster.

Utlåtanden. Ett par myndigheter ha anfört vissa betänkligheter mot det av marinintendenturutredningen föreslagna utbytet av marinintendenturofficerare mot civil personal i vissa befattningar. Sålunda har överbefälhavaren framhållit, att förslaget visserligen med hän­ syn till att ifrågavarande befattningar vore av övervägande civil karaktär kunde synas befogat. Då åtskilliga befattningar inom förvaltningen vid för­

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

svaret, vilka nu bestredes av militär eller civilmilitär personal, kunde sägas ha mer eller mindre civil karaktär, skulle emellertid, örn angivna norm finge betraktas som utslagsgivande, detta leda till en ur försvarets synpunkt icke önskvärd utveckling. Det finge nämligen icke förbises att sådana befatt­ ningar, som nu vore i fråga, mer eller mindre intimt organiskt samman­ hängde med den militära verksamheten och att det nära sambandet med denna verksamhet gjorde det önskvärt, att befattningshavaren ägde känne­ dom örn och hade förståelse för den militära organisationens av speciella för­ hållanden betingade, i många avseenden särpräglade arbetsfunktioner. En befattningshavare, som genom utbildning och tjänstgöring vunnit inblick i och praktisk erfarenhet av den militära tjänsten, måste därför bedömas i all­ mänhet äga större förutsättningar för att leda en dylik visserligen civilbetonad verksamhet än den, som saknade dessa kvalifikationer. Överbefälhavaren vore icke heller övertygad örn att det av utredningen föreslagna utbytet mot civil personal skulle skapa ökad kontinuitet i arbetet samt vidgade möjlig­ heter till specialisering. Överbefälhavaren har slutligen framhållit, att de befattningar, varom vore fråga, vid mobilisering eller krig bleve av relativt underordnad betydelse, medan samtidigt ett starkt ökat behov av kvalificerad personal för den egent­ liga intendenturtjänsten komme att göra sig gällande. Med nuvarande ord­ ning förefunnes den möjligheten att vid sådant tillfälle utnyttja de intendenturutbildade innehavarna av dessa befattningar för bestridande av mer krävande tjänster och att på de kamerala befattningarna ersätta dem med mindre kvalificerad reservpersonal. Denna möjlighet bortfölle genom det ifrågasatta utbytet. Ur mobiliseringssynpunkt vore detta icke tillfredsstäl­ lande. Liknande synpunkter ha anförts av chefen för mannen, som bland annat framhållit, att ett centralt ämbetsverk med civil personal för samordnande av likartade ärenden inom de olika försvarsgrenarna i fråga örn kamerala ärenden kunde vara berättigat, men att därmed icke vore sagt, att inom mot­ svarande organ vid de lokala förvaltningarna, där kontakten med de yttre förbanden vore störst och viktigast, civil med den praktiska tjänsten vid dessa förband oerfaren personal skulle bättre kunna lösa de kamerala frå­ gorna än den som nu funnes och mot vilkens effektivitet någon anmärkning icke förefunnits. Som företrädare för de militära synpunkterna hade marin­ chefen velat bringa dessa i erinran. Givet vore dock, att även skäl kunde framdragas, som talade för att ifrågavarande befattningar borde besättas med civil personal. En för tjänsten inom försvarets civilförvaltning värdefull per­ sonalcirkulation mellan ämbetsverket och de lokala kamerala förvaltning­ arna skulle sålunda därigenom kunna komma till stånd. Möjligheter till specialisering skulle beredas. Genom att icke avse intendenturofficerare för detta tjänsteområde skulle dessa mera kunna ägna sig åt den egentliga intendentur­ tjänsten, vilket skulle vara till gagn för denna. Utbildning i kamerala frågor för blivande intendenturofficerare skulle med denna anordning dock alltjämt

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 153

vara nödvändig för den kamerala tjänsten ombord och vid kustartilleriets ytterförläggningar. Även marinens intendenturofficersförbund har anfört starka betänklig­ heter mot ett utbyte av intendenturofficerare mot civila tjänstemän inom den kamerala verksamheten. Därest dylikt utbyte skulle komma till stånd, ville förbundet emellertid framhålla, att utbytet borde ske redan från och med budgetåret 1945/46, så att den ifrågasatta omorganisationen av kameralför­ valtningarna bleve genomförd av dem som skulle leda de nya förvaltningar­ nas verksamhet. Härigenom skulle även den redan nu på grund av vakanser inom marinintendenturkåren synnerligen kännbara bristen på intendenturoffi­ cerare i någon mån kunna avhjälpas. För befattningarna såsom varvssekreterare borde avses intendenturofficerare på aktiv stat. Marinöverintendenten har däremot anfört, att från hans sida aldrig rests några hinder mot de rent kamerala arbetsuppgifternas överflyttande på civil personal. Sedan pensionsåldern för kaptener numera, just med tanke på fort­ satt avveckling av de kamerala tjänsterna, sänkts till 55 år, hade möjligheten att besätta nämnda tjänster med äldre intendenter, som icke lämpade sig för tjänstgöring vid truppförbanden eller inom marinförvaltningen, icke längre samma betydelse som förr. För befattningarna såsom varvssekreterare borde avses intendenturofficerare på aktiv stat. Mot utredningens uttalanden rörande tygintendenterna vore intet annat att erinra än att, örn de olika kust­ artilleriförsvaren organiserades efter mönstret för den provisoriska organisa­ tion, som marinförvaltningen genomfört vid Norrlandskustens marindistrikt och Hemsö kustartilleriförsvar, en möjlighet erbjöde sig att avveckla tyg­ intendenterna. Försvarets civilförvaltning har bland annat framhållit, att det föreslagna utbytet av marinintendenturofficerare mot civil personal i kamerala befatt­ ningar skulle förbättra sambandet med civilförvaltningen såsom central myndighet. Emellertid hade civilförvaltningen i annat sammanhang framlagt förslag örn centralisering till ämbetsverket av försvarsväsendets bokföring. I samband därmed hade påvisats, att en dylik centralisering skulle kunna ut­ sträckas att omfatta andra verksamhetsgrenar inom ämbetsverkets förvalt­ ningsområde, såsom uträknande och utbetalning av månadslöner till den fast anställda personalen vid försvarsväsendet, varjämte antytts att jämväl frågor örn löneklassplacering för samma personal kunde centraliseras till civilför­ valtningen. En omläggning i enlighet med de sålunda angivna riktlinjerna skulle sannolikt medföra så avsevärda förändringar i fråga örn personalens arbetsuppgifter, att det syntes varken lämpligt eller möjligt att nu taga slut­ lig ställning till spörsmålet om inrättande av de föreslagna civila befatt­ ningarna och löneställningen för dessa. Ämbetsverket ville därför ifrågasätta, huruvida icke övergångsvis, intill dess ställning tagits till frågan örn nyssberörda organisatoriska förändringar, de kamerala arbetsuppgifterna kunde handhavas av marinintendenturofficerare i reserven, antingen pensionsav­ gången eller reservanställd sådan personal. Det syntes vidare kunna ifråga­ sättas, huruvida icke varvskamrerarna vid Stockholms och Karlskrona örlogs­

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

varv borde vara inplacerade i 24 lönegraden. Enär systemet med tyginten­ denter syntes kunna avvecklas, örn kustartilleriförsvarens förvaltningar orga­ niserades efter mönster av den organisation, som försöksvis tillämpades inom Stockholms kustartilleriförsvar, borde på sätt utredningen anfört frågan örn tygintendenternas bibehållande tagas under ny omprövning, sedan den nya organisationen, därest densamma fastställdes, hunnit verka någon tid. Marinförvaltningen har förklarat sig i likhet med utredningen vara av den principiella uppfattningen att intet funnes att erinra mot ett utbyte av militär mot civil personal i fråga örn arbetsuppgifter av rent kameral natur. Utredningens förslag beträffande varvssekreterarbefattningarna vid Stock­ holms och Karlskrona örlogsvarv har däremot mott erinran från marinför­ valtningen, som anfört, att i den nya varvsorganisationen de tre avdelnings­ cheferna avsåges att vara direkt föredragande för varvschefen och dennes närmaste medarbetare inom olika verksamhetsområden. Någon instans mellan dem och varvschefen borde icke finnas. Med anledning härav ansåge marin­ förvaltningen att, intill dess andra erfarenheter erhölles, sekreterarbefatt­ ningen borde besättas med civil befattningshavare, vilken syntes böra upp­ föras i lönegrad Eo 21. Statskontoret, som biträtt den av utredningen i princip uttalade uppfatt­ ningen, att för rent kamerala arbetsuppgifter borde avses civil personal, har ansett, att utredningen vid principens omsättande i praktiken icke syntes ha skänkt densamma tillräckligt beaktande. Den anförda motiveringen för bibe­ hållande av tygintendentsbefattningarna hade statskontoret icke funnit över­ tygande. Marinintendenturutbildningen syntes nämligen icke taga sikte på tygtjänstens speciella behov. Åtgärder syntes därför i stället böra snarast möjligt vidtagas för fyllande av denna brist genom förbättrad tygutbildning för erforderligt antal kustartilleriofficerare enligt samma system, som vore avsett att vinna tillämpning beträffande arméns tygtjänst. Befattningarna såsom varvssekreterare vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv borde enligt statskontorets förmenande, örn tjänsterna överhuvudtaget visade sig bliva erforderliga i den nya varvsorganisationen, beklädas av civila tjänstemän. Riksräkenskapsverket har anfört, att den av utredningen föreslagna cen­ traliseringen av kamerala ärenden till gemensamma organ inom marindistrik­ ten och kustartilleriförsvaren syntes kunna innebära vissa fördelar. Sålunda syntes därigenom kunna ernås en enhetlig tillämpning av gällande bestäm­ melser ävensom vissa besparingar av personalkostnader. Den av utred­ ningen föreslagna löneställningen för varvskamrerare syntes enligt vad nu kunde bedömas vara för låg. Befattningarna syntes böra placeras vid Stock­ holms och Karlskrona örlogsvarv i 24 lönegraden och vid Göteborgs örlogs­ varv i 22 lönegraden. Revisionskommissarien Stenström har anmält från riksräkenskapsverkets utlåtande avvikande mening och framhållit, att befattningarna såsom varvs­ kamrerare icke vore till alla delar jämförbara med de ledande befattningarna inom de föreslagna kameralförvaltningarna. Yarvskontorets arbetsuppgifter

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 155 toge nämligen i första hand sikte på de speciella redovisningsfrågorna inom örlogsvarvet. Yarvskamreramas arbetsuppgifter bleve därigenom mera mili­ tärt betonade och befattningarna krävde, förutom allmän kameral utbildning, liksom varvssekreterarbefattningarna kännedom örn marinens materiel och organisation samt erfarenhet från sjötjänsten. Stenström funne det därför kunna ifrågasättas, örn det vore välbetänkt att på denna punkt frångå 1943 års örlogsvarvsutrednings och militära expeditionstjänstkommitténs förslag att för här ifrågavarande befattningar använda personal med utbildning och erfarenhet i militär förvaltningstjänst. Starka skäl syntes tala för att för varvskamrerarbefattningarna taga i anspråk antingen marinintendenturofficerare på aktiv stat ellef pensionerade marinintendenturofficerare i arvodesbefattning. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha anfört att samtliga civila befattningar till att börja med borde inrättas såsom extra ordinarie. Lönenämnderna ifrågasatte, örn icke för vissa befattningar vid de kamerala förvaltningarna även kunde avses underofficerare i lönegrad UO 3 i syfte att möjliggöra ett utnyttjande av marinens förvaltningsutbildade underofficerare jämväl i den högsta underofficersgraden i större omfattning än nu är fallet. Erinras kunde, att möjligheterna för marinens underofficerare att vinna befordran till lönegrad UO 3 vore avsevärt mera begränsade än för underofficerare vid de övriga försvarsgrenarna. Ledamöterna av försvarsväsendets lönenämnd Curtman och Nilson ha an­ mält skiljaktig mening och anfört, att enligt en uppfattning, åt vilken utred­ ningen själv givit uttryck och vilken måste anses väl grundad, de göromål, särskilt beträffande materieltjänsten, som skulle ankomma på tygintendentema, lämpligare kunde anförtros åt personal med annan mera ingenjörsbetonad utbildning än den, som marinintendenturofficerare erhölle. På grund härav och då för biträde vid intendenturtjänsten inom kustartilleriförsvaren syntes kunna beordras yngre officerare, syntes tillräcklig anledning saknas att ens provisoriskt medräkna för tygintendenterna avsedda fem beställningar i den föreslagna personaluppsättningen vid marinintendenturkåren. Statens organisationsnämnd har anfört, att även örn organisationsnämnden i likhet med ett flertal i ärendet hörda myndigheter vore av den principiella uppfattningen, att den kamerala verksamheten i vissa avseenden borde be­ stridas av civil personal, det likväl ur de synpunkter, nämnden hade att före­ träda, icke syntes lämpligt att nu företaga en omorganisation i de delar, som här avsåges. Det kunde nämligen knappast sägas vara rationellt att nu i detta avseende företaga en omorganisation, så länge sannolikhet förelåge för nära förestående ytterligare ändringar i organisationen. I utlåtandena ha vidare anförts vissa synpunkter i fråga om de kamerala förvaltningsorganens inre organisation. Härutinnan torde få hänvisas till handlingarna.

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Marinintendenturkårens omfattning.

1944 års marinintendenturutredning. Marinintendenturutredningen har föreslagit att marinintendenturkåren skall erhålla följande sammansättning (inom parentes angivas kårens beställ­ ningar enligt den för innevarande budgetår fastställda personalförteck­ ningen) . 1 marinöverintendent i lönegrad Ob 2 (1 Obl). 2 kommendörer i lönegrad Oa 6 (1 Oa 6). 5 kommendörkaptener av 1. graden i lönegrad Oa 5 (6 Oa 5). 9 kommendörkaptener av 2. graden i lönegrad Oa 4 (10 Oa 4). 37 kaptener i lönegrad Oa 3 (33 Oa 3 jämte 2 Oa 3 eller Oa 2). 26 löjtnanter i lönegrad Oa 2 (23 Oa 2).

Kåren skulle alltså enligt utredningens förslag utgöras av 80 beställningshavare på aktiv stat, medan motsvarande antal nu är 76. Förutom angivna beställningshavare finnas vid marinintendenturkåren fän­ rikar till det antal, som ansetts erforderligt för kårens rekrytering, ävensom reservpersonal. Antalet fänrikar på aktiv stat utgör för närvarande 9. Marin­ intendenturutredningen har, under förutsättning av en fänrikstid på 3 år, be­ räknat motsvarande antal till i genomsnitt 9. Utredningen har härutöver föreslagit inrättande av 5 befattningar för pensionerade marinintendenturofficerare i arvodesbefattning, varav 1 med arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 12 och 4 med arvoden mot­ svarande nettolön i löneklass Oa 10. Beträffande detaljerna i utredningens personalberäkningar torde få hän­ visas till handlingarna i ärendet. Här torde böra huvudsakligen beröras allenast frågor av större vikt ävensom andra frågor, beträffande vilka av­ vikande meningar anmälts i avgivna utlåtanden. Till stöd för förslaget om uppflyttning från lönegrad Ob 1 till Ob 2 av beställningen såsom marinöverintendent — vilken är chef för marinförvalt­ ningens intendenturavdelning och för marinintendenturkåren samt därjämte inspektör för marinens intendenturväsende — har utredningen främst fram­ hållit, att arbetsuppgifterna inom marinförvaltningens intendenturavdelning på senare tid undergått en icke oväsentlig stegring till följd av utökningen av marinorganisationen enligt 1942 års försvarsbeslut och genomförandet av 1943 års förvaltningsreform ävensom ökad centralisering av ärenden rörande anskaffnings- och förrådsverksamhet. Den nuvarande kommendörsbeställningen i lönegrad Oa 6 är avsedd för chefen för intendenturförvaltningen vid Sydkustens marindistrikt. Utred­ ningen har ansett, att även en av byråcheferna vid marinförvaltningens inten­ denturavdelning borde placeras i denna lönegrad. För avdelningens två övriga byråchefer har utredningen beräknat beställningar i lönegrad Oa 5. Ytterligare en beställning i sistnämnda lönegrad har föreslagits skola avses för beredande av de på marinöverintendenten ankommande militära ärendena, exempelvis utarbetande av de instruktions- och utbildningsföreskrifter som erfordras för bedrivande av fackutbildningen av intendentur- och ekonomi­ personal ävensom beredande av befordrings- och kommenderingsfrågor. För

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 157

ifrågavarande ärendens beredning borde enligt utredningens mening inrättas en marinöverintendentens chefsexpedition, i vilken borde ingå nyssnämnde beställningshavare i lönegrad Oa 5 samt marinöverintendentens för närva­ rande å intendenturavdelningens centralbyrå placerade adjutant, för vilken utredningen beräknat en beställning i alternativt lönegraderna Oa 3 eller Oa 2. I övrigt har utredningen för marinförvaltningens intendenturavdelning be­ räknat 7 marinintendenturofficerare i lönegrad Oa 3/2. Å marinförvaltningens förrådskontrollkontor äro för närvarande placerade en pensionerad sjöofficer och en marinintendenturofficer ävensom civil personal. Utredningen har ansett kontorets organisation i vissa avseenden alltför löslig för att säkerställa fullgörandet av kontorets arbetsuppgifter. Utredningen har fördenskull hållit före, att en särskild chefsbefattning borde finnas inrättad för ifrågavarande kontor. Då en förvaltningsutbildad officer syntes vara bäst lämpad för ifrågavarande befattning, föresloge utredningen, att härför avsåges en marinintendenturofficer, vilken borde placeras i löne­ grad Oa 4. Vid sidan av sitt chefskap för kontoret i dess helhet borde ifråga­ varande befattningshavare svara för det kontoret åvilande granskningsarbete, som folie inom intendenturförvaltningens område, varför utredningen icke beräknade någon ytterligare intendenturbefattning å förrådskontrollkontoret. För tjänstgöring vid försvarsstabens kvartermästaravdelning har utred­ ningen beräknat en beställningshavare i lönegrad Oa 3, varvid utredningen emellertid förutsatt, att en av de i 1942 års försvarsbeslut upptagna sjöoffi­ cersbeställningarna i samma lönegrad indrages. Utredningen har beräknat en beställningshavare i samma lönegrad för tjänstgöring i marinstaben. Personalbehovet vid rustade sjöstyrkor och fartyg under vinterhalvåret har utredningen beräknat till en stabsintendent vid kustflottan i lönegrad Oa 4 samt 8 beställningshavare i lönegrad Oa 3/2. Under sommarhalvåret skulle tillkomma 4 beställningshavare i sistnämnda lönegrader, av vilka 3 beräknats motsvara de officerare, som under vintern genomgå den av utredningen före­ slagna marinintendenturofficersskolan, medan den fjärde skulle utgå ur den allmänna personalreserv å 5 beställningar, som utredningen ansett erforderlig. Någon ökning av antalet beställningar med hänsyn till marinintendenturofficersskolan har utredningen icke ansett erforderlig, enär utredningen räknat med att tredjeårsfäfirikarna, i genomsnitt 3 per år, skola utnyttjas för bestridande av för kåren avsedda befattningar. Personalbehovet vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikt har utred­ ningen beräknat efter enhetliga grunder. Sålunda ha för varje intendenturförvaltning beräknats 4 beställningar, för stationsförvaltning 2 beställningar, av vilka den ena dock även avsetts för sjukvårdsförvaltningen, och för fartygsdepå 1 beställning. För utbildningsändamål har upptagits ytterligare 1 beställning vid Sydkustens marindistrikt. Chefen för intendenturförvaltningen vid Ostkustens marindistrikt har upptagits i lönegrad Oa 5, medan för motsvarande befattning i Sydkustens marindistrikt avsetts en beställning i Oa 6. För Stockholms och Karlskrona örlogsvarv ha avsetts 1 beställning i Oa 4 och 1 beställning i Oa 3 vid vartdera varvet. I likhet med militära expeditionstjänstkommittén har utredningen ansett, att de nuvarande stabsintendentsbefattningarna vid marindistrikten kunna indragas. Norrlandskustens marindistrikt, inklusive Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleridetachement, har utredningen ansett kräva 2 beställ­ ningar, den ena i lönegrad Oa 4 och den andra, i Oa 2. Personalbehovet vid Gotlands marindistrikt har utredningen beräknat till 3 beställningshavare, en i envar av lönegraderna Oa 4, Oa. 3 och Oa 2.

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

För Västkustens marindistrikt har utredningen beräknat 3 beställningar — en i envar av lönegraderna Oa 4, Oa 3 och Oa 2 — för intendenturförvaltningen, 1 beställning i Oa 3 för stationsförvaltningen, tillika avsedd för sjuk­ vårdsförvaltningen, samt 1 beställning i Oa 3 och 1 beställning i Oa 2 för Göteborgs örlogsvarv, den sistnämnda även avsedd för fartygsdepån. Beträffande kustartilleriförsvaren har utredningen framhållit, att ifråga­ varande organisation tillskapats under rådande försvarsberedskap, varför det ställde sig vanskligt att förutse omfattningen av förvaltningsverksamheten under normala fredsförhållanden. Utredningen hade emellertid med hänsyn till vikten av att kustartilleriförsvarens anstalter med minsta möjliga tidsutdräkt kunde intaga full stridsberedskap ansett det vara ofrånkomligt, att behovet av intendenturpersonal icke beräknades alltför snävt. Utredningen ville tillägga, att med hänsyn till pågående omorganisationsarbete inom kust­ artilleriet säkra hållpunkter saknades för bedömande av frågan örn persona­ lens fördelning inom de olika förvaltningsenheterna vid kustartilleriet och att det på grund därav syntes befogat att vid bedömande av det totala behovet av marinintendenturpersonal betrakta kustartilleriförsvaren såsom enheter, inom vilka i mån av behov personalomflyttningar kunde ske. För vartdera av Stockholms och Blekinge kustartilleriförsvar, inklusive respektive kustartilleriregementen, har utredningen räknat med en stabsintendent — för det förra kustartilleriförsvaret i lönegrad Oa 5 och för det senare i Oa 4 — en biträdande stabsintendent och en tygintendent i Oa 3/2, en regementsintendent i Oa 3 och en biträdande regementsintendent i Oa 2. För Stockholms kustartilleriförsvar har därjämte upptagits ytter­ ligare en beställning för den dit centraliserade utbildningen av kustartilleriets ekonomipersonal. Å andra sidan har antalet beställningar vid Göteborgs kustartiileriförsvar och Älvsborgs kustartilleriregemente ansetts kunna beräknas till allenast 4, i det att biträdande stabsintendenten förutsatts kunna bestrida jämväl tygintendentsgöromålen. Övriga av utredningen föreslagna beställningar ha avsetts för sjökrigs­ skolan, marinens underofficersskola, sjömansskolan och Hårsfjärdens depå. Av de av utredningen föreslagna arvodesbefattningarna för pensionerade officerare har den i löneklass Oa 12 upptagna avsetts för chefen för marinens centrala intendenturförråd. Såsom förut nämnts ha två av befattningarna av­ setts för befattningarna såsom varvssekreterare vid Stockholms och Karls­ krona örlogsvarv. Av de två övriga har den ena avsetts för den till försvarets civilförvaltning förlagda s. k. sjörevisionen och den andra för befattning så­ som intendent och redogörare vid sjökrigsskolan.

Utlåtanden. överbefälhavaren har anfört, att han icke kunnat undgå att uppmärksamma det proportionellt sett stora antal officerare, som marinintendenturkåren även enligt det nu föreliggande förslaget komme att omfatta i jämförelse med motsvarande personal vid de övriga försvarsgrenarna. Särskilt det betydande antal intendenturofficerare, som erfordrades för kustartilleriet, folie här i ögonen, överbefälhavaren hade svårt att värja sig för den uppfattningen, att detta förhållande sammanhängde med organisatoriska svagheter, som skulle kunna undanröjas. Då emellertid denna fråga hade en räckvidd, som sträckte sig vida utöver det område det här gällde och därför i detta sam­ manhang icke kunde bliva föremål för bedömande, hade överbefälhavaren här endast velat påpeka förhållandet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 159 Chefen för marinen har ansett, att kåren borde utökas med ytterligare 4 beställningar, varav en för marinstabens operationsavdelning, en för sjörevi­ sionen inom försvarets civilförvaltning samt två för marinförvaltningens intendenturavdelning. Därest sistnämnda beställningar, vilka delvis avsåges för tillgodoseende av behovet av personal för utbildning och särskilda utred­ ningar, icke tillkomme, borde den föreslagna arvodesbefattningen vid sjö­ krigsskolan utbytas mot beställning för officer på aktiv stat. För bestridande av de göromål, som för närvarande ankomme på stabsintendenterna vid Ost­ kustens och Sydkustens marindistrikt, borde avses pensionerade marinintendenturofficerare i arvodesbefattning. Marinöverintendenten har ansett, att det av utredningen beräknade antalet beställningar för marinförvaltningens intendenturavdelning borde ökas med 4. Försvarets civilförvaltning har anfört, att för tjänstgöring vid sjörevisionen borde, liksom för närvarande vore fallet, avses en marinintendenturofficer på aktiv stat i lönegrad Oa 3. Samma uppfattning har hävdats av marinförvaltningen, som vidare anfört, att antalet för ämbetsverkets intendenturavdelning avsedda beställningar i lönegrad Oa 3/2 borde ökas med 4. Marinförvaltningen hyste emellertid den förhoppningen, att ; samband med koncentration av förvaltningsarbetet vid lokalförvaltningarna viss reduktion av antalet befattningar vid dessa förvalt­ ningar skulle kunna astadkommas till förmån för den centrala förvaltningen, varför ämbetsverket icke föresloge någon ökning av antalet beställningar vid marinintendenturkåren utöver de av utredningen föreslagna. För intendenturchefen vid Ostkustens marindistrikt borde, där omständigheterna gjorde sadant lämpligt, möjliggöras en löneställning i lönegrad Oa 6, dock utan att antalet beställningar i berörda lönegrad utökades utöver utredningens förslag. Statskontoret har — med erinran att utredningen beräknat 13 beställningar erforderliga för marinförvaltningens intendenturavdelning inklusive marinöverintendentens chefsexpedition — anfört, att det ville förefalla statskon­ toret, att man med en dylik topporganisation väl frikostigt sörjt för ledningen av en kår, omfattande i allt 80 beställningar. Därtill komme, att utredningen på synnerligen svaga grunder föresloge uppflyttning i högre löneställning av såväl marinöverintendenten som dennes ställföreträdare bland byråcheferna. Några nya omständigheter, som skulle motivera en löneökning för marinöver­ intendenten, hade utredningen enligt statskontorets mening icke kunnat på­ visa. Beträffande den föreslagna uppflyttningen av chefen för centralbyrån från lönegrad Oa 5 till Oa 6 förelåge så mycket mindre skäl härtill, som en differentiering av byråchefernas löner skulle innebära tillskapandet av något slags överdirektörstjänst mellan marinöverintendenten och de två återstående ledamöterna på marinförvaltningens intendenturavdelning. Det sade sig självt, att en dylik form av ställföreträdarskap icke kunde vara sakligt moti­ verad inom ett så begränsat förvaltningsområde. Statskontoret ifrågasatte, om revisionsverksamheten inom sjörevisionen vore av så speciell natur, att stadigvarande behov av en marinintendenturofficer förelåge. För befatt­ ningarna såsom intendenter och redogörare vid sjökrigsskolan och marinens

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

underofficersskola borde avses för ifrågavarande förvaltningsuppgifter direkt utbildad civil arbetskraft. Statskontoret kunde icke finna de kvalitativa olikheterna mellan uppgifterna för intendenturcheferna vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikt vara av den storlek och betydelse att de motive­ rade olika lönegradsplacering. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha icke velat motsätta sig marinöverintendentens placering i lönegrad Ob 2. Lönenämnderna ville emellertid ifrågasätta, örn icke en reglering av denna lönefråga borde ske i samband med den allmänna översyn av löneställningarna för ett antal högre officerare vid de olika försvarsgrenarna, som försvarets civilförvalt­ ning i annat sammanhang föreslagit. För byråchefsbefattningarna å marinför­ valtningens intendenturavdelning borde avses en beställning i lönegrad Oa 6/5, en beställning i lönegrad Oa 5/4 och en beställning i lönegrad Oa 4. De arbets­ uppgifter, vilka skulle tillkomma chefen för marinöverintendentens stab, syntes åtminstone under fredstid knappast bliva av den beskaffenhet att de motiverade inrättande av en så hög beställning som i lönegrad Oa 5, utan borde härför avses en kommendörkapten av 2. graden i lönegrad Oa 4. Yad anginge befattningen såsom chef för intendenturförvaltningen vid Syd­ kustens marindistrikt ansåge lönenämnderna, att denna befattning numera knappast vore av den vikt och betydelse, att en kommendörsbeställning under alla förhållanden borde avses för densamma. Beställningen syntes förden­ skull kunna uppföras i alternativt lönegrad Oa 6 eller Oa 5. Lönenämnderna utginge emellertid därvid från att vid marinintendenturkåren borde finnas blott en beställning i lönegrad Oa 6, vilken borde utnyttjas antingen för marinför­ valtningens intendenturavdelning eller för intendenturförvaltningen vid Syd­ kustens marindistrikt. Lönenämnderna, som ansåge det centrala intendenturförrådet vara av den vikt i förvaltningshänseende, att vid detsamma borde tjänstgöra en intendenturoffieer på aktiv stat, ville föreslå att härför, såsom försvarsväsendets lönenämnd tidigare förordat, avsåges en beställning i löne­ grad Oa 4. För förrådskontrollkontorets chef syntes däremot en arvodesbefattning i löneklass Oa 11 vara tillfyllest. I avsaknad av närmare erfarenhet örn arten och omfattningen av de göromål, vilka under fredstid komme att åligga chefen för intendenturförvaltningen vid Norrlandskustens marindistrikt, sak­ nade lönenämnderna möjlighet att nu taga ställning till frågan örn lönegradsplaceringen av denne. Ledamöterna av försvarsväsendets lönenämnd Giron och Törnkvist ha — med erinran att sedan år 1942 ej mindre än tre statliga utredningar föreslagit marinöverintendentens uppflyttande till lönegrad Ob 2 — uttalat, att denna fråga ej borde ytterligare uppskjutas. Marinens intendenturofficersförbund har ansett, att för sjörevisionen borde avses en beställningshavare på aktiv stat. Enär enligt förbundets mening chefen för intendenturförvaltningen vid Ostkustens marindistrikt borde pla­ ceras i lönegrad Oa 6, borde antalet beställningar i denna lönegrad vid kåren ökas till 3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 161 Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har marinintendenturkårens Departements­ chefen. organisation och omfattning i avvaktan på ytterligare utredningar ännu icke helt anpassats efter den utökade marinorganisation, som uppbyggts med stöd av 1942 års försvarsbeslut. Sedan militära expeditionstjänstkommittén i okto­ ber 1943 avgivit förslag i ämnet, ansågs ytterligare utredning böra verkställas främst för klarläggande av förutsättningarna för en övergång för marininten­ denturkårens del till det rekryterings- och utbildningssystem, som tillämpas vid armén. I samband med den undersökning, som härutinnan verkställts av 1944 års marinintendenturutredning, ha ånyo undersökts möjligheterna att i vissa befattningar av huvudsakligen kameral natur ersätta marinintendenturofficerare med civil personal. Utredningen har i anslutning härtill verkställt förnyade beräkningar rörande behovet av intendenturofficerare vid marinen. Innan jag ingår närmare på de av marinintendenturutredningen framlagda förslagen, anser jag mig böra uj)ptaga till behandling frågan, huruvida det är lämpligt att i nuvarande läge fastställa en mer definitiv organisation på detta område. Såsom framgår av propositionen nr 45 till innevarande års riksdag torde en särskild utredning rörande den framtida utformningen av för­ svarsorganisationen komma att igångsättas inom kort. Självfallet blir marin­ intendenturkårens organisation och omfattning beroende av den försvarsorga­ nisation, som på grundval av en sådan utredning kan komma att beslutas. Emellertid synas skäl icke föreligga att av denna anledning uppskjuta pröv­ ningen av den föreliggande frågan. Det förslag, som nu framlagts, avser näm­ ligen att anpassa marinintendenturkåren efter den marina organisation, som utbyggts med stöd av 1942 års försvarsbeslut. I likhet med övriga personal­ frågor inom försvaret synes nu ifrågavarande spörsmål böra bedömas med hänsyn till de i försvarsbeslutet uppdragna riktlinjerna för försvarsorganisa­ tionens omfattning. Detta utesluter icke, att vid frågans bedömande en viss återhållsamhet i fråga örn tillskapande av nya beställningar bör iakttagas. I sitt utlåtande över marinintendenturutredningens förslag har statens organisationsnämnd emellertid ur andra synpunkter anfört betänkligheter mot att frågan örn marinintendenturkårens organisation nu upptages till av­ görande. Nämnden har därvid bland annat framhållit, att marinens förvalt­ ningsorganisation ännu icke blivit definitivt utformad samt att organisationsundersökningar till klarläggande av dess lämpligaste utformning avses att äga rum — förutom vid kustartilleriförsvar och örlogsstationer, där vissa så­ dana undersökningar redan bedrivas — jämväl vid marindistriktens övriga förvaltningsorgan. Nämnden har räknat med att rationaliseringar inom för­ valtningsområdet skola kunna möjliggöra begränsningar beträffande marin­ intendenturkårens omfattning. Liknande synpunkter ha anförts av statskon­ toret. I anledning av vad sålunda anförts vill jag framhålla, att de organisationsundersökningar och försök, som här avses, komma att omspänna praktiskt taget hela den lokala förvaltningsorganisationen inom marinen. De komma således att bliva av stor omfattning och torde kräva avsevärd tid. Att vid så­ dant förhållande ytterligare uppskjuta avgörandet av frågan örn marininten- Bihang till riksdagens protokoll 194.1. 1 sami. Nr 170. lin 45 1 1

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. denturkårens organisation synes mig icke välbetänkt. Ett fortsatt uppskov med denna fråga synes nämligen kunna medföra olägenheter i rekryteringshänseende. Därtill kommer, att kårens numerär med hänsyn till den utökade marin­ organisationen för närvarande uppenbarligen är för liten. Under nu rådande förhållanden har denna brist kunnat nödtorftigt fyllas genom inkallande av reservpersonal. Då emellertid denna möjlighet som regel icke kan beräknas stå till buds, sedan beredskapen avvecklats och mera normala förhållanden inträtt, måste stora svårigheter då uppkomma, därest icke åtgärder dess­ förinnan vidtagits antingen för utökning av kårens aktiva kader eller för minskning av kårens arbetsuppgifter. Då en mera väsentlig utökning av kå­ rens aktiva kader — bland annat med hänsyn till den planerade utredningen rörande försvarsorganisationens framtida utformning — örn möjligt bör und­ vikas, bör alltså den andra utvägen, minskning av kårens arbetsuppgifter, i första hand väljas, i den mån detta kan ske utan att en definitiv organisa­ tion utan elasticitet tillskapas inom andra områden. Det är icke sannolikt, att de av organisationsnämnden igångsatta eller plane­ rade organisationsundersökningarna inom den närmaste framtiden kunna komma att giva sådana resultat, att marinintendenturkårens arbetsuppgifter i fredstid kunna tillfredsställande fyllas av kårens aktiva personal i nuvarande omfattning. Särskilda åtgärder synas därför erforderliga. Det av 1944 års marinintendenturutredning framlagda förslaget örn anställande av civil per­ sonal i befattningar av huvudsakligen kameral natur synes ur här anförda syn­ punkter lämpligt. Då det därjämte väl ansluter sig till de organisationsprin­ ciper, som numera tillämpas inom försvaret, finner jag mig kunna i huvud­ sak tillstyrka, att detsamma lägges till grund för beräkningen av personalbe­ hovet inom marinintendenturkåren. Genom den begränsning av denna kårs arbetsuppgifter, som härigenom vinnes, kan kårens aktiva kader bibehållas vid i huvudsak nuvarande omfattning. Härtill återkommer jag närmare i det följande. Marinintendenturutredningen har haft att särskilt undersöka förutsättning­ arna för en övergång för marinintendenturkårens del till det inom armén tilllämpade rekryterings- och utbildningssystemet med avseende å intendenturpersonal. Såsom av det föregående framgår har utredningen därvid kommit till den uppfattningen, att armésystemet icke lämpar sig för marinen, i varje fall icke i dess nuvarande organisation. Utredningens uppfattning i denna fråga delas av flertalet hörda myndigheter. Endast statskontoret har intagit en annan ståndpunkt. Ämbetsverket har härvid förutsatt, att utredningens ställ­ ningstagande till övervägande del betingats av en strävan att anpassa organisa­ tionen efter befordrings- och rekryteringssynpunkter i stället för efter kraven på organisationens ändamålsenlighet och funktionsduglighet samt att de mer­ kostnader, som beräknats uppkomma vid övergång till armésystemet, huvud­ sakligen skulle ha sin grund i att utredningen beaktat befordrings- och rekryteringssynpunkterna. För egen del har jag icke kunnat finna föreliggande utred­ ning giva stöd åt statskontorets uppfattning. Av väsentligare betydelse torde vara, att utredningen funnit nuvarande rekryterings- och utbildningssystem

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 163

vara att föredraga på grund av vissa med marinofficerarmas utbildning och tjänstgöring ävensom marinens speciella organisation sammanhängande för­ hållanden. Den ekonomiska betydelsen av att rekryterings- och befordringssynpunkterna beaktas synes för övrigt ha i hög grad överskattats av statskon­ toret. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har utredningen beräknat de årliga merkostnaderna efter övergång till arméns rekryterings- och utbild­ ningssystem till 130 000 kronor. Av detta belopp torde allenast omkring 10 000 kronor avse kostnadsökning på grund av att rekryterings- och befordringssynpunkter ansetts böra i viss utsträckning tillgodoses. För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att med marinens nu­ varande organisation en övergång till arméns rekryterings- och utbildnings­ system icke är tillrådlig. Då ej heller en för försvaret gemensam intendenturutbildning i nuvarande läge synes kunna komma i fråga, före­ slår jag, att marinintendenturkåren rekryteras och utbildas enligt nu gäl­ lande grunder. Jag utgår emellertid från att fortsatt uppmärksamhet ägnas frågan örn beredande av ytterligare utrymme under utbildningen för tjänstgöring vid kustartilleriet. I likhet med utredningen finner jag det önskvärt, att marinintendenturofficerarna efter ett antal års praktisk tjänst­ göring erhålla tillfälle att genom särskild efterutbildning vidmakthålla och förkovra sina kunskaper inom förvaltningstjänstens olika grenar. Jag vill erinra örn att obligatorisk efterutbildning numera är föreskriven inom prak­ tiskt taget alla grenar av den rent militära tjänsten. Efterutbildningen synes kunna utformas efter i huvudsak de riktlinjer, som utredningen angivit. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter närmare utredning genom chefen för marinen besluta om ifrågavarande utbildning. Medel för ända­ målet torde icke bliva erforderliga under nästa budgetår. Därest efterutbild­ ningen befinnes kunna igångsättas under budgetåret 1946/47, böra vederbö­ rande myndigheter i sina medelsäskanden för nämnda budgetår upptaga frå­ gan örn anvisande av medel därför. Såsom redan anförts har jag funnit mig kunna i huvudsak biträda marinintendenturutredningens förslag om anställande av civil personal i befatt­ ningar av huvudsakligen kameral natur. De av utredningen framlagda för­ slagen rörande organisationen och ledningen av de kamerala organen inom marindistrikt och kustartilleriförsvar synas mig i huvudsak lämpliga. Emel­ lertid torde såsom utredningen framhållit fortsatta organisationsundersökningar vara erforderliga, innan ställning kan tagas till dessa frågor, och för nästa budgetår böra därför icke upptagas några civila befattningar för detta ändamål. I avvaktan på att ställning kan tagas till de kamerala förvaltnings­ organens organisation torde de kamerala befattningarna liksom nu få i er­ forderlig utsträckning bestridas av marinintendenturofficerare. Med hänsyn till Stockholms och Karlskrona örlogsvarvs från och med nästa budgetår planerade omorganisation synes det däremot erforderligt att bereda varvsledningarna tillfälle att anställa civil personal i befattningarna såsom varvskamrerare. Enär frågan om varvens organisation icke ännu i sin helhet avgjorts av Kungl. Majit, kan jag icke för närvarande taga slutlig ställ­

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ning till spörsmålet om dessa befattningars lönegradsplacering. Av samma skäl synes det icke heller lämpligt att i nuvarande läge pröva frågan örn varvssekreterarbefattningarnas bestridande enligt den nya varvsorganisationen. Jag anser mig dock kunna räkna med att marinintendenturofficerare icke skola bliva erforderliga för ändamålet. I stället synes böra övervägas, huru­ vida icke här avsedda arbetsuppgifter skulle kunna fullgöras av kvalificerade kvinnliga befattningshavare. Chefen för varvets intendenturavdelning skulle därvid vid behov biträda varvschefen i frågor, som kräva marinintendenturutbildning. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att örn så befinnes erforderligt medgiva anställande av civila befattningshavare för angivna ändamål i lämplig löneställning, varvid jag utgår från att avlöningskostnaderna liksom för övrig vid varven anställd civil personal skola tills vidare bestridas från sakanslag. I avvaktan på ställningstagande till den framtida organisationen av Göteborgs örlogsvarv kan jag icke tillstyrka marinindenturutredningens förslag örn inrättande av en ny civil befattning därstädes. Det torde icke vara erforderligt att här i detalj pröva utredningens förslag nied avseende å de särskilda befattningar, som enligt utredningens mening böra uppehållas av marinintendenturofficerare. Dessa förslag böra närmast betraktas såsom en beräkningsgrund för bedömandet av frågan om marinintendenturkårens omfattning och fördelning på olika lönegrader. Emeller­ tid påkalla vissa av utredningen berörda frågor en närmare granskning. Marinintendenturutredningen har — liksom tidigare 1941 års försvarsutredning, 1941 års förvaltningsutredning och militära expeditionst jänstkommittén — föreslagit, att marinöverintendenten, vilken enligt beslut av 1941 års riksdag uppförts i lönegrad Ob 1, skall uppflyttas i lönegrad Ob 2. För­ slaget har avstyrkts av statskontoret, medan däremot bland andra försvarets civilförvaltning funnit detsamma motiverat. Lönenämnderna ha icke heller velat motsätta sig den föreslagna löneregleringen men ha ifrågasatt, örn icke frågan borde avgöras i samband med den allmänna översyn av löneställningarna för ett antal högre officerare vid de olika försvarsgrenarna, som för­ svarets civilförvaltning i annat sammanhang föreslagit. För egen del vill jag i denna fråga framhålla, att den ökning av marinöverintendentens arbetsuppgifter och ansvar, som föranletts av utökningen av marinorganisationen enligt 1942 års försvarsbeslut och genomförandet av 1943 års förvaltningsreform, väl synes motivera en förhöjd löneställning. Även den på senare år genomförda ökade centraliseringen till marinförvaltningen av underhålls- och förrådsärenden m. m. bör i detta sammanhang beaktas. Då denna lönefråga synes kunna bedömas utan att avgörandet av de av civilför­ valtningen åsyftade lönefrågorna beträffande vissa högre militära beställ­ ningar föregripes, tillstyrker jag, att marinöverintendenten placeras i löne­ grad Ob 2. För de tre byråchefsbefattningarna å marinförvaltningens intendenturav­ delning beräknar jag två beställningar i lönegrad Oa 5 och en beställning i Oa 5/4. Marinintendenturutredningens förslag om inrättande av en särskild expe­ dition för beredande av de på marinöverintendenten ankommande ärendena

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 165

av militär natur synes mig lämpligt. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att besluta örn expeditionens benämning samt om dess inordnande på lämp­ ligt sätt i marinledningens organisation. Såsom chef för expeditionen be­ räknar jag en regementsofficer i lönegrad Oa 5/4, varjämte marinöverintendentens adjutant bör tjänstgöra där. Självfallet böra befattningshavarna på expeditionen, i den mån så befinnes lämpligt och möjligt, utnyttjas även för förvaltningsuppgifter, exempelvis särskilda utredningar. I en del utlåtanden har framhållits, att personalen i övrigt å marinförvalt­ ningens intendenturavdelning beräknats alltför knappt. Å andra sidan har statskontoret anfört, att det ville förefalla statskontoret, att man med en dylik topporganisation väl frikostigt sörjt för ledningen av kåren. Då de angivna beställningarna ju i huvudsak avsetts för fullgörande av förvaltningsuppgifter inom marinförvaltningen, torde statskontoret ha avsett att uttala, att dessa arbetsuppgifters omfattning icke motiverade ett så stort antal beställningshavare. För egen del vill jag erinra örn att den av utredningen beräknade personalen för marinförvaltningens intendenturavdelning motsvarar vad som förutsatts i 1943 års riksdagsbeslut rörande försvarets centrala förvaltnings­ organisation. Genom den föreslagna nya beställningen å marinöverintendentens chefsexpedition torde en viss avlastning av arbetet å intendenturavdelningens centralbyrå kunna vinnas. I avvaktan på närmare erfarenheter rörande arbetsuppgifternas omfattning i fredstid anser jag mig icke för närvarande kunna tillstyrka en ytterligare förstärkning av intendenturpersonalen å avdel­ ningen. Mot en utökning av marinintendenturkåren av nu berörd anledning talar även det förhållandet, att arbetsbelastningen å avdelningen torde komma att nedgå genom den pågående överflyttningen av anskaffningsuppgifter till krigsmaterielverket. Då en förstärkning av personalen å marinförvaltningens förrådskontrollkontor torde vara ägnad att förbättra kontorets möjligheter att fullgöra sina ur ekonomisk synpunkt viktiga uppgifter, har jag intet att erinra mot att för kontoret beräknas en beställningshavare i lönegrad Oa 4. I enlighet med utredningens förslag beräknar jag för tjänstgöring i för­ svarsstaben en beställningshavare i lönegrad Oa 3, varvid jag emellertid för­ utsätter, att en motsvarande sjöofficersbeställning indrages. Antalet i marin­ staben tjänstgörande marinintendenturofficerare torde i enlighet med utred­ ningens förslag kunna begränsas till en kapten. För Norrlandskustens marindistrikt har utredningen beräknat två beställ­ ningshavare, den ena i lönegrad Oa 4 och den andra i Oa 2. För den förra synes emellertid enligt min mening böra avses en beställning i alternativt lönegrad Oa 4/3. Även för chefen för intendenturavdelningen vid Stockholms örlogsvarv, för vilken befattning utredningen beräknat en beställning i lönegrad Oa 4, synes böra beräknas en beställning i alternativt lönegrad Oa 4/3. För chefen för intendenturförvaltningen vid Sydkustens marindistrikt be­ räknar jag i enlighet med utredningens förslag en beställning i lönegrad Oa 6. På sätt anförts i flera av de över utredningens förslag avgivna utlåtandena synes utredningen ha beräknat personalbehovet vid kustartilleriförsvaren väl

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. högt. Sålunda anser jag mig icke böra räkna med att marinintendenturofficerare skola utnyttjas för uppgifter inom kustartilleriförsvarens tygförvalt­ ningar. De två beställningar, som för detta ändamål beräknats för Stock­ holms och Blekinge kustartilleriförsvar, synas alltså kunna utgå. Då även i övrigt någon minskning av antalet för kustartilleriet avsedda beställningar torde kunna ske, räknar jag med att det av utredningen angivna antalet be­ ställningar för kustartilleriet, när förvaltningen vid detta vapen stabiliserats, totalt skall kunna nedbringas med fem. I övrigt har jag icke funnit anledning till huvudsakligare erinran mot marinintendenturutredningens beräkningar rörande behovet av marinintendenturofficerare på aktiv stat. Den fördelning av marinintendenturkåren på olika befattningar, som här angivits, bör endast betraktas såsom en beräkningsgrund till ledning för be­ dömande av frågan örn kårens storlek och sammansättning. Hinder bör där­ för ej föreligga att i anledning av verkställda organisationsundersökningar eller av andra skäl placera kårens beställningshavare på annat sätt. I likhet med marinintendenturutredningen anser jag, att befattningen så­ som chef för marinens centrala intendenturförråd bör kunna upprätthållas av pensionerad officer i arvodesbefattning. Jag kan dock icke tillstyrka högre löneställning än arvode motsvarande nettolön i löneklass Oall. Arbetsupp­ gifterna å sjörevisionen inom försvarets civilförvaltning synas icke heller vara av den art, att officer på aktiv stat kan anses erforderlig. Jag föreslår därför i enlighet med utredningens förslag, att för ändamålet inrättas en arvo­ desbefattning i löneklass Oa 10. Utredningens förslag örn inrättande av en dylik befattning för redogöraren vid sjökrigsskolan finner jag likaledes lämpligt. Vid bifall till mina i det föregående framlagda förslag kommer marinin­ tendenturkåren att omfatta följande beställningar, nämligen 1 marinö verintendent i lönegrad Ob 2, 1 kommendör i Oa 6, 5 kommendörkaptener av 1. graden i Oa 5, 9 kommendörkaptener av 2. graden i Oa 4, 35 kaptener i Oa 3 och 24 löjtnanter i Oa 2, eller således tillhopa 75 beställningar. I för­ hållande till den för innevarande budgetår fastställda personalförteckningen innebär förslaget —- förutom uppfattning av beställningen såsom marinöverintendent från Ob 1 till Ob 2 — en minskning med 1 beställning i Oa 5 och 1 beställning i Oa 4 samt en ökning med 1 beställning i Oa 2, varjämte nu befintliga 2 beställningar i alternativt Oa 3/2 skulle placeras i Oa 3. Genom de av mig förordade begränsningarna av kårens omfattning i jämförelse med utredningens förslag ha de av bland andra överbefälhavaren anförda syn­ punkterna härutinnan i viss mån beaktats. Enligt meddelad föreskrift får en beställning i envar av lönegraderna Oa 5 —Oa 2 tillsättas allenast medelst förordnande tills vidare, varjämte ytter­ ligare en beställning i Oa 5 för närvarande uppehälles med dylikt förord­ nande. Med hänsyn till de pågående och planerade organisationsundersökningarna synes berörda föreskrift böra kvarstå såvitt avser en beställning i vardera av lönegraderna Oa 3 och Oa 2. Minskningen av antalet beställ­ ningar i regementsofficersgraderna synes med hänsyn till beräknad pensions­

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 167 avgång böra äga rum från och med den 1 oktober 1945, då även övriga här före­ slagna förändringar med avseende å marinintendenturkårens sammansättning böra genomföras. Med hänsyn härtill föreslår jag, att kåren å personalför­ teckningen för nästa budgetår upptages med den av mig föreslagna samman­ sättningen men att föreskrift meddelas om att den nya personalförteckningen i denna del icke skall äga tillämpning förrän den 1 oktober 1945. De nya befattningarna för pensionerade marinintendenturofficerare synas böra inrättas från och med nästa budgetår. Den minskning av marinintendenturkårens arbetsuppgifter, som jag en­ ligt det föregående förutsatt skola kunna åvägabringas genom inrättande av ett antal befattningar för pensionerade officerare och för civil personal, kan endast i begränsad omfattning göra sig märkbar redan under nästa budgetår. Marinintendenturutredningen har föreslagit att, örn behovet av intendenturpersonal för fullgörande av kårens arbetsuppgifter icke kan tillgodoses genom inkallande av reservpersonal, en tillfällig förstärkning av kåren syntes böra medgives på visst angivet sätt. Enär jag emellertid anser mig kunna räkna med att möjlighet latt kvarhålla reservpersonal i tjänst kommer att föreligga även under nästa budgetår, synas särskilda åtgärder i angivet syfte icke erforderliga. Till frågan örn anvisande av medel för avlöningar till i det föregående be­ rörda beställnings- och befattningshavare återkommer jag vid behandlingen av försvarets civilförvaltnings och marinens avlöningsanslag. I detta samman­ hang hemställer jag att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen besluta att beträffande marinintendenturkårens organisation och om­ fattning godkänna de riktlinjer som i det föregående angivits.

[5.] Viss omorganisation av utbildningen vid sjökrigshögskoian. Vid anmälan av propositionen 1941:155 redogjorde jag för ett förslag till partiell omorganisation av sjökrigshögskolan, åsyftande rationalisering och modernisering av undervisningen. Enligt förslaget skulle bland annat stabskursen för sjöofficerare utökas till två år, varjämte viss omläggning av stabskursen för kustartilleriofficerare skulle äga rum. Jag förordade, att det fram­ lagda förslaget lades till grund för anslagsberäkningen, samt förutsatte, att ett slutligt ställningstagande till omorganisationsförslaget i övrigt — varutinnan det borde ankomma på Kungl. Majit att fatta beslut — finge ske i ett senare sammanhang. Detta vann riksdagens bifall. 1941 års försvarsutredning föreslog beträffande sjökrigsskolan, bland annat, en förlängning av de tekniska kurserna, så att dessa skulle komma att omfatta något mer än 3 terminer. På högskolans organisation inverkade denna förlängning icke i annan mån än att medelsbehovet för lärararvoden ökades med omkring 4 000 kronor. Förslaget, som framlades i propositionen 1942: 210 (s. 585 ff.), lämnades av riksdagen utan erinran. På grund av rådande beredskapsförhållanden har det icke varit möjligt att vare sig avvara det ökade antal officerare för lärartjänstgöring, som erford­ rades för de sålunda framlagda förslagens genomförande, eller vidtaga för­ utsatt ökning av elevantalet i kurserna.

168 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Enligt gällande organisation omfattar högskolan dels en ettårig allmän kurs, dels ett antal högre kurser, nämligen artillerikurs (tvåårig), torpedkurs, minkurs, förbindelsekurs och nautisk kurs (ettåriga) samt stabskurs (för kust­ artilleriofficerare tvåårig och för sjöofficerare ettårig). Allmän kurs börjar på hösten varje år, stabskursen varje jämnt årtal och de tekniska kurserna varje udda årtal. I skrivelse den 23 januari 1945 har chefen för marinen framlagt ett förnyat förslag till omorganisation i vissa avseenden av utbildningen vid sjökrigs­ högskolan och därvid anfört bland annat följande. En förnyad omprövning av undervisningen inom högskolan har visat, att be­ hovet av fördjupad stabsutbildning vid högskolan är synnerligen framträ­ dande. Därjämte har konstaterats, att de stabsutbildade officerarna i regel ha alltför liten kännedom örn tekniska frågor, under det att de tekniskt ut­ bildade officerarna ofta stå alltför främmande för strategisk-taktiska frågor och för ärenden, som sammanhänga med stabstjänsten. Vidare har framhållits att på senare tid tillkomsten av ett större antal specialingenjörer i viss mån förändrat behovet av utbildningen för tekniskt utbildade officerare. Under det att dessa officerare tidigare måst taga aktiv del i den tekniska gestalt­ ningen och konstruktionen av materielen, särskilt vapnen, har på senare tid behovet av att officerare handlägga sådana frågor av huvudsakligen ingenjör­ mässig karaktär minskats. Den tekniskt utbildade officeren, som sålunda tidi­ gare haft rent konstruktiva problem att handlägga, bör under den nuvarande marinorganisationen framför allt inrikta sig på vapnens m. m. militära och användningsmässiga sidor, varjämte de ekonomiska och administrativa pro­ blemen rörande vapnens framställning, beställning och tillverkning m. m. böra bliva mer framträdande. Dessa synpunkter ha lett till att den fördjupade undervisningen för de stabsutbildade officerarna synts böra inriktas dels på stabstjänsten och dels på en ökad kännedom örn och en ökad förståelse för den marina tjänstens tek­ niska problem, under det att den tekniska utbildningen för officerarna bör inriktas på fördjupad kännedom örn stabstjänst, på vapnens taktiska använ­ dande samt på administrativa och ekonomiska problem, som beröra tjänsten. Dessa överväganden ha givit den nära till hands liggande lösningen, att den tidigare skilda undervisningen för stabsutbildade och tekniskt utbildade offi­ cerare sammanföres på ett sätt, som tillgodoser båda de angivna kraven. Den sålunda tänkta ändrade organisationen av sjökrigshögskolan är i stort sett anordnad efter följande allmänna plan: 1. Alla officerare vid marinen — örn årskontingenterna bliva för stora för att lämpligen kunna sammanföras inom en kurs i sjökrigshögskolan, måste viss gallring av årskurserna göras före skolans början — kommenderas till sjökrigshögskolans allmänna kurs, i vilken studierna bedrivas omkring 6 må­ nader under vintern. Utfallet av studierna under denna vinter lägges för varje officer till grund för bedömande huruvida han bör kommenderas till högre kurs eller ej. I fråga örn den allmänna kursen äro praktiskt taget inga änd­ ringar gjorda i nuvarande organisation.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170. 169

2. De officerare, som kommenderas till högre kurs, genomgå under därpå följande vinter en stabskurs örn ungefär 6 månader, omedelbart efterföljd av praktiska tillämpningsövningar i stabstjänst, omfattande omkring 6 månader under sommaren. I denna för de praktiska tillämpningsövningarna avsedda tid äro inryckta bland annat växeltjänstgöringar inom andra försvarsgrenar samt samövningar med (deltagande i övningar för) andra militära högskolor. Under somrarna är tid även avsedd för tjänstledighet. 3. Omedelbart efter de praktiska tillämpningsövningarna i stabstjänst vid­ tager teknisk kurs, som pågår under 6 vintermånader; dock att artillerikursen pågår 12 månader, sålunda även under sommarmånaderna. Kostnadsökningen vid fullt genomförd organisation enligt det framlagda förslaget har marinchefen beräknat till sammanlagt omkring 20 000 kronor. Av beloppet hänföra sig omkring 5 000 kronor till kostnaderna för lärare och repetitörer (arvoden m. m.) samt omkring 15 000 kronor till ökade rese­ ersättningar, som framför allt äro föranledda av stabskursens tillämpnings­ övningar. I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har försvarets civilförvaltning anfört, att utbildningen enligt det nya förslaget icke under detta budgetår be­ räknades kunna bedrivas i full omfattning, varför ämbetsverket begränsat sig till att förorda en höjning av sjökrigshögskolans del av beräknat belopp för ar­ voden m. m. utöver lön till ordinarie tjänstemän med 600 kronor och be­ träffande övriga arvoden med 1 175 kronor. Viss ökning av kostnaderna för reseersättningar beräknades även erforderlig för nästa budgetår. En härav betingad höjning av de anslag, till vilka dessa kostnader hänfördes, hade dock icke ansetts vara erforderlig. Det av chefen för marinen framlagda förslaget till viss omorganisation av Departements­ chefen. undervisningen vid sjökrigshögskolan synes mig innebära påtagliga förbätt­ ringar därutinnan att samtliga elever vid högskolan bibringas fördjupade in­ sikter i strategi och taktik samt stabstjänst i allmänhet. Jag anser mig där­ för böra förorda, att förslaget genomföres. Med hänsyn till pågående eller planerade utredningar rörande högskoleundervisningen inom försvaret bliva de avsedda åtgärderna närmast av provisorisk karaktär. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget. Det bör anmärkas att förslagets genomförande — vid bifall till det i det föregående framlagda för­ slaget till arvodesreglering inom försvarets undervisningsväsende — torde komma att medföra något lägre kostnader än de av chefen för marinen beräk­ nade. I det följande återkommer jag till de ändringar i marinens avlöningsanslag, som för nästa budgetår böra vidtagas. Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att meddela bestämmelser i hu­ vudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående an­ fört angående omorganisation av utbildningen vid sjökrigshögskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 171

Vid anmälan av förenämnda proposition anförde jag, att efter slutförandet av pågående utredning rörande lönereglering för meteorologpersonal i all­ mänhet borde till förnyat övervägande upptagas det av anstalten framlagda förslaget om inrättande av ordinarie tjänster för militärmeteorologer av 1. graden. I samband därmed kunde det förtjäna att övervägas, huruvida icke — i viss anslutning till vad för närvarande gäller beträffande musikdirek­ törer vid armén — ett mindre antal befattningar för militärmeteorolog av 1. graden borde placeras i något högre lönegrad, varvid denna löneställning skulle vara bunden icke vid placering i viss befattning utan tilläggas veder­ börande alltefter antalet tjänstår.

Nuvarande personalorganisation.

Personalorganisationen har successivt utbyggts i den mån för de olika befattningarna kompetent personal kunnat anställas. För innevarande bud­ getår äro för det centrala väderleksorganet följande befattningar uppförda å flygvapnets personalförteckning för icke-ordinarie personal m. fl., nämligen: 3 militärmeteorologer, 1 militärmeteorolog av 1. graden, 5 militärmeteorologer av 2. graden samt 2 militärmeteorologer av 3. graden. Vidare har den tidigare å militärmeteorologiska informationstjänstens personalförteckning uppförda befattningen såsom byrådirektör i lönegraden Eo 28, i avbidan på omorganisationen av meteorologisk-hydrografiska an­ stalten, övergångsvis upptagits å personalförteckningen. Å personalförteckningen för ordinarie tjänstemän vid flygvapnet finnas på övergångsstat uppförda 1 befattning för föreståndare för militärmeteorologisk informationstjänst i lönegraden A 24 samt 2 befattningar för militärmeteoro­ log i lönegraden A 18. För flygförbanden ha beräknats 1 militärmeteorolog av 2. graden och 2 militärmeteorologer av 3. graden för varje förband samt därutöver 2 militär­ meteorologer av 3. graden vid vardera av Roslagens flygflottilj och Norr­ bottens flygbaskår. Då personal med den kompetens som förutsattes för an­ ställning såsom militärmeteorolog av 2. och 3. graderna icke beräknats kunna uppbringas i erforderlig omfattning redan under innevarande budgetår, har chefen för flygvapnet bemyndigats att övergångsvis anställa väderleksassistenter i lönegraderna MEo 15 och MEo 12 eller motsvarande lönegrader i löneplanen MEx militära icke-ordinariereglementet, under förutsättning att motsvarande antal befattningar för militärmeteorologer av 2. respektive 3. graden hålles vakant.

Föreliggande utredning och förslag rörande den civila meteorologpersonalens löneställning.

Förutberörda utredning har numera avslutats. Utredningsmannen, f. d. gene­ raldirektören G. Malm, har i skrivelse den 8 januari 1944 avgivit betänkande med förslag angående organisationen av statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, innefattande jämväl förslag i nyssberörda hänseende. Utredningsman­

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 173

Till stöd härför har chefen för flygvapnet bland annat anfört, att den nu­ varande osäkerheten i fråga om löneställningen för de tre förstnämnda be­ fattningarna jämte den låga lönegradsplaceringen för främst militärmeteorolog av 1. och 3. graden i förening med de mindre goda befordringsmöjligheterna bland annat medfört svårigheter vid rekryteringen av meteorologaspiranter. Vid ansökningstidens utgång innevarande år för en kurs, som av­ setts för 15 meteorologaspiranter, hade sålunda endast 8 sökande anmält sig. Chefen för flygvapnet har vidare lämnat en redogörelse för tjänstgöringen vid den militära väderlekstjänstens centralorgan i flygstaben och vissa därmed sammanhängande personalfrågor. Av denna redogörelse inhämtas följande. 5 meteorologer bedriva alternerande prognostjänsten. Denna äger rum i vakter örn ett dygn vardera, under vilken tid den vakthavande meteorologen med hänsyn till att flygsäkerhetstjänsten måste bedrivas kontinuerligt såväl dag som natt icke kan lämna flygvapnets ämbetsbyggnad utan jämväl måste intaga sina måltider där. Dessa relativt långa vakter ha visat sig mest prak­ tiska såväl med hänsyn till flygsäkerhetstjänsten som till den enskildes in­ tresse och hans behov av ett påföljande helt dygn av ostörd vila, Under månaderna mars—november, då flygtjänstutbildning vid flottiljerna bedrives i större utsträckning än under övriga tider av året, d. v. s. 3/4 av året, är meteorologen fullt sysselsatt under hela dygnet, medan han under den åter­ stående 1/i av året under normala förhållanden har tillfälle till viss vila under natten. Tjänstgöringstiden beräknas då till 21 timmar per dygn. Meteorologerna fullgöra sålunda nattjänstgöring ungefär vart 4—5 dygn år ut och år in. Såvitt man nu kan bedöma saken, måste detta pågå under hela deras tjänstetid. Under en tjänstgöringsperiod av sex veckor komma sålunda militärmeteorologerna vid centralorganet att tjänstgöra i prognostjänst under i medeltal 9 X 24 = 216 timmar, därav 9 X 8 = 72 timmar i nattjänst. Under tjänstgöring i prognostjänst Ira militärmeteorologerna att utfärda prognoser dels på vissa bestämda tider, dels efter beställning under alla tider av dygnet. Sådana tillfälliga prognoser förekomma i mycket stort antal dagligen och kunna med säkerhet beräknas öka avsevärt i och med flygvap­ nets fortsatta utbyggnad. Dessa prognoser, som framförallt ligga till grund för flygförbandens förflyttningar och övningar inom alla delar av landet med kringliggande farvatten, måste vara mycket detaljerade med avseende på.så­ dana ur meteorologisk synpunkt svårbestämbara element som molnhöjd, sikt, höjdvind nr. m. För att prognoserna skola vara så aktuella som möjligt, måste de vidare utfärdas mycket snabbt efter det att erforderligt observationsunderlag inkommit, De tillfälliga prognoserna måste i stor utsträckning ut­ färdas efter mycket kort varsel. För att alltid vara beredd till omedelbar prognosverksamhet under alla tider av dygnet (för ambulansflygningar, in­ gripande vid neutralitetskränkningar, räddningstjänst, atmosfärvärden för luftvärn m. m.) måste varje med ledning av inrapporterade väderleksobservationer upprättad väderlekskarta med största skyndsamhet analyseras för att bilda erforderligt underlag för prognosverksamheten. De internationellt fast­ ställda observationsterminerna äro kl. 0200, 0500, 0800, 1100, 1400, 1700, 1900 samt 2300. Under de korta mellantider, som givas i denna tjänst, måste för­ frågningar örn det aktuella väderleksläget besvaras och rådgivning till flyg­ förbanden äga rum. I samband med de i vårt land ofta mycket snabbt in­ träffande väderleksförsämringarna, måste ofta flygplan, som på grund därav icke kunna landa på avsedd plats, givas anvisningar om andra landnings­ platser. Allt detta ställer mycket stora krav på den vakthavande meteoro-

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

logens uppmärksamhet och förmåga att fatta snabba beslut. Meteorologen skall därjämte upprätthålla en nära kontakt med den centrala flygsäkerhetsledningen inom flygvapnet och avgiva förslag till anvisningar för flygsäker­ hetstjänsten i berörda delar. Tjänsten blir härigenom synnerligen forcerad och pressande på ett helt annat sätt än vad fallet kan bliva vid den allmänna väderlekstjänsten vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt (SMHA). Till detta kommer, att den vakthavande meteorologen direkt eller indirekt genom sin verksamhet kommer att bära ansvar för människoliv och dyrbar flygmateriel. Den vakthavande meteorologen är sålunda -— sedan han i en svårbedömbar väderlekssituation utfärdat en värderleksprognos och då han vet, att flygning pågår — utsatt för en ständig ängslan för vad som utav hans förvållande kan inträffa. Dessa omständigheter måste i längden medföra synnerligen svåra påfrestningar på vederbörandes nervsystem. Det har också redan nu visat sig, att meteorologerna blivit nervösa och lida av nervositet. I två fall ha överansträngning och nervpåfrestningar av denna art föranlett längre tids sjukledighet. Ett av dessa fall avser chefen för den militära väderlekscentralen. Vid slarv eller omdömeslöshet kan i vissa fall rent av åtal och ekonomisk ersättningsskyldighet tänkas bliva en följd av felprognos, som leder till flyg­ olyckor. För meteorologer vid den militära väderlekscentralen måste till följd av den knappt tillmätta personalkadern övriga arbetsuppgifter till stor del lösas under övertidstjänstgöring. Detta torde även i fortsättningen komma att bliva fallet, i varje fall innan organisationen är fullt utbyggd. Sålunda har chefen för den militära väderlekscentralen (tillika chef för flygstabens väderleksavdelning) under långa tider måst tjänstgöra omkring 80 timmar per vecka. Hans genomsnittliga tjänstgöringstid under det sistförfluten halv­ året har varit mellan 65 och 70 timmar per vecka. En annan av militärmeteorologerna har under samma tid regelbundet tjänstgjort mellan 55 och 60 timmar per vecka. Det är under sådana förhållanden fullt klart, att personalen icke — såsom fallet är vid SMHA ■— kan få tid eller krafter över för att följa utvecklingen inom sitt ämne i önskvärd omfattning eller påbygga sin egen utbildning. Detta förhållande, som kommer att vara särskilt markerat under uppbyggnads­ perioden, kan befaras leda till att militärmeteorologpersonalen efter denna period icke är tillräckligt konkurrenskraftig ur teoretisk utbildningssynpunkt, utan rent av måste riskera att — sedan den under många år nedlagt ett stort personligt, uppoffrande arbete — de högre befattningarna inom den militära väderlekstjänsten tillsättas med annan personal. Utsikterna till befordran till de högre befattningarna äro vidare inom SMHA avsevärt större än inom den militära väderlekstjänsten. Därjämte kunna anstaltens meteorologer beredas tillfälle att kvalificera sig för tvenne professurer, varav en vid Uppsala universitet och en vid Stockholms hög­ skola. Pensionsåldern för militärmeteorologpersonalen är visserligen ännu icke fastställd, men med hänsyn till den påfrestande tjänstgöringen och dess krav kan den knappast förväntas bliva högre än 55 år. Även därest vissa tjänster vid SMHA skulle medföra krav på samma pensionsålder, torde det med hän­ syn till arbetsfördelningen vid anstalten icke erbjuda större svårigheter att avkoppla flertalet av de äldre befattningshavarna från den ansträngande prognostjänsten och låta dem kvarstå till 65 år. Med hänsyn till ovan anförda omständigheter är det naturligt, att för meteorologpersonalen befattningarna “vid SMHA i nuvarande läge synas

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 175

mera eftersträvansvärda än de vid flygvapnet. Detta gäller i synnerhet i fråga om befattningarna som militärmeteorolog. För dessa ställas nämligen samma krav på meteorologiska fackkunskaper som för statsmeteorologbefatt­ ningarna, men därutöver tillkomma kraven på militär utbildning och på kroppskonstitution, som svarar mot flygtjänstens fordringar. Kompetens­ kraven äro sålunda högre för militärmeteorolog än för statsmeteorolog. Det råder sålunda en avsevärd skillnad mellan meteorologernas vid SMHA och vid flygvapnet arbetsförhållanden, befordringsutsikter m. m. På grund av vad sålunda anförts syntes det chefen för flygvapnet be­ träffande militärmeteorologernas löneställning i hög grad motiverat att dessa placerades i 23 :e lönegraden, oavsett örn statsmeteorologerna, såsom före­ slagits av chefen för kommunikationsdepartementet, placerades i 22:a löne­ graden. Över framställningen ha yttranden avgivits av försvarets civilförvaltning, statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, statskontoret samt allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd. Försvarets civilförvaltning har därvid beträffande befattningen såsom stabsmeteorolog anfört, att det borde tagas under övervägande örn icke rent lönetekniska och praktiska skäl talade för att stabsmeteorologen i likhet med övrig föreslagen ordinarie personal vid den militära väderlekstjänsten borde hänföras till löneplan i militära avlöningsreglementet. För att erhålla mot­ svarighet till lönegraden C 5 i civila avlöningsreglementet borde å löneplan Cb i militära avlöningsreglementet införas en ny lönegrad, Cb 1 med en årslön av 13 000 kronor. Beträffande befattningarna för militärmeteorolog av 1. graden har civilförvaltningen ifrågasatt, att ett visst antal, förslagsvis högst hälften, borde erhålla ordinarie anställning och placeras i 20:e lönegraden. I övrigt har förvaltningen tillstyrkt bifall till chefens för flygvapnet förslag i hithörande hänseenden. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har beträffande militärmeteorologer av 1., 2. och 3. graderna anfört bland annat följande. Anstalten är icke beredd att nu fatta slutlig ståndpunkt i denna fråga, vars lösning i viss mån påverkas av de högre tjänsternas placering. Det synes dock sannolikt, att en befordringsgång, likartad med den som fastställts för amanuenspersonalen vid de lärda verken och med anlitande, åtminstone för den akademiskt utbildade personalens vidkommande, av lönegraderna 15, 18, 20 och 21, blir nödvändig för att trygga en god rekrytering. För den händelse det skulle vara nödvändigt att fastställa här omhandlade lönegradsplaceringar innan tilltänkt ytterligare utredning skett i fråga om anstaltens meteorologpersonal, skulle anstalten vilja förorda, att militär­ meteorolog av 1. graden provisoriskt placeras i lönegrad MEo 21, att militär­ meteorolog av 2. graden placeras i MEx 15 och, efter viss tid, i MEo 15 och MEo 18 samt att befattning som militärmeteorolog av 3. graden ej upptages. Mot förslaget i övrigt har anstalten ej framställt erinran. Statskontoret har anfört, att de av chefen för flygvapnet berörda tjänst­ göringsförhållandena icke i och för sig finge påverka lönogradsplaceringen, samt förordat lönegraden Ca 22 för militärmeteorolog. Beträffande don lägre militärmeteorologpersonalens löneställning har ämbetsverket anfört bland annat följande.

176 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. Därest man, på sätt statskontoret förordat, vill ansluta militärmeteorologpersonalen till samma löneskala som den för statens meteorologisk-hydrografiska anstalt avsedda, synes militärmeteorologaspiranten efter avlagd meteorologexamen böra vid anställning som militärmeteorolog av 3. graden placeras i lönegrad MEx 15 för att efter viss tid uppflyttas till MEo 15 såsom militärmeteorolog av 2. graden. Militärmeteorolog av 1. graden torde däremot tills vidare böra bibehållas vid nuvarande placering i löne­ grad MEo 18, tills den i utsikt ställda omprövningen av den civila meteorologpersonalens löne- och anställningsvillkor hunnit slutföras. Skulle därvid ut­ redningen resultera i en höjd löneställning för meteorologer i lönegrad Eo 18, torde motsvarande löneförbättring böra komma militärmeteorologerna av 1. graden till del. En förutsättning för den av statskontoret här förordade place­ ringen bör emellertid vara, att kompetenskraven för nu ifrågavarande militärmeteorologer komma att med avseende å den teoretiska utbildningen vara fullt jämförliga med dem, som uppställas för befattningshavare i motsvarande löneställning inom den civila väderlekstjänsten. Förevarande förslag i övrigt har av statskontoret tillstyrkts. Lönenämnderna slutligen ha förklarat sig icke kunna ansluta sig till för­ slaget att uppflytta militärmeteorolog till 23:e lönegraden, då tillräckliga skäl för lönedifferentiering gentemot lönegradsplaceringen för motsvarande civil personal icke syntes föreligga. Beträffande den lägre meteorologpersonalen ha lönenämnderna uttalat sig för en placering i MEo 20 av militärmeteorolog av 1. graden, i MEo 16 av militärmeteorolog av 2. graden och i MEo 14 av militärmeteorolog av 3. graden. I övrigt ha lönenämnderna tillstyrkt de framlagda förslagen till löneställningar för den militärmeteorologiska personalen.

2. Ersättning för nattjänstgöring. 1943 års militära väderleksutredning föreslog i sitt betänkande, att sär­ skild ersättning vid nattjänstgöring skulle beredas personal vid central­ organet, där nattjänstgöring beräknades äga rum ständigt. För personalen i 24:e och 21 :a lönegraderna föreslogs sålunda ett belopp av 7 kronor för natt och i löre och 12:e lönegraderna 5 kronor, varvid dock de årliga beloppen föreslogos maximerade till 500 respektive 350 kronor per år. Vid anmälan av propositionen 1943: 354 anförde jag, att förevarande fråga syntes få bedömas i samband med spörsmålet örn löneställningen för meteorologpersonal i allmänhet. F. d. generaldirektören Malm föreslog i sitt förutberörda betänkande, att ersättning för nattjänstgöring i vissa fall skulle utgå med 6 kronor per natt för meteorolog och med 5 kronor för väderleksassistent eller biträdande meteorolog. Ersättningen skulle dock maximeras till 400 respektive 350 kronor per år. Vid anmälan av sjätte huvudtiteln i årets statsverksproposition har före­ dragande departementschefen förklarat sig icke vara beredd att nu tillstyrka, att dessa grunder komme i tillämpning. Frågan borde göras till föremål för fortsatt övervägande.

Kungl. Majus 'proposition nr 170. 177 I sin förutnämnda skrivelse den 24 januari 1945 Ilar chefen för flygvapnet gjort framställning örn ersättning för nattjänstgöring för personalen vid den militära väderlekscentralen enligt följande grunder.

Ersättning Maximal ersättning Lönegrad per natt per år kronor kronor

Av förutnämnda remissmyndigheter har försvarets civilförvaltning i hit­ hörande hänseende anfört, att det förefölle som örn fastställande av de före­ slagna löneställningarna för förste militärmeteorologer och militärmeteorologer skulle bereda dessa befattningshavare erforderlig kompensation för förekommande nattjänstgöring. Beträffande den lägre meteorologpersonalen ville civilförvaltningen ifrågasätta, örn icke den gottgörelse, som kunde be­ redas vederbörande enligt de vanliga reglerna örn övertidsersättning, finge anses tillfyllest. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har lämnat det av chefen för flygvapnet framställda förslaget utan erinran. Statskontoret har avstyrkt bifall till förslaget. Lönenämnderna ha i frågan anfört följande. Lönenämnderna anse sig i princip kunna tillstyrka, att den militära meteorologpersonalen, på sätt förordats, medgives komma i åtnjutande av er­ sättning för nattjänstgöring. Ersättningen bör emellertid enligt lönenämndernas uppfattning begränsas till personal, som icke äger komma i åtnjutande av övertidsersättning, och vidare bör ersättning icke utgå för nattjänstgöring i fall, då vederbörande kunnat beredas kompensation genom erhållande av ledighet, som svarar mot övertidsarbetet. Ett vidare tillmötesgående av de i framställningen framförda önskemålen i förevarande hänseende skulle, såvitt lönenämnderna kunna bedöma, medföra konsekvenser inom andra förvaltnings­ områden. Närmare bestämmelser rörande formerna för utgående av ersätt­ ning för nattjänstgöring böra fastställas av Kungl. Maj:t.

3. Tilläggsarvode åt t. f. chefen för flygstabens väderleksavdelning. Vid anmälan av propositionen 1944: 185 anförde jag, bland annat, att jag icke för det dåvarande kunde tillstyrka ett av flygmyndigheterna framlagt förslag örn tilläggsarvode å 1 800 kronor för år åt den av militärmeteorologerna, som intill dess befattningen som stabsmeteorolog inrättades, uppehölle tjänsten som chef för flygstabens väderleksavdelning. Därest erfaren­ heten skulle visa, att ett särskilt arvode övergångsvis borde utgå till nämnde militärmeteorolog, förutsatte jag, att Kungl. Maj:t av fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter ägde taga erforderligt belopp i anspråk. Genom beslut den 14 juli 1944 fann Kungl. Majit en förnyad framställ­ ning i ärendet icke föranleda någon åtgärd. Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. 124 45 12

178 Kungl. Maj-.ts proposition nr 170. I sin skrivelse den 24 januari 1945 har nu chefen för flygvapnet under framhållande, att avdelningschefens tjänstgöringstid under den senare hälften av 1944 belöpt sig till i genomsnitt 65 ä 70 timmar per vecka, ånyo underställt frågan Kungl. Maj:ts prövning. Försvarets civilförvaltning har anfört, att skäl kunde tala för att viss gottgörelse bereddes den militärmeteorolog, som bestritt befattningen som chef för flygstabens väderleksavdelning. Förvaltningen ville emellertid ifrågasätta, örn icke arvodet, därest vederbörande inplacerades i lönegrad Ca 23, borde nedsättas till förslagsvis 900 kronor för år. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har tillstyrkt det framlagda förslaget. Statskontoret har icke funnit sig kunna förorda särskilt tilläggsarvode samt anfört, att därest stabsmeteorologens lön, såsom avsetts, fixerades att utgå efter lönegrad C 5, hinder icke syntes möta att intill dess tjänsten besattes med ordinarie innehavare, låta vikariens avlöning utgå enligt de regler, som brukade tillämpas i motsvarande’ fall. En dylik anordning syntes statskon­ toret principiellt riktigare än införande av ett nytt specialarvode med de kon­ sekvenser, som detta kunde komma att medföra på andra områden. Lönenämnderna ha tillstyrkt det av chefen för flygvapnet framställda för­ slaget.

Departements Vid anmälan av propositionen 1944: 185 fann jag mig icke kunna tillstyrka, chefen. att ordinarie befattningar då inrättades för den militära väderlekspersonalen, eftersom förslag angående ändrad organisation av statens meteor ologiskhydrografiska anstalt icke framlades för 1944 års riksdag och frågan örn änd­ ring av den civila meteorologpersonalens löneställning därmed icke kunde komma under omprövning vid denna riksdag. Sedan nu vid anmälan av årets statsverksproposition förslag framlagts till reglering i viss utsträckning av de civila meteorologernas löneställning, synes motsvarande fråga för de militära befattningshavarnas del nu böra upptagas till prövning. Visserligen torde enligt vad jag under hand inhämtat det knappast bliva möjligt att inom den närmaste framtiden besätta de högre meteorologbefattningarna inom försvaret med kompetent personal. Av rekryteringsskäl synes det dock erfor­ derligt och önskvärt, att dessa svävande lönefrågor nu bringas till en lösning i den mån så kan ske. Statskontoret och lönenämnderna lia förordat bifall till chefens för flyg­ vapnet förslag av innebörd att stabsmeteorologen hänföres till lönegraden C 5 och befattning som förste militärmeteorolog till lönegraden Ca 26. Mot detta förslag har jag intet annat att erinra än att jag i anslutning till de av civil­ förvaltningen anförda synpunkterna förordar, att stabsmeteorologen hänföres till lönegraden Ca 30. Chefen för flygvapnet har föreslagit, att befattningen såsom militärmeteoro­ log skall hänföras till lönegraden Ca 23. Motsvarande civila befattnings­ havare skulle vid bifall till det i årets statsverksproposition framlagda förslaget hänföras till lönegraden A 22. Tjänstgöringen vid den militära väder-

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 179 lekscentralen torde visserligen ställa större krav på personalen än motsva­ rande tjänstgöring vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Det synes mig emellertid icke lämpligt att kompensera denna olikhet i tjänstgöringsför­ hållandena genom en högre löneställning. Jag anser mig därför icke kunna biträda förslaget utan föreslår i likhet med statskontoret och lönenämnderna, att militärmeteorolog placeras i lönegraden Ca 22. Såsom av det föregående framgår äro militärmeteorologer av 1., 2. och 3. graderna nu placerade i respektive lönegraderna MEo 18, MEo 15 och MEo 12. Motsvarande lönefråga för den civila meteorologpersonalen har ännu icke föranlett definitivt förslag till riksdagen; dock har det befunnits motiverat att beräkna medel för vissa jämförbara civila befattningar i högst lönegraden Eo 20 mot nu högst lönegraden Eo 18. Chefen för flygvapnet har föreslagit, att ifrågavarande militära meteorologbefattningar skola hänföras till lönegra­ den Ca 20 respektive lönegraderna MEo 15 och MEo 13. Detta förslag har framkallat vissa erinringar i de av myndigheterna avgivna yttrandena, i vilka hänvisats till frågans samband med motsvarande för civil meteorologpersonal föreliggande lönespörsmål. För egen del finner jag det icke lämpligt att, innan de i sistnämnda hänseende i utsikt ställda övervägandena lett till resultat, in­ rätta ordinarie tjänster för ifrågavarande militära meteorologpersonal. Då kompetensfordringar finnas fastställda för personalen och dennas arbetsupp­ gifter numera äro tämligen väl reglerade, synes å andra sidan hinder icke böra möta att överväga de förbättringar i löneställningen, som av rekryteringsskäl äro erforderliga och som kunna genomföras utan föregripande av nyss­ nämnda överväganden. Från dessa utgångspunkter finner jag mig i likhet med lönenämnderna böra förorda, att militärmeteorolog av 1. graden upp­ flyttas från lönegrad MEo 18 till lönegrad MEo 20. Det bör beaktas, att dessa befattningshavare bära det omedelbara ansvaret för väderlekstjänsten på de särskilda flygflottiljerna och att av denna anledning skäl föreligger att för deras del tillämpa den högsta lönegrad, som vid anmälan av statsverkspropo­ sitionen förutsatts kunna komma i fråga för jämförbar personal inom den civila väderlekstjänsten. I överensstämmelse med det av chefen för flyg­ vapnet framställda förslaget synes militärmeteorolog av 2. graden även i fort­ sättningen böra hänföras till lönegrad MEo 15. Yad militärmeteorolog av 3. graden beträffar, har chefen för flygvapnet ifrågasatt löneställningen MEo 13, statskontoret MEx 15 och lönenämnderna MEo 14. För egen del finner jag mig böra biträda det av chefen för flygvapnet framställda förslaget. I detta sammanhang torde böra böra anmärkas, att de militära meteorologaspiranterna under sin utbildning vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt äro in­ kallade i militärtjänst och sålunda åtnjuta värnpliktigs förmåner. Med hänsyn till de särskilt påfrestande arbetsförhållandena för den mili­ tära meteorologpersonalen finner jag mig icke böra framställa erinran mot att denna personal kommer i åtnjutande av ersättning för nattjänstgöring enligt de grunder som av lönenämnderna angivits. Det bör få ankomma på Kungl. Majit att meddela bestämmelser i ämnet, därvid jämväl torde böra meddelas föreskrift örn det maximibelopp, vartill ersättningen årligen må utgå.

180 Kungl. Marits proposition nr 170.

Yad slutligen beträffar förslaget om tilläggsarvode åt den militärmeteorolog, som för närvarande upprätthåller tjänsten som chef för flygstabens väderleksavdelning, finner jag vissa skäl tala för den av statskontoret hävdade uppfattningen. Emellertid kan, så länge krigsavlöningsreglementet äger til­ lämpning, vikariatsersättning författningsenligt icke utgå till ifrågavarande befattningshavare. Denne synes därför i stället böra tillerkännas ett särskilt tilläggsarvode å 1 800 kronor per år, ungefärligen motsvarande vikariatsersätt­ ning å förordnande i befattning såsom stabsmeteorolog. Till frågan örn personalbehovet för nästa budgetår återkommer jag i det följande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig förordade grunder för lönereglering för militär meteorologpersonal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 181

II. ANSLAGSFRÅGOR.

A. Försvarsdepartementet.

[7.] Försvarsdepartementet: Avlöningar, förslagsanslag.

» 1943/44 , 455 000 » 1944/45 » 465 000

Budgetåren 1942/46 (beräknad medelbelastning per år å kost­

Anslaget för innevarande budgetår disponeras jämlikt personalförteckning ocn avlöningsstat med därtill hörande bestämmelser, vilka finnas införda å s. 75 f. i statsliggaren för budgetåret 1944/45. I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln, punkt 1) föreslog Kungl. Majit riksdagen att, i avbidan på särskild proposi­ tion i ämnet, för ifrågavarande ändamål beräkna ett förslagsanslag av 465 000 kronor. I försvarsdepartementet ingå nu bland annat tre kommandoexpeditio­ ner, en för varje försvarsgren. I 1942 års försvarsbeslut förutsattes, att dessa tre expeditioner skulle sammanslås till en för försvarsgrenarna gemensam kommandoexpedition med en generalsperson eller flaggman såsom chef. Genom en sådan åtgärd beräknades vissa förenklingar i rent administrativt hänseende kunna vinnas, varjämte en del personalbesparingar ansågos kunna åstadkommas. Chefen för den gemensamma kommandoexpeditionen, vilken enligt försvarsbeslutet borde kunna tillhöra vilken försvarsgren som helst, borde upptagas i lönegraden Ob 2 eller Ob 3 på försvarsdepartementets stat, därvid dock bör bemärkas, att sistnämnda lönegrad med nuvarande terminologi betecknas såsom Ob 4. Till sitt omedelbara förfogande borde han ha en adjutant, vilken regelmässigt syntes böra vara en kapten ur generalstabskåren. Centralt under chefen borde vidare stå en detalj för registrering och expedi­ tion, en detalj för tjänstemeddelanden samt en bokdetalj. I övrigt borde kommandoexpeditionen under chefen vara organiserad på en armé-, en marino.ch en flygsektion. Armésektionens chef borde vara en regementsofficer ur generalstabskåren, major eller överstelöjtnant. Till sektionschefens omedel­ bara förfogande syntes böra stå en generalstabsaspirant. Sektionen borde upp­ delas på en vapenövnings- och personaldetalj, en mobiliseringsdetalj, en värnpliktsdetalj och en rulldetalj. Marinsektionens chef borde vara en regements­ officer ur flottan, kommendörkapten av 1. eller 2. graden. Till sektions­ chefens omedelbara förfogande borde stå en för stabsutbildning kommenderad officer ur marinen. Sektionen borde indelas på två detaljer, flottans detalj och kustartilleriets detalj. Flygsektionen borde förestås av en major eller

182 Kungl. Majlis proposition nr 170. överstelöjtnant ur flygvapnet. Emellertid borde man enligt försvarsbeslutet räkna med att arbetet såsom chef för flygsektionen icke komme att motsvara mer än en halvtidstjänst. Åt sektionschefen syntes därför böra uppdragas även vissa andra uppgifter än som direkt sammanhängde med tjänsten å kom­ mandoexpeditionen. Sålunda borde han lämpligen handhava den kontakt med den frivilliga flygutbildningen, flygklubbarna m. m., som ansåges böra finnas organiserad inom flygvapnets ledning. I sistnämnda hänseende syntes han emellertid böra lyda under chefen för flygvapnet. Å flygsektionen borde så­ som detaljchef tjänstgöra en kompaniofficer ur flygvapnet samt en pensionerad underofficer. Vidare skulle två nya kvinnliga kontorsbiträden tillkomma, men därigenom beräknades den militära skrivpersonalen kunna minskas eller av­ varas, vilket ansågs kunna vara till fördel. Den föreslagna personalen hän­ förde sig till fredsförhållanden. Som adjutanter åt chefen för försvarsdepar­ tementet borde tjänstgöra på kommandoexpeditionen placerade kompanioffi­ cerare ur de tre försvarsgrenarna. Beträffande tidpunkten för den nya orga­ nisationens genomförande förutsattes i försvarsbeslutet, att ställning härtill senare skulle tagas. Enligt min mening är tidpunkten nu inne för genomförandet av den förut­ satta omorganisationen. I allt väsentligt bör denna ske enligt de av 1942 års riksdag uppdragna riktlinjerna. Vissa mindre jämkningar däri torde dock få förutsättas, varjämte en del spörsmål, som da lämnades öppna, bland annat frågor örn löneställningen för befattningshavare vid den gemensamma kom­ mandoexpeditionen, nu böra upptagas till prövning. Härutinnan må följande anföras. Den hos chefen för kommandoexpeditionen placerade adjutanten bör tilllika tjänstgöra såsom adjutant hos chefen för försvarsdepartementet. Till chefens för kommandoexpeditionen förfogande bör ställas även en generalstabsaspirant. Chefen för detaljen för registrering och expedition torde böra vara en pensionerad officer i arvodesbefattning. Närmast liänförlig till denna detalj är även expeditionsvakts- och kontorspersonalen. Av denna personal torde en nu å övergångsstat uppförd befattning såsom förste expeditionsvakt i lönegrad A 7 böra i varje fall under nästkommande budgetår kvarstå å personalförteckningen. Innehavaren av denna befattning inträder i pensionsåldern den 1 oktober 1945 men har hemställt örn anstånd med av­ sked under ett år från nämnda dag. Därest denna ansökning, till vilken ståndpunkt ännu ej tagits, icke skulle bifallas, torde ifrågavarande befattnings­ havare likväl böra för underlättande av övergången till den nya organisa­ tionen biträda å kommandoexpeditionen mot åtnjutande av lämpligt avvägt dagarvode. Sådant arvode bör för nämnda fall bestridas från anslagsposten till icke-ordinarie personal. Jag anser mig emellertid icke med säkerhet kunna för framtiden beräkna ett behov av mer än en expeditionsviakt för den gemensamma kommandoexpeditionens vidkommande. Vid sådant förhållande bör en av de två nu å personalförteckningen upptagna, för kommandoexpedi­ tionerna avsedda befattningarna såsom expeditionsvakt i lönegrad A 5 — för närvarande vakant — kunna indragas och den återstående befattningen enligt eljest gängse grunder uppflyttas i lönegraden A 6. Det må framhållas, att

Kungl. Maj-.ts 'proposition nr 170. 183 innehavaren tav sistnämnda befattning för närvarande i huvudsak sysselsättes med göromål, som eljest i regel torde ankomma på kontorist. Med ett ståndpunktstagande till frågan örn en i anledning härav ändrad löneställning för denna befattning torde emellertid böra anstå, tills erfarenheter vunnits rörande arbetet på den gemensamma kommandoexpeditionen. Vidare bör för kommandoexpeditionens behov avses ett kanslibiträde i lönegrad A 7 och ett .kontorsbiträde i A 4. Till frågan örn erforderlig icke-ordinarie biträdespersonal återkommer jag vid beräkningen av anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Jag räknar med att den militära skrivpersonalen vid bifall till detta och i det följande framlagda förslag skall kunna avvaras. Detaljen för tjänstemeddelanden bör förestås av en pensionerad officer i arvodesbefattning. Å detaljen bör vidare tjänstgöra en pensionerad under­ officer med arvode enligt löneklass UO 8. Framhållas må, att åt chefen för detaljen för registrering och expedition lärer komma att anförtros vissa utredningsarbeten i för kommandoexpeditio­ nen gemensamma frågor samt att på chefen för tjänstemeddelandedetaljen kommer att vila ansvaret för utgivande av tjänstemeddelanden för flera för­ svarsgrenar. Med hänsyn härtill torde arvodet för åtminstone en av dessa befattningshavare böra motsvara nettolönen i löneklass Oa 11, medan den -andre av dem torde få åtnjuta arvode enligt löneklass Oa 10. Beträffande personaluppsättningen å bokdetaljen torde få hänvisas till vad inledningsvis anförts beträffande ordnandet av tryckningsverksamheten inom försvaret. Därvid har räknats med att såsom chef för detaljen skulle finnas anställd en pensionerad officer med arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 11. Därutöver skulle vid bokdetaljen vara anställda två offi­ cerare med arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10 samt tills vidare så länge publikationstrycket vore av mera betydande omfattning ytterligare en officer. Även denne har förutsatts skola anställas mot arvode enligt löneklass Oa 10. Övergångsvis har räknats med att, örn den av de båda nuvarande cheferna för lant- och sjöförsvarets kommandoexpeditioners bok­ detaljer, vilken vid förslagets genomförande icke längre erfordrades, önskade kvarstanna i nyssnämnda befattning, han syntes böra erhålla arvode enligt sin förutvarande löneklass. För expeditions- och kassagöromål samt för kor­ rekturläsning m. m. har räknats med en pensionerad underofficer med arvode enligt löneklass UO 8 samt högst tre biträden, varav ett i lönegrad Eo 7 och de övriga i högst lönegrad Eo 4. Yad angår armésektionen bör vapenövnings- och personaldetaljen i enlighet med vad som förutsatts i 1942 års försvarsbeslut förestås av en kapten ur gene­ ralstabskåren med en generalstabsaspirant som biträde. Mobiliseringsdetaljen bör förestås av en pensionerad officer med arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10. För värnpliktsdetaljen bör såsom chef avses en pensionerad officer, liksom för närvarande med arvode enligt löneklass Oa 11. I erfor­ derlig utsträckning bör här även tjänstgöra en officer från marinsektionen. Rulldetaljen bör förestås av en pensionerad officer med arvode motsvarande nettolönen enligt löneklass Oa 10, vilken till sitt förfogande bör lia en peil sionerad underofficer i löneklass UO 8.

184 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Detaljerna inom marinsektionen böra förestås vardera av en kompaniofficer, kommenderad ur flottan respektive kustartilleriet. Till detaljchefernas gemen­ samma förfogande bör vidare ställas en pensionerad underofficer med arvode motsvarande nettolön i löneklass UO 8. Yad flygsektionen beträffar synes det möjligt att begränsa personalen vid densamma utöver vad i försvarsbeslutet förutsatts. Jag räknar sålunda med att såsom sektionschef skall tjänstgöra en major eller överstelöjtnant ur flyg­ vapnet, vilken till sitt förfogande bör ha en pensionerad officer med arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10. Sistnämnde befattningshavare skulle sålunda ersätta såväl en kompaniofficer ur flygvapnet som en pensio­ nerad underofficer i arvodesbefattning. Hänsyn har härvid tagits även till det trängda personalläget vid flygvapnet. Det torde därjämte få lämnas öppet, örn chefen för flygsektionen även vid en begränsning av den till hans förfogande stående personalen på sätt nyss är sagt bör kunna medhinna även vissa flygvapnet berörande arbetsuppgifter, som icke direkt sammanhänga med tjänsten å kommandoexpeditionen. Därest den nu såsom chef för flyg­ vapnets kommandoexpedition placerade regementsofficeren vid flygvapnet efter omorganisationen skulle komma att i nuvarande lönegrad kvarstå såsom chef för flygsektionen, torde han böra övergångsvis bibehållas vid honom nu tillkommande tilläggsarvode å 1 500 kronor. Omorganisationen av kommandoexpeditionerna kommer — med bortse­ ende från övergångsanordningar — att medföra, att två befattningar i löne­ grad Ob 2 som chef för kommandoexpedition kunna indragas i utbyte mot en sådan befattning i lönegrad Ob 2 eller Ob 4 samt att med bortseende från övergångsanordningar två befattningar för pensionerade officerare med arvo­ den motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10 och två befattningar för pensio­ nerade underofficerare med arvoden enligt löneklass UO 8 icke längre erford­ ras. Härutöver möjliggöres förut angivna minskning av expeditionsvaktspersonalen. Jag vill erinra, att jag vid behandlingen av frågan örn tryckningsverksamheten inom försvaret framhållit, att för bokdetaljens vidkommande borde för nästa budgetår övergångsvis upptagas den nuvarande personalen, men förutsatt, att det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att närmare besluta rörande befattningarnas avveckling. Det bör vidare ankomma på Kungl. Majit att vid framdeles uppkommande ledigheter å kvarstående arvodesbefattningar för pensionerade underofficerare taga under omprövning, huru­ vida icke vissa av dessa befattningar böra vara förenade med arvoden mot­ svarande nettolönen i löneklass UO 7. Yad angår den för försvarsdepartementet gällande personalförteck­ ningen förordar jag i anslutning till vad jag i det föregående anfört, att nuvarande befattningar för cheferna för lantförsvarets och sjöförsvarets kom­ mandoexpeditioner, båda i lönegraden Ob 2, utgå och i stället en befattning såsom chef för försvarets kommandoexpedition i alternativt lönegrad Ob 2 eller Ob 4 uppföres å densamma. Yidare böra i det föregående föreslagna förändringar med avseende å kommandoexpeditionens vakt- och kontors­ personal komma till uttryck i personalförteckningen. Slutligen förordar jag, att å personalförteckningen uppföres ytterligare en, för departementets

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 185

kansliavdelning avsedd befattning såsom kanslibiträde i lönegrad A 7. Denna befattning är närmast avsedd för statssekreteraravdelningen. På inne­ havaren av befattningen skall ankomma bland annat att handhava och arkivera ett stort antal handlingar, ombesörja korrekturläsning m. m. Dessa arbets­ uppgifter åvila för närvarande vid sidan av sedvanliga skrivgöromål ett kontorsbiträde. Med hänsyn till vad sålunda anförts bör i avlöningsstaten anslags­ posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän upptagas med 226 000 kro­ nor (nu 235 000 kronor). Posten till avlöning till departementschefen bör uppföras med oförändrat belopp. Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, synes böra, med beaktande jämväl av vad i det föregående vid be­ handlingen av s. k. stabsarvoden anförts, upptagas med ett belopp av 140 000 kronor (nu 143 500 kronor). Pör innevarande budgetår äger Kungl. Maj:t be­ fogenhet att, örn så befinnes lämpligt, i stället för att kommendera officerare på aktiv stat ur truppförbanden vid försvarsdepartementet inrätta ytterligare högst 2 befattningar för pensionerad personal med arvoden motsvarande nettolönen i löneklassen Oa 10. Motsvarande synes böra gälla jämväl under nästa budgetår. Yad härefter angår anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal finnas för närvarande vid kommandoexpeditionerna anställda sam­ manlagt 4 kontorsbiträden i lönegrad Eo 4 och ett skrivbiträde i Ex 2. För den gemensamma kommandoexpeditionen torde sammanlagt erfordras — utöver förutnämnda kanslibiträde i lönegrad A 7 och kontorsbiträde i A 4 ävensom den för bokdetaljen avsedda kvinnliga biträdespersonalen — ytterligare högst två kontorsbiträden i Eo 4. Den nuvarande innehavaren av befattningen såsom förste expeditionsvakt med placering å departementets kansliavdelning torde redan den 1 maj 1945 komma att avgå med pension. Då under nuvarande för­ hållanden föreligger behov av oförändrat antal expeditionsvakter, vilket be­ hov dock efter återgång till fredsförhållanden och inflyttning i det plane­ rade nya kanslihuset kan komma att minskas, torde, där så befinnes lämp­ ligt, en sådan anordning få träffas, att nu ifrågavarande befattningshavare jämväl efter avgången med pension tills vidare kan tagas i anspråk för de­ partementets räkning mot åtnjutande av dagarvode i överensstämmelse med vad under viss förutsättning avsetts beträffande den å övergångsstat uppförde förste expeditionsvakten. Ifrågavarande tilläggsarvode bör bestridas från an­ slagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Vid bifall till de i det föregående framställda förslagen bör denna anslagspost beräknas till 91 000 kronor. Härvid har räknats med en ökning av posten med i runt tal 10 000 kronor för anställande av ytterligare med hänsyn till departementsarbetets omfattning erforderlig amanuenspersonal. Ifrågavarande anslagsbelopp av 91 000 kronor motsvarar — frånsett berörda tilläggsarvoden till två förste expeditionsvakter — i huvudsak det normalt i fredstid föreliggande be­ hovet av icke-ordinarie personal. Härtill synes emellertid böra läggas ett belopp av omkring 15 000 kronor för avlönande av sådan personal, som under nuvarande beredskapsförhållanden på sätt i propositionen 1942: 266 (s. 14)

188 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

behandling upptaga ifrågavarande spörsmål i nu angiven ordning. Frågan om införande av maskinell bokföring står i samband med beräkningen av så­ väl avlönings- som omkostnadsanslag för civilförvaltningen. Det har emeller­ tid synts lämpligt att redan under nu förevarande anslag lämna en samman­ hängande redogörelse för hithörande spörsmål.

Blankettgranskning.

Enligt 4 § 4 mom. instruktionen för civilförvaltningen (SFS 1943: 886) skola -— såsom i det föregående erinrats -—- formulär till blanketter, som äro avsedda för begagnande inom försvaret, i den omfattning Kungl. Majit be­ stämmer, innan de fastställas av vederbörlig myndighet, vara granskade och godkända av civilförvaltningen. Detta stadgande skall jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1943 avse samtliga försvarets blanketter, som icke äro av rent militär eller teknisk art. Beträffande behovet av arbetskraft för fullgörande av detta arbete anförde civilförvaltningen i skrivelse den 12 januari 1944, att antalet blanketter syntes komma att bliva synnerligen betydande samt att arbetet med desamma även­ ledes bomme att bli av stor omfattning. Med hänsyn till svårigheten att upp­ skatta personalbehovet under fredsförhållanden hade civilförvaltningen emellertid för det dåvarande ansett sig böra begränsa sina äskanden till att omfatta en befattning såsom revisor i lönegrad Eo 21 samt en befattning såsom assistent till nämnde revisor i lönegrad Eo 12. Revisorn avsågs skola tjänstgöra såsom föreståndare för den personal, vilken avsåges för blankettarbetet. Sedan vissa erfarenheter rörande omfattningen av försvarsväsendets blan­ kettsystem numera kunnat vinnas, stöde det — enligt vad civilförvaltningen i sin förenämnda skrivelse den 31 augusti 1944 anfört — klart, att detsamma hade en avsevärt större omfattning än vad civilförvaltningen ursprungligen beräknat. Antalet blanketter, som ämbetsverket dittills mottagit, uppginge till omkring 9 000. Eör arbetet härmed hade civilförvaltningen för närvarande ■anställt, förutom den förenämnde revisorn, 6 befattningshavare såsom orga­ nisatörer, 1 assistent med bland annat tryckeriteknisba uppgifter samt 1 rit­ biträde. Dessa befattningshavare utgjorde kameralbyråns organisations- och blankettdetalj. Det måste särskilt framhållas, att arbetet inom denna detalj i och för sig icke allenast vore förknippat med blanketterna utan även med­ förde betydande organisatoriska uppgifter. Bakom fastställandet och gran­ skandet av varje blankett läge nämligen i första hand ett bedömande av den organisation, i vilken blanketten skulle fylla sin uppgift. På detta sätt hade främst på föreståndaren för detaljen kommit att vila ett omfattande och be­ tydelsefullt arbete. I yttrande över civilförvaltningens framställning i nu berörda del har statens organisationsnämnd framhållit i huvudsak följande. Den sakliga utformningen av en blankett borde principiellt icke ske annat än genom försorg av den myndighet, inom vars arbetsområde blanketten vore avsedd att komma till användning. Eljest kunde befaras, att blanketten icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 189

komme att i önskvärd omfattning tillgodose det syfte, som avsåges. Härav följde, att denna del av blankettverksamheten icke lämpligen borde för hela försvarsväsendet centraliseras till en enda myndighet. Däremot kunde ett centralt blankettorgan i detta avseende utöva ett reglerande inflytande. Så­ lunda kunde ett dylikt organ lämna vederbörande myndighet värdefulla upp­ lysningar örn redan befintliga blanketter, då avsikten vore att för visst ända­ mål utarbeta nya sådana. På grund av den översikt över det befintliga blan­ kettbeståndet, som ett sådant centralorgan givetvis ägde, kunde detta även vid behov påkalla revision av blanketterna inom visst verksamhetsområde genom hänvändelse till vederbörande myndigheter eller till statens organisationsnämnd i fall, där organisationsundersökningar erfordrades. Ett centralt blankettorgan kunde sålunda även inom det område, som här avsåges, utöva en upplysande och reglerande verksamhet. Ett centralt blankettorgan hade vidare att fylla en särskild, mera fristående och väl så betydelsefull uppgift i blankettekonomiskt syfte, såsom i fråga örn blanketternas typografiska ut­ formning, deras format, papperskvalitet och framställning. I dessa avseenden syntes ett centralt blankettorgan böra tillerkännas ett bestämmande infly­ tande i fråga örn samtliga till försvaret hörande blanketter. Civilförvaltningen syntes, enligt vad organisationsnämnden vidare framhållit, vilja göra gällande, att den för ämbetsverket stadgade granskningsskyldigheten även skulle om­ fatta berörda sakliga utformning av blanketter och därmed giva civilförvalt­ ningen befogenhet att med särskild för ändamålet anställd personal verk­ ställa undersökningar i organisatoriskt avseende inom vederbörliga delar av försvarets arbetsområden. Förhållandet gåve nämnden anledning betona vikten av att befogenhetsområdet i berörda avseende klart avgränsades. Organisationsnämnden förordade emellertid såtillvida en utsträckning av civilför­ valtningens granskningsbefogenhet, att även granskningen av blanketter av rent militär eller teknisk natur borde i blankettekonomiskt avseende m. m. tillkomma det centrala blankettorganet. Nu tillämpad gränsdragning mellan å ena sidan blanketter av rent militär eller teknisk art och å andra sidan övriga blanketter kunde nämligen leda till bristande enhetlighet, liksom divergerande åsikter kunde uppkomma beträffande olika myndigheters befo­ genheter. Något avgörande beträffande frågan, till vilken myndighet ett så centraliserat organ borde förläggas, kunde knappast ifrågakomma, förrän spörsmålet örn tryckeriverksamhetens ordnande överhuvudtaget vid försvaret vunnit sin lösning.

Civilförvaltningen har i anledning av vad organisationsnämnden yttrat anfört bland annat följande.

Verket hade ännu icke kulmat förvärva tillräcklig erfarenhet för att tillför­ litligt bedöma det fredsmässiga behovet av personal för fullgörande av hit­ tillsvarande arbetsuppgifter på förevarande område. Det vore också vansk­ ligt att bedöma, i vilken omfattning arbetsuppgifternas utsträckande till att avse jämväl blanketter av militär och teknisk natur —- vilkas antal torde vara omkring fem gånge* större än de »ekonomiska» blanketterna — föran­ ledde ökning av personalbehovet. Även vid en begränsning av arbetsupp­ gifterna i enlighet med vad organisationsnämnden anfört måste viss upp­ märksamhet ägnas jämväl åt blanketternas innehåll och uppställning ur saklig synpunkt, enär den upplysande och reglerande verksamheten eljest icke syntes kunna fullgöras på tillfredsställande sätt. Förhållandevis högt kvalificerad personal måste därför genomgående beräknas för ärendenas handläggning. Civilförvaltningen måste även äga möjlighet att inom sitt eget förvaltnings­ område verkställa i detalj gående utredningar och organisationsundersök-

190 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ningar av teknisk-ekonomisk natur. Med hänsyn till att den för blankett­ granskningen avsedda personalen genom sitt arbete vore i tillfälle att för­ värva insikter i förvaltningsorganisationens detaljer och erfarenhet av lämp­ liga arbetsmetoder vid utredningar av det slag, varom här vore fråga, syntes därför ändamålsenligt att liksom hittills anlita den med blankettgranskning sysselsatta detaljen för utredningsuppdrag av skilda slag. Anlitande av den tryckeritekniska sakkunskapen inom statskontoret syntes enligt civilförvalt­ ningens mening med hänsyn till det stora antalet av försvarsväsendets blan­ ketter lämpligen böra ske i den formen, att befattningshavare inom stats­ kontoret i erforderlig utsträckning finge sin tjänstgöring förlagd till civilför­ valtningens lokaler. Enligt vad ämbetsverket under hand inhämtat, torde en dylik anordning ej komma att möta svårigheter. Med utgångspunkt från organisationsnämndens förslag och med beaktande av vad civilförvaltningen i anslutning därtill anfört hade ämbetsverket preliminärt beräknat den för detaljen erforderliga personalen till 1 förste revisor i lönegraden Eo 24 såsom föreståndare för detaljen, en revisor i Eo 21 för vissa uppgifter av ledande karaktär och med uppgift att fungera såsom ställföreträdare för förestån­ daren, 3 förste amanuenser i Eo 18, 1 assistent i Eo 12, avsedd att handhava ett kartotek över försvarets samtliga blanketter, att biträda med beställningsarbetet samt att uppehålla den närmare kontakten med vederbörliga tryckerier, 1 kanslibiträde i Eo 7 och 3 kontorsbiträden i Eo 4. Beträffande de bespa­ ringar, som kunde ernås hos övriga centrala förvaltningsmyndigheter, hade det icke varit möjligt att ännu förebringa utredning.

Maskinell bokföring.

I skrivelse den 21 augusti 1944 har försvarets civilförvaltning upptagit frågan örn centralisering av försvarsväsendets bokföring, vil­ ken jämväl sedermera berörts i ämbetsverkets skrivelse angående anslagsäskanden för nästa budgetår. Ämbetsverket har härom anfört bland annat följande. I samband med den omorganisation av arméns räkenskapsväsende, som genomförts den 1 juli 1939, hade arméförvaltningens dåvarande civila departe­ ment haft under övervägande att med tillämpning av s. k. hålkortsmetod centralisera och till departementet förlägga lokalmyndigheternas kassa- och titelbokföring. Det hade emellertid därvid visat sig, att den dåvarande om­ fattningen av arméns kassa- och räkenskapsväsende icke utgjorde ett i kvantita­ tivt avseende tillräckligt underlag för en dylik åtgärd, som erfordrade bland annat en dyrbar maskinell utrustning. Sedermera hade emelletid samtliga försvarsgrenar ställts under civilförvaltningens ledning i kassa- och räkenskapshänseende, varjämte deras omfattning i sagda hänseende enligt numera gällande försvarsorganisation även under fredsförhållanden syntes bliva av väsentligt annan storleksordning än tidigare. Genom en dylik centralise­ ring skulle påtagliga fördelar stå att vinna. Sålunda skulle de lokala myn­ digheternas bokföringsarbete komma att väsentligt .inskränkas och i huvud­ sak avse endast förandet av kortfattade annotationer över verkställda ut­ betalningar. Bokföringen skulle helt anordnas centralt på maskinell väg och vederbörande lokala myndigheter tillställas i denna ordning förda journaler och titelsammandrag. Med denna bokföring skulle vidare erhållas automa­ tisk kontroll å försvarets centrala postgirosystem samt ett direkt underlag för huvudbokföring och de belastningstabeller, som civilförvaltningen hade att månatligt avgiva till försvars- och finansdepartementen m. fl. Dessutom skulle den för närvarande å civilförvaltningens revisionsbyrå verkställda s. k.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170. 191

»prickningen», innebärande en kontrollerande jämförelse mellan dagbok och verifikationer, bliva överflödig. Såsom en väsentlig fördel, vilken skulle stå att vinna genom ifrågavarande centralisering, finge vidare framhållas ett i jämförelse med nuvarande ordning betydligt snabbare bearbetande av räkenskapsmaterialet och därav följande färdigställande av kassarapporter till riksräkenskapsverket samt belastningstabeller.

Statens organisationsnämnd har i yttrande över berörda framställning riktat uppmärksamheten på frågan huruvida den nuvarande bokföringen inom försvaret principiellt kunde anses motsvara de krav, som man hade att ställa på en tidsenlig redovisning. Enligt nämndens mening vore så icke fallet. För att kunna bedöma, örn utlagda medel använts rationellt respektive vilka åtgärder som borde vidtagas för att möjliggöra besparingar, måste man — har nämnden vidare anfört — ha en logiskt uppbyggd kontoplan (titel­ förteckning). Den till den 1 juli 1944 inom försvaret använda titelförteck­ ningen fyllde icke detta ändamål, då dess huvudsakliga uppgifter syntes vara att bevaka, att anslag icke överskredes. Den provisoriska titelförteckning, som nu vore gällande, utgjorde i stort sett endast en omnumrering av de hittillsvarande titelnumren enligt decimalsystem. För att en kostnadsredo­ visning skulle kunna anses tillfredsställande vore det nödvändigt, att man noggrant holle isär kostnadsslag och kostnadsställen. Enligt nämndens mening borde därför en titelförteckning utarbetas, som möjliggjorde redo­ visning av kostnaderna dels på kostnadsslag och dels på kostnadsställen. Nämnden hade den uppfattningen, att installerandet av en hålkortsanläggning under nuvarande förhållanden, utan att påtalade synpunkter beaktades, skulle innebära att den ur kostnadskontrollsynpunkt otidsenliga bokföringen för lång tid fastlåstes. En sådan åtgärd ville nämnden avstyrka. Nämnden har i anslutning härtill hemställt, att Kungl. Majit måtte uppdraga åt organisationsnämnden att verkställa utredning örn och inkomma med förslag till om­ läggning av försvarets bokföring med avseende å såväl principerna som metoderna för dess utförande.

Civilförvaltningen och riksrälcenskapsverket ha i gemensamt utlåtande bemött den av organisationsnämnden framställda kritiken mot ifrågavarande förslag. I detta utlåtande ha ämbetsverken anfört bland annat följande. Den nyligen fastställda titelförteckningen innebure endast en kodifiering av det hittillsvarande titelsystemet, varvid en del titlar för tillgodoseende av vissa av riksräkenskapsverket hävdade synpunkter uppdelats i nya under­ titlar. I förevarande sammanhang hade civilförvaltningen uppskisserat vissa framtidsprogram, avseende bland annat centralisering av avlöningsväsendet. Dessa framtidsprograms realiserande borde enligt ämbetsverkets mening icke Ira avgörande betydelse vid förevarande spörsmåls bedömande. Att de icke utan nya ingående utredningar kunde göras till föremål för prövning funne ämbetsverken självklart. Gentemot vad organisationsnämnden anfört därom, att man genom att anskaffa hålkortsmaskiner skulle fastlåsa det nuvarande bokföringssystemet, ville ämbetsverken framhålla, att särskild hänsyn tagits till just dessa synpunkter, samt att valet av hålkorts (statistik) maskiner vore avsett att ske med beaktande av önskemålet att framdeles kunna åstadkomma en kostnadsfördelning, som tillgodosåge både kravet på ordnad anslagsredo­ visning och önskemålet att kunna fördela kostnaderna efter andra grunder jin de rent anslagsmässiga. Nämndens kritik av de principer, vilka ligga till

192 Kungl. Majlis proposition nr 170

grund för försvarsväsendets bokföring, vore så kortfattad och knapphändigt motiverad att ett utförligt bemötande icke vöre möjligt. Måhända vore nämn­ dens utgångspunkt ett principiellt krav på omläggning av det statliga redovisningsväsendet i dess helhet. Det syntes emellertid få anses ställt utom all fråga, att den statliga bokföringen i första hand måste anknytas till riksstaten och de för riksstatsanslagen fastställda staterna samt att den ytter­ ligare uppdelningen på kostnadsslag, sorn kunde anses nödvändig och värde­ full ur förvaltningskontrollsynpunkt, måste ske inom den genom anslags­ redovisningen givna ramen. Med denna utgångspunkt erfordrades alltid för åstadkommande av annan fördelning av kostnader än den, som förekomme under olika anslag (anslagsposter), verkställandet av särskilda statistiska ut­ redningar. Det snabbaste och effektivaste medlet att åstadkomma dylika ut­ redningar utgjorde hålkortsmetoden. Därest med »kostnadsställe» avsåges förband (motsvarande), finge erinras, att den i stor omfattning bedrivna centrala anskaffnings- och underhållsverksamheten medförde, att kostnader för ett förband i motsvarande utsträck­ ning icke bleve och icke heller kunde bliva redovisade i förbandets räken­ skaper. Frågan örn möjligheterna att fördela försvarskostnaderna på för­ band hade varit föremål för ingående utredningar. Såvitt ämbetsverken hade sig bekant, hade därvid aldrig från något håll ifrågasatts annat än att kost­ naderna för materielanskaffningen skulle redovisas centralt. Däremot hade ofta ifrågasatts att redovisa vissa materielanskaffningskostnader gemensamt för försvarsväsendet i dess helhet i stället för att såsom nu skedde fördela dem på försvarsgrenarna Ämbetsverken kunde icke finna tillräckliga skäl för den av nämnden före­ slagna särskilda utredningen angående principerna och metoderna för för­ svarets bokföring. En avgjord olägenhet med en dylik från riksräkenskapsverket och civilförvaltningen fristående utredning skulle vara, att det kontinuerliga organisationsarbete, som erfordrades beträffande försvarets kassa- och bokföringsväsende, skulle komma att vila under den avsevärda tid, den föreslagna utredningen kunde förutsättas komma att taga i anspråk. Skulle organisationsnämnden önska deltaga i de utredningar rörande försva­ rets interna bokföring, som komme att fullföljas i samarbete mellan riksräkenskapsverket och civilförvaltningen, läte detta sig givetvis göra, varvid emeller­ tid förutsattes, att arbetet icke härigenom försenades.

Beträffande den föreslagna åtgärdens sammanhang med förval tningsr ef ormen ha civilförvaltningen och riksräkenskapsverket framhållit, att det sistnämnda verket vid de diskussioner, som föregått genomförandet av den militära förvaltningsreformen, konsekvent hävdat, att koncentrationen av de tidigare förvaltningsorganens bokföring till ett verk förutsatte mekanisering av bokföringsapparaten. Nu föreliggande förslag åsyftade så­ ledes en av båda verken såsom nödvändig ansedd och länge planerad mekani­ sering av den nuvarande bokföringen. I förnyat yttrande i ärendet har organisationsnämnden anfört, att ärendet genom vad civilförvaltningen och riksräkenskapsverket härutinnan anfört kommit i annat läge än vid tiden för avgivandet av nämndens tidigare yttrande. I anslutning härtill har nämnden anfört följande. Det vore sannolikt, att en mekanisering av arbetsförfarandet borde eftersträ­ vas för att råda bot på arbetsanhopningen i bokföringsavseende inom civil­ förvaltningen. Under förutsättning att hålkortsmetoden härvid borde till-

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 193

gripas, varom civilförvaltningen och riksräkenskapsverket syntes vara över­ tygade, hade nämnden intet att erinra mot att en förhyring av hålkortsmaskiner komme till stånd för det här angivna ändamålet, så mycket mera som strävan numera syntes vara att icke taga i anspråk maskintyp av större kapacitet än nödigt vore ävensom att icke förhyra maskiner med för lång uppsägningstid. Därest en förhyrning av hålkortsmaskiner komme till stånd, finge detta dock icke enligt nämndens mening tagas till intäkt för vidtagande -av förändringar i avseende å nu rådande fördelning av bokföringsarbetet mellan lokal- och centralmyndigheterna eller andra åtgärder, som kunde före­ gripa en förutsättningslös utredning angående försvarsväsendets bokförings­ system. Farhågorna för att det kontinuerliga organisationsarbetet beträffande försvarets kassa- och bokföringsväsende efter igångsättande av en sådan ut­ redning skulle komma att vila under avsevärd tid, syntes icke vara berättigad, <3å givetvis civilförvaltningen och riksräkenskapsverket måste vara represen­ terade i en dylik utredning. Civilförvaltningen har vidare framhållit, att en på hålkortsmetoden vilande centralisering av bokföringsarbetet kunde bliva första ledet i en centraliseringsprocess, som skulle kunna utsträckas att omfatta även andra verksam­ hetsgrenar inom civilförvaltningens verksamhetsområde. Ämbetsverket syf­ tade härvid i första hand på uträkning och utbetalning av månads­ löner till den fast anställda personalen vid försvaret. En praktisk förutsätt­ ning för genomförande av en sådan reform finge emellertid anses vara, att den centraliserade bokföringen först hunnit inarbetas. Därjämte krävdes ett omfattande organisatoriskt förarbete. Kostnaderna för användning av central hålkortsredovisning under nuvarande förhållanden ha i civilförvaltningens förenämnda skrivelse den 31 augusti 1944 beräknats till sammanlagt 153 000 kronor, varav 120 000 kronor skulle utgöra årskostnader och 33 000 kronor engångskostnader. Från det sammanlagda beloppet borde avgå 6 000 kronor, utgörande viss med om­ läggningen sammanhängande minskning av vissa inbindningskostnader. I det av civilförvaltningen och riksräkenskapsverket senare avgivna utlåtandet i ärendet ha kostnaderna för anläggningen ansetts kunna begränsas till sam­ manlagt 125 000 kronor. Beträffande de besparingar, som beräknats uppkomma vid genom­ förande av förslaget örn centraliserad hålkortsbokföring hos civilförvalt­ ningen, ha under hand vissa upplysningar införskaffats från civilförvaltningen. Enligt dessa upplysningar skulle förslagets genomförande för civilförvaltning­ ens revisionsbyrås vidkommande sannolikt medföra, att i fredstid minst 15 nu med »prickning» sysselsatta biträden bleve överflödiga. För bokföringskontorets del uppginge den för fredstid erforderliga rutinpersonalen till lågt räknat omkring 8 personer, vilken kunde inbesparas. Den totala inbespa­ ringen av lönekostnaderna inom civilförvaltningen beräknades på grund här­ av till i runt tal 94 000 kronor. En beräkning av personalbesparingarna vid de lokala myndigheterna förutsatte-emellertid organisatoriska undersökningar hos kassamyndigheterna och en omläggning av arbetsrutinen. För närvarande räknades därför icke med några besparingar i detta hänseende. Förslagets genomförande skulle vidare onödiggöra en av militära expeditionstjänst- Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. isa 45 13

194 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

kommittén såsom nödvändig ansedd anskaffning av skrivmaskiner med kort­ ficka. Härigenom skulle en besparing på omkring 20 000 kronor per år kunna vinnas. De totala omedelbara besparingarna skulle således enligt civilför­ valtningens mening utgöra (94 000 + 20 000=) 114 000 kronor. De freds­ mässiga kostnaderna för hålkortsanläggningen hade av civilförvaltningen upp­ skattats till för avlöningar åt 1 detaljchef (Eo21), 1 stansningschef (Eoll), 9—10 biträden (Eo 4—2) samt 2 maskinskötare (500 kronor i månaden per man) sammanlagt omkring 64 000 kronor, för maskinhyra 36 000 kronor och för installationskostnader 4 000 kronor eller sålunda tillhopa omkring 104 000 kronor. Nettobesparingen skulle med utgångspunkt från dessa beräkningar uppgå till (114 000 —104 000=) 10 000 kronor.

Övriga personalfrågor.

Civilförvaltningen har i sin skrivelse med anslagsäskanden för nästa bud­ getår framlagt vissa allmänna synpunkter på ämbetsverkets personalupp­ sättning och därmed sammanhängande spörsmål. I sådant hänseende har civilförvaltningen anfört bland annat följande. Civilförvaltningens arbetsuppgifter i den nya försvarsorganisationen hade genom statsmakternas ställningstagande till organisationen av försvarets centrala förvaltning (propositionen 1943: 180) erhållit en i huvudsak slutgiltig utformning. Detaljerna härutinnan ävensom arbetsuppgifternas fördelning melian ämbetsverkets underavdelningar hade reglerats i ämbetsverkets in­ struktion. Sedermera hade jämlikt Kungl. Maj:ts särskilda beslut ytterligare vissa uppgifter ålagts civilförvaltningen, bland annat i fråga örn försvarets blankettväsende och viss inventeringsverksamhet vid flygvapnet. I motsats till vad sålunda gällde rörande civilförvaltningens arbetsupp­ gifter hade ämbetsverkets härför erforderliga personalorganisation ännu icke blivit slutligt bedömd. I samband med behandlingen av förvaltningsutredningens förslag i denna fråga hade av utredningen framlagts beräkningar över personalbehovet för civilförvaltningen, över vilka respektive försvarsgrensförvaltningar beretts tillfälle att yttra sig. Föredragande departementschefen hade emellertid i propositionen 1943: 180 funnit sig icke böra följa utred­ ningens beräkningar utan ansett, att arméförvaltningens, marinförvaltningens och flygförvaltningens förutvarande organisation tills vidare borde tjäna så­ som utgångspunkt i detta hänseende. Man hade alltså i princip förfarit pa. det sättet, att med de arbetsuppgifter, vilka tillfördes civilförvaltningen, även den personal, vilken hittills fullgjort nämnda uppgifter, överfördes till ämbetsverket. Härutöver hade allenast vissa i första hand oundgängliga be­ fattningar inrättats, vilka därjämte tills vidare gjorts till extra ordinarie. Civilförvaltningens personalorganisation hade sålunda i största utsträck­ ning grundats på försvarsgrensförvaltningarnas efter 1936 års försvarsordning anpassade personaluppsättning. Genom försvarets utbyggnad och utökningen av de värnpliktigas tjänstgöringstid hade de häremot svarande arbetsupp­ gifterna under de senaste åren undergått en högst betydande ökning, vilken slutligt fastställts genom 1942 års försvarsbeslut. Vid civilförvaltningens inrättande hade sålunda förutsatts, att ämbets­ verkets personalorganisation skulle anpassas efter dess arbetsuppgifter. Det slutliga bedömandet härav hade emellertid ansetts böra anstå i avbidan på återinträdandet av normala förhållanden. Med nuvarande personalorganisa­ tion fullgjordes fördenskull inom ämbetsverket även sådana arbetsuppgifter*

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 195

som med säkerhet lomme att kvarstå i fredstid, i högst betydande utsträck­ ning av extra personal, vilken icke kunnat givas någon betryggande an­ ställning. Ur rekryteringssynpunkt hade nuvarande anställningsförhållanden med­ fört avsevärda svårigheter för civilförvaltningen. Frånvaron av säkra befordringsmöj ligheter och anställningens kriskaraktär, vilken icke kompen­ serats av lika förmånliga anställningsvillkor som hos de statliga krisorganen hade i stor utsträckning föranlett anställningshavare hos ämbetsverket att redan efter kort tid söka säkrare anställning. Det hade härigenom ställt sig ytterst svårt för ämbetsverket att till sig knyta de befattningshavare, vilka för framtiden lämpligen borde bilda stommen i personaluppsättningen. Sedan civilförvaltningen numera varit i funktion sedan den 1 januari 1944 och 1942 års försvarsorganisation erhållit en fastare utbyggnad, hade det blivit möjligt att göra vissa erfarenhetsmässiga bedömanden av ämbetsver­ kets personalbehov i fred. Även örn den slutliga arbetskvantiteten i fred ännu icke med säkerhet kunde fastställas, vore det dock möjligt att med ut­ gångspunkt från försvarets utbyggnad och den följande proportionella ut­ ökningen av civilförvaltningens arbetsuppgifter precisera vissa befattningar, vilka under alla omständigheter utgjorde nyckelbefattningar i civilförvalt­ ningens organisatoriska utbyggnad, utan vilka ämbetsverkets arbete icke erhölle nödvändig stadga. Det vore ett betydande intresse, att på dessa befatt­ ningar kontinuitet uppehölles, varför ett bibehållande av nuvarande lösliga anställningsform måste anses innebära betydande risker.

Med hänvisning till vad civilförvaltningen sålunda anfört har ämbets­ verket ansett, att medel borde beräknas för följande nytillkommande perso­ nal. Då den på revisionsbyråns sekretariat tjänstgörande förste byråsekre­ teraren i första hand hade att närmast under krigsrådet handha ledningen av revisionsverksamheten, att ge uppslag till undersökningar och utredningar samt att åvägabringa enhetlighet i arbetet på byråns kontor och detaljer, hade på byrån uppkommande egentliga sekreterargöromål i stället fått full­ göras av en å byråns sekretariat placerad förste amanuens. Det syntes emel­ lertid nödvändigt, att en kvalificerad befattningshavare ställdes till byråns förfogande för sekreterargöromål. Ämbetsverket har därför funnit oundgäng­ ligt, att å revisionsbyrån inrättades en befattning såsom byråsekreterare i lönegrad Eo 21. Under denna förutsättning kunde en befattning såsom förste amanuens i lönegrad Eo 18 indragas. Förutom den revisor, som avsåges för ledningen av den centraliserade hålkortsbokföringen, erfordrades ytterligare 2 revisorer i lönegrad Eo 21, den ene avsedd för bland annat den på kameral­ byråns kamrerarkontor ankommande förhandsgranskningen och den andre för ledningen av en särskild läger- och manskapskassedetalj inom kameral­ byrån. Civilförvaltningen erinrade beträffande sistnämnda tjänst, att marketenterierna med därtill anslutna handelsrörelser samt bagerier och filmverk­ samhet hade en omslutning av omkring 30 miljoner kronor för år samt att dessa affärsrörelser icke alltid handhades och kontrollerades med erforderlig sakkunskap, varför det voro nödvändigt med en omfattande löpande kontroll, förbunden med en organiserande och sammanhållande central verksamhet. Denna innefattade bland annat platsundersökningar och inventeringar samt löpande granskning av ett omfattande statistikmaterial. För advokatfiskals-

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

kontorets vidkommande har hemställts om inrättande av två tjänster såsom biträdande jurister i lönegrad Eo 21. Den ena av dessa tjänster har moti­ verats med de ökade krav på personalen inom kontoret, som komme att ställas i och med övergången till en ny rättegångsordning. Då såväl advokatfiskalen som hans närmaste man icke själva kunde hinna representera kro­ nan vid tillnärmelsevis alla rättegångar, icke minst därför att båda måste finnas centralt tillgängliga för att leda kontorets verksamhet, uppehålla stän­ dig kontakt med samtliga huvudmän, besvara förfrågningar o. s. v., syntes det nödvändigt att inrätta åtminstone en mera kvalificerad befattning, vars innehavare beräknades kunna företräda kronan inför rätta. För denna be­ fattning borde lägre löneställning än 21 lönegraden icke ifrågakomma. Den andre biträdande juristen vore avsedd att placeras såsom föreståndare för den särskilda detaljen för trafikskademål, å vilken för närvarande 6 jurister funnes anställda. I övrigt har ämbetsverket förordat inrättande av en tjänst såsom förste amanuens (Eo 18), avsedd för kameralbyråns kamrerarkontor, samt en amanuens (Eol5), avsedd att biträda å kanslibyrån. Jämte den kansliskrivare i Eo 11, som enligt vad förut sagts avsetts för hålkortsbokföring, har civilförvaltningen beräknat ytterligare en kansliskrivare erfor­ derlig för kameralbyråns kamrerarkontor. För undvikande av en eljest ofrån­ komlig utökning av amanuenspersonalen har civilförvaltningen föreslagit överflyttning av det mindre kvalificerade granskningsarbetet inom kansli­ byråns flyttningsdetalj till kvinnlig arbetskraft. För sådant ändamål borde å detaljen placeras två nyinrättade befattningar såsom kontorister i lönegrad Eo 9. Vidare har civilförvaltningen räknat med att en för närvarande å kame­ ralbyrån anställd bokbindare i lönegrad Ex 5 borde mera fast knytas till äm­ betsverket, varför befattningen borde göras till extra ordinarie i samma löne­ grad. Enligt civilförvaltningens mening skulle det för ämbetsverket med­ föra betydande fördelar och för statsverket ställa sig ekonomiskt fördelaktigt att permanent ha anställd en bokbindare för inbindning av ämbetsverkets handlingar, löpande komplettering av dess samtliga författningsband och inbindningen av de centrala ämbetsverkens verifikationer. I detta samman­ hang må även framhållas, att ämbetsverket vidare beräknat ett belopp av 5 000 kronor för biträden till bokbindaren, avsedda att tagas i anspråk för inbindning av samtliga de lokala myndigheternas verifikationer. Sistnämnda förslag stöde i samband med civilförvaltningens förslag örn centralisering av försvarets bokföring enligt hålkortsmetod. Slutligen borde ytterligare en telefonist i lönegrad Eo 2 anställas, varjämte medel borde beräknas för an­ ställande av en pensionerad underofficer mot arvode motsvarande nettolönen i löneklass UO 7, avsedd i huvudsak för förrådskontroll av samma art som hos exempelvis arméförvaltningen fullgjordes av pensionerad personal i arvodesbefattning. Utöver den förutnämnda befattningen såsom förste amanuens å revisionsbyrån kunde i sammanhang med nu ifrågavarande personalför­ ändringar en befattning som kanslibiträde i lönegrad Eo 7 indragas. En mera ingående redogörelse för de arbetsuppgifter, som avsetts skola fullgöras av personal som här nämnts, har lämnats i handlingarna i ärendet, till vilka här torde få hänvisas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 197

Beträffande arbetet inom sektion II av kanslibyrån och inom kameralbyrån har civilförvaltningen vidare anfört bland annat följande. Å ifrågavarande sektion handlades mål och ärenden angående löneklassplacering för ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet samt icke ständigt tjänstgörande personal, lönedispositioner, förmåner under kommenderingar m. m., rekrytering, avskedspremier, resestipendier, semesterersättning, övertidsersättning, anställande av tillfällig och extra per­ sonal samt avtals- och förhandlingsfrågor. Till sektionen vore även ansluten en särskild detalj för ärenden angående ersättning för flyttningskostnad m. m. Den erfarenhet, som hittills vunnits av arbetet inom sektionen, hade enligt vad civilförvaltningen framhållit oförtydbart visat, att arbetskrafterna inom sektionen voro otillräckliga för fullgörande av ärendenas beredning och före­ dragning. Under det första halvår civilförvaltningen varit i verksamhet, hade till handläggning å sektionen överlämnats sammanlagt 1641 ärenden och hade under samma tid avgjorts 1 388 ärenden eller i medeltal inemot 54 ären­ den per vecka. Ärendena vore som regel av beskaffenhet att kräva grundlig utredning, bedömning ur prejudikatssynpunkt m. m. och förutsatte förden­ skull ingående kunskaper och tarvade betydande tid. Det stora flertalet mål och ärenden inom sektionen vore sådana som icke rönte någon inverkan av beredskapsläget, t. ex. frågor angående löneplaceringar och flyttningsärenden. Trots att personalen utnyttjades långt utöver stadgad arbetstid kunde förutses att, därest icke anstalter vidtoges för förstärkning av personalen med kvalificerad arbetskraft, en arbetsbalans komme att uppstå av sådan om­ fattning, att betydande olägenheter därav bleve en följd. Ämbetsverket ansåge därför oavvisligt att inrätta en sekreterarbefattning i 24:e lönegraden. För att erhålla säkrast möjliga bedömningsgrunder rörande arbetsuppgifterna i fråga hade civilförvaltningen emellertid ansett sig för närvarande böra stanna vid att föreslå, att vederbörande tills vidare erhölle allenast vikariatsersättning till 24:e lönegraden. Även för kameralbyråns vidkommande vore erforderligt att inrätta en befattning, vars innehavare dels kunde såsom sidoordnad till förste byråsekreteraren å samma byrå övertaga en del av dennes föredragningsskyldighet, som nu vore alltför betungande, dels kunde lämna krigsrådet arbetsbiträde vid angivna arbeten. Lägre löneställning än 24:e lönegraden syntes icke kunna ifrågakomma, men av samma skäl som anförts beträffande nyssnämnda befattning å kanslibyrån ville civilförvaltningen för närvarande begränsa sig till att föreslå, att vederbörande bereddes vikariatsersättning i 24:e lönegraden. För löneklassuppflyttningar borde räknas med 2 500 kronor under posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän och med 5 000 kronor under posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Slutligen har civilförvaltningen framhållit, att de oundgängligen erforder­ liga befattningar, vilka i samband med den nya förvaltningsorganisationens ikraftträdande inrättades vid civilförvaltningen, samtliga gjorts till extra ordi­ narie. Hit hörde bland andra ämbetsverkets advokatfiskal och biträdande advokatfiskal, 1 byrådirektör, 3 förste byråsekreterare, 1 revisionskommissaric samt 1 förste revisor. Det syntes civilförvaltningen redan nu kunna utan tvekan konstateras, att dessa tjänster under alla omständigheter komme att bliva ständigt erforderliga för ämbetsverket. Särskilt ville civilförvalt­ ningen framhålla de synnerligen betydande olägenheter, vilka vore förbundna med att advokatfiskalstjänsten bibehölles såsom extra ordinarie. Ämbets­

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

verket ville fördenskull ifrågasätta, huruvida icke samtliga nu ifrågavarande befattningar borde uppsättas på ordinarie stat. Civilförvaltningen bär vidare framhållit, att krigsrådsbefattningarna inom ämbetsverket i realiteten läge på ett avgjort högre plan än byråchefstjänster i allmänhet. Även örn ämbets­ verket ansåge sig icke böra i detta sammanhang framställa några förslag på denna punkt, förutsatte ämbetsverket, att frågan örn krigsrådens löneställning åter upptoges till prövning och att därvid deras särställning vunne beaktande. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha beträffande nu ifrågavarande befattningar anfört i huvudsak följande. Lönenämnderna utginge från att vid behandlingen av frågan örn utbyte vid försvarets civilförvaltning av befattningar å löneplan Ex mot befattningar å löneplan Eo bomme att tillämpas samma allmänna principer som iakttoges beträffande den statliga civila förvaltningen i allmänhet. I vad mån beträf­ fande försvarets civilförvaltning särskilda förhållanden kunde råda, som på­ verkade ställningstagandet till ämbetsverkets förslag, undandroge sig lönenämndernas bedömande. Lönenämnderna ville emellertid framhålla, att vid civilförvaltningen funnes ett förhållandevis osedvanligt stort antal extra tjän­ stemän. Lönenämnderna funne det fördenskull i och för sig önskvärt, att ett antal nya extra ordinarie befattningar inrättades. Tjänstebenämningen för de båda biträdande juristerna i lönegrad Eo 21 borde lämpligen bestämmas till byråsekreterare. Någon särskild anledning att för dessa båda befattnings­ havare införa en ny tjänstebenämning, vilken för övrigt knappast syntes ägnad att komma till praktisk användning, förelåge enligt lönenämndernas mening icke. Lönenämnderna ville ej motsätta sig civilförvaltningens förslag örn be­ redande av vikariatsersättning åt, såvitt nu vore i fråga, en befattningshavare å kanslibyrån och en befattningshavare å kameralbyråns sekretariat. Denna tillstyrkan finge dock icke anses innebära ett ställningstagande till frågan örn definitiv lönegradsplacering av befattningarna. Ehuru civilförvaltningen i sina nu framlagda anslagsäskanden ej framställt något formellt förslag örn vissa befattningars uppförande å ordinarie stat, ville lönenämnderna dock framhålla, att starka skäl syntes tala för att åt­ minstone advokatfiskalen och byrådirektören snarast bereddes ordinarie an­ ställning, detta med hänsyn till den betydelse dessa båda tjänster otvivel­ aktigt hade för att civilförvaltningen tillfredsställande skulle kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Departements­ Vad först angår frågan örn omfattningen av den civilförvaltningen åvilande chefen. blankettgranskningen och därmed sammanhängande spörsmål kan jag i huvudsak ansluta mig till den uppfattning som uttalats av statens organisationsnämnd. Sålunda bör enligt min mening civilförvaltningens befattning med blankettkontrollen å ena sidan begränsas väsentligen till blanketteko­ nomisk granskning samt upplysande och reglerande verksamhet på sätt organisationsnämnden framhållit, medan å andra sidan åt civilförvaltningen bör uppdragas motsvarande granskning även såvitt avser blanketter av rent mili­ tär eller teknisk natur. Såsom i det föregående vid behandlingen av frå­ gan örn tryckningsverksamheten inom försvaret m. m. anförts bör i upp­ draget jämväl ingå prövning, i den mån så lämpligen kan ske, av behovet av blanketter med utgångspunkt i de föreliggande organisatoriska förhål­ landena.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 199 Såsom jag i nyssberörda sammanhang vidare utvecklat anser jag, att be­ ställning av tryck för försvarets räkning — i den mån icke Kungl. Majit av särskilda skäl annorlunda förordnar — i fortsättningen bör ske vad beträffar publikationstryck genom den för försvaret gemensamma kommandoexpedi­ tionen och vad beträffar blankettryck genom försvarets civilförvaltning. Båda organen böra, såsom jag i nyssnämnda sammanhang framhållit, vad anbudsprövning och fördelning av tryck mellan olika företag angår, samråda med statskontoret jämlikt gällande bestämmelser och praxis. Nu angivna arbetsuppgifter böra omhänderhavas av en till kameralbyrån ansluten blankettdetalj. Personalbehovet för denna detalj synes mig kunna begränsas i förhållande till det av civilförvaltningen framlagda förslaget. Så­ lunda synes såsom chef för detaljen kunna tjänstgöra innehavaren av den redan inrättade revisorstjänsten i lönegrad Eo 21. Jag kan alltså icke för­ orda, att för detta ändamål inrättas en befattning i lönegrad Eo 24. En av de föreslagna amanuenserna i lönegrad Eo 18 synes kunna utbytas mot en amanuens i lönegrad Eo 15. Assistenten synes böra hänföras till lönegrad Eo 11 i stället för lönegrad Eo 12 och antalet kontorsbiträden begränsas till två. I enlighet med vad civilförvaltningen anfört torde det vara lämpligt att under någon tid framåt till detaljen knyta en pensionerad officer med arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10 under förutsättning att vederbö­ rande äger erfarenhet av blankettarbete. Att en så förhållandevis omfattande personal erfordras för dessa speciella uppgifter sammanhänger därmed, att verkställda utredningar utvisat möjligheten att på detta hittills mycket efter­ satta område vidtaga verksamma rationaliseringsåtgärder, som böra kunna leda till en minskning av de anmärkningsvärt höga kostnaderna för blankett­ tryck inom försvaret men även till en förenkling av den militära expeditionstjänsten. I den mån arbetsuppgifterna det medgiver torde personalen böra tagas i anspråk även för annat arbete inom civilförvaltningen. Det synes dock icke troligt, att så kan ske förrän det nuvarande blankettbeståndet genom­ arbetats, en uppgift som torde kräva avsevärd tid. I förevarande sammanhang må jämväl erinras, att jag vid behandlingen av tryckningsverksamheten inom försvaret m. m. förutsatt, att en förrådsförman i lönegrad A 7 vid försvarets civilförvaltning skall överföras till den extra ordinarie förrådsmästarbefattning, som vid bifall till mitt förslag angående tryckningsverksamheten skall finnas vid det centrala bok- och blankettför­ rådet, och att förrådsförmannens ordinarie befattning skall uppföras på över­ gångsstat vid försvarets civilförvaltning. Jag föreslår härav betingad jämk­ ning i personalförteckningen för civilförvaltningen. Beträffande frågan om införande av maskinell bokföring vid försvarets civilförvaltning vill jag för egen del framhålla betydelsen av att denna om­ fattande bokföring så långt det är möjligt bedrives med anlitande av alla de tekniska hjälpmedel, som kunna stå till buds. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har frågan örn denna bokförings omläggning efter hålkortsmetod redan före krigsutbrottet varit under övervägande vid arméförvaitningens dåvarande civila departement. Därvid ansågs emellertid den dåva­

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. rande omfattningen av enbart arméns kassa- och räkenskapsväsende icke utgöra ett i kvantitativt hänseende tillräckligt underlag för en dylik åtgärd, som er­ fordrar bland annat en dyrbar maskinell utrustning. Genom förvaltningsreformens genomförande ha emellertid förutsättningar skapats för ett mera effektivt utnyttjande av en sådan maskinell anläggning. Såväl civilförvalt­ ningen som riksräkenskapsverket ha också understrukit nödvändigheten av att genomföra en dylik mekanisering av bokföringen. Statens organisationsnämnd har för sin del uttalat vissa farhågor för att installerandet av en hålkortsanläggning under nuvarande förhållanden skulle kunna innebära, att den ur kostnadskontrollsynpunkt otidsenliga bokföringen inom försvaret skulle för lång tid fastlåsas. Organisationsnämnden har i detta sammanhang uttalat, att en redovisning av försvarets kostnader såväl på kostnadsslag som på kostnadsställen borde möjliggöras. I anslutning härtill ha civilförvaltningen och riksräkenskapsverket framhållit, att särskild hänsyn tagits till just dessa synpunkter samt att valet av hålkortsmaskiner vore avsett att ske med beaktande av önskemålet att framdeles kunna åstadkomma en kost­ nadsfördelning, som tillgodosåge både kravet på ordnad anslagsredovisning och önskemålet att kunna fördela kostnaderna efter andra grunder än de rent anslagsmässiga. I likhet med civilförvaltningen och riksräkenskapsverket håller jag före, att den statliga bokföringen i första hand måste anknytas till riksstaten och de för riksstatsanslagen fastställda staterna samt att den ytter­ ligare uppdelning på kostnadsslag, som kan anses nödvändig eller värdefull ur förvaltningskontrollsynpunkt, måste ske inom den genom anslagsredovis­ ningen givna ramen. De utredningar, som erfordras för en fördelning av kost­ naderna på kostnadsslag och kostnadsställen torde avsevärt underlättas genom användning av hålkortsmetoden. Med hänsyn härtill och med beaktande av att organisationsnämnden i sitt i ärendet avgivna senare yttrande icke haft något att erinra mot att hålkortsmaskiner tills vidare förhyrdes för effektivisering av civilförvaltningens nuvarande interna bokföring finner jag mig böra i princip tillstyrka förslaget härom. En direkt och påtaglig vinst härmed skulle vara, att det omfattande och svårbemästrade räkenskapsmaterialet skull© kunna bearbetas samt därå grundade kassarapporter och belastningstabeller färdigställassbetydligt snabbare än med nuvarande system är möjligt. I lik­ het med organisationsnämnden förutsätter jag emellertid, att övergången till det nya systemet liksom ock en eventuell framtida utvidgning av dess an­ vändning föregås av mera ingående undersökningar, vid vilka organisations­ nämnden synes böra få tillfälle att framföra sina synpunkter. Såsom framgår av de i det föregående lämnade upplysningarna kan ett införande av maskinell bokföring beräknas medföra en viss besparing i fråga om de fredsmässiga personalkostnaderna för civilförvaltningen. Dessa be­ sparingar motvägas dock till stor del av kostnader för maskinhyra m. m., var­ igenom nettobesparingen enligt civilförvaltningens beräkningar skulle komma att stanna vid 10 000 kronor. Det vill dock förefalla som örn ytterligare be­ sparingar framdeles icke kunna anses uteslutna. Med hänsyn såväl till rådande importsvårigheter som till svårigheterna att

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 201

utan längre tids förberedelser övergå till det tilltänkta nya bokföringssyste­ met torde mekaniserad bokföring icke kunna komma till användning förrän tidigast från och med ingången av budgetåret 1946/47. Under sådana om­ ständigheter föreligger i nuvarande stund icke anledning att äska medel för systemets genomförande i full omfattning redan under detta budgetår. Därest riksdagen icke har något att däremot erinra torde emellertid få ankomma på Kungl. Maj:t att redan under innevarande budgetår vidtaga de förberedande åtgärder, som kunna vara erforderliga för genomförande från och med den 1 juli 1946 av det nya bokföringssystemet i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående anförts. Skulle det visa sig möjligt och lämpligt att redan under innevarande budgetår försöksvis tillämpa det nya bokförings­ systemet i vissa hänseenden eller beträffande vissa delar av försvarets bok­ föring, torde Kungl. Majit få träffa avgörande härom. De eventuella ökade personalkostnader, som vid själva övergången till det nya systemet kunna uppkomma, torde icke vara av större omfattning än att de böra kunna bestridas inom ramen för de medel, som stå till civilförvaltningens förfogande. Till frågan om bestridande av kostnader för maskinhyra och liknande utgifter, som böra belasta ämbetsverkets omkostnadsanslag, torde jag få återkomma vid behandlingen av sistnämnda anslag. Yad slutligen angår de övriga personalfrågor, som i det föregående berörts, finner jag mig kunna på de av civilförvaltningen anförda skälen till­ styrka, att kameralbyråns kamrerarkontor förstärkes med en nyinrättad revisorsbefattning i lönegrad Eo 21. Med hänsyn till de stora ekonomiska värden, som marketenteri- och liknande affärsrörelser inom försvaret representera, samt behovet av effektiv kontroll över dem finner jag mig även kunna till­ styrka inrättandet av en ytterligare revisorsbefattning, avsedd för lägeroch manskapskassedetaljen. Det synes mig vidare befogat att föreslå inrättan­ det av två tjänster i lönegrad Eo 21 för advokatfiskalskontoret. I enlighet med lönenämndens förslag torde befattningarna böra vara förenade med tjänstetiteln byråsekreterare. Förslaget att till 2 befattningshavare, den ene å kanslibyråns andra sektion och den andre å kameralbyråns sekretariat, må utgå vikariatsersättning till 24 lönegraden synes mig icke lämpligt bland annat på den grund att därigenom icke torde kunna ernås den förstärkning med kvalificerad personal, som synes erforderlig. Då de skäl som anförts för behovet av en dylik förstärkning synas mig särskilt övertygande såvitt angår den för kanslibyrån avsedda tjänsten, vill jag föreslå, att för detta ändamål uppföres en förste byråsekreterarbefattning i lönegrad Eo 24. Även i övrigt synes behov föreligga av ökad medelsanvisning för avlöningar till icke-ordinarie personal vid ämbetsverket. Jag har därvid beaktat det även av lönenämnderna påpekade förhållandet, att vid civilförvaltningen finnes ett i för­ hållande till personalen i dess helhet osedvanligt stort antal extra tjänstemän. I likhet med lönenämnderna finner jag det därför vara ett önskemål, att ett antal nya extra ordinarie befattningar inrättas. Jag föreslår sålunda, att anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal ökas med — för­ utom vad som erfordras till bestridande av avlöningskostnaderna för nyss­ nämnda tjänster i lönegrad Eo 24 och Eo 21 — 80 000 kronor. Häri har

202 Kungl. Maj:U proposition nr 170.

inräknats den till omkring 29 000 kronor beräknade kostnaden för den förut angivna, för blankettdetaljen avsedda nya extra ordinarie personalen. För närvarande avses en officer å aktiv stat vid marinen för tjänstgöring å sjörevisionen. Jag har i det föregående vid behandlingen av frågan örn marinintendenturkårens organisation och omfattning föreslagit utbyte av denna officersbeställning mot en befattning för pensionerad officer med ar­ vode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10. Även örn goda skäl tala för att vissa av de i samband med 1943 års förvaltningsreform inrättade nyckelbefattningarna inom civilförvaltningen borde uppföras å ordinarie stat, synes mig lämpligt att avbida ytterligare någon tids erfarenhet, innan en sådan åtgärd vidtages. Då frågan om krigsrådens löneställning uppenbarligen sammanhänger med spörsmålet örn byråchefsoch rådstjänsternas lönegradsplacering överhuvudtaget, finner jag ej anled­ ning att här ingå på denna fråga. Vid bifall till vad nu föreslagits skulle för civilförvaltningen erfordras, för avlöningar till ordinarie tjänstemän ett med beaktande av beräknade löneklassuppflyttningar och vikariatsersättningar till förslagsvis 440 000 kronor uppskattat belopp (nu 437 400 kronor), för arvoden och särskilda ersätt­ ningar, bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis 20 000 kronor (nu 1236 kro­ nor), för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 637 000 kronor (nu 516 000 kronor) samt för rörligt tillägg 168 000 kronor (nu 145 364 kronor) eller tillhopa 1265 000 kronor. Inkomsterna av inflytande pensionsmedel uppskattas till 15 000 kronor. Nettoutgiften under förevarande anslag skulle således bli 1250 000 kronor (nu 1 100 000 kronor). Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels ur personalförteckningen för försvarets civilförvaltning utesluta en under rubriken Tjänstemän å ordinarie stat uppförd förrådsförman i lönegrad A 7 och i stället å personalförteck­ ningen under rubriken Tjänsteman å övergångsstat — som i samband därmed ändras till Tjänstemän å övergångsstat — upp­ föra en förrådsförman i lönegrad A 7 samt under rubriken Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20 uppföra ytterligare 1 förste byråsekreterare i lönegrad Eo 24 ävensom 2 byråsekre­ terare och 2 revisorer, samtliga i lönegrad Eo 21, dels godkänna följande avlöningsstat för försvarets civilfÖr­ ning, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 440 000 2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 637 000

Summa kronor 1 265 000

204 Kungl. Majlis proposition nr 170.

upptagas med (300 000 + 147 000 + 3 000 =) 450 000 kronor eller efter nyss angivna reduktion 428 000 kronor.

Departements­ Till frågan om införande av mekaniserad bokföring i försvarets civilför­ chefen. valtning har jag angivit min ståndpunkt redan vid behandlingen av ämbets­ verkets avlöningsanslag. Med hänsyn till att omläggningen av bokföringen icke kan genomföras förrän tidigast från och med budgetåret 1946/47, finner jag ej anledning att med hänsyn till denna omläggning föreslå en ökning av ämbetsverkets omkostnadsanslag redan för nästkommande budgetår i vidare mån än att jag anser mig böra beräkna ett belopp av 15 000 kronor för bestridande av kostnader för tillämpning försöksvis av det nya systemet redan under nästa budgetår. Jag förutsätter dock, att detta belopp icke tages i anspråk utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande. I övrigt ifrågasätter jag icke annan ändring i medelsanvisningen för civilförvaltningens omkostnader än att posten till publikationstryck synes böra jämkas uppåt med 3 000 kronor med hänsyn till kostnaden för utgi­ vande i tryck av vissa prejudicerande besvärs- och anmärkningsmål. Anslaget i dess helhet torde således böra beräknas till (300 000 + 15 000 + 3 000 =) i runt tal 315 000 kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Försvarets civilförvaltning: Omkostnader för budget­ året 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 315 000 kronor.

FÖRSVARETS SJUKVÅRDSFÖRVALTNING.

[10.] Försvarets sjukvårdsförvaltning: Avlöningar, förslagsanslag.

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt i statsliggaren för detta budgetår s. 78 intagen personalförteckning och avlöningsstat ävensom vissa därtill anslutande bestämmelser. I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln, punkt 3) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild pro­ position i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna nu ifrågavarande anslag till 210 000 kronor. I

I skrivelse den 31 augusti 1944 angående medelsbehovet för nästkommande budgetår har försvarets sjukvårdsförvaltning beträffande anslagsposten avlö­ ningar till ordinarie tjänstemän framhållit, att ämbetsverket i skri­ velse den 14 januari 1944 anmält behovet inom verket av bland annat en be­ fattning såsom hälsovårdsinspektör i lönegraden Ca 17 och en befattning som sj uksköterskeinspektris i lönegraden A 15. Beträffande befattningen såsom hälsovårdsinspektör har sjukvårds-

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 205

förvaltningen — under erinran om att föredragande departementschefen i yttrande till statsrådsprotokollet (propositionen 1944:185, s. 62) framhållit, att frågan örn inrättande av en befattning av ifrågavarande slag borde bliva beroende på ytterligare överväganden — anfört i huvudsak följande. De arbetsuppgifter, som skulle förenas med den föreslagna befattningen, skulle utgöras av 1) granskning av till sjukvårdsförvaltningen inkommande rapporter över hygieniska inspektioner vid militära förband, anstalter m. m. samt förande av centralt register över hälsovårdsförhållandena vid de militära förläggningarna, flottans fartyg m. m., 2) undersökningar och utredningar i frågor rörande hantering och förvaring av livsmedel, allmän renhållning, sanitetsanstalter, bad och avlusning samt ohyres- och råttbekämpande, 3) biträde vid organiserande av utrustning för och arbetet vid smittskyddskompanier och badplutoner ävensom vid andra förband samt handhavande av förekommande utrustnings- och redovisningsfrågor m. m., 4) rekognosceringar för sanitetsanstalter m. m., inspektioner av hygienen vid förband och anstalter m. m. även­ som materielbesiktningar, 5) biträde vid epidemiologiska utredningar samt vid granskning av ritningar till nybyggnader för och omändringsarbeten i mat­ inrättningar och livsmedelslokaler av skilda slag, 6) biträde såsom lärare vid utbildningskurser för hälsovårdsinspektörer för truppförbanden m. nr., för desinfektörer, för elektriker för badplutoner, för specialpersonal för skötseln av vattenreningsvagnar samt för värnpliktiga, avsedda för placering vid vattentjänstplutonerna, samt 7) expeditionsgöromål som stå i samband med angivna arbetsuppgifter. Berörda arbetsuppgifter komme att kvarstå även under fredstid, de under 1) och 2) angivna i ungefär nuvarande omfattning samt de övriga allenast delvis. Vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och försvarets sjukvårdsförvalt­ ning ha under tiden för den förstärkta försvarsberedskapen varit placerade tre — tidvis fyra — enligt 28 § värnpliktslagen inkallade värnpliktiga, vilka i det civila livet innehade anställningar såsom hälsovårdsinspektörer. Vid återgång till fredsorganisation kunde behovet icke tillgodoses på angivet sätt, utan nödgades sjukvårdsförvaltningen därför ha tillgång till fast anställd personal. I fred vore det, såvitt nu kunde förutses, tillräckligt med en befattningshavare. Denne borde placeras i lönegraden Ca 17. Erinras må, att allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd i yttrande över sjukvårdsförvaltningens tidigare framställning i ämnet — under framhållande, att vid avvägandet av löneställningen hänsyn tagits till löne­ läget för befattningshavarna vid Stockholms stads hälsovårdsinspektion — tillstyrkt, att befattningen tills vidare placerades i lönegrad Eo 17.

Vad beträffar inrättande av en befattning för en sjuksköterskeinspektris har sjukvårdsförvaltningen anfört, att behov därav hittills i enlighet med vad i propositionen 1944: 185 (s. 62) förutsatts kunnat tillgodoses genom in­ kallande av en tjänstepliktig sjuksköterska. Denna form för behovets tillgodo­ seende kunde emellertid icke tillämpas utöver innevarande budgetår. Den sjuksköterska, som alltsedan den 1 november 1943 stått och alltjämt stöde till sjukvårdsförvaltningens förfogande, innehade ordinarie sjukskötersketjänst hos stiftelsen Rödakorshemmet, från vilken stiftelse hon under tiden för in­ kallelsen åtnjöte viss kontant lön, motsvarande skillnaden mellan de förmåner, som vore förenade med innehavande befattning, och den lön hon ägde upp­ bära från statsverket under inkallelsetiden. Den inkallades arbetsgivare bleve

206 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sålunda icke blott ekonomiskt betungad utan därjämte i avsaknad av en ordi­ narie arbetskraft, vilket måste öka i kännbarhet i förhållande till inkallelse­ tidens längd. Enligt från medicinalstyrelsen inhämtad upplysning utkrävdes av tjänstepliktiga sjuksköterskor såsom regel icke längre tjänstetid i en följd än fyra till sex månader. Med en avlösning efter så kort tid som sex månader av tjänstepliktiga sjuksköterskor för fullgörande av nu ifrågavarande arbets­ uppgifter, skulle emellertid enligt ämbetsverkets mening syftemålet med till­ skapande av en sjuksköterskeinspektrisbefattning inom det militära sjukvårdsväsendet till väsentlig grad förfelas. Sjukvårdsförvaltningen har fördenskull ånyo anmält behovet av en befattning för en sjuksköterskeinspektris med placering i lönegrad A 15. Det må i detta sammanhang framhållas, att medicinalstyrelsen i yttrande över sjukvårdsförvaltningens tidigare framställning i ämnet uttalat, att över­ vägande sannolikhet talade för att en driftig sjuksköterska borde kunna givas full sysselsättning inom sjukvårdsförvaltningen, även örn den militära sjuk­ vårdsorganisationen vid återgång till fredsförhållanden nedskures till förkrigsomfång. Styrelsen tillstyrkte därför inrättande av den föreslagna tjänsten, dock allenast såsom extra ordinarie. Lönenämnderna förordade, att det i samma framställning redovisade behovet tillgodosåges genom inrättande av en befattning, förenad med arvode örn 550 kronor för månad, vilket belopp enligt vad lönenämnderna framhöllo endast obetydligt understege månads­ lönen i löneklass A 15: 15 å I-ort.

Beträffande anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, har sjukvårdsförvaltningen framhållit, att för ersättningar till sakkunniga för innevarande budgetår beräknats 8 000 kronor. Till detta ändamål syntes för nästkommande budgetår böra beräknas 10 000 kronor. Anledningen härtill vore, att under senare år från arméförvaltningens tygavdelning i allt större omfattning infordrats yttranden i trafik- och andra skaderegleringsmål, som varit föremål för domstols prövning, rörande av kro­ nans motparter yrkade ersättningar för sveda och värk ävensom rörande invaliditetsgrad. Dessa ärenden hade undantagslöst varit av sådan art, att ut­ låtanden däri måst infordras från någon ledamot av sjukvårdsförvaltningens vetenskapliga råd. Då anslagsposten tidigare icke varit beräknad för dylika utgiftsändamål, hade sjukvårdsförvaltningen nödgats i viss utsträckning avböja att avgiva yttranden i dylika ärenden. Möjligheten av att kunna i fortsätt­ ningen i full utsträckning tillgodose jämväl försvarsväsendets nu berörda be­ hov syntes vara av ett för kronan ur ekonomisk synpunkt betydande intresse och en uppgift, som ämbetsverket icke önskade undandraga sig. En av förut­ sättningarna för behovets tillgodoseende vore emellertid, att ämbetsverket förfogade över erforderliga anslagsmedel. Därest frågan örn inrättande av en organisation för skärmbildsundersökning av värnpliktiga m. fl. — varom förslag framlagts i statsverkspropositio­ nen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln, punkt 187) — skulle vinna sin lösning i huvudsaklig överensstämmelse med ämbetsverkets uppfattning,

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 207 erfordrades, enligt vad verket vidare framhållit, förstärkning av arbetskraf­ terna inom ämbetsverket med bland annat en befattning för en chef för ett centralt skärmbildsarkiv, tillika chef för en sektion för röntgenfrågor inom sjukvårdsförvaltningens hälso- och sjukvårdsbvrå, med ett årligt arvode av 6 000 kronor ävensom en biträdande läkare med ett årligt arvode av 4 000 kronor, i båda fallen utan rätt till rörliga tilläggsförmåner. Härutöver erford­ rades för tillfälligt anställande av läkare ett belopp av 4 000 kronor för år. Yad angår anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har sjukvårdsförvaltningen anfört, att enligt ämbetsverkets mening dess fredsbehov av extra ordinarie personal icke kunde tillgodoses med det anslagsbelopp, 51 000 kronor, som nu stöde till förfogande för ändamålet. Så­ lunda erfordrades ytterligare 1 amanuens i lönegrad Eo 18 och 1 i lönegrad Eo 15. Vidare beräknades för kontroll av materielleveranser och materieluppbörd 1 förste kontorist i lönegrad Eo 10 och 2 kontorister i Eo 8. För kontorsgöromål i övrigt erfordrades 1 kanslibiträde i lönegrad Eo 7, 5 kontorsbiträden i Eo 4 och 9 skrivbiträden i Eo 2. Telefonistbefattningen, för närvarande placerad i lönegrad Eo 2, vore med hänsyn till med befattningen förenade göromål och ansvar påfallande ogynnsamt ställd i lönehänseende. Med hänsyn till de krav, ämbetsverket måste ställa på ifrågavarande befattningshavare -—bland annat såsom förman för de till telefonväxelns betjänande beordrade expeditionsbiträdena — ansåge sjukvårdsförvaltningen befattningen böra upp­ föras såsom telefonvakt av 1. klass i lönegrad Eo 4. Därest förslaget till orga­ nisation av skärmbildsundersökning av värnpliktiga m. fl. skulle vinna be­ aktande, komme dess genomförande att medföra behov av jämväl 2 biträdesbefattningar för skärmbildsarkivet, vilka befattningar borde upptagas i löne­ grad Eo 4. Slutligen borde beräknas medel för avlönande av 1 expeditionsvakt i Ex 5. Beträffande föreliggande förslag rörande omorganisation av tandvården inom försvaret torde få hänvisas till vad därom i särskild proposition anföres.

1944 års militärsjukvårdskommitté har den 22 december 1944 avgivit be­ Departements­ chefen . tänkande (SOU 1944:66), i vilket föreslagits bland annat, att lednings- och inspektionsverksamheten inom militärsjukvården skall centralt sammanhållas i en för försvaret gemensam sjukvårdsinspektion, utgörande en del av en för­ svarets sjukvårdsstyrelse, vars andra del skulle motsvaras av försvarets sjuk­ vårdsförvaltning, samt att försvarets läkare skulle sammanföras till en gemen­ sam kår, försvarsläkarkåren, under chefskap av generalläkaren. Yttranden över förslaget lia inhämtats. Till detta förslag är jag icke beredd att nu fatta ståndpunkt. Jag utgår således från att organisationen av försvarets sjukvårds­ förvaltning under nästkommande budgetår kommer att förbliva i huvudsak oförändrad. Hedan vid framläggandet av propositionen angående organisationen av försvarsväsendets centrala förvaltning (1943: 180) framhöll jag, att bland andra åtskilliga hygieniska frågor, som tidigare på grund av personalbrist

208 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

måst undanskjutas, under senare år oavsett beredskapsläget alltmera trätt i förgrunden samt att det icke syntes vara tänkbart att under en kommande fredsperiod ånyo lägga sådana frågor åt sidan. Under beredskapstiden har det varit möjligt att för fullgörandet av de arbetsuppgifter, som av sjukvårds­ förvaltningen avsetts för den föreslagne hälsovårdsinspektören, anlita in­ kallade värnpliktiga med särskilda kvalifikationer för sådan syssla. I freds­ tid föreligger icke denna möjlighet. Med hänsyn härtill och då sjukvårds­ förvaltningen genom den nu framlagda kompletterande utredningen bibragt mig uppfattningen, att ett permanent behov av en i ämbetsverket placerad hälsovårdsinspektör föreligger, vill jag nu förorda, att en dylik befattning inrättas. I avbidan på ytterligare erfarenheter torde dock befattningen böra upptagas såsom extra ordinarie i 17:e lönegraden. Vid framläggandet av propositionen 1944: 185 förklarade jag mig anse det under nuvarande beredskapsförhållanden vara uppenbart och i fredstid icke vara osannolikt, att behov av en rutinerad sjuksköterska förelage inom sjuk­ vårdsförvaltningen. Jag förutsatte dock, att — i den mån en tjänsteplikt^ sjuksköterska icke stöde till förfogande — detta behov finge tillgodoses genom inrättande av en arvodesbefattning med anlitande av medel å förskottsstat. De ytterligare erfarenheter, som numera vunnits, och svårigheterna att på andra vägar försäkra sig örn en väl kvalificerad arbetskraft, som för längre tid kontinuerligt kan stå till förfogande, ha utvisat nödvändigheten av att inom sjukvårdsförvaltningen inrätta en mera fast befattning såsom sjuksköterskeinspektris. På denna befattningshavare bör ankomma tillsynen över anställ­ nings- och arbetsförhållanden icke blott för sjuksköterskor och sjukvårds­ biträden utan även för tandsköterskor, vilka vid bifall till det förslag örn tandvårdens organisation, som jag i annat sammanhang framlägger, avses skola vinna fastare anställning inom försvaret. Även i frågor angående plan­ läggning och utrustning av sjukhus samt andra på ämbetsverket ankommande ärenden böra, där så visar sig lämpligt, inspektrisens erfarenheter utnyttjas. Tills vidare torde ifrågavarande befattning böra uppföras såsom extra ordi­ narie med placering i 15:e lönegraden. Emot sjukvårdsförvaltningens förslag om höjning av medelsanvisningen för ersättningar till sakkunniga med 2 000 kronor har jag intet att erinra. Det må framhållas, att behovet av ökad sådan medelsanvisning i viss mån sammanhänger med rådande beredskapsförhållanden. Å andra sidan må fram­ hållas, att det belopp örn 3 600 kronor, som för innevarande budgetår finnes avsatt såsom arvode för med tandvården sammanhängande göromål, icke längre blir erforderligt, därest i särskild proposition framlagt förslag örn tandvårdens organisation bifalles. Såsom ett led i den i annat sammanhang föreslagna organisationen för skärmbildsundersökningar av värnpliktiga m. fl. — beträffande vilken jag torde få hänvisa till statsverkspropositionen (fjärde huvudtiteln, punkt 187) — har sjukvårdsförvaltningen föreslagit anställande av en läkare så­ som chef för ett centralt skärmbildsarkiv och tillika chef för en särskild sektion för röntgenfrågor inom ämbetsverkets hälso- och sjukvårdsbyrå samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 209 av en biträdande läkare. Arvode skulle utgå till den förre nied 6 000 kronor och till den senare med 4 000 kronor om året i ett för allt. Härutöver skulle erfordras 4 000 kronor örn året för tillfälligt anställande av läkare. I avbidan på närmare erfarenheter rörande skärmbildsundersökningarnas be­ drivande anser jag mig böra för tillgodoseende av nu berörda ändamål under nästa budgetår beräkna sammanlagt 10 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att närmare bestämma örn beloppets fördelning. Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde för innevarande budgetår vara väl knappt beräknad. Jag kan dock icke tillstyrka en så betydande höjning av anslagsposten som av sjukvårdsförvaltningen ifrågasatts. Jag föreslår emellertid, att posten höjes med — förutom vad som erfordras till bestridande av avlöningskostnaderna för de föreslagna nya befattningarna såsom hälsovårdsinspektör och sjuksköterskeinspektris — ytterligare 15 000 kronor. Från nu angivna utgångspunkter skulle för sjukvårdsförvaltningen er­ fordras för avlöningar till ordinarie tjänstemän förslagsvis 107 300 kronor (oförändrat belopp), för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis 56 000 kronor (nu 47 600 kronor), för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 77 000 kronor (nu 51 000 kronor) samt för rörligt tillägg 34 700 kronor (nu 29.100 kronor) eller tillhopa 275 000 kronor. In­ komsterna av inflytande pensionsmedel uppskattas till förslagsvis 25 000 kro­ nor (oförändrat belopp). Medelsbehovet under förevarande anslag skulle så­ ledes kunna uppskattas till 250 000 kronor. Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att dels godkänna följande avlöningsstat för försvarets sjuk­ vårdsförvaltning, att tillämpas tills vidare från och med budget­ året 1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 77 000

Summa kronor 275 000

Särskilda uppbördsmedel:

Nettoutgift kronor 250 000

dels ock till Försvarets sjukvårdsförvaltning: Avlöningar för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 250 000 kronor. Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. m m 14

210 Kungl. Majlis proposition nr 170.

KRIGS MATERIELVERKET.

[11.] Krigsmaterieiverket: Avlöningar, förslagsanslag.

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt i statsliggaren för detta budgetår, s. 79 f., intagen personalförteckning och avlöningsstat nied vissa därtill anslutande bestämmelser. I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln, punkt 5) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna förevarande anslag till 775 000 kronor. Vid framläggande av propositionen 1943:180 angående organisationen av försvarsväsendets centrala förvaltning uttalade jag (s. 167), att det i proposi­ tionen upptagna organisationsförslaget, särskilt i vad anginge krigsmateriei­ verket, icke borde betraktas såsom i alla detaljer slutgiltigt. Med hänsyn till att det här vore fråga örn inrättande av ett helt nytt statligt verk med arbets­ uppgifter av alldeles speciellt slag måste man nämligen räkna med att jämk­ ningar i praktiken skulle visa sig erforderliga. Första särskilda utskottet fram­ ställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 2 (s. 23 f.) icke någon erinran mot vad jag sålunda anfört. I enlighet med vad i propositionen föreslagits uttalade sig utskottet även för att Kungl. Majit skulle äga under uppsättningstiden vidtaga sådana organisatoriska förändringar och omflyttningar av per­ sonal, som kunde genomföras inom den givna kostnadsramen. Kungl. Majit tillädes även befogenhet att göra vissa mindre justeringar av personal- och omkostnadsstaterna. I utskottets nyssnämnda utlåtande betonades vidare vikten av att den nya förvaltningen såvitt möjligt finge växa fram successivt och organiskt, vilket särskilt gällde krigsmaterieiverket. Då utskottet utgick från att den föreslagna organisationen icke skulle låsas fast alltför hårt, syftade utskottet icke blott på möjligheten att göra jämkningar de olika myn­ digheterna emellan i fråga om arbetsuppgifter och personal. Det måste enligt utskottets mening jämväl förutsättas, att Kungl. Majit noggrant tillvaratoge de möjligheter till begränsningar i organisationen, som kunde yppa sig. De förslag till personalstater, som i anslutning till omorganisationen förelagts riksdagen borde således betraktas såsom »högst-stater». För tillämpningen av dessa stater borde gälla, att Kungl. Majit skulle äga befogenhet att be­ sluta, såväl örn de nya befattningarna skulle tillsättas som när så skulle ske. Uppmärksamhet borde även ägnas åt spörsmålet, i vad mån krigsmaterielverkets personalbehov kunde tillgodoses genom en överflyttning av militär och annan personal från försvarsgrensförvaltningarna samt genom utnytt-

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 211 lande av inkallad reservpersonal. Utskottet underströk i detta sammanhang mitt uttalande, att krigsmaterielverket måste göras i hög grad elastiskt, så att dess personalorganisation efter omständigheterna kunde svälla ut eller krympa ihop. , lie provisoriska föreskrifter rörande verksamheten inom krigsmateriel­ verket, som den 30 juni 1943 i samband med verkets inrättande utfärdades, ha den 15 juni 1944 ersatts med en slutgiltig instruktion för verket (SFS nr 339). Kiigsmaterielverkets anskaffningsuppgifter angåvos i propositionen 1943.180 (s. 130) vara, att verket för försvaret eller, örn så visade sig lämp­ ligt, även för myndigheter utanför försvaret skulle ombesörja anskaffning av materiel, som vore av mass- eller standardkaraktär eller som kunde anses fixerad i tekniskt hänseende eller vars anskaffande borde handhavas centralt för att möjliggöra fullt effektiv krigsindustriplanering. Jag förutsatte vidare (s. 131), att överflyttningen av anskaffningsuppgifter till krigsmaterielverket skulle fullföljas successivt i den mån verkställda detaljundersökningar gåve anledning därtill. Genom att tillämpa en sådan försiktig metod för överföran­ det av anskaffningsuppgifter skulle de svårigheter, som alltid vore förenade med själva omläggningen av en verksamhet, enligt vad jag uttalade begränsas eller upphävas. En sådan planenlig utökning av krigsmaterielverkets arbets­ område har ägt rum genom flera särskilda beslut av Kungl. Majit. Sedan Kungl. Majit den 30 juni 1943 förordnat, att den verksamhet, som dittills bedrivits av statens krigsmaterielnämnd (tidigare statens ammunitionsnämnd), skulle från och med den 1 juli 1943 övertagas av krigsmaterielverket, har Kungl. Majit sålunda dels den 16 juli 1943 föreskrivit, att krigsmaterielverket skulle, i enlighet med de för verkets anskaffning gällande principiella rikt­ linjerna, för luftskyddsinspektionens räkning omhändertaga anskaffningen av gasmasker och sådan gasskyddsmateriel i övrigt, som vore av likartad be­ skaffenhet inom försvarsväsendet och det civila luftskyddet, dock med undan­ tag tills vidare av sjukvårdsmateriel, allt i den mån ej överenskommelse träf­ fades mellan verket och inspektionen av anskaffning i annan ordning, även­ som ombesörja planering för krigstillverkning av materiel, som av verket skulle anskaffas för luftskyddsinspektionens räkning, dels den 3 december samma år medgivit, att krigsmaterielverket, efter därom med vederbörande försvarsgrensförvaltning eller annan statlig myndighet träffad överenskom­ melse, finge ombesörja anskaffning av materiel, som vore av likartad karaktär som den, vilken det ålåge verket anskaffa, eller vars tillverkning huvudsak­ ligen sysselsatte av verket anlitade leverantörer, dels ock den 2 februari 1945, efter förslag av krigsmaterielverket den 8 juni 1944, föreskrivit, bland annat, att krigsmaterielverket skulle så snart ske kunde med beaktande av de prin­ cipiella riktlinjer för verkets anskaffning, som genom instruktionen för verket och eljest uppdragits, omhändertaga anskaffningen av i huvudsak följande materiel och förnödenheter för försvaret, nämligen granatkastare med tillbehör, eldhandvapen, stick- och huggvapen, i vederbörliga fältutrustningslistor upptagen materiel för fältarbeten, järnmanufaktur, glas,

212 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

möbler och andra inventarier, motorfordon utom stridsvagnar och övriga bestjckade motorfordon, släpfordon, hästfordon samt hästutrednings- och cykelmateriel, allt med tillbehör, bro- och överskejipningsmateriel, textiloch lädervaror, skidmateriel, signalmateriel, gummidäck och gummislangar av standardtyp ävensom bårar, sängar, hovbeslag och dylik sjukvårds- och veterinärmateriel av allmän natur. I förevarande sammanhang må även framhållas, att Kungl. Majit genom beslut den 30 september 1944 uppdragit åt försvarets sakanslagsutredning att verkställa utredning rörande spörsmålet i vad mån då redan vidtagna och i berörda skrivelse den 8 juni 1944 föreslagna överflyttningar av arbetsupp­ gifter från vissa myndigheter till krigsmaterielverket borde föranleda minsk­ ning av personal hos sagda myndigheter. Vidare har Kungl. Majit genom förenämnda beslut den 2 februari 1945 förklarat, att det skulle åligga krigs­ materielverket och övriga av beslutet berörda myndigheter att, utan avbidan å resultatet av nyssnämnda utredning, samråda örn den omplacering av per­ sonal, som bleve en följd av krigsmaterielverkets övertagande av anskaffningsuppgifter, samt till mig inkomma med redogörelse för vad härutinnan före­ kommit. I gällande instruktion för krigsmaterielverket stadgas bland annat, att det åligger verket att, enligt vad därom särskilt stadgas, såsom försvarets patentorgan handlägga frågor avseende uppfinningar beträffande krigsmateriel eller eljest av betydelse för rikets försvar. Till fullgörande av därom lämnat uppdrag har krigsmaterielverket i skrivelse den 24 januari 1945 framlagt för­ slag till närmare bestämmelser i nyssnämnda hänseende. Förslaget är be­ roende på Kungl. Majits prövning. I skrivelse den 31 augusti 1944 har krigsmaterielverket framlagt verkets anslagsäskanden för budgetåret 1945/46. Verket har i nämnda skrivelse in­ ledningsvis framhållit, att ytterligare erfarenheter numera vunnits rörande det personalbehov, som kunde beräknas för verkets fredsmässiga organisa­ tion. Dessa erfarenheter gåve vid handen, att en förstärkning av den för fredsförhållanden avsedda personalen vore påkallad för att verket skulle kunna fullgöra sina instruktionsenliga uppgifter. Orsakerna härtill vore flerfaldiga. Krigsmaterielverket ville framhålla, att i de till grund för de ur­ sprungliga i propositionerna 1943:180 och 1943:235 upptagna planerna för verkets organisation liggande förslagen från verkets föregångare, statens krigsmaterielnämnd, endast angivits det antal befattningshavare, som kunde beräknas erforderligt för att möjliggöra den nya verksorganisationens igång­ sättande. Med hänsyn härtill finge verkets tidigare förslag rörande den extra ordinarie personalens omfattning och löneställning icke uppfattas såsom slut­ giltiga, och verket påkallade därför en viss utökning av antalet extra ordi­ narie befattningar och i några fall en förbättrad löneställning för redan be­ fintliga befattningar. I detta sammanhang borde enligt verkets mening även framhållas, att verkets indelning i byråer i viss mån måste anses missvisande, då det gällde att bedöma storleken av verkets organisation. Verkets byråer motsvarades på andra håll inom statsförvaltningen av avdelningar, sålunda

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 213 större organisationsenheter än byråer. Verket hade dock icke funnit anled­ ning att för närvarande påkalla ändring härutinnan. Förslaget om utökning av antalet extra ordinarie befattningar vid verket vore emellertid icke föran­ lett enbart av verkets erfarenheter sedan dess tillkomst. Nämnda utökning vore påkallad även av den ökade arbetsbelastningen å verket efter över­ tagandet av de i förenämnda skrivelse den 8 juni 1944 angivna anskaffningsuPP§i^erna- Verket har slutligen framhållit, att resultatet av utredningen rörande handläggningen av försvarets patentfrågor kunde tänkas komma att påverka de i verkets skrivelse den 31 augusti 1944 framlagda förslagen rörande verkets organisation, särskilt i vad avsåge tekniska byrån och administrativa byråns juridiska sektion. Vad härefter angår de särskilda posterna i avlöningsstaten för krigsmaterielverket har verket till en början föreslagit, att anslagsposten till av­ löningar till ordinarie tjänstemän för nästa budgetår skulle upp­ tagas med oförändrat belopp, 61 000 kronor. Vad angår anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit (för innevarande budgetår 60 000 kro­ nor), har krigsmaterielverket föreslagit en utökning av antalet arvodesbefattningar för pensionerade officerare vid verkets förrådsorganisation från nuvarande 7 till 9. Befattningarna ha avsetts för de nya central­ förråden för ammunition. Vidare har verket ansett, att kostnaderna för arvo­ den enligt verkets bestämmande åt experter m. fl. för tillfälliga sakkunnig­ uppdrag hos verket även borde utgå av förevarande anslagspost, som för ändamålet borde uppräknas med ett belopp av 20 000 kronor. Förekommande ersättningar till ledamöter av krigsmaterielverkets råd, försvarets standardiseringsdelegation eller teknisk delegation skulle enligt gällande föreskrift utgå från förevarande anslagspost. I avvaktan å närmare erfarenheter rörande storleken av härav föranledda kostnader, syntes någon uppräkning av ifråga­ varande anslagspost icke böra äga rum. Vidkommande anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har verket erinrat, att denna anslagspost för innevarande budgetår vore uppförd med ett belopp av 600 000 kronor. Från posten utginge avlöningar till dels å verkets av riksdagen godkända personalförteck­ ning upptagna extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20:e, dels av­ löningar till innehavare av de extra ordinarie befattningar i 20:e eller lägre lönegrader vid verket, som upptagits i en i 1944 års regleringsbrev intagen, av Kungl. Majit fastställd förteckning, dels och avlöningar enligt militära ickeordinariereglementet till viss i samma brev förtecknad personal. I anslutning härtill har krigsmaterielverket framhållit, att huvuddelen av verkets personal under nuvarande förhållanden utgjordes av tillfälligt anställda befattnings­ havare, vilka avlönades enligt ett på grundval av lämnade bemyndiganden ut­ format arvodessystem med anlitande av medel å förskottsstaten för försvarsväsendet. Såvitt verket nu kunde bedöma, syntes detta arvodessystem böra åtminstone övergångsvis bibehållas för avlönande av verkets tillfälliga per­ sonal vid en återgång till fredsförhållanden och lönekostnaderna för sålunda

214 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

avlönad personal få utgå av förevarande anslagspost i den mån medel å förskottsstat icke stöde till förfogande för ändamålet. Beträffande de särskilda nya befattningar i högre lönegrad än 20:e, som av verket föreslagits till inrättande från och med nästa budgetår, har verket anfört i huvudsak följande. Efter en överföring till krigsmaterielverket av de i förenämnda skrivelse den 8 juni 1944 angivna anskaffningsuppgifterna avsåges anskaffningsverksamheten inom industribyrån skola uppdelas på 5 sektioner, nämligen verkstadssektionen, manufaktursektionen (järn- och metallmanufakturvaror, trä­ varor), kemiska sektionen, textilsektionen (textil- och lädervaror) samt instru­ mentsektionen (instrument, teleteknisk materiel och övrig signalmateriel m. m.). Krigsmaterielverket har vidare framhållit, att anskaffningsarbetet i högre grad vore beroende av antalet anskaffningsärenden än av anskaffningssummorna. På grund härav och med hänsyn till de sinsemellan mycket olika materielslag, som folie inom verkets anskaffningsområde och som fordrade erfarenhet och sakkunskap, syntes det bli nödvändigt att bibehålla dessa fem sektioner även i fredstid och därmed även att inrätta befattningar såsom chefer för samtliga sektionerna. Däremot syntes den under nuvarande för­ hållanden ur arbetssynpunkt nödvändiga uppdelningen under sektionsche­ ferna av ärenden på ett flertal tjänstemän alltefter materielens särart eller de levererande industriföretagen kunna av ekonomiska skäl inskränkas under fredstid. I anslutning härtill föresloge verket inrättande av extra ordinarie befattningar såsom chefer för samtliga sektioner inom byrån, medan verket vid bedömandet av antalet sektionscheferna underställda befattningshavare i högre löneställning än lönegrad Eo 20 utginge från det minsta möjliga antal underavdelningar, som kunde förutses för fredsförhållanden. För verkstadssektionens nuvarande motsvarighet avsåges enligt gällande organisation en chefsbefattning i lönegrad Eo 27. Med hänsyn till den bety­ dande framtida utökningen av arbetsuppgifterna å denna sektion och i be­ traktande av de krav, som måste ställas på chefen för detsamma, syntes be­ fattningen böra placeras i lönegrad Eo 30 såsom förste byrådirektör. Även med denna löneställning syntes det dock bliva förenat med svårigheter att för befattningen förvärva en person från privatindustrien med erforderlig kapacitet. På denne sektionschef bomme även att läggas en del av de upp­ gifter, som intill augusti 1944 handlagts av en chefen för industribyrån direkt underställd arvodesavlönad tjänsteman i förste byrådirektörs ställning, vars tjänst efter hittillsvarande innehavarens övergång till befattning inom den enskilda industrien icke avsåges skola återbesättas. Den för verkstadssektionen nu avsedda befattningen i lönegrad Eo 27 borde enligt förslaget i stället avses för manufaktursektionen. Då stor brist rådde på personer med önskvärd erfarenhet inom såväl textil- som läderområdet, syntes det möta avsevärda svårigheter att besätta befattningen såsom chef för textilsektionen. På grund härav borde härför avses en befattning såsom byråintendent i lönegrad Eo 27. Såsom en provisorisk lösning under rådande förhållanden har verket emellertid avsett att besätta ifrågavarande befattning med för ändamålet lämpad officer med tidigare erfarenhet från motsvarande arbete inom arméförvaltningens intendenturavdelning. För befattningen såsom chef för instrumentsektionen erfordrades en kompetent radiotekniker, vilken en­ ligt verkets mening icke kunde placeras i lägre lönegrad än Eo 27 (förste byråingenjör). Krigsmaterielverket, som utgått från att vid övergång till fredsförhållanden försöksvis borde prövas möjligheten att sammanföra alla verkstadssektionens ärenden till 2 detaljer i stället för nuvarande 3, varvid å den ena huvudsakligen ammunitionsärendena skulle ingå, har för de båda

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 215

detaljchefsbefattningarna räknat med 2 byråingenjörer i lönegrad Eo 24. Såsom detaljchefer inom manufaktursektionen har verket likaledes räknat med två sådana befattningar, den ena avsedd för ärenden rörande egentliga manufakturprodukter och den andra för ärenden angående förpackningsmateriel, vilka ärenden vore synnerligen omfattande och mångskiftande. Även inom kemiska sektionen har krigsmaterielverket räknat med en minskning av antalet detaljer från tre till två vid återgång till fredsförhållanden. I anslut­ ning härtill har verket föreslagit inrättande av två befattningar för detalj­ chefer, av vilka den ena (för krut och sprängämnen) borde upptagas såsom byråingenjör i lönegrad Eo 24 och den andra såsom byråingenjör eller förste byråassistent i samma lönegrad. För orderdetaljen inom industribyråns planeringssektion — å vilken detalj ankommer uppdelning av order på olika anskaffningsgrupper, övervakning av leveransplanerna så att med varandra sam­ manhängande leveranser komma fram jämsides, tillsyn av att de färdiga produkterna avsändas till rätt mottagare m. m. — borde avses en befattning såsom förste byråingenjör i lönegraden Eo 27. För beredskapsdetaljen inom samma sektion, vars arbetsuppgifter under fred av krigsmaterielverket an­ setts med säkerhet komma att bliva av betydligt större omfattning än för när­ varande, borde såsom chef förvärvas en industriingenjör med mångsidig och ingående erfarenhet, vilken borde placeras såsom byråingenjör i lönegrad Eo 26. För de betydande arbetsuppgifter, som berörde de redan förefintliga skuggfabriksanläggningarnas utnyttjande och vidmakthållande, förelåge vidare inom beredskapsdetaljen ett permanent behov av en särskild tjänsteman. Denne borde under en följd av år ha förvärvat ingående kännedom örn fram­ förallt anläggningar och maskinutrustningar inom vidast möjliga industri­ fack samt örn möjligt även vara förtrogen med maskinkonstruktions- och verktygskonstruktionsfrågor. På grund härav borde för ändamålet avses en tjänst såsom byråingenjör i lönegrad Eo 24. Detta personalbehov kunde lämpligen tillgodoses genom att en redan förefintlig befattning i nämnda lönegrad inom planeringssektionen toges i anspråk för detta ändamål. Inom tekniska byrån erfordrades för de ärenden, som avsåge kon­ struktion och utveckling av krigsmateriel, under chefen för konstruktionssektionen en befattning för en kvalificerad högskoleutbildad tekniker, vilkens löneställning borde sättas till lägst lönegrad Eo 26 (byråingenjör). Vidare erfordrades ytterligare en sådan befattning för de arbetsuppgifter, som av­ såge tekniska leveranser och kontrollbestämmelser. Inom standardiseringssektionen erfordrades enligt krigsmaterielverkets beräkningar en byråingenjör i lönegrad Eo 24 med speciell kännedom om radio- och annan förbindelsemateriel samt övrig elektrisk materiel inom försvarsväsendet. Härför måste enligt verkets mening avses en högskolebildad radiotekniker med tidigare erfarenhet av motsvarande arbetsuppgifter. För behandling av material­ frågor inom samma sektion borde vidare avses en bergsingenjör eller kemist, i båda fallen med goda teoretiska och praktiska insikter i metallurgiska frågor, varför lägre löneställning än Eo 24 ej heller i detta fall kunde ifråga­ komma. För ärenden angående personlig utrustning inom standardiseringssektionen borde beräknas en förste byråassistent i lönegraden Eo 24. Even­ tuellt kunde härför ifrågakomma en militär beställningshav-are. För ledning och sammanhållning av klassificeringsarbetet inom berörda sektion, i första hand organisations- och utredningsarbete, samt för insamling av detaljupp­ gifter och bearbetning av dessa erfordrades en byråingenjör i lönegrad Éo 26. För kontrollbyrån hade krigsmaterielverket räknat med inrättande av en befattning för byråingenjör i lönegrad Eo 26, avsedd för chefen för byråns mätdonssektion. Denne befattningshavare borde även vara föredragningsskyldig inom industribyrån och tekniska byrån beträffande anskaffning re­

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 217

personal i 20 och lägre lönegrader. Med erinran att verket enligt hittills lämnat medgivande ägde tillsätta sammanlagt 94 sådana tjänster har verket nu räknat med ett behov av ytterligare sådan personal till ett antal av 107. I anslutning härtill har verket framhållit, att verkets tidigare framlagda förslag rörande den lägre extra ordinarie personalens omfattning och löneställning icke kunde uppfattas såsom slutgiltiga, att överflyttningen av ytter­ ligare anskaffningsuppgifter nödvändiggjorde anställande av ytterligare per­ sonal samt att, även örn verksamheten vid de beslutade nya centrala ammunitionsförråden icke kunde beräknas komma i gång i full utsträckning under nästa budgetår, det dock syntes lämpligt, att befattningar för den för dessa förråd erforderliga administrationspersonalen i extra ordinarie ställning funnes redan från budgetårets ingång. Sammanlagda kostnaderna för avlö­ ning åt den nu angivna ytterligare personalen ha av krigsmaterielverket be­ räknats till i runt tal 440 000 kronor. Verket har vidare ifrågasatt, att an­ slagsposten för icke-ordinarie personal icke måtte nu bindas till en särskild personalförteckning. Verkets beräkning av lägre extra ordinarie befattnings­ havare borde därför endast läggas till grund för uppskattningen av anslags­ behovet under ifrågavarande anslagspost, vilken i sådant fall borde uppföras såsom obetecknad. Försvarets civilförvaltning har funnit det möta icke oväsentliga svårigheter att nu taga ställning till frågan örn krigsmaterielverkets personalbehov vid återgång till fredsförhållanden med den ändring av arbetsbelastning och arbetsuppgifter, som därav kunde följa. Ämbetsverket har vidare framhållit i huvudsak följande. Tillkomsten av nya arbetsuppgifter måste självfallet medföra ökat perso­ nalbehov för krigsmaterielverket, men åtgärder för tillgodoseende härav borde vidtagas först i samband med beslut örn de avsedda uppgifternas över­ tagande av verket. Måhända kunde det vara motiverat att även avvakta någon tids erfarenhet av verksamheten under de eventuellt ändrade förutsättningar, som kunde bliva en följd av bifall till krigsmaterielverkets förslag örn över­ flyttning av anskaffningsuppgifter, försåvitt icke redan från början full klarhet örn personalbehovet kunde anses föreligga. Med hänsyn till sålunda föreliggande omständigheter och då krigsmaterielverkets arbetsuppgifter vore så väsentligt artskilda från dem, som åvilade civilförvaltningen, kunde ämbetsverket svårligen uttala sig örn det för krigsmaterielverket erforderliga antalet befattningar och dessas inplacering å löneskalan. Mot inrättandet av två nya befattningar med arvode motsvarande nettolön i Oa 10, avsedda för cheferna för de nya centralförråden för ammunition, hade ämbetsverket icke något att erinra. Med hänsyn till ovissheten örn tidpunkten för förrådens färdigställande syntes emellertid frågan om befattningarnas tillsättande böra underställas Kungl. Maj:ts prövning. Civilförvaltningen ansåge det förtjäna övervägas, örn ej en inplacering av chefen för industribyråns verkstadssektion i 28:e lönegraden skulle åtminstone till en början kunna vara tillfyllest. Måhända kunde vissa av befattningarna i 24:e lönegraden utbytas mot ingenjörsbefattningar i lägre lönegrad. Även beträffande andra till nyinrättande föreslagna tjänster kunde till äventyrs försiktigheten bjuda att i avvaktan på vidare erfarenhet i fråga örn arbetsuppgifternas art bestämma en lägre löneställning än som föreslagits. Rörande administrativa byrån erinrades, att byråns kanslisektion och ekonomisektion för närvarande förestodes, den förra

218 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

av en förste byråsekreterare och den senare av en kamrerare, båda i 26:e löne­ graden, medan den direkta ledningen av byråns juridiska sektion åvilade byråchefen. Med den sålunda tillämpade organisationen förefölle det, som om de båda såsom sektionschefer placerade tjänstemännens i 26:e lönegraden verksamhet skulle i betydande omfattning vara självständig nied därav föl­ jande avlastning av byråchefens arbete. Det kunde därför synas ovisst, om ej förutsättningar förelåge för byråchefen att liksom hittills taga mera direkt befattning med de till den juridiska sektionen hörande ärendena. Ett ställ­ ningstagande härutinnan syntes vara -av betydelse vid avvägning av löneklassplacering för de i framställningen begärda, för den juridiska sektionen av­ sedda nya tjänsterna. Beträffande posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, syntes i likhet med vad som föreskrivits för innevarande budgetår, böra i en anmärkning under staten angivas, att posten, som borde betecknas förslagsvis, icke finge utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas. Beträffande den extra ordinarie personalen i 20:e och lägre lönegr-ader har civilförvaltningen ifrågasatt, örn ej de ovissa och svårbedömliga förhållanden, som här förelåge, gjorde det angeläget, att särskild personalförteckning för dylik personal fastställdes. Allmänna lönenämnden har i yttrande över krigsmaterielverkets anslagsäskanden anfört i huvudsak följande. Vid bedömandet av ifrågavarande förslag syntes avgörande vikt böra till­ mätas det förhållandet, att slutlig ståndpunkt icke ännu kunnat tagas till vissa i framställningen omförmälda utredningar, vilka direkt påverkade krigs­ materielverkets framtida behov av fasta, med pensionsi*ätt förenade tjänster. Sålunda hade verket i skrivelse den 8 juni 1944 framlagt förslag rörande över­ tagande av ett antal anskaffningsuppgifter beträffande krigsmateriel, vilka uppgifter för närvarande åvilade respektive försvarsgrensförvaltningar. Vidare påginge inom verket en utredning av frågan örn formerna för militär personals tjänstgöring vid verket — en utredning som enligt vad av fram­ ställningen framginge kunde komma att medföra omreglering av anställnings­ form och avlöningsförhållanden för ett stort antal befattningar inom verket. Slutligen framhölles, att inom verket påginge en utredning rörande hand­ läggningen av försvarets patentfrågor; även resultatet av denna utredning angåves kunna komma att påverka de i skrivelsen framlagda förslagen rörande verkets organisation. Av det anförda vill lönenämnden för sin del draga den slutsatsen, att det icke för närvarande vore möjligt -att taga någon bestämd ståndpunkt till de av krigsmaterielverket nu framställda förslagen till inrättande av 31 nya högre extra ordinarie tjänster liksom till dessa tjänsters placering i lönegrad. Pröv­ ningen av åtskilliga av de framställda förslagen syntes därför böra tills vidare anstå. Beträffande vissa detaljer finge lönenämnden i nu förevarande sam­ manhang inskränka sig till att framhålla följande. Sektionscheferna inom de olika byråerna tillhörde för närvarande någon av lönegraderna Eo 30, Eo 28, Eo 27 och Eo 26. Enligt förslaget skulle be­ fattningen såsom sektionschef för verkstadssektionen inom industribyrån, vilken befattning nu tillhörde lönegrad Eo 27 men ej ännu vore tillsatt, ut­ bytas mot en befattning i Eo 30, varvid den nu förefintliga befattningen i Eo 27 i stället skulle disponeras för chefen å den tilltänkta manufaktursektionen. Huruvida chefen för verkstadssektionen efter dennas planerade ut­ vidgning borde i lönegradshänseende bliva jämställd med chefen för konstruktionssektionen inom tekniska byrån, undandroge sig för närvarande lönenämndens bedömande. För detaljchefer å vissa sektioner inom industribyrån föresloges en in­

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170. 219

placering i någon av lönegraderna Eo 27, Eo 26 och Eo 24. Inplacering i Eo 27 föresloges härvid för chefen för orderdetaljen inom planeringssektionen. Beträffande detta förslag ville lönenämnden ifrågasätta, huruvida till­ räckliga skäl förelåge att placera nämnde detaljchef i samma lönegrad som för närvarande gällde för två sektionschefer inom verket och i högre löne­ grad än den för närvarande för fem sektionschefer gällande. Slutligen finge lönenämnden framhålla, att det synts tveksamt, huruvida en särskild befattning såsom chef för administrativa byråns juridiska sektion redan nu borde inrättas. Enligt lönenämndens mening saknades underlag för bedömande, huruvida krigsmaterielverkets ansvällning bomme att bli sådan, att inrättandet av extra ordinarie befattningar i 20:e och lägre lönegrader i den föreslagna om­ fattningen kunde anses motiverat.

I skrivelse den 15 januari 1945 har krigsmaterielverket framlagt resultatet av en inom verket i samråd med företrädare för armé-, marin- och flygstaberna verkställd utredning rörande de frågor, som sammanhängde med militär personals tjänstgöring hos ämbetsverket. Krigsmaterielverket har i sådant hänseende anfört i huvudsak följande. De former för ianspråktagande av militär personal för tjänstgöring vid krigsmaterielverket, som förelåge med tillämpning av det nu gällande mili­ tära avlöningssystemet, kunde sammanfattas på följande sätt. 1) Kommendering, innebärande att en militär beställningshavare beordra­ des tjänstgöra å befattning utom det egna truppförbandet, varvid vederbörandes lön utginge av truppförbandets avlöningsmedel. 2) Placering, innebärande att beställningshavare tillhörande en personal­ kår, som vore avsedd för fyllande av vissa befattningar inom deli militära stabs- eller förvaltningsorganisationen, avdelades till tjänstgöring å sådan befattning, varvid vederbörandes lön liksom i kommenderingsfallet utginge av avlöningsmedlen för den kår vederbörande tillhörde. 3) Förordnande tills vidare å befattning med lön enligt löneplan Eo eller löneplan C vid stab, anstalt eller förvaltningsmyndighet, innebärande att befattningshavaren bibehölle sin fullmakt vid vederbörligt truppförband etc. samt att å lönen vid truppförbandet meddelades successionsförordnande för annan beställningshavare med vikariatslön. 4) Utnämning å ordinarie befattning eller beställning med lön enligt löne­ plan Å, Oa eller Ca vid stab, anstalt eller förvaltningsmyndighet, innebärande att vederbörande med frånträdande av innehavande beställning erhölle ordi­ narie befattning eller beställning vid staben, förvaltningsmyndigheten etc., men kvarstode över stat vid vederbörligt truppförband. Komménderingsförfarandet innebure såtillvida en förmånlig lösning av föreliggande spörsmål ur krigsmaterielverkets synpunkt som verket i sådant fall icke belastades med utgifterna för den militära personalens avlöning. Å andra sidan måste denna lösning anses innebära bestämda nackdelar för verket. I detta fall kunde verket sålunda icke påräkna att mera avsevärda tidsperioder få i sin tjänst bibehålla kommenderad personal. Vidare måste i detta fall ökningar ske av de truppförbands stater, från vilka den kommen­ derade personalen avsåges skola tagas. Detta komme att innebära ett ur verkets synpunkt icke önskvärt fastlåsande av personvalet till vissa bestämda kategorier, nämligen dem som tillhöra de truppförband, vilkas stater ökats för ändamålet. På grund av vad sålunda anförts syntes kommenderingsinstitutet icke böra väljas såsom form för militär personals tjänstgöring vid krigsmaterielverket.

220 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

De skäl som i det föregående anförts gentemot kominenderingsformen gjorde sig med samma styrka gällande beträffande placering. Detta system innebure i själva verket ett mera bestämt fixerande av den personkrets, som kunde ifrågakomma till tjänstgöring vid verket än kommenderingsförfarandet. Med hänsyn härtill och till de i övrigt anförda skälen syntes ej heller place­ ring böra väljas för att tillgodose verkets behov av militär personal. De svårigheter, som vore förenade med kommendering eller placering, eliminerades i allt väsentligt, därest förordnandelöner inrättades å verkets stat, antingen dessa löner — såsom nu vore fallet — finge karaktären av extra ordinarie löner eller bleve ordinarie enligt löneplan C och tillsattes medelst förordnande tills vidare. Emellertid måste det fastställas, att även ett efter dessa riktlinjer uppbyggt system för militär personals tjänstgöring i krigsmaterielverket vidlåddes av vissa svagheter. Sålunda kunde verket ej heller med detta system såsom regel räkna med att vederbörande militära beställningshavare alltför länge skulle kvarstanna i tjänst hos krigsmaterielverket. Beställningshavarna måste nämligen i detta fall bibehållas vid sin beford­ ringstur inom vederbörligt regemente, kår etc., och en befordran kunde med­ föra löneminskning, eftersom lönerna enligt Eo- och C-planerna icke överens­ stämde med lönerna enligt löneplan Oa. Härtill komme ur militär synpunkt, att förordnande å Eo- eller C-lön komme att innebära successionsförordnanden med vikariatslön utefter hela Oa-löneplanen, ett förhållande som i andra sammanhang gjorts till föremål för en i och för sig berättigad kritik. På grund av det anförda och då vissa vid de affärsdrivande verken vid­ tagna särskilda anordningar för undvikande av successionsförordnanden till­ skapats i första hand med sikte på de speciella förhållandena inom de affärs­ drivande verken, syntes systemet med förordnandelöner vid krigsmateriel­ verket icke böra ifrågakomma. Nu angivna olägenheter eliminerades enligt krigsmaterielverkets mening i allt väsentligt vid en tillämpning av systemet, att särskilda militära löner skulle uppföras å verkets stat, och att sålunda utnämning skedde å militär beställning vid krigsmaterielverket. Förebilder för ett dylikt system funnes i flygförvaltningens personalförteckning och de skäl, som förestavat anord­ ningens tillämpande vid nämnda förvaltning kunde med samma fog åberopas för krigsmaterielverkets del. Därest ytterligare de militära lönerna uppfördes alternativt i lägre och högre lönegrad förelåge möjlighet att i tjänst vid verket bibehålla en militär beställningshavare, även örn denne skulle stå i tur till befordran, i det att vederbörande i sådant fall erhölle högre beställ­ ning å verkets stat. Detta system syntes emellertid böra utbyggas såtillvida, att såsom alter­ nativa löner jämväl uppfördes civilmilitära löner för att bereda möjlighet för civilmilitär ingenjörspersonal från fälttygkåren, mariningenjörkåren och flygvapnet att erhålla befattningar vid verket. Endast vissa tjänster inom krigsmaterielverket vore av beskaffenhet att böra kunna besättas med alternativt civil, militär eller civilmilitär personal. Detta vore fallet i första hand beträffande verkets tekniskt betonade tjänster (byråingenjörer m. fl.), men även å en del likartade befattningar såsom exem­ pelvis byråintendentsbefattningar m. fl. borde militära eller civilmilitära be­ fattningshavare kunna ifrågakomma. Beträffande mera administrativt beto­ nade befattningar såsom byråsekreterare-, kamrerar- och byråassistenttjänster, syntes den ifrågasatta anordningen icke böra tillämpas. Ej heller ifrågasatte verket anordningens tillämpande å befattningar i lägre löneställning än 21 :a lönegraden. Det borde framhållas, att i den mån militär personal utnämndes å beställ­ ningar vid krigsmaterielverket, densamma i alla avseenden borde bibehållas

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 221

vid de särskilda löneförmåner, som utginge till militära beställningshavare i förvaltningstjänst. I detta avseende borde särskilt understrykas att, därest kompaniofficerare erhölle beställningar vid verket, tilläggsarvoden utöver lönen till dem borde utgå enligt samma grunder som vore eller komme att bliva fastställda för kompaniofficerare vid andra centrala förvaltningsmyn­ digheter. För bibehållande av kontakten med den militära utvecklingen borde slut­ ligen verkets militära (civilmilitära) beställningshavare beredas trupptjänst i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som gällde för sådan mili­ tär personal, som vore placerad vid andra förvaltningsorgan, staber etc. Överbefälhavaren som framhållit, att det ur försvarets synpunkt vore av väsentlig betydelse att kvalificerad militär personal ställdes till krigsmaterielverkets förfogande, har icke haft någon erinran mot verkets förslag i före­ varande hänseende. Försvarets civilförvaltning har anfört, att ämbetsverket — ehuru en anord­ ning sådan som den nu föreslagna syntes vara tämligen främmande för den civila statsförvaltningen i övrigt — i betraktande av de speciella förhållan­ den, som vore för handen beträffande krigsmaterielverket, och då annan ut­ väg än den föreslagna knappast syntes stå till buds, därest åsyftat resultat skulle vinnas, icke hade något att erinra mot bifall till förslaget. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd lia i gemensamt yttrande anfört följande. Det syntes sannolikt, att en närmare granskning av de arbetsuppgifter, som vore avsedda att åvila de olika, i framställningen avsedda befattningarna vid krigsmaterielverket, skulle giva vid handen, att endast innehavarna av vissa av dessa befattningar måste äga militära fackkunskaper. Befattningar, å vilka dylika fackkunskaper -— ehuru i och för sig värdefulla ■—- icke framstode såsom direkt nödvändiga, borde enligt lönenämndernas mening inrät­ tas såsom civila befattningar med löneförmåner enligt civila avlöningsreglementet eller civila icke-ordinariereglementet. Militära eller civilmilitära be­ ställningshavare, vilka sökte och antoges till dylika befattningar, borde er­ hålla avsked eller — då fråga vore om icke-ordinarie civil befattning — be­ redas tjänstledighet från sina ordinarie beställningar. För sådana befattningar, där arbetsuppgifterna krävde, att vederbörande innehavare ägde militära fackkunskaper, syntes regelmässigt endast militära eller civilmilitära beställningshavare böra anlitas. I brist på närmare utred­ ning rörande arten av de arbetsuppgifter, som kunde åvila dylika befattningar, ansåge sig lönenämnderna icke kunna taga ställning till frågan, örn behovet av militär sakkunskap i samtliga sådana fall borde tillgodoses genom in­ rättande av militär eller civilmilitär beställning vid krigsmaterielverket. Lönenämnderna holle emellertid för troligt, att det i vissa fall skulle kunna vara till fördel för såväl verket som beställningshavaren, om vederbörandes tjänstgöring vid verket begränsades till en tidsperiod av förslagsvis högst tre år. I varje fall borde det enligt lönenämndernas mening icke ifrågakomma att inrätta ordinarie militära eller civilmilitära beställningar vid krigsmateriel­ verket, förrän jämväl verkets civila befattningar i ökad utsträckning inrät­ tades såsom ordinarie. Tills vidare syntes därför behovet av militär fack­ kunskap vid krigsmaterielverket böra tillgodoses genom att vederbörande kommenderades eller placerades till tjänstgöring vid detsamma. Lönenämnderna, som sålunda icke ansett sig kunna tillstyrka krigsmaterielverkets framställning, ville även framhålla, att den omständigheten, att i flyg­ förvaltningens personalförteckning civila befattningar och militära eller civil-

222 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

militära beställningar upptagits alternativt i vissa särskilda fall, icke kunde tagas till intäkt för lämpligheten av att vid det civila, vid sidan av försvars­ grenarna organiserade krigsmaterielverket inrätta flertalet befattningar alternativt såsom civila, militära eller civilmilitära. Departements- Såsom framgår av den föregående redogörelsen ha statsmakterna redan chefen. från början räknat med att jämkningar i krigsmaterielverkets organisation skulle visa sig erforderliga allteftersom praktiska erfarenheter vunnes och verksamheten stabiliserades. En planenlig utvidgning av krigsmaterielverkets arbetsuppgifter har också successivt ägt rum, senast genom Kungl. Maj:ts beslut den 2 februari 1945, varigenom anskaffningen av materiel tillhörande ett stort antal materielgrupper överflyttats huvudsakligen från försvarsgrensförvaltningarna till krigsmaterielverket. Det ligger i sakens natur, att en ut­ ökning av personalorganisationen måste gå hand i hand med en sådan över­ flyttning av arbetsuppgifter. Härtill kommer, att under den tid, som för­ flutit sedan krigsmaterielverkets inrättande, åtskilliga erfarenheter vunnits, som kunna tjäna till ledning för bedömandet av krigsmaterielverkets fredsmässiga personalbehov. Under nuvarande förhållanden ombesörjas verkets arbetsuppgifter till övervägande del av personal, som anställts mot arvode i lösa anställningsformer. Det ligger i sakens natur, att så även fortsättnings­ vis under nu rådande förhållanden måste vara fallet, därest den elasticitet i personalorganisationen, som riksdagen ansett önskvärd, skall kunna bibe­ hållas. Återhållsamheten kan dock icke få sträcka sig så långt att ett antal befattningar, som med visshet kunna bedömas erforderliga även under fredsförhållanden, icke nu uppföras såsom extra ordinarie. Särskilt gäller detta vissa befattningar i nyckelpositioner inom verket. Med beaktande här­ av ämnar jag i det följande föreslå vissa utökningar av ämbetsverkets per­ sonal. Innan jag ingår på detaljerna i fråga om personalorganisationen, vill jag emellertid till behandling upptaga den av krigsmaterielverket särskilt utredda frågan örn formerna för militär personals tjänstgöring vid ämbetsverket. Jag vill i anslutning härtill erinra, att 1943 års riksdag påkallat uppmärksamhet åt spörsmålet, i vad mån krigsmaterielverkets personalbehov kunde tillgodo­ ses genom överflyttning av militär och annan personal från de nuvarande försvarsgrensförvaltningarna samt genom utnyttjande av inkallad reservper­ sonal. För egen del håller jag före, att de viktigare befattningarna inom krigs­ materielverket böra besättas med de i varje särskilt fall lämpligaste personer som stå till buds, oavsett örn dessa äro civila, militära eller civilmilitära be­ fattnings- eller beställningshavare. Med denna utgångspunkt synes det mig vara av stor betydelse, att möjlighet öppnas för krigsmaterielverket att i fall, då så visar sig lämpligt, utan alltför stora formella svårigheter försäkra sig örn den militära och civilmilitära personal, som kan vara önskvärd. Mot krigs­ materielverkets förslag till lösning av dessa spörsmål talar otvivelaktigt den av lönenämnderna framhållna omständigheten, att de för krigsmateriel­ verket avsedda extra ordinarie befattningarna härigenom i avsevärd omfatt­ ning skulle komma att utbytas mot ordinarie militära eller civilmilitära be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 223 ställningar vid verket. För egen del anser jag, att en tillämpning av systemet med förordnande av ifrågakommande militära eller civilmilitära personal tills vidare å befattning vid krigsmaterielverket med lön enligt löneplan Eo eller C bör försöksvis tillämpas. Jag förutsätter emellertid, att härvid sådana åtgärder vidtagas, att vederbörande befattningshavare icke kommer att lida löneminskning. Till förebyggande härav bör i fall, då hans löneförmåner enligt löneplan Oa eller Ca vid förordnandets tillträdande eller, i följd av därefter vunnen befordran till högre militär eller civilmilitär beställning, sedermera överskjuta förmånerna i Eo- eller C-tjänsten, ett motsvarande löne­ tillägg utgå. Skulle vederbörande före förordnandets tillträdande ha åtnjutit sådant kompaniofficersarvode, som utgår vid centrala förvaltningsmyndig­ heter och örlogsvarv, eller kontrollarvode, bör övervägas, huruvida icke en överflyttning av detta arvode till krigsmaterielverket bör ske enligt de rikt­ linjer, som uppdragits i det föregående vid behandlingen av frågan örn en arvodesreglering inom försvaret. I detta sammanhang må även framhållas, att mottagande av ett förordnande vid krigsmaterielverket självfallet icke må ställa vederbörande i sämre befordringstur än örn han fullgjort tjänstgöring i annan central förvaltningsmyndighet inom försvaret. Yad angår de särskilda av krigsmaterielverket föreslagna nya befattning­ arna i högre lönegrad än Eo 20 vill jag till en början i anledning av vad all­ männa lönenämnden anfört erinra, att frågan örn överflyttning av ytterligare anskaffningsuppgifter till krigsmaterielverket numera är avgjord och att de av lönenämnden angivna utredningarna äro slutförda. Oavsett detta finner jag mig icke kunna tillstyrka en så betydande personalökning som av krigsmaterielverket föreslagits. Jag räknar med att i den föreslagna utökade personalorganisationen följande befattningar utan alltför stora olägenheter böra kunna undvaras eller bestridas med arvodesanställd personal, nämligen en byråingenj örsbefattning i lönegrad Eo 24, avsedd för detaljchef inom industribyråns manufaktursektion, en befattning i samma lönegrad, beräknad för detaljchef inom kemiska sektionen, en befattning såsom förste byråingen­ jör i lönegrad Eo 27, avsedd för chefen för orderdetaljen inom industribyråns planeringssektion, två av de för tekniska byrån avsedda byråingenjörerna, av vilka en i lönegrad Eo 26 och en i lönegrad Eo 24, en befattning i lönegrad Eo 24 inom kontrollbyrån samt en befattning såsom byråassistent i Eo 21, av­ sedd för administrativa byrån. Efter denna reduktion av det föreslagna antalet befattningar skulle återstå sammanlagt 24 nya tjänster i högre lönegrad än Eo 20. Beträffande dessa tjänster kan jag biträda krigsmaterielverkets för­ slag. Antalet kan förefalla avsevärt, men beaktas bör, att flertalet av dessa befattningar äga sin motsvarighet i mera tillfälliga med arvode förenade be­ fattningar inom den nuvarande organisationen. Jag utgår vidare från att med nu föreliggande förutsättningar krigsmaterielverkets behov av extra ordinarie personal i högre lönegrad än Eo 20 härmed skall vara i huvudsak tillgodosett. Det torde emellertid få förutsättas, att krigsmaterielverket skall äga på det med hänsyn till omständigheterna lämpligaste sättet disponera de befattningar, som stå till verkets förfogande. Jag vill även framhålla, att

224 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. de åtgärder, som vidtagits för nedbringande av personalen vid försvarsgrensförvaltningarna i samband med överflyttningen av arbetsuppgifter till krigsmaterielverket, helt naturligt icke kunna få omedelbar verkan. Yad i det föregående föreslagits rörande militär eller civilmilitär personals tjänstgöring i krigsmaterielverket bör i sin mån vara ägnat att underlätta en avveckling av vissa tjänster vid försvarsgrensförvaltningarna. Även vad angår den lägre personalen inom ämbetsverket synes mig försiktig­ heten bjuda att nu stanna vid en avsevärt mindre utvidgning av denna personal än krigsmaterielverket föreslagit. Jag räknar emellertid med en medelsanvisning för anställande av ytterligare extra ordinarie personal i de lägre lönegraderna till ett belopp av 175 000 kronor. Även örn det i regel ankommer på veder­ börande ämbetsverk självt att inom en viss ekonomisk ram bestämma de lägre extra ordinarie befattningshavarnas antal och löneställning, synes mig dock lämpligt att då här är fråga örn utbyggnad av ett nytt ämbetsverk, låta det få ankomma på Kungl. Majit att på sätt hittills skett, fastställa personalför­ teckning avseende extra ordinarie befattningar i 20:e eller lägre lönegrader vid verket. Genom en sådan anordning vinnes även större möjlighet för Kungl. Majit att lämpa uppsättningen av sådan personal efter den ökning av arbets­ kvantiteten, som belöper på nytillkommande arbetsuppgifter. Liksom hit­ tills torde Kungl. Majit få bemyndigande att, därest så skulle visa sig ound­ gängligen erforderligt, i samband med en överflyttning av arbetsuppgifter besluta örn överskridande av ifrågavarande anslagspost. I anslutning härtill bör posten liksom under innevarande budgetår betecknas förslagsvis men förses med anmärkning, att densamma icke må utan Kungl. Majits med­ givande överskridas. Då de nya centralförråden för ammunition icke torde kunna färdigställas under nästa budgetår, kan jag icke biträda förslaget örn inrättande av två nya befattningar för pensionerade officerare.Jag biträder däremot förslaget att under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, beräkna ett belopp för ersättningar åt experter m. fl. för tillfälliga uppdrag hos verket; medelsanvisningen synes mig dock kunna begränsas till 15 000 kronor. I fråga örn beräkningen av anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän förutsätter jag icke någon ändring. I enlighet med det nu sagda beräknar jag avlöningskostnaderna för den ordinarie personalen till oförändrat belopp, 61 000 kronor. För arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, beräknas ett belopp av 75 000 kronor (nu 60 000 kronor), medan posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal uppskattas till 975 000 kronor (nu 600 000 kronor). Till rörligt tillägg beräknar jag 169 000 kronor (nu 104 000 kronor). Sammanlagt skulle sålunda erfordras ett belopp av 1 280 000 kronor (nu 825 000 kronor), varifrån avgå pensionsmedel örn oförändrat 50 000 kronor. Nettoutgiften blir således 1230 000 kronor (nu 775 000 kronor). Under åberopande av vad nu anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

226 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

[12.] Krigsmaterielverket: Omkostnader, förslagsanslag.

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt en i statsliggaren för detta budgetår, s. 80, intagen omkostnadsstat. I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln, punkt 5) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild pro­ position i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna förevarande anslag till 300 000 kronor. Krigsmaterielverket har beträffande anslagsbehovet för nästkommande budgetår anfört bland annat följande. Anslagsposten till sjukvård m. m. syntes vid bifall till ämbetsverkets för­ slag örn ökning av antalet extra ordinarie befattningshavare vid verket böra ökas från nuvarande 2 000 kronor till förslagsvis 2 500 kronor. Anslagsposten till reseersättningar, för innevarande budgetår 50 000 kro­ nor, syntes med hänsyn till den beräknade belastningen å anslagsposten böra uppräknas till 60 000 kronor. Ämbetsverket förutsatte i avseende å använd­ ningen av förevarande anslagspost, att densamma finge disponeras för bestri­ dande av förekommande resekostnader för sådana tillfälliga sakkunniga m. fl., som anlitades av verket. Yad anginge anslagsposten till expenser vore denna upptagen med 230 000 kronor för innevarande budgetår och enligt regleringsbrevet fördelad med 20 000 kronor för bränsle, lyse och vatten samt 210 000 kronor för övriga ex­ penser. Medelsbehovet för förstnämnda ändamål syntes för nästa budgetår kunna beräknas till oförändrat belopp. Medelsbehovet för övriga expenser syntes böra beräknas till något högre belopp än för innevarande budgetår med hänsyn såväl till att expensutgifter för krigsmaterielverkets standardiseringsdelegation och tekniska delegationer borde utgå av förevarande anslagspost som till att särskilda kostnader av expensnatur vore förenade med det inom tekniska byrån bedrivna klassifikationsarbetet. En höjning av posten från nuvarande 210 000 kronor till 280 000 kronor syntes vara tillfyllest. I enlig­ het härmed beräknade verket förevarande anslagspost till sammanlagt (20 000 + 280 000 =) 300 000 kronor. I omkostnadsstaten för innevarande budgetår vore såsom sista post upp­ taget ett belopp av 18 000 kronor till övriga utgifter: Vakttjänst. I regle­ ringsbrevet hade Kungl. Majit uppdragit åt krigsmaterielverket att vid upp­ görandet av anslagsäskanden för budgetåret 1945/46 taga under övervägande de förändringar i anslagsberäkningarna, som bleve en följd av att kostnader för vakttjänst hänfördes till anslaget Krigsmaterielverket: Avlöningar, och i sådant hänseende framlägga förslag. Den av civilförvaltningen uttalade me­ ningen, att ifrågavarande kostnader såsom till övervägande delen avseende avlöningskostnader lämpligen borde utgå av avlöningsanslag, syntes knappast vara riktig. Kostnaderna i fråga hänförde sig nämligen till ersättning, som verket utgåve till ett privat vaktbolag på grund av avtal mellan bolaget och verket örn vakthållning under icke arbetstid i verkets lokaler. Med hänsyn härtill syntes kostnaderna böra utgå av omkostnadsanslaget och där redo­ visas såsom en särskild post. Därest det med hänsyn till önskvärdheten av att bringa verkets omkostnadsstat i överensstämmelse med den av civilförvalt-

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 227

ningen i dess förenämnda skrivelse förordade normalomkostnadsstaten, syntes lämpligt, att vaktkostnaderna redovisades under expensposten, hade verket intet att däremot erinra, dock att sistnämnda post i sådant fall måste upp­ räknas med kostnaderna för vakttjänsten, vilka kunde beräknas till oförändrat 18 000 kronor. Efter därom av krigsmaterielverket i skrivelse den 17 juni 1944 framlagt förslag hade Kungl. Majit genom brev den 30 juni 1944 medgivit, bland annat, att kostnaderna för verkets standardiseringsverksamhet för innevarande bud­ getår, beräknade till ett belopp av 45 000 kronor, finge utgå av förskottsanslag. Ifrågavarande kostnader vore emellertid av natur att böra i fortsättningen be­ stridas av riksstatsanslag, enär desamma hänförde sig till en av verket bedriven arbetsuppgift, vilken beräknades bliva bestående under normala fredsförhållanden. Kostnaderna i fråga avsåge till huvudsaklig del tryckning av s. k. normer och syntes därför kunna redovisas under den i omkostnadsstater av normaltyp förekommande rubriken Publikationstryck. Under denna post syntes ytterligare böra beräknas ett belopp av förslagsvis 15 000 kronor för övrigt publikationstryck. Medelsbehovet under anslagsposten beräknade ver­ ket sålunda till (45 000 + 15 000 =) 60 000 kronor. I enlighet med nu angivna beräkningar uppgår medelsbehovet under krigsmaterielverkets omkostnadsanslag för budgetåret 1945/46 till (2 500 4- 60 000 + 300 000 + 18 000 + 60 000 =) 440 500 kronor, eller avrundat 440 000 kronor.

Mot krigsmaterielverket® beräkningar i förevarande hänseende har jag Departement,intet annat att erinra än att i afbidan på närmare erfarenheter medelsanvis- chefen. ningen för övriga expenser synes böra nedbringas till 250 000 kronor samt för publikationstryck till 50 000 kronor. Anslagets slutsumma skulle då bliva 400 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 100 000 kronor. Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till Krigsmaterielverket: Omkostnader för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 400 000 kronor.

ARMÉNS FORTIFIKATIONS FÖRVA LTNING.

[13.] Arméns fortifikationsförvaltning: Avlöningar, förslagsanslag.

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt i statsliggareu för detta budgetår s. 81 f. intagen personalförteckning och avlöningsstat även­ som vissa därtill anslutande bestämmelser. I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln, punkt 8) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna nu ifrågavarande anslag till 297 000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1944 angående medelsbehovet för nästa bud­ getår har arméns fortifikationsförvaltning till behandling upptagit bland annat

228 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. frågan om löneställningen för ämbetsverkets expeditionsvakt. Ämbets­ verket har härutinnan anfört, att dess utbrytning ur arméförvaltningen samt den betydande ökningen av fortifikationsförvaltningens personal medfört väsentligt ökade arbetsuppgifter för expeditionsvakten, som numera över­ vakade oell fördelade expeditionsgöromålen bland ett tiotal expeditionsvaktsbiträden. Fortifikationsförvaltningen Ilar med hänsyn härtill funnit an­ geläget att kunna från och med budgetåret 1945/46 befordra ämbetsverkets expeditionsvakt i lönegrad A 5 till förste expeditionsvakt i lönegrad A 7. Försvarets civilförvaltning har, med hänvisning till att något behov i freds­ tid av expeditionspersonal utöver en expeditionsvakt icke anmälts av fortifikationsförvaltniugen, tillstyrkt en uppfattning av ifrågavarande befattning till lönegrad A 6. Genom beslut den 2 juni 1944 (regleringsbrevet) har Kungl. Majit upp­ dragit åt fortifikationsförvaltningen att till närmare övervägande upptaga frågan örn överflyttning av viss för förvaltningen av militärstabsbyggnaden i Stockholm avsedd personal från försvarsstabens stat till fortifikationsförvaltningens stat. Med anledning härav har fortifikationsförvaltningen nu föreslagit sådan överflyttning av nämnda personal, vilken ut­ göres av 1 vice värd med arvode örn 2 400 kronor, 1 maskinist i lönegrad A 12, 1 eldare av 1. klassen i A 7 och 1 eldare av 2. klassen i MEo 5. Erinras må i detta sammanhang, att 1943 års militära fastighetsutrerhling i yttrande den 23 oktober 1944 över ett av fortifikationsförvaltningen fram­ lagt förslag till nytt faStighetsförvaltningsreglemente ifrågasatt, örn särskilda skäl förelåge för bibehållande av omförmälda vicevärdsbefattning. Utred­ ningen har därvid åberopat erfarenheterna från byggnadsstyrelsens omhänderhavande av i statens allmänna fastighetsfond ingående fastigheter, där numera dylika befattningar icke ansåges erforderliga utan förekommande tillsyn m. m. omhänderhades av det centrala förvaltningsorganet. Maskinistoch eldarebefattningarna syntes tills vidare i avvaktan på den blivande om­ organisationen av byggnadsförvaltningen inom försvaret böra kvarstå å för­ svarsstabens stat. I sin förenämnda skrivelse har fortifikationsförvaltningen vidare hemställt örn viss förstärkning av amanuens- och kontorspersonalen. Ämbets­ verket har erinrat, att 1944 års riksdag beräknat medel för anställande vid ämbetsverket av ytterligare en amanuens i lönegrad Eo 15. Ämbetsverket hade emellertid icke funnit möjlighet att nyanställa en sådan tjänsteman, enär ämbetsverket varit nödsakat att taga de för nämnda befattning avsedda avlöningsmedlen i anspråk för avlönande av en i lönegrad Eo 7, lön eklass 10, placerad maskinist, med tjänstgöring i arméförvaltningens ämbetslius. Vid genomförandet av förvaltningsreformen hade nämligen bestämts, att denne maskinist, som tidigare avlönats å arméförvaltningens stat, skulle upptagas å fortifikationsförvaltningens stat. Ämbetsverkets erfarenheter av arbetsbelastningen inom verket under senaste tid hade givit belägg för att behov förefunnes av ytterligare två amanuenstjänster i lönegrad Eo

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 229 15. Ämbetsverket räknade även med att dessa tjänster jämväl under fredsförhållanden bleve oundgängligen erforderliga. Därjämte vore det för ämbetsverket av största vikt att kunna till verket fastare knyta de två mest meriterade av den extra amanuenspersonalen. Vidare bleve det oundgängligen nödvändigt att befordra två för närvarande i lönegrad Eo 15 placerade amanuenser till förste amanuenser i lönegrad Eo 18. Fortifika­ tion sförvaltningen bar ytterligare anfört, att det för åstadkommande av en tillfredsställande rekrytering av den kvinnliga kontorspersonalen och för att kunna tillgodose denna personals berättigade intressen vore nödvändigt att från och med budgetåret 1945/46 befordra två kvinnliga extra tjänstemän till skrivbiträden i lönegrad Eo 2. Försvarets civilförvaltning har icke haft något att erinra mot ämbetsverkets förslag i nu nämnda hänseenden. Till bestridande av kostnadsökning på grund av löneklassuppflyttningar har fortifikationsförvaltningen äskat förstiirkning av posten till av­ löningar till ordinarie tjänstemän med 350 kronor, av posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal med 450 kronor samt av posten till rörligt tillägg med 200 kronor.

Beträffande avlöningskostnaden för det för byggnads- och reparationsberedskapens centrala ledning från och med den 1 juli 1944 in­ rättade organisationskontoret har fortifikationsförvaltningen beräknat ett be­ lopp om 85 000 kronor, motsvarande vad som förutsatts vid behandlingen av frågan örn byggnads- och reparationsberedskapens organisation vid 1944 års riksdag. Jämfört med de för innevarande budgetår beräknade avlöningskostnaderna innebär äskandet en minskning med 35 000 kronor.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har forti- Departementsfikationsförvaltningen föreslagit uppfattning av befattningen såsom expedi- Zeferi. tionsvakt vid ämbetsverket från lönegrad Å 5 till en befattning såsom förste expeditionsvakt i lönegrad A 7. Av skäl, som anförts av civilförvaltningen, kan jag emellertid icke tillstyrka en uppflyttning av ifrågavarande befattning till högre lönegrad än A 6. Jag förordar således, att en befattning i sistnämnda lönegrad uppföres å ämbetsverkets personalförteckning i utbyte mot den nuvarande expeditionsvaktsbefattningen i A 5. Eortifikationsförvaltningens förslag att överflytta den personal, som er­ fordras för förvaltningen av militärstabsbyggnaden i Stockholm, från för­ svarsstaben till fortifikationsförvaltningen synes lämpligt. Den av 1943 års militära fastighetsutredning berörda frågan om indragning av befatt­ ningen såsom vice värd vid ifrågavarande byggnad torde böra komma under närmare övervägande vid den pågående utredningen örn fortifikationsoch byggnadsförvaltningens organisation. I avbidan på resultatet av denna utredning föreslår jag icke någon indragning av ifrågavarande arvodesbefattning. Eortifikationsförvaltningens uttalanden om behovet av att förstärka ama­ nuenspersonalen och den kvinnliga kontorspersonalen synas mig befogade.

230 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. I syfte att möjliggöra en sådan förstärkning förordar jag, att medel under anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal beräknas för anställande av — utöver den amanuens i lönegrad Eo 15, vars anställande förutsattes redan av 1944 års riksdag — ytterligare en amanuens i samma lönegrad. Likaledes böra medel beräknas för möjliggörande av befordran av två amanuenser till förste amanuenser i lönegrad Eo 18. Slutligen torde två kvinnliga extra tjänste­ män böra vinna anställning i lönegrad Eo 2, varför medel torde böra beräknas jämväl för sådant ändamål. Yad fortifikationsförvaltningen anfört beträffande vissa kostnadsökningar på grund av löneklassuppflyttningar samt beträffande avlöningskostnaderna för byggnads- och reparationsberedskapens organisation skontor finner jag ej giva anledning till erinran. I enlighet med de riktlinjer, som angivits vid behandlingen av frågan örn reglering av vissa militära arvoden, bör i anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, inräknas ett belopp av 2 880 kronor för arvoden utöver lön, medförande en ökad belastning av anslags­ posten med 480 kronor. Från nu angivna utgångspunkter skulle för bestridande av fortifikation sförvaltningens avlöningskostnader erfordras, för avlöningar till ordinarie tjänstemän förslagsvis 61 000 kronor (nu 50 800 kronor), för arvoden och sär­ skilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis 84 500 kronor (nu 81 850 kronor), för avlöningar till övrig icke ordinarie personal 170 000 kronor (nu 185 500 kronor) samt för rörligt tillägg förslagsvis 34 300 kronor (nu 29 650 kronor), eller tillhopa 349 800 kronor. Inkomsterna av inflytande pen­ sionsmedel uppskattas till förslagsvis 50 800 kronor (oförändrat belopp). Medelsbehovet under förevarande anslag skulle sålunda kunna uppskattas till 299 000 kronor. Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att dels å personalförteckningen för arméns fortifikationsförvaltning under rubriken Tjänstemän å ordinarie stat ytterligare uppföra en maskinist i lönegraden A 12, 1 eldare av 1. klassen i lönegraden A 7 samt — i stället för en expeditionsvakt i lönegraden A 5 — en expeditionsvakt i lönegraden A 6, dels godkänna följande avlöningsstat för arméns fortifikationsförvaltning, att tillämpas tills vidare från och med bud­ getåret 1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags­

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 170000

Summa kronor 349 800

232 Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

i vissa fall otillräckliga Verkstadstekniska kvalifikationer. Till följd härav måste de med den nödvändiga rationaliseringen förbundna arbetsuppgifterna till övervägande del förläggas till den centrala ledningen vid tygavdelningens verkstadsbyrå. Arbetsuppgifter av ifrågavarande art kunde såsom regel icke lösas utan att vederbörande på respektive arbetsplatser förskaffat sig en klar överblick av driftsförhållandena. Då arméns tygverkstäder vore och alltfort syntes komma att vara utspridda på ett mycket stort antal platser i hela landet, skulle en alltför stor del av byråchefens tid bliva ianspråktagen för sagda arbetsupp­ gifter, därest icke denne i erforderlig omfattning bereddes tillfälle att avlasta viss del av arbetet på tjänsteman med tillräckliga tekniska kvalifikationer. De arbetsuppgifter, som avsåges skola åvila innehavaren av ifrågavarande befattning, kunde sammanfattningsvis sägas vara att — utöver den omedelbara ledningen av driften vid arméns tygverkstäder — biträda byråchefen i pågå­ ende och allt framgent erforderligt rationaliseringsarbete vid sagda verkstäder. Möjlighet att till verkstadsbyrån knyta lämplig kvalificerad person syntes icke förefinnas utan att den föreslagna befattningen inrättades, särskilt som den civila industrien till ingenjörer av ifrågavarande kategori erbjöde och fortsättningsvis syntes komma att erbjuda relativt betydande ekonomiska för­ måner. Med hänsyn till vad sålunda anförts och då chefen för verkstadsbyrån jäm­ väl belastades med arbetsuppgifter av förvaltningsteknisk natur, vilka på grund av verkstädernas stora antal måste bliva av betydande omfattning, vore behovet av inrättandet av befattningen i fråga enligt armé förvaltningens mening synnerligen trängande. Försvarets civilförvaltning har framhållit, att det måhända vore erforderligt att i någon form möjliggöra för arméförvaltningen att till verkstadsingenjören utbetala en något högre ersättning än som nu kunde ske. Detta skulle kunna genomföras på så sätt att arméförvaltningen bemyndigades att, därest så erfordrades, till innehavaren av ifrågavarande befattning utbetala arvodesförhöjning med förslagsvis högst 2 000 kronor för år. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha icke framställt erinran mot arméförvaltningens ifrågavarande förslag. Föisvarets sakanslagsutredning har funnit angeläget, att berörda arbets­ uppgifter handhades av en härför väl kvalificerad jarson. Utsikterna att för nämnda tjänst förvärva en sådan person syntes öka vid bifall till förslaget örn utbyte av arvodesbefattningen mot en ordinarie förordnandetjänst i löne­ grad C 5. Då vidare möjlighet bomme att föreligga att vid förordnandetidens utgång taga frågan örn behovet av tjänsten under omprövning, funne utred­ ningen icke anledning till erinran mot framställningen i denna del.

Liksom i anslagsäskandena för innevarande budgetår har arméförvalt­ ningen nu med avseende å nästkommande budgetår föreslagit en överflytt­ ning av avlöningskostnader från sakanslag till avlöningsanslag beträffande viss kvinnlig biträdespersonal. Ämbetsverket har hänvisat till sina anslagsäskanden för innevarande budgetår, i vilka föreslogs, att inom tygavdelningen skulle inrättas vissa ordinarie befattningar, nämligen 5 befatt­ ningar såsom kanslibiträden (A 7) och 9 såsom kontorsbiträden (A 4). Samt­ liga här angivna befattningar hade motsvarigheter i redan förefintliga

Kungl. Majda proposition nr 170. 233 extra ordinarie eller extra befattningar, för vilka avlöningskostnaderna bestredes med anlitande av sakanslag. Ämbetsverket föreslog vidare för tygavdelningens vidkommande till uppförande såsom extra ordinarie 5 kanslibiträden (Eo7), 9 kontorsbiträden (Eo 4) och 9 skrivbiträden (Eo2). För intendenturavdelningen och civilbyrån beräknade arméförvaltningen i anslagsäskandena för innevarande budgetår ett sammanlagt behov av ytterligare 2 ordinarie kanslibiträden och 6 kontorsbiträden, av vilka 2 ordinarie och övriga tills vidare extra ordinarie, samt ett behov av sammanlagt 31 eller, efter in­ flyttning i det blivande ämbetshuset å Ladugårdsgärde, 28 skrivbiträden, av vilka 10 i avvaktan på ytterligare erfarenhet extra ordinarie och övriga extra. Ämbetsverket erinrade, att häremot svarande personal dittills varit anställd med avlöning av förskottsmedel. Utöver nyss angivna antal skrivbiträden skulle enligt arméförvaltningens för innevarande budgetår verkställda beräk­ ningar periodvis behövas förstärkning av arbetskrafterna å häst- och veterinärmaterielbyrån med 2—3 skrivbiträden för arbetet med hästuttagningsärendena. Vidare erfordrades enligt arméförvaltningens mening efter inflyttningen i det blivande ämbetshuset 2 telefonister, vilka efter någon tids anställning såsom extra befattningshavare borde beredas anställning i lönegrad Eo 4. Slutligen behövdes såvitt arméförvaltningen för det dåvarande kunde bedöma ytter­ ligare 4 expeditionsvakter, av vilka 1 extra ordinarie. Med hänvisning till nyss angivna, med avseende å innevarande budgetårframlagda förslag har arméförvaltningen, som förklarat sig numera ha ytter­ ligare befästs i sin uppfattning, att nyss angivna biträdesbefattningar komme att erfordras jämväl i fredstid, nu ånyo hemställt om inrättande från och med nästkommande budgetår av de i anslagsäskandena för innevarande budgetår omförmälda ordinarie befattningarna och örn beräkning av medelsbehovet för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal på grundval av den utredning, som nästföregående år framlagts. Försvarets civilförvaltning har med erinran om det åt försvarets sakanslagsutredning anförtrodda uppdraget förordat, att i avvaktan på förevarande spörs­ måls slutliga lösning någon ändring ej borde vidtagas vare sig i anställnings­ form eller, utan särskilt vägande skäl, beträffande löneställning. Enligt lönenämndernas mening borde med inrättandet av de föreslagna ordinarie biträdesbefattningarna anstå i avvaktan på resultatet av pågående utredningar örn lönegradsplacering m. m. av dylik personal hos såväl civila som militära myndigheter. Försvarets salcanslagsutredning har anfört, att verksamheten vid arméför­ valtningen borde göras till föremål för organisationsundersökningar, innan ställning toges till frågan örn utökning av den ordinarie biträdespersonalen i olika lönegrader vid ämbetsverket. Utredningen vore icke heller beredd att, innan dylika undersökningar företagits, ingå på en närmare prövning av frågan, i vilken utsträckning ett överförande av personal från sakanslag till avlöningsanslag borde äga rum. Med hänsyn till behovet av att genom förbättrade befordringsmöjligheter kvarhålla kvalificerad biträdespersonal vid nämnda verk hade utredningen funnit sig kunna såtillvida tillstyrka den gjorda framställ

234 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ningen, att anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal så ökades, att den försloge till avlönande av extra ordinarie biträdespersonal till samma antal och i samma lönegrader som de i framställningen föreslagna ordinarie befatt­ ningarna. Utredningen har förutsatt, att vid bifall härtill en mot antalet nya extra ordinarie befattningar (18) svarande minskning av den från förskottsstat eller sakanslag avlönade personalen vidtoges.

Arméförvaltningen har vidare framhållit, att den å personalförteckningen för ämbetsverket upptagna befattningen såsom kontorist i lönegrad A 9 kommit att erhålla en annan och mera betydelsefull karaktär än som förut­ setts vid dess inrättande. Sedan arméförvaltningen inflyttat i den under upp­ förande varande byggnaden för ämbetsverket, syntes nämnde befattnings­ havare, vilken vore placerad till tjänstgöring å intendenturavdelningens kasernutredningsbyrå, lämpligen böra förordnas till centraluppbördsman för samt­ liga till ämbetshuset förlagda avdelningars inventarier och kontorsmaskiner. Med hänsyn härtill har ämbetsverket ansett väl motiverat, att ifrågavarande befattning ändrades till åtminstone befattning såsom materialförvaltare och hänfördes till lönegraden A 12. Försvarets civilförvaltning har — med erinran, att flygförvaltningen i sina medelsäskanden för nästa budgetår hemställt, att befattningen såsom förste expeditionsvakt inom sistnämnda ämbetsverk skulle utbytas mot en materialförvaltarbefattning i lönegrad A 14 — framhållit, att vid bifall till nu före­ varande förslag skulle vid arméförvaltningen finnas såväl en materialförvaltare som en förste expeditionsvakt. En dylik olikhet i personalorganisationen kunde måhända vara motiverad av organisatoriska förhållanden. Högre löneställning än som tillkomme materialförvaltaren i pensionsstyrelsen (A 10), syntes i förevarande fall icke böra ifrågakomma, I sammanhang med inrät­ tande av materialförvaltarbefattningen borde den nuvarande kontoristbefatt­ ningen i lönegrad A 9 uppföras på övergångsstat. Lönenämnderna ha anfört, att med genomförande av nu ifrågavarande för­ slag borde tills vidare anstå i avbidan på närmare erfarenheter rörande den nuvarande kontoristens utnyttjande efter arméförvaltningens inflyttning i den nya ämbetsbyggnaden.

Arméförvaltningen har vidare liksom i sina medelsäskanden för innevarande år framlagt vissa förslag med avseende å arvodesbefattningar för pen­ sionerad personal. Arméförvaltningen har sålunda föreslagit inrättande för tygavdelningens vidkommande av 4 befattningar med arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 10 (1 för fordonsbyrån, 1 för kontrollbyrån, 1 för underhållsbyrån och 1 för förrådskontrollkontoret) samt 4 befattningar med arvode enligt löneklass UO 7 (1 för chefsexpeditionen, 1 för fordonsbyrån, 1 för underhållsbyrån och 1 för förrådskontrollkontoret). Vidare har arméför­ valtningen ånyo föreslagit uppflyttning av två arvodesbefattningar, avsedda för chefen för tygavdelningens förrådskontrollkontor och chefen för intenden­ turavdelningens kasernutredningsbyrås sektion för bränsle-, renhållnings- och

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 235 tvättärenden, från löneklass Oa 10 till Oa 11 samt av befattningen såsom ord­ förande i remonteringsnämnden från Oa 10 till Oa 12. Försvarets civilförvaltning, som i yttrande över arméförvaltningens anslagsäskanden för innevarande budgetår fann tillräckliga skäl icke föreligga för att då tillskapa ytterligare arvodesbefattningar och som ej heller ansåg sig kunna tillstyrka det då framlagda förslaget örn uppflyttning av vissa befatt­ ningar från löneklass Oa 10 till Oa 11 men däremot anslöt sig till förslaget örn uppflyttning av befattningen såsom ordförande i remonteringsnämnden till löneklass Oa 12, har förklarat sig sakna anledning att nu intaga annan ståndpunkt i förevarande hänseende. Lönenämnderna ha, under framhållande att några nya skäl för de före­ slagna lönehöjningarna ej förebragts, avstyrkt bifall till förslaget härom.

I förevarande sammanhang må även omnämnas, att arméförvaltningen i skrivelse den 28 juni 1944 gjort framställning angående bestridandet av vissa kostnader för uttagning av motorfordon m. m. för civilför­ svarsändamål. Detta ärende har gjorts till föremål för remissbehandling, i samband varmed på mitt föranstaltande vidtagits vissa undersökningar rörande bland annat den medelsanvisning för bestridande av kostnaderna för militär­ registret — fördelad på militär respektive civil fordonsuttagning — som under fredsförhållanden kunde befinnas erforderlig.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har åt arméförvaltningen allt­ Departements­ chefen. sedan år 1940 lämnats medgivande att å tygavdelningens verkstadsbyrå anställa en verkstadsingenjör med arvode och andra förmåner — dock ej pensionsrätt — motsvarande vad som utgår till befattningshavare i lönegrad C 5. Lik­ som nästföregående år har arméförvaltningen nu föreslagit, att denna arvodes­ tjänst skall utbytas mot en ordinarie befattning i nämnda lönegrad. Vid an­ mälan av ärendet i 1944 års statsverksproposition förklarade jag mig icke för det dåvarande beredd att tillstyrka bifall till arméförvaltningens förslag i förevarande hänseende. Säkrare hållpunkter för bedömandet av detta spörs­ mål synas mig nu ha vunnits. Jag vill i detta sammanhang understryka vikten av att tillräckligt kvalificerad arbetskraft står till förfogande för fullföljande av det pågående rationaliseringsarbetet vid tygverkstäderna. Det må vidare framhållas, att denna arbetskraft måste förvärvas i konkurrens med det en­ skilda näringslivet. Förslaget att förbättra de med befattningen såsom verk­ stadsingenjör förenade förmånerna har ej heller i något av remissyttrandena mött erinran. Jag anser mig därför ej nu böra motsätta mig arméförvalt­ ningens förslag örn inrättande av en fast tjänst för en verkstadsingenjör i löne­ grad C 5. Befattningen torde böra tillsättas medelst förordnande på viss tid. Emellertid bör enligt min mening en omprövning av befattningens lönegradsplacering ske vid framdeles inträffande ledighet. Den av försvarets sakanslagsutredning bedrivna utredningen bör uppen­ barligen icke föregripas genom en omfattande överflyttning av personal från sakanslag till avlöningsanslag. Då emellertid utredningen funnit hinder icke

236 Kungl. May.ts proposition nr 170.

möta mot en mera begränsad sådan överflyttning redan nu, har jag icke funnit anledning till erinran däremot. I likhet med utredningen anser jag emellertid, att med uppförande av ytterligare tjänster för biträdespersonal å ordinarie stat bör anstå. Jag förordar sålunda — med viss jämkning av det av utredningen framlagda förslaget — att anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal ökas med belopp, som erfordras för avlönande av ytterligare 5 kanslibiträden i lönegrad Eo 7 och 11 kontorsbiträden i Eo 4. Jag förutsätter emellertid, att vid bifall till detta förslag en häremot svarande minskning av den från sakanslag eller förskottsstat avlönade personalen vid­ tages. I likhet med lönenämnderna anser jag, att med prövning av frågan örn ut byte av den nuvarande befattningen såsom kontorist mot en befattning så­ som materialförvaltare bör anstå i avbidan på de ytterligare erfarenheter, som kunna vinnas efter arméförvaltningens inflyttning i den nya ämbetsbyggnaden på Ladugårdsgärde i Stockholm. Ett inrättande av nya arvodesbefattningar för pensionerad personal i den omfattning, som föreslagits av arméförvaltningen, kan jag icke tillstyrka. Då emellertid en mindre utökning av ifrågavarande personal icke kan anses obe­ fogad, förordar jag, att medel beräknas för anställande av ytterligare en pen­ sionerad officer och en pensionerad underofficer i arvodesbefattning (Oa 10 respektive U0 7). Det torde böra av arméförvaltningen övervägas, huruvida icke en ytterligare ökning av den för fredstid avsedda expeditionspersonalen kan undvikas genom ökat ianspråktagande av den förefintliga kvinnliga biträdespersonalen jämväl för mera kvalificerade uppgifter inom expeditionstj kusten. Arméförvaltningens förslag örn höjning av vissa till pensionerad personal utgående arvoden kan icke av mig biträdas. I enlighet med de riktlinjer, som angivits vid Fehandlingen av frågan örn reglering av vissa militära arvoden, bör i anslagsposten till arvoden och sär­ skilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, inräknas ett belopp av 18 000 kronor för arvoden utöver lön, medförande en minskad belastning av anslags­ posten med 2 430 kronor. Yad angår frågan örn medelsanvisning för militärregistret, fördelad på militär respektive civil fordonsuttagning, under fredsförhållanden är jag icke beredd att på nu föreliggande utredning framlägga förslag. Då i nämnda ut redning ingående organisationsförslag synes mig alltför omfattande, har jag funnit anledning föreligga att göra frågan till föremål för ytterligare under­ sökning i syfte att nedbringa utgifterna. Tills vidare torde den del av kost­ naderna för militärregistret, som icke kan bestridas inom ramen för de å fjärde huvudtiteln uppförda anslagen, få liksom hittills bestridas från förskottsstaten för försvarsväsendet. Från nu angivna utgångspunkter skulle för arméförvaltningen erfordras, för avlöningar till ordinarie tjänstemän ett med beaktande av beräknade löneklassuppflyttningar och vikariatsersättningar till förslagsvis 142 000 kronor uppskattat belopp (nu 128 900 kronor), för arvoden och särskilda ersättningar,

238 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Marinförvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1945/46 beräkna ett förslags­ anslag av 370 000 kronor. Marinförvaltningen har i sin framställning rörande medelsbehovet för nästa budgetår föreslagit bland annat uppfattning av förste byråsekreteraren hos ämbetsverket från 24 till 26 lönegraden. Marinförvaltningen har vidare framhållit att, oavsett den nedgång i äm­ betsverkets arbetsbörda som en återgång till fredliga förhållanden kunde medföra, expeditionsvakter och expeditionsvaktsbiträden komme att vara erforderliga i varje våning av den av ämbetsverket disponerade byggnaden å Ladugårdsgärde. Marinförvaltningen har därför föreslagit en ökning av antalet expeditionsvaktstjänster (för närvarande 5, därav 1 i lönegrad A 7, 3 i A 5 och 1 i Eo 5 förutom extra personal) med ytterligare 1 i lönegrad A 5 och 1 i Eo 5. I fråga örn arvodesbefattningar för pensionerade officerare har marinför­ valtningen föreslagit inrättande av ytterligare en sådan, avsedd för vapen­ avdelningens artilleribyrå, å vilken för närvarande icke finnes placerad någon expeditionsofficer, vilket enligt vad ämbetsverket framhållit medfört stora svårigheter att bemästra sådana arbetsuppgifter — särskilt expeditionsgöromål och handläggning av ärenden av allmän natur — som tidigare ålegat då­ varande artilleriavdelningens expeditionsofficer. Denne sistnämnde hade emellertid vid marinförvaltningens omorganisation placerats till tjänstgöring såsom expeditionsofficer, gemensam för hela vapenavdelningen. Ifrågava­ rande befattning borde enligt marinförvaltningens mening vara förenad med arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10. Marinförvaltningen har tillika framhållit, att det ansvar, som åvilade den för vapenavdelningen gemen­ samme expeditionsofficeren, vore betydligt större än det, som åvilade en så­ som arbetsbiträde åt den nautiske assistenten placerad pensionerad officer och som skulle åvila den för artilleribyrån föreslagna expeditions­ officeren. Med hänsyn härtill och då den för vapenavdelningen gemensamme expeditionsofficeren därjämte hade en stor expeditionspersonal sig under­ ställd, syntes dennes befattning böra vara förenad med arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 11 i stället för som nu Oa 10. Marinförvaltningen har vidare framhållit, att sedan början av år 1938 å nuvarande skeppsbyggnadsavdelningens ubåtsbyrå och dess motsvarighet i äldre organisation tjänstgjort en underofficer, vilken hade att utföra besiktningsuppdrag av mångahanda slag, varjämte åt honom uppdragits kontroll av ubåts- och motormateriel. För närvarande uppehölles befattningen av en pen­ sionerad, till krigstjänst inkallad beställningshavare. Även efter upphörandet av den förstärkta försvarsberedskapen måste denna befattning finnas. Befatt­ ningen kunde till följd av sin natur icke bestridas med civil personal. För densamma borde därför enligt ämbetsverkets mening inrättas en för pensio­ nerad underofficer avsedd befattning med arvode motsvarande nettolönen i löneklass UO 7. Arvodet till föreståndaren för marinförvaltningens blankettdetalj utginge för närvarande endast med hälften på grund av den minskade arbetsbördan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 239

Detsamma borde emellertid enligt marinförvaltningens mening fortfarande med liela sitt belopp uppföras å staten tills vidare intill dess centraliseringen av vissa försvarsväsendets bok- och blankettförråd genomförts. Försvarets civilförvaltning har ansett försiktigheten bjuda att med pröv­ ningen av den slutliga lönegradsplaceringen för förste byråsekreteraren borde anstå, till dess erfarenhet vunnits rörande omfattningen av de efter återgång till fredliga förhållanden på denne befattningshavare belöpande arbetsupp­ gifterna. Ämbetsverket hade intet att erinra mot bifall till förslaget örn in­ rättande av nya befattningar för två expeditionsvakter, en i lönegrad A 5 och en i Eo 5. Ej heller hade civilförvaltningen något att invända mot förslaget örn uppförande av ytterligare arvoden för en pensionerad officer och en underofficer med arvoden motsvarande nettolönen i respektive löneklasserna Oa 10 och UO 7. Då för befattning såsom expeditionsofficer prin­ cipiellt icke borde avses högre arvode än enligt löneklass Oa 10 och med hän­ syn till konsekvenserna av ett bifall till marinförvaltningens förslag örn upp­ fattning av den för hela vapenavdelningen avsedda expeditionsofficersbefattningen i lönegrad Oa 11, ansåge sig civilförvaltningen däremot icke kunna förorda sistnämnda förslag. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha på i huvud­ sak samma skäl som civilförvaltningen avstyrkt förslaget örn ändrad löneställning för förste byråsekreteraren i marinförvaltningen samt ansett att med inrättande av en ny expeditionsvaktsbefattning i lönegrad A 5 borde tills vidare kunna anstå i avbidan på erfarenhet rörande fredsbehovet av sådan personal. Mot förslaget om inrättande av en särskild befattning för expedi­ tionsofficer å artilleribyrån med arvode enligt löneklass Oa 10 hade lönenämnderna icke något att erinra. Däremot kunde nämnderna icke finna till­ räckliga skäl för uppflyttning av en expeditionsofficer till löneklass Oa 11.

På de av civilförvaltningen och lönenämnderna anförda skälen finner jag Departementsmig i varje fall icke för närvarande kunna tillstyrka uppflyttning av förste chefen. byråsekreteraren hos marinförvaltningen till lönegrad A 26 och ej heller höj­ ning av arvodet för en för vapenavdelningen avsedd expeditionsofficer till arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 11. Med inrättande av ytterligare en ordinarie expeditions vaktstjänst synes mig likaledes kunna anstå. Där­ emot finner jag mig kunna biträda av marinförvaltningen framställda förslag om inrättande av två nya arvodesbefattningar, den ena med arvode motsva­ rande nettolönen i löneklass Oa 10 och den andra med arvode enligt löneklass UO 7. Jag kan även ansluta mig till förslaget örn inrättande av ytterligare en befattning såsom expeditionsvakt i lönegrad Eo 5. Beträffande till per­ sonal vid ämbetsverket utgående arvoden utöver lön kan jag i förevarande sammanhang begränsa mig till att hänvisa till vad jag inledningsvis anfört rörande frågan örn arvodesreglering inom försvaret. I enlighet med där an­ givna riktlinjer bör i anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, inräknas ett belopp av 8 640 kronor för arvoden utöver lön, medförande en minskad belastning av anslagsposten med 1 110 kronor.

240 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. I likhet med marinförvaltningen räknar jag med att arvode till förestån­ daren för marinförvaltningens blankettdetalj tills vidare skall utgå. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i samband med genomförandet av centralise­ ringen av vissa försvarets bok- och blankettförråd meddela de ändrade före­ skrifter beträffande ifrågavarande arvode, som därav påkallas. Under innevarande budgetår liksom tidigare utgår av marinförvaltningens avlöningsanslag ett årligt arvode örn 10 020 kronor till en bränsle- och bergs­ tekniker. Enligt från marinförvaltningen under hand inhämtade upplys­ ningar har under senaste tid på denne befattningshavare ankommit i huvud­ sak handläggning av frågor örn nya bergrumsanläggningar samt örn cisterner, rörledningar och dylikt ombord å fartyg. Även örn befattningshavaren hit­ tills kunnat beredas full sysselsättning, synes mig dock tveksamt, om så framdeles kan bliva fallet. Det bör därför ankomma på marinförvaltningen att vid framläggande av anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 förebringa närmare utredning härutinnan. Från angivna utgångspunkter samt med beaktande av ifrågakommande löneklassuppflyttningar och eventuella vikariatsersättningar skulle medelsbehovet för marinförvaltningen för nästa budgetår utgöra, för avlöningar till ordi­ narie tjänstemän förslagsvis 167 000 kronor (nu 166 500 kronor), för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis 148 500 kro­ nor (nu 134 000 kronor), för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 97 500 kronor (nu 92 500 kronor) samt för rörligt tillägg förslagsvis 60 000 kronor (nu 57 000 kronor) eller tillhopa 473 000 kronor. Inkomster av pensionsmedel torde kunna beräknas till 91 000 kronor (nu 80 000 kronor). Anslagsbehovet för nästa budgetår utgör alltså 382 000 kronor. Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande avlöningsstat för marinförvaltningen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 167 000 2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 97 500

Summa kronor 473 000 Särskilda uppbördsmedel:

Nettoutgift kronor 382 000

dels ock till Marinförvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 382 000 kronor.

Kungl. Majlis proposition nr 170. 241

FLYGFÖRVALTNINGEN.

[16.] Flygförvaltningen: Avlöningar, förslagsanslag.

Anslaget föi innevarande budgetar disponeras i enlighet nied personalför­ teckning och avlöningsstat med därtill anslutande bestämmelser, vilka in­ tagits i statsliggaren för innevarande budgetår, s. 86 f. I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 15) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Flygforvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1945/46 beräkna ett förslags­ anslag av 412 000 kronor. Flygförvaltningen har i sin framställning rörande medelsbehovet för nästa budgetår framlagt vissa förslag, vilka i korthet kunna sammanfattas sålunda. •^■l45e^swPP§^^erna å utrustningsbyrån inom materielavdelningen hade på grund av den snabba tekniska utvecklingen å de områden, som berörde byrån järt ökat såväl kvantitativt som kvalitativt. Sålunda hade vapensektionen betydligt utvidgats på grund av tillkomsten av ett flertal nya vapen. Jämväl elektriska sektionen hade utökats genom tillkomsten av nya arbetsuppgifter ™st På ekoradioområdet. Flygförvaltningen ansåge numera icke tilffredsstailande, att befattningen såsom chef för utrustningsbyrån (nu Oa 5 eller Ca 28) vöre uppförd i lägre lönegrader än befattningen såsom chef för flygplansbyrån (Öa 6, Oa 5 eller Ca 30). Önskemålet belystes därmed, att trans­ port av flottiljchef till byråchefsbefattningen förutsattes kunna ske Fly te­ förvaltningen erinrade vidare, att befattningen såsom chef för flygplansbyrån erhållit sin löneställning med hänsyn till önskvärdheten av att för längre tid kunna behålla en lämplig officer på denna befattning, varför för densamma borde avses en överste eller överstelöjtnant eller ock en flygdirektör av 1. graden. Samma skäl som föranledde uppförande i nämnda lönegrader av befattningen såsom chef för flygplansbyrån förelåge enligt flygförvaltningens mening beträffande befattningen såsom chef för utrustningsbyrån. Ämbets­ verket föresloge således, att sistnämnda befattning hänfördes till lönegraderna Oa 6, Oa 5 eller Ca 30. Förrådsdirektören vore för närvarande uppförd i lönegrad Eo 30. Flygforvaltmngen hade emellertid funnit, att befattningen såsom förrådsdirektör krävde sådana insikter som kunde förvärvas allenast genom långvarig er­ farenhet i flygvapnets tjänst och hade därför ansett, att i första hand°flygdirektör borde ifrågakomma till befattningen. Med hänsyn härtill har flyg­ förvaltningen föreslagit befattningens uppförande å personalförtei Aningen alternativt i lönegraden Ca 30 eller Eo 30. Liksom i sina medelsäskanden för innevarande budgetår har flygförvalt­ ningen ånyo upptagit sitt förslag, att ämbetsverkets kamrerare skulle upp­ flyttas från lönegraden A 22 till A 24. Ämbetsverket har till stöd för sitt förslag åberopat bland annat, att vissa nya arbetsuppgifter i samband med föryaltningsreformen kommit att åläggas kamreraren, att arbetet nied löneuträkningar och lönelistor för ämbetsverkets hela civila personal åvilade Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. 12145 16

242 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

kamreraren underställda befattningshavare, att ledningen av den centralise­ rade dispositionsbokföringen utövades av kamreraren, att flygvapnet nära nog fördubblats, sedan löneställning fastställts för ämbetsverkets kamrerare, att kamreraren för närvarande hade sig underställda 13 befattningshavare samt att marinförvaltningens kamrerare vore placerad i lönegraden A 26. Trots att kamreraren i andra avseenden erhållit minskning i ansvar och arbetsuppgifter genom civilförvaltningens övertagande av flygvapnets cen­ trala medelsredovisning samt flygförvaltningens kassagöromål Ilar ämbets­ verket ansett sig böra vidhålla sitt förslag örn sådan uppflyttning. Flygförvaltningen har vidare liksom nästföregående år upptagit frågan örn uppflyttning av nuvarande förste expeditionsvakten till en befattning såsom materialförvaltare i lönegrad A 14. Ämbetsverket har till stöd för detta för­ slag åberopat, att förste expeditionsvakten utnyttjades såsom uppbördsman, vilken vore redovisningsskyldig för all expeditionsmateriel och samtliga in­ ventarier m. m. inom flygstaben, flygförvaltningen, till Stockholm för­ lagda flygeskaderstaber, östra flygbasområdesstaben, flygkrigshögskolan samt bomb- och skjutskolan. Antalet rum, i vilka uppbördsmaterielen för­ varades, uppginge till cirka 900. Förste expeditionsvakten syntes ha likvär­ diga arbetsuppgifter och jämförbar arbetsbörda med riksdagens materialför­ valtare, vilken vore placerad i lönegrad motsvarande A15. De arbetsupp­ gifter, som ålåge flygförvaltningens förste expeditionsvakt, syntes i varje fall få anses vara av helt annan beskaffenhet och väsentligen mera kvalifi­ cerade än de, som åvilade expeditionsvakter inom statsförvaltningen för övrigt. Flygförvaltningen har ytterligare föreslagit inrättande av en ny befattning såsom kanslibiträde i lönegrad A 7, avsedd för tjänsteman med kvalificerade bokföringsuppgifter å kassakontoret. Ämbetsverket ansåge sig icke kunna påräkna att få behålla ett kompetent biträde vid kassabokföringen med mindre en ordinarie befattning i 7:e lönegraden inrättades. Flygförvaltningen har vidare hemställt, att de båda såsom extra tjänste­ män i lönegraden MEx 24 anställda drivmedels- och motorfordonsassistenterna måtte överföras till MEo-planen. Det tilländalupna budgetåret hade givit ökad erfarenhet angående ifrågavarande befattningars betydelse och nödvändigheten av att kunna påräkna dem även i fredstid. I och med upp­ sättandet av nya flygflottiljer hade assistenternas arbete med kontroll och inspektion blivit mer omfattande och betydelsefullt än förut. Yärdet av materiel- och drivmedelslager hade avsevärt ökats. Flygförvaltningen ansåge behovet av assistenterna vara konstant. Vid de överläggningar i motorfordonsfrågor, som ägt rum med representanter för statens sakrevision, hade från revisionens sida uttalats samma uppfattning. Ifrågavarande assistenter syntes även på grund av nuvarande lösliga anställningsformer benägna att, då tillfälle gåves, lämna sina anställningar för tryggare anställning annor­ städes. För närvarande funnes å ämbetsverkets civilbyrå anställda 6 extra tjänste­ män för utförande av amanuensgöromål. Det syntes erforderligt, att åt­ minstone någon av dessa knötes fastare till ämbetsverket. På grund av den ringa möjlighet, som för närvarande funnes att bereda civilbyråns amanuenser extra ordinarie anställning, hade det visat sig svårt att inom ämbetsverket få behålla dugande arbetskraft för ifrågavarande göromål. Flygförvaltningen har med hänsyn härtill föreslagit inrättande av en befattning för amanuens i lönegraden Eo 15. Vidare har flygförvaltningen föreslagit, att ett nu till chefen för ämbetsverkets byggnadsavdelnings underhållsbyrå utgående arvode motsvarande nettolönen i löneklassen Oa 10 matte höjas till arvode enlig löneklassen Oa 11. I anslutning härtill har ämbetsverket framhållit att, sedan be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 243 fattningen inrättades, antalet flygförband fördubblats och omfattningen av loasernetabhsseme.nten ökats än ytterligare. Flygförvaltningen har vidare be­ träffande kompamofficersarvoden yrkat likställighet med armé- och ma­ rinförvaltningarna. I avvaktan på resultatet av den pågående utredningen angående de militära arvodena hade emellertid flygförvaltningen för när­ varande icke upptagit något belopp för ändamålet. Med erinran att från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestamda av Kungl. Majit, för närvarande utginge ett belopp av 2 400 kronor till beställningshavare vid försökscentralen, med fördelning enligt grunder som av flygförvaltningen prövades skäliga, har ämbetsverket föreslagit, att från och med nästkommande budgetår från nämnda anslagspost måtte till bestallmngshavare vid försökscentralen utgå ett belopp av 5 000 kronor, att av ämbetsverket fördelas såsom gratifikationer till provflygare, vilka hade att utföra typprov eller prov av liknande svårighetsgrad, såsom dykprov m. m. Flygförvaltningen erinrade, att flygmaterielen år 1935, då dessa provflygmngsarvoden tillkommit, varit relativt okomplicerad. Dagens flygplan ställde emellertid höga krav på provflygarens kunnighet, omdöme och sinnes­ närvaro samt medförde ökade risker under utprovning. Till följd av den ökade omfattningen av verksamheten vid försökscentralen hade antalet prov- ^y§ar® sedan ar 1935 avsevärt ökats. Provflygarna hade emellertid numera trots ökade krav och risker att jämte ett antal observatörer dela ett ersätt­ ningsbelopp, som ursprungligen avsetts för endast 2 befattningshavare. Försvarets civilförvaltning har tillstyrkt förslaget örn ändrad löneställning för chefen för materielavdelningens utrustningsbyrå och förrådsdirektören. Civilförvaltningen vore av den uppfattningen, att en översyn av behovet av kamrerartjänster inom vissa försvaret tillhörande centrala förvaltningsmyndig­ heter och erforderliga sådana tjänsters lönegradsplacering borde komma till stånd. Emellertid syntes med en sådan översyn böra anstå, till dess efter återgång till fredsförhållanden någon tids erfarenhet vunnits rörande den kamerala verksamheten inom respektive myndigheter. Civilförvaltningen ansåge sig därför icke nu kunna förorda ändrad löneställning för kamreraren hos flygförvaltningen. Därest ett utbyte av förste cxpeditionsvaktsbefattningen mot en befattning såsom materialförvaltare ansåges böra ske, ifråga­ satte civilförvaltningen, örn icke en placering i 10:e lönegraden kunde anses tillfyllest. I samband med eventuellt inrättande av en materialförvaltarebefattning borde förste expeditionsvaktsbefattningen uppföras på övergångs­ stat. Med erinran, att något kassakontor icke skulle finnas inrättat inom flyglorvaltningen samt att kassagöromålen för ämbetsverket instruktionsenligt skulle handläggas å civilförvaltningen, har civilförvaltningen avstyrkt för­ slaget örn inrättande av en ny befattning såsom kanslibiträde. Då ett perma­ nent behov av en drivmedels- och en motorfordonsassistent numera finge anses styrkt, hade civilförvaltningen intet att erinra mot bifall till flygför­ valtningens framställning beträffande dessa befattningshavare, dock att be­ fattningarna syntes böra hänföras under löneplan Eo. Ämbetsverket till­ styrkte framställningen örn inrättande av en ny amanuensbefattning i löne­ grad Eo 15. I avvaktan på utredning örn personalbehovet vid en för försvaret gemensam fortifikationsförvaltning ansåge sig civilförvaltningen icke böra förorda någon ändring i löneställningen för chefen för byggnadsavdelningens

244 Kungl. May.ts proposition nr 170.

underhållsbyrå. I avvaktan på slutligt ställningstagande till förslaget om arvodesreglering borde man icke räkna med arvoden till kompaniofficerare vid flygförvaltningen. Civilförvaltningen kunde ej heller tillstyrka en höj­ ning av det belopp som avsåges för vissa beställningshavare vid försökscentralen. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha anfört i huvudsak följande. Med hänsyn till utrustningsbyråns nuvarande storlek och under förutsätt­ ning att byrån alltjämt skulle bibehållas vid sin nuvarande omfattning hade lönenämnderna ej något att erinra mot flygförvaltningens förslag rörande lönegradsplaceringen av befattningen såsom chef för byrån. Då enligt lönenämndernas mening den nuvarande lönegradsplaceringen av förrådsdirektörsbefattningen syntes få anses väl avvägd och hinder icke syntes möta att å densamma förordna befattningshavare med lön enligt löneplan Ca, därest befattningshavaren avstode de med hans ordinarie tjänst för­ enade löneförmånerna, ansåge sig lönenämnderna icke kunna förorda, att ifrågavarande befattning jämväl hänfördes till lönegrad Ca 30. Lönenämnderna hade ej något att erinra mot förslaget örn uppflyttning av ämbetsverkets kamrerare änst från lönegrad A 22 till A 24. I avvaktan på resultatet av utredningen rörande anordnande av ett centralt blankettförråd vid försvaret, vilken kunde komma att påverka ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter, ansåge sig lönenämnderna för närvarande icke böra tillstyrka en uppflyttning i högre lönegrad av förste expeditionsvaktsbefattningen. Försvarsväsendets lönenämnd hade redan i utlåtande över flygförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1944/45 tillstyrkt, att de i lönegrad MEx 24 anställda drivmedels- och motorfordonsassistenterna skulle överföras till extra ordinarie befattningshavare. Enligt lönenämndens uppfattning hade tillräckliga skäl ej anförts för den ifrågasatta uppflyttningen av befattningen såsom chef för flygförvaltningens byggnadsavdelnings underhållsbyrå, varför lönenämnderna avstyrkte bifall härtill. . Lönenämnderna, som ej hade något att erinra mot att medel anvisades till gratifikationer åt provflygare, ville emellertid föreslå att i fråga örn utbetal­ ning av dylika gratifikationer Kungl. Maj:t måtte antingen utfärda närmare bestämmelser rörande flygförvaltningens rätt att med anlitande av anslags­ posten utbetala gratifikationer eller ock efter framställning av_ flygförvalt­ ningen i varje särskilt fall besluta örn utbetalande av sådan gratifikation.

Departements­ På de av flygförvaltningen anförda skälen finner jag mig kunna tillstyrka, chefen. att chefen för utrustningsbyrån inom flygförvaltningens materielavdelning placeras i samma löneställning som chefen för flygplansbyrån, eller sålunda i lönegrad Oa 6, Oa 5 eller Ca 30. Däremot finner jag ej tillräckliga skäl att frångå gällande lönegradsplacering för förrådsdirektören. Oavsett vad civil­ förvaltningen anfört rörande önskemålet örn översyn av behovet av vissa kamrerarbefattningar och deras löneställning anser jag mig med hänsyn till den utredning, som nu föreligger beträffande kamrerarens arbetsuppgifter, icke kunna motsätta mig förslaget om en uppflyttning av ifrågavarande be­ fattning till lönegrad A 24.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 245 Av de upplysningar, som lämnats rörande den nuvarande förste expeditionsvaktens arbetsuppgifter framgår, att honom åyilar en uppbörd av stor omfattning. Under hand har från flygledningen meddelats, att ifrågavarande befattningshavare icke haft eller i egenskap av materialförvaltare kommer att få någon befattning med flygvapnets blankettförråd. Även örn sålunda vissa skäl kunna tala för att ifrågavarande befattning såsom förste expeditionsvakt omvandlas till en befattning i något högre lönegrad, anser jag mig dock i avbidan på ytterligare övervägande icke kunna nu taga ställning till denna fråga. ^ Jag anser mig icke kunna tillstyrka inrättande av en ordinarie befattning såsom kanslibiträde men förordar, att de nu såsom extra tjänstemän anställda drivmedels- och motorfordonsassistenterna erhålla extra ordinarie anställ­ ning. Dessa båda befattningar torde således böra uppföras på flygförvalt­ ningens personalförteckning. Vidare torde till flygförvaltningens förfogande böra ställas medel för inrättande av en befattning för amanuens i lönegraden Eo 15. Jag finner ej tillräckliga skäl att biträda av flygförvaltningen föreslagen höjning av arvodet till en pensionerad officer. Beträffande kompaniofficersarvoden och ersättningar till beställningshavare vid försökscentralen torde jag få hänvisa till vad inledningsvis anförts beträffande arvodesreglering för försvaret. Kostnaderna för den å personalförteckningen redovisade ordinarie perso­ nalen uppskattar jag till 220 000 kronor (nu 218 000 kronor). För arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, kunna beräknas 130 000 kronor (nu 123 700 kronor). Utgifterna för den icke-ordinarie personalen upp­ gå i enlighet med vad nyss anförts till 116 000 kronor. Då ytterligare någon förstärkning av medelsanvisningen för ändamålet synes böra ske, beräknar jag posten härför till 121 000 kronor (nu 95 000 kronor). Posten för rörligt tillägg uppskattas till 66 000 kronor (nu 62 300 kronor). Inflytande pensionsmedel slutligen kunna beräknas till 87 000 kronor (oförändrat belopp). Efter avdrag av sistnämnda post skulle medelsbehovet under flygförvaltningens avlöningsanslag komma att uppgå till 450 000 kronor. Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels å personalförteckningen för flygförvaltningen under rubri­ ken Ordinarie tjänstemän och extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20 uppföra 1 chef för materielavdelningens utrustningsbyrå i lönegrad Oa 6, Oa 5 eller Ca 30 i stället för i löne­ grad Oa 5 eller Ca 28, 1 kamrerare i lönegrad A 24 i stället för i lönegrad A 22 samt en drivmedelsassistent och en motorfordonsassistent, båda i lönegrad Eo 24, dels godkänna följande avlöningsstat för flygförvaltningen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 247 i lönegraden Oa 4 samt 6 kaptener, militärassistenter, i lönegraden Oa 3, har Kungl. Majit genom beslut den 14 september 1944, med giltighet från och med den 1 oktober samma år, förordnat, att å nämnda personalförteckning skulle uppföras berörda beställningar. I enlighet med vad riksdagen förut­ satt har Kungl. Majit vidare föreskrivit, att den militärassistent i lönegrad Oa 3, som tidigare avsetts skola stå till luftskyddsinspektionens förfogande, i stället skulle placeras såsom militärassistent i en länsstyrelse utöver de 6 länsstyrelser, som avsetts skola förses med officerare på stat såsom militär­ assistenter. I den till årets riksdag avlåtna statsverkspropositionen (fjärde huvudtiteln, punkt 17) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarsstaben: Avlöningar för budgetåret 1945/46 beräkna ett förslagsanslag av 2 845 000 kronor. I skrivelse den 31 augusti 1944 har chefen för försvarsstaben framlagt försvarsstabens anslagsäskanden för budgetåret 1945/46. Sedermera har chefen för försvarsstaben i skrivelse den 30 oktober 1944 efter samråd med chefen för civilförsvarsstyrelsen framlagt förslag om uppförande på försvars­ stabens personalförteckning av ytterligare ett antal kaptener, avsedda såsom militärassistenter vid länsstyrelserna. Beträffande de i nämnda skrivelser berörda spörsmålen och vissa därtill anslutande frågor torde följande redo­ görelse få lämnas.

1. Kontorspersonal.

Vid försvarsstaben finnes för närvarande anställd följande ordinarie och extra ordinarie kontorspersonal, nämligen 1 kanslibiträde i lönegrad A 7, 3 kanslibiträden i MEo 7, 8 kontorsbiträden i A 4, 11 kontorsbiträden i MEo 4 och 7 skrivbiträden i MEo 2. Enligt särskilda Kungl. Majits medgivanden må vidare för tiden intill den 1 juli 1945 vid staben finnas anställd viss extra kontorspersonal, nämligen enligt beslut den 24 mars 1944 1 tjänsteman i löne­ grad MEx 7 och enligt beslut den 22 juni 1944 3 extra skrivbiträden, avsedda för stabens kassaförvaltning, därav högst 2 i lönegrad MEx 4 och återstående i MEx 2, samt därutöver, i den mån så — inom ramen för vederbörlig sammansättningsplan —■ oundgängligen erfordras, högst 20 skrivbiträden, av vilka högst 10 i lönegrad MEx 4 och de övriga i MEx 2. Kostnaderna för avlönande av nämnda extra tjänsteman i lönegrad MEx 7 bestridas av den å avlöningsstaten för arméns anslag till aktiv personal m. il. uppförda anslagsposten till tillfälligt anställande av tjänstemän m. m., medan kostnaderna för den extra personalen i övrigt belasta förskottsstaten för försvarsväsendet. I 1944 års statsverksproposition anmäldes, att verkställda organisationsundersökningar givit vid handen, att genom omläggning av expeditions- och ordonnanstjänsten vid försvarsstaben kunde indragas 3 arvodesbefattningar för pensionerade officerare — löneklass Oa 10 —- och vinnas en minskning av den värnpliktiga personalen med omkring 25 expeditionsbiträden och ordonnanser. Det framhölls vidare, att dessa undersökningar utvisat möjlig­ heten av att ernå en årlig besparing av icke mindre än omkring 115 000 kronor,

248 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

vilken dock till övervägande delen icke påverkade beräkningen av förevarande anslag och vid övergång till fredsförhållanden komrne att delvis bortfalla. I sin skrivelse den 31 augusti 1944 har chefen för försvarsstaben framhållit, att lösningen av de väsentliga delarna av det inom försvarsstaben uppgjorda organisationsförslaget vore beroende av möjligheterna att centralisera stabens verksamhet till militärstabsbyggnaden. I full utsträckning bleve denna cen­ tralisering möjlig först efter krigsarkivets och de militära högskolornas ut­ flyttning ur nämnda byggnad. Rationaliseringsarbetet innebure bland annat viss omläggning av kontorspersonalens placering, utnyttjande och ansvar. Vid genomförande av planerade omflyttningar inom byggnaden bleve det möjligt att bättre utnyttja arbetskraften hos befintliga expeditionsofficerare. Tjänsten såsom expeditionsofficer kunde nämligen efter omflyttningen i vissa fall upp­ rätthållas av en och samme befattningshavare för två avdelningar, under förut­ sättning att vissa arbetsuppgifter överfördes på vid avdelningarna placerade kvinnliga sekreterare. Organisationsundersökningarna i vad avsåge kontors­ personalen vid försvarsstaben hade utmynnat i att varje avdelning borde fast tilldelas endast oundgängligen erforderlig kontorspersonal för brådskande ut­ skrifter m. m., medan återstående skrivgöromål borde utföras vid en sär­ skild skrivcentral. De föreslagna kvinnliga sekreterarna skulle lia följande arbetsuppgifter, nämligen att utföra vederbörande avdelnings skrivarbete i den utsträckning arbetstiden medgåve, upptaga stenogram, taga emot besökan­ de, svara i telefon, vidarebefordra meddelanden, lämna uppgift örn avdel­ ningens personal m. m., taga emot och avsända avdelningens skrivelser, vid behov rekvirera skrivhjälp och stenograf i skrivcentralen samt lämna rapport till personaldetaljen över personalens sjukdom, semester och övrig tjänst­ ledighet enligt arbetsordningens bestämmelser. Under åberopande av vad sålunda anförts har försvarsstabschefen föreslagit sådan utökning av stabens kontorspersonal, att denna skulle komma att utgöras av sammanlagt 21 kansli­ biträden i lönegrad A 7 och 12 kontorsbiträden i lönegrad A 4. Härutöver har räknats med anställande av extra personal enligt hittills tillämpade grunder, medan däremot någon extra ordinarie kontorspersonal icke avsetts skola finnas anställd i staben. Ifrågavarande personal vore enligt försvarsstabs­ chefens mening oavsett beredskapsförhållandena oundgängligen erforderlig. Försvarets civilförvaltning har anfört bland annat följande. Den av försvarsstabschefen föreslagna personalorganisationen skilde sig i fråga örn personalens fördelning å såväl lönegraden som anställningsformer helt från vad som eljest vore brukligt inom statsförvaltningen. Normalt bru­ kade vid statens verk och inrättningar — förutom ett antal extra biträden (rekryteringspersonal och tillfälligt anställda) — i varje biträdesgrad finnas såväl ordinarie som extra ordinarie tjänstemän. Befattningarnas fördelning på lönegrader vore helt beroende på arten och omfattningen av de göromål, vilka vore förenade med befattningarna. I allmänhet plägade ett större antal biträden vara anställda i de lägre lönegraderna och ett relativt mindre antal i de högre lönegraderna. Huruvida den av försvarsstabschefen avsedda rationa­ liseringen av kontorsarbetet, vilken åtgärd i och för sig syntes på allt sätt böra underlättas, borde föranleda ett sådant avsteg från tillämpning av gängse principer i fråga örn lönesättningen för kontorspersonalen som ett bifall till

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 249

föreliggande förslag skulle innebära, syntes svårbedömligt. Att även fortsätt­ ningsvis såväl ordinarie som extra ordinarie anställningsform borde utnyttjas för den vid staben anställda kontorspersonalen syntes dock klart, liksom ock att ett visst antal tjänster borde kunna inplaceras i 2:a lönegraden. Riktig­ heten av den för avdelningssekreterarna föreslagna placeringen i 7:e lönegra­ den vore givetvis beroende av arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som ansåges böra påläggas envar av dessa befattningshavare. Enbart de i försvarsstabschefens framställning återgivna bestämmelserna härutinnan gåve knappast stöd för en så hög lönegradsplacering. Enligt från försvarsstaben inhämtade upplysningar skulle emellertid sekreterarna bland annat i stor ut­ sträckning på grundval av kortfattade anvisningar självständigt utforma veder­ börlig avdelnings utgående skrivelser, ombesörja samråd med andra avdel­ ningar inom försvarsstaben och försvarsgrensstaberna samt vid förfrågningar kunna lämna besked om ärendenas innehåll och den behandling de erhållit. Det ville synas civilförvaltningen, som örn berörda göromål skulle innefatta moment, vilka finge anses kvalificera för den föreslagna löneställningen. Emellertid syntes det kunna ifrågasättas, örn dessa tjänster på samtliga för­ svarsstabens i framställningen angivna expeditioner och avdelningar bleve av lika krävande art. Utan att närmare ingå på frågan, varest en lägre lönegradsplacering skulle kunna vara tillfyllest, ville det dock förefalla, som örn en begränsning av antalet kanslibiträden med 5 i förhållande till det av försvars­ stabschefen beräknade antalet, 21, borde vara möjlig. Härigenom skulle an­ talet kanslibiträden vid staben komma att bliva ungefär hälften av totala antalet ordinarie och extra ordinarie biträden. För avdelning, som sålunda icke skulle erhålla någon kanslibiträdesbefattning, syntes i stället böra be­ räknas en befattning såsom kontorsbiträde. -— En uppdelning av kansli- och kontorsbiträdestjänstema å ordinarie och extra ordinarie befattningar syntes vidare böra ske, varjämte vissa befattningar, exempelvis i skrivcentralen, syntes kunna inplaceras i 2:a lönegraden. — Ehuru försvarsstabschefen räknat med att även för fredstid viss extra kontorspersonal skulle behöva anställas vid staben, syntes medel härför icke — såsom borde ske — ha beräknats under förevarande anslag. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha anfört, att in­ rättande av någon ytterligare ordinarie befattning i kanslibiträdes- eller kontorsbiträdesgrad icke för närvarande kunde tillstyrkas med hänsyn till bland annat ovissheten rörande frågan, örn försvarsstaben jämväl i fredstid komme att bibehållas vid sin nuvarande omfattande organisation. Beträffande ifråga­ satt förbättrad löneställning för vissa kontorsbiträden syntes detta spörsmål i första hand böra prövas av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga. I nu­ varande läge ansåge sig lönenämnderna fördenskull kunna förorda endast att för tillgodoseende av försvarsstabens omedelbara behov av biträdespersonal förslagsvis 4 skrivbiträdesbefattningar i lönegrad MEo 2 skulle utbytas mot samma antal kontorsbiträdesbefattningar i MEo 4.

2. Omorganisation av försvarsstabens fotoanstalt.

Fotoanstaltens personal utgöres för närvarande av 1 på försvarssta­ bens personalförteckning upptagen beställningshavare i lönegraden Oa 4 eller Oa 3, 1 föreståndare för fotografiska centrallaboratoriet i lönegrad A 30, numera upptagen å övergångsstat, 1 ingenjör i lönegrad MEo 21, 1 arbetsför­ man av 1. klass i lönegrad MEo 12, 1 arbetsförman av 2. klass i lönegrad

250 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

MEo 10 samt 1 fotograf i lönegrad MEo 8. För budgetåret 1944/45 har där­ jämte medgivits anställande av ytterligare en ingenjör mot ersättning i ett för allt av 750 kronor för månad samt av 2 kopister i lönegrad MEx 4. Å anstalten tjänstgör vidare 1 kompaniofficer på aktiv stat ur armén, marinen eller flygvapnet samt 1 pensionerad underofficer i arvodesbefattning. Chefen för försvarsstaben har närmare preciserat fotoanstaltens i fred till­ kommande uppgifter så, att anstalten skulle handhava utbildning av bildspaningsofficerare, målbildsläsare, fotoofficerare, chefer för fältlaboratorier, foto­ tekniker, fotobiträden, markspaningsfotografer och fjärrbildspanare samt under­ visning i bildläsning och praktisk tillämpning av fototjänst vid vissa militära skolor m. m., lämna biträde åt de militära förvaltningarna vid konstruktion, anskaffning, kontroll, besiktning och teknisk provning av fotomateriel, utöva kontinuerlig övervakning av att för armén anskaffad fotomateriel liölles i gott stånd och successivt kompletterades i enlighet med teknikens framsteg, om­ besörja utarbetande i samarbete med de militära myndigheterna av krigsmässiga metoder för fototjänsten i fält, avseende bland annat snabbframställ­ ning av fotokartor samt laboratoriearbete i samband med bildspaning och teknisk bearbetning av material för fotografisk underrättelsetjänst, i samråd med vederbörande förvaltningar och staber utarbeta föreskrifter rörande fotomaterielens handhavande och vård samt instruktioner för fototjänstens prak­ tiska tillämpning, framställa bildmaterial för undervisningsändamål vid mili­ tära skolor och förband, utföra fotografiska och fotogrammetriska arbeten för militära staber, förvaltningar och förband, fotografiskt förbereda maskeringsåtgärder och kontroll av verkställda maskeringsarbeten, föra försvarets cen­ trala flygbildsregister ävensom kontinuerligt följa fotografi ens och fotogrammetriens allmänna utveckling. Med hänvisning härtill har försvarsstabs­ chefen föreslagit, att fotoanstalten måtte såsom en avdelning inom försvars­ staben under den militäre chefen såsom avdelningschef organiseras på en personaldetalj, en bildspaningsdetalj, en fotogrammetrisk detalj, en foto­ grafisk detalj och en tryckeridetalj. Under den fotogrammetriska detal­ jen skulle sortera anstaltens fototekniska laboratorium, försvarets centrala flygbildregister och negativarkiv samt under den fotografiska detaljen an­ staltens fotografiska laboratorium ävensom den optiska laboratorieverksam­ heten. Direkt under avdelningschefen skulle dessutom sortera expedition, materieluppbörd och materialförråd. Såsom detaljchefer för personal- och bildspaningsdetaljerna skulle tjänstgöra officerare samt för fotogrammetriska och fotografiska detaljerna ingenjörer. Tryckeridetaljen skulle vara under­ ställd chefen för personaldetaljen. I anslutning härtill har försvarsstabs­ chefen framlagt följande förslag till personalorganisation för anstalten, av förslagsställaren betecknat såsom ett minimum. Såsom avdelningschef vid försvarsstaben och chef för anstalten borde be­ räknas en beställningshavare på försvarsstabens stat i lönegraden Oa 5 eller Oa 4. Såsom detaljchefer för personal- och bildspaningsdetaljerna borde av­ ses 2 vid försvarsstaben tjänstgörande kompaniofficerare, den ene ur armén och den andre ur armén, marinen eller flygvapnet. För expedition, materiel-

Kungl. Majda proposition nr 170. 251

uppbörd och materialförråd borde liksom hittills avses 1 pensionerad under­ officer med arvode motsvarande nettolönen enligt löneklass UO 7. Såsom detaljchef för fotogrammetriska detaljen föresloges 1 fototeknisk ingenjör i lönegraden Ca 26 och som detaljchef för fotografiska detaljen en fotokemisk ingenjör i lönegraden Ca 24. Vid fototekniska laboratoriet erfordrades en labo­ rant tillika flygfotograf, i lönegraden MEo 15 samt vid anstaltens fotografiska laboratorium och optiska verksamhet liksom nu 1 arbetsförman av 1. klass i lönegraden MEo 12 och 1 arbetsförman av 2. klass i MEo 10 samt 2 kontorsbiträden (kvinnliga kopister) i lönegraden MEo 4 (för närvarande i MEx 4). Vid centrala flygbildregistret borde såsom hittills placeras 1 kontorsbiträde å försvarsstabens stat i lönegraden A 4. De båda föreslagna ingenjörsbefattningarna vore avsedda att ersätta de för närvarande på försvarsstabens perso­ nalförteckning upptagna, för anstalten avsedda befattningarna i lönegraderna A 30, vars nuvarande innehavare under år 1946 avginge med pension, och MEo 21. Försvarets civilförvaltning har förklarat sig dela försvarsstabschefens upp­ fattning, att en fastare personalorganisation för ifrågavarande ändamål borde komma till stånd. Beträffande förslagets detaljer hade ämbetsverket intet annat att erinra än att ämbetsverket ifrågasatte, huruvida icke de båda föreslagna ingenjörsbefattningarna tills vidare borde uppföras såsom extra ordinarie eller, örn ordinarie anställning skulle ifrågakomma, huruvida de icke borde hänföras till löneplan A i stället för till löneplan Ca. Allmänna lönenämnden och för svar sväsendets lönenämnd ha anfört, att nämnderna i avsaknad av erfarenhet rörande omfattningen av fotoanstaltens verksamhet under fredstid ansåge anledning knappast föreligga att nu före­ taga en höjning av löneställningen för anstaltens chef. Med hänsyn till den utveckling, som på senare tid skett i fråga örn fototeknikens användning för olika krigsändamål, hade lönenämnderna ej något att erinra mot förslaget att inrätta två särskilda ingenjörsbefattningar vid anstalten. För dessa båda ingenjörer syntes dock befattningar i lönegraden MEo 24 kunna vara till­ fyllest. Slutligen ha lönenämnderna, under erinran att befattningarna som flygfotograf vid rikets allmänna kartverk samt såsom stabsfotograf vid för­ svarsstaben hänförts till 15:e lönegraden, tillstyrkt den föreslagna lönegradsplaceringen av laboranten, tillika flygfotografen. I förevarande sammanhang må framhållas, att frågan om gränsdrag­ ningen mellan försvarets fotoanstalt och rikets allmänna kart­ verk i vad avser kartframställning samt vissa andra spörsmål rörande kart­ verkets uppgifter och ställning i förhållande till försvarsväsendet de senaste åren i olika sammanhang aktualiserats. Sålunda har överbefälhavaren i skri­ velse till Kungl. Majit den 11 december 1942 ifrågasatt, huruvida kartverkets nuvarande organisation och ställning till försvarsväsendet vore ur krigsberedskapssynpunkt tillfredsställande, samt anhållit örn närmare utredning av denna fråga. I samband därmed har överbefälhavaren framhållit såsom ett ur försvarets synpunkt starkt önskemål, att kartverket åter skulle anknytas till försvarsväsendet. Yad särskilt angår den fotogrammetriska verksamheten har överbefälhavaren i berörda skrivelse anfört, att en ändamålsenlig orga-

252 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

nisation av denna verksamhet förutsatte, att kartverket anknötes till försvarsväsendet. För den händelse kartverkets fotogrammetriska byrå kunde sam­ manföras med försvarsstabens fotoanstalt, skulle personal och apparatur bliva mera rationellt utnyttjade och produktionskapaciteten ökas. Kartverket har i utlåtande över överbefälhavarens framställning bemött de av överbefälhavaren anförda synpunkterna. Vad särskilt angår den foto­ grammetriska verksamheten vid kartverket och fördelarna av dess samman­ förande med motsvarande verksamhet vid försvarsstabens fotoanstalt har kartverket ansett en sådan sammanslagning icke önskvärd med hänsyn till dess verkningar för kartverksamheten i stort. Fotogrammetrien spelade för kartverket stor roll såsom underlag för alla inom verket framställda kartor, och för undvikande av dubbelorganisation borde därför, i den mån arbets­ kapaciteten inom verksamhetsområdet ur militär synpunkt ansåges böra vid­ gas, denna utvidgning ske vid kartverket. I ett av expeditionschefen G. A. Bouveng i egenskap av inom jordbruks­ departementet tillkallad utredningsman den 7 oktober 1944 avgivet betänkande med förslag rörande vissa med rikets ekonomiska kartläggning samman­ hängande spörsmål m. m. har framhållits, att genom den utvidgning av foto­ anstaltens arbetsuppgifter i vad angår fotokartläggningen, som under senare år ägt rum, tillskapats en viss, låt vara tillfällig, dubbelorganisation. I nu­ varande tidsläge med dess ständigt skiftande krav på militära kartor syntes den vid fotoanstalten bedrivna fotokartläggningen -— vilken enligt utred­ ningsmannens mening läge något vid sidan örn anstaltens huvudsakliga verk­ samhet — få anses utgöra ett önskvärt komplement till kartverkets motsva­ rande verksamhet för militära ändamål. Nämnda krav medförde ock ett nödtvunget avkall på eljest ur statsfinansiell synpunkt oeftergivlig rationalisering av ifrågavarande verksamhetsområde. Annorlunda ställde sig saken enligt utredningsmannens mening vid en övergång till fredliga förhållanden. Ange­ läget vore därför, att en utredning komme till stånd med syfte att uppdraga gränserna för fotoanstaltens uppgifter i fråga om kartframställning och att i övrigt reglera förhållandena härvidlag mellan kartverket och anstalten. I yttrande över berörda betänkande har överbefälhavaren efter att ha redogjort för fotoanstaltens nuvarande organisation framhållit, att frågan örn nämnda gränsdragning lämpligen borde lösas i samband med de mera omfattande ut­ redningar rörande landets kartproblem, som borde komma till stånd. Efter remissbehandlingen äro de av utredningsmannen framlagda för­ slagen beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

3. MiHtärassistenter i chefsbefattning.

Såsom militärassistenter i chefsställning avses för närvarande vid vardera av järnvägsstyrelsen och rikets allmänna kartverk 1 överstelöjtnant eller major samt vid vardera av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen även­ som civilförsvarsstyrelsen 1 major, medan vid generalpoststyrelsen tjänstgör en kommenderad officer och vid vattenfallsstyrelsen en pensionerad officer med arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 10. Försvarsstabschefen har

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 253

nu hemställt, att från och med budgetåret 1945/46 militärassistenterna vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen samt civilförsvarsstyrelsen måtte upptagas i lönegrad Oa 5 eller Oa 4 (överstelöjtnant eller major). Så­ som skäl för förslaget har anförts, att dess genomförande skulle vidga rekry­ teringsbasen och öka möjligheten att bevara kontinuiteten i berörda befatt­ ningar. Något sakligt skäl att med hänsyn till betydelsen för försvaret pla­ cera militärassistenterna i exempelvis väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt telegrafstyrelsen lägre än militärassistenten vid kartverket förelåge icke ur de synpunkter försvarsstabschefen företrädde. Försvarsstabschefen har vidare åberopat, att telegrafstyrelsen uttalat sin anslutning till anförda synpunkter samt att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för sin del tillstyrkt förslaget och därvid framhållit bland annat, att styrelsens ämbetsområde genom vägväsendets förstatligande i avsevärd omfattning utökats, i samband varmed också verksamheten inom styrelsens militäravdelning blivit av större betydelse, närmast jämförlig med järnvägsstyrelsens militärbyrå.

4. Uppförande på aktiv stat av beställningar såsom militärassistenter vid telegraf­ verkets distrikt.

Å försvarsstabens stat äro upptagna 5 arvoden motsvarande nettolön i löneklass Oa 10 för pensionerade officerare, tjänstgörande såsom militär­ assistenter vid telegrafverkets distrikt. I sin framställning med medels­ äskanden för innevarande budgetår hemställde försvarsstabschefen, att 2 av berörda arvodesbefattningar måtte indragas och ersättas med 2 beställningar på signaltruppernas stat i lönegraden Oa 3. Försvarsstabschefen har nu hem­ ställt, att detta förslag, som tidigare icke vunnit bifall, måtte upptagas till förnyad omprövning. Utöver vad försvarsstabschefen tidigare anfört i denna fråga har nu framhållits bland annat, att på de vid telegrafverkets distrikt tjänstgörande assistenterna ställdes krav på kunskap även örn modern krigs­ organisation och taktik, vilka krav i regel icke kunde uppfyllas av pensione­ rade officerare, att den fortsatta tekniska utvecklingen komme att ställa allt större krav på samarbete mellan militär myndighet och telegrafverket och en grundligare kunskap från militär sida örn verkets permanenta nät samt att det i varje fall under nu rådande förhållanden visat sig synnerligen svårt att erhålla personal ens med de mycket anspråkslösa kvalifikationer, som nu måste uppställas på ifrågavarande militärassistenter.

5. Militärassistenter vid länsstyrelserna

Genom beslut den 14 september 1944 uppdrog Kungl. Maj:t åt cheferna för försvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen att, med beaktande av vad som anförts i riksdagens skrivelse 1944:472 i anledning av Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till civilförsvaret för budgetåret 1944/45, gemensamt under­ söka dels huruvida i gällande personalförteckning upptagna officerare å aktiv stat kunde i någon utsträckning placeras i tjänstgöring å försvarsavdelning i länsstyrelse, dels ock huruvida för ytterligare något eller några län utöver vad i riksdagens nyssnämnda skrivelse förutsatts kunde utan eftersättande

254 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

av civilförsvarets intressen avses pensionsavgångna officerare. I sin förenämnda skrivelse den 30 oktober 1944 har chefen för försvarsstaben anmält resultatet av den enligt berörda uppdrag gjorda undersökningen. Beträffande förstnämnda spörsmål har försvarsstabschefen på anförda skäl uttalat att, även om beredskapen upphörde, en ytterligare ökning av antalet utom för­ banden kommenderade officerare icke kunde äga rum utan att kaderökning samtidigt komme till stånd. Yad anginge sistnämnda spörsmål utmynnade undersökningen i att det ur civilförsvarets synpunkt vore nödvändigt att i det stora flertalet län placera aktiva officerare såsom militärassistenter. Möj­ ligen kunde, örn så av statsfinansiella skäl ansåges nödvändigt, pensionsav­ gångna officerare placeras såsom militärassistenter — förutom, såsom i 1944 års riksdagsbeslut förutsatts, i Gotlands och Blekinge län — jämväl i Jön­ köpings och Kronobergs län. Med angivna utgångspunkter skulle den ytter­ ligare kaderökning, som bleve nödvändig för genomförande av 1944 års beslut rörande civilförsvaret i vad avser militärassistenter i länsstyrelserna, uppgå till 14 (eventuellt 16) kaptensbeställningar. Enligt vad i riksdagens förut nämnda skrivelse framhållits borde den nya organisationen vara helt genom­ förd inom två år. Trots de stora betänkligheter, som ett ytterligare uppskov med civilförsvarsorganisationens genomförande innebure, ansåge sig försvars­ stabschefen böra biträda ett av chefen för armén framlagt förslag örn fördelning av den erforderliga kaderökningen med 7 officerare på vartdera av budget­ åren 1945/46 och 1946/47. På annat sätt kunde icke det viktiga och av riks­ dagen särskilt understrukna kvalitetskravet upprätthållas. Under åberopande härav har försvarsstabschefen för budgetåret 1945/46 föreslagit, att på för­ svarsstabens personalförteckning måtte uppföras ytterligare 7 kaptener, mili­ tärassistenter, i lönegraden Oa 3 samt att motsvarande minskning av antalet arvodestjänster vid länsstyrelserna måtte ske, varvid dock de 5 arvodestjäns terna med högre arvoden borde kvarstå.

6. Regementsofficer till överbefälhavarens förfogande för handläggning av forskningsärenden

I propositionen 1944: 293 angående inrättande av försvarets forsknings­ anstalt föreslogs, att till överbefälhavarens förfogande vid fullgörandet av de i förenämnda proposition närmare angivna, på överbefälhavaren ankom­ mande samordnande uppgifterna på forskningsområdet skulle ställas en rege­ mentsofficer, vilken borde ingå i överbefälhavarens personliga stab. Någon ökning av officerskadern skulle ej föranledas härav, enär den för innevarande budgetår å personalförteckningen för kemiska anstalten uppförda beställ­ ningen för en överstelöjtnant eller major, styresman, å aktiv stat med arvode motsvarande lönen i lönegrad Oa 5 eller Oa 4 kunde överflyttas och dispo­ neras för ändamålet. Mot vad sålunda föreslagits gjorde riksdagen ej erinran (skrivelse 1944:498).

7 . Överflyttning av viss förvaltningspersonal till arméns fortifikationsförvaltning.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 2 juni 1944 (regleringsbrevet) upp­ dragit åt arméns fortifikationsförvaltning att till närmare övervägande upp-

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170. 255

taga frågan om överflyttning av viss för förvaltningen av militärstabsbyggnaden i Stockholm avsedd personal, nämligen vice värden (arvode 2 400 kro­ nor), 1 maskinist i lönegrad A 12, 1 eldare av 1. klassen i lönegrad A 7 och 1 eldare av 2. klassen i lönegrad MEo 5, från försvarsstabens stat till fortifikationsförvaltningens stat samt att i sina anslagsäskanden för budgetåret 1945/46 framlägga de förslag, som kunde föranledas därav, har chefen för försvars­ staben nu föreslagit häremot svarande minskning av staten för försvarsstaben. Beträffande för svar sväsendets radioanstalt har chefen för anstalten i sär­ skild skrivelse framlagt anslagsäskanden för nästa budgetår.

Det av försvarsstabschefen framlagda förslaget att för rationalisering Departements­ chefen. av expedition stjänsten överflytta vissa arbetsuppgifter från militär personal till kvinnliga befattningshavare torde i och för sig vara ett steg i rätt riktning. Såsom civilförvaltningen framhållit skiljer sig emellertid den föreslagna personalorganisationen i fråga om personalens fördelning å såväl lönegrader som anställningsformer avsevärt från vad som eljest är brukligt inom statsförvaltningen. Till en del sammanhänger detta med arten av de arbetsuppgifter, som avsetts skola anförtros åt mera kvalificerade kvinnliga befattningshavare. Jag håller dock före, att personalförslaget bör kunna underkastas vissa beskärningar. Jag vill vidare erinra örn att hithörande spörsmål nära beröra de uppdrag, som anförtrotts åt två på föredragning av chefen för finansdepartementet tillsatta utredningar, nämligen 1944 års per­ sonalutredning och försvarets tjänsteförteckningssakkunniga. Ett genom­ förande nu av det framlagda förslaget i huvudsakliga delar skulle enligt min mening kunna komma att föregripa de resultat, till vilka berörda utredningar kunna leda. Utan att så behöver ske synes mig dock möjligt att redan nu tillstyrka en mera begränsad förstärkning av ifrågavarande kontorspersonal. Därest personalökningen sker successivt, vinnes även ökad möjlighet att rekrytera de nya befattningarna med kvalificerade krafter inom eller utom staben. Jag anser mig sålunda kunna förorda, att från och med nästkom­ mande budgetår inom försvarsstaben inrättas ytterligare 4 kanslibiträdesbefattningar, av vilka 2 i lönegrad A 7 och 2 i lönegrad MEo 7, samt att i sam­ band därmed antalet kontorsbiträden i MEo 4 minskas med 2 och antalet skrivbiträden i MEo 2 likaledes minskas med 2. I enlighet med civilförvaltningens förslag anser jag vidare, att under före­ varande anslag böra beräknas medel för anställande under fredstid av extra kontorspersonal. För sådant ändamål torde böra beräknas ett belopp av 25 000 kronor. Jag förutsätter, att belastningen å arméns avlöningsanslag och å förskottsstaten för försvarsväsendet i motsvarande mån minskas. I förevarande sammanhang torde en för pensionerad officer avsedd befatt­ ning med arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10, nu disponerad för kommendanten vid försvarsstaben, kunna indragas från och med ingången av nästa budgetår. Under fredsförhållanden torde de med sistnämnda syssla förenade göromålen kunna bestridas i annan ordning. Innan beslut örn fort­ satt utökning av försvarsstabens kontorspersonal fattas, synes frågan om möj-

256 Kungl. Maj.ts proposition nr 170. ligheterna till en ytterligare minskning av den för expeditionsgöromål avsedda pensionerade personalen i arvodesbefattning böra övervägas. Vad angår den föreslagna omorganisationen av försvarsstabens fotoanstalt finner jag åtskilliga skäl tala för en fastare reglering av per­ sonalorganisationen vid densamma. Såsom av den föregående redogörelsen framgår kan emellertid en klar avgränsning av fotoanstaltens uppgifter i fråga örn kartframställning gentemot motsvarande på rikets allmänna kartverk an­ kommande arbetsuppgifter icke anses vara för handen. Innan slutlig stånd­ punkt tages till förevarande organisationsfråga, synes antydda spörsmål böra närmare klarläggas. I ett särskilt hänseende har jag emellertid funnit mig redan nu kunna fatta ståndpunkt till hithörande frågor. Det av mig i det före­ gående framlagda förslaget örn ordnande av tryckningsverksamheten inom försvaret m. m. innebär nämligen bland annat, att försvarsstabens nu till fotoanstalten förlagda tryckeri skall sammanföras med vissa vid andra myn­ digheter förefintliga s. k. hjälptrycksanläggningar till ett försvarets tryckeri, vilket med tillhörande bokbinderi skall anknytas till arméns intendenturförråd i Stockholm. Då den för närvarande å övergångsstat vid försvars­ staben uppförde föreståndaren för fotografiska centrallaboratoriet först under budgetåret 1946/47 torde komma att avgå från sin befattning, synes mig icke heller av sådan anledning nödvändigt att nu taga ståndpunkt till frågan örn anstaltens fredsmässiga organisation. Med hänsyn till vad jag sålunda fram­ hållit, finner jag mig icke kunna nu förorda de av försvarsstabschefen fram­ lagda personalförslagen i vidare mån än att medel synas böra beräknas för uppförande av de båda redan nu vid anstalten tjänstgörande kopisterna i löne­ grad MEo 4. Yad angår förslaget att till anstaltens förfogande ställa ytter­ ligare en kompaniofficer på aktiv stat vill jag framhålla, att någon kader­ ökning för sådant ändamål icke nu kan av mig tillstyrkas. Därest möjlighet visar sig föreligga att utan sådan ökning till anstalten kommendera en kom­ paniofficer, har jag emellertid intet att däremot erinra. Yad angår frågan örn ändrad löneställning för vissa militärassistenter i chefsställning vid en del centrala ämbetsverk vill jag erinra, att hithörande spörsmål såvitt angår militärassistenterna vid telegrafstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen så sent som föregående år voro föremål för reglering. Med hänsyn härtill och då ej heller i övrigt synas mig ha före­ kommit sådana omständigheter, som böra föranleda en ändring i hithörande hänseenden, finner jag mig icke kunna tillstyrka bifall till förevarande för­ slag. I fråga örn de vid telegrafverkets distrikt tjänstgörande militärassistenterna finner jag vad av försvarsstabschefen anförts icke innefatta tillräckliga skäl för mig att frångå den ståndpunkt jag intog vid framläggandet av propo­ sitionen 1944: 185. Jag ansluter mig till försvarsstabschefens förslag örn att i sammanhang med civilförsvarets ordnande på försvarsstabens personalför­ teckning skola uppföras ytterligare 7 kaptener, avsedda såsom militärassi­ stenter vid vissa länsstyrelser. Såväl dessa som de genom beslut av 1944 års riksdag inrättade motsvarande beställningarna böra liksom redan tidigare å för­ svarsstabens personalförteckning uppförda, för militärassistenter avsedda kap-

Kungl. Majda proposition nr 170. 257 tensbeställningar vara förenade med arvode motsvarande lön i lönegrad Oa 3 . Harav föranledda andringar i personalförteckningen torde nu böra vidtagas. 1enlighet med riksdagens förenämnda beslut (skrivelse 1944:498) bör den hittills å personalförteckningen för försvarsväsendets kemiska anstalt upp­ förda beställningen för överstelöjtnant eller major å aktiv stat med arvode motsvarande lonen i lönegrad Oa 5 eller Oa 4 överflyttas till försvarsstabens personalförteckning. Enligt de för försvarsstabens regementsofficerare i övrigt tillämpade grunderna bör denna beställning tillsättas medelst fullmakt. id bifall till det förslag örn ändrad benämning av underofficerare i löne­ graden UO 3, som jag framlägger i det följande under punkt 18, bör regementskassoren vid försvarsstaben benämnas förvaltare. lill spörsmälet örn överflyttning av viss förvaltningspersonal från försvarsstaben till arméns fortifikationsförvaltning har jag angivit min ståndpunkt vid behandlingen av avlöningsanslaget för sistnämnda myndighet basom jag vid anmälan i särskild proposition av frågan örn ordnandet av filmverksamheten inom försvaret anfort, böra två vid försvarsstaben nu in­ rattade befattningar som stabsfotografer i lönegrad MEo 15 indragas från och med nasta budgetår. I enlighet med de riktlinjer, som angivits vid behandlingen av frågan örn reglering av vissa militära arvoden, bör för försvarsstabens vidkommande räknas med stabsarvoden till ett antal av 28. Vid bifall till vad i det föregående föreslagits bör den i avlöningsstaten för försvarsstaben uppförda anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän, nu förslagsvis 565 500 kronor, okas till 675 000 kronor. Posten till arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning bör minskas från 302 000 kronor till 293 000 kronor. Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, (nu 25 895 kronor) bör minskas med 2 400 kronor, motsvarande arvodet till vice värden i militärstabsbyggnaden, och med beaktande av vad i det föregående anförts rörande stabsarvoden uppräknas med 3 360 kronor samt således sättas till förslagsvis 27 000 kronor. Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal (nu 155 000 kronor) bör å ena sidan minskas med 26 000 kronor och å andra sidan ökas med 32 000 kronor. Posten bör således upptagas med 161 000 kronor. För rörligt tillägg torde böra beräknas 172 000 kronor (nu 405 kronor) • Öyriga utgiftsposter i avlöningsstaten torde böra upptagas med oforandrade belopp. I enlighet med de principer för avlöningsstatens uppställ­ ning, örn vilka jag i det följande under punkt 18 framlägger förslag bör dock anslagsposten flygtillägg m. m. för extra ordinarie och extra personal vid försvarsstabens fotoanstalt utgå och därunder hittills redovisat medels­ behov inräknas i posten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. In­ komstposten bör beräknas till 202 000 kronor (nu 210 000 kronor). För för­ svarsstabens del inträder genom dessa ändringar en anslagshöjning med 135 000 kronor till 1 540 000 kronor. Beträffande beräkningen av lönekostnaderna för försvarsväsendets radio­ anstalt för nästa budgetår, utmynnande i förslag till anslagsminskning med Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. m 45 17

260 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 20) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1945/46 beräkna ett förslagsanslag av 72 200 000 kronor. Kungl. Majit har den 2 juni 1944 fastställt dels avlöningsstat för anslaget för budgetåret 1944/45 (se statsliggaren för nämnda budgetår, s. 93), dels ock särskilda personalförteckningar beträffande från anslaget avlönad per­ sonal. Beträffande uppställningen av staterna för försvarsgrenarnas avlöningsanslag får jag erinra om de förslag till ändringar härutinnan, som försvarets civilförvaltning framlagt i sin skrivelse den 23 maj 1944 an­ gående översyn av stater m. m. under riksstatens fjärde huvudtitel. En kort­ fattad redogörelse för dessa förslag har lämnats under punkt 20 i statsverks­ propositionen, där även ställning tagits till vissa av dessa förslag. I enlig­ het därmed har ur avlöningsstaten för armén utbrutits posten avlöningar till civil handräckningspersonal och ett särskilt anslag har föreslagits skola för detta ändamål uppföras å fjärde huvudtiteln. I fråga om ordningen för bestri­ dande av kostnader för manskaps anställande å civilanställningsstat anförde jag, att prövningen av 1942 års civilanställningssakkunnigas betänkande borde avvaktas, innan ställning därtill toges. I proposition till innevarande års riksdag, nr 154, har framlagts förslag angående ordnande av civilanställ­ ning för avgående fast anställt manskap vid försvaret, varvid under ett sär­ skilt anslag äskats medel för bestridande av utgifter av denna art. Vidare har Kungl. Majit i statsverkspropositionen avvisat civilförvaltningens förslag örn uppförande av särskilda anslag för avlöningar till personal å avgångsstat och å disponibilitetsstat samt till dagavlöning och dagavlöningstillägg åt indelt manskap. Vad angår anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har jag, såsom vid anmälan av statsverkspropositionen anfördes, ansett en översyn erforderlig i fråga örn postens uppdelning i delposter och förutsatt, att förslag i ämnet skulle framläggas i detta sammanhang. Beträffande denna anslagspost har försvarets civilförvaltning anfört följande. Anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal torde icke —- som nu är fallet —- behöva uppdelas på delposter. För extra ordinarie personal, batal­ jonsläkare vid fältläkarkåren, bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren, viss icke-ordinarie personal vid marinläkarkåren, viss icke-ordinarie läkarpersonal vid flygvapnet, betjäningspersonal och musikelever torde Kungl. Majit så­ som hittills kunna fastställa personalförteckningar eller eljest genom bestäm­ mande av antalet befattningshavare och deras avlöning reglera medelsför­ brukningen. De särskilda delposterna för tillfälligt anställande av tjänste­ män samt för extra sjuksköterskor m. m. torde böra ersättas med föreskrifter i regleringsbrevet, att för ifrågavarande ändamål visst belopp må utgå av an­ slagsposten. I den mån dessa poster och de ytterligare delposter, vari de i sin tur uppdelats, icke äro högstposter utan betecknats »förslagsvis», ha till desamma knutits förbud mot överskridande utan Kungl. Majits medgi­ vande. Med den av civilförvaltningen föreslagna ordningen — därvid Kungl. Majit på grundval av vad i samband med anslagsäskandena hos riksdagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 261 förutsatts själv fastställer beloppens storlek -—- synes det obehövligt att giva de olika posterna någon motsvarande beteckning. Då den anslagspost, i vilken de samtliga ingå, är betecknad förslagsvis torde Kungl. Majit vara oför­ hindrad att därest så skulle bli oundgängligen erforderligt medgiva att viss post överskrides. I motsatt fall är medelsförbrukningen givetvis begränsad till det anvisade beloppet. I anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal böra även ingå de nuvarande anslagsposterna till avlöningar till fänrikar samt till löner till viss kontraktsanställd civil personal vid marinen och flygvapnet. Beträffande från dessa poster avlönad personal fastställer Kungl. Majit antalet befatt­ ningshavare. Till samma anslagspost bör även föras den i propositionen 1944:185 föreslagna nya posten till avlöningar till vård- och ekonomipersonal, vilken personal i den mån den är extra ordinarie upptagits i förslag till per­ sonalförteckning för icke-ordinarie personal m. fl. Den å arméns nuvarande avlöningsstat uppförda posten till stipendier för underlättande av officersrekryteringen i Boden bör lämpligen hänföras till samma post som avlöningarna till fänrikar. Civilförvaltningen får erinra örn att de berörda stipendierna utgå enligt av Kungl. Majit fastställda bestäm­ melser med 2 000 kronor till var och en, som efter genomgången krigsskola erhåller anställning såsom fänrik vid truppförband i Boden. Ehuru kostna­ derna härför även kunde tänkas bestridas från posten till arvoden och sär­ skilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, synes det dock lämpligare, att stipendierna utgå från samma post som fänrikslönerna. Vidare har civilförvaltningen, såsom redan i statsverkspropositionen an­ märkts, föreslagit, att anslagsposterna till arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning samt till arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän borde ingå i posten till arvoden och särskilda ersätt­ ningar, bestämda av Kungl. Majit, att avlöningar till volontärer över stat skulle bestridas från anslagsposten till avlöningar till ordinarie personal samt att sjötillägg m. m. och flygtillägg m. m. borde bestridas från den post, från vilken lönen utginge, eventuellt med särskild bokföring av dessa utgifter. Såsom i statsverkspropositionen anförts har statskontoret ställt sig tvek­ samt till förslaget att sammanföra de tre arvodesposterna till en. Riksräken­ skapsverket har förordat, att i avlöningsstaten intoges en särskild anslags­ post för pensionsarvoden, betecknad förslagsvis. I detta sammanhang har riksräkenskapsverket även ifrågasatt, huruvida icke omföring av pensions­ medel från tolfte huvudtiteln till fjärde huvudtitelns avlöningsanslag borde slopas, enär det syntes olämpligt, att kostnader, som i realiteten utgjorde regelmässiga avlöningskostnader för försvarsväsendet, på detta sätt komme att slutligt belasta pensionshuvudtiteln. Förslaget att posten för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal icke skulle uppdelas på delposter syntes riksräkenskapsverket innebära en försämring ur såväl redovisnings- som kon­ trollsynpunkt. Verket ville därför för sin del förorda, att denna anslagspost fortfarande uppdelades i delposter med i stort sett samma underrubriker som de nuvarande. För egen del vill jag understryka det önskvärda i att uppställningen av för­ svarsgrenarnas avlöningsstater förenklas och så vitt möjligt ansluter sig till den vanligen förekommande uppställningen av sådana stater (normalstaten).

262 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. En sådan anordning synes mig också möjlig att i huvudsak genomföra genom att under normalstatens anslagsposter sammanföra olika nu särskilt redo­ visade utgiftsändamål av likartad natur. Yad civilförvaltningen i sådant hän­ seende föreslagit synes mig i stort sett lämpligt. Dock vill jag föreslå vissa avvikelser därifrån. I likhet med riksräkenskapsverket anser jag, att särskilda poster till arvo­ den till pensionerad personal i arvodesbefattning böra bibehållas, detta med hänsyn till intresset av att lättare överblicka kostnaderna för denna vid för­ svarsgrenarna mycket omfattande personalgrupp. Till anslagsposten till avlö­ ningar till ordinarie tjänstemän böra överföras jämväl de nu särskilt upptagna anslagsposterna till avlöningar till personal å avgångsstat och till avlöningar till personal å disponibilitetsstat. Till indelt manskap vid armén av korprals och vicekorprals grad utgår, förutom dagavlöning och tillägg därå samt dyrtids- och kristillägg, särskild årslön från posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Det synes därför ändamålsenligt, att dagavlöning och dagavlöningstillägg till allt indelt manskap utgår från nämnda post. Anslagsposterna arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän samt arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, synas böra sammanslås till en anslagspost, benämnd arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit. Detta innebär, bland annat, att förteckningen å arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän icke skulle, såsom hittills skett, fastställas av riksdagen. Några betänkligheter häremot torde dock icke behöva resas. Från vissa myndig­ heters avlöningsanslag, exempelvis universitetens och arméförvaltningens, utgå arvoden av motsvarande slag utan att förteckning å desamma fastställes av riksdagen. Dessutom torde få förutsättas, att grunderna för dessa arvo­ dens utgående (jfr punkt 1 ) liksom även beräkningen av anslagsposten under­ ställas riksdagens prövning. Anslagsposten bör, i enlighet med vad under punkt 1 anförts, upptagas förslagsvis. Under anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal böra hänföras jämväl de av civilförvaltningen ej särskilt nämnda kostnaderna för avlöningar till extra ordinarie underofficerare. Några medel ha hittills icke beräknats för detta ändamål. Av skäl, som civilförvaltningen anfört, synes någon uppdelning av ickeordinarieposten på delposter icke behöva ske. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att på grundval av den för riksdagen fram­ lagda beräkningen av anslagsposten och de bestämmelser som kunna vara meddelade rörande löneförmåner åt här ifrågavarande personal fastställa stat för posten. Jag vill erinra, att så sker beträffande ett flertal andra anslags­ poster till avlöningar till icke-ordinarie personal (jfr exempelvis under åttonde huvudtiteln anslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar). Kostnaderna för sjötillägg m. m. och flygtillägg m. m. böra såsom civilför­ valtningen föreslagit bestridas av den anslagspost, från vilken vederbörandes lön utgår. Då det synes vara av intresse att erhålla uppgift å storleken av kostnader av detta slag, böra utgifter av dylik art beträffande alla tre för­ svarsgrenarna särskilt för sig bokföras. Ett slopande, på sätt riksräkenskapsverket ifrågasatt, av omföringen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 263

pensionsmedel från tolfte huvudtiteln till fjärde huvudtitelns avlöningsanslag kan jag icke förorda. Jag vill erinra, att den år 1942 genomförda regleringen av arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning icke medförde någon förändring i det av riksräkenskapsverket angivna hänseendet. I stället för att pensionen tidigare utbetalades direkt till befattningshavaren tillgodoföres den nu vederbörligt avlöningsanslag under fjärde huvudtiteln, varifrån hela beloppet, pensionen och arvodet, utbetalas. Såsom ett led i strävandena att förläna försvarsorganisationen en sådan elasticitet, att förändringar i densamma skulle kunna genomföras utan alltför stora olägenheter, förordade 1942 års försvarsberedning — utöver vissa av 1941 års försvarsutredning i angivet syfte framlagda förslag — en vidgad användning av extra ordinarie anställningsform inom det militära lönesystemet, innebärande bland annat inrättande av extra ordinarie löjtnantsoch majorsbeställningar (motsvarande), extra ordinarie underofficersbeställ­ ningar i lönegrad UO 3 samt extra ordinarie beställningar för civilmilitära beställningshavare. Vid ärendets behandling i statsrådet (se propositionen 1942: 210, s. 63 och 64) anförde jag, att jag funnit det nödvändigt att försvarsberedningens förslag, med hänsyn till de svårigheter av olika slag — rubbningar i den nuvarande löneawägningen, rekryteringsförhållanden m. m. — som vore förknippade med dess realiserande, underkastades en mera ingående prövning, innan ställning kunde tagas till detsamma, något som beredningen också förutsatt. Sedan riksdagen i skrivelse den 26 juni 1942, nr 374, uttalat (s. 6 och 8 ), att det vore angeläget, att den av mig i utsikt ställda utredningen i ämnet snarast komme till stånd, tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 4 december 1942 krigsrådet E. T. H. Ström att inom departementet biträda med utredning av hithörande frågor. Till utredningsmannens för­ fogande ha sedermera med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande ställts sär­ skilda militära experter, en för varje försvarsgren. Efter verkställd utredning har utredningsmannen den 10 januari 1944 av­ givit promemoria angående vidgad användning av extra ordinarie anställnings­ form för försvarsväsendets fast anställda personal. I promemorian, vilken i vanlig ordning varit föremål för remissbehandling, har — med erinran örn de elasticitetsmoment, som redan nu föreligga inom försvarsorganisationen — sammanfattningsvis anförts, att, om den beslutade krigsorganisationen skulle kunna bevaras i avsedd omfattning, några mera avsevärda vinster i ekonomiskt hänseende knappast syntes stå att vinna genom att i vidgad omfattning använda extra ordinarie anställningsform vid försvarsväsendet. Ur prövosynpunkt syntes systemet ej heller ha större be­ tydelse, åtminstone såvitt anginge militär personal. Även om man icke på förhand kunde bedöma vilken inverkan ett genomförande av systemet kunde komma att få på rekryteringen och ej heller behövde räkna med så pass all­ varliga konsekvenser, som de militära experterna befarade, syntes det dock tillrådligt att gå fram med viss försiktighet och pröva sig fram efter hand inom värjo särskild grupp, där systemet ansåges böra ifrågakomma.

264 Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Utredningsmannen har därefter närmare behandlat de olika personal­ grupper som berörts av försvarsberedningens förslag, nämligen löjtnanter, majorer (motsvarande), underofficerare i lönegrad UO 3 samt vissa civil­ militära beställningshavare. Utredningsmannen har därvid funnit, att en för­ längning av anställningstiden såsom extra ordinarie i anslutning till fänrikstiden syntes kunna genomföras på det sätt, att fänrikstiden minskades från normalt 3 till 2 år, varefter vederbörande skulle erhålla extra ordinarie an­ ställning såsom löjtnant för att efter 2 års dylik anställning i mån av upp­ kommande vakans erhålla fullmakt såsom löjtnant. Med hänsyn bland annat till att de elasticitetsmoment, som redan förelåge inom regementsofficersgraderna, syntes tillgodose även långtgående krav på att snabbt och effektivt kunna nedskära kadern, ansåge utredningsmannen tveksamt, örn extra ordi­ narie anställningsform lämpligen borde komma till användning beträffande beställningshavare i nämnda grader. Utredningsmannen ansåge icke heller skäl vara för handen att inrätta extra ordinarie beställningar för underoffi­ cerare i lönegrad UO 3. I fråga örn vissa civilmilitära beställningar har utredningsmannen fram­ lagt förslag örn extra ordinarie anställningsform, vilka motiverats främst ur prövningssynpunkt. Enär de synpunkter, som utredningsmannen härutinnan anfört, numera torde vara tillgodosedda genom av Kungl. Maj:t vidtagna åt­ gärder, synes anledning icke föreligga att i detta sammanhang ytterligare beröra utredningsmannens förslag rörande den civilmilitära personalen. I de över utredningsmannens promemoria avgivna remissutlåtandena ha från de militära myndigheternas sida främst av rekryteringsskäl anförts be­ tänkligheter mot en vidgad användning av extra ordinarie anställningsform inom försvarsväsendet. Även försvarets civilförvaltning har ställt sig av­ visande härtill. Däremot ha statskontoret och försvarsväsendets lönenämnd uttalat sig för en utvidgning av den extra ordinarie anställningsformen. För egen del vill jag framhålla, att försvarets personalorganisation redan nu innehåller ett flertal elasticitetsmoment av betydelse. Jag vill här särskilt påpeka, att ett flertal beställningar, som bort upptagas på ordinarie stat, besättes med till ständig fredstjänstgöring inkallade officerare och underoffi­ cerare i reserven. Vidare må erinras om att fänrik tillsättes i extra ordinarie anställning i stället för såsom tidigare efter viss prövotid såsom ordinarie beställningshavare. Ett antal arvodesbefattningar samt icke-ordinarie civila befattningar, som under alla förhållanden är erforderligt, kan vid förefallande behov bestridas av officerare och underofficerare på aktiv stat. Den stora årliga avgången av personal på aktiv stat medför -— såsom närmare framgår av den nu föreliggande utredningen — möjligheter att relativt snabbt ned­ skära kadern genom vakanssättning av ledigblivna beställningar. Möjligheter föreligga slutligen att förtidspensionera beställningshavare enligt bestäm­ melserna i vederbörligt pensionsreglemente. En vidgad användning av den extra ordinarie anställningsformen beträf­ fande försvarets aktiva personal kan befaras medföra ogynnsamma konse­ kvenser med avseende å personalrekryteringen och bör därför komma i fråga

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 265 allenast i den mån de kunna beräknas medföra beaktansvärda fördelar ur elasticitetssynpunkt eller ock äro motiverade med hänsyn till att personalen, innan denna beredes fast anställning eller befordras till mera ansvarsfulla beställningar, bör prövas under erforderlig tid. Av den verkställda utredningen framgår, att behov av åtgärder i angiven riktning icke kan anses föreligga ur prövningssynpunkt. Då därtill kommer att de ifrågasätta åtgärderna skulle komma att få en relativt begränsad bety­ delse ur elasticitetssynpunkt, anser jag mig icke kunna förorda desammas genomförande.

I årets statsverksproposition lämnade jag en orientering rörande rationa­ liserings- och besparingsarbetet inom försvarets fredsorganisation. Jag om­ nämnde däri även den verksamhet på området, som bedrives av försvarets centrala organisationskommitté, samt anmälde, att jag från kommittén in­ hämtat, att förslag rörande ny organisation av vissa matinrättningar inom försvaret syntes vara att vänta i början av innevarande år. I skrivelse den 16 februari 1945 har statens organisationsnämnd anfört, att de hittills vunna erfarenheterna vid de av organisationskommittén be­ drivna undersökningarna vid Älvsborgs regementes matinrättning borde, med hänsyn till de besparingar, som borde kunna ernås, så snart ske kunde till­ godogöras vid arméns övriga matinrättningar. Undersökningarna hade givit vid handen, att den personal, som vid undersökningarnas början sysselsattes i matinrättningen vid Älvsborgs regemente, nämligen i arbetsledningen tre husmödrar och en matsalsfurir, samt därjämte 28 kvinnliga köks- och servis­ biträden och 16 man värnpliktig handräckningspersonal, kunde begränsas till två husmödrar i arbetsledningen samt därutöver endast 32 personer. Dessa begränsningar beräknades medföra en årlig besparing av i runt tal 34 000 kronor. Med bifall till av organisationsnämnden i skrivelsen gjord framställ­ ning har Kungl. Majit uppdragit åt nämnden att vidtaga de rationaliseringsåtgärder vid arméns matinrättningar, som syntes möjliga med stöd av de vunna erfarenheterna. Såsom framgår av organisationsnämndens skrivelse ha erfarenheterna från de undersökningar beträffande personalbehovet vid matinrättningarna, som gjorts vid det av nämnden utvalda typförbandet, givit vid handen, att väsent­ liga begränsningar i detta personalbehov böra kunna göras. Då undersök­ ningarna, vilka tillika bedrivas vid marinen och så snart ske kan böra företagas jämväl vid flygvapnets förband, ännu icke äro avslutade, räknar jag icke med att inskränkningar i de nu gällande personalstaterna kunna vidtagas redan från nästa budgetårs början. Dessa stater synas, vad kökspersonal beträffar, böra betraktas såsom högststater, vilka böra begränsas i den mån genomförda undersökningar ge vid handen att så är möjligt. I avbidan på närmare erfa­ renhet rörande möjligheterna att till förband där behov föreligger av att ny­ anställa kökspersonal — exempelvis vid Skånska kavalleriregementet och Häl­ singe flygflottilj — överföra sådana befattningar från andra förband, vilka finnas överflödiga vid organisationsundersökningarna, räknar jag i allmän-

266 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

het icke med någon utökning av personal vid arméns och flygvapnets matinrättningar för nästa budgetår. Vissa nya husmodersbefattningar ha dock upptagits, enär de av organisationsnämnden ansetts erforderliga. Den utökning av den från arméns avlöningsanslag avlönade personalen, som civilförvaltningen föreslagit för nästa budgetår, är i huvudsak en direkt följd av det successiva genomförandet av den genom 1942 års försvars­ beslut antagna organisationen och grundar sig på beräkningar, som av chefen för armén tillhandahållits ämbetsverket. Arméchefen har därvid räknat nied fortsatt anställande av långtjänstunderbefäl och utökning av antalet under­ officersbeställningar samt minskning till följd därav av antalet beställningar i manskaps grad enligt 1942 års underbefälsutrednings förslag härutinnan, vilka framlades för 1944 års riksdag i propositionen nr 143. Såsom framgår av nämnda proposition har slutlig ställning icke tagits till ifrågavarande förslag i vad avser inrättande av nya underofficersbeställningar. Det förslag till manskapsstater, som av utredningen upprättats med utgångspunkt från att dessa beställningar skulle tillkomma, har dock i huvudsak lagts till grund för be­ räkningen av manskapsstaterna för innevarande budgetår. Som ett led i strä­ vandena att nedbringa försvarets manskapskadrer till en nivå, som kan möj­ liggöra en tillfredsställande rekrytering, har jämlikt bemyndigande den 2 no­ vember 1944 av Kungl. Majit inom försvarsdepartementet tillsatts en utred­ ning — 1944 års manskapsutredning — med uppgift att utreda de ytterligare möjligheter därtill som kunna förefinnas. Med hänsyn till att ifrågavarande spörsmål sålunda i ett vidgat sammanhang kommer under bedömande, anser jag mig icke böra för nästa budgetår framlägga förslag till utökningar av underofficerskadrerna i enlighet med 1942 års underbefälsutrednings förbe­ rörda förslag. Någon fortsatt begränsning av manskapskadrerna av denna an­ ledning bör givetvis heller icke ske. Bland de organisatoriska förändringar, som avses skola genomföras under nästa budgetår och äro av natur att påverka personalbehovet, må erinras örn den fortsatta utbyggnaden av Göta pansarlivgarde, Bergslagens artillerirege­ mente, Stockholms luftvärnsregementes batteri på Gotland, Signalregemen­ tets kompanier i Kristianstad och Skövde samt Andra och Tredje tygkom­ panierna. Under budgetåret beräknas vidare Skånska pansarregementets kasern i Hässleholm bliva färdigställd så långt, att regementet kan överflyttas dit från Hälsingborg. T samband därmed skall, enligt vad som förutsattes vid behandlingen vid 1943 års riksdag (propositionen nr 302, riksdagens skrivelse nr 412) av frågan örn Skånska pansarregementets förläggning, den därvid i princip beslutade omorganisationen av kavalleriet äga rum, innebä­ rande, bland annat, att ett nytt kavalleriregemente skall uppsättas. Chefen för armén har låtit verkställa utredning rörande de ändringar i personalav­ seende, som föranledas av ifrågavarande omorganisation, och lagt denna ut­ redning till grund för de anvisningar, som lämnats civilförvaltningen. Med hänsyn till att omorganisationen berör ett flertal personalkategorier har det

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 267

synts mig lämpligt att i detta sammanhang upptaga utredningen till behand­ ling. Innan jag närmare ingår därpå, vill jag dock i korthet erinra örn vad i ärendet tidigare förekommit. Det nya regementet, preliminärt benämnt Skånska kavalleriregementet, skulle organiseras på två ryttar-, en special-, en remont- och en efterutbildningsskvadron. Då någon utökning av kavalleriets kader förutsattes icke skola äga rum, skulle Livregementets husarer och Norrlands dragonregemente sam­ tidigt minskas med vissa skvadroner. I samband med behandlingen i propo­ sitionen 1944:175 av frågan om anskaffande av lokalutrymmen för Signal­ regementets kompani i Skövde fann jag mig böra förorda sådan begränsning av sistnämnda båda kavalleriregementens organisation, att Livregementets husarer minskades med en och Norrlands dragonregemente med två skvad­ roner. Häremot har riksdagen (skrivelse 1944: 322) icke anfört någon erinran. I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 2 , s. 10 ff.) har fram­ lagts förslag till byggnadsfrågornas lösande vid ridskolan och Herrevads­ kloster remontdepå m. m. Förslaget bygger på förutsättningen, att vid läg­ ret å Ljungbyhed, vilket skulle för utbildnings- och övningsändamål dispo­ neras av Skånska kavalleriregementet, skulle anordnas en dressyranstalt för remonter, som avses för högre staber och vissa truppförband. Härigenom skulle av försvarsutredningen föreslagen utökning av ridskolan icke bliva er­ forderlig. Det utlåtande av chefen för armén rörande ordnande av Skånska pansarregementets förläggning, som låg till grund för frågans behandling i propo­ sitionen 1943: 302, innefattade även en beräkning av merkostnaderna vid en omorganisation av kavalleriet på sätt nyss angivits i förhållande till den genom 1942 års försvarsbeslut fastställda organisationen av kavalleriet, slutande å om­ kring 115 000 kronor. Denna merkostnad borde, enligt vad jag då anförde, kunna nedbringas till omkring 65 000 kronor. Jag utgick därvid från att om­ organisationen icke skulle nödvändiggöra anställande av särskild kavalleri­ inspektör, enär utökning av kavalleriets aktiva personalkader icke ifråga­ sattes, att sekundchefen för Livregementet till häst skulle vara överste i löne­ graden Ob 1 , att övriga regementschefer vid kavalleriet skulle vara överstar i lönegraden Oa 6 , att antalet regementsofficerare i övrigt begränsades med 1 överstelöjtnant och med 1 eventuellt 2 majorer. Jag utgick vidare från att behovet av personal i övrigt vid kavalleriet underkastades granskning i syfte att nedbringa kostnaderna och ifrågasatte därvid särskilt huruvida med hän­ syn till kavalleriförbandens mycket begränsade storlek något biträde åt regementsintendenten erfordrades och örn ej antalet tygunderofficerare kunde minskas från 2 till 1 vid varje regemente. Vidare ansåg jag, att sjukvårds­ personalen borde kunna minskas i förhållande till vad arméchefen beräknat. Den minskning i personalbehovet för skrivhjälp, förrådstjänst, omhänderhavande av personalredovisning m. in., som skulle uppkomma genom att Liv­ regementets husarer och Signalregementets kompani i Skövde kunde förläggas till samma etablissement, borde också tillvaratagas. Den nu framlagda utredningen, vid vilken i det föregående angivna förut-

268 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sättningar huvudsakligen följts, omfattar förslag till personalstater för det omorganiserade kavalleriet samt rörande personalbehovet vid ridskolan och Herrevadsklosters remontdepå. Vad först beträffar kavalleriet har chefen för armén utgått från att sär­ skild inspektör inrättas för truppslaget, därvid hänvisats till särskild fram­ ställning i ämnet. Med hänsyn till det ringa antalet elever i plutonchefsskola vid varje kavalleriregemente har arméchefen ansett det nödvändigt, för att utbildningen skall kunna bedrivas rationellt och för att personalbespa­ ringar skola kunna göras, att sammanföra eleverna vid samtliga regementen till en gemensam utbildningsavdelning. Med hänsyn till tillgången på förläggningsutrymmen vid de olika truppförbanden borde denna avdelning för­ läggas till Skånska kavalleriregementet, därvid lägret vid Ljungbyhed i stor utsträckning skulle utnyttjas för den fältmässiga utbildningen. Utifrån sålunda angivna förutsättningar har arméchefens förslag till per­ sonalstat för kavalleriet utformats. Antalet regements-(sekund-) chefer skulle enligt förslaget ökas med 1 för Skånska kavalleriregementet. Samtliga före­ slås placerade i Oa 6 , varvid dock de nuvarande cheferna skulle bibehållas i Ob 1, så länge de kvarstå i sina beställningar. Antalet övriga regementsofficersbeställningar, nu tre överstelöjtnanter och fem majorer, föreslås min­ skade med 2 till sammanlagt 6 . Därav avses en, liksom hittills, för tjänst­ göring vid arméinspektionen, två för Skånska kavalleriregementet, med hän­ syn till att regementet komme att nästan ständigt behöva förlägga sina öv­ ningar till Ljungbyhed eller annan plats, och en för ettvart av de övriga rege­ mentena. Beträffande fördelningen av dessa regementsofficersbeställningar på olika lönegrader har arméchefen anfört, * att det för en liten personalkår som kavalleriets måste anses lämpligt att förfoga över alternativa löner, så att befordringar kunde ske i paritet med övriga personalkårer utan att byte av befattning därvid skulle behöva ske. En dylik reglering av befordringsmöjligheterna vore vidare önskvärd för att säkerställa en fullgod re­ krytering, vilket icke kunde förväntas, örn befordringsförhållandena vore sämre än inom andra personalkårer. Med anledning härav har arméchefen föreslagit inrättande av 1 beställning för överstelöjtnant eller major. Av övriga beställningar borde 2 avses för överstelöjtnant och 3 för major. I fråga om kompaniofficerare innebär förslaget utökning med 1 ryttmästare, vilken utökning motsvaras av att en ännu icke tillsatt lärarbefattning vid rid­ skolan, varmed skolans stat skulle utökas enligt försvarsbeslutet, kan inbesparas. Omorganisationen föranleder icke någon utökning av de nu å kavalleriets stat uppförda underofficersbeställningarna. Yad härefter manskapsstaterna beträffar har i föreliggande utredning gjorts den omräkning av 1942 års underbefälsutrednings beräkningar av an­ talet överfurirer vid armén, som föranledes av att det nya kavalleriregementet ansetts böra tillföras förvaltningspersonal i samma omfattning som de be­ fintliga regementena. Minskningen av organisationen vid Livregementets husarer och Norrlands dragonregemente föranleder en begränsning av det er-

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 269 forderliga antalet skvadrons- och stallfurirer vid dessa regementen till 4 av vartdera slaget vid ettvart regemente (jfr tabellen å s. 71 i 1942 års under­ befälsutrednings betänkande, SOU 1944:2). För det nya kavalleriregementet ha upptagits samma beställningar för överfurirer, som sålunda ansetts erfor­ derliga för Livregementets husarer och för Norrlands dragonregemente, dock att med hänsyn till dubbelförläggningen antalet stallfurirer upptagits till 5. Totala antalet överfurirer för kavalleriet skulle med sådan beräkningsgrund uppgå till 70 i stället för av underbefälsutredningen angivna 58. Den succes­ siva utökningen till nämnda antal har beräknats ske så att för nästa budget­ år upptagas 44, för 1946/47 54, för 1947/48 62 och för budgetåret 1948/49 70. Det har framhållits, att denna ökning av antalet överfurirer icke motsvaras av någon minskning i fråga örn underbefäl i övrigt, enär någon förvaltnings­ personal för det nya regementet icke medräknats av underbefälsutredningen. Beträffande manskapsbeställningar i övrigt föranleder omorganisationen ingen ändring i det av underbefälsutredningen beräknade antalet. För det nya kavalleriregementet har föreslagits musikkår av typ lil. Vid Skånska pansarregementets förläggning till Hässleholm kunde Skånska träng­ kårens musikkår indragas, varför förslaget icke behövde föranleda personal­ ökning. Av personal ur andra personalkårer har för Skånska kavalleriregementets del räknats med samma behov av intendentur-, läkar- och tygpersonal som en­ ligt försvarsbeslutet beräknats för övriga kavalleriregementen, nämligen 1 in­ tendent, 1 förvaltare, 1 regementskassör av 1 . klassen, 1 bataljonsläkare och 2 tyghantverkare, med vilka beställningar berörda stater alltså skulle utökas. I fråga örn personal på trängens stat har räknats med utökning av 1 sjukvårdsunderofficer, under det att antalet för kavalleriet enligt försvarsbeslutet beräknade sjukvårdsfurirer och sjukvårdskorpraler, tolv, föreslagits fördelade på de fyra regementena med två respektive en på varje regemente. Vidare har föreslagits utökning med 1 regementsveterinär, avsedd för Skånska kavalleri­ regementet. Bataljonsveterinärtjänsten vid regementet förutsattes skola, åt­ minstone tills vidare, bestridas av den för Herrevadsklosters remontdepå avsedde veterinären. Beträffande pensionerad personal i arvodesbefattning har räknats med samma personalbehov för det nya regementet som enligt personalförteck­ ningen för innevarande budgetår avsetts för ettvart av de övriga regementena, dock att därvid räknats med allenast en tygunderofficer vid varje regemente, varigenom det i förteckningen nu upptagna antalet, 6 , kunnat minskas till 4. I fråga om befattning som biträde åt regementsintendent har anförts, att er­ farenheten syntes visa, att dylik befattning ej kunde utgå utan att regementsintendentens arbetsbörda skulle ökas till det orimliga. Vad beträffar icke-ordinarie personal har räknats med den utökning av an­ talet remontryttare, som förutsattes i propositionen 1944: 143. övrig extra ordi­ narie personal har för det nya regementets del beräknats till samma antal som i vederbörlig personalförteckning för innevarande år upptagits för Liv­ regementet till häst. Därvid har antalet förrådsmän vid Livregementets

270 Kungl. May.ts 'proposition nr 170. husarer ansetts kunna minskas från 4 till 3 med hänsyn till att för Signalrege­ mentets kompani i Skövde finnas upptagna 2 förrådsmän. Därjämte har upp­ tagits 1 sjuksköterska, avsedd för Skånska kavalleriregementet. För ridskolans del förutsättes ingen ändring i det personalbehov som för närvarande beräknas, vilket, såsom i det föregående nämnts, innebär minsk­ ning med en lärarbefattning i förhållande till försvarsbeslutet. För Herrevadsklosters remontdepå föreslås samma personaluppsättning som för Gudhems remontdepå, vilket innebär, att 1 arvodesbefattning för underofficer vid dressyranstalten utgår ur förteckningen. Chefen för depån föreslås skola upptagas i lön eklassen Oa lii stället för såsom för närvarande Oa 12 . Försvarets civilförvaltning har i yttrande över de av arméchefen framlagda förslagen beträffande kavalleriet, ridskolan och Herrevadsklosters remont­ depå funnit sig böra — utom i vad gäller den föreslagna beställningen såsom kavalleriinspektör — ansluta sig till förslagen. Det sålunda framlagda förslaget till beräkning av personalbehovet m. m. vid kavalleriet samt vid ridskolan och Herrevadsklosters remontdepå ansluter sig, såsom av redogörelsen framgår, i allt väsentligt till de förutsättningar, varpå beslutet örn kavalleriets omorganisation byggde. Jag anser mig där­ för kunna, ehuru med vissa jämkningar, lägga förslaget till grund för anslags­ beräkningarna. De delar av förslaget, som givit mig anledning till er­ inringar, upptager jag här till behandling. I övrigt återkommer jag i det följande under berörda rubriker till de personalförändringar för nästa budget­ år, som föranledas av förslaget. I det följande under Avlöningar till ordinarie tjänstemän kommer jag att behandla den av arméchefen berörda framställningen örn inrättande av en särskild inspektör för kavalleriet. Då jag icke anser mig kunna biträda denna framställning, räknar jag med att sekundchefen för Livregementet till häst fortfarande skall vara placerad i lönegraden Ob 1. Den verksamhet, som av Skånska kavalleriregementet kommer att bedrivas å Ljungbyhed, torde icke bliva av den art och omfattning, att särskild regementsofficersbeställning där­ för behöver avses. Jag föreslår därför, att antalet regementsofficersbeställningar minskas med ytterligare 1 till 5. Den alternativa beställningen för överstelöjtnant eller major bör därvid utgå ur förslaget. Av skäl som jag i det föregående anfört vid anmälan av pågående organisationsundersökningar vid matinrättningar böra i förslaget ingående nytillkom­ mande beställning för överfurir (matsalsfurir) och arvodesbefattning för köks­ föreståndare samt extra ordinarie befattningar för biträdande husmoder och för köks- och servisbiträden tills vidare icke inrättas. I sitt ursprungliga förslag till personalorganisation vid kavalleriet efter återuppsättandet av Skånska kavalleriregementet räknade chefen för armén med att biträdande mobiliseringsofficerare icke skulle erfordras för kavalle­ riets truppförband samt att antalet nu befintliga förrådsmän skulle kunna fördelas mellan regementena så att ytterligare dylika befattningar icke skulle behöva inrättas. Jag utgår från att de sålunda angivna personalbegränsningarna

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 170. 271

skola kunna vidtagas och föreslår därför, att de nuvarande 3 arvodesbefattningarna för biträdande mobiliseringsofficerare utgå ur personalförteckningen samt att beträffande förrådsmän, i anslutning till arméchefens förslag, .det nuvarande antalet minskas med 1 för Livregementets husarer. Vad beträffar manskapsbeställningarna utgår jag från att den begränsning av omsättningen inom manskapskadern, som kan bliva en följd av tillkomsten av 11 nya beställningar för överfurir, skall kunna medföra minskat behov av beställningar i övriga underbefälsgrader. Då frågor av denna art torde komma att bedömas av 1944 års manskapsutredning, ifrågasätter jag tills vidare ingen ytterligare begränsning av manskapsbeställningarna. I statsverkspropositionen (bilagan fjärde huvudtiteln, anslaget till Armén: Remontering) bar jag före­ slagit viss minskning av stamhästantalet. Jag förutsätter, att denna minskning skall kunna föranleda en minskning i det av 1942 års underbefälsutredning be-, räknade totala behovet av remontryttare. Det bör ankomma på arméchefen att taga denna fråga under övervägande och framlägga förslag i ämnet i sam­ band med medelsäskandena för budgetåret 1946/47. Till frågan örn löneställningen för den regementskassör som avses för det nya regementet återkommer jag i det följande under Intendenturkåren. Vad ridskolan beträffar kan, enligt vad jag under hand inhämtat, befatt­ ningen för biträdande husmoder i MEo 4 utgå i samband med att remontutbildningen överflyttas till Ljungbyhed. I likhet med arméchefen anser jag, att chefen för Herrevadsklosters remontdepå efter dressyranstaltens överflyttning till Skånska kavallerirege­ mentet icke bör vara placerad i högre löneställning än chefen för Gudhems remontdepå. Till frågan om dessa chefers löneställning har jag emellertid an­ ledning återkomma i det följande under anslagsposten Arvoden till pen­ sionerad personal i arvodesbefattning. Såsom i det föregående angivits räknade arméchefen med 115 000 kronor i årliga merkostnader för sitt ursprungliga omorganisationsförslag, vilket belopp jag ansåg kunna, genom vissa nedskärningar, begränsas till omkring 65 000 kronor. Med den personalorganisation, som jag här förordat, kunna de årliga merutgifterna under arméns avlöningsanslag beräknas uppgå till omkring sistnämnda belopp. De personalförändringar, som föranledas av vad jag sålunda föreslagit, synas böra komma till uttryck i personalförteckningarna redan från och med nästa budgetår. Intill dess omorganisationen kan genomföras, böra dock i före­ varande delar innevarande budgetårs personalförteckningar fortfarande gälla.

Såsom i statsverkspropositionen anmärkts har chefen för armén väckt för­ slag, att jägarbataljonen ur Norrbottens regemente skulle organiseras såsom en självständig infanterikår. Detta förslag berör ett flertal personal­ kategorier, varför jag anser lämpligt att redan i detta sammanhang upptaga detsamma till behandling. Enligt försvarsbeslutet skall jägarbataljonen utgöra en underavdelning av Norrbottens regemente och vara förlagd till Kiruna. Dess verksamhet förut-

272 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sättes skola fortgå hela året. Den fast anställda personal som avsetts för batal­ jonen finnes uppförd i personalförteckningarna för Norrbottens regemente, övrig erforderlig personal förutsättes skola kommenderas från vissa in­ fanteriregementen. Kaserner för jägarbataljonen äro för närvarande under uppförande i Kiruna och beräknas vara fullt färdigställda hösten 1945. Chefen för armén har anfört, att den avsedda organisationen av jägar­ bataljonen vore förenad med betydande olägenheter. Med hänsyn till det stora avståndet mellan Boden och Kiruna, omkring 30 mil, kunde en effektiv ledning av förvaltningstjänsten vid bataljonen icke utövas, varför densamma i realiteten komme att verka som ett självständigt förband. Arméchefen har därför föreslagit, att bataljonen skulle skiljas från Norrbottens regemente och, med bibehållande av förbandets karaktär av utbildningsdepå för jägar­ förband, organiseras som ett självständigt truppförband, benämnt Lapplands jägarkår. Bland annat ur personalbesparingssynpunkt borde därvid en sam­ manslagning ske av förvaltningen vid kåren och vid Kiruna-Jokkmokks försvarsområdesstab. Försvarsområdesbefälhavaren, som jämväl av andra skäl föresloges skola vara aktiv officer i stället för pensionerad, skulle därvid tillika förordnas som chef för kåren. För rekryteringen av kårens aktiva officerare och underofficerare borde passagesystem tillämpas. I personal­ hänseende har arméchefen föreslagit i huvudsak endast utbyte av vissa arvodesbefattningar mot beställningar på aktiv stat. De årliga merkostnaderna för den föreslagna personalorganisationen ha beräknats till omkring 14 009 kronor. Sedan vid beredningen inom försvarsdepartementet av arméchefens före­ varande förslag ifrågasatts, huruvida icke genom rationaliseringar inom för­ valtningstjänsten vid försvarsområdesstaben och det nya förbandet vissa personalbesparingar skulle kunna göras, har jag uppdragit åt ordföranden i försvarets centrala organisationskommitté, generalmajoren A. Bredberg att underkasta förslaget närmare granskning. Jag har därvid även ifrågasatt, örn icke, med hänsyn till bataljonens utbildningsuppgifter, densamma borde organiseras såsom en för armén gemensam jägarskola. Med en den 15 februari 1945 dagtecknad skrivelse har Bredberg avgivit rapport rörande av honom i anledning av uppdraget verkställda undersök­ ningar i fråga örn Kiruna-Jokkmokks försvarsområde och jägarbataljonen i Kiruna, sammanfattad i en skrivelsen vidfogad promemoria. I promemorian ha granskats olika föreliggande alternativ, nämligen ett bibehållande av den nuvarande organisationen, arméchefens förslag och det s. k. skolalternativet. Den nuvarande organisationen räknade visserligen med viss förvaltnings­ personal på platsen, nämligen en tygunderofficer, en kasernunderofficer, en köksföreståndare (arvodister) samt en maskinist, en eldare, två förrådsman, en husmoder och 14 köks- och servisbiträden ävensom två fanjunkare. Med hänsyn till verksamhetens omfattning — årsförläggning av omkring 450 värnpliktiga samt ett omfattande mobiliseringsförråd — syntes likväl det för administrationen på platsen avsedda antalet befattningshavare lågt beräknat. Härtill komme den tidigare berörda svårigheten att med kvalificerad per­ sonal besätta de avsedda arvodesbefattningarna. Det vore säkerligen heller

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 273

Wl6 for, de1n.,,tl.11 Boden förlagda förvaltningsledningen att effektivt leda och övervaka hithörande verksamhet i Kiruna. Den för ett förband er­ forderliga lokala förvaltningen borde för att rätt fylla sin uppgift vara på samma plats som forbandet. Det vore även att förmoda, att en förvaltning enligt den nuvarande organisationen snart bomme att föranleda krav på ytterligare utvidgning. Hedan ur dessa synpunkter kunde ett bibehållande av nu galande organisation icke förordas. Därtill bomme emellertid att på platsen redan funnes för Kiruna-Jokkmokks försvarsområde avsedda för- Jonen™88018311’ Vllka 1 St°rt samma uppgifter, som krävdes för batal-

Arméchefens förslag vore såtillvida överlägset gällande organisation att det räknade med gemensam lokalförvaltning. I militärt organisatoriskt av­ seende ginge det däremot vida längre, då det räknade med att ett fristående iredstruppforband skulle bildas. I och för sig vore det icke lämpligt att infoga i armeorganisationen infanteriförband av annan typ än de förefintliga fredstruppforbanden. Det kunde även befaras, att tillkomsten av ett sådant ioiband efterhand kommer att framkalla krav på utvidgningar, t. ex. i form av egen personalregistrering. Bataljonens uppgift att vara en central ^bildningsanstalt för arméns jägar- ^iaPPer talade såväl emot en anslutning till Norrbottens regemente som emot att överhuvudtaget betrakta förbandet som ett truppförband i vanlig mening Verksamheten vid ett truppförband omfattade både utbildning och krigsorgamsering. Den senare verksamheten skulle icke ske vid det berörda för­ bandet. Krigsorganisationen ägde i stället rum vid de förband, som den utbiidaae personalen tillhörde Namnet på förbandet borde i anslutning härtill bestämmas så, att den utbildande uppgiften tydligt framginge — arméns jägarskola.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts ha i promemorian framlagts föl­ jande förslag till lösning av ifrågavarande organisationsspörsmål. Befälhavaren för försvarsområdet skulle, utöver honom i denna egenskap tillkommande åligganden, med regementschefs makt och myndighet utöva befälet över arméns jägarskola. Svårigheterna att få kvalificerade sökande till arvodestjänsterna inom Kiruna-Jokkmokks försvarsområde samt de särskilt stora krav,^ som mäste ställas på befälhavaren över detta Sveriges största försvarsområde, gjorde det önskvärt, att försvarsområdesbefälhavaren vöre aktiv överstelöjtnant och icke pensionsavgången. En kombination av denna befattning med befattningen såsom chef för jägarskolan vore, med hänsyn till den hårda tjänst som jägarutbildningen utgjorde, icke lämplig. Som skolchef borde avses en yngre major. I fråga örn personalregistering och krigsorganisation föreslås, att personal­ registrering angående personal under utbildning skall äga rum enligt samma grunder som gälla för truppregistrering vid skolor i allmänhet, samt att be­ träffande krigsplacering och truppregistrering av krigsplacerad personal till­ hörande de jägarförband m. m., som utrustas i Kiruna, skola tillämpas samma bestämmelser som för lokalförsvarsförbanden. Jägarskolans stab borde utgöras av en bataljonsadjutant (löjtnant) och en stabsunderofficer (sergeant). Båda dessa befattningshavare vöre i personal­ förteckningen upptagna vid I 19 för bataljonen. Vid jägarskolans kompanier borde placeras de överfurirer (vid genom­ förd organisation 4 st), vilka likaledes redan vore upptagna i personalför­ teckningen. överfurirerna vore avsedda att i egenskap av kompanifurirer ersätta de två nuvarande kompaniadjutanterna, fanjunkare. Expeditionsarbetet inom fostaben och jägarskolan skulle sammanföras

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. 124 46 18

274 Kungl. Majlis proposition nr 170.

till en gemensam expedition med skriv- och budcentral, som borde förestås av en expeditionsunderofficer. Då en tillfredsställande rekrytering av den nuvarande arvodisttjänsten svårligen läte sig göra borde härfor avses en av förenämnda båda fanjunkare. Yad beträffade förvaltningstjänsten syntes med hänsyn tili den beräk­ nade arbetsbelastningen ali förvaltningsverksamhet inom Kiruna-Jokkmokks fo och vid jägarskolan kunna ledas av en förvaltmngsoffloer, mtendenturkapten på aktiv stat med viss tygofficersutbildning. För den direkta tillsynen över förrådslokaler och det gemensamma kasernetablissementet krävdes en väl kvalificerad befattningshavare såsom kasern­ underofficer. Med denna befattning borde förenas vabeltjansten samt uppgik terna att centralt leda handräckningstjansten. Då en lämplig underofficer i arvodestjänst svårligen kunde erhållas, borde för dessa arbetsuppgifter avses den återstående av förenämnda båda fanjunkare. Arbetsbelastningen i fredstid inom tygavdelningen syntes icke bil större än att såväl tygmateriel som ammunition kunde handhavas av en uppbörds­ man, vartill borde avses den nuvarande tygförrådsforvaltaren. Befattningen för ammunitionsförrådsförvaltare kunde därför utgå. För smärre reparations­ arbeten borde den nuvarande tyghantverkaren bibehållas. Behovet av ovng förrådspersonal för tygmateriel beräknades liksom för närvarande tilt en förrådsvaktmästare och en förrådsman i Kiruna. Därjämte erfordrades tre förrådsmän (två i nu gällande personalförteckning) Dessa tre förrådsman skulle handhava såväl tyg- som intendenturförråd och bleve därigenom heltidssysselsatta på respektive tjänstgöringsort. . För handhavande av de uppgifter, som sammanhangde med mtendentuitjänsten, erfordrades en aktiv intendenturförrådsförvaltare i stallet tor den nuvarande förrådsunderofficeren och köksföreståndare!!. Den nu tor denna tjänstegren avsedda förrådspersonalen i Kiruna, en förrådsvaktmästare och tv a förrådsmän, syntes vara tillräcklig. . j x. I likhet med vad som med gott resultat provats vid 115 borde husmodem såsom chef för matinrättningen vara direkt underställd forvaltmngsofticeren. Någon begränsning av antalet köks- och servisbiträden 14 stycken syn tes icke vara utesluten men kunde icke fastställas förrän matmrattningen ^Samtliga beställningar, upphandlingar och övriga expeditionella forvaltningsgöromål borde sammanföras till en förvaltmngsexpedition. lill denna borde anslutas en för alla förnödenheter gemensam bokforingscentral. Kraven på kassatjänsten vid fostaben bomme att bil väsentligt större genom att jägarskolan vore ansluten. Tillräckligt motiv forelåge darfor tor en regementskassör av 2 . klassen, vilken därjämte i egenskap av forvaltnmgsofficerens biträde skulle leda arbetet vid förvaltnmgsexpeditionen och bokföringscentralen. Såsom regementskassörens biträden erfordrades nya befatt­ ningar för ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde.

För egen del vill jag framhålla, att de skäl, som vid behandlingen av denna fråga i försvarspropositionen föranledde förslag örn jägarbataljonens bibehål­ lande såsom en underavdelning av Norrbottens regemente, huvudsakligast voro, att kostnaderna för bataljonens förvaltning därigenom ansågos kunna hållas lägre än örn densamma organiserades som ett självständigt förband. Arméchefens nu framlagda förslag att i förvaltningshänseende sammanföra bataljonen med Kiruna-Jokkmokks försvarsområdesstab borde i och för sig vara ägnat att undanröja de betänkligheter ur kostnadssynpunkt, som tidi-

Kungl. Marits proposition nr 170. 275 gare kunnat anföras mot dess skiljande från regementet. Bataljonens karaktär av utbildningsdepå för personal ur ett flertal infanteriförband gör det också berättigat att densamma även i vad avser utbildningsverksamheten skiljes från sitt beroende av ett av dessa regementen. Jag anser mig därför kunna i princip tillstyrka vad arméchefen härutinnan föreslagit. För institutionen synes en sådan benämning böra väljas, att av densamma arbetsuppgifterna klart framgå. Jag föreslår därför benämningen arméns jägarskola. I enlighet med arméchefens förslag bör försvarsområdesbefälhavaren till­ lika vara chef för jägarskolan. För befattningen synes böra avses en beställ­ ning på aktiv stat i lönegrad Oa 5. Under skolchefen bör ledningen av ut­ bildningen handhavas av en major, motsvarande den nuvarande bataljons­ chefen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare be­ stämmelser av administrativ art som kunna vara erforderliga för organisatio­ nens genomförande. Jag vill framhålla, att ett inordnande under försvarsområdesstaben av förvaltningen vid jägarskolan icke innebär någon föränd­ ring i de uppgifter, som i övrigt tillkomma staben, eller i den personalupp­ sättning, som avsetts för dessa uppgifters lösande. Arméchefens förslag till personalorganisation för den sammanslagna för­ valtningen har jag ansett mig icke kunna helt godtaga. För att få de erfaren­ heter, som kunnat förvärvas inom det centrala organet för organisationsundersökningar, beaktade vid organisationens genomförande, har jag låtit förslaget underkastas granskning av ordföranden i försvarets centrala organisations­ kommitté. Enligt i förenämnda promemoria gjorda beräkningar innebär det där framlagda förslaget årliga besparingar av i förhållande till nu gällande organisation 7 500 kronor och i förhållande till arméchefens förslag 30 000 kronor. Härförutom torde ernås vissa minskningar av byggnadskostnaderna. Med hänsyn härtill och då det av generalmajoren Bredberg överarbetade för­ slaget torde få anses lämna större garantier för att förvaltningstjänsten skall fungera effektivt, anser jag mig kunna lägga detta överarbetade förslag, vilket av chefen för armén lämnats utan erinran, till grund för beräkningen av perso­ nalbehovet för den sammanslagna förvaltningen vid Kiruna-Jokkmokks försvarsområdesstab och arméns jägarskola. För Norrbottens regementes del innebär förslaget, att ur dess stater av­ föras samtliga de däri upptagna beställningar och befattningar, som avses för jägarbataljonen. Regementets personaluppsättning kommer därigenom att helt motsvara normalinfanteriregementets. De sålunda avförda beställningarna och befattningarna upptagas, i den mån de motsvaras av personal i den nya organisationen, å personalförteck­ ningar för försvarsområdesstaben och jägarskolan. Övriga beställningar och befattningar utgå ur organisationen. Sålunda upptagas å personalstat för jägarskolan en major, en löjtnant, en sergeant och fyra överfurirer. Till Kiruna-Jokkmokks försvarsområdesstab överföras två fanjunkare och en maskinist samt en förrådsman, en eldare av 2 . klass, en husmoder av 2 . klass, ett skrivbiträde och 14 köks- och servisbiträden. Vid staben tillkomma 1 be­ ställning i lönegrad Oa 5 och 1 ny befattning för kontorsbiträde. Å inten-

276 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. denturkårens stat tillkomma beställningar för 1 kapten, 1 förvaltare och 1 fanjunkare i kassörsbefattning. Å personalförteckningen för pensionerad per­ sonal i arvodesbefattning upptagna befattningar minskas med 1 tygofficer, 1 intendent, 1 expeditionsunderofficer, 1 ammunitionsförrådsförvaltare och 1 förrådsunderofficer.

Vid anmälan av propositionen 1944:185 anmärkte jag, att jag icke ansett mig då böra förorda vissa av överbefälhavaren i skrivelse den 6 november 1943 föreslagna ändringar av militära och civilmilitära beställningars benämning. Överbefälhavarens förslag var närmast föranlett av önskvärdheten av att i det för försvaret gemensamma tjänstereglemente, som då var under ut­ arbetande i försvarsstaben, kunna införa förenklad och mera enhetlig titulatur beträffande vissa personalgrupper. I det förslag till tjänstereglemente för krigsmakten, som nu föreligger, ha av de i förenämnda skrivelse föreslagna benämningarna upptagits allenast de som avse musikdirektörer och under­ officerare i lönegraden UO 3. Musikdirektörsbeställningarna äro enligt gällande personalförteckningar hänförda till lönegraden Oa 3 eller Oa 2 och äro i anslutning härtill förenade med kaptens eller löjtnants tjänstegrad. I förslaget till reglemente har, lik­ som av överbefälhavaren i förenämnda skrivelse, föreslagits, att musikdirek­ törerna skulle efter löneställning benämnas musikdirektör av 1 . graden och musikdirektör av 2. graden. Detta förslag anser jag mig kunna tillstyrka och föreslår fördenskull, att i personalförteckningarna från och med nästa bud­ getår införas tjänstebenämningarna musikdirektör av 1 . graden för musik­ direktör, placerad i lönegrad Oa 3, och musikdirektör av 2. graden för musik­ direktör i Oa 2 . Såsom underofficerare i lönegraden UO 3 äro i personalförteckningarna upptagna — förutom regements-(flottilj-)kassörer av 1 . klassen förvaltare vid armén, förvaltningsunderofficerare vid marinen samt förrådsförvaltare och flygstationsmästare vid flygvapnet. Överbefälhavaren har föreslagit, att tjänstegraderna förvaltare, förvaltningsunderofficer och förrådsförvaltare skulle samtliga benämnas förvaltare. I samband med prövningen av förslaget till tjänstereglemente har övervägts gemensam benämning för samtliga under­ officerare i lönegraden UO 3. I inhämtade yttranden över en promemoria an­ gående förutsättningarna härför har av flera myndigheter liksom av veder­ börlig personalsammanslutning förordats benämningen förvaltare. För egen del anser jag en gemensam benämning för ifrågavarande tjänstegrad önsk­ värd. Den föreliggande utredningen har visat, att förutsättningar icke före­ ligga att återupptaga en äldre svensk tjänstegradsbenämning, lämplig för samtliga befattningar inom den nuvarande högsta underofficersgraden. Med hänsyn härtill och då benämningen förvaltare redan vunnit viss hävd, anser jag mig kunna föreslå, att densamma väljes såsom tjänstegradsbenämning för samtliga underofficerare i lönegraden UO 3. Vid sådant förhållande bör särskild benämning av regements- och flottiljkassörer av 2 . klassen icke längre förekomma. Dessa befattningshavare, vilka äro placerade i lönegraden UO 2,

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 277

böra benämnas fanjunkare, eller, vid kustartilleriet, flaggunderofficerare. Med hänsyn till den högre pensionsålder, som är föreskriven för regements- och flottiljkassörer, bör å personalförteckningarna antalet dylika beställningar redovisas särskilt såsom fanjunkare respektive flaggunderofficerare i kassörsbefattning. Vid beräkning under försvarsgrenarnas avlöningsanslag för budgetåren 1942/45 av kostnader för dyrortsgraderade löner tillämpades de grunder, som angivits i 1942 års försvarsbeslut (propositionen 1942: 210 s. 44 ff.). I enlighet därmed räknades för arméns personal med lönen å E-ort. För militär och civilmilitär personal vid marinen räknades med lön enligt F-ort beträffande personal tillhörande flottan och för marinen gemensamma kårer och med lön enligt E-ort för personal vid kustartilleriet. I fråga örn den extra ordinarie och extra personalen vid marinen räknades med lön enligt den för vederbörande tjänstemans stationeringsort fastställda dyrorten. Vad slutligen beträffar flygvapnets personal räknades med I-ort för den civila personalen vid flygstaben och den i Stockholm stationerade extra ordinarie personalen och med E-ort för all övrig personal. Sedan genom bestämmelser örn ändrad placering i dyrortsgrupp av vissa orter (se SFS 875/1943 och 512/1944) ett stort antal militära förläggningsorter uppflyttats i högre dyrortsgrupp, har civilförvaltningen verkställt undersök­ ning av här ifrågavarande personals fördelning på ortsgrupper. Resultatet av undersökningen har framlagts i en tablå, som intagits i civilförvaltningens skrivelse med medelsäskanden för nästa budgetår. Av denna tablå framgår, att det ojämförligt största antalet löner utgår efter F-ort och högre dyrortsgrupper. Civilförvaltningen har anfört, att med personalens nuvarande för­ delning på ortsgrupper förenämnda grunder för beräkningen av lönekostna­ derna på åtskilliga punkter måste giva alltför låga siffror. För åstadkommande av enhetlighet i kostnadsberäkningarna syntes för all berörd personal böra räknas med en och samma ortsgrupp. Civilförvaltningen hade stannat för att för nästa budgetår för försvarskrafterna i gemen räkna med lön å F-ort. Då resultatet av den gjorda undersökningen rörande här ifrågavarande personals fördelning på ortsgrupper synes visa, att den av civilförvaltningen tillämpade beräkningsgrunden måste ge ett mera rättvisande resultat än den hittills tillämpade, vill jag förorda, att dyrortsgrupperade löner i fortsätt­ ningen beräknas efter lön å F ort för all personal vid samtliga tre försvars­ grenarna.

Förslag till personalförteckningar för budgetåret 1945/46, uppta­ gande flertalet av de beställningar och befattningar, som böra avses för olika staber, truppförband m. m., böra i vanlig ordning överlämnas till riksdagens vederbörande utskott. I likhet med vad som skett för innevarande budgetår synas i nämnda personalförteckningar böra upptagas alla de beställningar och befatt­ ningar, vilka beräknas skola tillsättas under budgetåret, även örn viss beställning eller befattning planenligt icke skall tillsättas redan från och

278 Kungl. Marits proposition nr 170. med budgetårets ingång. Det bör få ankomma på Kungl. Majit att i sam­ band med personalförteckningarnas fastställande eller annorledes meddela beslut om tidpunkten för nya beställningars eller befattningars tillsättande. Riksdagens bemyndigande härtill torde böra inhämtas. Under de senaste åren ha förelegat vissa svårigheter att besätta samtliga de å personalförteckning uppförda kaptensbeställningarna. Med hänsyn här­ till har inhämtats riksdagens medgivande att, därest ledig kaptensbeställning icke kunnat besättas med därtill kompetent beställningshavare, ett mot upp­ kommande vakanser svarande antal löjtnanter i stället får tillsättas. Samma anordning torde erfordras jämväl för nästa budgetår. Medgivande av denna innebörd har intagits i form av anmärkningar i vederbörlig personalförteck­ ning.

Jag övergår härefter till behandlingen av de olika anslagsposter, som enligt vad jag i det föregående föreslagit böra ingå i avlöningsstaten, och före­ slår i anslutning därtill erforderliga ändringar i de för innevarande budgetår fastställda personalförteckningarna,

I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Enligt i det föregående framlagt förslag skola under denna post redovisas jämväl avlöningar till personal å avgångsstat och å disponibilitetsstat samt till volontärer över stat ävensom dagavlöning och dagavlöningstillägg åt indelt manskap.

Generals fahs kåren.

Enligt anmärkning, fogad vid innevarande års personalförteckning, skulle antalet kaptener utgöra 48 i stället för i förteckningen angivna 47 , därest den i förteckningen upptagna, för tjänstgöring vid försvarets sjuk­ vårdsförvaltning avsedda beställningen för överstelöjtnant eller major hölles vakant. Sedan numera förenämnda regementsofficersbeställning tillsatts, och antalet kaptener minskats till 47, kan anmärkningen utgå.

Arméstaben.

Jämlikt beslut vid 1944 års riksdag (propositionen nr 185, riksdagens skri­ velse nr 321) skall inom centrala värnpliktsbyrån finnas inrättad en särskild personalprövningsdetalj. Kungl. Majit har den 22 juni 1944 beslutat härav betingad ändring i instruktionen för arméledningen. Som chef för denna detalj hade sjöförsvarets utbildningskommission före­ slagit en regementsofficer. Detta förslag hade biträtts av arméchefen som framhållit, att det syntes nödvändigt, att verksamheten stöde under militär ledning och att dess chef hade sådan ålder och tjänsteställning, att han vid utförande av prov på truppförband, skolor m. m. kunde uppträda med till­ börlig auktoritet. För egen del ansåg jag mig, i avvaktan på närmare erfaren­ heter vid de fortsatta proven, för det dåvarande icke kunna tillstyrka, att en regementsofficer avsåges för befattningen som chef för prövningsdetaljen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 279

Därest befattningen icke kunde förenas nied annan tjänst, vilket enligt min mening borde närmare övervägas, borde frågan tills vidare kunna lösas genom lämplig kommendering. Riksdagens beslut avfattades i enlighet med vad jag sålunda anfört. Dessutom anförde riksdagen, att riksdagen förutsatte, att detaljens organisation icke slutligt bundes, innan ytterligare erfarenhet av provningsverksamheten vunnits. Chefen för armén har nu föreslagit uppförande å personalförteckningen av en ny beställning för överstelöjtnant eller major, avsedd såsom souschef för centrala värnpliktsbyrån och chef för dess personalprövningsdetalj. Till stöd för sitt förslag har arméchefen anfört i huvudsak följande. Under chefens för byrån frånvaro leddes verksamheten vid byrån av chefen för armédetaljen, generalstabskapten. Vid byrån tjänstgörande regements­ officerare, pensionerade officerare i arvodesbefattning, saknade kvalifika­ tioner för utövande av chefskap över byrån. Det anförda förhållandet med­ förde emellertid för verksamheten påtagliga nackdelar. I regel vore det näm­ ligen av vikt, att generalstabsofficeren åtföljde chefen vid resor, vilket nu icke utan olägenhet kunde ske. Generalstabsofficerens löpande arbete komme vid ett samtidigt utövande av chefskapet över byrån att delvis fördröjas. Sedan förhållandevis lång tid hade chefen för armén ställt en överste i reserven till chefens för centrala värnpliktsbyrån förfogande för speciella utredningar i samband med inskrivningsverksamheten m. m. Vid nuvarande beredskapsläges upphörande bleve en dylik anordning icke möjlig. Behov av arbetskraft för dylika speciella frågor måste emellertid även i ett fredsläge anses före­ ligga. Det framstode därför som ett angeläget önskemål, att en kvalificerad regementsofficer knötes till byrån såsom souschef. Befattningen borde lämp­ ligen förenas med chefskapet för byråns personalprövningsdetalj. Ehuru slutliga erfarenheter ännu icke kunde anses ha vunnits beträffande de vid inskrivningsförrättningarna och inom armén utförda prövningarna, hade dock enligt arméchefens mening behovet av en regementsofficer som chef för prövningsdetaljen och — i enlighet med det ovan anförda — tillika souschef vid centrala värnpliktsbyrån till fullo klarlagts. Ett ytterligare upp­ skov med inrättande av ifrågavarande befattning kunde arméchefen därför icke tillstyrka. Framdeles kunde förväntas, att vissa personalbesparingar på andra håll inom arméledningen kunde göras. Att förslag härom för närva­ rande icke framlades berodde på att rådande beredskapsläge medförde svårigheter att helt överblicka personalbehovet. Utredning rörande möjlig personalbesparing påginge emellertid inom arméstaben. Denna beräknades bliva klar i så god tid, att resultatet därav kunde framläggas i samband med medelsäskandena för budgetåret 1946/47. Civilförvaltningen har förklarat sig dela arméchefens uppfattning, att en regementsofficer för framtiden erfordrades såsom souschef för centrala värn­ pliktsbyrån och chef för dess personalprövningsdetalj. Då den av arméchefen omförmälda utredningen om personalbesparing inom arméledningen måhända kunde giva till resultat, att en regementsofficer kunde överflyttas till cen­ trala värnpliktsbyrån från annan del av arméledningen, har civilförvaltningen emellertid ansett det kunna ifrågasättas, om beställningen i fråga redan nu borde inrättas. För egen del saknar jag anledning att nu frångå min tidigare uppfattning rörande frågan örn befattningen såsom chef för personalprövningsdetaljen.

280 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Av skäl som civilförvaltningen anfört bör ståndpunkt till frågan om inrättande av särskild beställning såsom souschef vid värnpliktsbyrån icke tagas nu. Jag finner mig sålunda icke för närvarande kunna tillstyrka bifall till arméchefens förevarande förslag. Å arméns personalförteckning för icke-ordinarie personal m. fl. finnas under rubriken Arméstaben för innevarande budgetår uppförda befattningar för bland andra en kansliskrivare i lönegrad MEo 11 och två kanslibiträden i lönegrad MEo 7. Arméchefen har föreslagit att förstnämnda befattning, som är avsedd för arméledningens expedition och av 1941 års försvarsutredning an­ setts böra uppföras i lönegrad Ca 13, skulle med hänsyn till det ökade ansvar och den större arbetsbörda, som efter sammanslagningen av arméstaben och arméinspektionen åvilade innehavaren av befattningen, uppflyttas i 13:e löne­ graden såsom kontorsskrivare och göras till ordinarie. De båda kanslibiträdesbefattningama borde, då de vore avsedda för manlig personal och med hänsyn till med befattningarna förenade arbetsuppgifter, enligt arméchefens uppfatt­ ning uppföras såsom kansliskrivarbefattningar i 11 :e lönegraden och, enär ett stadigvarande behov av befattningarna förelåge, bliva ordinarie. Av samma skäl borde den nu å personalförteckningen för ordinarie tjänstemän under rubri­ ken Arméstaben uppförda kanslibiträdesbefattningen i lönegrad A 7 utbytas mot en kansliskrivarbefattning i lönegrad A 11. I sistnämnda lönegrad borde även uppföras en befattning avsedd för arméstabens utrustningsavdelning, som senast jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 19 maj 1944 funnes inrättad i lönegrad MEx 13. Behovet av en sådan befattning hade till fullo styrkts av de gångna årens erfarenhet. Slutligen borde enligt arméchefens förslag under förevarande rubrik uppföras en ny kontorsbiträdesbefattning i lönegrad A 4, avsedd för arméledningens expedition. Befattningen i fråga, som för när­ varande enligt medgivande av civilförvaltningen uppehölles av en extra tjänsteman i lönegrad MEx 7, hade visat sig erforderlig jämväl för framtiden. Civilförvaltningen har ansett att med frågan örn ändrade löneställningar för förenämna kontorspersonal vid arméstaben borde anstå i avvaktan å resul­ tatet av pågående utredningar rörande omprövning av frågan örn behovet av icke-ordinarie personal inom försvarsväsendet och rörande omprövning av lönegradsplacering m. m. för befattningshavare inom försvarsväsendet. För egen del anser jag mig kunna endast så tillvida biträda föreliggande förslag, att jag förordar inrättande av en ny extra ordinarie kontorsbiträdes­ befattning, avsedd för arméledningens expedition. I det följande under ickeordinarieposten kommer jag att för ändamålet beräkna medel för avlönande av 1 extra ordinarie befattningshavare i 4:e lönegraden. Yad förslagen i övrigt beträffar synas skäl föreligga att låta med ställningstagandet anstå i avbidan på genomförandet av sådana organisationsundersökningar, som i viss ut­ sträckning skett vid försvarsstaben.

Arméinspektionen.

Jämlikt 1942 års försvarsbeslut finnes en gemensam inspektör för infanteriet och kavalleriet som tillika skulle vara personalkårchef för kavalleriets per-

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 281 sonalkår. Sekundchefen för Livregementet till häst biträder inom arméin­ spektionen vid inspektionen av rid- och körutbildningen samt remontutbildningen inom armén. Efter framställning av chefen för armén förordnade Kungl. Majit den 24 september 1943, bland annat, att sekundchefen för Liv­ regementet till häst skulle inom infanteri- och kavalleriinspektionen vara chef för kavalleriets personalkår samt att inspektören för infanteriet och kavalleriet skulle äga att, i den mån så befunnes lämpligt, uppdraga åt nämnde sekundchef att biträda vid handläggning av på inspektören ankommande ärenden rörande utbildning inom kavalleriet samt vid inspektion av dylik ut­ bildning. I skrivelse den 20 mars 1944 har chefen för armén gjort framställ­ ning örn tillsättande av en särskild inspektör för kavalleriet. I skrivelsen har arméchefen sammanfattningsvis framhållit, att det försök att lösa frågan örn kavalleriets ledning i fred, som innefattades i Kungl. Maj:ts förberörda be­ slut den 24 september 1943, icke förmått i mera betydande grad undanröja de olägenheter, som med den gemensamme inspektören uppkommit för infanteriet och kavalleriet i deras egenskap av två skilda truppslag, och icke heller olä­ genheterna för armén i dess helhet med hänsyn till främjandet av rid-, köroch remontutbildningen. För sekundchefens för Livregementet till häst eget regemente hade försöket medfört påtagliga olägenheter i fråga örn tjänstens behöriga skötande. Den försöksvisa lösningen måste ersättas med organisa­ toriska åtgärder, ägnade att undanröja samtliga de påtalade olägenheterna. Arméchefen har, under hänvisning till frågans, enligt hans mening, ur riksförsvarets synpunkt angelägna och oavvisliga art hemställt, att arméinspek­ tionens nuvarande infanteri- och kavalleriavdelning måtte uppdelas på tvenne avdelningar, en för vartdera truppslaget, att en befattning som inspektör för kavalleriet med beställning i lönegrad Ob 2 måtte tillkomma inom armé­ inspektionen samt att å den nye kavalleriinspektören måtte överflyttas de uppgifter som tillagts sekundchefen för Livregementet till hast. Sedan arméchefen i samband med medelsäskandena för nästa budgetår ånyo föreslagit inrättande av beställning för en särskild kavalleriinspektör i Ob 2 , har överbefälhavaren i utlåtande över förvaltningsmyndigheternas medelsäskanden förklarat sig anse, att med tillsättande av en särskild kaval­ leriinspektör tills vidare borde kunna anstå i avvaktan på slutförande av den utredning rörande kavalleriets organisation, som för närvarande påginge. Såsom framgår av propositionen nr 45 till innevarande års riksdag avses frågan örn försvarets framtida organisation skola snarast göras till föremål för utredning. I avvaktan på denna utredning anser jag mig icke nu böra föreslå någon ändring i arméinspektionens organisation. Av styrelsen för Svenska militärmusikdirektörsföreningen i skrivelse den 25 januari 1944 och av 1943 års militärmusikutredningskommitté i dess slut­ rapport över kommitténs arbete gjorda framställningar örn närmare utred­ ning rörande inrättandet av en för försvaret gemensam musikinspektörsbefattning anser jag mig icke kunna biträda.

282 Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

Militärområdena m. m.

I enlighet nied vad jag i det föregående vid behandlingen av frågan om inrät­ tande av arméns jägarskola förordat skulle under rubriken Försvarsområdesstaber tillkomma beställningar för 1 försvarsområdesbefälhavare för Kiruna- Jokkmokks försvarsområde, tillika chef för arméns jägarskola, ävensom för 2 fanjunkare och 1 maskinist, samtliga avsedda för nämnda försvarsområdesstab. Under rubriken Platsbefälet i Karlsborg är för närvarande redovisad föl­ jande för Karlsborg avsedda polispersonal, nämligen 1 överkonstapel i löne­ graden Ca 12 och 1 konstapel i lönegraden Ca 10. Vid anmälan av proposi­ tionen 1943: 235 anförde jag, att i avbidan på ställningstagande till förslag örn inordnande av den militära poliskåren i Karlsborg i den allmänna polis­ organisationen, förenämnda beställningar borde vid inträffande ledighet icke återbesättas med ordinarie innehavare. I det betänkande med förslag till för­ statligande av polisväsendet i riket m. m. som numera framlagts av 1939 års polisutredning (SOU 1944: 54) har förutsatts, att förenämnda polispersonal skulle indragas. Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling. Enär frågan om organisationen av polisväsendet i Karlsborg sålunda icke ännu kunnat slutligt avgöras, bör jämväl för nästa budgetår gälla, att ifråga­ varande beställningar vid inträffande ledighet icke må återbesättas med ordi­ narie innehavare.

Truppförbanden.

Chefen för armén har — med förmälan att svenska officersförbundet i skrivelse till honom gjort framställning örn vidtagande av åtgärder för att chefer för självständiga truppförband, vare sig dessa vore regementen eller kårer, skulle erhålla lön i lönegrad Ob 1 —- föreslagit, att frågan örn truppförhandschefernas lönegradsplacering skulle göras till föremål för en allsidig utredning inom försvarsdepartementet, varvid en jämförelse borde komma till stånd de tre försvarsgrenarna emellan. Utredningen borde bedrivas med sådan skyndsamhet att förslag i ämnet kunde föreläggas 1945 års riksdag. Civilförvaltningen har tillstyrkt bifall till arméchefens förslag. Då frågan örn förbandschefernas löneställning torde komma under bedö­ mande vid den utredning rörande försvarsorganisationen som enligt vad jag i annat sammanhang förordat bör komma till stånd, finner jag icke skäl att föreslå särskild utredning av denna fråga. Vad infanteriet beträffar föranleder förslaget örn inrättande av arméns jägarskola överförande till skolan från Norrbottens regemente av beställ­ ningar för 1 major, 1 löjtnant och 1 sergeant. Vidare utgå ur staten för Norr­ bottens regemente beställningar för 1 kapten, 2 fanjunkare och 1 maskinist. Inom ramen för försvarsbeslutet upptagas vidare 18 kaptensbeställningar, en för varje regemente utom Norrbottens regemente, varigenom antalet kaptens­ beställningar vid regementena, utom Svea livgarde, uppbringas till det i för­ svarsbeslutet för genomförd organisation beräknade, respektive, vad angår

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 283

Norrbottens regemente, till det antal, som efter jägarskolans inrättande skall finnas vid regementet. Antalet överfurirer ökas enligt den av 1942 års underbefälsutredning för­ ordade planen med 5 för ettvart av Södra Skånska infanteriregementet oell Norrbottens regemente samt med 4 för ettvart av övriga regementen. Som en följd av upprättandet av arméns jägarskola bör det för Norrbottens regemente slutligt beräknade antalet överfurirer minskas med 4, avsedda för skolan. Denna åtgärd bör dock enligt arméchefens beräkningar verkställas först under ett senare skede av genomförandet av underbefälsutredningens förslag. Antalet beställningar för vicekorpraler och meniga har minskats i enlighet med den av underbefälsutredningen angivna planen med 7 för Svea livgarde och 6 för ettvart av de övriga regementena. I kavalleriets personalstater böra för nästa budgetår vidtagas följande förändringar, föranledda av Skånska kavalleriregementets upprättande och av ett planenligt genomförande ,av underbefälsutredningens förslag till utökning av antalet överfurirsbeställningar samt minskning av övriga manskapsbeställningar. Regements-(sekund-) chefsbeställningarna minskas med 2 i Ob 1 och ökas med 3 i Oa 6 . De nuvarande innehavarna av beställningarna såsom sekund­ chef för Livregementets husarer och chef för Norrlands dragonregemente komma att, så länge de kvarstå i dessa beställningar, bibehållas vid avlönings­ förmåner enligt Ob 1. Antalet överstelöjtnanter minskas med 1. Antalet majorer skulle enligt vad jag föreslagit minskas från nuvarande 5 till 3. Enligt vad jag under hand inhämtat är en sådan minskning möjlig att genomföra redan från och med nästa budgetår, enär för närvarande två av majorsbeställningarna äro tillsatta endast på förordnande. Med hänsyn till befordringsläget inom truppslaget anser jag mig emellertid, med beaktande av förslag i ämnet av arméchefen och civilförvaltningen, böra föreslå, att minskningen genomföres successivt i den mån möjlighet uppkommer att placera de nu på förordnande tillsatta majorerna eller ledighet eljest uppkommer i majorsbeställning inom kavalleriet. Anmärkning härom har intagits i förslaget till personalförteckning. Vidare ökas kavalleriets gemensamma personalstat med 1 ryttmästare. Manskapsstaterna ökas med 26 överfurirer samt minskas med tillhopa 10 furirer, 24 korpraler och 97 vicekorpraler och meniga. Jag föreslår, att de manskapsbeställningar, som sålunda skola upptagas i staterna för nästa budgetår, fördelas på sätt framgår av förslaget till vederbörlig personalför­ teckning. För Skånska kavalleriregementet böra vidare tillkomma 1 musikdirektör av 2. graden, 2 musikfanjunkare, 3 musiksergeanter, 3 musikfurirer, 1 musik­ korpral, 5 musikvicekorpraler och meniga, 1 maskinist, 2 förrådsvaktmästare och 1 eldare av 1 . klassen. För pansartrupperna böra planenligt beräknas följande nya officersoch underofficersbeställningar, nämligen 1 major, 5 kaptener, 2 löjtnanter, 2 fanjunkare och 10 sergeanter. Antalet löjtnanter kommer härigenom att mot-

284 Kungl. Majlis proposition nr 170.

svara det i försvarsbeslutet beräknade. I manskapsgraderna böra tillkomma 4 överfurirer, 15 furirer och 3 korpraler vid Göta pansarlivgarde, 5 överfurirer vid ettvart av de övriga pansarregementena samt 6 fnrirer vid Skånska pan­ sarregementet ävensom utgå 8 korpraler vid Skånska pansarregementet och följande antal beställningar för vicekorpraler och meniga, nämligen 6 vid Göta pansarlivgarde, 19 vid Skånska pansarregementet samt 9 vid vartdera av de båda övriga regementena. I detta sammanhang vill jag nämna, att chefen för armén framhållit ange­ lägenheten av att Göta pansarlivgarde och Luleå luftvämskår, i enlighet med de principer, som tillämpats rörande musikorganisationen vid arméns trupp­ förband, tilldelades musikkår. Då emellertid statsfinansiella skäl för när­ varande talade för återhållsamhet i fråga örn organisationens utbyggnad och då dessutom svårigheter förelåge, att under det närmaste budgetåret erhålla kvalificerad personal för rekrytering av två nya musikkårer, hade arméchefen intet att erinra mot att med upprättande av musikkårer vid nämnda förband finge anstå till budgetåret 1946/47. Av samma skäl som arméchefen sålunda anfört har jag funnit mig icke böra framlägga förslag örn en av 1943 års militärmusikutredningskommitté i dess slutrapport den 25 maj 1944 ifrågasatt och av försvarsgrenscheferna i huvud­ sak tillstyrkt ändrad sammansättning av samtliga försvarets musikkårer. I staterna för artilleriets truppförband böra utökningar, föran­ ledda av försvarsbeslutet, ske med 1 major, 4 kaptener, 4 löjtnanter, 3 styck­ junkare, 5 sergeanter, 15 furirer och 15 konstaplar, samtliga avsedda för Bergslagens artilleriregemente. Vidare böra enligt den av 1942 års under­ befälsutredning angivna planen staterna för samtliga regementen och kårer ökas med tillhopa 37 överfurirer och minskas med tillhopa 79 beställningar för vicekonstaplar och meniga, I personalförteckningen redovisad fänriksbeställning kan utgå, sedan innehavaren av densamma befordrats. Luftvärnets personal bör planenligt utökas med beställningar för 1 major, 14 kaptener och 27 överfurirer. Minskning bör ske med sammanlagt 37 vicekonstaplar och meniga. Vid ingenjörkårerna tillkomma 9 överfurirer, varjämte minskning bör ske med tillhopa 17 beställningar för vicekorpraler eller meniga. Arméchefen har föreslagit, att staten för signaltrupperna skulle ut­ ökas med 1 kapten utöver det i försvarsbeslutet beräknade antalet, avsedd för en signalofficer vid VII. militärbefälsstaben. Militärbefälhavaren i VII. militärområdet hade till stöd för inrättandet av ifrågavarande beställning an­ fört i huvudsak följande: Behovet av en sakkunnig målsman (officer ur signaltrupperna) för signaltjänsten på Gotland vore motiverat — förutom av enahanda skäl som vid I.—VI. militärbefälsstaberna — av: samordnande av armé- och marinförbandens signaltjänst; öns isolerade och för anfall från luften utsatta läge, som ställde stora krav på signaltjänstens planläggning och ledning; signaltjänstutbildningen vid Gotlands infanteriregemente, Gotlands artil­ lerikår och Gotlands kustartillerikår, som i fred måste så ledas och sam-

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 285

ordnas, att den för krigsplacering vid militärbefälsstaben avsedda personalen stöde på samma utbildningsståndpunkt som signaltruppernas motsvarande personal; den specialutbildning, som för detta ändamål erfordrades, skulle ledas av signalofficeren; signaltjänstutbildningen i samband med den frivilliga utbildningen; överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisationen. Försvarets civilförvaltning har tillstyrkt bifall till framställningen. Jag får erinra, att samma fråga väcktes av dåvarande militärbefälhavaren på Gotland vid behandlingen av försvarsutredningens betänkande men av mig avvisades i propositionen 1942: 210. Då jag numera blivit övertygad örn be­ hovet av en sakkunnig företrädare för signaltjänsten vid militärbefälsstaben på Gotland, vill jag förorda bifall till förslaget. Inom ramen för försvarsbeslutet böra för nästa budgetår tillkomma be­ ställningar för 1 kapten, 1 fanjunkare, 3 sergeanter och 1 maskinist. Staten för Signalregementet bör utökas med 6 överfurirsbeställningar och minskas med 20 beställningar för vicekorpraler och meniga. Enligt försvarsbeslutet ha signaltrupperna icke egen officersrekrytering utan äro hänvisade till rekrytering ur andra truppslag. I skrivelse den 7 november 1944 med förslag till bestämmelser angående, bland annat, officersaspirants antagning och utbildning till officer på aktiv stat vid armén har arméchefen — med förmälan att det nuvarande rekryteringssystemet visat sig i skilda hänseenden icke lämpligt •—- föreslagit, att signaltrupperna skulle er­ hålla egen officersrekrytering. Av de skäl arméchefen anfört anser jag mig böra tillstyrka förslaget. Jag avser därför att, därest riksdagen icke har något att erinra i ämnet, föreslå Kungl. Majit meddela bestämmelser rörande antag­ ning av officersaspiranter vid signaltrupperna. Trängens stat bör för nästa budgetår planenligt tillföras nya beställ­ ningar för 1 major, 10 kaptener, 5 löjtnanter, 5 fanjunkare och 12 sergeanter. Antalet majorer och löjtnanter uppbringas därigenom till i försvarsbeslutet beräknade. Omorganisationen av kavalleriet föranleder, att trängens stater, i förhållande till försvarsbeslutet, ökas med en sergeant och en korpral samt minskas med en furir. Under hänsynstagande till dessa ändringar i manskapsstaterna böra dessa för nästa budgetår planenligt utökas med tillhopa 27 överfurirsbeställningar och 43 furirsbeställningar samt minskas med till­ hopa följande antal manskapsbeställningar i övrigt, nämligen 6 korpraler och 40 vicekorpraler och meniga. I det föregående har jag godtagit förslag att Skånska kavalleriregementet skulle förses med musikkår av typ III samt att musikkåren vid Skånska trängkåren i samband därmed skulle indragas. Jag räknar därför här med att den å nämnda kårs stat redovisade musikperso­ nalen skall utgå ur förteckningen från och med nästa budgetår. Intill dess musikkår kan uppsättas vid kavalleriregementet bör dock innevarande års per­ sonalförteckning fortfarande gälla beträffande trängkårens musikpersonal. Vid behandlingen av propositionen 1944: 185 fann jag mig, av skäl som där anfördes, fortfarande förhindrad tillstyrka det vid upprepade tillfällen framställda förslaget örn uppflyttning av beställningen för avdelningschef

286 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

vid arméinspektionens trängavdelning från lönegraden Oa 6 till lönegraden Ob 1. Vid 1944 års riksdag motionsvis framställt förslag rörande dylik löneuppflyttning bifölls icke av riksdagen (statsutskottets utlåtande nr 133, riks­ dagens skrivelse nr 321). Chefen för armén har nu ånyo hemställt, att beställ­ ningen i fråga måtte uppflyttas i lönegraden Ob 1 . På de skäl jag tidigare anfört och med hänsyn jämväl till att denna fråga torde komma under bedömande vid den utredning rörande försvarsorganisa­ tionen, som avses skola komma till stånd, anser jag mig fortfarande icke kunna förorda ifrågavarande löneuppflyttning.

Fälttygkåren.

Den med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1942 tillsatta utredningen rörande ingenjörspersonalen inom försvaret — försvarsväsendets ingenjörutredning — har den 6 oktober 1944 avgivit betänkande med för­ slag rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt utbildad personal inom försvarsväsendet och därmed sammanhängande frågor. Betänkandet har varit föremål för omfattande remissbehandling. Då jag ansett mig icke kunna utan ytterligare överväganden grunda något förslag till lösande av ifrågavarande organisationsspörsmål på den nu föreliggande utredningen, kommer frågan icke att föreläggas den nu samlade riksdagen. Möjligen bör slutlig ställning till dessa spörsmål icke tagas förrän i samband med frågan örn försvarets organisation efter den nu löpande utbyggnadsperioden. Personalstaterna böra därför alltjämt i huvudsak hållas inom den av försvarsbeslutet och av 1943 års beslut örn förvaltningsorganisationen betingade ramen, med tillägg dock av den såsom militärassistent vid försvarets forskningsanstalt avsedda be­ ställningen för alternativt major eller kapten, som enligt 1944 års riksdags beslut (se propositionen nr 293, riksdagens skrivelse nr 498) bör uppföras å fälttygkårens stat. Denna beställning bör inrättas från och med nästa budget­ år. I övrigt tillkomma planenligt 2 nya beställningar för sergeanter. I en­ lighet med 1942 års underbefälsutrednings förslag bör staten vidare utökas med 2 överfurirer samt minskas med 2 beställningar för furirer. På fälttygkårens stat äro för innevarande budgetår uppförda 39 kaptens­ beställningar. Av dessa utgöra 36 det antal, som enligt en i samband med propositionen 1942: 210 uppgjord tablå skulle vara erforderligt för fälttyg­ kåren. De övriga tre ha tillkommit på grund av 1943 års beslut rörande för­ valtningsorganisationen. I förenämnda tablå upptogos tillhopa tre kaptener såsom lärare vid arméns motorskola och vid tygförvaltningsskolan. Proposi­ tionens av riksdagen godkända förslag beträffande dessa skolors organisa­ tion upptog emellertid endast en majorsbeställning för vardera skolan, var­ för dessa kaptensbeställningar felaktigt medtagits i tablån. Enligt vad jag under hand inhämtat ha dessa tre beställningar icke tillsatts. Antalet kap­ tensbeställningar vid fälttygkåren bör därför ändras från nuvarande 39 till 36. I propositionen 1944: 185 avstyrkte jag på anförda skäl framställning örn uppfattning av fälttygmästarbeställningen i lönegraden Ob 1. Sedan vid 1944

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 170. 287

års riksdag motionsvis framställts yrkande örn dylik lönereglering, fann sig statsutskottet (utlåtande nr 133), med hänsyn bland annat till de skäl, som förestavat mitt ståndpunktstagande till frågan, icke kunna tillstyrka motio­ nerna, oaktat utskottet funne vissa skäl tala för lönegradsuppflyttningen i fråga. Det framställda yrkandet föranledde icke heller någon riksdagens åtgärd. Av arméchefen ånyo gjord framställning i samma ämne kan jag av tidigare anförda skäl och med hänsyn jämväl till de nya omständigheter, som jag fram­ hållit i det föregående vid behandlingen av motsvarande för chefen för armémspektionens trängavdelning föreliggande lönespörsmål, fortfarande icke till­ styrka. I personalförteckningen för innevarande budgetår har, med hänsyn till vissa förhållanden, för vilka närmare redogjorts i propositionen 1944: 185, meddelats föreskrifter rörande förordnande efter överste vid fälttygkåren, som åtnjuter ledighet i anledning av förordnande å överingenjörsbefattning vid försvarets fabriksverk, samt förbud mot återbesättande av eller förordnande på en majorsbeställning. Då någon förändring i berörda förhållanden icke inträtt, böra dessa bestämmelser fortfarande gälla.

Tygstaten.

_ Enligt försvarsbeslutet skall under tygstaten redovisas inom tygförvalt­ ningstjänsten verksam civilmilitär personal utom ingenjörspersonalen. Undantag ha vidare gjorts för ingenjör- och signalförrådsförvaltare samt fortmaskinisterna i Boden. Under särskild rubrik upptogos därvid de tygförval­ tare och tygverkmästare, som tjänstgöra vid fabriker, som numera ingå i för­ svarets fabriksverk. Från och med innevarande budgetår har vidare till sär­ skild rubrik överförts den vid krigsmaterielverkets förråd tjänstgörande per­ sonal, som tillhör tygstaten. Den för krigsmaterielverket och fabriksverket sålunda redovisade personalen skall efter hand avvecklas. Fråga örn beställ­ ningarnas återbesättande vid uppkommande ledighet skall därför underställas Kungl. Maj :ts prövning. Frånräknas den sålunda övergångsvis redovisade personalen, skulle enligt försvarsbeslutet å tygstaten finnas följande beställ­ ningar, nämligen 10 tygförvaltare av 1 . klassen, 34 tygverkmästare av 1 . klassen, 29 tygförvaltare av 2. klassen, 36 tygverkmästare av 2. klassen, 29 tyghantverkare av 1 . klassen, 12 tygskrivare och 176 tyghantverkare av 2 . klassen. Härutöver tillkomma 2 tyghantverkare av 2 . klassen, avsedda för Skånska kavalleriregementet. För nästa budgetår har arméchefen föreslagit planenliga utökningar med ett antal beställningar, som rymmes inom försvars­ beslutets ram, och därvid hänvisat till skrivelse av fälttygmästare^ vari denne anfört i huvudsak följande. Personalförteckningen för budgetåret 1944/45 upptoge bland annat — den för krigsmaterielverket och försvarets fabriksverk avsedda personalen icke inräknad — 34 beställningar för tygförvaltare, fördelade på 10 tygförvaltare av 1. klassen och 24 tygförvaltare av 2. klassen. Som ett led i tygstatens beslutade utbyggnad borde under budgetåret 1945/46 tillkomma 3 tygförvaltarbeställningar. Dessas innehavare avsåges för tjänstgöring vid de tre

288 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

tygkompanierna, vid vilka på grund av krigsorganisationens stora omfatt­ ning i förhållande till fredsorganisationen uppbörden av utrustningsmateriel vore mycket betydande, varjämte i uppbörden även bomme att ingå viss er­ sättningsmateriel av enahanda natur som vid centralförråden. Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle, sedan beställningar för 2 departementsskrivare enligt beslut av 1943 års riksdag omvandlats till tygförvaltarbeställningar av 1. klassen, de sistnämndas antal komma att utgöra 15 och tygförvaltarbeställningarna av 2. klassen 31, vilket gåve en proportion mellan beställningarna av 1 : 2. Med hänsyn till befordringsförhållandena vore det av betydelse, att sagda proportion även framdeles bibehölles. I propositio­ nen 1944: 185 (s. 153) hade anförts härom, att det med hänsyn till den föränd­ ring med avseende å tygstatens struktur, som skulle uppkomma, därest de för krigsmaterielverket avsedda beställningarna bleve vakantsatta, icke syntes uteslutet, att en viss jämkning av de i 1942 års försvarsbeslut fastställda grun­ derna för beställningarnas fördelning mellan olika lönegrader borde ske. Då de för krigsmaterielverket avsedda beställningarna efter hand avsåges att av­ vecklas för att utbytas mot extra ordinarie befattningar, borde i anslutning till förenämnda synpunkter personalförteckningen för budgetåret 1945/46 upp­ taga 12 tygförvaltarbeställningar av 1. klassen och 25 beställningar av 2. klassen. Ovan berörda förhållanden gjorde sig jämväl gällande med avseende å tyghantverkarbeställningarna, vilka enligt försvarsbeslutet skulle utgöra sam­ manlagt 212, fördelade på 36 beställningar av 1. klassen och 176 beställ­ ningar av 2 . klassen, vilket gåve en proportion mellan beställningarna av ungefär 1 :5. Frånräknades de 7 för krigsmaterielverket avsedda tyghantverkarbeställningarna skulle dessas slutliga antal komma att utgöra 205. Per­ sonalförteckningen för budgetåret 1944/45 upptoge 29 tyghantverkare av 1. klassen och 165 tyghantverkare av 2. klassen eller tillhopa 194. Såsom ett led i tygstatens beslutade utbyggnad föresloge fälttygmästaren att återstå­ ende 11 beställningar tillkomme under budgetåret 1945/46. Vid ett bibehål­ lande av försvarsbeslutets proportion mellan 1 . och 2 . klass beställningar, skulle sålunda antalet tyghantverkarbeställningar av 1 . klassen utgöra 34 och av 2. klassen 171. Under budgetåret 1945/46 borde slutligen såsom ett led i tygstatens be­ slutade utbyggnad tillkomma 3 tygverkmästarbeställningar av 2. klassen.

Försvarets civilförvaltning, som intet haft att erinra mot det sålunda fram­ lagda förslaget, har hemställt, att vid tygstaten för nästa budgetår måtte in­ rättas nya beställningar för 2 tygförvaltare av 1. klassen i lönegrad Ca 18, 1 tygförvaltare av 2 . klassen i lönegrad Ca 15, 3 tygverkmästare av 2 . klassen i lönegrad Ca 14, 5 tyghantverkare av 1. klassen i lönegrad Ca 14 och 6 tyg­ hantverkare av 2. klassen i lönegrad Ca 12. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha i utlåtande häröver framhållit, att såsom stöd för den föreslagna fördelningen av tygförvaitar- och tyghantverkarbefattningarna mellan olika lönegrader i huvudsak åberopats angelägenheten av att bibehålla en viss proportion mellan de olika befattningarna. I avsaknad av närmare utredning rörande arten och omfatt­ ningen av de arbetsuppgifter, vilka skulle komma att åvila dessa befattnings­ havare, och under hänvisning jämväl till ingenjörutredningen, vars förslag eventuellt kunde komma att inverka på frågan om behovet av särskilt utbildad tygpersonal, ansåge sig lönenämnderna för närvarande endast kunna tillstyrka

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 289 inrättandet av 3 tygförvaltarbefattningar av 2. klassen och 11 tyghantverkarbefattningar av 2. klassen. Vidare har civilförvaltningen anfort, att arméförvaltningen avgivit förslag örn inrättande av tillhopa 26 beställningar för förrådsvaktmästare i lönegrad Ca 7 och 41 extra ordinarie befattningar för förrådsmän vid tygstationer och tyganstalter, lydande under arméförvaltningens tygavdelning. Ifrågavarande personal avses att ersätta nu kollektivanställd förrådspersonal och har motive­ rats med behovet av en fast, yrkeskunnig kader för skötsel av de omfattande och dyrbara centrala förråden av tygmateriel vid nämnda anstalter. Civilför­ valtningen, som inhämtat, att de uppgifter som skulle åvila den föreslagna förrådspersonalen för närvarande till övervägande del ombesörjdes av till­ fälligt anställd personal, avlönad från vederbörliga sakanslag, har ansett sig icke böra framlägga förslag i ämnet, enär personalbehov och anställningsform syntes innefatta ett ämne, som enligt meddelade direktiv skulle upptagas till prövning av försvarets sakanslagsutredning. Såsom framgår av fälttygmästarens förenämnda skrivelse har jag redan varit inne på tanken, att de förändringar i tygstatens struktur, som föranledas av ett vakantsättande av de för krigsmaterielverket avsedda beställningarna, skulle kunna medföra behov av jämkning av de i försvarsbeslutet fastställda grunderna för beställningarnas fördelning mellan olika lönegrader. Jag ansåg mig dock icke då, vid framläggandet av propositionen nr 185 vid fjolårets riksdag, kunna taga ställning till denna fråga. I anledning av vad lönenämndema anfört beträffande ingenjörutredningen vill jag framhålla, att denna utredning såsom en följd av utredningens förslag örn inrättande av ingenjörtrupper angivit, att tygstaten borde indragas samt att dess nuvarande beställningshavare skulle antingen överföras till de nya ingenjörtrupperna eller anställas som civila tjänstemän vid myndigheter och anstalter, där de tjänstgöra. Då några mera betydande olägenheter av fort­ satta vakantsättanden knappast kunna uppkomma under nästa budgetår, anser jag, att med ifrågavarande jämkning bör anstå i avvaktan å närmare utred­ ning i de hänseenden, som lönenämndema angivit. Jag beräknar därför den för­ delning av de såsom erforderliga angivna nya beställningarna för tygförvaltare och tyghantverkare, som lönenämndema angivit. Med biträdande av civilför­ valtningens framställning i övrigt beträffande denna personal föreslår jag ut­ ökning av tygstaten med 3 tygförvaltare av 2. klassen, 3 tygverkmästare av 2. klassen och 11 tyghantverkare av 2. klassen. I likhet med civilförvaltningen anser jag den av arméförvaltningen väckta frågan örn inrättande av särskilda beställningar och befattningar för förråds­ personal vid vissa tygavdelningen underlydande anstalter icke nu böra upp­ tagas tdl prövning. Enligt vad som anförts i propositionen 1944: 293 angående inrättande av försvarets forskningsanstalt skulle från och med nästa budgetår till tygstaten överföras en hittills å staten för kemiska anstalten upptagen beställning för tygförvaltare i lönegrad Ca 18 eller Ca 15. Enligt vad jag under hand inhämtat Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. 124 45 19

290 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. är den nuvarande innehavaren av denna beställning placerad i lönegrad Ca 18. Å tygstaten bör därför övergångsvis upptagas ytterligare en beställning för tygförvaltare av 1. klassen. Anmärkning bör göras, att beställningen vid uppkommande ledighet icke får återbesättas. På grund av avgångar bland den personal vid krigsmaterielverket, som för innevarande budgetår redovisas å tygstaten, kunna dessa beställningar minskas med 1 tygförvaltare av 1. klassen och 2 tygskrivare.

Fortifikationskåren.

I sina medelsäskanden för budgetåren 1943/44 och 1944/45 föreslog armé­ förvaltningen viss lönereglering för beställningar inom fortifikationskåren, innebärande utbyte av en överstelöjtnants- och en majorsbeställning mot be­ ställningar för överste eller överstelöjtnant respektive överstelöjtnant eller major ävensom utbyte av två sergeantsbeställningar mot beställningar för fanjunkare. Dessa framställningar ansåg jag mig i avbidan å ingenjörutred­ ningens förslag icke kunna tillstyrka. Civilförvaltningen har anmält, att chefen för armén nu åter upptagit denna löneregleringsfråga och därvid framställt samma förslag som de tidigare framlagda. Civilförvaltningen har ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till arméchefens förslag, enär resultatet av ingenjör­ utredningen ännu icke förelåge. I anledning härav vill jag nämna, att försvarsväsendets ingenjörutredning i sitt nu avgivna betänkande icke tagit ställning till frågan örn fortifikationsförvaltningens organisation, enär utredningen av fråga örn fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret anförtrotts åt särskilda utredningsmän, fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen. Sistnämnda utredning väntas komma att framlägga sina förslag omkring den 1 juni 1945. I avvaktan å resultatet av denna utredning böra några förändringar inom fortifikations­ kåren icke nu företagas.

Intendenturkåren.

I gällande personalförteckning finnas uppförda 7 beställningar för överste­ löjtnanter vid intendenturkåren. En av dessa beställningar är beräknad för styresmannabefattningen vid arméns centrala beklädnadsverkstad. Av skäl som närmare angivits i propositionen 1942: 266 har i anmärkning till personal­ förteckningen för kåren föreskrivits, att beställningshavaren finge enligt Kungl. Maj:ts bestämmande placeras till tjänstgöring i annan befattning samt att vid inträffande ledighet å överstelöjtnantsbeställning vid kåren Kungl. Majit skulle besluta, huruvida beställningen finge återbesättas. Sedan sådan ledighet uppstått, har generalintendenten, efter samråd med chefen för krigs­ materielverket, i skrivelse till chefen för armén föreslagit, att nämnda beställ­ ning skulle bibehållas och avses för placering av en regementsofficer vid krigsmaterielverket, närmast som chef för verkets textil- och lädersektion. Arméchefen har på de av generalintendenten sålunda anförda skälen till­ styrkt, att vid intendenturkåren fortfarande skulle finnas 7 överstelöjtnantsbeställningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 291 Civilförvaltningen Ilar erinrat, att Kungl. Majit genom beslut elen 28 januari 1944 uppdragit åt krigsmaterielverket att verkställa utredning bland annat rörande de frågor, som sammanhänga med militär personals tjänstgöring hos verket. I avvaktan på resultatet av berörda utredning har civilförvaltningen icke räknat med någon förändring beträffande antalet överstelöjtnantsbeställningar vid intendenturkåren. En redogörelse för den av krigsmaterielverket gjorda utredningen beträf­ fande nyssnämnda spörsmål har lämnats vid behandlingen av ämbetsverkets avlönmgsanslag. I samband därmed har jag angivit min ståndpunkt till frågan örn formerna för militär personals tjänstgöring vid ämbetsverket. Beträffande det av generalintendenten berörda spörsmålet vill jag framhålla, att den be­ slutade överflyttningen av anskaffningsuppgifterna på textil- och läderom­ rådet från bland annat arméförvaltningens intendenturavdelning till krigsmaterielverket enligt min mening bör föranleda till att den ifrågasatta personalpiaceringen kommer till stånd utan ökning av intendenturkåren. Den övergångs­ vis å personalförteckningen uppförda överstelöjtnantsbeställningen synes där­ för böra utgå ur förteckningen. Arméchefen har vidare föreslagit utbyte av sju beställningar såsom regementskassörer av 2. klassen mot sju beställningar såsom regementskassörer av 1. klassen. Generalintendenten har i skrivelse till chefen för armén erinrat, att uppdelningen av regementskassörerna i två lönegrader, avsedda, den högre, UO 3, för regementen och den lägre, UO 2, för kårerna, tillkommit genom 1942 års försvarsbeslut efter förslag av 1942 års försvarsberedning, som motiverat förslaget med att omfattningen av kassagöromålen måste anses vara väsentligt mindre vid kårerna än vid regementena. Med förmälan att regementskassörernas vid kårerna inplacering i lönegrad U0 2 i hög grad försvårat rekryte­ ringen av dessa beställningar, har generalintendenten i skrivelsen vidare an­ fört i huvudsak följande. Med anledning av 1942 års försvarsberednings ovan angivna motivering för inplacering i lönegrad UO 2 hade en utredning verkställts angående dels kassaomslutningen, dels antalet folionummer vid de depåtruppförbands krigs­ kassaavdelningar, vid vilka regementskassörer vore placerade. Uppgifterna, vilka erhållits från försvarets civilförvaltning, hänförde sig till budgetåret 1943/44 och vore därför icke signifikativa för normala fredsår. Den minskning i arbetsbördan, som komme att inträda i samband med återgång till normala förhållanden, kunde emellertid beräknas bliva relativt sett lika stor vid samt­ liga truppförband. Av utredningen framginge, att vid de truppförband, där regementskassörer av 1. klassen tjänstgjorde, kassaomslutningen uppginge till i medeltal 7 200 000 kronor och verifikationsantalet till i medeltal 50 000. Vid övriga truppförband utgjorde motsvarande siffror 4 400 000 kronor respektive 27 100. Sistnämnda siffror vore emellertid grundade på sinsemellan betydligt divergerande tal. Sålunda vöre siffrorna för ingenjör- och trängförbanden i stort sett av samma storleksordning som vid regementena, i vissa fall, nämligen vid jämförelse med kavalleriregementena, A 8, Lv 3 och S 1 till och med större. Å andra sidan vore siffrorna för framförallt luftvärnskårerna betydligt lägre än medeltal för kårerna. I viss mån syntes detta bero på att dessa truppförband, som vore nyuppsatta, ej under ifrågavarande budgetår nått sin fulla omfattning.

292 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. Utredningen utvisade — även om hänsyn toges till att siffermässig statistik av ifrågavarande slag under nuvarande förhållanden icke kunde skapa en ut­ slagsgivande bild av arbetsomfånget — att skillnaden mellan regementen och kårer icke vore av den storleksordning att den gåve skäl för påståendet örn en »väsentligt mindre omfattning av kassagöromålen». I varje fall gällde detta icke ingenjör- och trängkårerna. Generalintendenten ville ytterligare hänvisa till den omständigheten, att intendenturkårens förvaltare — samtliga tillhörande lönegrad UO 3 — vöre avsedda för såväl regementen som kårer. Lönesättningen hade därvidlag gjorts beroende av förrådsförvaltarnas ställning gentemot övriga befattningshavare och av deras betydande uppbördsmannaansvar, icke av storleken hos eller be­ nämningen på de förband, vid vilka de tjänstgjorde. Av det ovan sagda framginge önskvärdheten av att samtliga regementskassörer hänfördes till lönegrad UO 3. Emellertid syntes, intill dess ytterligare erfarenheter beträffande arbetets omfattning vid de mindre kårerna vunnits, regementskassörerna vid de fyra luftvärnskårerna (Lv 4—Lv 7) samt vid de båda artillerikårerna (A 5 och A 7) kunna utan allvarligare olägenheter tills vidare kvarstå i den lägre löne­ graden. Civilförvaltningen har ansett de av generalintendenten anförda skälen bärande och har därför vid sina kostnadsberäkningar räknat med att 7 be­ ställningar för regementskassörer av 2. klassen, avsedda för ingenjör- och träng­ kårerna, komma att utbytas mot 7 beställningar för regementskassörer av 1. klassen. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha förklarat sig icke ha någon erinran att framställa mot ifrågavarande förslag men ville fram­ hålla, att frågan om löneställningen för regementskassörerna vid samtliga för­ svarsgrenar borde göras till föremål för allmän omprövning. Den av generalintendenten gjorda utredningen synes visa, att den nuva­ rande fördelningen av beställningshavare i kassörsbefattning i högre och lägre löneställning efter regementen och kårer icke är helt rättvis med hänsyn till arbetsbörda och ansvar. Örn emellertid utredningen visat, att vid kårer, ingen­ jör- och trängkårerna, arbetsuppgifterna för kassören är av den omfatt­ ningen att de i jämförelse med förhållandena vid vissa regementen skulle kunna motivera den högre löneställningen för kassörerna vid dessa kårer, synes å andra sidan av utredningen jämväl framgå, att motsvarande upp­ gifter vid vissa regementen, de tre nuvarande kavalleriregementena, Bodens artilleriregemente, Stockholms luftvärnsregemente och Signalregementet, icke äro större än att för dessa regementen kunde avses kassörer i den lägre löne­ ställningen. Jag anser mig icke nu kunna förorda någon utökning av antalet kassörer i lönegraden UO 3. En rättvisare fördelning av arbetsuppgifterna efter löneställning synes mig emellertid kunna åstadkommas genom att större frihet medgives än för närvarande är fallet i fråga om beställningarnas för­ delning på olika förband. Det synes böra få ankomma på generalintendenten att på grundval av arbetsbelastningen vid olika förband vidtaga de örn- eller nyplaceringar av de nuvarande kassörsbeställningarna, som kunna anses erfor­ derliga för rättvisare fördelning av arbetsuppgifterna. Genom dylika åtgärder torde också rekryteringen till beställningarna i LO 2 underlättas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 293 Med hänsyn till innehållet i generalintendentens berörda utredning anser jag mig icke kunna tillstyrka högre löneställning än UO 2 för den kassör, som enligt vad i det föregående anförts bör tillkomma för Skånska kavalleriregementet. Beställningen bör uppföras från och med nästa budget­ år. Å intendenturkårens stat böra vidare, i enlighet med vad i det föregå­ ende anförts, från och med nästa budgetår uppföras nya beställningar för kapten och förvaltare, avsedda för Skånska kavalleriregementet och Kiruna- Jokkmokks försvarsområdesstab. Med hänsyn till att vid arméns centrala beklädnadsverkstad icke erfordras de för densamma avsedda en kapten och en förvaltare, sedan verksamheten vid verkstaden övertagits av försvarets fabriksstyrelse erfordras utökning med allenast 1 kapten och 1 förvaltare. Ytterligare 1 fanjunkare i kassörsbefattning bör tillkomma för nämnda för­ svarsområdesstab.

Fältläkarkåren. Fältveterinärkåren.

Uppsättandet av Skånska kavalleriregementet föranleder upptagande från och med nästa budgetår å respektive stat av nya beställningar för 1 bataljons­ läkare och 1 regementsveterinär. Vid behandlingen av propositionen 1944: 185 fann jag mig icke kunna till­ styrka framlagt förslag örn uppflyttning av överfältveterinären från lönegra­ den Ca 30 till lönegraden Cb 1. Av samma skäl som där anfördes och under hänvisning jämväl till vad i det föregående framhållits beträffande ifrågasatt lönereglering för chefen för arméinspektionens trängavdelning finner jag mig icke heller nu kunna tillstyrka ett av arméchefen framlagt förnyat förslag till uppflyttning av överfältveterinären till lönegraden Cb 1.

Vissa utbildningsanstalter.

Chefen för ridskolan är tillika chef för Utnäslöts remontdepå. Anmärk­ ning härom bör intagas i personalförteckningen. Under förevarande rubrik bör upptagas ordinarie personal vid arméns jägarskola, nämligen 1 major, 1 löjtnant, 1 sergeant och 2 överfurirer. Med tillsättande av de beräknade ytterligare två överfurirsbeställningarna bör anstå till kommande budgetår.

Arméhundväsendet.

I skrivelse den 18 november 1944 med tillägg till anslagsäskanden för bud­ getåret 1945/46 har chefen för armén framlagt förslag till omorganisation av arméhundväsendets ledning, innebärande, bland annat, att arméhundchefen skulle erhålla ställning såsom tjänstegrensinspektör, att arméhundgården med arméhundskolan skulle utgöra självständig förvaltande myndighet samt att befattningen såsom chef för arméhundväsendet skulle från arvodesbefattning ändras till beställning för aktiv officer med placering i lönegrad Oa 5 eller Oa 4. Förslaget omfattar även viss utökning av hundväsendets personalstat med expeditionspersonal, avsedd för arméhundväsendets ledning.

294 Kungl. Maj:ts proposition nr 170. Såsom framgår av propositionen 1944:185 hemställde arméförvaltningen i sina medelsäskanden för innevarande budgetår, att för chefen för arméhundskolan skulle upptagas en beställning för alternativt major eller kapten (rytt­ mästare) i stället för den å personalförteckningen uppförda beställningen för kapten eller ryttmästare. Ehuru jag fann vissa skäl tala för bestämmande av alternativa lönegrader för ifrågavarande befattning, ansåg jag mig likväl icke böra frångå den i försvarsbeslutet beräknade löneställningen. Sedan i riks­ dagen motionsvis framlagts förslag av samma innebörd som det av arméför­ valtningen framställda, uttalade statsutskottet (utlåtande 1944:133), att en­ ligt dess mening goda skäl talade till förmån för förslaget, särskilt det förhål­ landet att hundskolan fått en väsentligt större omfattning och betydelse än vad som förutsågs, då löneställningen för skolans chef bestämdes vid 1942 års riksdag. Utskottet vore emellertid det oaktat icke berett att för det då­ varande föreslå riksdagen frångå 1942 års försvarsbeslut i denna del men förutsatte, att frågan örn skolchefens löneställning bleve föremål för förnyat övervägande i samband med medelsäskandena för budgetåret 1945/46. Chefen för armén har nu ånyo upptagit samma förslag rörande löneställ­ ningen för chefen för arméhundskolan. I skrivelse till arméchefen hade chefen för arméhundväsendet i förevarande avseende anfört följande. Chefen för hundskolan —- vilken skola numera bland annat dels svarar för utbildningen av tjänstehundbefäl av alla grader inom samtliga försvarsgrenar, dels även med utnyttjande av den vid skolan förlagda arméhundgården utgör en försöksanstalt för hela vårt statliga tjänstehundväsende — måste inneha såväl framstående militära kvalifikationer, som även ett gediget kynologiskt kunnande, vilket sistnämnda endast kan förvärvas genom flerårigt arbete inom tjänstehundväsendet och därunder vunnen personlig erfarenhet. Det torde få anses uteslutet, att en för nu nämnda befattning preliminärt verkligt kvali­ ficerad officer i lämplig levnadsålder anmäler sig som sökande till en tjänst, som i realiteten bör vara en livstidsbefattning, då han måste räkna med en­ dast beställning såsom kapten och pensionsavgång som sådan. Och vad en tvångskommendering till nämnda befattning skulle innebära med hänsyn till utbildningens bedrivande och tjänstens behöriga upprätthållande torde knap­ past behöva närmare utvecklas. Det torde dessutom få anses självskrivet, att chefen för hundskolan skall ha förutsättning för och genom sin verksamhet ytterligare meritera sig till att kunna bli arméhundchefens efterträdare. Här­ till kommer i nu föreliggande fall att skulle icke den nu föreslagna höjningen av chefens för hundskolan befattning till regementsofficer komma till stånd, blir det vakans redan nästa år, då nuvarande skolchefen fyller 50 år och måste gå, och någon officer som nu besitter erforderliga kvalifikationer till hans efterträdande torde icke finnas inom vårt försvarsväsende. I skrivelse den 7 februari 1944 har chefen för armén, utan samband med etet senare framlagda omorganisationsförslaget, framhållit, att de arbetsupp­ gifter, som ålåge skrivbiträdet vid arméhundväsendet, överstege de som nor­ malt brukade åläggas ett skrivbiträde samt gjort framställning örn utbyte av den å personalstaten för arméhundväsendet upptagna skrivbiträdesbefattningen i MEo 2 mot befattning för kontorsbiträde i MEo 4. Överbefälhavaren har icke haft något att erinra mot förslaget till omorga­ nisation av arméhundväsendets ledning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 295

Försvarets civilförvaltning, som i särskilt utlåtande tillstyrkt utbyte av skrivbiträdesbefattningen vid armébundväsendet mot en kontorsbiträdesbefattning, har i utlåtande över omorganisationsförslaget icke funnit anledning till huvudsakligare erinran mot detsamma. Civilförvaltningen har vidare an­ sett starka skäl tala för att chefens för arméhundskolan löneställning förbätt­ rades i enlighet med arméchefens förslag och därför tillstyrkt bifall till det­ samma. Försvarsväsendets lönenämnd har tillstyrkt bifall till framställningen om utbyte av skrivbiträdesbefattningen vid arméhundväsendet mot en befattning för kontorsbiträde samt beträffande förslaget till omorganisation av arméhundväsendets ledning förklarat sig icke lia funnit anledning till erinran mot arméchefens hemställan. För egen del har jag intet att erinra mot förslaget örn inrättande av en kontorsbiträdesbefattning i MEo 4 i utbyte mot den nuvarande befattningen i MEo 2. Härtill återkommer jag i det följande. Föreliggande förslag i öv­ rigt finner jag mig icke kunna förorda i avbidan på en närmare omprövning av arméhundväsendets ställning och arbetsuppgifter i samband med en bli­ vande översyn av försvarsorganisationen. Jag vill framhålla, att möjlighet finnes att, om så skulle visa sig erforderligt, medgiva den nuvarande inne­ havaren av befattningen som chef för arméhundskolan anstånd med avsked efter pensionsålderns inträde.

Till löner för den å personalförteckningen för ordinarie tjänstemän upp­ tagna personalen — med undantag av den personal vid försvarets fabriksverk som redovisats under tygstaten — skulle erfordras ett belopp av i runt tal 48 400 000 kronor. Denna beräkning förutsätter, att samtliga beställ­ ningar komma att vara besatta under hela budgetåret. Emellertid torde åtskilliga nytillkommande beställningar icke komma att tillsättas redan från och med budgetårets början. Vidare kan man räkna med att en del beställningar med hänsyn till rekryteringssvårigheter komma att under nå­ gon del av året vara vakanta. Erfarenheterna från den gångna höstens volontärrekrytering ge vid handen att ett stort antal manskapsbeställningar över­ huvud icke kunna besättas under budgetåret. Slutligen kan man räkna med att de verkliga lönekostnaderna för personalen bliva lägre än de beräknade av den anledningen, att åtskilliga nytillkommande beställningshavare under budgetåret komma att åtnjuta lön enligt lägsta löneklassen i vederbörlig löne­ grad. Med hänsyn till vad sålunda anförts kan anslagsbelastningen för löner till ordinarie tjänstemän beräknas komma att icke oväsentligt understiga en­ ligt förutnämnda grunder beräknade belopp. Jag uppskattar de verkliga lönekostnaderna till ett belopp av 47 000 000 kronor.

För avlöningar till personal & avgångsstat har för innevarande budgetår under särskild anslagspost å avlöningsstaten upptagits ett belopp om 50 000 kronor. Enär det icke är möjligt att nu beräkna i vilken omfattning personal kan komma att vara överförd till avgångsstat under nästa budgetår, synes såsom utgångspunkt för beräkningen av medelsbehovet för avlöningar till

296 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sådan personal böra tagas de beräknade kostnaderna för avlöningar till de beställningshavare, som enligt hittills meddelade beslut överförts å avgångsstat och kunna beräknas där kvarbliva under nästa budgetår. Enligt civil­ förvaltningens beräkningar kunna ifrågavarande kostnader — örn hänsyn tages till att en av dessa beställningshavare förordnats å för pensionerad per­ sonal avsedd arvodesbefattning och hans avlöning alltså skall belasta föreva­ rande anslagspost allenast i den mån den överstiger arvodesbeloppet —- upp­ skattas till i runt tal 33 000 kronor. Dessa beräkningar synas böra godtagas. Hittills har icke någon beställningshavare överförts till disponibilitetsstat. För avlöningar till personal å dylik stat synas därför icke böra nu beräknas särskilda medel. För avlöningar till volontärer över stat beräknades för innevarande budget­ år 740 000 kronor med utgångspunkt från ett antal volontärer av 2 165. För nästa budgetår kan, med hänsyn till det fortsatta anställandet av långtjänstunderbefäl vid armén, antalet beställningar för volontärer över stat beräknas uppgå till omkring 1900. Med hänsyn till rekryteringssvårighetema kan medelsbehovet för detta ändamål för budgetåret 1945/46 beräknas till 500 000 kronor. Med hänsyn till minskat antal kvarstående indelta kan medelsbehovet för dagavlöning och dagavlöningstillägg åt indelt manskap, för närvarande under särskild anslagspost i avlöningsstaten beräknat till 90 000 kronor, för budget­ året 1945/46 i enlighet med civilförvaltningens kalkyler uppskattas till 78 000 kronor. Från anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän utgå förutom lön enligt löneplan vissa i avlöningsreglementena omförmälda fasta lönetilllägg och särskilda ersättningar, däribland sjötillägg och fljgtillägg. Dessa förmåner kunna beräknas draga en kostnad av omkring 950 000 kronor. I enlighet med vad i det föregående anförts kan alltså förevarande anslags­ post för budgetåret 1945/46 beräknas till (47 000 000 + 33 000 +500 000 + 78 000 + 950 000 =) 48 561 000 kronor, eller i avrundat tal 48 500 000 kronor. Motsvarande kostnader uppskattades för innevarande budgetår till 47 280 000 kronor. Vid behandlingen av motsvarande anslagsfråga i propositionen 1942: 266 framhöll jag, att det syntes vara att förvänta att ett fyllande av personal­ kadrerna komme att bliva förenat med svårigheter. I den män så oundgäng­ ligen erfordrades borde därför få tillgripas i huvudsak samma utvägar i fråga örn rekryteringen, som tillämpats vid genomförandet av de i propositionerna 1940 L: 275 och 1941: 155 föreslagna och av riksdagen beslutade kaderökningama. För dessa åtgärder har lämnats en sammanfattande redogörelse i först­ nämnda proposition. Jämväl för innevarande budgetår ha i viss utsträck­ ning tillämpats sådana särskilda rekryteringsvägar. Jag anser mig böra före­ slå, att jämväl beträffande den för nästa budgetår föreslagna kaderökningen Kungl. Maj:t skall äga besluta örn dylika åtgärder. I samband med genomförandet av de åren 1940—1944 beslutade kader­ ökningarna uppkommo vissa spörsmål, berörande såväl armén som marinen

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 297

och flygvapnet, rörande löneställningen för den personal, som vid kadrernas fyllande avsågs att överflyttas till beställning på aktiv stat. I propositionerna 1941:33 och 155, 1942:266, 1943:235 och 1944:185 underställdes frågan riks­ dagens prövning, därvid Kungl. Maj:t begärde riksdagens bemyndigande att i enlighet med vissa i de båda förstnämnda propositionerna angivna grunder utfärda bestämmelser örn placering i löneklass och beräknande av tid för uppflyttning i högre löneklass för personal, som i anslutning till 1940—1944 års lagtima riksdagars beslut örn befälskadrernas utökning överförts från över­ gångsstat, reservstat och reserv till officers- och underofficersbeställningar på aktiv stat vid försvarsväsendet. Förslaget innebar, att generella bestämmel­ ser skulle kunna av Kungl. Maj:t utfärdas, syftande till att sålunda överflyttad beställningshavare — där han icke erhållit lägsta tjänsteställningen bland lönegraden tillhörande beställningshavare vid samma förband, personalkår etc. — i fråga örn löneklass och beräknande av tid för uppflyttning i högre löne­ klass likställdes med närmast efter honom i tjänsteställning stående, förut aktiv stat tillhörande beställningshavare inom lönegraden. Kiksdagen läm­ nade de begärda bemyndigandena. Enahanda bemyndigande torde böra utverkas i fråga örn den personal vid de tre försvarsgrenarna, som kan komma att överflyttas till aktiv stat i sam­ band med tillsättandet av de under budgetåret 1945/46 nytillkommande offi­ cers- och underofficersbeställningarna.

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning.

Såsom jag framhöll vid anmälan av medelsbehovet under förevarande an­ slagspost i propositionen 1944: 185 har det vid tillsättandet av för pensionerad personal avsedda befattningar i åtskilliga fall visat sig omöjligt att besätta dem med från aktiv stat pensionsavgången personal, varför andra j>ersonalkategorier, såsom personal å frivillig övergångsstat eller reservstat eller i reserven utnämnd personal eller ock från nämnda stater pensionsavgångna beställnings­ havare, förordnats å befattningarna. Arvodesbefattningarnas tillsättande med annan än från aktiv stat pensionsavgången personal medför dock som regel ökad belastning å avlöningsanslaget därigenom, att pensionsmedel antingen ej alls eller ock endast till lägre belopp kunna tillgodoföras vederbörliga avlöningsanslag. Merkostnaderna i anledning därav uppskattade jag förra året till minst 500 000 kronor. Jag anförde vidare, att det med hänsyn därtill skulle kunna övervägas att verkställa en översyn av personalorganisationen i syfte att vinna bättre överensstämmelse mellan arvodesbefattningarnas antal och tillgången på därför kvalificerad personal, varvid eventuellt vissa av befattningarna skulle kunna avses för civil personal. Vissa civila befattningshavare, som enligt Kungl. Maj:ts beslut tjänstgöra vid VI. militärbefälsstaben, hade visat sig väl fylla de uppgifter, som avsetts skola åvila expeditionsunderofficerare. Emellertid syntes det lämpligt att först avvakta erfarenheterna sedan nu rådande beredskap avvecklats. Det syntes nämligen finnas anledning förvänta, att ett icke ringa antal pensionerade officerare och underofficerare, som av

298 Kungl. Marits proposition nr 170. olika skäl icke för närvarande ansåge sig böra söka arvodesbefattningar, sedan mera normala förhållanden inträtt komme att uppträda som sökande till dylika befattningar. Med hänsyn till den militära personalens låga pensionsålder vöre denna fråga även av viss social betydelse. Arvodesbefattningarna syntes alltså böra bibehållas vid i huvudsak det antal, som i försvarsbeslutet förutsatts, varvid Kungl. Maj :t, med beaktande av omständigheterna i de särskilda fallen, finge pröva, huruvida avsteg borde göras från föreskriften, att innehavare av arvodesbefattning skulle vara från aktiv stat pensionsavgången beställningshavare. Jag utgick därvid från att Kungl. Majit, därest så befunnes lämpligt, skulle äga medgiva anställande av civil extra personal i stället för militär personal. Med hänsyn till denna anordnings provisoriska karaktär kunde tyd ligen extra ordinarie anställning icke komma i fråga. Mot vad sålunda anfördes fann riksdagen ej anledning till erinran. I skrivelse den 19 januari 1945 har chefen för armén gjort framställning örn besättande av arvodestjänster för pensionerade officerare och underofficerare jämväl med annan personal än från aktiv stat pensionsavgången samt örn vissa löneföreskrifter för dylik personal. Arméchefen har framhållit, att svå­ righeterna att besätta arvodesbefattningar med därför avsedd personal varit störst inom VI. militärområdet samt, inom samtliga militärområden, vad be­ träffade befattningar för försvarsområdesintendenter och i viss mån tygoffi­ cerare. Tillräckligt antal sökande kunde heller icke beräknas finnas under lång tid framåt. Befattningar i ren expeditionstjanst och vissa underofficersbefattningar kunde möjligen besättas med civil personal, men så läte sig icke göra med tygofficerare och intendenter, vilka måste utöva rent militär verk­ samhet och ha militär personal sig underställd. Enligt arméchefens åsikt borde arvodesbefattningar därför kunna besättas jämväl med värnpliktiga officerare eller underofficerare samt reservutnämnda officerare och underofficerare och i vissa fall civil personal. Befattning som försvarsområdesiritendent, avsedd för officer, borde kunna besättas även med pensionsavgången eller förtidsavgången förvaltare eller regementskassör. Den nuvarande lönesättningen för pensionerad personal i arvodesbefattningar, som regel arvoden motsva­ rande nettoavlöningen i löneklass Oa 10 för officer och UO 7 för underofficer, har emellertid synts arméchefen väl hög, örn befattningarna besättas med för desamma egentligen icke avsedd personal. Arméchefen har därför föreslagit, att för dylik personal skulle bestämmas särskilda begynnelsearvoden, motsva­ rande för militär personal nettoavlöning i löneklass Oa 8 och U0 5 vid för­ ordnande i officers- respektive underofficersbefattning, samt beträffande civil personal nettoavlöning i vissa angivna löneklasser av löneplanen MEx. Med samtliga sådana befattningar föreslås skola följa rätt till löneklassuppflyttning med treårsintervaller efter väl vitsordad anställning. Arméchefens förevarande framställning är för närvarande föremål för remissbehandling. Av arméchefens framställning och erfarenheterna i övrigt under senaste året framgår, att svårigheterna att besätta arvodesbefattningarna med för de­ samma avsedd personal fortfarande bestå. Det torde därför bliva erforderligt

Kungl. Marits proposition nr 170. 299 att jämväl i fortsättningen tillgripa provisoriska åtgärder för att tillgodose ifrågavarande personalbehov. Huruvida därvid en lösning enligt de av arméchefen förordade linjerna bör väljas, bör bliva beroende av fortsatta över­ väganden. Det får anses tillkomma Kungl. Majit att med stöd av de bemyndiganden i ämnet, som riksdagen givit, besluta härom, varvid jag dock förut­ sätter att placering av underofficerare i löneklass enligt Oa-planen icke skall förekomma. Arméchefens förslag syftar dock längre än till ett minskande av de svårigheter i rekryteringshänseende som kunna anses vara en följd av rådande förhållanden. Tillgången på pensionerad personal, särskilt intendenturpersonal, väntas icke bliva så stor, att intendentsbefattningarna vid försvarsområdesstaberna överhuvud kunna, i vart fall icke inom rimlig tid, fyllas med därför avsedd personal. Under sådana förhållanden synes det bliva nöd­ vändigt att på annat sätt tillgodose behovet av personal till dessa tjänster. Yad särskilt de nämnda intendentsbefattningarna beträffar är en tänkbar lös­ ning därvidlag givetvis den, att dessa befattningar, örn de finnas kunna på ett tillfredsställande sätt bestridas av pensionsavgångna förvaltare, ombildas till arvodesbefattningar för underofficerare i lämplig löneställning. Såsom jag tidigare framhållit bör emellertid med slutligt ståndpunktstagande till dylika frågor anstå i avvaktan å erfarenheterna efter beredskapens avveck­ ling. Redan under nästa budgetår kan emellertid ett läge inträffa, då möj­ ligheter icke längre föreligga att med inkallad personal hålla nu ifrågava­ rande befattningar besatta. Jag förutsätter därför, att Kungl. Majit skall äga att, örn så befinnes erforderligt och lämpligt, medgiva tillfälligt besättande av i personalförteckning uppförd befattning för pensionerad officer med från aktiv stat pensionsavgången underofficer samt att därvid bestämma skälig löneställning. Jag övergår nu till en redogörelse för de ändringar beträffande den för innevarande budgetår gällande personalförteckningen, som kunna ifrågakomma för nästa budgetår och de hithörande framställningar i övrigt, som jag anser böra upptagas till behandling.

Arméstaben.

Vid behandlingen av motsvarande anslagspost i propositionen 1944: 185 förklarade jag mig, med hänsyn till de riktlinjer, som gällde för nämnda års budgetarbete, icke kunna tillstyrka en av arméförvaltningen föreslagen löneklassuppflyttning för den under förevarande rubrik i personalförteckningen uppförda befattningen för officer till förfogande från Oa 11 till Oa 14. Chefen för armén har för nästa budgetår ånyo upptagit samma förslag. Civilförvaltningen, som ifrågasatt, örn icke med bedömandet av denna fråga borde anstå i avvaktan på resultatet av den bebådade utredningen rörande arméledningens organisation, har icke upptagit förslaget i sina beräkningar. För egen del anser jag mig av motsvarande skäl, som jag anförde föregående år, icke kunna tillstyrka ändrad löneställning för ifrågavarande befattnings­ havare. Med frågans bedömande torde för övrigt böra anstå i avvaktan på resultatet av de organisationsundersökningar som, enligt vad jag under mot-

300 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

svarande rubrik i näst föregående avsnitt anfört, böra komma till stånd inom arméstaben. Arméchefen har anmält behov av en officer inom arméledningen för att utbilda generalstabsofficerare och aspiranter m. fl. i ridning i syfte särskilt att hos officerare vid de icke beridna truppslagen vidmakthålla och utveckla tidigare förvärvade färdigheter på hästtjänstens område. För ändamålet borde tillkomma en arvodesbefattning, förslagsvis i löneklass Oa 10. Med denna tjänst kunde förenas befattningen som chef för arméledningens stall, var­ vid den nuvarande befattningen som stallföreståndare i lönegrad MEo 16 kunde utbytas mot en befattning i lönegrad MEo 7. Den kostnadsökning, som för­ slaget skulle medföra, bleve vid sådant förhållande obetydlig och motsvarades av den besparing i fråga örn arvoden åt ridlärare, som samtidigt vunnes. Civilförvaltningen har förklarat sig anse goda skäl tala för den av armé­ chefen föreslagna anordningen och därför för nästa budgetår räknat med ytterligare en befattning vid arméstaben med arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 10. Med en nedflyttning av stallföreståndarbefattningen från lönegrad MEo 16 till lönegrad MEo 7 borde emellertid enligt civilförvalt ningens åsikt anstå så länge nuvarande innehavare av befattningen kvarstode i densamma. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha ansett sig icke kunna för närvarande tillstyrka förslaget, enär enligt lönenämndernas mening någon ändring av den nu gällande organisationen icke borde vidtagas, så länge innehavaren av förenämnda befattning i lönegrad MEo 16 kvarstår i tjänst. Då jag icke blivit övertygad örn behovet av den föreslagna arvodesbefattningen, finner jag mig icke kunna tillstyrka bifall till förslaget.

Arméinspektionen.

I sina medelsäskanden för innevarande budgetår hemställde arméförvalt­ ningen — i anslutning till ett av arméstabschefen framlagt förslag om överflyttning av de med luftbevakningen sammanhängande organisa­ tions-, utrustnings- och utbildningsfrågorna från försvarsstaben till arméled­ ningen — att vid arméinspektionen skulle inrättas en ny arvodesbefattning för luftbevakningsofficer med arvode motsvarande nettoavlöning i löneklass Oa 11. Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1944: 185 anförde jag, att jag intet hade att erinra mot den föreslagna överflyttningen av luftbevakningsärendena men att jag i avbidan på närmare erfarenheter rörande personal­ behovet inom arméledningen efter denna överflyttning icke kunde tillstyrka inrättande av en särskild arvodesbefattning för ändamålet. Eventuellt erfor­ derlig förstärkning av arbetskrafterna ansåg jag kunna tills vidare åväga­ bringas genom kommendering av tillgänglig personal. För nästa budgetår har arméchefen, under hänvisning till vad tidigare i ämnet anförts, ånyo föreslagit inrättande av nämnda befattning för luftbevak­ ningsofficer i löneklass Oa 11. Härutöver har chefen för armén föreslagit inrättande av ytterligare 1 arvo-